NJA 1992 s. 513
En exekutiv auktion har överklagats av gäldenären på bl a den grunden att ett högre pris kunnat uppnås. Av gäldenären i HovR:n gjord framställning om muntlig förhandling har ansetts böra bifallas,
För uttagande av statsverkets fordran på restförda skatter utmätte kronofogdemyndigheten i Örebro län den B.M.L. tillhöriga fastigheten (fastigheten, uteslutet här) i Örebro. Fastigheten såldes av kronofogdemyndigheten på exekutiv auktion d 2 juni 1992 för 600 000 kr.
B.M.L. anförde besvär i Svea HovR och yrkade att försäljningen skulle upphävas. Som grund för sitt yrkande anförde hon i huvudsak, att försäljningen hade skett till för lågt pris, att hon före auktionen hade förklarat att hon skulle kunna betala sina skulder inom rimlig tid samt att auktionen hade skett tidigare än kronofogdemyndigheten först hade angett.
B.M.L. begärde förhandling i HovR:n.
HovR:n (hovrättslagmannen Cars, hovrättsrådet Lampa, referent, och t f hovrättsassessorn Törnqvist) meddelade d 8 juli 1992 följande beslut: HovR:n, som ej finner skäl att hålla förhandling, lämnar besvären utan bifall.
B.M.L. anförde besvär och yrkade att HD skulle undanröja HovR:ns beslut och återförvisa målet till HovR:n för muntlig förhandling där.
B.M.L. begärde vidare, som hennes talan uppfattades, att få bo kvar på fastigheten till dess målet slutligen avgjorts.
HD
Riksskatteverket förklarade sig inte ha något att erinra mot att HD undanröjde det överklagade beslutet och förordnade om ny handläggning i HovR:n.
HD förordnade d 29 juli 1992 att vidare åtgärd för verkställighet av HovR:ns beslut inte fick äga rum till dess målet slutligen avgjorts eller annat föreskrivits.
Betänkande
Målet avgjordes efter föredragning.
Föredraganden, Revsekr Espmark, föreslog i betänkande följande beslut:
Domskäl
Skäl. B.M.L. har, som hon får uppfattas, till stöd för sin besvärstalan gjort gällande att försäljningen skett till ett alltför lågt pris; hon har också hävdat att oriktiga uppgifter från kronofogdemyndigheten legat till grund för HovR:ns beslut och att kronofogdemyndighetens handläggning av ärendet varit felaktig, bl a då hon inte givits tillfälle att inom rimlig tid betala sin skuld och då auktionen skett tidigare än kronofogdemyndigheten först angivit. Som grund för sin begäran att HovR:n skulle hålla muntlig förhandling har hon anfört att oklarheter måste utredas och begärt att HovR:n kallar henne och hennes make, vissa angivna tjänstemän vid kronofogdemyndigheten i Örebro län samt köparna vid den numera upphävda auktionen d 10 mars 1992.
Enligt 18 kap 1 § UB gäller att talan mot kronofogdemyndighets beslut skall föras i HovR:n genom besvär samt att, i den mån inte annat föreskrivs i nämnda kap, bestämmelserna i RB om fullföljd av talan i HovR:n och HD och om rättegången där skall tillämpas i utsökningsmål. Det innebär bl a att allmänna bestämmelser i RB är tillämpliga i sådana mål.
Av reglerna i 52 och 56 kap RB följer att förfarandet i besvärsmål i princip är skriftligt. Enligt 52 kap 10 § 1 st och 56 kap 12 § får dock förordnas om förhör, om det är nödvändigt för utredningen i målet att en part eller någon annan hörs muntligen. Frågan är hur dessa bestämmelser skall tillämpas i överklagade utsökningsmål. Det torde hitintills ha varit mycket sällsynt att förhör hållits i sådana mål.
Av intresse i detta sammanhang är artikel 6 punkt 1 i 1950 års europeiska konvention angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Enligt den bestämmelsen skall envar, när det gäller prövning av bl a hans civila rättigheter och skyldigheter, vara berättigad till rättegång inför domstol. Bestämmelsen omfattar fall av exekutiv försäljning av fast egendom på offentlig auktion, jämför NJA 1991 s 188 och den europeiska domstolens dom d 21 febr 1990, Serie A Vol 171, fallet Håkansson och Sturesson. Av den europeiska domstolens tillämpning av bestämmelsen på senare tid synes framgå att part som önskar muntlig förhandling i princip är berättigad till sådan, åtminstone i en instans. Kravet på muntlig förhandling väger särskilt tungt i mål som rör bevisfrågor, men rätten till förhandling gäller inte endast när muntlig bevisning skall upptas, se även HD:s avgöranden d 24 juni 1992, SÖ 309-311.
