Prop. 1979/80:61

med förslag till epizootilag m.m.

Prop. 1979/80: 61

Regeringens proposition 1979/80: 61

med förslag till epizootilag m. m.;

beslutad den 7 februari 1980.

Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll denna dag.

På regeringens vägnar THORBJÖRN FÄLLDIN

ANDERS DAHLGREN

2 Föredragandens överväganden 2.1 Epizootilagen

Med begreppet epizootisk sjukdom förstås sådan allmänfarlig djursjuk- dom som kan spridas genom smitta bland djur eller från djur till människa. [ begreppet ligger också att det ingår ett visst överraskningsmoment. Smittämnen som orsakar epizootiska sjukdomar finns normalt inte inom landet utan förs in hit på olika vägar. De åtgärder som från samhällets sida vidtas vid utbrott av epizootiska sjukdomar syftar till att befria landet från sjukdomen.

De vanligaste smittkällorna är levande djur. djurprodukter och männi- skor. Djurprodukter i form av animaliska livsmedel och matavfall kan härbärgera smittämnen. Mul- och klövsjukeutbrottet i England år 1967 orsakades av infekterade köttvaror. Vid denna epizooti avlivades mer än 420000 djur och kostnaderna för bekämpningen beräknas ha uppgått till ca [00 milj. pund i dåvarande penningvärde.

Sjukdomsrisken för Sveriges del bedöms f. n. vara särskilt överhängan- de i fråga om mul- och klövsjuka och rabies. Mul- och klövsjuka är en av de mest fruktade epizootiska sjukdomarna på grund av de stora produk- tionsförluster och fertilitetsrubbningar som följer med sjukdomen. Sedan den nuvarande epizootilagen trädde i kraft år 1935 har Sverige drabbats av två större mul- och klövsjukeepizootier, åren 1938—1940 och 1951—1952. samt en svinpestepizooti i mitten av 1940-talet. Statens kostnader för bekämpningen av mul- och klövsjukeepizootierna uppgick till ca 15 resp. 20 milj. kr. i dåvarande penningvärde. Sjukdomen rabies får nästan undan- tagslöst en dödlig utgång både för flertalet djurslag och för människor. Av de fem världsdelarna är det endast Australien som inte har rabies. Säll- skapsdjur och då i första hand hundar svarar oftast för smittöverföringen till människor. Sjukdomen är f. n. mycket utbredd i Europa och sedan är

• Sida 8
•  Original

Prop. 1979/80: 61 8

1977 förekommer den även i Danmark (Söndetjylland). Eftersom den även förekommer hos vilda djur. företrädesvis hos rävar. är den mycket svår att bekämpa.

Gällande bestämmelser om bekämpning av smittsamma djursjukdomar finns i epizootilagen (1935: 105) och förordningen (l961:309) om bekäm- pande av salmonellainfektion hos djur m.m. Epizootilagen gällde ur- sprungligen endast smittsamma sjukdomar hos husdjur. De olika slag av sjukdomar på vilka epizootilagen var tillämplig framgick dels direkt av lagen. dels av ett flertal kungörelser och brev genom vilka lagen .orts tillämplig på ytterligare sjukdomar. Genom en lagändring år 1970 utvidga- des lagen till att avse sjukdomar hos alla slags djur, alltså inte bara husdjur. Regeringen gavs samtidigt bemyndigande att föreskriva vilka sjukdomar som skall omfattas av lagen. Lagändringen innebar att epizooti— bestämmelserna anslöts närmare till bestämmelserna i smittskyddslagen (1968: 231).

Enligt lantbruksstyrelsen behöver epizootilagstiftningen nu göras till föremål för en mera genomgripande modernisering. Efter lagens tillkomst år 1935 har stora förändringar skett både när det gäller djurhållningen i landet och möjligheterna att vid sjukdomsfall snabbt ställa en säker dia- gnos och vidta effektiva bekämpningsåtgärder. Det är också en allmän uppfattning att lagen är svåröverskådlig och otidsenlig. I likhet med de flesta remissinstanserna anserjag att epizootilagen behöver moderniseras. Det är angeläget att bestämmelserna ges en lättillgänglig och tidsenlig utformning. som ger möjligheter till snabba ingripanden. Ju tidigare åtgär- der kan sättas in för att förhindra spridning av en sjukdom och för att bekämpa den. desto mindre blir de ekonomiska förlusterna och desto billigare blir bekämpningen.

Den nuvarande epizootilagen har i viss utsträckning karaktär av ramlag- stiftning. Lagen innehåller de huvudsakliga bestämmelserna om de skyl- digheter som åvilar enskilda djurägare och om de myndighetsingripanden som kan komma i fråga när en epizooti har brutit ut eller misstänks. Mera detaljerade bestämmelser ankommer det på regeringen eller lantbrukssty— relsen att meddela.

Lantbruksstyrelsen har utformat ett lagförslag som till sin uppbyggnad ansluter till den nuvarande lagen. Flertalet remissinstanser tillstyrker eller förklarar sig inte ha några invändningar mot den huvudsakliga utformning- en av förslaget. Socialstyrelsen förordar dock att förslaget överarbetas och att därvid samordningen mellan veterinär- och humanmedicin formaliseras och förstärks. Enligt socialstyrelsen bör en sådan samordning åstadkom- mas med hänsyn till att en del djursjukdomar också angriper människor, de s.k. zoonoserna. och till att vissa sjukdomar hos människor kan överföras till djur.

Den mest långtgående kritiken förs fram av kammarrätten i Jönköping som anser att förslaget inte är tillräckligt underbyggt för att läggas till

• Sida 9
•  Original

Prop. 1979/80: 61 9

grund för lagstiftning. Erfarenheterna från den nuvarande lagens tillämp- ning har inte redovisats. Vidare saknas kommentarer till väsentliga änd- ringsförslag. Kammarrätten ifrågasätter vidare om inte salmonellalagstift- ningen och möjligen ocksä bisjukdomslagen (1974:211) bör inarbetas i epizootilagstiftningen.

Beträffande frågan om en samordning mellan epizooti- och salmonella- lagstiftningen vill jag framhålla att en sådan samordning tidigare har prö- vats men ansetts olämplig. Epizootilagen var ursprungligen tillämplig även på salmonellainfektioner hos djur. Med hänsyn till erfarenheterna från de stora salmonellautbrotten i början av 1950-talet upphävdes emellertid år 1955 lagens tillämpning på sådana infektioner. Epizootilagen ansågs nämli- gen inte medge den rörlighet och anpassning vid bekämpningen som krävs vid ett utbrott av salmonella. En tillämpning av epizootilagens bestämmel- ser om bekämpning ansågs kunna medföra från veterinärmedicinsk syn- punkt tveksamma åtgärder med vittgående ekonomiska följder. Skäl sak- nas att frångå detta ställningstagande. Jag anser det heller inte lämpligt att inordna bisjukdomarna under epizootilagen , eftersom bekämpningen av bisjukdomar i större utsträckning än vad epizootilagen medger behöver kunna anpassas till omständigheterna i det enskilda fallet. Med anledning av kammarrättens kritik i övrigt vill jag framhålla att förslaget endast i begränsad utsträckning innebär ändringar i sak i förhållande till den gällan- de lagen. Som jag nyss har framhållit är det i första hand angeläget att i formellt hänseende modernisera lagstiftningen. För det syftet är enligt min mening det föreliggande underlaget tillräckligt.

Jag delar helt socialstyrelsens uppfattning att det är viktigt att åstadkom- ma en samordning i fråga om kontrollen av zoonoscma. För att kontrollen skall bli effektiv fordras ett nära samarbete mellan ett flertal myndigheter. Här kan nämnas lantbruksstyrelsen. socialstyrelsen, statsepizootologen, statsepidemiologen, veterinärer och hälsovårdsnämnder. Det ankommer i första hand på lantbruksstyrelsen och socialstyrelsen att se till att en effektiv samordning av myndigheternas insatser kommer till stånd. Redan i dag förekommer visst samarbete. Jag kan hänvisa till den rapportering som fortlöpande sker från lantbruksstyrelsen till statens bakteriologiska labora- torium och till de täta kontakter som hålls mellan statsepizootologen och statsepidemiologen. Vidare har lantbruksstyrelsen meddelat föreskrifter om skyldighet för länsstyrelsen att vid epizootibekämpning hålla hälso- vårdsnämnderna underrättade om fattade beslut.

Ifråga om lantbruksstyrelsens lagförslag villjag anföra följande. Bestäm- melser föreslås om skyldighet för djurägare att anmäla sjukdomsfall och om de åtgärder veterinärer och länsstyrelser skall vidta när epizootisk sjukdom misstänks ha inträffat. I ett första skede skall veterinären medde- la spärrförklaring, vilket innebär att föreskrifter om förbud mot persontra- fik och transporter till eller från vissa brukningsenheter blir tillämpliga. Har det klarlagts att epizootisk sjukdom har inträffat. skall länsstyrelsen

• Sida 10
•  Original

Prop. 1979/80: 61 10

utfärda smittförklaring. Länsstyrelsen kan därutöver förordna om kon- trollområde och stallförbud. Förordnandena innebär att föreskrifter om bl. a. förbud mot persontrafik och transporter och om tillträdesförbud skall tillämpas. De föreskrifter som anger den närmare innebörden av veterinä— rens och länsstyrelsens förordnanden skall enligt förslaget meddelas av regeringen eller lantbruksstyrelsen. Förslaget innehåller vidare bemyndi- gande för regeringen eller lantbruksstyrelscn att meddela föreskrifter om bekämpning av den inträffade sjukdomen. Sådana föreskrifter kan bl.a. avse avlivande av djur. skyddsympning eller annan behandling av djur och förbud mot transporter av djur och varor inom landet. 1 nu redovisade delar ansluter förslaget i sak nära till vad som gäller enligt den nuvarande epizootilagen .

Jag kan i likhet med remissinstanserna i allt väsentligt ansluta mig till lantbruksstyrelsens förslag i dessa delar.

1 överensstämmelse med vad som gäller enligt den nuvarande lagen innehåller lantbruksstyrelsens förslag en bestämmelse om skyldighet för den som innehar slakteriinrättning att ställa lokaler och personal till förfo- gande för slakt av djur. Dessutom föreslås bestämmelser om skyldighet för den som innehar grävmaskin eller utrustning för smittrening att ställa redskap och personal till förfogande och om kommuns ansvar för att bekämpningspersonal får mat och inkvartering.

Den nuvarande bestämmelsen om djurägares skyldighet att ställa arbets- kraft och redskap till förfogande saknar direkt motsvarighet i förslaget. Detsamma gäller bestämmelsen om djurägares åligganden när det gäller att avliva djur och oskadliggöra djurkroppar.

Jag delar kommunförbundets uppfattning att den föreslagna bestämmel- sen om kommuns ansvar för bekärnpningspersonals inkvartering och mat- hållning kan ifrågasättas. Med hänsyn till att staten skall svara för kostna— derna och till att mat och inkvartering i regel bör kunna ordnas utan kommunernas bistånd föreligger knappast något egentligt behov av en sådan bestämmelse. Tvingande regler torde inte behövas för att tillgodose intresset av att mat och inkvartering ställs till förfogande. En ovillkorlig skyldighet kan som kommunförbundet framhåller skapa problem för fram- för allt mindre kommuner. Jag anser därför att bestämmelser om detta inte bör tas upp i en ny epizootilag.

Enligt min mening bör skyldigheten att tillhandahålla utrustning för bekämpningen inte inskränkas till att gälla enbart grävmaskiner och utrust- ning för smittrening. Skyldigheten bör omfatta också andra redskap som oundgängligen behövs för bekämpningen och den bör också gälla personal som kan handha redskapen. 1 den mån djurägaren har tillgång till sådana redskap kommer skyldigheten att gälla även honom och hans anställda. Däremot bör djurägarna inte längre vara skyldiga att avliva djur och oskadliggöra djurkroppar. För detta krävs kunskaper och resurser som det inte kan förutsättas att djurägarna har.

