Prop. 1981/82:1

om ändring i vapenlagen (1973:1176)

Regeringens proposition 1981/82: 1 om ändring i vapenlagen (1973: 1176)

beslutad den lljuni 1981.

Regeringen föreslår riksdagen att antaga det förslag som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll.

På regeringens vägnar THORBJÖRN FÄLLDIN CARL AXEL PETRI

3 Upprättat lagförslag

I enlighet med vad jag nu har anfört har inom _iustitiedepartementet upprättats förslag till lag om ändring i vapenlagen(1973: Il76). Förslaget bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 4.

4 Specialmotivering

I 5

Paragrafen innehåller föreskrifter om vad som enligt vapenlagen skall räknas som skjutvapen. I paragrafens första stycke punkten [ har som exempel på projektil nämnts — förutom kula och hagel — även harpun. Avsikten är att tydligare markera att harpunvapen kan falla under lagens tillämpningsområde. Harpunvapen med begränsad effekt avses dock fort- farande vara undantagna enligt den klassificering som förutsätts i 5 5. Vad gäller tillståndsplikt för s.k. armborst vill jag hänvisa till vad som har uttalats i prop. 1973: 166 s. 136—137.

Ändringen i andra stycket b innebär att trumma till revolver har tagits in

' bland de föremål och tillbehör som skall jämställas med skjutvapen vid tillämpningen av vapenlagen.

25

Ändringen i punkten l innebär att årsgränsen — f.n. l860 — för till- ståndsplikt för äldre vapen flyttas fram. Undantag gäller dock för vapen som är avsedda för gastäta enhetspatroner. Dessa omfattas av vapenlagens bestämmelser oavsett tillverkningsår. Övriga vapen blir tillståndsfria om de har tillverkats före år 1890. Detta gäller främst äldre framladdningsva- pen.

Undantaget i punkten 2 för bultpistoler harjustcrats så att det enligt den

• Sida 45
•  Original

Prop. 1981/82: 1 45

nya lydelsen omfattar alla bultpistoler som är avsedda för byggnadsarbetc och andra arbetsverktyg avsedda för industriellt eller därmed jämförligt bruk. Härigenom undantas från lagens tillämpningsområde t. ex. olika typer av skjutapparater för att ta upp avtappningshål i smältugnar. s.k. Kiln Guns. och liknande anordningar såsom s.k. kabelkanoncr. varmed mejslar skjuts in i en jordkabel för att man skall kontrollera om kabeln är spänningslös.

Det undantag som enligt punkt 4 föreskrivs för startvapen har ändrats på det sättet att det inte omfattar ett sådant vapen. om det har ändrats i syfte att en projektil skall kunna skjutas ut ur vapnet på ett sådant sätt som anges i l å 1. Genom den ändrade lydelsen blir det klart att den som utan tillstånd innehar ett i angivet syfte ändrat startvapen kan fällas till ansvar även om det vid provskjutning inte skulle gå att avlossa en projektil.

455

] paragrafens ingress har på förslag av rikspolisstyrelsen även 26 & räknats upp bland de bestämmelser som gäller för tillståndsfri ammunition. Det innebär bl.a. att sådan ammunition måste förvaras under lås.

I punkt 2 har tillagts projektil för harpunvapen. [ punkt 5 har uttrycket ”laddningshylsa" tagits bort i lagtexten eftersom detta. som statens kriminaltekniska laboratorium har påpekat vid remiss.-. behandlingen, täcks av begreppet "patronhylsa".

Ändringen i punkt 6 innebär att en för gevär avsedd kulpatron liksom tändhatt därtill i fortsättningen blir tillståndsfri. i den män inte regeringen för viss typ av sådan ammunition har föreskrivit annorlunda. Undantaget tar framför allt sikte på ammunition i kaliber 5.6x 15 R eller annan kortare ammunition till salongsgevär. En bestämmelse härom kommer att tas in i vapenkungörelsen.

55

Ändringen i andra stycket syftar till att markera att harpunvapen med begränsad effekt inte är tillståndspliktiga. För att tillståndsplikt skall anses föreligga torde få krävas att vapnets räckvidd vid normal användning på land inte oväsentligt överstiger tre meter (jfr NJA 1977: 120). 1 49 & ges bemyndigande att meddela närmare föreskrifter om vilka harpunvapen som inte omfattas av undantagsbestämmelsen.

i tredje stycket har gjorts redaktionella jämkningar med hänsyn till de nya reglerna i 25 ä ä om skrotning och i 26 s om deponering.

6.5

En redaktionelljämkning har vidtagits i paragrafen med anledning av de nyssnämnda reglerna om skrotning och deponering.

• Sida 46
•  Original

Prop. 1981/82: 1 46

8.5

Kretsen av dem som kan meddelas tillstånd att inneha vapen har utvid- gats till att omfatta även huvudman för museum som kan ha ett berättigat behov av att låta vapen ingå i sina samlingar. Den nya föreskriften är emellertid begränsad till att avse muséer som ägs av landsting. kommun eller en stiftelse som står under länsstyrelsens tillsyn eller som åtnjuter statsbidrag enligt särskilda föreskrifter. Därmed åsyftas i första hand för- ordningen (1977: 546) om statsbidrag till regionala muséer.

95

Genom ändringen i paragrafens första stycke har uteslutits den nuvaran- de bestämmelscn om att tillstånd till innehav avjaktvapen som har förvär- vats genom familjerättsligt fång kan meddelas utan behovsprövning. I stället har förutsättningen för att man skall få tillstånd att inneha vapen med särskilt affektionsvärde förtydligats. Prövningen skall alltså i första hand gälla inte vapnets beskaffenhet utan ägarens relation till vapnet. Har det förvärvats genom arv och varit i arvlåtarens ägo under lång tid eller av denne exempelvis vunnits som tävlingspris. bör normalt tillstånd lämnas. Det saknar härvid betydelse om fråga är omjakt- eller målskjutningsvapen. Jag vill här hänvisa till den möjlighet som enligt 10 & föreligger att förse tillståndet med villkor att vapnet skall göras varaktigt obrukbart. De till- stånd som har meddelats enligt bestämmelsen i dess nuvarande lydelse har givetvis fortfarande giltighet.

I paragrafens andra stycke har uttrycket "tickvapen" i förtydligande syfte bytts ut mot "enhandsvapen” och uttrycket "automatvapen" mot "helautomatiskt vapen". Det är att märka att synnerliga skäl alltid måste föreligga för att tillstånd skall få meddelas till innehav av sådant vapen som avses i andra stycket. således även om vapnet har prydnads- eller affek- tionsvärde.

10 5

[ paragrafen har införts en möjlighet att tidsbegränsa tillstånd att inneha vapen för fall när det redan från början står klart att det inte är fråga om ett varaktigt behov. Möjligheten att tidsbegränsa ett tillstånd bör särskilt uppmärksammas när det gäller sådana vapen som omnämns i 9 å andra stycket VL.

Tidsbegränsning av ett tillstånd är inte obligatorisk utan bör alltid före- gås av en skälighetsprövning. Svenska jägareförbundet har vid remissbe- handlingen pekat på det fallet att någon söker tillstånd att inneha ett grovkalibrigt spccialvapen avsett att användas vid enjakt utomlands. Ett sådant vapen är mycket dyrt och är ofta speciellt avpassat för innehavaren. Denne kan efter några år för en annan jaktresa på nytt ha behov av ett vapen av ifrågavarande slag. Enligt min mening talar övervägande skäl för att man i sådana och liknande fall inte tidsbegränsar tillståndet. Över

• Sida 47
•  Original

Prop. 1981/82: 1 47

huvud taget bör den nya möjligheten att tidsbegränsa tillstånd tillämpas restriktivt.

125

I konsekvens med vad som föreslagits under Så har huvudman för museum tillagts bland de organ som kan meddelas tillstånd att förvärva ammunition. Klart är dock att det endast i undantagsfall torde vara aktuellt för ett museum att förvärva skarpladdad ammunition.

135

En jämkning av texten i nuvarande punkt 3 har vidtagits i förtydligande syfte. Avsikten härmed är att utmärka att vid tävlingsskjutning där flera föreningar deltar även inbjuden förening får tillhandahålla ammunition åt sina medlemmar liksom åt medlemmar av den inbjudande föreningen.

Som har anförts vid 4 5 har kulammunition för gevär med undantag för viss salongsgevärsammunition släppts fri. Svenska pistolskytteförbundet har i sitt remissyttrande hävdat att skytteorganisationer bör medges rätt att utan särskilt tillstånd förvärva ammunition till pistol och revolver. Enligt min mening finns det skäl att befria sammanslutningar tillhörande det frivilliga statskontrollerade skyttet från tillståndsplikt för förvärv av denna typ av ammunition. Risken för missbruk måste bedömas som mycket obetydlig på grund av den kontroll som utövas inom denna skytterörelse. Befrielse från tillståndsplikt bör också gälla sådana sammanslutningar som omnämnes i 4 5 ] VK. En bestämmelse av denna innebörd har tagits in i en ny punkt 3 i paragrafen. Nuvarande punkt 3 blir därmed punkt 4.

165

Ändringen i punkt 1 är en följdändring med anledning av att huvudmän för vissa muséer enligt vad som har anförts vid 8 och 12 åå i fortsättningen avses kunna få tillstånd att inneha vapen och att förvärva ammunition.

Den nya lydelsen av punkt 2 innebär en begränsning i den nuvarande rätten för svensk. dansk. finsk eller norsk medborgare att i vissa fall fritt få föra in skjutvapen från Danmark, Finland eller Norge. I fortsättningen gäller regeln enbart den som inte har sitt hemvist här i landet. Hemvist inom riket bör anses föreligga. om vederbörande är kyrkobokförd här.

225

[första stycket punkt 3 har i enlighet med promemorieförslaget införts en möjlighet att låna ut tillståndsfria luft- eller fjädervapen till den som är under 15 år. Sådan utlåning förekommer f.n. bl.a. inom tivolirörelser och har såvitt känt inte i praktiken blivit föremål för beivran. Det krävs dock att vapnet innehas och används av den underårige i närvaro av upplåtaren. För att större överskådlighet skall uppnås har punkten i samband härmed ändrats redaktionellt.

• Sida 48
•  Original

Prop. 1981/82: 1 48

I likhet med vad som skett i 95 har uttrycket "fickvapen” ändrats till "enhandsvapen" och "automatvapen" till ”helautomatiskt vapen" i punkterna 3 och 4.

] punkten 5 har gjorts en redaktionelljämkning med anledning av att ett särskilt kompetenskrav för jägare avses bli infört i enlighet med beslut av riksdagen (prop. 1977/78: 141), JuU 1977/78: 28. rskr 1977/78z223.

Det nya andra stycket har föranletts av den europeiska vapenkonven- tionen. Som jag har anfört i den allmänna motiveringen måste vissa under- rättelser lämnas från svensk sida enligt konventionen. och till en viss. låt vara mycket begränsad del måste dessa bygga på anmälningar från enskil- da. l stycket föreskrivs att den som med stöd av 22 & lånar ut ett skjutvapen till någon som har hemvist i en konventionsstat omedelbart skall göra anmälan till polismyndigheten. om inte vapnet skall innehas och användas av låntagaren endast inom Sverige. Hcmvist bör anses föreligga där veder- börande är kyrkobokförd. l administrativ ordning avses föreskrifter bli meddelade om skyldighet för den lokala polismyndigheten att vidarebe- fordra anmälningen till RPS. Vilka länder som är anslutna till vapenkon- ventionen kommer att anges i vapenkungörelsen.

Någon anmälningsskyldighet avses inte gälla i fråga om sådana vapen. vapendelar eller tillbehör till vapen som visserligen faller under vapenla- gens tillämpningsområde men inte omfattas av den anmälningsskyldighet som Sverige enligt vad jag har förordat i den allmänna motiveringen skall förbinda sig att iaktta. Det gäller bl.a. obrukbara vapen. s.k. instickspi- por, vapen med gas eller komprimerad luft som utskjutningsmedel och tjädervapen. Avsikten är att dessa undantag skall anges i vapenkungörel- sen.

Bestämmelser om straff för den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot anmälningsskyldigheten finns i 38aå.

23.5

Enligt vad som framgår av promemorian och remissyttrandena har para— grafen i dess gällandc lydelse kunnat leda till tiIlämpningssvårigheter. För att innebörden skall bli otvetydig har enligt förslaget gjorts ett tillägg av det innehållet att den som har fått ett skjutvapen förklarat förverkat eller ett tillstånd till innehav av ett sådant vapen återkallat ändå får låna ett vapen. om han är berättigad att inneha ett vapen av samma typ som det som lånet avser. Att detta bör vara möjligt synes nämligen klart. men huruvida paragrafen i nuvarande lydelse ger utrymme för en sådan tolkning är som RPS och JK har påpekat något tveksamt. Vidare innebär ändringen i enlighet med promemorieförslaget att den som har fått ett skjutvapen förklarat förverkat eller tillstånd till innehav av skjutvapen återkallat kan få låna ett vapen, om lånet avser en övning eller en tävling som äger rum under kontroll av en sammanslutning som avses i 8 &. Han har därigenom möjlighet att uppehålla skjutskicklighctcn exempelvis genom aktivt med-

• Sida 49
•  Original

Prop. 1981/82: 1 49

lemskap i en skytteförening. En förutsättning är dock att polismyndigheten efter särskild begäran har lämnat tillstånd. Paragrafen har även ändrats redaktionellt.

25115

I denna paragraf ges de nya bestämmelserna om skrotning av vapen. Enligt första stycket får skjutvapen för skrotning lämnas till godkänd vapenhandlare eller vapenreparatör eller den som av polismyndighet an- nars har godkänts att motta och tillfälligt inneha vapen för skrotning. Ett sådant godkännande bör självfallet kunna begränsas till att endast avse vapen av viss typ. Vid prövningen av hithörande frågor skall polismyn- digheten ta hänsyn till sökandens allmänna lämplighet att tillfälligt inneha vapen av det slag som det är fråga om. Lämnas vapen för skrotning till annan än som har angetts nyss utan att denne skaffar sig vanlig licens för vapnet kan ansvar för olaga upplåtelse eller innehav av vapen ifråga- komma.

Den som har lämnat ett vapen till skrotning skall enligt andra stycket senast en månad härefter göra anmälan till polismyndigheten. Vid anmälan skall fogas tillståndsbeviset. om det finns i behåll. och intyg eller annat bevis om skrotningen.

26 .é'

I andra stycket har angetts att ammunition skall förvaras i annat utrym- me än vapen eller en för vapnets funktion vital vapendel. Undantag har dock gjorts för fall då förvaringen sker i säkerhetsskåp eller på annat från säkerhetssynpunktjämförligt sätt.

I tredje stycket har införts möjlighet att under högst ett år deponera vapen hos annan. t. ex. vid en längre tids utlandsvistelse. sedan anmälan har gjorts till polismyndigheten. Att det i efterhand kan dokumenteras att anmälan har gjorts är väsentligt. eftersom annars ansvar för olagligt upplå- tande eller innehav av vapen kan komma i fråga. Med anledning härav har föreskrivits att anmälan skall vara skriftlig. Godtas den föreslagna bestäm- melsen av riksdagen. här jag för avsikt att föreslå regeringen att i vapen- kungörelsen ta in en bestämmelse om att anmälan om förvaringen skall ske till polismyndigheten senast två veckor före överlämnandet. om inte sär- skilda skäl föreligger. Särskilda skäl för en senare anmälan kan vara t. ex. att vapeninnehavaren med kort varsel blivit tvungen att bege sig utomlands för en längre tid. Finner polismyndigheten att det är olämpligt att vapnet förvaras hos den som licensinnehavaren har anvisat. skall myndigheten naturligtvis se till att depositionen inte kommer till stånd. Detta kan lämpli- gen ske genom ett meddelande till tillståndsinnehavaren att denne inte bör överlämna vapnet till den av honom anvisade personen. [ sådant fall har tillståndshavaren naturligtvis normalt rätt att få reda på anledningen därtill (jfr 14 och 15 5.5 förvaltningslagen). Vägrar tillståndshavaren att medverka 4 Riksdagen [%!/82. I som!. Nr 1

• Sida 50
•  Original

Prop. 1981/82: 1 50

till en lösning som framstår som godtagbar från säkerhetssynpunkt. har polismyndigheten i sista hand möjlighet att omhänderta vapnet. I undan- tagsfall kan en återkallelse av tillståndet bli aktuellt. För den som förvarar ett vapen gäller föreskrifterna om hur vapen i allmänhet skall förvaras liksom de särskilda föreskrifter i ämnet som kan ha meddelats vapeninne- havaren.

Med anledning av ett uttalande från JK vid remissbehandlingen villjag framhålla att bestämmelsen har avsetts medge en liberal tillämpning. Den överlåter sålunda i stor utsträckning till den enskilde licensinnehavaren att avgöra när han anser sig förhindrad att taga vård om sitt vapen. Det ligger i sakens natur att någon närmare utredning från polismyndighetens sida inte är möjlig i dessa fall.

[fjärde stycket har för tydlighetens skull föreskrivits att depositarien inte har rätt att använda vapnet. om han inte har vanligt innehavstillstånd. Bestämmelsen föreslås bli straffsanktionerad i 38 9".

28115

Paragrafen, som saknar motsvarighet i gällande lag. innehåller regler om transport av vapen.

lförsta styr-ket föreskrivs att skjutvapen som skickas med posten alltid skall vara assurerade. Denna föreskrift har straffsanktionerats i 38 &.

Anlitas annat transportföretag än posten. t. ex. en privat speditions- ftrma. bör givetvis transportföretaget tillse att betryggande åtgärder vidtas för att förhindra obehörig åtkomst av vapnen eller ammunitionen. Detta har angetts i umIm stycket. Det har förutsatts att RPS vid behov utarbetar allmänna råd härom efter samråd med berörda företag liksom statens järnvägar. som dock formellt inte omfattas av bestämmelsen (jfr 49.5 VL).

| de fall då tillståndsinnehavaren själv transporterar ett vapen gäller föreskriften i 265 första stycket. Denne är sålunda skyldig att ta sådan vård om egendomen att fara inte uppkommer att den åtkoms av någon obehörig. En broschyr om hur vapen bör förvaras under resor och vid uppehåll i skjutning distribueras f. n. till bl. a. alla landets polisdistrikt. Informationen har utarbetats av RPS i samarbete med skytteförbundens överstyrelse.

28b5

l paragrafen, som är föranledd av den europeiska vapenkonventionen. föreskrivs anmälningsplikt för den som avser att för personligt bruk föra ut ett skjutvapen ur riket till en stat som är ansluten till konventionen. Enligt konventionen är den obligatioriska underrättelseskyldighcten i sådana fall begränsad till situationer då vapnet förs ut varaktigt ('”permanently'”). varmed enligt den officiella kommentaren skall förstås tider på mer än tre månader. För att tolkningssvårigheter skall förebyggas har denna tidsgräns direkt angetts i lagen.

Jag får i övrigt hänvisa till vad jag har anfört vid 225 andra stycket.

• Sida 51
•  Original

Prop. 1981/82zl 51

29.5

Genom det nya andra stycket har en grund för återkallelse införts som saknar motsvarighet i gällande lag. Den gäller för pistol eller annat en- handsvapen liksom för kulsprutepistol eller annat automatvapen. dvs. vapen för vilka innehavstillstånd inte meddelas utan synnerliga skäl. Stycket innebär att återkallelse kan ske om synnerliga skäl inte längre föreligger. Återkallelse skall dock underlåtas. om en sådan åtgärd med hänsyn till att vapnet har affektionsvärde för ägaren eller av annan orsak bedöms vara oskälig och anledning saknas att räkna med möjligheten av att vapnet skall komma att missbrukas. Det ligger i sakens natur att vid den bedömning som skall göras enligt paragrafen också tas hänsyn till vapnets användningsområde. Den som t.ex. innehar vapen för jaktändamål bör inte. utan tungt vägande skäl, fråntas rätten att inneha en s.k. grytpistol. ett vapen som från säkerhetssynpunkt är av mindre farligt slag.

325

Paragrafen innehåller bestämmelser om omhändertagande av skjutvapen vid risk för missbruk. [ praxis har ibland uppkommit tvekan om hur dessa skall tillämpas när det gäller skutvapen som får innehas utan tillstånd. Att avsikten har varit att även sådana — t. ex. luftvapen med begränsad effekt — skall kunna omhändertas vid en akut missbruksrisk torde i och för sig vara klart (jfr JuU 1973: 38 s. 17—27). På samma sätt som när ett tillstånds- pliktigt vapen har omhändertagits och tillståndet inte återkallas bör givet- vis då vapnet återlämnas. så snart det skäligen kan antas att risk för missbruk inte längre föreligger. För att detta skall framgå klart har tredje stycket förtydligats. Understrykas bör att i de nu berörda situationerna paragrafen inte kan anses grunda någon befogenhet att verkställa annat än helt kortvariga omhändertaganden. Ett varaktigt omhändertagande av ett vapen från det allmännas sida förutsätter att det föreligger grund för inlösen eller förverkande. Ärenden av detta slag bör givetvis handläggas med största skyndsamhet.

335

I paragrafen, som behandlar frågan'om när inlösen av skjutvapen och därtill hörande ammunition skall ske. har punkt 4 utvidgats till att omfatta även beslut av åklagare att inte föra talan om förverkande i fråga om skjutvapen som innehas av någon som inte är berättigad därtill. En åklaga- re skall sålunda inte behöva föra talan vid domstol enbart för att få inlösen till stånd.

345

I första stycket har införts en följdändring till bestämmelsen i 25aä om skrotning av skjutvapen.

• Sida 52
•  Original

Prop. 1981/82: 1 52

35 5

l paragrafen har angetts att tillståndsbevis eller motsvarande handling skall lämnas till polismyndigheten när vapen och ammunition skall inlösas inte bara när inlösen sker enligt 3351 utan även när 3352—4 tillämpas. Med motsvarande handling avses deklarationsbevis eller anmälningsbevis enligt äldre författningar eller övergångsbestämmelser till dessa.

38 $$

Genom tillägg till punkt 2 har de nya föreskrifterna i 2615 fjärde stycket och 28aä första stycket straffsanktionerats. Ändringen i punkt 3 av para- grafen är en följdändring till förslaget i Så om att museum skall kunna få tillstånd att inneha vapen.

38 (15

Pragrafen innehåller bestämmelser om straff för den som bryter mot de föreskrifter om anmälan som gäller vid skrotning eller mot de nya före- skrifter om anmälningsskyldighet som har föranletts av den europeiska vapenkonventionen.

4253

Paragrafen har ändrats så att länsstyrelsens beslut om återkallelse enligt 29 och 30% VL inte längre skall överklagas till regeringen. Talan mot sådant beslut skall i stället föras hos kammarrätten.

48 ä'

1 huvudsaklig överensstämmelse med promemorieförslaget har paragra- fen redaktionellts förtydligats, så att det uttryckligen framgår att regering- en eller myndighet som regeringen bestämmer kan meddela föreskrifter även om utbildning. Sådana föreskrifter torde nämligen bli nödvändiga i samband med att man inför det utvidgade kompetensprov för jägare som riksdagen har beslutat (prop. 1977/78: 141. JuU 1977/78128, 1977/7813231.

495

l paragrafen har endast gjorts följdändringar och andra redaktionella justeringar.

Ikraftträdande m.m.

De föreskrifter som föranleds av en svensk anslutning till den europeiska vapenkonventionen föreslås träda i kraft den dag regeringen bestämmer. Avsikten är att regeringen skall förordna om ikraftträdande vid den tid- punkt då konventionen' träder i kraft i förhållande till Sverige. Övriga ändringar föreslås träda i kraft den 1 januari 1982. Övergångsbestämmel- sen tar främst sikte på trumma till revolver som blir tillståndspliktig enligt de nya bestämmelserna men kan undantagsvis bli tillämplig även i annat

• Sida 53
•  Original

Prop. 1981/82: 1 53

fall. t.ex. om någon skulle inneha ett vapen avsett för enhetspatroner som tillverkats före år 1860 eller om någon med hemvist i Sverige med stöd av 16å2 har infört ett vapen till riket omedelbart före ikraftträdandet.

54

Les Etats membres du Conseil de l'Euro- pe. signataires de la présente Convention.

Considérant que le but du Conseil de l'Eu- rope est de realiser une union plus etroite entre scs Membres:

Considérant Ia menace que constitue l'u- sage eroissant d'armes är fett å des lins crimi- nelles:

Conscients du fait que ces armes å fett som souvent acquises å l'etranger:

Désireux d'institucr sur le plan internatio— nal des me'thodes efficaces de contröle des motrvements d'armes ä fett par-dela les fron- tieres:

Conscients de la necessité d"éviter des me- sures susceptibles d'entraver le commerce international licite ou de se traduire aux fron- tieres par des contröles inapplicables ou excessivement onereux. en contradiction avec les objectifs modernes de liberté de mouvement des biens et des personnes.

Sont convenus de ce qui suit:

C HAPlTRE l Déf'rnitions et dispositions générales

Artic/(' I

Aux tins de la pre'sente Convention:

u. le terme .. arme å fcu » a le sens qui lui est attribue' å l'Annexe [ a la pre'sente Con— vention:

h. le terme .. personne » désigne egalement une personne morale ayant un etablissement sur le territoire d'une Partie Contractante:

t'. le terrne aarmurier» designe unc per- sonne dont l'activite professionnelle consiste en tout ou en partie dans la fabrication, la vente. l'achat. l"echange ou la location d'armcs å feu;

d. le termea resident » désigne une per- sonne ayant sa residence habituellc sur le territoire d'une Partie Contractante. au sens de la Regle No 9 de l'Annexe a la Resolution ' (721 l du Comite des Ministres du Conseil de

l” Europe.

