Regeringens proposition om lokalradio och vissa andra rundradiofrågor

Nr 13

Regeringens proposition om lokalradio och vissa andra rundradiofrågor;

beslutad den 6 februari 1975.

Regeringen föreslår riksdagen att antaga de förslag som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll.

På regeringens vägnar

OLOF PALME

BERTIL ZACHRISSON

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen läggs förslag fram om lokalradio och stereosändningar i ljudradions riksprogram. Frågan om samhällsinformation i radio och television liksom om reklam i radio och television behandlas också. Propositionen tar vidare upp rundradiorörelsens anslagsbehov för budgetåret 1975/76.

Förslagen som bygger i första hand på 1969 års radioutredning och reklamutredningen innebär i fråga om lokalradio att landet indelas i 24 lokalradioområden, som vart och ett får en egen redaktion och en sändningstid i P3 som kan variera från 10 till 15 timmar i veckan.

Sändningarna som föreslås omfatta bl. a. lokala nyheter, opinionsspeglan-

de program och annan information avses börja under år 1977. Som huvudman för lokalradion föreslås ett dotterbolag till Sveriges Radio. Genom förslaget kommer samhällsinformationen att kunna öka väsentligt.

Vidare föreslås att samtliga tre sändarnät utrustas för stereosändningar. Utbyggnaden föreslås vara slutförd budgetåret 1977/78 för P 2 och P 3 och budgetåret 1979/80 för P 1.

I propositionen avvisas tanken på reklam i radio och television.

I Riksdagen 1975 I saml. Nr 13

Förslag till Lag om ändring i radiolagen (1966:755)

Härigenom föreskrives att 5 och 6 §§ radiolagen (1966:755)! skall ha nedan angivna lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

58?

Det företag som regeringen be- Det aktiebolag som regeringen stämmer äger med ensamrätt av- bestämmer äger med ensamrätt avgöra vilka radioprogram som skola göra vilka radioprogram som skola förekomma i rundradiosändning förekomma i rundradiosändning från sändare här i riket. från sändare här i riket. Regeringen får bestämma att det aktiebolag som avses i första

stycket får överlåta på ett dotter-

bolag att med ensamrätt avgöra vilka ljudradioprogram som skola förekomma i lokal rundradiosändning från sändare här i riket. För

sådan Överlåtelse skall gälla de

villkor som fastställas genom avtal mellan regeringen och moderbolaget.

Företaget får ej överlåta sin rätt Det aktiebolag som avses i förs-

enligt första stycket helt eller del- ta stycket får i övrigt ej överlåta vis utan medgivande av regeringen. sin rätt enligt sagda stycke helt eller delvis utan medgivande av regeringen. Detsamma gäller dotterbolaget i fråga om den rätt som enligt andra stycket tillkommer detta.

6 8?

Ensamrätten enligt 5 8 skall utövas opartiskt och sakligt. Ensamrätten skall i Övrigt ut- Ensamrätten skall i övrigt utövas efter riktlinjer som fastställas övas efter riktlinjer som fastställas genom avtal mellan regeringen och genom avtal mellan regeringen och

företaget. det aktiebolag som avses i 5§

första stycket.

Denna lag träder i kraft en vecka efter den dag, då lagen enligt uppgift på den har utkommit från trycket i Svensk författningssamling. ! Lagen omtryckt 1972:240. 2 Med nuvarande lydelse avses i prop. 1975:8 föreslagen lydelse. 3 Med nuvarande lydelse avses i prop. 1975:8 föreslagen lydelse.

Utdrag

UTBILDNINGSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde

1975-02-06

Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och statsråden Sträng, Andersson, Johansson, Holmqvist, Aspling, Lundkvist, Geijer, Bengtsson, Norling, Löfberg, Lidbom, Carlsson, Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Zachrisson, Leijon, Hjelm-Wallén

Föredragande: statsrådet Zachrisson

Proposition om lokalradio och vissa andra rundradiofrågor

Föredraganden anför.

1 prop. 1975:1 (bil. 10 s. 471 och 473) har regeringen föreslagit riksdagen att, i avvaktan på särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1975/76 preliminärt beräkna

till Televisions- och ljudradioanläggningar ett investeringsanslag av

40 100 000 kr.;

till Vissa byggnadsarbeten för Sveriges Radio ett investeringsanslag av

4 700 000 kr.

Jag vill nu ta upp dessa och andra frågor rörande rundradioverksamheten.

1¶Inledning

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 27 juni 1969 tillkallades sex sakkunniga med uppdrag att utreda frågan om ökat sändningsutrymme i ljudradion för utbildnings- och informationsändamål m. m. De sakkunniga antog namnet 1969 års radioutredning (U 1970:49) (RUT

69).

Utredningen avlämnade i april 1973 betänkandet (SOU 1973:8): Radio i utveckling. I betänkandet föreslås att lokalradio successivt införs i Sverige för att fullt utbyggd bilda ett landstäckande system med 36 lokalradioområden. I betänkandet behandlas vidare bl. a. samhälls-

I Förbundsdirck tören Sven Järdler, ordförande, riksdagsmannen Rune Gustavsson, statssekreteraren Nils-Olov Hasslev (t. o. m. den 27 januari 1971), riksdagsmannen Essen Lindahl, docenten Kurt Samaelsson, överdirektören lars Sköld samt generaldirektören Lars Ag (fr. o. m. den 15 februari 1971).

information och utbildning i riksprogram samt ljudradions- och televisionens sändningsutrymme. Betänkandet innehåller förslag till lag om ändring i radiolagen (1966:755). Lagförslaget bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 1.

Utredningens förslag vad avser utbildning i riksprogram behandlas inte i detta sammanhang.

Över betänkandet har efter remiss yttranden avgetts av rikspolisstyrelsen, kriminalvårdsstyrelsen, socialstyrelsen, statens handikappråd, riksförsäkringsverket, televerket, statens trafiksäkerhetsverk, sjösäkerhetsrådet, statskontoret, riksrevisionsverket, nämnden för samhällsinformation, dåvarande kulturrådet, dåvarande teater- och musikrådet, radionämnden, statens ungdomsråd, skolöverstyrelsen (SÖ), statens läroboksnämnd, universitetskanslersämbetet (UKA), utrustningsnämnden för universitet och högskolor, statens naturvårdsverk, kommerskollegium — efter hörande av vissa handelskamrar —, statens pris- och kartellnämnd, konsumentverket, arbetsmarknadsstyrelsen (AMS), arbetarskyddsstyrelsen, statens invandrarverk, statens planverk, samtliga länsstyrelser — efter hörande av vissa kommuner, landsting och andra instanser —, massmedieutredningen, 1972 års pressutredning, kommittén för försöksverksamhet med vuxenutbildning (FÖVUX), sameutredningen, utredningen angående den fortsatta verksamheten med radio och television inom utbildningsväsendet, invandrarutredningen, bygglagutredningen och utredningen om den kommunala demokratin.

Vidare har yttranden avgetts av Sverska kommunförbundet, Lands-

tingsförbundet, Lantbrukarnas riksförbund (LRF), Sveriges riksidrotts-

förbund, Sveriges Radio AB, Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Sveriges akademikers centralorganisation (SACO), Statstjänstemännens riksförbund (SR), Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Tidningarnas telegrambyrå (TT), Pressens samarbetsnämnd (Publicistklubben, Svenska journalistförbundet och Svenska tidningsutgivareföreningen), Sveriges radiohandlares riksförbund gemensamt med Sveriges radioleverantörer, Folkuniversitetet, Svenska kyrkans centralråd, Sveriges frikyrkoråd, Handikappförbundens centralkommitté, Folkets husföreningarnas riksorganisation och Kooperativa för-

bundet (KF).

Härutöver har skrivelser kommit in från Svenska lantmännens riksförbund, Stockholms läns blindförening, Hallands centerpartidistrikt, Svenska samernas riksförbund, Försäkringskasseförbundet, Sveriges Radios tjänstemannaklubb gemensamt med Sveriges Radios journalistklubb, civilförsvarsstyrelsen, Sveriges kristna ungdomsråd, Riksförbundet DXalliansen, Stockholms handelskammare, Kristen demokratisk ungdom, Svenska musikerförbundet, hyresgästföreningen i Stor-Stockholm, TCOkommittén för Härnösand/Kramfors, Statstjänstemannaförbundets avdelning 428 ST-TRU, Stiftelsen Institutet för rikskonserter, Föreningen Svenska tonsättare, Sveriges författarförbund, Sveriges hantverks- och industriorganisation gemensamt med Sveriges grossistförbund, Sveriges

industriförbund och Sveriges köpmannaförbund samt Kulturarbetarnas

socialdemokratiska förening. : oo

Vid beredningen av frågan om införande av lokalradio har den arbetsgrupp för radio- och TV-frågor? som tillkallats för att behandla vissa frågor inom ramen för nuvarande radioavtal medverkat (prop. 1974:1 bil. 10s. 466 och prop. 1974:28s. 365).

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 14 oktober 1966 tillkallades elva sakkunniga med uppgift att utreda frågan om reklamens verkningar med särskild hänsyn till reklamsändningar i televisionen. De

sakkunniga antog namnet reklamutredningen (K 1967:43)3. Utredningen avlämnade i november 1973 delbetänkandet (SOU 1973:10) Reklam III. TV-reklamfrågan.

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av Göta hovrätt,

postverket, televerket, statistiska centralbyrån (SCB), dåvarande kulturrådet, kommerskollegium - efter hörande av vissa handelskamrar -, marknadsdomstolen, näringsfrihetsombudsmannen (NO), konsumentombudsmannen (KO), konsumentverket, 1972 års pressutredning, Landstingsförbundet, Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Lantbrukarnas riksförbund (LRF), Centerns

ungdomsförbund, Moderata ungdomsförbundet, Konstnärliga och litterä-

ra yrkesutövares samarbetsnämnd (Klys), Kooperativa förbundet (KF), Sveriges Radio AB, Svenska arbetsgivareföreningen gemensamt med Sveriges industriförbund och Sveriges grossistförbund, Stockholms handelskammare, Näringslivets delegation för marknadsrätt, Sveriges hantverks- och industriorganisation (SHIO), Sveriges köpmannaförbund, Sveriges marknadsförbund, Svenska reklambyråförbundet, Svensk industriförening, Svenska annonsörers förening, Pressens samarbetsnämnd och Föreningen Svensk fackpress (Factu). Svenska kommunförbundet, Sveriges akademikers centralorganisation, Statstjänstemännens riksförbund och Folkbildningsförbundet har, var för sig, förklarat sig avstå från att yttra sig över betänkandet.

Dessutom har skrivelser kommit in från länsstyrelserna i Uppsala, Kronobergs och Norrbottens län, Föreningen Svenska populärauktorer (SKAP), Konstnärernas riksorganisation (KRO), Sveriges reklamfilmproducenter och Sveriges sociologförbund.

Utredningens förslag vad avser statistik och forskning på reklamområ-

det bereds f. n. inom handelsdepartementet. Hithörande frågor behandlas

därför inte i detta sammanhang.

? Departementsrådet Gunnar Svensson, ordförande, departementsrådet Leif

Andersson, redaktören Berit Rollén samt ekon. lic. Sune Tjernström.

3 Vid tidpunkten för överlämnandet landshövdingen Nils Hörjel, ordförande, riksdagsledamoten Karin Andersson, departementsrädet Leif Andersson, f. d. riksdagsledamoten Johannes Blidfors, direktören Sven Gerentz, direktören Lars G. Johnsson, författaren Sven Lindqvist, avdelningsdirektören Ursula Wallberg, direktören Lars Wiege, generalsekreteraren Carl-Henrik Winqwist och professorn Karl- Erik Wärneryd,

2¶Rundradions nuvarande organisation

De nu gällande riktlinjerna för rundradioverksamheten fastlades genom statsmakternas beslut år 1966 angående rundradions fortsatta verksamhet m. m. (prop. 1966:136, SU 1966:163, rskr 1966:388). Besluten, som grundades på förslag av 1960 års radioutredning, innebar bl. a. att en betydande utbyggnad och förnyelse av rundradioverksamheten kunde påbörjas. En andra TV-programkanal infördes. Riktlinjer gavs också för utbyggnaden av en regional organisation. I princip bestämdes genom 1966 års beslut även införande av färg-TV.

De grundläggande reglerna för radio- och TV-verksamheten återfinns i radiolagen (1966:755, omtryckt 1972:240) (prop. 1966:149, K3LU 1966:1, rskr 1966:370), radioansvarighetslagen (1966:449) (prop. 1966:156, KILU 1966:1, rskr 1966:392) med tillämpningskungörelse samt instruktionen för radionämnden (1967:449, ändrad 1970:577). I anslutning till statsmakternas ställningstaganden år 1966 har vidare träffats avtal mellan staten och Sveriges Radio aktiebolag angående rundradions programverksamhet. Avtalet löper ut den 30 juni 1977.

Radiolagen föreskriver bl.a. att det företag som regeringen ger i uppdrag att svara för rundradioverksamheten med ensamrätt äger avgöra vilka radioprogram som skall förekomma i rundradiosändning från sändare här i riket. Ensamrätten skall utövas opartiskt och sakligt. Förhandsgranskning av radioprogram får inte förekomma. Efterhandsgranskning sker genom radionämndens försorg. Någon styrning av programutbudet från statsmakternas sida får sålunda inte förekomma. Radiolagen är utformad som en ramlag för alla författningar och föreskrifter på området.

Genom radioansvarighetslagen regleras det juridiska ansvaret i samband med radiosändningar. För varje program skall i regel finnas en av programföretagets chef förordnad programutgivare med uppgift att förebygga yttrandefrihetsbrott. Programutgivaren bär ensam det straffrättsliga ansvaret och har jämte programföretaget skadeståndsansvar för sådant brott.

Avtalet mellan staten och Sveriges Radio reglerar rättigheter och skyldigheter för Sveriges Radio i fråga om rundradiosändning och programverksamhet. Sveriges Radio bestämmer ensamt vilka radioprogram som skall sändas. Programverksamheten skall hävda de grundläggande demokratiska värdena. Den skall bedrivas med beaktande av ljudradions och televisionens centrala ställning i samhället. Av detta följer bl. a. skyldighet för bolaget att i lämplig form upplysa om nuets händelser och

orientera om viktigare kultur- och samhällsfrågor samt stimulera till

debatt kring sådana frågor. Avtalet innehåller också närmare föreskrifter om hur radiolagens bestämrmelser om opartiskhet och saklighet skall utövas. Dessa bestämmelser skall tillämpas med beaktande av att en vidsträckt yttrande- och informationsfrihet skall råda i rundradion. I avtalet regleras vidare förbudet mot kommersiell reklam. Bolaget får ej mot vederlag medge kommersiell reklam i program eller progra minslag.

Av aktierna i Sveriges Radio aktiebolag tillhör 60 76 folkrörelserna och

de stora intresseorganisationerna, 20 2 pressen och 20 46 näringslivet.

Myndigheternas information till allmänheten via rundradion regleras särskilt i avtalet (11 8). Sveriges Radio skall på begäran av statlig myndighet låta sända meddelande som är av vikt för allmänheten. Radioföretaget har därvid att se till att meddelandet ges en för etersändning lämplig form och att det inte genom sin omfattning eller eljest inverkar menligt på programverksamheten. Myndigheternas information i Sveriges Radio sker i dag genom s. k. uppläsning och blänkare. Uppläsning är korta meddelanden av vikt för allmänheten, t.ex. skjutvarningar, medan blänkare är en information som får en mera

mediemässig form t. ex. genom att presenteras i form av en dialog eller

sketch. Uppläsning förekommer nästan uteslutande i radio medan blänkare sänds i både radio och television. Blänkarna i radio produceras av ljudradions medarbetare och bekostas av radioföretaget medan myndig-

heterna själva producerar och bekostar motsvarande material för televi-

sionen.

Sveriges Radios verksamhet finansieras i huvudsak genom avgifter. Av inflytande avgiftsmedel tilldelas rundradioverksamheten de belopp som bedöms erforderliga med hänsyn till programverksamheten. Eventuella överskott fonderas i en fond som förvaltas av televerket.

Under innevarande avtalsperiod har bedrivits ett omfattande utredningsarbete som har väsentlig betydelse för rundradioverksamhetens framtida utveckling. Kommittén (U 1968:44) för television och radio i utbildningen (TRU-kommittén) avgav år 1971 betänkandet (SOU 1971:36) Produktionsresurser för TV och radio i utbildningen. Efter remissbehandling av betänkandet tillsattes en ny kommitté, utredningen (U 1971:13) angående den fortsatta verksamheten med radio och television inom = utbildningsväsendet, med uppgift att överväga inriktningen och de organisatoriska formerna för produktionen av utbildningsprogram m. m. Enligt uppgift avser utredningen att redovisa

resultatet av sina överväganden under våren 1975. Den år 1973 tillkallade

utredningen (U 1973:04) rörande radionämndens organisation m. m. avlämnade i december 1974 betänkandet (Ds U 1974:7) Radionämnden — Breddad granskning och ny organisation. Betänkandet remissbehandlas f. n.

Är 1970 tillsattes massmedieutredningen (Ju 1970:59) med uppgift att lägga fram förslag om att föra samman de bestämmelser som behövs till skydd för yttrandefriheten i massmedier, bl. a. radio och television, i en särskild massmedielag som skall ersätta tryckfrihetsförordningen. Under år 1974 tillkallades vidare utredningen (Ju 1974:14) om reklam i videogram med uppgift att undersöka möjligheterna att förbjuda reklam i videogram eller att kraftigt begränsa möjligheterna att utnyttja reklamen i detta medium. Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 7 juni 1974 tillkallades slutligen radioutredningen (U 1974:08) för att utreda radions och televisionens fortsatta utveckling. Utredningen skall, inom

ramen för de grundläggande villkor som nu gäller för rundradioverksamheten, kunna föreslå förändringar, främst beträffande rundradioverksamhetens organisation och finansiering.

3¶Lokalradio, samhällsinformation och stereo

3.1¶Lokalradio

3.1.1 Allmänna synpunkter Utredningen

RUT 69 föreslår att lokalradio införs i Sverige. Införandet avses ske successivt i fyra utbyggnadsetapper med sju stationer 1974/75, tio 1975/76, tio 1976/77 och nio 1977/78. Fullt utbyggd skulle lokalradion således omfatta sammanlagt 36 stationer. Lokalradions programutbud föreslås omfatta nyheter, opinionsspeglande program och annan information. Lokalradion skall vidare underhålla sin publik. Den skall också behandla sport och kulturella frågor m. m. Programutbudet skall innehålla egen produktion som är ortsanpassad och syftar till att stärka samhörigheten inom området och att skapa intresse för detta genom debatter och på annat sätt. Lokalradion skall ges en egen programprofil

med de samhällsinformativa inslagen som en naturlig del. Även om den

mesta samhällsinformationen genomförs på redaktionell väg bör enligt utredningen vid behov kunna förekomma särskild samhällsinformation i lokalradion, dvs. information som utformas och sänds på begäran av statlig eller kommunal myndighet. En grundläggande förutsättning för programverksamheten är enligt utredningen att varje lokalradiostation skall bestämma programutbudet i sitt område.

För lokalradion krävs sammantaget ett rikstäckande nät. Lokalradion

bör få generöst tilltagna tidsramar i ett av de nuvarande FM-näten. Med

hänsyn till programsättningen i normalfallet behöver lokalradions dispositionsrätt vanligen inte omfatta sen kvällstid.

Enligt utredningen kan för ljudradions del en betydelsefull andel av informationsfrågorna i samhället lösas genom ett system med lokala radiostationer. Lokalradion kan vidare både som informationsförmedlare och genom annan programverksamhet förstärka den gemenskap inom ett område till vilken orts- och länspress redan medverkar.

Remissyttrandena

En radioverksamhet som i ökad utsträckning inriktas på att tillgodose lokala och regionala behov tillstyrks i princip av det övervägande antalet remissinstanser.

Rikspolisstyrelsen anser att den allmänna målsättningen för den föreslagna lokalradions verksamhet synes vara realistisk och riktig. Om lokalradion, som föreslås, får resurser att ge en ortsanpassad samhällsin-

formation löses redan därmed en stor del av de informationsproblem som

t.ex. polisen har på det lokala planet. Kriminalvårdsstyrelsen anför liknande synpunkter. Styrelsen pekar bl. a. på möjligheten att genom adekvat information komma tillrätta med lokalt betonade, affektladdade

konfliktsituationer, där kriminalvården är den ena parten. Socialstyrelsen anser att en utbyggd lokalradio — där väl tilltagna tidsramar för lokala sändningar ingår i systemet -- som komplement till riksprogrammen till största delen bör kunna täcka behovet av nödvändig, utökad information i samhällsfrågor. Riksförsäkringsverket instämmer i uppfattningen att den föreslagna ändringen i ljudradions struktur skulle ge väsentligt ökade möjligheter till kommunikation mellan medborgarna och de lokala och regionala samhällsorganen och organisationerna i området. Trafiksäkerhetsverket betonar värdet av en lokalradio som kan möjliggöra en ortsanpassad information av betydelse för trafiksäkerheten. Värdet av en ortsanpassad väderinformation för båtfolk betonas av sjösäkerhetsrådet. Riksrevisionsverket finner det riktigt att radioverksamheten i ökad

utsträckning inriktas på att tillgodose lokala och regionala behov. UKA

ansluter sig till förslaget om lokalradio och anser det rimligt att lokalradion får förhållandevis stor frihet beträffande programverksamheten. SÖ finner att förslaget ligger i linje med en allmän strävan att lokalt förankra de verksamheter som syftar till en mer aktiv kulturkonsumtion och till ett vidgat engagemang i viktiga samhällsfrågor. Arbetarskyddsstyrelsen delar utredningens slutsatser, att lokala radiostationer har en stor uppgift att fylla på samhällsinformationens område.

Dåvarande kulturrådet tillstyrker utifrån sina i betänkandet (SOU 1972:66) Ny kulturpolitik redovisade utgångspunkter en decentralisering

av radioverksamheten. Naturvårdsverket anser att ett länsradiosystem bör

byggas upp där utrymme ges för regional samhällsinformation bl. a. på

miljövårdens område. Statens pris- och kartellnämnd påpekar att lokal-

radion kan bli ett lämpligt medel att föra ut upplysningar om pris- och

konkurrensförhållanden med ett regionalt/lokalt anpassat innehåll. Konsumentverket förklarar att lokalradion skulle få stor betydelse när det gäller

att stödja och spegla en landsomfattande lokal konsumentverksamhet. AMS anser att det liksom för annan eterburen informationsförmedling framstår som i hög grad önskvärt att även en stor del av informationen till olika målgrupper vad gäller utbildnings- och arbetsmarknadsfrågor sker på lokal nivå. Genom en nära kontakt mellan informationsgivare och allmänhet kan frågorna levandegöras på ett bättre sätt. Statens invandrarverk ansluter sig till förslaget om lokalradio och utgår från att det kommer att medföra betydligt ökat utrymme för program för invandrare. Statens planverk anser att lokalradion borde vara väl ägnad att ge bättre medborgerlig kontakt med och ett större engagemang i bl. a. de fysiska planeringsfrågorna. Statens handikappråd konstaterar att den ortsanpassade informationen för handikappade, som ofta inte har samma möjligheter som andra att delta aktivt i samhällslivet, kan bidra till att öka känslan av delaktighet i samhället och att den också kan vara aktiverande. För blinda och gravt synskadade skulle lokalradion delvis kunna bli en ersättning för vad dessa människor går miste om genom att de inte kan tillgodogöra sig lokala nyheter och annan information genom pressen och endast i mycket begränsad utsträckning genom TV. Dåvarande teater- och

musikrådet påpekar att lokalradion ger unika möjligheter för de lokala

kulturarbetarna att komma i kontakt med människorna inom regionen. Ett samspel mellan de kulturellt aktiva och de kulturellt passiva är här

enligt rådet ett viktigt mål. Statens ungdomsråd anser att ljudradions

snabbhet och möjlighet att differentiera sitt utbud för skilda målgrupper

gör den särskilt lämpad för samhällsinformation.

Samtliga länsstyrelser tillstyrker eller uttalar sig posilivt om en ökad decentralisering av ljudradioverksamheten. Länsstyrelsen i Östergötlands län hävdar att tillbakagången av ortspress har lett till att den lokala informationen försämrats. De kvarvarande tidningarna har inte kunnat bibehålla ortspressens detaljinformation utan tvingats ge en mer generell information. Den lokala gemenskap som byggts upp av ortspressen kan därmed komma att minska. Regionalradion har med nuvarande indelning och resurser endast små förutsättningar att motverka en sådan utveckling. Länsstyrelsen i Jönköpings län påpekar att genom lokalradion skapas nya kontaktvägar mellan allmänheten och olika offentliga organ. Även i programverksamheten i Övrigt är möjligheterna att anknyta till olika lokala förhållanden av stort värde och sådana inslag torde omfattas av stort intresse. Ett påtagligt uttryck härför är det mycket positiva mottagande och det stora intresse från allmänheten som Sveriges Radios försöksverksamhet med lokalradio i Jönköpings län våren 1973 möttes av. Länsstyrelsen i Cotlands län anser att ett särskilt värde ligger i att lokalradion bidrar till att minska glesbygdsbefolkningens isolering. Länsstyrelsen i Hallands län ställer sig principiellt positiv till förslaget att införa ett landstäckande lokalradiosystem. Till grund för denna inställning ligger bl. a. erfarenheterna av Sveriges Radios försöksverksamhet med lokalradio i Halland under våren 1973. Ett införande av lokalradio med dess möjligheter att mycket snabbt återspegla lokala skeenden torde bl. a. medföra att allmänhetens intresse för samhällslivets olika problem ökar. Detta kan på sikt innebära en vitalisering för den lokala demokratin. Länsstyrelsen i Västmanlands län anför liknande synpunk-

ter.

Ett nittiotal kommuner har avgett yttranden till länsstyrelserna. Av kommunerna är drygt 80 positiva till förslaget medan de resterande ställer sig tvekande. Stockholms kommun understryker att en utvidgad lokal radioverksamhet är av betydelse för en vidgad och förbättrad information om lokala angelägenheter vilket bidrar till att fördjupa och stärka den kommunala demokratin. Göteborgs kommun anför att tätortsbildning, kommunsammanläggning, serviceutbyggnad m. m. medfört ett allt mer accentuerat behov av kommunikation mellan samhällsorgan och medborgare. Ökat sändningsutrymme i ljudradion för informationsändamål bl. a. genom lokala radiosändningar bör underlätta denna kommunikation. Örnsköldsviks kommun 'ansert att lokalradion skulle få avsevärd betydelse inte bara för kommunens möjlighet att nå ut med

information till allmänheten utan även för den fria och öppna debatt som

är en nödvändighet i ett demokratiskt samhälle. Flera kommuner anför

synpunkter med liknande innebörd.

Samtliga tio landsting som yttrat sig över förslaget om lokalradio är positiva. Landstinget i Jönköpings län anför bl. a. att ökade möjligheter skapas för en viktig och meningsfull kommunal information.

Av de statliga utredningar som yttrat sig om lokalradioförslaget ställer sig massmedieutredningen, FÖVUX. sameutredningen, invandrarutred-

ningen och utredningen om den kommunala demokratin i princip bakom

tanken på en lokal radio.

De flesta av de organisationer som beretts tillfälle att yttra sig är i

princip positiva till en lokal radioverksamhet. Svenska kommunförbundet menar att genom lokalradion skapas förutsättningar att upprätta och vidmakthålla ömsesidiga kommunikationer mellan medborgarna, samhällsorganen och föreningslivet. Landstingsförbundet anser att införande av lokalradio och en utökning av samhällsinformationen får ses som en betydelsefull åtgärd för att främja demokratins utveckling. Sveriges Radio delar utredningens syn på lokalradio som ett effektivt medel för ortsanpassad samhällsinformation. Lokalradioförsöken våren 1973 visade att en väsentlig ökning av utbudet av samhällsinformation kom till stånd och allmänhetens uppmärksamhet på kommunala frågor förefaller ha ökat. LO förklarar sig mycket positiv till förslaget om en snabb utbyggnad av lokalradion i Sverige. Utbyggnaden av lokalradion kan ses som en del i samhällets allmänna åtaganden då det gäller att trygga en bred och nyanserad nyhetsförmedling och opinionsbildning. TCO förklarar att mot bakgrund av koncentrationen inom dagspressen vill TCO ge hög prioritet åt utbyggnad av lokal och regional verksamhet.

KF framhåller vikten av en bättre balans i den lokala opinionsbildning

som förmedlas av massmedier. En väl fungerande lokal- eller regional-

radio har förutsättningar att bli ett behövligt komplement till tidningspressen. KF poängterar särskilt denna aspekt med hänsyn till den starka koncentrationen av dagspressen under senare år. Folkrörelserna är för sitt arbete beroende av en opinionsbildning som ger denna sektor möjlighet

att förmedla nyheter, kommentarer och ett korrekt faktaunderlag. En

monopolisering av pressen, som i huvudsak är privatägd, kan försvåra denna opinionsbildning, som inte enbart är väsentlig för folkrörelserna utan för samhället i dess helhet. En lokalt eller regionalt uppbyggd radioverksamhet kan, enligt KF:s mening, vara ett effektivt medel att förverkliga en reell yttrandefrihet.

Andra remissorgan som har en positiv syn på lokalradio är LRF,

Sveriges riksidrottsförbund, SACO med instämmande av SR, SAF,

Folkuniversitetet, Svenska kyrkans centralråd, Sveriges frikyrkoråd, Handikappförbundens centralkommitté och Folkets husföreningarnas riksorganisation.

De flesta av det tjugotal skrivelser som kommit in ger uttryck för en positiv inställning till principerna i lokalradioförslaget. Till dem som uttryckt sig positivt hör bl. a. Hallands centerpartidistrikt, Försäkrings-

kasseförbundet, Sveriges Radios tjänstemannaklubb i gemensamt yttran-

de med Sveriges Radios journalistklubb, civilförsvarsstyrelsen, Sveriges

kristna ungdomsråd, Riksförbundet DX-alliansen, Stockholms handelskammare, Kristen demokratisk ungdom, Svenska musikerförbundet, Hyresgästföreningen i Stor-Stockholm, TCO-kommittén för Härnösand/ Kramfors, Sveriges hantverks- och industriorganisation gemensamt med Sveriges grossistförbund, Sveriges industriförbund och Sveriges köpmannaförbund samt Kulturarbetarnas socialdemokratiska förening.

Några remissinstanser är avvisande eller tveksamma till förslaget om lokalradio. Statskontoret är inte berett att tillstyrka utredningens förslag med det underlag som fanns när remissen författades och anser att frågan bör bedömas på grundval av erfarenheter från den försöksverksamhet som bedrivits. Nämnden för samhällsinformation anser att medborgarnas lokala informationsbehov bör studeras mycket noga mot bakgrund av massmediesituationen innan långt gående beslut om utbyggnad av radioverksamheten fattas.

1972 års pressutredning anser att det ännu inte finns tillräckligt beslutsunderlag vad gäller lokalradio. Även om man i princip kan vara positiv till lokalradion som lämplig medieform för lokal kommunikation och information återstår en rad olösta problem. Det gäller att skapa garantier för innehållets kvalitet och bilda sig en uppfattning om konsekvenserna för andra medier. Det finns därför anledning att uppskjuta ett ställningstagande om formerna för lokalradioverksamheten. För att nå erforderlig kunskap bör försöksverksamheten i Sveriges Radios regi fortsätta. Även Pressens samarbetsnämnd anför med instämmande av TT att statsmakternas slutgiltiga ställningstagande till radioutredningens betänkande bör uppskjutas. Enligt nämndens mening bör dels de

utredningar på massmedieområdet som f.n. pågår slutföras, dels en

tidsmässigt väl tilltagen försöksverksamhet ordnas i förslagsvis 3—4 lokala områden. Sveriges författarförbund anser att förslaget om lokalradio för dagen helt bör avvisas för att senare omprövas i denna eller annan form, möjligen i samband med att Sveriges Radios nuvarande avtal med staten löper ut vid halvårsskiftet 1977.

Lokalradions inverkan på pressen diskuteras av flera remissinstanser. Länsstyrelsen i Östergötlands län påpekar att lokalradion skall ses som ett komplement till ortspressen och inte som en ersättning för denna. Enligt länsstyrelsens mening kommer lokalradion att stimulera till ett ökat intresse för samhällsfrågor och därmed på sikt även till ökat tidningsläsande. Länsstyrelsen i Kronobergs län betonar att en utbyggnad av lokalradion bör ske så att lokalradion och lokalpressen kompletterar varandra. Länsstyrelserna i Blekinge och Västerbottens län befarar att

allmänhetens efterfrågan på lokalpress kan minska vilket i sin tur medför negativ effekt på opinionsbildningen i samhället. Länsstyrelsen i Örebro

län rekommenderar att konkurrenseffekterna från lokalradion noga studeras när denna genomförs.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län ser lokalradion som ett värdefullt komplement till pressen eftersom länet inte har någon tidning som täcker hela regionen. Möjligheterna att nå ut till befolkningen i länet med

information om den övergripande samhällsplaneringen kommer därför att väsentligt förbättras om utredningens förslag genomförs. Även Svenska kommunförbundet ser lokalradion som ett värdefullt komplement till lokalpressen och LO betonar att utbyggnaden av lokalradion inte är ett alternativ till en vidare utveckling av samhällets stöd till pressen utan en annan yttring av samma grundläggande massmediepolitik. De s. k. fria marknadskrafterna har medfört ett alltmer trängt läge för många dagstidningar samt tidningsdöd och monopolisering. Denna utveckling är delvis hejdad genom de hittillsvarande presstödsåtgärderna, men situationen är ändå oroande. För att skapa balans i den lokala opinionsbildning som förmedlas av massmedier kan lokal- och regionalradio bli ett bra komplement till tidningspressen. Det är vidare för att trygga den faktiska

yttrandefriheten nödvändigt att upprätthålla en rimlig mångsidighet. Det

hot mot den faktiska yttrandefriheten som monopoliseringen av pressen

utgör, undanröjs dels genom samhällets stöd för en mångsidig dags- och

tidskriftspress, dels genom ett väl fungerande lokal- och regionalradio-

system. LRF menar att lokalradion bör kunna knyta an till den lokala

debatten i ortspressen och undvika att ”vattentäta skott” uppstår mellan de olika medierna. Radions uppgift får således inte vara att göra lokalpressen överflödig utan tvärtom att stödja denna.

3.1.2¶Sändarnät, områdesindelning och utbyggnadstakt

Utredningen

RUT 69 redovisar vad gäller sändarnät för lokalradio fem kända möjligheter som kan ge n»a rikstäckande nät för ljudradion, nämligen AA . ljudradiokanalert i TV-banden

. tvåprogramsändningar enligt FM/FM-kompandersystemet

. ett fjärde ljudradionät (FM) inom frekvensområdet 100-104 MHz BUN . satellitsändningar wi . ett kombinerat FM 4/AM-nät som dock inte är helt rikstäckande.

Utredningen finner att samtliga dessa alternativ har svagheter om man önskar en snar men samtidigt varaktig lösning för lokalradions behov. Alternativ 1, 3 och 4 kan genomföras tidigast i början av 1980-talet och

kräver dessutom lång övergångstid. Alternativ 2 kräver nya tillsatser och

innebär lång övergångstid, Alternativ 5 kan genomföras relativt snabbt men varaktigheten är begränsad till omkring 1980 då huvuddelen av AM-resurserna eventuellt kan bli avdelade för sändningar till publik utanför Sverige. Det sistnämnda alternativet innebär att lokalradion sänds över FM I1-nätet som i dag disponeras av ljudradions program 1 (P 1) och

att P 1 sänds över ett med detta FM-nät kombinerat AM-nät samt på

kvällstid även över lokalradions FM 1-sändare, eftersom AM-delen i det

kombinerade nätet inte alltid kan tillgodose P 1:s behov under den mörka delen av dygnet.

Utredningen avvisar dessa lösningar och räknar i stället främst med att

lägga lokalradion i en av de existerande ljudradiokanalerna. I valet mellan P1, P2 och P 3 finner utredningen att P 3 är bäst lämpat, därför att P 3 medger den största flexibiliteten och innebär de minsta olägenheterna för nuvarande riksutbud. P3 når också i hög grad de lyssnare som utredningen anser att lokalradion bör sikta på. Dessutom erbjuder P 3 det musikutbud (”ljudtapet”) som utredningen anser nödvändig. Utredning-

en konstaterar också att lokalradions inplacering i P 3 fordrar en

renodling av riksutbudet så att program med blandat tal och musik minskas på vissa tider till förmån för mer renodlade musikinslag.

I fråga om områdesindelning för lokalradion föreslår RUT 69 att landet indelas i 36 lokalradioområden. En grundläggande princip är att läns- eller kommungräns inte skall brytas. Förslaget innebär att inget lokalradioområde omfattar mer än ett helt län. Av landets 24 län

utgör enligt förslaget 13 lokalradioområden medan de återstående 11

länen uppdelas i två eller tre områden.

De 13 län som föreslås var för sig utgöra ett lokalradioområde är Jämtlands, Värmlands, Örebro, Västmanlands, Uppsala, Stockholms, Södermanlands, Skaraborgs, Hallands, Jönköpings, Gotlands, Kronobergs och Blekinge län.

De län som indelas i två eller tre lokalradioområden är Norrbottens, Västerbottens, Västernorrlands, Gävleborgs, Kopparbergs, Göteborgs och

Bohus, Älvsborgs, Östergötlands, Kalmar, Kristianstads samt Malmöhus

län. I ett par fall, nämligen i Skåne och Västsverige i fråga om de delar av Västsverige som utgörs av Göteborgs och Bohus län samt Älvsborgs län, bryter lokalradion länsgränserna.

RUT 69 föreslår vad gäller utbyggnadstakten att lokal

radion byggs ut i fyra etapper med start budgetåret 1974/75 då

lokalradio införs i sju områden. Därefter skulle tio områden få lokalradio följande budgetår och tio områden det därnäst följande. Budgetåret 1977/78 skulle lokalradio införas i de resterande nio områdena. Utredningens förslag om turordning har bestämts med utgångspunkt i en önskan att olika landsdelar skall ingå i varje etapp. Från och med andra etappen föreslås att utbyggnaden genomförs så att lokalradion helt ersätter de nuvarande regionala nyhetssändningarna för berörda distrikt.

Remissyttrandena

Utredningens förslag i fråga om sändarnät för lokalradion accepteras av flertalet remissinstanser som yttrat sig i frågan, i vissa fall dock endast som en övergångsföreteelse till dess att ett nytt nät byggts ut.

Förslaget om tre FM-kanaler tillstyrks av televerket, statens ungdomsråd och länsstyrelserna i Uppsala, Gotlands, Värmlands, Kopparbergs och Västernorrlands län.

Sveriges Radio accepterar en lösning där lokalradion härbärgeras inom

ramen för de nuvarande tre kanalerna, men anser att på sikt en

utbyggnad av en fjärde FM-kanal bör aktualiseras. Företaget berör ingående återverkningarna på riksprogrammen. Man påpekar bl. a. att genomförande av lokalradiosändningar i P3 i den utsträckning som utredningen föreslår och renodlingen av kanalen till endast ”ljudtapet” medför utökad produktion av grammofonprogram. Överflyttningen av det övriga programinnehållet från P3 till P1 och P2 får stora konsekvenser för ljudradions riksprogram. Genom att såväl talprogrammen av informativ art (nyheter, sport, reportage) som underhållningsprogram måste beredas plats, uppträder stark konkurrens om utrymmet med nuvarande program i dessa kanaler, bl.a. med det nuvarande utbudet av kulturprogram och seriös musik. Vissa outnyttjade sändningstider i P I och P 2 kan begagnas men allvarliga olägenheter kvarstår. Att

som en konsekvens tilldela lokalradion ett tillfälligt FM 3/AM-nät i

avvaktan på ett rikstäckande FM-nät avvisas. Genomförandet av lokalradio prioriteras trots nackdelarna. Dessa kan dock avsevärt reduceras

eller successivt modifieras enligt det alternativ som Sveriges Radio

anför. Även SACO med instämmande av SR samt Sveriges Radios

tjänstemannaklubb i gemensamt yttrande med Sveriges Radios journalistklubb anser att återverkningarna på riksprogrammen bör ägnas större uppmärksamhet än vad utredningen gjort. Institutet för rikskonserter framhåller nödvändigheten av att frågorna om disposition av ljudradions sändningskanaler löses på ett sätt som överensstämmer med samhällets musikpolitiska strävanden.

LRF accepterar den av utredningen föreslagna lösningen som en övergångsföreteelse till dess ett nytt nät byggts ut. Som permanent företeelse förefaller det dock oacceptabelt att nuvarande program skall avstå vissa tider och tillhandahålla en ”ljudtapet” så att lokalradion inom vissa tidsgränser kan komma in. En sådan ordning torde komma att innebära många anledningar till tvister mellan de olika företagen. Även SAF befarar att lokalradions krav på programutrymme, ökningen av samhällsinformationen och en inte närmare preciserad ökning av sändningstiden för vuxenundervisningen i riksprogram knappast kan genomföras inom nuvarande system med tre kanaler utan avsevärda olägenheter.

Ett system med tre kanaler minskar lokalradions förutsättningar att

hävda sig gentemot riksradion i konkurrensen om lyssnarna. SAF föreslår därför att lokalradion får sändningsutrymme i en nyupprättad fjärde kanal. Även Svenska musikerförbundet, Föreningen Svenska tonsättare samt Sveriges hantverks- och industriorganisation gemensamt med Sve-

riges grossistförbund, Sveriges industriförbund och Sveriges köpmanna-

förbund förordar att en fjärde kanal inrättas för lokalradion.

Remissinstanserna är övervägande negativa till den föreslagna o m -

rådesindelningen. Flera instanser anser att ytterligare försök behövs för att belysa områdesindelningen. Endast ett fåtal instanser är klart positiva däribland statens planverk och sameutredningen.

Länsstyrelserna och deras underinstanser lämnar utförliga yttranden om områdesindelningen speciellt rörande det egna området. Samtliga länsstyrelser utom storstadsområdenas är negativa till en indelning av länet i mer än ett lokalradioområde.

