Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås åtgärder i syfte att stimulera aktiesparandet och därigenom främja tillgången på riskkapital i näringslivet. Bakgrunden är att en höjning av soliditeten i företagen genom nyemissioner framstår som nödvändig, inte minst för att en ökning av investeringarna skall komma till stånd. Åtgärderna är främst inriktade på att stimulera till ett ökat sparande i aktier.

I detta syfte föreslås att fysiska personer och dödsbon skall medges en skattereduktion, dvs. ett avdrag från inkomstskatten med 30 % av mottagen utdelning till den del denna inte överstiger 10 000 kr. för ensamstående och 20000 kr. för makar gemensamt. Den maximala skattereduktionen blir således 3 000 kr. resp. 6 000 kr. Skattereduktionen beräknas på utdelning på svenska börsnoterade aktier och andelar i svensk aktiefond som till minst två tredjedelar består av sådana aktier.

Vidare föreslås att det 5. k. schablonavdraget vid beräkning av skatteplik- tig realisationsvinst för aktier som har innehafts minst två år höjs från 1 000 kr. till 3 000 kr.

En utökning av möjligheten till aktiesparande inom ramen för det 5. k. skattesparandet föreslås också. F. n. är det högsta sparbeloppet 400 kr. i månaden. Förslaget innebär att maximibeloppet blir 600 kr. i månaden, varav högst 400 kr. får avse banksparande.

Mot bakgrund av att avsiktligt tillskapadc realisationsförluster genom köp och försäljning av premieobligationer har använts för att åstadkomma omotiverade skattelättnader föreslås begränsningar i rätten till avdrag för sådana förluster. Förlust vid försäljning av premieobligationer skall i fortsättningen bara få dras av mot vinst vid försäljning av samma slags egendom.

• Sida 2
•  Original

Prop. 1980/81 :39 2

De nya reglerna föreslås träda i kraft den 1 januari 1981 och i huvudsak tillämpas första gången vid 1982 års taxering. Begränsningarna i avdragsrät- ten för förluster på premieobligationer skall dock bara gälla förluster som uppkommer vid försäljningar efter utgången av år 1980.

• Sida 3
•  Original

Prop. l980/81:39 3

1. Förslag till Lag om skattereduktion för aktieutdelning

Härigenom föreskrivs följande.

1 & Skattereduktion för aktieutdelning medges fysiska personer och dödsbon enligt bestämmelserna i denna lag.

25 Med aktieutdelning avses i denna lag utdelning i pengar som utgår på 1. aktie i svenskt aktiebolag, om aktien vid den tidpunkt då utdelningen blir tillgänglig för lyftning är inregistrerad vid Stockholms fondbörs, 2. andel i svensk aktiefond, om fonden vid ingången av det år då utdelningen blir tillgänglig för lyftning till minst två tredjedelar består av vid Stockholms fondbörs inregistrerade aktier i svenska aktiebolag.

35. Aktieutdelning medför rätt till skattereduktion endast om

1. utdelningen utgör intäkt av kapital för den skattskyldige och

2. denne är skattskyldig för utdelningen enligt 53 & kommunalskattelagen (1928:370) och 65 lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt.

En delägare i ett handelsbolag eller i ett dödsbo, som i beskattningshän- seende behandlas som ett handelsbolag. har inte rätt till skattereduktion för utdelning som har uppburits av bolaget eller boet.

4 5 Underlag för beräkning av skattereduktion är summan av de aktieutdel- ningar som har blivit tillgängliga för lyftning under beskattningsåret, dock högst 10 000 kronor. I fråga om makar gäller att underlaget för den ena maken får överstiga 10000 kronor i samma mån som den andra makens underlag understiger detta belopp.

Underlaget avrundas nedåt till helt hundratal kronor.

55 Skattereduktion för aktieutdelning uppgår till 30 procent av underla- get.

6 5 I fråga om skattereduktion för aktieutdelning tillämpas 2 & 4 mom. femte och sjätte styckena uppbördslagen (1953z272). Skattereduktion för aktieut- delning skall tillgodoräknas den skattskyldige före skattereduktion enligt 2 5 4 och 5 mom. uppbördslagen.

Har skattskyldig under beskattningsåret varit skyldig att erlägga sjömans- skatt och har denna nedsatts enligt 12 ä 4 mom. lagen (1958z295) om sjömansskatt på grund av bestämmelserna i denna lag, skall reduktionsbe- loppet minskas med det belopp varmed nedsättning har skett,

75 Bestämmelserna i denna lag om makar tillämpas på skattskyldiga som taxeras med tillämpning av 52 få 1 mom. kommunalskattelagen (J928:370) och 11 5 1 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt.

• Sida 4
•  Original

Prop. 1980/81:39 4

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1981 och tillämpas första gången i fråga om utdelning som tas till beskattning vid 1982 års taxering. I fråga om utdelning som har blivit tillgänglig för lyftning under år 1981 skall med att aktie är inregistrerad vid Stockholms fondbörs likställas att aktien noteras på lista utgiven av sammanslutning av svenska fondkommissionärer.

• Sida 5
•  Original

'Jl

Prop. 1980/81z39

2. Förslag till Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928z370)

Härigenom föreskrivs att 35.5 3 mom. samt punkterna 3 och 4 av anvisningarna till 36% kommunalskattelagen (19281370) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

35 5 3 mom., Realisationsvinst på grund av avyttring av aktie, andel i aktiefond, delbevis eller teckningsrätr till aktie eller andel i ekonomisk förening eller i handelsbolag eller annan rättighet som är jämförlig med här avsedd andelsrätt eller aktie. dock ej aktie eller andel i bostadsaktiebolag eller i bostadsförening som avses i 24 ä 3 mom. . äri sin helhet skattepliktig, om den skattskyldige innehaft egendomen mindre än två år.

Avyttrar skattskyldig egendom som avses i detta moment och som den skattskyldige innehaft två år eller mera. är 40 procent av vinsten skattepliktig. Från sammanlagda be- loppet av skattepliktig realisations- vinst enligt detta stycke under ett beskattningsår, minskat med av- dragsgill del av förlust vid avyttring samma år av egendom som avses i detta stycke. äger skattskyldig åtnju- ta avdrag mcd I 000 kronor. Har den skattskyldige under beskattnings- året varit gift och levt tillsammans med sin make. får sådant avdrag åtnjutas för dem båda gemensamt med 1000 kronor. I intet fall får dock skattskyldig åtnjuta avdrag med högre belopp än som svarar mot sammanlagda beloppet av skatte- pliktig realisationsvinst enligt detta stycke minskat med avdragsgill del av förlust som nyss nämnts.

Avyttrar skattskyldig egendom som avses i detta moment och som den skattskyldige innehaft två år eller mera. är 40 procent av vinsten skattepliktig. Från sammanlagda be- loppet av skattepliktig realisations- vinst enligt detta stycke under ett beskattningsår, minskat med av- dragsgill del av förlust vid avyttring samma år av egendom som avses i detta stycke, äger skattskyldig åtnju- ta avdrag med 3 000 kronor. Har den skattskyldige under beskattnings- året varit gift och levt tillsammans med sin make. får sådant avdrag åtnjutas för dem båda gemensamt med 3000 kronor. I intet fall får dock skattskyldig åtnjuta avdrag med högre belopp än som svarar mot sammanlagda beloppet av skatte- pliktig realisationsvinst enligt detta stycke minskat med avdragsgill del av förlust som nyss nämnts.

Kan tillämpning av föregående stycke antas hindra strukturrationalisering som är önskvärd från allmän synpunkt. kan regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer medge befrielse därifrån helt eller delvis, om företag

' Senaste lydelse 19791612.

• Sida 6
•  Original

Prop. 1980/81 :39 6

Nuvarande lydelse F öreslagen lydelse

som berörs av strukturrationaliseringen gör framställning om detta senast den dag avyttringen sker."

Har egendom som avses i detta moment avyttrats genom sådan tvångs- försäljning som anges i 2 5 första stycket 1) lagen (1978:970) om uppskov med beskattning av realisationsvinst, är— oavsett tidpunkten för förvärvet — endast 40 procent av vinsten skattepliktig.

Bestämmelsen i 2 mom. tredje stycket äger motsvarande tillämpning på egendom som avses i detta moment.

Överlåts aktie i aktiebolag eller andel i handelsbolag, ekonomisk förening eller utländskt bolag till svenskt företag inom samma koncern, skall — där ej annat följer av nionde stycket — beskattning av realisationsvinst inte äga rum. om moderföretaget i koncernen är aktiebolag eller ekonomisk förening och den överlåtna aktien eller andelen innehas som ett led i annan koncernens verksamhet än förvaltning av fastighet, värdepapper eller annan därmed likartad lös egendom. I fall som nu avses skall den överlåtna aktien eller andelen anses förvärvad av det övertagande företaget vid den tidpunkt och för den anskaffningskostnad som gällt för det överlåtande företaget. Om överlåtelsen sker till utländskt företag, kan regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer medge befrielse från realisationsvinstbeskattningen. Bestämmelserna i detta stycke om beskattning av realisationsvinst tillämpas även i fråga om avdrag för realisationsförlust. Avdrag för realisationsförlust får dock inte i något fallgöras på grund av avyttring av aktier eller andelar till utländskt koncernföretag.

Har fastighet överlåtits på aktiebolag, handelsbolag eller ekonomisk förening genom fång på vilket lagfart sökts efter den 8 november 1967 av någon som har ett bestämmande inflytande över bolaget eller föreningen. beräknas skattepliktig realisationsvinst vid hans avyttring av aktie eller andel i bolaget eller föreningen som om avyttringen avsett mot aktien eller andelen svarande andel av fastigheten. Vad nu sagts får inte föranleda att skattepliktig realisationsvinst beräknas lägre eller att avdragsgill realisations— förlust beräknas högre än enligt reglerna i detta moment. Bestämmelserna i detta stycke gäller endast om sådan fastighet utgör bolagets eller föreningens väsentliga tillgång. De gäller dock inte vid avyttring av aktie i sådant bostadsaktiebolag eller andel i sådan bostadsförening som avses i 245 3 mom.. om avyttringen avser endast rätt till viss eller vissa men ej alla bostadslägenheter i fastigheten. Lika med lagfartsansökan anses annan ansökan hos myndighet om viss åtgärd med åberopande av fångeshandling- en. Om vinsten vid försäljning av aktie eller andel på grund av bestämmel- serna i detta stycke beräknas enligt de regler. som gäller för beräkning av vinst vid avyttring av fastighet. skall avyttringen anses ha avsett den mot aktien eller andelen svarande andelen av fastigheten.

Avyttrar skattskyldig aktie i aktiebolag och finns vid avyttringen Obeskat-

• Sida 7
•  Original

Prop. 1980/81z39 7

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

tade vinstmedel i bolaget till följd av att större delen av dess tillgångar före avyttringen av aktien överlåtits på den skattskyldige eller annan, skall som skattepliktig realisationsvinst räknas vad den skattskyldige erhåller för aktien. Vid bedömande av frågan om överlåtelse av större delen av bolagets tillgångar ägt rum skall även beaktas tillgång i bolaget som inom två år efter avyttringen av aktien, direkt eller genom förmedling av annan, överlåts på den skattskyldige eller honom närstående person eller på aktiebolag, handelsbolag eller ekonomisk förening, vari den skattskyldige eller honom närstående person har ett bestämmande inflytande. Har överlåtelse av tillgång i bolaget ägt rum efter utgången av det beskattningsår då skattskyldighet för realisationsvinst vid avyttringen av aktie i bolaget uppkom. skall realisationsvinst enligt detta stycke tas till beskattning på samma sätt som vid eftertaxering för nämnda beskattningsår. Vad nu sagts äger motsvarande tillämpning vid avyttring av andel i handelsbolag eller ekonomisk förening. Riksskatteverket får medge undantag från detta stycke, om det kan antas att avyttringen av aktien eller andelen skett i annat syfte än att erhålla obehörig förmån vid beskattningen. Mot beslut av verket i sådan fråga får talan inte föras.

Avyttrar skattskyldig aktie i ett aktiebolag. vari aktierna till huvudsaklig del ägs eller på därmed jämförligt sätt innehas — direkt eller genom förmedling av juridisk person — av en fysisk person eller ett fåtal fysiska personer (fåmansbolag). till ett annat fåmansbolag, vari aktie — direkt eller genom förmedling av annan —ägs eller inom två år efter avyttringen vid något tillfälle kommer att ägas av den skattskyldige eller honom närstående person, skall som skattepliktig realisationsvinst räknas vad den skattskyldige erhåller för aktien. Lika med aktieinnehav i det bolag, som förvärvat aktien, anses den skattskyldiges aktieinnehav i ett annat fåmansbolag, som inom två år efter avyttringen förvärvar större delen av tillgångarna i något av fåmans- bolagen. Har överlåtelse av aktie i det förvärvande bolaget elleri bolag. som förvärvat större delen av tillgångarna i något av fåmansbolagen, ägt rum efter utgången av det beskattningsår då skattskyldighet för realisationsvinst enligt detta stycke uppkom, får realisationsvinsten tas till beskattning på samma sätt som vid eftertaxering för nämnda beskattningsår. Vad nu föreskrivits äger motsvarande tillämpning i fråga om handelsbolag eller ekonomisk förening eller andel i sådant bolag eller förening liksom teckningsrätt till aktie eller annan rättighet jämförlig med aktie. Sker avyttringen av organisatoriska eller marknadstekniska skäl eller föreligger andra synnerliga skäl, kan regeringen eller myndighet, som regeringen bestämmer, för särskilt fall medge undantag från tillämpning av detta stycke.

Som närstående person räknas i detta moment föräldrar, far- eller morföräldrar, make, avkomling eller avkomlings make, syskon eller syskons make eller avkomling samt dödsbo vari den skattskyldige eller någon av

• Sida 8
•  Original

Prop. 1980/81z39

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

nämnda personer är delägare. Med avkomling avses jämväl styvbarn och fosterbarn.

Anvisningar till 36 ä

3.2 Förlust genom icke yrkesmäs- sig avyttring (realisationsförlust) får avdragas vid inkomstberäkningen i enlighet med punkt 4 nedan. Realisa- tionsförlust skall beräknas på samma realisationsvinst

sätt som

enligt punkterna I och 2. Vid förlustberäk- ningen får dock fastighets ingångs- värde icke beräknas på grundval av taxeringsvärde enligt punkt 2.a. sjät— te eller sjunde stycket. Ej heller får omräkning göras enligt punkt 2.a. tionde stycket eller tillägg enligt punkt 2.a. tolfte stycket. Har den med förlust avyttrade egendomen innehafts under sådan tid att, om vinst i stället uppstått vid avyttring- en, endast del av vinsten skulle ha räknats till skattepliktig realisations- vinst, medgives avdrag endast för motsvarande del av förlusten. Har förlusten uppkommit vid fastighets- reglering i fall som avses i punkt 4 av anvisningarna till 35 &, medges av- drag endast för så stor del av förlus- ten som belöper på vad den skatt- skyldige erhållit i pengar.

Att avdrag icke är medgivet för förlust som uppkommit före eller i samband med vissa företagsöver- låtelser framgår av punkt 6 av anvis- ningarna till 20 ä.

4.3 [ punkt 5 av anvisningarna till

2Senaste lydelse 1979: 1 146. 3Senaste lydelse 1976:343.

3. Förlust genom icke yrkesmässig avyttring (realisationsförlust) får dras av i den omfattning som anges i punkt 4 nedan. Realisationsförlust skall beräknas på samma sätt som realisationsvinst enligt punkterna 1—2 (7. Vid förlust- beräkningen får en fastighets in- gångsvärde dock inte beräknas på grundval av ett taxeringsvärde enligt punkt 2 a sjätte eller sjunde stycket. Inte heller får omräkning som avses i punkt 2 a tionde stycket ske eller tillägg enligt punkt 2 a tolfte stycket göras. Har den med förlust avyttrade egendomen innehafts under sådan tid att. om vinst i stället had: upp- stått vid avyttringen, endast en del av vinsten skulle ha räknats till skatte- pliktig realisationsvinst, är endast motsvarande del av förlusten av- dragsgill. Har förlusten uppkommit vid fastighetsreglering i fall som avses i punkt 4 av anvisningarna till 35 5. är endast så stor del av förlus- ten avdragsgill som belöper på vad den skattskyldige har erhållit i peng- ar.

Att avdrag inte är medgivet för förlust som har uppkommit före eller i samband med vissa företagsöver- låtelser framgår av punkt 6 av anvis- ningarna till 20 ä.

4. Avdrag för realisationsförlust,

• Sida 9
•  Original

Prop. 1980/81z39

Nuvarande lydelse

18 5 angives vad som beträffande icke yrkesmässig avyttring av egen- dom ävensam deltagande i lotteri utgör en särskild förvärvskälla. Av- drag enligt punkt3 här ovan för realisationsförlust får göras från rea- lisationsvinst eller lotterivinst, som under samma beskattningsår upp- kommit i samma förvärvskälla som realisationsförlusten. A vdrag för rea- lisationsförlust, som icke kunnat utnyttjas på nu angivet sätt, får utnytt- jas genom avdrag från realisations- vinst eller lotterivinst under senare beskattningsår än det varunder för- lusten uppkommit, dock senast under det beskattningsår för vilket taxering sker sjätte kalenderåret efter det då taxering för förluståret ägt rum.

9

Föreslagen lydelse

beräknad enligt punkt 3 ovan, får göras från sådan realisationsvinst eller lotterivinst som enligt punkt 5 av anvisningarna till 18 5 är hänför/ig till samma förvärvskälla som förlus- ten.

Avdraget skall i första hand göras från den realisationsvinst eller lotteri- vinst-som är hänförlig till samma beskattningsår som realisationsför- lusten. Har en förlust inte kunnat utnyttjas för avdrag nämnda beskatt- ningsår. får avdrag för förlusten göras ett senare beskattningsår, dock senast sjätte beskattningsåret efter det till vilket förlusten är hänför/ig. En på detta sätt förskjuten realisations- förlust får dras av endast mot den realisationsvinst eller lotterivinst som det senare beskattningsåret återstår sedan avdrag har gjorts för de reali- sationsförluster som är hänförliga till det året.

Avdrag för realisationsförlust på grund av avyttring av premieobliga- tioner, som har utfärdats här i riket. får inte för något beskattningsår göras med större belopp än som motsvarar den till beskattningsåret hänförliga skattepliktiga realisations- vinst som har uppkommit vid avytt- ring av sådana premieobligationer.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1981 och tillämpas första gången såvitt avser punkt 4 tredje stycket av anvisningarna till 36 5 på förlust som uppkommer vid avyttring som sker efter utgången av år 1980 och i övrigt vid 1982 års taxering.

• Sida 10
•  Original

Prop. l980/8l :39

3. Förslag till

10

Lag om ändring i uppbördslagen (1953:272)

Härigenom föreskrivs att 2 & 2 mom. uppbördslagen (1953:272)1 skall ha -

nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 mom.Z I denna lag förstås med slutlig skatt: skatt som har påförts vid den årliga debiteringen på grund av taxeringsnämnds beslut eller på grund av annat beslut, som enligt gällande föreskrifter skall beaktas vid sådan debitering. och återstår efter iakttagande av bestäm- melserna om nedsättning av skatt enligt 4 och 5 mom. samt 2 5 lagen (1978:423) om skattelättnader för vissa sparformer;

slutlig skatt: skatt som har påförts vid den årliga debiteringen på grund av taxeringsnämnds beslut eller på grund av annat beslut, som enligt gällande föreskrifter skall beaktas vid sådan debitering. och återstår efter iakttagande av bestäm- melserna om nedsättning av skatt enligt 4 och 5 mom. samt 2 5 lagen (1978:423) om skattelättnader för vissa sparformer och 5 5 lagen (1980:000) om skattereduktion för aktieutdelning;

preliminär skatt: i 3å nämnd skatt, som betalas i avräkning på slutlig skatt;

kvarstående skatt: skatt, som återstår att betala, sedan preliminär skatt har

avräknats från slutlig skatt;

tillkommande skatt: skatt som skall betalas på grund av eftertaxering eller enligt beslut om debitering sedan påföringen av slutlig skatt har avslutats; kvarskatteavgtft: avgift enligt 27 ä 3 mom.; respitränta: ränta enligt 32 å: anståndsränta: ränta enligt 49 5 4 mom.; ö-skatteränta: ränta enligt 69 ä 1 mom.; restitutionsränta: ränta enligt 69 ä 2 mom.; skattereduktion: nedsättning av skatt enligt 4 mom.; särskild skattereduktion: nedsättning av skatt enligt 5 mom.; inkomstär: det kalenderår, som närmast har föregått taxeringsåret; uppbördsår: tiden från och med mars månad ett år till och med februari

månad nästföljande år;

uppbördsmånad: mars, maj, juli, september, november och januari;

gift skattskyldig: skattskyldig som taxeras med tillämpning av 52 ä 1 mom.

1Lagen omtryckt l972:75. Senaste lydelse av lagens rubrik l974z771. 2Senaste lydelse l979z489.

• Sida 11
•  Original

Prop. 1980/81z39 11

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

kommunalskattelagen (1928z370) och 115 1 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt; ogift skattskyldig: annan skattskyldig fysisk person än nyss har sagts.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1981 och tillämpas första gången i fråga om skatt som påförs på grund av 1982 års taxering.

• Sida 12
•  Original

Prop. 1980/81:39 12

4. Förslag till Lag om ändring i taxeringslagen (1956z623)

Härigenom föreskrivs att 68 och 72 a åätaxeringslagen(_19561623)l skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse ' Föreslagen lydelse

68 52

Av taxeringsnämnd beslutade taxeringar skall för varje skattskyldig införas i skattelängd.

[ skattelängder] antecknas särskilt dels i avseende på statlig inkomstskatt inkomst av olika förvärvskällor med angivande tillika i fråga om skattskyldiga som avses i 9.5 3 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt huruvida inkomsten utgör A-inkomst eller B-inkomst. medgivet avdrag för underskott i förvärvskälla. samman- räknad nettoinkomst (summan av inkomsterna av olika förvärvskällor. minskad med avdrag för underskott). medgivna allmänna avdrag som inte avser underskott i förvärvskälla. taxerad och beskattningsbar inkomst,

dels beskattningsbar inkomst enligt 2 5 lagen (1958:295) om sjömansskatt och enligt l ä 2 mom. nämnda lag skattepliktig dagpenning samt det antal perioder om trettio dagar för vilka den skattskyldige har uppburit sådan inkomst under beskattningsåret, samt sjömansskattenämndens beslut om jämkning enligt 12å 4 mom. 'agen om sjömansskatt,

dels i avseende på kommunal inkomstskatt taxerad och beskattningsbar inkomst.

dels beslut i övrigt. som avser förutsättning för avdrag enligt 48 5 2 och 3 mom. kommunalskattelagen (19282370) eller för skattereduktion enligt 2 5 4 och 5 mom. uppbördslagen (1953:272),

(1 e l 5 beslut, som avser förutsätt- d e ls beslut, som avser förutsätt— ning för sparskattereduktion enligt ning för skattereduktion enligt Zå 2å lagen (1978:423) om skattelätt- lagen (1978:423) om skattelättnader nader för vissa sparformer, för vissa sparformer eller 5 .é' lagen

( ] 980.000) om skattereduktion för aktieutdelning.

dels beslut om avräkning av utländsk skatt eller tillämpning av progres- sionsbestämmelser enligt avtal för undvikande av dubbelbeskattning,

dels uppgift om de värden på dels uppgift om skogsbruksvär- skogsmark och växande skog, varpå de, varpå skogsvårdsavgift skall be- skogsvårdsavgift skall beräknas, räknas.

dels skattepliktig och beskattningsbar förmögenhet, om skatt skall utgå enligt 11 5 lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt.

lLagcn omtryckt 197lz399. Senaste lydelse av lagens rubrik 19741773. 2Senaste lydelse 1979:1080.

• Sida 13
•  Original

Prop. 1980/81 :39 13

Nuvarande lydelse föreslagen lydelse

Uppgår den enligt lagen om statlig inkomstskatt beräknade taxerade inkomsten till minst 6 ()()0 kronor för ensamstående och till sammanlagt minst 6 000 kronor för makar. som varit gifta vid ingången av beskattningsåret och under detta år levt tillsammans. skall den beräknade taxerade inkomsten införas. även om beskattningsbar inkomst icke uppkommer.

Skattelängden skall underskrivas av lokal skattemyndighet. Den skall därefter Såvitt gäller den årliga taxeringcn med undantag av särskild fastighetstaxering anses innefatta taxeringsnämndens beslut.

72 a 53

Har taxering för inkomst eller förmögenhet som har beslutats av taxeringsnämnd icke införtsi skattelängd inom föreskriven tid eller har sådan taxering införts för annan än den taxeringcn avsett eller eljest uppenbarligen införts felaktigt i sådan längd. får länsstyrelsen eller den lokala skattemyn- digheten besluta om rättelse av längden i denna del. Har beskattningsbar inkomst enligt 2 5 lagen (19581295) om sjömansskatt eller enligt 1 s' 2 mom. nämnda lag skattepliktig dagpenning eller det antal perioder om trettio dagar för vilka skattskyldig uppburit sådan inkomst ändrats, skall myndigheten vidtaga härav betingad rättelse av längden.

Har taxering av fysisk person eller dödsbo för inkomst eller förmögenhet som har beslutats av taxeringsnämnd blivit oriktig till följd av

1) uppenbar felräkning eller uppenbart felaktig överföring av belopp i deklaration,

2) uppenbar felaktighet i fråga om uppgift till ledning för påförande av skogsvårdsavgift eller om fastighets taxeringsvärde eller avdrag som medges skattskyldig utan särskild utredning,

3) uppenbar felaktighet i fråga om allmänt avdrag, vars rätta belopp framgår av debitering. eller avdrag för premier och andra avgifter, som avses i 46 ä 2 mom. första stycket 3) (1928370). eller motsvarande avdrag enligt 4 5 l

kommunalskattelagen mom. andra stycket lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt eller avdrag enligt %& 3 mom. kommunalskattelagen eller blä ?. mom. lagen om statlig inkomstskatt eller i fråga om grundavdrag eller uppenbar felaktighet till den skatt-

3Senaste lydelse l979z490.

3) uppenbar felaktighet i fråga om allmänt avdrag, vars rätta belopp framgår av debitering. eller avdrag för premier och andra avgifter. som avses i 46 5 2 mom. första stycket 3) kommunalskattelagen (19282370), eller motsvarande avdrag enligt 4 5 1 mom. andra stycket lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt eller avdrag enligt 46? 3 mom. kommunalskattelagen eller 4 ä 2 mom. lagen om statlig inkomstskatt eller i fråga om grundavdrag eller uppenbar felaktighet till den skatt-

• Sida 14
•  Original

Prop. 1980/81 :39

Nuvarande lydelse

skyldiges nackdel i fråga om sådana förutsättningar för skattereduktion skattereduktion som enligt 68% skall antecknas i skatte- längd. eller särskild

14

Föreslagen lydelse

skyldiges nackdel i fråga om sådana förutsättningar för skattereduktion enligt2 _é' 4 eller5 mom. uppbördsla- gen (1953t272), 2 5 lagen (1978:423) om skattelättnader för vissa sparfor- mer eller 5 5 lagen (1980.-000) om skattereduktion för aktieutdelning som enligt 68 & skall antecknas i skattelängd,

4) uppenbar felaktighet. varigenom A-inkomst enligt 9 & 3 mom. lagen om statlig inkomstskatt har betecknats som B-inkomst,

5) uppenbarligen för lågt avdrag enligt 50 & 2 mom. kommunalskattelagen eller motsvarande avdrag enligt lagen om statlig inkomstskatt i fall då den skattskyldiges inkomst eller. vad angår makar som båda har taxerats, de skattskyldigas inkomster helt eller delvis har utgjorts av folkpension,

får länsstyrelsen eller den lokala skattemyndigheten, om ej särskilda skäl föranleder att länsrätten bör avgöra frågan. besluta om rättelse i denna del.

Föreligger felaktighet av angivna slag får myndigheten även besluta om därav föranledd ändring av den skattskyldiges eller makens taxering i ovan angivna hänseenden.

Efter utgången av mars månad året efter taxeringsåret får rättelse enligt denna paragraf beslutas endast om anmärkning i fråga om felaktighet av den art som denna paragraf avser dessförinnan har gjorts hos den som har att besluta om rättelsen.

Innan rättelse beslutas skall. om det behövs. yttrande inhämtas från taxeringsnämndens ordförande. Innebär ifrågasatt åtgärd enligt andra eller tredje stycket höjning av taxering, skall den skattskyldige beredas tillfälle yttra sig innan rättelse sker, om hinder härför ej möter.

Beslutas rättelse eller vägras rättelse som den skattskyldige har yrkat, skall, om detta ej är uppenbart överflödigt, beslutet inom två veckor tillställas den skattskyldige i den ordning som i 69 5 4 mom. föreskrivsi fråga om underrättelse beträffande taxeringsnämnds beslut.

Talan mot beslut i fråga om rättelse enligt denna paragraf får ej föras särskilt. Talan mot taxeringen får även i den del beslutet avser föras hos länsrätten i den ordning som föreskrivs i 74, 76. 100 och 101 åå.

Denna lag träder i kraft den i januari 1981 och tillämpas första gången vid 1982 års taxering.

• Sida 15
•  Original

Prop. 1980/81 :39

5. Förslag till Lag om ändring i lagen (1958:295) om sjömansskatt

Härigenom föreskrivs att 12 & 4 mom. lagen (1958:295) om sjömansskatt' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

12.5

4 m 0 m .3 Sjömansskatt enligt 7 5 får genom beslut om jämkning ned- sättas i den mån förutsättningarna för skattereduktion enligt lagen (1978:423) om skattelättnader för vissa sparformer är uppfyllda. Bo- sättning eller stadigvarande vistelse här i riket krävs inte för jämkning enligt detta moment.

4 m 0 m . Sjömansskatt enligt 7 5 får genom beslut om jämkning ned- sättas i den mån förutsättningarna för skattereduktion enligt lagen (1978:423) om skattelättnader för vissa sparformer eller lagen (l980zfj00) om skattereduktion för aktieutdelning är uppfyllda. Bosätt- ning eller stadigvarande vistelse häri riket krävs dock inte förjämkningpå grund av bestämmelserna i den först- nämnda lagen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1981.

• Sida 16
•  Original

Prop. BSO/81:39 16

6. Förslag till . Lag om ändring i lagen (l970:l72) om begränsning av skatt i vissa fall

Härigenom föreskrivs att 4 %$ lagen (1970:172) om begränsning av skatt i vissa fall| skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 53 Spärrbelopp enligt 3? jämföres med sammanlagda beloppet av statlig inkomstskatt, förmögenhetsskatt. allmän kommunalskatt, landstingsmedel och egenavgifter som beräknats för den skattskyldige på grund av taxeringen (skattebeloppet). I skattebeloppet inräknas även sjömansskatt. om den skattskyldige erlagt sådan skatt under beskattningsåret. Med egenavgifter förstås avgifter som avses i första stycket av anvisning- arna till 41 b % kommunalskattelagen (19281370).

Är den skattskyldige berättigad till nedsättning av statlig inkomst- skatt eller förmögenhetsskatt genom skattereduktion som avses i 2.5 4 eller 5 mom. uppbördslagen (1953:272) eller sparskattereduktion lagen (1978:423) om

skattelättnader för vissa sparformer enligt 2 5 eller genom avräkning av utländsk skatt enligt särskilda föreskrifter, skall stycket beräknas som om skattere- duktion eller avräkning av skatt icke skett.

skattebelopp enligt första

Är den skattskyldige berättigad till nedsättning av statlig inkomst- skatt eller förmögenhetsskatt genom skattereduktion som avses i 2ä 4 eller 5 mom. uppbördslagen (1953:272). 2 5 lagen (1978:423) om skattelättnader för vissa sparformer eller 5 $ lagen (I980:000) om skatte- reduktion för aktieutdelning eller genom avräkning av utländsk skatt enligt särskilda föreskrifter, skall skattebelopp enligt första stycket beräknas som om skattereduktion eller avräkning av skatt inte hade skett.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1981 och tillämpas första gången i fråga om skatt som påförs på grund av 1982 års taxering.

lSenaste lydelse av lagens rubrik 1974z772.

2Senaste lydelse 1978:427.

• Sida 17
•  Original

Prop. HSO/81:39

7. Förslag till

17

Lag om ändring i lagen (1978:423) om skattelättnader för vissa

sparformer

Härigenom föreskrivs att 2 5 lagen (1978:423) om skattelättnader för vissa sparformer skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2.5'

Sparskattereduktion åtnjuts med 20 % av belopp som under inkomst— året har insatts på särskilt lönspar- konto och som vid årets utgång innestår på kontot samt med 30 % av belopp som under inkomståret har insatts på aktiesparkonto och som vid årets utgång motsvaras av ancie- lar i aktiesparfond enligt lagen (1978:428) om aktiesparfonder eller innestår på kontot för inköp av sådana andelar. Sparskattereduk- tion åtnjuts under förutsättning att insättningar på lönsparkonto eller aktiesparkonto har gjorts på kontot under minst sex av inkomstårets månader. Varje insättning skall upp- gå till lägst 75 kronor och högst 400 kronor. sz'trskattereduktion får inte beräknas på högre sammanlagt belopp än 4 800 kronor om ej annat följer av andra stycket. Sparskattere- duktion får inte heller beräknas på högre belopp än som motsvaras av sådan inkomst som anges i 1 %. Öretal som uppkommer vid beräk- ning av sparskattcreduktion bortfal- ler.

Har sparande enligt första stycket påbörjats under senare delen av året

lSenaste lydelse 1980:15l.

Sparskattereduktion åtnjuts med 20 % av belopp som under inkomst- året har insatts på särskilt lönspar- konto och som vid årets utgång innestår på kontot samt med 30 % av belopp som under inkomståret har insatts på aktiesparkonto och som vid årets utgång motsvaras av ande- lar i aktiesparfond enligt lagen (1978:428) om aktiesparfonder eller innestår på kontot för inköp av Sparskattereduk- tion åtnjuts under förutsättning att sådana andelar. insättningar på lönsparkonto eller aktiesparkonto har gjorts på kontot under minst sex av inkomstårets månader. Varje insättning skall upp- gå till lägst 75 kronor och högst 600 kronor. Högsta belopp för insättning på lönsparkonto är dock 400 kronor. Spanskattereduktian får — utom i fall som avses i andra stycket — inte beräknas på högre belopp än 7 200 kronor. varav högst

sammanlagt

4 800 kronor får avse insättningar på lönsparkonto. Sparskattereduktion får inte heller beräknas på högre belopp än som motsvaras av sådan inkomst som angesi 1 &. Öretal som uppkommer vid beräkning av spar- skattcreduktion bortfaller.

Har sparande enligt första stycket påbörjats under senare delen av året

• Sida 18
•  Original

Prop. 1980/81:39

Nuvarande lydelse

men har inte insättningar skett under sex månader, åtnjuts Sparskattere- duktion för sådana sparmedel först vid beräkning av skatt för det när- mast följande inkomståret. Spar- skattereduktion enligt detta stycke medges endast om sparandet under det sistnämnda inkomståret uppfyl- ler de förutsättningar som anges i första stycket. Sparskattereduktion får med tillämpning av detta stycke beräknas på ett sammanlagt belopp av högst 6 800 kronor.

I fråga om Sparskattereduktion tillämpas 25 4 mom. femte och sjätte styckena uppbördslagen ( 19531272). Sparskattereduktion skall tillgodoräknas den skattskyldi— ge före skattereduktion och särskild skattereduktion.

18

Föreslagen lydelse

men har inte insättningar skett under sex månader, åtnjuts sparskattcre- duktion för sådana sparmedel först vid beräkning av skatt för det när- mast följande inkomståret. Spar- skattereduktion enligt detta stycke medges endast om sparandet under det sistnämnda inkomståret uppfyl- ler de förutsättningar som anges i första stycket. Sparskattereduktion får med tillämpning av detta stycke beräknas på ett sammanlagt belopp av högst 10 200 kronor. varav högst 6 800 kronor får avse insättningar på lönsparkonto.

[ fråga om sparskattcreduktion tillämpas 2 så 4 mom. femte och sjätte styckena (1953:272). skall tillgodoräknas den skattskyldi- ge före annan skattereduktion.

uppbördslagen Sparskattereduktion

Har skattskyldig under beskatt- ningsåret varit skyldig att erlägga sjömansskatt och har denna nedsatts enligt 12 5 4 mom. lagen (19.58.295) om sjömansskatt på grund av bestäm- melserna i denna lag. skall reduk- tionsbeloppet minskas med det be- lopp varmed nedsättning har skett.-

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1981 och tillämpas första gången på insättningar som berättigar till Sparskattereduktion vid 1982 års taxering.

• Sida 19
•  Original

Prop. l980/81139 19

Utdrag BUDGETDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1980—10—23

Närvarande: statsministern Fälldin, ordförande, och statsråden Ullsten, Bohman. FriggebO, Mogård, Dahlgren, Åsling. Söder. Krönmark. Buren- stam Linder, Johansson, Wirtén, Holm, Andersson, Boo, Winberg, Adelsohn, Danell, Petri

Föredragande: statsrådet Wirtén

Proposition om stimulans av aktiesparandet

2.1. Behovet av åtgärder för att stimulera aktiesparandet

De svenska företagens finansiella situation har successivt försämrats under en följd av år. Soliditeten, dvs. egenkapitalets andel av det totala kapitalet.

• Sida 20
•  Original

Prop. 1980/81z39 20

har fortlöpande sjunkit, från ca 40 % i mitten av 1960-talet till under 25 % i dag. Denna utveckling ger anledning till oro i flera avseenden. En hög skuldsättningsgrad innebär att variationerna i avkastningen på det egna kapitalet blir kraftigare och företaget får därigenom svårare att stå emot konjunktursvångningar och strukturella störningar. Med ökad skuldsätt- ningsgrad får företagen också allt svårare att anskaffa nytt kapital och villkoren blir allt ogynnsammare. Detta gälleri fråga om såväl upptagande av lån som tillskott av riskkapital genom nyemission. Både viljan och förmågan att investera minskar.

Samtidigt befinner vi oss i ett ekonomiskt läge där det är av största vikt att näringslivets konkurrenskraft och produktionskapacitet ökar, i första hand inom den utlandskonkurrerande sektorn. Investeringsvolymen måste därför höjas från de senaste årens alltför låga nivå. En förutsättning för detta är emellertid att soliditeten förstärks och snabba åtgärder i detta syfte behövs således.

En ökning av soliditeten kan ske genom att egna vinstmedel hålls kvar i företaget eller genom att nytt kapital tillförs utifrån vid nyemission. Den nuvarande låga lönsamheten i företagen gör emellertid att man inte kan räkna med att de enbart med egna vinstmedel skall kunna höja soliditeten i någon nämnvärd grad. Detta gäller även om lönsamheten stiger från nuvarande låga nivå. Det är alltså nödvändigt att riskvilligt kapital tillförs genom nyemission.

Under senare år — bortsett från år 1976 — har nyemissionsvolymen legat på en låg nivå. Det är mycket svårt att med någon säkerhet ange vilken nivå som är önskvärd under de närmaste åren. men det är ställt utom allt tvivel att en betydande ökning måste ske.

Orsakerna till den hittillsvarande utvecklingen får sökas såväl hos företagen som hos aktiemarknaden. För bolagen har - bl. a. med hänsyn till att räntekostnader är avdragsgilla medan utdelningar utgår av beskattade medel — lånefinansiering ställt sig förmånligare än egenfinansicring. Den reala effektiva avkastningen på börsnoterade aktier har under 1970-talet varit negativ redan före skatt, medan många alternativa placeringar har visat en betydligt gynnsammare bild, något som givetvis har varit ägnat att minska utbudet av riskkapital till näringslivet. De enskilda hushållen har under en följd av år minskat sin andel av aktiestocken.

En viktig roll för både efterfrågan av och tillgången på riskkapital spelar beskattningen av aktiebolagens vinster samt av aktieägarnas utdelningar och realisationsvinster.

Vinster i aktiebolag dubbelbeskattas, dvs. först beskattas vinsten hos bolaget och därefter — om den delas ut — hos mottagarna. Detta brukar kallas det klassiska systemet för beskattning av bolagsvinster och har tidigare varit allmänt använt. I flera länder, bl. a. i samtliga EG-länder utom Nederlän- derna och Luxemburg samt i Norge, har emellertid numera lättnader i dubbelbeskattningcn genomförts.

• Sida 21
•  Original

Prop. 1980/81z39 21

Även i vårt land har åtgärder vidtagits för att underlätta försörjningen med riskkapital. Genom den s.k. Annell-lagstiftningen. som genomfördes år 1960 och senare utvidgats. har aktiebolag fått viss rätt till avdrag för utdelning på nyemitterade aktier. Inom ramen för skattesparandet som infördes år 1978 medges skattelättnader vid regelbundet sparande i bl. a. aktiesparfon- der. Regeringen har tidigare denna dag på föredragning av chefen för- ekonomidepartementet beslutat att lägga fram ett förslag (prop. 1980/81:45), som innebär att anställda vid ett visst företag skall kunna spara i särskilda aktiesparfonder som består enbart av aktier i detta företag. Det s. k. sparavdraget som medges fysisk person från nettointäkt av kapital och som är av äldre datum kan givetvis också ge viss lindring i inkomstbeskattningen av utdelningar.

För en närmare redogörelse för nuvarande beskattningsregler och för vissa åtgärder för att främja tillgången på riskkapital som har vidtagits i andra länder hänvisas till betänkandet.

Som jag anförde i prop. 1980/81:20 om besparingar i statsverksamheten. m. m. leder de nuvarande reglerna för kapitalbeskattning — löpande inkomstbeskattning, realisationsvinstbeskattning och förmögenhetsbeskatt- ning — till stora orättvisor och samhällsekonomiska snedvridningar i en inflationsekonomi. Dessa frågor har diskuterats av 1972 års skatteutredning i dess slutbetänkande (SOU 1977:91) Översyn av skattesystemet, av professor Sven-Erik Johansson i bilaga 2 till kapitalmarknadsutredningens slutbetän- kande (SOU l978:11—13) Kapitalmarknaden i svensk ekonomi och nu av kapitalvinstkommittén. Det finns anledning att här betona att skattereglerna för aktier framstår som särskilt ogynnsamma jämförda med dem som gäller för andra placeringar. Åtgärderi fråga om realisationsvinstbeskattningen har nu aktualiserats i flera avseenden. Förslag till ändrade regler för beskattning av realisationsvinst vid fastighetsförsäljning. innebärande en skärpning i förhållande till nuvarande ordning, har nyligen förelagts riksdagen (prop. 1980/81:32). Vidare kan nämnas att det ingår i kapitalvinstkommitténs uppdrag att se över beskattningen av realisationsvinst vid försäljning av bostadsrätter och aktier samt att jag — som nämndes i prop. 1980/81-220 — anser skäl föreligga att pröva möjligheten av skärpta regler för realisations- vinstbeskattning i fråga om viss lös egendom (diamanter, guldjetonger o. cl.).

Hos hushållen finns betydande finansiella tillgångar som skulle kunna bli ett verksamt bidrag till näringslivets försörjning med riskkapital. Dessa tillgångar uppgår till drygt 300 miljarder kr. , varav ca 10 % eller 30 miljarder kr. utgörs av börsaktier. Med dessa belopp skall jämföras att nyemissionerna under senare år — bortsett från år 1976 då de uppgick till 1.4 miljarder kr_. — inte har överstigit 1 miljard kr. utan i stället flera år stannat vid något hundratal miljoner kr. För att hushållen skall kunna medverka i betydligt - ökade emissioner i en utsträckning som motsvarar deras nuvarandeandel i aktiestocken räcker det alltså om en obetydlig andel av sådana finansiella

• Sida 22
•  Original

Prop. 1980/81 :39 22

tillgångar som inte är placerade i aktier överförs till aktiemarknaden.

I sammanhanget bör också nämnas att åtgärder har vidtagits för att främja tillskottet av riskkapital från vissa institutionella placerare. Det gäller dels ökade möjligheter för försäkringsbolagen att utnyttja sina fria fonder för aktieplaceringar, dels betydande tillskott till de medel som förvaltas av allmänna pensionsfondens fjärde fondstyrelse och används för sådana placeringar. Chefen för ekonomidepartementet har i prop. 1980/81 120 aviserat att förslag om ytterligare tillskott i sistnämnda hänseende kommer att läggas fram inom den närmaste tiden.

Kapitalvinstkommitténs uppdrag är främst tekniskt och den har inte haft till uppgift att bedöma huruvida lättnader i dubbelbeskattningen bör genomföras eller — om sådana skall ske — omfattningen av lättnaderna. Kommittén har i sistnämnda hänseende valt att belysa några olika nivåer. Lagtexterna har utformats efter en nivå, som teoretiskt motsvarar avräkning av hälften av den del av bolagsskatten som belöper på utdelningarna.

Åtskilliga remissinstanser har uttalat sig i frågan om sådana åtgärder bör vidtas och om vilken omfattning som behövs för att uppnå de åsyftade målen.

Det överväldigande antalet remissinstanser har ställt sig positiva till lindringar i dubbelbeskattningen. Endast ett fåtal har varit negativa. De förra åberopa i huvudsak de av mig nyss anförda omständigheterna avseende företagens behov av riskkapital och den ringa avkastningen på aktieplace- ringar. Flera av dem framhåller också att det föreligger en överhängande risk att den svenska aktiemarknaden upphör att fungera om åtgärder inte omedelbart vidtas så att förtroendet för aktier som placeringsform kan upprätthållas. De remissinstanser som är negativa anför att problemet bör angripas på andra vägar, att det inte är rimligt att just nu när besparingar sker på många områden lindra skatten för aktieägare samt att skatten inte bör vara lägre på arbetsfria inkomster än på arbetsinkomster.

Bland de remissinstanser som ställer sig positiva anser å andra sidan flertalet att ytterligare åtgärder är påkallade eller att lättnaderna bör ha större omfattning än enligt den nivå som kommittén främst belyst.

I det föregående har jag redogjort för behovet att stärka soliditeten i företagen genom tillskott av riskkapital, de finansiella tillgångar som finns inom hushållssektorn och de för aktieplaceringar oförmånliga skatteregler-

a. Mot denna bakgrund är det enligt min mening uppenbart att åtgärder för att förbättra villkoren för aktiesparande är starkt påkallade. Det synes också osannolikt att vi skulle kunna behålla en dubbelbeskattning av bolagsvinster, som i större eller mindre utsträckning lindrats i de flesta andra med Sverige jämförbara länder, utan att detta leder till negativa effekter för vår ekonomi.

Med hänsyn till det anförda anser jag att åtgärder nu bör vidtas för att åstadkomma en provisorisk lindring av dubbelbeskattningen av bolagsvins- teri avvaktan på ett mer permanent system. Jag vill understryka att det inte

• Sida 23
•  Original

Prop. [980/8 I :39 - 23

är fråga om att beskatta dessa inkomster lindrigare än andra utan endast atti viss utsträckning mildra den nuvarande särskilt hårda beskattningen.

När det gäller omfattningen av lättnaderna vill jag påpeka att det visserligen måste antas förhålla sig så att en större stimulans uppnås ju större lättnaderna är. En viss försiktighet är emellertid påkallad i ett provisoriskt system, eftersom effekterna aldrig kan helt sammanfalla med dem som permanenta regler föranleder. Avräkning av omkring halva den på utdelningen belöpandc bolagsskatten är också en nivå som har valts i flera av EG-länderna. Jag är mot denna bakgrund inte beredd att ge åtgärderna en större omfattning än vad som enligt kommitténs beräkningar motsvarar halv avräkning eller 200 — 250 milj. kr.

2.2. Lindringar i dubbelbeskattningen av bolagsvinst

Dubbelbeskattningen av aktiebolagens vinster kan lindras genom åtgärder på bolagsnivå eller aktieägarnivå. Idet förrra alternativet kan lättnaderna få form av ett avdrag för verkställd utdelning eller en lägre skatt på den del av vinsten som delas ut. Annell-lagstiftningen innebär ett avdrag för utdelning. Det är också den väg som har valts i Norge i fråga om den statliga inkomstskatten. Det senare alternativet har i allmänhet utformats som ett avräkningssystem, där aktieägaren i större eller mindre omfattning får tillgodoräkna sig den av bolaget erlagda skatten. Metoderna bör i princip få samma ekonomiska effekt. sett på längre sikt och med hänsyn enbart till inhemska förhållanden. Olika tekniska och administrativa problem uppkom- mer emellertid och det är bl. a. dessa frågor som kommittén har att belysa i sitt fortsatta arbete.

Vad gäller provisoriska lättnader i dubbelbeskattningen är det givetvis önskvärt att dessa ges en utformning som inte försvårar en övergång till ett mer permanent system. Vilket detta blir är emellertid inte klart: jag vill erinra om att kommittén har att belysa alternativa utformningar. Det finns också andra synpunkter som det är angeläget att beakta.

Som jag nyss nämnde finns det hos hushållen betydande medel som kan tillföras aktiemarknaden. Det är därför av värde att lättnaderna direkt kommer hushållen till del. För att de skall kunna stimulera även sådana hushåll, som tidigare inte innehar aktier, till sparande i denna form bör de utformas så enkelt som möjligt. För att uppnå denna effekt bör vidare reglerna i första hand inriktas på mindre utdelningsinkomster. Härigenom bör en önskvärd spridning av aktieinnehaven kunna befrämjas.

Även administrativa skäl talar för att enklast möjliga utformning bör eftersträvas. Ett provisoriskt system som inom några år beräknas komma att avlösas av mera permanenta regler medför givetvis alltid olägenheter för de tillämpande myndigheterna, liksom för de skattskyldiga. I en situation där behovet av åtgärder är så trängande att de inte kan uppskjutas till dess ett slutligt system har hunnit utarbetas, kan en provisorisk lösning inte undvikas.