• Sida 11
•  Original

Prop. 1979/80: 61 11

Lantbruksstyrelsens förslag innebär att hälsovårdsnämnden åläggs att biträda som tillsynsmyndighct och att också biträda vid bekämpandet av djursjukdom. Enligt min mening innebär förslaget i dessa hänseenden att alltför långtgående krav ställs på hälsovårdsnämnderna. När det gäller bekämpningen av smittsamma djursjukdomar har hälsovårdsnämnderna i allmänhet inte den nödvändiga kompetensen. Jag anser vidare att det är mindre lämpligt att tillsynsansvaret enligt lagen delas mellan länsstyrelsen och hälsovårdsnämnden. Som jag har berört i det föregående är det där- emot viktigt att nämnderna med hänsyn till deras ansvar enligt smitt- skyddslagen fortlöpande hälls underrättade om beslut enligt epizootilagen .

l överensstämmelse med vad som f.n. gäller föreslår lantbruksstyrelsen att ersättning av statsmedel skall kunna utgå för kostnad eller förlust som föranletts av åtgärd som vidtagits med stöd av lagen. Jag anser också att hittills tillämpade principer bör gälla. En förutsättning för ersättning till djurägarna skall alltså vara att kostnaden eller förlusten har uppstått till följd av ingripanden från myndigheternas sida. Den förlust som drabbar djurägaren genom att djur dör eller att produktionsförluster på annat sätt uppstår till följd av sjukdomen bör följaktligen inte ersättas med statsme- del. Kostnader eller förluster som har sin grund i myndighetsbeslut enligt epizootilagstiftningen bör däremot ersättas av staten fullt ut. Sålunda bör ersättning i princip utgå för värdet av alla slags husdjur som har avlivats eller som har dött till följd-av skyddsympning eller annan behandling.

Vidare bör ersättning utgå för intrång i näringsverksamhet när intrånget orsakas av fattade beslut. 1 det hänseendet bör staten åta sig ett något vidare ersättningsansvar än det som f.n. gäller. Full ersättning bör utgå och rätten till ersättning bör inte längre göras beroende av att försäkring med bidrag av statsmedel kunnat erhållas för att täcka förlusten.

Den som deltar i bekämpningsarbetet bör få ersättning av statsmedel för arbete och tidspillan och för kostnader för resa och uppehälle. Den som upplåter slakterilokal eller tillhandahåller utrustning för bekämpningen bör vara berättigad till ersättning av statsmedel för förlorad avkastning eller nytta och för kostnader med anledning av upplåtelsen eller tillhandahållan- det.

Föreligger särskilda skäl. bör ersättning liksom f.n. kunna komma i fråga också i andra hänseenden än de jag nu har redovisat.

Den nya lagen bör träda i kraft den ljuli l980.

Epilootilagen (1935: 105) i dess nuvarande lydelse

] 5 Denna lag äger i den utsträckning Konungen förordnar tillämpning på djursjukdomar som kunna spridas genom smitta bland djur eller från djur till människa.

Om bekämpande av salmonellainfektion hos djur finnas särskilda be- stämmelser.

2 å Inträffar sjukdom som är eller misstänkes vara någon av de i denna lag avsedda sjukdomar. åligger det djurägaren att ofördröjligen och sist inom 24 timmar därom göra anmälan hos vederbörande tjänsteveterinär eller närmast boende veterinär.

3 5 | mom. Har veterinär grundad anledning misstänka förekomsten av i denna lag avsedd sjukdom. skall han verkställa undersökning för faststäl- lande av sjukdomens art. Finnes för undersökningen nödigt att insjuknat djur nedslaktas. äger veterinären efter inhämtande av lantbruksstyrelsens medgivande därom förordna. lntill dess resultatet av undersökningen före- ligger. må djurägare icke i vidare mån än veterinären medgiver förfoga över insjuknat djur eller dess produkter.

2 mom. Veterinär skall. där Konungen så föreskrivit. förklara ställe, varest sjukdom som avses i denna lag förekommer eller misstänkes före- komma. spärrat. och åligger det för sådant fall veterinären att enligt av lantbruksstyrelsen utfärdade anvisningar och föreskrifter anbefalla isole- ring och meddela förbud att från stället bortföra djur. som kunna angripas av sjukdomen. och mjölk ävensom i övrigt vidtaga nödiga åtgärder till förhindrande av smittspridning.

Har mellan ställe som i nästföregåendc stycke sägs och annat ställe. där djur finnas som kunna angripas av sjukdomen. förekommit sådan beröring att fara för smittas överförande föreligger. skall veterinär tillika. där Ko- nungen så föreskrivit. förklara sistnämnda ställc spärrat samt beträffande detsamma meddela föreskrifter och vidtaga åtgärder som nyss sagts.

Har sjukdom. på grund varav ställe förklarats spärrat. befunnits icke förekomma. skall förklaringen omedelbart upphävas. [ annat fall skall förklaringen gälla. intill dess det spärrade stället jämlikt 4.5 förklarats smittat eller misstänkt för smitta.

4 5 1 mom. Länsstyrelse skall. då sjukdom som avses i denna lag inträf- far inom länet eller då det är skälig anledning till antagande att dylik sjukdom inom länet förefinnes. där Konungen så föreskrivit. förklara ställe, varest sjukdomen inträffat eller misstänkes förefinnas. jämte om- kringliggande område i den utsträckning som prövas erforderlig smittat eller misstänkt för smitta. I samband därmed ankommer på länsstyrelsen att enligt av lantbruksstyrelsen utfärdade anvisningar och föreskrifter dels anbefalla isolering av det smittade eller för smitta misstänkta stället eller området ävensom meddela förbud att begagna betesmark och att till smit- tat eller för smitta misstänkt ställe eller område införa djur. som kunna angripas av sjukdomen. eller från sådant ställe eller område utföra djur eller mjölk eller andra produkter eller varor. som kunna bidraga till spri-

Prop. 1979/80: 61 23

dande av smitta, dels ock utfärda de övriga bestämmelser. som finnas påkallade till förekommande och hämmande av sjukdomen.

Har ställe eller område förklarats smittat av sjukdom som avses i denna lag, ankommer det på länsstyrelsen att enligt av lantbruksstyrelsen utfär- dade anvisningar och föreskrifter dels förklara omkringliggande område för skyddsområde. dels ock i samband därmed förbjuda att. såvitt icke tillstånd i den ordning lantbruksstyrelsen bestämmer meddelats. till områ- det införas eller inom området från gård till annan förflyttas djur. som kunna angripas av sjukdomen. eller att titan dylikt tillstånd därifrån utföras djur eller delar av slaktade djur. som medföra särskild fara för spridande av smitta. eller varor. som kunna medföra dylik fara.

2 mom. Har sjukdom. varav ställe eller område förklarats smittat. upp- hört och föreskriven smittrening ägt rum. skall länsstyrelsen i enlighet med bestämmelser. som utfärdats av lantbruksstyrelsen. förklara området fritt från smitta. och skall. därest omkringliggande område förklarats för skyddsområde. sådan förklaring. där den ej tidigare upphävts. samtidigt upphöra att gälla.

Har å ställe eller inom område. som förklarats misstänkt för smitta. därvid åsyftad sjukdom befunnits icke förekomma. skall länsstyrelsen omedelbart förklara området ej längre misstänkt för smitta.

5 & Inträffar sjukdom som avses i denna lag. må lantbruksstyrelsen. där Konungen så föreskrivit. för sjukdomens hämmande besluta. att ned- slaktning eller dödande antingen av hel besättning. i vilken smitta inkom- mit eller misstänkes hava inkommit. eller ock av vissa sjuka eller för sjukdom misstänkta djur skall äga rum. Till förekommande av smittas spridande må lantbruksstyrelsen i den utsträckning som prövas erforderlig jämväl förordna om dödande av mindre husdjur. såsom fjäderfän. kaniner. hundar och kattor. oaktat de icke äro angripna av sjukdom eller därför misstänkta.

Lantbruksstyrelsen må till förekommande eller bekämpande av i denna lag avsedd sjukdom besluta om skyddsympning eller behandling av djur och. i den mån Konungen föreskrivit det. särskild undersökning av djur i kontrollsyfte eller för orientering om sjukdomens utbredning.

Lantbruksstyrelsen tillkommer dels att meddela förbud mot införsel eller utförsel av djur. produkter och varor. som kunna bidraga till spri- dande av smitta. att gälla mellan skilda delar av riket. dels ock att utfärda erforderliga föreskrifter angående smittrening i anledning av sjukdom som avses i denna lag.

Fjäderfä får ej hållas i ladugård på annat ställe än i utrymme som är avskilt från ladugården i övrigt på sätt lantbruksstyrelsen bestämmer.

6 5 Det åligger offentligt slakthus ävensom annan under offentlig kon- troll ställd slakteriinrättning att där så påkallas för nedslaktning enligt 5 & ställa lokal och personal till förfogande ävensom att vid sin verksamhet iakttaga de föreskrifter. som till undvikande av smittas spridande meddelas av lantbruksstyrelsen eller statens livsmedelsverk.

7 & Djurägare är skyldig att vid förrättning. som företages på grund av denna lag eller enligt densamma meddelade bestämmelser. ställa till förfo- gande för honom tillgängliga arbetskrafter och redskap. som äro nödiga för förrättningen.

• Sida 24
•  Original

Prop. 1979/80: 61 24

Det åligger vidare djurägare att ombesörja. att djur. om vilkets dödande jämlikt 3 eller 5 & förordnats. avlivas samt att kropp av sådant djur eller av djur. som dött i någon i denna lag avsedd sjukdom eller efter skyddsymp- ning. varder på sätt lantbruksstyrelsen föreskriver oskadliggiord.

Djurägare och envar annan person äro i övrigt skyldiga att ställa sig till noggrann efterrättelse vad för bekämpande av sjukdom som avses i denna lag i vederbörlig ordning föreskrives. samt tåla det intrång och underkasta sig de åtgärder. som föranledas av denna lag eller enligt densamma medde— lade bestämmelser.

Underlåter någon att skyndsamt fullgöra föreskriven åtgärd. skall den- samma genom länsstyrelsens försorg verkställas på den försumliges be— kostnad.

8 & Ersättning av allmänna medel för kostnad eller förlust, som föran- letts av stadgande i denna lag eller enligt densamma meddelade bestäm- melser. utgår jämlikt föreskrifter. som Konungen utfärdar.

Anspråk på ersättning som förut nämnts skall vid talans förlust framstäl- las hos lantbruksstyrelsen senast inom sex månader från den dag anspråket uppkom. Konungen likväl obetaget att härifrån medgiva undantag. då så finnes påkallat.

Beträffande ersättning till veterinär gäller vad särskilt är stadgat.

9 & Högsta tillsynen över åtgärder till bekämpande av sjukdom som avses i denna lag tillkommer lantbruksstyrelsen. Då särskilda skäl därtill föranleda. må Konungen förordna att i fråga om bekämpande av viss sjukdom de befogenheter och skyldigheter. som jämlikt denna lag och enligt densamma meddelade bestämmelser ankomma på lantbruksstyrel- sen. skola helt eller delvis tillkomma en av Konungen tillsatt nämnd.

Länsstyrelse skall vaka över att denna lag och enligt densamma medde- lade bestämmelser noggrant tillämpas.

Det åligger hälsovårdsnämnd och polismyndighet att biträda vid nämnda tillsyn och övervakning ävensom att. där så påkallas. vara behjälpliga med undersökningar för utrönande av smittkälla och dylikt.

10 5 Vad i denna lag eller enligt densamma meddelade bestämmelser stadgas angående djurägares skyldigheter skall i tillämpliga delar hava avseende jämväl å ställföreträdare för djurägaren.

11 5 Det ankommer på Konungen att meddela de närmare föreskrifter. som finnas erforderliga för tillämpning av denna lag.

12 5 Till böter döines den som uppsåtligen eller av oaktsamhet

]. bryter mot 2 &. 3 & 1 mom. sista punkten. 5 & sista stycket eller 7 5. eller

2. bryter mot föreskrift eller förbud som meddelats med stöd av 3 5. 2 mom.. 4 & l mom. eller 5 & tredje stycket.

Finnes någon skyldig till brott som avses i första stycket, får domstolen förordna att rätt till ersättning enligt 8 & helt eller delvis skall gå förlorad.

Innefattar brott som avses i första stycket olovlig införsel. utförsel eller annan förflyttning av djur. produkter eller varor som kunna bidraga till spridande av smitta. skall sådan egendom förklaras förverkad. om det ej är

• Sida 25
•  Original

Prop. 1979/80: 61 25

uppenbart obilligt. I stället för egendomen kan dess värde förklaras förver— kat.

Avskrift av dom i mål om ansvar för brott som avses i första stycket skall sändas till lantbruksstyrelsen.

Denna lag träderikraft den Ijanuari 1936 — — —

• Sida 26
•  Original

Prop. 1979/80: 61 26

Biluga 2

Lantbruksstyrelsens förslag till Epizootilag

Inledande bestämmelser

1 & Denna lag gäller sådan djursjukdom som kan spridas genom smitta bland djur eller från djur till människa och som kan få landsdels— eller landsomfattande utbredning (epizootisk sjukdom).