I de 13 län som utgör eget lokalradioområde tillstyrker eller accepterar länsstyrelserna i samtliga fall utom i Stockholms län att lokalradioområdena följer länsgränsen. I de län som uppdelats i två eller tre lokalradioområden förordas i regel länsradio. Detta är fallet med länsstyrelserna i Östergötlands, Kristianstads, Gävleborgs, Västernorrlands, Västerbottens och Norrbottens län. Länsstyrelsernas uppfattning delas i regel även av kommuner och andra remissinstanser inom länet. Ett antal undantag finns dock. I exempelvis Östergötland där länsstyrelsen förordar ett område accepterar kommunförbundets länsavdelning och Norrköpings kommun samt landstinget RUT 69:s förslag om två lokal-

radioområden.

Länsstyrelsen i Kalmar län, som föreslås indelat i två lokalområden, ser helst länet organiserat i ett område men anser sig inte kunna motsätta sig

uppdelningen i två områden på grund av att befolkningen i den norra

länsdelen starkt engagerat sig i erbjudandet att få ett eget lokalradioområde.

Länsstyrelserna i Kronobergs, Blekinge och Kopparbergs län vill behålla regionalradion utbyggd med lokala program. En liknande uppfattning har länsstyrelsen i Malmöhus län som anser att regionalsändningarna bör behållas vid sidan av lokalradion. Man anser också att

sydöstra Skåne bör få egen lokalradio.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län accepterar en delning av länet i två lokalradioområden men förordar andra gränser. Göteborgs lokalradioområde anses för begränsat och länsstyrelsen kritiserar också att trestadsregionen skulle komma att tillhöra två skilda lokalradioområden.

De remissinstanser som argumenterar för länsradio poängterar att om

radioområdena följer länsindelningen kommer de att sammanfalla med de administrativa områdena för landsting samt för en rad myndigheter och organisationer. Nägra länsstyrelser anser att en uppdelning av länet i två eller tre lokalradioområden skulle splittra gemenskapen i området medan en länsradio skulle stärka samhörighetskänslan mellan länets olika delar. Några remissinstanser hävdar också att nyhetsunderlaget kan bli för litet om områdena blir alltför små och att informationen blir alltför ortsbegränsad på bekostnad av viktig information från regionen eller hela riket.

En delvis annan uppfattning har länsstyrelsen och övriga remissinstanser i Stockholms län som enligt RUT 69 skulle utgöra ett enda lokalradioområde. Man konstaterar att Stockholms län omfattar 23

2 Riksdagen 1975 1 saml. Nr 13

kommuner med sammanlagt närmare 1,5 milj. invånare. Detta område skulle tilldelas endast en lokalradiostation med 15 anställda medan de norrländska länen med ca 1 milj. invånare skulle betjänas av elva lokalradiostationer med 165 anställda. Resultatet skulle för Stockholms län bli punktvisa tämligen sporadiska insatser vad gäller exempelvis kommunal information. Med den befolkningsmässiga struktur Stockholms län har blir det oundvikligt att vissa delar av regionen påtagligt kommer att missgynnas.

Länsstyrelsen påpekar också att i området finns ett stort antal

expansionskommuner med upp till 80 000 invånare och med alla de problem som expanderande samhällen brottas med. Till lokalradions viktigare uppgifter bör höra att ge de stora grupperna av nyinflyttade lokal information och därigenom bidra till att ge människor rotfäste i en ny omgivning. Man hävdar också att stora delar av länet saknar i egentlig mening lokal press då de stora tidningar som utkommer i Stockholmsområdet ägnar en relativt liten del av sitt utrymme åt lokal information.

Länsstyrelsen anger två alternativ för områdesindelning i Stockholms län. Det ena går ut på att dela länet i tre lokalradioområden. Det andra som länsstyrelsen anser vara mer realistiskt är att väsentligt utöka redaktionsresurserna för Stockholms lokalradioområde och införa särskilda nyhetssändningar för olika delar av området.

Centrala myndigheter och organisationer som förordar länet som indelningsgrund är bl.a. statens naturvårdsverk, AMS, Landstingsförbundet, LRF, SACO med instämmande av SR, SAF, civilförsvarsstyrelsen samt Sveriges hantverks- och industriorganisation, Sveriges grossistförbund, Sveriges industriförbund och Sveriges köpmannaförbund i gemen-

samt yttrande. Även Sveriges Radio anser att länen med ett par undantag

är lämplig indelningsgrund.

Statskontoret, riksrevisionsverket, nämnden för samhällsinformation, dåvarande teater- och musikrådet, LO och Sveriges frikyrkoråd önskar att områdesindelningen utreds vidare. 1972 års pressutredning anser att försök behöver föregå indelningen i områden.

Vad RUT 69 föreslagit om utbyggnadstakten föranleder endast ett fåtal yttranden. Televerket är positivt till den föreslagna utbyggnaden, vilken i huvudsak kan genomföras i enlighet med den

tidsplan och etappindelning som förordats av utredningen. I många av de

län som placerats i de senare etapperna önskar länsstyrelserna och deras underremisser att deras eget område skall placeras i en tidigare etapp. Konsumentverket vill att glesbygdsområden, dit konsumentverket och

andra myndigheter har svårast att nå med information, får förtur vid

utbyggnaden.

LO förordar att lokalradion skall byggas upp snabbt medan KF önskar en långsammare utbyggnad än vad utredningen föreslagit. Härigenom skulle det enligt KF:s mening även vara möjligt att ta hänsyn till det resultat och de förslag som bl. a. reklamutredningen och 1972 års pressutredning kommer fram till.

Sveriges Radio föreslår en paraliell utbyggnad över hela landet. I en första etapp bör länsredaktioner etableras i samtliga län. Därefter bör sändningstid och resurser öka. När de länsvisa sändningarna nått en viss volym kan de distriktsvisa sändningarna upphöra. För en sådan lösning talar rättvisesynpunkter. Även rekryteringen underlättas av en successiv uppbyggnad i varje län. Lösningen är också mindre känslig för en långsammare utbyggnad än RUT 69:s där en fördröjd utbyggnad skulle innebära att vissa delar av landet skulle ställas helt utan lokalradio.

3.1.3 Programverksamhet

Utredningen

RUT 69 betonar att programmens inriktning måste

bestämmas lokalt. Friheten att utforma programutbudet skall ytterst

utövas av den lokale stationschefen som svarar för den redaktionella ledningen och är programutgivare enligt radioansvarighetslagen.

Lokalradion skall ge en ortsanpassad information. Detta kan ske genom nyheter och debatter i bl. a. kommunala frågor och serviceprogram med samhällsinformation. Vidare skall enskilda medborgare, grupper och intressen ges ökad möjlighet att komma till tals. Lokalradion skall allsidigt skildra näringsliv, arbetsmarknad, arbetsliv, skola, kyrkor, folkrörelser, sport och konst i området. Utredningen betonar att lokalradion också skall förströ och underhålla.

Riktpunkten för programverksamhetens omfattning bör enligt utredningen vara 25 å 30 timmar egenproducerade program per vecka inkl. repriser av vissa program under förutsättning att verksamheten kan genomföras med cen personalstyrka på ca 15

personer per station.

Utredningen konstaterar att om lokalradio införs i Sverige ökar antalet producerade ljudradioprogram högst avsevärt. En stör del av denna ökning kommer på ett naturligt sätt att utgöra samhällsinformation och ortsanpassad information. Det gör att den uppdelning på samhällsinformation i allmänhet och särskild samhällsinformation som utredningen gör, inte får samma betydelse för lokalradion som för riksprogrammen i

ljudradio och TV. En väsentlig del av samhällsinformationen i lokalradion

kan genomföras på redaktionell väg i nyhetsprogram, opinionsspeglande program och serviceprogram. Givetvis bör dock särskild samhällsinforma-

tion vid behov förekomma i lokalradion.

Remissyttrandena

Den programverksamhet RUT 69 skisserar godtas i stora drag av rikspolisstyrelsen, riksförsäkringsverket, statens trafiksäkerhetsverk, sjö-

säkerhetsrådet, SÖ och UKÄ. SÖ påpekar dock att utbildningsprogrammen måste omfattas av lokalradion. Även statens ungdomsråd, konsu-

mentverket och statens planverk godtar förslaget i denna del. Planverket anser dock att planfrågor bör få en bättre sändningstid än i utredningens exemplifiering.

Uttalat positiva är också länsstyrelserna i Östergötlands, Jönköpings, Kalmar, Göteborg och Bohus, Skaraborgs, Värmlands, Örebro, Västmanlands, Kopparbergs, Jämtlands och Uppsala län. De sistnämnda anser dock att lokalt producerad grammofonmusik bör undvikas och att kvällssändningarna bör få mer utrymme.

Positiva till RUT 69:s förslag om programverksamheten är vidare sameutredningen, invandrarutredningen, utredningen om den kommunala demokratin, Svenska kommunförbundet, Sveriges Radio, LO, TCO, Sveriges frikyrkoråd och Handikappförbundens centralkommitté. LO betonar speciellt invandrarnas behov.

Några remissinstanser är tveksamma till den föreslagna programinrikt-

ningen och framhäver olika ämnesområden som bör få ökad betydelse i lokalradion. Statens handikappråd anser att även sändningar under morgontid och tidig kvällstid bör innehålla bl. a. debatter och information om sociala rättigheter och skyldigheter. Dåvarande kulturrådet anser att lokalradion kan spela en betydligt mer aktiv kulturell roll i täckningsområdet än vad utredningen förutsätter. Också konstnärliga

prestationer som sådana borde kunna komma till direkt uttryck i

programmen med anlitande av konstnärliga yrkesutövare i radions täckningsområde. Även avancerade amatörer och amatörgrupper borde kunna få denna möjlighet att presentera sig för lyssnarna. Rådet vill

också ifrågasätta om ”ljudtapet” är det mest effektiva och lämpliga sättet

att vinna lyssnare till lokalradion. Enligt dåvarande teater- och musikrådet behöver de kulturella aspekterna komma till uttryck mer. Statens invandrarverk noterar RUT 69:s positiva grundsyn till invandrarnas behov men anser att dessa behöver beaktas ytterligare.

Länsstyrelsen i Stockholms län anser att områdets storlek innebär att målsättningarna inte uppnås. Dessutom är enligt länsstyrelsens uppfattning invandrarnas behov inte beaktade. Länsstyrelsen i Kronobergs län anser att ett strängt lokalbundet material i lokalradion kan väntas avskärma lyssnarna från värdefull regional information, som fyller ett viktigt behov och ger omväxling i programutbudet. Länsstyrelsen kan därför inte dela utredningens uppfattning att lokalradion helt kan ersätta distriktsregional radio, i varje fall inte i den sydöstra landsdelen. En liknande uppfattning har länsstyrelsen i Blekinge län. Länsstyrelsen i Gotlands län varnar för att en lång programtid i lokalradion inte kan

fyllas med attraktiva lokalprogram och länsstyrelsen i Älvsborgs län samt

AMS anför en liknande synpunkt. Länsstyrelsen i Västerbottens län kritiserar förslaget om en ”ljudtapet” och menar också att utredningen försummat lokalradions roll för ett decentraliserat kulturliv. Även

Landstingsförbundet framhåller att kulturrådets förslag om utvidgad och breddad kulturell verksamhet på regional och lokal nivå inte kopplats till lokalradion. LRF menar att utredningen ägnat alltför litet intresse åt samarbete inom regionerna; program som berör en hel region, t. ex. Skåne eller Västsverige bör produceras i samråd och sändas över samtliga stationer inom regionen. Utredningen angående den fortsatta verksamheten med radio och television inom utbildningsväsendet och SACO med instämmande av SR anser det vara en brist att programutrymme för utbildning inte finns med i lokalradion.

LO, SACO med instämmande av SR samt Sveriges Radios tjänstemannaklubb gemensamt med Sveriges Radios journalistklubb anser att den bemanning av lokalradiostationerna som utredningen föreslagit är otillräcklig. Man pekar på risken för att programkvalitén blir alltför låg och att möjligheten till specialisering inte finns. SACO med instämmande av SR påpekar att med en alltför liten personalstab följer en risk för att de egenproducerade nyheterna blir få och att lokalradion nöjer sig med att referera lokalpressens nyheter och i så fall blir syftet med lokalradions nyhetsbevakning förfelat. SACO med instämmande av SR anser också att även globala nyheter och nyheter av riksintresse i viss utsträckning bör förekomma i lokalradion. LO anser att personalen måste bli så stor att man kan anställa kvalificerade medarbetare med speciell inriktning på arbetsliv och folkrörelseföretag. 1972 års pressutredning konstaterar att lokalradioredaktionernas resurser kommer att bli obetydliga i jämförelse med regiontidningarnas vilket kan innebära att den stimulerande tävlan som i bästa fall skulle kunna komma till stånd inte blir verklighet. I stället för att öppna nya kanaler och finna nya bevakningsfält tvingas lokalradion att endast reproducera vad tidningarna redan gett. Även dåvarande kulturrådet anser att utredningen underskattat personalbehovet. Svenska kyrkans centralråd konstaterar att om man tar hänsyn till att lokalradion skall sända sju dagar i veckan kvarstår för daglig produktion fem journalister som skall svara för fem timmars sändningstid varje vardag. Det är tveksamt om dessa skall orka bedriva en samhällskritisk journalistik som är väl underbyggd.

Sveriges frikvrkoråd förvånas över att utredningen inte närmare går in på organisationernas och folkrörelsernas informationsproblem och heller inte söker göra en bedömning av hur dessa aktivt kan tänkas engagera sig i lokalt eller rättare regionalt bedriven programverksamhet. Rådet anser det angeläget att folkrörelseaspekterna på lokalradio blir grundligt ventilerade innan formerna fastställs.

3.1.4 Statlig och kommunal information i lokalradion Utredningen

RUT 69 anser att information för vilken myndighet begär sändningsutrymme vid behov bör förekomma även i lokalradion. Med hänsyn till

att lokalradion fär en programprofil där de samhällsinformativa inslagen utgör en naturlig del blir dock beställd information från myndigheter vanligen inte behövlig i lokalradion, menar utredningen som avstår från alt formulera några regler för myndighetsinformationen i lokalradion.

Remissyttrandena

Pressens samarbetsnämnd påpekar att utredningens formulering dels kan tolkas så att lokalradions redaktioner endast skall syssla med sådant material som fyller klart redaktionella anspråk på nyhets- och informationsvärde, dels kan tolkas så att den myndighetsinformation, som i riksprogrammen skall sändas som begärd information, i lokalradion skulle kunna distribueras som en form av samhällsinformation i allmänhet. Med hänsyn till nödvändigheten att dra en skarp gräns mellan redaktionellt material och offentliga meddelanden utgår nämnden från att de textreklamregler som förutsätts gälla i riksprogrammen även kommer att iakttas i lokalradion. Nämnden tolkar RUT 69:s skrivning, att begärd information från myndighet vanligen inte skall förekomma, så att kungörelser och andra meddelanden av lokal och regional karaktär från kommunala och statliga organ i princip skall distribueras via dagstidningarna. Eftersom dessa hämtar en väsentlig del av sina intäkter från sådan annonsering, förutsätter nämnden att statsmakterna avvaktar de rekommendationer som 1972 års pressutredning kan väntas framlägga.

Bristen på regler och oklarheten i utredningens formuleringar när det

gäller myndighetsinformation i lokalradion kritiseras från praktiska och

principiella synpunkter även av andra remissinstanser, däribland Sveriges riksidrottsförbund. Massmedieutredningen framhåller att myndighetsinformationen har en naturlig plats också i lokalradion och att det är betydelsefullt att skillnaden mellan olika slag av information upprätthålls. Om det är fråga om beställd information från myndigheter och inte företagets eget program måste detta klart framgå.

Även nämnden för samhällsinformation anser att utredningens definitioner är obestämda och ofullständiga och poängterar att avgränsningen melian den redaktionella informationen och den beställda har stor betydelse för trovärdigheten när det gäller det redaktionella materialet. Nämnden anser att utredningens förmodan att särskild samhällsinformation vanligen inte blir behövlig i lokalradion förefaller egendomlig och innebär att lokala/regionala samhällsorgan blir sämre lottade än de statliga centrala organen, som har möjlighet att få särskild samhällsinformation i riksprogrammen.

Rikspolisstyrelsen däremot instämmer i utredningens synpunkter att både nyheter och annan information skall redigeras och presenteras journalistiskt, varför gränsen mellan olika sorters material inte alltid blir så markerad. Socialstyrelsen anser att all faktagivande samhällsinformation skall ingå i Sveriges Radios program i form av allmän samhälls-

information. Statens naturvårdsverk anser att myndighetsinformation endast bör förekomma i riksprogrammen medan konsumentverket hävdar att för en myndighet som konsumentverket med dess markerade behov att nå ut till så många medborgare och grupper som möjligt med faktainformation, råd och varningar och därav följande behov av upprepningar torde det vara realistiskt att räkna med att myndighetsinformation blir nödvändig även i lokalradion. Arbetarskyddsstyrelsen anser att lokalradion skall ha samma skyldigheter som Sveriges Radio att läsa meddelanden. Länsstyrelsen i Uppsala län anser att avgiftsbeläggning av samhällsinformation i lokalradion bör undvikas och att det bör

fastläggas att lokalradions nyhetsbevakning bör ske på sådant vis att

något behov av myndighetsinformation normalt inte uppstår för länsförvaltning och kommuner. Eänsstyrelsen framhåller också att reglerna för icke-redaktionella meddelanden bör utformas så att läns- och kommunmyndigheternas behov att nå ut med information till allmänheten beaktas. Länsstyrelsen i Kronobergs län är positiv till kommunal information i lokalradion men anser främst av principiella skäl att

myndighet inte skall lämna ersättning. Det kan nämligen inte uteslutas

att en dylik ersättning kan leda till icke önskvärda konsekvenser och i viss mån påverkar programutbudet. Medel bör i stället tillföras Sveriges Radio via statsbudgeten. Länsstyrelsen i Gotlands län framför liknande åsikter. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser det väsentligt att kommunal myndighet får samma möjlighet att sända meddelande i lokalradion som statlig myndighet nu har i riksradion och anser att myndighet skall ha rätt att gå ut med egen information även i frågor som fortfarande är under debatt. Även länsstyrelserna i Älvsborgs och Skaraborgs län anser att lokalradion bör användas i väsentligt högre grad för myndighetsinformation än vad utredningen föreslagit.

Sveriges Radio förordar stark restriktivitet beträffande denna typ av program. Utredningen har enligt Sveriges Radios mening inte tillfredsställande belyst de problem som skulle kunna uppstå med myndighetsinformation i lokalradions sändningar. Dessa frågor berör lokalradions oberoende i förhållande till politiska och kommersiella intressen på lokal

nivå.

3.1.5 Huvudman Utredningen

RUT 69 föreslår att lokalradion placeras utanför Sveriges Radios organisation i ett nytt radioföretag, Sveriges Lokalradio AB. Utredningen hävdar att en ny verksamhet som lokalradion bäst kan uppfylla de uppsatta målen om huvudmannaskapet är fritt från bindningar till Sveriges Radio. Då lokalradion saknar eget sändarnät mäste den få möjlighet att effektivt bevaka sina intressen i främst P 3. Utredningen anser att denna bevakning av dispositionsrätten

bäst uppfylls om lokalradion tillhör en organisation som inte är beroende av Sveriges Radio.

I valet mellan ett enda bolag för samtliga lokalradiostationer och en lösning som innebär att varje enskild lokalradiostation ägs av ett eget aktiebolag väljer RUT 69 den första lösningen. Ett bärande motiv är att organisationen med ett enda företag kan skapa större garanti för integritet och självständighet i programverksamheten. Ett annat motiv är att det i framtiden kan uppstå möjligheter att ytterligare decentralisera till ett större antal lokalradiostationer. Detta kan lättare genomföras vid ett alternativ där det finns en administrativ samordning av hela verksamheten.

I ett särskilt yttrande föreslår ledamoten av utredningen Kurt Samuelsson att varje lokalradio utgör ett eget företag drivet som aktiebolag. Som aktieägare inbjuds organisationer inom resp. lokalradioområde. Styrelsen utses till hälften av dessa huvudmän. Den andra hälften och ordföranden utses av länsstyrelsen i det län där majoriteten av lyssnarna finns. För frågor av gemensamt intresse bildas ett servicebolag.

Remissyttrandena

Remissinstanserna kan delas upp i fyra huvudgrupper. En grupp förordar ett självständigt företag. Detta förslag har stöd hos 36 av de 115 remissinstanser och underinstanser som yttrat sig i frågan om huvudman. En andra grupp förordar ett fristående bolag för varje station. Detta

förslag eller varianter därav stöds av närmare 30 remissinstanser, där-

ibland en rad kommuner och några handelskammare, Den tredje gruppen vill att Sveriges Radio skall vara huvudman även för lokalradion. Detta förslag stöds av ett 50-tal remissinstanser däribland de stora organisationerna. I den fjärde gruppen återfinns de som inte tagit klart ställning eller inte yttrat sig alls i frågan samt de som önskar fortsatta utredningar och experiment eller föreslår andra lösningar.

Följande remissinstanser tillstyrker eller ser positivt på utredningsförslaget : socialstyrelsen, som även uttrycker sympatier för reservantens förslag, statens ungdomsråd, UKÄ, länsstyrelserna i Uppsala, Kalmar, Hallands, Älvsborgs, Skaraborgs, Gävleborgs och Jämtlands län samt Nyköpings, Västerviks, Karlskrona, Karlshamns, Ystads, Laholms, Lidköpings, Arvika, Hällefors, Örebro, Surahammars, Sandvikens, Söderhamns, Sundsvalls och Östersunds kommuner. Positiva till tanken på ett särskilt lokalradiobolag är även sameutredningen, utredningen om den kommunala demokratin, landstinget och Svenska kommunförbundet i Östergötlands län, Sydöstra FCO-distriktet, Örebro läns landsting, Svenska kommunförbundet i Gävleborgs län, Fokuniversitetet, Svenska kyrkans centralråd och Kulturarbetarnas socialdemokratiska förening.

För reservantens förslag om fristående lokala radioföretag uttalar sig statsvetenskapliga institutionen vid Stockholms universitet, kommerskollegium, Gotlands och Göteborgs handelskamrar, Svenska kommunförbunden i Jönköpings och Älvsborgs län samt Gislaveds, Växjö, Ljungby, Falkenbergs, Vänersborgs, Tranemo, Falköpings, Skövde, Askersunds, Karlskoga, Arboga, Bollnäs, Hudiksvalls och Kiruna kommuner. Länsstvrelserna i Göteborgs och Bohus samt Västmanlands län, Skaraborgs läns landsting, SAF, Sveriges kristna ungdomsråd, Kristen demokratisk ungdom och Riksförbundet DX-allian- -sen. SAF rekommenderar i andra hand Sveriges Radio som huvudman.

Fören placering av lokalradion inom Sveriges Radios organisation uttalar sig statskontoret och riksrevisionsverket. Statskontoret anser att RUT 69:s motiv inte är avgörande för frågan om lokalradions huvudmannaskap. Riksrevisionsverket anser att garantier på organisatorisk väg kan skapas för att förhindra att resurser avsedda för lokalradion förs över till övriga delar av Sveriges Radios verksamhet. Andra remissorgan som förordar Sveriges Radio är sociologiska institutionen vid Stockholms universitet, som pekar på monopolet som garanti för opinions- och yttrandefriheten, och statens naturvårdsverk som ifrågasätter om ett fristående lokalradioföretag får

tillräckliga resurser för den aktiva insats utredningen föreslår. För

lokalradio inom Sveriges Radio uttalar sig även AMS, statens planverk samt länsstyrelserna i Stockholms, Jönköpings, Kronobergs, Blekinge, Kristianstads, Malmöhus, Värmlands, Kopparbergs, Västernorrlands, Västerbottens och Norrbottens län. Ett antal remissinstanser däribland flera underinstanser till länsstyrelserna har också förordat Sveriges Radio som huvudman. Dit hör Skånes handelskammare, Jönköpings, Värmlands och Västernorrlands läns landsting, Stockholms, Jönköpings, Gotlands, Kristianstads, Landskrona, Malmö, Filipstads, Hagfors, Karlstads, Härnö-

sands, Umeå, Skellefteå, Luleå och Kalix kommuner samt Gävle-Dala

FCO-distrikt. För Sveriges Radio som huvudman argumenterar också en rad organisationer, nämligen Svenska kommunförbundet, Landstingsförbundet, Sveriges riksidrottsförbund, LO, TCO, SACO med instämmande av SR, KF, Försäkringskasseförbundet, Sveriges Radios tjänstemannaklubb gemensamt med Sveriges Radios journalistklubb, Hyresgästföreningen i Stor-Stockholm samt Sveriges hantverks- och industriorganisation gemensamt med Sveriges grossistförbund, Sveriges industriförbund och Sveriges köpmannaförbund.

Den utförligaste argumentationen i denna fråga har Sveriges Radio som hävdar att en rad skäl talar för att lokalradion bör ligga inom Sveriges Radios organisation. Man påpekar bl. a. att samordningen mellan riksoch lokalradioverksamheten särskilt i fråga om nyhetsbevakningen underlättas, att ingen ytterligare central organisationsenhet behöver byggas upp, att distriktskontorens samlade resurser och erfarenheter kan tillvaratas, att administrativa dubbleringar och fördyringar kan undvikas och att uppbyggnaden enligt detta alternativ kan ske flexibelt och så att den tillgodoser geografiska rättvisekrav.

Sveriges Radio finner att särskilt viktigt för ett ställningstagande till huvudmannaskapet är sändningsrätten, finansieringsformerna och programverksamhetens oberoende. Företaget anser det från principiella utgångspunkter olyckligt att häva ensamrätten om inte samtidigt en entydig uppdelning av programkanalerna kan göras. Sveriges Radio ser med oro fram mot en situation då bedömningar år från år blir avgörande för rätten till de disponibla kanalerna vid olika tidpunkter. Man kan inte utesluta risken att tilldelning av sändningstiden i något läge kunde sammankopplas med en värdering av de olika företagens sätt att fullgöra sina uppgifter. Sveriges Radio anser det heller inte tillfredsställande att de finansiella resurserna fördelas till olika företag i anslutning till det statliga budgetarbetet och menar också att den ekonomiska långtidsplaneringen inom Sveriges Radio avsevärt skulle försvåras om ett annat företags kostnadsutveckling och förmåga att rationalisera direkt påverkade Sveri-

ges Radios egen finansieringssituation. Företaget pekar också på vikten

av att lokalradioverksamhetens integritet säkerställs. Varje massmedium känner av svårigheten att ta andra hänsyn än dem som dikteras av publikens informationskrav. Ju lokalare ett medium är desto större är riskerna att medarbetarna måste visa sådana ovidkommande hänsyn. I en konfliktsituation som kan uppstå till följd av en kritisk bevakning av lokala förhållanden är det värdefullt för en enskild lokalradioenhet att kunna påräkna ett fast stöd. Sveriges Radio anser att lokalradions integritet lättare kan tillgodoses inom ramen för Sveriges Radios verksamhet med de erfarenheter och resurser företaget har.

Nägra remissinstanser avvisar samtliga förslag och kräver en ny utredning på denna punkt. Dit hör länsstyrelsen i Gotlands län, Växjö och Gävle kommuner samt Sveriges frikyrkoråd, som föreslår lokala försök med radio- och TV-verksamhet av varierande modell så att erfarenhet kan vinnas om olika former. Pressens samarbetsnämnd anser att det slutliga ställningstagandet bör uppskjutas och i väntan på ett

definitivt beslut bör en tidsmässigt väl tilltagen försöksverksamhet

ordnas. Även 1972 års pressutredning och TT har en liknande uppfattning.

Länsstyrelsen i Västmanlands län föreslår en helt avvikande organisation av lokalradion. Östergötlands och Södermanlands handelskammare föreslår att ett bolag bildas för vart och ett av de nuvarande sju regionerna inom Sveriges Radio.

3.1.6 Kontakt med publiken

Utredningen

RUT 69 erinrar om att förslag om att inrätta ett särskilt programråd för Sveriges Radio avvisades i 1966 års proposition och riksdagsbeslut

angående rundradions fortsatta verksamhet m. m. Det uttalades att

kompetensgränserna i förhållande till styrelsen syntes oklara. Denna borde ha ett odelat ansvar för verksamheten. Motsvarande skäl kan nu anföras mot att införa särskilda programråd för varje lokalradioomräde.

Lokalradions och befolkningens ömsesidiga kontaktbehov kan tillgodoses på andra vägar än genom att inrätta programråd. Lokalradion kan

få kontakter med allmänheten genom telefonsamtal och korrespondens

samt genom olika former av telefonväktar- och önskeprogram. Dessa förutsättningar för en öppen debatt gällande även lokalradions programfrågor skulle kunna förstärkas om representanter för olika grupper samt enskilda kunde få tillfälle till överläggningar direkt med stationschefen för lokalradion inom området. Det är därför lämpligt att sådana överläggningar eller programkonferenser kommer till stånd. De ger fördelen av erforderligt samråd utan den risk för styrning som ett institutionsbundet organ kan medföra. Deltagare i konferensen bör inbjudas med beaktande av erforderlig balans mellan olika intresseinriktningar. Antalet konferenser kan växla men bör bli åtminstone två per år. I avtalet med staten bör skrivas in skyldighet att ordna sådana programkonferenser minst två gånger per år.

Remissyttrandena

Flertalet remissinstanser tar inte ställning i frågan. Socialstyrelsen förutsätter att erforderligt utrymme vid programkonferenserna ges åt handikapporganisationer och andra liknande intresseorganisationer. Statens ungdomsråd finner förslaget värt att prövas och understryker att

programkonferenserna inte får institutionaliseras så att de blir de enda

kontakterna mellan programledning och allmänhet. Statens invandrarverk betonar vikten av att invandrarna blir representerade på programkonferenserna och anser liksom länsstyrelserna i Uppsala och Gotlands län samt Svenska kommunförbundet att konferenserna bör hållas oftare än utredningen föreslagit.

Även länsstyrelsen i Östergötlands län är positiv till programkonferenser men tillägger att ett annat medel kan vara att skapa en mera bestående kontakt- eller referensgrupp med representanter för organisationer, arbetsmarknadens parter etc. Länsstyrelsen i Kalmar län delar helt utredningens förslag liksom länsstyrelsen i Blekinge län, vilken betonar att programkonferensen inte får ges en sådan ställning att den kan inverka på styrelsens för företaget och den lokale stationschefens ansvar för programverksamheten enligt radiolagen. Länsstyrelsen i Kristianstads län anser att landstinget, länsavdelningen av Svenska kommunförbundet och länsstyrelsen obligatoriskt bör ingå i programkonferenserna. Länsstyrelsen i Norrbottens län anser att konferenserna bör ordnas tre å fyra gånger per år, att deltagarna vid varje tillfälle bör väljas från nya grupper men att landsting och länsstyrelse liksom kommunerna bör bli fast representerade. Minst hälften av konferensdeltagarna bör utses av folkrörelsens organisationer och andra intressegrupper i samhället. Sameutredningen förordar att också samerna blir företrädda vid programkonferenserna och LRF pläderar för att lantbruket blir företrätt. Även Sveriges Radio instämmer i det av utredningen förda resonemanget om kontaktfrågorna och förutsätter att kontinuerligt och frekvent förekommande överläggningar med organisationer och myndigheter samt allmänheten kommer

till stånd. Att, som RUT 69 föreslår, i avtalet mellan Sveriges Radio och staten skriva in en skyldighet att två gånger per år ordna sådana programkonferenser förefaller dock mindre lämpligt, då detta innebär en onödig detaljreglering som går utanför avtalstextens ram. Det förefaller nödvändigt att pröva olika former för att etablera kontakt i programfrigor innan definitiv ställning tas beträffande frekvensen. LO anser att programkonferensen är en kontaktform som även i övrigt borde vara fruktbar och tillstyrker att den prövas inom lokalradion.

Länsstyrelsen i Kristianstads län är positiv till både programkonfe-

renser och programråd medan länsstyrelserna i Jönköpings, Älvsborgs och

Örebro län samt Landstingsförbundet förordar programråd.

Utredningen om den kommunala demokratin anser att lokala programkonferenser och mera permanenta organ nödvändigtvis inte behöver ersätta varandra. Lokala organ av permanent natur, som lämpligen kunde få en bred folkrörelseförankring, skulle sannolikt kunna ge stationschefen en mera kontinuerlig återföring av synpunkter på programutbudet. Utredningen om den kommunala demokratin anser också att risken för kompetenskonflikt mellan den centralt verksamma styrelsen och ett programråd inte bör övervärderas. Styrelsen skall huvudsakligen administrera och leda hela företaget och har inte till uppgift att styra innehållet i de lokala programmen. De lokala programråden däremot skulle ha en rådgivande funktion enbart när det gäller innehållet i programverksamheten. Man anser även att frågan bör ytterligare analyseras i det fortsatta beredningsarbetet.

3.1.7 Ekonomi

Utredningen

Utredningen beräknar det sammanlagda investeringsbehovet för lokalradion till ca 29 milj. kr. i 1972 års kostnadsnivå. Härvid har inte frånräknats värdet av viss befintlig utrustning som eventuellt kan användas. Det gäller bl. a. inspelningsblock och mobil utrustning på skilda orter ino:n distrikten till ett värde av 2—3 milj. kr. Vidare tillkommer televerkets kostnader för sändarkompletteringar och programväxlingsutrustningar vilka beräknas uppgå till totalt 2,5 milj. kr.

De årliga driftkostnaderna för en typstation med 15 anställda beräknas av utredningen uppgå till ca 1,8 milj. kr. vid fullt utvecklad verksamhet, dvs. 30 timmar per vecka inklusive repriser. För 36 lokalradioområden

uppgår de sammanlagda driftkostnaderna således till 64,8 milj. kr. Utredningen anger att de tre folkrikaste områdena på sikt kan behöva större insatser. I områden med liten folkmängd bör ingen markant

avvikelse från genomsnittsberäkningen göras, med hänsyn till dessa områdens geografiska utbredning,

Televerkets driftkostnader för de nya sändarna uppskattas till 0,2 milj. kr. per år.

Kostnaderna för gemensam central administration uppskattas till ca 4

milj. kr. per år.

Sveriges Radios kostnader beräknas kunna minska med ca 12 milj. kr., på grund av att de distriktsvisa sändningarna upphör.

Vidare räknar utredningen med att lokalradion skall erhålla ca 3 milj. kr. för leverans av nyheter m. m. till riksprogrammen. De medel som frigörs genom Sveriges Radios interna översyn bör enligt utredningen också kunna användas för att finansiera lokalradioverksamheten.

Remissyttrandena

Endast ett fåtal remissinstanser har haft möjlighet att granska utredningens ekonomiska beräkningar.

Den enda remissinstans som yttrat sig positivt är länsstyrelsen i Uppsala län, som anser att driftkostnaderna verkar rimliga. Statskontoret menar att en utbyggd försöksverksamhet bör ge vägledning för den organisatoriska utformningen av en landstäckande lokalradio och de därmed förenade kostnaderna.

Riksrevistonsverket finner att utredningen beräknat resursbehovet för lokalradion i underkant. AÄmbetsverket pekar på att antalet tekniker borde ökas och att en eventuell nyhetsservice till riksprogrammen kräver särskilda insatser. De resurser som kan föras över från de nuvarande distrikten till den planerade lokalradion torde därför bli mindre än vad utredningen räknat med. Även kostnaderna för central administration finner verket för knappt tilltagna.

TCO vill starkt ifrågasätta utredningens ekonomiska beräkningar. Man anser att rationaliseringsvinsterna inom Sveriges Radio räknats för högt och personalbemanningen på stationerna för lågt. Även utrustningskostnaderna torde vara för lågt beräknade. Konsekvenserna av ekonomiska felbedömningar kan få icke önskvärda effekter på lokalradions programkvalité. Liknande synpunkter anförs från Sveriges Radios tjänstemannaklubb gemensamt med Sveriges Radios journalistklubb, som anser att de ekonomiska kalkylerna inte håller. Förutom att posterna för löner och teknisk utrustning är för lågt räknade gäller detsamma för lokalkostnaderna med tanke på den större personalstyrka som krävs.

Sveriges Radio anför en rad kritiska synpunkter på utredningens ekonomiska överväganden. Sveriges Radio redovisar kostnaderna för två alternativa verksamhetsnivåer; den ena (etappmål I) har karaktären av ett minimialternativ för lokalradion i utbyggt skick med 15 timmars sändningstid per vecka. Den andra nivån (etappmål II) innebär en sändningstid med ca 25 veckotimmar.

I huvudsak godtas utredningens beräkningar av investeringsbehoven. Med den lösning som förordas av Sveriges Radio blir antalet lokalradioenheter färre, men antalet lokala redaktioner flera och bättre utrustade. Detta innebär sammantaget att bruttoinvesteringsbehovet ligger på en något lägre nivå än den av utredningen beräknade, ca 21 milj. kr. för 15 veckotimmar och ca 29 milj. kr. för 25 veckotimmar räknat i 1973 års kostnadsnivå.

Sveriges Radio beräknar driftkostnaderna för etappmål I till ca 1,8 milj. kr. och räknar härvid endast med en länsredaktion om i genomsnitt 18 personer. Vid den längre sändningstiden räknar Sveriges Radio med driftkostnader om ca 3 milj. kr. för i genomsnitt 29 medarbetare,

fördelade på en länsredaktion, två större lokalredaktioner samt ep till tre

enmannaredaktioner.

De sammanlagda driftkostnaderna för lokalradioverksamheten skulle uppgå till 46 milj. kr. för 15 timmar och 76 milj. kr. för 25 timmar i veckan.

Beträffande möjligheterna att delvis finansiera lokalradion med de medel som nu utnyttjas för de distriktsvisa sändningarna i ljudradion pekar Sveriges Radio på att en stor del av kostnaderna för dessa är gemensamma för flera verksamhetsgrenar vid distriktskontoren. Efter hand bör dock melian 5 och 10 milj. kr. kunna frigöras från distriktens budget, beroende på hur övrig nyhetsverksamhet organiseras samt vilka personalpolitiska bedömningar som görs.

Sveriges Radio anmärker att det ur avgiftsbetalarnas synpunkt är ointressant om lokalradion tillförs 3 milj. kr för nyhetsleveranser, eftersom Sveriges Radios kostnader ju ökar med samma belopp.

Gemensamma centrala administrationskostnader i form av förstärkning på Sveriges Radios regionala kontor och för gemensam service i övrigt beräknas till I milj. kr. resp. 1,5 milj. kr. för de bägge verksamhetsniväerna.

3.2¶Samhällsinformation i riksprogram

Utredningen

Samhällsinformation i riksprogram indelas av utredningen i dels samhällsinformation i allmänhet, dels särskild samhällsinformation. Den förstnämnda kategorin gäller allmänna nyhets- och informationsprogram, debattprogram och andra opinionsspeglande program. Den andra kategorin gäller sådan information som bedöms som angelägen främst från den enskildes synpunkt och som inte täcks av den ordinarie programverksamheten därför att den med hänsyn till nyhetsvärdering och opinionsspegling inte är aktuell. Denna information avser upplysningar angående rättigheter och skyldigheter för enskilda och grupper eller annan faktagivande information och skall kunna sändas på begäran av statlig eller kommunal myndighet men med fortsatt odelat programansvar för radioföretaget.

Utredningen diskuterar också möjligheten att även låta organisationer få motsvarande rätt men avvisar tanken med hänvisning till att de sändningstekniska resurserna är och kommer att vara begränsade. Inte ens folkrörelser eller andra stora organisationer skulle kunna ges utrymme för generell information, när man i första hand skall ta hänsyn till de mera direkta samhälleliga behoven. Även när organisationer och företag fullgör

sin information på uppdrag eller i samråd med myndigheter bör en samordning ske utifrån myndighetens behov.

Den särskilda samhällsinformationén eller myndighetsinformationen kan ske i form av uppläsning eller blänkare i ljudradio och television. Utöver sådana myndighetsmeddelanden föreslår utredningen ytterligare en kategori som man kallar övrig särskild samhällsinformation. Härmed förstår utredningen hela program, som skall kunna sändas på begäran av statlig eller kommunal myndighet och finansieras av dessa.

Enligt 11 8 i avtalet mellan staten och Sveriges Radio aktiebolag är bolaget skyldigt att på begäran av statlig myndighet sända meddelanden som är av vikt för allmänheten. Meddelandena utgör helt korta programinslag. Utredningens förslag innebär en vidgning av denna skyldighet i två avseenden, dels så att även kommunala myndigheter skall kunna begära sändning av information, dels så att skyldigheten skall omfatta längre program.

Utredningen anser att behovet av sändningstid för utökad samhällsinformation är ca fem timmar per vecka i ljudradion, därav en timme myndighetsblänkare och fyra timmar program producerade antingen på initiativ av Sveriges Radio eller på begäran av myndighet. Kostnaderna beräknas till högst 1,6 milj. kr. per år.

För televisionens riksprogram beräknas den föreslagna ökningen av samhällsinformation till inemot två och en halv timme per vecka, därav drygt en timme blänkare och uppläsning av myndighetsmeddelanden och likaledes drygt en timme opinionsspeglande program producerade av Sveriges Radio eller program av myndighet, vilken förutsätts tillhandahålla ett färdigt program på film eller videoband. Programmen, särskilt uppläsningen och blänkarna i TV, förutsätts bli sända på tider då stor publik kan nås, antingen som rubricerade block eller i programskarvar mellan kl. 19 och 22. Kostnaderna för utökad samhällsinformation i televisionens riksprogram beräknas till högst 18,7 milj. kr. per år.

Utredningen föreslår att kostnaderna fördelas så att avgiftsmedel i samtliga fall täcker televerkets distributionskostnader och Sveriges Radios produktions- och sändningskostnader för uppläsning i ljudradio och TV samt för blänkare i ljudradio. Vederbörande myndighet föreslås svara för produktions- och sändningskostnad för blänkare i TV och för hela program i ljudradio och TV.

