Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås ändringar i lagen (1974: 8) om rättegången i tvis- temål om mindre värden (småmålslagen) för att möjliggöra tredskodom i samband med skriftlig handläggning.

Vidare föreslås ändringar i rättegångsbalken och jordabalken i syfte att undanta tvist om parkering på enskild mark. i parkeringshus e.d. från fas- tighetsdomstolarnas kompetensområde. Därigenom blir småmålslagen i princip tillämplig på sådana tvister.

l Riksdagen 1977/78. 1 saml. Nr 67

Prop. 1977 /78: 67

• Sida 2
•  Original

Prop. 1977/78: 67

1. Förslag till Lag om ändring i lagen (l974lz8) om rättegången i tvistemål om mindre värden

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1974: 8) om rättegången i tviste- mål om mindre värden

dels att i 2. 8. 17 och 20 så ordet "Konungen" skall bytas ut mot "rege-

ringen".

dels att 5. 14 och 15 ss skall ha nedan angivna lydelse. dels att i lagen skall införas en ny paragraf. 14 a 35 av nedan angivna ly- delse.

Nuvarande lydelse

5

Mål beredes för avgörande vid sammanträde eller genom skriftlig handläggning. Med iakttagande av [5 och 27 åå bestämmer rätten efter omständigheterna i vilken mån handläggningen skall vara muntlig eller skriftlig.

Föreslagen lydelse

&

Mål beredes för avgörande vid sammanträde eller genom skriftlig handläggning. Med iakttagande av 15 5 första stycket och 27 ? bestäm- mer rätten efter omständigheterna i vilken mån handläggningen skall vara muntlig eller skriftlig.

Dom skall grundas på vad som förekommit vid sammanträde och vad handlingarna innehåller.

14 & Utfärdas stämning. skall svaranden föreläggas att yttra sig över käromå- let. Yttrandet får göras skriftligen eller muntligen. Muntligt yttrande skall Upptecknas genom rättens försorg.

Rätten får förelägga svaranden allt yttra sig vid påföljd att tretlsko— dom annars kan meddelas mot lto- nom.

l4aå

Har mål om hetalningsföreläg- gande hänskjutas till rättegång en- ligt denna lag eller har mål uppta— gits efter ansökan om återvinning. jär rätten förelägga svaranden att yttra sig Örer käromålet vid påföljd att tredskodom annars kan medde- las mot ltonom.

lSå

Sammanträde skall hållas. om ej enbart skriftlig handläggning med hän- syn till målets beskaffenhet finnes lämpligare.

Efterkotnmer ej svaranden före- läggande enligt [4 55 andra stycket eller 14 a (i får rätten meddela tredskodom. Beträåande sådan dom tillämpas hestämmelse/'na 1'44

• Sida 3
•  Original

Prop. 1977/78: 67

tN'uvarande lydelse Föreslagen lydelse

kap. rättegangsbalken om tredsko- dom med anledning är svarandens uteraro. 'I'redskodo/n jär dot'k meddelas utan hinder av att käran- den ej ltar framställt yrkande där- om.

Denna lag träder i kraft den 1 mars 1978.

2. Förslag till Lag om ändring i rättegångsbalken

Härigenom föreskrives att 10 kap. It) %$ rättegångsbalken skall ha nedan

angivna lydelse.

10 kap. ltt s'

Tvist om äganderätt eller nytt- janderätt till fast egendom. om rätt till servitut eller annan särskild rätt till egendomen eller om besittning av egendomen skall upptagas av rätten i den ort. där fastigheten är. Lag samma vare. om tvisten rör skyldighet för ägare eller innehava- re ay egendomen att fullgöra något. som åligger honom i denna egen— skap. eller. dä nyttjanderätt eller annan särskild rätt till egendomen upplåtits. fråga är om vederlag för upplåtelsen. byggnads underhåll el- ler annat dylikt. Vad som sägs i denna paragrafgäller dock ej arren- de-. hyres- eller bostadsrättstvist.

Tvist om äganderätt eller nytt- janderätt till fast egendom. om rätt till servitut eller annan särskild rätt till egendomen eller om besittning av egendomen skall upptagas av rätten i den ort. där fastigheten är. Lag samma vare. om tvisten rör skyldighet för ägare eller innehava- re av egendomen att fullgöra något. som åligger honom i denna egen- skap. eller. då nyttjanderätt eller annan särskild rätt till egendomen upplåtits. fråga är om vederlag för upplåtelsen. byggnads underhåll el- ler annat dylikt. Vad som sägs i denna paragraf gäller dock ej arren- 'de-. hyres- eller bostadsrättstvist.

'I't'ist med anledning av tillfällig upplt'itelse at' nyttjana'ert'itt till ntark eller lttts eller del ar hus för uppstt'illning at'fordon skall vid till- lt'impning ar paragrafen ej anses som arrende- eller ltyrestrist.

Ligger fastigheten under flera domstolar eller gäller tvisten flera fastig- heter under skilda domstolar. skall tvisten upptagas av den rätt. under vil- ken huvuddelen ligger.

Denna lag träder i kraft den I mars l978. I mål som har anhängiggjorts före ikraftträt'landet tillämpas äldre bestämmelser.

' Senaste lydelse 19711480.

• Sida 4
•  Original

Prop. '1977/78: 67 4

3. Förslag till Lag om ändring ijordabalken

Härigenom föreskrives att 8 kap. 32 :$ och 12 kap. 71 åjordabalken' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

8 kap. 32 #

Arrendetvist som ej enligt 30 & ankommer på arrendenämnds prövning skall upptagas av den fastighetsdomstol inom vars område fastigheten är belägen. Även klandertalan som avses i 31 s' och ärende enligt 9 kap. 24 å upptages av denna domstol.

Ont laga domstol i tvist med att- ledning av tillfällig upplåtelse av mark för uppstt'illning av fordon finns bestt'innnelse i 10 kap. lt) >? rt'ittegångsbalken.

Tvist som efter klander mot arrendenämnds beslut är anhängig vid dom- stol får återförvisas till nämnden.

12 kap. 71 s

Hyrestvist som ej enligt 69 &? ankommer på hyresnämnds prövning och ej heller rör kollektivavtal skall upptagas av den fastighetsdomstol inom vars område fastigheten är belägen.

Om laga domstol i tvist med an- ledning av tillfällig upplåtelse av hus eller del av ltus för uppställning av fordon finns bestt'immelse i 10 kap. 10 5 rättegångsbalken .

Besvärstalan som avses i 70 ; upptages. om den rör kollektivavtal. av ar- betsdomstolen och i annat fall av bostadsdomstolen. Besvärshandlingen skall inges till den domstol som har att upptaga besvären.

Denna lag träderi kraft den 1 mars 1978.

' Omtryckt 1971: 1209. 12 kap. omtryckt 1974: 1083.

• Sida 5
•  Original

'.Il

Prop. 1977/78: 67

Utdrag

JU STlTl EDE_PA RTEM ENTET PROTOKOLL vid regeringssammanträde 1977— 10—20

Närvarande: statsministern Fälldin. ordförande. och statsråden Bohman. Ahlmark. Romanus. Gustavsson. Antonsson. Mogärd. Olsson. Dahlgren. Åsling. Troedsson. Mundebo. Ullsten. Wikström. Johansson

Föredragande: statsrådet Romanus

Lagrådsremiss om ändring i lagen (1974:?!) om rättegången i tvistemål om mindre värden. m.m.

2.2. Promemorian

[ promemorian erinras om att tredskodom enligt RB kan meddelas endast vid utevaro från muntlig förhandling. Någon särreglering av förutsätt- ningama för tredskodom finns inte i småmålslagen. utan bestämtnelserna i RB gäller även i sådana mål. 'l'redskodom synes därför kttnna meddelas bara mot part som uteblir från sammanträde. Käranden måste alltså åsamka sig kostnad för inställelse även i fall där svaranden obstruerar genom att utebli. Särskilt om käranden är bosatt långt från tingsrätten kan

• Sida 8
•  Original

Prop. 1977/78: 67 8

hans inställelsekostnad bli ganska betydande. Detta leder enligt pro- memorian ibland till att käranden inte kan ta till vara sin rätt på ett till- fredsställande sätt. :

För att motverka den angivna olägenheten tillämpar en del domstolar. enligt vad som upplyses i promemorian. den ordningen att svaranden i stämning med föreläggande att inkomma med skriftligt eller muntligt yttrande över käromålet i vissa fall får en uttrycklig erinran om att rätten vid uteblivet svar kan komma att avgöra målet i befintligt skick till kärandens favör. Vid uteblivet svar meddelar man sedan i uppenbara fall vanlig dotn på materiell grund. Somliga domstolar är emellertid tveksamma om denna metod är förenlig med grunderna för lagstiftningen. Man har från underrättshi'tll uttryckt önskemål om en lagändring som tillåter tredskodom utan att målet behöver sättas ut till sammanträde.