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande. lantbruksstyrelsen får föreskriva vilka djursjukdomar som enligt första stycket skall omfattas av lagen. Sådan föreskrift får innebära att lagen helt eller delvis skall gälla även i fråga om djursjukdom som kan anses jämförlig med epizootisk sjukdom.

Lagen gäller ej bekämpning av salmonellainfektion hos djur.

Åtgärder mot smittspridning 2 5 Den som har anledning att anta att epizootisk sjukdom har drabbat djuri hans vård skall omedelbart anmäla detta till distriktsveterinären eller annan veterinär på orten.

Djur som har eller misstänks ha angripits av epizootisk sjukdom skall hållas avskilt från friska djur. Har djuret dött skall det förvaras på avskild plats.

3 5 När vårdnadshavare saknas eller denne inte kan anträffas skall skyl- digheten enligt 2 & fullgöras av hälsovårdsnämnden.

4 5 Har veterinär anledning att misstänka att epizootisk sjukdom har inträffat, skall han omedelbart göra undersökning för att fastställa sjukdo- mens art. Om det är nödvändigt för undersökningen får veterinär efter lantbruksstyrelsens medgivande besluta att insjuknat djur skall avlivas.

5 5 Har veterinär grundad anledning att anta att epizootisk sjukdom inträffat. skall han utfärda spärrförklaring för den brukningsenhet där sjukdomen inträffat och för brukningsenheter till vilka smitta kan ha över— förts.

Spärrförklaring innebär att föreskrifter om förbud mot persontrafik och transporter till eller från brukningsenheten blir tillämpliga.

6 5 När det är klarlagt att epizootisk sjukdom har inträffat skall länssty- relsen utfärda smittförklaring för brukningsenhet eller område som har drabbats av sjukdomen. För att förhindra smittspridning får länsstyrelsen förordna om kontrollområde och stallförbud.

Smittförklaring, förordnande om kontrollområde och stallförbud innebär att föreskrifter om förbud mot persontrafik och transporter. tillträdesför- bud och åtgärder i övrigt för att förhindra smittspridning blir tillämpliga.

7 5 Föreskrifter som avses i 5 5 andra stycket och 65 andra stycket meddelas av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande. lantbruks- styrelsen.

• Sida 27
•  Original

Prop. 1979/80: 61 27

Bekämpning 8 5 För bekämpning av epizootisk sjukdom får regeringen eller. efter regeringens bemyndigande. lantbruksstyrelsen meddela föreskrifter om

I. avlivning av djur som är eller misstänks vara smittade eller djur som kan antas vara smittspridande.

2. oskadliggörande av avlivat eller dött djur. nedslaktning av djur (epizootislakt). åtgärder för smittrening. skyddsympning eller annan behandling av djur i förebyggande syfte. undersökning av djur i kontrollsyfte.

7. förbud mot sådan transport inom landet av djur och varor som kan leda till smittspridning.

av?»

9 & Den som innehar slakteriinrättning som är ställd under offentlig kontroll är skyldig att ställa lokal och personal till förfogande för avlivning eller nedslaktning av djur enligt 8 Ö.

10 5 Den som innehar grävmaskin eller utrustning för smittrening är skyldig att efter rekvisition av länsstyrelsen tillhandahålla maskin. utrust- ning och personal för bekämpning enligt denna lag.

Tillsvn

11 5 Den centrala tillsynen över efterlevnaden av denna lag och med stöd av lagen meddelade föreskrifter utövas av lantbruksstyrelsen. Läns- styrelsen utövar tillsynen inom länet. Hälsovårdsnämnden skall biträda vid tillsynen och om så krävs även vid bekämpandet.

Länsstyrelsen får meddela föreläggande eller förbud som uppenbart behövs för att denna lag eller föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen skall efterlevas. I beslut om föreläggande kan länsstyrelsen utsätta vtte.

Underlåter någon att fullgöra vad som åligger honom enligt denna lag eller föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen eller enligt föreläg- gande. kan länsstyrelsen förordna om rättelse på hans bekostnad.

12 & Polismyndighet skall lämna det biträde som behövs för tillsynen.

Ovriga bestämmelser

13 å Kommun svarar vid behov för mat och tillfällig inkvartering för personal som är beordrad till smittförklarad brukningsenhet för omhänder- tagande av djur eller för smittrening.

14 & För kostnad eller förlust som föranletts av beslut enligt denna lag eller med stöd av lagen meddelade bestämmelser kan utgå ersättning av statsmedel. Fråga om ersättning prövas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.

15 5 Till böter dömes den som uppsåtligen eller av oaktsamhet 1. underlåter att göra anmälan enligt 2 &. 2. bryter mot föreskrift som meddelats med stöd av 7 eller 8 5. Innefattar brott som avses i första stycket olovlig transport eller förflytt- ning av djur eller vara. skall sådan egendom förklaras förverkad. om det ej

• Sida 28
•  Original

Prop. 1979/80: 61 28

är uppenbart obilligt. [ stället för egendomen kan dess värde förklaras förverkat.

16 & Talan mot veterinärs beslut enligt 5 & föres hos länsstyrelsen genom besvär.

Talan mot lantbruksstyrelsens och länsstyrelsens beslut ii andra frågor än ersättning enligt 14 % föres hos kammarrätten genom besvär.

Mot beslut i fråga om ersättning enligt l4 & föres talan hos regeringen genom besvär.

Beslut som avses i första och andra styckena länder omedelbart till efterrättelse. om ej annat förordnas.

17 & Regeringen bemyndigas att meddela ytterligare föreskrifter i de hänseenden som avses i denna lag. Regeringen får överlåta åt myndighet att meddela sådana föreskrifter.

Denna lag träder i kraft den Genom lagen upphävs epizootilagen(1935: 105).

• Sida 29
•  Original

Prop. 1979/80: 61 29

1 Allmänna synpunkter

Styrelsen för Sveriges lantbrukstmiversitet: Styrelsen tillstyrker att de framlagda förslagen läggs till grund för en ny epizootilag resp. en ny epizootiförordning. — — —

Statens Iivsmedelsverk: Förslaget till ny epizootilagstiftning tillstyrkes.

Länsstyrelsen i Malmöhus län: Det föreligger behov av en förenkling av den nuvarande delvis föråldrade och relativt svåröverskådliga lagtexten. Förslaget innebär bl.a. mer generellt givna bestämmelser vilket medför att förändringar av t. ex. bekämpningsmetodema i större utsträckning än tidi- gare kan tillämpas utan omfattande ändringar av lagtexten. Länsstyrelsen tillstyrker i princip förslaget till ny epizootilag och ny epizootiförordning.

Länsstyrelsen i Hallands län: länsstyrelsen har inga väsentliga erinringar mot de lämnade förslagen. vilka innebär en förenkling och modernisering av nu gällande bestämmelser. .

Länsstyrelsen i Skaraborgs län: Lantbruksstyrelsen har lagt ner ett myc- ket omfattande arbete på att modernisera epizootilagen och epizootiför- ordningen och verkar att ha lyckats utomordentligt bra.

Länsstyrelsen i Västmanlands län: Förslaget innebär i huvudsak en över- arbetning och modernisering av gällande författningar. Målsättningen har framför allt varit att göra texten mer lättillgänglig. Enligt länsstyrelsens bedömning har målsättningen i stort uppnåtts och förslaget tillstyrkes därför i sina huvuddrag. — — —

Länsstyrelsen i Västerbottens län: För egen del anser länsstyrelsen att en modernisering av här aktuella lagar länge varit önskvärd och att de nu framlagda förslagen i stort sett synes täcka det krav på ramförfattning som finns i epizootisammanhang. — — —

Lantbrukarnas riksförbund: Inledningsvis vill LRF anföra att förslaget till ny epizootilagstiftning synes väl genomarbetat. Vid ett epizootiutbrott bör det vara väsentligt lättare för berörda myndigheter m.fl. att tillägna sig och tillämpa det presenterade förslaget.

Sveriges veterinärförbtmd: I en särskild PM kommenterar lantbruksstyrel- sen förslagen. Där framhålls bl.a. att författningarna skall vara så utfor- made att de lätt kan läsas av veterinärer och andra målgrupper som i sitt dagliga arbete inte sysslar med smittskyddsfrågor. I stort sett har denna målsättning uppnåtts med de utarbetade förslagen. Likväl kan författning- arna vad gäller några punktcr göras mer systematiska och tydliga.

Länsstyrelsen i Stockholms län: I särskild PM kommenterar lantbrukssty- relsen förslagen och framhåller bl.a. att författningarna skall vara så utfor-

Prop. 1979/80: 61 30

made att de lätt kan läsas av veterinärer och nya målgrupper som i sitt dagliga arbete inte sysslar med smittskyddsfrågor. Med hänsyn härtill och även rent principiellt anser länsstyrelsen att författningarna bör vara mera systematiska och tydliga.

Sat'ialstyrelsen: Förslagen till ny epizootilag och epizootiförordning före- faller bl.a. innebära en modernisering av hittills gällande bestämmelser. Socialstyrelsen anser emellertid inte de nya editionerna tillräckligt anpas— sade till tidens krav på samordning mellan veterinär- och humanmedicin. Då en del djursjukdomar även angriper människa. de s. k. zoonoserna, och vissa sjukdomar hos människa kan överföras till djur bör så långt möjligt en samordning av bestämmelserna i å ena sidan epizootilag (och -förord— ning) och å andra sidan smittskyddslag (och -kungörelse) komma till stånd. En dylik samordning kan möjligen aktualisera ändringar även i smitt- skyddsbestämmelserna.

Enligt smittskyddslagens bestämmelser har landets hälsovårdsnämnder odelat ansvar för bekämpningen av smittsamma sjukdomar inom kom- munen. Detta ansvar måste då gälla även zoonoser. Med hänsyn härtill är anmälningsförfarandct i 2.5 epizootilagen ofullständigt. En sådan komplet— tering bör göras att överensstämmelse med anmälningsförfarandct enligt smittskyddslagens och -kungörelsens bestämmelser uppnås. Vidare synes föreliggande förslag vara onödigt centralstyrt jämfört med motsvarande bestämmelser i smittskyddslag och -kungörelse varför viss förenkling bör ske.

Sammanfattningsvis vill socialstyrelsen framhålla vikten av att i försla- gen till ny epizootilag och -förordning söka formalisera och stärka den koordination mellan veterinär- och humanmedicin. som redan finns och som genom aktuell zoonosforskning visat sig alltmer väsentlig. Härvidlag borde på lokal nivå hälsovårdsnämndens ställning stärkas. inte blott som tillsynsmyndighet, utan som aktiv och koordinerande part i bekämpandet av smittsamma sjukdomar såväl till skydd för människor som djur. Stats- epizootologen bör tilldelas motsvarande funktion som statsepidemiologen. innebärande också ökade resurser i såväl det aktiva epizootibekämpandet som för utveckling och forskning.

Under hänvisning till det ovanstående vill socialstyrelsen — — — förorda en överarbetning av föreliggande förslag och med hänvisning till vikten av samordning mellan å ena sidan epizootilag och -förordning och å andra sidan smittskyddslag och -kungörelse föreslå att humanmedicinsk expertis deltar i denna.

Kammarrätten iJönköping: När en lagstiftning moderniseras bör hänsyn tas till annan lagstiftning som ägt rum under senare är. Före en revision bör också åtminstone kortfattat redovisas vilka erfarenheter som föreligger från den nuvarande lagstiftningens tillämpning. Lantbruksstyrelsen har i sin framställning knappast berört dessa förhållanden. Väsentliga delar av författningsförslagen innebär nyheter som inte ens kommenterats av sty- relsen. Kammarrätten finner det otillfredsställande att en viktig lagstiftning med stor betydelse för den enskildes rättssäkerhet skall grundas på ett så bräckligt underlag som det föreliggande. Remissinstanserna har icke fått en tillfredsställande grund för sitt ställningstagande.

F.n. finns dels epizootilagstiftning, dels särskild lagstiftning rörande bekämpande av salmonella hos djur. Det finns enligt kammarrättens me-

• Sida 31
•  Original

Prop. 1979/80: 61 31

ning ett sådant samband mellan dessa författningskomplex att de vid en reformering bör behandlas samtidigt. Det leder till missförstånd och byrå— krati om man har olika regler i så näraliggande ämnen. Det kan möjligen också finnas skäl att inarbeta bisjukdomslagen (197412! I) i en gemensam lagstiftning.

