Ds 2015:27

Gränsöverskridande informationsutbyte om trafiksäkerhetsrelaterade brott - Genomförande av det nya CBE-direktivet

1. Promemorians innehåll

Denna promemoria innehåller förslag till författningsanpassningar med anledning av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/413 av den 11 mars 2015 om underlättande av gränsöverskridande informationsutbyte om trafiksäkerhetsrelaterade brott (det nya CBE-direktivet), som ersätter direktiv 2011/82/EU om underlättande av ett gränsöverskridande informationsutbyte om trafiksäkerhetsrelaterade brott (det ursprungliga CBE-direktivet).

Det ursprungliga CBE-direktivet antogs den 25 oktober 2011. Direktivet handlar om utbyte av information om uppgifter i fordonsregister för att identifiera ägare till fordon som varit inblandade i trafikbrott i andra medlemsstater än den där de är registrerade. Europaparlamentet och rådet valde artikel 87.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) om polissamarbete, som rättslig grund. Medlemsstaterna skulle ha införlivat direktivet i sin nationella lagstiftning senast den 7 november 2013.

1

Sverige genomförde direktivet genom ändringar i bl.a. lagen (2000:343) och förordningen (2010:705) om internationellt polisiärt samarbete samt förordningen (2001:650) om vägtrafikregister (jfr prop. 2013/14:65). Författningsändringarna trädde i kraft den 1 maj 2014.

EU-domstolen ogiltigförklarade den 6 maj 2014 CBE-direktivet för att det hade antagits på fel rättslig grund (mål C-43/12, Europeiska kommissionen mot rådet och Europaparlamentet). Domstolen uttalade att direktivet ska ha fortsatt verkan fram till ikraftträdandet av ett nytt direktiv med korrekt rättslig grund (artikel 91.1 c i EUF-fördaget om åtgärder för att förbättra transportsäker-

1 Danmark, Storbritannien och Irland valde, i enlighet med protokollen nr 21 och 22 som är fogade till fördragen, att inte anta och tillämpa det ursprungliga CBE-direktivet.

Promemorians innehåll Ds 2015:27

heten) inom en rimlig tidsperiod, som inte får överstiga tolv månader räknat från domens meddelande.

Därefter har det nya CBE-direktivet, med artikel 91.1 c i EUFfördraget som rättslig grund, antagits.

Med hänsyn till att det nya direktivet är nästan identiskt med det ursprungliga direktivet föreslås endast smärre författningsanpassningar.

2. Författningsförslag

2.1. Förslag till lag om ändring i lagen (2000:343) om internationellt polisiärt samarbete

Härigenom föreskrivs att 1 b och 2 §§ lagen (2000:343) om internationellt polisiärt samarbete ska ha följande lydelse.

Lydelse enligt prop. 2014/15:82 Föreslagen lydelse

1 b §

I lagen (2013:329) med vissa bestämmelser om skydd för personuppgifter vid polissamarbete och straffrättsligt samarbete inom Europeiska unionen, och i föreskrifter som regeringen har meddelat i anslutning till den lagen, finns det särskilda bestämmelser om behandling av personuppgifter som inom ramen för polissamarbete eller straffrättsligt samarbete har överförts från eller gjorts tillgängliga av

1. en stat som är medlem i Europeiska unionen (EU),

2. Island, Norge, Schweiz eller Liechtenstein,

3. ett EU-organ, eller

4. ett EU-informationssystem. Om det i de författningar som anges i första stycket finns avvikande bestämmelser, ska de tillämpas i stället för bestämmelserna i denna lag och i föreskrifter som regeringen har meddelat i anslutning till lagen. Detta gäller dock inte vid behandling av personuppgifter som

Om det i de författningar som anges i första stycket finns avvikande bestämmelser, ska de tillämpas i stället för bestämmelserna i denna lag och i föreskrifter som regeringen har meddelat i anslutning till lagen. Detta gäller dock inte vid behandling av personuppgifter som

Författningsförslag Ds 2015:27

– utbyts eller har utbytts med stöd av rådets beslut 2008/615/RIF av den 23 juni 2008 om ett fördjupat gränsöverskridande samarbete, särskilt för bekämpning av terrorism och gränsöverskridande brottslighet, eller

– hämtas eller har hämtats med stöd av rådets beslut 2008/633/RIF av den 23 juni 2008 om åtkomst till informa- tionssystemet för viseringar (VIS) för sökningar för medlemsstaternas utsedda myndigheter och för Europol i syfte att förhindra, upptäcka och utreda terroristbrott och andra grova brott.

– utbyts eller har utbytts med stöd av rådets beslut 2008/615/RIF av den 23 juni 2008 om ett fördjupat gränsöverskridande samarbete, särskilt för bekämpning av terrorism och gränsöverskridande brottslighet,

– hämtas eller har hämtats med stöd av rådets beslut 2008/633/RIF av den 23 juni 2008 om åtkomst till informationssystemet för viseringar (VIS) för sökningar för medlemsstaternas utsedda myndigheter och för Europol i syfte att förhindra, upptäcka och utreda terroristbrott och andra grova brott, eller

utbyts eller har utbytts med

stöd av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/413 av den 11 mars 2015 om underlättande av gränsöverskridande informationsutbyte om trafiksäkerhetsrelaterade brott.

2 §

I denna lag avses med

– utländska tjänstemän: ut-

ländska polismän och andra utländska tjänstemän som har anmälts vara behöriga att utföra sådant gränsöverskridande arbete som avses i artikel 40 och 41 i konventionen om tillämpning av Schengenavtalet av den 14 juni 1985 (Schengenkonventionen),

– utländska tjänstemän: ut-

ländska polismän och andra utländska tjänstemän som har anmälts vara behöriga att utföra sådant gränsöverskridande arbete som avses i artiklarna 40 och 41 i konventionen om tilllämpning av Schengenavtalet av den 14 juni 1985 (Schengenkonventionen),

Ds 2015:27 Författningsförslag

– förföljande tjänstemän: utländska tjänstemän som förföljer en

person på svenskt territorium enligt denna lag,

– svenska tjänstemän: svenska polismän, tulltjänstemän eller

kustbevakningstjänstemän när de enligt lag eller annan författning har polisiära befogenheter,

– Öresundsförbindelsen: den fasta förbindelsen över Öresund

som den definieras i artikel 2 i avtalet av den 6 oktober 1999 mellan Konungariket Sveriges regering och Konungariket Danmarks regering om polisiärt samarbete i Öresundsregionen,

– Prümrådsbeslutet: rådets beslut 2008/615/RIF av den 23 juni

2008 om ett fördjupat gränsöverskridande samarbete, särskilt för bekämpning av terrorism och gränsöverskridande brottslighet,

– referensuppgifter: registeruppgifter som inte röjer identiteten

på en person, antingen i form av en sifferbeteckning och ett fingeravtryck eller en sifferbeteckning och en DNA-profil från den ickekodifierande delen av personens DNA,

– CBE-direktivet:

Europa-

parlamentets och rådets direktiv

2011/82/EU av den 25 oktober 2011 om underlättande av ett

gränsöverskridande informationsutbyte om trafiksäkerhetsrelaterade brott, och

– CBE-direktivet:

Europa-

parlamentets och rådets direktiv

(EU) 2015/413 av den 11 mars 2015 om underlättande av gräns-

överskridande informationsutbyte om trafiksäkerhetsrelaterade brott, och

– VIS-rådsbeslutet: rådets beslut 2008/633/RIF av den 23 juni

2008 om åtkomst till informationssystemet för viseringar (VIS) för sökningar för medlemsstaternas utsedda myndigheter och för Europol i syfte att förhindra, upptäcka och utreda terroristbrott och andra grova brott.

Denna lag träder i kraft den 1 december 2015.

Författningsförslag Ds 2015:27

2.2. Förslag till lag om ändring i lagen (2013:329) med vissa bestämmelser om skydd för personuppgifter vid polissamarbete och straffrättsligt samarbete inom Europeiska unionen

Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (2013:329) med vissa bestämmelser om skydd för personuppgifter vid polissamarbete och straffrättsligt samarbete inom Europeiska unionen ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 §

Lagen gäller inte för sådan behandling av personuppgifter som rör nationell säkerhet.

Lagen gäller inte heller för behandling av personuppgifter som görs eller har gjorts tillgängliga eller överförs eller har överförts genom

1. informationsutbyte som hänför sig till Schengens informationssystem (SIS),

2. informationsutbyte genom Tullinformationssystemet (TIS),

3. uppgiftsutbyte med stöd av rådets beslut 2008/615/RIF av den 23 juni 2008 om ett fördjupat gränsöverskridande samarbete, särskilt för bekämpning av terrorism och gränsöverskridande brottslighet (Prümrådsbeslutet), eller

4. åtkomst enligt rådets beslut 2008/633/RIF av den 23 juni 2008 om åtkomst till informationssystemet för viseringar (VIS) för sökningar för medlemsstaternas utsedda myndigheter och för Europol i syfte att förebygga, upptäcka och utreda terroristbrott och andra

3. uppgiftsutbyte med stöd av rådets beslut 2008/615/RIF av den 23 juni 2008 om ett fördjupat gränsöverskridande samarbete, särskilt för bekämpning av terrorism och gränsöverskridande brottslighet (Prümrådsbeslutet),

4. åtkomst enligt rådets beslut 2008/633/RIF av den 23 juni 2008 om åtkomst till informationssystemet för viseringar (VIS) för sökningar för medlemsstaternas utsedda myndigheter och för Europol i syfte att förebygga, upptäcka och utreda terroristbrott och andra

Ds 2015:27 Författningsförslag

grova brott. grova brott, eller

5. uppgiftsutbyte med stöd av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/413 av den 11 mars 2015 om underlättande av gränsöverskridande informationsutbyte om trafiksäkerhetsrelaterade brott (CBE-direktivet).

