Ds 2003:28

Kandidatländernas anslutning till den Europeiska unionen

Typ: Ds
Datum: 2003-01-01
Källa: www.regeringen.se

Termer och förkortningar

Amsterdamfördraget Amsterdamfördraget den 2 oktober 1997 om ändring av Fördraget om Europeiska unionen, fördragen om upprättandet av Europeiska gemenskaperna och vissa akter som hör samman med dem

Anslutningsfördraget Fördraget den 16 april 2003 om Republiken Tjeckiens, Republiken Estlands, Republiken Cyperns, Republiken Lettlands, Republiken Litauens, Republiken Ungerns, Republiken Maltas, Republiken Polens, Republiken Sloveniens och Republiken Slovakiens anslutning till Europeiska unionen

anslutningslagen lagen (1994:1500) med anledning av Sveriges anslutning till Europeiska unionen

artikel xx EG artikel xx i EG-fördraget i dess

lydelse efter den 1 maj 1999

artikel xx EU artikel xx i unionsfördraget i

dess lydelse efter den 1 maj

EG-fördraget Fördraget den 25 mars 1957

om upprättandet av Europeiska

gemenskapen

EMU ekonomiska och monetära

unionen

enhetsakten Europeiska enhetsakten

den 17 och 28 februari 1986

EU Europeiska unionen

EU:s första pelare Europeiska gemenskapen

(delvis överstatligt samarbete)

EU:s andra pelare Gemensam utrikes- och

säkerhetspolitik (mellanstatligt

samarbete)

EU:s tredje pelare Polisiärt och straffrättsligt

samarbete (mellanstatligt

samarbete)

Euratomfördraget Fördraget den 25 mars 1957

om upprättandet av Europeiska

atomenergigemenskapen

euro benämningen på den

gemensamma valutan

Eurojust Europeiska enheten för

rättsligt samarbete

GUSP EU:s gemensamma utrikes-

och säkerhetspolitik

kommissionen Europeiska kommissionen

Nicefördraget Nicefördraget den 26 februari

2001 om ändring av Fördraget

om Europeiska unionen,

fördragen om upprättandet av

Europeiska gemenskaperna

och vissa akter som hör

samman med dem

rådet/ministerrådet Europeiska unionens råd

unionsfördraget Fördraget den 7 februari 1992

om Europeiska unionen

WTO Världshandelsorganisationen

1¶Promemorians innehåll

Anslutningsfördraget är ett mellanstatligt avtal mellan de nuvarande 15 medlemsstaterna i EU och tio kandidatländer. Resultatet av anslutningsförhandlingarna återspeglas i fördraget i form av övergångslösningar och tekniska anpassningar till EU:s regelverk. I mars 2002 inleddes arbetet med att utforma den juridiska texten. Undertecknandet skedde den 16 april 2003 efter kommissionens formella yttrande och Europaparlamentets samtycke. Anslutningsfördraget träder i kraft den 1 maj 2004.

För att Sverige skall kunna ratificera anslutningsfördraget måste ändringar göras i lagen (1994:1500) med anledning av Sveriges anslutning till Europeiska unionen (anslutningslagen). Vid sidan av detta bör ytterligare ändringar göras i anslutningslagen med anledning av att fördraget om upprättandet av Europeiska kol- och stålgemenskapen har upphört att gälla. I avsnitt 2 finns ett författningsförslag.

I avsnitt 3 redovisas bakgrunden till EU:s utvidgning, de förberedelser som gjorts inför kandidatländernas medlemskap, förhandlingsarbetet samt de rådsbeslut rörande utvidgningen som föregått anslutningsfördraget.

I avsnitt 4 redovisas förhandlingsresultatet innefattande en översiktlig redovisning av de övergångsbestämmelser och undantag som förhandlingarna resulterat i.

I avsnitt 5 och avsnitt 6 redovisas anslutningsfördragets uppbyggnad och den generella rättsverkan av ett medlemskap. Anslutningsfördraget består av ett fördrag, en anslutningsakt och en slutakt. I bilagor till anslutningsakten beskrivs tekniska anpassningar, övergångsbestämmelser och undantag.

I avsnitt 7 redovisas vart och ett av de 31 förhandlingskapitel som utgjort utgångspunkten för medlemskapsförhandlingarna. För varje område ges en kort generell beskrivning av gemenskapens regelverk på området, en redogörelse av de övergångslösningar som träffats samt en redovisning av de konsekvenser utvidgningen får för svensk del på detta område.

I avsnitt 8 ges en sammanfattande beskrivning av de viktigaste konsekvenserna av utvidgningen för svensk del.

I det sista avsnittet, avsnitt 9, kommenteras de författningsändringar som krävs för att Sverige skall kunna tillträda anslutningsfördraget inklusive den lagtekniska förändringen som innebär att hänvisningen till fördraget om upprättandet av Europeiska kol- och stålgemenskapen skall tas bort.

Anslutningsfördraget i svensk text finns som bilaga 1. Anslutningsakten finns som bilaga 2. Protokollen finns som bilaga 3. Slutakten med förklaringar finns som bilaga 4. Bilagor till anslutningsfördraget finns tillgängliga hos Utrikesdepartementets rättssekretariat för EU-frågor (UD-ERS). Anslutningsfördraget i dess helhet finns också på följande webbplats. http://europa.eu.int/comm/enlargement/negotiations/treaty_of_ accession_2003/

2¶Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1500) med anledning av Sveriges anslutning till Europeiska unionen

Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1994:1500) med anledning av Sveriges anslutning till Europeiska unionen skall ha följande lydelse.

4 §

De fördrag och andra instrument som avses i 2 och 3 §§ är:

1. Fördraget den 18 april

1951 om upprättandet av Europeiska kol- och stålgemenskapen

2. Fördraget den 25 mars 1. Fördraget den 25 mars 1957 om upprättandet av 1957 om upprättandet av Europeiska ekonomiska Europeiska ekonomiska

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
gemenskapen	gemenskapen

3. Fördraget den 25 mars 2. Fördraget den 25 mars 1957 om upprättandet av 1957 om upprättandet av

Europeiska atomenergigemenskapen

Senaste lydelse 2001:1272 (jfr 2003:9).

4. Konventionen den 13 3. Konventionen den 13 november 1962 om ändring av november 1962 om ändring av Fördraget om upprättandet av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska Europeiska ekonomiska gemenskapen i syfte att göra gemenskapen i syfte att göra den särskilda ordningen för den särskilda ordningen för associering av utomeuropeiska associering av utomeuropeiska länder och territorier som länder och territorier som behandlas i fjärde delen av behandlas i fjärde delen av detta fördrag tillämplig med detta fördrag tillämplig med avseende på Nederländska avseende på Nederländska Antillerna Antillerna

5. Protokollet den 8 april 4. Protokollet den 8 april 1965 om Europeiska gemen- 1965 om Europeiska gemenskapernas immunitet och skapernas immunitet och privilegier privilegier

6. Fördraget den 22 april 5. Fördraget den 22 april 1970 om ändring av vissa 1970 om ändring av vissa budgetbestämmelser i för- budgetbestämmelser i fördragen om upprättandet av dragen om upprättandet av Europeiska gemenskaperna Europeiska gemenskaperna och i fördraget om upp- och i fördraget om upprättandet av ett gemensamt råd rättandet av ett gemensamt råd och en gemensam kommission och en gemensam kommission för Europeiska gemenskaperna för Europeiska gemenskaperna

7. Fördraget den 22 januari 6. Fördraget den 22 januari 1972 om Konungariket 1972 om Konungariket Danmarks, Irlands, Konunga- Danmarks, Irlands, Konungariket Norges och Förenade riket Norges och Förenade konungariket Storbritannien konungariket Storbritannien och Nordirlands anslutning till och Nordirlands anslutning till Europeiska ekonomiska Europeiska ekonomiska gemenskapen och Europeiska gemenskapen och Europeiska

atomenergigemenskapen atomenergigemenskapen

8. Beslutet av Europeiska gemenskapernas råd av den 22 januari 1972 om Konungariket Danmarks, Irlands, Konungariket Norges och Förenade konungariket Storbritannien och Nordirlands anslutning till Europeiska kol- och stålgemenskapen

9. Fördraget den 10 juli 1975 7. Fördraget den 10 juli 1975 om ändring av vissa om ändring av vissa bestämmelser i protokollet om bestämmelser i protokollet om Europeiska investerings- Europeiska investeringsbankens stadga bankens stadga

10. Fördraget den 22 juli 8. Fördraget den 22 juli 1975 1975 om ändring av vissa om ändring av vissa finansiella finansiella bestämmelser i bestämmelser i fördragen om fördragen om upprättandet av upprättandet av Europeiska Europeiska gemenskaperna gemenskaperna och i fördraget och i fördraget om upp- om upprättandet av ett rättandet av ett gemensamt råd gemensamt råd och en och en gemensam kommission gemensam kommission för för Europeiska gemenskaperna Europeiska gemenskaperna

11. Akten den 20 september 9. Akten den 20 september 1976 om allmänna direkta val 1976 om allmänna direkta val av företrädare i församlingen av företrädare i församlingen (Europaparlamentet) samt (Europaparlamentet) samt beslutet av Europeiska gemen- beslutet av Europeiska gemenskapernas råd av den 1 februari skapernas råd av den 1 februari 1993 om ändring av nämnda 1993 om ändring av nämnda akt akt

12. Fördraget den 28 maj 10. Fördraget den 28 maj 1979 om Hellenska 1979 om Hellenska republikens anslutning till republikens anslutning till Europeiska ekonomiska Europeiska ekonomiska gemenskapen och Europeiska gemenskapen och Europeiska atomenergigemenskapen atomenergigemenskapen

13. Beslutet av Europeiska gemenskapernas råd av den 24 maj 1979 om Hellenska republikens anslutning till Europeiska kol- och stålgemenskapen

14. Fördraget den 13 mars 11. Fördraget den 13 mars 1984 om ändring av fördragen 1984 om ändring av fördragen om upprättandet av Europeiska om upprättandet av Europeiska gemenskaperna i fråga om gemenskaperna i fråga om Grönland Grönland

15. Fördraget den 12 juni 12. Fördraget den 12 juni 1985 om Konungariket 1985 om Konungariket Spaniens och Portugisiska Spaniens och Portugisiska republikens anslutning till republikens anslutning till Europeiska ekonomiska Europeiska ekonomiska gemenskapen och Europeiska gemenskapen och Europeiska atomenergigemenskapen atomenergigemenskapen

16. Beslutet av Europeiska gemenskapernas råd av den 11 juni 1985 om Konungariket Spaniens och Portugisiska republikens anslutning till Europeiska kol- och stålgemenskapen

17. Europeiska enhetsakten 13. Europeiska enhetsakten den 17 och 28 februari 1986 den 17 och 28 februari 1986

18. Fördraget den 7 februari 14. Fördraget den 7 februari 1992 om Europeiska unionen 1992 om Europeiska unionen

19. Fördraget den 24 juni 15. Fördraget den 24 juni 1994 om Konungariket 1994 om Konungariket Norges, Republiken Norges, Republiken Österrikes, Republiken Österrikes, Republiken Finlands och Konungariket Finlands och Konungariket Sveriges anslutning till Sveriges anslutning till Europeiska unionen Europeiska unionen

20. Amsterdamfördraget 16. Amsterdamfördraget den 2 oktober 1997 om den 2 oktober 1997 om ändring av Fördraget om ändring av Fördraget om Europeiska unionen, fördragen Europeiska unionen, fördragen om upprättandet av Europeiska om upprättandet av Europeiska gemenskaperna och vissa akter gemenskaperna och vissa akter som hör samman med dem, som hör samman med dem, med förklaring av Sverige med förklaring av Sverige enligt artikel K 7.2 och K 7.3 b enligt artikel K 7.2 och K 7.3 b i Fördraget om Europeiska i Fördraget om Europeiska unionen i deras lydelse enligt unionen i deras lydelse enligt Amsterdamfördraget Amsterdamfördraget

21. Nicefördraget den 26 17. Nicefördraget den 26 februari 2001 om ändring av februari 2001 om ändring av Fördraget om Europeiska Fördraget om Europeiska unionen, fördragen om unionen, fördragen om upprättandet av Europeiska upprättandet av Europeiska gemenskaperna och vissa akter gemenskaperna och vissa akter som hör samman med dem som hör samman med dem

18. Fördraget den 16 april

2003 om Republiken Tjeckiens, Republiken Estlands, Republiken Cyperns, Republiken Lettlands, Republiken Litauens, Republiken Ungerns,

Republiken Maltas, Republiken Polens, Republiken Sloveniens och Republiken Slovakiens anslutning till Europeiska unionen

22. Bilagor och protokoll 19. Bilagor och protokoll som hör till de fördrag och som hör till de fördrag och andra instrument som anges i andra instrument som anges i 1–21. 1–18.

Denna lag träder i kraft den 1 maj 2004.

3¶EU:s utvidgning – ett enat Europa

3.1¶Bakgrund till EU:s utvidgning

Bästa vägen att nå målet om europeisk fred och säkerhet är ett ekonomiskt och politiskt enat Europa, där det råder demokrati, välstånd, rättvisa och respekt för mänskliga rättigheter.

3.1.1¶Ett enat Europa som lever i fred

Åren 1989–1990 föll det kommunistiska samhällssystemet ihop i Central- och Östeuropa och en reformvåg svepte över länderna. Inom sex år efter Berlinmurens fall hade tio fria nationer i Centraleuropa lämnat in sina ansökningar om medlemskap i EU, nämligen Polen, Ungern, Tjeckien, Estland, Slovenien, Slovakien, Lettland, Litauen, Rumänien och Bulgarien.

Både Malta och Cypern ansökte om medlemskap i juli 1990. Cyperns situation är speciell eftersom ön är delad sedan den turkiska invasionen av ön år 1974. Även Turkiet har ansökt om medlemskap. Av dessa sammanlagt tretton kandidatländer har tio ansetts mogna för anslutning under år 2004. Förhandlingarna med Rumänien och Bulgarien har ännu inte avslutats och för Turkiets del har förhandlingarna ännu inte inletts.

Ansökarländerna såg EU-medlemskapet som en garanti för fred och som ett sätt att demokratisera och modernisera sina samhällen och öka sin välfärd i samverkan med övriga Europa.

De ekonomiska motiven för att ansöka om medlemskap var starka. Liksom i södra Europa, där länder som Portugal och Grekland fått avsevärt mycket bättre levnadsstandard och starkare ekonomier till följd av medlemskapet, förväntade sig kandidatländerna att ett medlemskap skulle leda till liknande ekonomiskt uppsving för dem.

Särskilt för de före detta kommunistländerna var dock den säkerhetspolitiska vinsten med medlemskap den starkaste drivkraften. Medlemskapet i EU skulle bli beviset på att man åter var en del av det demokratiska Europa. Tekniska och finansiella insatser av EU på bl.a. miljöområdet var också ett skäl som talade för medlemskap, även om de största insatserna måste göras av kandidatländerna själva.

EU av i dag ser utvidgningen som en möjlighet att uppnå målet om ett enat Europa som lever i fred. Utvidgningen innebär ökad säkerhet för alla i Europa. Medlemskap i EU gör krig mellan medlemsländerna otänkbart. Om länderna samarbetar intensivt och är politiskt och ekonomiskt sammansvetsade kommer eventuella konflikter att lösas i samförstånd och inte med våld.

Utvidgningen ger också medlemsländerna möjlighet att angripa gemensamma problem, som gränsöverskridande miljöförstöring och organiserad brottslighet, mer effektivt. Dessutom får företag möjlighet att utvecklas på nya marknader med gemensamma spelregler. Större ekonomisk aktivitet och ökad konkurrens leder till bättre utbud för konsumenterna. Dessa faktorer bör på sikt leda till en högre tillväxt och därmed ökat välstånd för både gamla och nya medlemsländer.

Visserligen kommer unionens utgifter att öka något som en följd av utvidgningen. Dessa kostnader är dock begränsade i relation till de politiska, ekonomiska och andra vinster som utvidgningen innebär.

3.1.2¶Femte utvidgningen

EU har hittills utvidgats fyra gånger. Första gången detta skedde var år 1973 och det var då Storbritannien, Danmark och Irland som anslöt sig. Härefter följde Grekland år 1981, Spanien och Portugal år 1986 samt Sverige, Finland och Österrike år 1995. Även om EU har fått viss vana av medlemskapsförhandlingar skiljer sig de nu avslutade förhandlingarna radikalt från de tidigare fallen.

För det första är det betydligt fler länder som förhandlat med EU än vid något tidigare anslutningstillfälle. För det andra är de blivande medlemsstaterna i Centraleuropa mindre ekonomiskt utvecklade än de tidigare anslutande länderna. Till detta kommer att EU:s gemensamma regelverk är mer omfattande i dag än vid de fyra tidigare utvidgningstillfällena.

3.2¶Köpenhamnskriterierna

Förutom själva omvälvningen i Centraleuropa kan det Europeiska rådets möte i Köpenhamn i juni 1993 ses som startpunkten för EU:s utvidgning österut. Vid mötet i Köpenhamn fastslogs villkoren för EU-medlemskap. Kriterierna är av politisk, ekonomisk respektive administrativ karaktär.

De politiska kriterierna innebär att ett kandidatland, för att bli medlem, skall uppvisa stabila institutioner som garanterar demokrati, rättssäkerhet, mänskliga rättigheter och respekt för och skydd av minoriteter.

De ekonomiska kriterierna innebär att landet, för att bli medlem, skall vara en fungerande marknadsekonomi samt ha förmåga att hantera den konkurrens och de marknadskrafter som uppträder på unionens inre marknad.

De administrativa kriterierna innebär att landet, för att bli medlem, skall ha förmåga att ta på sig de skyldigheter som följer av medlemskap i EU. Kriterierna avser ländernas förmåga att överta och efterleva EU:s regelverk, vilket till stor del är

beroende av ländernas administrativa förmåga och nivån på deras rättsväsende.

För att inleda reella medlemskapsförhandlingar krävs att de politiska kriterierna är uppfyllda. Turkiet har exempelvis ansökt om medlemskap men förhandlingarna har inte inletts eftersom de politiska kriterierna inte är uppfyllda.

3.3¶Förberedelser för medlemskap

Anslutningen till EU har egentligen skett gradvis. EU har gett kraftigt stöd till kandidatländerna i deras förberedelsearbete inför medlemskapet. Stödet har hjälpt kandidatländerna att anpassa sina nationella regler och sin inhemska administration till EU:s krav.

3.3.1¶Europaavtal som en övergångslösning

För att skapa en lämplig ram för en successiv integrering av kandidatländerna i gemenskapen ingicks flera associeringsavtal (s.k. Europaavtal) mellan EU och de tio kandidatländerna i Centraleuropa. Avtalen trädde i kraft under perioden 1994–1999 och fungerar som en övergångslösning till medlemskap i EU, utan att garantera ett medlemskap. Motsvarande avtal har träffats också med Malta och Cypern.

Avtalen syftar till att skapa ett ramverk för den politiska dialogen, att integrera kandidatländerna i den inre marknaden och förbereda ett framtida medlemskap inom alla områden som omfattas av EU:s regelverk. Efterlevnaden av avtalen följs upp i olika kommittéer, där även ländernas framsteg vad gäller anpassning till EU:s regelverk behandlas.

3.3.2¶Förmedlemskapsstrategi 1993–1994

Ett åtagande från EU:s sida att aktivt medverka till att förbereda kandidatländerna för medlemskap fastställdes 1993–1994. Den förmedlemskapsstrategi som utvecklades bestod av förstärkt samarbete i enlighet med Europaavtalen och en formaliserad dialog på olika policyområden. Dessutom gavs ökad tonvikt på medlemskapsförberedelser i EU:s biståndsprogram och en handbok, s.k. vitbok, utarbetades för att underlätta anpassningen till den inre marknaden.

3.3.3¶Förstärkt förmedlemskapsstrategi med anslutningspartnerskap

På förslag av kommissionen antogs 1997 en förstärkt förmedlemskapsstrategi. Strategin innefattar bl.a. en ny finansiell ram för perioden 2000–2006.

Den nya förmedlemskapsstrategin består av Europaavtalen, en ram för samverkan med varje kandidatland, s.k. anslutningspartnerskap samt förmedlemskapsstöd. Förmedlemskapsstödet består i sin tur av tre program som bl.a. omfattar stöd till ekonomiska och institutionella reformer i kandidatländerna. Medlen används för institutionsbyggande insatser och tillhörande investeringar i infrastruktur. Dessutom ingår stödinsatser för infrastrukturprojekt på miljö- och transportområdet samt stöd till landsbygdsutveckling som syftar till att främja införlivandet av EU:s regelverk på jordbruksområdet.

Sammanfattningsvis kan sägas att den förstärkta förmedlemskapsstrategin koncentreras på dels att stärka den institutionella och administrativa kapaciteten i kandidatländerna, dels en anpassning av deras näringsliv till EU:s krav och normer samt utvecklandet av infrastrukturen.

3.4¶Anslutningsförhandlingarna

3.4.1¶Hur förhandlingsarbetet var upplagt

Efter det att ett land lämnat in sin ansökan om medlemskap är det kommissionen som gör en första bedömning. Utgångspunkten för bedömningen är de s.k. Köpenhamnskriterierna. Om kommissionen bedömer att ansökarlandet har förmågan att uppfylla dessa grundläggande kriterier för medlemskap, kan den föreslå att förhandlingar inleds.

Förhandlingarna om kandidatländernas anslutning till EU har ägt rum i regeringskonferenser mellan medlemsstaterna och respektive kandidatland.

Föremålet för förhandlingarna har varit EU:s regelverk som kandidatländerna skall anta. Regelverket delades upp på 31 olika kapitel, s.k. förhandlingskapitel. Kommissionen har fortlöpande utarbetat förslag till EU:s gemensamma ståndpunkter.

Då EU:s medlemsstater enats om en gemensam ståndpunkt har förhandlingarna inletts genom att förhandlingskapitlet öppnats. När överenskommelse nåtts mellan EU och ett kandidatland har kapitlet, i förhållande till detta land, kunnat stängas provisoriskt. Att kapitlen stängts enbart provisoriskt beror på att förhandlingsöverenskommelsen inte anses slutgiltig förrän alla kapitel färdigförhandlats.

Grundläggande svenska ståndpunkter (s.k. baspositioner) togs på ett tidigt stadium fram inom Regeringskansliet. Dessa utarbetades i samråd med berörda myndigheter och intresseorganisationer och uppdaterades allteftersom förhandlingarna fortskred. Riksdagens EU-nämnd och utskott har löpande hållits underrättade om förhandlingsarbetet.

Det praktiska förarbetet till förhandlingarna har skötts av kommissionen. Varje generaldirektorat har haft i uppdrag att inom sitt politikområde följa kandidatländernas ansträngningar för att anpassa sitt regelsystem och sin administration till EU:s krav. Vid genomgångar (s.k. screenings) mellan tjänstemän från kommissionen och tjänstemän från ministerier och myndigheter

i kandidatländerna har kommissionen försökt få en uppfattning om i vilken utsträckning ett kandidatlands regelverk och administration ligger i linje med EU:s krav och, om så inte är fallet, informera kandidatlandet om vad som krävs. Kommissionen har även försökt göra en uppskattning av möjligheterna för kandidatlandet att till en preliminär anslutningsdag genomföra en tillfredsställande anpassning. Kommissionen har dessutom försökt att bilda sig en uppfattning om hur kandidatländernas regelverk praktiskt fungerar när införlivandet av regelverket på ett visst område väl har skett. En fråga som kommissionen bl.a. ställt sig är om kandidatlandet har fungerande behöriga myndigheter att verkställa gemenskapens regelverk. Det är framför allt under senare delen av utvidgningsprocessen som kommissionen har genomfört denna typ av kontroll, s.k. monitoring. Ovan nämnda information har sedan legat till grund för ställningstagandet om ett förhandlingskapitel skall stängas provisoriskt eller om det skall förbli öppet. För att samordna hela denna process har vid kommissionen funnits ett särskilt generaldirektorat för utvidgningsfrågor.

3.4.2¶Vad som bestämdes om förhandlingarna vid Europeiska rådets möten

Ända sedan Sverige blev medlem i EU 1995 har regeringen drivit på för att unionen så snart som möjligt skulle börja förhandla med kandidatländer om medlemskap. Sverige förespråkade tidigt att alla länder som uppfyllt de politiska kriterierna skulle få möjlighet att inleda förhandlingarna. Förhandlingarna skulle sedan föras enligt den s.k. differentieringsprincipen som innebär att varje land bedöms på basis av sina egna framsteg och att länderna därför kan gå fram i olika takt.

Vid Europeiska rådets möte i Luxemburg 1997 gav EU beskedet att tio kandidatländer var välkomna att bli medlemmar så snart de uppfyllt villkoren för medlemskap. Utvidgningsprocessen inleddes gemensamt med alla kandidatländer med

genomgång av EU:s regelverk. Det beslutades att Estland, Polen, Tjeckien, Slovenien och Ungern fick inleda konkreta medlemskapsförhandlingar. Enligt ett tidigare beslut skulle förhandlingar också inledas med Cypern. EU och de sex länderna startade förhandlingarna i mars 1998.

I Helsingfors år 1999 beslutades att förhandlingar även skulle inledas mellan EU och Bulgarien, Lettland, Litauen, Rumänien respektive Slovakien. Dessa förhandlingar startade i februari 2000. I Helsingfors bekräftade Europeiska rådet vidare principen om differentiering. Detta innebar bl.a. att de kandidatländer som inlett förhandlingarna senare skulle kunna hinna i kapp dem som inlett förhandlingar vid ett tidigare datum. Vid mötet konstaterades dessutom att en lösning av Cypernfrågan skulle underlätta Cyperns EU-medlemskap, men att en lösning inte var en förutsättning för medlemskap. Europeiska rådet gav stöd till ansträngningar av FN för att nå en uppgörelse mellan parterna på Cypern. Medlemskapsförhandlingarna påbörjades också med Malta som år 1998 aktiverat sin tidigare gjorda medlemskapsansökan. Turkiet erkändes som kandidatland men är det enda kandidatland som EU ännu inte har inlett förhandlingar med.

Utvidgningsförhandlingarna hade högsta prioritet under det svenska ordförandeskapet våren 2001. Ett genombrott i förhandlingarna uppnåddes genom att uppgörelser kunde nås på flera politiskt svåra områden såsom t.ex. miljön, arbetskraftens fria rörlighet och förvärv av jordbruksmark. Europeiska rådet kunde i Göteborg i juni 2001 bekräfta att tidtabellen för förhandlingarna förverkligats och i vissa fall överträffats under vårt ordförandeskap.

Mötet i Göteborg fastställde att utvidgningen var oåterkallelig och att de kandidatländer som var redo skulle kunna slutföra sina förhandlingar under år 2002. Man enades om att dessa länder skulle kunna delta som medlemmar i valen till Europaparlamentet år 2004.

I december 2001 gjorde Europeiska rådet i Laeken bedömningen att tio länder – Cypern, Estland, Ungern, Lettland,

Litauen, Malta, Polen, Slovakien, Tjeckien samt Slovenien kunde vara redo för slutförhandling under år 2002 och för anslutning under år 2004.

Europeiska rådets möte i Sevilla i juni 2002 visade en klar politisk vilja från unionens sida att slutföra förhandlingarna samma år. Lösningar återstod dock att finna inom kapitlen jordbruk, regionalpolitik samt finansiella och budgetmässiga frågor.

En historisk cirkel kunde slutas i och med Europeiska rådets möte i Köpenhamn i december 2002. Knappt ett decennium efter det att kriterierna för EU-medlemskap presenterades i Köpenhamn kunde de nuvarande medlemsländerna och tio kandidatländer avsluta förhandlingarna om anslutning till unionen. Det innebar en stor framgång att efter mångårigt och omfattande arbete kunna hälsa tio nya medlemmar välkomna till unionen.

4 Förhandlingsresultatet

De flesta EU-regler gäller från och med anslutningsdagen i de nya medlemsstaterna. Förhandlingarna har dock resulterat i drygt tvåhundra olika övergångsbestämmelser och ett fåtal permanenta undantag. De flesta övergångsperioderna eller undantagen finns inom kapitlen miljöpolitik, jordbruk och beskattning.

Vad gäller miljöpolitik är det främst EU:s krav på hantering av avloppsvatten och avfall samt utsläpp i luften som gett upphov till övergångsperioder för flera av kandidatländerna på i vissa fall drygt tio år. De måste göra betydande investeringar inom dessa områden för att uppnå EU:s krav. Den samhällsekonomiska belastning som detta innebär gör det nödvändigt med övergångsperioder. Ansträngningar har gjorts för att begränsa dessa så långt som möjligt. Länderna kommer successivt att anpassa sig till EU:s krav när det gäller avloppsrening enligt ett system där de större orterna först inför bättre rening följda av de mindre. De nya medlemsstaterna kommer också att få viss tid att anpassa äldre anläggningar till EU:s krav på luftutsläpp, medan nya anläggningar måste uppfylla kraven från anslutningsdagen.

De s.k. direktstöden till lantbrukare kommer att införas gradvis under en tioårsperiod. De nya medlemsstaterna får möjlighet att komplettera direktstöden med nationella stöd, av vilka en del kan finansieras med medel avsedda för landsbygdsutveckling.

Produktionskvoterna inom jordbruket har fastställts utifrån hittillsvarande produktion. EU:s krav beträffande djurhållning och sanitetskrav inom livsmedelsproduktionen har resulterat i

övergångsperioder i de flesta kandidatländer. Som regel måste äldre livsmedelsanläggningar förbättras för att möta EU:s krav. De livsmedel som inte uppfyller EU:s krav får inte säljas i andra EU-länder än ursprungslandet.

Inom det skattepolitiska området är det främst mervärdesskatt och punktskatter på böcker och tidskrifter, bränslen, restaurangtjänster, tobak och byggande som gett upphov till övergångsperioder. Syftet är att ge befolkning och näringsidkare tid att anpassa sig till nya villkor.

Andra politikområden som gett upphov till övergångsperioder är personers fria rörlighet, tjänsters och kapitalets fria rörlighet, konkurrenspolitik, transportpolitik samt social- och energipolitik. Krav från de nuvarande medlemsstaterna gav upphov till övergångsperioder som gäller personers fria rörlighet. De nuvarande medlemsstaterna får möjlighet att under nationell rätt reglera tillträdet till sina arbetsmarknader för arbetstagare från nya medlemsstater. Denna möjlighet gäller upp till sju år efter anslutningen.

En övergångsperiod i fråga om kapitalets fria rörlighet gäller unionsmedborgares rätt att köpa fritidshus och jordbruksmark. Övergångsbestämmelser kommer att finnas i flera kandidatländer.

Polens och Tjeckiens stålindustrier kommer att få viss tid att anpassa sig till de marknadsförhållanden och konkurrensregler som gäller på unionens inre marknad. Flera länder kan gradvis under varierande antal år avveckla statsstöd i form av skattelättnader som inte är förenliga med EU:s regelverk för statsstöd. Rätten för åkare från de nya medlemsstaterna att utföra inrikes transporter i ett land med ett fordon registrerat i ett annat land blir också föremål för övergångsperioder.

När det gäller kärnsäkerhet åtog sig Litauen och Slovakien att stänga kärnreaktorer av äldre typ vilkas säkerhet inte går att förbättra i tillräcklig utsträckning.

Omfattande krav har ställts på kandidatländerna att höja nivån på gränskontroller och rättsväsende för att klara EU:s krav på det rättsliga och inrikespolitiska området. Förhandlingarna har

därmed bidragit till reformer av rättsväsendet och de rättsvårdande myndigheterna. Polissamarbete, bekämpning av korruption, organiserad brottslighet och droger samt migrations- och asylfrågor är viktiga delar av regelverket som de nya medlemsstaterna kommer att omfattas av.

5¶Fördragets uppbyggnad

5.1¶Inledning

Anslutningsfördraget mellan EU och de tio kandidatländerna är i huvudsak uppbyggt på samma sätt som anslutningsavtalen vid de tidigare utvidgningarna. I likhet med dessa äldre avtal består anslutningsfördraget av två dokument, ett kort fördrag (nedan kallad fördraget) och en omfattande anslutningsakt. Dessutom finns en kort slutakt. Till anslutningsakten har fogats 18 bilagor. Dessa innehåller tekniska anpassningar, övergångsbestämmelser och undantag för att möjliggöra de nya medlemsstaternas tillträde.

Anslutningsfördraget omfattar närmare fem tusen sidor. Omfånget har bl.a. sin förklaring i att den utvidgning som nu sker omfattar fler stater än vad som någonsin tidigare varit fallet.

5.2¶Fördraget

Enligt artikel 1.1 i fördraget blir Tjeckien, Estland, Cypern, Lettland, Litauen, Ungern, Malta, Polen, Slovenien och Slovakien medlemmar i Europeiska unionen och parter i de fördrag som ligger till grund för unionen.

Artikel 1.2 i fördraget hänvisar till de villkor för tillträde och de anpassningar av grundfördragen som varit nödvändiga för

tillträdet. Villkoren och anpassningarna har förts in i anslutningsakten.

Enligt artikel 2.2 i fördraget träder anslutningsfördraget i kraft den 1 maj 2004 förutsatt att alla ratifikationsinstrument har deponerats före den dagen. Om ett kandidatland uteblir, ansluts de övriga till unionen på den bestämda dagen. Om detta skulle bli fallet beslutar rådet om nödvändiga justeringar i fördraget.

5.3¶Anslutningsakten

Anslutningsakten med anslutningsvillkoren och anpassningarna av grundfördragen innehåller fem olika delar.

Den första delen av anslutningsakten (artiklarna 1–10) anger vissa allmänna principer. I korthet har artiklarna följande innehåll. I artikel 1 definieras vissa uttryck. Artikel 2 anger att från dagen för anslutningen skall bestämmelserna i de grundläggande fördragen och i rättsakter som antagits av institutionerna före anslutningen vara bindande för de nya medlemsstaterna och skall tillämpas i dessa på de villkor som anges i de fördragen och i anslutningsakten. Artikel 3 handlar om Schengenregelverkets tillämpning. Artikel 4 anger att var och en av de nya medlemsstaterna skall delta i den ekonomiska och monetära unionen från och med anslutningen som medlemsstat med undantag enligt artikel 122 EG. Artikel 5 anger att genom anslutningsakten ansluter sig de nya medlemsstaterna till de beslut och avtal som företrädarna för de nuvarande medlemsstaternas regeringar har fattat eller ingått vid sammanträde i rådet. De förbinder sig att från dagen för anslutningen ansluta sig till alla andra avtal som de nuvarande medlemsstaterna har ingått och som gäller unionens funktion eller som har samband med unionens verksamhet. Artikel 6 anger att de avtal och konventioner som gemenskapen har ingått med exempelvis tredjeländer eller internationella organisationer skall vara bindande för de nya medlemsstaterna. Artiklarna 7–10 innehåller vissa bestämmelser om förhållandet mellan rättsakter som

antagits av institutionerna och övergångsbestämmelserna i anslutningsakten.

Anslutningsaktens andra del (artiklarna 11–19) rör anpassningar av de institutionella bestämmelserna i fördragen. Här finns bl.a. bestämmelser om det antal företrädare i Europaparlamentet som de nya medlemsstaterna har rätt att utse, hur rösterna skall vägas i rådet då beslut skall fattas med kvalificerad majoritet, antalet domare i EG-domstolen och förstainstansrätten, fördelningen av platser mellan medlemsländerna i ett antal kommittéer samt bestämmelser rörande den Europeiska centralbanken.

Den tredje delen av anslutningsakten (artiklarna 20–23) upptar hänvisningar till de mycket omfattande bilagorna II–IV som redovisar samtliga de rättsakter vilka behövt anpassas tekniskt för att möjliggöra de nya medlemsstaternas tillträde.

I den fjärde delen av anslutningsakten (artikel 24–42) återfinns de tillfälliga bestämmelser som blivit resultatet av förhandlingarna i en särskild konferens mellan gemenskapen och kandidatländerna (se avsnitt 3.4). De tillfälliga bestämmelserna upptar två avdelningar, Avdelning I, Övergångsbestämmelser och avdelning II, Andra bestämmelser. Avdelning I hänvisar bl.a. till ett antal bilagor som närmare beskriver de övergångslösningar som överenskommits. Under avdelning II återfinns bl.a. den s.k. allmänna skyddsklausulen (artikel 37). Enligt denna får en ny medlemsstat, om det skulle uppstå svårigheter som är allvarliga och kan bli bestående inom någon ekonomisk sektor eller som allvarligt kan försämra ekonomin inom ett visst geografiskt område, ansöka om bemyndigande att vidta skyddsåtgärder för att rätta till situationen och anpassa sektorn i fråga till ekonomin på den gemensamma marknaden. Under samma förutsättningar får var och en av de nuvarande medlemsstaterna ansöka om bemyndigande att vidta skyddsåtgärder som kan avse någon eller några av de nya medlemsstaterna. Efter en begäran av den berörda staten skall kommissionen snabbehandla frågan, besluta om de skyddsåtgärder som den finner nödvändiga och ange under vilka förutsättningar och hur de skall genomföras.

Den femte delen av anslutningsakten (artiklarna 43–62) innehåller genomförandebestämmelser och omfattar tre avdelningar. Avdelning I rör upprättande av institutioner och organ och anger bl.a. att Europaparlamentet skall besluta de ändringar i sin arbetsordning som behövs på grund av anslutningen, att varje stat som ansluter sig skall ha rätt att ha en av sina medborgare som ledamot i kommissionen, att tio domare i EG-domstolen och förstinstansrätten skall utses samt att revisionsrätten skall utvidgas med ytterligare tio ledamöter. Avdelning II handlar om tillämpningen av institutionernas rättsakter och innehåller bl.a. en bestämmelse som anger att efter anslutningen skall direktiv och beslut enligt artikel 249 EG anses vara riktade till de nya medlemsstaterna, i den utsträckning dessa direktiv och beslut är riktade till alla nuvarande medlemsstater. Avdelning III innehåller slutbestämmelser som bl.a. anger att Italiens regering skall till de nya medlemsstaterna överlämna en bestyrkt kopia av de gällande fördragen.

6¶Generell rättsverkan av ett medlemskap

Anslutningsfördraget består av två dokument, ett kort fördrag och en mer omfattande anslutningsakt. Av fördraget framgår att kandidatländerna blir medlemmar i Europeiska unionen. Villkoren för anslutningen och de anpassningar i unionens grundläggande fördrag som den medför anges i en anslutningsakt som bifogas fördraget. Bestämmelserna i anslutningsakten skall utgöra en integrerad del av fördraget.

I anslutningsakten (artikel 2) anges att från dagen för anslutningen skall bestämmelserna i de grundläggande fördragen och i rättsakter som antagits av institutionerna före anslutningen vara bindande för de nya medlemsstaterna och skall tillämpas i dessa på de villkor som anges i de fördragen och i anslutningsakten.

Bestämmelser i fördraget och anslutningsakten utgör de centrala reglerna om den rättsverkan som medlemskapet får för de anslutande länderna. I den mån särskilda undantag, övergångsregler eller anpassningar inte upptagits i anslutningsakten blir de för gemenskapen grundläggande fördragen (primärrätten) och alla därtill anslutande rättsakter (sekundärrätten) bindande för de nya medlemsstaterna. Detta gäller även de avtal m.m. som EG ingått med tredjeland eller internationell organisation.

I korthet innebär detta att anslutningsfördraget endast i begränsad omfattning ger besked om den totala rättsverkan för de nya medlemsländerna som ett medlemskap innebär. Denna rättsverkan framgår först vid ett närmare studium av grundfördragen, de antagna rättsakterna och EG:s avtal med tredjeländer och internationella organisationer samt av EG-

domstolens praxis. Anslutningsfördraget berör i huvudsak endast de frågor som varit aktuella i medlemskapsförhandlingarna och resulterat i särlösningar eller förtydliganden.

7¶Anslutningsfördragets innehåll

Anslutningsfördraget är ett mellanstatligt avtal mellan de nuvarande medlemsstaterna och de tio nya medlemsstaterna. Resultatet av anslutningsförhandlingarna reflekteras i fördraget i form av övergångslösningar och tekniska anpassningar till EU:s regelverk. I mars 2002 inleddes arbetet med att utforma den juridiska texten. Undertecknandet skedde den 16 april 2003 efter kommissionens formella yttrande och Europaparlamentets samtycke. Fördraget skall ratificeras av samtliga parter i enlighet med deras respektive konstitutionella krav. Ratifikationsinstrumenten skall sedan deponeras hos Italiens regering senast den 30 april 2004. För de stater som deponerat sina ratifikationsinstrument i rätt tid skall fördraget träda i kraft den 1 maj 2004.

Efter en redogörelse för fördragets allmänna delar nedan följer en närmare beskrivning av fördragets innehåll med utgångspunkt i de 31 förhandlingskapitlen.

Fördragets allmänna delar

Principer

Anslutningsakten anger det grundläggande regelverk och de principer som de nya medlemsstaterna måste tillämpa. Bestämmelserna har stora likheter med motsvarande del i det svenska anslutningsfördraget år 1994. Vissa justeringar har emellertid krävts på grund av fördragsändringar och erfarenheter sedan den förra anslutningen. Fördraget om upprättandet av Europeiska kol- och stålgemenskapen upphörde t.ex. att gälla den 23 juli 2002 och har därför tagits bort.

Inledningsvis ges definitioner av grundläggande fördrag, nuvarande och nya medlemsstater, unionen, gemenskapen och institutionerna. Från och med dagen för anslutningen skall bestämmelserna i de grundläggande fördragen och i rättsakter som har antagits av institutionerna före anslutningen vara bindande för de nya medlemsstaterna.

Därefter anges mer specifika skyldigheter. Endast vissa delar av Schengenregelverket kommer att tillämpas i de nya medlemsstaterna från och med anslutningen till EU. De delar som gäller fri rörlighet och upphävande av de inre gränskontrollerna kommer att bli gällande först sedan man har fattat ett särskilt rådsbeslut om detta. För en mer detaljerad beskrivning se avsnitt 7.24.

Var och en av de nya medlemsstaterna skall delta i EMU från och med anslutningsdagen. De kommer att delta i EMU som ”medlemsstater med undantag” (artikel 122 EG).

De nya medlemsstaterna ansluter sig till de beslut och avtal som företrädare för medlemsstaternas regeringar har fattat eller ingått vid sammanträden i rådet samt alla andra avtal som de nuvarande medlemsstaterna har ingått och som gäller unionens funktion eller verksamhet. Samma skyldighet gäller de konventioner som avses i artikel 293 EG samt andra konventioner som är oskiljaktigt förbundna med förverkligandet av EG-fördragets mål. De nya medlemsstaterna förbinder sig även att tillträda de protokoll om domstolens tolkning av konventionerna som de nuvarande medlemsstaterna har undertecknat och för detta ändamål förbinder de sig att inleda förhandlingar med de nuvarande medlemsstaterna om nödvändig anpassning av dessa texter.

De nya medlemsstaterna skall ha samma ställning som de nuvarande när det gäller förklaringar, resolutioner eller andra ståndpunkter som antagits av Europeiska rådet, rådet eller medlemsstaterna. De skall följaktligen beakta de principer och riktlinjer som uttryckts i dessa dokument samt säkerställa deras genomförande.

Bilaterala och multilaterala avtal

Sådana avtal eller konventioner som någon av gemenskaperna har ingått eller provisoriskt tillämpar, eller som ingåtts i enlighet med artikel 24 eller 38 EU, med ett eller flera tredjeländer, med en internationell organisation eller med en medborgare i tredjeland skall vara bindande för de nya medlemsstaterna på de villkor som anges i de grundläggande fördragen och anslutningsfördraget.

På de villkor som anges i anslutningsakten förbinder sig de nya medlemsstaterna att ansluta sig till de avtal eller konventioner som de nuvarande medlemsstaterna har ingått eller provisoriskt tillämpar tillsammans med gemenskapen samt att ansluta sig till de avtal som dessa stater har ingått och som har samband med sådana avtal eller konventioner.

Bilaterala avtal och den förenklade proceduren

De nya medlemsstaternas anslutning till vissa bilaterala avtal som räknas upp i artikel 6.2 andra stycket och artikel 6.6 anslutningsfördraget skall, utan att påverka kompetensfördelningen mellan gemenskapen och medlemsstaterna, godkännas genom att protokoll till sådana avtal eller konventioner ingås mellan rådet och den andra parten. Protokollet skall ingås på medlemsstaternas vägnar genom ett enhälligt rådsbeslut.

Att märka är att listan på avtal som rådet kan ingå på medlemsstaternas vägnar inte är uttömmande utan ”levande”. Detta framgår av artikel 6.6 första stycket som fastställer att den förenklade proceduren utöver de bilaterala avtal som nämns kan gälla också andra avtal som ingåtts av de nuvarande medlemsstaterna tillsammans med gemenskapen före anslutningen.

Syftet med den förenklade proceduren är att accelerera de nya medlemsstaternas anslutning till de bilaterala avtalen och därigenom underlätta handeln. Tidigare erfarenheter från den förra utvidgningen har visat att det fortfarande finns utestående avtal som nuvarande medlemsstater ännu ej tillträtt.

Övriga avtal och kvantitativa importrestriktioner

Genom anslutningen tillträder de nya medlemsstaterna Cotonouavtalet som undertecknats av medlemmarna i gruppen av stater i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet å ena sidan och Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater å andra sidan.

Vidare skall de ansluta sig till avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) i enlighet med artikel 128 i detta avtal. Denna artikel fastslår att varje europeisk stat som blir medlem i gemenskapen måste ansluta sig till EES-avtalet.

De nya medlemsstaterna skall därutöver tillämpa bilaterala textilavtal och arrangemang som gemenskapen ingått med tredjeland. Kvantitativa importrestriktioner på textilier, kläder och stål som tillämpas av gemenskapen skall justeras och beakta de nya medlemsstaternas anslutning. Fiskeavtal som de nya medlemsstaterna ingått skall i princip skötas av gemenskapen från och med anslutningsdagen.

De nya medlemsstaterna skall även frånträda varje frihandelsavtal med tredjeland, inklusive det Centraleuropeiska frihandelsavtalet, från och med anslutningen. I den mån avtal mellan en eller flera nya medlemsstater å ena sidan och ett eller flera tredjeländer å andra sidan inte är förenliga med de skyldigheter som följer av anslutningsfördraget skall den eller de nya medlemsstaterna vidta alla lämpliga åtgärder för att undanröja de oförenligheter som konstaterats. Om en ny medlemsstat har svårigheter med att anpassa ett avtal som ingåtts med ett eller flera tredjeländer före anslutningen skall den enligt villkoren i det avtalet frånträda det.

7.1¶Fri rörlighet för varor

7.1.1¶Bakgrund

Den fria rörligheten för varor utgör en av hörnstenarna i den inre marknaden. För att den fria rörligheten skall fungera krävs ett gemensamt regelverk som medför att varor m.m. kan utbytas över gränserna inom unionen. Lagstiftningen på detta område består i

hög grad av harmoniserad gemensam lagstiftning som tillkommit för att tillgodose legitima skyddsintressen, t.ex. människors liv och hälsa respektive miljön. Man talar här om det harmoniserade området. Den gemensamma lagstiftningen täcker vitt skilda områden. Det finns bestämmelser på livsmedelsområdet som syftar till att skydda konsumenternas hälsa samt underlätta handeln med livsmedel inom unionen. Det finns också bestämmelser om offentlig upphandling som syftar till att undanröja hinder för friheten att tillhandahålla tjänster och för den fria rörligheten av varor.

Det finns emellertid också sektorer där harmoniserad gemensam lagstiftning saknas, det s.k. icke-harmoniserade området. Inom detta område gäller principen om ömsesidigt erkännande. Ömsesidigt erkännande är en grundläggande princip som innebär att produkter som uppfyller kraven i en medlemsstat, vilka inte är identiska med kraven i mottagarlandet men som uppfyller en likvärdig skyddsnivå, skall få tillträde till marknaden i den andra medlemsstaten. Det finns dock ett antal specifika undantag från denna grundläggande princip som kommer till uttryck i artikel 30 EG. Det rör sig här om situationer där avsteg kan motiveras av hänsyn till exempelvis allmän moral, allmän ordning eller allmän säkerhet.

Den harmoniserade produktlagstiftningen innehåller bl.a. regler om horisontella strukturer såsom procedurer för bedömning av överensstämmelse, standardisering och marknadskontroll, vilka är nödvändiga för tillämpningen av produktdirektiv utformade enligt den s.k. nya metoden. Den nya metoden innebär att direktiven uppställer de väsentliga säkerhetskrav som ställs på produkten. De tekniska kraven för produkten specificeras i harmoniserade standarder som utvecklas under direktiven av de europeiska standardiseringsorganen. En produkt som har tillverkats i enlighet med en sådan standard förutsätts uppfylla direktivets väsentliga säkerhetskrav. Dessa direktiv innehåller även regler om att produkter som uppfyller uppställda krav skall CE-märkas. Direktiven om fritidsbåtar, telecomutrustning och maskiner är exempel på direktiv enligt den nya metoden.

Äldre produktdirektiv, t.ex. avseende motorfordon och livsmedel, följer den s.k. gamla metoden. Direktiv enligt den gamla metoden uttrycker som regel krav på produkten i form av detaljerade tekniska specifikationer i stället för i generellt uttryckta väsentliga säkerhetskrav.

För att undvika att tekniska handelshinder uppstår på den inre marknaden skall medlemsstaterna anmäla nationella tekniska regler avseende varor respektive informationssamhällets tjänster till kommissionen för en remissomgång bland medlemsstaterna. Proceduren följer av Europaparlamentets och rådets direktiv 98/34/EG av den 22 juni 1998 om ett informationsförfarande beträffande tekniska standarder och föreskrifter och beträffande föreskrifter för informationssamhällets tjänster. Enligt proceduren kan införandet av nya regler uppskjutas bl.a. om kommissionen eller en medlemsstat anser att regelförslaget är handelshindrande.

7.1.2¶Övergångsbestämmelser

Samtliga kandidatländer har accepterat att tillämpa regelverket i detta kapitel från anslutningsdagen med undantag för övergångslösningar på vissa områden vilka beskrivs nedan.

Läkemedel

För att få läkemedel (humanläkemedel eller veterinärmedicinska läkemedel) godkända för försäljning och få tillgång till den gemensamma marknaden kan en sökande i dag välja mellan två godkännandeprocedurer. Enligt den ena proceduren görs en ansökan om marknadsföringstillstånd till den europeiska läkemedelsmyndigheten EMEA. Den andra godkännandeproceduren är den ömsesidiga proceduren. Denna bygger på principen att medlemsstaterna erkänner varandras nationella godkännanden vilka skall kunna åberopas när sökanden ansöker om godkännande i en annan medlemsstat. Den sistnämnda proceduren regleras i Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/83/EG av den 6 november 2001 om upprättande av

gemenskapsregler för humanläkemedel och Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/82/EG av den 6 november 2001 om upprättande av gemenskapsregler för veterinärmedicinska läkemedel.

Såvitt gäller den ömsesidiga proceduren har Cypern, Litauen, Malta, Polen och Slovenien beviljats övergångsperioder i fråga om förnyelse av godkännanden för försäljning av läkemedel enligt reglerna i ovan nämnda direktiv. Dessa övergångsarrangemang gäller för Litauen t.o.m. den 1 januari 2007 och för Polen t.o.m. den 31 december 2008 i fråga om både humanläkemedel och veterinärmedicinska läkemedel samt, i fråga om enbart humanläkemedel, för Cypern t.o.m. den 31 december 2005, Malta t.o.m. den 31 december 2006 och Slovenien t.o.m. den 31 december 2007.

Övergångsperioderna innebär att den nationella lagstiftningen successivt ersätts med EG:s regelverk. Principen om ömsesidigt erkännande skall inte gälla för produkterna så länge de nationella reglerna gäller. Listor på de läkemedel som berörs har fogats till anslutningsfördraget.

Medicintekniska produkter

Inom det medicintekniska området finns tre direktiv, rådets direktiv 90/385/EEG av den 20 juni 1990 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om aktiva medicintekniska produkter för implantation, rådets direktiv 93/42/EEG av den 14 juni 1993 om medicintekniska produkter, och Europaparlamentets och rådets direktiv 98/79/EG av den 27 oktober 1998 om medicintekniska produkter för in vitro-diagnostik.

Vad gäller samtliga direktiv om medicintekniska produkter har Polen beviljats en övergångsperiod avseende de intyg som skall utfärdas som grund för den fria rörligheten.

Övergångsbestämmelserna innebär att intyg utfärdade enligt nationell lagstiftning skall fortsätta att gälla till dess att de löper ut och senast t.o.m. den 31 december 2005. Medlemsländerna har inte skyldighet att godkänna sådana intyg och de får också

förhindra att polska medicintekniska produkter placeras på deras marknader, så länge produkterna inte är i överensstämmelse med direktiven.

Dioxin i fisk

Kommissionens förordning (EG) nr 466/2001 av den 8 mars 2001 om fastställande av högsta tillåtna halt för vissa främmande ämnen i livsmedel innehåller gränsvärden för vissa främmande ämnen i livsmedel, bl.a. för dioxin. Genom en ändringsförordning till denna förordning har Sverige och Finland beviljats ett undantag som innebär att fisk från Östersjöområdet som överskrider gränsvärdet för dioxin får säljas på de nationella marknaderna till och med utgången av år 2006. EU har beslutat att ge kommissionen möjlighet att bevilja Estland motsvarande undantag.

7.1.3¶Konsekvenser för Sverige

Utvidgningen av unionen med ytterligare tio länder innebär en väsentlig utökning av den inre marknaden. Varor skall därmed, som huvudregel, kunna cirkulera fritt över gränserna inom hela den utvidgade marknaden. Utvidgningen kommer dock att ställa höga krav på både nuvarande och blivande medlemsländer och myndigheterna i dessa länder för att den fria rörligheten av varor skall fungera. Inom den utvidgade unionen kommer att krävas utvecklade mekanismer för att säkerställa att företag kan köpa och sälja produkter över gränserna utan att mötas av orättmätiga hinder.

Övergångsbestämmelserna innebär att EG:s regelverk kommer att införas successivt till som längst utgången av år 2008, då hela regelverket skall gälla i respektive land. I dessa avseenden försenas sålunda den inre marknaden. Samtidigt säkerställer övergångsbestämmelserna att Sverige och andra medlemsländer inte måste acceptera produkter som inte är förenliga med EG-reglerna på sina marknader.

