Prop. 1985/86:90

om följdlagstiftning till den nya plan- och bygglagen, lagen om exploateringssamverkan samt lagen om hushållning med naturresurser m. m.

&

Regeringens proposition 1985/86: 90

om följdlagstiftning till den nya plan- och bygglagen, lagen om exploateringssamverkan samt lagen om hushållning med naturresurser m. m.

Prop. ]985/86: 90

Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 13 februari ]986.

På regeringens vägnar

OlofPaIme

Hans Gustafsson

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås följdändringar i vissa av de lagar som berörs av de tidigare till riksdagen överlämnade förslagen om en ny plan- och bygglag (PBL), lag om exploateringssamverkan (ESL) och lag om hushållning med naturresurser m. m. (NRL). Ändringarna skall träda i kraft den ljanuari 1987.

] Rikxdagen I 985/86. ] .s'uml. Nr 90

Propositionens lagförslag Prop. 1985/86:90

Expropria tions- lagen

1 Förslag till

Lag om ändring i expropriationslagen (1972: 719)

Härigenom föreskrivs i fråga om expropriationslagen (1972: 719) dels att 4 kap. 1 och 3 åå skall ha följande lydelse. dels att i lagen skall införas en ny paragraf. 4 kap. 3aä, av följande

lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 kap.

lå

För fastighet, som exproprieras i sin helhet, skall, i den mån ej annat följer av vad som sägs nedan, beta- las löseskilling med belopp som motsvarar fastighetens marknads- värde. Expropricras del av fastig- het, skall intrångsersättning betalas med belopp som motsvarar den minskning av fastighetens mark- nadsvärde, som uppkommer genom expropriationen. Uppkommer i öv- rigt skada för ägaren genom expro- priationen, skall även sådan skada ersättas.

För fastighet, som exproprieras i sin helhet, skall, i den mån ej annat följer av vad som sägs nedan. beta- las löseskilling med belopp som motsvarar fastighetens marknads- värde. Exproprieras del av fastig- het, skall intrångsersättning betalas med belopp som motsvarar den minskning av fastighetens mark- nadsvärde, som uppkommer genom expropriationen. Uppkommer i öv- rigt skada för ägaren genom expro-

priationen. skall även sådan skada

ersättas. Exprapriationsersättning skall dock inte betalas för mark som ingår i allmän väg och som enligt en detaljplan är avsedd för sådan allmän plats för vilken kom- munen är huvudman.

Har den exproprierande åtagit sig att vidtaga åtgärd för att minska skada, skall hänsyn tagas till det vid bestämmande av expropriationscr- sättning, om åtagandet är sådant att det skäligen bör godtagas av den ersättningsberättigade.

Exproprieras fastighet till vilken den exproprierande har nyttjanderätt eller servitutsrätt, skall vid bestämmande av fastighetens värde hänsyn icke tagas till förbättring. vilken fastigheten vunnit genom arbete eller kostnad, som den exproprierande eller föregående innehavare, vars rätt övergått till denne, nedlagt på fastigheten utöver vad som ålegat honom.

3.5

Vid bestämmande av löseskilling skall sådan ökning av fastighetens marknadsvärde av någon betydelse som ägt rum under tiden från dagen tio år före ansökningen om expropriation, dock högst femton år före talans väckande vid domstol, räknas ägaren tillgodo endast i den mån det blir utrett, att den beror på annat än förväntningar om ändring i markens tillåtna användningssätt. Avser expropriationen del av fastighet, skall vad som sagts nu om beräkning av marknadsvärde tillämpas i fråga om värdet före expropriationen. Värderingen skall ske med hänsyn till fastighetens skick när crsättningsfrågan avgöres eller, om fastigheten dessförinnan har tillträtts eller övergått på den exproprierande enligt 6 kap. 10 å, när tillträ- det eller övergången skedde.

Nuvarande lydelse

Har stadsplan eller byggnads-

plan, enligt vilken marken avsetts

för enskilt bebyggande, fastställts före ansökningen om expropria- tion, skall första stycket tillämpas

Föreslagen lydelse

Har beslut om en detaljplan, en- ligt vilken marken avses för enskilt bebyggande, meddelats före ansök- ningen om expropriation, skall förs- ta stycket tillämpas endast på vår-

endast på värdestegring som inträf- destegring som inträffat efter beslu- fat efter det att planen fastställdes. tet.

Avser expropriationen bebyggd fastighet som innehas i huvudsakligt syfte att bereda bostad åt ägaren och honom närstående, gäller den be- gränsningen för tillämpningen av första stycket att löseskillingen ej i något fall får bestämmas till lägre belopp än som fordras för anskaffning av annan likvärdig bostadsfastighet.

I den mån det blir utrett att värdestegringen utan att ha samband med förväntningar om ändring i markens tillåtna användningssätt beror på inverkan av det företag för vars genomförande expropriation äger rum, gäller 2 %.

3aå

Expropriationsersättning för mark som enligt en detaljplan är avsedd för allmän plats skall be- stämmas med hänsyn till de plan- förhållanden som rådde närmast innan marken angavs som allmän plats.

1. Denna lag träder i kraft den [januari 1987.

2. Exproprieras mark som enligt en före utgången av år 1978 fastställd och vid ikraftträdandet gällande stads- eller byggnadsplan var avsedd för enskilt bebyggande och väcks talan före utgången av år 1996, skall expro- priationsersättningen, om markens ägare begär det, bestämmas med hän- syn till de planförhållanden som rådde vid ikraftträdandet. Vad som sägs i första stycket skall även tillämpas 1 fråga om annan plan som enligt 17 kap. 45 första stycket plan- och bygglagen (0000. 000) gäller som detaljplan. 3. Exproprieras mark som enligt en vid ikraftträdandet gällande stads- eller byggnadsplan var avsedd för annat än enskilt bebyggande och väcks talan före utgången av år 1990. skall expropriationsersättningen, om mar- kens ägare begär det, bestämmas med hänsyn till de planförhållanden och de ersättningsprinciper som gällde vid ikraftträdandet. Vad som sägs i första stycket skall även tillämpas i fråga om annan plan som enligt 17 kap. 45 första stycket plan- och bygglagen (0000: 000) gäller som detaljplan.

4. Vid bestämmande av expropriationsersättning för mark inom områ- den med stads- eller byggnadsplan skall 4 kap. 35 andra stycket i sin lydelse före ikraftträdandet tillämpas.

Prop. 1985/86: 90

Expropriations- lagen

2 Förslag till

Lag om ändring i fastighetsbildningslagen (1970: 988)

Härigenom föreskrivs i fråga om fastighetsbildningslagen (1970: 988)1 dels att 2 kap. 6.6, 3 kap. 2 och 3 åå, 4 kap. 25 ä, 5 kap. 3 och 22 åå, 6 kap. 15, 7 kap. 1, 4 och 6.55. 8 kap. 4å, 14 kap. 1, 9 och 10%, 15 kap. 8 och 9åå samt 16 kap. 145 skall ha följande lydelse,

dels att i lagen skall införas två nya paragrafer, 4 kap. 25 aå och 6 kap. Zaå, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap. 6 & Kostnaderna för genomförande av fastighetsbildning betalas enligt de bestämmelser som gäller för den fastighetsbildningsåtgärd om vilken är fråga. Kostnader som är gemensamma för skilda åtgärder fördelas på dessa efter vad som är skäligt.

Avvisas ansökan eller inställes förrättning. skall sökanden betala uppkomna kostnader, om icke sär- skilda omständigheter föranleder att betalningsskyldigheten fördelas mellan samtliga sakägare eller vissa av dem. Om förrättningen sökts av byggnadsnämnden, svarar kom- munenför de kostnader som [ enlig- het härmed kan åvila sökanden. Har förrättningen enligt 5 kap. 3 % fjärde stycket påkallats av länssty- relsen, skall sådana kostnader beta- las av staten.

Avvisas ansökan eller inställes förrättning, skall sökanden betala uppkomna kostnader, om icke sär- skilda omständigheter föranleder att betalningsskyldigheten fördelas mellan samtliga sakägare eller vissa av dem. Har förrättningen enligt 5 kap. 3 & fjärde stycket påkallats av länsstyrelsen, skall sådana kostna- der betalas av staten.

Överenskommelse mellan sakägarna om fördelning av förrättningskost- naderna på annat sätt än som följer av lagen skall gälla, om det icke är uppenbart att överenskommelsen tillkommit i otillbörligt syfte.

Till förrättningskostnader hänföres taxeavgift, ersättning till sakkunnig och syssloman, utgift för hantlangning som ej ingår i taxeavgiften samt ersättning för skada enligt 4 kap. 38 & tredje stycket.

3 kap. 2 &

[nom område med fastställd ge- neralplan eller med stadsplan, tomtindelning eller byggnadsplan skall fastighetsbildning ske i över- ensstämmelse med planen.

Gäller eljest särskilda bestäm- melser för marks bebyggande eller

' Lagen omtryckt 1971: 1035. 2 Senaste lydelse 19771362.

Inom område med detaljplan. fastighetsplan eller områdesbe- stämmelser får fastighetsbildning inte ske i strid mot planen eller be- stämmelserna. Om syftet med planen eller bestämmelserna inte motverkas, får dock mindre avvi- kelser göras. Gäller naturvårdsföreskrifter el— ler andra särskilda bestämmelser

Prop. 1985/86: 90

Fastighets- bildningslagen

Nuvarande lydelse

användning, såsom regionplan, utomplansbestämmelser eller na- turvårdsföreskrifter, skall fastig- hetsbildning ske så, att syftet med bestämmelserna icke motverkas.

Om särskilda skä/föreligger, får undantag från planen eller bestäm- melserna medges av länsstyrelsen eller efter dess förordnande av byggnadsnämnden. Även utan så- dant medgivande får mindre avvi- kelse från plan ske, om åtgärden är förenlig med planens syfte. Läns- styrelsen får medge undantag en- ligt första punkten från fastställd generalplan, stadsplan eller bygg- nadsplan endast om byggnads- nämnden tillstyrkt det.

Får på grund av särskilt medgi- vande nybyggnad eller annan där- med jämförlig åtgärd företagas [ strid mot plan eller bestämmelse som avses i första eller andra stycket. utgör denna paragraf ej hinder mot fastighetsbildning som behövs för att medgivandet skall kunna utnyttjas.

Talan mot byggnadsnämnds be- slut i fråga som avses i tredje stycket föres hos länsstyrelsen ge- nom besvär. Talan får dock icke föras mot byggnadsnämnds beslut att vägra undantag från fastställd generalplan, stadsplan eller bygg- nadsplan. Mot länsstyrelsens be- slut i fråga som avses i tredje stycket föres talan Itos regeringen genom besvär.

Har stadsplan eller byggnads- plan icke fastställts för visst omrä- de, får fastighetsbildningför bebyg-

3 Senaste lydelse 1973: 1157.

Föreslagen lydelse

för marks bebyggande eller använd- ning än som avses i första stycket, skall fastighetsbildning ske så, att syftet med bestämmelserna inte motverkas. Får på grund av sär- skilt medgivande byggnad uppföras eller annan därmed jämförlig åt- gärd företagas i strid mot sådan bestämmelse, utgör vad nu har sagts ej hinder mot fastig- hetsbildning som behövs för att medgivandet skall kunna utnyttjas.

Om det finns särskilda skäl, får länsstyrelsen eller efter dess för- ordnande kommunal myndighet på begäran av fastighetsbildnings- myndigheten medge undantag från bestämmelser som avses i andra stycket.

En kommunal myndighets beslut ifråga som avses i tredje stycketfår överklagas genom besvär hos läns- styrelsen.

Länsstyrelsens beslut ifråga som avses i tredje stycket får överklagas genom besvär hos regeringen.

3.53

Inom område som inte omfattas av detaljplan, får fastighetsbildning inte ske, om åtgärden skulle försvå-

Prop. 1985/86: 90

F astighets- bildningslagen

Nuvarande lydelse

gelse icke ske. om åtgärden skulle försvåra områdets ändamålsenliga användning, föranleda olämplig bc- byggelse eller motverka lämplig planläggning av området. Förelig- ger tätbebyggelse, gäller vad som nu sagts även fastighetsbildning för annat ändamål.

Föreslagen lydelse

ra områdets ändamålsenliga an- vändning, föranleda olämplig be- byggelse cller motverka lämplig planläggning av området.

4 kap. 25 å

Fastighetsbildningsmyndigheten skall utreda förutsättningarna för fastighetsbildningen. Föreligger ej hinder mot denna, skall myndighe- ten utarbeta den fastighetsplan samt ombesörja de göromål av tek- nisk art och de värderingar som be- hövs för åtgärdens genomförande. Därvid bör rådplägning med sak- ägarna ske. Vid behov skall samråd ske med de myndigheter som be- röres av åtgärden.

Fastighetsbildningsmyndigheten skall utreda förutsättningarna för fastighetsbildningen. Föreligger ej hinder mot denna, skall myndighe- ten utarbeta den fastighetsbild- ningsplan samt ombesörja de göro- mål av teknisk art och de värdering- ar som behövs för åtgärdens ge- nomförande. Därvid bör rådpläg- ning med sakägarna ske. Vid behov skall samråd ske med de myndighe- ter som beröres av åtgärden.

Sedan de sålunda föreskrivna åtgärderna utförts, skall myndigheten meddela beslut om fastighetsbildningen (fastighetsbildningsbeslut). Detta beslut skall ange hur fastighetsindelningen ändras och vilka servitutsåt— gärder som vidtages. I övrigt skall beslutet innehålla uttalanden i frågor som har ett omedelbart samband med fastighetsbildningen. Särskilda be- stämmelser om vad beslutet i vissa fall skall innehålla meddelas i 5, 8 och 12 kap.

Om det är lämpligt. får fastighetsbildningsbeslutet meddelas utan hinder av att tekniska göromål och värderingar ej utförts. Under samma förutsätt- ning får olika frågor som hör till beslutet upptagas för sig och avgöras genom särskilda beslut. Vad som föreskrives om fastighetsbildningsbeslut gäller även sådant avgörande.

25aå

Om byggnadsnämnden vid sam- råd enligt 4 kap. 25 5 anser att till- låtligheten enligt 3 kap. 35 av fas— tighetsbildning för ny eller befintlig bebyggelse kan sättas i fråga och om det från andra synpunkter finns förutsättningar för att genomföra fastighetsbildningen. skall fastig- hetsbildningsmyndigheten hänskju- ta ärendet till byggnadsnämnden för prövning. Finner nämnden att 3 kap. 3,6 inte utgör hinder mot fas- tighetsbildningen. skall nämnden lämna medgivande till denna.

Beslut varigenom byggnads- nämnden vägrat medgivande till

Prop. 1985/86: 90

Fastighets- bildningslagen

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

fastighetsbildningen eller gjort så- dant medgivande beroende av vill-

' kor får överklagas genom besvär

Itos länsstyrelsen. Länsstyrelsens beslutjår överklagas genom besvär hos regeringen.

Beslut av byggnadsnämnden el- ler högre instans varigenom medgi- vande till fastighetsbildningen väg- rats eller gjorts beroende av villkor är bindande förfastig/retsbildnings- myndigheten.

5 kap. 3 5

Rätt att påkalla fastighetsreglering tillkommer ägare av fastighet som beröres av regleringen.

Vid expropriation eller liknande tvångsförvärv får förvärvaren begära sådan fastighetsreglering varigenom olägenhet av förvärvet kan undanrö- jas. minskas eller förebyggas.

Byggnadsnämnd får begära fas- tighetsreglering som avser område där tätbebyggelse föreligger eller är att vänta.

Kommunen kan påkalla fastig- hetsreglering som behövs för att nrark och vatten skall kunna använ- das för bebyggelse på ett ända- målsenligt sätt.

Länsstyrelsen kan påkalla fastighetsreglering som länsstyrelsen finner vara av större betydelse från allmän synpunkt.

2.5

Om det behövs för att underlätta förrättningen och säkerställa dess resultat, kan fastighetsbildnings- myndigheten förbjuda att nybygg— nad företages eller byggnad sättes i stånd utan myndighetens medgi- vande. Sådant medgivande får väg- ras endast om åtgärden väsentligt försvårar regleringen.

Om det behövs för-att underlätta förrättningen och säkerställa dess resultat, kan fastighetsbildnings- myndigheten förbjuda att byggna- der uppförs. byggs till. byggs om eller sätts i stånd utan myndighe- tens medgivande. Sådant medgi- vande får vägras endast om åtgär- den väsentligt försvårar reglering- en.

6 kap. 1 &

För ändamål av stadigvarande betydelse för flera fastigheter får samfäl- lighet bildas. om ej ändamålet kan tillgodoses bättre på annat sätt. Samfällighet får ej bildas för andra fastigheter än sådana för vilka det är av väsentlig betydelse att ha del i samfälligheten. Fastighets andel i samfällighet bestämmes efter vad som med hänsyn'till omständigheterna är ändamålsenligt och skäligt.

Denna paragraf gäller ej sådan samfällighetsbildning som avses i 2 eller 4 &.

Denna paragraf gäller ej sådan samfällighetsbildning som avses i 2. 2 (1 eller 4 5.

Prop. 1985/86: 90

Fastighets- bildningslagen

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

?. a 5

Av mark som ingår i samverkans- området för en exploateringssam- fällighet enligt lagen (0000: 000) om exploateringssamverkan får sär- skilda samfälligheter bildas, om det behövs för att genomföra sådan samverkan. En fastighets andel i samfälligheten skall därvid motsva- ra dess andelstal i exploaterings- samfälligheten enligt I l 5 andra stycket nämnda lag.

7 kap. l &

Servitut som bildas genom fastighetsreglering skall vara" av väsentlig betydelse för fastighets ändamålsenliga användning. Vid detta bedömande skall hänsyn ej tagas till rättighet som är grundad på frivillig upplåtelse.

Utan stöd av överenskommelse mellan ägaren av den härskande fastig- heten och ägaren av den tjänande fastigheten får servitutet ej innefatta skyldighet för den senare att underhålla väg. byggnad eller annan anlägg- ning som avses med servitutet. Servitut får ej bildas för viss tid eller göras beroende av villkor. Dock får bestämmas att servitut skall gälla endast så länge ändamålet ej tillgodosetts på annat sätt som särskilt anges.

För bildande av servitut varom bestämmelser har meddelats i en fastighetsplan gäller inte första stycket och 5 kap. 85.

45

För att servitut skall få ändras krävs att det hindrar ett ändamåls- enligt utnyttjande av den tjänande fastigheten eller dess användning i enlighet med stadsplan. tomtindel- ning eller byggnadsplan och att denna olägenhet kan undanröjas ge- nom ändringen.

För att servitut skall få ändras krävs att det hindrar ett ändamåls- enligt utnyttjande av den tjänande fastigheten eller dess användning i enlighet med detaljplan, fastighets- plan eller områdesbestämmelser och att denna olägenhet kan undan- röjas genom ändringen.

Har ändrade förhållanden inträtt efter servitutets tillkomst. får servitutet ändras, om det skulle innebära väsentlig fördel för den tjänande eller den härskande fastigheten utan att för den andra medföra olägenhet av betydel- se.

65

För ändring eller upphävande av servitut vid sådan fastighetsreglering som avser ändring i fastighetsindelningen gäller icke de i 4 och 555 före- skrivna särskilda villkoren. om åtgärden är av betydelse för regleringen.

För ändring eller upphävande av servitut varom bestämmelser har meddelats i en fastighetsplan gäller inte 4 och 5.5.6 samt 5 kap. Så.

Prop. 1985/86: 90

F astighets— bildningslagen

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

8 kap.

45

Tillhör enligt tomtindelning sär- skilda delar av tomt olika ägare. får ägare av sådan tomtdel på begäran lösa återstoden av tomten utan hinder av de inskränkningar beträf- fande inlösen som framgår av 5 kap. 7 5 och av 1—3 5.6 i detta kapi- tel. Yrkas inlösen av flera, äger den företräde vars tomtdel vid upp- skattning-åsättes största värdet. Åsättes tomtdelarna lika värde, äger den företräde som först yrkat inlösen. Om ändringar i fastighets- indelningen samtidigt genomföres med tillämpning av 5 kap., skall dessa beaktas vid uppskattningen.

' Tillhör områden som enligt en

fastighetsplan skall bilda en fastig- het olika ägare, får ägare av sådant område på begäran lösa återstoden av den blivande fastigheten utan hinder av de inskränkningar beträf- fande inlösen som framgår av 5 kap. 7 5 och av l—3 55 i detta kapi- tel. Yrkas inlösen av flera. äger den företräde vars område vid upp- skattning åsättes största värdet. Åsättes områdena lika värde, äger den företräde som först yrkat inlö- sen. Om ändringar i fastighetsindel- ningen samtidigt genomföres med tillämpning av 5 kap., skall dessa beaktas vid uppskattningen.

14 kap. 1574 Om det vid fastighetsbildning uppkommer frågor om fastighetsindelning- ens beskaffenhet eller om beståndet eller omfånget av ledningsrätt eller av servitut, skall frågan prövas vid fastighetsbestämning, om det behövs för fastighetsbildningen. I fråga om servitut som har tillkommit med stöd av vattenlagen (l983:29l) eller motsvarande äldre lagstiftning får en sådan bestämning endast avse servitut enligt 8 kap. l & vattenlagen eller motsva— rande äldre bestämmelser.

På ansökan av sakägare får även i annat fall fastighetsbestämning ske för prövning av fråga om fastighets- indelningens beskaffenhet eller om beståndet eller omfånget av led- ningsrätt eller av servitut, som till- kommit vid avvittring eller enligt lagstiftningen om fastighetsbildning eller enskilda vägar eller enligt an- läggningslagen eller 8 kap. 15 vat- tenlagen eller motsvarande äldre bestämmelser, såvida icke frågans avgörande uppenbarligen är utan betydelse för sökanden. Samma rätt att påkalla fastighetsbestäm- ning tillkommer byggnadsnämnden såvitt gäller område med stadsplan eller byggnadsplan eller område beträffande vilket fråga väckts om upprättande av sådan plan.

4 Senaste lydelse 1983: 658.

På ansökan av sakägare får även i annat fall fastighetsbestämning ske för prövning av fråga om fastighets- indelningens beskaffenhet eller om beståndet eller omfånget av led- ningsrätt eller av servitut, som till— kommit vid avvittring eller enligt lagstiftningen om fastighetsbildning eller enskilda vägar eller enligt an- läggningslagen eller 8 kap. lå vat- tenlagen eller motsvarande äldre bestämmelser, såvida icke frågans avgörande uppenbarligen är utan betydelse för sökanden. Samma rätt att påkalla fastighetsbestäm- ning tillkommer kommunen såvitt gäller område med detaljplan eller områdesbestämmelser eller områ- de beträffande vilket fråga väckts om upprättande av sådan plan eller sådana bestämmelser.

Prop. 1985/86: 90

Fastighets- bildningslagen

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9 lt" Om avslutande av förrättning vid vilken även handlägges fråga om fastighetsbildning och om åtgärder i samband med avslutandet gäller 4 kap. 29 och 30 %.

Beträffande annan förrättning äger 4 kap. 29% motsvarande tillämpning. Byggnadsnämnden skall dock alltid underrättas om av- slutande av förrättning som sökts av nämnden.

Beträffande annan förrättning äger 4 kap. 29å motsvarande tillämpning. Kommunen skall dock alltid underrättas om avslutande av förrättning som den har sökt.

105

Kostnaderna för fastighetsbe- stämning fördelas mellan sakägarna efter vad som är skäligt. Ar bygg- nadsnämnden sökande, skall kost- naderna betalas av kommunen, i den mån särskilda skäl föranleder detta. Bestämmelserna i 2 kap. 6å om betalningsskyldighetens fördel- ning när överenskommelse förelig- ger mellan sakägarna och om an- svaret för kostnaderna när ansökan avvisas eller förrättning inställes äger motsvarande tillämpning be— träffande fastighetsbestämning.

Kostnaderna för fastighetsbe- stämning fördelas mellan sakägarna efter vad som är skäligt. Är kom- munen sökande, skall kostnaderna betalas av kommunen, i den mån särskilda skäl föranleder detta. Be- stämmelserna i 2 kap. 65 om betal- ningsskyldighetens fördelning när överenskommelse föreligger mellan sakägarna och om ansvaret för kostnaderna när ansökan avvisas eller förrättning inställes äger mot- svarande tillämpning beträffande fastighetsbestämning.

Sker fastighetsbestämning i samband med fastighetsbildning enligt 13 kap., skall i stället för första stycket tillämpas 59" i nämnda kapitel.

15 kap.

Finner länsstyrelsen att till- stånds- eller fastighetsbildningsbe- slut strider mot sådan bestämmelse i denna lag som meddelats till för- män för allmänt intresse, får läns- styrelsen föra talan mot beslutet på sätt och inom tid som gäller för sak- ägare.

Första stycket gäller ieke fastig- hetsbildning inom område med stadsplan eller inom område med byggnadsplan om åtgärden rör en- dast mark som enligt planen är av- sedd för annat än jordbruksända- mål.

Mot beslut om inställande av för- rättning som begärts av länsstyrel- sen eller byggnadsnämnden får sö-

Finner länsstyrelsen att till- stånds- eller fastighetsbildningsbe- slut strider mot sådan bestämmelse i denna lag som meddelats till för— män för allmänt intresse, får läns- styrelsen överklaga beslutet på sätt och inom tid som gäller för sak- ägare.

Första stycket gäller icke fastig- hetsbildning inom område med de- taljplan eller områdesbestäm- melser, om åtgärden rör endast mark som enligt planen eller be- stämmelserna är avsedd för annat än jordbruksändamål.

Beslut om inställande av förrätt- ning som begärts av länsstyrelsen eller kommunen får överklagas av

Prop. 1985/86: 90

F astighets- bildningslagen

10

Nuvarande lydelse

kanden föra talan i likhet med vad som gäller för sakägare.

Föreslagen lydelse

sökanden i likhet med vad som gäl- ler för sakägare.

Motsvarande rätt tillkommer den som sökt fastighetsreglering enligt 5 kap. 35 andra stycket.

16 kap. 14 %

Fastighetsdomstolen kan, efter vad som är skäligt med hänsyn till om- ständigheterna, förordna att sakägare som förlorar målet skall ersätta annan sakägare dennes rättegångskostnad. I mål om inlösenersättning skall dock sakägare som avstår mark eller särskild rättighet få gottgörelse för sin kostnad oberoende av utgången i målet.

Första stycket gäller ej, om annat följer av 18 kap. 6 eller 8.5 rättegångs- balken.

Vinner sakägare mål mot företrä- dare för allmänt intresse, kan dom- stolen tillerkänna honom ersättning för rättegångskostnad, om synnerli- ga skäl föreligger. Sådan ersättning skall utges av statsverket eller, om endast byggnadsnämnden företrä- der det allmänna intresset, av kom- munen.

Vinner sakägare mål mot företrä— dare för allmänt intresse, kan dom- stolen tillerkänna honom ersättning för rättegångskostnad, om synnerli- ga skäl föreligger. Sådan ersättning skall utges av statsverket eller, om endast kommunen företräder det allmänna intresset, av kommunen.

Skall i annat fall än som avses i 135 kostnad för bevisning eller särskild åtgärd enligt rättens beslut utgå av allmänna medel, kan domstolen när det är skäligt förordna att kostnaden skall stanna på statsverket.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987.

Prop. 1985/86: 90

F astighets— bildningslagen

ll

3 Förslag till Prop. 1985/86: 90

Lag om ändring i lagen (1.970: 989) om införande av Lagen om införa"- fastighetsbildningslagen de adam-gm”- - bildningslagen

Härigenom föreskrivs att 12% lagen (1970: 989) om införande av fastig- hetsbildningslagen1 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

12 5

Vad som i fastighetsbildningsla- gen föreskrivits om byggnadsplan äger motsvarande tillämpning på avstyckningsplan. Avstyeknings- plan får ändras enligt de bestäm- melser som före den I januari 1948 gällde ifråga om tillkomsten avså- dan plan.

Förbud mot avstyckning, som länsstyrelse med stöd av äldre lag medde- lat i avvaktan på att stadsplan eller byggnadsplan upprättas eller ändras, skall icke längre gälla.

Denna lag träderi kraft den 1 januari 1987.

' Lagen omtryckt 1971: 1036. ' 17

4 Förslag till

Lag om ändring i anläggningslagen (1973: 1149)

Härigenom föreskrivs i fråga om anläggningslagen (1973: 1149) dels att 6. 9, 10. 18, 21 och 23 ss skall ha följande lydelse, dels att i lagen skall införas en ny paragraf, 6a &, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Gemensamhetsanläggning får in- rättas endast om fördelarna av an- läggningen överväger de kostnader och olägenheter som anläggningen medför. Är anläggningen förutsatt i fastställd generalplan, stadsplan, tomtindelning eller byggnadsplan. gäller nu angivna villkor endast om särskilda skäl föranleder det.

Föreslagen lydelse

6.5

Gemensamhetsanläggning får in— rättas endast om fördelarna av eko— nomisk eller annan art av anlägg- ningen överväger de kostnader och olägenheter som anläggningen med- för.

Gemensamhetsanläggning får icke inrättas för byggnad eller annan an- läggning som ej hör till fastighet, om ökad kostnad eller annan olägenhet av betydelse därigenom kan komma att uppstå för annan deltagare i gemen-

samhetsanläggningen.

6215

Bestämmelserna i5 och 6 55 skall inte tillämpas om det i en fastig- hetsplan har meddelats bestämmel- ser om en gemensamhetsan- läggning och anläggningsbeslut meddelas under detaljplanens genomförandetid.

951

Gemensamhetsanläggning, som inrättas inom område med fast- ställd generalplan eller med stads- plan. tomtindelning eller byggnads- plan, skall stå i överensstämmelse med planen.

Gäller eljest särskilda bestäm- melser för marks bebyggande eller användning, såsom regionplan. utomplansbestämmelser eller na- turvårdsföreskriher. skall anlägg- ning inrättas så, att syftet med be- stämmelserna ej motverkas.

' Senaste lydelse 1974: 822.

Inom område med detaljplan, fastighetsplan eller områdesbe- stämmelser får en gemensam/tets- anläggning inte inrättas i strid mot planen eller bestämmelserna. Om syftet med planen eller bestämmel— serna inte motverkas. får dock mindre avvikelser göras.

Gäller naturvårdsföreskrifter el- ler andra särskilda bestämmelser för marks bebyggande eller använd- ning än som avses i första stycket, skall anläggning inrättas så, att syf- tet med bestämmelserna inte mot- verkas.

Prop. 1985/86: 90

Anläggningslagen

13

Nuvarande lydelse

Om särskilda skälföreligger, får undantag från planen eller bestäm- tnelserna medges av länsstyrelsen eller efter des.; förordnande av byggnadsnämnden. Även utan sa"- dant medgivande får mindre avvi- kelse ske från platt, om det ärför- enligt med planens syfte. Länssty- relsen får medge undantag enligt första punkten från fastställd ge- neralplatt, stadsplan eller bygg- nadsplan endast om byggnads- näntnden tillstyrkt det.

Talan mot byggnadsnämnds be- slut i fråga som avses i tredje stycket föres hos länsstyrelsen ge- nom besvär. Talan får dock icke föras mot byggnadsnämnds beslut att vägra undantag från fastställd generalplan. stadsplan eller bygg- nadsplatt. Mot länsstyrelsens be- slut i fråga som avses i tredje stycket föres talan hos regeringen genom besvär.

Föreslagen lydelse

Ont det finns särskilda skäl, får länsstyrelsen eller efter dess för- ordnande kommunal myndighet på begäran av fastighetsbildnings- myndig/teten medge undttntag från bestämmelser som avses i andra stycket.

En kommunal myndig/tets beslut ifråga som avses i tredje stycketfår överklagas genom besvär Itos läns- styrelsen.

Länsstyrelsens beslut ifråga som avses i tredje stycketfår överklagas genom besvär Itos regeringen.

10.5

Har stadsplan eller byggnads- plan icke fastställts för visst områ- de. får gemensamhetsanläggning ej inrättas. om anläggningen skulle försvåra områdets ändamålsenliga användning, föranleda olämplig be— byggelse eller motverka lämplig planläggning av området.

lnont områden som inte omfattas av detaljplan. får en gemensam- hetsanläggning inte inrättas. om an- läggningen skulle försvåra områ- dets ändamålsenliga användning. föranleda olämplig bebyggelse eller motverka lämplig planläggning av området.

18 &?

Rätt att påkalla förrättning enligt denna lag tillkommer ägaren av fas- tighet. som avses skola deltaga i an- läggningen, byggnadsnämnden och hyresgästorganisation.

Rätt att påkalla förrättning enligt denna lag tillkommer ägaren av fas- tighet. som avses skola deltaga i an- läggningen eller som enligt en de- taljplan Itelt eller till viss del skall användas till allmän plats för vilken kommunen inte är huvudman. Rätt att påkalla förrättning tillkommer också kommunen och hyresgästor- ganisation.

Länsstyrelsen kan påkalla förrättning för inrättande av anläggning som styrelsen finner vara av större betydelse från allmän synpunkt.

: Senaste lydelse 1981: 380.

Prop. 1985/86: 90

Anläggningslagen

14

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Vid expropriation eller liknande tvångsförvärv får förvärvaren påkalla förrättning för inrättande av sådan anläggning varigenom olägenhet av förvärvet kan undanröjas. minSkas eller förebyggas. '

Om rätt för väghållare att påkalla förrättning enligt denna lag finns bestämmelser i 20 a 5 och 25 & tredje stycket väglagen (l97l:948).

En samfällighetsförening som förvaltar en exploateringssamfäl- lig/tet enligt lagen (0000:000) om exploateringssantverkan får begära förrättning enligt denna lag. om åt- gärden syflar till att genomföra så- dan samverkan.

21.5

Fastighetsbildningsmyndigheten skall utreda förutsättningarna för an- läggningen och ombesörja behövliga tekniska arbeten och värderingar. Härvid bör rädplägning ske med sakägarna. Vid behov skall samråd ske med de myndigheter som beröres av anläggningen.

Har förrättningen påkallats en- dast av ägaren av fastighet. som finnes ej kunna tilläggas rätt att del- taga i anläggningen. föreligger hinder mot att inrätta anläggningen.

Har förrättningen påkallats en- dast av ägaren av fastighet. som finnes ej kunna tilläggas rätt att del- taga i anläggningen och som inte heller helt eller till viss del skall an- vändas till allmän plats som avses i 18 .6 första stycket. föreligger hinder mot att inrätta anläggningen.

23 53

Avser förrättningen gemensam- hetsanläggning som kräver bygg- nadslov eller som rör ontråde med stadsplan eller byggnadsplan eller anser byggnadsnämnden vid sam- råd enligt 21 5 att anläggningens tillåtlighet enligt [0.6 kan sättas i fråga och föreligger från andra syn- punkter än som avses i 9--Il 5.6 för- utsättningar för att inrätta anlägg- ningen, skall fastighetsbildnings- myndigheten hänskjuta ärendet till byggnadsnämnden för prövning. Finner nämnden hinder ej möta mot anläggningen enligt sist- nämnda paragrafer, skall nämnden lämna medgivande till anläggning- en.

l Senaste lydelse l974: 822.

Ont byggnadsnämnden vid sam- råd enligt 21 & anser att anläggning- ens tillåtlighet enligt l0 & kan sättas i fråga och om det från andra syn- punkter än som avses i 10 och 11.65 finns förutsättningar för att inrätta anläggningen. skall fastighetsbild- ningsmyndigheten hänskjuta ären- det till byggnadsnämnden för pröv- ning. Finner nämnden att sist- nämnda paragrafer inte utgör hinder mot anläggningen. skall nämnden lämna medgivande till denna.

Prop. 1985/86: 90

Anläggningslagen

l5

Nuvarande lydelse

Talan mot beslut varigenom byggnadsnämnden vägrat medgi- vande till anläggningen eller gjort sädant medgivande beroende av villkor föres Itos länsstyrelsen ge- nom besvär. Talan mot länsstyrel- sens beslut föres Itos regeringen ge- nom besvär.

F öreslagen lydelse

Beslut varigenom byggnads- nämnden vägrat medgivande till an- läggningen eller gjort sådant medgi- vande beroende av villkor får överklagas genom besvär hos läns- styrelsen. Länsstyrelsens beslut får överklagas genom besvär hos rege- ringen.

Beslut av byggnadsnämnden eller högre instans varigenom medgivande till anläggningen vägrats eller gjorts beroende av villkor är bindande för

fastighetsbildningsmyndigheten.

Denna lag träder i kraft den ljanuari l987. Har sammanträde med sakägarna hållits före ikraftträdandet skall 65 i dess äldre lydelse tillämpas.

Prop. 1985/86: 90

A nläggningsla gen

l6

5 Förslag till

Lag om ändring i ledningsrättslagen (1973: 1144)

Härigenom föreskrivs i fråga om ledningsrättslagen (1973: 1 144) dels att 6, 8, 9 och 21 åå samt övergångsbestämmelserna till lagen skall

ha följande lydelse,

dels att i lagen skall införas en ny paragraf, 6a &, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Ledningsrätt får ej upplåtas, om ändamålet lämpligen bör tillgo- doses på annat sätt eller olägenhe- terna av upplåtelsen från allmän el- ler enskild synpunkt överväger de fördelar som kan vinnas genom den. Är ledningen förutsatt i fast- ställd generalplan, stadsplan, tomtindelning eller byggnadsplan. gäller nu angivna villkor endast om särskilda skäl föranleder det.

Föreslagen lydelse

65

Ledningsrätt får ej upplåtas, om ändamålet lämpligen bör tillgo- doses på annat sätt eller olägenhe- terna av upplåtelsen från allmän el- ler enskild synpunkt överväger de fördelar som kan vinnas genom den.

6a5

Upplåtelse av ledningsrätt inom område med fastställd generalplan eller med stadsplan, tomtindelning eller byggnadsplan skall stå i över- ensstämmelse med planen.

Gäller eljest särskilda bestäm- melser för marks bebyggande eller användning. såsom regionplan, utomplansbestämmelser eller na- turvårdsföreskrifter, skall lednings- rätt upplåtas så. att syftet med be- stämmelserna ej motverkas.

Om särskilda skäl föreligger, får undantag från planen eller bestäm- melserna medges av länsstyrelsen eller efter dess förordnande av

' Senaste lydelse 1977: 363.

2 Riksdagen 1985/86. ] saml. Nr 90

Bestämmelsen iöå skall inte till- lämpas om det i en fastighetsplan har meddelats bestämmelser om en ledningsrätt och ledningsbeslut meddelas under detaljplanens ge- nomförandetid.

891

Inom område med detaljplan, fastigltetsplan eller områdesbe- stämmelser får en ledningsrätt inte upplåtas i strid mot planen eller be- stämmelserna. Om syftet med planen eller bestämmelserna inte motverkas, får dock mindre avvi- kelser göras.

Gäller naturvårdsföreskrifier el- ler andra särskilda bestämmelser för marks bebyggande eller använd- ning än som avses i första stycket, skall ledningsrätt upplåtas så, att syftet med bestämmelserna inte motverkas.

Ont det finns särskilda skäl, får länsstyrelsen eller efter dess för- ordnande kommunal myndigltet på begäran av fastighetsbildnings-

Prop. 1985/86: 90

Ledningsrätts- lagen

17

Nuvarande lydelse

byggnadsnämnden. Även utan så- dant medgivande får mindre avvi- kelse ske från plan. om det är för- enligt med planens syfte. Länssty- relsen fär medge undantag enligt första punkten från fastställd ge- neralplan, stadsplan eller bygg- nadsplan endast om byggnads- nämnden tillstyrkt det.

Talan mot byggnadsnämnds be- slut i fråga som avses i tredje stycket föres hos länsstyrelsen ge- nom besvär. Talan får dock icke föras mot byggnadsnämnds beslut att vägra undantag från fastställd generalplan. stadsplan eller bygg- nadsplan. Mot länsstyrelsens be- slut i fråga som avses i tredje stycket föres talan hos regeringen genom besvär.

Har stadsplan eller byggnads- plan icke fastställts för visst områ- de, får ledningsrätt ej upplåtas, om upplåtelsen skulle försvåra områ- dets ändamålsenliga användning. föranleda olämplig bebyggelse eller motverka lämplig planläggning av området.

Föreslagen lydelse

myndigheten medge undantag från bestämmelser som avses i andra stycket.

En kommunal myndighets beslut i fråga som avses i tredje stycket får överklagas genom besvär hos länsstyrelsen.

Länsstyrelsens beslut ifråga som avses i tredje stycketfår överklagas genom besvär hos regeringen.

9å

Inom område som inte omfattas av detaljplan, får ledningsrätt inte upplåtas om upplåtelsen skulle för— svåra områdets ändamålsenliga an- vändning, föranleda olämplig be- byggelse eller motverka lämplig planläggning av området.

21 52

Avser förrättningen ledning som kräver byggnadslov eller som rör område med stadsplan eller bygg- nadsplan eller anser byggnads- nämnden vid samråd enligt 195 att upplåtelsens tillåtlighet enligt 95 kan sättas i fråga och föreligger från andra synpunkter än som avses i 8--1055 förutsättningar för att medge upplåtelsen, skall fastig- hetsbildningsmyndigheten hänskju- ta ärendet till byggnadsnämnden för prövning. Har ledningens sträckning fastställts av konces- sionsmyndighet. skall sådant hän- skjutande dock ej ske.

Finner nämnden hinder enligt 8--1055 ej möta mot upplåtelsen,

: Senaste lydelse 1977: 363.

Om byggnadsnämnden vid sam- råd enligt 19å anser att upplåtel- sens tillätlighet enligt 99” kan sättas i fråga och om det från andra syn- punkter än som avses i 9 och 1055 finns förutsättningar för att medge upplåtelsen, skall fastighetsbild- ningsmyndigheten hänskjuta ären- det till byggnadsnämnden för pröv- ning. Har ledningens sträckning fastställts av koncessionsmyn- dighet. skall sådant hänskjutande dock ej ske.

Finner nämnden att 9 och 1055 inte utgör hinder mot upplåtelsen.

Prop. 1985/86: 90

Ledningsrätts- lagen

18

Nuvarande lydelse

skall nämnden lämna medgivande till upplåtelsen.

Talan mot beslut varigenom byggnadsnämnden vägrat medgi- vande till upplåtelsen eller gjort så- dant medgivande beroende av vill- kor föres hos länsstyrelsen genom besvär. Talan mot länsstyrelsens beslut föres hos regeringen genom besvär.

Föreslagen lydelse

skall nämnden lämna medgivande till denna.

Beslut varigenom byggnads— nämnden vägrat medgivande till upplåtelsen eller gjort sådant med— givande beroende av villkor får överklagas genom besvär hos läns- styrelsen. Länsstyrelsens beslut får överklagas genom besvär hos rege- ringen.

Beslut av byggnadsnämnden eller högre instans varigenom medgivande till upplåtelsen vägrats eller gjorts beroende av villkor är bindande för

fastighetsbildningsmyndigheten.

Denna lag3 träder i kraft d. ljuli 1974. Den som innehar fastighet under ständig besittningsrätt eller med fidei- kommissrätt skall vid tillämpningen av denna lag anses som fastighetens

ägare.

Vad som enligt denna lag gäller för det fall att fastighet svarar för fordran skall tillämpas även när fastighet besväras av rätt till avkomst eller annan förmän.

Bestämmelserna i denna lag om byggnadsplan äger motsvarande tillämpning på avstyckningsplan.

Bestämmelserna i 135 om tillämpning av 4 kap. 35 expropriationslagen (1972: 719) gäller ej värdeökning som inträffat före utgången av juni 1971.

Denna lag träderi kraft den ljanuari 1987.

" 1973: 1144.

Prop. 1985/86: 90

Ledningsrätts- lagen

19

6 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1973: 1150) om förvaltning av

samfälligheter

Härigenom föreskrivs att 1. 4, . 18. 20. 21. 23 och 61% lagen (1973: 1 150) om förvaltning av samfälligheter skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1.5'

Vid tillämpningen av denna lag skall som samfällighet anses ]. samfällighet enligt fastighetsbildningslagen (1970: 988). 2. annan mark som gemensamt tillhör ägarna av de mantalssatta fastig- heterna i en socken,

3. servitut eller annan särskild rättighet som hör till flera fastigheter gemensamt.

4. samfällighet enligt anläggningslagen (1973: 1 149),

5. samfällighet enligt vattenlagen (1983: 291 ).

5. samfällighet enligt vattenlagen (1983z29l).

6. samfällighet enligt lagen (0000:000) om exploateringssam- verkan.

