lagen.nu

RH 1996:145

Vite enligt marknadsföringslagen har inte jämkats trots att vitesföreläggandet delvis efterkommits.

Konsumentombudsmannen (KO) yrkade vid tingsrätten, med åberopande av 17 § första stycket marknadsföringslagen, att rätten skulle döma ut det vite om 100 000 kr som KO förelagt STS Språkresor AB (STS) i förbudsföreläggande nr 20--24, vilket meddelats den 28 september 1994. Som skäl för yrkandet anförde KO att STS överträtt förbudsföreläggandet såvitt avser punkten 2 i detsamma.

STS bestred yrkandet. För det fall tingsrätten skulle finna att STS brutit mot föreläggandet gjorde STS gällande att vitet skulle jämkas. Som grund för bestridandet anförde STS att bolaget inte brutit mot förbudsföreläggandet. Grunden för jämkning var att STS till övervägande del följt föreläggandet.

Till utveckling av sin talan anförde KO: Konsumentverket mottog i september 1994 en anmälan mot STS marknadsföring i bolagets broschyr STS Språkresor sommaren 1995 och affischen STS Språkresor Your summer 1995. KO bedömde att vissa uttryck i broschyren och i affischen stred mot marknadsföringslagen och utfärdade därför den 29 september 1994 ett förbudsföreläggande varigenom STS vid vite av 100 000 kr förbjöds att vid marknadsföring till konsument av resor och vistelse utomlands för ungdom använda

1. uttrycket "lägsta-pris-garanti" samt formuleringarna

2. "STS har fler nöjda elever än någon annan organisation enligt statistik från konsumentverket, ARN" eller någon annan formulering som på liknande sätt ger intryck av att Konsumentverket eller Allmänna reklamationsnämnden upprättat statistik eller motsvarande som ger det påstådda resultatet eller motsvarande, om så inte är fallet,

3. "STS ställer högst krav på sin lärares och fritidsledares kunskapsnivå" eller annan formulering med väsentligen samma innehåll, om påståendet inte kan styrkas.

STS godkännande av förbudsföreläggandet inkom till KO den 3 oktober 1994. I samtal med Konsumentverket i oktober 1994 meddelade STS att bolaget redan hade tagit fram en ny katalog och att bolaget inte längre använde de uttryck som avsågs med förbudsföreläggandet. Emellertid har STS i den nya broschyren använt bl.a. följande formulering: "STS har minst antal registrerade anmälningar/antal elever (enligt statistik från konsumentverket, ARN 1994.06.16 KL)". Enligt KO:s mening innebär denna formulering en överträdelse av förbudsföreläggandet under punkt 2. Skälen för detta är följande. STS begärde i juni 1994 att Allmänna reklamationsnämnden (ARN) skulle ta fram en sammanställning av de anmälningar nämnden fått mot språkkurser under 1993. Rubriceringen ARN 1994.06.16 KL är endast ett brev daterat den 16 juni 1994 innehållande en sammanställning av anmälningar mot språkresor inkomna till ARN under 1993. KL står för den handläggande tjänstemannens initialer. STS hade genom formuleringen under punkt 2 i den första broschyren gett sken av att Konsumentverket och ARN gör utredningar av vem som har flest nöjda kunder och årligen publicerar detta som officiell statistik. Så är dock inte fallet eftersom den sammanställning av ärenden som STS hänför sig till inte säger något om graden av missnöje eller om hur stor del av det totala antalet resenärer hos respektive researrangör som gjort anmälningar. Det framgår inte heller i vilken utsträckning anmälarna haft framgång med sina anmälningar. KO fann därför att detta påstående var oriktigt och grovt vilseledande genom att myndigheter felaktigt utnyttjats i marknadsföringen. Formuleringen i den nya broschyren "STS har minst antal registrerade anmälningar/antal elever (enligt statistik från konsumentverket, ARN 1994.06.16 KL)" ger på liknande sätt som den tidigare formuleringen ett vilseledande intryck och innebär därför en överträdelse av punkten 2 i förbudsföreläggandet.

ARN ger varje år ut en årsbok där ett flertal fakta redovisas angående nämndens verksamhet. Den typ av sammanställning som STS hänvisar till återfinns inte i årsboken. Den sammanställning STS hänvisar till har gjorts på begäran av STS utan att handläggaren på ARN som tagit fram den känt till ändamålet med begäran. Enligt KO:s uppfattning är det fullt möjligt att en sammanställning hade gett en annan bild om handläggaren använt andra sökord vid sammanställningen från ett dataregister. Enligt KO:s mening är därför STS:s påstående vilseledande. Påståendet är också oriktigt och vilseledande eftersom det ger sken av att Konsumentverket upprättat någon statistik vilket inte verket har gjort. Påståendet i den nya broschyren med hänvisning till statistik från Konsumentverket utgör inte heller något relevant underlag för bolagets påstående eftersom det ger intryck av att det är ARN som i sin statistik angett registrerade anmälningar per antal elever vilket ARN inte har gjort. Påståendet får därför anses vilseledande. Detta gäller också påståendet om statistik från Konsumentverket.