1 promemorian erinras om att det i en diskussionspromemoria (Ds Ju l97618) Översyn av rättegangsfötfarandet vid allmän domstol pekas bl.a. på möjligheten att knyta tredskodomspåföljd till föreläggande att avge inlaga som ett sätt att effektivisera den skriftliga handläggningsfortnen (s. 75). l sitta "preliminära synpunkter" på promemoriz'tns förslag har domareförbundet godtagit tanken på en restriktivt utformad möjlighet att meddela tredskodom vid skriftlig handläggning (se förbundets årstryck 1976 nr 4 s. IS— 16). 'l'anken härpå har även mottagits positivt vid en av justitiedepartementet anordnad hearing med domare. advokater. åklagare m.fl. rörande de i diskussionspromemotian berörda frågorna. En sådan ordning överensstämmer f.ö. med vad som sedan länge gäller i Norge. Enligt den norska tvistemålsloven (s" 315) kan sålunda uteblivelsesdom. dvs. tredskodom. meddelas vid underlåtenhet att inkomma med svaromål.

Mot denna bakgrund förordas i promemorian att förutsättningarna för meddelande av tredskodom i mål som handläggs enligt småmålslagen vidgas. sa att det blir möjligt att meddela sådan dom inte bara vid tttevaro från sammanträde titan även i vissa fall vid underlåtelse att svara skrift- ligen. Reformen bör dock enligt promemorian ges en restriktiv utform- ning. så att risk för rättsförlust undviks. Det föreligger. framhålls det. en viss skillnad mellan parts försummelse att åtlyda något så påtagligt som en kallelse att inställa sig till förhandling vid viss tidpunkt samt en under- låtelse att avfatta och ge in enjttridisk inlaga. något som för en enskild part ibland torde vara förenat med svårigheter.

Sotn utgångspunkt bör enligt promemorian gälla att tredskodom vid skriftlig handläggning får meddelas endast mot part som inte alls visat någon aktivitet i rättegången. Detta innebär att tredskodomspåföljd bara bör knytas till försummelse att avge yttrande enligt l4 & småmålslagen. inte till underlåtenhet att avge annan inlaga. Som framgår av paragrafen får sådant yttrande avges skriftligen eller muntligen. Muntligt yttrande skall upptecknas genom rättens försorg. l konsekvens med' den nyss angivna ståndpunkten bör tredskodom inte kttnna meddelas mot svarande som väl

• Sida 9
•  Original

Prop. 1977/78: 67 ' 9

har försttmmat att avge svarottti'tl i sak men sotn inotn svarsfristen har begärt att målet i stället skall sättas ut till muntlig förhandling (samman- träde). Parten får ändå anses ha yttrat sig.

'l'redskodom vid skriftlig handläggning bör vidare enligt promemorian inskränkas till klara fall där den av käranden förebragta utredningen inte ger anledning till tvekan. liljest får malet sättas ut till sammanträde på samma sätt sotn f.n. Liksom tredskodom vid tttevaro från satttmanträde bör sådan dotn vid skriftlig handläggning kunna tneddelas endast på yrkande av motparten. dvs. i detta fall käranden. Har denne inte redan i sin stämningsansökan yrkat att tredskodom skall meddelas om svaranden skulle f(">rsumma att avge yttrande. får rätten bereda käranden tillfälle att ange sin inställning i frågan. Detta kan göras brevledes eller per telefon och torde inte innebära nämnvärt besvär för dontstolen.

I fråga om rättsverkningar. rättsmedel etc. bör enligt promemorian tredskodottt vid försummelse att avge yttrande över stämningsansökan följa samma regler sotn tredskodom vid ute 'aro från sammanträde.

1 enlighet härmed föreslås i promemorian att i 14 %& stnåtnålslagen tas in en bestämmelse enligt vilken föreläggande för sva "anden att yttra sig över käromålet förknippas med påföljden att tredskodom annars kan komtna att meddelas mot honom. Vidare föreslås att de närmare förutsättningarna för att tredskodom skall kttnna meddelas utan sammanträde anges i ett nytt andra stycke till 15 s". Där sägs bl.a. att tredskodom inte får meddelas om det finns anledning att befara att käromålet är ogrundat. Möjligheten till tredskodom "på handlingarna" föreslås alltså bli mer inskränkt än möjligheten till tredskodom vid tttevaro från förhandling (44 kap. 2 %* RB). Det är. framhålls det. inte meningen att rätten skall göra annat än en sumntarisk bedömning av tttsikterna för bifall till käromålet. En kon- sekvens av den valda ordningen är att det inte vid skriftlig handläggning blir möjligt att tredskovis ogilla kärandens talan. I ett sådant fall skttlle ju uppenbarligett anledning linnas att befara att käromålet är ogrundat. Av bestämmelsens avfattning framgår att det ligger i rättens hand att bedöma om tredskodom bör meddelas.

Som nämnts föreslås i promemorian att tredskodom skall få meddelas endast på yrkande av den aktiva parten. dvs. i detta fall käranden. Avstår denne från att begära tredskodom trots att sådan i och för sig hade kunnat meddelas. torde rätten få sätta ut målet till sammanträde. Detsamma gäller sotn regel sådana fall där förutsättningarna för tredskodotn på hand- lingarna inte är för handen. Undantagsvis kan dock fortsatt skriftväxling vara lämpligare. l enlighet med det anförda föreslås avslutningsvis i det nya andra stycket i 15 5 en bestämmelse enligt vilken det ankommer på domstolen att bestämma om den fortsatta handläggningen när tredskodom inte meddelas.

Det är enligt promemorian inte nödvändigt att tynga 13 å småmalslagen med en föreskrift om att käranden bör "reservationsvis" yrka tredsko-

• Sida 10
•  Original

Prop. 1977/78: 67 10

dom redan i sitt stämningsansökan. Det synes emellertid lämpligt att en erin*an om den nya möjligheten till tredskodom tas in i en kommande upplaga av de anvisningar till ansökan om stättttting och yttrande över stämningsansökan som domstolsverket har utarbetat (se verkets publika- tion nr 5). Det förefaller vidare praktiskt om formulären till stämnings— ansökan förses med särskilt utrymme för eventuellt yrkande om tredsko- dom. därest s 'aranden skttlle förstttnma att yttra sig.

Ändringen i småmålslagen bör enligt prometnorian kunna sättas i kraft den 1 januari 1978. Det katt alltså inte anses påkallat att koppla samman dess genomförande ttted den nya lagsökningslagens ikraftträdande. Någon särskild övergångsbestämmelse torde inte vara nödvändig. Det innebär att tredskodom på handlingarna i och för sig kan meddelas även i mål där talan har väckts före ikrafttri'tdandet. En förutsättning är dock att svaranden har erinrats om tredskodomspåföljden ttär stämning har utfärdats och han har förelagts att yttra sig. Eftersom stämning torde utfärdas kort tid efter det att ansökan därom har kommit in till rätten. blir utrymmet i praktiken mycket litet för tillämpning av reformen på äldre mål.

2.3. Remissyttrandena

Förslaget att utvidga möjligheterna till tredskodom i förfarandet enligt småmålslagen har godtagits av samtliga remissinstanser som yttrat sig över promemorieförslaget i den delen. Några remissinstanser har dock framfört synpunkter på vissa enskildheter i förslaget eller gjort andra reservationer.

Till dem sotn tillstyrker förslaget utan erinringar hör tlmnxtulst't'rket. (Iauti/t.v/wktiunwt. Svea hovrätt. samtliga tingsrätter som yttrat sig över förslaget. Svear/ta luutkfi'irwtingeti. Sram/(a ltanclalxkamntatj/i'irbmtdcl. HSB.-s rik.t;/2'irbam1 och SA F. Flera remissinstanser framhåller att ändringen är angelägen och bör träda i kraft snarast. Enligt vad data- inspeklimmt anför har från inkassobranschens sida påtalats att småmåls- lagen ger vissa försuntliga gäldenärer en förstärkt förhandlingsposition. 1 vetskap om att borgenärerna inte får sina ri'tttegångskostnader tillfttllo täckta har gäldenärerna kunnat öva press på borgenärerna att godta för dem ofördelaktiga förlikningar. För att motverka sadana tendenser är det enligt inspektionen viktigt att borgenärernas faktiska kostnader kan hållas nere. bl.a. genom användning av skriftlig hz-tndläggning. Förslaget leder till en effektivisering av den skriftliga handläggningen.

