lagen.nu

RH 2009:95

I mål om försäkringsersättning avseende bilolycka på tävlingsbana uppkommer fråga om innebörden av uttrycket ”inhägnat tävlingsområde” i 1 § trafikskadelagen. Även fråga om villkorstolkning mot bakgrund av förklarande besked som lämnats av försäkringsbolaget.

U.K. köpte en fabriksny Porsche 911 GTR RS av 2004 års modell, som han lät helförsäkra i Trygg-Hansa Försäkrings AB (Trygg-Hansa). I april 2004 deltog U.K. med nämnda bil i en förarutbildning på Nürburgring, Tyskland, anordnad av företaget Scuderia Hanseat. Den 24 april 2004 totalförstördes U.K:s bil under avslutningsmomentet i utbildningen. Hastigheten var vid tillfället 120-130 km/h. U.K. deltog den 10-13 juli 2004 i en tävling på Nürburgring, ett 24-timmars lopp, då med en annan bil. U.K. har sedan en längre tid varit aktiv inom föreningen Porsche Club Sverige som på olika banor i Sverige arrangerar s.k. banmöten för sina medlemmar. Före olyckskörningen hade Porsche Club Sverige år 2001 och 2003 haft kontakt med Trygg-Hansa för att diskutera innebörden av bolagets försäkringsvillkor. År 2003 var U.K. den som representerade Porsche Club Sverige. Efter händelsen i april 2004 lämnade U.K. in en skadeanmälan. Trygg-Hansa avslog kravet på försäkringsersättning. U.K:s anmälan prövades i Försäkringsnämnden, som fann att Trygg-Hansa var berättigat att avböja kravet.

Tvisten i målet gällde om skadorna omfattades av U.K.s försäkring, som bestod av två moment: en trafikförsäkring och en vagnskadeförsäkring. För trafikförsäkringen aktualiserades undantaget i 1 § första stycket p. 2 trafikskadelagen (1975:1410):

Lagen tillämpas dock ej på . . . motordrivet fordon när det användes för tävling, träning, övningskörning, uppvisning eller liknande ändamål inom inhägnat tävlingsområde.

När det gäller vagnskadeförsäkringen aktualiserades följande undantag i villkoren:

Försäkringen gäller inte . . .

2) för skada som skett när fordonet använts inom inhägnat tävlingsområde.

3) om händelsen inträffat under tävling med fordonet, träning för sådan tävling eller vid hastighetskörning under tävlingsliknande former, såvida inte särskilt avtal träffats.

Värmlands tingsrätt

Tingsrätten (rådmännen Lennart Furufors, Mikael Swahn och Staffan Peterson) anförde i dom den 17 november 2008 bland annat följande.

YRKANDEN M.M.

U.K. har yrkat förpliktande för Trygg-Hansa att till honom betala 1 232 688 kr mot att bolaget samtidigt erhåller äganderätten till kvarvarande delar av den bil som tvisten rör. På beloppet 1 232 688 har yrkats ränta enligt 6 § räntelagen från den 1 januari 2005 till dess betalning sker.

Trygg-Hansa har bestritt yrkandet. Bolaget har hävdat att bilens marknadsvärde i oskadat skick vid tiden för händelsen var 1 050 000 kr. I övrigt har yrkade delbelopp och ränta vitsordats som skäliga i och för sig.

U.K. har som grund för käromålet angett följande.

U.K. har vid körning den 24 april 2004 på den s.k. Nordslingan i Nürburgring, Tyskland, skadat sin bil, en Porsche 911 GTR RS, vid en förarutbildning arrangerad av företaget Scuderia Hanseat. U.K:s bil är försäkrad hos Trygg-Hansa och det föreligger ersättningsgill skada som Trygg-Hansa är skyldigt att ersätta.

Skadan uppgår till 1 232 688 kr och är hänförlig till följande poster.

a) Totalförstörd bil, värderingsintyg oskadad 1 200 000 kr

b) Bärgning från olycksplatsen, flyttning till ny plats och härbärgering av bilen 8 688 kr

c) Skador på vägräcken vid olycksplatsen 18 546 kr

d) Hjälm 1 000 kr

e) Läkarkostnader 254 kr

f) Extrakostnad för bilsläpkärra vid hämtning av bilen i Tyskland 4 200 kr

Trygg-Hansa har som grunder för svaromålet angett följande.

När det gäller personskada och sakskada som har drabbat tredje man, utesluter 1 § första stycket 2 trafikskadelagen försäkringsskydd. Det görs gällande att körningen har varit tävling, träning, övningskörning eller liknande ändamål - dock inte uppvisning - samt att Nürburgring- banan utgör inhägnat tävlingsområde.

Vad avser skador på fordonet, gäller inte försäkringen skada som har inträffat när fordonet har använts inom inhägnat tävlingsområde (punkt 2 i villkoren). Inte heller gäller försäkringen om trafikolyckan inträffat under tävling, träning för tävling eller vid hastighetskörning under tävlingsliknande former (punkt 3 i villkoren), såvida inte särskilt avtal har träffats. Sådant avtal har inte träffats.

U.K. har till bemötande av Trygg-Hansas bestridandegrunder anfört följande.

I första hand hävdas att Trygg-Hansa har bundit upp sig mot U.K. via ett brev daterat den 5 juni 2001 undertecknat av i bolaget anställda A.S. I brevet anges tre kriterier då körutbildning omfattas av försäkringsskyddet i trafikskadelagen: Fortbildningen ska vara organiserad och ledd av instruktör; det får inte förekomma någon form av tidtagning; och det får inte förekomma s.k. friåkning, där flera fordon släpps iväg på en gång. I det aktuella fallet har utbildningen varit instruktörsledd och det har varken förekommit tidtagning eller friåkning.

I andra hand görs gällande att villkoren i Trygg-Hansas vagnskadeförsäkring och det nämnda undantaget i trafikskadelagen inte är tillämpliga. Nürburgring-banan utgör inte ”inhägnat tävlingsområde”, vilket är ett rekvisit enligt både lagen och punkt 2 i villkoren. Deltagande i förarutbildningen har inte heller varit sådan användning av fordonet som avses i trafikskadelagen och punkt 3 i försäkringsvillkoren. Försäkringen gäller alltså fullt ut.

Trygg-Hansa har häremot anfört följande.

När det gäller U.K:s åberopande av brevet som A.S. har undertecknat, gör Trygg-Hansa gällande att den förklaringen inte har riktats mot U.K. och att den därför inte är en del i avtalsförhållandet mellan Trygg-Hansa och U.K. De tre kriterierna gäller endast då Porsche Club Sverige är arrangör. Även om kriterierna skulle vara tillämpliga, gäller inte försäkringen. Det aktuella momentet i utbildningen då olyckan inträffade var inte lett av instruktör. Vidare är utbildningspasset att jämställa med friåkning. Även om regelrätt tidtagning inte har skett, har tiden varit ett väsentligt bedömningsmoment.

U.K. har till utveckling av sin talan anfört följande.

Den utbildning som U.K. deltog i var en körsäkerhetsutbildning. Vid utbildningen lär instruktörer ut hur man ska köra på ett säkert sätt. Det handlar inte om att uppnå högsta fart. Scuderia Hanseat har bedrivit utbildningen i drygt 40 år. Utbildningen är förlagd till ett tillfälle under våren och ett tillfälle under hösten. U.K. och hans fru hade deltagit i kursen flera gånger i tiden före olyckstillfället. Förutom utbildning finns också ett socialt inslag; det är ett tillfälle att umgås med andra motorintresserade människor.

Kursen omfattar olika moment, varav det inledande är genomgång i ett körsäkerhetscentrum. Olyckan inträffade vid det avslutande momentet då det anordnas en uppkörning. Orsaken till olyckan var att U.K. kom fel inför en kurva, körde upp på kantstenen och fick ett kast. Bilen voltade och totalskadades. Vid uppkörningen är omkörning är förbjuden. Det sker inte någon tidtagning. Instruktörer står bredvid bilarna och betygsätter med poäng. Bäst poäng får den som kör med rätt fart och rätt linje, inte den som kör med högsta fart. Den som kör för fort tas av banan. Det delas ut priser, men de är mest symboliska.

Nürburgring är en vanlig väg enligt tyska vägtrafikförordningen. Banan är drygt två mil lång. Runt banan finns bitvis höga staket som utgör funktionärsskydd. På andra ställen är staketen i höfthöjd. På ytterligare andra ställen finns inga staket alls. Det vitsordas att Nürburgring är att betrakta som ett ”tävlingsområde”, men det rör sig inte om ett ”inhägnat” sådant område.

Aktuell bil är en gatuvariant av Porsche GTS. Tävlingsvarianten får inte användas på allmän väg, och gatuvarianten får man inte tävla med; den måste byggas om först. U.K:s bil var standardutrustad utom växellådan, som han hade lånat i avvaktan på en beställd med lägre utväxling. U.K. reste med bilen från Sverige till Tyskland. Han hade givetvis inte kört en så dyr bil oförsäkrad om han hade vetat om att så var fallet.