B.M.L. har med hänsyn härtill rätt till en muntlig förhandling i utsökningsmålet. Förhandlingen bör lämpligen äga rum i HovR:n. Målet skall därför återförvisas till HovR:n för ny handläggning. HovR:n får därvid ta ställning till i vilken mån den åberopade bevisningen skall tillåtas enligt 35 kap 7 § RB och till B.M.L:s yrkande i övrigt.
Av handlingarna i målet framgår att kronofogdemyndigheten vid fördelningssammanträde d 16 juli 1992 fann att köpeskillingen var betald och förklarade att fastigheten fick tillträdas av köparna. Eftersom köparna härigenom rättsligen tillträtt fastigheten är HD:s inhibitionsbeslut utan verkan för säljarens rätt att bo kvar och kan upphävas.
Domslut
HD:s avgörande. HD undanröjer HovR:ns beslut d 8 juli 1992 beträffande den exekutiva fastighetsförsäljningen och förordnar att ny handläggning skall äga rum i HovR:n.
HD upphäver beslutet d 29 juli 1992, varigenom förordnades att vidare åtgärd för verkställighet inte fick äga rum.
HD (JustR:n Knutsson, Bengtsson, Gad, Svensson, referent, och Danelius) fattade följande slutliga beslut:
Domskäl
Skäl. Enligt 18 kap 1 § UB gäller att talan mot kronofogdemyndighets beslut skall föras i HovR:n genom besvär samt att, i den mån inte annat föreskrivs i nämnda kap, bestämmelserna i RB om fullföljd av talan i HovR:n och HD och om rättegången där skall tillämpas i utsökningsmål.
Av reglerna i 52 och 56 kap RB följer att förfarandet i besvärsmål i princip är skriftligt. Enligt 52 kap 10 § 1 st och 56 kap 12 § får dock förordnas om förhör, om det är nödvändigt för utredningen i målet att en part eller någon annan hörs muntligen.
För tillämpningen av dessa bestämmelser i överklagade utsökningsmål har artikel 6 punkt 1 i 1950 års europeiska konvention angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna väsentlig betydelse. Enligt den bestämmelsen skall envar, när det gäller att pröva bl a hans civila rättigheter och skyldigheter, vara berättigad till rättegång inför domstol. Som HD nyligen utvecklat i mål av delvis liknande karaktär (beslut nr SÖ 309-311/1992 (* NJA 1992 s 363. *) ), synes av Europadomstolens tillämpning av bestämmelsen framgå att den som vill ha muntlig förhandling i princip anses berättigad därtill åtminstone i en instans; kravet på muntlig förhandling gör sig särskilt gällande beträffande bevisfrågor, men rätten därtill gäller inte endast då muntlig bevisning åberopas.
B.M.L:s talan i HovR:n grundades bl a på att det pris som uppnåddes vid den exekutiva auktionen inte hade bort godtas med hänsyn till att det var sannolikt att en avsevärt högre köpeskilling kunde uppnås. Denna talan hade inte prövats i lägre domstol efter muntlig förhandling och kunde inte anses uppenbart ogrundad. När hon i HovR:n hemställde om muntlig förhandling hade framställningen därför bort bifallas. Målet bör på grund härav återförvisas till HovR:n för ny handläggning.
Av handlingarna i målet framgår att köpeskillingen betalats och att kronofogdemyndigheten vid fördelningssammanträde d 16 juli 1992 förklarat att fastigheten fick tillträdas av köparna. HD:s därefter meddelade inhibitionsbeslut är därför utan betydelse för B.M.L:s rätt att bo kvar (jfr 12 kap 48 § 2 st UB). Beslutet bör därför upphävas.
Domslut
HD:s avgörande. HD undanröjer HovR:ns beslut och förordnar att ny handläggning skall äga rum i HovR:n.
