Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen läggs fram Förslag som har samband med att den nya regeringsformen (RF) har börjat tillämpas den 1 januari 1975. Förslagen avser i första hand normgivningsbemyndiganden för regeringen dels be- träffande vissa av de ämnen som avses i 8 kap. 79" RF, dels i fråga om avgifter enligt 9 & samma kapitel. Bemyndigandena behövs för att regeringen, underordnade förvaltningsmyndigheter, landstingskommuner och kommu- ner skall få i huvudsak samma normgivningskompetens inom de berörda ämnesområdena som f.n.

Bland förslagen kan nämnas förslaget till lag om offentliga funktionärers tystnadsplikt. Bestämmelserna där innebär att regeringen får de bemyn- diganden som behövs för att nuvarande rättsläge på området skall kunna behållas i princip oförändrat. Förslaget innehåller dessutom en nyhet i för- hållande till gällande rätt. Det föreslås nämligen att all domstolspersonal, således inte bara domare, skall vara underkastad lagfäst'tystnadsplikt i fråga om innehållet i ännu inte meddelade domar och andra liknande beslut och dessutom i fråga om vad som har förekommit vid överläggning inom stängda dörrar inför sådana avgöranden.

l propositionen läggs vidare fram vissa förslag som innebär att bestäm- melser som hittills har stått i författningar som har beslutats av regeringen flyttas över till lag.

• Sida 2
•  Original

Prop. 1975:8 2

1. Förslag till Lag om offentliga funktionärers tystnadsplikt

Härigenom föreskrives följande.

15 Regeringen bemyndigas att meddela föreskrifter om förbud att yppa eller utnyttja vad någon har erfarit på grund av anställning eller uppdrag hos staten. kommun, landstingskommun eller annars i allmän tjänst eller under utövande av tjänsteplikt, om förbudet är påkallat

1. av hänsyn till rikets säkerhet, rikets förhållande till annan stat eller mellanfolklig organisation, privatlivets helgd. enskilds personliga säkerhet eller det allmännas eller enskilds behöriga ekonomiska intresse eller

2.i anledning av myndighets verksamhet för inspektion, kontroll eller annan tillsyn eller för förebyggande eller beivrande av brott.

Regeringen får överlåta åt statlig förvaltningsmyndighet eller åt kommun eller landstingskommun att meddela sådana föreskrifter som avses i första stycket.

2 5 Den som är anställd eller fullgör uppdrag vid domstol lår icke obehörigen yppa innehållet i ännu ej meddelad dom eller i annat ännu ej meddelat beslut, som avser domstolens rättskipande eller rättsvårdande uppgifter. Han får ej heller obehörigen yppa vad som har förekommit vid de överläggningar som domstolen håller inom stängda dörrar, när den fullgör sådana uppgifter.

3 & Regeringen bemyndigas att meddela föreskrifter om förbud för den som är anställd eller fullgör uppdrag vid myndighet att yppa innehållet i ännu ej meddelat beslut genom vilket i särskilt fall för enskild bestämmes om förmån. rättighet. skyldighet. disciplinär bestraffning eller annat jämförbart förhållande. Regeringen får vidare besluta föreskrifter om förbud för person som har sagts nu att yppa vad någon har yttrat i förtroende under över- läggning i sådan fråga.

45 Regeringen bemyndigas att meddela föreskrifter om förbud för den som på grund av anställning eller uppdrag som sägs i l % första stycket eller annars i allmän tjänst eller under utövande av tjänsteplikt tager del av handling. som enligt lagen (1937z249) om inskränkningar i rätten att ut- bekomma allmänna handlingar icke får utlämnas till envar. att yppa hand- lingens innehåll.

• Sida 3
•  Original

Prop. 1975:8 3

55 Den som uppsåtligen bryter mot föreskrift som har meddelats med stöd av 1. 3 eller 4 & dömes till böter eller fängelse i högst ett år, om ej gärningen är belagd med straff i brottsbalken.

Denna lag träder i kraft en vecka efter den dag, då lagen enligt uppgift på den har utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Regeringen får. utöver vad som följer av 1. 3 och 4 åå, meddela fö- reskrifter om upphävande av förbud som avses i 8 kap. 7 & andra stycket regeringsformen, om förbudet har tillkommit på annat sätt än genom beslut av Kungl. Maj:t och riksdagen gemensamt eller av riksdagen en- sam. Regeringen får vidare överlåta åt kommun. landstingskommun eller kyrklig kommun att besluta föreskrifter om upphävande av sådant av denna meddelat förbud som har sagts nu.

Vad som sägs i 5 5 skall även gälla överträdelse av föreskrift som avses i l 5 och som före ikraftträdandet av denna lag har meddelats av Kungl. Maj:t. förvaltningsmyndighet. kommun eller landstingskommun, om ej gär- ningen är särskilt belagd med straff.

• Sida 4
•  Original

Prop. 1975:8 4

2 Förslag till . Lag med vissa bestämmelser för personal inom hälso- och sjukvård m. fl.

l-lärigenom föreskrives följande.

l & Regeringen bemyndigas att meddela föreskrifter om åligganden för den som utövar verksamhet inom hälso-och sjukvård eller inom apoteksväsendet, om föreskrifterna är påkallade till skydd för enskild el ler för verksamhetens be- drivande i övrigt.

Regeringen får överlåta åt förvaltningsmyndighet att meddela föreskrifter som avses i första stycket.

2 & Förvaltningsmyndighet,som haratt utöva tillsyn över verksamhet,för vil - ken gäller föreskrifter enligt 1 å.eller den som myndigheten förordnar har rätt att inspektera verksamheten.

3 5 Den som utövar eller har utövat verksamhet, för vilken gäller föreskrifter enligt i å,fårej yppa något som har meddelats honom i förtroendei verksamhe- ten eller obehörigen uppenbara vad han däri har erfarit om enskilds hälsotill- stånd eller personliga förhållanden iövrigt. Vad som har sagts nu medför dock ej någon inskränkning i den skyldighetatt lämna uppgiftersom kan följa av an- nan författning.

4 5 Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot föreskrift som har meddelats med stöd av ] ädömes till böter eller fängelse i högst sex månader. Till samma straffdömes den som hindrar eller undandrar sig inspektion som avses i 2 35.

Den som uppsåtligen ellerav oaktsamhet bryter mot 3 ädömes till böter eller fängelse i högst ett år.

Bestämmelserna i första och andra styckena gäller endast om gärning som där sägs ej är belagd med straff i brottsbalken eller annan författning.

55 Allmänt åtal för brott mot 3 & får väckas endast om målsägande anger brottet till åtal eller åtal är påkallat från allmän synpunkt.

Denna lag träderi kraft en vecka efter den dag,då lagen enligt uppgift på den har utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Genom lagen upphäves lagen (1970:767) om tystnadsplikt för apoteks- personal. .

Vad som sägs i 4 & första stycket första meningen skall även gälla överträdel- se av föreskrift som avses i l ä och som före ikraftträdandet av denna lag har meddelats av Kungl. Maj:t eller av förvaltningsmyndighet eller som efter ikraftträdandet meddelas av förvaltningsmyndighet med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande.

• Sida 5
•  Original

Prop. 1975:8

3. Förslag till Lag om ändring i smittskyddslagen (1968:23l)

Härigenom föreskrives att 24 & smittskyddslagen (19681231) skall upphöra att gälla en vecka efter den dag, då förevarande lag enligt uppgift på den har ut- kommit från trycket i Svensk författningssamling.

4. Förslag till Lag om ändring i sjukvårdslagen (1962:242)

Härigenom föreskrives i fråga om sjukvårdslagen ( 1962:242)' delsatti 2 52 mom..8 ä,9 ä4mom.. 11 åömom., 14 9120 & 1 och4mom.,3l och 32 åå,33 & 1 och 2 mom. och 36'9' ordet ”Konungen" skall bytas ut mot "re- geringen".

dels att 355 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

'355

Ledamot och suppleant i sjuk- vårdsstyrelse eller direktion ävensom den, vilken är anställd i den sjuk— vårdande verksamhet som avses i den- na lag, må ej till obehörig yppa något om patients sjukdom eller personliga förhållanden i övrigt. om vilka han i sin nämnda egenskap erhållit "kun- skap.

Den som är eller varit ledamot eller suppleant i sjukvårdsstyrelse eller di- rektion må ej till obehörig yppa något om patients hälsotillstånd eller per- sonliga förhållanden i övrigt,om vil- ka han i sin nämnda egenskap erhållit kunskap.

Denna lag träder i kraft en vecka efter den dag. då. lagen enligt uppgift på den har utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

lSenaste lydelse av 9 #$ 4 mom.1970:211 14.3 l970:21 ! 20? 1 mom. 1972:665 20 ä 4 mom 1972:665 31 & l972:665 33; I mom l970:211 33 ä 2 mom l970:211

• Sida 6
•  Original

Prop. 1975:8 6

5. Förslag till Lag med bemyndigande att meddela föreskrifter om trafik, transporter och kommunikationer

Härigenom föreskrives följande.

1 & Regeringen bemyndigas att meddela föreskrifter som avses i 8 kap. 3 & re- geringsformen, om föreskrifterna gäller

1. befordran i spårbunden trafik som är avsedd för allmänheten.

2. sådan befordran i vägtrafik som ombesörjes avjärnvägsföretag till kom- plettering av eller som ersättning för järnvägsbefordran som avses under 1.

3. säkerheten i spårbunden trafik eller ordningens upprätthållande i sam- band med sådan trafik,

4. postbefordran eller telekommunikationer.

5. rätt att driva sjöfart inom Sveriges sjöterritorium med utländskt fartyg,

6. trafikregler eller säkerhetsanordningar för sjötrafiken inom Sveriges sjö- törritorium eller för sjötraftken med svenska fartyg, sjöflygplan och svävare utanför Sveriges sjöterritorium.

7. skeppsmätning. Regeringen bemyndigas att meddela föreskrifter om avgifter för granskning eller kontroll enligt bestämmelse som avses i första stycket 3. Regeringen be- myndigas också att besluta föreskrifter om fyravgifter och om avgifter för skeppsmätning.

2 & Regeringen får överlåta åt fö rvaltningsmyndighet att meddela föreskrifter som avsesi l ä. '

Denna lag träder i kraft en vecka efter den dag, då lagen enligt uppgift på den har utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

• Sida 7
•  Original

Prop. 1975:8 7

6. Förslag till Lag om ändring i lagen (1965:719) om säkerheten på fartyg

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1965:719) om säkerheten på far- tyg'.

dels atti 1 kap. 1. 3—5. 11, 12 och 14 åå. 2 kap. 65. 3 kap. 11 ä, 4 kap. 65. 5 kap. 4 och 655. 6 kap. 25. 7 kap. 2. 7, 9—13 och 18 åå. 8 kap. 2 $. 9 kap. 3 & samt 11 kap. 2 och 3 åå ordet ”Konungen” i olika böjningsformer skall bytas ut mot ”regeringen” i motsvarande form.

dels att nuvarande 9 kap. 11 & skall betecknas 9 kap. 12 å och nuvarande 10 kap. 5—1155 skall betecknas 10 kap. 6—12åå.

dels att 1 kap. 15 å. den nya 10 kap. 65 samt 11 kap. 45 skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i lagen skall införas två nya paragrafer. 9 kap. 11 5 och 10 kap. 55 av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 KAP. 15 å

Konungen äger meddela erforder- Regeringen eller _lb'n'altningsmyn- liga bestämmelser om ersättning åt dighet som regeringen bestämmer äger sakkunnig som enligt 65 andra meddela erforderliga bestämmelser stycket anlitats för tillsynsförrätt- om avgift till staten/ör tillsyns/örräu- ning. ning och om ersättning åt sakkunnig

som enligt 6 & andra stycket anlitats för tillsynsförrättning.

' Senaste lydelse av I kap. $& 1971:293 1 kap. 12 ä' l97l:293 2 kap. 6 ;" l97l:293 5 kap. 6 »? [971293 6 kap. 2 & 197|:293 7 kap. 2 & l97l:293 7 kap. 7 & l97l:293 7 kap. 9 ä' l97l:293 7 kap. 10 ;" l97l:293 7 kap. 11 & l97l:293 7 kap. 12 s" 19711293 7 kap. 13 & l97l:293 7 kap. 18 & l97l:293 8 kap. 2 & l97l:293 9 kap. 3 & 1973128-4 11 kap. 2 % l97l:293 11 kap. 3 ? l97l:293.

• Sida 8
•  Original

Prop. 1975:8 8

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9. KAP. 11 &

Om skyldighet att anlita lots och om lotsavgt'ft gäller vad regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, för- valtningsmyndighet föreskriver.

10 KAP.

5 &

Den som uppsåtligen eller av oakt- samhet underlåter att anlita lots, när det åligger honom på grund av särskild föreskrift, dömes till böter ellerfängel- se i högst sex månader.

65

Ha flera medverkat till gärning Ha flera medverkat till gärning som avses i 1—4 åå gäller 23 kap. brottsbalken.

som avses i 1—5 Så gäller '23 kap. brottsbalken.

ll KAP.

41.

Ytterligare föreskrifter för tillämp- ningen av denna lag meddelas av K o- nungen eller. efter Konungens bemyn- digande, av sjöfartsverket.

Regeringen bemyndigas att medde- la ytterligareföreskrifter i de avseen- den som regleras i denna lag. Rege- ringen får även meddela föreskrifter om behörighet att,/örafarlys' eller ha befattning på fartyg.

Regeringen får över/åta åt förvalt- ningsmyndighet att meddelaföreskrif- ter som avses iförsta stycket.

Denna lag träder i kraft en vecka efter den dag. då lagen enligt uppgift på den har utkommit från trycket i Svensk lörfattningssamling.

: Senaste lydelse 19711293.

• Sida 9
•  Original

Prop. 1975:8 - ' 9

7. Förslag till Lag om ändring i lagen (l972z275) om åtgärder mot vattenförorening från fartyg

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1972:275) om åtgärder mot vat- tenförorening från fartyg,

dels att i 1—11. 12 a, 17—19 och 26 åå ordet "Konungen" skall bytas ut mot ””regeringen”.

dels att 15.5 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

15 &

Regeringen eller myndighet som re- geringen bestämmer får meddela före- skrifter om sådan märkning av olja som behövs. för att det skall kunnafast- ställas varifrån förorenande 0le har kommit.

För att undersöka varifrån förorenande olja har kommit får polismyndighet eller myndighet som har befogenhet att meddela beslut enligt 11 & första styck- et taga oljeprov ombord på fartyg och för sådant ändamål avbryta fartygets resa. om ej väsentlig olägenhet orsakas därigenom.

Denna lag träder i kraft en vecka efter den dag. då lagen enligt uppgift på den har utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

' Senaste lydelse av 12 a ;" 1973:1201 19 & 1973:1201

• Sida 10
•  Original

Prop. 1975:8 10

8. Förslag till Lag om ordning och säkerhet inom järnvägsområde

Härigenom föreskrives följande.

l & Järnvägstjänsteman i säkerhets- eller ordningstjänst vid statlig eller en- skild järnväg får från järnvägens område avlägsna den som uppträder berusad eller stör ordningen eller genom sitt uppträdande äventyrar säkerheten i järnvägsdriften. Han får i trängande fall taga sådan person i förvar. Tages någon i förvar. skall polisman ofördröjligen underrättas. Förvar består till dess polisman kommer tillstädcs eller behovet av förvar annars upphör.

25 För att verkställa tjänsteåtgärd enligt l & får järnvägstjänsteman icke använda strängare medel än förhållandena kräver. Han bör i första hand söka vinna rättelse genom upplysningar och anmaningar. Våld får tillgripas endast när tjänsteuppgiften icke kan lösas på annat sätt. Tillgripes våld. skall den lindrigaste form som kan leda till det avsedda resultatet användas. Våld lår ej brukas längre än som är oundgängligen nödvändigt. Skadas någon till följd av ingripande och är skadan ej obetydlig. skall tjänstemannen sörja för att den skadade får erforderlig vård samt ofördröj- . ligen anmäla det inträffade till sin förman.

Denna lag träder i kraft en vecka efter den dag. då lagen enligt uppgift på den har utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Genom lagen upphäves kungörelsen (1970z56l) om upprätthållande" av ordning och säkerhet inom järnvägsområde.

• Sida 11
•  Original

Prop. 1975:8 11

10. Förslag till Lag om ändring i tullförordningen (l973z979)

Härigenom föreskrives i fråga om tullförordningen (1973z979) dels att 255 skall upphöra att gälla. dels att i 2—6, 9—19. 21 och 24 åå orden "Kungl. Maj:t" i olika böjnings- former skall bytas ut mot "regeringen” i motsvarande form,

dels att i 25 ordet "riksdagssession" skall bytas ut mot "riksmöte”, dels att i förordningen skall införas en ny paragraf. 4 a &. av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 4 a &

Regeringen kan förordna att tull icke skall utgå för margarin, ej inne- hållande smör. ur tulltaxenummer l5 . 13, som införesh'ån länder som är anslutna till konventionen angående

• Sida 12
•  Original

Prop. 1975:8 12

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse upprättandet av Europeiska fri/ran- de/ssammans/ritningen eller associa- tionsavtal. slutet i enlighet med kan- ventionens bestämmelser.

Denna lag träder i kraft en vecka efter den dag. då lagen enligt uppgift på den har utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

11. Förslag till Lag om ändring i lagen (1974:984) om ändring i tullförordningen (1973z979)

Härigenom föreskrives att i 20 och 22 åå tullförordningen i den lydelse som paragraferna harerhållit genom lz.gen(l974:984)om ändring i tullförordningen orden "Kungl. Maj:t" skall bytas ut mot "regeringen".

Denna lag träderi kraft den I mars 1975 såvitt avser 20 å och i övrigt den 1 juli l975.

12 Förslag till . Lag med bemyndigande att meddela föreskrifter om betalningsvill- kor vid yrkesmässig försäljning av bilar

Härigenom föreskrives följande. Regeringen får meddela föreskrifter om betalningsvillkor vid yrkesmässig försäljning av bilar.

Denna lag träder i kraft en vecka efter den dag. då lagen enligt uppgift på den har utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

• Sida 13
•  Original

Prop. 1975:8

13. Förslag till

13

Lag om ändring i skollagen (1962z319)

Härigenom föreskrives ifråga om skollagen (19621319)l dels att i 3, 5. 7. 10. 20. 20 a. 20 d. 20 g. 22. 27. 32. 41 och 42 åå. 46å 2 mom.. 47a och 54 åå ordet "Konungen" i olika böjningsformer skall bytas ut mot "regeringen" i motsvarande form.

dels att 2. 2 b. 8. 9. 20 b, 20 c. 28 a. 29. 33. 36. 48 och 55 åå samt rubriken till 5 kap. skall ha nedan angivna lydelse.

dels att i lagen skall införas fyra nya paragrafer. 25 a. 28 b. 50 och 52 a åå. av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Varje kommun skall. efter vad i denna lag och särskilda författningar närmare bestämmes.

Föreslagen lydelse

Varje kommun skall

a) sörja för undervisningen av barn i grundskolan. b) främja åtgärder i syfte att bereda ungdom undervisning i gymnasieskola ävensom

c)i övrigt vårda skolväsendet i kommunen.såvittej handhavandetdärav an- kommer på annan.

2bå

Varje landstingskommun skall, efter vad i denna lag och särskilda/ör- _/attningar närmare bestämmes, främ- ja åtgärder i syfte att bereda ungdom undervisning i gymnasieskola.

På framställning av kommunfull- mäktige må Konungen besluta. att särskild styrelse skall finnas för del av kommunens gymnasieskola.

Beträffande sådan styrelse skola gälla de bestämmelser. som medde- las av Konungen eller den myndighet Konungen förordnar.

' Lagen omtryckt l970:1026 Senaste lydelse av 20 d å 19712630

ff./-

Varje landstingskommun skall främja åtgärder i syfte att bereda ungdom undervisning i gymnasie- skola.

På framställning av kommunfull- mäktige må regeringen besluta. att särskild styrelse skall finnas för del av kommunens gymnasieskola.

Beträffande sådan styrelse skola gälla de bestämmelser. som medde- las av regeringen eller den myndighet regeringen förordnar.

• Sida 14
•  Original

Prop. 1975:8

Nuvarande lydelse

9 .

14

Föreslagen lydelse

K ommunhi/lmäktige må föreskriva all annan kommunal nämnd än skol- styrelsen skall

]. handha förvaltning och verkstäl- lighet ifråga om byggnad och mark för skola som eljest står under skolstyrel- sens förvaltning,

2. beträffande annan personal vid kommuns grundskola eller gymnasie- skola än sko/ledare, lärare, sko/läkare och skolsköterska handlägga frågor om anställning, ledighet, vikariat eller skiljandefra'n tjänst.

Skolstyrelsen skall beakta den allmänna utvecklingen på skolväsendets område. följa skolväsendets tillstånd inom kommunen och taga erforderliga initiativ för att bereda barn och ungdom i kommunen tillfredsställande ut- bildning.

Skolstyrelsen skall vidare a)i den mån sådant ej tillkom mer annan. ombesörja de angelägenheter avseende skolväsendet i kommu- nen. vilka äro att hänföra till för./alt- ning och verkställighet.

Skolstyrelsen skall vidare a)i den mån sådant ej tillkommer annan enligt bestämmelser som rege- ringen meddelar eller enligt beslut som avses i 8 å", ombesörja de angelägen- heter avseende skolväsendet i kom- munen. vilka äro att hänföra till för- valtning och verkställighet.

b) tillse. att verksamheten vid skolorna fortgår enligt gällande föreskrifter, och sörja för samordning av och enhetlighet i verksamheten.

c) främja pedagogiska försök och lärarnas fortbildning samt (1) verka för samarbete mellan hem och skola.

20bå

På framställning av landstinget må Konungen besluta. att särskild styrelse skall finnas för del av lands- tingskommunens gymnasieskola.

Beträffande sådan styrelse skola gälla de bestämmelser. som medde- las av Konungen eller den myndighet Konungen förordnar.

På framställning av landstinget må regeringen besluta. att särskild styrelse skall finnas för del av lands- tingskommunens gymnasieskola.

Beträffande sådan styrelse skola gälla de bestämmelser. som medde- las av regeringen eller den myndighet regeringen förordnar.

• Sida 15
•  Original

Prop. 1975:8

Nuvarande lydelse

15

Föreslagen lydelse

Landstinget måföreskriva att annan nämnd hos landstingskommunen än utbildningsnämnden skall

]. handlraförvalming och verkstäl- lighet ifråga om byggnad och mark/ör skola som eljest står under utbildnings- nämndens _ fön'a/tning,

2. beträffande annan personal vid landstingskommuns gymnasieskola än skolledare, sko/läkare och skolsköterska handlägga frågor om anställning, ledighet, skiljande från tjänst.

lärare,

vikariat eller

20cå

Utbildningsnämnden skall beakta den allmänna utvecklingen på skol- väsendets område, följa tillståndet i landstingskommunens gymnasieskola och taga erforderliga initiativ för att bereda ungdom i landstingskommunen tillfredsställande utbildning i gymnasieskolan.

Utbildningsnämnden skall vidare a)i den mån sådant ej tillkommer annan. ombesörja de angelägenheter avseende gymnasieskola. vilka äro att hänföra till förvaltning och verkställighet.

landstingskommunens -

Utbildningsnämnden skall vidare a)i den mån sådant ej tillkommer annan enligt bestämmelse som rege- ringen meddelar eller enligt beslut som avses i 20 b 58". ombesörja de angelä- genheter avseende landstingskom- munens gymnasieskola. vilka äro att hänföra till förvaltning och verkstäl- lighet.

b)tillse.att verksamheten vid landstingskommunens gymnasieskola fortgår enligt gällande föreskrifter och sörja för samordning av och enhetlighet i verk- samheten.

c) främja pedagogiska försök och lärarnas fortbildning samt d') verka för samarbete mellan hem och skola.

5 kap. Om undervisningen 5 kap. Om undervisningen m. m.

25aå

Grundskolan omfattar skolhälso- vård. Skolhälsovården har till ändamål att

• Sida 16
•  Original

Prop. 1975:8

Nu varande lydelse

16

Föreslagen lydelse bevara elevernas själsliga och kroppsli- ga hä/sa och verka/ör sunda levnads- vanor hos dem. Den skal/främst vara av förebyggande natur och ej avse egentlig sjukvård.

N_vinskriven elev igrundskolan skall Iäkarundersökas i början av läsåret och därefter fram till och med årskurs 8 minst två gånger. Om ei särskilda/ör- hållanden föranleda undantag, _skall elev läkarundersökas även i årskurs 9.

Utöver vad som_ följer av tredje styck- et skall sådan elev i grundskolan som är klen, sjuk eller sjukdomshotad läkar- undersökas så ofta skolläkaren finner det behövligt. Undersökning skall även ske av elev som skolledare. lärare, sko/sköterska ellerföräldrarna särskilt hänvisat till skolläkaren eller som derr— ne på annan grund./inner vara i behov av undersökning.

Det åligger elev i grundskolan att låta sig undersökas ifall som avses i tredje ochfiärde styckena.

Elev igrundskolan har rätt att kost- nadsfritt anlita skolhälsovården.

283å

Specialskolan omfattar tio årskur- ser. betecknade 1—10 och fördelade på lågstadium. mellanstadium och högstadium enligt bestämmelser som Konungen meddelar.

Specialskolan omfattar tio årskur- ser, betecknade 1—10 och fördelade på lågstadium. mellanstadium och högstadium enligt bestämmelser som regeringen meddelar.

Bestämmelserna i 24å andra och tredje styckena om studievägar, spe- cialundervisning och särskild undervisning äga motsvarande tillämpning

på specialskolan.

För elev i specialskolan som icke kan följa undervisning enligt första och andra styckena meddelas undervisning anpassad efter hans utveckling.

För specialskolan äga bestämmel- serna i 25—28 åå motsvarande till- Iämpning. Fråga om att förvägra elev

För specialskolan äga bestämmel- serna i 25 och 26—28 åå motsvarande tillämpning. Fråga om att förvägra

• Sida 17
•  Original

Prop. 1975:8

Nuvarande lydelse befrielse enligt 27å prövas av den lokala styrelsen.

17

Föreslagen lydelse elev befrielse enligt 27å prövas av den lokala styrelsen.

28bå

Specialskolan omfattar skolhälso- vård. I denna ingår./örebyggande häl- sovård och sjukvård.

Elev i specialskolan skall snarast möjligt efterllintagningen undergå _full- ständig läkarundersökning. Därvid skall den särskilda skada somföranlett intagningen undersökas av specialist.

Elev i specialskolan bör undergå all- män läkarundersökning minst två gånger årligen och undersökas av spe- cialist trär det är nödvändigt.

I_ fråga om skolhälsovården ispecial- skolan äga i övrigt 25 a 5 gärde—sjätte styckena motsvarande tillämpning.

29%

Ungdomar. som äro bosatta i riket och som fylla föreskrivna inträdes- fordringar, äga i mån av tillgång på plats få undervisning i gymnasiesko- lan.

Fordringar för inträde i gymnasie- skolan må betingas endast av utbild- ningens syfte. Om undervisningen och verksamheten i övrigt skola be- stämmelserna i 26. 27 och 28 åå äga motsvarande tillämpning.

Ungdomar. som äro bosatta i riket och som fylla föreskrivna inträdes- fordringar, äga i mån av tillgång på plats få undervisning i gymnasiesko- lan. Inträdesfordringar må betingas endast av utbildningens syfte. Om ytterligare villkor_ för rätt till undervis- ning i gymnasieskolan gälla föreskrifter som regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, myndighet meddelar.

Om undervisningen och verksam- heten i övrigt skola bestämmelserna i 26. 27 och 28 åå äga motsvarande tillämpning.

annan

Gymnasieskolan omfattar skolhäl- sovård för eleverna på Studieväg som

• Sida 33
•  Original

Prop. 1975:8

Nuvarande lydelse

33

Skolplikt må fullgöras i annan of- fentlig skola än grundskolan eller i enskild statsunderstödd skola enligt bestämmelser, som utfärdas av Ko- nungen eller den myndighet Konung- en förordnar.

18

Föreslagen lydelse

omfattar minst ett läsår. Sådan elev skall läkarundersökas en gång under första läsåret och därefter/lägst vartan- nat år enligt bestämmelser som rege- ringen eller. efter regeringens bemyn- digande. annan myndighet meddelar. I övrigt äga 25 a _é' andra. fjärde och sjätte styckena motsvarande tillämp- ning.

&

Skolplikt må fullgöras i annan of- fentlig skola än grundskolan eller i enskild statsunderstödd skola enligt bestämmelser, som utfärdas av re- geringen eller den myndighet rege- ringen förordnar.

Skola som avses i_ första stycket om- fattar sko/hälsovård för skolpliktig elev. Ifråga om skolhälsovården äger 25 a &" motsvarande tillämpning.

Regeringen kan medge undantag från vad som gäller enligt andra styck- et.

36%

Skolplikten är fullgjord, då eleven tillfredsställande genomgått årskurs 9 i grundskolan eller motsvarande årskurs i skola. som sägs i 33 och 34 åå, eller då eleven vid särskild prövning styrker sig äga motsvarande kunskaper.

Äro med hänsyn till elevens bästa särskilda skäl därtill, må medgivas att hans skolgång utan hinder av vad i första stycket sägs avslutas med ut- gången av vårterminen det kalender- år, då han fyller femton år.

Äro med hänsyn till elevens bästa

_särskilda skäl damn, nia medgivas

att hans skolgång utan hinder av vad i första stycket sägs avslutas med ut- gången av vårterminen det kalender- år. då han fyller femton år. Sådant medgivande/år lämnas endast under villkor att eleven under återstoden av sin skolpliktstld får lämplig utbildning eller har annan lämplig sysselsättning. Om villkoret ej uppfv/les, skall medgi- vandet återkallas. Eleven står under tillsyn av sko/styrelsen.

• Sida 34
•  Original

Prop. 1975:8

Nuvarande lydelse

19

Föreslagen lydelse

485

Kommun har att anordna grundskola av den omfattning, som erfordras för mottagande av barn enligt vad i 445 sägs, samt bestrida de kostnader härför, vilka ej täckas av andra medel.

Om rättför kommun att genom an- nan anordna undervisning som avses i 24 35 tredje stvcketförordnar regering- en.