Det bestrids att olyckskörningen skulle ha varit ”träning för tävling”. Det är riktigt att U.K. deltog i en tävling på Nürburgring i juli 2004. Han var dock anmäld till utbildningen långt innan det blev aktuellt att anmäla sig till tävlingen. Detta framgår av en bekräftelse av anmälan till utbildningen, daterad den 8 oktober 2003. Körningen i förarutbildningen i april månad var inte någon körteknisk tävlingsträning. Bilen var inte en tävlingsbil. Körsätt och linjeval skiljer sig åt vid olyckskörningen respektive vid tävling. Möjligen gav deltagande i utbildningen visst bidrag till att ytterligare memorera vägsträckan, men han hade redan åkt Nürburgring vid ett flertal tillfällen och något varv extra skulle härvidlag inte göra någon större skillnad.

U.K. är medlem i Porsche Club Sverige. Dåvarande ordföranden i Porsche Club Sverige, O.N., ställde år 2001 frågan till Trygg-Hansa om försäkringens omfattning. O.N. hade flera samtal med A.S. på Trygg- Hansa. A.S. hade i sin tur kontakt med sin kollega M.J. I juni 2001 skickade A.S. via e-mail över ett brev till O.N. Brevet har rubriken ”Bilförsäkringens giltighet vid körutbildning/fortbildning inom inhägnat område”. Först hänvisas till trafikskadelagens undantag för fordonstävlingar. Därefter anförs följande.

Ovanstående tolkar vi inom Trygg-Hansa så att körutbildning/fortbildning omfattas av lagen under förutsättning att:

- fortbildningen ska vara organiserad och ledd av en instruktör

- inte någon form av tidtagning får ske

- det inte förekommer så kallad ”friåkning” där flera fordon släpps iväg på en gång

Så länge som kriterierna ovan är uppfyllda så gäller också en tecknad kaskoförsäkring i Trygg-Hansa för eventuella skador som uppstår under fortbildningen.

År 2003 dök frågan åter upp om försäkringen gällde vid bankörning i Porsche Club Sveriges regi. Den 23 september 2003 ägde ett möte rum mellan M.J., produktchef Trygg-Hansa, och U.K., i dennes egenskap av representant för Porsche Club Sverige. U.K. författade efter mötet en rapport, som han tillställde M.J. Ett resultat av mötet blev att Trygg- Hansa, genom L.B., skrev till Porsche Club Sverige den 14 oktober 2003. I brevet angavs att vagnskadeförsäkringen gäller under förutsättning att bankörningen är organiserad och ledd av instruktör, att det inte sker tidtagning och att det inte förekommer friåkning där flera fordon släpps iväg på en gång. Det rör sig alltså om exakt samma kriterier som i förklaringen från Trygg-Hansa via A.S. år 2001.

Den i målet aktuella körningen uppfyllde de kriterier som anges i A.S:s brev. Utbildningen har letts av instruktör, det har inte skett någon tidtagning och det har inte varit fråga om någon friåkning.

Beträffande Försäkringsnämndens beslut, bör noteras att nämnden fann att Trygg-Hansa hade satt undantaget om inhägnat tävlingsområde ur spel.

Trygg-Hansa har utvecklat sin inställning enligt följande.

Vagnskadeförsäkringens villkor ska tillämpas enligt sin lydelse. Det har inte träffats något särskilt avtal med U.K. eller Scuderia Hanseat som arrangör. U.K. har haft försäkringar för fyra Porsche-bilar i Trygg- Hansa sedan 1989. Den aktuella bilens initialer RS står för ”Rennsport”. Det är en sportbil godkänd för allmän väg som med vissa ändringar kan användas för tävling på bana. Motorn är mycket stark. I marknadsföringen framhålls bilens exceptionella kraft och unika prestanda. Vid tillverkningen har racingegenskaper tagits tillvara. Det har endast tillverkats 680 fordon av den här typen. U.K:s bil är lämpad för tävlingsbruk. Den var försedd med styv fjädring lämpad för tävlings- och bankörning. Den hade kraftigt överdimensionerade bromsskivor, var förberedd för central brandsläckare och hade avancerade säkerhetsbälten. Växellådan hade en slutväxel som var en annan än den som fanns i originalutförandet.

I Nürburgring finns dels en 5 km lång Grand prix-sträcka, dels den 20,8 km långa Nordslingan. Nürburgring byggdes som tävlingsbana men används idag även som turistattraktion. Då gäller tyska trafikregler. Runt banan finns stängsel ibland, och vid de områden där stängsel inte finns skärmar skogen av. Vägräcken förefaller finnas runt hela banan. Banans ägare har i skrift besvarat frågan om det finns staket runt om banan med jakande svar. För att det ska vara fråga om ”inhägnat tävlingsområde” i trafikskadelagens och villkorens mening krävs inte att varje meter på banan är inhägnad. Polisen ingriper inte annat än på särskild kallelse. Banan används för tävlingar och olika arrangemang, t.ex. Scuderia Hanseats utbildningar. Av en broschyr från Scuderia Hanseat framgår dels att det ställs krav på deltagarna att ha bil, körkort och ansvarsförsäkring, dels att arrangören har en egen anordnaransvarsförsäkring och även en olycksfallsförsäkring. På banan finns skyltar med hastighetsangivelser som vrids så att de är synliga när banan är öppen för allmän trafik. Banan har två påsläpp för trafik från externa besökare. Det har inte varit tillåtet med turiståkning under Scuderia Hanseats utbildning.

Det avslutande passet i utbildningen är att jämställa med ”tävling”. Vid detta pass poängsätts deltagarnas körstil. Det delas ut hederspriser. Kunskap förmedlas om hur man på effektivast sätt ska ta sig fram, vilken som är den effektivaste linjen. Passet är även att anse som ”hastighetskörning under tävlingsliknande former” i den meningen att deltagarna släpps iväg rangordnade efter körskicklighet med den skickligaste först. Deltagarna bestämmer själva körsätt och hastighet. Bedömningsnormen innefattar hastighet, vilket bekräftas av ett intervjucitat med instruktören H.E.A. (tidningen Automobil nr 8/2004). Det avslutande passet innefattar moment av stort risktagande. Olyckskörningen är i varje fall att betrakta som ”träning inför tävling”. Genom utbildningen har U.K. fått tillfälle att träna sig inför det 24-timmarslopp han var anmäld till. I träningsmomentet ligger att memorera banan, något som måste ha varit värdefullt inför den kommande tävlingen.

När det gäller trafikskadelagen har lagstiftaren inte enbart haft fokus på tävling, utan velat undanta all sådan verksamhet som medför särskilda risker.

Beträffande U.K:s kontakter med Trygg-Hansa 2003, bör först nämnas att villkoren hade en annan lydelse före år 2003. Punkten 2, ”inhägnat tävlingsområde”, fanns då inte som ett särskilt villkor. Det nya undantaget överensstämmer delvis med trafikskadelagens undantag. Bakom ändringen låg särskilt erfarenhet med motorcyklar. M.J. förklarade för U.K. att Trygg-Hansa inte råder över trafikförsäkringen, eftersom denna har sin grund i lag. Med hänsyn till Trygg-Hansas kännedom om Porsche Club Sveriges banmöten var bolaget berett att göra en utfästelse. Eftersom både M.J. och U.K. var motorintresserade, kom de in på andra frågor än bara Porsche Club Sverige. M.J. berättade avseende Nürburgring att Trygg-Hansa var berett att ersätta enstaka turistvarv men inte andra skador. U.K. skrev en rapport som var rättvisande men inte fullständig. Framställningen gällde enbart Porsche Club Sveriges verksamhet, och det var detta som bekräftades i L.B:s brev. Brevets tre kriterier är likalydande med dem som anges i A.S:s brev, men det står uttryckligen att de avser vagnskadeförsäkringen.

A.S:s handling har riktats till annan än U.K. och kan därför inte åberopas av denne. Trygg-Hansa har dispenserat från villkoret ”inhägnat tävlingsområde” vid ett par tillfällen. En väsentlig skillnad mellan utbildning anordnad av Porsche Club Sverige och Scuderia Hanseat är att Trygg-Hansa i förväg har underrättats om hur Porsche Club Sveriges banmöten går till. Det finns också affärsmässiga överväganden bakom dispenserna. Sådana dispenser har lämnats till dåvarande VAG och Svenska skidlandslaget för uppvisning. A.S. har inte arbetat med villkorsutveckling. A.S. minns inte att hon har lämnat ut handlingen till annan, även om U.K:s åberopande ger stöd för att så skulle ha skett. Emellertid har inte handlingen lämnats ut till den påstått berättigade - U.K. - alternativt gjorts offentlig genom att komma till envars kännedom (jfr 1936 års lag om gåvoutfästelse).

Även om vagnskadeförsäkringen skulle tolkas i enlighet med de kriterier som anges i breven från A.S. och L.B. föreligger inte försäkringsskydd. Körningen kan inte sägas ha varit ledd av instruktörer. Den sista dagen agerade instruktörerna mer som domare, än som instruktörer. De ska betygsätta körningen men kan inte ingripa eller påkalla annat beteende. Även om inte flera deltagare har släppts iväg på en gång, kan man tala om friåkning med hänsyn till den förhöjda risken. Förarna väljer fritt placering och hur fort de vill köra, utan risk för bakifrån upphinnande fordon. Det har visserligen inte förekommit tidtagning, men det är uppenbart att tiden är moment som beaktas. Bedömningskriterierna som Scuderia Hanseat praktiserar är oklara.