• Sida 24
•  Original

Prop. 1980/81z39 24

De administrativa synpunkterna får då beaktas vid utformningen av en sådan lösning.

Kommittén anser att provisoriska lättnader inte bör åstadkommas genom åtgärder på bolagsnivå. eftersom detta skulle kräva väsentliga ingrepp i nuvarande skatteregler. Det är för det första fråga om behandlingen av utdelning till andra svenska bolag, där samordningen med reglerna om skattefrihet för mottagen utdelning inte synes kunna ges en enkel lösning. Vidare gäller det svårigheten att upprätthålla en rimlig beskattning av vinstmedel som delas ut till aktieägare i utlandet utan att komma i konflikt med våra internationella åtaganden.

Denna åsikt delas — med något undantag — av de remissinstanser som har yttrat sig i frågan, varvid också anförts att skattelättnader hos aktieägarna torde vara mer effektiva för att åstadkomma en spridning av aktieägan- det.

Jag ansluter mig till denna bedömning. Lättnader i dubbelbeskattningen på bolagsnivå torde i ett provisoriskt systern få ges formen av en sänkning av bolagsskatten. En sådan åtgärd saknar emellertid helt den inriktning på småsparare som bör eftersträvas i syfte att bredda aktieägandet. För att uppnå samma stimulanseffekt för denna grupp som i det förslag jag avser att lägga fram skulle krävas en så stor sänkning av bolagsskatten — om inte rent av ett avskaffande — att ett mycket betydande skattebortfall skulle uppkomma.

Som bakgrund till övervägandena rörande utformningen av skattelättna- der på aktieägarnivå vill jag kort redogöra för den principiella uppbyggnaden av ett avräkningssystem. Ett sådant innebär att aktieägaren till den faktiskt uppburna utdelningen lägger en del av eller hela den bolagsskatt som belöper på utdelningen och redovisar denna summa som inkomst. Aktieägarens inkomstskatt beräknas sedan efter vanliga regler. Från den uträknade skatten avräknas sedan samma belopp som tidigare lades till inkomsten. Bolagsskatten behandlas således helt eller delvis som innehållen preliminär skatt för aktieägaren. Genom att det belopp som avräknas är lika stort oberoende av aktieägarens inkomst, medan den ytterligare inkomstskatt som tillägget föranleder beror- på marginalskatten. minskar skattelättnaden i kronor genom avräkningen vid stigande inkomst.

De metoder för skattelättnader som kommittén har diskuterat är ett särskilt avdrag från utdelningsinkomst eller en skattereduktion. l fråga om utdelningsavdrag har diskuterats fullt avdrag upp till ett visst belopp, partiellt avdrag med belopp motsvarande viss andel av utdelningsinkomsten och avtrappat avdrag innebärande en kombination av de båda första modellerna. För en skattereduktion har kommittén utformat två modeller. A och B. Modell A har konstruerats så att dess verkningar så nära som möjligt överensstämmer med dem som ett avräkningssystem skulle medföra. Enligt modellen bestäms skattereduktionens storlek av såväl utdelningen som den beskattningsbara inkomsten. Skattereduktion utgår med viss procentuell

• Sida 25
•  Original

'Jl

Prop. l980/81:39 2

andel av utdelningsinkomsten. Procentsatsen bestäms på grundval av den beskattningsbara inkomsten efter en skala där procentsatsen sjunker vid stigande inkomst. Om utdelningsinkomsterna överstiger ett visst belopp reduceras den ursprungliga procentsatsen alltmer för överskjutande belopp. Modell B innebär också att skattereduktionen beräknas som en procentuell andel av utdelningsinkomsten men oberoende av övriga inkomster. Reduk- tionen beräknas efter en skala, där procentsatsen sjunker vid stigande utdelningsinkomst. .

Kommittén har uttalat att en skattereduktion är att föredra framför ett utdelningsavdrag med hänsyn till inkomstprofil och stimulanseffekt. Beträf- fande de båda modellerna för en reduktion har kommittén inte gett den ena modellen ett bestämt förord framför den andra men har anfört att modell A har ett försteg såvitt gäller inkomstprofilens överensstämmelse med en avräkning, medan modell B är något mer gynnsam från småspararsynpunkt och dessutom har vissa tekniska fördelar.

Remissinstansernas inställning till kommitténs ställningstaganden är mycket splittrad. En grupp. som främst företräder administrativa synpunk- ter. avstyrker en skattereduktion såväl enligt modell A som enligt modell B, eftersom båda anses alltför invecklade för att passa i ett provisoriskt system. Vissa av dessa uttalar att modell B är något enklare och därför att föredra framför modell A. Det framhålls också att ett avdrag är enklare för de skattskyldiga och därför i högre grad ägnat att stimulera nya grupper till sparande i aktier. En annan grupp, i huvudsak bestående av företrädare för näringslivet och aktiemarknaden. förordar en skattereduktion enligt modell A. Skälet till detta är främst dess likhet med ett avräkningssystem och dessa remissinstanser ser det i allmänhet som önskvärt att ett sådant system införs senare. Vidare framhålls värdet av att beskattningen här i riket stämmer överens med den som tillämpas i flertalet EG-länder samt att modellen genom att skattelättnaden är störst vid låga inkomster har en bättre fördelningspolitisk prägel. Modell B förordas av remissinstanser som företräder skilda intressen och dessa åberopar i huvudsak att den är enkel att förstå och tillämpa samt har småspararinriktning.

För egen del får jag anföra följande. Det är uppenbart att ett avdrag från utdelningsinkomst av samma konstruktion som det nuvarande sparavdraget skulle vara enkelt att förstå för de skattskyldiga och att tillämpa för skattemyndigheterna. Ett sådant avdrag skulle också kunna innebära ett kraftigt incitament för den som inte har aktier att förvärva en så stor post att utdelningen kan beräknas motsvara det maximala avdragsbeloppet. Vid ett partiellt eller ett avtrappat avdrag reduceras å andra sidan de angivna fördelarna avsevärt. Kostnaderna i form av skattebortfall blir emellertid mycket höga om fullt avdrag medges för mer än mycket begränsade belopp. Oavsett hur avdraget utformas kommer också den Skattelättnad det medför att stiga i relation till den beskattningsbara inkomsten. Jag anser detta vara en så stor nackdel med denna metod att den

• Sida 26
•  Original

Prop. 1980/81 :39 26

inte bör användas för de provisoriska stimulansåtgärderna. I stället bör eftersträvas att utforma en skattereduktion på ett sådant sätt att även den blir enkel och inriktas på småsparare.

Modell A har verkningar som till stor del överensstämmer med de system som tillämpas i de flesta länderna i Västeuropa. Om den väljs kan en övergång till ett permanent system av denna art underlättas. Modellen har också fördelningspolitiskt fördelaktiga effekter. Mot dessa fördelar står emellertid också nackdelar. För att de åsyftade effekterna skall uppnås har modellen måst bli relativt komplicerad. Detta innebär både en stor belastning för skattemyndigheterna och svårigheter för de skattskyldiga att sätta sig in i reglerna och bedöma skattelättnaderna. något som i sin tur kan äventyra effekten särskilt i fråga om småsparare. Gemensam beräkning måste ske för makar. Eftersom beräkningen av skattelättnaderna grundar sig på den beskattningsbara inkomsten, medför en extrainkomst att reduktionen minskar. något som kan uppfattas som en ytterligare skattebelastning på denna inkomst. Det synes inte heller möjligt att i märkbar utsträckning förenkla utformningen av modell A med bibehållande av de därmed förenade fördelarna. Från administrativ synpunkt kan också framhållas att det i detta avseende inte råder någon likhet mellan modell A och ett avräkningssystem utan helt nya rutiner skulle bli följden vid en övergång mellan dessa system.

Som ett led i inriktningen på hushåll som innehar endast en mindre aktiepost eller som tidigare inte sparat i aktier anser jag att skattelättnaderna — oavsett den närmare utformningen — bör utgå endast för ett visst högsta utdelningsbelopp. Därigenom försvagas också det argumentet för modell A att dess verkningar nära stämmer överens med ett avräkningssystem. Jag anser därför att skattereduktionen bör utformas på grundval av modell B enligt kommitténs förslag ehuru med vissa ändringar.

I huvuddragen följer mitt förslag den av kommittén utarbetade modellen. Skattereduktion skall alltså tillkomma fysisk person eller dödsbo för utdelning på börsnoterade aktier eller på andelar i aktiefond som till väsentlig del består av sådana aktier. Förutsättning för skattereduktion är att utdelningen utgör inkomst av kapital samt att mottagaren är skattskyldig i Sverige för denna. Som jag nyss nämnde anser jag att skattereduktionen bör beräknas på utdelningen endast till den del denna inkomst inte överstiger en viss beloppsgräns. Jag föreslår att denna gräns bestäms till 10 000 kr. för ensamstående och 20 000 kr. för makar gemensamt. Därvid har beaktats önskemålen å ena sidan att även de som redan innehar aktier får en stimulans att öka sitt innehav och å andra sidan att medlen inom den förut angivna kostnadsramen inte främst kommer att tillfalla aktieägare med mycket stora innehav. För att förenkla beräkningarna föreslår jag en enhetlig reduktions- sats. Vilken inom denna ram kan uppgå till 30 %. Härigenom blir det också möjligt att göra den ytterligare förenklingen att underlaget bestäms och reduktionen beräknas för vardera maken för sig. Vid bestämmande av

• Sida 27
•  Original

Prop. 1980/81 :39 27

underlag måste dock andra makens utdelningsinkomster i vissa fall beaktas med hänsyn till att ett gemensamt maximibelopp gäller för makarna. Slutligen vill jag nämna att jag inte är beredd att biträda kommitténs förslag att sparavdraget i viss utsträckning skall avräknas från utdelningsinkomster- na vid bestämmande av underlag för skatteredukticm. Förslaget har av administrativa skäl mött kraftig kritik från remissinstanserna. Bakgrunden till förslaget är att det annars i vissa fall kan uppkomma vad kommittén kallar en överstimulans. innebärande att nettobehållningen av utdelningen över- stiger utdelningens bruttobelopp. Det är främst fråga om skattskyldiga med små utdelningsinkomster och inga andra kapitalinkomster. Överstimulansen bortfaller vid stigande utdelningsinkomst. snabbare ju högre den beskatt- ningsbara inkomsten är. Jag anser att de administrativa betänkligheterna — som också omfattar det fi.")rhållandet att systemet kan framstå som svärförståeligt och rent av orättvist för de skattskyldiga — väger så tungt att den beskrivna överstimulansen får accepteras. så mycket mer som den i första hand tillfaller småsparare med låga inkomster. Överstimulansen blir f. ö. något mindre i mitt förslag än enligt kommitteförslaget. som innebär en högre reduktionssats för den allra lägsta delen av en utdelningsinkomst.

.Jag återkommer i specialmotiveringen till vissa mindre. i huvudsak tekniskt betonade ändringar i förhållande till kommitteförslaget.

Några remissinstanser har föreslagit en kombination av flera åtgärder. t.ex. ett utdelningsavdrag och en skattereduktion. Härigenom skulle man kunna vinna att de allra minsta utdelningsinkomsterna inte skulle tas till beskattning eller leda till beräkning av skattereduktion. Enligt min mening skulle emellertid en sådan kombination i åtskilliga fall i stället utgöra en administrativ komplikation och jag bedömer inte att sådana fördelar står att vinna med ett sådant alternativ — i allt fall inte inom den angivna kostnadsramen — att jag kan ansluta mig till förslaget.

Några remissinstanser har riktat kritik mot att kommitténs förslag — i enlighet med tilläggsdirektiven — bara har avsett börsnoterade aktier och framhållit att även andra företags situation måste beaktas i det fortsatta arbetet. Som min företrädare anförde i tilläggsdirektiven föreligger i viss mån andra förhållanden i fråga om de mindre företagen. som gör att särskilda överväganden är påkallade i dessa frågor. I direktiven anges emellertid också att kommittén i sitt arbete bör ägna uppmärksamhet åt frågan om dubbel- ellcr enkelbeskattning av småföretagen och riskkapitalförsörjningen inom denna företagssektor samt att kommittén i dessa frågor bör ha nära samråd med 1980 års företagsskattekommitté (B 1979313). Chefen för ekonomide- partementet har nyligen tillkallat en särskild utredare (E 1980105) med uppdrag att utreda de små och medelstora företagens finansiella situation. Utredaren skall enligt direktiven (Dir 198056) bl.a. studera vilka åtgärder som kan vidtas för att förbättra företagens möjligheter att dra till sig nytt riskkapital. Utredaren skall samråda med de två förut nämnda kommittéer- na.

• Sida 28
•  Original

Prop. 1980/81 :39 28

En av kommitténs ledamöter framför i ett särskilt yttrande tanken på skattefrihet under åren 1981 och 1982 för utdelning som används till att teckna nya aktier i det utdelande företaget. Vid beräkning av realisations- vinst skall i gengäld aktierna anses vara anskaffade utan kostnad vid den tidpunkt då teckningen skedde. En framställning av likartad innebörd har inkommit från Aktiespararnas riksförbund.

Flera remissinstanser har tillstyrkt att ett sådant system ingår i de provisoriska åtgärderna. medan några har ansett att det bör prövas i det fortsatta utredningsarbetet. Även andra metoder i syfte att stimulera till ökat aktieinnehav. t.ex. särskilt avdrag för nytecknade aktier eller för nysparande i aktier. tas upp i remissvaren.

.Det är i och för sig värdefullt att olika sätt prövas för att stimulera hushållens intresse för aktiesparande. Enligt min mening är det emellertid redan av praktiska skäl uteslutet att för år 1981 införa ett system innebärande skattefrihet vid konvertering av utdelning till nya aktier. De olika tankar som har förts fram får därför bli föremål för fortsatta överväganden i annat sammanhang.

Jag vill också nämna att några remissinstanser har ifrågasatt om inte någon lättnad borde ges de reinvesterande aktiefondcrna. I dessa lämnas ingen utdelning utan vad som återstår efter inkomstbeskattning hos fonden används för ytterligare aktieförvärv. Andelsägarna får alltså inte del av lättnader för hushållen i beskattningen av utdelningsinkomster. Det är emellertid enligt min mening knappast möjligt att medge dessa aktiefonder någon mot den föreslagna skattereduktionen svarande skattelättnad. Däre- mot måste givetvis de reinvesterande fondernas situation beaktas i ett permanent system.

Jag vill slutligen ta upp en särskild fråga angående beskattningen av sjömän. Sjöinkomst beskattas genom sjömansskatten. som är en definitiv källskatt. Denna tas ut efter särskilda tabeller på grundval enbart av inkomsten ombord. Övrig inkomst beskattas i vanlig ordning. skilt från sjömansskatten. En viss samordning föreligger emellertid därigenom att sji'fmtansskatten kan jämkas. om sjömannen vid taxeringen har rätt till vissa avdrag. bl.a. underskottsavdrag. och inte har någon landinkomst mot vilken han kan utnyttja avdragen. Han kan då begära jämkning av sjömansskatten. varvid kan föreskrivas att denna skall beräknas på inkomsten minskad med avdraget. Har sådan jämkning skett får avdraget inte utnyttjas vid landtaxeringen till den del det har föranlett jämkning. Vid införandet av skattesparandet beslöts att jämkning av sjömansskatt. innebärande en nedsättning av skatten, skulle kunna ske om sjömannen var berättigad till sparskattereduktion. Utan denna möjlighet skulle sjömännen i huvudsak vara uteslutna från förmånerna i denna sparform.

Med den nu föreslagna skattereduktionen för utdelning förhåller det sig i viss mån annorlunda. Eftersom en förutsättning för rätt till sådan reduktion är att skattskyldighet för inkomsten här i riket föreligger. måste alltså

• Sida 29
•  Original

Prop. 1980/81 :39 29

sjömannen ha en inkomst som skall tas upp vid landtaxeringen. Det kan då hävdas att skattereduktionen bör räknas av mot den skatt som påförs på grund av denna taxering. Om han har avdrag som medför att ingen eller låg skatt kommer att påföras, kan emellertid resultatet bli att han inte kan tillgodoräknas skattereduktionen just på grund av att hans huvudsakliga inkomst är sjöinkomst. .Jag anser därför att det finns anledning att på srmma sätt som gäller i fråga om sparskattereduktion ge möjlighet för sjömän att få sjömansskatten jämkad på grund av rätt till skattereduktion för utdel- ning.

2.3. Realisationsvinstbeskattningen

Från den skattepliktiga realisationsvinsten på äldre aktier. dvs. sådana aktier som har innehafts två år eller mer. får den skattskyldige göra ett särskilt avdrag med 1 000 kr. Avdraget får inte överstiga den skattepliktiga vinsten. i förekommande fall minskad med förlust vid försäljning av sådana aktier. För makar är maximiavdraget 1 000 kr. för dem gemensamt. _

Kommittén har föreslagit en höjning av schablonavdraget till 2 000 kr. De remissinstanser som har yttrat sig i frågan har i allmänhet tillstyrkt förslaget. Flera har därvid uttalat sig för större höjning. till 4 000 kr. eller 5000 kr. Några remissinstanser har å andra sidan avstyrkt att beloppet höjs.

Som min företrädare påpekat i huvuddirektiven till kapitalvinstkommittén är reglerna om beskattning av realisationsvinst vid försäljning av aktier komplicerade och i många fall svårtillämpade. Schablonavdraget fyller därför en viktig förenklingsfunktion genom att bespara både de skattskyldiga och taxeringsmyndigheterna arbete med att utreda anskaffningskostnader vid mindre aktieförsäljningar. Särskilt för småsparare kan det vara av värde att kunna avyttra en mindre aktiepost utan att behöva sätta sig in i realisationsvinstbcskattningens närmare utformning.

Med hänsyn till det anförda delar jag uppfattningen att en höjning av schablonavdraget nu bör ske. Den omständigheten att kommittén i sitt fortsatta arbete kommer att behandla realisationsvinstbeskattningens utformning ger — som kommittén påpekat — anledning att låta höjningen bli av tämligen begränsad omfattning. Jag anser dock att den kan göras något större än kommittén föreslagit. När schablonbeloppet först infördes år 1966 ("prop. 1966290. BeU 1966146. rskr l966:266. SFS 1966:215) innebar det med då gällande regler att aktier upp till ett värde av 5 000 kr. kunde försäljas utan beskattningskonsekvenser. En uppräkning med hänsyn till penningvärdeför- ändringen av denna summa leder till att schablonavdraget vid nuvarande skatteregler bör bestämmas till 3 000 kr. Jag förordar en höjning till detta belöpp.

Som jag nämnde i inledningen har jag ansett det motiverat att i detta sammanhang ta upp också en annan fråga på realisationsvinstbeskattningens område. Det är angeläget att för framtiden hindra vissa förfaranden som

• Sida 30
•  Original

Prop. 1980/81139 30

genomförs med utnyttjande av svenska premieobligatitmer.

En försäljning av premieobligationer behandlas, om den inte är yrkesmäs- sig, enligt bestämmelserna i 35 ä 4 mom kommunalskattelagen (1928370). KL. Det betyder att hela den nominella realisationsvinsten är skattepliktig om försäljningen sker inom två år från förvärvet. Vid en försäljning under tredje. fjärde eller femte året efter förvärvet är 75 %. 50 % resp. 25 % av vinsten skattepliktig. Om försäljningen sker efter fem år eller längre tid är vinsten skattefri. Realisationsförlust på premieobligationer är avdragsgill i motsvarande omfattning. dvs. hela den nominella förlusten är avdragsgill vid en försäljning efter mindre än två års innehav varefter den avdragsgilla andelen av förlusten under tredje till femte året sjunker från 75 % till 25 % och ingen del av förlusten är avdragsgill vid försäljning efter fem år. En realisationsförlust som har uppkommit vid försäljning av premieobligationer får enligt nuvarande regler räknas av mot realisationsvinster på annan lös egendom och även — med vissa begränsningar vid den kommunala beskattningen — mot realisationsvinster på fastigheter. Kan förlusten inte utnyttjas för avdrag under förluståret, får den sparas för att användas till avdrag mot realisationsvinster som redovisas något av de sex följande beskattningsåren.

Kurserna på premieobligationer står regelmässigt högst vid tiden för dragningen och sjunker relativt kraftigt omedelbart efter dragningen. Detta förhållande har utnyttjats systematiskt av vissa skattskyldiga som har gjort mer betydande realisationsvinster på t.ex. aktier eller fastigheter. Man har köpt en större mängd obligationer före dragningen och sålt dem kort tid därefter. Den kursförlust som har uppkommit — och som i princip motsvarar värdet av att delta i dragningen — har hittills i sin helhet varit avdragsgill och har kunnat utnyttjas till kvittning mot realisationsvinstcrna. Samtidigt gäller att de vinster som utfaller vid dragning på svenska premieobligationer — till skillnad mot vinster på utländska obligationer — inte träffas av inkomstskatt. Det är att märka att den som köper hela serier av obligationer är garanterad en viss miniminivå av vinster. Det kan i sammanhanget ha intresse att jämföra med de förhållanden som gäller i fråga om aktier. Även aktiekur- serna stiger normalt före utdelningstillfället och sjunker därefter. Här motsvaras emellertid kursnedgången av en skattepliktig utdelningsin- komst.

Det beskrivna sättet att utnyttja premieobligationer är enligt min mening inte acceptabelt. Som jag framhöll i prop. 1980/81120 har premieobligatio- nerna tillkommit för att utgöra en form av statlig upplåning som är riktad speciellt till småsparare och det är ägnat att inge olust när de på det angivna sättet utnyttjas som spekulationsobjekt.

Jag föreslår därför att rätten till avdrag för realisationsförluster på svenska premieobligationer begränsas. Sådana förluster bör i fortsättningen få kvittas endast mot realisationsvinster som uppkommer vid en försäljning av svenska premieobligationer. Förslaget föranleder ändring i punkt 4 av anvisningarna

• Sida 31
•  Original

Prop. 1980/81:39 31

till 36 s KL. Jag återkommer till den närmare utformningen i specialmoti- veringen.

De nya reglerna bör gälla i fråga om förluster som uppkommer vid försäljningar efter utgången av år 1.980.

2.4. Lönsparandet

År 1978 infördes särskilda skattelättnader för lönsparandc (prop. 1977/ 78: 165. FiU 1977/78z37. rskr 1977/781436. SFS 1978z423—429). Systemet innebär att löntagare och andra med A-inkomst får en skattereduktion. sparskattereduktion. beräknad på grundval av belopp som under året har sparats på lönsparktmto i bank eller på aktiesparkonto för förvärv av andelar i aktiesparfond. Vissa förutsättningar skall vara uppfyllda för att sparskat- tcreduktion skall medges. En sådan förutsättning är att sparandet sker regelbundet genom minst sex månadsinsättningar under året på minst 75 kr. och högst 400 kr. Räntan på sparkontomedel är skattefri och för fondspa- randet finns en regel som innebär skattefrihet för värdestegring på sådana fcmdandelar som har innehafts minst fem år. Om uttag sker från sparkonto eller fondandelar inlöses före utgången av en tid av fem år från sparåret. återförs de erhållna skatteförmånerna genom ett sclmbloniserat avdrag vid utbetalningen. "3

Skattereduktion får beräknas på högst 4 800 kr. Särskilda regler gäller när sparande har påbörjats så sent under ett år att sex månadsinsättningar inte har hunnit göras. Det sparade beloppet får då inräknas i underlaget nästa år och skattereduktion får beräknas på högst 6 800 kr. Sparskattereduktionen uppgick ursprungligen till 20 % av det under året sparade beloppet oavsett sparformen. Genom beslut _vid föregående riksmöte (prop. 1979/80:85. SkU 1979/80z38. rskr 1979/801279. SFS 1980: 151) höjdes procentsatsen för sparande i aktiefond till 30. Bakgrunden till höjningen var angelägenheten av att främja näringslivets tillgång på riskvilligt kapital. Lönsparande i aktier var nämligen — jämfört med banksparande — oförmånligt inte bara från risksynpunkt utan också från avkastningssynpunkt. Höjningen gäller i princip fr.o.m. 1980 års sparande.

1 augusti 1980 var antalet konton inom det s.k. skattesparandet omkring 600 000. varav närmare 550 000 bankkonton. På omkring hälften av kontona uppgick sparandet till det maximala beloppet. 400 kr. i månaden.

Efter samråd med chefen för ekonomidepartemcntet får jag anföra följande. '

Åtgärder för att främja sparandet i aktier bör vidtas även inom ramen för skattesparandet. Jag anser dock inte att de direkta skattefi'irmånerim nu bör höjas ytterligare. I stället bör nutximibeloppet höjas såvitt avser sparande i aktier till 600 kr. i månaden. Mitt förslag innebär att sparskattcreduktion i fortsättningen får beräknas på högst 7 200 kr.. varav högst 4 800 kr. får avse banksparande.

• Sida 32
•  Original

Prop. 1980/81z39 32

Undantagsregeln för de fall där sparande har påbörjats under senare delen av året bör ändras i motsvarande mån.

De nya reglerna bör tillämpas på sparande som medför rätt till skattereduktion vid 1982 års taxering.

J—ZJJIJ—

. lag om ändring i taxeringslagen(1956zö'23). 'Jr . lag om ändring i lagen (1958:295) om sjömansskatt.

6. lag om ändring i lagen (1970: 172) om begränsning av skatt i vissa fall, 7. lag om ändring i lagen (1978:423) om skattelättnader för vissa sparfor- mer.

Med hänsyn till behovet av omedelbara åtgärder för att stimulera sparandet i aktier anser jag att lagrådets yttrande över förslagen inte bör inhämtas. Även lagstiftningens prrwisoriska karaktär talar för detta.

&)

4.2. Övriga lagförslag

Höjningen av schablonbeloppet vid beräkning av realisationsvinst vid aktieförsz'iljning föranleder ändring i 35 5 3 mom. KL.

Bestämmelser om avdrag för realisationsförluster finns ipnnktcrna 3 och 4 av anvisningarna till 36 # KL. Punkt 3 innehåller regler om hur den skattemässiga förlusten skall beräknas. [ punkt 4 anges mot vilka vinster och under vilka beskattningsår en i och för sig avdragsgill realisationsförlust får utnyttjas för avdrag.

Jag föreslår vissa rent redaktionella och språkliga ändringar i punkt 3. De nya bestämmelserna om premieobligationer bör tas in ipunkr 4. Jag anser det motiverat att samtidigt förtydliga nuvarande regler i ett avseende. Efter de föreslagna ändringarna innehåller anvisningspunkten tre stycken.

lförsm stycket föreskrivs att en realisationsförlust — liksom hittills — får dras av endast mot sådana realisationsvinster och vinster på utländskt lotteri som är hänförliga till samma förvärvskälla som förlusten. Bestämmelser om förvärvskällor inom inkomstslaget tillfällig förvärvsverksamhet finns i punkt 5 av anvisningarna till 18 & KL. Innebörden av dessa bestämmelser är bl.a. att en försäljning av lös egendom och av fastigheter som är belägna i hcmortskommunen samt deltagande i utländskt lotteri behandlas som en förvärvskälla. Försäljning av fastigheter i andra kommuner än hcmortskom- munen utgör en särskild förvärvskälla för varje kommun där en eller flera avyttrade fastigheter är belägna. Av 46 ä 1 mom. KL framgår att avdrag inte medges vid den kommunala beskattningen för underskott som uppkommer i någon av de nu nämnda förvärvskällorna. Vid den statliga beskattningen får däremot ett sådant underskott dras av mot överskott i andra förvärvskällor inom samma inkomstslag. däremot inte mot t.ex. inkomst av tjänst eller rörelse.

Enligt bestämmelserna i andra stycket skall avdrag för en realisationsför- lust i första hand göras mot de vinster som har uppkommit samma beskattningsår som förlusten. Om det inte är möjligt att utnyttja avdraget det året. får det förskjutas till något av de sex följande beskattningsåren. Det

• Sida 35
•  Original

'Jr

Prop. 1980/81 :39 3

hittills anförda överensstämmer i sak helt med de hittills gällande reglerna. På en annan punkt finns det däremot. som jag redan har nämnt, behov av ett förtydligande. Av nuvarande regler framgår inte helt klart vilken turordning som gäller mellan en förlust som har förskjutits till ett senare år och en förlust som har uppkommit det året. Övervägande skäl talar enligt min mening för att avdrag varje beskattningsår i första hand skall göras för det aktuella årets förluster och bara i andra hand. om något utrymme återstår. för de förskjutna förlusterna. Jag föreslår en sådan komplettering av bestämmelserna att turordningen klart anges.

Tredje stycket innehåller de nya bestämmelserna om premieobligationer. Avdrag för förlust på svenska premieobligationer får inte för något beskattningsår överstiga de skattepliktiga realisationsvinster som samma år redovisas på sådana obligationer. lnnebörden av tredje stycket. samman- ställt med första och andra styckena. kan belysas med ett exempel. Antag att en person år ] deklarerar skattepliktiga vinster på aktier med 20 000 kr. och på premieobligationer med 4000 kr. Vidare redovisar han en förlust på premieobligationer med 6 000 kr. Av förlusten kan 4 000 kr. utnyttjas för avdrag medan resterande 2 000 kr. får sparas. År 2 redovisas vinster på aktier med 5 000 kr. och på obligationer med 3 000 kr. samt en förlust på aktier med 7 000 kr. Avdrag görs i första hand för årets förlust. Därefter kan ] 000 kr. av den förskjutna förlusten utnyttjas. Finns förskjutna förluster avseende såväl aktier som premieobligationer bör den skattskyldige ha rätt att i första hand avräkna de senare. Motsvarande gäller under samma år uppkomna förluster.

12 s 2 mom. uppbördslagen (1953:272) finns vissa definitioner. Med slutlig skatt skall förstås vad som återstår av viss närmare angiven skatt. sedan de nuvarande formerna av skattereduktion har avräknats. Förslaget innebär att lagrummet kompletteras med den nya skattereduktionen.

Taxeringsnämndens beslut om taxeringar införs i skattelängden. Närmare bestämmelser om vad som skall antecknas i längden finns i 68 55 taxerings- lagen ( 1956:623 ). TL. Enligt detta lagrum skall i längden antecknas bl.a. beslut som avser förutsättningar för skattereduktion. särskild skattereduk- tion och sparskattereduktion. Förslaget innebär att även beslut angående förutsättningar för skattereduktion för aktieutdelning skall antecknas i längden.

Enligt 72 a s TL får länsstyrelsen eller den lokala skattemyndigheten rätta vissa uppenbara felaktigheter i beslut av taxeringsnämnden. Det gäller bl.a. uppenbar felaktighet till den skattskyldiges nackdel i fråga om sådana förutsättningar för skattereduktion eller särskild skattereduktion som skall antecknas i skattelängden. Ändringen innebär att samma rättelsemöjlighet införs i fråga om förutsättningar för Sparskattereduktion och skattereduktion för aktieutdelning.

Genom ändringen i 12 #4 mom. lagen (I958:295) om sjömansskatt öppnas möjlighet för jämkning av sjömansskatt på grund av rätt till skattereduktion

• Sida 36
•  Original

Prop. 1980/81139 36

för aktieutdelning. Motsvarande gäller redan i fråga om sparskattcreduk- tion. Beträffande denna gäller dessutom ett undantag från kravet på bosättning eller stadigvarande vistelse i riket för rätt till sparskattcreduktion genom jämkning av sjömansskatt. Något motsvarande undantag skall givetvis inte gälla i fråga om skattereduktion för aktieutdelning. eftersom rätten till sådan reduktion just är beroende av att utdelningen skall inkomstbeskattas här.

Av redan gällande bestämmelse i 15 % sjömansskattekungörelscn (1958z301) och 68 s TL framgår att underrättelse om jämkningsbeslut skall tillställas taxeringsmyndigheten och antecknas i skattelängden.

1 lagen ( ] 970.'I 72 ) om begränsning av skutt!" vissa fall ges bestämmelser av innebörd att statlig inkomstskatt och förmögenhetsskatt kan sättas ner. om annars alltför stor del av inkomsten skulle tas i anspråk för skatter och avgifter (80/85-procentregeln). Enligt 4 s* nämnda lag skall vid tillämpning av lagen bortses från att den skattskyldige kan vara berättigad till nedsättning av skatten genom avräkning av utländsk skatt, skattereduktion. särskild skattereduktion eller sparskattcreduktion. Förslaget innebär att det samma skall gälla i fråga om skattereduktion för aktieutdelning.

De föreslagna ändringarna i 2 5 lagen (1978:423) om skattelättnader för vissa sparformer berör tre skilda frågor. För det första höjs maximibeloppet för reduktionsgrundande sparande till 7 "200 kr. om året. varav högst 4 800 kr. får avse banksparande. med en motsvarande ändring för de fall där sparande har påbörjats sent på året. Vidare finns i paragrafen en bestämmelse att Sparskattereduktion skall tillgodoräknas den skattskyldige före skattereduk- tion och särskild skattereduktion. Bakgrunden till bestämmelsen är att Särskilt avdrag vid förtida uttag eller inlösen skall ske bara om den skattskyldige har tillgodoförts Sparskattereduktion för det uttagna beloppet. Genom den föreslagna avfattningen kommer bestämmelsen att innebära att Sparskattereduktion skall tillgodoräknas även före skattereduktion för aktieutdelning. Slutligen innebär ändringen att en uttrycklig bestämmelse införs om att en sjöman som har fått jämkning av sjömansskatten på grund av rätten till sparskattcreduktion inte har rätt att avräkna samma belopp från inkomstskatten på grund av landtaxeringen. Detta gäller givetvis redan nu men framgår bara indirekt av bestämmelserna.

25. Med utdelning avses utdelning i pengar som utgår på a) aktie i svenskt aktiebolag, om aktien vid den tidpunkt då utdelningen blir tillgänglig för lyftning är inregistrerad

vid Stockholms fondbörs, och

b) andel i svensk aktiefond, om fonden vid ingången av det år då utdelningen blir tillgänglig för lyftning huvudsakli— gen består av vid Stockholms fondbörs inregistrerade aktier

i svenska aktiebolag.

3 S Utdelning kan medföra rätt till skattereduktion under förutsättning endast att

a) utdEIningen utgör intäkt av kapital för den skattskyldi—

ge och

h) denne är skattskyldig för utdelningen enligt 53 5 kommu— nalskattelagen (1928z370) och 6 5 lagen (19471576) om stat— lig inkomstskatt.

• Sida 62
•  Original

Prop. 1980/81:39

l—q PJ

En delägare i ett handelsbolag eller i ett dödsbo, som i beskattningshänseende behandlas som ett handelsbolag, har_ inte rätt till skattereduktion för den utdelning som har uppburits av bolaget eller boet.

4 5 En skattskyldig har rätt till skattereduktion om han under beskattningsåret har haft reduktionsgrundande utdel- ning. Som reduktionsgrundande utdelning anses utdelningar som enligt 3 5 kan medföra rätt till skattereduktion och som har blivit tillgängliga för lyftning under beskattningsåret, dock endast om den skattskyldiges sammanlagda utdelningar av detta slag under året har uppgått till minst 100 kr.

Underlag för beräkning av skattereduktion är den reduktions— grundande utdelningen minskad med hälften av det extra av— drag som enligt 39 5 3 mom. kommunalskattelagen (1928z370) har tillgodoförts den skattskyldige vid taxeringen. Om den reduktionsgrundande utdelningen är mindre än det extra av—

draget, är underlaget hälften av den reduktionsgrundande utdelningen.

För makar bestäms ett gemensamt underlag. Detta utgörs av summan av makarnas reduktionsgrundande utdelningar minskad med hälften av de extra avdrag som har tillgodoförts makarna vid taxeringen. Om makarnas sammanlagda reduktionsgrundande utdelning är mindre än avdragen, är underlaget hälften av utdelningen.

5 5 Det belopp varmed skattereduktion medges (reduktionsbe— loppet) utgör en viss procentuell andel av underlaget. An— delens storlek bestäms enligt följande tabell med hänsyn till den skattskyldiges beskattningsbara inkomst eller — i fråga om makar — den högsta av makarnas beskattningsbara

inkomster enligt lagen (l947:576) om statlig inkomstskatt.

• Sida 63
•  Original

Prop. 1980/81:39

Statligt beskattningsbar

inkomst (kronor)

36 39 42 45 48 51 54 57 60 63 66 69 72 75 78 81 84 87 90 93 96 99 102 105 108 111 114 117 120 140 160 180 200 220 240

100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100

36 39 42 45 48 51 54 57 60 63 66 69 72 75 78 81 84 87 90 93 96 99 102 105 108 111 114 117 120 140 160 180 200 220 240

000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000

Andel (procent)

45 44 43 42 41 40 39 38 37 36 35 34 33 32 31 30 29 28 27 26 25 24 23 22 21 20 19 18 17 16 15 14 13 " 12 11 10

• Sida 64
•  Original

Prop. 1980/81:39 34

Om underlaget överstiger 10 000 kronor, gäller följande. I fråga om det första beloppet på 10 000 kronor bestäms ande— len enligt tabellen. För varje följande skikt på 10 000 kronor är andelen tre procentenheter lägre än i det före— gående skiktet. För ingen del av underlaget är andelen dock

lägre än 10 %.

Det för makar beräknade reduktionsbeloppet fördelas mellan dem efter storleken av vardera makens reduktionsgrundande utdelning.

6 5 I fråga om skattereduktion för utdelning tillämpas 2 S 4 mom. femte och sjätte styckena uppbördslagen(1953:272).

55. Det belopp varmed skattereduktion medges (reduktionsbe- 1oppet) är

a) för makar gemensamt

om underlaget uppgår 45 % av underlaget, till högst 1 000 kronor:

• Sida 67
•  Original

Prop. 1980/81:39 37

om underlaget överstiger 450 kronor samt 25 % av 1 000 kronor men inte den del av underlaget som 6 000 kronor: överstiger 1 000 kronor, om underlaget överstiger 1 700 kronor samt 10 % av 6 000 kronor: den del av underlaget som

överstiger 6 000 kronor. b) för övriga skattskyldiga

om underlaget uppgår 45 % av underlaget, till högst 500 kronor:

om underlaget överstiger 225 kronor samt 25 % av 500 kronor men inte den del av underlaget som 3 000 kronor: överstiger 500 kronor,

om underlaget överstiger 850 kronor samt 10 % av 3 000 kronor: den del av underlaget som

överstiger 3 000 kronor.

Det för makar beräknade reduktionsbeloppet fördelas mellan dem efter storleken av vardera makens reduktionsgrundande

utdelning.

6 5 I fråga om skattereduktion för utdelning tillämpas 2 S 4 mom. femte och sjätte styckena uppbördslagen(1953:272).

7 S Bestämmelserna i denna lag om makar tillämpas på skattskyldiga som taxeras med tillämpning av 52 S 1 mom. kommunalskattelagen (1928z370) och 11 5 1 mom. lagen (1947: 576) om statlig inkomstskatt.

Denna lag träder i kraft tre veckor efter den dag, då lagen enligt uppgift på den har kommit ut från trycket i Svensk författningssamling, och tillämpas första gången i fråga om utdelning som tas till beskattning vid 1982 års taxering.

• Sida 68
•  Original

• Sida 69
•  Original

Prop. l980/8 I :39 29

1 INLEDNING

Vårt arbete inom kapitalvinstkommittén (B l979:05) inleddes

våren 1979. Till våra uppgifter hör enligt huvuddirektiven (dir. 1979z27) att lägga fram förslag om ändrade beskatt—

ningsregler vid försäljning av aktier.

Enligt beslut vid regeringssammanträdet den 14 februari 1980 fick vi genom tilläggsdirektiv (dir. 1980:10) i uppdrag att pröva åtgärder för att lindra beskattningen av aktiebolagens utdelade vinster. Enligt tilläggsdirektiven skall vi också med förtur utarbeta förslag till provisoriska åtgärder för att stimulera aktiesparandet. Vi lägger nu fram förslag till sådana provisoriska åtgärder.

I fråga om de provisoriska åtgärderna anförde chefen för budgetdepartementet i tilläggsdirektiven bl.a. följande.

Frågan om en övergång till ett nytt system för lindring i dubbelbeskattningen är komplicerad. Även om utredningsar— betet och efterföljande remissbehandling och lagstiftnings— arbete sker med stor skyndsamhet kan man redan nu förutse att ett nytt system inte kommer att kunna sättas i kraft förrän om några år. Vissa åtgärder för att förbättra vill— koren för det sparande som sker genom placering av risk— villigt kapital i näringslivet behöver vidtas dessförinnan. Kommittén bör få i uppdrag att med förtur utarbeta förslag till provisoriska lättnader för aktiesparandet.

Provisoriska åtgärder

Innan det är möjligt att ta ställning till frågan om en övergång till ett generellt system för lindring i dubbelbe— skattningen, måste alltså en rad frågor utredas. Jag fram— höll tidigare att det är angeläget att i avvaktan på resul— tatet av utredningsarbetet vidta mer kortsiktiga åtgärder i syfte att stimulera aktiesparandet. Kommittén bör få i upp— drag att med förtur behandla denna fråga. Åtgärderna bör i första hand inriktas på lättnader i dubbelbeskattningen. Kommittén bör dock vara oförhindrad att i detta sammanhang överväga även vissa åtgärder på aktievinstbeskattningens område. Jag återkommer strax till den frågan.

• Sida 70
•  Original

Prop. 1980/81:39 3!)

(ommittén bör redovisa alternativa förslag till åtgärder som avser lindring i dubbelbeskattningen. Förslagen måste utfor— mas så att de inte försvårar de mer långsiktiga ändringarna. I likhet med dessa kan provisoriska åtgärder tänkas inrik— tade på att ge lättnader antingen vid bolagens eller aktie— ägarnas beskattning. Båda alternativen bör studeras.

Lättnader i bolagens beskattning kan få formen av en lind— ring i skattebelastningen på utdelade vinstmedel. Den ut— vidgning av Annell—avdraget som genomfördes hösten 1978 hade denna inriktning. Kommittén bör undersöka möjligheterna att införa ett provisoriskt avdrag för utdelning eller en till— fällig sänkning av bolagsskattesatsen som får betydelse även i fråga om sådana utdelningar som inte ger rätt till Annell— avdrag. Av den tidigare genomgången har framgått att sådana lösningar medför svårigheter i olika avseenden, bl.a. när utdelningen lämnas till andra bolag eller till aktieägare i utlandet. Kommittén bör göra en bedömning av om det trots svårigheterna är möjligt att utan större ingrepp i regelsy— stemet införa provisoriska regler av detta slag.

Lättnader på aktieägarnivå kunde tänkas få formen av ett särskilt sparavdrag för utdelningsinkomster. En annan lös- ning kan vara att undanta viss andel av utdelningsinkoms— terna från beskattning eller att låta aktieägarna få rätt till en särskild skattereduktion som motsvarar viss procent av uppburen utdelning. Kommittén bör belysa vilka effekter sådana alternativa åtgärder kan få. Vidare måste klargöras bl.a. hur de nya reglerna skall samordnas med nuvarande sparavdrag och hur beskattningen av makar skall ske.

Oavsett om åtgärderna inriktas på bolagens eller aktieägar— nas beskattning bör de begränsas till de fall då utdelning lämnas av svenska företag som är noterade på börsen eller på Fondhandlareföreningens lista. Lättnader på aktieägarnivå bör i första hand komma hushållen till del. Kommittén bör dock överväga om det är möjligt att med begränsade åtgärder, som inte medför några väsentliga ingrepp i nuvarande system, ge även institutionella placerare del av vissa lättnader.

En central fråga är självfallet hur pass omfattande lättna- derna bör vara. Det är angeläget att åstadkomma en verklig stimulans av aktiesparandet. Mot den bakgrunden bör kom— mittén göra beräkningar som belyser bl.a. de statsfinansi- ella och fördelningspolitiska effekterna av lättnader på olika nivåer. Den slutliga avvägningen av lättnadernas omfattning bör däremot falla utanför utredningsuppdraget.

När kommittén överväger olika tekniska lösningar finns det anledning att ta del av de erfarenheter som har gjorts i andra länder där liknande åtgärder har vidtagits under se— nare tid.

• Sida 71
•  Original

Prop. 1980/81:39 3l

SOm jag tidigare anfört bör kommittén vid utformningen av sitt förslag till kortsiktiga åtgärder för stimulans av aktiesparandet vara oförhindrad att överväga även vissa ändringar i aktievinstbeskattningen. Jag vill här nämna möjligheten till viss utvidgning av det schablonavdrag — f.n. 1 000 kr. — som medges vid beskattningen av vinster på äldre aktier. En förutsättning för sådana åtgärder är dock att de inte kan anses försvåra de långsiktiga ändringarna.

Den fortsatta framställningen inleds med en redogörelse för de skatteregler som är av intresse i sammanhanget (kap. 2). Vi redogör också för aktiestockens fördelning på olika ka— teQorier av institutionella placerare och på hushåll i olika inkomstgrupper m.m. (kap. 3). Därefter behandlar vi företa— gens behov av riskkapital (kap. 4) och hushållens utbud av riskkapital (kap. 5). Vi fortsätter med att ge exempel på utländska åtgärder som har till syfte bl.a. att åstadkomma lättnader i dubbelbeskattningen av utdelade vinstmedel (kap. 6).

Efter denna redovisning preciserar vi i kap. 7 utgångspunk— terna för Vårt arbete. I samma kapitel analyserar vi olika former av provisoriska lättnader som skulle kunna komma bo— lagen och de aktieägande hushållen till del, varefter vi lägger fram Våra förslag till åtgärder.

Ett avslutande kapitel innehåller bl.a. en kommentar till den föreslagna lagtexten (kap. 8).

• Sida 72
•  Original

• Sida 73
•  Original

Prop. 1980/81:39 33

2 NUVARANDE BESKATTNINGSREGLER

I vårt land är aktiebolagens vinster underkastade s.k. eko— nomisk dubbelbeskattning. Nettovinsten beskattas först hos bolaget. Därefter sker'beskattning hos aktieägarna när vinstmedel delas ut till dem. Detta brukar kallas det

klassiska systemet för beskattning av bolagsvinster.

Dubbelbeskattningen upprätthålls dock inte fullt ut. Det första ledet kan lindras genom det s.k. Annell—avdraget. De regler som gäller för beskattningen av utdelningsinkomster (t.ex. sparavdraget) kan få till effekt att det andra ledet i dubbelbeskattningen lindras.

Enligt 10 S 2 mom. lagen (l947:576) om statlig inkomstskatt, SIL, är statsskattesatsen 40 % för bl.a. svenska aktiebo— lag. Bolaget får vid den statliga taxeringen avdrag för den kommunalskatt som har påförts bolaget under beskattnings- året. Vid en kommunal utdebitering på 30 kr. blir därför den sammanlagda skattesatsen (30 + 40 % av 70 =) 58 %.

Den ekonomiska dubbelbeskattningen medför att en kapitalan— skaffning genom nyemission blir dyrare än en kapitalanskaff— ning genom lån. Annell-avdraget infördes för att underlätta bolagens anskaffning av riskkapital genom att göra de båda formerna av kapitalanskaffning mer likvärdiga i kostnadshän— seende. Avdragsbestämmelserna finns i lagen (1967:94) om av— drag vid inkomsttaxeringen för viss aktieutdelning (Annell— lagen)-

Annell—reglerna innebär att ett aktiebolag kan få ett visst avdrag för utdelning som lämnas på nyemitterade aktier. Efter den utvidgning av avdragsutrymmet som gjordes hösten 1978 medges ett totalt avdrag som är lika stort som det

• Sida 74
•  Original

Prop. 1980/81:39 34

belopp som har betalats in för de nya aktierna. Avdraget får fritt fördelas under den 20-årsperiod som följer efter emissionen. Avdraget får dock inte något år överstiga 10 % av det inbetalade kapitalet och det'får inte heller över— stiga den utdelning som samma år belöper på de nyemitterade aktierna.

/ I förarbetena till Annell—lagstiftningen fastslogs att av— drag i princip borde vägras när utdelningen lämnas till en aktieägare som är befriad från skatt på utdelningen men är skattskyldig för ränteinkomster (se vidare avsnitt 7.2.2). SOm vi strax skall återkomma till är aktiebolagen i många fall befriade från skattskyldighet för mottagen utdelning enligt bestämmelser som finns i anvisningarna till 54 s kommunalskattelagen (1928:370), KL. En samordning mellan Annell—reglerna och bestämmelserna i anvisningarna till 54 S KL har ansetts nödvändig. Av praktiska skäl har det inte ansetts möjligt att göra avdragsrätten för den utdelning som lämnas till varje särskild aktieägare beroende av just den aktieägarens skattesituation. I stället har samordningen genomförts med hjälp av relativt grova schablonregler. Dessa finns i 7 5 Annell—lagen och har, efter ändringar som gjor—

des förra året, följande innebörd.

AVdragsrätten prövas i två steg. Avdrag vägras i första hand

för utdelning på aktier som ägs av

a) svenskt förvaltningsföretag vars innehav motsvarar mer än 50 % av röstetalet för samtliga aktier i det utdelande bolaget och

b) svenskt aktiebolag eller svensk ekonomisk förening vars innehav motsvarar 25 % eller mer av röstetalet för samt— liga aktier i det utdelande bolaget, om företaget inte

visas vara skattskyldigt för utdelningen.

För utdelning på övriga aktier medges avdrag under förut- sättning att minst 50 % av.dessa övriga aktier ägs av en

eller flera av följande kategorier av aktieägare:

• Sida 75
•  Original

Prop. 1980/81:39 35

a) annan än svenskt aktiebolag, svensk ekonomisk förening eller utländskt bolag,

b) förvaltningsföretag vars innehav motsvarar högst 50 % av röstetalet,

c) svenskt aktiebolag eller svensk ekonomisk förening som visas vara skattskyldig för utdelningen och

d) utländskt bolag som betalar kupongskatt för utdelnihgen med helt eller reducerat belopp.

