RH 1997:101

R.A. åtalades vid Helsingborgs tingsrätt för grov varusmuggling och grovt narkotikabrott: R.A. har den 12 augusti 1997 olovligen innehaft och till riket via Helsingborg insmugglat 397,3 gram amfetamin. Smugglingen har upptäckts i samband med tullkontroll.

Helsingborgs tingsrätt (1997-09-03, rådmannen Hugo Melander samt nämndemännen Bengt Olsson, Siv Olsson och Britt Rönn) dömde R.A. för försök till varusmuggling enligt 3 § och 8 § första stycketvarusmugglingslagen och 23 kap. 1 § brottsbalken samt för grovt narkotikabrott till fängelse. Tingsrätten anförde i domskälen bland annat att R.A. har uttagits för visitation när han passerat tullområdet och där befunnits medföra narkotikan varför han skall dömas för försök till varusmuggling, grovt brott.

Både åklagaren och R.A. överklagade tingsrättens dom med yrkanden i påföljdsdelen. Åklagaren yrkade också att hovrätten skulle döma R.A. för fullbordat varusmugglingsbrott.

Hovrätten över Skåne och Blekinge (1997-11-04, hovrättsrådet Björn R. le Grand referent, adjungerade ledamoten rådmannen Cecilia Gilljam, hovrättsassessorn Bo-Göran Ohlsson samt nämndemännen Curt Carping och Åke Sundkvist) fastställde tingsrättens domslut.

Hovrätten anförde i domskälen följande.

R.A. ankom till Helsingborg med färja från Danmark. I Helsingborg är anordnat ett s.k. tullfilter för de resande. Filtret består av två gångar. Den ena är märkt med en röd skylt och avsedd för resande som har något att anmäla ("röd gång"). Den andra är märkt med en blå skylt och avsedd för resande från annat EU-land som inte har något gods att anmäla ("blå gång"). R.A. valde den blå gången. Han stoppades i denna och visiterades varvid amfetaminet påträffades.

Åklagaren har till stöd för sitt yrkande om att varusmugglingsbrottet skall bedömas som fullbordat anfört att fullbordanspunkten inträtt redan då R.A. valde blå gång i stället för den röda.

Med försök till brott avses att någon har påbörjat utförandet av brottet. För att brottet skall anses fullbordat krävs att alla rekvisiten (förutsättningarna) som anges i straffbudet är uppfyllda.

I fråga om otillåten införsel av narkotika gäller 1 § lagen om straff för varusmuggling. Såvitt nu är aktuellt krävs för att brottet skall vara fullbordat att gärningsmannen utan att ge det tillkänna inför narkotikan. Närmare bestämt gäller frågan om varusmugglingsbrottet fullbordats eller inte i själva verket om R.A. skall anses ha fört in narkotikan eller inte.

När det gäller resande, dvs. människor som kommer till landet med t.ex. färja från utlandet, har sedan lång tid tillbaka passage av ett tullfilter enligt det s.k. röd-gröna systemet använts. Det innebar att den resande skulle välja mellan att passera i röd gång, om han medförde varor att förtulla, eller grön gång, om han inte medförde varor utöver vad han tullfritt fick införa. Först när den resande passerat den röda gångens slut utan att ge allt tullpliktigt till känna eller passerat den gröna gångens slut ansågs han ha infört varorna och varusmugglingsbrottet således ha fullbordats. För en redovisning av praxis och förarbeten kan hänvisas till Suzanne Wennberg, Försök till brott, Stockholm 1985 s. 204 ff. Här kan även nämnas NJA 1975 s. 776.

Att en resande som ertappas vid tullkontrollen inte hade gjort sig skyldig till fullbordat brott utan enbart försök synes därefter knappast ha ifrågasatts. Se t.ex. NJA 1989 s. 456 (särskilt s. 460x).

Att i fråga om resandetrafiken av en resande medfört resgods inte var att anse som infört i varusmugglingslagens mening förrän tullkontrollen hade passerats var också en av utgångspunkterna för 1986 års varusmugglingsutredning. I betänkandet Smuggling och tullbedrägeri (SOU 1991:84) föreslog utredningen att straffbudet för införsel av narkotika skulle tas in i narkotikastrafflagen. Utredningen föreslog också att en särskild regel om när införsel skulle anses ha skett skulle tas in i varusmugglingslagen. Se betänkandet s. 243, 247, 258 f, 287, 451, 459y och 540.