I Försäkringsnämndens beslut, som Trygg-Hansa inte är bundet av, konstaterades att Nürburgring var att betrakta som ett inhägnat tävlingsområde, även om nämnden felaktigt ansåg att detta villkor inte skulle gälla. Nämnden fann dock att det var fråga om ”hastighetskörning under tävlingsliknande former” och ansåg därför att det var rätt att avvisa kravet.

DOMSKÄL

Utredningen

Vid huvudförhandlingen har på U.K:s begäran hållits förhör med honom själv under sanningsförsäkran samt vittnesförhör med H.E.A. (tidigare instruktör vid Scuderia Hanseat), L.J. (tidigare bilhandlare; den som sålde Porschebilen till U.K.), O.N. (tidigare ordförande i Porsche Club Sverige och tidigare VD för den svenska Porscheagenturen), S.S. (racerförare och instruktör vid Scuderia Hanseat) och L.P. (företaget Podium; arbetat med marknadsföring för Porsche Sverige). På Trygg-Hansas begäran har hållits vittnesförhör med P.S. (Scandinavian Competition Services SCS AB, med erfarenhet från Anderstorps racerbana), G.O.A. (tidigare utredningsinspektör vid Trygg-Hansa), A.S. (affärsansvarig för bilförsäkringar vid Trygg-Hansa) och M.J. (tidigare produktchef privatmarknad, Trygg-Hansa). Även Trygg-Hansa har åberopat förhör med S.S. Avtalsvillkor, korrespondens och fotografier har gåtts igenom. Filmer från Nürburgring har spelats upp.

Trafikförsäkringen

För att trafikförsäkringen ska gälla, måste trafikskadelagen vara tillämplig. Denna lag utesluter från sitt tillämpningsområde skada på ”motordrivet fordon när det användes för tävling, träning, övningskörning, uppvisning eller liknande ändamål inom inhägnat tävlingsområde” (1 § första stycket 2 trafikskadelagen).

De i bestämmelsen uppräknade aktiviteterna - varav samtliga är påstådda utom uppvisning - ska ha ägt rum på ett inhägnat tävlingsområde. Tingsrätten börjar med att pröva om olyckan har inträffat på ett sådant område.

Är Nürburgring att betrakta som ett ”inhägnat tävlingsområde”?

Med ”tävlingsområde” avses enligt lagförarbetena ett område som är inrättat för körningar där något slags tävlingsmoment ingår (prop. 1975/6:196 s. 31). I detta fall är parterna ense om att Nürburgring- banan är ett tävlingsområde och tingsrätten gör inte någon annan bedömning.

Frågan är om området är ”inhägnat” i lagens mening. Härmed bör enligt lagförarbetena i princip förstås att området ska vara avspärrat på sådant sätt att obehöriga förhindras tillträde. Vilka krav som bör ställas på inhägnaden för att den ska anses tillräckligt effektiv i detta hänseende får avgöras från fall till fall. I propositionen har här allmänt uttalats att inhägnaden antingen bör utgöra ett svårforcerat hinder eller i annat fall kompletteras med vakthållning. Det nämndes vidare att sådana avspärrade sträckor som förekommer vid rally-, tillförlitlighets- och trialtävlingar inte är att bedöma som inhägnade tävlingsområden i lagens mening. Skälet härför var att avspärrningarna i dessa fall enbart är till för att förhindra obehöriga trafikanter att komma in på tävlingsområdet, medan det inte finns någon inhägnad som hindrar åskådare och andra utomstående att ge sig in på sträckan (prop. 1975/76:196 s. 31 f.).

Förarbetsuttalandet har ifrågasatts av Nordenson (Trafikskadeersättning, s. 513 f.), som anfört att det avgörande borde vara att områdets gränser är tydligt markerade och fordon inte utan avsevärda svårigheter kunde forcera avspärrningen och hamna utom området - inte hur besvärligt det är för obehöriga att komma in. Från säkerhetssynpunkt kan det finnas fog för föreskrifter med syfte att, genom stängsel invid banorna, hindra åskådare att ge sig ut på dessa. Men det är inte sådana synpunkter som ska tillgodoses i detta sammanhang. Enligt Nordenson behöver man kanske inte ge uttalandena i propositionen en så långtgående innebörd. Motivuttalandena mötte dock inte några invändningar under riksdagsbehandlingen och de får därför, enligt Nordenson, tills vidare betraktas som auktoritativa. Man torde sålunda ha att utgå från att inhägnaden ska vara säker i den meningen att den hindrar tillträde till området av obehöriga och att detta i vissa situationer kan påkalla vakthållning (Nordenson, a.a.).

Lagen (1976:357) om motortävlingsförsäkring stadgar en skyldighet för en arrangör att hålla en kollektiv försäkring för de fordon som används vid tävling eller liknande inom inhägnat tävlingsområde. Genom lagens regler skyddas främst tredje man, dvs. åskådare som skadas vid tävlingar. Undantaget för inhägnat tävlingsområde i trafikskadelagen har utformats i anslutning till lagen om motortävlingsförsäkring. I varje skadesituation ska endast den ena av de båda lagarna vara tillämplig. I departementspromemorian Ds 2006:12 konstateras att banor där motorsport bedrivs i allmänhet utgör inhägnade tävlingsområden (s. 158). Beträffande tävling utanför inhägnade tävlingsområden gäller trafikförsäkringen.

Såvitt känt finns inte några refererade rättsfall om aktuell gränsdragning (se dock nedan om ett tingsrättsfall avseende Nürburgring). Viss ledning kan möjligen hämtas från rättspraxis rörande körkortslagen. Kravet på körkort gäller inte vid färd med fordon inom ett inhägnat järnvägs-, fabriks- eller tävlingsområde eller annat liknande inhägnat område, se 2 kap. 10 § körkortslagen (1998:488) och föregångaren i 6 § körkortslagen (1977:477). I kommentaren till 2 kap. 10 § körkortslagen hänvisas till några rättsfall rörande straffansvar för olovlig körning: NJA 1961 B 38 (ett grustag var inte inhägnat område), RH 21:80 (upplogat banområde för övningskörning med snöskoter var inhägnat tävlingsområde), RH 35:85 (flottiljområde var inte inhägnat område) och Svea hovrätts dom den 4 maj 2007 i mål B 2864-07 (en bilskrots område var inte inhägnat område).

I tidigare nämnda departementspromemoria, Ds 2006:12, konstateras att gränsdragningen mellan trafikförsäkringen och motortävlingsförsäkringen har vållat svårigheter i praktiken och lett till meningsskiljaktigheter mellan representanter för motorsporten och försäkringsbolagen. I flera tveksamma fall lär det enligt promemorian ha blivit trafikförsäkringen som fått bära ansvaret (Ds 2006:12 s. 159). I promemorian föreslås att 1 § första stycket 2 trafikskadelagen ändras så att ”organiserad hastighetstävling” - oavsett var den äger rum - undantas från lagens tillämpningsområde. Begreppet ”inhägnat tävlingsområde” finns enligt förslaget kvar vid träning för tävling. Enligt promemorian ska begreppet uppfattas på väsentligen samma sätt som tidigare; det avgörande bör vara om området är avgränsat för obehöriga fordon och inte utan vidare tillgängligt för allmänheten (s. 224.)

Till stöd för att Nürburgring ska räknas som ett inhägnat tävlingsområde har Trygg-Hansa hänvisat till ett beslut från Allmänna reklamationsnämnden i ett annat ärende (Änr 2004-6910, beslutsdatum den 31 mars 2005). Till stöd för motsatsen har U.K. pekat på en dom från Göteborgs tingsrätt den 16 november 2007 (mål T 9322-05). Det förefaller både i ARN-fallet och fallet vid Göteborgs tingsrätt ha varit fråga om s.k. turiståkning, d.v.s. inte förarutbildning eller tävling.

Tingsrätten gör i denna del följande överväganden.

Det är uppenbart att det inte krävs att varje del av banan omgärdas av stängsel för att området ska anses som ”inhägnat”. Inhägnaden torde inte behöva utgöra ett absolut hinder för obehöriga att ta sig in på området (jfr rättsfallet RH 21:80, där det inte ansågs uteslutet att utomstående skulle kunna ta sig in på området). Det finns delar av Nürburgring-banan som inte har vare sig stängsel eller avbärarräcke. I vissa avsnitt synes naturliga hinder, som skogspartier, tjäna som avspärrning. Det finns också stängsel kring stora delar av banan. För att komma in på banan finns särskilda infarter. När banan används för tävling eller förarutbildning stängs den av för allmän trafik och då gäller inte vägtrafikreglerna. Det har inte framkommit annat än att tävlingsområdet i sådana fall är avgränsat för obehöriga fordon och inte tillgängligt för allmänheten.