Denna lag träder i kraft den 1 december 2015.

3. CBE-direktivet

3.1. Bakgrund och syfte

Såväl det ursprungliga som det nya CBE-direktivet syftar till att säkerställa en hög skyddsnivå för samtliga trafikanter inom unionen genom att underlätta gränsöverskridande informationsutbyte om trafiksäkerhetsrelaterade brott och därmed verkställandet av påföljder, när dessa brott begås med ett fordon registrerat i en annan medlemsstat än den medlemsstat där brottet begicks. Vid utredningen av vissa trafikbrott som begåtts med ett fordon som är registrerat i en annan medlemsstat, ska den medlemsstat där brottet begicks genom sitt nationella kontaktställe få söka information om fordonet och fordonsägaren i fordonsregistret i den medlemsstat där fordonet är registrerat. Tillgången avser dock inte fordonsregister som förs för militära ändamål (jfr 5 kap. 1 § militärtrafikförordningen [2009:212])

Medlemsstaterna har sedan tidigare kommit överens om att ge varandra möjlighet att söka uppgifter i varandras fordonsregister genom rådets beslut 2008/615/RIF av den 23 juni 2008 om ett fördjupat gränsöverskridande samarbete, särskilt för bekämpning av terrorism och gränsöverskridande brottslighet (det s.k. Prümrådsbeslutet). Prümrådsbeslutet kompletteras av rådets beslut 2008/616/RIF om genomförande av beslut 2008/615/RIF om ett fördjupat gränsöverskridande samarbete, särskilt för bekämpning av terrorism och gränsöverskridande brottslighet (genomförandebeslutet). Bestämmelserna i CBE-direktivet, både det ursprungliga och det nya, och i Prümrådsbeslutet avseende utbyte av fordonsuppgifter är utformade på ett likartat sätt. Informationsutbytet bygger vidare på samma tekniska lösning. Anledningen till att bestämmelserna i rådsbeslutet inte anses tillräckliga är framför allt att de trafiksäkerhetsrelaterade brott som omfattas av CBE-direktivet

CBE-direktivet Ds 2015:27

inte behandlas på ett enhetligt sätt i medlemsstaterna. I vissa stater betraktas de som administrativa förseelser, medan de i andra stater utgör brott. I de medlemsstater där de utgör administrativa förseelser kan Prümrådsbeslutet inte tillämpas eftersom det endast är tillämpligt på brottsbekämpande förfaranden. I ingressen till CBEdirektivet slås emellertid fast att direktivet ska tillämpas oavsett vilken rättslig klassificering ett trafikbrott har i nationell lagstiftning, alltså oberoende av om gärningen är straffbelagd eller sanktionerad på något annat sätt.

Samtliga trafiksäkerhetsrelaterade brott som omfattas av CBEdirektivet utgör brott enligt svensk rätt.

2

Det innebär att uppgifter

om ägaren till ett fordon som har varit inblandat i ett brott kan sökas enligt såväl CBE-direktivet som Prümrådsbeslutet och att de båda rättsakternas tillämpningsområde alltså överlappar varandra (se prop. 2013/14:65 s. 28 f.).

3.2. Genomförandet av det ursprungliga CBE-direktivet

Vid genomförandet av det ursprungliga CBE-direktivet ansågs, med hänsyn till likheterna vad gäller informationsutbyte och teknisk lösning, att de myndigheter som utsetts till kontaktställen enligt Prümrådsbeslutet – dvs. Rikspolisstyrelsen avseende utgående förfrågningar och Transportstyrelsen avseende inkommande förfrågningar – borde utses till kontaktställen även enligt CBEdirektivet. Vidare bedömdes att genomförandet borde ske i huvudsaklig överensstämmelse med de ändringar som infördes vid genomförandet av rådsbeslutet, dvs. genom vissa anpassningar av lagen (2000:343) om internationellt polisiärt samarbete (prop. 2013/14:65 s. 26 f.) samt förordningen (2010:705) om internationellt polisiärt samarbete, förordningen (2001:650) om vägtrafikregister, den dåvarande förordningen (1989:773) med instruktion för

2 Enligt artikel 2 i direktivet (såväl det ursprungliga som det nya) gäller direktivet för följande brott: fortkörning, ej använt bilbälte, rödljuskörning, rattfylleri, drograttfylleri, ej burit hjälm, användning av förbjuden körbana och olaglig användning av mobiltelefon eller annan kommunikationsutrustning under körning. Ansvarsbestämmelserna i svensk rätt för de brott som omfattas av direktivet finns i 4 och 4 a §§ lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott och i 14 kap.3 och 5 §§trafikförordningen (1998:1276).

Ds 2015:27 CBE-direktivet

Rikspolisstyrelsen och förordningen (2007:975) om instruktion för Datainspektionen (SFS 2014:127–130).

I lagen om internationellt polisiärt samarbete infördes, bl.a. på motsvarande sätt som skett beträffande Prümrådsbeslutet, en definition av CBE-direktivet (2 §).

När det gäller dataskydd innehåller artikel 7 i det ursprungliga, nu ogiltigförklarade, direktivet hänvisningar såväl till rådets rambeslut 2008/977/RIF av den 27 november 2008 om skydd av personuppgifter som behandlas inom ramen för polissamarbete och straffrättsligt samarbete (dataskyddsrambeslutet) som till Prümrådsbeslutet och genomförandebeslutet. I artikeln anges att bestämmelserna om dataskydd i dataskyddsrambeslutet ska tillämpas på personuppgiftsbehandling enligt direktivet samt att även alla relevanta bestämmelser om dataskydd i Prümrådsbeslutet och genomförandebeslutet ska tillämpas.

Vid genomförandet av det ursprungliga CBE-direktivet konstaterades att Sverige i stor utsträckning har ansetts uppfylla dataskyddsrambeslutet genom de bestämmelser om dataskydd som finns i bl.a. personuppgiftslagen (1998:204) och polisdatalagen (2010:361) samt att rambeslutet, i de delar författningsändringar ansetts krävas, har genomförts genom lagen (2013:329) med vissa bestämmelser om skydd för personuppgifter vid polissamarbete och straffrättsligt samarbete inom Europeiska unionen (lagen om dataskydd vid polisiärt och straffrättsligt samarbete).

Vid genomförandet av dataskyddsrambeslutet konstaterades att lagen om internationellt polisiärt samarbete bör fortsätta gälla vid sidan av lagen om dataskydd vid polisiärt och straffrättsligt samarbete. I lagen om internationellt polisiärt samarbete infördes därför en ny bestämmelse (1 b § andra stycket) som klargör att om det i lagen om dataskydd vid polisiärt och straffrättsligt samarbete, eller i anslutande föreskrifter från regeringen, finns bestämmelser om behandling av personuppgifter som avviker från bestämmelserna i lagen eller förordningen om internationellt polisiärt samarbete ska bestämmelserna i lagen om dataskydd vid polisiärt och straffrättsligt samarbete tillämpas. Bland annat mot bakgrund av att Prümrådsbeslutet antogs före rambeslutets ikraftträdande undantogs informationsutbyte som sker med stöd av Prümrådsbeslutet från lagens tillämpningsområde (se 4 § andra stycket lagen om dataskydd vid polisiärt och straffrättsligt samarbete respektive arti-

CBE-direktivet Ds 2015:27

kel 28 och skäl 39 i dataskyddsrambeslutet). Eftersom det inte gäller något motsvarande undantag för CBE-direktivet konstaterades vid genomförandet av direktivet att bestämmelserna i lagen om dataskydd vid polisiärt och straffrättsligt samarbete blir tillämpliga på uppgiftsutbytet enligt direktivet.

3

Vid genomförandet av CBE-direktivet beaktades även särskilt att Prümrådsbeslutet och CBE-direktivet innehåller användningsbegränsningar som hänvisar till syftet med informationsutbytet enligt respektive rättsakt (artikel 7.2 andra stycket i det ursprungliga direktivet och artikel 26 i rådsbeslutet). Det konstaterades att bestämmelsen i 3 § lagen om internationellt polisiärt samarbete, som innebär en skyldighet för svenska myndigheter att följa sådana villkor som har överenskommits med en främmande stat om hur uppgifter eller bevisning som har överlämnats från den andra staten får användas, ansetts tillämplig på uppgifter som översänds till Sverige enligt Prümrådsbeslutet (prop. 2009/10:177 s. 12). Vidare konstaterades att det i 8 § lagen om dataskydd vid polisiärt och straffrättsligt samarbete finns en motsvarande bestämmelse som i princip är likalydande. Svensk lagstiftning ansågs därmed uppfylla direktivets krav i denna del.

4

Vad gäller Prümrådsbeslutets dataskyddsbestämmelser konstaterades att de innehåller flera olika delar. Vissa regler syftar till att personuppgifter som behandlas ska vara korrekta och aktuella och ställer krav på olika former av åtgärder som ska vidtas med personuppgifter som visar sig felaktiga. Den som berörs av en behandling ska vidare ha vissa rättigheter att få information om behandlingen, att kräva åtgärder för att personuppgifterna ska rättas och att ha tillgång till rättsmedel. Vidare finns krav på tillsyn över behandlingen. Vid genomförandet av Prümrådsbeslutet ansågs flertalet av rådsbeslutets dataskyddsregler inte kräva författningsreglering. Det gällde framför allt grundläggande dataskyddsbestämmelser. Den kompletterande reglering som behövdes rörde gallring, rättelse och spärrning av personuppgifter, skyldighet att registrera vissa uppgifter, underrättelse- och informationsskyldighet samt tillsyn över uppgiftsutbytet. Särskilda bestämmelser rörande detta infördes således (se 24 § lagen om internationellt polisiärt samarbete, 3 kap.