• Sida 55
•  Original

Prop. 1.981/82: l

Europeisk konvention om kontroll av en- skilda personers införskaffande och inne- hav av skjutvapen

Signatärstaterna. medlemmar av Europa- radel.

vilka beaktar att Europarådets ändamål är att uppnå en fastare enhet mellan dess med- lemmar: vilka bcaktar det hot som en ständigt ökande användning av skjutvapen i brottsligt syfte innebär:

vilka är medvetna om att dessa skjutvapen ofta införskaffas i utlandet:

vilka önskar införa effektiva metoder på det internationella planet för kontroll av skjutvapcns överskridande av gränserna:

som är medvetna om nödvändigheten att undvika åtgärder som skulle kunna hindra legal internationell handel eller ge upphov till gränskontroller Som är omöjliga att tillämpa eller alltför kostnadskrävandc och som strider mot moderna strävanden mot varors och personers fria rörlighet.

har överenskommit om följande:

KA Pl TE [ . [ Definitioner och allmänna bestämmelser

Artikel I

I denna konvention a. har uttrycket "skjutvapen” den inne— börd sotn anges i bilaga 1 till denna konven- tion:

b. avses med uttrycket "person" ävenjuri- disk person som har sitt säte inom fördrags- slutande parts territorium:

c. avses med uttrycket ”handlare" en per- son vars affärsrörelse helt eller delvis bestar i tillverkning. försäljning. uppköp. byte eller uthyrning av skjutvapen:

d. avses med uttrycket "bosatt" en person som har varaktig hemvist inom fördragsslu— tande parts territorium i den mening som avses i regel nr 9 i bilagan till Europarådets ministerkommittes resolution (72) I.

• Sida 56
•  Original

Prop. 1981/82: ]

Al"/fdr _7

'l'he Contracting Parties undertake to af- ford each other mutual assistance through the appropriate administrative authorities in the suppression of illegal traffic in firearms and in the tracing and locating of firearms trans- ferred from the territory of one State to the territory of another.

Artic/(' 3

liach Contracting Par-ty shall remain free to preserihe laws and regulations concerning firearms provided that such laws and regula- tions are not incompatible with the provi- sions of this Convention.

Article 4

This Convention does not apply to any transaction concerning firearms to which all the parties are States or acting on behalf of States.

CHAPTER ll Notification of transactions

Artic/(' 5

l. lf a firearm situate within the territory of a Contracting Party is sold. transferred or otherwise disposed of to a person resident in the territory of another Contracting Party. the former Party shall notify the latter in the manner provided in Articles 8 and 9.

2. For the purpose ofthe application ofthe provisions of paragraph ] ofthis Article. each Contracting Party shall take the steps neces- sary to ensure that any person who sells. transfers or otherwise disposes of a ftrearm situate within its territory shall fttrnish parti— culars of the transaction to the competent authorities of that Party.

Artic/e 6

1th firearm situate within the territory of a Contracting Party is transferred permanently and without change in the possession thereof. to the territory of another Contracting Party.

56

Al'lit'lt' Z

Les Parties Contractantcs s'engagent 51 se preter mutttellement assistance par l'interme- diaire des autorites administratives appro— priees. pottr la repression des traftcs illieites d'armes a fett et pour la recherche et la de— couverte des armes ä feu transfcrees du terri— toire d'ttn Etat dans le territoire d'un autre.

Article 3

Chaque Partie Contractante reste libre d'é- dicter des lois et reglements relatifs aux armes a feu sous reserve que ces lois et regle- ments ne soient pas incompatibles avec les dispositions de la presente Convention.

Artic/t' 4

La presente Convention ne s'applique pas aux transactions portant sur des armes a feu. dans lesquelles toutes les parties sont des Etats ou agissent pour le compte d'Etats.

CH APl'l'RE ll Notification des transactions

Article 5

]. Si une arme ä l'eu se trouvant sur le territoire d'ttne Partie Contractante est ven- due. transfe'rc'e ou ce'dee a quelque titre que ce soit a une personne résidant sur le terri— toire d'une autre Partie Contractante. la pre- miere Partie donne notification a la secondc. selon les modalite's prevues aux articles 8 et 9.

"2. Pottr l'application des dispositions du paragraphe I du present article. chaque )ar- tie Contractante prend les mesttres neces- saires aftn quc toute personne qui vend. transfere ou cede ä quelque titre que ce soit une arme a feu se trouvant sur son territoire. fournisse des reseignements sur la transac- tion aux autorités compétentes de cette Par- lie.

Artic-le 6

Si ttne arme a fett se trouvant sur lc terri- toire d'une Partie Contractante est transfer—ec de facon permanente et satts modification dans la possession sur le territoire d'une

• Sida 57
•  Original

Prop. l9Sl/82:l

Ål'li/u'l3

De fördragsslutande parterna atager sig att lämna varandra ömsesidigt bistand genom vederbörande administrativa myndigheter vid bekämpande av olaglig trafik med skjut- vapen samt vid sparande och lokalisering av skjutvapen som överförts från en stats terri- torium till en annans.

Attika/3

Det skall sta varje fördragssltttande part fritt att utfärda lagar och förordningar röran- de skjutvapen. förutsatt att sådana lagar och förordningar inte star i strid med bestämmel- serna i denna konvention.

Artikel—1

Denna konvention är inte tillämplig pa va- pentransaktioner där parterna är stater eller företräder stater.

KAPITEL ll Underrättelse om transaktioner

ArIi/wIS |. Om ett skjutvapen som finns inom en

fördragsslutande parts territorium säljs. över— _ förs eller på annat sätt överlämnas till person bosatt inom annan fördragsslutande parts ter- ritorium. skall den förstnämnda parten un- derrätta den senare på det sätt som avses i artiklarna 8 och 9.

2. För tillämpning av bestämmelserna i denna artikels punkt 1 skall varje fördragsslu- tande part vidta nödvändiga "atgärder för att försäkra sig om att varje person som säljer. överför eller pa annat sätt överlater ett skjut- vapen. som linns inom dess territorium. förser den partens behöriga myndighet med uppgifter om transaktionen.

Artikelö

Om ett skjutvapen som finns inom en för- dragssltttande parts territorium varaktigt och utan att äganderätten ändras överförs till an- nan fördragsslutande parts territorium. skall

• Sida 58
•  Original

Prop. 1981/82: 1

the former Party shall notify the latter in the manner provided in Articles 8 and 9.

Artic/e 7

The notifications referred to in Articles 5 and 6 shall also be made to the Contacting Parties through whose territory a firearm passes in transit when the State from whose territory it is sent dcems such information to be ttscful.

Article 8

I. The notifications referred to in Articles 5. 6 and 7 shall be made as expeditiously as possible. The Contracting Parties shall use their best endeavours to ensure that notifica- tion is made prior to the transaction or the transfer to which it relates. failing which it shall be made as soon as possible thereafter.

2. The notifications referred to in Articles 5. 6 and 7 shall. in particular. indicate: u. the identity. the number of passport or identity card and the address ofthe person t'o whom the firearm in qUestion is sold. trans- ferred or otherwise disposed of or of the per- son who is transferring a firearm permanently to the territory of another Contracting Party without change of possession;

I). the type. make and characteristics ofthe firearm in question as well as its number or any other distinguishing mark.

Artic/e 9

I. The notifications referred to in Articles 5. 6 and 7 shall be made between such natio- nal authorities as the Contracting Parties shall designate.

2. When appropriate the notification may be sent through the International Criminal Policy Organisation (Interpol).

3. Any State shall, at the time ofdepositing its instrument of ratification. acceptance. ap- proval or accession. by declaration ad- dressed to the Secretary General of the Council of Europe. indicate the authority to which notifications should be addressed. lt shall forthwith notify the Secretary General of the Council of Europe of any subsequent modification of the identity of such authori- tres.

58

autre Partie Contractante. la premiere Partie en donne notifieation a la seconde. selon les modalite's prevues aux articles 8 et 9.

Article 7

Les notifications visees aux articles 5 et 6 som également faites attx Parties Contrac- tantes a travcrs le territoire desquelles une arme a fett transite lorsqtte l'Etat de prove— nance de cette arme juge une telle informa- tion utile.

Artic/t' 8

[. Les notifications vise'es aux articles 5. (» et 7 sont faites aussi rapidement que possible. Les Parties Contractantes s'efforcent de faire en sorte que la notification precede la trans- action ou le transfert qu'elle concerne a de— faut de qttoi elle doit etre faite le plus tot possible apres celle-ci.

2. Les notifications visees aux articles 5. 6 et 7 indiquent. notamment : a. l'identitc'. le numero de passeport ou de la carte d'identitc et l'adrcsse de la personne a laqttelle l'arme a feu en question est ven- due. transferc'e ou ccdce a quelque titre que ce soit ou de la personne qui transfere de f'acon permanente une arme ä feu dans le territoire d'une autre Partie Contractante. sans modification dans la possession: b. le type. la marque et les caracteristiqucs de l'arme a feu en question ainsi que son nume'ro ou tout autre signe distinctif.

Artic/t' 9

!. Les notifications visées aux articles 5. () et 7 sont faites entre les autorites nationales qui sont désigne'es par les Parties Contrac- tantes.

2. Le cas echeant. les notifications peuvent étre transmises par l'intermédiaire de l'(')r- ganisation internationale de Police Crimi- nelle (lnterpol).

3. Tout Etat indique. au moment du depot de son instrument de ratification. d'accepta- tion. d'approbation ou d'adhe'sion. par dé- elaration adressee au Secretaire General du Conseil de l'Europe. l'autorite' a laquelle les notifications doivent etrc adressecs. ll notifie sans delai au Secrétaire General du Conseil de I'Europe toute modification altericure de l'indentite' de telles autorite's.

• Sida 59
•  Original

Prop. 1981/82: ]

den förstnämnda parten underrätta den sena- re pft sätt som föreskrivs i artiklarna 8 och 9.

Årli/(t'f 7

De underrättelser som åsyftas i artiklarna 5 och 6 skall även lämnas till sådana fördrags- slutande parter genom vilkas territorier ett skjutvapen transiteras. då den stat från vars territorium vapnet har skickats bedömer så- dan information användbar.

Arif/((*! 8

|. De underrättelser som avses i artiklarna 5. 6 och 7 skall lämnas så snabbt som möjligt. De fördragsslutande parterna skall på allt sätt bemöda sig om att underrättelsen föregår den transaktion eller den överföring till vilken den hänför sig. och i motsatt fall att den läm- nas sa snart som möjligt därefter.

2. I de underrättelser som avses i artik- larna 5. 6 och 7 skall särskilt anges: a. identitet. nummer på pass eller identi- tetskort samt adress till den person till vilken skjtttvapnet i fråga sålts. överförts eller på annat sätt överlåtits eller adress till den per-' son som varaktigt och utan ägarbyte överför ett skjutvapen till annan fördragsslutande parts territorium:

b. ifrågavarande skjutvapens typ. fabrikat och kännemärken. liksom dess nummer eller annat utmärkande kännetecken.

Artikel 9

|. De underrättelser som avses i artiklarna 5. (» och 7 skall utväxlas mellan de nationella myndigheter som de fördragsslutande par- terna utser.

2. l förekommande fall kan underrättel- serna översändas genom Internationella kri- minalpolisorganisationen (Interpol).

3. Varje stat skall vid deponeringen av sitt instrtrrnent rörande ratifikation. godtagande. godkännande eller anslutning genom förkla- ring ställd till Europarådets generalsekretera- re ange den myndighet till vilken underrättel- serna skall sändas. Den skall genast under- rätta Europarådets generalsekreterare om varje byte eller annan ändring av myndighe- ten.

• Sida 60
•  Original

Prop. 1981/82: 1 CHAPTER Ill

Double authorisation

Article IO

]. Each Contracting Party shall take the measures appropriate to ensure that no fire- arm situate within its territory is sold, trans- ferred or otherwise disposed of to a person not resident there who has not first obtained authorisation from the competent authorities ofthe said Contracting Party.

2. This authorisation shall not be granted ttnlcss the competent authorities shall first have been satisfied that an authorisation in respect of the transaction in question has been granted to the said person by the com- petent authorities of the Contracting Party in which he is resident.

3. If this person takes possession of the firearm in the territory of the Contracting Party in which the transaction takes place. the authorisation referred to in paragraph ] shall only be granted on the terms and condi- tions on which an authorisation would be granted in a transaction involving residents of the Contracting Party concerned. If the fire- arm is immediately exported, the authorities referred to in paragraph [ are only obliged to ascertain that the authorities ofthe Contract- ing Party in which the said person is a resi- dent have authorised this particular transac- tion or such transactions in general.

4. The authorisations referred to in para- graphs l and 2 of this Article may be replaced by an international licence.

Artic/(' ]]

Any State shall. at the time of depositing its instrument ot' ratification. accpetance. ap- proval or accession. specify which of its authorities is competent to issue the author- isations referred to in paragraph 2 of Article f(l. lt shall forthwith notify the Secretary Ge- neral of the Council of Ettrope of any subse- quent modification of the identity of such authorities.

60 CHAPITRF. III

Double autorisation

ÅI'IIL'it' If)

]. Chaqtte Partie Contractante prend les mesures propres ä garantir qu'atretrne arme a feu se trotrvant sur son territoire ne sera ven— dtte. transfe're'e ou cedec a quelque titre que ce soit ä une personne n'y e'tant pas résidente qui n'a pas obtentr au prealable l'autorisation des autorités competentes de ladite Partie Contractante.

2. Cettc autorisation n'est accordée que si les autorite's competentes susmentionnees se sont d'abord assurees qu'une atrtorisation concernant la transaction en question a eté accordee å ladite personne par les autorités competentes de la Partie Contractante ot'r elle ar sa residence.

3. Si cette personne prend possession d'une arnte å fett dans le territoire d'une Par- tie Contractante dans lequel la transaction s'effectue. l'autorisatit'm visee au paragraphe l ne sera délivree qtr'attx termes et condi- tions dans lcsquels une autorisation serait de- livree potrr une transaction entre residents de la Partie Contractante concernee. Si l'arme å feu est imme'diatement exportée. les autorités visces au paragraphe I som settlement obli- gees de s'assurer que les autorites dela Partie Contractante dans laquellc la personne residc ont autorise' cette transaction en particttlier ou de telles transaction en general.

4. Les atrtorisations visées aux para- graphes ] et 2 du present article pettvent etre remplacées par un permis international.

Artic/(' Il

Totrt Etat. au moment du depot de son instrument de ratification. d'acceptation. d'approbation ou d'adhe'sion. précise la- qtrelle dc ses autorite's est competente pour délivrer les atrtorisations visees att para- graphe 2 de l'artielc lO. ll notifie sans délai au Secrétaire General du Conseil de l'liurope toute modification ultérieure de l'indentite' de telles autorités.

• Sida 61
•  Original

Prop. 1981/82: 1 KAPITEL III Dubbelt tillstånd

Artikel 10

l. Varje fördragsslutande part skall vidta lämpliga åtgärder för att försäkra sig om att skjutvapen som finns inom dess territorium inte säljs. överförs eller på annat sätt överlåts till person som inte är bosatt där. om inte denne först har beviljats tillstånd från i denna fördragssltrtande parts behöriga myndighe- ter.

2. Sådant tillstand får inte beviljas. om inte de behöriga myndigheterna först har förvissat sig om att tillstånd för ifrågavarande transak- tion har beviljats denna person av de behöri- ga myndigheterna i den fördragssltttarrde stat där han är bosatt.

3. Om denna person tar ett skjutvapen i besittning inom den fördragsslutande stats territorium där transaktionen äger rum. skall sådant tillstånd som avses i punkt 1 endast beviljas på samma grunder och villkor som ett tillstånd skulle ha beviljats på om transak- tionen bcrört personer bosatta i vederböran- de fördragsslutandc stat. Utförs skjutvapnet omedelbart. är de i punkt ! avsedda myndig- heterna cndast skyldiga att förvissa sig om att myndigheterna i den fördragsslutande stat där ifrågavarande person är bosatt har tillåtit just denna transaktion eller sådana transak- tioner i allmänhet.

4. De tillstånd som avses i punkterna [ OCh 2 i denna artikel kan ersättas med en interna: tionell licens.

Artikel I ] Varje stat skall vid deponeringen av instru-. ment rörande ratifikation. godtagandc. god-_ kännandc eller anslutning närmare ange vil-. ken av dess myndigheter som är behörig att utfärda de tillstånd som avses i artikel lf). ;. Den skall genast underrätta Europarådets ge-. neralsekreterare om varje byte eller annan ändring av myndigheten.

6]

• Sida 62
•  Original

Prop. [981/82: 1 C HAPTER lV Final provisions

Arlic'le I.?

1. This Convention shall be open to signat- ttre by the member States of the Council of Ettrope. lt shall be subject to ratification. acceptance or approval. lnstrttments of ratifi- cation. acceptance or approval shall be dc- posited with the Secretary General of the Council of Europe.

2. The Convention shall enter into force on the first day ofthe month following the expir- ation of three months after the date of the deposit ofthe third instrument of ratification, acceptance or approval.

3. In respect of any signatory State ratify- ing. accepting or approving it subsequently, the Convention shall come into force on the first day of the month following the expira- tion of three months after the date of the deposit of its instrument of ratification, ac- ceptance or approval.

Artic/r 13

!. After the entry into force ofthis Conven- tion. the Committee of Ministers ofthe Coun- cil of Europe may invite any non-member State to accede thereto. 'l'he decision con- taining this invitation shall be accordance with Article 20. d of the Statute of the Coun- cil of Europe and receive the trnanimotrs agreement ofthe member States of'thc Coun- cil of Europe which are Contracting Parties to the Convention.

2. Srrch accession shall be effected by de- positing with the Secretary General of the Council of Europe an instrument of accession which shall take effect three months after the date of its deposit.

Artic/t' [4

!. Any State may. at the time of signature or when depositing its instrument of ratifica- tion. acceptance. approval or accession. specify the territory or tcrritories to which this Convention shall apply.

2. Any State may, when depositing its in- strument of ratification. acceptance. appro- val or accession or at any later date. by

CHAPITRE lV

Dispositions finales

Article 12

l. La présente Convention est ottverte a la signature des Etats membres du Conseil de l'Europc. Elle sera sottmise a ratification. ac- ceptation ou approbation. Les instrttments de ratification. d'acceptation ou d'approbation seront depose's pres le Secre'taire General du Conseil de I'l-lurope.

2. La Convention entrera en viguetrr le pre- mierjour du mois qui suit l'expiration d'une periode de trois mois aprcs la date du depot du troisieme instrument de ratification. d'ac- ceptation ou d'approbation.

3. Elle entrera en vigueur å l'egard de tout Etat signataire qui la ratifiera. l'acceptera ou l'approtrvera ulterieurement. le premierjour du mois suit l'expir'ation d'une periode de trois mois apres la date du depot de son in- strtrment de ratification. d'acceptation ou d'approbatiort.

Article 13

[. Apres l'cntrc'e en vigueur de la presente Convention. le Comite des Ministres du Con- seil de I'Europe pottrra inviter torrt Etat non membre du Conseil a adherer a la presente Convention. La decision concernant cette in- vitation sera prise en conformite avec l'arti- cle 2041 du Statut du Conseil de l'Europc et (levra recevoir l'aceord trnanime des Etats membres du Conseil de l'Europe qui sont Parties Contractantes a la Convention.

2. L'adhcsion s'effecttrera par le depot. pres le Scerétaire General du Conseil de l'Europe. d'un instrument d'adhesion qtri prendra effet trois mois apres la date de son depot.

Ål'll('lt' /4

I. Tout Etat pettt. au moment de la signa— ttrrc ou au moment du depot de son instru- ment de ratification. d'acceptation. d'appro- bation ou d'adhésion. designer le ou les terri— toir'es auxquels s'appliqtrera la presente Con- vention.

2. Tout Etat petrt. au moment du depot de son instrument de ratification. d'acceptation. d'approbation ou d'adhe'sion. ou ä tout autre

• Sida 63
•  Original

Prop. l981/82: 1

KA PIT F. L IV Slutbestämmelser

Artikel 12

1. Denna konvention står öppen för under- tecknande av Europarådets medlemsstater. Den skall ratificeras. godtagas eller godkän- nas. Instrument rörande ratifikation. godta- gande eller godkännande skall deponeras hos Europarådets generalsekreterare.

2. Konventionen träder i kraft första da- gen i den månad som följer efter utgången av en period av tre månader efter den dag då det tredje instrumentet rörande ratifikation. god- tagande eller godkännande har deponerats.

3. I förhållande till signatärstat som däref- ter ratificerat. godtaget eller godkänner kon- ventionen träder den i kraft första dagen i den månad som följer efter utgången av en period av tre månader efter den dag då dess instru- ment rörande ratifikation. godtagande eller godkännande har deponerats.

Artikel [3

1. Efter denna konventions ikraftträdande kan Etrroparadets ministerkommitte inbjuda varje stat som inte är medlem av rådet att ansltrta sig till denna konvention. Beslut om sådan anslutning skall fattas i enlighet med artikel 20 d i Europarådets stadga och skall erhålla enhälligt godkännande från de med- lemsstater i Europarådet som är fördragsslu- tande parter i konventionen.

2. Anslutning sker genom deponering hos Europarådets generalsekreterare av ett an- slutningsinstrtrment. som träder i kraft tre månader efter den dag det har deponerats.

Al'likt'l I4

l. Stat kan vid undertecknandet eller de— poneringen av sitt instrument rörande ratifi- kation. godtagande. godkännande eller an- slutning ange det område eller de områden på vilka konventionen skall tillämpas.

2. Star kan vid deponeringen av sitt instru- ment rörande ratifikation. godtagande. god- kännande eller anslutning. eller vid vilken

63

• Sida 64
•  Original

Prop. 1981/82: 1

declaration addressed to the Secretary Gene- ral ofthe Council of Europe. extend this Con- vention to any other territory or territories specified in the declaration and for whose international relations it is responsible or on whose behalf it is authorised to give under- takings.

3. Any declaration made in pursuance of the preceding paragraph may. in respect of any territory mentioned in such declaration. be withdrawn by means of a notification ad— dressed to the Secretary General. Such with— drawal shall take effect six months after the date of receipt by the Secretary General of such notification.

Artiele 15

l. Any State may. at the time of signature or when depositing its instrument of ratifica- tion. acceptance. approval or accession. de- clare that it avails itself of one or more of the reservations provided for in Appendix II to this Convention.

2. Any Contracting Party may wholly or partly withdraw a reservation it has made in accordance with the foregoing paragraph by means of a declaration addressed to the Se- cretary General of the Council of Europe which shall become effective as from the date of its receipt.

3. A Contracting Party which has made a reservation in accordance with paragraph ] of this Article may not claim the application by any other Party of the provision on which the reservation has been made : it may. how- cver. if its reservation is partial or condition- al. claim the application of that provision in- sofar as it has itself accepted it.

Article lö

]. The Contracting Parties may not con- clude bilateral or multilateral agreements with one another on the matters dealt with in this Convention. except in order to supple- ment its provisions or facilitate application of the principles embodied in it.

2. However, should two or more Contract.- ing Parties establish or have already estab- lished their relations in this matter on the - basis of uniform legislation or a special sys-

64

moment par la suite. etendre l'application de la presente Convention. par declaration adressée att Secretaire General du Conseil de l'I—Iurope. & tout autre territoire designe dans Ia declaration et dont il assure les relations internationales ou pour lequel il est habilite' å stipuler.

3. 'I'oute declaration faite en vertu du para- graphe precedent pourra etre retire'e. en ce qui concerne tout territoire tlésigne dans cette declaration. par notification adressee au Secretaire General. Le retrait prendra effet six mois apres la date de reception de la noti- fication par le Secretaire General.

Article 15

[. 'I'out l—Ltat peut. au moment de la signa- ture ou au moment du depot de son instru- ment de ratification. d'acceptation. d'appro— bation ou d'adhésion. declarer faire usage d'une ou plusieurs reserves figurant ä l'An- ncxe Il a la presente Convention.

2. 'lioute Partie Contractante qui a formule une reserve en vertu du paragraphe prece- dent peut la retirer en tout ou en partie au moyen d'une declaration adressee au Secre- taire General du Conseil de l"F.urope et qui prendra effet a la date de sa reception.

3. La Partie Contractante qui a formule unc reserve en vertu du paragraphe l du present article ne peut prétendre a liapplication par une autre Partie de la disposition qui fait l'ob- jet de la reserve; toutef'ois. elle peut. si la reserver est partielle ou conditionnelle. pre- tendre a l'application de cette disposition dans la mesure ou elle l'a elle-meine accep- tee.

Article lö

]. Les Parties Contractantes ne peuvent conclure entre clles des accords bilatéraux ou multilatéraux relatifs aux questions régle'es par la présentc Convention que pour com- pleter les dispositions de celle—ei ou pour faci- liter l'application (les principes qui y sont contenus.