STS genmälde: Det är riktigt att ett föreläggande utfärdats på sätt KO anfört och att STS har godkänt detta förbudsföreläggande. Formuleringen under punkt 2 i förbudsföreläggandet har såsom KO anfört ändrats och ändringen innebär enligt STS att den nya formuleringen inte strider mot förbudsföreläggandet. STS har från ARN begärt sammanställning av samtliga anmälningar som nämnden mottagit mot språkresor under 1993. Av den sammanställningen framgick att STS haft sju av tjugotre anmälningar mot språkresor och en av tolv anmälningar mot ettårsvistelser. STS bestrider att man försökt göra sken av att KO/ARN publicerar officiell statistik över antalet anmälningar till ARN. STS har endast hänvisat till officiell statistik som är tillgänglig för envar som begär sådan statistik från ARN. STS har inte angett i vilken utsträckning anmälaren haft framgång med sin anmälan då det inte påkallats i förbudsföreläggandet. Annonseringen har därmed inte varit vilseledande. Eftersom STS begärt statistik över antal anmälningar mot språkkurser bestrider STS att användningen av olika sökord skulle ha någon betydelse eftersom det inte torde råda någon tveksamhet beträffande hur anmälningar mot språkkurser registrerats och kan sökas i dataregistret. Annonseringen har inte heller i detta avseende varit vilseledande. Dessutom har överträdelse skett efter det att STS ändrat texten men enligt KO:s uppfattning inte ändrat den tillräckligt mycket. I nästa broschyr eller katalog kommer formuleringen inte att finnas med.

Göteborgs tingsrätt (1995-04-06, chefsrådmannen Dan Ogvall) ålade STS att av det förelagda vitet betala 30 000 kr.

I domskälen anförde tingsrätten: Tingsrätten som finner det meddelade föreläggandet lagligen grundat har att pröva om STS följt föreläggandet eller inte. Som framgår av utredningen har förbudsföreläggandet innehållit tre olika förbud. Det är ostridigt i målet att STS följt föreläggandet såvitt avser punkterna 1 och 3. När det gäller punkten 2 i föreläggandet har STS hävdat att bolaget följt föreläggandet genom att bolaget i den nya katalogen använt formuleringen "STS har minst antal registrerade anmälningar/antal elever (enligt statistik från konsumentverket, ARN 1994.06.16 KL)". Punkten 2 i föreläggandet innehåller ett förbud för STS att använda en formulering som på ett sätt liknande den förbjudna formuleringen ger intryck av att Konsumentverket eller ARN upprättat statistik som ger det påstådda resultatet. Den nya formuleringen ger enligt tingsrättens mening just intryck av att Konsumentverket och ARN upprättat statistik som ger det resultat som påstås i formuleringen, nämligen att STS har minst antal anmälningar i förhållande till antalet elever. Av utredningen framgår att Konsumentverket över huvud taget inte upprättat någon statistik av det ifrågavarande slaget. Det är visserligen riktigt att ARN upprättar viss statistik men det framgår inte av utredningen att nämnden upprättar statistik som visar det resultat som påstås i den använda formuleringen. Tingsrätten finner således att STS har överträtt punkten 2 i förbudsföreläggandet. Med hänsyn till att STS delvis efterkommit föreläggandet och med visst beaktande av att bolaget förklarat att man i nästa års katalog eller broschyr inte kommer att använda den formulering som nu befunnits strida mot förbudsföreläggandet anser tingsrätten att vitet skäligen bör jämkas till 30 000 kr.

KO överklagade domen med yrkande att hovrätten skulle utdöma hela det förelagda vitet.

STS bestred ändring.

Parterna anförde i hovrätten i huvudsak detsamma som vid tingsrätten. STS tillade att den aktuella formuleringen inte fanns med i den broschyr som kom ut under år 1995 och att ändamålet med vitet därmed fick anses ha förlorat sin betydelse.

Såvitt avsåg frågan om jämkning av vitet gjorde STS gällande att den påstådda överträdelsen skulle betraktas som ursäktlig. Bolaget hävdade att skäl till jämkning därför förelåg, särskilt på grund av föreläggandets oklara formulering samt det förhållandet att bolaget till största delen efterkommit förbudsföreläggandet och inte fört in uppgifterna i påföljande upplaga av broschyren.

Hovrätten för Västra Sverige (1996-10-07, hovrättslagmannen Gunnel Wennberg samt hovrättsråden Kjell Björnberg, referent, och Bertil Josefson) utdömde, med ändring av tingsrättens dom, det förelagda vitet om 100 000 kr.