7.2¶Fri rörlighet för personer

Inledning

Den fria rörligheten för personer är en av unionens fyra grundläggande friheter. Kapitlet kan delas in i fyra olika områden; fri rörlighet för arbetstagare, ömsesidigt erkännande av kvalifikationer, medborgerliga rättigheter samt samordning av sociala trygghetssystem. Det finns många kopplingar såväl mellan dessa fyra områden som mellan kapitlet i dess helhet och de kapitel som behandlar den fria rörligheten för varor, kapital och tjänster samt de kapitel som rör socialpolitik och sysselsättning respektive rättsliga och inrikes frågor.

7.2.1¶Fri rörlighet för arbetstagare

Bakgrund

Inom ramen för regelverket om fri rörlighet för personer utgör reglerna om fri rörlighet för arbetstagare ett nyckelområde. De grundläggande bestämmelserna på detta område, som innebär att en unionsmedborgare skall kunna ta arbete i en medlemsstat och behandlas på lika villkor som medlemsstatens egna medborgare, finns i artiklarna 39-41 EG. Dessutom finns en rätt för personer att flytta till en annan medlemsstat för att etablera sig som företagare (artikel 43 EG) eller för att tillhandahålla tjänster (artikel 49 EG). Härutöver finns en omfattande sekundärrättslig reglering, bl.a. rådets förordning (EEG) nr 1612/68 av den 15 oktober 1968 om arbetskraftens fria rörlighet inom gemenskapen och rådets direktiv 68/360/EEG av den 15 oktober 1968 om avskaffande av restriktioner för rörlighet och bosättning inom gemenskapen för medlemsstaternas arbetstagare och deras familjer.

Reglerna innebär i korthet att en EU-medborgare har samma rätt att söka arbete, ta anställning, driva rörelse och göra praktik i en annan medlemsstat som landets egna medborgare. Syftet är att öppna den europeiska arbetsmarknaden för alla arbetstagare inom

den Europeiska unionen och därigenom bidra till det övergripande målet om fred och välstånd samt att komplettera utvecklingen av den inre marknaden för varor, tjänster och kapital. Rätten till tillträde till andra medlemsstaters nationella arbetsmarknader innebär också rätt till social, ekonomisk och kulturell integration i värdlandet för de migrerande arbetstagarna och deras familjer. Rätten till fri rörlighet för arbetstagare kompletteras och stöds av regelverket om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen.

Den fria rörligheten för arbetstagare har varit ett känsligt område i förhandlingarna. Det gäller såväl i det första förhandlingsskedet, när nuvarande medlemsstater skulle enas om en gemensam position visavi kandidatländerna, som i det följande skedet då EU förhandlade med kandidatländerna. Sverige drev under det första förhandlingsskedet ståndpunkten att den fria rörligheten för personer borde gälla från anslutningsdagen.

Statsministern deklarerade också under förhandlingarna att Sverige hade för avsikt att redan under inledningsperioden efter anslutningen ge arbetstagare från de blivande medlemsländerna möjlighet att på samma villkor som arbetstagare från nuvarande medlemsländer söka arbete i Sverige. Samtidigt underströks dock att lämpliga åtgärder måste kunna vidtas om allvarliga störningar, mot förmodan, uppstår på den svenska arbetsmarknaden.

Andra medlemsstater hävdade under förhandlingarna bestämt behovet av övergångsarrangemang. Osäkerhet om konsekvenserna av en eventuellt omfattande migration bedömdes bl.a. kunna riskera medborgarnas stöd för utvidgningen som sådan.

Övergångsbestämmelser

Slutresultatet av förhandlingarna blev att kandidatländerna accepterade att tillämpa regelverket från anslutningsdagen med beaktande av följande övergångsbestämmelser.

Begränsning av tillträdet

Huvudprincipen när det gäller de nuvarande medlemsländernas möjlighet att begränsa tillträdet är följande. I förhållande till arbetstagare från Estland, Lettland, Litauen, Polen, Slovakien, Slovenien, Tjeckien och Ungern har de nuvarande medlemsstaterna t.o.m. den 30 april 2011 möjlighet att begränsa tillträdet till sin arbetsmarknad genom att tillämpa nationell lagstiftning och bilaterala avtal i stället för EG:s regelverk om arbetskraftens fria rörlighet inom gemenskapen. Österrike och Tyskland får även rätt att i viss utsträckning begränsa den fria rörligheten för tjänster. Det rör sig här om en möjlighet att införa restriktioner gällande vissa känsliga servicesektorer, huvudsakligen bygg- och städsektorerna.

De två första åren efter anslutningen skall de nuvarande medlemsstaternas nationella lagstiftning gälla i stället för EG:s regelverk om arbetskraftens fria rörlighet. Senast den 30 april 2006 skall medlemsstaterna anmäla till kommissionen om de avser att fortsätta att tillämpa nationella undantagsbestämmelser i förhållande till arbetstagare från nya medlemsstater eller inte. Anmälan behöver inte motiveras. Om en anmälan uteblir innebär det att medlemsstaten framöver skall tillämpa EG:s regelverk i förhållande till samtliga EU-medborgare.

En medlemsstat som tillämpat nationella undantagsbestämmelser t.o.m. den 30 april 2009 får fortsätta att göra det fram t.o.m. den 30 april 2011, om staten har eller förutser allvarliga störningar på sin arbetsmarknad. Den stat som vill behålla nationella undantagsregler måste anmäla det till kommissionen senast den 30 april 2009 och skall i anmälan redogöra för skälen för detta. Görs ingen anmälan inom fristen innebär det att EG:s regelverk gäller.

När övergångsperioden är slut, dvs. den 30 april 2011, får det inte förekomma några nationella bestämmelser som inskränker den fria rörligheten för arbetstagare från nya medlemsländer i förhållande till EG:s regelverk.

Under övergångsperioden kan de medlemsstater som väljer att tillämpa EG:s regelverk om arbetskraftens fria rörlighet i förhållande till medborgare från nya medlemsstater använda sig av en skyddsklausul. Klausulen får åberopas om staten har eller förutser störningar på landets arbetsmarknad som innebär ett allvarligt hot mot levnadsstandarden eller sysselsättningsnivån i en viss region eller visst yrke. Under övergångsperioden har de nya medlemsstaterna rätt att tillämpa undantagsbestämmelser av motsvarande slag gentemot en medlemsstat som tillämpar sådana gentemot dem. I förhållande till varandra har de nya medlemsstaterna rätt att använda sig av denna skyddsklausul.

Övrigt

Beträffande Malta och Cypern har EU inte begärt några övergångsarrangemang i fråga om den fria rörligheten för arbetstagare. Malta har emellertid i förhandlingarna, mot bakgrund av landets storlek, begärt och fått igenom en skyddsklausul som under en sjuårsperiod efter anslutningen gör det möjligt att sätta tillämpningen av delar av EG:s regelverk på området ur spel.

Konsekvenser för Sverige

Som framgått ger de framförhandlade övergångsarrangemangen stor frihet åt de enskilda medlemsstaterna att bestämma om EG:s regelverk om den fria arbetskraftens rörlighet skall gälla under en övergångsperiod.

I februari 2001 tillkallades en särskild utredare med uppdrag att bl.a. utreda eventuella konsekvenser för den svenska arbetsmarknaden av EU:s utvidgning och arbetskraftens rörlighet. Utredaren lämnade i januari i år sitt betänkande, EU:s utvidgning och arbetskraftens rörlighet (SOU 2002:116), till regeringen.

Utredaren delar regeringens uppfattning att den svenska arbetsmarknaden inte kommer att drabbas av några störningar av att fri rörlighet för kandidatländernas medborgare genomförs. Utredaren pekar emellertid samtidigt på andra negativa effekter som kan uppstå och föreslår, för att hantera dessa, vissa initiala

avvikelser från EG:s regelverk om den fria rörligheten för personer. Betänkandet remissbehandlas under våren 2003. Regeringen kommer därefter att ta ställning till de bedömningar och förslag som utredaren har presenterat.

7.2.2¶Ömsesidigt erkännande av yrkeskvalifikationer

Bakgrund

Ett villkor för att fri rörlighet för personer skall omfatta även yrken som i det mottagande landet är reglerade är att medlemsländerna erkänner varandras yrkeskvalifikationer, som i regel definieras som krav på särskilda examens- eller kompetensbevis. Med stöd av artiklarna 47 och 52 EG har rådet antagit ett stort antal direktiv som syftar till ömsesidigt erkännande av sådana examens- och kompetensbevis.

Direktiven utgörs av dels vissa sektorsdirektiv som omfattar vissa yrken, dels två mer generella direktiv som omfattar alla övriga yrken (rådets direktiv 89/48/EEG av den 21 december 1988 om en generell ordning för erkännande av examensbevis över behörighetsgivande högre utbildning som omfattar minst tre års studier och rådets direktiv 92/51/EEG av den 18 juni 1992 om en andra generell ordning för erkännande av behörighetsgivande högre utbildning, en ordning som kompletterar den som föreskrivs i direktiv 89/48/EEG).

Sektorsdirektiven innebär att medlemsländerna har harmoniserat sin lagstiftning på respektive yrkesområde samt antagit gemensamma regler för utbildningarnas omfattning och, i några fall, för deras närmare uppläggning. Dessa direktiv omfattar följande yrkesgrupper: läkare, tandläkare, sjuksköterskor i allmän hälso- och sjukvård, farmaceuter (apotekare), barnmorskor, veterinärer och arkitekter. För läkare finns förutom regler för samordningen av grundutbildningen också gemensamma regler för allmänpraktiserande läkare samt för vissa specialister.

Syftet med de generella direktiven (89/48/EEG och 92/51/EEG) är att möjliggöra för en medborgare i en medlemsstat

att utöva ett i en annan medlemsstat reglerat yrke. Detta skall enligt direktiven medges under förutsättning att personen i fråga har rätt att utöva samma eller motsvarande yrke i sitt hemland.

Övergångsbestämmelser

Samtliga kandidatländer har accepterat gällande regelverk på området och har antagit nya lagar som antingen redan trätt i kraft eller träder i kraft vid anslutningen. Samtliga kandidatländer har också varit tvungna att anpassa de utbildningar som omfattas av sektorsdirektiven. Samtliga nya utbildningar har ännu inte kommit i gång och därmed dröjer det flera år innan personer med de nya utbildningarna, som helt uppfyller direktivens krav, kommer ut på arbetsmarknaden. Följande övergångslösningar har träffats med kandidatländerna.

I sektorsdirektiven, som innefattar harmonisering av utbildningarnas innehåll och längd, anges för varje medlemsland namnet på de examens- eller behörighetsbevis som uppfyller kraven och som ger automatiskt erkännande i övriga medlemsländer. I en bilaga till anslutningsfördraget anges namnet på de examensbevis från de nya medlemsstaterna som på motsvarande sätt uppfyller kraven i dessa direktiv.

Vissa särskilda regler gäller i dag för examensbevis som utfärdats före ett sektorsdirektivs genomförande i medlemsstaten och som inte uppfyller detta direktivs minimikrav för utbildningen. Sådana examensbevis skall ändå godtas som tillräckligt bevis i en medlemsstat om examensbeviset åtföljs av ett intyg som visar att innehavaren varit verksam i yrket i minst tre år i följd under en femårsperiod före dagen för utfärdandet av intyget. För vissa utbildningar i kandidatländerna kommer emellertid, med avvikelse från denna och liknande regler, vissa särskilda förutsättningar att gälla enligt följande.

Sjuksköterskor och barnmorskor från Polen med en utbildning på eftergymnasial nivå blir erkända under förutsättning att de har yrkesarbetat minst fem år den senaste sjuårsperioden. Motsvarande regler gäller för veterinärer från Estland.

Särskilda regler införs också för tandläkare från Tjeckien och Slovakien eftersom tandläkarutbildningen före anslutningen anordnades som en specialitet för läkare. De medborgare, som har ett examensbevis som läkare från Tjeckien, Slovakien eller f.d. Tjeckoslovakien och som har påbörjat denna utbildning före anslutningen, skall erkännas av övriga medlemsstater om de har ett intyg, utfärdat av en behörig myndighet, om att de har utövat verksamhet som tandläkare under minst tre år under den senaste femårsperioden. Kravet på yrkesarbete kan inte ställas om personerna i fråga har genomgått en treårig kompletterande utbildning.

En viktig fråga i förhandlingarna har varit hur man skall betrakta de utbildnings-, examens- och behörighetsbevis som medborgare i Tjeckien och Slovakien innehar och som utfärdades före år 1993 i f.d. Tjeckoslovakien. Motsvarande problem gäller för medborgare i Estland, Lettland och Litauen, som före den 20 augusti 1991 tillhörde f.d. Sovjetunionen samt för medborgare i Slovenien, som före den 25 juni 1991 tillhörde Jugoslavien. De bestämmelser som antagits innebär i huvudsak att varje medlemsstat skall erkänna dessa utbildnings-, examens- och andra behörighetsbevis såsom bevis nog.

Konsekvenser för Sverige

Genom att ytterligare tio länder ansluts till Europeiska gemenskapen tillförsäkras dessa medborgare rätten att få sina yrkeskvalifikationer erkända i Sverige på samma villkor som övriga EU-medborgare, liksom svenska medborgare ges motsvarande rättigheter i de nya medlemsstaterna. Flera medlemsländer har genomfört radikala förändringar av vissa utbildningar, som omfattas av de särskilda sektorsdirektiven, eftersom de inte uppfyllt de minimikrav som uppställts i direktiven. Sverige godkänner för närvarande inte många av de äldre yrkeskvalifikationerna utan kräver vissa kompletteringsutbildningar. Genom utvidgningen kan Sverige komma att behöva godkänna

personer med äldre utbildningar, främst inom hälso- och sjukvårdssektorn, som har viss angiven yrkeserfarenhet.

7.2.3¶Medborgerliga rättigheter

De medborgerliga rättigheterna rör rätten att rösta och rätten att ställa upp i val samt en rätt till bosättning.

Rådet antog den 19 december 1994 ett direktiv om rösträtt och valbarhet vid kommunala val. Bestämmelser om val och kandidatur till Europaparlamentet finns i ett direktiv från år 1993. Direktivet reglerar rösträtten och valbarheten. Däremot syftar det inte till att harmonisera medlemsstaternas valsystem. Det väsentliga för gemenskapen har varit att tillförsäkra alla unionsmedborgare, som är bosatta i ett av medlemsländerna, rätten att rösta och att ställa upp som kandidat på samma villkor som medborgare i det EUland där de har sin hemvist.

Artikel 14 EG föreskriver att den inre marknaden skall upprättas stegvis i enlighet med en rad uppräknade artiklar och utan att inverka på övriga bestämmelser i fördraget. I tre olika direktiv har rådet infört regler avseende rätt till bosättning (generellt), rätt till bosättning för anställda och egna företagare som inte längre är yrkesverksamma (dvs. pensionärer) och rätt till bosättning för studerande.

Samtliga kandidatländer har accepterat att tillämpa regelverket från anslutningsdagen. Några särskilda konsekvenser för svensk del kan inte förutses.

7.2.4¶Samordning av sociala trygghetssystem

Bakgrund

Rådets förordning (EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971 om tillämpning av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjer flyttar inom gemenskapen innehåller regler som samordnar medlemsstaternas sociala

trygghetssystem. Reglerna gäller för personer som omfattas eller har omfattats av en eller flera medlemsstaters sociala trygghetssystem. Reglerna innebär bl.a. att man inte skall gå miste om förmåner eller rättigheter som tidigare har tjänats in i ett annat medlemsland. Förordningen ger också dessa personer rätt till likabehandling med landets egna medborgare i fråga om social trygghet. Förordningen syftar inte till att harmonisera medlemsstaternas system för social trygghet.

Samtliga kandidatländer har accepterat att tillämpa regelverket från anslutningen. Stora krav har därmed ställts på kandidatländerna att stärka de administrativa förutsättningarna för samordning i enlighet med förordningen.

Konsekvenser för Sverige

Sverige har bilaterala överenskommelser om sjukvårdsförmåner med Polen, Ungern, Estland, Lettland och Litauen. Några konventioner om social trygghet har inte undertecknats mellan Sverige och kandidatländerna. När förordning (EEG) nr 1408/71 blir tillämplig även i kandidatländerna sätts de bilaterala överenskommelserna ur spel. Förordningen kommer att få stor betydelse för de personer som arbetar i dessa länder och övriga EUmedlemsstater eftersom deras sociala rättigheter då kommer att omfattas av samordningsregler.

7.3¶Etableringsfrihet och fri rörlighet för tjänster

7.3.1¶Bakgrund

Etableringsfriheten baseras på artikel 43 EG och den fria rörligheten för tjänster på artikel 49 EG. Det finns inom detta område direktiv som rör skydd för personuppgifter och fri rörlighet för sådana uppgifter, direktiv som rör etableringsfrihet och fri rörlighet för tjänster inom hantverk m.m. samt direktiv inom ramen för informationssamhällets tjänster. En viktig del av

detta kapitel utgörs av det gemensamma regelverket om finansiella tjänster.

Fri rörlighet för tjänster har beröring med framför allt kapitlen fri rörlighet för kapital och fri rörlighet för personer. Övergångsregler rörande dessa kapitel kan ha en direkt inverkan på den fördragsbaserade rättigheten om etableringsfrihet och fri rörlighet för tjänster. Inom kapitlet den fria rörligheten för personer har exempelvis Tyskland och Österrike, såsom nämnts i avsnitt 7.2.1, möjlighet att införa restriktioner som i viss utsträckning begränsar även den fria rörligheten för tjänster.

Eftersom de överenskommelser om övergångslösningar som träffats med kandidatländerna gäller regelverket inom området finansiella tjänster, nämligen frihet att tillhandahålla bank-, försäkrings- och värdepapperstjänster, kommer den fortsatta generella beskrivningen att koncentreras till detta område.

Bankområdet

På bankområdet har sedan 1970-talet en rad direktiv antagits för att genomföra den inre marknaden för banktjänster. Direktiven upptar gemensamma bestämmelser om etablering av verksamhet och drivande av gränsöverskridande verksamhet inom EU samt vissa grundläggande regler om tillsynen av kreditinstitut. Det finns även gemensamma regler om startkapital för att driva denna typ av verksamhet. På EU-nivå har även antagits gemensamma regler om kapitaltäckning för såväl kreditrisker som marknadsrisker. Vidare finns här regler för att förhindra att ett kreditinstitut tar på sig alltför stora engagemang mot en kund. Med undantag för de ovan nämnda gemensamma reglerna om kapitaltäckning för marknadsrisker har hela regelsystemet sammanförts i ett enda direktiv, Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/12/EG av den 20 mars 2000 om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut (kreditinstitutsdirektivet).

När det gäller redovisning finns särskilda redovisningsregler för kreditinstitut i rådets direktiv 86/635/EEG av den 8 december 1986 om årsbokslut och sammanställd redovisning för banker och

andra finansiella institut. Det finns även ett direktiv som rör garanti av insättningar, nämligen Europaparlamentets och rådets direktiv 94/19/EG av den 30 maj 1994 om system för garanti av insättningar (insättningsgarantidirektivet). Enligt detta direktiv skall det finnas insättarskydd upp till en viss miniminivå (20 000 euro) i alla medlemsstater.

Försäkringsområdet

Under 1970-talet antogs inom liv- och skadeförsäkringsområdet direktiv som innebar en minimiharmonisering av reglerna för auktorisation och övriga krav som skall gälla för etablering i medlemsstaterna. Dessa direktiv följdes under slutet av åttiotalet och början av nittiotalet av direktiv som innehöll regler om möjligheten att sälja försäkringar över nationsgränserna utan etablering i mottagarlandet (gränsöverskridande verksamhet). Slutligen antogs under nittiotalet direktiv vars målsättning var att genomföra en inre marknad på försäkringsområdet. Direktiven syftade till att genomföra principerna om en enda auktorisation och om hemlandstillsyn. Dessa direktiv har kompletterats och ändrats flera gånger. De direktiv som avser livförsäkring har nyligen sammanförts till ett enda direktiv. Det finns också regler om redovisning i försäkringsföretag och om tillsyn av försäkringsgrupper.

När det gäller försäkringsförmedlare finns gemensamma regler som innebär att en försäkringsförmedlare som är registrerad i ett EU-land får etablera sig och driva gränsöverskridande verksamhet i andra EU-länder.

På trafikförsäkringsområdet finns för närvarande fyra direktiv (i direktiven används benämningen motorfordonsförsäkring). Ytterligare ett är föremål för förhandlingar i en arbetsgrupp under rådet. I de tre första direktiven regleras skyldigheten att ha försäkring för motordrivna fordon samt ges närmare bestämmelser om försäkringens omfattning. I det fjärde direktivet, som nyligen har genomförts i svensk rätt, finns särskilda bestämmelser som syftar till att göra det enklare att få

ersättning från en trafikförsäkring för en skada som har inträffat i ett annat land än det där den skadelidande är bosatt.

Värdepappersområdet

För att förverkliga den inre marknaden på värdepappersområdet har ett direktiv om investeringstjänster inom värdepappersområdet antagits. Direktivet omfattar värdepappersföretag och är utformat efter mönster av motsvarande direktiv på bankområdet. För värdepappersföretagen gäller även de under rubriken bankområdet nämnda gemenskapsreglerna om kapitaltäckning för marknadsrisker.

På börsområdet finns bl.a. gemensamma regler om samordning av villkoren för upptagande av värdepapper till officiell notering vid fondbörs och om samordning av kraven på upprättande, granskning och spridning av prospekt som skall offentliggöras vid upptagande av värdepapper till officiell notering vid fondbörs eller när överlåtbara värdepapper erbjuds allmänheten.

Fondverksamhet regleras i ett direktiv om samordning av lagar och andra författningar som avser företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag).

När det gäller skyddet för en investerares tillgångar i investeringsverksamhet finns ett särskilt direktiv, nämligen Europaparlamentets och rådets direktiv 97/9/EG av den 3 mars 1997 om system för ersättning till investerare (investerarskyddsdirektivet). Direktivet syftar till att skapa ett skydd för investerares tillgångar i investeringsverksamhet om ett kreditinstitut eller värdepappersföretag går i konkurs eller på annat liknande sätt sätts ur stånd att fullgöra sina ekonomiska åtaganden. Investerarskyddet skall uppgå till minst 20 000 euro.

Slutligen finns också gemensamma regler på EU-nivå som syftar till att förhindra otillåten insiderhandel och otillbörlig marknadspåverkan (marknadsmissbruk).

7.3.2¶Övergångsbestämmelser

Vissa kandidatländer har redan börjat ändra och införa rättsakterna i detta kapitel inom ramen för EU-överenskommelsen. Det återstår dock ett avsevärt arbete, både när det gäller det komplexa området finansiella tjänster och primärfördragsrätten om etablering och fri rörlighet för tjänster. Framstegen varierar mellan kandidatländerna. De länder som tidigt satte i gång ekonomiska och finansiella reformer och anpassade sitt nationella regelsystem har naturligtvis ett försteg. Samtliga kandidatländer har dock accepterat att tillämpa regelverket i detta kapitel från anslutningsdagen med undantag för övergångslösningar på de områden som beskrivs nedan.

Kreditinstitutsdirektivet

När det gäller kreditinstitutsdirektivet har några länder fått vissa typer av inhemska kreditinstitut undantagna från direktivets tillämpningsområde. Lettland och Litauen har fått undantag för kreditföreningar, Polen för kooperativa spar- och kreditföreningar samt en specialbank och Ungern för två specialbanker. För andra länder gäller övergångsperioder.

Cypern har fått en övergångsperiod t.o.m. den 31 december 2007 för kooperativa kredit- och sparföreningar när det gäller kravet att uppfylla direktivet. Slovenien har fått en motsvarande övergångsperiod t.o.m. den 31 december 2004 för spar- och låneinstitut som etablerats före den 20 februari 1999.

Polen och Ungern har fått övergångsperioder t.o.m. den 31 december 2007 för kooperativa kreditinstitut, som redan är etablerade i respektive land vid anslutningen, när det gäller kravet på startkapital i direktivet.

Redovisning

Slovenien har fått en övergångsperiod t.o.m. den 31 december 2004 för spar- och låneinstitut som etablerats före den 20 februari 1999 när det gäller att uppfylla direktiv 86/635/EEG om

årsbokslut och sammanställd redovisning för banker och andra finansiella institut.

Insättningsgarantin

Slovenien har fått en övergångsperiod t.o.m. den 31 december 2004 för spar- och låneinstitut som etablerats före den 20 februari 1999 när det gäller att uppfylla insättningsgarantidirektivet. Slovenien har också fått behålla det s.k. exportförbudet i insättningsgarantidirektivet t.o.m. den 31 december 2005. Detta innebär att aktörer från Sverige och andra länder inom EU under övergångsperioden inte får erbjuda en högre garanti än slovenska aktörer.

Estland, Lettland och Litauen har fått övergångsperioder t.o.m. den 31 december 2007 när det gäller att uppfylla miniminivån på 20 000 euro för insättningsgarantin.

Investeringsskydd

Estland, Lettland, Litauen, Polen, Slovakien och Ungern har fått övergångsperioder när det gäller att uppfylla miniminivån på 20 000 euro i investerarskyddsdirektivet. Slovakien har fått en övergångsperiod t.o.m. den 31 december 2006 medan Estland, Lettland, Litauen, Polen och Ungern har fått övergångsperioder t.o.m. utgången av år 2007. Vidare har Slovenien och Ungern fått behålla det s.k. exportförbudet i investerarskyddsdirektivet t.o.m. den 31 december 2005 respektive den 31 december 2007. Detta innebär, i likhet med vad som ovan nämnts om exportförbudet i insättningsgarantidirektivet, att aktörer från Sverige och andra länder inom EU under de aktuella övergångsperioderna inte får erbjuda ett högre skydd än inhemska aktörer.

7.3.3¶Konsekvenser för Sverige

När det gäller de undantag som vissa länder fått från kreditinstitutsdirektivets tillämpningsområde när det gäller vissa

inhemska kreditinstitut står det klart att dessa institut har ett bestämt och begränsat verksamhetsområde. Den omständigheten att de har undantagits från kreditinstitutsdirektivet antas därför inte leda till någon snedvridning av konkurrensen i förhållande till aktörer från Sverige och andra länder.

När det gäller övergångsarrangemangen är dessa begränsade i tid och omfattning samt åtföljda av en plan som visar hur det aktuella direktivet skall uppfyllas. De innebär inte någon förändring av EU:s regler eller riktlinjer. Inte heller innebär de något förändrat funktionssätt för dessa. Övergångslösningarna antas därför inte leda till någon markant snedvridning av konkurrensen i förhållande till aktörer från Sverige eller andra länder inom EU.

7.4¶Fri rörlighet för kapital

7.4.1¶Bakgrund

Fri rörlighet för kapital utgör en av de s.k. fyra friheterna. Fria kapitalrörelser är ett grundläggande element i den inre marknaden.

Enligt artikel 56 EG skall alla restriktioner för kapitalrörelser mellan medlemsstaterna samt mellan medlemsstaterna och tredjeland vara förbjudna. Samma förbud gäller för betalningar. Medlemsländerna kan dock behålla vissa restriktioner i förhållande till tredjeländer. Det skall i så fall röra sig om skyddsåtgärder vid exceptionella förhållanden eller om restriktioner inom ramen för internationella sanktioner.

Definitionen av kapitalrörelser och betalningar omfattar också transaktioner avseende tillgångar såsom fastigheter, företag och portföljinvesteringar. Dessutom ingår bestämmelser rörande betalningssystem och penningtvätt i detta kapitel.

7.4.2 Övergångsbestämmelser

Samtliga kandidatländer har accepterat att tillämpa regelverket i detta kapitel från anslutningsdagen med undantag för vissa övergångslösningar som rör utlänningars rätt att förvärva fastigheter.

Grundläggande övergångsprinciper

En grundläggande princip vid förhandlingarna med kandidatländerna har varit att dessa skall kunna ges en möjlighet att under en övergångstid behålla sina nationella regler för fastighetsförvärv. Vid förhandlingarna har det i stort sett rått enighet bland medlemsländerna och kommissionen om att inriktningen bör vara en övergångstid på fem år när det gäller förvärv av fritidsfastigheter och sju år när det gäller förvärv av skogs- och jordbruksfastigheter.

Principerna rörande fritidsfastigheter sammanfaller med dem som tillämpades vid förhandlingarna om medlemskap för Sverige, Finland och Österrike under första hälften av 1990-talet. Resultatet för Sveriges del innebar en femårig övergångsperiod avseende utlänningars rätt att förvärva fritidsfastigheter i de mest attraktiva områdena i Sverige. Övergångsbestämmelserna för kandidatländerna ser sammanfattningsvis ut på följande sätt.

Fastigheter (generellt)

När det gäller fastighetsmarknaden generellt, dvs. alla typer av fastigheter, har Slovenien medgivits en möjlighet att under sju år åberopa den allmänna skyddsklausulen, dvs. om landet i annat fall skulle drabbas av svåra störningar får landet behålla sina egna regler på detta område under denna period (se avsnitt 7.31.1).

Fritidsfastigheter

Tjeckien, Ungern, Polen och Cypern har medgivits en femårig övergångsperiod under vilken de kan behålla sina nationella regler för köp av fritidsfastigheter. Malta har medgivits rätt att

permanent behålla sina nationella regler om förvärv av fritidsfastigheter.

Jordbruks- och skogbruksfastigheter

Tjeckien, Slovakien, Ungern, Litauen, Lettland och Estland har medgivits en sjuårig övergångsperiod under vilken de kan behålla sina nationella regler för köp av jordbruks- och skogsbruksfastigheter. Kommissionen kan förlänga denna period ytterligare tre år för något av dessa länder om det skulle uppstå allvarliga störningar av fastighetsmarknaden i detta land. Polen har, på motsvarande sätt, beviljats en tolvårig övergångsperiod.

En allmän översyn av dessa övergångsbestämmelser kommer att göras före utgången av det tredje år som följer efter anslutningsdagen.

7.4.3¶Konsekvenser för Sverige

För Sveriges vidkommande är bedömningen att de överenskomna övergångslösningarna i huvudsak berör privatpersoner och i mindre utsträckning idkare av jord- och skogsbruk som önskar förvärva fastigheter och mark i de nu aktuella kandidatländerna under de närmaste åren. Några negativa konsekvenser för svensk del av de överenskomna undantagen från EG:s regelverk på detta område är inte att vänta.

7.5¶Bolagsrätt

7.5.1¶Bakgrund

Det gemensamma regelverket under detta kapitel omfattar associationsrätt, redovisningsrätt och revision samt immaterialrätt. Hit hör även frågor om tillämplig lag för avtalsförpliktelser samt frågor om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område. De två

sistnämnda frågorna har tidigare reglerats av två konventioner, nämligen Romkonventionen om domstols behörighet och Brysselkonventionen om avtalsförpliktelser. Numera har bestämmelserna i dessa konventioner inkorporerats i gemenskapsrätten. Regelverket består i sin helhet av ett stort antal direktiv och ett flertal förordningar.

7.5.2¶Övergångsbestämmelser

Samtliga kandidatländer har accepterat att tillämpa regelverket i detta kapitel från anslutningsdagen med beaktande av vissa övergångslösningar vilka beskrivs nedan.

Allmänt

I förhandlingarna med kandidatländerna har framför allt skyddet för immateriella rättigheter i den utvidgade unionen diskuterats. Diskussionerna har resulterat i en särskild bestämmelse om parallellimport av läkemedel samt vissa tekniska anpassningar i fyra förordningar (rådets förordning (EG) nr 40/94 av den 20 december 1993 om gemenskapsvarumärken, rådets förordning (EG) nr 6/2002 av den 12 december 2001 om gemenskapsformgivning, rådets förordning (EEG) nr 1768/92 av den 18 juni 1992 om tilläggsskydd för läkemedel samt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1610/96 av den 23 juli 1996 om tilläggsskydd för växtskyddsmedel).

Parallellimport av läkemedel

Bakgrunden till den särskilda bestämmelsen om parallellimport av läkemedel är att ett flertal kandidatländer först relativt sent införde nationella bestämmelser som gör det möjligt att få patentskydd för läkemedel. Följden av detta är att flera läkemedel som i dag har patentskydd i någon nuvarande medlemsstat inte har och inte heller kan få ett motsvarande skydd i de nya medlemsstaterna. Det har varit en viktig utgångspunkt i

förhandlingarna att patentinnehavare inte skall behöva lida förluster i den utvidgade unionen som en konsekvens av detta förhållande. Det finns därför en regel i anslutningsfördraget som säger att den som fick patentskydd för ett läkemedel vid en tidpunkt då det inte var möjligt att få motsvarande skydd i ett kandidatland skall ha rätt att motsätta sig parallellimport från detta land. Detta innebär en rätt att motsätta sig att ett läkemedel, som förts ut på marknaden i en sådan stat av patentinnehavaren (eller med dennes samtycke), importeras till och marknadsförs i en medlemsstat där patentskyddet gäller. Regeln har kommit att kallas ”den speciella mekanismen”.

Tilläggsskydd för läkemedelspatent

Genom rådets förordning (EEG) nr 1768/92 om tilläggsskydd för läkemedel infördes ett särskilt tilläggsskydd för patent på läkemedel. Detta tilläggsskydd är av stor betydelse för läkemedelsindustrin. Tilläggsskyddet innebär i princip att den som har ett läkemedelspatent kan få fem års extra skyddstid för produkten sedan patenttiden har löpt ut. En ansökan om tilläggsskydd måste som regel göras inom sex månader från den dag då produkten fick sitt marknadsgodkännande.

Då rådets förordning (EEG) nr 1768/92 börjar gälla i de nya medlemsstaterna kommer det att finnas flera läkemedel på marknaden vars ansökningstid för tilläggsskydd har löpt ut. EU har därför under förhandlingarna haft som mål att det under en övergångsperiod skall vara möjligt att ansöka om tilläggsskydd i de nya medlemsstaterna trots att den ordinarie ansökningstiden (sex månader efter marknadsgodkännandet) redan löpt ut. Målet har uppnåtts, dock med lite varierande resultat för olika kandidatländer. Motsvarande gäller tilläggsskydd för patent på växtskyddsmedel.

Förhållandet mellan gemenskapsvarumärken och nationella

varumärken m.m. Problemen på varumärkesområdet har rört frågan om hur eventuella konflikter mellan gemenskapsvarumärken och nationella varumärken skall hanteras. Den lösning som uppnåtts innebär att skyddet för gemenskapsvarumärken utsträcks till alla nya medlemsstater vid anslutningen, att innehavaren av ett nationellt varumärke i en ny medlemsstat inte kan få ett gemenskapsvarumärke ogiltigförklarat på grund av förväxlingsrisk men att innehavaren under sådant förhållande har möjlighet att utverka ett förbud mot användning av gemenskapsvarumärket i den nya medlemsstaten. Problemet med eventuella konflikter mellan gemenskapsformgivningar och nationella formgivningar har lösts på motsvarande sätt.

7.5.3¶Konsekvenser för Sverige

För Sveriges vidkommande är bedömningen att de överenskomna övergångslösningarna främst berör läkemedelsindustrin. Möjligheten att i vissa fall hindra parallellimport av läkemedel från en ny medlemsstat och de utökade möjligheterna att få tilläggsskydd för läkemedelspatent är fördelaktiga för svenska läkemedelsföretag.

Några negativa konsekvenser för svensk del av övergångslösningarna på varumärkes- och formgivningsområdet är inte att vänta.

7.6¶Konkurrenspolitik

7.6.1¶Bakgrund

Gemenskapsbestämmelserna om konkurrens rör frågor om konkurrensbegränsande avtal mellan företag och missbruk av dominerande ställning (artiklarna 81 och 82 EG), statligt stöd till

näringslivet (artiklarna 87 och 88 EG), offentliga företag och företag med särskilda rättigheter (artikel 86 EG) samt statliga monopol av kommersiell karaktär (artikel 31 EG). När det gäller statligt stöd finns också regleringar kring detta i andra kapitel, nämligen i kapitel 7 (jordbruk), kapitel 8 (fiske) samt kapitel 9 (transport). Omfattande sekundärrättsliga bestämmelser finns på konkurrens- respektive statsstödsområdena.

Kandidatländerna har ställts inför uppgiften att anpassa den nationella lagstiftningen i berörda delar, bygga upp tillräcklig administrativ kapacitet och säkerställa att regelverket också tillämpas på ett trovärdigt sätt. För att kunna klara konkurrenstrycket på den gemensamma marknaden har länderna varit tvungna att visa att tillräckliga framsteg gjorts i god tid före EUmedlemskapet.

7.6.2¶Övergångsbestämmelser

Samtliga kandidatländer har accepterat att tillämpa regelverket i detta kapitel från anslutningsdagen med undantag för de övergångslösningar som beskrivs nedan.

Allmänt

Inom kapitlet konkurrenspolitik är det anpassningen till gemenskapsreglerna om statligt stöd som krävt störst uppmärksamhet i förhandlingsarbetet. Inom detta område har kandidatländerna fått göra särskilt stora ansträngningar för att tillgodogöra sig gällande regelverk och det är också väsentligen här som övergångslösningar har behövt aktualiseras.

Skattebestämmelser och regionalt stöd m.m. Cypern medges en övergångslösning till utgången av år 2005 för vissa befintliga inkomstskatteregler för en särskild typ av företag (International Business Enterprises).

Ungern får behålla vissa skattebestämmelser för investerande företag t.o.m. den 31 december 2011 om det är fråga om små och medelstora företag. När det gäller stora företag måste dessa bestämmelser i stället omvandlas så att skattelättnaderna anknyter till gemenskapens regler för regionalt investeringsstöd. Den maximala stödnivån begränsas därmed för de stora företagen till 75 eller 50 procent av stödberättigande kostnader under viss angiven period. För företag inom motorfordonssektorn sätts maximinivån på motsvarande sätt till lägre nivåer, 30 respektive 20 procent. Ungern får också behålla särskilda skattebestämmelser för en särskild typ av bolag (off-shorebolag), dock längst till utgången av år 2005. En övergångslösning medges också för vissa förmånliga lokala skattebestämmelser som kan bibehållas till utgången av år 2007.

Även Malta medges en övergångslösning där små och medelstora företag kan behålla befintliga villkor till utgången av år 2011. För de stora företagen ställs krav på en omvandling i likhet med vad som ovan beskrivits för Ungern, dvs. en begränsning av skatteförmånerna till vissa maximinivåer som anknyter till gemenskapsreglerna för regionalt investeringsstöd. Därutöver får Malta möjlighet att behålla vissa andra skattebestämmelser till och med år 2008 under förutsättning att stödet inte överskrider vissa angivna belopp.

Polen tillämpar förmånliga skattebestämmelser för företag i vissa särskilda ekonomiska zoner. Övergångslösningen som medgivits här är väsentligen densamma som gäller för Maltas respektive Ungerns del, dvs. möjlighet ges för små företag att bibehålla nuvarande villkor till längst utgången av år 2011 (dock endast till utgången av år 2010 för de medelstora företagen) medan en omvandling krävs för skattestödets utformning visavi stora företag. Även i detta fall görs en anknytning till gemenskapsreglerna om regionalt investeringsstöd där maximala stödnivåer sätts till 75 respektive 50 procent för viss angiven tidsperiod. I likhet med vad som gäller för Ungern begränsas stödet ytterligare i motorfordonssektorn, för polsk del till 30 procent av stödberättigande kostnader.

Slovakien medges en övergångslösning för tillämpningen av vissa skattebestämmelser på viss verksamhet som bedrivs inom motorfordonssektorn. Det rör sig om produktionen av Volkswagenbilar. En omvandling av stödet måste ske som anknyter till reglerna för regionalt investeringsstöd. Även här har en begränsning gjorts som motsvarar 30 procent av stödberättigande investeringskostnader. Slovakien har också medgivits en övergångslösning för stålföretaget US Steel. I detta fall handlar det om särskilda skatteregler i syfte att säkerställa en viss sysselsättningsnivå vid anläggningen trots rationaliseringar. Övergångslösningarna medges längst till utgången av år 2009 eller, om rationaliseringarna sker tidigare, då angiven maximal beloppsnivå på stödet har uppnåtts.

Omstrukturering i vissa branscher

Tjeckien ges möjlighet att genomföra ett omstruktureringsprogram inom stålindustrin, vilket skall vara avslutat senast vid utgången av år 2006.

Malta får lämna omstruktureringsstöd till sin varvsindustri. Omstruktureringsarbetet skall vara avslutat senast vid utgången av år 2008.

Liksom Tjeckien ges Polen möjlighet att genomföra ett särskilt omstruktureringsprogram till förmån för stålindustrin. Även Polen skall ha avslutat omstruktureringsarbetet vid utgången av år 2006.

Statsstöd till förbättring av miljön

Polen har under detta kapitel, som enda land, begärt övergångslösningar av miljöskäl. Delvis med anknytning till förekommande övergångslösningar inom ramen för förhandlingskapitlet om miljön har övergångsvis medgivits möjlighet att lämna stöd för miljörelaterade investeringar.

Monopol

Malta medges en övergångslösning för att möjliggöra en omvandling i ordnade former av ett monopol på drivmedelsområdet (import, lagring och partihandel). Övergångslösningen gäller till och med utgången av år 2005.

7.6.3¶Konsekvenser för Sverige

Genom EU:s utvidgning omfattas de nya medlemsstaterna fullt ut av det gemensamma regelverket på konkurrensområdet. Från ett allmänt konkurrensperspektiv är detta av stor betydelse eftersom det innebär mer likartade spelregler för alla de företag som agerar på den gemensamma marknaden. Eventuella missförhållanden, som riskerar att leda till snedvriden konkurrens, kan därmed åtgärdas från kommissionens sida i enlighet med de omfattande befogenheter som EG-fördragets konkurrensregler medger.

När det gäller de statsstödsrelaterade övergångsperioder som medgivits, t.ex. beträffande flera kandidatländers särskilda skattebestämmelser, kan konstateras att dessa förvisso medför vissa risker för negativ påverkan på konkurrensen (åtminstone jämfört med en situation där en fullständig anpassning skulle ha skett från kandidatländernas sida redan från dagen för medlemskap). Å andra sidan bör framhållas dels att kandidatländerna i flera fall fått sätta slutdatum för befintliga skatteförmåner tidigare än vad de hoppats på, dels att stödens storlek för de stora och för konkurrens mest utsatta företagen har begränsats. När det gäller omstruktureringsstöden inom stål- och varvssektorerna har dessa villkorats på så sätt att framtida ytterligare statligt stöd till berörda företag inte kommer att tillåtas samt att en förutsättning för stöden skall vara att kapacitetsneddragningar görs för att åstadkomma en bättre strukturell balans i framtiden inom respektive bransch.

7.7¶Jordbruk

Jordbrukspolitiken är ett av EU:s mest omfattande politikområden och regelverket är mycket stort och detaljerat. Kraven från kandidatländernas sida på övergångslösningar har också varit omfattande. Trots att kraven reducerats kraftigt under förhandlingarnas gång kommer dock ett antal övergångslösningar att tillämpas på området.

Med hänsyn till det mycket omfattande regelverket har det här inte varit möjligt att ge en uttömmande beskrivning. Redovisningen inskränker sig därför till de mest centrala områdena med kortfattade beskrivningar av de viktigaste övergångslösningarna.

Politikområdet kan, bortsett från vissa horisontella frågor, indelas i två delar. En del utgörs av de marknadsreglerande mekanismerna, vari ingår det omfattande stödsystemet till jordbruket som utgör en central del av EU:s gemensamma jordbrukspolitik. En annan del utgörs av frågor som rör bl.a. säkra livsmedel, veterinära frågor och djurskyddsregler. Därutöver finns inom detta område program för miljö- och landsbygdsutveckling samt regler om växtskydd och utsäde.

7.7.1¶Horisontella frågor

Förenklad ordning

Bakgrund

Ett integrerat kontroll- och administrationssystem (IAKS) infördes år 1992. Systemet är datoriserat och innefattar ett system för identifiering av jordbruksskiften, ett system för identifiering av djuren, stödansökningar och ett integrerat kontrollsystem. Kontroll av stödmottagare sker administrativt och fysiskt. Avvikelser medför sanktioner i form av minskat stöd till stödmottagaren.

Övergångsbestämmelser

Eftersom flera av kandidatländerna inte har den administrativa kapacitet som krävs för att införa IAKS kommer ett förenklat system att erbjudas. Det förenklade systemet går ut på att stöden under de tre första åren får betalas ut som schablonbelopp per hektar jordbruksmark. Systemet kommer att kunna förlängas med ytterligare två år. Om inte IAKS har genomförts efter fem år kommer EU att förlänga perioden ytterligare men samtidigt genomföra sanktioner mot medlemslandet, genom att det aktuella landets gradvisa ökning av stöd från gemenskapen kommer att avstanna.

Ekologisk produktion

Bakgrund

EG: s regelverk fastställer i detalj vilka krav som ställs för att uttryck som syftar på ekologisk produktion skall få användas vid marknadsföring och försäljning av jordbruksprodukter och livsmedel. Förordningen gäller oförädlade vegetabiliska och animaliska produkter, förädlade jordbruksprodukter avsedda som livsmedel och foder till djur som är märkta på ett sätt som anger att produkten framställts ekologiskt.

Övergångsbestämmelser m.m. Estland har fått en övergångsperiod avseende bl.a. användande av jordförbättringsmedel och ekologisk utsädesodling. Litauen har fått en övergångsperiod avseende kravet att använda ekologiskt odlat utsäde och annat förökningsmaterial samt förbudet mot att använda konventionellt producerat socker inom den ekologiska biodlingen. Dessa övergångsregler, vilka gäller t.o.m. den 1 januari 2006, antas inte medföra några särskilda konsekvenser för Sverige.

Statligt stöd

Bakgrund

EG-fördragets bestämmelser om statligt stöd är enligt artikel 36 EG tillämpliga på produktion och handel med jordbruksprodukter endast i den mån rådet har beslutat detta. Rådet har dock fattat sådana beslut för merparten av alla jordbruksprodukter.

Övergångsbestämmelser m.m. En generell övergångsregel gäller för s.k. befintliga stöd, dvs. stöd som existerar redan vid anslutningen. De nya medlemsstaterna skall anmäla alla existerande stöd till kommissionen inom fyra månader efter anslutningen. De stöd som anmälts kommer sedan att betraktas som befintliga stöd enligt artikel 88 (1) EG under en treårsperiod. Senast när denna period löper ut skall stöden anpassas till vad som gäller enligt kommissionens riktlinjer för statliga stöd.

Malta får övergångsvis lämna stöd till producenter av vissa jordbruksprodukter för att kompensera för de sänkta priser som förväntas bli en effekt av inträdet i EU. Malta får även lämna stöd för import av sådana jordbruksprodukter som före medlemskapet i EU omfattades av exportbidrag och för sådana jordbruksprodukter som tidigare fått importeras tullfritt från tredjeland. Slutligen får Malta under fem år lämna ett successivt minskande stöd för transport av jordbruksprodukter från ön Gozo.

Geografiska beteckningar

I rådets förordning (EEG) nr 2081/92 av den 14 juli 1992 om skydd för geografiska och ursprungsbeteckningar för jordbruksprodukter och livsmedel regleras registrering och skydd för geografiska beteckningar. Tjeckien har beviljats undantag från den normala registreringsproceduren för tre ölmärken (Budějovické pivo, Českobudějovické pivo och Budějovický měšt’anský var) som därmed får ursprungsskydd i anslutningsfördraget.

7.7.2¶Marknadsreglerande mekanismer

Bakgrund

Kännetecknade för den gemensamma jordbrukspolitiken är en reglering genom ett flertal s.k. marknadsordningar som reglerar viktiga aspekter av produktion, prissättning och stöd för olika kategorier av jordbruksprodukter. Direktstöd är den helt dominerande stödformen inom EU:s jordbrukspolitik och svarar också för de största utgifterna.

Nedan beskrivs i korthet några av de viktigaste marknadsordningarna och de övergångsbestämmelser som knutits till dessa.

Spannmål

Marknaden för spannmål regleras genom att det finns ett fastställt pris, interventionspris, till vilket EU har förbundit sig att köpa in spannmål från producenterna om marknadspriset inte kan upprätthållas. För att upprätthålla balansen på spannmålsmarknaden tillämpar EU även ett importskydd i form av tullar och importkvoter. Export av spannmål från EU kan ske med exportbidrag för att överbrygga prisskillnaden mellan EU-pris och världsmarknadspris. Som en kompensation för tidigare sänkningar av interventionspriset får producenterna arealstöd. Stödet är kvoterat i form av en basaeral för varje medlemsstat och en genomsnittsavkastning för odling av jordbruksgrödor.

Socker

All produktion av socker är kvoterad inom EU. Inom regleringen fastställs varje år priser som utgör grunden för olika stöd inom marknadsordningen. Marknadsordningen är delvis självfinansierad genom att odlare och industri betalar in produktionsavgifter. Gränsskyddet inom EU består av fasta tullar och eventuella tilläggsavgifter samt olika importkvoter som är tullbefriade eller har nedsatt tullsats. EU exporterar årligen socker på världsmarknaden genom ett system med exportbidrag, som behövs

eftersom EU-priset är tre gånger högre än världsmarknadspriset för socker.

Olivolja

Marknadsordningen för olivolja inkluderar gränsskydd, exportbidrag, produktionsstöd, stöd för privat lagring och stöd till vissa konserver. Av kandidatländerna är det bara Slovenien, Cypern och Malta som producerar olivolja, även om produktionen är mycket liten jämfört med nuvarande EU-länder.

Frukt och grönsaker

Marknadsordningen för färska frukter och grönsaker innefattar regler om kvalitetsnormer, stöd till bransch- och producentorganisationer, intervention (återtag) samt regler för import och export, såsom tullar och exportbidrag. Marknadsordningarna för bearbetade produkter av frukter och grönsaker innefattar stöd för bearbetning av tomater, persikor, päron, katrinplommon, fikon och citrusfrukt, arealstöd för produktion av druvor för russinframställning samt regler för import och export.

Vin

Marknadsordningen innefattar regler om import, export, plantering av vinstockar, omstruktureringar av vinodlingar, lagring, destillationsåtgärder, märkning, följedokument, slutanvändning av EU-subventionerade produkter, skördeuttag, produktions- och lagerdeklarationer etc.

Mjölk och mjölkprodukter

Inom marknadsordningen för mjölk och mjölkprodukter finns en rad marknadsmekanismer i form av gränsskydd, exportbidrag, intervention, privat lagring och konsumtionsfrämjande stöd. Direktstöd kommer att införas år 2005 som kompensation för sänkta interventionspriser. Produktionen begränsas av ett kvotsystem och varje medlemsstat är tilldelad en viss nationell kvot,

som i sin tur är fördelad på de enskilda producenterna. Kvoten delas dessutom upp i kvot för mjölk som säljs till mejerier (leveranskvot) och i kvot för mjölk som säljs direkt till slutkonsument (direktförsäljningskvot). Överträds kvoten måste en tilläggsavgift betalas. Direktstödet kommer att baseras på den mängd mjölkkvot som finns tillgänglig på respektive gård vid ett visst datum.

Kött

EU:s marknadsreglering inom köttsektorn innefattar gränsskydd, exportbidrag och stöd för privat lagring. Därtill betalas direktstöd (djurbidrag) för produktion av nöt-, får- och getkött. Dessutom gäller handelsnormer för fjäderfäkött och för ägg. Handelsnormerna reglerar bl.a. klassificering av kött och ägg efter kvalitet och vikt, förpackning, lagring, transport, presentation och märkning.

Övergångsbestämmelser m.m.

Referensperioder

För varje medlemsland bestäms vid inträdet i EU viktiga parametrar för tillämpningen av marknadsordningarna. De viktigaste är de kvoter som begränsar vilken produktion som är stödberättigad enligt regelverket. Eftersom EU:s system för direktstöd väsentligen bygger på principen att kompensera för tidigare genomförda prissänkningar är det också viktigt att bestämma s.k. referensnivåer för produktionen. Detta har gentemot kandidatländerna skett genom att en historisk referensperiod valts som utgångspunkt. I de flesta fall utgörs referensprisnivåerna av den produktion som fanns åren 1995–1999.

Cypern drabbades under åren 1996–1998 samt år 2000 av kraftig torka vilket påtagligt påverkade avkastningen. De aktuella åren har därför undantagits som grund för beräkningen av avkastningen vilket har gett en viss ökning. Estland, Lettland och Litauen har fått en viss kompensation för hur produktionen påverkats av den ekonomiska krisen i Ryssland under senare delen av 1990-talet.

Direktstöd

För kandidatländerna kommer en gradvis infasning i direktstödssystemet att ske med början på 25 procent av den nivå som gäller i de nuvarande EU-länderna. En upptrappning av stöden sker sedan år för år fram till år 2013, då kandidatländerna skall få samma stöd som de nuvarande EU-länderna. Kandidatländerna kan använda vissa delar av de medel som är avsedda för landsbygdsutveckling för att komplettera direktstöden och har stora möjligheter att med nationella medel komplettera EU:s stöd.

Socker

De kvoter som kandidatländerna erhållit innebär att dessa totalt sett kommer att vara ett underskottsområde där kvoterna motsvaras av den interna konsumtionen för vilka produktionsavgifter skall erläggas utan att det blir något återflöde t.ex. i form av exportbidrag. Länderna blir sålunda nettobetalare i systemet. Möjligen kommer Polen att få en situation där produktionsavgifter och återflöde kan balanseras mot varandra.

Olivolja

Cypern har tilldelats en kvot på basis av konsumtion, i stället för produktion. Före den 31 december 2005 skall kommissionen med hjälp av ett geografiskt informationssystem som medlemsstaterna skall inrätta, kontrollera om kvantiteten är i paritet med produktionen. För Cyperns del skall gälla att olivträd planterade efter den 31 december 2001 ej skall vara stödberättigande, i stället för den 1 maj 1998 som gäller för övriga EU.

Frukt och grönsaker

Polen har medgivits undantag för att under en övergångsperiod på tre år få erkänna mindre producentorganisationer (minst fem producenter med en produktion för marknaden på minst 100 000 euro) än vad dagens regelverk tillåter. Under en femårsperiod medges Cypern ett ökat tak för produkter som får återtas

från marknaden. Malta har fått en femårig och successivt minskande övergångslösning rörande stöd till enskilda producenter av tomater.

Vin

Ungern, Malta och Slovenien har beviljats övergångsperioder avseende minimistyrka för alkohol.

Mjölk och mjölkprodukter

Samtliga länder, utom Malta och Cypern, har beviljats ett undantag från principen för tilldelning av mjölkkvot genom att en omstruktureringsreserv har beviljats utöver baskvoten. Denna reserv skall år 2006 kunna omvandlas till baskvot om länderna kan visa att direktförsäljningen av mjölk på gårdarna har minskat till fördel för leveranser till mejeri.