2.2.1. Hushållen

Utdelning på aktier utgör i regel intäkt av kapital (38 5 1 mom. KL). I vissa fall skall utdelningen dock behandlas

som rörelseintäkt (punkt 2 av anvisningarna till 28 S KL).

Om någon avyttrar en rätt till utdelning utan att samtidigt överlåta aktien, behandlas vederlaget för utdelningsrätten i regel som intäkt av kapital. Den som har förvärvat en sådan fristående rätt och lyfter utdelningen från bolaget skall som intäkt av kapital redovisa skillnaden mellan utdelningen ooh vederlaget för utdelningsrätten.

En fysisk person är enligt 53 5 1 mom. KL och 6 S 1 mom. SIL skattskyldig för aktieutdelning om han vid utdelningstill- fället är bosatt i Sverige. Om han är bosatt utomlands, är- han däremot inte skattskyldig enligt KL och SIL för kapital— intäkter. På aktieutdelning som uppbärs av en utomlands bo— satt person utgår i stället kupongskatt med 30 % (om inte

skattesatsen är nedsatt genom dubbelbeskattningsavtal).

Från summan av utdelningsintäkter och andra kapitalintäkter medges enligt 39 S 1 mom. KL avdrag för förvaltningskostna— der och för låneräntor som inte skall hänföras till någon annan förvärvskälla. Uppkommer underskott, är detta avdrags— gillt som allmänt avdrag. Om kapitalintäkterna överstiger

förvaltningskostnader och räntor, får en fysisk person göra

• Sida 76
•  Original

Prop. 1980/81:39 36

ett extra avdrag enligt 39 S 3 mom. KL, det s.k. sparavdra— get.

Ett sparavdrag infördes redan år 1955. Syftet var både att stimulera sparandet och att förenkla taxeringsarbetet. Av— draget var ursprungligen 100 kr. för en ensamstående person och 200 kr. för makar. Senare har avdraget successivt höjts och det uppgår numera till 800 kr. för ensamstående och

1 600 kr. för makar. Sparavdraget får inte överstiga skill— naden mellan kapitalintäkterna och de avdragsgilla kostna— derna. Avdraget får alltså inte leda till underskott. Makar

får fritt fördela avdraget mellan sig.

Avkastning på aktier kan erhållas inte bara i form av utdel— ning (direktavkastning) utan också genom värdestegring. Rea— liserad värdestegring på aktier beskattas enligt realisa— tionsvinstreglerna i 35 5 3 mom. KL. Dessa fick sin nuvaran— de principiella utformning genom lagstiftning våren 1976. Man skiljer mellan aktier som har innehafts mindre än två år (nya aktier) och aktier som har innehafts två år eller mer (äldre aktier). När nya aktier avyttras beskattas hela den framräknade vinsten. Vid avyttring av äldre aktier är 40 % av vinsten skattepliktig. Beskattningen träffar den nomi— nella vinsten. Indexuppräkning av anskaffningskostnaden medges alltså inte. Avdrag för förlust på nya och äldre aktier medges på motsvarande sätt med 100 % resp. 40 % av den nominella förlusten. Från skattepliktig vinst på äldre aktier medges ett särskilt schablonavdrag. Avdragsbeloppet uppgår numera till 1 000 kr.

För beräkning av anskaffningskostnaden för äldre aktier finns en regel om genomsnittsheräkning och en särskild schablonregel. Enligt den förstnämnda regeln skall man som anskaffningsvärde för en äldre aktie ta upp den genomsnitt— liga anskaffningskostnaden för samtliga äldre aktier av sam— ma slag som den avyttrade. Vid beräkningen måste hänsyn tas till de tillskott och avyttringar av aktier av ifrågavarande slag som har skett sedan den skattskyldige först förvärvade

• Sida 77
•  Original

Prop. 1980/81:39 37

någon av aktierna. Genomsnittsberäkningen är obligatorisk för sådana aktier som inte är noterade på börs eller föremål för liknande notering. Vid avyttring av noterade aktier har den skattskyldige rätt att i stället tillämpa den särskilda schablonregeln. Enligt denna regel får anskaffningskostnaden bestämmas till hälften av den nettolikvid som erhålls för aktien eller andelen. Detta betyder att den skattepliktiga vinsten tas upp till (40 % av 50 % =) 20 % av

nettolikviden.

För att underlätta övergången till 1976 års regler har man infört särskilda hjälpregler för beräkning av anskaffnings— kostnaden för sådana aktier som hade innehafts under minst fem år när de nya reglerna började tillämpas. Hjälpreglerna innebär att den skattskyldige har rätt att vid genomsnitts- beräkningen utgå från vissa schablonvärden i stället för den

faktiska anskaffningskostnaden.

Vid beskattningen av makar behandlas kapitalinkomster och realisationsvinster som B—inkomst. I avsnitt 7.3.l.3 åter— kommer vi till de regler som gäller för beskattning av

B—inkomster.

Det finns anledning att i detta sammanhang erinra om att särskilda skattelättnader medges inom ramen för det s.k. värdesäkra lönsparandet. Bestämmelserna finns i lagen (1978:423) om skattelättnader för vissa sparformer. De inne— bär att en s.k. sparskattereduktion medges med 20 % av det belopp som har satts in på lönsparkonto och med — numera — 30 % av belopp som har betalats in på aktiesparkonto och vid årets utgång motsvaras av andelar i aktiesparfond enligt lagen (1978:428) om aktiesparfonder eller innestår på konto för inköp av sådana andelar. Vissa förutsättningar måste vara uppfyllda för att Sparskattereduktion skall medges. En förutsättning är att sparandet sker regelbundet genom minst sex månadsinsättningar. Sparskattereduktion får enligt huvudregeln inte beräknas på högre sparbelopp än 4 800 kr. Räntan på sparkontomedel är skattefri och för aktiefondspa—

• Sida 78
•  Original

Prop. 1980/81:39 38

randet finns regler som medför skattefrihet för värdesteg— ring på fondandelar som har innehafts minst fem år. Aktie-

sparfonderna lämnar inte utdelning till fondandelsägarna.

Hänvisningar till S2-2-1

• Prop. 1980/81:39: Avsnitt 2.2.2, 500, i

2.2.2. Institutionella placerare m.fl.

Om man i ett system som bygger på principen om dubbelbe— skattning beskattar aktiebolagen för de vinstmedel som de uppbär från andra aktiebolag i form av utdelning, kommer sådana vinstmedel att beskattas två eller flera gånger inom bolagssektorn innan de också beskattas hos aktieägare utan— för bolagssektorn. En sådan beskattning i tre eller flera led brukar kallas kedjebeskattning. Till en början försökte man nästan helt förhindra kedjebeskattning. Enligt KL gällde ursprungligen att svenska aktiebolag — med undantag för bl.a. banker och försäkringsföretag — var befriade från skatt på alla utdelningsinkomster. Med tiden har skattefri- heten av olika skäl begränsats. Vi har numera ett ganska .komplicerat regelsystem som innebär att kedjebeskattning eller frihet från kedjebeskattning är beroende av bl.a. det aktieägande företagets verksamhet och aktieinnehavets stor— lek. Bestämmelserna finns i anvisningarna till 54 5 KL. De

kan sammanfattas enligt följande:

a) s.k. förvaltningsföretag är i princip skattskyldiga för mottagen utdelning men kan undgå beskattning genom att omedelbart vidareutdela medlen. Med förvaltningsföretag menas här företag som uteslutande eller så gott som uteslu— tande förvaltar värdepapper o.d. Bland förvaltningsföretagen intar investmentföretagen en särställning. De kan fondera

20 % av mottagen utdelning utan att skattefriheten går för—

lorad.

b) Bankföretagen är i princip befriade från skatt på utdel— ning som belöper på s.k. organisationsaktier men är skatt— skyldiga för utdelning på.andra aktier. Detsamma gäller företag som bedriver annan s.k. penningrörelse (t.ex. handel

med värdepapper).

• Sida 79
•  Original

Prop. 1980/81 :39 39

c) Ett försäkringsföretag som utgör skadeförsäkringsanstalt i KL:s mening är fritaget från beskattning när utdelningen belöper på organisationsaktier. För livförsäkringsanstal— terna finns inte någon bestämmelse om skattefrihet i anvis— ningarna till 54 5 KL. Den del av deras nettointäkt av ka— pital— och fastighetsförvaltning som belöper på pensions— försäkringar är dock undantagen från beskattning enligt 30 S

2 mom. KL.

d) För övriga rörelsedrivande företag gäller att de i prin- cip är befriade från skatt på utdelning under förutsättning att aktieinnehavet i det utdelande bolaget motsvarar minst 25 % av röstetalet för samtliga aktier i detta bolag eller betingas av det mottagande bolagets jordbruk, skogsbruk eller rörelse. Utdelning på övriga aktier, s.k. kapitalpla—

ceringsaktier, är skattepliktig.

Försäkringsföretagen, investmentföretagen och vissa andra förvaltningsföretag samt rörelsedrivande företag som har kapitalplaceringsaktier brukar räknas till de s.k. institu— tionella placerarna. Till denna grupp hör också aktiefon— derna, Allmänna pensionsfonden och vissa stiftelser. Vanliga aktiefonder beskattas i princip för sina utdelningsinkomster men får avdrag för utdelning som lämnas till fondandels— ägarna (punkt 7 av anvisningarna till 38 5 och punkt 4 av anvisningarna till 39 S KL). Utdelning som tillfaller aktiesparfond är däremot skattefri hos fonden. Allmänna pensionsfonden är numera helt befriad från skattskyldighet för utdelningsinkomster (53 5 1 mom. första stycket punkt d KL). Detsamma gäller vissa s.k. kvalificerat allmännyttiga

stiftelser (53 5 1 mom. första stycket punkt 9 KL).

När det gäller skattskyldighet för värdestegringsvinster på aktier måste man skilja mellan aktier som utgör omsättnings— tillgångar hos säljaren och andra aktier. Vinsten på aktier av det förstnämnda slaget beskattas som rörelseintäkt medan

vinster på övriga aktier i regel beskattas enligt realisa—

• Sida 80
•  Original

Prop. 1980/81:39 40

tionsvinstreglerna i 35 5 3 mom. KL (se beträffande dessa regler avsnitt 2.2.1 ovan). Liksom när det gäller utdel—

ningskomster är dock Allmänna pensionsfonden och de kvali— ficerat allmännyttiga Stiftelserna befriade från skatt på realisationsvinster. Aktiefonder beskattas för vinster på nya aktier men är däremot befriade från skatt på vinster som

framkommer vid avyttring av äldre aktier (54 5 första stycket punkt j KL).

• Sida 81
•  Original

Prop. 1980/81:39 41 3 AKTIEÄGANDET

De börsnoterade företagen svarar för mer än hälften av den svenska industrins totala förädlingsvärde. Även med andra mått mätt - antal anställda, investeringar, export m.m. — representerar dessa företag en betydande del av det svenska näringslivet.

F.n. är aktierna i 98 bolag inregistrerade på Stockholms fondbörs. Av de 98 börsföretagen är 11 banker och försäk— ringsbolag medan 19 tillhör kategorin investmentbolag ("rena" och "blandade"). De inregistrerade aktierna noteras på den s.k. A—listan. Ytterligare 38 bolags aktier noteras på Svenska fondhandlareföreningens lista (fondhandlarlis- tan).

Fr.o.m. den 1 januari 1980 gäller nya regler för handeln med värdepapper i Sverige. Enligt de nya reglerna förbehålls fondbörsverksamheten Stockholms fondbörs. Fondhandlarlistan får finnas kvar bara övergångsvis. Avsikten är att det i fortsättningen skall finnas två kurslistor.(A:I och A:II) vid Stockholms fondbörs. På vilken lista ett visst bolags

aktier skall noteras blir beroende av bl.a. aktiekapitalets

storlek och aktiernas spridning.

Kursvärdet av de noterade aktierna var den 30 juni 1980 ca 52 miljarder kr. Av detta värde kan ca 40 % uppskattas falla På hushållen, ca 15 % på investmentföretag, 10-15 % på för— säkringsföretag Och lika mycket på övriga företag. Ytter— ligare ca 10 % kan hänföras till AP—fonden, vissa bankers pensions— och personalstiftelser, andra enskilda stiftelser m.m. samt aktiefonder. Återstående ca 10 % belöper på offentligrättsliga ägare (kommuner, myndigheter m.m.), in— tresseorganisationer, utländska ägare m.fl.

• Sida 82
•  Original

Prop. 1980/81:39 42

Aktiv Placering AB sammanställer regelbundet material från flera källor om olika placerarkategoriers köp av aktier (inkl. nyteckning av aktier och konvertibla skuldebrev). I skilda sammanhang har uppgifter för tiden t.o.m. år 1977 redovisatsl)_ I tabell 3:l redovisas siffror också

för åren 1978 och 1979.

IiSOU l978:13 bil. 3 (t.o.m. år 1976), Torsten Carlsson Aktiemarknadens roll (Aktiespararnas skriftserie nr 7, Stockholm 1979) och expertrapport av Boman & Låftman i SOU l979:9

• Sida 83
•  Original

Tabell 3:1

1968 1969

Olika placerares köp av börsaktier listan, milj.kr.)

197C

19

._ [x

1972 1973 1974

(A—listan och

1975 1976

fondhandlar—

1977 1978 1979 (prel.)

Prop. 1980/81 39

Nyemissioner och nyintroduktioner

av aktier & 60 413 47 182 210 177 393 861 1476 662 364 907

varav konvertibla skuldebrev ' 44 138 303 342 61

NETTOKÖP:

firsäkringsföretag . 3 109 113 106 183 235 176 213 282 272 196 352 investment): (etag bf'1 6 149 — 18 196 113 114 70 293 84 98 85 256 aktiefonder ) 9 11 15 26 33 10 7 130 163 62 24 44 "valutautlänningar" —25 — 85 - 28 — 45 —150 — 68 —137 — 88 —114 —125 -150 —107 FKP—[Ondep 232 197 293 221 96 82

övriga C' —133 229 — 35 —101 —114 45 116 768 134 113 280

.... (”|

Summa nyemissioner och nyintrod. 60 413 47 182 210 177 393 861 1476 662 364 907

Aktiv Placering AB

Motsvarande belopp för år 1980 kommer enligt hittills tillgängliga uppgifter att understiga 100 milj.kr. Preliminära beräkningar har gjorts för nettoköp av investmentföretag, aktiefonder och övriga

Uppskattad restpost

(J

1 / ). I

43

• Sida 84
•  Original

Prop. 1980/81:39 44

Av tabellen framgår bl.a. att investmentföretagen och — framför allt — försäkringsföretagen fortsätter att uppträda som nettoköpare. Dessa placerare har de senaste åren köpt

aktier med belopp som betydligt överstiger vad som belöper på dem i fråga om nyteckningar.

Aktiefondernas betydelse på aktiemarknaden ökade starkt i mitten av 1970—talet. Under senare år har denna utveckling dämpats, detta trots att åtskilliga aktiesparfonder har bi1dats inom ramen för det s.k. värdesäkra lönsparandet. Under år 1979 tillfördes aktiesparfonderna närmare 130 milj. kr. i kapital från allmänheten. Bakom siffran 44 milj. kr. i nettoköp av aktier för aktiefonder år 1979 döljer sig därför en betydande inlösen av andelar i vanliga aktiefonder. Denna

utveckling har fortsatt under innevarande år.

I gruppen "övriga" ingår hushållen men också rörelsedrivande företag, stiftelser m.fl. Totalt sett har de som tillhör denna kategori under hela 1970—talet — bortsett från det stora emissionsåret 1976 — antingen nettosålt aktier eller nettoköpt aktier med belopp som väsentligt understiger deras andel av nyemissionsvolymen. Samtidigt vet man att vissa förhållandevis stora placerare, som ingår i gruppen men som ligger utanför hushållssektorn, har varit nettoköpare av aktier. Det finns därför fog för att anta att hushållen under senare år stadigt har minskat sin andel av aktie- stocken. Redömningen att hushållens andel f.n. inte uppgår

till mer än ca 40 % grundas på bl.a. detta Förhållande.

Det finns vissa undersökningar om aktieägandets spridning inom hushållssektorn. Av intresse här är i första hand det material som fil. dr. Roland Spånt redovisat i sin rapport om den svenska förmögenhetsfördelningens utveckling. Rapporten har utarbetats på uppdrag av utredningen (Fi

l975:03) om löntagarna och kapitaltillväxten och den

• Sida 85
•  Original

Prop. 1980/81:39 45 återfinns i SOU l979;92)_

Spånts rapport grundas på en deklarationsundersökning för inkomståret 1975. Undersökningen utformades som ett tillägg till Statistiska centralbyråns årliga inkomstfördelnings— undersökning. Deklarationer från ca 8 000 hushåll samlades in och bearbetades. Ett "vanligt" urval skulle ha gett ett otillförlitligt resultat i fråga om aktier och andra till— gångar som erfarenhetsmässigt är ojämnt fördelade och av denna anledning överrepresenterades de förmögna hushållen starkt. Av de 8 000 hushållen bestod således ca 3 000 av ett särskilt "förmögenhetstillägg" medan övriga S 000 utgjorde

ett slumpmässigt, stratifierat urval av "vanliga" hushåll.

Enligt Spånts undersökning innehades ca 1/3 av värdet av hushållens sammanlagda innehav av börsaktier3) av hus—

håll med en skattepliktig (netto)förmögenhet på minst 1 milj. kr. Ca 3/4 av värdet hänförde sig till hushåll med en

förmögenhet över gränsen för förmögenhetsskatt, 200 000 kr.

Hushållens börsaktier fördelades också på storleksklasser. Det visade sig att ca 1/4 av värdet av hushållens börsaktier hänförde sig till hushåll med högst 100 000 kr. i börs— aktier. Ytterligare ca l/4 belöpte på hushåll med mellan

100 000 kr. och 300 000 kr. i börsaktier medan den reste— rande hälften innehades av hushåll med aktieinnehav på mer än 300 000 kr.

2)Inom den nämnda utredningen förbereds f.n. en rapport som kommer att innehålla ett mer detaljerat material om aktieägandet i Sverige.

311 Spånts undersökning avses med börsaktier aktier i bolag som noteras på A—listan och fondhandlarlistan samt andelar i aktiefonder och aktiesparklubbar.

• Sida 86
•  Original

Prop. 1980/81:39 46

Enligt Spånts undersökning deklarerade 334 000 hushåll innehav av börsaktier vid 1976 års taxering4)_ Detta motsvarar 8 % av alla hushåll. De 334 000 hushållen fördelade sig efter "portföljstorlek" på följande sätt.

Tabell 3:2

Värde (kr.) Antal (%) 300 000 — 3,3 100 000 — 300 000 8 25 000 — 100 000 _ 23 5 000 — 25 000 25 l — 5 000 40 41I vissa andra undersökningar — som inte grundas på deklarationsmaterial — har antalet aktieägare uppskattats till närmare 1 miljon. Spånt anger i sin rapport (SOU 1979:9 s. 53ff) några tänkbara förklaringar till de skilda uppgif- terna. Medan Spånts undersökning avser hushåll som dekla— rerat innehav av börsaktier, har man i andra undersökningar ofta uppskattat antalet individer som upplever sig som aktieägare. Antalet ägarhushåll underskattas sannolikt i en deklarationsundersökning eftersom åtskilliga aktieägare är befriade från deklarationsskyldighet (främst pensionärshus— håll med låga inkomster). Därtill kommer de som underlåtit att deklarera sitt aktieinnehav eller redovisar innehavet under felaktig rubrik (andel i aktiefond kan t.ex. hänföras till "andel i ekonomisk förening" eller "övrig tillgång"). I sammanhanget kan nämnas att statens industriverk i en utred— ning (SIND l980:5) redovisat material som ger vid handen att antalet "små" aktieägare har ökat under en följd av är allt— medan hushållens andel av aktiestocken minskat.

• Sida 87
•  Original

Prop. 1980/8lz39 47

Av Spånts rapport framgår inte hur börsaktierna eller utdel— ningarna fördelar sig på olika inkomstgrupper. Vi har ansett det angeläget att på denna punkt göra en kompletterande un— dersökning (1975 års undersökning), baserad på samma data— material som Spånt har använt. Vi har också genom statis—- tiska centralbyrån tagit fram material om sambandet mellan hushållens inkomster och utdelningar år 1978 (1978 års un— dersökning). Detta material grundas på 1978 års inkomstför— delningsundersökning. Statistiska centralbyråns uppgiftsin— samling för det särskilda tilläggsurvalet av förmögna hus— håll är ännu inte fullt avslutad. Det urval som har stått till vårt förfogande har därför — till skillnad mot urvalet i 1975 års undersökning — inte innehållit något särskilt förmögenhetstillägg utan bestått av närmare 10 000 "vanliga" hushåll.

I både 1975 och 1978 års undersökningar är hushållen förde- lade på två kategorier, ensamstående och gifta/sammanboende (ett annat hushållsbegrepp används i taxeringssammanhang). I båda undersökningarna — och framför allt i 1978 års under— sökning — ingår i urvalet bara ett litet antal ensamstående skattskyldiga med utdelningar5)_ Det är därför för kategorin ensamstående vanskligt att dra slutsatser om sam— bandet mellan utdelning och inkomst. För kategorin gifta/ sammanboende kan däremot redan på basis av det f. n. till— gängliga materialet dras vissa slutsatser. Sålunda visar tabell 3:3 spridningen av aktieägandet i olika inkomst— grupper medan tabell 3:4 visar sambandet mellan utdelnings— inkomstens storlek och beskattningsbar inkomst.

51Med utdelning avses i 1975 och 1978 års undersökningar bara utdelning från bolag på A—listan och fondhandlarlis- tan.

• Sida 88
•  Original

Prop. 1980/81:39

Tabell 3:3

Statligt beskattningsbar inkomst för make/samman— boende med den högsta

inkomsten (kr.)

40 60 80 100 150

Tabell 3:4

100 000 000 000 000 000

40 000 60 000 80 000 100 000 150 000

Makarnas/samman— boendes samman— lagda utdelning (kr. )

401 1 601 (4 001

Av tabell 3:4 framgår manboende hushållen i var hushållets högsta lägre än 75 000 kr.

400 1 600 4 000

48 Andel makar/sammanboende med utdelningsinkomst år 1978 (%) 4,6 5,3 8,7 16 27" 42 Statligt beskattningsbar inkomst inkomståret 1978 för make/samman— boende med den högsta inkomsten (kr.) Nedre Median övre kvartil kvartil 30 000 50 000 65 000 45 000 60 000 80 000 55 000 65—70 000 95 000 60 000 75 000 105—110 000

(90 000)

bl.a. att för hälften av de gifta/san— utdelningsintervallet 1 601—4 000 kr, statligt beskattningsbara inkomst fråga om en fjärdedel av dessa hushåll

var denna inkomst lägre än 60 000 kr. och i fråga om en fjärdedel högre än 105—110 000 kr. Förmögenhetstillägget saknas, därför inte meningsfullt att ange motsvarande värden i högre utdelningsintervall. En motsvarande beräkning på grundval av 1975 års undersökning ger dock vid handen att medianvärdena fortsätter att stiga även för större utdelningsinkomster än

som redan nämnts, i 1978 års undersökning och det är

• Sida 89
•  Original

Prop. 1980/81:39 49

4 000 kr. Enligt 1975 års undersökning var således median— värdet för giftas/sammanhoendes sammanlagda statligt taxe- rade inkomst — den inkomstvariabel som fanns tillgänglig - 100 000 kr. i utdelningsintervallet 1 601—4 000 kr. och 130 000 kr. i utdelningsintervallet 12 001-50 000 kr.

Varken 1975 eller 1978 års undersökning är särskilt till— förlitlig när det gäller att uppskatta skatteuttaget på hus— hållens utdelningsinkomster. Vi har ändå gjort en sådan uppskattning och kommit till en "genomsnittlig" marginal— skattesats på ca 70 %. Med "genomsnittlig" marginalskatte- sats avser vi de för hushållen tillämpliga marginalskatte— satserna "vägda" efter storleken av resp. hushålls utdel— ningsinkomst. En beräkning av skatteuttaget på hushållens

hela utdelningssumma bör således ge ett lägre värde än 70 %.

Ändringar i skatteskalor och många andra förhållanden gör att uppskattningen_av den genomsnittliga marginalskatte— satsen blir osäker. Det förhållandet att skatteuttaget alltid beräknats med utgångspunkt i den högsta beskattnings— bara inkomsten påverkar t.ex. resultatet, i vilken riktning är dock inte helt givet. vid uppskattningen har hänsyn inte tagits till effekten av begränsningsregeln (BO/BS—procent— regeln) och sparavdraget. Sparavdraget betyder ganska mycket för det sammanlagda skatteuttaget. Enligt 1978 års under— sökning redovisade ca 250 000 hushåll utdelningar (300 000 hushåll i 1975 års undersökning). Av de hushåll som inte redovisade några utdelningsinkomster utnyttjade endast ca en fjärdedel hela sparavdraget (dvs. med 800 resp. 1 600 kr.). Motsvarande andel för hushåll med aktieutdelningar var ca två tredjedelar. Denna andel framstår som hög mot bakgrund av att en stor del av de aktieägande hushållen har blygsamma ”utdelningsinkomster. Så var t. ex. enligt både 1975 och 1978 års undersökningar andelen hushåll med mindre än 100 kr. resp. 1 000 kr. i utdelningar 25—30 % resp. ca 65 % av alla hushåll med utdelningar. En motsvarande uppskattning be— träffande 1980 års utdelningsinkomster bör ge något lägre andelar eftersom utdelningarna på grund av höjd genomsnitt— lig direktavkastning har ökat kraftigt de senaste två åren.

• Sida 90
•  Original

• Sida 91
•  Original

Prop. 1980/81:39 51

Hänvisningar till S2-2-2

• Prop. 1980/81:39: Avsnitt under—

Redovisad soliditet, %

Justerad soliditet, %"'

Beräknat nettoresultat efter

skatt, 7 av eget kapital

Beräknat resultat före skatt % av justerat eget kapital 51

Nettodriftsöverskott i K—sek- torn (=industri ), % av för—

ädlingsvärdet”

Beräknat resultat före skatt

och kostnadsrantor, % av jus- terad talansomslutning (avk. på totalt kapital)

Genomsnittlig skuldränta, %

Nyemissioner av aktier, mdr kr.

Källa: Aktiv Placering AB

Tabell 4:1

1967 38,8 44,8 6,0

7,0

18,3

4,5

1968

Soliditets- och räntabilitetsutveckling för börsbolagen

(A—listans bolag exkl. vestmentbolag)

1969 1970 1971 36,1 41,7 8,3 34,1 32,0 40,5 39,0 8,2 6,4 12,0 11,0 7,7

20,7 23,3 20,0

6,6 6,2 4'9

banker,

1972 29,8 38,2 6,8

7,7

17,9

4,8 3,0 0,2

a) Justerad soliditet = redovisad soliditet med tillägg av "dolda reserver" b) Justerat eget kapital = eget kapital och hälften av Obeskattade reserver plus dolda reserver minus

latent skatteskuld C) Nettodriftsöverskott = Eörädlinqsvärde minus löner och kapitalforslitning

försäkringsbolag och in—

1973 1974 1975 1976 28,6 37,1 11,3 27,7 26,3 25,4 36,9 36,5 35,4 12,1 6,8 4,0

13,3 14,9 8,6 4,7

24,9 29,6 21,4

1977 23,7 33,2 0,5 —0,1 1978 23,2 32,1 1,8

1,7 9,0 3,6

Prop. 1980/81

. .

39

• Sida 94
•  Original

Prop. 1980/81:39 54

Den försämrade soliditeten har således gjort Företagen mer utsatta för ekonomiska bakslag. I flera avseenden torde företagens risker ha ökat under senare år — oberäknade kostnadsfördyringar, större osäkerhet i marknadsutvecklingen valutakursändringar, begränsade kreditmöjligheter, tekniska risker m.m. Detta talar för att företagen snarast skulle behöva en högre soliditet än tidigare. En tillfredsställande soliditet är emellertid nödvändig inte bara för företagens fortlevnad utan är också en förutsättning för den industri— ella expansion som krävs för att lösa vårt lands externa

balansproblem.

Den ökning av industriproduktionen som har ägt rum under efterkrigstiden kan förklaras, förutom av den tekniska utvecklingen, av att kapitalutrustningen per anställd inom industrin har ökat med ca 5 % per år sedan år 1950. Denna ökning har åstadkommits genom en årlig tillväxt av inve— steringsvolymen med i genomsnitt 4 % per år. En fortsatt tillväxt och omstrukturering av svensk industri kommer även under kommande år att ställa stora krav på företagens för—'

måga och vilja till investeringar.

Investeringsvolymen i näringslivet påverkas naturligtvis

i första hand av den förväntade lönsamheten. Det finns emellertid flera skäl till att företagen är mindre benägna att expandera om soliditeten uppfattas som låg. Bl.a. är det

främmande kapitalet inte riskvilligt utan kräver avkastning

under alla omständigheter. .ar andelen främmande kapital ökar måste företagen därför ställa högre krav på att avkast— ningen framstår som säker vilket leder till att förmågan att gå in i riskfyllda investeringsprojekt minskar. när solidi— teten försämras kommer företagen vidare i en finansiellt mer utsatt situation, vilket ökar risken för långivarna. Detta medför att företagens lånekostnad inklusive riskkostnaden ökar, vilket höjer avkastningskravet på investeringarna.

Allt färre av de tänkbara investeringsprojekten ter sig

• Sida 95
•  Original

U U

Prop. 1980/81:39

alltså acceptabla från företagets synpunkt när soliditeten sjunker. Den ökade lånefinansieringen — som är en följd av bl.a. den försämrade räntabiliteten — tenderar således att öka företa—

gens kostnad för det främmande kapitalet. Investeringsvoly— men blir i ett sådant läge starkt beroende av tillgången på nytt riskvilligt kapital. Samtidigt har höga marginalskatter och avkastningen på alternativa placeringar drivit upp av— kastningskraven på placeringar i aktier (se avsnitt 5.3)- Även företagens kostnad för det egna kapitalet har därför ökat. Sammanfattningsvis har företagens kostnad för kapital vid varje given investeringsnivå blivit högre. Högre kapi— talkostnader leder i sin tur till lägre investeringar.

Den här beskrivna situationen ställer uppenbarligen speci—

ella krav på försörjningen med riskvilligt kapital.

Det riSkvilliga kapitalet kan ökas genom att vinstmedel hålls kvar i företagen och genom nyemission av aktier. Stor— leken av de egna vinsterna är väsentliga inte bara för före— tagens förmåga till eget sparande. Räntabiliteten bestämmer deSSutom företagens möjligheter att öka det riskvilliga kapitalet genom nyemissioner. Det finns därför gränser för möjligheterna att ersätta företagssparande med nyemissio—

ner.

Hyemissionsverksamheten har sjunkit kraftigt i börsföretagen efter 1975—76 års rekordnivåer3)_ Detsamma gäller för övrigt hela industrin. Den kraftigt sjunkande emissions— volymen beror på faktorer på såväl efterfrågesidan (företa—

gens handlande) som utbudssidan (placerarnas intresse).

3>Se tabell 4zl. Jfr även tabell 3:l. Det bör observeras att tabell 4:l — till skillnad mot tabell 3:1 — inte om— fattar banker, försäkringsbolag och investmentbolag samt inte heller företag som är noterade på fondhandlarlistan.

• Sida 96
•  Original

Prop. 1980/81:39 56

Företagens benägenhet att nyemittera minskar när börskurs— erna är låga. Det sammanlagda börsvärdet har stadigt fallit den senaste tioårsperioden och var vid utgången av år 1978 endast ca 40 % av företagens justerade egna kapital. Börs— värdets ras torde bero bl.a. på'att aktiemarknaden värderar företagen framför allt med hänsyn till en förväntad effektiv

avkastning (efter skatt) och inte efter deras tillgångar.

När börsvärdet försämras så kraftigt tenderar också företa— gen att skaffa sig anläggningstillgångar genom företagsköp i stället för att nyinvestera, dvs. investeringarna påverkas

negativt.

Avslutningsvis bör här betonas att det existerar varken nå— gon efterfrågan eller något utbud av riskvilligt kapital i absolut mening utan frågan är vid vilken nivå utbuds— och

efterfrågekurvorna skär varandra. Torsten Carlsson har ut—

tryckt saken på följande sätt:

Ju bättre lönsamhetsutsikter desto mindre blir givetvis frågan om utbudets tillräcklighet, eftersom hög lönsamhet för företagen relativt sett minskar behovet av kapitaltill- försel utifrån, samtidigt som det gör kapitalplaceringar i företag mer attraktiva. Problemet är att det just nu ter sig osäkert, om företagens lönsamhet blir sådan, att efterfrågan och utbud spontant möts på en nivå, som motsvarar den önsk- värda investerings— och expansionstakten. På samma sätt som det finns anledning att diskutera åtgärder för att sänka företagens kapitalkostnader, så att de kan efterfråga kapi- tal, är det motiverat att diskutera vad som kan göras för att öka ttraktiviteten och kapaciteten för placeringar i

-. 4? aktier.

I7kapitalmarknadsutredningens betänkande bilaga 3, SOU 1978:l3 s. 68.

• Sida 97
•  Original

Prop. 1980/81:39 . 57

4.2 Företagens efterfrågan på riskkapital

Företagens behov av kapital påverkas både av reala faktorer och av prisfaktorer- Ökad produktion och kapacitetsutbyggnad ökar den behövliga kapitalvolymen, medan höjda priser ökar de nominella belopp som måste bindas i lager, anläggningar, kundfordringar etc. Varje bedömning av det framtida kapital— behovet måste därför utgå från antaganden om både den reala expansionstakten och den genomsnittliga prisstegrings- takten.

Ett växande kapitalbehov måste tillgodoses genom en ökning dels av det främmande kapitalet (lånekapitalet), dels av det egna kapitalet. Det egna kapitalet kan i sin tur, som redan nämnts, ökas antingen genom att internt genererade vinstme- del kvarhålls eller genom att nytt riskkapital tillförs

genom nyemissioner.

Det är mycket svårt att göra prognoser över hur företagens

finansiering i ett längre perspektiv kommer att gestalta sig eftersom antalet osäkerhetsfaktorer är stort. Man kan tänka sig olika utvecklingsförlopp med helt olika mönster för hur

företagen kommer att finansiera sin verksamhet.

Mot denna bakgrund är det klart att varje försök till beräk— ning av företagens framtida efterfrågan på riskkapital måste få karaktär av räkneexempel. Genom att variera vissa av de antaganden som görs kan man dock genom dessa exempel få en viss uppfattning om grundläggande samband och om storleks— ordningen av olika effekter.

I bilaga 3 till kapitalmarknadsutredningens betänkande

(SOU 1978:13 s. 55 ff) redovisas ett räkneexempel för industrins (börsföretagen exklusive banker och investment— bolag) finansiering år 1980. I detta räkneexempel antas företagen kunna upprätthålla en viss given soliditet medan nyemissionerna är den restfaktor som bestäms i kalkylen.

Siffermässigt är exemplet överspelat, men en motsvarande

• Sida 98
•  Original

Prop. 1980/81:39 58

kalkyl för år 1985 låter sig göra utan svårigheter. Fram— ställningen i det följande ansluter nära till den som har getts i bilagan till kapitalmarknadsutredningens betänk—

ande. _

Kalkylen, som redovisas i tabell 412, bygger på följande

förutsättningar:

l.Totala kapitalet (= bnlansomslutningen) i börsföretagen växer nominellt med l2 % per år under perioden l979—85. Den reala tillväxten i industriproduktionen antas bli drygt 4 % och inflationen knappt 8 % per år (för perioden

1973—78 växte balansomslutningen med drygt 13 % per år).

2.Soliditeten ligger kvar på 1978 års nivå (23,2 %) i alternativ lA, ZA och EA. Soliditeten ökar till 1974 års nivå (27,7 %) i alternativ lB, EB och 3B5)_ Härigenom

kan storleken av det egna kapitalet bestämmas på rad 3 och förändringen av eget kapital på rad 10.

STi—kapitalmarknadsutredningens kalkyl antas soliditeten ligga kvar på 1974 års nivå.

• Sida 99
•  Original

Prop. 1980/81:39 59

J.Avkastningen på det egna kapitalet efter skatt anges på rad 126). Tre alternativ används; det låga genomsnittet för åren 1974—1978 = 5 % (IA och JH), 1965—1969 års mer "normala" värde = 7,5 ?, vilket också ungefär motsvarar räntabiliteten under perioden 1966-l976 (ZA och ZR), samt genomsnittet för 1970 och 1974 års höga avkastning = 10 %

(BA och BB). Med givna antaganden kan man beräkna vilket

nettodriftsöver ett i procent av förädlingsvärdet (hruttovinst minus kapitalförslitningl som svarar mot varje räntabilitetsantagande. De nämnda räntabilitets— alternativen på 5 %, 7,5 2 och 16 % motsvarar nettodrifts—

överskottsandelar på ca 16 %, drygt 20 % och drygt 25 &

4.Prisförändringen på varnlagret efter skatt kan beräknas

som en viss andel av balansomslutningen, rad 6.

5.Utdelningen bestäms av storleken av det egna kapitalet och

effekten av nyemissionerna, rad 7.

6.Uppskrivningsvinsterna på anläggningstillgångar ignoreras

i prognoserna, rad 9.

7.Nyemissionerna framkommer som en rest

gTBet här använda vinstmåtte. bygger nå syns" det beräknade resultatet de inierar 'ad som finns att dispo- nera för utdelning ouh expansion. Detta synsätt ligger till grund för Sveriges finansanalytikers . renings rekommenda— tioner och för Aktiv Plac 'ing AB här använda lönsamhets- beräkningar. För att e'hålla ett nominellt räntabilitetsmått som De rlver [örmö ihe 'Ländringun under en [wriod-bör vid bergkningen av Lantahiliteten hänsyn tas till Föränd— ringar i priser på lager och anläggningar. I de beräkningar som tabell 4:2 grundas på har pri? Brändringar på lagret heräknats separat (rad 6).

• Sida 100
•  Original

Tabell 412

Utveckling av kapital och vinster efter skatt för börsbolagen a (fx—listans bolag exk . banker, försäkringsbolag och investmentbolag)

)

1974 197" 1976 197"? 1978 1985

n

1 Balans "nelutning, när kr. 122,9 1-13,8 159,9 182,.' 194,3 430 430 430 430 430 430 (13,0) (11,2) (12, (12) (12) (12) (12) (12) (12) >" Dit-t kapital, mdr kr. 34,0 37,9 40,6 43, 119 100 119 4 Soliditet, ; (27,7) (26,3) (25,4) (23, ) (23,2) 23,2 27,7 23,2 _'.-_'_,_7 23,2 _27_,7

'.; låt-räknat nettoresultat 4 , 1 2 , 6 1 , 6 0 6 7 , 5 8 , 9 10 11 , 9 ter 5 'att, mdr kr.

2 I-Izn'ransions akt, '.;-

O C 03 ,— ... O O .— — |D fr |x m

6 1,0 0,7 0,6 0,5 0,5 1,9 1,9 1,9 1,9 1,9 1,9

'." Utdelning, mdr kr. -—1,2 —1,4 -1 kr. 0 ,4 0 , 7 1 , ' -—vinstcr, uppskrivning— 0 , 3 1 , 3 0 ar (fonden.) avskrivnings-

" "f , mdr kr.

| —_ ("1 I '1' ,_ l m _ I '1'

-4,4 —3,3 —4,0 —3,0 —3,6 0,2 7,5 9,3 4,6 6,0 1,13

3 ;>,- missionc-r, n

kD ”, (Nl _ C) '='

(_ — m — ("I ln

11) Förandr. av eget kapital, 4 ,6 3,9 :mir kl.".

00 '— 0 |—_ N

10,7 12,8 10,2 12,8 10,7 12,5

andel av okning ]. 9 18 cget kapital,

N nn

10 11 70

12 Avkastn. pa cgot kapital 12,1 6,8 efter skatt (:'- 3), =..

,5 7, 10 10

| ln ln [ co .— ln — (3 O (T'

13 '_'txfzeln. av beräknat netto— 30 53 82 650 175 74 "73 44 45 18 22 rr-sultat (7 5), "...

—.-.—

a) Siffrorna för 1911—18 är inte direkt jämförbara med de för 1974-76, dels på grund av att bolag tillkommit och utgått och dels på grund av att en del ändringar skett i redovisningspraxis och result.=|tana1ysen i underliggande material.

L1Å 113 2" 31")

Prop. 1980/81 39

60

• Sida 101
•  Original

Prop. 1980/81:39 61

I tabell 4:3 sammanfattas kalkylens resultat i fråga om hur den behövliga nyemissionsvolymen påverkas av antagandena om soliditet och räntabilitet efter skatt. Störst blir behovet av tillskott av eget kapital utifrån i alt. 18, där ränta— biliteten ligger kvar på 1974—1978 års nivå och soliditeten stiger till 1974 års nivå. Det skulle då behövas nyemissio— ner av storleksordningen 9 miljarder kr. (i 1979 års pen— ningvärde knappt 6 miljarder kr.). Om räntabiliteten efter skatt återgår till en mer "normal" nivå — genomsnittet för sista hälften av 1960-talet som var 7,5 % — skulle.ny— emissionsbehovet ligga på 4,6 - 6 miljarder kr. beroende på soliditetsantagande (3—4 miljarder kr. i 1979 års penning— värde). Lägst skulle det externa tillskottet av riskkapital bli med en räntabilitet i nivå med genomsnittet för kon— junkturtopparna åren 1970 och 1974, dvs. en jämförelsevis mycket god avkastning på i genomsnitt 10 % efter skatt. En sådan långsiktigt hög vinstnivå innebär att företagen i stor utsträckning skulle klara ökningen av det egna kapitalet genom vinstnedplöjning. Trots detta skulle nyemissionsbe- hovet år 1985 uppgå till 1,8 och 2,6 miljarder kr. i A- resp. B—alternativet. I fast penningvärde innebär det ny- emissioner av ungefär samma storleksordning som rekordnivån 1976 på 1,4 miljarder kr.

• Sida 102
•  Original

Prop. 1980/81:39 ' 62

H hovet av nyemissiunvr i löpande "r 5" 1985 (miljarder kr.); ny— _ sion uhovet i 1979 års priser anges inom parentes

_.___..______ ___ ___—___..i. __ ._..__ _! A Alternativ B i

27,7 % |

|

__nivå) __iflgjd—års nivå)

7) 9,3 (5,9)

| ! ! _____ | _ ___- __ __ _ i— - __ _

iAlternativ 2 ' i 37,5 ?..- 4,6 2,9) 6,0 (3,8) ! i(=1f>r>5—1m;9) 5. i(-—=l.966—11176) '.- iAlternativ 3 ' i nu ;- .1,8 (1,1) _2,6 (1,6) |

i

i(=1970 och 1974) i

En viktig iakttagelse är att även om räntabiliteten ligger på "normal" nivå kommer de behövliga nyemissionerna för år 1905 att vida överstiga 197€ års rekordnivå. Även nyemissio- nernas andel av ökningen i eget kapital (rad 11 i tabell

4:2l belyser stora krav som kommer att ställas på den externa tillförseln av riskkapital för att soliditeten skall

kunna upprätthållas.

Det bör eter betonas att mekaniska räkneexempel av detta slag inte på något sätt kan bolyra möjligheten att vid olika

räntabilitetsnivåer faktiskt få en kapitaltillförsel utifrån

av sådan omfattning att expansionstakt och soliditetsnivå

• Sida 103
•  Original

Prop. 1980/81:39 63

skall kunna upprätthållas. De fr:".anade nyemissionssiff—

rorna uttrycker endast att teoretiskt huhnv av nyemissioner.

DEt är t.ex. orealistiskt att a sig att företagen vid

det antagna lågiäntahillietsalternativet skall kunna attra—

hera kapital ”nom nyemissioner av den angivna om—

fattningen, 7,5 — 9 miljarder kr. i löpande priser.

Vid beräkningarna av nyomissionshehovet har hänsyn nj tagits

till möjligheten att öka det redovisade egna kapitalet genom

»:

uppskrivning av ;ningstillgångar vid fondemission. A

andra sidan gäller att halansomslutningen hos börsföretagen under senare år har vuxit något snabbare än som rent meka— niskt skulle följa av realkapitalets tillväxt och inflation. Om så skulle bli fallet även under 1980—talet måste — vid oförändrad soliditet — det egna kapitalet växa Fortare än vad som förutsatts. Dessutom är det möjligt att antagandet

om att tillskottet till det egna kapitalet från prisför—

ändringen på varulagre. efter skatt, ! räknat som en viss

andel av halansomslutningen, ger en överskattning.

Räkneexemplet kan i en modifierad form också användas för att belysa hur soliditetsutvecklingen skulle bli om före- tagens nyemissionshehov inte kan täckas vid givna Förut—

.

Sättningar i fråga om expansionstakt och räntabilitet utan

emissionsverksamhe_en antas ligga kvar på en viss nivå. Om

företagen t.ex. lyckas na :mittera för endast 1,5 miljarder

, o

är. i löpande ; iser år 1905 (ca 1 miljard kr. i l979 ars priser), skulle soliditeten falla på följande sätt.

Tabell 4z4

Nyemissionsvolvm år 1995, mdr kr. 1,5 1,5 1,5

Ränrnhilitet efter skatt, % 5 7,5 10

SOliditet år 1985, % 15,8 18,8 22,5

• Sida 104
•  Original

Prop. 1980/81:39 (,4

vid "normalvinstalternativet" sjunker soliditeten således med ytterligare ca 4,5 procentenheter till 18,8 % från 1978 års nivå på 23,2 %. Endast om räntabiliteten hålls uppe på den historiskt höga nivån, 10 % efter skatt, klaras risk- kapitalförsörjningen utan större fall i soliditeten vid ett

nyemissionstillskott om 1,5 miljarder kr.

Om ökningstakten i balansomslutningen blir en annan än an— tagna 12 % påverkas givetvis nyemissionsbehovet kraftigt. I tabell 4:5 visas först hur avvikelser i fråga om inflations— takten inverkar. En inflationstakt på knappt 11 % i stället för den antagna om 8 % — vilket ger en ökningstakt i före— tagens balansomslutning med 15 % — ger i "normalvinstalter— nativet" ca 80 % större behov av nyemissioner i löpande priser. Begränsas i stället inflationstakten till knappt

6 %, halveras nvemissionsbehovet. Räknat i fasta priser blir effekterna mindre, men fortfarande står det klart att efter— frågan på nytillskott av riskkapital är mycket känslig för variationer i inflationstakten. Det bör naturligtvis sam- tidigt noteras att de antagna räntabilitetsnivåerna inte får samma innebörd vid en inflationstakt om 11 % som vid 8 % eller 6 %.

Tabell 4:5 Behovet av nyemissioner i löpande och fasta

priser är 1985 vid olika inflationsantaganden (miljarder kr.). 1979 års priser inom parentes. Den reala tillväxten antas vara 4 %.

Inflationi

!Ränta— ibilitets— X

]och soliditets>xXxxx

alternativ 6 % 8 % (enl. tab. 4:3) x* 15 6.0 (4,2) 9,3 (5,9) lA 4,8 (3,4) 7,5 (4,7) 25 3,0 (2,1) 6,0 (3,8) ZA 2,3 (1,6) 4,6 (2,9) 38 0,1 (0,7) 2,6 (1,6) 3Ä _D!1 (_017) 118 (lll)

• Sida 105
•  Original

Prop. 1980/81:39 65

Om man i stället antar att det är den reala expansionstakten som varierar, påverkas behovet av nyemissioner på sätt som framgår av tabell 4:6. Genom att alternativen valts så att de ger samma totala ökning av kapitalet som i föregående tabell blir resultaten i löpande priser desamma, medan be— räkningar till fast pris visar på en större känslighet vid avvikelser från mellanalternativet (4 % realtillväxt).

Tabell 4:6 Behovet av nyemissioner i löpande och fasta priser år 1985 vid olika reala tillväxttak— ter (miljarder kr.). 1979 års priser inom parentes. Inflationstakten antas vara 8 %.

änta— Realtillväxt bilitets— och soliditets alternativ (enl. tab. 4:3)

lB 1A 28 ZA 3B 3A

Ett självklart samband finns slutligen mellan expansions— takten och totalkapitalet (= balansomslutningen) och in— vesterinqsnivån. Om räntabilitet, soliditet, inflationstakt och även finanskvot (förhållandet mellan finansiellt och materiellt kapital) är givna, leder en ökad bruttoinveste- rinqskvot till att nyemissionsefterfrågan ökar. En ökad bruttoinvesteringskvot, som är nödvändig för att industri- sektorn skall expandera, leder till kraftigt ökad tillväxt i det totala kapitalet och följaktligen också i behovet av nyemitterat kapital. Om företagen inte kan öka det egna kapitalet är deras enda handlingsalternativ att antingen sänka soliditeten eller sänka investeringsnivån. Att fort— sätta att expandera genom sänkt soliditet som skett under 1960— och 1970—talen är, som tidigare nämnts, knappast möjligt. Om inte företagen kan öka sitt egna kapital är risken stor att investeringarna och den industriella expan—

sionen hämmas.

• Sida 106
•  Original

Prop. 1980/81:39 ()()

Även om det genomförda räkneexemplet inrymmer många osäkra antaganden, torde det stå klart att en uthållig industriell expansion under 1980—talet förutsätter mycket stora till— skott av riskvilligt kapital. För att täcka detta behov en— bart genom internt genererade medel skulle krävas en orea- listiskt hög vinstnivå under en följd av år. Slutsatsen blir därför att behovet av kapital utifrån genom nyemissioner

kommer att bli stort.