Av det anförda följer att inhägnaden som finns vid tävling/förarutbildning framstår som effektiv, både när det gäller att hindra att fordon kommer utanför tävlingsområdet och att hindra obehöriga från att ta sig in på området. Skulle banan ha varit belägen i Sverige, ter det sig naturligt att den skulle ha omfattats av motortävlingsförsäkringen, med en skyldighet för arrangören att hålla deltagande fordon försäkrade. Tingsrättens slutsats är att Nürburgring bör betraktas som ett ”inhägnat tävlingsområde”, i vart fall när tävlingsområdet som används för tävling eller, som här, förarutbildning.

Är användningen av fordonet av det slag som avses i 1 § första stycket 2 trafikskadelagen?

Den aktuella olyckskörningen inträffade under ett avslutande pass på förarutbildningen. Någon ”tävling” har det inte varit fråga om utan om just utbildning. I en promemoria från Trafikförsäkringsföreningen (2006) anförs beträffande övningskörning, uppvisning eller liknande användning att undantaget i trafikskadelagen tar sikte på aktiviteter som typiskt sett är mer riskfyllda än vanlig trafik eller som på annat sätt är av extraordinär karaktär (se även Ds 2006:12 s. 143 ff).

U.K. har anfört att huvudsyftet med utbildningen är att lära ut säker körning. Det saknas i och för sig anledning att ifrågasätta detta, men det har också framkommit att bilarna framförs i hög hastighet och att hastigheten ingår som ett moment i instruktörernas bedömning av förmågan att handha fordonet i fråga. Hastigheten måste också uppfattas vara en inte obetydlig del av det som utgör attraktionskraften med att köra på Nürburgring. Banan, kallad ”det gröna helvetet”, anses mycket svårkörd på grund av sina särskilda förutsättningar i form av höjdskillnader och skiftande väderleksförhållanden.

Mot denna bakgrund framstår utbildningen som förenad med särskilda risker och enligt vad som har upplysts i målet är det inte ovanligt att fordon skadas. Körningen får anses vara av det slag som innefattas i ”övningskörning” eller ”liknande ändamål” som är mer riskfylld än vanlig trafik. I detta synsätt faller det sig även naturligt att väga in att det har ansetts lämpligt att förlägga utbildningen till ett tävlingsområde.

Sammanfattningsvis finner tingsrätten att olyckskörningen faller under 1 § första stycket 2 trafikskadelagen. Någon rätt till ersättning från trafikförsäkringen finns därför inte såvitt avser ersättning för personskada och sakskada som har drabbat tredje man. Av de angivna skadeposterna (s. 3) är parterna ense om att detta motsvarar posterna c-e (vägräcken, hjälm och läkarkostnader). Totalt utgör dessa 19 800 kr av yrkat belopp. I denna del kan käromålet inte vinna bifall.

Vagnskadeförsäkringen

Till skillnad från vad som gäller för trafikförsäkringen råder i princip avtalsfrihet i den del som avser vagnskadeförsäkringen. Trygg-Hansa har åberopat sina undantagsvillkor försäkringsavtalet mellan bolaget och U.K.

Försäkringsvillkor bör enligt Högsta domstolen tolkas med hänsyn tagen till ordalydelsen, klausulens syfte, försäkringens och kundkretsens art, traditioner i fråga om formulering, anslutning till uttryckssätt i relevant lagstiftning och gängse praxis. Man får också pröva vad som sakligt sett är en förnuftig och rimlig reglering. Först om något resultat inte kan uppnås vid en sådan prövning har man anledning att falla tillbaka på andra, mer generella tolkningsprinciper, som den s.k. oklarhetsregeln (se NJA 2001 s. 750 och 2006 s. 53; i båda fallen med hänvisning till Hellner, Försäkringsrätt, 2 uppl., 1965).

Såvitt känt finns på detta område inte någon tradition i fråga om villkorsformulering, sprungen ur branschpraxis eller standardavtal. När det gäller begrepp som är likalydande i villkoren och trafikskadelagen - t.ex. ”inhägnat tävlingsområde” - ter det sig naturligt att tolka begreppen i villkoren på samma sätt som enligt nämnda lag. Vidare finns korrespondens från Trygg-Hansa som kan vara att uppfatta som bolagets tolkningsbesked.

Tingsrätten har ovan funnit att Nürburgring är att betrakta som ett ”inhägnat tävlingsområde”. Detta skulle vid en läsning av punkt 2 i villkoren enligt lydelsen innebära att vagnskadeförsäkringen inte gäller - oavsett vilken typ av körning det har varit fråga om. Emellertid har U.K. argumenterat för att den tolkning av villkoren som kommer till uttryck i breven från A.S. och L.B. ska gälla i förhållandet mellan honom och Trygg-Hansa. I ett sådant läge gäller inte det absoluta undantaget för inhägnat tävlingsområde, utan denna punkt och punkt 3 (tävling m.m.) ska vid förarutbildning på bana ersättas av en prövning utifrån tre kriterier: 1) instruktörsledd körning; 2) inte tidtagning och 3) inte friåkning. Trygg-Hansa har i målet hävdat att dessa kriterier är att se som en dispens som på affärsmässiga skäl lämnas till vissa utvalda kunder.

Det är ostridigt att A.S:s och L.B:s brev inte har varit riktade till U.K. personligen. Enligt tingsrättens mening finns, trots detta, flera omständigheter som ger stöd åt U.K:s argumentation.

När det gäller brevet från A.S. från år 2001 (citerat ovan) är detta mycket generellt hållet, såvitt avser både rubrik och löptext. Det ger inte intryck av att vara en dispens i det enskilda fallet. De tre kriterierna i brevet från L.B. år 2003 är identiska med de i brevet från A.S. Det anges inte att förutsättningarna skulle gälla enbart i ett visst avtalsförhållande, eller under särskilda förhållanden. Detta talar för en mer generellt hållen tillämpning. Förhållandena vid Porsche Club Sveriges banmöten synes inte skilja sig nämnvärt från den verksamhet som Scuderia Hanseat bedriver. Samma tre kriterier har enligt vad Trygg- Hansa upplyst även använts vid annat än förarutbildning, som uppvisning.

Tingsrätten konstaterar att Trygg-Hansa såväl vid utformningen av breven som senare har haft goda möjligheter att avgränsa budskap/adressat och det bör inte ha varit förenat med svårigheter att då klargöra den position som bolaget nu har intagit. Det som finns dokumenterat kring U.K:s möte med M.J. 2003 (rapport och e-mail) talar dock endast för att Trygg-Hansa, efter att ha fått situationen redogjord för sig, har lämnat sin ”syn” på försäkringens giltighet utan att det har varit fråga om någon dispens. Under mötet har U.K. vidare fått besked att enstaka turistvarv på Nürburgring ersätts av Trygg-Hansa, något som är väl förenligt med de tre kriterierna, men inte med en strikt tillämpning av villkoret i punkt 2. Den muntliga bevisningen - här avses förhören med U.K., O.N., A.S. och M.J. - har inte tillfört något som leder till slutsatsen att Trygg-Hansa skulle ha korrigerat ett besked som från bolagets ståndpunkt blivit missvisande.

I beaktande av det anförda kan tingsrätten inte finna annat än att det har varit befogat av U.K. att utgå från att villkoren i hans avtal skulle tolkas i enlighet med det allmänt hållna besked som Trygg-Hansa vid två tillfällen har lämnat Porsche Club Sverige. Slutsatsen blir att villkoren i punkterna 2 och 3, i förhållande till U.K., ska ges en tolkning utefter de tre kriterier som anges i breven från A.S. och L.B. Detta innebär dels att det inte räcker med att konstatera att fordonet har framförts på ”inhägnat tävlingsområde” (punkt 2) för att utesluta försäkringsersättning, dels att frågan huruvida det har varit sådan aktivitet som anges i punkt 3 i villkoren ska bedömas utifrån de tre kriterier som anges i breven.

Är då deltagande i det avslutande passet av förarutbildningen vid Scuderia Hanseat förenligt med de tre kriterierna? Utbildningen leddes av instruktörer och rättens bedömning är att så var fallet även under den avslutande delen, även om instruktörerna periodvis kan ha befunnit sig en bit ifrån bilarna. Det första kriteriet anger inte att den som organiserar utbildningen måste vara godkänd av försäkringsbolaget och det kan därför inte ha betydelse att Scuderia Hanseat, och inte Porsche Club Sverige, stod som arrangör av utbildningen. Någon tidtagning förekom inte. Bilarna släpptes iväg en och en med tidsmellanrum. Det var alltså inte fråga om någon s.k. friåkning. De tre kriterierna är därmed uppfyllda och vagnskadeförsäkringen gäller för aktuell olycka.

Skadans omfattning

U.K. har hävdat att bilen i oskadat skick var värd 1 200 000 kr vid olyckstillfället, medan den enligt Trygg-Hansa var värd 1 050 000 kr. Till stöd för sitt påstående har U.K. åberopat förhör med Porschehandlaren L.J. samt med O.N., som båda har omvittnat att bilmodellen tillverkades i en begränsad upplaga, att det på grund av stor efterfrågan inte varit fråga om någon värdeminskning och att marknadsvärdet därför uppgår till påstått värde. Genom vad sålunda har utretts - och då motbevisning saknas - finner tingsrätten att U.K. har styrkt sitt påstående om bilens värde.

Övriga skadeposter är vitsordade och käromålet ska därför bifallas i den del som avser vagnskadeförsäkringen. Total ersättning, motsvarande de inledningsvis angivna posterna a, b och f, blir 1 212 888 kr.