Utredningen föreslår också att ett informationsprogramråd inrättas. Dess främsta uppgift bör bli att diskutera prioritering och principiella kvalitetsfrågor. Rådet föreslås bestå av två ledamöter från nämnden för samhällsinformation, en från Svenska kommunförbundet och en från Landstingsförbundet.

Remissyttrandena

Flertalet statliga myndigheter delar utredningens uppfattning att både allmän samhällsinformation och myndighets information måste få större utrymme än nu i ljudradion. Däremot

finns på flera håll en viss tveksamhet till den sändningsvolym som utredningen föreslår. Några remissinstanser anser att nuvarande system fungerar tillfredsställande.

Rikspolisstyrelsen anser att myndighetsinformationen måste få större betydelse än nu 1 ljudradions och televisionens riksprogram men att behovet av ökad sändningstid är svårt att bedöma. En alltför stor volym samhällsinformativa program kan leda till en övermättnad hos publiken vilket minskar den avsedda effekten eller rentav får negativa återverkningar. Kriminalvårdsstyrelsen och Stockholms invandrarnämnd är inne på liknande tankegångar och konstaterar att utredningen utfört sitt uppdrag huvudsakligen med sikte på sändarsidans möjligheter. Någon egentlig analys av den mottagande partens förutsättningar att tillgodogöra sig denna information har inte gjorts. Sjösäkerhetsrådet och arbetarskyddsstyrelsen är positiva till förslaget liksom riksförsäkringsverket, som påpekar att även vissa organisationer, t. ex. Försäkringskasseförbundet, Svenska kommunförbundet och Landstingsförbundet bör jämställas med offentliga myndigheter. Även statens trafiksäkerhetsverk är i stort positivt. Verket vill dock att myndighetsinformation även skall kunna vara pläderande i trafiksäkerhetsfrägor. Dåvarande kulturrådet finner en vidgad samhällsinformation motiverad men anser sig kunna konstatera att utredningens modeller för samhällsinformation inte är alldeles klarläggande. Rent principiellt anför rådet att journalistiskt kunnig personal i radioföretaget — och inte myndigheter - måste ha det slutliga avgörandet om vad som har allmänt intresse. SÖ anser att skyldighet att sända särskild samhällsinformation måste föras in i avtalet med staten och man anser att radioföretaget och myndigheten måste vara överens om utformningen av inslag. Statens naturvårdsverk hävdar att blänkarna hittills haft förvånansvärt låg genomslagskraft. En orsak härtill kan möjligen vara att samhällsorganen ofta saknar kunskap om förutsättningarna för sådana inslag i radio och TV. Kommerskollegium anser att det inte torde vara alldeles lätt att utforma myndigheternas information så att den inte blir av opinionsbildande karaktär. Problemet bör ses mot bakgrund av den utveckling som ger myndigheterna allt vidsträcktare och ibland också direkt opinionsbildande uppgifter.

Socialstyrelsen finner det svårt att dra gränsen mellan olika typer av samhällsinformation och anser att den faktagivande samhällsinformationen inte kan vara en angelägenhet för varje enskild myndighet. Däremot bör Sveriges Radio ha resurser att t. ex. i riksprogrammen ge medborgarna upplysning om deras rättigheter och skyldigheter. Statskontoret delar i princip utredningens uppfattning om samhällsinforma-

tionens betydelse. Många åtgärder från myndigheternas sida får inte full

effekt på grund av allmänhetens otillräckliga kännedom om rättigheter

och skyldigheter. Man pekar också på svårigheten att göra en kvantitativ

bedömning av det totala behovet av ökad samhällsinformation och efterlyser analyser både av myndigheternas krav och allmänhetens behov. Statskontoret anser därför att utbyggnaden bör ske successivt och

förutsättningslöst varvid sändningsutrymmen m. m. enligt förslaget inte bör ses som tvingande slutmål. Riksrevisionsverket anser att den hittillsvarande ordningen att sända samhällsinformation främst genom nyhetsförmedlande och opinionsspeglande program i stort sett fungerat väl. Denna ordning bör därför gälla även i fortsättningen. Undantag bör dock kunna göras för kortare meddelanden från myndigheter, där någon diskussion om innehållet i informationen inte kan bli aktuell. Nämnden för samhällsinformation anser att utredningens förslag skulle öka sändningstiden relativt blygsamt. Huruvida förslaget är realistiskt beror bl. a. på myndigheternas aktiviteter och ekonomiska resurser och inte

minst på lyssnarnas/tittarnas intresse och uthållighet. UKÄ tillstyrker i

princip utredningens förslag om en förstärkning av den samhällsinformerande funktionen i etermedierna; ett par underremisser vid Stockholms universitet är kritiska, men pekar på att någon kartläggning av behoven inte gjorts och hävdar att förslaget är oförenligt med normala ansvarsprinciper. Skånes handelskammare ifrågasätter om inte den föreslagna utökningen av sändningstid för myndighetsinformation är för stor och handelskammaren är också kritisk mot förslaget att tid för information skall kunna köpas av de myndigheter som så önskar. Det kan ur principiell synpunkt inte anses riktigt att utbudet av samhällsinformation blir beroende av olika myndigheters skilda ekonomiska möjligheter att använda etermedierna. Man kan heller inte bortse från att möjligheten kan utnyttjas till att ”tala i egen sak”. Statens pris- och kartellnämnd är positiv till utredningsförslaget men konstaterar att frågan om prioritering vid trängsel inte ägnats någon mer ingående behandling och att denna bör beaktas. Konsumentverket är genomgående positivt till utredningens förslag och konstaterar att betydligt ökade resurser krävs för bl.a. konsumentverkets del.

Statens handikappråd samt dåvarande teater- och musikrådet ser positivt på utredningens förslag. AMS betecknar förslaget som intressant men det utgör enligt AMS:s mening en för snäv tolkning av utredningsuppdraget, som avsåg frågan om en systematisk utbyggnad av särskilda serviceprogram. Statens invandrarverk hävdar att sändningar till invandrargrupper måste få ett väsentligt utökat utrymme och att en grupp där invandrarna är representerade bör utreda programservicen för invandrarna och lägga fram förslag direkt till radiobolaget. Man föreslår också att en särskild central invandrarredaktion inrättas.

Länsstyrelsen i Stockholms län vitsordar behovet av en väsentligt utökad myndighets- och samhällsinformation och påpekar apropå kravet på opartiskhet och saklighet att myndigheter agerar under påverkan av regler som är avsedda att garantera att objektivitetsprincipen upprätthålls. Länsstyrelsen i Uppsala län accepterar utredningens förslag om volym och finansiering av myndigheternas information men anser att principerna för uppdelning mellan redaktionell och avgiftsbelagd samhällsinformation bör preciseras bättre. Länsstyrelsen i Östergötlands län konstaterar att annonsering i pressen förstärks om man samtidigt även

3 Riksdagen 1975 I samt. Nr 13

kan utnyttja radion för att sprida samma information. Länsstyrelsen i Västernorrlands län kan i princip inte acceptera att vissa grupper eller institutioner ges möjlighet att själva utforma meddelanden i radio och TV, men anser att man heller inte kan bortse från den skyldighet att tillgodose vissa informationsbehov som samhället har gentemot medborgarna. Information från myndigheter och kommuner bör därför förekomma men i begränsad omfattning. Även länsstyrelsen i Jämtlands län vitsordar behovet från myndigheterna men ifrågasätter om de former RUT 69 föreslagit innebär en tillräcklig garanti för Sveriges Radios möjligheter att bevara sin integritet. Länsstyrelsen i Västerbottens län är allmänt positiv till RUT 69:s förslag och massmedieutredningen pekar på betydelsen av att skillnaden mellan olika slag av information upprätthålls.

FÖVUX anser att ökad satsning på samhällsinformation skulle kunna bidra till att överbrygga den utbildnings-, kultur- och informationsklyfta som finns i samhället. Härigenom skulle eftersatta grupper något bättre kunna tillvarata sina intressen. Utredningen angående den fortsatta verksamheten med radio och television inom utbildningsväsendet konstaterar att TRU-kommittén producerat program som av RUT 69 definieras som särskild samhällsinformation och pekar på de problem som uppstår då man skall dra en gräns mellan samhällsinformation och utbildning. För ett eventuellt framtida utbildningsprogramorgan kan insatserna i form av särskild samhällsinformation endast bli av mindre omfattning.

Invandrarutredningen ställer sig avvisande till att myndigheter tillhandahåller färdiga program på film eller videoband — produktionen bör ligga inom Sveriges Radio. LRF värnar i sitt yttrande bl. a. om prisnoteringarna på jordbrukets område, som lantbrukarna har svårt att på andra vägar få snabbt och samtidigt.

Sveriges Radio konstaterar att RUT 69 föreslagit en ökning av samhällsinformationen i förhållande till befintligt utbud utan att detta angetts. Sveriges Radio visar att utbudet av informativa program i TV ökat kraftigt sedan tvåkanalsystemet infördes i december 1969, från 15,2 timmar hösten 1969 till 27,7 tummar hösten 1972. Publikens konsumtion visar dock ett annat mönster. Jämfört med hösten 1969 har en förskjutning inträffat i publikval från informativa till mer underhållningsbetonade program. Sveriges Radio påpekar också att de båda TV-kanalerna har ett givet sändningsutrymme för myndighetsmeddelanden. TV 2 har valt att samla denna information i ett program, Anslagstavlan, som sänds en gång i veckan. Det har dock inte alltid funnits tillräckligt med material från myndigheterna för att fylla Anslagstavlan varför denna vissa perioder fyllts med repriser eller lagts ned.

En statistik över informativa program i ljudradio och TV de tre första månaderna 1973 visar att ljudradion producerade 56,5 timmar förstasändningar, 21,9 timmar repriser eller totalt 78,4 timmar. TV producerade 47,9 timmar förstasändningar, 6,2 timmar repriser och 54,1 timmar totalt.

Den sammanlagda tiden i radio och TV för myndighetsinformation och blänkare är ca 1,1 timme i veckan och denna mängd motsvarar den efterfrågan som anmälts av myndigheterna.

Sveriges Radio påpekar också att om principerna för myndigheternas rätt till etersänd information ändras på något mer genomgripande sätt

kan principen om Sveriges Radios oberoende rubbas. Sveriges Radio får

inte uppfattas som ett språkrör för myndigheterna, Inte heller bör ingrepp göras i Sveriges Radios ansvar för programutbudet som helhet.

Sveriges Radio ser dock positivt på en del av RUT 69:s förslag till åtgärder och tillstyrker att man går vidare med i första hand allmän samhällsinformation och myndighetsinformation. Utvidgning till andra organ än stalliga myndigheter tillstyrks.

LO tillstyrker utredningens förslag om en utökning av samhällsinformationen i riksprogrammen men anser i motsats till utredningen att de stora folkrörelserna bör få rätt att lämna information på samma villkor som myndigheter och officiella institutioner. TCO påpekar att information från de stora riksomfattande organisationerna kan tillmätas samma betydelse som information från myndigheter. Det förfarande som tillämpas inom Sveriges Radio bör göra det möjligt även för dessa organisationer att lämna meddelanden. Liksom för myndighet måste meddelandets karaktär från fall till fall vara avgörande för om Sveriges Radio kan medge sändning och givetvis måste sådana meddelanden ha ett betydande allmänt intresse. SAF anser att en prioritering av etermedierna som bärare av samhällsinformation inte är självklar och att Sveriges Radio inte ensidigt får framstå som myndigheternas språkrör. Etermediernas uppgift att bevaka myndigheterna skulle, om utredningens förslag genomfördes på denna punkt, förfelas eller åtminstone försvåras. Starka skäl talar för att rätten att begära myndighetsinformation begagnas med restriktivitet och det utrymme utredningen föreslagit bör därför avsevärt kunna reduceras. Även SAF påpekar att inte bara myndigheterna har behov av alt informera allmänheten. Det har också de avtalsslutande

parterna på arbetsmarknaden. SAF och LO har för övrigt redan

samverkat vid utformningen av sådan information i Anslagstavlan. Pressens samarbetsnämnd kräver klara regler om gränsen mellan redaktionellt innehåll och offentliga meddelanden i Sveriges Radios radio- och TV-sändningar. Allmänheten skall inte behöva vara oviss om huruvida ett programinslag i TV eller radio tillhör den normala programverksamheten eller är ett sådant informationsprogram som i verkligheten dirigeras av statliga och kommunala myndigheter. För att undanröja denna ovisshet bör alla program med begärd information annonsmarkeras. Handikappförbundens centralkommitté önskar myndighetsinformation som inne-

håller uppgifter om samhällets ätgärder på handikappomrädet och denna

information bör inte endast behandla nya åtgärder, bestämmelser och lagar utan lämnas kontinuerligt. KF anser att upplysningar angående medborgarnas rättigheter och skyldigheter i ökad omfattning bör kunna förmedlas av Sveriges Radio inte minst på grund av dess karaktär som ett

public-serviceföretag. Det är dock angeläget att inga nya regler införs som rubbar allmänhetens förtroende för Sveriges Radios förmåga att förmedla information på ett opartiskt och sakligt sätt enligt radiolagen.

Utredningens förslag om s.k. övrig särskild samhällsinformation, dvs. hela program beställda och finansierade av myndigheter, får ett positivt mottagande endast hos rikspolisstyrelsen, statens pris- och kartellnämnd och konsumentverket. Övriga remissinstanser som diskuterar denna punkt är starkt kritiska. Nämnden för samhällsinformation avstyrker om man inte kan hitta en lösning som innebär att lyssnaren/tittaren kan avgöra vem som är informationsavsändaren. Massmedieutredningen anser att modellen väcker betänkligheter och utgår från att den typ av information som avses kommer att sändas av Sveriges Radio inom ramen för dess allmänna samhällsinformation. LO avstyrker av myndigheterna finansierade program. Denna form av utifrån finansierade program bör inte förekomma. Även TCO avstyrker detta förslag liksom förslaget om fixerade kvantiteter för meddelanden från myndigheter. Det finns stora risker att en utökning av myndighetsmeddelanden och myndighetsprogram kan få till följd att de frågor som

behandlas i dessa program kan få ett motsvarande mindre utrymme i den

allmänna programverksamheten. Även SACO avstyrker med motiveringen att det kan ifrågasättas om statliga och kommunala myndigheter skall kunna lägga till rätta den information som framkommer via vanlig journalistisk bevakning genom att myndigheterna ges möjligheter att köpa informationstid. En tidningsläsare har ingen svårighet att skilja på redaktionell text och annonser. För en TV-tittare eller radiolyssnare kan det däremot vara förenat med stora svårigheter att avgöra vad som är redaktionell text och vad som är information betald och kanske producerad av utomstående. Svenska kyrkans centralråd anser att förslaget om en utifrån bokad programtid allvarligt måste ifrågasättas på grund av de uppenbara risker det skulle medföra för den fria opinions-

bildningen. När övergår en fråga från debatt- till informationsstadiet och

vem avgör detta, undrar rådet. KF anser att utredningens förslag om ekonomisk ersättning för s. k. övrig särskild samhällsinformation kan komma att hota Sveriges Radios integritet. En myndighetsfinansierad information av den omfattning som utredningen föreslår skulle dessutom kraftigt förändra den totala informationssituationen i hela samhället bl. a. med konsekvenser för folkrörelserna och få effekter på övriga nyhetsmediers ekonomiska ställning. Även Sveriges Radio ifrågasätter

modellen med myndighetsprogram. Man pekar bl. a. på att opartiskhets-

kravet kan komma att medföra besvärliga ställningstaganden för företaget i dess egenskap av ansvarig då gränserna mellan denna programform och Sveriges Radios egen programverksamhet blir svårdragna. Företagets självständighet och integritet kan komma i fara om myndigheter och andra som medfinansiärer skulle få styra programinriktningen. Ett myndighetsfinansierat program i en viktig fråga kan få konsekvenser för planeringen. En fråga kan komma att sakna aktualitet som en följd av att

| 37

en myndighet behandlat den i ett program. Detta trots att den i och för sig förtjänar en kritisk granskning som går utanför ramen för myndighetsbeställd produktion. Publiken kan vidare komma att sväva i tvivelsmål om vem som är ansvarig för programmet, Sveriges Radio eller myndigheten.

Finansieringen diskuteras av några remissinstanser. Socialstyrelsen anser att Sveriges Radio bör ha resurser att ge medborgarna upplysning om deras rättigheter och skyldigheter enligt lagar och förordningar och denna uppfattning delas av länsstyrelsen i Kronobergs län som tillägger att de medel som fordras bör tillfalla Sveriges Radio via statsbudgeten. Länsstyrelsen i Kopparbergs län anser att förslaget att myndighetsprogram skall bekostas av vederbörande myndighet kan leda till en icke önskvärd snedvridning av samhällsinformationen. Att tillföra Sveriges Radio medel på annat sätt än genom mottagareavgifter och genom av riksdagen direkt anvisade medel är enligt länsstyrelsens mening principiellt olämpligt. Myndighetsinformationen bör finansieras på samma sätt som övrig eterburen samhällsinformation hävdar statens planverk, Skånes handelskammare, länsstyrelsen i Värmlands län och Svenska kommunförbundet. Även AMS är tveksam till förslaget att inslag skall betalas av myndigheter. Arbetarskyddsstyrelsen m. fl. anser däremot att vederbörande myndighet bör svara för kostnaden medan statskontoret, statens planverk och pressens samarbetsnämnd menar att en central finansiering vore enklast och bäst -- framför allt under en relativt lång försöksperiod. Länsstyrelsen i Gävleborgs län har inget att erinra mot en ordning där myndigheterna betalar sin information men vill påtala den konkurrensrisk som kan uppstå i relation till ortstidningarna, vilka kan gå miste om motsvarande annonsintäkter.

Utredningens förslag om ett informationsprogramråd får ett uttalat positivt mottagande av socialstyrelsen, SÖ och statens naturvårdsverk, vilka dock önskar en breddning av rådet så att även företrädare för de statliga myndigheternas informationsansvariga får plats

där. Positiva är också UKA och statens pris- och kartellnämnd, som dock

anser att frågan om prioritering vid trängsel kan behöva beaktas, samt konsumentverket och statens invandrarverk, som anser att även mottagarna av informationen bör vara representerade. Statens handikappråd anser att handikappintressen bör vara företrädda i rådet. Arbetarskyddsstyrelsen anser att verket bör vara representerat när dess frågor behandlas. Länsstyrelserna i Stockholms och Uppsala län ansluter sig till utredningens förslag men anser att samråd bör finnas även på lokal nivå. En liknande uppfattning har länsstyrelsen i Skaraborgs län. Positiva till förslaget är även invandrarutredningen, LRF, Handikappförbundens centralkommitté och SAF, som dock anser att arbetsmarknadens parter bör bli företrädda.

Invändningar och tvekan framförs från ett antal remissinstanser.

Riksförsäkringsverket anser att verken bör samråda direkt med radioföre-

taget och statskontoret anser att ett organ för bedömning, samordning

och prioritering av från myndigheterna begärd information så långt som möjligt bör vara fristående från de instanser som påkallar informationsinsatser. I det fall nuvarande beredningsorgan inom Sveriges Radio inte bedöms tillfredsställande fylla de uppgifter det är fråga om bör ett eventuellt nyskapat organ vara mera allsidigt sammansatt. Bl. a. bör representanter för allmänheten, journalistkåren och måhända för social forskning vara företrädda.

Riksrevisionsverket avstyrker förslaget om ett råd. Detta torde knappast ha förutsättningar att på ett tillfredsställande sätt fullgöra de uppgifter utredningen skisserat. Skulle ett behov av diskussioner om samhällsinformationens innehåll och omfattning anses föreligga torde detta kunna tillgodoses genom kontakter mellan redaktionspersonal inom Sveriges Radio och representanter för myndigheter och organisationer. Statens planverk och Göteborgs universitet anser att statens nämnd för samhällsinformation är lämpad att ta hand om de uppgifter rådet föreslås få och massmedieutredningen påpekar att ett informationsprogramråd som medverkar i frågor före sändning kan komma i konflikt med förbudet mot censur i 8 8 radiolagen. Risken bortfaller inte enbart av den anledningen att företaget ensamt beslutar vilka program som skall sändas. En formell föreskrift om samråd enligt vad som föreslagits av utredningen är därför mindre lämplig. Uppenbarligen behövs i vissa fall samråd mellan myndigheter och Sveriges Radio. Ett sådant samarbete bör emellertid liksom nu kunna ske formlöst. En liknande uppfattning har länsstyrelsen i Kopparbergs län. Även Sveriges Radio påpekar risken för att utredningens förslag på den här punkten kan råka i strid med den paragraf som förbjuder förhandsgranskning. Sveriges Radio anser att nuvarande system bör fortsätta. Det innebär att ett centralt organ inom Sveriges Radio håller kontakt med nämnden för samhällsinformation. Motsvarande kontakter kan när det gäller kommuner och landsting hållas med Svenska kommunförbundet och Landstingsförbundet.

TCO anser att nuvarande ordning fungerar bra och Sveriges Radios tjänstemannaklubb gemensamt med Sveriges Radios journalistklubb avstyrker förslaget med hänvisning till att företaget helt ansvarar för den särskilda samhällsinformationen och att risker finns för konflikt med radiolagens förbud mot förhandsgranskning.

3.3¶Stereo- och tvåprogramsändning

Utredningen

Stereofoni innebär att ljudåtergivningen upplevs med rymdverkan. Vid musikåtergivning kan en mer verklighetstrogen återgivning av rummets klang åstadkommas. Stercoeffekten kan också användas för att levandegöra teater och debatter.

För svenskt vidkommande har valet kommit att stå mellan två system. Det ena är det amerikanska pilottonsystemet Det andra är det svenska FM/FM-kompandersystemet eller Berglund-syste-

met. Båda systemen fyller kraven på att inte kräva större frekvensutrymme än vanliga sändningar och att kunna avlyssnas i monomottagning med vanliga FM-mottagare.

På det internationella planet har stereofrågan behandlats av internationella rådgivande radiokommitten (CCIR) inom internationella teleunionen (ITU). Efter ett resultatlöst möte i Wien år 1965 togs frågan upp till ny behandling vid ett plenarmöte i Oslo år 1966. De svenska och amerikanska systemen demonstrerades och vid jämförelse hävdade sig det svenska systemet väl. Eftersom det svenska systemet är det enda som

medger både stereo och tvåprogramsändning (kanalklyvning) väckte det

stort intresse bland delegaterna. I rekommendationen infördes dock endast det amerikanska pilottonsystemet och det ryska polarmoduleringssystemet. En av plenarförsamlingen godkänd not fogades emellertid till rekommendationen. I denna not, som intogs på begäran av den svenska teleadministrationen, heter det att länder som anser det väsentligt att använda ett stereosystem ägnat att också sända två monoprogram när utrustningen inte används för stereo även kan överväga användning av FM/FM-kompandersystemet.

Diskussionen ledde även till att man enhälligt beslöt att ägna frågan om ytterligare sändningsmöjligheter genom kanalklyvning fortsatt studium inom CCIR. Åtskilliga länder hade redan vid tiden för Oslomötet valt stereosystem och var därför mer eller mindre bundna vid behandlingen av rekommendationsfrågan. Från den synpunkten var det svenska systemet väl sent ute. Med hänsyn till att många länder upplever sändningsutrymmet som knappt finns det annars intresse för frågan om system för fler programmöjligheter.

Pilottonsystemet används i dag för stereosändningar i flertalet länder i Europa samt i USA. Ett införande av detta system i Sverige medför generellt de fördelar som alltid ligger i internationell! standardisering i form av förenklad export och import av mottagare för stereo. FM/FM-kompandersystemet erbjuder emellertid den stora fördelen att två skilda program kan sändas i en och samma kanal när stereo inte sänds. Systemet används inte för reguljära sändningar i något land.

I utredningen redogörs för olika prov i Sverige och på andra häll där de båda stereosystemen jämförts. Utvärderingen sammanfattas i följande punkter: 1. Båda systemen medger även avlyssning i mono med vanliga FM-motta-

gare. 2. Vid monomottagning ger båda systemen praktiskt taget samma

täckning som vanlig FM-mottagning. 3. Båda systemen har fullgod återgivningskvalitet vid ideala mottagnings-

förhållanden.

4, Båda systemen ger god stereoverkan. 5. Pilottonsystemets täckningsområde för stereomottagning är mindre än

för mono. För rikstäckning behöver därför ytterligare slavsändare

uppföras. Antalet sådana kan dock minskas om effektiva utomhusan-

tenner används.

6. FM/FM-kompandersystemet ger för stereomottagning nästan samma täckning som för mono. Utomhusantenner fordras i regel inte för detta system. 7. Båda systemen medför vid monomottagning att vissa typer av störningar kan accentueras i synnerhet vid mottagning i bilar. FM/FM-kompandersystemet har även prövats vid tvåprogramsändning eller kanalklyvning. Laboratorieprov i England, Finland och Västtyskland visar att överhörningen mellan de två kanalerna varit det dominerande problemet. I Sverige har systematiska fältlyssningsprov utförts i början av år 1970 vilka innefattat ett stort antal lyssnares bedömning. Utvärderingen av Sveriges Radio och televerket sammanfattas i följande punkter: 1. Den ena kanalens (S-kanalen) ljud är inte fullt så god som den som erbjuds av den andra ordinarie kanalen (M-kanalen). 2. Vid mottagning av den ordinarie kanalen vid tvåprogramsändningar uppstår ibland störningar från S-kanalen. Detta accentueras vid rörlig mottagning i t. ex. bilar. Motsvarande gäller än mer vid mottagning av S-kanalen. 3. Programsättningen kan påverkas av att seriös musik inte kan sändas i S-kanalen på grund av begränsningar i punkt 1 och 2. 4, S-kanalen har mindre täckningsområde än den ordinarie kanalen. Utredningen finner att för pilottonsystemet talar att det är ett internationellt etablerat och accepterat system som inte fordrar någon modifiering av stereomottagare importerade till eller exporterade från Sverige samt att stereolyssning över gränserna lättare möjliggörs i en del fall. M ot systemet talar det faktum att det inte ger tvåprogrammöjlighet, att det ibland kräver dyrare antenner, att landstäckning enligt pilottonsystemet kräver ytterligare ett antal slavsändare och att om man vid sidan av pilottonsystemet vill införa FM/FM-kompandersystemet för tvåprogrammottagning mottagarna måste förses med två skilda tillsatser. Pilottontillsatsen kostar ca 80 kr. och FM/FM-kompandertillsatsen ca 100 kr. För FM/FM-kompandersystemet talar att det kan användas både för stereo- och tvåprogramsändning, att det fordrar enklare mottagningsantenner än pilottonsystemet, att knappast några nya slavsändare behöver byggas för att erhålla god stereomottagning och att mottagarna bara behöver en tillsats om man önskar både stereo- och tvåprogrammöjlighet. Mot FM/FM-kompandersystemet talar att vid tvåprogramsändning fordrar den ena kanalen (S-kanalen) en viss komplettering av mottagningsantenner och att ett antal slavsändare kan behövas beroende på vilka kvalitetskrav man ställer. Vidare inskränks stereolyssning över gränserna och tvåprogrammöjlighet kan av kvalitetsskäl inte utnyttjas helt vid mottagning i bilar. En viktig nackdel är att handelshinder uppstår vid import och export av stereomottagare. Vid bedömningen av de båda systemen är det givetvis viktigt att utröna om andra möjligheter att erhålla fler radiokanaler

kan uppstå inom rimlig tid. Utredningen redovisar utöver FM/FM-kom-

pandersystemet följande kända möjligheter som skulle kunna ge nya heltäckande nät för ljudradiokanaler: 1. Ljudradiokanaler i TV-banden. Om systemet accepteras för använd-

ning torde det kunna vara i drift först omkring år 1980. Investeringar

på sändarsidan kan tills vidare uppskattas till 10 milj.kr. för ett

rikstäckande nät. Nya mottagare eller också tillsatser krävs, vilket

sannolikt innebär lång tid innan nätet är etablerat. 2. Ett fjärde ljudradionät inom frekvensområdet 100-104 MHz. En

lösning för Sveriges del kan inte ske förrän tidigast omkring år 1980

(senare reviderat till år 1985). Investeringarna på sändarsidan uppskat-

tas till ca 10 milj. kr. vartill kommer kostnaden för att flytta

nuvarande radiotrafik uppskattad till 5—10 milj. kr. Mottagare är i stor

utsträckning redan utrustade för mottagning av sändning inom

frekvensområdet och nya mottagare får i allt större omfattning sådan

möjlighet. 3. Satellitsändningar. Dessa kan av allt att döma inte tillämpas förrän in

på 1980-talet. Investeringarna på sändarsidan blir marginella om även

TV-sändning från satellit ordnas. Nya mottagare krävs varför över-

gångstiden blir lång och endast stationär mottagning är möjlig. 4. Ett kombinerat FM/AM-nät. Detta kan införas relativt snabbt men

systemets varaktighet är begränsat till omkring år 1980 då eventuellt

huvuddelen av AM-resurserna kan komma att bli avdelade för

sändningar riktade till publik utanför Sveriges gränser. Investeringar i

FM-nätet uppskattas till ca 8 milj. kr. Befintliga mottagare kan

användas i stor utsträckning.

FM/FM-kompandersystemet bedömt på samma sätt visar att systemet

kan tas i fullt bruk på sändarsidan tre år efter beslut; för vissa områden kan sändningarna påbörjas något tidigare. Investeringarna på sändarsidan uppskattas till 3,4 milj. kr. för ett nät, 5,4 milj. kr. för två och 7,4 milj. kr. för tre. Nya mottagare krävs för att kunna ta emot sändningarna på S-kanalen och på mottagarsidan, Om systemet införs för stereo kan man vänta att apparatmarknaden anpassas till situationen ganska snabbt. Om systemet införs enbart för tvåprogramsändning är det svårare att bedöma tidsperspektivet. Som jämförelse kan nämnas att vid övergången från AM till FM-sändningar dröjde det tio år innan FM-mottagning blev regel.

För lokalradions del avvisar utredningen samtliga här redovisade alternativ att erhålla fler radiokanaler och lägger den i de existerande FM-näten. RUT 69 anser sig därför vid den slutliga bedömningen av stereosystemen kunna bortse från möjligheten till tvåprogramsändning. Systemvalet sker därför enbart utifrån stereosynpunkt.

Det avgörande för utredningens bedömning blir att pilottonsystemet är ett internationellt accepterat system som även — låt vara i relativt begränsad omfattning — vunnit etablering på marknaden i Sverige. Andra faktorer än bästa tekniska system väger härigenom tyngre. Utredningen föreslår därför att pilottonsystemet väljs för svenska stereosändningar.

RUT 69 föreslår också att stereo införs i FM 2- och FM 3-näten till en

kostnad av 10,7 milj. kr. Ett tredje nät kan utnyttjas för stereo först när förbindelsenätet till sändarna kompletterats. Kostnaderna för detta uppgick enligt utredningen vid tidpunkten för avlämnandet av betänkandet till ca 10 milj. kr.

Remissyttrandena

Sveriges Radio delar RUT 69:s uppfattning att pilottonsystemet är det lämpligaste systemet. Till skillnad från RUT 69 anser Sveriges Radio att samtliga tre ljudradiokanaler bör utrustas för stereo, inte enbart P 2 och P 3. Däremot behöver distributionsmöjligheterna för mer än två samtidiga kanaler inte byggas ut f. n. Möjligheten att utnyttja det tredje nätet för stereo skulle klaras med hjälp av omkopplingsanordningar. Lösningen innebär att två nät, valfritt vilka, skulle kunna sända stereo samtidigt. Motivet för att skapa stereomöjlighet även i P 1-kanalen är att lokalradion tvingar fram en omdisponering av nuvarande riksprogram. Detta kan komma att innebära att musik sänds även i P 1.

Även televerket delar RUT 69:s uppfattning att pilottonsystemet är så etablerat att denna faktor avgör valet. I en skrivelse hösten 1974 konstaterar televerket att den stereofoniska ljudåtergivningen måste betraktas som ett totalt system som innefattar inte enbart radiostereo utan även stereofoni via skivor, band och kassetter. Antalet pilottonutrustade stereomottagare i bruk hos svenska konsumenter uppskattas av radiobranschen uppnå omkring en halv miljon vid utgången av år 1974. Man kan grovt uppskatta de av konsumenterna gjorda investeringarna i stereoutrustningar försedda med radiostereodel till ca en miljard kronor. Dessa investeringar kan f. n. utnyttjas enbart för återgivning av skivor, band och kassetter samt för mottagning av försökssändningar i Stockholms- och Göteborgsområdena. På produktionssidan görs f. n. samtliga musikprogram i stereo; studiofaciliteter och kompetens finns således inom Sveriges Radio.

Televerket föreslår även att man i stället för det av Sveriges Radio föreslagna systemet med omkopplingsanordningar utrustar alla tre FM-näten med stereomöjlighet. En ny undersökning av möjligheten att få exklusiva förbindelser för stereo även i den tredje programkanalen visar att den påbörjade kompletteringen och moderniseringen av radiolänknätet innebär att behövliga förbindelser för stereo även i den tredje kanalen i huvudsak kan tillhandahållas när utbyggnaden av radiolänknätet genomförts. Vissa smärre kompletteringar behöver dock göras för att anpassa nätet till stereosändningar. Dessa kompletteringar beräknas kosta ca 2 milj. kr. och beräknas vara genomförda budgetåret 1979/80.

Att televerket rekommenderar tre permanenta nät motiveras av att kostnaderna för erforderliga förbindelser till det tredje stereonätet blir betydligt lägre än de kostnader som RUT 69 med då diskuterade tidsplan för utbyggnaden hade att räkna med. En utbyggnad av förbindelserna till

ett tredje nät kan göras till i stort sett samma kostnader som en omkopplings- och fjärrmanövreringsutrustning. Vidare anser televerket att omkopplingen är ogynnsam från drift- och underhållssynpunkt samt

att krav på ett permanent tredje nät ändå torde komma varför man

riskerar en felinvestering om omkopplings- och fjärrmanövreringsutrustningar installeras.

Den utbyggnadstakt som RUT 69 föreslär bör enligt televerket i princip bibehållas, vilket innebär en utbyggnad i tre etapper som kan vara genomförda 2, 2,5 eller 3 år efter beslut därom.

De större FM-stationerna föreslås i allt väsentligt bli fördelade på de tre utbyggnadsetapperna i enlighet med RUT 69:s förslag. De tre etapperna omfattar därför följande FM-stationer:

" Etapp 1 Boden, Borlänge, Göteborg, Hörby, Kiruna, Malmö, Motala,

Norrköping, Skövde, Stockholm, Sundsvall och Örebro. Etapp 2 Bollnäs, Borås, Emmaboda, Gällivare, Gävle, Halmstad, Hapa-

randa, Helsingborg, Hudiksvall, Jönköping, Karlstad, Mora,

Nässjö, Skellefteå, Sollefteå, Uddevalla, Uppsala, Vännäs,

Västervik, Västerås, Örnsköldsvik och Östersund. Etapp 3 Arvidsjaur, Bäckefors, Finnveden, Karlshamn, Karlskrona, Ki-

sa, Lycksele, Pajala, Storuman, Sunne, Sveg, Trollhättan,

Tåsjö, Varberg, Visby, Vislanda, Ange och Östhammar.

Under förutsättning av beslut om införande av stereo under år 1974 redovisar televerket följande fördelning av kostnaderna:

1974/75 1975/76 1976/77 1977/78 1978/79 1979/80

Komplettering av sändarstationer 1,0 1,0 2,0 3,0 1,0 1,0 Komplettering av förbindelser 1,0 1,0

1,0 1,0 2,0 4,0 2,0 1,0

Sveriges radiohandlares riksförbund gemensamt med Sveriges radioleverantörer anser det angeläget att stereodistribution av radions musikprogram införs snärast. Radiostereo blir därmed den viktigaste programkällan för musikåtergivning. Det internationellt antagna pilottonsystemet bör följas. Sverige skulle nämligen avskärmas från den internationella radiomarknaden om ett separat svenskt stereosystem införs. Närmare en miljon svenska radiolyssnare väntas dessutom ha stereo klara eller stereoförberedda radioenheter enligt pilottonsystemet vid 1974 års utgång. Provsändningar enligt pilottonsystemet bör snarast möjligt startas över sändarna i Norrköping och Motala med hänsyn till den svenska radioindustrins behov. Motalasändaren bör inkluderas i etapp 1.

Örebro kommun är den enda remissinstans utöver Sveriges Radio, televerket och radiobranschen, som ägnat stereofrågan någon mer

ingående analys. Kommunen är starkt kritisk mot utredningens slutsatser. Man hävdar att utredarna har samlat in ett mycket övertygande bevismaterial för det svenska FM/FM-kompandersystemets överlägsenhet. Att då falla undan för radioindustrins och främst radiohandelns tillvägagångssätt (att före de svenska myndigheternas val av stereosystem till allmänheten sälja endast stereomottagare med tillsatser för pilottonsystemet) förefaller olikt svenskt utredningsväsende. Kommunen anser att televerket klart positivt bedömt FM/FM-kompandersystemets fördelar framför pilottonsystemets, att FM/FM-kompandersystemet ger den enda nu realistiska möjligheten till tvåprogramsändning på en och samma kanal; näten kan därigenom användas omväxlande för tvåprogram- och stereosändningar, att ett och samma system för tvåprogram- och stereosändningar innebär förenklingar i utrustning och avsevärt lägre kostnader på både sändar- och mottagarsidan, att prov i Storbritannien visat FM/FM-kompandersystemets fördelar främst vid ogynnsamma mottagningsförhållanden, att prov i Västtyskland visat att FM/FM-kom-

pandersystemet är att föredra framför pilottonsystemet vid låga fältstyr-

kor samt att FM/FM-kompandersystemet för stereomottagning ger nästan samma täckning som för mono; utomhusantenner fordras i regel inte för detta system. Kommunstyrelsen förordar därför stereo i P 1, P 2 och P 3 enligt FM/FM-kompandersystemet. Vidare förordas att möjligheterna till ökad sändningstid för utbildning tas till vara genom kanalklyvning vissa tider i P 1.

4¶TV-reklamfrägan

4.1¶Utredningen

Reklamutredningen har prövat frågan om införande av reklam i televisionen utifrån en allmän värdering av reklamens roll i samhället och dess verkningar i olika avseenden. En utgångspunkt har därvid varit att överflyttning av reklam till televisionen skulle medföra ökade ekonomiska svårigheter för nu existerande reklammedier. Inverkan på dagspressens nyhetsförmedling och opinionsbildande verksamhet har särskilt beaktats. Utredningen har också bl. a. belyst frågan om den inverkan som de nya kommunikationssätten (kabel-TV, videogram och satellitrundradio) kan få på televisionens värde som reklammedium.

Utredningen har bedömt konsekvenserna av eventuell TV-reklam på grundval av en konkret modell för hur reklamsändningar i den

svenska televisionen skulle kunna utformas. Modellen bygger delvis på utländska erfarenheter. Utredningen ser modellen som tekniskt genom-

förbar, men framhåller att den inte får ses som ett förslag från

utredningens sida. Enligt modellen skall Sveriges Radio, efter medgivande av Kungl. Maj:t, överlåta sin ensamrätt i vad den avser reklamsändningar i television till ett fristående företag, organiserat som ett av staten ägt aktiebolag. Riktlinjerna för dess verksamhet fastställs genom ett avtal

med Kungl. Maj.t. Nettointäkterna skall inlevereras direkt till statsverket

utan specialdestination.

TV-reklamföretaget, som inte självt skall producera reklamprogram, får till uppgift bl. a. att fördela sändningstid och sammanställa annonserna till reklamblock, som överlämnas till Sveriges Radio för sändning. Reklamblocken skall sändas på bestämda tider i båda TV-kanalerna i anslutning till de nyhetssändningar, som sänds på fasta tider. Genom bild-

och ljudsymboler avgränsas reklamprogram från reguljära program. Man

räknar med en sändningstid om 12 minuter per kanal och helgfri dag. Som motvikt mot reklamen krävs ökad konsumentupplysning i televisionen.

Enligt utredningen är radioansvarighetslagens regler om ansvar och skadeståndsskyldighet för yttrandefrihetsbrott i radioprogram tillämpliga även på TV-reklamprogram. Utredningen förutsätter vidare att programinnehållet granskas inom TV-reklamföretaget på sätt som svarar mot Sveriges Radios granskning av program som kommer i fråga för etersändning. TV-reklamsändningen skall dessutom bli föremål för efterhandsgranskning, av KO i vad avser annonsens kommersiella innehåll

och i övrigt av radionämnden. Utredningen har sökt bedöma TV-reklamens effekter i en rad olika avseenden. Detta har bl.a. skett på grundval av fakta och

erfarenheter från länder med kommersiell television. TV-reklamens andel av de totala utgifterna för s. k. A-mediereklam, dvs. press-, utomhus-, film-, TV- och ljudradioreklam, uppskattas till något mer än en femtedel.

Erfarenheter från utlandet tyder på att intäkterna av TV-reklam till

övervägande del representerar en överflyttning från pressen. Vid den omfattning av TV-reklamen som förutsätts i modellen, skulle dags- och fackpressen förlora inemot 20 Z av sina annonsintäkter till televisionen och populärpressen omkring 3076. För utomhusreklam och särskilt

filmreklam bedöms den procentuella nedgången bli ännu större.

TV-reklamens fördelning mellan olika varugrupper uppvisar en betydande överensstämmelse från land till land. De produkter som är starkt representerade i TV-reklamen utmärks av hög köpfrekvens, relativt hög förädlingsgrad, reklamintensitet klart över genomsnittet samt konkurrens mellan ett fåtal säljare. Dagligvaror som livsmedel och drycker samt kemisk-tekniska hushållsprodukter svarar för betydligt större del av TV-reklamen än av reklamen i övrigt.

Med utgångspunkt från konsumentvaruföretagens nuvarande reklamanslag uppskattar utredningen antalet tänkbara TV-annonsörer till ca 200

räknat över en flerårsperiod, troligen lägre under ett och samma år. TV-reklamen torde bli mer företagskoncentrerad än annan reklam.

