KVFS 2020:2

KVFS

2020:2

Om transporten överlämnas helt till Polismyndigheten övertar den myndigheten

ansvaret för transporten.

Kriminalvårdstransporter

8 §

Inför en transport av en intagen ska det avsändande verksamhetsstället, i den

utsträckning det behövs, se till att

1. en bedömning av de aktuella säkerhetsmässiga förhållandena för transporten

har gjorts och dokumenterats,

2. nödvändiga beslut om särskilda kontroll- och tvångsåtgärder har fattats, samt

3. i det fall det avsändande verksamhetsstället inte på egen hand ska genomföra

transporten, annan information som behövs för att transporten ska kunna utföras på

ett säkert sätt har lämnats till den som ska utföra transporten.

I det fall det avsändande verksamhetsstället inte på egen hand ska genomföra

transporten ska även övrig information som kan ha betydelse för utförandet av trans-

porten lämnas till transportpersonal i samband med att transporten påbörjas.

9 §

Det avsändande verksamhetsstället ansvarar för att vid behov inhämta läkares

medgivande till transport av en intagen i enlighet med vad som anges i 9 kap. 3 §

fängelselagen (2010:610) och 5 kap. 3 § häkteslagen (2010:611). Om läkare i ett

sådant fall har lämnat ett medgivande till transport ska detta dokumenteras.

Om sjukvårdspersonal har lämnat anvisningar om tillgång till läkemedel samt

andra instruktioner ska dessa följas under transporten.

Allmänna råd

Läkares medgivande till transport bör inhämtas så snart det finns någon konkret

omständighet som talar för att en transport av den intagne kan skada hans eller

hennes hälsa. Det kan avse risk för såväl fysisk som psykisk skada.

10 § Vid transport av en intagen i anstalt ska transportuppehåll för övernattning

normalt ske i anstalt. Enligt 2 kap. 4 a § och 10 kap. 6 §fängelselagen (2010:610)

får dock en intagen i anstalt under vissa förutsättningar tillfälligt placeras i häkte i

anslutning till omplacering och vistelse utanför anstalt.

Andra kortare uppehåll vid transport av en intagen i anstalt än sådana som avses

i första stycket får ske i häkte, polisarrest eller annan lämplig lokal.

Allmänna råd

I Kriminalvårdens föreskrifter och allmänna råd (KVFS 2011:1) om fängelse finns

allmänna råd till 2 kap. 4 a § fängelselagen (2010:610) om placering av en intagen

i häkte när det, i anslutning till omplacering, behövs med hänsyn till transportför-

hållandena.

Med ”andra kortare uppehåll” avses exempelvis uppehåll för måltid eller lik-

nande uppehåll av helt tillfällig karaktär.

11 § Vid transport av en intagen i häkte ska transportuppehåll för övernattning

normalt ske i häkte.

Andra kortare uppehåll vid transport av en intagen i häkte än sådana som avses i

första stycket får ske i anstalt, polisarrest eller annan lämplig lokal.

4

Allmänna råd

Utgångspunkten är att den som är häktad på grund av misstanke om brott ska för-

varas i ett häkte. Om det med hänsyn till transportförhållandena i samband med en

domstolsförhandling är nödvändigt och lämpligt, kan transportupphåll för övernatt-

ning även ske i polisarrest eller i anstalt. I 24 kap. 22 § rättegångsbalken finns be-

stämmelser om att rätten eller åklagaren får besluta att den häktade, sedan han förts

till häkte, ska föras till en plats utom häktet för förhör eller annan åtgärd.

Med ”andra kortare uppehåll” avses exempelvis uppehåll för måltid eller lik-

nande uppehåll av helt tillfällig karaktär.

Handräckningstransporter

12 § I samband med en begäran om handräckning ska Kriminalvården kontrollera

att den begärande myndigheten har lämnat de uppgifter som behövs för planeringen

och genomförandet av transporten.

Om ytterligare information behövs för att transporten ska kunna planeras och ge-

nomföras på ett säkert, tryggt och effektivt sätt får Kriminalvården inhämta kom-

pletterande uppgifter från den begärande myndigheten.