Varusmugglingsutredningens förslag ledde inte till lagstiftning, bl.a. på grund av att det kort efter det att utredningens arbete var avslutat blev aktuellt med ett svenskt medlemsskap i EU. Delar av förslaget togs emellertid upp av EU-gränskontrollutredningen. Den hade tillsatts för att utreda bland annat nya former för narkotikabekämpning i ett EU- perspektiv. Utredningens uppgift var att se över frågor som hänger samman med passage av den s.k. inre gränsen, dvs. gränsen mellan Sverige och ett annat EU-land. I sitt betänkande Skyddet vid den inre gränsen (SOU 1994:131) föreslog utredningen en särskild lag som vid sidan av varusmugglingslagen skulle reglera frågor om restriktioner för införsel och utförsel: lag om straff för olovlig införsel eller utförsel över EU- gräns. Lagen skulle gälla bland annat narkotika. En särskild bestämmelse om när olovlig införsel skulle anses vara fullbordad tog utredningen, i huvudsaklig överensstämmelse med varusmugglingsutredningens förslag, in i sitt lagförslag. Se betänkandet s. 226m, 287 f, 291 och 294 f.

EU-gränskontrollutredningens förslag kunde inte läggas till grund för lagstiftning redan vid Sveriges inträde i EU den 1 januari 1995. I stället tillkom en ny tullag (1994:1550), som gäller tullförfarandet vid den yttre gränsen, dvs. Sveriges gräns mot land som inte ingår i EU. Samtidigt upphävdes 1987 års tullag (1987:1065). När det gäller narkotika fick emellertid bestämmelserna om anmälningsskyldighet i 1987 års tullag stå kvar, se punkt 4 i övergångsbestämmelserna till tullagen (1994:1550). Se vidare prop. 1995/96:166 s. 21.

EU-gränskontrollutredningens förslag togs sedan till viss del upp i det lagstiftningsärende som resulterade i lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen. I ärendet (se prop. 1995/96:166) valde lagstiftaren att inte ändra straffbestämmelserna i varusmugglingslagen. En översyn av varusmugglingslagen ansågs kräva ytterligare utredning (a. prop. s. 41y). Den nya lagen bygger – liksom tidigare lagstiftning – på en anmälningsskyldighet för den som utan tillstånd inför narkotika. Generaltullstyrelsen har i en anslutande förordning (SFS 1996:702) bemyndigats att meddela närmare bestämmelser om hur anmälningsskyldigheten skall fullgöras. Enligt 3 § andra stycket Generaltullstyrelsens tillämpningsföreskrifter (TFS 1996:21) skall den som medför bl.a. narkotika på tullplats där särskilt tullfilter anordnats anmäla sig vid tullexpedition som markerats med skylt med röd punkt och texten "Varor att deklarera". Olovlig införsel av narkotika bestraffas enligt varusmugglingslagen. Som angetts i det föregående skedde inte någon ändring av varusmugglingslagen.

Till ytterligare belysning av hur rättsläget uppfattades i frågan om fullbordanspunkten kan nämnas följande. I samma lagstiftningsärende ändrades även lagen (1994:1565) om beskattning av privatinförsel av alkoholdrycker och tobaksvaror från land som är medlem i Europeiska unionen. Lagen stadgar anmälningsskyldighet för vissa fall. Den som för in en vara för vilken skatt skall betalas enligt lagen skall, när inresan sker där bemannad tullplats finns, anmäla detta till Tullverket vid införseln, 5 §. Underlåtelse att anmäla beläggs med straffansvar i lagens 9 §. Ansvarsregeln tillkom i lagstiftningsärendet. Lagrådet pekade i anslutning till ansvarsregeln på uttalandena i förarbetena till varusmugglingslagen och påpekade att om någon blir ertappad vid tullkontroll innan kontrollstället har passerats, det inte kommer att finnas förutsättningar för straff (a. prop. s. 160). Den ståndpunkten accepterades under det fortsatta lagstiftningsarbetet (a. prop. s. 44m).

De ändringar som skett i tullagstiftningen vid Sveriges inträde i EU bör således inte anses ha medfört en tidigareläggning av fullbordanspunkten vid olovlig införsel av narkotika som en resande för med sig in i tullfilter.

R.A:s införsel av narkotikan avbröts under pågående tullkontroll. Som tingsrätten funnit skall han därför dömas för försök till varusmugglingsbrottet.

Målnummer B 804/97