Enligt riirtagäagxatra/ningen katt det visserligen synas mindre lämpligt att en delreform nu görs beträffande småmi'tlsförfarandet. ntedatt utred- ningen enligt sina direktiv utreder grundläggande frågor rörande detta för- farandes kommande tttfomtning. Med hänsyn till de starka skäl som katt åberopas tillstyrker emellertid utredningen förslaget. Utredningen fram- håller. liksom Svea hovrätt. att erfarenheterna av reformen kan bli värde- fulla vid bedömningen av möjligheterna att rationalisera förfarandet i övriga tvistemål.

• Sida 11
•  Original

Prop. 1977/78: 67 | |

Svenska .rparhattksjfj'ircttinlgwt har i och för sig: inte någon erinran tttot förslaget om ändring i småmålslagen. Föreningen menar dock att förslaget knappast kan anses påkallat av ntera trängande behov. Enligt förettingett borde därför förslaget lätnpligen vila i avvaktan på resultatet av rättegångs- utredningens arbete.

Förslaget att tredskodom vid skriftlig handläggning skall kttttna meddelas endast ttär käranden har framställt yrkande därom tas ttpp av hovrätten _li'ir Nat/ra Norrland . Enligt vad som anförs i promemorian bör domstolen. när käranden inte redan i sitt stätnningsansökan har yrkat tredskodotn. brevledes eller per telefott kontakta käranden och bereda honom tillfälle att ange sin inställning i frågan. Enligt hovrättens mening kan det — närmast från principiella utgångspunkter — iftågasättas om det är lätttpligt att domstolen tar underhandskontakt nted käranden och s.a.s. framlockar ett yrkande om tredskodom. litt sådant förfarattde synes vara ägnat att minska svarandens tilltro till domstolens opartiskhet och bör därför undvikas.

Hovrätten anser vidare att om käranden skall ha möjlighet att i efterhand framställa yrkande om tredskodont bör detta klart framgå av lagtexten. Därvid bör ettligt hovrätten svaranden beredas tillfälle att yttra sig över detta yrkande.

Domare/?irbamlt't tar ttpp den i tillägget till [15 å upptagna förutsätt— ningen för tredskodont att det inte finns anledning att befara att käromålet är ogrttndat. Enligt förbundets mening innefattar denna bestätnmelse en alltför hård officit'tlprövning. Förutsättningarna för tredskodont bör inte begränsas i vidare ntån ätt vad som gäller för meddelande av tredskodont vid parts tttevaro.

Svea hovrätt understryker vikten av att svaranden får ett lättbegripligt besked om påföljden av en eventuell försummelse att avge yttrande. Svaranden bör också upplysas om att yttrande även kan avges muntligen — kanske rent av per telefon — och att redan ett krav på att målet utsätts till muntlig förhandling är tillräckligt för att hindra tredskodom i den aktuella situationen.

3.1. Nuvarande ordning

1 10 kap. 10 å RB finns bestämmelser om s.k. allmänt fastighetsforum. Enligt första stycket i paragrafen skall tvist om äganderätt eller nytt- janderätt till fast egendom. om rätt till servitut eller annan särskild rätt till egendomen eller om besittning av egendomen tas upp av rätten i den ort där fastigheten är. Detsamma gäller bl.a. ifall dä nyttjanderätt eller annan särskild rätt till egendomen har upplåtits och fråga är om vederlag för upp- låtelsen. Paragrafen gäller dock ej arrende—. hyres- eller bostadsrättstvist.

• Sida 12
•  Original

Prop. 1977/78: 67 12

8 kap. 29113 ts JB innehåller bestämmelser om förfarandet i arrende- tvister. Enligt 30 s' skall vissa tvister prövas av arrendenämnd. Övriga arrendetvister skall enligt 32 å tas ttpp av den fastighetsdomstol inom vars område fastigheten är belägen. Förfarandet i hyrestvister regleras i 12 kap. 68 ”73 ;; JB. linligt 71 & skall hyrestvist som inte enligt 69 & ankommer på hyresnämnds prövning och inte heller rör kollektivavtal tas upp av den fastighetsdomstol inom vars område fastigheten är belägen.

För varje län ftnns en fastighetsdomstol. i allmänhet tingsrätten i residensstaden. Fastighetsdotnstolett består i mål eller ärende angående bl.a. arrende och hyra som regel av två lagfarna ledantöter och tre nämndemän. se 1 och 3 ss lagen (19691246) om domstolar i fastighetsmål.

Enligt 3 & småmålslagen gäller inte den lagen i fraga om mål sotn av tingsrätt handläggs i särskild sammansättning. dvs. bl.a. mål som tas upp av tingsrätt i egenskap av fastighetsdomstol.

3.2. Promemorian

Det är. sägs det i promemorian. ganska vanligt att enskilda markägare anordnar parkeringsplatser sotn sedan ttpplåts mot betalning till allmän— heten. De av markens innehavare uppställda villkoren för parkeringsupp- låtelsen brukar finnas anslagna i anslutning till parkerittgsplatsen. Bland villkoren märks som regel en bestämmelse om skyldighet för fordons- föraren att erlägga en särskild kontrollavgift. uppgående till 35—51) kr.. om han åsidosätter något av de uppställda villkoren. Tvist om skyldigheten att betala sådan kontrollavgift är av civilprocessttell natur. Vägrar fordons- förarett att betala får han som regel först ett krav att betala avgiftett jämte inkassokostnad. Betalar han ändå inte. ansöker markinnehavaren om betalnittgsföreläggande. vilket om det bestrids kan hänskjutas till rätte- gång.

l'inligt pron'temorian torde tvister om parkering på enskild mark i rätts- tillämpningen på de llesta hall anses utgöra tvist om arrende enligt 8 kap. JB. Att tttålett hänförs till kategorin arrettdetvist får konsekvenser i flera avseenden för handli'tggningen. För det första får målet inte tas upp vid allmänt fastighetsforum enligt 1() kap. 10 s" RB tttatt måste prövas av den tingsrätt som är fastighetsdomstol för länet. För det andra utesluts tillämp- ningen av småmålslagen. De för bagatellmål avsedda bestämmelserna om ersättning för rättegångskostnad i 8 s' nämnda lag gäller alltså inte i parke- ringsmal. utan de allmänna reglerna om ri'tttegångskostnad i tvistemål enligt 18 kap. RB blir tillämpliga. Det innebär att fordonsfötaren kan drabbas av kännbara kostnader om han förlorar målet.

[ skrivelser till justitiedepartetttetttet har KAR och Sveriges domare- förbttttd var för sig framhållit att den nuvarande ordningen för handlägg- ning av mål om parkering på privat tnark är förenad ttted olägenheter. Den kritik som dessa organisationer har riktat mot nuvarande regler har enligt

• Sida 13
•  Original

Prop. 1977/78: 67 13

promemorian fog för sig. De mål som det här gäller är så gott som alltid av enkel beskaffenhet. 'l'visteföremålet torde sällan överstiga 50 kr. Mot- svarande slags förseelse på allmän parkeringsplats beivras till en för den enskilde låg kostnad i enkla former också i de fall där frågan bringas under dontstols prövnittg. i sammanhanget erinras i promemorian om att sådana parkeringsförseelser avkriminaliserats och att det i stället införts ett systetn med uttagande av en s.k. administrativ anift. se lagen (1976:2()6) om felparkeringsavgift. Att handlägga mål om parkering på enskild tttark nted den kvalificerade sammansättning som fastighetsdomstol har är enligt promemorian inte sakligt motiverat. Det finns ingen anledning att inte de civilprocessuellt behandlade "felparkeringarna'" skulle kttntta prövas av alla tingsrätter på samma sätt sotn de parkeringsförseelser som alltjämt skall beivras i straffproeessuell ordning. 'Parkeringstvisterna bör i enlighet ttted det sagda tas ttttdan från fastighetsdomstolarnas kompetens.