Med delägarfastighet förstås i lagen fastighet som har del i samfällighet och med delägare ägaren av delägarfastighet. Ifråga om samfällighet enligt första stycket 5 förstås dock med delägarfastighet fastighet som på annat sätt än genom delaktighet omfattas av samfälligheten och med delägare den som deltar i samfälligheten. Beträffande sådan samfällighet skall vi- dare vad som sägs i lagen om delägarfastighets andelstal i stället gälla delägares andelstal.

45

Samfällighet förvaltas antingen direkt av delägarna (delägarför- valtning) eller av särskilt bildad samfällighetsförening (förenings- förvaltning). Avstyckas samfällighet som avses i 15 första stycket 1 eller 2 eller viss ägovidd av sådan samfäl- lighet utan att ha övergått till annan ägare och förvaltas samfälligheten av samfällighetsförening. övergår äganderätten till den sålunda bil- dade fastigheten genom avstyck- ningen till föreningen.

' Senaste lydelse 1983: 660.

Samfällighet förvaltas antingen direkt av delägarna (delägarför- valtning) eller av särskilt bildad samfällighetsförening (förenings- förvaltning). I fråga om mark som är belägen inom ett samverkans- område gäller även vad därom föreskrivs i lagen ( 0000: 000) om ex-

ploateringssamverkan .

Avstyckas samfällighet som avses i 1.5 första stycket 1 eller 2 eller viss ägovidd av sådan samfäl- lighet utan att ha övergått till annan ägare och förvaltas samfälligheten av samfällighetsförening. övergår äganderätten till den sålunda bil- dade fastighetcn genom avstyck- ningen till föreningen. Detta gäller

Prop. 1985/86: 90

Lagen om förvalt— ning av samfällig- heter

20

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

dock ej samfällighetsft'irening som förvaltar en exploateringssamfäl- lighet enligt lagen (0000:000) om e.tploateringssamverkan.

18 & Samfällighetsförenings ändamål är att förvalta den samfällighet för vil- ken den bildats.

Samfällighetsförening får ej driva verksamhet som är främmande för det ändamål som samfälligheten skall tillgodose.

Samfällighetsförening som för- valtar en exploateringssamfällighet enligt lagen (0000: 000) om exploa- tering.ssarm-'erkanfår ej äga mark.

zotZ Samfällighetsförening bildas vid sammanträde med delägarna genom att

de antager stadgar och utser styrelse.

Sammanträde enligt första stycket hålles av den som fastig- hetsdomstolen förordnat dänill. Så- dant förordnande meddelas på be- gäran av delägare. Dock skall i samband med förrättning enligt fas- tighetsbildningslagen (1970: 988) el- ler anläggningslagen (1973: 1149) fastighetsbildningsmyndigheten el- ler. om särskild förrättningsman förordnats enligt 45 sistnämnda lag. denne hålla sammanträde enligt första stycket beträffande samfäl- lighet som beröres av förrättningen. om delägare i samfälligheten begär det eller om det är av väsentlig be- tydelse från allmän synpunkt att samfällighetsförening bildas.

Sammanträde enligt första stycket hålles av den som fastig- hetsdomstolen förordnat danill. Så- dant förordnande meddelas på be- gäran av delägare. Dock skall i samband med förrättning enligt fas- tighetsbildningslagen (1970:988). anläggningslagen (1973:1149) eller lagen (0000: 000) om exploaterings— samverkan fastighetsbildningsmyn- digheten eller. om särskild förrätt- ningsman förordnats enligt 45 on- läggningslagen. denne hålla sam- manträde enligt första stycket be- träffande samfällighet som beröres av förrättningen. om delägare i samfälligheten begär det eller om det är av väsentlig betydelse från allmän synpunkt att samfällighets- förening bildas.

I fråga om samfälligheter enligt 1 5 första stycket 5 skall vad som i andra stycket sägs om förrättning och förrättningsman gälla förrättning och för- rättningsman enligt vattenlagen (1983: 291). Om det är av väsentlig bety- delse från allmän synpunkt att en samfällighetsförening bildas för förvalt- ningen av en bevattnings- eller vattenregleringssamfällighet. får domstolen förordna någon att hålla sammanträde enligt första stycket även om del- ägare i samfälligheten inte har begärt det.

3 Senaste lydelse 1983: 660.

Prop. 1985/86: 90

Lagen om förvalt- ning av samfällig- heter

21

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

21.63

I fråga om sammanträde för bil- dande av samfällighetsförening äger 75 andra stycket. 8—1155. 125 första stycket första punkten och 145 motsvarande tillämpning. Hålles sammanträdet i samband med förrättning enligt fastighets- bildningslagen (1970: 988). anlägg- ningslagen (1973: 1149) eller vatten- lagen (1983: 291), äger dock i fråga om delgivning av kallelse till sam- manträdet vad som gäller om del- givning av kallelse till sammanträde

1 fråga om sammanträde för bil- dande av samfällighetsförening äger 75 andra stycket. 8—1155. 125 första stycket första punkten och 145 motsvarande tillämpning. Hålles sammanträdet i samband med förrättning enligt fastighets- bildningslagen (1970:988). anlägg- ningslagen (1973:1149). vattenla- gen (1983z291) eller lagen (0000:000) om exploateringssam- verkan. äger dock i fråga om del- givning av kallelse till sammanträ-

vid förrättningen motsvarande det vad som gällerom delgivning av tillämpning. kallelse till sammanträde vid för— rättningen motsvarande tillämp- ning. 23 54

I fråga om klander av beslut vid sammanträdet äger 155 motsvarande

tillämpning.

Har fastighetsbildnings- eller an- läggningsbeslut eller tillståndsdom eller tillståndsbeslut enligt vattenla- gen (1983: 291) meddelats, får sam- manträde för bildande av samfäl- lighetsförening hållas innan domen eller beslutet om samfällighetens bildande vunnit laga kraft. Som del- ägare anses därvid ägaren av fastig- het och annan som enligt domen eller beslutet skall ha del i samfäl- ligheten. Beslut som fattas vid sam- manträdet gäller endast under för- utsättning att fastighetsbildnings—. anläggnings- eller tillståndsbeslutet eller tillståndsdomen vinner laga kraft eller att förordnande medde- las enligt 27a5 anläggningslagen (1973: 1149) eller 13 kap. 505 första stycket vattenlagen.

Har fastighetsbildnings-, an- läggnings- eller exploateringsbeslut eller tillståndsdom eller tillstånds- beslut enligt vattenlagen (1983: 291) meddelats. får sammanträde för bil- dande av samfällighetsförening hål- las innan domen eller beslutet om samfällighetens bildande vunnit laga kraft. Som delägare anses där- vid ägaren av fastighet och annan som enligt domen eller beslutet skall ha del i samfälligheten. Beslut som fattas vid sammanträdet gäller endast under förutsättning att fas- tighetsbildnings-. anläggnings-. ex- ploaterings- eller tillståndsbeslutet eller tillståndsdomen vinner laga kraft eller. i fråga om anläggnings- beslut, att förordnande meddelas enligt 2735 anläggningslagen (1973: 1149) eller 13 kap. 505 första stycket vattenlagen.

61.5

Samfällighetsförening skall upp- lösas, när den eller de samfällig- heter som förvaltas av föreningen

* Senaste lydelse 1983: 660. 4 Senaste lydelse 1983: 660.

Samfällighetsförening skall upp- lösas. när den eller de samfällig- heter som förvaltas av föreningen

Prop. 1985/86: 90

Lagen om förvalt- ning av samfällig- heter

22

Nuvarande lydelse

upphör att bestå. Upplösning skall vidare ske, om medlemmarna är ense om det och länsstyrelsen medger det. Om rätt för fastighets- bildningsmyndigheten att förordna om upplösning av samfällighetsför- ening finns bestämmelser i anlägg- ningslagen (1973: 1 149).

Föreslagen lydelse

upphör att bestå. Upplösning skall vidare ske. om medlemmarna är ense om det och länsstyrelsen medger det. Bestämmelser om rätt för fastighetsbildningsmyndigheten att förordna om upplösning av sam- fällighetsförening finns i anlägg- ningslagen (1973: 1149) och lagen (0000.'000) om exploateringssam- verkan.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987.

Prop. 1985/86: 90

Lagen om förvalt- ning av samfällig- heter

23

7 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1973: 1151) om införande av anläggningslagen (1973: 1149) och lagen (1973: 1150) om förvaltning av samfälligheter

Härigenom föreskrivs att 6.5 lagen (1973: 1151) om införande av anlägg- ningslagen (1973: 1149) och lagen (1973:1150) om förvaltning av samfäl- ligheter skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6 5 Vad som enligt anläggningslagen (1973: 1149) gäller för det fall att fastig- het svarar för fordran skall tillämpas även när fastighet besväras av rätt till avkomst eller annan förmån.

Bestämmelserna i anläggnings- lagen om byggnadsplan äger mot- svarande tillämpning på avstyck- ningsplan.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987.

Prop. 1985/86: 90

Lagen om införan- de uv anläggnings- lagen oclz lagen om förvaltning av sam— fälligheter

24

8 Förslag till

Lag om ändring i lagen ( 1970: 990) om förmånsrätt för fordran på grund av fastighetsbildning

Härigenom föreskrivs att 1 5 lagen (1970: 990) om förmånsrätt för ford- ran på grund av fastighetsbildning skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Har vid förrättning enligt fastig- hetsbildningslagen (1970:988) be- stämts att ägare av fastighet skall utge ersättning till annan sakägare och har fordran på ersättning icke förfallit till betalning tidigare än ett år före utmätning eller konkursan- sökan. skall med fordringen följa förmånsrätt enligt 65 ] förmåns- rättslagen (1970: 979).

Föreslagen lydelse

Har vid förrättning enligt fastig- hetsbildningslagen (1970: 988) eller lagen (0000:000) om exploaterings- samverkan bestämts att ägare av fastighet skall utge ersättning till annan sakägare och har fordran på ersättning icke förfallit till betalning

tidigare än ett år före utmätning el- ler konkursansökan, skall med fordringen följa förmånsrätt enligt 6 5 l förmånsrättslagen (1970:979).

Samma förmånsrätt tillkommer fordran på ersättning i pengar enligt 5 kap. 31 & tredje stycket fastighetsbildningslagen för skog som ej kunnat uttagas inom föreskriven tid.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987.

Prop. 1985/86: 90

Lagen omför- månsrätt förford— ran på grund av fastighetsbildning

25

9 Förslag till

Lag om ändring i lagen ( 1973: 1152) om förmånsrätt för fordringar enligt lagen (1973: 1150) om förvaltning av samfälligheter

Härigenom föreskrivs att lagen ( 1973: 1 152) om förmånsrätt för fordring- ar enligt lagen (1973:]150) om förvaltning av samfällighetcr' skall ha föl-

jande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Med samfällighetsförenings fordran på belopp. som vid uttaxering enligt lagen (197311150) om förvaltning av samfälligheter påförts någon såsom ägare av fastighet eller innehavare av tomträtt, som omfattas av samfäl- ligheten, följer förmånsrätt enligt 65 1 eller 75 2 förmånsrättslagen (1970: 979), om beloppet icke förfallit till betalning tidigare än ett år före utmätning eller konkursansökan.

Om föreningen förvaltar en ex- ploateringssamfällighet enligt la- gen (0000:000) om exploaterings- samverkan, gäller förmånsrätten dock inte större belopp än som följer av beslut enligt 13 5 nämnda lag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987.

' Senaste lydelse 1983: 662.

Prop. 1985/86: 90

Lagen om för- månsrättförjbrd- ringar enligt lagen om förvaltning av samfälligheter

26

10 Förslag till

Lag om ändring i jordabalken

Härigenom föreskrivs att 3 kap. 7 &. 7 kap. 5. lå. 9 kap. 8 &. 10 kap. 5 &, 13 kap. 45 och 22 kap. 11 åjordabalken' skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 kap. 7ä

Har byggnad eller annan anläggning uppförts så att den skjuter in på angränsande mark, och skulle anläggningens borttagande eller förändring medföra betydande kostnad eller olägenhet för anläggningens ägare, är denne ej skyldig att avträda den mark som sålunda tagits i anspråk. förrän anläggningen avlägsnas eller blir obrukbar. Vad som sagts nu gäller dock ej, om den som uppförde anläggningen inkräktade på den angränsande marken med avsikt eller av grov vårdslöshet och, när anläggningen överlå- tits till annan, denne ägde kännedom därom vid sitt förvärv.

Den angränsande markens ägare är berättigad till ersättning för det intrång som anläggningen medför.

Om trappa som skjuter över ga- tulinje finns särskilda bestämmel- ser.

7 kap. 5 &?

Avtal om upplåtelse av annan nyttjanderätt än tomträtt är inte bindande längre än femtio år från det avtalet slöts. Upplåtelse av fast egendom inom stadsplan och upp- låtelse av jordbruksarrende är dock inte bindande längre än tjugofem år. Upplåtelse av annan nyttjande- rätt än jordbruksarrende för någons livstid gäller utan begränsning till viss tid.

Avtal om upplåtelse av annan nyttjanderätt än tomträtt är inte bindande längre än femtio år från det avtalet slöts. Upplåtelse av fast egendom inom detaljplan och upp- låtelse av jordbruksarrende är dock inte bindande längre än tjugofem år. Upplåtelse av annan nyttjande- rätt än jordbruksarrende för någons livstid gäller utan begränsning till viss tid.

Avser upplåtelsen endast eller huvudsakligen rätt att avverka skog för annat ändamål än husbehov. är avtalet ej bindande längre än fem år.

Första och andra styckena gäller ej nyttjanderätt som upplåtes av staten. Första stycket inverkar ej på nyttjanderättshavarcs rätt till förlängning av avtal på grund av lag.

Har arrende eller hyra upplåtits på längre tid än den i första stycket föreskrivna längsta tiden för nyttjanderätts bestånd och vill fastighets- ägaren eller nyttjanderättshavaren frånträda avtalet sedan denna tid gått ut. skall uppsägning ske.

' Balken omtryckt 1971: 1209. 2 Senaste lydelse 1984: 678.

Prop. 1985/86: 90

Jordabalken

27

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9 kap.

853

Om jordägaren har sagt upp arrcndeavtalet. har arrendatorn rätt till förlängning av detta. utom när

1. arrenderätten är förverkad eller förhållande som avses i 8 kap. 145

föreligger.

2. arrendatorn i annat fall åsidosatt sina förpliktelser i sådan mån att avtalet skäligen icke bör förlängas.

3. jordägaren gör sannolikt. att han själv. hans make eller avkomling skall bruka arrendestället. och det ej är obilligt mot arrendatorn att arren- deförhållandet upphör.

4. jordägaren gör sannolikt. att arrendestället behövs för en mera ända- målsenlig indelning i brukningsenheter. och det ej av särskilda skäl är obilligt mot arrendatorn att arrendeförhållandet upphör.

5. jordägaren gör sannolikt. att arrendestället skall användas i en- lighet medfastställd stadsplan eller

byggnadsplan.

5. jordägaren gör sannolikt. att arrendestället skall användas i en- lighet med en detaljplan,

6. jordägaren i annat fall gör sannolikt. att arrendestället skall användas för annat ändamål än jordbruk. och det ej är obilligt mot arrendatorn att arrendeförhållandet upphör.

Om jordägarens intresse blir tillgodosett genom att arrendatorn avträder endast en del av arrendestället och avtalet lämpligen kan förlängas såvitt avser arrendestället i övrigt. har arrendatorn utan hinder av första stycket rätt till sådan förlängning.

10 kap.

554

Om jordägaren har sagt upp arrendeavtalct. har arrendatorn rätt till förlängning av detta. utom när

1. arrenderätten är förverkad eller förhållande som avses i 8 kap. 145

föreligger.

2. arrendatorn i annat fall åsidosatt sina förpliktelser i sådan män att avtalet skäligen icke bör förlängas.

3. byggnad på arrendestället upp- förts utan byggnadslov i fall då så- dant crfordrats eller i strid med plan eller därmed jämförligt beslut av myndighet angående markens bebyggande eller användning.

4. i annat fall byggnad på arren- destället icke står i överensstäm- melse med gällande plan och jord- ägaren gör sannolikt. att han skall använda marken i enlighet med planen.

" Senaste lydelse 1984: 678. " 4Senaste lydelse 1984: 678.

3. byggnad på arrendestället upp- förts utan bygglov i fall då sådant crfordrats eller i strid med en de- taljplan eller områdesbestäm- melser eller därmed jämförligt be- slut av myndighet angående mar- kens bebyggande eller användning.

4. i annat fall byggnad på arren- destället inte står i överensstäm- melse med en detaljplan eller om- rådesbestämmelser och jordägaren gör sannolikt, att han skall använda marken i enlighet med planen eller bestämmelserna.

Prop. 1985/86: 90

Jordabalken

28

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5. jordägaren gör sannolikt, att marken skall användas för bebyggelse av annat slag än det som avses med upplåtelsen eller för jordbruk. industri eller annan ekonomisk verksamhet; samt intresset för honom att kunna förfoga över marken för sådant ändamål påtagligt överväger arrendatorns intresse av fortsatt arrende.

6. jordägaren i annat fall har befogad anledning att upplösa arrendeför- hållandet.

Omjordägarens intresse blir tillgodosett genom att arrendatorn avträder endast en del av arrendestället och avtalet lämpligen kan förlängas såvitt avser aiTendestället i övrigt. har arrendatorn utan hinder av första stycket rätt till sådan förlängning.

13 kap. 45

I upplåtelsehandlingen skall anges ändamålet med upplåtelsen och det belopp varmed avgälden skall utgå till dess annat bestämmes. Handlingen skall dessutom innehålla de närmare föreskrifter rörande fastighetens an- vändning och bebyggelse samt de bestämmelser i övrigt som skall gälla i fråga om tomträtten.

Finns vid tiden för upplåtelsen särskilda byggnadsbestämmelser rörande fastigheten i en detaljplan eller eljest. anses de ingå i upplåtel- sen. om ej annat avtalats.

22 kap. 11 &

Gemensam inteckning får på ansökan av fastigheternas ägare och efter medgivande av pantbrevets innehavare avlyftas från någon eller några av fastigheterna (relaxation). Besväras fastighet, i vilken inteckningen skall kvarstå. av panträtt eller annan rättighet som är inskriven och äger rättig- heten lika rätt som eller sämre rätt än inteckningen. fordras att innehava- ren av sådan rättighet medger relaxationen. Svarar fastighet. från vilken inteckningen skall avlyftas. endast enligt 6 kap. 115 andra stycket. får relaxation ske utan att den biträtts eller medgivits av den fastighetens ägare eller av ägaren av eller rättighetshavare i stamfastigheten eller fastig- het som före den ifrågavarande svarar för brist i stamfastigheten. Fordras ej fastighetsägarens medverkan till relaxationen, får relaxation ske på ansökan av pantbrevets innehavare.

Svarar fastigheterna för flera gemensamma inteckningar. får en av in- teckningarna icke avlyftas från en fastighet utan att sådana åtgärder vid- tages med de övriga inteckningarna att fastigheten icke vidare svarar för dem gemensamt med någon av de andra fastigheterna.

Finns vid tiden för upplåtelsen särskilda byggnadsbestämmelser rörande fastigheten i stadsplan eller eljest. anses de ingå i upplåtelsen. om ej annat avtalats.

] fastighet. som bildats genom avstyckning av område vilket för-

I fastighet. som bildats genom avstyckning av område vilket för- värvats av kommun för att ingå i allmän plats inom stadsplan eller byggnadsplan. får på begäran av kommunen relaxation ske utan hinder av bestämmelserna i första stycket om att för relaxation ford- ras medgivande av fastighetsägare

värvats av kommun för att ingå i allmän plats inom detaljplan, får på begäran av kommunen relaxation ske utan hinder av bestämmelserna i första stycket om att för relaxation fordras medgivande av fastighets- ägare och rättighetshavare. om san-

Prop. 1985/86: 90

Jordabalken

29

Nuvarande lydelse

och rättighetshavare. om sannolika skäl föreligger för att områdets vär- de uppgår till högst två procent av den odelade fastighetens värde och relaxationen är väsentligen utan be- tydelse för fastighetsägarnas och rättighetshavarnas rätt.

Föreslagen lydelse

nolika skäl föreligger för att områ- dets värde uppgår till högst två pro- cent av den odelade fastighetens värde och relaxationen är väsentli- gen utan betydelse för fastighets- ägarnas och rättighetshavarnas rätt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987.

Prop. 1985/86: 90

Jordabalken

30

11 Förslag till Lag om ändring i naturvårdslagen (1964: 822)

Härigenom föreskrivs i fråga om naturvårdslagen (1964: 822)1 dels att 21 5 skall upphöra att gälla, dels att 3. 15, 16, 19, 20, 22, 25. 26, 28, 31—34. 36, 39, 40 och 43 55 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

35

Naturvårdslagen

Vid prövning av fråga rörande naturvård skall tillbörlig hänsyn ta— gas till övriga allmänna och enskil-

Vid prövning av frågor som rör naturvård skall tillbörlig hänsyn tas till övriga allmänna och enskilda

daintressen som beröras av frågan. intressen. Härvid skall lagen (0000: 000) om hushållning med na- turresurser m.m. tillämpas.

Beslut [ frågor-som avses i 7— 1155, 135, [Så första, andra och fjärde styckena, 19.6 samt 205 and- ra stycket får inte meddelas i strid mot en detaljplan eller områdes- bestämmelser. Om syftet med planen eller bestämmelserna inte motverkas, får dock mindre avvi- kelser göras.

155

För att åt allmänheten trygga tillgången till platser för bad och friluftsliv räder strandskydd vid havet. insjöar och vattendrag. Strandskyddet omfat- tar land— och vattenområdet intill 100 meter från strandlinjen vid normalt medelvattenstånd (strandskyddsområde).

Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer kan förordna att strandområde som uppenbarligen saknar betydelse för bad och friluftsliv ej skall omfattas av strandskydd. Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får också utvidga strandskyddsområdet, när det behövs för att tillgodose syftet med strandskyddet, dock högst intill 300 meter från strandlinjen.

Vid fastställelse av genera/platz, stadsplan eller byggnadsplan kan, när särskilda skäl föreligga, förord- nas alt i planen ingående strand-

Om det finns särskilda skäl får regeringen eller myndighet som re- geringen bestämmer förordna att ett strandområde som avses ingå i

område ej vidare skall omfattas av en detaljplan eller omfattas av om- strandskydd. rådesbestämmelser inte skall om- fattas av strandskydd.

16 52 Inom strandskyddsområde får ej helt ny byggnad uppföras eller befmtlig byggnad ändras för att tillgodose ett väsentligen annat ändamål än det, vartill byggnaden tidigare varit använd, och ej heller utföras grävnings- och andra förberedelsearbeten för bebyggelse som nu sagts. Ej heller får i annat fall inom strandskyddsområde utföras anläggning eller anordning.

' Lagen omtryckt 1974: 1025 2 Senaste lydelse 1983: 654.

Prop. 1985/86: 90

31

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

varigenom mark tages i anspråk såsom tomt eller allmänheten på annat sätt hindras eller avhålles från att beträda område där den eljest skulle ägt att färdas fn'tt.

Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får meddela sådana föreskrifter om vad allmänheten har att iakttaga inom strand- skyddsområde som behövas för att trygga ändamålet med strandskyddet.

Länsstyrelsen får medgiva undantag från bestämmelserna i första stycket, när särskilda skäl föreligga. Medgives undantag, skall länsstyrel- sen bestämma i vilken utsträckning mark får tagas i anspråk såsom tomt eller eljest användas för det avsedda ändamålet.

Första stycket gäller inte anlägg- ningar eller åtgärder som behövs

Första stycket gäller ej anlägg- ning eller åtgärd som behövs för jordbruket. fisket, skogsskötseln eller renskötseln och ej tillgodoser bostadsändamål. Första stycket gäller ej heller företag vartill till- stånd lämnats enligt vattenlagen (l983:291) eller miljöskyddslagcn (1969:387).

för jordbruket, fisket, skogssköt- seln eller renskötseln och ej tillgo- doser bostadsändamål. Första stycket gäller inte heller företag till vilka tillstånd har lämnats enligt 4 kap. lagen (0000:000) om hushåll- ning med naturresurser m.m., vat- tenlagen (1983z291) eller miljö- skyddslagen (1969: 387).

195

Område, inom vilket särskilda åtgärder behövas för att skydda eller vårda naturmiljön men som med hänsyn till den begränsade omfattningen av åtgärderna eller andra omständigheter ej lämpligen bör avsättas till naturreservat, kan av länsstyrelsen förklaras som naturvårdsområde. Är åtgärd som bör vidtagas så ingripande att pågående markanvändning avse- värt försvåras, skall området dock avsättas till naturreservat.

1 beslut om bildande av naturvårdsområde skall angivas grunden för beslutet och föreskrivas de inskränkningar i nyttjandet av fastighet som behövas för att trygga ändamålet med beslutet såsom förbud mot eller föreskrifter i fråga om byggnad, upplag. schaktning. plantering och avverk- ning samt skyldighet för ägaren att tåla att på hans mark utföres röjning. plantering eller annan liknande åtgärd. Föreskrift kan innefatta förbud att vidtaga viss åtgärd utan länsstyrelsens tillstånd. Sä andra stycket och 10— 12 åå äga motsvarande tillämpning i fråga om naturvårdsområde.

Bestämmelserna i denna para- graf skola ej avse bebyggelse inom område som ingår [ fastställd ge- neralplan, stadsplan eller bygg- nadsplan.

20 53

Kan arbetsföretag, som ej omfattas av tillståndstvång enligt 18 eller 19 &. komma att väsentligt ändra naturmiljön, skall. innan företaget utföres, samråd ske med länsstyrelsen. Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer kan föreskriva att inom landet eller del därav anmälan för samråd alltid skall göras i fråga om särskilda slag av arbetsföretag.

” Senaste lydelse 1983: 654.

Prop. 1985/86: 90

Naturvårdslagen

32

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Beträffande arbetsföretag som sägs i första stycket äger länsstyrelsen förelägga företagaren att vidtaga de åtgärder som finnas erforderliga för att begränsa eller motverka skada på naturmiljön.

Bestämmelserna i denna paragraf skola ej avse bebyggelse inom om- råde. som ingår i fastställd general— plan. stadsplan eller byggnads— plan. och ej heller företag vartill

Bestämmelserna i denna paragraf omfattar inte företag till vilka till- stånd har lämnats enligt vattenla- gen (1983: 291) eller miljöskyddsla- gen (1969: 387).

tillstånd lämnats enligt vattenlagen (1983z291) eller miljöskyddslagen (1969: 387).

22 5

Tavla, skylt, inskrift eller därmed jämförlig anordning för reklam, propa- ganda eller liknande ändamål får ej finnas varaktigt anbringad utomhus utan tillstånd av regeringen eller statlig eller kommunal myndighet som regeringen bestämmer.

Vad i första stycket sägs gäller icke anordning som tjänar till upplysning om på stället bedriven affärsrörelse eller annan verksamhet och ej heller anslagstavla för meddelanden rörande kommunala angelägenheter, före- ningssammanträden, auktioner eller dylikt. Dock får hos myndighet som avses i första stycket sökas tillstånd jämväl beträffande anordning som här avses. Har sådan anordning anbringats utan tillstånd eller i strid mot givet tillstånd och finnes den vara uppenbart vanprydande i landskapsbilden. får myndigheten meddela föreläggande om avlägsnande av anordningen eller vidtagande av annan erforderlig åtgärd därmed.

Affisch eller annan tillfällig anordning utomhus för reklam. propaganda eller liknande ändamål skall av den som anbringat eller låtit anbringa anordningen avlägsnas inom fyra veckor efter anbringandet, om ej rege- ringen eller statlig eller kommunal myndighet som regeringen bestämmer medgivit annat. Vad nu sagts gäller ej anordning eller på anslagstavla anbringade meddelanden som avses i andra stycket.

Bestämmelserna i denna paragraf avse ej anordning för vilken bygg- nads/ov erfordras eller givits.

Ägare av fastighet och innehava- re av särskild rätt till fastighet är berättigade till ersättning av staten i den utsträckning som anges i 26. 28 och 3055. Att i vissa fall även bor- genär. som har panträtt i fastighe- ten. är berättigad till ersättning framgår av 345 andra stycket. Om inlösen av fastighet finns föreskrif- ter i 27 5.

"* Senaste lydelse 1984: 121.

3 Riksdagen [985/86. ] saml. Nr 90

Bestämmelserna i denna paragraf gäller inte anordningar inom väg- område eller för vilka bygglov krävs eller har lämnats.

24 54

Ägare av fastighet och innehava- re av särskild rätt till fastighet är berättigade till ersättning i den ut- sträckning som anges i 26, 28 och 30 55. Att i vissa fall även borgenär, som har panträtt i fastigheten. är berättigad till ersättning framgår av 345 andra stycket. Om inlösen av fastighet finns föreskrifter i 275.

Prop. 1985/86: 90

Naturvårdslagen

33

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

I fråga om ersättning och inlösen skall expropriationslagen (l972z719) i tillämpliga delar lända till efterrättelse i den mån avvikande bestämmelser ej meddelas i denna lag. 4 kap. 35 expropriationslagen skall äga tillämp- ning i fråga om värdeökning som ägt rum under tiden från dagen tio år före det talan väcktes vid domstol.

2655

Medföra föreskrifter enligt 8 eller 95 att pågående markanvändning avsevärt försvåras eller att mark tages i anspråk. äro fastighets- ägaren och innehavare av särskild rätt till fastigheten berättigade till ersättning av staten för den skada de härigenom lida.

Innebär föreskrift enligt 85 för- bud att vidtaga viss åtgärd utan länsstyrelsens tillstånd, må ersätt- ning i anledning av den föreskriften ej utgå med mindre tillstånd vägrats eller förenats med särskilda villkor.

Medför föreskrifter enligt 8 eller 95 att pågående markanvändning avsevärt försvåras eller att mark tas i anspråk. iir fastighetsägaren och innehavare av särskild rätt till fastigheten berättigade till ersätt- ning av staten för den skada de här- igenom lider. Har föreskrifterna ef- ter förordnande enligt 43 5 tredje stycket beslutats av en kommunal myndighet, skall ersättningen i stället betalas av kommunen.

Innebär föreskrift enligt 85 för- bud att vidta viss åtgärd utan läns- styrelsens eller en kommunal myn- dighets tillstånd, utgår ej ersättning i anledning av den föreskriften om inte tillstånd vägrats eller förenats med särskilda villkor.

Har förbud meddelats enligt 1 l 5 och vägras tillstånd som där avses. äger vad i första stycket stadgas om föreskrifter enligt 8 eller 95 motsvarande

tillämpning.

28 5”

För skada och intrång som tillfo- gas ägare av fastighet och inneha— vare av särskild rätt till fastighet genom undersökning enligt 425 första eller andra stycket utgår er- sättning. Talan om ersättning väcks vid den fastighetsdomstol inom vars område marken eller större de- len därav ligger.

För skada och intrång som tillfo- gas ägare av fastighet och inneha- vare av särskild rätt till fastighet genom undersökning enligt 425 första eller andra stycket utgår cr- sättning av staten. Talan om ersätt- ning väcks vid den fastighetsdom- stol inom vars område marken eller större delen därav ligger.

31457

Ersättning enligt 265 tredje stycket skall bestämmas att utgå med visst årligt belopp. Ersättningen må. om särskilda skäl äro därtill. avräknas å gottgörelse som sedermera kan komma att utgå jämlikt 265 första stycket eller 27 5.

Om särskilda skäl äro därtill. kan jämväl ersättning enligt 265 första

5 Senaste lydelse 1982: 1097. '” Senaste lydelse 1982: 1097. 7 Senaste lydelse 1982: 1097.

Om det finns särskilda skäl. kan jämväl ersättning enligt 265 första

Prop. 1985/86: 90

Naturvårdslagen

34

Nuvarande lydelse

stycket eller 305 på begäran anting- en av staten eller av fastighets— ägaren eller annan sakägare fast- ställas att utgå med visst årligt be- lopp med rätt för staten och den ersättningsberättigade att erhålla omprövning vid ändrade förhållan- den.

32.5

Innan beslut fattas som kan för- anleda ersättningsskyldighet enligt denna lag. äger länsstyrelsen före- lägga den. som vill göra anspråk på ersättning eller fordra inlösen av fastighet. att inom viss tid. minst två månader. göra anmälan därom hos länsstyrelsen vid påföljd att han eljest skall hava förlorat sin talan.

Vad i fråga om ersättning eller lösen avtalats eller uppenbarligen förutsatts skola gälla mellan staten och sakägare skall gälla jämväl mot den som efter det rätten till gottgö- relse uppkom förvärvat sakägarens rätt i avseende å fastigheten.

Föreslagen lydelse

stycket eller 305 på begäran av sta— ten. kommunen. fastighetsägaren eller annan sakägare fastställas att utgå med visst årligt belopp med rätt för staten eller kommunen samt den ersättningsberättigade att er- hålla omprövning vid ändrade för- hållanden.

8

Innan beslut fattas som kan för- anleda ersättningsskyldighet enligt denna lag, får länsstyrelsen eller kommunen förelägga den. som vill göra anspråk på ersättning eller fordra inlösen av fastighet. att inom viss tid. minst två månader, göra anmälan därom hos länsstyrelsen eller kommunen vid påföljd att han annars skall ha förlorat sin talan.

Vad som i fråga om ersättning eller lösen har avtalats eller uppen- barligen förutsatts gälla mellan sta- ten och sakägare eller mel/an kom- munen oeh sakägare skall gälla även mot den som efter det att rät- ten till gottgörelse uppkom har för- värvat sakägarens rätt i avseende på fastigheten.

33 59

Har ej överenskommelse träffats om ersättning enligt 26 eller 305 el- ler om inlösen av fastighet enligt 275 och har icke den. som vill göra anspråk på ersättning eller fordra inlösen. jämlikt 325 första stycket förlorat sin talan. åligger det honom att väcka talan mot staten hos fas- tighetsdamstolen inom ett år från det laga kraft åkommit det beslut varå anspråket grundas. vid påföljd att han eljest gär rätten därtill för- lustig.

Staten äger. då fråga uppkommit om meddelande av föreskrifter en- ligt 8 eller 95. vid fastighetsdomsto- len väcka talan mot sakägare om

" Senaste lydelse 1982: 1097. 9 Senaste lydelse 1982: 1097.

Har ej överenskommelse träffats om ersättning enligt 26 eller 305 el- ler om inlösen av fastighet enligt 275 och har icke den. som vill göra anspråk på ersättning eller fordra inlösen. jämlikt 325 första stycket förlorat sin talan. åligger det honom att väcka talan Itos fastighetsdom- stolert mot staten eller kommunen inom ett år från det att beslutet på vilket anspråket grundas har vunnit laga kraft, vid påföljd att han an- nars förlorar rätten att kräva er- sättning eller inlösen.

Staten eller kommunen får. då fråga uppkommit om meddelande av föreskrifter enligt 8 eller 95. vid fastighetsdomstolen väcka talan

Prop. 1985/86: 90

Naturvårdslagen

35

Nuvarande lydelse

fastställande av de villkor som. där- est föreskrifterna meddelas. skola gälla beträffande ersättning eller in- lösen. Meddelas ej föreskrifter av det innehåll. som förutsatts vid fas- tighetsdomstolen. inom ett år från det målet avgjorts genom lagakraft- ägandc dom. skall domen ej längre vara bindande för parterna.

Föreslagen lydelse

mot sakägare om fastställande av de villkor som. därest föreskrifter- na meddelas, skall gälla beträffande ersättning eller inlösen. Meddelas ej föreskrifter av det innehåll. som förutsatts vid fastighetsdomstolen. inom ett år från det att målet ltar avgjorts genom lagakraftägande dom, skall domen ej längre vara bindande för parterna.

34 s'"

Är fastighetsägaren enligt 265 första stycket tillkommande ersättning bestämd att utgå på en gång och har fastigheten genom det beslut. som föranlett rätten till ersättning. undergått sådan minskning i värde att den kan antagas ej utgöra full säkerhet för borgenär. som då rätten till ersätt- ning uppkom hade panträtt i fastigheten. skall ersättningen nedsättas hos länsstyrelsen.

Om borgenär som avses i första stycket lider förlust till följd av att nedsättning ej skett. har han rätt till ersättning av staten för förlusten mot avskrivning å fordringshand- lingen. Detsamma gäller, om bor- genär lider förlust därigenom att er- sättning blivit för lågt beräknad och ersättningen till följd av överens- kommelse mellan staten och den er- sättningsberättigade eller av annan anledning ej blivit prövad av dom- stol. 'l'"alan om ersättning enligt det- ta stycke skall väckas vid fastig- hetsdomstolen.

Om borgenär som avses i första stycket lider förlust till följd av att nedsättning ej skett. har han rätt till ersättning av staten eller kom- munen för förlusten mot avskriv- ning på fordringshandlingen. Det- samma gäller. om borgenär lider förlust därigenom att ersättning bli- vit för lågt beräknad och ersättning- en till följd av överenskommelse mellan staten eller kommunen och den ersättningsberättigade eller av annan anledning ej blivit prövad av domstol. Talan om ersättning enligt detta stycke skall väckas vid fas- tighetsdomstolen.

36 åll

Ogillas yrkande om ersättning el- ler inlösen i mål sont ej anhängig- gjorts av staten, tillämpas all- männa regler om rättegångskost- nad. Om den som framställer er- sättningsanspråk har haft skälig an- ledning att få sin talan om ersätt- ning prövad av domstol. kan dock efter omständigheterna förordnas. att staten skall ersätta honom hans rättegångskastnad eller att vardera parten skall bära sin kostnad.

”' Senaste lydelse 1982: l097. ” Senaste lydelse l982: 1097.

Ogillas i mål enligt 3355 talan som ltar väckts av fastighets- ägaren, skall tillämpas vad i rätte- gångsbalken är föreskrivet om skyl- dighet att ersätta motparten hans rättegångskostnad i tvistemål. Om fastighetsägaren har haft skälig an- ledning att få sin talan prövad av domstol, kan domstolen dock efter omständigheterna förordna. att sta- ten eller kommunen skall ersätta honom hans rättegångskostnader eller att vardera panen skall bära sina kostnader.

Prop. 1985/86: 90

Natttrvårdslagen

36

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Vad som iförsta stycket sägs om fastighetsägaren skall också tilläm- pas på den som innehar särskild rätt til/fastigheten.

39 ålZ

Har någon överträtt beslut eller föreskrift som avses i 375 första stycket 1. 2. 4, 6 eller 8 får länsstyrelsen förelägga honom att åstadkomma rättelse. Har i fråga om en viss fastighet eller byggnad. anordning eller anläggning på annans mark ägaren till egendomen begått överträdelsen och övergår egendomen till ny ägare. får denne föreläggas att vidta rättelse. om det inte är oskäligt. Ar fråga om överträdelse av beslut eller föreskrift över vars efterlevnad kommunal nämnd med stöd av överlåtelse enligt le5 utövar tillsyn, tillkommer det i stället nämnden att meddela sådant föreläggande. I beslut om föreläggande får vite sättas ut. Vidare får tingsrätten meddela handräckning för att åstadkomma rättelse. Ansökan om handräckning får göras av allmän åklagare, statens naturvårdsverk. länsstyrelsen, den kom- munala nämnd som handhar naturvårdsfrågor eller. i fall där kommunal nämnd har att meddela föreläggande, av den nämnden. Beträffande sådan handräckning finns bestämmelser i 175 handräckningslagen (1981: 847).

Vid meddelande av föreläggande enligt 175 första stycket. 205, 215” eller 225 andra stycket får länssty- relsen utsätta vite. Efterkoms ej så- dant föreläggande. skall på anmo- dan av länsstyrelsen kronofogde- myndigheten föranstalta om att åt- gärden vidtages.

Vid meddelande av föreläggande enligt 175 första stycket. 205 eller 225 andra stycket får länsstyrelsen utsätta vite. Efterkoms ej sådant fö- reläggande. skall på anmodan av länsstyrelsen kronofogdemyndig- heten föranstalta om att åtgärden vidtages.

Byggnadsnämnden får utsätta vite vid meddelande av föreläggande en- ligt 175 tredje stycket. Miljö- och hälsoskyddsnämnden får utsätta vite vid meddelande av föreläggande enligt 245. Efterkommes ej föreläggandet. äger vederbörande nämnd låta vidtaga åtgärden på den försumliges bekost— nad. 1 beslut om föreläggande som avses i första, andra eller tredje stycket får förordnas att beslutet skall gälla utan hinder av att det inte har vunnit laga kraft.

40 &”

Talan mot kommunal myndig- hets beslut enligt denna lag föres hos länsstyrelsen genom besvär.

Talan mot beslut av annan statlig myndighet än regeringen i ärende enligt 135. 175, 205 andra stycket eller 2], 22 eller 245. 395 såvitt avser annat än handräckning eller 475 färs hos kammarrätten genom besvär. Mot beslut enligt denna lag

'2 Senaste lydelse 1985: 21 l. '3 Senaste lydelse 1981 : 859.

En kommunal myndighets beslut enligt denna lag får överklagas hos länsstyrelsen genom besvär.

Beslut av annan statlig myndig- het än rcgeringcn i ärende enligt 135, 175. 205 andra stycket, 225, 245, 395 såvitt avser annat än handräckning eller 47 5får överkla— gas hos kammarrätten genom be- svär. Beslur [övrigt enligt denna lag

Prop. 1985/86: 90

Naturvårdslagen

37

Nuvarande lydelse

av annan statlig myndighet än rege- ringen förs i övrigt talan hos rege- ringen genom besvär.

Statens naturvårdsverk ägerföra talan mot beslut enligt denna lag eller enligt bestämmelser som med- delats med stöd av lagen.

Föreslagen lydelse

av annan statlig myndighet än rege- ringen får överklagas hos regering- en genom besvär.

Statens naturvårdsverk får över- klaga beslut enligt denna lag eller enligt bestämmelser som meddelats med stöd av lagen.

Finner myndighet att den ej kan helt bifalla framställning från fortifika- tionsförvaltningen eller statens vägverk om undantag som avses i 165 tredje stycket. hänskjutes ärendet till regeringens prövning.

435

Innan länsstyrelsen fattar beslut om bildande av naturreservat eller naturvårdsområde eller avgör annat naturvårdsärende av vikt, skall läns-

styrelsen samråda med kommunen.

Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får förordna att befogenhet som enligt 165 tredje stycket. 175. 195 såvitt avser till- stånd att vidtaga viss åtgärd. 21.5 och 395 andra Stkael ankommer på länsstyrelse, skall ankomma på kommunal myndighet.

Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får förordna att befogenhet som enligt 165 tredje stycket, 175 samt 395 försm och andra styckena ankommer på läns— styrelse, skall ankomma på kom- munal myndighet.

Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmerfårförordna att de befogenheter som enligt 7 — 9. I]. 12 och 1955 tillkommer läns- styrelsen även skall tillkomma en kommunal myndighet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987. Beträffande ärenden enligt 21 5 som länsstyrelsen har avgjort före ikraft- trädandet skall äldre bestämmelser tillämpas.

Prop. 1985/86: 90

Naturvårdslagen

38

12 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1970: 244) om allmänna vatten- och

avloppsanläggningar

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1970: 244) om allmänna vatten- oeh avloppsanläggningar

dels att 9, 10, 12, 18, 25 och 37 55 skall ha följande lydelse, dels att i lagen skall införas två nya paragrafer, 29a och 3855. av

följande lydelse.

Nuvarande lydelse

95

Ägare av fastighet inom allmän va-anläggnings verksamhetsområ- de skall betala avgifter till huvud- mannen. om fastigheten behöver anordningar för vattenförsörjning och avlopp samt behovet ej kan med större fördel tillgodoses på an- nat sätt än genom anläggningen. För obebyggd fastighet. som enligt stadsplan eller byggnadsplan är av- sedd för bebyggande, skall, om ej särskilda skäl föranleder annat, be- hovet av anordningar för vattenför- sörjning och avlopp bedömas som om fastigheten vore bebyggd enligt planen.

Föreslagen lydelse

Ägare av fastighet inom en all- män va-anläggnings verksamhets- område skall betala avgifter till hu— vudmannen, om fastigheten behö- ver anordningar för vattenförsörj- ning och avlopp samt behovet inte kan med större fördel tillgodoses på annat sätt än genom anläggningen. För obebyggd fastighet. som enligt en detaljplan är avsedd för bebyg- gande. skall. om inte särskilda skäl föranleder annat, behovet av an- ordningar för vattenförsörjning och avlopp bedömas som om fastighe- ten var bebyggd enligt planen.