Litauen, Ungern, Cypern, Malta, Lettland och Polen har beviljats ett femårigt undantag från gemenskapsreglerna för fetthalt i konsumtionsmjölk. Under denna tid får mjölken enbart konsumeras på de respektive inhemska marknaderna eller exporteras till tredjeland. Malta har dessutom beviljats ett femårigt undantag från att fastställa den representativa fetthalten för den nationella mjölkkvoten vilken används för att beräkna tilläggsavgiften vid överträdelse av kvoten.

Nötkött

Cypern och Malta har beviljats en övergångslösning vad gäller kraven på djurtäthet. Malta har dessutom beviljats undantag från att medräkna antalet mjölkkor vid beräkning av djurtäthet.

Konsekvenser för Sverige

För marknadsordningarna förväntas inte övergångslösningarna ge några direkta konsekvenser för svenska intressen. Vissa nya medlemsstater har fått ett undantag gällande fetthalt i konsumtionsmjölk. Eftersom även Sverige har ett sådant undantag

kan det dock vara positivt att fler medlemsstater får liknande övergångslösningar då det på sikt kan leda till permanent förändrade regler. I dagsläget är det svårt att bedöma effekterna på respektive produktområde av en utvidgad union.

7.7.3¶Livsmedelsfrågor

Bakgrund

Livsmedelsområdet (alla typer av livsmedel, både vegetabiliska och animaliska) är i stort sett totalharmoniserat inom EU. Det innebär att ingen enskild medlemsstat kan ha vare sig strängare eller mer liberala regler än de andra. Syftet med livsmedelslagstiftningen är att skydda konsumenternas hälsa samt att underlätta handeln genom att man har gemensamma bestämmelser inom hela EU. Den största delen av livsmedelslagstiftningen räknas som inremarknadslagstiftning.

Övergångsbestämmelser

Ett flertal kandidatländer har beviljats undantag från hygienreglerna för äggproduktanläggningar, mjölkproduktanläggningar och mejerier samt anläggningar som producerar färskt kött. Lettland, Litauen och Polen har beviljats undantag från hygienreglerna för anläggningar som producerar fisk och fiskprodukter. Nu nämnda undantag gäller i de flesta fall till utgången av år 2006. Produkter från de anläggningar som omfattas av undantagen får endast säljas på den nationella marknaden i respektive land och måste märkas i särskild ordning.

Konsekvenser för Sverige

Övergångslösningarna avseende livsmedelshygien och kontroll kommer att innebära att de nya medlemsstater som omfattas av undantagen endast får sälja berörda livsmedel på sin respektive inhemska marknad. När det gäller marknadstillträdet för svenska företag till de aktuella länderna bedöms övergångslösningarna inte ha någon påverkan.

7.7.4¶Veterinära frågor och djurskydd

Bakgrund

Veterinära frågor

EU:s regelverk inom det veterinära området, dit även foderfrågor räknas, innehåller regler som syftar till att säkerställa folk- och djurhälsa. Regelverket innefattar bl.a. bestämmelser om kontroll i samband med djurs och varors rörlighet på den inre marknaden och kontroll vid import av dessa från tredjeland, åtgärder mot djursjukdomar samt bestämmelser om hantering av animaliska biprodukter. Animaliska biprodukter utgörs bl.a. av specificerat riskmaterial, dvs. de delar av nötkreatur som kan sprida BSE.

Djurskydd

EU:s bestämmelser om djurskydd består bl.a. av minimiregler avseende utrymmen för djurhållning och krav vid transporter. I förhandlingarna har betonats vikten av att samtliga kandidatländer vid anslutningsdagen till fullo efterlever regelverket för djurskydd. Detta är viktigt för att behålla konsumenternas förtroende för produktionen av livsmedel av animaliskt ursprung. Dessutom kan olika efterlevnadsgrad i de nya medlemsstaterna medföra ojämlika konkurrensvillkor och därmed störa den inre marknadens funktion.

Övergångsbestämmelser

Kontrollsystem på inre marknaden

Malta och Cypern har beviljats ett undantag för införsel av hund och katt av samma slag som gäller för Storbritannien och Irland (skydd mot rabies).

Status som officiellt friförklarat från djursjukdom

Flertalet kandidatländer har begärt officiell status som fria från vissa djursjukdomar. EU har ansett att dessa yrkanden skall behandlas före tillträdet och har understrukit att den information om sjukdomsstatus i respektive land som EU begärt kommer att bedömas enligt samma regler som gäller för nuvarande medlemsstater.

Hantering av animaliska biprodukter

Nedgrävning av animaliska biprodukter är i princip inte tillåtet inom nuvarande EU och kommer inte heller att vara det i de nya medlemsstaterna. Lettland har uppmanats att granska alternativa möjligheter att på ett säkert sätt förvara animaliska biprodukter fram till dess att planerad behandlingsanläggning skall vara färdigställd (den 1 januari 2005) och att kontinuerligt rapportera till kommissionen om utfallet av granskningen.

Djurskydd

Slovenien, Tjeckien, Ungern, Malta och Polen har beviljats övergångsperioder när det gäller utformandet av vissa sorters burar för höns.

Konsekvenser för Sverige

Inga av dessa övergångsregler kan förväntas medföra några särskilda konsekvenser för Sverige.

7.7.5¶Landsbygdsutveckling

Bakgrund

EU:s förordning om stöd för landsbygdsutveckling utgör ett ramverk för respektive medlemslands landsbygdsutvecklingsprogram som löper under samma tidsperiod som budgetplanen, nämligen 2000–2006. Förordningen innehåller ramar för miljöåtgärder samt strukturella åtgärder. Åtgärderna syftar till en hållbar utveckling av landsbygden med anknytning till jordbruket och dess omställning. Insatserna skall komplettera andra instrument inom den gemensamma jordbrukspolitiken för att bidra till att uppnå målen i artikel 33 EG.

Miljö- och landsbygdsåtgärderna finansieras både från Jordbruksfondens garantisektion och från utvecklingssektionen. Åtgärderna är därför både en del av den gemensamma jordbrukspolitiken och av strukturfonderna. Samtliga åtgärder för utveckling av landsbygden kräver nationell medfinansiering.

Övergångsbestämmelser

Det gällande regelverket för landsbygdsutvecklande åtgärder lämnar vida ramar för att åstadkomma en struktur- och miljöanpassning av jordbrukssektorn. På grund av jordbrukets och landsbygdens specifika behov i de blivande medlemsländerna har de fått ett antal nya temporära åtgärder och ländervisa åtgärder inom ramen för landsbygdsutveckling för perioden 2004–2006. De temporära åtgärderna syftar till att underlätta för de nya medlemsstaterna att uppnå sina mål för landsbygdsutveckling.

Differentierat stöd

För att underlätta genomförandet av gemenskapens regelverk och lösa prioriterade problem för en hållbar anpassning av jordbrukssektorn och landsbygden, erbjuds de nya medlemsländerna förlängd tid mellan åtagande och utbetalning till två år,

s.k. differentierat anslag. Proceduren är densamma som för strukturfonderna. Normalt utbetalningsförfarande för åtgärder finansierade av garantisektionen är året efter åtagandeåret. För att samtidigt garantera en god absorptionsförmåga ökas medfinansieringsgraden från EU till maximalt 80 procent i de områden som omfattas av strukturfondskartans mål 1, områden vars utveckling släpar efter. De nya medlemsländerna tillåts även använda medel avsedda för landsbygdsutveckling till att komplettera direktstöden. Den sammanlagda överföringen får inte överstiga 20 procent av medlen tilldelade från Jordbruksfondens garantisektion för landsbygdsutveckling under åren 2004, 2005 och 2006. Alternativt kan överföringen fördelas till 25 procent år 2004, 20 procent år 2005 och 15 procent år 2006.

Extra medel

Tre av de nya medlemsländerna har tilldelats extra medel till landsbygdsutveckling under åren 2004–2006. Tjeckien har tilldelats 100 miljoner euro, Slovakien 90 miljoner euro och Slovenien 150 miljoner euro för perioden.

Inhemska stöd

Kandidatländerna får lämna vissa stöd för åtgärder som i dag inte ingår i regelverket. Det rör sig om stöd till delvis självhushållande gårdar, stöd till etablerande av producentorganisationer, stöd för att underlätta för jordbrukare att klara EU-standarder och stöd för teknisk assistans. Vidare justeras regelverket för investeringsstöd, investeringar i marknadsföring och förädling, stöd till rådgivning och liknande åtgärder.

Konsekvenser för Sverige

I det korta perspektivet innebär tillämpningen av landsbygdsåtgärder i de nya medlemsstaterna inga särskilda konsekvenser för Sverige. På sikt är landsbygdsutvecklingsåtgärderna positiva för de nya medlemsstaterna när det gäller strukturutvecklingen och miljön inom jordbruket. Ett effektivare jordbruk i de nya

medlemsstaterna medför på sikt gynnsamma konsekvenser för Sverige, men leder också till ökad konkurrens.

7.7.6¶Växtskydd och utsäde

Bakgrund

Inom ramen för den inre marknaden finns ett regelverk som syftar till att förhindra spridning av farliga skadegörare i handel och i produktion av växter inom gemenskapen. Regelverket omfattar bestämmelser om vilka skadegörare som skall anses farliga samt regler om bekämpningsåtgärder.

Allt utsäde som saluförs inom gemenskapen skall genomgå en officiell kvalitetskontroll, en s.k. certifiering. I direktiven, som utgör regelverket på detta område, anges vidare bl.a. vilka kvalitetskrav som skall vara uppfyllda. Direktiven riktar sig mot specifika grödor som potatis, lantbruksväxter, köksväxter m.m. Ett särskilt direktiv ger medlemsstaterna rätt att ha strängare krav med avseende på förekomst av flyghavre.

Övergångsbestämmelser

Många av de önskemål som kandidatländerna framfört har tagits ur förhandlingsarbetet och kommer i stället att hanteras vid en senare tidpunkt inom ramen för det ordinära arbetet i kommissionens verkställighetskommittéer.

Litauen har fått en övergångsperiod för införlivande av ett bekämpningsdirektiv för sjukdomen ljus ringröta på potatis t.o.m. den 1 januari 2006. Under övergångsperioden kommer ingen potatis från Litauen att kunna få införas till andra medlemsstater. Polen kan under en tioårig övergångstid kräva att endast utsädespotatis som är resistent mot sjukdomen potatiskräfta skall få användas i Polen.

Malta får under en övergångsperiod på fem år rätt att saluföra lokala utsädessorter som inte är införda på EU:s gemensamma sortlista. De aktuella sorterna får under övergångsperioden inte

saluföras i andra medlemsstater. Cypern får under en övergångsperiod på fem år rätt att saluföra utsäde av korn som inte uppfyllt uppställda renhetskriterier samt utsäde av lokalt framodlade sorter som inte införts på EU:s gemensamma sortlista. Cypern får under övergångstiden inte exportera dessa utsäden till övriga medlemsstater.

Övergångsreglerna kan inte förväntas medföra några särskilda konsekvenser för Sverige.

7.8¶Fiske

7.8.1¶Bakgrund

Av artikel 3 EG följer att det skall finnas en gemensam jordbruksoch fiskeripolitik. Den gemensamma marknaden för jordbruk och fiske omfattar jordbruks- och fiskeprodukter fram t.o.m. det första bearbetningsledet. De övergripande och gemensamma målen för jordbruks- och fiskeripolitiken, som i många avseenden är motstridiga, är att höja produktiviteten, att tillförsäkra utövarna en skälig levnadsstandard, att stabilisera marknaden, att trygga försörjningen samt att tillförsäkra konsumenterna tillgång till varor till skäliga priser.

I likhet med den gemensamma jordbrukspolitiken är den gemensamma fiskeripolitiken en fullt utvecklad gemenskapspolitik där gemenskapen har exklusiv kompetens. Politiken reglerar alla aspekter på fisket från havet till konsumenten. Regelverket består av förordningar som är direkt tillämpliga i medlemsstaterna.

Den gemensamma fiskeripolitiken består av följande delar: resurspolitik, strukturpolitik, marknadspolitik, bestämmelser om kontroll i syfte att övervaka efterlevnaden av regelverket samt externa relationer. Totalt svarar politiken för närvarande för cirka en procent av gemenskapens totala budget, vilket motsvarar cirka 900 miljoner euro.

Resurspolitiken

Rådets förordning (EG) nr 2371/2002 av den 20 december 2002 om bevarande och hållbart utnyttjande av fiskeresurserna inom ramen för den gemensamma fiskeripolitiken anger de allmänna målen för den gemensamma fiskeripolitiken och berör i huvudsak fiskets resursfrågor. Politiken gäller inom medlemsstaternas territorier, i gemenskapens fiskevatten och för gemenskapens fartyg i andra länders vatten. Målet är att skydda och bevara naturresurserna och att se till att dessa nyttjas långsiktigt på ett ändamålsenligt och ansvarsfullt sätt. Här skall hänsyn tas till sektorns socioekonomiska förhållanden, producenternas och konsumenternas behov samt följderna för det marina ekosystemet.

Förordningen anger ramarna för tillträde till och förvaltning av resursen, kontroll av fiskeaktiviteterna samt vilka medel och förfaranden som krävs. En förutsättning för gemenskapssystemets tillämpning är de föreskrivna nationella systemen för fiskelicenser, vilka skall omfatta gemenskapens fiskefartyg.

Strukturpolitiken

Strukturpolitiken inom fiskerinäringen utgör såväl en del av gemenskapens övergripande regional- och strukturpolitik som en del av den gemensamma fiskeripolitiken. Hela unionen och därmed hela Sverige omfattas av strukturstöd till fiskerinäringen.

Marknadspolitiken

Den gemensamma organisationen av marknaden för fiskeri- och vattenbruksprodukter syftar till att inom gemenskapen införa en gemensam marknad för fiskeriprodukter. För att uppnå detta måste tullhinder och alla andra åtgärder som skulle kunna hindra fri rörlighet för fiskeriprodukter från en medlemsstat till en annan avvecklas. Vidare måste gemensamma regler för marknaden för fisk fastställas.

Ett annat syfte med marknadspolitiken är att undvika stora prisvariationer, vilket främst åstadkommes genom producent-

organisationernas verksamhet att återta fisk från marknaden av sådana kvantiteter som inte uppnår vissa minimipriser.

Kontroll

För att den gemensamma fiskeripolitiken skall kunna genomföras effektivt ställs också krav på en fungerande kontroll som omfattar åtgärderna inom resurs-, struktur- och marknadspolitiken. Betydelsen av en effektiv kontroll för att uppnå målen för fiskeripolitiken betonas alltmer. Ansvaret för kontrollen ligger i första hand hos respektive medlemsstat men samarbete och samverkan mellan medlemsstaterna är väsentligt för en likartad tillämpning av regelverket inom gemenskapen.

Externa relationer

Det internationella samarbetet på fiskets område, i vilket EU aktivt deltar, har nästan genomgående en stor politisk betydelse utanför det rent fiskeripolitiska området. I arbetet diskuteras frågor som internationell rätt, nationell suveränitet, miljöpolitik, budgetåtaganden, internationellt utvecklingssamarbete m.m.

EU:s externa relationer på fiskets område omfattar förhandlingar både bilateralt med andra stater (EU har för närvarande 25 bilaterala avtal) och multilateralt inom ramen för internationella organisationer som exempelvis OECD. Dessutom är EU för närvarande medlem i nio regionala fiskeriorganisationer med verksamhet i olika delar av världen och deltar aktivt i bildandet av flera nya organisationer. Inom den externa fiskeripolitiken behandlas även fiskerifrågor i andra multilaterala organisationer såsom världshandelsorganisationen WTO och Förenta Nationerna samt regionala miljöorganisationer. Eftersom EU har exklusiv kompetens på fiskeriområdet är det kommissionen som förhandlar om överenskommelser och det är gemenskapen som är medlem i de regionala fiskeriorganisationerna.

Övergångsbestämmelser

Samtliga kandidatländer har accepterat att tillämpa regelverket från anslutningsdagen och några övergångsbestämmelser kommer sålunda inte i fråga.

7.8.2¶Konsekvenser för Sverige

Östersjön är ett viktigt vattenområde för Sverige från fiske- och miljösynpunkt. En positiv konsekvens av utvidgningen är att fiskeriförvaltningen i Östersjön kommer att hanteras bilateralt mellan ett utvidgat EU, som ju får en dominerande ställning i området, och Ryssland. Under senare tid har det blivit allt svårare för EU att få igenom förslag om en mer biologiskt inriktad förvaltning i Östersjön. Det gäller t.ex. behov att reducera fiskemöjligheter, införande av mer selektiva redskap och förstärkt kontroll. Genom att EU-länderna kommer att dominera i Östersjön kan förhoppningsvis mer biologiskt inriktade förslag genomföras på ett effektivare sätt.

7.9¶Transportpolitik

7.9.1¶Bakgrund

Artiklarna 70–80 EG föreskriver att unionen skall ha en gemensam transportpolitik. Transportområdet omfattas av fri rörlighet för tjänster inom ramen för den inre marknaden. Den gemensamma transportpolitiken syftar till att avskaffa nationella handelshinder och regleringar som hindrar fri rörlighet för transporttjänster. Transportområdets rättsakter består huvudsakligen av sekundärlagstiftning i form av ett hundratal förordningar, direktiv och beslut. Kapitlet kan indelas i vägtransporter, järnvägstransporter, sjötransporter och luftfart.

Vägtransporter

Bestämmelserna för vägtransporter kan delas in i två delar, nämligen bestämmelser för marknadstillträdet och bestämmelser som syftar till att skapa lika konkurrensvillkor.

Till bestämmelser för marknadstillträdet hör rådets förordning (EEG) nr 684/92 av den 16 mars 1992 om gemensamma regler för internationell persontransport med buss. Förordningen innefattar tillstånd för internationell linjetrafik, pendeltrafik utan logi och vissa typer av tillfällig trafik. Hit hör också rådets förordning (EEG) 881/92 av den 26 mars 1992 om internationella vägtransporter som reglerar när en åkare kan utföra transporter inom EU utan särskilt tillstånd.

Cabotagetransporter (rätt att utföra inrikes trafik i ett land med ett fordon registrerat i ett annat land) får bedrivas fritt inom unionens gränser. Det innebär att några kvoteringar eller dylikt inte längre finns vid transporter mellan medlemsländerna.

Till bestämmelser som syftar till att skapa lika konkurrensvillkor hör bl.a. gemensamma regler för kör- och vilotider, gemensamma minimiregler om kraven för att få yrkestillstånd samt uttaget av fordonsskatter, vägtullar och vägavgifter. Under de senaste åren har man inom unionen tagit fram en rad direktiv som syftar till att förbättra yrkesförarnas sociala villkor och trafiksäkerheten (det sociala paketet). Reglerna rör bl.a. säkerhetsbälten, förartillstånd, fordonskonstruktion för större trafiksäkerhet samt gränsvärden för miljöpåverkande utsläpp.

Järnvägstransporter

Unionen arbetar för att järnvägen i större utsträckning skall användas för transporter och för att skapa en gemensam marknad för järnvägstransporter. Genom införandet av rättsakterna i järnvägspaket 1 kommer järnvägsmarknaden för gods att liberaliseras. Ytterligare öppning av godsmarknaden för unionens järnvägar sker med införandet av det kommande järnvägspaket 2.

Sjötransporter

Sjöfarten regleras i stor omfattning globalt genom de regelverk som Internationella sjöfartsorganisationen (IMO) utfärdar och som sedan genomförs nationellt, i vissa fall genom gemenskapslagstiftningen. EU är en av de viktigaste aktörerna inom IMO och har i många fall tagit initiativ till ändringar av IMO:s regelverk. Arbetsrättsliga frågor hanteras inom den internationella arbetstagarorganisationen ILO. Havsrättsliga regler om bl.a. oskadlig genomfart regleras genom FN:s havsrättskonvention UNCLOS.

EU:s politik på sjöfartsområdet rör främst sjösäkerhet, miljö och konkurrens. Regler om miljö och säkerhet har till stor del sin grund i IMO:s regelverk. Efter de två stora oljetankfartygsolyckorna (Erika år 1999 och Prestige år 2002) har fem rättsakter antagits för att stärka sjösäkerheten och förhindra förorening. Det handlar om att stärka kraven på hamnstatskontroller, klassificeringssällskap och sjötrafikövervakning, att inrätta en EGbyrå för sjösäkerhet samt att tidigarelägga utfasningen av oljetankfartyg med enkelskrov.

Luftfart

Luftfarten är till sin karaktär gränsöverskridande och regleras i stor omfattning globalt. FN:s organisation för luftfartssamarbete, ICAO, utfärdar internationella regler på luftfartsområdet som införs nationellt. Av tradition regleras luftfarten mellan länder i bilaterala luftfartsavtal som bl.a. innehåller klausuler om trafikrättigheter, prisregimer och kapacitetsfrågor.

Luftfartsmarknaden inom unionen är helt avreglerad i och med antagandet av det s.k. tredje luftfartspaketet år 1992. Centralpunkterna i detta lagstiftningskomplex innebär att det i princip är fritt marknadstillträde och fri prissättning för samtliga licensierade flygbolag inom unionen. Lagstiftningen på flygsäkerhetsområdet är också omfattande där unionen successivt inför säkerhetsregler vilka utformats och genomförts av den europeiska flygsäkerhetsorganisationen Joint Aviation Authorities

(JAA). Det finns därutöver ytterligare lagstiftning med bäring på konkurrensområdet, t.ex. förordningen som reglerar fördelningen av ankomst- och avgångstider vid gemenskapens flygplatser.

7.9.2¶Övergångsbestämmelser

Samtliga kandidatländer har accepterat att tillämpa regelverket i detta kapitel från anslutningsdagen med undantag för övergångslösningar på vissa områden vilka beskrivs nedan.

Vägtransporter

Vid anslutningen till EU skall kandidatländerna få fullt marknadstillträde för internationella transporter (förordning (EEG) nr 881/92).

Vad gäller cabotagetransporter skall kandidatländerna få gradvis tillträde till cabotagemarknaden. Mot bakgrund av kandidatländernas begäran om en övergångsperiod på transportområdet, har EU ansett det lämpligt att kandidatländerna inte får tillgång till de inhemska marknaderna i andra medlemsländer under en ömsesidig övergångsperiod. För Tjeckien, Estland, Lettland, Litauen och Slovakien gäller en övergångsperiod på två år. För Polen och Ungern gäller en övergångsperiod på tre år. Detta innebär att varken EU:s åkare eller kandidatländernas åkare får utföra inrikes transporter på varandras respektive territorier under övergångsperioden. Medlemsländerna, såväl de nuvarande som de blivande, har möjlighet att förlänga övergångsperioden med två år om så önskas. Under övergångsperioden kan medlemsländerna bilateralt utväxla cabotagetillstånd med kandidatländerna genom bilaterala avtal.

Cypern, Lettland och Litauen har fått övergångsperioder beträffande installation av färdskrivare som registrerar körtid och vilotid i bussar och lastbilar. För Cyperns del gäller övergångsperioden t.o.m. den 31 december 2005 och omfattar fordon registrerade före den 1 januari 2002, för Lettlands del gäller övergångsperioden t.o.m. den 1 januari 2005 och omfattar fordon

som är registrerade före den 1 januari 2001 och för Litauens del gäller övergångsperioden t.o.m. den 31 december 2005 och omfattar fordon som är tillverkade före år 1987. Övergångsperioderna gäller bara för inrikes transporter och förare av sådana fordon skall bokföra körtider och viloperioder i en personlig loggbok. Lettland och Litauen har även fått en övergångsperiod rörande regler för den finansiella ställningen hos åkare i nationell trafik t.o.m. den 31 december 2006.

Både Polen (t.o.m. den 31 december 2010) och Ungern (t.o.m. den 31 december 2008) har fått en övergångsperiod för införlivandet av rådets direktiv 96/53/EG av den 25 juli 1996 om största tillåtna dimensioner i nationell och internationell trafik och högsta tillåtna vikter i internationell trafik för vissa vägfordon som framförs inom gemenskapen. Under övergångsperioden åläggs länderna att uppgradera huvudvägnätet.

Malta har fått en övergångsperiod t.o.m. den 31 december 2004 beträffande EU:s krav på körduglighetskontroll av fordon i nationell trafik och en övergångsperiod t.o.m. den 31 december 2005 beträffande installerandet av hastighetsmätare i vissa fordon. Avslutningsvis har Malta fått övergångsprinciper avseende de minimiskattesatser som anges i Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/62/EG av den 17 juni 1999 om avgifter på tunga godsfordon för användningen av vissa infrastrukturer. För fordon som används för internationella transporter gäller övergångsperioden t.o.m. den 31 december 2004. För fordon som används uteslutande för inrikes transporter gäller övergångsperioden t.o.m. den 31 december 2005.

Järnvägstransporter

Polen och Ungern har fått en övergångsperiod t.o.m. den 31 december 2006 för att under denna tid inte behöva tillåta obegränsad tillgång till sitt järnvägsnät för järnvägsföretag etablerade i andra länder (rådets direktiv 91/440/EEG av den 29 juli 1991 om utvecklingen av gemenskapens järnvägar). Denna övergångsperiod är villkorad på så sätt att Polen och Ungern

under denna tid måste samarbeta med andra järnvägsföretag för att på ett icke-diskriminerande sätt tillhandahålla internationella godtransporter med järnväg för import till, export från och transitering genom sina länder. Vidare måste 20 procent av den totala årskapaciteten för det transeuropeiska järnvägsnätet för godstransporter i Polen och Ungern reserveras för andra järnvägsföretag och transporttiderna skall för alla transportsträckor vara jämförbara med dem som gäller för den nationella järnvägen. Varje järnvägslinjes faktiska kapacitet skall fastställas av infrastrukturförvaltningen i beskrivningen av järnvägsnätet.

Sjötransporter

Inget kandidatland har begärt övergångsperiod inom sjöfartssektorn.

Luftfart

Ungern och Litauen har fått övergångsperioder t.o.m. den 31 december 2004 när det gäller EU:s krav på begränsningar av vissa bullriga flygplanstyper. För Ungerns del gäller övergångsperioden flygplan som är registrerade i vissa tredje länder och som drivs av fysiska eller juridiska personer etablerade i dessa länder. För Litauens del gäller övergångsperioden Kaunas internationella flygplats och omfattar flygplan som är registrerade i något land som inte är medlem i EU och som drivs av fysiska eller juridiska personer etablerade i ett sådant land.

7.9.3¶Konsekvenser för Sverige

Kandidatländernas inträde i den Europeiska unionen innebär att en del bilaterala avtal inom vägtransport- och luftfartsområdet inte gäller i de delar de står i konflikt med EU:s bestämmelser. Kvoteringar eller dylikt kommer inte längre att finnas vid transporter mellan Sverige och de kommande medlemsstaterna.

Övergångsbestämmelserna om cabotage är ömsesidiga och innebär att varken svenska åkare eller kandidatländernas åkare får utföra inrikes transporter på varandras respektive territorier under övergångsperioden. Sverige har inte tagit ställning i frågan om att bilateralt utväxla cabotagetillstånd under övergångsperioden.

Några övriga särskilda konsekvenser för svensk del kan inte förutses.

7.10¶Beskattning

Det gemensamma regelverket på detta område omfattar framför allt indirekt beskattning, nämligen mervärdesskatten och punktskatterna. I detta kapitel ingår även företagsbeskattning samt administrativt samarbete på skatteområdet mellan EU:s medlemsstater.

7.10.1¶Mervärdesskatt

Bakgrund

Ett gemensamt mervärdesskattesystem med en långtgående harmonisering av skattebasen har utvecklats inom EG sedan 1970talet. Regleringen finns numera huvudsakligen intagen i rådets sjätte direktiv 77/388/EEG av den 17 maj 1977 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter – Gemensamt system för mervärdesskatt: enhetlig beräkningsgrund (sjätte direktivet). Systemet syftar till att underlätta handeln inom gemenskapen och utgör också en del av grunden för uträkningen av medlemsländernas avgift till gemenskapen.

Som ett led i förverkligandet av den inre marknaden infördes år 1993 bestämmelser som i viss mån även harmoniserar skattesatserna. Länderna tillåts genom dessa regler att förutom en normalskattesats om minst 15 procent även ha högst två reducerade skattesatser på vissa uppräknade varor och tjänster.

Huvudregeln inom mervärdesskattesystemet är att allt tillhandahållande av varor och tjänster av skattskyldiga personer skall beskattas om det inte uttryckligen finns ett undantag från beskattning. Ett undantag innebär att den skattskyldige personen inte skall lägga mervärdesskatt på tillhandahållandet. I gengäld har denne emellertid inte rätt att dra av ingående skatt.

Vissa av de nuvarande medlemsstaterna har fått rätt att tillämpa s.k. nollskattesatser. Det innebär att tillhandahållandet inte skall beskattas men till skillnad från undantagen får den skattskyldige dra av ingående skatt.

Förutom undantag för vissa särskilt uppräknade tillhandahållanden har också medlemsländerna rätt att helt undanta små och medelstora företag från tillämpningsområdet för beskattning om deras omsättning inte överstiger 5 000 euro.

Övergångsbestämmelser

Samtliga kandidatländer har accepterat att tillämpa regelverket i sjätte direktivet från anslutningsdagen med undantag för övergångslösningar på vissa områden, vilka beskrivs nedan.

Reducerade skattesatser

Tjeckien, Slovakien Estland, Ungern, Slovenien, Polen och Cypern har medgetts rätt att, även vid tillhandahållande av andra varor och tjänster än de som omfattas av sjätte direktivet, tillämpa reducerade skattesatser i något eller några av följande fall. Det rör sig om tillhandahållande av värmeenergi för uppvärmning och produktion av varmvatten, tillhandahållande av torv, briketter, kol och ved till fysiska personer, tillhandahållande av byggnadsarbeten på bostäder, restaurangtjänster, varor och tjänster som används vid normal jordbruksproduktion och livsmedel samt tillhandahållande av naturgas och elektricitet. Övergångsperioderna sträcker sig som längst till utgången av år 2008.

Undantag från beskattning

Cypern och Malta har getts rätt att från beskattning undanta tillhandahållande av mark för bebyggelse. Cypern kommer att kunna tillämpa undantaget t.o.m. den 31 december 2007 och Malta så länge något av de nuvarande medlemsländerna tillämpar undantaget. Beträffande Malta gäller detta undantag även för tillhandahållande av byggnader. Lettland får undanta tillhandahållande av värme och Malta tillhandahållande av vatten från offentliga organ. Slutligen får Lettland undanta tjänster som tillhandahålls av författare, konstnärer och artister.

Nollskattesatser

Cypern och Malta får tillämpa en nollskattesats på tillhandahållande av läkemedel och livsmedel t.o.m. den 31 december 2007 respektive t.o.m. den 31 december 2009. Dessutom får Polen t.o.m. den 31 december 2007 tillämpa en nollskattesats på tillhandahållande av vissa böcker och facktidskrifter. Samtliga kandidatländer får tillämpa nollskattesatser eller undanta tillhandahållande av internationella passagerartransporter. Även nuvarande medlemsstater nollbeskattar eller undantar sådana transporter. Malta får även tillämpa nollskattesats för passagerartransporter på land och enskilda sjötransporter inom ön.

Undantag för mindre och medelstora företag

Alla kandidatländer får tillämpa en högre omsättningsgräns än vad som anges i direktivet som gräns för rätten att undanta mindre och medelstora företag från beskattning. Dessutom får Cypern tillämpa ett förenklat förfarande för kontantredovisning och för leveranser mellan närstående personer. Slutligen får Lettland tillämpa ett förenklat förfarande för uttag av mervärdesskatt för timmertransaktioner.

7.10.2¶Punktskatter

Bakgrund

Inom EU finns harmoniserade förfaranderegler för punktskatter på alkoholvaror, tobaksvaror och mineraloljeprodukter. Reglerna gör det möjligt att flytta varor mellan registrerade skattskyldiga utan att skatten förfaller till betalning (den s.k. suspensionsordningen). Reglerna finns i rådets direktiv 92/12/EEG av den 25 februari 1992 om allmänna regler för punktskattepliktiga varor och om innehav, flyttning och övervakning av sådana varor. Syftet med suspensionsordningen är att främja fria varurörelser mellan medlemsländerna.

Förutom förfarandereglerna på detta område finns rådsdirektiv som anger det skattepliktiga området samt rådsdirektiv som anger minimipunktskattesatser.

Enligt rådets direktiv 92/79/EEG av den 19 oktober 1992 om tillnärmning av skatt på cigaretter skall medlemsstaterna tillämpa en minimipunktskatt på cigaretter (punktskatt exklusive mervärdesskatt) som skall vara minst 57 procent av detaljhandelspriset (inklusive samtliga skatter) och som skall vara minst 60 euro per 1 000 cigaretter i den mest efterfrågade priskategorin. Från och med den 1 juli 2006 skall beloppet vara 64 euro. Enligt rådets direktiv 92/80/EEG av den 19 oktober 1992 om tillnärmning av skatter på andra tobaksvaror än cigaretter skall medlemsstaterna även ta ut minimipunktskatter på cigarrer, cigariller och röktobak.

Enligt rådets direktiv 92/83/EEG av den 19 oktober 1992 om harmonisering av strukturerna för punktskatter på alkohol och alkoholdrycker får medlemsstaterna tillämpa nedsatta punktskattesatser på etylalkohol som framställs av destillerier som inte producerar mer än 10 hektoliter ren alkohol per år. De nedsatta skattesatserna får inte sättas lägre än till 50 procent av den nationella standardsatsen.

Enligt artikel 8.4 i direktiv 92/81/EEG av den 19 oktober 1992 om harmonisering av strukturerna för punktskatter på mineralolja

får rådet genom enhälligt beslut på kommissionens förslag tillåta en medlemsstat att införa ytterligare regler om skattebefrielse eller nedsättning av skatten på mineraloljor, än de i direktivet angivna, som motiveras av speciella hänsyn.

Övergångsbestämmelser

Samtliga kandidatländer har accepterat att tillämpa regelverket i detta kapitel från anslutningsdagen med undantag för vissa övergångslösningar vilka beskrivs nedan.

Minimiskatt på cigaretter, m.m. Estland, Lettland, Litauen, Polen, Slovakien, Slovenien, Tjeckien och Ungern har fått övergångsperioder för att uppfylla minimipunktskatten på cigaretter förutsatt att de under dessa perioder successivt anpassar punktskattesatserna till minimipunktskattesatsen. För Tjeckien och Slovenien gäller övergångsperioden t.o.m. den 31 december 2007. För Polen, Slovakien och Ungern gäller övergångsperioden t.o.m. den 31 december 2008 och för Estland, Lettland och Litauen gäller övergångsperioden t.o.m. den 31 december 2009. Under övergångsperioderna får övriga medlemsstater behålla samma kvantitativa restriktioner för privatimport av cigaretter från dessa länder som gäller vid privatimport av cigaretter från tredjeländer. De medlemsstater som utnyttjar denna möjlighet får utföra nödvändiga kontroller förutsatt att dessa inte hindrar en väl fungerande inre marknad.

Estland har beviljats en övergångsperiod t.o.m. den 31 december 2009 för att uppnå minimipunktskatten på röktobak och Tjeckien har beviljats en övergångsperiod t.o.m. den 31 december 2006 för att uppnå minimipunktskattesatserna på cigarrer, cigariller och röktobak. I likhet med vad som gäller för cigaretter skall nuvarande medlemsländer ha möjlighet att, under övergångstiden, behålla samma kvantitativa restriktioner för privatimport från dessa länder som gäller vid privatimport från tredjeländer.

Alkoholskatt

Som ovan nämnts får medlemsstaterna tillämpa nedsatta punktskattesatser på etylalkohol som framställs av destillerier som inte producerar mer än 10 hektoliter ren alkohol per år. Slovakien, Tjeckien och Ungern har fått möjlighet att tillämpa detta undantag även på destillerier som producerar mer än 10 hektoliter ren alkohol per år under förutsättning att det rör sig om alkohol framställd av frukt från fruktodlares hushåll avsedd endast för deras personliga bruk. Den mängd alkohol som nedsatt skattesats kan tillämpas för i dessa fall är dock begränsad. För Tjeckiens del rör det sig om 30 liter fruktsprit per producerande fruktodlarhushåll och år. För Slovakiens och Ungerns del är gränsen 50 liter. Kommissionen skall se över Slovakiens och Ungerns ordning år 2015 och rapportera eventuella ändringar till rådet.

Skatt på mineraloljor

Om inte annat följer av ett beslut enligt artikel 8.4 i rådets direktiv 92/81/EEG får Cypern tillämpa ett undantag från punktskatter på mineraloljor som används för tillverkning av cement och från extra punktskatter på alla typer av bränsle som används för lokal passagerartrafik under ett år efter anslutningen.

På samma sätt får Polen under ett år efter anslutningen behålla en reducerad punktskattesats för bensin tillverkad av absolut alkohol, dieselolja med låg svavelhalt och bensin som innehåller etylbutylalkoholeter.

7.10.3¶Företagsbeskattningen

På företagsskatteområdet har Estland fått ett undantag från rådets direktiv 90/435/EEG av den 23 juli 1990 om ett gemensamt beskattningssystem för moderbolag och dotterbolag hemmahörande i olika medlemsstater. Estland får t.o.m. utgången av år 2008 beskatta utdelningar till moderbolag i andra

medlemsstater. Alla kandidatländer har förbundit sig att följa EU:s uppförandekod för företagsbeskattning och att inte införa nya skatteregler som kan vara skadliga samt vid behov avskaffa eller ändra nuvarande regler. I flera kandidatländer ges statligt stöd i form av skattebefrielse eller skattelättnader till särskilda företag, branscher eller regioner. I anslutningsförhandlingarna har allt sådant behandlats enligt konkurrensreglerna.

7.10.4¶Administrativt samarbete på skatteområdet

Det administrativa samarbetet på skatteområdet mellan EU:s medlemsstater omfattar de tre samarbetsformerna informationsutbyte, delgivning av handlingar och ömsesidigt bistånd med indrivning.

Bestämmelser om informationsutbyte för beskattningsändamål finns dels i rådets direktiv 77/799/EEG av den 19 december 1977 om ömsesidigt bistånd av medlemsstaternas behöriga myndigheter på området direkt och indirekt beskattning, dels i rådets förordning (EEG) nr 218/92 av den 27 januari 1992 om administrativt samarbete inom området för indirekt beskattning (mervärdesskatt). Direktivet var ursprungligen tillämpligt bara på direkt skatt men tillämpningsområdet har senare utvidgats till att omfatta även mervärdesskatt och punktskatter på tobaksvaror, alkoholdrycker och mineraloljeprodukter. Förordningen är bara tillämplig på mervärdesskattens område och bara i samband med s.k. gemenskapsinterna förvärv. Direktivets bestämmelser gäller i huvudsak utbyte av information på begäran, medan förordningen föreskriver ett omfattande automatiskt informationsutbyte genom att data från nationella databaser tillhandahålls via ett gemensamt kommunikationsnät.

Ömsesidigt bistånd med indrivning regleras i rådets direktiv 76/308/EEG av den 15 mars 1976 om ömsesidigt bistånd för indrivning av fordringar som har avseende på vissa avgifter, tullar, skatter och andra åtgärder. Direktivet var ursprungligen tillämpligt bara på tull och jordbruksavgifter (gemenskapens s.k. traditionella

egna medel) men tillämpningsområdet har utvidgats till mervärdesskatt, punktskatter på tobaksvaror, alkoholdrycker och mineraloljeprodukter samt, med verkan från halvårsskiftet 2002, även skatt på inkomst, förmögenhet och försäkringspremier. Förutom bistånd med indrivning av dessa slags fordringar regleras i direktivet även inhämtande av information om den betalningsskyldige och delgivning av handlingar (på indrivningsstadiet).

Bestämmelser av administrativ natur finns även i rådets direktiv 92/12/EEG om allmänna regler för punktskattepliktiga varor och om innehav, flyttning och övervakning av sådana varor. De särskilda bestämmelserna på detta område är föranledda av den s.k. suspensionsordningen (se avsnitt 7.10.2 under rubriken ”Bakgrund”). I direktivet föreskrivs att de risker som suspensionsordningen innebär skall täckas av en säkerhet som avsändaren är skyldig att ställa. Vidare regleras bl.a. det s.k. ledsagardokument som skall åtfölja varorna vid förflyttning.

Gemenskapens bestämmelser om administrativt samarbete skall kunna tillämpas i de nya medlemsstaterna vid inträdet. Vissa tekniska anpassningar görs i rättsakterna.

7.10.5¶Konsekvenser för Sverige

Det förhållandet att EG:s regelverk utökas till att omfatta ett antal nya stater ger större möjligheter att samarbeta för avskaffande av skadlig skattekonkurrens, samtidigt som det antal olika skatteregimer som förekommer inom EU ökar. Det ger även större möjligheter allmänt sett att undvika skatterelaterade störningar av handelsutbytet. Formaliseringen inom EU av det administrativa samarbetet på skatteområdet bör medföra effektivitetsvinster i samarbetet med de blivande medlemsstaterna.

Övergångslösningarna på skatteområdet har främst rört områdena mervärdesskatt och punktskatter. På dessa områden har de flesta kandidatländerna fått undantag från EG:s regelverk på en eller flera punkter. Undantagen kan i viss mån komma att påverka

den inre marknaden och de fyra friheterna. Svenska företag kan härigenom få det svårare med marknadstillträde.

7.11¶Ekonomiska och monetära unionen

7.11.1¶De nya medlemsländernas status

För kandidatländerna finns inga särordningar eller övergångsregler för regelverket om den ekonomiska och monetära unionen (EMU). Ingen av de nya medlemsstaterna har begärt några sådana. De nya medlemsstaterna har samtliga accepterat målet om att införa den gemensamma valutan euron.

De nya medlemsstaterna kommer att från dagen för anslutningen till unionen delta i EMU som ”medlemsstater med undantag”. Den viktigaste konsekvensen av undantagsstatusen är att landet inte genast inför den gemensamma valutan euron. De kan inte före anslutningen delta i växelkursmekanismen, ERM II.

I och med medlemskapet omfattas de nya medlemsstaterna av den största delen av EU:s regelverk för den ekonomiska politiken, vilket bl.a. innebär att länderna skall betrakta den ekonomiska politiken som en fråga av gemensamt intresse (artikel 99.1 EG). De omfattas av de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken och av stabilitets- och tillväxtpakten. Det som skiljer ett medlemsland med undantag från andra medlemsländer är att ett sådant land inte kan bli föremål för ett föreläggande eller för sanktioner inom ramen för förfarandet vid alltför stora underskott i de offentliga finanserna.

7.11.2¶Kraven på de nya medlemsländernas nationella lagstiftningar

De nya medlemsstaterna måste ha säkerställt att deras nationella lagstiftning är förenlig med fördraget och stadgan för det Europeiska centralbankssystemet (artikel 109 EG) och ha anpassat

sin lagstiftning i en del andra avseenden som relaterar till centralbankens oberoende. Det regelverk som måste ha införts i ländernas nationella lagstiftning består av följande delar.

För det första måste de ha infört ett förbud mot s.k. monetär finansiering, dvs. att det skall vara förbjudet för offentliga organ att ta upp lån i den nationella centralbanken (artikel 101 EG). För det andra måste de ha infört ett förbud mot positiv särbehandling av offentliga organ hos finansiella institutioner (artikel 102 EG). Båda förbuden skall avse alla slags offentliga organ på alla nivåer. Syftet med båda förbuden är att uppmuntra till budgetdisciplin genom att se till att staten inte skall kunna finansiera underskott på annat sätt än genom upplåning på kapitalmarknaderna på marknadsmässiga villkor.

För det tredje måste centralbanken ha gjorts oberoende och dess huvudmål skall vara prisstabilitet. Detta innebär bl.a. att det skall vara förbjudet för de nationella centralbankerna att begära och ta emot instruktioner från medlemsstaternas regeringar liksom från andra offentliga organ på alla nivåer. Dessa frågor regleras i artikel 108 EG.

7.11.3¶Konsekvenser för Sverige

Några särskilda konsekvenser för svensk del kan inte förutses.

7.12¶Statistik

På många områden är tillförlitlig statistik nödvändig för arbetet inom EU. Statistiken har en central roll för beslut om gemenskapens budget och dess fördelning samt bedömning av hur medlemsländerna klarar sina åtaganden när det gäller inflation och offentliga finanser. Detta visar sig bl.a. i en omfattande reglering av ekonomisk statistik och jordbruksstatistik. Statistiken spelar också en allt viktigare roll som underlag för att följa och utvärdera

hur medlemsländerna uppnår uppställda politiska mål. Här kan t.ex. nämnas sysselsättnings- och miljömål.

Det huvudsakliga problemet när det gäller kandidatländernas antagande av regelverket på statistikområdet har inte varit att acceptera det, utan snarare huruvida de nya medlemsstaterna kontinuerligt kan producera korrekta och harmoniserade uppgifter. Den administrativa kapacitet ett land har, t.ex. hur den offentliga verksamheten fungerar och de möjligheter man har att rekrytera kvalificerad personal, spelar stor roll för kvaliteten på statistiken. Särskilt viktigt är det att den statistik som används för olika beslut är tillförlitlig och kan tas fram i tid samt att statistiken är trovärdig. Detta har också understrukits i de olika rapporter som tagits fram under förhandlingarna. Ett omfattande stödarbete pågår också för att bistå de nya medlemsländerna.

Samtliga länder har accepterat regelverket och där finns inga övergångslösningar eller undantag. Här bör samtidigt understrykas att regelverket på statistikområdet är i snabb utveckling och det förutsätts att de nya medlemsländerna även skall införliva de nya rättsakterna.

Utvidgningen förväntas inte medföra några särskilda konsekvenser för Sveriges del.

7.13¶Socialpolitik och sysselsättning

Inom området socialpolitik och sysselsättning finns det omfattande sekundärrättslig lagstiftning vad avser arbetsrätt samt hälsa och säkerhet i arbetslivet. Gemenskapslagstiftningen på dessa områden syftar till att harmonisera lagstiftningen på en miniminivå. Men det finns här också områden såsom den sociala dialogen, sysselsättning och social trygghet där man inom EU strävar efter en samordning av ländernas politik. Inom de sistnämnda områdena finns inte någon skyldighet att införa några gemensamma miniminivåer men däremot en skyldighet att koordinera politiken för att uppnå ett enhetligt system. I detta

kapitel behandlas även folkhälsoarbetet vars syfte är att säkerställa en hög hälsoskyddsnivå.

7.13.1¶Arbetsrätt

Bakgrund

Allmänna arbetsrättsliga områden såsom arbetstid, informationsskyldighet för arbetsgivare om rådande avtalsvillkor samt regler för deltids- och visstidsanställningar har harmoniserats genom direktiv. Även andra skyddsregler för arbetstagare har harmoniserats genom bl.a. insolvensdirektivet, som syftar till att ge arbetstagaren ekonomiskt skydd vid arbetsgivarens insolvens samt direktivet om kollektiva uppsägningar, som ålägger arbetsgivaren att informera och samråda med arbetstagarna inför uppsägningar av viss omfattning.

Inom området för arbetstagarinflytande har en allmän ram för information till och samråd med arbetstagare i Europeiska gemenskapen skapats genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/14/EG av den 11 mars 2002 om inrättandet av en allmän ram för information till och samråd med arbetstagare i Europeiska gemenskapen. Detaljerade regler har utformats för information och samråd i europabolag och arbete pågår för närvarande med en liknande reglering för europeiska kooperativa föreningar. Därutöver har regler om inrättande av europeiska företagsråd för information och samråd med arbetstagare i multinationella företag införts.

Slutligen finns på detta område dels två direktiv som syftar till att motverka diskriminering i arbetslivet på grund av etnisk tillhörighet, religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder och sexuell läggning, dels flera direktiv som syftar till att åstadkomma jämställdhet i arbetslivet mellan kvinnor och män.

Övergångsbestämmelser

Samtliga nya medlemsstater har accepterat att tillämpa regelverket i detta kapitel från anslutningsdagen. Endast ett land, nämligen Malta, har begärt och medgetts en övergångsperiod för genomförandet av bestämmelserna om högsta tillåtna veckoarbetstid i rådets direktiv 93/104 EG av den 23 november 1993 om arbetstidens förläggning i vissa avseenden. Övergångstiden gäller t.o.m. den 31 juli 2004 (31 december 2004 om veckoarbetstiden reglerats i kollektivavtal).

7.13.2¶Hälsa och säkerhet i arbetslivet

Bakgrund

EG-lagstiftning som behandlar hälsa och säkerhet i arbetslivet består i huvudsak av ett ramdirektiv med anslutande särdirektiv. Rådets direktiv 89/391/EEG av den 12 juni 1989 om åtgärder för att främja förbättringar av arbetstagarnas säkerhet och hälsa i arbetet (ramdirektivet) innehåller grundbestämmelser om organisationen av verksamheten för hälsa och säkerhet på arbetsplatsen och om arbetsgivarens och arbetstagarens ansvar. Ramdirektivet kompletteras med särdirektiv för olika grupper av arbetstagare, för vissa typer av arbetsplatser och för vissa ämnen.

För att främja forskning och utveckling för förbättring av levnads- och arbetsvillkor bildades Dublininstitutet år 1975. Vid sidan av detta finns sedan år 1994 även den Europeiska arbetsmiljöbyrån med säte i Bilbao, vars huvudsakliga uppgifter är att samla in och förmedla teknisk, ekonomisk och vetenskaplig information om arbetsmiljö och att främja och stödja utbyte av information och erfarenheter mellan medlemsstaterna. Vidare har genomförandekommittén ”Rådgivande kommittén för arbetarskyddsfrågor” inrättats för att som trepartiskt sammansatt organ bistå kommissionen vid förberedelse och genomförande av aktiviteter på arbetsmiljöområdet. Den skall bl.a. lämna synpunkter på planerade gemenskapsbestämmelser.

Kraven på hälsa och säkerhet i arbetslivet får även betydelse för harmonisering av lagstiftningen på produktområdet. Grundläggande säkerhetskrav för produkter som avses släppas ut på marknaden inom gemenskapen har upprättats. Harmoniserade standarder som anger tekniska specifikationer för olika typer av produkter tas fram av de europeiska standardiseringsorganen.

Övergångsbestämmelser

Samtliga nya medlemsstater har accepterat att tillämpa regelverket från anslutningsdagen med undantag för ett fåtal direktiv där några länder beviljats övergångslösningar. Det rör sig bl.a. om ett direktiv gällande krav på arbetsutrustning, ett direktiv rörande buller på arbetsplatsen samt ett direktiv om bildskärmsarbete. Övergångsperioderna sträcker sig som längst t.o.m. den 31 december 2005.

7.13.3¶Sociala dialogen

Den rätt till föreningsfrihet och kollektiva förhandlingar, som finns i samtliga EU:s medlemsstater, har varit grundläggande för tillskapandet av den europeiska sociala modellen, i vilken dialogen mellan arbetsmarknadens parter är en av hörnstenarna.

Enligt fördraget skall gemenskapen och medlemsstaterna främja den sociala dialogen (artiklarna 136–140 EG). Det har därför ansetts viktigt att kandidatländerna har väl fungerande relationer mellan parterna på sina arbetsmarknader eftersom detta utgör en förutsättning för deltagande i den sociala dialogen på europeisk nivå.

Kommissionen skall, i överensstämmelse med artikel 138 EG, sträva efter att utveckla dialogen på europeisk nivå mellan arbetsgivare och arbetstagare så att denna, om parterna så önskar, kan leda till avtalsbundna relationer. Vidare betonas i den nya avdelningen i EG-fördraget om sysselsättning (Avdelning VIII) den centrala ställning som arbetsmarknadens parter har inom ramen för den samordnade strategin för sysselsättning. Den

utveckling som Europeiska sysselsättningspakten lett till förstärker ytterligare denna ställning.

Den sociala dialogen har bidragit till vissa framsteg på det sociala området. Exempel på detta är rådets direktiv 96/34/EG av den 3 juni 1996 om ramavtal om föräldraledighet, undertecknat av UNICE, CEEP och EFS, vilket var det första direktiv om genomförande av ett ramavtal som arbetsmarknadens parter undertecknat på EU-nivå. De privata arbetsgivarna företräds i dessa avtalsförhandlingar av UNICE, vari bl.a. Svenskt Näringsliv ingår. De offentliga arbetsgivarna företräds av sin organisation på europanivå, nämligen CEEP. Arbetstagarna på europanivå företräds av organisationen EFS. Även rådets direktiv 97/81/EG av den 15 december 1997 om ramavtalet om deltidsarbete undertecknat av UNICE, CEEP och EFS är ett resultat av denna dialog. Även när det gäller visstidsarbete finns ett direktiv som har sin grund i ett ramavtal mellan arbetsmarknadens parter på EUnivå.

Kommissionen har även tillsammans med arbetsmarknadens parter en fortlöpande dialog, där företrädare för både arbetsgivarorganisationer och fackföreningar på EU-nivå deltar. Inom ramen för denna dialog har vissa prioriterade frågor på EU-nivå varit föremål för gemensamma yttranden och gemensamma uttalanden om undervisning och utbildning, arbetsmarknadens organisation samt den ekonomiska politikens inriktning.

Sedan år 1998 har man tagit hänsyn till utvidgningen på såväl övergripande som branschspecifik nivå. För att kandidatländerna skall kunna delta i den sociala dialogen på EU-nivå krävs strukturerade organisationer och väletablerad praxis. Arbetsmarknadens parter har sedan flera år tillbaka knutit kontakter med organisationerna i kandidatländerna genom enskilda och gemensamma insatser. Det har huvudsakligen gällt information, utbildning och utbyten. I en gemensam förklaring inför Europeiska rådets möte i Laeken i december 2001 påpekade arbetsmarknadens parter att ytterligare stöd behövs på detta område, och konstaterade att det råder allvarlig brist på social dialog i kandidatländerna.

På den sociala dialogens område har inget kandidatland framfört önskemål om övergångsperioder eller avsteg från det nu gällande regelverket.

7.13.4¶Sysselsättning

Enligt artikel 125 EG skall medlemsstaterna och gemenskapen arbeta för att utveckla en samordnad sysselsättningsstrategi. Utvecklandet av denna sker genom gemensamma målsättningar och riktlinjer samt uppföljning av dessa. En hörnsten i samarbetet är också utbytet av goda exempel och erfarenheter i medlemsstaterna. Sysselsättningspolitiken är dock i sig nationell och medlemsstaterna ansvarar för både utformning och genomförande.