3 Se a. prop. s. 38. 4 Se a. prop. s. 39.

Ds 2015:27 CBE-direktivet

4 c–15 §§ förordningen om internationellt polisiärt samarbete och 4 kap. 5 a–f §§ förordningen om vägtrafikregister). Vid genomförandet av det ursprungliga CBE-direktivet konstaterades att de särskilda bestämmelser som infördes för att genomföra Prümrådsbeslutets bestämmelser om dataskydd skulle göras tillämpliga även på informationsutbyte enligt CBE-direktivet.

5

Sammanfattningsvis genomfördes således det ursprungliga CBE-direktivet huvudsakligen genom vissa anpassningar av lagen om internationellt polisiärt samarbete och i övrigt på förordningsnivå.

3.3. Det nya CBE-direktivet

Det nya CBE-direktivet har artikel 91.1 c i EUF-fördraget om åtgärder för att förbättra transportsäkerheten som rättslig grund. Grundsyftet med direktivet är dock, liksom med det ursprungliga, att göra det lättare att över landsgränserna följa upp vissa brott som särskilt hotar trafiksäkerheten och det sakliga innehållet i det nya direktivet har i princip inte ändrats i förhållande till det ogiltigförklarade direktivet.

I konsekvens med att den rättsliga grunden har ändrats har hänvisningarna i direktivet till bestämmelser om dataskydd anpassats. I artikel 7 i det nya direktivet har således hänvisningarna till dataskyddsrambeslutet ersatts med hänvisningar till Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter (dataskyddsdirektivet). Vidare har hänvisningen i artikeln till de särskilda dataskyddsbestämmelserna i Prümrådsbeslutet och genomförandebeslutet utgått. I stället framgår det av skäl 23 i det nya CBE-direktivet att medlemsstaterna även fortsättningsvis får tillämpa de bestämmelserna när det gäller personuppgifter som behandlas enligt det nya direktivet.

I övrigt har endast vissa språkliga och redaktionella anpassningar gjorts. Dessutom innebär ändringen av den rättsliga grunden att Danmark, Storbritannien och Irland, som valde att inte anta och

5 Se a. prop. s. 40.

CBE-direktivet Ds 2015:27

tillämpa det ursprungliga CBE-direktivet, blir tvungna att genomföra det nya direktivet.

Enligt artikel 12 i det nya direktivet ska medlemsstaterna ha genomfört direktivet senast den 6 maj 2015. För Danmark, Storbritannien och Irland gäller dock att de ska ha genomfört direktivet senast den 6 maj 2017.

Hänvisningar till S3-3

4. Genomförande av det nya CBE-direktivet

Förslag: I lagen om internationellt polisiärt samarbete ersätts

hänvisningen till det ursprungliga CBE-direktivet med en hänvisning till det nya CBE-direktivet.

Lagen med vissa bestämmelser om skydd för personuppgifter vid polissamarbete och straffrättsligt samarbete inom Europeiska unionen anpassas så att det klargörs att uppgiftsutbyte enligt det nya CBE-direktivet undantas från lagens tillämpningsområde. En motsvarande anpassning görs i lagen om internationellt polisiärt samarbete.

Bedömning: Utöver dessa förslag till anpassningar föranle-

der det nya CBE-direktivet inte några lagändringar.

Som framgått överensstämmer det nya CBE-direktivet i stort med det ogiltigförklarade direktivet. Direktiven skiljer sig åt bara i några smärre avseenden. Det gäller framför allt den rättsliga grunden och hänvisningarna till bestämmelser om dataskydd.

4.1. Den rättsliga grunden

En inledande fråga är om den ändrade rättsliga grunden i sig motiverar en anpassning i fråga om valet av författningsreglering, dvs. om den huvudsakliga regleringen även fortsättningsvis bör finnas i lagen (2000:343) och förordningen (2010:705) om internationellt polisiärt samarbete. Det nya direktivet har artikel 91.1 c i EUFfördraget om åtgärder för att förbättra transportsäkerheten som rättslig grund. Som konstaterats har dock det sakliga innehållet i princip inte ändrats. Det är fråga om samma typ av uppgiftsutbyte

Genomförande av det nya CBE-direktivet Ds 2015:27

– informationsutbyte vid trafiksäkerhetsrelaterade brott – och det är Polismyndigheten som även i fortsättningen ska kunna begära sökningar för svensk del. Systematiska skäl och enhetlighet för tillämpande myndigheter talar särskilt för en reglering liknande den som gäller för uppgiftsutbyte enligt Prümrådsbeslutet. Sammantaget är omständigheterna sådana att den huvudsakliga regleringen av uppgiftsutbyte enligt CBE-direktivet även fortsättningsvis bör finnas i lagen och förordningen om internationellt polisiärt samarbete. Den ändrade rättsliga grunden bedöms följaktligen inte motivera någon anpassning när det gäller valet av författningsreglering.

4.2. Behov av författningsanpassningar

I fråga om dataskydd har tidigare konstaterats att svensk rätt uppfyller grundläggande krav på dataskydd (jfr prop. 2010/11:129 s. 86 f., prop. 2012/13:73 s. 55 f. och prop. 2013/14:65 s. 39 f.). När det gäller polisens personuppgiftsbehandling finns bestämmelser om dataskydd i personuppgiftslagen (1998:204) och polisdatalagen (2010:361). I fråga om Transportstyrelsens personuppgiftsbehandling återfinns dataskyddsreglerna i personuppgiftslagen och i lagen (2001:558) och förordningen (2001:650) om vägtrafikregister. Som anförts har därutöver i lagen (2013:329) med vissa bestämmelser om skydd för personuppgifter vid polissamarbete och straffrättsligt samarbete inom Europeiska unionen, som genomför dataskyddsrambeslutet, införts kompletterande bestämmelser som framför allt gäller begränsningar i vidarebehandling av uppgifter.

I det nya CBE-direktivet har hänvisningen till dataskyddsrambeslutet utgått och i stället har en hänvisning till dataskyddsdirektivet införts. Samtidigt tillåter det nya direktivet en fortsatt tillämpning av bestämmelserna om dataskydd i Prümrådsbeslutet och genomförandebeslutet. Frågan är då om, och i så fall i vilken utsträckning, de svenska reglerna behöver anpassas med anledning av detta.

Som framgått är bestämmelserna om dataskydd i Prümrådsbeslutet och genomförandebeslutet genomförda i svensk rätt. När det gäller dataskyddsdirektivet så har detta genomförts i svensk rätt genom personuppgiftslagen. Även om dataskyddsdirektivet inte behöver tillämpas i den brottsbekämpande verksamheten ansluter

Ds 2015:27 Genomförande av det nya CBE-direktivet

sig polisdatalagen till personuppgiftslagens bestämmelser och personuppgiftslagen gäller i väsentliga delar i polisens brottsbekämpande verksamhet (se 2 kap. 2 § polisdatalagen). Dataskyddsdirektivet bygger på och vidareutvecklar de bestämmelser som finns i Europarådets konvention från 1981 om skydd för enskilda vid automatisk databehandling av personuppgifter (dataskyddskonventionen) som gäller i brottsbekämpande verksamhet. Sverige är folkrättsligt bundet av konventionen med dess tilläggsprotokoll. Dataskyddsrambeslutet som genomförts i svensk rätt och som gäller i den brottsbekämpande verksamheten liknar också i stora delar dataskyddsdirektivet. Sammantaget görs därför bedömningen att den behandling av personuppgifter som i förevarande fall kan komma att aktualiseras hos Polismyndigheten respektive Transportstyrelsen är förenlig med såväl dataskyddsdirektivet som bestämmelserna om dataskydd i Prümrådsbeslutet och genomförandebeslutet (jfr prop. 2013/14:144 s. 108 f.). Hänvisningarna i det nya CBE-direktivet till dataskyddsbestämmelser bedöms därmed inte föranleda något behov av anpassning.

Det nya CBE-direktivet kräver dock vissa författningsanpassningar. Det gäller huvudsakligen bestämmelser som innehåller hänvisningar till det ursprungliga CBE-direktivet. Hänvisningen i definitionsbestämmelsen i 2 § lagen om internationellt polisiärt samarbete bör följaktligen ersättas med en hänvisning till det nya direktivet. Vissa motsvarande anpassningar behövs även på förordningsnivå. Några ytterligare förordningsanpassningar bedöms inte behövas.

Vidare bör en anpassning göras i fråga om lagen med vissa bestämmelser om skydd för personuppgifter vid polissamarbete och straffrättsligt samarbete inom Europeiska unionen. I konsekvens med att hänvisningen till dataskyddsrambeslutet i det nya CBE-direktivet har utgått bör den lagen, som genomför rambeslutet, inte vara tillämplig på uppgiftsutbyte som sker enligt det nya direktivet. I lagens 4 § bör det därför göras en anpassning som, på motsvarande sätt som i fråga om uppgiftsutbyte som sker enligt Prümrådsbeslutet, klargör att uppgiftsutbyte enligt det nya CBEdirektivet undantas från lagens tillämpningsområde. En motsvarande anpassning bör införas i 1 b § lagen om internationellt polisiärt samarbete.