Det bör här också understrykas att en förutsättning för att företagen framgångsrikt skall kunna nyemittera aktier på marknaden är att de kan uppfylla marknadens avkastningskrav. Marknadens anspråk på förräntning bestäms bl.a. av vad alternativa placeringar kan förväntas ge. Denna fråga be— handlas i kap. 5.

• Sida 107
•  Original

' Prop. HSO/81:39 67

5 TBUDET AV RISKKAPITAL 5.1 Inledning

Som framgått av kap. 4 kommer företagens behov av externt riskvilligt kapital att vara betydande under 1980—talet. Även nyemissionernas andel av det egna kapitalets tillväxt behöver under den kommande femårsperioden öka markant jäm— fört med tidigare år. Frågan är då om det är rimligt att räkna med att utbudet av riskvilligt kapital till börsföre— tagen skall kunna öka i takt med efterfrågan, dvs. till en nivå som i "normalvinstalternativet" ligger på ca 3—4 mil— jarder kr. år 1985 i 1979 års priser.

En första fråga är om det finns placerarkategorier som kan ställa ett så stort sparande till aktiemarknadens förfogan- de. Avgörande är sedan om de verkligen kan väntas göra det, dvs. kommer de att finna villkoren för aktieplaceringar tillräckligt attraktiva i jämförelse med andra placerings- möjligheter? Den sista frågan återkommer vi till längre fram

i detta kapitel (avsnitt 5.3).

Vi har inte haft möjlighet att i detta sammanhang göra be— dömningar av de institutionella placerarnas kapacitet att öka sitt bidrag till näringslivets försörjning med riskka— pital. Sådana bedömningar har på senare tid gjorts av bl.a. kapitalmarknadsutredningen (SOU l978zll, 13). Med hänsyn till inriktningen av vårt arbete i detta skede har det också

varit naturligt för oss att i första hand se till hushålls- sektorns förhållanden.

5.2 Hushållens utbud av riskkapital

Bakom hushållens potential för utbud av riskvilligt kapital

på aktiemarknaden ligger i första hand deras nettosparande

• Sida 108
•  Original

Prop. 1980/81:39 68

(flödet). Emellertid kan också omplaceringar från andra tillgångsslag till aktier spela en viktig roll (ändringar i

stocken).

Det årliga hushållssparandet har de senaste åren uppgått till drygt 20 miljarder kr. (år 1979 ca 23 miljarder kr.). Drygt hälften av detta belopp har utgjorts av realt netto- sparande, främst köp av nyproducerade små— och fritidshus. Återstoden av det totala nettosparandet (ca 7—8 miljarder kr. enligt finansräkenskaperna) består av finansiellt spa— rande, dvs. placeringar i bank, obligationer, aktier, för- säkringssparande m.m. (se tabell 5:l). Finansiellt sparande innebär att hushållen inte använder hela sin möjlighet att köpa varor och tjänster. Det finansiella sparandet lämnar ett "ledigt" produktionsutrymme för nybildandet av realka— pital i någon annan sektor, t.ex. för investeringar i före— tagssektorn. Det finansiella och reala sparandet påverkar varandra bl.a. genom att hushållens reala sparande (t.ex. köp av småhus) finansieras genom nyutlåning från kredit—

marknaden, vilket i sin tur minskar hushållens finansiella

sparande.

Medel för placeringar i aktier kan i princip tas från både sparande i reala tillgångar och finansiellt sparande. Av det årliga finansiella sparandet har hushållen under 1970—talet placerat en mycket liten del i aktier (börsaktier). Hus— hållssektorn har t.o.m. under flera år varit nettosäljare (jfr kap. 3). Det är emellertid samtidigt tydligt att det här finns en betydande potential för ett ökat utbud. Om en— dast 5 % av hushållens nettosparande år 1979 hade placerats i aktier, skulle tillskottet blivit av storleksordningen 1 miljard kr. (10 % ger 2 miljarder kr.). Som jämförelse kan nämnas att rekordåret för hushållens sparande i aktier, år 1976 då ca 1,2 miljarder kr. placerades i aktier, innebar

att knappt 9 % av nettosparandet placerades i aktier.

• Sida 109
•  Original

Tabell 5:1

Hushållssektorns finansiella tillgångar och skulder

(milj.

er

SG ar, tillgodohavanden

Skattkammarvl lar

”blidationer forlagsbevis

och

och andelar hursnotcrade

Aktier varav

rsakringssparande koll :tivt N'

ividuellt

Lan, handelskrediter

Övriga finansiella tillgangar (netto)

. finansiella lgjnl

_i-"I HANS

i.u l i..".i:

Statistiska

uipgift om övriga skattade

11; L 1 .T_ :*? mehr-:DD

'eddelandcn N

Förändringar

1970

xi-(S l ELLÅ 'I'l LLGÅNGAR

mynt och bank—

(3 m (*I G! G 1 "1

finansiella tillgungar

1971

19To:11, N

under perioden

1972

In (_ ("*!

f.) GN ko

19?9:1

Ni 6

saknas,

1973 1974

IF) 01 .—

481 2 042

—915 -2 010 (—100)

⁴ 664

³ 479

—1 032

(600) 5 310

32h

10 m 11 i.

m xD ,,,

Och K 1980:3.2 posterna 36 019 och

(transaktionsvärden)

1977 1918

10 481 13 638 17 389

_Ln .. ..

² 965 3 261 30 1 059 200) (—201) ⁶ 177 7 322 (5 ?g?

—.—) (2 030)

23

⁴ 578

—955 (—?17) 8 308

(6 396) (1 912)

—196

¹ 819 2 876 4 479

119 33 603 068 26 364

5 520 är d rför troligen

1979_

Prop. 1980/81 39

36

30 559

r—. r.: 0 ("*I |” Lh

69

under—

• Sida 110
•  Original

Prop. 1980/8] :39 70

Hushållens utbudspotential på aktiemarknaden beror, åtmin— stone på något längre sikt, även på hushållens stock av ka— pital i form av fastigheter, bankmedel, obligationer m.m. Denna stock är mångdubbelt större än det årliga nettospa- randet. Marknadsvärdet av hushållens tillgångar uppgick år 1978 till över 900 miljarder kr. (se tabell 5:2). Av dessa tillgångar utgjordes 30 miljarder kr. av börsaktierl)-

Om så litet som 1 % av hushållens tillgångar skulle föras över till börsaktier skulle det riskvilliga kapitalet öka med ca 9 miljarder kr. Utslaget på t.ex. en femårsperiod skulle detta motsvara ett ökat utbud av nära 2 miljarder kr.

om året.

Hushållssektorn som helhet kan dock inte minska sina reala tillgångar nämnvärt. Försöker hushållen minska sitt fastig— hetsinnehav pressas priserna ned, såvida inte hushållen kan sälja till någon annan sektor (t.ex. staten eller kommuner— na). Köp och försäljningar av någon tillgång inom en sektor påverkar inte denna sektors kapacitet att erbjuda riskvil— ligt kapital. Hushållens olika tillgångar är alltså inte i samma utsträckning rörliga och möjliga att transformera till aktier. Även om på lång sikt både realt kapital och finansi- ellt kapital kan omvandlas är det på kort sikt huvudsakligen i fråga om det finansiella kapitalet som detta alternativ finns. I viss utsträckning kan vidare enskilda hushåll be—

låna fastigheterna för att göra finansiella placeringar.

I)Posten bestäms residualt — sannolikt var det verkliga värdet mindre (jfr kap. 3).

• Sida 111
•  Original

Prop. l980/81z39 7l

Tabell 5:2 Hushållens tillgångar 1970 1978 Miljarder Proc.andel Miljarder Proc.andel kr. av totala kr. av totala . tillgångar tillgångar Villafastigheter inkl. fritidshus och lwstadsrätter 109 35 437 48 Hyresfastigheter 23 7 37 4 Jordbruksfastig— heter 38 12 126 14

Aktier (noterade på A—listan) 16 5 30 3

Försäkringsford— ringar (liv—, pensions—, SPP, .

AMF m.m.) 27 9 67 7 Bankmedel och kontanter 86 27 175 19 Obligationer m.m. 8 3 31 3

Fordringar (handels— krediter och övriga

fordringar) 7 2 9 1 Summa tillgångar 314 100 912 100 Skulder 77 25 211 23 Nettoförmögenhöt 237 701

Källa: SNS Konjunkturrapporten 1979-80 (Ragnar Bentzel och Lennart Ehrsson)

Källor till SNS—materialet: Villa—, hyres— och jord— bruksfastighetsvärdena grundar sig på fastighetstax— eringsstatistiken. Taxeringsvärdena har uppräknats med ledning av försäljningsstatistik, på så sätt har marknadspriserna erhållits. Värdena för aktier, för— säkringsfordringar, bankmedel, obligationer och ford— ringar är hämtade från finansräkenskaperna.

• Sida 112
•  Original

Prop. 1980/81:39 72

De finansiella tillgångarna — aktier, försäkringar, bankme— del, obligationer, fordringar m.m. — uppgick år 1978 till drygt 300 miljarder kr. Om exempelvis 3 % av de finansiella tillgångarna omvandlades till börsaktier skulle det risk—

villiga kapitalet öka med 9 miljarder kr.

Statistiken ger alltså en bild av att ganska små föränd— ringar i hushållens spar— och placeringsvanor skulle kunna ge kraftiga utslag i utbudet på aktiemarknaden. Frågan är då i vilken mån det är möjligt att mobilisera den stora poten— tial för placeringar som hushållen har. För att bedöma detta är det av intresse att försöka klarlägga faktorerna bakom

hushållens minskade placeringar i aktier under 1970—talet.

Hushållens val av sparform påverkas av bl.a. förväntad av— kastning, riskvillighet, placeringsformens likviditet och delbarhet m.m. I princip samma överväganden ligger bakom omfördelningar av hushållens tillgångar. Den låga lönsamhe— ten hos företagen under andra hälften av 1970—talet har sä- kerligen bidragit till ett negativt intresse för aktiepla— ceringar. Samtidigt har alternativa placeringar blivit allt mer attraktiva. Inflationen och beskattningssystemet har gjort placeringar i fastigheter och andra realtillgångar särskilt gynnsamma. Även i fråga om det finansiella sparan— det har skattereglerna verkat ofördelaktigt för aktiernas del och bidragit till att styra sparandet till lägre be—

skattade placeringsformer.

Av tabell 5:1 framgår bl.a. att obligationssparandets andel av det totala sparandet i finansiella tillgångar har ökat. Obligationernas andel (till dominerande del premie— och sparobligationer) har stigit från 5 % till 9 % av de finan— siella tillgångarna. År 1978 svarade obligationssparandet för nästan 14 % av ökningen av de finansiella tillgångarna (4,6 av 33,6 miljarder kr.). För aktiesparandet gäller mot—

satsen. De börsnoterade aktiernas procentuella andel av de

• Sida 113
•  Original

Prop. 1980/81:39 73

finansiella tillgångarna har nästan halverats under 1970- talet. Andelen har fallit från 14 % till 8 %.

För aktierna, där en del av den effektiva avkastningen nor— malt förväntas komma i form av värdestegring, har utveck— lingen innehurit något av en ond cirkel. En minskad avkast— ning efter skatt, såväl absolut som i förhållande till andra placeringsformer, har bidragit till en sjunkande efterfrå— gan. Denna har i sin tur medfört en försämrad värdestegring och därmed en ytterligare sänkt avkastning. Å andra sidan borde därför också åtgärder som leder till en förbättrad avkastning efter skatt kunna få en förstärkt effekt och verka gynnsamt på en mobilisering av hushållens utbudspo—

tential. 5.3 Avkastningpn_på aktier och andra placeringar

Att de nuvarande skattereglerna vid inflation ger en mycket ojämn beskattning av olika placeringar har utförligt belysts av professor Sven—Erik Johansson i bilaga 2 till kapital— marknadsutredningens betänkande (ingår i SOU 1978zl3). Pro— blemen har också diskuterats av 1972 års skatteutredning (SOU 1977:91) som framhöll bl.a. att skattereglerna leder till en samhällsekonomiskt olycklig snedvridning av resurs— allokeringen och innebär stora fördelningsmässiga orättvi— sor. En särskild utredare har numera tillkallats för att belysa möjligheterna att komma till rätta med dessa problem genom övergång till ett system med reala lån och real be—

skattning (realbeskattningsutredningen, B 1978:07).

Det finns inte anledning att här göra någon ny allmän ge— nomgång av dessa frågor. Viktigt i detta sammanhang är främst det förhållandet att skattereglerna för aktier vid dessa jämförelser framstår som särskilt ogynnsamma, medan villkoren för plaCeringar i fastigheter, premieobligationer, diamanter, konst, frimärken, etc. är avsevärt förmånligare. Följden blir att ett kapital måste ge väsentligt högre av—

kastning före skatt för att kunna ge samma avkastning efter

• Sida 114
•  Original

Prop. 1980/81:39 74

skatt om det placerats i aktier än om det lagts i någon av

de alternativa placeringarna.

Till belysning av det sagda kan ett siffermässigt exempel återges, som ursprungligen redovisats av Ingemar Hansson2)' Frågeställningen är här vilken nominell avkastning före skatt som krävs för att ge en real avkast— ning om 1 % efter skatt. Placeraren antas ha 60 % marginal— skatt och från sparavdragets inverkan bortses. Resultatet sammanfattas i tabell 5:3.

Tabell 5:3 Nominell avkastning före skatt (%) som krävs för att en placering skall ge en positiv real avkastning på 1 % efter skatt

Aktier Bank Premie- Små— Diamanter

Infla— obliga— hus konst m.m tionstakt tioner

För diamanter, konst, etc. är förutsättningen i exemplet att en försäljning sker efter så lång tid att skatteplikt ej föreligger för realisationsvinsten. Det räcker då att värde-

stegringen med 1 % överstigit inflationen.

I fråga om småhusen innebär den löpande inkomstbeskattningen att ca 1 % av marknadsvärdet går bort i skatt. Avkastningen

— som tar sig uttryck såväl i ett årligt boendevärde som i

2)Ingemar Hansson: Skattesystemet, inflationen och investeringarna — Ekonomisk Debatt, Vol 6, nr 4 (1978)

• Sida 115
•  Original

Prop. 1980/81:39 75

värdestegring — måste därför vara något högre än för den

"skattefria" placeringen.

För premieobligationer gäller att beskattningen motsvarar 20 % av avkastningen oberoende av inflationstakten (och oberoende av ägarens inkomstförhållanden i övrigt). Avkast— ningen — i form av genomsnittlig vinstnivå — måste därför

överträffa kravet efter skatt med just denna marginal.

Avkastningskraven på bankplaceringar (ränta) och aktiepla— ceringar (utdelning och värdestegring) framstår som likar— tade. Upp till en viss inflationstakt - med exemplets för— utsättningar ca 7 % — beskattas aktier något lindrigare,

däröver hårdare.

Av särskilt intresse för diskussionen här är att se på de antaganden som ligger bakom exemplets kalkyl i fråga om ak— tierna. Av den totala avkastningen i bolaget antas 30 % re— dovisas som vinst och användas för att betala bolagsskatt (efter 55 %) samt att ge utdelning till aktieägarna3)-

Resterande 70 % av avkastningen plöjs ned och antas öka värdet av aktierna med hälften av beloppet. Aktierna antas bli sålda efter 5 år och 30 % av värdestegringen beskattas4)_

Sedan dessa beräkningar utfördes har Annell—avdraget för aktiebolagen utvidgats. Detta bör något förbättra kalkylen för aktiernas del. Å andra sidan tar kalkylen hänsyn endast till inkomstskattens effekter. Som visats i bilagan till

kapitalmarknadsutredningens betänkande är aktieplaceringar

3lDå (1978) gällande Annell-avdrag om högst 5 % antas utnyttjat.

4)Siffran 30 % i stället för 40 % motiveras av före— komsten av schablonavdrag och schablonregler för vinstbe— räkningen.

• Sida 116
•  Original

Prop. 1980/81:39 76

starkt missgynnade även vid förmögenhetsbeskattningen vid jämförelse med fastigheter, diamanter, konst, frimärken etc. (men inte gentemot banktillgodohavanden eller premieobliga— tioner). Om dessutom marknadsvärdet på aktier inte stiger så mycket som förutsatts i kalkylen när vinstmedel fonderas — vilket synes ha varit fallet under senare år — försämras

lönsamheten av detta placeringsalternativ ytterligare.

Det föregående exemplet belyser vad som teoretiskt krävs av olika placeringsformer för att ge en viss avkastning efter skatt. Frågan är då vilken bruttoavkastning en placerare faktiskt har kunnat räkna med. I tabell 5:4 visas först hur den genomsnittliga avkastningen före skatt på börsnoterade aktier utvecklats under olika tidsperioder. Det måste ob— serveras att det här rör sig om avkastningen i en annan me— ning än i exemplet, nämligen den avkastning som placeraren får och inte den som bolaget måste skapa på medlen. Effekten

av bolagsbeskattningen m.m. är alltså inte med längre.

Den nominella effektiva avkastningen — kursstegringen plus direktavkastningen — har som synes fallit under den senaste 25—årsperioden. Vid en uppdelning i femårsgenomsnitt framgår att den effektiva avkastningen har fallit kontinuerligt. Detta gäller även den senaste femårsperioden om den kraftiga kursstegringen år 1975 räknas bort. Direktavkastningen visar dock en svagt stigande tendens. Den försämrade totalavkast— ningen beror alltså på att kursstegringen har minskat kraf- tigt i nominella termer. Tas dessutom hänsyn till att infla— tionen ökat under perioden framstår utvecklingen som drama—

tisk.

• Sida 117
•  Original

Prop. 1980/81:39

Tabell 5:4

77

Genomsnittlig årlig avkastning för samtliga på A—listan noterade aktier (%)

Total effektiv avkastning på

25 år (1955—1979)

10 år

(1970—1979) (1975—1979)

5 år 4 år (1976—1979)

börsnoterade aktier 8,6 6,9 9,3 4,3 Kursförändring 4,6 2,5 4,8 —0,3 Direkt avkast— ning 4,0 4,4 4,5 4,6 Inflation (KPI) 5,8 8,8 9,9 9,7 Real effektiv avkastning 2,7 —l,8 —O,5 -4,9

1955—1959 1960—1964 1965—1969 1970—1974 1975—1979

Total effektiv

avkastning

5 års genomsnitt 13,4 9,1 7,1 4,5 9,3 Inflation (KPI) 3,6 3,7 4,2 7,6 9,9 Real effektiv avkastning 9,5 5,2 2,8 —2,9 —0,5 Källa: Svenska Handelsbanken: Avkastningen på börsnoterade aktier

Under perioden 1970—1979 var den genomsnittliga totalavkast— ningen 6,9 % (kursstegring 2,5 % och direktavkastning 4,4 %) och inflationen 8,8 %. Följaktligen var den reala effektiva avkastningen (före skatt) negativ, (—l,8 %). Med ett anta—

gande om att 40 % av värdestegringen på aktier beskattas ger detta en negativ realavkastning efter skatt på nästan 5 %

årligen för en genomsnittlig aktieplacerare (vars marginal—

skattesats antas vara 60 %).

• Sida 118
•  Original

Prop. 1980/8lz39 78

Fyraårsperioden 1976-1979 har med samma antaganden gett en årlig negativ realavkastning på ca 5 % före skatt och drygt 7 % efter skatt.

Den låga värdestegringen på aktier i kombination med den höga inflationen har inneburit att en genomsnittlig aktie- placerare fått se sin aktieförmögenhet nästan halverad i reala termer under 1970—talet. Det inte helt ovanliga anta— gandet, att marknadsvärdet för aktier stiger i takt med inflationen, har med andra ord ingenting med 1970—talets verklighet att göra.

Avkastningen på förhållandevis säkra placeringar som obliga— tioner har under 1970—talet varit högre och skillnaden har ökat kraftigt mot slutet av perioden. T.o.m. avkastningen på banktillgodohavanden har överstigit aktieavkastningen både före och efter skatt under de sista åren av 1970—talet.

Riskersättningen till aktieägarna har alltså varit negativ.

Många alternativa placeringar har under 1960— och 1970—talen inte bara beskattats lågt utan också dragit fördel av en

värdestegring som legat över inflationen.

Genomsnittspriserna för småhus (egnahem och fritidshus) har, som framgår av tabell 5:5, mellan åren 1965 och 1978 stigit snabbare än inflationen. De nominella prisökningarna har framför allt under senare hälften av 1970—talet mer än väl

kompenserat för penningvärdets fall.

Enbart värdeökningen före skatt för småhusen överstiger alltså den totala aktieavkastningen före skatt. Dessutom beskattas endast den reala värdeökningen och en mindre del av direktavkastningen för småhusägarna. Detta innebär att den reala totalavkastningen efter skatt för småhusägarna vida överstigit den för aktieägarna.

• Sida 119
•  Original

Prop. l980/8l :39 79

Tabell 5:5 Prisutvecklingen på egnahem och fritidshus (%)

E nahem Fritidshus

Genomsnitt— Infla— Real— Genomsnitt— Infla— Real— lig pris- tion värde— lig pris— tion värde— forandring okning forandring okning

1965—1969 7,1 3,9 3,1 8,2 3,9 4,1 1970—1974 8,0 7,6 0,4 9,8 7,6 2,0 1975—1978 4,6 0,0 4,2 21,2 10,0 10,1

Källa: Statistiska meddelanden, Serie P, Fastighetsstatistik

För placeringar i konst, diamanter, mynt, frimärken m.m. är det mycket svårt att få en uppfattning om värdestegringen då det inte går att få tillförlitlig statistik på gjorda avslut. List- och katalogpriserna ligger ofta över priserna på avslutade affärer och är bl.a. därför otillförlitliga. Bland branschfolk synes det dock vara en allmän uppfattning att värdestegringen på dessa typer av placeringar i allmänhet kompenserat för inflationen. Då en för— säljningsvinst ej beskattas när innehavet varat i fem år eller mer, har en placerare här i så fall också efter skatt kunnat uppnå ett

väsenligt bättre resultat än aktieplaceraren.

Det föregående resonemanget har avsett avkastningen på de olika placeringsformerna isolerat. Det är emellertid ett väl känt för— hållande att belåning av kapitalplaceringen i många fall ger möj— lighet att uppnå en avsevärd förhöjning av avkastningen på det egna kapital. Eftersom belåningsmöjligheterna är varierande för olika placeringsformer finns här ytterligare en snedvridande faktor, som framför allt gynnar placeringar i fastigheter och premieobligatio—

ner.

5)Genomsnittspriser för hela landet. Prisindex tar inte hänsyn till de förändringar som skett i husbeståndet under perioden, dvs. till förbätt— ringar, ombyggnader m.m. som ökar värdet på husen. Prisutvecklingen, som ett mått på värdeökningen, overskattas därför något under perioden.

• Sida 120
•  Original

Prop. 1980/81:39 8!)

Den ogynnsamma beskattningen av aktier leder till att dessa place- ringar måste ge en mycket hög av kastning före skatt för att av— kastningen efter skatt skall vara konkurrenskraftig med den på alternativa placeringar. Eftersom detta krav endast i undantagsfall kan uppfyllas minskas efterfrågan på aktier, Vilket gör att kurs— utvecklingen försvagas. Den effektiva avkastningen sjunker därige— nom ytterligare. Slutsatsen för den enskilde placeraren som i första hand ser till den förväntade avkastningen är uppenbar. Samhällsekonomiskt mindre lönsamma placeringar i t.ex. konst,

diamanter, mynt, frimärken m.m. väljs framför samhällsekonomiskt

mer lönsamma placeringar.

• Sida 121
•  Original

Prop. 1980/81:39 81

G ÅTGÄRDER I UTLANDET

6.1 Generell lindring av dubbelbeskattning

Som framgått av redogörelsen för de svenska beskattningsreg— lerna tillämpas i vårt land det klassiska systemet för be— skattning av utdelade bolagsvinster. Ett svenskt aktiebolags vinst beskattas således först hos bolaget och därefter - i den mån utdelning sker — hos aktieägaren. Från denna dubbel- beskattning har dock vissa undantag medgetts. Annell—regler— na ger således en viss Skattelättnad åt bolag som har före— tagit nyemission. Sparavdraget på 800/l 600 kr. kan också i vissa situationer få till effekt att dubbelbeskattningen

lindras.

I alla EG—länder utom Nederländerna och Luxemburg har lätt— nader i dubbelbeskattningen av mer generell karaktär genom— förts. Syftet med omläggningen av beskattningen av utdelad vinst har varit att få ner bolagens kostnad för det egna kapitalet till en nivå som ligger närmare kostnaden för lå— nat kapital samt att skapa en större neutralitet i fråga om skattebelastningen på aktieinnehav och andrafinansiella pla—

ceringar.

Dubbelbeskattningen av bolagens utdelade vinster kan lindras på bolagsnivå eller på aktieägarnivå. I EG—länderna har lättnaden i princip lagts på aktieägarnivå inom ramen för ett system som innebär att bolagsskatten räknas av från ak— tieägarens skatt (integration på aktieägarnivå). Den tek— niska utformningen av systemet har valts med tanke på bl.a. skattekontrollen. Beskattningen av mottagna utdelningar lin— das sålunda endast om aktieägaren rätt fullgör sin deklara—

tionsplikt. Slopandet eller minskningen av den tidigare dubbelbeskatt—

nin en av utdelad vinst sker, som nämnts, (enom att bolags— 9 _

skatt på utdelad vinst räknas av från aktieägarens skatt på

• Sida 122
•  Original

Prop. 1980/81:39 82

utdelningen. Tekniken kan enklast illustreras genom ett exempel med fullständig avräkning, dvs. enkelbeskattning av utdelad vinst efter aktieägarens marginalskatt. I exemplet

förutsätts att

— de vinstmedel som tas i anspråk för utdelning är 100 (årsvinsten kan vara just 100 men lika gärna t.ex. 200 eller 300)

— bolagets skattesats är 50 %

— aktieägarens marginalskattesats är 60 %.

Således:

Vinstmedel som tas i anspråk för utdelning 100 Bolagsskatt på dessa vinstmedel 50 Återstår för utdelning 50

Aktieägaren tar till beskattning upp dels mottagen utdelning (50), dels belopp mot— svarande bolagsskatten på utdelningen (50) 100 Aktieägarens skatt på detta belopp 60 Skatteavdrag (avräkning av bolagsskatten) :åg Aktieägarens skatt att erlägga 10

I exemplet blir den totala skatten på utdelade vinstmedel

(50 + lO=) 60 (den av bolaget erlagda skatten + den av ak—

tieägaren erlagda skatten)1)'

Vid full avräkning beskattas alltså de vinstmedel som tas i anspråk för utdelning till en f*sisk person totalt sett, dvs. hos bolaget och hos aktieägaren, efter aktieägarens

marginalskattesats. I de europeiska avräkningssystemen har

I)Slutresultatet blir i princip detsamma om dubbelbe— skattningen elimineras genom att bolaget får avdrag för läm— nad utdelning (integration på bolagsnivå). Bolagsskatten på de vinstmedel som tas i anspråk för utdelning elimineras då (dvs. blir 0), utdelningen till aktieägaren blir 100 och ak— tieägarens skatt (60 % av 100=) 60.

• Sida 123
•  Original

Prop. 1980/81:39 83

man i allmänhet inte gått så långt som till full avräkning.

I exempelvis det franska systemet, som infördes år 1965, får

avräkning ske med halva den bolagsskatt som belöper på ut— delningen (avoir fiscal).

Ett exempel belyser det franska systemet. Antag att en fy— sisk person får 50 i utdelning. Eftersom den franska bolags— skattesatsen är 50 % svarar en utdelning på 50 mot en bo— lagsvinst på 100 och en bolagsskatt på 50. Aktioägaren tar som inkomst upp utdelningen plus hälften av bolagsskatten, dvs. 50 + 25 = 75. Om aktieägarens marginalskattesats är

60 % blir skatten (60 % av 75 =) 45. Från detta'belopp dras hälften av bolagsskatten, dvs. 25, varefter återstår 20. Om aktieägarens marginalskattesats i stället hade varit 30 % skulle denne utöver utdelningen kunna få ut ett kontantbe— lopp på 2,5 (30 % av 75 = 22,5; 22,5 — 25,0 = —2,5). Aktie— ägarens netto blir alltså i detta fall större än den från

bolaget utbetalade'utdelningen.

Det 90991$5E systemet har vissa likheter med det franska

systemet. Avräkning in _5 med ca 40 % av den bolagsskatt som belöper på utdelad vinst. l Eanmark får avräkning ske

med 22,5 % av bOlagsskatten (bolagsskattesatsen har nyligen

höjts till 40 %).

Bland EG—länderna är det bara Västtyskland som på bolagsnivå särbehandlar utdelad vinst. Bolagsskattesatsen för den vinst som hålls kvar i bolaget är 56 % medan skattesatsen för den vinst som tas i anspråk för utdelning är 36 %. I det väst— tyska systemet får dessutom aktieägarna full avräkning av ÖV” bOTäQSSkatt som belöper på utdelningen. Detta åstadkoms genom att aktieägaren får räkna upp sin utdelning med fak— torn 100/64 med efterföljande rätt till skatteavdrag. Ett

exempel (marginalskattesatsen antas vara 50 %):

vinstmedel som tas i anspråk för utdelning 100

Rolaqsskatt på dessa vinstmedel 36

• Sida 124
•  Original

Prop. 1980/8] :39 84

Återstår för utdelning 64 Aktieägaren tar till beskattning upp (100/64 av 64) 100 Aktieägarens skatt på detta belopp 50 Skatteavdrag (avräkning av bolagsskatt) Såå Aktieägarens skatt att erlägga 14 Total skatt på utdelade vinstmedel (36+l4=) 50

EG—kommissionen lade år 1975 fram ett förslag som syftade till att samordna EG—ländernas olika system för beskattning av utdelad bolagsvinst. Enligt kommissionens rekommendation skall varje medlemsstat tillämpa samma bolagsskattesats för kvarhållen och utdelad vinst. Denna skattesats skall ligga i intervallet 45—55 %. Kommissionen föreslår vidare att lind— ring av dubbelbeskattningen skall ske i form av avräkning. Lägst 45 % och högst 55 % av bolagsskatten på utdelad vinst skall få räknas av. Kommissionens krav i dessa delar upp— fylls således t.ex. av det franska systemet men inte av det

tyska.

Kommissionens rekommendation har ännu inte antagits och för dagen bedöms utsikterna att nå enighet bland medlemmarna om nivån som mycket små. I diskussionen har hävdats att ett likformigt avräkningssystem förutsätter en likabehandling av in- och utländska investeringar. Det kan vidare nämnas att Europaparlamentet uttalat sig för en fullständig och samti— dig harmonisering av bolagsbeskattningen, dvs. såväl bolags— skattens struktur som reglerna för beräkning av den skatte—

pliktiga vinsten.

Reglerna om avräkning har kommit till för att lindra dubbel—

beskattningen av utdelade vinstmedel. Av praktiska skäl har

• Sida 125
•  Original

Prop. 1980/81:39 85

emellertid mottagaren rätt till avräkning oberoende av om den utdelade vinsten faktiskt har beskattats hos bolaget eller ej. I det fall att någon beskattning inte har ägt rum hos bolaget — utdelningen kan t.ex. härröra från skattefria utdelningar från utländska dotterbolag — får bolaget erlägga en kompenserande skatt. Detta sker i Frankrike i form av "précompte" och i Storbritannien i form av "advance corpora— tion tax" (ACT).

Samtidigt medges i Storbritannien avdrag från den engelska bolagsskatten för de utländska dotterbolagens bolagsskatt. Även i det västtyska systemet tas förskottsskatt ut om vinstmedel delas ut som inte har blivit föremål för tysk bolagsskatt. Västtyskland medger liksom Storbritannien av— drag för utländsk bolagsskatt. Även Danmark har regler som

medför att in- och utländska investeringar jämställs.

I Borge har dubbe beskattningen av utdelade vinstmedel i princip eliminerats. De norska reglerna, som skiljer sig från de regler som tillämpas i EG—länderna, beskrivs längre

fram i betänkandet (avsnitt 7.2).

6.2 ång£a_åtgärder

Aktiemarknaden i Frankrike har under senare år stimulerats genom en rad åtgärder på skatteområdet. Syftet med dessa åtgärder har varit att öka det riskvilliga sparandets andel av det totala hushållssparandet. Beskattningen av räntein- täkter har således skärpts samtidigt som aktieutdelningar upp till ett belopp av 3 000 PF gjorts helt skattefria. Vi— dare har avräkningssystemet kompletterats med regler om av— drag för utdelning som lämnats på nyemitterade aktier. Dessa regler — som påminner om de svenska Annell—reglerna - gäller

nyemissioner under åren 1977—1981.

Det som har väckt störst uppmärksamhet är den möjlighet som franska hushåll har fått att köpa aktier med Obeskattade

pengar. Villkoren framgår av lagen den 13 juli 1978 angående

• Sida 126
•  Original

Prop. 1980/81:39 se

"l'orientation de l'épargne vers le financement des entre— prises" (den s.k. Loi Monory). I sammandrag gäller följan— de.

Rätten till avdrag avser aktier som förvärvas under perioden den 1 juni 1978 — den 31 december 1981. För varje år får av— draget uppgå till högst 5 000 FF med tillägg av 500 FF för vart och ett av de två första barnen och med 1 000 FF för varje ytterligare barn. Personer som är födda före år 1932 kan köpa aktier på förmånliga villkor även efter år 1981 och på det sättet bygga upp en reserv till pensioneringen. Av— draget för inköpta aktier kan kombineras med avdraget för utdelning men bara upp till ett sammanlagt belopp av 3 000 FF.

Det som ligger till grund för avdrag är varje års nettoköp av aktier. Eventuella försäljningar dras således från in— köpssumman. En förutsättning för avdrag är att aktierna de— poneras i en bank e.d. Medgivna avdrag kan återföras till beskattning om värdet av försäljningarna senare under peri—

oden överstiger inköpen.

Flertalet av dem som deltar i sparprogrammet har gjort sina inköp genom särskilt inrättade företag (SICAV, Société d'Investissements ä Capital Variable). Under den tid som sparprogrammet har varit i kraft har den franska börsen haft en positiv kursutveckling och nyemissionsvolymen varit

väsentligt större än de närmast föregående åren.

Även aktiemarknaden i Norge har på senare tid stimulerats. Bl.a. har reglerna för beskattning av realisationsvinster gjorts mer förmånliga. Åtgärderna skall ses mot bakgrund av nedgången i aktiekurserna under åren 1973—1978 och aktie- marknadens bristande förmåga att förse det norska närings—

livet med riskkapital.

Beskattningen av realisationsvinster på aktier är i Norge

fristående från den progressiva inkomstskatten. En särskild

• Sida 127
•  Original

Prop. 1980/81:39 87

skatt på 50 % av vinsten tas ut vid försäljning av aktier som innehafts under en viss kortare tid (initialperiod) me— dan vinster på aktier som innehafts under längre tid normalt är skattefria. Fr.o.m. år 1980 har initialperioden kortats ned med tre år. Endast försäljningar som sker under inköps— året och något av de två följande kalenderåren kan numera föranleda beskattning. Från eventuell skattepliktig netto— vinst får göras ett avdrag på 1 000 Mkr. Före år 1080 var

motsvarande avdragsbelopp 500 Hkr.

Aktiekurserna i Norge steg kraftigt redan när det blev känt att regeringen avsåg att vidta åtgärder för att stimulera

aktiemarknaden.

• Sida 128
•  Original

• Sida 129
•  Original

Prop. 1980/8! :39 89

7 öVERvÄGANDrr-i OCH FÖRSLAG

7.l Allmänna öVerväqanden

7.1.1 Bakgrunden

Enligt tilläggsdirektiven skall de provisoriska åtgärderna ha till syfte att stimulera hushållens aktiesparande och därmed underlätta för börsföretagen att skaffa riskkapital

genom nyemissioner.

Den ekonomiska bakgrunden har kortfattat beskrivits i kapitlen 4 och 5. Man kan konstatera att företagens finan— siella situation har försämrats påtagligt under senare år. Soliditeten, dvs. egenkapitalets andel av det totala kapi— talet, har sjunkit successivt under 1970—talet och har nu nått en mycket låg nivå. Detta kan få allvarliga skadeverk— ningar. En låg soliditet medför att företagen blir mer ut- satta för risker och får mindre möjligheter att klara kon— junktursvänqningar och strukturella störningar. Finansie— ringen — såväl lånefinansierinqen son anskaffningen av riskkapital — försvåras. Företagens benägenhet >ch Förmåga att expandera minskar. Utvecklingen mot en allt lägre soli— ditet kan på detta sätt hindra eller försvåra den expansion av industrins investeringar som behövs för att återställa

balansen i svensk ekonomi.

En given slutsats är att man måste försöka bryta den här antydda utvecklingen. Det är viktigt att företagen under åren framöver får ett betydande tillskott av riskvilligt kapital så att soliditeten successivt kan föras tillbaka till en acceptabel nivå. En ökning av riskkapitalet kan i princ1p ske både genom nedplöjning av vinster och genom

nyemissioner. Det är dock orealistiskt att räkna med att

börsföretagen i gemen skulle kunna höja soliJiteten eller

ens stoppa den nedåtgående trenden enuart med hjälp av egna

• Sida 130
•  Original

Prop. 1980/81:39 911

vinstmedel. Det är därför angeläget att företagen utifrån, dvs, genom nyemissioner, tillförs nytt riskkapital.

nr 1976 uppgick nyemissionsvolymen i börsföretagen till l,4

miljarder kr. Därefter har emissionerna legat på en låg

nivå. I avsnitt 4.2 har vi med några räki :mpel försökt belysa hur stort det framtida nyemissions=ehovet kan tänkas bli vid olika antaganden om räntabilitet, expansionstakt och

inflation. Även om osäkerhetSJomenten är många, är det ändå

uppenbart att en betydande ökning av en :ionsverksamheten är nödvändig. Även vid en mycket hög vinstnivå behöver emissionerna föras upp till åtminstone samma volym som under

rekordåret 1976.

Orsakerna till de låga nyemissionsvolymerna måste sökas på både uthuds— och efterfrågesidan. Företagens benägenhet Och möjligheter att anskaffa kapital genom nyemissioner har min— skat. Samtidigt har flera faktorer bidragit till att minska aktieplaceringarnas attraktivitet. Utbudet av riskvilligt kapital betingas bl.a. av den förväntade effektiva avkast— ningen på aktier, dvs. utdelning plus värdestegring, och dess förhållande till avkastningen på alternativa place— ringar. Man kan konstatera att den reala effektiva avkast— ningen på börsnoterade aktier under hela 1970—talet har varit negativ redan före skatt och att många alternativa

placeringar har visat en betydligt gynnsammare bild.

En allsidig analys av de komplicerade ekonomiska skeenden som kan antas ha lett fram till nuvarande situation ligger utanför ramen för detta delbetänkande. Från de synpunkter som vi har att beakta är det beskattningens roll i samman— hanget som tilldrar sig det främsta intresset. Utan tvivel har skattereglernas utformning bidragit till

att hushållssektorn har minskat sin andel av den totala

aktiestocken i börsnoterade företag. Flera undersökningar har bekräftat att vårt skattesystem i hög grad brister i

neutralitet vid behandlingen av olika placeringsformer.

• Sida 131
•  Original

Prop. 1980/81:39 91

Stora skillnader föreligger såväl när det gäller beskatt—

ningen av den löpande avka ningen som i fråga om behand—

lingen av värdestegringsvinster. Skillnaderna förstarks med inflationen och med stigande marginalskatter. I båda avse—

endena får aktieplaceringarna anses missgynnade. En viktig

faktor är den dubbelbe .attning som träffar utdelade vinst— medel. En annan är att den nominella beskattningen av rea—

lisationsvinster på aktier kan få ogynnsamma verkningar i

ett läge med låg eller utebliven real värcistegring och hög

inflation. Generellt kan man konst? ?ra att riskkapitalet

med nuvarande s atteregler och inflationstakt måste ge en

extremt hög avkastning före 5 att om aktieplaceringarna skall kunna hävda sig i konkurrensen med andra placerings— former. Från företagens synpunkt innebär detta att kapital— kostnaderna för egenkapitalet, dvs. den bruttoförräntning av egenkapitalet som fordras för att möta plauerarnas avkast—

ningskrav, har drivits kraftigt i höjden.

Samtidigt finns det skäl att anta att en förbättring av villkoren för aktiesparandet skulle mobilisera stora resur— ser. Av vår redogörelse i kap. 5 iar framgått att också en mindre omfördelning av hushållssparandet till förmån för aktieplaceringar skulle kunna ge ett avgörande tillskott av

riskkapital.

Det är mot denna bakgrund som man bör se "a tilläggsdi—

rektiv. Vår huvuduppgift enligt tilläggsdirektiven är att

"k

under a möjligheterna att gå C :r till ett system för

beskattning av bolagsvinster som förbättrar bolagens möjlig— heter att attrahera riskvilligt kapital. I detta syfte skall

o

vi pröva _v. huvudmotoder för lindring i dubbelbeskattningen

av utde_ade vinster. Den ena metoden innebär att aktieägar- nas och bolagens beskattning integreras på bolagsnivå. Detta

kan ske genom att bolagen får avdrag helt eller delvis för

utdelningarna eller genom en ned ttning av bolagsskatte— satsen på de vinstmedel som disponeras för utdelning. Den

på

:attning

andra metoden går ut på att beskattningen int Mirai

att aktieägarna vid Hhilx

aktieägarnivå gew

• Sida 132
•  Original

Prop. l98ll/8lz39 92

gottskrivs hela eller en del av den bolags :att som kan

anses belöpa på utdelade vinstmedel (avräkning).

Ett relativt omfattande utredningsarbete återstår innan vi har behandlat de tekniska och materiella frågor som aktua— liseras vid en övergång till något av dessa system. I av— vaktan på resultatet av det arbetet skall vi enligt till— laggsdirektiven utarbeta ett förslag till mer kortsiktiga åtgärder i syfte att stimulera aktiesparandet. På samma sätt som när det gäller utformningen av ett permanent system

skall vi undersöka såväl möjligheterna att medge lättnader

vid det utdelande bolagets 'eskattning som möjligheterna att lindra aktieägarnas beskattning. Åtgärderna skall i princip begränsas till de fall då utdelning lämnas av börsnoterade företag. Lättnader på aktieägarnivå skall i första hand komna hushållen till del.

Beträffande avgränsningen av vårt uppdr lör följande

tilläggas. Vi har redan understrukit att nuvarande skatte—

regler visar en påtaglig brist på neutralit t vid behand—

lingen av Olika placeringsformer och att skillnaderna för— stärks med inflationen. Aktieplaceringarna är missgynnade genom dubbelheukattningen och även — vid nuvarande relation mellan värdestegring och inflation — genom realisations— vinstreglernas utformning. Det är angeläget från samhälls—

ekonomisk synpunkt att ett mer neutralt system kan utformas.

Ett steg på vägen mot detta mål är att lindra b skattningen av aktieplaceringarna. Ett annat steg som kan visa sig nöd— vändigt är att ompröva och delvis skärpa beskattningen av andra plaueringsformer. Den övergripande lwdömning som det här blir [råga om ingår_dock inte i vårt uppdrag. Vi har

är stimulans av

till uppgiit att anvisa lämplig teknik

'_'ll'itli arandet. Rehovet av ändring i hn .attningsreglerna

för andra kapitalplateringar prövas av statsmakterna i ett

större sammanhang. vi kan erinra om att regeringen har avi—

serat ett För ag en skärpning av realisationsvinstreglerna för fastigheter. Det kan också nämnas att vi enligt våra

huvuddirektiv har i uppdrag att lägga Fram förslag om en i

• Sida 133
•  Original

Prop. HSO/81:39 93

tiden obegränsad skattskyldighet fä" realisationsvinst vid försäljning av bostadsrätter. vi räknar med att inom en snar

framtid kunna återkomma med Förslag i den frågan.

7.1.2 Riktlinjer för_ett_provis9rium

Innebörden av de provisoriska åtgärderna bör vara att genom lättnader vid beskattningen åstadkomma en ökning av den effektiva avkastningen på aktieplaceringar. Som framgår av tilläggsdirektiven kan detta resultat åtminstone teoretiskt — vi bortser tills vidare från de tekniska problemen — upp— nås genom lättnader vid antingen bolagens eller aktieägarnas beskattning.

!

Lättnader Vid bolagens beskattning kan genomföras t.ex. på så sätt att bolagen får rätt att göra avdrag för verkställd utdelning. En sådan avdragsrätt skulle göra det möjligt för bolagen att dela ut ett visst givet utdelningsbelopp till lägre kostnad eller att utan kostnadsökning höja utdel—

ningarna och därmed aktieägarnas direktavkastnina.

& .. . .. . . .. . Atgarder på aktieaoarnivå kan innebära att inkom iskatten på

utdelningsinkomster sätts ner, vilket medför att aktieägar—

nas direktavkastning efter skatt ökar även vid oförändrad utdelning. Lättnader vid beskattningen av realisations— vinster på aktier får också till resultat att den effektiva avkastningen på aktieplaceringarna ökar. En ökning av den effektiva avkastningen genom åtgärder på aktieägarnivå ten— derar i sin tur att sänka kravet på förräntninq av riskka— pitalet, dvs. att reducera bolagens kapitalkostnader.

! Det kan alltså förväntas att lämpligt avvägda åtgärder av det slag som vi här har berört får positiva effekter på både utbuds— och efterfrågesidan. Vi har inte funnit det menings— fullt att försöka göra någon heloppsmässigt preciserad prog—

nos av effekterna i dessa hänseenden. Däremot är det ange—

läget att kunna bilda sig en uppfattning om de individuella

• Sida 134
•  Original

Prop. 1980/81:39 94

och : atsfinnn ella effekterna av olika åtrarder. Med hän— syn till tilläggsdirektivens klara inriktning på att uppnå en stimulans av aktiesparandet har vi koncentrerat oss på att belysa vilka effekter åt ärderna kan få för enskilda aktieägare i olika inkomstlägen. Vi har dckså uppskattat de statsfinansiella effekterna vid olika lättnadsnivåer. En analys av åtgärdernas betydelse för de enskilda företagens kapitalkostnader skulle naturligtvis också ha intresse i sammanhanget. Med hänsyn till frågans komplicerade natur och den korta tid som vi har haft till vårt förfogande har vi dock tills vidare avstått från en sådan analys. I vårt mer

långsiktiga arbete får vi anledning att !ihandla kapital— kostnadsfrägan.

vid valet och utformningen av åtgärderna är det viktigt att

veta vilka grupper av placerare man vill nå (inriktningen),

hur lättnaderna skall fördelas på aktieägare i olika

.u, _ ....as

inkc» '>filenl och vilken iättnadsnivå och

(inkomstn

_A—

kostnadsram man skall utgå (Emfattninqen).

Vi har bedömt det som angeläget att åtgärderna får en så

' riktnj som möjligt. Det är viktigt att nå den stora

gruppen av småsparara, dvs. hushåll som i dag har små eller

inga aktieinnehav. Sam idigt är det viktigt att reglerna innehåller incitament till ytterligare aktieplaceringar för innehavarna av de större portföljerna, eftersom dessa om—

fattar huvuddelen av n befintliga aktiestocken hos hus— hållen. Målet bör vara att både öka spridningen av aktie—

andet och stimulera till ett ökat innehav hos dem som

redan äger aktier.

Åtgärdernas inkom ] har betydelse från flera synpunk—

. En s böra

'ta stort

ndighet som vi har ansett o avseende vid ar att de provisoriska åtgärderna är avsedda

att inom något ller några år kunna ersättas av ett perma—

. |. . (Alls ._ .

för lindring i dubbelt _attningen. Det är

viktigt att åtgärderna inte får effekter som försvårar en

_ådan övergång. Om åtgärderna får en inkomstprofil som mar—

• Sida 135
•  Original

Prop. 1980/8lz39 95

kant avviker från den profil som ett permanent system kan

tänkas ha, kan vissa grupper av aktieägare komma att träffas

av en skattes vid överg gen. Mot denna bakgtund bör

man sträva eft: : ; ge ärderna en inkomstprefil som kan

förväntas stämma relativt nära övere ; med profilen i det

permanenta systemet.

När det gäller åtgärdernas omfattning har i tilläggsdirek—

tiven framhållits att den slutliga avv zningen faller utan—

för vårt uppdrag. Samtidigt har understrukits att vi 5

göra våra bc-äkningar mot bakgrund av att det är angeläget att åstadkomma en "verklig stimulans av aktiesparandet". I

:na inte skall vara alltför

detta måste ligga att åtgärdu

obetydliga. Lättnaderna måste ha en sådan omfattning att man

verkligen kan räkna med en positiv "ekt på aktiemarknaden.

ttnader

Det är i praktiken knappast möjl'qt att ange vilka som behövs för att ge den avsedda effekten få aktiemarkna—

den. Med hänsyn till bl.a. förhållandena i andra länder har vi valt att vid våra beräkningar i första hand utgå från en

lättnadsnivå och kostnadsram som i princip motsvarar c hal—

vering av bolagsskatten på utdelade vinstmedel. I samman— hanget kan det finnas anledning att netera att i runda tal

hälften av den balar skatt som bolagen betalar på utdelade

vinstmedel går till staten och den andra hälften till kom— munerna. Åtgärder som innebär att ungefär halva bolags— skatten elimineras kan ses som att den statlica dubbelbe—

,.o

hävs. nar man utö er deina

skattningen av utdelningarna ui nivå, kan särskilda frågor em fördelningen av skattened—

sättningen mellan stat och kommun aktualiseras. Vi får an—

ledning att senare beröra de .