Åtgärder har vidtagits för att förbereda kandidatländerna på deltagandet i den samordnade sysselsättningsstrategin. Tillsammans med kommissionen har kandidatländerna analyserat de huvudsakliga utmaningar som man står inför på detta område.

7.13.5¶Social trygghet

Med stöd av artikel 137 EG skall rådet besluta om åtgärder som främjar erfarenhetsutbytet mellan medlemsländerna om kampen mot social utestängning och fattigdom. Efter modell från sysselsättningsstrategin bedrivs samarbetet i form av gemensamma mål och utarbetande av nationella handlingsplaner.

Kandidatländerna har även vidtagit förberedelser på detta område och i samarbete med kommissionen börjat arbeta med nationella handlingsplaner och andra åtgärder för att främja social integrering.

7.13.6¶Folkhälsa

Syftet med folkhälsoarbetet är att säkerställa att all gemenskapspolitik och alla gemenskapsåtgärder skall säkerställa en hög hälsoskyddsnivå. Gemenskapens insatser på folkhälsoområdet skall inriktas på att förbättra folkhälsan, förebygga ohälsa och sjukdomar hos människor och undanröja faror för människors hälsa. Samarbetet sker främst genom ett handlingsprogram för folkhälsa, samt viss lagstiftning. För närvarande finns EG-direktiv rörande tobak och blodsäkerhet. På folkhälsoområdet finns även en EU-myndighet, det Europeiska Centrumet för kontroll av Narkotika och Narkotikamissbruk, ECNN, som hör till de myndigheter som EU prioriterat när det gäller deltagande av kandidatländerna. EU har också upprättat ett nätverk för epidemiologisk övervakning och kontroll av smittsamma sjukdomar.

Samtliga kandidatländer har accepterat att tillämpa EGlagstiftningen från anslutningen till EU. Kandidatländerna deltar redan i ECNN:s verksamhet och har haft möjlighet att delta i folkhälsoprogrammets föregångare och nuvarande program. Kandidatländerna deltar också i det praktiska samarbetet inom ramen för verksamheten inom nätverket rörande smittsamma sjukdomar.

7.13.7¶Konsekvenser för Sverige

Några särskilda konsekvenser för svensk del, när det gäller kapitlet om socialpolitik och sysselsättning, kan inte förutses.

7.14¶Energi

7.14.1¶Bakgrund

EG-fördraget innehåller inget särskilt kapitel för energiområdet. Den rättsliga grunden för gemensamma åtgärder på området

utgörs oftast av artiklar inom inremarknads- och miljöavsnitten eller av den s.k. fördragsutfyllnadsregeln (artikel 308 EG). På kärnenergiområdet baseras åtgärderna oftast direkt på Euratomfördragets regler.

Regelverket rörande energi speglar tre huvudmål: försörjningstrygghet, förbättrad konkurrenskraft och miljöskydd. Ett viktigt redskap för att uppnå energimålen är förverkligandet av den inre energimarknaden. Detta är viktigt för att ha stabila energiflöden till rimliga priser, öka konkurrenskraften hos den europeiska industrin och för att kunna möta utmaningar i form av t.ex. de miljökrav som åtagandena inom ramen för FN:s klimatkonvention innebär.

Energiområdets regelverk omfattar cirka 30 grundläggande rättsakter. Dessa innefattar bl.a. regler om en successiv avreglering av el- och gasmarknaderna. Europaparlamentets och rådets direktiv 96/92/EG av den 19 december 1996 om gemensamma regler för den inre marknaden för el (elmarknadsdirektivet) innehåller bl.a. krav på gradvis marknadsöppning. Motsvarande regler finns också för naturgasmarknaden. Inom regelverket finns också bestämmelser om bl.a. försörjningstrygghet. Enligt rådets direktiv 68/414/EEG av den 20 december 1968 om en skyldighet för medlemsstaterna i EEG att inneha minimilager av råolja och/eller petroleumprodukter (oljelagringsdirektivet) åläggs medlemsstaterna att hålla beredskapslager av olja motsvarande 90 dagars normal konsumtion.

På kärnenergiområdet finns en mycket begränsad sekundärrätt i form av direktiv och förordningar. Regelverket består huvudsakligen av Euratomfördraget och ett antal råds- och kommissionsbeslut. EU har valt att i samband med förhandlingarna om energiområdet även inkludera kärnsäkerhetsfrågorna trots att dessa inte omfattas av regelverket.

7.14.2¶Övergångsbestämmelser

Samtliga kandidatländer har accepterat att tillämpa regelverket i detta kapitel från anslutningsdagen med undantag för övergångslösningar på vissa områden vilka beskrivs nedan.

Avreglering av el- och gasmarknaderna

Efter ingående diskussioner med samtliga kandidatländer blev förhandlingsresultatet att Estland fick uppskov t.o.m. den 31 december 2008 med avregleringen av elmarknaden och Tjeckien fick uppskov t.o.m. den 31 december 2004 med avregleringen av gasmarknaden. I båda fallen har uppskoven att göra med omstruktureringen inom respektive sektor (i Estlands fall oljeskifferanvändningen) och de har inte bedömts få någon väsentlig negativ påverkan för EU:s inre energimarknad.

Beredskapslager av olja

Att uppföra lagringsanläggningar och anskaffa erforderlig mängd oljeprodukter medför betydande kostnader. Det är typiska investeringsfrågor och det stod tidigt i förhandlingarna klart att viss hänsyn skulle behöva tas till de olika ländernas ekonomiska situation. Krav ställdes dock på att kandidatländerna skulle redovisa hur man tänkt sig finansiera uppbyggnaden och på att konkreta tidsplaner presenterades. Förhandlingarna ledde till att samtliga kandidatländer, utom Ungern, fick övergångslösningar innebärande att lagren får byggas upp successivt under några år. Den längsta övergångstiden fick Estland, Lettland och Litauen, vars lager skall vara fullt uppbyggda senast vid utgången av år 2009.

Kärnsäkerhet

Vad avser kärnsäkerhet var förhandlingsmålet för nuvarande medlemsstater att en hög säkerhet skulle beaktas i utvidgningsprocessen. Förhandlingarna har stundtals varit besvärliga, bl.a. beroende på interna meningsmotsättningar mellan de nuvarande

medlemsstaterna. De kandidatländer som har kärnkraftsreaktorer som inte bedöms kunna uppgraderas till acceptabel säkerhetsnivå finns i Litauen och Slovakien. Dessa skall stängas i enlighet med ländernas internationella åtaganden. För Litauens del rör det sig om kärnkraftverket Ignalina. Litauen har åtagit sig att stänga enhet 1 i detta kärnkraftverk senast den 31 december 2004 och enhet 2 senast den 31 december 2009 och att sedan avveckla dessa enheter (protokoll nr. 4). För Slovakiens del rör det sig om Kärnkraftverket Bohunice V1. Slovakien har åtagit sig att stänga reaktor 1 i detta kärnkraftverk senast den 31 december 2006 och reaktor 2 i samma kärnkraftverk senast den 31 december 2008 samt att därefter lägga ned dessa reaktorer (protokoll nr. 9). EU har åtagit sig att som motprestation bidra med stödmedel för bl.a. ersättningskraft och avvecklingskostnader. En noggrann genomgång av kandidatländerna avseende anläggningar, myndigheter, lagstiftning m.m. resulterade i en lista på rekommendationer till varje kandidatland. En uppföljning av rekommendationerna gjordes våren 2002. Resultatet visade att kandidatländerna på de allra flesta punkter hade behandlat rekommendationerna på ett adekvat sätt.

Övrigt

Liksom på de flesta övriga förhandlingsområden är det på energiområdet viktigt att de nya medlemsstaterna har en väl fungerande administration (det gäller exempelvis de tillsynsmyndigheter som krävs enligt el- och gasmarknadsdirektiven och för övervakningen av kärnsäkerheten). Detta har EU med stor tyngd framhållit under förhandlingsskedet. EU har också pekat på det arbete som återstår för kandidatländerna när det gäller att förbereda inträdet på den inre energimarknaden. Bland annat kommer den nödvändiga omstruktureringen av energisektorn att kräva mycket stora investeringar, något som väsentligen måste finansieras av länderna själva. Sammanfattningsvis ledde förhandlingarna på energiområdet till att samtliga länder utom Ungern fått övergångslösningar på någon eller några punkter.

7.14.3¶Konsekvenser för Sverige

De övergångslösningar som träffats kan inte förväntas få några direkta konsekvenser för svensk del.

7.15¶Industripolitik

Gemenskapen och medlemsstaterna skall enligt artikel 157 EG säkerställa att det finns nödvändiga förutsättningar för näringslivets konkurrenskraft. För detta ändamål inriktas insatserna inom industripolitiken på frågor som bl.a. rör näringslivets anpassning till strukturförändringar. Arbetet sker främst i form av utbyte av erfarenheter och annat, icke rättsligt bindande, samarbete. Gemenskapens industripolitik omfattar i första hand horisontella frågor, men inriktas delvis även på åtgärder i olika branscher.

Samtliga kandidatländer har under förhandlingarna presenterat sin industripolitik inklusive strategier för omstruktureringar av näringslivet. Dessa har varit föremål för bedömning av hur väl respektive kandidatland kan säkerställa att det finns förutsättningar för ett konkurrenskraftigt näringsliv. Särskilt har omstruktureringar och privatiseringar beaktats.

Förhandlingarna har kunnat slutföras utan övergångslösningar. Samtliga kandidatländer accepterar att tillämpa regelverket från anslutningsdagen. Några särskilda konsekvenser för svensk del kan inte förutses.

7.16¶Små och medelstora företag

Åtgärder för att främja småföretagens konkurrenskraft ligger i stor utsträckning på medlemsstaterna. Det gemensamma regelverket omfattar enbart meddelanden och rekommendationer.

EU:s småföretagspolitik utgörs i huvudsak av ett program för företag och företagaranda som särskilt riktar sig till små och medelstora företag. Programmet finansierar olika projekt och

initiativ för att stimulera entreprenörskap främst genom utbyte av erfarenheter och jämförande studier. Sedan hösten 2002 deltar samtliga kandidatländer i det fleråriga programmet.

I juni år 2000 antogs den europeiska stadgan för småföretag som anger tio särskilt viktiga områden för att skapa goda ramvillkor för företagande och ett bra företagsklimat, t.ex. regelförbättring, kapitalförsörjning och entreprenörsfrämjande. Samtliga medlemsstater rapporterar årligen till kommissionen om sina aktiviteter inom stadgans tio områden och därefter sammanställer kommissionen en rapport över hur stadgan genomförs. Kandidatländerna anslöt sig till arbetet med den europeiska stadgan vid ett möte i Slovenien i april år 2002.

Samtliga kandidatländer accepterar att tillämpa regelverket från och med anslutningstillfället och några övergångslösningar finns således inte. Några särskilda konsekvenser för svensk del kan inte förutses.

7.17¶Vetenskap och forskning

Regelverket behandlar främst två områden: dels EU:s program för forskning och teknisk utveckling, dels forskningssamarbete med tredjeland. Alla kandidatländerna har redan deltagit i EU:s program för forskning och utveckling.

Inga övergångslösningar har överenskommits och samtliga kandidatländer har åtagit sig att tillämpa regelverket från anslutningsdagen. För svensk del innebär detta att Sverige även fortsättningsvis kan samarbeta med kandidatländerna inom forsknings- och utvecklingsområdet.

7.18¶Utbildning

7.18.1¶Bakgrund

Enligt artiklarna 149 och 150 EG skall gemenskapen främja det samarbete mellan medlemsstaterna som bidrar till utvecklingen av en utbildning av god kvalitet och genomföra en yrkesutbildningspolitik som stödjer och kompletterar medlemsstaternas egna insatser. Utbildningssystemens innehåll och organisation är dock enligt EG-fördraget uteslutande medlemsstaternas ansvar och det finns ingen strävan hos vare sig EUinstitutioner eller medlemsstater att ge gemenskapen befogenheter i det avseendet. Däremot kan utbildningssystemen mer eller mindre direkt beröras av exempelvis regelverket avseende den fria rörligheten för personer. Det gäller särskilt rådets direktiv 77/486/EEG av den 25 juli 1977 om undervisning av barn till migrerande arbetstagare. Direktivet innebär att medlemsstaterna skall ge medföljande skolpliktiga barn till arbetstagare från annan medlemsstat gratis undervisning i värdlandets och hemlandets språk.

Några övergångslösningar har inte aktualiserats och samtliga kandidatländer har förbundit sig att tillämpa regelverket på utbildningsområdet från den dag de inträder i unionen.

7.18.2¶Utbildningsprogram och institutioner

Utbildningssamarbetet mellan medlemsstaterna sker i första hand inom ramen för programmen Sokrates, som omfattar alla utbildningsnivåer, och Leonardo da Vinci, som avser yrkesutbildning och kompetensutveckling. Programmen ger stöd till gränsöverskridande utvecklingsprojekt samt rörlighet och utbyten för studerande, lärare m.fl. De startade år 1995 och är nu inne i den andra etappen, som genomförs under åren 2000–2006. Vid

sidan av programmen genomförs också pilotprojekt och annan verksamhet av mera tillfällig natur.

Till gemenskapens uppdrag på utbildningsområdet hör att främja samarbetet med tredjeland. Sokrates och Leonardo da Vinci med anknutna verksamheter medger deltagande av kandidatländerna.

Till stöd för utbildningssamarbetet finns EG-institutionerna Europeiskt centrum för utveckling av yrkesutbildningen i Grekland (Thessaloniki) och Europeiska yrkesutbildningsstiftelsen i Italien (Turin).

7.19¶Telekommunikationer, informationsteknologi och post

Regelverket inom detta område utgörs av bestämmelser som syftar till att avreglera telekommunikationsmarknaderna och postmarknaden.

7.19.1¶Telekommunikationer och informationsteknologi

Bakgrund

Liberaliseringen av telekommunikationsmarknaderna i den Europeiska unionen påbörjades år 1988 och kan anses fullbordad 1998, så när som på några undantag av övergångskaraktär. Det övergripande målet var att främja konkurrensen på den interna marknaden och att stimulera investeringar i en miljö präglad av snabb teknisk utveckling. Telekommunikationssektorn utgör idag ett högtillväxtområde inom den europeiska ekonomin och en viktig stimulans av ekonomin som helhet.

Sedan år 1999 har ett omfattande arbete pågått inom EU med att formulera ett nytt regelpaket för elektroniska kommunikationer i syfte att modernisera och anpassa reglerna på området. Avsikten har varit att anpassa regleringen till en mer konkurrensutsatt marknad och att ta hänsyn till den pågående konvergensen,

dvs. sammansmältningen av tele, data och rundradio. Det nya regelverket innebär att alla typer av infrastruktur (telenät, datanät, rundradionät m.fl.) regleras på samma sätt. Regelverket syftar till att vara teknikneutralt. Det nya regelverket antogs och trädde i kraft under våren 2002.

Kandidatländernas förberedande åtgärder

Samtliga kandidatländer har accepterat att tillämpa regelverket på detta område från anslutningsdagen. För att klara detta kommer det att vara nödvändigt för dem att genomföra ganska omfattande ändringar i sina nationella lagstiftningar.

Kandidatländerna har gjort betydande framsteg de senaste åren med att anta och tillämpa gemenskapens telekommunikationsregler så som de var före ändringarna år 2002. Genomförandet av det nya regelverket kräver dock att samtliga intressekonflikter avlägsnas genom en tydlig åtskillnad mellan ansvar för reglering och operativa intressen, något som endast är delvis genomfört i de flesta kandidatländer. Detta inbegriper skapandet av en oberoende regleringsmyndighet och en åtskillnad mellan lagstiftande organ och ägarintressen.

Konsekvenser för Sverige

Genom det nya EG-regelverket som trädde i kraft år 2002 skapas goda förutsättningar för att säkerställa att regelverket på telekommunikationsområdet tillämpas på samma sätt i de olika medlemsstaterna (vilket inte alltid varit fallet med det tidigare regelverket). Spelreglerna för näringslivet kommer att se likadana ut i alla medlemsstater, vilket kommer att göra det lättare för aktörerna att agera och konkurrera i de olika länderna.

Genom att kandidatländerna ansluter sig till denna reglering kommer deras telemarknader att vara öppna för konkurrens på samma vis som i övriga EU. Detta torde innebära utökade möjligheter för svenska operatörer att kunna agera på dessa marknader.

7.19.2¶Post

Bakgrund

Politiken för en gradvis liberalisering av postmarknaden började ta form i början av 1990-talet med en omfattande debatt kring ett inledande diskussionsdokument från Europeiska kommissionen som publicerades år 1992. Vid denna tid varierade posttjänsterna starkt mellan medlemsstaterna. De kännetecknades emellertid av att de främst levererades av förlustbringande och ibland ineffektiva monopol i den offentliga sektorn, som tillhandahöll standardtjänster av vitt skiftande kvalitet och effektivitet. För att nå målen om bättre kvalitet och en inre marknad för posttjänster infördes en begränsad harmonisering av posttjänsterna genom Europaparlamentets och rådets direktiv 97/67/EG av den 15 december 1997 om gemensamma regler för utvecklingen av gemenskapens inre marknad för posttjänster och för förbättring av kvaliteten på tjänsterna (postdirektivet). I det regelverk som fastställdes ingår en definition av ett miniutbud av samhällsomfattande posttjänster, ett maximalt område för monopoltjänster, ett villkor för tillhandahållande av ickemonopoliserade tjänster och tillgång till nätet, taxeprinciper och insyn i räkenskaperna samt krav på tjänsternas kvalitet och harmonisering av tekniska standarder.

Genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/39/EG av den 10 juni 2002 om ändring av direktiv 97/67/EG för att ytterligare öka konkurrensen inom postsektorn i gemenskapen, har gränsen för monopoltjänster i postdirektivet successivt sänkts för att år 2006 endast finnas för brev som väger högst 50 gram. Ändringsdirektivet skulle vara genomfört i medlemsstaterna den 1 januari 2003.

Inom EU är det endast Sverige och Finland som i dag har gått längre än vad EG-direktiven föreskriver och fullt ut avskaffat monopolen. I Sverige gjordes det redan den 1 januari 1993.

Övergångsbestämmelser och förberedande åtgärder

Samtliga kandidatländer har accepterat att tillämpa regelverket på detta område från anslutningsdagen med undantag för Polen som fått en övergångslösning t.o.m. den 31 december 2005 när det gäller uppfyllandet av ändringsdirektivet (2002/39/EG) såvitt avser gränsen för monopoltjänster.

Konsekvenser för Sverige

Alltsedan den svenska postmarknaden öppnades för konkurrens har det inte funnits några hinder mot att utländska företag etablerar sig på marknaden. Det har däremot funnits hinder för de svenska operatörerna, främst Posten AB, att etablera sig på de utländska marknaderna för brevtjänster. Det finns därför i princip endast positiva effekter av att de nya medlemsstaterna anpassar sin lagstiftning till den europeiska när det gäller postområdet.

I och för sig innebär den europeiska liberaliseringen inte att några dramatiska brevvolymer blir tillgängliga för den som etablerar sig på en annan marknad än hemmamarknaden. Cirka 80 procent av alla brev i Sverige väger, enligt uppgift från Postoch telestyrelsen, under 20 gram. Troligtvis ser marknadsbilden liknande ut i övriga Europa. En sänkning av det tillåtna monopolområdet ner till 50 gram år 2006 innebär därför inte någon väsentlig möjlighet för postoperatörer att ta marknadsandelar på andra marknader än hemmamarknaden.

7.20¶Kultur och audiovisuella frågor

Kandidatländernas införlivande av EG:s regelverk på kultur- och det audiovisuella området har främst rört hur länderna skall införliva direktivet TV utan gränser (rådets direktiv 89/552/EEG av den 3 oktober 1989 om samordning av vissa bestämmelser som fastställts i medlemsstaternas lagar och andra författningar om utförandet av sändningsverksamhet för television). Direktivet utgör det rättsliga ramverket för den fria rörligheten för TV-

sändningar inom unionen. Direktivet omfattar bl.a. regler för sändningsverksamhet, programkvoter, reklam, listor över viktiga evenemang, skydd av minderåriga, m.m.

Samtliga kandidatländer har accepterat att tillämpa regelverket i detta kapitel från anslutningsdagen. Utvidgningen innebär inte några särskilda konsekvenser för svensk del på detta område.

7.21¶Regionalpolitik och samordning av instrument i strukturpolitiken

7.21.1¶Bakgrund

Enligt artikel 158 EG skall gemenskapen särskilt sträva efter att minska skillnaderna mellan de olika regionernas utvecklingsnivåer och eftersläpningen i de minst gynnade regionerna eller öarna, inbegripet landsbygdsområdena.

Regelverket på detta område består i första hand av rådets förordning (EG) nr 1260/99 av den 21 juni 1999 om allmänna bestämmelser för strukturfonderna. För den s.k. sammanhållningsfonden finns en särskild förordning.

Regelverket avser perioden 2000–2006 och den budget som anslagits för denna period inkluderar de beräknade kostnaderna för en utvidgning av unionen. Fram till medlemskapet har kandidatländerna fått och får olika former av EU-stöd genom de s.k. strukturpolitiska föranslutningsinstrumenten.

7.21.2¶Struktur- och sammanhållningsfonderna

Från anslutningsdagen gäller regelverket för struktur- och sammanhållningsfonderna i de nya medlemsstaterna. Några mindre anpassningar görs i anslutningsfördraget av gällande regelverk. Exempelvis kommer sammanhållningsfonden att svara för en tredjedel av de medel som avsatts för strukturinsatser, vilket kan jämföras med 18 procent för berörda länder i dag.

Sammanhållningsfonden finansierar miljö- och infrastrukturinvesteringar. Behovet av sådana åtgärder bedöms vara stort i de nya medlemsstaterna. Ett annat motiv för att utnyttja sammanhållningsfonden i högre grad är att kommissionen svarar för hanteringen, vilket avlastar de nya medlemsstaterna som ännu har en begränsad administrativ kapacitet. Med hänsyn till den korta programperioden har vissa anpassningar också gjorts av förskottsbetalningarna från kommissionen till de nya medlemsstaterna.

För de tio nya medlemsstaterna har för perioden 2004–2006 avsatts sammanlagt närmare 22 miljarder euro för strukturfondsoch sammanhållningsfondsinsatser. Samtliga nya medlemsstater får del av sammanhållningsfondsmedlen och med några få undantag kommer alla regioner i de nya medlemsstaterna att bli behöriga för mål 1-stöd (stöd för att främja svagt utvecklade regioner).

Som på flera andra områden i utvidgningsförhandlingarna har viss tveksamhet rått om de nya medlemsstaterna har tillräcklig administrativ kapacitet för att tillämpa regelverket i alla dess delar. Samtliga länder har dock accepterat regelverket utan krav på övergångslösningar och har åtagit sig att vidta en rad åtgärder så att de från anslutningsdagen skall kunna tillämpa det fullt ut.

7.21.3¶Konsekvenser för Sverige

Utvidgningen innebär för närvarande inte några konsekvenser för regional- och strukturpolitiken i Sverige. I förhandlingar i den utvidgade unionen skall EU enas om regional- och strukturpolitikens omfattning och inriktning från år 2007.

7.22¶Miljö

7.22.1¶Bakgrund

Miljöfrågorna regleras i en egen avdelning i EG-fördraget. Dessutom gäller enligt artikel 6 EG, som en grundläggande princip, att miljöskyddskraven skall integreras i utformningen och genomförandet av hela gemenskapens politik och verksamhet.

Miljölagstiftningen inom EU täcker områden som naturvård, kemikaliehantering, avfallsfrågor, buller samt skydd av luft och vatten. Direktiven är ofta s.k. minimidirektiv, vilket innebär att medlemsstaterna kan ha en högre skyddsnivå än vad direktivet stipulerar i sina respektive nationella lagstiftningar. Totalt omfattar miljöregelverket inom EU cirka 130 grundrättsakter.

7.22.2¶Övergångsbestämmelser

Samtliga kandidatländer har åtagit sig att tillämpa EU: s regler på miljöområdet med undantag för övergångslösningar på vissa områden vilka redovisas nedan.

Luftkvalitet

Estland, Lettland, Litauen, Malta, Polen och Slovakien har i anslutningsfördraget beviljats en övergångsperiod under vilken Europaparlamentets och rådets direktiv 94/63/EG av den 20 december 1994 om begränsning av utsläpp av flyktiga organiska ämnen vid lagring av bensin och vid distribution av bensin från depåer till bensinstationer inte skall tillämpas fullt ut (Estland t.o.m. den 31 december 2006, Lettland t.o.m. den 31 december 2008, Litauen t.o.m. den 31 december 2007, Malta t.o.m. den 31 december 2004, Polen t.o.m. den 31 december 2005 och Slovakien t.o.m. den 31 december 2007). Övergångslösningarna avser att ge nämnda kandidatländer tid att hinna åtgärda system för

distribution och lagring av petroleumprodukter i syfte att uppfylla de krav i direktivet som avser bl.a. bensinstationer.

Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/81/EG av den 23 oktober 2001 om nationella utsläppstak för vissa luftföroreningar uppställer utsläppstak för svaveldioxid, kväveoxid, flyktiga organiska föreningar och ammoniak. Dessa ämnen kan bl.a. bidra till marknära ozon och försurning. Utsläppstaken i direktivet grundar sig i viss mån på Göteborgsprotokollet till konventionen om långdistanstransporterade luftföroreningar. Direktivet har endast behandlats översiktligt i förhandlingarna med kandidatländerna. De högsta utsläppsvärden (takvärden) som anges för varje land i anslutningsfördraget är preliminära och avsikten är att nya gränsvärden skall uppställas i samband med den översyn av direktivets takvärden som skall ske år 2004.

Polen och Cypern har beviljats en övergångsperiod under vilken kraven i rådets direktiv 99/32/EG av den 26 april 1999 om att minska svavelhalten i vissa flytande bränslen och om ändring av direktiv 93/12/EEG inte skall gälla fullt ut. Syftet är att ge Polen och Cypern möjlighet att anpassa sina raffinaderier till direktivets krav. För Polens del gäller övergångsperioden t.o.m. den 31 december 2006 och för Cyperns del t.o.m. den 30 april 2005.

Avfallshantering

Estland och Polen har beviljats vissa undantag från rådets direktiv 99/31/EG av den 26 april 1999 om deponering av avfall. Polens övergångslösning avser att kraven rörande vattenkontroll och lakvattenhantering, skydd av mark och vatten, gaskontroll och stabilitet inte behöver tillämpas på olika kommunala anläggningar för lagring av avfall (deponier) i Polen förrän den 1 juli 2012. Estland har fått en övergångstid som avser att kraven för flytande och frätande avfall inte skall tillämpas på oljeskifferaska som deponeras på befintliga deponier i Estland förrän den 16 juli 2009. Till både Estlands och Polens övergångslösningar är kopplat vissa delmål.

Polen har beviljats en övergångstid t.o.m. den 31 december 2012 från tillämpningen av vissa bestämmelser i rådets förordning (EEG) nr 259/93 av den 1 februari 1993 om övervakning och kontroll av avfallstransporter inom, till och från Europeiska gemenskapen, senast ändrad genom kommissionens förordning (EG) nr 2557/2001 av den 28 december 2001. Bakgrunden är att Polen inte klarar av att ställa om sin avfallshantering och sina deponier fram till tillträdesdagen.

Vattenkvalitet

Malta, Polen och Slovakien har medgivits övergångsbestämmelser i fråga om rådets direktiv 86/280/EEG av den 12 juni 1986 om gränsvärden och kvalitetsmål för utsläpp av vissa farliga ämnen till vatten som ingår i förteckning 1 i bilagan till rådets direktiv 76/464/EEG av den 4 maj 1976 om förorening genom utsläpp av vissa farliga ämnen i gemenskapens vattenmiljö. Bestämmelserna innebär att vissa gränsvärden för ett antal specifika ämnen inte skall tillämpas på angivna anläggningar. Övergångsbestämmelserna gäller för Maltas del t.o.m. den 31 mars 2007, för Polens del t.o.m. den 31 december 2007 och för Slovakiens del t.o.m. den 31 december 2006.

Samtliga kandidatländer har medgetts en lång övergångsperiod (som längst till år 2015) under vilken de inte behöver tillämpa alla bestämmelserna i rådets direktiv 91/271/EEG av den 21 maj 1991 om rening av avloppsvatten från tätbebyggelse, ändrat genom kommissionens direktiv 98/15/EG av den 27 februari 1998. Övergångsbestämmelserna är konstruerade på likartat sätt för samtliga kandidatländer. Kraven i direktivet skall först uppnås vad avser de större städerna, därefter de mindre städerna.

Estland, Lettland och Malta har medgetts en övergångsperiod under vilken de inte behöver tillämpa alla bestämmelserna i rådets direktiv 98/83/EG av den 3 november 1998 om kvaliteten på dricksvatten (Estland t.o.m. den 31 december 2013, Lettland t.o.m. den 31 december 2015 och Malta t.o.m. den 31 december

2005). Under övergångsperioden tillåts högre värden för olika ämnen i vattnet än vad som angetts i direktivet.

Naturskydd

Endast Malta begärde och fick en övergångslösning avseende rådets direktiv 79/409/EEG av den 2 april 1979 om bevarandet av vilda fåglar, senast ändrat genom kommissionens direktiv 97/49/EG av den 29 juli 1997. Fram t.o.m. den 31 december 2008 får vissa finkarter avsiktligt fångas med användning av traditionella nät, s.k. clap-nets, på de maltesiska öarna. Ett krav är att fångsten sker uteslutande i syfte att hålla finkarna i fångenskap. I övergångsbestämmelsen uppställs även delmål som skall uppfyllas.

Estland har beviljats ett undantag från direktiv 92/43/EEG av den 21 maj 1992 om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter. Undantaget ger Estland rätt att jaga lodjur. Kommissionen skall emellertid efter fem år (senast den 1 maj 2009) avge en rapport till rådet om effekterna av detta undantag. Rådet kan, om kommissionen föreslår detta, besluta att undantaget skall upphävas.

Föroreningskontroll och riskhantering inom industrin

En övergångslösning har medgetts Lettland i fråga om rådets direktiv 87/217/EEG av den 19 mars 1987 om att hindra och minska asbestförorening i miljön. Med avvikelse från direktivet skall kraven för avfall som innehåller asbestfibrer eller asbestdamm och som deponeras inte tillämpas i Lettland t.o.m. den 31 december 2004.

Ungern har medgetts en övergångslösning t.o.m. den 30 juni 2005 vad avser rådets direktiv 94/67/EG av den 16 december 1994 om förbränning av farligt avfall. Slovakien har medgetts en övergångslösning t.o.m. utgången av år 2006 avseende Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/76/EG av den 4 december 2000 om förbränning av avfall. Under övergångsperioden skall vissa gränsvärden för utsläpp och kraven för mätningar på vissa specificerade förbränningsanläggningar för oljeavfall och annat

flytande avfall, avfall från sjukhus och fast och flytande farligt avfall inte tillämpas.

Tre länder har haft särskilda problem med att uppfylla villkoren i Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/80/EG av den 23 oktober 2001 om begränsning av utsläpp till luften av vissa föroreningar från stora förbränningsanläggningar. För Polens del har orsaken till detta varit den stora andelen kol som används (98 procent av elproduktionen baserar sig på kol). För Litauens del har det att göra med effekterna av avvecklingen av kärnreaktorerna i Ignalina. I Estland tar avvecklingen av oljeskifferanvändning tid. Övergångstider avseende ett litet antal anläggningar av betydande storlek, byggda före år 1987, har därför beviljats för dessa länder. Övergångstiderna sträcker sig t.o.m. den 31 december 2015. Polen har dock för sina anläggningar, när det gäller utsläpp av stoft, en övergångstid som sträcker sig t.o.m. den 31 december 2017. För anläggningarna finns delmål för åren 2008– 2015. Även Cypern har fått särskilda gränsvärden för två av sina anläggningar. När det gäller övriga kandidatländer har Ungern, Malta, Slovakien och Tjeckien beviljats övergångslösningar för några nyare anläggningar, byggda efter år 1987. För Ungerns del sträcker sig övergångstiden till utgången av år 2004, för Maltas del till utgången av år 2005 samt för Slovakiens och Tjeckiens del till utgången av år 2007.

I rådets direktiv 96/61/EG av den 24 september 1996 om samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar uppställs krav på att industrianläggningar m.m. skall ha miljötillstånd för verksamhet som motsvarar direktivets krav senast år 2007. Polen har fått en övergångslösning avseende nämnda direktiv. Fram t.o.m. den 31 december 2010 gäller övergångsregler för ett stort antal anläggningar i Polen vad gäller villkor avseende utsläppsgränsvärden m.m. Före den 30 oktober 2007 skall dock samordnade tillstånd ha utfärdats för dessa anläggningar med bindande tidsplaner för varje anläggning som syftar till att nå full överrensstämmelse med direktivet. Övergångslösningar har även medgetts för ett antal anläggningar i Slovenien (som längst t.o.m. den 30 oktober 2011), Slovakien (som längst t.o.m. den

31 december 2011) och Lettland (som längst t.o.m. den 31 december 2010) på grund av särskilda förhållanden i enskilda fall.

Lettland och Polen har i anslutningsfördraget beviljats en övergångsperiod under vilken rådets direktiv 97/43/Euratom av den 30 juni 1997 om skydd för personers hälsa mot faror vid joniserande strålning i samband med medicinsk bestrålning och om upphävande av direktiv 84/466/Euratom inte skall tillämpas i sin helhet. Övergångsbestämmelserna, som för Lettlands del sträcker sig till utgången av år 2005 och för Polens del till utgången av år 2006, syftar till att ge dessa kandidatländer tid att anpassa radiologisk utrustning m.m. till de krav som uppställs i direktivet.

Samtliga kandidatländer utom Estland har beviljats övergångstider, som sträcker sig såsom längst t.o.m. den 31 december 2009, innan rådets direktiv 94/62/EG av den 20 december 1994 om förpackningar och förpackningsavfall skall börja gälla fullt ut. Enligt direktivet skall medlemsstaterna ha uppnått vissa mål för bl.a. återvinning och materialutnyttjande. Kandidatländernas övergångslösningar medger dem en viss respit vad avser uppfyllandet av vissa av dessa mål.

7.22.3¶Konsekvenser för Sverige

Allmänt sett kan sägas att utvidgningen kommer att leda till en avsevärt snabbare omvandling av de nya medlemsländernas miljöarbete än vad som annars skulle vara fallet. Därigenom kommer också de gränsöverskridande utsläppen att minska. Sverige påverkas i hög grad av luftnedsläpp som härrör från våra grannländer. Östersjöns näringstillstånd är också i hög grad beroende av utsläppen från Estland, Lettland, Litauen och Polen. En anpassning till regelverket beträffande luftutsläpp och avloppsrening kommer därför att innebära klara effekter i Sverige. Även andra frågor har direkt eller indirekt påverkan. Som exempel kan tas att flyttfåglar i Sverige flyger via Malta och därför påverkas av jakten där.

Det kommer att krävas stora investeringar för att anpassa miljökraven i de nya medlemsländerna till de bestämmelser som gäller enligt EU: s regelverk. En snabb ekonomisk utveckling, fungerande prissättning och en strukturpolitik inom EU som tar hänsyn till miljöförhållandena i de nya medlemsländerna är viktiga faktorer som kan påskynda omställningen. Den stora marknaden med totala investeringsvolymer om uppemot 100 miljarder euro skapar också incitament för en utveckling av miljöteknik och för nya marknader för miljöteknikföretag.

7.23¶Konsument- och hälsoskyddsfrågor

Gemenskapen skall enligt artikel 153 EG bidra till att en hög skyddsnivå uppnås för konsumenterna. Uppgifterna är att skydda hälsa, säkerhet och ekonomiska intressen samt att främja konsumentupplysning och konsumenternas rätt att organisera sig. Dessa intressen skall beaktas i all verksamhet inom gemenskapen. Åtgärderna kan bestå av lagstiftning om harmoniserade regler för den inre marknaden eller åtgärder för att komplettera medlemsstaternas nationella politik.

Trots att ny gemenskapslagstiftning på området kännetecknas av att man strävar efter att harmonisera reglerna på en hög konsumentskyddsnivå, består det existerande regelverket i huvudsak av minimidirektiv. Huvuddelen av dessa direktiv berör konsumenters ekonomiska intressen. De gäller bl.a. vilseledande marknadsföring, paketresor, oskäliga avtalsvillkor, prisinformation, konsumentkrediter, garantier samt distansförsäljning. Andra direktiv rör konsumenters hälsa och säkerhet, produktsäkerhet och produktansvar. Det finns även ett direktiv som föreskriver att det skall finnas en rätt för s.k. godkända organ att under vissa förutsättningar föra talan i domstol för konsumenternas räkning. På området finns slutligen även akter av övergripande betydelse för utvecklingen av konsumentpolitiken som sådan, däribland ett beslut om upprättandet av en kommitté sammansatt av konsumentföreträdare i medlemsstaterna,

konsumentpolitiska handlingsplaner och strategier samt konsumentinflytande i standardiseringsarbetet.

Konsumentpolitiken på europeisk nivå utvecklas genom s.k. konsumentpolitiska program. Kommissionen antog år 2002 en ny strategi som skall gälla för tiden 2002–2006. Strategin har som mål en hög gemensam nivå för konsumentpolitiken, en effektiv tillsyn av konsumenternas rättigheter samt att konsumentorganisationerna skall delta i den politiska processen i EU.

För att underlätta informationsutbyte och statistik har ett system upprättats inom gemenskapen för att inhämta information om olyckor i hem och under fritid. Insamling till detta system har främst skett från sjukhus, brandstationer och hjälpcentraler. Enligt ytterligare ett upprättat system skall kommissionen notifieras då en nationell myndighet ämnar vidta åtgärder med anledning av förekomsten av en farlig produkt. Kommissionen har genom en rekommendation till medlemsstaterna uppmanat dessa att upprätta nödvändig administrativ infrastruktur för att kunna identifiera farliga produkter vid gränserna. Kommissionen har även utfärdat en rekommendation om tvistlösning utanför domstol.

Kandidatländerna har redan införlivat huvuddelen av regelverket på detta område. Detta har inneburit ett omfattande arbete med krav på nytänkande, eftersom konsumentpolitiken är ett förhållandevis nytt område för dessa länder. Utvecklandet av den administrativa kapaciteten för att kunna bedriva en effektiv marknadskontroll är naturligtvis av grundläggande betydelse. De länder som inte utvecklar denna kapacitet riskerar att mindre nogräknade näringsidkare väljer att marknadsföra farliga produkter i landet.

Samtliga kandidatländer har accepterat att tillämpa regelverket från anslutningsdagen och inget land har begärt några övergångslösningar. Några särskilda konsekvenser för svensk del är inte att förvänta.

7.24¶Rättsliga och inrikes frågor

7.24.1¶Bakgrund

De politikområden som regleras i kapitlet om rättsliga och inrikes frågor – Schengenregelverket, viseringspolitik, gränskontroll, migration och asyl, gränsöverskridande handel med droger, penningtvätt, organiserad brottslighet, polissamarbete och rättsligt samarbete, dataskydd och ömsesidigt erkännande av domar m.m. – syftar till att utveckla unionen till ett område med frihet, säkerhet och rättvisa. Huvuddelen av instrumenten i regelverket, vad gäller rättsliga och inrikes frågor, ligger inom ramen för samarbetet i unionens tredje pelare och procedurerna för beslutfattande är mellanstatliga snarare än överstatliga. Detta återspeglas i beslutsgången, där medlemsstaterna måste uppnå enighet för att ett instrument skall kunna antas. Inom asyl- och migrationsområdet pågår ett betydande lagstiftningsarbete vilket för kandidatländernas del innebär att regelverket vid tiden för anslutning kommer att vara långt mer omfattande än vid tidpunkten då utvidgningsförhandlingarna ägde rum.

Administrativ kapacitet och gemensamt synsätt

Kapitlet för rättsliga och inrikes frågor omfattar områden av stor vikt. Under tiden före anslutningen har medlemsstaterna särskilt följt hur kandidatländerna stärkt sin förmåga att tillämpa det regelverk som kapitlet omfattar. Inom de berörda områdena är det nödvändigt att kandidatländernas administrativa kapacitet har nått en godtagbar standard vid tidpunkten för inträdet i unionen. En särskild rådsarbetsgrupp inrättades år 1998 för att ge medlemsstaterna möjlighet att följa kandidatländerna i processen att genomföra regelverket på området för rättsliga och inrikes frågor.

Vad beträffar kampen mot organiserad brottslighet så slöts i maj 1998 en föranslutningspakt mot organiserad brottslighet mellan unionens medlemsstater och kandidatländerna. Syftet var att utveckla ett gemensamt synsätt när det gäller bekämpningen av organiserad brottslighet. Pakten består av ett tiotal principer som

alla speglar olika delar av EU:s regelverk, t.ex. gällande gemensam policy mot korruption, inrättande av centrala nationella organ såsom kriminalunderrättelseenheter och inrättande av särskilda finansunderrättelseenheter. För att genomföra pakten bildades en arbetsgrupp. Gruppen håller regelbundna möten för att utvärdera kandidatländernas anpassning till paktens principer. Med början under det svenska ordförandeskapet första halvåret 2001 har fokus lagts på vilka hinder som fortfarande existerar för att genomföra paktens innehåll.

Polis och rättsväsende

Det är utomordentligt viktigt att kandidatländernas polis- och rättsväsende är oberoende, pålitligt och effektivt. Förhandlingar mellan kandidatländerna och Europol har resulterat i avtal i syfte att stärka samarbetet när det gäller bekämpning av allvarliga former av internationell brottslighet. Genom dessa avtal regleras bl.a. möjligheten att utväxla personuppgifter. En förutsättning för att avtal skall kunna ingås är att kandidatlandet i fråga har lagar och ett administrativt tillvägagångssätt som tillgodoser skyddet av personuppgifter. Även Eurojust har möjlighet att ingå samarbetsavtal med tredjeland. Sådana avtal får särskilt innehålla bestämmelser om formerna för utstationering av tjänstemän och om utbyte av personuppgifter.

Ömsesidigt erkännande av domar och beslut

Frågan om förtroendet stater emellan för varandras rättsväsenden är central när det gäller tillämpning av instrument som rör ömsesidigt erkännande av domar och beslut. En följd av detta är att man valt att infoga skyddsklausuler i anslutningsfördraget när det gäller ömsesidigt erkännande, på både straffrättens och civilrättens område. Skyddsklausulen för rättsliga och inrikes frågor kan användas om det skulle visa sig att det finns allvarliga brister i införlivandet eller tillämpningen av instrument som rör ömsesidigt erkännande inom straffrätten eller civilrätten eller om det finns en överhängande risk för sådana brister. Om en sådan

situation skulle uppkomma under de första tre åren efter anslutningen av de nya medlemsstaterna kan kommissionen, på motiverad begäran av en medlemsstat eller på eget initiativ och efter att ha samrått med medlemsstaterna, besluta om särskilda villkor för tillämpningen av instrumentet. Sådant villkor kan t.ex. vara att tillämpningen tillfälligt upphävs i förhållandet mellan en ny medlemsstat och övriga medlemsstater.

Schengen och gränskontroll

En av de synligaste delarna i regelverket är Schengenreglerna, som innebär att nationella gränskontroller tas bort. När det gäller Schengensamarbetet kommer dock kandidatländernas inträde i unionen inte att innebära ett omedelbart upphävande av gränskontroller mellan gamla och nya medlemsstater. Beslut om att häva dessa gränskontroller kommer i stället att fattas separat och med enhällighet av ministerrådet. Detta kommer att ske någon gång efter de nya medlemsstaternas inträde i unionen och skall föregås av noggranna utvärderingar av de nya medlemsstaternas rättsliga och praktiska beredskap att tillämpa Schengenreglerna. Varje kandidatland lämnar en handlingsplan för genomförande av Schengen som bl.a. skall innehålla en trovärdig tidsplan. Genom detta instrument kan kandidatländerna visa sina framsteg på området.

Viseringspolitik

Kandidatländerna behöver anpassa sin viseringspolitik till EGregelverket och bygga upp en tillräcklig administrativ kapacitet redan före anslutningen för att kunna tillämpa regelverket vid anslutningen. Det gäller bl.a. anpassning till förordningen om vilka länders medborgare som måste ha visering vid inresa i medlemsstaterna och vilka som är befriade från detta krav.

Migration och asyl

Det är av stor vikt att kandidatländerna fortsätter reformarbetet för att anpassa sin nationella lagstiftning och tillämpning till EGregelverket på detta område. Det gäller t.ex. regelverket kring asylprövning både i första instans och i överinstans, mottagande av asylsökande, regler för invandring och familjeåterförening, tredjelandsmedborgares rättigheter samt arbetstagares och studenters rättigheter.

7.24.2¶Övergångsbestämmelser

Förhandlingarna i kapitlet om rättsliga och inrikes frågor har inte, som i vissa andra kapitel, komplicerats av begärda övergångslösningar och undantag. Samtliga länder har accepterat regelverket och förutom vad som ovan redovisats om skyddsklausulen på straffrättens och civilrättens område finns inga övergångslösningar eller undantag.

7.24.3¶Konsekvenser för Sverige

En konsekvens av utvidgningen är att de nya medlemsstaterna kommer att delta i de olika samarbeten som pågår. Såväl Europoloch Eurojustsamarbetet som samarbetet på myndighetsnivå berörs. Vidare kan utvidgningen komma att påverka beslutsfattandet på de områden där det krävs enhällighet för att anta rättsakter, då fler länder måste enas om innehållet. I detta sammanhang bör nämnas att beslut på det migrations- och asylpolitiska området under nästa år eventuellt kommer att kunna fattas med stöd av kvalificerad majoritet. De särskilda Schengenlösningarna kommer för Sveriges del att innebära fortsatt gränskontroll mot de nya medlemsstaterna även efter deras anslutning, fram till dess att rådet fattat beslut om att kontrollerna skall upphävas.

7.25¶Tullunion

7.25.1¶Bakgrund

Tullunionskapitlet inkluderar gemenskapens tullkodex, den kombinerade nomenklaturen (tulltaxan) inklusive handelspreferenser, tullkvoter och tullsuspensioner. Hit hör också annan tullrelaterad lagstiftning som t.ex. regler om varumärkesförfalskning och piratkopiering.

Tulladministrationerna i kandidatländerna måste redan från anslutningsdagen kunna hantera kontrollen vid gränsen, som delvis även bildar den nya yttre unionsgränsen. Kontrollerna måste genomföras på ett smidigt sätt så att medborgarnas säkerhets- och skyddsintressen bevakas samtidigt som handeln främjas. Den inre marknaden och en smidig handel bygger på en väl fungerande tullunion. Detta förutsätter att EG:s tullagstiftning införlivas i kandidatländernas lagstiftning senast vid anslutningen.

Förhandlingarna om tullunionskapitlet har framför allt koncentrerats på kandidatländernas antagande av befintlig EGlagstiftning. Vid förhandlingarna har särskilt framhållits att kandidatländerna måste reformera och förstärka tullmyndigheternas tjänster, installera väl fungerande IT-system, vidta åtgärder mot ekonomisk och organiserad brottslighet samt bekämpa bedrägerier och korruption. Kandidatländerna skall löpande fram till anslutningsdagen fortsätta att informera om arbetet med att utveckla tillräcklig kapacitet inom sina tulladministrationer.

7.25.2¶Övergångsbestämmelser

Malta och Ungern har medgivits följande övergångslösningar.

Import av vissa textilprodukter

När det gäller importen av vissa textilprodukter har Malta fått en övergångslösning fram till slutet av det femte året efter

anslutningen, dock längst t.o.m. den 31 december 2008, vilken möjliggör för Malta att importera dessa produkter till en lägre tullsats än den gemensamma tulltaxan. Undantaget innebär en gradvis upptrappning inom en årlig maximikvot av tullsatsen till den gemensamma nivån. Produkterna skall uteslutande användas på Maltas territorium i enlighet med existerande gemensamma regler om slutanvändning.

Import av aluminium

Ungern har fått övergångsarrangemang för import av olegerat aluminium. Övergångsperioden löper fram till slutet av det tredje året efter anslutningen, dock längst t.o.m. den 31 december 2007, och innebär att kvoterna minskar samtidigt som tullsatsen ökar.

7.25.3¶Förhandlingsresultatet

Samtliga kandidatländer har accepterat att tillämpa regelverket i detta kapitel från anslutningsdagen med undantag för ovan beskrivna övergångslösningar. Som en följd av utvidgningen kommer gränskontrollen mellan de nuvarande medlemsstaterna och de nya medlemsstaterna att minska.

7.26¶Yttre förbindelser

7.26.1¶Bakgrund

För att den inre marknaden och tullunionen skall fungera är det nödvändigt med ett gemensamt system av import- och exportregler och att gemenskapen kan agera enhetligt i förhållande till länder utanför EU. Genom artikel 133 EG har EU-länderna därför gett gemenskapen mandat att förhandla för deras räkning på detta område. Den gemensamma handelspolitiken är av särskild politisk betydelse inte minst mot bakgrund av den inre marknadens och EU:s ställning som den största handelspartnern i världen.

Den yttre handelspolitiken omfattar gemenskapens handelsavtal med tredjeland och internationella organisationer liksom samarbetsöverenskommelser. Huvudkomponenterna är den gemensamma handelspolitiken och biståndspolitiken.

Handelspolitiken

Gemenskapens handelspolitik härrör till stor del från internationella avtal under WTO. Den grundläggande basen är den gemensamma tulltaxan vid handel med tredjeland. Förutom de gemensamma export- och importreglerna omfattar även den gemensamma handelspolitiken regler om antidumpning och andra skyddsåtgärder som t.ex. åtgärder mot subventionerad import eller illegal handel. Andra komponenter är kvantitativa restriktioner och utrikespolitiskt relaterade handelsförbud (embargon och sanktioner). Gemenskapen har också slutit ett antal handelsavtal med tredjeland. Några av dessa täcker alla aspekter i en handelsrelation, andra endast särskilda produkter eller grupper av produkter. Avtalens förmånlighet kan också variera. Under t.ex. det allmänna preferenssystemet beviljas uländerna tullförmåner vid export till EU.

Biståndspolitiken

Gemenskapen bidrar också till biståndspolitiken genom att komplettera medlemsländernas åtgärder. Gemenskapen ger vidare genom handelspolitiskt bistånd assistans direkt till tredjeländer genom att bygga upp handelsrelationer som skall reformera sociala och ekonomiska strukturer och minska fattigdomen.

7.26.2¶Förhandlingsresultatet

Alla kandidatländer har accepterat lagstiftningen på detta område och de har också nått en god nivå av anpassning. Kandidatländerna är ju redan i dag starkt knutna till EU genom associeringsavtalen (se avsnitt 3.3.1) och har därför ett nära samarbete med EU i

internationella organisationer som t.ex. WTO. När utvidgningen är genomförd kommer kommissionen att tala och förhandla även för de nya medlemsländernas räkning i WTO.

7.27¶Gemensam utrikes- och säkerhetspolitik

Den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (GUSP) inom den andra pelaren regleras inte av rättsakterna direktiv och förordningar vilka återfinns inom andra samarbetsområden. Inom GUSP används gemensamma ståndpunkter, gemensamma strategier, gemensamma åtgärder, deklarationer och uttalanden antagna av ministerrådet eller Europeiska rådet. Arbetet inom GUSP sker i princip på mellanstatlig grund. Mot bakgrund av detta har det inom GUSP inte varit aktuellt för kandidatländerna att införa något europeiskt regelverk i den nationella lagstiftningen. Gemensamma ställningstaganden inom GUSP är dock förpliktande för medlemsländerna vid deras egna ställningstaganden och handlande. Medlemsländerna skall vidare samordna sitt agerande inom internationella organisationer och vid internationella konferenser.

Några övergångslösningar på detta område har inte aktualiserats och samtliga kandidatländer har ställt sig bakom det aktuella regelverket och de principer som finns inom GUSP.

7.28¶Finansiell kontroll

EG:s regelverk om finansiell kontroll styrs av ett antal allmänna internationellt accepterade principer om vad som anses vara god finansiell styrning och kontroll. Regelverket omfattas av ett begränsat antal förordningar, däribland detaljerade kommissionsförordningar vad gäller förvaltning och genomförande av strukturfonderna.

Samtliga kandidatländer har accepterat att tillämpa regelverket i detta kapitel från anslutningsdagen. Det finns inga undantags-

lösningar på området. Några särskilda konsekvenser för svensk del kan inte förutses.

7.29¶Finansiella och budgetmässiga frågor

7.29.1¶Bakgrund

Regelverket täcker de bestämmelser som rör EU:s budget, inklusive systemet för gemenskapernas egna medel. Regelverket på området utgörs av förordningar och beslut.

7.29.2¶Övergångsbestämmelser

Samtliga kandidatländer har accepterat att tillämpa regelverket i detta kapitel från anslutningsdagen med undantag för vissa övergångslösningar vilka beskrivs nedan.

EU-budgetprocessen år 2004

I och med att de nya medlemsstaterna inte kommer att ansluta sig till EU förrän den 1 maj 2004, alltså mitt i ett pågående budgetår, är det nödvändigt med en speciallösning vad gäller EUbudgetprocessen för år 2004. Tanken är att kommissionens förslag till EU-budget för nuvarande medlemsländer skall läggas enligt den normala proceduren i maj 2003. Dessutom kommer ett förslag till ändringsbudget för ett utökat EU att läggas i samband med EU-budgetförslaget. Ändringsbudgeten skall träda i kraft den 1 maj 2004. Ändringsbudgeten för det utökade EU kommer inte att kunna antas förrän under det år den avser, dvs. under år 2004, och inte heller innan blivande och nuvarande medlemsstater har ratificerat anslutningsfördraget.

Trots att de nya medlemsstaterna inte kommer att ansluta sig till EU förrän den 1 maj 2004, kommer de från och med den 1 januari 2004 att behandlas på samma sätt som de nuvarande medlemsstaterna avseende utgifter inom EU-budgetens kategori 1

(jordbruk), 2 (strukturfonder) och 3 (inre politik). Likabehandlingen inom kategori 1, före de nya medlemsstaternas anslutning, avser dock enbart landsbygdsutveckling. I budgeten för år 2004 får emellertid inga finansiella åtaganden göras förrän anslutningen av de nya medlemsstaterna ägt rum. Bestämmelsen innebär att de blivande medlemsstaternas utbetalande myndigheter inom givna budgetramar får göra åtaganden gentemot ersättningsberättigade, men att EU inte kan göra ett budgetåtagande förrän de formellt är medlemmar.