Företag med liten omsättning och små reklamanslag skulle endast undantagsvis förekomma som TV-annonsörer. En satsning på TV-reklam för ett par hundra tusen kronor förutsätter i allmänhet ett totalt reklamanslag på ca en miljon kronor, då TV-reklamen i regel endast utgör en del av företagets reklaminsatser.

Enligt de ekonomiska kalkylerna beräknas annonsörernas utgifter för TV-reklam bli högst 230 milj. kr. Efter avdrag för produktionskostnader skulle bruttointäkterna uppgå till högst 200 milj. kr. Utredningen har räknat med att TV-reklamens införande skulle medföra en ökning av reklamen i alla A-medier tillsammans med 50 milj. kr. Aterstoden av företagens TV-reklamutgifter, dvs. ca 180 milj. kr., skulle motsvaras av minskad annonsering i pressen och Övriga nu utnyttjade A-medier.

För sitt ställningstagande har utredningen ingående granskat olika argument för och emot införande av reklam i televisionen.

Granskningen av framförda argument för TV-reklam ger, enligt utredningen, inte vid handen att påtagliga fördelar från samhällets sida skulle vinnas vid införande av sådan reklam. TV-reklam kan utnyttjas endast av ett fåtal, i allmänhet mycket stora företag. De flesta är dagligvaruföretag med internationell marknad. En intensivare reklamkonkurrens på dessa områden torde främst leda till höjda priser och får betraktas som ett hinder för en från konsumentsynpunkt effektiv pris- och kvalitetskonkurrens. En viss förstärkning av koncentrationstendenserna skulle också bli följden. För annonsörer med mindre reklamanslag kan reklam i televisionen inte bli aktuell.

I argumenteringen för TV-reklam hänvisas bl. a. till att reklamintäkterna skulle kunna bidra till att finansiera den allmänna programverksamheten. Utredningen finner dock att det statsfinansiella värdet av TV-reklam är obetydligt. Efter nödvändiga avdrag bl. a. för sändningsoch administrationskostnader, kompensationer till pressen, ökad konsumentupplysning, ökat behov av reklamstatistik och forskning samt med

hänsyn tagen till vissa skatteeffekter skulle den finansiella nettobehåll-

ningen utgöra 75—115 milj. kr. Även om hela detta belopp tillfördes rundradioverksamheten skulle det täcka mindre än en femtedel av verksamhetens kostnader, vilket endast skulle motsvara ett bidrag på 35 kr. per år och hushåll med TV-apparat. Utredningen framhåller emellertid att det skulle få allvarliga konsekvenser för Sveriges Radios integritet, om reklamintäkter används som finansieringskälla för rundradiosändningar.

Det har också hävdats att övergång till TV-reklam skulle minska reklamens anspråk på reala resurser och därigenom ge upphov till effektivitetsvinster, samhällsekonomiskt sett. Utredningen delar inte denna uppfattning. Argumentet att TV-reklam samhällsekonomiskt sett

skulle innebära resursbesparingar är enligt utredningens uppfattning inte

hållbart. Televisionen är visserligen ett effektivt medium i den meningen att en stor krets av hushåll kan nås med relativt små resursinsatser. Fördelarna gäller dock i första hand massdistribuerade märkesvaror. Utredningen uppskattar totalvärdet av resursbesparingar i produktionen av reklaminslag till ca 50 milj. kt. per år. Det rör sig endast om en resursbesparing i begränsad bemärkelse, då hänsyn endast tagits till sändarsidans resursförbrukning. Värdet av alternativ användning av den attraktiva sändningstiden har t. ex. ej beaktats. Mot den tämligen begränsade kostnadssänkning, som uppkommer för reklamens sändare,

måste ställas betydande merkostnader bl. a. i form av tidsförluster för av reklaminslagen ointresserade TV-tittare. Om hänsyn tas till alla relevanta kostnader, får en överflyttning av reklam till televisionen enligt utredningens mening antas leda till sänkt effektivitet, samhällsekonomiskt sett.

Utvecklingen på kommunikationsteknikens område har även anförts som motiv för införande av TV-reklam. Det har sålunda hävdats att utländska reklamsändningar skulle kunna nå svenska hushåll exempelvis via satellitsändningar. Utredningen avvisar detta argument bl. a. med

hänvisning till gällande internationella överenskommelser på området.

Reklam kan också sändas via kabel-TV och videogram. TV-sändningar via kabel, förutsätter dock ett mediepolitiskt beslut av statsmakterna. Den framtida utvecklingen i fråga om användningen av kabel-TV och videogram bör dock följas med uppmärksamhet. Man bör även överväga om en ytterligare reglering av området är motiverad, anser utredningen.

Argumenten mot TV-reklam har indelats i tre kategorier, nämligen sådana som rör TV-politik, presspolitik och konsumentpolitik.

Vad beträffar argument som rör TV-politik framhåller utredningen att radiolagens stadgande om opartiskhet och saklighet är det mest centrala kravet på programverksamheten. Eftersom reklamen har karaktären av en starkt subjektiv partsinlaga som får stå oemotsagd, är det enligt utredningen uppenbart att ett införande av TV-reklam skulle innebära ett klart avsteg från principen om opartiskhet och saklighet. Utredningen hävdar även att TV-reklam starkt skulle förändra mediets

karaktär. Publiken skulle inom samma medium möta två typer av

programutbud, varav det ena helt partsdominerat. Reklamsändningar skulle även försvåra televisionens programpolitik och påverka programverksamheten. Förekomsten av reklamblock i televisionen vid vissa bestämda och attraktiva tider kan, enligt utredningen, inte undgå att påverka den övriga tidsplaneringen och möjligheten att sända andra program t. ex. barnprogram. Utredningen befarar också att det kan

uppkomma ett långsiktigt tryck från annonsörerna att söka säkerställa

höga publiksiffror i anslutning till reklamblocken.

I fråga om argument som rör presspolitik understryks redan i direktiven till utredningen, att TV-reklam inte bör införas, om därigenom de ekonomiska möjligheterna för pressens opinionsbildande verksamhet skulle äventyras. Enligt utredningens mening föreligger betydande risker för att pressens nyhetsförmedlande och opinionsbildande uppgift skulle försvåras om TV-reklam införs. För morgontidningarna utgör annonsintäkterna ca 60 Z av de totala intäkterna. En stor del därav härrör från märkesvaruannonseringen, där konkurrensen från en eventuell TV-reklam skulle bli mycket stark. Anpassningsmöjligheterna vid inkomstbortfall skiftar starkt mellan olika kategorier av tidningar. För många andratidningar och tidningar i jämnt konkurrensläge torde möjlighet saknas att undvika påtagliga ekonomiska effekter vid införande av TV-reklam. Utredningen uppskattar att ett införande av reklam i

televisionen skulle medföra ett årligt bortfall av annonsintäkter (brutto) för pressen om ca 115 milj. kr. i 1970 års priser. Av detta skulle ca 70 milj. kr. falla på dagstidningarna. Nettointäktsbortfallet beräknas för pressen till 70-95 milj. kr., varav 45 -60 milj. kr. avser dagspressen. Relativt sett torde andratidningar drabbas härdare än förstatidningar bl. a. därför att nedskärningar i företagens annonsering framför allt går ut över andratidningarna. Kompensation till i första hand andratidningarna bedöms kräva ett årligt ersättningsbelopp om ca 25 milj. kr. Skulle bortfallet av nettointäkter hos alla dagstidningar kompenseras stiger beloppet till ca 50 milj. kr. Utsträcks kompensationen även till andra delar av pressen, blir beloppet väsentligt högre.

Konsumentpolitiken syftar till att stödja och förbättra konsumenternas ställning på marknaden. Ett införande av TV-reklam skulle medföra att reklamvolymen ökar och att ökningen koncentreras till vissa fåtalsmarknader inom dagligvarusektorn, dvs. områden med mycket hög reklamintensitet. En ytterligare ökning av reklamen på dessa områden kan inte ha något informationsvärde för hushållen. TV-reklamens lägre informationshalt och större suggestionsförmåga kan på vissa varuområden tvärtom medföra att konsumenternas underlag för inköpsbeslut och planering försämras. TV-reklamen medför — främst genom mediets låga selektivitet — intrång och tidsförlust för allmänheten. Det kommer inte att vara möjligt att skydda särskilt känsliga konsumentgrupper, t. ex. barnen. Ett införande av TV-reklam skulle alltså, enligt utredningen, motverka konsumentpolitikens syften.

Sammanfattningsvis konstaterar utredningen att ett införande av reklam i televisionen skulle medföra betydande skadeverkningar på TV-politikens, presspolitikens och konsumentpolitikens områden. Inom varje område för sig skulle skadeverkningarna bli så stora att de ensamma utgör tillräckligt skäl mot införande av TV-reklam. En samlad bedömning av alla tre områdena förstärker ytterligare denna slutsats. Utredningen avstyrker därför bestämt att reklam införs i televisionen.

Utredningen har även behandlat frågan om reklam i ljudradion. I den svenska debatten har reklam i ljudradion ofta framställts som komplement till resp. substitut för reklam i televisionen. Utredningen konstaterar att de principiella resonemang kring reklam i televisionen, som förts, i stor utsträckning är tillämpliga även på reklam i ljudradion. Utredningen förutsätter att de regler som skulle gälla för

reklam i televisionen, t. ex. sammanförande av inslagen till block, även

skulle gälla för reklam i ljudradion. Utredningen finner dock ej anledning att presentera några modeller för reklam i ljudradion. Enligt en överslagskalkyl skulle kostnaderna för ljudradioreklamen troligen uppgå till ett par procent av kostnaderna för den totala A-mediereklamen. Om ljudradion skulle bli det enda reklambärande etermediet, skulle efterfrågan på radioreklam bli större. Kostnaderna torde då utgöra 3—4 9.

Vid sina överväganden av vilka konsekvenser ett införande av reklam i ljudradion skulle medföra har utredningen bedömt det sannolikt att speciellt andratidningarna skulle få svårigheter. I synnerhet regionala

reklamsändningar kan antas negativt påverka annonseringen i andratidningarna, som är särskilt beroende av sin lokala annonsering. Utredningen finner att det därför krävs mycket starka skäl för ått införa reklam i

ljudradion. Då utredningen inte anser att några sådana skäl föreligger,

föreslås att reklam inte införs i ljudradion.

Utredningen lägger också fram förslag om bl. a. ut bild ning inom reklamområdet. Enligt utredningen talar många skäl för ett ökat statligt engagemang inom utbildningen på detta område. Kravet på utbildning rörande reklamen har accentuerats sedan statsmakterna under de senaste ären beslutat flera åtgärder som innefattar skärpta krav på reklamen. Främst mot denna bakgrund och mot de vidgade informationsuppgifter, som reklamutredningen förutser för reklamen, finner utredningen det angeläget att staten tar ansvaret för reklamutbildningen. Målen för en sädan utbildning bör stå i samklang med målen för samhällets konsumentpolitik. Reklamutbildningen bör inte bedrivas isolerat utan vara integrerad med utbildning för annan informationsverksamhet. Detta skulle, som 1968 års utbildningsutredning (U 1969:47) (U 68) föreslår, kunna tillgodoses genom att en linje för kommunikations- och reklamutbildning inrättades inom högskolesektorn för kultur och information. Reklamutredningen ansluter sig därför till U 68:s förslag och förutsätter att detta läggs till grund för statsmakternas beslut.

Reservation

En minoritet inom utredningen bestående av ledamöterna Johnsson och Wiege har reserverat sig i fråga om införande av reklam i television och ljudradio. De anser att utredningens modell utgör en väl avvägd kompromiss mellan konsument-, publik- och annonsörsintressen och förordar därför att reklam i televisionen införs i enlighet med modellen.

Enligt reservanterna innebär TV-reklam för annonsörerna möjligheter till en effektivisering av marknadsföringen och för konsumenterna en snabbare och mer lättillgänglig information. Utredningens bedömning av TV-reklamens effekter på dagspressen och TV-programmen är betydligt överdriven, anser reservanterna. TV-reklamen skulle dessutom lämna icke föraktliga intäkter, som kunde disponeras för exempelvis finansieringen av rundradioverksamheten.

Frågan om reklam i ljudradion bör bedömas från olika utgängspunkter beroende på om reklam införs i televisionen eller ej, anser reservanterna. Om reklam införs i televisionen, föreslås att' lokal eller regional ljudradioreklam också införs. Om däremot reklam inte införs i televisionen, föreslår reservanterna införandet av såväl rikstäckande ljudradioreklam som regional eller lokal sådan. En anpassning av TV-modellen för ljudradioreklam föreslås också. Enligt reservanterna är regionala/lokala reklamsändningar av stort värde för detaljhandeln och

4 Riksdagen 1975 I saml. Nr 13

för marknadsförare med geografiskt begränsade marknadsområden. Då utredningen inte djupare penetrerat frågan om radioreklam, föreslår

reservanterna en kompletterande snabbutredning på radioområdet, som

främst bör förbereda en försöksverksamhet under ett år. Reklamsändningar i ljudradion innebär, enligt reservanterna, ett för konsumenterna värdefullt tillskott av information om varor och tjänster. Detta gäller inte minst konsumenterna i glesbygder. Genom den regionala/lokala uppdelningen skapas också förutsättningar för ett komplement till information via lokalpressen.

Särskilda yttranden

Ledamöterna Winqwist och Wärneryd, vilka tillhör majoriteten, har preciserat sina ståndpunkter i TV-reklamfrågan i särskilda yttranden.

Winqwist skulle ha föredragit att direktiven gjort det möjligt att diskutera bl. a. TV-reklam som finansieringskälla för ett från Sveriges Radio fristående rundradioföretag.

Wärneryd anser att frågan om TV-reklam bör omprövas i samband med en allmän översyn av samhällets samlade mediepolitik.

4.2¶Remissyttrandena

Reklamutredningens förslag att reklam inte införs i televisionen och ljudradion tillstyrks av majoriteten av remissinstanserna däribland dåvarande kulturrådet, KO, konsumentverket, länsstyrelserna i Uppsala, Kronobergs och Norrbottens län, 1972 års pressutredning, Landstingsförbundet, LO, TCO, LRF, Centerns ungdomsförbund, Klys, KRO, KF, Sveriges Radio, Svensk industriförening, Pressens samarbetsnämnd och Sveriges sociologförbund. NO biträder i huvudsak förslaget.

Utredningens förslag om utbildning inom reklamområdet biträds av remissinstanserna över lag.

Vissa remissinstanser bl. a. Göta hovrätt, postverket, televerket, SCB, kommerskollegium, marknadsdomstolen och Näringslivets delegation för marknadsrätt tar inte ställning till huvudfrågan om reklam bör införas i televisionen och ljudradion. Synpunkter på olika delar av förslaget framförs dock.

Ett tiotal remissinstanser tillstyrker att reklam införs i

televisionen och ljudradion istort sett i enlighet med

utredningsmodellen, nämligen bl. a. Moderata ungdomsförbundet, Svenska arbetsgivareföreningen gemensamt med Sveriges industriförbund och

Sveriges grossistförbund, Stockholms handelskammare, Skånes handels-

kammare, handelskamrarna i Göteborg och Karlstad (gemensamt), han-

delskammaren för Örebro och Västmanlands län, Svenska reklambyråförbundet, Svenska annonsörers förening, SKAP och Sveriges reklam/filmproducenter. Östergötlands och Södermanlands handelskammare, som i

princip tillstyrker införandet av reklam i televisionen, anser att resultatet

av 1972 års pressutredning bör avvaktas innan definitivt beslut i frågan fattas SHIO och Sveriges köpmannaförbund ställer sig positiva till införandet av reklam i televisionen om förusättningar föreligger för en mer flexibel och decentraliserad organisation, som t. ex. medger regional distribution. Flera av instanserna ansluter sig till reservanternas mening.

Oavsett inställning till TV-reklamfrågan uttalar sig flertalet instanser positivt om utredningens modell. Enligt handelskammaren för Örebro och Västmanlands län utgör modellen en väl avvägd kompromiss mellan konsument-, publik- och annonsörsintressen. KF finner att utredningens arbetsmetod med en konkret modell gett framställningen realism och skärpa och underlättat bedömningen av konsekvenserna av TV-reklam: Det från Sveriges Radio fristående reklambolaget och de fasta blocken med sändningar leder till en klar åtskillnad mellan reklamen och Sveriges Radios programverksamhet. Flera remissinstanser delar denna åsikt. Svenska arbetsgivareföreningen, Sveriges industriförbund och Sveriges grossistförbund i gemensamt yttrande anser att modellen uppfyller rimliga krav beträffande programverksamhetens oberoende även om den i vissa delar uppställer onödigt rigorösa regler. Modellen bör få chansen att prövas. Däri instämmer Svenska reklambyråförbundet som föreslår att modellen används för provsändningar i television under en sexmånadersperiod.

Näringslivets delegation för marknadsfrågor finner utredningens framställning om ansvaret för TV-reklamens innehåll väl avvägd. Vad beträffar granskningen av TV-reklamen understryks vikten av att den praxis som utbildas vid förhandsgranskningen inom TV-reklamföretaget står i god samklang med de bedömningsprinciper som KO tillämpar. Vilseledande TV-reklam bör kunna stoppas med omedelbar verkan framhåller KO, som ser granskningen av det kommersiella innehållet som en uppgift för KO. Med stöd av marknadsföringslagen skulle användning av otillbörlig TV-reklam kunna förbjudas, men lagens sanktionssystem måste först ses över. Denna uppfattning delas av marknadsdomstolen.

Kommerskollegium anser att utredningen ej tillräckligt systematiskt sökt identifiera och värdera effekterna i olika avseenden för företagen vid ett införande av TV-reklam. För det begränsade antal företag och produkter som kommer i fråga är huvudproblemet huruvida ett bättre säljresultat till samma kostnad eller samma säljresultat till lägre kostnad skulle uppnäs vid tillgång till TV-mediet. De berörda produkternas priskänslighet har inte heller undersökts. NO finner att utredningens beräkningar av efterfrågan på och intäkter av reklamtid präglas av osäkerhet och långtgående reservationer. Vidare fäster NO särskild vikt vid risken att TV-reklam på vissa områden med höggradig företagskoncentration och reklamintensitet dels kan leda till en ökning av pris- och

kostnadshöjande reklamkonkurrens och försvagad priskonkurrens, dels kan förstärka utvecklingen mot ökad koncentration genom att TV-rcklam främst kan utnyttjas av stora företag. Factu däremot ställer sig tveksam till utredningens negativa bedömning av de effektivitetsvinster som kan göras i den totala distributionsprocessen, och därmed även samhällsekonomiskt. För vissa typer av produkter, som är aktuella för större grupper av konsumenter, skulle utan tvekan en effektivare kommunikation till lägre kostnad kunna uppnås genom TV-reklam.

En del remissinstanser kommenterar av utredningen redovisade

argument för TV-reklam bla. i fråga om fördelar för

annonsörerna, samhällsekonomiska resursbesparingar och reklamintäkterna som finansieringskälla för rundradioverksamheten. Svenska arbetsgivareföreningen gemensamt med Sveriges industriförbund och Sveriges grossistförbund anför bl.a. följande skäl för införande av TV-reklam, nämligen TV-mediets effektivitet, dvs. låg kostnad per kontakt samt snabbhet, möilighet att kombinera ljud, bild och text, möjlighet till hänvändelse- och påminnelsereklam genom kombination pressannonstrycksak-TV, stimulans av konkurrensen på mediemarknaden, möjlighet för leverantörer, särskilt vid regionala sändningar, att balansera inköpskoncentrationen inom handeln genom att vända sig direkt till konsumenten. Dessa synpunkter delas bl. a. av SHIO, Sveriges köpmannaförbund och Svenska reklambyråförbundet. Ett övergripande syfte med reklamen är, enligt Skånes handelskammare, att få ett så effektivt system för producentinformation genom reklam till konsumenterna som modern masskommunikationsteknik medger. Svenska annonsörers förening påpekar att TV-reklam skulle leda till en effektivisering av marknadsföringen av varor och tjänster. Svensk industriförening intar, som företrädare för den mindre industrin, en i förhållande till övriga näringslivsrepresentanter avvikande mening. Enligt föreningen skulle ett införande av TV-reklam ensidigt gynna storföretagen och bl.a. resultera i en försvagning av marknadsekonomin. Pressens samarbetsnämnd anser i likhet med utredningen, att TV-reklamens fördelar för annonsörerna är begränsade till ett fåtal i allmänhet mycket stora företag.

Svenska arbetsgivareföreningen gemensamt med Sveriges industriförbund och Sveriges grossistförbund finner det felaktigt av utredningen att belasta den statsfinansielia kalkylen med kostnaderna för utbyggd konsumentinformation, forskning och statistik. Om man i övrigt accepterar utredningens egna beräkningar skulle då en mer rättvisande nettointäkt för staten vara 110: 140 milj. kr. i 1970 års priser, vilket utslaget per hushåll med TV-mottagare gör 50 kr. per år. Stockholms handelskammare, handelskammaren för Örebro och Västmanlands län, Svenska annonsörers förening m. fl. anser att reklamintäkterna, även om de inlevereras till statskassan, bör användas för att förbättra programutbudet i televisionen. Enligt Moderata ungdomsförbundet synes kraven på förbättringar i programverksamhelen inte kunna tillfredsställas utan

reklam i radio och television. Denna uppfattning delas inte av Klys m. fl.,

som anser att alltför viktiga argument av allmänpolitisk och kulturpolitisk art talar för principen om reklamoberoende television. LRF och Pressens samarbetsnämnd delar utredningens uppfattning att det statsfinansiella värdet av TV-reklam får betraktas som relativt obetydligt. Samarbetsnämnden finner att TV-reklam inte heller samhällsekonomiskt skulle innebära en effektivare reklam.

LRF anser att kabel-TV kan komma att bli ett ekonomiskt hot mot landsortspressens ekonomi och att även kassett- och bildskivereklam kan bli ett hot mot pressen, kanske i längden lika stort som om reklam infördes i etermedierna. Enligt KF kan förändringar inom kommunikationstekniken leda till ett förändrat utgångsläge vid bedömningar av TV-reklamfrågan.

De av utredningen framförda TV-politiska, presspolitiska och konsumentpolitiska argumenten mot TV-reklam, som istort sett delas av de remissinstanser som ställt sig bakom utredningens förslag,

behandlas av flertalet instanser. Vad gäller argument som rör T V -politik efterlyser Klys en mera

ingående penetrering av TV-reklamens inverkan på Sveriges Radios programpolitik, både den inverkan som skulle uppstå vid införande av reklam i televisionen och den som redan sker i form av smygkommersialisering. En kommersialisering av programutbudet skulle uppstå genom långsiktig påverkan på de program, som skall placeras i anslutning till

reklamen och genom en alltmer publikfriande kanalkonkurrens på bästa

tittartid. De reella möjligheterna att nå ut till tittarna med kulturella, folkbildande eller samhällskritiska program beskärs därigenom med vittgående konsekvenser för Sveriges Radios kulturpolitiska mål och ansvar menar Klys, som särskilt vill betona detta argument mot TV-reklam. Även Moderata ungdomsförbundet ser allvarligt på förekommande smygreklam.

VO anser att utredningens modell i allt väsentligt säkerställer fortsatt

integritet i programverksamheten. Utredningens farhågor att reklamsänd-

ningar kommer att bryta mot radiolagens krav på opartiskhet och saklighet delas inte av KF, som anser att modellen skapar goda garantier för att publiken skall uppleva en klar skillnad mellan reklamsändningarna och programmen. Sveriges Radio anser att principen om opartiskhet i programutbudet svårligen kan upprätthållas ens med en mycket kraftig utökning av konsumentupplysningen i televisionen, vilket i sin tur skulle innebära en begränsning av företagets möjligheter att självständigt och oberoende utforma programverksamheten.

I fråga om press-politik framhåller [972 års pressutredning att en stor del av tidningarna har ekonomiska problem trots statligt presstöd. Införandet av reklam i televisionen skulle innebära ett allvarligt hot mot en betydande del av den svenska pressen. Troligen blir andratidningarna särskilt hårt drabbade. Det torde enligt pressutredningen vara mycket svårt att göra sådana Överföringar av televisionens reklamintäkter till tidningarna att inkomstbortfallet elimineras. Just den press, som har det

mest bekymmersamma ekonomiska läget, kommer troligen att drabbas hårdast av reklam i televisionen och även få svårast att finna möjligheter till kompensation. Landstingsförbundet, som understryker vikten av ett system för kompensation till pressen om TV-reklam införs, betonar att också reklam i radio för dagspressen, speciellt andratidningarna, skulle medföra betydande nackdelar.

LRF hävdar att den enda acceptabla linjen för kompensation till pressen vid införande av reklam i televisionen är att press som mister

intäkter på grund av TV-reklamen skall erhålla kompensation. LRF tänker

då särskilt på fack- och populärpress, inberäknat fackförbunds- och organisationspress. Ett på grund av reklam-TV ytterligare utbyggt statligt presstöd leder till ett ökat statsberoende för pressen, vilket enligt LRF inte är eftersträvansvärt. Moderata ungdomsförbundet finner det föreslagna presstödet vid eventuell TV-reklam tilltalande. Samtidigt framhålls att pressens ekonomi troligen är mer avhängig av redan befintliga faktorer än av ett införande av TV-reklam. KF pekar på att reklamfattiga tidningar kan komma att upplevas som mindre läsvärda, vilket i sin tur kunde leda till minskade intäkter även från prenumeration och försäljning av lösnummer. De negativa effekterna på pressens situation måste därför, enligt KF, tillmätas stor betydelse.

Då andratidningar med lokal spridning har en så liten del av den rikstäckande märkesannonseringen anser Östergötlands och Södermanlands handelskammare samt Svenska arbetsgivareföreningen gemensamt med Sveriges industriförbund och Sveriges grossistförbund det mindre sannolikt att dessa tidningar skulle drabbas särskilt hårt vid eventuell TV-reklam. Detta hindrar dock inte, att hänsyn till pressen utgör ett vägande skäl mot införande av TV-reklam. Genom det föreslagna presstödet bör skadeverkningarna emellertid kunna begränsas, menar förbunden.

Stockholms handelskammare är medveten om att TV-reklam skulle medföra inkomstbortfall för pressen men menar att de presspolitiska problemen kan lösas. En förutsättning för införandet av TV-reklam är dock att pressen kompenseras för annonsbortfallet på ett tillfredsställande sätt. Pressens samarbetsnämnd understryker starkt att ett införande av reklam i televisionen skulle få utomordentligt allvarliga konsekvenser för pressen. Inte ens vid mycket generöst utformade ersättningsregler kan risken för försämring av betingelserna för pressens nyhetsförmedling och opinionsbildande verksamhet uteslutas. Förlusten av märkesvaruannonser innebär också att tidningarna går miste om ett inte oväsentligt läsvärde. Samarbetsnämnden ansluter sig till utredningens uppfattning att andratidningarna relativt sett skulle drabbas hårdare än förstatidningarna. Enligt nämnden måste utredningens beräkningar av annonsintäktsbortfallet betraktas som mycket osäkra. Factu befarar att tillräcklig ekonomisk kompensation inte skulle komma fackpressen till del. Förekomsten av ekonomiskt svaga tidningar skall inte utnyttjas som motiv för ett

vidmakthållande av förbud mot reklam i etermedierna anser däremot

SKAP, som föreslår att tidningsstöd i stället skall åstadkommas genom

exempelvis omkonstruktion av reklamskatten.

Omfattningen av intäktsbortfallet för pressen framstår som högst

osäkert och kompensationsmöjligheterna kommer att klarläggas först sedan pressutredningen framlagts, påpekar /VO. Om det skulle visa sig att en eventuell TV-reklam blott i relativt ringa omfattning skulle öka ett redan av andra skäl nödvändigt presstöd, kan dock enbart detta knappast tas till intäkt för en fortsatt avvisande inställning till TV-reklam, framhåller NO vidare.

I fråga om skäl som rör konsumentpolitik välkomnar flertalet remissinstanser utredningens förslag om utvidgad konsumentupplysning i televisionen. Många, bland dem NO, KF, Moderata ungdomsförbundet samt Svenska arbetsgivareföreningen, Sveriges industriförbund och Sveriges grossistförbund i gemensamt yttrande, anser att en utbyggnad av de konsumentinformativa programmen inte får göras beroende av ett eventuellt införande av TV-reklam.

Stockholms handelskammare framhåller att det föreligger ett behov för näringslivet att få tillgång till ett rikstäckande medium av det slag televisionen utgör. Ökade informationsmöjligheter kan innebära en ökad konkurrens mellan företag vilket ytterst kommer konsumenterna till godo. Enligt Svenska reklambyråförbundet är annonser i etermedierna ett ovärderligt hjälpmedel för konsumenten att skaffa sig bättre kunskap om utbudet av varor och tjänster och för producenten att nå kontakt med konsumenterna.

Vid en bedömning av TV-reklamfrågan från de konkurrens- och därmed konsumentsynpunkter, som NO har att företräda, måste enligt NO hänsyn tas till informationseffekterna. Även om vissa positiva effekter kan tänkas måste relativt stor vikt läggas vid att TV-reklam är mindre informativ än annan reklam. Genom att TV-reklam troligen kommer att utnyttjas av stora företag med riksomfattande marknadsföring av märkesvaror understöds koncentrationstendenserna, vilket ofta har kostnadshöjande konkurrens till följd, anser NO vidare.

Konsumentverket understryker särskilt de risker ur konsumentpolitisk synpunkt som ett införande av TV-reklam skulle innebära när det gäller effekterna på konsumenternas köpbeteenden, hushållens informationsinhämtande och större planeringsproblem. När det gäller en eventuell TV-reklams påverkan på konsumenternas köpbeteende är utredningen överdrivet försiktig i sin bedömning, menar VO. Införandet av TV-reklam med dess låga selektivitet och ofta bristfälliga informationshalt kan medföra en utveckling av reklamen rakt motsatt den önskvärda, framhåller KO, som delar utredningens uppfattning, att starka konsumentpolitliska skäl talar mot TV-reklam.

Länsstyrelsen i Norrbottens län, som instämmer i utredningens huvudargument mot TV-reklam, vill dessutom åberopa regionalpolitiska skäl, innebärande att den mindre och medelstora industrins konkurrensför-

måga skulle inskränkas vid TV-reklam, som huvudsakligen gynnar stora företag.

Då det med hänsyn till pågående pressutredning ej kan anses klargjort om de negativa effekterna för pressen kan elimineras genom någon form av presstöd, anser NO det inte klarlagt, att intresset av ökad konkurrens på mediemarknaden och andra skäl för reklam i etermedierna f. n. väger starkare än de press- och konsumentpolitiska risker som synes förbundna

med sådan reklam. Å andra sidan finner NO, att de grunder utredningens

ställningstaganden baseras på är mycket osäkra och därför knappast motiverar ett kategoriskt avvisande av all reklam i svenska etermedier, men att utredningen ändå gjort sannolikt att TV-reklam skulle få en negativ inverkan i främst presspolitiskt och konsument politiskt avseende.

KF, som i huvudsak delar reklamutredningens bedömningar och slutsatser, tillmäter inte argumenten mot TV-reklam samma styrka som utredningen. Enligt KF:s uppfattning krävs det dock mycket starka skäl för att öppna etermedierna för reklam. Då, enligt KF, sådana skäl f. n. inte föreligger, bör reklam i televisionen inte införas.

LO finner skadeverkningarna på TV-politikens, presspolitikens och konsumentpolitikens områden, vid reklam i television och radio, vara av så allvarlig art att LO bestämt motsätter sig att reklam införs i etermedierna.

Sveriges sociologförbund menar att införandet av TV-reklam i alla avseenden strider mot samhällets sociala, politiska och kulturella mål. Dåvarande kulturrådet avvisar reklam i television och radio med den motiveringen att etermedierna bör ses som kulturpolitiska instrument och att reklamverksamhet i dessa medier skulle hindra uppfyllandet av de kulturpolitiska mål, som uppställts för rundradioverksamheten i landet. Enligt Klys räcker det inte med att avvisa TV-reklam. Den reklamfria televisionen måste avkommersialiseras och Sveriges Radio rustas upp som kulturinstitution.

Endast ett fåtal remissinstanser tar upp frågan om införande av reklam i ljudradion, däribland Moderata ungdomsförbundet, Skånes handelskammare, handelskamrarna i Göteborg och Karlstad (gemensamt), Svenska reklambyråförbundet, Svenska annonsörers förening och SKAP, som redovisar en positiv inställning. Svenska arbetsgivareföreningen, Sveriges industriförbund och Sveriges grossistförbund i gemensamt yttrande beklagar att frågan om ljudradioreklam över huvud taget inte utretts och föreslår en skyndsam utredning av frågan, oavsett om reklam införs i televisionen eller inte. Modellen för TV-reklam skall även kunna användas för reklam i ljudradion. Förbunden framhåller, att flera av de invändningar som gjorts mot TV-reklam, t. ex. beträtfande suggestionskraft och integritetsstörning, inte är tillämpliga när det gäller radion. Från konsumentsynpunkt särskilt intressant är att använda radioreklam lokalt «ler regionalt. Mindre företag kan därigenom få tillgång till en informationskanal som svarar mot deras behov, påpekas

också. Svenska reklambyråförbundet anser att utformningen av radio-

annonseringen skyndsamt bör utredas så att försökssändningar kan

inledas samtidigt med TV-provsändningarna. Radioannonsering kan betraktas som ett naturligt komplement på det lokala planet till TV-annonseringen, menar man. SHIO är beredd tillstyrka reklam i radio och television, endast om förutsättningar för en mer flexibel och decentraliserad organisation av sändningarna föreligger. SKAP vill prioritera radioreklam framför TV-reklam. Enligt MO hade det varit av värde om utredningen mera ingående analyserat för- och nackdelar med att låta ljudradioreklam ge erfarenheter inför cen eventuell ny prövning av

TV-reklamfrågan. LRF och Pressens samarbetsnämnd delar utredningens

uppfattning att reklam i ljudradion troligen skulle drabba den regionala och lokala pressen hårdare än den centralstyrda TV-reklamen. KO finner utredningens skäl mot införande av ljudradioreklam övertygande.

Några remissinstanser framför särskilda synpunkter på utbildningen inom reklamområdet. KO, KF m. fl. framhåller att utbildningen bör få en inriktning som överensstämmer med samhällets konsumentpolitik. Näringslivets delegation för marknadsrätt betonar att reklamen också har viktiga rättsliga aspekter, som bör uppmärksammas både i utbildning och forskning samt efterlyser en standardisering av kursfordringarna i förslagsvis tre kategorier. Sveriges reklamfilmproducenter understryker vikten av att audiovisuella medier får en dominerande plats i utbildningsprogrammet.

5¶Föredraganden

5.1¶Reformverksamhet på radio- och TV-området

I det moderna samhället spelar massmedierna en central roll. De bryter

provinsiell och nationell isolering och bidrar till den orientering som är

nödvändig för ett engagemang i samhällsdebatt och kulturliv. Genom massmedierna tillgodoses också en viktig del av vårt behov av upplevelser, förströelse och underhållning.

Med tanke på den nyckelställning som massmedierna har är det väsentligt att dessa utvecklas så att de utgör instrument för en demokratisk samhällsutveckling. Garantier måste skapas för en vidsträckt yttrandefrihet och för en mångfald i utbudet. Kontakter måste utvecklas mellan publiken och dem som arbetar i massmedierna.

I den diskussion om förhållandena på massmedieområdet som ständigt måste föras är det naturligt att radio- och TV-verksamheten får en framträdande plats. Ansvaret för radio- och TV-sändningarna har med ensamrätt anförtrotts Sveriges Radio, som därigenom fått den speciella förpliktelsen att utgöra en rundradio i allmänhetens tjänst.

Statsmakternas ställningstaganden till radio- och TV-verksamhetens inriktning och organisation kommer till uttryck i de grundläggande riksdagsbesluten angående rundradioverksamheten och vidare i radiolagen (1966:755, omtryckt 1972:240), radioansvarighetslagen (1966:756) och det avtal som träffats mellan staten och Sveriges Radio. Lagarna och avtalet innehåller principiellt hållna riktlinjer. Inom ramen för dessa ankommer det på radioföretaget att självständigt utforma verksamheten. Genom denna ordning skapas garantier för att radio- och TV-verksamheten kan utformas oberoende av påtryckningar utifrån.

Det nu gällande avtalet är tecknat för en tioårsperiod och är giltigt till den 1 juli 1977. Inför utgängen av avtalsperioden har en parlamentarisk utredning, radioutredningen (U 1974:08), fått i uppdrag att pröva vilka riktlinjer som skall läggas till grund för den fortsatta rundradioverksamheten.

Av de direktiv som 1974 års radioutredning har fätt framgår att det inte är aktuellt att förändra de grundläggande villkor som sedan länge gällt för rundradioverksamheten i vårt land. I direktiven understryks att den frihet från kommersiella hänsyn och den självständiga ställning i förhållande till myndigheter och intressegrupper som är grundval för gällande reglering av rundradions programverksamhet framstår som omistliga också för den framtida verksamheten. Detsamma gäller skyldigheten att iaktta kravet på opartiskhet och saklighet.

I utredningens uppdrag ingår däremot bl. a. att pröva erfarenheterna av den organisation som har valts för radions och televisionens verksamhet, bedöma den långsiktiga ekonomiska utvecklingen, precisera Sveriges Radios kulturpolitiska uppgifter samt diskutera hur kontakten mellan Sveriges Radio och publiken ytterligare skall kunna utvecklas.

Frågan om inriktningen och omfattningen av rundradions framtida

ut bildningsverksamhet utreds av utredningen (U 1971:13) angående den

fortsatta verksamheten med radio och television inom utbildningsväsendet. Utredningsarbetet beräknas vara slutfört under våren 1975.

Statsmakternas beslut förra året om riktlinjerna för den statliga kulturpolitiken (prop. 1974:28, KrU 1974:15, rskr 1974:248) innebär att denna bl. a. avser åtgärder inom radions och televisionens områden. De fastställda målen för den statliga kulturpolitiken bör alltså även avse åtgärder i fråga om dessa medier.

Det är angeläget att radio och TV-verksamheten får möjligheter att utvecklas fortlöpande. Detta är nödvändigt om det skall vara möjligt att tillgodose de krav som allmänheten ställer på verksamheten. Några angelägna reformer kan genomföras utan att resultatet av radioutredningens arbete behöver inväntas. I det följande lägger jag fram förslag om införande av lokalradio samt förslag om permanenta landsomfattande stereosändningar i ljudradion. JSag tar också upp frägan om samhällsinformation i radio och television. Mina förslag och ställningstaganden i dessa frågor grundar sig på det utredningsarbete som 1969 års radioutredning (U 1970:49) (RUT 69) redovisar i betänkandet (SOU 1973:8) Radio i utveckling. Jag lägger också fram förslag till ställningstagande med anledning av reklamutredningens (K 1967:43) betänkande (SOU 1973:10) Reklam III. TV-reklamfrågan.

5.2¶Lokalradio

5.2.1 Lokalradion i ett mediepolitiskt sammanhang

De förslag som jag här lägger fram innebär en decentralisering inom ljudradioverksamheten för att i ökad utsträckning söka tillgodose regionala och lokala informationsbehov.

Förslagen skall ses mot bakgrund av de strukturella förändringar i samhället som har skett under de senaste årtiondena, däribland de förändringar som har inträffat på dagstidningsmarknaden.

En koncentrationsprocess har sedan 1940-talet pågått inom olika delar av samhället. En omfattande flyttning har ägt rum från landsbygd mot tätorter. Kraven på bättre samhällsservice i form av socialvård, utbildning, sam hällsplanering m. m. har resulterat i sammanläggning av kommuner till större och ekonomiskt starkare enheter. En liknande tendens finns inom näringslivet och organisationerna. Små enheter har i stor utsträckning försvunnit eller sammanlagts med större.

En motsvarande strukturförändring kan iakttas också inom dagspressen, Sedan andra världskrigets slut har ungefär 407 av dagstidningarna i Sverige lagts ned. Antalet var oförändrat 177 från år 1946 till 1950-talets början då de snabbt stigande kostnaderna för löner, papper och distribution skapade en ekonomiskt omöjlig situation för ett stort antal dagstidningar. Under 1950-talet försvann ett 40-tal tidningar och

under 1960-talet ytterligare ett 30-tal. Under senare år har nedläggningarna, tack vare aktiva insatser från samhällets sida genom presstöd, varit få I dag återstår drygt ett hundratal dagstidningar om man som dagstidning räknar publikationer som utkommer med minst tre nummer i veckan.

Svårigheterna har i hög grad koncentrerats till de s. k. andratidningarna, dvs. de tidningsföretag som har en upplagemässigt större konkurrent på sin utgivningsort. En vanlig förklaring är att andratidningarna i konkurrens med den dominerande tidningen på orten tvingas hålla sina kostnader, i synnerhet de redaktionella, på en högre nivå än intäkterna tillåter. Andratidningens upplagemässiga underläge motsvaras av ett underläge också annonsmässigt. Detta innebär att den dominerande tidningen i konkurrensen åtnjuter stordriftsfördelar som följer av den större upplagan men också genom sitt överläge i fråga om annonser får extra inkomster.

Förändringarna på dagstidningsmarknaden har lett till att allt färre orter kommit att ha mer än en tidning. I landets 278 kommuner har - med ett krav på 20 procents hushållstäckning — endast ca 40 Z av kommunerna tillgång till minst två tidningar av olika politisk färg.

De tendenser som här har berörts — allt större enheter inom den offentliga förvaltningen och näringslivet och allt färre tidningar — kan innebära

problem som måste uppmärksammas. Om informationen om vad som

händer i den egna kommunen eller organisationen inte fungerar tillfredsställande kan en förtroendeklyfta uppkomma. Dessutom minskas medborgarnas möjligheter att aktivt ta del i det demokratiska vardapsarbetet.

Ett intensivt och fritt informationsflöde är en av förutsättningarna för en fungerande och vital demokrati. Det innebär inte att man med information kan lösa alla problem. Verkliga problem och motsättningar kan inte informeras bort, men en allsidig information kan hjälpa väljare och valda att på ett riktigare sätt angripa problemen.