2. 'l'outefois. si deux ou plusieurs Parties Contractantes ont e'tabli ou viennent a établir leurs relations sur la base d'une legislation

• Sida 65
•  Original

Prop. 1981/82: 1

som helst senare tidpunkt. genom förklaring ställd till Europarådets generalsekreterare ut- sträcka konventionens tillämpning till annat område som anges i förklaringen och för vars internationella förbindelser staten svarar el- ler för vilket den är behörig åtaga sig förplik- telser.

3. Förklaring som har avgivits enligt före- gående punkt kan beträffande varje i förkla- ringen angivet område återtagas genom ett meddelande ställt till generalsekreteraren. Sådant återtagande träderi kraft sex månader efter den dag då generalsekreteraren mottagit meddelandet.

Artikel 15

l. Stat kan vid undertecknandet eller vid deponeringen av instrument rörande ratifika- tion. godtagande. godkännande eller anslut- ning förklara att den begagnar sig av ett eller flera av de i bilaga II till denna konvention angivna förbehållen.

2. Fördragsslutande part som har gjort för- behåll enligt föregående punkt kan återtaga detta helt eller delvis genom en till Europarå- dets generalsekreterarc ställd förklaring. som träder i kraft dagen för mottagandet av den- na.

3. Fördragsslutande part som gjort förbe- håll enligt denna artikels punkt 1 får inte göra anspråk på annan parts tillämpning av den bestämmelse som är föremål för detta förbe- håll: däremot kan den. om förbehållet gäller delvis eller på vissa villkor. göra anspråk på tillämpning av denna bestämmelse i den ut- sträckning parten själv har godkänt den.

Artikel IO

|. De fördragsslutande parterna får inte ingå bilaterala eller multilaterala överens— kommelser med varandra i frågor som be- handlas i denna konvention tttom för att göra tillägg till konventionens bestämmelser eller underlätta tillämpningen av dess principer.

2. Om två eller fiera fördragsslutande parter upprättar eller redan har upprättat för- bindelser grundade på en enhetlig lagstiftning

5 Riksdagen 1981/82. ] saml. Nr !

65

• Sida 66
•  Original

Prop. 1981/82: ]

tem of their own. providing for more exten— sive obligations. they shall be entitled to reg- ulate those relations accordingly notwith- standing thc provisions ofthis Convention.

3. Contracting Parties ceasing in accor- dance with paragraph 2 of this Article to ap- ply the terms of this Convention to their mu- tual relations in this matter shall notify the Secretary General of the Council of Europe to that effect.

Artic-le I7

]. The European Committee on Crime Problems of the Council of Europe shall be kept informed regarding the application of this Convention and shall do whatever is needful to facilitate a friendly settlement of any difficulty which may arise out of its ex- eeution.

2. The European Committee on Crime Problems may. in the light of future techni- cal. social and economic developments. for- mulate and submit to the Committee of Min- isters of the Council of Europe proposals de- signed to amend or supplement the provi- sions of this Convention and in particular to alter the contents of Appendix I.

Artiele [8

|. In the event of war or other exceptional circumstanecs any Contracting Party may make rules temporarily derogating from the provisions of this Convention and having im- mediate effect. It shall forthwith notify the Secretary General of the Council of Europe of any such derogation and of its cesser.

2. Any Contracting Party may denounce this Convention by means of a notification addressed to the Secretary General of the Council of Europe. Such denunciation shall take effect six months after the date of re- ceipt by the Secretary General of such notifi- cation.

Article 19 The Secretary General of the Council of Europe shall notify the member States of the

66

uniforme ou d'un regime particulier leur im- posant des obligations plus élenducs, elles ont la faculte de regler leurs rapports mutuels en la matiere en se basant exclusivement sur ccs systemes nonobstant lcs dispostions dela présente Convention.

3. Les Parties Contractantes qui vicn- draient ä cxclttrc de leurs rapports mutuels I'application de la presente Convention, con- formément au paragraphe 2 du present arti- cle. adresseront å cet effet une notification au Secretaire General du Conseil de l'Europe.

Article [7

l. Le Comité Europeen pour les Problemes Criminels du Conseil de l'Europe suit l'exe- cution de la presente Convention et facilite autant que de bcsoin le reglement amiable de toute difficulté ä Iaquelle I'cxécution de la Convention donnerait lieu.

2. Lc Comité Europeen pour les Problemes Criminels peut. a la lumi'ere de l'évolution technique. sociale et économique. formuler et soumettre au Comité des Ministres du Conseil-de l'Europe des propositions en vue d'amender ou de complétcr lcs dispositions de la présente Convention et. notamment. de modifier le contenu de l'Annexe !.

Article [8 _

I. En cas de guerre ou d'autres circon- stanccs exceptionnelles. toute Partie Con- tractante pourra fixer des regles derogeant temporairement aux dispositions de la pré— sente Convention et ayant effet immediat. Elle notifiera sans délai au Secrétaire Général du Conseil de l'Europe une telle derogation et sa cessation.

2. Tottte Partie Contractante pourra de- noncer la presente Convention en adressant une notification au Secretaire General du Conseil de l'Europe. Une telle dénonciation prendra effet six mois apres la date de la reception de la notification par le Secrétaire General.

Artie/e 19 Le Secrétaire General du Conseil de l'Eu- rope notifiera aux Etats membres du Conseil

• Sida 67
•  Original

Prop. 1981/82: I

eller ett särskilt system. som ålägger dem mera omfattande skyldigheter. skall de vara berättigade att reglera dessa förbindelser i enlighet härmed titan hinder av denna kon- vention.

3. Fördragsslutande parter som i enlighet med punkt 2 i denna artikel upphör att tilläm- pa konventionen på sina inbördes förbin- delser skall underrätta Europarådets general- sekreterare om detta.

Artikel 17

l. Europarådets europeiska kommitte' för brottsfragor skall hållas underrättad om till- lämpningen av denna konvention och skall i möjligaste mån underlätta en uppgörelse i godo av varje oenighet som kan uppstå i sam- band med denna tillämpning.

2. Den europeiska kommitten för brotts- frågor kan i ljuset av framtida teknisk. social och ekonomisk utveckling utforma och an- derställa Europarådets ministerkommilte' för- slag syftande till att ändra eller göra tillägg till bestämmelserna i denna konvention och sär— skilt att ändra innehållet i bilaga I.

Artikel [8

I. I händelse av krig eller andra exceptio— nella omständigheter kan fördragsslutande part fastställa regler med omedelbar verkan som temporärt avviker från denna konven— tions bestämmelser. Den skall omedelbart underrätta Europarådets generalsekreterare om införande och upphävande av sådan avvi- kelse.

2. I—"ördragsslutande part kan uppsäga den- na k0nvention genom en till Europarådets generalsekreterare ställd förklaring. Uppsäg- ningen träder i kraft sex månader efter den dag då generalsekreteraren mottagit under- rättelsen.

Artikel 19 Europarådets generalsekreterare skall un- derrätta rådets medlemmar och stat som an-

67

• Sida 68
•  Original

Prop. 1981/82: 1

Council and any State that has acceded to this Convention of:

a. any signature: b. any deposit of an instrument of ratifica- tion. acceptance. approval or accession:

r. any date of entry into force of this Con- vention in accordance with Articles 12 and 13:

d. any declaration or notitication received in pursuance of the provisions of Article 9. paragraph 3:

r). any declaration or notification received in pursuance of the provisions of Article 11:

_l". any declaration or notification received in pursuance of the provisions of Article 14:

g. any reservation made in pursuance of the provisions of Article 15. paragraph 1:

h. the withdrawal of any reservation made in pursuance of the provisions of Article 15. paragraph 2:

i. any notification received in pursuance of the provisions of Article 16. paragraph 3. and concerning uniform legislation or a special system:

j. any notification received in pursuance of the provisions of Article 18. paragraph 1. and the date on which the derogation is made or ceases. as the case may be:

k. any notification received in pursuance of the provisions of Article 18. paragraph ?.. and the date on which denunciation takes effect.

ln Witness whereof the undersigned, being dttly authorised thereto. have signed this Convention.

Done at Strasbourg. this 28th day of June 1978. in English and in French. both texts being equally authoritative. in a single copy which shall remain deposited in the archives of the Council of Europe. The Secretary General of the Council of Europe shall trans— mit certilied copies to each of the signatory and acceding States.

Appendix ] A. For the purposes of this Convention

”'lirearm'" shall mean: 1. Any object which i. is designed or adapt-

68

et a tout Etat ayant adhére' a la présente Con- vention :

u. toute signature:

l.). le depot de tout instrument de ratifica- tion. d'aceeptation. d'approbation ou d'adhé— sion;

('. toute date d'entrée en viguer de la pré- sente Convention conformément å ses arti- cles 12 et 13:

d. toute declaration ou notification recue en application des dispositions du paragraphe 3 de l'article 9:

0. toute déclaration ou notification recue en application des dispositions de l'articles 11:

_l'. toute declaration ou notification rcgue en application des dispositions de l'articles 14:

g. toute reserve formulée en application des dispositions du paragraphe 1 de liarticles 15:

lt. le retrait de toute réserve effectue' en application des dispositions du paragraphe 2 de l'articles 15:

i. toute notification reeue en applications des dispositions du paragraphe 3 de l'article 16 et relative & Line legislation ttnifortne ou it une regime particulier:

j. toute notification recue en application des dispositions du paragraphe 1 de l'artiele 18 et la date a Iaquelle. selon le eas. la dero- gation est faite ou cesse:

k. toute notification reeue en application des dispositions du paragraphe 2 de l"article 18 et la date 51 Iaquelle la dénonciation pren— dra effet.

En foi de quoi. les soussignes. dt'tment au- torises a cet effet. ont signe Ia pre'sente Con- vention.

Fait å Strasbourg, le 28juin 1978. en fran- cais eten anglais. les deux textes faisant e'ga- lement foi. en un seul exemplaire qui sera deposé dans les archives du Conseil de l'Eu- rope. 1.e Secretaire (iénéral du Conseil de l'Europe en communiquera copie eertiftée conforme a chacun des Etats signataires et adherents.

Annexe | A. Aux ftns de la pre'sente Convention le terme -— arme a feu » désigne: 1. Tout objet qui: i. est congu ou adapté.

• Sida 69
•  Original

Prop. 1981/82zl

slutit sig till denna konvention om

a. undertecknande: b. deponering av instrument rörande ratifi- kation. godtagande. godkännande eller an— slutning:

c. dagen för denna konventions ikraftträ- dande enligt artiklarna 12 och 13;

d. förklaring eller underrättelse enligt arti— kel 9.3;

e. förklaring eller underrättelse enligt arti- kel 11;

f. förklaring eller underrättelse enligt arti- kel 14: g. förbehåll enligt artikel 15.1;

h. återtagande av förbehåll enligt artikel 15.2:

i. underrättelse enligt artikel 16.3 rörande enhetlig lagstiftning eller särskilt system:

j. underrättelse enligt artikel 18.1 samt dag då avvikelsen. allt efter omstämligheterna. införs eller upphör:

k. underrättelse enligt artikel 18.2 samt dag då uppsägningen träder i kraft.

'l'ill bekräftelse härav har underteckna-ide. därtill vederbörligen bemyndigade. under- tecknat denna konvention.

Som skedde i Strasbourg den 28 jttni 1978. på engelska och franska. vilka båda texter äger lika vitsord. i ett enda exemplar. vilket skall förvaras i Europarådets arkiv. Europa- rådets generalsekreterare skall översända bestyrkt avskrift därav till varje signatärstat och varje stat som anslutit sig.

Bilaga 1

A. I denna konvention förstås med "skjut- vapen" 1. Varje föremål som 1) är avsett till eller

69

• Sida 70
•  Original

Prop. 1981/82: 1

ed as a weapon from which a shot. bullet or other missile. ora noxious gas. liquid or oth- er substance may be discharged by tneans of exploxive. gas or air pressure or by any other means of propulsion. and ii. falls within one of the specific descriptions below. it being understood that sub-paragraphs 11 to f inclu- sive and i include only objects utilising an explosive propellant:

u. automatic arms; b. short arms with semi-automatic. re- peating or single-shot mechanism;

c. long arms with semi-automatic or re- peating mechanism with at least one rilled barrel;

(I. single-shot long arms with at least one rifled barrel:

e. long arms with semi-automatic or re- peating mechanism and smooth-bore bar- relts) only;

j". portable rocket launchers;

,e. any arms or other instruments de- signed to cause danger to life or health of persons by ftring stupefying toxic or corro- sive substances:

It. flame—throwers meant for attack or defence:

i. single-shot long arms with smooth- bore barrelts) only;

j. long arms whit gas propellant mechan- ism:

k. short arms with gas propellant me- chanism:

I. long arms wiht compressed air propel- lant mechanism:

m. short arms with compressed air pro- pellant mechanism:

n. arms propelling projectiles by means of a spring only. Provided always that there shall be ex- cluded from this paragraph 1 any object oth- erwise included therein which:

i. has been permanently rendered unftt for use;

ii. on account of its low power is not subject to control in the State from which it is to be transferred;

iii. is designed for alarm. signalling. life saving. animal slaughtering. harpooning or for industrial or technical purposes on con-

70

pour servir d'arme par laquelle un plomb. une balle ou un autre projectile. ou une sub- stance nocive gazeuse. liquide ou autre. peut étre déchargé au moyen diune pression ex- plosive. gazeuse ou atmosphérique ou au moyen d"autres agenst propulseurs. et ii. cor- respond a une des descriptions particulieres ci-apres. e'tant entendu que les aline'as u af inclus et [ ne comprennent que les objets å propulsion explosive: a. armes automatiques; b. armes courtes semi-automatiques ou å répétition ou åt att coup; c. armes Iongues semi-automatiques ou ä . répétition ä un canon rayé au moins;

d. armes longues å un coup canon rayé au moins;

e. armes longues semi—automatiques ou å répétition å eanon(s) Iisse(s) seulement:

f. lance—roquettes portatifs:

g. toute arme ou autre instrument con- cus de facon å causer un danger pour la vie ou la santé des personnes par la projection des substances stupéftantes, toxiques et corrosives:

h. lance-flammes destinés å l'attaque ou a la défense;

i. armes longues å un coup å canonts) lissets) seulement;

]. armes longues å propulsion å gaz;

k. armes courtes å propulsion å gaz;

[. armes longues å propulsion å air com- pn'mé;

m. armes courtes å propulsion å air com- primé;

n. armes tirant des projectiles propulsés par un ressort seulement. A condition que soit exclu de ce para- graphe 1"r tout objet qui y serait autrement inclus mais qui:

i. a éte' rendu déftnitivement impropre ä l'usage:

ii. n'est pa soumis dans le pays de pro- venance a un contröle en raison de sa faible puissance; iii. est concu aux fins d'alarme. de signali- sation, de sauvetage, d'abattage. de chasse ou péche au harpon. ou destiné a des fins

• Sida 71
•  Original

Prop. 1981/82: 1

tjänligt som ett vapen från vilket ett hagel. en kula eller annan projektil. eller en skadlig gas. vätska eller annat ämne kan skjutas ut med hjälp av krutladdning. gas eller kompri- merad luft eller annat utskjutningsmedel och 2) faller inom de speciella beskrivningar som nämns i det följande. underförstått att avdel- ningar a t. o. m. foch i enbart inbegriper före- mål där krutladdning används som utskjut- ningsmedel:

a. automatvapen; b. korta vapen med halvautomatisk. re- peter- eller ettskottsmekanism;

c. långa vapen med halvautomatisk eller repetermekanism med minst en räfflad Pipa:

d. ettskotts långa vapen med minst en räfflad pipa;

e. långa vapen med halvautomatisk eller repetermekanism och enbart slättborrad pipa (pipor); '

f. bärbara anordningar för avfyrande av raketer; -

g. varje vapen eller apparat som är av- sedd till att framkalla fara för en persons liv eller hälsa genom att avskjuta bedövande. giftiga eller frätande ämnen:

h. eldkastare avsedd för anfall eller för- svar:

i. ettskotts långa vapen med slätborrad pipa (pipor):

j. länga vapen med gas som utskjutnings- medel:

k. korta vapen med gas som utskjut- ningsmedel:

l. langa vapen med komprimerad luft som utskjutningsmedcl:

m. korta vapen med komprimerad luft som utskjutningsmedel;

n. vapen med vilken projektilen skjuts ut enbart med hjälp av en fjäder. Från paragraf 1 skall alltid undantas varje föremål som

i. gjorts varaktigt obrukbart:

ii. på grund av sin begränsade effekt inte är föremål för kontroll i det land från vilket vapnet skall utföras:

iii. är avsett för alarm. signalgivning. liv- räddning. slakt. harpunering eller industri- ellt eller tekniskt ändamål under förutsätt-

• Sida 72
•  Original

Prop. 1981/82: 1

dition that such objects are usable for the stated purpose only:

iv. on account of its antiquity is not sub- ject to control in the State from which it is to be transferred.

2. The firing mechanism. chamber, cy- linder or barrel of any object comprised in paragraph [ above.

3. Any ammunition specially designed to be diseharged by an object comprised in sub- paragraphs a tof inclusive, i, j. k or n of paragraph l above and any substance or mat- ter specially designed to be diseharged by an instrument comprised in sub-paragraph g of paragraph ] above.

4. Telescope sights with light beam or tele- scope sights with electronic light amplifica- tion device or infrared device provided that they are designed to be titted to any object comprised in paragraph l above.

5. A silencer designed to be litted to any object comprised in paragraph ] above.

(). Any grenade. bomb or other misile con- taining explosive or incendiary devices.

B. For the purposes of this Appendix:

u. "automatic" denotes a weapon which is capable of firing in bursts each time the trigger is operated;

Iz. ”semi-automatic" denotes a wea- pon which fires a projectile each time the trigger alone is operated:

('. "repeating mechanism" denotes a weapon the mechanism of which in ad- dition to the trigger must be operated each time the weapon is to be fired;

a'. "single-shot" denotes a weapon whereof the barrel or barrels must be loaded before each shot;

('. ”short" denotes a weapon with a barrel not exceeding 30 centimetres or whose overall length does not exceed 60 centimetres;

f. "long" denotes a weapon with a barrel exceeding 30 centimetres whose overall length exceeds 60 centimetres.

72

industrielles ou techniques a condition qu”il ne puisse étre utilise qu'a cet usage

precis:

iv. n'est pas soumis dans le pays de pro- venance a un contröle en raison de son ancienneté.

2. Le mécanisme de propulsion. la chambre. le barillet, ou le canon de tout objet compris dans le paragraphe I"r ci-dessus.

3. Toute munition expressément destinée a étre déchargée par un objet compris dans le alinéas a aj'inclus. i,j, k ou " du paragraphe I?r ci-dessus et toute substance ou matiere expresse'ment destinée å étre décharge'e par un instrument compris dans l'alinéa ;: dupa- ragraphe l"r ci-dessus. _

4. Les te'le'scopes phares ou téléscopes avec amplilicateur electronique pour lumiere infrarouge ou lumiere re'siduaire a condition qu'ils soient destinés a étre montés sur un objet compris dans le paragraphe i"" ci-des- sus.

5. Un silencieux destine' a etrc monté sur un objet compris dans le paragraphe l"r ci- dessas.

6. Toute grenade. bombe ou tout autre pro— jectile contenant un dispositif explosif ou in- cendiaire. B. Aux fin de la presente Annexe: a. .. arme automatique » désigne une arme qui peut tirer par rafales chaque fois que la detcnte est manipulee; h. a arme semi-automatique» désigne une arme qui tire un projectile chaque fois que la détente seule est manipulée: ('. .. arme a re'pe'tition » désigne une arme dont en plus de la de'tente un mecanisme doit étre manipulé chaque fois qu'on fait tirer l'arme: (I. .. arme a un coup» désigne une arme dont le ou les canons doivent étre charges avant chaque coup: e. " arme courte » désigne une arme dont le canon ne dépasse pas 30 centimetres ou dont la longucur totale n'excede pas 60 centi- metres: f. .. arme longue » désigne une arme dont le canon dépassc 30 centimetres. dont la lon- gueur totale excede 60 centimetres.

• Sida 73
•  Original

Prop. [981/82: ]

ning att sädana föremål kan användas en- dast för det uppgivna ändamålet:

iv. på grund av sin ålder inte är föremål för kontroll i det land från vilket vapnet skall utföras.

2. Avfyringsmekanismen. patronläget. trumman eller pipan till varje föremål inbegri- pet i paragraf [.

3. All ammunition som är särskilt avsedd för att skjutas ut av ett föremål som anges i punkterna a — f. i.j, k eller n i paragraf ] och varje substans eller ämne som är särskilt av- sett att skjutas ut av en sådan apparat som anges i punkt gi paragraf ].

4. Prismakikare eller kikarsikten med elek- tronisk ljusförstoringsanordning eller infra- röd anordning under förutsättning att de är avsedda att anbringas på något föremål som innefattas i paragraf ].

5. Ljuddämpare som är avsedd att anbrin- gas på något föremål som innefattas i para- graf [.

6. Valje granat. bomb eller annan projektil som innehåller krutladdning eller annan tänd- anordning. B. | denna bilaga anger:

a) "automatiskt" ett vapen med vilket det är möjligt att avfyra salvor varje gång man påverkar avtryckaren:

b) "halvautomatiskt" ett vapen som av- fyrar en projektil varje gång enbart avtryc- karen påverkas;

c) "repetermekanism" ett vapen där en särskild mekanism utöver avtryckaren måste påverkas varje gång vapnet skall avfyras:

d) "ettskotts" ett vapen vars pipa eller pi— por måste laddas före varje skott;

, e) "kort" ett vapen med en pipa som i längd inte överskrider 30 centimeter eller vars totallängd inte överskrider 60 centime- ter:

D ”lång” ett vapen med en pipa som är längre än 30 centimeter och vars totallängd överskrider 60 centimeter.

• Sida 74
•  Original

Prop. l981/82:1

Appendix ll

Any State may declare that it reserves the right:

a. not to apply Chapter ll of this Conven- tion in respect of any one or more of the objects comprised in sub-paragraphs i to " inclusive of paragraph 1 or in paragraphs 2. 3. 4. 5 och 6 or Appendix [ to this Convention:

b. not to apply Chapter lll of this Conven— tion;

('. not to apply Chapter lll of this Conven— tion in respect of any one or more of the objects comprised in sub-paragraphs i to it inclusive of paragraph l or in paragraphs 2, 3. 4. 5 och 6 of Appendix 1 to this Convention:

d. not to apply Chapter 111 of this Conven- tion to transactions between dealers resident in the territories of two Contracting Parties.

74

Annexe ll

'l'out Etat peut declarer qu'il se reserve le droit:

(i. de ne pas appliquer le Chapitre ll de la présente Convention en ce qui concerne un ou plusieurs des objects compris dans le ali- ne'as i a " inclus du paragraphe l*'r ou dans les paragraphes 2. 3. 4. 5 ou 6 de l'Annexe [ a la presente Convention:

I). de ne pas appliquer le Chapitre lll de la presente Convention;

e. de ne pas appliquer le Chapitre lll de la presente Convention en cc qui concerne un ou plusieur's des objects compris dans les alinéas i a ” inclus du paragraphe l"r ou dans les paragraphes 2. 3. 4. 5 ou 6 de I"Annexc [ a la pre'sente Convention:

cl. de ne pas appliquer le Chapitre lll de la presente Convention aux transactions entre armuriers residant sur les territoires de deux Parties Contractantes.

• Sida 75
•  Original

Prop. 1981/82: 1 Bilaga ll

Fördragsslutande part får förklara att den förbehåller sig rätten:

a. att inte tillämpa kapitel ll i fråga om ett eller flera av de föremål som inbegrips i av- delningarna i t.o.m. n i paragraf ] eller i paragraferna 2. 3. 4. 5 eller 6 i konventionens bilaga |;

b. att inte tillämpa kapitel lll;

e. att inte tillämpa kapitel lll i fråga om ett eller flera av de föremål som inbegrips i av- delningen i t.o.m. n i paragraf i eller i para— graferna 2. 3. 4. 5 eller 6 i konventionens bilaga I;

d. att inte tillämpa kapitel lll i fråga om transaktioner mellan handlare bosatta inom två fördragsslutande parters territorier.

• Sida 76
•  Original

Prop. 1981/82: 1 76

1 Förslag till

Lag om anmälan för underrättelse enligt den europeiska vapenkon- ventionen den 28 juni 1978

Härigenom föreskrivs följande. 1 Q' Med vapen förstås i denna lag. med de undantag som nämns i 2 &.

vapen eller delar av vapen som omfattas av bestämmelsernai vapenlagen (1973: 1176).

2 5 Lagen gäller ej

1. obrukbart vapen. som i brukbart skick skulle räknas som skjutvapen.

2. särskild anordning som möjliggör att till ett skjutvapen används an- nan ammunition än vapnet är avsett för,

3. långt slätborrat skjutvapen med vilket endast ett skott kan avskjutas utan omladdning,

4. gas- luft- eller tjädervapen.

3 & Den som överlåter eller upplåter vapen till någon som har sitt hem- vist i stat. som har tillträtt den europeiska konventionen den 28 juni 1978 om kontroll av enskilda personers införskaffande och innehav av skjutva- pen. skall omedelbart göra anmälan därom till rikspolisstyrelsen.

Sker överlåtelse eller upplåtelse till bolag. förening eller annat samfund. stiftelse eller annan sådan inrättning gäller som hemvist den ort. där styrelsen har sitt säte eller, om säte för styrelsen inte är bestämt eller styrelse ej finns. där förvaltningen förs.