Tillfällig budgetkompensation

Tjeckien, Cypern, Malta och Slovenien kommer att få s.k. tillfällig budgetkompensation under åren 2004–2006, på grund av att dessa länders nettoposition (förhållandet mellan avgifter till EU och bidrag från EU) försämras dessa år jämfört med år 2003.

Särskilda utbetalningar för att förbättra de nya medlemsstaternas

betalningsflöde

Samtliga nya medlemsstater kommer att under åren 2004–2006 få särskilda utbetalningar från EG-budgetens utgiftssida med syfte att förbättra deras nettopositioner.

7.29.3¶Konsekvenser för Sverige

Övergångslösningarna i kapitel 29 Finansiella och budgetmässiga frågor innebär för svensk del ökade kostnader i form av en ökad svensk avgift till EU-budgeten.

Enligt preliminära beräkningar uppskattas de totala svenska kostnaderna för utvidgningen under åren 2004–2006 till cirka 3 miljarder kronor i 1999 års priser. I löpande priser motsvaras detta av 3,5 miljarder kronor. Fördelat per år beräknas kostnaderna enligt följande i löpande priser. År 2004: 400 miljoner kronor, år 2005: 1 400 miljoner kronor och år 2006: 1 700 miljoner kronor.

7.30¶Institutioner

EU:s stats- och regeringschefer enades i juni 1999 om att inkalla en regeringskonferens för att diskutera hur EU-institutionernas funktion kunde förbättras och förstärkas inför den stundande utvidgningen. Under konferensen gjordes en grundlig översyn av institutionerna, och de politiska förhandlingarna avslutades i december 2000 med överenskommelsen om Nicefördraget.

Nicefördraget och dess utvidgningsprotokoll, liksom medlemsstaternas gemensamma förklaringar om utvidgningen av EU respektive om tröskel för kvalificerad majoritet vid beslutsfattande i rådet, lade grunden för de institutionella förändringarna inför utvidgningen. I beslutet angavs att antal platser i Europaparlamentet skulle öka, kommissionens sammansättning modifieras och röstviktningen i rådet respektive tröskeln för kvalificerad majoritet anpassas till ett utvidgat EU. Nicefördraget gällde för ett scenario med tolv nya medlemsstater och med utgångspunkt från ett ikraftträdande den 1 januari 2005.

Nicefördraget angav inte i detalj hur de institutionella frågorna skulle lösas om EU vid ikraftträdandet av bestämmelserna år 2005 hade färre än 27 medlemmar. Inte heller specificerades vilka övergångsbestämmelser som skulle gälla från anslutningen av nya medlemsstater år 2004 tills dess att Nicefördragets institutionella bestämmelser skulle träda i kraft. Dessa utestående frågor diskuterades inför och under förhandlingarna med kandidatländerna under hösten 2002, och gavs en slutgiltig lösning vid toppmötet i Köpenhamn i december samma år.

Nicefördraget och överenskommelsen i Köpenhamn innebär att företrädare för de nya medlemsländerna får omedelbart och fullt tillträde till EU:s institutioner i och med anslutningen den 1 maj 2004. De nya medlemsländerna kommer att delta fullt ut i valet till Europaparlamentet sommaren 2004. Under interimsperioden fr.o.m. den 1 maj 2004 fram till den nya mandatperioden åren 2004–2009 får dessa länder tillfälligt nominera ledamöter till parlamentet. I ett EU med 25 medlemsstater kommer Europaparlamentet att ha 732 ledamöter.

Tillfälliga lösningar har också utvecklats för beslutsfattande i ministerrådet. För perioden mellan den 1 maj och den 1 november 2004 kommer det totala antalet röster i rådet att uppgå till 124, inklusive de nya medlemsländernas röster. För beslut med kvalificerad majoritet kommer minst 88 röster att krävas. Från och med den 1 november 2004 skall det totala antalet röster i rådet uppgå till 321 och beslut med kvalificerad majoritet kräva minst 232 röster. I händelse att inte samtliga tio kandidatländer anslutit sig när dessa regler träder i kraft, kommer vissa justeringar att göras av tröskeln för kvalificerad majoritet.

Från anslutningsdagen den 1 maj 2004 kommer de nya medlemsländerna också att delta i kommissionens arbete med en kommissionsledamot per land. I november 2004 tillträder en helt ny kommission, bestående av en ledamot från varje medlemsland. Dagens modell med två kommissionsmedlemmar från vart och ett av de fem stora medlemsländerna överges alltså den 1 november 2004.

En konsekvens för svensk del av de nya institutionella reglerna enligt Nicefördraget är att Sveriges röstvikt i rådet påverkas. Denna påverkan är dock endast marginell. Nicefördragets konsekvenser finns närmare beskrivna i Nicefördraget EU:s regeringskonferens 2000 (Ds 2001:29) och regeringens proposition rörande Nicefördraget (prop. 2001/02:8). De övergångsordningar som överenskommits för år 2004 innebär ingen ändring av konsekvenserna för svensk del.

7.31¶Övrigt

I detta kapitel har samlats ett antal frågor som vid förhandlingarna inte på ett naturligt sätt kunde passas in under de övriga förhandlingskapitlen. Nedan beskrivs vissa centrala frågor.

7.31.1¶Skyddsklausulerna

I anslutningsakten finns tre olika skyddsklausuler.

Den allmänna skyddsklausulen gäller för det fall att det inom tre år efter anslutningen skulle uppstå allvarliga svårigheter som kan bli bestående inom någon ekonomisk sektor eller allvarligt försämra ekonomin inom ett visst geografiskt område. I ett sådant fall får en ny medlemsstat ansöka om bemyndigande att vidta skyddsåtgärder för att rätta till situationen. Under samma förutsättningar får även de nuvarande medlemsstaterna ansöka om bemyndigande att vidta skyddsåtgärder som kan avse någon eller några av de nya medlemsstaterna.

Skyddsklausulen till skydd för den inre marknadens funktion ger kommissionen möjlighet att senast den 1 maj 2007 vidta åtgärder om en ny medlemsstat inte har lyckats genomföra de åtaganden som landet gjort inom ramen för anslutningsförhandlingarna på detta område.

Slutligen finns det en skyddsklausul som bl.a. rör ömsesidigt erkännande inom det straffrättsliga och civilrättsliga området. Kommissionen har här i huvudsak tilldelats samma befogenheter som när det gäller skyddsklausulen till skydd för den inre marknadens funktion.

7.31.2¶Övergångsstöd

Från och med anslutningen och till utgången av år 2006 skall EU ge de nya medlemsstaterna finansiellt stöd. Syftet är att utveckla och förstärka den administrativa kapaciteten att övervaka gemenskapslagstiftningens efterlevnad på vissa utpekade områden, där åtgärderna inte kan finansieras genom strukturfonderna.

7.31.3¶Schengenstöd

Ett s.k. Schengenstöd skapas som skall vara ett tillfälligt medel för att hjälpa berörda nya medlemsstater att finansiera åtgärder för att underlätta genomförandet av Schengenregelverket samt förbättra gränskontrollerna mot tredjeland.

7.31.4¶Cypernfrågan

Under denna kapitelrubrik har frågan om hur EU:s regelverk skall tillämpas på Cypern behandlats. Förenta Nationernas ansträngningar för att komma fram till en lösning i denna fråga före undertecknandet av anslutningsfördraget har inte lyckats. I ett särskilt protokoll till anslutningsfördraget (protokoll nr. 10) konstateras därför att någon lösning av denna fråga inte nåtts och att tillämpningen av EU:s regelverk skall uppskjutas i de områden i Republiken Cypern där Cyperns regering inte utövar den faktiska kontrollen. Rådet skall enhälligt på förslag av kommissionen besluta när uppskovet skall upphöra.

7.31.5¶Stängning av kärnkraftverk

Under denna kapitelrubrik har också behandlats frågor om åtaganden om stängning av kärnkraftsreaktorer i Litauen och

Slovakien. Förhandlingarna har resulterat i två protokoll där dessa länder åtar sig att stänga två anläggningar inom vissa tidsfrister. Frågan finns beskriven under avsnitt 7.14.2.

7.31.6¶Bidrag till Forskningsfonden för kol och stål

De nya medlemsstaterna kommer att delta i Forskningsfonden för kol och stål. Storleken på deras bidrag till fonden kommer att grunda sig på den betydelse som kol- och stålsektorerna har för landet, dvs. samma beräkningssätt som gäller för de nuvarande medlemsstaterna.

8 Konsekvenser för Sverige

Sverige har alltid varit angeläget att prioritera arbetet med att stödja utvidgningen. Ett enat Europa där medborgarna kan leva i fred, stabilitet och välstånd gagnar Sverige.

Den svenska regeringen tillsatte i början av år 1997 sju utredningar om konsekvenserna av EU:s kommande utvidgning. Effekterna inom följande områden skulle analyseras: säkerhetspolitik, samhällsekonomi, jordbruk, regional utveckling, miljö, personers fria rörlighet och samarbetet i rättsliga och inrikes frågor. Dessutom genomfördes under år 1997 två ytterligare utredningar om utvidgningen – om de handelspolitiska effekterna och om effekterna för fri rörlighet för varor.

Utvidgningen leder till bättre möjligheter att skapa en säkrare och tryggare tillvaro för oss inom EU. Vi får bättre förutsättningar att lösa gemensamma problem, såsom t.ex. gränsöverskridande miljöförstöring och internationellt organiserad brottslighet.

För de nya medlemsländerna innebär EU-medlemskapet fortsatt social och ekonomisk utveckling. Detta är fördelaktigt även för Sverige, inte bara för att stabilitet i närområdet främjas. Utvecklingen för även med sig positiva konsekvenser för svenska konsumenter och näringslivet i form av t.ex. ökad tillgång på produkter som håller EU-standard samt en större inre marknad.

Anslutningen av de nya medlemsstaterna får i de flesta fall inte några omedelbara konsekvenser för svensk del. Konsekvenserna, i den mån sådana finns, är redovisade i detalj under varje avsnitt i kapitel 7. Här pekas på några konsekvenser som kan vara värda att särskilt framhålla.

När det gäller området fri rörlighet för varor innebär övergångsbestämmelserna att EG:s regelverk kommer att införas successivt till som längst utgången av år 2008 då hela regelverket skall gälla i respektive land. I dessa avseenden försenas den inre marknaden men övergångsbestämmelserna är utformade så att Sverige och andra medlemsländer inte behöver acceptera produkter på sina marknader som inte är förenliga med EGreglerna.

När det gäller fri rörlighet för arbetstagare har de framförhandlade övergångsarrangemangen gett stor frihet åt medlemsstaterna att bestämma ifall EG:s regelverk om den fria arbetskraftens rörlighet skall gälla under en övergångsperiod. Frågan huruvida Sverige bör utnyttja denna möjlighet har behandlats i ett särskilt betänkande (SOU 2002:116). Utredaren föreslår vissa initiala avvikelser från EG:s regelverk om den fria rörligheten för personer. Regeringen kommer efter remissomgången att ta ställning till utredningens förslag.

När det gäller ömsesidigt erkännande av yrkeskvalifikationer är situationen för närvarande att Sverige inte godkänner många av de äldre yrkeskvalifikationerna utan kräver vissa kompletteringsutbildningar. Genom utvidgningen breddas rekryteringsbasen för svensk del, samtidigt som de övergångsbestämmelser som finns på detta område innebär att Sverige kan komma att behöva godkänna personer med äldre utbildningar, främst inom hälso- och sjukvårdssektorn, som har viss angiven yrkeserfarenhet.

När det gäller jordbruksområdet och dess marknadsordningar har vissa av kandidatländerna fått ett undantag gällande fetthalt i konsumtionsmjölk. Eftersom Sverige redan har ett sådant undantag kan det vara positivt att fler länder får liknande övergångslösningar. Detta kan på sikt leda till permanenta förändringar av reglerna.

När det gäller livsmedelshygien och kontroll har det träffats en rad övergångslösningar med kandidatländerna. Övergångslösningarna innebär dock att berörda livsmedel endast får säljas inom respektive inhemska marknader och Sverige kommer

därför inte att beröras av detta. När det gäller marknadstillträdet för svenska företag till de aktuella länderna bedöms övergångslösningarna inte ha någon påverkan.

Åtgärderna för att utveckla landsbygden är positiva för de nya medlemsstaterna när det gäller strukturutvecklingen och miljön inom jordbruket. Ett effektivare jordbruk i de nya medlemsländerna medför på sikt gynnsamma konsekvenser för Sverige, men leder också till ökad konkurrens.

På fiskeområdet kan utvidgningen medföra positiva konsekvenser för svensk del. Fisket i Östersjön kommer nämligen, som en följd av anslutningen, att i framtiden förvaltas av ett utvidgat EU och Ryssland. Med den dominerande ställning som EU därmed får runt Östersjön kommer det förhoppningsvis att vara lättare att genomdriva biologiskt inriktade förslag gällande fisket.

På skatteområdet har överenskomna övergångslösningar främst rört mervärdesskatt och punktskatter. På dessa områden har de flesta kandidatländer fått undantag i ett eller flera avseenden. Undantagen kan i viss mån komma att påverka den inre marknaden och de fyra friheterna. Svenska företag kan härigenom få det svårare med marknadstillträdet. Sammantaget är dock undantagen begränsade.

När det gäller telekommunikation har ett nytt regelverk inom gemenskapen trätt i kraft nyligen. Samtliga kandidatländer har accepterat att tillämpa regelverket utan några övergångslösningar. Genom att de nya medlemsstaterna ansluter sig till denna reglering kommer deras telemarknader att vara öppna för konkurrens på samma vis som övriga EU. Detta torde innebära utökade möjligheter för svenska operatörer att kunna agera på dessa marknader.

När det gäller miljöområdet kan sägas att utvidgningen kommer att leda till en avsevärt snabbare takt på dessa länders miljöarbete än vad som annars skulle vara fallet. Därigenom kommer också de gränsöverskridande utsläppen att minska. Sverige påverkas i hög grad av luftnedsläpp som härrör från de berörda länderna. Östersjöns näringstillstånd är också i hög grad

beroende av utsläppen från Estland, Lettland, Litauen och Polen. En anpassning till regelverket beträffande luftutsläpp och avloppsrening kommer därför att innebära positiva effekter i Sverige.

Utvidgningen kommer slutligen att leda till en ökning av den svenska avgiften till EU-budgeten.

9¶Författningskommentar

9.1¶Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1500) med anledning av Sveriges anslutning till Europeiska unionen

4 §

Enligt 3 § anslutningslagen får EG efter Sveriges anslutning till Europeiska unionen fatta beslut som gäller här i landet i den omfattning och med den verkan som följer av de fördrag och andra instrument som anges i 4 §. Paragrafen innehåller en förteckning över dessa fördrag och andra instrument. Paragrafen föreslås bli ändrad på två sätt.

För det första har anslutningsfördraget lagts till i förteckningen som en ny punkt. Detta innebär att anslutningsfördraget införlivas med den svenska nationella rätten och blir gällande här i landet med den verkan som den övriga EG-rätten har.

För det andra upphävs punkterna 1, 8, 13 och 16 i förteckningen. Punkten 1 upptar fördraget den 18 april 1951 om upprättande av Europeiska kol- och stålgemenskapen. Fördraget har haft en giltighetstid på 50 år. Giltighetstiden löpte ut den 23 juli 2002. Hänvisningen till detta fördrag i förteckningen skall därför tas bort. Som en konsekvens av detta bör också punkterna 8, 13 och 16 tas bort.

Lagändringen bör träda i kraft vid anslutningsfördragets ikraftträdande, dvs. den 1 maj 2004.

40. Förklaring av Polens regering om tolkningen av undantaget från kraven i direktiv 2001/82/EG och direktiv

41. Förklaring av Slovenien om Sloveniens framtida regionala indelning …………………………………………175 42. Förklaring av Slovenien om den inhemska slovenska

N. Förklaringar av Europeiska gemenskapernas kommission ……………………………………………………………….177 43. Förklaring av Europeiska gemenskapernas kommission om den allmänna ekonomiska skyddsklausulen, skyddsklausulen för den inre marknaden och

44. Förklaring av Europeiska gemenskapernas kommission om slutsatserna från anslutningskonferensen med Lettland ……………………………………………………………….178

bilaga 1

FÖRDRAG MELLAN KONUNGARIKET BELGIEN, KONUNGARIKET DANMARK, FÖRBUNDSREPUBLIKEN TYSKLAND, REPUBLIKEN GREKLAND, KONUNGARIKET SPANIEN, REPUBLIKEN FRANKRIKE, IRLAND, REPUBLIKEN ITALIEN, STORHERTIGDÖMET LUXEMBURG, KONUNGARIKET NEDERLÄNDERNA, REPUBLIKEN ÖSTERRIKE, REPUBLIKEN PORTUGAL, REPUBLIKEN FINLAND, KONUNGARIKET SVERIGE, FÖRENADE KONUNGARIKET STORBRITANNIEN OCH NORDIRLAND (EUROPEISKA UNIONENS MEDLEMSSTATER)

OCH

REPUBLIKEN TJECKIEN, REPUBLIKEN ESTLAND, REPUBLIKEN CYPERN, REPUBLIKEN LETTLAND, REPUBLIKEN LITAUEN, REPUBLIKEN UNGERN, REPUBLIKEN MALTA, REPUBLIKEN POLEN, REPUBLIKEN SLOVENIEN, REPUBLIKEN SLOVAKIEN

OM REPUBLIKEN TJECKIENS, REPUBLIKEN ESTLANDS, REPUBLIKEN CYPERNS, REPUBLIKEN LETTLANDS, REPUBLIKEN LITAUENS, REPUBLIKEN UNGERNS, REPUBLIKEN MALTAS, REPUBLIKEN POLENS, REPUBLIKEN SLOVENIENS OCH REPUBLIKEN SLOVAKIENS ANSLUTNING TILL EUROPEISKA UNIONEN

HANS MAJESTÄT BELGARNAS KONUNG, REPUBLIKEN TJECKIENS PRESIDENT, HENNES MAJESTÄT DROTTNINGEN AV DANMARK, FÖRBUNDSREPUBLIKEN TYSKLANDS PRESIDENT, REPUBLIKEN ESTLANDS PRESIDENT, REPUBLIKEN GREKLANDS PRESIDENT, HANS MAJESTÄT KONUNGEN AV SPANIEN, REPUBLIKEN FRANKRIKES PRESIDENT, IRLANDS PRESIDENT, REPUBLIKEN ITALIENS PRESIDENT, REPUBLIKEN CYPERNS PRESIDENT, REPUBLIKEN LETTLANDS PRESIDENT, REPUBLIKEN LITAUENS PRESIDENT, HANS KUNGLIGA HÖGHET STORHERTIGEN AV LUXEMBURG, REPUBLIKEN UNGERNS PARLAMENT, MALTAS PRESIDENT, HENNES MAJESTÄT DROTTNINGEN AV NEDERLÄNDERNA, REPUBLIKEN ÖSTERRIKES FÖRBUNDSPRESIDENT,

REPUBLIKEN POLENS PRESIDENT,

REPUBLIKEN PORTUGALS PRESIDENT,

REPUBLIKEN SLOVENIENS PRESIDENT,

REPUBLIKEN SLOVAKIENS PRESIDENT,

REPUBLIKEN FINLANDS PRESIDENT,

KONUNGARIKET SVERIGES REGERING,

HENNES MAJESTÄT DROTTNINGEN AV FÖRENADE KONUNGARIKET STOR- BRITANNIEN OCH NORDIRLAND,

SOM GEMENSAMT ÖNSKAR fullfölja förverkligandet av målen i de fördrag som ligger till grund för Europeiska unionen,

SOM ÄR FAST BESLUTNA att i fördragens anda fortsätta att utveckla en allt fastare sammanslutning mellan Europas folk på den grund som redan är lagd,

SOM BEAKTAR att artikel 49 i Fördraget om Europeiska unionen ger europeiska stater möjlighet att bli medlemmar i unionen,

SOM BEAKTAR att Republiken Tjeckien, Republiken Estland, Republiken Cypern, Republiken Lettland, Republiken Litauen, Republiken Ungern, Republiken Malta, Republiken Polen, Republiken Slovenien och Republiken Slovakien har ansökt om medlemskap i unionen,

SOM BEAKTAR att Europeiska unionens råd, efter att ha hört kommissionen och inhämtat Europaparlamentets samtycke, uttalat sig för att dessa stater skall bli medlemmar,

HAR BESLUTAT att genom en gemensam överenskommelse fastställa vilka villkor som skall gälla för denna anslutning och vilka anpassningar som skall göras i de fördrag som ligger till grund för Europeiska unionen och har för detta ändamål som befullmäktigade utsett:

REPUBLIKEN UNGERNS PARLAMENT,

MALTAS PRESIDENT,

HENNES MAJESTÄT DROTTNINGEN AV NEDERLÄNDERNA, REPUBLIKEN ÖSTERRIKES FÖRBUNDSPRESIDENT, REPUBLIKEN POLENS PRESIDENT, REPUBLIKEN PORTUGALS PRESIDENT, REPUBLIKEN SLOVENIENS PRESIDENT, REPUBLIKEN SLOVAKIENS PRESIDENT, REPUBLIKEN FINLANDS PRESIDENT, KONUNGARIKET SVERIGES REGERING, HENNES MAJESTÄT DROTTNINGEN AV FÖRENADE KONUNGARIKET STORBRITANNIEN OCH NORDIRLAND, SOM, sedan de utväxlat sina fullmakter och funnit dem vara i god och behörig form, HAR ENATS OM FÖLJANDE:

ARTIKEL 1 1. Republiken Tjeckien, Republiken Estland, Republiken Cypern, Republiken Lettland, Republiken Litauen, Republiken Ungern, Republiken Malta, Republiken Polen, Republiken Slovenien och Republiken Slovakien blir härmed medlemmar i Europeiska unionen och parter i de fördrag som ligger till grund för unionen, enligt den lydelse som fördragen har efter ändringar och tillägg. 2. Villkoren för anslutningen och de anpassningar i unionens grundläggande fördrag som den medför anges i den anslutnings-

akt som finns bifogad detta fördrag. Bestämmelserna i anslutningsakten skall utgöra en integrerad del av detta fördrag.

3. De bestämmelser i fördragen enligt punkt 1 som gäller rättigheter och skyldigheter för medlemsstaterna eller uppgifter och befogenheter för unionens institutioner skall tillämpas på detta fördrag.

ARTIKEL 2

1. Detta fördrag skall ratificeras av de höga fördragsslutande parterna i enlighet med deras respektive konstitutionella krav. Ratifikationsinstrumenten skall deponeras hos Italiens regering senast den 30 april 2004.

2. Detta fördrag träder i kraft den 1 maj 2004 förutsatt att alla ratifikationsinstrument har deponerats före den dagen.

Om någon av de stater som anges i artikel 1.1 inte deponerar sitt ratifikationsinstrument i rätt tid skall fördraget träda i kraft för de stater som har deponerat sina instrument. I så fall skall Europeiska unionens råd genom enhälligt beslut omedelbart göra de nödvändiga anpassningarna av artikel 3 i detta fördrag, av artiklarna 1, 6.6, 11–15, 18, 19, 25, 26, 29–31, 33–35, 46–49, 58 och 61 i anslutningsakten, av bilagorna II–XV, av tilläggen till den akten samt av protokollen 1–10 som bifogats denna. Rådet kan också genom enhälligt beslut upphäva eller ändra sådana bestämmelser i anslutningsakten och dess bilagor, tillägg och protokoll som uttryckligen hänvisar till en stat som inte har deponerat sitt ratifikationsinstrument.

3. Trots vad som föreskrivs i punkt 2 kan unionens institutioner före anslutningen besluta åtgärder enligt artiklarna 6.2 andra stycket, 6.6 andra stycket, 6.7 andra och tredje styckena, 6.8 andra och tredje styckena, 6.9 tredje stycket, 21, 23, 28.1, 32.5, 33.1, 33.4, 33.5, 38, 39, 41, 42 och 55–57 i anslutningsakten, bilagorna III–XIV till den akten samt protokoll 2, artikel 6 i protokoll 3, artikel 2.2 i protokoll 4, protokoll 8 och artiklarna 1,

2 och 4 i protokoll 10 som bifogats denna. Dessa åtgärder skall träda i kraft under förutsättning att detta fördrag träder i kraft och då samtidigt med fördraget.

ARTIKEL 3

Detta fördrag, som har upprättats i ett enda original på danska, engelska, estniska, finska, franska, grekiska, iriska, italienska, lettiska, litauiska, maltesiska, nederländska, polska, portugisiska, slovakiska, slovenska, spanska, svenska, tjeckiska, tyska och ungerska språken, vilka samtliga texter är lika giltiga, skall deponeras i arkiven hos Italiens regering, som skall överlämna en bestyrkt kopia till var och en av de andra signatärmakternas regeringar.

SOM BEKRÄFTELSE PÅ DETTA har undertecknade befullmäktigade ombud undertecknat detta fördrag.

Utfärdat i

[Signaturer]

bilaga 2

AKT OM VILLKOREN FÖR REPUBLIKEN TJECKIENS, REPUBLIKEN ESTLANDS, REPUBLIKEN CYPERNS, REPUBLIKEN LETTLANDS, REPUBLIKEN LITAUENS, REPUBLIKEN UNGERNS, REPUBLIKEN MALTAS, REPUBLIKEN POLENS, REPUBLIKEN SLOVENIENS OCH REPUBLIKEN SLOVAKIENS ANSLUTNING TILL DE FÖRDRAG SOM LIGGER TILL GRUND FÖR EUROPEISKA UNIONEN OCH OM ANPASSNING AV FÖRDRAGEN

Del ett: Principer

ARTIKEL 1

I denna anslutningsakt menas med

– grundläggande fördrag:

a) Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen

(EG-fördraget) och Fördraget om upprättandet av

Europeiska atomenergigemenskapen (Euratomfördraget)

med de tillägg och ändringar som gjorts genom fördrag

eller andra rättsakter som trätt i kraft före denna

anslutning,

b) Fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) med

de tillägg och ändringar som gjorts genom fördrag eller

andra rättsakter som trätt i kraft före denna anslutning,

– nuvarande medlemsstater: Konungariket Belgien,

Konungariket Danmark, Förbundsrepubliken Tyskland,

Republiken Grekland, Konungariket Spanien, Republiken

Frankrike, Irland, Republiken Italien, Storhertigdömet

Luxemburg, Konungariket Nederländerna, Republiken

Österrike, Republiken Portugal, Republiken Finland,

Konungariket Sverige och Förenade konungariket

Storbritannien och Nordirland,

– unionen: den europeiska union som upprättats genom EU-

fördraget,

– gemenskapen: den ena av eller båda de gemenskaper som anges i

första strecksatsen, allt efter omständigheterna,

– nya medlemsstater: Republiken Tjeckien, Republiken Estland,

Republiken Cypern, Republiken Lettland, Republiken Litauen, Republiken Ungern, Republiken Malta, Republiken Polen, Republiken Slovenien och Republiken Slovakien,

– institutioner: de institutioner som upprättats genom de grund-

läggande fördragen.

ARTIKEL 2

Från och med dagen för anslutningen skall bestämmelserna i de grundläggande fördragen och i rättsakter som har antagits av institutionerna och Europeiska centralbanken före anslutningen vara bindande för de nya medlemsstaterna och skall tillämpas i dessa på de villkor som anges i de fördragen och i denna anslutningsakt.

ARTIKEL 3

1. Bestämmelserna i Schengenregelverket, som det införlivats inom Europeiska unionens ramar genom det protokoll som fogats till Fördraget om Europeiska unionen och Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen (nedan kallat "Schengenprotokollet"), och i de rättsakter som grundas på detta eller på annat sätt har samband med detta, enligt förteckningen i bilaga I till denna anslutningsakt, samt i eventuella ytterligare sådana rättsakter som kan komma att antas före anslutningen, skall vara bindande för och tillämpas i de nya medlemsstaterna från och med dagen för anslutningen.

2. De bestämmelser i Schengenregelverket, som det införlivats inom Europeiska unionens ramar, och i rättsakter som grundas på detta eller på annat sätt har samband med detta, vilka inte avses i punkt 1 skall visserligen vara bindande för de nya medlemsstaterna från och med dagen för anslutningen men skall inte tillämpas i en ny medlemsstat förrän efter beslut av rådet när det i enlighet med tillämpliga Schengenutvärderingsförfaranden har kontrollerats att de nödvändiga villkoren för tillämpning av

samtliga delar av regelverket är uppfyllda i den nya medlemsstaten, och efter det att Europaparlamentet har hörts.

Rådet skall fatta sitt beslut med enhällighet bland de medlemmar som företräder regeringarna i de medlemsstater för vilka tillämpningen av de bestämmelser som avses i detta stycke redan har inletts och företrädaren för regeringen i den medlemsstat för vilken tillämpningen av bestämmelserna skall inledas. De rådsmedlemmar som företräder regeringarna i Irland och i Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland skall delta i sådana beslut i den mån de hänför sig till de bestämmelser i Schengenregelverket och i rättsakter som grundas på detta eller som på annat sätt har samband med detta i vilka dessa medlemsstater deltar.

3. De avtal som rådet har ingått enligt artikel 6 i Schengenprotokollet skall vara bindande för de nya medlemsstaterna från och med dagen för anslutningen.

4. När det gäller sådana konventioner eller instrument på området för rättsliga och inrikes frågor som är oskiljaktigt förenade med förverkligandet av målen i EU-fördraget förbinder sig de nya medlemsstaterna

– att ansluta sig till dem som vid tidpunkten för

anslutningen är öppna för undertecknande av de

nuvarande medlemsstaterna samt till dem som rådet har

utarbetat enligt avdelning VI i EU-fördraget och

rekommenderat medlemsstaterna att anta,

– att införa administrativa eller andra arrangemang som

motsvarar dem som de nuvarande medlemsstaterna eller

rådet har antagit vid dagen för anslutningen, för att

underlätta praktiskt samarbete mellan medlemsstaternas institutioner och organisationer på området för rättsliga och inrikes frågor.

ARTIKEL 4

Var och en av de nya medlemsstaterna skall delta i den ekonomiska och monetära unionen från och med dagen för anslutningen som medlemsstat med undantag i enlighet med artikel 122 i EG-fördraget.

ARTIKEL 5

1. Genom denna anslutningsakt ansluter sig de nya medlemsstaterna till de beslut och avtal som företrädarna för medlemsstaternas regeringar har fattat eller ingått vid sammanträden i rådet. De förbinder sig att från och med dagen för anslutningen ansluta sig till alla andra avtal som de nuvarande medlemsstaterna har ingått och som gäller unionens funktion eller som har samband med unionens verksamhet.

2. De nya medlemsstaterna förbinder sig att ansluta sig till de konventioner som avses i artikel 293 i EG-fördraget eller som är oskiljaktigt förenade med förverkligandet av målen i EGfördraget samt att även ansluta sig till de protokoll om domstolens tolkning av konventionerna som de nuvarande medlemsstaterna har undertecknat, och för detta ändamål förbinder de sig att inleda förhandlingar med de nuvarande medlemsstaterna om nödvändig anpassning av dessa texter.

3. De nya medlemsstaterna skall ha samma ställning som de nuvarande när det gäller förklaringar, resolutioner eller andra ståndpunkter av Europeiska rådet eller av rådet samt förklaringar, resolutioner eller andra ståndpunkter som medlemsstaterna efter gemensam överenskommelse har antagit i frågor om gemenskapen eller unionen; de kommer följaktligen att beakta de principer och riktlinjer som kommer till uttryck i dessa förklaringar, resolutioner eller andra ståndpunkter och kommer att göra vad som behövs för att säkerställa genomförandet.

ARTIKEL 6

1. Sådana avtal eller konventioner, som ingåtts eller provisoriskt tillämpas av gemenskapen, eller avtal eller konventioner enligt artikel 24 eller artikel 38 i EU-fördraget, med en eller flera tredje stater, med en internationell organisation eller med en medborgare i tredje stat, skall vara bindande för de nya medlemsstaterna på de villkor som anges i de grundläggande fördragen och denna anslutningsakt.

2. På de villkor som anges i denna anslutningsakt förbinder sig de nya medlemsstaterna att ansluta sig till de avtal eller konventioner som de nuvarande medlemsstaterna har ingått eller provisoriskt tillämpar tillsammans med gemenskapen och att ansluta sig till de avtal som de staterna har ingått och som har samband med sådana avtal eller konventioner.

De nya medlemsstaternas anslutning till de avtal eller konventioner som avses i punkt 6 nedan samt till de avtal med Chile, Kina, Mercosur, Schweiz och Vitryssland som har ingåtts eller undertecknats av gemenskapen tillsammans med medlemsstaterna skall godkännas genom att protokoll till sådana avtal eller konventioner ingås mellan rådet, genom enhälligt beslut på medlemsstaternas vägnar, och det eller de tredje länderna eller den internationella organisationen i fråga. Detta förfarande skall inte påverka gemenskapens egen behörighet eller beröra fördelningen av befogenheter mellan gemenskapen och medlemsstaterna när det gäller ingående av sådana avtal i framtiden eller eventuella andra ändringar som inte har samband med anslutningen. Kommissionen skall på medlemsstaternas vägnar förhandla fram dessa protokoll på grundval av förhandlingsdirektiv som enhälligt godkänts av rådet, och i samråd med en kommitté bestående av företrädare för medlemsstaterna. Den skall lägga fram ett utkast till protokollen för rådet, så att de kan ingås.

3. När de nya medlemsstaterna ansluter sig till de avtal och konventioner som avses i punkt 2 skall de få samma rättigheter och skyldigheter enligt dessa avtal och konventioner som de nuvarande medlemsstaterna.

4. Genom denna anslutningsakt ansluter sig de nya medlemsstaterna till partnerskapsavtalet mellan medlemmarna i gruppen av stater i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet, å ena sidan, och Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å andra sidan, undertecknat i Cotonou den 23 juni 2000 .

5. De nya medlemsstaterna förbinder sig att på de villkor som anges i denna anslutningsakt ansluta sig till avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet i enlighet med artikel 128 i det avtalet.

6. Från och med dagen för anslutningen, och i avvaktan på att de nödvändiga protokoll som avses i punkt 2 skall ingås, skall de nya medlemsstaterna tillämpa bestämmelserna i de avtal som de nuvarande medlemsstaterna och gemenskapen, tillsammans, har ingått med Algeriet, Armenien, Azerbajdzjan, Bulgarien, Egypten, f.d. jugoslaviska republiken Makedonien, Georgien, Israel, Jordanien, Kazakstan, Kirgizistan, Kroatien, Libanon, Marocko, Mexiko, Moldavien, Rumänien, Ryska federationen, San Marino, Sydafrika, Sydkorea, Syrien, Tunisien, Turkiet, Turkmenistan, Ukraina och Uzbekistan samt bestämmelserna i andra avtal som har ingåtts av de nuvarande medlemsstaterna tillsammans med gemenskapen före anslutningen.

Eventuella ändringar i dessa avtal skall göras genom protokoll som ingås med motparterna i enlighet med bestämmelserna i punkt 2 andra stycket. Om protokollen inte har ingåtts vid dagen för anslutningen skall gemenskapen och medlemsstaterna inom ramen för sin respektive behörighet vidta nödvändiga åtgärder för att hantera situationen efter anslutningen.

1 EGT L 317, 15.12.200, s.3. 2 EGT L 1, 3.1.1994, s.3.

7. Från och med dagen för anslutningen skall de nya medlemsstaterna tillämpa de bilaterala textilavtal och textilöverenskommelser som gemenskapen har ingått med tredje land.

De kvantitativa restriktioner som gemenskapen tillämpar på import av textil- och beklädnadsvaror skall anpassas för att ta hänsyn till de nya medlemsstaternas anslutning till gemenskapen. Gemenskapen kan i detta syfte före dagen för anslutningen förhandla fram ändringar i de bilaterala avtal och överenskommelser som avses ovan med de berörda tredje länderna.

Om ändringarna i de bilaterala textilavtalen och textilöverenskommelserna inte har trätt i kraft vid dagen för anslutningen skall gemenskapen göra de nödvändiga anpassningarna av sina bestämmelser om import av textil- och beklädnadsvaror från tredje land för att ta hänsyn till de nya medlemsstaternas anslutning till gemenskapen.

8. De kvantitativa restriktioner som gemenskapen tillämpar på import av stål och stålprodukter skall anpassas på grundval av de nya medlemsstaternas import under de senaste åren av stålprodukter med ursprung i de berörda leverantörsländerna.

I detta syfte skall de nödvändiga ändringarna i de bilaterala stålavtal och stålöverenskommelser som gemenskapen ingått med tredje land förhandlas fram före dagen för anslutningen.

Om ändringarna av de bilaterala avtalen och överenskommelserna inte har trätt i kraft vid dagen för anslutningen skall bestämmelserna i första stycket gälla.

9. Från och med dagen för anslutningen skall de fiskeavtal som de nya medlemsstaterna ingått med tredje land förvaltas av gemenskapen.

De rättigheter och skyldigheter som de nya medlemsstaterna har genom dessa avtal skall inte påverkas under den period då bestämmelserna i dessa avtal provisoriskt bibehålls.

Så snart som möjligt och under alla omständigheter innan de avtal som avses i första stycket löpt ut skall lämpliga beslut om fortsättning av fiskeverksamheten enligt dessa avtal antas i varje enskilt fall av rådet, med kvalificerad majoritet på förslag från kommissionen, varvid det även skall vara möjligt att förlänga vissa avtal med högst ett år.

10. Med verkan från och med dagen för anslutningen skall de nya medlemsstaterna frånträda alla frihandelsavtal med tredje land, inklusive Centraleuropeiska frihandelsavtalet.

I den mån avtal mellan en eller flera nya medlemsstater å ena sidan och ett eller flera tredje länder å andra sidan inte är förenliga med de skyldigheter som följer av denna anslutningsakt skall den eller de nya medlemsstaterna vidta alla lämpliga åtgärder för att undanröja de oförenligheter som konstaterats. Om en ny medlemsstat har svårigheter med att anpassa ett avtal som ingåtts med ett eller flera tredje länder före anslutningen skall den enligt villkoren i det avtalet frånträda det.

11. Genom denna anslutningsakt och på de villkor som anges i den ansluter sig de nya medlemsstaterna till de interna överenskommelser som ingåtts av de nuvarande medlemsstaterna för att genomföra de avtal eller konventioner som avses i punkterna 2 och 4-6.

12. De nya medlemsstaterna skall när så behövs vidta lämpliga åtgärder för att deras ställning i förhållande till internationella organisationer och sådana internationella avtal där också gemenskapen eller andra medlemsstater är parter skall anpassas till de rättigheter och skyldigheter som följer av anslutningen till unionen.

I synnerhet skall de vid dagen för anslutningen eller så snart som möjligt därefter frånträda sådana internationella fiskeavtal och utträda ur sådana fiskeorganisationer som även gemenskapen är part i, om inte deras medlemskap har samband med något annat än fiske.

ARTIKEL 7

Om inget annat föreskrivs i denna anslutningsakt får inte bestämmelserna i denna tillfälligt sättas ur kraft, ändras eller upphävas på annat sätt än genom det förfarande som anges i de grundläggande fördragen och som gör det möjligt att ändra de fördragen.

ARTIKEL 8

De rättsakter som har antagits av institutionerna och som omfattas av övergångsbestämmelser i denna anslutningsakt skall behålla sin rättsliga status; i synnerhet skall förfarandena för ändring av dessa rättsakter gälla även i fortsättningen.

ARTIKEL 9

De bestämmelser i denna anslutningsakt vars syfte eller verkan är att rättsakter antagna av institutionerna skall upphävas eller ändras, utom då det gäller en övergångsåtgärd, skall ha samma rättsliga status som de på detta sätt upphävda eller ändrade bestämmelserna och skall vara underkastade samma regler som dessa.

ARTIKEL 10

De grundläggande fördragen och de rättsakter som antagits av institutionerna skall, som en övergångsåtgärd, tillämpas med de avvikelser som föreskrivs i denna anslutningsakt.

Del två: Anpassning av fördragen

Avdelning I: Institutionella bestämmelser

Kapitel 1: Europaparlamentet

ARTIKEL 11

Med verkan från och med början av perioden 2004-2009 skall artikel 190.2 första stycket i EG-fördraget och artikel 108.2 första stycket i Euratomfördraget ersättas med följande:

"I varje medlemsstat skall följande antal företrädare i Europaparlamentet väljas:

Belgien 24 Tjeckien 24 Danmark 14 Tyskland 99 Estland 6 Grekland 24 Spanien 54 Frankrike 78 Irland 13 Italien 78 Cypern 6 Lettland 9 Litauen 13 Luxemburg 6 Ungern 24 Malta 5

Nederländerna 27 Österrike 18 Polen 54 Portugal 24 Slovenien 7 Slovakien 14 Finland 14 Sverige 19 Förenade kungariket 78”

Kapitel 2: Rådet

ARTIKEL 12

1. Med verkan från och med den 1 november 2004 skall följande gälla:

a) I artikel 205 i EG-fördraget och i artikel 118 i Euratomfördraget

i) skall punkt 2 ersättas med följande:

"2. När rådets beslut skall fattas med kvalificerad majoritet skall medlemsstaternas röster vägas på följande sätt:

Belgien 12

Tjeckien 12

Danmark 7

Tyskland 29

Estland 4

Grekland 12

Spanien 27

Frankrike 29 Irland 7 Italien 29 Cypern 4 Lettland 4 Litauen 7 Luxemburg 4 Ungern 12 Malta 3 Nederländerna 13 Österrike 10 Polen 27 Portugal 12 Slovenien 4 Slovakien 7 Finland 7 Sverige 10 Förenade kungariket 29

Rådets beslut skall fattas med minst 232 röster från majoriteten av medlemsstaterna när beslutet enligt detta fördrag skall fattas på förslag från kommissionen.

I andra fall skall rådets beslut fattas med minst 232 röster från minst två tredjedelar av medlemsstaterna."

ii) följande punkt skall läggas till:

"4. När rådet skall fatta ett beslut med kvalificerad majoritet får en rådsmedlem begära en kontroll av att de medlemsstater som utgör denna kvalificerade majoritet motsvarar minst 62 % av unionens hela befolkning. Om detta villkor inte är uppfyllt, skall beslutet inte antas."

b) I artikel 23.2 i EU-fördraget skall tredje stycket ersättas med följande:

"Rådsmedlemmarnas röster skall vägas i enlighet med artikel 205.2 i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen. Rådets beslut skall fattas med minst 232 röster från minst två tredjedelar av medlemmarna. När rådet skall fatta ett beslut med kvalificerad majoritet får en rådsmedlem begära en kontroll av att de medlemsstater som utgör denna kvalificerade majoritet motsvarar minst 62 % av unionens hela befolkning. Om detta villkor inte är uppfyllt, skall beslutet inte antas."

c) I artikel 34 i EU-fördraget skall punkt 3 ersättas med följande:

"3. När rådet skall besluta med kvalificerad majoritet skall medlemmarnas röster vägas enligt artikel 205.2 i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, varvid åtminstone 232 röster från minst två tredjedelar av medlemmarna skall krävas för beslut. När rådet skall fatta ett beslut med kvalificerad majoritet får en rådsmedlem begära en kontroll av att de medlemsstater som utgör denna kvalificerade majoritet motsvarar minst 62 % av unionens hela befolkning. Om detta villkor inte är uppfyllt, skall beslutet inte antas."

2. Artikel 3.1 i det protokoll om utvidgningen av Europeiska unionen som fogats till EU-fördraget och EG-fördraget skall upphöra att gälla.

3. Om färre än tio nya medlemsstater ansluter sig till Europeiska unionen skall tröskeln för kvalificerad majoritet fastställas genom ett beslut av rådet genom tillämpning av en strikt lineär, aritmetisk interpolering, med avrundning uppåt eller nedåt till närmaste röst, mellan 71 % för ett råd med 300 röster och 72,27 % för ett EU med 25 medlemsstater.

Kapitel 3: Domstolen

ARTIKEL 13

1. Artikel 9 första stycket i det protokoll om domstolens stadga som fogats till EU-fördraget, EG-fördraget och Euratomfördraget skall ersättas med följande:

"Den nytillsättning av en del av domartjänsterna som skall äga rum vart tredje år skall avse omväxlande tretton och tolv domare."

2. Artikel 48 i det protokoll om domstolens stadga som fogats till EU-fördraget, EG-fördraget och Euratomfördraget skall ersättas med följande:

"Artikel 48

Förstainstansrätten skall ha tjugofem domare."

Kapitel 4: Ekonomiska och sociala kommittén

ARTIKEL 14

Artikel 258 andra stycket i EG-fördraget och artikel 166 andra stycket i Euratomfördraget skall ersättas med följande:

"Antalet ledamöter i kommittén skall vara följande:

Belgien 12 Tjeckien 12 Danmark 9 Tyskland 24 Estland 7 Grekland 12

Spanien 21 Frankrike 24 Irland 9 Italien 24 Cypern 6 Lettland 7 Litauen 9 Luxemburg 6 Ungern 12 Malta 5 Nederländerna 12 Österrike 12 Polen 21 Portugal 12 Slovenien 7 Slovakien 9 Finland 9 Sverige 12 Förenade kungariket 24”

Kapitel 5: Regionkommittén

ARTIKEL 15

Artikel 263 tredje stycket i EG-fördraget skall ersättas med följande:

"Antalet ledamöter i kommittén skall vara följande:

Belgien 12 Tjeckien 12 Danmark 9 Tyskland 24 Estland 7 Grekland 12 Spanien 21

Frankrike 24 Irland 9 Italien 24 Cypern 6 Lettland 7 Litauen 9 Luxemburg 6 Ungern 12 Malta 5 Nederländerna 12 Österrike 12 Polen 21 Portugal 12 Slovenien 7 Slovakien 9 Finland 9 Sverige 12 Förenade kungariket 24"

Kapitel 6: Vetenskapliga och tekniska kommittén

ARTIKEL 16

Artikel 134.2 första stycket i Euratomfördraget skall ersättas med följande:

"2. Kommittén skall ha 39 ledamöter som rådet utser efter att ha hört kommissionen."

Kapitel 7: Europeiska centralbanken

ARTIKEL 17

I protokoll nr 18 om stadgan för Europeiska centralbankssystemet och Europeiska centralbanken som fogats till Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen skall följande punkt läggas till i artikel 49:

"49.3 När ett eller flera länder blir medlemsstater och deras respektive nationella centralbanker blir en del av ECBS skall ECB:s tecknade kapital och högsta belopp för reservtillgångar som får föras över till ECB automatiskt ökas. Ökningen skall beräknas genom att respektive då gällande belopp multipliceras med kvoten, inom fördelningsnyckeln för det utvidgade kapitalet, mellan de berörda inträdande nationella centralbankernas viktning och viktningen för de nationella centralbanker som redan är medlemmar av ECBS. Varje nationell centralbanks viktning i fördelningsnyckeln skall beräknas analogt med artikel 29.1 och i enlighet med artikel 29.2. De referensperioder som skall användas för statistiska uppgifter skall vara samma som de som tillämpades vid den senaste femårsjusteringen av viktningarna enligt artikel 29.3."

Avdelning II: Andra anpassningar

ARTIKEL 18

I artikel 57.1 i EG-fördraget skall följande läggas till:

"I fråga om restriktioner som är i kraft enligt nationell lagstiftning i Estland och Ungern skall det relevanta datumet vara den 31 december 1999."

ARTIKEL 19

Artikel 299.1 i EG-fördraget skall ersättas med följande:

"1. Detta fördrag skall gälla för Konungariket Belgien, Republiken Tjeckien, Konungariket Danmark, Förbundsrepubliken Tyskland, Republiken Estland, Republiken Grekland, Konungariket Spanien, Republiken Frankrike, Irland, Republiken Italien, Republiken Cypern, Republiken Lettland, Republiken Litauen, Storhertigdömet Luxemburg, Republiken Ungern, Republiken Malta, Konungariket Nederländerna, Republiken Österrike, Republiken Polen, Republiken Portugal, Republiken Slovenien, Republiken Slovakien, Republiken Finland, Konungariket Sverige och Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland."

Del tre: Permanenta bestämmelser

Avdelning I: Anpassning av institutionernas rättsakter

ARTIKEL 20

De rättsakter som förtecknas i bilaga II till denna anslutningsakt skall anpassas på det sätt som anges i bilagan.

ARTIKEL 21

Sådan anpassning som vid anslutningen behöver göras i de rättsakter som förtecknas i bilaga III till denna anslutningsakt skall utarbetas enligt riktlinjerna i den bilagan och enligt det förfarande och på de villkor som anges i artikel 57.

Avdelning II: Andra bestämmelser

ARTIKEL 22

De bestämmelser som förtecknas i bilaga IV till denna anslutningsakt skall tillämpas enligt de villkor som anges i den bilagan.

ARTIKEL 23

På förslag från kommissionen och efter att ha hört Europaparlamentet får rådet enhälligt besluta om de anpassningar av bestämmelserna i denna anslutningsakt om den gemensamma jordbrukspolitiken som ändringar i gemenskapslagstiftningen kan motivera. Sådana anpassningar får göras före dagen för anslutningen.

Del fyra: Tillfälliga bestämmelser

Avdelning I: Övergångsbestämmelser

ARTIKEL 24

De bestämmelser som förtecknas i bilagorna V, VI, VII, VIII, IX, X, XI, XII, XII och XIV till denna anslutningsakt skall tillämpas i fråga om de nya medlemsstaterna enligt de villkor som anges i bilagorna.

ARTIKEL 25

1. Med avvikelse från artikel 189 andra stycket i EG-fördraget och artikel 107 andra stycket i Euratomfördraget och med avseende på artikel 190.2 i EG-fördraget och artikel 108.2 i Euratomfördraget skall antalet platser i Europaparlamentet för de nya medlemsstaterna under perioden från och med dagen för

anslutningen fram till början av Europaparlamentets mandatperiod 2004-2009 vara följande:

Tjeckien 24 Estland 6 Cypern 6 Lettland 9 Litauen 13 Ungern 24 Malta 5 Polen 54 Slovenien 7 Slovakien 14

2. Med avvikelse från artikel 190.1 i EG-fördraget och artikel 108.2 i Euratomfördraget skall Europaparlamentets företrädare för folken i de nya medlemsstaterna under perioden från och med dagen för anslutningen fram till början av Europaparlamentets mandatperiod 2004-2009 utses inom parlamenten i dessa stater på det sätt som var och en av dessa stater själv bestämmer.

ARTIKEL 26

1. Följande bestämmelser skall gälla för perioden till och med den 31 oktober 2004:

a) Med avseende på artikel 205.2 i EG-fördraget och artikel 118.2 i Euratomfördraget:

När rådets beslut skall fattas med kvalificerad majoritet skall medlemsstaternas röster vägas på följande sätt:

Belgien 5

Tjeckien 5

Danmark 3

Tyskland 10

Estland 3

Grekland 5 Spanien 8 Frankrike 10 Irland 3 Italien 10 Cypern 2 Lettland 3 Litauen 3 Luxemburg 2 Ungern 5 Malta 2 Nederländerna 5 Österrike 4 Polen 8 Portugal 5 Slovenien 3 Slovakien 3 Finland 3 Sverige 4 Förenade kungariket 10

b) Med avseende på artikel 205.2 andra och tredje styckena i EGfördraget och artikel 118.2 andra och tredje styckena i Euratomfördraget:

Rådets beslut skall fattas med minst

– 88 röster när beslutet enligt detta fördrag skall fattas på förslag från kommissionen,

– 88 röster från minst två tredjedelar av medlemsstaterna i andra fall.

c) Med avseende på artikel 23.2 tredje stycket andra meningen i EU-fördraget:

Rådets beslut skall fattas med minst 88 röster från minst

två tredjedelar av medlemmarna.

d) Med avseende på artikel 34.3 i EU-fördraget:

När rådet skall besluta med kvalificerad majoritet skall medlemmarnas röster vägas enligt artikel 205.2 i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, varvid åtminstone 88 röster från minst två tredjedelar av medlemmarna skall krävas för beslut.

2. Om färre än tio nya medlemsstater ansluter sig till unionen skall tröskeln för kvalificerad majoritet för perioden till och med den 31 oktober 2004 fastställas genom beslut av rådet så att den kommer så nära som möjligt 71,26 % av det totala antalet röster.

ARTIKEL 27

1. Alla tullar som beräknas enligt Gemensamma tulltaxan och eventuella tullmedgivanden i samband med dessa som gemenskapen tillämpar i handeln mellan de nya medlemsstaterna och tredje land skall räknas som intäkter av sådana "tullar enligt Gemensamma tulltaxan och andra avgifter" som avses i artikel 2.1 b i rådets beslut 2000/597/EG, Euratom om systemet för Europeiska gemenskapernas egna medel eller i motsvarande bestämmelser i beslut som ersätter det beslutet.

2. För år 2004 skall det harmoniserade beräkningsunderlaget för mervärdesskatt och GNI-underlaget (GNI) för varje ny medlemsstat vilka avses i artikel 2.1 c och d i rådets beslut 2000/597/EG, Euratom vara lika med två tredjedelar av det årliga underlaget. Det GNI-underlag för varje ny medlemsstat som skall beaktas vid beräkningen av finansieringen av den korrigering av obalanser i budgeten som Förenade kungariket har beviljats och som avses i artikel 5.1 i rådets beslut

3 EGT L 253, 7.10.200, s. 42.

2000/597/EG, Euratom skall också vara lika med två tredjedelar av det årliga underlaget.

3. För att fastställa den fasta satsen för 2004 enligt artikel 2.4 b i rådets beslut 2000/597/EG, Euroatom skall de begränsade beräkningsunderlagen för mervärdesskatt för de nya medlemsstaterna beräknas på grundval av två tredjedelar av deras ickebegränsade beräkningsunderlag för mervärdesskatt och två tredjedelar av deras GNI.

ARTIKEL 28

1. Europeiska gemenskapernas allmänna budget för budgetåret 2004 skall anpassas för att ta hänsyn till anslutningen av de nya medlemsstaterna genom en ändringsbudget som skall träda i kraft den 1 maj 2004.

2. De tolv månatliga tolftedelarna av mervärdesskattbaserade och GNI-baserade medel som skall betalas av de nya medlemsstaterna enligt denna ändringsbudget samt de retroaktiva justeringarna av de månatliga tolftedelarna för perioden januariapril 2004 som endast gäller de nuvarande medlemsstaterna skall konverteras till åttondelar som skall infordras under perioden maj-december 2004. De retroaktiva justeringarna som följer av en eventuell ändringsbudget som antas under 2004 skall också konverteras till lika stora delar som skall infordras under återstoden av året.