Informationen på olika nivåer mäste gå i båda riktningarna. En press, radio och television som huvudsakligen informerade i en riktning,

från beslutsfattare till medborgare, skulle inte fylla hela sin uppgift.

Massmedierna bör också ge medborgare med ett angeläget budskap möjlighet att göra sin röst hörd och bör därvid vara särskilt lyhörda för eftersatta grupper. En viktig uppgift för massmedierna i ett öppet samhälle är att kritiskt granska de beslut som fattas i stat, kommun, näringsliv och organisationer.

Det förslag om införande av lokalradio som har lagts fram av RUT 69

och som efter remissbehandlingen setts över av en särskild arbetsgrupp är

i detta sammanhang att beteckna som ett betydelsefullt steg mot en

förbättrad samhällsinformation. Innan jag går närmare in på förslaget vill jag — med hänvisning till vad jag i det föregående har redovisat i fråga om riktlinjerna för den nuvarande rundradioverksamheten och Sveriges Radios organisation — i korthet beröra den regionala och lokala verksamhet som Sveriges Radio f. n. bedriver.

Enligt statsmakternas beslut på grundval av 1966 års proposition angående rundradions fortsatta verksamhet m.m. (prop. 1966:136, SU 1966:163, rskr 1966:388) utövas ledningen av Sveriges Radio av styrelsen och radiochefen. Företaget har vidare sex självständiga programenheter: en för ljudradion, en för TV 1, en för TV 2, en enhet för utbildningsprogram, en för utlandsprogram samt en för distrikten som tillsammans utgör en egen organisation. En självständig teknikavdelning finns också. Distriktsenheterna som f.n. är elva till antalet är självständiga i förhållande till företagsledningen på samma sätt som de tre centrala programenheterna och får årligen sina kostnadsramar fastställda enligt liknande principer som dessa. Distriktens kostnadsramar skall innefatta bäde riksprogramproduktionen och den regionala programverksamheten.

Inom ljudradion var utvecklingen under många år huvudsakligen inriktad på den rikstäckande programverksamheten. En mer omfattande regional produktion, där nyheterna utgör huvuddelen, startade i början av 1960-talet. Den uppgick 1965/66 till ca 1 500 timmar och hade tio år senare vuxit till över 4 000 timmar. Budgetåret 1973/74 sände den regionala ljudradion omkring 4 200 timmar eller, fördelade på Sveriges Radios distrikts- och sändningsområden, ca en timme per dag och område. Riksprogramverksamheten uppgick under samma tid till ca 18 100 timmar.

Huvuddelen av produktionen i regionalradion utgörs av nyheter, som sänds fyra eller fem gånger varje dag. Sändningarna omfattar i regel ett helt distrikt, vilket innebär att de vanligen går ut över mer än ett län. I flera fall täcker sändningarna tre eller fyra län. FE något fall delas vissa sändningar inom ett distrikt på två separata nyhetsprogram, som sänds samtidigt.

En studie som har utförts av Sveriges Radios avdelning för publik- och

programforskning i december 1973 visar att regionalprogrammen tillhör ljudradions mest avlyssnade. De enskilda programmen har en publik på mellan 11 och 28 70 och den totala regionalradiopubliken under en dag utgör omkring 35 7 av befolkningen. Från dessa riksgenomsnitt finns avvikelser, den mest tydliga är att invånarna i de nordliga distrikten är flitigare regionalradiolyssnare än de i de sydliga.

Utöver regionalradion förekommer sedan år 1970 försök med regionala televisionsprogram. Sändningarna omfattar nyhetsprogram på tio minuter vilka sänds måndag—fredag över södra och västra regionerna samt nedre och övre norrlandsregionerna. Den sammanlagda sändningstiden för den regionala nyhetsverksamheten i televisionen uppgick budgetåret 1973/74 till 2,8 timmar i veckan.

RUT 69:s förslag innebär en ytterligare decentralisering av ljudradions verksamhet. Utredningen föreslår sålunda att landet indelas i 36 lokalradioområden, med en sändningstid för var och en av stationerna på 25-30 timmar i veckan över P 3-nätet. Personalstyrkan föreslås bli 15

personer per station. Som huvudman för verksamheten föreslår utred-

ningen ett nytt radioföretag av public-service-typ, Sveriges Lokalradio AB.

Utredningen föreslår att lokalradion skall ge en ortsanpassad information i form av nyheter, debatter och serviceprogram med samhällsinformation. Enskilda medborgare, grupper och intressen föreslås få ökade möjligheter att komma till tals. RUT 69 anser också att lokalradion

allsidigt skall skildra områdets samhällsliv samt förströ och underhålla.

Över utredningen har ett stort antal remissinstanser yttrat sig. En överväldigande del av remissopinionen är klart positiv till att en lokalradio upprättas. Den kritik som uttalats gäller utformningen av förslaget.

Man kan på goda grunder anta att en liknande positiv attityd till lokalradio finns hos radiolyssnarna. I samband med Sveriges Radios försöksverksamhet med lokalradiosändningar i Jönköpings och Hallands län samt i Malmfälten under februari--juni 1973 gjorde Sveriges Radios avdelning för publik- och programforskning undersökningar för att söka utröna lyssnarnas intresse för och inställning till lokalradion. Undersökningarna visade bl. a. att redan nägon månad efter starten mer än 90 Z av befolkningen i området kände till lokalradion.

Försökssändningarna låg i P 3. Mätningar visar att radiolyssnarna i de områden som berördes av försöken lyssnade på lokalradions morgonprogram i ungefär samma omfattning som de tidigare hade lyssnat på riksprogrammen i P3, dvs. lyssnandet låg mellan 15 och 2094. Riksprogrammen i P3 består på morgnarna huvudsakligen av lätt underhällning. Drygt 80 7 av lokalradiolyssnarna i de tre områdena ansåg att de lokalradiosändningar de hade lyssnat på som helhet var bra.

De redogörelser som redaktionerna sammanställt efter lokalradioför-

sökens slut tyder också på att sändningarna mötte starkt gensvar hos befolkningen i de tre lokalradioområdena vilket bl. a. yttrade sig i stora mängder spontana brev och telefonsamtal.

Liknande positiva reaktioner finns från remissinstanser med direkta

erfarenheter av lokalradioförsöken. Så framhåller t.ex. Kooperativa förbundet (KF) i sitt yttrande att helhetsintrycket för de konsumentföreningar som berördes av försöken var positiva. Föreningarnas representanter fick ökade kontakter med medlemmarna och allmänheten och Sveriges Radios försök hade på ett väsentligt sätt stimulerat den lokala

pressen till aktivitet och ökat intresse.

Positiva uttalanden finns även från länsstyrelser och kommuner i försöksområdena. Länsstyrelsen i Jönköpings län pekar på allmänhetens stora intresse för försöket och länsstyrelsen i Hallands län säger sig ha enbart goda erfarenheter av proven. Samhällsfrågorna fick en väsentligt allsidigare belysning genom lokalradion vars verksamhet länsstyrelsen önskade förlängd till dess den blir permanent.

Ett av försöksområdena — Malmfälten — omfattade i motsats till

Radio Jönköping och Radio Halland ett betydligt mindre område än ett helt län. I remissyttrandet från länsstyrelsen i Norrbottens län hävdas att

området var för litet för att ge underlag för en seriös nyhetsbevakning. Kiruna kommun anser att en lokalradio som omfattar endast en del av länet även måste ge de länsnyheter som den nuvarande regionalradion sänder.

Det förslag till organisation av lokalradion som jag lägger fram i det följande avviker i flera avseenden från utredningens. Förslaget går i korthet ut på att landet indelas i 24 lokalradioområden, som vart och ett får en egen ledning, en genomsnittlig bemanning på 14 medarbetare och en sändningstid som kan variera från 10 till 15 timmar i veckan beroende

på områdenas storlek och befolkningsunderlag samt redaktionernas resur-

ser. De 24 lokalradiostationerna föreslås starta sin verksamhet under år 1977. En stegvis uppbyggnad förordas så att de första stationerna börjar sända i början av året och de sista mot slutet. Som huvudman för lokalradion föreslås ett dotterbolag till Sveriges Radio, i vilket Sveriges Radio innehar aktierna och regeringen utser majoriteten av styrelsens ledamöter.

De lokala radiostationerna föreslås få till uppgift att genom självständigt redaktionellt arbete spegla bl.a. de lokala samhällsfrågorna och därvid ge enskilda medborgare samt olika grupper och företrädare för olika intressen möjlighet att komma tiil tals.

Det förslag om införande av lokalradio som här läggs fram innebär en förändring av massmediestrukturen i Sverige. Jag ser lokalradion som ett

värdefullt komplement till lokalpressen — inte som ett alternativ till en

fortsatt utveckling av samhällets stöd till pressen utan som en annan yttring av samma grundläggande massmediepolitik. Landsorganisationen i Sverige (LO) har i sitt remissyttrande anfört att det hot mot den faktiska yttrandefriheten som monopoliseringen av pressen utgör kan undanröjas genom samhällets stöd till en mångsidig dags- och tidskriftspress och genom ett väl fungerande lokal- och regionalradiosystem. Jag delar denna uppfattning.

5.2.2 Sändarnät, områdesindelning och utbyggnad

RUT 69 redovisar två alternativ då det gäller att finna sändarnät för lokalradion. Det ena innebär att lokalradion placeras i ett av de tre existerande FM-näten och att man därvid lägger lokalradion i FM 3-kanalen tillsammans med riksradions program tre (P 3). Det andra alternativet innebär att de nuvarande tre FM-näten kompletteras med ett fjärde nät. Detta skulle tills vidare bli ett tillfälligt FM 4/AM-nät som på morgon- och dagtid får disponeras av P 1, under det att FM I1-nätet under samma tid anvisas för lokalradio.

RUT 69 finner att behoven av utökad sändningstid för lokalradio, samhällsinformation och utbildning kan tillgodoses utan en ny kanal.

åtminstone fram till :mitten av 1980-talet, då ett permanent landstäckande fjärde nät sannolikt kan erhållas inom t, ex. frekvensområdet 100—

104 megahertz (MHz).

Flertalet av de remissinstanser som har yttrat sig i frågan godtar utredningens förslag, men det betonas av flera att lösningen får betraktas som en övergångsföreteelse till dess att ett nytt permanent fjärde nät kan byggas ut.

För dagen finns dock ingen godtagbar lösning som skulle göra det möjligt att ge lokalradion en egen sändningskanal. Möjligheterna att erhålla frekvenser för ett nytt landstäckande nät tycks dröja till mitten av 1980-talet. Även nya sändningskanaler med hjälp av kanalklyvning innebär en lång introduktionstid därför att mottagarna saknar de tillsatser som behövs. Ett kombinerat nät som består av FM- och AM-sändare skulle kunna upprättas relativt snabbt för ett av de nuvarande riksprogrammen och därmed skulle ett nät frigöras för lokalradion. Ett sådant kombinerat FM 4/AM-nät ger dock inte total rikstäckning och innebär sämre musikåtergivning.

Jag är inte beredd att förorda ett uppskov med lokalradioreformen i avvaktan på utbyggnad av nya distributionsnät och delar därför RUT 69:s uppfattning att lokalradion bör starta i en av de existerande programkanalerna. I likhet med utredningen finner jag att en placering i P 3 är

lämpligast både med tanke på det existerande utbudet och med hänsyn

till lokalradions behov. P 3 erbjuder större flexibilitet än P 1 och P 2 och de negativa effekterna på riksutbudet är i P 3 mindre än i de två andra kanalerna. Jag föreslår därför att lokalradions programutbud sänds över FM 3-nätet.

Om FM 3-nätet delas mellan P 3 och lokalradion får detta emellertid återverkningar för programsättningen i alla tre kanalerna. P 3 är i dag inte en renodlad musikradio. Av riksprogrammen i P3 var budgetåret 1973/74 enligt vad jag har inhämtat drygt 499 lätt grammofonmusik, nära 27 76 blandad underhållning m. m., 10 Z program för ungdom och 9 2 nyheter, sport m. m. Återstående 5 Z utgjordes av kultur- och samhällsprogram, magasinsprogram, barnprogram m. m. Till bilden hör också att flera av de populära underhållningsprogrammen i P 3 ligger på tider då en stor publik har möjlighet att lyssna på radio dvs. på morgonen, vid lunchdags och på eftermiddagen.

Dessa tider är de intressantaste även för lokalradion. Om lokalradion skall använda sändarnätet för P3 mäste en del av det nuvarande P 3-utbudet läggas på andra, mindre attraktiva tider, flyttas till P 1 eller P2 eller utgå. Detta kan medföra att alla tre kanalerna i viss mån kommer att ändra karaktär när lokalradion införs. Både P 1 och P 2 kan få mer musik och underhållning och P 3 mer information men kanske på vissa tider även mer lätt grammofonmusik och mindre av blandad underhållning. Det hittillsvarande systemet med differentierade programkanaler kan således i viss utsträckning behöva förändras i samband med lokalradions uppbyggnad. Programsättningen kommer att mer ingående prövas av 1974 års radioutredning vars uppgift bl.a. är att i.ett

sammanhang diskutera sändningstider och sändningsutrymme för olika kategorier av program. | |

RUT 69 föreslår att lokalradion fullt utbyggd får en programtid på 25-30 timmar per vecka. Utöver denna fastlagda tid anser utredningen att lokalradion bör kunna förfoga över vissa reserverade tider på upp till ett par timmar dagligen, s. k. bufferttider. På dessa tider skulle P 3 endast

sända grammofonmusik för att det skulle bli möjligt att uppnå rörlighet

vid placeringen av en del av lokalradions programutbud. Totalt vill

utredningen reservera sju timmar per dag för lokalradion utom på lördag och söndag då man föreslår fem timmar. Detta skulle låsa programsätt-

ningen i P3 på god lyssnartid till grammofonmusik — vad utredningen kallar ”ljudtapet” — omfattande ett betydande antal timmar i veckan. En sådan lösning skulle vara fördelaktig för lokalradion. Jag anser emellertid att konsekvenserna för riksutbudet i alla tre kanalerna vid ett genomförande av RUT 69:s förslag skulle bli så omfattande att det inte kan accepteras att ge lokalradion ett så väl tilltaget utrymme som utredningen föreslår. Jag föreslår därför att lokalradion under uppbyggnadsperioden får sändningstider på 10—15 timmar i veckan. Frågan om inplaceringen i P3 av lokalradions ordinarie sändningsutrymme får bestämmas genom

särskild överenskommelse mellan Sveriges Radio och lokalradioföretaget. En vital lokalradio måste ges möjligheter att utöver de ordinarie

sändningarna gå ut med t. ex. extra nyhetssändningar eller debatter och reportage som har stor aktualitet. Även sådana extra sändningar måste av distributionstekniska skäl huvudsakligen ligga i P 3 eftersom denna kanal

för lokalradions behov blir kompletterad med ytterligare sändare. Beslut

om extra sändningar bör fattas i den ordning som bestämts i den berörda överenskommelsen om sändningsutrymme.

RUT 69 föreslår en områdesindelning för lokalradion som

innebär att landet indelas i 36 lokalradioområden. Av landets 24 län utgör enligt förslaget 13 egna lokalradioområden. De återstående elva uppdelas i två eller tre områden.

Denna områdesindelning har mött övervägande negativ kritik. De alternativ som förs fram av remissinstanserna går i regel ut på att länsindelningen skall bestämma områdesindelning även för lokalradion. Motivet för detta är främst att länet är arbetsområde för en rad myndigheter och organisationer samt att en länsradio skulle stärka samhörighetskänslan i länet medan en uppdelning på två eller tre

lokalradioområden skulle splittra gemenskapen i området.

Jag anser att dessa argument har en betydande styrka. En del remissinstanser har emellertid undervärderat de problem som stora områden skapar. Verkligt lokal information är givetvis intressant just för den lokala publik som denna information främst riktar sig till. Mycket stora områden kan därför medföra svårigheter att väcka intresse för det lokala stoffet.

När jag i likhet med flertalet remissinstanser ändå med ett par undantag förordar länen som områden för lokalradion är det av flera skäl.

5 Riksdagen 1975 I saml. Nr 13

Ett stort antal frågor berör länet som helhet. Färre och större områden innebär också att man för samma ekonomiska insats kan skapa större

redaktioner med fler specialiserade medarbetare och därmed också ett

kvalitativt bättre programutbud. En länsvis organiserad lokalradio kan vidare ges betydande flexibilitet. Man kan t. ex. tänka sig att nyhetssändningarna delas så att nyheter som är av intresse för samtliga länsbor går ut över hela länet och att därefter de nyheter som är av utpräglat lokalt intresse sänds över mindre områden. Detta kan gälla även andra program än nyheter, t.ex. lokala debatter och lokal sport. Jag finner det inte lämpligt att nu reguljärt starta en sådan verksamhet. För att vinna erfarenheter bör dock ett par lokalredaktioner få möjlighet att försöksvis sända lokala program, främst nyheter, över ett begränsat område. Södertälje och Borås är två orter som enligt min mening lämpar sig väl för sådan försöksverksamhet. Medelstilldelningen bör erbjuda utrymme för detta.

I de tre storstadsområdena är synen på områdesindelningen en annan

än i landet i övrigt. Remissinstanserna i dessa områden finner det

naturligt att dela upp länen i två eller tre lokalradioområden, bl. a. därför att en länsradio med en relativt liten redaktion och begränsad sändningstid skulle möta stora svårigheter att tillfredsställande bevaka det stora antalet kommunala och andra aktiviteter som förekommer i storstadslänen. Jag har förståelse för denna uppfattning, men finner det ändå lämpligt att så konsekvent som möjligt låta länen utgöra indelningsgrund för lokalradioområdena. De problem som storstadsområdena har bör lösas genom att redaktionerna i dessa områden får en starkare bemanning och något mer sändningstid än i mindre län.

På flera håll bryter näringsgeografiska och andra samband länsgränserna. Invånarna i en kommun eller länsde!l kan ha huvuddelen av sina förbindelser med en tätort i ett annat län och därmed också intresse av information från lokalradion i detta län. I flertalet fall löses detta genom att lyssnarna i sådana områden har möjlighet att med godtagbar hörbarhet ta emot sändningar från både den egna länsradion och länsradion i det område med vilket de har de starkaste näringsgeografiska förbindelserna. Lokalradioredaktionerna bör vara uppmärksamma på problemen i sådana områden och genom samarbete ge invånarna möjlighet att få aktiviteterna i sin kommun bevakade i båda programmen, Lokalradioföretagets ledning bör följa dessa frågor och vidta de åtgärder som behövs.

Exempel på sådana områden som här åsyftas är Älvkarleby i Uppsala län som har en näringsgeopgrafisk samhörighet med Gävle samt Mullsjö och Habo i Skaraborgs län som i näringsgeografisk bemärkelse tillhör Jönköpings influensområde. Andra exempel är norra delarna av Kalmar län som av tradition är inriktade mot Östergötlands län och i Hallands län Kungsbacka som her stark anknytning till Göteborg.

[ Västsverige är ct: säringsgeografiska sambanden över länsgränserna på

vissa håll så omfattande att det för lokalradions del finns starka motiv för

ett undantag från en indelning som följer länsgränserna. Jag föreslår därför att Göteborgs och Bohus län samt Älvsborgs län indelas i två lokalradioområden som avviker från länsgränserna. Det norra har sin tyngdpunkt i trestadsregionen Vänersborg, Trollhättan och Uddevalla, som av statsmakterna i den regionalpolitiska ortsklassificeringen beteck-

nats som primärt centrum. Lokalradioområdet bör omfatta kommunerna

Strömstad, Tanum, Munkedal, Sotenäs, Lysekil och Uddevalla i Göteborgs och Bohus län samt Dals-Ed, Bengtsfors, Åmål, Färgelanda, Mellerud, Vänersborg, Trollhättan och Lilla Edet i Älvsborgs län.

Det södra radioområdet bör omfatta Göteborg och Borås med omkringliggande kommuner. Till området bör föras Orust, Stenungsund, Tjörn, Kungälv, Öckerö, Göteborg, Partille, Mölndal och Härryda i Göteborgs och Bohus län samt Ale, Lerum, Alingsås, Vårgårda, Herr-

ljunga, Borås, Ulricehamn, Mark, Svenljunga och Tranemo i Älvsborgs

län. Borås bör få en egen lokalredaktion som förser radioområdet med programstoff för sändning över hela området men som dessutom, som ett led i den tidigare nämnda försöksverksamheten, svarar för sändningar över Borås och omkringliggande kommuner.

Även i Skåne existerar starka näringsgeografiska samband över länsgränsen mellan Malmöhus och Kristianstads län. Särskilt påtagligt är detta i nordvästra och sydvästra Skåne där samarbetsorgan har bildats bestående av kommuner från båda länen. De kartläggningar som redovisas i länsberedningens (C 1970:28) betänkande (SOU 1974:84) Stat och kommun i samverkan visar också att myndigheter, organisationer och närings-

liv påfallande ofta betraktar Skåne som en enhet.

Betydande näringsgeografiska och andra samband existerar också över gränsen mot Blekinge och även här förekommer en viss pendling i båda riktningar över länsgränsen.

Mot denna bakgrund är det rimligt anta att i detta område finns ett stort intresse för information som rör hela Skåne och Blekinge. Det kan därför vara lämpligt att lokalradioredaktionerna i Malmöhus, Kristianstads och Blekinge län samverkar för att få en god täckning av sådana regionala nyheter. Dessa kan ingå som en del i varje redaktions länsvisa nyhetssändningar. Om så anses befogat kan vissa nyhetssändningar och program som är av intresse för hela regionen samtidigt sändas över Skåne och Blekinge. Jag finner det dock inte motiverat med en särskild redaktion för denna verksamhet. Tekniska möjligheter att tillfälligt

sammanföra två eller flera lokalradioområden i gemensamma sändningar

existerar även på andra håll i landet.

Kartor som visar bl. a. områdesindelning och sändningsförhållanden i

enlighet med vad jag här har förordat bör fogas till protokoHet i detta ärende som bilaga 2.

Huvudort i lokalradioområdena bör i regel vara residensstaden. I några områden är en annan ort än residensstaden lämpligare t. ex. därför att

existerande lokaler och teknik innebär en ekonomiskt fördelaktigare

lösning eller därför att orten är lämpligare ur allmän programsynvinkel. Detta kan visa sig bli fallet i t.ex. Västernorrlands, Södermanlands, Östergötlands och Skaraborgs län.

Vad jag anfört om områdesindelningen, om samverkan mellan lokalradioredaktioner och om huvudorter för lokalradioområdena bör i allt väsentligt läggas till grund för den överenskommelse om lokalradioverksamheten som bör träffas mellan staten och Sveriges Radio.

RUT 69 föreslår en utbyggnadstakt som innebär att lokalra-

dion byggs ut under fyra budgetår varvid utbyggnaden skulle vara fullbordad under budgetåret 1977/78. Ett fåtal remissinstanser har yttrat

sig i denna fråga, däribland LO som förordar att lokalradion byggs upp

snabbt och KF som förordar en långsammare utbyggnad än utredningen.

Sveriges Radio föreslår en parallell utbyggnad över hela landet varvid

distriktssändningarna förutsätts upphöra när de länsvisa sändningarna nått en viss volym.

Jag föreslår att lokalradioföretaget börjar sin verksamhet budgetåret 1975/76. Främst tekniska skäl såsom bl. a. leveranstider för teknisk

utrustning talar för att sändningar inte bör starta tidigare än årsskiftet

1976/77. Jag föreslår därför att lokalradion byggs ut i fyra etapper under

kalenderåret 1977. Under samma tid avvecklas de regionala ljudradio- .sändningarna. Följande etappindelning föreslås.

Lokalradio- Befolkning Nuvarande distrikt område 1973-12-31 inom Sveriges Radio

Etapp I

Norrbotten 259 000 Norrbotten Västerbotten 234 000 Västerbotten

Västernorrland 267 500 Nedre Norrland

Jämtland 123 000 Nedre Norrland Gävleborg 292 000 Nedre Norrland och

Gävle-Dala Kopparberg 278 000 Gävle-Dala Värmland 283 000 Värmland

Etapp 2 Uppsala 266 500 Stockholm

Stockholm 1485 000 Stockholm

Örebro 273 500 Mellansvenska Västmanland 260 000 Mellansvenska

Södermanland 249 000 Mellansvenska

Östergötland 386 000 Östra

Gotland 54 000 Östra

Lokalradio- Befolkning Nuvarande distrikt område 1973-12-31 inom Sveriges Radio

Etapp 3

Blekinge 154 500 Södra

Kristianstad 268 000 Södra

Malmöhus 731 500 Södra

Kalmar 240 000 Småland

Kronoberg 168 000 Småland

Jönköping 300 500 Småland

Etapp 4 Göteborg och Boråsområdet 843 500 Västra Trestadsområdet 318 000 Västra Skaraborg 261 500 Västra Halland 177 500 Västra

5.2.3 Huvudmannaskap

RUT 69 föreslår att de programpolitiskt självständiga lokalradiostationerna samlas i ett separat lokalradioföretag, Sveriges Lokalradio AB. Lokalradioföretaget skall enligt utredningen vara fristående från Sveriges Radio, vars ensamrätt till rundradioverksamhet därmed upphör. Som motiv för denna lösning anförs att garantier härigenom skapas för att lokalradioanslagen går till avsett ändamål, att nya, enkla och rationella journalistiska och tekniska rutiner lättare kan genomföras, att administrationen kan göras enklare än i Sveriges Radio samt att lokalradion i förhandlingar med Sveriges Radio om tid i radiokanalerna och om resurser och tjänster från Sveriges Radios distriktsorganisation är starkare som eget företag än som en del av Sveriges Radio.

En ledamot i utredningen, docenten Kurt Samuelsson, skisserar i ett särskilt yttrande en lösning som innebärett fristående bolag för var och en av Jlokalradiostationerna samt ett gemensamt serviceföretag. Hans huvudargument för denna konstruktion är att lokalradions lokala karaktär därmed kommer till uttryck i organisationsformen.

I bedömningen av huvudmannaskapet för lokalradion har remissopinionen delats i fyra grupper med sinsemellan olika uppfattningar. En grupp av remissinstanser stöder utredningens förslag om självständiga radiostationer samlade i ett bolag utanför Sveriges Radio. En annan grupp stöder Samuelssons förslag om fristående bolag för var och en av lokalradiostationerna. En tredje grupp förordar att lokalradion inordnas i Sveriges Radios organisation. En fjärde grupp som består av ett fåtal remissinstanser uttalar sig för fortsatta utredningar och experimentverksamhet eller antyder andra lösningar.

De argument som anförs för att lägga lokalradion inom Sveriges Radio är att samordningen mellan riks- och lokalradion, särskilt i fråga om nyhetsbevakningen underlättas, att ingen ytterligare organisationsenhet behöver byggas upp, att distriktsorganisationens samlade resurser och

erfarenhet kan tillvaratas framför allt under uppbyggnaden samt att

administrativa och tekniska dubbleringar kan undvikas. Ett motiv för att placera lokalradion inom Sveriges Radio utgör också det förhållandet att lokalradion under överskådlig tid inte har tillgång till en egen programkanal utan delar kanal i första hand med ljudradions P 3.

Vid valet av huvudman för lokalradion bör man enligt min mening sträva efter en Organisationsform som så smidigt som möjligt kan anpassas till existerande och framtida organisationsformer för den totala rundradioverksamheten i landet. Den form som väljs bör inte medföra dubbelinvesteringar eller administrativa och tekniska dubbleringar. Väsentligt är att finna en form som tillgodoser lokalradions krav på integritet och självständighet mot myndigheter och intressegrupper. Man bör också överväga om det är principiellt och praktiskt lämpligt att utöka Sveriges Radio med ytterligare en betydande verksamhet.

När jag från dessa utgångspunkter har bedömt huvudalternativen har

jag funnit vissa förtjänster men även brister både i utredningens förslag och i det alternativ som innebär att Sveriges Radio blir huvudmån.

Mot utredningens förslag om ett separat bolag talar främst att det inte fyller kravet på en smidig övergång i administrativt och tekniskt hänseende från nuvarande regionalradio till lokalradio. Samordningen av pro-

gramutrymme mellan å ena sidan ljudradions rikssändningar och å andra

sidan lokalradion sker sannolikt också enklare, smidigare och snabbare inom ett och samma företag.

De anmärkningar som kan riktas mot ett separat företag gäller i än högre grad förslaget att skapa ett stort antal fristående lokalradioföretag. Jag delar dessutom uppfattningen hos utredningen och flera remissinstanser att en sådan lösning innebär betydande svårigheter för de lokala radioenheterna att uppfylla kraven på självständighet och integritet i programverksamheten.

Även mot förslaget med Sveriges Radio som huvudman kan invändningar göras. Det har utifrån principiella utgångspunkter ansetts betänkligt att lägga all eterdistribuerad kultur-, nyhets- och informationsverksamhet, musik och underhållning under en enda företagsledning — ett

problem som ökar med rundradioverksamhetens tillväxt,

När man överväger att lägga ytterligare en betydande verksamhet till Sveriges Radio bör man även söka bedöma om detta är lämpligt ur administrativa och ekonomiska synvinklar. Sveriges Radio är ett företag med en komplex struktur och en komplicerad och starkt varierande produktion. Oavsett vilken företagsform man väljer tvingas ett sådant företag till en relativt långt gående decentralisering. Den ständigt förändrade produktionen kräver så många personella, ekonomiska,

tekniska och programmässiga beslut att flertalet av dessa måste ligga långt

från den centrala ledningen.

En intern uppdelning av företaget ligger också till grund för statsmakternas beslut om rundradioverksamheten. Den nuvarande organisationen innebär att de olika enheterna har betydande självständighet i frågor som gäller programinnehåll, personal, teknik och ekonomi. Motivet för denna delegering till enheterna har i första hand varit behovet att inom landets enda rundradioföretag sprida programbesluten på flera olika grupper.

Jag anser inte att Sveriges Radio är så stort att det inte kan klara ytterligare uppgifter. Företagets ensamrätt till rundradioverksamhet skulle dock kunna motivera decentralisering i annan form än genom delegering. Organisationsfrågan skall övervägas av den år 1974 tillsatta

radioutredningen. Valet av huvudman för lokalradion bör om möjligt inte

föregripa denna utredning.

Från denna utgångspunkt och med hänsyn till att lokalradion under de närmaste åren kommer att vara under uppbyggnad finner jag den lämpligaste organisationsformen för lokalradion vara att låta ett do tterföretag till Sveriges Radio stå som huvudman.

Lösningen är relativt neutral till de alternativa organisationsförslag som kan bli resultatet av 1974 års radioutredning. Dotterbolaget kan senare uppgå i Sveriges Radio om så anses lämpligt. Det kan också sedan uppbyggnadstiden är över ombildas till ett helt fristående företag eller bestå som dotterbolag till Sveriges Radio.

Andra skäl för denna lösning är att Sveriges Radios administrativa och tekniska service kan utnyttjas under uppbyggnadstiden och att även i övrigt den erfarenhet som finns inom företaget i form av juridiska, personalad ministrativa och andra funktioner kan komma lokalradioföretaget till del. Uppbyggnaden kan ske smidigare och fördelningen av programtid sannolikt genomföras på ett enklare sätt än om lokalradion är ett separat företag.

Med denna lösning kan styrelserepresentationen inom rundradioverksamheten breddas — nya grupper och intressen får möjlighet att bli representerade. Lokalradion kan inom ramen för en koncern ges en betydande grad av självständighet samtidigt som Sveriges Radio i egenskap av moderbolag får ett övergripande ansvar för rundradioverksamheten i dess helhet, vilket bl.a. kan innefatta krav på gemensam resursanvändning,

Sveriges Radio bör äga samtliga aktier i dotterbolaget och begära medel) ur rundradiofonden även för lokalradion, Det bör ankomma på regeringen att ta ställning i frågan om storleken och sammansättningen av styrelsen för lokalradioföretaget. För riksdagens information vill jag upplysa om att dotterbolagets styrelse enligt min mening bör bestå av nio ledamöter, därav två representanter för personalen inom lokalradioföretaget. Av återstående sju bör regeringen tillsätta ordföranden och ytterligare fyra ledamöter. De ledamöter som tillsätts av regeringen bör representera samhälleliga och kulturella intressen i olika delar av landet.

Återstående två ledamöter får det ankomma på bolagsstämman att utse.

Företagsledningen i dotterbolaget bör till sitt förfogande ha en mindre stab men bör i en rad funktioner utnyttja service från Sveriges Radio.

I en koncern där en eller flera enheter får en egen ledning och en betydande självständighet måste en närmare precisering ske i fråga om moderbolagets befogenheter att besluta i en rad för hela koncernen

centrala frågor. I princip bör därvid gälla att det skall åligga koncernled-

ningen, dvs. företagsledningen i moderbolaget, att besluta i sådana frågor. En annan ordning förutsätter ställningstaganden av statsmakterna i konkreta frågor inom dessa områden, vilket skulle kunna rubba rundradiorörelsens självständighet och integritet. Koncernbildningen innebär

således att företagsledningen för Sveriges Radio AB får uppgifter utöver

dem som den har att fullgöra inom ramen för den nuvarande rundradioverksamheten. Självfallet innefattar detta inte någon ändring av företagsledningens uppgifter vad avser den programverksamhet som anordnas av Sveriges Radio AB.

De uppgifter som företagsledningen för Sveriges Radio AB skall

fullgöra i sin egenskap av koncernledning beror av moderbolagets befogenheter i förhållande till dotterbolaget. Den precisering som krävs härvidlag bör komma till uttryck i ett samarbetsavtal mellan bolagen. Av detta bör framgå att moderbolaget, Sveriges Radio AB, skall svara för övergripande planering av rundradioverksamheten, göra framställning om medelstilldelning och besluta om budgetramar för lokalradioföretaget samt besluta om system för ekonomisk styrning och kontroll. Vidare bör moderbolaget fastställa för rundradioverksamheten i dess heihet gemensamma programregler. I personalpolitiskt hänseende skall företagen betraktas som en enhet. I avtalet bör vidare inskrivas att det skall åvila Sveriges Radio AB att företräda koncernen i förhandlingar om kollektivavtal, avtal om upphovsrätter m. m. liksom med centrala instanser t. ex. för sport, musik och nyheter. Det skall härvid ankomma på Sveriges Radio AB att med beaktande av konsekvenser för hela koncernen avgöra i vad mån förhandlingarna skall bedrivas centralt. Företagens ansvar i frågor som rör nyhetstjänsten i distrikten bör också regleras i detta avtal. Sveriges Radio AB bör även vara huvudman för beredskapsplaneringen inom rundradioverksamheten samt företräda koncernen i det internationella rundradiosamarbetet. :

I sådana frågor, som inte enligt vad jag nu har anfört bör ankomma på företagsledningen i moderbolaget, bör l ok alradioföretaget ges rätt att självständigt besluta. Det bör sålunda åligga lokalradioföretaget att utarbeta lång- och kortsiktiga planer för företaget och lokalradioenheterna samt ansvara för att målen uppfylls. Lokalradioföretaget bör övergripande planera och samordna verksamheten för lokalradiostationerna. Det bör också ankomma på bolaget att se till att verksamheten bedrivs i enlighet med de riktlinjer som statsmakterna fastställer och även

i övrigt ansvara för att lagar, avtal och andra för lokalradion meddelade

föreskrifter följs. Det bör vidare åligga lokalradioföretaget att se till att

. 73

behövlig samplanering och samordning sker i fråga om såväl program som

ekonomisk och administrativ verksamhet, att anställa personal samt att besluta i personalärenden. Som en följd av att moder- och dotterbolagen är en personalpolitisk enhet bör de båda företagen samråda i rekryterings-

frågor. Inom lokalradioföretaget bör beslutanderätten i de frågor som jag

här särskilt har angett ankomma på lokalradioföretagets centrala ledning. Denna bör vidare företräda lokalradioenheterna vid överläggningar om sändningsutrymme, besluta i viktigare programpolicyfrågor inom ramen för de regler som gäller för rundradioverksamheten samt företräda lokalradioföretaget inför radionämnden. Lokalradioföretagets ledning bör utfärda särskilda riktlinjer för valprogram på motsvarande sätt som gäller för sådana program inom Sveriges Radios område.

Vid val av administrativ, teknisk och annan service bör det ankomma på lokalradioföretaget att efter samråd med Sveriges Radio välja den lösning som för lokalradioverksamheten på sikt bedöms vara den mest rationella och ekonomiska.

Det bör åligga lokalradioföretagets ledning att hos Sveriges Radio begära medel för varje budgetår och besluta om årsbudget för de enskilda lokalradioenheterna. Ledningen bör vidare ha att efter samråd med Sveriges Radio fastställa normer för den tekniska sändningskvaliteten hos lokalradion.

Inom lokalradioföretaget bör gälla att lokalradioenheterna med långt gående självständighet skall bedriva sin verksamhet inom

ramen för fastställd budget och i enlighet med de mål och föreskrifter

som har fastställts av lokalradioföretaget.

Ansvaret för fullgörande av de uppgifter som läggs på de lokala enheterna bör ankomma på chefen för resp. enhet. Samma bör gälla för programansvaret enligt radioansvarighetslagen. Detta ansvar bör kunna

överföras på annan på förhand utsedd tjänsteman vid lokalradioenhet.

Koncernbildningen, bl.a. frågan om aktiekapitalets storlek i det blivande dotterbolaget, blir i första hand en förhandlingsfråga mellan staten och Sveriges Radio AB. Sådana förhandlingar torde få tas upp så snart riksdagen tagit ställning till införande av lokalradio och riktlinjer för denna. Förhandlingarna bör syfta till ett särskilt avtal mellan staten och Sveriges Radio AB om genomförandet av koncernbildningen. Avtalet bör innefatta bestämmelser om sammansättningen av styrelsen för dotterbolaget och de grundläggande reglerna för det samarbetsavtal som jag har berört i det föregående. Det bör innefatta förpliktelse för Sveriges Radio AB att förbinda dotterbolaget att i tillämpliga delar följa de riktlinjer för rundradioverksamheten som har upptagits i det gällande avtalet mellan staten och Sveriges Radio AB. Det bör vidare innehålla bestämmelser som tillförsäkrar dotterbolaget självständighet i de avseenden jag har berört i det föregående, principerna för områdesindelningen och åläggande att följa de riktlinjer i fråga om lokalradioverksamheten som jag behandlar i det följande. Avtalet bör vidare föreskriva att samarbetsavtalet mellan Sveriges Radio

AB och det blivande dotterbolaget skall ges en giltighetstid som svarar mot det nuvarande radioavtalets giltighetstid. Slutligen bör av avtalet mellan staten och Sveriges Radio AB om koncernbildningen framgå att

såväl det nuvarande radioavtalet som avtalet om koncernbildningen kan

sägas upp av staten under de förutsättningar som framgår av det nuvarande radioavtalet om koncernbolaget bryter mot den reglering som innefattas i radioavtalet och avtalet om koncernbildningen.

Radiolagens bestämmelser om programverksamheten avser det företag som regeringen ger rätt att med ensamrätt avgöra vilka program som skall förekomma i rundradio från sändare inom landet. För att dessa bestämmelser skall avse också det dotterbolag till Sveriges Radio AB, som jag förordar skall anförtros lokalradioverksamheten, krävs en ändring i radiolagen, eftersom bolag som tillsammans utgör en koncern är skilda juridiska personer. Bestämmelserna i radiolagen måste därför medge att regeringen får bestämma att Sveriges Radio AB får överlåta lokalradioverksamheten på ett dotterbolag. Föreskrift av denna innebörd bör tas in i 5 8 radiolagen. Ändringen i 5 § radiolagen bör föranleda att i 6 § samma lag anges att ensamrätten i övrigt skall utövas efter riktlinjer som fastställs genom avtal mellan regeringen och det aktiebolag som avses i 58 första stycket. Jag utgår härvid från att det som villkor för den överlåtelse av ensamrätten till ett dotterbolag, som den föreslagna lydelsen av 5 8 medger, skall gälla att dotterbolaget förbinder sig att i tillämpliga delar följa 1967 års radioavtal liksom de särskilda riktlinjer för lokalföretagets verksamhet som har lagts till grund för avtalet om koncernbildningen och samarbetsavtalet mellan Sveriges Radio AB och lokalradioföretaget.

Att radioansvarighetslagen kommer att pgälla också i fråga om yttrandefrihet i ljudradioprogram som anordnas av lokalradioföretaget följer redan av lagens nuvarande utformning. Någon ändring i lagen behöver således inte göras med anledning av tillkomsten av ett lokalradio-

företag. Också de bestämmelser i lagen (1960:729) om upphovsrätt till

litterära och konstnärliga verk (ändrad senast 1973:363) som har avseende på rundradioverksamheten, bl.a. 228, kommer att i sin nuvarande lydelse gälla för lokalradioverksamheten. Förslag om de ändringar i kungörelsen (1961:348) med tillämpningsbestämmelser till

lagarna den 30 december 1960 (nr 729 och 730) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk och om rätt till fotografisk bild som föranleds av införandet av lokalradio får föreläggas regeringen i annat

sammanhang.

5.2.4¶Programverksamhet

RUT 69 understryker att lokalradions program skall bestämmas lokalt och att friheten att utforma programmen ytterst skall utövas av chefen för lokalradioenheten som leder redaktionen och är programutgivare enligt radioansvarighetslagen. Varje lokalradiostation skall ge en information som är anpassad till sändningsområdet. Programverksamheten skall

allsidigt behandla områdets näringsliv, arbetsmarknad, arbetsliv, skola, kyrkor, folkrörelser och konst. Utredningen betonar också att lokalra-

dion skall förströ och underhålla. Omfattningen av verksamheten föreslås

bli 25—30 timmar per vecka och personalstyrkan ca 15 personer per station.

Flertalet remissinstanser, som har yttrat sig i frågan, godtar i stora drag RUT 69:s förslag. De remissinstanser som har invändningar framhåller bl.a. att lokalradion måste spela en mer aktiv roll i kulturlivet, att invandrarnas behov måste beaktas mer och att ett strängt lokalbundet

material kan avskärma lyssnarna från regional information och informa-

tion som gäller inrikes och utrikes händelser.