4 5 Den som för ut vapen ur riket till sådan stat som anges i 3 & utan att besittningsrätten till vapnet i samband därmed övergår till annan skall omedelbart anmäla detta till rikspolisstyrelsen.

5 5 Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 3 eller 4 & döms till böter.

6 & Närmare föreskrifter om innehållet i anmälan som anges i 3 och 4 55 och om verkställighet i övrigt av denna lag meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen föreskriver.

7 5 Om tillstånd till utförsel av vapen i vissa fall finns föreskrifter i kngsmaterielkungörelsen (1949: 614) och vapenlagen (_1977: 1176).

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

Prop. 1981/82: 1 77 2 Förslag till Lag om ändring i vapenlagen (1973: 1176)

Härigenom föreskrivs ifråga om vapenlagen (1973: 1176) dels att 1, 4—6. 8—10. 12. 13. 16. 22. 23. 26, 29. 33—35, 37, 38, 42, 48 och 49 55 samt rubriken närmast före 26 å skall ha nedan angivna lydelse.

dels att rubriken närmast före 24 å skall lyda "Andring, reparation och skrotning av skjutvapen".

dels att i lagen skall införas två nya paragrafer. 25 a och 28 a åå av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

l å

Med skjutvapen förstås i denna lag

1. vapen med vilket kula. hagel eller annan projektil kan skjutas ut med hjälp av krutladdning. kolsyreladdning. komprimerad luft eller annat lik- nande utskjutningsmedel,

2. apparat eller anordning som beträffande verkan och ändamål är jäm- förlig med vapen som avses under 1.

Vad som sägs om skjutvapen gäller även a. obrukbart vapen. som i brukbart skick skulle räknas som skjutvapen. b. löst slutstycke, ljuddämpare. b. löst slutstycke. ljuddämpare. eldrör eller pipa till skjutvapen och eldrör eller pipa till skjutvapen eller läs trumma till revolver och

c. annan anordning som möjliggör att till ett skjutvapen användes annan ammunition än vapnet är avsett för.

4s'

Med undantag för bestämmelserna i 32. 33 och 40 åå gäller lagen ej 1. hagel eller annan massiv kula, 2. projektil. avsedd för luft- eller tjädervapen.

3. hagelpatron ellertändhatt där- 3. hagelpatron med centra/am" till, tändning eller tändhatt därtill.

4. kolsyrepatron.

5. patron- eller laddningshylsa utan tändhatt. avsedd för handvapen på vilket lagen äger tillämpning och

6. kulammunition med centralantändning. som är avsedd för jaktstud- sare.

Så

Utan tillstånd enligt denna lag får ej någon

1. inneha skjutvapen.

2. förvärva ammunition.

3. införa skjutvapen eller ammunition till riket eller 4. driva handel med skjutvapen.

' Senaste lydelse 1978: 303.

• Sida 78
•  Original

Prop. 1981/82: 1 73

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Vad i första stycket sägs äger ej tillämpning på luft- eller tjädervapen. som är avsett för målskjutning och som har en i förhållande till andra jämförliga skjutvapen begränsad effekt. Enskild person får dock icke utan tillstånd inneha, införa till riket eller driva handel med sådant vapen med mindre han fyllt aderton år.

Om undantag i vissa fall från skyldigheten att inhämta tillstånd finns bestämmelseri 13. 16. 21. 22. 25 och 45 åå.

6å

Skjutvapen eller ammunition får ej överlåtas eller upplåtas till annan än den som är berättigad att inneha vapnet eller att förvärva ammuni- tionen. om ej annat följer av 13. 22. 25 eller 45 å.

Om undantag i vissa fall från skyldigheten att inhämta tillstånd finns bestämmelseri 13. 16. 21. 22. 25. 26 och 45 åå.

Skjutvapen eller ammunition får ej överlåtas eller upplåtas till annan än den som är berättigad att inneha vapnet eller att förvärva ammuni- tionen. om ej annat följer av 13.22. 23. 25. 26 eller 45 å.

8 52 Tillstånd att inneha skjutvapen får meddelas

1. enskild person.

2. skytteförbund. skyttekrets el- . ler skytteförening som tillhör det frivilliga. statskontrollerade skytt- väsendet och

3. annan sammanslutning beträf- fande vilken regeringen förordnat därom

2. skytteförbund. skyttekrets el- ler skytteförening som tillhör det frivilliga. statskontrollerade skytte- väsendet.

3. annan sammanslutning beträf- fande vilken regeringen förordnat därom och ,

4. huvudman för museum som ägs av landsting. kommun eller stif- telse som står under liinsstyrelses tillsyn för tillståndspliktig! vapen som ingår i muséets samlingar.

Auktoriserat bevakningsföretag får meddelas tillstånd att inneha vapen för utlåning till företagets väktare i samband med bevakningsuppdrag som kräver beväpning. Sådan utlåning får ske endast till den som har meddelats särskilt tillstånd att som lån inneha motsvarande vapen med ammunition.

9å3

Enskild person får meddelas tillstånd att inneha skjutvapen endast om han har behov av vapnet och det skäligen kan antagas att han ej kommer att missbruka det. I fråga om skjutvapen som huvudsakligen har affek- tions- eller prydnadsvärde eller jaktvapen som förvärvats på grund av giftorätt eller genom arv eller testamente får tillstånd dock meddelas även för den som vill inneha vapnet för annat ändamål än skjutning.

? Senaste lydelse 19781303. 5 Senaste lydelse 1978: 303.

• Sida 79
•  Original

Prop. l981/82:1

Nuvarande lydelse

Tillstånd att inneha pistol eller annatjickvapen, kulsprutepistol el- ler annat automatvapen får medde- las endast om synnerliga skäl före-

ligger.

79 Föreslagen lydelse

Tillstånd att inneha pistol eller annat enhandsvapen. kulsprutepis- tol eller annat automatvapen får meddelas endast om synnerliga skäl föreligger.

|0å

Tillstånd att inneha skjutvapen meddelas för särskilt angivet ända- mål. Tillståndet får förenas med villkor att vapnet göres varaktigt obrukbart eller med närmare före- skrifter om hur vapnet skall förva- ras.

[7

Tillstånd att förvärva ammuni- tion får meddelas enskild person el- ler sammanslutning och bevak- ningsföretag som avses i 8 å.

Tillstånd att inneha skjutvapen meddelas för särskilt angivet ända- ' mål. Tillståndet får förenas med villkor att vapnet göres varaktigt obrukbart eller med närmare före- skrifter om hur vapnet skall förva- ras. Om särskilda skäl föreligger får tillståndet tidsbegränsas. Tiden får därvid sättas rill lägst en månad och högst fem år.

54 Tillstånd att förvärva ammuni- tion får meddelas enskild person el-

ler sammanslutning. och huvudman för museum som avses i 8 5.

Tillstånd som avses i första stycket får meddelas den som är i behov av ammunitionen och skäligen kan antagas ej komma att missbruka den. Tillstånd får beviljas enskild person endast om denna har tillstånd att inneha sådant vapen för vilket ammunitionen är avsedd.

Om ej annat förordnas i särskilt fall. gäller tillstånd till förvärv av ammunition ett år från dagen för tillståndets meddelande.

13 å Ammunition får överlåtas även till den som saknar tillstånd som avses i 12 å i följande fall. nämligen

l. Deltagare ijakt får för förbrukning under jaktcn till annan deltagare överlåta ammunition till vapen som denne är berättigad att inneha.

2. Vid tillfällig upplåtelse av skjutvapen enligt 22 å får upplåtaren även överlåta den ammunition till vapnet som låntagaren i varje särskilt fall kan antagas behöva.

3. Sammanslutning som avses i 8 5 får till medlem eller till medlem av annan sådan sammanslutning

* Senaste lydelse 1978: 303.

3. Kulammunition med central- antändning. som är avsedd för mål- skjutning med gevär. får överlåtas till sammanslutning som avses i 8 5 2 eller annan sammanslutning beträffande vilken regeringen för- ordnar därom.

4. Sammanslutning som avses i 8 & får till medlem eller till medlem av annan sådan sammanslutning

• Sida 80
•  Original

Prop. 1981/82: ]

Nuvarande lydelse

överlåta ammunition att förbrukas vid övning eller tävlingsskjutning som äger rum under sammanslut— ningens kontroll.

80

Föreslagen lydelse

överlåta ammunition att förbrukas vid övning eller tävlingskjutning som äger rum under sådan sam- manslutnings kontroll.

16 €? Införsel av skjutvapen eller ammunition får ske utan särskilt tillstånd i följande fall. nämligen

1. Enskild person får införa skjutvapen, som han är berättigad att här i riket inneha för personligt bruk. samt ammunition som behöri- gen förvärvats här i riket. Vad nu sagts äger motsvarande tillämpning beträffande sammanslutning och bevakningsföretag som avses i 8 5.

2. För tillfällig användning vid jakt eller tävling här i riket får svensk. dansk. finsk eller norsk medborgare från Danmark. Finland eller Norge införa jakt- eller täv- lingsskjutvapen med tillhörande ammunition. Vapnet och ammuni— tionen får i sådant fall utan tillstånd innehas här i riket av den som har infört egendomen under högst tre månader från införseldagen.

]. Enskild person får införa skjutvapen. som han är berättigad att här i riket inneha för personligt bruk. samt ammunition som behöri- gen förvärvats här i riket. Vad nu sagts äger motsvarande tillämpning beträffande sammanslutning. be— vakningsföretag och huvudman för muserun som avses i 8 å.

2. För tillfällig användning vid jakt eller tävling här i riket får svensk. dansk. finsk eller norsk medborgare som icke har sin henr- vist här i riket från Danmark. Fin- land eller Norge införa jakt- eller tävlingsskjutvapen med tillhörande ammunition. Vapnet och ammuni- tionen får i sådant fall utan tillstånd innehas här i riket av den som har infört egendomen under högst tre månader från införseldagcn.

3. Skjutvapen och ammunition får transiteras till ort inom riket.

22 5 Den som är berättigad att inneha skjutvapen får tillfälligt låna ut vapnet till annan under följande villkor. nämligen

1. Utlåning får ske endast för kortare tid. högst två veckor. 2. Vapnet får lånas ut endast för samma ändamål som innehavarens tillstånd avser.

3. Låntagaren skall ha fyllt ader- ton år. Vapen får dock utlånas även till den som ej fyllt aderton år. om det skall användas vid övning eller tävling som äger rum under kontroll av sammanslutning som avses i 8 å. Vidare får annat vapen än pistol el- ler annat fickvapen eller kulsprute- pistol eller annat automatvapcn lå- nas även till den som fyllt femton men ej aderton år i fall då vapnet

5 Senaste lydelse 1978: 303.

3. Låntagaren skall ha fyllt ader- ton år. Vapen får dock utlånas även till den som ej fyllt aderton år. om det skall användas vid övning eller tävling som äger rum under kontroll av sammanslutning som avses i 8 å. Vidare får annat vapen än pistol el- ler annat enhandsvapen eller kul- sprutepistol eller annat automatva-

.pen utlånas även till den som fyllt femton men ej aderton år i fall då

• Sida 81
•  Original

Prop. 1981/82: 1

Nuvarande lydelse

endast skall innehas och användas av denne under uppsikt av upplå- taren.

4. Utlåning av pistol eller annat fiekvapen eller kulsprutepistol eller annat automatvapen får ske endast för användning i upplåtarens närva- ro eller för övning eller tävling som äger rum under kontroll av sam- manslutning som avses i 8 å. om icke låntagaren själv är berättigad att inneha ett vapen av samma typ.

81

F öreslagen lydelse

vapnet endast skall innehas och an- vändas av denne under uppsikt av upplåtaren. Till den som är rmder femton ärfär utlånas sådant luft- eller fjädervapen som avses i 55 andra stycket. om vapnet skall in- nehas oeh användas av denne i när- vara av upplåtaren.

4. Utlåning av pistol eller annat enhandsvapen eller kulsprutepistol eller annat automatvapen får ske endast för användning i upplåtarens närvaro eller för övning eller täv- ling som äger rum under kontroll av sammanslutning som avses i 8 å. om icke låntagaren själv är berätti- gad att inneha ett vapen av samma typ.

5. Om tillstånd för enskild att inneha visst slag av skjutvapen enligt särskild föreskrift ej får meddelas med mindre vederbörande genom avlagt skytteprov eller på annat sätt ådagalagt att han är lämplig att inneha vapnet. får utlåning av sådant vapen ske endast till den som motsvarar samma krav. Vad nu sagts gäller dock ej när vapnet skall användas enbart för provskjutning. övning eller tävling på skjutbana. '

6. Vapenhandlare får till spekulant, som fyllt aderton år, för provskjut- ning på skjutbana utlåna vapen under de förutsättningar som anges i 4. Vapenhandlare får därvid anlita person som godkänts av polismyndigheten att närvara vid provskjutning.

23å

Utlåning av skjutvapen enligt 22 & får ej ske till den som har fått skjutvapen förklarat förverkat eller tillstånd till innnehav av skjutvapen återkallat eller som av annat skäl kan antagas komma att missbruka vapnet.

Utlåning av skjutvapen enligt

'22 5 får ej ske till den som har fått

skjutvapen förklarat förverkat eller tillstånd till innnehav av skjutvapen återkallat enligt 29 .å första stycket eller som av annat skäl kan antagas komma att missbruka vapnet. Vad som har sagts nu utgör dock inte hinder mot utlåning av vapen efter särskilt tillstånd av polismyndighe- ten för övning eller tävling som äger rum under kontroll av sant- manslutning som avses i 8 ä' .

25aå

6 Riksdagen [981/82. ] saml. Nr I

För skrotning får skjutvapen lämnas till den som är berättigad att idka handel med sådant vapen eller som annars av polismyndighet har godkänts att mottaga och till- fälligt inneha vapen för skrotning.

• Sida 82
•  Original

Prop. 1981/82: 1 82

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Den som enligtförsta stycket har lämnat ett vapen för skrotning skall göra anmälan härom till polismyn- digheten. Vid anmälan skall fogas tillståndsbeviset. om detfinns i be- håll.

Förvaring av skjutvapen och am- Förvaring och transport av skjutva- munition pen och ammunition

265

Den som innehar skjutvapen eller ammunition är skyldig att taga sådan vård om egendomen att fara ej uppkommer att den åtkommes av någon obehörig.

Skjutvapen eller en för vapnets Skjutvapen eller en för Vapnets funktion vital del samt ammunition funktion vital del samt ammunition skall förvaras under lås. skall varför sig förvaras under lås.

Ar innehavare av skjutvapen el- ler ammunition förhindrad att taga vård om egendomen. får vapnet el- ler ammunitionen förvaras hos an- nan. sedan anmälan därom har gjorts hos polismyndigheten. För- varing får dock ej ske hos person som kan väntas komma att miss- bruka vapnet.

28 a %

Skickas skjutvapen eller am- munition med anlitande av postver- ket. skall försf'indelsen vara assu- rerad.

Har transport/b'retag åtagit sig att transportera skjutvapen eller ammunition. åligger det _läretaget att tillse att transporten är bevakad på lämpligt sätt.

295

Har innehavare av skjutvapen genom missbruk av vapnet eller oaktsam- het därmed eller på annat sätt visat att han är olämplig att inneha vapen eller föreligger eljest skälig anledning därtill. får tillstånd att inneha eller införa skjutvapen återkallas.

Ifråga om tillstånd till innehav av vapen som avses i 9 9" andra stycket får återkallelse också ske i fall då sådana skäl som där sägs ej längre föreligger och en motsva- rande tillämpning av jörsta stycket andra meningen i samma paragraf ej framstår som obefogad.

• Sida 83
•  Original

Prop. 1981/82: 1

Nuvarande lydelse

83

Föreslagen lydelse

33.5

Skjutvapen och därtill hörande ammunition skall inlösas av staten om ]. tillstånd som medför rätt att inneha vapnet har återkallats titan att egendomen har förklarats förverkad eller är tagen i beslag,

2. vapeninnehavaren har avlidit.

3. ansökan om tillstånd till innehav av vapen som förvärvats genom arv. testamente eller på grund av giftorätt har avslagits.

4. domstol har funnit att vapen. som innehas av någon som ej är berättigad därtill. ej skall förklaras förverkat.

4. domstol har funnit att vapen, som innehas av någon som ej är berättigad därtill, ej skall förklaras förverkat eller åklagare i sådant fall har beslutat att ejjöra talan om fifirverkande.

5. vapeninnehavare. som ej längre önskar inneha sitt vapen gör fra/tistr'illning om inlösen.

345

Inlösen enligt 33 & äger ej rum. om egendomen överlåtes till någon. som är berättigad att inneha den. inom ett år från det att vapeninne- havaren avled eller tre månader från det att beslut som avses i 33 & meddelades eller. om egendomen då var tagen i beslag. beslaget hävdes.

Inlösen enligt 33 & äger ej heller rum. om ansökan om tillstånd att inneha vapnet göres inom tid som anges i första stycket. Avslås an- sökningen skall egendomen inlösas. om den ej inom tre månader från dagen för beslutet i tillståndsären- det överlåtits till någon som är be— rättigad att inneha den.

Inlösen enligt 33.5 1—4 äger ej mm. om egendomen skrotas enligt 25 a .é' eller överlåtes till någon. som är berättigad att inneha den. inom ett år från det att vapeninne- havaren avled eller tre månader från det att beslut som avses i 33 s meddelades eller. om egendomen då var tagen i beslag. beslaget hävdes. .

Inlösen enligt 33% l—4 äger ej heller rum. om ansökan om till- stånd att inneha vapnet göres inom tid som anges i första stycket. A'v- slås ansökningen skall egendomen inlösas. om den ej inom tre måna- der från dagen för beslutet i till- ståndsärendet överlåtits till någon som är berättigad att inneha den.

Polismyndigheten får medge förlängning av tid som avses i första eller andra stycket. varje gång med högst sex månader.

355

Skall vapen och ammunition inlö- sas enligt 33 5. är innehavaren skyl- dig att efter särskild anmaning och inom därvid föreskriven tid av— lämna egendomen till polismyn- digheten eller den myndigheten be- stämmer. Ifall som iii-'ses i33 ä' ]. gäller detta även tillståndsbeviset angående vapnet.

Skall vapen och ammunition inlö- sas enligt 33 & 1—4 är innehavaren skyldig att efter särskilt! anmaning och inom därvid föreskriven tid av- lämna egendomen och tillstånds- beviset eller motsvarande handling till polismyndigheten eller den myndigheten bestämmer.

• Sida 84
•  Original

Prop. 1981/82: 1

Nuvarande lydelse

84

Föreslagen lydelse

375

Till fängelse i högst två år dömes den som uppsåtligen

Till fängelse i högst två år dömes den som

1. innehar skjutvapen utan att vara berättigad därtill.

2. överlåter eller upplåter skjut- vapen till den som ej är berättigad att inneha vapnet.

Har gärningen begåtts av oakt— samhet eller är brottet ringa. dömes till böter eller fängelse i högst sex månader.

2. uppsåtligen överlåter eller upplåter skjutvapen till den som ej är berättigad att inneha vapnet.

År brottet ringa eller har gärning som avses i första stycket 2 begåtts av oaktsamhet. dömes till böter el- lerfängelse i högst sex månader.

38 56 Till böter eller fängelse i högst sex månader dömes den som uppsåtligen

eller av oaktsamhet

1. missbrukar rätt att inneha skjutvapen genom att använda det för annat ändamål än han är berättigad till.

2. bryter mot föreskrift om för- van'ng av vapen som meddelats en- ligt 10. 14. 19 eller 27 5.

3. i fråga om skjutvapen och am- munition. vilka innehaves av sam- manslutning eller bevakningsföre- tag som avses i 8 5. eller skjutva- pen. som innehaves av vapenhand— lare. bryter mot förvaringsbestäm- melserna i 26 .5.

2. bryter mot 25 a 5 eller 28 a .5 eller mot föreskrift om förvaring av vapen som meddelats enligt 10. M. 19 eller 275 eller underlåter att göra anmälan som avses i 26 .5' tredje stycket.

3. i fråga om skjutvapen och am- munition vilka innehaves av sam- manslutning. bevakningsföretag el- ler museum som avses i 8 5. eller skjutvapen som innehaves av va- penhandlare. bryter mot förvar- ingsbestämmelserna i 26 5.

4. förvärvar ammunition utan att vara berättigad därtill eller underlåter att efterkomma anmaning enligt 35 5 att avlämna ammunition. 5. överlåter ammunition till den som ej är berättigad att förvärva am-

munitionen.

6. idkar handel med skjutvapen utan tillstånd.

42 57 Talan mot polismyndighets beslut enligt denna lag föres hos länsstyrel-

sen genom besvär.

Talan mot länsstyrelsens beslut enligt l8. 29. 30 eller 3l .5föres hos regeringen genom besvär. Mot länsstyrelsens beslut i fråga an- gående inlösen av skjutvapen eller ammunition föres talan hos kam- marrätten genom besvär.

& Senaste lydelse (19781303). 7 Senaste lydelse l9781303.

Talan mot länsstyrelsens beslut enligt 18 .5 eller 3) .5 föres hos rege- ringen genom besvär. Mot länssty- relsens beslut i fråga angående inlö- sen av skjutvapen eller ammunition föres talan hos kammarrätten ge- nom besvär.

• Sida 85
•  Original

Prop. 1981/82: 1

Nuvarande lydelse

85

Föreslagen lydelse

Mot länsstyrelsens beslut i annat ärende än som avses i andra stycket får talan ej föras.

48 &”

Närmare föreskrifter om villkor för tillstånd enligt denna lag med- delas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.

Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om de krav ifråga om skjutskieklighet, utbildning eller andra villkor som skall vara upp- fvlldaför tillstånd enligt denna lag.

49 & Rikspolisstyrelsen meddelar närmare föreskrifter om

I. vilka luft- och tjädervapen som ej omfattas av undantagsbe- stämmelsen i 5 5 andra Stycket.

2. vapenhandlares och samman- slutnings förvaring av andra vapen än sådana luft— och tjädervapen. som är avsedda för målskjutning och som har en i förhållande till andra jämförliga skjutvapen be- gränsad effekt, samt sammanslut- nings förvaring av ammunition.

3. registerföringen hos polis- myndighet,

I. vilka harpungevär som är att anse som skjutvapen enligt [ :$.

2. vilka luft- och tjädervapen som ej omfattas av undantagsbe- stämmelsen i 5 å andra stycket.

3. vapenhandlares och samman- slutnings förvaring av andra vapen än sådana luft- och tjädervapen. som är avsedda för målskjutning och som har en i förhållande till andra jämförliga skjutvapen be- gränsad effekt. samt sammanslut- nings förvaring av ammunition,

4. registerföringen hos polis- myndighet.

]. Denna lag träder i kraft .......

2. Innehar någon vid lagens ikraftträdande lös trumma till revolver och avser han att behålla vapendelen, är han skyldig att före utgången av ....... söka tillstånd att inneha egendomen i enlighet med vad som sägs i denna lag. Har sådan ansökan gjorts inom den angivna tiden. är sökanden fri från ansvar för att han har innehaft vapendelen utan att ha varit berätti- gad därtill. Avslås ansökan, skall med egendomen förfaras på sätt som gäller för vapen för vilket tillstånd har återkallats.

3. I fråga om talan mot beslut av länsstyrelse som har meddelats före ikraftträdandet gäller fortfarande äldre bestämmelser.

" Senaste lydelse l978: 303.

• Sida 86
•  Original

Prop. 1981/82: 1 35,

Sammanställning av remissyttrandena över departe- mentspromemorian (Ds Ju 1979: 17) Andringar i vapen- lagstiftningen

REMISSINSTANSER

Remissyttranden har inkommit från justitiekanslern (JK). riksåklagaren (RÅ). Göta hovrätt. kammarrätten i Stockholm. kammarrätten i Jönkö- ping. rikspolisstyrelsen. jakt- och viltvärdsberedningen (Jo l977:()4). sta- tens kriminaltekniska laboratorium. brottsförebyggande rådet (BRÅ). överbefälhavaren. socialstyrelsen. postverket. statensjärnvägar. statskon- toret. generaltullstyrelsen. statens naturvårdsverk. riksantikvarieämbetet. statens kulturråd. lantbruksstyrelsen. kommerskollegium. polisstyrelserna i Stockholm. Växjö. Falun och Skellefteå. länsstyrelserna i Östergötlands. Malmöhus. Värmlands och Norrbottens län. förenade fabriksverkcn. Ak- tiebolaget Norma Projektilfabrik. Föreningens Sveriges länspolischefcr. Föreningen Sveriges polischefer. Jägarnas riksförbund — Landsbygdens jägare. Samlarförbundet Nordstjärnan (vapensektioncn). Samlarförening- en Polcirkeln. SPOFA-cherantörföreningen för sport- och fritidsartiklar. Skytteförbundens överstyrelse. Svenskajägarelörbundet. Svenska pistol- skytteförbundet. Svenska polisförbundet. Svenska sportskytteförbundet.. Svenska svartkrutskyttefederationen. Svenska vapenhistoriska sällskapet. Sveriges grossistförbund. Sveriges industriförbund. Armemuseum. Svens- ka vapenstiftelsen och ASG Aktiebolag.