Genomförande av det nya CBE-direktivet Ds 2015:27

Sammanfattningsvis krävs följaktligen endast smärre lagändringar för genomförande av det nya CBE-direktivet, dvs. en anpassning av definitionsbestämmelsen i lagen om internationellt polisiärt samarbete samt vissa anpassningar vad gäller lagen (2013:329) med vissa bestämmelser om skydd för personuppgifter vid polissamarbete och straffrättsligt samarbete inom Europeiska unionen.

5. Ikraftträdande m.m.

Förslag: De föreslagna lagändringarna ska träda i kraft den

1 december 2015.

En särskild fråga är om, och i så fall i vilken utsträckning, de svenska regler som genomför det ursprungliga CBE-direktivet – och som i vissa fall uttryckligen hänvisar till det direktivet

6

– behö-

ver upphävas eller anpassas före det att det nya direktivet genomförts i svensk rätt.

Som konstaterats har EU-domstolen ogiltigförklarat CBE-direktivet för att det antagits på fel rättslig grund. Med hänsyn till vikten av att unionen eftersträvar målen med direktivet vad gäller förbättrad trafiksäkerhet, ansåg domstolen att genomförandet av unionspolitiken på transportområdet skulle kunna påverkas negativt om direktivet ogiltigförklarades utan att det förklarades att dess verkningar ska bestå. Vidare ansåg domstolen att det under rådande omständigheter fanns tungt vägande rättssäkerhetsskäl som motiverade att verkningarna av det ursprungliga direktivet skulle bestå till dess att ett nytt direktiv, antaget med stöd av korrekt rättslig grund, trädde i kraft, inom en rimlig tidsperiod, som inte fick överstiga tolv månader räknat från domens meddelande.

Det ursprungliga CBE-direktivet har nu ersatts av det nya direktivet. Som framgått är det nya direktivet nästan identiskt med det ursprungliga direktivet. Det sakliga innehållet har i princip inte ändrats. Motsvarande unionsrättsliga skyldigheter kommer därmed

6 Se 2 § lagen (2000:343) om internationellt polisiärt samarbete (avsnitt 2.1), 4 kap. 1 § förordningen (2010:705) om internationellt polisiärt samarbete, 1 kap.2 och 4 §§ förordningen (2001:650) om vägtrafikregister, 2 § andra stycket 1 j) den dåvarande förordningen (1989:773) med instruktion för Rikspolisstyrelsen respektive 4 i) bilagan till förordningen (2014:1102) om instruktion för Polismyndigheten, och 4 § förordningen (2007:975) om instruktion för Datainspektionen.

Ikraftträdande m.m. Ds 2015:27

att gälla enligt det nya direktivet. Med hänsyn till detta bedöms de svenska regler som genomför det ursprungliga direktivet vara förenliga med det nya direktivet. Det faktum att vissa av de svenska reglerna uttryckligen hänvisar till det ursprungliga direktivet och att smärre författningsanpassningar behöver göras föranleder inte någon annan slutsats.

Sammantaget görs bedömningen att de svenska regler som genomför det ursprungliga CBE-direktivet inte strider mot unionsrätten och att det inte finns anledning att anpassa regelverket tidigare än i samband med att det nya direktivet genomförs i svensk rätt.

Enligt artikel 12 i det nya CBE-direktivet ska medlemsstaterna ha genomfört direktivet senast den 6 maj 2015. De föreslagna författningsändringarna bör träda i kraft så snart som möjligt.

Några övergångsbestämmelser behövs inte.

6. Ekonomiska konsekvenser

Bedömning: Förslagen medför inte några ekonomiska konsek-

venser.

Som konstaterats överensstämmer det nya CBE-direktivet i allt väsentligt med det tidigare genomförda direktivet. Med hänsyn till detta föreslås endast smärre anpassningar av regelverket. Förslagen bedöms inte medföra några ekonomiska konsekvenser.

7. Författningskommentar

7.1. Förslaget till lag om ändring i lagen (2000:343) om internationellt polisiärt samarbete

1 b § I lagen (2013:329) med vissa bestämmelser om skydd för personuppgifter vid polissamarbete och straffrättsligt samarbete inom Europeiska unionen, och i föreskrifter som regeringen har meddelat i anslutning till den lagen, finns det särskilda bestämmelser om behandling av personuppgifter som inom ramen för polissamarbete eller straffrättsligt samarbete har överförts från eller gjorts tillgängliga av

1. en stat som är medlem i Europeiska unionen (EU),

2. Island, Norge, Schweiz eller Liechtenstein,

3. ett EU-organ, eller

4. ett EU-informationssystem. Om det i de författningar som anges i första stycket finns avvikande bestämmelser, ska de tillämpas i stället för bestämmelserna i denna lag och i föreskrifter som regeringen har meddelat i anslutning till lagen. Detta gäller dock inte vid behandling av personuppgifter som

– utbyts eller har utbytts med stöd av rådets beslut 2008/615/RIF av den 23 juni 2008 om ett fördjupat gränsöverskridande samarbete, särskilt för bekämpning av terrorism och gränsöverskridande brottslighet,

– hämtas eller har hämtats med stöd av rådets beslut 2008/633/RIF av den 23 juni 2008 om åtkomst till informationssystemet för viseringar(VIS) för sökningar för medlemsstaternas utsedda myndigheter och för Europol i syfte att förhindra, upptäcka och utreda terroristbrott och andra grova brott, eller

– utbyts eller har utbytts med stöd av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/413 av den 11 mars 2015 om underlättande av gränsöverskridande informationsutbyte om trafiksäkerhetsrelaterade brott.

Paragrafen behandlar förhållandet till andra bestämmelser om personuppgiftsbehandling.

Författningskommentar Ds 2015:27

Första stycket är oförändrat. I andra stycket har en strecksats

lagts till så att det framgår att lagen inte gäller uppgiftsutbyte enligt CBE-direktivet.

Ändringen behandlas i avsnitt 4.

2 § I denna lag avses med

– utländska tjänstemän: utländska polismän och andra utländska tjän-

stemän som har anmälts vara behöriga att utföra sådant gränsöverskridande arbete som avses i artiklarna 40 och 41 i konventionen om tillämpning av Schengenavtalet av den 14 juni 1985 (Schengenkonventionen),

– förföljande tjänstemän: utländska tjänstemän som förföljer en person

på svenskt territorium enligt denna lag,

– svenska tjänstemän: svenska polismän, tulltjänstemän eller kustbe-

vakningstjänstemän när de enligt lag eller annan författning har polisiära befogenheter,

– Öresundsförbindelsen: den fasta förbindelsen över Öresund som den

definieras i artikel 2 i avtalet av den 6 oktober 1999 mellan Konungariket Sveriges regering och Konungariket Danmarks regering om polisiärt samarbete i Öresundsregionen,

– Prümrådsbeslutet: rådets beslut 2008/615/RIF av den 23 juni 2008

om ett fördjupat gränsöverskridande samarbete, särskilt för bekämpning av terrorism och gränsöverskridande brottslighet,

– referensuppgifter: registeruppgifter som inte röjer identiteten på en

person, antingen i form av en sifferbeteckning och ett fingeravtryck eller en sifferbeteckning och en DNA-profil från den icke-kodifierande delen av personens DNA,

– CBE-direktivet: Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/413

av den 11 mars 2015 om underlättande av gränsöverskridande

informationsutbyte om trafiksäkerhetsrelaterade brott, och

– VIS-rådsbeslutet: rådets beslut 2008/633/RIF av den 23 juni 2008 om

åtkomst till informationssystemet för viseringar (VIS) för sökningar för medlemsstaternas utsedda myndigheter och för Europol i syfte att förhindra, upptäcka och utreda terroristbrott och andra grova brott.

I paragrafen definieras vissa grundläggande begrepp som används i lagen. I den första definitionen görs en språklig ändring. Definitionen av CBE-direktivet anpassas till det nya CBE-direktivet. Paragrafen är i övrigt oförändrad. Ändringen avseende CBE-direktivet behandlas i avsnitt 4.

Ds 2015:27 Författningskommentar

7.2. Förslaget till lag om ändring i lagen (2013:329) med vissa bestämmelser om skydd för personuppgifter vid polissamarbete och straffrättsligt samarbete inom Europeiska unionen

4 § Lagen gäller inte för sådan behandling av personuppgifter som rör nationell säkerhet.

Lagen gäller inte heller för behandling av personuppgifter som görs eller har gjorts tillgängliga eller överförs eller har överförts genom

1. informationsutbyte som hänför sig till Schengens informationssystem (SIS),

2. informationsutbyte genom Tullinformationssystemet (TIS),

3. uppgiftsutbyte med stöd av rådets beslut 2008/615/RIF av den 23 juni 2008 om ett fördjupat gränsöverskridande samarbete, särskilt för bekämpning av terrorism och gränsöverskridande brottslighet (Prümrådsbeslutet),

4. åtkomst enligt rådets beslut 2008/633/RIF av den 23 juni 2008 om åtkomst till informationssystemet för viseringar (VIS) för sökningar för medlemsstaternas utsedda myndigheter och för Europol i syfte att förebygga, upptäcka och utreda terroristbrott och andra grova brott, eller

5. uppgiftsutbyte med stöd av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/413 av den 11 mars 2015 om underlättande av gränsöverskridande informationsutbyte om trafiksäkerhetsrelaterade brott (CBE-direktivet).

Paragrafen reglerar undantag från lagens tillämpningsområde.