Jag delar utredningens uppfattning att lokalradions program skall bestämmas lokalt och att bestämmandet av programinnehållet ytterst skall ankomma på chefen för den lokala radioenheten som också bör vara programutgivare enligt radioansvarighetslagen. Jag har tidigare berört frågan om programutrymmet för lokalradion utifrån dess inverkan på den övriga ljudradioprogramverksamheten. Jag förordade därvid att lokalradion skulle få sändningstider på 10—15 timmar i veckan. Personalstyrkan vid lokalradioenheterna har av RUT 69 föreslagits uppgå till 15 personer. Lokalradioområdenas olika geografiska storlek och befolkningsunderlag motiverar, enligt min mening, att programtiden och redaktionernas storlek varierar mellan olika områden, Jag räknar genomsnittligt med en medarbetarstab på 14 personer. Betydande avvikelser bör dock kunna förekomma. Detta bör också gälla i fråga om sändningstiden. Även sändningstider utanför ramen 10—15 timmar i veckan bör sålunda kunna förekomma.

En programtid på 10—15 timmar i veckan innebär ungefär en fördubbling av den lokala sändningstiden i de lokalradioområden som samman faller med nuvarande regionalradio. I andra områden åter, där man i stället för de nuvarande regionala sändningarna får två eller flera lokalradioområden, innebär en sändningstid på 10-15 timmar att den totala sändningstiden inom området tre-, fyr- eller femfaldigas.

Den tid som nu föreslås är väsentligt kortare än den av RUT 69 föreslagna men innebär likväl betydligt ökade möjligheter att sända bl. a. lokal samhällsinformation. En viktig det av denna samhällsinformation kommer att bestå av nyheter från olika delar av samhällslivet. Lokalradion bör så allsidigt som möjligt söka spegla näringsliv, arbetsmarknad, utbildning, folkrörelser och kulturliv inom sitt område. Från den kommunala demokratins synpunkt är det väsentligt att lokalradions verksamhet ger ökade kunskaper om kommunala frågor och stimulerar till debatt. Partier, folkrörelser och enskilda bör därför i olika former ges möjlighet att — inom ramen för principen om redaktionell självständighet och integritet för radioföretaget — framföra sina synpunkter på kommunala och andra samhälleliga frågor. Ett av målen för lokalradion bör vara att utgöra ett forum för dialog mellan kommunala och andra förtroendemän och medborgarna, En god kontakt mellan lokalradion och folkrörelserna kan vitalisera samhällsdebatten och öka den politiska aktiviteten.

Lokalradion har speciella förutsättningar när det gäller att spegla och aktivera det lokala kulturlivet. Konstnärliga prestationer kan komma till direkt uttryck i programmen. Det gäller framför allt sådana aktiviteter som är särskilt lämpliga för mediet, t. ex. teater, sång och musik. Lokala teater-, sång- och musikgrupper kan genom lokalradion nå en större publik än annars och därmed ges en betydelsefull stimulans.

Lokalradion kommer naturligen att i viss grad behandla samma nyheter och övrigt stoff som den lokala pressen. Det är dock av värde om

lokalradion även får ett innehåll som avviker från pressens och därmed

kompletterar denna. Ett samspel mellan lokalradion och tidningarna i syfte att stimulera debatten är också önskvärt.

Ett samarbete med Sveriges Radios ljudradioenhet kan visa sig önskvärt främst beträffande nyhetstjänsten. Det kan ur publikens synvinkel visa sig praktiskt att i anslutning till lokalradions lokalt och regionalt betonade nyheter även få nyheter producerade för riksprogrammet.

Det är angeläget att sändningar på minoritetsspråk i radio och television får en större omfattning än i dag och att kulturella och andra aktiviteter bland minoriteterna uppmärksammas. I många lokalradioområden finns invandrargrupper och andra språkliga och etniska minoriteter. I de lokalradioområden där dessa minoriteter är stora är det angeläget att lokal samhällsinformation på andra språk än svenska ges som ett komplement till riksradions sändningar. Plats i lokalradion bör också kunna beredas lokala och regionala utbildningsprogram från Sveriges Radios utbildningsprogramenhet och TRU eller från den organisatoriska enhet som kan komma att inrättas med anledning av förslag från utredningen angående den fortsatta verksamheten med radio och television inom ut bildningsväsendet.

I likhet med RUT 69 finner jag det styrkt att lokalradions bästa sändningstid är morgontid, lunchtid och tidig kvällstid. Tiderna för lokalradions ordinarie sändningar i P 3-kanalen bör som jag angett tidigare fastställas genom särskild överenskommelse mellan Sveriges Radio AB och lokatradioföretaget.

Jag har i det föregående förordat 'en ändring i radiolagen av innebörd att rundradioverksamhet får bedrivas även av det radioföretag som i egenskap av dotterbolag till Sveriges Radio AB avses få till uppgift att

ombesörja lokalradioverksamheten. Radiolagens bestämmelser om att

programverksamheten skall utövas opartiskt och sakligt kommer därmed att gälla också för lokalradioföretaget. Detsamma gäller givetvis också bl. a. bestämmelserna i radiolagen om radionämndens granskning av

program som har förekommit i rundradiosändning och om förbud mot

myndighets eller annat allmänt organs förhandsgranskning av program. Jag ser det som självfallet att programverksamheten i övrigt — i den mån den särskilda inriktningen av lokalradions programverksamhet inte föranleder annat — följer de riktlinjer som har fastställts i det gällande radioavtalet. En föreskrift härom bör, som jag har berört i det föregående, tas in i det avtal med Sveriges Radio AB om bildandet av dotterbolaget som jag

— under förutsättning att riksdagen godtar förslaget om införande av lokalradio — avser att i annat sammanhang föreslå regeringen att godkänna.

5.2.5 Kontakt med publiken

För lokalradion, som måste eftersträva en bred lokal förankring för att kunna utvecklas till ett språkrör för många människor inom sändningsområdet, är det nödvändigt att bygga upp täta och regelbundna kontakter med publiken.

RUT 69 föreslår att den organiserade kontakten med publiken i programfrågor sker genom programkonferenser. Vid dessa skall representanter för olika grupper samt enskilda ges tillfälle till överläggningar direkt med stationschefen för lokalradion inom området. Detta ger enligt utredningen möjligheter till samråd utan den risk för styrning som ett institutionsbundet organ kan medföra. Deltagare i konferensen bör inbjudas med beaktande av erforderlig balans mellan olika intresseinriktningar. Antalet konferenser kan växla men bör bli åtminstone två per år. Utredningen föreslår också att skyldigheten att ordna programkonferenser minst två gånger per år skrivs in i avtalet.

RUT 69:s förslag om programkonferenser accepteras av flertalet remissinstanser som har yttrat sig i frågan. I några remissyttranden förordas dock programråd av mera permanent karaktär.

I direktiven för 1974 års radioutredning anges frågan om kontakter

mellan Sveriges Radio och publiken som en av de frågor utredningen särskilt bör uppmärksamma. Där konstateras att undersökningar om publikens reaktioner på programmen nu främst bedrivs genom Sveriges Radios avdelning för publik- och programforskning. I direktiven betonas att undersökningar rörande publik och program inte får vara det enda medlet för kontakt mellan Sveriges Radio och publiken. En mera direkt kontakt och ett förstärkt publikinflytande är önskvärt. Utredningen har

fått i uppdrag att pröva olika former av publikkontakter och att därvid

särskilt överväga RUT 69:s förslag om programkonferenser. Mot denna bakgrund finner jag det inte lämpligt att nu för lokalradions del ta definitiv ställning till formerna för publikkontakter. Reglerna för publikkontakter bör så långt möjligt vara likformiga för rundradioverksamheten i dess helhet. Formerna för dessa kontakter bör därför prövas i ett senare sammanhang.

Lokalradioföretaget måste emellertid planera sin verksamhet innan statsmakterna har hunnit ta ställning till de förslag som 1974 års radioutredning lägger fram. Frågan om publikkontakter kan därför inte

förbigås. Jag finner det naturligt att lokalradioföretaget i avvaktan på

resultatet av 1974 års radioutredning prövar olika former av publikkontakter. Den typ av programkonferenser som RUT 69 har föreslagit och en majoritet av remissinstanserna ställt sig positiv till bör därvid i första hand aktualiseras.

5.2.6 Kostnader för lokalradion

Investeringskostnaderna för att bygga upp lokalradion uppgår enligt de beräkningar jag har låtit utföra till totalt 23,6 milj. kr. för teknisk utrustning och 10,4 milj. kr. för utrustning och inredning av redaktionslokaler. Driftkostnaderna beräknade på genomsnittligt 12 timmars sändningstid per vecka och lokalradioområde utgör vid fullt utbyggd verksamhet 47,8 milj. kr. i 1974/75 års kostnadsläge. När verksamheten är fullt utbyggd bortfaller kostnaderna för den nuvarande regionalradion.

Dessa kan beräknas till 13,5 milj. kr. i 1974/75 års kostnadsläge.

Kostnaderna för uppbyggnaden av lokairadion under budgetåret 1975/76 kan beräknas till totalt 18,9 milj. kr., varav Sveriges Radios investeringar för lokalradioverksamheten utgör 14 milj. kr. samt centrala kostnader, personalkostnader m. m. 4,8 milj. kr. Till detta kommer televerkets investeringar som under budgetåret uppgår till 0,1 milj. kr.

Det ankommer på Sveriges Radio att i samband med sina anslagsframställningar redovisa utbyggnadsplaner. Dessa planer bör innehålla reviderade kostnadsberäkningar och även redovisa hur uppbyggnaden tidsmässigt samordnas med avvecklingen av den nuvarande regionala ljudra-

dioverksamheten. Jag räknar med att den personal som i dag har

sysselsättning i den regionala ljudradioverksamheten erbjuds motsvarande arbetstillfällen i lokalradion.

5.3 Samhällsinformation i radio och television

[ uppdraget till RUT 69 ingick att pröva formerna för samhällsinfor-

mation i radio och television. I direktiven för utredningen framhöll

dåvarande departementschefen att den enskilde medborgarens rätt till aktiv upplysning alltmer har kommit att betonas och att de krav som ställs på samhället i fråga om information till allmänheten har vuxit i samma mån som samhällets åtaganden har vidgats.

Utredningen har tagit fasta på den roll som en decentraliserad radioverksamhet kan spela i kommunikationen mellan myndigheter och medborgare. En betydande del av informationsfrågorna kan för ljudradions del, menar utredningen, lösas genom att man bygger upp ett system med lokala radiostationer, som får till uppgift att genom självständigt redaktionellt arbete spegla samhällsfrågorna genom nyheter, debatt och

annan information. Utredningen anser det viktigt att man också öppnar

nya möjligheter för allmänheten att medverka i samhällsdebatten.

Utredningen föreslår vidare att samhällsinformationen ökas också i ljudradions riksprogram och i televisionen. Utredningen uppehåller sig i detta sammanhang vid två begrepp, nämligen samhällsinformation

i allmänhet och särskild samhällsinformation. Med samhällsinformation i

allmänhet avser utredningen vanliga nyhets- och informationsprogram, debattprogram och andra opinionsspeglande program. Som särskild samhällsinformation betecknar utredningen upplysningar om den enskildes

rättigheter och skyldigheter som kan sändas på begäran av myndighet, men med fortsatt odelat ansvar för radioföretaget. Myndighetsinformationen förutsätts liksom hittills sändas i form av uppläsning eller blänkare i ljudradio och television. Utredningen föreslår därutöver en särskild programtyp som den kallar övrig särskild samhällsinformation. Härmed avser utredningen mera omfattande program som skall kunna sändas på begäran av en myndighet och finansieras av denna. Produktionen av sådana program skulle främst ske genom att myndigheten tillhandahåller ett färdigt program på ljudband, film eller videogram.

Utredningen anser att behovet av sändningstid för utökad samhällsinformation i riksprogrammen är ca fem timmar per vecka i ljudradion och inemot två och en halv timmar per vecka i televisionen. Utredningens förslag innebär sammanfattningsvis en kraftigt ökad volym av uppläsningar och blänkare, rättighet för myndighet att sända hela program samt jämställdhet mellan kommunala och statliga myndigheter när det gäller rätten att sända information. Utredningen diskuterar möjligheten att låta också organisationer få motsvarande rätt men avvisar tanken främst med hänvisning till att de sändningstekniska resurserna är och kommer att vara begränsade.

Flertalet remissinstanser delar utredningens uppfattning att både all-

män samhällsinformation och information från myndigheterna bör få

större utrymme än nu i radio och television. Flera remissinstanser är dock tveksamma till den volym RUT 69 föreslår. Några remissinstanser efterlyser en analys av allmänhetens behov och förutsättningar att tillgodogöra sig informationen. LO, Tjänstemännens centralorganisation (TCO) och Svenska arbetsgivareföreningen (SAF) påpekar att inte bara myndigheter har behov av att informera allmänheten. LO föreslår att de stora folkrörelserna bör få rätt att lämna information på samma villkor som myndigheter och officiella institutioner.

I debatten har på senare år allt kraftigare understrukits att samhällsinformationen inte endast bör förmedla fakta utan också ge bakgrunden till aktuella samhällsproblem, Den bör syfta till att söka göra människor medvetna om strukturer och sammanhang. Den får inte söka förtiga eller släta över existerande problem och motsättningar. Informationen bör vidare gå i båda riktningarna mellan myndigheter och medborgare.

Utifrån denna grundsyn på samhällsinformationen framstår RUT 69:s förslag att inrätta ett nät av lokala radiostationer enligt min mening som en god lösning av en betydande det av de informationsfrågor utredningen har haft att behandla.

Sedan RUT 69 tillkallades har mer än fem år förflutit. Det kan därför vara av intresse att notera att de informativa programmen i radio och television volymmässigt har ökat under denna tid.

Inom ljudradion har faktaprogrammen, dvs. nyheter och olika slag av informationsprogram, de senaste åren haft följande volymutveckling: 1968/69 3 514 timmar, 1969/70 3 674 timmar, 1970/71 3 838 timmar, 1971/72 3953 timmar, 1972/73 3 985 timmar och en prognos för

1973/74 slutar på 4074 timmar. Den årliga sändningstiden har under perioden varierat mellan 16 600 och drygt 18 000 timmar.

Inom televisionen har utbudet av informationsprogram nära nog fördubblats främst därför att TV 2 tillkommit. En analys av utvecklingen av förhållandet mellan informativt stoff och förströelsestoff i televisionen under tvåkanaltiden pågår f. n. inom Sveriges Radio. Enligt uppgift kommer analysen sannolikt att visa att andelen förströelseprogram i TV 1 och TV 2 under de år tvåkanalsystemet hittills har funnits varit mindre än motsvarande andel i enkanaltidens television. Den ökning av informativa program som skett inom ljudradion och — genom införandet av ytterligare en kanal — i televisionen har inte mötts av ett ökat gensvar hos

publiken. Meddelanden i radio och television ären av många

kanaler för myndigheter att nå ut med information. Statliga och kommunala myndigheter utnyttjar ett brett register av åtgärder i sitt informationsarbete. Dit hör annonser i massmedier, bioreklam, affischering, egna tidningar, broschyrer, brev, cirkulär, film och bildband, utställningar, möten, konferenser, telefonservice och inte minst individuella personliga kontakter. Radio och television har då det gäller att förmedla

information både fördelar och nackdelar. Till fördelarna hör möjligheten att snabbt och samtidigt nå en relativt stor publik. Televisionen

anses ha lätt att fånga intresset om budskapet har en mediemässigt riktig utformning. Selektiviteten anses lägre än i pressen; lyssnaren eler tittaren har inte samma möjlighet att undvika informationen. Mediets svaghet är dess flyktighet. Det medger i motsats till det skrivna ordet ingen dokumentation, meddelandet kan f. n. i allmänhet inte bevaras. Det kan heller inte tas emot i den takt som passar lyssnaren eller tittaren och heller inte alltid vid den tid som passar bäst. Man kan heller inte gå tillbaka till informationen och repetera den. Detta ställer relativt stora krav på begränsning av budskapet och på en enkel och begriplig utformning.

RUT 69 behandlar i anslutning till sina förslag om samhällsinformation frågan om i vilken utsträckning myndighet kan ges möjlighet att etersända information utan att principen om Sveriges Radios oberoende rubbas. Enligt utredningen är det härvid inte bara fråga om huruvida radioföretaget eventuellt kan uppfattas som språkrör för myndigheterna som har intresse. Sådana sändningar berör också Sveriges Radios uppgift att i de olika kanalerna komponera programsättningen till en attraktiv helhet. Denna skyldighet måste enligt utredningens mening radioföretaget alltid väga mot kravet att tillgodose angelägna samhällsbehov, observerade både inom och utom företaget.

Sändningstiden för meddelanden inom rundradion har ökat relativt kraftigt i volym de senaste fem åren. Den uppgår f. n. till 1,1 timme per vecka. Även om en ökning skett är sändningstiden alltjämt av blygsam omfattning. Jag anser med hänsyn härtill att en viss ytterligare ökning kan ske utan att detta behöver påverka principen om rundradioföretagets

oberoende eller företagets möjligheter att komponera programsättningen.

Hur stor en sådan ytterligare ökning kan bli beror på myndigheternas bedömningar och ekonomiska resurser men påverkas också av Sveriges Radios skyldighet att se till att meddelandena varken genom sin omfattning eller på annat sätt inverkar menligt på programverksamheten. Det är enligt det gällande radioavtalet Sveriges Radios uppgift att ta ställning till frågorna om utformning och utrymme för de slag av meddelanden jag här har uppehållit mig vid.

Möjligheten att i form av meddelande ge information i riksprogram i

radio och television står enligt det gällande radioavtalet öppen för statliga myndigheter som har behov. att nå stora målgrupper. I enlighet med vad

utredningen föreslagit bör även k om munala myndigheter ges

rätt att sända meddelanden. Detta bör av naturliga skäl främst ske i lokalradion. En sådan rätt kan tillförsäkras de kommunala myndigheterna endast genom en ändring av den bestämmelse i radioavtalet (11 §), som reglerar rätten att sända meddelanden. Sådan rätt föreligger nämligen

som jag nyss har berört f. n. endast för statliga myndigheter. Jag vill emellertid framhålla att Sveriges Radio enligt vad som framgår av dess

yttrande över RUT 69:s betänkande uttalat en vilja att tillmötesgå de informationsbehov som föreligger inte endast på kommunalt håll utan också från organisationernas sida. Med hänsyn härtill och till den praxis som f.n. tillämpas i dessa frågor finns det därför goda skäl anta att de kommunala myndigheternas behov av information i etermedierna skall

kunna tillgodoses oaktat det aktuella avtalets utformning. Mot denna

bakgrund finner jag inte skäl att vad gäller de kommunala myndigheternas

informationsmöjligheter föreslå en avtalsändring för den korta tid som

återstår till dess att avtalsfrågan i sin helhet blir avgjord i samband med att

ställning tas till de förslag som 1974 års radioutred ning lägger fram.

Motiv finns för att också organisationer bör ges samma möjligheter som statliga och kommunala myndigheter att hos rundradioföretaget kunna påkalla utrymme för etersänd information i den mån det gäller frågor av samma räckvidd och betydelse som beslut av riksdagen, regeringen eller myndighet. Som exempel på sådan information kan nämnas upplysningsverksamheten i televisionen kring LO/SAF:s överenskommelse i pensionsfrågan år 1973. Som jag har redovisat i det föregående har RUT 69 avvisat en sådan utvidgning av rätten att ge information, medan vissa remissinstanser, bland dem LO, har uttalat sig för en sådan rätt. För egen del vill jag i denna fråga ta fasta på den vilja att tillmötesgå organisationerna som Sveriges Radio uttalat i sitt nyss berörda yttrande över RUT 69:s betänkande. En viss praxis synes sålunda komma att utbildas som i realiteten ger också organisationer en ställning som är likartad myndigheternas när det gäller att utnyttja rundradion för betydelsefull information.

RUT 69 föreslår att information, som sänds på begäran av myndighet, vid behov bör förekomma även i lok alradiosändningar. Enligt

utredningens bedömning kan myndighetsinformation med hänsyn till

6 Riksdagen 1975 I saml. Nr 13

lokalradions förutsättningar inte väntas bli tidskrävande. Eokalradion får en egen och självklar programprofil där de samhällsinformativa inslagen utgör en naturlig del. Myndighetsinformation skulle därför enligt utredningen vanligen inte bli behövlig i lokalradion. Utredningen avstår därför från att formulera några regler för myndighetsinformation i lokalradion. Denna avsaknad av regler har kritiserats av en rad remissinstanser både från praktiska och principiella utgångspunkter. En rad kommuner, landsting och länsstyrelser och även några andra remissinstanser anser att kommunal myndighet skall ha samma rätt att sända meddelanden i lokalradion som statliga myndigheter har i riksradion. Pressens samarbetsnämnd påpekar att RUT 69:s ställningstagande kan tolkas så att lokalradions redaktioner endast skall syssla med sådant material som fyller klart redaktionella anspråk på nyhets- och informationsvärde. Men den kan enligt samarbetsnämnden även tolkas så att myndighetsinformation, som i riksprogrammen skall sändas som begärd information, i lokalradion skall distribueras i form av samhällsinformation i allmänhet. Med hänsyn till nödvändigheten att dra en klar gräns mellan redaktionellt material och offentliga meddelanden utgår Pressens samarbetsnämnd från att samma regler som förutsätts gälla i riksprogrammen även kommer att iakttas i lokalradion.

Jag delar uppfattningen att samma regler för myndighetsinformation i princip bör gälla för rundradioverksamheten i dess helhet.

I och med att volymen myndighetsinformation i rundradion ökar är det från principiell synpunkt önskvärt att få klara regler om gränsen mellan redaktionellt innehåll och offentliga meddelanden i radio- och TV-sändningar. Allmänheten skall inte behöva tveka om huruvida ett programinslag i television eller radio tillhör den normala programverksamhet som radioföretaget självt bestämmer eller är ett informationsinslag från en statlig eller kommunal myndighet eller en organisation. För att undanröja ovisshet i detta avseende är det önskvärt att det i fråga om

alla program som utgörs av begärd information framgår på vems begäran

informationen sänds. Myndighetsinformation i radio och television bör så långt möjligt placeras på god sändningstid. Formen för myndighetsmeddelanden i radio och television bör vara mediemässig och medge en enkel och rationell hantering.

De meddelanden som publiceras i radio och television ingår ofta i brett upplagda upplysningskampanjer där radio och television är ett av flera medier. Med den finansieringsmetod som f. n. används är radio och television i många fall ett billigare sätt att nå ut med ett budskap än via pressen. Om myndigheter i ökad utsträckning väljer radio och television framför pressannonsering skulle detta påverka tidningarnas ekonomi. För de stora tidningarna spelar de offentliga myndigheternas kungörelser och meddelanden mindre roll. Sådan annonsering utgör 2—3 90 av den totala annonsmängden. För landsortstidningarna har den offentliga annonseringen betydligt större betydelse, det gäller främst de ekonomiskt ofta hårt klämda andratidningarna. För dessa utgör de offentliga myndigheternas

kungörelser och meddelanden 10-12 90 av den totala annonsstocken.

För att förhindra att pressen förlorar annonser tillämpas emellertid en

praxis som innebär att meddelanden vanligen får publiceras i radio och

television endast om de ingår i en information som utnyttjar även press och andra medier.

Vad jag här har anfört om gränsdragningen mellan redaktionellt material och offentliga meddelanden, om utformningen m. m. av blänkare och andra meddelanden och om den praxis som innebär att meddelanden vanligen skall motsvaras av information i press och andra medier är med hänsyn till den praxis Sveriges Radio f. n. tillämpar i dessa frågor inte av den beskaffenhet att det föranleder mig att förorda någon ändring av det gällande radioavtalet.

Kostnaderna för myndighetsinformation kan läggas på myndigheterna eller på Sveriges Radio och televerket eller fördelas mellan dessa parter. De kostnader som är förknippade med meddelanden i radio och television utgörs av televerkets distributionskostnader som för radion enligt RUT 69 beräknas till 35 kr. per minut och för televisionen till 200 kr. per minut. Sändningskostnaderna varierar kraftigt framför allt på TV-sidan. Även produktionskostnaderna varierar starkt. För filmade blänkare i televisionen torde de f.n. genomsnittligt ligga på omkring 15 000 kr. per minut.

Utredningen föreslår att avgiftsmedel skall användas för att täcka

televerkets distributionskostnader samt Sveriges Radios produktions- och sändningskostnader för uppläsning i ljudradio och television samt blänkare i ljudradio. Vederbörande myndighet föreslås svara för både produktions- och sändningskostnad för blänkare i television.

Några få remissinstanser yttrar sig i denna fråga. Flertalet av dessa däribland socialstyrelsen, statens planverk, Svenska kommunförbundet och länsstyrelserna i Värmlands och Kronobergs län anser att de medel som behövs bör tillföras Sveriges Radio via licensmedel eller via statsbudgeten. Statskontoret, statens planverk och Pressens samarbetsnämnd förordar en central finansiering av myndigheternas information.

Jag föreslår att avgiftsmedel i samtliga fall skall användas för att täcka distributions- och sändningskostnaden. Kostnaden för själva programproduktionen bör däremot — vad gäller såväl radio som television — myndigheten eller organisationen själv svara för.

Sveriges Radios handläggning av frågor rörande information från kommunala och statliga myndigheter föreslås av RUT 69 ske i särskild ordning. Utredningen föreslår för detta ändamål ett särskilt reglerat samrädsförfarande som skall ankomma på ett nytt organ, informationsprogramrådet.

Några remissinstanser, däribland massmedieutredningen och Sveriges Radio, invänder att ett informationsprogramråd som före sändning medverkar i frågor om programutformningen kan komma i konflikt med

förbudet mot censur. |

Jag anser att praktiska och principiella skäl talar för att uppkommande behov av samråd i frågor som rör myndighetsinformation i riks-

radio, television och lokalradio — i enlighet med nu tillämpad praxis — tillgodoses genom samråd mellan å ena sidan Sveriges Radio AB och lokalradioföretaget och å andra sidan nämnden för samhällsinformation. Samrådet bör i första hand avse allmänna riktlinjer för myndighetsinformation. Det bör sålunda till sin karaktär ses som en parallell till vad som f. n. gäller mellan Sveriges Radio å ena sidan och skolöverstyrelsen och universitetskanslersämbetet å andra sidan vad gäller utbildningsprogram, Någon uttrycklig avtalsbestämmelse om detta samråd anser jag emellertid med hänsyn till den praxis som redan tillämpas inte behövlig.

Utöver de av Sveriges Radio producerade samhällsprogrammen och myndigheternas blänkare och meddelanden föreslår RUT 69 att en ny programkategori införs, nämligen s.k. övrig särskild samhällsinformation. Härmed förstår utredningen mera omfattande program som beställs och finansieras av myndigheter och produceras av myndigheter ensamma eller i samarbete med Sveriges Radio. Förslaget om myndighetsfinansierade program har, som har framgått av redogörelsen för remissyttrandena, mött kraftig kritik hos flera remissinstanser, särskilt bland de stora organisationerna, Förslaget har kritiserats också i den allmänna debatten. Kritiken har inriktats på det principiellt olämpliga i denna form av utifrån finansierade program. Det har vidare hävdats att det finns stora risker att frågor som behandlas i sådana program får ett motsvarande mindre utrymme i den allmänna programverksamheten. Man har också pekat på svårigheterna för tittaren att avgöra vad som är redaktionella produkter och vad som är information betald och kanske producerad av utomstående. Förslaget skulle enligt den framförda kritiken kunna hota Sveriges Radios självständighet och integritet. Sveriges Radio hävdar för sin del att kravet på opartiskhet vad gäller den föreslagna programtypen kan komma att medföra besvärliga ställningstaganden för företaget vad gäller dess ansvar enligt radiolagen och avtalet mellan Sveriges Radio och staten.

Jag anser att dessa invändningar måste tillmätas stor betydelse. Förslaget om särskilda myndighetsfinansierade program bör därför inte genomföras.

5.4¶Stereosändningar i ljudradion

Stereofoni innebär att ljudåtergivningen upplevs med rymdverkan, vilket är betydelsefullt främst vid musikåtergivning, men även för att levandegöra radioteater och debatter,

Vid valet av stereosystem har övervägandena i Sverige kommit att stå mellan å ena sidan pilottonsystemet och å andra sidan FM/FM-kompandersystemet.

Pilottonsystemet är sedan flera år etablerat i USA och Västeuropa. Det har vid sidan av det ryska polarmoduleringssystemet rekommenderats av den internationella rådgivande radiokommittén (CCIR) inom internatio-

nella teleunionen (ITU). Systemet kan på mottagarsidan anses etablerat

även I Sverige.

FM/FM-kompandersystemet är en svensk konstruktion. Det har tillkommit senare än pilottonsystemet och har inte vunnit någon internationell utbredning. Det har prövats experimentellt ett antal år men inte använts reguljärt i något land. Någon industriell] tillverkning av tillsatser existerar heller inte. FM/FM-kompandersystemet anses från stereosynpunkt vara en tekniskt något bättre lösning än pilottonsystemet. Det medger dessutom s. k. tvåprogramsändning, vilket innebär att en existerande FM-kanal kan klyvas och därmed möjliggöra sändningar av två monoprogram samtidigt.

RUT 69 bedömer systemvalet enbart utifrån stereosynpunkt efter att dessförinnan ha avvisat kanalklyvning med hjälp av FM/FM-kompandersystemet som en möjlighet att ge sändningsutrymme för lokalradion. Utredningen finner att pilottonsystemets etablering internationellt och i Sverige utgör avgörande skäl för val av detta system. Utredningen rekommenderar följaktligen att pilottonsystemet införs för stereosändningar i Sverige.

Endast några få remissinstanser har yttrat sig i denna fråga. Televerket, Sveriges Radio, Sveriges radioleverantörer och Sveriges radiohandlares riksförbund delar utredningens uppfattning att pilottonsystemet bör väljas främst därför att det är ett internationellt och även i Sverige etablerat system. Televerket uppskattar antalet pilottonutrustade stereomottagare i bruk hos svenska konsumenter till ca en halv miljon och de totala investeringarna i stereoutrustningar med radiostereo till ca en miljard kr.

Pilottonsystemets etablerade ställning på marknaden är givetvis också en faktor som måste tillmätas stor vikt. Sammantaget anser jag att övervägande skäl talar för att pilottonsystemet bör införas för stereosändningar i ljudradion i Sverige.

Utredningen föreslår att två nät, P 2 och P 3, utrustas med stereomöjligheter. En sådan begränsning till två kanaler kan dock visa sig olycklig. Som jag tidigare har redovisat kommer programsättningen i samtliga tre kanaler att påverkas av att lokalradion placeras i FM 3-kanalen. Om man önskar ett system där programsättningen i de tre kanalerna inte blir beroende av olika stereomöjligheter, bör samtliga kanaler utrustas för stereo. Jag föreslår därför att P 1, P 2 och P 3 förses med utrustning för stereosändningar. Kostnaderna för detta är 11 milj. kr. För utbyggnaden behövs en tid av fem år. Den bör ske i tre etapper och vara slutförd år 1978 vad gäller P 2 och P 3. Stereosändningar i P 1 måste anstå till år 1980 i avvaktan på nödvändiga förbindelsekompletteringar.

5.5¶TV-reklamfrågan

En central fråga i diskussionen kring införandet av televisionen var huruvida kommersiell reklam skulle tillåtas i TV-sändningar. Televisionen anses erbjuda en möjlighet att på ett effektivt sätt sprida reklambudskap. Inkomster av kommersiella reklaminslag har därför i många länder

utnyttjats för att finansiera televisionsverksamheten,

I vårt land har statsmakterna ansett det väsentligt att radion och televisionen har en självständig ställning i förhållande till myndigheter och intressegrupper och att verksamheten kan bedrivas oberoende av kommersiella hänsyn. Med denna principiella syn var det naturligt att såväl regeringen som en bred opinion inom riksdagen avvisade tanken på TV-reklam när televisionen infördes.

Frågan om införandet av TV-reklam har emellertid från tid till annan aktualiserats i massmediedebatten, främst från näringslivet. När reklamutredningen tillsattes med uppgift att göra en analys av reklamens roll i samhället ansågs det därför befogat att också belysa ettekterna av en eventuell TV-reklam.

Det material som reklamutredningen nu har lagt fram gör det möjligt att bedöma TV-reklamfrågan med utgångspunkt i ett betydligt fylligare underlag i fråga om fakta och analyser än vad som tidigare har varit möjligt. Utredningen har prövat frågan om reklam i rundradion på grundval av en brett upplagd granskning av reklamens roll i samhället.

I två tidigare framlagda betänkanden (SOU 1972:7) Reklam II. Beskrivning och analys och (SOU 1973:11) Reklam IV. Reklamens kostnader och bestämningsfaktorer har utredningen kartlagt reklamens nuvarande omfattning och inriktning, redogjort för sin inställning i fråga om reklamens rimliga omfattning och sökt att bedöma utvecklingstendenserna på reklamområdet. I det nu aktuella betänkandet (SOU 1973:10) Reklam HIHI. TV-reklamfrågan behandlas i första hand TV-reklamen men också reklam i ljudradion och effekterna av sådan reklam belyses ur ett flertal olika aspekter. Utredningen diskuterar vad TV-reklamen kan betyda från samhällsekonomisk synpunkt, på vilket sätt den kan fylla informativa uppgifter, hur införandet av TV-reklam kan förändra pressituationen, hur reklaminslagen kan påverka televisionens programutbud och vilka konsekvenser TV-reklamen kan bedömas få för konsumenterna.

Utredningen anser det statsfinansiella värdet av TV-reklam vara obetydligt. Det är jämförelsevis blygsamma belopp som skulle kunna tillföras rundradioverksamheten genom reklaminslagen. Någon resursbesparing samhällsekonomiskt sett räknar utredningen heller inte med om reklamen i viss utsträckning flyttade över till televisionen, Det är visserligen möjligt att genom etersändning nå många människor med hjälp av relativt begränsade insatser. Annonsörerna kan alltså göra vissa resursbesparingar. Tar man hänsyn till alla relevanta kostnader blir dock resultatet enligt utredningens bedömningar snarast en sänkt :ifektivitet.

Utredningen har illustrerat svårigheterna att förena annonsörernas krav på bra sändningstid för reklaminslagen med önskemålet att reklamsändningarna inte skall inverka menligt på programverksamheten. Det finns enligt utredningen anledning att räkna med att det på sikt skulle uppkomma ett tryck från annonsörerna att söka säkerställa höga

publiksiffror i anslutning till reklamsändningarna.

Utredningen visar vidare att införandet av TV-reklam skulle komma att allvarligt försämra pressens ekonomiska situation genom ett bortfall av annonsintäkter som enligt utredningens bedömningar skulle bli allvarligast för de s.k. andratidningarna. Om TV-reklam infördes i Sverige skulle det bli nödvändigt att kompensera pressen för ett betydande inkomstbortfall. Enligt utredningens mening är det mycket svårt att finna ett adekvat system för en sådan kompensation, eftersom TV-reklamens inverkan på olika tidningars ekonomi och konkurrenssituation är svår att beräkna.

Även från konsumentpolitisk synpunkt skulle reklam-TV enligt reklamutredningens bedömningar få ogynnsamma konsekvenser. Reklamens volym skulle totalt sett komma att öka. Ökningen skulle främst komma att gälla varor som redan i dag säljs med hjälp av stora reklaminsatser och för vilka reklamen spelar en avgörande roll i marknadskonkurrensen. Det är endast ett mycket litet antal företag som har en sådan produktion och sådana ekonomiska resurser att det är möjligt och förmånligt att utnyttja TV-mediet. Erfarenheten talar dessutom för att de informativa inslagen i TV-reklamen på grund av bl. a. den korta sändningstiden trängs undan till förmån för suggestiva element.

De överväganden som utredningen har gjort har lett utredningsmajoriteten till slutsatsen att ett införande av TV-reklam skulle medföra betydande skadeverkningar på TV-politikens, presspolitikens och konsumentpolitikens områden. Majoriteten avstyrker därför bestämt att reklam införs i televisionen. Utredningens majoritet avvisar också tanken på reklam i ljudradion.

Majoritetens ställningstagande har fått stöd av ett mycket stort antal remissinstanser, däribland konsumentombudsmannen, konsumentverket, dåvarande kulturrådet, 1972 års pressutredning, Landstingsförbundet, LO, KF, Sveriges Radio och Svensk industriförening som representerar de mindre företagen. De remissinstanser som förespråkar införande av TVreklam representerar så gott som uteslutande näringslivets eller reklambranschens intressen.

När ett införande av reklam-TV hittills har avvisats har detta, som jag tidigare framhällit, främst skett med hänsyn till riskerna för att reklaminslag får en negativ inverkan på programverksamheten. De riktlinier som gäller för Sveriges Radios verksamhet innebär att programmen skall kunna utformas och programsättningen ske oberoende av utomstående intressen. Ett brett register av smak- och intresseinriktningar hos publiken skall kunna tillgodoses. Dessa för rundradioverksamheten grundläggande principer får inte rubbas.

Reklamutredningen har visat hur svårt det är att vid ett införande av reklam i televisionen skydda programmen från en negativ påverkan även om stor restriktivitet iakttas beträffande reklaminslagen. Härigenom har utredningen förstärkt argumenteringen för att avvisa reklam i rundradion med hänsyn till nödvändigheten att bevara radioföretagets självständighet och oberoende.

Därutöver har utredningen uppmärksammat andra förhållanden som har stor betydelse vid en bedömning av reklam-TV-frågan. Utredningen har

klargjort de negativa effekterna från konsumentpolitisk synpunkt av

reklam i televisionen och har vidare påvisat de svåra konsekvenserna för

pressen om TV-reklam infördes.

Det material som reklamutredningen har lagt fram ger enligt min mening ett övertygande underlag för ett avvisande av kommersiell! reklam mot vederlag i televisions- och ljudradioprogram.

Reklamutredningen har inte endast uppehållit sig vid frågan om reklamens inverkan på televisions- och ljudradioprogram utan också diskuterat vilken roll reklamen kan komma att spela i satellitsändningar, kabeltelevision och videogram. Utredningen framhåller att den framtida utvecklingen i fråga om användningen av kabel-TV och videogram bör följas med uppmärksamhet och att man i samband härmed bör överväga om en ytterligare reglering av området är motiverad.

Möjligheterna att ta emot program via satellit och kabel är enligt gällande regler beroende av statsmakternas ställningstaganden i varje enskilt fall varför förekomsten av reklaminslag i sådana sändningar kan hållas under kontroll. Däremot saknas möjligheter för statsmakterna att påverka förekomsten av reklam i videogram. Mot användningen av reklam i detta medium talar i stort sett samma skäl som kan anföras mot TV-reklam. Regeringen har därför ansett det vara motiverat att ge utredningen (Ju 1974:14) om reklam i videogram i uppdrag att utreda möjligheterna att förbjuda eller kraftigt begränsa reklam i videogram. Reklamutredningens önskemål om att denna fråga skall bli föremål för närmare uppmärksamhet har härigenom tillgodosetts.

Reklamutredningen aktualiserar även frågan om utbildning inom reklamområdet. Jag erinrar i detta sammanhang om att jag i samband med min anmälan av proposition om reformering av högskoleutbildningen m. m. har tagit upp frågan om överförande till statligt huvudmannaskap av utbildningen vid Grafiska institutet och Institutet för högre kommunikations- och reklamutbildning.

6¶Upprättat lagförslag

I enligt med vad jag har anfört vid min behandling av frågan om huvudmannaskapet för lokalradioverksamheten (5.2.3) har inom utbildningsdepartementet upprättats förslag till lag om ändring i radiolagen (1966:

755).

Om innehållet i förslaget till lag om ändring i radiolagen får jag, utöver vad som framgår av den tidigare framställningen, anföra följande till den föreslagna ändringen av lagens 5 §. Den föreslagna lydelsen av denna paragraf bygger på förutsättningen att avtal — under tid då 1967 års radioavtal alltjämt löper — kan träffas med Sveriges Radio AB om att

bolaget skall avstå från sin ensamrätt vad gäller ljudradioprogram i lokala

rundradiosändningar och att överlåtelsen av ensamrätten kan ske på villkor som överensstämmer med de riktlinjer som jag har angett för lokalradioverksamheten. Av skäl som jag redovisat i det föregående

(5.2.3) har jag förordat att huvudmannaskapet för lokalradioverksamhe-

ten skall ankomma på ett dotterbolag till Sveriges Radio AB. Detta innebär — med de preciseringar av förhållandet mellan moderbolaget och dotterbolaget som jag har förordat — att Sveriges Radio AB behåller ett övergripande ansvar för rundradioverksamheten i dess helhet. Det bör med hänsyn härtill av lagtexten uttryckligen framgå att lokalradioföretaget skall utgöra ett dotterbolag till Sveriges Radio AB. Som en konsekvens härav bör ordet ”företag” såsom åsyftande Sveriges Radio AB bytas ut mot ”aktiebolag”. Regeln i paragrafens nuvarande andra stycket om att det företag som har ensamrätt till programverksamheten inte får överlåta denna rätt helt eller delvis utan regeringens medgivande bör — med det undantag som följer av det nyinsatta andra stycket — självfallet gälla såväl Sveriges Radio AB som dess dotterbolag.

7¶Hemställan

Med hänvisning till vad jag sålunda har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att dels godkänna 1. de riktlinjer för lokalradions organisation och uppbyggnad som jag har förordat, 2. den utbyggnad för stereosändningar i ljudradion som jag har törordat, 3. de riktlinjer för samhällsinformation i rundraädiosändningar som jag har angett, 4, vad jag har anfört i fråga om avvisande av kommersiell reklam mot vederlag i televisions- och ljudradioprograrm, dels antaga förslaget till lag om ändring i radiolagen (1966:755).

1 fråga om anslagsberäkningarna för budpctäret 1975/76 återkommer jag i det följande.