Avgiftsskyldighet inträder, när huvudmannen upprättat förbindelse- punkt som anges i 135 och underrättat fastighetsägaren därom.

105

Utöver vad som följer av 9 5 har huvudman för allmän va-anläggning rätt att av ägare till sådan fastighet inom stadsplan eller byggnadsplan som är avsedd för bebyggande taga ut avgift för avledande genom an- läggningen av vatten från gata. väg eller annan allmän plats inom plan- området.

Avgift får ej tagas ut innan åtgär- der för avledandet blivit utförda.

Utöver vad som följer av 9 5 har huvudmannen för en allmän va—an- läggning rätt att av ägare till sådan fastighet inom en detaljplan som är avsedd för bebyggande ta ut avgift för att vattenfrån allmänna platser inom planområdet avleds genom anläggningen.

Avgift får inte tas ut innan åtgär- der för avledandet blivit utförda.

12 5'

Allmän va—anläggning skall utföras så att hälsoskyddets intresse tillgo- doses. Den skall vara försedd med de anordningar som kräves för att den skall fylla sitt ändamål och tillgodose skäliga anspråk på säkerhet. Behövs för viss bebyggelse anordningar endast för vattenförsötjning eller endast för avlopp, skall anläggningen anassas efter detta.

' Senaste lydelse 1983: 302.

Prop. 1985/86: 90

Lagen om all- männa vatten- och

avloppsanlägg- ningar

39

Nuvarande lydelse

Allmän va-anläggning får ej inrät- tas i strid mot fastställd plan eller bestämmelser för markens bebyg- gande eller så att ändamålsenlig be- byggelse eller lämplig planläggning försvåras.

Föreslagen lydelse

En allmän va-anläggning får inte inrättas i strid mot detaljplan. om- rädesbestämmelser eller andra be- stämmelser för markens bebyg- gande eller så att ändamålsenlig be- byggelse eller lämplig planläggning försvåras. Om syftet med planen el- ler bestämmelserna inte motver- kas, fär dock mindre avvikelser gö- ras.

Så länge allmän va—anläggning behövs skall huvudmannen underhålla anläggningen och i övrigt sörja för att den på tillfredsställande sätt fyller sitt ändamål.

185

Regler om beskaffenhet av vn-in- stallation och utförande av installa— tionsarbete finns i byggnadsstad- gan (I959:612) och med stöd av stadgan meddelade föreskrifter.

25

Avgifter enligt 10 5 får ej över- skrida huvudmannens kostnad för att genom anläggningen avleda vat- ten från gata, väg eller annan all- män plats inom det område varom är fråga. 1 den mån omfattningen av platserna uppenbarligen överstiger områdets eget behov, skall kostna— den bäras av den som svarar för att platserna stälIes i ordning och un- derhålles.

Regler om beskaffenhet av va-in- stallation och utförande av installa- tionsarbcte finns i plan- och bygg- lagen (0000:000) och med stöd av nämnda lag meddelade föreskrif- ter.

&

Avgifter enligt 10 5 får ej över- skrida huvudmannens kostnad för att vatten genom anläggningen avleds från allmänna platser inom det område varom är fråga. I den mån omfattningen av platserna up— penbarligen överstiger områdets eget behov, skall kostnaden bäras av den som svarar för att platserna ställs i ordning och underhålls.

29a5

Om avgift har betalats fär utfö- rande av en allmän va-anläggning enligt denna lag eller enligt mot- svarande äldre bestämmelser. är kommunen skyldig att betala tillba- ka avgiften i den mån skada upp- kommer för ägaren av fastigheten genom att han. på grund av att bygglov vägras, inte kan använda fastigheten så som förutsattes när avgiften betalades.

Kommunen är också skyldig att betala ränta enligt 5 5' räntelagen(1975: 635) från den dag fastighets- ägaren betalade avgiften.

Prop. 1985/86: 90

Lagen om all- männa vatten- och

avloppsanläggv ningar

40

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

375

Va-nämnden prövar mål angående inlösen eller ersättning enligt 15 eller 165 samt mål som rör tvist mellan huvudman och fastighetsägare om

1. rätt att bruka allmän va-anläggning eller skyldighet att genom avgift bidraga till kostnaderna för sådan anläggning,

2. tillämpning eller tolkning av allmänna bestämmelser eller taxa.

3. giltigheten. beståndet eller rätta innebörden av avtal mellan huvud- man och fastighetsägare.

4. villkor för brukande av allmän va-anläggning i den mån allmänna bestämmelser och taxa ej är tillämpliga samt avtal ej kunnat träffas.

5. fordran på avgift till huvudman för allmän va-anläggning,

6. skadestånd eller annan påföljd 6. skadestånd eller annan påföljd enligt 29 eller 30 5, enligt 29. 29a eller 30 5,

7. annan va-fråga. som avses i denna lag.

38 &:

Talan om återbetalning enligt 2905 skall väckas inom två årfrån det att beslutet på vilket talan grim-

das vann laga kraft. Talan får dock väckas senare. om skadan inte rim- ligen kunde förutses inom angiven tid.

Denna lag träderi kraft den 1 januari 1987.

: Förutvarande 38 5 upphävd genom 1976: 842.

Prop. 1985/86: 90

Lagen om all- männa vatten- och

avloppsanlägg- ningar

41

13 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1981: 1354) om allmänna

värmesystem

Härigenom föreskrivs ifråga om lagen (1981: 1354) om allmänna värme- system

dels att 10. 13 och 38 5.5 skall ha följande lydelse. dels att i lagen skall införas två nya paragrafer. 30 a och 39 ås". av

följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

105

Ägare av fastigheter inom ett all- mänt värmesystems verksamhets- område som ej är undantagna enligt 3 5 skall betala avgifter till huvud- mannen. om fastigheten behöver anordningar för värme och om be- hovet ej med större fördel kan till- godoses på annat sätt än genom värmesystemet. För obebyggda fastigheter. som enligt stadsplan el- ler byggnadsplan är avsedda för be- byggande, skall behovet av anord- ningar för värme bedömas som om fastigheten var bebyggd enligt planen. om inte särskilda skäl för- anleder annat.

Ägare av fastigheter inom ett all- mänt värmesystems verksamhets- område som ej är undantagna enligt 3 5 skall betala avgifter till huvud- mannen. om fastigheten behöver anordningar för värme och om be- hovet ej med större fördel kan till- godoses på annat sätt än genom värmesystemet. För obebyggda fastigheter. som enligt en detaljplan är avsedda för bebyggande. skall behovet av anordningar för värme bedömas som om fastigheten var bebyggd enligt planen. om inte sär- skilda skäl föranleder annat.-

Avgiftsskyldighet inträder. när huvudmannen har upprättat förbindelse- punkt som anges i 14 å och underrättat fastighetsägaren om det.

13?

Ett allmänt värmesystem skall vara försett med de anordningar som krävs för att det skall fylla sitt ändamål och tillgodose skäliga anspråk på säkerhet.

Ett allmänt värmesystem får ej inrättas i strid mot en fastställd plan eller bestämmelser för mar- kens bebyggande eller så att ända- målsenlig bebyggelse eller lämplig planläggning försvåras.

Ett allmänt värmesystem får inte inrättas i strid mot detaljplan. am- rådesbestiimmelser eller andra be- stämmelser för markens bebyg- gande eller så att ändamålsenlig be- byggelse eller lämplig planläggning försvåras. Om syftet med planen el- ler bestämmelserna inte motver- kas. får dock mindre avvikelser gö- ras.

Sålänge ett allmänt värmesystem behövs skall huvudmannen underhålla systemet och i övrigt sörja för att det på tillfredsställande sätt fyller sitt ändamål.

Prop. 1985/86: 90

Lagen om all- männa värme- system

42

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

30aå

Om avgift har betalats för inrätv tande av ett allmänt värmesystem enligt denna lag eller enligt mot- svarande äldre bestämmelser, är kommunen skyldig att betala tillba- ka avgiften i den mån skada upp- kommer för ägaren av fastigheten genom att han, på grund av att bygglov vägras, inte kan använda fastigheten så som förutsattes när avgiften betalades.

Kommunen är också skyldig att betala ränta enligt 5 5 räntelagen( I 975 : 635 ) från den dag fastighets- ägaren betalade avgiften.

385

Va—nämnden prövar mål angående inlösen eller ersättning enligt 16 eller 175 samt mål som rör tvist mellan huvudmannen och fastighetsägare om

1. rätt att bruka ett allmänt värmesystem eller skyldighet att genom avgift bidra till kostnaderna för sådant värmesystem,

2. tillämpning eller tolkning av allmänna bestämmelser eller taxa.

3. giltigheten, beståndet eller rätta innebörden av avtal mellan huvud- mannen och fastighetsägare,

4. villkor för brukande av ett allmänt värmesystem i den mån allmänna bestämmelser och taxa ej är tillämpliga samt avtal inte har kunnat träffas.

5. fordran på avgift till huvudmannen för ett allmänt värmesystem,

6. skadestånd eller annan påföljd 6. skadestånd eller annan påföljd enligt 30 eller 31 5. enligt 30. 30 a eller 31 ä.

7. skyldighet enligt 95 andra stycket att medverka till att provisorisk anordning för värmeförsöijning inrättas eller att utge ersättning.

8. andra frågor som avses i denna lag.

39.5

Talan om återbetalning enligt 30aå skall väckas inom två årfrån det att beslutet på vilket talan grun- das vann laga kraft. Talan får dock väckas senare. om skadan inte rim- ligen kunde förutses inom angiven tid.

Denna lag träderi kraft den ljanuari 1987.

Prop. 1985/86: 90

Lagen om all- männa värme- system

43

14 Förslag till

Lag om ändring i bostadssaneringslagen (1973: 531.)

Härigenom föreskrivs att 2a. 2 b. 6. 7 och 10155 bostadssaneringslagen (1973: 531) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2aå'

Hyresnämnd får förbjuda fastig- hetsägare att i fastigheten utföra förbättringsarbete eller liknande åt- gärd, som ej kräver byggnads/ov. om ej åtgärden behövs för att bo- stadslägenhet skall uppnå lägsta godtagbara standard. Förbud med- delas. om det är uppenbart att åt-' gärden ej är påkallad av boende- hänsyn. Fråga om förbud eller hä- vande av förbud upptages på ansö- kan av organisation av hyresgäster eller av fastighetsägaren.

Om organisation av hyresgäster motsätter sig att i fastighet vidtages annan åtgärd. som kräver bygg- nadslov. än som behövs för att bo- stadslägenhet skall uppnå lägsta godtagbara standard, får åtgärden vidtagas endast om hyresnämnden på ansökan av fastighetsägaren medger det. Sådant medgivande får lämnas endast om särskilda skäl fö- religger därtill.

Hyresnämnd får förbjuda fastig- hetsägare att i fastigheten utföra förbättringsarbete eller liknande åt- gärd, som ej kräver bygglov. om ej åtgärden behövs för att bostadslä- genhet skall uppnå lägsta godtag- bara standard. Förbud meddelas, om det är uppenbart att åtgärden ej är påkallad av boendehänsyn. Frå- ga om förbud eller hävande av för- bud upptages på ansökan av organi- sation av hyresgäster eller av fas- tighetsägaren.

Om organisation av hyresgäster motsätter sig att i fastighet vidtages annan åtgärd, som kräver bygglov, än som behövs för att bostadslägen- het skall uppnå lägsta godtagbara standard, får åtgärden vidtagas en- dast om hyresnämnden på ansökan av fastighetsägaren medger det. Så- dant medgivande får lämnas endast om särskilda skäl föreligger därtill.

2 b 51 Bostadslägenhet skall anses ha lägsta godtagbara standard om den är försedd med anordning inom lägenheten för

1. kontinuerlig uppvärmning,

2. kontinuerlig tillgång till varmt och kallt vatten för hushåll och hygien,

3. avlopp för spillvatten,

4. personlig hygien, omfattande toalett och tvättställ samt badkar eller

dusch,

5. försörjning med elektrisk ström för normal hushållsförbrukning, 6. matlagning, omfattande spis, diskho. kylskåp, förvaringsutrymmen och avställningsytor.

Vidare skall tillgång finnas till förrådsutrymme inom fastigheten och till anordning för hushållstvätt inom fastigheten eller inom rimligt avstånd från denna.

Utöver första och andra styckena gäller i fråga om lägsta godtagbara

: Senaste lydelse 1974: 821. * Senaste lydelse 1974: 821.

Utöver första och andra styckena gäller beträffande lägsta godtag-

lagen Prop. 1985/86: 90

Bostadss anerings-

44

Nuvarande lydelse

standard att huset ej har så— dana brister som avses i 48:75 andra stycket byggnadsstadgan

Föreslagen lydelse

bara standard att huset ej har så- dana brister i fråga om hållfasthet, brandsäkerhet eller sanitäraförhål-

Prop. 1985/86: 90

Bostadssanerin gs-

lagen

landen som inte skäligen kan god- tas.

(I959:612).

Föreligger särskilda skäl. skall bostadslägenhet utan hinder av första stycket 4 anses ha lägsta godtagbara standard. om tillgång till toalett finns i nära anslutning till lägenheten och anordning för bad eller dusch finns i huset. Förekommer eljest avvikelser från vad som föreskrives i första eller andra stycket, skall lägenheten anses ha sådan standard. om särskilda skäl föreligger och avvikelsen ej är betydande.

65

Användningsförbud får medde- las, om fastigheten efter åtgärd som avses i 2 5 första stycket kan beräk- nas ej ge det utbyte som avses i 5 5 eller om det kan antagas att bygg- nadslov till åtgärden ej kommer att beviljas. Sådant förbud får medde- las endast beträffande lägenhet som har betydande brister i förhållande till lägsta godtagbara standard.

Har upprustningsåläggande med- delats men beviljas ej byggnads/ov till den åtgärd som avses med åläg- gandet, är åläggandet förfallet.

Användningsförbud får medde- las, om fastigheten efter åtgärd som avses i ?. 5 första stycket kan beräk- nas ej gc det utbyte som avses i 5 5 eller om det kan antagas att bygglov till åtgärden ej kommer att beviljas. Sådant förbud får meddelas endast beträffande lägenhet som har bety- dande brister i förhållande till lägsta godtagbara standard.

75

Har upprustningsåläggande med- delats men beviljas ej bygglov till den åtgärd som avses med åläggan- det, är åläggandet förfallet.

Har byggnad vari finns lägenhet som avses med upprustningsåläggande eller användningsförbud rivits, är åläggandet eller förbudet förfallet.

Har sådan åtgärd vidtagits att lägenhet, som avses med användningsför- bud, uppnår lägsta godtagbara standard, är förbudet förfallet.

Om i annat fall kommunen förklarar att den ej påfordrar att åtgärd, som avses med upprustningsåläggande, vidtages eller att användningsförbud skall iakttagas, är åläggandet eller förbudet förfallet.

10 ?

Beslut om upprustningsåläg- gande eller användningsförbud skall genast sändas till inskrivnings- myndigheten för anteckning i fas- tighetsboken eller tomträttsboken. Beslut om upprustningsåläggande skall sändas även till byggnads- nämnden.

Beslut om upprustningsåläg- gande eller användningsförbud skall genast sändas till inskrivnings- myndigheten för anteckning i fas- tighetsboken eller tomträttsboken. Ansökan samt beslut om upprust- ningsåläggande skall sändas till byggnadsnämnden.

Har staten eller kommun förvärvat fastighet på vilken finns lägenhet som avses med upprustningsåläggande eller användningsförbud. skall på anmälan av staten eller kommunen göras anteckning i fastighetsboken eller tomträttsboken att åläggandet eller förbudet förfallit.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987.

3 Senaste lydelse 1973: 1087.

15 Förslag till

Lag om ändring i jordförvärvslagen (1979: 230)

Härigenom föreskrivs att 2 & jordförvärvslagen (1979: 230) skall ha föl- jande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 ä'

Förvärvstillstånd enligt 1 % behövs inte,

1. om egendomen förvärvas från staten genom överlåtelse av lantbruks- nämnd eller lantbruksstyrclsen,

2. om egendomen förvärvats av staten genom annan myndighet än statens affärsdrivande verk,

3. om kommun förvärvar egendomen från staten eller utövar förköpsrätt enligt förköpslagen (1967: 868),

4. om egendomen förvärvas av kreditinrättning som enligt lag eller enligt reglemente eller bolagsordning, som regeringen har fastställt. är skyldig att åter avyttra egendomen,

5. om förvärvaren är gift med överlåtaren och inte heller om förvärvaren eller. när makar förvärvar gemensamt, någon av dem är överlåtarens ' avkomling. allt under förutsättning att överlåtaren inte är skyldig att avytt- ra egendomen enligt 165 eller enligt 3 kap. l 5 lagen (1982: 618) om utländs- ka förvärv av fast egendom m.m.,

6. om förvärvet skall prövas enligt lagen om utländska förvärv av fast egendom m. m..

7. om egendomen ingår t' stads- 7. om egendomen enligt detalj- plan eller är avsedd för annat ända- plan eller områdesbestämmelser är mål än jordbruk eller skogsbruk en- avsedd för annat ändamål än jord- ligt byggnadsplan, fastställd efter bruk eller skogsbruk. den ljanuari 1948,

8. om förvärvet omfattar område som är avsett för annat ändamål än jordbruk eller skogsbruk eller sådan fastighet som har nybildats för annat ändamål än jordbruk eller skogsbruk och som därefter inte har undergått taxering,

9. om andel i fastighet förvärvas av någon som redan äger till samma taxeringsenhet hörande andel i fastigheten och som inte är skyldig att avyttra sistnämnda andel enligt 16%,

10. om förvärvet sker genom inrop på exekutiv auktion.

Denna lag träder i kraft den ljanuari 1987.

1 Senaste lydelse 1982z630.

. Prop. 1985/86: 90

Jordförvärvslagen

46

16 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1979: 425) om skötsel av jordbruksmark

Härigenom föreskrivs att 25 lagen (1979:425) om skötsel av jordbruks- mark skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

ZÖ

Lagen är inte tillämplig på jordbruksmark

]. som ingår i fastighet, som har bildats för annat ändamål än jordbruk och som därefter inte har taxerats,

2. som ingåri stadsplan eller som 2. som enligt detaljplan eller om- enligt byggnadsplan. fastställd ef- rådesbestämmelser är avsedd för ler d. 1 jan. 1948, är avsedd för annat ändamål änjordbruk. annat ändamål än jordbruk.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987.

Prop. 1985/86: 90

Lagen om skötsel av jordbruksmark

47

17 Förslag till

Lag om ändring i vattenlagen (1983: 291)

Härigenom föreskrivs att lkap. 4s. 3kap. ]. 2 och (såå. 9 kap. 6.5. 11 kap. 1 och 7ää samt rubriken närmast före 11 kap. 75 vattenlagen (1983: 291) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

] kap. 4 ä'

I denna lag avses med

1. vattenreglering: ändring av vattenföringen i ett vattendrag till förmån för annat vattenföretag,

2. vattenöverledning: vattenreglering genom överföring av ytvatten från

ett vattenområde till ett annat.

3. vattentäkt: bortledande av yt- eller grundvatten för vattenförsörjning, värmeutvinning eller bevattning,

4. markavvattning: åtgärder enligt 3? första stycket 4.

5. avloppsvatten: spillvatten eller annan flytande orenlighet. vatten som använts för kylning vid driften av en fabrik eller annan inrättning. vatten som avleds för sådan avvatt- ning inom stadsplan eller bygg- nadsplan som inte sker för en viss eller vissa fastigheters räkning samt vatten som avleds för avvattning av en begravningsplats.

5. avloppsvatten: spillvatten eller annan flytande orenlighet. vatten som använts för kylning vid driften av en fabrik eller annan inrättning, vatten som avleds för sådan avvatt- ning inom en detaljplan som inte sker för en viss eller vissa fastig- heters räkning samt vatten som avleds för avvattning av en begrav- ningsplats.

3 kap.

1 5

Ett vattenföretag får inte komma till stånd. om det med hänsyn till valet av plats eller på något annat sätt möter hinder från allmänna planeringssynpunktcr.

2?

Byggnads- och andra anlägg- ningsarbeten som utgör vattenföre- tag eller utförs för ett vattenföretag får inte strida mot fastställd gene- ralplan. stadsplan eller byggnads- plan. Mindre avvikelsefrån plan ut-

Ett vattenföretag får inte komma till stånd. om det med hänsyn till valet av plats eller på något annat sätt möter hinder från allmänna planeringssynpunktcr. Vid till- ständsprövningen av ett vattenföre- tag skall lagen (0000:()()0) om hus- hållning med naturresurser m.m. tillämpas.

Ett vattenföretag och anlägg- ningsarbeten som utförs för ett vat- tenföretag får inte strida mot en de- taljplan eller områdesbestäm- melser. Om syftet med planen eller bestämmelserna inte motverkas,

gör dock inte hinder mot tillstånd får dock mindre avvikelser göras. till företaget. om avvikelsen ärför- enlig med planens syfte.

' Senaste lydelse 1984: 913.

Prop. 1985/86: 90

Vattenlagen

48

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Gäller eljest, i andra fall än som avses i 16, 18 och 20% naturvårdslagen (1964z822). särskilda bestämmelser för bebyggande eller annan använd- ning av ett mark- eller vattenområde, skall vattenföretaget utföras så att syftet med bestämmelserna inte motverkas.

6 &: Bestämmelserna i 1. 2 och 4 55 gäller inte

I. vattenföretag som vid pröv- ning av en viss verksamhet enligt l36a9' byggnads/age" (l947:385) har angetts som ett villkor för verk-

]. vattenföretag som vid pröv- ning av en viss anläggning eller åt- gärd enligt 4kap. lagen (0000:000) om hushållning med naturresurser

samheten, m.m. har angetts som ett villkor för anläggningens eller åtgärdens utfö- rande.

2. broar eller andra vattenföretag för väg. järnväg. tunnelbana eller spårväg, vars anläggande har pröv-ats i särskild ordning.

3. rörledningar i vatten. vartill koncession har meddelats enligt lagen (1978: 160) om vissa rörledningar,

4. verksamhet. vartill bearbetningskoncession har meddelats enligt la- gen (1985: 620) om vissa torvfyndigheter.

9 kap. 6 &

Då löseskillingen bestäms. skall en sådan ökning av fastighetens mark- nadsvärde av någon betydelse. som har ägt rum under tiden från dagen tio år före det talan väcktes vid domstol eller förrättningen påkallades. räknas ägaren tillgodo endast i den mån det blir utrett att den beror på något annat än förväntningar om en ändring i markens tillåtna användningssätt. Om ingreppet är sådant att intrångsersättning skall betalas. skall vad som har sagts om beräkningen av marknadsvärdet tillämpas i fråga om värdet före ingreppet. Värderingen skall ske med hänsyn till fastighetens skick när ersättningsfrågan avgörs eller. om fastigheten dessförinnan har tillträtts eller tagits i anspråk eller skadats. när detta skedde.

Om en stadsplan eller en bygg- nadsplan. enligt vilken marken har avsetts för enskilt bebyggande, har fastställts innan talan väcktes vid domstol eller förrättningen påkal- lades. skall första stycket tillämpas endast på den värdestegring som har inträffat efter det att planen fastställdes.

Har beslut om en detaljplan, en- ligt vilken marken avses för enskilt bebyggande. meddelats innan talan väcktes vid domstol eller förrätt- ningen påkallades. skall första stycket tillämpas endast på den vär- destegring som har inträffat efter beslutet.

Om inlösen sker av en bebyggd fastighet. som innehas i huvudsakligt syfte att bereda bostad åt ägaren och honom närstående. gäller den be- gränsningen för tillämpningen av första stycket att löseskillingen inte i något fall får bestämmas till lägre belopp än som behövs för att anskaffa en

likvärdig bostadsfastighet. 1 den mån det blir utrett att värdestegringen utan att ha samband med förväntningar om någon ändring i markens tillåtna användningssätt beror på inverkan av vattenföretaget. gäller 5 &.

3 Senaste lydelse 1985: 621.

4 Riksdagen I985/86. ] saml. Nr 90

Prop. 1985/86: 90

Vattenlagen

49

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

11 kap. 1 53

Regeringen skall pröva tillåtligheten av följande slag av vattenföretag. nämligen

1. vattenkraftverk som är avsedda för en installerad generatoreffekt av minst 20000 kilowatt.

2. vattenregleringar med en större vattenståndsskillnad mellan däm- nings- och sänkningsgränserna än två meter under året eller en meter under veckan samt regleringar med mindre vattenståndsskillnad än som har angetts nu. om därigenom skall utnyttjas ett vattenmagasin av minst 100 miljoner kubikmeter under året eller tio miljoner kubikmeter under veckan.

3. vattenöverledningar eller andra vattenbortledningar från vattendrag eller sjöar med en normal oreglerad lågvattenföring av minst en kubik- meter i sekunden i bortledningspunkten respektive utloppet. om den vat- tenföring som skall tas i anspråk överstiger en femtedel av den normala oreglerade lågvattenföringen och det inte är uppenbart att bortledningen kan ske utan olägenhet av betydelse för allmänna intressen.

4. andra vattenkraftverk och andra vattenregleringar eller var- tenöverledningar för vattenkraftän- damål, om a) företaget avser någon av föl- jande älvar. nämligen Torne älv. Kalix älv, Pite älv och Vindelälven, b)företaget avser någon av de älvar eller älvsträckor som anges i följande uppställning Älv Sträcka Klarälven sträckan mellan Kärr- backstrand och Ede- bäck Dalälven Västerdalälven upp- ströms Hummelforsen och nedströms Skifs- forsen. Österdalälven uppströms Trängslet samt sträckan mellan Näs och Hedesunda- fjärdarna Ljusnan sträckan mellan Hede och Svegsjän ( Härje- dalsljusnan) och sträckan mellan La- forsen och Malmyr- strömmen (Mellan- ljusnan )

Ljungan uppströms Storsjön

"* Senaste lydelse 1985: 621.

Prop. 1985/86: 90

Vatten/(igen

50

Nuvarande lydelse

Indalsälven Åreälven, Ammerån ovan Överammer, Storån-Dammån samt Hårkan uppströms Hotagen

Ångerman-

älven Lejarälven. Storån uppströms Klumpvatt- net, Längseleån-Rör- ströms- älven, Saxån. Ransarän uppströms Ransaren samt Voj- mån uppströms Vojmsjön

Vapstälven Moälven Lögde älv Öre älv Umeälven Tärnaån och Girjesån, J uktån uppströms Fjo- sokken samt Tärnafor- sen mellan Laisan och Gäutan Skellefte- älven källflödena uppströms Sädvajaure respektive Rebnisjaure Byske älv

Lule älv Stora Lule älv upp- ströms Akkajaure, Lilla Lule älv upp- ströms Skalka och Tjaktjajaure samt Pär/älven Råne älv Rörån-Livas älv,

5. grundvattentäkter för tillgodo- görande av en större vattenmängd

än 10000 kubikmeter om dygnet, 6. andra vattenregleringar, vat- tenöverledningar och vattenbort- ledningar än som har angetts förut. om företaget avser någon av sjöarna Vänern, Vättern, Mälaren, Hjälmaren, Storsjön i Jämtland el- ler Siljan och företagct kan inverka märkbart på vattenståndet i eller vattenavrinningen ur sjön.

Förberedelse av s tö r r e vattenfö- retag

75

Innan tillstånd söks till ett vatten- företag som är av sådan omfattning

Föreslagen lydelse

4. grundvattentäkter för tillgodo- görande av en större vattenmängd än 10000 kubikmeter om dygnet,

5. andra vattenregleringar, vat— tenöverledningar och vattenbort— ledningar än som har angetts förut, om företaget avser någon av sjöarna Vänern, Vättern, Mälaren, Hjälmaren. Storsjön i Jämtland el— ler Siljan och företaget kan inverka märkban på vattenståndet i eller vattenavrinningen ur sjön.

Förberedelse av v i ss a vattenföre— tag

lnnan tillstånd söks till ett vatten- företag som är av sådan omfattning

Prop. 1985/86: 90

Vattenlagen

51

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

eller beskaffenhet att dess tillåt- eller beskaffenhet att dess tillåt- lighet skall eller kan antas komma lighet skall eller kan antas komma att prövas av regeringen enligt 1— att prövas av regeringen enligt 1— 3 55. skall förberedande åtgärder ha 3 %% eller omfattas av 3 kap. 65 la- vidtagits enligt 8—11 55. gen (0000:000) om hushållning med

naturresurser m. m.. skall förbere- dande åtgärder ha vidtagits enligt 8—115ä.

Denna lag träder i kraft den ljanuari 1987. Bestämmelsen i 3 kap. 65 1 skall tillämpas om regeringen vid prövning av en viss verksamhet enligt l36aå byggnadslagcn (19472 385) har angett ett vattenföretag som ett villkor för verksamheten.

Vid bestämmande av ersättning för mark inom områden med stads- eller byggnadsplan skall 9 kap. 65 andra stycket i sin lydelse före ikraftträdan- det tillämpas.

Prop. 1985/86: 90

Vattenlagen

52

18 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1983: 292) om införande av vattenlagen (1983: 291)

Härigenom föreskrivs att 85 lagen (1983: 292) om införande av vattenla- gen (1983: 291) skall upphöra att gälla.

Denna lag träderi kraft den 1 januari 1987.

Prop. 1985/86: 90

Lagen om införa/r- de av vattenlagen

19 Förslag till Prop. 1985/86z90

Lag om ändring i miljöskyddslagen (1969: 387) Miljöskyddslagen

Härigenom föreskrivs i fråga om miljöskyddslagen (1969: 387)1

dels att 2, 3, 6. 9, 14 och 21 a åå skall ha följande lydelse. dels att i lagen skall införas en ny paragraf. 4aå, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 &?

Utöver bestämmelserna i denna lag gäller om miljöfarlig verksamhet vad som föreskrivs i hälsoskydds-. byggnads- och naturvårdslagstiftning eller i annan lagstiftning. I fråga om viss miljöfarlig verksamhet gäller särskilda bestämmelser enligt lagen (1971: 850) med anledning av gränsälvsöverens- kommelsen den 16 september 1971 mellan Sverige och Finland.

Har regeringen enligt 136115 Har regeringen enligt 4kap. la- byggnadslagen (1941-385) prövat frågan om tillkomst eller lokalise- ring av viss verksamhet med hän- syn till hushållningen med landets samlade mark- och vattentillgång- ar eller enligt lagen (1978: 160) om vissa rörledningar prövat frågan om framdragande eller begagnande av sådan ledning. är beslutet bindande vid prövning enligt denna lag.

gen ( 0000: 000) om hushållning med naturresurser m.m. prövat frågan om tillstånd till en viss anläggning eller åtgärd eller enligt lagen (1978: 160) om vissa rörledningar prövat frågan om framdragande el- ler begagnande av sådan ledning, är beslutet bindande vid prövning en- ligt denna lag.

Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer äger meddela särskilda bestämmelser till förebyggande av vattenförorening genom fast avfall.

3 & Med avloppsvatten avses i denna lag

1. spillvatten eller annan flytande orenlighet, 2. vatten som använts för kylning vid driften av fabrik eller annan inrättning,

3. vatten som avledes för sådan torrläggning av mark inom stads— plan eller byggnadsplan som ej sker för viss eller vissa fastigheters räkning.

4. vatten som avledes för torr- läggning av begravningsplats.

3. vatten som avleds för sådan avvattning av mark inom en detalj- plan som ej sker för viss eller vissa fastigheters räkning.

4. vatten som avleds för avvatt— ning av begravningsplats.

4aå

_: Lagen omtryckt l981:420. _ Senaste lydelse 1983: 656.

Tillstånd enligt denna lagfår inte meddelas i strid mot en detaljplan eller områdesbestämmelser. Om syftet med planen eller bestämmel-

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse serna inte motverkas. får dock mindre avvikelser göras.

Vid prövning av miljöfarlig verk- samhet skall lagen (0000:000) om hushållning med ttaturresurser m.m. tillämpas.

653

Kan miljöfarlig verksamhet befaras föranleda olägenhet av väsentlig betydelse, även om försiktighetsmått som avses i 5.5 iakttages, får verk- samheten utövas endast om särskilda skäl föreligger.

Innebär den befarade olägenheten att ett stort antal människor får sina levnadsförhållanden väsentligt försämrade eller att betydande förlust från naturvårdssynpunkt uppkommer eller att liknande allmänt intresse skadas avsevärt, får verksamheten ej utövas. Regeringen kan dock lämna tillstånd enligt denna lag. om verksamheten är av synnerlig betydelse för näringsli- vet eller för orten eller eljest från allmän synpunkt.

Bestämmelserna i första och and— ra styckena gäller ej verksamhet. vars tillkomst eller lokalisering prö- vats enligt l36aå byggnads/agen ( l 947.385) med hänsyn till hushåll- ningen med landets sant/ade mark- och vattentillgångar, eller rörled- ning, vars framdragande eller be- gagnande prövats enligt lagen (1978: 160) om vissa rörledningar. Första stycket eller andra stycket första punkten hindrar ej att sådan flygplats. väg eller järnväg, vars an- läggande prövas i särskild ordning. användes för avsett ändamål.

Bestämmelserna i första och and- ra styckena gäller ej anläggning el- ler åtgärd. vars tillåtlighet har prö- vats enligt 4kap. lagen (0000:000) om hushållning med naturresurser m.m., eller rörledning, vars fram- dragande eller begagnande prövats enligt lagen (1978: 160) om vissa rörledningar. Första stycket eller andra stycket första meningen hindrar ej att sådan flygplats. väg eller järnväg. vars anläggande prö- vas i särskild ordning. används för avsett ändamål.

954

Koncessionsnämnden för miljöskydd kan på ansökan av den som utövar eller ämnar utöva miljöfarlig verksamhet lämna tillstånd till verksamheten

efter prövning enligt denna lag.

Skall regeringen enligt 136a9' byggnads/agen (I947:385) pröva frågan om tillkomsten eller lokalise- ringen av en viss verksamhet med hänsyn till husltållningen med lan- dets samlade mark- och vattentill- gångar eller pröva frågan om fram- dragandet eller begagnandet av rör- ledning enligt lagen (1978: 160) om vissa rörledningar. får frågan om tillstånd enligt denna lag inte avgö- ras, innan sådan prövning har skett

" Senaste lydelse 1983: 518. " Senaste lydelse 19831518.

Skall regeringen enligt 4 kap. la- gen ( 0000: 000) om hushållning med naturresurser m.m. pröva frågan om tillstånd till en anläggning eller åtgärd eller pröva frågan om fram- dragandet eller begagnandet av rör- ledning enligt lagen (1978: 160) om vissa rörledningar. får frågan om tillstånd enligt denna lag inte avgö- ras. innan sådan prövning har skett.

Prop. 1985/86: 90

Mil/'öskyddslag en

55

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

14.5

Koncessionsnämnden skall sörja för fullständig utredning av ärende som kommer under nämndens prövning.

Nämnden skall 1. genom kungörelse i ortstidning eller på annat lämpligt sätt bereda dem som kan beröras av den miljöfarliga verksamheten tillfälle att yttra sig, 2. samråda med de statliga och kommunala myndigheter som har väsent- liga intressen att bevaka i frågan. 3. hålla sammanträde med dem som saken angår och besiktning på platsen. om det ej är uppenbart onödigt.

4. lämna den som gjort ansökan eller framställt erinran underrättelse om det som tillförts ärendet genom annan än honom själv och bereda honom tillfälle att yttra sig däröver. om ej annat följer av 155 förvaltningslagen (l97l:290).

Nämnden kan uppdraga åt en eller flera av ledamöterna att hålla sam-

manträde eller besiktning enligt andra stycket 3. Nämnden kan uppdraga åt sakkunnig att verkställa särskild utredning. Kostnad för kungörelse och för utredning enligt fjärde stycket betalas av den som utövar eller ämnar utöva den miljöfarliga verksamheten. Nämn- den fastställer på yrkande ersättning för utredningen.

M iljöskyddsla gen

Skall koncessionsnämnden avge yttrande till regeringen i ärende en- ligt I36 a 5 byggnadsingen ( I 947.385 ). äger bestämmelserna i första-femte styckena motsvarande tillämpning.

Skall koncessionsnämnden avge yttrande till regeringen i ärende en- ligt 4kap. lagen (0000: 000) om hus- hållning med naturresurser m. m., tillämpas bestämmelserna i första- femte styckena.

Zlaå5

l ärenden om tillstånd till miljöfarlig verksamhet får tillståndsmyndighe- ten på ansökan besluta att vissa arbeten får påbörjas utan hinder av att tillståndsfrågan inte har blivit slutligt avgjord. Ett sådant beslut (igångsätt- ningsmedgivande) får meddelas endast om särskilda skäl föreligger och det är uppenbart att tillstånd kommer att lämnas.

l igångsättningsmedgivanden skall noggrant anges de villkor som skall gälla i avvaktan på den slutliga prövningen.

[ fråga om ansökningar om igång- sättningsmedgivande gäller 13.5 i tillämpliga delar. En sådan ansökan handläggs i samma ordning som en ansökan om tillstånd. Sammanträ- de eller besiktning behöver dock inte äga rum. Har regeringen läm- nat tillstånd till verksamheten ifrå- ga enligt I36aå byggnads/agen ( ] 947:385 ) och därvid prövat verk- samheten med hänsyn till hushåll- ningen med landets samlade mark- oeh vattentillgångar eller har rege- ringen lämnat tillstånd till verksam-

5 Senaste lydelse 1983: 518.

I fråga om ansökningar om igång- sättningsmedgivande gäller 13å i tillämpliga delar. En sådan ansökan handläggs i samma ordning som en ansökan om tillstånd. Sammanträ- de eller besiktning behöver dock inte äga rum. Har regeringen läm- nat tillstånd till verksamheten en- ligt 4 kap. lagen (0000: 000) om hus- hållning med naturresurser m.m. eller enligt lagen (1978: 160) om vis- sa rörledningar får igångsättnings- medgivande lämnas utan hinder av att 14.5 andra stycket 1 och 2 inte

Prop. 1985/86: 90

56

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

heten ifråga enligt lagen (1978: 160) har iakttagits. om särskilda skäl ta- om vissa rörledningar får igångsätt- lar för det. ningsmedgivande lämnas utan hinder av att 14.5 andra stycket 1 och 2 inte har iakttagits, om särskil- da skäl talar för det.

Denna lag träder i kraft den ljanuari 1987. Bestämmelserna i 2, 6 och Zlaåå skall tillämpas om regeringen enligt 136a5 byggnadslagen (1947: 385) har prövat frågan om tillkomst eller loka- lisering av viss verksamhet med hänsyn till hushållningen med landets samlade mark- och vattentillgångar.

Prop. 1985/86: 90

. Miljöskyddslagen

57

20 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1902: 71 s. 1), innefattande vissa & bestämmelser om elektriska anläggningar

Härigenom föreskrivs att 25 2 mom. samt 5 b 5 1 och 3 mom. lagen (1902: 71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

,) .

:.

Föreslagen lydelse

2 mom.' Koncession må ej meddelas med mindre anläggningen är be- hövlig och förenlig med en planmässig elektrifiering och. då fråga är om områdeskoncession för yrkesmässig distribution, området utgör en med hänsyn till eldistributionens ändamålsenliga anordnande lämplig enhet.

Koncession för yrkesmässig distribution må meddelas endast den som från allmän synpunkt finnes lämplig att utöva sådan verksamhet.

Vid prövning av fråga om meddelande av områdeskoncession enligt första och andra styckena skall möjlighet att tillgodose lokala intressen särskilt beaktas.

Koncession får inte strida mot en detaljplan eller områdesbestäm- melser. Om syftet med planen eller bestämmelserna inte motverkas, får dock mindre avvikelser göras.

Vid prövning av frågor om med- delande av koncession skall lagen (0000: 000) om hushållning med nu- turresurser m. m. tillämpas.

Koncession må ej överlåtas utan tillstånd av regeringen eller den rege-

ringen bemyndigar.

Om förvärv av eldistributionsanläggning m. m. finnes särskilda bestäm- melser.

5b5

1 mom.2 Har elektrisk ledning ef- ter expropriation dragits fram i eller över gata. torg. allmän plats eller vattendrag inom område. för vilket finns stadsplan eller byggnadsplan, eller inom fastställt hamnområde och visar det sig att ledningen hind- rar eller varaktigt försvårar sam- färdsel på egendomen eller hindrar någon för samhället nödvändig an- läggning eller utgör hinder för egen- domcns underhåll eller eljest för be- hövliga arbeten på egendomen eller är synnerligen vanprydande, skall ledningen på bekostnad av dess in-

i Senaste lydelse 1976: 23.9. * Senaste lydelse 1972: 721.

1 mom. Har elektrisk ledning cf- ter expropriation dragits fram i eller över allmän plats eller vattendrag inom område, för vilket finns en de- taljplan. eller inom fastställt hamn— område och visar det sig att led- ningen hindrar eller varaktigt för- svårar samfärdsel på egendomen el- ler hindrar någon för samhället nöd- vändig anläggning eller utgör hinder för egendomens underhåll eller el— jest för behövliga arbeten på egen- domen eller är synnerligen vanpry- dande, skall ledningen på bekost- nad av dess innehavare ändras.

Prop. 1985/86: 90

El-lagen

58

Nuvarande lydelse

nehavare ändras, flyttas eller bort- tagas, i den mån det behövs-för hindrcts eller olägenhetens undan-

Föreslagen lydelse

flyttas eller borttagas, i den mån det behövs för hindrcts eller olägenhe- tens undanröjande.

röjande. Hari annat fall än som avses i första stycket nyttjanderätt eller servituts-

rätt upplåtits genom expropriation för framdragande av ledning. och med- för ledningen på grund av ändrade förhållanden betydande olägenhet för fastigheten. är ledningens innehavare skyldig att på sin bekostnad ändra eller flytta ledningen, i den mån det behövs för olägenhetcns undanröjande och det kan ske utan synnerligt men för ledningen.

Tvist i fråga som avses i första eller andra stycket prövas av fastighets- domstol.

3 mom.3Upphör egendom att vara gala, torg. allmän plats eller vattendrag inom område, för vilket finns stadsplan eller byggnadsplan, eller inom fastställt hamnområde, gäller ej längre sådan rätt att ha led— ning framdragen där som förut för- värvats genom expropriation.

3 mom. Upphör egendom att vara allmän plats eller vattendrag inom område. för vilket finns en de- taljplan, eller inom fastställt hamn- område, gäller ej längre sådan rätt att ha ledning framdragen där som förut förvärvats genom expropria- tion.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987.

3 Senaste lydelse 1972: 721.

Prop. 1985/86: 90

El-lagen

59

21 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1978: 160) om vissa rörledningar

Härigenom föreskrivs att 45 lagen (1978:160) om vissa rörledningar skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 ål Koncession får meddelas endast om det från allmän synpunkt är lämpligt att ledningen framdrages och begagnas och sökanden finnes lämplig att utöva verksamhet som avses med koncessionen.

Koncession får inte strida mot en detaljplan eller områdesbestäm— melser. Ont syftet med planen eller bestämmelserna inte motverkas, får dock mindre avvikelser göras.

Vid koncessionsprävning skall lagen (0000: 000) om hushållning nted naturresurser m.m. tillämpas.

Denna lag träder i kraft den ljanuari 1987.

Prop. 1985/86: 90

Rörledningslagen

60

22 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1960: 690) om byggnadsminnen

Härigenom föreskrivs att 5, 12 och 16% lagen (1960: 690) om byggnads- minnenl skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Medföra skyddsföreskrifter att pågående användning av byggnad eller område avsevärt försvåras, äro fastighetsägaren och innehava- re av särskild rätt till fastigheten berättigade till ersättning av staten för den skada de därigenom lida.

Föreslagen lydelse

55

Uppkommer till följd av beslut om skyddsföreskrifter skada som är betydande i förhållande till värdet av berörda delar av fastigheten, har fastighetsägaren och innehava- re av särskild rätt till fastigheten rätt till ersättning av staten.

Ersättning, varom i första stycket sägs, må om så finnes lämpligt be- stämmas att utgå med visst årligt belopp med rätt för sakägaren eller staten att erhålla omprövning vid ändrade förhållanden.

]?

I fråga om ersättning enligt 5 eller 75 eller 11 å andra stycket skall ex- propriationslagen (l972z719) [ till- lämpliga delar lända till efterrät- telse i den mån avvikande bestäm- melser ej meddelas i denna lag.

Ogillas yrkande om ersättning i mål som ej anhängiggjorts av sta- ten, tillämpas allmänna regler om rättegångskostnad. Om den som framställer ersättningsanspråk har

' Lagen omtryckt 1976:440.