Enligt promemorian kan det från civilrättslig synpunkt anföras skäl för att karakterisera tvisterna om parkering på enskild tnark som arrende- tvister. För att råda bot på de olägenheter som en sådan uppfattning för med sig i processuellt hänseende bör övervägas att uttryckligen frånkänna tvisterna dentta karaktär. Ur lagteknisk synvinkel är detta det enklaste sättet att motverka olägenheterna. Någon negativ konsekvens av att lösa det uppkomna probletnet på detta sätt synes inte vara att befara. l prome- morian föreslås dätför att en lagbestämmelse som klart visar att parke- ringsmål inte skall betraktas som arrendetvist tas in i 8 kap. 32 s' JB.

Som en följd av att parkeringsmälen inte utgör arrendetvist komnter forumfrågan att regleras av 11) kap. 10 så RB. dvs. målet kommer att tas upp av rätten i den ort där fastigheten (parkeringsplatsen) är belägen. Vidare kommer. som en konsekvens av att några särskilda sammansättningsregler inte skall gälla. parkeringsmålen automatiskt att handläggas enligt småmålslagen. Härmed ges förutsättningar för en smidig och efter målens enkla beskaffenhet avpassad rättegång. Den väsentliga olägenheten med den nuvarande ordningen är att rättegångskostnadcrna katt bli opropor- tionerligt höga med tanke på det blygsamma belopp tvisten gäller. Med småmålslagens regler kommer rättegångskostttaderna att bli mer jämför- bara med dent som står på spel i brottmålsprocessen i motsvarande situa- tioner.

I enlighet härmed föreslås att som ett andra stycke i 8 kap. 32 s'JB tas in en bestämmelse att sotn arrettdetvist anses ej tvist nted anledning av till- fällig upplåtelse av mark för uppställning av fordon. Ändringen syftar på sådan kortvarig uppställning av fordon som vanligen innefattas i begreppet "parkering" (jfr 2 s' vägtrafikkungörelsen 19721603). Även sådan kortvarig uppställning som inte räknas som parkering i vägtrafikkttngörelsens mening går i och för sig in under beskrivningen. Genom uttrycket "tilllällig upplåtelse" markeras att bestämmelsen syftar på vad sotn i dagligt tal brukar kallas "felparkering". Däremot hör inte hit upplåtelse av parke-

• Sida 14
•  Original

Prop. 1977/78: 67 14

tingsplats för kontinuerligt brttk ttnder längre tidsperiod. Om t.ex. en bilägare mot betalning årsvis eller för anttatt längre tid får disponera utrymme på grannens totttt för uppställning av sin bil. torde en eventuell tvist om upplåtelsen bli att anse som arrettdetvist. Tillräcklig anledning att låta uppställning i garage e.d. omfattas av den nu föreslagna särregleringen torde enligt promemorian inte föreligga.

Liksom den tidigare berörda ändringen i småmålslagen bör ändringen i JB ktutna sättas i kraft den 1 januari 1978. Med hänsyn till ättdrittgens kott- sekvettser har en övergz'tngsbestämmelse funnits påkallad enligt vilken äldre bestämmelser skall tillämpas i fråga om mål. som ltar anhängiggjorts före ikraftträdandet.

3.3. Remissyttrandena

Förslaget att frått fastighetsdotttstolarnas kotttpetensomrade ta ttndan mål om parkering på enskild tnark tillstyrks av dontstolsvcrkct. data- inspcktionen. Svea hovrätt. hovrätten jär Nat/re Norrland. sattttliga tingsrätter som yttrat sig över förslaget i den delen. rättegängsatrcd- ningen. .S'vt'rigt's thnnarq/i'irlmntl. Svenska sparhanIts/ärt'ttingan och HSB:s riksfärhnml . Sparbanksfi'3reningen förordar dock i fösta hand att en ändring inte görs nu utan får anstå till dess resultatet av rättegångsutred- ningens arbete föreligger. Denna harju att över 'äga bl.a. olägenheterna i nuvarande strikta kompetensfördelning mellan olika domstolar i närbe- släktade mål. F.nligt föreningen kan f.ö. göras gällande att lagstiftning inte bör tillgripas när samma resttltat måhända katt uppnås genom ett avgörande av högsta domstolen.

Svea hovrätt påpekar att om avsikten är att tillfällig upplåtelse av mark för uppställning av fordon inte heller civilrättsligt skall betraktas som arrende. bör den föreslagna ändringen i 8 kap. 32 så JB ersättas nted ett nytt stycke i 8 kap. l & JB av den inttebörden. Är meningen endast att göra undantag i forumhå'tnseende. bör 8 kap. 32 s" utformas så att detta klårt framgår. Uttrycket "som arrendetvist anses ej" kan enligt hovrätten möjligen inge osäkerhet i detta hänseende. Enligt Fula tingsrätt framstår det. med hänsyn till att tvist av ifrågavarande slag utgör arrendetvist. såsom oegentligt att föreskriva att tvistett ej skall anses som arrendetvist. Bestämmelsen bör i stället utformas som ett undantag från forumregle- ringen i 8 kap. 32 s' första stycket JB.

Fle'a remissinstanser förordar att även tillfällig upplåtelse av plats i parkeringshus. på parkeringsdi'tek o.d. tas undan från handläggning vid fastighetsdomstol. Till dessa hör hovrätten jär Nedre Norrland. Gävle tingsrätt och sparbanks/i'ircttingett. Även Hattclt'ls- & Jurist—Inkasso AB. som i och för sig avstyrker förslaget. ifrågasätter om inte även tvister angående andra former av upplåtelse bör tas med. Sottt exempel ttämns tillfällig förhyrning av båtplats. upplagsplats. torgplats eller tältplats.

• Sida 15
•  Original

'Jl

Prop. 1977/78: 67 1

Enligt ltm'rättenjär Net/re Norr/(nn! framgår inte klart huruvida tvister i anledning av upplåtelse av parkeringsplatser vid tlygplatser. färjelägen e.d. för någon eller några veckor är att anse som arrendetvister eller inte. Hovrätten efterlyser ett klarläggande motivuttalande i den frågan. Rätte- gängrtttretlttingen gör ett liknande påpekande. Eftersom det av motiven till förslaget framgår att det inte bara är tillfälliga upplåtelser utan även till— fälliga uppställningar som avses bör lagtexten förtydligas på den punkten. Då den föreslagna regeln inte i första hand är utformad som en forttmregel kan det enligt utredningen vidare ifrt'tgasättas om den inte i stället bör ha sin plats i 8 kap. 30 ;" JB.

Förslaget avstyrks av lttunt)ttttt/i'irhnntlet. Enligt förbttndets mening är förslaget ur kommunal synpunkt av betydelse inte bara med hänsyn till upplåtelser av egen tomtmark för tillfällig parkering utan även med hänsyn till parkeringsförhållandena i allmänhet. Upplåtelser av tomtmark för parkering är vanliga inom åtskilliga större primärkommttner. Man har därvid inom många bostadsområden kunnat konstatera att olovlig körning och otillåten uppställning av motorfordon förekommit i betydande om- fattning. vilket medfört olägenheter för där boende hyresgäster. Enligt förbundet är det därft'ftr angeläget att sådana företeelser kan beivras på ett effektivt sätt.

Det kan visserligen. fortsätter förbundet. synas principiellt riktigt att hänföra tvister om så ringa belopp sotn här är i fråga till smt'tmalslagen. Bl.a. ernås den rationaliseringsvinsten att tingsrätten vid handläggningen kommer att bestå av endast en lagfaren domare. Den största praktiska betydelsen av en tillämpning av småmi'ilslagen består emellertid av den be- gränsning av rätten till ersättning för rättegångskostnader som följer därav. Bestrids krav på kontrollavgift. kommer markägaren att få kostnader som inte blir täckta även om han vinner målet. Detta kan i sin tttr leda till att markägarna vid ett systematiskt bestridande fran fordonsägarnas sida upphör med att beivra felparkeringar på sitt tomtmark. Följdverkningarna kan bli betänkliga för såväl parkering på tomtm:-_trk sotn parkeringsförhål- landena sotn helhet. Allvarlig risk föreligger enligt förbundets mening för att betalnings- och därmed också parkeringsmoralen försi'tmras.

