RH 1996:59
I ett ärende om skuldsanering hade det varken hos kronofogdemyndigheten eller tingsrätten hållits muntlig förhandling. Av gäldenärens inlagor till tingsrätten och hovrätten framgick att han hade begärt att vid tingsrätten få framföra synpunkter i ärendet vid en förhandling. Hovrätten har med tillämpning av artikel 6 punkt 1 i Europakonventionen undanröjt tingsrättens beslut och visat ärendet åter för erforderlig behandling.
H.M. ansökte den 20 april 1995 hos kronofogdemyndigheten om skuldsanering. Kronofogdemyndigheten beslöt den 26 juni 1995 att inleda skuldsanering. Därefter beslöt Kronofogdemyndigheten i Stockholms län (1995-12-08, A-C.Å. och Y.B.) att avslå ansökningen enligt 12 § andra stycket skuldsaneringslagen (1994:334), eftersom förutsättningarna för skuldsanering enligt lagen - med hänsyn till det s.k. skälighetskriteriet - inte ansågs uppfyllda.
H.M. överklagade kronofogdemyndighetens beslut. Sedan tingsrätten förelagt H.M. att utveckla sin talan samt ange grunderna för sitt överklagande inkom denne den 22 januari 1996 med en skrift jämte bilagor. I skriften anförde han som skäl för sitt överklagande "och motivera detta bl.a. med nedanstående och ber att få närvara vid förhandlingen för att ytterligare klargöra min sak".
Södertälje tingsrätt (1996-02-01, rådmannen Anders Påhlman) lämnade - vid handläggning i parternas utevaro - överklagandet utan bifall.
H.M. överklagade tingsrättens beslut. I sin inlaga till hovrätten anförde han bl.a. följande. "Som skäl för överklagan hävdar jag att tingsrätten inte kan ha tagit del av allt material eftersom man bara följer kronofogdemyndighetens bedömning. Hade man kallat mig till förhandlingen hade jag på ett tydligt sätt kunnat förtydliga allting".
Svea hovrätt (1996-03-20, hovrättslagmannen Dag Victor, hovrättsrådet Jan-Olov Swahn, referent, och tf. hovrättsassessorn Lotta Gustavson) meddelade prövningstillstånd och undanröjde tingsrättens beslut och visade ärendet åter till tingsrätten för erforderlig behandling.
I sina skäl anförde hovrätten följande.
Av handlingarna i ärendet framgår att det varken hos kronofogdemyndigheten eller vid tingsrätten hållits någon förhandling. Enligt hovrättens mening kan H.M:s inlagor till tingsrätten och hovrätten inte tolkas på annat sätt än att han begärt att vid tingsrätten få framföra synpunkter i ärendet vid en muntlig förhandling. Hovrätten finner därför skäl att pröva frågan om tingsrätten förfarit riktigt då den avgjort ärendet utan att hålla muntlig förhandling.
Av 22 § andra stycket skuldsaneringslagen framgår att för tingsrättens handläggning av skuldsaneringsärenden gäller, om inte annat följer av skuldsaneringslagen, lagen (1946:807) om handläggning av domstolsärenden. I det nu överklagade ärendet har tingsrätten vid sin handläggning haft att tillämpa den sistnämnda lagen. I 4 § andra stycket i den lagen föreskrivs att rätten - om den finner att för ärendets prövning sökanden eller annan som ärendet angår bör höras muntligen - har att så snart det lämpligen kan ske utsätta "tid och ställe för förhandling inför rätten". Av tingsrättens beslut får anses framgå att rätten vid sin handläggning av ärendet inte funnit att H.M. borde höras muntligen.
Av betydelse i detta sammanhang är bestämmelsen i artikel 6 punkt 1 i Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna. Enligt den bestämmelsen föreligger i princip en rätt till muntlig förhandling när det gäller att pröva vad som i artikeln benämns som en persons civila rättigheter och skyldigheter. Vad som avses med detta begrepp har klargjorts i ett stort antal avgöranden av Europadomstolen. Mot bakgrund av dessa måste H.M:s talan anses röra en civil rättighet enligt konventionen.
Såsom framgår av ett flertal avgöranden av Högsta domstolen (NJA 1991 s. 188, 1992 s. 363 och 513, 1993 s. 109 och 111 samt 1994 s. 290) innebär den angivna konventionsbestämmelsen en rätt till muntlig förhandling, åtminstone i en instans och detta även om muntlig bevisning inte åberopas. Underlåtenhet att hålla sådan förhandling har i de nämnda rättsfallen föranlett Högsta domstolen att undanröja underinstansens avgörande.
Hovrätten finner att tingsrätten vid nu angivna förhållanden inte borde ha avgjort ärendet på handlingarna.