DOMSLUT

Tingsrätten förpliktar Trygg-Hansa Försäkrings AB att till U.K. betala 1 212 888 kr mot att Trygg-Hansa Försäkrings AB erhåller äganderätten till kvarvarande delar av bilen Porsche GT3 RS, reg. nr TZR 253. På beloppet utgår ränta enligt 6 § räntelagen från den 1 januari 2005 till dess betalning sker.

Rättens ordförande rådmannen Lennart Furufors var skiljaktig i frågorna om tävlingsområdet ska anses vara inhägnat i trafikskadelagens mening och enligt försäkringsvillkoren och anförde:

Jag väljer att först pröva om U.K. är förhindrad att åtnjuta försäkringsersättning enligt trafikskadelagen (1975:1410). Av intresse är härvid 1 § första stycket 2, vari stadgas att lagen inte tillämpas på motordrivet fordon när det används för tävling, träning, övningskörning, uppvisning eller liknande ändamål inom inhägnat tävlingsområde.

Parterna är ense om att Nürburgring är ett tävlingsområde. Nürburgring byggdes år 1927 som en racerbana. Området är således inrättat som en racerbana och används än idag till och från som sådant. Den omständigheten att ett område som är inrättat för tävling används även för andra ändamål, såsom exempelvis turistkörningar, medför inte att det förlorar sin karaktär som tävlingsområde (se prop. 1975/76:196 s. 31f).

Härefter uppkommer fråga om tävlingsområdet var inhägnat vid olyckstillfället.

När det gäller gränsdragningen av begreppet “inhägnat tävlingsområde” har lagstiftaren nämnt att exempelvis rallytävlingar faller utanför. Skälet härtill är, enligt nyss nämnd proposition, att avspärrningarna i de fallen är till för att hålla obehöriga trafikanter men inte åskådare utanför. 1 konsekvens härmed är sådana tävlingsfordon ålagda plikt att vara trafikförsäkrade, något som uppenbarligen sågs som en önskvärd ordning när lagen skrevs. Lag stiftaren har sålunda valt att låta kriteriet “inhägnat” utesluta vissa tävlingsområden från trafikskadelagen.

I nämnd proposition anges vidare att begreppet “inhägnat” ska förstås så att området ska vara avspärrat på ett sådant sätt att obehöriga förhindras tillträde. Vilka krav som bör ställas på in hägnaden för att den ska anses tillräckligt effektiv får avgöras från fall till fall. Inhägnaden bör vara ett svårforcerat hinder eller i annat fall kompletterat med vakthållning. Enligt min uppfattning följer härav att undantaget när tävlingsområdet är väl inhägnat motiverats främst av omsorgen om den stora krets personer som annars skulle åtnjuta försäkringsskydd med stöd av trafikskadelagen. Dessa skyddas i stället av avspärrningar. Här kan tilläggas att lagutskottet i samband med trafikskadelagens tillkomst, pekade på den försämring av tredje mans skadeståndsskydd som införandet av trafikskadelagen skulle medföra (s. 74); Avspärrningarna ansågs tydligen av lagutskottet inte som tillräckliga, vilket jag uppfattar som begripligt med hänsyn till motorsportens synnerligen farliga karaktär; hänvisning kan ske till Le Mans år 1955, då en Mercedes-Benz 300 SLR sladdade av banan. 83 personer dog. Utskottet hemställde att riksdagen skulle anmoda regeringen att vidta åtgärd beträffande behoven av bland annat skadestånds- och försäkringsskydd för tredje man vid träning och tävling med motorfordon inom inhägnat tävlingsområde (NJA II 1976 s. 6l). Utskottets syn punkter skulle komma att beaktas i lagen (1976:357) om motortävlingsförsäkring.

Begreppet inhägnat kan komma att ges olika innebörd i rättspraxis beroende på om det påstås av en enskild i ett brottmål (se exempelvis RH 1980:21) eller av ett försäkringsbolag mot en enskild försäkringstagare. Några för detta mål vägledande rättsfall har jag inte funnit.

I avsaknad av klarläggande rättspraxis ska begreppet “inhägnat” tillämpas efter sin ordalydelse i belysning av de få uttalanden som finns. Detta sammanfaller väl med det berättigade krav på förutsägbarhet som den enskilde kan ställa på lagtext. Enligt min uppfattning har Trygg-Hansa, med beaktande av den av båda parter i målet framlagda bevisningen, inte visat att Nürburgring avgränsats av vare sig något svårforcerat hinder eller vakthållning. På grund av det anförda har det varit fråga om ett tävlingsområde, som dock inte varit inhägnat. En motsatt ståndpunkt skulle, i ett tänkt liknande fall, kunna få den märkliga konsekvensen att en vandrare, som stannat intill Nürburgrings vägbana, dit han, efter vad som framkommit i målet om platsförhållandena i april 2004, tagit sig utan problem, skadas av flygande vrakdelar men förvägras ersättning på grund av att området anses inhägnat; hade området varit effektivt avspärrat på det ena eller andra sättet hade vandraren givetvis inte nått fram till riskområdet. I exemplet utgår jag från att försäkring motsvarande den som föreskrivs i lagen (1976:357) om motortävlingsförsäkring inte tecknats.

Mot bakgrund av det anförda bör U.K. åtnjuta ersättning enligt trafikskadelagen. Om yrkat belopp samt ränta i denna del råder inte tvist.

När det härefter gäller vagnskadeförsäkringen gör jag följande överväganden.

Enligt försäkringsvillkorens andra stycke gäller vagnskadeförsäkringen inte för skada som skett när fordonet använts inom inhägnat tävlingsområde.

Såsom tidigare anförts, har omsorgen om de personer trafikförsäkringen annars skulle omfatta motiverat undantaget för inhägnade tävlingsområden. De ändamål som motiverar angivet undantag i trafikskadelagen gör sig emellertid inte på samma sätt gällande i vagnskadeförsäkringen, som ju tar sikte främst på fordonsskador. Litet tillspetsat kan sägas att det saknar betydelse om banan kantas av prydnadsbuskar eller av stängsel av sådant slag som omger fängelser med högsta säkerhetsklass det sistnämnda skulle i varje fall inte vara till nackdel ur försäkringsgivarens synvinkel. En diskussion om syftet med ordet inhägnat, när det gäller vagnskadeförsäkringen, leder därför ingenstans. Detta kan även utgöra en förklaring till att Trygg Hansa gentemot vissa försäkringstagare godtagit att aktiviteter äger rum på inhägnat tävlingsområde; de villkor som därvid uppställts gällande racingförbud och liknande sammanfaller för övrigt i allt väsentligt med dem som redan anges i tredje stycket i villkoren för vagnskadeförsäkringen. I det stycket anges att vagnskadeförsäkringen inte gäller om händelsen inträffat under tävling med fordonet, träning för sådan tävling eller vid hastighetskörning under tävlingsliknande former, såvida inte särskilt avtal träffats.

Enligt min uppfattning är sålunda undantaget för inhägnad i vagnskadeförsäkringen inte sakligt motiverat och det kan ifrågasättas om inte U.K., om han hade valt att utforma sin talan på annat sätt, hade kunnat uppnå framgång med att i denna del av målet göra gällande att undantaget för inhägnat tävlingsområde är ett oskäligt avtalsvillkor, särskilt i ljuset av hur Trygg-Hansa utan vare sig beaktansvärd uppoffring eller nämnvärd motprestation skilt ut andra ur försäkringskollektivet. Kollektivets intresse tillgodoses fullt ut genom nyssnämnt tredje stycke i villkoren. Angivet intresse torde tillvaratas även på så sätt att det rimligen kan krävas att en försäkringstagare, som varit med om en olycka på ett tävlingsområde, inhägnat eller inte, lägger fram utredning som visar att han eller hon inte brutit mot villkorens tredje stycke.

När det gäller bedömningen i sak om tävlingsområdet är inhägnat i den mening som avses i vagnskadevillkoren gör jag ingen annan bedömning än den jag redovisat tidigare ifråga om trafikskadelagen. Tillämpning av det andra stycket i villkoren om vagnskadeförsäkring utesluter sålunda inte ersättning genom försäkringen.

Försäkringsvillkoren i denna del har utarbetats av försäkringsbolaget, uppenbarligen med trafikskadelagens 1 § som förebild. Medan begreppet inhägnat tävlingsområde enligt lagen är en nödvändig men inte tillräcklig förutsättning för att ersättning inte ska utgå, har det i villkoren konstruerats som en tillräcklig men inte nödvändig förutsättning. För utfående av vagnskadeförsäkring krävs härutöver enligt villkorens tredje stycke - såvitt nu är av intresse - att händelsen inte inträffat under tävling med fordonet, träning för sådan tävling eller vid hastighets körning under tävlingsliknande former. Skillnaden är väl motiverad med tanke bland annat på förekomsten av spontana racingtävlingar som, företrädesvis nattetid, anordnas på undanskymda vägavsnitt, så kallad Street racing.