Vissa remissinstanser har till sina yttranden fogat särskilt inhämtade yttranden. nämligen RÅ från cheferna för åklagarmyndigheten i Malmö och för länsåklagarmyndighcterna i Göteborgs och Bohus län. Norrbottens län och Södermanlands län. lantbruksstyrelsen från professor Birger Schantz. veterinärmedicinska fakulteten. Sveriges lantbruksuniversitet. kommerskollegium från Stockholms handelskammare. länsstyrelsen i Ös- tergötlands län från polisstyrelserna i Linköping. Motala och Norrköping. länsstyrelsen i Värmlands län från polisstyrelserna i Arvika. Hagfors.- Karlstad och Kristinehamn samt länsstyrelsen i Norrbottens län från polis- styrelserna i Kalix och Kiruna.

Yttrande har vidare inkommit från handelsbolaget under firma Wermdö Vapen.

• Sida 87
•  Original

Prop. 1981/82: 1 87 REMISSYTTRANDEN 1 Allmänt

Flera remissinstanser har förklarat sig vara allmänt positiva till de i promemorian framlagda förslagen. Rikspolisstyrelsen anser att den före- tagna översynen av gällande vapenlagstit'tning har varit nödvändig och godtar i allt väsentligt de föreslagna ändringarna. I.änsstyrelserna i Öster- götlands och Norrbottens län anför liknande synpunkter. BRÅ menar att promemorieförslagen utgör en rimlig avvägning mellan på ena sidan det grundläggande önskemålet om en begränsad vapenspridning och på den andra intresset av att inte i onödan försvåra innehav och användning av vapen för legitima ändamål. Statskontoret anser att de förslag som förs fram innebär förbättringar och endast marginella administrativa konse- kvenser. Enligt polisstyrelsen i Falun är de i promemorian föreslagna författningsändringarna väl ägnade att undanröja de olägenheter som vissa av de nuvarande bestämmelserna i vapenlagen och vapenkungörelsen har gett upphov till. Jägarnas riksförbund- Landsbygdens jägare konstaterar att huvuddelen av de föreslagna ändringarna är välmotiverade och lämpli- ga.

En mera kritisk inställning till de framförda förslagen har statens natur- vårdsverk. Svenska jägareförbundet och Samlatji'ireningen Polcirkeln.

Enligt statens naturvårdsverk kom 1973 års vapenlag att innebära att det blev betydligt svårare att förvärva vapen. Byråkratin ökade och behovs- prövningen blev högst olikartad polismyndigheterna emellan m.m. Den främsta orsaken härtill synes vara att lagstiftningen delvis måste anses sakna praktisk anknytning. Motsvarande kan tyvärr enligt verkets mening också anföras beträffande föreliggande förslag till ändringar i vapenlagen.

Enligt Svenska jägareförbundets uppfattning innebär i första hand de förslag som har anknytning till den europeiska vapenkonventionen men även vissa av de förslag till ändringar av vapenlagen och vapenkungörelsen som framlagts att vapenlagstiftningen nu blir ännu tyngre för den enskilde och onödigt försvårar "det legitima innehavet och användningen av skjut- vapen" utan att de fördelar som skisserats i promemorian till någon del kommer att uppnås. Förbundet erinrar om att skyttet ochjakten torde vara de fritidsaktiviteter som sammantaget har det största utövarantalet av alla och att en alltför restriktiv inställnig vad avser tillstånd inneha skjutvapen m.m. således kommer att drabba stora delar av befolkningen och försvåra utövandet av legitima och ur samhällets synvinkel positiva företeelser.

Samlarföreningen Polcirkeln vänder sig mot talet i promemorian om ytterligare skärpning av vapenlagstiftningen och en allmän minskning av antalet vapen i samhället. Restriktionerna är redan alltför rigorösa och slår utan urskillning. Enligt föreningen kan man med fog tala om förmyndar- mentalitet.

• Sida 88
•  Original

Prop. 1981/82: 1 88

2 Den europeiska vapenkonventionen

Förslaget i promemorian att Sverige med vissa förbehåll tillträder den europeiska vapenkonventionen godtas helt eller lämnas utan erinran av övervägande antalet remissinstanser.

Den ökande användningen av skjutvapen i brottssammanhang är enligt RÅ oroande. Särskilt de grova förmögenhetsbrott vid vilka skjutvapen kommer till användning har inte sällan internationellt sammanhang. Ett svenskt tillträde till vapenkonventionen ter sig därför enligt RÅ:s mening väl motiverat även om anslutningen sannolikt endast i ringa grad och först på sikt kommer att minska förekomsten av skjutvapen i samband med brott. Göta hovrätt har ingen erinran mot att Sverige ansluter sig till vapenkonventionen. En kontroll. så långt detta är möjligt. av den interna- tionella vapenhandeln (vapenhanteringen) synes enligt hovrätten fastmera synnerligen angelägen.

Rikspolisstyrelsen. som förutsätter att resurser ställs till förfogande, tillstyrker ett tillträde till konventionen med de reservationer som föresla- gits. Styrelsen vill även i sammanhanget föreslå att medel ställs till förfo- gande för information angående anmälningsskyldigheten. eftersom denna föreslås bli straffsanktionerad. Även jakt- och viltvårdsberedningen och BRÅ tillstyrker förslaget i denna del. BRÅ fortsätter.

Den europeiska vapenkonventionen syftar till att kontrollera vapentrafi- ken mellan i första hand medlemsstaterna. l promemorian anförs att en svensk anslutning till konventionen kan bidra till att minska förekomsten av illegalt innehavda vapen och därigenom sannolikt också reducera risk- erna för att skjutvapen skall utnyttjas i samband med brott. BRÅ vill till detta anmärka att den som är kapabel att genomföra ett väpnat bankrån eller terroristdåd oftast torde vara kapabel att skaffa de erforderliga vapen också om vapenkonventionen skulle ha trätt i kraft. Även om sålunda en anslutning till vapenkonventionen inte kan väntas ge mätbara effekter på utvecklingen av våldsbrott här i landet. tillstyrker BRÅ en anslutning till konventionen med hänsyn till det allmänna vapenbegränsande syftet med denna och som ett led i vår traditionella politik i fråga om europarådets konventioner.

Reglerna om bl. a. tillståndstvång för innehav, handel. tillverkning och import i den svenska vapenlagstiftningen är enligt kommerskollegium för- hållandevis strängajämfört med de regler som gäller på andra håll i Euro- pa. Om enhetliga regler kan skapas genom arbetet på en harmonisering av vapenlagstiftningen i Europarådets medlemsstater kan detta visserligen innebära nya restriktioner särskilt i länder med mer liberal lagstiftning. Samtidigt torde import- och exportrutinerna dock förenklas genom avskaf- fandet av nationella särregler. Kollegiet har från dessa synpunkter inget att erinra mot den i betänkandet föreslagna svenska anslutningen till vapen- konventionen. I promemorian konstateras att en stor del av de föreskrifter

• Sida 89
•  Original

Prop. 1981/82: 1 89

som krävs för att uppfylla konventionens bestämmelser kan meddelas i administrativ ordning. Kollegiet önskar härvid erinra om att kollegiet i fråga om tekniska föreskrifter rn. m. som utarbetats av svenska myndighe- ter bl.a. har i uppgift att verkställa utredningar och avge yttranden och förslag i frågor som rör handelshinder av teknisk eller annan icke tariffär natur inom och utom Sverige.

Polisstyrelsen [ Stockholm har inget att erinra mot att Sverige biträder konventionen med de förbehåll som anges i lagförslaget. Anmälningar från enskilda bör dock göras via den lokala polismyndigheten. som därigenom ges möjlighet att snabbt verkställa de åtgärder. som kan bli aktuella.

Polisstyrelsen i Växjö delar promemorians uppfattning att Sverige inte bör ställa sig utanför det europeiska samarbetet utan fastmer ta tillvara de möjligheter som konventionen erbjuder till en samverkan mellan europa- rådsländerna även i fråga om vapenkontrollen. l det fortsatta arbetet härvidlag, vill polisstyrelsen peka på hagelgeväret som ett ur brottssyn- punkt farligt vapen. Enligt polisstyrelsens erfarenheter är hagelgeväret vanligt förekommande i brottsliga sammanhang. Detta torde också statis- tiskt kunna visas.

Länsstyrelsen i Malmöhus län. som finner en anslutning till konven— tionen angelägen. anser det väsentligt att rikspolisstyrelsen i egenskap av underrättelsemyndighet på lämpligt sätt vidareinformerar de lokala polis- distrikten om kända transaktioner så att de lokalt förda vapenregistren kan hållas aktuella. Vidare bör — med hänsyn till att vapenlagen innehåller vissa bestämmelser beträffande utförsel av vapen till vilka lagförslaget hänvisar — en motsvarande hänvisning till lagförslagets utförselbestäm- melser göras genom tillägg till 17% VL.

Enligt förenade fabriksverken får den föreslagna lagstiftningen störst betydelse då det gäller enskilda personers utförsel av vapen särskilt avse- ende vapen som kan användas för brott av olika slag. Den föreslagna lagstiftningen bör ses som en åtgärd att komma till rätta med den interna- tionella trafiken med farliga vapen. Den som vill föra ut vapen ur landet torde också kunna göra det. Betydande svårigheter förefaller emellertid finnas då det gäller att kontrollera efterlevnaden av den föreslagna lagstift- ningen. Effektiviteten i kontrollen synes kunna ökas genom fortsatt samar— bete med såväl internationella organisationer som med andra länders polis- myndigheter.

Svenska sportskytteförbundet biträder det syfte som en svensk anslut- ning till den europeiska vapenkonventionen innebär. Med hänsyn till de erfarenheter av skilda slag. som finns inom förbundet vill förbundet fram- hålla vikten av att det på sikt tas fram ensartade rutiner för att underlätta de inom det internationella tävlingsutbytet nödvändiga transaktionerna.

Norma Projektilfabrik anser inte att den föreslagna vapenkonventionen är av någon större angelägenhetsgrad. Bortsett från att man kan ifrågasätta åtskilliga av de skäl som anges för Sveriges anslutning till vapenkonven-

• Sida 90
•  Original

Prop. 1981/82: 1 90

tionen är företaget av den bestämda uppfattningen att eftersom Europarå- dets kommitté för brottslighetsfrågor (CDPC) nu arbetar med en harmoni- sering av de olika staternas vapenlagstiftning. bör man avvakta resultatet av detta arbete innan man slutligen tar ställning till frågan om anslutning till den europeiska vapenkonventionen. Norum projektilfabrik ifrågasätter inte att ökningen av våldsbrott i alla länder inger oro och att skjutvapen kommer till användning i dessa sammanhang. Det torde däremot stå utom allt tvivel att majoriteten av de vapen som används i brottsliga samman- hang är vapen som anskaffats på illegal väg. Den minskning av förekoms- ten av illegalt innehavda vapen som en anslutning till vapenkonventionen och en rapporteringsrutin skulle innebära är i sammanhanget försumbar. Den illegala vapenarsenal som idag finns i Sverige och i utlandet är mer än tillräcklig för att förse brottslingar med vapen. Företaget vill således föror- da att Sverige avvaktar CDPCzs rapport och istället aktivt medverkar till att höja kontrollnivån i de länder som ännu inte utövar tillfredsställande uppsyn över privat vapeninnehav. I den händelse anslutning till konven- tionen blir aktuell. föreslås att ammunition. i synnerhet för jaktvapen, undantages från rapporteringsskyldighet.

Sveriges imlustrifr'irlmnd instämmer i de synpunkter som framförts av Norma Projektilfabrik. Om en anslutning till konventionen trots allt beslu- tas bör enligt förbundets mening Sverige göra de förbehåll angående kon- ventionens tillämplighet som föreslås i promemorian. Något vidare åta- gande än en underrättelseskyldighet angående försäljning eller annan över- föring av särskilt farliga vapen. viktiga vapendelar eller ljuddämpare till vapen bör således inte göras. Vid ett eventuellt svenskt tillträde till kon- ventionen bör dessutom. vid Utformningen av underrättelseskyldigheten. hänsyn tas till den kontroll och tillståndsgivning som Sverige redan nu har när det gäller tillverkning och utförsel av krigsmateriel. De vapen som omfattas av den europeiska vapenkonventionen faller sålunda till icke oväsentlig del också under kungörelsen (1949: 6l4) angående förbud mot utförsel från riket av krigsmateriel. Enligt Zä i nämnda kungörelse äger chefen för handelsdepartementet för särskilda fall meddela tillstånd att föra ut krigsmateriel från riket. lnom handelsdepartementet handläggs ärendet av krigsmaterielinspektören. Om ärendet avser utförsel i större omfattning eller är det eljest av större vikt. skall frågan underställas rege— ringen. En administrativ organisation för tillstånd till utförsel av sådana vapen som betecknats som krigsmateriel finns således i Sverige. Då utför- selkungörelsen och den europeiska vapenkonventionen täcker varandra i många avseenden bör man i dessa fall — inte minst för undvikande av onödig byråkrati och tidsutdräkt — låta den av konventionen stadgade underrättelseskyldigheten vid utförsel av vapen fullgöras av de myndighe- ter som är tillståndsgivare enligt utförselkungörelsen. I de fall där utförsel avser sådana vapen som inte är att anse som krigsmateriel enligt utförsel- kungörelsen men underrättelseskyldighet ändock föreligger enligt konven-

• Sida 91
•  Original

Prop. 1981/82: 1 9!

tionen. får underrättelsen till rikspolisstyrelsen enligt förbundets mening ankomma på den enskilde som säljer eller på annat sätt överför vapnen till annat land.

Den föreskrivna anmälningsplikten torde enligt polisstyrelsen i Skellef- teå bli mycket betungande för myndigheterna. Årligen rör sig ett. tusentals jägare över gränserna. Ur säkerhetssynpunkt har detta knappast inneburit någon olägenhet. Den som i brottsligt syfte är ute och reser med vapen torde man inte komma åt med den föreslagna anmälningsplikten. Däremot sätter man igång en administrativ apparat som säkerligen blir stor och omständlig.

Förslaget avstyrks av statens nuturi'årdsverk och Svenska jt'igareför- bundet.

Naturvårdsverket framhåller att syftet med konventionen är beaktans- värt. Mot bakgrund av mängden tcrroristdåd m. m. som i ökande omfatt- ning — om än inte i så hög grad häri landet — förekommit under senare tid. föreligger utan tvekan behov av kraftfulla insatser för att begränsa möjlig- heterna att använda vapen i sådana sammanhang. Enligt verkets uppfatt- ning synes emellertid varken konventionen eller den därav föreslagna lagen kunna tillgodose detta behov. Det torde vara ställt utom allt tvivel. att fiertalet vapen som används i samband med brott. har åtkommits eller införts illegalt. Det är mot denna bakgrund helt naturligt att en lagstiftning som den föreslagna inte kommer att ha någon nämnvärd effekt på transport av sådana vapen mellan olika stater: en person som åtkommit ett vapen illegalt och som dessutom har för avsikt att använda vapnet för brottslig verksamhet. kommer givetvis inte att 'göra anmälan. Beträffande vapen som skickas från Sverige till andra stater. erfordras exportlicens som meddelas av handelsdepartementet med stöd av krigsmaterie[kungörelsen om utförseln avser refflade vapen (kulvapen). I sådana fall bör enligt verkets mening kopia av exportlicens tillställas rikspolisstyrelsen.

Naturvårdsverket påpekar vidare att lagen skulle medföra orimliga kon- sekvenser för svenska jägare som utan direkt överinseende önskar låna ut sina jaktvapen till utländska jaktgäster här i landet. Det torde av jakttek- niska omständigheter vara mycket sällan som utlåning kan ske under direkt överinseende. Vidare kommer det av svenskajaktvärdar att uppfat- tas som anmärkningsvärt och stötande för rättsmcdvetandet att motsva- rande bestämmelser inte gäller alla jaktgäster. eftersom gäster från icke konventionsanslutna stater ej kommer att beröras. De praktiska pro- blemen beträffande kontrollen av lagens efterlevnad kommer att bli stora. framför allt i samband med lån av vapen. Det kan på goda grunder antas att lagen, av olika skäl. inte kommer att följas. En lag som ingen uppfattar som motiverad är endast ägnad att urholka den allmänna respekten för lagstift- ning. Förslaget till lag innebär att den som skall föra ut vapen ur riket skall hålla reda på om den stat till vilken utförsel skall ske är ansluten till konventionen eller ej. Enligt verkets mening är redan denna konstruktion

• Sida 92
•  Original

Prop. 1981/82: ] 92

ägnad motverka lagens och konventionens syften. Det är inte rimligt att tro att enskild person bl. a. skall känna till vilka stater som successivt ansluter sig till konventionen. Skall anmälan ha någon betydelse torde därför anmä- lan alltid behöva ske. oavsett om utförseln skall ske till konventionsanslu- ten Stat eller ej. Med hänsyn till att lagen således totalt sett inte torde kunna uppfylla konventionens syften. är den skyldighet att göra anmälan i förekommande fall som nu föreslås åligga enskilda personer knappast rimlig.

Mot bakgrund av det anförda avstyrker naturvårdsverket bestämt försla- get till lag om anmälan för underrättelse enligt den europeiska vapenkon- ventionen den 28juni 1978.

Svenska jägareförbundet framhåller att det internationella utbyte såväl vad beträffar jakt som sportskytte numera är mycket stort — ca 2000 utländska medborgare bedriver varje årjakt i Sverige och antalet gästande tävlingsskyttar torde uppgå till minst samma antal. Antalet utresetillfällen för motsvarande ändamål vad avser svenska medborgare torde uppgå till minst samma antal — dvs. ca 4000. Den verksamhet inom rikspolisstyrel- sen som erfordras för registrering och underrättelse enbart för enskilda personer i detta sammanhang kommer således att bli synnerligen omfat- tande och kostnadskrävande utan att såvitt förbundet kan finna någon som helst brottsförebyggande effekt kan förväntas genom det i konventionen fastlagda anmälningsförfarandet vad beträffar jägare och tävlingsskyttar. Dessa torde nämligen vara särskilt ansvarskännande och laglydiga perso- ner, som aldrig skulle förledas att använda sina vapen för någon form av illegal verksamhet. Däremot kan det inte förväntas att personer. som reser mellan länder med vapen och i brottsliga avsikter. gör föreskriven anmä- lan. Av promemorian framgår bl.a. att konventionen huvudsakligen kom- mer att beröra vapenhandeln samt fall när enskild person varaktigt flyttar vapen från ett konventionsland till ett annat eller när ett företags vapen- lager flyttas på motsvarande sätt för försäljning. Vidare anges att rikspolis- styrelsen för enskildas vapenutförsel för kortare tid än tre månader i regel inte kommer att föra anmälan vidare. Den pålaga som konventionen såle- des kommer att lägga på enskilda jägare och skyttar framstår härigenom som fullständigt obefogad. Därtill kommer att utländska jaktgäster från länder anslutna till konventionen fortsättningsvis inte lagligen kan låna vapen titan föregående anmälan. såvida inte vapnets ägare direkt följer gästen — uppsiktsutlåning. Även detta förefaller anmärkningsvärt och stötande för det allmänna rättsmedvetandet då motsvarande inte gäller för jaktgäster från icke konventionsanslutna länder. I fortsättningen av sitt remissyttrande hänvisarjägareförbundet till ett uttalande i promemorian enligt vilket de praktiska problem som orsakas av en svensk anslutning till konventionen kommer att bli små.

Enligt jägareförbundets uppfattning är detta definitivt inte fallet. Lagstiftningen torde, om de praktiska problemen skall bli små. förutsätta

• Sida 93
•  Original

Prop. 1981/82: 1 93

att lagens bestämmelser till stor del inte kommer att följas. vilket enligt förbundets mening är olyckligt då ett sådant förfarande urholkar den allmänna respekten för lagstiftning. I vapenlagen och vapenkungörelsen finns bestämmelser om in- respektive utförsel av vapen. För medborgare i de nordiska länderna har — för att underlättajakt- och skytteturismen dem emellan — förenklade regler fastlagts. Skulle nu föreslagen lagstiftning genomföras tillkommer i den föreslagna lagen ytterligare bestämmelser för transport av vapen länderna emellan. Dessa bestämmelser har stor bety- delse för den enskilde. Vidare bör understrykas att det svårligen kan krävas av den enskilde att ha kännedom om vilka stater som anslutit sig till konventionen. För det fall Sverige skulle ratificera konventionen och dess bestämmelser skall kunna efterlevas av den enskilde krävs därför att anmälan om vapenutförsel alltid skall göras. oavsett till vilken stat utför- seln skall ske. För att den enskilde skall ha rimliga möjligheter att skaffa sig kännedom om vilka bestämmelser som skall iakttagas vid utförsel av vapen måste således alla in- och utförselbestämmelser sammanföras i vapenlagen och vapenkungörelsen. För rikspolisstyrelsens del torde detta komma att medföra minst 8000—10000 registreringar av enskildas in- och utförsel av vapen förjakt och sportskytte årligen. Mot bakgrund av vad som nu har anförts avstyrker Svenskajägareförbundet bestämt att Sverige biträder den europeiska vapenkonventionen och den därav föranledda lagstiftningen.

Några remissinstanser tar upp frågan om placeringen av de nya bestäm- melserna.

Enligt JK förefaller det ändamålsenligt att den reglering som erfordras för att Sverige skall kunna ansluta sig till konventionen samlas i en särskild lag.

RÅ anser att det skulle vara fördelaktigt om av konventioner föranledda bestämmelser inarbetas i vapenlagen . men de i promemorian anförda skä- len däremot väger enligt RÄ:s mening tyngre.

Göta hovrätt ifrågasätter nödvändigheten av en särskild lag som med hänsyn till det ringa område den sålunda skall reglera blivit tämligen omfångsrik. l vapenlagen kunde i stället införas stadganden av innebörd och lydelse att den som överlåter eller upplåter vapen till någon som är bosatt utomlands skall göra anmälan därom till rikspolisstyrelsen" och att detta även gäller den som för ut vapen ur riket utan att besittningsrätten till vapnet övergår till annan. l administrativ ordning kunde meddelas nödvän- diga föreskrifter för rikspolisstyrelsen som i varje särskilt fall hade att kontrollera huruvida anmälan behövde vidarebefordras till utlandet. Med en sådan konstruktion Vinner man den fördelen att den enskilde inte behöver känna till vilka länder som vid varje särskilt tillfälle är anslutna till den ifrågavarande konventionen.

Enligt polisstyrelsen i Väst/'o' uppfattning måste det vara till gagn för en allmän överskådlighet att vapenlagstiftningen om antalet lagar begränsas i

• Sida 94
•  Original

Prop. 1981/82: ] 94

största möjliga utsträckning. Det måste därför anses angeläget att nu aktuell lagstiftning förs in i vapenlagen . Några större tekniska problem att på ett överskådligt sätt ange det tillämpningsområde som här skall gälla synes inte föreligga. Samma uppfattning redovisas av natarvårdsverket och Svenska jägare/örlmndet.

Bestämmelserna i I och 2 åå lagen om anmälan för underrättelse enligt den europeiska vapenkonventionen den 28 juni l978 om vilka vapen och delar (1 v vapen som skall omfattas av den nya lagstiftningen diskuteras av några remissinstanser.

Statens krit'ninaltekniska lalmratorium erinrar om att enligt konventio- nens bilaga 1 punkt A 2 omfattar konventionen "Avfyringsmekanismen. patronlägct. trumman eller pipan till varje föremål inbegripet i paragraf l". l promemorian förordas att Sverige åtar sig underrättelseskyldigheten beträffande sådana vitala delar som nämns i bil. I punkt A 2 men endast beträffande de ur brottsförebyggande synpunkt särskilt intressanta vapnen i bilaga l paragraf l punkterna a—h. Några påtagliga problem torde enligt laboratoriets uppfattning härvid inte behöva uppstå beträffande vapende- lar som trumma och pipa men däremot beträffande avfyringsmekanism och patronlägc. Som laboratoriet tidigare framhållit i ett yttrande 1977-06-17 till justitiedepartmentet (SKL Dnr 4719/76) över ett konventionsutkast. täcks inte entydigt slutstycken — som är tillståndspliktiga enligt VL — av kon- ventionens bestämmelser. Slutstycken kan enligt laboratoriets uppfattning inte inrymmas under begreppet avfyringsmekanism. ()tn underrättelse- skyldigheten. som förordas. skall omfatta vitala vapendelar under paragraf 2 behöver begreppen "avfyringsmekanism" och "patronläge" definieras och därvid på ett sådant sätt att den vitala vapendelen "slutstycke" täcks upp. Enligt VL är avfyringsmekanismen till ett vapen inte tillståndspliktig vapendel. Att det i många fall finns skäl att utvidga kontrollen att gälla även "avfyringsmekanism” kan följande exempel visa. Om de enligt VL Iiccnspliktiga delarna pipa och slutstycke avlägsnas från en vanlig kpist återståri huvudsak kolv. mantel och låda med avfyringsmekanism. Dessa delar är var för sig eller i kombination inte tillståndspliktiga. Enligt labora- toriets tolkning av konventionstexten skulle dock lådan med avfyringsme- kanismen kunna betraktas som "skjutvapen". Vidare kan laboratoriet svårligen tänka sig patronläge som fristående vapendel. Hos pistoler och gevär utgör pipans bakre del patronläge. medan hos revolvrar trumman utgör en kombination av pipa. magasin och patronlägc. Det är således oklart vilken vapendel som förstås med "patronläge" i konventionens bilaga 1. Enligt 2 %$ 3. gäller lagen inte "långt slätborrat skjutvapen med vilket endast ett skott kan avskjutas utan omladdning"_ Avsikten är här att lagen i huvudsak inte skall gälla hagelgevär. Enligt ordalydelsen kommer dock punkten att gälla enbart enkelpipiga hagelgevär samt vissa salongsge- vär. Punkten bör därför omarbetas till "ettskotts långt vapen med slätbor- rad pipa (pipor)". dvs. den formulering som förekommer i konventionsbi-

• Sida 95
•  Original

Prop. [981/82: [ 95

lagan. Genom en sådan ändring kommer underrättelseskyldigheten inte att gälla hagelgevär och äldre. slätborrade salongsgevär.