ARTIKEL 29

Den första arbetsdagen i varje månad skall gemenskapen som tillfällig budgetmässig kompensation betala Tjeckien, Cypern, Malta och Slovenien år 2004, från och med dagen för anslutningen, en åttondel och åren 2005 och 2006 en tolftedel av följande belopp, såsom en utgift i Europeiska gemenskapernas allmänna budget:

2004 2005 2006

(miljoner euro, 1999 års priser) Tjeckien 125,4 178,0 85,1 Cypern 68,9 119,2 112,3 Malta 37,8 65,6 62,9 Slovenien 29,5 66,4 35,5

ARTIKEL 30

Den första arbetsdagen i varje månad skall gemenskapen såsom en utgift i Europeiska gemenskapernas allmänna budget betala Tjeckien, Estland, Cypern, Lettland, Litauen, Ungern, Malta, Polen, Slovenien och Slovakien år 2004, från och med dagen för anslutningen, en åttondel och åren 2005 och 2006 en tolftedel av följande schablonbelopp ur den särskilda likviditetsfaciliteten:

2004 2005 2006

(miljoner euro, 1999 års priser) Tjeckien 174,7 91,55 91,55 Estland 15,8 2,9 2,9 Cypern 27,7 5,05 5,05 Lettland 19,5 3,4 3,4 Litauen 34,8 6,3 6,3 Ungern 155,3 27,95 27,95 Malta 12,2 27,15 27,15 Polen 442,8 550,0 450,0 Slovenien 65,4 17,85 17,85 Slovakien 63,2 11,35 11,35

En miljard euro för Polen och 100 miljoner euro för Tjeckien som ingår i likviditetsfaciliteten för schablonbelopp skall beaktas vid alla beräkningar av fördelningen av medel ur strukturfonderna 2004–2006.

ARTIKEL 31

1. De nya medlemsstater som förtecknas nedan skall betala följande belopp till den kol- och stålforskningsfond som avses i beslut 2002/234/EKSG av företrädarna för medlemsstaternas regeringar församlade i rådet av den 27 februari 2002 om de ekonomiska följderna av att EKSG-fördraget upphör att gälla och om Kol- och stålforskningsfonden :

(miljoner euro, löpande priser) Tjeckien 39,88 Estland 2,5 Lettland 2,69 Ungern 9,93 Polen 92,46 Slovenien 2,36 Slovakien 20,11

2. Bidragen till Kol- och stålforskningsfonden skall betalas i fyra delar, med början 2006, alltid den första arbetsdagen i årets första månad, enligt följande:

2006: 15 % 2007: 20 % 2008: 30 % 2009: 35 %

ARTIKEL 32

1. Om inte något annat föreskrivs i detta fördrag skall inga finansiella åtaganden enligt Phareprogrammet , Phares program för gränsöverskridande samarbete , föranslutningsfonderna för

7 8 9 Cypern och Malta , ISPA-programmet eller Sapardprogrammet

4 EGT L 79, 22.3.2002, s. 42. 5 Förordning (EEG) nr 3906/89 (EGT L 375, 23.12.1989, s. 11), med senare ändringar. 6 Förordning (EG) nr 2760/98 (EGT L 345, 19.12.1998, s. 49), med senare ändringar. 7 Förordning (EG) nr 555/200 /EGT L 68, 16.3.200, s. 3), med senare ändringar. 8 Förordninge (EG) nr 1267/1999 (EGT L 161, 26.6.1999, s. 73), med senare ändringar.

ingås till förmån för de nya medlemsstaterna efter den 31 december 2003. De nya medlemsstaterna skall från och med den 1 januari 2004 behandlas på samma sätt som de nuvarande medlemsstaterna vad beträffar utgifter under de tre första rubrikerna i budgetplanen, enligt definitionen i det interinstitutionella avtalet av den 6 maj 1999 , med förbehåll för de enskilda specifikationer och undantag som anges nedan eller som annars fastställs i detta fördrag. De maximala tilläggsanslagen för rubrikerna 1, 2, 3 och 5 i budgetplanen angående anslutningen fastställs i bilaga XV. Inga finansiella åtaganden under 2004 års budget får dock ingås för något av de berörda programmen eller organen förrän den berörda nya medlemsstatens anslutning ägt rum.

2. Punkt 1 skall inte gälla för utgifter under garantisektionen i Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket enligt artiklarna 2.1, 2.2 och 3.3 i rådets förordning (EG) nr 1258/1999 om finansiering av den gemensamma jordbrukspolitiken , vilka inte kommer att berättiga till gemenskapsfinansiering förrän efter dagen för anslutningen, i enlighet med artikel 2 i denna anslutningsakt.

Punkt 1 i denna artikel skall dock gälla för utgifter för landsbygdsutveckling under garantisektionen i Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket enligt artikel 47 i rådets förordning (EG) nr 1257/1999 om stöd från Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket (EUGFJ) till utveckling av landsbygden och om ändring och upphävande av vissa förordningar , med förbehåll för de villkor som fastställs i ändringen av den förordningen i bilaga II till denna anslutningsakt.

9 Förordning (EG) nr 1268/1999 (EGT L 161, 26.6.1999, s. 87). 10 Interinstitutionellt avtal av den 6 maj 1999 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin och förbättring av budgetförfarandet (EGT X 172, 18.6.199, s. 1). 11 EGT L 160, 26.6.1999, s. 103. 12 EGT L 160, 26.6.1999, s. 80.

3. Med förbehåll för den sista meningen i punkt 1 kommer de nya medlemsstaterna från och med den 1 januari 2004 att medverka i gemenskapsprogram och -organ på samma villkor och under samma förutsättningar som de nuvarande medlemsstaterna med finansiering ur Europeiska gemenskapernas allmänna budget. De villkor och förutsättningar som anges i associeringsrådens beslut och avtal och samförståndsavtal mellan Europeiska gemenskaperna och de nya medlemsstaterna beträffande deras medverkan i gemenskapsprogram och -organ skall med verkan från den 1 januari 2004 ersättas av de bestämmelser som styr de relevanta programmen och organen.

4. Om någon av de stater som avses i artikel 1.1 i anslutningsfördraget inte ansluter sig till gemenskapen under 2004 skall varje ansökan som görs av eller kommer från den berörda staten om finansiering genom utgifterna under de första tre rubrikerna i budgetplanen för 2004 vara ogiltig. I så fall skall det relevanta associeringsrådsbeslutet, avtalet eller samförståndsavtalet fortsätta att gälla för den staten under hela år 2004.

5. Om några åtgärder är nödvändiga för att underlätta övergången från föranslutningsordningen till den ordning som följer av tillämpningen av denna artikel, skall kommissionen anta de åtgärder som behövs.

ARTIKEL 33

1. Från och med dagen för anslutningen skall upphandling, tecknande av kontrakt, fullgörande och utbetalningar av föranslutningsstöd enligt Phareprogrammet , Phares program för gränsöverskridande samarbete och föranslutningsfonderna för Cypern och Malta förvaltas av genomförandeorgan i de nya medlemsstaterna.

Förordning (EEG) nr 3906/89 (EGT L 375, 23.12.1989, s. 11), med senare ändringar. 14

Förordning (EG) nr 2760/98 (EGT L 345, 19.12.1998, s. 49), med senare ändringar. 15

Förordning (EG) nr 555/2000 (EGT L 68, 16.3.2000, s. 3), med senare ändringar.

Kommissionen skall genom ett beslut avstå från sin förhandskontroll av upphandling och tecknande av kontrakt efter en positiv bedömning enligt systemet för utvidgat decentraliserat genomförande (EDIS), i enlighet med de kriterier och villkor som fastställs i bilagan till rådets förordning (EG) nr 1266/1999 om samordning av stödet till kandidatländerna inom ramen för föranslutningsstrategin och om ändring av förordning (EEG) nr 3906/89 .

Om detta kommissionsbeslut om att avstå från förhandskontrollen inte har fattats före dagen för anslutningen skall inga kontrakt som undertecknas mellan dagen för anslutningen och den dag då kommissionen fattar sitt beslut berättiga till föranslutningsstöd.

I undantagsfall får kommissionen dock, om kommissionens beslut om att avstå från förhandskontrollen försenas till efter dagen för anslutningen av skäl som inte kan tillskrivas myndigheterna i en ny medlemsstat, i vederbörligen motiverade fall anse att villkoren för föranslutningsstöd är uppfyllda när det gäller kontrakt som undertecknas mellan anslutningen och dagen för kommissionens beslut, och tillåta fortsatt genomförande av föranslutningsstödet under en begränsad period, med förbehåll för kommissionens förhandskontroll av upphandling och tecknande av kontrakt.

2. Övergripande budgetåtaganden som ingåtts före anslutningen enligt de finansiella föranslutningsinstrument som avses i punkt 1, inklusive ingående och registrering av därpå följande enskilda rättsliga åtaganden och utbetalningar efter anslutningen skall även fortsättningsvis styras av reglerna och föreskrifterna i de finansiella föranslutningsinstrumenten och belasta motsvarande budgetkapitel tills de berörda programmen och projekten har avslutas. Trots detta skall offentlig upphandling som inleds efter

16 EGT L 232, 2.9.1999, s. 34.

anslutningen genomföras i enlighet med de relevanta gemenskapsdirektiven.

3. Programplanering för det föranslutningsstöd som avses i punkt 1 skall genomföras för sista gången under det sista hela kalenderåret före anslutningen. Kontrakt för åtgärder enligt dessa program måste tecknas inom de följande två åren och utbetalningar göras enligt vad som fastställs i finansieringsavtalet , vanligtvis i slutet av det tredje året efter åtagandet. Inga förlängningar av perioden för tecknande av kontrakt skall beviljas. I särskilda, vederbörligen motiverade fall kan begränsad förlängning av varaktigheten beviljas i fråga om utbetalning.

4. För att garantera den erforderliga utfasningen av de finansiella föranslutningsinstrument som avses i punkt 1 samt av ISPAprogrammet och en smidig övergång mellan de regler som är tillämpliga före anslutningen och de som är tillämpliga efter anslutningen får kommissionen vidta alla lämpliga åtgärder för att säkerställa att den nödvändiga stadgeenliga personalstyrkan bibehålls i de nya medlemsstaterna under högst 15 månader efter anslutningen. Under denna period skall tjänstemän, som utplacerats på tjänster i de nya medlemsstaterna före anslutningen och som måste vara kvar i tjänst i dessa stater efter dagen för anslutningen, som ett undantag åtnjuta samma finansiella och materiella villkor som de som tillämpades av kommissionen före anslutningen, i enlighet med bilaga X till de tjänsteföreskrifter för tjänstemännen i Europeiska gemenskaperna och anställningsvillkor för övriga anställda i dessa gemenskaper som fastställs i förordning (EEG, Euratom, EKSG) nr 259/68 . De administrativa utgifterna, inklusive löner för annan personal, som krävs för förvaltning av föranslutningsstödet skall under hela 2004 och fram till slutet av juli 2005 finansieras genom rubriken "Stödutgifter för verksamheten" (f.d.

I enlighet med Phares riktlinjer (SEK (1999) 1596, uppdaterade den 6.9.2002 genom C 3303/2). 18

Förordning (EG) nr 1267/99 (EGT L 161, 26.6.1999, s. 73), med senare ändringar. 19

EGT L 56, 4.3.1968, s. 1. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG, Euratom) nr 2265/2002 (EGT L 347, 20.12.2002, s. 1).

del B i budgeten) eller liknande rubriker för de finansiella instrument som avses i punkt 1 samt ISPA-programmet i de relevanta föranslutningsbudgetarna.

5. När projekt som godkänts enligt förordning (EG) nr 1268/1999 inte längre kan finansieras genom det instrumentet får de införlivas med programplaneringen för landsbygdsutvecklingen och finansieras genom Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket. Om det behövs särskilda övergångsåtgärder i detta hänseende skall dessa antas av kommissionen i enlighet med förfarandena i artikel 50.2 i rådets förordning (EG) nr 1260/1999 om allmänna bestämmelser för strukturfonderna .

ARTIKEL 34

1. Mellan dagen för anslutningen och utgången av 2006 skall unionen tillhandahålla tillfälligt finansiellt stöd, nedan kallat "övergångsmekanismen", för de nya medlemsstaterna, så att de kan utveckla och förstärka sin administrativa förmåga att genomföra gemenskapslagstiftningen och kontrollera att den efterlevs samt främja ett inbördes utbyte av goda rutiner.

2. Stödet skall inriktas på det fortsatta behovet av att förstärka den institutionella kapaciteten på vissa områden genom åtgärder som inte kan finansieras ur strukturfonderna, i synnerhet på följande områden:

– Rättsliga och inrikes frågor (stärkande av rättsväsendet,

kontroller vid de yttre gränserna, strategi mot korruption, stärkande av brottsbekämpningskapaciteten).

– Finansiell kontroll.

20 EGT 161, 26.6.1999, s. 1. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 1447/2001 (EGT L 198, 21.7.2001, s. 1).

– Skydd av gemenskapernas ekonomiska intressen och

bedrägeribekämpning.

– Den inre marknaden, inklusive tullunionen.

– Miljö.

– Veterinärmyndigheter och uppbyggnad av administrativ

förmåga i samband med livsmedelssäkerhet.

– Strukturer för administration och kontroll inom

jordbruket och landsbygdsutvecklingen, inklusive det integrerade administrations- och kontrollsystemet (IACS).

– Kärnsäkerhet (förbättrande av effektivitet och

kompetens hos kärnsäkerhetsmyndigheterna och deras tekniska stödorganisationer samt de offentliga organen för hantering av radioaktivt avfall).

– Statistik.

– Stärkande av den offentliga förvaltningen i enlighet med

de behov som identifierats i kommissionens övergripande övervakningsrapport och som inte täcks av strukturfonderna.

3. Beslut om att bevilja ekonomiskt stöd inom ramen för övergångsmekanismen skall fattas i enlighet med förfarandet i artikel 8 i förordning (EEG) nr 3906/89 om ekonomiskt stöd till vissa länder i centrala och östra Europa .

4. Programmet skall genomföras i enlighet med artikel 53.1 a och 1 b i budgetförordningen för Europeiska gemenskapernas

EGT L 375, 23.12.1989, s. 11. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 2500/2001 (EGT L 342, 27.12.2001, s. 1).

allmänna budget . När det gäller projekt för partnersamverkan mellan offentliga förvaltningar som syftar till institutionsuppbyggnad skall förfarandet med inbjudan att lämna förslag genom det nätverk av kontaktpunkter som finns i medlemsstaterna gälla även i fortsättningen i enlighet med ramavtalen med de nuvarande medlemsstaterna om föranslutningsstöd.

Åtagandebemyndigandena för övergångsmekanismen, i 1999 års priser, skall vara 200 miljoner euro 2004, 120 miljoner euro 2005 och 60 miljoner euro 2006. De årliga anslagen skall beviljas av budgetmyndigheten inom ramen för budgetplanen.

ARTIKEL 35

1. Härmed inrättas en Schengenfacilitet som ett tillfälligt instrument för att mellan dagen för anslutningen och utgången av 2006 bistå stödmottagande medlemsstater med att finansiera åtgärder vid unionens nya yttre gränser för genomförande av Schengenregelverket och kontroll vid de yttre gränserna.

I syfte att ta itu med de brister som har upptäckts i samband med förberedandet av deltagande i Schengen, skall följande typer av åtgärder berättiga till finansiering från Schengenfaciliteten:

– Investeringar i uppförande, upprustning eller uppgrader-

ing av gränsövergångsinfrastruktur och härmed

förbundna byggnader.

– Investeringar i alla typer av operativ utrustning (t.ex.

laboratorieutrustning, detektionsredskap, maskinvara och programvara för Schengens informationssystem – SIS 2, transportmedel).

– Utbildning av gränsvakter.

22 Förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 (EGT L 248, 16.9.2002, s. 1).

– Stöd till kostnaderna för logistik och operationer.

2. Följande belopp skall ställas till nedan förtecknade mottagarmedlemsstaters förfogande enligt Schengenfaciliteten från och med dagen för anslutningen, som stödbetalningar i form av schablonbelopp:

2004 2005 2006

(miljoner euro, 1999 års priser) Estland 22,9 22,9 22,9 Lettland 23,7 23,7 23,7 Litauen 44,78 61,07 29,85 Ungern 49,3 49,3 49,3 Polen 93,34 93,33 93,33 Slovenien 35,64 35,63 35,63 Slovakien 15,94 15,93 15,93

3. Mottagarmedlemsstaterna skall ha ansvaret för att välja ut och genomföra enskilda operationer i enlighet med denna artikel. De skall även ha ansvaret för att samordna utnyttjandet av denna facilitet med biståndet från andra gemenskapsinstrument, säkerställa kompatibilitet med annan gemenskapspolitik och andra gemenskapsåtgärder och överensstämmelse med budgetförordningen för Europeiska gemenskapernas allmänna budget.

Stödbetalningarna i form av schablonbelopp skall utnyttjas inom tre år efter den första betalningen och eventuella outnyttjade medel eller medel som använts på otillbörligt sätt skall återkrävas av kommissionen. Mottagarmedlemsstaterna skall senast sex månader efter utgången av den treåriga tidsfristen lägga fram en heltäckande rapport om det finansiella genomförandet av schablonbeloppsbetalningarna, med en motivering av utgifterna.

Mottagarstaten skall utöva detta ansvar utan att det påverkar kommissionens ansvar för genomförandet av Europeiska gemenskapernas allmänna budget och i enlighet med bestämmelserna i budgetförordningen för decentraliserad förvaltning.

4. Kommissionen bibehåller rätten till kontroll genom Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (OLAF). Kommissionen och revisionsrätten får även genomföra kontroller på plats i enlighet med vederbörliga förfaranden.

5. Kommissionen får anta sådana tekniska föreskrifter som är nödvändiga för denna facilitets funktion.

ARTIKEL 36

De belopp som avses i artiklarna 29, 30, 34 och 35 skall justeras årligen, som en del av den tekniska justering som föreskrivs i punkt 15 i det interinstitutionella avtalet av den 6 maj 1999.

Avdelning II: Andra bestämmelser

ARTIKEL 37

1. Om det inom tre år efter anslutningen skulle uppstå svårigheter som är allvarliga och kan bli bestående inom någon ekonomisk sektor eller som kan allvarligt försämra ekonomin inom ett visst geografiskt område, får en ny medlemsstat ansöka om bemyndigande att vidta skyddsåtgärder för att rätta till situationen och anpassa sektorn i fråga till ekonomin på den gemensamma marknaden.

Under samma förutsättningar får var och en av de nuvarande medlemsstaterna ansöka om bemyndigande att vidta skyddsåtgärder som kan avse någon eller några av de nya medlemsstaterna.

2. Efter begäran av den berörda staten skall kommissionen snabbehandla frågan, besluta om de skyddsåtgärder som den finner nödvändiga och ange under vilka förutsättningar och hur de skall genomföras.

Vid allvarliga ekonomiska svårigheter och efter uttrycklig begäran av den berörda medlemsstaten skall kommissionen fatta sitt beslut inom fem arbetsdagar från det att den fick begäran tillsammans med relevanta uppgifter om bakgrunden. De åtgärder som på detta sätt beslutas skall gälla med omedelbar verkan, skall ta hänsyn till alla berörda parters intressen och skall inte innefatta några gränskontroller.

3. Åtgärder enligt punkt 2 kan innebära avvikelser från bestämmelserna i EG-fördraget och från denna anslutningsakt, i den mån och så länge det är strikt nödvändigt för att uppnå de mål som avses i punkt 1. I första hand skall sådana åtgärder väljas som stör den gemensamma marknadens funktion så litet som möjligt.

ARTIKEL 38

Om en ny medlemsstat inte har lyckats genomföra åtaganden som gjorts inom ramen för anslutningsförhandlingarna och därigenom orsakar en allvarlig störning i den inre marknadens funktion, inbegripet åtaganden inom all sektorspolitik som avser ekonomisk verksamhet med gränsöverskridande verkan, eller om det föreligger en överhängande risk för en sådan störning, kan kommissionen, inom tre år efter det att denna anslutningsakt har trätt i kraft, på grundval av en motiverad begäran från en medlemsstat eller på eget initiativ vidta lämpliga åtgärder.

Åtgärderna skall vara proportionella och i första hand väljas så att de stör den inre marknadens funktion så litet som möjligt, i förekommande fall med tillämpning av befintliga sektoriella skyddsmekanismer. Sådana skyddsåtgärder får inte åberopas som ett medel för godtycklig diskriminering eller dolda restriktioner av handeln mellan medlemsstater. Skyddsklausulen kan åberopas redan före anslutningen på grundval av övervakningens resultat och träda i kraft från och med dagen för anslutningen. Åtgärderna skall inte kvarstå längre än vad som är absolut nödvändigt och skall i vart fall upphävas när det relevanta

åtagandet har genomförts. De får dock tillämpas utöver den period som anges i första stycket så länge som de relevanta åtagandena inte har uppfyllts. Med hänsyn till den nya berörda medlemsstatens framsteg med att uppfylla sina åtaganden kan kommissionen anpassa åtgärderna på lämpligt sätt. Kommissionen kommer att underrätta rådet i god tid innan den återkallar skyddsåtgärder och kommer vederbörligen att beakta alla synpunkter från rådet i detta avseende.

ARTIKEL 39

Om det i en ny medlemsstat finns allvarliga brister eller överhängande risk för sådana brister i införlivandet, genomförandet eller tillämpningen av rambeslut eller andra relevanta åtaganden, samarbetsinstrument och beslut som avser ömsesidigt erkännande på det straffrättsliga området enligt avdelning VI i EU-fördraget eller av direktiv och förordningar som avser ömsesidigt erkännande på det civilrättsliga området enligt avdelning IV i EG-fördraget, får kommissionen, inom tre år efter det att denna anslutningsakt har trätt i kraft, på grundval av en motiverad begäran från en medlemsstat eller på eget initiativ och efter samråd med medlemsstaterna, vidta lämpliga åtgärder och ange under vilka förutsättningar och hur dessa åtgärder skall genomföras.

Dessa åtgärder får bestå i ett tillfälligt upphävande av tillämpningen av relevanta bestämmelser och beslut i förbindelserna mellan en ny medlemsstat och en eller flera andra medlemsstater, utan att det påverkar ett fortsatt nära rättsligt samarbete. Skyddsklausulen kan åberopas redan före anslutningen på grundval av övervakningens resultat och träda i kraft från och med dagen för anslutningen. Åtgärderna skall inte kvarstå längre än vad som är absolut nödvändigt och skall i vart fall upphävas när bristerna har avhjälpts. De får dock tillämpas utöver den period som anges i första stycket så länge dessa brister kvarstår. Med hänsyn till den berörda nya medlemsstatens framsteg med att avhjälpa de brister som fastställts kan

kommissionen anpassa åtgärderna på lämpligt sätt efter samråd med medlemsstaterna. Kommissionen kommer att underrätta rådet i god tid innan den återkallar skyddsåtgärder och kommer vederbörligen att beakta alla synpunkter från rådet i detta avseende.

ARTIKEL 40

För att den inre marknaden skall fungera obehindrat får tillämpningen av de nya medlemsstaternas nationella regler under de övergångsperioder som anges i bilagorna V-XIV inte leda till gränskontroller mellan medlemsstater.

ARTIKEL 41

Om det krävs övergångsbestämmelser för att underlätta övergången från den nuvarande ordningen i de nya medlemsstaterna till den som följer av tillämpningen av den gemensamma jordbrukspolitiken enligt villkoren i denna anslutningsakt, skall sådana bestämmelser antas av kommissionen i enlighet med förfarandet i artikel 42.2 i rådets förordning (EG) nr 1260/2001 om den gemensamma organisationen av marknaden för socker eller, i förekommande fall, i motsvarande artiklar i de andra förordningarna om den gemensamma organisationen av jordbruksmarknader eller det relevanta kommittéförfarande som fastställs i den tillämpliga lagstiftningen. De övergångsbestämmelser som avses i denna artikel får antas inom tre år efter dagen för anslutningen, och tillämpningen skall begränsas till denna period. Rådet får dock förlänga perioden genom enhälligt beslut på förslag av kommissionen och efter att ha hört Europaparlamentet.

Övergångsbestämmelser som avser tillämpningen av sådana rättsakter avseende den gemensamma jordbrukspolitiken som inte anges i denna anslutningsakt, och som krävs på grund av anslutningen, skall före dagen för anslutningen antas av rådet

EGT L 178, 30.6.2001, s. 1.

med kvalificerad majoritet på förslag av kommissionen eller, om de avser rättsakter som ursprungligen antagits av kommissionen, av kommissionen i enlighet med det förfarande som krävs för antagande av rättsakterna i fråga.

ARTIKEL 42

Om det krävs övergångsbestämmelser för att underlätta övergången från den nuvarande ordningen i de nya medlemsstaterna till den som följer av tillämpningen av gemenskapens veterinära och fytosanitära bestämmelser, skall sådana bestämmelser antas av kommissionen i enlighet med det relevanta kommittéförfarande som fastställs i den tillämpliga lagstiftningen. Dessa bestämmelser skall antas inom tre år efter dagen för anslutningen, och tillämpningen skall begränsas till denna period.

Del fem: Genomförandebestämmelser för denna akt

Avdelning I: Upprättande av institutioner och organ

ARTIKEL 43

Europaparlamentet skall besluta de ändringar i sin arbetsordning som behövs på grund av anslutningen.

ARTIKEL 44

Rådet skall besluta de ändringar i sin arbetsordning som behövs på grund av anslutningen.

ARTIKEL 45

1. Varje stat som ansluter sig till unionen skall ha rätt att ha en av sina medborgare som ledamot i kommissionen.

2. Trots artikel 213.1 andra stycket, artikel 214.1 första stycket och artikel 214.2 i EG-fördraget samt artikel 126 första stycket i Euratomfördraget skall följande gälla:

a) En medborgare från varje ny medlemsstat skall utses till

kommissionen från och med dagen för anslutningen. De

nya ledamöterna i kommissionen skall utses av rådet med

kvalificerad majoritet och i samförstånd med

kommissionens ordförande.

b) Mandattiden för de kommissionsledamöter som utses i

enlighet med a samt för de som utsågs för tiden från och

med den 23 januari 2000 skall gå ut den 31 oktober 2004.

c) En ny kommission som består av en medborgare från

varje medlemsstat skall tillträda den 1 november 2004; mandattiden för ledamöterna i den nya kommissionen skall gå ut den 31 oktober 2009.

d) I artikel 4.1 i det till EU-fördraget och fördragen om

upprättandet av Europeiska gemenskaperna fogade

protokollet om utvidgningen av Europeiska unionen

skall datumet den 1 januari 2005 ersättas med datumet

den 1 november 2005.

3. Kommissionen skall besluta de ändringar i sin arbetsordning som behövs på grund av anslutningen.

ARTIKEL 46

1. Tio domare i domstolen och tio domare i förstainstans

rätten skall utses.

2.a) Ämbetstiden för fem av de domare i domstolen som

utses enligt punkt 1 skall gå ut den 6 oktober 2006. Vilka

domare som detta skall gälla avgörs genom lottning.

Ämbetstiden för de andra domarna skall gå ut den 6

oktober 2009.

b) Ämbetstiden för fem av de domare i förstainstansrätten

som utses enligt punkt 1 skall gå ut den 31 augusti 2004.

Vilka domare som detta skall gälla avgörs genom

lottning. Ämbetstiden för de andra domarna skall gå ut

den 31 augusti 2007.

3.a) Domstolen skall besluta de ändringar i sina rättegångs-

regler som behövs på grund av anslutningen.

b) Förstainstansrätten skall tillsammans med domstolen

besluta de ändringar i sina rättegångsregler som behövs på grund av anslutningen.

c) De ändrade rättegångsreglerna skall vara giltiga endast

om rådet med kvalificerad majoritet godkänner dem.

4. Om någon av domstolarna eller någon av deras avdelningar har inlett ett muntligt förfarande i ett mål men inte avgjort målet före, dagen för anslutningen, skall domstolen eller avdelningen ifråga avgöra målet i den sammansättning som den hade före anslutningen och tillämpa de rättegångsregler som gällde dagen före anslutningen.

ARTIKEL 47

Revisionsrätten skall utvidgas med ytterligare tio ledamöter som skall utses för sex år.

ARTIKEL 48

Europeiska ekonomiska och sociala kommittén skall utvidgas genom att 95 ledamöter utses som företräder de olika ekonomiska och sociala grupperingarna i det organiserade civila samhället i de nya medlemsstaterna. Deras mandattid skall gå ut vid samma tidpunkt som mandattiden för de ledamöter som kommittén har vid tiden för anslutningen.

ARTIKEL 49

Regionkommittén skall utvidgas genom att 95 ledamöter utses som företräder regionala och lokala organ i de nya medlemsstaterna, och som valts till ett regionalt eller lokalt organ eller som är politiskt ansvariga inför en vald församling. Deras mandattid skall gå ut vid samma tidpunkt som mandattiden för de ledamöter som kommittén har vid tiden för anslutningen.

ARTIKEL 50

1. Mandattiden för de nuvarande ledamöterna i Vetenskapliga och tekniska kommittén enligt artikel 134.2 i Euratomfördraget skall gå ut samma dag som denna anslutningsakt träder i kraft.

2. Efter anslutningen skall rådet utse de nya ledamöterna i Vetenskapliga och tekniska kommittén i enlighet med förfarandet i artikel 134.2 i Euratomfördraget.

ARTIKEL 51

De anpassningar av de grundläggande fördragens regler för kommittéer och av arbetsordningar för kommittéer som behövs på grund av anslutningen skall göras så snart som möjligt efter anslutningen.

ARTIKEL 52

1. Mandattiden för nya ledamöter i de genom fördragen och lagstiftaren inrättade kommittéer, grupper och andra organ som finns förtecknade i bilaga XVI skall gå ut vid samma tidpunkt som mandattiden för ledamöterna i tjänst vid tiden för anslutningen.

2. Mandattiden för de nya ledamöterna i de av kommissionen inrättade kommittéer och grupper som finns förtecknade i bilaga XVII skall gå ut vid samma tidpunkt som mandattiden för ledamöterna i tjänst vid tiden för anslutningen.

3. Efter anslutningen skall alla platser nybesättas i de kommittéer som finns förtecknade i bilaga XVIII.

Avdelning II: Tillämpning av institutionernas rättsakter

ARTIKEL 53

Efter anslutningen skall direktiv och beslut enligt artikel 249 i EG-fördraget och artikel 161 i Euratomfördraget anses vara riktade till de nya medlemsstaterna, i den utsträckning dessa direktiv och beslut är riktade till alla de nuvarande medlemsstaterna. Med undantag för sådana direktiv och beslut som träder i kraft på det sätt som anges i artikel 254.1 och 254.2 i EG-fördraget skall direktiven och besluten anses ha anmälts till de nya medlemsstaterna vid anslutningen.

ARTIKEL 54

De nya medlemsstaterna skall vidta de åtgärder som är nödvändiga för att från och med dagen för anslutningen följa bestämmelser i direktiv och beslut enligt artikel 249 i EGfördraget och artikel 161 i Euratomfördraget, om någon annan dag för detta inte anges i de bilagor som avses i artikel 24 eller i någon annan bestämmelse i denna anslutningsakt eller dess bilagor.

ARTIKEL 55

Efter en väl underbyggd begäran från en ny medlemsstat får rådet genom enhälligt beslut, på förslag från kommissionen, före den 1 maj 2004 vidta åtgärder som innefattar tidsbegränsade avvikelser från rättsakter som institutionerna antagit under tiden mellan den 1 november 2002 och den dag då anslutningsfördraget undertecknades.

ARTIKEL 56

Om inte annat föreskrivs skall rådet med kvalificerad majoritet på förslag från kommissionen besluta om de åtgärder som

behövs för att genomföra bestämmelserna i bilagorna II, III och IV som avses i artiklarna 20, 21 och 22 i denna anslutningsakt.

ARTIKEL 57

1. Sådana anpassningar av institutionernas rättsakter som behövs inför anslutningen och som inte finns med i denna anslutningsakt eller dess bilagor skall göras i enlighet med förfarandet i punkt 2. De skall träda i kraft vid anslutningen.

2. För detta ändamål skall rådet – med kvalificerad majoritet på förslag från kommissionen – eller kommissionen, beroende på vilken av dessa institutioner som har antagit rättsakten i dess ursprungliga lydelse, utarbeta de texter som behövs.

ARTIKEL 58

Texter på estniska, lettiska, litauiska, maltesiska, polska, slovakiska, slovenska, tjeckiska och ungerska till de rättsakter som institutionerna och Europeiska centralbanken har antagit före anslutningen och som upprättats av rådet, kommissionen eller Europeiska centralbanken skall vara giltiga från och med dagen för anslutningen på samma villkor som texterna på de nuvarande elva språken. De skall offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning, om texterna på de nuvarande språken har offentliggjorts där.

ARTIKEL 59

Inom tre månader från anslutningen skall de nya medlemsstaterna underrätta kommissionen enligt artikel 33 i Euratomfördraget om de bestämmelser i lagar och andra författningar som inom deras territorier skall skydda arbetstagare och allmänheten mot fara som orsakas av joniserande strålning.

Avdelning III: Slutbestämmelser

ARTIKEL 60

Bilagorna I-XVIII, tilläggen till dessa och protokollen 1-10 till denna anslutningsakt skall utgöra en integrerad del av denna.

ARTIKEL 61

Italiens regering skall till de nya medlemsstaternas regeringar överlämna en bestyrkt kopia på danska, engelska, finska, franska, grekiska, iriska, italienska, nederländska, portugisiska, spanska, svenska och tyska av Fördraget om Europeiska unionen, Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen och Fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen, tillsammans med de fördrag som ändrar eller kompletterar dessa, inklusive Fördraget om Konungariket Danmark, Irlands och Förenade kungarikets Storbritannien och Nordirland anslutning till Europeiska ekonomiska gemenskapen och till Europeiska atomenergigemenskapen, Fördraget om Republiken Greklands anslutning till Europeiska ekonomiska gemenskapen och till Europeiska atomenergigemenskapen, Fördraget om Konungariket Spaniens och Republiken Portugals anslutning till Europeiska ekonomiska gemenskapen och till Europeiska atomenergigemenskapen samt Fördraget om Republiken Österrikes, Republiken Finlands och Konungariket Sveriges anslutning till Europeiska unionen.

Texterna till dessa fördrag på estniska, lettiska, litauiska, maltesiska, polska, slovakiska, slovenska, tjeckiska och ungerska skall bifogas denna anslutningsakt. De skall vara giltiga på samma villkor som de fördragstexter på de nuvarande språken som anges i första stycket.

ARTIKEL 62

En bestyrkt kopia av de internationella avtal som generalsekretariatet vid Europeiska unionens råd förvarar i sitt arkiv skall generalsekreteraren överlämna till de nya medlemsstaternas regeringar.

bilaga 3

PROTOKOLLEN

PROTOKOLL NR 1

OM ÄNDRINGAR AV

EUROPEISKA INVESTERINGSBANKENS STADGA

DEL ETT

ÄNDRINGAR AV

EUROPEISKA INVESTERINGSBANKENS STADGA

ARTIKEL 1

Protokollet om Europeiska investeringsbankens stadga skall ändras på följande sätt:

– Artikel 3, artikel 4.1 första stycket, artikel 11.2 första,

andra och tredje stycket, artikel 12.2 och artikel 13.1

första stycket skall ersättas med följande texter.

– Ett nytt fjärde stycke skall läggas till efter artikel 11.2

tredje stycket.

"ARTIKEL 3

I överensstämmelse med artikel 266 i detta fördrag skall följande stater vara medlemmar i banken:

− Belgien. – Tjeckien. – Danmark. – Tyskland. – Estland. – Grekland. – Spanien. – Frankrike. – Irland. – Italien. – Cypern. – Lettland. – Litauen. – Luxemburg. – Ungern.

– Malta. – Nederländerna. – Österrike. – Polen. – Portugal. – Slovenien. – Slovakien. – Finland. – Sverige. – Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland."

ARTIKEL 4.1 FÖRSTA STYCKET

"1. Banken skall ha ett kapital på 163 727 670 000 euro, som

skall tecknas av medlemsstaterna med följande belopp :

Tyskland	26 649 532 500
Frankrike	26 649 532 500
Italien	26 649 532 500
Förenade kungariket	26 649 532 500
Spanien	15 989 719 500
Belgien	7 387 065 000
Nederländerna	7 387 065 000
Sverige	4 900 585 500
Danmark	3 740 283 000
Österrike	3 666 973 500
Polen	3 635 030 500
Finland	2 106 816 000
Grekland	2 003 725 500
Portugal	1 291 287 000
Tjeckien	1 212 590 000
Ungern	1 121 583 000
Irland	935 070 000
Slovakien	408 489 500
Slovenien	379 429 000
Litauen	250 852 000
Luxemburg	187 015 500
Cypern	180 747 000
Lettland	156 192 500
Estland	115 172 000
Malta	73 849 000 "

ARTIKEL 11.2 FÖRSTA, ANDRA OCH TREDJE STYCKET "2. Styrelsen skall bestå av tjugosex ledamöter och sexton

suppleanter. Ledamöterna skall utses av bankens råd för en tid av fem år, med en ledamot nominerad av varje medlemsstat och en nominerad av kommissionen. Suppleanterna skall utses av bankens råd för en tid av fem år enligt följande: – Två suppleanter skall nomineras av Tyskland. – Två suppleanter skall nomineras av Frankrike. – Två suppleanter skall nomineras av Italien. – Två suppleanter skall nomineras av Förenade konungariket

Storbritannien och Nordirland. – En suppleant skall nomineras i samförstånd mellan Spanien och

Portugal. – En suppleant skall nomineras i samförstånd mellan Belgien,

Luxemburg och Nederländerna. – En suppleant skall nomineras i samförstånd mellan Danmark,

Grekland och Irland. – En suppleant skall nomineras i samförstånd mellan Österrike,

Finland och Sverige.

– Tre suppleanter skall nomineras i samförstånd mellan Tjeckien,

Estland, Cypern, Lettland, Litauen, Ungern, Malta, Polen, Slovenien och Slovakien.

– En suppleant skall nomineras av kommissionen."

I ARTIKEL 11.2 SKALL FÖLJANDE FJÄRDE STYCKE LÄGGAS TILL:

"Styrelsen skall adjungera sex experter utan rösträtt: tre som ledamöter och tre som suppleanter."

ARTIKEL 12.2

"2. Om inte annat bestäms i denna stadga skall styrelsen fatta beslut med minst en tredjedel av de röstberättigade ledamöterna, vilka skall representera minst femtio procent av det tecknade kapitalet. För kvalificerad majoritet skall det krävas arton röster och sextioåtta procent av det tecknade kapitalet. I bankens arbetsordning skall det fastställas hur många ledamöter som skall vara närvarande för att styrelsen skall vara beslutför."

ARTIKEL 13.1 FÖRSTA STYCKET

"1. Direktionen skall bestå av en ordförande och åtta vice ordförande, vilka på förslag av styrelsen skall utses av bankens råd för en tid av sex år. Deras mandat kan förnyas.”

DEL TVÅ

ÖVERGÅNGSBESTÄMMELSER

ARTIKEL 2

Spanien skall betala in 309 686 775 euro som andel av det inbetalade kapitalet för ökningen av landets tecknade kapital.

Detta belopp skall betalas i åtta lika stora delbetalningar, som förfaller till betalning den 30 september 2004, 30 september 2005, 30 september 2006, 31 mars 2007, 30 september 2007, 31 mars 2008, 30 september 2008 och 31 mars 2009

Spanien skall, i åtta lika stora delbetalningar, som förfaller till betalning på ovan angivna dagar, bidra till reserver och avsättningar som har karaktär av reserver samt till de överföringar till reserver och avsättningar som skall göras och som motsvarar saldot på resultaträkningen i slutet av månaden före anslutningen, enligt uppgifterna i bankens balansräkning, med belopp motsvarande 4,1292 % av reserverna och avsättningarna.

ARTIKEL 3

Från dagen för anslutningen skall de nya medlemsstaterna betala in följande belopp, som motsvarar deras andel av det inbetalade kapitalet för det tecknade kapitalet enligt artikel 4 i stadgan.

Polen EUR 181 751 525 Tjeckien EUR 60 629 500 Ungern EUR 56 079 150 Slovakien EUR 20 424 475 Slovenien EUR 18 971 450 Litauen EUR 12 542 600 Cypern EUR 9 037 350 Lettland EUR 7 809 625 Estland EUR 5 758 600 Malta EUR 3 692 450

Dessa belopp skall betalas i åtta lika stora delbetalningar, som förfaller till betalning den 30 september 2004, 30 september 2005, 30 september 2006, 31 mars 2007, 30 september 2007, 31 mars 2008, 30 september 2008 och 31 mars 2009.

ARTIKEL 4

De nya medlemsstaterna skall, i åtta lika stora delbetalningar, som förfaller till betalning på de dagar som avses i artikel 3, bidra till reserver och avsättningar som har karaktär av reserver samt till de överföringar till reserver och avsättningar som skall göras och som motsvarar saldot på resultaträkningen i slutet av månaden före anslutningen, enligt uppgifterna i bankens balansräkning, med belopp motsvarande följande procentandelar av reserverna och avsättningarna :

Polen 2,4234 %

Tjeckien 0,8084 %

Ungern 0,7477 %

Slovakien 0,2723 %

Slovenien 0,2530 %

Litauen 0,1672 %

Cypern 0,1205 %

Lettland 0,1041 %

Estland 0,0768 %

Malta 0,0492 %

ARTIKEL 5

Det kapital och de inbetalningar som föreskrivs i artiklarna 2, 3 och 4 i detta protokoll skall inbetalas kontant i euro av Spanien och de nya medlemsstaterna, om inte bankens råd enhälligt beslutar något annat.

ARTIKEL 6

1. Efter anslutningen skall bankens råd utse en styrelseledamot för var och en av de nya medlemsstaterna samt styrelsesuppleanter i enlighet med artikel 11.2 i stadgan.

2. Mandattiden för de styrelseledamöter och suppleanter som utses på detta sätt skall gå ut vid slutet av det årsmöte i bankens råd där årsberättelsen för räkenskapsåret 2007 behandlas.

3. Efter anslutningen skall styrelsen adjungera experterna och expertsuppleanterna.

PROTOKOLL NR 2

OM OMSTRUKTURERINGEN AV

DEN TJECKISKA STÅLINDUSTRIN

1. Trots artiklarna 87 och 88 i EG-fördraget skall det statliga stöd som Tjeckien beviljat bestämda delar av den tjeckiska stålindustrin för omstrukturering från 1997 till 2003 anses vara förenligt med den gemensamma marknaden under förutsättning att

– den period som anges i artikel 8.4 i protokoll 2 om EKSGprodukter till Europaavtalet om upprättande av en associering mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan, och Tjeckien, å andra sidan har förlängts så att det gäller fram till anslutningen,

– de villkor som anges i omstruktureringsplanen på grundval av vilka ovannämnda protokoll förlängdes uppfylls under hela perioden 2002-2006,

– de villkor som anges i detta protokoll är uppfyllda,

– inget statligt stöd för omstrukturering betalas till den tjeckiska stålindustrin efter anslutningsdagen.

2. Omstruktureringen av den tjeckiska stålindustrin som den beskrivs i de individuella verksamhetsplanerna för de bolag som förtecknas i bilaga 1, och i linje med de villkor som anges i detta protokoll, skall vara avslutad senast den 31 december 2006 (nedan kallad "slutet på omstruktureringsperioden").

3. Endast bolag som förtecknas i bilaga 1 (nedan kallade "stödmottagande bolag") skall vara berättigade till statligt stöd inom ramen för omstruktureringsprogrammet för den tjeckiska stålindustrin.

4. Ett stödmottagande bolag får inte

a) vid sammanslagning med ett bolag som inte anges i

bilaga 1 överlåta åtnjutandet av det stöd som beviljats det stödmottagande bolaget,

b) ta över tillgångar från ett bolag som inte ingår i bilaga 1

och som förklaras i konkurs under perioden fram till och med den 31 december 2006.

5. Varje eventuell senare privatisering av något av de stödmottagande bolagen skall ske med respekt för de villkor och principer om bärkraft, statligt stöd och kapacitetsminskning som fastställs i detta protokoll.

6. Det totala omstruktureringsstödet som beviljas stödmottagande bolag skall fastställas mot bakgrund av de berättiganden som anges i den godkända tjeckiska stålomstruktureringsplanen och enskilda företagsplaner godkända av rådet. Emellertid är utbetalt stöd under perioden 1997-2003 begränsat till ett belopp om högst CZK 14 147 425 201. Av detta sammanlagda belopp erhåller Nová Hut’ högst CZK 5 700 075 201, Vítkovice Steel högst CZK 8 155 350 000 och Válcovny Plechu Frýdek Místek högst CZK 292 000 000 beroende på kraven i den godkända omstruktureringsplanen. Stödet skall beviljas endast en gång. Inget ytterligare statligt stöd skall beviljas av Tjeckien för omstrukturering av den tjeckiska stålindustrin.

7. Den nettokapacitetsminskning som skall uppnås av Tjeckien när det gäller färdiga produkter under tiden 1997-2006 skall vara 590 000 ton.

Kapacitetsminskningen skall endast mätas på grundval av definitiv nedläggning av produktionsanläggningar genom fysisk destruktion som innebär att de ej kan tas i bruk på nytt. Konkursförklaring av ett stålbolag skall inte räknas som kapacitetsminskning.

Ovan nämnda nettokapacitetsminskning, tillsammans med alla andra kapacitetsminskningar som bedömts som nödvändiga i

omstruktureringsprogrammen, skall avslutas enligt tidsplanen i bilaga 2.

8. Tjeckien skall undanröja handelshindren på kolmarknaden i enlighet med regelverket senast vid anslutningen, så att de tjeckiska stålbolagen får tillgång till kol till internationella marknadspriser.

9. Det stödmottagande bolaget Nová Hut’s verksamhetsplan skall genomföras. Detta innebär särskilt följande:

a) Anläggningen Vysoké Pece Ostrava skall inlemmas i

Nová Hut’s organisationsram genom att full äganderätt förvärvas. Ett måldatum skall anges för denna sammanslagning och en ansvarig för genomförandet skall utses.

b) Omstruktureringsansträngningarna skall koncentreras på

följande:

– Nová Hut’ skall utvecklas från ett produktionsorienterat till ett marknadsorienterat bolag och företagsledningen måste bli effektivare och verkningsfullare och bland annat redovisa kostnaderna klarare och tydligare.

– Nová Hut’ skall se över sin produktmix och gå in på marknader med högre produktförädlingsvärde.

– Nová Hut’ skall göra de nödvändiga investeringarna för att uppnå bättre kvalitet på färdiga produkter på kort sikt.

c) Omstrukturering av arbetskraften skall genomföras.

Produktivitetsnivåer som är jämförbara med de nivåer

som uppnåtts för stålindustriprodukter inom EU skall

uppnås senast den 31 december 2006 på grundval av

konsoliderade siffror från de berörda stödmottagande

bolagen.

d) De relevanta bestämmelserna i gemenskapens regelverk

när det gäller miljöskydd skall följas vid anslutningen, inbegripet de nödvändiga investeringar som tas upp i verksamhetsplanen. I enlighet med verksamhetsplanerna skall de nödvändiga framtida investeringarna i samband med samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar, som skall garantera överensstämmelse med direktiv 96/61/EG om samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar, genomföras senast den 1 november 2007.

10. Det stödmottagande bolaget Vítkovice Steels verksamhetsplan skall genomföras. Detta innebär särskilt följande:

a) Duo Mill skall stängas definitivt senast den 31 december

2006. Om bolaget förvärvas av en strategisk investerare skall ett villkor i köpekontraktet vara att bolaget läggs ner senast vid detta datum.

b) Omstruktureringsansträngningarna skall koncentreras på

följande:

– En ökad direktförsäljning och större fokusering på

kostnadsminskningar utgör viktiga inslag i en effektivare företagsledning.

– Anpassning till marknadens efterfrågan och växling till

produkter med högre förädlingsvärde.

– Den föreslagna investeringen i den andra stål-

tillverkningsprocessen bör flyttas fram från 2004 till 2003, så att det blir möjligt för bolaget att konkurrera med kvaliteten i stället för med priset.

c) De relevanta bestämmelserna i gemenskapens regelverk

när det gäller miljöskydd skall följas vid anslutningen,

inbegripet de nödvändiga investeringar som tas upp i verksamhetsplanen och som inbegriper behovet av framtida investeringar i samband med samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar.

11. Verksamhetsplanen för det stödmottagande bolaget Válcovny Plechu Frýdek Místek (VPFM) skall genomföras. Detta innebär särskilt följande:

a) Varmvalsverken nr 1 och 2 skall stängas definitivt senast

i slutet av 2004.

b) Omstruktureringsansträngningarna skall koncentreras på

följande:

– Genomförande av de nödvändiga investeringarna för att

uppnå bättre kvalitet på färdiga produkter på kort sikt.

– Prioritering av genomförande av fastställda möjligheter

till vinstförbättringar av vital betydelse (bl.a.

omstruktureringar på anställningssidan, kostnadsminskningar, förbättrad avkastning och omorientering av distributionen).

12. Alla senare ändringar i den övergripande omstruktureringsplanen och i de individuella planerna måste godkännas av kommissionen och vid behov rådet.

13. Omstruktureringen skall genomföras med full insyn och på grundval av sunda marknadsekonomiska principer.

14. Kommissionen och rådet skall fram till utgången av omstruktureringsperioden, i enlighet med punkterna 15-18, noga övervaka hur omstruktureringen genomförs och hur villkoren i detta protokoll rörande bärkraft, statligt stöd och kapacitetsminskningar före och efter anslutningen uppfylls. Kommissionen skall därför rapportera till rådet.

15. Kommissionen och rådet skall övervaka de riktmärken för omstruktureringen som anges i bilaga 3.

16. Övervakningen skall innefatta en oberoende utvärdering som skall genomföras 2003, 2004, 2005 och 2006. Kommissionens bärkraftstest skall vara en viktig faktor för att säkerställa att bärkraft har uppnåtts.

17. Tjeckien skall samarbeta fullt ut vid samtliga övervakningsarrangemang. Särskilt gäller följande:

– Tjeckien skall förse kommissionen med halvårsrapporter

om omstruktureringen av de stödmottagande bolagen,

senast den 15 mars och den 15 september varje år fram

till utgången av omstruktureringsperioden.

– Den första rapporten skall vara kommissionen till handa

senast den 15 mars 2003 och den sista rapporten senast

den 15 mars 2007, om inte kommissionen beslutar något

annat.

– Rapporterna skall innehålla all information som behövs

för att övervaka omstruktureringsprocessen och

minskningen och utnyttjandet av kapaciteten och ge

tillräckliga finansiella uppgifter för att möjliggöra en

bedömning av huruvida villkoren och kraven i detta

protokoll har uppfyllts. Rapporterna skall åtminstone

omfatta den information som anges i bilaga 4, som

kommissionen förbehåller sig rätten att ändra i linje med

de erfarenheter som görs under övervakningen. Förutom

enskilda verksamhetsrapporter för de bolag som

förtecknas i bilaga 1 skall det även utarbetas en rapport

om den övergripande situationen inom den tjeckiska

stålsektorn, inbegripet den senaste makroekonomiska

utvecklingen.

– Tjeckien skall kräva att de stödmottagande bolagen

lämnar alla relevanta uppgifter som under andra

omständigheter skulle kunna betraktas som

konfidentiella. När kommissionen rapporterar till rådet skall den se till att konfidentiell information om de enskilda bolagen inte avslöjas.

18. Kommissionen får när som helst ge i uppdrag åt en oberoende konsult att utvärdera övervakningsresultaten, göra nödvändiga undersökningar och avlägga rapport för kommissionen och rådet.

19. Om kommissionen på grundval av de rapporter som avses i punkt 16 finner att det förekommit väsentliga avvikelser från de finansiella uppgifter som legat till grund för bedömningen av bärkraften, kan den kräva att Tjeckien vidtar lämpliga åtgärder för att förstärka omstruktureringsåtgärderna för de berörda stödmottagande bolagen.

20. Om övervakningen visar att

a) villkoren för övergångsarrangemangen i detta protokoll

inte har uppfyllts, eller att

b) de åtaganden som gjordes inom ramen för förlängningen

av den period under vilken Tjeckien undantagsvis får bevilja statligt stöd för omstruktureringen av landets stålindustri enligt Europaavtalet inte har uppfyllts, eller att

c) Tjeckien under omstruktureringsperioden har beviljat

ytterligare, oförenligt statligt stöd till stålindustrin och i synnerhet till de stödmottagande bolagen,

skall övergångsarrangemangen i detta protokoll inte ha verkan.

Kommissionen skall vidta lämpliga åtgärder för att kräva att berörda bolag betalar tillbaka sådant stöd som beviljats dem i strid med villkoren i detta protokoll.

[BILAGA 1]

BOLAG SOM ÅTNJUTER STATLIGT STÖD ENLIGT OMSTRUKTURERINGSPROGRAMMET FÖR STÅL- INDUSTRIN I TJECKIEN

NOVÁ HUŤ, a. s. Vratimovská 689 707 02 Ostrava – Kunčice Tjeckien

VÍTKOVICE STEEL, a. s. Ruská 2887/101 706 02 Ostrava – Vítkovice Tjeckien

VÁLCOVNY PLECHU, a. s Křižíkova 1377 Frýdek – Místek Tjeckien

[BILAGA 2]

TIDSPLAN FÖR KAPACITETSFÖRÄNDRINGAR (MINSKNINGAR OCH ÖKNINGAR)

Företag Anläggning Kapacitets- Tidpunkt för Tidpunkt

förändring produktions- för stadig- (ton per år) förändring varande

nedläggning

Poldi Valsverk -120 000 1.8.1999 31.5.2000 Hütte V1−V8

VPFM Varmvalsverk -70 000 31.12.2004 31.12.2005

nr 1 och 2

Vítkovice Duovalsverk -130 000 30.6.2006 31.12.2006 Steel

Nová Grovvalsverk − -600 000 31.8.2006 31.12.2006 Hut’ HCC

Nová Profilvalsverk +330 000 1.1.2007 – Hut’

Kapacitets- -590 000

förändring

netto

[BILAGA 3]

OMSTRUKTURERINGSRIKTMÄRKEN OCH

ÖVERVAKNING

1. Bärkraft

Med beaktande av de särskilda redovisningsregler som används av kommissionen skall varje stödmottagande bolag senast den 31 december 2006 uppvisa en lägsta årlig bruttorörelsemarginal (10 % för icke-integrerade stålbolag, 13,5 % för integrerade stålverk) och en lägsta avkastning på 1,5 % på eget kapital. Detta skall kontrolleras genom en oberoende utvärdering som skall genomföras årligen mellan 2003 och 2006, i enlighet med punkt 16 i protokollet.