[Iuna'elx- ut'/l .Inrixt—Inku_v_m AB är inne på liknande tankegångar. Enligt detta företag kan det med hänsyn till parkeringsavgifternas storlek. numera it) --75 kr. i och för sig synas riktigt att tvistemål härom handläggs enligt smamt'i'tlslagen. Detta kan emellertid befaras medföra negativa kon- sekvenser för ttpplåtare av parkeringsomri'iden. Enligt företaget finns stor anledning att befara att fordonsförare i mindre utsträckning kotnmer att respektera skyltade parkeringsvillkor när det blir känt att felparkering knappast alls eller i vart fall i liten omfattning kommer att beivras. För markägaren kommerju kostnaderna för ett rättsligt förfarande att mångfalt överskrida de debiterade parkeringsavgifterna. även om han själv skall föra sin talan i mål av detta slag. Följden kommer att bli ökad otillåten

• Sida 16
•  Original

Prop. l977/78: 67 16

parkering. större och dyrare kontrollorganisation. sannolikt medförande höjda parkeringsavgifter. samt fler okynnesbestridanden. Nu rådande ordning. vilken innebär risk för fordonsföraren att drabbas av betydande kostnader. har en god preventiv effekt. Endast ett mycket ringa antal felparkeringsärenden blir föremål för fastighetsdomstols prövning.

Nämnda remissinstans påpekar vidare att även parkering på allmän plats kan medföra betydande olägenheter och kostnader för fordonsägaren. om så lång tid hinner förflyta att fordonet borttransporteras och maste avhämtas mot erläggande av parkeringsavgift. transportkostnader m.m. Enligt företagets bestämda uppfattning är fastighetsdomstol rätt forum för handläggning av tvistemål av nu ifrågavarande slag. 1 stället för den före- slagna lagändringen vore det lämpligare att överväga en förenklad hand- läggning vid fastighetsdornstolen av mål om parkeringsavgifter.

Även SA BO avstyrker förslaget på liknande grunder. SABO framhåller särskilt att det hos hyresgäster i många bostadsområden är ett starkt önskemål att parkeringsöverträdelser inom området beivras effektivt.

4. F öredraganden

4.1. Utvidgad tillämpning av tredskodom

Lagen ( 1974:8 ) om rättegången i tvistemål om mindre värden (småmåls- lagen) innehåller regler om ett förenklat förfarande i dispositiva tvistemål där värdet av vad som yrkas är av begränsad storlek. Lagen syftar till att förbättra den enskildes rättsskydd. främst genom att nedbringa parternas kostnader i sådana mål. Förfarandet är därför utformat så att det skall vara möjligt för den enskilde att föra sin talan tttanjtrridiskt biträde. l kon- sekvens härmed är rätten för vinnande part att få ersättning av motparten för rättcgångskostnader starkt begränsad. Det är särskilt att märka att er- sättning för kostnad för biträde i rättegången inte kan utdömas.

'falan i mål enligt småmålslagen skall väckas genom ansökan om stämning. Utfärdas stämning. skall svaranden föreläggas att yttra sig skriftligen eller muntligen över käromålet. Målet skall sedan beredas för avgörande vid sammanträde eller genom skriftlig handläggning. Målet kan alltså avgöras i sak på enbart skriftligt material. 'l'rcdskodom kan meddelas endast mot part som ttteblir från sammanträde. Som förut— sättning härför gäller dels att den uteblivna parten har kallats att inställa sig till sammanträdet vid påföljd att tredskodom annars kan meddelas mot honom. dels att den närvarande parten yrkar tredskodom.

1 departementsprornemorian (Ds Ju 197715) Summarisk process föreslås att möjlighet införs att meddela tredskodom vid skriftlig handläggning enligt småmålslagen. Bakgrunden till förslaget är att det f.n. är förenat med vissa olägenheter att tredskodom kan meddelas endast vid utevaro från sammanträde. I många mål som handläggs enligt småmålslagen föreligger

• Sida 17
•  Original

Prop. 1977/78: 67 17

inte någon egentlig IVist mellan parterna. Detta kan vara fallet t.ex. när ett betalningsföreläggande har bestritts därför att gäldenären inte anser sig ha medel till betalning av fordringen och målet med anledning av bestridandet har hänskjtttits till rättegang. Även i andra fall kan saken i och för sig vara ostridig mellan parterna. ehuru gäldenären av slarv eller kanske ren obstruktion underlåter att svara på förelägga-inde att inkomma med yttrande över käromålet. Målet måste då utsättas till sammanträde. För sin inställelse åsamkas käranden kostnader. för vilka han endast i begränsad omfattning kan få ersättning även om han vinner målet. Det har framkommit att även borgenärer med klara fordringar på grund av dessa omständigheter anser sig böra avstå från rättegång.

För att motverka dessa olägenheter förekommer på sina håll att svaranden föreläggs att inkomma med yttrande vid äventyr att målet kan komma att avgöras i befintligt skick. Det innebär att rätten ttppfattar ett uteblivet svar som ett medgivande av käromålet och tneddelar dom i enlighet därmed. Småmålslagen lägger inte uttryckligen hinderi vägen för ett sådant förfaringssätt. Det synes emellertid tveksamt om förfarandet är förenligt med grunderna för lagstiftningen.

Regeringen har under våren 1977 tillsatt en kommitté (Ju 1977:06) för översyn av rättegångsförfarandet vid allmän domstol (rättegångsutred- ningen). [ utredningens uppdrag ingår bl.a. att undersöka möjligheterna att knyta tredskodomspåföljd till föreläggande att inge skriftlig inlaga. Utred— ningen skall också studera erfarenheterna av tillämpningen av småmåls- lagen och se om det finns behov av jämkningar på någon eller några punkter (se Dir [977110 och departementspromemorian Ds Ju |.976:8). Frågan om en utvidgad tillämpning av tredskodom i mål enligt småmåls- lagen faller alltså i och för sig inom ramen för rättegångsutredningens ttppdrag.

Av vad jag nyss har anfört framgår att det finns ett klart behov av att kttnna meddela tredskodotn vid skriftlig handläggning enligt småmåls- lagen. Förslaget härom har också tillstyrkts av samtliga remissinstanser som yttrat sig över promemorieförslaget i den delen. För egen del anserjag att en reform är så angelägen att den bör genomföras redan nu och inte först när resultatet av rättegångsutredningens arbete föreligger.

De riktlinjer som har angivits i promemorian bör tas som utgångspunkt för reformen. På ett par punkter vill jag emellertid förorda delvis andra lös- ningar.

Den första gäller tillämpningsområdet. Enligt promemorieförslaget skall tredskodomsföreläggande komma till användning endast i samband med föreläggande för svaranden att yttra sig över käromålet, dvs. i mål där stämning utfärdas. För att reformen skall få den avsedda effekten bör emellertid enligt min mening trcdskodomsföreläggande kunna användas även i vissa andra liknande fall. Jag tänker då särskilt på den situationen att svaranden har bestritt ansökan om betalningsföreläggande och målet på 2 Riksdagen 1977/78. I sam/. Nr 67

• Sida 18
•  Original

Prop. 1977/78: 67 18

motpartens begäran har hänskjutits till rättegång. Om svaranden har angivit grunden för bestridandet. kan rätten i allmänhet genast ta ställning till hur handli'tggningen bör ske i fortsi'tttningen. ('_')fta torde målet ktrnrta avgöras på handlingarna efter föreläggande för parterna att sltttföra sin talan. [ andra fall får målet utsättas till sammanträde. Det är emellertid vanligt att svaranden har bestritt betalningsföreli'tggande tttan att ange några grttnder. Syftet kan t.ex. vara att vinna uppskov med betalningen. I sådana fall är det ofta lämpligt att svaranden föreläggs att uppge grunden för sitt bestridande. innan rätten tar ställning till den fortsatta handlägg- ningen. Hör inte svaranden av sig. torde malet med nuvarande ordning böra sättas ut till sammanträde. För att detta skall undvikas vid rena okynnesbestridanden bör enligt min mening föreläggande att ange grunden för bestridande kttnna meddelas vid äventyr av tredskodom.

Motsvarande behov av förelå'tggandc vid äventyr av tredskodom kan ttppkornrna även efter i""ttervinning av lagsökningstttslag eller sltttbevis i mål om betalningsföreläggande eller efter återvinning av tredskodom sotn har meddelats enligt smi'imålslagen. l—lar mål om lagsökning hänskjutits till rättegång torde däremot svarandens inställning vara klar (jfr 1()— 12 ss lag- sökningslagen 194o:8()8). ] det fallet finns i allmänhet inte anledning att. förelägga svaranden att ange grunden för bestridande av kärandens talan och än mindre att förena eventuellt föreläggande med tredskodoms- påföljd .

