RH 1996:9
En part i ett indispositivt tvistemål har ansetts sakna rätt att överklaga ett beslut varigenom tingsrätt ogillat en begäran om att motpartens ombud och biträde enligt rättshjälpslagen skulle avvisas.
C.B. väckte vid Linköpings tingsrätt talan gentemot A.S. angående bl.a. vårdnad om barn. I samband med skriftligt svaromål ingav A.S. fullmakt för advokaten J.D.. att uppträda som ombud för henne samtidigt som hon ansökte om allmän rättshjälp i angelägenheten med J.D.. som biträde.
Tingsrätten beviljade A.S. allmän rättshjälp och förordnade J.D. som biträde enligt rättshjälpslagen. C.B. begärde därefter att tingsrätten skulle avvisa J.D. som såväl ombud som biträde för A.S.. I det överklagade beslutet anförde tingsrätten med hänvisning till 12 kap. 5 § rättegångsbalken att det saknades skäl att avvisa J.D. som ombud för A.S. och ogillade C.B:s yrkande härom.
C.B. fullföljde i hovrätten sitt yrkande att svarandens ombud och biträde enligt rättshjälpslagen J.D. skulle avvisas.
Göta hovrätt (1996-01-23, hovrättsråden Johan Stenberg och Hans Träff, referent, samt hovrättsassessorn Aleksander Cronenberger) avvisade C.B:s överklagande och uttalade : Enligt 12 kap. 5 § rättegångsbalken skall rätten avvisa ett ombud om denne visar oredlighet, oskicklighet eller oförstånd eller eljest finnes olämplig. I huvudsak samma förutsättningar gäller för att entlediga ett rättshjälpsbiträde enligt 21 § 1 st rättshjälpslagen. Rätten har att självmant ta upp en sådan fråga så snart det framkommer anledning till det.
Fråga är i hovrätten i första hand om C.B. har rätt att överklaga tingsrättens beslut. - Enligt 49 kap. 5 § 1 p rättegångsbalken får ett beslut av tingsrätten att ogilla ett yrkande om avvisande av ett ombud eller biträde överklagas särskilt. Rättegångsbalken innehåller dock inte någon regel om vem som har rätt att göra ett sådant överklagande. Enligt allmänna rättsgrundsatser får ett beslut överklagas endast av den vars rätt berörs av detta. Det förutsätts också att avgörandet från rättslig synpunkt innebär en nackdel för honom. - I rättsfallet NJA 1983 s. 200 fann Högsta domstolen att åklagare inte hade behörighet att överklaga beslut i fråga om återkallande av förordnande som offentlig försvarare. Rättsfallet föranledde bl.a. införandet av lagen (1985:400) om behörighet för justitiekanslern att överklaga vissa beslut enligt rättegångsbalken. I förarbetena berördes inte frågan om annans talerätt i försvararfrågor (jfr prop. 1984/85:178 s. 41 ff). I linje med den ståndpunkt som har intagits när det gäller åklagarens talerätt i försvararfrågor ansåg Högsta domstolen i rättsfallet NJA 1994 s. 126 att målsägande inte hade rätt att överklaga ett beslut som rörde val av offentlig försvarare.
Tingsrättens beslut att pröva lämpligheten av J.D. som ombud/biträde åt C.B:s motpart kan inte anses direkt beröra C.B:s rätt. Han bör på grund härav, i enlighet med de grunder som tillämpats ifråga om åklagare och målsägande i nämnda rättsfall, inte tillerkännas rätt att överklaga beslutet. Hans överklagande skall därför avvisas.