Kriminalvårdens föreskrifter om ändring i Kriminalvårdens föreskrifter och FARK Transport allmänna råd (KVFS 2020:2) om transporter av frihetsberövade personer

Dessa föreskrifter innehåller kompletterande bestämmelser till fängelselagen (2010:610), fängelseförordningen (2010:2010), häkteslagen (2010:611) och häktesförordningen (2010:2011) om transporter av frihetsberövade personer. Begrepp och uttryck som används i föreskrifterna har samma innebörd och tillämpningsområde som i dessa författningar, om inte annat anges. Föreskrifterna innehåller även bestämmelser som syftar till att samordning, effektivitet, enhetlighet och följdriktighet uppnås inom Kriminalvårdens transportverksamhet.

Föreskrifterna ska tillämpas vid planering och genomförande av Kriminalvårdens transporter av frihetsberövade personer som är intagna i anstalt, häkte eller annan förvaringslokal i vilken Kriminalvården bedriver verksamhet. Föreskrifterna ska även tillämpas vid planering och genomförande av sådana transporter av frihetsberövade personer som Kriminalvården utför efter begäran om handräckning eller överlämnande från en annan myndighet,

samt transporter av andra frihetsberövade personer som Kriminalvården enligt lag är skyldig att utföra. Föreskrifterna ska tillämpas vid planering och genomförande av både inrikes- och utrikestransporter.

I denna författning avses med – transport: samtliga förflyttningar som Kriminalvården utför av en frihetsberövad person utanför den lokal som personen annars förvaras i, samt bevakningsuppgifter i samband med förflyttningen, exempelvis under en domstolsförhandling, ett läkarbesök eller en permission, – transportpersonal: personal som för Kriminalvårdens räkning deltar i genomförandet av en transport, – kriminalvårdstransport: transport av en frihetsberövad person som är intagen i anstalt, häkte eller annan förvaringslokal i vilken Kriminalvården bedriver verksamhet, dock inte en frihetsberövad person som endast med hänsyn till transportförhållandena förvaras i sådan lokal i samband med en handräckningstransport, – handräckningstransport: transport av en frihetsberövad person som inte är intagen i anstalt, häkte eller annan förvaringslokal i vilken Kriminalvården bedriver verksamhet, och som Kriminalvården enligt lag är skyldig att utföra åt en annan myndighet efter begäran om handräckning, eller överlämnande från Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen enligt 29 a § polislagen (1984:387), – klient: frihetsberövad person som en transport avser, – begärande myndighet: myndighet som enligt lag har rätt att begära att Kriminalvården utför en viss handräckningstransport eller Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen, om en transport överlämnas enligt 29 a § polislagen (1984:387), – avlämnande myndighet: myndighet i vars lokaler en klient förvaras inför en handräckningstransport, – avsändande verksamhetsställe: anstalt, häkte eller annan förvaringslokal i vilken Kriminalvården bedriver verksamhet och som en intagen förvaras i inför en kriminalvårdstransport, eller det verksamhetsställe som har ansvaret för en intagen som tillfälligt förvaras i en annan lokal, – förvar: tillfällig inlåsning av en frihetsberövad person i exempelvis polisarrest eller häkte i samband med uppehåll i en handräckningstransport, och – samtransport: transport av fler än en klient i samma transportfordon, dock inte flygplan, passagerarfartyg eller allmänna transportmedel. KVFS 2024:7.

En transport ska planeras och genomföras på ett säkert och effektivt sätt. De negativa konsekvenser som en transport kan medföra för en klient ska i möjligaste mån begränsas. Planering och genomförande av en transport ska ske med respekt för klientens personliga integritet och klientens särskilda

behov ska beaktas. En transport ska utföras på ett sådant sätt att den inte väcker onödig uppmärksamhet. Om det på grund av någon särskild omständighet kan antas medföra obehag eller liknande för en klient ska en transport inte utföras genom samtransport. Vid planering och genomförande av en transport som avser ett barn ska barnets bästa alltid beaktas. Överväganden avseende barnets bästa ska dokumenteras.

En kontroll- eller tvångsåtgärd i form av kroppsvisitation eller beläggande av fängsel i samband med en transport får endast användas om den står i rimlig proportion till syftet med åtgärden. Om en mindre ingripande åtgärd är tillräcklig ska den användas.

Det som anges i 23 § första stycket och 24 § fängelseförordningen (2010:2010) samt 13 § första stycket och 14 § häktesförordningen (2010:2011) om kroppsvisitation samt krav på dokumentation vid beläggande av fängsel ska tillämpas om sådana kontroll- och tvångsåtgärder används i samband med en transport.

När det för en viss transport är påkallat på grund av risken för fritagning eller av någon annan särskild anledning ska Kriminalvården samråda med Polismyndigheten om behovet och möjligheterna att begära hjälp med genomförande av transporten från den myndigheten.

Inför en transport av en intagen ska det avsändande verksamhetsstället, i den utsträckning det behövs, se till att 1. en bedömning av de aktuella säkerhetsmässiga förhållandena för transporten har gjorts och dokumenterats, 2. nödvändiga beslut om särskilda kontroll- och tvångsåtgärder har fattats, och 3. i det fall det avsändande verksamhetsstället inte på egen hand ska genomföra transporten, annan information som behövs för att transporten ska kunna utföras på ett säkert sätt har lämnats till den som ska utföra transporten. I det fall det avsändande verksamhetsstället inte på egen hand ska genomföra transporten ska även övrig information som kan ha betydelse för utförandet av transporten lämnas till transportpersonal i samband med att transporten påbörjas. KVFS 2024:7.