8¶Anslagsberäkningar för budgetåret 1975/76

8.1¶Televisions- och ljudradioanläggningar!

1973/74 — Utpift? 35 500 000 Behållning 4 900 000 1974/75 — Anslag 40 100 000 1975/76 — Förslag 38 000 000 2 Investeringsanslaget Rundradioanläggningar

Detta investeringsanslag avser televerkets investeringar i televisionsoch ljudradioanläggningar. Under anslaget redovisas också medelstilldelningen till televerket för driftkostnader, till Sveriges Radio för investeringar och driftkosinader samt till byggnadsstyrelsen för investeringar.

Enligt avtalet mellan staten och Sveriges Radio aktiebolag svarar Sveriges Radio med ensamrätt för rundradions programverksamhet. Televerket svarar för distribution av rundradioprogram, avstörningsverksamhet samt uppbörd av avgifter för innehav av mottagare. Byggnadsstyrelsen har ansvar för bl. a. projektering och byggande av större byggnader för Sveriges Radio.

Enligt gällande principer för rundradioverksamhetens finansiering skall säväl drift- som investeringsutgifterna bestridas av avgiftsmedel. Investeringarna avskrivs omedelbart till 100 Z. Av de samlade avgifter som infly- Ler ställs genom ärliga beslut av regeringen medel till förfogande för de med verksamheten förenade utgifterna. Eventuella överskott fonderas hos televerket för att kunna användas under andra år, dä de löpande intäkterna inte förslår att täcka utgifterna. Sålunda reserverade medel kan utnytljas uv televerket som rörelsemedel mot erläggande av ränta, vilken tillförs fonden.

Undantagna från avgiftsfinansiering är Sveriges Radios skolprogramverksamhet och programverksamhetl för utlandet. Medelsbehovet för dessa ändarnäl täcks genom riksstatsanslagen Viss utbildning via radio och television m. m. under åttonde huvudtiteln resp. Information om Sverige j utlandet under tredje huvudtiteln, Från förstnämnda anslag bestrids även kostnaderna för den programproduktion som handhas av utredningen angående den fortsatta verksamheten med radio och television inom utbildningsväsendet. Ersättning till televerket för att vissa synskadade är befriade från att erlägga ljudradioavpift utgår från det under åttonde huvudtiteln uppförda anslaget Bidrag till de handikappades kulturella verksamhet. Sveriges Radios kostnader för beredskapsutrustning betalas vidare från det under samma huvudtitel uppförda anslaget Viss beredskapsutrustning m. m. för Sveriges Radio.

1 Anslaget redovisas normalt i budgetpropositionen (bil 10) under Kapitalbudgeten, Statens affärsverksfonder (Televerkets fond).

De anslagsframställningar, som årligen ges in av Sveriges Radio och berörda myndigheter, skall utgå från en samlad planering, som skall utföras på sådant sätt att underlag erhålls för en avvägning under en viss period av intäkter och kostnader i rundradioverksamheten. Sveriges Radio skall ha huvudansvaret för planeringen, som skall bedrivas i nära samråd med berörda myndigheter.

I anslutning till redovisningen i det följande av televerkets förslag för budgetåret 1975/76 redogörs därför för rundradiorörelsens beräknade resultat för budgetåren 1973/74 och 1974/75 samt för det av televerket, byggnadsstyrelsen och Sveriges Radio beräknade medelsbehovet fram t. o. m. budgetåret 1979/80.

Nuvarande mottagaravgifter, som är oförändrade sedan den 1 juli 1971, utgör för hushåll med TV-mottagare och radiomottagare eller bara TV-mottagare 55 kr. för kvartal (allmän mottagaravgift). För hushåll med färg-TV-mottagare gäller en sådan tilläggsavpift av 25 kr. för kvartal. Den särskilda ljudradioavgift för hushåll som endast har radiomottagare

uppgår till 50 kr. för år. Antalet särskilda ljudradioavgifter uppgick den

30 juni 1974 till ca 245 000 och antalet tilläggsavgifter för färg-TV till 920 000, Antalet allmänna mottagaravgifter uppgick vid samma tidpunkt till ca 2,8 milj. Praktiskt taget varje hushåll har en eller flera radiomottagare. Ca 90 Z av alla hushåll beräknas inneha TV-mottagare.

Kostnaderna för ljudradio- och televisionsverksamheten under budgetåret 1973/74 utgjorde enligt preliminära uppgifter 680,9 milj. kr. varav (31,0 + 35,8 + 13,1 =) 79,9 milj. kr. avsåg avskrivning till 100 2 av Sveriges Radios, televerkets och byggnadsstyrelsens investeringar och (491,3 + 109,7 =) 601 milj. kr. Sveriges Radios och televerkets kostnader för produktion och distribution av program.

Under samma budgetår uppgick de totala intäkterna i rundradiorörelsen till 736,2 milj. kr. Totalt innebär resultatet under budgetåret 1973/74 ett överskott av 55,3 milj. kr. Detta innebär att det ackumulerade överskottet per den 30 juni 1974 uppgår till 332,7 milj. kr.

Kostnaden för radionämndens verksamhet, som bestrids i särskild ordning med avgiftsmedel, uppgick för budgetåret 1973/74 till 322 000 kr.

Televerket

Investeringar

Medelsförbrukningen under budgetåret 1974/75 beräknas till 38,9 milj. kr.

Investeringskostnaderna för rundradioanläggningar under perioden 1975/76—-1979/80 i 1974 års kostnadsnivå framgår av följande sammanställning.

Milj. kr.

1975/76 1976/77 1977/78 1978/79 1979/80

Beträffande det för budgetåret 1975/76 upptagna beloppet för stationer anför televerket att detta i huvudsak behövs för att uppföra några mindre stationer för ljudradio och TV 1 och ett fyrtiotal mindre stationer för TV 2, samt för att påbörja kompletteringen av FM-näten för stereo. Det för radiolänklinjer upptagna beloppet behövs för att öka

kapaciteten på vissa linjer. Vidare beräknas för budgetåret 1975/76

medel för arbeten på rundradiocentralerna i Göteborg, Sundsvall och Stockholm.

Den nu pågående utbyggnadsetappen av TV 2-nätet avser dels utbyggnad av ytterligare stationer för att uppnå en täckning av ca 99 Z av befolkningen, dels ombyggnad av provisoriska anläggningar till permanenta samt anskaffande av reservutrustningar för hela TV 2-nätet. Inom ramen för femårsplanen räknar televerket med att bygga stationer för befolkningskoncentrationer med ned till 75 hushåll. Vidare räknas med en slutlig täckning av TV 2, som med endast någon tiondels procent understiger TV 1-täckningen. Under perioden planeras ca 200 mindre TV 2-stationer tillkomma. Därvid kommer glesbygden, speciellt i inre Norrland, att prioriteras. Stationsbyggnader för TV 2 under nu aktuell femårsperiod beräknas kosta ca 100 milj. kr.

I övrigt behövs under femårsperioden i första hand medel för reinvesteringar i befintliga ljudradio- och TV 1-stationer, kompletteringar av radiolänklinjerna samt utrustning för fjärrövervakning av distributions-

nätet. I beräkningarna ingår kostnader för införande av stereo. Några

investeringsmedel för införande av lokalradio ingår dock inte.

Då bl. a. anskaffning av radiomateriel innebär att mera långsiktiga avtal måste träffas behövs ett beställningsbemyndigande om 25 milj. kr. för budgetåret 1976/77. Driftkostnader

Televerkets driftkostnader för programdistribution och avgiftsinkassering har beräknats till I 10 milj. kr. för innevarande budgetår.

Televerket beräknar driftkostnaderna för perioden 1975/76—-1979/80 i 1974 års kostnadsnivå enligt följande sammanställning.

Milj. kr. 1975/76 1976/77 1977/78 1978/79 1979/80

Televerkets driftkostnader 114,0 116,0 116,0 117,0 118,0

Kostnadsökningen från 1974/75 till 1975/76 beror huvudsakligen på fluktuationer i reservmateriels- och mätinstrumentanskaffningen samt ökade kostnader för förhyrda programledningar och personal.

Byggnadsstyrelsen Investeringar

Medelsförbrukningen för investeringar i radio- och televisionshus beräknas för budgetåret 1974/75 till 11,3 milj. kr.

Investeringskostnaderna under perioden 1975/76—-1979/80 i 1974 års kostnadsnivå framgår av följande sammanställning.

Milj. kr.

1975/76 1976/77 1977/78 1978/79 1979/80 Radio och televisionshus 15,0 10,0 5,0 = -

För byggnadsstyrelsens förslag lämnas en närmare redogörelse vid anmälan av investeringsanslaget Vissa byggnadsarbeten för Sveriges Radio.

Sveriges Radio Investeringar

Investeringskostnaderna beräknas för innevarande budgetår till 31,5 milj. kr.

Sveriges Radios beräknade investeringskostnader under perioden 1975/

76—-1979/80 i 1974 års kostnadsnivå och med oförändrad verksamhets-

nivå framgår av följande sammanställning.

Milj. kr.

1975/76 1976/77 1977/78 1978/79 1979/80 Sveriges Radios investeringar 32,9 36,0 32,0 32,0 32,0

Sveriges Radio räknar med att kostnaderna under budgetåret 1975/76

kommer att ligga 102 över nuvarande nivå. De beräknade investe-

ringskostnaderna blir då 36,2 milj. kr. Av detta belopp hänför sig 8,8 milj. kr. till sådana byggnadsarbeten och inredningar för vilka Sveriges Radio skall svara och återstoden till tekniska och administrativa inventa-

rier.

Driftkostnader

Sveriges Radios driftkostnader beräknas för innevarande budgetår till 526,5 milj. kr. I detta belopp ingår 15 milj. kr. som — med krav på

återleverans — har tilldelats företaget i särskild ordning via den s.k. dragningsrätten,

1 1974 års statsverksproposition (prop. 1974:1 bil. 10 s. 466, KrU 1974:6, rskr 1974:107) framhölls att Sveriges Radio under den kommande treårsperioden borde planera sin verksamhet på grundval av oförändrade förutsättningar vad gäller sändningstid m. m. Något inkomsttillskott i verksamheten genom höjda avgifter förutsattes inte heller behövas under de närmaste åren.

Sveriges Radio har för budgetåret 1974/75 budgeterat televisionens sändningstid till 77,5 veckotimmar. För kommande budgetår planerar man att återställa sändningstiden till 80 veckotimmar. För ljudradions riksprogram räknas med samma sändningstid som under innevarande budgetår dvs. ca 18 000 timmar för år.

Av följande sammanställning framgår hur Sveriges Radio beräknat driftkostnaderna för budgetåret 1975/76.

1974/75 1975/76

Förslag Föränd-

milj. kr. ring

Kompensation för kostnadsökning 1975/76 (10 90) - S5,7 + 55,7 Kompensation för utnyttjad

För Sveriges Radio tillgängliga

medel 1975/76 526,5 612,8 + 86,3

Sveriges Radio framhåller att effekterna av en realt sänkt medelstilldelning gjort sig märkbar i främst tre hänseenden, nämligen med avseende på verksamhetens ambitionsnivå, på möjligheterna till rationellt resursutnyttjande samt på möjligheterna att utnyttja utomstående krafter.

Beräkningen av medelsbehovet budgetåret 1975/76 har byggts på en genomsnittlig kostnadsökning av 10 § jämfört med beräknade kostnader för budgetåret 1974/75. Sveriges Radio förutsätter därutöver att företaget i särskild ordning skall tillföras erforderlig kompensation för av statsmakterna beslutade nya avgifter eller höjningar av nu utgående sådana. I en skrivelse den 5 december 1974 till utbildningsdepartementet har Sveriges Radio sålunda hemställt om särskild kompensation för förhöjda arbetsgivaravgifter. Medelsbehovet beräknas som en följd av detta öka med 11,8 milj. kr. och uppgå till sammanlagt 639,6 milj. kr.

Sveriges Radio förutsätter också att andra kostnadsökningar utöver beräknade 10 76 skall kompenseras och föreslår att regeringen utverkar bemyndigande att vid behov få tillföra Sveriges Radio ytterligare medel.

Medelsberäkningen inkluderar 15 milj. kr. avsedda att utgöra återbetal-

ning av den under budgetåret 1974/75 ianspråktagna dragningsrätten. Sveriges Radio motiverar denna särskilda tilldelning med att dragningsrätten utnyttjades för att täcka kostnadsökningar av bestående art och att besparingar inom ramen för i övrigt tilldelade medel därför är omöjliga.

Sveriges Radio begär inga medel för lokalradio och inte heller för utökning av den regionala TV-verksamheten med hänvisning till att dessa frågor aviserats bli behandlade i en särskild proposition.

I sin anslagsframställning framhåller Sveriges Radio att kulturut-

skottets uttalande år 1973 (KrU 1973:42) om önskvärdheten att

ytterligare öka distriktsandelen i programutbudet och att därvid även

satsa resurser på regioner utanför storstadsområden inte kan tillgodoses under budgetåret 1974/75. Sveriges Radio hävdar att en sådan utveckling torde förutsätta en ökning av den totala verksamhetsnivån varvid ökningen kan förläpgas till distrikten.

Konstnärliga och litterära yrkesutövares samarbetsnämnd (Klys) yrkar i sin årliga skrivelse med prioriteringsförslag för kulturområdet, att Sveriges Radio får sådana resurser, att svenska kulturarbetare kan anlitas i minst samma omfattning som tidigare, helst i ökad omfattning, samt att

varje avdelning inom Sveriges Radio skall sända minst 50 Z egenproduce-

rade program.

Avgiftsintäkterna och fondbehållningen

Den av Sveriges Radio, televerket och byggnadsstyrelsen beräknade intäkts- och kostnadsutvecklingen samt fondbehållningen under innevarande och nästa budgetår framgår av följande sammanställning.

Milj. kr.

1974/75 1975/76

Kostnader 720,0 833,0 Intäkter

Enligt en av Sveriges Radio upprättad långtidsprognos för kostnadsutvecklingen t. o. m. budgetåret 1979/80 kan verksamheten, om den bedrivs på oförändrad nivå, finansieras med nuvarande avgifter och tillgänglig fondbehållning t. o. m, utgången av perioden om pris- och

lönenivån förutsätts förändras med i genomsnitt 6 26 per år. Om pris- och lönenivån ökar med 10 Z om året krävs ett inkomsttillskott i rundradiorörelsen senast vid utgången av budgetåret 1977/78.

Föredraganden

Televisions- och ljudradioverksamheten finansieras genom avgifter från

innehavare av TV- och radiomottagare. Det gäller både Sveriges Radios

egna utgifter för programverksamheten, televerkets investeringar och driftkostnader samt byggnadsstyrelsens investeringar i vissa byggnadsarbeten för Sveriges Radio. Eventuella överskott av mottagaravgiftsmedel fonderas hos televerket för att kunna användas under andra år, då de Jöpande intäkterna inte förslår att täcka utgifterna. Skolprogramverksamheten, programverksamheten för utlandet och de av TRU producerade TV- och ljudradioprogrammen finansieras med skattemedel.

För att garantera Sveriges Radio programpolitisk frihet gäller speciella regler för relationerna mellan statsmakterna och radioföretaget. Jag har inledningsvis redogjort för de lagar och avtal som bestämmer rundradioverksamheten. I dessa ger staten vissa övergripande regler beträffande ansvarsfördelning, organisation, inriktning etc., men inom dessa ramar har Sveriges Radio en betydande frihet.

Motsvarande regler gäller för den årliga medelstilldelningen. Statsmakterna anger vissa ambitioner rörande det totala programutbudets omfattning och regionala fördelning, men lämnar i övrigt Sveriges Radio full frihet. Anslagsgivningen till Sveriges Radio skiljer sig med hänsyn härtill väsentligt från den som gäller för myndigheter och statliga kulturinstitutioner. Det årliga driftanslaget består sålunda av totalbelopp och vid prövningen av medelsbehovet för automatiska kostnadsökningar gör regeringen ingen detaljgranskning utan en schablonbedömning. Den valda anslagsmetoden, som alltså innebär att Sveriges Radio ensamt svarar för prioriteringar och intern anslagsfördelning, är ett uttryck för statsmakternas vilja att garantera företaget en programpolitisk integritet.

De förslag som Sveriges Radio har lagt fram i sin anslagsframställning

för budgetåret 1975/76 innebär i några avseenden avsteg från hittills

tillämpad praxis för medelstilldelningen. I anslagsframställningen beräknas en genomsnittlig kostnadsökning till 10 2, men radioföretaget begär därutöver kompensation för av statsmakterna beslutade nya avgifter eller höjningar av nu utgående sådana. Företaget förutsätter också att regeringen utverkar riksdagens bemyndigande att vid behov tillföra Sveriges Radio ytterligare medel om den faktiska kostnadsökningen skulle komma att överstiga 10 2. Dessutom motiverar företaget en ökning om 30,6 milj. kr. med behovet av en höjning av kvaliteten på

programmen.

Det är enligt min mening av stor vikt att slå vakt om Sveriges Radios självständighet och programpolitiska frihet även i formerna för medelstilldelningen. Jag förordar således att medelstilldelningen för Sveriges

7 Riksdagen 1975 I saml. Nr 13

Radios driftkostnader såsom hittills ges som en totalsumma utan bindningar och i ett sammanhang.

Vad jag nu har anfört innebär inte att jag underskattar de problem som kan uppstå med den valda formen för medelstilldelning, särskilt under verksamhetsår då kostnadsökningarna är stora och svårberäknade. Jag har i direktiven till 1974 års radioutredning gett de sakkunniga i uppdrag att överväga nya former för medelstilldelningen till Sveriges Radio vilka underlättar långtidsplaneringen.

Med den form för medelstilldelning som nu tillämpas läggs ansvaret för att rundradioverksamheten bedrivs effektivt i huvudsak på Sveriges Radio.

Statsutskottet anförde i sitt av 1970 års riksdag godkända utlåtande (SU 1970:52, rskr 1970:146) att frågorna om finansieringen av ljudradiooch televisionsverksamheten borde tas upp till ingående prövning. Utskottet fann det inte minst viktigt att kostnadsansvarigheten för Sveriges Radios del noga beaktades samt att långtidsplaneringen inom företaget och därmed sammanhängande frågor uppmärksammades i högre grad än vad som dittills syntes ha varit fallet.

Genom initiativ från styrelsen för Sveriges Radio tillkom den 20 oktober 1970 den s.k. översynsutredningen. Utredningsarbetet slutfördes år 1972 med en plan för genomförandet av utredningens rekommendationer. I en skrivelse till utbildningsdepartementet den 5 april 1974 har Sveriges Radio redovisat resultatet av utredningen och genomförandet.

Även om besparingsmålen inte till fullo har uppnåtts har Sveriges Radio på ett påtagligt sätt effektiviserat sin verksamhet sedan år 1970.

En ökad produktivitet har dels möjliggjort en i förhållande till faktiska kostnadsökningar återhållsam medelstilldelning, dels resulterat i att Sveriges Radio kunnat återleverera vissa medel till radiofonden. Det är angeläget att Sveriges Radio även i fortsättningen eftersträvar kostnadsmedvetenhet och att de effektivitetsvinster som har vunnits inte förspills. Jag vill särskilt erinra om att utbyggnaden av lokalradion enligt mitt förut redovisade förslag kan komma att möjliggöra ytterligare rationaliseringar genom att befintlig personal kan föras över till den nya verksamheten.

Sveriges Radio har vad gäller sändningstid m. m. bedrivit verksamheten med oförändrade ambitioner sedan budgetåret 1973/74. De förslag rörande lokalradio som jag tidigare har redovisat innebär en kraftig ambi-

tionshöjning för de närmaste åren. I övrigt bör ambitionsnivån vara oförändrad i väntan på ställningstagandena till förslaget från 1974 års

radioutredning.

Jag går nu över till frågan om medelstilldelningen för nästa budgetår. Mina förslag framgår av följande sammanställning (milj. kr.).

1975/76

1974/75 Televerket, Föredra-

beräknat = byggnads ganden

styrelsen och

Sveriges Radio

Televerket Investeringskostnader 38,9 40,0 40,1 Driftkostnader 110,0 114,0 114,0 Byggnadsstyrelsen Investeringskostnader 8,1 15,0 4,7 Sveriges Radio Investeringskostnader för den allmänna

programverksamheten 31,5 36,2 34,0 Investeringskostnader för lokalradion - - 14,0 Driftkostnader för den allmänna

Av det för televerkets investeringar upptagna beloppet är 1 milj. kr. avsedda att användas för en komplettering av ljudradions FM-nät i syfte att möjliggöra stereosändningar och 0,1 milj. kr. avsedda att användas för lokalradioändamål. Resterande del av beloppet är avsett för olika kompletteringar m. m. av distributionsnätet för ljudradio, TV I och för fortsatt utbyggnad och komplettering av distributionsnätet för TV 2. Härigenom kan utbyggnaden av täckningen för TV 2, som beräknas till 98,90 per den 1 juli 1975, fortsätta. Jag förordar vidare att ett beställningsbemyndigande om 25 milj. kr., för budgetåret 1976/77 lämnas till televerket.

Anslaget till Television- och ljudradioanläggningar bör beräknas med hänsyn till att en marginal utöver investeringsramen bör finnas för att möjliggöra en av konjunkturmässiga eller andra skäl påkallad ökning av medelsförbrukningen. Jag förordar därför att medel för nästa budgetår anvisas enligt följande anslagsberäkning:

milj. kr.

Beträffande televerkets driftkostnader räknar jag med samma belopp

som televerket.

Jag är f. n. inte beredd att ta ställning till bygg nadsstyrelsens förslag om nybyggnad av en stor musikstudio i Stockholm. Det belopp för byggnadsstyrelsens investeringar som jag har beräknat avser fortsatt

nybyggnad av TV-huset i Malmö. Jag återkommer härtill i det följande vid min anmälan av investeringsanslaget Vissa byggnadsarbeten för Sveriges Radio.

Jag har följaktligen inte heller vid beräkningen av Sveriges Radios investeringskostnader tagit upp medel för musikstudion. För investeringar för lokalradion har beräknats 14,0 milj. kr.

I 1974 års statsverksproposition beräknade jag Sveriges Radios

driftkostnader för innevarande budgetår till 511,5 milj. kr. (prop. 1974:1

bil. 10, KrU 1974:6, rskr 1974:107). Genom särskilt beslut erhöll

Sveriges Radio därutöver rätt att redan vid budgetårets början genom den s.k. dragningsrätten rekvirera ytterligare 15 milj. kr. ur radiofonden,

under förutsättning att ianspråktagna medel återlevereras under budgetåret 1975/76. Dragningsrätten gavs med hänvisning till att tidigare inte kända kostnadsökningar tillkommit sedan anslagsframställningen hade gjorts.

Jag har beräknat Sveriges Radios driftkostnader för den allmänna programverksamheten budgetåret 1975/76 till 624,6 milj. kr., vilket motsvarar en ökning med 98,1 milj. kr. jämfört med den sammanlagda tilldelningen för innevarande budgetår. Vid beräkningen har jag beaktat

ökade kostnader fr. o. m. den 1 januari 1975 till följd av höjningar av

arbetsgivaravgiften samt övriga allmänna kostnadsökningar. Jag har vidare beräknat medel för återleverans av nyssnämnda dragningsrättsmedel, Jag

utgår från att Sveriges Radio skall kunna planera och genomföra sin

verksamhet för budgetåret 1975/76 inom ramen för denna medelstilldelning. Driftkostnaderna för lokalradion har därvid beräknats till 4,8

milj. kr.

Utöver de för Sveriges Radio beräknade medlen för investerings- och driftkostnader för budgetåret 1975/76 bör bolaget ha möjlighet att i kostnadsutjämnande syfte rekvirera ett belopp av högst 15 milj. kr., med skyldighet att under nästföljande budgetår återbetala sådana medel.

Med anledning av vad Konstnärliga oxh litterära yrkesutövares samarbetsnämnd har framfört i sin skrivelse beträffande de kulturpolitiska insatserna under budgetåret 1975/76 vill jag betona att jag anser det angeläget att Sveriges Radio planerar sin verksamhet så att arbetsmöjligheter ges även åt kulturarbetare som inte eftersträvar ett fast anställningsförhållande till radioföretaget. Detta är angeläget för att förverkliga kravet på mångsidighet och mångfald i programut budet.

Sveriges Radio bedriver sedan år 1970 på eget initiativ försök med

regionala TV-program. Denna försöksverksamhet startade i södra regionen och har sedan utvidgats att omfatta även västra regionen samt nedre och övre Norrlandsregionerna. Sändningarna omfattar tio minuters nyhetsprogram måndag-fredag under tio månader. Den sammanlagda sändningstiden för den regionala nyhetsverksamheten uppgick 1973/74 till 2,8 veckotimmar.

Kostnaderna för försöksverksamheten med regionala TV-nyheter upptogs i Sveriges Radios budget för 1973/74 med 7 milj. kr. Motsvarande

belopp för 1974/75 är 8 milj. kr. vid oförändrad total sändningstid.

Totalkostnaderna för en permanent verksamhet med regionala TVnyheter i samtliga sju regioner kan beräknas uppgå till 16 milj. kr.

Med hänvisning till de insatser som jag har föreslagit beträffande lokalradion har jag inte funnit anledning att beakta kostnadsbehovet för

en utbyggnad av den regionala TV-verksamheten.

Eftersom avgiftsintäkterna inom rundradiorörelsen under nästa budgetår — som har framgått av det föregående — kan uppskattas till 816

milj. kr. skulle rörelsen uppvisa ett underskott av 20,2 milj. kr. Vid budgetårets slut kan därför behållningen i radiofonden beräknas uppgå till 365,8 milj. kr. Jag räknar inte med någon avgiftshöjning under de närmaste två budgetåren. Mottagaravgifterna bör följaktligen förbli

oförändrade.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. medge att televerket lämnas det beställningsbemyndigande som jag

har förordat i det föregående,

2. till Televisions- och ljudradioanläggningar för budgetåret 1975/76

anvisa ett investeringsanslag av 38 000 000 kr.

8.2¶Vissa byggnadsarbeten för Sveriges Radio!

1973/74 — Utgift? 11 670 486 Behållning? = 3 474 828

1974/75 — Anslag 8 145 000

1975/76 Förslag 4 700 000

2¶Anslaget Radio- och televisionshis

Detta investeringsanslag avser byggnadsarbeten för Sveriges Radio i de fall då byggkostnaderna överstiger 2 milj. kr. En särskild investeringsplan

finns fastställd för anslaget. Sveriges Radio svarar för upprättandet av

programhandlingar för byggnadsobjekt och för redovisningen av dessa till regeringen, medan byggnadsstyrelsen har huvudansvaret för projekteringen och byggandet.

Byggnadsstyrelsen

Medelsbehovet för nästa budgetår har beräknats till 15 milj. kr. Av detta belopp avser 10 milj. kr. nybyggnad av stor musikstudio för Sveriges Radio i Stockholm, Byggnadsstyrelsen har den 3 oktober 1974 redovisat systemhandiingar för detta objekt.

Föredraganden

Medelsbehovet för radio- och televisionshus för nästa budgetår beräknar jag enligt följande investeringsplan och anslagsberäkning.

! Anslaget redovisas normalt i budgetpropositionen (bil. 10) under Kapitalbudgeten, Statens allmänna fastighetsfond.

Investeringsplan (1 000-tal kr.)

Byggnadsobjekt Kostnadsram Medelsförbrukning Bygg- — Färdig-

. start ställan-

1973-04-01 1974-04-01 Faktisk Beräknad för de

t. o. m.

1974-06-30 1974/75 1975/76 år-mån. år-mån.

Kontorshus B i

Stockholm m. m. 35 340 36 600 34 262 2338 - 71-11 = 73-06 TV-hus i Malmö 16 300 18 000 3 452 92000 5 000 73-11 = 75-05

37 714 HH 338 5 000 Erfarenhetsgrundad

reducering av

medelsbehovet 18 Beräknat medelsbehov 4 982

Anslagsberäkning (1 000-tal kr.)

Medelstillgång Beräknad medelsförbrukning

Behållning 1974-01-07 3475 1974/75 11 338 Anslag 1974/75 8145 1975/76 4982 Anslag 1975/76

(förslag) 4 700

16 320 16 320

Jag är f. n. inte beredd att ta ställning till byggnadsstyrelsens förslag till nybyggnad av stor musikstudio i Stockholm.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

till Vissa byggnadsarbeten för Sveriges Radio för budgetåret

1975/76 anvisa ett investeringsanslag av 4 700 000 kr.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar

att genom proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som före-

draganden har lagt fram.

Bilaga I

RUT 69:s förslag

Förstag till Lag om ändring av radiolagen den 30 december 1966 (nr 755)

Härigenom förordnas att 5—7 §§ radiolagen den 30 december 1966

skall erhålla ändrad lydelse på det sätt nedan angives samt att efter 7 8 i

lagen skall införas en ny paragraf, 7 a §, av nedan angiven lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Det företag som Konungen be- De företag som Konungen bestämmer äger med ensamrätt avgö- stämmer äger, vart och ett inom ra vilka radioprogram som skola ramen för de programuppgifter förekomma i rundradiosändning som åvilar företaget, med ensamfrån sändare här i riket. rätt avgöra vilka radioprogram

som skola förekomma i rundradio-

sändning från sändare här i riket.

Konungen tilldelar företagen er-

forderligt sändningsutrymme.

Företaget får ej överlåta sin rätt Företagen får ej överlåta sin enligt första stycket helt eller del- rätt enligt första stycket helt eller vis utan medgivande av Konungen. delvis utan medgivande av

Konungen.

Ensamrätten enligt 5 8 skall ut- Ensamrätt enligt 5 § skall utövas opartiskt och sakligt. övas opartiskt och sakligt.

Ensamrätten skall i övrigt ut- Ensamrätt skall i övrigt utövas

övas efter riktlinjer som fastställas efter riktlinjer som fastställas gegenom avtal mellan Konungen och nom avtal mellan Konungen och företaget. företagen.

För granskning av radioprogram För granskning av radioprogram som förekommit i rundradiosänd- som förekommit i rundradiosändning finnes radionämnden. ning finnes radionämnden. Om Konungen meddelar närmare be- den granskning av radioprogram stämmelser om nämndens verk- för utbildningsändamål som där-

samhet. jämte kan utföras av (läromedels-

nämnden) föreskrives i...

Konungen meddelar närmare bestämmelser om radionämndens verksamhet.

7a8.

För samråd med det företag som med ensamrätt bedriver allmän programverksamhet rörande

sådan av statlig eller kommunal

myndighet begärd information som är av vikt för allmänheten

finnes informationsprogramrådet.

Konungen meddelar närmare bestämmelser om rådets verksamhet.

Områdesindelning

m. m. enligt föredragandens förslag

RADIO STOCKHOLM

Området försörjs av foljande Flissändarstationer med placoring och täckningsområden enligt kartan

STOCKHOLM 99,3 MHz 60 ku väpoö 94,7 MHz = 1 kv

På kartan har även k och k gränser inlagts.

Radio Uppsala Uppsala 96,6 NHz

Östhammar 95,5 MHz

Enköping 95,2 MHz

us

Radio Västmanland Täby 3 : pA Västerås 98,0 MHz ÅA a

SN, Hu Has Väradö ==

ee Stocka (ÖP STOCKHOL

>. ;:99,3 ME2 i MZ

TS, V29,3

: A. > Huddinge

Da Danderyd Radio Sädermanland Jä Järfälla Norrköping 98,7 MHz Li Lidingö Na Nacka $5o Solna Sol! — Sollentuna

su Sundbyberg

Up=V& Upplands-Väsby

20 30 40 50 ka [1 L 1 1 1 J Skala 1:1 milj

Oaråde aed genomsnittligt god sottagning av ett eller flera Hottagning av fränsande lokalradioprogras lokalradioprogram: kan ske 1 följande omfattning: enbart det egna lokalradioprogrammet 1 431 000 inv (96,5 X) Radio Södermanland 8 000 inv (0,5 X)

, utöver det egna ävon ett främmande 46 000 inv ( 3,0 X) Radio Uppsala 40 000 inv (2,5 X) LD lokalradioprograa

Radio Västmanland 15 000 inv (1,0 X)

utöver det egna även två främnande 8 smo ( 0,5 «)

lokalradioprogran Totalt 54 500 inv (3,5 X)

1 485 500 inv (100,0 X)

På grund av ogynnsamma torrängförhållanden kan dock säsre sottagningssöjligheter förekomaa på vissa platser vilket sedför att sera påkostade antenner behöva. I vissa delar av de områden där även främmande lokalradioprograa kan sottagas, kan mottagningamöjligheterna för ett sådant program vara bättre än för det egna lokalradioprogrammet. Radio Stockholm kan även mottagas av ca 150 000 inv huvudsakligen i Söderaanlands och Uppsala lokalradioonråden,

RADIO UPPSALA

Området försörjs av följande FM-sändarstationer med placering och täckningsområden enligt kartan

UPPSALA 96,6 MHz — 3 kW ÖSTHAMMAR = 95,5 MHz = 3 kli ENKÖPING 95,2 MHz = 3 ky

På kartan har även k och k gränser inlagts.

Radia Gävleborg N —

Gävle 99,8 MHz Älvkarleby

Radio Västmanland Västerås 98,0 MHz

Radio Stockholm Stockholm 99,3 MHz Väddö 94,7 HNr

Skala 1:1 ailj

Oaråde med genomsnittligt god mottagning av ett eller flera Mottagning av främmande lokalradioprogran lokalradioprogranm: kan ske i följande omfattning; enbart det egna lokalradioprogrammet 95 000 inv (42,0 X) Radio Gävleborg 54 990 inv (24,0 £) Radio Stockholm 893 000 inv (39,5 % utöver det egna även ett främmande 65 000 inv (28,5 X) Radio Vä 2 . (39,5 «) lokalradioprogram adio Västerås 5? 000 inv (25,0 X)

utöver det egna öven två ellar flera 65 500 inv (29,5 X) Totalt 431 500 inv (59,0 «)

främmande lokalradioprograr

226 509 inv (100,0 £)

På grund av ogynnsamma terrängförhållanden kan dock sie mottagningsmojligheter förekomra på vissa platser vilket medför att mera påkostade antenner bekövs. I vissa delar av de områden där även frimmande lokalradioprogram kar nottagas, kan mottagringsmöjligheterna för ett sådant program vera bättre än för det egna lokalradioprogrammot. Radio Uppsala kan även mottagas av ca 50 000 inv huvudsaklioen i Stockholas lokalradiooaråda.

RADIO SÖDERMANLAND

Området försörja av följande FH=sändaretationer sed placering och täckningsområden enligt kartan

NORRKÖPING 98,7 MHz 60 kW

ESKILSTUNA = 94,0 MHz = 0,3 kV

STRÄNGNÄS = 94,4 MHz = Oj3 kW

På kartan har även kommunnamn och kommungränser inlagts.

Radio Västmanland Västerås 98,0 MHz

ESKILSTUNA I STRÄNGNÄS 94,0 MHz 94,4 MHz

Radio Örebro Eskilstuna Strängnäs

Örebro 99,55 HHz Radio Stockhola

; . Stockholm 99,3 HHz

Vingåkor PE d Flen

ÖR ÖV /

Katrinehola ———

Nyköping j

Oo 10 20 30 40 50 ka tt L a L Å + Skala 1:1 milj ss NORRKÖPING 98,7 MHz

Område med genomsnittligt god mottagning av ett eller flera Kottagning av främmande lokalradioprogram lokalradioprogram: kan ske i följande omfattning: enbart det egna lokalradioprogrammet 55 000 inv (22,0 X) Radio Stockholm 47 000 inv (19,0 X) utöver det egna även ett främmande 57 000 inv (23,0 8) Radio Västmanland 185 000 inv (74,5 X) lokalradioprogras Radio Örebro 105 000 inv (42,0 X)

utöver det egna även två eller flera 137 000 inv (55,0 X) : främmande lokalradioprogras Totalt 194 000 inv (78,0 £)

INN

249 000 inv (100,0 X)

På grund av ogynnsamaa terrängförhållanden kan dock säare sottagningamöjligheter förekomma på vissa platser vilket aedför att mera påkostade antenner behövs. I viasa delar av de oeråden där även främmande lokalradioprogram kan mottagas, kan mottagningsmöjligheterna för ett sådant program vara bättre än för det egna lokalradioprograsmet. Radio Södermanland kan sottagas av ca 350 000 invånare huvudsakligen i Östergötlands lokalradiooaråde,

RADIO ÖSTERG ÖTLAND

Områdot försörjs av följande FH=sändarstationer med placering och täckningsosråden enligt kartan

KISA 96,9 MHz = 3 ku

MOTALA 98,2 HHz 3 kv

NORRKÖPING 94,8 MHz 30 kV

LINKÖPING 999,9 MHz = 0,5 kli

På kartan har även k och I gränser inlagts.

Radio Örebro Radio Västmanland

Örebro 99,55 MHz Västerås 98,0 HHz

Radio Södermanland Norrköping 98,7 MHz Finspång -

NORRKÖPING = Motala 94,8 MHz

MOTALA 4 AN — 98,2 MHz

Radio Skaraborg Vorrköping: a S

=p AN Skövde 97,5 MHz

derköpin —-—

LINKÖPING] Mjölby 99,9 KHz

Linköping|

tvidabe p H Valdemarsvik — Ödeshög la

5 Kinda

sne SAR SÅ »?e"N

ran s i KISSAR nadio kalmar

Västervik 96,0 KHI

Radio Jönköping 0 Hz / 2022 MHz HPI !

Näesjö 99, Ydre

40 50 ka nm

Skala 1:14 milj

Daråde sed genoaanittligt god mottagning av ett eller flera Kottagning av främmande lokalradioprogram lokalradioprogran: kan ske i följande omfattning: RJ utöver det egna även ott främmande 290 000 (75,0 %) Radio Jönköping 27 000 inv ( 7,0 X) ÄN lokalradioprograa Radio Kalmar 35 000 inv ( 9,0 X)

Radio Skaraborg 94 000 inv (24,5 X)

utöver det egna även två eller flera 96 000 (25,0 X) främmande lokalradioprogras Radio Södermanland 300 000 änv (77,5 X)

Radio Västaanland 3 000 inv ( 1,0 X) Radio Örebro 29 000 inv ( 7,5 K)

386 000 (100,0 X)

Totalt 386 000 inv (100,0 X)

På grund av ogynnsamma terrängförhållanden kan dock sämre mottagningaseöjligheter förekomma på vissa platser vilket aedför att mera påkostade antenner behövs. I vissa delar av de områden där även fräsmande lokalradioprogras kan mottagas, kan mottagningsaöjligheterna för ett sådant program vara bättre än för det egna lokalradioprograsset. Radio Östergötland kan även mottagas av ca 100 000 inv i angr lokalradi åden.

RADIO JÖNKÖPING

Området försörjs av följande FM-sändarstationor sed placering och täckningsområden enligt kartan

NÄSSJÖ 99,0 MHz — 60 ku

FINNVEDEN 99,9 MHz 3 kv

JÖNKÖPING = 97,1 MHz = 1 kW

På kartan har även kommyunnamn och komaungränser inlagts.

Radio Skaraborg

Skövde 97,5 MHz ; Trans ske -

5 Sa Radio Östergötland

2¶Kisa 96,9 MHz

= Anobyf Kors

SSR

JÖNKÖPING :

97 1 kHz M

Jönköping

NÄSSJÖ <

Radio Göteborg-Borås RR (ER . dor

: ”e Ö :

Borås 27,9 MHz Sr sho Sävejöl NV + ff E EN .

Gnosjö pd , Radio Kalnar

203 s Västervik 96,0 Nitz

FINNVEDSN

Gislaved 2242 MHz

Värnamo

Radio Kranoberg . Ewaaboda 99,75 kHz Radis Halland Vislanda 94,7 'NHz Halmstad 95,4 tHz Järbo Jarbarg CE,2 HH oh 2 MH 0 LL 10 20 30 ) 40 | SO ka "> Skala 1:1 nmilj

Områden med genomsnittligt god mottagning av ett eller flera Kottagning av främmande Ilokalradioprogrem lokalradioprograe: kan ske i följande omfattning:

. . Radio Göteborg-Boråa = 24 000 inv ( 8,0 K) 62 000 inv (20,5 5)

enbart det ogna lokalradioprogrammet 89 000 inv (29,5 x) Radio Halland mn Utöver det egna även ett främmande 128509 inv (43,0 X) Radio Kalasar 7 500 inv ( 2,5 H)

AG MM lokalradioprogram Radio Kronoberg 51 000 inv (17,0 K) . . Radio Skaraborg 110 000 inv (36,5 X)

| He det egna även två främmande 83 000 inv (27,5 X) Radio Östergötland 40 000 ånv (43,5 4) lokalradioprograe

: Totalt 211 500 inv (70,5 X)

300 500 inv (100,0 X) På grund av ogynnsarma tarringförhållanden kan dock sämre aottagningsmöjligheter förekomma på vissa platser vilket medför att sera påkostade antenner behövs. I vissa delar av de områden där även främmande lokalradioprogram kan mottagasa, kan mottagningsmöjligheterna för ett sådant program vara bättre än för det egna lokalradioprogrammet. Radio Jönköping kan även sottagas av ca 150 000 inv i angränsande lokalradiooeråden.

RADIO KRONOBERG

Området försörjs av följande FM=sändarstationer med placering och täckningsonråden enligt kartan VISLANDA 94,7 KHHz 10 kv

EMMABODA 99,75 MHz 60 ku

HALMSTAD 92,8 MHz 5 ky På kartan har även k och k gränser inlagts.