Såsom jag tidigare nämnt, överensstämmer det tredje stycket i allt väsentligt med de villkor som Trygg-Hansa ålade Porsche-klubben vid körning inom inhägnat område. Liksom majoriteten anser jag att U.K. inte åsidosatt dessa krav. Mot bakgrund därav och vad som i övrigt framkommit i målet finner jag visat att olyckan inte inträffade under sådana omständigheter som anges i tredje stycket i villkoren. U.K. är därför berättigad till ersättning även genom vagnskadeförsäkringen, varvid Trygg-Hansa erhåller den krockade Porsche-bilen. När det gäller ersättningens storlek ansluter jag mig till vad majoriteten anfört. Om ränteyrkandet råder inte tvist.

Sammanfattningsvis bifaller jag U.K.s talan fullt ut.

Hovrätten för Västra Sverige

Trygg-Hansa yrkade att hovrätten, med ogillande av U.K:s talan, skulle befria Trygg-Hansa från all betalningsskyldighet enligt tingsrättens dom.

U.K. yrkade att hovrätten skulle bifalla käromålet i dess helhet och således förpliktar Trygg-Hansa att betala ytterligare 19 800 kr och ränta till honom.

Parterna motsatte sig varandras ändringsyrkanden.

Hovrätten (hovrättslagmannen Göran Dahlgren, hovrättsråden Nanna Töcksberg och Per Renell, referent, samt adjungerande ledamoten docenten Filip Bladini) anförde i dom den 11 november 2009 bland annat följande.

DOMSKÄL

Parternas ställningstaganden i hovrätten

Parterna har i allt väsentligt vidhållit sin talan såsom den fördes vid tingsrätten. Trygg-Hansa har dock i hovrätten vitsordat 1 200 000 kr som bilens värde.

Parterna har inte gjort gällande annat än att målet skall prövas med tillämpning av svensk lag.

Utredningen i hovrätten

I hovrätten har U.K. och M.J. hörts på nytt. Tingrättens förhör med H.E.A., S.S., L.J., O.N., L.P., P.S., G.O.A. och A.S. har tagits upp genom ljuduppspelning. Samma skriftliga bevisning som förekom vid tingsrätten har åberopats i hovrätten, jämte handlingar m.m. som lagts fram sakframställningsvis.

Trafikförsäkringen

U.K.s bil var trafikförsäkrad hos Trygg-Hansa vid olyckstillfället. För att ersättning från trafikförsäkringen inte skall utgå i det aktuella fallet är det, som framgår av tingsrättens domskäl, en förutsättning att olyckan inträffade när bilen användes inom ett inhägnat tävlingsområde. I likhet med tingsrätten börjar hovrätten med att pröva om så var fallet. Frågan huruvida ”Nordslingan” - den ursprungliga banan på Nürburgring - var ett inhägnat tävlingsområde vid olyckstillfället avser ett undantag från försäkringens omfattning. Det undantag Trygg-Hansa gjort gällande överensstämmer med trafikskadeslagens bestämmelse i den frågan. Det är Trygg-Hansa som har bevisbördan för sina påståenden i fråga om undantaget. Att Nordslingan var ett tävlingsområde är ostridigt. Hovrättens prövning i denna del avser således frågan om områdets inhägnad.

I utredningen ingår en film från Nordslingan, inspelad under långsam bilkörning runt banan sommaren 2007. Av denna film kan man dra slutsatsen att en mycket stor del av banans asfaltsträcka är kringgärdad av kraftiga stålbarriärer, ungefär en meter höga. Barriärerna står på varierande avstånd från själva körbanan, på ömse sidor om denna. Dessutom framgår att det längs stora delar av bansträckningen finns andra typer av avspärrningar, mest i form av nätstängsel som är klenare men högre än stålbarriärerna. I jämförelse med stålbarriärerna står nätstängslen ofta längre bort från asfaltsträckan. Vid vissa sektioner av banan kan man på filmen inte se de stängsel som enligt den kommenterande rösten (G.O.A.) finns t.ex. i skogen intill banan.

Enligt G.O.A. provade han att utifrån ta sig in på banområdet, bl.a. längs en mindre väg fram till en utsiktsplats, men han upptäckte att där fanns stängsel. Hans uppfattning är att banan i sin helhet är inhägnad med stängsel - utom på de platser där det finns skog eller raviner - men han har också förklarat att han för att undersöka detta inte har gått runt banan utan endast kört utanför den med bil.

Som svar på en av G.O.A. ställd fråga i ett annat skadeärende hos Trygg- Hansa, har en företrädare för Nürburgring skriftligen meddelat ”Yes, all around the track is fens”. Med ”the track” åsyftas Nordslingan och med ”fens” menas uppenbarligen ”fence”.

Därutöver finns U.K:s beskrivning av förhållandena vid Nordslingan. Enligt vad han har berättat har han sedan 1985 besökt banan vid ett relativt stort antal tillfällen. Han har uppgett att det inte finns någon yttre inhägnad med ”sammanhållen struktur” och att det förekommer att åskådare parkerar längs landsvägen utanför området och sedan tar sig fram till banan på småvägar eller genom terrängen. Enligt U.K. är det under tävlingsdagar t.o.m. tillåtet för åskådare att vistas ute på själva banan fram till dess den s.k. förbilen kommer, då åskådarna flyttar sig till lämpliga utsiktsplatser för att följa tävlingen. Under förhöret har U.K. hänfört sig till ett antal fotografier från Nordslingan.

Enligt H.E.A. har han i sin roll som instruktör gått mycket i terrängen runt banan och sett att stora delar av sträckningen saknar inhägnad.

Hovrätten gör följande bedömning.

Tingsrätten har redogjort för uttalandena i prop. 1975/76:196 och Ds 2006:12. I detta sammanhang kan också nämnas Rikspolisstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om motorsport på bana (RPSFS 2000:23, FAP 512-1). I föreskrifterna ges bl.a. anvisningar om barriärer, skyddsnät och andra anordningar som skall hindra att fordon och fordonsdelar kastas ut från banan vid en olycka. Vidare finns föreskrifter (5 kap.) om publikområden och hur dessa skall avgränsas. Avgränsningen skall göras så att det klart framgår inom vilket område som publiken får uppehålla sig. Det föreskrivs också att det mot banan skall finnas en avspärrning för publikområden, minst sex meter från bankanten och med en höjd av minst 1,2 meter. Avspärrningen skall utgöras av nät eller annan anordning med motsvarande funktion. Vid tillfälligt anordnade banor kan avspärrningen i stället göras med bl.a. rep, men då skall avspärrningen bevakas av vakter med högst 50 meters mellanrum. Föreskrifterna har tillkommit mot bakgrund av att det enligt 2 kap. 4 § ordningslagen krävs polismyndighetens tillstånd för att anordna bl.a. tävlingar eller uppvisningar i motorsport. Föreskrifterna har således inte till syfte att definiera begreppet ”inhägnat tävlingsområde” i trafikskadelagen, men saknar ändå inte helt intresse vid tolkning av begreppet.

För att en bana skall anses som inhägnad i trafikskadelagens mening torde det enligt hovrättens uppfattning krävas att det finns t.ex. stängsel av sådant slag att det dels framstår som en avspärrning som inte skall passeras, dels fordrar åtminstone något mått av ansträngning för att ta sig förbi. I den mån stängsel saknas kan naturliga hinder, såsom mer besvärlig terräng, komplettera inhägnaden. Av praktiska skäl torde det dock ofta finnas behov av att det finns vissa öppningar i banans stängsel m.m. mot publiken. Som berörs i förarbetena kan som alternativ eller komplement till stängsel m.m. någon form av övervakning förekomma. Detta kan uppnås genom att det finns funktionärer som kan hindra åskådare att ta sig in på banan eller i vart fall upptäcka om det sker, så att körningen på banan kan avbrytas omedelbart.

Av utredningen framgår att i stort sett hela Nordslingans bansträckning är försedd med stålbarriärer vid sidan av asfalten. Dessa barriärer kan, åtminstone i viss mån, hindra fordon från att fortsätta ut i terrängen vid en avkörning. Barriärerna utgör dock endast ett mindre hinder mot att personer med normal rörelseförmåga tar sig in på asfalten, särskilt som flera fotografier visar att barriärernas ”baksida” tycks kunna fungera utmärkt som trappsteg. Dessa barriärer, som på flera ställen finns omedelbart intill bankanten, utgör inte i sig en inhägnad i trafikskadelagens mening.

Fråga är då i vilken utsträckning det vid olyckstillfället fanns andra hinder än barriärerna som kan sägas ha utgjort en inhägnad. Först kan hovrätten konstatera att både Trygg-Hansas fråga till företrädaren för Nürburgring och dennes svar (i oktober 2005, ca 18 månader efter U.K:s olycka) är mycket kortfattade och att det inte närmare framgår vad som avses med ”fens/fence”. Det är möjligt att företrädaren hade endast stålbarriären i åtanke när Trygg-Hansas fråga besvarades. U.K:s uppgift att banan inte helt var kringgärdad av stängsel vinner däremot starkt stöd av H.E.A:s berättelse och de fotografier som företetts. Uppgifterna i denna del ger samtidigt fog för att det saknades stängsel utefter mer än helt obetydliga sträckor av banan. Trygg-Hansa har inte lämnat några närmare uppgifter om hur de icke stängslade delarna skulle ha varit svårframkomliga p.g.a. terränghinder. Ett antagande att stängslen och terrängen tillsammans utgjorde en godtagbar inhägnad motsägs redan av att det på vissa fotografier syns stora skaror av åskådare relativt nära eller t.o.m. på själva banan. Det har inte framkommit något som ens antyder att stängsel- eller terrängförhållandena var väsentligt annorlunda vid tiden för U.K:s olycka.