Första stycket är oförändrat.

I andra stycket (p. 1–4) undantas från lagens tillämpningsområde visst informationsutbyte, bl.a. sådant som sker med stöd av Prümrådsbeslutet. I punkten 5, som är ny, klargörs att även informationsutbyte enligt det nya CBE-direktivet undantas.

Ändringen behandlas i avsnitt 4.

Ds 2015:27

Bilaga 1

31

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV (EU) 2015/413

av den 11 mars 2015

om underlättande av gränsöverskridande informationsutbyte om trafiksäkerhetsrelaterade brott

(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 91.1 c,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (1),

efter att ha hört regionkommittén,

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet (2), och

av följande skäl:

(1)

Förbättrad trafiksäkerhet är ett av huvudmålen för unionens transportpolitik. Unionen arbetar för att förbättra

trafiksäkerheten för att minska antalet dödsolyckor, personskador och materiella skador. I detta arbete är det

viktigt att konsekvent följa upp och utdöma påföljder för trafikbrott som begås i unionen och som allvarligt

äventyrar trafiksäkerheten.

(2)

På grund av att lämpliga förfaranden saknas och trots de befintliga möjligheter som ges enligt rådets beslut

2008/615/RIF (3) och rådets beslut 2008/616/RIF (4) (nedan kallade Prümbesluten), verkställs påföljder i form av

bötesstraff emellertid sällan för vissa trafikbrott, om de begås med ett fordon som är registrerat i en annan

medlemsstat än den där brottet ägde rum. Syftet med detta direktiv är att se till att trafiksäkerhetsrelaterade brott

även i dessa fall utreds på ett effektivt sätt.

(3)

I sitt meddelande av den 20 juli 2010 med titeln Mot ett europeiskt område för trafiksäkerhet: politiska riktlinjer för

trafiksäkerhet 2011–2020 påpekade kommissionen att upprätthållandet av vägtrafikreglerna fortfarande är en

avgörande faktor för att skapa förutsättningar för en betydande minskning av antalet dödsfall och skador i

trafiken. I sina slutsatser av den 2 december 2010 om trafiksäkerhet uppmanade rådet medlemsstaterna att

överväga behovet av ytterligare förstärkning av efterlevnaden av trafikreglerna och, där så är lämpligt, även på

unionsnivå. Rådet uppmanade kommissionen att undersöka möjligheterna att harmonisera trafikregler på

unionsnivå där så är lämpligt och anta ytterligare åtgärder som underlättar gränsöverskridande uppföljning av

trafikbrott, särskilt sådana som gäller allvarliga trafikolyckor.

(4)

Kommissionen antog den 19 mars 2008 ett förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om underlättande

av gränsöverskridande uppföljning av trafikförseelser på grundval av artikel 71.1 c i fördraget om upprättandet av

Europeiska gemenskapen (numera artikel 91 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt [EUF-fördraget]).

Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/82/EU (5) antogs dock på grundval av artikel 87.2 i EUF-fördraget.

Genom sin dom av den 6 maj 2014 i mål C-43/12 (6) ogiltigförklarade domstolen direktiv 2011/82/EU med

motiveringen att det inte rättsenligt kunde antas med stöd av artikel 87.2 i EUF-fördraget. Enligt domen ska

13.3.2015

L 68/9

Europeiska unionens officiella tidning

SV

(1) EUT C 12, 15.1.2015, s. 115.

(2) Europaparlamentets ståndpunkt av den 11 februari 2015 (ännu ej offentliggjord i EUT) och rådets beslut av den 2 mars 2015.

(3) Rådets beslut 2008/615/RIF av den 23 juni 2008 om ett fördjupat gränsöverskridande samarbete, särskilt för bekämpning av terrorism

och gränsöverskridande brottslighet (EUT L 210, 6.8.2008, s. 1).

(4) Rådets beslut 2008/616/RIF av den 23 juni 2008 om genomförande av beslut 2008/615/RIF om ett fördjupat gränsöverskridande

samarbete, särskilt för bekämpning av terrorism och gränsöverskridande brottslighet (EUT L 210, 6.8.2008, s. 12).

(5) Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/82/EU av den 25 oktober 2011 om underlättande av ett gränsöverskridande

informationsutbyte om trafiksäkerhetsrelaterade brott (EUT L 288, 5.11.2011, s. 1).

(6) Dom i mål C-43/12, kommissionen mot parlamentet och rådet, EU:C:2014:298.

Ds 2015:27

Bilaga 1

32

verkningarna av direktiv 2011/82/EU bestå till dess att ett nytt direktiv som grundar sig på artikel 91.1 c i

EUF-fördraget träder i kraft, inom skälig tid och senast inom tolv månader räknat från dagen för domens

meddelande. Därför bör ett nytt direktiv antas på grundval av den artikeln.

(5)

Större konvergens mellan medlemsstaternas kontrollåtgärder bör uppmuntras och kommissionen bör i detta

avseende undersöka om det finns ett behov av att utveckla gemensamma standarder för automatisk kontrollut­

rustning för trafiksäkerhetskontroller.

(6)

Unionsmedborgarna bör göras mer medvetna om de trafiksäkerhetsregler som gäller i de olika medlemsstaterna

och om genomförandet av detta direktiv, i synnerhet genom lämpliga åtgärder som säkerställer tillräcklig

information om konsekvenserna av att inte följa trafiksäkerhetsreglerna vid resor i en annan medlemsstat än

registreringsmedlemsstaten.

(7)

För att förbättra trafiksäkerheten i hela unionen och säkerställa att inhemska och utländska förare som begår

trafiksäkerhetsrelaterade brott behandlas lika, bör uppföljningen av trafikbrott underlättas, oberoende av i vilken

medlemsstat fordonet är registrerat. Ett system för gränsöverskridande informationsutbyte bör därför användas

för vissa fastställda trafiksäkerhetsrelaterade brott, oavsett om dessa är av administrativ eller straffrättslig art enligt

den berörda medlemsstatens lagstiftning, varigenom den medlemsstat där brottet begicks får tillgång till uppgifter

i registreringsmedlemsstatens fordonsregister.

(8)

Ett effektivare gränsöverskridande utbyte av uppgifter i fordonsregister, vilket bör förenkla identifiering av

personer som misstänks för trafiksäkerhetsrelaterade brott, kan öka den preventiva effekten och leda till att en

person som framför ett fordon som är registrerat i en annan medlemsstat än den där brottet begås uppvisar

större försiktighet, och därmed förhindra dödsfall i trafiken.

(9)

De trafiksäkerhetsrelaterade brott som omfattas av detta direktiv behandlas inte på ett enhetligt sätt i

medlemsstaterna. I vissa medlemsstaters nationella lagstiftning klassificeras dessa brott som ”administrativa”,

medan de i andra klassificeras som ”straffrättsliga”. Detta direktiv bör tillämpas oavsett hur dessa brott

klassificeras i nationell lagstiftning.

(10) Medlemsstaterna bör ge varandra rätt att få tillgång till uppgifter i sina respektive fordonsregister för att förbättra

informationsutbytet och påskynda gällande förfaranden. Bestämmelserna i Prümbesluten om tekniska

specifikationer för och tillgången till automatiskt uppgiftsutbyte bör därför så långt som möjligt inkluderas i detta

direktiv.

(11) I beslut 2008/616/RIF specificeras de säkerhetsfunktioner för befintlig programvara och de relaterade tekniska

kraven för utbyte av uppgifter i fordonsregister. Utan att det påverkar det beslutets allmänna tillämplighet, bör

dessa säkerhetsfunktioner och tekniska krav av regleringsmässiga och praktiska effektivitetsskäl användas vid

tillämpningen av detta direktiv.

(12) Befintlig programvara bör ligga till grund för uppgiftsutbytet enligt detta direktiv och bör samtidigt också

underlätta medlemsstaternas rapportering till kommissionen. Sådan programvara bör säkerställa ett snabbt, säkert

och konfidentiellt utbyte av specifika uppgifter i fordonsregistren mellan medlemsstater. Man bör utnyttja den

programvara som används inom det europeiska informationssystemet för fordon och körkort (Eucaris), som

medlemsstaterna enligt Prümbesluten måste använda när det gäller uppgifter i fordonsregister. Kommissionen bör

utvärdera och rapportera om hur den programvara som används för tillämpningen av detta direktiv fungerar.

(13) Tillämpningsområdet för denna programvara bör begränsas till processer som används i informationsutbytet

mellan nationella kontaktställen i medlemsstaterna. Förfaranden och automatiserade processer i vilka

informationen ska användas faller utanför tillämpningsområdet för sådan programvara.

(14) Informationshanteringsstrategin för EU:s inre säkerhet syftar till att hitta de enklaste, mest spårbara och mest

kostnadseffektiva lösningarna för uppgiftsutbyte.