Radio Jönköping Nässjö 99,0 HHz Radio Kalmar

| 10 20 30 40 50 ke SÄJ9 7 Eamaboda 95,6 MHz

Skala 1:1 nilj Västervik 96,0 MHz

Radio Jönköping Finnveden 99,9 MH;

” iUppvi dinge

M k . or sr 8 /

HALMSTAD fn

92,8 Mz cs Sn

we ; 4 VISLANDA: -

Ljungby MHz! |

i & EMMABODA

h NN. 99,75 MNllz Radio Halland N 4 d

Halastad 95,4 MHz Älmhult

Markaryd slingsryd

Radio Kristianstad Radio Blekinge Hörby 97,0 MHz Karlshamn 98,3 MHz Karlskrona 97,7 HHz

Område aed genomsnittligt god mottagning av ett eller flera Mottagning av främmande lokalradioprogran lokalradioprogran: kan ska i följande omfattning: enbart det egna lokalradioprogrammet 78 000 inv (46,5 X) Radio Blekinge 16 500 inv (10,0 KX) (41,5 Xx) Radio Halland 59 000 inv (35,0 8) utöver det agna även ett främaande 70 000 inv Radio Jönköping 22 500 inv (13,5 X) VS lokalradioprogram Radio Kalmar 4 000 inv ( 2,5 5)

nd utöver det egna även två eller flera 20 000 inv (12,0 X) inv

Radio Kristianstad 8 509 ( 5,0 KX) främmande lokalradioprograa

1 68 000 i inv 100,0 % (100,0 X) Totalt

90 00C inv (53,5 X)

På grund av ogynnsamma terrängförhållanden kan dock sämre mottagningssöjligheter förekomma på vissa platser vilket sedför att mera påkostade antenner behövs. 1 vissa delar av de områden där även främmande lokalradioprogram kan mottagas, kan sottagningsmöjligheterna för ett sidant program vara bättre. än för det agna lokalradioprogramnmet. Radio Kronoberg kan även sottagas av ca 350 000 inv huvudsakligen i Blekinge och Kalmar lokalradioområden,

RADIO KALMAR

Området försörja av följande FH-sändarstationer aed placering och täckningsområden enligt kartan

EMHABODA 95,6 MHz 60 kl VÄSTERVIK 96,0 MHz 60 kw

På kartan har även hk och k änser inligts.

Radio Södermanland Norrköping 99,7 KHr

96,0 MHz

Radio Jönköping Radio Gotland Nässjö 99,0 M'z Visby 97,2 MHz

=

S NN OS Radio Kronoberg Emmaboda 99,75 HHz

rgholna

EMMABODA 95,6 MHz

KörbylångaZ

ON &SEEN E

Radio Blekinge SE Karlshamn 98,3 MHz Tent SS NN 0 25 50 ka

Karlskrona 97,7 MHz vt =N [Sr NN

3 Skala 1:1,5 milj +

Qnråde med gensasnittligt god mottagning av ett oller flera Mottagning av främmande lokalradioprogram lokalradioprogran: kan ske i följande omfattning: enbart det egna lokalradioprogrammet 28 000 inv (11,5 €) Radio Blekinge 14 000 inv (6,0 X) Radio Gotland 20 000 inv — (8,5 X) tö det även ett främmande 170 000 inv (71,0 X s av:

lokalradioprogram 100 5) Radio Jönköping 29 000 änv. (12,0 5)

3 . dio Kronoberg 1 ny

utöver det sgna även två främmande 42 000 7 a ' lokalradioprogras inv (97,5 5) Radio Södersanland 6 000 inv (2,5 X) . Radio Östergötland 25 000 inv (10,5 %)

240 000 inv (100,0 8) | totart 242 000 inv (88,5 K)

På grund av ogynnsamma terrängförhållanden kan dock sämre sottagningsmöjligheter förekomma på vissa platser vilket medför att sera påkostade antenner behöva. 1 vissa delar av de osråden där även främmande lokalradioprogram kan mottagas, kan mottagningaeöjligheterna för ett sådant program vara bättre än för det egna lokalradioprograamet. Radio Kalmar kan även mottagas av ca 100 000 inv £ angrä de lokalradi åden.

RADIO GOTLAND

Området försörjs av följande FH=sändarstation smed placering och täckningsområde enligt kartan VISBY 97,2 MHr 60 kW

VISBY ens

9752 MHz.

Radio Kalnar Västervik 96,0 MHz

Å

Å

Z

0 10 20 30 40 50 ka L An ” A An Skala 1:17 allj

Område aed genomsnittligt god mottagning av ett eller flera Hottagning av fr de lokalradioprogran lokalradioprogram: kan sko i följande omfattning:

ERE] oven det egna lokalradioprogrammet 36 000 inv (66,5 ) | Radio Kalmar 18 000 inv (33,5 £)

utöver det egna även ett främmande 18 000 inv (35,5 KX)

Bj lokalradioprogras

54 000 inv (400,0 X)

På grund av ogynnaamma terrlngförhällanden kan dock sämre mottagningasöjligheter förekomma på vissa platser vilket sedför att mera påkostade antenner behöve. "1 vissa delar av de områden där även främmande lokalradioprogram kan mottagas, kan mottagninganmöjligheterna för ett sådant program vara bättre än för det egna lokalradioprogrammet. Radio Gotland kan även mottagas av ca 20 000 inv i Kalmar lokalradiooaråde.

RADIO BLEKINGE

Området försörjs av följande FM=sändarstationer aed placering och täckningsområden enligt kartan KARLSHAMN 98,3 MHz 3 kW KARLSKRONA 97,7 MHz 10 kW På kartan har även I och k I änser inlagts.

10 20 30 40 50 ka ro L L 1 L 4 Skala 1:1 milj.

Radio Kronoberg Emmaboda 99,75 kHz | Vislanda 94,7 MHz Radio Kalsar Eamaboda 95,6 MHz

OlofströngåR KA RLSIIANN?

KSR 98, 3 Hz NING

Karlshaan = Kadia Kristianstad R = - > -

Hurby 27,0 HHz =

Område med genomsnittligt god mottagning av ett eller flera Hotiagning av främmande lokalradioprogram tokalradioprogram: kan ske i följande omfattning: P7 utöver det egna även ett främmande 82 500 inv (53,5 X) Radio Kalmar 17500 inv (11,5 X)

lokalradioprogran Radio Kristianstav = 65 000 inv (42,0 K)

Ra Iokalradioprogran två frömnande 72 000 inv (45,5 «) Radio Kroneberg 144 000 inv (93,0 x)

154 500 inv (100,0 4) | Totalt 154 500 inv (109,2 3)

På grund av ogynnsamma terrängförhållanden kan dock sämre mottagningsacjligheter förekomma på vissa platser vilket medför att mera påkostade antenner behövs. I vissa delar av de områden där även främmande lokalradioprogram kan mottagas, kan mottagningsmöjligheterna för ett sådant program vara bättre än för det egna lokalradioprogrammet. Radio Blekinge kan även mottagas av ca 100 000 inv huvudsakligen i Kristianstads lokalradioområde.

8¶Riksdagen 1975 I saml. Nr I3

RADIO KRISTIANSTAD

Området försörja av följande Fimsändarstationer möt placerina

och iuckninasområdon enligt kartan

HALMSTAD = 97,3 MNz 1 ky

SÖRBY 97, MA BO OKH

På kartan åar aven kommunnarn och kommungränser inlaagte.

Ö HALMSTAD

97,3 MEz

ardivs urenabera

Emraonda 20,75 kika

Vislanda 94,7 a

Radio Halland

Halnstad 95,4 Anc

vv vener

H +” SärtRRR ILNARNG

växer RAR VER.

avi Vä FORT md v.

Astorp

Radio 3lexirge

karishamn 20,3 Milz

Radis Kalvö

stelsingtirg 90,65 Milz

Hörby 91,5

Ilicninge 29,5 bHz

HÖRBY

97,0 MHz

Skaåa 11 nilj

Caråde med cencasnittligt gcd rottagnine av ett eller fiera Hottagning av frömmande lokalradicprogran lokalradioprogram: kan ske i foljunde omfattning

[enar det egna lokalradioprogrammet 52 000 inv (49,5 5) Radis 2lekinge 86 530 inv (32,5 5)

: - Radio Halland 20 COC inv (33,5 %

Pa utöver det egna även ett främmande — 132 000 inv (43,3 5) 0 ? . M ,5 4) SD lokalradioprogran Radio Kkronobers 7 509 inv (3,0 €)

Sön det egna även två eller flera 34 OCC inv (31,5 £) Radio Nalnn 117 090 inv (43,5 8)

främmande lokalradioprogran

. Totalt 216 008 inv (B0,5 £)

268 000 inv (190,0 £)

På grund av ogynnsamma terringförhållanden kan dock sämre mottagningsmöjlichetor förekomma på vissa platser vilket aedför att mera påkostade antenner behovs. I vissa delar av de områden där även främmande lokalradioproyram kan nottagas, kan mottagningsnöjligheterna för ett sådant prooram vara bättre än för det eyna lokalradioprogrammet. Radio Kristianstad kan även mottagas av ca 650 C00 inv huvudsakligen i Halmö lokalradioonråde,

RADIO MALMÖ

Området försörjs av följande FM-sändarstationer med placering och täckningsområdon enligt kartan HELSINGBORG 98,65 Mtiz 3 ky

HÖRBY A,5 MHz = 0,3 kv MALMÖ 98,0 MHz = 3 kW SLIMMINGE B9,5 KH2 4 ki

På kartan har även kommunnarn och kommungränser inlagts.

Radio Halland Halmstad 95,4 kHz

Radio Kristianstad Hörby 27,0 MHz

Halnö KSS Sd

PINS a

RN SS NS

EFS NN

SAN

[e] 10 20 3C L L I 1 bo | Skala 1:1 milj

Område med genomsnittligt god mottagning av ett ellor flera Mottagning av främmande lokalradioprogran lokalradioprogran: kan ske i följande omfattning: enbart det egna lokalradioprogranmet 219 000 inv (3C,0 X) Radia Halland 22 500 inv (3,0 X) Radio Kristianstad 512 500 inv (70,0 X)

utöver det egna även ett främmande 430 000 inv (67,0 %)

ki di

Tokalradioprogran Totalt 512 500 inv (70,0 X)

utöver det egna öven två främmande 22 500 inv (3,0 X) lokalradioprogram 731 500 inv (100,0 K) På grund av ogynnsamma terrängförhållanden kan dock sämre mottagningsmöjligheter förekomma på vissa platser vilket medför att mera påkustade antenner behövs, I vissa delar av de områden där även främmande kokalradioprogram kan mottagas, kan mottagningseöjligheterna för ett sådant program vara bättre än för det egna lokalradioprogrammet. Radio Halmö kan även mottagas av ca 150 000 inv huvudsakligen i Kristianstads lokalradioområde.

RADIO HALLAND

Oarådet försörjs av följande FN-sändarstationer med placering

och täckningsområden enligt kartan

HALMSTAD 95,4 HHz 60 kW

VARBERG 98,8 HHz 10 kv

På kartan har även k och h gränser inlagts,

Kungsbacka

Radio Göteborg-Borås

Göteborg 99,4 MHz

= Borås = 97,9 KHr

= Varberg

VARBERG /

98,8 MHz / Radio Jönköping

é Finnveden 99,9 NHz

Radio Kronoberg

= g Halmstad 92,8 HHz

992 4 Miz Halmstad "= :

Radio Krisatianatad =

Halmstad 97,3 MHz

Hörby 97,0 MHz =

Radio Malmö

Helsingborg 98,65 KHz [+] 19 20 30 40 50 ka t L 1 ÅL JL J

Skala 1:1 milj

Område med genomsnittligt god mottagning av ett eller flera Hottagning av främmande lokalradioprograa

lokalradioprogram: kan ske i följande omfattning:

nbart det egna lokalradioprogrammet 40 500 inv (19,0 %) | Radio Göteborg-Borås 81 000 inv (38,0 X)

Radio Jönköping 11 500 inv ( 5,5 K)

Sö Me äs egna även ett fränsande 161 000 ånv (76,0 X) Radio Kristianstad 67 000 inv (31,5 X)

ed lokalradioprogras Radio Kronoberg 10 500 inv ( 5,0 X)

utöver det egna även två fräomande 11 000 inv (5,0 %) | Radio Maleö 13 000 inv ( 6,0 8)

lokalradioprogram

Totalt 172 000 inv (81,0 Xx)

212 500 inv (100,0 K)

På grund av ogynnsamma terrängförhållanden kan dock skare sottagningsmöjlighoter förekomma på vissa platser vilket sedför att mera påkostade antenner behövs. I visaa delar av de områden där även främmande lokalradioprogras kan mottagas, kan mottagningsmöjligheterna för ett sådant program vara bättre än för det egna lokalradioprogramset. Radio Halland kan även mottagas av ca 300 000 inv i angränsande lokalradiooaråden.

RADIO GÖTEBORG -BORÅS

Oarådet försörjs av följande FN-sändarstationer med placering och täckningsområden enligt kartan

BORÅS 97,9 MHz = 10 ky GÖTEBORG 099,4 MHz = 60 kl

På kartan har även k och I gränser inlagts.

Radio Trestad Bäckefors 99,1 Milz Trollhättan 99,8 MHz Uddevalla 97,2 HM

Radio Skaraborg Skövde 97,5 HHz

| ne Borås! - 5

BorRÅs &Ö.

197+9 MHz

- oj ihlb ns

. OT Radio oh Finnveden 99,9 MHz

Nässjö 99,0 Mir

0 10 20 30 40 50 ka - 1 | 1 FR Radio Halland L Halastad 95,4 kHz Skala 1:1 milj Varberg 98,8 MHz Område sed genoasnittligt god mottagning av Sf Hottagning av främmande lokalradioprogrea

ett eller flera lokalradioprogram: kan ske i följande omfattning:

EJ] enbart det ogna lokalradioprogrammet 671 000 inv (76,0 KX) | Radio Halland 43 500 inv (5,0 X)

Pp utöver töver det egna även det egna även eo ott främmande = 185 000 inv (21,08) | "tdio Jönköping Pr an nv 28 0 inv (3,0 X) V/ZZ) Mokalredioprogram , Radio Skaraborg = 40000 ånv (4,5 X)

Radio Trestad 127 000 inv (14,5 X) = utöver det egna även två främmande 26 500 inv — (3,0 K)

lokalradioprogram

padtoprogr Totalt 212 500 inv (24,0 X)

833 500 inv (100,0 X)

På grund av ogynnsamma terrängförhållanden kan dock skere aottagningsaöjligheter förekomma på vissa platser vilket sadför att mera påkostade antenner behöva. 1 vissa delar av de områden där även främmande lokalradioprogram kan mottagas, kan sottagningsamöjligheterna för ett sådant program vara bättre än för det ogna lokalradioprogrammet. Radio Göteborg-Berås kan även mottages av oa 350 000 inv huvudsakligen i Trestads lokalradiocosråde,

9¶Riksdagen 1975 I saml. Nr 13

RADIO TRESTAD

Området försörja av följande FH-sändarstationer sed placering och tiäckningsområden enligt kartan omen

BÄCKEFORS 99,1 Hz 60 kw GREBBESTAD 95,95 MHz TROLLHÄTTAN 99,8 MHr Sky HAMBURGSUND 99,7 MHz UDDEVALLA 97,2 MHz 3 ky STRÖMSTAD 95,2 MKHr

SVIHESUND = 96,1 MHz

På kartan har även k och k änser inlagts Radio Värmland Karlstad 96,5 NHz Sunne 98,45 HHz SVINESUND

96,1 MHz LJ

AN

STRÖMSTAD | tr ömstad 95,2 MHz

j : BÄCKEFORS]| '

= a 99,1 MHz b

Radio Skaraborg

Skövde 97,5 MHz

a (4 ed

HANBURGSUND:

SKAPA

-

Radio Göteborg-Boråsa

Borås — 97,9 MHz

Göteborg 99,4 MHz

[] 10 20 30 40 50 ka L L | Å L J

Skala 1:1 milj

Quråde med genoasnittligt god mottagning av ett eller flera Mottagning av fräsmande lokalradioprogram lokalredioprogranm: kan ske i följande osfattning: enbart det egna lokalradioprograsmet 59 000 inv (24,5 X) Radio Böteborg=Borås 164 000 inv (67,5 X)

Radio Skaraborg 9 000 inv (3,5 X) utöver. det egna även ett främmande 182 500 inv (75,0 X) Radio Värsland 12 500 inv (5,0 X)

mm Fhräd per bilorenn även två främmande di 1 500 inv (0,5 4) 5 Totalt 484 000 dnv (75,5 X)

243 000 inv (100,0 X) På grund av ogynnsamma terrängförhållanden kan dock sämre sottagningsmöjligheter förekomma på vissa platser vilket medför att mera påkostade antenner behövs. I vissa delar av de områden där ävon främmande lokalradioprogram kan mottagas, kan sottagningsaöjligheterna för ett sådant progras vara bättre än för det egna lokalradioprogramiet. Radio Trestad kan även mottagas av om 200 000 inv huvudsakligen i Göteborg=Borås lokalradioområde.

RADIO SKARABORG

Oerådet försörjs av följande FMasändaratation med placering och täckningsorråde enligt kartan

SKÖVDE = 97,5 HH2 = 60 ky

På kartan har även kommunnamn och kommungränser inlagts.

Radio Örebro

=Hö6ullspång GA

Örebro 99,55 MHz

BR AL

Radio Trestad Bäckefors 99,1 MHz

Radio Östergötland Hotala 98,2 MHz

FRA nd Sy

"Ajo SMG ; v

EE Falköping S Ir va

Radio Jönköping Radio Göteborg-Borås Nässjö 99,0 MHz Borås 97,9 MHz Göteborg 99,4 MHz

[4] 10 20 30 40 50 ka t 1 4 A M — Skala 1:17 milj

Område med genomanittligt god mottagning av ett oller flera Hottagning av främmande lokalradioprogram lokalradisprogram: kan ske i följande omfattning:

ET) enbart det egna lokalradioprogrammet 98 000 inv (37,5 X) Radio Göteborg-Borås 78 000 inv (30,0 X)

PIA utöver det egna även ett främmande 120 000 inv (46,0 X) Radio Jönköping 28 000 ånv (10,5 X) Ed lokalradioprogran Radio Trestad 62 000 inv (23,3 K)

nl utöver det egna även två främmande 43 500 inv (16,5 %) Radio Örebro 13 000 ånv (5,0 X) lokalradioprogram Radio Östergötland 26 000 inv (10,0 KX)

261 500 inv (100,0 X) Totalt 163 500 inv (62,5 K)

På grund av ogynnsamma terrängförhållanden kan dock sämra nottagningsmöjligheter förekomma på vissa platser vilket medför att nora påkostade antonner behövs. I vissa delar av de områden där liven främmande lokalradioprogram kan mottagas, kan mottagningsmöjligheterna för ett sådant program vara bättre än för det egna lokalradioprogramaet. Radio Skaraborg kan även mottagas av ca 300 000 inv huvudsakligen 1 Jönköpings och Östergötlands lokalradioområden.

RADIO VÄRMLAND

Området försörjs av följande FM-sändarstationer med placering och täckningsområden enligt kartan

KARLSTAD = 96,5 MHz 3 ku HÖLJES 99,9 MHz 30 W SUNNE 98,45 MHz 60 kW KRISTINEHAMN 99,9 MHz 30 W FILIPSTAD 99,2 Kär 0,5 ku LESJÖFORS 92,0 HKHzr JO W SYSSLEBÄCK = 99,35 MHz 300 W

På kartan har även h och h änser inlagts.

MK

”HOLJES 99,9 MHzi

SYSSLEBÄCK .

99,35 MH2 &

Radio Kopparberg Borlänge 97,7? MHz

ne - od

” LESJÖFORS 92,0 MHz

Filipstad /

orshaga FILIPSTAD

29 22 MHz

SRRRED PER Radio Örebro

KARLSTAD Örebro 99,55 MHz

96 , 5 MHz — Hammarö: KRISTINEHAMN

= 99,9 MHz

[Säffle

o 25 50 ka 22 | ST Kristinehamn =

Skala 1:1,5 milj Radio Trestad Bäokefora 99,1 MHz Radio Skaraborg Skövde 97,5 NHz

Område med genomsnittligt god mottagning av ett eller flera Hottagning av främmande lokalradioprogram lokalradioprogram: kan ske i följande omfattning;

enbart det agne lokalradioprogrammet 137 500 inv (48,5 X) Radio Kopparberg 2 500 inv ( 1,0 X)

utover det agna även ett främmande 139 000 inv (49,0 X) Radio Skaraborg 4 500 inv ( 1,5 K)

lokalradioprogran Radio Trestad 35 000 fav (12,5 K) utöver det agna även två främmande & 500 inv (2,5 KH) Radio Örebro 110 000 inv (39,0 X)

Iokalradioprogram 283 000 inv (100,0 £) Totalt 145 500 inv (51,5 K)

På grund av ogynnsamma terrängförhållanden kan dock sänare mottagningsaöjligheter förekomma på vissa platser vilket medför att asera påkostade antenner behövs, I vissa delar av de områden där även främmande lokalradioprogram kan mottagas, kan mottagningsmöjligheterna för ett sådant program vara bättre än för det egna lokalradioprogrammot. Radio Värmland kan ven mottagas av oa 25 000 inv huvudsakligen i Trestads och Örebro lokalradioområden.

Området försör)s av följande FM-sändarstation med placering och täckningsområde enligt kartan

ÖREBRO 99,55 MHz 60 kyl

På kartan har även kommunnamn och kommungränser inlagts

Radio Kopparberg

Ljusnarsberg Borlänge 97,7 MHz

Radio Värmland Karlstad 96,5 MHz Hällefors: Sunne 98,45 MHz Filipstad 99,2 MHz Lindasberg

Nora Radio Västmanland NN Västerås 98,0 MHz

Karlskoga | NS

Ne ; NN

NN bra degerfors? wyc

Kumla Radio Skaraborg Skovde 97,5 MHz Hallsberg Radio Södermanland Norrköping 98,7 MHz Laxå

Askersund 0 10 20 30 40 L ro L a Skala 1:1 eilj.

Radio Östorgötlund Motala 98,2 MHz

Område med genomsnittligt god mottagning av ett eller flera Nottagning av främmande lokalradioprogram lokalradieprogram: kan ske i foljande omfattning: enbart det egna lokalradioprogrammet 36 000 inv (35,0 KH) Radio Kopparberg 23 000 inv ( 8,5 X) Radi k C i p7 utöver det egna även ett främmande 143 500 inv (52,5 Xx) Rudi Sod nd - 000 inv 0 . : a Ul lokalradioprogram Radie Väraland 13 000 inv ( 5,0 K) SE utöver det egna även två eller 34 000 inv (12,5 X) Radio Västmanland 124 000 inv (45,5 X)

flera frissande lekalradioprogran Radio Östergötland 10-000 inv ( 3,5)

273 500 inv (100,0 X) | Totalt 177 500 inv (65,0 %)

På grund av ogynnsamaa terrängförhållanden kan dock samre mottagningsmojligheter förekomma på vissa platser vilket aedför att mera påkostade antenner behövs. I vissa delar av de områden där även främmande lokalradioprogram kan sottagas, kan sottagningsmcjligheterna för ett sådant program vara bättre än för det egna lokalradioprogrammet. Radio Örebro kan även mottagas av ca 450 000 inv huvudsakligen i Södermanlands, Värmlands och Västnanlands lokalradioomr.

RADIO VÄSTMANLAND

Området försörjs av följande FM-sändarstation med placering och täckningsområde enligt kartan

VÄSTERÅS 98,0 MHz 60 kw

På kartan har även kommunnamn och kommungränser inlagts.

Radio Gävleborg Gävle 99,8 MHz

Radio Kopparberg Borlänge 97,7 KHz

Heby Norber: M AI Radio Uppaala nä DAN Frekoping 95,2 MHz

AN Uppsala 96,6 MHz Fagersta tr SEN g Östhammar 95,5 MHz

N b Sala SEC | må Skinnskatteberg . N N hn KON

VÄSTERÅS |

Surahammar] 98,0 Mig Radie Stochola JIUT Stockholm 99,3 IiHz

" Västerås! Hallstahammar pik.

Radio Örebro Kö mna

Örebro 99,55 MHz ON

Kungsör 0 10 20 30 40 50 ko rbo L 1 l N JL I r ja oas

VP Radio Södermanland Skala 1:17 milj

Enköping 94,4 HUHz Eskilstuna 94,9 MHz Norrköping 98,7 KHz

Område med genomsnittligt god mottagning av ett eller fiera Hottagning av främmande lakalradioprogran lokalradioprogranm: kan ske i följande omfattning: enbart det egna lokalradioprogrammet 50 000 inv (19,0 £) Radio jävleborg 27 000 inv (10,5 2)

Iokalnadioprooren ett främmande 140 000 inv (54,06 £) Radio Kopparberj 35 000 inv (13,5 KX)

" Radio Stockholm 12 500 inv ( 5,0 X)

no utöver det egna även ö det ä t två eller lar fi flera 70 000 i inv (27, 27,0 8 ) Radio Södermanland 40 000 inv ( 4,0 «) främmande lokalradioprogram

269 000 inv (100,0 X) Radio Uppsala 7 000 inv ( 2,5 4)

Radio Örebro 195 000 inv (75,0 KX)

Totalt 210 000 inv (81,0 X)

På grund av ogynnsamma terrängförhållanden kan dock sämre mottagningsröjligheter förekomma på vissa platser vilket madför att mera påkostade antenner behövs. I vissa delar av de områden där även främmande lokalradioprogram kan mottagas, kan mottagningamöjligheterna för ett sådant program vara bättre än för det ogna lokalradioprogrammet. Radio Västeanland kan även mottagas av ca 400 000 inv huvudsakligen i Sädermanlanda och Örebro lokalradioområden.

RADIO KOPPARBERG

Området försörjs av följande FM=esändarstationour med placerins och tackningsområden enligt kartan

BORLÄNGE 97,7 MHz 60 klä IREVDAGEN 98,65 HHz 30 a HÖRA 98,95 MHz 10 kW SRÖVELSJON sepoe MHz sc GORDALEN 97,55 HHz 30 W GROVELSJCN TORE 93,4 HHz 30 w sopas MHZ . RURBACKSINAS 93,5 MHz 30 u . SARNA 925,7 MHz 30 4 - TRANSTRAND 95,8 MHHz 300 W

DREVDAGEN FN > "IORE . . - :

98,65 Hz . 0.93,4 Hz På kartan har även kommunnamn och kommungränser inlagts. Radis Jämtland Sveg 97,3 MHz

GORDALEN LJ SÄRNA 'Q |

27,55 HH2 | 95,7 MHz| >

fy Xx

/7W f oe

4 ( 4 es pa 0 MC 6

avanre (ÖMSA ss

lv alen : . 4 (ML Orsa Radio Cävleborg

Na Sö VS Bollnäs 96,0 KÄz

RURB.CKSNAS . | . - - . Gävle = 99,5 KHz

43,6 MHz ) | . 7 ;

ee — Rättvik TRANSTRAND :

95,8 MHz = - "MORA (,

98, 9” MHz: adm S . -

M Wora: 4 . UY : .

Malung ee Leksand >. Falun

"Gagnef: & Borlängo

Vansbro i BORLÄNGE

Il 10 9757 MHz Hedemora

Radio Värmland - VER säter Qq

Filipstad 99,2 MHz - LV 2 NN

äunne 98,45 HHz | | "Ludvika: om i a Avesta . "I Smodjél acken

Radio Västmanland Gc 25 50 ka Vasterås 98,0 MHz

- Radio Jrebro

. Örebro 99,55 MHz Skala 1:1,5 milj

ÖCberaden aed genomsnittligt ged mottagning av ett eller flera Mottagning av främmande lokalradioprogram lokalradioprogram: kan ske i följande omfattning: CC enbart det egna lokalradioprogrameet 176 506 inv (63,5 X) Radio Gävleborg 91 000 inv (32,5 £) . - - Radio Jämtland 500 inv = (0,2 X)

töver det ven ett främmande 62 00 inv (22,3 £) ! ,

SA Iokalradioprogran on ' Radio Värmland 1 000 inv — (0,5 KH) utöver det egna även två främmande 39 000 inv (14,0 X) Radio Västmanland 40 500 inv (14,5 X) fn lokalradioprogram Radio Örebro ? 500 inv — (2,5 X) VA enbart främsande lokalradioprograr 500 inv (0,2 X) Totalt 101 500 inv (36,5 X)

278 000 inv (100,0 4)

På grund av ogynnsamma terrängförhållanden kan dock sämre mottagningsmöjligheter förekomma på vissa platser vilket medför att mera påkostade antenner behövs. I vissa delar av de områden dar även främmande lokalradioprogram kan mottagas, kan mottagningamöjligheterna för ett sådant program vara bättre än för det egna lokalradioprogramnmet. Radio Kopparberg kan även mottagas av ca 100 000 inv huvudsakligen i Gävleborgs lokalradioområde.

RADIO GÄVLEBORG

Området försörjs av följande FH-sändarstationer aed placering och täckningsområden onligt kartan

BOLLNÄS 96,0 MHz 60 ky

GÄVLE 99,8 KHz 60 ky

HUDIKSVALL 93,8 MHz 4 ky På kartan har även komsunnaen och kommungränser inlagts. Radio Västernorrland Sundsvall 99,2 MHz

Änge 29,6 Häz ln

Nordanatig

Radio Jästland KO EE

NN V Hudiksvall Svag 97,9 MHz

= SN j

NVP ve HODIKSVÄLDE z

FN

0 v -

ee Y ;

anäker BOLLNAS | SÄ

NR I 96,0 MHz,

En | Säderhann|

Radio Kopparberg : Noa : Borlänge 97,7 MHz Bollnasi / a Mara 98,95 MHz :

.

Ockeibo! = Gävle.d=

GÄVLE =

Sandviken] 99,8 MHz

hj Hofors Radio Uppsala Östhammar 95,5 Uiz

| 25 50 ka

Lee

Skala 1:1,5 milj Radio Västmanland Västerås 98,0 MHz

Område smed genomsnittligt god mottagning av ett eller Mottagning av främmande lokalradioprogram flera lokalradioprogram: kan ske i följande omfattning:

ET enbart det egna lokalradioprogrammet 161 000 inv (55,9 X)| Radio Jämtland 23 000 inv — (8,0 2)

VI utöver det egna även ett främmande 126 500 inv (43,5 X)| Radio Kopparbarg 61 500 inv (21,0 8)

fd 1okalradioprogram Radio Uppsala 4.000 ånv — (0,5 «)

utöver det egna även två främnande 4 500 inv ( 1,5 X) Radio Västernorrland 48 000 inv (16,5 %) lokalradioprogram

Radio Västmanland 2 000 ånv — (0,5 2)

292 000 inv (100,0 %) I Totalt 131 000 inv (45,0 %)

På grund av ogynnsamma terrängförhållanden kan dock sänre mottagningsmöjligheter förekomma på vissa platser vilket medför att mera påkostade antenner behövs. I vissa delar av de områden där även främmande lokalradioprogram kan mottagas, kan mottagningsmöjligheterna för ett sådant program vara bättre än för det egna lokalradioprogrammet. Radio Gävleborg kan även mottagas av ca 200 000 inv huvudsakligen i Kopparberg och Uppsala lokalradioonmråden,

RADIO VASTERNORRLAND

Området försörjs av följande FMasändarstationer sed placering och täckningsosråden enligt kartan

SOLLEFTEÅ 98,1 MHz = 60 ky SUNDSVALL 99,2 MHz = 60 ky ÅNGE 99,6 KH2 = 10 ky ÖRNSKÖLDSVIK = 97,8 MHz = 10 kyl

På kartan har även kommunnamn och kommungränser inlagts Radio Västerbotten Lycksele 98,7 MHz Tåsjö 89,15 MHz Vännäs 95,8 MHz

Örnsköldsvik. Radio Jämtland et

Tåsjö = 89,8 MHz

Östersund 94,0 MHz S SS föl =

oe - ÖRNSKÖLDSVIK SR 97 8 MHz

some vg =

MHz SS en

Never =

NE ir ES Nn Kramfors

N> » Väx

oe Vv "Härnösand - —

Radio Jäntland N. . . Sveg 27,9 MHz =

NGE .

99,6 MHz =

99,2 MHz 0 25 30 ke

= Skala 1:1,5 silj

Radio Gävleborg Bollnäa 96,0 KHz Oaråde med genomsnittligt god mottagning av ett eller flera Mottagning av främmande lokalradioprogras lokalradioprogram: kan ske i följande omfattning: [] enbart dat egna lokalradioprogramaet 243 000 inv (91,0 X) Radio Gävleborg 1.500 inv — (0,5 KX) utöver det egna även ett främmande 21 500 inv = (8,0 X) Radio Jämtland 11 000 inv (4,0 x)

lokalradioprogram Radio Västerbotten 15 000 inv — (5,5 5)

utöver det egna även två främmande 3 000 inv (1,0 X) . lokalradioprogram Totalt 24 500 inv (9,0 Xx)

267 500 inv (100,0 %)

På grund av ogynnsaama terrängförhållanden kan dock sämre mottagningsaöjligheter förekomma på vissa platser vilket Bsedför att mera påkostade antaonner behövs. I vissa delar av de områden där även främmande lokalradioprogras kan mottagas, kan mottagningsmöjligheterna för ett sådant progran vara bättre än för det egna lokalradioprogrammet. Radio Västernorrland kan även mottagas av ca 100 000 inv huvudsakligen i Gävleborgs och Jämtlands lokalradioområden,

RADIO JAMTLAND

Området försörjs av följande Fu-=sändarstationer med placering och täckningsonråden enligt kartan

ÖSTERSUND 94,0 MHz 60 kW DUVED 98,6 MHz 30 NW JORMVATTNET 88,0 MHz 30 W TÅSJÖ B9,8 MHz 25 ky ENAFORS 98,8 HHz 30 W KALLRÖR 99,7 MHz = 30 kW SVEG 97,9 KHz 60 kW FUNÄSDALEN 99,9 MHz 200 W LJUNGDALEN 96,8 MHz 30 Y GÄDDEDE 89,9 HHz 30W MEDSTUGAN = 99,9 MHz — 30 W På kartan har även k h RAGUNDA 98,5 MHz 300 vw

kommungränser ånlagta. nn no ” STORLIEN sco MHZ vv

TÄNNDALEN = 96,3 MHz = 30 4

JORMVA TT ET fe) VÅLÅDALEN = ccpo MHZ oc W

88,0 kHz

GÄDDEDE N 88,9 MH;

Radio Västerbotten Tåsjö 89,15 MHz

NN.

NN

reostucAn 4 & NN a,

ENAFORS - FA) Radio Västernorrland 98,8 HHz + i Sollefteå 98,1 Miiz

STORLIEN ; LA

soge MHZ , 98,6 MHz . Ragunda JA 2

VÅLÅDALEN NS 6,

evp. HäHz

STD

TÄNNDALEN 96,3 MHz :

AEA nea Iag, "4 Sundsvall 99,2 MHz

FUNÄSDALEN Lar, toi Ånge 99,6 MHz

99,9 HHz SSR . KG ÅA

[] 50 100 ka

L 1 Er Skala 1:2 ailj Område med genomsnittligt god mottagning : dottagning av främmande lokalradioprogras av ett eller flera lokalradioprogram: kan ske i följande omfattning: FE ene det egna lokalradioprogrammet 80 000 inv (60,5 X) Radio Västerbotten = 19 500 inv (14,5 %)

utöver det egna även ett fräcsande 48 500 inv (36,5 X) Radio Västernorrland 35 000 inv (26,5 X)

& lokalradioprogras

utöver det egna även två frärmande 2 000 inv — (1,5 8) lokalradisprogran . Totalt 52 500 inv (39,5 X)

UM) enbart främmande lokalradioprogram 2.000 inv (1,5 2)

132 500 inv (100,0 £)

På grund av ogynnsamma terrängförhållanden kan dock säsre mottagningssöjligheter förekomma på vissa platser vilket medför att sera påkostade antenner behövs. I vissa delar av de områden där även främmande lokalradioprogras kan mottagas, kan sottagningssöjligheterna för ett sådant vara bättre än för det egna lokalradioprogrammet. Radio Jämtland kan även msottagas av ca 50 000 inv huvudsakligen i Gävleborgs Jokalradioområde.

RADIO VÄSTERBOTTEN

Onrådet försörjs av följande FM-gändarstationer mod placerina och täckningsområden enligt kartan

LYCKSELE = 98,7 MH2 60 kw ARMAÄRHAS 97,7 MHz 30 4 SKELLEFTEÅ 99,9 PHz 19 ky HEMAVAN 97,3 Mdz 30 W STORUMAN = 99,0 HKHz 60 kyl KULTSJÖN 96,1 kHz 30 4 TÅSJO 89,15 kHz 25 kv TÄRHABY 98,2 kHz IC W VÄNNES 95,8 MHz 50 kW USFORS 96,3 MHz 30 u

På kartan har även kommunnamn och kommungränser inlagts.

UNFORS

26,3 MHz N AMNARTNÄS

HEMAVAN 7 HHz

27,3 MHz cy Va Radio Norrbotten OO - :Sopsele. Arvidsjaur 97,1 MHz

TARNAG SN N Boden 99,4 Mkz 98,2 KHz N

-— Arn -— en - NI |N N SN SJ

KULTSJÖN Storuman”. ÅN ,

96,1 MHz "STORUHAITN, Ne -

| : . -39,0 Mitz W W 3 FÅ Np

Con ARG N ÅN =

N . SKELLEFTEÅ 99,9 Milz

Skellefteå ”SC=

3 z

Radio Jämtland SIN PY Sped >

Tåsjö 89,8 MHz nn a

IN Robertsfors”

TÅSJÖ NIE ÖN =

89,15 MHz NE

/g VÄNNÄS

95,8 HHzZFÅ Nordmaling. I Umeå gÄE==

o 50 100 ka Radio Västernorrland KA

Sollefteå — 98,1 Hz Lv Skala 1:2,5 milj Örnsköldsvik 97,3 kHz RS

Område mod genomsnittligt god mottagning av ett eller flera Mottaijning av främmande lokalradioprogram lokalradioprogram: kan ske i följande omfattning: CO enbart det egna lokalradioprogrammet 192 000 inv (82,0 %)] Radio Västernorrland 6 500 inv (3,0 X) Radio Jä VA utöver det egna även ett frammande 40 500 inv (17,3 Xx) adio Jämtland 15 000 inv (6,5 Xx)

/Å lokalradioprogram Radio Norrbotten 21 090 inv (9,0 X)

H utöver det egna även två främmande 500 inv — (0,2 2) H lokalradioprograe Totalt 42 000 inv (18,0 X) N enbart främmande lokalradioprogram 1000 inv (0,5 8)

234 000 inv (100,0 2)

På grund av ogynnsamma torrängförhållanden kan dock sämre mottagningsmjjligheter förekomma på vissa platser vilket medför att mera påkostade antenner behövs. I vissa delar av de områden där även främmande lokalradioprogram kan mottagas, kan mottagningamöjligheterna för ett sådant program vara bättre än för det egna lokalradioprogrammet. Radio Västerbotton kan även mottagas av ca 60 000 inv i angränsande lokalradioområden.

RADIO NORRBOTTEN

Området försörjs av följande FU-sändarstationer med placering och täckningsområden enligt kartan

ARVIDSJAUR 97,1 MHz 60 ky ARJEPLOG 99,7 NHz = 30 & LAISVALL 98,0 MH2 30 W BODEN 99,4 MHz 60 kW BJÖRKLIDEN 99,9 MHz 30 W SEITEVARE 96,8 MHz 30 W GÄLLIVARE 98,5 MHz 60 ky JÄCKVIK 93,9 MHz 30 W STOÖRDALEN = 99,05 MHz 30 W HAPARANDA = 97,9 MHz 60 ky KARESUANDO 97,8 MHz 300 W = SÄOVALUSPEN 99,2 MHz 30 W KIRUNA 96,4 MHz 60 ku KVIKKJÖKK/T 99,9 MÅz 30 W TORNETRÄSK 98,0 MHz 30 H PAJALA 95,9 MHz 60 kW KVIKKJOKK/Å mafad Kliz 30 8 = VASSIJAURE 97,7 MHz 30 W VIETAS 97,4 Här 75 V

På kartan har även kommunnamn och kommungränser inlagts.

KARESUANDO 97,8 MHz VASSLJAURE 97,7 MHz —

7 mej TO TORHETRÄSK 98,0 MHz WW

BJÖRKL IDE:: 99,9 12 "CQ ä PSN STURDALEN 99,05 riHz SS

Kiruna:

KIRUNA

s Ry EE sen 96,4 UMz:

”wx Gallivare me

N a

Nu :

VIETAS 27,4 MH2 PAJALA

a SN en . 25,9 un D

Joklmckk Pajala; SCITCVARI . se 95,8 Mitz GÄLLIVARE)

: 28, 5 MHz I KVIKKJÖKK/T 28,9 MHz

XN

SÄDVALUSPEN =s Pen

99,2 Hz SS överta alixÅ 4 ivertornel

JÄCKY IK N Arjeplog 93,9 MHz 1

LAISVALL iv mL

NY Haparanda

98,0 ma (8) s Kalix.

Na

Sa MN HAPARAIDA INGE C' Arvidsjaur | 07,9 KH2 XR ARVIDSJAUR. (7 97 HH

Radia Västerbotten Storuman 99,0 MHz

[e] 50 100 ka L L J I a . s Radio Västerbotten Skala 1:2,5 milj Skellefteå 922,9 kHz

Oaråde med genomsnittligt god mottagning av ett eller flera Hottagning av främmande lokalradioprogram lokalradioprogram: kan ske i följanae omfattning:

[enbart dot egna lokalradiuprograemmet 231 § k div anm 31 000 i inv (89,0 89,0 X Xx) Radio Västerbotten — 28 000 inv (11,0 X)

utöver det egna även ett främmande 28 000 inv (11,0 X) MM lokalradioprograa 259 000 inv (100,0 8) På grund av ogynnsamma torrängförhållanden kan dock sämre mottagningsmöjligheter förekomma på vissa platser vilket nedför att nera påkostade antenner behöva. I vissa delar av de områden där även främmande lokalradioprogram kan mottagas, kan mottagningsmöjligheterna för ett sådant program vara bättre än för det agna lokalradioprogramnet. Radio Norrbotten kan även mottagas av ca 20 000 inv i Västerbottens län.

Göateborgs Olfsettryckeri AB, Stockholm