Kammarrätten vill också rikta uppmärksamheten på smittskyddslagen (1968: 231) och lagen (1956: 293) om ersättning åt smittbärare. Det finns all anledning att samordna en ny epizootilagstiftning med reglerna i dessa lagar. Bl.a. torde det vara fullt tänkbart att ersättningssystemet för smitt- bärare också kan användas för den som inte kan beredas arbete på grund av förbud enligt epizootilagstiftningen.

len framtida epizootilagstiftning bör i enlighet med vad som föreskrives i 8 kap. Så regeringsformen klan anges vilka möjligheter till ingrepp mot enskilda som föreligger vid epizooti samt de skyldigheter som åligger den enskilde och kommunerna. Vidare bör framgå vilken rätt till ersättning enskilda och kommuner bör ha vid ingrepp på grund av lagen. Det fram- lagda förslaget fyller endast i viss utsträckning de nämnda kraven. Den enskilda djurägarcns skyldigheter är sålunda — till skillnad från vad som gäller enligt nuvarande lagstiftning — icke angivna i lagen om man bortser från vårdnadshavares skyldighet att anmäla sjukdomsutbrott.

Kammarrätten anser det remitterade förslaget inte så väl underbyggt att det kan ligga till grund för lagstiftning.

Svenska kommunförbundet: Vid en inträffad epizooti ställs stora krav på samhällets resurser. Detta är orsaken till att förslaget inrymmer väsentliga uppgifter för kommunerna. Några av dessa uppgifter är nya. Omfattningen och svårighetsgraden framgår dock ej. '

Eftersom förslaget inrymmer fiera oklarheter kan styrelsen ej tillstyrka att det i befintligt skick läggs till grund för nya författningar. En över- arbetning bör ske. Härvid bör ske samråd med några kommuner (kommun- kansli. hälsovårdsnämnd. socialnämnd. trafiknämnd m.fl.). Vid en sådan överarbetning bör bl. a. detaljstuderas hur de mindre kommuner. som inrymmer många och stora djurbesättningar, skall kunna fullgöra uppgif- terna att ordna med mat och logi för personal som är beordrad till smittade djurbesättningar eller brukningsenheter. Vidare bör belysas de speciella problem som uppkommer när myndighetsbeslut måste fattas i akuta lägen och därav begränsade möjligheter att beakta de rättssäkerhetsregler som är förvaltningslagens huvudinnehåll. En särskild uppmärksamhet bör ägnas frågan om personalresurser och utbildningsbehov.

2 Inledande bestämmelser

Socialstyrelsen: lå. Epizootisk sjukdom är knappast ett klart avgränsat begrepp. Vad som enligt andra stycket är att betrakta som "jämförlig med epizootisk sjukdom" skulle då lika gärna kunna klassas som en sådan sjukdom. Andra meningen i andra stycket synes därför kunna utgå.

] tredje stycket sägs att lagen ej gäller bekämpning av salmonellainfek- tion hos djur. Denna mening borde förtydligas med en uppgift om att för ifrågavarande sjukdom finns föreskrifter i särskild förordning och kungö- relse. Styrelsen vill också fästa uppmärksamheten på att sagda författning- ar bör kompletteras med föreskrifter om ett anmälningsförfarande i likhet med vad som gäller enligt smittskyddslagen och -kungörelsen.

• Sida 32
•  Original

Prop. 1979/80: 61 32

Länsstyrelsen i Västmanlands län: I epizootilagen äl anges grundkrite- rierna för vilka sjukdomar som skall omfattas av lagen. ] sista meningen anges att lagen dock inte gäller bekämpning av salmonellainfektion hos djur. Meningen bör förslagsvis ändras till "Vid salmonellainfektion hos djur gäller särskild lagstiftning”.

Svenska kommunfc'irbundet: l &. Begreppet "landsdelsomfattande sjuk- dom” är svårtolkat. varför det bör preciseras.

3 Åtgärder mot smittspridning

Styrelsen för Sveriges lantbruksuniversitet: I ål föreslås att den som har anledning att anta att epizootisk sjukdom har drabbat djur i hans vård omedelbart skall anmäla detta till distriktsveterinären eller annan veterinär på orten. Styrelsen förordar att det efter ordet ”omedelbart” införs — i likhet med den tidigare ordalydelsen i lagen — "eller senast inom 24 timmar". Likaså förordar styrelsen att det i 54 före ordet "anledning" införs ordet "grundad". så att ordalydelsen blir "Har veterinär grundad anledning etc." De här angivna tilläggen befrämjar tillkomsten av mera avvägda åtgärder i situationer, som av naturliga skäl lätt inbjuder till förhastade sådana.

I 52. stycke 2. vill man ha lagfäst att djur som har eller misstänks ha angripits av epizootisk sjukdom skall hållas avskilt från friska djur. Det är önskvärt att här göra tillägget "där så befinnes lämpligt". Detta tillägg bör sedan närmare preciseras i förordningen och kungörelsen. Tillägget är nödvändigt med hänsyn till att sådana smittsamma sjukdomar kan uppträ- da där onödig borttransport av insjuknat djur får anses befrämja en icke önskvärd smittspridning.

Socialstyrelsen: 35. Begreppet "vårdnadshavare" används bl.a. i för- äldrabalken i betydelsen föräldraansvarig. Att låta detta uttryck även betyda ansvarig för djur anser styrelsen inte vara lämpligt.

Länsstyrelsen i Stockholms län: Enligt 55 skall veterinär utfärda s.k. spärrförklaring men det framgår inte av lagen hur och av vem utfärdad spärrförklaring skall hävas. Samma är förhållandet med smittförklaring och förordnande om kontrollområde och stallförbud. Såväl utfärdande som upphävande bör för konsekvensens skull framgå av samma författning i synnerhet som åtgärderna kan få stora ekonomiska konsekvenser för såväl enskild djurägare som hela djurhållningen och det allmänna. Lant- bruksstyrelsen har visserligen i sin PM skrivit att spärrförklaring hävs av länsstyrelsen etc. men det är inte tillfredsställande rent formellt att det står i en PM eller i separata anvisningar av annan potens än själva lagen. Det är viktigt, som lantbruksstyrelsen också framhållit. att spärrförklaring utfär- das så snabbt som möjligt av den veterinär som först får kännedom om misstanke på epizootisk sjukdom oavsett om denne är tjänsteveterinär eller inte. Men en spärrförklaring får alltid stora konsekvenser för djur- ägarens näringsutövning och ekonomi och också för samhället. Frågan är om inte den enskilde veterinären så snabbt som möjligt bör avlastas det formella ansvaret genom att länsstyrelsen verifierar eller konfirmerar varje spärrförklaring. I varje fall bör detta gälla för privat veterinär som inte kan falla tillbaka på arbetsgivaransvar i det fall han ställs till ansvar för eventu-

• Sida 33
•  Original

Prop. 1979/80: 61 33

ella felaktigheter. Privat veterinär bör också ges möjlighet att. med tanke på sitt beroende av djurägaren. redan från början hänskjuta fallet till tjänsteveterinär. som därmed skall vara skyldig att omedelbart överta. Det förekommer tyvärr redan nu att anmälningar om smittsamma sjukdomar. djurskyddsärenden. rapporteringar m.m. är mera bristfälliga från privat- praktiserande veterinärer än från tjänsteveterinärer. [ så allvarliga sam- manhang som vid misstanke om epizootisk sjukdom bör det inte få befaras att en veterinär kan vara onödigt tveksam eller försiktig på grund av risk för konsekvenser för honom själv eller hans yrkesutövning.

Länsstyrelsen i il'lalmähus län: Länsstyrelsen finner det angeläget att det i lagens zs andra stycket första punkten klarare uttryckes att djur som har eller misstänkes ha angripits av epizootisk sjukdom skyndsamt avskiljes och hålles avskilt från friska djur.

I lagens 4.5 finns bestämmelser om att veterinär som har anledning att misstänka att epizootisk sjukdom inträffat omedelbart skall göra undersök- ning för att fastställa sjukdomens art. Länsstyrelsen anser att veterinären omedelbart bör meddela misstankar eller förekomsten av sådan sjukdom till tjänsteveterinär som därefter har att göra undersökning. Lojalitetskon- flikter kan i annat fall uppkomma för vissa veterinärer i enskild tjänst.

Länsstyrelsen finner i övrigt att det är betydelsefullt att snabba beslut kan fattas och den förenkling som föreslagits i och med införandet av begreppet "spärrförklaring" medför en förbättring i detta avseende. La- gens 5 5 bör enligt länsstyrelsens mening även ange länsstyrelsens befogen- het att upphäva spärrförklaring då smitta inte konstaterats. — — —

Länsstyrelsen i Skaraborgs län: 2 &. Länsstyrelsen anser. att anmälan om epizootisk sjukdom alltid skall göras till tjänsteveterinären dvs. distrikts- veterinären på orten och denne bör också alltid utfärda spärrförklaringen. En sådan spärrförklaring kan medföra stora ekonomiska konsekvenser för djurägaren och bör därför alltid utfärdas av distriktsveterinären och ej av en privatpraktiserande veterinär. Detta behöver ej medföra någon förse- ning av betydelse för spärrförklaringen.

Länsstyrelsen vill också här peka på lämpligheten av att det fastslås i lagen. vem som skall häva spärrförklaringen liksom det analogt bör anges vem som skall häva eventuellt kontrollområde och stallförbud.

Länsstyrelsen i Västmanlands län: l ä 5 föreskrives att veterinär skall utfärda spän'förklaring för den brukningsenhet där sjukdom inträffat. Det bör också framgå av lagtexten hur och av vem spärrförklaringen skall hävas.

Länsstyrelsen i Västerbottens län: 3 5. När vårdnadshavare saknas bör skyldighet att anmäla misstanke om epizootisk sjukdom inte bara åvila hälsovårdsnämnd utan även envar annan som får kännedom om sjukdoms- utbrottet.

Länsstyrelsen vill framhålla att i 5—6 55 i lagtexten bör även finnas angivet hur spärr- och smittförklaring skall hävas så att detta inte som nu är fallet enbart regleras i förordet till lagförslaget.

Kammarrätten i Jönköping: Regler om hävning av spärrförklaring och smittförklaring saknas i lagtexten trots att förfarandet beskrivs i motiven. — — — Författningstexten kan göras mycket mera lättläst och klar. Bl.a. 3 Riksdagen 1979/80. 1 saml. Nr 6!

• Sida 34
•  Original

Prop. 1979/80: 61 34

skulle det vara av värde om man i en paragraf klart definierade begrepp som spärrförklaring. smittförklaring, förordnande av kontrollområde osv.

Sveriges veterinärförbuntl: Enligt 5 & lagförslaget skall veterinär utfärda s.k. spärrförklaring men det framgår inte av lagen på vilket sätt utfärdad spärrförklaring skall hävas. Samma är förhållandet med smittförklaring och förordnande om kontrollområde och stallförbud. (Jfr 4 ?i nu gällande lag.) Såväl utfärdande som upphävande bör framgå av samma författning i synnerhet som åtgärderna kan få stora ekonomiska konsekvenser både för enskild djurägare och det allmänna. Lantbruksstyrelsen skriver visserligen i sin PM att spärrförklaring hävs av länsstyrelsen etc. men det är inte tillfredsställande att enbart ange detta i förarbeten eller i författning av lägre dignitet än lagen.

Svenska kommunfärhundet: 2 Q'. Uttrycket "annan veterinär på orten" ifrågasätts. Om det endast finns en veterinär på orten och denne är oan- träffbar bör anmälan göras till ”närmaste veterinär". Skäl talar för att distriktsveterinären bör ha det primära ansvaret för insamling av uppgifter och kontroll av att bekämpningsarbetet startar snarast möjligt.

3 5. Vad som avses med skyldigheten för hälsovårdsnämnden bör preci- seras.

5 &. Begreppet "spån-förklaring" ifrågasätts. En gård. brukningsenhet, område m.m. bör kunna förklaras ”smittat" eller betecknas som "smitt- risk". vilket för allmänheten är en information som ej kan misstolkas.

Det anges att veterinär skall kunna utfärda spärrförklaring för en bruk- ningsenhet, vilket bl.a. kan inkludera förbud mot pesontrafik och trans- poner till Och från brukningsenheten. Att spärra av en väg till en gård kan innebära att man även påverkar trafiksituationen inom angränsande områ- den. Det bör klargöras om inte en sådan spärrförklaring bör ske via polismyndighet eller länsstyrelse.

6 &. Begreppet "kontrollområde" synes obehövligt. Ett sådant område borde kunna betecknas som "smittriskområde".

I förslagets promemoria anges procedurer kring införandet av restriktio- ner såsom "spärrförklaring", ”spärrar". "kontrollområde". "stallför- bud" m.m. Då dessa restriktioner är av stor ekonomisk betydelse bör det även belysas hur restriktioner och skyddsåtgärder skall undanröjas eller avslutas. '

4 Bekämpning

Statens livsmedelsverk: Lydelsen av 9 & epizootilagen bör förtydligas så att det klart framgår att skyldigheten för slakteriinnehavare att ställa lokal och personal till förfogande gäller vid nedslaktning av djur. När det gäller avlivning av djur bör innehavaren endast vara skyldig att ställa personal till förfogande.