2. Produktivitet

En total produktivitet jämförbar med EU:s stålindustri skall gradvis ha uppnåtts senast den 31 december 2006. Detta skall kontrolleras genom en oberoende utvärdering som skall genomföras årligen mellan 2003 och 2006, i enlighet med punkt 16 i protokollet.

3. Kostnadsminskning

Särskild vikt skall fästas vid kostnadsminskningar som en av huvudförutsättningarna för bärkraften. Dessa skall genomföras fullt ut i enlighet med de stödmottagande bolagens verksamhetsplaner.

[BILAGA 4]

VÄGLEDANDE FÖRTECKNING ÖVER

INFORMATIONSKRAV 1. Produktion och verkningar för marknaden – Månatlig produktion av råstål, halvfabrikat och färdiga

produkter per kategori och per produktsortiment. – Sålda produkter, inbegripet volymer, priser och

marknader, uppdelning enligt produktsortiment. 2. Investeringar – Detaljerade uppgifter om genomförda investeringar. – Datum för slutförandet. – Kostnaderna för investeringarna, finansieringskällorna

och beloppet för eventuellt stöd i samband med detta. – Tidpunkten för eventuell utbetalning av stöd. 3. Minskning av arbetskraften – Antal förlorade arbetstillfällen och tidpunkten för dessa. – Utvärdering av sysselsättningen vid de stödmottagande

bolagen (åtskillnad mellan direkt och indirekt

sysselsättning). 4. Kapacitet (när det gäller hela stålsektorn i Tjeckien) – Datum eller beräknat datum för upphörande av

produktionskapacitet, uttryckt i MPP som skall stängas (MPP är den maximala årsproduktion som kan uppnås

under normala arbetsförhållanden), och en beskrivning av dessa.

– Datum (eller beräknat datum) för avvecklingen, enligt

definitionen i kommissionens beslut nr 3010/91/EKSG

om information som stålbolag skall lämna om sina

investeringar, av den berörda anläggningen och

detaljerade uppgifter om avvecklingen.

– Datum (eller beräknat datum) för införande av ny

kapacitet och en beskrivning av denna.

– Utveckling i total kapacitet i Tjeckien när det gäller råstål

och färdiga produkter per kategori.

5. Kostnad

– Uppdelning av kostnaderna och deras respektive

utveckling i det förflutna och i framtiden, särskilt när det

gäller inbesparing av kostnader för arbetskraften,

energiförbrukning, inbesparing av råmaterialkostnader,

minskning av kostnaderna för tillbehör och externa

tjänster.

6. Finansiella prestanda

– Utvecklingen av utvalda finansiella nyckeltal för att

säkerställa att det görs framsteg i riktning mot bärkraft (de finansiella resultaten och nyckeltalen måste anges på ett sådant sätt att jämförelser med bolagets finansiella omstruktureringsplan möjliggörs och måste inbegripa kommissionens test av bärkraft).

– Nivån på de finansiella kostnaderna.

– Detaljerade uppgifter om och tidpunkter för beviljat

stöd.

– Detaljerade uppgifter om och tidpunkter för utbetalning

av stöd som redan beviljats. – Villkor och förutsättningar för eventuella nya lån

(oberoende av källa). 7. Privatisering – Försäljningspris och behandling av befintliga skulder.

Vad som sker med försäljningsvinsten. – Försäljningsdatum. – Bolagets finansiella ställning vid tidpunkten för

försäljningen. – Värdet på bolaget/tillgångarna vid tidpunkten för

försäljningen samt värderingsmetod. 8. Startande av ett nytt bolag eller nya anläggningar med utvidgning av kapaciteten – Identiteten på varje deltagare inom den privata och den

offentliga sektorn. – Källorna till deras finansiering för startandet av det nya

bolaget eller de nya anläggningarna. – Villkoren för de privata och de offentliga andelsägarnas

deltagande. – Förvaltningsstrukturen för det nya bolaget.

PROTOKOLL NR 3

OM FÖRENADE KONUNGARIKET STORBRITANNIEN

OCH NORDIRLANDS SUVERÄNA BASOMRÅDEN I CYPERN

DE HÖGA FÖRDRAGSSLUTANDE PARTERNA,

SOM ERINRAR OM att det i den gemensamma förklaring om Förenade konungariket Storbritannien och Nordirlands suveräna basområden i Cypern som bifogades slutakten till fördraget om Förenade kungarikets anslutning till Europeiska gemenskaperna föreskrevs att tillämpliga arrangemang för relationerna mellan Europeiska ekonomiska gemenskapen och de suveräna basområdena kommer att definieras inom ramen för eventuella avtal mellan gemenskapen och Republiken Cypern,

SOM BEAKTAR bestämmelserna om de suveräna basområdena i Fördraget om upprättandet av Republiken Cypern (nedan kallat "upprättandefördraget") och den därmed förbundna notväxlingen av den 16 augusti 1960,

SOM NOTERAR notväxlingen mellan Förenade kungarikets regering och Republiken Cyperns regering av den 16 augusti 1960 om förvaltningen av de suveräna basområdena och den bifogade förklaringen av Förenade kungarikets regering att ett av huvudsyftena är skydd av de personers intressen som bor eller arbetar i de suveräna basområdena, och anser att dessa personer i möjligaste mån bör behandlas på samma sätt som personer som bor eller arbetar i Republiken Cypern,

SOM YTTERLIGARE NOTERAR upprättandefördragets bestämmelser om arrangemang mellan de suveräna basområdena och Republiken Cypern, i synnerhet de som ingår i bilaga F till det fördraget,

SOM ÄVEN NOTERAR Förenade kungarikets åtagande att inte inrätta tullstationer eller andra gränsspärrar mellan de suveräna basområdena och Republiken Cypern samt arrangemangen i enlighet med upprättandefördraget, enligt vilka Republiken Cyperns myndigheter förvaltar ett stort antal allmännyttiga tjänster i de suveräna basområdena, bl.a. på jordbruks-, tull- och skatteområdet,

SOM BEKRÄFTAR att Republiken Cyperns anslutning till Europeiska unionen inte bör påverka de rättigheter och skyldigheter som gäller för parterna i upprättandefördraget,

SOM följaktligen ERKÄNNER behovet av att tillämpa vissa bestämmelser i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen och därmed sammanhängande EG-rätt på de suveräna basområdena och att ingå särskilda överenskommelser om genomförandet av dessa bestämmelser i de suveräna basområdena,

HAR ENATS OM FÖLJANDE.

ARTIKEL 1

Artikel 299.6 b i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen skall ersättas med följande:

"b) Detta fördrag skall inte tillämpas beträffande Förenade

konungariket Storbritannien och Nordirlands suveräna basområden Akrotiri och Dhekelia i Cypern, utom i den

mån det är nödvändigt för genomförandet av

arrangemangen i det protokoll om Förenade

konungariket Storbritannien och Nordirlands suveräna basområden i Cypern som bifogas akten om villkoren för Republiken Tjeckiens, Republiken Estlands, Republiken

Cyperns, Republiken Lettlands, Republiken Litauens,

Republiken Ungerns, Republiken Maltas, Republiken

Polens, Republiken Sloveniens och Republiken

Slovakiens anslutning till Europeiska unionen och i

enlighet med bestämmelserna i det protokollet."

ARTIKEL 2

1. De suveräna basområdena skall ingå i gemenskapens tullområde, och i detta syfte skall de rättsakter om tullpolitik

och gemensam handelspolitik som förtecknas i del ett av bilagan till detta protokoll tillämpas på de suveräna basområdena, med de ändringar som anges i bilagan.

2. De rättsakter om omsättningsskatt, punktskatt och andra former av indirekt beskattning som förtecknas i del två av bilagan till detta protokoll skall tillämpas på de suveräna basområdena, med de ändringar som anges i bilagan samt de relevanta bestämmelserna om Cypern i akten om villkoren för Republiken Tjeckiens, Republiken Estlands, Republiken Cyperns, Republiken Lettlands, Republiken Litauens, Republiken Ungerns, Republiken Maltas, Republiken Polens, Republiken Sloveniens och Republiken Slovakiens anslutning till Europeiska unionen.

3. De rättsakter som förtecknas i del tre av bilagan till detta protokoll skall ändras i enlighet med bilagan för att göra det möjligt för Förenade kungariket att bibehålla de lättnader och befrielser från tull och skatter på leveranser till dess väpnade styrkor och ansluten personal som beviljas genom upprättandefördraget.

ARTIKEL 3

Följande fördragsbestämmelser och därmed förbundna bestämmelser skall tillämpas på de suveräna basområdena:

a) EG-fördraget tredje delen avdelning II, om jordbruk,

och de bestämmelser som antagits på denna grundval.

b) Sådana åtgärder som antagits i enlighet med artikel

152.4 b i EG-fördraget.

ARTIKEL 4

De personer som är bosatta eller anställda inom de suveräna basområdenas territorium och som enligt arrangemang som fastställts i enlighet med upprättandefördraget och den därmed

förbundna notväxlingen av den 16 augusti 1960 omfattas av Republiken Cyperns lagstiftning om social trygghet skall vad angår rådets förordning (EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen behandlas som om de var bosatta eller anställda på Republiken Cyperns territorium.

ARTIKEL 5

1. Republiken Cypern skall inte vara skyldig att utföra kontroller av personer som passerar dess land- eller sjögränser mot de suveräna basområdena, och inga gemenskapsrestriktioner beträffande passerandet av yttre gränser skall gälla sådana personer.

2. Förenade kungariket skall utföra kontroller av personer som passerar de suveräna basområdenas yttre gränser, i enlighet med åtagandena i del fyra av bilagan till detta protokoll.

ARTIKEL 6

För att säkerställa det faktiska genomförandet av detta protokolls mål får rådet enhälligt, på förslag från kommissionen, ändra artiklarna 2–5 ovan, inbegripet bilagan, eller tillämpa andra bestämmelser i EG-fördraget och därmed sammanhängande gemenskapslagstiftning på de suveräna basområdena enligt villkor som rådet självt får fastställa. Kommissionen skall samråda med Förenade kungariket och Republiken Cypern innan den lägger fram ett förslag.

ARTIKEL 7

1. Om inte annat följer av punkt 2 skall Förenade kungariket ansvara för detta protokolls genomförande i de suveräna basområdena. Särskilt gäller följande:

a) Förenade kungariket skall ansvara för tillämpningen av

de gemenskapsbestämmelser som anges i protokollet på

områdena tull, indirekt beskattning och gemensam

handelspolitik när det gäller varor som förs in till eller ut från ön Cypern via en hamn eller en flygplats inom de suveräna basområdena.

b) Tullkontroll av sådana varor som importeras till eller

exporteras från ön Cypern av Förenade kungarikets

väpnade styrkor via en hamn eller en flygplats i

Republiken Cypern får utföras inom de suveräna

basområdena.

c) Förenade kungariket skall ansvara för utfärdandet av

sådana licenser, tillstånd eller intyg som enligt någon tillämplig gemenskapsbestämmelse kan krävas för varor som importeras till eller exporteras från ön Cypern av Förenade kungarikets väpnade styrkor.

2. Republiken Cypern skall ansvara för förvaltning och betalning av eventuella gemenskapsmedel som personer i de suveräna basområdena har rätt till enligt tillämpningen av den gemensamma jordbrukspolitiken på de suveräna basområdena enligt artikel 3 i detta protokoll, och Republiken Cypern skall inför kommissionen svara för sådana utgifter.

3. Utan att det påverkar tillämpningen av punkterna 1 och 2 får Förenade kungariket i enlighet med överenskommelser som ingåtts enligt upprättandefördraget till Republiken Cyperns behöriga myndigheter delegera utförandet av sådana uppgifter som åvilar en medlemsstat genom eller enligt någon av de bestämmelser som avses i artiklarna 2–5 ovan.

4. Förenade kungariket och Republiken Cypern skall samarbeta för att säkerställa det faktiska genomförandet av detta protokoll i de suveräna basområdena och skall vid behov ingå ytterligare överenskommelser om delegering av genomförandet av någon av

de bestämmelser som avses i artiklarna 2–5 ovan. En kopia av varje sådan överenskommelse skall föreläggas kommissionen.

ARTIKEL 8

Den ordning som inrättas genom detta protokoll skall enbart avse den särskilda situationen i Förenade konungarikets suveräna basområden i Cypern och skall inte tillämpas på något annat territorium i gemenskapen; den skall ej heller utgöra något prejudikat, helt eller delvis, för någon annan särskild ordning som redan finns eller kan komma att inrättas i något annat europeiskt territorium bland dem som nämns i artikel 299 i fördraget.

ARTIKEL 9

Kommissionen skall vart femte år avlägga rapport för Europaparlamentet och rådet om genomförandet av bestämmelserna i detta protokoll.

[BILAGA]

Hänvisningar i detta protokoll till direktiv och förordningar skall tolkas som hänvisningar till dessa direktiv eller förordningar i deras ändrade form eller till de direktiv eller förordningar som ersätter dem och till deras genomförandebestämmelser.

DEL ETT

1. Rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen, där artikel 3.2 skall ersättas med följande:

"2. Följande territorier utanför medlemsstaternas

territorium skall, med beaktande av de konventioner och fördrag som är tillämpliga på dem, anses utgöra en del av gemenskapens tullområde:

a) FRANKRIKE

Furstendömet Monacos territorium, som det definieras i den tullkonvention som undertecknades i Paris den 18 maj 1963 (Frankrikes officiella tidning av den 27 september 1963, s. 8679).

b) CYPERN

Förenade kungarikets suveräna basområden Akrotiris och Dhekelias territorium, som det definieras i Fördraget om upprättandet av Republiken Cypern, undertecknat i Nicosia den 16 augusti 1960 (United Kingdom Treaty Series No 4 (1961) Cmnd. 1252)."

2. Rådets förordning (EEG) nr 2658/87 av den 23 juli 1987 om

tulltaxe- och statistiknomenklaturen och om Gemensamma tulltaxan.

3. Rådets förordning (EEG) nr 918/83 av den 28 mars 1983 om upprättandet av ett gemenskapssystem för tullbefrielse.

4. Kommissionens förordning (EEG) nr 2454/93 av den 2 juli 1993 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EEG) nr 2913/92 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen.

5. Rådets förordning (EEG) nr 3677/90 av den 13 december 1990 om åtgärder för att försvåra avledningen av vissa ämnen för olaglig framställning av narkotika och psykotropa ämnen.

6. Rådets direktiv 92/109/EEG av den 14 december 1992 om tillverkning och utsläppande på marknaden av vissa ämnen som används vid illegal tillverkning av narkotiska preparat och psykotropa ämnen.

7. Rådets förordning (EEG) nr 3911/92 av den 9 december 1992 om export av kulturföremål.

8. Rådets förordning (EG) nr 3295/94 av den 22 december 1994 om fastställande av vissa åtgärder avseende införsel till gemenskapen samt export och återexport från gemenskapen av varor som gör intrång i viss immateriell äganderätt.

9. Kommissionens förordning (EG) nr 1367/95 av den 16 juni 1995 om tillämpningsföreskrifter till rådets förordning (EG) nr 3295/94 om fastställande av vissa åtgärder avseende införsel till gemenskapen samt export och återexport från gemenskapen av varor som gör intrång i viss immateriell äganderätt.

10. Rådets förordning (EG) nr 1334/2000 av den 22 juni 2000 om upprättande av en gemenskapsordning för kontroll av export av produkter och teknik med dubbla användningsområden.

DEL TVÅ

1. Rådets sjätte direktiv 77/388/EEG av den 17 maj 1977 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter – Gemensamt system för mervärdesskatt: enhetlig beräkningsgrund, där

a) artikel 3.4 första stycket skall ersättas med följande:

"Med avvikelse från punkt 1 skall Furstendömet Monaco,

Isle of Man och Förenade kungarikets suveräna

basområden Akrotiri och Dhekelia, med hänsyn till

– de konventioner och avtal som Furstendömet Monaco

och Isle of Man har ingått med Republiken Frankrike

respektive Förenade kungariket Storbritannien och

Nordirland, och

– Fördraget om upprättandet av Republiken Cypern,

– vid tillämpningen av detta direktiv inte behandlas som

tredje territorium."

b) artikel 3.4 andra stycket skall ändras genom tillägg av

följande tredje strecksats:

"Förenade kungarikets suveräna basområden Akrotiri

och Dhekelia behandlas som transaktioner med ursprung i eller avsedda för Republiken Cypern."

2. Rådets direktiv 92/12/EEG av den 25 februari 1992 om allmänna regler för punktskattepliktiga varor och om innehav, flyttning och övervakning av sådana varor, där artikel 2.4 skall ändras genom tillägg av följande femte strecksats:

”– Förenade kungarikets suveräna basområden Akrotiri och Dhekelia behandlas som transaktioner med ursprung i eller avsedda för Republiken Cypern."

DEL TRE

1. Artikel 135 i rådets förordning (EEG) nr 918/83 av den 28 mars 1983 om upprättandet av ett gemenskapssystem för tullbefrielse skall ändras genom tillägg av följande nya punkt d:

"d) att Förenade kungariket behåller tullfriheten, enligt Fördraget om upprättandet av Republiken Cypern av den 16 augusti 1960, på import av varor som skall användas av dess väpnade styrkor eller den medföljande civila personalen eller för försörjning av deras mässar eller marketenterier."

2. Rådets sjätte direktiv 77/388/EEG av den 17 maj 1977 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter – Gemensamt system för mervärdesskatt: enhetlig beräkningsgrund - ändras på följande sätt:

a) I artikel 14.1 g skall följande fjärde strecksats läggas till:

"– de undantag som anges i tredje strecksatsen skall även omfatta importer genom, samt leveranser av varor och tjänster till, Förenade kungarikets väpnade styrkor stationerade på ön Cypern i enlighet med Fördraget om upprättandet av Republiken Cypern av den 16 augusti 1960, om varorna eller tjänsterna är avsedda för de väpnade styrkorna eller den civilpersonal som åtföljer

dem eller för försörjning av deras mässar eller

marketenterier."

b) Artikel 17.3 b skall ersättas med följande:

"b) Transaktioner som är undantagna enligt artikel 14.1 g och i, artikel 15 och artikel 16.1 B, 16.1 C och 16.2."

3. I artikel 23.1 första stycket i rådets direktiv 92/12/EEG av den 25 februari 1992 om allmänna regler för punktskattepliktiga varor och om innehav, flyttning och övervakning av sådana varor skall följande nya strecksats läggas till:

"– Förenade kungarikets väpnade styrkor stationerade på

ön Cypern i enlighet med Fördraget om upprättandet av

Republiken Cypern av den 16 augusti 1960, för eget

bruk, för civilpersonal som medföljer dem eller för

mässar och marketenterier."

DEL FYRA

1. I detta protokoll avses med

a) de suveräna basområdenas yttre gränser: deras sjögränser

samt deras flygplatser och kusthamnar, men inte deras

land- eller sjögränser mot Republiken Cypern.

b) övergångsställen: alla övergångsställen där de behöriga

brittiska myndigheterna tillåter passerande av de yttre

gränserna.

2. Förenade kungariket skall tillåta passerande av de suveräna basområdenas yttre gränser endast vid övergångsställena.

3. a) Medborgare i tredje land skall endast tillåtas att

passera de suveräna basområdenas yttre gränser, om de

i) har en giltig resehandling,

ii) har en giltig visering för Republiken Cypern, om en

sådan krävs,

iii) ägnar sig åt verksamhet som har samband med försvaret eller är medlemmar av samma familj som en person som ägnar sig åt sådan verksamhet, och

iv) inte utgör ett hot mot den nationella säkerheten.

b) Förenade kungariket får göra undantag från dessa

bestämmelser endast av humanitära skäl, för att skydda nationella intressen eller för att uppfylla sina internationella förpliktelser.

c) När det gäller åtagandet i a ii, skall medlemmar i en väpnad

styrka eller i en civil avdelning samt deras anhöriga enligt definitionen i bilaga C till upprättandefördraget inte anses behöva visering för Republiken Cypern.

4. Förenade kungariket skall utföra kontroll av personer som passerar de suveräna basområdenas yttre gränser. Dessa kontroller skall omfatta kontroll av resehandlingar. Alla personer skall genomgå minst en sådan kontroll för att deras identitet skall fastställas.

5. Förenade kungarikets behöriga myndigheter skall använda sig av rörliga enheter för övervakning av de yttre gränserna mellan gränsövergångsställena och vid gränsövergångsställena utanför normala öppethållningstider. Övervakningen skall skötas på ett sådant sätt att människor avskräcks från att kringgå kontrollerna vid övergångsställena. Förenade kungarikets behöriga myndigheter skall placera ut tillräckligt med personal med lämpliga kvalifikationer för genomförande av kontroller och övervakning längs de suveräna basområdenas yttre gränser.

6. Förenade kungarikets myndigheter skall fortlöpande upprätthålla ett nära samarbete med Republiken Cyperns myndigheter i syfte att effektivt genomföra kontroller och övervakning.

7. a) En asylsökande som först har rest in till ön Cypern

från ett land utanför Europeiska gemenskapen via ett av

de suveräna basområdena skall återtas till eller åter

släppas in på de suveräna basområdena på begäran av den

medlemsstat i Europeiska gemenskapen på vars

territorium den asylsökande uppehåller sig.

b)Republiken Cypern skall med hänsyn till humanitära

överväganden samarbeta med Förenade kungariket i

syfte att utarbeta praktiska sätt och metoder för att

respektera och tillfredsställa asylsökandes och olagliga

invandrares rättigheter och behov i de suveräna

basområdena, i enlighet med relevant lagstiftning om

förvaltningen av de suveräna basområdena.

UTTALANDE FRÅN EUROPEISKA KOMMISSIONEN

Europeiska kommissionen bekräftar att den anser att de bestämmelser i gemenskapsrätten som skall tillämpas på de suveräna basområdena enligt artikel 3 a i detta protokoll innefattar följande:

a) Rådets förordning (EG) nr 3448/93 av den 6 december

1993 om systemet för handeln med vissa varor som

framställs genom bearbetning av jordbruksprodukter.

b) Rådets förordning (EG) nr 1260/1999 av den 21 juni

1999 om allmänna bestämmelser för strukturfonderna, i den mån detta krävs genom rådets förordning (EG) nr 1257/1999 av den 17 maj 1999 om stöd från Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket (EUGFJ) till utveckling av landsbygden för finansiering av åtgärder

för landsbygdsutveckling i de suveräna basområdena

genom EUGFJ:s garantisektion.

PROTOKOLL NR 4

OM KÄRNKRAFTVERKET IGNALINA I LITAUEN

DE HÖGA FÖRDRAGSSLUTANDE PARTERNA,

SOM FÖRKLARAR att unionen är beredd att fortsätta att tillhandahålla tillräckligt ytterligare gemenskapsstöd till Litauens avvecklingssträvanden även efter Litauens anslutning till Europeiska unionen för perioden fram till 2006 och därefter samt noterar att Litauen med hänsyn till detta uttryck för solidaritet från unionens sida har åtagit sig att stänga reaktor 1 i kärnkraftverket Ignalina före 2005 och reaktor 2 senast 2009,

SOM KONSTATERAR att avvecklingen av kärnkraftverket Ignalina med dess två 1500 MW RBMK-reaktorenheter, som ärvts efter f.d. Sovjetunionen, saknar motstycke och för Litauen innebär en utomordentligt stor finansiell belastning, som inte står i proportion till landets storlek och ekonomiska styrka, samt att avvecklingen kommer att fortsätta utöver gemenskapens nuvarande budgetplan,

SOM NOTERAR behovet av att anta genomförandebestämmelser för gemenskapens ytterligare stöd för att hantera konsekvenserna av stängningen och avvecklingen av kärnkraftverket Ignalina,

SOM NOTERAR att Litauen vid användningen av gemenskapsstödet kommer att ägna vederbörlig uppmärksamhet åt behoven i de regioner som mest påverkas av stängningen av kärnkraftverket Ignalina,

SOM FÖRKLARAR att vissa av de åtgärder som kommer att få offentligt stöd skall betraktas som förenliga med den inre marknaden, t.ex. avvecklingen av kärnkraftverket Ignalina och miljöuppgraderingen i linje med regelverket och moderniseringen av den konventionella elproduktionskapacitet som behövs för att ersätta de två reaktorerna i kärnkraftverket Ignalina efter stängningen,

HAR ENATS OM FÖLJANDE.

ARTIKEL 1

Litauen, som erkänner unionens beredvillighet att tillhandahålla tillräckligt ytterligare gemenskapsstöd för Litauens strävanden att avveckla kärnkraftverket Ignalina och framhäver detta uttryck för solidaritet, åtar sig att stänga reaktor 1 i kärnkraftverket Ignalina före 2005 och reaktor 2 i detta kärnkraftverk senast den 31 december 2009 och att sedan avveckla dessa reaktorer.

ARTIKEL 2

1. Under perioden 2004–2006 skall gemenskapen förse Litauen med ytterligare ekonomiskt stöd till landets avvecklingssträvanden samt för hantering av följderna av stängningen och avvecklingen av kärnkraftverket Ignalina (nedan "Ignalinaprogrammet").

2. Åtgärderna enligt Ignalinaprogrammet skall beslutas och genomföras i enlighet med bestämmelserna i rådets förordning (EEG) nr 3906/89 av den 18 december 1989 om ekonomiskt stöd till vissa länder i centrala och Östra Europa, senast ändrad genom förordning (EG) nr 2500/2001.

3. Ignalinaprogrammet skall bland annat omfatta åtgärder för att stödja avvecklingen av kärnkraftverket Ignalina, åtgärder för miljöuppgradering i linje med regelverket och för modernisering av den konventionella produktionskapaciteten för att ersätta de två Ignalinareaktorernas produktionskapacitet samt andra åtgärder som följer av beslutet att stänga och avveckla detta kärnkraftverk och som bidrar till den nödvändiga omstruktureringen, miljöuppgraderingen och moderniseringen av energiproduktionen och överförings- och distributionssektorerna i Litauen samt till att förbättra energiförsörjningstryggheten och förbättra energieffektiviteten i Litauen.

4. Ignalinaprogrammet skall inbegripa åtgärder för att stödja kraftverkets personal när det gäller att hålla en hög nivå för driftssäkerheten vid kärnkraftverket Ignalina fram till stängningen och under avvecklingen av ovan nämnda reaktorenheter.

5. För perioden 2004–2006 skall Ignalinaprogrammet uppgå till 285 miljoner euro i åtagandebemyndiganden, vilka skall fördelas på lika stora årliga åtaganden.

6. Bidraget enligt Ignalinaprogrammet får för vissa åtgärder uppgå till 100 % av de totala utgifterna. Allt bör göras för att fortsätta den medfinansieringspraxis som etablerades under föranslutningsstödet till Litauens avvecklingssträvanden samt för att allt efter behov attrahera medfinansiering från andra källor.

7. Stödet enligt Ignalinaprogrammet får helt eller delvis göras tillgängligt som ett gemenskapsbidrag till den internationella stödfonden för avvecklingen av Ignalina, som förvaltas av Europeiska banken för återuppbyggnad och utveckling.

8. Offentligt stöd ur nationella källor, gemenskapskällor och internationella källor

– för miljöuppgradering i linje med regelverket och

moderniseringsåtgärder vid det litauiska

värmekraftverket i Elektrenai, som den viktigaste

ersättningen för produktionskapaciteten hos de båda reaktorerna vid kärnkraftverket Ignalina, och

– för avvecklingen av kärnkraftverket Ignalina,

skall vara förenligt med den inre marknaden enligt definitionen i EG-fördraget.

9. Offentligt stöd ur nationella källor, gemenskapskällor och internationella källor till Litauens ansträngningar att hantera konsekvenserna av stängningen och avvecklingen av kärnkraftverket Ignalina får från fall till fall betraktas som förenligt – enligt EG-fördraget – med den inre marknaden, i synnerhet offentligt stöd för att förbättra energiförsörjningstryggheten.

ARTIKEL 3

1. Unionen, som erkänner att avvecklingen av kärnkraftverket Ignalina är långsiktig och för Litauen innebär en utomordentligt stor finansiell belastning, som inte står i proportion till landets storlek och ekonomiska styrka, skall i solidaritet med Litauen tillhandahålla tillräckligt ytterligare gemenskapsstöd för avvecklingssträvandena efter 2006.

2. Ignalinaprogrammet kommer i detta syfte att fortsättas utan avbrott och förlängas utöver 2006. Genomförandebestämmelserna för det förlängda Ignalinaprogrammet skall fastställas i enlighet med förfarandet i artikel 56 i anslutningsakten och träda i kraft senast när den nuvarande budgetplanen löper ut.

3. Det förlängda Ignalinaprogrammet enligt bestämmelserna i artikel 3.2 i detta protokoll skall utgå från samma förutsättningar och principer som i artikel 2.

4. För nästa budgetplansperiod skall de totala genomsnittsanslagen enligt det förlängda Ignalinaprogrammet vara lämpliga. Programplaneringen av dessa resurser skall grundas på faktiska betalningsbehov och faktisk absorberingskapacitet.

ARTIKEL 4

Utan att det påverkar bestämmelserna i artikel 1 skall den allmänna skyddsklausul som avses i artikel 37 i anslutningsakten

gälla fram till och med den 31 december 2012, om energiförsörjningen i Litauen avbryts.

PROTOKOLL NR 5

OM PERSONTRANSITERING LANDVÄGEN MELLAN KALININGRADOMRÅDET OCH ANDRA DELAR AV RYSKA FEDERATIONEN

DE HÖGA FÖRDRAGSSLUTANDE PARTERNA,

SOM BEAKTAR den särskilda situationen i Kaliningradområdet i Ryska federationen i samband med unionens utvidgning,

SOM ERKÄNNER Litauens skyldigheter och åtaganden i fråga om regelverket genom vilket ett område med frihet, säkerhet och rättvisa upprättas,

SOM särskilt NOTERAR att Litauen senast vid anslutningen fullt ut skall tillämpa och genomföra EG:s regelverk när det gäller förteckningen över de länder vars medborgare är skyldiga att ha visering när de passerar de yttre gränserna och de länder vars medborgare är undantagna från detta krav samt EG:s regelverk när det gäller den enhetliga utformningen av viseringar,

SOM ERKÄNNER att persontransiteringen landvägen mellan Kaliningradområdet och andra delar av Ryska federationen genom EU:s territorium är en fråga som berör unionen i sin helhet och bör behandlas som sådan och inte får medföra några negativa konsekvenser för Litauen,

SOM BEAKTAR det beslut som skall fattas av rådet om avskaffande av kontrollerna vid de inre gränserna efter det att rådet kontrollerat att nödvändiga villkor i detta avseende har uppfyllts,

SOM ÄR FAST BESLUTNA att bistå Litauen när det gäller att så snart som möjligt uppfylla villkoren för fullständigt deltagande i Schengenområdet utan inre gränser,

HAR ENATS OM FÖLJANDE.

ARTIKEL 1

Gemenskapsbestämmelserna om och gemenskapsarrangemangen för persontransitering landvägen mellan Kaliningradområdet och

andra delar av Ryska federationen, särskilt rådets förordning om införandet av ett dokument för förenklad transitering (FTD) och ett dokument för förenklad järnvägstransitering (FRTD) och om ändring av de gemensamma konsulära anvisningarna och den gemensamma handboken, skall i sig inte fördröja eller förhindra att Litauen deltar fullt ut i Schengenregelverket, inklusive avskaffandet av kontrollerna vid de inre gränserna.

ARTIKEL 2

Gemenskapen skall bistå Litauen i genomförandet av bestämmelser och arrangemang för persontransitering mellan Kaliningradområdet och andra delar av Ryska federationen med sikte på Litauens fullständiga deltagande i Schengenområdet så snart som möjligt.

Gemenskapen skall bistå Litauen i förvaltningen av persontransiteringen mellan Kaliningradområdet och andra delar av Ryska federationen och särskilt bära de extra kostnader som kan uppkomma vid genomförandet av de särskilda bestämmelserna om sådan transitering i regelverket.

ARTIKEL 3

Utan att det påverkar Litauens suveräna rättigheter kommer alla ytterligare beslut som rör persontransitering mellan Kaliningradområdet och andra delar av Ryska federationen att fattas enhälligt av rådet på förslag från kommissionen först efter Litauens anslutning.

PROTOKOLL NR 6

OM FÖRVÄRV AV FRITIDSBOSTÄDER I MALTA

DE HÖGA FÖRDRAGSSLUTANDE PARTERNA

HAR ENATS OM FÖLJANDE.

Med tanke på det mycket begränsade antalet bostäder i Malta och den mycket begränsade markytan tillgänglig för byggnadsändamål, vilken endast kan täcka de basbehov som uppstår genom de nuvarande invånarnas demografiska utveckling, får Malta behålla bestämmelserna i lagen om fast egendom (förvärv av utomlands bosatta) (kapitel 246) på icke-diskriminerande grund för de medborgare i medlemsstaterna som inte har varit lagligen bosatta i Malta i minst fem år, i fråga om rätten att förvärva och äga fast egendom för fritidsändamål.

Malta skall för förvärv av fast egendom för fritidsändamål i Malta tillämpa tillståndsförfaranden grundade på offentliga, objektiva, stabila och öppna kriterier. Dessa kriterier skall tillämpas på ett icke-diskriminerande sätt och inte göra skillnad mellan maltesiska medborgare och medborgare i andra medlemsstater. Malta skall se till att medlemsstaternas medborgare inte i något fall behandlas restriktivare än medborgare från tredje land.

Ifall värdet av en sådan egendom, som en av medlemsstaternas medborgare förvärvat, överstiger de tröskelnivåer som den maltesiska lagstiftningen fastställt, dvs. 30 000 MTL för lägenheter och 50 000 MTL för all annan egendom än lägenheter och egendom av historisk betydelse, skall tillstånd beviljas. Malta får se över tröskelnivåerna i sådan lagstiftning så att de återspeglar prisändringar på fastighetsmarknaden i Malta.

PROTOKOLL NR 7

OM ABORT I MALTA

DE HÖGA FÖRDRAGSSLUTANDE PARTERNA

HAR ENATS OM FÖLJANDE.

Ingenting i Fördraget om Europeiska unionen, i fördragen om upprättandet av Europeiska gemenskaperna eller i fördragen eller rättsakterna om ändring eller komplettering av dessa fördrag skall påverka tillämpningen av den nationella abortlagstiftningen på Maltas territorium.

PROTOKOLL NR 8

OM OMSTRUKTURERINGEN AV DEN POLSKA STÅLINDUSTRIN

1. Trots artiklarna 87 och 88 i EG-fördraget skall det statliga stöd som Polen beviljat för bestämda delar av den polska stålindustrin för omstrukturering anses vara förenligt med den gemensamma marknaden under förutsättning att

– den period som anges i artikel 8.4 i protokoll 2 om EKSG-

produkter till Europaavtalet om upprättande av en

associering mellan Europeiska gemenskaperna och deras

medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Polen, å andra

sidan har förlängts så att det gäller fram till anslutningen,

– de villkor som anges i omstruktureringsplanen på grundval

av vilka ovannämnda protokoll förlängdes uppfylls under

hela perioden 2002–2006,

– de villkor som anges i detta protokoll är uppfyllda,

inget statligt stöd för omstrukturering betalas till den polska stålindustrin efter anslutningsdagen.

2. Omstruktureringen av den polska stålindustrin, som den beskrivs i de individuella verksamhetsplanerna för de företag som förtecknas i bilaga 1, och i linje med de villkor som anges i detta protokoll, skall vara avslutad senast den 31 december 2006 (nedan kallad "slutet av omstruktureringsperioden").

3. Endast företag som förtecknas i bilaga 1 (nedan kallade "stödmottagande företag") skall vara berättigade till statligt stöd inom ramen för omstruktureringsprogrammet för den polska stålindustrin.

4. Ett stödmottagande företag får inte

a) vid sammanslagning med ett företag som inte anges i

bilaga 1 överlåta åtnjutandet av det stöd som beviljats det stödmottagande företaget,

b) ta över tillgångar från ett bolag som inte ingår i bilaga 1

och som förklaras i konkurs under perioden fram till och med den 31 december 2006.

5. Varje eventuell senare privatisering av något av de stödmottagande företagen skall ske med respekt för behovet av insyn och för de villkor och principer om bärkraft, statligt stöd och kapacitetsminskning som fastställs i detta protokoll. Inget ytterligare statligt stöd får beviljas som en del av försäljningen av eventuella bolagstillgångar eller individuella tillgångar.

6. Det omstruktureringsstöd som beviljas de stödmottagande företagen skall fastställas mot bakgrund av de berättiganden som anges i den godkända polska stålomstruktureringsplanen och enskilda verksamhetsplaner godkända av rådet. Emellertid är utbetalt stöd under perioden 1997-2003 begränsat till ett belopp om 3 387 070 000 PLN.

Inom detta totalbelopp gäller följande:

– För Polskie Huty Stali (nedan kallat "PHS") får det

omstruktureringsstöd som redan har beviljats eller som

skall beviljas 1997-2003 inte överstiga 3 140 360 000

PLN. PHS har redan fått 62 360 000 PLN i omstruktureringsstöd under perioden 1997-2001 och skall få ytterligare högst 3 078 000 000 PLN i omstruktureringsstöd under 2002 och 2003 beroende på villkoren i den godkända omstruktureringsplanen (som i sin helhet utbetalas under 2002 om förlängningen av nådatiden enligt protokoll 2 i Europaavtalet beviljas före slutet av 2002, annars under 2003).

– För Huta Andrzej S.A., Huta Bankowa Sp. z o.o., Huta

Batory S.A., Huta Buczek S.A., Huta L.W. Sp. z o.o., Huta Łabędy S.A., och Huta Pokój S.A. (nedan kallade "andra stödmottagande företag") får stålomstruktureringsstöd som redan beviljats eller som skall

beviljas 1997-2003 inte överstiga 246 710 000 PLN. Dessa företag har redan fått 37 160 000 PLN i omstruktureringsstöd under perioden 1997-2001 och kommer att få ytterligare högst 210 210 000 PLN i omstruktureringsstöd beroende på villkoren i den godkända omstruktureringsplanen (varav 182 170 000 PLN under 2002 och 27 380 000 PLN under 2003 om den förlängda nådatiden enligt protokoll 2 i Europaavtalet beviljas före slutet av 2002, annars 210 210 000 PLN under 2003).

Inget ytterligare statligt stöd skall beviljas av Polen för omstrukturering av den polska stålindustrin.

7. Den nettokapacitetsminskning som skall uppnås av Polen när det gäller färdiga produkter under tiden 1997–2006 skall vara minst 1 231 000 ton. Denna totalsumma omfattar nettokapacitetsminskningar på minst 715 000 ton per år för varmvalsade produkter och 716 000 ton per år för kallvalsade produkter samt en höjning med högst 200 000 ton per år för andra färdiga produkter.

Kapacitetsminskningen skall endast mätas på grundval av definitiv nedläggning av produktionsanläggningar genom fysisk destruktion som innebär att de ej kan tas i bruk på nytt. Konkursförklaring av ett stolbolag skall inte räknas som kapacitetsminskning.

De nettokapacitetsminskningar som anges i bilaga 2 är de minsta faktiska nettokapacitetsminskningar som skall uppnås, och tidsplanen för detta kommer att fastställas på grundval av Polens slutliga omstruktureringsprogram och de individuella verksamhetsplanerna enligt Europaavtalet, med beaktande av målet att trygga de stödmottagande företagens bärkraft senast den 31 december 2006.

8. Det stödmottagande företaget PHS' företagsplan skall genomföras. Detta innebär särskilt följande:

a) Omstruktureringsinsatserna skall koncentreras på

följande:

– Att omorganisera PHS' produktionsanläggningar utifrån

produkterna och se till att det finns en horisontell organisation uppdelad på funktioner (inköp, produktion, försäljning).

– Att inrätta en enhetlig förvaltningsstruktur i PHS som

gör det möjligt att uppnå full synergi vid konsolideringen.

– Att utveckla den strategiska fokuseringen för PHS från

produktinriktning till marknadsinriktning.

– Att förbättra effektiviteten i PHS' företagsledning samt

åstadkomma bättre kontroll av den direkta försäljningen.

– Att utifrån sunda ekonomiska överväganden se över

PHS' strategi för spinoff-företag och vid behov återintegrera avdelningar i moderbolaget.

– Att se över PHS' produktmix, minska överkapaciteten

för långa halvfabrikat och allmänt ta ytterligare steg in i marknader för produkter med högre förädlingsvärde.

– Investeringar av PHS för att uppnå en högre kvalitet på

de färdiga produkterna; särskild uppmärksamhet skall ägnas åt att uppnå en produktion med 3 sigma-kvalitet vid PHS-anläggningen i Kraków före det datum som

fastställs i tidsplanen för genomförandet av

omstruktureringsprogrammet för PHS, och senast i slutet av 2006.

b) PHS skall göra så stora kostnadsbesparingar som möjligt

under omstruktureringsperioden genom energieffektivitetsvinster, förbättrade inköp och en avkastning som är jämförbar med den inom Europeiska unionen.

c) Omstrukturering av arbetskraften skall genomföras.

Produktivitetsnivåer som är jämförbara med de nivåer som uppnåtts för stålindustriprodukter inom EU skall uppnås senast den 31 december 2006, på grundval av konsoliderade siffror inklusive indirekt anställning i de helägda tjänsteföretagen.

d) Vid en eventuell privatisering skall behovet av insyn

beaktas och PHS' handelsmässiga värde till fullo återspeglas. Inget ytterligare statligt stöd får beviljas som en del av försäljningen.

9. Företagsplanen för övriga stödmottagande företag skall genomföras. Detta innebär särskilt följande:

a) För alla övriga stödmottagande företag skall

omstruktureringsinsatserna koncentreras på följande:

– Utveckling av den strategiska fokuseringen från

produktinriktning till marknadsinriktning.

– Förbättrad effektivitet i företagsledningen samt bättre

kontroll av den direkta försäljningen.

– Översyn utifrån sunda ekonomiska överväganden av

strategin för spinoff-företag och vid behov återintegrering av avdelningar i moderbolaget.

b) För Huta Bankowa, genomföra programmet för

kostnadsbesparingar.

c) För Huta Buczek, utverka nödvändigt finansiellt stöd

från långivare och lokala finansinstitut och genomföra

programmet för kostnadsbesparingar, inklusive minskade

investeringskostnader genom en anpassning av de

befintliga produktionsanläggningarna.

d) För Huta Łabędy, genomföra programmet för kostnads-

besparingar och minska beroendet av gruvindustrin.

e) För Huta Pokój, uppfylla internationella produktivitets-

normer i dotterbolagen, genomföra energiförbruknings-

besparingar och stoppa den föreslagna investeringen i

avdelningen för bearbetning och konstruktion.

f) För Huta Batory, nå en överenskommelse med långivare

och finansinstitut om skuldomläggning och investeringslån. Företaget skall även sörja för väsentliga kompletterande kostnadsbesparingar i samband med en omstrukturering av sysselsättningen och förbättrad avkastning.

g) För Huta Andrzej, trygga en stabil finansiell grund för

utvecklingen genom framförhandling av ett avtal mellan

företagets nuvarande långivare, givare av långfristiga lån,

givare av leverantörskrediter samt finansinstitut. Det

måste göras ytterligare investeringar i rörvalsverket, och

programmet för personalminskning måste genomföras.

h) För Huta L.W., investeringar i företagets varmvalsverk,

lyftanordningar och miljöskyddsnivå. Företaget bör även nå högre produktivitetsnivåer genom omstrukturering av personalen och minskade kostnader för externa tjänster.

10. Alla senare ändringar i den övergripande omstruktureringsplanen och i de individuella planerna måste godkännas av kommissionen och vid behov av rådet.

11. Omstruktureringen skall genomföras med full insyn och på grundval av sunda marknadsekonomiska principer.

12. Kommissionen och rådet skall fram till utgången av omstruktureringsperioden, i enlighet med punkterna 13-18, noga övervaka hur omstruktureringen genomförs och hur villkoren i detta protokoll rörande bärkraft, statligt stöd och kapacitetsminskningar före och efter anslutningen uppfylls. Kommissionen skall därför rapportera till rådet.

13. Utöver övervakningen av det statliga stödet skall kommissionen och rådet övervaka omstruktureringsriktmärkena i bilaga 3.

14. Övervakningen skall innefatta en oberoende utvärdering som skall genomföras 2003, 2004, 2005 och 2006. Kommissionens bärkraftstest skall tillämpas, och produktiviteten skall mätas som en del av utvärderingen.

15. Polen skall samarbeta fullt ut vid samtliga övervakningsarrangemang. Särskilt gäller följande:

– Polen skall förse kommissionen med halvårsrapporter

om omstruktureringen av de stödmottagande företagen, senast den 15 mars och den 15 september varje år fram till utgången av omstruktureringsperioden.

– Den första rapporten skall vara kommissionen tillhanda

senast den 15 mars 2003 och den sista rapporten senast den 15 mars 2007, om inte kommissionen beslutar något annat.

– Rapporterna skall innehålla all information som behövs

för att övervaka omstruktureringsprocessen, det statliga stödet, kapacitetsminskningen och kapacitetsutnyttjandet och ge tillräckliga finansiella uppgifter för att möjliggöra en bedömning av huruvida villkoren och

kraven i detta protokoll har uppfyllts. Rapporterna skall åtminstone innehålla den information som anges i bilaga 4, som kommissionen förbehåller sig rätten att ändra i linje med de erfarenheter den gör under övervakningen. Förutom enskilda verksamhetsrapporter för de bolag som förtecknas i bilaga 1 skall det även utarbetas en rapport om den övergripande situationen inom den polska stålsektorn, inbegripet den senaste makroekonomiska utvecklingen.

– All ytterligare information som behövs för den

oberoende utvärderingen enligt punkt 14 skall dessutom lämnas av Polen.

– Polen skall kräva att de stödmottagande företagen

lämnar alla relevanta uppgifter som under andra

omständigheter skulle kunna betraktas som

konfidentiella. När kommissionen rapporterar till rådet skall den se till att konfidentiell information om de enskilda företagen inte avslöjas.

16. Kommissionen får när som helst ge i uppdrag åt en oberoende konsult att utvärdera övervakningsresultaten, göra nödvändiga undersökningar och avlägga rapport för kommissionen och rådet.

17. Om kommissionen på grundval av övervakningen finner att det förekommit väsentliga avvikelser från de finansiella uppgifter som legat till grund för bedömningen av bärkraften, kan den kräva att Polen vidtar lämpliga åtgärder för att förstärka eller ändra omstruktureringsåtgärderna för de berörda stödmottagande företagen.

18. Om övervakningen visar att

a) villkoren för övergångsarrangemangen i detta protokoll

inte har uppfyllts, eller att

b) de åtaganden som gjorts inom ramen för förlängningen

av den period under vilken Polen undantagsvis får bevilja statligt stöd för omstruktureringen av landets stålindustri enligt Europaavtalet inte har uppfyllts, eller att

c) Polen under omstruktureringsperioden har beviljat

ytterligare, oförenligt statligt stöd till stålindustrin och i synnerhet till de stödmottagande företagen,

skall övergångsarrangemangen i detta protokoll inte ha verkan.

Kommissionen skall vidta lämpliga åtgärder för att kräva att berörda företag betalar tillbaka sådant stöd som beviljats dem i strid med villkoren i detta protokoll.

[BILAGA 1]

FÖRETAG SOM TAR EMOT STATLIGT STÖD ENLIGT OMSTRUKTURERINGSPROGRAMMET FÖR STÅLINDUSTRIN I POLEN

"Polskie Huty Stali" S.A. Katowice

Huta Andrzej S.A. Zawadzkie

Huta Bankowa Sp. z o.o. Dąbrowa Górnicza,

Huta Batory S.A. Chorzów

Huta Buczek S.A. Sosnowiec

Huta L.W. Sp. z o.o. Warszawa

Huta Łabędy S.A. Gliwice

Huta Pokój S.A. Ruda Śląska.

TIDSPLAN FÖR KAPACITETSFÖRÄNDRINGAR (MINSKNINGAR OCH ÖKNINGAR)

Företag Anläggning Minsta Tidpunkt för Tidpunkt

kapacitets- produktions- för stadig-

förändring förändring varande

		(ton per år)		nedläggning
PHS	Valsverk för tunna och medelgrova -340 000 profiler, Ś wi ę toch ł owice		1 997	1 997
Ł ab ę dy	Valsverk för medelgrova profiler	-90 000	2000	2000
PHS Galvaniseringsverk, Ś wi ę t och ł owice + 1 00 000 2000				-
PHS Varmbandverk, Kraków		-700 000 3 1 . 1 2.2002 3 1 .3.2005

PHS Kallbandverk, Świętochłowice -36 000 31.12.2002 31.12.2005

L.W.	Kallvalsverk för smala band	-30 000	3 1 . 1 2.2002 3 1 . 1 2.2004
Ł ab ę dy	Valsverk för medelgrova profiler	-90 000	30.9.2003 30.9.2003
Ł ab ę dy Universalplåtverk		-35 000 3 1 . 1 2.2003 3 1 . 1 2.2003
Bankowa Valsverk för medelgrova profiler		-60 000	3 1 . 1 2.2004 3 1 . 1 2.2006
PHS Trådvalsverk, Sosnowiec		+200 000 1 . 1 .2005 -
PHS	Anläggning för plåt överdragen med organiskt ämne, Ś wi ę toch ł owice	+ 1 00 000 1 . 1 .2005 -
PHS	Kallbandverk, Kraków (reversibelt	-650 000	3 1 . 1 2.2005 3 1 . 1 2.2006

kvartovalsverk och valsverk med fem

valsstolar) PHS Varmplåtvalsverk, Kraków +400 000 1.1.2006 - Kapacitetsförändring netto -1 231 000

[BILAGA 3]

OMSTRUKTURERINGSRIKTMÄRKEN OCH ÖVERVAKNING

1. Bärkraft

Med beaktande av de särskilda redovisningsregler som används av kommissionen skall varje stödmottagande företag senast den 31 december 2006 uppvisa en lägsta årlig bruttorörelsemarginal (10 % för icke-integrerade stålföretag, 13,5 % för integrerade stålverk) och en lägsta avkastning på 1,5 % på eget kapital. Detta skall kontrolleras genom den oberoende utvärdering som skall genomföras årligen mellan 2003 och 2006, i enlighet med punkt 14 i protokollet.

2. Produktivitet

En total produktivitet som på grundval av konsoliderade kostnads- och sysselsättningssiffror och direkta sysselsättningssiffror är jämförbar med den som uppnåtts av EU:s stålindustri skall gradvis ha uppnåtts senast den 31 december 2006. Detta skall kontrolleras genom den oberoende utvärdering som skall genomföras årligen mellan 2003 och 2006, i enlighet med punkt 14 i protokollet.

3. Kostnadsminskning

Särskild vikt skall fästas vid kostnadsminskningar som en av huvudförutsättningarna för bärkraft. Dessa skall genomföras fullt ut i enlighet med de stödmottagande företagens verksamhetsplaner. Kostnadsminskningar skall genomföras under omstruktureringsperioden så att kostnadsnivåer som är jämförbara med kostnadsnivåerna inom EU:s stålindustri har uppnåtts senast vid slutet av omstruktureringsperioden.

[BILAGA 4] VÄGLEDANDE FÖRTECKNING ÖVER INFORMATIONSKRAV 1. Produktion och verkningar för marknaden – Månatlig produktion - och produktionsprognos för den

återstående omstruktureringsperioden – av råstål, halv-

fabrikat och färdiga produkter per kategori och per

produktsortiment. – Sålda produkter och försäljningsprognos för den återstå-

ende omstruktureringsperioden, inbegripet volymer,

priser och marknader, uppdelning enligt produktsortiment.

2. Investeringar – Detaljerade uppgifter om genomförda investeringar. – Datum för slutförandet. – Kostnaderna för investeringarna, finansieringskällorna

och beloppet för eventuellt stöd i samband med detta. – Tidpunkten för eventuell utbetalning av stöd. – Detaljerade uppgifter om planerade investeringar. 3. Minskning av arbetskraften – Antal förlorade arbetstillfällen och tidpunkten för dessa.

– Utvärdering av sysselsättningen vid de stödmottagande

företagen (åtskillnad mellan direkt och indirekt sysselsättning).

– Uppdelning av kostnaderna i samband med

anställningsavtal och externa tjänstekontrakt.

4. Kapacitet (när det gäller hela stålsektorn i Polen)

– Datum eller beräknat datum för upphörande av

produktionskapacitet, uttryckt i MPP som skall stängas (MPP är den maximala årsproduktion som kan uppnås under normala arbetsförhållanden), och en beskrivning av dessa.

– Datum (eller beräknat datum) för avvecklingen, enligt

definitionen i kommissionens beslut nr 3010/91/EKSG om information som stålföretag skall lämna om sina investeringar, av den berörda anläggningen och detaljerade uppgifter om avvecklingen.

– Datum (eller beräknat datum) för införande av ny

kapacitet och en beskrivning av denna.

– Utveckling i total kapacitet i Polen när det gäller råstål

och färdiga produkter per kategori.

5. Kostnad

– Uppdelning av kostnaderna och deras respektive

utveckling i det förflutna och i framtiden, särskilt när det gäller inbesparing av kostnader för arbetskraften, energiförbrukning, inbesparing av råmaterialkostnader, minskning av kostnaderna för tillbehör och externa tjänster.

6. Finansiella prestanda – Utvecklingen av utvalda finansiella nyckeltal för att

– Nivån på de finansiella kostnaderna. – Detaljerade uppgifter om och tidpunkter för beviljat

stöd. – Detaljerade uppgifter om och tidpunkter för utbetalning

av stöd som redan beviljats. – Villkor och förutsättningar för eventuella nya lån

(oberoende av källa). – Granskade redovisningar. 7. Privatisering – Förfarandet vid privatisering. – Försäljningspris, tillämpliga villkor och behandling av

befintliga skulder. – Vad som sker med försäljningsvinsten. – Försäljningsdatum. – Bolagets finansiella ställning vid tidpunkten för

försäljningen. – Värdet på bolaget/tillgångarna vid tidpunkten för

försäljningen samt värderingsmetod.

8. Startande av ett nytt bolag eller nya anläggningar med utvidgning av kapaciteten – Identiteten på varje deltagare inom den privata och den

offentliga sektorn. – Källorna till deras finansiering för startandet av det nya

bolaget eller de nya anläggningarna. – Villkoren för de privata och de offentliga andelsägarnas

deltagande. – Förvaltningsstrukturen för det nya företaget. 9. Eventuell ytterligare information som bedöms som nödvändig för den oberoende utvärderingen enligt punkt 14 i protokollet.