HD upphäver beslutet d 29 juli 1992, varigenom förordnades att vidare åtgärd för verkställighet inte fick äga rum.
JustR Danelius tillade: Den rätt till domstolsprövning som behandlas i artikel 6 i den europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna innefattar i princip en rätt till muntlig förhandling vid domstol. Artikeln är - förutom på det straffrättsliga området - tillämplig på sådana förfaranden som gäller prövning av vad som i artikeln benämns civila rättigheter och skyldigheter ("civil rights and obligations", "droits et obligations de caractére civil"). Innebörden av detta begrepp har varit föremål för stor osäkerhet, vilken dock i väsentliga hänseenden skingrats genom en lång rad avgöranden av den europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna (Europadomstolen). I nu förevarande fall kan det knappast råda något tvivel om att den rätt som B.M.L. får anses ha gjort gällande, nämligen hennes rätt enligt 12 kap 40 § UB till att hennes fastighet inte skulle säljas till kraftigt underpris, utgör en sådan civil rättighet som omfattas av artikel 6 i konventionen.
För att artikel 6 skall vara tillämplig krävs också att det föreligger en tvist med avseende på den rättighet eller skyldighet som är i fråga. Detta har fastslagits av Europadomstolen under hänvisning särskilt till artikelns franska språkversion, i vilken det direkt talas om tvister ("contestations") med avseende på civila rättigheter och skyldigheter. Enligt domstolen förutsätts också att tvisten är reell och seriös ("The 'contestation' (dispute) must be genuine and of a serious character"; "La contestation doit être réelle et sérieuse"; se bl a domstolens dom d 23 okt 1985 i fallet Benthem, domstolens skriftserie A vol 97, punkt 32).
Även i utsökningsmål kan det otvivelaktigt uppkomma tvister om gäldenärers, borgenärers eller tredje mans rättigheter eller skyldigheter. Rättssäkerhetsgarantierna i artikel 6 i konventionen, inklusive rätten till muntlig förhandling inför domstol, blir då i princip tillämpliga. Europadomstolen har för övrigt i ett fall där det gällt att avgöra om förfarandet i ett skadeståndsmål slutförts inom skälig tid - vilket också är ett krav enligt artikel 6 - ansett sig böra ta hänsyn inte bara till den egentliga civilprocessen utan också till det följande verkställighetsförfarandet (domstolens dom d 26 okt 1988 i fallet Martins Moreira, domstolens skriftserie A vol 143, punkt 44).
Men någon rätt till muntlig förhandling kan inte heller i utsökningsmål föreligga annat än om den tvist som uppkommit är seriös. Så är inte fallet om de argument eller de invändningar som framförs är orimliga eller saknar rättslig relevans. Det undantag som gäller för sådana situationer torde dock med Europadomstolens synsätt böra ges en restriktiv tillämpning. Med avseende på utsökningsmål måste det också krävas att det är fråga om en ny tvist som uppkommit på verkställighetsstadiet och inte bara om ett upprepande av krav eller invändningar som redan framförts och prövats i det bakomliggande förfarande (civilprocess ed) varigenom en exekutionstitel kommit till stånd.
Av betydelse är också att Europadomstolen i ett mål avseende svenska förhållanden klargjort att det inte är nödvändigt för HovR att hålla muntlig förhandling i besvärsmål när detta inte har begärts av den berörda parten. En underlåtenhet att framställa en sådan begäran har av Europadomstolen tolkats som ett frivilligt avstående från muntlig förhandling (domstolens dom d 21 febr 1990 i fallet Håkansson och Sturesson, domstolens skriftserie A vol 171, punkt 67). Något brott mot artikel 6 kan därför inte anses föreligga när HovR i ett utsökningsmål där ingen begäran om muntlig förhandling framställts avgör målet efter ett rent skriftligt förfarande.
När de angivna principerna tillämpas på nu förevarande mål måste först konstateras, att det rör sig om en tvist som uppkommit på verkställighetsstadiet. Eftersom den ståndpunkt som intagits av B.M.L. inte kan betraktas som orimlig, hade hon enligt artikel 6 i konventionen rätt att framlägga sin sak inför HovR:n vid en muntlig förhandling. Hennes begäran om en sådan förhandling hade därför bort tillmötesgås.