13.3.2015

L 68/10

Europeiska unionens officiella tidning

SV

Ds 2015:27

Bilaga 1

33

(15) Medlemsstaterna bör kunna kontakta ägaren eller innehavaren av fordonet eller den på annat sätt identifierade

person som misstänks för det trafiksäkerhetsrelaterade brottet för att hålla den berörda personen informerad om

tillämpliga förfaranden och om de rättsliga följderna enligt lagstiftningen i den medlemsstat där brottet begicks. I

samband med detta bör medlemsstaterna överväga att skicka informationen om de trafiksäkerhetsrelaterade

brotten på det språk som registreringsbeviset är avfattat på eller det språk som det är mest troligt att den berörda

personen förstår, för att se till att denne klart förstår den lämnade informationen. Medlemsstaterna bör vidta

lämpliga åtgärder för att säkerställa att endast den berörda personen informeras och inte tredje part. I det

avseendet bör medlemsstaterna använda detaljerade rutiner motsvarande dem som används för uppföljning av

sådana överträdelser, däribland om lämpligt genom rekommenderad försändelse. Detta gör det möjligt för den

personen att bemöta informationsbrevet på ett lämpligt sätt, särskilt genom att be om ytterligare information,

betala bötesbeloppet eller utöva sin rätt till försvar, särskilt i händelse av att fel person pekats ut. Ytterligare

åtgärder omfattas av tillämpliga rättsliga instrument, inklusive instrument som rör ömsesidigt bistånd och

ömsesidigt erkännande, till exempel rådets rambeslut 2005/214/RIF (1).

(16) Medlemsstaterna bör tillhandahålla motsvarande översättning av det informationsbrev som skickats av den

medlemsstat där brottet begicks, enligt vad som föreskrivs i Europaparlamentets och rådets direktiv

2010/64/EU (2).

(17) För att bedriva en trafiksäkerhetspolitik som syftar till en hög skyddsnivå för samtliga trafikanter i unionen och

med hänsyn till de mycket varierande förhållanden som råder inom unionen, bör medlemsstaterna, utan att detta

påverkar tillämpningen av striktare politik och lagstiftning, agera för att säkerställa större konvergens mellan

medlemsstaterna när det gäller trafikregler och upprätthållandet av dessa. Inom ramen för sin rapport till

Europaparlamentet och rådet om tillämpningen av detta direktiv bör kommissionen undersöka behovet av att

utveckla gemensamma standarder för att upprätta jämförbara metoder, rutiner och minimistandarder på

unionsnivå och då beakta internationellt samarbete och befintliga trafiksäkerhetsavtal, i synnerhet

Wienkonventionen om vägtrafik av den 8 november 1968.

(18) I sin rapport till Europaparlamentet och rådet om medlemsstaternas tillämpning av detta direktiv bör

kommissionen undersöka behovet av gemensamma kriterier för medlemsstaternas förfaranden för uppföljning av

underlåtenhet att betala böter, i enlighet med medlemsstaternas lagar och förfaranden. I den rapporten bör

kommissionen ta upp frågor såsom förfarandena mellan medlemsstaternas behöriga myndigheter när det gäller

att överföra det slutliga beslutet om en påföljd och/eller en bot och erkännandet och verkställandet av det slutliga

beslutet.

(19) Under förberedelserna för översynen av detta direktiv bör kommissionen samråda med berörda aktörer på

trafiksäkerhetsområdet, såsom trafiksäkerhetsmyndigheter och brottsbekämpande myndigheter eller behöriga

organ, brottsofferföreningar och andra icke-statliga organisationer som verkar inom trafiksäkerhetsområdet.

(20) Närmare samarbete mellan brottsbekämpande myndigheter bör gå hand i hand med respekt för grundläggande

rättigheter, särskilt rätten till respekt för integritet och skydd av personuppgifter som bör garanteras genom

särskilda förfaranden för dataskydd. Dessa förfaranden bör särskilt beakta särdragen i gränsöverskridande online-

åtkomst till databaser. Det är nödvändigt att den programvara som ska användas gör det möjligt att utbyta

information under säkra former och säkerställer att de översända uppgifterna förblir konfidentiella. De uppgifter

som samlas in enligt detta direktiv får inte användas i något annat syfte än vad som anges i direktivet.

Medlemsstaterna bör iaktta skyldigheterna när det gäller villkor för användning och tillfällig lagring av

uppgifterna.

(21) Den behandling av personuppgifter som föreskrivs i detta direktiv är lämplig för att uppnå de legitima mål som

eftersträvas genom detta direktiv på trafiksäkerhetsområdet, nämligen att säkerställa en hög skyddsnivå för

samtliga trafikanter i unionen genom att underlätta gränsöverskridande informationsutbyte om trafiksäkerhetsre­

laterade brott och därmed verkställandet av påföljder och går inte utövervad som är lämpligt och nödvändigt för

att uppnå dessa mål.

(22) Uppgifter rörande identifieringen av en gärningsman utgör personuppgifter. Europaparlamentets och rådets

direktiv 95/46/EG (3) bör tillämpas på den behandling av uppgifter som utförs inom ramen för tillämpningen av

detta direktiv. Alla registrerade personer bör när de underrättas om brottet således få information om rätten att ta

13.3.2015

L 68/11

Europeiska unionens officiella tidning

SV

(1) Rådets rambeslut 2005/214/RIF av den 24 februari 2005 om tillämpning av principen om ömsesidigt erkännande på bötesstraff

(EUT L 76, 22.3.2005, s. 16).

(2) Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/64/EU av den 20 oktober 2010 om rätt till tolkning och översättning vid straffrättsliga

förfaranden (EUT L 280, 26.10.2010, s. 1).

(3) Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling

av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter (EGT L 281, 23.11.1995, s. 31).

Ds 2015:27

Bilaga 1

34

del av personuppgifter och få dessa rättade och raderade samt om hur länge uppgifterna längst får bevaras, utan

att detta påverkar de formella kraven i samband med den berörda medlemsstatens förfaranden för överklagande

och prövning. I detta sammanhang bör registrerade personer även ha rätt att få oriktiga personuppgifter rättade

och utan dröjsmål få olagligt registrerade uppgifter raderade.

(23) Inom ramen för Prümbesluten omfattas behandlingen av uppgifter i fordonsregister som innehåller

personuppgifter av de särskilda bestämmelserna om dataskydd i beslut 2008/615/RIF. Det är möjligt för

medlemsstaterna att tillämpa dessa särskilda bestämmelser på personuppgifter som också behandlas enligt detta

direktiv, under förutsättning att de säkerställer att behandlingen av uppgifter som hör samman med samtliga

brott som omfattas av detta direktiv överensstämmer med de nationella bestämmelser varigenom direktiv

95/46/EG genomförs.

(24) Det bör vara möjligt för tredjeland att delta i utbytet av uppgifter ur fordonsregister, förutsatt att de har ingått ett

avtal om detta med unionen. Ett sådant avtal behöver innehålla nödvändiga bestämmelser om dataskydd.

(25) Detta direktiv respekterar de grundläggande rättigheter och principer som erkänns i Europeiska unionens stadga

om de grundläggande rättigheterna, inklusive respekten för privatlivet och familjelivet, skyddet av

personuppgifter, rätten till en rättvis rättegång, oskuldspresumtion och rätten till försvar.

(26) I syfte att uppfylla målet om informationsutbyte mellan medlemsstaterna genom samverkande system bör

befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommissionen, när det gäller

att beakta relevanta ändringar till Prümbesluten eller när det krävs i unionsrättsakter som är direkt relevanta för

uppdateringen av bilaga I. Det är av särskild betydelse att kommissionen följer sin sedvanliga praxis och

genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå. När kommissionen förbereder

och utarbetar delegerade akter bör den se till att relevanta handlingar översänds samtidigt till Europaparlamentet

och rådet och att detta sker så snabbt som möjligt och på lämpligt sätt.

(27) Kommissionen bör analysera tillämpningen av detta direktiv i syfte att identifiera ytterligare effektiva och

ändamålsenliga åtgärder för att förbättra trafiksäkerheten. Utan att det påverkar skyldigheterna att införliva detta

direktiv bör även Danmark, Irland och Förenade kungariket där det är lämpligt samarbeta om detta med

kommissionen för att säkerställa en fullständig rapportering i frågan i rätt tid.

(28) Eftersom målet för detta direktiv, nämligen att säkerställa en hög skyddsnivå för samtliga trafikanter i unionen

genom att underlätta gränsöverskridande informationsutbyte om trafiksäkerhetsrelaterade brott, när dessa begås

med ett fordon registrerat i en annan medlemsstat än den där brottet begicks, inte i tillräcklig utsträckning kan

uppnås av medlemsstaterna utan snarare, på grund av åtgärdens omfattning eller verkningar, kan uppnås bättre

på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om

Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad

som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

(29) Eftersom Danmark, Irland och Förenade kungariket inte omfattades av direktiv 2011/82/EU och därför inte har

införlivat det, är det lämpligt att medge dessa medlemsstater tillräcklig extra tid för att göra detta.

(30) Europeiska datatillsynsmannen har hörts i enlighet med artikel 28.2 i Europaparlamentets och rådets förordning

(EG) nr 45/2001 (1) och avgav ett yttrande den 3 oktober 2014.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Syfte

Detta direktiv syftar till att säkerställa en hög skyddsnivå för samtliga trafikanter i unionen genom att underlätta

gränsöverskridande informationsutbyte om trafiksäkerhetsrelaterade brott och därigenom underlätta verkställandet av

påföljder, när dessa brott begås med ett fordon som är registrerat i en annan medlemsstat än den medlemsstat där

brottet begicks.

13.3.2015

L 68/12

Europeiska unionens officiella tidning

SV

(1) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 av den 18 december 2000 om skydd för enskilda då gemenskapsinstitu­

tionerna och gemenskapsorganen behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter (EGT L 8, 12.1.2001,

s. 1).

Ds 2015:27

Bilaga 1

35

Artikel 2

Tillämpningsområde

Detta direktiv gäller följande trafiksäkerhetsrelaterade brott:

a) Fortkörning.

b) Ej använt bilbälte.

c) Rödljuskörning.

d) Rattfylleri.

e) Drograttfylleri.

f) Ej burit hjälm.

g) Användning av förbjuden körbana.

h) Olaglig användning av mobiltelefon eller annan kommunikationsutrustning under körning.