Bestämmelsen om tillfällig utförsel av skjutvapen i4 _s lagen om anmä- lan för tmderrättelse enligt den europeiska vapenkonventionen den 28 juni 1978 föranleder kommentarer från några remissinstanser.

JK påpekar att i förslaget till lydelse av 4 ål återfinns inte konventionens stadgande om varaktighet. Anledningen till detta anges i promemorian (sid. 35) vara artikel sju i konventionen som innehåller en diskretionär underrättelseskyldighet. Hänvisningen i sistnämnda artikel uppfattar JK som att underrättelse i andra fall än då vapnet överlåtes eller upplåtes skall ske endast om varaktighetsrekvisitct är uppfyllt. Här går således den föreslagna bestämmelsen längre än konventionen kräver. Detta förefaller inte sakligt motiverat och kan leda till onödigt krångel t.ex. vid skyttetäv- lingar och jakter. Som lagrummet föreslås avfattat kan möjligen tveksam- het uppstå om det föreligger anmälningsskyldighet i andra fall än när vapnet förs ut direkt från Sverige. Förslagsvis kan 4 % ges följande lydelse: "Den som överför vapen till sådan stat som anges i 3 5 utan att besittnings- rätten till vapnet i samband därmed övergår till annan skall omedelbart anmäla detta till rikspolisstyrelsen. om vapnet kan väntas bli varaktigt överfört till den staten".

Jakt— och t'iltt'årdsberedningen understryker att lagen är tillämplig inte bara på de särskilt farliga vapnen utan även på jaktvapen också i de fall sådana skall användas endast under kortare tid. exempelvis under en dags jakt. Varje år kommer till Sverige 2000—3000 utländska jägare medföran- de vapen. Antalet svenskajägare som gör motsvarande resor utomlands är avsevärt större. Bestämmelserna i 4å kommer att leda till merarbete för berörda myndigheter och besvär för enskilda. Det vore enligt beredningen önskvärt om lättnader kunde införas åtminstone i förhållande till de nordis- ka länderna.

Generaltullstyrelsen erinrar om att i 4 & förslaget till lag om anmälan sägs att den som för ut vapen ur riket under i paragrafen närmare angivna förutsättningar omedelbart skall anmäla detta till rikspolisstyrelsen. Para- grafens föreslagna lydelse synes enligt generaltullstyrclsen inte innebära något krav på anmälan innan utförseln sker. Om formuleringen valts av- siktligt framgår inte av promemorian.

Länfrstyrelsen i Värmlands län tillstyrker förslaget att Sverige skall ansluta sig till konventionen med de förbehåll som föreslås i promemorian. Länsstyrelsen föreslår dock ytterligare ett förbehåll. Detta gäller anmäl- ' ningsplikten enligt 4.5 i förslaget till lag om anmälan för underrättelse enligt den europeiska vapenkonventionen den 28juni 1978. Enligt förslaget omfattar anmälningsplikten även utförsel för en kortare tids användning utomlands. Det är denna anmälningsskyldighet som länsstyrelsen reagerat mot. Anledningen härtill är. att en sådan anmälningsskyldighet dels kom- mer att bli mycket betungande för RPS. som skall administrera dessa

• Sida 96
•  Original

Prop. 1981/82: 1 96

anmälningar —— antalet kommer att bli stort — och dels inte kommer att ge utbyte i förhållande till den stora arbetsbelastningen. Den som exempelvis reser till en annan konventionsstat i avsikt att med hjälp av skjutvapen begå brott torde knappast komnta att fullgöra sin anmälningsskyldighet.

3 Frågor rörande vapenlagstiftningen

3.1 Harpunvapen

I promemorian föreslås en regel i 49 & VL om bemyndigande för RPS att företa en klassificering av harpungevär. Förslaget har kommenterats av några remissinstanser.

RÅ anser sig inte kunna förorda förslaget att en bestämmelse tas in i 49 & VL av innehåll att rikspolisstyrelsen skall meddela närmare föreskrifter om vilka harpungevär som är att anse som skjutvapen enligt l &. Enligt ordalydelsen faller harpungevär under den i ] få första punkten vapenlagen givna definitionen på skjutvapen. RÅ har svårt att förstå att rättsfallet NJA 1977 s. 120 skulle ge anledning till tolkningsproblem. För att ett redskap över huvud taget skall kunna anses som vapen i vapenlagens mening. måste det nämligen krävas att redskapet beträffande verkan och ändamål är jämförligt med ett typiskt vapen. Om rikspolisstyrelsens önskemål om en precisering av rättsläget skall tillmötesgås. kan detta enligt RÅ:s mening lämpligen tillgodoses på det sättet att bland de i l 5 första stycket ] vapenlagen uppräknade projektilerna uttryckligen nämns harpun och pil. Skulle beträffande harpungevär en lagändring av tillståndsplikten enligt 5 & vapenlagen vara önskvärd kunde i andra stycket i detta lagrum en särskild reglering införas om begränsning liknande den som gäller för luft- eller tjädervapen.

Klassificering av harpungevär motiveras enligt Göta hovrätt med att rikspolisstyrelsen funnit att ett rättsfall i högsta domstolen medfört tillämp- ningssvärigheter. I promemorian konstateras att ifrågavarande rättsfall inte borde medföra några problem men man vill ändå tillgodose rikspolis- styrelsens önskemål genom att införa klassificering av harpungevär. Efter- som några egentliga skäl för sådan klassificering ej anförts avstyrker hov- rätten förslaget.

Statens kriminaltekniska laboratorium erinrar om att redan i början av 1960-talet dåvarande statens kriminaltekniska anstalt tog ställning i frågan om harpunvapen var att anse som tillståndspliktiga skjutvapen. Anstalten menade, att alla typer av harpunvapen — gummibands-, spiralfjäder-. luft-. kolsyre- och krutdrivna -—- måste betraktas som vapen enligt den då gällan- de vapenförordningen. Med hänsyn till att harpunvapnens huvudsakliga användningsområde är harpunering av fisk och inte målskjutning menade anstalten vidare. att förordningens undantagsbestämmelser inte var tillämpliga. Laboratoriet delar i princip helt anstaltens uppfattning att

• Sida 97
•  Original

Prop. 1981/82: 1 97

harpunvapen — oavsett utskjutningsprincip — är att hänföra till gruppen tillståndspliktiga vapen. Vapenlagens tillämplighet på harpunvapen har berörts i prop. 1973: 166. Där nämns t. ex. begreppet "avständsverkan". ett i många stycken svårtolkat begrepp. Mot bakgrund av avgöranden i högsta domstolen slås fast. att det är vapnets "prestanda” som skall ligga till grund för bedömningen. Rikspolisstyrelsen anger i sina föreskrifter m.m. till vapenlagstiftningen. att tillstånd krävs för innehav av "harpunva- pen, vars projektil utan tillkopplad lina har effekt på längre avstånd än någon meter". Någon närmare tolkning av begreppet ”effekt" i detta sammanhang ges inte. Det är naturligt att alla dessa nya begrepp som införts har skapat osäkerhet vid tillämpningen av vapenlagen. Laboratoriet har i dag ingen klar uppfattning om var gränsen skall sättas mellan till- ståndsfria och tillståndspliktiga harpunvapen och laboratoriet hälsar därför med tillfredsställelse förslaget om klassificering även om det ur laboratori- ets synpunkt vore bättre om en klassificering kunde undvikas och i stället alla harpunvapen — bortsett från rena leksaker — blev tillståndspliktiga.

3.2 Cylinder till revolver

När det gäller förslaget att trumma (cylinder) till revolver bör ingå bland tillståndspliktiga delar har några remissinstanser lämnat synpunkter på detta förslag.

Statens kriminaltekniska laboratorium anför att i gällande vapenlag re- volvertrumma inte upptas som en sådan del till skjutvapen vilken faller under lagens bestämmelser. Däremot är "löst slutstycke” och "pipa till skjutvapen" upptagna som vapendelar på vilka lagen äger tillämpning. Laboratoriet har i några fall yttrat sig i frågan om revolvertrumma varit att betrakta som licenspliktig del. Laboratoriet har därvid gett uttryck åt den uppfattningen, att en revolvertrumma är en kombination av pipa. patron- läge och magasin och därigenom en sådan vapendel som faller under bestämmelserna i l s 2 b VL. Att nu trumma till revolver preciseras bland tillståndskrävande delar anser laboratoriet i princip bra. Enligt den nuva- rande och även den föreslagna lydelsen gäller lagen löst slutstycke etc. Laboratoriet finner uttrycket "löst" tvetydigt och uttrycket skulle i många sammanhang kunna medföra att bestämmelsen tolkas olika. Slutstycke. pipa. eldrör och trumma till skjutvapen är enligt laboratoriets uppfattning delar som alltid bör omfattas av VL:s bestämmelser oberoende av om delarna är lösa eller fästa till ett vapen eller annat föremål. Uttrycket "löst" bör därför utgå och ändringsförslaget enligt laboratoriets uppfatt- ning omformuleras till "b. slutstycke. ljuddämpare. eldrör. pipa eller trum- ma till skjutvapen".

Statens naturvårdsverk anser att begreppet trumma är felaktigt och att detta bör ersättas med ordet "cylinder".

Svenska jägareförbundet påpekar att av förslaget till övergångsbestäm- i ' Riksdagen 198l/82. 1 saml. Nr !

• Sida 98
•  Original

Prop. 1981/82: 1 98

melser framgår att om någon innehar lös trumma till revolver vid vapenla- gens ikraftträdandc. är denne skyldig ansöka om innehavstillstånd inom viss tid. Eftersom begreppet "lös trumma" kan missuppfattas då det kan avse alla trummor. eller rättare cylindrar. som kan tas loss från vapnen. bör enligt förbttndets uppfattning i övergångsbestämmelserna 2 p orden lös trumma till revolver revolver utöver den cylinder som behövs för att revolvern skall vara brukbar . .

Rikspolisstyrelsen anser att övergångstiden bör göras relativt lång för- slagsvis ett är.

Svenska pistolskvite/örbumlet kan godta ändringen men framhåller att övergångstiden ej bör understiga två år. Innehavare av lös trumma till vapen som innehas med tillstånd borde framdeles få inneha trumman efter anmälan till polismyndighet som förslagsvis på vapenlicens antecknar att licensen även avser lös trumma.

ersättas med .. lös cylinder till

3.3 Tillståndsplikt till ammunition

[ promemorian föreslås att undantaget i 4 & 3 VL i förtydligande syfte ändras så att det endast omfattar ”centralantänd" hagelpatron eller tänd- hatt därtill.

_Eftersom det uppenbarligen i viss omfattning åter linns stiftantänd ha- gelpatron i handeln bör enligt rikspolisstyrelsen lagtexten kompletteras med "hagelpatron med central- eller stiftantändning eller tändhatt därtill".

Kriminaltekniska laboratoriet konstaterar att avsikten med att införa uttrycket "centralantändning" är att lagen därigenom kommer att gälla kantantändningspatroner med hagelladdning. Det finns dock numera även hagelpatroner främst avsedda för enhandsvapen i kaliber 44. 38. 357 etc. Med den lydelse ändringsförslaget har. skulle sådana hagelpatroner vara tillståndsfria. Laboratoriet anser. att det saknas skäl varför dessa typer av hagelpatroner mcd kantantändning inte är det. Enligt _iaktstadgan (l938:279) får vid jakt inte användas slätborrat skjutvapen med mindre kaliber än 36. Alla de nämnda finkalibriga typerna än hagelpatroner är — vare sig de är avsedda för kantantändning eller centralantändning — för- bjudna vidjakt. Laboratoriet föreslår därför. att 4 & 3 VL omformuleras till att avse "hagelpatron. avsedd för vapen i kaliber 36 och större. eller tändhatt därtill". Då tändhatt till vissa hagelpatroner är tillståndsfria. synes det inkonsekvent att tändhatt. avsedd för kulpatron med centralan- tändning. inte är upptagen som tillståndsfri. Laboratoriet föreslår. att 4 & 6 VL ändras till "förjaktstudsare avsedd kulpatron med centralantändning. eller tändhatt därtill". Slutligen anser laboratoriet. att uttrycket "ladd— ningshylsa" i 4 & 5 kan utgå. då detta begrepp synes onödigt i samman- hanget och täcks upp av begreppet "patronhylsa".

Statens naturvårdsverk har inga erinringar mot ändringen. Verket fram-

• Sida 99
•  Original

Prop. 1981/82: 1 99

håller dock att denna saknar praktisk betydelse eftersom kantantänd hagel- ammunition endast förekommer i kalibrar som ej är tillåtna för jaktända- mål. Sådan ammunition används ej heller i andra sammanhang. Enligt 6 p i paragrafen gäller vapenlagen ej kulammunition med centralantändning som är avsedd för jaktstudsare. Följden är att all centralantänd kulammu- nition avsedd för bl. a. målskjutning samt kantantänd kulammunition om- fattas av tillståndstvång enligt 5 5 2 p VK. Bestämmelserna rörande för- värv av centralantänd helmantlad kulammunition är således sådana att ammunition av detta slag avsedd för jakt får förvärvas fritt. medan sådan ammunition som är avsedd för målskjutning men som avses brukas för jakt. är tillståndsbelagd. Helmantlad jaktammunition går att förvärva fritt i obegränsad mängd och kan -— om än ej lagligt — användas för målskjut- ning. Möjligheterna att kontrollera sådant "missbruk" är obefintliga. lik- som möjligheterna att kontrollera att inte målskjutningsammunition an- vänds förjaktändamål. Det ärju för övrigt alldeles uppenbart att ammuni- tion av typ som avses brukas för jakt först bör få användas för målskjut- ning av den enskilde jägaren för att minska risken för skadskjutning och därmed bättre tillgodose djurskyddsintresset. Enligt verkets mening är här redovisade bestämmelser utmärkta exempel på hur lagstiftning ej får vara: knappast någon jägare eller målskytt kan rimligen känna sig manad att efterleva ifrågavarande bestämmelser eftersom de uppfattas som helt omo- tiverade. Att bestämmelserna ej fyller någon funktion — vad syftet än må vara med dem — framgår än klarare med vetskapen om att det inte erbjuder några som helst problem att komma över helmantlad centralantänd kulam- munition avsedd för målskjutning. utan att ha erhållit tillstånd. Förutom att bestämmelserna i fråga saknar logik i nämnda avseenden. torde de skapa betydliga administrativa m.fl. problem för det frivilliga skyttet och också i onödan ianspråkta redan hårt ansträngda resurser hos polismyndigheterna. Mot denna bakgrund av det anförda får verket bestämt föreslå att orden. "som är avsedd förjaktstudsare". utgår ur 4 få 6 p VL.

Liknande synpunkter anförs av Svenska_iägarqf'örblmdct. som anser att bestämmelsen om tillståndsplikt för annan centralantänd ammunition än jaktammunition saknar funktion och medför dels tolkningssvårigheter. dels merarbete för såväl skyttar. jägare och ammunitionshandlare som tillståndsmyndigheterna.

Enligt SPOFA:s uppfattning finns ej skäl att ha olika bestämmelser för tändhattar till hagelpatroner och sådana till kulammunition. Vidare bör även kantantändningsammunition ingå i förteckningen.

3.4 Museers vapeninnehav

Promemorians förslag till föreskrift i 8 5 VL om tillstånd för museum som ägs av landsting. kommun eller stiftelse som står under länsstyrelsens tillstånd att inneha vapen har föranlett bl. a. förslag till vissajusteringar av den föreslagna lagtexten.

• Sida 100
•  Original

Prop. 1981/82: ] lot)

Riksantikvarieiimbetat och statens historiska museer påpekar att stats- bidrag enligt förordningen (l977: 547) om statsbidrag till regionala museer utgår till regionalt verksamt museum som regeringen förklarat berättigat till sådant bidrag.

De statsbidragsberättigade museerna ägs i regel av stiftelser. Endast i några få fall ägs de av föreningar eller kommuner. Det är landstingskom- munerna och kommunerna som bär huvudansvaret för de statsbidragsbe- rättigade museernas verksamhet men formellt (med två undantag) är de inte ägare till museerna. Ägare är de museistiftelser eller -föreningar. i vilka landstingskommunerna och kommunerna ingår som stiftelsebildare eller medlemmar. De aktuella museis'tiftelserna är undantagna frän-länssty- relsens tillsyn. Med beaktande av de redovisade äganderättsförhållandena föreslår riksantikvarieämbetet och statens historiska museer att vapenla- gen 8 & 4. får följande lydelse: "'l'illstånd att inneha skjutvapen får medde- las . . . huvudman för museum. som åtnjuter statsbidrag enligt förordning- en tl977z546) om statsbidrag till regionala museer. samt huvudman för museum som ägs av landsting. kommun eller stiftelse. som står under länsstyrelsens tillsyn. för tillständspliktigt vapen som ingåri museets sam- lingar."

Liknande synpunkter anförs av kulturrådet som härutöver upplyser att en särskild arbetsgrupp skall inrättas vid kulturrådet med representant från bl.a. rikspolisstyrelsen och från museiområdet för att följa upp arbetet med säkerhetsfrågor vid museerna i samband med byggnation. för utbild- ning och för särskilda informationsbehov. Justiticdepartementets prome- moria om ändringar i vapenlagstiftningen aktualiserar behovet att i denna arbetsgrupp uppmärksamma säkerhetsaspekterna pä museernas vapen- samlingar.

Det blir enligt Svenska rapenhistoriska sällskapet sannolikt allt svårare för enskilda att av ekonomiska skäl förvärva vapen. Desto viktigare är det därför att lokala museer har möjlighet att inneha vapen och ammunition. Sällskapet vill här t.ex. peka på de ur kulturhistorisk synvinkel viktiga ' hembygdsmuseerna. Det bör naturligtvis inte vara organisationsformen som sådan. statlig eller icke statlig anknytning osv.. som är avgörande då frågan om vapeninnehav prövas. utan möjligheter till säker förvaring och liknande. Sällskapet vill därför hävda att tillstånd bör kunna meddelas även andra museer än statliga och kommunala såvida deras allmänna skötsel och möjligheter till förvaring m.m. inte ger anledning till annan bedömning i det enskilda fallet. Av samma ekonomiska skäl som tidigare anförts ökar betydelsen av möjligheter till tillfälliga utställningar. Även i dessa fall bör de faktiska förvaringsmöjligheterna och säkerhetsanord- ningarna i de enskilda fallen vara avgörande för vilka vapentyper som kan ställas ut och inte vapentypen som sådan.

Enligt armémusemns mening. bör tillståndsmöjligheten utsträckas till alla museer med tillräckligt stabil organisation och möjligheter till säker

• Sida 101
•  Original

Prop. 1981/82: 1 101

förvaring av vapnen. exempelvis därtill lämpade hembygdsmuseer. och inte göras beroende enbart av vem som är museets huvudman.

Museer har ofta behov av att låna föremål för tillfälliga utställningar. Sådana utställningar har ofta en varaktighet av flera månader och långivar- na kan givetvis inte närvara under hela utställningstiden. Därför föreslås 2245 I. och 4. utöver den i promemorian föreslagna omformuleringen ändras så. att skjutvapen. även enhandsvapen och automatvapen. får lånas ut för de nämnda utställningarna.

Svenska vapenstiftelsen anser att en enkel registrering borde vara tillfyl- lest. Detta skulle underlätta för dessa institutioner att ta vara på t.ex. attraktiva dödsbovapen.

Enligt länsstyrelsen i Östergötlands län är det angeläget att det finns särskilda regler för förvaringen. Sådana regler måste tillgodose säväl all- mänhetens krav att kunna få se vapnen som de krav på skydd mot tillgrepp som är nödvändiga ur säkerhetssynpunkt. 49 & vapenlagen bör ändras så att den ger rikspolisstyrelsen rätt att utfärda närmare föreskrifter.

3.5 Införsel av vapen

I promemorian föreslås att lö & VL ändras så att endast sådana svenska. danska, finska och norska medborgare som inte är bosatta här i landet omfattas av bestämmelsen.

Generaltullstyrelsen upplyser att man i södra tullregionen sedan ett par år tillämpar ett förfarande,-som innebär att tullmyndigheten anmäler till polisen när det konstateras att någon medför vapen i samband med inflytt- ning. I 16 5 punkten 2 föreslås ett tillägg av innebörd att undantaget från tillståndsplikt i fråga om skjutvapen som svensk. dansk. finsk eller norsk medborgare för tillfällig användning vid jakt eller tävling inför från Dan- mark, Finland eller Norge endast skall gälla person som icke har sitt hemvist här i riket. Generaltullstyrelsen vill i detta sammanhang endast framhålla att övervakningen av den föreslagna inskränkningen på grund av svårigheten att bedöma bosättningsförhållanden aldrig kan bli särskilt ef- fektiv. För tillfällig införsel av vapen i annat fall fordras tillstånd av polismyndigheten i den ort där förtullning skall äga rum. Sådant tillstånd är tidsbegränsat. När vapnet förs in kontrollerar tulltjänsteman att giltigt tillstånd finns. Tulltjänsteman påtecknar tillståndet vid den resandes in- och utresa. Tillståndet behålls av den resande — även vid utresa — och ingen rapportering av utförseln sker- till den tillståndsgivande myndighe- ten. Berörda polismyndigheter saknar härigenom möjligheter att kontrolle- ra återutförseln av de vapen för vilka man gett införseltillstånd. Ett infört vapen kan därför utan nämnvärd risk för påföljd avyttras i Sverige. Enligt generaltullstyrclsens uppfattning finns det skäl överväga införandet av ett system som möjliggör kontroll av attvapen återutförs när införseltillstån- det upphör att gälla. Ett sådant system tillämpas i västra tullregionen enligt

• Sida 102
•  Original

Prop. 1981/82: 1 102

en överenskommelse mellan tulldirektionen där och polisstyrelsen i Göte- borgs polisdistrikt. Systemet bygger på att införseltillståndet upprättas i tre exemplar. att dessa visas upp för tulltjänsteman vid in- och utresa med vapnet och att rapportering sker mellan tull och polis.

Enligt polisstyrelsen [ Växjö ger innebörden av ändringsförslaget i 16 å vid handen att såväl ordet bosatt som hemvist skall ges en snäv tolkning. vilket emellertid motsägs av tolkningen av vapenkungörelsen. Med hänsyn härtill måste det anses som angeläget att lagstiftningens tillämpningsområ- de klargöres. att enhetliga begrepp tillämpas och att begreppen i en eller annan form definieras.

Länsstyrelsen i Värmlands län framhåller att det problem som har gett upphov till promemorieförslaget vid olika tillfällen har påtalats av lokala polisstyrelser i länet. Värmlands län har en lång landgräns mot och nära kontakter med Norge. Länsstyrelsen vill därför understryka vikten av att förslaget i denna del genomförs.

Föreningen Sveriges polischefer och föreningen Sveriges länspolis- chefer vill bringa till departementets kännedom att 16 ä 2 i dess nuvarande lydelse medfört att vapen kunnat införas till riket av personer som uppen— barligen ej bort ha tillgång till vapen. Ändringsförslaget innebär såtillvida en förbättring att endast den som icke har sitt hemvist här berörs av undantaget från tillståndsplikten. Även med föreslagen lydelse ger 16 ä 2 möjlighet för nordiska medborgare att under längre tid inneha vapen här i landet oaktat de vid tillståndsprövning för innehav här i landet icke skulle meddelats tillstånd. Föreningarna bedömer det angeläget att frågan om förbud i vissa fall för invånare i Danmark. Finland eller Norge att inneha vapen här i landet aktualiseras. Sådant förbud skulle kunna tänkas beträf- fande person som med hänsyn till brottslig verksamhet etc. icke är lämplig som vapeninnehavare. (.lfr särskilt hagelvapen som är licensfria i bl.a. Norge).

3.6 Förvaring av vapen

Förslaget om ett förtydligande i förvaringsbestämmelsen i 23 å VL har kommenterats av några remissinstanser.

Jakt- och viltvårdsheredningen tillstyrker ändringen. Rikspolisstyrelsen anser att enligt gällande bestämmelser den tillstånds- fria ammunitionen inte synes omfattas av förvaringsbestämmelserna i 26 å vapenlagen. För att komma till rätta med denna olägenhet bör 4 & vapenla- gen kompletteras enligt följande: "Med undantag av bestämmelserna i 26, 32. 33 och 40 åå gäller lagen ej

Föreningarna Sveriges länspolischefer och Sveriges polischefer tillstyr- ker ändringsförslaget beträffande andra stycket men anser att försummelse mot bestämmelsen bör straffsanktioneras. Tyvärr är det alldeles för vanligt förekommande att vapen förvaras så att det lätt kan åtkommas av obe-

• Sida 103
•  Original

Prop. 1981/82: 1 103

hörig. Underlåtenhet av detta slag uppdagas sällan annat än i samband med tillgrepp. Möjligheten att i det enskilda fallet i efterhand gå in med särskild och straffsanktionerad förvaringsföreskrift kan eventuellt förhindra uppre- pad skada men ej tillräckligt kraftigt motivera vapeninnehavaren att vid- taga nödvändiga skyddsåtgärdcr innan skada skett.