Även när det gäller förutsättningarna för tredskodornsföreläggande och för meddelande av tredskodom vid skriftlig handläggning bör enligt min mening gälla en delvis annan ordning än vad som har föreslagits i prome- morian. Enligt förslaget där skall tredskodomsföreläggande alltid användas vid föreläggande för svaranden att yttra sig över stämnings- ansökan. Har svaranden inte efterkommit föreli'iggt'tndet. får enligt pro— tnemt'n'ieförslaget tredskodom meddelas om det inte finns anledning att befara att käromålet är ogrundat. Mot denna bestämmelse har domare— förbundet anmärkt att den innebär en alltför hård officialprövning. Enligt förbundets mening bör förutsättningarna inte begränsas i vidare mån än vad som gäller för meddelande av tredskodom vid parts tttevaro.

Enligt min mening finns skäl som talar för att det befogade i käromålet prövas rner ingående vid tredskodom i samband med skriftlig handläggning än i andra fall. Det finns en viss risk för att käranden frestas att framställa yrkanden som inte är tillräckligt underbyggda så lättge förfarandet är skriftligt. När käranden däremot tar på sig kostnader och besvär för en inställelse. finns större anledning att antaga att kärorni'tlet är välgrundat. Prövningen av det befogade i käromålet bör emellertid i första hand ske innan tredskodomsföreläggande utfärdas. Ett föreläggande för svaranden att yttra sig över käromålet bör sålunda inte förenas med äventyr av tredskodom. om kärandens framställning ger anledning till antagande att käranden inte har fog för sin talan. Detsamma bör gälla föreläggande för

• Sida 19
•  Original

Prop. 1977/78: 67 19

svaranden att i mål. som har hänskjutits till rättegång eller upptagits efter ansökan om återvinning. ange grtrnden för sitt bestridande av motpartens yrkande eller för sin återvinningstalan. Det synes emellertid inte nöd- vändigt att i lagtexten precisera ttnder vilka förutsättningar tredsko- domsföreli'tggande får komma till användning. Det torde vara lämpligast att domstolen ges befogenhet att använda sådant föreläggande efter prövning från fall till fall.

Har svaranden inte efterkommit föreläggandet. får enligt förslaget i pro— memorian tredskodom meddelas endast på yrkande av käranden. Detta överensstämmer med vad som enligt både rättegångsbalken (RB) och småmålslagen gäller beträffande tredskodom mot svarande som har uteblivit från förhandling resp. sammanträde. Framställs inte yrkande om tredskodom. blir i vanlig rättegång följden i allmänhet att målet avskrivs (44 kap. 2 s första stycket RB). ] mål enligt småmålslagen skall rätten i stället bestämma om den fortsatta handläggningen (19 så småmålslagen). En anledning för part att inte yrka tredskodom i mål enligt småmålslagen kan vara att en återvinningstalan med säkerhet kan väntas. Det kan då vara fördelaktigare för parten att handläggningen förs vidare till ett avgörande i sak ( prop. 1973:87 s. 194 ).

När det gäller tredskodom vid skriftlig handläggning ligger saken något annorlunda till. Eftersom käranden knappast riskerar några ökade kostnader genom att yrka tredskodom. har han inte någon anledning att avstå från ett sådant yrkande. Om nämligen sammanträde ändå måste hållas. är det fördelaktigare för käranden att sammanträdet hålls med anledning av talan om återvinning mot tredskodomen. lnställer sig inte svaranden till det sammanträdet och meddelas ny tredskodom mot honom. har han försttttit vidare möjligheter till återvinning (jfr 44 kap. 10 :$ andra stycket RB). 'l'redskodomen står alltså fast. Eftersom käranden sålunda med största sannolikhet skulle yrka tredskodom om han görs uppmärksam på möjligheten att erhålla sådan dom, framstår ett krav på yrkande som en formalitet titan sakligt innehåll.

Som hovrätten för Nedre Norrland har påpekat kan vidare ett sådant krav medföra komplikationer i fall då yrkandet inte reservationsvis har framställts redan i stärnningsansökningen. Domstolen skulle i så fall behöva ta kontakt med käranden på ett senare stadium av handläggningen för att ta reda på om tredskodom yrkas eller inte. En sådan kontakt skttlle tynga förfarandet och skttlle av svaranden kttnna uppfattas som ett handlande i motpartens intresse.

På grttnd av det anförda anser jag att yrkande från kärandens sida inte bör ställas upp som förutsättning för tredskodom vid skriftlig hand- läggning. Eventuella betänkligheter mot att slopa kravet på yrkande torde också minska om rätten. såsom föreslås i promemorian. ges befogenhet att avgöra huruvida tredskodom skall meddelas eller inte. En sådan prövning kan enligt min mening knappast avvaras med hänsyn till för-

• Sida 20
•  Original

Prop. 1977/78: 67 20

lärandets karaktär. Bl.a. förutsätts att parterna skall kttnna föra sin talan själva. Härigenom läggs ett särskilt ansvar på rätten att genom aktiv processledning verka för att ett i sak riktigt avgörande träffas. Som jag tidigare har förordat bör visserligen den huvudsakliga prövningen göras redan i samband med att föreläggande utfärdas. Ibland kan det emellertid vara oklart huruvida föreli'tggandet har iakttagits eller inte. Det kan också tänkas att föreläggandet visserligen inte formellt har efterkommits men att svaranden likväl har anfört skäl som gör att det befogade i kärandens talan kan ifrågasi'tttas. Rätten bör därför ha möjlighet att underlåta att meddela tredskodom om den skttlle finna det lämpligare att sätta ut målet till sammanträde. Lika litet som i fråga om förtttsättningarna för föreläggande bör i lagtexten preciseras under vilka förutsättningar tredskodom skall få meddelas. Jag skall strax återkomma till frågan htrr den föreslagna befogenheten enligt min uppfattning bör användas i praktiken.

De riktlinjer för reformen som jag nu har angett bör komma till uttryck på följande sätt. 1 ett nytt andra stycke till 14 & småmålslagen bör anges att föreläggande enligt första stycket får ske vid påföljd att tredskodom annars kan meddelas mot svaranden. 1 en ny 14 a & bör sägas att om mål om betalningsföreläggande har hänskjtttits till rättegång enligt denna lag eller mål har upptagits efter återvinning. rätten får förelägga svaranden att ange grunden för sin talan vid påföljd att tredskodom annars kan meddelas mot honom. Efterkommer svaranden inte föreläggande enligt 14 å andra stycket eller 14 a s'. bör rätten få meddela tredskodom. En föreskrift härom bör föras in i första punkten av ett nytt andra stycke i 15 s.

1 mål enligt småmålslagen gäller i princip bestämmelserna i RB. om inte uttryckligt undantag gjorts eller bestämmelserna där strider mot bestäm- melse i småmålslagen (4 s). Bestämmelserna i 44 kap. RB om bl.a. tredsko- dom gäller sådan dom som meddelas med anledning av tttevaro från för- handling. F_n analogisk tillämpning när tredskodom har meddelats vid skriftlig handläggning enligt småmålslagen är i och för sig naturlig. För att förebygga tvekan bör i en andra "punkt av 15 å andra stycket anges att beträffande sådan dom skall bestämmelserna i 44 kap. RB 'om tredsko- dom med anledning av svarandens utevaro tillämpas. I enlighet med vad jag tidigare har anfört bör dock i en tredje punkt göras det undantaget att tredskodom får meddelas utan hinder av att käranden inte har framställt yrkande därom.

Avsikten är att föreläggande enligt 14 s normalt skall ske vid äventyr av lchlskOt'lOm. Ger redan stämningsansökningen anledning till tvekan om det befogade i kärandens talan. kan det dock. som jag tidigare har berört. vara lämpligare med ett vanligt föreläggande. Målet får då sannolikt sättas ut till sammanträde. Till detta skall parterna enligt 16 & första stycket kallas vid äventyr av tredskodom och. om särskilda skäl föreligger. även vid äventyr att målet kan komma att avgöras i sak utan hinder av partens tttevaro. Svaranden kan kallas till sammanträde samtidigt med att han

• Sida 21
•  Original

Prop. 1977/78: 67 21

föreläggs att yttra sig över käromålet (jfr prop. 1973z87 s. 188). Det bör emellertid inte komma i fråga att svaranden samtidigt föreläggs att yttra sig över käromålet vid äventyr av tredskodom och att inställa sig till sammanträde vid äventyr av samma påföljd. Vid tredskodomsföre- läggande enligt det föreslagna andra stycket i 14 li bör alltså rätten inte ta ställning till den fortsatta handläggningen förrän yttrande har kommit in från svaranden eller tiden härför gått ut.