Det avsändande verksamhetsstället ansvarar för att vid behov inhämta läkares medgivande till transport av en intagen i enlighet med vad som anges i 9 kap. 3 § fängelselagen (2010:610) och 5 kap. 3 § häkteslagen (2010:611). Om läkare i ett sådant fall har lämnat ett medgivande till transport ska detta dokumenteras. Om sjukvårdspersonal har lämnat anvisningar om tillgång till läkemedel samt andra instruktioner ska dessa följas under transporten.

Vid transport av en intagen i anstalt ska transportuppehåll för övernattning normalt ske i anstalt. Enligt 2 kap. 4 a § och 10 kap. 6 § fängelselagen (2010:610) får dock en intagen i anstalt under vissa förutsättningar tillfälligt placeras i häkte i anslutning till omplacering och vistelse utanför anstalt. Andra kortare uppehåll vid transport av en intagen i anstalt än sådana som avses i första stycket får ske i häkte, polisarrest eller annan lämplig lokal.

Vid transport av en intagen i häkte ska transportuppehåll för övernattning normalt ske i häkte. Andra kortare uppehåll vid transport av en intagen i häkte än sådana som avses i första stycket får ske i anstalt, polisarrest eller annan lämplig lokal.

I samband med en begäran om handräckning ska Kriminalvården kontrollera att den begärande myndigheten har lämnat de uppgifter som behövs för planeringen och genomförandet av transporten. Om ytterligare information behövs för att transporten ska kunna planeras och genomföras på ett säkert, tryggt och effektivt sätt får Kriminalvården inhämta kompletterande uppgifter från den begärande myndigheten. Om en klient, under ett transportuppehåll, ska förvaras i en annan myndighets lokaler ska Kriminalvården till den myndigheten lämna de uppgifter som är nödvändiga för att transportupphållet ska kunna genomföras.

Kriminalvården ska, i den utsträckning det bedöms vara lämpligt och nödvändigt, hålla den begärande myndigheten underrättad om omständigheter som har betydelse för planeringen och genomförandet av en handräckningstransport.

En transport ska planeras på sådant sätt att samtransport av klienter som är frihetsberövade med stöd av olika lagstiftningar i möjligaste mån undviks. Ett barn får samtransporteras tillsammans med en vuxen klient endast om en sådan transport kan anses vara till barnets bästa.

Kriminalvården får i samband med en handräckningstransport utföra kroppsvisitation av en klient för att söka efter vapen och andra farliga föremål. En sådan åtgärd får vidtas endast om det är nödvändigt av säkerhetsskäl. Vid denna bedömning ska särskilt beaktas riskerna för att klienten bär med sig föremål som han eller hon kan använda för att skada antingen sig själv eller någon annan, eller kan använda för att underlätta rymning eller fritagning i samband med en transport.

Transportpersonal ska följa de anvisningar som den begärande, eller avlämnande, myndigheten lämnar om tillhandahållande av läkemedel för en klient under en transport.

En transport ska planeras och genomföras på sådant sätt att förvarstagande av en klient under ett transportuppehåll i möjligaste mån undviks. Förvarstagande av den som är under arton år får endast ske när det med hänsyn till transportförhållandena finns särskilda skäl för att vidta en sådan åtgärd. Den som är under femton år, eller som vårdas enligt lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård eller lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård, får inte tas i förvar.

Bestämmelserna i 4–9 §§ samt 19 och 20 §§ ska tillämpas vid sådana transporter som Kriminalvården är skyldig att utföra enligt – 8 och 8 a §§ lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m.m., – 40 a § lagen (1972:260) om internationellt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom, – 12 a § lagen (1994:569) om Sveriges samarbete med de internationella tribunalerna för brott mot internationell humanitär rätt, – 31 a § lagen (2002:329) om samarbete med Internationella brottmålsdomstolen, och – 2 kap. 12 § och 3 kap. 20 § lagen (2015:96) om erkännande och verkställighet av frihetsberövande påföljder inom Europeiska unionen. KVFS 2024:7.

Kriminalvården får förordna en väktare för uppdrag i form av bevakning vid en kriminalvårdstransport, eller vid andra transporter av en klient som omfattas av bestämmelserna i häkteslagen (2010:611). I transportpersonalen ska alltid ingå ordinarie kriminalvårdspersonal och en väktare ska stå under ledning av sådan personal.

Chefen för Kriminalvården får besluta om undantag från dessa föreskrifter.

1. Dessa föreskrifter och allmänna råd träder i kraft den 1 december 2020. 2. Genom författningen upphävs Kriminalvårdens föreskrifter och allmänna råd (KVFS 2012:6) om transportverksamheten.

Denna författning träder i kraft den 1 april 2024.

2020:2.

På Kriminalvårdens vägnar

MARTIN HOLMGREN Caroline Oredsson (Rättsavdelningen)

Utgivare: Caroline Oredsson Kriminalvården, 601 80 Norrköping Kriminalvårdens digitaltryck Norrköping 2024 ISSN 1653-6665