Förslaget att vapen och ammunition skall förvaras under skilda lås kan enligt Svenska pistolskytte/i'irbundet i och för sig vara motiverat. men det bör i kommande anvisningar klart utsägas att kravet på läs för det utrymme där ammunition förvaras hos enskild ej bör sättas särskilt högt. Regelmäs- sigt innehar enskild ej fler patroner än vad som ej förbrukats ur den eller de förpackningar som köptes vid den senaste skjutningen samt ammunition för närmast förestående skjutningar i annan sammanslutnings regi. Väsent- ligare än lås måste vara att ammunition ej förvaras tillsammans med vapen.

3.7 Återkallelse och tidsbegränsning av vapentillstånd

Förslaget i promemorian att utvidga möjligheterna att återkalla vapenli- cens (2915 VL) och att införa tidsbegränsade tillstånd (105 VL) har fått ett övervägande positivt mottagande.

Länsstyrelsen i Värmlands län är medveten om att den föreslagna åter- kallelsegrunden kan väcka oro hos vissa vapeninnehavare som tillfälligt eller definitivt minskat eller slutat med sitt aktiva skytte. Med hänsyn till de begränsningar och förbehåll som föreslås i den praktiska tillämpningen tillstyrker länsstyrelsen förslaget. Vid sitt ställningstagande har länsstyrel- sen också beaktat det även i promemorian påtalade förhållandet. att syftet med lagstiftningen på detta område också är att minska spridningen av skjutvapen i vårt land. Ytterligare en omständighet vill länsstyrelsen fram- hålla. Vid målskjutning. framför allt vid pistolskytte tävlar man i ett flertal olika grenar och inom varje gren kan det finnas behov av att använda mer än ett vapen beroende på exempelvis om det gäller ban- eller fältskytte. .Det händer dessutom ofta att en skytt går över till andra skyttegrenar. Härvid krävs naturligen andra skjutvapen. De "gamla" vapnen behålls då som regel även om de inte längre används. På detta sätt kan en skytt skaffa en mer eller mindre omfattande vapenarsenal. Detta kan inte anses till- fredsställande ur den nyss anförda aspekten om intresset av att minska spridningen av skjutvapen i samhället — även om nackdelarna i viss män kan neutraliseras med föreskrifter om förvaringen av vapnen. Mot föreva- rande bakgrund finns det ytterligare ett skäl att tillstyrka förslaget. Genom- förs detta kan tillståndsmyndigheterna som villkor för ytterligare tillstånd att inneha vapen kräva. att sökanden sanerar sitt vapeninnehav. Härige- nom uppnås också likställighet med de regler som gäller för jaktvapen enligt de nyligen genomförda reglerna om "vapengarderoben". Som en följd av det anförda tillstyrker länsstyrelsen också förslaget. att tillstånds- myndighet får tidsbegränsa tillstånd att inneha vapen när särskilda skäl föreligger.

• Sida 104
•  Original

Prop. 1981/82: 1 104

Det torde enligt länsstyrelsen i Malmöhus län inte råda någon tvekan om att det i exceptionella fall kan finnas behov av att polismyndigheten medges rätt att pröva huruvida vapentillstånd. som exempelvis avser inne- hav eller skyddsändamål. fortfarande skall äga giltighet i sådana fall då ett uppenbart behov av vapnet inte längre föreligger. Det lär dock bli svårt för de tillståndsprövande myndigheterna att utan administrativt krångel kunna följa upp sådana vapentillstånd framgent för kontroll av huruvida behovet kvarstår eller inte. Länsstyrelsen är också medveten om risken. att en återkallelse av vapentillstånd av andra skäl än som anges i 29å VL i dess nuvarande lydelse kan komma att skapa allvarliga motsättningar mellan allmänheten och polisen. Därför bör återkallelsegrunden om möjligt få en mera distinkt formulering än förslaget utvisar eller också bör precisa regler meddelas i anvisningsväg. Vad härefter angår det föreslagna tillägget till [05 VL. innebärande att vapentillstånd får tidsbegränsas om särskilda skäl föreligger. har länsstyrelsen i princip ingenting att erinra häremot. Dock bör minimitiden för en sådan begränsning föreskrivas bli lägst sex måna- der.

Beträffande förslaget om möjlighet till tidsbegränsning av vapenlicens anser polisstyrelsen i Falun att denna möjlighet ibland kan vara värdefull att ha tillgång till. För tydlighets skull borde kanske bestämmelserna kompletteras med föreskrift om att vederbörande innan tillståndstiden gått ut självmant skall överlämna vapnet till polisen för inlösen eller överlåta det till någon som är bcrättigadatt inneha det. Någon tid för avveckling bör nämligen i dylika fall inte — i likhet med dödsbos vapeninnehav — få förekomma. När det gäller den nya grunden för återkallelse av tillstånd till vapeninnehav måste man nog av praktiska skäl godta den i den utformning den fått. Men det har ju i brottssammanhang visat sig att t.ex. avsågade hagelgevär också kan vara farliga lika väl som de i 95 2 st. VL nämnda. Justitiekanslern har även i ett ärende angående tillämpningen av vapenla- gen (400-77-21) varit inne på återkallelse av tillstånd till vapeninnehav då behov av vapnet ej längre föreligger. Återkallelse när behov av vapen upphör vore kanske ett verksamt sätt att hejda det ständigt ökande vapen- antalet i landet.

Den föreslagna ändringen i 105 vapenlagen innebärande att tillstånd att inneha vapen kan tidsbegränsas tillstyrkes av skytteförbundens översty- relse med det påpekandet att tidsbegränsningen inte kommer till använd- ning i andra fall än som tagits upp i promemorian och då speciellt special- motiveringen. Förslaget att tillstånd att inneha vapen kan återkallas när behov av vapnet inte längre föreligger är i sig långtgående. Under den bestämda förutsättningen att denna återkallelsegrund användes så restrik- tivt som framhållits i promemorian har styrelsen inte någon inVändning mot förslaget. Det måste dock skapas garantier för att de myndigheter som skall behandla dessa ärenden inte tolkar bestämmelsen alltför extensivt och att godtyckliga bedömningar förhindras. Enligt styrelsens uppfattning

• Sida 105
•  Original

Prop. 1981/82: 1 IOS

är det därför nödvändigt att myndigheternas fria bedömning i denna fråga inskränkes i så stor utsträckning som möjligt. Förslagsvis genom av depar- tementet utfärdade tillämpningsföreskrifter. Dessa föreskrifter bör lämpli- gen innehålla en uppräkning av de fall då återkallelse får ske. Överstyrel- sen fmner det även angeläget att framhålla att återkallelse inte obligatoriskt behöver ske om behovskravet inte längre är uppfyllt. Detta bör även noga poängteras på lämpligt sätt. förslagsvis i specialmotiveringen.

Enligt länsst_welsen i Östergötlands län måste tidsbegränsning även utan en sådan bestämmelse redan nu tillämpas i vissa fall. men en uttrycklig bestämmelse ger en större möjlighet till tidsbegränsning. något som är av särskild betydelse. då det gäller mera farliga vapen. Det är dock angeläget. att en tidsbegränsning sker med stor återhållsamhet och att polisen har en ordentlig bevakning av de tidpunkter. då sådana tillstånd upphör att gälla. Med nyssnämnda fråga sammanhänger en ny återkallelsegrund beträffande vissa farliga vapen. om tidigare synnerliga skäl för innehav härav ej längre föreligger.

Att en sådan möjlighet finns. kan vara till fördel. En bestämmelse härom måste dock tillämpas mycket varsamt och endast i mycket markanta fall. Detta bör komma till uttryck antingen i ändrad formulering av föreslagen lagtext eller i anvisningar. Det torde annars vara risk för motsättningar mellan allmänheten och polisen. Lagtexten i föreslaget andra stycke till 295 VL är alltför krångligt formulerad och bör därför ändras redan av denna anledning.

Möjligheten att tidsbegränsa tillstånd hälsas med tillfredsställelse av Föreningen Sveriges lc'inspolisvhejér och F öre/lingen Sveriges P()lisc'lwfer. Det föreslagna tillägget bedömes av föreningarna kunna få stor praktisk betydelse och innebära att såväl det allmännas som den enskilde sökan- dens intressen kan tas tillvara på ett mer flexibelt sätt än för närvarande. Föreningarna föreslår dock att det i 9ä eller l05 intas bestämmelse om att tillstånd att inneha ”opluggat" automatvapen endast får meddelas för viss tid. Vid tillståndstidcns utgång bör dock förnyad prövning kunna föranleda förnyat tidsbegränsat innehavstillstånd.

Enligt SPOFA:s uppfattning föreligger här en risk för att möjligheten till tidsbegränsning kommer att utnyttjas utan att skälen är alltför tungt vä- gande och därigenom skapas onödigt krångel. Då föreskriften närmast tar sikte på skyddsvapen vill föreningen föreslå följande ändring: "Om särskil- da skäl föreligger får tillstånd för skyddsvapen tidsbegränsas."

Belastningen på enskilda föreningar och skytteförbund samt för handläg- gande polismyndigheter om förslaget genomförs berörs enligt Sveriges pistolskytteförbund över huvud taget ej. Förnyelse av tidsbegränsade till- stånd att inneha enhandsvapen för målskjutning skulle praktiskt [00 %-igt begäras och medföra krav på nya intyg beträffande medlemsskap. aktivi- tet. skjutskicklighet samt prövning av den sökandes behov av sökta vapen. 1 ett betydande antal fall skulle förmodligen yttranden från förbundet

• Sida 106
•  Original

Prop. 1981/82: ] 106

begäras och belasta administrationen. Ej minst skulle de lokala polismyn- digheterna belastas. Om tidsbegränsade licenser ej utfärdas mot "rabat- terad" avgift medför en sådan ordning ökade kostnader för den enskilde. Förbundet pekar på möjligheten av att i stället införa en ordning med rapporter från föreningarna till polisen om vapeninnehavarens aktivitet ha blivit prövad. Rapporten skulle i enklaste form avse vapeninnehavare som varit aktiva de senaste tre åren. Rapporteringen skulle underlättas och andra fördelar vinnas om polismyndighet i sin tur underrättade den lokala föreningen om beviljade vapenlicenser. Med en sådan ordning skulle följa de fördelarna att den lokala föreningen hade möjlighet att kontakta vapen- innehavare. informera om vapenlagstiftningen och den lokala skytteverk- samheten samt påverka mindre aktiva att ställa vapen till förfogande för rekryter och andra eller överlåta obehövliga vapen till föreningen. Inakti- vas innehav av vapen skulle förhoppningsvis begränsas.

Svenska jägareförbundet instämmer i syftet med den föreslagna möjlig- heten till tidsbegränsning men finner mot bakgrund av vad anförts i spe- cialmotiveringen med lagtextens utformning att stadgandet kan ge upphov till oacceptabla skillnader i tillämpning de olika polisdistrikten emellan. Jägareförbundet vill påtala t.ex. det fall när någon söker tillstånd att för en utlandsjakt förvärva ett grovkalibrigt specialvapen. Tillståndsmyndighcten kan då tidsbegränsa tillståndet till att omfatta endastjust den ifrågavarande resan. Vapen av ifrågavarande slag är synnerligen dyra. de måste ofta anpassas speciellt för innehavaren och denne kan efter några år för en annan jaktresa på nytt ha behov av ett vapen av ifrågavarande slag. En tidsbegränsning av tillståndet i ett sådant fall är således direkt felaktigt och ger för tillståndshavaren avsevärda ekonomiska konsekvenser förutom att de administrativa besvären ytterligare ökar. Enligt jägareförbundets upp- fattning bör den föreslagna möjligheten att tidsbegränsa tillstånd att inneha vapen utnyttjats restriktivt och endast för skyddsvapen samt sådana sär- skilt farliga vapen som omnämns i 95 andra stycket VL. Tidsbegränsning av tillstånd inneha jaktvapen kan inte accepteras av jägareförbundet. ] rikspolisstyrelsens föreskrifter m.m. till vapenlagstiftningen måste noga anges i vilka fall tidsbegränsning av tillstånd skall tillgripas. Förslaget till ändring i 29.5 innebär att paragrafen kompletterats med en ny återkallelse- grund. Svenska jägareförbundet vill understryka att denna inte får göras tillämplig på "normala" jaktvapen och inte heller på enhandsvapen som innehas för jaktändamål. Detta skulle nämligen komma att leda till att prövningar fortlöpande kommer att ske för ett stort antal vapen. Om exempelvis någon. som erhållit tillstånd inneha enhandsvapen för jaktän- damål. ett visst år intejagat i den omfattningen att tillstånd för enhandsva- pen anses crforderligt skulle detta kunna komma att medföra att tillståndet drogs in. Nytt tillstånd måste därefter sökas när jakten på nytt upptas i tidigare omfattning. Ett sådant system kommer enligt Svenska jägareför- bundets uppfattning att skapa avsevärda konflikter mellan tillståndsmyn-

• Sida 107
•  Original

Prop. 1981/82: 1 107

digheterna och enskilda vapeninnehavare. vilket bör undvikas. samtidigt som systemet kommer att bli synnerligen arbetskrävande. Svenskajägare- förbundet föreslår mot bakgrund härav att noggranna. restriktiva anvis- ningar till paragrafen intas i rikspolisstyrelsens föreskrifter m.m. till va- penlagstiftningen. Liknande synpunkter framförs av mzturvårdsverket.

BRÅ vill gå längre än förslaget. Behöver vapeninnehavaren inte längre sitt vapen. bör huvudregeln enligt rådets mening vara att licensen återkal- las. Undantagsvis kan fortsatt tillstånd medges i fall som avses i 9å första stycket andra meningen i VL. Fortsatt tillstånd bör dock aldrig kunna meddelas beträffande skyddsvapen.

De vapen. varom det här är fråga, är enligt JK särskilt farliga med hänsyn till användningen vid olika fruktade våldsbrott. Det torde emeller- tid vara sällsynt att den legale innehavaren av exempelvis ett enhandsva- pen begår ett sådant brott. Risken att hans vapen kommer till sådan användning förefaller i praktiken mera vara knuten till att vapnet kommit i orätta händer. Även om vinsten med den föreslagna ordningen skulle bli liten, vill JK dock inte avstyrka förslaget. Med hänsyn till att olägenhe- terna för den enskilde i ekonomiskt avseende skulle kunna bli stora anser JK dock att som motindikation till återkallelse bör gälla att återkallelsen framstår som oskälig och att trygghet föreligger för att vapnet inte skall missbrukas.

För att uppnå bättre överensstämmelse med det bakomliggande syftet ifrågasätter jakt- och viltvårdsberedningen om inte "”särskilda skäl" i 105 bör bytas ut mot "synnerliga skäl". Enligt beredningen kan det diskuteras om det förhållandet att innehavaren tillmäter vapnet ett affektionsvärde bör föranleda att licensen inte skall återkallas. [ varje fall bör undantaget och de i motiven nämnda villkoren komma till klarare uttryck i lagtexten.

Någon minimitid för tidsbegränsning bör enligt polisstyrelsen i Stack- lmlm inte införas. Det kan nämligen ibland inträffa att ett vapen förvärvas endast för en kort tid, t.ex. för utförsel. varvid tiden före utförseln kan understiga en månad.

3.8 Inlösen

Enligt Föreningen Sveriges läns/mlist'ltej'er och l-"iireningen Sveriges puliseliejer får polisstyrelserna in vapen från allmänheten på i huvudsak två vägar. Dels rör det sig om vapen som omhändertagitsjämlikt 32.5 VL. dels vapen för inlösen jämlikt 35.5 VL. Även om sa ej utsågs i 325 VL torde det få anses ligga i sakens natur att. om vapeninnehavaren ej vill eller av annan anledning inte förmår tillhandahålla berörda vapen. vapnet får eftersökas av polisen varvid rättegångsbalkens regler om husrannsakan analogivis får tillämpas. Beträffande vapen för inlösen ger 35% VL ej stöd för ett motsvarande arbetssätt om vapen ej inlämnas på anmodan. Visserli- gen kan vid underlåtenhet att avlämna godset (betr. ammunition jfr dock

• Sida 108
•  Original

Prop. 1981/82: 1 108

385 VL) fråga om olaga vapeninnehav uppkomma och beslag ske enligt reglerna för beslag i brottmål. Dock synes detta vara en väg som icke i alla situationer är framkomlig eller i vart fall den mest lämpliga. Förslagsvis bör enligt föreningarna 35.5 VL kompletteras med regel som anger polis- styrelsen äger besluta om omhändertagande för det fall vapen enligt 33.5 1—3 VL ej avlämnats trots anmodan.

Bestämmelserna om inlösen avses enligt SPOFA vara tvingande för staten men ej för den andra parten som i de situationer som nämns kan avyttra sitt vapen till exempelvis en vapenhandlare. I detta fall bör. anser SPOFA. ett förtydligande ske i lagtexten. Här bör understrykas att om vapnet i fråga överlåtes till en vapenhandlare kommer det att på normala vägar på nytt föras ut i marknaden. Det har konstaterats att så ofta inte är fallet när det gäller av staten inlösta vapen.

3.9 Skrotning av vapen

Promemorieförslaget i denna del godtas i allt väsentligt av remissinstan- serna.

Enligt Föreningen Sveriges länspolischejer och Föreningen Sveriges polischefer kan ett genomförande av förslaget innebära att vapen använda som brottsverktyg förstörs utan möjlighet för polisen att undersöka vap- net. Förslaget innebär också, att identifieringsproblem av skrotade vapen kan uppstå då lagen medger omedelbar skrotning utan möjlighet till kon- troll. Sammanfattningsvis inbjuder förslaget enligt föreningarna till en hel del oegentligheter med hänsyn till de små kontrollmöjligheter som det ger. Bristerna kan motverkas genom. att den godkände "'skrotaren" inte utan tillstånd av polisstyrelsen i det enskilda fallet får skrota vapnet förrän exempelvis 3 månader förflutit från dagen för anmälan till polisen.

Den som hos polisstyrelsen anmäler att han skrotat sitt vapen bör enligt polisstyrelsen iSkellefteå vara skyldig att förete bevis om skrotningen.

Även vapenreparatör som godkänts enligt 25 å VL bör menar polisstyrel- sen i Stockholm tilläggas rätt att utan särskilt tillstånd skrota vapen.

3.10 Transport av vapen

Den i promemorian föreslagna bestämmelsen om vapentransporter i 28aä VL har föranlett synpunkter av delvis kritisk innebörd.

Postverket anför att den kraftiga ökningen av antalet väpnade rånbrott under 1970-talet är mycket oroande. Genom ett brett samarbete mellan bl.a. polisen, bankerna. handeln och posten har olika åtgärder vidtagits och ytterligare åtgärder planeras för att öka den personliga säkerheten för de människor som är särskilt utsatta för rånrisker samt för att förebygga riskerna över huvud taget för rånbrott. En mycket viktig del i dessa strävanden är att så långt möjligt förhindra att skjutvapen kan åtkommas

• Sida 109
•  Original

Prop. 1981/82: 1 109

för brottsliga syften. Postverket tillstyrker därför en lagändring. innebä- rande att skjutvapen som skickas med posten alltid skall assureras och att motsvarande krav på säker hantering ställs vid transport av vapen med annan transportör. I den föreslagna nya paragrafen 28aå i vapenlagen bör dock ammunition strykas vad gäller postbefordran, eftersom det redan finns ett förbud mot postbefordran av ammunition. Genom de föreslagna lagändringarna uppnås en överensstämmelse i lagen mellan kraven på förvaring av vapen under transport och kraven på förvaring av vapen i övrigt. Lagändringarna innebär vidare att ansvaret för att vapen skickas på i lagen föreskrivet sätt läggs på avsändaren. Postverket kan inte åta sig något generellt övervakningsansvar utan endast vid förfrågan från kunder eller i uppenbara fall informera om de transportregler som gäller.

Enligt SJ bör transportföretagen givetvis efter förmåga medverka till att vapentransporter som de åtager sig utförs under sådana betingelser att rimlig grad av säkerhet uppnås mot tillgrepp och obehöriga förfoganden i övrigt. Vid SJ gäller f.n. följande föreskrifter om behandling av eldhand- vapen i samband med järnvägstransport såsom styckegods:

Styckegodssändning som innehåller eldhandvapcn skall av järnvägen hållas låst med hänglås.

På station skall styckegodssändning av eldhandvapen förvaras i särskilt låst utrymme. Polisen på orten skall om så kan ske underrättas om upp- ställning över natt eller över veekoskiften eller om längre uppehåll av styckegodsvagn med eldhandvapen (SJF 620).

När handeldvapen medförs som handrcsgods eller polletteras måste "vital del" avlägsnas och förvaras skild från vapnet (SJF 600).

Några motsvarande bestämmelser om transport av vapen såsom vagns- lastgods har ej meddelats. Sådana sändningar kan av lätt insedda skäl tänkas endast för försvarsmaktens behov och regleras då av överenskom- melse mellan SJ och vederbörande militärmyndighet. Såsom den nya be- stämmelsen i 28aå vapenlagen utformats i förslaget överlåter den på transportföretaget att ensamt bedöma vad som i förekommande fall mot- svarar kravet på "lämplig" bevakning. Det är emellertid här ej. såsom när det gäller transporter av farligt gods. fråga om skydd mot risker vilka sammanhänger med godsets egenskaper att kunna framkalla skada vid oriktig behandling titan om risken för angrepp utifrån på godset. Vad som från fall till fall kan krävas i form av ”lämpligt" skydd utöver vad som för SJ:s del anges i de nyss citerade föreskrifterna är en fråga som SJ saknar förutsättningar att besvara, Svaret blir ju beroende av överväganden rö- rande det mått av hot mot sändningen — och arten därav — som bör antagas föreligga, alltså närmast av en polisiär bedömning. En tillämpning av bestämmelsen i syfte att uppnå en högre grad av säkerhet mot tillgrepp än som följer av SJ:s gällande föreskrifter torde för SJ:s del knappast vara generellt genomförbar utan avsevärda bevakningsinsatser. SJ vill i sam-

• Sida 110
•  Original

Prop. 1981/82zl 110

manhangct också fästa uppmärksamheten vid risken för felexpediering i samband med utlämning. På den föreslagna bestämmelsen synes kunna stödas krav på en avsevärt mera långtgående kontroll än i fråga om annat gods av den privaträttsliga behörigheten hos den som i uppgiven egenskap av mottagare påkallar utlämning. Enligt SJ:s bestämda mening bör precise- rade föreskrifter tillhandahållas om de säkerhetsåtgärder som skall vidta- gas. i all synnerhet som åsidosättande ju förutses skola vara straffbart. Sådana föreskrifter bör utfärdas av regeringen enligt bemyndigande som synes kunna upptagas i ett nytt andra stycke i 48 & VL. Föreskrifterna kan lämpligen införas i vapenkungörelsen. SJ tar för givet att SJ — liksom berörda trafikföretag i övrigt och transportnäringens organisationer — bereds tillfälle att ge sina synpunkter tillkänna på utformningen av sådana föreskrifter.

Enligt Föreningen Sveriges länspolischefer och Föreningen Sveriges polischefer har säkerheten kring transporter av vapen hittills varit eftersatt i många fall. Lagförslaget bör medföra en förbättring. Det synes dock enligt föreningarna logiskt att koppla transportreglerna till 26.5 andra stycket på så sätt att vapnet och vital vapendel måste transporteras skilda från varandra genom t.ex. separata postpaket eller olika transportvägar såvitt transporten icke är bevakad i hela dess längd.

Förenade fabriksverken vill påpeka att det i och för sig välgrundade förslaget angående försändning av vapen kommer att medföra visst merar- bete med förpackningen. vilket i likhet med de ökade försändningskostna- derna kommer att medföra en fördyring av utlevererade produkter.

Jakt- och viltvårdsberedningen ansluter sig till uppfattningen att de skärpta bestämmelserna för förvaring av vapen och ammunition bör komp- lettcras med motsvarande säkerhetsföreskrifter för vapen- och ammuni- tionstransporter. Det finns emellertid anledning att peka på att den förut- satta transportbevakningen kan föranleda praktiska problem. I varje fall bör det närmare klargöras vilka krav som skall ställas på bevakningen. Det kan inte anses tillräckligt att. som det sägs i motiven. statens järnvägar meddelar ytterligare föreskrifter eller anvisningar.

RÅ finner liksom länsåklagaren i Norrbottens län den i 28aå andra stycket vapenlagen föreslagna bevakningsskyldigheten väl allmänt formu- lerad. För att nå syftet med en ändamålsenlig bevakning bör ordet "lämp- ligt" ersättas med ordet "betryggande". Även Göta hovrätt anser att bestämmelsen, som är straffsanktionerad. bör konkretiseras.

De vapen som idag skickas med post sänds enligt SPOFA vanligen som postpaket. Risken för stöld av icke assurerat postpaketjämfört med risken för stöld av assurerat postpaket torde vara minimal. Vidare kan konstate- ras att stöld av vapen under postbefordran mycket sällan förekommit. Assurering innebär ökade kostnader, vartill kommer större krav på embal- lering. vilket också innebär kostnader. Särskilt kännbart blir detta då ett vapen sänds tur och retur till en vapenhandlare för reparation. Den sam-

• Sida 111
•  Original

Prop. 1981/82:1 lll

manlagda kostnaden för reparationen blir därvid väsentligt ökad. SPOFA yrkar avslag på den skärpning av lagen som 28aå första stycket innebär.