&

Ifråga om ersättning enligt 5 eller 75 eller 11 å andra stycket skall ex- propriationslagen (1972z7l9) til- lämpas i den mån avvikande be- stämmelser ej meddelas i denna lag.

Ersättning för minskning av fas- tighetens marknadsvärde ifall som avses i 5 eller 75 skall bestämmas som skillnaden mellan fastighetens marknadsvärde före och efter be- slutet. Härvid skall bortses från förväntningar om ändring av mark- användningen.

Ersättning för skada enligt 5 ä' första stycket skall minskas med ett belopp som motsvarar vad som på grund av samma stycke skall tålas utan ersättning.

Om staten begär det och det inte är uppenbart oskäligt. skall dom- stolenförordna att ersättning enligt 555 första stycket skall betalas ut först när vissa åtgärder med bygg- naden har utförts.

Ogillas talan om ersättning som har väckts av fastighetsägaren skall tillämpas vad i rättegångsbal- ken ärföreskrivet om skyldighet att ersätta motparten hans rättegångs-

Prop. 1985/86: 90

Byggnadsminnes- lagen

61

Nuvarande lydelse

haft skälig anledning att få sin ta- lan prövad av domstol. kan dock efter omständigheterna förordnas, att staten ska/[ ersätta honom hans rättegångskostnad eller att vardera parten skall bära sitt kostnad.

Föreslagen lydelse

kostnad i tvistemål. (')mfastighets- ägaren har haft skälig anledning att få sin talan prövad av domstol. kan domstolen dock efter omstän— digheterna förordna, att staten skall ersätta honom hans rätte- gångskostnader eller att vardera parten skall bära sina kostnader.

Vad som i femte stycket sägs om fastighetsägaren skall också tilläm- pas på den som inne/mr särskild rätt till fastigheten.

165

Regeringen må häva beslut om byggnads förklarande för byggnadsminne ellerjämka därav föranledda skyddsföreskrifter:

om genomförandet av stadsplan eller byggnadsplan hindras;

om genomförandet av en detalj- plan hindras;

om ändamål. för vilket beviljats expropriation av byggnaden eller kring- liggande område hindras; eller

om eljest företag av större allmän eller enskild nytta hindras eller avse- värt försvåras.

Denna lag träderi kraft den ljanuari 1987. Har beslut om skyddsföreskrifter eller beslut om förbud enligt 7ä med- delats före ikraftträdandet, skall äldre bestämmelser om ersättning tilläm- pas.

Prop. 1985/86: 90

Byggnadsminnes- lagen

62

23 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1942: 350) om fornminnen

Härigenom föreskrivs att 205 lagen (1942: 350) om fornminnenl skall ha

följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

20 53

Beslut av länsstyrelsen i ärenden enligt 3 li andra stycket. 4 5. 155 tredje stycket och 15då andra stycket får överklagas hos kammarrätten genom besvär. Detsamma gäller i fråga om beslut om sådana föreskrifter som avses i lScå tredje stycket och som meddelas av annan myndighet än regeringen. Beslut i övrigt enligt denna lag av länsstyrelsen eller riksanti- kvarieämbetet och statens historiska museer får överklagas hos regeringen genom besvär.

Riksantikvarieämbetet och sta- tens historiska museer får överkla- ga beslut av länsstyrelsen enligt denna lag. Detsamma gäller i fråga om beslut om sådana föreskrifter som avses i 15 c & tredje stycket och som meddelas av annan myndighet än regeringen.

Riksantikvarieämbetet och sta- tens historiska museer får överkla- ga beslut av länsstyrelsen enligt denna lag. Detsamma gäller i fråga om beslut om sådana föreskrifter som avses i 15 c & tredje stycket och som meddelas av annan myndighet än regeringen. Kommunenfår över- klaga länsstyrelsens beslut iärende enligt 3.6 andra stycket. 45, 6.6 första stycket eller 15 5 tredje stycket.

Denna lag träder i kraft den ljanuari 1987.

' Lagen omtryckt 1976: 442. 3 Senaste lydelse 1985: 281.

Prop. 1985/86: 90

I—"ornminneslagen

63

24 Förslag till Prop. 1985/86290 Lag om ändring i fastighetstaxeringslagen (1979: 1 152) Fastighets- taxerings- Härigenom föreskrivs att 2 kap. 4.5. 6 kap. 85. 7 kap. 10. 11 och 13 så. 16 lagen kap. 4.5 samt 18 kap. llä fastighetstaxeringslagen (1979: 1152) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap. 4 ä' Mark skall indelas i de ägoslag som anges i det följande. Mark som är vattentäckt skall indelas endast om den är täktmark. Indelningen får inte påverkas av förekomsten av byggnad som skall rivas (saneringsbyggnad).

Tomtmark Mark som upptas av småhus. hyreshus. industribyggnad. spe- cialbyggnad eller övrig byggnad samt trädgård, parkerings- plats. upplagsplats. kommunikationsutrymmc m.m., som lig- ger i anslutning till sådan byggnad. Mark till fastighet. som är bebyggd med småhus, hyreshus, industribyggnad, specialbyggnad eller övrig byggnad, skall i sin helhet utgöra tomtmark, om fastigheten ligger i ett ägo- skifte och har en total areal som inte överstiger två hektar. Detta skall dock ej gälla om fastighetens mark till någon del skall taxeras tillsammans med annan egendom enligt reglerna i 4 kap.

Vad nu har sagts om tomtmark skall också gälla mark till obe- byggd fastighet. som har bildats för bygg- nadsändamål under de senaste två åren. Har fastigheten bildats längre tillbaka i tiden skall marken utgöra tomtmark endast om det är uppenbart att den får bebyggas. I övriga fall skall obe- byggd mark anses som tomtmark endast om det finns giltigt bygg- nadslov enligt bygg- nadslagen (l947:385).

' Senaste lydelse 1983: 664.

Vad nu har sagts om tomtmark skall också gälla mark till obe- byggd fastighet. som har bildats för bygg- nadsändamål under de senaste två åren. Har fastigheten bildats längre tillbaka i tiden skall marken utgöra tomtmark endast om det är uppenbart att den får bebyggas. I övriga fall skall obe- byggd mark anses som tomtmark endast om det finns giltigt bygg- lov eller tillstånd en- ligt ett för/rands- besked enligt plan- oeh bygglagen (0000:000). avseende sådan byggnad som anges i andra stycket.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Exploa- Obebyggd mark som Exploa- Obebyggd mark som terings— ingår i fastställd stads- terings- ingår i en detaljplan mark plan eller byggnads- mark och som till någon del plan och som till nå- är avsedd att använ- gon del är avsedd att das för byggnadsända- användas för bygg- mål. Detta skall inte nadsändamål. Detta gälla. om marken skall skall inte gälla, om indelas som tomtmark marken skall indelas eller om det är uppen- som tomtmark eller bart att exploatering ej om det är uppenbart kommer att genomfö- att exploatering ej ras eller kommer att kommer att genomfö- avsevärt fördröjas. ras eller kommer att avsevärt fördröjas.

Täktmark Mark för vilken gäller täkttillstånd enligt 185 naturvårdslagen (19642822) eller vattenlagen (1983z291). Med täkttillstånd skall jämställas pågående täkt-. Byggnad på täktområde för täktens utnyttjande hindrar inte att marken indelas som täkt- mark.

Äker- Mark som används eller lämpligen kan användas till växtod- mark ling eller bete och som är lämplig att plöjas.

Betes- Mark som används eller lämpligen kan användas till bete och mark som inte är lämplig att plöjas.

Skogs- Mark som är lämplig för virkesproduktion och som inte i mark väsentlig utsträckning används för annat ändamål. Mark där det bör finnas skog till skydd mot sand- eller jordflykt eller mot att fjällgränsen flyttas ned.

Mark som ligger helt eller i huvudsak outnyttjad skall dock inte anses som skogsmark, om den på grund av särskilda förhållanden inte bör tas i anspråk för virkesproduktion. Mark skall anses lämplig för virkesproduktion, om den enligt vedertagna bedömningsgrunder kan producera i genomsnitt minst en kubikmeter virke om året per hektar.

Skogsim- Myr, berg, hällmark, mark med fjällskog och andra impedi- pediment ment i anslutning till skogsmark.

Övrig Mark som inte skall utgöra något av de tidigare nämnda mark ägoslagen.

6 kap. 8 & Exploateringsmarken inom en Exploateringsmarken inom en taxeringsenhet skall uppdelas i vär- taxeringsenhet skall uppdelas i vär- deringsenheter med hänsyn till det deringsenheter med hänsyn till det användningssätt som anges i fast- användningssätt som anges i en de- ställd stadsplan eller byggnads- taljplan.

plan.

5 Riksdagen 1985/86. 1 saml. Nr 90

Prop. 1985/86: 90

F astighets- taxerings- lagen

65

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7 kap. 10 5

Vid värdering av tomtmark skall bebyggelsemöjligheten bestämmas med utgångspunkt i den pågående markanvändningen, såvida inte an- nan markanvändning är tillåtna en- ligt fastställd stads- eller byggnads- plan och marken därigenom får vä- sentligt högre värde.

Vid värdering av tomtmark skall bebyggelsemöjligheten bestämmas med utgångspunkt i den pågående markanvändningen. såvida inte an- nan markanvändning är tillåten en- ligt en detaljplan och marken där- igenom får väsentligt högre värde.

115

Är tomtmarken obebyggd skall vid värderingen rådande byggnadsför- bud och andra föreskrifter an- gående markens användning beak- tas.

Finns på tomtmarken byggnad som har åsatts värde skall, oavsett om byggnadsförbudföreligger, ny- byggnad anses möjlig i den ut- sträckning bebyggelse har skett. Vidare skall vid bedömning av tomtmarkens delbarhet hänsyn tas till om byggnadens placering på tomten omöjliggör att denna delas.

Är tomtmarken obebyggd skall föreskrifter angående markens be- byggande eller användning beaktas vid värderingen.

Finns på tomtmarken byggnad som har åsatts värde skall nybygg- nad anses möjlig i den utsträckning bebyggelse har skett. Vidare skall vid bedömning av tomtmarkens delbarhet hänsyn tas till om bygg- nadens placering på tomten omöj- liggör att denna delas.

135

Byggnadsvårde för byggnad, som enligt lagen (1960:690) om bygg- nadsminnen har förklarats för bygg- nadsminne, är sammanlagda värdet av byggnaden och tillhörande tomt. Samma skall gälla byggnad som vid fastställande av stadsplan har an- getts ha sådant värde ur historisk eller kulturhistorisk synpunkt att den bör bevaras.

Byggnadsvårde för en byggnad, Som enligt lagen (1960z690) om byggnadsminnen har förklarats för byggnadsminne, är sammanlagda värdet av byggnaden och tillhöran- de tomt. Samma skall gälla en bygg- nad som avses i 3 kap. 12.6 plan- och bygglagen( 0000: 000) för vilken skyddsbestämmelser har medde- lats.

För mark till sådan taxeringsenhet bestäms inte något värde.

16 kap. 452

Ny taxering av taxeringsenhet skall ske om under löpande taxeringspe- riod taxeringsenhetens värde ökat eller minskat

1. genom beslut om fastställelse av generalplan, stadsplan eller byggnadsplan

1. genom beslut att anta, ändra eller upphäva en detaljplan eller områdesbestämmelser

2. genom annat beslut av myndighet om beslutet innebär ändring i rätten att förfoga över eller i övrigt använda enheten

2 Senaste lydelse 1981: 1119.

Prop. 1985/86: 90

F asti ghets- taxerings- lagen

66

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3. genom att avgift till allmän va-anläggning eller allmän fjärrvärmean- läggning (anslutningsavgift) eller ersättning för gatukostnader erlagts för enheten.

Ny taxering skall ske endast om taxeringsenhetens taxeringsvärde på grund av förändringen bör ändras med minst en femtedel, dock minst 25000 kronor. Om förändringen medför en ökning eller minskning av taxeringsvärdet med mindre än 100000 kronor skall ny taxering ske endast efter framställning av taxeringsenhetens ägare.

18 kap.

Byggnadsnämnd skall i behövlig omfattning, enligt närmare före- skrifter av regeringen eller myndig- het som regeringen bestämmer, lämna den lokala skattemyndighe- ten uppgift om arten och omfatt- ningen av den byggnadsverksam- het, som avses med beviljade bygg- nadslov.

Uppgift skall lämnas för varje fastighet för sig senast två veckor efter utgången av varje kvartal och omfatta de byggnadslov som bevil- jats under kvartalet.

115

Byggnadsnämnd skall i behövlig omfattning, enligt närmare före— skrifter av regeringen eller myndig- hct som regeringen bestämmer, lämna den lokala skattemyndighe— ten uppgift om arten och omfatt- ningen av den byggnadsverkSam- het, som avses med lämnade bygg- lov, rivningslov, marklov eller till- stånd enligt förhandsbesked.

Uppgift skall lämnas för varje fastighet för sig senast två veckor efter utgången av varje kvartal och omfatta de lov och tillstånd som lämnats under kvartalet.

Lantbruksnämnd skall, på sätt som föreskrivs av regeringen eller myn- dighet som regeringen bestämmer, lämna lokal skattemyndighet uppgift om sådant beslut av nämnden som är av betydelse för fastighetstaxeringen.

Denna lag träderi kraft den 1 januari 1987.

Prop. 1985/86: 90

F astighets- taxerings- lagen

67

25 Förslag till

Lag om regionplanering för kommunerna i Stockholms län Härigenom föreskrivs följande.

1 5 För kommunemai Stockholms län skall Stockholms läns landstings- kommun som regionplaneorgan ha hand om sådan utrednings- och samord— ningsverksamhet beträffande regionala frågor (regionplanering) som avses i 7 kap. 1 5 första stycket plan- och bygglagen (0000: 000).

2 & Bestämmelserna i 7 kap. 3å första stycket och andra stycket första meningen plan- och bygglagen (0000:000) tillämpas på landstingskommu- nens verksamhet. Regeringen kan besluta att utrednings- och samordningsverksamheten skall avse vissa angivna frågor.

3 ä I fråga om regionplan tillämpas bestämmelserna i 7 kap. 4. 5 och 8 åå plan- och bygglagen (0000: 000).

4 & Regionplanen antas av landstinget. Även ändring och upphävande av planen beslutas av landstinget.

5 & Senast dagen efter det att justering av protokollet med beslut om antagande. ändring eller upphävande av regionplanen har tillkännagivits på landstingskommunens anslagstavla skall meddelande om tillkännagivandet och protokollsutdrag med beslutet sändas till kommunerna och länsstyrel- sen i Stockholms län samt till regeringen. När beslutet har VUnnit laga kraft, skall planen sändas till länsstyrelsen i Stockholms län.

65 Vad som i 13 kap. 15 6 plan- och bygglagen (0000: 000) sägs om kommunalförbunds eller regionplaneförbunds fullmäktiges beslut skall i fråga om Stockholms län gälla landstingets beslut.

Ikraftträdande m. ut.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987. Genom lagen upphävs lagen (1968: 598) angående handläggning av frågor Om regionplan för kommunerna i Stockholms län.

Prop. 1985/86: 90

Lagen om region- planering fär kom- munerna i Stock- holms län

68

26 Förslag till

Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370)

Härigenom föreskrivs att punkt 2 av anvisningarna till 27.5 kommunal- skattelagen (1928: 370) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Anvisningar till 275

2.] Tomtrörelse anses föreligga. när någon bedriver verksamhet som huvudsakligen avser försälj- ning av mark för bebyggelse (bygg- nadstomt) från fastighet. som up- penbarligen har förvärvats för att ingå i yrkesmässig markförsäljning. såsom när fastighet har köpts av ett tomtbolag e.d. eller när förvärvet har avsett mark som enligt fast- ställd stadsplan eller byggnadsplan

2. Tomtrörelse anses föreligga. när någon bedriver verksamhet som huvudsakligen avser försälj- ning av mark för bebyggelse (bygg- nadstomt) från fastighet. som up- penbarligen har förvärvats för att ingå i yrkesmässig markförsäljning, såsom när fastighet har köpts av ett tomtbolag e.d. eller när förvärvet har avsett mark som enligt detalj- plan är avsedd för bebyggelse.

är avsedd för bebyggelse.

[ övrigt anses försäljning av byggnadstomt ingå i tomtrörelse. om den skattskyldige under tio kalenderår — frånsett överlåtelse som avses i 25 lagen (l978z970) om uppskov med beskattning av realisationsvinst — har avyttrat minst 15 byggnadstomter. Detsamma gäller om makar under äk- tenskapet har sålt sammanlagt minst 15 byggnadstomter under angivna tid. Har försäljning av byggnadstomter skett från olika fastigheter eller från olika delar av en fastighet, medräknas vid beräkningen av antalet tidigare sålda byggnadstomter endast sådana tomter som med hänsyn till deras inbördes läge normalt kan anses ingå i en och samma tomtrörelse. Vid beräkning av antalet tidigare sålda byggnadstomter likställs med försälj- ning upplåtelse av mark i och för bebyggelse, utom då fråga är om kom- muns upplåtelse av tomträtt. Har fastighet genom köp. byte eller därmed jämförlig överlåtelse eller genom gåva överförts till föräldrar. far- eller morföräldrar, make. avkomling eller avkomlings make, till dödsbo. vari den skattskyldige eller någon av nämnda personer är delägare, eller till aktiebolag. handelsbolag eller ekonomisk förening. vari den skattskyldige ensam eller tillsammans med sådana personer på grund av det samlade innehavet av aktier eller andelar har ett bestämmande inflytande, anses tomtrörelse föreligga. om överlåtaren och den nye ägaren sammanlagt har avyttrat minst 15 byggnadstomter. Tomtrörelsen anses påbörjad i och med avyttringen av den femtonde byggnadstomten.

Försäljning av byggnadstomt för att av anställda huvudsakligen använ- das för gemensamt ändamål eller till anställd för att bereda honom bostad anses inte utgöra tomtrörelse, om inte försäljningen görs av skattskyldig som avses i första stycket eller av skattskyldig som driver byggnadsrörelse eller handel med fastigheter.

Säljs byggnadstomt av någon som bedriver byggnadsrörelse eller handel med fastigheter, anses försäljningen ingå i den övriga verksamheten, om inte tomtrörelse utgör den huvudsakliga verksamheten.

' Senaste lydelse 1981: 295.

Prop. 1985/86: 90

Kommunalskatte- lagen

69

Nuvarande lydelse

Har skattskyldig och hans make. om de med hänsyn till antalet tomt- försäljningar enligt andra stycket anses ha drivit tomtrörelse. inte sålt någon byggnadstomt under de se- naste tio kalenderåren före taxe- ringsåret. anses avyttring av bygg- nadstomt som därefter sker inte som tomtrörelse. om inte bygg- nadstomten ingår i fastställd stads- plan eller byggnadsplan eller avytt- ringen har skett under sådana för- hållanden att tomtrörelse på nytt anses föreligga enligt bestämmel- serna i första eller andra stycket. Överlåtelse som avses i 2.5 lagen (l978z970) om uppskov mcd bc- skattning av realisationsvinst ver- kar inte avbrytande på uppehåll som nu nämnts.

Föreslagen lydelse

Har skattskyldig och hans make, om de med hänsyn till antalet tomt- försäljningar enligt andra stycket anses ha drivit tomtrörelse. inte sålt någon byggnadstomt under de se- naste tio kalcnderåren före taxe- ringsåret, anses avyttring av bygg- nadstomt som därefter sker inte som tomtrörelse. om inte bygg- nadstomten ingår i detaljplan eller avyttringen har skett under sådana förhållanden att tomtrörelse på nytt anses föreligga enligt bestämmel- serna i första eller andra stycket. Överlåtelse som avses i 2.8 lagen (1978:970) om uppskov med be- skattning av realisationsvinst ver- kar inte avbrytande på uppehåll som nu nämnts.

Utan hinder av vad i föregående stycke sagts skall avyttring av bygg- nadstomt anses utgöra led i tomtrörelse. om nedskrivning av byggnads- tomt har skett i rörelsen och nedskrivet belopp inte har återförts till beskattning minst tio år före taxeringsåret.

Avyttrar skattskyldig återstoden av lagret i sådan tomtrörelse som avses i andra stycket. anses vinsten av denna avyttring — utom den del av vinsten som belöper på mark inom fastställd stadsplan eller byggnadsplan — inte som inkomst av tomtrörelse. om inte avyttringen kan antas ha skett väsentligen i syf- te att bereda den skattskyldige eller egendomens förvärvare eller an- nan, med vilken någondera är i intressegemenskap. obehörig skat- teförmån. Som skattepliktig intäkt av tomtrörelse räknas likväl belopp varmed egendomens värde har nedskrivits i rörelsen. i den mån nedskrivningen inte har återförts till beskattning tidigare.

Avyttrar skattskyldig återstoden av lagret i sådan tomtrörelse som avses i andra stycket, anses vinsten av denna avyttring — utom den del av vinsten som belöper på mark inom detaljplan — inte som inkomst av tomtrörelse. om inte avyttringen kan antas ha skett väsentligen i syf- te att bereda den skattskyldige eller egendomens förvärvare eller an- nan. med vilken någondera är i intressegemenskap. obehörig skat- teförmån. Som skattepliktig intäkt av tomtrörelse räknas likväl belopp varmed egendomens värde har nedskrivits i rörelsen". i den mån nedskrivningen inte har återförts till beskattning tidigare.

Frågan om dödsbos avyttring av byggnadstomt är att hänföra till tomt- rörelse eller ej bedöms på samma sätt som om den avlidne hade verkställt

avyttringen.

Denna lag träder i kraft den ljanuari 1987.

Prop. 1985/86: 90

Kommunalskatte- lagen

70

27 Förslag till Lag om ändring i lagen (1933: 269) om ägofred

Härigenom föreskrivs att 9 & lagen (1933:269) om ägofred skall ha föl- jande lydelse.

Nuvarande lydelse -Föreslagen lydelse

95

Vad i denna lag är stadgat om Vad i denna lag är stadgat om stängselskyldighet äger icke stängselskyldighet gäller inte be- tillämpning beträffande tomt i stad träffande områden med fastighets- eller ort å landet. varest finnes plan. tomtindelning såsom i stad.

Denna lag träderi kraft den 1 januari 1987.

Prop. 1985/86: 90

Ägofredslagen

71

28 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1951 : 763) om beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst

Härigenom föreskrivs att anvisningarna till 35 lagen (1951:763) om beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst skall ha föl-

jande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Anvisningar till 3 t'

Vad i 3ä 2 mom. vid 2) sägs angående intäkt av jordbruksfastighet genom upplåtelse av nyttjanderätt skall icke gälla beträffande upplåtelse av rätt att avverka skog.

Såsom ersättning vid överlåtelse av hyresrätt anses jämväl vad skatt- skyldig erhåller för att han flyttar från lokal, använd i rörelsen.

Med ersättning på grund av av- brottsförsäkring eller skadestånd c. (1. enligt 3 5 4 mom. vid 3) avses i första hand sådan ersättning för in- komstbortfall som erhålls med an- ledning av exempelvis stadsplane- ring eller gatureglering. Härmed likställs frivilligt överenskommen ersättning. vilken avtalats under så- dana förhållanden att möjlighet till tvångsåtgärder förelegat om frivillig uppgörelse inte träffats.

Med ersättning på grund av av- brottsförsäkring eller skadestånd e. (1. enligt 3 5 4 mom. vid 3) avses i första hand sådan ersättning för in- komstbortfall som erhålls med an- ledning av exempelvis detaljplane- läggning eller gatureglering. Här- med likställs frivilligt överenskom- men ersättning, vilken avtalats un- der sådana förhållanden att möjlig- het till tvångsåtgärder förelegat om frivillig uppgörelse inte träffats.

Vid tillämpning av bestämmelserna i 3å 2 mom. vid 5) och 6). 3 & 3 mom. vid 2) och 3 & 4 mom. vid 5) skall med avyttring likställas förlust av tillgång. om ersättning på grund av Skadeförsäkring eller annan ersättning för skada har utgått och ersättningen inte har föranlett avdrag för avsättning till eldsvådefond.

Skatteberäkning för ackumulerad inkomst enligt 3å 2 mom. vid 6) samt 3 & 4 mom. vid 4) och 5) får ske endast under förutsättning

att vid beskattningsårets utgång kvarvarande. inte avyttrade inventarier och varor — frånsett tillgångar som vid upplåtelse av rörelse har utarren- derats — är av endast obetydlig omfattning,

att vid nämnda tidpunkt inte kvarstår avsättning, som har skett till lagerregleringskonto, särskild nyanskaffningsfond, särskild investerings- fond för avyttrat fartyg eller eldsvådefond.

samt att. såvitt avser rörelse. den skattskyldige inte under beskattnings- året har börjat ny rörelse, som med hänsyn till varusortiment eller liknande kan anses utgöra fortsättning av den tidigare rörelsen.

Utöver vad i nästföregående stycke sägs skall som förutsättning för skatteberäkning för ackumulerad inkomst vid upplåtelse av rörelse gälla, att upplåtelsen utgör ett led i rörelsens avveckling.

Denna lag träderi kraft den 1 januari 1987.

' Senaste lydelse 198lz297.

Prop. 1985/86: 90

Lagen om beräk- ning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst

72

29 Förslag till

Lag om ändring i lagen (0000: 000) om ändring i luftfartslagen (1957: 2.97)

Härigenom föreskrivs att 6 kap. 5?) luftfartslagen (l957:297)' skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse2 Föreslagen lydelse

6 kap. 5 5

Tillstånd får beviljas bara om hinder inte möter av hänsyn till det allmänna. Vid prövningen skall hänsyn, förutom till annat. tas till markför- hållandena, till störningar som kan uppkomma för omgivningen och till totalförsvaret. Vidare skall hänsyn tas till sökandens tekniska och ekono- miska förutsättningar att driva flygplatsen.

Tillstånd får inte meddelas i strid mot en detaljplan eller områdes- bestämmelser. Om syftet med planen eller bestämmelserna inte motverkas. får dock mindre avvi- kelser göras.

' Lagen omtryckt 1979: 643. Z Lydelse enligt pl'Op. 1984/851212. TU 1985/86: 6. rskr 1985/86: 71.

Prop. 1985/86: 90

Luftfartslagen

73

30 Förslag till

Lag om ändring i civilförsvarslagen (1960: 74)

Härigenom föreskrivs i fråga om civilförsvarslagen (1960: 74)' dels att 31 5 skall upphöra att gälla dels att 32 och 33 åå skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

32.5

Avser någon att uppföra en ny anläggning eller byggnad inom en skyddsrumsort, skall han anmäla detta till kommunen. Undantag från sådan anmälningsskyldighet får fö- reskrivas av regeringen eller. efter regeringens bemyndigande, av kommunen. Det åligger kommunen att lämna den som har gjort anmä— lan besked huruvida skyddsrum skall anordnas i anläggningen eller byggnaden och, om så är fallet. uppgift om det antal personer som skall beredas plats i detta.

Avser någon att uppföra, bygga till eller bygga om en anläggning eller en byggnad inom en skydds- rumsort, skall han anmäla detta till kommunen. Undantag från sådan anmälningsskyldighet får föreskri- vas av regeringen eller, efter rege- ringens bemyndigande, av kom- munen. Det åligger kommunen att lämna den som har gjort anmälan besked huruvida skyddsrum skall anordnas i anläggningen eller bygg- naden och, om så är fallet. uppgift om det antal personer som skall be- redas plats i detta.

Avvikelse från besked som avses i första stycket får göras endast om 1. den som har gjort anmälan medgiver det,

2. byggnadslav eller godkännan- de enligt 335 andra stycket icke har sökts inom två år från beskedets dag eller

3. i fråga om anläggning eller byggnad som tillhör staten uppfö- randet icke har påbörjats inom tid som sägs i 2.

Vad i denna paragraf sägs om uppförande av en ny anläggning el- ler byggnad skall även gälla

]. tillbyggnad av en befintlig an- läggning eller byggnad,

2. ombyggnad eller någon annan ändring av en anläggnings eller byggnads yttre eller inre utförande som är så genomgripande att änd- ringen kan anses jämförlig med ombyggnad.

' Lagen omtryckt 1984: 1026.

2. bygglov eller godkännande en- ligt 335 andra stycket icke har sökts inom två år från beskedets dag eller

3. i fråga om anläggning eller byggnad som tillhör staten och som får byggas om utan bygglov, ont- byggnaden inte har påbörjats inom den tid som anges i 2.

Prop. 1985/86: 90

| | C tvzlfdrsvarslagen

74

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

33å

Föreligger skyldighet att söka byggnadslov för anläggning eller byggnad inom skyddsrumsort, an- kommer det på byggnadsnämnden att vid prövning av ansökan om så- dant lov tillse, att byggnadsföreta- get överensstämmer med besked enligt 325 samt med bestämmelser- na i 29 och 30 55 och med stöd av dessa meddelade föreskrifter.

Vill någon, då skyldighet ej före- ligger att söka byggnadslov. utföra sådant byggnadsföretag som avses i 32.5, åligger det honom att i förväg inhämta länsstyrelsens godkännan- de av byggnadsföretaget i omför- mälda hänseenden, dock ej i fråga om byggnad som tillhör staten.

Föreligger ej besked enligt 3251, må byggnadslov eller godkännande enligt andra stycket ej meddelas.

Föreligger skyldighet att söka bygglov för anläggning eller bygg- nad inom skyddsrumsort, ankom- mer det på byggnadsnämnden att vid prövning av ansökan om sådant lov tillse, att byggnadsföretaget överensstämmer med besked enligt 325 samt med bestämmelserna i 29 och 30% och med stöd av dessa meddelade föreskrifter.

Vill någon, då skyldighet ej före- ligger att söka bygglov. utföra så- dant byggnadsföretag som avses i 32 &, åligger det honom att i förväg inhämta länsstyrelsens godkännan- de av byggnadsföretaget i omför- mälda hänseenden, dock ej i fråga om byggnad som tillhör staten.

Föreligger ej besked enligt 32 &, må bygglov eller godkännande en- ligt andra stycket ej meddelas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987.

Prop. 1985/86: 90

C t'vt'lförs varslagen

75

31 Förslag till

Lag om ändring i lagen (_ 1966: 742) om hotell- och

pensionatrörelse

Härigenom föreskrivs att 55 lagen (1966: 742) om hotell- och pensionat- rörelse skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 ä' Ansökan om tillstånd att driva hotell- eller pensionatrörelse skall vara skriftlig och åtföljas av

a) uppgift om sökandens fullständiga namn, firma och postadress samt. om sökanden tidigare haft annat släktnamn. detta;

b) för sökande. som är enskild person, uppgift om födelsetid och yrke eller titel samt bevis att han ej är omyndig eller i konkurstillstånd;

c) uppgift om fullständigt namn, födelsetid och yrke eller titel för den som utsetts till föreståndare eller ersättare samt bevis att han ej är omyn-

dig;

(1) uppgift om belägenheten av den byggnad eller lägenhet där rörelsen avses skola drivas, det största antal gäster som skall kunna mottagas samtidigt och det största antal gästrum som rörelsen skall omfatta;

e") om byggnadslov meddelats för hotellet eller pensionatet. handling- ar som visa att så skett.

Beviljas tillstånd skall skriftligt bevis utfärdas. Har byggnadslov ej meddelats och är ej uppenbart att det icke behöves. skall beviset inne- hålla erinran om att byggnads/ov kan fordras. Finnes ej godkänd er- sättare eller. i fall när föreståndare skall finnas enligt 3 &. godkänd före- ståndare. skall i beviset anges att tillståndet icke får utnyttjas förrän ersättare eller föreståndare utsetts och godkänts. Avskrift av beviset skall tillställas byggnadsnämnden. brandchefen och miljö- och hälso- skyddsnämnden.

c) om bygglov meddelats för ho- tellet eller pensionatet, handlingar som visar att så har skett.

Beviljas tillstånd skall skriftligt bevis utfärdas. Har bygglov ej med- delats och är det inte uppenbart att lov inte behövs skall beviset inne- hålla erinran om att bygglov kan fordras. Finns ej godkänd ersättare eller. i fall när föreståndare skall finnas enligt 3 €. godkänd förestån- dare, skall i beviset anges att till- ståndet icke får utnyttjas förrän er- sättare eller föreståndare utsetts och godkänts. Avskrift av beviset skall tillställas byggnadsnämnden, brandchefen och miljö- och hälso- skyddsnämnden.

Om godkännande av föreståndare eller ersättare skall skriftligt bevis utfärdas.

Denna lag träder i kraft den ljanuari 1987.

' Senaste lydelse l983: 303.

Prop. 1985/86: 90

Lagen om hotell- och pensionat- rörelse

76

32 Förslag till Prop. 1985/86z90

Lag om ändring i rennäringslagen (1971 : 437) Rennäringslagen

Härigenom föreskrivs att 30.5 rennäringslagen (1971: 437)] skall ha föl- jande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

30.5

Den som inom område som avses i 35 l äger eller brukar mark där renskötsel bedrives får ej ändra användningen av marken på sätt som medför avsevärd olägenhet för renskötseln i annan mån än som följer av förordnande enligt 26 5.

Första stycket hindrar ejatt mark Första stycket hindrar inte att användes i enlighet med fastställd mark används i enlighet med en de- stadsplan eller byggnadsplan eller taljplan eller för företag vars tillåt- för företag vars tillåtlighet skall lighet skall prövas i särskild ord- prövas i särskild ordning. ning.

Denna lag träder i kraft den ljanuari I987.

' Lagen omtryckt l985:9l9.

77

33 Förslag till

Lag om ändring i lagen ( 1973: 189) med särskilda hyresbestämmelser för vissa orter

Härigenom föreskriVS att 3 li lagen (1973: 189) med särskilda hyresbe- stämmelser för vissa orter skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

35'

Föreslagen ] yd else

Bostadslägenhet eller lägenhet. som är avsedd att helt eller till ej ovä- sentlig del nyttjas för hotell- eller pensionatrörelse, får ej utan hyresnämn- dcns tillstånd uthyras eller tagas i bruk av ägaren för väsentligen annat ändamål än det avsedda.

Första stycket gäller ej lägenhet som tas i anspråk

1. för ändamål som anges i 8205 första stycket byggnadsstadgan (l959:612) eller 2. för utbyggnad av förskole- och fritidshemsverksamheten enligt so- cialtjänstlagen (1980: 620).

Första stycket gäller ej lägenhet som tas i anspråk

1. för ändamål som anges i 17 kap. 20.6 tredje stycket plan- och bygglagen (0000:000') eller

2. för utbyggnad av förskole- och fritidshemsverksamheten enligt so- cialtjänstlagen (1980: 620).

Denna lag träder i kraft den ljanuari 1987.

' Senaste lydelse 1981: 1259.

Prop. 1985/86: 90

Lagen med särskil- da hyresbestäm— melser för vissa orter

78

34 Förslag till Lag om ändring i gruvlagen (1974: 342)

Härigenom föreskrivs i fråga om gruvlagen (1974: 342) dels att 14 kap. 35 skall upphöra att gälla, dels att 2 kap. 45 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap. 4 5

Inmutningsrätt får ej utan medgivande av länSStyrelsen beviljas inom

1. område på mindre avstånd än trettio meter från allmän väg eller sådan vägs sträckning enligt fastställd arbetsplan eller från sådan järnväg eller kanal som är upplåten för allmän trafik eller från allmän flygplats.

2. område på mindre avstånd än etthundra meter från byggnad, som är avsedd att stadigvarande användas till bostad och som ej är belägen på inmutat eller utmålslagt område, eller från tomtplats eller trädgård vid sådan byggnad,

3. område som upptages av kyrka. annan samlingslokal, undervisnings- anstalt, hotell eller pensionat eller av vårdanstalt. elevhem eller därmed jämförlig inrättning, om anläggningen är avsedd för mer än femtio perso- ner, 4. område som upptages av elektrisk kraftstation eller industriell anlägg-

ning,

5. område med stadsplan eller 5 . område med detaljplan. byggnadsplan.

Utan hinder av vad som föreskrives i första stycket får inmutningsrätt beviljas, om medgivande lämnats, i fall som anges under 2 av ägaren till byggnaden, tomtplatsen eller trädgården och den som har nyttjanderätt därtill samt i fall som anges under 3 och 4 av ägare och nyttjanderättsha-

vare.

Denna lag träderikraft den ljanuari 1987.

Gru vlagen Prop. 1985/86: 90

79

35 Förslag till

Lag om ändring i lagen ( 1974: 890) om vissa mineralfyndigheter

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1974: 890) om vissa mineralfyn-

digheter dels att 185 skall ha följande lydelse, dels att punkt 2 av övergångsbestämmelserna till lagen skall upphöra att gälla.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

18 &

Undersökningsarbete får ej utan medgivande av länsstyrelsen äga rum pa

1. område på mindre avstånd än trettio meter från allmän väg eller sådan vägs sträckning enligt fastställd arbetsplan eller från sådan järnväg eller kanal som är upplåten för allmän trafik eller från allmän flygplats,

2. område på mindre avstånd än etthundra meter från byggnad, som är avsedd att stadigvarande användas till bostad, eller från tomtplats eller trädgård vid sådan byggnad,

3. område som upptages av kyrka, annan samlingslokal, undervisnings- anstalt, hotell eller pensionat eller av vårdanstalt, elevhem eller därmed jämförlig inrättning, om anläggningen är avsedd för mer än femtio perso- ner,

4. område som upptages av elektrisk kraftstation eller industriell anlägg- ning,

5. område med stadsplan eller 5. område med detaljplan. byggnadsplan.

Utan hinder av vad som föreskrives i första stycket får undersökning ske inom område som där anges, om medgivande lämnats, i fall som anges under 2 av ägaren till byggnaden, tomtplatsen eller trädgården och den som har nyttjanderätt därtill samt i fall som anges under 3 och 4 av ägare och nyttjanderättshavare.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987.

Prop. 1985/86: 90

Mineral/agen

80

36 Förslag till Lag om ändring i arbetsmiljölagen (1977: 1160)

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 9.5 arbetsmiljölagen (1977: 1 160) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap. 9 &

Om konstruktion och utformning Om konstruktion och utformning av byggnad är särskilt föreskrivet i av byggnad är särskilt föreskrivet i byggnadsstadgan (1959:612) och plan- och bygglagen (0000:000) och med stöd därav meddelade bestäm- med stöd därav meddelade före- melser. skrifter.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987.

6 Riksdagen 1985/86. [ saml. Nr 90

Prop. 1985/86: 90

Arbetsmiljölagen

81

37 Förslag till

Lag om ändring i lagen ( 1979: 558) om handikappanpassad kollektivtrafik

Härigenom föreskrivs att 45 lagen (l979z558) om handikappanpassad kollektivtrafik skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

45

I byggnadsstadgan ( ) 959:612) I plan- och bygglagen (0000: 000) finns bestämmelser om byggnad finns bestämmelser om byggnad med utrymme för resande i kollek- med utrymme för resande i kollek- tivtrafrk. tivtrafrk.

Denna lag träderi kraft den ljanuari 1987.

Prop. 1985/86: 90

Lagen om handi-

kappanpassad kol- lektivtrafik

82

38 Förslag till

Lag om ändring i fastbränslelagen (1981 : 599")

Härigenom föreskrivs att 3a5 fastbränslelagen (1981: 599)' skall ha föl-

jande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 a 5 Tillstånd av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer krävs för att

1. uppföra, installera eller ändra en eldningsanläggning så att den får ett utförande för huvudsaklig eldning med kol. om anläggningen avses få en tillförd effekt överstigande 500 kilowatt, eller

2. elda med kol i en anläggning med annat utförande än som avses i 1, om anläggningens tillförda effekt överstiger 500 kilowatt.

Tillstånd ges endast om användning av kol i anläggningen är förenlig med av riksdagen antagna energipolitiska riktlinjer för introduktion av kol.

Ett tillstånd får begränsas till viss tid eller förenas med särskilda villkor.

Tillstånd enligt denna lag behövs inte om tillstånd till anläggningen meddelats enligt 136a5 byggnads- lagen (1947:385). Utanför områden där fjärrvärme eller naturgas distri- bueras eller avses bli distribuerad enligt kommunens energiplanering behövs inte tillstånd för anläggning- ar för industribyggnader eller träd- gårdsnäringens byggnader.

Tillstånd enligt denna lag behövs inte om tillstånd till anläggningen meddelats enligt 4kap. lagen (0000:000) om hushållning med na- turresurser m.m. Utanför områden där fjärrvärme eller naturgas distri- bueras eller avses bli distribuerad enligt kommunens energiplanering behövs inte tillstånd för anläggning- ar för industribyggnader eller träd- gårdsnäringens byggnader.

Denna lag träder i kraft den ljanuari 1987. Bestämmelserna i 3a5 skall tillämpas om regeringen enligt 136a5 bygg- nadslagen (1947: 385) har meddelat tillstånd till anläggningen.

' Lagen omtryckt 1984: 641. Senaste lydelse av författningens rubrik 1984: 641.

Prop. 1985/86: 90

F astbränslelagen

83

39 Förslag till

Lag om ändring i hälsoskyddslagen (1982: 1080)

Härigenom föreskrivs att 115 hälsoskyddslagen (1982:1080) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

115

Husdjur och andra djur som hålls i fångenskap skall förvaras och skötas så att sanitär olägenhet inte uppstår.

Regeringen får föreskriva att vis- sa slag av djur inte utan särskilt till- stånd av miljö- och hälsoskydds- nämnden får hållas inom område med stads- eller byggnadsplan. om sådana bestämmelser behövs för att hindra att sanitär olägenhet upp- kommer. Regeringen får överlåta åt kommunen att meddela sådana be- stämmelser.

Regeringen får föreskriva att vis- sa slag av djur inte utan särskilt till- stånd av miljö- och hälsoskydds- nämnden får hållas inom områden med detaljplan. om sådana bestäm- melser behövs för att hindra att sanitär olägenhet uppkommer. Re- geringen får överlåta åt kommunen att meddela sådana bestämmelser.

Denna lag träderi kraft den 1 januari 1987.

Prop. 1985/86: 90

Hälsoskyddslagen

84

40 Förslag till

Lag om ändring i ädellövskogslagen (1984: 119)

Härigenom föreskrivs att 65 ädellövskogslagen (1984: 119) skall ha föl-

jande lydelse.

Nuvarande lydelse

Utan hinder av 55 första stycket får mark användas i enlighet med stadsplan eller byggnadsplan eller i enlighet med beslut som gäller för företag vars tillåtlighet har prövats i särskild ordning.

F öreslagen lydelse

Utan hinder av 55 första stycket får mark användas i enlighet med detaljplan eller i enlighet med be- slut som gäller för företag vars till- låtlighet har prövats i särskild ord- ning.

Denna lag träder i kraft den ljanuari 1987.

Prop. l985l86: 90

Ädellövskogslagen

85

41 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1984: 404) om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter

Härigenom föreskrivs att 65 lagen (1984:404) om stämpelskatt vid in- skrivningsmyndigheter skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

65

Skatteplikt föreligger inte vid ]) förvärv från make, om förvärvet sker i syfte att för sammanläggning åstadkomma enhetliga lagfartsförhållanden för makarnas fasta egendom,

2) förvärv genom byte i den mån ersättningen utgörs av annan fast egendom. om bytet sker för att åstadkomma en lämpligare fastighetsin- delning eller utgör ett led i åtgärder förjordbrukets eller skogsbrukets yttre rationalisering,

3) sambruksförenings förvärv genom tillskott från medlem och samfäl- lighetsförenings förvärv enligt 55 lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter,

4) försäkringsbolags förvärv från annat försäkringsbolag i samband med sådant avtal om övertagande av det senare bolagets hela försäkringsbe- stånd, som avses i 15 kap. 1 5 försäkringsrörelselagen (1982: 713).

5) förvärv avjärnväg som skall inskrivas i särskild ordning. eller av mark för sådan järnväg,

6) kommuns eller annan menig- hets förvärv av mark som enligt fastställd plan skall användas för allmän plats. begravningsplats eller för sådant ändamål som enligt 2 kap. 25 fastighetstaxeringslagen (1979: 1152) medför att byggnad för ändamålet skall anses som special- byggnad,

6) kommuns eller annan menig- hets förvärv av mark som enligt de- taljplan eller områdesbestäm- melser skall användas för allmän plats. begravningsplats eller för så- dant ändamål som enligt 2 kap. 25 fastighetstaxeringslagen (1979: 1 152) medför att byggnad för ända- målet skall anses som specialbygg- nad.

7) förvärv av kronojord genom skatteköp eller annars på grund av skattebrev.

8) förvärv av ständig besittningsrätt till ett kronohemman eller ett krono- nybygge, då på grund av förvärvet inrymning vinns i sådan rätt.