För att de eft. ävade eff n. _:terna uppnås är det en—

:rare kan

ligt vår bedemning viktigt att företag pL

uppfatta lättnaderna som en varaktig fe nattring av villko—

ren för aktiesparandet. Samtidigt måste man — som vi redan

berört i vårt rt ;nemang am inke: profilen — beakta att

åtgärderna är provisoriska i den meningen att de är avsedda

ermanent system. Detta får betydelse i

att avlösas av ett

• Sida 136
•  Original

Prop. 1980/81:39 %

bl.a. tekniskt hänseende. Det är viktigt att reglerna inte utformas så att de försvårar övergången till ett permanent system eller på annat sätt låser den fortsatta utvecklingen. Han bör undvika regler som innebär att företagen eller aktieägarna tvincas att för en begränsad period göra mer väsentliga ändringar i sina redovisnings— eller deklara— tionsrutiner. Så långt möjligt bör också undvikas att skattemyndigheterna nelastas genom tillfälliga omläggningar. Åtgärderna hör inte heller i övrigt medföra några mer väsentliga ingrepp i regelsystemet.

Ändamålet med de stimulansåtgärder som vi föreslår är ytterst att främja näringslivets försörjning med det risk— kapital som behövs för investeringar och expansion av pro— duktionen. Mot den bakgrunden har det hävdats att det skulle vara en fördel att kunna styra lättnaderna så att de före— trädesvis kommer just let riskkapital till del som placeras i "produktiva" företag till skillnad från företag som kan anses driva en mer "spekulativ" verksamhet. Vi skall inte här diskutera om en sådan distinktion kan upprätthållas på teoretiska grunder. Vad vi med säkerhet kan slå fast är att det måste vara utomordentligt vanskligt att utforma prak— tiskt användbara kriterier för ett urval av företag efter en sådan grund. Tanken har t.ex. väckts att lättnaderna för det enskilda företaget eller dess aktieägare borde göras here— ende av antalet anställda i företaget. Enligt vår mening kan detta inte vara någon lämplig grund. Exempelvis skulle kapitalintensiva företag i produktionen — dvs. sådana före— tag som relativt sett kan vara mest beroende av en funge— rande riskkapitalförsörjning — missgynnas av en sådan regel. Avgränsningen skulle härigenom få inte önskvärda styrnings— efokLQr. Den skulle också snarast motverka en ökning av kapitalnängden por sysselsatt i företagen, dvs. gå rakt emot den utveckling sen — enligt vad vi har angett i avsnitt 4.l — hittills har legat nalim den ökade industriprnduktionen. Vår slutsats är att man i detta sammanhang bör avstå från

avgränsningar av det här berörda slaget.

• Sida 137
•  Original

Prop. 1980/81:39 97

Det finns anledning att här slutligen beröra frågan om åt- gärdernas finansiering. Enligt direktiv som gäller för alla nu arbetande kommittéer (dir. l980:20) skall kostnadskrä— vande reformförslag åtföljas av förslag till finansiering. I vårt fall är det knappast möjligt att precisera ett förslag till finansiering. Det sammanhänger med vad vi tidigare har anfört. De åtgärder som vi skall föreslå utgör ett av flera led i den mer övergripande omläggning som behövs för att åstadkomma en större likformighet vid beskattningen av olika former av sparande. Det finns med andra ord ett påtagligt samband mellan de åtgärder som vi skall föreslå och t.ex. de aviserade skärpningarna av realisationsvinstreglerna för fastigheter. Det torde vara nödvändigt att se åtgärderna som en helhet där skärpningar i ett avseende får finansiera lättnader i ett annat avseende. För vår del kan vi knappast göra mer än att hänvisa till detta samband. Med hänsyn till såväl avgränsningen av vårt uppdrag som den översyn av rea— lisationsvinstregler m.m. som görs i annat sammanhang har vi inte ansett det möjligt att närmare än nu har skett gå in på

finansieringsfrågan.

7.1.3 Tillämpningsområde m. .

Enligt tilläggsdirektiven bör åtgärderna begränsas till de fall där utdelning lämnas av svenska företag som är noterade på börsen (A—listan) eller på fondhandlarlistan. Som nämnts 1 kap. 3 kommer fondhandlarlistan att upphöra senast vid utgången av år 1981.

Aktiefonderna har den viktiga uppgiften att medverka till en spridning av aktieägandet. Mot den bakgrunden finns det en— ligt vår mening skäl att låta åtgärder som är inriktade på att reducera skatten på utdelningsinkomster bli tillämpliga även på utdelning från svenska aktiefonder. Samtidigt måste beaktas att fonderna kan omfatta även andra värdepapper än aktier i svenska börsföretag, t. ex. obligationer. En för—

utsättning för att utdelning från en aktiefond skall få del

• Sida 138
•  Original

Prop. 1980/81:39 98

av lättnaderna bör vara att fonden huvudsakligen består av

aktier i svenska börsföretag.

När det gäller kretsen av de företag som skall beröras av åtgärderna vill vi slutligen framhålla att frågan om de kooperativa företagens försörjning med riskkapital behandlas av kooperationsutredningen (I 1977:0l) och alltså faller

helt utanför vårt uppdrag.

Vad härefter beträffar frågan om vilka grupper av aktieägare som skall omfattas av våra förslag gäller enligt tilläggs— direktiven att lättnader på aktieägarnivå i första hand bör komma hushållen till del. Detta betyder att lättnaderna skall medges när den utdelningsberättigade är en fysisk per— son. Enligt vår uppfattning bör dock även dödsbon i vissa fall kunna få del av lättnaderna. Av skäl som vi redovisar i kap. 8 har vi gjort bedömningen att lättnader däremot inte bör medges när utdelningen belöper på aktier som en fysisk person eller ett dödsbo äger indirekt genom ett handelsbolag.

Vi har utgått från att lättnader på aktieägarnivå skall medges bara i de fall då utdelningen utgör intäkt av kapital för den utdelningsberättigade (alltså inte intäkt av rörel— se) OCh då denne är skattskyldig för utdelningen enligt 53 S 1 mom. KL och 6 5 1 mom. SIL. Skattskyldighetskravet innebär för en fysisk person att han skall ha varit bosatt i Sverige när utdelningen blev tillgänglig för lyftning och för ett dödsbo i princip att den avlidne vid tiden för frånfället

skall ha varit bosatt här i landet.

Enligt tilläggsdirektiven skall vi också överväga om det är möjligt att med begränsade åtgärder, som inte medför några väsentliga ingrepp i nuvarande system, ge institutionella placerare del av vissa lättnader. Till institutionella placerare som här kan komma i fråga hör främst investment— företagen, aktiefonderna, försäkringsföretagen samt vissa

stiftelser och rörelsedrivande företag. De institutionella

• Sida 139
•  Original

Prop. 1980/81:39 . 99

placerarna spelar en viktig roll på aktiemarknaden och deras andel av aktiestocken i börsnoterade företag har successivt ökat (jfr kap. 3). Vid utformningen av våra förslag till ett permanent system för lindring i dubbelbeskattningen skall vi enligt tilläggsdirektiven uppmärksamma dessa placerares situation och beakta intresset av att ge t.ex. investment— företagen tillräckliga incitament och möjligheter att öka

sina placeringar av riskkapital i näringslivet.

Delvis mycket komplicerade regler gäller för beskattningen av de utdelningsinkomster och de värdestegringsvinster på aktier som redovisas av de institutionella placerarna. Vi har i enlighet med tilläggsdirektiven diskuterat möjlighe— terna att genom tillfälliga ingrepp i regelsystemet uppnå den avsedda stimulanseffekten. Vår slutsats är emellertid att det knappast är möjligt att utan relativt genomgripande ändringar åstadkomma effekter som får någon betydelse. Sådana ändringar får övervägas i vårt mer långsiktiga arbete

men lämpar sig inte i ett provisorium.

7.2 Åtgärder på bolagsnivå 7.2.1 Inledning

Enligt tilläggsdirektiven skall vi undersöka möjligheterna att stimulera aktiesparandet genom åtgärder på bolagsnivå. Närmare bestämt skall vi undersöka om det är möjligt "att införa ett provisoriskt avdrag för utdelning eller en till- fällig sänkning av bolagsskattesatsen som får betydelse även i fråga om sådana utdelningar som inte ger rätt till Annell—

avdrag".

Av detta framgår att vår undersökning skall avse möjlighe— terna att tillfälligt lindra skattebelastningen på utdelade vinstmedel genom åtgärder på bolagsnivå. I uppdraget ingår inte att lägga fram förslag om en sådan temporär nedsättning

av bolagsskattesatsen som omfattar även kvarhållna vinster

• Sida 140
•  Original

Prop. 1980/81:39 100

och alltså kommer bolagen till del oberoende av om de lämnar utdelning. Vi kan dock notera att en åtgärd av det slaget i och för sig skulle kunna få verkningar som är positiva från de synpunkter vi har att beakta. En temporär nedsättning av bolagsskattesatsen kan sålunda få en viss soliditetsför— stärkande effekt, t.ex. genom att bolagen under nedsätt— ningsperioden upplöser Obeskattade reserver och för över vinstmedel till aktiekapitalet genom fondemission.

Av direktiven framgår också att vi inte har anledning att överväga någon utvidgning av nuvarande Annell—avdrag. Ut— rymmet för detta avdrag, som medges endast i fråga an ut— delning på nyemitterade aktier, fördubblades så sent som hösten 1078 (med verkan vid nyemissioner som genomförs efter utgången av år 1978). Numera medges ett totalt avdrag som är lika stort som det belopp som har betalats in för de nya akkierna. Avdraget får fritt fördelas på en 20—årsperiod. Det får dock inte något år överstiga 10 % av det inbetalade beloppet och det får inte överstiga den utdelning som har förfallit till betalning under året. Det är tveksamt om bolagen i allmänhet skulle kunna utnyttja en ytterligare höjning. En tillfällig höjning kan i varje fall inte väntas

ge någon stimulanseffekt av betydelse.

Vad vi har att ta ställning till är om det är möjligt att vidta sådana provisoriska åtgärder på bolagsnivå som är generella i den meningen att de omfattar utdelningar på såväl äldre som nyemitterade aktier. De åtgärder som då står

till buds är en sänkning av bolagsskattesatsen på utdelade vinstmedel eller ett avdrag för verkställd utdelning. Dessa metoder skiljer sig åt i formellt och tekniskt hänseende. Principiellt har de samma innebörd. En nedsättning av skattesatsen på utdelad vinst till hälften ger samma resul— tat som om avdrag medgavs för halva utdelningen och en ore— ducerad skattesats applicerades på det belopp som återstår efter avdraget. En nedsättning av skattesatsen till en

tredjedel är likvärdig med ett avdrag för 2/3 av utdelningen

• Sida 141
•  Original

Prop. 1980/81:39 101

etc. Fullt avdrag för utdelning innebär att skattesatsen på utdelade vinstmedel är noll.

För enkelhetens skull behandlar vi i fortsättningen bara avdragsmetoden. Vad vi säger om den har giltighet även i fråga om ett system med olika skattesatser för utdelad och

kvarhållen vinst.

Ett generellt avdrag för utdelningar innebär att det första ledet i dubbelbeskattningen reduceras eller — vid 100 % avdrag — helt elimineras. Härigenom sänks bolagens kapital- kostnader för egenkapitalet. Avdraget bör bl.a. ge incita- ment till utdelningshöjningar som kan medverka till en ök— ning av utbudet av riskkapital. I våra tilläggsdirektiv ut— talas att det är ett rimligt antagande att en avdragsmetod och ett avräkningssystem på sikt ger likvärdiga ekonomiska

resultat.

Det nu sagda gäller i första hand ett permanent avdrags— system. Man kan ställa sig mer tveksam till betydelsen av ett temporärt avdrag. I och för sig torde en sådan åtgärd kunna få en viss positiv effekt på emissionsverksamhet och aktiekurser. En förutsättning för detta torde dock vara att avdraget blir relativt stort. Ett tillfälligt avdrag som omfattar bara en mindre del av utdelningsbeloppet torde få ringa effekt. Som enda stimulansåtgärd skulle ett sådant

avdrag i varje fall vara helt otillräckligt.

I varje system som bygger på att dubbelbeskattningen skall lindras genom att bolagen får avdrag för verkställd utdel— ning aktualiseras två särskilda frågor. Den ena gäller be— handlingen av utdelning som lämnas till andra inhemska bo— lag. Den andra gäller den utdelning som går till aktieägare i utlandet. I det följande beskriver vi först vilka problem som uppkommer och vilka principlösningar som är tänkbara. Avslutningsvis gör vi en bedömning av mn det är möjligt att

genomföra de erforderliga ändringarna i ett provisorium.

• Sida 142
•  Original

Prop. 1980/81:39 102

7.2.2 Utdelning till svenska bolag

Som framgått av redogörelsen i avsnitt 2.2.2 innehåller punkt 1 av anvisningarna till 54 S KL detaljerade regler om hur aktiebolagens utdelningsinkomster skall behandlas. Ett avdrag för utdelning måste samordnas med dessa regler. Ett system där aktiebolagen fick avdrag för verkställd utdelning och utdelningen utan inskränkning var skattefri hos motta— gande bolag kunde ge inte önskvärda effekter. Om ett moder— bolag har en rörelse förlagd till ett dotterbolag, skulle överskottet av rörelsen kunna helt undgå beskattning i bo— lagssektorn trots att någon utdelning till de slutliga aktieägarna inte sker (dotterbolaget får avdrag för utdel— ning till moderbolaget, moderbolaget beskattas inte för utdelningen).

Samordningen kan ske på två principiellt olika sätt. En

möjlighet kan vara att göra det utdelande bolagets avdrags— rätt beroende av hur utdelningen behandlas hos mottagaren.

Den andra vägen är att modifiera de beskattningsregler som

gäller för mottagaren.

I 7 S Annell—lagen finns regler som syftar till att åstad— komma en viss grad av samordning mellan avdraget och bestäm— melserna om skattefrihet för mottagen utdelning (se avsnitt 2.1). En första fråga är om denna samordningsmodell är an— vändbar även i ett system som är generellt i den meningen att avdrag medges för utdelning på såväl äldre som nyemit—

terade aktier.

Till en början bör understrykas att avsikten med Annell—av— draget inte har varit att generellt lindra dubbelbeskatt— ningen av utdelade vinstmedel. Vad man har velat uppnå är en stimulans av nxemissionsverksamheten. Avsikten är att avdrag i princip skall medges bara i de fall då nytt riskkapital har tillförts aktiebolagen från aktieägare utanför bolags—

sektorn.

• Sida 143
•  Original

Prop. 1980/81:39 103

Med hänsyn till avdragets relativt begränsade karaktär är det naturligt att man inte har försökt uppnå den önskade samordningen genom att ändra reglerna för behandling av aktiebolagens utdelningsinkomster. I stället har man gjort vissa särskilda begränsningar i det utdelande bolagets av— dragsrätt. Utgångspunkten har varit att man vill förhindra att avdrag medges i de fall då en nyemission visserligen har genomförts inom en koncern men något nytt kapital inte har tillförts från aktieägare utanför bolagssektorn. Med denna utgångspunkt har man ansett det motiverat att vägra avdrag när det utdelande bolaget är dotterbolag till ett annat bolag. Om nämligen avdrag medgavs i sådana fall, skulle det bli möjligt för en koncern att genom anplacering av till— gångarna inom koncernen få Annell—avdrag trots att något

nytt kapital inte har tillförts utifrån.

Samma resonemang har ansetts tillämpligt även i andra fall där utdelningen uppbärs av ett aktiebolag som inte är skatt— skyldigt för utdelningen. Som en allmän princip har i för— arbetena till Annell—lagstiftningen fastslagits att avdrag borde vägras i de fall då aktieägaren är frikallad från skattskyldighet för utdelning men skattskyldig för ränta. Det har dock inte ansetts möjligt att göra avdragsrätten för utdelning till varje enskild aktieägare beroende av just den aktieägarens skattesituation. En sådan ordning skulle tvinga det utdelande bolaget till ett betungande utredningsarbete och det skulle vara svårt eller omöjligt att vid deklara— tionstillfället avgöra hur stort avdragsutrymmet är. Man har

därför varit tvungen att arbeta med relativt grova schablon-

regler. Dessa har beskrivits i avsnitt 2.L

Är dessa sehablonregler användbara i ett system där-avdrags— rätten utvidgas till att omfatta även utdelning på äldre aktier? Enligt vår mening måste svaret bli nekande. Som en särskild svårighet kan nämnas behandlingen av utdelningar till förvaltningsföretag. Annell—reglerna innebär att avdrag vägras för utdelning till ett moderbolag som är förvalt—

ningsföretag även om moderbolaget omedelbart vidareutdelar

• Sida 144
•  Original

Prop. 1980/81:39 104

det mottagna beloppet. Denna begränsning motiveras — som redan antytts — av att man har velat förhindra att dotter— bolaget får Annell—avdrag i det fall då något nytt kapital inte har tillförts koncernen. I ett avdragssystem som syftar till att ge en generell lindring i dubbelbeskattningen av utdelade vinstmedel är begränsningen däremot inte motiverad och den kan få direkt olämpliga effekter. Även i övrigt leder 7 5 Annell—lagen till ojämnheter. I vissa fall medges avdrag för utdelning till en minoritetsaktieägare som inte är skattskyldig för utdelningen. I andra fall blir resulta- tet det omvända; avdrag för utdelning till en minoritets— aktieägare vägras trots att aktieägaren beskattas för utdel- ningen. Sådana ojämnheter har ansetts kunna accepteras så länge avdraget har en begränsad räckvidd. Med ett generellt

avdrag blir olägenheterna mer påtagliga.

Vår slutsats är att Annell—lagstiftningens modell för sam— ordning av avdraget för utdelning och reglerna för behand— ling av aktiebolagens utdelningsinkomster inte är lämplig i ett system med ett generellt avdrag. Helt allmänt förefaller det mindre lämpligt att i ett generellt avdragssystem för— söka åstadkomma samordningen genom en begränsning i det ut— delande bolagets avdragsrätt. Följden av en sådan begräns— ning blir bl.a. att ett bolag, som har valt att anskaffa kapital genom nyemission och därvid har beaktat effekterna av avdraget, sedermera kan förlora avdragsrätten om en viss del av aktierna i bolaget byter ägare.

Det alternativ som då återstår är att modifiera reglerna för behandling av aktiebolagens utdelningsinkomster. Hur regler— na i så fall skulle utformas blir beroende av un det gene— rella utdelningsavdraget är totalt eller [artiellt. I det följande skall vi uppmärksamma hur frågan har lösts i ett

par andra länder.

• Sida 145
•  Original

Prop. 1980/81:39 105

Fullt avdrag

I detta fall ligger det närmast till hands att upphäva skattefriheten för mottagen utdelning. Aktiebolagen skulle alltså i fortsättningen beskattas för samtliga utdelnings— inkOmster. Å andra sidan skulle de få rätt till fullt avdrag för vidareutdelning. I ett sådant system kommer det första ledet i dubbelbeskattningen att elimineras under förutsätt— ning att bolagen omedelbart vidareutdelar mottagna utdel— ningar. Om utdelningsinkomsterna fonderas hos det mottagande bolaget, träffas de däremot i princip av beskattning. Det torde vara nödvändigt att införa särskilda regler som gör det möjligt för bolaget att undvika beskattning även när

utdelningsinkomsterna fonderas några år.

I detta sammanhang har det intresse att se hur det norska skattesystemet är utformat. I Norge har man sedan år 1969 regler som i princip medför att dubbelbeskattningen av ut— delade vinstmedel helt elimineras. Vid den statliga taxe- ringen får bolagen avdrag för utdelning som verkställs från årets överskott. Ett bolag som gör en sådan utdelning har deSsutom rätt till avdrag för avsättning till en fond för utdelningsreglering. Detta avdrag får dock inte överstiga

l % av aktiekapitalet plus reservfonden vid årets ingång. Utdelning som ett senare år räknas av mot fonden berättigar givetvis inte till nytt avdrag. Har en fondavsättning inte tagits i anspråk inom en femårsperiod, återförs den till beskattning. vid den proportionella kommunalbeskattninoen har man valt en annan lösning. Här får bolagen inte avdrag för utdelning. Första ledet av dubbelbeskattningen har

alltså behållits. I stället är aktieägarna befriade från kommunalskatt på mottagen utdelning.

Eartiellt avdrag

Om bara en viss del av den verkställda utdelningen är av_

draqsgill, ar den beskrivna (="norska") modellen inte lämp—

• Sida 146
•  Original

Prop. 1980/81:39 106

lig. Man kan då i stället använda en modell som påminner om de regler som f.n. gäller för förvaltningsföretagen. Ett aktiebolag skulle i princip vara skattskyldigt för alla utdelningsinkomster men skulle undgå beskattning om vidare— utdelning sker. Även i ett system av detta slag kan man ha regler som gör det möjligt att utan ofördelaktiga beskatt— ningskonsekvenser fondera mottagen utdelning under några år.

I Västtyskland tillämpades fram till år 1977 ett system där lindring i dubbelbeskattningen medgavs genom differentiering av bolagsskatten (men utan nuvarande avräkning hos aktie— ägarna). Bolagsskattesatsen var 51 % på kvarhållna vinstme— del OCh 15 % På utdelad vinstl) (eftersom underlaget för full bolagsskatt inte reducerades med den skatt som utgick på den utdelade vinsten, var den effektiva skattesatsen på utdelad vinst i själva verket 23,5 %). Som tidigare nämnts är ett sådant system likvärdigt med ett system med partiellt av— drag. Ett moderbolag var i princip befriat från skatt på utdelning från dotterbolag. Skattefrihet medgavs dock bara under förutsättning att moderbolaget omedelbart vidareut— delade uppburen utdelning. Om medlen inte omedelbart vidare— utdelades, träffades de av en särskild skatt på 36 % (s.k. Nachsteuer). Denna skatt restituerades, om medlen senare

delades ut.

7.2.3 Utdelning till aktieägare i utlandet

Den största svårigheten med ett generellt avdragssystem är att upprätthålla en rimlig beskattning av de vinstmedel som delas ut till aktieägare i utlandet. Om det utdelande bo— laget får avdrag för utdelningen och aktieägarna beskattas bara inom ramen för kupongskatten, kan resultatet bli att

det svenska skatteuttaget på vinstmedlen blir oacceptabelt

l)”%l£ detta kom en tilläggsskatt på ca 1,5 resp. 0,4. . -

• Sida 147
•  Original

Prop. 1980/81:39 107

lågt. Till detta kommer andra olägenheter. I många länder är de inhemska bolagen befriade från skatt på utdelning från utländska dotterbolag. Om ett svenskt bolag lämnat utdelning till ett moderbolag i ett sådant land och har rätt till av— drag för utdelningen, får koncernen en betydligt förmånli— gare skattesituation än de svenskägda koncernerna. Dotter— bolaget kan föra över hela sitt överskott till moderbolaget i form av utdelning och kan därigenom reducera eller elimi— nera bolagsbeskattningen i Sverige. Vid behov kan moderbo— laget reinvestera de utdelade medlen i dotterbolaget genom lån eller tillskott av nytt aktiekapital. Den utlandsägda koncernen kan på detta sätt driva verksamheten vidare utan svensk bolagsbeskattning trots att inte någon del av över— skottet delas ut till de slutliga aktieägarna. Problem av detta slag har gjort att man i vissa länder har övergett

eller avstått från att införa ett generellt avdragssystem.

Det här berörda problemet aktualiserades när Annell-lag— stiftningen skulle genomföras. Som framgår av redogörelsen i aVSnitt 2.1 valde man den schablonmässiga lösningen att av— drag i princip vägras om ett eller flera utländska bolag — ensamma eller tillsammans med t.ex. svenska aktiebolag som inte är skattskyldiga för utdelningen — innehar aktiemajori— teten i det utdelande bolaget. Ett utländskt bolags aktie— innehav kan dock på detta sätt hindra avdrag bara i de fall

då bolaget är helt befriat från kupongskatt.

Ännu en gång inställer sig frågan om Annell—lagstiftningens modell är användbar i ett system med generell avdragsrätt. Flera skäl kan anföras mot detta. För det första är modellen inte särskilt effektiv. Endast i det fåtal fall där utdel— ningen på grund av ett dubbelbeskattningsavtal är helt un— dantagen från svensk kupongskatt kommer enligt 7 5 Annell— lagen ett utländskt bolags aktieinnehav att hindra avdrag. Denna ordning har ansetts acceptabel så länge det är fråga om ett utdelningsavdrag som har hnnell—avdragets begränsade- räckvidd. Med ett generellt avdrag blir modellen otillräck— lig.

• Sida 148
•  Original

Prop. l980/81:39 108

För det andra är det knappast möjligt att använda Annell— modellen på utdelning till utländska bolag, om man — i en— lighet med vad vi nyss förutsatt — skulle avstå från en motsvarande begränsning beträffande utdelning till svenska aktiebolag. En särbehandling av utlandsägda bolag skulle kunna komma i strid med det diskrimineringsförbud som finns

i flertalet av våra dubbelbeskattningsavtal.

Det är därför knappast en framkomlig väg att försöka lösa problemet med utlandsägda koncerner genom begränsningar i avdragsrätten. Den metod som då kunde tyckas ligga närmast till hands är att ta ut en tillräckligt hög kgggngskatt. Även om det finns exempel på att en relativt hög källskatte— sats har godtagits i internationella sammanhang, torde dock regelmässigt gälla att man vid förhandlingar om dubbelbe— skattningsavtal inte kan räkna med att få gehör för en högre

källskattesats för utdelning än 10—15 %.

En kupongskatt på 15 % skulle inte ge ett tillräckligt skatteuttag på de vinstmedel som med avdragsrätt delas ut till utländska moderbolag. Andra åtgärder skulle få över— vägas. Som tidigare nämnts har man i Norge höjt nivån på skatteuttaget genom att behålla den kommunala beskattningen av bolagsinkomsten (vid den kommunala beskattningen får bo— lagen inte avdrag för utdelning; den ekonomiska dubbelbe— skattningen undanröjs genom att aktieägarna är befriade från kommunalskatt på utdelningsinkomsten). Kommunalskatten på det utdelande bolagets vinst plus 10—15 % kupongskatt har i Norge ansetts ge ett skatteuttag av acceptabel storlek. Det bör dock framhållas att kupongskatten inte ger full kompen—

sation för statsskatten på bolagsinkomsten. 7.2.4 Sammanfattning och slutsatser

Enligt tilläggsdirektiven skall vi göra en bedömning av om

det är möjligt att utan större ingrepp i nuvarande regel—

• Sida 149
•  Original

Prop. 1980/81:39 109

system vidta provisoriska åtgärder på bolagsnivå. De åtgär— der som kommer i fråga är ett provisoriskt avdrag för verk— ställd utdelning eller en tillfällig sänkning av bolags— skattesatsen på utdelade vinster. Eftersom dessa åtgärder i sak har samma innebörd har vi begränsat oss till att disku—

tera avdragsmetoden.

I inledningen framhöll vi att det finns två särskilda frågor som man måste ta ställning till när man överväger att införa ett generellt avdrag för verkställd utdelning. Den ena avser behandlingen av utdelning som lämnas till andra svenska bo— lag. Den andra gäller utdelning som lämnas till aktieägare i

utlandet.

Vad först beträffar utdelning till andra svenska bolag har vi konstaterat att ett avdrag måste samordnas med de rela— tivt komplicerade bestämmelser som reglerar aktiebolagens skattskyldighet för mottagna utdelningar (anvisningarna till 54 5 KL). De samordningsregler som finns i Annell—lagstift— ningen är enligt vår mening inte lämpade för ett system där avdragsrätten omfattar utdelning på både äldre och nyemit— terade aktier. I stället torde det bli nödvändigt att ganska radikalt omarbeta bestämmelserna i anvisningarna till 54 5

KL.

Även när det gäller de utdelningar som lämnas till aktie— ägare i utlandet har vi funnit att relativt genomgripande åtgärder behövs för att säkerställa en rimlig beskattnings— nivå. Det torde bl.a. bli nödvändigt att få till stånd så- dana ändringar i våra dubbelbeskattningsavtal med andra

länder att en relativt hög kupongskatt kan tas ut i Sverige.

Av det anförda framgår att ett system med generell avdrags— rätt för verkställd utdelning inte kan införas utan väsent— liga ingepp i nuvarande skatteregler. Vi måste därför av—

styrka att åtgärder på bolagsnivå vidtas inom ramen för det

nu aktuella provisoriet. Samtidigt vill vi understryka att

• Sida 150
•  Original

l)r0p. 1980/81:39 llU

vi därmed inte har tagit ställning till hur ett permanent

system för lindring i dubbelbeskattningen bör utformas.

7.3 Åtgärder på aktieägarnivå

I detta avsnitt diskuterar vi olika åtgärder som har till syfte att öka den effektiva avkastningen på aktier genom lättnader vid aktieägarnas beskattning. Diskussionen avser enbart hushållens innehav av noterade aktier. I första hand är det alltså fråga om lättnader vid de fysiska personernas beskattning. Som tidigare nämnts (avsnitt 7.1.3) anser vi dock att också dödsbon i vissa fall bör kunna få del av

lättnaderna.

I enlighet med tilläggsdirektiven lägger vi tyngdpunkten på en undersökning av åtgärder som ger lindring i dubbelbe— skattningen av utdelade vinstmedel (7.3.1). Vi tar dock också upp frågan om lättnader vid realisationsvinstbeskatt— ningen (7.3.2) och diskuterar slutligen vissa andra åtgärder (7.3.3).

7.3.1 Reducerad inkomstskatt på utdelningar

7.3.1.1 Inledning

I avsnitt 7.1.2 har vi dragit upp riktlinjerna för ett provisorium. Vi har utgått från att lättnaderna skall kunna uppfattas som en varaktig förbättring av villkoren för aktiesparandet. Samtidigt har vi understrukit att åtgärderna är provisoriska i den meningen att de är avsedda att inom något eller några år avlösas av ett permanent system. Det är önskvärt att de provisoriska åtgärderna inte får effekter

som försvårar övergången till ett permanent system.

Vår huvuduppgift enligt tilläggsdirektiven är att förutsätt— ningslöst pröva två huvudalternativ för ett ;nrmanent sy— stem, nämligen en differentiering av bolagsskatten och en

avräkningsmetnd. I avsnitt 7.2 har vi avstyrkt provisoriska

• Sida 151
•  Original

Prop. 1980/81:39 lll

åtgärder på bolagsnivå men vi har samtidigt framhållit att detta inte innebär något ställningstagande för vårt fort— satta arbete. Det är alltså ännu för tidigt att bedöma om ett permanent system bör baseras på den ena eller andra me— toden. Ändå är det enligt vår mening motiverat att vid ut— formningen av provisoriska åtgärder för lättnader på aktie— ägarnivå sträva efter att uppnå överensstämmelse med effek— terna i ett avräkningssystem. En sådan överensstämmelse är fördelaktig om det permanenta systemet skulle baseras på en avräkningsmetod, men den bör även vara ägnad att underlätta en övergång till ett system med differentierad bolagsskatt. I tilläggsdirektiven har framhållits att ett system med differentierad bolagsskatt och ett avräkningssystem åtmins— tone på sikt — dvs. när bl.a. bolagens utdelningspolitik har anpassats till de nya reglerna — bör kunna ge likvärdiga

ekonomiska resultat.

Vi kommer därför till en början att redogöra för den prin— cipiella innebörden av ett avräkningssystem. Som nämnts i avsnitt 7.1.2 har vi valt att vid våra beräkningar i första hand utgå från en lättnadsnivå som i princip motsvarar en halvering av bolagsskatten på utdelade vinstmedel. Tillämpat på avräkningssystemet innebär detta att vi främst inriktar oss på att belysa effekterna av ett system där avräkning medges för halva bolagsskatten. Vi har därvid utgått från den "teoretiska" bolagsskattesatsen vid en kommunal utde— bitering på 30 kr., dvs. 58 % (jfr avsnitt 2.1) trots att den faktiska skattesatsen kan vara lägre (t.ex. när utdel— ningen avser medel som inte har beskattats fullt ut i bo— lagssektorn). vi kommer dock även att visa'effekterna vid en lägre och en högre avräkningsgrad (36 resp. 72 % av den "teoretiska" bolagsskatten). Slutligen diskuterar vi möj— ligheterna att använda ett avräkningssystem som proviso—

rium.

Därefter går vi över till att diskutera två andra metoder för skattelindring; nämligen skattereduktion och avdrag vid taxeringcn. Även här har vi som utgångspunkt en lättnads—

nivå som motsvarar avräkning av halva den "teoretiska" bo—

• Sida 152
•  Original

Prop. l980/81z39 I 12

lagsskatten, men vi beräknar också effekterna vid de alter— nativa lättnadsnivåer som motsvarar avräkning för 36 resp.

72 % av bolagsskatten.

Sedan vi belyst effekterna av avräkning, skattereduktion och avdrag och diskuterat den tekniska utformningen — bl.a. hur de provisoriska åtgärderna skall samordnas med nuvarande

sparavdrag — gör vi en bedömning av de olika metodernas för—

och nackdelar och anger vilka lösningar vi vill förorda.

När vi i fortsättningen talar om utdelning syftar vi endast på sådan utdelning som är avsedd att omfattas av de provi—

soriska åtgärderna-

7.3.l.2 Avräkning

Vi har i avsnitt 6.1 i korthet beskrivit några av EG—länder— nas avräkningssystem. Gemensamt för dessa system är att aktieägare inom hushållssektorn får räkna sig till godo hela eller en viss del av den bolagsskatt som belöper på utdel— ningen. Tekniken för att åstadkomma detta brukar i utländsk litteratur benämnas "gross—up and credit". Med "gross—up" förstås att aktieägaren till sin utdelningsinkomst lägger hela eller en del av bolagsskatten på utdelade vinstmedel och i en första omgång skattar för denna uppräknade utdel- ning. I t.ex. Frankrike räknas utdelningen upp med faktorn 1,5 och i Storbritannien med 10/7. I en andra omgång till- godoförs aktieägaren "credit", dvs. ett avdrag från skatten,

som är lika stort som det belopp som har lagts till utdel—

ningen. Man kan beskriva systemet så att bolagsskatten på utdelade vinstmedel helt eller delvis behandlas som en ytterligare utdelning som bolaget har hållit inne i form av en källskatt. Denna källskatt får aktieägaren räkna av från skatten på summan av den uppburna utdelningen och käll—

skatten.

I ett system med full avräkning förekommer i princip inte

någon dubbelbeskattning av utdelade vinstmedel. Vid halv

• Sida 153
•  Original

Prop. 1980/81:39 113

avräkning får aktieägaren från den uppräknade utdelningen räkna av hälften av den bolagsskatt som belöper på utdel— ningen. Ett exempel belyser sambanden (ingen del av vinsten hålls kvar i bolaget, bolagsskattesatsen är 58 % och aktie— ägarens marginalskattesats 70 %).

Tabell 7:1

Nuvarande Halv Full regler avräkning avräkning Bolagsvinst 100 100 ___ 100 Bolagsskatt 58 58 58 Utdelning 42 42 42 Aktieägaren tar upp till beskatt— ning 42 (42+29=) 71 (42+58=) 100 Aktieägarens skatt på detta belopp 29,4 49,7 70 Skatteavdrag — 29 58 Aktieägarens skatt att erlägga 29,4 20,7 l2 Aktieägarens skattesats för utdel— ning (29,4/42=) 0,70 (20,7/42=) 0,49 (12/42=) 0,29

Total skatt på utdelade vinstmedel (58+29,4=) 87,4 (58+20,7=) 78,7 (58+12=) 70

I fortsättningen använder vi följande uttryck

— avräkningsgrad: den del av bolagsskatten på utdelade vinstmedel som avräkningen omfattar,

• Sida 154
•  Original

Prop. 1980/81:39 1 14

— tilläggsbelopp: det belopp som vid beskattningen läggs till den uppburna utdelningen,

— uppräkningsfaktor: den faktor med vilken utdelningen räknas upp.

Vi kommer i första hand att beräkna effekterna vid halv

avräkning (avräkningsgraden = 0,5). Av exemplet framgår att uppräkningsfaktorn i ett sådant system — och vid en bolagsskattesats på 58 % _ är %%=) 1,69.

Som tidigare nämnts kommer vi också att belysa effekterna vid en avräkning av 36 resp. 72 % av bolagsskatten. Uppräkningsfaktorn är då 1,5 resp. 2,0.

I ett avräkningssystem räknas tilläggsbeloppet in i under— laget för aktieägarens progressiva inkomstskatt medan av— draget från skatten är lika stort i alla inkomstlägen. vid en given avräkningsgrad (a) och bolagsskattesats (b) kommer därför aktieägarens skattesats för uppburen utdelning

(nu) att bli beroende av hans marginalskattesats (m). Saken kan uttryckas i följande formel:

mU = m — _:b(1—m)

Formeln ger följande samband.

Nuvarande regler (a = 0): mu

" 5

Halv avräkning (a = 0,5): m

m — 0,69(l—m) = 1,69m — 0,69

36 % avräkning (5 = 0:36): mu = m — 0,5(l—m) = l,5m — 0,5 72 % avräkning (a = 0,72): mu = m — (l—m) = 2,0m — 1,0

Sambandet mellan mu och m vid uppräkningsfaktorerna 1,0 (nuvarande regler) och 1,69 resp. 1,5 och 2,0 illustreras i diagram 7:l.

• Sida 155
•  Original

Prop. 1980/81:39

Skuttcsnts påtadehnng um”

0,8

0,7

0,6

0,5

0,4

0,3

0,3

0,1

69636

nuvarande reglc 30 % avräkning 50 % avräkning

73 % avräkning

0,3

1"

D 4

m = m u

m = 1,5)0 u

m = n

nr] = 3,0 m

- 0,5

1,69 m - 0,09

— 1,0

0,5

Dh

0,7

' 0,8

Nhrginul- skatte- sats (m)

• Sida 156
•  Original

Prop. 1980/81:39 116

Diagrammet ger en bild av marginaleffekten, dvs. beskatt— ningen av en extra utdelningsinkomst. Diagrammet kan inte utan vidare användas när aktieägaren får stora utdelnings- inkomster. För att få ett rättvisande totalresultat är det nödvändigt att tänka sig linjerna 2j4 förskjutna något i riktning mot linje 1 i de fall då utdelningen — och därmed också tilläggsbeloppet — har en sådan storlek att en eller

flera skatteskiktsgränser passeras.

Aktieägarens skatt på en utdelning och hans behållning efter skatt (utdelningsnetto) framgår av tabell 7:2.

• Sida 157
•  Original

Prop. 1980/81:39 [17

Tabell 7:2

Den skatt som tas ut Aktieägarens utdel— hos aktieägaren på en ningsnetto om 5 är utdelning p 100 om resp. & ar resp. 0,85 0,8 0,7 0,6 0,4 0,85 0,8 0,7 0,6 0,4

Nuvarande reg— ler (linje 1) 85 80 70 60 40 15 20 30 40 60 36 % avräk— ning (linje 2) 78 70 55 40 10 22 30 45 60 90 50 % avräk— . ning (linje 3) 75 66 49 32 —1 25 34 51 68 101 72 % avräk— ning (linje 4) 70 60 40 20 —20 30 40 60 80 120

Den nominella lättnad som ett avräkningssystem ger i för— hållande till nuvarande regler är störst i låga inkomst- lägen. Från tabellen kan man utläsa bl.a. att utdelnings— nettot vid halv avräkning ökar med 41 (från 60 till 101) vid 40 % narginalskatt och med 14 (från 20 till 34) vid 80 %

marginalskatt.

Tabellen visar också att utdelningsnettot i ett avräknings— system — jämfört med nuvarande regler - ökar med en faktor som är konstant i alla inkomstlägen, nämligen den faktor Som vi här tidigare har kallat uppräkningsfaktorn (nettot vid t.ex. halv avräkning blir 1,69 gånger större än enligt nu- varande regler). Vi kan alltså konstatera att avräkningen i

relativa termer ger samma lättnad i alla inkomstlägen.

• Sida 158
•  Original

Prop. 1980/81:39 118

I rubriken till tabell 7:2 markerade vi att tabellvärdena avser skatteuttaget hos aktieägarna. Vid en analys av hur kapitalkostnaden påverkas i ett avräkningssystem — en analys som vi här måste avstå från - är det sammanlagda skatteut— taget på utdelade vinstmedel av central betydelse. Utan att dra några slutsatser visar vi i tabell 7:3 hur summan av bolagets och aktieägarens skatt varierar med olika avräk— ningsgrader och marginalskattesatser när bolagsskattesatsen är 58 %.

Tabell 7:3

Den sammanlagda skatt som tas ut hos aktieägaren och bolaget om vinstmedel på 100 tas i anspråk för utdelning och m är resp. 0,85 0,8 0,7 0,6 0,5 0,4 Nuvarande regler 93,7 91,6. 87,4 83,2 79,0 74,8 36 % avräkning 90,6 87,4 81,1' 74,8 68,5 62,2 50 % " 89,4 85,8 78,7 71,6 64,5 57,4 72 % " 87,4 83,2 74,8 66,4 58,0 49,6 100 % " 85 80 "70 60 50 40

Vi har i kap. 3 redovisat visst material om sambandet mellan hushållens utdelningar och deras beskattningsbara inkomster. Med bortseende från bl.a. effekterna av sparavdraget har vi uppskattat att hushållens utdelningsinkomster "på margina— len" beskattas med en skattesats av 70 %. Denna uppskattning kan användas för att beräkna skattebortfallet i ett avräk- ningssystem. Det är emellertid att märka att det i ett av- räkningssystem är skatteuttaget på tilläggsbeloppet som är det relevanta, dvs. det belopp som läggs till den i vanlig ordning bestämda inkomsten. Tilläggsbeloppet kommer ibland att delvis beskattas efter en högre skattesats än som svarar mot den "vanliga" marginalskattesatsen. Slutsatsen av detta resonemang är att det finns anledning att justera siffran 70 % något uppåt när det gäller att bedöma skattebortfallet i ett avräkningssystem. Vi har ansett det rimligt att utgå från en skattesats på 70—75 %.

• Sida 159
•  Original

Prop. 1980/81:39 119

I den följande tabellen förutsätts att hushållens årliga utdelningsinkomster är 1 300 milj. kr. (år 1980 utbetalade utdelningar från bolag på A—listan och fondhandlarlistan har uppskattats till 2 780 milj. kr.1)- hushållens andel !

därav bör vara ca 1 100 milj. kr.).

Tabell 7:4

Skattebortfall vid avräkning i för— hållande till nuvarande regler

36 % avräkning 0,5 x 25—30 % av hushållens (uppräknings- utdelningsinkomster, dvs. 160—195 milj. faktor 1,5): kr.

50 % avräkning 0,69 x 25—30 % av hushållens (uppräknings— utdelningsinkomster, dvs. 225—270 milj. faktor 1,69): kr.

72 % avräkning 1,0 x 25—30 % av hushållens (uppräknings— utdelningsinkomster, dvs. 320—390 milj. faktor 2,0): kr.

I tilläggsdirektiven har understrukits att en övergång till ett avräkningssystem — liksom till ett system med differen— tierad bolagsskatt — aktualiserar flera komplicerade frågor. Man måste, som också har_framgått av vår redogörelse i av— snitt 6.1, ta ställning till bl.a. hur beskattningen skall ske när de utdelade vinstmedlen inte har träffats av skatt inom bolagssektorn. Vidare måste de internationella aspek— terna beaktas. Det säger sig självt att det inte är möjligt

att reglera frågor av detta slag inom ramen för ett provi—

sorium.

l>Affärsvärlden nr _16, 1980

• Sida 160
•  Original

Prop. 1980/81:39 120

Det är alltså enligt vår mening uteslutet att införa ett fullständigt avräkningssystem av kontinental modell som ett provisorium. Vad man möjligen kan överväga är att temporärt införa ett förenklat och "ofullständigt" avräkningssystem. Närmare bestämt skulle en sådan lösning innebära att man höll fast vid avräkningens huvudprinciper för behandling av hushållens utdelningsinkomster men avstod från att reglera sådana frågor som rör bl.a. beskattningen inom bolagssektorn

och de internationella förhållandena.

Vi har dock funnit att flera skäl kan anföras mot en sådan

lösning:

a) Det är att märka att även ett ofullständigt avräknings— system av det här skisserade slaget förutsätter att hus- hållen i sina deklarationer redovisar inte bara faktiskt uppburen utdelning utan också tilläggsbeloppen. En sådan omläggning av deklarationsrutinerna kräver relativt bety— dande informationsinsatser. I avsnitt 7.1.2 har vi fram— hållit att man i ett provisorium bör avstå från åtgärder som leder till mer väsentliga ändringar i nuvarande deklara— tions- och redovisningsrutiner.

b) En annan fråga är vilken betydelse avräkningen skall få för kommunerna. En genomgående princip för den kommunala beskattningen är att kommunerna får ut skatt på grundval av de beskattningsbara inkomsterna. De hittills använda for— merna av skattereduktion, som ju inte påverkar storleken av beskattningsbar inkomst, har fallit helt på statsskatten. Eftersom avräkningssystemet innebär att de beskattningsbara inkomsterna och därmed kommunernas skatteunderlag höjs med tilläggsbeloppen, blir det nödvändigt att särskilt överväga om inte det avdrag från skatten som görs som ett andra steg i avräkningen bör fördelas mellan staten och kommunerna.

c) Slutligen bör nämnas att ett avräkningssystem — även ett "ofullständigt" sådant - kan ge upphov till vissa problem vid beskattningen av makar.

Inkomst av kapital utgör B—inkomst och blir därför ofta föremål för gemensam skatteberäkning för makarna. I fråga om A— och B—inkomster gäller följande. Beskattningsbar A—in- komst och beskattningsbar B—inkomst bestäms för vardera maken. Oavsett inkomstens natur behandlas minst 4 500 kr. av vardera makens beskattningsbara inkomst som beskattningsbar A—inkomst. Om makarnas sammanlagda B—inkomster inte översti— ger 2 000 kr., behandlas samtliga inkomster som A—inkomst. Vid skatteberäkningen läggs makarnas beskattningsbara

• Sida 161
•  Original

Prop. l980/8lz39 121

B—inkomster samman och beskattas på toppen av den högsta beskattningsbara A-inkomsten. Skatten på B—inkomsterna fördelas mellan makarna efter storleken av vardera makens beskattningsbara B—inkomst.

Reglerna om B—inkomst kan ge upphov till vissa tröskel— effekter. Effekterna finns redan i dag men måste särskilt uppmärksammas vid en övergång till ett avräkningssystem. Även ett obetydligt tilläggsbelopp kan medföra att en kapi— talinkomst, som tidigare låg under 2 OOO—kronorsgränsen och därför behandlades som A—inkomst, passerar gränsen och "om— vandlas" till B—inkomst. Resultatet kan bli en skatteskärp— ning vid jämförelse med beskattningen enligt nuvarande regler. Det är möjligt att sådana effekter är acceptabla — eller kan elimineras — vid en övergång till ett permanent avräkningssystem. I ett provisorium, som har till syfte att stimulera aktiesparandet, är det i varje fall önskvärt att undvika effekter av detta slag.

Vår slutsats är att inte heller ett "ofullständigt" avräk—

ningssystem lämpar sig som provisorium. 7.3.l.3 Skattereduktion

En skattereduktion är ett avdrag som görs från skatten, dvs. den ingår som ett led i debiteringen. Till skillnad från en avräkning påverkar skattereduktionen inte den beskattnings— bara inkomsten. Det är taxeringsnämnden som beslutar om

förutsättningarna för de nuvarande formerna av skattereduk— tion. Den lokala skattemyndigheten beräknar sedan reduktio—

nen på grundval av taxeringsnämndens beslut.

i tilläggsdirektiven anges som ett tänkbart provisorium en "skattereduktion som motsvarar viss procent av uppburen utdelning". En avgörande fråga är hur denna procentandel,

reduktionssatsen, skall bestämmas. Vi har funnit det möjligt

att utforma en metod för skattereduktion som i fråga om inkomstprofil m.m. mycket nära ansluter till ett avräknings— system, modell A. Vi har ansett det motiverat att också ut—

forma en något enklare alternativ metod, modell E.

I detta avsnitt diskuterar vi de båda modellernas tekniska

utformning och belyser deras individuella och statsfinan—

• Sida 162
•  Original

Prop. 1980/81:39 123

siella effekter. Modellernas för— och nackdelar från olika materiella och tekniska synpunkter diskuterar vi närmare i

avsnitt 7.3.1.6. Detaljutformningen behandlas i författ— ningskommentaren (kap. 8).

Modell A

Avräkningssystemet innebär ju att utdelningsinkomsten i aktieägarens deklaration ökas med ett tilläggsbelopp och att skatten på den beskattningsbara inkomsten reduceras med samma belopp. En sådan metod leder till att aktieägaren får en lägre skatt än om någon avräkning inte hade skett (vi bortser här från eventuella tröskeleffekter vid makebeskatt— ningen). Skatteminskningen motsvarar tilläggsbeloppet min— skat med den skatteökning som tillägget i det första steget har medfört, dvs. marginalskatten på beloppet. I och för sig skulle det vara fullt möjligt att lägga hela avräkningen på debiteringssidan. Aktieägaren skulle då bara deklarera den faktiskt uppburna utdelningen enligt nuvarande regler. Det skulle sedan bli en uppgift för taxeringsnämnd och lokal skattemyndighet att utföra de olika momenten i avräkningen. Med en sådan uppläggning kommer den beskattningsbara inkoms— ten i princip inte att påverkas. En korrekt beräkning av den slutliga skatten förutsätter emellertid att debiteringen föregås av en omräkning av den beskattningsbara inkomsten (tilläggsbeloppet måste räknas in). Därefter måste skatten på den omräknade inkomsten beräknas. vid beräkningen måste i förekommande fall reglerna om makars B—inkomster, begräns— ningsregeln (80/85—procentrege1n) och marginalskattespärren

beaktas.

