RH 2018:27

Hyresnämndsmål. Hovrätten konstaterar inledningsvis att den omständigheten att hyresgästerna avhysts från prövningslägenheten och att den numera är upplåten till en ny hyresgäst inte utgör hinder mot att hovrätten prövar hyresgästernas klagan över domvilla. Vidare konstaterar hovrätten att förutsättningar för kungörelsedelgivning inte förelegat och att målet därför ska återförvisas till hyresnämnden för fortsatt behandling. Slutligen finner hovrätten att i ett mål om domvilla fördelningen av rättegångskostnader ska ske enligt huvudregeln i 12 kap. 73 § jordabalken, dvs. att parterna själva ska svara för sina egna kostnader.

Svea hovrätt

Genom Hyresnämnden i Göteborgs beslut upphörde hyresgästernas hyresavtal avseende en bostadslägenhet i Västra Frölunda att gälla den 31 augusti 2016. Beslutet vann laga kraft.

Hyresgästerna klagade över domvilla och yrkade att hovrätten skulle undanröja beslutet och återförvisa ärendet till hyresnämnden. Till stöd för sin talan anförde de i huvudsak följande. De har inte delgetts handlingarna och kallelsen i målet på korrekt sätt. De var vid tidpunkten för beslutet om kungörelsedelgivning folkbokförda på prövningslägenhetens adress och stadigvarande boende där, men vistades tillfälligt utomlands respektive på annan ort i Sverige. Det fanns inte någon anledning att anta att de hade avvikit eller på annat sätt undanhöll sig delgivning.

- - -

Hyresvärden bestred yrkandet om undanröjande och återförvisning och yrkade för egen del att hovrätten skulle avvisa hyresgästernas klagan över domvilla.

Hyresvärden anförde som grund för bestridandet i huvudsak följande. Hyresgästerna hade övergett prövningslägenheten och det fanns inga tecken vare sig i eller utanför lägenheten på att de vid tidpunkten för beslutet om kungörelsedelgivning var stadigvarande boende där. Det fanns därför förutsättningar att delge dem handlingarna i målet genom kungörelsedelgivning. Som grund för yrkandet om avvisning anförde hyresvärden att hyresnämndens beslut har verkställts och att prövningslägenheten sedan januari 2017 är upplåten till en ny hyresgäst.

- - -

Hyresgästerna motsatte sig avvisningsyrkandet med hänvisning till att de vill få upprättelse och klarhet i om det finns förutsättningar att driva en skadeståndstalan.

Båda parter yrkade ersättning för sina rättegångskostnader.

Domskäl

Hovrätten (hovrättsråden Kazimir Åberg, Maj Johansson och Lina Forzelius, referent) anförde i beslut den 27 mars 2018 bl.a. följande.

Ska klagan över domvilla avvisas?

Hovrätten konstaterar att den omständigheten att hyresgästerna avhysts från prövningslägenheten och att den numera är upplåten till en ny hyresgäst inte utgör hinder mot att hovrätten prövar hyresgästernas klagan över domvilla (jfr Högsta domstolens beslut den 13 oktober 2017 i mål nr Ö 3113-16 ). Hyresvärdens avvisningsyrkande ska därför avslås.

Ska hyresnämndens beslut undanröjas på grund av domvilla m.m.?

Hyresnämnden beslutade att delge hyresgästerna ansökan om upphörande av hyresavtalet och kallelse till sammanträde genom kungörelsedelgivning med hänvisning till 47 § och 48 § första stycket 2delgivningslagen (2010:1932).

För att kungörelsedelgivning enligt 48 § första stycket 2 delgivningslagen ska få användas krävs att förutsättningarna för stämningsmannadelgivning enligt 38 § samma lag är uppfyllda. En av förutsättningarna är att det med beaktande av vad som har kommit fram i det aktuella delgivningsärendet eller vid andra delgivningsförsök med delgivningsmottagaren finns anledning att anta att han eller hon har avvikit eller på annat sätt håller sig undan. Enligt förarbetena till bestämmelsen krävs att utredningen medger relativt säkra slutsatser i detta avseende. Så bör ofta kunna anses vara fallet om delgivningsmottagaren har aviserats om att han eller hon söks för stämningsmannadelgivning och nyligen har synts till i närheten av bostaden, t.ex. i trappuppgången. Vilken utredning som krävs får dock bedömas efter omständigheterna i varje särskilt fall. (Se prop. 2009/10:237 s. 252.)

I nu aktuellt mål framgår följande av hyresnämndens akt. I sin ansökan till nämnden uppgav hyresvärden att bolaget under lång tid försökt nå hyresgästerna, men att dessa verkade ha lämnat hyresobjektet. I början av juni 2016 skickade hyresnämnden lösbrev till hyresgästerna på prövningslägenhetens adress. Den 13 juni skickades en påminnelse och den 22 juni 2016 skickade hyresnämnden ett sms till en av hyresgästerna. Därefter har en delgivningsförfrågan skickats till ett antal myndigheter. Det finns inte antecknat att några ytterligare åtgärder vidtagits innan hyresnämnden den 4 juli 2016 beslutade om kungörelsedelgivning.

Enligt hovrättens bedömning tillåter den utredning som gjorts inte med tillräcklig säkerhet slutsatsen att hyresgästerna avvikit eller på annat sätt undanhållit sig delgivning. Det har därmed inte funnits förutsättningar för kungörelsedelgivning enligt 48 § första stycket 2 delgivningslagen. Hyresgästerna har alltså inte delgetts handlingarna eller kallelsen i målet, och det har då inte funnits förutsättningar att meddela beslut i ärendet. Hyresgästernas klagan över domvilla ska därför bifallas.

- - -

Ska ersättning för rättegångskostnader utgå?

Vid klagan över domvilla tillämpas bestämmelserna om rättegångskostnad i frågor om ersättning för kostnader (59 kap. 3 § fjärde stycket rättegångsbalken). När ett mål återförvisas till lägre instans ska frågan om rättegångskostnader i den högre rätten som utgångspunkt prövas i samband med målet efter dess återupptagande (se 18 kap. 15 § tredje stycket rättegångs-balken och 58 kap. 8 § rättegångsbalken). Samma princip har ansetts gälla när återförvisning sker till en annan myndighet än domstol. Om återförvisning sker till en myndighet som är förhindrad att pröva frågor om fördelning av rättegångskostnader ska dock frågan prövas av den högre rätten. (Se bl.a. Fitger m.fl., Rättegångsbalken m.m., 5 dec. 2017, Zeteo, kommentaren till 18 kap. 15 § tredje stycket, NJA 1997 s. 805 och NJA 2013 s. 223.)

Hyresnämnder är förhindrade att pröva frågor om fördelning av rättegångskostnader (se Svea hovrätts beslut den 14 april 2016 i mål nr ÖH 3315-15; jfr NJA 2013 s. 223). Hovrätten har därför att ta ställning till frågan om fördelning av rättegångskostnaderna i hovrätten. Enligt 18 kap. 1 § rättegångsbalken ska tappande part ersätta motparten dennes rättegångskostnad, om inte annat är stadgat. I 12 kap. 73 § jordabalken finns särskilda regler om fördelning av kostnaderna i hyrestvister. Där anges bl.a. att i för-längningstvister ska vardera parten svara för sin kostnad i hovrätten, om inte annat följer av 18 kap. 6 § rättegångsbalken. Sistnämnda bestämmelse aktualiseras inte i det nu aktuella målet. Fördelningen av kostnaderna ska därmed ske enligt huvudregeln i 12 kap. 73 § jordabalken, vilket innebär att parterna ska svara för sina egna kostnader. Hyresgästernas yrkande om ersättning för rättegångskostnader ska således ogillas. (Se bl.a. Fitger m.fl., Rättegångsbalken m.m., 5 dec. 2017, Zeteo, kommentaren till 58 kap. 8 §, och NJA 2003 s. 22, jfr RBD 1992:26.)

SLUT

1. Hovrätten avslår yrkandet om avvisning av klagan över domvilla.

2. Hovrätten undanröjer hyresnämndens beslut och återförvisar målet till

hyresnämnden för fortsatt behandling.

3. - - -

4. Hovrätten ogillar hyresgästernas yrkande om ersättning för rättegångs-kostnader.