9) upplåtelse av tomträtt i en nybildad fastighet, vars mark tidigare helt eller till övervägande del ingått i en fastighet som varit upplåten med tomträtt till samme tomträttshavare.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987.

Prop. l985l86: 90

Lagen om stäm- pelskatt vid inskriv- ningsmyndigheter

86

42 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1985: 620) om vissa torvfyndigheter

Härigenom föreskrivs att 6 och 7 55 lagen (1985: 620) om vissa torvfyn- digheter skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

] fråga om verksamhet som avses i denna lag skall även iakttas till-

lämpliga föreskrifter i byggnadsla-' gen (1947:385). miljöskyddslagen (1969: 387) och andra författningar.

Föreslagen lydelse

] fråga om verksamhet som avses i denna lag skall även iakttas till- lämpliga föreskrifter i plan- och bygglagen (0000: 000) , miljö- skyddslagen (1969:387) och andra författningar.

Koncession får meddelas endast om det från allmän synpunkt är lämpligt att verksamheten kommer till stånd och sökanden från sådan synpunkt är lämplig att bedriva verksamheten.

Koncession får inte strida mot en detaljplan eller områdesbestäm- melser. Om syftet med planen eller bestämmelserna inte motverkas, får dock mindre avvikelser göras.

Vid koncessionsprövning skall lagen (0000:000) om hushållning med naturresurser m.m. tillämpas.

Bearbetningskoncession får meddelas endast om det görs sannolikt att fyndigheten kan tillgodogöras ekonomiskt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987.

Prop. 1985/86: 90

Lagen om vissa torvfyndigheter

87

BOSTADSDEPARTEMENTET

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 13 februari 1986.

Närvarande: statsministern Palme, statsråden I. Carlsson, Feldt. Sigurd- sen. Gustafsson, Leijon. Hjelm—Wallén. Peterson, Göransson, Gradin, Dahl. R. Carlsson, Holmberg, Wickbom. Johansson, Hulterström, Lind—

qvist

Föredragande: statsrådet Gustafsson

Proposition om följdlagstiftning till den nya plan- och bygglagen, lagen om exploateringssamverkan samt lagen om hushållning med naturresurser m.m.

1 Inledning

Regeringen har genom tre propositioner föreslagit riksdagen att anta dels ett förslag till ny plan- och bygglag, PBL (prop. 1985/86: 1), dels ett förslag till lag om exploateringssamverkan, ESL (prop. l985/86: 2) och dels ett förslag till lag om hushållning med naturresurser m.m. NRL (prop. 1985/86: 3). Förslagen är f.n. föremål för riksdagsbehandling.

Jag vill nu ta upp flertalet av de ändringar i gällande lagar som föranleds av dessa lagförslag.

PBL- och ESL-förslagen grundas på den s.k. PBL—utredningens betän- kande (SOU 1979: 65 och 66). Ny plan- och bygglag. NRL-förslaget grun- das på departementspromemorian (Ds Bo 1984z3). Förslag till lag om hushållning med naturresurser m.m. Både betänkandet och promemorian innehåller förslag till ändringar i vissa författningar i syfte att åstadkomma en anknytning mellan PBL, ESL resp. NRL och dessa författningar. De författningsförslag i betänkandet och promemorian som nu är av intresse bör fogas till protokollet i detta ärende (bilaga 1 resp. bilaga 2).

En sammanställning av remissyttrandena över PBL-utredningens betän- kande gavs ut i februari 1982 (SOU 1982:9). Inom bostadsdepartementet har även gjorts en sammanställning av remissyttrandena över departe- mentspromemorian. Sammanställningen finns tillgänglig i lagstiftnings- ärendet angående NRL (Dnr F 309/84).

Inom bostadsdepartementet upprättades under år 1984 departements- promemorian (Ds Bo 1984: 2) Expropriationsersättning. Ändringar i expro- priationslagen (1972:719) som föranleds av förslaget till plan- och bygglag m.m. Promemorian har remissbehandlats. En sammanställning av remiss- yttrandena har gjorts inom bostadsdepartcmentet och finns tillgänglig i lagstiftningsärendet angående följdändringar i expropriationslagen (Dnr R 2450/83). Till protokollet i detta ärende bör fogas en sammanfattning av promemorian och författningsförslaget i promemorian (bilaga 3).

Prop. l985/86: 90

Inledning

88

Promemorian (Ds Bo 1984: 2) innehåller bl. a. ett förslag till ändring av expropriationslagen som har föranletts av en begäran från riksdagen (CU 1979/80: 10 rskr 169). Förslaget i denna del rör frågan om byggnadsföretags rätt till ersättning för förlorad handelsvinst resp. förlust av byggnadsar— vode vid expropriation i vissa fall. Förslaget har inte något direkt samband med PBL. Efter samråd med chefen för justitiedepartementet får jag anmä- la att promemorieförslaget i denna del kommer att övervägas i samband med att ställning tas till fastighetsbildningsutredningens förslag i betänkan- det (SOU 1983: 38) Fastighetsbildning 2 Ersättningsfrågor.

Genom beslut den 13 december 1984 remitterade regeringen till lagrådet förslag till ändring i bl. a. expropriationslagen (1972: 719). Lagförslaget och lagrådets yttrande den 12 mars 1985 över detta bör fogas till protokollet i detta ärende (bilaga 4 resp. bilaga 5).

Genom beslut den 25 april och den 13 juni 1985 remitterade regeringen till lagrådet förslag till följdändringar i bl. a. fastighetsbildningslagstiftning- en och i vattenlagen m.fl. lagar. Lagförslagen bör fogas till protokollet i detta ärende (bilagaå resp. bilaga 7).

Även i väglagstiftningen behöver ändringar göras till följd av PBL- och NRL-förslagen. Enligt vad jag har erfarit avser chefen för kommunika- tionsdepartementet att i annat sammanhang lägga fram förslag till bl.a. sådana ändringar.

Lagrådet yttrade sig den 15 november 1985 över bl.a. de förslag till följdändringar som remitterades den 25 april och den 13 juni. Yttrandet bör i de delar som nu är av intresse fogas till protokollet i detta ärende (bilaga 8). ESL-förslaget föranleder följdändringar i bl.a. lagen (1973: 1150) om förvaltning av samfälligheter. lagen (1970: 990) om förmånsrätt för fordran på grund av fastighetsbildning samt lagen (1973: 1152) om förmånsrätt för fordringar enligt lagen ( 1973: 1 150) om förvaltning av samfälligheter. Den 1 april 1982 remitterade dåvarande regeringen ett förslag till lag om exploa- teringssamverkan och förslag till följdändringar till lagrådet (se prop. 1981/82:221). De förslag till följdändringar i de nyss nämnda lagarna som jag nu lägger fram, stämmer i allt väsentligt överens med de förslag som lagrådet därvid granskade. En förnyad lagrådsgranskning skulle på grund härav sakna betydelse. Till protokollet i detta ärende bör på grund av det nu anförda fogas de den 1 april 1982 till lagrådet remitterade lagförslagen och lagrådets yttrande över dessa (bilaga 9 resp. bilaga 10).

Utöver de nu behandlade följdändringarna vill jag ta upp även ändringar i ett tjugotal andra författningar som inte har granskats av lagrådet. Dessa ändringar är nämligen av så enkel beskaffenhet att lagrådets hörande skulle sakna betydelse.

Mina förslag omfattar ändringar i lagar som hör till flera skilda departe- ments ansvarsområden och jag har i fråga om de olika förslagen samrått med berörda statsråd. Jag vill avslutningsvis kort beröra några författningar beträffande vilka jag nu inte lägger fram några ändringsförslag beroende på att de omfattas av pågående översynsarbete. Det gäller till att börja med allmänna ard- ningsstadgan (1956: 617) som har setts över av den s.k. ordningsstadgeut-

Prop. 1985/86: 90

Inledning

89

redningen. Utredningen, som nyligen har avgett sitt slutbetänkande (SOU 1985: 24) Ordningslag, föreslår bl.a. att allmänna ordningsstadgan och lagen om allmänna sammankomster ersätts med två nya lagar, en ordnings- lag och en lag om allmänna sammankomster och offentliga inrättningar.

Betänkandet har remissbehandlats. Samordningen mellan PBL och allmänna ordningsstadgan gäller främst frågan om innebörden av begreppet "allmän plats". Detta begrepp har i allmänna ordningsstadgan en vidare innebörd än i byggnadslagstiftningen. Enligt förslaget till ordningslag skall begreppet ha i huvudsak samma innebörd som det har i stadgan. ,

[ avvaktan på att ställning tagits till ordningsstadgeutredningens förslag, bör enligt min mening några ändringar i den gällande ordningsstadgan inte göras.

Definitionen av begreppet "allmän plats” i allmänna ordningsstadgan påverkar också de ändringar som behöver göras i renhållningslagen (1979: 596). lagen ( 1956: 618) om allmänna sammankomster och lagen ( 1957: 259) om rätt för kommun att uttaga avgift för vissa upplåtelser på allmän plats m.m. Även ändringarna i dessa lagar med anledning av PBL bör anstå i avvaktan på ställningstagande till ordningsstadgeutredningens förslag.

Några olägenheter av att ändringsförslag nu inte läggs fram behöver inte uppstå. Behovet av samordning mellan PBL och de nämnda författningar- na kan under en övergångstid tillgodoses med hjälp av övergångsbestäm— melserna i PBL (17 kap. 4 och 27 55).

Jag lägger inte heller fram förslag till samordning av minerallagstiftning- en med PBL och NRL, eftersom den lagstiftningen f.n. är föremål för översyn av minerallagskommittén (Dir. 1983: 41). Som angavs i propositio- nen om NRL (s. 149 f.) bör frågan om anknytning av minerallagstiftningen till NRL tas upp av kommittén. Jag angav i det sammanhanget att jag — i likhet med vad kommittén uttalat i sitt remissyttrande över NRL — ansåg att en anknytning mellan minerallagstiftningen och NRL inte behövs under övergångsperioden fram till dess ett förslag från kommittén har genom— förts, eftersom gruvdrift är underkastad prövning enligt flera av de lagar som jag föreslår skall anknytas till NRL. Samordningen mellan minerallag- stiftningen och PBL gäller främst hur detaljplaner och områdesbestäm— melser skall inverka på beslut enligt gruvlagen (1974:342) och lagen (19741890) om vissa mineralfyndigheter (minerallagen). Enligt 2 kap. 4 55 gruvlagen och 18 55 minerallagen gäller f.n. att inmutningsrätt inte får beviljas resp. att undersökningsarbeten inte får äga rum inom ett område med stadsplan eller byggnadsplan. om inte länsstyrelsen medger det. Var- ken gruvlagen eller minerallagen är inriktade på att markanvändningskon- tlikter skall lösas i samband med beslut enligt dessa lagar. Mot den bak- grunden och med hänsyn till att en ny minerallagstiftning är att vänta. finns inte skäl att nu närmare reglera hur besluten enligt gruvlagen och mineral- lagen bör förhålla sig till detaljplaner eller områdesbestämmelser. Frågan om en samordning mellan en ny lagstiftning på mineralomrädet och PBL och NRL hör till de frågor som minerallagskommittén behandlar. l avvak- tan på en ny minerallagstiftning bör endast de ändringarna göras att gruvla- gen och minerallagen anpassas terminologiskt till PBL. Jag återkommer till detta i speeialmotiveringen (avsnitten 4.34 och 4.35).

Prop. 1985/86: 90

Inledning

2 Allmän motivering

Jag kommer närmast att redovisa motiven till vissa av de lagändringar som behöver göras med anledning av PBL och NRL. Motiven till övriga änd- ringsförslag redovisar jag enbart i speeialmotiveringen.

I anslutning till min behandling av de olika ändringsförslagen tar jag också upp de synpunkter som lagrådet har framfört (se bilaga 5. 8 och 10).

2.1 Kortfattad presentation av förslagen — principer för samordningen med annan lagstiftning

2.1.1 Plan- och bygglagen Allmänt om lagförslaget

PBL är avsedd att ersätta byggnadslagen (1947z385). byggnadsstadgan (l959:612). lagen (1976: 666) om påföljder och ingripanden vid olovligt byggande m.m. och lagen (1976: 296) om kriskoppling.

Förslaget bygger i väsentliga delar på principerna i gällande rätt men innebär en genomgripande systematisk omarbetning av dagens lagstiftning samt en förenkling och modernisering av regelsystemet. Ett genomgående drag i reformen är att beslutsfattandet decentraliseras. De i detta samman- hang viktigaste nyheterna är följande.

Alla kommuner skall ha en översiktsplan som omfattar kommunens hela yta. Översiktsplanen skall tjäna som underlag för efterföljande beslut om mark- och vattenanvändningen. Områdesbestämmelser skall kunna antas om kommunen vill säkerställa syftet med översiktsplanen inom ett visst område. Dagens stadsplan och byggnadsplan ersätts av en enda plan som kallas detaljplan. Detaljplanen skall ha en genomförandetid som begränsar byggrätten i tiden. Om det behövs för att underlätta genomförandet av bl.a. förändringar i fastighetsindelningen inom områden med detaljplan kan fastighetsplan antas. Fastighetsplanen kan sägas utgöra en utbyggnad och modernisering av dagens tomtindelning.

Länsstyrelsens fastställelseprövning av planer slopas. Länsstyrelsen skall i stället ha möjlighet att i efterhand granska och upphäva detaljplaner och områdesbestämmelser. Granskning och upphävande får dock beslutas endast på vissa i lagen angivna grunder.

Tillstånd till byggande m.m. lämnas i form av bygglov. rivningslov och marklov.

Spezia/lagarnas samordning med PBL

I gällande rätt har samordningen mellan speciallagar och byggnadslagstift- ningen i åtskilliga fall skett på så sätt att tillstånd enligt speciallagarna normalt inte får ges till åtgärder som strider mot fastställda planer enligt byggnadslagen. Bedömningen huruvida åtgärden står i överensstämmelse med planen ankommer i dessa fall på beslutsmyndigheten. Som exempel på en sådan reglering kan nämnas 9 & anläggningslagen (1973: 1149; 9 & ändrad senast 1974:822) där det föreskrivs att gemensamhetsanläggning

Prop. 1985/86: 90

Allmän motivering Kortfattad presen- tation av förslagen — principer för samordningen med annan lagstiftning

91

som inrättas inom område med fastställd generalplan, stadsplan, tomtin- delning eller byggnadsplan skall stå i överensstämmelse med planen. Här föreskrivs också att gemensamhetsanläggning skall inrättas så att den står i överensstämmelse med vissa andra bestämmelser för marks bebyggande och användning.

Enligt vissa speciallagar kan, efter särskilt medgivande. tillstånd till en åtgärd lämnas även om åtgärden avviker från gällande plan. Befogenheten att lämna sådana medgivanden ligger dock som regel inte på beslutsmyn- digheten utan på planmyndigheten. Även här kan reglerna i 9 % anlägg- ningslagen tjäna som exempel. De innebär att undantag från fastställda planer får medges endast om byggnadsnämnden har tillstyrkt det.

1 PBL ges kommunerna en stark ställning när det gäller att bestämma om förändring och bevarande av tätorter och bebyggelse i övrigt samt om markanvändning som hör samman med bebyggelseutvecklingen i kom- munen. I princip skall staten kunna bestämma om inriktningen på kommu- nens planering endast för sådana områden där markanvändningsfrågorna är av stor betydelse i ett nationellt perspektiv eller angår flera kommuner. I propositionen med förslag till PBL framhöll jag att denna starka ställning för kommunerna bör komma till uttryck även i andra lagar som reglerar prövning av företag som kan påverka den fysiska planeringen i kommunen. Samordningen mellan PBL och annan lagstiftning rör i första hand behovet av en sammanvägning av olika anspråk på användningen av mark- och vattenområden. I PBL-propositionen kallade jag detta för det planpoli- tiska intresset. Sammanvägningen av de olika anspråken på marken och vattnet kommer att göras i de former av fysisk planläggning som PBL erbjuder. Avsikten med PBL-reformen är bl. a. att kommunerna själva — med de nyss nämnda begränsningarna — skall ha det avgörande inflytandet när det gäller bebyggelseutvecklingen i vid mening i kommunen. Planbe- sluten enligt PBL bör alltså påverka tillståndsprövningen enligt olika spe- ciallagar. Detta bör gälla oavsett om ett företag skall prövas enligt både en speciallag och PBL eller endast enligt en speciallag. När det gäller verk- ningarna av PBL: s planer finns anledning att särskilja detaljplan. fastig- hetsplan och områdesbestämmelser, som har rättsverkan för efterföljande beslut enligt PBL, från översiktsplaner som avses endast tjäna som under- lag för efterföljande beslut.

Detaljplan, fastighetsplan och områdesbestämmelser

Som jag uttryckte i PBL-propositionen bör beslut enligt speciallagar — i likhet med vad som nu oftast gäller —- inte få strida mot detaljplaner. Plantolkningen bör som nu anförtros beslutsmyndigheten i varje tillstånds- ärende med rätt för kommunen att klaga i den ordning som anges i resp. lag. Helt naturligt bör den myndighet som har att fatta beslut enligt en speciallag vid tveksamhet samråda med kommunen. Enligt PBL-förslaget skall detaljplaner, för vilka genomförandetiden har gått till ända. fortsätta att gälla till dess att kommunen ändrar eller upphäver planen. Kravet på planöverensstämmelse bör därför gälla även för åtgärder som vidtas efter genomförandetidens utgång. Möjlighet bör finnas för specialmyndigheter

Prop. 1985/86: 90

Allmän motivering Kortfattad presen- tation av förslagen — principer för samordningen med annan lagstiftning

92

att göra vissa avvikelser från gällande planer. För sådana avvikelser bör gälla samma förutsättningar som i bygglovsfallen. dvs. mindre avvikelser bör få ske, om de är förenliga med syftet med planen. Sådana mindre avvikelser bör få beslutas självständigt av specialmyndigheterna.

I områden utan detaljplan — dvs. områden som endast omfattas av översiktsplanen — kan kommunen genom områdesbestämmelser med bin- dande verkan styra efterkommande markanvändningsbeslut enligt PBL på ett i vissa avseenden liknande sätt som genom detaljplan. Bygglov får i princip inte medges, om en ansökt åtgärd strider mot områdesbestäm- melser.

På samma sätt som jag har förordat i fråga om detaljplanens verkan bör områdesbestämmelserna få motsvarande effekt på beslut enligt specialla- gar som på beslut om bygglov.

Även fastighetsplanen bör ha samma verkan som detaljplan eller om- rådesbestämmelser vid beslut enligt fastighetsbildningslagstiftningen. Be- slut enligt den lagstiftningen bör således inte få strida mot en fastighets-

plan.

Översiktsplan

Översiktsplanen kommer främst att handla om hur olika mark- och vatten- områden i stort skall användas. Vid upprättande av planen skall 2 kap. PBL tillämpas. De centrala bestämmelser som skall läggas till grund för användningen av marken och vattnet blir, genom en hänvisning i 2 kap. 2 & PBL. de hushållningsbestämmelser som finns i NRL.

När det gäller översiktsplanens betydelse för tillståndsprövning enligt PBL har i lagtexten inte angetts något krav på att den åtgärd för vilken lov söks skall vara förenlig med kommunens översiktsplan. Av 8 kap. 12 å i PBL-förslaget följer emellertid bl.a. att bygglov skall lämnas om den ansökta åtgärden är lämplig på platsen med hänsyn till 2 kap. PBL. På grund av att översiktsplanen skall upprättas med tillämpning av bestäm- melserna i 2 kap. och utgöra underlag för beslut om användningen av mark och vatten samt om kommunens närmare planering. kommer kommunfull- mäktiges uttalanden i översiktsplanen att kunna vägas in i bygglovsären- den. Som jag närmare har redovisat i samband med föredragningen av förslaget till NRL bör kommunens ståndpunktstaganden i översiktsplanen beaktas av prövningsmyndigheterna även vid beslut enligt annan lagstift- ning än PBL i frågor som gäller markanvändning. För att specialmyndighe- terna skall ta tillbörlig hänsyn till kommunens markplanering i stort, bör de i likhet med byggnadsnämnden grunda sina beslut på samma regler som ligger till grund för upprättandet av översiktsplanen. Genom att lagar som rör tillstånd till olika former av mark- och vattenanvändning kopplas till NRL, kan innehållet i översiktsplanen, som ju är upprättad i enlighet med NRL:s regler. vägas in även vid prövningen enligt dessa lagar. Någon närmare anknytning mellan översiktsplanen enligt PBL och tillstånds- prövning enligt speciallagar behövs inte.

Prop. 1985/86: 90

Allmän motivering Kortfattad presen- tation av förslagen — principer för samordningen med annan lagstiftning

93

Vissa frågor om dubbelprövning

I PBL-propositionen uttalade jag att det i åtskilliga fall inte är möjligt att undvika dubbelprövning av åtgärder, även om man bör sträva efter detta. Många verksamheter, vilkas tillåtlighet skall prövas enligt någon speeial- lag, kräver byggnader eller andra anläggningar som skall prövas enligt PBL. I sådana fall där i princip samma åtgärder skall prövas enligt olika lagar och där prövningsgrunderna är näraliggande eller i det närmaste identiska bör, som jag framhöll i PBL-propositionen, övervägas om det inte räcker med ett prövningsförfarande. När det gäller byggnader och andra anlägg- ningar som är prövningspliktiga enligt PBL kan man konstatera att sam- ordningsmöjlighet finns i förhållande till den prövning som f.n. görs av vägmyndigheterna enligt väglagstiftningen i fråga om uppförande av bygg- nader m.m. i anslutning till vägar. Chefen för kommunikationsdeparte- mentet återkommer till denna samordningsfråga i annat sammanhang när han behandlar ändringar i väglagen (1971:948) och lagen (1939: 608) om enskilda vägar.

Åtskilliga åtgärder kommer emellertid även i fortsättningen att kräva tillstånd enligt olika lagar och av olika myndigheter. Som jag närmare utvecklade i PBL-propositionen. bör det inte ställas upp några allmänna regler om i vilken turordning tillståndsprövningen då skall göras, eftersom förhållandena kan vara mycket varierande. Som jag också uttryckte bör utgången i ett speciallagsärende tillmätas stor betydelse vid prövningen enligt PBL. om de aspekter som skall beaktas vid tillståndsgivningen enligt speeiallagen resp. PBL är tämligen likartade.

Kommunala naturreservat m. m.

PBL-utredningen föreslog att kommunerna skall ges möjlighet att inom ramen för PBL besluta om markförordnanden, motsvarande dagens natur— reservat, för att tillgodose friluftslivets intressen. Förslaget väckte en viss remisskritik som jag har funnit befogad. Detta ledde till att jagi PBL-pro- positionen föreslog den lösningen att kommunerna skall få möjligheter att använda de medel som redan i dag finns i naturvårdslagen. Jag återkommer till detta i samband med att jag behandlar den mera tekniska samordningen mellan PBL och naturvårdslagen.

Behov av ändringar i speciallagar på grund av vissa begreppsskillnader mellan gällande byggnadslagstiftning och PBL m.m.

I åtskilliga lagar finns anknytning till plansystemet i byggnadslagen, dvs. till regionplan, generalplan, stadsplan, tomtindelning och byggnadsplan. Bestämmelser där dessa planbegrepp används måste anpassas till PBL:s plansystem. I PBL har begreppet byggnadslov utmönstrats och ersatts med begreppen bygglov. rivningslov och marklov. Också detta leder till flera konsekvensändringar i speciallagar. Av betydelse i sammanhanget är vidare att byggnadsstadgans nybyggnadsbegrepp (75 .SBS) inte har förts

Prop. 1985/86: 90

Allmän motivering Kortfattad presen- tation av förslagen — principer för samordningen med annan lagstiftning

94

över till PBL. Jag finner emellertid inte anledning att nu föreslå ändring av samtliga lagar där uttryck som "ny-. till- eller ombyggnad” används. Nybyggnadsbegreppet i byggnadsstadgan täcks nämligen. till den del det inte rör sig om uppförande av helt nya byggnader, i allt väsentligt av PBL:s ombyggnadsbegrepp.

2.1.2 Lagen om hushållning med naturresurser m. m.

Jag redovisade i samband med min föredragning av förslaget till NRL vilka typer av markanvändningsförändringar som bör underkastas de hushåll- ningsregler som den lagen föreslås innehålla. Som jag då framhöll, är hushållningsreglema inriktade på att ge vägledning för att avgöra konkur- rensfrågor om mark- och vattenanvändningen. Bestämmelserna är utfor- made utifrån motivet att få till stånd en från allmän synpunkt lämplig markanvändning. De utgör därmed en grund för att avgöra tillståndsären- den så att en lämplig samhällsutveckling främjas.

NRL är av naturliga skäl mest användbar i sådana fall där man kan styra lokaliseringen av en verksamhet eller där det finns utrymme för att mera i detalj bestämma om de verkningar som en viss verksamhet får medföra med hänsyn till avsedd mark- och vattenanvändning i omgivningen. PBL är naturligtvis av central betydelse för tillämpningen av NRL. Förändring- ar av mark- och vattenanvändningen hänger oftast samman med bebyggel- sefrågor på olika sätt. Vilken roll PBL-planer avses spela vid tillämpningen av NRL utvecklade jag i propositionen med förslag till NRL (prop. 1985/86: 3).

I PBL-förslaget hari 2 kap., som behandlar de grundläggande kraven vid planläggning för bebyggelse och prövning av bygglov, tagits in en regel om att även NRL:s regler skall tillämpas. Modellen att bland bestämmelserna om tillståndsförutsättningar ta in en hänvisning till NRL bör läggas till grund för samordningen även mellan andra lagar och NRL. I samband med den närmare genomgången av följdändringama i olika lagar kommer jag närmare att redovisa motiven till den lagtekniska lösning som har valts i olika fall.

2.1.3 Lagen om exploateringssamverkan

Lagen om exploateringssamverkan är i första hand avsedd att utgöra ett medel att genomföra kommunala planintentioner. Förslaget gör det möjligt för flera fastighetsägare inom ett område att i samverkan vidta åtgärder för att ställa i ordning mark för ny bebyggelse eller för att förtäta eller göra andra förbättringar i redan bebyggda områden (exploateringssamverkan). Förslaget innebär också att den avkastning som uppkommer genom sam- verkan kan fördelas mellan fastighetsägarna i förhållande till deras ur- sprungliga ägoinnehav inom området.

De förändringar i fastighetsindelningen som är nödvändiga för samver- kansföretaget skall genomföras som fastighetsreglering enligt fastighets- bildningslagen (1970: 988). För genomförande av exploateringssamverkan utgör de fastigheter vars ägare deltar i denna, en särskild samfällighet —- en

Prop. 1985/86: 90

Allmän motivering Kortfattad presen- tation av förslagen — principer för samordningen med annan lagstiftning

95

exploateringssamfällighet. Denna samfällighet skall förvaltas enligt be- stämmelserna i lagen (1973: 1150) om förvaltning av samfälligheter.

Det inbördes sambandet mellan PBL och lagen om exploateringssam- verkan redovisade jag i propositionerna med förslag till PBL och ESL (prop. 1985/86: 1 resp. 1985/86: 2). Jag nämnde nyss (avsnitt 1) att de följd- ändringar som lagen om exploateringssamverkan föranleder i fastighets- bildningslagstiftningen redan tidigare har granskats av lagrådet och att någon ny remiss till lagrådet därför inte har skett beträffande förslagen till ändringar i lagen om förvaltning av samfälligheter, lagen om förmånsrätt för fordran på grund av fastighetsbildning samt lagen om förmånsrätt för fordringar enligt lagen (1973: 1 150) om förvaltning av samfälligheter. En ny lagrådsgranskning har däremot skett av de ändringar som i övrigt behöver göras i fastighetsbildningslagstiftningen med anledning av lagen om ex- ploateringssamverkan. Dessa ändringar, som rör fastighetsbildningslagen och anläggningslagen (1973: 1149), remitterades för sammanhangets skull till lagrådet den 25 april 1985, eftersom lagarna måste ändras även med anledning av PBL.

2.2 Expropriationslagen

Sammanfattning

0 Endast sådana ändringar i expropriationslagen görs som är oundgängli- gen nödvändiga för att PBL skall kunna tillämpas eller som är särskilt angelägna för att PBL skall få avsedd effekt. O Löseskillingen skall liksom i dag bestämmas på grundval av fastighe- tens marknadsvärde. Samma princip skall gälla oavsett om expropria- tion sker före eller efter utgången av den i detaljplanen bestämda genomförandetiden. O Om expropriation eller inlösen enligt PBL sker inom tio år efter PBL:s ikraftträdande skall expropriationsersättningen för mark som är avsedd för enskilt bebyggande bestämmas med hänsyn till de planförhållanden som rådde vid ikraftträdandet om fastighetsägaren begär det. 0 Nuvarande ersättningspraxis beträffande mark för allmän plats lagreg- leras.

Bestämmelsen i nuvarande byggnadslag att ersättning inte skall betalas för mark som ingår i allmän väg och som enligt en detaljplan skall användas för allmän plats tas in i expropriationslagen. O Om expropriation eller inlösen enligt PBL sker inom fyra år efter PBL:s ikraftträdande, skall expropriationsersättningen för mark som är av- sedd för annat än enskilt bebyggande bestämmas med hänsyn till de planförhållanden och de ersättningsprinciper som gällde vid ikraftträ- dandet, om fastighetsägaren begär det. 0 De föreslagna bestämmelserna skall vara tillämpliga i alla inlösenmål och tas därför in i expropriationslagen.

Prop. 1985/86: 90

Allmän motivering Kortfattad presen- tation av förslagen — principerför samordningen med annan lagstiftning

Allmän motivering Expropriationsla- gen

96

2.2.1 Behovet av ändringar

Mitt förslag: Endast sådana ändringar i expropriationslagen görs som är oundgängligen nödvändiga för att PBL skall kunna tillämpas eller som är särskilt angelägna för att PBL skall få avsedd effekt.

l departementspromemorian (Ds Bo 1984:2) Expropriationsersättning föreslås ändringar i 4 kap. expropriationslagen som, med undantag för det inledningsvis (avsnitt 1") nämnda förslaget om ersättning för förlorad han- delsvinst m. m., har samband med förslaget till PBL. Promemorieförslaget innebär i nu aktuella delar att expropriationslagens värderingsregler anpas- sas till det synsätt som ligger bakom förslaget om genomförandetid för detaljplaner enligt PBL. Vidare föreslås i promemorian bestämmelser om värdeutjämning mellan fastigheter inom detaljplaneområden när mark för allmänt ändamål löses in. Förslaget innebär att hela 4 kap. redigeras om, att flera begrepp som i dag används i expropriationsrättsliga sammanhang definieras i lagtexten samt att nuvarande praxis kodifieras i vissa fall. Förslagen har fått ett i huvudak positivt bemötande från remissinstanser- na.

Utgångspunkten för reformarbetet i detta sammanhang bör enligt min mening vara att endast sådana ändringar bör göras som är nödvändiga för att PBL skall kunna tillämpas eller som är särskilt angelägna för att PBL skall få avsedd effekt. Övriga ändringar i expropriationslagen som har föreslagits i promemorian tar jag alltså inte upp nu. Efter samråd med chefen för justitiedepartementet vill jag anmäla att promemorieförslaget i dessa delar kommer att övervägas i samband med att ställning tas till faStighetsbildningsutredningens förslag i betänkandet (SOU 1983: 38) Fas- tighetsbildning 2 Ersättningsfrågor.

2.2.2 Mark för enskilt bebyggande

Generella ersättningsbestämmelser

Mitt förslag: Löseskillingen skall liksom i dag bestämmas på grund- val av fastighetens marknadsvärde. Samma princip skall gälla oav- sett om expropriation sker före eller efter utgången av den i detalj- planen bestämda genomförandetiden.

Som jag tidigare har nämnt innebär PBL-förslaget bl. a. att dagens stads- och byggnadsplaner ersätts av en planform. nämligen—detaljplanen. Försla- get innebär i denna del en väsentlig förändring jämfört med gällande rätt genom att detaljplanen skall ha en s. k. genomförandetid. Under genomfö- randetiden — som kan variera mellan fem och femton år — skall fastighets- ägaren kunna räkna med att få utnyttja den i planen medgivna byggrätten. Efter genomförandetidens slut har emellertid kommunen möjlighet att ändra eller upphäva planen utan att rättigheter som har uppkommit genom planen behöver beaktas. Syftet med förslaget om genomförandetid är bl. a.

7 Riksdagen 1985/86. I som/. Nr 90

Prop. 1985/86: 90

Allmän motivering Expropriationsla-

gen

97

att påskynda genomförandet av beslutade planer och att göra det möjligt för kommunen att ändra eller upphäva inaktuella eller otidsenliga planer. För att kommunen skall få möjligheter att t. ex. själv genomföra en detalj- plan föreslås vidare en rätt för kommunen att efter genomförandetidens utgång lösa in mark som inte har bebyggts i huvudsaklig överensstämmelse med planen.

Enligt departementspromemorian bör värderingsreglerna i expropria- tionslagen ändras så att de bidrar till att detaljplaner genomförs inom avsedd tid. Om så inte sker och kommunen vill lösa in marken efter genomförandetidens slut. bör enligt promemorian värderingsreglerna ut- formas så att löseskillingen i princip bestäms med bortseende från sådan del av marknadsvärdet som grundas på förväntningar om att få genomföra planen. trots att genomförandetiden har gått ut.

För mark som i en detaljplan är avsatt för enskilt bebyggande föreslås därför att olika regler skall gälla för expropriation som sker före resp. efter genomförandetidens slut. Om expropriation sker före genomförandetidens slut. skall marknadsvärdet ersättas fullt ut. Sker den efter genomförandeti- dens slut. skall ersättningen i princip bestämmas med hänsyn till den pågående markanvändningen. i vissa situationer torde det emellertid enligt promemorian vara näst intill omöjligt att bestämma värdet med hänsyn till pågående markanvändning. Som exempel nämns obebyggda tomter i cen- trala stadsdelar. Av främst värdcringstekniska skäl föreslås därför en kompletterande bestämmelse av innebörd att ersättningen skall bestäm- mas till lägst det belopp som motsvarar en tjärdcdel av det värde marken skulle ha haft om planen hade fått genomföras.

Några remissinstanser tillstyrker förslaget. men de flesta avstyrker eller är tveksamma till det.

I lagrådsremissen den 13 december 1984 anförde jag följande i fråga om värderingsreglerna.

För egen del känner jag stark sympati för de motiv som ligger bakom förslaget att värderingen av mark normalt bör leda till olika resultat bero- ende på om expropriation sker före eller efter genomförandetidens slut. Mycket talar emellertid för att marknadsvärdet på en obebyggd fastighet kommer att sjunka efter genomförandetidens utgång. eftersom en köpare inte kan vara säker på att få genomföra planen. Detta medför i sin tur dels att fastighetsägaren får en press på sig att genomföra planen under genom- förandetiden. dels att kommunen. om den efter genomförandetidens slut vill lösa in mark som inte har bebyggts i enlighet med planen. kan få göra detta till det lägre marknadsvärdet. Syftet med PBL:s bestämmelser om genomförandetid skulle därmed i huvudsak kunna bli tillgodosedda utan ändringar i expropriationslagen. Hur utvecklingen kommer att bli. kan emellertid inte med säkerhet förutses. eftersom den är beroende av vissa på förhand svårbedömda faktorer och dessutom kan förväntas bli olika beroende på förhållanden i den enskilda kommunen. Jag gör dock för egen del den bedömningen att de i promemorian föreslagna ändringarna i nu berörda delar inte är nödvändiga för att PBL skall få avsedd effekt. Jag anser alltså att ändringarna nu inte bör genomföras. men jag kommer självfallet att uppmärksamt följa utvecklingen.

Prop. 1985/8619 0

Allmän motivering

Expropriationsla— gen

98

Mitt anförande föranledde lagrådet (yttrandet. bilaga 5, s. 296) att uttala följande:

Departementschefen säger sig också känna stark sympati för de motiv som ligger bakom förslaget i departementspromemorian att värderingen av mark normalt bör leda till olika resultat beroende på om expropriation sker före eller efter genomförandetidens slut. Argumentet för att likväl nu ha samma ersättningsregler i båda situationerna är en förmodan att marknads- värdet på en obebyggd tomt kan förväntas sjunka efter genomförandeti- dens slut. Antagandet må ha fog för sig i vissa fall men inte i andra. En i centrala delar av ett större samhälle obebyggd tomt som i realiteten inte kan användas på annat sätt än detaljplanen anger kommer sannolikt att ha ett lika stort förväntningsvärde även efter genomförandetidens slut. Vilken inverkan bibehållandet av gällande ersättningsbestämmelser kommer att få för att ge genomförandereglerna avsedd effekt är svårt att förutse. Depar- tementschefen säger sig vara medveten härom och ämnar uppmärksamt följa utvecklingen. Detta uttalande sett mot bakgrunden av departements- chefens nyss återgivna sympati för motiven till de i departementsprome- morian föreslagna reglerna är ägnat att skapa ovisshet om varaktigheten i den nu föreslagna ordningen. Enligt lagrådets mening måste det ses som en brist att det inte redan nu skapas en mera definitiv klarhet i frågan om genomförandetidernas inverkan på expropriationsersättningen.

Med anledning av vad lagrådet har anfört vill jag framhålla att det enligt min mening är naturligt att effekterna av en ny ordning studeras och att man, när tillräckliga erfarenheter har vunnits. överväger om några ändring- ar behöver göras. Jag vidhåller förslaget i lagrådsremissen. vilket således innebär att någon förändring inte föreslås av expropriationslagens huvud- regel att marknadsvärdet skall ersättas vid en expropriation.

Särskilda ersättningsbestämmelserför äldre stads— och byggnadsplaner m. m.

Mitt förslag: Om expropriation eller inlösen enligt PBL sker inom tio år efter PBL:s ikraftträdande skall expropriationsersättningen be- stämmas med hänsyn till de planförhållanden som rådde vid ikraft- trädandet om fastighetsägaren begär det.

l promemorian föreslås en särskild övergångsbestämmelse som tar sikte på expropriation av mark inom sådana äldre stads- och byggnadsplaner som enligt övergångsbestämmelserna till PBL inte påförs någon genomfö- randetid. dvs. planer som har fastställts mer än åtta år före PBL:s ikraftträ- dande. Den i promemorian föreslagna bestämmelsen, som motiveras av att en mjukare övergång till det nya systemet skall åstadkommas. innebär att fastighetsägaren eller kommunen vid en expropriation som sker under tiden tio år efter PBL:s ikraftträdande skall ha rätt att åberopa såväl de planförhållanden som råder den dag PBL träderi kraft som de värderings- regler som gäller då. De flesta remissinstanserna godtar förslaget men påpekar att bestämmelserna bör samordnas bättre med övergångsbestäm- melserna till PBL.

Prop. 1985/86: 90

Allmän motivering Expropriationsla-

gen

99

För egen del anserjag att en bestämmelse av den innebörd som föreslås i promemorian är nödvändig för att syftet med en del av övergångsbestäm— melserna till PBL skall bli tillgodosett. De övergångsbestämmelser somjag i första hand åsyftar är de som har tagits in i 17 kap. 8 & i PBL-förslaget. De innebär bl. a. att kommunen under vissa förutsättningar blir skyldig att lösa mark som omfattas av en äldre stads- eller byggnadsplan. om planen upphävs eller ändras efter PBL:s ikraftträdande och fastighetsägaren kan använda marken endast på ett sätt som är uppenbart oskäligt. Bestämmel— serna är avsedda att utgöra ett skydd för ägare till mark som på grund av långvariga nybyggnadsförbud inte har kunnat bebyggas i enlighet med planen. En sådan skyddsregel skulle i många fall bli i det närmaste verk— ningslös om marknadsvärdet skulle bestämmas utifrån de planförhållanden som råder vid inlösentillfället. särskilt om planen då är helt upphävd. Jag förordar alltså att en bestämmelse motsvarande den som föreslås i prome— morian införs. Bestämmelsen bör gälla endast om talan väcks under tiden tio år efter PBL:s ikraftträdande. Eftersom bestämmelsen tas in för att skydda fastighetsägaren bör den — till skillnad från vad som föreslås i promemorian — tillämpas endast om fastighetsägaren begär det.

Enligt min mening bör emellertid bestämmelsen vara tillämplig även i andra fall än de nu avsedda. Jag tänker bl. a. på den situationen att en äldre plan. som inte har varit belagd med nybyggnadsförbud. upphävs utan att ersättas av någon ny och kommunen därefter exproprierar mark inom det tidigare planområdet. Bestämmelsen bör därför utformas så att de planför— hållanden som råder när PBL träder i kraft får åberopas oavsett vad som har hänt med planen efter ikraftträdandet. Bestämmelsen bör vara tillämp— lig på mark som vid PBL:s ikraftträdande omfattas av stads- eller bygg— nadsplaner fastställda mer än åtta år före ikraftträdandet eller sådana avstyckningsplaner eller andra äldre planer och bestämmelser som enligt PBL:s övergångsbestämmelser (17 kap. 4 & första stycket) skall gälla som detaljplan enligt PBL.

2.2.3 Mark för annat än enskilt bebyggande

Generella ersättningsbestämmelser

Mitt förslag: Nuvarande ersättningspraxis beträffande mark för all- män plats lagregleras.

Bestämmelsen i nuvarande byggnadslag att ersättning inte skall betalas för mark som ingår i allmän väg och som enligt en detaljplan skall användas för allmän plats tas in i expropriationslagen.

Vid inlösen av mark som enligt en detaljplan är avsedd för allmän plats. skall löseskillingen enligt gällande ersättningspraxis bestämmas på grund— val av de planförhållanden som gällde närmast innan marken enligt planen lades ut för sådant ändamål. Jag föreslog i lagrådsremissen inte någon lagreglering av denna praxis. Jag har emellertid efter ytterligare övervä- ganden funnit att denna viktiga regel bör lagregleras för att några missför— stånd inte skall uppkomma. Detta är särskilt angeläget med hänsyn till att

Prop. 1985/86: 90

Allmän motivering Expropriationsla-

gen

100

denna inlösensituation är mycket vanligt förekommande. Jag föreslår där- för att en sådan bestämmelse tas in i 4 kap. expropriationslagen.

Vid bestämmande av löseskillingen för mark som är avsedd för kvarters- mark för allmänt ändamål skall marken i princip jämställas med kvarters- mark för enskilt bebyggande. Bestämmelserna i byggnadslagen om inlösen av mark som är avsedd för kvartersmark för allmänt ändamål har överförts till PBL i huvudsak oförändrade. Gällande ersättningspraxis är inte avsedd att förändras.

Enligt promemorieförslaget skall ersättning inte betalas för mark som ingår i allmän eller enskild väg och som enligt en detaljplan skall användas för allmän plats.

Beträffande mark som ingår i allmän väg innebär promemorieförslaget inte någon förändring i förhållande till gällande rätt (_42 & byggnadslagen). Eftersom förslaget till PBL inte innehåller någon motsvarighet till 42 & byggnadslagen. är det nödvändigt att en bestämmelse med det innehåll som föreslås i promemorian beträffande mark som ingår i allmän väg. tas in i expropriationslagen. Jag ansluter mig alltså till promemorieförslaget i denna del.

Beträffande mark som ingåri enskild väg föreligger enligt 43 & byggnads- lagen i princip ingen skyldighet att avstå den utan ersättning. Enligt 143 & byggnadslagen skall dock nyttjanderätt som belastar sådan mark beaktas vid inlösen, vilket naturligtvis i praktiken kan innebära att marken inte anses ha något värde. Den sakliga förändring som promemorieförslaget innebär. är inte nödvändig med hänsyn till PBL-förslaget och bör därför inte genomföras i detta sammanhang. Det kan visserligen övervägas att ta in en motsvarighet till 143 & byggnadslagen i expropriationslagen. Enligt min mening är det emellertid uppenbart att nyttjanderätter som belastar marken kommer att beaktas när markens marknadsvärde bestäms. Någon sådan bestämmelse behövs därför inte.

I promemorian föreslås vidare en bestämmelse om att ersättning för mark för annat än enskilt ändamål skall bestämmas som ett genomsnitts- värde av den obebyggda marken inom detaljplanen. Bestämmelsen, som skall tillämpas endast inom detaljplaner som har antagits enligt PBL, syftar till att värdet av den byggrätt som en ny detaljplan medför skall fördelas lika över all sådan mark inom planen som är tillgänglig för exploatering.

Även om det finns skäl som talar för en sådan bestämmelse. är jag — mot bakgrund av vad jag tidigare har anfört om behovet av ändringar i expro- priationslagen — inte beredd att nu föreslå ett genomförande av promemo- rieförslaget i denna del.