Lantbrukarnas riksförbund: Vad gäller epizootilagen tl979: (it)) har bl.a. föreslagits i 105 att den som innehar grävmaskin eller utrustning för smittrening skall vara skyldig att efter rekvisition av länsstyrelsen tillhan- dahålla maskinutrustning och personal för bekämpning enligt lagen. Såsom paragrafen är skriven kan jordbrukare. som innehar traktorgrävare och annan utrustning för smittrening. bli skyldig att tillhandahålla denna och

• Sida 35
•  Original

Prop. 1979/80: 61 35

eventuell anställd personal. Det mäste emellertid av smittskyddsskäl vara helt olämpligt att anlita jordbrukare som driver animalieproduktion. Det kan också medföra svåra påfrestningar för andra jordbrukare att. t.ex. under skördetid. tvingas arbeta utanför den egna gården. Paragrafen bör därför skrivas om så att det kommer till klan uttryck att enskildajordbru- kare endast får rekvireras av länsstyrelsen om så är oundgängligen nöd- vändigt.

Sveriges veterinärfi'irhtmä: ] l0 % epizootilagen har föreslagits att den som innehar grävmaskin eller utrustning för smittrening skall var skyldig att efter rekvisition av länsstyrelsen tillhandahålla maskinutrustning och per— sonal för bekämpning enligt lagen. Eftersom det av bl.a. smittskyddsskäl torde vara olämpligt att jordbrukare med traktorgrävare anlitas för smitt- rening, bör paragrafen skrivas om. Enskilda jordbrukare bör endast få rekvireras av länsstyrelsen om så är oundgängligen nödvändigt.

5 Tillsyn

Länsstyrelsen i Västmanlands län: l s' ll användes uttrycket "bekämpan- det". Det förekommer i texten omväxlande med "bekämpning". Det senare uttrycket bör användas.

Länsstyrelsen i Västerbottens län: 11 och 13 55. Kommunerna har anfört tveksamhet inför de uppgifter som förslaget kan komma att innebära för dem vid själva epizootibekämpningen och vid bespisning och förläggning av engagerad arbetskraft. Risk för smittspridning påtalas om bespisning skall ske från storhushåll.

Svenska kamrmmförbundet: Det anges att länsstyrelsen skall utöva tillsyn inom länet och att hälsovårdsnämnden skall biträda vid tillsynen och om så krävs även vid bekämpandet. Det krävs dock en tydligare lagtext som visar hur tillsynsansvaret är fördelat mellan länsstyrelse och hälsovårds- nämnd.

Frågan om vilka smittbekämpningsuppgifter sotn skall utföras av hälso- vårdsnämnden måste klarläggas. Bl.a. måste frågor om ansvar för perso- nal- och materialresurser, beredskap, utbildning. provtagningar, utred- ningar m.m. analyseras och fastläggas. Härvid måste även kostnadsfördel- ningen beaktas.

6 Övriga bestämmelser

Länsstyrelsen i Stockholms län: Det bör inskrivas i författningen att beslut som har betydelse för förebyggandet eller bekämpandet skall kunna verk- ställas omgående utan hinder av besvär.

Kammarrätten i Jönköping: Vid förvaltningsreformen l97l utgick man från att mål om ersättning av statsmedel i princip skall överprövas av förvaltningsdomstol (jfr ] ä 4. lagen (l97l: 309) om behörighet för allmän förvaltningsdomstol att pröva vissa mål). Det finns enligt kammarrättens mening ingen anledning att nu frångå de principer som då fastlades. Den enskildes rätt till ersättning från staten bör fullt ut kunna bli föremål för domstolsmässig prövning.

• Sida 36
•  Original

Prop. 1979/80: 61 36

Lantbrukarnas riksförbund föreslår att ersättning enligt 14 5 lagen (1979: 00) även skall utgå för djur som dör till följd av den smittsamma sjukdomen efter det veterinär enligt 5 så lagen (1979: ()0) utfärdat spärrför- klaring och besökt besättningen. Eventuellt kan det för de djur det här blir fråga om. vara tillräckligt om ersättning utgår enbart med slaktvärdet.

Svenska kommturfärbundet: l3 &. Enligt förslaget skall kommunen svara för mat och logi för personal som är beordrad till en smittförklarad bruk- ningsenhet. Det synes ej vara självklart att en sådan uppgift skall falla på kommunen. Detta krav kan för en mindre kommun. som inrymmer flera djurbesättningar som drabbats av t.ex. mul- och klövsjuka. innebära en arbetsuppgift som kommunen ej kan axla under ett akut skede. Frågan bör därför studeras omsorgsfullt.

l4 ä. Det anges att ersättning av statsmedel kan utgå för kostnad eller förlust som föranletts av beslut för att förebygga eller bekämpa epizootisk sjukdom. Det borde klart utsägas i författningen att statsmedel skall utgå.

• Sida 37
•  Original

Prop. 1979/80: 61 37

Förordning (1969: 441) om organiserad hälsokontroll av husdjur Kungl. Maj:t har. med riksdagen. funnit gott förordna som följer.

1 & Organiserad hälsokontroll med ändamål att motverka eller förebygga sjukdom hos husdjur anordnas enligt bestämmelser av Konungen eller myndighet som Konungen förordnar.

Den som äger eller innehar besättning av sådant djurslag för vilket finnes organiserad hälsokontroll har rätt att ansluta besättningen till kontrollen.

2 5 Ägare eller innehavare av besättning som är ansluten till den organi- serade hälsokontrollcn skall. om förutsättningar föreligger, medges att under viss tid avyttra djur ur besättningen under beteckning som anger att djuret är fritt från sjukdom som kontrollen avser eller kommer från besätt- ning som friskförklarats i fråga om sådan sjukdom.

3 & Djur av sådant slag som omfattas av den organiserade hälsokontrol- len får icke bjudas ut till försäljning eller avyttras under beteckning som anger eller ger sken av att djuret är fritt från sjukdom som kontrollen avser eller kommer från besättning som friskförklarats i fråga om sådan sjuk- dom. utan att medgivande enligt 2 & föreligger.

4 & Konungen får förklara såsom skyddat område viss del av landet där smittsam sjukdom som omfattas av den organiserade hälsokontrollen icke förekommer eller har ringa utbredning. Djur av sådant slag som omfattas av den organiserade hälsokontrollen får ej utan medgivande enligt 2 5 föras in i eller bjudas ut till försäljning eller avyttras inom skyddat område.

5 & Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer får medge undantag från 3 5 eller 4 & andra punkten. om särskilda skäl föreligger.

6 9" Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 3 % eller mot 4 å andra punkten eller mot föreskrift som meddelats i anslutning till undanta- gande enligt 5 # dömes till böter. om ej gärningen är belagd med straffi brottsbalken.

7 & Närmare bestämmelser för tillämpningen av denna förordning med— delas av Konungen eller myndighet som Konungen förordnar.

Denna förordning träder i kraft den I januari 1970. då förordningen den 25 maj l95l (nr 286) med vissa bestämmelser till motverkande av svinsjuk- domar skall upphöra att gälla.

• Sida 38
•  Original

Prop. 1979/80: 61 38

Epizootilag

Härigenom föreskrivs följande.

inledande bestämmelser

l & Denna lag gäller sådana allmänfarliga djursjukdomar som kan spridas genom smitta bland djur eller från djur till människa (epizootiska sjukdo- mar). '

()m bekämpning av salmonellainfektion hos djur frnns särskilda bestäm- melser.

Bekämpning

2 5 Den som har anledning misstänka att en epizootisk sjukdom har drabbat djur i hans vård skall omedelbart anmäla detta till distriktsveteri- nären eller annan veterinär.

3 5 Har en veterinär anledning misstänka att djur drabbats av en epizoo- tisk sjukdom. skall han omedelbart göra en undersökning för att fastställa sjukdomens art.

Den som har djuren i sin vård är skyldig att tåla det intrång och att underkasta sig de åtgärder samt att lämna det biträde som föranleds av undersökningen.

()m det är nödvändigt för undersökningen, lär veterinären efter medgi- vande av lantbruksstyrelsen besluta att insjuknat djur skall avlivas.

4 & Har en veterinär grundad anledning att anta att en epizootisk sjuk- dom har inträffat. Skall han. i den utsträckning som behövs för att motver- ka smittspridning. besluta om förbud mot persontrafik och transporter till eller från de fastigheter som kan ha drabbats av sjukdomen (spärrförkla- ring).

Närmare föreskrifter om beslut enligt första stycket meddelas av rege— ringen eller myndighet som regeringen bestämmer.

5 5 När det är klarlagt att en epizootisk sjukdom har inträffat, skall länsstyrelsen, i den utsträckning som behövs för att motverka smittsprid- ning, besluta om förbud mot persontrafik och transporter till eller från de fastigheter som har drabbats av sjukdomen eller om andra begränsningar i hanteringen av djur eller varor på fastigheterna (smittförklaring).

Under samma förutsättningar skall länsstyrelsen besluta om ]. förbud mot transporter av djur eller varor eller om andra begräns- ningar i hanteringen av djur eller varor inom angränsande områden (beslut om kontrollområde).

2. förbtrd mot tillträde till vissa djurstallar inom länet (stallförbud). Närmare föreskrifter om beslut enligt första eller andra stycket medde- las av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.

6 5 Beslut enligt 4 s skall upphävas av distriktsveterinären och beslut enligt 5 5 av länsstyrelsen. så snart det blivit klarlagt att förutsättningama för beslutet inte längre föreligger.

• Sida 39
•  Original

Prop. 1979/80: 61 39

7 9" För att bekämpa eller förebygga epizootiska sjukdomar får regering- en eller, efter regeringens bemyndigande. lantbrtrksstyrelsen meddela fö- reskrifter om

1. avlivning av djur som är eller misstänks vara smittade eller djur som kan vara smittspridare. avlivning av andra djur (epizootislakt). oskadliggörande av döda djur. åtgärder för smittrening. skyddsympning eller annan förebyggande behandling av djur. undersökning av djur i kontrollsyfte. åtgärder i fråga om djurhållningen, förbud mot transport inom landet av djur och varor.

weeweww

8 & Efter beslut av länsstyrelsen föreligger skyldighet för

I. innehavare av sådan slakteriinrättning som är ställd under offentlig kontroll att ställa lokal och utrustning till förfogande för epizootislakt.

2. innehavare av redskap eller annan utrustning som oundgängligen behövs för att bekämpa eller förebygga en epizootisk sjukdom att tillhan- dahålla utrustningen.

3. personal vid slakteriinrättning som avses i l och den som handhar utrustning som avses i 2 att delta i bekämpning eller förebyggande åtgärder enligt denna lag.

Tillsyn

9 5 Den centrala tillsynen över efterlevnaden av denna lag och med stöd av lagen meddelade föreskrifter utövas av lantbruksstyrelsen. Länsstyrel- sen utövar tillsynen inom länet.

Länsstyrelsen får meddela föreläggande eller förbud som uppenbart behövs för att denna lag eller föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen skall efterlevas. 1 beslut om föreläggande får länsstyrelsen utsätta vrte.

Underlåter någon att fullgöra vad som åligger honom enligt denna lag eller föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen eller enligt föreläg- gande. kan länsstyrelsen förordna om rättelse på hans bekostnad.

Övriga bestämmelser

10 5 Den som får vidkännas kostnader eller förluster på grund av beslut enligt denna lag eller med stöd av lagen meddelade föreskrifter är berätti- gad till ersättning av statsmedel för

]. värdet av husdjur som har avlivats eller som har dött till följd av skyddsympning eller annan behandling,

2. intrång i'näringsverksamhet. Den som deltagit i bekämpning eller förebyggande åtgärder enligt denna lag är berättigad till ersättning av statsmedel för arbete och tidspillan och för kostnader för resa och uppehälle.

Den som ställer lokal eller utrustning till förfogande för ändamål som anges i andra stycket är berättigad till ersättning av statsmedel för kostna- der och för förlorad avkastning eller nytta.

11 & Föreligger särskilda skäl, får ersättning lämnas även för annan

• Sida 40
•  Original

Prop. 1979/80: 61 40

kostnad eller förlust än som anges i 105 om kostnaden eller förlusten föranleds av beslut enligt denna lag eller med stöd av lagen meddelade föreskrifter.

12 & Frågor om ersättning enligt denna lag prövas av lantbruksstyrelsen.

Anspråk på ersättning skall framställas hos lantbruksstyrelsen inom sex månader från den dag då anspråket uppkom, om inte särskilda skäl föranle- der annat.