Trygg-Hansa har inte påstått att det vid olyckstillfället förekom vakthållning som fyllde luckorna i inhägnaden av banan.

Av utredningen i denna del drar hovrätten således slutsatsen att det fanns mer än obetydliga luckor i stängslen och naturhindren runt banan. Hovrätten instämmer visserligen i tingsrättens bedömning att begreppet ”inhägnat tävlingsområde” inte förutsätter att det finns ett absolut hinder mot att obehöriga tar sig in på banan. Eftersom det i förevarande fall inte synes ha krävts större besvär för att komma fram till vissa delar av bankanten än att man promenerade en sträcka, kan Nordslingan dock - enligt den utredning som lagts fram - inte anses vara inhägnad. Det kan naturligtvis verka förvånande att en sådan bana, på vilken det regelmässigt förekommer tävlingskörning i mycket höga hastigheter, inte är inhägnad på det sätt som förutsätts för svenska förhållanden (jfr ovan nämnda föreskrifter från Rikspolisstyrelsen). Utredningen i denna del visar emellertid inte annat än vad U.K. har påstått. Trygg-Hansa har således inte styrkt att Nordslingan var ett inhägnat tävlingsområde på det sätt som avses i trafikskadelagen.

Mot den bakgrunden saknar det, i frågan om trafikförsäkringens omfattning, betydelse vilket slags bilkörning U.K. ägnade sig åt vid olyckstillfället. U.K. är således berättigad till ersättning från trafikförsäkringen. Om beloppets storlek och räntan råder det inte strid. U.K:s yrkande i den delen skall således bifallas.

Vagnskadeförsäkringen

Trygg-Hansa har mot betalningsskyldighet åberopat de försäkringsvillkor som i tingsrättens dom anges som punkterna 2 och 3. Trygg-Hansa har bevisbördan för att dessa undantagsvillkor är uppfyllda.

Punkten 2 utesluter försäkringsersättning vid användning av fordonet inom inhägnat tävlingsområde. Trygg-Hansa har i hovrätten förklarat att ”inhägnat tävlingsområde” i detta sammanhang inte skall tolkas på annat sätt än vid tillämpning av trafikskadelagen.

Punkten 3 avser vissa slags användning av fordonet, oavsett var det framfördes. Trygg-Hansa har gjort gällande att U.K. vid tillfället använde bilen till tävling, träning för tävling eller hastighetskörning under tävlingsliknande former, samt att något särskilt avtal om andra villkor inte har träffats med U.K.. U.K. har hävdat att han vid tillfället inte använde bilen på något sådant sätt som nämnts i undantaget enligt punkten 3. Han har också anfört att den närmare innebörden av punkten 3 framgår av den av A.S. avgivna förklaringen i brevet (A.S.-förklaringen), som var ett uttryck för Trygg-Hansas egen uppfattning om vad som inte avsågs med punkten 3. Enligt U.K. måste undantagen i försäkringsvillkoren tolkas mot bakgrund av förklaringen, som gällde mot envar - i vart fall hade han befogad anledning att utgå från att så var fallet. Trygg-Hansa har för sin del hävdat att A.S.-förklaringen tillkom som en följd av bolagets affärsrelation med VAG-gruppen, att den medförde en villkorslättnad endast för den avtalsparten och att den kan åberopas endast i den relationen.

Hovrätten gör följande bedömning.

Som en konsekvens av hovrättens bedömning i fråga om trafikförsäkringen - att Nordslingan inte visats ha varit ett inhägnat tävlingsområde vid tidpunkten för U.K:s olycka - är villkoret i punkten 2 inte hinder mot U.K:s rätt till ersättning från vagnskadeförsäkringen.

När det gäller undantaget i punkten 3 gör hovrätten följande bedömning. U.K. deltog vid tillfället i en förarutbildning. I förhållande till vardagsbilism framstår kursinnehållet som tämligen avancerat. Enligt U.K:s uppgifter - som i dessa delar inte har ifrågasatts - innefattade kursen bl.a. upprepad körning genom vissa av Nordslingans sektioner, med genomgångar och påpekanden från instruktörerna till envar av deltagarna efter varje körning. Olyckan inträffade under det avslutande momentet, varvid deltagarna körde hela Nordslingan i princip utan avbrott för genomgång med instruktörerna.

Trygg-Hansa har hävdat att U.K. därvid deltog i en tävling, eftersom han och de andra deltagarna betygsattes, rangordnades och belönades individuellt med priser efter prestation. Att så skedde är ostridigt och hovrätten anser att det avslutande kursmomentet i vart fall hade ett mått av tävlingsinslag. Det avslutande momentets huvudsakliga karaktär framstår dock tydligt som ett slags uppkörning eller examensprov. Varje betygsättning av en aktivitet syftar i viss mån till att rangordna deltagarna, men det skulle föra alltför långt att anse att varje betygsatt aktivitet är en tävling. Utredningen ger inte annat vid handen än att syftet med kursen främst var att utveckla och förfina deltagarnas körskicklighet, inte att mäta dem mot andra deltagare. Inget i utredningen motsäger heller U.K:s uppgift att prisutdelningen under avslutningsmiddagen mest var ett socialt inslag bland andra. Det som framkommit om det avslutande momentet i kursen är inte tillräckligt för att anse att det var fråga om en tävling.

När det gäller punkten 3 görs också undantag för viss träningskörning. Här kan noteras att villkoret är formulerat så att det undantar tävling med fordonet eller träning för sådan tävling. Villkorets ordalydelse kan möjligen tolkas som att det avser träning med det försäkrade fordonet inför en tävling med samma fordon. Just denna tolkningsfråga har dock inte belysts närmare av parterna i hovrätten och den lämnas därför därhän i den fortsatta bedömningen.

Vad som talar för att U.K. ägnade sig åt träningskörning för tävling är att han på Nordslingan övade med en bil, som i vart fall hade grundläggande likheter med den bil som han några månader senare faktiskt tävlade med, på samma bana. Av utredningen får man dock dra slutsatsen att den bil som U.K. tävlade med hade, i jämförelse med olycksbilen, en i hög grad specialiserad utrustning samt att U.K. redan före den aktuella körutbildningen hade mycket goda kunskaper om bansträckningen. Kursinnehållet - även den avslutande körningen - framstår typiskt sett inte som träning för tävling utan, vilket har berörts ovan, mer som en utbildning med examensprov. Även om kursen antagligen inte var helt utan värde för U.K:s deltagande i tävlingen, vore det en alltför långtgående bedömning att anse att den i egentlig mening utgjorde träning för tävling.

Återstår då frågan om U.K. vid tillfället ägnade sig åt hastighetskörning under tävlingsliknande former i den mening som avsågs i försäkringsvillkoren. U.K. har, med stöd av H.E.A. och S.S., hävdat att instruktörernas bedömning främst avsåg förarnas förmåga att köra ”den rena linjen” genom sektionerna, varvid vikt lades vid skicklighet beträffande sådant som inbromsning, balans, linjeval och acceleration. Således syftade, enligt U.K., utbildningen inte alls till hastighetskörning; den förare som körde snabbt men orent belönades inte med bra betyg. Det har emellertid också framkommit att - alla andra faktorer lika - den förare som höll en högre hastighet genom en sektion premierades framför den förare som höll en lägre. Det framstår för övrigt som fullt rimligt att en bedömning av förarens förmåga att t.ex. hålla ideallinjen genom en kurva måste göras i förhållande till den aktuella hastigheten, eftersom en högre hastighet minskar marginalerna och ökar svårigheten. Att U.K. tappade kontrollen över sin bil när han, enligt egen uppgift, höll 120-130 km/h strax före en kurva talar också för att hastigheten inte saknade betydelse som relativt bedömningsmoment. Här noterar också hovrätten P.S:s uppgift att det handlade om att ”köra runt Nürburgring så fort som möjligt”.

Sammantagen talar utredningen starkt för att det avslutande momentet var sådant att det med normalt språkbruk ligger nära till hands att anse att det var fråga om en hastighetskörning, även om det inte direkt var förmågan att hålla hög hastighet som bedömdes. Även om U.K. inte deltog i en tävling i egentlig mening förekom, som berörts ovan, i viss mån ett tävlingsinslag. Det finns därför fog för att anse att körningen ägde rum under tävlingsliknande former.

I detta läge finns emellertid anledning att överväga betydelsen av A.S.- förklaringen. Denna skrivelse från Trygg-Hansa avsåg både trafikförsäkringen och vagnskadeförsäkringen. Undantagen för trafikförsäkringens omfattning var desamma vid förklaringens tillkomst som vid tidpunkten för U.K:s olycka. Såvitt gäller vagnskadeförsäkringen ändrades dock läget något 2003, eftersom Trygg-Hansa i den försäkringen då införde ett fristående undantag för körning på inhägnat tävlingsområde (punkten 2), oavsett vilket slags körning som hade förekommit.