Prop. 1985/86: 90

Allmän motivering Expropriationsla-

gen

101

Särskilda ersättningsbestämmelserför äldre stads- och byggnadrplaner m.m.

Mitt förslag: Om expropriation eller inlösen enligt PBL sker inom fyra år efter PBL:s ikraftträdande. skall expropriationsersättningen för mark som är avsedd för annat än enskilt bebyggande bestämmas med hänsyn till de planförhållanden och de ersättningsprinciper som gällde vid ikraftträdandet. om fastighetsägaren begär det.

Som jag nyss nämnde skall enligt gällande praxis, vid inlösen av mark som i en detaljplan är avsedd för allmän plats, löseskillingen bestämmas på grundval av de planförhållanden som gällde närmast innan marken enligt planen lades ut för sådant ändamål. Vid bestämmande av löseskillingen för mark som är avsedd för kvartersmark för allmänt ändamål skall marken i princip jämställas med kvartersmark för enskilt bebyggande. Om kom— munen emellertid upphäver planen och därefter exproprierar samma mark. skall löseskillingen i princip bestämmas på grundval av marknadsvärdet vid den tidpunkt då expropriationsmålet avgörs. I promemorian föreslås att fastighetsägaren eller kommunen under fyra år efter PBL:s ikraftträ- dande skall kunna kräva att marknadsvärdet bestäms med hänsyn till planen, oavsett om planen har upphävts eller ändrats.

De flesta remissinstanserna godtar förslaget. Vissa instanser menar dock att giltighetstiden för denna övergångsbestämmelse bör vara lika lång som den som skall gälla mark för enskilt bebyggande.

PBL-förslaget innebär bl.a. att kommunen får större möjligheter än i dag att upphäva detaljplaner. Det medför att vissa fastighetsägare kan komma i ett ogynnsammare läge efter ikraftträdandet i fråga om ersättning för mark som tidigare har varit avsedd för allmänt ändamål. En bestämmelse med den innebörd som föreslås i promemorian skulle under en övergångstid mildra dessa ogynnsamma effekter. Jag anser en sådan ordning befogad och ansluter mig därför till promemorieförslaget. Den i promemorian före- slagna övergångstiden om fyra år anser jag lämplig med hänsyn till att den överensstämmer med den tid som enligt övergångsbestämmelserna i PBL-förslaget (17 kap. 5 & första stycket) skall gälla för tillämpningen av 48 fi första och tredje styckena byggnadslagen. Enligt nämnda lagrum är kommunen skyldig att. under vissa angivna förutsättningar, lösa mark som är avsedd för något annat än enskilt bebyggande.

Eftersom den nu föreslagna bestämmelsen är avsedd att utgöra ett skydd för fastighetsägare, anser jag, till skillnad mot vad som föreslås i prome- morian, att endast fastighetsägaren skall kunna åberopa bestämmelsen.

Prop. 1985/86: 90

Allmän motivering Expropriationsla-

gen

102

2.2.4 Lagtekniska frågor

Mitt förslag: De föreslagna bestämmelserna skall vara tillämpliga i alla inlösenmål och tas därför in i expropriationslagen.

I gällande rätt återfinns de för fastighetsinlösen och fastighetsintrång grundläggande ersättningsreglerna i 4 kap. expropriationslagen. I vissa lagar. t. ex. anläggningslagen (1973: 1149) och ledningsrättslagen (1973: 1144). hänvisas beträffande bestämmande av ersättning helt till ex— propriationslagen. Andra lagar. som t. ex. byggnadslagen och naturvårds— lagen ( 1964: 822), innehåller förutom en hänvisning till expropriationslagen vissa kompletterande ersättningsregler.

Som jag anförde i propositionen med förslag till PBL (s. 401 f). bör en bärande princip när det gäller ersättningsreglernas placering vara att regler ' som är generellt tillämpliga vid olika former av tvångsingripanden tas in i expropriationslagen, medan sådana ersättningsregler som endast gäller speciella ersättningssituationer enligt PBL och andra lagar tas in i anslut- ning till kompensationsreglerna där.

De bestämmelser som jag har föreslagit i det föregående år föranledda av förslaget till PBL. Avsikten är emellertid att de skall gälla inte bara vid inlösen enligt PBL utan även vid expropriation och inlösen enligt annan lagstiftning. Bestämmelserna bör därför tas in i expropriationslagen. Detta stämmer överens med promemorieförslaget som också har godtagits av remissinstanserna. _

Vissa av de bestämmelser som jag har föreslagit är av övergångskaraktär så till vida att de är avsedda att gälla endast under en viss tid. De bör därför tas in som övergångsbestämmelser till lagförslaget.

2.3 Fastighetsbildningslagstiftningen

Sammanfattning

0 Fastighetsbildning. inrättande av gemensamhetsanläggningar samt upp- låtelse av ledningsrätt får inte ske i strid mot detaljplan, områdesbe- stämmelser eller fastighetsplan. O Om byggnadsnämnden begär det, får fastighetsbildning för ny eller befintlig bebyggelse utanför område med detaljplan ske endast om byggnadsnämnden lämnat medgivande till "det. Samma ordning skall gälla beträffande inrättande av gemensamhetsanläggningar och upplå— telse av ledningsrätt. O Kommunen skall. i stället för byggnadsnämnden. vara behörig att ansö— ka om förrättning enligt fastighetsbildningslagen och anläggningslagen. 0 Det s.k. båtnadsvillkoret i anläggningslagen förändras så att man får större möjligheter än i dag att beakta t. ex. sociala fördelar vid båtnads—

prövningen.

Prop. 1985/86: 90

Allmän motivering Expropriationsla- gen

Allmän motivering F astighetsbild- ningslagstiftningen

103

2.3.1 Fastighetsbildning m. nr. inom område med detaljplan eller områdesbestämmelser

Mitt förslag: Fastighetsbildning, inrättande av gemensamhetsanlägg- ningar samt upplåtelse av ledningsrätt får inte ske i strid mot detalj- plan. områdesbestämmelser eller fastighetsplan.

De allmänna lämplighets- och planvillkor som gäller för fastighetsbild- ning är samlade i 3 kap. fastighetsbildningslagen. Enligt 2 & skall sålunda fastighetsbildning inom område med fastställd generalplan eller med stads- plan. tomtindelning eller byggnadsplan ske i överensstämmelse med planen. Om det i övrigt gäller särskilda bestämmelser om markens använd- ning eller bebyggande. t. ex. utomplansbestämmelser enligt byggnadslag- stiftningen eller bestämmelser enligt annan lagstiftning. t. ex. naturvårdsla- gen. väglagen eller vattenlagen. får syftet med dessa bestämmelser inte motverkas genom fastighetsbildning.

I enlighet med vad jag tidigare har förordat bör nu föreskrivas att fastighetsbildning inte får ske i strid mot detaljplan. fastighetsplan och områdesbestämmelser. Utredningens förslag bygger på samma princip. och remissinstanserna har inte haft något avgörande att erinra mot försla- get i den delen. Enligt hovrätten över Skåne och Blekinge bör emellertid bestämmelsen — i likhet med nuvarande ordning — uttryckas positivt och ange att fastighetsbildning skall ske i överensstämmelse med bl.a. detalj- planer. Även lagrådet (yttrandet bilaga 8 s. 357 1) anser att nuvarande ordning är att föredra. Enligt min mening bör emellertid samma terminolo- gi användas som i PBL. Där anges t. ex. att bygglov inte får lämnas i strid mot en detaljplan. Den nu föreslagna förändringen är inte avsedd att innebära någon saklig förändring i förhållande till nuvarande ordning.

Det bör liksom nu i första hand ankomma på fastighetsbildningsmyn- digheten att bedöma om fastighetsbildningen överensstämmer med gällan- de planer. Denna ordning har såvitt känt fungerat väl. Enligt min mening bör en liknande ordning genomföras beträffande inrättande av gemensam- hetsanläggningar och upplåtelse av ledningsrätt enligt anläggningslagen (1973: 1149) resp. ledningsrättslagen (l973zll44). F.n. skall frågan om överensstämmelse med stads- eller byggnadsplan i dessa fall hänskjutas till byggnadsnämnden för prövning . Enligt min mening är detta onödigt tyng- ande vid förrättningshandläggningen. Det medgivande från byggnads- nämnden som f. n. krävs enligt anläggningslagen (23 å) och ledningsrättsla- gen (21 5) inom område med stadsplan eller byggnadsplan bör således slopas.

Jag återkommer i speeialmotiveringen till frågan om möjlighet att göra avvikelse från planer eller områdesbestämmelser.

I fråga om fastighetsbildning inom en detaljplan för vilken genomföran- detiden har gått ut betonar PBL-utredningen nödvändigheten av att sam- råd alltid sker med byggnadsnämnden. Jag kan i princip ansluta mig till utredningens uppfattning i denna fråga och vill understryka att man i sådana fall måste beakta att planen kan komma att ändras eller upphävas.

Prop. 1985/86: 90

Allmän motivering Fastighetsbild- ningslagstiftningen

104

Om byggnadsnämnden avstyrker fastighetsbildning får. med beaktande av Prop. 1985/86: 90 skälen för avstyrkan. tillåtligheten av fastighetsbildningen bedömas utifrån de allmänna lämplighetskriterierna i 3 kap. l & fastighetsbildningslagen. Allmän motivering F astighetsbild-

_ _ o ningslagstiftningen 2.3.2 Fastighetsbrldnrng inom omrade utan detaljplan

Mitt förslag: Om byggnadsnämnden begär det. får fastighetsbildning för ny eller befintlig bebyggelse utanför område med detaljplan ske endast om byggnadsnämnden lämnat medgivande till det. Samma ordning skall gälla beträffande inrättande av gemensamhetsanlägg- ningar och upplåtelse av ledningsrätt.

Enligt 3 kap. 3 & fastighetsbildningslagen får fastighetsbildning utanför områden med stadsplan eller byggnadsplan inte ske. om åtgärden skulle försvåra områdets ändamålsenliga användning. föranleda olämplig bebyg- gelse eller motverka lämplig planläggning av området. Dessa villkor är tillämpliga dels generellt vid fastighetsbildning för bebyggelse. dels vid fastighetsbildning för annat ändamål än bebyggelse såvida tätbebyggelse föreligger. Villkoren gäller alltså inte vid fastighetsbildning för annat ända- mål än bebyggelse inom område där glesbebyggelse föreligger.

En sökande har valfrihet att först aktualisera antingen fastighetsbild- ningsfrågan eller byggnadsfrågan. I vissa speciella situationer kan pröv- ningen leda till olika resultat. beroende på vilken väg som sökanden väljer.

Om ett byggnadsföretag är beläget utanför detaljplanelagt område. kan det träffas av det 5. k. allmänna tätbebyggelseförbudet (56 5 1 mom. fjärde stycket byggnadsstadgan). Det innebär att byggnadslov till nybyggnad som utgör tätbebyggelse inte får meddelas utan föregående detaljplan. om det inte är fråga om nybyggnad för att tillgodose jordbrukets. fiskets. skogs- skötselns eller därmed jämförligt behov. Om det finns särskilda skäl. får dispens från detta förbud lämnas av länsstyrelsen eller, efter delegation. av byggnadsnämnden (67 & byggnadsstadgan). Det åligger sökanden att före- bringa de särskilda skäl som enligt hans mening motiverar ett bifall till dispensansökningen.

Om byggnadsfrågan aktualiseras först och byggnadsnämnden — eller i förekommande fall länsstyrelsen — redan har meddelat beslut i denna fråga när prövning av fastighetsbildningsfrågan äger rum. kommer naturligtvis med stor säkerhet utgången i fastighetsbildningsärendet att bli densamma som i byggnadsärendet. 1 det motsatta fallet. dvs. att fastighetsbildnings- frågan prövas först. är utgången i fastighetsbildningsärendet inte lika gi- ven.

Fastighetsbildningsmyndigheten är enligt 4 kap. 25 å första stycket fas- tighetsbildningslagen skyldig att vid behov samråda med de myndigheter som berörs av en fastighetsbildningsåtgärd. dvs. i de nu avsedda fallen främst med byggnadsnämnden. En motsvarighet till denna samrådsbe- stämmelse är för byggnadsnämndens del intagen i l & byggnadsstadgan. Syftet med samrådsföreskriften i förening med villkoren i 3 kap. 3 & är att 05 l

undvika att prövningen av fastighetsbildningen och prövningen av bygg- nadslovsfrågan leder till olika resultat.

Samordningen mellan fastighetsbildningslagen och annan lagstiftning. t.ex. byggnadslagen och naturvårdslagen fungerar i allt väsentligt väl. ] enstaka fall har dock skiljaktigheter i bedömningen uppkommit.

Ett särskilt problem, som har fått ökad aktualitet under de senaste åren, är vilken betydelse som skall tillmätas översiktliga. icke lagreglerade planer — kommunöversikter, markdispositionsplaner och liknande — vid fastighetsbildning. Frågan har behandlats av högsta domstolen i ett av- styckningsmål (NJA 1978 s. 261). I samma mål har högsta domstolen också gjort vissa uttalanden om betydelsen av planmyndigheternas yttranden i fastighetsbildningsärenden.

Ett annat samordningsproblem förekommer i de fall fastighetsbildning söks för befintlig bebyggelse. Många gånger har då fastighetsbildnings- myndigheten och byggnadsnämnden olika uppfattningar i frågan om den befintliga byggnaden har sådana egenskaper att den kan fungera som t.ex. ett självständigt fritidshus utan att ytterligare byggnadsåtgärder vidtas. Byggnadsnämnden kanske anser att byggnaden är så liten och har så låg standard att den snarast är att betrakta som en övernattningsstuga eller ett komplement till en annan byggnad på fastigheten. Om fastighetsbildnings- myndigheten har en annan uppfattning och fastighetsbildning sker i ett sådant fall, blir det i praktiken svårt för byggnadsnämnden att senare stå emot krav från fastighetsägaren att få göra en tillbyggnad, ev. även att komplettera byggnaden med en gäststuga. eftersom detta normalt tillåts för andra ägare av fritidshus.

PBL-utredningen har föreslagit, att fastighetsbildning för ett ändamål som kräver bygglov skall få ske endast om tillstånd enligt PBL föreligger i form av detaljplan, ett bygglov eller ett förhandslov. Enligt förslaget skall fastighetsbildningsmyndigheten få möjlighet att begära prövning av för- handslov för den tilltänkta åtgärden, om fastighetsbildningsfrågan aktuali— seras först.

Utredningens förslag har avstyrkts av några remissinstanser men läm— nats utan erinran eller tillstyrkts av flertalet instanser.

Lantmäteriverket anför bl.a. att den föreslagna lösningen innebär en längre gående formalisering än sakens beskaffenhet påkallar. Verket anser att det bör vara möjligt med fastighetsbildning utanför plan också på grundval av ett vid samråd redovisat ställningstagande från byggnads- nämnden i fråga om de planmässiga aspekterna.

Hovrätten för Nedre Norrland och Fastighetsrådens förening föreslår att byggnadsnämnden skall kunna påfordra att bygglovsprövning skall föregå fastighetsbildning.

Jag delar utredningens uppfattning att de oklarheter som finns i fråga om kompetensfördelningen mellan plan- och fastighetsbildningsmyndighe- terna nu bör undanröjas. Det bör emellertid ske på ett annat sätt än det som utredningen har föreslagit. I likhet med lantmäteriverket anserjag att utredningens förslag innebär en alltför långtgående formalisering av förfa- randet i alla de fall det råder enighet mellan byggnadsnämnden och fastig- hetsbildningsmyndigheten. Efter förebild från bl. a. anläggningslagen före-

Prop. 1985/86: 90

Allmän motivering Fastighetsbild- ningslagstiftningen

106

slår jag i stället att frågan om fastighetsbildningen kan försvåra områdets ändamålsenliga användning, föranleda olämplig bebyggelse eller motverka lämplig planläggning av området skall prövas av byggnadsnämnden, om denna vid samrådet ifrågasätter fastighetsbildningens tillåtlighet. Denna möjlighet för byggnadsnämnden bör enligt min mening föreligga beträffan- de all fastighetsbildning för bebyggelse, alltså även i de fall fastighetsbild- ning sker för befintlig bebyggelse.

Med denna ordning bör det inte uppstå någon tvekan om att det skall ankomma på byggnadsnämnderna att göra den planmässiga bedömningen av fastighetsbildningsåtgärder i nu berörda hänseenden. Därmed torde det inte heller finnas något behov av utredningens förslag att fastighetsbild- ningsmyndigheten skall kunna ansöka om förhandslov i vissa fall. Frågan om fastighetsbildningens lämplighet från plansynpunkt löses nu i stället genom att fastighetsbildningsmyndigheten i vissa fall blir skyldig att hän- skjuta frågan till byggnadsnämnden för prövning.

När det gäller fastighetsbildning för ett ändamål som visserligen inte kräver bygglov men som inte får genomföras utan tillstånd enligt någon specialförfattning. t.ex. täktverksamhet som skall prövas enligt natur- vårdslagen. har utredningen inte funnit skäl att formalisera handläggningen ifastighetsbildningsärendet på samma sätt som när det gäller tillståndsplik- tiga åtgärder enligt PBL. Remissinstanserna har inte haft något att erinra mot detta. För egen del ansluter jag mig till utredningens uppfattning i denna fråga.

2.3.3 Övrigt

Mitt förslag: Kommunen skall, i stället för byggnadsnämnden, vara behörig att ansöka om förrättning enligt fastighetsbildningslagen och anläggningslagen.

Det s.k. båtnadsvillkoret i anläggningslagen förändras så att man får större möjligheter än i dag att beakta t. ex. sociala fördelar vid båtnadsprövningen.

För att åstadkomma överensstämmelse med den principen i PBL-försla- get att kommunerna själva så långt möjligt skall bestämma vilken kommu- nal nämnd som skall besluta i olika frågor, föreslårjag nu att kommunen i stället för byggnadsnämnden skall vara behörig att ansöka om förrättningar enligt såväl fastighetsbildningslagen som anläggningslagen. Även i fortsätt- ningen bör emellertid byggnadsnämnden vara behörigt kommunalt organ i de fall nämnden har en granskande och kontrollerande funktion. som i stora delar påminner om t.ex. bygglovsprövningen. Det bör vara bygg- nadsnämnden som är samrådspart vid fastighetsbildningsåtgärder och som är behörig att överklaga fastighetsbildningsbeslut. Jag återkommer i spe- cialmotiveringen till de situationer i vilka jag anser att behörighet skall tillkomma kommunen i stället för byggnadsnämnden.

Enligt det s.k. båtnadsvillkoret i anläggningslagen får en anläggning inrättas endast om fördelarna överväger de kostnader och olägenheter som

Prop. 1985/86: 90

Allmän motivering Fastighetsbild- ningslagstiftningen

107

anläggningen medför. Utredningen har föreslagit att det båtnadsvillkor som skall gälla för gemensamhetsanläggningar som tas in i en fastighets- plan enligt PBL bör — jämfört med motsvarande villkor i anläggningslagen — ge ett större utrymme för att väga in miljömässiga och sociala fördelar som uppkommer för de berörda fastigheterna och för dem som brukar dessa fastigheter, oavsett om dessa fördelar motsvaras av någon värde- höjning eller inte.

Av förarbetena till anläggningslagen framgår att dagens bestämmelser om båtnadsvillkoret medger att även sociala fördelar beaktas (jfr prop. 1973: 160 s. 150). Det har emellertid ofta framhållits att de sociala förde- larna av en gemensamhetsanläggning väger alltför lätt i förhållande till de rent ekonomiska bedömningarna. Detta kan — som jag framhöll i PBL-pro- positionen (prop. 1985/86: 1, s. 213) — vålla problem vid det slag av anläggningar som kommer att bli allt vanligare i framtiden. Jag tänker då närmast på gemensamhetsanläggningar som behövs vid förnyelse av be- byggelseområden t.ex. i samband med gårdssaneringar. Jag ansluter mig därför till utredningsförslaget i denna del. Det båtnadsvillkor som skall gälla vid prövningen av fastighetsplanen bör således utformas så att man får större möjligheter än i dag att väga in sociala fördelar. Som jag också framhöll vid remissen av PBL-förslaget bör emellertid båtnadsprövningen ge samma resultat oavsett om prövningen sker i en fastighetsplan elleri en förrättning enligt anläggningslagen. Jag föreslår nu därför att båtnadsvill- koret utformas i enlighet härmed.

Som jag tidigare har anmärkt är det även till följd av förslaget till lag om exploateringssamverkan nödvändigt att göra vissa ändringar i fastighets- bildningslagen. anläggningslagen m.fl. lagar. Jag återkommer till dessa ändringar i speeialmotiveringen.

2.4 Naturvårdslagen

Sammanfattning

0 Beslut enligt naturvårdslagen får inte strida mot detaljplan eller om- rådesbestämmclser. O Naturvårdslagen anknyts till NRL. O Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får. om det finns särskilda skäl. förordna att ett strandområde som avses ingå i en detaljplan eller omfattas av områdesbestämmelser inte skall omfattas av strandskydd. O Befogenheten att besluta om naturreservat och naturvårdsområden skall kunna delegeras till en kommunal myndighet.

Prop. 1985/86: 90

Allmän motivering Fastighetsbild- ningslagstiftningen

Allmän motivering Naturvårdslagen

108

2.4.1 Allmänt om samordningen med PBL och NRL

Mitt förslag: Beslut enligt naturvårdslagen får inte strida mot detalj- plan eller områdesbestämmelser. Naturvårdslagen anknyts till NRL.

Naturvårdslagen (1964: 822, omtryckt 1974: 1025. ändrad senast 1985 : 622) innehåller regler till skydd för naturen. Utgångspunkten för de bedömningar som skall göras enligt naturvårdslagen är att naturen utgör en nationell tillgång som skall skyddas och vårdas. Den är tillgänglig för alla enligt allemansrätten (1 5). I ] & föreskrivs också att envar skall visa hänsyn och varsamhet i sitt umgänge med naturen. Om skada på naturen inte kan undvikas vid arbetsföretag eller eljest. skall de åtgärder vidtas som behövs för att begränsa eller motverka skadan. Vid prövning av en fråga som rör naturvård skall enligt 3 & tillbörlig hänsyn tas till övriga allmänna och enskilda intressen som berörs av frågan.

De regler i naturvårdslagen som är av intresse i detta sammanhang är reglerna om naturreservat (7— 12 55) och naturminnen (13 &) samt bestäm- melserna till skydd för friluftslivet (15—17 55) och för naturmiljön (18— 22 55).

De beslut som fattas med stöd av naturvårdslagen gällcri stor utsträck- ning markanvändningsfrågor. Konflikter mellan naturvårdsintressena och användningsintressen av skilda slag föreligger inte sällan. En samordning av besluten enligt naturvårdslagen med andra markanvändningsbeslut bör eftersträvas. Detaljplaner och områdesbestämmelser enligt PBL bör inte kunna åsidosättas genom efterföljande beslut enligt naturvårdslagen. Så- dana beslut bör samordnas med detaljplaner eller områdesbestämmelser enligt PBL på det sätt som jag tidigare har förordat i fråga om speciallagar— nas samordning med PBL (avsnitt 2.1.1).

Naturvårdslagens bestämmelser kommer emellertid oftast att få betydel- se inom områden som inte omfattas av detaljplan eller områdesbestäm- melser. Man torde kunna utgå från att kommunen i sin översiktsplan kommer att redovisa de beslut enligt naturvårdslagen som gäller mark- och vattenområden i kommunen. Översiktsplanerna kommer att behandla bl. a. grunddragen i den avsedda användningen av mark- och vattenområ- den. Planen kan således ge besked om olika områdens kvaliteter för skilda ändamål. Som jag tidigare har anfört (avsnitt 2.1.1) är det i första hand de regler som finns i NRL som kommer att ligga till grund för de övervägan- den om framtida markanvändning som kommunen gör i sin översiktsplan. Som jag också nämnde bör kommunens ståndpunktstaganden i översikts- planen beaktas av prövningsmyndigheterna vid beslut även enligt annan lagstiftning än PBL i frågor som gäller markanvändning. Genom att natur- vårdslagen anknyts till NRL kommer de grundläggande reglerna i NRL om vad som skall iakttas vid avvägningen mellan skilda markanvändningsin- tressen att gälla såväl vid beslut enligt naturvårdslagen som vid upprättan- de av översiktsplanen. De bedömningar av markanvändningen som gjorts i översiktsplanen kan då också vara vägledandc vid besluten enligt natur-

Prop. 1985/86: 90

Allmän motivering N aturvårdsla gen

109

vårdslagen. Jag vill också erinra om att länsstyrelsen, som oftast är be- slutsmyndighet enligt naturvårdslagen, förutsätts delta aktivt vid upprät- tande och ändringar av översiktsplanen genom det samrådsförfarande som föreskrivs i PBL. Jag föreslår alltså — i överensstämmelse med vad jag anförde i propositionen angående NRL — att naturvårdslagen anknyts till NRL.

Som jag nämnde nyss innebär åtskilliga beslut enligt naturvårdslagen avgöranden om den framtida markanvändningen. En anknytning mellan naturvårdslagen och NRL innebär — förutom möjligheten till en samord- ning med de överväganden som kommunen gör — att de allmänna intressen som enligt 3 & naturvårdslagen skall beaktas vid beslut enligt lagen anges på ett tydligare sätt.

2.4.2 Strandskydd

Mitt förslag: Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får. om det finns särskilda skäl, förordna att ett strandområde som avses ingå i en detaljplan eller omfattas av områdesbestämmelser inte skall omfattas av strandskydd.

Som jag föreslog i propositionen om PBL (s. 104) skall strandskyddsreg- lerna finnas kvar i naturvårdslagen.

Till skydd för friluftslivet gäller strandskydd vid havet. insjöar och vattendrag. Strandskyddet omfattar land— och vattenområdet intill 100 m från strandlinjen vid normalt medelvattenstånd (strandskyddsområde). Länsstyrelsen kan förordna att ett strandområde som uppenbarligen sak- nar betydelse för bad och friluftsliv inte skall omfattas av strandskydd. Länsstyrelsen får också utvidga strandskyddsområdet. när det behövs för att tillgodose syftet med strandskyddet. dock högst intill 300 m från strand- linjen. Vid fastställelse av generalplan. stadsplan eller byggnadsplan kan, när det föreligger särskilda skäl, förordnas att i planen ingående strandom- råde inte längre skall omfattas av strandskydd.

Att ett område är strandskyddat innebär att det råder förbud mot att uppföra helt nya byggnader (till-, på- eller ombyggnad omfattas således ej av förbudet), att ändra befintliga byggnader för att tillgodose ett väsentligt annat ändamål än tidigare, att vidta förberedelsearbeten för helt ny bebyg- gelse samt att uppföra andra anläggningar eller anordningar varigenom allemansrätten inom strandområdet inskränks (16 å). Sistnämnda förbud kan gälla t.ex. vägar. bryggor och båtuppläggningsplatser samt anlägg- ningar för camping, sport eller klubbverksamhet.

De med strandskyddet förenade förbuden gäller inte anläggningar eller åtgärder som behövs förjordbruket. fisket. skogsskötseln eller renskötseln och ej tillgodoser bostadsändamål. Förbudet gäller således dessa näringars bostadsbyggnader men inte ekonomibyggnaderna.

Länsstyrelsen får medge undantag från förbuden inom strandskyddsom- rådcn när särskilda skäl föreligger.

Prop. 1985/86: 90

Allmän motivering Naturvårdslagen

110

Av 43 & naturvårdslagen och 285 naturvårdsförordningen (1976:489) följer att länsstyrelsen får förordna att styrelsens beslutanderätt i vissa naturvårdsärenden i stället skall ankomma på kommunal myndighet. Så- dan delegation kan bl.a. avse rätten att medge undantag från de förbud som gäller inom strandskyddsområden samt att i samband med sådant medgivande bestämma i vilken utsträckning mark får tas i anspråk som tomt eller eljest användas för det avsedda ändamålet. Delegation av beslu- tanderätt i nu angivna avseenden har skett i en ganska stor utsträckning.

Vid föredragningen av PBL-förslaget (propositionen s. 104) tog jag upp frågan om strandskyddsbestämmelsernas samordning med PBL. Jag utta- lade då som min uppfattning, att allemansrätten, som ju ligger bakom strandskyddet, är en tillgång som det ligger i hela landets intresse att slå vakt omkring och att länsstyrelserna på det stora hela har skött denna uppgift mycket bra. Jag framhöll också att enbart den åtgärden att flytta reglerna bort från naturvårdslagen skulle kunna uppfattas som en föränd- ring av strandskyddets styrka. Min slutsats var att övervägande skäl talar för att strandskyddsbestämmelserna skall vara kvar i naturvårdslagen och att länsstyrelsen i princip skall fatta beslut i strandskyddsfrågor. Jag utta- lade också att den möjlighet att delegera beslutanderätten till kommunerna som nu finns bör bibehållas.

När nu kommunerna enligt PBL-förslaget skall i ökad utsträckning själva besluta om planläggning åligger det kommunerna att följa den res— triktivitet i fråga om ianspråktagande av stränder som gäller enligt natur- vårdslagens strandskyddsregler. I likhet med vad som är fallet i dag med vissa stads- och byggnadsplaner kommer detaljplaner och områdesbestäm- melser i vissa fall att omfatta strandområden. Som föredragande departe- mentschefen anförde i samband med att det generella strandskyddet inför- des i naturvårdslagen (prop. 1974: 166 s. 95) är det angeläget att strand- skyddet så långt möjligt upprätthålls även inom planlagt område. I den mån man i samband med upprättande av planer hos en kommun finner att ett område som omfattas av strandskydd bör få tas i anSpråk på visst sätt för bebyggelse eller andra åtgärder som enligt 16 & naturvårdslagen normalt inte får komma till stånd inom området är det — bl.a. med hänsyn till PBL:s regler om genomförande av detaljplaner — lämpligt att strandskyd- det i erforderlig utsträckning upphävs innan kommunen antar planen. Jag föreslår därför att det i naturvårdslagen tas in en bestämmelse som ger regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer möjlighet att. om det finns särskilda skäl. förordna att ett strandområde som avses ingå i en detaljplan eller omfattas av områdesbestämmelser inte skall omfattas av

strandskydd.

2.4.3 Kommunala naturreservat och naturvårdsområden

Mitt förslag: Befogenheten att besluta om natutTeservat och natur- vårdsområden skall kunna delegeras till en kommunal myndighet.

Prop. 1985/86: 90

Allmän motivering Naturvårdslagen

lll

PBL-utredningen föreslog att kommunerna skall ges möjlighet att inom ramen för PBL besluta markförordnanden. motsvarande dagens naturre- servat, för att tillgodose friluftslivets intressen. Enligt förslaget skall det inte vara möjligt att med stöd av naturvårdslagen förklara områden som omfattas av ett sådant markförordnande som naturreservat. Utrednings- förslaget väckte en viss remisskritik. bl.a. från naturvårdsverket och Svenska naturskyddsföreningen. Man kan sammanfatta kritiken på så sätt att remissinstanserna finner det olämpligt att dra upp en gräns mellan friluftslivets och den vetenskapliga naturvårdens intressen, likaså mellan vilka frågor som skall vara en kommunal och vilka som skall vara en statlig angelägenhet. Man har också menat att det föreslagna förbudet att inrätta ett naturreservat för ett område med markförordnande skulle vara olämp- ligt bl.a. med hänsyn till de skillnader i motiv som kan ligga bakom valet av olika skyddsformer för ett visst område.

Jag vill här erinra om att naturvårdsverket i en framställning till regering- en den 16 mars 1979 har föreslagit att kommunernas möjligheter att bevara friluftsområden förstärks. Naturvårdsverket anser att detta bör åstadkom- mas genom att kommunerna ges möjlighet att inrätta naturreservat såvitt avser områden av lokal betydelse för allmänhetens friluftsliv. Verket fram- håller. att det då blir möjligt för kommunen att besluta om inskränkningar i markägares och andra sakägares rätt att förfoga över marken, t. ex. restrik- tioner i fråga om avverkning av skog (8 5). om rätt för kommunen att utföra anläggningar för friluftslivet och rätt att vårda naturmiljön (9 5). i förekom- mande fall besluta om vad allmänheten har att iaktta (10 5) samt att interimistiskt besluta om skydd (11 ä).

I sitt förslag förutsätter naturvårdsverket att kommunen också skall ha det ekonomiska ansvaret för tillkomsten och skötseln av kommunala na- turreservat.

Enligt verket gäller det för kommunen främst att skydda närmiljön. t. ex. närströvområden intill tätorter, men också intill kommunala friluftsbad, campingplatser. stugbyar. motionsanläggningar o.dyl. Verket framhåller att dessa strövområden i regel har begränsad omfattning och att de därför normalt har liten betydelse för skogsproduktionen.

Befogenheten för kommunen att inrätta naturreservat bör enligt natur- - vårdsverket införas genom en ändring av delegationsreglerna i 43 & natur- vårdslagen.

Naturvårdsverkcts framställning har remissbehandlats. Flertalet remiss- instanser har ställt sig positiva till förslaget. Ungefär en tredjedel av remissinstanserna har haft invändningar av olika slag. Åtskilliga av dessa invändningar bygger på att förslaget till PBL bör avvaktas för att man skall kunna närmare överblicka behovet av reformen. Endast några få remissin- stanser. främst företrädare för skogsintressen. har ställt sig direkt avvi- sande till naturvårdsverkets förslag. Som jag angav i propositionen om PBL (prop. 1985/86: 1 s. 104) instäm- mer jag i remisskritiken beträffande det tidigare redovisade förslaget om markförordnanden. Jag framhöll då också att en bättre och enklare lösning av problemen är att vidga kommunens möjligheter att använda de medel som redan i dag finns i naturvårdslagen och föreslog att kommunerna skall

Prop. 1985/86: 90

Allmän motivering Naturvårdslagen

ges möjlighet att inrätta kommunala naturreservat och naturvårdsområden med stöd av bestämmelserna i naturvårdslagen. Förslaget om kommunala naturvårdsområden innebar en förändring i förhållande till det av lagrådet granskade PBL-förslaget. Enligt detta skulle nämligen områdesbestäm- melser kunna användas för att avsätta mark som friluftsområden. Vidare skulle marklovsplikt kunna införas så att kommunerna inom dessa områ- den skulle kunna pröva ansökningar om trädfällning och skogsplantering. Tanken bakom denna gränsdragning mellan PBL och naturvårdslagen kan i korthet anges på så sätt att områdesbestämmelser av detta slag skulle få användas av kommunen för att säkerställa markens ändamål för friluftsliv i anslutning till bebyggelse. Reglering av åtgärder som kräver marklov. t. ex. trädfällning. skulle dock inte få vara så ingripande att den pågående markanvändningen avsevärt skulle försvåras. Ville kommunen införa mer ingripande bestämmelser skulle naturreservat väljas.

ldenna fråga anfördejag vidare bl. a. följande (prop. 1985/86: 1 s. 105 f.).

Vad jag förslog beträffande PBL innebär en begränsning av de möjlighe- - ter att avsätta mark som friluftsområden som dagens byggnadslagstiftning ger. Genom fastställda generalplaner kan ju markanvändningen bestäm- mas till friluftsliv (9 & andra stycket BL). varvid bl.a. trädfällning inte får ske utan prövning av länsstyrelsen (17 & BL). Genom fastställd general- plan kan regleringen av skogsbruket göras mer eller mindre ingripande. Inget hindrar dock att det meddelas föreskrifter som är så långtgående att pågående markanvändning avsevärt försvåras eller t.om. att synnerligt men uppkommer vid användningen av en fastighet. För sådana fall finns regler om ersättning eller inlösen (22 & BL). Det bör även framhållas att det i dagens ordning inte finns något krav på att dessa friluftsområden skall ha någon anknytning till bebyggelse.

Emellertid har det visat sig att den i lagrådsremissen föreslagna begräns- ningen av kommunernas regleringsmöjligheter har skapat oklarhet beträf— fande mina avsikter. bl.a. hos skogsintressenterna. För att syftet med regleringen skall framgå på ett tydligare sätt än i det remitterade förslaget har jag efter samråd med jordbruksministern funnit det vara en bättre lösning att kommunernas behov av att kunna skapa lokala friluftsområden tillgodoses genom en ändring i naturvårdslagen. Institutet naturvårdsområ- de i den lagen (19 5) har nämligen tillkommit bl. a. i syfte att möjliggöra för länsstyrelsen att skapa lokala friluftsområden. Jag återkommer till rege- ringen med förslag till denna ändring i samband med att jag lägger fram förslag till följdlagstiftning till bl.a. PBL. Ändringen bör innebära att kommunerna med stöd av delegation från länsstyrelserna skall kunna fatta beslut om inrättande av naturvårdsområden helt enligt de regler som redan gäller för länsstyrelsens beslut i sådana frågor. Detta innebär bl.a. att regleringen av t. ex. plantering och avveckling inte får vara så ingripande att pågående markanvändning avsevärt försvåras.

Denna lösning ligger väl i linje med det tidigare framlagda förslaget att kommunerna bör ges möjlighet att inrätta kommunala naturreservat med stöd av bestämmelserna i naturvårdslagen. Systematiskt hör också dessa frågor bättre hemma i naturvårds— än i byggnadslagstiftningen. Ett viktigt skäl som har bidragit till min ändrade inställning är att man bör undvika att skapa nya beslutsformer när det redan finns sådana för samma ändamål. Att naturvårdsfrågorna samlas i naturvårdslagen i stället för att vara splitt- rade i fiera lagar har också den fördelen att man slipper ha flera tillsyns- och överprövningsmyndigheter. Den enskilda markägaren kan överklaga

8 Riksdagen 1985/86. [ saml. Nr 90

Prop. 1985/86: 90

Allmän motivering Naturvårdslagen

113

de kommunala besluten till länsstyrelsen. Statens kontrollmöjligheter när det gäller t. ex. skogshushållningen blir fullgoda genom att systemet bygger på delegation från länsstyrelserna;

Enligt 19 & naturvårdslagen kan länsstyrelsen förklara ett område som naturvårdsområde, om särskilda åtgärder behövs för att skydda eller vårda naturmiljön och området med hänsyn till den begränsade omfattningen av åtgärderna eller andra omständigheter inte lämpligen bör avsättas till na- turreservat. Denna möjlighet är tänkt att användas i de fall skyddsbehovet är mindre framträdande och kan tillgodoses genom vård- och kontrollåt- gärder som vanligen kan förenas med ett normalt jord- eller skogsbruk. Ett av syftena med bestämmelsen är som jag nyss nämnde att möjliggöra för länsstyrelsen att skapa lokala friluftsområden. För att trygga ändamålet med ett beslut om naturvårdsområde kan föreskrivas olika inskränkningar i nyttjandet av fastigheter såsom förbud mot eller föreskrifter i fråga om byggnader, upplag, schaktning. plantering och avverkning samt skyldighet för ägaren att tåla att på hans mark utförs röjning. plantering eller annan liknande åtgärd. Föreskrifterna får dock inte vara så ingripande att på- gående markanvändning avsevärt försvåras. Behövs sådana mer ingripan- de föreskrifter skall i stället det berörda området avsättas som naturreser- vat.

Jag vill i detta sammanhang erinra om att skogsvårdsstyrelsen — på grund av bemyndigande i 21 & skogsvårdslagen ( 1979: 429) och 21 & skogs- vårdsförordningen (1979: 791) — får meddela föreskrifter om den hänsyn som skall tas till naturvårdens intressen vid skötseln av skog. I likhet med vad som gäller i fråga om naturvårdsområden får sådana föreskrifter inte vara så ingripande att pågående markanvändning avsevärt försvåras. Om det för ett visst område behövs mer ingripande föreskrifter än skogsvårds- styrelsen får meddela, måste även i ett sådant fall området avsättas som naturreservat.

Jag föreslår således nu att naturvårdslagen ändras så att kommunerna ges möjlighet att inrätta kommunala naturreservat och naturvårdsområ- den.

Gränsdragningen mellan PBL och naturvårdslagen vill jag i korthet ange på så sätt att områdesbestämmelser bör få användas av kommunen för erforderlig bebyggelsereglering, medan naturvårdslagens bestämmelser om naturvårdsområde och naturreservat bör användas om kommunen vill avsätta mark för friluftsändamål.

Det är naturligtvis i främsta rummet för att tillgodose friluftslivsintressen som kommunerna kan ha behov av att använda reglerna om naturreservat och naturvårdsområden. Kommunala naturreservat eller naturvårdsområ- den torde därför främst vara aktuella i tätbefolkade kommuner, där det kan vara nödvändigt att reglera markanvändningen i områden i anslutning till bebyggelsen för att tillgodose tätortsinvånarnas behov av friluftsaktivi- tetcr. Eventuellt kan också vissa glesbygdskommuner där man vill satsa på turism vara intresserade av att inrätta naturreservat eller naturvårdsområ- den i anslutning till t. ex. fritidsanläggningar.

Det behov som finns av att inrätta kommunala naturreservat och natur- vårdsområden bör, som jag nyss nämnde. tillgodoses genom att det öppnas

Prop. 1985/86: 90

Allmän motivering Naturvårdslagen

114

en möjlighet i naturvårdslagen att delegera beslutanderätten i sådana frå- gor till kommuner. Sådan delegation bör inte påverka länsstyrelsens möj- ligheter att inrätta naturreservat och naturvårdsområden. Mot bakgrund av skogsindustrins farhågor för virkesförsörjningen vill jag stryka under att rekreationsintressen och rationellt skogsbruk oftast kan förenas. Det är självklart att stor hänsyn måste tas till skogsintressena vid prövningen av naturreservat för t. ex. friluftslivets behov. Beslut om naturvårdsområden får, som jag tidigare har framhållit, inte förenas med så ingripande före- skrifter att pågående markanvändning avsevärt försvåras. Vid beslut i de aktuella frågorna skall såväl allmänna som enskilda intressen beaktas. Till de allmänna intressena hör bl.a. skogsindustrins råvaruförsörjning. De regler som gäller för handläggningen av ärenden angående naturreservat och naturvårdsområden skall naturligtvis tillämpas även hos kommunerna. Kommunen får således ansvar för att alla berörda parter får möjlighet att lägga fram sina synpunkter på sådana förslag. Jag vill här peka på att en ordning med delegation av beslutanderätt i frågan gör att staten behåller det slutliga ansvaret för att beslut om naturreservat och naturvårdsområ- den inte får oacceptabla konsekvenser när det gäller virkesförsörjningen. Möjligheter finns f. ö. att i anslutning till upprättande av kommunala över- siktsplaner diskutera behov av kommunala naturreservat och naturvårds- områden och hur en eventuell delegation av beslutanderätt i dessa frågor bör utformas. I de fall när planerade naturreservat eller naturvårdsområ- den berör skogsmark skall skogsvårdssstyrelsen höras. Jag vill här peka på att frågor om delegation visserligen måste bedömas från fall till fall med utgångspunkt i de förutsättningar som gäller för skilda kommuner men att kommunens önskemål om delegation bör tillgodoses så långt detär möjligt. Endast om det finns anledning att anta eller om det har visat sig att kommunen saknar förutsättningar att handha dessa frågor bör delegation vägras resp. återtas.

Som naturvårdsverket har påpekat är det givet att kommunerna skall ha det ekonomiska ansvaret för egna reservatsbildningar. I remissen till lagrådet den 25 april 1985 anförde jag följande beträffande effekterna av att både länsstyrelsen och kommunen får befogenhet att inrätta naturreservat (remissen s. 27):

Mitt förslag att beslutsbefogenhet att inrätta naturreservat skall kunna föreligga samtidigt hos länsstyrelsen och hos kommunen behöver knappast leda till några problem i praktiken. Frågor om naturreservat kommer naturligtvis att behandlas i kommunens översiktsplan. Såväl i det samman- hanget som i ärenden enligt naturvårdslagen om naturreservat kommer länsstyrelsen och kommunen att kunna samråda om den lämpligaste be- slutsordningen i en reservatsfråga. I de få fall där kommunen och länssty- relsen kan ha skilda meningari en reservatsfråga — där t. ex. kommunen hävdar friluftslivsintressen som inte går att förena med ett intresse som rör den vetenskapliga naturvården — kan frågan lösas genom en ändring av delegationsbeslutet, om den skulle ställas på sin spets. I den mån staten och kommunen har skilda intressen i ett område som bör utgöra naturre- servat och intressena går att förena är det inte något som hindrar att kommunen tar på sig ansvaret för samtliga frågor och att staten och kommunen kommer överens om en intern uppdelning av kostnaderna. Jag

Prop. 1985/86: 90

Allmän motivering Naturvårdslagen

115

kan inte heller se något avgörande skäl mot att länsstyrelsen sedan en kommun inrättat ett naturreservat går in och kompletterar det kommunala reservatsbeslutet med särskilda föreskrifter för ett visst naturvårdsin- tresse. Visserligen kan då ersättningsfrågor komma att aktualiseras såväl mot en kommun som mot staten. men situationen torde sällan bli aktuell. Att ersättningsfrågor för ett område aktualiseras vid flera tidpunkter kan bli aktuellt även nu i de fall reservatsbeslut ändras och kompletteras.