13 5 Till böter döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet

]. underlåter att göra anmälan enligt 2 5

2. bryter mot ett beslut enligt 4 eller 5 & eller mot en föreskrift som meddelats med stöd av 7 &.

innefattar brott som avses i första stycket olovlig transport eller förflytt— ning av djur eller vara. skall sådan egendom förklaras förverkad, om det ej är uppenbart obilligt. i stället för egendomen kan dess värde förklaras förverkat.

14 & Polismyndigheterna skall lämna den handräckning som behövs för att denna lag skall efterlevas.

15 5 En veterinärs beslut enligt 45 får överklagas hos länsstyrelsen genom besvär.

Länsstyrelsens beslut och lantbruksstyrelsens beslut i särskilt fall får överklagas hos kammarrätten genom besvär.

Andra beslut av lantbruksstyrelsen får överklagas hos regeringen genom besvär.

Beslut som avses i första och andra styckena gäller med omedelbar verkan, om ej annat förordnas.

Denna lag träder i kraft den 1 juli l980. Genom lagen upphävs epizootilagen (1935: 105). Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till föreskrift som har ersatts genom bestäm- melse i denna lag, tillämpas i stället den nya bestämmelsen.

2 Förslag till

Lag om organiserad hälsokontroll av husdjur

Härigenom föreskrivs följande.

l ä Regeringen bemyndigas att ge organisation på jordbruksnäringens område eller annan sammanslutning rätt att enligt de föreskrifter som regeringen meddelar anordna hälsokontroll med ändamål att motverka eller förebygga sjrrkdomar hos husdjur.

2 5 Den som äger eller innehar djur av sådant slag och inom sådant område för vilket organiserad hälsokontroll har anordnats har rätt att få djuren anslutna till kontrollen.

• Sida 41
•  Original

Prop. 1979/80: 61 41

3 5 Djur som omfattas av den organiserade hälsokontrollen får försäljas under särskild beteckning. förbehållen sådana djur. Regeringen får meddela föreskrifter om vilka villkor som skall gälla för sådan försäljning.

4 & Regeringen får överlåta åt lantbruksstyrelsen att ge förening eller sammanslutning som avses i l 5 rätt att anordna hälsokontroll och att meddela föreskrifter enligt denna lag.

Denna lag träder i kraft den I juli 1980. då förordningen (1969: 441) om organiserad hälsokontroll av husdjur skall upphöra att gälla.

• Sida 42
•  Original

Prop. 1979/80: 61 42

Utdrag LAGRÅDET PROTOKOLL

vid sammanträde 1979-12-21

Närvarande: justitierådet Holmberg, regeringsrådet Hellner. justitierådet Persson. justitierådet Vängby.

Enligt lagrådet den-20 december 1979 tillhandakommet utdrag av proto- koll vid regeringssammanträde den 8 november 1979 har regeringen på hemställan av statsrådet Dahlgren beslutat inhämta lagrådets yttrande över förslag till epizootilag.

Förslaget har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Hans Pet- terson.

Förslaget föranleder följande yttrande av lagrådet:

15

Enligt första stycket i denna paragraf gäller lagen sådana allmänfarliga djursjukdomar som kan spridas genom smitta bland djur eller från djur till människa varvid tillika anges att dessa sjukdomar betecknas epizootiska sjukdomar. Enligt specialmotiveringen krävs verkställighetsföreskrifter för en närmare precisering av tillämpningsområdet. En sådan precisering är otvivelaktigt nödvändig för den praktiska tillämpningen av lagen. Av många skäl, bl.a. med hänsyn till behovet av att snabbt kunna sätta in motåtgärder mot sjukdomarna i fråga och de allvarliga konsekvenser för enskilda som en tillämpning av lagens bestämmelser kan medföra, bör det inte få råda någon tvekan om vilka sjukdomar som omfattas av lagen. Att räkna upp de epizootiska sjukdomarna i själva lagen kan inte komma i fråga, eftersom nya sådana sjukdomar kan dyka upp och kräva snabba åtgärder. En förutsättning för att regeringen skall genom verkställighets- föreskrifter få "fylla ut" lagen med avseende på dess tillämpningsområde måste emellertid vara att den i lagen upptagna beskrivningen av epizoo- tiska sjukdomar kan anses på ett tillräckligt detaljerat sätt ange principerna för avgränsningen av dessa sjukdomar, så att inte regeringen genom verk- ställighetsföreskrifter kan tillföra regleringen något väsentligt nytt i fråga om dess tillämpningsområde (jfr prop. l973:90 s. 211)

Som framgår av det förut anförda anges i den föreslagna lagtexten, förutom att det skall vara fråga om djursjukdomar som kan spridas genom smitta bland djur eller från djur till människa. dels att lagen gäller ”allmän- farliga " sådana sjukdomar, dels att dessa sjukdomar betecknas epizoo- tiska sjukdomar. Det föreligger betydande svårigheter att närmare än så i lagtexten precisera vilka sjukdomar det är fråga om, när det nu inte kan anses möjligt att direkt räkna upp dem. Det överraskningsmoment som

• Sida 43
•  Original

Prop. 1979/80: 61 43

ligger i begreppet epizootiska sjukdomar och som omnämns i den allmänna motiveringen torde ej böra tas upp som rekvisit i lagtexten, eftersom vissa sjukdomar, även om de får fäste här i landet, bör kunna bekämpas med tillämpning av lagens bestämmelser under en längre tid. Begreppet epizoo- tiska sjukdomar har emellertid fått en förhållandevis fast avgränsning genom tillämpningen av den hittills gällande lagen och det framgår av lagstiftningsärendet att avsikten ej är att förändra denna avgränsning i något väsentligt hänseende. Det är alltså i huvudsak de sjukdomar som nu finns förtecknade i epizootikungörelsen (19351106) samt sjukdomar av sådan art att de kan anses jämförliga med dessa sjukdomar som avses med regleringen. Begreppet har också veterinärmedicinsk och internationell förankring. Med hänsyn till det anförda måste av lagtexten och lagstift- ningens syfte anses tillräckligt tydligt framgå vilken typ av sjukdomar det är fråga om. Det får därför godtagas att de epizootiska sjukdomarna närmare preciseras genom verkställighetsföreskrifter.

Den i lagtexten upptagna bestämningen av epizootiska sjukdomar synes närmast ge vid handen att även salmonellainfektioner bland djur bör räk- nas till sådana sjukdomar. Om det är önskvärt att hålla dem utanför regleringen, är det därför erforderligt att, såsom skett i det remitterade förslaget. uttryckligen undanta dem från denna.

Den precisering av lagens tillämpningsområde som enligt det förut an- förda skall ske i verkställighetsföreskrifter blir uppenbarligen av stor prak- tisk betydelse. Med hänsyn härtill och då det är nödvändigt att vid miss- tänkta sjukdomsfall snabbt kunna ta ställning till om regleringen är tillämp- lig eller ej. bör i lagtexten tas in en erinran om att sådana föreskrifter skall finnas. Detta kan lämpligen ske i ett nytt andra stycke av innehåll, att de epizootiska sjukdomarna anges i verkställighetsföreskrifter av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.

2—7 55

Såsom kan utläsas av remissprotokollet är syftet med epizootilagen att ge den lagliga grunden för sådana ingripanden i de enskildas fri- och rättigheter som kan vara nödvändiga för att bekämpa epizootier eller hindra uppkomsten därav. Moderniseringen av lagstiftningen i ämnet syf- tar vidare till att göra reglerna mera lättillgängliga och tidsenliga. Med utgångspunkt i de angivna syftena kan det enligt lagrådets mening sättas i fråga om den uppläggning som lagen fått i det remitterade förslaget — och som inte innebär någon egentlig ändring i förhållande till den gällande lagen — är den mest ändamålsenliga. När det gäller den direkt i lagen gjorda regleringen av det allmännas ingripanden i form av inskränkningar i rörel- sefriheten såsom besöks- och transportförbud och förbud mot tillträde till djurstallar riktar sig sålunda bestämmelserna till veterinären som har kon- takt med ett misstänkt epizootifall och till länsstyrelsen med föreskrifter om vad de skall företaga sig. De inskränkningar i sin frihet som de enskilda

• Sida 44
•  Original

Prop. 1979/80: 61 44

har att finna sig i framstår med den valda tekniken som sekundära i förhållande till veterinärens och länsstyrelsens åligganden. Det får anses ligga närmare till hands att i en lag av förevarande slag låta bestämmelser— na rikta sig till de enskilda med en beskrivning av de olika ingripandena och de förutsättningar under vilka dessa kan komma i fråga. ] administrativ ordning kan därvid bestämmas vad veterinärer och länsstyrelser eller andra myndigheter skall iakttaga för att fullfölja sina uppgifter inom epi- zootiskyddet. En sådan teknik har kommit till användning vid lagstiftning- en till skydd mot epidemier och synes böra användas även här.

Med avseende på regleringen i det remitterade förslaget av veterinärer- nas och myndigheternas handlande vid sådana ingripanden. där normgiv- ningen inte kan delegeras till förvaltningsmyndighet. kan anmärkas att det föreslagna systemet innebär inte oväsentliga begränsningar i handlingsfri— heten i det "operativa" skedet. Förbud och andra ingripanden enligt 4 eller 5 5 skall sålunda genomföras i den utsträckning som behövs för att mot- verka smittspridning. Det kan emellertid inte uteslutas att det i vissa situationer kan finnas motstående intressen av den styrka att de vid en avvägning kanske befinns böra få företräde framför behovet av skyddsåt- gärder mot en epizooti. Särskilt kan detta gälla när fråga uppkommer om undantag i enskilda fall från ett generellt förbud av nu avsett slag. Vidare kan det ifrågasättas om det inte är lämpligt att ha handlingsfrihet vid bestämmandet av vilka organ som skall besluta om ingripanden enligt 4 och 5 55 i förslaget på samma sätt som handhavandet av de konkreta bekämpningsbesluten enligt 7 & överlämnas till reglering i administrativ ordning. När exempelvis en epizooti berör delar av flera län kan det vara lämpligt att administrativt sammanföra beslutsfattandet till en länsstyrelse för att säkerställa samordningen av restriktioner och andra bekämpnings- åtgärder. Några intressen som talar för att i själva lagen reglera kompeten- sen i fråga om beslut enligt 4 och 5 55 har inte anförts och synes heller inte föreligga. I enlighet med vad nu anförts vill lagrådet förorda att de ingri- panden som måste eller av lämplighetsskäl bör regleras direkt i lagen får en sådan utformning att användningen därav blir fakultativ även om ingripan- dena behövs från bekämpningssynpunkt och att beslutsbefogenheten i fråga om sådana ingripanden bestäms i administrativ ordning med stöd av bemyndigande i lagen.

[ det remitterade förslagets 2 & föreskrivs en anmälningsskyldighet för djurhållare som har anledning att antaga att en epizootisk sjukdom drabbat hans djur. Skyldigheten skall fullgöras genom anmälan till distriktsveteri- när eller annan veterinär. Enligt 3 5 inträder undersökningsplikt för veteri- när som har anledning misstänka ett fall av epizootisk sjukdom och skyl- dighet för djurhållaren att tåla bl. a. det intrång som undersökningen föran- leder. Har veterinären grundad anledning antaga att en epizootisk sjukdom inträffat skall han enligt 4 % besluta om förbud mot persontrafik och transporter. De angivna paragraferna jämställer tjänsteveterinärer och

• Sida 45
•  Original

Prop. 1979/80: 61 45

andra veterinärer; dock får förutsättas att endast sådana enskilt verk— samma veterinärer avses som har behörighet att utöva veterinäryrket. Något rättsligt hinder föreligger i och för sig inte mot att såsom skett i förslaget tillägga enskilda personer, här enskilt verksamma veterinärer, myndighetsfunktioner. En sådan ordning kan också i förevarande fall anses näraliggande, eftersom även enskilt verksamma veterinärer i sin yrkesutövning är underställda lantbruksstyrelsens tillsyn och har att följa bestämmelsemai den allmänna veterinärinstruktionen. Detta innebär bl. a. att de är skyldiga att iakttaga de föreskrifter som styrelsen meddelar. Styrelsen kan följaktligen meddela de särskilda föreskrifter som behövs för att myndighetsutövningen skall få samma karaktär vare sig besluten fattas och åtgärderna vidtages av en tjänsteveterinär eller av en enskilt verksam veterinär. Det är emellertid tydligt att svårigheter föreligger att överblicka alla de hänseenden, i vilka en reglering med detta syfte kan behövas och att utforma de särskilda reglerna. Ett i lagen inskrivet engagerande av enskilt verksamma veterinärer i epizootibekämpningen får vidare karaktären av en tjänsteplikt utan möjlighet för det allmänna att bestämma i vilken omfattning den skall tagas i anspråk. Det kan med hänsyn till de anförda synpunkterna ifrågasättas om undersökningsplikt och myndighetsutövning bör läggas på enskilt verksamma veterinärer. Distriktsveterinärorganisa- tionen är väl utbyggd och besatt och den håller enligt vad som upplysts under föredragningen jour dygnet runt. Det synes därför kunna övervägas att föreskriva att anmälan alltid skall ske till distriktsveterinären och att befogenheten att vid undersökning av sjukt djur göra intrång, vålla olägen— het och påkalla biträde likaledes får utövas endast av distriktsveterinär. En sådan ordning skulle inte innebära hinder mot att en privatpraktiserande veterinär utför själva undersökningen på distriktsveterinärens uppdrag. Om angelägenheten av ett snabbt ingripande finnes kräva att även enskild veterinär får befogenhet att ingripa i nu avsedda hänseenden — vilket lagrådet saknar möjlighet att bedöma; frågan har inte närmare berörts i remissen — finner lagrådet emellertid inte anledning motsätta sig vad det remitterade förslaget innehåller i denna del.

