RH 2005:75

Parkeringsbolaget Carpark AB (bolaget) yrkade i ansökan om betalningsföreläggande att H.F. skulle betala ett kapitalbelopp om 300 kr samt därutöver inkassokostnad och rättegångskostnader. Sedan H.F. erlagt viss betalning frånföll bolaget yrkandet avseende kapitalbeloppet och del av inkassokostnaden men vidhöll yrkandet i övrigt. H.F. bestred bolagets yrkanden varför målet, på bolagets begäran, överlämnades till tingsrätten för fortsatt handläggning.

Till stöd för sin talan anförde bolaget i huvudsak följande. Bolagets ursprungliga fordran avsåg kontrollavgift för H.F:s fordon som den 4 november 2004 mellan kl. 10.55 och 11.06 var uppställt på tomtmark Södertörns högskola/SJ, Huddinge, i strid mot där gällande parkeringsbestämmelser. Området var vid nämnda tidpunkt uppskyltat i enlighet med 3 § lagen (1984:318) om kontrollavgift vid olovlig parkering. Anledningen till debiteringen var att fordonet inte var parkerat inom markerad plats. Av parkeringsvakt utfärdad betalningsanmaning, med uppgift om anledningen till debiteringen, kvarlämnades vid tillfället fastsatt på fordonets vindruta. H.F. ansvarar i egenskap av registrerad ägare för att kontrollavgiften betalas. Förutom betalningspåminnelse av den 17 november 2004, med förfallotid tio dagar därefter, har H.F. den 30 november 2004 tillsänts inkassokrav, med förfallotid åtta dagar därefter. Ingen av dessa försändelser har kommit i retur, varför bolaget gjort vad som ankommit på det innan rättsliga åtgärder vidtogs. H.F:s betalning till bolaget av kontrollavgiften och del av inkassokostnaden har bokförts på bolagets konto den 20 december 2004, d.v.s. efter att ansökan om betalningsföreläggande ingetts. Något meddelande om att betalning var på väg har inte tillställts bolaget. H.F. skall följaktligen ersätta bolaget för dess uppkomna kostnader.

H.F. bestred käromålet och anförde till stöd för sitt bestridande i huvudsak följande. Han befann sig i Kanada under perioden den 18 oktober till den 5 november 2004 och det aktuella fordonet var då parkerat på Åbrodsvägen i Hässelby. Han hade nycklarna till fordonet med sig till Kanada och ingen annan hade tillgång till fordonet. Den 19 november 2004 reste han utomlands igen och när han återkom till Sverige den 3 december 2004 mottog han en betalningspåminnelse om 450 kr avseende kontrollavgift. Hans skriftliga begäran den 6 december 2004 till bolaget om underlag för den påstådda fordran besvarades inte. För att undvika betalningsanmärkning betalade han den 19 december 2004 det i betalningspåminnelsen angivna beloppet om 450 kr till bolaget. Hans avsikt var att efter betalningen överklaga kontrollavgiften. Påföljande dag mottog han ett brev från kronofogdemyndigheten. Han var då mycket sjuk i hjärnhinneinflammation.

Bolaget åberopade som skriftlig bevisning kopia av betalningsanmaningen medan H.F. som skriftlig bevisning åberopade bl.a. kopior av flygbiljetter avseende resa tur och retur mellan Kanada och Sverige.

Huddinge tingsrätt (2005-07-15, tingsfiskalen Christina Berg) ogillade käromålet och anförde följande.

Enligt huvudregeln i 7 § första stycket lagen (1984:318) om kontrollavgift vid olovlig parkering svarar fordonets ägare och förare solidariskt för att kontrollavgiften betalas. I målet synes ostridigt att H.F. var ägare till det aktuella fordonet vid tidpunkten för den av bolaget påstådda parkeringsöverträdelsen. H.F. har dock bestritt att fordonet varit parkerat på den aktuella platsen. Han har anfört att fordonet vid tillfället var parkerat på en helt annan plats samt att han själv befann sig utomlands och att ingen annan hade tillgång till fordonet. Uppgiften i den av bolaget utfärdade betalningsanmaningen avseende fordon, plats, tid och överträdelse överensstämmer med vad bolaget gjort gällande till stöd för sin talan. Vad H.F. anfört till stöd för sitt bestridande är emellertid inte av beskaffenhet att enbart på grund av uppgifterna i betalningsanmaningen lämnas utan avseende. Vid sådant förhållande kan inte bolaget anses ha visat att påstådd parkeringsöverträdelse har ägt rum. Mot bakgrund härav, och då H.F. klargjort att hans betalning av kapitalbeloppet m.m. den 20 december 2004 inte skett på grund av medgivande, skall bolagets yrkande om kostnader lämnas utan bifall.