Om en klient, under ett transportuppehåll, ska förvaras i en annan myndighets

lokaler ska Kriminalvården till den myndigheten lämna de uppgifter som är nödvän-

diga för att transportupphållet ska kunna genomföras.

Allmänna råd

Uppgiftsskyldigheten innebär att den begärande myndigheten utan uppmaning ska

lämna uppgifter till Kriminalvården. Skyldigheten omfattar i första hand de

uppgifter som utgör grunden för begäran och som avser den aktuella situationen.

Även andra uppgifter som behövs för planeringen och genomförandet av transporten

bör dock regelmässigt lämnas, bl.a. uppgifter om klientens historik och övriga

uppgifter som är relevanta för att bedöma vålds- och rymningsbenägenheten. Det är

också nödvändigt att Kriminalvården får kännedom om sådan särskild information

som behövs för att transportpersonal ska kunna bemöta klienten på ett lämpligt och

värdigt sätt, exempelvis information om klientens hälsotillstånd, läkemedelsbehov

samt allmänna tillstånd i övrigt.

Eftersom det är av yttersta vikt att uppgifterna är aktuella och relevanta bör den

begärande myndigheten även efter det att begäran kommit in till Kriminalvården

lämna information om ändrade eller tillkommande omständigheter.

Enligt 43 b § lagen ( 1990:52 ) med särskilda bestämmelser om vård av unga ska

även uppgifter om en till klienten närstående person lämnas när det är fråga om en

handräckningstransport enligt den lagen, om uppgifterna behövs för planeringen

och genomförandet av transporten. Med ”närstående” avses exempelvis

familjemedlem eller annan nära släkting.

13 § Kriminalvården ska, i den utsträckning det bedöms vara lämpligt och nöd-

vändigt, hålla den begärande myndigheten underrättad om omständigheter som har

betydelse för planeringen och genomförandet av en handräckningstransport.

KVFS

2020:2

5

KVFS

2020:2

Allmänna råd

Kriminalvården bör normalt skyndsamt underrätta den begärande myndigheten

bl.a. om transporten inte kan genomföras i enlighet med den meddelade planeringen

eller om en påbörjad men ännu inte avslutad transport måste avbrytas.

14 § En transport ska planeras på sådant sätt att samtransport av klienter som är

frihetsberövade med stöd av olika lagstiftningar i möjligaste mån undviks.

Ett barn får samtransporteras tillsammans med en vuxen klient endast om en så-

dan transport kan anses vara till barnets bästa.

15 § Kriminalvården får i samband med en handräckningstransport utföra kropps-

visitation av en klient för att söka efter vapen och andra farliga föremål.

En sådan åtgärd får vidtas endast om det är nödvändigt av säkerhetsskäl. Vid

denna bedömning ska särskilt beaktas riskerna för att klienten bär med sig föremål

som han eller hon kan använda för att skada antingen sig själv eller någon annan,

eller kan använda för att underlätta rymning eller fritagning i samband med en trans-

port.

Allmänna råd

Det bör i varje enskilt fall göras en bedömning av behovet av kroppsvisitation bl.a.

med hänsyn till klientens situation och de säkerhetsmässiga förhållandena vid trans-

porten. Transportpersonal bör inför kroppsvisitation av en klient inhämta relevant

information från personal vid den begärande, eller avlämnande, myndigheten så att

integritetsintrånget för klienten blir så litet som möjligt.

16 § Transportpersonal ska följa de anvisningar som den begärande, eller avläm-

nande, myndigheten lämnar om tillhandahållande av läkemedel för en klient under

en transport.

Allmänna råd

Den begärande, eller avlämnande, myndigheten har under transporten fortsatt an-

svar för vården av klienten och bör därför lämna tydliga instruktioner om vilka lä-

kemedel som ska tillhandahållas av transportpersonal.

17 § En transport ska planeras och genomföras på sådant sätt att förvarstagande av

en klient under ett transportuppehåll i möjligaste mån undviks.

Förvarstagande av den som är under arton år får endast ske när det med hänsyn

till transportförhållandena finns särskilda skäl för att vidta en sådan åtgärd.

Den som är under femton år, eller som vårdas enligt lagen (1991:1128) om psy-

kiatrisk tvångsvård eller lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård, får inte tas i

förvar.