50 å'

52a

55

Närmareföreskrifter angående till- lämpningen av denna lag meddelas av Konungen.

Om större olägenhet ej vållas verk- samhet i grundskola eller gvmnasiesko- Ia, böra mark och Iokalersom dispone- ras för skolan upplåtas för annat än skolans behov.

För./"rivi/Iig bildningsverksamhet och liknande verksamhet skall upplåtelse enligtförsta stycket medges under där angivet villkor. Uttages därvid ersätt- ning. får denna motsvara högst den av upplåtelsen föranledda omedelbara ökningen av kommunens eller lands- tingskommunens kostnader.

”J"/=

Har kommun igvmnasieskola mot- tagit vuxen som elev och är denne ej kyrkobokförd inom kommunen, äger 46 55 motsvarande tillämpning. Har landstingskommun i gvmnasieskola mottagit vuxen som elev och är denne ej kyrkobokförd inom landstingskom- munen. äger 47 b 51" andra stycket mot- svarande tillämpning.

&

Regeringen bemyndigas att medde- la. föreskrifter som avses il? kap. 3 35" re- geringsformen och som gälla arbetets

: Förutvarunde 50 & upphävd genom l964z899

• Sida 35
•  Original

Prop. 1975:8 20

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse anordnande i grundskolan och special- skolan, Iedighetför elev i sådan skola eller åtgärd för tillrätta/örande av så— dan elev.

Regeringen bemyndigas att medde- la föreskrifter dels om kommuns be- fättning med grundskola och gymna- sieskola, dels om landstingskommuns befattning med gymnasieskola.

Inom skola får anordnas försöks- verksamhet enligt bestämmelser som regeringen meddelar.

Regeringen får överlåta a't förvalt- ningsmyndighet att meddela närmare föreskrifter i de hänseenden som angi— vas i första—tredje styckena.

Denna lag träderi kraft en vecka efter den dag, då lagen enligt uppgift på den har utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Genom lagen upphäves

1. 2 kap. 4, 11 och 26 åå, 4 kap. 1, 2, 4, 5 och 7ää, 17 kap. 55% samt 18 kap. 9å skolstadgan (1971:235).

2. 13, 46, 47 och 49 äg" specialskolstadgan(19651478),

3. 195 nomadskolstadgan (19672216),

4. 195 privatskolstadgan (1967z270).

5. 109, 114 och 115 55 kungörelsen (1971:424) om kommunal och statlig vuxenutbildning.

• Sida 36
•  Original

Prop. 1975:8

14. Förslag till Lag med bemyndigande att meddela föreskrifter om kommuns och landstingskommuns medverkan i utbildning

Härigenom föreskrives följande. Regeringen eller förvaltningsmyndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifterom kommuns eller landstingskommuns medverkan i an- nan utbildning än som avses i skollagen (19623 ] 9)eller lagcn(1967:940)angå- ende omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda.

Denna lag träder i kraft en vecka efter den dag,då lagen enligt uppgift på den har utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

15. Förslag till Lag om ändring i studiestödslagen (l973z349)

Härigenom föreskrives i fråga om studiestödslagen (19732349)l dels att 6 kap. 45 skall upphöra att gälla, dels att 1 kap. 4 & samt 5 kap. 60 och 87 åå skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

] kap.

451

Studiestödct handhas av centrala studiestödsnämnden. skolstyrelser- na, landstingskommunernas utbild- ningsnämnder, andra myndigheter och organ enligt bestämmelser sattt meddelas av regeringen eller, efter re- geringens bemyndigande, av centrala studiestödsnämnden.

'Lagcn omtryckt l974z483. 1 Senaste lydelse 1974978.

Studiestödct handhas av statliga myndigheter, däribland centrala stu- diestödsnämnden, samt av skolsty- relserna. landstingskommunernas utbildningsnämnder och läroanstal- rerna.

• Sida 37
•  Original

Prop. 1975:8

Nuvarande lydelse

Ärende om återbetalning av återbe— talningspliktiga studiemedel handläg- ges dock alltid av centrala studiestöds- nämndett, attt ey" regeringen förordnar annat.

r.) r.)

Föreslagen lydelse Kommun katt föreskriva att fråga om studiestöd som ankomtnerpå skol- styrelsen skall handläggas av annan kommunal nämnd. Motsvarande rätt tillkotttnter landstingskommun.

5 kap.

60 &!

Är den återbetalningsskyldigcs betalningsförmåga på grund av sjukdom eller annan jämförlig orsak varaktigt nedsatt, får han befrias från kvarstående återbetalningsskyldighet. Föreligger eljest synnerliga skäl får den återbetal- ningsskyldige även i annat fall befrias från kvarstående återhetalningsskyl- (lighet eller del därav.

Dett sotn uppburit återbetalnlngs- pliktiga studiemedel för vuxenutbild- ning katt i vissa fall befrias/"rått del av återbetalningssky/digheten ett/igt de närmare bestämmelser som meddelas av regeringen eller, ejer regeringens bemyndigande, av centrala studie- stödsnämttden.

) Senaste lydelse 19741978.

Befrielse från del av återbeta/ttittgs- skyldigheten kan dessutom tnedges i fråga om återbetalttingspliktiga studie-

medel som den återbetalningsskvldige uppburit för kotttmutlal eller statlig vuxenutbildning eller,/ör sådan annan gymnasial tttbildning eller utbildning vid folkhögskola sotn de återbetal- ttingsskyldige gått igettotn vid vuxen ål- der (befrielsegrundande utbildning). Som villkor för sådan befrielse gäller att

I . den återbetalnittgsskyldige under minst/Siro terminer studerat vid läro- anstalt eller lttbildningslinje som om- fattas av förordnande enligt 4 kap. 1 & ochför denna tid uppburit återbetal- ttittgspliktiga studiemedel,

2. den befrielsegrundande utbild- ningen avser studier som den återbe- talningsskyldige behövt för att kunna vinna tillträde till den läroanstalt eller utbildnittgslinje som avses under I.

3. den återbetalttingsskyldige varit yrkesverksam på heltid uttder mittst fem år. ittnan ltan uppburit studieme-

del för studier vid läroanstalt eller ut— bildningslinje som avses under 1 ,

• Sida 38
•  Original

Prop. 1975:8

Nuvarande lydelse

23

Föreslagen lydelse

4. det med hänsyn till den återbetal- nittgsp/iktiges ekonomiska förhållan- den är skäligt att han befrias från del av återbetalningsskyldigheten.

Med yrkesverksamhet enligt andra stycket jätnställes vård av egna barn, vård av föräldrar och annan liknande verksamhet. Befrielse får beviljas den återbetalningssky/dige även om han ej är eller varit underhållsskyldig gente-

' mot annan.

Befrielse ett/igt andra stycket får avse högst 1 900 kronorför varje års- kurs enligt läroplanen för den befriel- segrundande utbildning som den äter- betalningsskyldige gått igenom. Be- f'rielsen får sammanlagt avse högst 5 700 kronor. Befrielsen får ej översti- ga hälften av det belopp som den åter- betalningsskyldige sammanlagt upp- burit för den befrielsegruttdande ut- bildningen.

87 å'

Det åligger återbetalningsskyldig att lämna centrala studiestödsnämnden de uppgifter som är av betydelse för tillämpningen av detta kapitel. I fråga om omyndig åvilar uppgiftsskyldigheten förmyndaren.

De uppgifter om personliga och ekonomiska förhållanden som lämnas i ansökan om befrielse från preliminär avgift eller i annan handling som är avsedd att ligga till grund för bestämmande av avgift skall avges på heder och samvete.

Närmare bestämmelser om upp- giftsskyldigheten meddelas av rege- ringen eller, efter regeringens bemyn- digande. av centrala studiestödsnättttt— den.

' Senaste lydelse I974:978.

• Sida 39
•  Original

Prop. 1975:8

24

Denna lag träder i kraft en vecka efter den dag, då lagen enligt uppgift på den har utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Genom lagen upphäves ]. 2 kap. 5 &, 3 kap. 285 och 5 kap. l2—l4åå studiestödskungörelsen (19731418).

2. punkt 4 övergångsbestämrnelserna till kungörelsen ( l974z484) om änd— ring i studiestödskungörelsen (l973z4l8).

Föreligger fråga om befrielse från återbetalningsskyldighetenligt såväl 5 kap. 60 & andra—fjärde styckena studiestödslagen som 24 & tredje stycket studie- hjälpsreglementet (19642402) och bestämmelse som avses där, får befrielse sammanlagt ej medges med högre belopp än det varmed befrielse skulle ha kunnat ske enligt 5 kap. 60 & andra—fjärde styckena studiestödslagen.

16. Förslag till Lag om ändring i radiolag;en (1966:755)

Härigenom föreskrives i fråga om radiolagen (1966:755)1 dels att i 2—7 och 9 åå ordet ”Konungen" i olika böjningsformerskall bytas ut mot "regeringen” i motsvarande form,

dels att 10 & skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

10%

Den som inneharelleranvänderra- diosändare i strid mot bestämmelser- naidennalagellermotvillkorsomfo- reskrivits vid meddelande av till- stånd enligt 2 ;" eller som driver verk- samhet i strid mot bestämmelserna i Så dömes till böter eller fängelse i högst ett år.

Sändare sotn använts såsom hjälp- medel vid eller varitförema'l för brott enligt denna lag kanförklaras/öfver- kad. Bestämmelserna i 36 kap. brotts- balken äga därvid tillämpning.

lLagen omtryckt 19721240.

Den som inneharelleranvänder ra- diosändare i strid mot bestämmelser- naidennalag ellermotvillkorsom fo- reskrivits vid meddelande av till- stånd enligt 2 5 eller som driver verk- samhet i strid mot bestämmelserna i 5 & dömes till böter eller fängelse i högst ett år. Sändare som använts sa'- som hjälpmedel vid eller varit föremål

för brott enligt denna lag kan. förklaras förverkad. Bestämmelserna i 36 kap. brottsbalken äga därvid tillämpning. Den som bryter motföreskrift som meddelats med stöd av 4 5 andra stycket dömes till böter ellerfängelse i högst ett år. Detta gäller dock ei ifråga om radiosändare eller mottagare på

• Sida 40
•  Original

Prop. 1975:8

|.) U|

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse örlogsfartyg. militärt luftfartyg eller militärt motorfordon.

Denna lag träder i kraft en vecka efter den dag,då lagen enligt uppgift på den har utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

17. Förslag till Lag om ändring i lagen (l965:61) om behörighet att utöva veterinär- yrket m. m.

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (l965:6l) om behörighet att utöva veterinäryrket m. m.1

delsatt i 2,6,8,9och 13 åå ordet””Konungen” iolika böjningsformerskall by- tas ut mot "regeringen" i motsvarande form.

dels att 14 äska]! ha nedan angivna lydelse, dels att i lagen skall införas två nya paragrafer. 15 och 16 åå,av nedan angivna

lydelse. Nuvarattde lydelse Föreslagen lydelse 14 &

Konungen äger meddela närmare Regeringen och, efter regerittgetts bestämmelser för tillämpningen av bemyndigande, förvaltningsmyndig- denna lag. het, får tneddelaföreskri/ier om älig-

gande för veterinär i hans yrkesutöv- ning. 15 å

Veterinär som enligtföreskri/i sotn avses i 14 35" står under lantbruksstyrel- sens tillsyn i utövningen av veterinärvr- ket är skyldig att låta sin verksamhet inspekteras av styrelsen eller den sty- relsen förordnar. Den som hindrar el- ler undandrar sig inspektion dömes till böter. om ej gärningen är belagd med

| straff i brottsbalken. Senaste lydelse av 25197l:lll6 6ål97l:1116 8ål97lzlll6 95197111116 135197111116

• Sida 41
•  Original

Prop. 1975:8

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

16.5

Veterinär för icke yppa något som meddelats honom ijörtroende i hans egenskap av veterinär eller obehörigen uppenbara vad han i denna egenskap erfarit om (yu/sjukdom eller dess upp- komst. Han får ej heller obehörigen röja eller utnyttja _i-'rkeshemlighet som han jön kännedom om i sin verksam- het.

Den som uppsåtligen eller av oakt- samhet bryter mot bestc'imme/serna i

första stycket dömes till böter eller fängelse i högst ett år. Allmänt åtal/lir

väckas endast eller angivelse av måls- äga/iden.

Denna lag träder i kraft en vecka efter den dag, då lagen enligt uppgift på den har utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

18 Förslag till Lag med bemyndigande att meddela vissa föreskrifter för trädgårds-

näringen

Härigenom föreskrives följande.

1 & Regeringen får meddela föreskrifter för trädgårdsnäringen som är påkal- lade föratt främja kvaliteten på trädgårdsproduktereller föratt möjliggöra kon- troll av produkternas sundhet. Avgift får föreskrivas för sundhetskontrollen. Regeringen får överlåta åt förvaltningsmyndighet att meddela föreskrifter som avses i första stycket.

25 Vara som har varit föremål för brott mot föreskrift, meddelad med stöd av 1 &. skall förklaras förverkad. om det ej är uppenbart obilligt. Det- samma gäller utbyte av sådant brott. I stället för varan kan dess värde förklaras förverkat.

Denna lag träderi kraft en vecka efter den dag,då lagen enligt uppgift på den

• Sida 42
•  Original

Prop. 1975:8 27

har utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Bestämmelserna i Zå skall även gälla vid brott mot föreskrift som avses i lä och som har meddelats av Kungl. Maj:t eller av annan med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande.

19. Förslag till Lag om ändring i lagen (1933:231) om utrotande av berberis å viss mark

llärigenom föreskrives i fråga om lagen (1933:231) om utrotande av ber- beris å viss markl

dels att i 1. 2 och 6åå orden "Kangl. Maj:t" skall bytas ut mot ”re- geringen",

dels att 7å skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse .7 5

På Kungl. Maj:t ankommer att På regeringen ankommer att med- meddcla föreskrifter angående för- dela föreskrifter angående förbud bud mot försäljning och plantering mot försäljning och plantering av av berberis. berberis.

Den som bryter mot/öreskrift som meddelats med stöd av första stycket dömes till böter. Berberis som varitjö- rernål för brott mot sådan föreskrift eller värdet därav skal/förklaras för- verkat, om de! ej är uppenbart Obi/ligt.

Denna lag träder i kraft en vecka efter den dag, då lagen enligt uppgift på den har utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Bestämmelserna i 75 andra. stycket skall även gälla överträdelse av fö- reskrift som avses i 7å första stycket och som har meddelats av Kungl. Maj:t.

lLagen omtryckt 1967z400.

• Sida 43
•  Original

Prop. 1975:8 28

20 Förslag till . Lag med bemyndigande att meddela föreskrifter om in- eller utförsel av varor

Härigenom föreskrives följande

1 & Regeringen får, med den begränsning som följerav 2 &, meddela föreskrif- ter om in- eller utförsel av varor. om detär påkallat av hänsyn till risk för stör- ning inom samhällsekonomin eller folkförsörjningen, av särskilda handelspo- litiska skäl cllerav hänsyn till behovatt trygga kvaliteten hos produkterav visst slag. till hälsovården. miljövårde n, växtskyddct eller skyddet mot djursjukdo- mar eller till kontrollen av materiel som kan få militär användning.

Regeringen får överlåta åt förvaltningsmyndighet att meddela föreskrifter som avses i första stycket.

2 & Bemyndigandet i denna lag medför ej befogenhet att meddela föreskrifter om tull. Ej heller medför det befogenhet att meddela föreskrifter om annan av- gift än sådan som avser kostnad för handläggning av fråga om tillstånd . för om- händertagande av gods eller för kontroll. inspektion eller annan därmed jäm- förlig åtgärd.

Denna lag trädcri kraft en vecka efter den dag,då lagen enligt uppgift på den har utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

21. Förslag till Lag med bemyndigande att meddela föreskrifter om auktorisation och godkännande av revisor

Härigenom föreskrives följande.

Regeringen eller förvaltningsmyndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifterom auktorisation och godkännandeav revisor. Därvid får föreskrivas avgift för ansökan.

Denna lag träder i kraft en vecka efter den dag. då lagen enligt uppgift på den har utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

• Sida 44
•  Original

Prop. 1975:8 29

22 Förslag till Lag om ändring i lagen (1902z71 s. 1), innefattande vissa bestäm-

melser om elektriska anläggningar

Härigenom föreskrives i fråga om lagen(l902:7l s. 1). innefattande vissa be- stämmelser om elektriska anläggningar'

dels att 17% skall upphöra att gälla, dels att i l 5 samt 25 1, 2 och 4—8 mom. ordet ”Konungen" skall bytas ut mot ”regeringen".

dels att 155 skall ha nedan angivna lydelse, dels att i lagen skall införas ett nytt moment. Saå 5 mom., av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 5 å ä'

5 mom. Innehavare av starkströms- ledning inom område jörjärnväg skall ersätta den kostnad och skada som kan komma att til/skyndas järnvägsföreta- getgenomframdragande. begagnande eller underhåll av ledningen.

15 &]

Närmare föreskrifter om utförande Regeringen bemyndigas att medde- och skötsel av elektrisk anläggning och la föreskrifter som anga'r elektrisk an- anordning som är avsedd att anslutas läggning, anordning som är avsedd att till sådan anläggning meddelas av Ko- anslutas till sådan anläggning, elek— nungen eller den Konungen bemyndi- trisk materiel eller elektrisk installa- gar. tion.

Konungen eller den Konungen be- Regeringen fa'r över/åta a't förvalt-

' Senaste lydelse av

5 19701905 (jfr l972z721) & 1 mom. 1957z383 & 2 mom. 19571383 mom, 19572383 mom, 19572383 mom. 197lc576 mom. l973:569 mom. l957:383 7 & 1958z429. Senaste lydelse 19701905. , Senaste lydelse l970:905.

NNNNNNN—l ”151511.”

"_

• Sida 45
•  Original

Prop. 1975:8 * 30

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

myndigar bestämmer även vilka villkor ningsrnvndighet att meddela_/öreskri/'— leverantör av elektrisk kraft får upp- ter som avses i första stycket. ställa jär beviljande av entreprenörs- rätt ifråga om utförande. ändring eller reparation av elektrisk anläggning.

Denna lag träder i kraft en vecka efter den dag. då lagen enligt uppgift på den har utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

23. Förslag till Lag om explosiva och brandfarliga varor

Härigenom föreskrives följande.

1 & Regeringen bemyndigas att i fråga om varor som består av eller innehåller explosivt eller pyrotekniskt ämne (explosiva varor) samt i fråga om brand- farliga varor meddela föreskrifter som gäller tillverkning. handel. hantering, förvärv, överlåtelse, transport eller införsel eller som i övrigt är påkallade från säkerhetssynpunkt.

Regeringen bemyndigas att meddela föreskrifter om avgifter för avsyning eller besiktning enligt bestämmelse som avses i första stycket.

Regeringen får överlåta åt förvaltningsmyndighet att meddela sådana fö- reskrifter som avses i första och andra styckena och åt kommun att meddela så- dana föreskrifter som avses i andra stycket.

25 För tillsyn överefterlevnaden av föreskrifter om explosiva eller brandfarli- ga varor har myndighet,ienlighet med vad regeringen närmare föreskriver. rätt att fåtillträde till ställe eller utrymme därsådan vara tillverkas, förvaras, hante- ras, transporteras, saluhålles eller förbrukas. ' Myndighet som regeringen bestämmer har rätt att som led i kontroll av till- verkningen av flyttbara förvaringspersedlar för sprängämnen, krut och spräng- kraftiga tändmedel eller av dörrar till magasin och liknande förvaringsrum för sådana varor fåtillträde till lokal där sådan tillverkning förekommer. Det åligger polismyndighet att lämna den handräckning som behövs med anledning av bestämmelserna i första och andra styckena.

35 Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet utan att vara berättigad till det tillverkar. idkar handel med. innehar eller förvärvar explosiv vara dömes till fängelse i högst två år eller. om brottet är ringa. till böter eller fängelse i högst sex månader.

• Sida 46
•  Original

Prop. 1975:8 ' 31

Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet i samband med handel överlåter explosiv vara till någon som ej får inneha vad som har överlåtits dömes till böter eller fängelse i högst ett år. Detsamma gäller den som uppsåtligen eller av oaktsamhet utan tillstånd överlåter sprängämne som har tillverkats vid förbrukningsställe för användning där.

Vapenhandlare som uppsåtligen eller av oaktsamhet åsidosätter vad som är föreskrivet om förvaring av ammunition dömes till böter eller fängelse i högst sex månader.

Om ansvar för överträdelse av andra föreskrifter om explosiva varor än som avses i denna paragraf finns särskilda bestämmelser.

45. Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet som ej är ringa

] . förvarar. hanterar. transporterar eller försäljer brandfarlig vara utan att in- neha tillstånd då sådant behövs.

2. utan behövligt medgivande utnyttjar meddelat tillstånd utan föregående avsyning och besked om att avsynad anläggning elleranordning fårtagas i bruk.

3. iverksamhet,förvilken tillstånd har meddelats.åsidosätter föreskrift i till- ståndsbeslutet eller vidtagerändring.som innebär väsentlig avvikelse från vad som har förutsatts i beslutet.

4. åsidosätter föreskriven skyldighet att göra anmälan hos brandchef,

5. brukar eller låter bruka tankbil eller annat för transport av brandfarlig gas ellerbrandfarlig vätska tillverkat fordon.som icke är godkänt för sitt ändamål i föreskriven ordning.

6. saluhåller. försäljer eller nyttjar anordning för förvaring. hantering, trans- port eller försäljning av brandfarlig vara utan att anordningen är godkänd i före- skriven ordning.

7. saluhåller eller försäljer anordning. vilken har utmärkts såsom typgod- känd. fastän anordningen icke är utlörd i enlighet med godkännandet.

8. iansökan rörande brandfarlig vara eller i anmälan ellerannan underrättelse till brandcheflämnar oriktig uppgift om förhållande av betydenhet.

dömes till böter eller. om brottet är grovt. till fängelse i högst ett år. Om ansvar för överträdelse av andra föreskrifter om brandfarliga varor än som avses i denna paragraf finns särskilda bestämmelser.

55 Explosiv vara som har varit föremål för brottsligt innehav eller förvärv eller för brottslig tillverkning eller transport skall förklaras förverkad. om det ej är uppenbart obilligt. I stället för varan kan dess värde förklaras för- verkat. Förklaras explosiv vara förverkad. skall även emballage eller kärl. i vilket den förvaras. vara förverkat.

65 Har någon tagit brottslig befattning med anordning för'hantering, för- varing. transport eller försäljning av brandfarlig vara och har gärningen med-

• Sida 47
•  Original

Prop. 1975:8

32

fört uppenbar fara för skada av betydenhet genom brand eller på annat sätt. skall anordningen förklaras förverkad. om det ej är uppenbart obilligt. [ stället för anordningen kan dess värde förklaras förverkat.

Förklaras anordning förverkad .skall även innehåll och förpackning vara för- verkade.

Denna lag träder i kraft en vecka efter den dag, då lagen enligt uppgift på den har utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

24. Förslag till Lag om ändring i brandlagen (1974z80)

Härigenom föreskrives i fråga om brandlagen ( 1974180) dels atti 15. 21 . 22 och 26 åå orden "Kungl. Maj:t" skall bytas ut mot ”rege-

ringen",

dels att 27 & skall ha nedan angivna lydelse, delsatt i lagen skall införas två nya paragrafer.3 a och 24 & ååav nedan angiv- na lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3aå

] mom. Ledamöter och suppleanter i särskild brandstyrelse väljes av kom- munfullmäktige till det antal fullmäk- tige bestämmer. A malet ledamöter får dock icke vara under fem. Valet skall vara proportionellt, om det begäres av minst så många väljande, som motsva- rar det tal vilket erhålles, om samtliga väliandes antal delas med det antal personer valet avser, ökat med 1. Om förfarandet vid sådant proportionellt

val/inns särskilda bestämmelser. Sker ej val av suppleanter proportionellt, skall också bestämmas den ordning i vilken suppleanter/za skall inkallas till tjänstgöring.

Beträffande särskild brandstyrelse skall bestämmelserna i32—36 5539, 3739 första stycket och 38—42 55 kommu-

• Sida 48
•  Original

Prop. 1975:8

Nuvarande lydelse

l8a.

33

Föreslagen lydelse

nallagen (1953:753) rörande kom- munstyrelsen samt bestämmelserna i 45 5 andra och tredje styckena samma lag ifråga om där avsedd nämnd äga motsvarande tillämpning. För särskild brandstyrelse i Stockholm skall dock gälla bestämmelserna i 5] 5 1 mom. kommunallagen (1957550) för Stock- holm, med undantag av hänvisningen till 39 59 andra stycket nämnda lag, samt därutöver vad kommunfullmäk- tige föreskriver med iakttagande av be- stämmelserna i samma lag.

Utan hinder av 2 5 2 förvaltnings/a- gen (I 971.290) äger 4 och 5 55 nämn- da lag tillämpning i samtliga ärenden hos särskild brandstyrelse.

Brandstyrelses protokoll behöver ej upptaga annat än förteckning å närva- rande ledamöter samtför varje ärende beslutet och skä/en därför.

2 mom. Vid sammanträde med brandstyrelsen har brandchefen rätt att deltaga iöverläggningarna men ej i besluten samt att få sin mening anteck- nad till protokollet.

&

Den som har att utöva tillsyn enligt denna lag eller enligt föreskrifter som avses i 2 7 35 skal/_lörfitllgörande av till— synen äga tillträde till byggnad och lä- genhet samt upplag och annan anlägg- ning ävensom rätt att därföretaga un- dersökning eller utföra arbete, vartill hans åligganden ger anledning. Vägras tillträde utan godtagbart skäl, skall handräckning lämnas av polisstyrel- sen. Tillsynsarbete skall zjt/öras på så - dant sätt att minsta möjliga olägenhet vållas allmänheten.

• Sida 49
•  Original

Prop. 1975:8

Nuvarande lydelse

34

Föreslagen lydelse

275

Närmare föreskrifter angående till- Iämpningen av denna lag meddelas av Kungl. Maj:t.

Regeringen bemyndigas att medde- la ytterligare föreskrifter i de hänseen- den som avses i denna lag samt att meddela föreskrifter om avgifter för sotning som avses i 7 59 och för under- söknings- och besiktningsarbete som utföres av den som är behörig att verk- ställa sådan sotning. Regeringen be- myndigas vidare att meddela föreskrif- ter om begränsning i rättenför den som är behörig att förrätta brandsyn att driva eller annars taga befattning med näringsverksamhet som gäller handel med brand- eller livräddningsredskap eller meddelande av försäkringar som har samband med brand.

Regermgenfår överlåta åt kommun att meddela föreskrifter som avses iför- sta stjicketförsta punkten.

Denna lag träder i kraft en vecka efter den dag,då lagen enligt uppgift på den har utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

• Sida 50
•  Original

Prop. 1975:8 35

JUSTITIEDEPARTEMENTET Utdrag PROTOKOLL vid regeringssammanträde 1975—01-03

Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och statsråden Sträng, Andersson, Johansson, Holmqvist. Aspling, Lundkvist. Geijer, Bengtsson, Norling, Löfberg, Carlsson, Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Zachrisson, Lei- jon, Hjelm-Wallén

Föredragande: statsrådet Geijer

Proposition om följdlagstiftning med anledning av den nya regeringsfor- mens bestämmelser om normgivning

2. Regeringsformens regler om normgivningsmakten

Reglerna i 1974 års RF om fördelningen av normgivningskompetens mel- lan olika organ, i första hand riksdagen och regeringen, skiljer sig i hög grad från motsvarande regler i 1809 års RF. Avsikten då den nya RF be- slutades var emellertid att den kompetensfördelning som hittills har rått och som har utvecklats i praxis skulle i huvudsak gälla också i framtiden (prop. 1973190 5. 207).

Enligt det centrala stadgandet i 87ä 1 mom. i 1809 års RF skulle bl.a. allmän civil- och kriminallag stiftas av riksdagen gemensamt med konungen. Ur bestämmelserna i 89,5 gamla RF kunde utläsas att som ett moment i konungens styrande makt ingick befogenhet att besluta författningar som

• Sida 52
•  Original

Prop. 1975:8 37

rörde rikets allmänna hushållning eller grunderna för allmänna inrättningar av alla slag (den s.k. ekonomiska och administrativa lagstiftningen). Av 89% framgick vidare att Konungen kunde överlämna till riksdagen att ge- mensamt med honom besluta författningar tillhörande dessa två kategorier.

Den gräns som i praxis kom att dras kring området för den samfällda lagstiftningen kan endast högst ofullständigt härledas ur de regler i 1809 års RF vilka angav de ämnen som måste regleras i denna form. Helt allmänt kan sägas att den praxis, som med tiden stabiliserade sig, till den samfällda lagstiftningens område härförde bestämmelser som innebar väsentliga in- grepp i medborgarnas frihet och egendom över huvud taget, vare sig dessa bestämmelser var att anse som civil- eller kriminallag i gängse mening eller ej. I fråga om straffrätten innebar detta bl. a. att föreskrifter om mera lång- variga frihetsstralf (normalt fängelse mer än sex månader) ansågs vara för- behållna den samfällda lagstiftningen.

Den nya RF:s regler om normgivningsmakten finns samlade i 8 kap. Grundlagsreformen innebär först och främst att den samfällda lagstiftningen försvinner. De centrala delarna av normgivningen läggs hos riksdagen en- sam. Riksdagen beslutar föreskrifter i form av lag. Huvuddelen av norm- givningen i övrigt tillkommer regeringen antingen direkt på grund av be- stämmelser i RF eller på grund av delegationsbeslut fattade av riksdagen i lag. Av regeringen beslutade författningar kallas i den nya RF för för- ordningar.

Den nya RF innebär att riksdagen — i motsats till vad som gäller för närvarande — kan besluta föreskrifter inom regeringens hela normgivnings- område utan föregående regeringsinitiativ (8 kap. 14 å). En fråga inom re- geringens område som riksdagen på detta sätt har lagt under sig kommer på grund av den formella Iagkraftens princip (8 kap. 17 5) att kunna regleras endast av riksdagen så länge lagstiftningen består.