Bolaget överklagade tingsrättens dom och yrkade bifall till dess vid tingsrätten förda talan samt yrkade ersättning för sina rättegångskostnader vid kronofogdemyndigheten och i hovrätten.

H.F. bestred ändring.

Till stöd för sin talan åberopade och vidareutvecklade parterna samma grunder och omständigheter - samt åberopade samma skriftliga bevisning - som vid tingsrätten.

Svea hovrätt (2005-12-02, hovrättsråden Kerstin Frideen och Linda Hallstedt samt tf. hovrättsassessorn Henrik Fieber, referent) biföll bolagets yrkande om ersättning för inkassokostnad och rättegångskostnader vid kronofogdemyndigheten men ogillade bolagets yrkande om ersättning för rättegångskostnader i hovrätten. I sina domskäl anförde hovrätten bl.a. följande.

Den bevisning som H.F. har åberopat hänför sig uteslutande till var han själv har befunnit sig vid den i målet aktuella tidpunkten. Han har däremot inte åberopat någon bevisning för att bilen vid denna tidpunkt befunnit sig på den plats som han gjort gällande. Den betalningsanmaning som bolaget har åberopat måste i detta läge tillerkännas sådant bevisvärde att parkeringsöverträdelsen - trots H.F:s invändning - är styrkt (jfr NJA 2001 s. 889).

H.F. har sålunda varit skyldig att betala kontrollavgiften till bolaget. Därmed är han skyldig att betala ersättning för bolagets inkassokrav. Efter betalningen från H.F. återstår yrkade 10 kr.

Vid denna utgång är H.F. också skyldig att ersätta bolaget för rättegångskostnader. Bolaget har yrkat ersättning för rättegångskostnader dels i mål om betalningsföreläggande med 640 kr, varav 300 kr för ansökningsavgift och 340 kr för ombudsarvode, dels i hovrätten med 1 260 kr avseende rättslig rådgivning.

Enligt 18 kap. 8 a § andra stycket 1 rättegångsbalken får ersättning för rättegångskostnad - i mål som det nu är fråga om och såvitt nu är av intresse - inte avse annat än kostnad för rättslig rådgivning under en timme vid ett tillfälle för varje instans och med belopp som motsvarar högst den ersättning som betalas för rådgivning enligt rättshjälpslagen (1996:1619) under en timme. Vidare utgår ersättning, enligt paragrafens fjärde stycke, endast i den mån kostnaden varit skäligen påkallad för tillvaratagande av partens rätt. Härutöver ersätts kostnader i målet om betalningsföreläggande enligt de kostnadsregler som gäller för sådana mål.

Huvudregeln är således att den vinnande parten inte får ersättning för ombudsarvode. Part har dock en begränsad möjlighet att få ersättning för de kostnader för rättslig rådgivning som uppkommer när han vänder sig till en advokat eller annan jurist för att få råd framförallt angående det materiella rättsläget. Vad däremot gäller själva processföringen får parten i dessa mål tillräckligt bistånd genom rättens materiella processledning (jfr prop. 1986/87:89 s. 68 ff.). I förarbetena till den s.k. småmålslagen, vars kostnadsregel den nuvarande regleringen är baserad på, anförde departementschefen bl.a. att ”många parter, särskilt större företag, som regel har tillgång till personal som på egen hand kan utföra de uppgifter som krävs inom det förenklade förfarandet. I sådana fall skall givetvis rådgivningskostnad inte ersättas” (se NJA II 1973 s. 765). Att märka är att enligt småmålslagen, endast rådgivning enligt den dåvarande rättshjälpslagen (1972:429) var en ersättningsgill rättegångskostnad medan det numera inte finns något formellt hinder mot att ett bolag får ersättning för en kostnad som har uppstått i och med att bolaget vänt sig till en utomstående med begäran om hjälp (se Peter Fitger, Rättegångsbalken, s. 18:47; jfr om äldre rätt RH 11:81 och 21:82). Ett behov härför skall dock fortfarande ha förelegat.

Detta mål har rört frågor som rutinmässigt uppkommer i mål om kontrollavgift och med vilka ett stort parkeringsbolag får anses vara väl förtroget. Något behov av rättslig rådgivning i hovrätten har därmed inte förelegat för bolaget varför kostnaden härför inte har varit skäligen påkallad för tillvaratagande av bolagets rätt. Bolaget skall därför inte tillerkännas ersättning för rättegångskostnader utöver de som uppstod i målet om betalningsföreläggande.

Målnummer FT 6341-05