RH 2004:41

A.D. yrkade vid tingsrätten att U.J. skulle förpliktas att till henne utge 25 miljoner kr jämte ränta. Som grund för käromålet åberopade A.D. att U.J. i en revers den 11 oktober 2001 hade förbundit sig att senast den 31 oktober 2001 utge det yrkade beloppet till A.D. under förutsättning att hon dessförinnan hade låtit abortera de tvillingfoster som hon bar på och att A.D. den 12 oktober 2001 hade genomfört aborten.

U.J. invände att den revers som A.D. grundade sin påstådda fordran på inte var av karaktär att kunna prövas rättsligt, eftersom den stred mot goda seder. U.J. yrkade därför i första hand att A.D:s talan skulle avvisas. I andra hand bestred U.J. bifall till A.D:s talan. Till stöd för bestridandet åberopade han bl.a. att A.D. inte hade genomfört någon abort och att reversens villkor för betalning således inte var uppfyllt.

A.D. bestred bifall till U.J:s avvisningsyrkande och åberopade därvid bl.a. att ett avvisande av hennes talan skulle strida mot artikel 6 i Europakonventionen.

Stockholms tingsrätt (2003-04-03, chefsrådmannen Leif Carbell, referent, rådmannen Mats Dahl och t.f. rådmannen Birgitta Bylund Uddenfeldt) lämnade U.J:s avvisningsyrkande utan bifall och anförde följande.

En i målet omtvistad fråga är huruvida det avtal, som föranlett skuldebrevets utfärdande, äger giltighet, eller - till följd av att det strider mot goda seder - ska med tillämpning av rättsgrundsatser om pactum turpe befinnas ogiltigt. Att så kommer att ske kan dock - åtminstone för närvarande - inte anses uppenbart. Det är ett civilrättsligt spörsmål som får avgöras senare efter prövning i sak, sedan eventuell bevisning förebringats av parterna. Skulle tingsrätten därvid finna att avtalet är ogiltigt på den grund som åberopats, bör käromålet sålunda då ogillas, inte avvisas, eftersom ett sådant avgörande grundas på en civilrättslig bedömning av själva saken och inte avser en prövning av huruvida processuella förutsättningar för en sådan sakprövning överhuvud föreligger.

U.J. överklagade tingsrättens beslut och yrkade att hovrätten skulle avvisa A.D:s talan.

A.D. bestred bifall till U.J:s ändringsyrkande.

Parterna åberopade och vidareutvecklade vad de anfört vid tingsrätten.

Svea hovrätt (2004-04-20, hovrättspresidenten Johan Hirschfeldt, hovrättslagmannen Magnus Göransson samt hovrättsråden Kristina Boutz och Christina Jacobsson, referent) avvisade A.D:s käromål.

I sina skäl anförde hovrätten följande.

A.D:s käromål grundar sig på en revers. Enligt den förband sig U.J. att senast den 31 oktober 2001 betala 25 miljoner kr till A.D. under förutsättning att hon dessförinnan genomfört abort av de tvillingfoster hon bar på. Frågan i målet är om den åberopade reversen är av sådant slag att A.D. skall vägras domstolsprövning av sitt anspråk.

Av rättspraxis framgår att en talan i anledning av en tvist om ett avtal i undantagsfall kan avvisas, därför att sökandens anspråk inte sanktioneras av rättsordningen och domstolen av denna anledning vägrar att ta befattning med det framställda yrkandet. En avvisning på sådan grund förutsätter att avtalets innehåll är av otillbörlig karaktär och att detta uppenbart framgår antingen av grunderna för yrkandet eller av utredningen i målet. Som ytterligare förutsättning för att talan skall kunna avvisas gäller, att det måste stå klart att avtalet är ogiltigt och saknar rättsverkan, därför att det strider mot lag eller goda seder (se NJA 1992 s. 299 och NJA 1997 s. 93).