1 den nya RF anges ett antal ämnen där normgivningskompetensen i första hand skall ligga hos riksdagen och utövas genom lagstiftning. De viktigaste av de bestämmelser som beskriver detta primära Iagomräde finns i 8 kap. 2. 3 och 5 åå. Genom bestämmelserna i 2 & förs hela den civilrättsliga normgivningen till det primära lagområdet. Bestämmelserna i 3,5 innebär att till detta område vidare skall räknas föreskrifter om förhållandet mellan enskilda och det allmänna, som gäller åligganden för enskilda eller i övrigt avser ingrepp i enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden. Tilldet primära Iagområdet hör med andra ord de för enskilda betungande delarna av den offentliga rätten — bl. a. den statliga beskattningen och straffrätten. Med "ingrepp i enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden” förstås sådana åtgärder från lagstiftarens sida som allmänt anses innebära inskränk- ningar i enskildas dittillsvarande handlingsfrihet. möjligheteratt förfoga över egendom etc. Bestämmelserna i 3fé har utformats på sådant sätt att även en föreskrift, som t.ex. i något hänseende begränsar omfattningen av ett redan föreliggande ingrepp i enskildas förhållanden och därför kan sägas

• Sida 53
•  Original

Prop. 1975:8 38

gå i "berättigande" riktning, omfattas av kravet på lagform. ] 5 & föreskrivs lagform för viss normgivning som gäller kommunernas ställning. Enligt denna paragraf skall grunderna för ändringar i rikets indelning i kom- muner samt grunderna för kommunernas organisation och verksamhets- former och för den kommunala beskattningen bestämmas i lag. 1 lag skall enligt samma paragraf också meddelas föreskrifter om kommunernas be- fogenheter i övrigt och om deras åligganden.

Det är tydligt att det primära lagområdet är större än det område som f. n. regleras genom samfälld lagstiftning. Denna utvidgning har skett fram- för allt genom att viss ekonomisk och administrativ normgivning som hittills har utövats av Kungl. Maj:t har förts över till det primära lagområdet. Detta har åStadkommits bl. a. genom att alla strafföreskrifter har förts in under 3 &. Om man, som förutsattes vid den nya RF:s tillkomst, skall kunna i huvudsak bibehålla nuvarande kompetensfördelning mellan riksdag och regering, blir det därför nödvändigt att återföra en del av vad som faller inom det primära lagområdet till regeringen. En sådan möjlighet öppnas genom bestämmelser om delegation av riksdagens primärkompetens till re- geringen. De viktigaste av dessa bestämmelser finns i 8 kap. 7 och 8 åå. Reglerna i 75 avser delegation på den offentliga rättens område. Denna delegationsmöjlighet avser m. a. 0. de normgivningsområden som beskrivs i 8 kap. 3 och 5 55. Inom dessa kan delegation äga rum beträffande följande ämnen: 1. skydd för liv, personlig säkerhet och hälsa. 2. utlännings vistelse i riket, 3. in- och utförsel av varor, av pengar eller av andra tillgångar, till- verkning, kommunikationer, kreditgivning och näringsverksamhet, 4'.jakt, fiske samt natur- och miljövård, 5. trafik och ordningen på allmän plats, 6. undervisning och utbildning. Av 8 & framgår att riksdagen kan bemyndiga regeringen att meddela föreskrifter om moratorium (anstånd med betal- ningar). Någon annan delegation inom civilrättens område är inte möjlig.

De i 8 kap. 7 & angivna delegationsmöjligheterna är försedda med viktiga begränsningar i två hänseenden. För det första får regeringen aldrig med stöd av ett bemyndigande meddela föreskrifter som begränsar någon av de svenska medborgare tillkommande fri- och rättigheter som beskrivs i 2 kap. 1—3 && RF. Undantag har emellertid gjorts för vissa föreskrifter om tystnadsplikt. För det andra får regeringen inte meddela föreskrifter om annan rättsverkan av brott än böter. Riksdagen kan emellertid enligt 758" tredje stycket i en delegationslag föreskriva t. ex. frihetsstraff för överträdelse av föreskrifter som regeringen meddelar med stöd av delegationen i lagen (blankettstraffstadgande).

Föreskrifter som regeringen har beslutat med stöd av bemyndigande skall enligt 8 kap. 12 & underställas riksdagen om riksdagen så bestämmer. Detta gäller även i fråga om bemyndigande enligt andra bestämmelser i RF än de i 8 kap. intagna.

De delar av det primära lagområdet som inte kan öppnas för regeringen

• Sida 54
•  Original

Prop. l975:8 39

genom delegation utgör det obligatoriska lagområdet. Hit hör, som redan har nämnts. bl. a. föreskrifter som innebär begränsningar av de i 2 kap. angivna fri- och rättigheterna (med undantag av vissa föreskrifter om tyst- nadsplikt) samt föreskrifter om annan rättsverkan av brott än böter. Till det obligatoriska lagområdet hör vidare föreskrifter som enligt bestämmelser i grundlag på annat ställe än i 8 kap. 2, 3 och Såå RF skall meddelas genom lag. Det normgivningsområde som ligger utanför det primära lagområdet kan betecknas som regeringens primärområde. Inom detta har regeringen näm- ligen en direkt på 8 kap. 13 & första stycket 2 grundad behörighet att besluta föreskrifter. Till detta område hör i första hand huvuddelen av den gamla administrativa lagstiftningen. Dit hör också för enskilda berättigande eller i fråga om enskildas rättsställning "neutrala” föreskrifter inom den offentliga rätten, t. ex. bestämmelser i statsbidragsförfattningar.

Regeringen har vidare på grund av 8 kap. 13 5 första stycket 1 behörighet att utan särskilt bemyndigande i lag meddelaföreskrifter om verkställighet av lag. Detta gäller även om lagen ligger inom det obligatoriska lagområdet och verkställighetsföreskrifterna således rör ett ämne som i princip inte får regleras annat än i lagform. Bestämmelsen om verkställighetsföreskrifter får emellertid inte tillämpas på sådant sätt att RF:s övriga kompetensför- delningsregler sätts ur kraft. Det är inte avsett att man skall förfara på så sätt att riksdagen beslutar mycket allmänt hållna lagregler inom det ob- ligatoriska lagområdet som sedan fylls ut av regeringen med "verkställig- hetsföreskrifter”. Jag hänvisar i denna fråga till mina uttalanden i prop. 197390 5. 211.

Av 8 kap. 11 & framgår att riksdagen, samtidigt som den bemyndigar regeringen att meddela föreskrifter i ett visst ämne, kan medge att regeringen överlåter åt förvaltningsmyndighet eller kommun (härmed avses i RF både primärkommun och landstingskommun) att meddela bestämmelser i ämnet (subdelegation). Riksdagen kan också uppdra direkt åt förvaltningsmyndighet under riksdagen att meddela bestämmelser. Föreskrifterna i 11 _ki gör det formellt möjligt för regeringen att — efter bemyndigande — delegera vidare. hela den normgivningskompetens som den har fått av riksdagen. Vid stad- gandets tillkomst förutsatte jag emellertid att subdelegation i allmänhet skul- le komma att omfatta endast en del av den normgivningskompetens som regeringen har fått av riksdagen. Såvitt gällde vissa avgifter kunde det dock, yttrade jag, vara ändamålsenligt att regeringen överlämnade beslutanderätten i dess helhet till förvaltningsmyndighet eller kommun. Jag uttalade i sam- manhanget vidare att straffbestämmelser aldrig bör subdelegeras.

Jag har i det föregående nämnt att föreskrifter om skatt till staten genom bestämmelserna i 8 kap. 35 förs in under det primära. lagområdet. Dele- gationsreglerna i 8 kap. 7_S gäller inte i fråga om skatt. Riksdagen kan däremot enligt 8 kap. 65 i viss begränsad utsträckning bemyndiga fmans- . och skatteutskotten att gemensamt besluta vissa föreskrifter om skatt. I

• Sida 55
•  Original

Prop. l975:8 40

fråga om tullar finns en särskild delegationsmöjlighet enligt 8 kap. 9 &. Detta lagrum innebär att regeringen efter bemyndigande i lag kan meddela fö- reskrifter om tull på införsel av vara.

Sådana offentligrättsliga mig!"/fer som innebär åligganden för enskilda eller ingrepp i deras ekonomiska förhållanden faller på grund av bestämmelserna i 8 kap. 3 & inom det primära lagområdet. I fråga om sådana avgifter öppnas en delegationsmöjlighet i 8 kap. 9 &. Enligt de där intagna bestämmelserna kan regeringen eller kommun efter riksdagens bemyndigande — givet i lag eller annan form — meddela sådana föreskrifter om avgifter som på grund av 3 & annars skall meddelas av riksdagen. Som jag redan har antytt öppnar bestämmelserna i 8 kap. lla" också på detta område möjlighet till sub- delegation. Föreskrifter om andra statliga avgifter än de nyss angivna hör till regeringens i 8 kap. 13,6 angivna kompetensområde.

De författningar som förelåg vid årsskiftet 1974/ 75 fortsätter självfallet att gälla även efter denna tidpunkt. Detta framgår av p. 6 i övergångs- bestämmelserna till 1974 års RF. Enligt nämnda författningsrum äger äldre författning eller föreskrift fortsatt giltighet utan hinder av att den inte har tillkommit i den ordning som skulle ha iakttagits vid tillämpning av den nya RF. Det föreskrivs vidare att ett bemyndigande, som har beslutats av konungen och riksdagen gemensamt eller av riksdagen ensam, får utnyttjas även efter det att den nya RF har trätt i tillämpning, tills riksdagen be— stämmer annorlunda.

6.1. Förslaget till lag om offentliga funktionärers tystnadsplikt

6.1.1. Gällande ordning

Svensk rätt uppvisar en mångfald typer av regler om tystnadsplikt för offentliga funktionärer. ] viss utsträckning finner man sådana regler i lag. Flertalet skrivna tystnadspliktsregler finns emellertid i författningar av lägre valör. kungörelser. reglementen. instruktioner. arbetsordningar etc. En för- teckning över ett antal tystnadspliktsbestämmelser av olika slag finns intagen i bilaga I till ämbetsansvarskommittens betänkande (SOU l972:l) Ämbets- ansvaret ll.

Vid sidan om den tystnadsplikt som är grundad på föreskrifter i författning finns också en ganska omfattande oreglerad tystnadsplikt.

l förarbetena till det straffstadgande om brott mot tystnadsplikt. som sedermera ersattes av det nuvarande i 20 kap. 3å brottsbalken och som i huvudsak var likalydande med detta stadgande, förutsattes sålunda att ansvar för brott mot tystnadsplikt i ett särskilt fall skulle kunna inträda utan att ämnet genom uttrycklig föreskrift angavs som hemligt, nämligen när det är fråga om något som har avhandlats vid beslutande församlings sammanträde inom stängda dörrar. Tystnadsplikt anses vidare. även i av- saknad av särskilda bestämmelser. gälla i fråga om vad som har yttrats i förtroende i samband med ett ärendes avgörande vid en myndighet (jfr JO:s ämbetsbcrättelse l973 s. 225—227).

Nära besläktad med de nu nämnda fallen är den tystnadsplikt i fråga om innehållet i domstols och annan myndighets ännu inte meddelade beslut som i betydande utsträckning anses gälla för offentliga funktionärer obe- roende av den eventuella förekomsten av uttryckliga bestämmelser om sådan tystnadsplikt (jfr JO:s ämbetsbcrättelse 1971 s. 19).

] sekretesslagen (l937:249) finns bestämmelser om vilka allmänna hand- lingar som skall hållas hemliga. Enligt 41 & inträder straffansvar för den som i strid mot lagens föreskrifter eller mot förbud, som har meddelats jämlikt lagen. utlämnar handling. Däremot saknas bestämmelser om tyst- nadsplikt angående innehållet i hemlig handling. Av allmänna rättsgrund- satser har emellertid ansetts följa att offentliga funktionärer har tystnadsplikt beträffande innehållet i allmän handling som är hemlig enligt sekretesslag- stiftningen (se bl.a. NJA 1953 s. 654). .

Det har vidare gjorts gällande ait det i vissa fall skulle föreligga en oreglerad tystnadsplikt också i fråga om innehållet i hos myndighet förvarad handling som ännu inte har blivit upprättad i tryckfrihetsförordningens mening. Sådan tystnadsplikt skulle kunna föreligga om handlingens innehåll gav en finger- visning om innehållet i ett kommande beslut eller om handlingen, för det fall

• Sida 64
•  Original

Prop. l975:8 49

att den hade varit allmän handling, skulle vara hemlig enligt sekretesslagens bestämmelser. Det torde vidare gälla att det utöver de hittills nämnda slagen av oreglerad tystnadsplikt föreligger tystnadsplikt för offentliga tjänstemän dels rörande sådant som skall vara hemligt till följd av överordnads befallning, dels rö- rande vissa ämnen vilkas natur är sådan att det anses att de även utan särskild föreskrift skall hållas hemliga.

I en del bestämmelser om tystnadsplikt har tagits in stralföreskrifter. I övrigt beivras överträdelse av såväl författningsreglerad som oreglerad tyst- nadsplikt med stöd av det allmänna straffstadgandet om brott mot tyst- nadsplikt i 20 kap. 3.8 brottsbalken. Detta stadgande är tillämpligt i fråga om alla som är anställda i allmän tjänst eller som fullgör lagstadgad tjäns- teplikt. Det omfattar vidare ledamöter av beslutande församlingar och ytter- ligare ett par kategorier av offentliga funktionärer. Den brottsliga gärningen enligt 20 kap. 35 brottsbalken består i att gärningsmannen yppar vad han är pliktig att hemlighålla eller olovligen utnyttjar sådan hemlighet. Straff- budet förutsätter således att (skrivna eller oskrivna) regler om tystnadsplikt för de avsedda funktionärerna finns på annat håll. Det är tillämpligt endast där gärningen inte på annat ställe är särskilt belagd med straff. Om yppandet har skett i avsikt att uppgifter skulle offentliggöras i tryckt skrift kan enligt 7 kap. 35 tryckfrihetsförordningen gärningen föranleda ansvar endast om tystnadsplikten har varit föreskriven i lag. På grund av bestämmelser i 5 & ra- dioansvarighetslagen (1966:756) gäller detsamma i fråga om meddelande som har lämnats för offentliggörande i radioprogram.

20 kap. 35 brottsbalken förutsätter uppsåt. ! de fall då en tystnadsplikt har brutits av oaktsamhet kan ansvar inträda för tjänstefel enligt 4 & i samma kapitel. Även sistnämnda bestämmelse utgör således en del av det regel- komplex som begränsar offentliga funktionärers yttrandefrihet. ! oaktsam- hetsfallen kan också disciplinrättsliga åtgärder komma i fråga.

Ämbetsansvarskommittén har i SOU 1972:1 föreslagit ändrad lydelse av 20 kap. 35 brottsbalken. Enligt förslaget skall ansvar för brott mot tyst- nadsplikt inträda om någon yppar vad han till följd av lag eller annan för- fattning är pliktig att hemlighålla eller om han olovligen utnyttjar sådan hemlighet. Liksom f. n. skall en förutsättning för lagrummets tillämplighet vara att gärningen inte är belagd med straff på annat håll. Ämbetsansvars- kommitténs förslag innebär vidare att det straffrättsliga tjänstefelansvaret avskaffas. Såvitt gäller överträdelse av föreskrifter om tystnadsplikt ersätts detta av en bestämmelse i 20 kap. 3 & andra stycket brottsbalken om straff- ansvar för den, som av oaktsamhet men med insikt om att det han yppar eller utnyttjar är av hemlig natur begår sådan gärning som beskrivs i första stycket. Kommitténs förslag övervägs f. n. inom justitiedepartementet och är avsett att läggas till grund för en proposition till 1975 års riksmöte.

• Sida 65
•  Original

Prop. 1975:8 50

6.1.2 1974 års regeringsform

Enligt 2 kap. 1 & RF är varje medborgare gentemot det allmänna tillförsäk- rad bl. a. yttrande- och tryckfrihet. Denna frihet beskrivs som frihet att i tal, skrift eller bild eller på annat sätt meddela uppgifter och framföra åsikter. Be- stämmelsen avser även offentliga funktionärers frihet att meddela uppgifter som de har erfarit i denna sin egenskap.

Tryckfriheten regleras som hittills i tryckfrihetsförördningen. Beträffande formerna för den närmare regleringen av yttrandefriheten finns bestämmel- seri 8 kap. RF. Av dessa (3 & och 7 & tredje stycket) framgår att den i 2 kap. 1 & fastslagna yttrandefriheten kan begränsas endast genom lag. Ett undantag härifrån återfinns emellertid i 8 kap. 7 5 andra stycket. där det föreskrivs att regeringen efter bemyndigande i lag kan genom förordning meddela före- skrifter om förbud att röja sådant som någon har erfarit i allmän tjänst eller under utövande av tjänsteplikt. Ur 8 kap. 11 a' kan utläsas att riksdagen sam- tidigt som den bemyndigar regeringen att besluta föreskrifter om tystnads- plikt kan medge att regeringen delegerar sådan befogenhet vidare till förvalt- ningsmyndighet. kommun eller landstingskommun.

6. l .3 Departementspromemorian

Enligt promemorian kommer de bestämmelser om tystnadsplikt som vid årsskiftet 1974/75 återfanns i annan författning än lag att gälla tills vidare till följd av p. 6 övergångsbestämmelserna till RF. Det är emellertid, sägs det. önskvärt att riksdagen så snart som möjligt beslutar delegationsbestämmelser som ger stöd för de föreskrifter om tystnadsplikt som-skall kunna beslutas av regeringen.statlig förvaltningsmyndighet eller kommun. Sådana bestämmel- ser är enligt promemorian en förutsättning föratt en nu existerande tystnads- pliktsbestämmelse i annan författning än lag skall kunna ändras av det organ som ursprungligen har beslutat den. Det påpekas emellertid att utformningen av 8 kap. 7 & andra stycket RF inte tillåter att alla de tystnadspliktsbestäm- melser som nu återfinns i andra författningar än lag grundas på delegation ' från riksdagens sida. Även med en vid tolkning av uttrycken "allmän tjänst". och "tjänsteplikt" blir det enligt promemorian omöjligt att delegera befogen- het att besluta föreskrifter om tystnadsplikt t. ex. för privatpraktiserande lä- kare. tandläkare och veterinärer (10 & allmänna läkarinstruktionen (1963:341). 9 & allmänna tandläkarinstruktionen (1963:666) och 6 'ö'-allmänna veterinärinstruktionen (1971 1810». Som ett annat exempel nämns att det inte heller torde vara möjligt att utforma ett bemyndigande på sådant sätt att det ger stöd för den i 14 & kungörelsen (1947:336)om auktorisation av fastighets- mäklare intagna bestämmelsen om tystnadsplikt för auktoriserad revisor eller godkänd granskningsman som på handelskammarcs uppdrag granskar auk- toriserad fastighetsmäklares verksamhet. 1 den mån man vill göra några änd- ringar i nu existerande tystnadspliktsbestämmelser av senast nämnt slag. får man göra detta genom lagstiftning i varje särskilt fall.

• Sida 66
•  Original

Prop. 1975:8 51

1 promemorian hävdas vidare att någon oreglerad tystnadsplikt inte kan bestå. sedan den nya RF har börjat tillämpas. ] den mån man önskar bevara någon sådan tystnadsplikt måste den därför enligt promemorian ges stöd i författning. ytterst i lag. Som exempel på författningsreglering av en tidigare oreglerad tystnadsplikt nämns bestämmelserna i 2 kap. 4å i 1974 års riks- dagsordning. vilka föreskriver tystnadsplikt i fråga om vad som har förekom- . mit vid sammanträde med riksdagens kammare inom stängda dörrar.

Mot bakgrund av det anförda läggs i promemorian fram ett lagutkast som innehåller dels en allmän bestämmelse om kompetens för regeringen att besluta föreskrifter om tystnadsplikt (2 5). dels föreskrifter om två slag av tystnadsplikt som hittills har varit helt eller delvis oreglerade, nämligen beträffande innehållet i ännu ej meddelade domar och beslut ("l &) och be- träffande innehållet i hemliga handlingar (3 å). Såvitt gäller sistnämnda slag av tystnadsplikt är lagbestämmelsen utformad som en delegationsregel. Den kompletteras i promemorian med ett utkast till förordning om tystnadsplikt beträffande innehållet i hemlig handling. 1 lagutkastet återfinns vidare en straffbestämmelse som är subsidiär till bestämmelserna i 20 kap. 3 & brotts- balken (4 å). Lagtextutkastet i promemorian torde få fogas till detta protokoll som bilaga 2.

Enligt ett uttalande i promemorian bör lagstiftning av där avsett slag träda i kraft snarast möjligt efter den 1 januari 1975.

[ promemorian förklaras att den föreslagna lagen är avsedd att i princip exklusivt reglera frågan om delegation av behörighet för regeringen att be- sluta föreskrifter om tystnadsplikt. Det skall med andra ord inte vara möjligt att med stöd av ett bemyndigande enligt 8 kap. 7å första stycket för re- geringen att exempelvis reglera viss näringsverksamhet besluta tystnads- pliktsbestämmelseri större utsträckning än vad som medges av föreskrifterna i 2 och 3 55 i den föreslagna lagen. såvida detta inte uttryckligen anges i bemyndigandet.

Vad gäller de föreslagna delegationsbestämmelserna disku- teras i promemorian inledningsvis innebörden av uttrycket al 1 m ä n tj ä nst i 8 kap. 7å andra stycket RF. Det konstateras först och främst att detta uttryck får till följd att föreskrifter om tystnadsplikt t. ex. för enskild företagare eller anställd hos privata arbetsgivare alltid måste ges i lag. 1 promemorian hävdas å andra sidan att uttrycket inte bara omfattar statliga och kommunala tjänster i gängse arbetsrättslig mening. Också andra former för statlig eller kommunal anställning samt statliga och kommunala uppdrag faller in under grundlagsstadgandets tillämpningsområde.

Ifrågaomden allmänna delegationsbestämmelsen.vil- ken i utkastet tagits in i 2 &. sägs i promemorian att bemyndigandet i denna. med hänsyn till att det är fråga om att delegera befogenhet att begränsa den i 2 kap. RF fastslagna yttrandefriheten. bör utformas så snävt och väl preciserat som möjligt. Detta sker lämpligen genom att man försöker att tydligt ange i vilka syften den delegerade kompetensen får användas. Enligt

• Sida 67
•  Original

Prop. 1975:8 52

promemorian kan de intressen som skyddas av nu gällande föreskrifter om tystnadsplikt hänföras till någon av följande kategorier: 1) rikets säkerhet; 2) rikets förhållande till annan stat eller mellanfolklig organisation; 3) pri- vatlivets helgd; 4) det allmännas behöriga ekonomiska intresse; 5) enskilds behöriga ekonomiska intresse; 6) förhållande som kan jämföras med de under l—5 angivna. I fråga om punkten 6 sägs i promemorian att man ibland finner tystnadspliktsbestämmelser som anges gälla uppgifter som har inhämtats enligt en viss författning. Vanligtvis är det fråga om statistiska uppgifter som har lämnats av en näringsidkare eller om uppgifter som har inhämtats vid granskning eller inspektion av en näringsidkares verksamhet. 1 de flesta fall torde sådana bestämmelser kunna föras in under 3. 4 eller 5. Man bör emellertid enligt promemorian i delegationslagen öppna en möj- lighet att fånga upp också fall som inte låter sig på ett naturligt sätt inordnas i nämnda kategorier men som ändå är nära besläktade med dem.

Enligt promemorian bör man utnyttja den möjlighet till vidaredelegering från regeringen till förvaltningsmyndighet eller kommun som öppnas i 8 kap. 11 & RF. Bakgrunden härtzzll sägs vara bl. a. att bestämmelser om tyst- nadsplikt f. n. torde vara vanliga i kommunala instruktioner. Det kan vidare enligt promemorian vara lämpligt att i vissa fall låta en förvaltningsmyn- dighet själv besluta generella bestämmelser om tystnadsplikt för sina tjäns- temän.

Föreskrifterom tystnadsplikt beträffande innehållet i ännu ej meddelade domar och beslut återfinns i utkastet i 1 5. De materiella reglerna om denna tystnadsplikt bör enligt promemorian tas in direkt i den föreslagna lagen och inte i en regeringsförordning grundad på ett riksdagsbemyndigande. [Eftersom ifrågavarande tystnadsplikt hittills i betydande utsträckning har varit oreglerad eller fastslagen i författning av lägre valör än samfällt stiftad lag. får detta ställningstagande till följd att funktionärer som hittills har kunnat straffritt lämna meddelanden i ifrå- gavarande hänseende för offentliggörande i tryckt skrift inte längre kan göra detta. Med hänsyn till denna genombrytning av reglerna om med- delarskydd är det enligt ett uttalande i promemorian angeläget att bestäm- melsen utformas så att den kommer att omfatta bara de fall där hänsynen till den enskildes intresse gör det särskilt angeläget att lagstadgad tystnads- plikt råder.

De organ som omfattas av promemorieförslaget i denna del är domstolarna och de statliga och kommunala förvaltningsmyndigheterna. Det påpekas att. i likhet med vad som gäller i den nya RF. uttrycket förvaltningsmyn- dighet inte omfattar regeringen. Inte heller riksdagen och de kommunala beslutande församlingarna berörs av förslaget. Det behov av tystnadsplikt som föreligger i fråga om regeringens förvaltningsverksamhet kan enligt promemorian lämpligen tillgodoses genom bestämmelser beslutade med stöd av 2 &. .

1 promemorian föreslås att bestämmelsen skall omfatta alla funktionärer

• Sida 68
•  Original

Prop. 1975:8 53

som har varit med om att fatta de beslut det gäller. vare sig beslutsfattarna är tjänstemän. lekmannaledamöter av en myndighet eller lekmannaleda- möter av en myndighets styrelse. Bestämmelsen föreslås vidare omfatta alla anställda vid en myndighet — t. ex. skrivbiträden — som i sin tjänst får del av beslut av det slag som avses i bestämmelsen samt slutligen också personer som anlitas av en myndighet som uppdragstagare och som i ut- övningen av sitt uppdrag får kännedom om innehållet i sådana beslut.

Den föreslagna tystnadsplikten avser innehållet i ännu inte meddelade domar och vissa andra ännu inte meddelade beslut. En förutsättning för att tystnadsplikten skall gälla är alltså. att det föreligger ett av myndighet i vederbörlig ordning fattas beslut. Tystnadsplikt i fråga om beslutsförslag och annat material som tjänar som underlag för ett ställningstagande fö- religger enligt promemorian inte på grund av den föreslagna bestämmelsen. Sådan tystnadsplikt kan däremot gälla t. ex. till följd av bestämmelser be- slutade med stöd av 25.

Uttrycket dom kräver enligt promemorian inte någon närmare utläggning. Det föreslås att tystnadsplikten i nu diskuterat hänseende i övrigt skall avse sådana beslut som till sin typ står domar nära. Till denna grupp av beslut hör först och främst domstols beslut i mål eller ärende som tillhör dess rättskipande eller rättsvårdande verksamhet. Vidare hänför promemo- rian dit alla andra beslut varigenom myndighet — i andra fall än när det gäller föreskrifter till allmän efterrättelse — utövar befogenhet att för enskild bestämma om förmån. rättighet. skyldighet. disciplinär bestraffning eller annat jämförbart förhållande. l promemorian hänvisas i sammanhanget till bestämmelserna i 3å- förvaltningslagen (l97l:290) om myndighetsutövning mot enskild. Uttrycket enskild omfattari vissa fall även offentlig myndighet. Som exempel nämns det fall att staten eller kommun äger fastighet.

l promemorian påpekas att frågan om författningsreglering av tystnadsplikten beträffande innehållet i hemliga h a n d 1 i n g a r f. n. övervägs av offentlighets- och sekretesslagstiftnings- kommittén och av massmedieutredningen. En i lag intagen regel om tyst- nadsplikt beträffande innehållet i hemlig handling skulle. med nuvarande tryckfrihetsrättsliga systematik. medföra en betydande minskning av det område som f. n. omfattas av tryckfrihetslagstiftningens bestämmelser om meddelarskydd. Enligt promemorian kan därför en sådan lagregel inte införas annat än efter överväganden som rör detta regelkomplex i dess helhet. Om man vill bibehålla tystnadsplikten i fråga om innehållet i hemliga handlingar efter den 1 januari 1975. får man för tiden fram till ikraftträdandet av den lagstiftning som kan föranledas av de nämnda utredningarnas arbete nöja sig med en provisorisk reglering som inte rubbar rådande rättsläge såvitt gäller meddelarskyddet. Den del av denna reglering som föreslås få lagform återfinns i 3å.

l promemorian diskuteras vidare om man i ytterligare ett hänseende skall införa författningsbestämmelser beträffande hittills oreglerad tystnadsplikt.

• Sida 69
•  Original

Prop. 1975:8 54

l promemorian förklaras nämligen att det där inte görs något försök att presentera generella bestämmelser om ty s t n a d 5 pl i kt r 6 r a n d e innehållet i hos myndigheter gjorda uppteckningar som inte är att betrakta som där upprättade h a n d 1 i n g a r. Som grund för detta ställningstagande anförs för det första att rättsläget på detta område f. n. är oklart. För det andra rör det sig enligt promemorian här om en så heterogen samling av uppgiftsdokumentationer — man kan tänka sig allt från osammanhängande klotter på papperslappar till fullt utarbetade besluts- eller PM-utkast — att det möter betydande svå- righeter att införa något begrepp av ungefär samma slag som handlings- begreppet och att med hjälp av detta knyta an till sekretesslagens regelsystem. Att i stället låta tystnadsplikten gälla själva uppgiften. oavsett om denna har dokumenterats i något medium eller inte. medför enligt promemorian ännu större svårigheter vad gäller en sammankoppling med sekretesslagen. Nämnda lag uppställer nämligen ofta andra kriterier än arten av de uppgifter som finns i handlingen — t. ex. handlingens syfte. den myndighet som har upprättat handlingen. arten av det ärende i vilket handlingen har upprättats — för att kvalificera den som hemlig. Det hävdas emellertid. att den om- ständigheten. att tystnadsplikt av nu avsett slag inte kan bestå efter ingången av 1975. inte torde behöva medföra några större praktiska komplikationer. 1 stor utsträckning torde enligt promemorian behovet av tystnadsplikt redan vara tillgodosett genom Specialregler som föreskriver sådan plikt på skilda områden. 1 övrigt får man stöd av de tidigare nämnda delegationsbestäm- melserna — eller undantagsvis genom särskild lagstiftning — besluta de fö- reskrifter om tystnadsplikt rörande olika uppgifter som man kan finna nöd- vändiga.

6.1.4. Remissyttrandena

Förslagen i promemorian har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av 0/- _/'ent/ighets- och sekretesslagsri/iningskommitrån. Svenska kommunförbundet och Landstings/förbundet. Också JO har i huvudsak intagit en positiv attityd till promemorians innehåll. Starkt kritiska är däremot massmedieurredningen och pressens samarbetsnämnd. Sveriges radio har förklarat sig instämma i de syn- punkter som framförs av de två sistnämnda instanserna.

Allmänna synpunkter på behandlingen av ty s t n a d 5 pl i k ts fr å g 0 r 3 a framförs av ett par remissinstanser.

Enligt massmedieutredningen bör man inte — annat än övergångsvis i an- ledning av ikraftträdandet av den nya RF — fortsätta med samma punktvisa regleringar i detaljfrågor som hittills har skett utan underkasta frågorna om offentliga funktionärers tystnadsplikt en genomgripande inventering och principiell undersökning. Utredningen förklarar att den överväger att i sitt förslag till ny grundlag om yttrandefriheten i tryckt skrift. radio. television och film uppta en bestämmelse att meddelarskyddet skall genombrytas av

• Sida 70
•  Original

Prop. l975:8 55

lagstadgad tystnadsplikt endast i de fall som anges i särskild lag. Om denna regel accepteras. aktualiseras sålunda enligt utredningen en inventering av denna kategori av tystnadsplikter. Men det föreligger också behovav en inventering av sådana tystnadsplikter som inte skall genombryta medde- larskyddet. Utredningen föreslår därför att en särskild utredning tillsätts för att göra en allmän inventering och klassificering av offentliga funktionärers l)tStnadsplikt. Också pressens sanzarbetsnämml understryker nödvändigheten av att göra frågan om offentliga funktionärers tystnadsplikt till föremål för en genomgripande undersökning för att få till stånden rättslig systemati- sering av tystnadsplikter. Mot bakgrund härav föreslår nämnden att det tillsätts en utredning med uppdrag att göra en sammanställning och klas- sificering av sådana tystnadsplikter. Promemorians förslag till allmän delegationsbestämmelse (2 &) har inte föranlett några invändningar från alkanlighers- och sekretess- Iagsti/iningskommitrén.

Enligt nzassnredieutredningens mening kan de allmänt hållna beskrivning- arna i den föreslagna 25 — vilka sägs reellt sett innebära en total fullmakt för regeringen i fråga om tystnadsplikter enligt 8 kap. 7å andra stycket RF — inte anses förenliga med grunderna för RF:s förevarande stadgande. Till stöd för denna uppfattning åberopar utredningen uttalandena i prop. 1973190 om utformningen av bemyndiganden (5.209) samt om förhållandet mellan lag och verkställighetsföreskrifter till lag (5. 211 och 313). Enligt utredningen innebär promemorieförslaget att den berörda delen av den en- skilde medborgarens yttrandefrihet blir praktiskt taget avförd från grund- lagen — utredningen pekar i sammanhanget särskilt på uttrycket "eller jäm- förbart förhållande" — och utredningen framhåller att regleringen t.o.m. kan anförtros åt förvaltningsmyndighet eller kommun utan att lagen ger någon ytterligare begränsning därvidlag. Enligt utredningens mening bör bemyndigandet för regeringen konkretiseras ytterligare, antingen — såsom i sekretesslagen — genom angivande av vilka myndigheter det är fråga om eller åtminstone vilka slag. av myndigheter eller också genom angivande av vilka slags frågor eller ärenden som avses. Enligt utredningen föreligger det inte något omedelbart behov- av ett sådant generellt bemyndigande som upptas i 2 &. varför utredningen avstyrker förslaget i denna del. 1 den mån det i vissa avseenden kan anses föreligga ett aktuellt behov av ett bemyn- digande enligt 8 kap. 7 5 andra stycket RF. bör enligt utredningens mening bemyndigandet konkretiseras, t. ex. genom att själva. bemyndigandet for- muleras i enlighet med vad som avses gälla beträffande utformningen av den förordning som skall utfärdas med stöd av bemyndigandet. Pressens sarnarbersnämml framför synpunkter som i allt väsentligt överensstämmer med massmedieutredningens.

Vad gäller frågan om avgränsningen av den kompetens som-skall över- lämnas till regeringen förklarar JO att det i vart fall inte ännu lär vara möjligt att i ett bemyndigande enligt 8 kap. 7å andra stycket RF ange

• Sida 71
•  Original

Prop. 1975:8 56

efter vilka kriterier man skall avgöra om en viss tystnadsplikt bör regleras genom lag eller genom förordning eller annan administrativ författning. 1 ett bemyndigande torde nu endast kunna tecknas en allmän ram för re- geringens kompetens. JO förklarar att han inte anser sig ha anledning att rikta någon invändning mot lagutkastets beskrivning av ramen för rege- ringens förordningsmakt. JO tar vidare upp frågan om den personkrets som avses i delegationsbestämmelserna i utkastet och diskuterar därvid inne- börden av begreppet allmän tjänst i 8 kap. 7 å" andra stycket RF. JO påpekar att begreppet i andra sammanhang har en mera begränsad innebörd än vad som i promemorian hävdas för det aktuella grundlagsstadgandets del. Han förklarar emellertid att han i brist på närmare tolkningsunderlag inte kan hävda någon bestämd mening i tolkningsfrågan och att han därförinskränker sig till att fästa uppmärksamheten på denna.

Vad gäller tystnadsplikten i fråga om innehållet i ännu ej meddelade domar och beslut förklararoffent/ighets- och sekretess/agstidningskommirrén att den inte kan finna att det väcker några betänkligheter att införa en sådan tystnadsplikt även i förhållande till mass- medierna. Offentligheten av sådana domar och beslut inträder redan nu först då de avkunnas eller expedieras (2 kap. 6 & tryckfrihetsförordningen). och före denna tidpunkt kan något legitimt nyhetsintresse inte anses fö- religga. Med anledning av uttalandet i promemorian. att tystnadsplikt i fråga om beslutsförslag och annat material som tjänar som underlag för ett ställ- ningstagande inte föreligger på grund av den föreslagna bestämmelsen. för- klarar kommittén vidare. att detta uttalande inte synes föranleda någon erinran i den mån det åsyftar t.ex. ett förslag till beslut. uppgjort av en föredragande som ett led i ett ärendes beredning. Uttalandet i promemorian. att en förutsättning för att tystnadsplikten skall gälla är att det föreligger ett av myndighet i vederbörlig ordning fattat beslut. kan emellertid. säger kommittén. föranleda en tolkning. som enligt dess mening vore olycklig. En icke ovanlig situation vid överläggning till dom är att man på några punkter stannar i ovisshet om vilken lösning som skall väljas. Kommittén nämner det fallet att någon av de i avgörandet deltagande i en sådan situation skriver ett utkast. eventuellt olika alternativ. inför en fortsatt överläggning i målet. Det är enligt kommittén uppenbart att sådana utkast bör vara skyd- dade av tystnadsplikt inte bara för rättens ledamöter utan även för dem som biträder med utskrift och dylikt. Enligt kommitténs uppfattning synes en sådan tystnadsplikt följa av en rimlig tolkning av den föreslagna lagtexten.

Massmedieurredningen framhåller att förslaget i 1 & i utkastet om tyst— nadsplikt beträffande innehållet i ännu ej meddelade domar m. m. innebär att vissa förfaranden. som f. n. faller under tryckfrihetsförordningens med- delarskydd. kommer att kunna åtalas och straffas utan hinder av tryck- frihetsförordningen. Enligt utredningen föreligger det inte något behov av sådan ändring av rättsläget. Utredningen anför vidare att den reglering som kan bli resultatet av dess slutliga förslag föregrips genom den föreslagna

• Sida 72
•  Original

Prop. l975:8 57

paragrafen. Utredningen avstyrker därför bestämt att promemorieförslaget genomförs på denna punkt. Utredningen förordar i stället att utkastets 1 & konstrueras som ett bemyndigande från riksdagen till regeringen att förordna i de angivna hänseendena. Därigenom kommer. sägs det. rättsläget att i stort sett bli detsamma som f. n. Enligt utredningen kan formuleringen i utkastet godtas som angivande av ett bemyndigande. Vid regeringens utnyttjande av detta bemyndigande bör emellertid tystnadspliktens räckvidd beträffande förvaltningsmyndigheter närmare specificeras. Under förutsätt- ning att den utredning igångsättes. som har nämnts i det föregående. bör. fortsätter utredningen. utkastets formulering i och för sig kunna godtas också — som ett provisorium — som formulering av en på grund av be- myndigandet utfärdad förordning. Pressens samarbetsnämnd intar i frågan en ståndpunkt som i allt väsentligt överensstämmer med massmedieut- redningens. JO förklarar att han inte har något att erinra mot förslaget i vad detta avser införandet av en lagstadgad plikt för all domstolspersonal att inte obehörigen yppa_innehållet i ännu ej meddelad dom eller i annat ännu ej meddelat beslut som avser domstols rättskipande eller rättsvårdande verk- samhet. JO hänvisar i detta sammanhang till sina uttalanden i ämbets- berättelsen 1971 s. l9l. JO ställer sig däremot tveksam till förslaget att införa motsvarande tystnadsplikt för all förvaltningspersonal i fråga om be- slut som avser myndighetsutövning. Enligt JO föreligger förmodligen f. n.. oberoende av den eventuella förekomsten av uttryckliga bestämmelser. en sådan tystnadsplikt inom den traditionella ämbetsförvaltningen. Det finns däremot inte någon utredning om hur det förhåller sig inom andra delar av den statliga förvaltningen och inom den kommunala förvaltningen. Rätts- läget måste enligt JO där anses oklart. Om man emellertid skulle anse frågan vara mogen för lagstiftning bör man. säger JO vidare. uppmärksamma att betydande svårigheter skulle uppkommai tillämpningen.om tystnadsplikten knöts till ”ännu ej meddelat beslut". Enligt JO är begreppet meddela beslut inte vedertaget inom förvaltningen och JO nämner ett flertal tänkbara be- tydelser av uttrycket. Det kan därför. sägs det i yttrandet. för förvaltningens del inte vara ändamålsenligt att knyta tystnadsplikt till ännu ej ”meddelat beslut". Vad slutligen gäller frågan om tystnadsplikt beträffande

in n e h ål let i h e m I i g h an dl i n g förklarar offentlig/ters och sekre- ress/agsrifmingskommirtén. som hänvisar till det utredningsarbete som bedrivs av kommittén och av massmedieutredningen. att den i denna del inte har någon erinran mot promemorieförslaget. som uttryckligen medger fortsatta överväganden under utredningsarbetet.

Massmedieutredningen ifrågasätter om det finns något behov av författ- ningsmässig reglering beträffande tystnadsplikt i fråga om innehållet i hemlig handling. Utredningen åberopar i sammanhanget uttalanden av grundlag-

• Sida 73
•  Original

Prop. 1975:8 58

beredningen. att de straffrättsliga reglerna om tystnadsplikt i praxis har till- lämpats så att ett förbud att lämna ut en allmän handling har ansetts innefatta förbud att på annat sätt röja dess innehåll. och att beredningens förslag till RF inte hindrade att denna praxis. som grundade sig på en tolkning av lag. upprätthölls. Enligt utredningen har dessa uttalanden inte mött någon erinran under den fortsatta behandlingen av grundlagsfrågan. Utredningen förklarar emellertid att den. om en författningsreglering anses böra komma till stånd i förevarande hänseende. för sin del kan godta vad som upptas i 35 i lagförslaget såsom ett provisorium i avbidan på den reglering på området som kan bli en följd av utredningens och offentlighets- och se- kretesslagstiftningskommitténs arbete. Genom anknytningen till sekretes- slagen får enligt utredningen såväl bemyndigandet som förordnandet med stöd av bemyndigandet anses ha blivit tillräckligt konkretiserade.

I likhet med massmedieutredningen ifrågasätter pressens samarbetsnämnd behovet av författningsregle'r om tystnadsplikt beträffande innehållet i hem- lig handling. Nämnden framhåller vidare att det skulle leda till orimliga konsekvenser att generellt kriminalisera varje yppande av något som står i en hemlig handling. eftersom sådana handlingar vanligen innehåller öppna och hemliga upplysningar om vartannat.

JO förklarar att bestämmelsen i Så lagutkastet om bemyndigande för regeringen att förordna om tystnadsplikt beträffande hemlig handlings in- nehåll synes vara välgrundad även om den endast kan ses som ett pro- visorium i avbidan på vad offentlighets- och sekretesslagstiftningskommittén och massmedieutredningen kan komma fram till. Det måste på nuvarande stadium anses välbetänkt att inte skriva in tystnadsplikten i själva lagen utan låta denna bemyndiga regeringen att utfärda erforderliga föreskrifter så att fråga inte blir om en lagstadgad tystnadsplikt som genombryter den i 1 kap. 1 & tryckfrihetsförordningen inskrivna meddelandefriheten visavi massmedia.

6.1.5. Departementschef'en

Regler om tystnadsplikt för offentliga funktionärer finns i viss utsträckning intagna i lag. Flertalet skrivna tystnadspliktsregler återfinns emellertid i för- fattningar av lägre valör. kungörelser. reglementen. instruktioner. arbets- ordningar etc. Vidare grundas tystnadsplikt för offentliga funktionärer i vik- tiga hänseenden på oskrivna rättsregler. Till sistnämnda kategori hör t. ex. tystnadsplikten i fråga om innehållet i hemliga handlingar samt betydande delar av tystnadsplikten i fråga om vad som har förekommit vid myndighets överläggning till beslut och i fråga om innehållet i ännu ej meddelade domar och andra beslut. Till det oreglerade området kan vidare hänföras tystnads- plikt till följd av tjänsteföreskrif't av förman till underordnad befattnings-

• Sida 74
•  Original

Prop. 1975:8 59

havare samt sådan tystnadsplikt som anses gälla till följd av tjänstens be- skaffenhet eller sakens natur.

1 en del bestämmelser om tystnadsplikt har tagits in strafföreskrifter. 1 övrigt faller man tillbaka på det allmänna straffstadgandet om brott mot tystnadsplikt i 20 kap. 3ä brottsbalken. Detta stadgande är tillämpligt i fråga om alla som är anställda i allmän tjänst eller som fullgör lagstadgad tjänsteplikt. Det omfattar vidare ledamöter av beslutande församlingar och ytterligare ett par kategorier av offentliga funktionärer. Bestämmelserna i 20 kap. $& brottsbalken grundar inte i sig själva någon tystnadsplikt för de där avsedda funktionärerna utan förutsätter att (skrivna eller oskrivna) regler om tystnadsplikt finns på annat håll.

Av stor betydelse i sammanhanget är bestämmelserna i 7 kap. 3 & tryck- frihetsförordningen och Så radioansvarighetslagen (1966:756) om det 5. k. meddelarskyddet. Dessa bestämmelser innebär för det stora flertalet offent- liga funktionärer att ett yppande av uppgifter som har skett i avsikt att dessa skulle offentliggöras i tryckt skrift eller i radioprogram inte kan för- anleda straffansvar annat än om yppandet har skett i strid med en tyst- nadsplikt som är föreskriven i lag.

1 1974 års RF betraktas alla regler om tystnadsplikt som begränsningar av den medborgerliga yttrandefrihet som slås fast i 2 kap. lå. Som har nämnts i det föregående kan enligt 8 kap. 35 begränsningar av de med- borgerliga fri- och rättigheterna i princip ske endast genom lag. Sedevane- rättsliga begränsningar av dessa kan således inte förekomma efter utgången av år 1974. 18 kap. 7 ;" andra stycket görs däremot ett undantag från Iagkravet såtillvida att det där öppnas en möjlighet för regeringen att efter bemyn- digande av riksdagen begränsa den medborgerliga yttrandefriheten genom att meddela föreskrifter om förbud att röja sådant som någon har erfarit i allmän tjänst eller under utövande av tjänsteplikt. Av 8 kap. ll & följer att riksdagen. samtidigt som den bemyndigar regeringen att besluta före- skrifter om tystnadsplikt. kan medge att regeringen delegerar sådan be- fogenhet vidare till förvaltningsmyndighet. kommun eller landstingskom- mun. .

Enligt promemorian nödvändiggör bestämmelserna i den nya RF viss lagstiftning om offentliga funktionärers tystnadsplikt. 1 det lagutkast som har tagits in i promemorian finns dels ett allmänt bemyndigande för re- geringen att besluta föreskrifter om tystnadsplikt. dels regler om två slag av tystnadsplikt som hittills har varit helt eller delvis oreglerad. nämligen tystnadsplikt beträffande innehållet i ännu inte meddelade domar och beslut samt tystnadsplikt beträffande innehållet i hemlig handling. Enligt prome- morian bör en lag i de där behandlade frågorna träda i kraft snarast möjligt efter den 1 januari 1975.

Flertalet av remissinstanserna har i huvudsak godtagit promemorieför- slaget. Massmedieutredningen. pressens samarbetsnämnd och Sveriges radio har däremot ställt sig kritiska till flertalet föreslagna bestämmelser.

• Sida 75
•  Original

Prop. l975:8 60

Jag delar uppfattningen att det är nödvändigt att så snart som möjligt efter det att den nya RF har trätt i tillämpning besluta en lag med vissa bestämmelser om tystnadsplikt för offentliga funktionärer. Eftersom hit- hörande frågor berörs av det utredningsarbete som f.n. bedrivs av mass- medieutredningen och offentlighets- och sekretesslagstiftningskommittén. kommer dessa bestämmelser i viss utsträckning att få provisorisk karaktär. När slutresultatet av utredningsarbetet föreligger. får tystnadspliktsfrågorna tas upp till förnyat övervägande. Målsättningen nu bör i huvudsak vara att göra det möjligt att tills vidare behålla rådande rättsläge på området. Detta innebär bl. a. att. i den mån tystnadsplikt som hittills har varit oreglerad skall behållas. behövliga föreskrifter härom i princip bör beslutas av re- geringen med stöd av bemyndiganden enligt 8 kap. 754 andra stycket RF. Som jag framhöll i propositionen med förslag till total författningsreform (197390. 5. 313) bryts inte meddelarskyddet enligt tryckfrihetsförordningen och radioansvarighetslagen av föreskrifter som har beslutats med stöd av ett sådant bemyndigande.

Mot bakgrund av det anförda förordarjag en särskild lag om tystnadsplikt

för offentliga funktionärer. Lagens delegationsregler bör som jag har nämnt tidigare i princip vara exklusiva. Det bör m.a.o. inte vara möjligt för re- geringen att med stöd av exempelvis ett bemyndigande att reglera viss nä- ringsverksamhet besluta tystnadspliktSbestämmelser i- vidare omfattning än vad som medges av bestämmelserna i lagen annat än om detta uttryckligen anges i bemyndigandet.

Flertalet av remissinstanserna har lämnat promemorians utkast till allmän delegationsbestäm melse utan erinran. Massmedieut- redningen. pressens samarbetsnämnd och Sveriges radio har emellertid av- styrkt förslaget i denna del.

Som grund för sitt ställningstagande anför de kritiska instanserna bl.a. att det inte föreligger något omedelbart behov av ett generellt bemyndigande ' av det slag som upptas i lagutkastet. De hänvisar i stället till möjligheten av att besluta särskilda bemyndganden i fråga om varje enskild tystnads- pliktsbestämmelse som skall meddelas av regeringen. Jag kan inte ansluta mig till denna uppfattning. Regeringen har f.n. en vidsträckt befogenhet att besluta föreskrifter om tystnadsplikt inom ramen för sin ekonomiska och administrativa lagstiftningsmakt. och huvuddelen av alla föreskrifter om tystnadsplikt för offentliga funktionärer finns f. n. i annan författning än lag. Att grundlagberedningen inte åsyftade att åstadkomma någon ändring i fråga om den nuvarande kompetensfördelningen på området framgår av ett uttalande i beredningens slutbetänkande. Enligt uttalandet skulle kravet på lagform för begränsning av yttrandefriheten i nu avsett hänseende få anses omfatta endast straffbestämmelsen och det huvudsakliga angivandet av de intressen som skulle skyddas. medan regeringen däremot skulle genom verkställighetsföreskrifter kunna i detalj ange de fall då tystnadsplikt skulle iakttas (SOU 1972215 5. 156). I propositionen med förslaget till ny RF tog

• Sida 76
•  Original

Prop. l975:8 61

jag (5. 21 1) visserligen avstånd från en så vidsträckt omfattning av begreppet verkställighetsföreskrifter. Jag förklarade emellertid också att det borde vara möjligt för regeringen att besluta föreskrifter om tystnadsplikt i ungefär den utsträckning som angavs av beredningen. Den delegationsbestämmelse som finns intagen i 8 kap. 7 & andra stycket RF tillkom för att ge regeringen denna möjlighet (s. 313).

Alla vid årsskiftet 1974/75 föreliggande föreskrifter om tystnadsplikt be- står visserligen tills vidare i kraft av övergångsbestämmelserna till RF. Ett bemyndigande av nu avsett slag är emellertid en nödvändig förutsättning för att man utan att belasta riksdagen med detaljfrågor skall kunna ändra eller upphäva tystnadspliktsbestämmelser i författningar av lägre valör än lag eller ta in sådana bestämmelser i instruktioner för nyinrättade myn- digheter.

Ett generellt bemyndigande av det slag som har föreslagits i promemorian är även i ett annat hänseende en förutsättning för att man. utan att sätta meddelarskyddet åt sidan och utan att belasta riksdagen med detaljfrågor. skall kunna behålla ungefär det rättsläge som i dag råder på tystnadsplikts- området. Det förhåller sig nämligen så att man i många fall. även när det är fråga om mycket väsentliga sekretessintressen. hittills har fallit tillbaka på oreglerad tystnadsplikt åtystnadsplikt på grund av förmans befallning eller till följd av sakens natur. Jag kan som exempel på detta förhållande nämna att den tystnadsplikt i fråga om elevs personliga förhållanden som anses gälla för personal inom skolväsendet inte har kommit till uttryck i några författningsregler. Det finns f.n. inte heller. för att ta ytterligare ett exempel. några generella föreskrifter om tystnadsplikt inom åklagarvä- sendet av det slag som för polisens del återfinns i 13.5- polisinstruktionen (l972z511).

Av vad jag nu har anfört framgår att det föreligger ett omedelbart behov av ett generellt avfattat bemyndigande i fråga om offentliga funktionärers tystnadsplikt. Jag förordar därför att en bestämmelse med ett sådant be- myndigande tas in i lagen om offentliga funktionärers tystnadsplikt. Be- stämmelsen bör inleda lagen.

Vad gäller avgränsningen av den kompetens som skall överlämnas till regeringen har olika uppfattningar kommit till uttryck under remissbehand- lingen. lett par yttranden hävdas att beskrivningarna i promemorieförslaget är alltför allmänt hållna. Flertalet remissinstanser har däremot tillstyrkt för- slaget i denna del eller lämnat det utan erinran. För egen del ansluter jag mig till den uppfattning som kommer till uttryck i JO:s yttrande. nämligen att det i varje fall—f. n. inte är praktiskt möjligt att öka graden av precisering i förhållande till promemorieutkastet. Att en högre grad av precisering heller inte förutsattes vid tillkomsten av 8 kap. 7ä andra stycket RF framgår av de uttalanden under förarbetena om kompetensen att besluta tystnads- pliktsbestämmelser som jag har redovisat i det föregående.

• Sida 77
•  Original

Prop. 1975:8 62

Delegationsmöjligheterna enligt 8 kap. 7 å andra stycket RF är begränsade till att avse föreskrifter om förbud att röja sådant som någon har erfarit i allmän tjänst eller under utövande av tjänsteplikt. Detta innebär att fö- reskrifter om tystnadsplikt för annan. t. ex. enskild företagare eller anställd hos privat arbetsgivare, alltid måste ges i lag. Jag delar den uppfattning som kommer till uttryck i promemorian. att uttrycket allmän tjänst i fö— revarande sammanhang omfattar inte bara statliga och kommunala tjänster i gängse mening utan också andra former för statlig eller kommunal an- ställning samt statliga och kommunala uppdrag. Det är enligt min upp- fattning vidare tydligt att tjänster och uppdrag vid sådana organ som skogsvårdsstyrelserna och de allmänna försäkringskassorna är att hänföra till allmän tjänst och därmed faller in under grundlagsstadgandets tillämp- ningsområde. Det generella bemyndigandet bör. för att regeringen skall få ungefär samma kompetens som för närvarande. avse alla de kategorier av offentliga funktionärer som omfattas av bestämmelsen i 8 kap. 7ä andra stycket RF. För att innebörden av uttrycket allmän tjänst skall framgå av lagtexten bör det i bemyndigandet anges att detta avser föreskrifter rö- rande dem som innehar anställning eller uppdrag hos staten. kommun. landstingskommun eller annars i allmän tjänst eller som utövar tjänsteplikt.

Promemorieförslagets uppräkning av de syften. för vilka tystnadsplikts- bestämmelser får beslutas med stöd av bemyndigandet. torde i allt väsentligt överensstämma med de syften som tillgodoses av de föreskrifter om tyst- nadsplikt för offentliga funktionärer som hittills har beslutats utan riksdagens medverkan. Jag anser emellertid att uppräkningen bör kompletteras och preciseras i ett par hänseenden. Bestämmelserna i paragrafen bör sålunda göra det möjligt för regeringen att tillgodose behovet av tystnadsplikt inom polis- och åklagarväsendena samt i sådana fall där ett röjande t. ex. av en persons identitet eller vistelseort skulle medföra fara för dennes eller annans personliga säkerhet. Jag anser vidare att det i promemorieförslaget använda uttrycket jämförbart förhållande är alltför allmänt och därför bör ersättas med beskrivningar som tydligare anger de fall som åsyftas. Enligt prome- morian tar uttrycket sikte på sådana föreskrifter om tystnadsplikt som enligt ordalagen avser uppgifter som har inhämtats enligt en viss författning och som vanligtvis gäller statistik eller resultatet av granskning eller inspektion av en näringsidkares verksamhet. Jag föreslår på nu anförda skäl att uttrycket jämförbart förhållande utgår ur paragrafen samt att uppräkningen av skyd- dade intressen kompletteras med hänvisningar till enskilds personliga sä- kerhet OCh till myndighets verksamhet för inspektion. kontroll eller annan tillsyn eller för förebyggande eller beivrande av brott. När det gäller tyst- nadsplikt av hänsyn till rikets förhållande till annan stat vill jag framhålla att detta uttryck skall förstås så att däri inbegrips också tystnadsplikt av hänsyn till svensk myndighets förbindelser med myndighet i annat land.

Promemoriefdrslaget innehåller en bestämmelse som gör det möjligt för regeringen att till förvaltningsmyndighet eller kommun delegera vidare Iså-

• Sida 78
•  Original

Prop. 1975:8 63

dan kompetens som den har erhållit genom det generella bemyndigandet. Under remissbehandlingen har viss kritik riktats mot denna bestämmelse. Bestämmelser om tystnadsplikt finns f. n. i kommunala upphandlings- och revisionsreglementen och i andra reglementen e. d. som kommunerna eller landstingskommunerna själva har beslutat. Kommunerna och lands- tingskommunerna bör enligt min uppfattning även i fortsättningen kunna meddela föreskrifter om tystnadsplikt på de områden där ett klart behov av sådan möjlighet får anses föreligga. Regeringens medverkan vid till- komsten av kommunala tystnadspliktsbestämmelser bör ta sig den formen att regeringen i bemyndiganden att besluta sådana föreskrifter noga preciserar de ramar inom vilka de kommunala organen får röra sig. Föreskrifter om tystnadsplikt för anställda eller uppdragstagare vid statliga förvaltningsmyn- digheter har i de flesta fall sin naturliga plats i myndigheternas instruktioner eller andra av regeringen beslutade författningar. Det kan emellertid inte uteslutas att det i något fall kan visa sig lämpligt att ta in tystnadsplikts- bestämmelser i en arbetsordning som beslutas av en statlig myndighet. Också i sådana fall bör det självfallet ankomma på regeringen att på lämpligt Sätt avgränsa myndighetens kompetens på grund av bemyndigandet. Jag förordar av nu anförda skäl att man gör det möjligt för regeringen att inom ramen för det generella bemyndigandet vidaredelegera kompetens att besluta fö— reskrifter om tystnadsplikt till statliga förvaltningsmyndigheter samt till kommuner och landstingskommuner. Detta innebär att kommunala tyst- nadspliktsbestämmelser kan beslutas bara av kom munfullmäktige och lands- ting.

Promemorians förslag till reglering av ty st n a d 5 pl i k t e n beträffande ännu ej meddelade domar och beslut har fått ett blandat mottagande under remissbehandlingen. Det har i och för sig inte från något håll bestritts att en reglering är nödvändig. Det har däremot hävdats bl. a. att bestämmelsen föregriper den reglering som kan bli resultatet av massmedieutredningens arbete. eftersom den innebär att vissa förfaranden som nu faller under reglerna om meddelarskyddet kommer att kunna åtalas och bestraffas utan hinder av dessa regler. Vidare har den åsikten framförts att den föreslagna bestämmelsen i vissa hänseenden är oklar till sin innebörd. Eftersom problematiken inte är'riktigt densamma beträffande domstolsavgöranden som i fråga om de övriga beslut som avses i prome- morieförslaget. behandlar jag dessa två kategorier var för sig.

Såvitt gällertystnadsplikten beträffande innehållet i ännu ej meddelade domar och andra ännu ej meddelade beslut som avser domstols rättskipande eller rättsvårdande verksamhet är rättsläget för närvarande

följande. All domarpersonal anses på grund av reglerna om domareden ha en tystnadsplikt beträffande beslut av nu nämnt'slag som gäller också gentemot massmedierna. De har dessutom en mot massmedierna gällande

• Sida 79
•  Original

Prop. 197528 64

tystnadsplikt i fråga om vad som har förekommit under domstolens över- läggningar inom stängda dörrar. En liknande tystnadsplikt gäller i fråga om icke lagfaren personal som har avlagt protokollförared. Tystnadsplikten för övrig domstolspersonal grundar sig i viss utsträckning på bestämmelser i instruktioner och är i övrigt. t. ex. för tingsrätternas del. helt oreglerad. Denna tystnadsplikt gäller således inte gentemot massmedierna.

JO har i skrivelse till Kungl. Maj:t den 25 mars 1970 (JO:s ämbetsbcrättelse 1971 s. l9—21) uttalat bl.a.. att det uppenbarligen inte föreligger något le- gitimt intresse för massmedierna att i förväg utan domstolens medgivande kunna skaffa sig kännedom om en blivande doms innehåll. medan det däremot inte är svårt att tänka sig fall där en förtida publicering av en dom skulle kunna få ödesdigra effekter och vålla betydande skador. Det är därför enligt skrivelsen från alla synpunkter högst otillfredsställande att sekretesskydd inte finns inom domstolsväsendet i form av lagstadgad tyst- nadsplikt också för annan sådan personal hos en domstol. som tar befattning med domstolens domar. än den som har avlagt domared. Skrivelsen har sedermera överlämnats till offentlighets- och sekretesslagstiftningskommit- tén att beaktas vid fullgörandet av dess uppdrag. Kommittén hör till de remissinstanser som inte har haft något att erinra med anledning av pro- memorieförslaget i nu diskuterat hänseende. För egen del ansluter jag mig till dessa uttalanden av JO. Jag kan därför inte finna någon anledning att nu. när frågan om tystnadsplikt beträffande innehållet i ännu ej meddelade domstolsavgöranden ändå måste tas upp till övervägande. bibehålla den otillfredsställande ordningen att vissa grupper av domstolspersonal är underkastade en mindre långt gående tystnadsplikt än den som gäller i fråga om andra kategorier. Jag förordar därför att lag- stadgad tystnadsplikt nu införs i fråga om alla domstolsfunktionärer. Be- stämmelserna om denna tystnadsplikt bör utformas så att de täcker det område som anses omfattat av domareden. De bör alltså avse dels innehållet i beslutade men ännu ej meddelade domar och andra fattade men ännu ej meddelade beslut som avser domstolens rättskipande och rättsvårdande uppgifter. dels vad som har förekommit vid de överläggningar som dom- stolen håller inom stängda dörrar när den fullgör sådana uppgifter.

Eftersom den bestämmelse som jag nu har föreslagit för domstolarnas del i ett väsentligt hänseende skiljer sig från vad jag i det följande kommer att föreslå i fråga om förvaltningsmyndigheterna. bör bestämmelsen om tystnadsplikt för domstolspersonal tas in i en särskild paragraf (2.5 i de- par'tementsförslaget).

l promemorian har föreslagits att en lagstadgad tystnadsplikt skulle gälla också för dem som är anställda eller fullgör uppdrag vid förvaltningsmyndigheter. Denna tystnadsplikt skulle avse innehållet i ännu ej meddelade beslut genom vilka i särskilda fall för enskilda bestämmes om förmån, rättighet. skyldighet. disciplinär bestraffning eller annat jämförbart förhållande (myndighetsut-

• Sida 80
•  Original

Prop. 1975:8 65

övning mot enskild). Enligt min mening kan goda skäl anföras till stöd för en sådan tystnadsplikt. Flera av de synpunkter som jag i det föregående har åberopat för domstolarnas del gör sig uppenbarligen gällande också i fråga om beslut av nu nämnt slag. Man kan också erinra om att talan mot sådana förvaltningsbeslut som avses i promemorieförslaget i stor ut- sträckning skall fullföljas i förvaltningsdomstol. där enligt vad jag nyss har föreslagit lagstadgad tystnadsplikt skall gälla. Det förhåller sig vidare så att åtskilliga förvaltningsmyndigheter har domstolsliknande uppgifter och arbetar i domstolsliknande former. Som exempel på detta kan nämnas hyres- och arrendenäm nderna. Det har emellertid under remissbehandlingen riktats vissa beaktansvärda invändningar mot promemorieförslaget i denna del. JO har sålunda anfört att det visserligen torde föreligga en oreglerad tyst- nadSplikt av det slag. som slås fast i promemorieförslaget. i fråga om den traditionella ämbetsförvaltningen. Enligt JO är rättsläget däremot oklart så- vitt gäller den statliga förvaltningen i övrigt och inom den kommunala förvaltningen. JO har vidare påpekat att uttrycket ”meddela beslut" inte har samma enhetliga innebörd inom förvaltningen som det har inom dom- stolsväsendet. Jag anser på grund härav att ställningstagandet till frågan om en lagreglering av den ifrågavarande tystnadsplikten bör anstå i avvaktan på prövningen av de förslag som kan komma att läggas fram av utredningarna på området. Enligt min mening bör man i stället i lagen om offentliga funktionärers tystnadsplikt ta in ett bemyndigande för regeringen (3 & i de- partementsförslaget) att besluta föreskrifter om förbud att yppa innehållet i ännu ej meddelat beslut som innebär myndighetsutövning mot enskild i särskilt fall. Regeringen bör vidare bemyndigas att besluta föreskrifter om förbud att yppa vad någon har yttrat i förtroende under överläggning till sådant beslut. Bestämmelsen bör utformas så att regeringen kan besluta föreskrifter om tystnadsplikt av nu avsett slag inte bara i fråga om de egent- liga förvaltningsmyndigheterna utan också bcträfTande domstolarna till den del dessa fullgör förvaltningsuppgiftcr. Denna reglering gör det möjligt för regeringen att anpassa tystnadspliktens omfattning med hänsyn till vad som kan anses gälla f. n. samt att i erforderlig utsträckning för olika fall precisera tystnadspliktens innebörd i det hänseende som har nämnts av JO. Jag vill i sammanhanget understryka att tystnadsplikt av det slag som åsyftas i den nu diskuterade bestämmelsen inte inträder förrän det i ett ärende fö- religger ett verkligt beslut fattat i vederbörlig ordning. låt vara att detta i vissa fall kanske endast är preliminärt och inte har fått någon mera genom- arbetad utformning.

Jag vill i sammanhanget påpeka att uttrycket enskild i vissa fall kan avse även offentlig myndighet. Som exempel kan nämnas det fall att staten eller kommun äger fastighet. Jag hänvisar i sistnämnda hänseende till vad jag uttalade i samband med förvaltningsrcformen (prop. l97l:30 del 2 s. 334).

Med anledning av promemorieförslaget till reglering av tystnadsplikten beträffande innehållet i hemlig

• Sida 81
•  Original

Prop. 1975:8 66

h a n d 1 i n g har ett par remissinstanser ifrågasatt riktigheten av påståendet i promemorian. att ifrågavarande tystnadsplikt kräver uttryckligt författ- ningsstöd för att kunna bestå efter utgången av år 1974. Härvid hänvisas till ett uttalande av grundlagberedningen (SOU 1972:15 s. 156). att de straff- rättsliga reglerna om tystnadsplikt i praxis har tillämpats så att ett förbud att lämna ut en allmän handling har ansetts innefatta förbud att på annat sätt röja dess innehåll. och att beredningens förslag till RF inte hindrade att denna praxis. som grundade sig på en tolkning av lag. upprätthölls.

Jag kan för min del inte ansluta mig till detta uttalande av grundlag- beredningen. Enligt allmänt vedertagen uppfattning är tystnadsplikten be- träffande allmän handling nämligen inte en sådan lagstadgad tystnadsplikt som avses i 7 kap. 35 tryckfrihetsförordningen. och jag kan inte inse att de bestämmelser med krav på lagform i fråga om begränsningar i yttran- defriheten som återfinns i GLB:s förslag till RF (7 kap. 2 &) och i den se- dermera beslutade grundlagstexten (8 kap. 3 ä)skulle ge uttryck för ett mind- re långtgående krav på lagreglering än den nyss nämnda föreskriften i tryck- frihetsförordningen. Härtill kommer den betydelsefulla principiella invänd- ningen att ett konsekvent accepterande av den uppfattning som framfördes av GLB skulle medföra en allvarlig urholkning av det skydd för fri- och rättigheterna som ligger i kravet på lagform för inskränkningar i dessa. Ett sådant synsätt skulle nämligen innebära att de rättstillämpande organen utan att komma i konflikt med RF:s lagkrav skulle kunna begränsa en viss i grundlagen fastslagen rättighet genom analogivis tillämpning av lag- bestämmelser som reglerar andra frågor. Jag kan av nu angivna skäl inte finna annat än att det i promemorian har gjorts en riktig bedömning av hur rättsläget i nu avsett hänseende kommer att vara efter utgången av år 1974.

Det i promemorian föreslagna bemyndigandet har i huvudsak lämnats utan erinran under remissbehandlingen. Enligt min mening är bemyndi- gandet ändamålsenligt avfattat och jag förordar att det i lagen om offentliga funktionärers tystnadsplikt tas in ett sådant bemyndigande (4.5 i depar- tementsförslaget).

En remissinstans har uttryckt farhågor för att det nu diskuterade be- myndigandet skulle kunna användas på sådant sätt att också offentliga upp- gifter som är intagna i en hemlig handling kommer att omfattas av tyst- nadsplikt. Jag vill med anledning härav framhålla att den tystnadsplikt som kommer att föreskrivas med stöd av bemyndigande självfallet helt skall sammanfalla med handlingssekretessen. Eftersom den principen gäller att sådana delar av en i övrigt hemlig handling som inte omfattas av sekre- tesslagens regler skall lämnas ut i enlighet med vad som i allmänhet gäller för allmänna handlingar — jag kan hänvisa till bestämmelserna i 2 kap. 8 & andra stycket tryckfrihetsförordningen — är det inte möjligt att utnyttja bemyndigandet på det sätt som ifrågavarande remissinstans har angivit.

• Sida 82
•  Original

Prop. l975:8 67

Jag delar den bedömning som görs i promemorian att det inte är möjligt att i författning slå fast generella regler om tystnadsplikt rörande innehållet i sådana hos myndigheter gjorda uppteckningar som inte är att betrakta som där upprättade handlingar. Jag anser inte heller att det är möjligt eller lämpligt att i något annat hänseende gå utanför den ram som dras upp i promemorieförslaget.

Den som uppsåtligen överträder bestämmelsen i 2_$ eller en föreskrift som har meddelats med stöd av 1. 3 eller 4 M departementsförslaget kan normalt straffas enligt 20 kap. 3 & brottsbalken för brott mot tystnadsplikt. Den personkrets som avses i l. 3 och 4 åå är emellertid f. n. något större än den personkrets som på grund av reglerna i 20 kap. 12% brottsbalken omfattas av nämnda straffstadgande. Som exempel kan nämnas en pri- vatanställd person som anlitas av en statlig eller kommunal myndighet att biträda i viss gransknings- eller inspektionsverksamhet. En sådan person kan anses utöva uppdrag av det slag som avses i 1. 3 och 4 åå men ingår inte i den personkrets som omfattas av straffbestämmelsen i brottsbalken. Det är därför nödvändigt att i den nu föreslagna lagen ta in en s t ra ffbe s t ä rn m el se (5 & i departementsförslaget) som kan tillämpas i den mån bestämmelserna i brottsbalken inte räcker till. Denna straffbe- stämmelse har utformats som ett sådant blankettstraffstadgande som avses i 8 kap. 7.5 tredje stycket RF.

Den föreslagna straffbestämmelsen omfattar endast uppsåtligt brytande av tystnadsplikt. Detsamma gäller 20 kap. 3 & brottsbalken. I fråga om person på vilken reglerna i 20 kap. brottsbalken är tillämpliga kan emellertid i oaktsamhetsfall straff ådömas med stöd av 4 & samma kap. 1 den mån man vill kunna bestraffa oaktsamhetsbrott som begås av personer utanför den krets som avses där får man ta in särskilda strafföreskrifter i de tystnads- pliktsbestämmelser det gäller. På grund av reglerna i 8 kap. 7 & tredje stycket RF kan i sådana bestämmelser inte föreskrivas annan påföljd än böter.

Det kan inte uteslutas att det i föreskrifter av lägre valör än lag f. n. finns tystnadspliktsbestämmelser som faller utanför ramarna i de bemyn- diganden som jag nu föreslår. Sådana tystnadspliktsbestämmelser kommer i kraft av övergångsbestämmelserna till den nya RF att gälla tills vidare men bör självfallet successivt upphävas. Det är uppenbarligen i flertalet fall lämpligast att besluten om upphävande fattas av de organ som ursprung- ligen har beslutat bestämmelserna eller i varje fall av något annat organ än riksdagen. För att detta skall bli möjligt lägger jag fram förslag till en övergångsbestämmelse med ett bemyndigande som tar sikte på situationer av det slag som jag har nämnt nu.

Det är uppenbarligen lämpligt att ha reglerna om straff för överträdelse av de tystnadspliktsföreskrifter som faller inom den nu föreslagna lagens tillämpningsområde samlade i denna och i brottsbalken. För att det skall bli möjligt att. utan att avskaffa själva straffansvaret. successivt upphäva

• Sida 83
•  Original

Prop. 197528 68

straffstadgandena i tystnadspliktsföreskrifter som har meddelats före den nu föreslagna lagens ikraftträdande. måste straffbestämmelsen i 555 göras tillämplig på tystnadspliktsföreskrifter av detta slag så att den träder i stället för de upphävda straffstadgandena. Jag föreslår att detta sker genom en särskild övergångsbestämmelse.

6.2—4 Förslaget till lag med vissa bestämmelser för personal inom hälso- och sjukvård m. fl., m. m.

För närvarande finns i kungörelsen ( ] 964z428) om medicinal personal under socialstyrelsens inseende vissa allmänna föreskrifter för medicinalpersonal. Till medicinalpersonalen räknas enligt kungörelsen bl. a. läkare. tandläkare. sjuksköterskor och barnmorskor. Vidare hör till medicinalpersonalen t. ex. apotekare och vid apotek eller sjukhus anställda farmacie kandidater och receptarier samt sjukgymnaster. legitimerade glasögonoptiker och inom häl- so- och sjukvården verksamma kuratorer. Medicinalpersonalen står i yr- kesutövningen under socialstyrelsens inseende. Den som tillhör denna per- sonal är skyldig att följa de föreskrifter för yrkesutövningen som social- styrelsen meddelar och att lämna de upplysningar m.m. som styrelsen fordrar in. Den som handlar .i strid mot socialstyrelsens föreskrifter kan dömas till böter. Om någon gör sig skyldig till försummelse. oförstånd eller oskicklighet i yrkesutövningen eller visar anmärkningsvärd okunnighet om de föreskrifter som han skall iaktta. kan socialstyrelsen tilldela honom erinran eller varning eller anmäla honom till- åtal. Styrelsen kan också vid vite fö- relägga någon att fullgöra vad som åligger honom enligt lag. instruktion eller annan författning. särskild föreskrift eller yrkesutövningens beskaf- fenhet samt döma ut vitet.

. För vissa kategorier av medicinalpersonal finns föreskrifter i särskilda regeringsförfattningar. för läkare i allmänna läkarinstruktionen (1963:341). för tandläkare i allmänna tandläkarinstruktionen (19632666). för sjukskö- terskor i reglementet (1957:656) för sjuksköterskor och för barnmorskor i reglementet (1955z592) för barnmorskor. Som exempel på föreskrifternas beskaffenhet kan nämnas förelägganden för läkare och tandläkare att föra journal. göra anmälningar och lämna uppgifter om närmare angivna för- hållanden till olika myndigheter och att lyda socialstyrelsens föreskrifter i olika avseenden. Läkare och tandläkare är vidare skyldiga att låta sin verksamhet inspekteras av socialstyrelsen eller den styrelsen förord nar. 1 de nämnda specialförfattningarna finns också bestämmelser om tystnadsplikt rörande sådant som meddelats i förtroende och rörande enskilda förhållanden som resp. yrkesutövare fått vetskap om. Straffet för brott mot tystnadsplikt och andra föreskrifter är enligt läkar- och tandläkarinstruktionerna böter eller fängelse i högst sex månader. enligt sjuksköterske- och barnmorsko- reglementena böter.

• Sida 84
•  Original

Prop. 1975:8 69

Föreskrifter om vad personal inom hälso- och sjukvården och inom apo- teksväsendet skall iaktta i sin verksamhet kan. om man bortser från be- stämmelser om tystnadsplikt och om sanktioner i form av frihetsstraff. med- delas av regeringen direkt med stöd av RF såvitt fråga är om personal i offentlig tjänst. Föreskrifter som riktar sig till personal i enskild verksamhet hör däremot till det primära lagområdet. RF öppnar emellertid möjlighet för riksdagen att överlåta åt regeringen att besluta sådana föreskrifter. Dessa måste nämligen anses gälla "skydd för liv. personlig säkerhet eller hälsa" (8 kap. Tå första stycket punkt 1 RF). l betydande utsträckning rör de också näringsverksamhet (nämnda stycke punkt 3). Jag föreslår att den så- lunda föreliggande delegationsmöjligheten tas i anspråk. Härför kan bl.a. åberopas önskvärdheten av att liksom hittills ha en enhetlig reglering för personal i offentlig Och enskild verksamhet. Det är vidare en praktisk nöd- vändighet att utverka riksdagens medgivande för regeringen att bemyndiga socialstyrelsen att besluta föreskrifter på området. Det måste nämligen an- komma på denna myndighet att meddela den berörda personalen detalj- föreskrifter lör den medicinska verksamheten.

Det föreslagna bemyndigandet bör införas i en särskild lag. I denna bör också ges föreskrifter beträffande den berörda personalen om myndighets inspektionsrätt och om tystnadsplikt samt bestämmelser om straff. bl. a. fängelse. för åsidosättande av föreskrivna åligganden.

Delegationsbestämmelsen föreslås intagen i I 55". Första stycket i denna paragraf innehåller ett bemyndigande för regeringen att besluta föreskrifter om vad personal inom hälso- och sjukvård och inom apoteksväsendet skall iaktta i sin verksamhet. Syftet med de föreskrifter som avses täckta av bemyndigandet bör vara att tillgodose den enskildes säkerhet och att möj- liggöra ett ändamålsenligt bedrivande av verksamheten. Föreskrifter av den- na karaktär ftnns. som jag har angivit. f.n. främst i instruktionerna för läkare och tandläkare. i reglementena för sjuksköterskor och barnmorskor samt i kungörelsen om medicinalpersonal under socialstyrelsens inseende.

I praktiken kommer knappast i fråga att utnyttja det föreslagna bemyn- digandet beträffande annan verksamhet än sådan som står under social- styrelsens tillsyn. Av 3 & instruktionen (1967z606) för socialstyrelsen fram- går vilken verksamhet som står under styrelsens tillsyn. Hit hör bl. a. den allmänna hälsovården, den sjukdomsförebyggande vården. den öppna och den slutna sjukvården samt läkemedelsförsörjningen. Verksamma inomldes- sa områden är medicinalpersonalen enligt den tidigare nämnda kungörelsen. Men också personal som inte hör till medicinalpersonalen i angivna mening faller som sysselsatt i verksamhet under socialstyrelsens tillsyn inom till- lämpningsområdet för l &. t. ex. läkarsekreterare. sjukvårdsbiträden och viss apotekspersonal. Utanför tillämpningsområdet står personal som arbetar en- bart inom barnavård. nykterhetsvård m. m. I den mån föreskrifter för denna personals yrkesutövning inte står i lag. torde i lag finnas behövliga bemyn- diganden.

• Sida 85
•  Original

Prop. l975:8 70

Paragrafens andra stycke innehåller ett medgivande för regeringen att överlåta beslutanderätt till förvaltningsmyndighet i fråga om sådana före- skrifter som avses i första stycket. Härigenom täcks de föreskrifter som socialstyrelsen utfärdar inom hälso- och sjukvårdens samt apoteksväsendets områden.

I 29" föreslås en bestämmelse om inspektionsrätt. Bland gällande före- skrifter för sådan personal som omfattas av den föreslagna l & finns be- stämmelser om skyldighet att låta verksamheten inspekteras av socialsty- relsen eller den som annars har tillsyn över verksamheten. Sådana bestäm- melser finns t. ex. i instruktionerna för läkare och tandläkare samt i vissa cirkulär m. m. från socialstyrelsen. Bestämmelserna får anses innefatta rätt till tillträde till lokal. där verksamheten bedrivs. även om dispositionsrätten till lokalen tillkommer enskild. De hör därför på grund av föreskrifterna i 2 kap. 3 55 och 8 kap. 7 & tredje stycket RF till det obligatoriska lagområdet. Bestämmelserna bör lämpligen ersättas av en gemensam regel i förevarande lag. Jag föreslår att det i 2 & föreskrivs att förvaltningsmyndighet. som har att utöva tillsyn över verksamhet. för vilken gäller föreskrifter enligt l &. eller den som myndigheten förordnar har rätt att inspektera verksamheten. Inspektion kan ske både i offentlig och privat verksamhet.

I 39" har tagits in föreskrifter om tystnadsplikt. Det centrala stadgandet om tystnadsplikt för dem som är sysselsatta inom den hälso- och sjukvård som bedrivs i samhällets regi finns f.n. i 35% sjukvårdslagen (1962z242). Föreskrifter om tystnadsplikt som gäller både för denna kategori och för sådana yrkesutövare inom hälso- och sjukvård som är privatpraktiserande eller privatanställda finns vidare i såväl lagar som andra författningar samt i vissa cirkulär m. m. från socialstyrelsen. Bestämmelser om tystnadsplikt för de senast nämnda grupperna måste enligt den nya RF i fortsättningen ges i lag. inom apoteksväsendet gäller lagen (19701767) om tystnadsplikt för apotekspersonal.

De föreskrifter om tystnadsplikt som finns i särskilda författningar inom hälso- och sjukvårdens samt a.poteksväsendets områden har en skiftande omfattning. [ regel skyddas enskildas personliga förhållanden genom en bestämmelse om att vederbörande befattningshavare inte "obehörigen" eller "i oträngt mål" får yppa vad han i sin verksamhet kan ha fått veta om dessa. [ läkar- och tandläkarin:;truktionerna samt i reglementcna för sjuk- sköterskor och barnmorskor föreskrivs därjämte en särskild tystnadsplikt angående uppgifter som har mottagits i förtroende. Slutligen finns i några författningar. t. ex. läkemedelsförordningen (1962z701). föreskrivet förbud mot att röja eller obehörigen ryttja yrkeshemlighet som någon i sin tjänst etc. fått kännedom om och mot att yppa arbetsförfarande eller aff-årsför- hållande. om det inte kan anses påkallat i tjänstens intresse.

[ cirkulär 1964-07-10 (MF nr 42) har medicinalstyrelsen föreskrivit att samma regel om tystnadsplikt som gäller för läkare skall gälla för sådan

• Sida 86
•  Original

Prop. 1975:8 71

medicinalpersonal under styrelsens inseende som kommer i förbindelse med vårdsökande. i den mån inte föreskrift om tystnadsplikt har meddelats av styrelsen i särskild instruktion för viss personalgrupp. En sådan särskild föreskrift med samma omfattning som bestämmelserna om tystnadsplikt i allmänna läkarinstruktionen och övriga tidigare nämnda författningar finns i 10 & medicinalstyrelsens instruktion 1964-02-12 (MF nr 12) för legitimerade glasögonoptiker.

l föreliggande paragraf har huvuddelen av de nu nämnda reglerna om tystnadsplikt arbetats samman till en gemensam bestämmelse som avses gälla för var och en som tillhör eller har tillhört personalkategori för vilken gäller föreskrifter enligt l &. Paragrafen omfattar såväl dem som är verk- samma i offentlig tjänst som privatpraktiserande och privatanställda. Alla de personalkategorier som f. n. omfattas av 355 sjukvårdslagen berörs av bestämmelsen. Den som omfattas av bestämmelsen har dels en särskild tystnadsplikt angående vad som har meddelats honom i förtroende i hans verksamhet. dels en skyldighet att inte obehörigen uppenbara vad han i sin verksamhet har fått veta angående enskilds hälsotillstånd eller personliga förhållanden i övrigt. Bestämmelsen bör i huvudsak ersätta nu gällande regler om tystnadsplikt i särskilda författningar inom hälso- och sjukvårdens samt apoteksväsendets områden. Sådana regler bör successivt kunna upp- hävas. l den mån de innehåller förbud mot att avslöja andra förhållanden än sådana som nämns i den föreslagna lagbestämmelsen. såsom yrkeshem- lighet. arbetSförfarande m. m.. har de emellertid berättigande även i fort- sättningen. Tystnadsplikt beträffande sistnämnda slag av förhållanden kan bli aktuell bara inom speciella områden. t. ex. när det gäller läkemedels- kontroll. Sådana tystnadspliktsbestämmelser bör alltjämt tas in i den sär- skilda författning som reglerar det speciella området (se t.ex. 19% läke-

medelsförordningen). Endast sådana uppgifter som någon har fått kännedom om i sin verk-

samhet föreslås omfattade av tystnadsplikten enligt paragrafen. Tystnads- plikten kvarstår emellertid även sedan han har upphört med verksamheten.

Paragrafen innehåller också en erinran om att den uppgiftsskyldighet som följer av vissa författningar inte sätts ur spel genom tystnadsplikten. Som exempel kan nämnas skyldigheten enligt 93 & barnavårdslagen (l960:97) för läkare. sjuksköterskor. barnmorskor m. fl. att i vissa fall göra anmälan till barnavårdsnämnd. Vidare är läkare. tandläkare. barnmorskor. sjuksköter- skor. kuratorer vid vissa familjerådgivningsbyråer och deras biträden enligt 36 kap. Sä rättegångsbalken i vissa fall skyldiga att vittna vid domstol om bl.a. sådant som på grund av deras ställning har anförtrotts dem. medan bl. a. privatpraktiserande sjukgymnaster torde ha oinskränkt vittnesplikt.

Som framgått av vad jag tidigare sagt innebär förslaget endast att nu- varande föreskrifter om tystnadsplikt på hälso- och sjukvårdens samt apo- teksväsendets områden arbetas samman till en enda bestämmelse. Det finns

• Sida 87
•  Original

Prop. 1975:8 72

i och för sig anledning att ta upp frågan om utformningen av tystnadsplikten för personal som är verksam på dessa och närliggande områden till en all- sidig bedömning. En sådan bedömning har emellertid inte kunnat ske i detta sammanhang.

I 43? föreslås bestämmelser om straff dels i första stycket för den som överträder föreskrift som har meddelats med stöd av l ä och för den som hindrar eller undandrar sig inspektion enligt 2 &. dels i andra stycket för den som bryter mot den i Så föreskrivna tystnadsplikten. Som har nämnts förut kommer jag inom kort att föreslå ändrade regler i brottsbalken om straff för brott mot tystnadsplikt. Samtidigt föreslås en begränsning av of- fentliga funktionärers straffansvar för förseelser i tjänsten. Jag vill vidare erinra om att chefen för socialdepartementet enligt bemyndigande har till- kallat sakkunniga föratt se över bestämmelserna angående tillsyn över per- sonal inom hälso- och sjukvården m. m.. den s. k. medicinalansvarskom- mittén (S 1974:02)_ Mot den bakgrunden har de föreslagna straffbestäm- melserna i viss mån provisorisk karaktär. De har utformats i nära anslutning till vad som nu är föreskrivet i lörfattningar på medicinalväsendets område. Straffskalan i första stycket upptar böter och fängelse i högst sex månader. Strafllatituden i andra stycket innehåller i överensstämmelse med vad som i allmänhet gäller i fråga om brott mot tystnadsplikt böter och fängelse i högst ett år. I regel torde inte komma i fråga att vid tillämpning av 45 döma till strängare påföljd än böter.

Straflbestämmelserna bör vara tillämpliga endast i den mån brottet inte är belagt med straff i brottsbalken eller annan författning. En bestämmelse härom återfinns i tredje stycket. Nuvarande regler i 20 kap. brottsbalken om brott mot tystnadsplikt och om tjänstefel kommer till följd härav att medföra betydande inskränkningar i tillämpningen av straffbestämmelserna i förevarande lag. Vid allvarligare åsidosättande av de förpliktelser som åvi- lar dem som är verksamma inom hälso- och sjukvård samt inom apoteks- väsendet aktualiseras ansvar också för andra brott i brottsbalken.

[ 533" föreslås. att åtal för brott mot tystnadsplikt skall få väckas endast efter angivelse av målsägande eller då åtal är påkallat från allmän synpunkt. Bestämmelsen har motsvarigheter i andra författningar. t. ex. i lagen (l970:767) om tystnadsplikt för apotekspersonal.

Lagens bestämmelser om inspektionsrätt och om tystnadsplikt är som nämnts avsedda att gälla i stället för motsvarande bestämmelser i särskilda författningar. Sådana bestämmelser bör alltså upphävas eller ändras. i den mån de inte gäller för annan än personal inom hälso- och sjukvård eller inom apoteksväsendet eller. såvitt avser tystnadsplikt. syftar till att skydda annat än sådant som faller in under den allmänna bestämmelsen. t.ex. yrkeshemlighet. På grund härav föreslås att lagen (19701767) om tystnads- plikt för apotekspersonal sam'f. bestämmelsen om tystnadsplikt i smitt- skyddslagen (19681231) upphävs. Bestämmelsen om tystnadsplikt i sjuk-

• Sida 88
•  Original

Prop. 1975:8 73

vårdslagen (l962:242) bör ändras till att omfatta endast den som är eller har varit ledamot eller suppleant i sjukvårdsstyrelse eller sjukhusdirektion.

Utom i de författningar. beträffande vilka förslag till ändringar läggs fram här. bör ändringar ske i sjukvårdskungörelsen (19721676). instruktionen (1965:792) för länsläkarväsendet. allmänna läkarinstruktionen (l963:34l). allmänna tandläkarinstruktionen (1963:666). reglementet (19571656) för sjuksköterskor. reglementet (19551592) för barnmorskor. stadgan (1970188) om enskilda vårdhem m. m. och kungörelsen (19642428) om medicinalper- sonal under socialstyrelsens inseende. Ändringarna. som det ankommer på regeringen att besluta om. innebär att föreskrifter om inspektion. om tyst- nadsplikt och om straff för överträdelse av bestämmelser angående per- sonalens åligganden upphävs.

Straffbestämmelsen i 4ä första stycket första meningen i den nya lagen gäller enligt ordalydelsen endast föreskrifter som har beslutats av regeringen med stöd av den nya lagen eller av förvaltningsmyndighet efter regeringens bemyndigande. Självfallet skall emellertid åsidosättande av motsvarande äldre föreskrifter alltjämt vara underkastat straffansvar. Detta har föranlett en särskild övergå/ms!)esrämme/se till lagen. I denna har också beaktats det fallet att föreskrift. som efter lagens ikraftträdande meddelas av socialsty- relsen. har stöd i ett före årsskiftet l974—l975 meddelat bemyndigande för styrelsen.

6.5. Förslaget till lag med bemyndigande att besluta föreskrifter om ' trafik. transporter och kommunikationer

Inom det ämnesområde som gäller trafik. transporter och kommunika- tioner återfinns det nuvarande beståndet av offentligrättsliga föreskrifter till ganska stor del i författningar som har beslutats av regeringen. I viss utsträckning innebär föreskrifterna i dessa författningar åligganden för en- skilda eller avser i övrigt ingrepp i enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden. I samma mån faller de enligt nya RF inom det primära lag- området. Å andra sidan medger grundlagen i vid omfattning att norm- givningsrätt på området överlåts till regeringen. l 8 kap. 7ä första stycket RF nämns sålunda som delegeringsbara ämnen både kommunikationer (punkt 3) och trafik (punkt 5).

Bemyndiganden på kommunikationsväsendets område finns i en del fall i lag men har också meddelats i annan form. Bemyndiganden av detta senare slag behåller enligt punkt 6 i övergångsbestämmelserna till RF sin giltighet tills vidare. Som jag har framhållit förut (avsnitt 4). bör en över- flyttning av dessa bemyndiganden till lag anstå till senare tidpunkt.

I en del fall saknar emellertid regeringsförfattningar om trafik. kommu- nikationer m. m.. vilka hör till det primära lagområdet enligt nya RF. stöd av ett riksdagsbemyndigande. Vissa av dessa författningar bör upphöjas

• Sida 89
•  Original

Prop. 1975:8 74

till lag. eftersom de helt eller till betydande del rör frågor som är att hänföra till det obligatoriska lagområdet och somalltså inte är delegeringsbara. Av denna anledning föreslår jag i det följande ("se avsnitten 6.8 och 6.9) lag- stiftning i två fall. Andra regeringsföreskrifter bör erhålla stöd genom be- myndigande som upptas i en redan befintlig lag. till vilken föreskrifterna i fråga har anknytning. Jag föreslår i detta sammanhang att bemyndiganden införs i lagen (1965:719) om säkerheten på fartyg (avsnitt 6.6) och i lagen (l972:275) om åtgärder mot vattenförorening från fartyg (avsnitt 6.7). lIär- efter återstår en grupp författningar som i princip alltjämt bör falla under regeringens normgivningskompetens men beträffande vilka det erforderliga riksdagsbemyndigandet inte naturligen kan placeras i någon existerande lag. Jag förordar att vissa av'dessa delegationsföreskrifter, som alltså har det gemensamt att de gäller frågor om trafik. transporter och kommunikationer. sammanförs till en särskild lag.

Den föreslagna delegationslagen upptar två paragrafer. I I 55" anges de frågor som kan bli föremål för delegering.

I första stycket punkterna ]. 2 och 4 avses bl. a. föreskrifter i fråga om befordran med järnväg (i vissa fall bil). postbefordran och utnyttjande av telekommunikationsnätet som finns ijärnvägstrafikstadgan (l966:202). all- männa poststadgan. telegrafreglementet (l959:582) och telefonreglementet (1963zl8) och som i vissa delar torde vara att hänföra till det primära lag- området. Vidare avses bemyndigandet omfatta bestämmelser om postmo- nopolet. jämför kungörelsen (1947zl75) angående postverkets ensamrätt till brevbefordran m.m.

Med bemyndigandet i p. 3 åsyftas bestämmelser av bl. a. det slag som finns i kungörelsen (1967z604) om tillsyn över enskilda järnvägar. spårvägar och tunnelbanor.

Bestämmelser som avses i p. 5 finns f. n. i förordningen den 10 november 1724 angående De Främmandes Fahrt på Sverige och Finland och i för- klaringen den 28 februari 1726 över denna förordning. Enligt kungörelsen (l974:235)om tillstånd till sjöfart i inrikes trafik med utländskt fartyg prövas fråga om undantag i visst fall från det i nämnda författningar meddelade förbudet mot sjöfart i inrikes trafik med utländskt fartyg av sjöfartsverket.

I p. 6 avses bl.a. föreskrifter av det slag som återfinns i sjötrafikför- ordningen (l9621150). sjötrafikkungörelsen (1962z267). lots- och fyrkungö- relsen (l970z698) och i de författningar som har utfärdats om trafiken på rikets kanaler. Riksdagen har dock vid behandlingen av sjötrafikförordning- en förbehållit sig rätt att besluta i frågor om ansvar för vårdslöshet i sjötrafik och obehörigt avlägsnande från olycksplats (4 &) samt om utvidgning av Iänsstyrelses befogenhet att utfärda lokala sjötrafikföreskrifter (5 5). Even- tuella förslag till ändringar i dessa avseenden får därför underställas riks- dagen. utan att riksdagen för den skull torde behöva besluta om själva författningstexten i nämnda paragrafer. Det kan tilläggas att både sjötra-

• Sida 90
•  Original

Prop. l975:8 75

likförordningen och sjötrafikkungörelsen innehåller straffbestämmelser med fängelse i straffskalan. Dessa straffbestämmelser bör. i den mån fängel- sepåföljden skall behållas. transformeras till lag. Det har emellertid inte varit möjligt att i detta sammanhang lägga fram förslag härom. Frågorna övervägs inom kommunikationsdepartementet. Bemyndigandet under p. 6 medför givetvis inte rätt för regeringen att meddela föreskrift som ger ändrat innehåll åt förordningens eller kungörelsens regler om fängelsestraff (8 kap. 75 tredje stycket RF).

Bestämmelser som avses i p. 7 finns f. n. i kungörelsen (l954:550) an- gående skeppsntätning.

Enligt den nyss nämnda kungörelsen (1967:604) om tillsyn över enskilda järnvägar. spårvägar och tunnelbanor kan ersättning utgå för granskning. avsyning. besiktning eller kontroll som har föranletts av bestämmelse i kungörelsen. Jag vill vidare fästa uppmärksamheten på de bestämmelser om skyldighet att erlägga fyravgift som är upptagna i fyravgiftskungörelsen (19701702) och på de föreskrifter om avgifter för skeppsmätning som åter- finns i kungörelsen (1954:550) angående skeppsmätning. De nu nämnda avgifterna. som får anses falla inom lagområdet. anknyter till fråga som har angetts i första stycket under punkt 3. punkt 6 respektive punkt 7. Jag föreslår att i paragrafens andra stycke upptas en bestämmelse. varigenom regeringen bemyndigas att också i fortsättningen besluta om de ifrågavarande avgifterna.

I 25 föreslås en föreskrift om subdelegation.

6.6. Förslaget till lag om ändring i lagen (1965:719) om Säkerheten på fartyg

I kap. 155

Genom ett tillägg till förevarande paragraf bör regeringen ges befogenhet att besluta om avgifter för den tillsyn av fartyg som regleras i lagen om säkerheten på fartyg. Av Kungl. Maj:t beslutade föreskrifter om avgifter för fartygstillsyn finns f.n. i kungörelsen (19652908) med tillämpningsfö- reskrifter till lagen den 19 november 1965 (nr 719) om säkerheten på fartyg.

9 kap. 115 och 10 kap. Så

Bestämmelser om lotsning finns bl. a. i lots— och fyrkungörelsen (l9701698). kungörelsen (1970:700) om lotsning på Trollhätte kanal och lots- avgiftskungörelsen (l970:699). Regeringen kan när skäl föreligger som anges i förstnämnda författning föreskriva skyldighet att anlita lots. Enligt kungörelsen om lotsning på Trollhätte kanal meddelar sjöfartsverket fö-

• Sida 91
•  Original

Prop. 1975:8 76

reskrifter efter samråd med vattzenfallsverket. I båda författningarna upptas straffbestämmelse med fängelse i latituden för den som underlåter att anlita lots när det åligger honom. För lotsning enligt lots- och fyrkungörelsen utgår avgift enligt lotsavgiftskungörelsen. Om avgift för lotsning enligt kungörelsen om lotsning på Trollhätte kanal finns bestämmelser i denna kungörelse.

Bestämmelser om lotsning har tillkommit i sjösäkerhetens intresse och är därför delegeringsbara enligt 8 kap. 7å första stycket punkt 1 RF. Jag föreslår att i lagen om säkerheten på fartyg tas in dels bemyndigande för regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer att meddela bestäm- melser om lotsskyldighet och lotsavgift (9 kap. 11 å). dels bestämmelser om straff för den som åsidosätter föreskriven lotsskyldighet (10 kap. 5 ©). Motsvarande straffbestämmelser i kungörelserna 1970:698 och 700 torde få upphävas av regeringen.

11 kap. 45

1 paragrafen anges för närvarande att ytterligare föreskrifter för tillämp- ningen av lagen meddelas av Konungen eller, efter Konungens bemyn- digande. av sjöfartsverket. Jag föreslår att ordalagen i bestämmelsen jämkas så att någon tvekan inte råder om att bestämmelsen för framtiden innebär ett bemyndigande enligt 8 kap. 7ä första stycket RF (punkt 1).

Regler om fartygs bemanning och om besättningens behörighet finns i sjöbefälskungörelsen (1960:487) och i kungörelsen (1970:344) om kompe- tenskrav för förare av större fritidsbåtar. Också dessa regler har tillkommit i sjösäkerhetens intresse. Författningarna. som faller inom nya RF:s lag- område. grundar sig inte på riksdagsbemyndigande. Jag föreslår att rege- ringen genom ett tillägg i förevarande paragraf får bemyndigande att besluta föreskrifter i dessa frågor.

I ett nytt andra stycke föreslås ett subdelegationsmedgivande.

6.7. Förslaget till lag om ändring i lagen (1972:275) om åtgärder mot vattenförorening från fartyg

1 prop. 1974:l bil. 8 s. 121 och 122 föreslogs att försöksverksamhet i större skala skulle genomföras med partikelmärkning av olja i syfte att klar- lägga om en sådan metod skulle underlätta uppspårandet av fartyg som släpper ut förorenande olja. Riksdagen godtog förslaget (TU 1. rskr 110). De föreskrifter som behövs för försöksverksamheten torde komma att in- nebära vissa skyldigheter för ifrågavarande fartygs befälhavare och redare att medverka till att märkning sker. Åsidosättande av sådana skyldigheter bör sanktioneras med böter. Föreskrifterna kommer därmed att falla inom det primära lagområdet. Då de emellertid avser miljövård. kan riksdagen

• Sida 92
•  Original

Prop. l975:8 77

delegera beslutanderätten till regeringen med stöd av 8 kap. 7 55 första stycket punkt 4 RF. Jag föreslår att ett bemyndigande i ämnet förs in i 155 lagen om åtgärder mot vattenförorening från fartyg. Möjlighet till vidaredelegering till förvaltningsmyndighet bör öppnas.

6.8. Förslaget till lag om ordning och säkerhet inom järnvägsom- råde

Som jag nämnde förut avser vissa av de författningar som regeringen har beslutat på kommunikationsväsendets område föreskrifter som enligt nya RF inte ens efter bemyndigande kan hänföras till regeringens norm- givningsområde. Till denna kategori hör kungörelsen (1970:561) om upp- rätthållande av ordning och säkerhet inom järnvägsområde. I kungörelsen finns bestämmelser om begränsningar i grundlagsskyddade fri- och rättig- heter. nämligen om tagande i förvar och om brukande av visst våld. Jag föreslår att kungörelsen i föreliggande skick upphöjs till lag. Föreskrifterna i den föreslagna lagen torde inte kräva någon närmare kommentar. Jag vill endast nämna. att det frihetsberövande som järnvägstjänsteman kan göra med stöd av lagen blir av mycket kortvarig natur. Sedan polisman har kommit tillstädes, åligger det denne att efter allmänna regler bedöma om den omhändertagne skall hållas i förvar. Därvid kommer närmast in- gripande med stöd av lagen (1973:558) om tillfälligt omhändertagande eller förordningen (1841:58 s. 1) emot fylleri och dryckenskap i fråga.

6.9. Förslaget till lag om förbud för redare att i visst fall lämna ut handling som angår den svenska sjöfartsnäringen

Enligt kungörelsen (1966:156) om förbud för redare att i visst fall lämna ut handling som angår den svenska sjöfarten gäller att. om främmande stats myndighet avfordrar redare i svenskt fartyg handling som förvaras utanför den staten och innehåller uppgift vars utlämnande till myndigheten kan medföra betydande skada för den svenska sjöfartsnäringen. sjöfarts- verket vid vite får förbjuda redaren att lämna ut handlingen. Föreskrifterna får anses innefatta en begränsning av yttrandefriheten och faller därför inom det obligatoriska lagområdet. Jag föreslår att bestämmelserna i kungörelsen transformeras till lag.

6.10—11 Förslaget till lag om ändring i tullförordningen (1973z979) m. m.

Jag föreslår i det följande (avsnitt 6.20) en särskild lag med bemyndigande för regeringen att besluta föreskrifter om in- och utförsel. Denna lag bör emellertid inte avse befogenhet att besluta om tullar. Visserligen medger

• Sida 93
•  Original

Prop. 1975:8 78

8 kap. 95 första stycket RF att riksdagen till regeringen delegerar rätt att meddela föreskrifter om tull. Frågan om delegation på tullområdet är emel- lertid redan. och bör också för framtiden vara reglerad inom ramen för tullagstiftningen.

De grundläggande reglerna om uttagande av tull. om tullfrihet och om restitution av tull finns numera. samlade i tullförordningen (1973:979) och i den därtill anslutande tulltaxan (1971:920). Tullförordningen. som har be- slutats av riksdagen och vid tillämpningen av nya RF är att betrakta som lag. innehåller åtskilliga bemyndiganden för regeringen att meddela före- skrifter om tull. Jag föreslår nu att på ytterligare en punkt ett bemyndigande införs i tullförordningen.

I prop. 1973:109 föreslogs att vissa oljor och fetter samt margarin. vilka varor tidigare hade varit tullfria. skulle beläggas med tull. För att möjliggöra fortsatt tullfri import från Norge och övriga EFTA-länder i en omfattning som i huvudsak motsvarade importen under tidigare år föreslogs dock i propositionen att regeringen skulle bemyndigas vidta lämpliga åtgärder här- för i form av kontingentering eller på annat sätt. Riksdagen godkände för- slaget (SkU 1973z32. rskr 1973121 7). En kungörelse om tullfrihet för margarin har därefter utfärdats (1973z429).

Det bemyndigande riksdagen sålunda har lämnat regeringen faller utanför det bemyndigande som regeringen har erhållit i 4å 1 tullförordningen och som ger regeringen rätt att förordna om avvikelser från tullförordningen och från tulltaxan med anledning av EFTA-konventionen och associations- avtal. slutet i enlighet med konventionens bestämmelser. Bemyndigandet att förordna om tullfrihet för margarin bör införas i en särskild paragraf. 4 a &.

I sammanhanget föreslår jag att 25% tullförordningen såsom obehövlig får utgå (jfr 8 kap. 13% första stycket RF).

6.12. Förslaget till lag med bemyndigande att meddela föreskrifter om betalningsvillkor vid yrkesmässig försäljning av bilar

1 förordningen (1959:575) med föreskrifter om vissa betalningsvillkor vid yrkesmässig försäljning av bilar meddelas regler om minsta kontantinsats och längsta kredittid vid yrkesmässig försäljning av bilar. Förordningen har utfärdats av regeringen efter riksdagens hörande (prop. 1959:155. BeU 43. rskr 325) och har ändrats senast genom kungörelse år 1974 (l974:23). Fö- reskrifterna i förordningen innefattar ingrepp i enskildas ekonomiska för- hållanden och hör därför till lagområdet. Då fråga är om näringsverksamhet (8 kap. 7 & första stycket punkt 3).är emellertid delegation möjlig. Jag föreslår att regeringen i en särskild lag bemyndigas att meddela föreskrifter av den art som är upptagna i förordningen. Något behov av subdelegering torde inte vara för handen.

• Sida 94
•  Original

Prop. l975:8 79

6.13. Förslaget till lag om ändring i skollagen (1962:319)

I fråga om skolväsendet finns de grundläggande föreskrifterna om de kommunala skolformerna grundskolan och gymnasieskolan i skollagen (1962:319. omtryckt 1970:1026. ändrad senast 1972:129). Den närmare ut- formningen av utbildningen i grundskolan och gymnasieskolan regleras av föreskrifter som Kungl. Maj:t har meddelat. främst i skolstadgan (1971:235. ändrad senast 1974:481) och i läroplanerna. Skolstadgan innehåller också närmare regler om kommuns och landstingskommuns ansvar för grund- skolan och gymnasieskolan. Läroplanerna har inte meddelats i form av för- fattning. Föreskrifterna i skolstadgan och läroplanerna grundar sig i allt väsentligt på beslut av statsmakterna. Som exempel kan nämnas besluten om införande av grundskolan. om revideringen av läroplanen för grund- skolan och om införande av gymnasieskolan. För specialskolan och no- madskolan finns dels föreskrifter i skollagen. dels särskilda föreskrifter be-' slutade av Kungl. Maj:t. Dessa senare föreskrifter motsvarar i stor utsträck- ning föreskrifterna i skolstadgan. Utöver vad jag nu har angett, har Kungl. Maj:t med stöd av riksdagens beslut meddelat särskilda statsbidragsbestäm- melser dels för grundskolan och gymnasieskolan. dels för vissa privata skol- former. Kungl. Maj:ts föreskrifter på skolområdet innefattar en rad bemyn- diganden för bl. a. skolöverstyrelsen. Inte minst gäller detta i fråga om lä- roplanerna.

För vuxenutbildningen finns de väsentliga föreskrifterna i kungörelsen (1971:424) om kommunal och statlig vuxenutbildning (ändrad senast 19741442).

1 prop. 1973z90 gjorde jag vissa uttalanden om normgivningen på skol- väsendets område enligt nya RF (s. 313). Jag framhöll sålunda att läroplaner och andra föreskrifter om undervisningens innehåll föll under regeringens kompetens på grund av bestämmelserna om restkompetensen i 8 kap. 13 få första stycket 2 RF. Även stora delar av skolstadgan var av beskaffenhet att kunna beslutas av regeringen med stöd av 8 kap. 13 ä. 1 den mån be- stämmelserna i denna eller liknande författningar på undervisningens om- råde kunde sägas gälla åligganden för enskilda eller i övrigt avse ingrepp i enskildas personliga förhållanden eller gälla kommunernas befogenheter eller åligganden föll de emellertid. anförde jag vidare. på grund av 8 kap. 3 och 5 åå RF inom lagområdet. Bestämmelser av det slag som återfinns i skolstadgan borde även i fortsättningen beslutas av regeringen. Det var därför påkallat att öppna en särskild delegationsmöjlighet avseende före- skrifter om undervisning och utbildning. — Riksdagen lämnade dessa mina uttalanden utan erinran.

I detta och följande avsnitt (6.14) behandlar jag den lagstiftning på ut- bildningsområdet. som i enlighet med vad jag sålunda uttalade påkallas av den nya RF. och vissa andra frågor i samband därmed.

• Sida 95
•  Original

Prop. 1975:8 30

Vad först gäller g r u n cl 5 k :) l a n måste behovet av ytterligare lagbe- stämmelser eller bemyndiganden i lag bedömas mot bakgrund av att skol- lagen föreskriver en skyldighet för enskilda att deltaga i undervisningen och ålägger kommunerna att sörja för undervisningen av barn i grundskolan.

Regeringen kan som jag redan berört utan hinder av 8 kap. 3 eller Så RF meddela föreskrifter om innehållet i grundskolans undervisning. Till sådana föreskrifter hör utöver läroplanerna föreskrifter om den inre orga- nisationen av undervisningen. såsom om klass- och gruppindelning. lek- tioner och raster. Till detta slag av föreskrifter får också räknas reglerna om uppflyttning av elev och om uttagning av elev till viss undervisning.

Föreskrifter som bestämmer skolpliktens närmare innehåll avser sådana åligganden för enskild som enligt 8 kap. 3 och 7 M RF faller inom det primära lagområdet. Till detta område hör. förutom föreskrifterna i 245 skollagen om antalet årskurser och stadieindelningen. föreskrifter om läs- årets längd och antal veckotimmar (] kap. 55 skolstadgan och läroplanen för grundskolan). skolarbetstiden (5 kap. 25 och 26 55 första stycket skol- stadgan) och elevs ledighet (6 kap. 25 och 26 åå skolstadgan). Till de fö- reskrifter som bestämmer skolpliktens innehåll får vidare räknas bl.a. dels föreskrifterna om lämplig utbildning m. m. såsom villkor för sådan befrielse från skolgång som enligt 36,5 andra stycket skollagen kan medges elev med utgången av vårterminen det kalenderår. då eleven fyller 15 år (2 kap. 11 å andra stycket skolstadgan). dels föreskrifterna om rätt för Skolstyrelsen att under vissa förutsättningar avstänga elev i grundskolan från undervis- ningen under högst två veckor av terminen (6 kap. 30 å andra stycket skol- stadgan ). Föreskrifterna om skyldighet för elev i grundskolan att underkasta sig läkarundersökning inom ramen för skolhälsovården (4 kap. 7 & skolstadgan) samt de grundläggande föreskrifterna om skolhälsovården (4 kap. 1. 2, 4 och 5 åå skolstadgan) bör. med hänsyn till det ingrepp en sådan skyldighet innebär för individen anses hänförliga till det obligatoriska lagområdet (jfr 2 kap. 35 och 8 kap. 7ä tredje stycket RF).

Även i fråga om kommunernas ställning som huvudmän för grundskolan finns föreskrifter som hittills har meddelats av Kungl. Maj:t men som med anledning av 8 kap. 5 och 7 ååå RF bör föras över till lag eller grundas på bemyndigande i lag. Till denna kategori hör de redan berörda föreskrif- terna om läsårets längd och antalet veckotimmar. dvs. föreskrifter som anger ramen för kommunens åligganden i fråga om undervisningen. Hit får vidare räknas bl. a. föreskriften om att kommunfullmäktige får bestämma att för- valtning och verkställighet i fråga om byggnad och mark för skola som står under skolstyrelsens förvaltning skall handhas av annan kommunal nämnd än skolstyrelsen (2 kap. 4 5 första stycket skolstadgan) och föreskrifter av motsvarande innehåll om anställning av annan personal än skolledare. lärare. Skolläkare och skolsköterskall7 kap. 55 å andra stycket skolstadgan)

• Sida 96
•  Original

Prop. 1975:8 ” 81 .

och om handläggningen av frågor om ledighet m.m. för sådan personal (18 kap. 9 å andra stycket skolstadgan). föreskriften om skyldighet för kom- mun att beakta länsskolnämnds beslut om anordnande eller indragning av skolenhet (2 kap. 22å andra stycket skolstadgan). föreskriften att länsskolnämnd årligen beslutar om klassanordning(5 kap. 22 å skolstadgan). föreskriften om att huvudman för sjukvårdsanstalt. barnhem eller liknande anstalt får övertaga kommunens åliggande att ansvara för undervisningen av barn som vistas på anstalten (5 kap. 45 å skolstadgan) samt föreskriften om skyldighet för kommun att ge eleverna i grundskolan vissa läromedel som gåva och vissa måltider (2 kap. 27å andra och tredje styckena skol- stadgan). Lagform eller bemyndigande i lag krävs också för de grundläggande föreskrifterna om skyldighet för kommunerna att anordna skolhälsovård (4 kap. skolstadgan).

Vad som anförts för grundskolans del om den enskildes rättigheter och skyldigheter äger motsvarande tillämpning i fråga om a n n a n ob- l i g a t o ris k u t bi ld nin g än den som ges i grundskolan. Detta innebär för specialskolans del att till lagområdet får hänföras följande föreskrifter i specialskolstadgan (l965:478. omtryckt l970:327. ändrad senast 1974:405) nämligen dels den föreskrift som handlar om att elev i specialskolan under de motsvarande villkor som gäller för grundskolan får befrias från skolgången om han kan beredas lämplig utbildning eller annan lämplig sysselsättning. dels de grundläggande föreskrifterna om skolhälsovården (13 å andra stycket och 46. 47 och 49 åå).

Enligt 33å skollagen kan skolplikt fullgöras i annan offentlig skola än grundskolan eller i enskild statsunderstödd skola enligt bestämmelser som meddelas av Kungl. Maj:t eller myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer. Med offentlig skola åsyftas nomadskolan. Föreskrifter om nomadskolan finns i nomadskolstadgan (1967z216, omtryckt 1971:390 och ändrad senast 19741406). I fråga om enskild statsunderstödd skola har Kungl. Maj:t med- delat föreskrifter i privatskolstadgan (1967z270. omtryckt 1971 :259 och änd- rad senast 1972z90). För elev som fullgör skolplikt i nomadskola eller i privatskola som avses i privatskolstadgan gäller i fråga om skolhälsovård detsamma som i grundskolan (19 å nomadskolstadgan och 195 privatskol- stadgan). Även dessa föreskrifter om skolhälsovård kräver — såsom avseende skolpliktiga elever — lagens form.

G y m n a sie s k 0 l a n är frivillig. Föreskrifter om gymnasieskolan kan därför inte anses innefatta sådana åligganden för eleverna och inte heller avse sådana ingrepp i övrigt i elevernas personliga eller ekonomiska för- hållanden som anges i 8 kap. 3 å RF. I detta sammanhang torde det dock vara lämpligt att ta upp en fråga om komplettering av 29å skollagen på annan grund. Enligt denna paragraf gäller att ungdomar som är bosatta i Sverige och som fyller föreskrivna inträdesvillkor har rätt till undervisning i gymnasieskolan i mån av tillgång på plats. 1 skolstadgan har denna rätt

6 Riksdagen 1975. ] saml. Nr 8

• Sida 97
•  Original

Prop. 1975:8 " 82

på några punkter begränsats. Att sådana begränsningar finns framgår inte av 29å skollagen. Denna brist bör nu rättas till. Jag syftar här på bestäm- melser av det slag som finns i 9 kap. skolstadgan. nämligen dels föreskrifterna om begränsning i rätten för elev i gymnasieskolan att tas in på annan stu- dieväg i gymnasieskolan (7 och 8 åå). dels föreskrifterna om skiljande från undervisningen med hänsyn till bristande studieresultat (42 å). dels före- skriften om att elev i gymnasieskolan skall anses ha avgått från skolan. om han inte inställer sig vid uppropet och inte heller inom viss tid anmäler giltigt förfall (51 å). dels föreskr-fterna om avstängning och förvisning från gymnasieskolan (58'å).

Vad därefter angår kommunernas och landstingskommunernas ställning som huvudmän för gymnasieskolan får behovet av föreskrifter i lag eller bemyndiganden i lag bedömas med utgångspunkt i att skollagen ålägger kommunerna och landstingskommunerna att främja åtgärder i syfte att be- reda ungdom undervisning i gymnasieskolan. Med denna utgångspunkt fin- ner jag hinder inte möta mot att regeringen i samma omfattning som för grundskolan meddelar föreskrifter med stöd av reglerna om restkompetensen i 8 kap. 13 å RF. Till restkompetensen hör också föreskrifter om bl. a. minsta antal elever för undervisning. I andra avseenden innebär den nya RF emellertid att föreskrifter som f. n. meddelats av Kungl. Maj:t bl. a. i skolstadgan i fortsättningen skall ha lagform eller grundas på bemyndigande i lag. Detta gäller bl. a. föreskrifter som motsvarar vissa av dem som jag nyligen nämnde på tal om kommunernas åligganden beträffande grund- skolan (1 kap. Så. 2 kap. 4å andra stycket. 4 kap.. 17 kap. 55å andra stycket och 18 kap. 9 å andra stycket skolstadgan). Därutöver bör uppmärk- sammas den precisering av kom munernas och landstingskommunernas ålig- ganden och befogenheter som innefattas i föreskrifterna i skolstadgan om skolöverstyrelsens tillstånd för anordnande av gymnasieskola eller Studieväg i gymnasieskola (7 kap. 6—11 åå) och för inrättande av skolenhet i vilken denna skolform skall ingå (2 kap. 20 å). Till det primära lagområdet hör också föreskriften om skyldighet för kommun och landatingskommun att underkasta sig skolöverstyrelsens prövning av lokalbehovet för gymnasie- skolan (2 kap. 25å första stycket skolstadgan).

Föreskrifter om skyldighet för kommun att utge ersättning för elev som deltar i undervisning i annan kommun än den i vilken han är kyrkobokförd. s.k. interkommunal ersättning. är enligt RF att hänföra till lagområdet. Sådana föreskrifter finns för grundskolan och gymnasieskolan i 46 och 47båå skollagen. Eftersom skollagen gäller endast i fråga om barn och ungdom. har föreskrifterna i 46 och 47 b åå inte ansetts tillämpliga på vuxna som tas emot såsom elever i gymnasieskolan. Föreskrifter om interkom- munal ersättning för vuxna elever i gymnasieskola har därför meddelats särskilt och tagits in i kungörelsen om kommunal och statlig vuxenutbild- ning (114 och 155 åå). Bestämmelserna avser ersättning för elev som efter

• Sida 98
•  Original

Prop. 1975:8 83

21 års ålder upptar studier vid gymnasieskola efter flera års avbrott i stu- dierna.

Kungl. Maj:t har föreskrivit att mark och lokaler som disponeras för grund- skolan och gymnasieskolan bör upplåtas för annat än skolans behov. om större olägenhet inte vållas verksamheten i skolan (2 kap. 26 å första stycket skolstadgan). Föreskrift har i samma ordning meddelats om att mark och lokaler under samma villkor skall upplåtas för frivillig bildningsverksamhet och liknande verksamhet bland ungdom. Tas i det senare fallet ut ersättning. får den motsvara högst den ökning av kommunens eller landstingskom- munens kostnader som omedelbart föranleds av upplåtelsen (2 kap. 26å andra stycket skolstadgan). Föreskrifterna bör i detta sammanhang ges lag- form. I samband därmed bör den begränsning till ungdom. som nu gäller i fråga om skyldigheten att upplåta mark och lokaler för frivillig bildnings- verksamhet och liknande 'verksamhet. tas bort.

Vid sidan om den i skollagen angivna verksamheten inom grundskolan och gymnasieskolan pågår fortlöpande fö r s ö k 5 v e r k 5 a m h et i syfte att vinna erfarenheter som kan främja utvecklingen på skolområdet. För försöksverksamheten föreligger behov av att kunna göra avsteg från fö- reskrifter som eljest gäller i pedagogiskt och organisatoriskt avseende. Riks- dagen har också i skilda sammanhang lämnat Kungl. Maj:t bemyndiganden att för försöksverksamhet göra avvikelser från gällande föreskrifter (jfr prop. 1962:54 s. 567. SÄU 1962:1. rskr 1962:328). Det bör även i fortsättningen vara möjligt för regeringen att meddela särskilda föreskrifter för försöks- verksamhet inom skolväsendet. Av skollagen bör uttryckligen framgå att för försöksverksamhet — liksom hittills — gäller föreskrifter som regeringen meddelar.

Vad jag har anfört i det föregående om föreskrifter för skolväsendet bör föranleda följande lagstiftning.

1 8 å skollagen bör föras in bestämmelser som svarar mot nuvarande föreskrifter i 2 kap. 4å första stycket. 17 kap. 55å andra stycket och 18 kap. 9å andra stycket skolstadgan om överlämnande av vissa uppgifter till annan nämnd än Skolstyrelsen. I anslutning härtill bör 9 å andra stycket a) skollagen förtydligas. Av lagrummet i fråga bör sålunda uttrycklingen framgå att skolstyrelsens befogenheter kan inskränkas dels genom att re- geringen enligt 8å skollagen har beslutat om särskild styrelse för del av kommunens gymnasieskola. dels genom att kommunfullmäktige enligt samma paragraf har beslutat att viss del av skolstyrelsens uppgifter skall fullgöras av annan kommunal nämnd.. dels genom att viss uppgift som avser förvaltning och verkställighet enligt regeringens bestämmande har uppdragits åt annat organ. Exempel på sådana uppdrag är de som i skol- stadgan har givits bl. a. skolöverstyrelsen och länsskolnämnden (exempelvis 18 kap. 11 åskolstadgan)samt rektor. klasskonferensen. intagningsnämnden och samarbetsnämnden. Motsvarande ändringar bör göras i 20 b och 20 c åå i vad avser landstingskommunens gymnasieskola.

• Sida 99
•  Original

Prop. 1975:8 84

l 48å skollagen bör föras in en bestämmelse om att regeringen får fö- reskriva om rätt för kommun att genom annan anordna undervisning som avses i 24å tredje stycket skollagen. En sådan föreskrift gör det möjligt att i skolstadgan behålla nuvarande föreskrifter i 5 kap. 45 å. Föreskrifterna i 114 och 115 åå kungörelsen om kommunal och statlig vuxenutbildning angående skyldighet för kommun eller landstingskommun att utge inter- kommunal ersättning för vissa vuxna elever i gymnasieskolan bör nu föras över till lag. Lagbestämmelsen bör kunna få sin plats i skollagen. Jag föreslår att den förs in i 9 kap. som en ny 52a å.

Föreskrifterna i 2 kap. 11 å andra stycket skolstadgan om villkor för be- frielse från skolgång m. m. eniigt 36å andra stycket skollagen bör föras in i detta lagrum. som avser förutom elever i grundskolan även elever i bl. a. nomadskolan. Motsvarande villkor m. m. för elev i specialskolan. vilket f. n. finns i 13 å andra stycket specialskolstadgan. bör också framgå av skol- lagen. Detta kräver dock inte någon ändring i skollagen. eftersom de be- stämmelser om elever i specialskolan som finns i 39 a å skollagen omfattar en hänvisning till bl.a. 36å skollagen.

Den komplettering av föreskrifterna i 29å skollagen om ungdomars rätt till undervisning i gymnasieskolan som jag föreslagit i det föregående bör utformas så att därav framgår att det kan finnas föreskrifter om andra villkor för rätt till undervisning än de som anges i 29å skollagen och att sådana föreskrifter meddelas av regeringen eller. efter regeringens bemyndigande, av annan myndighet. Denna komplettering bör tas in i 29å första stycket. I samband därmed bör första meningen i det nuvarande andra stycket flyttas till första stycket.

De grundläggande föreskrifterna om det ansvar för skolhälsovården som åvilar huvudmannen för grundskola eller gymnasieskola enligt 4 kap. skol- stadgan (1, 2. 4 och 5 åå samt 7å i vad avser elevs rätt att kostnadsfritt anlita skolhälsovården) bör flyttas till skollagen. Beträffande grundskolan kan de lämpligen tas in i en ny paragraf, 25 a å vad avser gymnasieskolan i ett nytt tredje stycke i 29 å. Nu varande bemyndigande för skolöverstyrelsen i 4 kap. 4 å andra stycket skolstadgan att närmare bestämma omfattningen av skolhälsovården i gymnasieskolan måste härvid ändras till att avse ett bemyndigande för regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer. Föreskrifterna i 4 kap. 4, 5 och 7 åå skolstadgan om skyldighet för elev i grundskolan att undergå läkarundersökning bör också placeras i den nya 25 a å. Motsvarande föreskrift för eleverna i gymnasieskolan kräver däremot. såsom avseende en frivillig skolform, inte lagform utan bör stå kvar i skol- stadgan. Även i fråga om specialskolan bör de grundläggande föreskrifterna om skolhälsovård (46. 47 och 49 åå specialskolstadgan) föras över till skol- lagen. lämpligen till en ny paragraf. 28bå. Detta kräver en ändring av formell karaktäri 28 a å. Införandet av föreskrifter om skolhälsovård i skol- lagen bör föranleda en formell ändring av rubriken till 5 kap.

• Sida 100
•  Original

rJr

Prop. 1975:8 8

De föreskrifter i lag som behövs för skolhälsovården i nomadskolan och i privatskola. som avses i privatskolstadgan. kan lämpligen tas in i 33å skollagen. Av de nya föreskrifterna bör framgå att sådan skola skall omfatta skolhälsovård för skolpliktig elev. ! fråga om sådan skolhälsovård bör fö- reskrifterna i 25 as i övrigt äga motsvarande tillämpning. Det bör dock vara möjligt för regeringen att medge undantag. '

l 50å skollagen bör tas in de föreskrifter om upplåtelse av mark eller lokaler för annat än skolans ändamål som f. n. finns i 2 kap. 26 å skolstadgan. Därvid bör. som jag redan har förordat. upplåtelseskyldigheten såvitt avser frivillig bildningsverksamhet och liknande verksamhet inte längre begränsas till att gälla bara sådan verksamhet bland ungdom. Enligt 19 kap. 5 å skol- stadgan får besvär över beslut i ärende om upplåtelse f.n. föras hos länsskolnämnden. Någon motsvarande besvärsbestämmelse bör inte tas in i skollagen. Det bör nämligen räcka'med den möjlighet till kommunalbesvär som följer av 53å tredje stycket skollagen.

I fråga om övriga av mig nämnda föreskrifter för grundskolan och gym- nasieskolan som faller under det primära lagområdet samt beträffande andra bestämmelser av liknande slag bör nu utverkas bemyndigande i lag. Detta bemyndigande bör alltså ge regeringen rätt att meddela föreskrifter om så- dana åligganden för eleverna i grundskolan som närmare bestämmer in- nebörden i Skolplikten. såsom föreskrifter om läsårets längd. antal vecko- timmar. skolarbetstid och elevs ledighet. Bemyndigandet bör också omfatta de föreskrifter om avstängning av elev i grundskolan som finns i 6 kap. 30å andra stycket skolstadgan. Bemyndigandet bör vidare ge regeringen rätt att meddela föreskrifter som närmare bestämmer innebörden i kom- munernas och landstingskommunernas befattning med grundskolan och gymnasieskolan. såsom föreskrifter om läsårets längd. antal veckotimmar och skolarbetstid. Bemyndigandet omfattar också exempelvis de nuvarande bestämmelserna i 2 kap. 22 å andra stycket skolstadgan om skolenhet för grundskolan och föreskrifterna i 2 kap. 27 å andra och tredje styckena skol- stadgan om skyldighet för kommun att tillhandahålla läromedel m. m. som gåva. I fråga om gymnasieskolan gäller bemyndigandet exempelvis även föreskrifterna i 2 kap. 20å och 25å första stycket samt i 7 kap. 6—ll åå skolstadgan om anordnande av skolenhet med gymnasieskola. om lokal- behovsprövning för gymnasieskola samt om inrättande av gymnasieskola eller del därav. Bemyndigandena bör kunna tas in i 55å skollagen. Nu— varande föreskrifter i 55å behövs inte längre med hänsyn till stadgandet i 8 kap. l3å första stycket ] RF. l 55å skollagen bör vidare införas be- stämmelse'om att regeringen får meddela föreskrifter för försöksverksamhet inom de skolor som avses i skollagen. Den ändring av 55å skollagen som jag förordar kräver i sin tur att 2 och 2 b åå skollagen ändras. Hänvisningen i dessa paragrafer till skollagen och särskilda föreskrifter bör nämligen utgå.

De föreskrifter som regeringen meddelar med stöd av bemyndigandena

• Sida 101
•  Original

Prop. 1975:8 86

i 55å skollagen kan behöva fyllas ut med bestämmelser av förvaltnings- myndighet, främst skolöverstyrelsen. Till största delen torde sådana be- stämmelser få karaktär av verkställighetsföreskrifter. och i motsvarande mån saknas behov av lagstöd för regeringens uppdrag till myndigheten. Det kan emellertid tänkas att bestämmelser som förvaltningsmyndighet lämpligen bör besluta inte alltid ryms inom begreppet verkställighetsföreskrifter. En möjlighet till subdelegering bör därför öppnas i 55å skollagen. Den bör dock begränsas till att avse ”närmare föreskrifter” i de ämnen som enligt paragrafen kan bli föremål för delegation till regeringen.

Det bör betonas att de föreskrifter som enligt vad jag har anfört i det föregående nu bör föras över till lag eller meddelas med stöd av bemyn- digande i lag genomgående har tillkommit med riksdagens medverkan. I sak är det därför inte fråga om nya föreskrifter eller nya bemyndiganden utan endast om att i lag föra in föreskrifter. som motsvarar ”vad riksdagen redan har godtagit eller lämnat utan erinran eller att i lag ge regeringen bemyndigande att meddela föreskrifter i frågor. där riksdagen redan har godtagit att regeringen utövar normgivning. Självfallet bör regeringen i sam- ma utsträckning som hittills höra riksdagen i uppkommande frågor av större betydelse.

Jag har i det föregående föreslagit att en rad föreskrifter som har meddelats av Kungl. Maj:t förs över till lag. [ anslutning härtill bör de paragrafer som f.n. innehåller dessa före-skrifter upphävas. Då bemyndigande som svarar mot föreskrifterna i allmänhet saknas. föreslår jag att upphävandet sker genom lag. Det bör av författningstekniska skäl avse alla berörda pa- ragrafer i deras helhet. De delar av paragraferna som inte förs in i lag, får i annat sammanhang ånyo utfärdas av regeringen.

6.14. Förslaget till lag med bemyndigande att besluta föreskrifter om kommuns och landstingskommuns medverkan i utbildningen

[ föregående avsnitt har jag uppehållit mig vid den utbildning som med- delas i grundskolan, specialskolan. nomadskolan och gymnasieskolan. Övrig utbildning i samhällets regi — vilken har frivillig karaktär — har som regel staten som huvudman. För vissa utbildningsformer är emellertid kommun eller landstingskommun huvudman. Till denna kategori hör t.ex. kom- munal vuxenutbildning enligt kungörelsen om kommunal och statlig vux- enutbildning och sjuksköterskeutbildning. Någon i lag föreskriven skyldig- het för kommun eller landstingskommun att anordna sådan utbildning finns inte. Om kommun eller landstingskommun anordnar sådan utbildning. utgår regelmässigt statsbidrag. De föreskrifter som Kungl. Maj:t har meddelat angående kommuns eller landstingskommuns ställning som huvudman får anses i första hand utgöra sådana statsbidragsvillkor som omfattas av re- geringens restkompetens enligt 8 kap. 13å RF.

• Sida 102
•  Original

Prop. 1975:8 87

För vissa utbildningsformer inom det område som jag nu behandlar finns dock av Kungl. Maj:t meddelade föreskrifter som enligt den nya RF faller inom lagområdet på grund av föreskrifterna i 8 kap. Så om normgivning som rör kommunerna. Jag avser här föreskrifterna om elevområden och interkommunal ersättning i kungörelsen om kommunal och statlig vux- enutbildning(27 och 114—1 16 åå). Föreskrifter om interkommunal ersättning finns även i fråga om korrespondensundervisning på gymnasial nivå (ämbskr. 1971—06-30) och i bestämmelserna om försök med särskild gym- nasial utbildning i glesbygd (ämbskr. 1971-04-23). Jag åsyftar vidare de föreskrifter i kungörelsen om kommunal och statlig vuxenutbildning som ålägger kommuns skolstyrelse och i vissa fall annan kommunal nämnd att vara styrelse för statlig vuxenutbildning i kommunen. att handlägga frågor om ledighet m. m. för viss statligt anställd personal och att handha den ekonomiska förvaltningen av den statliga vuxenutbildningen (4. 109 och lll—l 13 åå). Föreskrifter av motsvarande slag samt föreskrifter om in- terkommunal ersättning finns också i stadgan (19591425) för sjöbefälssko- lorna i riket (omtryckt l972:403). Vidare har Kungl. Maj:t meddelat fö- reskrifter som ålägger kommuner att ställa sitt skolväsende till förfogande för lärarutbildning. Sådana föreskrifter finns bl.a. i 6å stadgan (19681318) rör lärarhögskolorna (omtryckt l97l:463_ ändrad senast l974z43l).

Jag anser det mest ändamålsenligt att den formella beslutanderätten i fråga om de föreskrifter som jag har nämnt nu alltjämt får tillkomma re- geringen. För att så skall kunna ske behövs ett bemyndigande för regeringen att dels meddela föreskrifter om samverkan mellan kommuner och lands- tingskommuner i fråga om vuxenutbildning och annan utbildning som mot- svarar utbildning enligt läroplanerna för grundskolans högstadium. gym- nasieskolan eller därmed jämförlig utbildning. dels meddela föreskrifter om skyldighet för kommun eller landstingskommun att medverka vid statlig eller statsunderstödd utbildning. Det är dock inte lämpligt att i lagens form utforma bemyndiganden så snävt att de täcker endast redan meddelade föreskrifter. En sådan utformning skulle kunna leda till formella hinder för den fortlöpande reformverksamhet som bör vara möjlig inom utbild- ningsomrädet. Den skulle också kunna uppfattas såsom en begränsning av kommunernas och landstingskommunernas befogenhet att medverka vid utbildning. Mot denna bakgrund föreslår jag att bemyndigandena utformas så att regeringen får meddela föreskrifter om kommuns eller landstingskom- muns medverkan i utbildning. Bemyndigandet bör avse all utbildning för vilken inte redan finns erforderlig reglering i lag. Det bör alltså inte gälla grundskolan. specialskolan. särskolan eller gymnasieskolan och inte heller sådan skola som avses i 33 eller 34 å skollagen. däribland nomadskolan. Regeringen bör medges rätt att subdelegera. Jag vill i detta sammanhang understryka att bemyndigandet avser endast rätt att i annan form än lag meddela föreskrifter. I fråga om innehållet i dessa föreskrifter bör självfallet

• Sida 103
•  Original

Prop. l975:8 88

gälla att kommuner och landstingskommuner inte skall åläggas nya för- pliktelser utan riksdagens medverkan. exempelvis genom beslut om stats— bidrag. De bemyndiganden som jag nu har föreslagit bör tas in i en särskild lag med bemyndigande att meddela föreskrifter om kommuns och lands- tingskommuns medverkan i utbildning.

6.15. Förslaget till lag om ändring i studiestödslagen (1973z349)

Föreskrifter om statligt studiestöd finns i studiestödslagen (1973:349. om- tryckt 1974:483) och studiestödskungörelsen (19731418. ändrad 1974:484). Det åligger enligt dessa författningar kommunala och landstingskommunala organ samt även enskilda läroanstalter att medverka i handläggningen av frågor om studiestöd. En allmän föreskrift om denna skyldighet att medverka bör med hänsyn till föreskrifterna i 8 kap. 3 och 5 åå RF tas in i stu- diestödslagen. De närmare reglerna om denna medverkan kan däremot re- geringen meddela med stöd av föreskrifterna i 8 kap. l3å RF. Den nyss nämnda allmänna föreskriften bör föras in i 1 kap. 4å studiestödslagen.

Frågor om studiestöd ankommer i kommun på skolstyrelsen och i lands- tingskommun på landstingskommunens utbildningsnämnd. Enligt före- skrifter i studiestödskungörelsen kan emellertid såväl kommun som lands— tingskommun besluta att annan kommunal resp. landstingskommunal nämnd skall handlägga frågorna om studiestöd. Att så kan ske bör uttryck- ligen anges i 1 kap. 4å studiestödslagen. 1 den mån fråga om studiestöd ankommer på statligt organ kan regeringen besluta vilket detta organ skall vara. Nuvarande 1 kap. 4å andra stycket studiestödslagen. vari anges att viss uppgift ankommer på centrala studiestödsnämnden. kan därför utgå och ersättas med föreskrifter i studiestödskungörelsen.

Föreskrifter om återbetalning av studiemedel bör liksom hittills utfärdas i lags form. Vissa av de bestämmelser som rör återbetalningsskyldigheten finns f. n. i studiestödskungörelsen (5 kap. 12 och l3åå samt punkt 4 övergångsbestämmelserna till kungörelsen (1974:484) om ändring i studie- stödskungörelsen). De bör nu föras över till studiestödslagen. Det bör ske genom en ändring i 5 kap. 60 å samt genom införande av en övergångs- bestämmelse.

Regeringen har rätt att meddela verkställighetsföreskrifter till studie- stödslagen utan att detta särskilt anges i lagen. Med hänsyn härtill kan be- stämmelserna i 5 kap. 87å tredje stycket samt 6 kap. 4å studiestödslagen upphävas.

6.16. Förslaget till lag om ändring i radiolagen (1966:755)

1 kungörelsen (1967z448) om innehav och användning inom svenskt ter- ritorium av radiosändare och mottagare på utländskt fartyg. luftfartyg eller

• Sida 104
•  Original

Prop. l975:8 89

motorfordon finns en straffbestämmelse med fängelse i straffskalan (lO å). Denna torde kunna överföras till 10%" radiolagen (1966:755).

6.17. Förslaget till lag om ändring i lagen (1965:61) om behörighet att utöva veterinäryrket m. m.

I allmänna veterinärinstruktionen (l97lz810) meddelas bestämmelser för alla yrkesverksamma veterinärer, även sådana som inte är anställda i allmän tjänst. Bl. a. gäller att veterinär som står under lantbrukstyrelsens inseende är skyldig att följa de föreskrifter som lantbruksstyrelsen meddelar och att låta sin verksamhet inspekteras av styrelsen. Enligt (åå får veterinär inte obehörigen yppa något som har meddelats honom i förtroende i hans egen- skap av veterinär eller vad han själv funnit angående djursjukdom eller dess uppkomst. Veterinär får ej heller obehörigen röja eller nyttja yrkes- hemlighet som han har fått kännedom om i tjänsten. Uppsåtlig elleroaktsam överträdelse av tystnadsplikten kan föranleda böter eller fängelse i högst ett år (29 å). Allmänt åtal får väckas endast efter angivelse av målsägande. För överträdelse av vissa andra föreskrifter. däribland den om skyldighet att underkasta sig inspektion, stadgas böter. Lantbruksstyrelsen kan enligt instruktionen tilldela veterinär som utövar enskild verksamhet varning och förelägga honom vite för att framtvinga något som åligger honom i yrket.

Bestämmelser om åligganden för veterinär som inte är offentligt anställd faller under beskrivningen i 8 kap. 3.5 RF av lagområdet men är dele- geringsbara enligt 7 & samma kapitel. eftersom de avser näringsverksamhet. Bl.a. önskemålet om att hålla samman föreskrifter för veterinär i offentlig och enskild verksamhet talar för att delegationsmöjligheten utnyttjas. Jag föreslår att ett bemyndigande förs in i lagen (1965261) om behörighet att utöva veterinäryrket m. m. Det bör innehålla medgivande till subdelegation. Bestämmelserna bör tas in i 14% och där ersätta nuvarande bestämmelse. som är obehövlig.

l två avseenden tillåter emellertid RF inte delegation. Jag syftar dels på bestämmelsen om veterinärs skyldighet att låta sin verksamhet inspekteras (se 2 kap. 3ä och 8 kap. 7å tredje stycket RF). dels på föreskrift om tyst- nadsplikt för veterinär som inte är i allmän tjänst. Av denna anledning bör veterinärinstruktionens bestämmelser om inspektion och om tystnads- plikt föras över till lagen om behörighet att utöva veterinäryrket m. m. och där tas in i två nya paragrafer. 15 och l6 åå. Bestämmelserna bör utformas så. att de så nära som möjligt ansluter till motsvarande föreskrifter i den lag med vissa bestämmelser för personal inom hälso- och sjukvård m.fl. som jag har föreslagit i det föregående. Det får ankomma på regeringen att upphäva motsvarande föreskrifter i veterinärinstruktionen.

• Sida 105
•  Original

Prop. l975:8 90

6.18. Förslaget till lag med bemyndigande att meddela vissa före- skrifter för trädgårdsnäringen

Med stöd av riksdagens beslut — prop. l966:l (bil. 11 p. C9); JoU 1 (p. l7); rskr 9 — har regeringen meddelat bestämmelser om kvalitetsfrämjande åtgärder och sundhetskontroll i fråga om vissa trädgårdsprodukter, nämligen . dels kungörelsen (l966:339) om obligatorisk sundhetskontroll av vissa plant- skolealster. dels kungörelsen (l966:340) om kvalitetsbenämning på plant- skolealster, dels kungörelsen (l967:l34) om kvalitetsbenämning på äpplen och päron. Kungörelserna hänvisar till närmare föreskrifter-, beslutade av myndighet och, beträffande 1967 års kungörelse. av Svenska Fruktfräm- jandet. Den som saluhåller eller försäljer vara i strid med kungörelserna döms till böter. Kungörelserna upptar också bestämmelser om förverkande. Det kan vidare nämnas att kungörelsen (l966:339) om obligatorisk sund- hetskontroll av vissa plantskolealster ålägger plantskolehavare skyldighet att utge årlig avgift för sundhetskontroll. '

Bestämmelser av det slag som jag har angett nu hör till lagområdet. Det bör emellertid alltjämt kunna beslutas av regeringen. Behövligt bemyndi- gande kan beslutas med stöd av den delegationsföreskrift i 8 kap. 7 5 första stycket RF som gäller bestämmelser om näringsverksamhet (punkt 3) och, såvitt avser avgiftsskyldigheten, med stöd av 8 kap. 9ä RF. Då bemyn- digandet inte har någon naturlig plats i existerande lag. föreslår jag att det tas upp i en särskild delegationslag. Jag vill tillägga, att det givetvis är lämpligt att regeringen inhämtar riksdagens yttrande angående de allmänna riktlinjerna för en reglering av nu aktuellt slag. Regeringen kan, utan att det uttryckligen behöver sägas i delegationslagen. besluta föreskrifter om bötesstraff. Däremot kan regeringen inte på bemyndigandet grunda rätt att besluta regler om förverkande. På grund härav bör, med tillämpning av 8 kap. n' tredje stycket sista meningen RF. i delegationslagen upptas en bestämmelse om förverkande med anledning av överträdelse av föreskrift. som har meddelats med stöd av bemyndigandet. — Lagen bör vidare innehålla ett medgivande till subdelegation till förvaltningsmyndighet.

Regeringen torde få förordna om upphävande av förverkandebestämmel- serna i de berörda kungörelserna. Upphävandet föranleder en särskild över- gångsbestämmelse till den föreslagna lagen.

6.19. Förslaget till lag om ändring i lagen (1933:231) om utrotande av berberis å viss mark

[ 7 &" förevarande lag finns f. n. ett bemyndigande för regeringen att med- dela föreskrifter om förbud mot försäljning och plantering av berberis. Med stöd av bemyndigandet har regeringen utfärdat kungörelsen (l959z233) om förbud mot försäljning och plantering av berberisbuskar. l Bä kungörelsen

• Sida 106
•  Original

Prop. l975:8 . 91

föreskrivs böter och förverkande med anledning av överträdelse av föreskrift i kungörelsen.

Bemyndigandet i 75 i lagen står i överensstämmelse med nya RF (8 kap. 7 & första stycket punkt 4). Föreskrift om förverkande kräver emellertid enligt RF alltid lagform. Jag föreslår därför att förverkanderegeln flyttas från kungörelsen till lagen. Också föreskriften om böter bör lämpligen få sin plats i lagen.

6.20. Förslaget till lag med bemyndigande att meddela föreskrifter om in- och utförsel av varor

Föreskrifter om in— och utförsel kan delas in i två kategorier. Till den ena kategorin hör bestämmelser som föreskriver skyldighet att erlägga en ekonomisk prestation till staten i form av tull, annan skatt eller avgift. Den andra kategorin utgörs av regler som förbjuder in- eller utförsel i visst hänseende. Ett sådant förbud kan vara absolut men är ofta modifierat genom föreskrift om licens eller villkor av annat slag. Till denna kategori kan också hänföras särskilda ordningsföreskrifter för in- eller utförsel. Vad jag nu avser att behandla är frågan om behovet av delegation från riksdagen till regeringen att besluta föreskrifter som hör till den senare kategorin.

Nu gällande föreskrifter om import- och exportförbud är talrika och mång- skiftande. Åtskilliga förbud framgår av lag. Men oftare är förbudsreglerna upptagna i kungörelser eller andra författningar som har beslutats av re- geringen. Regeringens beslutanderätt är i allmänhet att se som ett utflöde av den ekonomiska normgivningsmakt som enligt l809 års RF tillkom ko- nungen.

Enligt 1974 års RF faller otvivelaktigt regler som begränsar rätten till in- eller utförsel inom det primära lagområdet. Reglerna i fråga är emellertid delegeringsbara. [ 8 kap. 7 & första stycket punkt 3 RF anges att regeringen efter bemyndigande i lag kan besluta föreskrifter som avser in- eller utförsel av varor, av pengar eller av andra tillgångar.

Gällande rätt uppvisar flera exempel på författningar om import- eller exportrestriktioner som har beslutats av regeringen med stöd av bemyn- digande i lag. I ett ganska stort antal fall har emellertid regeringens beslut tillkommit utan sådant särskilt stöd.

Enligt kungörelsen (l947z82) angående allmänt importförbud gäller så- lunda att införsel av andra varor än sådana som är upptagna i en särskild frilista tills vidare inte får äga rum, om inte importlicens har meddelats. [ vissa fall får dock gods införas utan hinder av förbudet. Efter bemyndigande av Kungl. Maj:t och enligt grunder som Kungl. Maj:t bestämmer får vidare myndighet som. meddelar importlicens medge undantag från kravet på licens beträffande vissa varuslag som inte omfattas av frilistan. lmportlicens med- delas av statens jordbruksnämnd eller kommerskollegium. Kungörelsen

• Sida 107
•  Original

Prop. 1975:8 92

(l950:324) angående allmänt exportförbud uppställer på motsvarande sätt som den nyss nämnda författningen förbud mot utförsel av varor utan till- stånd av myndighet. lmport- och exportförbudskungörelserna hör till han- delsdepartementets ansvarsområde.

De allmänna import- och exportförbudskungörelserna är instrument som används för att trygga samhällsekonomin och folkförsörjningen eller av sär- skilda handelspolitiska skäl. De situationer då import- och exportrestriktioner är påkallade av särskilda handelspolitiska hänsyn är av så skilda slag, att det här inte är möjligt att ge en uttömmande redovisning för dem. Några exempel vill jag dock ge. Enligt många internationella avtal (t.ex. GATT-, EFTA- och EG-avtalen) är det möjligt att tillgripa motåtgärder när en part inte tillämpar avtalet. Den förfördelade parten kan i sådana situationer åter- kalla gjorda medgivanden och exempelvis tillgripa restriktioner mot handeln med motparten. Vidare förekommer det att parterna i ett handelsavtal åtar sig att begränsa importen från länder som står utanföravtalet och att tillämpa vissa kontrollåtgärder även beträffande import från medlemsländerna. llan- delspolitiska skäl kan under vissa omständigheter motivera särskilda ingrepp i utrikeshandeln även när det inte föranleds av avtalsbestämmelser.

Liknande syften som de nu angivna fullföljer också vissa mera speciella föreskrifter om import- och exportförbud. Dessa kan emellertid vara fö- restavade också av andra skäl. t. ex. av hänsynen till hälsovården. växt- skyddet. skyddet mot djursjukdomar och önskemålet att försäkra sig om god kvalitet på vissa produkter. Här kan nämnas följande. till jordbruks- departcmentet hörande författningar. nämligen kungörelsen (l949:446) med vissa bestämmelser angående införsel av skogsfrö och skogsplantor, kungö- relsen (l950:84) med vissa bestämmelser angående införsel av fruktträd och bärbuskar. kungörelsen (19501506) med vissa bestämmelser angående ut- försel av fisk. fiskrom och frskkonserver, kungörelsen (19511637) angående införsel av djursperma. kungörelsen (1956z333) med vissa bestämmelser an- gående utförsel av vallväxtfröe'r m. m.. kungörelsen (1958z528) med vissa bestämmelser angående utförsel av smör, ost och ägg, veterinära införsel- kungörelsen (l958z551). veterinära utförselkungörelsen (l958z552). kungö- relsen (l959:21 l)angående införsel till riket av vissa slag av frön. kungörelsen (l959z229) angående införsel av växter m. m.. kungörelsen (1962:62) an- gående införsel av levande bin och kungörelsen (19681215) med vissa be- stämmelser om utförsel av potatis. .

Vid sidan av de nu nämnda grupperna av författningar faller kungörelsen (19491614) angående förbud mot utförsel från riket av krigsmateriel. Genom kungörelsen, som handläggs inom handelsdepartementet, regleras utförsel från riket av sådana varor som enligt bilaga till kungörelsen är att anse som krigsmateriel. I brådskande fall får chefen för handelsdepartementet förordna att kungörelsen under viss kortare tid skall tillämpas även i fråga om vara som inte är upptagen i bilagan men som kan få militär användning.

• Sida 108
•  Original

Prop. 1975:8 93

Den nu gjorda uppräkningen av regeringsförfattningar om import- eller exportförbud. vilka inte kan stödjas på ett uttryckligt bemyndigande.är långti- från uttömmande. Vissa har tillkommit för att tillgodose andra ändamål än de hittills angivna.t. ex. föratt trygga allmän säkerheteller föratt göradet möjligt att bevara äldre kulturföremål inom landet. inte sällan tar de av regeringen meddelade bestämmelserna sikte inte bara på import ellerexport utan också på annan hantering,såsom tillverkning eller försäljning. Jag kan t. ex. hänvisa till regleringen i läkemedelsförordningen (l962:701)och narkotikaförordningen (l962:704).

Enligt min mening står det klart att regeringen för framtiden måste ha i det väsentliga samma befogenheter att besluta föreskrifter om in- och utförsel som den anses kunna utöva i dag. Ett viktigt skäl härför är att behov föreligger av att snabbt kunna gripa in med föreskrifter för att fö- rebygga störningar inom samhällsekonomin eller folkförsörjningen eller med bestämmelsersom behövs av handelspolitiska skäl. Härtill kommeratt det ofta rör sig om detaljerade bestämmelser som kan behöva ändras med korta mellan- rum.

Jag vill förorda att en särskild lag tillskapas med bemyndigande att i vissa centrala hänseenden besluta föreskrifter om in- eller utförsel. Genom bestämmelserna i lagen bör den normgivningsrätt som nu tillkommer re- geringen på området preciseras och, i viss mån, begränsas. Jag skall i det följande beröra hur bemyndigandet närmare bör utformas.

Som jag redan har framhållit bör regeringen inte i detta sammanhang tilläggas befogenhet att bestämma föreskrifter om tull eller avgift för in- eller utförsel. Det kan nämnas att frågan om regeringens befogenheter att meddela föreskrifter om tull regleras i tullförordningen (1973z979). Bemyn- digandet i den nu aktuella lagen bör gälla i princip endast förbud mot eller villkor för in- och utförsel samt föreskrifter om skyldighet att vid import eller export underkasta sig viss procedur, t. ex. kontroll eller inspektion. [ fråga om avgifter bör lagen dock medföra viss befogenhet. Regeringen bör sålunda få föreskriva om sådana avgifter som är avsedda att täcka statens kostnader för handläggningen av tillståndsärende, för omhändertagande av gods eller för kontroll, inspektion e. (1. i samband med viss in- eller utförsel. F. n. innehåller exempelvis veterinära införsel- och utförselkungörelserna (1958:551 och 552) samt kungörelsen (19581528) med vissa bestämmelser angående utförsel av smör, ost och ägg föreskrifter om avgifter av detta slag. Nämnas kan också de föreskrifter om växtskyddsavgift som finns i kungörelsen (1959z229) angående införsel av växter m. m. och i kungörelsen (l960:235)om avgift för växtskyddskontroll vid införsel av växter.

En annan viktig inskränkning i bemyndigandelagens tillämpningsområde ernås. om regeringens rätt att besluta om in- eller utförsel anges gälla endast "vara". Härigenom utesluts i detta sammanhang regler om in- eller utförsel av pengar och andra betalningsmedel. fordringar och värdepapper. Rege-

• Sida 109
•  Original

Prop. 1975:8 94

ringens normgivningsbefogenhet på detta område bör liksom hittills regleras inom ramen för valutalagstiftningen.

De nu föreslagna avgränsningarna av det aktuella bemyndigandet kan emellertid inte anses tillfyllest. De bör kompletteras med angivande av de ändamål för vilka regeringen får besluta om import- och exportrestriktioner. Vid övervägande av vilka ändamål som bör komma i fråga har jag till en början ansett mig kunna bortse från nu gällande eller för framtiden för- utsebar reglering som tar sikte inte endast på import eller export utan också på annan befattning med varor, såsom innehav, tillverkning eller försäljning. Behovet av delegation som bör avse mer än in- och utförsel får tillgodoses i annan ordning. Vidare är det min uppfattning att regeringens befogenhet enligt lagen bör gälla endast sådana föreskrifter, som är upptagna i de för- fattningar inom handels- och jordbruksdepartementens ansvarsområden som jag har angett i det föregående, och andra föreskrifter av därmed jäm- förlig art.

På grund av det anförda föreslår jag att regeringen i lagen tilläggs be- fogenhet att besluta föreskrifter angående in- och utförsel av varor, om före- skrifterna behövs för att förebygga störningar inom samhällsekonomin eller folkförsörjningen,föratttillgodosesärskilda handelspolitiskaskäl,förattfräm- ja kvaliteten på produkter av visst slag, för att tillgodose hälsovården eller mil- jövården eller Skydda växter och. djur mot sjukdomar eller för kontrollen av materiel som kan få militär användning. Regeringen får dock inte på grund av bemyndigandet i lagen besluta föreskrifter om tull eller. i vidare mån än jag har nämnt förut. om avgifter.

1 de flesta av de nu existerande regeringsförfattningar som skulle komma att omfattas av det föreslagna bemyndigandet har regeringen uppdragit åt underordnad myndighet att, i större eller mindre omfattning. meddela ytter- ligare föreskrifter i ämnet. Det praktiska behovet av subdelegation på om- rådet är påtagligt. Jag föreslår därför att regeringen medges rätt att i den omfattning den finner lämpligt överlåta åt förvaltningsmyndighet att besluta föreskrifter som avses med delegationslagen.

Bestämmelser om påföljder och andra rättsverkningar av överträdelse av införsel- eller utförselförbud, som beslutas av regeringen med stöd av den nu föreslagna lagen, finns i lagen (1960:418) om straff för varusmuggling. Brott som avses i lagen kan leda till frihetsstraffoch förverkande. Med hänsyn till föreskriften i 8 kap. 7 ;S tredje stycket sista meningen RF kunde därför ifrågasättas om inte delegationslagen borde uppta i vart fall en hänvisning till varusmugglingslagens påföljds- och förverkandebestämmelser. Då emel- lertid brottsbeskrivningen i varusmugglingslagen innehåller självständiga brottsrekvisit och därför inte kan anses vara ett rent blankettstraffbud av det slag som åsyftas i den nämnda grundlagsföreskriften, torde en sådan hänvisning inte var av behovet påkallad.

• Sida 110
•  Original

Prop. l975:8 95

6.21. Förslaget till lag om bemyndigande att meddela föreskrifter om auktorisation och godkännande av revisor

Enligt kungörelsen (1973:221) om auktorisation och godkännande av re- visorer kan revisor som uppfyller vissa villkor auktoriseras eller godkännas. Avgift skall erläggas för ansökan enligt kungörelsen. Auktorisation och god- kännande kan upphävas. Kungörelsen innehåller föreskrifter om vad som åligger auktoriserad eller godkänd revisor. däribland en bestämmelse om tystnadsplikt. Bötesstraff föreskrivs för den som obehörigen utger sig för att vara auktoriserad eller godkänd revisor. Kommerskollegium utfärdar närmare bestämmelser om kungörelsens tillämpning.

Föreskriften om tystnadsplikt för revisor kräver enligt nya RF lagform. Chefen för handelsdepartementet kommer senare att föreslå att föreskriften överförs till lag.

Beträffande kungörelsens innehåll i övrigt är att märka att det enligt många av de författningar som reglerar olika juridiska personers verksamhet (t. ex. lagen ( 1944z705) om aktiebolag. lagen (l948:433) om försäkringsrörelse. lagen (l955zl83) om bankrörelse och lagen (19562136) om jordbrukskasserörelsen kan krävas att revisor för verksamheten är auktoriserad eller godkänd. Med hänsyn härtill kan med fog göras gällande att reglerna om auktorisation och godkännande av revisor hör till det primära lagområdet. Så är under alla om- ständigheter fallet med den i nuvarande kungörelse intagna straffbestämmel- sen.

Principerna för auktorisation eller godkännande av revisor kan behöva underställas riksdagen (jfr prop. 1973:26, NU 25. rskr 109). Det bör emellertid också för framtiden ankomma på regeringen att besluta behövliga föreskrif- ter. Möjlighet härtill öppnas genom regeln i 8 kap. 7ä första stycket punkt 3 RF om rätt för riksdagen att delegera föreskrifter som gäller närings- verksamhet. Jag föreslår att ett bemyndigande i ämnet tas in i en särskild lag. Bemyndigandet bör gälla också rätten att bestämma om ansöknings- avgift. Möjlighet till subdelegation bör finnas.

6.22. Förslaget till lag om ändring i lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar

Åtskilliga författningar har beslutats inom ämnesområdet elektricitet. Hu- vudförfattningen kan sägas vara lagen (1902171 5. 1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar (ellagen). Lagformen har vidare använts för att föreskriva särskilda skyddsåtgärder för vissa" kraftanläggningar (lag 1942:335). Härutöver finns emellertid fiera författningar som har be- slutats av regeringen men som innehåller föreskrifter som enligt nya RF hör till det primära lagområdet.

• Sida 111
•  Original

Prop. l975:8 96

Med stöd av 155 ellagen har sålunda utfärdats kungörelsen (1957:601) om elektriska starkströmsanläggningar och kungörelsen ( l958:558) om elek- trisk svagströmsanläggnings anordnande i förhållande till starkströmsled- ning. Överträdelse av föreskrifter i kungörelserna leder till bötesstraff. Av intresse är vidare kungörelsen ( l939:219) angående behörighet att vid elek- triska starkströmsanläggningar utföra installationsarbete (jfr 15 å andra stycket ellagen). ] kungörelsen fl972:384) om åtgärder mot radiostörningar. till vilken 17 & ellagen hänvisar. föreskrivs att elektrisk materiel som kan or- saka radiostörningar genom elektromagnetiska vågor skall vara utförd så att störningar förebyggs. Föreskrifter om utförande meddelas av statens indu- striverk. som också får förordna att sådan materiel skall vara radio- störningskontrollerad. Materiel. som inte stämmer överens med meddelad föreskrift eller, om den är underkastad radiostörningskontroll, inte har blivit godkänd. får inte saluföras eller säljas för användning inom landet. Påföljden är böter. Betydelse i sammanhanget har också kungörelsen (l935zl38) angå- ende kontroll av viss elektrisk materiel. Enligt kungörelsen får statens indu- striverk meddela föreskrift om att viss elektrisk materiel skall vara godkänd för användning. Om sådan materiel inte har blivit godkänd. får den inte saluföras eller säljas. Påföljden för nyttjande, saluför-ande eller försäljning av ej godkänd materiel är böter. Slutligen skall nämnas kungörelsen (19721463) med vissa bestämmelser om elektriska svagströmsledningar. vilken avser framdragande av telegraf-. telefon- eller annan elektrisk svagströmSIedning. samt kungörelsen (19151288') angående förbud att utan särskilt tillstånd framdraga enskild telegraf-, telefon- eller annan svagströmsledning över riksgränsen.

Föreskrifter av den art som är upptagna i de kungörelser som jag har nämnt i det föregående bör ocksä för framtiden kunna beslutas av regeringen. Bemyndigande möjliggörs genom att föreskrifterna rör ett eller flera av äm- nena skydd för liv, personlig säkerhet eller hälsa. tillverkning. näringsverk- samhet, kommunikationer eller trafik (8 kap. 7_$ första stycket 1, 3 och 5 RF). Ett för samtliga ifrågavarande föreskrifter avpassat bemyndigande kan lämpligen föras in i ellagen och där placeras i 15 _ki. Bemyndigandet bör förenas med rätt till subdelegation. Som följd av de nya bestämmelserna kan nuvarande 15 & första stycket och 17 & utgå.

] 155 andra stycket ellagen föreskrivs f. n. att konungen eller den ko- nungen bemyndigar bestämmer vilka villkor leverantör av elektrisk kraft får uppställa för beviljande av entreprenörsrätt i fråga om utförande, ändring eller reparation av elektrisk anläggning. Bestämmelser om detta finns i 10 & iden förut nämnda kungörelsen angående behörighet att vid elektriska stark- strömsanläggningar utföra installationsarbete. Denna kungörelse ses f.n. över inom industridepartementet. och förslag till ny författning i ämnet har remissbehandlats. ] det fortsatta arbetet får övervägas bl. a. om bestäm- melsen i lOä kungörelsen skall ha någon motsvarighet i en ny författning.

• Sida 112
•  Original

Prop. 1975:8 . 97

I det sammanhanget får. om bestämmelsen behålls, också övervägas om den skall ges i lag (jfr 11 kap. 6 & tredje stycket RF). [ avvaktan på resultatet av de överväganden som är behövliga föreslås att 15 _5 andra stycket upphävs.

[ 6 kap. 6 & kungörelsen om elektriska starkströmsanläggningar finns en bestämmelse om skyldighet för innehavare av starkströmsledning inom järn- vägsområde att ersätta kostnad och skada som har uppkommit för järn- vägsföretaget på grund av ledningen. Denna bestämmelse är av civilrättslig karaktär och torde kräva lagform. Bestämmelsen föreslås därför bli över- flyttad från starkströmskungörelsen till ellagen och placerad som ett nytt ' moment, 5 mom.. i Sag.

6.23. Förslaget till lag om explosiva och brandfarliga varor

Bestämmelser om explosiva eller brandfarliga varor finns f. n. i ett antal författningar som har beslutats av Kungl. Maj:t. Vidare har en del bestäm- melser i dessa ämnen meddelats av förvaltningsmyndighet.

Den centrala författningen såvitt angår explosiva varor är förordningen ( 1949z34l) om explosiva varor, vilken har beslutats efter riksdagens hörande. Förordningen innehåller bestämmelser om handel med samt om tillverk- ning, förpackning, märkning, innehav, förvärv, förvaring, transport och im- port av varor som består av eller innehåller explosiva eller pyrotekniska ämnen. Regler om explosiva varor återfinns vidare i kungörelsen (l942:155) angående förbud mot försäljning av vissa kemikalier.

De grundläggande bestämmelserna om brandfarliga varor finns i förord- ningen (19611568) om brandfarliga varor, som också den har beslutats efter riksdagens hörande. 1 förordningen finns bestämmelser om förvaring, han- tering. transport och försäljning av brandfarliga varor.

Enligt olika bestämmelseri förordningarna kan statens industriverk med- dela föreskrifteri skilda hänseenden.

De bestämmelser som finns i de nu nämnda författningarna är till övervä- gande def delegeringsbara som löreskrifter om skydd för liv, personlig säkerhet och hälsa och delvis också som föreskrifter om in- och utförsel av varor. tillverkning eller näringsverksamhet. Enligt min mening bör bestämmelser av nu avsett slag även i fortsättningen kunna beslutas av regeringen eller. i mera detaljbetonade hänseenden, av förvaltnings- myndighet. Jag föreslår därför att det i en särskild lag om explosiva och brandfarliga varor tas in erforderliga bemyndiganden.

I 58 & 3 mom. förordningen om explosiva varor finns bestämmelser om avgifter för avsyning och besiktning som skall äga rum enligt förordningen. Liknande bestämmelser finns i 40 å andra stycket och 59 & tredje stycket för- ordningen om brandfarliga varor. I samtliga fall överlämnas fastställandet av avgifternas storlek till förvaltningsmyndighet. Föreskrifter om de nu nämnda

7 Riksdagen 1975. ] saml. Nr 8

• Sida 113
•  Original

Prop. 1975:8 . 98

avgifterna bör även i fortsättningen kunna beslutas på angivet sätt. Möjlighet bör vidare finnas att delegera befogenhet att besluta om avgifter också till kommun. Jag föreslår att ett särskilt bemyndigande i ämnet tas in i lagen om explosiva och brandfarliga varor.

I båda förordningarna finns bestämmelser om rätt för tillsynsmyndighet att få tillträde till vissa lokaler och andra ställen där det förekommer tillverkning. saluhållande eller andra åtgärder beträffande explosiva eller brandfarliga va- ror ("55 ;" femte stycket förordningen om explosiva varor; 15 å ] mom. andra stycket förordningen om brandfarliga varor). 1 förordningen om explosiva va- ror finns vidare en bestämmelse (55 & sjätte stycket), som berättigar spräng- ämnesinspektionen att få tillträde till lokal där det förekommer tillverkning av flyttbara förvaringspersedlar för sprängämnen, krut och sprängkraftiga tändmedel eller av dörrar till magasin och liknande förvaringsrum för sådana varor.

De nu nämnda bestämmelserna om tillträdesrätt tillhör på grund av fö— reskrifterna i 2 kap. 3.5 och 8 kap. 7å tredje stycket RF det obligatoriska lagområdet. Jag föreslår av denna anledning att de förs över till lagen om explosiva och brandfarliga varor. De allmänna reglerna om tillträdesrätt i 55% femte stycket förordningen om explosiva varor och i 1555 1 mom. andra stycket förordningen om brandfarliga varor ärinte utformade på riktigt samma sätt. Jag föreslår därför att lagbestämmelsen i ämnet avfattas på sådant sätt att den täcker det område som omfattas av föreskrifterna i de båda förordningarna tillsammantagna, samtidigt som den anger att rege- ringen kan meddela närmare föreskrifter i frågan. Denna konstruktion in- nebär att motsvarande bestämmelser i de två förordningarna i fortsättningen kommer att få karaktär av verkställighetsföreskrifter till lagbestämmelsen. Jag föreslår däremot att föreskriften i 55å sjätte stycket förordningen om explosiva varor i sakligt oförändrat skick förs över till lagen om explosiva och brandfarliga varor. Det får härefter ankomma på regeringen att vidta de förändringar i förordningen som blir erforderliga. I lagen om explosiva och brandfarliga varor slås enligt departementsförslaget vidare fast att en myndighet som har sådan tillträdesrätt som avses där kan påkalla polis- handräckning.

I de två förordningarna finns ett stort antal ansvarsbestämmelser. I be- tydande utsträckning innehåller dessa föreskrifter om fängelsestraff. Vidare finns i båda förordningarna föreskrifter om förverkande. Jag föreslår att de bestämmelser i förordningarna som föreskriver frihetsstraff eller förver- kande förs över till lagen om explosiva och brandfarliga varor. Det är här i huvudsak fråga endast om en transformering av nuvarande bestämmelser. 1 ett hänseende innebär emellertid det nu framlagda förslaget en nyhet.

I samband med antagandet av vapenlagen (1973:1176) uttalade riksdagen (JuU 1973138 5. 27 och 33, rskr l973c345) att explosivvaruförordningens straffbestämmelser borde skärpas såvitt gällde bristfällig förvaring av am-

• Sida 114
•  Original

Prop. l975:8 99

munition hos vapenhandlare. Bestämmelserna om förvaring och handha- vande av explosiv vara, dit bl.a. ammunition räknas, finns i 315 första stycket förordningen om explosiva varor. Enligt denna paragraf åligger det den som innehar explosiv vara att förvara och handha varan så att det föreligger tillfredsställande säkerhet för att den ej åtkommes av obehörig eller vållar skada genom antändning eller explosion. Den som åsidosätter bestämmelsen straffas f. n. enligt 61 & 4 mom. sjätte stycket med dagsböter. Uppsåtligt eller oaktsamt brytande mot den förvaringsföreskrift som finns i 265 vapenlagen kan däremot medföra böter eller fängelse i högst sex månader enligt 3845 3 nämnda lag. Jag föreslår nu att straffskalan i sist- nämnda stadgande skall gälla i fråga om vapenhandlare som uppsåtligen eller av oaktsamhet åsidosätter vad som är föreskrivet om förvaring av ammunition. '

6.24. Förslaget till lag om ändring i brandlagen (1974:80)

1 brandlagen (l974z80) meddelas bestämmelser om bl.a. kommunernas ansvar för räddningstjänsten och förebyggande åtgärder mot brand, det kom- munala brandförsvarets organisation, ledningen av räddningstjänsten, tjän- steplikt och ingrepp i annans rätt vid räddningstjänst, skyldighet för enskilda att vidta vissa förebyggande åtgärder och ersättning till den som har deltagit i räddningstjänst. Närmare bestämmelser om bl. a. det kommunala brand- försvaret samt bestämmelser om brandsyn och sotning finns i brandstadgan (1962191, omtryckt 1974181).

Några av bestämmelserna i brandstadgan har karaktär av verkställighets- föreskrifter till brandlagen. Huvuddelen av övriga bestämmelser i stadgan får anses vara sådana föreskrifter om skydd för liv, personlig säkerhet eller hälsa, som enligt 8 kap. 75 första stycket RF kan meddelas av regeringen efter bemyndigande i lag. Brandstadgan innehåller emellertid därutöver vissa bestämmelser som har sin plats i lag.

Man bör enligt min mening nu vidta de åtgärder som erfordras för att det regelkomplex som gäller räddningstjänsten och förebyggande åtgärder mot brand skall bringas i överensstämmelse med föreskrifterna i den nya RF. Jag föreslår i detta syfte dels att det i brandlagen tas in bemyndiganden för regeringen att besluta sådana föreskrifter inom den delegeringsbara delen av det primära lagområdet som nu återfinns i brandstadgan samt att till kommunerna överlämna normgivningsbefogenhet som gör det möjligt för dem att besluta lokala brandordningar m.m., dels att vissa bestämmelser i brandstadgan flyttas över till brandlagen.

• Sida 115
•  Original

Prop. l975:8 100

33.5

Paragrafen, som innehåller de grundläggande reglerna om brandstyrelsen, har med några redaktionella jämkningar flyttats över från 3 & brandstadgan. Man bör i detta fall inte utnyttja ett bemyndigande enligt 8 kap. 75 RF till att låta regeringen meddela föreskrifter om grunderna för kommunernas organisation. Ett nära samband får anses råda mellan bestämmelserna i fö- revarande paragraf och de föreskrifter om den kommunala organisationen som redan finns i brandlagen. Under förutsättning att riksdagen bifaller förslaget om den nya 3a5 brandlagen avser chefen för kommundeparte- mentet att föreslå regeringen att motsvarande bestämmelse i brandstadgan upphävs.

18aå

Enligt 25 & brandstadgan har vissa funktionärer — bl. a. brandchef och brandsyneförrättare - som har att utöva tillsyn enligt brandlagen, brand- stadgan. brandordning m. m. rätt att för fullgörande av tillsynen få tillträde till byggnad och lägenhet samt upplag och annan anläggning och att där vidtaga åtgärder av visst angivet slag. Den tillträdesberättigade kan erhålla polishandräckning om tillträde vägras utan godtagbart skäl. Dessa bestäm- melser hör på grund av föreskrifterna i 8 kap. 75 tredje stycket och 2 kap. flå RF till det obligatoriska lagområdet. Jag föreslår av denna anledning att de förs in i en ny 18 ah" i brandlagen. Det får därefter ankomma på regeringen att vidta erforderliga ändringar i brandstadgan.

275

En bestämmelse av det slag som f.n. återfinns i 27% brandlagen, att Kungl. Maj:t meddelar närmare föreskrifter angående tillämpningen av la- gen, är närmast att uppfatta som en erinran om den rätt för regeringen att meddela verkställighetsföreskrifter som följer av 8 kap. 13 % RF. Eftersom en sådan bestämmelse saknar självständig betydelse. har 275 i sin hittills- varande lydelse fått utgå ur brandlagen. I dess ställe har satts bemyn- diganden för regeringen att meddela föreskrifter i vissa avseenden. '

I 275 brandlagen har nu först och främst tagits in ett bemyndigande för regeringen att meddela ytterligare föreskrifteri de hänseenden som avses i lagen. Härigenom blir det möjligt för regeringen att meddela sådana fö- reskrifter om bl.a. brandordning. brandstyrka. brandbefäl. alarmeringscen- tral. brandsyn. sotning och tillsyn över brandförsvaret som ligger inom det primära lagområdet men som nu finns i brandstadgan. Genom den be- stämmelse som har tagits in i 275 andra stycket bemyndigas regeringen med stöd av 8 kap. 11 & RF att överlåta åt kommun att meddela sådana föreskrifter som jag nyss har nämnt. Härigenom blir det möjligt för re-

• Sida 116
•  Original

Prop. l975:8 101

geringen att överlåta åt kommunerna att meddela sådana bestämmelser som enligt brandstadgan skall tas in i brandordning.

Enligt 75 brandlagen skall i kommun verkställas sotning. [ 205 brand- stadgan föreskrivs, att för kommun skall finnas sotningstaxa, upptagande de avgifter som ägare och innehavare av byggnad, annan anläggning eller lägenhet har att erlägga för sotnings-, undersöknings- och besiktningsarbete som utförs av skorstensfejare, samt att sotningstaxa antas av kommun- fullmäktige. Eftersom regeringen även i fortsättningen bör kunna meddela föreskrifter om avgifter för sådant arbete som avses i 205 brandstadgan samt överlämna åt kommunerna att fastställa avgifternas storlek, har be- stämmelser som möjliggör detta tagits in i 27% brandlagen.

1 3255" brandstadgan föreskrivs f. n. förbud för den som enligt 129" är behörig att förrätta brandsyn att driva handel med brand- eller livrädd- ningsredskap, att vara kommissionär eller agent för annan som driver sådan handel eller för försäkringsinrättning i vad denna meddelar försäkringar som har samband med brand samt förbud att vara delägare i handelsbolag eller styrelseledamot i aktiebolag eller förening som har till huvudsaklig uppgift att driva handel med brand- eller livräddningsredskap. Syftet med bestämmelsen är främst att hindra brandsyneförrättare att utnyttja sina myn- dighetsuppgifter för privat förvärvsverksamhet. Bestämmelsen innebär en begränsning i rätten att bedriva näringsverksamhet och den kan inte anses innefattad i det bemyndigande för regeringen som jag har behandlat i det föregående. 1 27 & brandlagen har därför med stöd av 8 kap. 7 5 första stycket 3 RF tagits in ett bemyndigande för regeringen att besluta föreskrifter av det slag som finns i 3255 brandstadgan.

Socialdepartementet

Socialswrelsen

Avgifter för rättskemiska och andra rättsmedicinska undersökningar vid statens rättskemiska laboratorium. Avgifter för registrering och kontroll av läkemedel enl. läkemedelsför- ordningen (l962:701', ändrad senast l974z29). Avgifter enl. taxan (1968:618) för vissa vattenundersökningar enl. häl- sovårdsstadgan (l958z663).

Statens strålskyddsinstitut

Avgifter för beredskapstjänster enl. KBr (1973-06-05) ang. Bestämmelser om avgifter för finansiering av visst beredskapsprogram inom atomener- giområdet.

Avgifter för verksamhet inom atomenergiområdet enl. KBr (1974-03-01) ang. Bestämmelser om avgiftsbeläggning av viss verksamhet inom atome- nergiområdet.

• Sida 120
•  Original

Prop. 1975:8 105

Kommunikationsdepartementet

Bilregisternämnden

Avgifter enl. bilregisterkungörelsen (1972:599; ändrad senast 1974:104).

Statens trafiksäkerhetsverk

Avgifter enl. kungörelsen (19721648) om taxa för statens trafiksäkerhets- verk (ändrad senast 1974z844).

Statens vägverk

Ersättning enligt kungörelsen (19522793) angående statsbidrag till enskild väghållning (ändrad senast 19712958).

Avgifter för exportvagnsförteckning och exportvagnsskylt enl. kungörel- sen (1964z39) med vissa bestämmelser om personbil som för tillfälligt bru- kande i riket här förvärvas av utomlands bosatt person (exportvagnskungö- relse; omtryckt 1973:106. ändrad senast 1973z714).

Avgifter för internationellt tillståndsbevis eller internationellt körkort enl. kungörelsen (1930:37l) med anledning av Sveriges tillträde till den i Paris den 24 april 1926 undertecknade internationella konventionen rörande aut- omobiltrafik (kungörelsen ändrad senast 1973:79).

Avgifter för registreringsbevis för motorfordon eller för internationellt körkort enl. kungörelsen (1952z520) med anledning av Sveriges tillträde till den i Geneve den 19 september 1949 undertecknade konventionen rörande vägtrafik (kungörelsen ändrad senast 1973:80).

Finansdepartementet

Tullverket

Tullförrättningsavgift enl. 80% tullstadgan (19731671). Provianteringslageravgift och kreditlageravgift enl. 38% tullstadgan (1973:671).

Utbildningsdepartementet Statens biografbvra'

Avgifter för filmgranskning enl. förordningen (1959:348) med särskilda bestämmelser om biografföreställningar m.m. (ändrad senast 1973z560).

• Sida 121
•  Original

Prop. 1975:8 106

Statens institut./ör läromedelsin/brmation Avgifter enl. kungörelsen (1974:438) om registrering och granskning av vissa läromedel. Avgifter enl. ämbetsskrivelse (1974-05-17) ang. Bestämmelser om avgifter för läromedelsinformation budgetåret 1974/75.

Jordbruksdepartementet Statens jordbruksnämnd

Kontrollavgifter vid klassificering av kött enl. förordningen (1956:413) om klassificering av kött (ändrad senast 1974272).

Avgifter enl. vcterinärtaxan fl933:630, omtryckt 19741548).

Handelsdepartementet Patent- och registreringsverket

Avgifter enl. kungörelsen (1973:686) om registrering av svenska kom- munala vapen.

Avgifter enl. kungörelsen (l968:556) om näringstillstånd m.m.

Bostadsdepartementet

Statens Iantmäteriverk

Avgifter enligt lantmäteritaxan (1971:1101', omtryckt 1974z337).

Statens planverk

Avgifter för brandklassificeringar enl. byggnadsstadgan (19591612; ändrad senast l974z945).

Industridepartementet

Statens kärnkraftinspektion

Avgifter enl. ämbetsskrivelse (1974-10-25) ang. Taxa för statens kärn- kraftinspektion.

Statens provningsanstalt

Provningsavgifter enl. instruktionen (19651650) för statens provningsan- stalt (omtryckt l972z415).

Avgifter enl. kungörelsen (1973:85) om beräkning av volym och vikt, m.m.

• Sida 122
•  Original

Prop. 1975:8 107