Artikel 3

Definitioner

I detta direktiv avses med

a) fordon: varje motordrivet fordon, även motorcyklar, som normalt är avsett för person- eller godstransport på väg,

b) medlemsstat där brottet begicks: den medlemsstat där brottet begicks,

c) registreringsmedlemsstat: den medlemsstat där det fordon varmed trafikbrottet begicks är registrerat,

d) fortkörning: överskridande av de hastighetsbegränsningar som gäller för vägen eller fordonet i fråga i den

medlemsstat där brottet begicks,

e) ej använt bilbälte: åsidosättande av kravet på att använda bilbälte eller fasthållningsanordningar för barn i enlighet

med rådets direktiv 91/671/EEG (1) och lagstiftningen i den medlemsstat där brottet begicks,

f) rödljuskörning: körning mot rött trafikljus eller annan relevant stoppsignal, i enlighet med den definition som anges i

lagstiftningen i den medlemsstat där brottet begicks,

g) rattfylleri: körning under påverkan av alkohol, i enlighet med den definition som anges i lagstiftningen i den

medlemsstat där brottet begicks,

h) drograttfylleri: körning under påverkan av droger eller andra substanser med liknande effekt, i enlighet med den

definition som anges i lagstiftningen i den medlemsstat där brottet begicks,

i) ej burit hjälm: underlåtenhet att bära hjälm, i enlighet med den definition som anges i lagstiftningen i den

medlemsstat där brottet begicks,

j)

användning av förbjuden körbana: olaglig användning av en del av vägen (körfält för utryckningsfordon, kollektivtra­

fikkörfält eller tillfälligt avstängda körfält på grund av trafikstockning eller vägarbete), i enlighet med den definition

som anges i lagstiftningen i den medlemsstat där brottet begicks,

k) olaglig användning av mobiltelefon eller annan kommunikationsutrustning under körning: olaglig användning av

mobiltelefon eller annan kommunikationsutrustning under körning, i enlighet med den definition som anges i

lagstiftningen i den medlemsstat där brottet begicks,

l) nationellt kontaktställe: behörig myndighet som utsetts för utbyte av uppgifter i fordonsregister,

m) automatisk sökning: förfarande för tillgång online för att söka i en, mer än en eller samtliga medlemsstaters eller

deltagande länders databaser,

n) fordonsinnehavare: den person som är registrerad ägare till fordonet, i enlighet med den definition som anges i

lagstiftningen i registreringsmedlemsstaten.

13.3.2015

L 68/13

Europeiska unionens officiella tidning

SV

(1) Rådets direktiv 91/671/EEG av den 16 december 1991 om obligatorisk användning av bilbälten och fasthållningsanordningar för barn i

fordon (EGT L 373, 31.12.1991, s. 26).

Ds 2015:27

Bilaga 1

36

Artikel 4

Förfarande för informationsutbyte mellan medlemsstaterna

1.

Vid utredningen av de trafiksäkerhetsrelaterade brott som avses i artikel 2 ska medlemsstaterna ge övriga

medlemsstaters nationella kontaktställen, vilka avses i punkt 2 i denna artikel, tillgång till följande uppgifter i de

nationella fordonsregistren, med rätt att göra automatiska sökningar angående

a) uppgifter om fordonet, och

b) uppgifter om fordonsägaren eller fordonsinnehavaren.

De uppgifter som avses i leden a och b som är nödvändiga för att göra en sökning ska vara förenliga med bilaga I.

2.

Varje medlemsstat ska för utbyte av de uppgifter som avses i punkt 1 utse ett nationellt kontaktställe. De nationella

kontaktställenas befogenheter ska fastställas i enlighet med den berörda medlemsstatens tillämpliga nationella

lagstiftning.

3.

När en sökning utförs i form av en utgående förfrågning ska det nationella kontaktstället i den medlemsstat där

brottet begicks använda det fullständiga registreringsnumret.

Dessa sökningar ska utföras i överensstämmelse med förfarandena i kapitel 3 i bilagan till beslut 2008/616/RIF, med

undantag för punkt 1 i kapitel 3 i bilagan till beslut 2008/616/RIF, som ska omfattas av bilaga I till detta direktiv.

Den medlemsstat där brottet begicks ska inom ramen för detta direktiv använda de uppgifter som erhållits för att

fastställa vem som är personligen ansvarig för de trafiksäkerhetsrelaterade brott som förtecknas i artikel 2 i det här

direktivet.

4.

Medlemsstaterna ska vidta alla nödvändiga åtgärder för att se till att informationsutbytet sker via samverkande

elektroniska system utan utbyte av uppgifter från andra databaser som inte används för tillämpningen av detta direktiv.

Medlemsstaterna ska se till att ett sådant informationsutbyte sker på ett kostnadseffektivt och säkert sätt.

Medlemsstaterna ska säkerställa säkerheten för och skyddet av de överförda uppgifterna, i så stor utsträckning som

möjligt med hjälp av befintlig programvara, såsom den som avses i artikel 15 i beslut 2008/616/RIF, och ändrade

versioner av denna programvara, i överensstämmelse med bilaga I till detta direktiv och punkterna 2 och 3 i kapitel 3 i

bilagan till beslut 2008/616/RIF. De ändrade versionerna av programvaran ska möjliggöra informationsutbyte både

online i realtid och via batchöverföring, där det senare alternativet möjliggör ett utbyte av flera förfrågningar eller svar i

ett enda meddelande.

5.

Varje medlemsstat ska ansvara för sina egna kostnader för administrationen, användningen och underhållet av den

programvara som avses i punkt 4.

Artikel 5

Informationsbrev om trafiksäkerhetsrelaterade brott

1.

Den medlemsstat där brottet begicks ska besluta huruvida uppföljningsförfaranden ska inledas avseende de trafiksä­

kerhetsrelaterade brott som förtecknas i artikel 2.

Om den medlemsstat där brottet begicks beslutar att inleda sådana förfaranden ska denna medlemsstat i enlighet med

sin nationella lagstiftning informera ägaren, innehavaren av fordonet eller den på annat sätt identifierade person som

misstänks för det trafiksäkerhetsrelaterade brottet.

Denna information ska, i enlighet med den nationella lagstiftningen, omfatta de rättsliga följderna inom den

medlemsstats där brottet begicks territorium enligt den medlemsstatens lagstiftning.

13.3.2015

L 68/14

Europeiska unionens officiella tidning

SV

Ds 2015:27

Bilaga 1

37

2.

När den medlemsstat där brottet begicks skickar ut informationsbrevet till ägaren, innehavaren eller den på annat

sätt identifierade person som misstänks för det trafiksäkerhetsrelaterade brottet, ska denna medlemsstat i enlighet med

sin nationella lagstiftning inkludera all relevant information, framför allt vilket trafiksäkerhetsrelaterat brott som avses,

ort, datum och tidpunkt för brottet, vilken nationell lagstiftning som överträtts samt påföljden och i tillämpliga fall

uppgifter om den utrustning som har använts för att upptäcka brottet. För det ändamålet får den medlemsstat där

brottet begicks använda mallen i bilaga II.

3.

Om den medlemsstat där brottet begicks beslutar att inleda ytterligare förfaranden avseende de trafiksäkerhetsre­

laterade brott som förtecknas i artikel 2, ska den medlemsstat där brottet begicks för att säkerställa respekten för de

grundläggande rättigheterna skicka ut informationsbrevet på det språk som registreringsbeviset för fordonet är avfattat

på, om detta är känt, eller på ett av de officiella språken i registreringsmedlemsstaten.

Artikel 6

Medlemsstaternas rapportering till kommissionen

Varje medlemsstat ska förelägga kommissionen en fullständig rapport senast den 6 maj 2016 och därefter vartannat år.

Den fullständiga rapporten ska innehålla uppgift om hur många automatiska sökningar som den medlemsstat där

brottet begicks har genomfört riktade till det nationella kontaktstället i registreringsmedlemsstaten, till följd av brott som

begåtts på dess territorium, tillsammans med uppgift om vilken typ av brott som förfrågningarna gällde samt om antalet

resultatlösa förfrågningar.

Den fullständiga rapporten ska även innehålla en beskrivning av situationen på nationell nivå vad gäller uppföljningen

av trafiksäkerhetsrelaterade brott, med information om andelen sådana brott som har följts upp genom ett

informationsbrev.

Artikel 7

Dataskydd

1.

Bestämmelserna om dataskydd i direktiv 95/46/EG ska tillämpas på personuppgifter som behandlats enligt detta

direktiv.

2.

Framför allt ska varje medlemsstat säkerställa att personuppgifter som behandlas enligt detta direktiv inom en

rimlig tidsperiod korrigeras om de är felaktiga eller raderas eller blockeras när de inte längre behövs, i enlighet med

artiklarna 6 och 12 i direktiv 95/46/EG, och att en tidsgräns för lagring av uppgifter fastställs i enlighet med artikel 6 i

det direktivet.

Medlemsstaterna ska säkerställa att alla personuppgifter som behandlas enligt detta direktiv endast används för de syften

som anges i artikel 1 i det här direktivet och att registrerade personer har samma rättigheter när det gäller information

om och tillgång till samt rättelse, radering eller blockering av uppgifter samt till ersättning och överklagande som de

rättigheter som följer av nationell lagstiftning som antas för att genomföra de relevanta bestämmelserna i direktiv

95/46/EG.

3.