PROTOKOLL NR 9

OM REAKTORERNA 1 OCH 2 VID KÄRNKRAFTVERKET BOHUNICE V1 I SLOVAKIEN

DE HÖGA FÖRDRAGSSLUTANDE PARTERNA,

SOM NOTERAR Slovakiens åtagande att stänga reaktorerna 1 och 2 i kärnkraftverket Bohunice V1 senast 2006 respektive 2008, och som förklarar att unionen är villig att fram till 2006 ge fortsatt ekonomiskt stöd till Slovakiens avvecklingssträvanden som en förlängning av föranslutningsstödet inom ramen för Phareprogrammet,

SOM NOTERAR att genomförandebestämmelser måste antas för det fortsatta gemenskapsstödet,

HAR ENATS OM FÖLJANDE.

ARTIKEL 1

Slovakien har åtagit sig att stänga reaktor 1 i kärnkraftverket Bohunice V1 senast den 31 december 2006 och reaktor 2 i samma kärnkraftverk senast den 31 december 2008 samt att därefter avveckla dessa reaktorer.

ARTIKEL 2

1. Under perioden 2004-2006 skall gemenskapen förse Slovakien med ekonomiskt stöd till landets avvecklingssträvanden samt för hantering av följderna av stängningen och avvecklingen av reaktorerna 1 och 2 i kärnkraftverket Bohunice V1 (nedan kallat "stödet").

2. Stödet skall beslutas och genomföras – också efter Slovakiens anslutning till unionen - i enlighet med bestämmelserna i rådets förordning (EEG) nr 3906/89 av den 18 december 1989 om ekonomiskt stöd till vissa länder i centrala och östra Europa, senast ändrad genom förordning (EG) nr 2500/2001.

3. För perioden 2004-2006 skall stödet uppgå till 90 miljoner euro i åtagandebemyndiganden, vilka skall fördelas på lika stora årliga åtaganden.

4. Stödet får helt eller delvis göras tillgängligt som ett gemenskapsbidrag till den internationella stödfonden för avvecklingen av Bohunice, som förvaltas av Europeiska banken för återuppbyggnad och utveckling.

ARTIKEL 3

Europeiska unionen inser att avvecklingen av kärnkraftverket Bohunice V1 måste fortsätta utöver den nuvarande budgetplanen och att denna insats utgör en betydande ekonomisk börda för Slovakien. Detta kommer att beaktas i samband med beslut om fortsatt stöd från EU på detta område efter 2006.

PROTOKOLL NR 10

OM CYPERN

DE HÖGA FÖRDRAGSSLUTANDE PARTERNA,

SOM BEKRÄFTAR sitt engagemang för en allsidig lösning av Cypernproblemet, i överensstämmelse med relevanta resolutioner av Förenta nationernas säkerhetsråd, och sitt starka stöd till de bemödanden som Förenta nationernas generalsekreterare gör i detta syfte,

SOM FINNER att en sådan allsidig lösning av Cypernproblemet ännu inte har uppnåtts,

SOM FINNER att det därför är nödvändigt att uppskjuta tillämpningen av regelverket i de områden i Republiken Cypern där Republiken Cyperns regering inte utövar den faktiska kontrollen,

SOM BEAKTAR att detta uppskov skall upphöra om en lösning av Cypernproblemet uppnås,

SOM BEAKTAR att Europeiska unionen är beredd att anpassa villkoren för en sådan lösning i enlighet med de principer som ligger till grund för EU,

SOM FINNER det nödvändigt att fastställa villkoren för att tillämpa relevanta bestämmelser i EU-rätten på linjen mellan de ovannämnda områdena och dels de områden där Republiken Cyperns regering utövar den faktiska kontrollen, dels Förenade konungariket Storbritannien och Nordirlands östra suveräna basområde,

SOM ÖNSKAR att Cyperns anslutning till Europeiska unionen skall vara till fördel för alla cypriotiska medborgare och främja inbördes fred och försoning,

SOM följaktligen ANSER att ingenting i detta protokoll skall hindra åtgärder i detta syfte,

SOM BEAKTAR att sådana åtgärder inte skall påverka tillämpningen av regelverket på de villkor som fastställs i anslutningsfördraget i någon annan del av Republiken Cypern,

HAR ENATS OM FÖLJANDE.

ARTIKEL 1

1. Tillämpningen av regelverket skall uppskjutas i de områden i Republiken Cypern där Republiken Cyperns regering inte utövar den faktiska kontrollen.

2. Rådet skall enhälligt på förslag av kommissionen besluta när det uppskov som avses i punkt 1 skall upphöra.

ARTIKEL 2

1. Rådet skall enhälligt på förslag av kommissionen fastställa villkoren för att tillämpa bestämmelserna i EU-rätten på linjen mellan de områden som avses i artikel 1 och de områden där Republiken Cyperns regering utövar den faktiska kontrollen.

2. Gränsen mellan det östra suveräna basområdet och de områden som avses i artikel 1 skall betraktas som en del av de suveräna basområdenas yttre gränser i enlighet med del IV i bilagan till protokollet om Förenade Konungariket Storbritannien och Nordirlands suveräna basområden på Cypern under den tid då tillämpningen av regelverket är uppskjuten i enlighet med artikel 1.

ARTIKEL 3

1. Ingenting i detta protokoll skall hindra åtgärder som syftar till att främja den ekonomiska utvecklingen i de områden som avses i artikel 1.

2. Sådana åtgärder skall inte påverka tillämpningen av regelverket på de villkor som fastställs i anslutningsfördraget i någon annan del av Republiken Cypern.

ARTIKEL 4

Vid en uppgörelse skall rådet enhälligt på förslag av kommissionen besluta om anpassningar av villkoren för Cyperns anslutning till Europeiska unionen med avseende på den turkcypriotiska befolkningsgruppen.

bilaga 4

SLUTAKT

I. SLUTAKTENS TEXT

De befullmäktigade ombuden för

HENNES MAJESTÄT DROTTNINGEN AV NEDERLÄNDERNA,

REPUBLIKEN ÖSTERRIKES FÖRBUNDSPRESIDENT,

REPUBLIKEN POLENS PRESIDENT,

REPUBLIKEN PORTUGALS PRESIDENT,

REPUBLIKEN SLOVENIENS PRESIDENT,

REPUBLIKEN SLOVAKIENS PRESIDENT,

REPUBLIKEN FINLANDS PRESIDENT,

KONUNGARIKET SVERIGES REGERING,

HENNES MAJESTÄT DROTTNINGEN AV FÖRENADE KONUNGARIKET STORBRITANNIEN OCH NORDIRLAND,

församlade i Aten den sextonde april år tjugohundratre för undertecknande av fördraget mellan Konungariket Belgien, Konungariket Danmark, Förbundsrepubliken Tyskland, Republiken Grekland, Konungariket Spanien, Republiken Frankrike, Irland, Republiken Italien, Storhertigdömet Luxemburg, Konungariket Nederländerna, Republiken Österrike, Republiken Portugal, Republiken Finland, Konungariket Sverige och Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland (medlemsstater i Europeiska unionen) och Republiken Tjeckien, Republiken Estland, Republiken Cypern, Republiken Lettland, Republiken Litauen, Republiken Ungern, Republiken Malta, Republiken Polen, Republiken Slovenien, Republiken Slovakien om Republiken Tjeckiens, Republiken Estlands, Republiken Cyperns, Republiken Lettlands, Republiken Litauens, Republiken Ungerns, Republiken Maltas,

Republiken Polens, Republiken Sloveniens och Republiken Slovakiens anslutning till Europeiska unionen,

har konstaterat att följande texter har utarbetats och antagits i konferensen mellan Europeiska unionens medlemsstater och Republiken Tjeckien, Republiken Estland, Republiken Cypern, Republiken Lettland, Republiken Litauen, Republiken Ungern, Republiken Malta, Republiken Polen, Republiken Slovenien, Republiken Slovakien om Republiken Tjeckiens, Republiken Estlands, Republiken Cyperns, Republiken Lettlands, Republiken Litauens, Republiken Ungerns, Republiken Maltas, Republiken Polens, Republiken Sloveniens och Republiken Slovakiens anslutning till Europeiska unionen:

I. Fördraget mellan Konungariket Belgien,

Konungariket Danmark, Förbundsrepubliken Tyskland,

Republiken Grekland, Konungariket Spanien, Republiken Frankrike, Irland, Republiken Italien, Storhertigdömet Luxemburg, Konungariket Nederländerna, Republiken Österrike, Republiken Portugal, Republiken Finland, Konungariket Sverige, Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland (medlemsstater i Europeiska unionen) och Republiken Tjeckien, Republiken Estland, Republiken Cypern, Republiken Lettland, Republiken Litauen, Republiken Ungern, Republiken Malta, Republiken Polen, Republiken Slovenien, Republiken Slovakien om Republiken Tjeckiens, Republiken Estlands, Republiken Cyperns, Republiken Lettlands, Republiken Litauens, Republiken Ungerns, Republiken Maltas, Republiken Polens, Republiken Sloveniens och Republiken Slovakiens anslutning till Europeiska unionen.

II. Akt om villkoren för Republiken Tjeckiens, Republiken

Estlands, Republiken Cyperns, Republiken Lettlands, Republiken Litauens, Republiken Ungerns, Republiken Maltas, Republiken Polens, Republiken Sloveniens och Republiken Slovakiens anslutning och om anpassning av de fördrag som ligger till grund för Europeiska unionen.

III. De texter som anges nedan och som fogas till akten om

villkoren för Republiken Tjeckiens, Republiken Estlands,

Republiken Cyperns, Republiken Lettlands, Republiken Litauens, Republiken Ungerns, Republiken Maltas, Republiken Polens, Republiken Sloveniens och Republiken Slovakiens anslutning och om anpassning av de fördrag som ligger till grund för Europeiska unionen:

A. Bilaga I: Förteckning över de bestämmelser i

Schengenregelverket, som det införlivats

inom Europeiska unionens ramar, och de

rättsakter som grundas på detta eller på

annat sätt har samband med detta, vilka

skall vara bindande för och tillämpas i de

nya medlemsstaterna från och med

anslutningen (enligt artikel 3 i

anslutningsakten)

Bilaga II: Förteckning enligt artikel 20 i

anslutningsakten

Bilaga III: Förteckning enligt artikel 21 i

anslutningsakten

Bilaga IV: Förteckning enligt artikel 22 i

anslutningsakten; Tillägg

Bilaga V: Förteckning enligt artikel 24 i

anslutningsakten: Tjeckien; Tillägg A och B

Bilaga VI: Förteckning enligt artikel 24 i

anslutningsakten: Estland

Bilaga VII: Förteckning enligt artikel 24 i

anslutningsakten: Cypern; Tillägg

Bilaga VIII: Förteckning enligt artikel 24 i an-

slutningsakten: Lettland; Tillägg A och B

Bilaga IX: Förteckning enligt artikel 24 i an-

slutningsakten: Litauen; Tillägg A och B

Bilaga X: Förteckning enligt artikel 24 i an-

slutningsakten: Ungern; Tillägg A och B

Bilaga XI: Förteckning enligt artikel 24 i an-

slutningsakten: Malta; Tillägg A, B och C

Bilaga XII: Förteckning enligt artikel 24 i an-

slutningsakten: Polen; Tillägg A, B och C

Bilaga XIII: Förteckning enligt artikel 24 i anslut-

ningsakten: Slovenien; Tillägg A och B

Bilaga XIV: Förteckning enligt artikel 24 i

anslutningsakten: Slovakien; Tillägg

Bilaga XV: Förteckning enligt artikel 32.1 i

anslutningsakten

Bilaga XVI: Förteckning enligt artikel 52.1 i

anslutningsakten

Bilaga XVII: Förteckning enligt artikel 52.2 i

anslutningsakten

Bilaga XVIII: Förteckning enligt artikel 52.3 i

anslutningsakten

B. Protokoll nr 1 om ändringar av Europeiska investeringsbankens stadga

Protokoll nr 2 om omstruktureringen av den tjeckiska stålindustrin

Protokoll nr 3 om Förenade konungariket Storbritannien och Nordirlands suveräna basområden i Cypern

Protokoll nr 4 om kärnkraftverket Ignalina i Litauen

Protokoll nr 5 om persontransitering landvägen mellan Kaliningradområdet och andra delar av Ryska federationen

Protokoll nr 6 om förvärv av fritidsbostäder i Malta

Protokoll nr 7 om abort i Malta

Protokoll nr 8 om omstruktureringen av den polska stålindustrin

Protokoll nr 9 om reaktorerna 1 och 2 vid kärnkraftverket Bohunice V1 i Slovakien

Protokoll nr 10 om Cypern

C. Texterna till Fördraget om Europeiska unionen, Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen och Fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen, tillsammans med de fördrag som ändrar eller kompletterar dessa, inklusive Fördraget om Konungariket Danmark, Irlands och Förenade kungarikets Storbritannien och Nordirland

anslutning till Europeiska ekonomiska gemenskapen och

till Europeiska atomenergigemenskapen, Fördraget om

Republiken Greklands anslutning till Europeiska

ekonomiska gemenskapen och till Europeiska

atomenergigemenskapen, Fördraget om Konungariket

Spaniens och Republiken Portugals anslutning till

Europeiska ekonomiska gemenskapen och till

Europeiska atomenergigemenskapen samt Fördraget om

Republiken Österrikes, Republiken Finlands och

Konungariket Sveriges anslutning till Europeiska

unionen.

De höga fördragsslutande parterna åtar sig att till kommissionen och till varandra lämna all information som behövs för tillämpningen av akten om villkoren för anslutning och om anpassning av fördragen. Denna information skall ges i så god tid före anslutningen att akten kan tillämpas fullt ut från och med anslutningsdagen, särskilt när det gäller den inre marknadens funktion. Kommissionen får informera de nya fördragsslutande parterna om när den anser det lämpligt att ta emot eller översända särskild information. De fördragsslutande parterna har hittills, fram till dagen för undertecknandet, mottagit en förteckning över informationsskyldigheterna på veterinärområdet.

II. FÖRKLARINGAR ANTAGNA AV DE

BEFULLMÄKTIGADE OMBUDEN

Därutöver har de befullmäktigade ombuden antagit nedan förtecknade förklaringar, som bifogas denna slutakt.

1. Gemensam förklaring: Ett Europa

2. Gemensam förklaring om Europeiska gemenskapernas domstol

1. Gemensam förklaring: Ett Europa

Denna dag är en stor dag för Europa. Vi har i dag slutfört anslutningsförhandlingarna mellan Europeiska unionen och Cypern, Estland, Lettland, Litauen, Malta, Polen, Slovakien, Slovenien, Tjeckien och Ungern. Sjuttiofem miljoner människor kommer att välkomnas som nya medborgare i Europeiska unionen.

Vi, de nuvarande och de anslutande medlemsstaterna, uttalar vårt fulla stöd för den fortlöpande, allomfattande och oåterkalleliga utvidgningsprocessen. Anslutningsförhandlingarna med Bulgarien och Rumänien kommer att fortsätta på grundval av samma principer som har väglett förhandlingarna hittills. De resultat som redan uppnåtts i dessa förhandlingar kommer inte att ifrågasättas. Beroende på de fortsatta framstegen med att uppfylla kriterierna för medlemskap är målet att välkomna Bulgarien och Rumänien som nya medlemmar i Europeiska unionen 2007. Vi välkomnar också de viktiga beslut som fattats idag angående nästa etapp i Turkiets kandidatur för medlemskap i Europeiska unionen.

Vår gemensamma önskan är att göra Europa till en kontinent med demokrati, frihet, fred och framsteg. Unionen kommer att förbli fast besluten att undvika nya skiljelinjer i Europa och främja stabilitet och välstånd inom och bortom unionens nya gränser. Vi ser fram emot att arbeta tillsammans i vår gemensamma strävan att uppfylla dessa mål.

Vår målsättning är ett Europa.

Belgien Tjeckien Danmark Tyskland Estland Grekland Spanien Frankrike Irland Italien Cypern Lettland Litauen Luxemburg Ungern Malta Nederländerna Österrike Polen Portugal Slovenien Slovakien Finland Sverige Förenade kungariket

2. Gemensam förklaring om Europeiska gemenskapernas domstol

På begäran av domstolen får rådet genom enhälligt beslut utöka antalet generaladvokater i överensstämmelse med artikel 222 i EG-fördraget och artikel 138 i Euratomfördraget. I annat fall kommer de nya medlemsstaterna att ingå i den nuvarande ordningen för utnämning av generaladvokater.

III. ÖVRIGA FÖRKLARINGAR

De befullmäktigade ombuden har noterat följande förklaringar, som har avgetts och som bifogas denna slutakt: A. Gemensamma förklaringar: De nuvarande

medlemsstaterna/Estland

3. Gemensam förklaring om jakt på brunbjörn i

Estland

B. Gemensamma förklaringar: Olika nuvarande

medlemsstater/olika nya medlemsstater

4. Gemensam förklaring av Tjeckien och Österrike

om deras bilaterala avtal om kärnkraftverket

Temelin

C. Gemensamma förklaringar av de nuvarande medlemsstaterna

5. Förklaring om landsbygdsutveckling

6. Förklaring om fri rörlighet för arbetstagare:

Tjeckien

7. Förklaring om fri rörlighet för arbetstagare:

Estland

8. Förklaring om oljeskiffer, den inre marknaden

för el och Europaparlamentets och rådets

direktiv 96/92/EG av den 19 december 1996 om

gemensamma regler för den inre marknaden för

el (eldirektivet): Estland

9. Förklaring om Estlands och Litauens

fiskeverksamhet i Svalbardområdet

10. Förklaring om fri rörlighet för arbetstagare:

Lettland

11. Förklaring om fri rörlighet för arbetstagare:

Litauen

12. Förklaring om persontransitering landvägen

mellan Kaliningradområdet och andra delar av

Ryska federationen

13. Förklaring om fri rörlighet för arbetstagare:

Ungern

14. Förklaring om fri rörlighet för arbetstagare:

Malta

15. Förklaring om fri rörlighet för arbetstagare:

Polen

16. Förklaring om fri rörlighet för arbetstagare:

Slovenien

17. Förklaring om utvecklingen av transeuropeiska

nät i Slovenien

18. Förklaring om fri rörlighet för arbetstagare:

Slovakien

D. Gemensamma förklaringar av olika nuvarande medlemsstater

19. Gemensam förklaring av Tyskland och Österrike

om fri rörlighet för arbetstagare: Tjeckien, Estland, Ungern, Lettland, Litauen, Polen, Slovenien och Slovakien

20. Gemensam förklaring av Tyskland och Österrike

om övervakning av kärnsäkerhet

E. Allmän gemensam förklaring av de nuvarande medlemsstaterna

21. Allmän gemensam förklaring

F. Gemensamma förklaringar av olika nya medlemsstater

22. Gemensam förklaring av Tjeckien, Estland,

Litauen, Polen, Slovenien och Slovakien om artikel 38 i anslutningsakten

23. Gemensam förklaring av Ungern och Slovenien

om bilaga X, kapitel 7, punkt 1 a ii och

bilaga XIII, kapitel 6, punkt 1 a i till anslutningsakten

G. Förklaringar av Tjeckien 24. Förklaring av Tjeckien om transportpolitik 25. Förklaring av Tjeckien om arbetstagare 26. Förklaring av Tjeckien om artikel 35 i EU-

fördraget H. Förklaringar av Estland 27. Förklaring av Estland om stål 28. Förklaring av Estland om fiskeri 29. Förklaring av Estland om Nordostatlantiska

fiskerikommissionen (NEAFC) 30. Förklaring av Estland om livsmedelssäkerhet I. Förklaringar av Lettland 31. Förklaring av Lettland om vägning av röster i

rådet 32. Förklaring av Lettland om fiskeri 33. Förklaring av Lettland om artikel 142a i rådets

förordning (EG) nr 40/94 av den 20 december 1993 om gemenskapsvarumärken

J. Förklaring av Litauen

34. Förklaring av Litauen om litauisk

fiskeriverksamhet i Nordostatlantiska fiskerikommissionens regleringsområde (NEAFC)

K. Förklaringar av Malta 35. Förklaring av Malta om neutralitet 36. Förklaring av Malta om öregionen Gozo 37. Förklaring av Malta om bevarande av

nollprocentsatsen för mervärdesskatt L. Förklaringar av Polen 38. Förklaring av Polen om konkurrenskraften för

polsk produktion av vissa fruktsorter 39. Förklaring av Polens regering om allmän moral 40. Förklaring av Polens regering om tolkningen av

undantaget från kraven i direktiv 2001/82/EG och direktiv 2001/83/EG

M. Förklaringar av Slovenien 41. Förklaring av Slovenien om Sloveniens framtida

regionala indelning 42. Förklaring av Slovenien om den inhemska

slovenska biarten Apis mellifera Carnica (kranjska čebela)

N. Förklaringar av Europeiska gemenskapernas kommission 43. Förklaring av Europeiska gemenskapernas

kommission om den allmänna ekonomiska

skyddsklausulen, skyddsklausulen för den inre marknaden och skyddsklausulen för rättsliga och inrikes frågor

44. Förklaring av Europeiska gemenskapernas kommission om slutsatserna från anslutningskonferensen med Lettland

A. Gemensamma förklaringar: De nuvarande medlemsstaterna/Estland

3. Gemensam förklaring om jakt på brunbjörn i Estland

När det gäller brunbjörnar kommer Estland att fullt ut uppfylla kraven i direktiv 92/43/EEG om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter (habitatdirektivet). Senast vid anslutningen kommer Estland att införa ett strikt skyddssystem i enlighet med artikel 12 i det direktivet.

Även om allmän jakt på brunbjörn inte kan tillåtas noterar konferensen att Estland enligt artikel 16.1 i habitatdirektivet får tillåta jakt på brunbjörn under vissa bestämda förhållanden och med iakttagande av de förfaranden som föreskrivs i artikel 16.2 och 16.3.

B. Gemensamma förklaringar: Olika nuvarande medlemsstater/olika nya medlemsstater

4. Gemensam förklaring av Tjeckien och Österrike om deras bilaterala avtal om kärnkraftverket Temelin

Tjeckien och Österrike skall fullfölja sina bilaterala skyldigheter enligt de ömsesidigt antagna "slutsatserna från Melk-processen och uppföljningen" av den 29 november 2001.

C. Gemensamma förklaringar av de nuvarande medlemsstaterna

5. Förklaring om landsbygdsutveckling

När det gäller politiken för landsbygdsutveckling för de nya medlemsstaterna enligt det tillfälliga instrumentet för landsbygdsutveckling som finansieras genom EUGFJ:s garantisektion noterar unionen att de nya medlemsstaterna kan förvänta sig följande inledande tilldelning:

Inledande tilldelning (miljoner euro)

	2004	2005	2006	2004 − 2006
Tjeckien 147,9 161,6 172,0				481,5
Estland	41,0	44,8	47,7	133,5
Cypern	20,3	22,2	23,9	66,4
Lettland 89,4		97,7	103,9	291,0
Litauen	133,4 145,7 155,1			434,2
Ungern 164,2 179,4 190,8				534,4
Malta	7,3	8,0	8,5	23,8
Polen	781,2 853,6 908,2			2 543,0
Slovenien 76,7		83,9	89,2	249,8
Slovakien 108,2 118,3 125,8				352,3
Totalt	1 570,0 1 715,0 1 825,0 5 110,0

6. Förklaring om fri rörlighet för arbetstagare: Tjeckien

EU betonar de starka inslagen av differentiering och flexibilitet i arrangemanget för arbetstagares fria rörlighet. Medlemsstaterna skall sträva efter att ge tjeckiska medborgare ökat tillträde till arbetsmarknaden enligt sin nationella lagstiftning, så att tillnärmningen till regelverket påskyndas. Som följd av detta bör tjeckiska medborgares anställningsmöjligheter inom EU förbättras avsevärt vid Tjeckiens anslutning. Dessutom kommer EU:s medlemsstater att på bästa sätt utnyttja det föreslagna arrangemanget för att så snart som möjligt nå fram till full tillämpning av regelverket på området fri rörlighet för arbetstagare.

7. Förklaring om fri rörlighet för arbetstagare: Estland

EU betonar de starka inslagen av differentiering och flexibilitet i arrangemanget för arbetstagares fria rörlighet. Medlemsstaterna skall sträva efter att ge estniska medborgare ökat tillträde till arbetsmarknaden enligt sin nationella lagstiftning, så att tillnärmningen till regelverket påskyndas. Som följd av detta bör estniska medborgares anställningsmöjligheter inom EU förbättras avsevärt vid Estlands anslutning. Dessutom kommer EU:s medlemsstater att på bästa sätt utnyttja det föreslagna arrangemanget för att så snart som möjligt nå fram till full tillämpning av regelverket på området fri rörlighet för arbetstagare.

8. Förklaring om oljeskiffer, den inre marknaden för el och Europaparlamentets och rådets direktiv 96/92/EG av den

19 december 1996 om gemensamma regler för den inre marknaden för el (eldirektivet): Estland

Unionen kommer att noga övervaka att Estland uppfyller sina åtaganden, särskilt när det gäller de fortsatta förberedelserna inför den inre marknaden för energi (omstrukturering av oljeskiffersektorn, omstrukturering av elsektorn, lagstiftning, förstärkning av energimarknadsinspektionen osv.).

Unionen riktar Estlands uppmärksamhet på slutsatserna från Europeiska rådets möten i Lissabon och Barcelona om att påskynda öppnandet av marknaden inom bl.a. el- och gassektorerna för att uppnå en fullt fungerande inre marknad på dessa områden, och noterar Estlands tidigare uttalanden i denna fråga den 27 maj 2002 inom ramen för anslutningsförhandlingarna. Trots att en fungerande inre elmarknad måste genomföras så snabbt som möjligt noterar unionen att Estland avvaktar med att ta ställning till den framtida utvecklingen av lagstiftningen på detta område. Unionen är i detta hänseende medveten om den specifika situationen när det gäller omstruktureringen av olje-

skiffersektorn, som kommer att kräva särskilda ansträngningar fram till slutet av 2012, och behovet av ett successivt öppnande av Estlands elmarknad för icke-hushållskunder fram till dess. Unionen noterar att det kan bli nödvändigt att tillämpa skyddsmekanismer, t.ex. ömsesidighetsklausulen i direktiv 96/92/EG, för att begränsa en eventuell snedvridning av konkurrensen på den inre marknaden för el.

Kommissionen kommer att noga övervaka utvecklingen av elproduktionen och eventuella förändringar av elmarknaden i Estland och dess grannländer.

Utan att det påverkar tillämpningen av det ovanstående får alla medlemsstater från och med 2009 begära att kommissionen utvärderar utvecklingen av elmarknaderna i Östersjöområdet. På grundval av denna utvärdering och med fullt beaktande av oljeskiffrets unika karaktär samt sociala och ekonomiska överväganden som rör utvinning, produktion och konsumtion av oljeskiffer i Estland samt med beaktande av gemenskapens mål för elmarknaden, skall kommissionen rapportera till rådet med lämpliga rekommendationer.

9. Förklaring om Estlands och Litauens fiskeverksamhet i Svalbardområdet

Europeiska gemenskapen har förbundit sig att upprätthålla en sund förvaltning som bygger på hållbart bevarande och optimalt utnyttjande av fiskbestånden omkring Svalbard samt förklarar sig beredd att fortsätta det nuvarande förvaltningssystemet som tillämpas av Europeiska gemenskapen samt av Estland och Litauen.

10. Förklaring om fri rörlighet för arbetstagare: Lettland

EU betonar de starka inslagen av differentiering och flexibilitet i arrangemanget för arbetstagares fria rörlighet. Medlemsstaterna skall sträva efter att ge lettiska medborgare ökat tillträde till arbetsmarknaden enligt sin nationella lagstiftning, så att tillnärmningen till regelverket påskyndas. Som följd av detta bör lettiska medborgares anställningsmöjligheter inom EU förbättras avsevärt vid Lettlands anslutning. Dessutom kommer EU:s medlemsstater att på bästa sätt utnyttja det föreslagna arrangemanget för att så snart som möjligt nå fram till full tillämpning av regelverket på området fri rörlighet för arbetstagare.

11. Förklaring om fri rörlighet för arbetstagare: Litauen

EU betonar de starka inslagen av differentiering och flexibilitet i arrangemanget för arbetstagares fria rörlighet. Medlemsstaterna skall sträva efter att ge litauiska medborgare ökat tillträde till arbetsmarknaden enligt sin nationella lagstiftning, så att tillnärmningen till regelverket påskyndas. Som följd av detta bör litauiska medborgares anställningsmöjligheter inom EU förbättras avsevärt vid Litauens anslutning. Dessutom kommer EU:s medlemsstater att på bästa sätt utnyttja det föreslagna arrangemanget för att så snart som möjligt nå fram till full tillämpning av regelverket på området fri rörlighet för arbetstagare.

12. Förklaring om persontransitering landvägen mellan Kaliningradområdet och andra delar av Ryska federationen

Gemenskapen skall bistå Litauen med att så snart som möjligt uppfylla villkoren för fullt deltagande i Schengenregelverket, så att Litauen kan ingå i den första gruppen av nya medlemsstater

som fullt ut deltar i Schengenregelverket. Fullt deltagande kommer att vara beroende av en objektiv bedömning av att alla nödvändiga villkor är uppfyllda enligt Schengenregelverket.

13. Förklaring om fri rörlighet för arbetstagare: Ungern

EU betonar de starka inslagen av differentiering och flexibilitet i arrangemanget för arbetstagares fria rörlighet. Medlemsstaterna skall sträva efter att ge ungerska medborgare ökat tillträde till arbetsmarknaden enligt sin nationella lagstiftning, så att tillnärmningen till regelverket påskyndas. Som följd av detta bör ungerska medborgares anställningsmöjligheter inom EU förbättras avsevärt vid Ungerns anslutning. Dessutom kommer EU:s medlemsstater att på bästa sätt utnyttja det föreslagna arrangemanget för att så snart som möjligt nå fram till full tillämpning av regelverket på området fri rörlighet för arbetstagare.

14. Förklaring om fri rörlighet för arbetstagare: Malta

Om Maltas anslutning skulle ge upphov till svårigheter med fri rörlighet för arbetstagare kan frågan tas upp vid unionens institutioner för att lösa problemet. Denna lösning kommer att strikt överensstämma med bestämmelserna i fördragen (inklusive bestämmelserna i Fördraget om Europeiska unionen) och de bestämmelser som antagits vid tillämpningen av dessa, särskilt de som rör fri rörlighet för arbetstagare.

15. Förklaring om fri rörlighet för arbetstagare: Polen

EU betonar de starka inslagen av differentiering och flexibilitet i arrangemanget för arbetstagares fria rörlighet. Medlemsstaterna skall sträva efter att ge polska medborgare ökat tillträde till arbetsmarknaden enligt sin nationella lagstiftning, så att tillnärmningen till regelverket påskyndas. Som följd av detta bör

polska medborgares anställningsmöjligheter inom EU förbättras avsevärt vid Polens anslutning. Dessutom kommer EU:s medlemsstater att på bästa sätt utnyttja det föreslagna arrangemanget för att så snart som möjligt nå fram till full tillämpning av regelverket på området fri rörlighet för arbetstagare.

16. Förklaring om fri rörlighet för arbetstagare: Slovenien

EU betonar de starka inslagen av differentiering och flexibilitet i arrangemanget för arbetstagares fria rörlighet. Medlemsstaterna skall sträva efter att ge slovenska medborgare ökat tillträde till arbetsmarknaden enligt sin nationella lagstiftning, så att tillnärmningen till regelverket påskyndas. Som följd av detta bör slovenska medborgares anställningsmöjligheter inom EU förbättras avsevärt vid Sloveniens anslutning. Dessutom kommer EU:s medlemsstater att på bästa sätt utnyttja det föreslagna arrangemanget för att så snart som möjligt nå fram till full tillämpning av regelverket på området fri rörlighet för arbetstagare.

17. Förklaring om utvecklingen av transeuropeiska nät i Slovenien

Unionen erinrar om den betydelse som transportinfrastrukturen i Slovenien har för utvecklingen av ett transeuropeiskt transportnät och kommer att ta vederbörlig hänsyn till detta vid preciseringen av projekt av gemensamt intresse i enlighet med artikel 155 i fördraget.

18. Förklaring om fri rörlighet för arbetstagare: Slovakien

EU betonar de starka inslagen av differentiering och flexibilitet i arrangemanget för arbetstagares fria rörlighet. Medlemsstaterna skall sträva efter att ge slovakiska medborgare ökat tillträde till

arbetsmarknaden enligt sin nationella lagstiftning, så att tillnärmningen till regelverket påskyndas. Som följd av detta bör slovakiska medborgares anställningsmöjligheter inom EU förbättras avsevärt vid Slovakiens anslutning. Dessutom kommer EU:s medlemsstater att på bästa sätt utnyttja det föreslagna arrangemanget för att så snart som möjligt nå fram till full tillämpning av regelverket på området fri rörlighet för arbetstagare.

D. Gemensamma förklaringar av olika nuvarande medlemsstater

19. Gemensam förklaring av Tyskland och Österrike om fri rörlighet för arbetstagare: Tjeckien, Estland, Ungern, Lettland, Litauen, Polen, Slovenien och Slovakien

Tyskland och Österrike tolkar, i samförstånd med kommissionen, lydelsen i punkt 13 i övergångsbestämmelserna om fri rörlighet för arbetstagare under direktiv 96/71/EG i bilagorna V, VI, VIII, IX, X, XII, XIII och XIV som att "vissa områden" i förekommande fall även kan omfatta hela det nationella territoriet.

20. Gemensam förklaring av Tyskland och Österrike om övervakning av kärnsäkerhet

Tyskland och Österrike betonar betydelsen av att fortsätta med övervakningen av genomförandet av rekommendationerna för förbättring av kärnsäkerheten i anslutningsländerna, enligt vad som togs upp vid rådets möte (allmänna frågor och yttre förbindelser) den 10 december 2002, till dess att det föreligger resultat.

E. Allmän gemensam förklaring av de nuvarande medlemsstaterna

21. Allmän gemensam förklaring

De nuvarande medlemsstaterna understryker att de förklaringar som åtföljer denna slutakt inte kan tolkas eller tillämpas på ett sätt som strider mot medlemsstaternas skyldigheter enligt anslutningsfördraget och anslutningsakten.

De nuvarande medlemsstaterna noterar att kommissionen ansluter sig helt till det ovanstående.

F. Gemensam förklaring av olika nya medlemsstater

22. Gemensam förklaring av Tjeckien, Estland, Litauen, Polen, Slovenien och Slovakien om artikel 38 i anslutningsakten

1. Tjeckien, Estland, Litauen, Polen, Slovenien och

Slovakien tolkar uttrycket "inte har lyckats genomföra åtaganden som gjorts inom ramen för anslutningsförhandlingarna" som att det endast omfattar de skyldigheter enligt de grundläggande fördragen som är tillämpliga på Tjeckien, Estland, Litauen, Polen, Slovenien och Slovakien enligt de villkor som fastställs i anslutningsakten och de skyldigheter som fastställs i denna akt.

Tjeckien, Estland, Litauen, Polen, Slovenien och

Slovakien tolkar det därför som att kommissionen kommer att överväga att tillämpa artikel 38 endast vid påstådda åsidosättanden av de skyldigheter som avses i föregående stycke.

2. Tjeckien, Estland, Litauen, Polen, Slovenien och

Slovakien tolkar det som att artikel 38 inte påverkar domstolens behörighet i enlighet med artikel 230 i EGfördraget när det gäller åtgärder som kommissionen vidtar enligt artikel 38.

3. Tjeckien, Estland, Litauen, Polen, Slovenien och

Slovakien tolkar det som att kommissionen, innan den beslutar om tillämpning av de åtgärder som avses i artikel 38 mot dem, skall ge Tjeckien, Estland, Litauen, Polen, Slovenien och Slovakien möjlighet att uttrycka sin åsikt

och ståndpunkt i enlighet med Europeiska

gemenskapernas kommissions förklaring om den

allmänna skyddsklausulen, skyddsklausulen för den inre marknaden och skyddsklausulen för rättsliga och inrikes frågor, vilken fogas till denna slutakt.

23. Gemensam förklaring av Ungern och Slovenien om bilaga X, kapitel 7, punkt 1 a ii och bilaga XIII, kapitel 6, punkt 1 a i till anslutningsakten

Om den övergångsperiod som avses i artikel 28l i sjätte momsdirektivet inte senast i mitten av 2007 har ersatts med ett definitivt system, och om arbetet med förslaget om att ersätta systemet inte har kommit så långt att det kan ersättas senast vid utgången av 2007, kommer Ungern och Slovenien att begära att kommissionen vid lämplig tidpunkt skall utarbeta en rapport till rådet om hur det övergångsarrangemang som avses i bilaga X, kapitel 7, punkt 1 a ii och bilaga XIII, kapitel 6, punkt 1 a i till anslutningsakten fungerar. I denna rapport skall det tas hänsyn till en väl fungerande inre marknad och eventuella negativa effekter för restaurangsektorerna i Ungern och Slovenien, särskilt förlorade arbetstillfällen, en ökning av svart arbete och prishöjningar på restaurangtjänster för slutkonsumenterna.

G. Förklaringar av Tjeckien

24. Förklaring av Tjeckien om transportpolitik

I enlighet med EU:s gemensamma ståndpunkt om kapitlet om transportpolitik får de nuvarande och de nya medlemsstaterna successivt utbyta cabotagetillstånd på grundval av bilaterala överenskommelser, med möjlighet till fullständig liberalisering. Mot bakgrund av detta förväntar sig därför Tjeckien att de bilaterala överläggningarna med medlemsstaterna kommer att fortsätta under 2003 så att man kan uppnå antingen en bilateral överenskommelse om fullständig liberalisering av cabotage eller ett successivt utbyte av cabotagetillstånd om en övergångsperiod krävs.

Tjeckien välkomnar att ett samförstånd har nåtts med Tyskland om att utarbeta en analys av kostnadsstrukturen och att bilaterala cabotagekvoter kan fastställas på grundval av denna från och med år 2004.

25. Förklaring av Tjeckien om arbetstagare

Tjeckien förklarar att det förväntar sig att en nuvarande medlemsstats avsikter att liberalisera tillträdet till dess arbetsmarknad för tjeckiska arbetstagare på grundval av enskilda sektorer och yrken kommer att bli föremål för bilaterala samråd mellan den berörda medlemsstaten och Tjeckien.

26. Förklaring av Tjeckien om artikel 35 i EU-fördraget

Tjeckien godtar behörigheten för Europeiska gemenskapernas domstol i enlighet med bestämmelserna i artikel 35.2 och 35.3 b i Fördraget om Europeiska unionen. Tjeckien förbehåller sig rätten att i sin nationella lagstiftning föreskriva att om en fråga

som rör giltigheten eller tolkningen av en rättsakt som avses i artikel 35.1 i Fördraget om Europeiska unionen uppkommer i ett mål som är anhängigt vid en nationell domstol, mot vars avgöranden det inte finns något rättsmedel enligt nationell lagstiftning, skall den domstolen vara skyldig att föra ärendet vidare till EG-domstolen.

H. Förklaringar av Estland

27. Förklaring av Estland om stål

Den estniska stålbearbetningsindustrin befinner sig i ett dynamiskt utvecklingsskede.

Vid förhandlingarna om de nödvändiga anpassningarna av de kvantitativa restriktioner som föreskrivs i de bilaterala stålavtalen mellan gemenskapen och Ryska federationen, Ukraina och Kazakstan, eller vid antagande av andra arrangemang med detta syfte, måste hänsyn tas till de importbehov som följer av den estniska stålindustrins förutsebara expansion i en nära framtid. Estland betonar att uppgifter om landets förutsedda importbehov har lämnats till anslutningskonferensen.

28. Förklaring av Estland om fiskeri

Estland är medvetet om att förvaltningen av avtalet mellan Estlands regering och Ryska federationens regering om samarbete vid bevarande och förvaltning av fiskbestånden i sjöområdet Peipsi, Lämmi och Pihkva kommer att skötas av Estland i nära samarbete med kommissionen, i den mån gemenskapen inte har eller senare får sekundär lagstiftning om förvaltningen av inlandsfiskeresurserna.

29. Förklaring av Estland om Nordostatlantiska fiskerikommissionen (NEAFC)

Enligt principen om gemenskapens exklusiva behörighet kommer Estlands intressen i NEAFC från och med dagen för anslutningen att företrädas av gemenskapen. Om Estland vid anslutningen inte är medlem av NEAFC förlitar sig Estland på gemenskapens strävanden att med gemenskapens andel införliva den "samarbetskvot för icke-avtalsslutande part" som utnyttjas av Estland och registrerats av NEAFC.

30. Förklaring av Estland om livsmedelssäkerhet

När det gäller tredje land kommer Estland att fullt ut följa kraven i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002 av den 28 januari 2002 om allmänna principer och krav för livsmedelslagstiftning, om inrättande av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet och om förfaranden i frågor som gäller livsmedelssäkerhet.

I. Förklaringar av Lettland

31. Förklaring av Lettland om vägning av röster i rådet

I förklaring nr 20 i Nicefördraget fastställs det att Lettland kommer att tilldelas fyra av sammanlagt 345 röster i rådet från och med den 1 januari 2005 under förutsättning att 27 medlemsstater ingår i unionen.

Med hänsyn till behovet av att säkerställa tillräcklig, jämförbar och likvärdig representation för medlemsstaterna i rådet i enlighet med deras folkmängd, förklarar Lettland att landet förbehåller sig rätten att diskutera frågan om vägningen av röster i rådet under nästa regeringskonferens.

32. Förklaring av Lettland om fiskeri

När det gäller förordning (EEG) nr 3760/92, i vilken det fastställs vilken del av gemenskapens fiskemöjligheter som skall tilldelas medlemsstaterna för bestånd som omfattas av fångstbegränsning, har Lettland den uppfattningen att de särskilda bestämmelserna i denna anslutningsakt om de fiskemöjligheter som skall tilldelas Lettland i Östersjön gäller det befintliga förvaltningssystemet inom IBSFC såsom det beräknats för EU med 15 medlemsstater samt Estland, Lettland, Litauen och Polen.

När det gäller fiskemöjligheterna inom Nordostatlantiska fiskerikommissionen (NEAFC) förklarar Lettland sig intresserat av fiske inom det området trots att det under den senaste tiden inte haft någon fångstdeklaration av betydelse. Lettland, som är samarbetspart i NEAFC och respekterar alla beslut och föreskrifter som utfärdas av den kommissionen, förväntar sig att dess intressen vederbörligen kommer att beaktas när fiskemöjligheter tilldelas Lettland och andra nya medlemsstater.

33. Förklaring av Lettland om artikel 142a i rådets förordning (EG) nr 40/94 av den 20 december 1993 om gemenskapsvarumärken

Lettland anser att tillämpningen av artikel 142a.5 i rådets förordning (EG) nr 40/94 av den 20 december 1993 om gemenskapsvarumärken inte skall utesluta förbud mot bruk av ett gemenskapsvarumärke på Lettlands territorium i enlighet med artikel 106.2 i förordningen.

J. Förklaring av Litauen

34. Förklaring av Litauen om Litauisk fiskeriverksamhet i Nordostatlantiska fiskerikommissionens regleringsområde (NEAFC)

Litauen förklarar sig intresserat av att fortsätta med traditionellt fiske i Nordostatlantiska fiskerikommissionens (NEAFC) regleringsområde efter anslutningen till Europeiska unionen. Litauen förlitar sig på EU:s stöd beträffande anslutningen till NEAFC. Litauen förväntar sig att landets fiskeriverksamhet i NEAFC:s regleringsområde kommer att fortsätta efter anslutningen och att tillräckliga kvoter inom detta område kommer att tilldelas Litauen i enlighet med principen om relativ stabilitet.

K. Förklaringar av Malta

35. Förklaring av Malta om neutralitet

Malta bekräftar sitt engagemang för Europeiska unionens gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik i enlighet med Fördraget om Europeiska unionen.

Malta bekräftar att deltagandet i Europeiska unionens gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik inte påverkar landets neutralitet. I Fördraget om Europeiska unionen fastställs att alla beslut av unionen i riktning mot ett gemensamt försvar skall fattas enhälligt av Europeiska rådet och antas av medlemsstaterna i enlighet med deras respektive konstitutionella bestämmelser.

36. Förklaring av Malta om öregionen GOZO

Maltas regering,

som noterar att öregionen Gozo både har ekonomiska och sociala särdrag och lider av nackdelar genom de samlade effekterna av "dubbel ökaraktär", miljömässig ömtålighet, liten befolkning i kombination med hög befolkningstäthet och begränsade naturliga resurser,

som noterar att bruttonationalprodukten per capita är betydligt lägre i öregionen Gozo än i Malta som helhet,

som noterar att den driver en särskild ekonomisk och social politik för öregionen Gozo i syfte att övervinna de permanenta strukturella nackdelar som öregionen är drabbad av,

som konstaterar att Gozo, som ett resultat av överenskommelsen om att Malta omfattas av strukturfondsmålen och är berättigat till stöd från Sammanhållningsfonden samt av överenskommelserna om nollprocentsats för mervärdesskatt på passagerartransporter mellan öarna och en övergångsperiod för transporter av jordbruksprodukter mellan öarna, efter Maltas anslutning till Europeiska unionen kommer att omfattas av såväl åtgärder av mer allmän ekonomisk och social karaktär som åtgärder som särskilt syftar till att övervinna dess strukturella nackdelar,

som dessutom konstaterar att NUTS 3-klassificeringen av öregionen Gozo inte i sig kan säkerställa att Europeiska unionens uttalade åtagande att vidta åtgärder till förmån för mindre gynnade regioner uppfylls,

förklarar att Malta, före utgången av varje gemenskapsbudgetperiod som innebär en omdefiniering av gemenskapens regionalpolitik, kommer att begära att kommissionen avlägger rapport till rådet om den ekonomiska

och sociala situationen på Gozo, särskilt om skillnaderna i social och ekonomisk utveckling mellan Gozo och Malta. Kommissionen kommer att anmodas att vid behov föreslå lämpliga åtgärder inom ramen för gemenskapens regionalpolitik eller annan relevant gemenskapspolitik för att säkerställa att skillnaderna mellan Gozo och Malta fortsätter att minska samt att Gozo ytterligare integreras med den inre marknaden på rättvisa villkor. I synnerhet kommer det, om Malta som helhet inte längre är berättigat till vissa regionalpolitiska åtgärder, att i rapporten bedömas om Gozos specifika ekonomiska situation motiverar att Gozo fortsätter att omfattas av dessa åtgärder, och i så fall på vilka villkor, under referensperioden.

37. Förklaring av Malta om bevarande av nollprocentsatsen för mervärdesskatt

Maltas godtagande av en övergångsperiod fram till den 1 januari 2010 för bevarandet av landets mervärdesskatt på 0 % i stället för standardsatsen på 5 % på leveranser av livsmedel och farmaceutiska produkter grundar sig på förutsättningen att den övergångsperiod som avses i artikel 28.1 i sjätte momsdirektivet löper ut den dagen.

L. Förklaringar av Polen

38. Förklaring av Polen om konkurrenskraften för polsk produktion av vissa fruktsorter

Polen noterar att om Polen omfattas av EU:s gemensamma tulltaxa kan detta leda till negativa och omedelbara konsekvenser för konkurrenskraften hos polska producenter av bär, surkörsbär och äpplen. Om det efter anslutningen uppstår allvarliga svårigheter som troligen kommer att bestå inom dessa sektorer kommer Polen att begära brådskande tillämpning av den

allmänna skyddsklausulen och kommer att begära antagande av instrument som gör det möjligt att permanent avskaffa störningar av konkurrenskraften inom sektorn för bär, surkörsbär och äpplen.

39. Förklaring av Polens regering om allmän moral

Polens regering har den uppfattningen att ingenting i bestämmelserna i Fördraget om Europeiska unionen, i fördragen om upprättandet av Europeiska gemenskaperna och i fördragen om ändring eller komplettering av dessa fördrag hindrar den polska staten att reglera frågor av moralisk betydelse samt frågor om skydd av det mänskliga livet.

40. Förklaring av Polens regering om tolkningen av undantaget från kraven i direktiv 2001/82/EG och direktiv 2001/83/EG

Polen anser att de farmaceutiska produkter som tas upp på förteckningen i tillägg A till bilaga XII till denna akt med godkännanden för försäljning kan saluföras i Polen.

M. Förklaringar av Slovenien

41. Förklaring av Slovenien om Sloveniens framtida regionala indelning

Slovenien betonar den betydelse landet fäster vid en balanserad regional utveckling och vid behovet av att minska de socioekonomiska skillnaderna mellan landets regioner.

Slovenien noterar att landet har exklusiv behörighet att fatta beslut om landets regionala indelning. Ett undantag från detta är

Sloveniens regionala indelning för den gemensamma regionala klassificeringen av territoriella enheter (NUTS).

Inom ramen för anslutningsförhandlingarna löstes frågan om Sloveniens regionala indelning på NUTS 2-nivå preliminärt vid konferensens nittonde möte på ställföreträdarnivå den 29 juli 2002 i enlighet med konferensens slutsatser. Dessa slutsatser bekräftades på ministernivå vid anslutningskonferensen den 1 oktober 2002.

En förklaring av Slovenien, som ingen av medlemsstaterna i något skede gjorde några invändningar mot, togs med i konferensens slutsatser. Den relevanta delen har följande lydelse:

"Slovenien noterar med glädje att EU noterade att hela Sloveniens territorium under perioden fram till slutet av 2006 kommer att betraktas som en enda NUTS 2-region, att Slovenien avser att genomföra ett samlat programplaneringsdokument som omfattar hela Sloveniens territorium för programplaneringsperioden fram till slutet av 2006 och att Slovenien kommer att fortsätta diskussionerna med kommissionen om en regional indelning som garanterar en balanserad regional utveckling för att senast i slutet av 2006, då landet redan är medlemsstat, se över sin NUTS-klassificering.

Om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av en gemensam nomenklatur för statistiska territoriella enheter (NUTS) antas och träder i kraft före Sloveniens anslutning kommer Slovenien vid behov att förhandla med EU om dess tillämpning på den territoriella indelningen av Slovenien.

På grundval av detta kan Slovenien godta EU:s förslag och samtycka till att kapitlet på detta stadium inte kräver ytterligare förhandlingar."

42. Förklaring av Slovenien om den inhemska slovenska biarten Apis mellifera Carnica (kranjska čebela)

Med beaktande av att den slovenska underarten av honungsbiet Apis mellifera Carnica (även känd som "kranjska čebela", "Carniolan bee", "Krainer Biene", "Carnica" och "Kärntner Biene") utgör en inhemsk djurpopulation i Slovenien,

med beaktande av århundraden av kontinuerliga strävanden att bevara och selektera det inhemska biet på nuvarande Sloveniens territorium, även i syfte att bevara dess inhemska genetiska material, vilka lett till en honungsbipopulation som är genetiskt stabiliserad och i jämvikt,

med beaktande av det tvingande behovet att bevara denna inhemska honungsbipopulation med dess tydliga särdrag och därmed bidra till att bevara den biologiska mångfalden,

förklarar Slovenien att landet har för avsikt att även i fortsättningen tillämpa alla lämpliga och nödvändiga åtgärder för att säkerställa bevarandet av den inhemska arten Apis mellifera Carnica på Sloveniens territorium.

Slovenien erinrar om att landet tog upp denna fråga vid anslutningsförhandlingarna och att Europeiska unionen underströk att nationella åtgärder kan vidtas på grundval av artikel 30 i fördraget, med förbehåll för proportionalitetsprincipen, och att det inte var nödvändigt att denna fråga ingick i förhandlingarna.

N. Förklaringar av Europeiska gemenskapernas kommission

De höga fördragsslutande parterna har noterat följande förklaringar av Europeiska gemenskapernas kommission:

43. Förklaring av Europeiska gemenskapernas kommission om den allmänna ekonomiska skyddsklausulen, skyddsklausulen för den inre marknaden och skyddsklausulen för rättsliga och inrikes frågor

Innan Europeiska gemenskapernas kommission fattar ett beslut om tillämpning av skyddsklausulen för den inre marknaden eller skyddsklausulen för rättsliga och inrikes frågor kommer den höra synpunkter och ståndpunkter från den eller de medlemsstater som direkt kommer att påverkas av sådana åtgärder samt vederbörligen beakta dessa synpunkter och ståndpunkter.

Den allmänna ekonomiska skyddsklausulen omfattar även jordbruket. Den får utlösas när det inom bestämda jordbrukssektorer uppstår svårigheter som är allvarliga och troligen kommer att bestå och som kan leda till en allvarlig försämring av den ekonomiska situationen inom ett visst område. Med hänsyn till de särskilda problemen inom jordbrukssektorn i Polen får de åtgärder som kommissionen vidtar för att förhindra störningar på marknaden enligt den allmänna ekonomiska skyddsklausulen innefatta system för övervakning av marknadsflödena mellan Polen och andra medlemsstater.

44. Förklaring av Europeiska gemenskapernas kommission om slutsatserna från anslutningskonferensen med Lettland

Bearbetning av nedlagd jordbruksmark, t.ex. att återställa mark till traditionella miljöförhållanden och/eller undvika slutna landskap, kan få stöd som en åtgärd enligt artikel 33 i förordning (EG) nr 1257/1999 i det samlade programdokumentet under mål I.

Artikel 33 erbjuder olika möjligheter i detta hänseende, t.ex. enligt åttonde strecksatsen om vattenhushållning inom jordbruket, men i synnerhet enligt elfte strecksatsen, där det

fastställs att stöd kan ges för skydd av miljön i samband med jordbruk, skogsbruk och bevarande av landskapet samt med förbättring av djurens välfärd. Detta stöd kan utgöras av en engångsutbetalning för miljövänlig bearbetning av nedlagd jordbruksmark.

Den föreslagna åtgärden bör inte som ett särskilt mål omfatta återställande av mark till jordbruksproduktion som omfattas av de gemensamma organisationerna av marknaden eller till arealuttag. Mark som ägs av jordbrukare och som bearbetas på ovannämnda sätt skulle emellertid kunna användas av dessa jordbrukare tillsammans med deras nuvarande jordbruksmark för att ändra deras nuvarande jordbruksproduktionsmetoder i syfte att skydda miljön och bevara landskapet. I detta fall kan ytterligare stöd vara möjligt enligt den åtgärd för miljövänligt jordbruk som avses i artikel 22 i förordning (EG) nr 1257/1999.