I vad mån veterinärs befogenhet enligt 3 & att avliva djur i undersök- ningssyfte skall bero av medgivande av lantbruksstyrelsen synes vara en fråga som bör överlämnas till reglering i verkställighetsföreskrifter.

Beträffande dispositionen av lagens bestämmelser om skyldigheter och restriktioner för de enskilda kan vidare anföras. Det remitterade förslaget tar i 2 och 3 55 upp bestämmelser som tar sikte på situationer då det gäller att klarlägga om ett fall av epizootisk sjukdom inträffat eller ej. Paragrafer- na reglerar de skyldigheter djurhållaren eller djurägaren då har, medan 4 och 5 55 reglerar ingripanden som träffar en mera obestämd personkrets. Från systematisk synpunkt synes de specifika skyldigheterna för djurhål- laren eller djurägaren lämpligen böra sammanföras i en paragraf. 2 5. l 3 5 kan de förbud regleras som får meddelas när grundad anledning föreligger

• Sida 46
•  Original

Prop. 1979/80: 61 46

att anta att ett fall av epizootisk sjukdom inträffat. De ytterligare förbud och föreskrifter som kan ifrågakomma när epizootisk sjukdom konstate- rats kan inskrivas i 4 5. som alltså skulle innehållsmässigt i stort motsvara 5 få i det remitterade förslaget. De inskränkningar i den personliga rörelse- friheten som i förslaget tagits upp under 4 å och där benämnts spärrför- klaring återkommer utan sakligt ändrad innebörd i 5 & under beteckningen smittförklaring. Förekomsten av två olika beteckningar för samma restrik- tion synes ägnad att försvåra förståelsen av lagen och bör därför undvikas. Benämningen smittförklaring är dessutom mindre upplysande om restrik- tionens innebörd än benämningen spärrförklaring. Det remitterade försla— gets 5 5 bör därför i fråga om restriktionerna i rörelsefriheten hänvisa till den reglering de fått i 4 5.

De begränsningar som enligt 5 5 kan föreskrivas i fråga om transporter och hantering av djur eller varor synes i allt väsentligt sammanfalla med sådana åtgärder som kan föreskrivas med stöd av bemyndigandet i 7 5 i förslaget, oavsett om det konstaterats något fall av epizootisk sjukdom. Att ingripanden i vissa fall kan stöda sig på flera bestämmelser i lagen kan visserligen ses som en ofullkomlighet i systematiskt hänseende men bör kunna godtagas, om det anses ändamålsenligt att betona en viss kombina- tion av ingripanden i ett visst läge.

Enligt 6 & skall beslut enligt 4 & upphävas av distriktsveterinären och beslut enligt 5 & av länsstyrelsen så snart det blivit klarlagt att förutsätt- ningarna för beslutet inte längre föreligger. Med den uppläggning av lagen som lagrådet förordat i det föregående bör paragrafen inte ange vem som skall besluta om upphävandet utan detta bör regleras i verkställighetsföre- skrifter, om särskild reglering av frågan överhuvudtaget behövs. Det får nämligen anses vara en allmän princip att. när beslut kan ändras eller upphävas. befogenheten att göra detta utan vidare tillkommer den som handlägger ärendet och som har kompetens att fatta det ursprungliga beslutet.

[ enlighet med vad här anförts föreslår lagrådet att 2—7 55 i det remitte- rade förslaget, sedan även vissa jämkningar av huvudsakligen redaktionell art företagits, ersätts med följande bestämmelser.

25

Den som har anledning misstänka att en epizootisk sjukdom drabbat djur i hans vård skall omedelbart anmäla detta till distriktsveterinären eller annan veterinär.

Beslutar veterinär om undersökning för att fastställa arten av en sjuk- dom, som misstänks vara epizootisk. är djurhållaren skyldig att tåla det intrång och underkasta sig de åtgärder samt lämna det biträde som för- anleds av undersökningen.

Om det är nödvändigt för undersökningen. får insjuknat djur avlivas utan ägarens samtycke.

• Sida 47
•  Original

Prop. 1979/80: 61 47

35

Finns grundad anledning anta att ett fall av epizootisk sjukdom inträffat. kan i den utsträckning det behövs för att motverka sjukdomens spridning förbud utfärdas mot att besöka och lämna fastighet där sjukdomsfallet inträffat eller smitta annars kan antas förekomma samt att utföra transpor— ter till eller från sådan fastighet (spärrförklaring).

Förbud enligt denna paragraf beslutas av myndighet eller enskild veteri- när enligt regeringens bestämmande.

4.5

Är det klarlagt att ett fall av epizootisk sjukdom inträffat. kan i den utsträckning det behövs för att motverka sjukdomens spridning meddelas. förutom sådant förbud som avses i 3 &, beslut om

1. begränsningar i hanteringen av djur eller varor på fastighet som omfattas av spärrförklaring,

2. förbud mot transporter av djur eller varor till eller från eller inom område som gränsar till fastighet där smitta förekommer eller kan antas förekomma eller om andra begränsningar i hanteringen av djur eller varor inom sådant område (beslut om kontrollområde).

3. förbud mot tillträde till vissa djurstallar (stallförbud). Beslut enligt denna paragraf meddelas av myndighet som regeringen bestämmer.

55 Beslut enligt 3 eller 4 & skall upphävas när förutsättningar för meddelande av sådant beslut inte längre föreligger.

6.5

För att bekämpa eller förebygga epizootiska sjukdomar får. utöver vad i denna lag särskilt anges, regeringen eller myndighet som regeringen be- stämmer meddela föreskrifter om

1. avlivning av djur som är eller misstänks vara smittade eller kan sprida smitta. avlivning av andra djur (epizootislakt). oskadliggörande av döda djur. smittrening. skyddsympning eller annan förebyggande behandling av djur. kontroll av djur. djurhållning och hantering av varor. transporter av djur eller varor.

PCH?.U'PPN

Om lagrådets ändringsförslag beträffande 2—7 55 i det remitterade lag- förslaget följs. ändras numreringen av de följande paragraferna liksom hänvisningarna till tidigare paragrafer i ansvars- och fullföljdsbestämmel- serna.

9.6

För att tillsynsmyndighct skall kunna utöva den föreskrivna tillsynen effektivt synes det vara erforderligt att myndigheten kan få tillträde till områden och lokaler där djur hålles och andra utrymmen och även får göra undersökningar och ta prover. En sådan rätt synes också vara förutsatt i

• Sida 48
•  Original

Prop. 1979/80: 61 48

remissen. då i motiveringen till 14 å utsäges att tillsynsmyndigheterna skall kunna påkalla biträde av polismyndighet för att bl. a. säkerställa att inledande undersökningar kan genomföras. Enbart det förhållandet att tillsyn föreskrivits torde emellertid inte ge utrymme för att tillsynsmyndig- heterna skall kunna vara verksamma i erforderlig utsträckning. En uttryck- lig bcstämmelse härom torde därför böra upptagas, lämpligen som ett andra stycke i förevarande paragraf, med förslagsvis det innehållet, att tillsynsmyndighet äger för att utöva tillsynen rätt att vinna tillträde till område. lokal där djur hålles eller annat utrymme och får där göra under- sökningar eller taga prover.

105

Gällande epizootilag innehåller beträffande rätten till ersättning endast en föreskrift om att ersättning av allmänna medel för kostnad eller förlust, som föranletts av stadgande i lagen eller enligt lagen meddelade bestäm- melser. utgår enligt föreskrifter som regeringen utfärdar. Sådana föreskrif- ter har meddelats i epizootikungörelsen, som innehåller en detaljerad reglering rörande ersättningsrätten och värderingsförfarandet. I det remit- terade förslaget har regler om i vilka fall ersättning kan utgå tagits in i lagen (10 å). Avsikten är att lagen även på denna punkt skall kompletteras med verkställighetsföreskrifter som utfärdas av regeringen. Förslaget omfattar tre kategorier av ersättningsberättigade, nämligen de som får vidkännas kostnader eller förluster på grund av beslut enligt lagen eller med stöd av lagen meddelade bestämmelser. de som deltagit i bekämpning eller före- byggande åtgärder enligt lagen och de som ställer lokal eller utrustning till förfogande för bekämpning. Beträffande den förstnämnda kategorin avser rätten till ersättning dels värdet av husdjur som har avlivats eller som har dött till följd av skyddsympning eller annan behandling, dels intrång i näringsverksamhet. Till skillnad mot nuvarande ordning. där ersättnings- rätten i vissa fall är till beloppet begränsad, är avsikten med förslaget att kostnader och förluster skall ersättas fullt ut.

Lagrådet har inget att invända mot den föreslagna uppläggningen att själva lagen endast innehåller regler om i vilka fall ersättning kan utgå och att dessa regler kompletteras med verkställighetsföreskrifter. avseende bl. a. värderingsförfarandet. Lagrådet vill dock föreslå viss omredigering av lagtexten och vissa tillägg till denna. Det förtjänar också nämnas att justitieombudsmannen i 1973 års ämbetsberättelse (s. 51 l) uttalat sig för en mera allmän översyn av reglerna om ersättning vid myndighetsingripanden i hälsovårdens och liknande intressen, varvid bl. a. epizootiförfattningarna nämnts. Ett mera samlat grepp på dessa ersättningsproblem skulle enligt justitieombudsmannens mening underlätta reglernas tillämpning för all- mänheten och myndigheterna.

Innebörden av första stycket i paragrafen är oklar genom att såsom ersättningsberättigad angivits den som får vidkännas "kostnader eller för-

• Sida 49
•  Original

Prop. 1979/80: 61 49

luster" samtidigt som ersättningen angivits avse "värdet av husdjur" och "intrång i näringsverksamhet". Vidare synes stadgandet ha fått en mera begränsad räckvidd än som avsetts. Enligt epizootikungörelsen kan sålun- da i vissa fall ersättning också utgå för mistad arbetsinkomst. Det torde inte ha varit avsikten att nu utesluta ersättning av detta slag. En särskild post, avseende "inkomstförlust” (jämför 5 kap. 7 & skadeståndslagen), torde därför böra upptas i lagtexten.

Med hänsyn till det anförda kan första stycket lämpligen ges den lydel- sen att ersättning av statsmedel utgår till den som på grund av beslut enligt denna lag eller med stöd av lagen meddelade föreskrifter får vidkännas

]. kostnad eller förlust genom intrång i näringsverksamhet,

2. kostnad eller förlust i annat fall genom att husdjur avlivas eller dör till följd av skyddsympning eller annan behandling,

3. inkomstförlust.

Lagrådets förslag innebär alltså att ersättningen när djur avlivas eller dör inte är begränsad till värdet av djuren. Också sådan förmögenhetsförlust som utgör följdskada skall ersättas, även om den inte är att anse som intrång i näringsverksamhet.

När i lagtexten — både i det remitterade förslaget och enligt den nu förordade lydelsen — talas om "förlust" avses därmed, liksom i andra värderingssammanhang, nettoförlust. Om djur. som avlivas vid en s.k. epizootislakt, kan nyttiggöras är det bara eventuell restförlust som skall ersättas.

I nuvarande lag finns en bestämmelse (12 å andra stycket) som har den innebörden att, om någon döms för att ha åsidosatt åliggande enligt lagen, domstolen kan förordna att rätt till ersättning helt eller delvis skall gå förlorad. Epizootikungörelsen innehåller i 9.5 11 mom. en bestämmelse som innebär bl. a. att, om ersättning slutligen bestäms till ett lägre belopp än som utbetalts provisoriskt, återbetalning behöver ske bara då ersätt- ningstagaren förfarit svikligt eller själv medverkat till förlusten eller över- tygats om förseelse mot 12 & epizootilagen. Genom nu berörda regler kan alltså ersättning komma att jämkas eller bortfalla vid vissa kvalificerade fall av medvållande från den skadelidandes sida.