Av det anförda framgår att man har kvar de tidigare berörda problemen vid makebeskattningen etc. även om avräkningen läggs över helt på debiteringssidan. Detta gäller dock bara så länge man håller fast vid kravet på att debiteringen skall ge exakt samma resultat som en "verklig" avräkning. Vi har funnit att man genom att förenkla systemet och införa

vissa schablonregler kan komma fram till en modell för

• Sida 163
•  Original

Prop. 1980/81:39 [23

skattereduktion som ger i huvudsak samma materiella resultat som en avräkning men samtidigt är betydligt enklare att hantera och inte ger upphov till de nyssnämnda tröskel—

effekterna.

Vår utgångspunkt är den skatteminskning som en "verklig" avräkning medför. Denna skatteminskning kan uttryckas som en andel av den uppburna utdelningen, alltså en reduktionssats (r). Av vad vi tidigare har anfört framgår att följande

samband gäller vid halv avräkning:

U'

r = m _ m = —— (l—m) = O,69(l—m) = 0,69 — 0,69m

I denna formel är m ett uttryck för den marginalskattesats som gäller för tilläggsbeloppet. Om m uppgår till 70 % (= 0,7), ger formeln en reduktionssats av 20,7 % (= 0,207) av

den uppburna utdelningen.

Den avgörande frågan är fortfarande hur marginalskattesatsen (m) skall bestämmas. Om vi tills vidare bortser från reg— lerna för makebeskattningen och vissa andra förhållanden som vi strax skall återkomma till, gäller följande. Aktieägarens skatt på ett marginellt tilläggsbelopp är beroende av stor— leken av hans beskattningsbara inkomst, den statliga skatte— - skalan (basenheten) och den kommunala utdebiteringen. Det är möjligt att vid en given statsskatteskala och kommunal ut— debitering i tabellform ange marginalskattesatsen i olika inkomstlägen. Vid en viss grad av avräkning och en given holagsskattesats är det också i princip möjligt att ange

reduktionssatsen (r) i de olika inkomstlägena.

Om en sådan tabell skall innehålla inkomstskikt som bestäms i kronor måste man utgå från en basenhet av en viss bestämd storlek. Det finns anledning att i detta sammanhang beakta

att de provisoriska åtgärderna är avsedda att tillämpas till dess att en övergång till ett permanent system kan ske. Det

kan vara en fördel om tabellen är oförändrad under denna

• Sida 164
•  Original

Prop. 1980/81:39 124

tid. Mot denna bakgrund har vi valt att utgå från en basen— het på 7 000 kr. (basenheten vid 1981 års taxering är 5 800 kr). Detta skall inte uppfattas som någon prognos om vare

sig prisutvecklingen eller provisoriets livslängd.

I övrigt bygger tabellen på att

- skattesatserna i inkomstskikten är de som gäller vid 1981 års taxering (från effekten av den tillfälliga ändringen av den särskilda skattereduktionen bortses),

— att kommunalskatt utgår efter en skattesats av 30 %,

— att halv avräkning medges (dvs. uppräkningsfaktorn är 1,69).

Tabell 7:5 Statligt beskatt— Marginal— Reduktionssats ningsbar inkomst skattesats (Skattelättnad i % av (kr.) (%) faktiskt mottagen ' utdelning) — 7 000 31 47,6 7 100 — 28 000 32 46,9 28 100 — 35 000 34 45,5 35 100 — 42 000 35 44,9 42 100 — 49 000 38 42,8 49 100 — 56 000 41 40,7 56 100 — 63 000 44 38,6 63 100 — 70 000 50 34,5 70 100 — 77 000 52 33,1 77 100 — 84 000 56 30,4 84 100 — 91 000 60 27,6 91 lOO — 98 000 64 24,8 98 100 — 105 000 69 21,4 105 100 — 112 000 74 17,9 112 100 — 119 000 75 17,3 119 100 - 140 000 78 15,2 140 100 — 210 000 80 13,8 210 100 — 85 10,4

Tabellen kan ändras så att reduktionssatsen faller jämnt.

• Sida 165
•  Original

Prop. 1980/81:39

Tabell 7:6

Statligt beskatt— ningsbar inkomst (kr.)

36 39 42 45 48 51 54 57 60 63 66 69 72 75 78 81 84 87 90 93 96 99 102 105 108 111 114 117 120 140 160 180 200 220 240

100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100

36 39 42 45 48 51 54 57 60 63 66 69 72 75 78 81 84 87 90 93 96 99 102 105 108 111 114 117 120 140 160 180 200 220 240

000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000

Reduktionssats (%)

45 44 43 42 41 40 39 38 37 36 35 34 33 32 31 30 29 28 27 26 25 24 23 22 21 20 19 18 17 16 15 14 13 12 11 10

lx.) 'JI

• Sida 166
•  Original

Prop. 1980/8lz39

Motsvarande tabeller vid uppräkningsfaktorerna 1,5 avräkning) och

följande .

') -—l

(36 %

0 (72 % avräkning) kan utformas enligt

Tabell 7 : 7 Statligt beskatt— Reduktionssats (%) ningsbar inkomst (kr.) Uppräkningsfaktor 1,5 2,0 28 000 35 70 28 100 32 000 34 68 32 100 36 000 33 66 36 100 40 000 32 64 40 100 44 000 31 62 44 100 48 000 30 60 48 100 52 000 29 58 52 100 56 000 28 56 56 100 60 000 27 54 60 100 64 000 26 52 64 100 68 000 25 50 68 100 72 000 24 48 72 100 76 000 23 46 76 100 80 000 22 44 80 100 84 000 21 42 84 100 88 000 20 40 88 100 92 000 19 38 92 100 96 000 18 36 96 100 100 000 17 34 100 100 104 000 16 32 104 100 108 000 15 30 108 100 112 000 14 28 112 100 116 000 13 26 116 100 120 000 12 24 120 100 150 000 11 22 150 100 180 000 10 20 180 100 210 000 9 18 210 100 8 16 Tabell 7:5 och 7:6 kan också återges i diagram (för

i 20

överskådlighetens skull representeras tabell 7:5 inte av en

"trappstegslinje").

• Sida 167
•  Original

Diagram '

,

Reduktionssats (i)

Prop. 1980/81:39

l

Xhizzez

, 7

Beskattnings— ixir inkomst (kr.) .l__| _1 _L 1 1 | L......J J |____1 L _| | L_.__ 1. | _.i.._._..J L____L L ____> 10' 20" 30" 40' 50" 60" 70" 80' 90" 100" 110'120' 150" 100" 24

• Sida 168
•  Original

Prop. 1980/81:39 128

Av diagrammet framgår att den trappstegslinje som motsvarar tabell 7:6 ganska väl stämmer överens med den "teoretiskt

riktiga" linje som motsvarar tabell 7:5.

Av det hittills anförda har framgått att det är möjligt att utforma tabeller som direkt anger reduktionssatsen vid olika storlek av statligt beskattningsbar inkomst. Som vi redan nämnt har vi dock hittills bortsett från vissa komplicerande faktorer. Det återstår att ta ställning till följande frå-

gor: a) Inkomstskikt m.m.

I tabellerna har inkomstskikten bestämts i fasta belopp. Om inkomsterna höjs från ett år till ett annat, leder detta till att reduktionssatserna överlag blir lägre. Detta kan också uttryckas så att avräkningsgraden i tabell 7:6 är något större än 50 % så länge basenheten är mindre än 7 000 kr. och omvänt att avräkningsgraden blir något mindre än

50 % om basenheten skulle komma att överstiga 7 000 kr.

Inkomstskikten kan naturligtvis uttryckas i basenheter i stället för fasta belopp. Därigenom får man — till priset av en något mer svåruppfattad tabell — en skattereduktion som ligger kvar på samma nivå även när penningvärdet förändras.

Man skall dock ha i minnet att det inte bara är basenhetens

storlek som ändras år från år. Ändringar i t.ex. skatteska— lan och kommunal utdebitering kan göra att den nära överens— stämmelsen mellan "trappstegslinjen" och den "riktiga" lin— jen går mer eller mindre förlorad.

Vad beträffar den kommunala utdebiteringen bygger tabellerna på en enhetlig skattesats för alla skattskyldiga. Av prak—

tiska skäl torde en sådan ordning vara nödvändig.

• Sida 169
•  Original

Prop. 1980/81:39 129

b) Makars B—inkomster

Reglerna om beräkning av skatt på makars A— och B—inkomster innebär att marginalskatten på ett tillskott till en gift skattskyldigs kapitalinkomster bestäms av storleken av den skattskyldiges 3325 beskattningsbara inkomst bara i följande tre situationer:

— tillskottet skall på grund av 2 OOO—kronors— eller 4 500— kronorsregeln behandlas som A—inkomst,

— den andra maken saknar beskattningsbar inkomst,

— den andra maken saknar beskattningsbar B— inkomst och har en beskattningsbar A— inkomst som är lägre än den egna beskattningsbara A— inkomsten.

I övriga fall kommer marginalskatten på tillskottet i prin— cip att bli beroende av storleken av en inkomst som mot— svarar SUmman av antingen den egna beskattningsbara inkomsten och den andra makens beskattningsbara B—inkomst

eller den andra makens beskattningsbara inkomst och den egna

beskattningsbara B—inkomsten.

Det skulle vara en stor praktisk fördel om man vid tillämp— ningen av den här diskuterade formen av skattereduktion kunde bortse från inkomsternas karaktär av A— eller B—in— komst. Detta bör också vara möjligt. Enligt vår mening får man ett rimligt resultat om man i makefallen alltid utgår från den högsta av makarnas beskattningsbara inkomster när det gäller att med hjälp av den föreslagna tabellen bestämma reduktionssatsen. I flertalet fall torde detta vara fördel— aktigare för makarna än om man skulle utgå från summan av den enas beskattningsbara inkomst och den andras beskatt— ningsbara R—inkomst. Införandet av en skattereduktion av modell A ger inte upphov till någon skatteskärpning av det

slag som vi tidigare har berört.

• Sida 170
•  Original

Prop. l980/8l :39 130

De reduktionssatser som anges i tabellen för de olika in— komstskikten gäller i princip bara under förutsättning att hela tilläggsbeloppet ligger i samma marginalskatteskikt som

den första kronan av beloppet.

Det sagda kan belysas med ett gxgmpe , som baseras på tabell 7:5. Antag att en skattskyldig har en beskattningsbar in- komst på 100 000 kr. Om den uppburna utdelning som är inräk— nad i inkomsten uppgår till högst 7 246 kr., kommer till- läggsbeloppet inte att överstiga (69 % av 7 246 =) 5 000 kr. Hela beloppet ligger då inom skiktet för 69 % marginalskatt. Om utdelningen däremot uppgår t.ex. till 10 000 kr. är tilläggsbeloppet 6 900 kr. Av beloppet kommer 1 900 kr. att ligga i skiktet för 74 % marginalskatt.

Av exemplet framgår att den i tabellen angivna reduktions— satsen bör sänkas en eller flera procentenheter, om utdel— ningen och därmed det tänkta tilläggsbeloppet uppgår till

ett mer betydande belopp.

Enligt vår mening bör detta förhållande beaktas schablon— mässigt på följande sätt. Tabell 7:6 bör kunna tillämpas så länge utdelningen uppgår till högst 10 000 kr. (vilket mot— svarar ett tilläggsbelopp på 6 900 kr. eller drygt två in— komstskikt i tabellen). För utdelningsinkomst därutöver bör reduktionssatsen sänkas med tre procentenheter för varje

10 000 kr. Beloppet 10 000 kr. bör i förekommande fall ta

sikte på makars sammanlagda utdelning.

• Sida 171
•  Original

Prop. 1980/8lz39 131

Exempel. Mannen (M) har en beskattningsbar inkomst på 110 000 kr medan hustruns (H) inkomst är lägre. M uppbär 18 000 kr och H 4 000 kr. i utdelningar. Makarnas utdel— ningssumma är således 22 000 kr. och denna berättigar till reduktion enligt följande.

20 % av 10 000 = 2 000 17 % av 10 000 = 1 700 14 % av 2 000 = 280 3 980 kr.

Det sammanlagda reduktionsbeloppet fördelas med 18/22 på M och 4/22 på H.

Reduceringen med tre procentenheter för varje utdelningsbe- lopp på 10 000 kr. bör inte drivas längre än till den lägsta

reduktionssatsen enligt tabellen, dvs. 10 %.

d) Avrundningsregler

Varje beslut om skattereduktion innebär viss administrativ merbelastning. Det kan därför vara lämpligt att införa

avrundningsregler eller motsvarande bestämmelser som hind— rar att alltför obetydliga utdelningsbelopp leder till re- duktion. För vår del anser vi det rimligt med en föreskrift av innebörd att reduktion inte skall ske an den skattskyl— diges sammanlagda utdelningsinkomst understiger 100 kr.

Den modell A för skattereduktion som vi här har skisserat innebär sammanfattningsvis följande (uppräkningsfaktor 1,69):

— utdelningsinkomster berättigar till en skattereduktion som motsvarar viss procent av inkomsten,

— reduktionssatsen bestäms enligt en tabell med hänsyn till storleken av den skattskyldiges statligt beskattningsbara inkomst,

• Sida 172
•  Original

tu

Prop. 1980/81:39 13

— för makar bestäms reduktionssatsen med hänsyn till den högsta av makarnas beskattningsbara inkomster,

— om den skattskyldiges sammanlagda utdelningsinkomster överstiger 10 000 kr. minskas den reduktionssats som anges i tabellen (tabell 7:6) med tre procentenheter i varje överskjutande utdelningsskikt på 10 000 kr., dock till lägst l0 %,

— beloppsgränsen 10 000 kr. tillämpas gemensamt för makar, - för varje skattskyldig gäller att någon reduktion inte

medges om den sammanlagda utdelningsinkomsten understiger 100 kr.

Modellen är utformad på basis av avräkningssystemets prin—

ciper. Det innebär att de individuella och statsfinansiella

effekterna i mycket hög grad överensstämmer med de effekter

som erhålls i ett avräkningssystem. Vi kan därför på denna punkt hänvisa till vad vi har anfört om avräkningens effekter i avsnitt 7.3.l.2. De skillnader som kan föreligga sammanhänger med de schablonregler som vi har föreslagit. Det går inte att generellt uttala i vilken riktning skill- naderna går.

Modell B

En skattereduktion enligt modell A grundas alltså på av— räkningssystemets principer och innebär att reduktionssatsen är beroende av aktieägarens beskattningsbara inkomst och därmed av hans marginalskatt (m). Den lösning som vi nu skall diskutera innebär att reduktionssatsen är oberoende av marginalskattesatsen. En sådan reduktion innebär i princip att utdelningsinkomsten beskattas efter en skattesats som ligger ett visst antal procentenheter under aktieägarens marginalskattesats. Om reduktion medges med ett belopp som motsvarar t.ex. 25 % av en viss utdelningsinkomst, är mar- ginalskattesatsen på utdelningen 25 procentenheter lägre än

aktieägarens marginalskattesats (mu=m _ 0,25),

Sambandet mellan m och mu vid 25 % skattereduktion illustreras i diagram 7:3 (linje 2 i diagrammet).

• Sida 173
•  Original

Prop. 1980/81:39

0,3

(1.7

0,0

(|

0,4

(13

0,1

n,!

-n,|

.n'v

.”

n,.

i

ililgr:nn ?:5

skattesats pd utdelning (mu)

i

Linje (3) nuvarande regler

m ll

Linje 3 ) 25 3 skattereduktion mU

Linje (5) iuuv avräkning

m U

m

m — 0,35

i,b9m

- 0,69

133

Marginul— skatte— sats [m)

• Sida 174
•  Original

Prop. l980/81:39 134

I tabell 728 visas aktieägarens skatt på utdelningen och hans behållning efter skatt (utdelningsnetto) vid några olika reduktionssatser.

Tabell 7:8

Den skatt som tas ut Aktieägarens utdel— hos aktieägaren på en ningsnetto om 5 är utdelning p 100 om resp. m är resp. 0,85 0,8 0,7 0,6 0,4 0,85 0,8 0,7 0,6 0,4 Nuvarande regler 85 80 70 60 40 15 20 30 40 60 (Halv avräk— ning) (75 66 49 32 —1) (25 34 51 68 101) 10 % skatte— reduktion 75 70 60 50 30 25 30 40 50 70 25 % skatte— reduktion 60 55 45 35 15 40 45 55 65 85 45 % skatte- reduktion 40 35 25 15 —5 60 65 75 85 105

Av tabellen kan utläsas att den nominella lättnaden vid en skattereduktion av denna modell är densamma i alla inkomst— 1ägen. Om utdelningen är 100 och skattereduktionen 25 %, ökar utdelningsnettot med 25. Den relativa lättnaden är störst i höga inkomstlägen. Vid en marginalskattesats på

80 % (m=0,8) mer än fördubblas utdelningsnettot (från 20 till 45) medan den relativa höjningen vid en marginalskatte— sats på 40 % är betydligt måttligare (från 60 till 85).

Vi har tidigare i första hand utgått från en total lättnads— nivå som i princip motsvarar halva bolagsskatten på utdelade

vinstmedel. I avsnitt 7.3.l.2 uppskattade vi den statsfi—

• Sida 175
•  Original

'.») '.!”!

Prop. 1980/8l139 l

nansiella kostnaden för ett system med halv avräkning till ca 225—270 milj. kr. Inom en sådan kostnadsram skulle det finnas utrymme för en skattereduktion av modell B som mot— svarar ca 17—21 % av uppburna utdelningsinkomster. Inom den kostnadsram som vi har uppskattat för avräkning med fakto— rerna l,5 resp. 2,0 (160—195 resp. 320—390 milj. kr-) skulle reduktion kunna medges med 12,5—15 resp. 25—30 % av

utdelningarna.

Den skattereduktion enligt modell R som vi hittills har be— handlat innebär att reduktionssatsen är fast och att skatte— reduktion beräknas på hela utdelningsinkomsten oberoende av dess storlek (fast reduktion utan tak). Det finns många andra alternativ. En möjlighet kan vara att förse den fasta reduktionen med ett tak, dvs. föreskriva att endast utdel— ningsinkomst upp till viss beloppsgräns skall berättiga till reduktion (fast reduktion med tak). Ett annat alternativ är att låta reduktionssatsen avtrappas med stigande utdelnings— inkomst (avtrappad reduktion). Även en avtrappad reduktion

kan naturligtvis tillämpas med eller utan tak.

När vi har övervägt dessa olika alternativ har vi funnit att

flera skäl kan anföras för en avtrappad reduktion utan tak. Dessa skäl, som vi i ett senare avsnitt får anledning att

utveckla ytterligare, kan sammanfattas enligt följande:

— En relativt hög reduktionssats vid låga utdelningsinkoms— ter är ägnad att ge särskild stimulans av småsparandet.

— Avtrappningen av reduktionssatsen med stigande utdelnings— inkomst är ägnad att ge en inkomstprofil som någorlunda ansluter till profilen i modell A och i ett avräknings— system. Det finns nämligen anledning att anta att utdel— ningsinkomsterna generellt sett stiger — och att reduk— tionssatsun därför kommer att [alla — med växande beskatt— ningsbar inkomst (jfr tabell 3z4).

— Frånvaron av ett tak gör att även innehavare av större portföljer får incitament till ökade placeringar i aktier.

• Sida 176
•  Original

Prop. 1980/81:39 136

Stannar man för en reduktionsmodell som innehåller belopps— gränser i form av tak eller avtrappning, är det nödvändigt

att ta ställning till hur gränserna skall tillämpas i mako— fallen. Den tekniskt enklaste lösningen är att beräkna re—

duktionsbeloppet separat för vardera maken. Det stämmer dock bättre överens med nuvarande principer för sambeskattning av makars kapitalinkomster att utföra beräkningen gemensamt för

makarna.

Med dessa utgångspunkter har vi utformat en modell för av— trappad reduktion utan tak. Vi har ansett det motiverat att i första hand ange ett alternativ som kan förväntas ge i huvudsak samma inkomstprofil och rymmas inom samma totala kostnadsram som en reduktion enligt modell A när denna grun— das på halv avräkning (uppräkningsfaktorn 1,69). Alterna—

tivet ser ut så här.

• Sida 177
•  Original

Prop. 1980/81:39

Tabell 7:9a

Makars sammanlagda utdelningsinkomst (kr.)

137

Skattereduktion

0 — 1 000 45 % av utdelningen 1 000 — 6 000 450 kr. för 1 000 kr. och 25 % " återstoden 6 000 — 1 700 " " 6 000 " ” 10 % " " Tabell 7:9b Ensamståendes utdol— Skattereduktion

ningåinkomst (kr.)

0 — 500 500 — 3 000 3 000 —

45 i av utdelningen 225 kr. för 500 kr. och 25 % " återstoden 851) " n 3 000 " n 10 ? u "

Det bör framhållas att relativt små ändringar i kostnadsramen kan ge betydande utslag i form av ändrade skiktgänser. Med en kostnadsram på 225 milj. kr. bör den övre sanna reduktionssatser och med oförändrad nedre 500/3 000 kr. ca 1 och inte 3 OOO/6 000 kr. Utgår man i från en kostnadsram på 270 milj. kr. höja den övre skiktgränsagn till ca 4 500/9 000 l:r.

skiktgränsen — vid skiktgräns — vara stället finns det utrymzne För att

nc-räkning.ar grundas helt på utdelningsinromstnrnds fördelning enligt 1975 års undersökning (jfr kap. 3). Vi har så'edes utgått

från att antalet hushåll som deklarerar utdolning'inlnn ter är detsamma och att utdelningsinkomsterna — onräknadu. nivå på ca 700 milj. fördelar sig på olika utdelning, 1975. Uppskattningarna är sål

från 1975 års kr. till en nivå av 1 300 milj. kr. —

skikt enligt samzna mönster som år känsliga inte bara för slumpEcl

och valet av beräkningsmetod utan också för ändringar i sammansättningen av gruppen av aktieägare.

• Sida 178
•  Original

Prop. 1980/81:39 138

Tabell 7:9a (makar) tillämpas enligt följande (mannen antas ha 4 000 kr. och hustrun 1 000 kr. i utdelningar):

Summa reduktions— belopp: för 1 000 = 450 25 % av 4 000 = 1 000 1 450 kr.

Reduktionsbeloppet

fördelas: mannen 4/5 av 1 450 = 1 160 hustrun 1/5 av 1 450 = 290 1 450 kr

Vi uppskattar att av skattebortfallet faller mindre än en tiondel på hushåll med en utdelningsinkomst på upp till 500/1 000 kr., ca en tredjedel på hushåll med en utdelnings— inkomst på mellan 500/l 000 kr. och 3 OOO/6 000 kr. samt återstoden på hushåll med högre utdelningsinkomst. Kostnaden för reduktionen på 25 % kan uppskattas till ca 40 % av to— talkostnaden medan den återstående delen av totalkostnaden fördelar sig ganska jämnt mellan reduktionen på 45 % och

reduktionen på 10 %.

Vill man i stället — med bibehållna skiktgränser — anpassa modellen så att de statsfinansiella effekterna ansluter till en avräkning som är grundad på uppräkningsfaktorerna 1,5 och

2,0 blir resultatet följande:

Tabell 7:10

Utdelningsinkomst Reduktionssats (%) (kr., ensamstående resp. makar) Uppräkningsfaktor 1,5 __(l,69) _ 2,0 0 — 500/1 000 35 (45) 70 500/1 000 — 3 000/6 000 15 (25) 30

3 OOO/6 000 — 8 (10) 16

• Sida 179
•  Original

Prop. 1980/81:39 ' 139

Av skäl som vi tidigare nämnt är det önskvärt att införa regler som hindrar att alltför obetydliga utdelningsbelopp leder till skattereduktion. Vi förordar samma regel som för modell A.

Den modell B för skattereduktion som vi här har skisserat kan sammanfattas enligt följande (med samma kostnadsram som vid halv avräkning):

— utdelningsinkomster berättigar till skattereduktion, — reduktionssatsen sjunker med stigande utdelningsinkomst,

— för makar sker en gemensam beräkning av reduktionsbeloppet enligt tabell 7:9a,

— för ensamstående beräknas reduktionsbeloppet enligt tabell 7:9b,

— om en skattskyldigs utdelningsinkomst inte uppgår till 100 kr., berättigar den inte till reduktion.

Gemensamt för modellerna A och B

Vi vill här göra ett par påpekanden som rör båda reduktions—

modellerna.

En gemensam fråga är vilken betydelse skattereduktionen skall få för kommunerna. Vi har tidigare nämnt att kommu— nerna får ut skatt på grundval av de beskattningsbara in— komsterna. En skattereduktion påverkar inte storleken av den beskattningsbara inkomsten och de hittills använda formerna av skattereduktion har fallit helt på statskassan. Samma lösning bör kunna användas för de här beskrivna reduktions— modellerna A och B så länge reduktionen har en omfattning som inte motsvarar mer än en avräkning för halva bolags— skatten på utdelade vinstmedel (dvs. den del av bolags— skatten som går till staten). Om reduktionen däremot får en större omfattning, måste man ta ställning till om staten Skall efterge skattebelopp som tillfaller kommunerna eller om inte reduktionen till viss del måste bäras också av

kommunerna.

• Sida 180
•  Original

Prop. 1980/81:39 l40

Beträffande innebörden av reduktionsmodellerna vill vi för tydlighetens skull tillägga följande. skattereduktionen innebär att ett avdrag görs från den inkomstskatt som enligt vanliga regler har räknats fram på aktieägarens samlade in—

komster under utdelningsåret (vi bortser här från att re—

duktion kan ske även i fråga om skogsvåi._lvgift m.m.). I enstaka fall kan det inträffa att reduktionsbeloppet över— stiger inkomstskatten. Det bör inte komma i fråga att i ett provisoriskt system låta överskjutande belopp betalas ut kontant (sådan kontantutbetalning kan däremot förekomma i de utländska avräkningssystemen) eller att låta det avräknas

mot den skatt som påförs aktieägaren för ett annat inkomst—

. ar. 7.3.l.4 Avdrag vid taxerin ;D

Den form av avdrag som vi nu ':'." l" :andlar görs i deklarationen och reducerar den beskattnin nara inkomsten. Enligt nuvarande regler får s.k. sparavdrag göras vid be— räkning av inkomst av kapital. En utvidgning av detta avdrag hör enligt vår mening inte komma i fråga i detta sammanhang. Bland hushållens kapitalintäkter dominerar räntorna helt. En höjning av sparavdraget skulle därför vara av värde främst för banksyarandet men ha endast en marginell betydelse för

aktiesparandet.

vad vi skall diskutera är i stället ett särskilt avdrag som

får gö"as bara mot utdelningsinkomster. Ett sådant utdel—

truei

ningsavdrag kan ko' på många

tt:

— Ful_£ avdrao upp till ett visst : opp (utdelningar upp till detta belopp är alltså helt tefria).

— Partiellt avdrag (avdrag medges med ett belopp som motsva— rar en Vi ' _ el av utdelningsinkomsten).

— avtrapnat avdrag (avdrag r:dges med t.ex. lOO % för utdel— ningar upp till vi belopp, med en 1 gr? procentsats upp till en ny gräns samt — eventuellt — med en ännu lägre procentsats därutöver).

• Sida 181
•  Original

Prop. [OSO/81:39 l-ll

Både partiellt och avtrappat avdrag kan konstrueras med

eller utan ett högsta tak för avdraget.

Den följande tabellen visar aktieägarens skatt på utdelningen och hans behållning efter skatt

(utdelningsnetto).

Tabell 7:11

Den skatt som tas ut Aktieägarens utdel— hos aktieägaren på en ningsnetto om 3 är utdelning på 100 om resp. m är resp.

__ __Ö'_,_85_0,8 0,7 0,_6__0,4 0,85 0,8 0,7 0,6 0,5 Nuvarande regler 85 80 70 60 40 15 20 30 40 60 (Halv avräk— ning) (75 66 49 32 —1) (25 34 51 68 101) 50 % avdrag 42,5 40 35 30 20 57,5 60 65 70 80 25 % avdrag 64 60 52 45 30 36 40 48 55 70 10 % avdrag 76,5 72 63 54 36 23,5 28 37 46 64

Man kan konstatera att skattelättnaden i ett avdragssystem är störst i höga inkomstlägen. Detta gäller i hade nominella OCh relativa termer. Effekterna av ett avdrag skiljer sig alltså väsentligt från de effekter som erhålls vid avräkning

och vid skattereduktion enligt modellerna A och B.

Liksom vid en skattereduktion är det nödvändigt att särskilt överväga hur reglerna för makar skall utformas. Vi anser

att varje make i princip skall ha rätt till avdrag i samma utsträckning som en ensamstående rnrson (makarnas samman— lagda maximala avdrag blir alltså dubbelt så stort som den ensamståendes). Vad det gäller att ta ställning till är om någon form av gemensam avdragsheräkning s_all medges (med rätt för den ena maken att tillgodoföra sig avdrag som den andra maken inte har kunnat utnyttja) eller om makarna skall

behandlas som helt fristående från varandra.

• Sida 182
•  Original

Prop. 1980/81:39 143

Enligt vår mening står det bäst i överensstämmelse med de principer som i övrigt tillämpas vid beskattningen av makars kapitalinkomster att medge en gemensam avdragsboräkning. I regel medför detta inte några tekniska problem. Vid ett av—

trappat avdrag uppkommer dock vissa svårigheter.

Fullt avdrag (upp till ett visst belopp)

I detta fall finns två alternativ. Antingen föreskrivs att vardera maken i första hand skall utnyttja sitt eget avdrag eller också får makarna fritt fördela det totala avdraget mellan sig. Båda lösningarna är tekniskt genomförbara. Det nuvarande sparavdraget får fördelas fritt.

Eartiellt avdrag

vid denna konstruktion ligger det närmast till hands att föreskriva att vardera maken skall ta "sitt" avdrag. Före— skrivs ett tak, bör den ena makens outnyttjade avdragsut- rymme få utnyttjas av den andra maken.

Avtrappat avdrag

Vid denna avdragskonstruktion uppkommer vissa problem. Av praktiska skäl torde det inte vara möjligt att beräkna avdrag särskilt för varje utdelningsskikt. I stället måste ett gemensamt totalt avdrag beräknas för makarna. Frågan är om detta avdrag skall få fördelas fritt eller om en propor- tionering skall ske. Det första alternativet ger utrymme för spekulativa beräkningar och medför kontrollproblem. Det andra medför merarbete vid deklarationen.

När det gäller kostnaderna för olika avdragsmodeller har vi funnit det vara av intresse att belysa vilka avdragsbelopp som kan rymmas inom de i det föregående beräknade alterna—

tiva kostnadsramarna.

• Sida 183
•  Original

Prop. l980/81:39

Tabell 7:l2

143

1,5 1,69

Kostnadsram motsvarande uppräkningsfaktorn

2,0

Fullt avdrag upp till ett belopp av kr. (ensamstående resp. makar)

Partiellt av— drag utan tak (%)

l 100/2 200 1 700/3 400

25—30

3 500/7 000

40

Inom samma kostnadsram som ett system med halv avräkning

skulle finnas utrymme för bl.a.

avdrag (ensamstående resp. makar).

100 % avdrag upp till 500/l 000 kr., i intervallet 500/l 000 - 3 OOO/6 000 kr., över 3 OOO/6 000 kr.

30 % " 10 % "

följande form av avtrappat

Det kan också ha intresse att se den ungefärliga kostnaden

för vissa andra avdragsnivåer

Tabell 7:13

(ensamstående resp. makar).

Avdragsbelopp (kr.)

100/ 200 200/ 400 400/ 800 800/1 600

Kostnad, milj. (kr.)

25 45 80 140

• Sida 184
•  Original

Prop. 1980/81 :39 144

7.3.1.5 Samordning med sparavdraget

Vid såväl utdelningsavdrag som skattereduktion uppkommer frågan hur de nya reglerna skall samordnas med nuvarande

sparavdrag.

En redogörelse för sparavdragets konstruktion har lämnats i avsnitt 2.2.1. Vi vill erinra om att avdraget görs sist vid beräkningen av kapitalinkomsten, dvs. sedan intäkterna har lagts ihop och avdrag har gjorts för ränteutgifter m.m., och att sparavdraget inte får leda till att underskott uppkommer i Förvärvskällan. Har en person kapitalintäkter av flera slag, t.ex. både utdelnings— och ränteintäkter, behöver man f.n. inte avgöra vilka intäkter avdraget skall anses belöpa på. Några särskilda regler om fördelning av avdraget på olika intäktsslag finns följaktligen inte i dag men kan — som vi strax skall utveckla närmare — visa sig behövliga om

nya stimulansngler införs. åamordning med_ett utdelningsavurag

Om ett utdelningsavdrag skulle införas, kan samordningen med sparavdraget ske på flera sätt. Två huvudalternativ ligger närmast till hands (vid den fortsatta diskussionen utgår vi från ett fast utdelninqsavdrag på 800 kr. för ensamstående och 1 600 kr. för makar).

Det ena alternativet är att ha kvar sparavdraget i oföränd— rad form vid sidan av det nya utdelningsavdraget. Den del av utdelningarna som överstiger utdelningsavdraget redovisas tillsammans med övriga kapitalintäkter. Om det finns kvar något utrymme efter avdrag för ränteutgifter m.m., medges sparavdrag på samma villkor som hittills. Två makar som har varken utgiftsräntor eller ränteintäkter men 3 200 kr. i utdelningar skulle således redovisa 1 600 kr. som intäkt av kapital och kunna kvitta detta belopp mot det vanliga spar—

avdraget.

• Sida 185
•  Original

Prop. 1980/81:39 145

Det andra alternativet innebär att sparavdraget får en mer begränsad omfattning. Utdelningarna bryts ut och får ligga till grund för det nya utdelningsavdraget. Sparavdraget kommer i fortsättningen att avse i stort sett bara räntein— täkter.

Det kan i och för sig vara tilltalande att ha två skilda avdrag. Uppdelningen bidrar till att göra systemet över— skådligt. Alternativet har emellertid också nackdelar. Det kan få effekter som direkt strider mot syftet med de nya reglerna. En separat behandling av utdelnings— och ränte— intäkter kan nämligen ge en aktieägare anledning att ersätta en del av sina aktier med t.ex. ett banktillgodohavande för att kunna dra nytta av båda avdragen. Om det nya utdelnings- avdraget skulle bestämmas till lägre belopp än sparavdraget, förstärks i vissa fall motivet för sådana omplaceringar. Den som inte har några ränteintäkter men har utdelningar som överstiger det nya utdelningsavdraget skulle träffas av en direkt skatteskärpning om han inte ersätter en del av aktierna med tillgångar som ger avkastning i form av ränta.

Samordning med en skattereduktion

Om man ger det nuvarande sparavdraget en ny konstruktion så att det i fortsättningen får göras bara mot ränteintäkter (och sådan utdelning som inte omfattas av våra förslag), uppkommer inte några samordningsproblem. Utdelningsintäk— terna behandlas för sig och kan direkt läggas till grund för skattereduktion.

vi har redan antytt att ett system med separat behandling av ränte— och utdelningsintäkter har vissa nackdelar. Systemet

kan t.ex. i vissa fall ge incitament till omplacering från

aktier till räntegivande tillgångar. Vill man mot denna bakgrund behålla sparavdragets nuvarande konstruktion i ett system där utdelningsintäkterna ger rätt till skattereduk- tion, aktualiseras särskilda samordningsfrågor.

• Sida 186
•  Original

Prop. 1980/81:39 l46

Vad man i första hand måste ta ställning till är om både sparavdrag och skattereduktion skall Kunna medges i fråga om en viss del av en utdelningsinkomst. Om man tillåter ett sådant sammanträffande, kan resultatet bli att vissa aktie— ägare får en "överstimulans" i den meningen att utdelningen ger ett netto på mer än 100 %. överstimulansen upphör dock när utdelningsinkomsten har nått en viss storlek och den upphör snabbare för aktieägare i högre än för aktieägare i lägre inkomstlägen. Det anförda kan belysas med ett exempel. Antag att skattereduktion medges med 30 % av utdelningsbe— loppet och att den skattskyldige inte använder någon del av sparavdraget mot ränteintäkter. Om hans utdelningar ligger inom sparavdraget, blir hans netto 130 % av utdelningen (full skattefrihet på grund av sparavdrget plus 30 % skatte— reduktion). Om marginalskattesatsen antas vara 80 % resp.

50 % upphör överstimulansen i den här angivna meningen (för två makar) vid en utdelningsinkomst på 2 560 kr. resp. 4 000 kr.

Det kan hävdas att en överstimulans av detta slag bör för— hindras, eftersom den kan sägas innebära att man går längre än till att eliminera det ena ledet i dubbelbeskattningen. Det kan dock också anföras skäl för att acceptera

överstimulansen:

— de nya lättnadernas karaktär av stimulansåtgärd talar för att de bör komma aktieägarna till del oberoende av vilken beskattning som tidigare har skett (dvs. oberoende av om sparavdraget redan tidigare har utnyttjats eller ej),

- överstimulansen får i första hand betydelse för småspa— rare,

— även i ett avräkningssystem av EG-modell kan aktieägaren få skattefrihet för utdelningen och dessutom ytterligare medel.

• Sida 187
•  Original

Prop. 1980/81:39 147

Vill man ändå eliminera överstimulansen och samtidigt ha kvar sparavdraget i dess nuvarande form, blir det nödvändigt att införa regler som hindrar att en och samma del av ut— delningsinkomsten både räknas av mot sparavdraget och läggs till grund för skattereduktion. Man måste då kunna fast— ställa hur stor del av sparavdraget som har utnyttjats mot utdelningsintäkterna. Detta erbjuder inga svårigheter i de fall då den skattskyldige inte redovisar andra kapitalin- täkter än utdelningar. Har han däremot också ränteintäkter, blir frågan mer komplicerad. Som vi tidigare har nämnt finns det i dag inte några regler om hur sparavdraget skall för— delas på olika kapitalintäkter. Nya bestämmelser behövs för ändamålet.

De nya bestämmelserna behöver inte medföra att inkomstbe— räkningen i deklarationen ändras. Det räcker att taxerings- nämnden beaktar sparavdraget när underlaget för skattere- duktion fastställs. Detta kan ske på flera sätt.

Alternativ 1 (schablonregel)

Man kan införa en schablonregel som innebär att en viss bestämd del — t.ex. hälften — av det totalt utnyttjade sparavdraget skall anses hänförlig till utdelningsintäk— terna. En sådan regel är förhållandevis enkel att tillämpa. För att undvika ett alltför oförmånligt resultat vid låga utdelningsinkomster bör schablonregeln dock kompletteras. Man bör föreskriva att den mot utdelningsintäkterna utnytt— jade delen av sparavdraget inte i något fall skall anses överstiga hälften av dessa intäkter.

Alternativ 2 (proportionering)

Det utnyttjade sparavdraget kan proportioneras på de olika kapitalintäkterna. Så stor del av det totalt utnyttjade sparavdraget som utdelningsintäkterna utgör av de samman— lagda kapitalintäkterna skulle anses belöpa på utdelnings— intäkterna och alltså dras av från underlaget för skatte— reduktion. Metoden kan anses ge ett materiellt riktigare resultat än alternativ 1, mer proportioneringen kan medföra ett inte oväsentligt merarbete för taxeringsnämnden (sär— skilt vid taxeringen av mai r).

• Sida 188
•  Original

Prop. 1980/81:39 148

Både alternativ 1 och alternativ 2 kan i vissa fall få effekter som från materiell synpukt är mindre tillfred— ställande. De kan t.ex. medföra att en person som redan i dag utnyttjar hela sparavdraget och som investerar i aktier, inte får lägga hela utdelningen på de nyköpta aktierna till grund för skattereduktion. Det kan därför vara värt att

överväga även andra lösningar.

Alternativ 3 (sparavdraget hänförs i första hand till räntenettot).

Man kan göra gällande att ett mer rättvisande resultat uppnås om man gör en jämförelse mellan å ena sidan det sparavdrag som skulle ha gjorts om inga utdelningsintäkter hade förelegat och å andra sidan det avdrag som faktiskt har utnyttjats. Detta kan också uttryckas så att sparavdraget — trots att det får nyttjas mot utdelningar — ändå i första hand skall avräknas mot det eventuella netto som kvarstår sedan ränteintäkterna har minskats med ränteutgifter m.m. (räntenettot). Med denna utgångspunkt skulle sparavdraget leda till minskning av underlaget för skattereduktion i endast två fall. Det ena fallet är att räntenettot är ne a— tivt. Eventuellt utnyttjat sparavdrag skall då i sin helhet anses belöpa på utdelningsintäkterna och alltså räknas av från underlaget för skattereduktion. Det andra fallet är att räntenettot är positivt men mindre än det utnyttjade sparav— draget. I det fallet skall den del av det utnyttjade sparav— draget son överstiger räntenettot anses hänförlig till ut— delningsintäkterna. I likhet med alternativ 2 kan detta alternativ leda till ett inte obetydligt merarbete för taxe— ringsnännden.

Vi har hittills presenterat alternativ som innebär att pröv— ningen läggs hos taxeringsnämnden och att inkomstberäkningen i deklarationen inte ändras. Det är dOCk möjligt att i stället göra beräkningarna redan i deklarationen. En sådan lösning har den fördelen att den skattskyldige får lättare att själv bedöma slutresultatet. Å andra sidan blir det nödvändigt att göra väsentliga ingrepp i nuvarande deklara— tionsrutiner. För fullständighetens skull vill vi ändå

illustrera hur en omläggning kan genomföras.

• Sida 189
•  Original

Prop. BSO/81:39

149

Alternativ 4 (modifiering av alternativ 3)

Man kan fortfarande utgå från principen att sparavdraget i första hand skall anses utnyttjat mot räntenettot. Reglerna för deklaration av kapitalinkomst görs an så att man redan i deklarationen beräknar underlaget för skattereduktion. Följande schema kan följas.

utdelningsintäkter

— ev. utdelningsavdrag

utdelningsnetto

ränteintäkter

— ränteutgifter m.m.

räntenetto A — sparavdragl)

räntenetto B j_utdelnin snetto

summa C — ouånyttjat sparav—

drag

inkomst/underskott av kapital — räntenetto 53)

underlag för skattere— duktion.

Vi har här pekat på några alternativ för samordning mellan

ett sparavdrag som har nuvarande konstruktion och en skatte— reduktion. Även andra lösningar är tänkbara. En möjlighet

som vi har diskuterat är att som huvudregel tillämpa ett

system för separat behandling av ränte— och utdelningsin—

täkter men ge den skattskyldige rätt att låta viss valfri

del av utdelningsintäkterna behandlas som ränteintäkter.

1)Får inte överstiga räntenetto A. Om räntenetto A är negativt, medges här inte något sparavdrag. 2)Pår inte överstiga summan C. 3l0m räntenetto B är negativt, en tilläggspost.

skall det behandlas som

• Sida 190
•  Original

Prop. 1980/81:39 150

Alternativ 5 (separat behandling, frivillig överföring)

Innebörden av detta alternativ är att den skattskyldige skulle ha rätt — men inte skyldighet — att "fylla upp" sparavdraget. Följande schema skulle följas (exemplet avser en ensamstående).

Utdelningsnetto 2 500 Räntenetto —500

överförs -1 300 överfört 1 300 Återstår soo

Inkomst av kapital Sparavdrag —800 och underlag för skattereduktion 1 200 0

En fördel med denna lösning är att den inte ger incitament till omplacering från aktier till banktillgodohavande o.d. Möjligheten att efter eget val behandla utdelningsintäkter som ränta gör att metoden blir "neutral" i förhållande till de olika stimulansåtgärderna (dvs. sparavdrag resp. utdel- ningsavdrag eller skattereduktion). En nackdel är att den ställer de skattskyldiga inför svåra deklarationsproblem. Det är inte alls givet att det lönar sig att i exemplet föra över 1 300 kr. Om någon överföring inte sker, höjs inkomsten av kapital till (2 500 — 500 =) 2 000 kr. men mot detta svarar att avräkning/skattereduktion får beräknas på så mycket som 2 500 kr. En höjning av den beskattningsbara inkomsten med 800 kr. kompenseras således av att underlaget för skattereduktion ökar med 1 300 kr. Om skattereduktion medges med 30 %, väger de båda alternativen jämnt vid en marginalskatt på 48,75 %. Vid lägre marginalskattesats är det fördelaktigare att inte föra över beloppet.

När vi i det föregående illustrerat olika alternativ har vi utgått från att den skattskyldige är ensamstående. Det bör

understrykas att förhållandena i regel blir mer komplicerade när det är fråga om två makar som båda har kapitalintäkter.

• Sida 191
•  Original

Prop. 1980/81:39 _151

7.3.l.G Slutsatser och förslag

vi har i det föregående avvisat tanken på att i provisoriets form införa ett avräkningssystem av kontinental modell. Där— efter har vi utan ställningstagande redovisat effekterna och den tekniska utformningen av två former av skattereduktion (modellerna A och B) samt ett utdelningsavdrag. Vi går nu över till att jämföra de båda reduktionsmodellerna och ut— delningsavdraget i olika avseenden. Dessförinnan bör ännu en gång erinras om att vi har valt att i första hand belysa en lättnadsnivå som motsvarar avräkning för i princip halva bolagSSkatten på utdelade vinstmedel. Detta innebär i sin tur en total statsfinansiell kostnadsram på ca 225—270 milj.

kr. (före eventuell samordning med sparavdraget).

Inkomstprofil

Vi har tidigare understrukit angelägenheten av att de pro— visoriska åtgärderna utformas så att de inte försvårar över— gången till ett permanent system. Detta gäller inte minst i fråga om lättnadernas fördelning på olika inkomstklasser, dvs. vad vi har kallat åtgärdernas inkomstprofil. vi har gjort bedömningen att en överensstämmelse med effekterna i ett avräkningssystem skulle vara en fördel från den nu

angivna synpunkten.

Ett avräkningssystem ger större nominella lättnader vid låga än vid höga inkomster och lika stora relativa lättnader i

alla inkomstlägen. Reduktionsmodell A har konstruerats med utgångspunkt i de principer som ligger till grund för ett avräkningssystem. Reduktionssatsen sjunker med stigande be— skattningsbar inkomst. Modellens profil är nära nog identisk

med avräkningssystemets.

vid en skattereduktion enligt modell B är reduktionssatsen oberoende av den beskattningsbara inkomstens storlek. Detta

medför i princip att den nominella lättnaden blir lika stor

• Sida 192
•  Original

Prop. 1980/81:39 152

i alla inkomstlägen medan den relativa ökningen av behållen utdelning efter skatt är större vid höga inkomster. Härige— nom kommer inkomstprofilen att avvika från avräkningssyste— mets. Den föreslagna avtrappningen av reduktionssatsen ten— derar dock att minska avvikelserna. Avtrappningen innebär att den genomsnittliga reduktionssatsen blir lägre vid en hög utdelningsinkomst än vid en låg. Eftersom utdelningsin— komsterna generellt sett är större vid högre beskattningsbar inkomst (jfr tabell 3:4), finns det även i modell B ett

samband mellan reduktionssatsen och marginalskattesatsen.

I detta sammanhang kan det finnas anledning att ytterligare uppmärksamma de individuella effekterna av de båda reduk— tionsmodellerna. I tabell 7:14a—c visar vi skatteminskningen i förhållande till nuvarande regler vid olika stora utdel- ningsinkomster och marginalskattesatser (tabellen avser effekterna för en ensamstående person; vi bortser från spar— avdraget). I diagram 7:4 jämförs modellernas verkningar i några olika inkomstlägen vid en lättnadsnivå av halv

avräkning.

• Sida 193
•  Original

Prop. 1980/81:39

Tabell 7:14a

Modell A

(tab. 7:6)

Modell B

(tab. 7:9b)

153

Skatteminskningl) för ensamstående (kr.), kostnadsnivå motsvarande uppräkningsfaktorn 1,69 (50 % avräkning)

Utdelnings— inkomst (kr.)

500 000 000 000 000 000 000

500 000 000 000 000 000 000

Statligt beskattningsbar inkomst (kr.)

50 000

200 400 200 400 000 400 000

QWbNH

80

Mahdi-4

000

150 300 900 800 000 900 000

110 000 15

100 200 600 200 000 400 200

xl-hNI—l

0 000

75 150 450 900 1 500 3 200 5 700

(samtliga inkomstlägen)

225 350 850 150 550 050 550

wt»h-H

1)Om den skattskyldige antas ha utnytjat hela sitt Sparavdrag på 800 kr. blir skatteminskningen vid en beskattningsbar inkomst av 110 000 kr.

Utdelningsinkomst (kr.)

500 000 000 000 000 000 000

följande.

Skatteminskning (kr.) Modell A

xthdH

50 120 520 120 920

1344

160

Modell B

112 250 750 110 510 010 510

mur—w_-

250 000

50 100 300 600 1 000 2 500 5 000

• Sida 194
•  Original

Prop. 1980/81:39

Tabell 7:14b

Modell A (tab. 7:7)

Modell E (jfr tab. 7:10)

Tabell 7:14c

Modell A (tab. 7:7)

Modell B (jfr tab. 7:10)

154

skatteminskning för ensamstående (kr.), kostnadsnivå motsvarande uppräkningsfaktörn 1,5

Utdelnings— inkomst (kr.)

500 1 000 3 000 6 000 10 000

25 0003) 50 oooa)

500 1 000 3 000 6 000 10 000 25 000 50 000

Statligt beskattningsbar inkomst

50 000

145 290 870 740 900 850 500

&)me

80 000 110 110 220 660 1 320 2 200 1 5 100 3 9 000 5

000

70 140 420 840 400 100 200

150

l

2 4

000

55 110 330 660 100 400 400

(samtliga inkomstlägen)

l 2 4

175 250 550 790 110 310 310 (36 % avräkning)

(kr.)