Lagrådet (yttrandet bilaga 8, s. 366 f.) har tagit upp frågan om det är lämpligt att länsstyrelsen. även om beslutanderätt har delegerats till en kommunal myndighet, skall ha kvar sin kompetens. Lagrådet har framhål- lit att det kan vara svårt att överblicka de svårigheter som det sålunda föreslagna "dubbelkommandot" kan medföra. För de fastighetsägare som berörs av ett reservatsbeslut kan det enligt lagrådet innebära olägenheter att inte få frågan om ersättning för uppkommande skador avgjord på en gång och mot en och samma part. Lagrådet ifrågasätter också om det i alla lägen är möjligt för staten att gå in och komplettera ett kommunalt reser- vatsbeslut för tillgodoseende av friluftsintressen med särskilda föreskrifter för t.ex. ett visst naturvårdsintresse. Har naturvårdsintresset varit med i bilden under samrådet mellan länsstyrelsen och kommunen inför reser- vatsbildningen synes enligt lagrådet bestämmelsen i 85 andra stycket lägga hinder i vägen för en sådan komplettering. Denna bestämmelse — framhåller lagrådet vidare - förutsätter nämligen att en ny grund för reservatet aktualiseras "sedemera” dvs. efter det att reservatet har bil- dats.

Med hänsyn till det anförda har lagrådet förordat att ”dubbelkom- mando” ej skall förekomma.

Risken för olägenheter av det slag som lagrådet befarar bedömer jag som mycket liten. Som jag nyss nämnde kommer länsstyrelsen och kommunen i de sammanhang en reservatsfråga kan komma att aktualiseras ha möjlig- het att samråda om den lämpligaste beslutsordningen. Jag förutsätter — i de fall såväl statliga som kommunala intressen finns i området — att länsstyrelsen och kommunen internt samordnar dessa frågor och enas om en beslutsordning som innebär att endera av dem tar ansvaret för samtliga frågor och står för reservatsbeslutet. De fastighetsägare som berörs av beslutet får därmed endast en part att förhandla med. De fall då ersätt- ningsfrågor kan komma att aktualiseras såväl mot en kommun som mot staten — t.ex. om länsstyrelsen går in och kompletterar ett kommunalt reservatsbeslut — torde som jag nyss nämnde komma att bli sällsynta. I övrigt innebär den föreslagna ordningen ingen förändring i fråga om be- handlingen av uppkomna ersättningsanspråk.

[ de fall ersättningsfrågor för ett område aktualiseras vid flera tidpunkter är det enligt min mening klart att det. även utan uttryckligt lagstöd. är den ackumulerade skadan som bör ligga till grund för bedömningen om på- gående markanvändning avsevärt försvåras.

Lagrådet har också ifrågasatt om det i alla lägen är möjligt för staten att gå in och komplettera ett kommunalt reservatsbeslut. Jag vill med anled- ning av detta påpeka att mitt förslag inte innebär någon ändring i fråga om de i 8 & andra stycket angivna förutsättningarna för komplettering.

Prop. 1985/86: 90

Allmän motivering Naturvårdslagen

116

Det är svårt att bedöma i vilken utsträckning kommuner kommer att inrätta naturreservat ocn naturvårdsområden och därmed i vad mån kom- munala naturreservat och naturvårdsområden i landet som helhet eller inom en region kan komma att påverka skogsindustrins råvaruförsörjning eller komma i konflikt med andra allmänna och enskilda intressen.

Naturvårdsverket bör mot bakgrund härav noga följa tillämpningen av de nya bestämmelserna inom sitt ansvarsområde. Vad särskilt gäller skogsindustrins råvaruförsörjning bör Skogsstyrelsen ges i uppdrag att i samråd med statens industriverk följa och utvärdera effekterna av kommu- nernas beslut. Chefen förjordbruksdepartementet har för avsikt att i annat sammanhang återkomma till regeringen med förslag till uppdrag om nu nämnda uppföljningar.

2.5 Vattenlagen

Sammanfattning

0 Beslut enligt vattenlagen får inte strida mot detaljplan eller områdesbe- stämmelser. O Vattenlagen anknyts till NRL. O Tillåtlighetsreglerna i 3 kap. 1, 2 och 4 55 skall inte gälla vattenföretag som vid prövning av en viss anläggning eller åtgärd enligt 4kap. NRL har angetts som ett villkor för anläggningens eller åtgärdens utförande. O Bestämmelsen i 11 kap. 1 G4 om obligatorisk regeringsprövning av vat- tenkraftverk och andra vattenregleringar eller vattenöverledningar för vattenkraftändamål i vissa uppräknade älvar och älvsträekor skall upp- hävas.

2.5.1 Allmänt om vattenlagens samordning med PBL och NRL

Mitt förslag: Beslut enligt vattenlagen får inte strida mot detaljplan eller områdesbestämmelser. Vattenlagen anknyts till NRL.

Den 1 januari 1984 trädde en ny vattenlag i kraft. Lagen innebär bl. a. att den tidigare gällande vattenlagen har förenklats och moderniserats. främst genom att gemensamma bestämmelser så långt detär möjligt har införts för de olika slags vattenföretag på vilka lagen är tillämplig. Den tidigare gällande vattenlagens tillåtlighetsregler har ersatts med mer allmänt hållna regler. som skall möjliggöra en samlad bedömning av ett vattcnföretags lämplighet från bl. a. allmänna planerings- och samhällsekonomiska syn- punkter.

I 4kap. vattenlagen finns regler om tillståndspliktens omfattning. I 4kap. 1 & föreskrivs att tillstånd enligt vattenlagen krävs för vattenföretag. Bestämmelserna i 4kap. innehåller också regler om undantag från pröv- ningsskyldighet. ] huvudsak gäller det företag som normalt inte kan föran- leda några olägenhetcr från allmän eller enskild synpunkt.

Prop. 1985/86: 90

Allmän motivering Naturvårdslagen

Allmän motivering Vattenlagen

117

Vattenföretag är enligt lkap. 3 5

1. uppförande. ändring, lagning och utrivning av dammar eller andra anläggningar i vattendrag, sjöar och andra vattenområden, fyllning och pålningi vattenområden. bortledande av vatten från eller grävning, spräng- ning och rensning i vattenområden samt andra ågärder i vattenområden om åtgärden syftar till att förändra vattnets djup eller läge,

2. bortledande av grundvatten och utförande av anläggningar härför,

3. tillförsel av vatten för att öka grundvattenmängden samt utförande av anläggningar och åtgärder härför,

4. åtgärder som utförs för att avvattna mark. när fråga inte är om avledande av avloppsvatten, för att sänka eller tappa ur en sjö eller för att skydda mot vatten. när syftet med åtgärden är att varaktigt öka en fastig- hets lämplighet för något visst ändamål.

Med vattenområde enligt den första punkten avses ett område som täcks av vatten vid högsta förutsebara vattenstånd.

Regler om prövningen av vattenmål finns i l3kap. Prövningen sker i allmän underrätt i särskild sammansättning. Första domstol i vattenmål kallas, såsom tidigare, vattendomstol (1 5). Regeringen bestämmer vilka tingsrätter som skall vara vattendomstolar. Vattenmål överklagas till vat- tenöverdomstolen i Svea hovrätt och vidare till högsta domstolen. Mark- avvattningsföretag prövas i första instans vid förrättning.

I 3 kap. vattenlagen föreskrivs vilka allmänna förutsättningar som gäller för vattenföretag. De tilIåtlighetsbestämmelser som är av störst intresse i detta sammanhang är 3 kap. 1 och 2 55.

1 3 kap. 1 ?) föreskrivs att vattenföretag inte får komma till stånd, om det med hänsyn till valet av plats eller på något annat sätt möter hinder från allmänna planeringssynpunkter.

Vattenföretagens förhållande till planer med rättsverkan enligt bygg- nadslagstiftningen regleras i 2 5. I paragrafens första stycke föreskrivs att byggnads- och andra anläggningsarbeten som utgör vattenföretag eller utförs för ett vattenföretag inte får strida mot fastställd generalplan, stads- plan eller byggnadsplan. Mindre avvikelse från plan utgör dock inte hinder mot tillstånd till företaget, om avvikelsen är förenlig med planens syfte. Enligt paragrafens andra stycke skall vattenföretag dessutom utföras så att syftet med särskilda bestämmelser i övrigt som gäller för bebyggande eller annan användning av ett mark- eller vattenområde inte motverkas. Vissa bestämmelser i naturvårdslagen har undantagits från tillämpningen av 2 & andra stycket.

Konflikter mellan vattenföretag och andra markanvändnings- eller be- varandeintressen föreligger inte sällan. På sätt som jag inledningsvis re- dovisade (avsnitt 2.1.1) bör bestämmelserna i 3 kap. 2 & vattenlagen ändras så att vattenföretag och byggnads- och andra anläggningsarbeten som utförs för ett vattenföretag inte får strida mot en detaljplan eller områdes- bestämmelser. En sådan samordning medför en ändring av nu gällande ordning där följsamheten till fastställda planer endast avser de byggnads- och anläggningsarbeten som utgör vattenföretag eller hör samman med vattenföretaget. Jag återkommer till denna förändring i speeialmotivering- en.

Prop. 1985/86: 90

Allmän motivering Vattenlagen

118

Vattenföretag påverkar ofta på ett avgörande sätt förutsättningarna för mark- och vattenanvändningen i övrigt i anslutning till vattenföretaget. Det är därför viktigt att avvägningar om lämpligt resursutnyttjande görs innan vattenföretag utförs. 1 förslaget till ny vattenlag framhöll departementsche- fen att frågan om tillkomsten av ett vattenföretag kräver en allsidig bedöm- ning och att lämpligheten av ett tillämnat vattenföretag måste bedömas med utgångspunkt i behovet att långsiktigt hushålla med landets samlade mark- och vattentillgångar (prop. 1981/82: 130 s. 92). Han framhöll att med uttrycket "allmänna planeringssynpunkter" — som togs in i 3kap. 1 & — avses mera långsiktiga bedömningar som skall göras när tillåtligheten av ett vattenföretag skall prövas. Med uttrycket avses i första hand sådana bedömningar som görs i den fysiska planeringen, främst statsmakternas ställningstaganden inom ramen för den fysiska riksplaneringen. men även verksamhetsplanering av skilda slag omfattas. Av motiven till vattenlagen framgår att den översiktliga planering som kommunerna i samråd med staten bedrivit med utgångspunkt i riktlinjerna i den fysiska riksplanering- en skall ingå i det material som vattendomstolarna och förrättningsmännen skall grunda sin prövning enligt 3 kap. 1 5 på.

Som har uttryckts i departementspromemorian om NRL (s. 163) medför en föreskrift om att NRL skall tillämpas vid prövning av vattenföretag att de regler som motsvarar riktlinjerna i den fysiska riksplaneringen vägs in vid prövningen av vattenföretagen. Även i övrigt ger reglerna i NRL besked om vilka faktorer i stort som bör läggas i uttrycket planeringssyn- punkter. Mot den här bakgrunden utgör således NRL en direkt komplette- ring av 3 kap. 1 5 vattenlagen på det sättet. att uttrycket "allmänna plane- ringssynpunkter" preciseras. Det kan därför diskuteras om inte paragrafen kunde ersättas med en hänvisning till NRL. Med uttrycket allmänna plane- ringssynpunkter avses emellertid också sådan långsiktig verksamhetspla- nering som inte omfattas av den fysiska planeringen. Därunder faller. enligt speeialmotiveringen till 3 kap. 1 &, energipolitiska, näringspolitiska. arbetsmarknadspolitiska. regionalpolitiska. trafikpolitiska och försvarspo- litiska bedömningar. Eftersom 3kap. 1 5 har denna vidare inriktning och då dessutom vissa bestämmelser i NRL är avsedda att läggas till grund för villkor om utförandet av exploateringsföretag m.m.. bör enbart den änd- ringen göras att paragrafen kompletteras med en regel som innebär att även NRL skall tillämpas vid prövning av vattenföretag.

Det bör här tilläggas att tillåtlighetsreglema i vattenlagen och däribland 3kap. l &. oftast är utformade så att de riktar sig till både prövningsmyn- digheterna och dem som utför vattenföretag. Lagrådet uttalade i sitt ytt- rande över förslaget till ny vattenlag i den delen (prop. 1981/82: 130 s. 276), att det i och för sig kan göra ett besynnerligt intryck att den som utför ett vattenföretag, som inte kräver förprövning. skall göra bedömningar från allmänna planeringssynpunkter eller från samhällsekonomisk synpunkt. Lagrådet konstaterade emellertid. att frågor av detta slag aldrig torde bli aktuella vid företag som har så obetydliga verkningar att de inte är förpröv- ningsskyldiga och att det därför inte spelar någon större roll om stadgan- dena i detta hänseende är avfattade så att de gäller även icke prövnings- pliktiga företag.

Prop. 1985/86: 90

Allmän motivering Vattenlagen

119

Enligt förslaget till NRL (prop. 1985/8613 5. 145) skall NRL tillämpas i mål och även den enligt vissa angivna författningar. Det tillägg till 3kap. 1 & som jag nu föreslår bör endast omfatta företag som kräver förprövning.

2.5.2 Samordning mellan tillståndsprövning enligt 4 kap. NRL och tillståndsprövning enligt vattenlagen

Mitt förslag: Tillåtlighetsreglerna i 3 kap. 1, 2 och 4 5.5 skall inte gälla vattenföretag som vid prövning av en viss anläggning eller åtgärd enligt 4 kap. NRL har angetts som ett villkor för anläggningens eller åtgärdens utförande.

Som jag uttryckte i NRL-propositionen (s. 143) är tanken med den gällande regleringen i vattenlagen bl.a. att möjliggöra en helhetsbedöm- ning av de för- och nackdelar som är förenade med ett vattenföretag och att samtidigt undvika en dubbelprövning av företaget. 1 sistnämnda syfte föreskrivs i 3kap. 6 ål att bestämmelserna i 1. 2 och 4 åå inte gäller vattenföretag som vid prövning av en viss verksamhet enligt l36a å bygg- nadslagen har angetts som villkor för verksamheten. Genom denna undan- tagsregel förhindras dubbelarbete hos olika tillståndsmyndigheter liksom risken för att sådana myndigheter kommer till olika resultat vid tillåtlig- hetsprövningen (prop. l981/82: 130 s. 103).

Jag föreslår att 3 kap. 6 51 ändras så att den blir tillämplig på vattenföre- tag som vid en prövning enligt 4 kap. NRL har angetts som ett villkor för det tillståndsgivna företaget.

2.5.3 Prövning av vattenföretag i älvar och älvsträekor som i NRL undantagits från utbyggnad för kraftändamål

Mitt förslag: Bestämmelsen i 1 1 kap. 1 54 om obligatorisk regerings- prövning av vattenkraftverk och andra vattenregleringar eller vat- tenöverledningar för vattenkraftändamål i vissa uppräknade älvar och älvsträekor skall upphävas.

1 förslaget till NRL har i 3kap. 6 5 första och andra styckena tagits in bestämmelser om förbud mot att utföra vattenkraftverk samt vattenregle- ring eller vattenöverledning för kraftändamål i de älvar och älvsträekor som enligt riksdagens beslut i samband med den fysiska riksplaneringen skall vara undantagna från vattenkraftsutbyggnad. Bestämmelserna omfat- tar också bi- och källflöden till de älvar som är helt outbyggda samt biflödena till och vattenområdena uppströms undantagna älvsträekor i de fall områdena uppströms är outbyggda. Förbudet mot vattenkraftsutbygg- nad omfattar inte sådana företag som orsakar endast obetydlig miljöpåver- kan (3 kap. 6 & tredje stycket).

Bestämmelsen i 11 kap. 1 54 om obligatorisk regeringsprövning av vat- tenkraftverk, vattenregleringar eller vattenöverledningar för vattenkraft-

Prop. 1985/86: 90

Allmän motivering

Vattenlagen

120

ändamål i vissa älvar och älvsträekor behövs inte längre, eftersom ett lagstadgat förbud mot vattenkraftsutbyggnad i de angivna älvarna och älvsträekoma kommer att råda enligt NRL. För den händelse något av de angivna vattendragen i framtiden skulle undantas från förbudet. finns det möjligheter för regeringen att förbehålla sig prövningen med stöd av 11 kap. 3 &, om vattenföretaget är av betydande omfattning eller ingripande beskaffenhet.

Ansökningar om tillstånd till utbyggnad i de åsyftade vattendragen bör kunna prövas i vanlig ordning av vattendomstolarna, om ansökningen grundas på att företaget förorsakar endast obetydlig miljöpåverkan, och således omfattas av undantagsregeln i 3 kap. 6 & tredje stycket NRL. Vid denna prövning bör även fortsättningsvis de särskilda reglerna om förbere- delsei 11 kap. vattenlagen gälla. Jag återkommer till detta i speeialmotive-

ringen.

2.6 Miljöskyddslagen

Sammanfattning

0 Beslut enligt miljöskyddslagen får inte strida mot detaljplan eller om- rådesbestämmclser.

O Miljöskyddslagen anknyts till NRL. O Tillståndsprövning enligt 4 kap. NRL och prövning enligt miljöskydds- lagen skall samordnas på motsvarande sätt som nuvarande prövning enligt l36a & byggnadslagen och prövningen enligt miljöskyddslagen.

2.6.1 Allmänt om miljöskyddslagens samordning med PBL och NRL

Mitt förslag: Beslut enligt miljöskyddslagen får inte strida mot de- taljplan eller områdesbestämmelser. Miljöskyddslagen anknyts till NRL.

Miljöskyddslagen (1969: 387, omtryckt 1981:420. ändrad senast 1984: 912) är tillämplig på miljöfarlig verksamhet.

Den som utövar eller skall utöva sådan verksamhet har möjlighet att ansöka om tillstånd till verksamheten hos koncessionsnämnden för miljö- skydd (9 å första stycket). Regeringen kan enligt 10 5 föreskriva att vissa åtgärder som innebär miljöfarlig verksamhet inte får vidtas utan att koncessionsnämnden har lämnat tillstånd eller anmälan gjorts hos den myndighet som regeringen bestämmer. Enligt 17 5 får regeringen också föreskriva att frågor om tillstånd beträffande vissa slag av ärenden skall prövas av länsstyrelsen. I miljöskyddsförordningen (1981: 574) har angetts vilka åtgärder som inte får vidtas utan tillstånd enligt miljöskyddslagen (2 å).

Omfattningen av den prövning som skall ske enligt miljöskyddslagen framgår av tillåtlighetsreglerna i 4—7 åå miljöskyddslagen. För miljöfarlig verksamhet skall väljas sådan plats att ändamålet kan vinnas med minsta intrång och olägenhet utan oskälig kostnad (4 5). Det åligger enligt 5 & den

Prop. 1985/86: 90

Allmän motivering Vattenlagen

Allmän motivering Miljös/wddslagen

121

som utövar eller avser att utöva miljöfarlig verksamhet att vidta de skydds- åtgärder. tåla den begränsning av verksamheten och iaktta de försiktig- hetsmått som skäligen kan fordras för att förebygga eller avhjälpa olägen- heter. Om miljöfarlig verksamhet kan befaras medföra väsentlig olägenhet trots att alla skäliga försiktighetsmått iakttas, får verksamheten utföras bara om det föreligger särskilda skäl (6 €). Innebär den befarade olägenhe- ten att vissa allmänna intressen skadas avsevärt, får verksamheten inte utövas. Regeringen kan dock lämna tillstånd om verksamheten är av synnerlig betydelse från allmän synpunkt. I 6 & tredje stycket föreskrivs vissa inskränkningar — som jag strax återkommer till — i tillämpningen av de nyss redovisade reglerna.

I 7 5 finns bestämmelser om vissa särskilt farliga slag av avloppsvatten. Bestämmelserna i 8 5 ger regeringen möjlighet att under vissa förutsätt- ningar och med avseende på viss del av landet förbjuda allt utsläppande av avloppsvatten, fast ämne eller gas. Om det från allmän synpunkt är särskilt angeläget att skydda ett vattendrag. en sjö eller ett annat vattenområde mot förorening, får regeringen enligt Sää förklara vattenområdet och angränsande marker som ett särskilt föroreningskänsligt område. Enligt paragrafen får för ett sådant område ges närmare föreskrifter om skyddsåt- gärder m.m.

Enligt 25 miljöskyddslagen gäller om miljöfarlig verksamhet utöver bestämmelserna i miljöskyddslagen vad som föreskrivs i annan lagstift- ning, bl. a. byggnadslagstiftningen. Avgöranden enligt miljöskyddslagen är inte bindande för planmyndigheterna (prop. 1969228 5. 202). Någon be- stämmelse om den betydelse som fastställda planer enligt byggnadslagen har för tillåtlighetsbedömningen finns inte i miljöskyddslagen. I förarbe— tena till lagen uttalade emellertid departementschefen att det får anses följa av byggnadslagens regler om plans rättsverkan att tillstånd inte kan lämnas om ett företag som är föremål för prövning enligt miljöskyddslagen strider mot en plan. Enligt departementschefen bör dock tillstånd kunna lämnas under förutsättning att planen ändras så att hindret undanröjs (prop. 1969: 28, s. 213 f.).

När det gäller förhållandet mellan miljöskyddsprövningen och detalj- planer eller områdesbestämmelser enligt PBL innebär den principlösning som jag tidigare förordade (avsnitt 2. 1 . 1) att den praxis som nu tillämpas i förhållande till fastställda planer enligt byggnadslagen blir lagfäst. På sätt som jag redovisade allmänt om speciallagarnas samordning med PBL bör i miljöskyddslagen tas in en bestämmelse med innebörden att beslut enligt miljöskyddslagen inte får strida mot en detaljplan eller områdesbestäm- melser.

Sådana verksamheter som omfattas av miljöskyddslagen påverkar ofta mark- och vattenanvändningsfrågor för intilliggande områden på ett avgö- rande sätt. På motsvarande sätt som jag angav i fråga om vattenföretag är det i fråga om sådan verksamhet som prövas enligt miljöskyddslagen viktigt att avvägningar om lämpligt resursutnyttjande görs innan ett miljö- skyddsärende avgörs.

Genom att miljöskyddslagens regler ger utrymme för att ta också de

Prop. 1985/86: 90

Allmän motivering Miljöskyddslagen

122

hänsyn i frågor om användning av mark och vatten som gäller för bebyg- gelsefrågor i allmänhet och att goda samverkansformer utvecklats mellan miljöskyddsmyndigheterna och kommunernas planeringsorgan har nor- malt samordningen mellan miljöskyddslagen och byggnadslagen fungerat tillfredsställande.

Man kan konstatera att fysiska planer och sådant material som normalt ligger till grund för upprättande av sådana planer är av central betydelse också för bedömningen av miljöskyddsärenden. Den obligatoriska över- siktsplanen enligt PBL-förslaget och sådant underlagsmaterial som läns- styrelsen och kommunema kommer att sammanställa för tillämpningen av NRL bör därför bli av stor betydelse för bedömningen av miljöskyddsären- den. Plancma enligt PBL kommer att upprättas med utgångspunkt i NRL:s regler. För att få en samstämmighet i utgångspunkterna för lokaliserings- prövning av miljöfarlig verksamhet bör emellertid de materiella reglerna i NRL göras direkt tillämpliga för prövningen av miljöskyddsärenden. Kom- munens ställning enligt PBL i frågor som gäller bebyggelse och den lokala miljön medför att översiktsplanen och kommunens yttranden i miljö- skyddsärenden får stor betydelse för prövningen av sådana ärenden.

De flesta av de regler om markanvändning som finns i NRL kan i och för sig beaktas med stöd av de vida tillåtlighetsregler som redan nu finns i miljöskyddslagen. I dessa delar innebär en koppling till NRL en närmare utveckling av de markanvändnings- och vattenanvändningsaspekter från allmän synpunkt som skall läggas till grund för lokaliseringsprövningen och för de villkor som bör ställas med hänsyn till omgivningspåverkan från en viss verksamhet.

I fråga om den lagtekniska samordningen mellan miljöskyddslagen och NRL kan först konstateras att tillåtlighetsreglerna i miljöskyddslagen gäl- ler miljöfarlig verksamhet vare sig den är prövningspliktig eller ej enligt de särskilda regler om prövningsplikt som finns i miljöskyddsförordningen. Det torde emellertid förhålla sig så att all sådan miljöfarlig verksamhet på vilken det kan vara aktuellt att tillämpa reglerna i NRL kommer att prövas antingen enligt miljöskyddslagen eller PBL. Ofta kommer prövning att ske enligt båda lagarna. Någon'anledning att frångå tanken att NRL endast skall tillämpas i mål och ärenden hos myndigheter finns därför inte. Därför bör det —— lämpligen bland miljöskyddslagens tillåtlighetsregler — införas en bestämmelse. där det föreskrivs att NRL skall tillämpas vid prövning av miljöfarlig verksamhet.

2.6.2 Samordning mellan tillståndsprövning enligt 4 kap. NRL och tillståndSprövning enligt miljöskyddslagen

Mitt förslag: Tillståndsprövning enligt 4 kap. NRL och prövning enligt miljöskyddslagen skall samordnas på motsvarande sätt som nuvarande prövning enligt 136aå byggnadslagen och prövningen enligt miljöskyddslagen.

Prop. 1985/86: 90

Allmän motivering Miljöskyddslagen

123

I miljöskyddslagen finns bestämmelser om en samordning mellan miljö- skyddsprövningen och prövningen enligt 136a & byggnadslagen.

Om regeringen enligt 136a & byggnadslagen har prövat frågan om till- komsten och lokaliseringen av en viss verksamhet med hänsyn till hushåll- ningen med landets samlade mark- och vattentillgångar, är beslutet bin- dande vid prövning enligt miljöskyddslagen (2 å andra stycket miljö- skyddslagen). Bestämmelserna i 6 5 första och andra styckena — som jag nyss redogjorde för — gäller inte beträffande verksamheter som har prö- vats enligt 136a & byggnadslagen med hänsyn till hushållningen med lan- dets samlade mark- och vattentillgångar (6 & tredje stycket). Skall rege- ringen pröva en verksamhet med hänsyn till detta hushållningsintresse. får frågan om tillstånd enligt miljöskyddslagen inte avgöras innan regerings- prövningen har skett (9 % miljöskyddslagen). När regeringen inhämtar koncessionsnämndens yttrande i ett 136a å-ärende, behandlas detta i prin- cip som ett vanligt koncessionsärende (14 & sista stycket). Om regeringen har lämnat tillstånd till en verksamhet efter prövning med hänsyn till hushållningen med landets samlade mark- och vattentillgångar, gäller vi- dare att igångsättningsmedgivande enligt 21 a & miljöskyddslagen får läm- nas utan hinder av att vissa föreskrifter om samråd m.m. inte har iaktta- gits.

Jag föreslår att miljöskyddslagen ändras så att motsvarande samordning kommer att gälla beträffande regeringsprövningen enligt 4 kap. NRL och prövningen enligt miljöskyddslagen.

2.7 El-lagen

Mitt förslag: Koncession enligt el-lagen får inte strida mot en detalj- plan eller områdesbestämmelser. El-lagen anknyts till NRL.

Den lagstiftning inom elområdet som reglerar tillkomsten och driften av starkströmsledningar är lagen (1902: 71 s. 1, ändrad senast 1982: 487) inne- fattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar (el-lagen) och elförordningen (1982: 548, ändrad senast 1983: 538).

Enligt el-lagen får elektriska starkströmsledningar inte dras fram eller begagnas utan tillstånd (koncession) av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer (2 & lmom.). Till en lednings framdragande räknas inte bara själva byggandet av ledningen utan också schaktning. skogsavverkning eller därmed jämförliga åtgärder för att bereda plats för ledningen. Tillstånd meddelas antingen som en linjekoncession eller som en områdeskoncession. Linjekoncession avser en ledning med en i huvud- sak bestämd sträckning (främst s.k. överföringsledningar). Områdes- koncession avser ledningar för närdistribution inom ett visst begränsat område (distributionsledningar).

Förutsättningarna för koncession behandlas i 2 & 2mom. Här anges att koncession får meddelas endast om anläggningen är behövlig och förenlig

Prop. 1985/86: 90

Allmän motivering Miljöskyddslagen

Allmän motivering

El-lagen

124

med en planmässig elektrifiering. I 2 & 2mom. tredje stycket föreskrivs att möjligheten att tillgodose lokala intressen särskilt skall beaktas vid pröv- ning av fråga om meddelande av områdeskoncession.

I 2 5 3 mom. anges att koncession meddelas för viss tid och att de villkor för anläggningarnas utförande och nyttjande som av säkerhetsskäl eller eljest ur allmän synpunkt är påkallade skall föreskrivas vid meddelande av koncession.

Frågan om sambandet mellan koncessionsprövningen och den fysiska planeringen har vid några tillfällen behandlats av riksdagen. Sålunda utta- lade riksdagen i samband med behandlingen av förslaget till ledningsrätts- lag (CU 1973: 34) att koncessionsprövningen bör ske med beaktande bl. a. av riktlinjerna för den fysiska riksplaneringen. I regeringens beslut med anledning av programskedet i den fysiska riksplaneringen anges att frågan om kraftledningsstråk bör uppmärksammas i planeringsarbetet (prop. 1975/76: 1).

I samband med behandlingen av regeringens redovisning av program- skedet i den fysiska riksplaneringen erinrade civilutskottet (CU 1975/76: 1) om uttalandet som gjordes vid behandlingen av förslaget till ledningsrätts— lag. Med anledning av en motion om åtgärder för att minska anspråken på produktiv skogsmark togs frågan upp i betänkandet CU 1975/76: 16. Däri hänvisades till uppgifter bl. a. om ett av industriverket. naturvårdsverket. planverket och vattenfallsverket påbörjat arbete om behandlingen av kraft- ledningsfrågor i den fysiska riksplaneringen. Sedan dessa frågor på nytt hade tagits upp i motioner, förklarade sig utskottet i betänkandet CU 1976/77: 24 utgå från att nämnda arbete skulle leda till en önskad ytterligare samordning.

Vid behandlingen av prop. l977/78: 31 om riktlinjer i den fysiska riks- planeringen för vissa s.k. obrutna fjällområden anförde civilutskottet (CU l977/78: 8) att regeringen bör ägna fortsatt uppmärksamhet åt frågorna om samordningen mellan den sektoriella planeringen av kraftledningar och riktlinjer för den fysiska riksplaneringen. Utskottet hemställde i denna del bl.a. att riksdagen som sin mening skulle ge regeringen till känna vad utskottet hade anfört. Riksdagen anslöt sig till utskottets mening (rskr 1977/78: 99).

Det av civilutskottet i betänkandet CU 1976/77: 24 berörda arbetet resul- terade i en av planverket publicerad rapport (46: 1978) Kraftledningar i fysisk planering (reviderad 1985). I rapporten fästs särskild vikt vid de ökande behoven av samordning mellan kraftindustrins planering och mera övergripande former av fysisk planering. Rapporten innehåller bl.a. för- slag till dels nya rutiner för ett utökat samråd mellan kraftföretag. länssty- relser. regionala sektormyndigheter och kommuner. dels former för kraft- ledningsfrågornas behandling i den kommunala planeringen. I bostadsde- partementcts promemoria 1978—09—07 Fysisk riksplanering. fullföljande av fastlagda riktlinjer. framhålls att den föreslagna handläggningsordning- en bör tjäna som vägledning vid planering för kraftledningar.

I motionen 1977/78: 1674 föreslogs att riksdagen skulle begära förslag till åtgärder för att integrera planeringen av kraftledningar med den fysiska planeringen och därmed även med den fysiska riksplaneringen. Civilut- skottet uttalade i anledning av motionen (CU 1978/79: I) följande:

Prop. 1985/86: 90

Allmän motivering El-lagen

125

Som ovan (5. 8—9) angetts har numera lagts fram förslag till dels nya rutiner för utökat samråd mellan kraftföretag. länsstyrelser. regionala sek- tormyndigheter och kommuner. dels former för kraftledningsfrågornas behandling i den kommunala planeringen. Förslagen har lagts fram för att tjäna just det i motionen angivna syftet att integrera kraftledningsplane- ringen med den fysiska planeringen. Motionärernas huvudsyfte får därmed anses ha tillgodosetts. Med hänsyn därtill och till att regeringen gett föreskrifter om kraftledningsplaneringen i beslutet om att fullfölja fastlagda riktlinjer för hushållning med mark och vatten finns enligt utskottets me- ning inte nu skäl till någon begäran om förslag från riksdagens sida. Utskottet har ansett sig kunna utgå från att behovet av föreskrifter om samordning kommer att övervägas i arbetet med plan- och byggnadslag- stiftningen och att frågan om en eventuell övergripande planering av större kraftledningar kommer att övervägas i arbetet med den nya rapporten om hushållning med mark och vatten.

Utskottet hemställde att riksdagen skulle avslå motionen l977/78: 1674. Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets hemställan.

I remissyttranden till bostadsdepartementet över den fysiska riksplane- ringens planeringsskede har ett flertal länsstyrelser tagit upp frågan om kraftledningsplaneringen. Som exempel kan här nämnas länsstyrelsen i Uppsala län. som bl. a. anför följande:

Formerna för planeringen av kraftledningsdragningar bör ses över. Framdragandet av större kraftledningar medför stora ingrepp i naturmiljön och innebär ofta att värdefull mark för de areella näringarna tas i anspråk. Oftast berörs ett flertal kommuner och i vissa fall flera län. Planeringen bör syfta till att i ett tidigt skede ge underlag för avvägningar mellan olika intressen och på så sätt få en anknytning till annan översiktlig planering.

Kritik har även i andra sammanhang framförts mot det sätt på vilket den fortsatta utbyggnaden av kraftledningsnätet sker.

För egen del vill jag anföra följande. Kraftföretagen planerar kraftstationer och ledningsnät. Kraftledningar tar i anspråk mark för fundament och transformatorstationer. Genom ledningsdragningarna kan annan verksamhet försvåras eller förhindras. I konkurrensen om markresurserna kan anläggningarna medföra konflikter med andra intressen. t.ex. natur- och kulturminnesvården. jord- och skogsbruket, friluftslivet och rennäringen. samt med bebyggelse i olika former. I vissa fall är det av nationellt intresse att mark reserveras för kraftledningar som ingåri storkraftnätet. Detta bör då komma till uttryck i den kommunala planeringen.

När det gäller kraftledningar inom ett detaljplanelagt område finns f. n. ingen regel i el-lagen som anger hur koncessionsfrågor skall behandlas i förhållande till planen. I enlighet med vad jag tidigare (avsnitt 2.1.1) har förordat i samordningsfrågan bör nu tas in en bestämmelse i el-lagen om att koncession inte får meddelas till en kraftledning vars tillkomst skulle strida mot en detaljplan eller områdesbestämmelser.

Inte minst kraftledningsfrågornas behandling i riksdagen under 1970- talet visar att det har rätt en påtaglig irritation över att tillräcklig hänsyn

Prop. 1985/86: 90

Allmän motivering

El-lagen

126

inte har tagits till olika andra markanvändningsintressen vid utförande av kraftledningar. Iden förut nämnda rapporten Kraftledningar i fysisk plane- ring har planverket. industriverket. naturvårdsverket och vattenfallsverket lämnat ett förslag till handläggningsordning vid planering av kraftledning- ar. ] rapporten föreslås bl.a. att kraftföretagen bör'ta initiativ till överlägg- ningar med länsstyrelsen om det utbyggnadsbehov som kan förutses inom förslagsvis en 10-årsperiod. varvid även representanter för kommunerna och för andra regionala organ bör delta. Det föreslås att kraftföretagen bör sammanställa och redovisa ungefärliga lägen för planerade kraftledningar och transformatorstationer på särskilda länskartor med beskrivningar. Länsstyrelser och kommuner bör i sin tur redovisa underlagsmaterial som belyser t.ex. restriktioner. konsekvenser och önskemål på regional och lokal nivå.

Ett sådant förbättrat samråd som föreslås i rapporten har börjat tilläm- pas. Som ett led i åtgärderna för att få en ändamålsenlig hantering av kraftledningsfrågorna har i elförordningen tagits in regler om ansöknings- handlingar och handläggning av koncessionsärenden.

El-lagen innehåller emellertid inga konkreta regler om den hänsyn som bör tas till andra markanvändningsintressen vid koncessionsprövningen. De materiella prövningsreglema i 25 2mom. innehåller visserligen en regel i tredje stycket om att möjligheten att tillgodose lokala intressen särskilt skall beaktas vid koncessionsprövningen. men också den regeln torde i första hand syfta på elektrifieringsintressena. Den hänsynsregel man har att falla tillbaka på i avvägningen mellan olika intressen är närmast 25 3mom. andra stycket som stadgar att de villkor för anläggningens utförande och nyttjande skall föreskrivas som av säkerhetsskäl eller eljest ur allmän synpunkt finns påkallade.

Av min redogörelse framgår att det vid planeringen av kraftledningar finns ett påtagligt behov av att göra sådana bedömningar om användningen av mark- och vattenområden som behandlas i NRL. El-lagen bör därför anknytas till NRL.

Kommunernas ökade självständighet i markanvändningsfrågor enligt PBL-förslaget bör också föra med sig ett ökat intresse från kraftföretagens sida att få erforderliga markreservationer för sina planerade ledningar gjorda i den kommunala planeringen.

Förslagen i rapporten Kraftledningar i fysisk planering stämmer väl med den hanteringsordning som har föreslagits för tillämpningen av NRL.

Man kan utgå från att kraftledningsfrågorna diskuteras ingående mellan länsstyrelsen och kommunerna vid upprättande och ändring av översikts- planerna. Reservationerna av mark för kraftledningar kommer att i den kommunala planeringen göras utifrån bestämmelserna i NRL. Mot bak- grund av den betydelse kraftledningar av den typ som behandlas i el-lagen får för markanvändningen i övrigt är det viktigt att sådana avvägningar som behandlas i NRL görs i koncessionsärendena. Jag förutsatte i lagråds- remissen den 13 juni 1985 (avsnitt 2.3) att de kraftledningsprojekt som kommer i fråga för koncession normalt torde vara av sådan angelägenhets- grad att hänsynen till andra markanvändningsintressen närmast hör sam- man med val av ledningssträckning och inte med frågan om kraftledningen

Prop. 1985/86: 90

Allmän motivering

El-lagen

127

skall få komma till stånd eller inte. De överväganden som förutsätts enligt NRL borde därför enligt min mening göras vid prövningen av lednings- sträckningen och av arbetenas utförande.

Den lagtekniska samordningen mellan el-lagen och NRL föreslog jag skulle göras genom ett tillägg till 2 5 3 mom. andra stycket av en föreskrift att även NRL:s regler skall tillämpas när koncessionsmyndigheten före- skriver villkor för anläggningens utförande och nyttjande.

Lagrådet (yttrandet bilaga 8. s. 369 f.) har haft invändningar mot mitt förslag i denna del och anfört:

Enligt förslaget till ändringar i lagen (1902z7l s. 1). innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar (el-lagen) skall samordningen mellan denna lag och NRL göras genom ett tillägg till 2 s 3 mom. andra stycket att även NRL:s regler skall tillämpas när koncessionsmyndigheten föreskriver villkor för anläggningens utförande och nyttjande. Motsvaran- de konstruktion föreslås för samordningen mellan lagcn (1978:160) om vissa rörledningar (rörledningslagen) och NRL. För rörlcdningslagen före- slås sålunda att 6 & första stycket kompletteras med en regel som innebär att även NRL skall tillämpas när villkoren för koncession skall meddelas. I förslagen till ändringar i vattenlagen och miljöskyddslagen föreslås där- emot att tillämpningen av NRL skall ske vid tillståndsprövningen av ett vattenföretag (3 kap. 1 &) resp. vid prövningen av miljöfarlig verksamhet (4 a (i). Avvikelsen i sättet att hantera anknytningen till NRL har endast knapphändigt kommenterats i remissprotokollet. Enligt lagrådets mening är det naturligt att, såsom föreslagits beträffande vattenlagen och miljö- skyddslagen. NRL skall tillämpas redan när ett företag resp. en verksam- het prövas med avseende på tillåtligheten. Vid föredragningen har antytts att en anledning till att en annan konstruktion valts för el-lagen och rörled- ningslagen skulle vara att det beträffande ledningar enligt dessa lagar är mer eller mindre givet att ledningsdragning skall ske mellan leverantör och avnämare. varvid tillgodoseendct av motstående intressen får ske genom föreskrifter om alternativ sträckning eller genom att koncessionen förenas med olika villkor. Enligt lagrådets mening är detta betraktelsesätt inte riktigt. I prop. 1977/78:86 s. 75ff diskuteras ingående vad koncessions- prövningen skall innefatta när det gäller rörledningar. Utgångspunkten är att koncesison får meddelas endast om ledningen är lämplig från allmän synpunkt och den som söker koncessionen kan antas vara i stånd att uppfylla villkor som är förenade med denna. I kravet på att en ledning skall vara lämplig från allmänna synpunkter ligger, framhåller departementsche- fen i propositionen s. 77. att nyttan av ledningen skall vägas mot de negativa effekter den kan få på skilda samhälleliga intressen. Detta kan konstateras först efter en omfattande och ingående prövning där en mång- fald allmänna intressen, som exemplifierats i propositionen. skall beaktas. Det är alltså inte på förhand givet att en koncessionsansökan skall bifallas, även om det i stor utsträckning torde vara möjligt att tillgodose allmänna intressen genom villkor. Det må framhållas att bl.a. riktlinjerna för den fysiska riksplaneringen — vilka ersätts av bestämmelserna i NRL — nämns bland de omständigheter som skall beaktas redan vid tillståndsprövningen. Vad nu har sagts beträffande koncessionsprövning enligt rörlcdningslagen synes också gälla vid motsvarande prövning enligt cl-lagen. Förutom att pröva att en anläggning behövs och att den är förenlig med en planmässig elektrifiering har det också ansetts åligga den koncessionsprövandc myn- digheten att beakta övriga omständigcr i det enskilda fallet (NJA II 1938 s. 807 f).

Prop. 1985/86: 90

Allmän motivering

El-lagen

128

Med hänsyn till vad lagrådet sålunda har anfört i sitt yttrande har - lagrådet förordat att också i el-lagen anknytningen skall ske genom en föreskrift i det lagrum som reglerar koncessionsprövningen, dvs. 2 5 2

mom. Jag kan ansluta mig till vad lagrådet har anfört och föreslår att el—lagen

samordnas med NRL på det sätt som lagrådet har förordat.

2.8 Rörledningslagen

Mitt förslag: Koncession enligt rörledningslagen får inte strida mot detaljplan eller områdesbestämmelser. Rörledningslagen anknyts till NRL.

Enligt lagen (1978: 160, ändrad senast 1982z486) om vissa rörledningar (rörledningslagen) krävs koncession för att dra fram eller begagna en rörledning för transport av fjärrvärme eller av råolja, naturgas m.m. Koncession krävs dock inte för ledningar med en längd av högst 20 kilome- ter eller för ledningar som är avsedda för vissa lokala behov (1 5).

Frågan om koncession prövas av regeringen (3 5). Koncession får med- delas endast om det från allmän synpunkt är lämpligt att ledningen dras fram och begagnas och om sökanden är lämplig att utöva den verksamhet - som avses med koncessionen (4 5).

Koncessionsprövningen enligt 3 5 för med sig att rörledningsföretaget kan underkastas en samlad prövning i alla de avseenden där samhällsin- tressen gör sig gällande. Detta innebär att bl.a. transport- och näringspoli- tiska, energipolitiska samt miljö-. naturvårds-, försvars- och planpolitiska synpunkter kan beaktas.

I 5—7 55 finns regler om villkor för koncession. Här föreskrivs bl. a. att koncession skall avse ledning med en i huvudsak bestämd sträckning och gälla viss tid (5 5). Enligt 6 5 skall koncession förenas med de villkor som behövs för att skydda allmänna intressen eller enskild rätt. Vissa särskilda villkor om statligt deltagande, avgifter, färdigställningstid m.m. får också föreskrivas.