Berörda personer ska ha rätt att få information om vilka av de personuppgifter som är registrerade i registre­

ringslandet som har översänts till den medlemsstat där brottet begicks, inbegripet datum för begäran och vilken den

behöriga myndigheten i den medlemsstat där brottet begicks är.

Artikel 8

Information till trafikanter i unionen

1.

Kommissionen ska på sin hemsida offentliggöra en sammanfattning på alla officiella språk vid unionens

institutioner av de bestämmelser som gäller i medlemsstaterna och som omfattas av tillämpningsområdet för detta

direktiv. Medlemsstaterna ska informera kommissionen om dessa bestämmelser.

13.3.2015

L 68/15

Europeiska unionens officiella tidning

SV

Ds 2015:27

Bilaga 1

38

2.

Medlemsstaterna ska tillhandahålla trafikanter nödvändig information om de regler som gäller på deras territorium

och de åtgärder genom vilka detta direktiv genomförs, i samarbete med bl.a. trafiksäkerhetsorganisationer, icke-statliga

organisationer som är verksamma på trafiksäkerhetsområdet och bilklubbar.

Artikel 9

Delegerade akter

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 10 för att uppdatera bilaga I till följd

av tekniska framsteg och för att beakta relevanta ändringar till Prümbesluten eller när detta krävs i unionsrättsakter som

är direkt relevanta för uppdateringen av bilaga I.

Artikel 10

Utövande av delegeringen

1.

Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna

artikel.

2.

Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 9 ska ges till kommissionen för en period av fem år

från och med den 13 mars 2015. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio

månader före utgången av perioden av fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med

perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre

månader före utgången av perioden i fråga.

3.

Den delegering av befogenhet som avses i artikel 9 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet.

Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får

verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet

datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

4.

Det är särskilt viktigt att kommissionen följer sin sedvanliga praxis och genomför samråd med experter, inklusive

experter från medlemsstaterna, innan dessa delegerade akter antas. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska

den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

5.

En delegerad akt som antas enligt artikel 9 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har

gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period av två månader från den dag då akten delgavs Europapar­

lamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat

kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets

eller rådets initiativ.

Artikel 11

Översyn av direktivet

Utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna i artikel 12.1 andra stycket ska kommissionen senast den

7 november 2016 till Europaparlamentet och rådet överlämna en rapport om medlemsstaternas tillämpning av detta

direktiv. I rapporten ska kommissionen framför allt inrikta sig på följande aspekter samt om lämpligt lägga fram förslag

som omfattar följande aspekter:

— En bedömning av huruvida direktivet ska utvidgas till att även omfatta andra trafiksäkerhetsrelaterade brott.

— En bedömning av direktivets effektivitet när det gäller att minska antalet olyckor på unionens vägar.

— En bedömning av behovet av att utveckla gemensamma standarder för utrustning för automatisk kontroll och för

förfaranden. I detta sammanhang uppmanas kommissionen att på unionsnivå ta fram riktlinjer för trafiksäkerhet

inom ramen för den gemensamma transportpolitiken för att med hjälp av jämförbara metoder och praxis säkerställa

ökad konvergens mellan medlemsstaternas upprätthållande av trafikreglerna. Dessa riktlinjer bör åtminstone omfatta

de överträdelser som förtecknas i artikel 2 a–d.

— En bedömning av behovet av att inom ramen för all relevant unionspolitik, däribland den gemensamma transport­

politiken, förstärka verkställandet av påföljder för trafiksäkerhetsrelaterade brott och föreslå gemensamma kriterier

för uppföljandeförfaranden vid underlåtenhet att betala böter.

13.3.2015

L 68/16

Europeiska unionens officiella tidning

SV

Ds 2015:27

Bilaga 1

39

— Möjligheterna att harmonisera trafikreglerna i lämpliga fall.

— En bedömning av den programvara som avses i artikel 4.4 i syfte att säkerställa ett korrekt genomförande av detta

direktiv samt garantera ett effektivt, snabbt, säkert och konfidentiellt utbyte av specifika uppgifter i fordonsregistren.

Artikel 12

Införlivande

1.

Medlemsstaterna ska sätta i kraft de bestämmelser i lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa

detta direktiv senast den 6 maj 2015. De ska genast överlämna texten till dessa bestämmelser till kommissionen.

När en medlemsstat antar dessa bestämmelser ska de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan

hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska göras ska varje medlemsstat själv utfärda.

Genom undantag från första stycket får Konungariket Danmark, Irland och Förenade konungariket Storbritannien och

Nordirland förlänga den tidsfrist som avses i första stycket till den 6 maj 2017.

2.

Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texten till de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som

de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

Artikel 13

Ikraftträdande

Detta direktiv träder i kraft den fjärde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel 14

Adressater

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i Strasbourg den 11 mars 2015.

På Europaparlamentets vägnar

M. SCHULZ

Ordförande

På rådets vägnar

Z. KALNIŅA-LUKAŠEVICA

Ordförande

13.3.2015

L 68/17

Europeiska unionens officiella tidning

SV

Ds 2015:27

Bilaga 1

40

BILAGA I

Uppgifter som är nödvändiga för att göra den sökning som avses i artikel 4.1

Artikel

O/V (1)

Anmärkningar

Uppgifter om fordonet

O

Registreringsmedlemsstat

O

Registreringsnummer

O

(A (2))

Uppgifter om brottet

O

Medlemsstat där brottet begicks

O

Referensdatum för brottet

O

Referensklockslag för brottet

O

Ändamål med sökningen

O

Kod som anger typ av brott i enlighet med artikel 2

1. = Fortkörning

2. = Rattfylleri

3. = Ej använt bilbälte

4. = Rödljuskörning

5. = Användning av förbjuden körbana

10. = Drograttfylleri

11. = Ej burit hjälm

12. = Olaglig användning av mobiltelefon eller annan kommuni­

kationsutrustning under körning

(1) O = obligatorisk när den finns i ett nationellt register, V = valfri.

(2) Harmoniserad kod, se rådets direktiv 1999/37/EG av den 29 april 1999 om registreringsbevis för fordon (EGT L 138, 1.6.1999,

s. 57).

Uppgifter som lämnas till följd av sökning enligt artikel 4.1

Del I. Uppgifter om fordonet

Artikel

O/V (1)

Anmärkningar

Registreringsnummer

O

Chassinummer/fordonets

identifi­

eringsnummer

O

Registreringsmedlemsstat

O

Märke

O

(D.1 (2)) t.ex. Ford, Opel, Renault

Fordonets modell

O

(D.3) t.ex. Focus, Astra, Megane

EU-kategorikod

O

(J) t.ex. mopeder, motorcyklar, bilar

(1) O = obligatorisk när den finns i ett nationellt register, V = valfri.

(2) Harmoniserad kod, se direktiv 1999/37/EG.

13.3.2015

L 68/18

Europeiska unionens officiella tidning

SV

Ds 2015:27

Bilaga 1

41

Del II. Uppgifter om fordonsägare eller fordonsinnehavare

Artikel

O/V (1)

Anmärkningar

Uppgifter om fordonsinnehavare

(C.1 (2))

Uppgifterna avser innehavaren av det berörda registreringsbeviset.

Registrerade innehavares (företags)

namn

O

(C.1.1)

Separata fält ska användas för efternamn, infix, titlar osv. och

namnet i utskriftsvänligt format ska kommuniceras.

Förnamn

O

(C.1.2)

Separata fält ska användas för förnamn och initialer och namnet i

utskriftsvänligt format ska kommuniceras.

Adress

O

(C.1.3)

Separata fält ska användas för gata, husnummer och annex,

postnummer, bostadsort, bosättningsland osv. och adressen i

utskriftsvänligt format ska kommuniceras.

Kön

V

Man, kvinna

Födelsedatum

O

Rättslig enhet

O

Enskild person, förening, bolag, företag m.m.

Födelseort

V

ID-nummer

V

Ett nummer som entydigt identifierar personen eller företaget.

Uppgifter om fordonsägare

(C.2) Uppgifterna avser fordonets ägare.

Ägarens (företagets) namn

O

(C.2.1)

Förnamn

O

(C.2.2)

Adress

O

(C.2.3)

Kön

V

Man, kvinna

Födelsedatum

O

Rättslig enhet

O

Enskild person, förening, bolag, företag m.m.

Födelseort

V

ID-nummer

V

Ett nummer som entydigt identifierar personen eller företaget.

För skrotade fordon, stulna fordon eller registreringsskyltar eller

föråldrad fordonsregistrering ska inga uppgifter om ägare eller

innehavare anges. I stället ska meddelandet ”Information saknas”

skickas.

(1) O = obligatorisk när den finns i ett nationellt register, V = valfri.

(2) Harmoniserad kod, se direktiv 1999/37/EG.

13.3.2015

L 68/19

Europeiska unionens officiella tidning

SV

Ds 2015:27

Bilaga 1

42

BILAGA II

13.3.2015

L 68/20

Europeiska unionens officiella tidning

SV

Ds 2015:27

Bilaga 1

43

13.3.2015

L 68/21

Europeiska unionens officiella tidning

SV

Ds 2015:27

Bilaga 1

44

13.3.2015

L 68/22

Europeiska unionens officiella tidning

SV

Ds 2015:27

Bilaga 1

45

13.3.2015

L 68/23

Europeiska unionens officiella tidning

SV

Ds 2015:27

Bilaga 1

46

13.3.2015

L 68/24

Europeiska unionens officiella tidning

SV

Ds 2015:27

Bilaga 1

47

13.3.2015

L 68/25

Europeiska unionens officiella tidning

SV