I svensk rätt saknas allmänna regler om ogiltighet av avtal som strider mot lag eller goda seder. Det har i stället överlämnats till domstolarna att efter omständigheterna i det särskilda fallet avgöra om ett avtal skall anses ogiltigt enligt allmänna rättsgrundssatser och svensk rätt har därvid intagit en liberal hållning till avtal som strider mot lag eller goda seder (se Axel Adlercreutz, Avtalsrätt I, 12 uppl. 2002, s. 287 f.). Frågan huruvida ett sådant avtal är ogiltigt får avgöras i varje uppkommande typfall efter en analys av syftet med förbudet, konsekvenserna av en ogiltighetspåföljd och behovet av en sådan påföljd (se Kurt Grönfors, Avtalslagen, 3 uppl. 1995, s. 181, samt - beträffande överträdelser av lagregler - NJA 1997 s. 93 och 2002 s. 322).

Det finns inte i abortlagen (1974:595) eller eljest i svensk lagstiftning någon uttrycklig bestämmelse som förbjuder avtal om avbrytande av havandeskap mot ersättning. Den överenskommelse som A.D. och U.J. har träffat och som kommit till uttryck i den utfärdade reversen strider således inte mot någon lagregel. Frågan är i stället om överenskommelsen står i strid med vedertagna moralnormer och goda seder på ett sätt som gör att den också får anses ogiltig och inte skall åtnjuta rättsordningens skydd.

Den abortlagstiftning som gäller nu bygger på den grundläggande tanken att en kvinna har en principiell rätt att själv välja om hon vill fullfölja en graviditet eller avbryta den. Emellertid är också det livsdugliga fostrets rätt till liv ett enligt lagstiftningen erkänt intresse. Lagstiftningen speglar därmed en konflikt mellan kvinnans intressen och fostrets intressen när frågan om att avbryta ett havandeskap aktualiseras. Den kvinna som överväger om hon skall genomföra en abort ställs inför en svår beslutssituation och hon måste ta personlig ställning till hur hon ser på denna intressemotsättning. Det ter sig helt främmande ur ett etiskt perspektiv och i strid med de värderingar som ligger till grund för lagstiftningen att låta en fråga om ekonomisk ersättning för ingreppet få inverka på det val som kvinnan måste göra.

Det finns i annan lagstiftning uttryck för näraliggande värderingar. I 4 kap. 6 § andra stycket föräldrabalken stadgas att adoptionsansökan inte får bifallas, om det från någon sida har getts eller utlovats ersättning eller om det har avtalats om bidrag till barnets underhåll. I samma paragrafs tredje stycke stadgas också att ett avtal om ersättning är utan verkan. I förarbetena till lagen (1995:831) om transplantation m.m. talas om en självklar och grundläggande etisk princip om att en människas kroppsliga integritet inte får göras till föremål för köpslående (se prop. 1994/95:148 s. 51 f.). Denna princip har kommit till direkt uttryck i 15 § transplantationslagen, som förbjuder kommersiell hantering av biologiskt material. Den finns för övrigt uttryckt även i den s.k. bioetikkonventionen (se betänkandet Genetik, integritet och etik, SOU 2004:20, s. 91 ff. och 343 ff.).

En prövning av A.D:s anspråk, som avser en ersättning för avbrytande av havandeskapet, skulle således innebära att rättsordningen medverkade till att de etiska och medicinska överväganden som bör föregå ett beslut om utförande av abort reducerades till en fråga om ekonomisk ersättning för själva ingreppet. En sådan ordning är inte förenlig med de grundläggande etiska värden som svensk rätt vilar på.

Mot bakgrund av det anförda får det enligt hovrättens mening anses uppenbart att den revers som A.D. har åberopat till stöd för sitt anspråk är av otillbörlig karaktär samt att reversen är ogiltig och saknar rättsverkan därför att den strider mot goda seder. Det förhållandet att U.J. har bestritt att förutsättningen för betalningsskyldighet är uppfylld föranleder inte någon annan bedömning av frågan om saken skall tas upp till prövning. På grund härav, och då A.D:s talan inte avser en reell och seriös tvist och således inte omfattas av rätten till domstolsprövning enligt artikel 6 i Europakonventionen, skall A.D:s käromål avvisas.

Målnummer Ö 3240-03