Allmänna råd

Kriminalvården har enligt 45 c § lagen ( 1988:870 ) om vård av missbrukare i vissa

fall, 43 c § lagen ( 1990:52 ) med särskilda bestämmelser om vård av unga och 20 c §

lagen ( 1988:603 ) om verkställighet av sluten ungdomsvård möjlighet att ta en klient

i förvar under ett transportuppehåll. Av 10 kap. 20 § 3 utlänningslagen (2005:716)

framgår att Migrationsverket får besluta om en utlänning, när det är nödvändigt av

transporttekniska skäl, ska placeras i anstalt, häkte eller polisarrest.

6

Möjligheten till förvar bör användas med restriktivitet. Ett förvarstagande bör

föregås av en behovs- och proportionalitetsbedömning i det enskilda fallet och bör

endast vara aktuellt när det är nödvändigt med hänsyn till transportförhållandena.

I bedömningen bör särskilt beaktas den enskildes psykiska och fysiska hälsa samt

hur länge vistelsen i förvaret förväntas vara. Förvarstagandet bör ske under former

som är anpassade till klientens behov.

Möjligheten till alternativa transportarrangemang bör alltid övervägas innan

beslut om förvar fattas. Den begärande myndigheten bör i samband med begäran

om transport lämna uppgifter om möjligheten till sådana alternativa

transportarrangemang. Vid behov kan Kriminalvården även kontrollera den

begärande myndighetens möjligheter att tillhandahålla särskilda platser för

användning vid transportuppehåll.

Särskilda skäl för förvarstagande av en klient som är under arton år kan

exempelvis vara att det i förhållande till transportens längd framstår som uppenbart

oskäligt att inte planera för ett längre transportuppehåll. Vid denna bedömning bör

särskilt uppmärksammas om påfrestningarna för klienten, som en längre transport

utan uppehåll kan orsaka, överväger de negativa konsekvenser som ett

förvarstagande medför. Under alla omständigheter bör förvarstagande av den som

är under arton år endast användas som en sista utväg och för kortast möjliga tid.

Övriga transporter

18 § Bestämmelserna i 4–9 §§ och 19–20 §§ ska tillämpas vid sådana transporter

som Kriminalvården är skyldig att utföra enligt

– 8 och 8 a §§ lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och

Norge angående verkställighet av straff m.m.,

– 40 a § lagen (1972:260) om internationellt samarbete rörande verkställighet av

brottmålsdom,

– 12 a § lagen (1994:569) om Sveriges samarbete med de internationella tribuna-

lerna för brott mot internationell humanitär rätt,

– 31 a § lagen (2002:329) om samarbete med Internationella brottmålsdomstolen,

samt

– 2 kap. 12 § och 3 kap. 20 § lagen (2015:96) om erkännande och verkställighet

av frihetsberövande påföljder inom Europeiska unionen.

Övriga bestämmelser

19 § Kriminalvården får förordna en väktare för uppdrag i form av bevakning vid

en kriminalvårdstransport, eller vid andra transporter av en klient som omfattas av

bestämmelserna i häkteslagen (2010:611).

I transportpersonalen ska alltid ingå ordinarie kriminalvårdspersonal och en väk-

tare ska stå under ledning av sådan personal.

Allmänna råd

Kriminalvårdens möjlighet att förordna väktare för bevakningsuppdrag vid trans-

porter är inte begränsad till transporter av sådana klienter som förvaras i anstalt

eller i häkte. Väktare kan även förordnas vid exempelvis transporter av en anhållen

KVFS

2020:2

7

KVFS

2020:2

person som förvaras i polisarrest, eftersom klienten i ett sådant fall omfattas av be-

stämmelserna i häkteslagen ( 2010:611 ).

20 § Chefen för Kriminalvården får besluta om undantag från dessa föreskrifter.

1. Dessa föreskrifter och allmänna råd träder i kraft den 1 december 2020.

2. Genom författningen upphävs Kriminalvårdens föreskrifter och allmänna råd

(KVFS 2012:6) om transportverksamheten.

På Kriminalvårdens vägnar

MARTIN HOLMGREN

Johan Mellbring

(Nationella transportenheten)

8