I domskälen anförde hovrätten: Hovrätten finner i likhet med tingsrätten att vitesföreläggandet är lagligen grundat. STS har i enlighet med vad som framgår av tingsrättens dom brutit mot föreläggandet.

Enligt 9 § första stycket lagen (1985:206) om viten får ett vite jämkas om det finns särskilda skäl till det. Av förarbetena till 1970 års lag om otillbörlig marknadsföring framgår att departementschefen utgick från att hela vitet i regel skulle komma att dömas ut när ett förbud överträtts. För att jämkning skall få ske torde det enligt departementschefen få krävas att överträdelsen med hänsyn till speciella omständigheter kan betraktas som ursäktlig eller att ett utdömande av vitet skulle drabba adressaten orimligt hårt (prop. 1970:57 s. 92). Av förarbetena till viteslagen framgår att nämnda uttalande behåller sin giltighet även efter ikraftträdandet av den lagen (prop. 1984/95:96 s. 47 och 56). Som en allmän utgångspunkt gäller således, att hela det förelagda vitesbeloppet skall dömas ut om det inte finns några förhållandevis starka skäl som talar mot det.

Föreläggandet avsåg tre olika förbudspunkter, av vilka endast en har överträtts. I rättspraxis förekommer att utsatta vitesbelopp jämkas med hänsyn till bl.a. att en av flera förbudspunkter i ett föreläggande har efterkommits. Det finns därför skäl att se närmare på föreläggandets innehåll och syfte.

De tre punkterna i föreläggandet gäller förbud för STS att i sin marknadsföring använda vissa uttryck och formuleringar om olika förhållanden i verksamheten, vilka berör dels prissättningen, dels påstådd statistik från Konsumentverket och ARN, dels kunskapskraven på lärare m.fl. I grunden utgör dock KO:s ingripande genom vitesföreläggandet en åtgärd som i konsumenters och näringsidkares intresse har vidtagits till förekommande av en otillbörlig marknadsföring från STS:s sida.

Under förutsättning att samtliga punkter i ett vitesföreläggande omfattar ett och samma syfte kan, enligt hovrättens uppfattning, hela det vitesbelopp som har angivits i föreläggandet dömas ut även om en överträdelse av förbudet gäller enbart någon eller några av dessa punkter. I det nu aktuella fallet har de olika punkterna samma övergripande syfte, nämligen att förhindra en fortsatt otillbörlig marknadsföring. Föreläggandet bör inte uppfattas så, att de enskilda punkterna var för sig utgör skilda delar av föreläggandet eller att de lagda samman är avgörande för vitesbeloppets storlek. De angivna punkterna i föreläggandet bör ses som en konkretisering av i vilka hänseenden marknadsföringen har bedömts vara otillbörlig. De skall tjäna som underlag för bedömningen av vilka rättelseåtgärder som behöver vidtas liksom för en eventuell prövning av frågan om förbudet har överträtts. Att STS har vidtagit rättelse med avseende på två av punkterna i föreläggandet utgör således inte i sig något skäl för en jämkning av vitesbeloppet.

Det vitesbelopp som har bestämts i det föreläggande som är aktuellt i målet är redan i sig, och än mer vid en jämförelse med vitesbelopp i liknande sammanhang i andra mål, sådant, att det finns anledning att utgå från att beloppet har fastställts schablonmässigt. Detta leder till att prövningen i målet innefattar en bedömning av om det förelagda vitesbeloppet, med hänsyn tagen även till omfattningen av den överträdelse av föreläggandet som har skett, står i en rimlig proportion till det skyddsintresse som föreläggandet avser att tillgodose. Hovrätten finner att så är fallet.

På grund av det anförda och då varken en senare vidtagen rättelse eller än mindre en utfästelse härom kan anses innebära att ändamålet med vitet har fallit bort eller utgöra grund för en jämkning, skall hela det förelagda vitesbeloppet dömas ut.

Målnummer B 683/95

Metadata

Domstol
Hovrätten för Västra Sverige
Avgörandedatum
1996-10-07
Målnummer
B683-95
Lagrum
9 § första stycket lagen (1985:206) om viten
2 §, 5 § och 17 § marknadsföringslagen (1975:1418)
Rättsfall
NJA 1984 s. 296
NJA 1951 s. 116
RH 1993:42
Litteratur
Prop. 1970:57 s. 92
prop. 1984/85:96 s. 47, 56
Lavin, Offentligrättsligt vite, 1973
Lavin, Viteslagstiftningen, 1989, s. 211 ff
Olsen, Ersättningsklausuler -- vite och andra avtalade ersättningar vid kontraktsbrott
Bernitz, Svensk marknadsrätt
Ekelöf--Boman, Rättegång I, 7:e uppl. 1990, s. 189.
Sökord
Vite
Marknadsföring
Källa
Domstolsverket
Lagen.nu är en privat webbplats. Informationen här är inte officiell och kan vara felaktig | Ansvarsfriskrivning | Kontaktinformation