250 000

Skatteminskning för ensamstående (kr.), kostnadsnivå motsvarande uppräkningsfaktorn 2,0 (72 % avräkning)

Utdelnings— Statligt beskattningsbar inkomst inkomst (kr.) 50 000 80 000 110 000 150 000 500 290 220 140 110 1 000 580 440 280 220 3 000 1 740 1 320 840 660 6 000 3 480 2 640 1 680 1 320 10 000 5 800 4 400 2 800 2 200 35 000a) 13 500 10 000 6 000 4 700 50 0003) 24 000 17 000 10 100 8 700 (samtliga inkomstlägen) 500 350 1 000 500 3 000 1 100 6 000 1 580 10 000 2 220 25 000 4 620 50 000 8 620

(kr.)

40 80 240. 480 800 000 000

C:).D-

8)För varje utdelningsskikt på 10 000 kr. har reduktionssatsen i ta— bell 7:14b sänkts med två procentenheter och i tabell 7:14c med fem pro— centenheter; dock inte lägre än till 8 resp. 16 %.

80 160 480 960 600 000 000

• Sida 195
•  Original

Diagram /:4

Skatte—

minskning (kr.)

1 [

Prop. 1980/81

39

³ 000 ¹ 000

155

Utdelning (kr.)

___—L-..- _ L—

500. I (100 : 000 3 000 4 (nu) 5 000 6 000 7 01 ) g 000

• Sida 196
•  Original

Prop. 1980/81:39 156

Beträffande utdelningsavdrag av olika slag kan noteras att de ger största nominella och relativa lättnader i höga in— komstlägen. Profilen avviker — även med ett avtrappat avdrag

— markant från avräkningssystemets profil.

vi gör följande bedömning. Från de utgångspunkter som vi tidigare har angett har i första hand reduktionsmodell A en lämplig inkomstprofil. Även reduktionsmodell B står i god överenSStämmelse med riktlinjerna för provisoriet. så är däremot inte fallet med ett utdelningsavdrag.

Vi vill här göra ytterligare ett påpekande. Konstruktionen av modell A medför att reduktionssatsen kan bli hög och reduktionsbeloppet betydande i de fall där en aktieägare har stora utdelningar men låg beskattningsbar inkomst. Denna effekt är inte något specifikt för den här förordade mo— dellen utan kan lika väl uppkomma i de utländska avräknings— systemen. Det bör dock framhållas att modell B inte ger upphov till motsvarande effekter, eftersom reduktionssatsen i den modellen avtrappas relativt snabbt med stigande utdel— ningsinkomst.

Sparstimulans

Vi har ansett det önskvärt att de provisoriska åtgärderna får en bred inriktning i den meningen att de ger incitament till aktieplaceringar både för hushåll med inget eller ett obetydligt aktieinnehav (småsparare) och för hushåll som redan har en större aktieportfölj.

Reduktionsmodell B ger en hög reduktionssats vid låga utdel— ningsinkomster. I likhet med ett 100—procentigt utdelnings— avdrag har modellen därför i denna del en påtaglig småspa— rarinriktning. Reduktionsmodell A innebär att reduktions— satsen är hög vid låga beskattningsbara inkomster. Generellt sett är även denna utformning ägnad att ge stimulans åt små— sparandet. Småsparare (eller potentiella småsparare) i högre

• Sida 197
•  Original

Prop. l980/8lz39 157

inkomstlägen får däremot en mindre skattelättnad men även i dessa fall torde modellen dock ge en tillräcklig stimulans— effekt.

Båda reduktionsmodellerna bör ge incitament till nya aktie— placeringar vid de större innehaven. Ett 100—procentigt ut— delningsavdrag (som med nödvändighet måste få en begränsad storlek) får däremot bedömas som en ineffektiv åtgärd i detta hänseende, även om avdraget indirekt — via höjda aktiekurser — kan få en stimulanseffekt även för innehavare av större portföljer. Ett partiellt eller avtrappat avdrag utan — eller med ett högt — tak skulle bli mer effektivt men

har olägenheter från andra synpunkter.

Vår slutsats är att de båda reduktionsmodellerna — men däre— mot knappast ett utdelningsavdrag — uppfyller kravet på bred

inriktning.

Vi vill i detta sammanhang beröra en närliggande fråga. Om en person finansierar en placering genom län, har han rätt till avdrag för ränteutgifterna. I den mån avkastningen på placeringen inte underkastas full beskattning, rubbas i viss

mån symmetrin i skattesystemet.

Ett enkelt exempel belyser detta. Antag att en person lånar 10 000 kr. mot 12 % ränta och placerar pengarna i en till— gång som ger en årlig avkastning på 800 kr. Om avkastningen beskattas i sin helhet och marginalskattesatsen är 75 %, blir hans kostnad för transaktionen (25 % av 1 200 ./. 800 =) 100 kr. Blir avkastningen skattefri, gör han i stället en nettovinst på (800 — 25 % av 1 200 =) 500 kr.

En låneeffekt av detta slag kan inträda om skatten på ut— delningsinkomster reduceras. I och för sig är det inte fråga om något nytt fenomen. Tvärtom förekommer effekten i stor utsträckning vid många alternativa placeringsformer. Det hindrar inte att det kan vara önskvärt att utforma de pro— visoriska åtgärderna så att effekterna vid belåning kommer

• Sida 198
•  Original

Prop. 1980/81:39 158

att hållas på en relativt sett låg nivå. Det är då att märka att attraktiviteten av lånetransaktionerna allmänt sett ökar med stigande lättnadsnivå och med stigande marginalskatt. Detta betyder i sin tur att ett utdelningsavdrag är ägnat att ge de mest påtagliga låneeffekterna medan effekterna är lägre eller i vissa lägen helt elimineras i reduktionsmo— dellerna.

Tekniska synpunkter

Det kan hävdas att ett avdrag från inkomsten generellt sett medför mindre teknisk belastning vid taxering och upphörd än olika former av skattereduktion. Detta gäller dock endast i fråga om avdrag av mer traditionell utformning. Ett par— tiellt och än mer ett avtrappat avdrag kan vålla betydande svårigheter, inte minst vid beskattningen av makar.

Skattereduktion är inte någon nyhet för skattemyndigheterna eller för de skattskyldiga. Skattereduktion enligt 2 S 4 mom. uppbördslagen (1953:272), särskild skattereduktion och Sparskattereduktion förekommer redan. Enligt vår bedömning bör de av oss presenterade nya reduktionsmodellerna A och B vara relativt lätta att förstå och tillämpa. I båda fallen kan reduktionssatsen utläsas direkt från en i lag fastställd tabell. Beträffande modell A gäller visserligen att den

skattskyldige inte definitivt känner reduktionssatsen förrän han kunnat beräkna sin statligt beskattningsbara inkomst för

det aktuella inkomståret. Vidare kan en taxeringsändring för den make som har högst beskattningsbar inkomst återverka på

den andra makens reduktion. Några påtagliga svårigheter bör

detta dock inte medföra.

Slutsatser beträffande skattereduktion och avdrag

Den genomgång som vi nu har gjort leder fram till slutsatsen

att en skattereduktion är att föredra framför ett utdel— ningsavdrag med hänsyn både till inkomstprofilen och till

stimulanseffekterna. Inom kommittén har diskuterats möjlig—

• Sida 199
•  Original

'J

Prop. 1980/81:39 1'9

heterna att kombinera reduktionsmodell A med ett visst ut- delningsavdrag. Syftet skulle vara att ytterligare öka mo— dellens småspararinriktning. Vi har emellertid kommit till slutsatsen att en sådan kombination inte är ändamålsenlig, bl.a. med hänsyn till att ett avdrag får anses relativt

kostnadskrävande i förhållande till de förväntade effekterna.

Vid en jämförelse mellan de båda reduktionsmodellerna anser vi oss kunna konstatera att modell A har ett försteg såvitt gäller inkomstprofilens överensstämmelse med en avräkning medan modell B är något mer gynnsam från småspararsynpunkt och dessutom har vissa tekniska fördelar. Enligt vår mening är båda modellerna lämpade att ligga till grund för provi— soriska stimulansåtgärder. Vi har inte ansett oss böra ge den ena modellen ett bestämt förord framför den andra. I

våra författningsförslag belyser vi båda modellerna.

Samordning med sparavdraget

Det är önskvärt att skattereduktionen samordnas med nuva—

rande sparavdrag på ett sådant sätt att man undviker den i avsnitt 7.3.l.5 beskrivna "överstimulansen".

Vi har redovisat flera olika alternativ för en sådan sam— ordning. Från materiell synpunkt anser vi att det s.k. -alternativ 3 (sparavdraget anses i första hand utnyttjat mot. räntenettot) är att föredra. Det alternativet medför emel— lertid ett inte obetydligt merarbete vid taxeringen. Av praktiska skäl förordar vi därför den schablonregel som innebär att underlaget för skattereduktion skall minskas med hälften av det utnyttjade sparavdraget, dock inte med större belopp än som motsvarar halva utdelningen (alternativ 1).

Förslag och statsfinansiella kostnader

Vi föreslår att de provisoriska åtgärderna för lindring i

dubbelbeskattningen får formen av en skattereduktion enligt

• Sida 200
•  Original

Prop. 1980/81:39 160

modell A eller B. Samordning med sparavdraget bör ske genom en schablonregel (alternativ 1).

Vi har för både modell A och B belyst lättnadsnivåer som i statsfinansiellt hänsende svarar mot en avräkning med 36 %, 50 % och 72 % av bolagsskatten på utdelade vinstmedel. Den statsfinansiella kostnaden för de tre lättnadsnivåerna har vi uppskattat till 150—195 milj..kr., 225—270 milj. kr. resp. 320—390 milj. kr. Denna uppskattning har gjorts med bortseende från effekterna av de föreslagna reglerna för samordning mellan sparavdrag och skattereduktion. De före— slagna samordningsreglerna bör i modell A och B minska skattebortfallet med 15—30 milj. kr. vid en lättnadsnivå på halv avräkning, med något mindre belopp vid 36 % avräkning och med något större belopp vid 72 % avräkning (minskningen bör bli något större i modell B än i modell A).

Väger man in effekterna av samordningsreglerna kan det år— liga skattebortfallet — med en utdelningssumma av 1 300 milj. kr. för hushållen - uppskattas till 150—175 milj. kr. (36 % avräkning), 200—250 milj. kr. (50 % avräkning) resp. 300—350 milj. kr. (72 % avräkning).

7.3.2 Lättnader vid aktievinstbeskattningen

I avsnitt 7.3.1 har vi diskuterat olika metoder för att re— ducera skatten på utdelningsinkomster. En annan möjlighet att höja den effektiva avkastningen på aktieplaceringar kan vara att medge lättnader vid beskattningen av värdesteg— ringen på aktier. I nuvarande system träffas värdestegringen av inkomstbeskattning först när den realiseras genom att aktien avyttras, dvs. när aktien blir föremål för försälj— ning eller annan onerös överlåtelse. Vi har i avsnitt 2.2.1 lämnat en kortfattad redogörelse för nuvarande aktievinst—

regler.

Som framhållits i våra direktiv har aktievinstreglerna kri— tiserats från olika utgångspunkter. Det har visat sig att

• Sida 201
•  Original

Prop. l980/8l :39 161

bestämmelserna för beräkning av anskaffningsvärdet kan vara besvärliga att tillämpa. Från materiell synpunkt har kriti— ken inte minst gällt det förhållandet att systemet ger ett ofullständigt inflationsskydd. I de fall där inflationen under innehavet har varit snabbare än värdestegringen, dvs. där någon real värdestegring inte har skett, kommer nuva— rande form av nominell beskattning givetvis att verka oförmånligt. Även i de fall där en real värdestegring har skett ger nuvarande system ofta ett mer oförmånligt resultat än en konsekvent genomförd real beskattning. Utfallet blir dock beroende såväl av relationen mellan värdestegrings— och

inflationstakten som av innehavstidens längd.

Enligt våra huvuddirektiv skall vi göra en teknisk översyn av aktievinstreglerna i syfte att försöka utforma ett enklare system. Genom tilläggsdirektiven har vi fått möj— lighet att överväga lösningar som ger utrymme för en index— uppräkning av anskaffningsvärdet eller för annat inflations— skydd.

Den fråga som vi nu har att ta ställning till är om det är lämpligt att redan i detta sammanhang, dvs. innan resultatet av den pågående översynen föreligger, ändra aktievinstreg— lerna. En viktig synpunkt är enligt vår mening att eventu— ella lättnader måste kunna uppfattas som varaktiga. Om lätt— nader vid realisationsvinstbeskattningen bara är temporära, är det knappast sannolikt att de ger incitament till nya aktieplaceringar. Snarare kan man vänta att sådana temporära

lättnader leder till ett ökat utbud från hushåll som vill hinna utnyttja lättnaderna innan de upphör. Vad vi kan

överväga är alltså inte provisoriska åtgärder i vanlig mening utan snarare definitiva åtgärder som har en sådan karaktär att de kan genomföras redan nu utan att man före— griper resultatet av den pågående översynen.

Mot den bakgrunden har vi diskuterat två tänkbara ändringar,

nämligen dels en förkortning av den s.k. initialperioden från två till ett år, dels en höjning av det s.k. schablon—

• Sida 202
•  Original

Prop. 1980/81:39 162

avdraget (dvs. det avdrag på 1 000 kr. som får göras mot

vinster på äldre aktier).

Det är inte osannolikt att en förkortning av initialperioden skulle få en positiv stimulanseffekt. Vi kan dock inte ute— sluta att åtgärden kan visa sig mindre väl förenlig med ett nytt system för aktievinstbeskattning. F.n. kan vi därför inte förorda åtgärden.

Vad beträffar schablonavdraget vill vi understryka att av— dragets viktigaste funktion är att förenkla förfarandet för den stora grupp av småsparare som bara omsätter mindre poster av aktier, teckningsrätter o.d. I kombination med den schablonregel som gäller för beräkning av anskaffningsvärdet för börsnoterade aktier och andelar i aktiefonder (anskaff— ningsvärdet får tas upp till 50 % av nettoförsäljnings— priset) medför avdraget att en aktieägare under ett år kan sälja noterade värdepapper för upp till 5 000 kr. utan att behöva räkna med någon realisationsvinstbeskattning (50 % av 5 000 = 2 500 kr., 40 % av 2 500 = 1 000 kr.).

En höjning av avdraget ger administrativa fördelar. Mycket talar för att en höjning också — om den kan uppfattas som varaktig — får en positiv effekt på aktiemarknaden. Höj— ningen kan förbättra den effektiva avkastningen på aktie— placeringar. Den kan också få gynnsamma psykologiska effekter. För en småsparare som avskräcks av dagens relativt komplicerade aktievinstregler kan en aktieplacering bli be— tydligt mer attraktiv om han vet att han efter två år kan avveckla eller placera om ganska stora poster utan beskatt—

ning eller deklarationsbesvär.

Vi bedömer alltså att en höjning av schablonavdraget i och för sig kan få gynnsamma verkningar. Svårigheten är att vi f.n. inte vet hur aktievinstreglerna kommer att vara ut—

formade i framtiden. Som redan nämnts har vi i uppdrag att utarbeta ett system som är enklare än det nuvarande. Sanno—

likt behövs schablonregler även i ett framtida system

• Sida 203
•  Original

Prop. 1980/81:39 163

men det är inte möjligt att i dag förutsäga den exakta innebörden eller omfattningen av sådana regler. En måttlig höjning av avdraget bör dock kunna göras redan nu. vi har gjort bedömningen att en höjning till 2 000 kr. bör kunna göras utan att man i någon besvärande mån föregriper resul— tatet av den pågående översynen.

7.3.3 Andra åtgärder

De åtgärder som vi hittills har behandlat har syftat till att öka den effektiva avkastningen efter skatt på hushållens placeringar i aktier. En högre avkastning bör leda till att hushållens utbud av riskkapital ökar. Ett ökat utbud bör, som vi tidigare framhållit, förbättra företagens möjligheter

att genomföra nyemissioner.

En generell lättnad i beskattningen av hushållens aktie— innehav bör således påverka nyemissionerna i positiv rikt— ning. Hur emissionsutvecklingen i verkligheten kommer att gestalta sig under de närmaste åren är dock självfallet inte enbart beroende av skattereglerna för aktier. Av central betydelse är företagens räntabilitet och avkastningen på andra former av placeringar. Det är alltså inte givet att t.ex. generella lättnader i beskattningen av utdelningsin- komster leder till den erforderliga ökningen av nyemissi—

onerna .

Vi har mot denna bakgrund ansett oss också bör pröva möjlig—

heterna till selektiva lättnader på aktieägarnivå som — liksom Annell—reglerna på bolagsnivå - direkt tar sikte på

att underlätta företagens anskaffning av nytt kapital.

Det ligger då nära till hands att undersöka om det är möj— ligt att med hjälp av skattemässiga favörer få aktieägarna att återföra en del av sina utdelningsinkomster till nä—

ringslivet i form av riskvilligt kapital.

• Sida 204
•  Original

Prop. 1980/Sl :39 164

En återföring (konvertering) av en del av utdelningssumman till riskvilligt kapital skulle kunna ske om börsnoterade företag fick möjlighet att dela upp utdelningen i en skatte— pliktig kontantdel och en skattefri aktiedel. Följande mo- dell kunde tänkas. Aktieägaren får välja mellan att ta emot hela utdelningen kontant eller att ta (förslagsvis) halva utdelningen kontant och resten i form av nyemitterade ak— tier. Kontantdelen av utdelningen beskattas i vanlig ordning medan den del av utdelningen som sker i form av nyemitterade aktier görs skattefri. Emissionskursen sätts så nära börs— kursen som möjligt. Ingångsvärdet för de nya aktierna blir 0 kr. En del av skattelättnaden tas därigenom — åtminstone i princip — igen när aktierna säljs. Ett exempel belyser hur

det hela skulle kunna fungera.

En [nrson äger 200 aktier i ett börsnoterat företag. Börs- kursen är 90 kr. Utdelningen föreslås till 5 kr. per aktie. Före bolagsstämman får aktieägaren från VPC en blankett där han ges möjlighet att anmäla om han vill att en del av ut— delningen skall konverteras till nyemitterade aktier. Er— bjudandet innebär att hälften av utdelningssumman, dvs. 500 kr., får konverteras till nya aktier efter en emissionskurs av 90 kr. Aktieägaren kan således teckna fem nya aktier för sammanlagt 450 kr. Mot ett kontant tillskott av 40 kr. kan aktieägaren teckna en sjätte aktie. Ingångsvärdet för de fem

första aktierna blir 0 kr. och för den sjätte 40 kr.

Ett system av det här skisserade slaget skulle enligt vår uppfattning ha vissa förtjänster. Det börsnoterade företaget skulle totalt sett få ett betydande tillskott av nytt kapi— tal. Flertalet bolag skulle i aktieägarnas intresse lämna erbjudande om uppdelning av utdelningen i en kontantdel och en aktiedel. Erbjudandet skulle i första hand utnyttjas av de aktieägare som är skattskyldiga för utdelning, dvs. främst av hushållen. Investmentbolag och andra instituti— onella placerare kunde dock också finna det förenligt med

sina intressen att utnyttja konverteringsrätten.

x

• Sida 205
•  Original

Prop. 1980/81 :39 165

Förslaget är emellertid inte invändningsfritt. I de företag där direktavkastningen är låg och börsvärdet högt i för— hållande till parivärdet skulle konverteringen leda till en ökning av aktiekapitalet med 1—2 % eller ännu mindre. Det kan ifrågasättas om det är rimligt att genom tillfälliga skatteregler initiera nyemissioner som för det enskilda bolaget har så liten omfattning. Den praktiska hanteringen av emissionerna skulle sannolikt bli betungande. Särskilt gäller detta om aktieägarna — vilket har antagits ovan — tillåts att göra tillskottsbetalningar när utdelningssumman inte kan konverteras till ett jämnt antal aktier. Ett annat problem, som i och för sig förekommer vid alla riktade emissioner, är hur emissionskursen skall fastställas. Om börskursen vid konverteringstillfället är högre än emissi— onskursen gör de aktieägare som inte deltar i emissionen en

förlust.

Även från principiella utgångspunkter kan man rikta invänd— ningar mot förslaget. Det är inte givet att det från allo- keringssynpunkt är lämpligast att riskivilligt kapital för— delas över i stort sett samtliga börsföretag. Det är t.ex. möjligt att de särskilda emissionerna på ett negativt sätt kan påverka de nyemissioner som inte är förenade med några

skattefavörer.

Dessa principiella invändningar skulle bortfalla om skatte— favören inte knöts till att nyteckning görs just i det ut—

delande bolaget.

Ftt alternativt system skulle knnnna utformas på följande sätt. VPC betalar i vanlig ordning ut hela den utdelning som aktieägaren är berättigad till. Aktieägaren beskattas för det mottagna beloppet. En viss del av årets ntlelningssumma (t.ex. hälften) blir dock skattefri om aktier nytecknas för motsvarande belopp (partiellt utdelningsavdrng vid nyteck— ning). Myteckning behöver inte göras just i det eller de bolag som aktieägaren har fått utdelning från. Det har inte

heller någon betydelse om utdelning av det ny.ecknade kapi—

• Sida 206
•  Original

Prop. 1980/Sl :39 166

talet sker vid ett tidigare tillfälle under året än det då utdelningarna blir tillgängliga för lyftning. Den skatte— favör som utdelningen i förening med nyteckningen berättigar till kan naturligtvis utformas på ett annat sätt än som ett

partiellt utdelningsavdrag, t.ex. som en skattereduktion.

I ett sådant system skulle några särskilda "konverterings— emissioner" inte förekomma. Bolagen skulle i stället kunna räkna med en förstärkt efterfrågan på "vanliga" nyemissio— ner. Följden av detta skulle kunna bli en ökad emissions—

volym.

Även detta system har dock nackdelar. En aktieägare som inte har ett tillräckligt spritt aktieinnehav kan bli hänvisad att göra kompletteringsinköp av aktier i nyemitterande bolag eller av teckningsrätter. Eftersom teckningsrätterna är billigare kan det uppkomma en konstlad efterfrågan på dessa. Höga priser på teckningsrätter kan utnyttjas av institu— tionella placerare som inte betalar skatt på utdelningar. Risken för upptrissade priser på teckningsrätter är särskilt stor om nyemissionsvolymen — trots den ökade efterfrågan som man kan räkna med — blir liten. Vidare kan efterfrågan på nyemitterade aktier och teckningsrätter störa andrahands—

marknaden för aktier.

Man kan således rikta viss principiella invändningar mot båda de här beskrivna modellerna. De torde dessutom medföra en ganska betydande administrativ belastning. Till detta kommer att de till konstruktionen avviker från de permanenta system för lindring i dubbelbeskattningen som vi har i upp— drag att undersöka och att de i viss mån kan tänkas försvåra en övergång till något av dessa system. Vi kan därför inte

förorda att någon av modellerna nu genomförs.

I detta sammanhang vill vi erinra om det avdrag för inköp av aktier som år 1978 infördes i Frankrike genom den s.k. Loi Monory (se avsnitt 6.2). Vi har ansett det föra för långt att i vårt arbete med det aktuella provisoriet närmare

• Sida 207
•  Original

Prop. 1980/81:39 167

överväga ett sådant avdrag, eftersom det klart skiljer sig från de åtgärder för lindring i dubbelbeskattningen som

berörs i tilläggsdirektiven. 7.3.4 Ikraftträdande

Enligt tilläggsdirektiven är det angeläget att provisoriska stimulansåtgärder vidtas i avvaktan på resultatet av vårt arbete med de permanenta systemen för lindring i dubbelbe— skattningen. Det förutsätts att den provisoriska lagstift—

ningen genomförs i år.

Mot denna bakgrund har vi i våra författningsförslag utgått från att skattereduktion enligt någon av de förslagna mo— dellerna (avsnitt 7.3.1) skall medges i fråga om utdelning som blir tillgänglig för lyftning efter utgången av år 1980 och att en eventuell höjning av det schablonavdrag som med— ges vid realisationsvinstbeskattningen (avsnitt 7.3.2) skall bli tillämplig när en aktieförsäljning sker efter årets

utgång.

• Sida 208
•  Original

• Sida 209
•  Original

Prop. l980/8l :39 109

8 FÖRFATTNINGS KOMMENTAR

Vi har upprättat lagförslag för reduktionsmodellerna A och B. Dessa förslag kommenteras i avsnitt 3.1. Vi har däremot inte ansett det nödvändigt att redovisa särskilda författ—

ningsförslag för de ändringar som diskuteras i avsnitten 8.2 och 8.3.

8.1. Skattereduktion

Till största delen sammanfaller förslagen för de båda model—

lerna. Vi kommenterar dem därför i ett sammanhang. Personkretsen (1 5)

Vi har tidigare framhållit att det i första hand är fysiska

personer som bör ha rätt till skattereduktion för utdelning. Även dödsbon bör kunna få skattereduktion i vissa fall. Per— sonkretsen anges i den inledande paragrafen. De närmare för—

utsättningarna för reduktion anges i de följande paragrafer—

na.

Utdelningsbegreppet (2 5)

Enligt 2 5 lagen (l979z749) om Stockholms fondbörs får fond— börsverksamhet i Sverige utövas endast av Stockholms fond— börs. Genom en särskild övergångsbestämmelse har Svenska fondhandlareföreningen fått möjlighet att under en kortare tid fortsätta sin fondbörsverksamhet, dock längst till ut— gången av år 1981. Senast vid den tidpunkten skall alltså föreningens fondbörsverksamhet ha övertagits av fondhörsen. I den mån denna övergångshestämmelse skulle komma att ut— nyttjas bör förhållandet lämpligen beaktas genom en särskild förekrift i övergångsbestämmelserna till lagstiftningen on

S_attereduktion.

I 2 5 anges vilken utdelning som skall omfattas av de nya

• Sida 210
•  Original

Prop. HSO/81:39 . 170

bestämmelserna. Av paragrafens inledning framgår att endast kontantutdelning skall läggas till grund för skattereduk— tion. Förmåner som utgår i annan form skall alltså i detta

sammanhang inte behandlas som utdelning..

Vidare föreskrivs att utdelningen skall belöpa på aktier i svenska aktiebolag eller andelar i svenska aktiefonder. I det förra fallet fordras att aktien vid utdelningstillfället är inregistrerad vid Stockholms fondbörs. I det senare fal— let krävs att fonden vid ingången av utdelningsåret huvud— sakligen består av börsregistrerade aktier i svenska aktie— bolag.

Det kan finnas anledning att i detta sammanhang erinra om att de s.k. aktiesparfonderna, som har bildats inom ramen för det värdesäkra lönsparandet, enligt 8 5 lagen (1978:428) om aktiesparfonder inte får lämna utdelning till fondandels- ägarna. Något sammanträffande av de skatteförmåner som ges inom lönsparandet och den skattereduktion för utdelning som

vi föreslår kommer alltså inte att inträffa.

Allmänna förutsättningar för skattereduktion (3 5)

I 3 5 anges de allmänna förutsättningarna för att utdelning

skall ge rätt till skattereduktion.

En första förutsättning är att utdelningen utgör intäkt av kapital för den skattskyldige. Härigenom undantas de fall där utdelningen är rörelseintäkt. Bestämmelsen får också be— tydelse i de fall där en person avyttrar en rätt till utdel— ning utan att samtidigt överlåta aktien. Enligt 38 5 1 mom. KL skall överlåtaren som intäkt av kapital redovisa det ve— derlag han får för utdelningsrätten. Detta vederlag bör jäm— ställas med utdelning och läggas till grund för skattereduk— tion. Den som förvärvar utdelningsrätten skall som intäkt av kapital redovisa endast det belopp varmed utdelningen från bolaget överstiger vederlaget. Endast detta skillnadsbelopp

bör då kunna grunda rätt till skattereduktion.

• Sida 211
•  Original

Prop. 1980/8lz39 l7l

En andra förutsättning är att den skattskyldige, dvs. en fy— sisk person eller ett dödsbo som har påförts statlig och kommunal inkomstskatt, är skattskyldig för utdelningen i

fråga enligt 53 5 KL och 6 5 SIL.

För en fysisk person innebär skattskyldighetskravet att han skall ha varit bosatt i Sverige vid den tidpunkt då utdel—

ningen blev tillgänglig för lyftning.

Ett dödsbo är i allmänhet skattskyldigt för utdelning endast under förutsättning att den avlidne vid tiden för dödsfallet var bosatt i Sverige. För det beskattningsår då dödsfallet ägde rum kan boet dock bli skattskyldigt även om den avlidne vid tiden för dödsfallet var bosatt utomlands. Detta inträf— far om utdelningen blev tillgänglig för lyftning före döds— fallet men under dödsåret och den avlidne vid utdelnings— tillfället fortfarande var bosatt här i landet. Det hittills sagda avser det fall då dödsboet är ett självständigt skattesubjekt. En annan fråga är vad som skall ske i de fall då dödsboet behandlas som ett handelsbolag. Innan vi disku— terar den frågan finns detdock anledning att ta ställning till hur man i detta sammanhang skall behandla utdelnings—

inkomster som uppbärs av de "verkliga" handelsbolagen.

Ett handelsbolag är inte skattesubjekt. I stället taxeras delägarna för bolagets inkomst. Detta sker i princip >å så sätt att bolagets netto av varje särskild förvärvskälla för— delas på delägarna. Den fördelade inkomsten skall hos del— ägarna hänföras till den förvärvskälla i vilken bolaget upp— burit inkomsten. Det innebär bl. a. att en inkomst som bola— get har uppburit i förvärvskällan kapital skall behandlas som inkomst av kapital hos delägarna. På flera punkter råder det oklarhet om hur fördelningen på delägarna skall ske, t.ex. i det fall då bolaget har haft inkomst från två eller flera förvärvskällor. Dessa oklarheter har påpekats i direk— tiven (dir. l979:106) till 1980 års företagsskattekommitté (B l979zl3) som har fått i uppdrag att bl.a. se över just

beskattningsreglerna för handelsbolag.

• Sida 212
•  Original

Prop. 1980/81:39 172

Mot denna bakgrund har vi övervägt om den nu aktuella skat- tereduktionen bör medges i de fall då ett handelsbolag har uppburit utdelning och en delägare (fysisk person eller dödsbo) taxeras för viss andel av bolagets kapitalinkomst. Det är i och för sig tekniskt möjligt att medge skattereduk— tion även i dessa fall. Med hänsyn till att det enligt nuva— rande regler är bolagets nettoinkomst som skall fördelas på delägarna (kapitalintäkter minus ränteutgifter o.d.) och med hänsyn också till de nyss påtalade Oklarheterna i rättsläget skulle ett utsträckande av skattereduktionen till dessa fall göra det nödvändigt att utforma särskilda regler för fördel— ningen av utdelningsintäkterna. Sådana regler skulle med nödvändighet bli relativt komplicerade. Med tanke på de föreslagna stimulansåtgärdernas provisoriska karaktär uar vi inte ansett det motiverat eller ens lämpligt att utforma Specialregler för handelsbolagen. vi har i stället föresla— git att delägare i handelsbolag inte skall ha rätt till skattereduktion för utdelning som har uppburits av lxuaget

(3 5 andra stycket).

Det återstår att ta ställning till vad som skall ske när utdelningen uppbärs av ett dödsbo som tehandlas enligt reg— lerna för handelsbolag. Detta inträffar fr. o. m. fjärde beskattningsåret efter det år då dödsfallet ägde rum, om boets statligt taxerade inkomst överstiger 10 000 kr. eller dess skattepliktiga förmögenhet är större än 100 000 kr. I punkt 4 av anvisningarna till 53 5 KL finns vissa bestäm— melser om hur inkomsten skall fördelas mellan delägarna, men särskilda fördelningsregler torde ändå bli nödvändiga om rätten till skattereduktion skall utsträckas till dessa fall. Som vi nyss anförde beträffande handelsbolagen är det mindre lämpligt att införa sådana särregler i ett proviso— rium av det här aktuella slaget. Till detta kommer att det står bäst i överensstämmelse med grunderna för nuvarande dödgboregler att vägra skattereduktion så länge dessa äldre

dödsbon hålls oskiftade. I enlighet med det nu anförda har

• Sida 213
•  Original

Prop. 1980/81:39 173

vi föreslagit att delägare i ett dödsbo som behandlas som handelsbolag inte skall ha rätt till skattereduktion för

boets utdelningsinkomster.

Underlaget för skattereduktion (4 S)

De allmänna förutsättningar för skattereduktion som har an—

getts i 2 och 3 55 kan sammanfattas enligt följande:

a) Utdelningen skall utgå i pengar och belöna på börsregis- trerade aktier i svenska företag eller på andelar i svenska

aktiefonder som huvudsakligen består av sådana aktier.

b) Utdelningen skall utgöra intäkt av kapital för den skat-

tskyldige.

c) skattskyldighet skall föreligga för utdelningen enligt 53 5 KL och 6 5 SIL.

d) Utdelningen skall i princip ha tillfallit den skattskyl— dige direkt (inte via handelsbolag eller dödsbo där han är

delägare).

I 4 5 finns bestämmelser om hur underlaget för skattereduk-

tion skall bestämmas för ett visst beskattningsår.

I ett första steg avgörs för varje skattskyldig (fysisk per— son eller dödsbo) om den skattskyldige under beskattnings—

året har haft någon reduktionsgrundande utdelning och hur stor denna i så fall har varit. Reduktionsgrundande för be— skattningsåret i fråga är sådan utdelning som uppfyller kra— ven under a)—d) ovan och som har blivit tillgänglig för lyftning under beskattningsåret. En ytterligare förutsätt— ning är att den sammanlagda utdelningen under året har upp— gått till minst 100 kr. Denna begränsning har tillkommit av

rent praktiska skäl (avsnitt 7.3.l.3).

• Sida 214
•  Original

Prop. 1980/81:39 174

Underlag för beräkning av skattereduktion är den skattskyl— diges reduktionsgrundande utdelning minskad med i princip hälften av det sparavdrag som har utnyttjats vid taxeringcn för det ifrågavarande beskattningsåret.

Vad nu sagts gäller för ensamstående. För makar har vi före— slagit särskilda regler om beräkning av ett gemensamt under— lag. Det skulle i och för sig vara fullt möjligt att beräkna underlaget separat för varje make enligt samma regler som gäller för ensamstående. I modell A kunde därefter redukti— onsbeloppet beräknas individuellt (i modell B skulle de se— parat beräknade underlagen få summeras innan reduktionsbe— 1oppet fastställs). Att vi ändå har föreslagit en gemensam beräkning sammanhänger med de regler som gäller för sparav— draget. Detta avdrag kan fritt fördelas mellan makarna. Med— gavs individuell beräkning av underlaget för skatteredukti- on, skulle makarna genom fördelningen av sparavdraget kunna

påverka storleken av reduktionsbeloppet.

Mot denna bakgrund har vi föreslagit att ett gemensamt un— derlag skall beräknas för makar. Detta underlag utgörs av summan av makarnas reduktionsgrundande utdelningar minskad med i princip hälften av det eller de sparavdrag som makarna har utnyttjat. För tydlighetens skull bör framhållas att kravet på att utdelningen, för att vara reduktionsgrundande, skall ha uppgått till sammanlagt minst 100 kr. skall till— lämpas på vardera maken för sig. Om t.ex. en make under be— skattningsåret har utdelningar på 90 kr. och den andra maken har utdelningar på 500 kr., uppgår deras sammanlagda reduk—

tionsgrundande utdelning till 500 kr.

Beräkning av reduktionsbeloppet (5 5)

På denna punkt skiljer sig givetvis de båda modellerna åt. Beträffande utformningen av de tabeller som är avsedda att användas för att fastställa reduktionssatsen kan vi hänvisa

till avsnitt 7.3.l.3.

• Sida 215
•  Original

Prop. 1980/81:39 175

Det reduktionsbelopp som beräknas för makar på basis av det gemensamma underlaget skall enligt 5 E sista stycket förde— las mellan dem efter storleken av vardera makens reduktions—

grundande utdelning.

Övriga bestämmelser (6 och 7 ss)

Hänvisningen i 6.5 till vissa bestämmelser i uppbördslagen

(1953:272) innebär

a) att skattereduktion för utdelning får ske endast i fråga om statlig inkomstskatt, kommunal inkomstskatt, skogsvårds— avgift och skattetillägg,

b) att bestämmelserna om skattereduktion för utdelning skall

iakttas vid debitering av skatt,

e) att öretal som uppkommer vid beräkning av reduktionsbe—

loppet bortfaller.

Av hänvisningen i 7 5 till 52 5 1 mom. KL och ll S 1 mom. SIL följer att bestämmelserna om makar skall tillämpas dels på gifta skattskyldiga som sammanlever, dels på andra skatt- skyldiga som taxeras som sammanlevandc makar (65 S sista stycket KL).

Ikraftträdande

I enlighet med vad som anförts i avsnitt 7.3.4 har vi före— Slagit att bestämmelserna skall bli tillämpliga första gången i fråga om utdelning som tas till beskattning vid 1982 års taxering (inkomståret 1981).

8.2. Schablonavdraget vid realisationsvinstbeskattningen

I avsnitt 7.3.2 har vi gjort bedömningen att en höjning av avdraget kan få gynnsamma effekter och att en fördubbling

av nuvarande avdrag kan göras utan att resultatet av vårt

• Sida 216
•  Original

Prop. 1980/81:39 176

fortsatta arbete föregrips. Rn höjning medför att ett nytt avdragsbelopp skall införas i 35 5 3 mom. andra stycket KL i stället för nuvarande 1 000 kr.

Vi har utgått från att en höjning bör bli tillämplig på för—

säljningar som sker efter utgången av år 1980.

8.3 giriga ändringar

våra förslag om skattereduktion föranleder följdändringar i flera författningar. I det följande begränsar vi oss till att ange två materiella ändringar som enligt vår uppfattning är nödvändiga. Vi har däremot avstått från att diskutera ändringar i taxeringslagen (1956z623). Inte heller tar vi

upp frågan om samordning med reglerna för sjömansskatt.

Benränsningsrggeln (80/85—procentregeln)

Enligt lagen (l970:l72) om begränsning av skatt i vissa fall, begränsningslagen, skall en jämförelse göras mellan ett spärrbelopp och ett skattebelopp. Spärrbeloppet motsva— rar i princip 80 % av den statligt beskattningsbara inkoms— ten till den del den inte överstiger 30 basenheter samt 85 % av överskjutande belopp. skattebeloppet är summan av den statliga inkomstskatt, förmögenhetsskatt och allmänna kommu— nalskatt samt de landstingsmedel och egenavgifter som har påförts den skattskyldige. Om skattebeloppet är större än spärrbeloppet, nedsätts statlig inkomstskatt, förmögenhets— skatt och allmän arbetsgivaravgift med överskjutande belopp (förmögenhetsskatten får dock inte sättas ner till lägre

belopp än skatten på halva förmögenheten).

Om den skattskyldige är berättigad till nedsättning av statlig inkomstskatt eller förmögenhetsskatt genom bl.a. skattereduktion enligt 2 5 4 eller 5 mom. uppbördslagen (1953:272) eller Sparskattereduktion gäller enligt 4 5 tredje stycket begränsningslagen att skattebeloppet skall

beräknas som om skattereduktion inte hade skett. Den

• Sida 217
•  Original

Prop. 1980/81:39 177

skattskyldige får alltså i första hand skattenedsättning en— ligt begränsninqslagen och kan därutöver få skattereduktion.

Enligt vår mening finns det inte anledning att i detta sam— manhang behandla skattereduktion för utdelning på annat sätt än övriga former av skattereduktion. 4 S tredje stycket be—

gränsningslagen bör kompletteras i enlighet med detta. Ordningsföljden mellan olika former av skattereduktion

Enligt 2 5 tredje stycket lagen (1978:423) om skattelättna— der för vissa sparformer skall sparskattereduktion tillgodo— räknas den skattskyldige före skattereduktion enligt 2 5 4 eller 5 mom. uppbördslagen (1953:272). Föreskriften behövs med hänsyn till de bestämmelser i lagen vars tillämpning är beroende av om Sparskattereduktion har erhållits eller inte. Lagrummet bör kompletteras så att det framgår att sparskat— tereduktion skall gå före även skattereduktion för utdel—

ning.

• Sida 218
•  Original

• Sida 219
•  Original

Prop. 1980/81z39 179

1 Särskilt yttrande av ledamoten

Sammanfattning

Majoriteten inom kapitalvinstkommittén anser att stimulans av aktiesparande bör ges i formen av en skattereduktion inom en kostnadsrdm som motsvarar avräkning för halva bo— lagsskatten på utdelade vinstmedel. Vidare anses en höj— ning av det s.k. schablonavdraget från 1 GOO kr. till

2 000 kr. få gynnsamma effekter.

Enligt min uppfattning är den av kommittén angivna lätt— nadsnivån inte tillräcklig för att uppnå avsedda stimu— lanseffekter. Vidare inriktas kommitténs förslag huvud— sakligen på aktieägare med relativt stora aktieinnehav. Enligt min mening är det olämpligt att ge stimulansåt— gärderna en sådan inriktning. Detta skulle ytterligare förstärka den obalans som aktiOSparandet i vårt land f.n.

kan anses ha.

Jag anser att stimulansåtgärderna i langt större utsträck— ning bör inriktas på att bredda aktieägandet i vårt land. En sådan inriktning innebär att de största lättnaderna kommer sådana hushåll till del som f.n. har begränsade

eller inga aktieinnehav. Det enklaste sättet att åstad—

komma detta är att 'a den effektiva avkastningen, dvs. både direktavkastningen och värdestegringen, på en börs— portföli i storleksordningen zn 000 — 30 000 kr. s.atte- fri. För större aktieägare ges lättnader i form av skatte—

reduktion.

Jag förordar därfor att

— ett särskilt utdelningsavdrag på 800 kr. för ensamståen—

de och 1 600 kr. fdr makar införs,

— en skattereduktion utformad i enlidhet med avräknings—

• Sida 220
•  Original

Prop. 1980/81:39 180

systemets principer (modell A) och med en avräkningsgrad motsvarande minst halv avräkning infers for de utdelnings— intäkter som ej kan utnyttjas mot utdelningsavdrag och

sparavdrag,

— samordningen med sparavdraget sker på så sätt att den skattskyldige efter eget val kan utnyttja sparavdraget

fullt ut eller få skattereduktion,

— det s.k. schablonavdraget höjs från 1 000 kr. till 4 000 kr.

Jag redovisar också hur en åtgärd kan utformas, som syftar till att på kort sikt förbättra de svenska hörs— företagens soliditet. Bl.a. på grund av den mycket låga soliditeten hos företagen står nämligen det svenska nä— ringslivet sämre rustat än någonsin förr infdr den kon— iunkturnedgånq som kan farväntas under åren 1981 och 1982. Därmed kan företagens förmåga till industriell ex—

pansion och upprätthållande av sysselsättningen äventyras.

Åtgärden innebär i korthet att skattelättnader ges till aktieägare som använder högst hälften av utdelningen från svenska horsfäretag under något av åren 1981 eller 1982 till att teckna nya aktier i det utdelande företaget. Ut— delning som används på detta sätt är skattefri. De ny- emitterade aktierna anses vid realisationsvinstheräkning— en anskaffade utan någon kostnad och vid den tidpunkt då teckningen skedde. Åtgärden riktar sig till alla aktie—

ägare, både fysiska och juridiska personer.

5.0 k grand

Inom kapitalvinstkommittén råder enighet om att utveck— lingen mot en allt lägre soliditet hos Svenska foretag ar

ett avgörande hinder för den industriella expansion som

• Sida 221
•  Original

Prop. 1980/81:39 löl

behövs under 1980—talet for att återställa balansen i svensk ekonomi. Denna industriella expansion förutsätter betydande tillskott av riskvilligt kapital. Samtidigt

som detta behov finns har vi konstaterat att aktie— placeringar genom skattereglernas utformning i hög grad missgynnats i jämförelse med andra placeringsformer och att skillnaderna förstärkts med inflation och stigande marginalskatter. Dessa förhållanden har lett till att hushållssektorn under 1970—talet minskat sin andel av

den totala aktiestocken i bhrsnoterade företag. Någon säker uppgift om hur spritt aktieägandet är inom hushålls— sektorn finns visserligen inte men vissa undersdkningar indikerar att 20 — 25 % av de svenska hUSiållen äger aktier. Därutöver kan nämnas att antalet mindre aktieägare ökat under en feljd av år trots att hushållens sammanlagda aktieinnehav mins at. Vi har giort den heddmningen att relativt små forandringar i hushållens sparande till fur— mån fär aktier skulle ge fdretaaen ett mycket betydande tillskott av riskkapital. Mot denna bakgrund framlägger

nu kommittén sina forslag som siktar till att åstadkomma en verklig stimulans av aktiemarknaden. Stimulansen har fått formen av en skattereduktion inom en kostnadsram

som undefär motsvarar avräkning for halva holadsskatten. Kommittén har inte haft något underlag for en bedömning

av vilka effekter en avräkning för halva bolagsskatten kan få på foretagens kapitalkostnader samt på aktieägarens av—

kastning efter skatt.

Jag iar i ett särskilt yttrande demensamt med Arne Björhn och Jan Herin sekt ungefärligt beräkna effekterna pä aktieavkastningen efter skatt vid olika avräkningsgrader. Vår slutsats är att en lättnaisnivä motsvarande halv av—

räkninq inte synes vara tillra kligt Ior att ge avsedda

stimulanseffekter. Erfarenheter från tidigare inforda sparstimulerande åtgärder i Sverige och i utlandet torde också visa att verkligt kraftfulla åtgärder hehnvs for

att bryta den hittillsvarande utvecklingen av aktie—

• Sida 222
•  Original

Prop. 1980/81:39 182 sparandet.

Fiats_1_3_Ci_t_i__1_l___1_-_iä t smeder _175-3.f__f?_Ll€ä.hé 1- len.

Enligt min bedömning inriktas kommitténs förslag i reali— teten på aktieägare som redan har en betydande aktieport— följ. Man har utgått från att det i denna grupp finns det

största gensvaret for stimulanser av aktiemarknaden. En—

ligt min mening ir det olämpligt att ge stimulanserna en sådan inriktning. Detta skulle ytterligare förstärka den

obalans som aktiesparandet i vårt land f.n. kan anses ha.

Jag anser att stimulansåtgärderna i längt större utsträck— ning hör inriktas på att bredda aktieägandet i vårt land. En sådan inriktning skulle innebära att de största skatte— lättnaderna kom sådana hushåll till del som f.n. har be—

gränsade eller inga aktieinnehav.

Endast därigenom kan man enligt min uppfattning få till stånd en mera betydande överflyttning från andra place— ringsformer till aktier och åstadkomma en ur många syn—

punkter angelägen spridning av aktieägandet.

Det enklaste sättet att åstadkomma en verklig stimulans av aktiesparandet är att göra den effektiva avkastningen, dvs. både direktavkastningen och värdestegringen, pä en begränsad portfölj av börsnoterade aktier skattefri. Där— igenom ges aktieplaceringar en rimlig möjlighet att kon— kurrera med andra f.n. lågt beskattade eller Obeskattade

placeringar. De åtgärder som erfordras för att åstadkomma

detta är att in a_ptt_sarskilt utdelningsavdrig och att

hoja det s.k. schatlonavdraget vid realisationsvinstbe—

räkningen (f.n. 1 000 kr. för äldre aktier).

Vilken storlek på härsportfölj för ett hushåll som nu diskuterade skattelättnader skall inriktas på kan natur— ligtvis diskuteras. Enligt min mening ligger en lämplig

avvägning i storleksordningen 20 000 — 30 enn kr. Detta

• Sida 223
•  Original

Prop. 1980/81:39 183

skulle innebära ett utdelningsavdrgg_på_åog kr._for ensam- stående och 1 600 kr. för makar samt höjning av schgblon:

9-£l_r39_e_t_.__t__i_1l_;1_%9___.5_r. -

I motsats till vad kommittén anfört har jag den bestämda

uppfattningen att de ovan diskuterade åtgärderna är ända— målsenliga Och de statsfinansiella merkostnaderna ringa i

förhållande till de effekter som uppnås.

Kommittén har redovisat olika problem vid samordning med sparavdraget. Av praktiska skäl har kommittén förordat en schablonregel som innebär att underlaget för skattere— duktion minskas med hälften av det utnyttjade sparavdra- get, dock inte med större belopp än som motsvarar halva utdelningen. Kommittén påpekar själv att förslaget kan få effekter som från materiell synpunkt är mindre tillfreds— ställande. Så kan t.ex. en person som redan idag utnyttjar hela sparavdraget och som investerar i aktier inte lägga hela utdelningen på de nyköpta aktierna till grund för skattereduktion. Dessa effekter skulle ytterligare för— stärkas i det av mig förordade systemet med ett särskilt utdelningsavdrag och delvis förta verkan av inriktningen på mindre aktieinnehav. Jag förordar i stället att det

av kommittén beskrivna alternativ 5 genomförs, dvs. den skattskyldige skall ha rätt — men inte skyldighet — att behandla utdelningsintäkter som ränteintäkter for att på så sätt kunna utnyttja sparavdraget. Detta alternativ ger i samtliga fall stimulans for omplacering till aktier och

blir neutral i förhållande till andra stimulansåtgärder.

Kommittén har utan eget förord redovisat effekterna och den tekniska utformningen av två former av skattereduk— tion (modellerna A och U) och ansett att bada modellerna är lämpade att ligga till grund för provisoriska stimu— lansåtgärder. modell_n har konstruerats med utgångspunkt i de principer som ligger till grund for ett avrakninas— system och ger därmed storre nominella lättnader vid laga

än vid hoga inkomster eftersom reduktionssatsen s'unker J

• Sida 224
•  Original

Prop. 1980/81:39 184

med stigande beskattningsbar inkomst. Modellens inkomst- profil är nära nog identisk med avräkningssystemets. En— ligt modell 8 är reduktionssatsen oberoende av den be— skattningsbara inkomstens storlek. Den nominella lätt— naden blir lika stor i alla inkomstlägen medan den rela— tiva lättnaden är större vid höga inkomster. Härigenom kommer inkomstprofilen att avvika från avräkningssyste—

lTthS .