Någon motsvarighet till dessa bestämmelser har inte tagits upp i det remitterade förslaget. Det kan emellertid inte uteslutas att det kan upp- komma situationer då en i och för sig ersättningsgill kostnad eller förlust framstår som i så hög grad självförvållad att det skulle vara stötande att tillerkänna vederbörande full ersättning eller ersättning överhuvudtaget. Som exempel kan nämnas att en hundägare i strid mot utfärdade föreskrif- ter låter sin hund löpa fritt omkring under en rabiesepidemi och hunden avlivas enligt gällande bestämmelser. Inom vissa jämförliga områden före- kommer regler som begränsar ersättningsrätten vid olika slag av medver- kan från den skadelidandes sida. se t. ex. 8 & kungörelsen (l956:296) om ersättning av statsmedel i vissa fall vid ingripanden i hälsovårdens intresse.

• Sida 50
•  Original

Prop. 1979/80: 61 50

Enligt lagrådets mening kan det finnas fog för att i paragrafen införa en jämkningsregel för fall av medvållande. Regeln synes dock böra begränsas till medverkan som sker uppsåtligen eller genom grov vårdslöshet. Den torde knappast få aktualitet i andra ersättningsfall än de som avses i paragrafens första stycke.

Lagrådet får således föreslå att som nytt andra stycke i paragrafen upptas en bestämmelse om att ersättningen kan jämkas om den ersätt- ningsberättigade själv uppsåtligen eller genom grov vårdslöshet har med- verkat till kostnaden eller förlusten.

De ersättningssituationer som avses i andra och tredje styckena i det remitterade förslaget torde i viss utsträckning kunna omfattas även av bestämmelser i första stycket. Dessa två stycken får emellertid uppfattas som subsidiära i förhållande till första stycket, så att ersättning ifrågakom- mer bara i den mån ersättning inte utgår redan enligt första stycket.

11.6

Detta stadgande innebär att även annan kostnad eller förlust än som avses i 10 & skall kunna ersättas om det föreligger särskilda skäl. Någon direkt motsvarande föreskrift finns inte i nu gällande epizootiförfattningar. Det har i motiven inte närmare angivits i vilka fall stadgandet skulle kunna få tillämpning.

En föreskrift med ett så obestämt innehåll passar mindre väl som ersätt- ningsregel. Ändamålet med stadgandet torde kunna tillgodoses genom att regeringen eller förvaltningsmyndighet anslagsvägen bemyndigas att. i de undantagsfall som det kan bli fråga om här, utbetala ersättning efter en diskretionär prövning. Lagrådet vill därför förorda att stadgandet får utgå.

[2.5

I remissen föreslås, att anspråk på ersättning enligt lagen skall framstäl- las hos lantbruksstyrelsen inom sex månader från den dag då anspråket uppkom, om inte särskilda skäl föranleder annat. Vilka skäl som kan föranleda förlängning av preskriptionstiden har ej angivits och det är ej heller klarlagt att det verkligen finns behov av en sådan diskretionär prövning. som för övrigt ter sig främmande när som enligt förslaget ansprå- ket vid fullföljd av talan skall prövas i förvaltningsprocess. En preskrip- tionsregel bör tvärtom av rättssäkerhetsskäl utformas så, att därav klan framgår, när den som vill framställa anspråk senast har att göra det. Det är tänkbart att en sexmånadersfrist någon gång kan framstå som alltför kort. Om t. ex. någon vill framställa anspråk både på grund av epizootislakt. varvid preskriptionstid torde räknas från tidpunkten för slakten. och för intrång i näringsverksamhet. då preskriptionstid inte torde börja löpa förr- än intrånget upphör, kan möjligen så lång tid komma att förflyta från den förra till den senare tidpunkten att svårigheter uppstår att samordna an- språken. En preskriptionstid av ett år torde dock alltid vara tillräcklig. Ut-

• Sida 51
•  Original

Prop. 1979/80: 61 51

sträcks tiden till ett år. bör därför undantagsregeln kunna slopas. ] bestäm- melsen torde böra anges. att rätten till ersättning är förlorad. om anspråk ej framställs inom angiven tid. Andra stycket i paragrafen torde därför böra innehålla, att ansökan om ersättning skall göras hos lantbruksstyrelsen inom ett år från den dag då anspråket uppkom, samt att, om det ej sker, rätten till ersättning är förlorad.

• Sida 52
•  Original

Prop. 1979/80: 61 52

Utdrag JORDBRUKSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde [980—02-07

Närvarande: statsministern Fälldin. ordförande. och statsråden Ullsten. Bohman, Mundebo, Wikström. Friggebo, Mogård. Dahlgren, Åsling. Sö- der, Krönmark. Burenstam Linder. Johansson. Wirtén, l—Iolm. Boo, Win- berg, Adelsohn, Danell. Petri.

Föredragande: statsrådet Dahlgren

Proposition med förslag till epizootilag m. m.

Föredraganden anmäler lagrådets yttrandeI över förSIaget till epizooti- lag. Föredraganden redogör för lagrådets yttrande och anför.

i 5

Jag har inget att invända mot lagrådets förslag att som ett nytt andra stycke i paragrafen tas in en erinran om att verkställighetsföreskrifter skall finnas för en precisering av lagens tillämpningsområde.

2—7 55

Lagrådet sätter i fråga om den i 4 och 5 5.5 använda tekniken att där ange olika myndigheters åligganden i det "operativa" skedet är den mest ända- målsenliga. Därigenom framstår de inskränkningar i sin frihet som de enskilda i detta skede har att finna sig i som sekundära. Dessutom förloras möjligheten att i administrativ ordning bestämma vilka organ som skall besluta om ingripanden.

Alla ingripanden som kan göras med stöd av den föreslagna lagen har ytterst till syfte att motverka att epizootiska sjukdomar sprids. Särskilt betydelsefulla är de åtgärder i form av isolering och avspärrning som skall vidtas som en inledande åtgärd redan på grund av misstanke om att ett sjukdomsfall har inträffat. Jag vill erinra om att de sjukdomar som omfattas av lagen normalt inte förekommer i vårt land. Inträffar en sådan sjukdom krävs beslut om omedelbara och långtgående åtgärder. Detta bör komma till klart uttryck i lagen och samtidigt bör. på samma sätt som skett i den

* Beslut om lagrådsremiss fattat vid regeringssammanträde den 8 november 1979.

• Sida 53
•  Original

Prop. 1979/80: 61 53

nuvarande lagen. göras klart vem som skall bära ansvaret för att dessa beslut fattas. Jag kan följaktligen inte dela lagrådets uppfattning att lagtex- ten bör utformas med sikte på att i första hand informera de enskilda om vilka inskränkningar de kan drabbas av. Av paragraferna framgår med önskvärd tydlighet att enskilda kan få finna sig i inskränkningar i sin frihet på grund av sådana beslut. Inte heller föreligger enligt min mening något behov av handlingsfrihet vid bestämmandet av de organ som skall besluta om ingripanden. Några andra organ än de som har angetts i paragraferna kan knappast komma i fråga.

Jag är alltså inte beredd att ansluta mig till lagrådets förslag vad beträffar den lagtekniska uppbyggnaden av 4 och 5 åå.

Förbud och ingripanden skall enligt 4 eller 5 %$ genomföras i den utsträck- ning som behövs för att motverka smittspridning. Enligt lagrådet kan det inte uteslutas att det i vissa situationer kan finnas motstående intressen av den styrka att de vid en avvägning kanske befinns böra få företräde framför behovet av skyddsåtgärder mot en epizooti.

Enligt min mening innebär den föreskrivna begränsningen till inskränk- ningar som behövs för att motverka smittspridning att tillräckligt utrymme ges för att hänsyn skall tas till motstående intressen. Som ett exempel kan nämnas att en enskild kan få lov att lämna en isolerad gård, om han underkastar sig smittrening.

Lagrådet har med hänvisning till att distriktsveterinärorganisationen numera är väl utbyggd ifrågasatt behovet av att ge enskilda veterinärer befogenhet att göra ingripanden med stöd av 3 och 4 ååå. Jag vill framhålla att enskilda veterinärer i dag har motsvarande befogenhet. Med hänsyn till de allvarliga konsekvenser epizootiska sjukdomar kan medföra är jag inte beredd att försämra möjligheterna till snabba åtgärder. Däremot bör 35 tredje stycket ändras i enlighet med lagrådets förslag.

Enligt lagrådet har i 4 och 5 åå tagits upp samma restriktioner under två olika beteckningar. i 45 under benämningen spärrförklaring och i 5 55 under benämningen smittförklaring. Detta synes enligt lagrådet ägnat att försvåra förståelsen av lagen och bör därför undvikas.

För egen del vill jag erinra om att förslaget innebär att spärrförklaring skall meddelas av veterinär i ett tidigt skede. innan det ännu är helt klart att ett fall av epizootisk sjukdom har inträffat. Spärrförklaring skall avse fastighet där sjukdomsfallet har inträffat eller smitta annars kan antas förekomma. Smittförklaring däremot skall meddelas av länsstyrelsen när det är helt klart att det är en epizootisk sjukdom som har inträffat. Smitt- förklaringen skall avse endast sådana fastigheter där smitta förekommer. Utöver de restriktioner som spärrförklaringen avser kan smittförklaringen omfatta även "andra begränsningar i hanteringen av djur eller varor på fastigheterna”. Med hänsyn till det anförda är jag inte beredd att frångå förslaget i denna del.

Vissa redaktionella ändringar bör göras i 4. 5 och Nä i huvudsaklig överensstämmelse med vad lagrådet har förordat.

• Sida 54
•  Original

Prop. 1979/80: 61 54

9 5

Jag förordar att en bestämmelse med det innehåll som lagrådet har föreslagit tas in som ett nytt andra stycke i paragrafen. Vissa i huvudsak redaktionella jämkningar bör dock göras i den av lagrådet föreslagna lydelsen.

10 &

Jag ansluter mig till den av lagrådet föreslagna omredigeringen av para- grafen och tillägget till denna. Jag har heller inget att erinra mot att som ett nytt stycke i paragrafen förs in en jämkningsregel för fall av medvållande med den av lagrådet föreslagna lydelsen.

[ l 5

Som lagrådet har förutsatt syftar förevarande bestämmelse endast till att göra det möjligt att betala ut ersättning i undantagsfall och efter en diskre- tionär prövning. Bestämmelsen skiljer sig alltså från ersättningsregeln i IO &. enligt vilken ersättning skall lämnas för vissa angivna kostnader och förluster. Med hänsyn till vad lagrådet har anfört vill jag inte motsätta mig att bestämmelsen får utgå ur lagen. Jag har för avsikt att föreslå regeringen att en bestämmelse av motsvarande innehåll i stället tas in i en förordning. Kostnaderna för nu nämnda ersättningar bör liksom f. n. täckas från ansla- get Bekämpande av smittsamma husdjurssjukdomar, m.m. under tionde huvudtiteln.

lZ %$

Lagrådets förslag till ändring av paragrafen innebär att möjligheten att pröva ett crsättningsanspråk som framställs efter pre5kriptionstidens ut- gång skall slopas och att preskriptionstiden i stället skall utsträckas från sex månader till ett år.

Den i remissen föreslagna bestämmelsen ansluter till vad som gäller f. n. med den skillnaden att det enligt den nuvarande lagen ankommer på regeringen att pröva om ersättning skall ges trots att den föreskrivna tidsfristen inte har iakttagits. Det är ett allmänt intresse att få ersättnings- frågorna avklarade snabbt. Samtidigt bör det med hänsyn till de enskildas intressen finnas möjlighet att liksom f.n. göra avsteg från preskriptionsti- den vid ursäktliga dröjsmål. Det finns inte anledning anta att en sådan undantagsregel kommer att vålla några större svårigheter i tillämpningen. Jag är därför inte beredd att frångå förslaget i denna del. "Däremot bör bestämmelsen utformas så att det tydligare framgår att den är en preskrip- tionsregel.

• Sida 55
•  Original

Prop. 1979/80: 61 55 Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att anta dels det av lagrådet granskade förslaget till epizootilag mcd vidtagna ändringar, dels det till regeringsprotokollet den 8 november 1979 fogade försla- get till lag om organiserad hälsokontroll av husdjur.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredragan- den har lagt fram.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1980

• Sida 56
•  Original