Norma projektilfabriks erfarenhet är att tillgrepp sällan sker av vapen under transport. Med tanke på det stora antal vapenförsändelser som idag sker per post. järnväg och med biltransport finns ingen anledning att förmoda att stöldfrekvensen är större för denna varukategori än för försändelseri övrigt. Vapen och ammunitionsbransehen arbetar idag under ett mycket högt kostnadstryck. icke minst förorsakat av de omfattande handhavande- och lagringsbestämmelser som redan införts. Att kräva be— vakning av samtliga vapen (och ammunitions—?) transporter skulle enligt företagets uppfattning leda till en oacceptabel höjning av distributionskost- naderna. Sveriges industriförhimd har samma uppfattning.

Enligt ASG utför företaget årligen ett betydande antal vapentransporter. I en intern instruktion har ASG bl.a. angivit att vapen under den tid de befinner sig i magasin skall förvaras under lås. och att fordon som är lastade med vapen inte skall lämnas utan uppsikt. I sammanhanget bör dock noteras. att fordonen regelmässigt är bemannade med endast en chaufför. och att uppsikten vid raster o.dyl. sannolikt inte skulle kunna anses motsvara vad man i allmänt språkbruk läggeri ordet "bevakning". ASG ser sålunda i den praktiska tillämpningen svårigheter att leva upp till krav på "bevakning" utan att vidta särskilda åtgärder såsom att dubbelbe— manna bilarna el.dyl. Åtgärder av angivet slag skulle avsevärt fördyra transporten. För det fall att lagstiftaren väljer att införa ett krav på "bevak- ning" av vapentransporter synes det nödvändigt att närmare ledning ges i frågan hur denna skall vara anordnad. Kvaliftcen'ngen "på lämpligt sätt" är knappast av sådan karaktär att den motsvarar ens lågt ställda krav på svensk lagstiftning.

3.1] 5. k. svartkrutsskytte m. m'.

Frågan om svartkrutsskytte bör tillåtas eller ej diskuteras av flera re- missinstanser.

Enligt rikspolisstyrelsens mening bör tillstånd inte meddelas för innehav av svartkrutsvapen förrän målskjutning med sådana vapen upptages på riksorganisationernas tävlingsprogram. Den bedömning som f.n. råder bland landets polisstyrelser synes emellertid inte vara enhetlig. Intresset för detta slags skytte tycks vara stadigt växande. Därför vore det önskvärt om lagstiftaren, i vart fall klarare än i promemorian. tar ställning till denna form av skytte.

Föreningen Sveriges länspolischefer och Föreningen Sveriges polis- chefer delar ej synpunkten i promemorian att en reglering f. n. ej är påkal- lad. Såväl svartkrutsskyttet som magnumskyttet och det mer eller mindre jippobetonade combat-skyttet har tagit sådan omfattning att en reglering är påkallad. Såtillvida är frågan måhända ej aktuell i detta sammanhang som

• Sida 112
•  Original

Prop. 1981/82zl ! 12

den ej tarvar reglering i författning. Ett ställningstagandc i tillämpnings- anvisningarna synes tillräckligt f.n.

Svartkrutsskytte synes enligt länsstyrelsen i Värmlands län väsentligen vara utbrett i två områden. det ena i Göteborgs- och Trollhättan- och Kungsbacka-området. det andra i Örebro län med Karlskoga som centrum. Svartkrutsskyttarna bedriver en intensiv propaganda för att få sitt skytte "legaliserat". Efter utländsk förebild har de bildat en federation för svartkrutsskytte, som sökt inträde såväl i riksidrottsförbundet som i pi- stolskytte— resp. sportskytteförbundet. Hittills har dock samtliga ansök- ningar avslagits. Genom de kontakter som länsstyrelsen haft med företrä- dare för svartkrutsskyttet har länsstyrelsen fått uppfattningen. att detta skytte väsentligen bedrivs dels av etablerade skyttar som omväxling mot det "ordinarie" skyttet och dels av skyttar, som av. någon anledning inte nått elitklass i nyssnämnda skytteformer och därför helt eller delvis gått över till svartkrutsskytte där konkurrensen inte är lika hård. Mot bakgrund bl. a. av det anförda finner länsstyrelsen det angeläget att statsmakterna nu tar ställning till förevarande skytteformer alltså såväl svartkruts— som magnumskytte. När det gäller dessa nya former av skytte anser länsstyrel- sen i princip att en restriktiv inställning bör intas. Länsstyrelsen grundar denna inställning väsentligen på två olika förhållanden. Det ena är den på olika ställen i promemorian angivna målsättningen för lagstiftningsarbetet på vapenområdet. nämligen att begränsa spridningen av skjutvapen i sam- hället. Det andra är den stora restriktivitet som lagstiftarna ålagt tillstånds- myndigheterna vid behandlingen av ansökningar om tillstånd till innehav av pistoler och andra enhandsvapen. — Sistnämnda vapentyper utgör en väsentlig del av de vapen som används för förevarande skytteformer. När det gäller svartkrutsvapcn vill länsstyrelsen dock framhålla att dessa va- pens farlighet får bedömas som mindre än andra motsvarande vapen med hänsyn till det speciella — och för den oinvigde komplicerade — sätt, varpå dessa vapen laddas.

Norma projektilfabrik anser att skytte bör få bedrivas på så många sätt som möjligt. men givetvis under betryggande säkerhetsformer. Att varje skytteaktivitet nödvändigtvis måste ha ett seriöst syfte kan knappast vara i överensstämmelse med modernt demokratiskt synsätt. Skytte är för många människor. dels en tävlingsform, dels rekreation. Om denna rekrea- tion för några tar sig formen av vapenteknisk lek bör detta inte enligt fabrikens mening diskvalificera vederbörande från att få utöva sin hobby. Sveriges industriförbund har samma uppfattning.

Pistolskytteförbundet upplyser att förbundet numera godkänner att svartkrutsskytte bedrivs inom föreningarna men att det vid överläggningar med riksidrottsförbundet om svartkrutsskyttefederationens anslutning till någon skytteorganisation förklarat sig f. n. ej ha resurser att ge den tek- niska service som federationen kunde ha anspråk på efter en anslutning. Oberoende av federationen har en intresseförening för svartkrutsskytte

• Sida 113
•  Original

Prop. 1981/82:1 ll3

nyligen bildats. Dess verksamhet synes upplagd så att den skulle kunna bedrivas som ett komplement till pistolskytteförbundet. Det förutsätts då att intresseföreningen överlåter all skytteverksamhet vad avser pistol och revolver till föbundets föreningar och endast ägnar sig åt information. Intresseföreningen skulle varken centralt eller lokalt ha någon som helst direktivrätt i förhållande till förbundet, kretsar eller föreningar.

Enligt Svenska svartkrutsskytte ederationen används på flera håll i Afri- ka och Asien fortfarande svartkrutsvapen för dagligt bruk och samma har förhållandet varit i västvärlden till långt in på 1900-talet. Anledningen till detta är och har varit i första hand ekonomiska skäl. Det moderna täv- lingsskyttet med svartkrutsvapen togs upp i USA i början på 1930-talet och har sedan fått en alltmer ökande spridning. Svartkrutsskyttet bygger såle- des pä en obruten skyttetradition, till skillnad från det nu allmänt accepte- rade bågskyttet. Som exempel på spridningen, både till tid och rum, kan nämnas att den engelska riksorganisationen bildades 1952 och att det nu finns nationella förbund i samtliga 5 världsdelar. Federationen framhåller att svartkrutsskytte är en seriös och ofarlig form av sportskytte och att vår sport har samma legitima rätt att utvecklas som de moderna skyttefor- merna och bågskyttet.

Även Svenska vapenhistoriska sällskapet vill bestämt hävda att svart- krutsskyttet har ett seriöst syfte. Från kulturhistorisk synpunkt är detta en verksamhet som kan påräkna stöd från musealt håll. Sällskapet vill därför instämma i den uppfattning som framförs i promemorian nämligen att svartkrutsskyttet inte behöver regleras särskilt. Liknande synpunkter framförs av Svenska vapenstiftelsen.

Svartkrutsskyttet är enligt Armémuseum internationellt i starkt tillta- gande. Det fördjupar kännedomen bland utövarna om äldre vapentyper och deras funktion och är sålunda av värde för studier i vapenhistoria. Armémuseum delar den i promeorian anförda uppfattningen, att lagstift- ningen inte i onödan skall försvåra innehav och användning av vapen för legitima ändamål och biträder åsikten att en författningsreglering av svartkrutsskyttet inte behövs, utöver befintliga bestämmelser om tillverk- ning av svartkrut.

3.12 Långtidsförvaring (deponering) av skjutvapen

Förslaget i promemorian att införa en särskild regel i 265 tredje stycket VL om deponering av skjutvapen har fått ett övervägande positivt motta- - gande. Några remissinstanser har emellertid synpunkter på utformningen av bestämmelsen.

Enligt länsstyrelsen i Östergötlands län synes deponering inte böra komma ifråga annat än vid kortare tids förvaring. Det saknas uttryckliga regleri förslaget om vad som skall ske. om den som utan särskilt tillstånd skall förvara vapen bryter mot den allmänna förvaringsregeln. Det bör

8 Riksdagen [981/82. ] saml. Nr]

• Sida 114
•  Original

Prop. 1981/82: ! 1|4

särskilt anges, att den som förvarar vapen är skyldig att iakttaga de eventuella förvaringsföreskrifter som gäller för den som deponerar vapen. något som förutsätter skyldighet för deponenten att informera därom och att samma straffansvar gäller som för deponenten-licensinnehavaren. Det bör vidare klart uttalas, att bristfällig förvaring av vapen kan medföra att polisen tar hand om vapnen i avvaktan på att licensinnehavaren åter kan ta emot dem. Vid längre tids förvaring bör fordras förvaringslicens.

Föreningen Sveriges länspolischefer och Föreningen Sveriges polis- chefer anför dels att förvar hos annan bör vara av tillfällig karaktär. dels att förvar över längre tid — exempelvis 3 månader — endast bör få förekomma efter särskild prövning av polismyndigheten av vapenmottagarens lämplig— het att inneha vapen.

Den anmälan som skall fullgöras i samband med att vapeninnehavare vill deponera sina vapen hos annan bör enligt länsstyrelsens i Malmö mening vara skriftlig. Om polismyndigheten godkänner depositionen bör ett bevis om anmälan utfärdas. Beviset. som bör tillställas och innehas av den som förvarar vapnen. måste även ange de särskilda förvaringsföreskrifter. som polismyndigheten kan finna lämpliga. Liknande synpunkter framförs av länsstyrelsen i Norrbottens län.

Länsstyrelsen i Värmlands län tillstyrker förslaget men anser att det inte är tillräckligt med en anmälan till vederbörande polisstyrelse om depone- ringen. Enligt länsstyrelsens uppfattning måste det krävas en ansökan. som sedan prövas av polisstyrelsen i vederbörlig ordning.

JK påpekar att i motiven till det föreslagna nya stycket anges att polis- myndigheten skall se till att depositionen inte kommer till stånd om myn- digheten anser det vara olämpligt att vapnet förvaras hos den som licensin- nchavarcn anvisat. Det anges att polismyndigheten i sista hand har möjlig- het att omhänderta vapnet och återkalla tillståndet. Uttalandet kan enligt JKzs mening förleda till uppfattningen att andra åtgärder är möjliga. t.ex. att utfärda förbud mot en deposition. Det torde i stället vara så att den åtgärd som anges stå till buds i sista hand är den enda som över huvud taget föreligger. l motiven anges vidare en tidsfrist inom vilken anmälan skall göras. Om det är meningen att en tidsfrist skall gälla. bör detta framgå av vapenlagen eller vapenkungörelsen. JK vill sätta i fråga om inte lagtex- ten givits en onödigt restriktiv utformning. Det kan tänkas situationer då det är såväl lämpligt som önskvärt. att vapen deponeras hos annan. utan att licenshavaren är direkt förhindrad att taga vård om vapnet. Det bör vara möjligt att överlåta åt licenshavaren att avgöra när omständigheterna är sådana att det är lämpligt att annan person tar vård om vapnet.

Enligt Svenska jägarefi'irbuna'ets uppfattning bör "tvåvcckorsregeln" inarbetas i paragrafen. vilket synes kunna ske på följande sätt: "Är inneha- vare av -— — — gjorts hos polismyndigheten. Sådan anmälan skall göras senast två veckor innan vapnet eller ammunitionen överlämnasförji'irva- ring. Förvaring får dock — — — att missbruka vapnet." Den möjlighet till

• Sida 115
•  Original

Prop. 1981/82: 1 115

senare anmälan som berörs i specialmotiveringen bör givetvis föreligga och synes lämpligen kunna inarbetas i rikspolisstyrelsens föreskrifter m.m. till vapenlagstiftningen. Beträffande återkallelse av tillstånd i ak- tuella fall synes detta enligt jägareförbundets uppfattning vara en alltför långtgående åtgärd. Från allmän säkerhetssynpunkt torde det vara fullt tillräckligt om polismyndigheten ges befogenhet att i aktuella fall omhän- derta och förvara vapnet. Statens naturvårdsverk föreslår att lagtexten ges den utformning som jägareförbundet har föreslagit.

3.13 Familjerättsliga fång

Skytteförbundens överstyrelse pekar på att överstyrelsen i skrivelse till justitiedepartementet har anhållit att i 9.5 vapenlagen målskjutningsvapen skalljämställas med jaktvapen vid vissa fång av familjerättslig karaktär. [ promemorian har dock denna anhållan tillbakavisats med motiveringen att antalet vapen härigenom skulle öka i alltför stor omfattning. Detta påståen- de är i och för sig riktigt och överstyrelsen har full förståelse för att statsmakterna inte onödigtvis vill öka antalet vapen i landet. Målskjut- ningsvapen har dock ett minst lika stort affektionsvärde som jaktvapen. varför det inte ter sig rättvist att en kategori vapen skall äga företräde framför en annan inte minst i belysning av det förhållandet att mer än hälften av det antal vapen som årligen försvinner är jaktvapen. Ur säker- hetssynpunkt torde det stå klart för envar att målskjutningsvapen inte är farligare än jaktvapen. Enligt överstyrelsens bestämda uppfattning är det ett rättvisekrav att målskjutningsvapen inte behandlas oförmånligare än jaktvapen. Liknande synpunkter anförs av Norma prry'ektilfabrik.

Polisstyrelsen i Skellefteå anser motivet att förhindra att ett stort antal vapen kommer i omlopp som sakskäl är svagt. Problemet bör vara huruvi- da jaktvapen vid familjerättsliga fång kan anses märkligare än målskjut- ningsvapen. Så torde ej vara fallet. Att jaktvapen sedan 1934 haft den här särställningen är beroende av omständigheter som nu ej är aktuella. Om inte överstyrelsens ståndpunkt godtas bör — enligt polisstyrelsens mening — det vara logiskt att för samtliga vapen endast bestämmelsen om affek- tionsvärde får gälla vid förvärv genom giftorätt, arv eller testamente.

L("insåklagaren [ Södermanlands län anser att man i reformarbetet inte gått tillräckligt långt och därvid inte nog beaktat den under senare år alltmer stigande användning av vapen vid brott. Det måste anses vara ett väsentligt intresse att i görligaste mån begränsa antalet vapen, som finns ute i vårt samhälle. Enligt länsåklagarens uppfattning bör man speciellt rikta in sig på de vapen. som inte kommer till användning i någon större utsträckning. I första hand anser länsåklagaren därför motiverat med en ändring av 9.5 VL. Den nuvarande bestämmelsen, att man vid vissa bene- fica fång får förvärva jaktvapen utan att behovskravet är uppfyllt. bör slopas. Det kan i dagens läge inte anses motiverat. attjaktvapnen skall ha

• Sida 116
•  Original

Prop. 1981/82: 1 116

denna särställning. Har ett vapen särskilt affektionsvärde kan man ändock få tillstånd till förvärv utan att behovskravet uppfylls. En väsentlig om- ständighet. som man bör peka på i detta sammanhang. är det förhållandet. att enligt tillgänglig statistik för åren 1976—1978 av totalt tillgripna 2583 vapen mer än hälften (drygt 57 %) varjaktvapen. Det torde enligt länsåkla- garen inte vara orimligt hävda. att den som förvärvat ett vapen utan särskilt affektionsvärde eller inte har behov väl kan tänkas sakna tillräcklig motivation för att ordna förvaringen av vapnet på ett tillfredsställande sätt.

3.14 Åldersgräns för äldre vapen

Förslaget i promemorian att inte göra någon ändring i den nuvarande åldersgränsen för tillståndsfria äldre vapen f.n. (1860) har kritiserats av flera remissinstanser.

Statens kriminaltekniska laboratorium framhåller att det från skilda håll har anförts kritik mot valet av årtalet 1860 och laboratoriet anser att kritiken inte är oberättigad. Sedan årtalsgränsen infördes år 1961 har laboratoriet utfört åldersbestämning av ett flertal skjutvapen. Det har härvid inte sällan visat sig vara omöjligt att med säkerhet fastställa om ett vapen tillverkats före eller efter år 1860. Laboratoriet delari denna fråga rikspolisstyrelsens uppfattning att det f.n. inte finns något helt invänd- ningsfritt alternativ till den nu gällande tidsgränsen. En förändrad gräns- dragning skulle emellertid enligt laboratoriets åsikt ge upphov till en klar förbättringi detta hänseende. Med hänsyn till de skäl, som-låg till grund för införandet av ånalet 1860. anser laboratoriet. att samtliga skjutvapen av- sedda för gastäta enhetspatroner skall omfattas av vapenlagens bestäm- melser oavsett tillverkningsår. För de skjutvapen. som inte är avsedda för gastäta enhetspatroner. dvs. främst framladdningsvapen. ser laboratoriet helst att årtalsgränsen framflyttas till år 1890 och detta av två skäl. Vid denna tid ansågs framladdningsvapnen vara föråldrade och tillverkningen av sådana vapen var inte längre så omfattande. Dessutom är det i allmän- het lättare att åldersbestämma skjutvapen från denna tid. bl.a. beroende på mer tillförlitliga uppgifter i vapenlitteraturcn. Laboratoriet föreslår där- för, att ordalydelsen i lä 1 VL ändras till "skjutvapen. som har tillverkats före år 1890 med undantag för vapen avsett för gastäta enhetspatroner".

Armémuseum anför att bl.a. lokala polismyndigheter återkommande riktar frågor till museet om vissa vapens ålder. beroende på att vapen. tillverkade före 1860. är undantagna från lagens bestämmelser (2 5). Vap- nens farlighet sammanhänger dock mer med deras konstruktion än med tillverkningsåret, varför man bör ändra 2ä 1 till att. i stället för vapen tillverkade före 1860. undanta mynningsladdare och besläktade vapen (kammarladdningsvapen). som inte kan laddas med enhetspatron. samt vapen konstruerade för enhetspatron. till vilka brukbar ammunition inte kan anskaffas. Denna skenbart krångligare formulering skulle bespara

• Sida 117
•  Original

Prop. 1981/82: 1 117

lokala myndigheter en från säkerhetssynpunkt egentligen onödig. och ibland omöjlig. exakt tidsbestämning av många vapen. Armémuseum delar alltså inte departementspromemorians uppfattning. att tidsgränsen bör behållas.

Den strikta årtalsgränsen 1860 som grund för krav på licens leder enligt Svenska vapenhistoriska sällskapet till orättvisa och orimliga konsekven- ser. En och samma vapentyp som tillverkats t.ex. åren 1850—1870 skall enligt lagen behandlas olika om tillverkningsår kan fastställas. Det senare är för övrigt långt ifrån alltid fallet och då är frågan öppen för en godtycklig bedömning. Det synes sällskapet närmast som en självklarhet att utgångs- punkten måste vara vapnets farlighet och inte ett mer eller mindre slump- vis valt årtal. Sällskapet vill därför föreslå att i stället för tidsgräns följande skall gälla: Från licenstvång undantas mynningsladdare och besläktade vapen (kammarladdningsvapen). som inte kan laddas med enhetspatron samt vapen konstruerade för enhetspatron men till vilka brukbara patroner inte kan anskaffas (VL 25 mom. 1). Frågan om vapenrepliker redovisas summariskt. Det syns närmast vara repliker av moderna vapen som därvid åsyftas. I detta sammanhang har begreppet replik använts i betydelsen kopia. Sällskapet vill emellertid framhålla den stora och växande markna- den av repliker av äldre vapen. Repliker i stället för originalvapen är mot bakgrund av prisutvecklingen på vapenområdet i högsta grad en fråga om seriösa samlarobjekt för enskilda samlare. I belysning härav blir tidsgrän- sen 1860 än mer absurd. Ett originalvapen från 1600—talet behöver inte licens. Det är däremot nödvändigt för en 1980 tillverkad exakt replik av detta vapen. Eftersom repliker naturligtvis kan bedömas från olika syn- vinklar från seriös samlarsynpunkt till leksaksmarknaden understryker detta enligt sällskapets uppfattning det angelägna att funktionen och ej ett visst årtal skall vara avgörande för kravet på licens.

Samlarföreningen Nordstjärnan påpekar att årtalet 1860 som gräns för tillståndsgivningen, kritiserades redan då den infördes år 1960. Det är svårt att bestämma om ett vapen är tillverkat år 1859 eller 1860 om vapnet saknar inskription om tillverkningsår. Det är enligt föreningen stötande för förnuft och allmän rättsuppfattning om två vapens farlighet skall bedömas efter vilket år de är tillverkade om de i övrigt är identiskt lika. Liknande synpunkter förs fram av Samlarff'ireningen Polcirkeln.

Svenska Vapenstiftelsen föreslår att alla mynningsladdade vapen samt vapen för tändnåls- och stiftantändning före år 1910 alternativt sekelskiftet skall vara licensfria. Däremot bör användandet av sådana vapen vara licensbelagt. Ett äldre vapen, som avses att användas för annat än samling. blir härigenom licensbelagt på samma sätt som ett modernt vapen. Förut- sättningarna för tillståndsgivning för skytte skulle vara att sökanden styrker att vapnet är säkert ur teknisk synpunkt och att han kan hantera vapnet.

• Sida 118
•  Original

Prop. 1981/82: 1 . 118

3.15 Straffbestämmelsen i 375 VL

Länsåklagaren [ Göteborgs och Bohus län instämmer i promemorians förslag såvitt avser borttagande av graderingen av det subjektiva rekvisitet vid olaga innehav i 37 5. De tillämpningsproblem som de nuvarande regler- na om uppsåt — oaktsamhet inneburit kan sannolikt till stor del också tillskrivas den oklara definitionen av skjutvapen i l s VL.

Göta hovrätt påpekar att den hovrättsdom som har åberopats i prome- morian inte var enhällig. Domen har dikterats av ett hovrättsråd och två nämndemän. Domen har inte överklagats och inte heller. såvitt bekant. blivit refererad. Majoriteten ansåg i det aktuella fallet att underlåtenhet att förvissa sig om huruvida innehav av ett vapen kunde kräva tillstånd inne- fattade sådan oaktsamhet som avses i 37ä andra stycket vapenlagen. En dylik rättstillämpning överensstämmer inte — såsom också antyds i depar- tementspromemorian — med gällande tolkning av begreppet rättsvillfa- relse. Rättsfallet bör därför inte läggas till grund för lagändring. Fall av oaktsamt vapeninnehav är av naturliga skäl sällsynta och endast ett ringa antal torde leda till åtal. Därför finnes i och för sig ingen erinran mot att oaktsamt innehav av vapen göres straffritt. Redigeringen av lagrummet har emellertid blivit vilseledande och kan med den föreslagna utformningen tolkas såsom att strikt ansvar införs för olaga vapeninnehav. Om det är önskvärt att avskaffa straffansvaret för oaktsamt vapeninnehav, bör ordet "uppsåtligen" stå kvar i första styckets ingress. tagas bort i den föreslagna andra punkten. medan det i andra stycket eller i ett särskilt stycke kan stadgas ansvar för oaktsam överlåtelse eller upplåtelse av skjutvapen. Hovrätten avstyrker emellertid lagändring. enär gällande bestämmelser hittintills inte vållat problem av sådan art som motiverar någon ändring.

3.16 Överprövning av länsstyrelses beslut i återkallelsefrågor

Förslaget att inte tillåta talan mot länsstyrelses beslut i en återkallelse- fråga har fått ett blandat mottagande.

Skytteförbundens överstyrelse har inte något att erinra mot den föreslag- na begränsningen av möjligheten föra talan mot länsstyrelses beslut.

JK ställer sig tveksam till förslaget att helt avskaffa rätten att överklaga länsstyrelsens beslut. JK kan emellertid hålla med om att rådande skillnad mellan behandlingen av återkallelseärenden och tillståndsärenden förefal- ler obefogad. Med viss tvekan kan JK därför ansluta sig till förslaget i denna del.

Återkallande av innehavstillstånd för skjutvapen medför enligt Jägarnas riksförbund — Landsbygdens jägare alltid indirekt besiktningsrubbning. Det är ur rättsprincipiell synpunkt avsevärd skillnad mellan att vägras rätt att förvärva egendom — och att tvångsvis frånhändas egendom som redan besittes med full äganderätt. Då fråga är om åtgärd som medför rubbning

• