NJA 1997 s. 805

H.K. överklagade i Svea HovR. Hon yrkade att HovR:n med ändring av TR:ns utslag skulle helt eller delvis ändra samfällighetens läge och omfattning på visst angivet sätt. För det fall HovR:n inte ansåg sig kunna göra erforderliga ändringar yrkades att HovR:n skulle undanröja TR:ns utslag och FBM:s beslut och med direktiv visa målet åter till FBM. Alternativt yrkade H.K. att HovR:n med undanröjande av TR:ns utslag och FBM:s beslut skulle ställa in förrättningen. H.K. yrkade slutligen befrielse från skyldigheten att ersätta C.H.F. för dennes rättegångskostnader vid TR:n.

C.F., C.P. och C.G.F. (nu ägare till Ekholmen 1:22 efter C.H.F.) bestred ändring.

Parterna å ömse sidor begärde ersättning för rättegångskostnader i HovR:n.

HovR:n (hovrättslagmannen KÖN, fastighetsrådet Hall, hovrättsrådet Rexed och tf hovrättsassessorn Heidenborg referent) meddelade utslag d 27 april 1994. HovR:n anförde i skälen för sitt avgörande avslutningsvis, att HovR:n vid en samlad bedömning fann att det saknades förutsättning att utplåna samfälligheten. Å andra sidan hade framkommit att samfälligheten medförde olägenheter för fastigheten Ekholmen 1:22. Enligt HovR:ns mening fanns goda möjligheter att minska olägenheterna för fastigheten. Förutsättningar att i detalj reglera en lösning hade inte funnits vid prövningen i HovR:n. Målet borde därför visas åter till FBM.

HovR:n anförde vidare i skälen: Frågan om ersättningsskyldighet för rättegångskostnader vid TR:n skall vid denna utgång av målet omprövas. Den frågan kan avgöras först när ett nytt avgörande i sak föreligger. Prövningen ankommer på TR:n.

Av grunderna för 18 kap 15 § 3 st RB följer att TR:n också har att pröva yrkandena om ersättningsskyldighet för rättegångskostnad i HovR:n.

HovR:ns avgörande.

H.K. (ombud S.J.) överklagade och yrkade att HD skulle undanröja HovR:ns utslag beträffande rättegångskostnaderna i TR:n och HovR:n och avgöra målet i dessa delar, alternativt förordna att rättegångskostnadsfrågorna skall avgöras av HovR:n.

C.F., C.P., C.G.F. och C.H.F. (ombud för samtliga advokaten A.E.) yttrade sig i målet.

Parterna yrkade ersättning för rättegångskostnader i HD.

HD (JustR:n Lind, Lars K Beckman, Munck, referent, Danelius och Westlander) fattade följande slutliga beslut: Skäl: När ett mål återförvisas skall enligt 18 kap 15 § 3 st RB frågan om rättegångskostnad i den högre rätten prövas i samband med målet efter dess återupptagande. Denna regel tar sikte på det fallet att ett mål återförvisas från högre till lägre rätt. Till följd av bestämmelserna i 21 § lagen (1946:804) om införande av nya rättegångsbalken gäller regeln, när annat inte har föreskrivits, även vid återförvisning till en annan myndighet än domstol, om överklagande av myndighetens avgörande kan ske till HovR.

Det finns däremot inte möjlighet att analogivis tillämpa regeln i 18 kap 15 § 3 st RB när som i förevarande fall återförvisning skett till fastighetsbildningsmyndighet (numera lantmäterimyndighet), eftersom en sådan myndighet inte har behörighet att pröva frågor om rättegångskostnad (jfr NJA 1990 s 42). Inte heller finns det vid återförvisning från HovR till lantmäterimyndighet utrymme för att, på sätt som i förevarande fall skett genom HovR:ns utslag, tillämpa den princip som ligger till grund för den berörda regeln så att prövningen av frågan om fördelning av kostnaderna i HovR:n förklaras ankomma på TR:n. I detta läge skall ju TR:n inte pröva själva saken på nytt, och bedömningen av rättegångskostnadsfrågan kommer således inte, som regeln förutsätter, att kunna ske i samband med prövningen av målet i övrigt. På motsvarande sätt gäller att HovR:n har saknat stöd för att undanröja TR:ns beslut om rättegångskostnader där och återförvisa målet i denna del till TR:n för ny behandling.

Av det anförda följer att det hade ålegat HovR:n att själv pröva uppkomna frågor om fördelning av kostnaderna vid TR:n och i HovR:n. Det rättegångsfel som förekommit i denna del kan avhjälpas genom att prövningen sker i HD.

I TR:n yrkade H.K. och hennes medparter i första hand att fastighetsbildningsbeslutet skulle undanröjas och att en samfällighetsförening skulle bildas. Hennes förstahandsyrkande i HovR:n - dit hon ensam överklagat TR:ns utslag - gick ut på att HovR:n helt eller delvis skulle ändra samfällighetens läge på visst sätt. För det fall att HovR:n inte ansåg sig kunna göra erforderliga ändringar yrkade hon att TR:ns utslag och FBM:s beslut skulle undanröjas och målet visas åter till FBM med vissa direktiv. Vidare yrkade H.K. i HovR:n - förutom att hon framställde alternativa yrkanden beträffande själva saken - att hon skulle befrias från skyldigheten att utge ersättning för rättegångskostnader vid TR:n samt tillerkännas ersättning för sina kostnader i HovR:n.

Med hänsyn till utgången i HovR:n får H.K. anses vara i huvudsak vinnande part. Härav följer att C.F., C.P. och C.G.F. bör åläggas skyldighet att ersätta H.K. huvuddelen av hennes rättegångskostnader i HovR:n. Även i betraktande av att H.K. i HovR:n i väsentliga avseenden justerat de yrkanden som hon och hennes medparter framställde vid TR:n finns det inte tillräckligt starka skäl för att hon, trots målets utgång i HovR:n, skall vara skyldig att ersätta C.H.F. för rättegångskostnader vid TR:n. Hon bör följaktligen befrias från denna skyldighet.

Med avseende på det yrkande om fastighetsbildningsbeslutets undanröjande som HovR:n biföll får saken anses ha varit sådan som avses i 14 kap 8 § 2 st RB, dvs endast ett utslag kunde ges för alla som hade del i saken. Enligt nämnda stycke gäller då att en rättegångshandling som en medpart företar skall gälla till förmån även för de övriga. Denna bestämmelse kan emellertid inte anses vara tillämplig på ett yrkande som ej rör själva saken utan endast fråga om rättegångskostnad. H.K:s medparter vid TR:n, vilka inte överklagat TR:ns utslag, kan därför inte på hennes talan befrias från skyldigheten att ersätta C.H.F. för kostnader vid TR:n. Då det rättegångsfel som förekommit i HovR:n berör HovR:ns återförvisning av rättegångskostnadsfrågan även i vad avser H.K:s medparter, bör dock med tillämpning av 50 kap 26 § 2 st och 55 kap 15 § 2 st RB HovR:ns utslag undanröjas också i denna del.

Med undanröjande av punkterna 2 och 3 i HovR:ns utslag ändrar HD på det sätt TR:ns utslag att H.K. befrias från skyldigheten att ersätta C.H.F. för rättegångskostnader vid TR:n samt förpliktar C.F., C.P. och C.G.F. att ersätta H.K. hennes rättegångskostnader i HovR:n med 29 875 kr, varav 28 750 kr utgör ombudsarvode, jämte ränta enligt 6 § räntelagen från d 27 april 1994 till dess betalning sker.

C.F., C.P. och C.G.F. förpliktas att solidariskt ersätta H.K. för hennes rättegångskostnader i HD med 4 000 kr, utgörande ombudsarvode, jämte ränta enligt 6 § räntelagen från dagen för HD:s avgörande till dess betalning sker.

HD:s beslut meddelades d 1 dec 1997 (mål nr Ö 2436/94).