På motsvarande sätt bör rätten innan sammanträde sätts ut avvakta resultatet av fi'rreläggande i fall som avses i den föreslagna 14 a s.

Fi'ireläggande enligt 14 a ; kan. när mål om betalningsföreläggande har hänskjtttits till rättegång. lämpligen ges samtidigt med att svaranden föreläggs att yttra sig över vad motparten anfört i framställningen om hän- skjutande till rättegång. Det bör emellertid understrykas att det endast är föreläggande för svaranden att ange grunden för sin talan som får förenas med tredskodomspåföljd. Har svaranden redan i målet om betalningsföre- läggande angett sina skäl för bestridandet. blir det över huvud taget inte aktuellt att tillämpa 14 a ;. Det kan också påpekas att den nya paragrafen inte utgör hinder för rätten att förelägga svaranden att ange grunden för sin talan trtan att föreläggandet förenas med tredskodomspaföljd.

Har svaranden inte hört av sig inom tid som angetts i föreläggande enligt 14 :$ andra stycket eller 14 å &. skall rätten självmant ta upp frågan om tredskodom. Vid bedömningen huruvida tredskodom skall meddelas eller inte. bör i enlighet med vad som sägs i promemorian avseende fästas vid om svaranden har visat någon aktivitet i målet. Enbart en begäran från svarandens sida att målet skall sättas trt till sammanträde bör dock inte hindra tredskodom. om svaranden inte anför något skäl för sin begäran. Har föreläggande skett enligt 14 a ;. bör tredskodom i allmänhet meddelas om inte föreläggandet har iakttagits. Jag vill emellertid understryka att det inte får ställas några stora krav på den aktivitet som svaranden skall ha visat för att undgå tredskodom. Som jag tidigare har framhållit kan svaranden ha kommit in med yttrande som inte uppfyller vad som avsetts med föreläggandet men som ändå gör det tveksamt om kärandens talan har fog för sig. Vidare bör påpekas att vad svaranden har anfört i telefon- samtal till rätten skall beaktas på samma sätt som om han har kommit in med skriftlig inlaga. .

För tredskodom som nu avses gäller på grttnd av hänvisningen i 15 å andra stycket andra punkten vad som sägs i 44 kap. 8 å andra stycket RB. Det innebär att kärandens talan kan komma att ogillas. nämligen om kärandens framställning inte innefattar laga skäl för käromålet eller det eljest uppenbart framgår att käromålet är ogrundat. Utrymmet för att meddela tredskodom varigenom kärandens talan ogillas torde emellertid vara ytterst begränsat. Skulle det undantagsvis bli aktuellt bör rätten först bereda käranden tillfälle att komplettera sin framställning.

De nu föreslagna ändringarna bör föranleda att även hänvisningen i 5 & 3 Riksdagen I977/78. I .ruml. Nr 67

• Sida 22
•  Original

lx) t»)

Prop. 1977/78: 67

första stycket till 15 s ändras till att avse 15 å första stycket.

Ändringarna i småmålslagen bör träda i kraft så snart som möjligt. Med hänsyn till att ett visst förberedelsearbete behövs bl.a. från domstols- verkets sida föreslårjag att ändringarna skall träda i kraft den 1 mars 1978. Någon särskild övergångsbestämmelse torde inte behövas.

4.2 Handläggningen av vissa mål om parkering

Enligt 8 kap. 32 äjordabalken (JB) skall arrendetvist som inte enligt 30 & ankommer på arrendenämnds prövning tas upp av den fastighetsdomstol inom vars Område fastigheten är belägen. Till sådan arrendetvist — med fastighetsdomstol som behön'g instans — torde av de flesta domstolar hänföras tvist om parkering på enskild mark. Vägrar fordonsföraren att betala den avgift på 50—75 kr (kontrollavgift). som i allmänhet utgår vid överträdelse av villkoren för parkeringen. skall alltså talan om utfående av avgiften väckas vid den tingsrätt som är fastighetsdomstol. Detta gäller vare sig målet anhängiggörs genom ansökan om betalningsföreläggande eller genom ansökan om stämning. 1 sistnämnda fall. liksom när mål om betalningsföreläggande till följd av bestridande hänskjuts till rättegång, skall målet prövas av fastighetsdomstolen i den särskilt kvalificerade sammansättning som är föreskriven för fastighetsmål. Detta förhållande för med sig att småmålslagen inte blir tillämplig. Småmålslagen skall nämligen inte tillämpas i fråga om mål som av tingsrätt handläggs i särskild sammansättning.

] skrivelser till regeringen har Kungl. Automobilklubben (KAK) och Sveriges domareförbund påtalat vissa olägenheter som följer av att tvist om parkering på enskild mark anses somar-rendetvist. Målen måste hand- läggas i en för denna typ av mål olämplig ordning. Bl.a. erfordras huvudförhandling och om denna inte kan hållas i förenklad form får rätten en alltför Stor och kvalificerad sammansättning. Att målen handläggs av fastighetsdomstol medför vidare extra resor och kostnader för inställelse. Det framhålls också att målen är ofta förekommande och att tviste- föremålel alltid uppgår till mycket ringa belopp. Målen skiljer sig även i övrigt från de tvister som annars tas upp av fastighetsdomstol.

I den tidigare behandlade departementspromemorian föreslås att tvist om parkering på enskild mark tas undan från fastighetsdomstolarnas kompetensområde. Sådana mål skall i fortsättningen tas upp av samtliga tingsrätter och handläggas-på samma sätt som andra tvistemål. Detta medför bl.a. att småmålslagen blir tillämplig. Ändringen bör enligt prome- morian lagtekniskt genomföras på.-det sättet att i 8 kap. 32 å JB föreskrivs att tvist med anledning av tillfällig upplåtelse av mark för uppställning av fordon inte skall anses som arrendetvist.

Förslaget har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av de flesta remiss- instansema. Kommunförbundet avstyrker emellertid förslaget. Enligt

• Sida 23
•  Original

Prop. 1977/78: 67 23

förbundet kan det visserligen synas principiellt riktigt att tvister om så ringa belopp som det här är fråga om handläggs enligt småmålslagens regler. I så fall får emellertid markägaren kostnader som inte blir täckta även om han vinner målet. Detta kan medföra att markägarna vid systematiskt bestridande från fordonsägarnas sida upphör att beivra felparkeringar på sin tomtmark. Enligt förbundet kan detta få menliga följder för parkeringsförhållandena i stort. alltså även beträffande felparkeringar på allmän plats. Även Sveriges allmännyttiga bostads- företag (SABO) och Handels- & Jurist-Inkasso AB avstyrker på liknande skäl förslaget.

För egen del får jag anföra följande. Den ståndpunkt många domstolar har intagit angående fastighetsdomstols kompetens i mål av förevarande slag grundar sig på uppfattningen att den som parkerar på enskild mark som har upplåtits för parkeringsändamål får anses ha ingått ett avtal om arrende på de villkor som gäller för upplåtelsen. Dessa finns som regel anslagna vid infarten till parkeringsplatsen. Utan tvivel finns skäl som talar för denna uppfattning. Den för fastighetsmålen stadgade process- ordningen kommer därmed att tas i bruk för en kategori mål som rör för- hållandevis obetydliga belopp och som normalt är av sådan beskaffenhet att de kan handläggas i enklare former. Det finns knappast några sakliga Skäl till att tvisten skall prövas av en domstol med den särskilda kompetens och sammansättning som fastighetsdomstolen har. Det finns i allmänhet endast en fastighetsdomstol i varje län. vilket för med sig ökade inställelsekostnader för dem som bor på långt avstånd från domstolsorten. Jag vill också erinra om att i fråga om parkering på allmän mark gäller enligt lagen (1976206) om felparkeringsavgift att talan vid domstol skall föras hos den tingsrätt inom vars domkrets överträdelsen har ägt rum. Det finns visserligen betydande skillnader mellan sättet för uttagande av felparkeringsavgift på den ena sidan och s.k. kontrollavgift på den andra. Det är likväl svårt att motivera att tvisten i det ena fallet handläggs av tingsrätt och i det andra fallet av fastighetsdomstol. Därtill kommer att det i tillämpningen har visat sig råda olika uppfattningar mellan domstolarna huruvida tvist om parkering på enskild mark skall anses som arrendetvist eller inte. Mot bakgrund av det anförda förordar jag att tvister om parkering på enskild mark uttryckligen tas undan från fastighetsdom- stolarnas kompetensområde.