I betänkandet (SOU 1972: 58) angående oljeledningar, som har legat till grund för rörledningslagen, övervägdes ändringar i byggnadslagen för så- dana fall då en rörledning berör områden som omfattas av byggnadslagens planbestämmelser. Eftersom planlagstiftningen vid tidpunkten för utred- ningens förslag var föremål för utredning inom bygglagutredningen, ansåg sig emellertid utredningen inte vilja lägga fram några förslag som kunde föregripa bygglagutredningens ställningstagande.

I anledning av propositionen med förslag till rörledningslag (1977/78: 86) väcktes en motion (l977/78: 1751), vari framställdes önskemål om åtgärder för att integrera koncessionsprövningen med planering enligt byggnadsla-

gen. Civilutskottet avgav yttrande till näringsutskottet över propositionen och uttalade härvid bl. a. (CU l977/78: 3 y) följande:

9 Riksdagen 1985/86. I saml. Nr 90

Prop. 1985/86: 90

Allmän motivering El-lagen

Allmän motivering Rörledningslagen

Det genom motionen framförda kravet står inte i strid med vad som anförts i propositionen. Förslaget syftar till att även när det gäller plane- ringen för rörledningar initiera ett arbete i dessa integrationsfrågor av samma typ som pågår beträffande planeringen av kraftledningar. Frågan om hur dessa slag av ledningar skall integreras med samhällsplaneringen i övrigt finner civilutskottet väsentlig. Arbetet på en ny byggnadslagstiftning pågår inom bostadsdepartementet. Det nu lagda lagförslaget kan inte anses föregripa eller försvåra detta arbete. Det kan dock antas att förslag på bygglagområdet kommer att leda till ytterligare överväganden i bl.a. sam-

ordningsfrågorna.

Näringsutskottet (NU 1977/78: 47) instämde till alla delar med vad civil- utskottet hadc anfört. Beträffande motionen fann utskottet det befogat med ett uttalande av riksdagen att den samordningsfråga som motionärer- na hade tagit upp borde beaktas i samband med arbetet på en ny byggnads- lagstiftning. Riksdagen anslöt sig till näringsutskottets mening (rskr l977/78: 111).

Som framgår av den redovisning som jag nu har lämnat omfattar rörled- ningslagen endast stora projekt. Det torde i praktiken främst vara hetvat- tenledningar och gasledningar som är aktuella för koncessionsprövning. Rörledningar förläggs i allmänhet under jord. Vid ledningens början och slut samt vid förgreningar finns terminaler. Utefter ledningen finns också en eller flera pumpstationer, för naturgas kompressorstationer.

Bebyggelseplaneringen i närheten av större naturgasledningar påverkas av säkerhetsföreskriftemas regler om zonindelning och skyddsavstånd. Också regler om förläggningsdjup, förläggning i skogsmark och förläggning nära kraftledningar medför konsekvenser för markanvändningen i rörled- ningens närhet.

Den arbetsgata som behövs för byggandet av en större rörledning har en bredd av 10—40 m. Vid förläggning av rörledningar i skogsmark behövs en trädfri gata om 10— 15 m bredd.

Genom att ledningar huvudsakligen kommer att ligga under jord blir konflikterna med annan markanvändning ofta begränsade. Konflikter kan dock uppstå med andra markanvändningsintressen. Ledningsdragningen kan få stor betydelse för framtida bebyggelsefrågor.

I enlighet med vad jag tidigare förordade (.avsnitt2.l.l) om speciallagar- nas samordning mcd PBL böri rörlcdningslagen föreskrivas att en konces- sion inte får strida mot en detaljplan eller områdesbestämmelser.

Koncessionspliktiga ledningar torde alltid vara av sådan storlek och karaktär att de kan få betydelse för en kommuns allmänna utveckling och strategiska markanvändningsbeslut. Det är därför naturligt att kommunen i sin översiktsplanering behandlar rörledningsfrågor. När PBL träderi kraft kommer detta att göras i samråd mellan kommunen, som företrädare för de lokala intressena och länsstyrelsen. som företrädare för de statliga intres— sena.

Mot bakgrund av den betydelse rörledningar av den typ som behandlas i rörledningslagen får för markanvändningen i övrigt är det viktigt att sådana avvägningar som behandlas i NRL görs i koncessionsärendena. Jag förut- satte i lagrådsremissen den 13 juni 1985 (avsnitt 2.4) att de rörtransportpro— jekt som kommer i fråga för koncession normalt torde vara av sådan

Prop. 1985/86: 90

Allmän motivering Rörledningslagen

130

angelägenhetsgrad att hänsynen till andra markanvändningsintressen när- mast hör samman med val av ledningssträckning och inte med frågan om rörledningen skall få komma till stånd eller inte. De överväganden som förutsätts enligt NRL borde därför enligt min mening göras vid prövningen av ledningssträckningen och av arbetenas utförande.

Den lagtekniska samordningen mellan rörlcdningslagen och NRL före- slog jag skulle lösas så att 6 5 första stycket rörlcdningslagen kompletteras med en regel som innebär att NRL skall tillämpas när villkoren för konces- sion skall meddelas.

Som jag nämnde vid min behandling av el-lagen (avsnitt 2.7) har lagrådet haft invändningar mot den lagtekniska lösningen. I likhet med vad jag föreslog i fråga om el-lagen bör anknytningen mellan rörledningslagen och NRL — i enlighet med vad lagrådet har förordat — ske genom en föreskrift i den paragraf som reglerar koncessionsprövningen. dvs. 4 & rörlcdningsla-

gen.

2.9 Byggnadsminneslagen

Den statliga kulturminnesvården vilar på ett flertal vid olika tidpunkter tillkomna författningar. Dessa författningar är främst inriktade på skydd och vård av enstaka kulturellt värdefulla föremål och behandlar så skilda objekt som fornminnen. statliga byggnader. kyrkor, biskops- och prästgår- dar, begravningsplatser och märkliga byggnader med annan ägare än sta- ten och den svenska kyrkan.

PBL-förslaget syftar bl.a. till att stärka de grundläggande kraven på bevarande av kulturmiljön i planerings- och byggnadsverksamheten och att därvid ge kommunerna ett ökat eget ansvar på detta område. Förslaget ger vidare kommunerna effektivare instrument för att hävda bevaran- deintressen i planeringen och byggnadsverksamheten.

Det är naturligtvis angeläget att en ändamålsenlig samordning sker av de bevarandeinsatser som statliga och kommunala organ utför. I detta sam- manhang är behovet av samordning mest framträdande i fråga om PBL och lagen (1960:690) om byggnadsminnen (omtryckt 1976:440. ändrad senast l98l:857) — byggnadsminneslagen. En mindre ändring behöver också göras i lagen (1942: 350) om fornminnen (omtryckt 1976: 440, ändrad senast 19852281) — fornminneslagen. Jag återkommer i speeialmotiveringen till ändringen i den lagen. Övriga författningar på kulturminnesvårdens områ- de utgör inte lagar och bör därför lämpligen ses över i annat sammanhang.

Samordningen mellan PBL och hyggnaclsminneslagen

Enligt l ä byggnadsminneslagen kan länsstyrelsen förklara en byggnad för byggnadsminne. om den bevarar egenarten hos gången tids byggnadsskick eller minnet av historiskt betydelsefull händelse och byggnaden med hän- syn härtill är att anse som synnerligen märklig. Lagen gäller dock inte byggnader som tillhör staten eller utgör fast fornlämning. Den gäller inte heller kyrkliga byggnader.

Prop. 1985/86: 90

Allmän motivering Rörledningslagen

Allmän motivering Byggnadsminnes- lagen

131

Omfattningen av en byggnadsminnesförklaring regleras genom skydds- föreskrifter som skall upprättas efter samråd med sakägarna. Föreskrifter- na får inte vara mer betungande än som oundgängligen krävs för att behålla byggnadsminnets kulturhistoriska värde. Om det är nödvändigt. kan även föreskrivas att området kring byggnaden skall hållas i ett sådant skick att byggnadens utseende och karaktär inte förvanskas (2 €). För ändring av ett byggnadsminne i strid mot skyddsföreskrifterna krävs enligt 3 & länsstyrel- sens tillstånd. Tvångsregler finns för att rätta åtgärder som har utförts i strid mot föreskrifterna och för att avbryta pågående förstörelse av ett byggnadsminne ( 18 å). Brott mot föreskrifterna kan straffas med dagsböter (17 å).

Fastighetsägaren och innehavare av särskild rätt kan enligt 5 % få ersätt- ning av staten. om skyddsföreskrifterna medför att pågående användning av en byggnad eller ett område avsevärt försvåras.

Enligt 15 & kan länsstyrelsen under vissa förutsättningar förordna att en byggnad inte längre skall vara byggnadsminne. Beslut att häva en bygg- nadsminnesförklaring eller jämka skyddsföreskrifter kan vidare meddelas av regeringen. om genomförandet av en stadsplan eller en byggnadsplan hindras. om ett ändamål för vilket har beviljats expropriation av byggna- den eller ktingliggande område hindras eller om annars något företag av större allmän eller enskild nytta hindras eller avsevärt försvåras (16 å).

Länsstyrelsens beslut enligt byggnadsminneslagen kan överklagas hos kammarrätten förutom av sakägarna även av riksantikvarieämbetet och statens historiska museer (14 å).

I l & förordningen (1960: 691) om byggnadsminnen (omtryckt 1976:441) föreskrivs bl. a. att länsstyrelsen i ett ärende om byggnads förklarande för byggnadsminne skall inhämta yttrande av byggnadsnämnden. om det inte är fråga om en ansökan som uppenbart är ogrundad. Enligt 7.5 skall länsstyrelsen underrätta bl.a. byggnadsnämnden om varje beslut som rör ett byggnadsminne.

Den nuvarande regleringen i byggnadsminneslagen och förordningen om byggnadsminnen erbjuder enligt min mening tillräckliga garantier för att länsstyrelsens beslut enligt den lagen och kommunens beslut enligt PBL skall bli samordnade på ett ändamålsenligt sätt. Jag grundar min bedöm- ning främst på att länsstyrelsen har en central roll enligt både byggnads- minneslagen och PBL. Det finns därmed goda förutsättningar för samför- ståndslösningar. Behovet av information till kommunen om statliga insat- ser enligt byggnadsminneslagen är tillgodosett genom att byggnadsnämn- den enligt 7 5 förordningen om byggnadsminnen får underrättelse om alla beslut som rör byggnadsminnen.

Skulle mot förmodan en byggnadsminnesförklaring sedermera visa sig olämplig med hänsyn till kommunens planer. kan kommunen med stöd av de nyss nämnda bestämmelserna i 15 eller 16 & påkalla hävning eller ändring av byggnadsminnesförklaringen.

Vad jag nu har anfört stämmer överens med vad PBL-utredningen har förordat.

PBL-utredningen har föreslagit att skyddsbestämmelser enligt PBL inte skall få beslutas i en detaljplan eller ett markförordnande för en byggnad

Prop. 1985/86: 90

Allmän motivering Byggnadsminnes-

lagen

132

som redan är ett byggnadsminne. Samma hinder bör enligt utredningen föreligga i motsatt riktning. Om skyddsbestämmelser har utfärdats enligt PBL skall med andra ord byggnadsminnesförklaring inte få beslutas för samma objekt. Motiven för detta förslag är att förhindra att beslut fattas med motstridiga materiella föreskrifter och att problem uppkommer för byggnadens ägare med ersättningsfrågan.

I lagrådsremissen den 13juni 1985 erinradejag om att PBL-förslaget inte innehåller något hinder för kommunen att besluta skyddsbestämmelser för byggnader som har förklarats som byggnadsminnen. Jag föreslog därvid att något motsvarande hinder inte heller skulle föreskrivas i byggnadsminnes- lagen.

I anledning av detta förslag anför lagrådet (yttrandet. bilaga 8. s. 370f.) följande:

Enligt det remitterade förslaget skall det inte föreligga något hinder mot byggnadsminnesförklaring beträffande en byggnad för vilken skyddsbe- stämmelser enligt PBL beslutats i detaljplan eller områdesbestämmelser. I detta avseende skiljer sig remissen från PBL-utredningens förslag (SOU l979:66 5.643). Utredningen ansåg att speciallagstiftningen inte skulle få användas för en byggnad om skyddsbestämmelser enligt PBL redan hade utfärdats för denna. Flera motiv angavs härför. Ett motiv är att beslut med motstridiga materiella föreskrifter annars skulle kunna fattas. Utredningen framhöll vidare att man skulle kunna få problem med ersättningsfrågor och pekade på att både byggnadsminneslagen och PBL innehåller kompensa- tionsregler för sådana fall där föreskrifterna innebär en större belastning för fastighetsägaren än han rimligen bör tåla. Skyddsbesluten kan var för sig tänkas bli utformade så att de inte utlöser någon ersättningsskyldighet. Den sammanlagda effekten för markägaren kan dock bli sådan. framhöll utredningen. att han skulle ha varit ersättningsberättigad om alla föreskrif- ter hade utformats enligt samma lag. Risken för tvister är påtaglig och den enskilde kan bli lidande, anförde utredningen. som — efter att ha berört möjligheten att låta PBL ta sikte uteslutande på den yttre miljön medan ambitionerna att bevara invändiga kultur- och miljövärden skulle hämta sitt stöd i byggnadsminneslagen - också uttalade att det lämpligaste syntes vara att ge PBL samma räckvidd i fråga om skyddsmöjligheter som bygg- nadsminneslagen.

Under remissbehandlingen avvisade flera remissinstanser tanken att skyddsbeslut enligt byggnadsminneslagen inte skulle få omfatta byggnad för vilken skyddsbestämmelser utfärdats i detaljplan eller markförord- nande. Det bör. framhöll riksantikvarieämbetet. vara den statliga kultur- minnesvårdens uppgift att slutligt avgöra de nödvändiga skyddsbestäm- melsemas omfattning och att stå för de ekonomiska konsekvenser som följer därav (SOU 1982: 9 s. 675 f).

Lagrådet finner för sin del att de av utredningen anförda motiven för att låta en redan företagen tillämpning av endera lagstiftningen beträffande en byggnad utesluta att den andra tillämpas på samma objekt är välgrundade. För den händelse departementschefen vill vidhålla att skyddsbestäm- melser enligt PBL skall kunna byggas på med föreskrifter enligt byggnads- minneslagen eller omvänt vill lagrådet beröra ersättningsfrågan. Denna har inte närmare berörts i remissen. Lagrådet har därför haft svårigheter med att överblicka vilka problem som kan uppstå om departementschefens förslag följs. Klart är emellertid att. om skyddsföreskrifter för en byggnad

Prop. 1985/86: 90

Allmän motivering Byggnadsminnes- lagen

133

meddelas först enligt PBL och därefter enligt byggnadsminneslagen. beslu- ten var för sig kan komma att utformas så att uppställda kvalifikations- gränser inte uppnås. Byggnadens ägare kan då. som utredningen framhål- lit. gå miste om en ersättning som han skulle varit berättigad till om alla föreskrifterna meddelats med stöd av samma lag. Ett sätt att komma till rätta med denna risk är att. när ersättningsfrågan prövas med anledning av det senare skyddsbeslutet. den sammanlagda effekten av båda besluten får utgöra grund då det gäller att bedöma om kvalifikationsgränsen för ersätt- ning uppnåtts, jfr emellertid l4kap. 8 & fjärde stycket PBL-förslaget. I sammanhanget må påpekas den komplikation som ligger i att ersättning enligt byggnadsminneslagen betalas av staten medan ersättning enligt PBL-förslaget utges av kommunerna. jfr lagrådets yttrande ovan under 43 & naturvårdslagen.

Risken för olägenheter av det slag som utredningen och även lagrådet befarar bedömer jag som mycket liten. Innan beslut enligt PBL eller byggnadsminneslagen fattas, är det nödvändigt att samråd sker inte bara med byggnadens ägare utan också med bl.a. kulturhistorisk expertis. Motstridiga eller dåligt samordnade beslut bör därmed kunna undvikas. Jag vill i detta sammanhang också erinra om vad jag anförde i anslutning till förslaget att ge kommunerna möjligheter att besluta om naturreservat enligt naturvårdslagen (avsnitt 2.4.3). Jag framhöll då att ersättningsfrågor visserligen kan komma att aktualiseras såväl mot en kommun som mot staten. men att situationen sällan torde bli aktuell. Att ersättningsfrågor för ett område aktualiseras vid flera tidpunkter kan — framhölljag vidare — bli aktuellt även nu i de fall reservatsbeslut ändras och kompletteras. Enligt min mening bör det, även utan uttryckligt lagstöd. stå klan att det är den ackumulerade skadan som skall bedömas i sådana situationer. Samma resonemang torde kunna föras även när det är fråga om kommunala "bygg- nadsminnen" och statliga byggnadsminnen. Även utan uttryckligt lagstöd torde sålunda tidigare kommunala skyddsbestämmelser kunna åberopas vid en byggnadsminnesförklaring. Den omvända situationen — att kom- munen meddelar skyddsbestämmelser för en byggnad som redan har bygg- nadsminnesförklarats — torde knappast bli aktuell.

Jag kommer härmed över till ersättningsreglerna i byggnadsminnesla- gen. De infördes år 1972 samtidigt med att likartade regler infördes i bl. a. byggnadslagen och naturvårdslagen (prop. 1972: 111, bil. 2). De innebär att fastighetsägaren och innehavare av särskild rätt till fastigheten är berätti- gade till ersättning för skada, om skyddsföreskrifter medför att pågående användning av en byggnad eller ett område avsevärt försvåras. Bortfall av sådana värden som grundas på förväntningar om en ändrad markanvänd- ning ersätts således inte. I bl.a. byggnadslagen finns regler som ger fastig- hetsägaren rätt att få fastigheten inlöst, om den skadas i sådan omfattning att den blir i hög grad onyttig för honom. Några sådana inlösenregler finns dock inte i byggnadsminneslagen.

I mitt anförande till propositionen om PBL anmälde jag att jag i annat sammanhang avsåg att föreslå att ersättningsreglerna i byggnadsminnesla- gen ändras så att de kommer att stämma överens med PBL:s ersättnings- regler för sådana fall då skyddsbestämmelser har meddelats genom detalj- plan eller områdesbestämmelser.

Prop. 1985/86: 90

Allmän motivering Byggnadsminnes- lagen

134

Innanjag går närmare in på mitt förslag villjag ge en kort beskrivning av bakgrunden till ersättningsreglerna i förslaget till PBL.

Förslaget till ersättningsreglering i lagrådsremissen om PBL m. m.

Enligt det till lagrådet remitterade PBL-förslaget skall det i vissa fall krävas att skadan är tillräckligt kvalificerad för att fastighetsägaren skall ha rätt till ersättning. Kvalifikationsgränsen skall motsvara tjugo procent av värdet av den berörda delen av fastigheten. Om den gränsen uppnås är det bara skador därutöver som ersätts.

Dessa regler skall gälla när skyddsbestämmelser meddelas i detaljplan eller områdesbestämmelser för att bevara kulturhistoriskt eller miljömäs- sigt värdefull bebyggelse. Reglerna skall också gälla bl.a. när återuppfö- rande av en riven byggnad vägras och när rivningslov vägras.

Lagrådet fann i sitt yttrande att det med fog kan sättas i fråga om en fastighetsägare i de angivna fallen skall behöva tåla skador motsvarande en femtedel av — i de flesta fall — fastighetens värde. Lagrådet föreslog för sin del att kvalifikationsgränsen skulle bestämmas till tio procent. Samtidigt pekade lagrådet på möjligheten att ha olika kvalifikationsgränser för de markreglerande och de bebyggelsereglerande bestämmelserna.

Förslaget i propositionen om PBL

I mitt anförande till propositionen om PBL framhöll jag att jag inte kunde ansluta mig till lagrådets förslag om en kvalifikationsgräns på tio procent. Jag anförde därvid följande (5. 390 f.) i fråga om de bebyggelsereglerande bestämmelserna, dvs. när fastighetsägaren vägras att återuppföra en riven byggnad eller vägras rivningslov eller då hans fastighet av kulturhistoriska eller miljömässiga skäl omfattas av skyddsbestämmelser.

De skador som kan uppkomma idessa situationer kan naturligtvis vara olika till sin karaktär. Gemensamt för de tre situationerna är emellertid att fastighetsägaren alltid kan uppskatta vilket värde fastigheten skulle ha om han efter en rivning fick uppföra en i huvudsak likadan byggnad. Om det värdet är högre än det som fastigheten har i nuvarande skick med det för honom belastande kommunala beslutet, kan han konstatera att en ekono- misk skada har uppkommit till följd av beslutet.

Om skyddsbestämmelser meddelas för en kulturhistoriskt värdefull byggnad, kan naturligtvis skador också uppkomma genom att underhållet blir väsentligt fördyrat. Eftersom sådana skador emellertid ofta kan uppvä- gas av att fastigheten får ett ökat värde just genom att den kulturhistoriska särarten bevaras. torde även i dessa fall en reell skada uppkomma endast om alternativet med rivning och nybyggnad ter sig väsentligt mera förmån- ligt för fastighetsägaren.

Jag kommer därför i det följande att uppehålla mig särskilt vid sådana skador som kan uppkomma genom att fastighetsägaren efter rivning inte får återuppföra en i huvudsak likadan byggnad. Resonemanget är således relevant för alla de tre situationer som nu avhandlas.

Jag vill som en bakgrund till mitt förslag erinra-om att det under den tid då rivning och nybyggnad sågs som ett naturligt och rationellt sätt att lösa förnyelse— och saneringsproblemen tillkom många orealistiska detaljplaner

Prop. 1985/86: 90

Allmän motivering Byggnadsminnes- lagen

135

med bl.a. byggrätter som med dagens synsätt är orimligt stora. Mycket arbete har därför på senare år lagts ner på att revidera dessa planer. I många fall har revideringarna syftat till att bevara befintlig bebyggelse av hänsyn till miljömässiga eller kulturhistoriska värden. I andra fall har man med de nya planerna velat skapa garantier för att ny bebyggelse blir bättre miljöanpassad än den befintliga. I båda dessa situationer har den revidera- de planen många gånger inneburit en sänkning av den tidigare medgivna byggrätten.

Även från fastighetsägarhåll torde man vara väl medveten om att man efter en eventuell rivning inte alltid kan påräkna att få uppföra en likadan byggnad eller en byggnad i enlighet med den gamla detaljplanen.

Enligt förslaget i lagrådsremissen skall som nämnts fastighetsägaren ha rätt till ersättning om han efter t.ex. en rivning inte får uppföra en i huvudsak likadan byggnad. Denna s.k. återuppföranderätt kopplades till den befintliga byggnaden med hänsyn till att detaljplaner enligt PBL inte kan väntas få samma varaktighet som dagens stads- och byggnadsplaner. På grund av att denna principiella återuppföranderätt får anses vara en väsentlig förstärkning av fastighetsägarens ställning i förhållande till i dag samt att dagens nybyggnadsförbud försvinner, ansåg jag det skäligt med en kvalifikationsgråns på tjugo procent.

Enligt lagrådet kan nuvarande förhållanden inte läggas till grund för ett förslag om en kvalifikationsgräns på tjugo procent. Lagrådets förslag inne- bär att kvalifikationsgränsen — med bibehållande av den principiella åter- uppföranderätten — bestäms till tio procent.

Jag kan som jag tidigare nämnde inte ansluta mig till lagrådets förslag i denna del. Ett genomförande av förslaget skulle försvåra arbetet med bevarande av miljömässigt eller kulturhistoriskt värdefull bebyggelse och försämra möjligheterna att efter rivning kräva att ny bebyggelse anpassas till den befintliga miljön. Jag är emellertid beredd att något jämka mitt förslag i lagrådsremissen och ansluta mig till lagrådets tanke om en särskild kvalitikationsgräns för de bebyggelsereglerande bestämmelserna. Som jag har nämnt i det föregående och i lagrådsremissen är ju avsikten att fastig- hetsägarens ställning i de nu berörda situationerna inte nämnvärt bör förändras när PBL införs. Med hänsyn till att situationerna enligt PBL inte är direkt jämförbara och med hänsyn till att gällande rätt inte är helt entydig, föreslår jag nu ett mera nyanserat synsätt. Någon bestämd pro- centsats för kvalifikationsgränsen bör därför inte anges i lagtexten. I stället bör föreskrivas att fastighetsägare i de nu avsedda situationerna — dvs. om återuppförande vägras, rivningslov vägras eller skyddsbestämmelser med- delas — bör vara berättigade till ersättning endast om skadan är betydande i förhållande till värdet av berörda delar av fastigheten. Vägledande för bedömningen av vad som skall anses utgöra en betydande skada skall alltså vara vad fastighetsägaren enligt dagens praxis anses skyldig att tåla när det gäller begränsningar i byggrätten.

Många stads- och byggnadsplaner anger — som jag nyss nämnde — en betydligt lägre byggrätt än den som den befintliga byggnaden represen- terar. Dessa planer kommer att fortsätta att gälla som detaljplaner när PBL träder i kraft. Efter rivning av den befintliga byggnaden kan således fastig- hetsägaren inte räkna med att få utnyttja större byggrätt än som anges i planen. Mot bakgrund av det resonemang som jag nyss förde kan han normalt heller inte räkna med någon rätt till ersättning i denna situation. Den begränsning av byggrätten som planen innebär har ju gjorts enligt nuvarande bestämmelser i byggnadslagen.

Om skadan är så allvarlig att det uppkommer synnerligt men vid använd- ningen av fastigheten. dvs. att fastigheten blir i hög grad onyttig för fastighetsägaren, bör denne ha rätt att kräva att kommunen löser fastighe- ten.

Prop. 1985/86: 90

Allmän motivering Byggnadsminnes-

lagen

136

Förslag till ändringar i byggnadsminneslagen

Mitt förslag: Ersättningsreglema i byggnadsminneslagen ändras så att de stämmer överens med motsvarande regler i PBL.

I enlighet med vad jag tidigare har förordat bör nu ersättningsreglerna i byggnadsminneslagen ändras så att de får samma innehåll som motsvaran- de regler i PBL.

Lagrådet (yttrandet bilaga 8, s. 372 f.), som vidhåller sin tidigare uppfatt- ning att kvalifikationsgränsen bör vara tio procent i förhållande till värdet av berörda delar av fastigheten, anför följande med anledning av mitt förslag:

Enligt lagrådets mening är det olyckligt att förslaget om en preciserad kvalifikationsgräns frångåtts. Lagrådet. som behandlat frågan i sitt yttran- de över lagrådsremissen om PBL (5.221 i prop. 1985/86:1 bilagedelen) framhöll där att vissa negativa tröskeleffekter visserligen följer med en sådan stel regel men att det både för parter och rättstillämpande myndighe- ter är en vinst att gränsen ges en klan preciserad innebörd. Departements- chefens nu framlagda förslag (14 kap. 8 5 andra stycket PBL-förslaget) innebär att kvalifikationsgränsen i fråga om markreglerande åtgärder anges efter mönster av bl.a. 26 & naturvårdslagen, dvs. att ersättning utgår när den pågående markanvändningen avsevärt försvåras. För byggnadsregle- rande åtgärder skall, som framgår av det anförda, rätt till ersättning förelig- ga om skadan är betydande i förhållande till värdet av berörda delar av fastigheten. Tanken bakom att bestämma gränserna på ett sådant sätt torde vara att markera att en skada genom byggnadsreglerandc åtgärder för att vara ersättningsgrundande skall ligga på en nivå som är högre än en skada till följd av markreglerande åtgärder och alltså — med departementsche- fens synsätt —- högre än tio procent. När det gäller att avgöra hur stort intrånget skall vara för att den pågående markanvändningen skall anses ha avsevärt försvårats finns det, som lagrådet framhöll i yttrandet över PBL- remissen (prop. 1985/8611 bilagedelen 5.217), inga entydiga rättsfall som kan ge vägledning. I de två rättsfall som finns med avseende på tolkningen av nämnda uttryck har Högsta domstolen (NJA 1981 5.351) uttalat att frågan om en skada i relation till en viss enhet är att anse som ersättningsgill får bedömas med hänsynstagande till omständigheterna i det enskilda fallet. En regel som uttrycker kvalifikationsgränsen på angivet sätt måste således bli mycket svår att tillämpa i praktiken. Det må erinras om att departementschefen i lagrådsremissen om PBL i annat samman- hang (s. 298) också tog avstånd från att använda begreppet pågående markanvändning i PBL när det gäller ersättningsfrågor, jfr emellertid prop. 1985/86: 1 s. 398. Det sätt att bestämma kvalifikationsgränsen på som före- slås för skador genom byggnadsreglerandc åtgärder har lagrådet inte kun- nat återfinna i tidigare lagstiftning på fastighetsrättens område och någon praxis att falla tillbaka på finns inte. Att avgöra vad som skall anses vara en betydande skada i förhållande till berörda delar av fastigheten torde i det enskilda fallet innebära stora svårigheter. Vägledande skall enligt departe- mentschefen vara vad fastighetsägaren enligt dagens praxis anses skyldig att tåla när det gäller begränsningar i byggrätten. Till en början må framhål- las att den praxis som åsyftas är svårtillgänglig. Regeringens avgöranden i planärenden publiceras inte och såväl enskilda som myndigheter är därför hänvisade att göra efterforskningar i regeringens (bostadsdepartementets)

Prop. 1985/86: 90

Allmän motivering

lagen

' Byggnadsminnes-

137

arkiv. Det är vidare svårt att av ett beslut om reducerad byggrätt bedöma Prop. 1985/86: 90 vad skadan blir för den drabbade fastigheten. En reducering av byggrätten med tjugo procent behöver självfallet inte innebära att den ekonomiska Allmän motivering skadan också blir tjugo procent av fastighetens värde. Skadan kan beroen- Byggnadsminnes- de på omständigheterna bli större eller mindre. Slutsatsen av vad som har anförts måste för lagrådets vidkommande bli att lagrådet inte finner anledning att frångå den uppfattning som lagrådet i första hand gav uttryck åt i sitt yttrande över det remitterade PBL-försla- get när det gäller att bestämma kvalifikationsgränsen. Lagrådet förordar således att en preciserad gräns anges. varvid tio procent också i detta sammanhang måste anses vara väl avvägt. Lagrådet håller inte för troligt att, såsom departementschefen befarar, denna gräns skulle ha någon avgö- rande inverkan på kommunernas möjligheter att slå vakt om bebyggelse-

miljön.

lagen

Vad lagrådet nu har anfört om kvalifikationsgränsen ger mig inte anled- ning att ändra min uppfattning i frågan. Jag föreslår således att en fastig- hetsägare —- i överensstämmelse med motsvarande ersättningsregler i PBL-förslaget — skall ha rätt till ersättning endast om skadan till följd av skyddsföreskrifter är betydande i förhållande till värdet av berörda delar av fastigheten.

Jag vill avslutningsvis framhålla följande. I 2 & byggnadsminneslagen föreskrivs att skyddsföreskrifter i görligaste mån skall utformas i samförstånd med byggnadens ägare och ägare till kringliggande område. Genom skyddsföreskrifter får ägaren inte åläggas mer omfattande skyldigheter än som är oundgängligen nödvändigt för att byggnadsminnets kulturhistoriska värde skall bibehållas. I paragrafen ställs också krav på hänsyn till byggnadens användning och ägarens skä- liga önskemål. Bestämmelserna framhäver med andra ord att samför- ståndslösningar skall eftersträvas.

Skyddsförcskrifter torde många gånger föranleda ett fördyrat underhåll. I normalfallet kompenseras dock detta av en motsvarande värdehöjning för fastigheten genom att dess kulturhistoriska värde bevaras. Det är värt att notera att frågor om skyddsföreskrifter enligt byggnadsminneslagen — i enlighet med tankarna bakom de nyss nämnda bestämmelserna — hittills i stor utsträckning har lösts i samförstånd. Till en del kan dock detta sam- manhänga med möjligheterna att få statligt ekonomiskt stöd till åtgärder för att bevara byggnader av nu aktuellt slag.

2.10 Regionplanering för kommunerna i Stockholms län Allmän motivering Regionplanering Mitt förslag: En ny lag införs om regionplanering för kommunerna i för kommrmerna i Stockholms län. Stockholms län

År 1968 beslöts genom lag (1968:597) om ändrad lydelse av 128 & bygg- nadslagen (1947: 385) att handläggningen av frågor om regionplan för kom- munerna i Stockholms län skulle bedrivas i former som avvek från bygg- nadslagens bestämmelser. Samtidigt utfärdades lagen (1968: 598) angående 138

handläggning av frågor om regionplan för kommunerna i Stockholms län. Lagen ändrades år 1977 i samband med att nya regler infördes om special- reglerade landstingskommunala nämnder. Lagen stadgar, i den lydelse som den erhöll genom 1977 års ändringar, att, om det med stöd av 127 & andra stycket byggnadslagen bestämts att Stockholms län skall utgöra ett regionplaneområde, frågor om regionplan för området skall handläggas av Stockholms läns landstingskommun ( 1 5). Förslag till regionplan skall upp- rättas av en regionplanenämnd och antas av landstinget (2 9). Lagen inne- håller även regler om fastställande av regionplan (4 5) samt om tvångsföre- läggande och förbud att överklaga beslut att anta regionplan (5 å).

PBL-utredningen har i sitt betänkande (s. 400 och 763) föreslagit att det bör ankomma på regeringen att till huvudman för regionplanering i första hand utse en landstingskommun eller ett befintligt kommunalförbund och i andra hand ett särskilt bildat regionplaneförbund. Utredningen föreslog som en konsekvens härav att speeiallagen för Stockholms län skulle upp- hävas (betänkandet s. 822). Utredningen föreslog emellertid även (a. a. s. 823 f.). främst av praktiska skäl. att Stockholms läns landstingskommun skulle förklaras tills vidare vara förordnad som regionplaneorgan enligt PBL. dock endast i vad avser organisationsformen och inte beträffande ansvarsområdet.

Under remissbehandlingen framfördes från många håll starka betänklig- heter, främst av principiell natur. mot att anförtro huvudmannaskapet för regionplanering åt en landstingskommun. Jag har funnit denna kritik berät- tigad och föreslog i propositionen om PBL inte landstingskommunen som ett generellt alternativ när det gäller huvudmannaskapet. Jag har emellertid kunnat konstatera att det inte har framförts någon allmän önskan om förändring av nuvarande ordning i Stockholms län med landstingskommu- nen som regionplaneorgan. Såväl landstinget som länsstyrelsen. Stock- holms kommun och andra kommuner i länet stöder tanken att behålla landstingskommunen som huvudman för regionplaneringen där. I förslaget till PBL har därför Stockholms län undantagits från de allmänna reglerna i 7kap. 1 5 om huvudmannaskap vid regionplanering. I konsekvens härmed föreslår jag nu att en ny lag införs om regionplaneringen i Stockholms län. Den bör benämnas lag om regionplanering för kommunerna i Stockholms län.

Den nya lagen bör liksom hittills endast reglera formerna för regionpla- neringen i länet, medan PBL:s materiella regler om regionplanering skall gälla även i Stockholms län. Lagen bör lämpligen inledas med en bestäm- melse som ger landstingskommunen behörighet att utan föregående rege- ringsbeslut vara huvudman för den utrednings- och samordningsverksam- het rörande mellankommunala frågor som behövs i länet. Landstingskom- munen får därmed behörighet att vara regionplaneorgan enligt PBL med den något annorlunda innebörd detta har jämfört med huvudmannaskapet för regionplanefrågor enligt byggnadslagen.

För landstingskommunens befattning med frågor om regionplan finns det f.n. ingen i administrativ väg beslutad begränsning. Verksamheten får därför anses endast vara begränsad av de allmänna bestämmelserna i ämnet i byggnadslagen och byggnadsstadgan. I den nya lagen bör huvud-

Prop. 1985/86: 90

Allmän motivering Regionplanering för kommunerna i Stockholms län

139

principen vara att för landstingskommunens verksamhet skall gälla endast Prop. 1985/86: 90 de allmänna bestämmelserna i 7kap. PBL. Något beslut av regeringen om arbetsuppgifternas innehåll behövs normalt inte när det gäller Stockholms Allmän motivering län. Byggnadsminnes- Av remissbehandlingen av PBL-utredningens betänkande framgår emel- lagen lertid att det i vissa fall kan finnas risk för motsättningar mellan landstings- kommunen och en eller flera primärkommuner. Det kan också tänkas att statliga myndigheter kan finna det angeläget att regionplaneringen inriktas på vissa ur allmän synpunkt särskilt viktiga frågor. särskilt sådana av nationellt intresse. För sådana fall kan det vara befogat att regeringen ges möjlighet att besluta att landstingskommunens verksamhet skall avse vissa angivna frågor. För det fall att landstingskommunen vill sammmanställa sina utrednings- resultat i en formell regionplan bör bestämmelserna i 7 kap. PBL om handläggningen av frågor om regionplan tillämpas. Jag återkommer till bestämmelserna i den nya lagen i speeialmotivering-

en.

3 Upprättade lagförslag Upprättade

_ _ lagförslag I enlighet med vad jag nu har anfört har rnom bostadsdepartementet

upprättats förslag till

1. lag om ändring i expropriationslagen (1972: 719).

2. lag om ändring i fastighetsbildningslagen (1970: 988).

3. lag om ändring i lagen (1970: 989) om införande av fastighetsbildnings- lagen.

4. lag om ändring i anläggningslagen (1973: 1 149).

5. lag om ändring i ledningsrättslagen (1973: 1144). 6. lag om ändring i lagen (1973: 1 150) om förvaltning av samfälligheter,

7. lag om ändring i lagen (1973: 1151) om införande av anläggningslagen (1973: 1149) och lagen (1973: 1150) om förvaltning av samfälligheter,

8. lag om ändring i lagen (1970: 990) om förmånsrätt för fordran på grund av fastighetsbildning.

9. lag om ändring i lagen (1973: 1152) om förmånsrätt för fordringar enligt lagen (1973: 1150) om förvaltning av samfälligheter.

10. lag om ändring ijordabalken. 11. lag om ändring i naturVårdSlagen (1964! 822). 12. lag om ändring i lagen (1970: 244) om allmänna vatten- och avlopps- anläggningar.

13. lag om ändring i lagen (1981: 1354) om allmänna värmesystem, 14. lag om ändring i bostadssaneringslagen (1973:531). 15. lag om ändring i jordförvärvslagen (1979: 230). 16. lag om ändring i lagen (1979: 425) om skötsel av jordbruksmark. 17. lag om ändring i vattenlagen (1983: 291). 18. lag om ändring i lagen (1983: 292) om införande av vattenlagen (1983: 291).

19. lag om ändring i miljöskyddslagen (19691387). 140

20. lag om ändring i lagen (1902: 71 s. 1), innefattande vissa bestämmel- ser om elektriska anläggningar.

21. lag om ändring i lagen (1978: 160) om vissa rörledningar. 22. lag om ändring i lagen (1960:690) om byggnadsminnen. 23. lag om ändring i lagen (1942: 350) om fornminnen. 24. lag om ändring i fastighetstaxeringslagen (1979: 1152), 25. lag om regionplanering för kommunerna i Stockholms län. 26. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370). 27. lag om ändring i lagen (1933: 269) om ägofred, 28. lag om ändring i lagen (1951:763) om beräkning av statlig inkomst- skatt för ackumulerad inkomst.

29. lag om ändring i lagen (0000: 000) om ändring i luftfartslagen (1957: 297).

30. lag om ändring i civilförsvarslagen (1960: 74). 31. lag om ändring i lagen (1966: 742) om hotell- och pensionatrörelse. 32. lag om ändring i rennäringslagen (19712437). 33. lag om ändring i lagen (1973: 189) med särskilda hyresbestämmelser för vissa orter.

34. lag om ändring i gruvlagen (1974: 342). 35. lag om ändring i lagen (1974: 890) om vissa mineralfyndigheter. 36. lag om ändring i arbetsmiljölagen (1977: 1160), 37. lag om ändring i lagen (1979: 558) om handikappanpassad kollektiv- trafik,

38. lag om ändring i fastbränslelagen (1981 : 599), 39. lag om ändring i hälsoskyddslagen (1982: 1080), 40. lag om ändring i ädellövskogslagen (1984: 1 19). 41. lag om ändring i lagen (1984: 404) om stämpelskatt vid inskrivnings- myndigheter.

42. lag om ändring i lagen (1985: 620) om vissa torvfyndigheter

Jag har tidigare (avsnitt 1) redovisat vilka ändringsförslag som granskats av lagrådet och varförjag anser att en lagrådsgranskning av övriga förslag skulle sakna betydelse.

4 Specialmotivering

4.1 Förslaget till lag om ändring i expropriationslagen (1972: 719)

4 kap. 1 5

För fastighet. som exproprieras i sin helhet, skall. i den mån ej annat följer av vad som sägs nedan, betalas löseskilling med belopp som motsvarar fastighetens marknadsvärde. Exproprieras del av fastighet, skall intrångs- ersättning betalas med belopp som motsvarar den minskning av fastighe- tens marknadsvärde, som uppkommer genom expropriationen. Uppkom- mer i övrigt skada för ägaren genom cxpropriationen, skall även sådan skada ersättas. Expropriationsersättning skall dock inte betalas för mark som ingår i allmän väg och som enligt en detaljplan är avsedd för sådan allmän plats för vilken kommunen är huvudman.

Prop. 1985/86: 90

Upprättade lagförslag

S pecialmoti verin g Expropriationsla-

gen

141

Har den exproprierande åtagit sig att vidtaga åtgärd för att minska skada. skall hänsyn tagas till det vid bestämmande av expropriationser- sättning, om åtagandet är sådant att det skäligen bör godtagas av den

ersättningsberättigade. Exproprieras fastighet till vilken den exproprierande har nyttjanderätt

eller servitutsrätt. skall vid bestämmande av fastighetens värde hänsyn icke tagas till förbättring. vilken fastigheten vunnit genom arbete eller kostnad, som den exproprierande eller föregående innehavare, vars rätt övergått till denne, nedlagt på fastigheten utöver vad som ålegat honom.

Sista meningen i första stycket ersätter nuvarande ersättningsbestäm- melse i 425 byggnadslagen. Enligt 42å skall. på samma sätt som nu föreslås. ersättning inte betalas för mark som ingår i allmän väg, när den tas i anspråk för gata eller sådan annan allmän plats för vilken kommunen är huvudman. Rätten för kommunen att lösa marken återfinns i 6kap. 17 å i förslaget till PBL (prop. 1985/8621).

35

Vid bestämmande av löseskilling skall sådan ökning av fastighetens mark- nadsvärde av någon betydelse som ägt rum under tiden från dagen tio år före ansökningen om expropriation, dock högst femton år före talans väckande vid domstol, räknas ägaren tillgodo endast i den mån det blir utrett, att den beror på annat än förväntningar om ändring i markens tillåtna användningssätt. Avser expropriationen del av fastighet, skall vad som sagts nu om beräkning av marknadsvärde tillämpas i fråga om värdet före expropriationen. Värderingen skall ske med hänsyn till fastighetens skick när ersättningsfrågan avgöres eller, om fastigheten dessförinnan har tillträtts eller övergått på den exproprierande enligt 6 kap. 10 5, när tillträ- det eller övergången skedde.

Har beslut om en detaljplan. enligt vilken marken avses för enskilt bebyggande, meddelats före ansökningen om expropriation, skall första stycket tillämpas endast på värdestegring som inträffat efter beslutet.

Avser expropriationen bebyggd fastighet som innehas i huvudsakligt syfte att bereda bostad åt ägaren och honom närstående, gäller den be- gränsningen för tillämpningen av första stycket att löseskillingen ej i något fall får bestämmas till lägre belopp än som fordras för anskaffning av annan likvärdig bostadsfastighet.

] den mån det blir utrett att värdestegringen utan att ha samband med förväntningar om ändring i markens tillåtna användningssätt beror på inverkan av det företag för vars genomförande expropriation äger rum, gäller 2 %.

Ändringarna är enbart föranledda av att dagens stads- och byggnads- planer enligt PBL-förslaget ersätts med en enda planform — detaljplanen — och att den statliga fastställelseprövningen slopas.

Lagrådet (yttrandet bilaga 5, s. 297") anför följande.

Ändringarna innebär att, i stället för dagen för planfastställelsen, den dag då planen antogs blir avgörande vid tillämpningen av bestämmelsen. Det framgår inte om den avgörande tidpunkten är dagen då planbeslutet meddelades eller dagen då beslutet vann laga kraft. lnnan lagakraftägande beslut om antagande föreligger kan det förflyta lång tid. Enligt lagrådets

Prop. 1985/86: 90

Specialmotivering

Expropriations- lagen

142