För egen del vill jag framhålla följande i denna fråga. Kommittén har i uppdrag att lägga fram ett slutligt för— slag till lättnader i dubbelbeskattningen. Oavsett om åtgärderna inriktas på bolagens eller aktieägarnas be— skattning är det ett rimligt antagande att båda metoderna ger likvärdiga ekonomiska resultat. Det måste därför vara lämpligt att redan nu anpassa förslaget till de principer ett slutligt förslag kan förväntas bygga på. Det är också viktigt att utformningen sker med beaktande av det svenska näringslivets struktur. Med hänsyn härtill förordar jag en skattereduktion utformad enligt modell A. Avräknings-

graden bör motsvara minst halv avräkning.

Omva nd Lissa? u ädel!) i när ii.-1 1_ .rireLi__t_t-er_ad_0___fala tlf—”£

Kommittén har också behandlat vissa andra åtgärder (av—

snitt ?.3.3) i syfte att förbättra rdretagens mojligheter att genomföra nyemissioner. De åtgärder som tidigare har diskuterats har haft till uppgift att öka den effektiva avkastningen efter skatt pä-hushållens placeringar i aktier. Det kan förväntas att — om åtgärderna fär avsedd effekt — företagens möjligheter på sikt att attrahera

riskvilligt kapital därmed kommer att förbättras.

Jag har tidigare framhållit att utvecklingen mot en allt lägre soliditet hos svenska företag är ett avgörande hinder för

den industriella expansion som behövs under 1980—talet

för att återställa balansen i svensk ekonomi. Denna indu— striella expansion förutsatter betydande tillskott av

riskvilliqtkapital. Därtill kommer att på grund av den

• Sida 225
•  Original

Prop. 1980/81:39 185

mycket låga soliditeten står svenskt näringsliv sämre rustat än någonsin förr inför den konjunkturnedqång som

kan förväntas under ären 1981 och 1982.

Enligt min uppfattning kan det därför finnas skäl att överväga om en atqärd som syftar till att på kort sikt

forbättra företagens soliditet bör införas.

Åtgärden går — som kommittén närmare utvecklat — ut på att

skattelättnader qes till aktie. are som använder högst

hälften av utdelning från svenska börsföretag under något av åren 1981 och 1982 till att teckna nva aktier i det ut— delande bolaget. Utdelning som används på detta sätt är

skattefri. De nyemitterade aktierna anses vid realisa—

tionsvinstheräkninqen anskaffade utan nåzon kostnad och

vid den tidpunkt då teckningen skedde.

Kommittén anser sig inte — mot bakgrund av vissa principi— ella och administrativa invändningar — kunna förorda att denna modell genomförs. Enligt min mening har invändninq—

arna inte sådan tynqd att åtqärden pa dessa grunder här

avvisas. Jag har därför szkt utforma författninqsförslaq och kommentarer till det för att åskådliqqira hur modellen kan tänkas genomföras. Därmed har möjligheter ges till en mera reell bedömning av modellen. För att underlätta den praktiska hanteringen av nyemissionerna bör aktieägare inte tillåtas göra tillskottshetalninqar när utdelnings— summan inte kan konverteras till helt antal aktier. Jag

anser vidare att allokerinqssynpunkter inte kan tillmätas

..on av .rande het delse i den nu rådande situationen och

rden är av—

mcd tanke på den korta period under vilken &

sedd att vara i kraft. Det här därjämte understr kas att

endast sadana fåretag som lämnar utdelning ooh därmed i

princip redovisar vinst har nytta av 5 ,irden.

• Sida 226
•  Original

Prop. l980/81z39 . 186

l-"ÖRFIiTTN I >. ' '

] "19 till

Leg om ändring i kommunalskattelagen (1928z'

Härigenom föreskrivs att 38 gl

. OCh 39 5 3

lagen (l9äöz370) skall ia nedan

gällande Föreslagen lydelse

ja n so 3

l :uom.1)'l'ill ll

........-....-..... Overtagande [Hraninggn_

hait

ut elning i

vid

;tockholms_fone inrrlistre—

aktie i

r

och andel i svensk aktiefond s

huvudsaklig-n bes

stockhegms fondbo

är av vid _inr'

”siis—

rade aktier i svens

holaq_skall är

'n i intäkt, om den

attskyldige dirEft ager aktien

t"=s endast

eller andelen, up"

det belopp v: i utdelningen

överstiger 800 kronor. Har uen

skattskyldige varit %) ft och_bott

tillsam.ans med andre ”

)( :* 4. J 3 ...................... avsedda kostnaderna.

vid beräkning

a- tt" ".er +

avdr_ enliut

• Sida 227
•  Original

Prop. 1980/81:39 187

Gällande lydelse Föreslagen_lydeise

dige undanta intäkt som av—

ses i_38 5 l mom._sistu stygket helt eller_delvis.

Denna lag träder i kraft tre veckor efter den dag, då lagen en— ligt uppgift på den kommit ut från trycket i Svensk författnings— samling, och tillämpas första gången i [råga om utdelning som tas

till beskattning vid 1982 års taxering.

• Sida 228
•  Original

Prop. 1980/81:39 188

Sammanfattningsvis anser KF att kommitténs förslag ej bör genomfö- ras.

Landstingsförbandet anför:

Kommittén lägger fram t -'å alternativa modeller för lättnader i beskatt- ningen av hushållens utdelningsinkomster. Åtgärderna är provisoriska i avvaktan på ett mer gent'nnarbetat förslag från kommittén. Förbundet noterar att båda de presenterade alternativen innebär avdrag på den statliga skatten och inte påverkar kommunal— eller landstingsskattcn. Det är bra. Det är i första hand en statlig uppgift att åstadkomma lämpligt avvägda villkor för olika placeringsformer. Skall justeringar göras bör de inte drabba kommuner och landsting genom försämrat skatteunderlag.

Men när detta är sagt måste förbundet ändå avstyrka förslaget. Den offentliga sektorn kommer de närmaste åren att tvingas till mycket hårda prioriteringar. Många angelägna krav kommer att få ställas på framtiden. [ det perspektivet är inte lättnader i beskattningen av aktievinster en tillräckligt angelägen reform för att kostnaderna skall vara motiverade.

Av samma skäl måste förbundet avstyrka förslaget till lättnader vid beskattningen av realisationsvinster. Kommittén för fram möjligheten att höja schablonzwdraget vid försäljning av aktier sotn innehafts minst två år från 1 (100 till exempelvis 2 000 kr. En sådan åtgärd skulle minska hushållens beskattningsbara inkomst och därmed ge landstingen några tiotal miljoner kronor i minskade skatteinkomster. Tillsammans med minskade statsbidrag. höjd mervärdeskatt och andra åtstramningar som drabbat den kommunala sektorn skulle kapitalvinstkommitténs förslag leda till konsekvenser som svårligen kan accepteras. '

TCO anför:

Enligt TCO:s mening bidrar inte kapitalvinstkommitténs förslag till lösningen av frågan om företagens behov av riskvilligt kapital. TCO avser att i annat sammanhang särskilt ta upp denna viktiga fråga. Vad däremot gäller de skattemi' siga och fördelningsmässiga aspekterna på förslaget vill TCO nu framhålla följande:

Genom en särskild skattelindring för utdelningsinkomster. en skattelind- ring. som inte tillkommer inkomster av tjänst. frångår man principen om "lika skatt för lika inkomst". Detta är ytterligare ett exempel på hur man tenderar att för grupp efter grupp. utom för löntagarna. genom särskilda skattekompensationer"lösa problem som egentligen sammanhänger med de höga marginalskatterna. Dessa problem är lika för alla inkomsttagare. även

• Sida 257
•  Original

Prop. 1980/8] :39 9

för löntagarna. Att låta inkomst av aktievinst bli förmånligare behandlad än inkomst av arbete. ter sig mycket mer stötande som mottagare av utdelningsinkomster genmngående har större inkomster än de som enbart har inkomst av tjänst.

Frågan om dubbelbeskattning av aktiebolag bör presenteras i ett genomarbetat och samlat utredningsförslag. som behandlar både beskatt- ning av realisationsvinster och beskattning av vinster i form av utdelningar. Utredningen bör visa hur beskattningen slår mellan olika företagsformer. Beskattningen av aktiebolag som särskilt skattesubjekt kan vara motiverat med hänsyn till de förmåner som speciellt utgår till aktiebolag. men också med hänsyn till det allmännas möjligheter att använda beskattningen som ett instrument i den ekt'momiska politiken.

Sammanfattningsvis anser TCO att kapitalvinstkommitten bör fortsätta sitt arbete meden översyn av realisatitmsvinstbeskattningen med beaktande av ovanstående synpunkter.

TCO avstyrker kapitalvinstkotnmittefns förslag till provisoritnn.

En minoritet inom Lan(lstingsförbandel anför att den i sak inte har något att invända mot förslaget till lättnader i beskattningen av hushållens utdelningsinkomster men ifrågasätter om det i dag — när en åtstramning drabbar nästan alla samhällsområden — är lämpligt att ge generella skattelättnader till aktieägarna. speciellt med tanke på att endast en liten del av hushållen äger aktier. att en ännu mycket mindre grupp äger största delen av aktiestocken och det tyvärr inte heller är troligt att gruppen aktieägare hastigt kommer att växa även om det blir skattelättnader.

Frågan om de föreslagna lättnaderna är tillräckliga tas upp av bl.a. länsstyrelsen i illa/mölzus län. som uttalar att det hade. varit ("önskvärt att kommittén — trots de därmed förenade svårigheterna — hade lagt fram en beloppsmässigt preciserad prognos vad gäller åtgärdernas inverkan på utbud av och efterfrågan på aktier samt att en jämförelse mellan de föreslagna förmånerna och de förmåner skattefondsparandet erbjuder — med skralt utbyte — stämmer till eftertanke. Även lör[sport/elegant)nen uttalar att ytterligare analys av stitnulanseffekterna hade varit av värde. LRF uttalar att de föreslagna åtgärderna knappast är tillräckliga för att få avsedd effekt. att en väsentlig fråga är vad man främst skall sätta in skattelättnadcrmt samt att ändringari fråga om realisationsvinstbcskattningen sannolikt skulle få större effekt på z'tktiesparandet än ändringar beträffande utdclningsbeskattningen. Från NSD anförs att även efter ett genomförande av förslaget skillnaden i avkastning mellan de olika placeringsalternativ som står hushållen till buds utfaller till aktiesparandets nackdel. särskilt så länge inflationen ligger kvar på en hög nivå. och att beskattningen på detta område fortfarande blir långt från neutral.

Skånes llande/skamrnare. st)-"relsen för Stockholms fondbörs och f-lktieslm- rerna anför att den i betänkandet redovisade lättnadsnivån. motsvarande halv avräkning. är otillräcklig och hänvisar till det av kommitténs ledamot Göran Atterwall. sakkunnige Jan l-lerin och expert Arne Bji'ärhn avgivna

• Sida 258
•  Original

Prop. 1980/81:39 tt)

särskilda yttrandet. Kritisk mot slutsatserna i detta yttrande är däremot .S'veriges finansanaly/ikers förening, som anför:

Utredningen har inte framlagt någon egen uppfattning om kurseffekten av de redovisade f(".'>rslagen. Ledamoten Atterwall. sakkunnige Herin och experten Björlin har emellertid i ett särskilt yttrande gjort en egen bedömning. Mot bakgrund av de redovisade historiska trenderna för senaste 25- och It)-årsperioderna över värdestegringen för börsnoterade aktier drar man vissa slutsatser för börsnoterade aktier om hur olika avräkningsnivåer skulle kunna påverka motsvarande trender i framtiden. Man anser sig därvid kunna dra slutsatsen att utredningens förslag inte är tillräckligt för att åstadkomma en verklig stimulans av aktiesparz'lndet.

Denna ståndpunkt bygger emellertid på ett tankefel. Den (.ivervägda ändringen kommer att medföra en nirriföråndring av aktiekurserna men inte primärt en förändring av tillväxttakten — låt vara att anpassningen till den nya nivån inte sker blixtsnabbt utan kanske kommer att ta något år. Den långsiktiga värdestegringen beror cmelle1tid. allt annat lika på utdelnings- |ill|ä.r|en och inte på den andel därav som går till aktieågama.

For hushallens del innebär modell A med St) '? = avräkning att den behållna utdelningen efter skatt ökar med närmare 70 %. En motsvarande höjning av kursnivån kan emellertid inte väntas. Dels därför att realisationsvinstbe- skattningen inte ändrats på motsvarande sätt. dels för att hushållen endast står för 40 '?i- av aktiemarknaden och en ännu mycket mindre del av den behållna utdelningen efter skatt. Ett grovt överslag av den kursökning som motiveras av lindrad dubbelbeskattning leder till storleksordningen lU—lS'? Men det bör framhållas att detta är ett mycket grovt överslag som bygger pa det nagot tvivelaktiga antagandet att hushallens andel av behallen utdelning efter skatt också är ett uttryck för deras grupps relativa effekt på kurssättningen. Ännu mer betydelsefullt är emellertid att en lindring av (lubbelbeskattningen inte bara skulle påverka vissa aktieägares avkastnings- krav. Riksdagens ställningstagande i denna fråga påverkar också i hög grad aktiemarknadens förväntningar om börsföretagets framtida ve rksamhetsbe- tingelser. Av de kontakter som vi yrkesmässigt såsom finansanalytiker har med kapitalplaccrare framgår tydligt att många skulle tolka uteblivna ändringar som bekräftelse på länge hysta farhågor att den svenska aktiemarknaden är på väg att dö. Det är risk för att ett väsentligt kursfall skulle bli resultatet Å andra sidan skulle ett positivt besked utgöra ett tecken i motsatt riktning och (I.'i|igenom utgöra en betydelsefull kursstimulans.

Omfattningen av lindringcn kan givetvis diskuteras. Det vem i och för sig önskvärt med en längre gående förändring. Uppenbarligen måste emellertid en avvägning ske mellan en mängd olika hänsyn. Det framlagda förslaget är ett stegi rätt riktning. F.nligt föreningens uppfattning är det väsentliga att den i utredningsdirektiven gjorda ansatsen snarast fullföljes. Sedan får erfaren- heterna visa på vad sätt eventuella modifikationer skall utformas.

Önskemål om längre gående lättnader framförs även från Akriejh'imjan- det. Svensk industriförening. som hänför sig till det av kommitténs ledamot Anders Hagstedt avgivna särskilda yttrandet. Svenska bank/Meningen. Svenska fondlmnrllareföreningen. Svenska företagares riksförbund. Svenska sparbanksjöreningen, A(l|'()kalsamfundet, SHlO—Familjcförelagen och Sve- riges |'ära'ep(q)/n'rsjbndersförening. som ansluter sig till det kompletterande

• Sida 259
•  Original

Prop. 1980/81:39 II

förslag som kommitténs ledamot Göran Atterwall framför i ett särskilt yttrande.

Styrelsenjör Stockholmsfondbörs. som också tar tipp realisationsvinstbe- s 'attningcn. anför:

Kapitalvinstkommittens förslag utgör enligt styrelsens uppfattning ett steg i rätt riktning. Man får emellertid ha klart för sig att de föreslagna åtgärderna inte är tillräckliga för att ge aktierna en ställning som placeringsobjckt. som är fullt konkurrcnskraftig med alternativa placeringar. Målet för en skattereform på detta område måste vara att de som tillhamlahåller riskvilligt kapital inte skall beskattas hårdare än de som placerar sitt sparande på ett mera riskfritt sätt. Aktieplaeeraren fyller en viktig samhiillsekt'nmmisk funktion genom att absorbera de risker. som ofrånkomligen är förenade med all ekonomisk verksamhet. Endast om aktiespararna i genomsnitt för sina placeringar kan räkna med en avkastning efter skatt och korrigerad för inflation som medger en riskpremie. kan man i längden upprätthålla ett system. där riskkapital tillhandahålles av enskilda individer och institutioner.

När beskattningen av värdestegring på aktier skärptes i mitten på i 1960-talet. hade man bakom sig en lång period av tillväxt och goda vinster i så gott som alla börsft'iretag. Utvecklingen sedan dess har medfört större spridning -i tiden och företagen emellan — beträffande kursutvecklingen än vad som tidigare var fallet. Aktieplaeeringar har. särskilt under 1970-talet. 'arit förknippade med betydligt större förluster än under de tjugofem åren före 1970. ] konsekvens med vad som tidigare sagts om nödvändigheten av riskpremier kan det hävdas att beskattningen av realisationsvinster på aktier radikalt lindras och att den i princip bör avskaffas.

Svenska _f'ondhandlare öre/lingen anför:

Med tanke på de stora risker som aktieplacerarna tar borde i princip realisationsvinstbeskattningen på aktier helt avskaffas. i varje fall kunde man. såsom nyligen skett i Norge. införa skattefrihet för realisationsvinst på aktier som innehafts i mer än två år — en åtgärd som motiverats med omsorgen om en väl fungerande aktiemarknad. De privatpersoner och institutioner som tar risker med aktieplaceringar fyller en mycket viktig samhällsekonomisk funktion som måste betalas. Att aktieplaceringar kan medföra förluster. inte bara värdestegringsvinster. bär de senaste tio årens utveckling rikliga vittnesbörd om.

Flera remissinstanser anser att det är nödvi'indigt att omedelbara åtgärder vidtas. Svenska bankjöreni||ge|| anför:

För att bryta den hittillsvarande negativa utvecklingen av aktiesparandet i Sverige måste — vilket var utgångspunkten i regeringens tilläggsdirektiv till kommittén — förslag om provist'u'iska stimul'.|nsätgär(ler föreläggas riksdagen i höst. Skulle sådana åtgärder ytterligare uppskjutas. finns det enligt bankföreningens mening risk för att '.tktie|n'.|rkn'.'|den i framtiden inte kan fylla sin viktigaste funktion. nämligen att kanalisera riskvilligt kapital till näringslivet. För att stimulansåtgärderna skall få avsedd effekt maste dessa vara så kraftfullt utformade. att därav tydligt framgår en klar viljeinriktning från statsmakternas sida att rätta till den nuvarande diskrimineringen i

• Sida 260
•  Original

Prop. 1980/81:39 13

skattehänscende av aktier jämfört med andra mera gynnsamt behandlade placeringar. Endast därigenom kan förtroendet för och viljan att placera i aktier återställas i så stor utst|"."ickning att någon mera betydande överflytt- ning av sparandet till aktier verkligen kommer till stånd.

Svenska fondhanzllartfc'ireningen a || för:

Slutligen vill styrelsen understryka den centrala roll som aktiemarknaden har i en marknadsekonomi. Den har en viktig roll som förmedlare av riskvilligt kapital och också som mätare av de villkor och utsikter som råder för företagsamheten. Utvecklingen mot det sämre — lägre lönsamhet. stagnerande eller sänkt avkastning. försämrad soliditet. oförändrat börsvär- de i mcr än tio år trots kraftig inflation osv. — måste brytas. annars kommer aktiemarknaden inte att kunna fungera längre. Oavsett vilka reformer beträffande företagens försörjning med eget kapital som på längre sikt kan komma till stånd är det viktigt att åtgärder vidtages nu för att sänka företagens kostnader för anskaffning av riskvilligt kapital samtidigt som avkastningen efter skatt på detta kapital i enskilda personers eller institutioners händer förbättras.

Akliefriimjamlet anför:

Under flera år torde hushållen ha varit nettosäljare av aktier. Det är angeläget att denna utveckling snabbt bryts. Enligt vår bedömning skulle ett uppskov med åtgärder för att mildra diskrimineringen av aktiesparandet få starkt negativa effekter. ———

Efter en lång sammanhängande period av sjunkande soliditet för börsföretagen och negativ direkttwkastning på aktier står aktiemarknaden sannolikt inför ett avgörande. Om Sverige nu inte följer övriga europeiska länder och ge||(_)|nf|'.')r lättnader i beskattningen av aktier i syfte att öka tillgången på riskkapital för företagen och stimulera hushållen att spara i aktier torde det få mycket allvarliga verkningar på akticnutrknaden. —-——

Vikten av omedelbara åtgärder framhålls även avfal/mäktige i riksbanken. som anför att man dock knappast kan vänta sig någon plötslig och accentuerad ökning i tillgången på riskkapital. FAR. LRF. NSI). som anför att det framstår som ett minimum att det framlagda förslz'tget nu genomförs och presenteras för allmänheten som ett första steg till dubbelbeskattningens avskaffande samt att kommitténs fortsatta arbete påskyndas, srvrelsen för Stockholms fondbörs. Svenska företagares riksjörbund. A (Irakarsani/imdct. som anför att det kommer att leda till en kraftig negativ reaktion och kan helt rasera förtroendet för aktier som sparform. om stimulanser uteblir eller av aktiemarknaden uppfattas som obetydliga. Sveriges finansanalytikers före- ning och Sveriges |-'iir(lepappersj'ondersförening. som anför:

Kt'msekvensen av att riskkapitalmarknadens kapitalförsörjningsfunktion avstannar blir att den svenska ekonomin oavsiktligt förs in i ett läge. där näringslivets riskkapital måste fördelas via administrativa eller politiska beslut.

Mot bakgrund härav vill Sveriges värdepappersft'mders förening under- stryka den yttersta vikten av att en reformering av '.tktieplacerandcts beskattning nu kommer till stånd. —— —

• Sida 261
•  Original

Prop. 1980/81:39 l3

Sammanfattningsvis vill föreningen framhålla den absoluta nödvändighe- ten av att en föri'indring i aktieheskattningen nu kommer till stånd. Aktieplacerarna har under senare år funnit aktier allt mindre attraktivt som placeringsalternativ: en följd härav har för aktiefonderna blivit en markant ökad andelsåterlösen. vilket väl torde spegla hushållens attityd til! aktie- marknaden i sin helhet.

Sammanfattningsvis anser länsstyrelsen de metoder för stimulans av aktiesparandet som kommittén för fram alltför komplicerade för att användas under en kort övergångsperiml. Länsstyrelsen föreslår att stimu- lansen i stället utformas efter någon av de förenklade metoder som ovan redovisats.

Länsstyrelsen [ Södernmnlunds län anför:

Länsstyrelsen ifrågasätter om ändringar som rör de principiella grunderna i beskattningen bör ske genom provisoriet". som skall utformas med sikte på att senare kunna anpassas till mera långsiktiga ändringar. För aktieplaccrare m. fl. måste det naturligtvis vara av vital betydelse att veta att skattereglerna inte kommer att ändras igen på ett mera drastiskt sätt om något eller några är. länsstyrelsen menar därför att kortsiktiga stimulansåtgärder i stället bör

• Sida 265
•  Original

Prop. 1980/81:39 17

ansluta till de åtgärder av sådant slag som redan existerar. Ändringar som rör de mera fundamentala principerna i systemet bör få anstå till dess förslag till permanenta lagstiftningsätgärder föreligger och kan diskuteras. —— --

Lz'insstyrelscn bedömer båda modellerna sorii administrativt svårhanterli- ga. Eftersom systemet är avsett att fungera som ett provisorium under några få år. borde det utformas så att taxeringsnämndernas och de lokala skatteiiiyndigheternas arbetsrutiner inte försvåras i onödan. ingen av de fi.")reslagna modellerna är utifrån denna utgångspunkt särskilt lämplig. Vid deklarationsgranskningen tillkommer ytterligare ett administrativt arbets— moment. Redan nu upplevs mängden av administrativa göromål som besvärande eftersom tiden inte räcker till för en adekvat materiell granskning.

Uträkningen av skattereduktionen kati i normala fall ske maskinellt på grundval av taxeringsnämndens noteringar på deklarationen. Eftersom skattereduktionen inte kan beaktas i den preliminära skatten får man räkna med ett inte ringa antal fall av jämkningsanst'fikningar och ansökningar om förtidsrestitution. [ dessa fall tillkommer ett ökat arbete för de lokala skattemyndigheterna med manuella uträkningar. Ytterligare merarbete kan påräknas i de fall då skattereduktionen av förbiseende inte tillgtxloförts i normal ordning utan rättelse måste ske genom beslut enligt 73 a & taxerings- lagen. Risken för fel av sistnämnda slag måste bedömas som ganska stor vid denna typ av undantagsriitiner.

Modell A är utan tvivel det alternativ som är svårast att acceptera. Anknytningen till beskattningsbar inkomst får anses direkt olämplig bl. a. därför att varje ändring av taxeringcn också påverkar beräkningsunderlaget och således föranleder omräkning av skattereduktionen. Modellen är även olämplig ur den synvinkeln att den favoriserar skattskyldiga med enbart utdelningsinkomster jämfört med dem som även har inkomster av andra slag. Personer som med hjälp av stora underskottsavdrag kati reducera sin beskattningsbara inkomst skulle också få oberättigade favörer med denna modell.

[modell B är s tagheterna mindre iögonfallande. Modellen har inte alla de nackdelar som är f("jrknippade med modell A. och torde också vara enklare att förstå för de skattskyldiga. Samordningen med sparavdraget är dock en komplikation som f("iranleder ett avsevärt merarbete för taxerarna. Ett slopande av kravet på denna samordning skulle givetvis i hög grad förenkla hanteringen men leder som kommitten påpekar till en "överstimulans" i vissa lägen.

Ett tredje alternativ som kommitten övervägt men förkastat är ett utdelningsavdrag vid sidan av sparavdraget. Kommitténs huvudmotiv för att förkasta detta alternativ synes vara att det inte överensstämmer med inkomstprofilen vid ett permanent avräkningssystem. Enligt länsstyrelsens uppfattning skulle ett utdelningsavdrag. konstruerat som ett fast schablon— avdrag. från administrativ synpunkt vara klart bättre än ett system med skattereduktion. Genom ett schablonavdrag av en storleksordning som ungefär motsvarar det nuvarande sparavdraget skulle mindre utdelningsin- komster helt elimineras vilket underlättar taxeringsarbctet. Samordningen med sparavdraget kati lämpligen utformas på så sätt att utdelningsinkomster som överstiger utdelningsavdraget läggs samman med övriga intäkter av kapital. varefter sparavdraget får utnyttjas på vanligt sätt.

Stimulanseffekten med ett utdelningsavdrag bör vara likvärdig med skattereduktionen när det gäller mindre aktieinnehav. Denna omständighet

• Sida 266
•  Original

Prop. 1980/81:39 18

måste anses betydelsefull. eftersom ett huvudsyfte med åtgärderna är att stimulera småsparare till att göra aktieplaceringar.

Länsstyrelsen anser sammanfattningsvis att bådade metoder för stimulans av aktiesparandet som ki'immitten föreslår är för komplicerade för att lämpa sig som provisorium under en kort övergångsperiod. Från praktisk och administrativ synpunkt har länsstyrelsen bedömt modell A som komplicerad och svårhanterlig. Enligt kommitten kan modellen ses som en starkt förenklad och schabloniserad form av avräkning. Mot denna bakgrund är det inte utan en viss oro länsstyrelsen ser fram mot kommitténs kommande förslag till ett permanent avri'ikningssystem. En jämförelse mellan modeller- na utfaller till förmån för modell B. Ett administrativt lämpligare alternativ än de föreslagna är att införa ett utdelningsavdrag vid taxeringcn vid sidan av det nuvarande sparavdraget.

Eftersom förslag till generella lättnader i dubbelbeskattningen av aktieut— delningar är att vänta inom en ganska snar framtid är länsstyrelsen dock principiellt tveksam till att provisoriska lösningar genomförs över huvud taget. eftersom dessa kan läsa de senare besluten. Stimulansåtgärder bör därför enligt länsstyrelsens meningi första hand anknytas till redan befintliga system.

l.it'nsstyrelxen [ illa/inälzns län anför att taxeringsnäninderna under senare tid har tillförts allt fler arbetsuppgifter och att det därför är angeläget att kommande provisoriska regler för stimulans av aktiesparandet ges en utformning som minimerar en ytterligare belastning av taxeringsnämtiderna med uppgifter vid sidan av och till f("irfång för egentlig granskning och taxering. Regler som inte onödigt försvårar beskattningsmyndigheternas arbete förstås också lättare av de skattskyldiga och det är. särskilt mot bakgrund av kommitténs ambitioner att söka intressera hushållen för aktiesparande. väsentligt att lagstiftningen blir enkel och lättbegriplig. Enligt länsstyrelsens mening uppfyller inte kommitténs förslag detta krav. Beträf- fande modell A anför länsstyrelsen att det för den som inte känner till att modellen är uppbyggd för att så nära som möjligt ge samma effekter som ett 'avräkningssystem — gemene man kommer inte att göra det — måste vara förbryllande med en avtrappning i 36 trappsteg med en början vid en beskattningsbar inkomst på 36 000 kr. Få personer på den inkomstnivån torde ha möjligheter att aktiespara. Avtrappningen kunde därför börja vid 80 000 kr.. vilket innebär att en del av tabellen (den som upptar procentsatserna 45—31) helt kapas bort. Det föreligger en risk att den första halvan av tabellen kommer att uppfattas endast som ett medel för ytterligare fördelar åt sådana personer i goda ekonomiska omständigheter som redovisar låga beskattningsbara inkomster. Länsstyrelsen avstyrker den föreslagna samordningen och åberopar de skäl som kommitten själv har anfört för att godta den överstimulans detta kan medföra samt att regeln torde vara svårförståelig för de skattskyldiga och skulle ge taxeringsmyndig- heterna merarbete. Vidare anser länsstyrelsen att reduktionsunderlaget av administrativa skäl borde beräknas individuellt för makar. i vart fall om modell A används. Även om så är fallet kan emellertid ändringar i ena

• Sida 267
•  Original

Prop. 1980/81:39 19

makens taxering komma att leda till att andra makens skattereduktion ändras. Länsstyrelsens påpekanden om modellerna A och B talar övervä- gande till förmån för modell B. Med hänsyn till att kommittén har funnit oöverstigliga hinder föreligga mot att f. n. införa såväl ett fullständigt som ett förenklat avri'ikningssystem och det kan ifrågasättas om nämna hinder inom överskådlig tid kan bli undanröjda är det tveksamt om det kan åberopas till förmån för modell A att den har verkningar som ligger nära ett avräknings- system. Enligt länsstyrelsens mening har vidare kommitten framställt alternativet med ett utdelningsavdrag i en oförtjänt mörk dager. Ett partiellt avdrag på förslagsvis 50 ':.ii- med tak vid exempelvis 5 000 kr. för ensamstå- ende och lt)00(l kr. gemensamt för makar synes ha ett flertal tekniska fördelar genom att vara lättförståeligt för den skattskyldige. underlätta för den skattskyldige och taxeringsmyndigheterna (den skattskyldige gör avdraget i deklaratirmen och kan sedan beräkna sin skatt som vanligt på grundval av den beskattningsbaia inkomsten. taxeringsnämnden behöver inte vidta någoii åtgärd. om avdraget är rätt beräknat. ändringar i ena makens taxering påverkar inte andra makens sparstimulans). kunna arbetas in i 395 kommunalskattelagen (1928370) och inte f("iranleda behov av f("iljdändringar i andra författningar.

Länsxtvrelsen [ Göteborgs och Bohus län anför:

Länsstyrelsen anser för sin del att modell A är alltför invecklad för att passa in i ett provisoriskt system. Den innehåller en komplicerad skala efter vilken reduktionssatsen skall beräknas. Anknytningen till den skattskyldiges beskattningsbara inkomst innebär vidare att skattereduktionen ändras om taxeringcn höjs eller sänks genom besvär av taxeringsintendent eller (len skattskyldige.

En annan nackdel med modell A är att den ger hög reduktionssats till aktieägare som har stora utdelningar men låg beskattningsbar inkomst. Den som endast har inkomst av aktieutdelning får en förhållandevis högre skattereduktion än den som även har inkomst av annat slag. exempelvis inkomst av tjänst. En låg beskattningsbar inkomst kati föreligga även om utdelningsinkomsten är hög. Den beskattningslmra inkomsten kan således reduceras genom exempelvis avdrag för underskott i förvärvskälla. Under- skottet kan i sin tur bero på åtgärder som den skattskyldige själv kan styra. exempelvis avdrag för ned- eller avskrivning, gäldränta m. m.

Modell B är mera invändningsfri. Den är enkel och kan varieras på flera olika sätt. Kommittén förordar att den utformas som ett system med avtrappad skattereduktion utan tak. Detta innebär att skattereduktionen reduceras för högre utdelningsinkomster. Härigenom åstadkommer man en särskild stimulans ät småsparare. medan frånvaron av tak för högre utdelningsinkomster utgör ett incitament för innehavare av större portföljer att öka placeringar i aktier.

Av de skäl som här anförts förordar länsstyrelsen att det provisoriska systemet byggs upp efter de principer som gäller för modell B.

• Sida 268
•  Original

Prop. HSO/81:39 20

Lt'insstvrelsen i Jämtlands län anför:

Fråga är om provisoriska åtgärder som om några år skall avlösas av permanenta åtgärder. Syftet med nti aktuella åtgärder är att dessa skall få en bred inriktning och nå stora grupper av småsparare. Det är därför viktigt att de materiella reglerna är enkla. Arbetssitnationen för skatteniyndighetcrna år i dag mycket pressad. Nya skatteregler som kräver förhz'illant'levis stora administrativa insatser bör därför inte titan tungt vägande skäl tillskapas.

Kommittén har lagt fram två modeller titan att förorda någon modell. Länsstyrelsen anser att modell A är mer invecklad än modell B. Ingen av de föreslagna modellerna uppfyller enligt länsstyrelsens mening kravet på enkelhet. Båda mot'lellerna medför inte oväsentlig administrativ belastning på skattcmyndigheterna. l.;"insstyrelscn anser därför att det provisoriska systemet inte skall uppbyggas efter någon av de principer som gäller för modellerna A eller B.

Kommittén har—— — diskuterat ett särskilt avdrag som får göras endast mot utdelningsinkotnst. Nuvarande sparavdrag är konstruerat på så sätt att fullt avdrag medges tipp till beloppen 800 respektive 1 600 kr. Detta sparavdrag är enkelt att förstå och innebär administrativa fördelar genom bl. a. att mindre räntebelopp inte behöver kt'mtrolleras. Ett avdrag gynnar i princip personer med höga marginalskatter. Skattefördelen uppgår dock till ett begränsat belopp. Länsstyrelsen anser därför att ett särskilt fast avdrag som får göras endast mot viss titdclnitigsinkomst är att ft'firedra i stället för de modeller som angivits av kommittén.

Ett särskilt sparavdrag för viss utdelningsinkomst leder sannolikt till viss omplacering av förmögenlietstillgångar från batik till aktier och tvärtom. Då ett väsentligt större antal personer disponerar bankniedel ån aktieinnehav torde nettoeffekten av omplaceringarna bli att inte oväsentliga bankinnehav omvandlas till aktieinnehav.

Lokala skatteniyndig/teten (' Stockholms fögderi anför:

Det kati konstateras att deti föreslagna skattereduktionen. oberoende av modell. kommer att ugöra ett led i debiteringen och därmed direkt ingå i lokal skattemyndighets arbetsområde. Myndigheten finner dock ingen anledning att — från de synpunkter myndigheten har att företräda — helt eller delvis gå emot förslaget.

Framtagandet av tindcrlagsuppgifterna för skattereduktionen i samband med den slutliga taxeringcn avses åvila taxeringsni'imnderna. Det kan på goda grunder förutsättas att lokal skattemyndighet blir engagerad i detta arbete. främst i samband med beredning av deklarationerna före datare- gistrering. Till den del tjänstegranskning (inom RS-organisationen) sker hos lokal skattemynt'lighet kan arbetsbelastningen öka ytterligare om den aktuella reformen genomförs.

Det är sålunda att konstatera att deti redan nu rikhaltiga floran av arbetsuppgifter som åvilar såväl tt'txeringsnämnd som lokal skattemyndighet i samband med taxeringsarbetet tillförs ytterligare en betyt'lelsefull och grannlaga sådan.

Vidare får förutsättas att det kan bli aktuellt att ta hänsyn till skattere— duktion i samband med preliminå'trskattcarbetet (preliminärtaxering. B- skattejämkning och förtidsåterbetalning) samt vid exempelvis förhant'lsut- räkning av skatt och upplysningsverksamhct gentemot de skattskyldiga. Mynt'ligheten föreslår att de föreslagna stimulanst'itgärderna inte ska beaktas

• Sida 269
•  Original

Prop. 1980/81:39 21

ex officio vid preliniinärskattearbetet tttati endast då skattskyldig begär det. Även onidebitcringsarbctet påverkas. Man kati också ifrågasätta om rättelser av felaktiga taxeringsbeslut på denna ptitikt skall rymmas inom en utvidgad 72 å få taxeringslagen (19501623) och därmed tillhöra lokal skatte- myndighets arbetsuppgifter.

Rent allmänt kati konstateras att förniögenlietsiniieliav och därmed aktieinnehav är relativt rikligt förekommande i Stockholm (med koncentra- tion till vissa försaniligar). Omfattningen av skattereduktionsarbetet torde därmed. uttryckt i antal fall. bli förhållandevis betydande i Stockholm.

Vad ett genomfifirande av det aktuella utredningsförslaget skulle innebära i fråga om merarbete i skilda sammanhang är svårt att i dag avgöra. Därmed är det också svårt att bedöma vad ett genomföratit'le kati betyda i fråga om tidsåtgång och därmed personalinsats. 'l'ill deti frågan torde anledning finnas att återkomma när konsekvenserna på olika punkter av ett införande av dessa stimulansåtgärder bättre kan överblickas.

LörLs/mrdelegationen anför att modell A torde ur incitamentssynvinkel ha större fördelar än modell B men kunna förorsaka ett visst merarbete för taxeringsmyndigheterna genom att skattereduktionen måste räknas om vid ändrad taxering.

l'it'ireningen Sveriges ]"(figderitiäns/eniän anför:

De f. n. mycket krångliga regler som gäller för taxering. debitering och uppbörd medfi'ir att arbetsbelastningen lios lokal skattemyndighet är mycket påfrestande. De föreslagna skattereduktionsreglerna (modell A och B) är alltför invecklade för att passa in i ett |_irovisoriskt och ännu mindre i ett permanent system. Som exempel kan nämnas att en ändring av den skattskyldiges beskattningsbara inkomst innebär att skattereduktionen enligt modell A måste ändras. Arbetet med skattereduktion medför även merarbete för deklarationsgranskaren och för personal som handlägger oiiidebiteringsärenden. Arbetet med jämkning av preliminär skatt. debite- ring av B-skatt m. m. påverkas även av skattereduktionsreglerna.

Föreningen anser därför att de föreslagna redtiktionsreglerna (modell A och B) är alltför invecklade för att passa in i ett prt'ivisoriskt system. De av utredningen —— — beskrivna förslagen för samordningen med ett fixt titdelningsavdrag med sparavt'lraget är däremot lättare att administrera och är dessutom tekniskt betydligt enklare.

En av målsättningarna med de för aktiesparande föreslagna stimulansåt— gärderna är att de skall nåt så många skattskyldiga som möjligt. Detta gäller såväl systemet med reduktionsregler som ett fixt titdelningsavdrag. Oavsett vilket av förslagcii som genomförs. medför det emellertid ytterligare arbetsuppgifter för lokal skattemyndighet (deklarationsgranskning. skatte- jämkning. debitering. onidebitcriiig m. in.). Som tidigare nämnts är arbetssituationen hos lokal skattemyndighet för närvarande mycket påfres- tande. Varje iiy arbetsuppgift som tillförs niynt'ligheteii titan peisonalfi'ir- stärkning medför därför en omprioritering av myndighetens arbetsuppgifter. Vissa arbetsuppgifter måste emellertid gentmiföras. exempelvis titsändandet av preliminära skattsedlar. jämkningsbeslut. kolitmnändringar. skattsedlar på slutlig skatt. röstkort etc. För att klara av dessa arbetsuppgifter måste lokala skattemyndigheten därför minska den offensiva verksamheten såsom taxeringsbesök. taxeririgsnämndsrcvisioncr. källskattekontroll etc. Detta medför i sin tur betydande inkomstbortlall i skattemedel för statsverket.

• Sida 270
•  Original

Prop. 1980/81:39 zz

Skall stimulans av aktiesparande ske genom lättnader vid beskattning av hushållens utdelningsinkomster förordar föreningen att detta sker genom samordning av ett fixt utdelningsavdrag riied sparavdraget. Föreningen understryker emellertid med skärpa behovet av resursförstårkning för varje ny arbetsuppgift som tillförs myndigheten. Tillförs arbetsuppgiften med aktiesparandet måste lokal skattemyndighets personal utökas för '.itt '.irbetsuppgifterna i övrigt inte skall äventyras på sätt ovan skisserats.

LRF anför:

Vad gäller skattelättnaderna för utdelningsinkomster synes de två föreslagna modellerna till skattereduktion vara likvärdiga när det gäller anpassbarhetcn till en mer långsiktig lösning. Eftersom det rör sig om ett provisorium bör förslaget vara enkelt att tillämpa. Sett ur den aspekten är enligt delegationens uppfattning modell B '.itt föredra. A-modellen l't'firutsät— ter bl. a. årliga korrigeringar i takt med ändringarna i den inllationsskyddade inkomstskatteskalan.

Enligt förslaget skall en anpassning ske till sparavdraget i de fall skattereduktion medges för titdelningsinkomst. Delegationen nanser ratt en sadan anpasstiing. som utgör en adriiiiiistrativ komplikation. kan undvarasi det provisoriurii som det här är li.'ig'.i om.

NSI) anför:

Skattcdelegationen delar kommitténs uppfattning att en provisorisk lagstiftning måste vara enkel och lättbegriplig. Alternativet A. schablonmi'is— sigt utformat säsorn halv avräkning. har den principiella fördelen att skatteföränt'lringen knyts till ägarens inkomstförhållariden. Ser man utdel- ningen sorti jämställd med ränta är angivna f("irhållandet sakligt motiverat. B-förslaget som endast anknyter till utdelningens storlek kan från tillämp- nings- och iiiformationssynptitikt sägas vara enklare. Skattedelegationen finner emellertid att om den framtida beskattningen ges deti innebörd sorti delegationen förordat. alternativ A naturligare anknyter till en sådan fortsättning av lagstiftnirigsarbetet och tillstyrker alternativ A. —— —

De två alteriiativfi'irslagen förutsätter inte någt'a ändrade deklarationsru— tiner. Vad skatteadmiiiistrationen har att utföra är' att komplettera nuvaran- de uppgifter med en notering av utdelningen på svenska börsnoterade aktier. Med denna sorti utgångspunkt skall den slutliga skatten uträknas på maskinell väg. Tillämpningen förutsätter sålunda endast några fört'indrade rutiner vilka handhas av tjänstemän. Stora länder sotii Frankrike. Storbri- tannien och Västtyskland vilka tilläriipar avråkningss stcmet har uppenbar- ligen löst den därmed förenade adiiiinistiativa uppgiften.

Vad beträffar deti skattskyldiges möjligheter att uträkna sin skatt försvt'irar alternativ A inte detta i jämft'firelse med nuläget. Den skattskyldige uträknar sin skatt på vanligt sätt och kan därefter i ett tabell finna det belopp vad med den uträknade skatten skall minskas.

Skånes handelskamtnare förordar att titdelningsinkomster upp till 4 000 kr. görs helt skattefria för fysiska personer och att utdelningsinkomstcr därutöver blir föremål för skattereduktion i princip enligt modell B. En liknande kombination förordas av Aktiej'rt'imjandet. som anser att ett utdelningsavdrag på 1 000 kr. skulle underlätta både för småsparare och för skattemyndigheterria. saitit att. i valet mellan reduktiotismodeller för belopp

• Sida 271
•  Original

Prop. 1980/81:39 13

däröver. för modell A talar att det nära ansluter till vad sorti tillämpas inom EG och för alternativ B att det torde vara något mer lättfattligt och okomplicerat. Adi'0katsamj'ttndet. sotn för skattereduktionen fi.")rordar modell A eftersom dciitia till sina verkningar bäst överensstämmer med ett avräkningssystem som samfundet förespråkar som permanent lösning och anser att förslaget otii samordning inte bör genomft'iras då den ('_'iverstimulans som kan uppkomma förefaller vara av begränsad räckvidd medan en samordning skulle väsentligt ktnnplicera beskattningsreglerna. och Aktiespa- rarna. sotii förordar modell A eftersom den ger större effekter i lägre inkomstskikt och därmed är mera sriiåspararinriktad och har rättvisare

fört'lelningspolitisk prägel. Svenska fondliandlt'trtji'ireningen anför:

Vad beträffar de alternativa tiiodellet' som utredningen presenterat bör modell A väljas tiied hänsyn till att deritia kommer närmast ett fullt genomfört avräkningssystem. För '.itt svenska företag skall kunna vara internationellt konkurrenskraftiga när det gäller kostnader för anskaffningen av kapital är det ytterst viktigt att det svenska systemet för beskattning av företag och aktieägande så nära som möjligt ansluter sig till det i stort sett enhetliga system som utvecklats inom EG. Såsom kommitten påpekat har flertalet av ECE-länderna genomfört avsevärt'la lindringar av dubbelbeskatt- ningen. Även i Norge har sådana f("irändringar genomförts under senare år och i september i år har i Finland framlagts ett förslag till lindringar av förmögenhetsskatten och av dubbelbeskattningen av bolag.

Förord ät modell A mot den bakgrunden att den återspeglar det inom EG tillämpade systemet ges också av SACO.-".S'R. styrelsen för Stockholms fondbörs, Sveriges_l'inansanalytikersj'r'irening. som understryker vikten av '.itt lindringcn utformas så att alla aktieägatide hushåll stimuleras till ökat aktieägande. eftersom stimulansen skulle bortfalla för en liushållsgrupp vars beteende har ett betydande inflytande på aktiemarknaden och som f.ö. torde ha varit nettosäljare under senare år. otii lindringcn endast skulle gälla begränsade innehav. och Sveriges r'är'.'/epa/wersjbn(let's förening.

Svenska jörcmgares riksförbturd förordar modell A. eftersorii skatteför- ändringen knyts till ägarens inkoinstförhi'illanden och deti närmare anknyter till det fortsatta lagstiftningsarbetct. och anser att deti föreslagna samord- ningen med sparavdraget kati undvaras. då någon risk för överstimulans inte föreligger. regeln skulle komplicera beskattningen och provisoriet skall tillämpas bara något etistaka beskattningsår. Modell B förordas av Svens- ka sparbanksföreningen. som anför '.itt modellen har sniåsparariririktning. är enkel och därför väl lämpar sig för ett provisoriskt system.

TOR anför:

TOR vill understryka angelägenheten av enkelhet vid införandet av ett system för lindring i dubbelbeskattningen av aktieutdelningar. i synnerhet vid provisoriska regler. Skall ett ordning tillätiipas enbart för ett fåtal år. kan

• Sida 272
•  Original

Prop. 1980/81:39 34

man inte begära vare sig av skattskyldiga eller beskattningsmyndigheter. att de skall behöva sätta sig in i ett kotnplieerat systetn. Till det kommer att de skattskyldiga bör ktttma beräkna sin skatt titan alltför stor omgång. TOR finner att de två förslag med skattereduktion som kommitten framlagt var för sig är tillämpliga. Enligt 'l'(l)R:s'mening bör dock snarare modell B väljas framför modell A. I modell B är nämligen reduktionssatsen inte beroende av den totala beskattningslmra inkomsten. varför en ändring av taxeringen inte komtner att föranleda ändrat redttktionsbelopp. Vidare måste för de skattskyldiga en beräkning av skattereduktionen med tillämpning av modell B framstå som väsentligt enklare än modell A.

TOR delar kommitténs uppfattning. att man av praktiska skäl bör bortse från aktieutt'lelningar i det fall den sammanlagda summan av dessa understiger 100 kronor. Däremot anser TOR att förslaget beträffande ttppdelning av det s. k. sparavdraget komplicerar systemet i alltför hög grad. 1 ett prtwistniskt system bör man kttnna bortse från sparavdraget alternativt avräkna sparavdraget i första hand från övriga kapitalintäkter.

Förslaget om höjning av sclntblonavdraget från realisationsvinst vid först'iljning av s. k. äldre aktier tillstyrks eller lämnas utan erinran av fullmäktige i riksbanken. bankilt.s'1.>€ktionen. RR l län.—"styrelsernu [ Smek- lmlms. SÖdernmnlunds och Jämtlands län. NSD, Sveriges finunmnulytikers förening. som anför att det dock är angeläget att utredningsarbetet fortsätts med inriktning på att finna ett system i vilket endast reala och inte nominella värdestegringar beskattas. och TOR.

Större höjning föreslås av flera remissinstanser. till 4000 kr. av LRF. l'lktiefriimjundet. Svenska_li'mrlltand/areh'ireningen. Svenska spar/mnksjb're- ningen och .4k/iewararna. sotn framhåller att det fortsatta arbetet bör inriktas på att finna praktiska tekniska lösningar och undanröja de inlåsningseffekter sotn uppstår till följd av den nttvarandc tvåi'trsgränscn. till 4 000 kr. eller 5 Ullfl kr. av Sveriges t't'irdejwpperxfonders jörening, som vill fästa uppmärksamheten på den inkonsekvens som finns mellan schablonav- draget för kapitalinktnnster och avdraget för realisationsvinster vad avser äkta makars beskattning. samt till 5. ()th kr. av Skånes llande/sknmmare och Svensk industri/örening. Även styrelse/[fiir Stockho/ms jbln'ibörs. Advokat- samfundet och SHIO -— Familje örettzgen. som också fi.”)reslår att initialperio- den vid realisatit'msvinstbeskattningen förkortas till ett år. förespråkt'tr en större höjning än den krnnmitten har föreslagit men anger inte något belopp.