Om målen inte handläggs av fastighetsdomstol. blir småmålslagen i princip tillämplig. Några remissinstanser är av det skälet negativa till för- slaget. Enligt dem kan den starkt begränsade rätten till ersättning för rätte- gångskostnader enligt småmålslagen föra med sig att markägarna upphör med att beivra parkeringsöverträdelser. Jag vill i anledning härav erinra om att den föreslagna ordningen saknar betydelse för merparten av krav på kontrollavgifter. nämligen dem som avgörs genom betalningsföre- läggande. De nya reglerna blir alltså bara aktuella för den del som till följd

• Sida 24
•  Original

Prop. 1977/78: 67 24

av bestridande hänskjuts till rättegång. I det föregående harjag föreslagit att möjlighet öppnas till att meddela tredskodom i samband med skriftlig handläggning enligt småmålslagen. Härigenom torde även en stor del av de hänskjutna målen komma att avgöras utan sammanträde. dvs. utan nämn 'ärda kostnader för käranden.

Det kan emellertid inte uteslutas att en tillämpning av småmålslagen i återstående fall kan få de konsekvenser som de angivna rcmissinstanserna har angivit. Allmänt sett måste det emellertid vara till fördel för båda parter att i de fall då en verklig tvist föreligger denna kan lösas i enklare former än vad som f.n. är möjligt. Det är bl.a. den tanken som ligger bakom tillkomsten av småmålslagen. Det får också beaktas att med den nya ordningen den som felaktigt har påförts kontrollavgift kommer till sin rätt på ett enkelt och billigt sätt.

Sammanfattningsvis anser jag att det inte finns tillräckliga skäl för att i mål av fi:")revarande slag göra undantag från principen om småmålslagens tillämplighet på enkla tvister. Jag vill emellertid erinra om att rättegångsut— redningen har fått i uppdrag att undersöka i vad mån småmålslagen kan behöva jämkas. bl.a. när det gäller frågan om rättegt'tngskostnader.

Det förtjänar att påpekas att den föreslagna ändringen för med sig att även mål om betalningsförcläggande med anledning av krav som nu avses skall tas upp av tingsrätten i den ort där parkeringen har skett och inte av fastighetsdomstol.

Några remissinstanser har ifrågasatt om inte även vissa andra tvister av liknande beskaffenhet bör tas undan från fastighetsdomstolarnas kompe- tensområde. Särskilt har pekats på tvister rörande tillfällig uppställning av fordon i parkeringshus. på parkeringsdäek o.d. Det kan hävdas att sådana tvister utgör hyrestvist. som enligt IZ kap. 71 s' JB skall tas upp av fastig- hetsdomstol. Sådana tvister är visserligen inte lika vanliga som tvister om parkering på enskild mark. Detta torde sammanhänga med att parkerings— avgiftcn vanligen erläggs vid en spärr i samband med att bilen lämnar parkeringshttset. Det förekommer emellertid också system med biljett- atttomater e.d. på samma sätt som vid parkeringsplatser anordnade på enskild mark. Med hänsyn härtill och av systematiska skäl anscrjag att även tvist angående parkering i parkeringshus e.d. bör undantas från fastighetsdomstolarnas kompetensområde.

Fran något håll har ifrågasatts om inte regleringen även borde omfatta andra tillfälliga upplåtelser av fast egendom mot vederlag. t.ex. upplåtelse av båtplats. upplagsplats eller tältplats. Något behov av en reform i den riktningen har emellertid inte framkommit. En sådan rcfortn skulle vidare kräva en närmare undersökning av bl.a. den rättsliga karaktären hos varje sådan upplåtelse och de gränsdragningsproblem som uppkommer i för— hållande till andra avtalstyper. t.ex. depositionsavtal. En sådan under- sökning skttllc komma att bli tidsödande och bör därför inte göras i detta sammanhang. .Jag förordar därför att sistnämnda upplåtelser lämnas

• Sida 25
•  Original

Prop. 1977/78: 67

I'd LI]

utanför den nya regleringen. Denna bör alltså omfatta endast tvister rörande parkering av fordon på enskild mark och i parkeringshus o.d.

Den lagtekniska lösning av frågan som har föreslagits i promemorian har i allmänhet lämnats trtan erinran av remissinstanser—na. Från en remiss- instans har dock ifrågasatts om inte den föreslagna bestämmelsen borde ha sin plats i 8 kap. 30 å JB. För egen del anserjag att placeringen i 8 kap. 32 s' är att föredra ur redaktionell synpunkt. Vidare förordar ett par remiss- instanser att bestämmelsen direkt utformas som en forumregel. Med hänsyn till att ifrågavarande tvisters karaktär av arrendetvist inte är oomstridd anser jag det lämpligare att ange att sådan tvist ej skall anses som arrendetvist i detta sammanhang. Den angivna regleringen utesluter alltså inte att upplåtelsen i andra sammanhang blir att betrakta som en Upp- låtelse av arrende. Även i fråga om bestämmelsens utformning i övrigt anser jag att promemorieförslaget bör följas. Den nyss förordade utvidg- ningen av regleringen till tvist om parkering i parkeringshus o.d. bör föranleda att en motsvara-inde bestämmelse tas in i 12 kap. 71 s* JB.

Uttrycket "tillfällig upplåtelse" utesluter enligt min mening inte att även uppställning av fordon för en eller ett par veckor kan gå in under de före- slagna bcstämmelserna. De bör alltså vara tillämpliga även vid s.k. långtidsparkering i anslutning till flygplats. färjeläge o.l. Även vid sådan Iångtidsparkering är upplåtelsen regelmässigt tillfällig i den meningen att avgiften skall erläggas senast när fordonet förs från platsen och att en ny avtalsperiod börjar att löpa när fordonet åter ställs upp där. Vid bedöm- ningen bör avseende fästas vid om förhållandena. frånsett parkerings- tidens längd. är jämförbara med dem som brukar råda vid korttidsparke- ringar. t.ex. att parkering får ske på de villkor som finns angivna på platsen utan att ägaren dessförinnan behöver kontaktas.

De nya reglerna bör träda i kraft den I mars 1978. I enlighet med vad som har angetts i promemorian bör en övergångsbestämmelse meddelas med tanke på mål som är anhängiga vid tiden för ikraftträdandet.

5. Upprättade lagförslag

I enlighet med vadjag nu har anfört har inom justitiedepartementet upp- rättats förslag till 1. lag om ändring i lagen (l974:8) om rättegången i tvistemål om' mindre värden. 2. lag om ändring ijordabalken.

Förslagen bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 4.

• Sida 26
•  Original

Prop. 1977/78:67 6 Hemställan

Jag hemställer att lagrådets yttrande inhämtas över lagförslagen.

7. Beslut

Regeringen beslutar i enlighet rrred föredragandens hemställan.

• Sida 27
•  Original

Prop. 1977/78: 67 27

Bilaga [ Promenroriefi'irslagen

1 Förslag till . Lag om ändring i lagen ( 1974:8 ) om rättegången i tvistemål om mindre värden

Härigenom förordnas att 14 och 15 55 lagen (197418) om rättegången i tvistemål om mindre värden skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

14 &

Utfärdas stämning. skall svaran- Utfärdas stämning. skall svaran- den föreläggas att yttra sig över kä- den föreläggas att yttra sig över kä- romålet. Yttrandet får göras skrift- romålet vid påföljd att tredskodom ligen eller muntligen. Muntligt ytt- annars kan meddelas mot honom. rande skall upptecknas genom rät- Yttrandet får göras skriftligen eller tens försorg. muntligen. Muntligt yttrande skall

upptecknas genom rättens försorg.

15 s' Sammanträde skall hållas. om ej enbart skriftlig handläggning med hän- syn till målets beskaffenhet finnes lämpligare.

Har ej svaranden efterkommit fine/liggande enligt 14 å . fiir rätten på _vrkande av käranden meddela tredskodom. om det ej finns anled- ning l?e/"ara att käromålet är ogran- dat. Meddelas ej tredskodom. he- sta'nrnrer rätten om den fortsatta Irandliiggningen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1978.