Både A.S. och M.J. har hörts i frågan. Hovrätten kan därav inte dra någon annan slutsats än att A.S.-förklaringen inte var en följd av något särskilt önskemål om villkorslättnad från VAG-gruppens sida eller att Trygg-Hansa, genom M.J., bestämde sig för att i förhållande till just den kunden utfästa ett avsteg från villkoren. I stället ger utredningen närmast vid handen att A.S.-förklaringen tillkom för att klargöra Trygg- Hansas inställning i en tolkningsfråga - låt vara på en särskild kunds förfrågan - vilket också stämmer väl med handlingens ordalydelse. I samma riktning talar med styrka det ostridiga förhållandet att A.S. redan 2001 e-postade den aktuella handlingen till O.N. i Porscheklubben och därvid angav att den gällde ”hur vi ser på” körning inom inhägnat område. U.K. har därmed visat det han påstått i denna fråga.

M.J. har uppgett att han anser att A.S.-förklaringen fortfarande är en bra tolkning av trafikförsäkringens villkor. Vad gäller vagnskadeförsäkringen har han berättat att enligt de villkor som gällde 2001 var A.S.-förklaringen en korrekt tolkning även av den försäkringens omfattning - och det är detta som menas i U.K.s mötesrapport, där det noteras att det i A.S.-förklaringen ”fastslås att en tecknad kaskoförsäkring i Trygg-Hansa gäller för eventuella skador som uppstår när vissa förutsättningar är uppfyllda”. M.J. har dock också förklarat att A.S.-förklaringen blev irrelevant för bankörning eftersom vagnskadeförsäkringens villkor 2003 hade kompletterats med ett ytterligare undantag för körning på inhägnat tävlingsområde. Av M.J:s uppgifter följer för övrigt att han i sina diskussioner med U.K. utgick från - och fortfarande utgår från - att Nürburgring är ett sådant område.

Som nämnts ovan ger utredningen vid handen att Trygg-Hansa 2001 tolkade både trafikförsäkringen och vagnskadeförsäkringen på det sätt som framgår av A.S.-förklaringen, som således inte var en särskild, affärsmässigt motiverad eftergift till en viss kund eller kundgrupp. Denna förklaring spreds utan reservationer till Porscheklubben. På grund av villkorsändringen 2003 har förklaringen blivit irrelevant för de vagnskadefall som inträffar på inhägnat tävlingsområde. Eftersom denna begränsande förutsättning saknas i U.K:s fall måste dock förklaringen i övrigt anses kunna utgöra betydelsefulla tolkningsdata i fråga om vagnskadeförsäkringens omfattning.

Hovrätten har ovan konstaterat att U.K:s bilkörning vid olyckstillfället var sådan att det finns fog för att anse att undantaget för ”hastighetskörning under tävlingsliknande former” - bedömt enbart utifrån försäkringsvillkorens ordalydelse - är tillämpligt i hans fall. Härtill kommer dock den precisering av undantagsvillkoret som A.S.-förklaringen innebär. Denna precisering måste anses avspegla Trygg- Hansas egen sy.n på undantagets närmare innebörd såvitt gäller bl.a. begreppet hastighetskörning under tävlingsliknande former. Det har inte framkommit något som tyder på att Trygg-Hansa hade frånfallit denna ståndpunkt vid tidpunkten då U.K. tecknade sin försäkring, även om A.S.-förklaringen inte längre var relevant för körning på inhägnat område. Trygg-Hansa har inte visat att det finns något annat skäl att i detta mål ge begreppen i försäkringsvillkoret en striktare innebörd än den som följer av A.S.-förklaringen. U.K:s anspråk skall därför bedömas mot undantagsvillkoret inklusive denna precisering.

Det är klart att fråga var om en ”körutbildning/fortbildning”. Eftersom flera bilar inte släpptes iväg samtidigt var det inte fråga om sådan friåkning som beskrivs i förklaringen. Det förekom inte heller någon tidtagning. Att även det avslutande momentet var organiserat av instruktörer är ostridigt. Från det att U.K. påbörjade det avslutande momentet hade han visserligen inte någon direkt kontakt med en instruktör, men en sådan långtgående kontroll torde inte kunna krävas för att man skall kunna anse att fortbildningen - inklusive det avslutande momentet - även var ledd av instruktör.

Enligt hovrättens uppfattning uppfyllde således U.K. vid olyckstillfället de preciserade förutsättningar som angavs i A.S.-förklaringen, med följden att körningen inte omfattas av undantagsvillkoret i vagnskadeförsäkringen. Detta innebär att U.K. skall få ersättning från den försäkringen. Det yrkade beloppet är numera vitsordat. U.K:s talan i denna del skall därför vinna bifall även i hovrätten.

HOVRÄTTENS DOMSLUT

Hovrätten ändrar tingsrättens dom endast på så sätt att Trygg-Hansa Försäkringsaktiebolag förpliktas att till U.K. betala ytterligare 19 800 kr, och ränta från den 1 januari 2005 på sätt tingsrätten angett.

Docenten Filip Bladini var skiljaktig beträffande domskälen i fråga om vagnskadeförsäkringen och anförde:

Jag instämmer i det som majoriteten anfört t.o.m. första stycket i avsnittet angående hastighetskörning under tävlingsliknande former. Enligt min uppfattning bör domskälen i denna del därefter ha följande lydelse.

Det har i målet upplysts att undantaget för hastighetskörning under tävlingsliknande former i första hand tar sikte på s.k. street racing, ett undantag som på försäkringstekniska grunder framstår som fullt rimligt. Som framgår ovan föregås undantaget om hastighetskörning under tävlingsliknande former av två andra omständigheter under vilka försäkringen inte gäller, nämligen tävling eller träning för sådan tävling. Punkten 3 i försäkringsvillkoret är alltså utformat i nära anslutning till den formulering som används i 1 § första stycket 2 trafikskadelagen.

En undantagsbestämmelse i en konsumentförsäkring bör inte ges en alltför vid tolkning samt uppfylla krav på viss tydlighet.

Det är i målet ostridigt att olyckan inträffade under en körutbildning eller fortbildning som U.K. deltog i. Det har vidare framkommit att det förekom inslag som kan ha varit tävlingsliknande samt att hastighet varit en faktor som ingått i bedömningen. Med de krav man i detta sammanhang bör ställa på en undantagsbestämmelse är det dock inte tillräckligt att hastighet varit en bland flera faktorer som ingått i bedömningen. Det har visats att andra faktorer än hastighet var minst lika viktiga. Med en restriktiv tolkning av undantagets innebörd bör krävas att det huvudsakliga syftet varit just hastighetskörning för att undantaget skall vara tillämpligt. Mot bakgrund av villkorets syfte, undantagsbestämmelsens placering och att det rör sig om en konsumentförsäkring har Trygg-Hansa inte styrkt att det varit fråga om hastighetskörning i villkorens mening.

Vid denna bedömning finns inte skäl att ta ställning till A.S.-förklaringen och vad som i övrigt kan ha förekommit mellan parterna. U.K. är således berättigad till yrkad ersättning även från vagnskadeförsäkringen.

Hovrättens dom meddelad: den 11 november 2009.

Mål nr: T 4948-08.

Lagrum: 1 § första stycket p. 2 trafikskadelagen (1975:1410); Lagen (1976:357) om motortävlingsförsäkring.

Rättsfall: NJA 1961 B 38; NJA 2001 s. 750; NJA 2006 s. 53; RH 1980:21; RH 1985:35; Svea hovrätts dom den 4 maj 2007 i mål B 2864-07; Allmänna reklamationsnämnden Änr 2004-6910, beslut den 31 mars 2005; Göteborgs tingsrätts dom den 16 november 2007 i mål T 9322-05.

Litteratur: Prop. 1975/76:196 s. 31 f; Ds 2006:12 s.143 ff, 158-159, 224; Nordenson, Trafikskadeersättning: Kommentar till trafikskadelagen, 1977 s. 513 f.); Hellner, Försäkringsrätt, 2 u., 1965 s. 72 f; Rikspolisstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om motorsport på bana (RPSFS 2000:23, FAP 512-1).

Metadata

Domstol
Hovrätten för Västra Sverige
Avgörandedatum
2009-11-11
Målnummer
T4948-08
Lagrum
1 § första stycket p. 2 trafikskadelagen (1975:1410)
Lagen (1976:357) om motortävlingsförsäkring
Rättsfall
NJA 2001 s. 750
NJA 2006 s. 53
RH 1980:21
RH 1985:35
Litteratur
Prop. 1975/76:196 s. 31 f
Ds 2006:12 s.143 ff, 158-159, 224
Nordenson, Trafikskadeersättning: Kommentar till trafikskadelagen, 1977 s. 513 f.)
Hellner, Försäkringsrätt, 2 u., 1965 s. 72 f
Rikspolisstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om motorsport på bana (RPSFS 2000:23, FAP 512-1)
Sökord
Skadestånd
Trafikskadelagen
Källa
Domstolsverket
Lagen.nu är en privat webbplats. Informationen här är inte officiell och kan vara felaktig | Ansvarsfriskrivning | Kontaktinformation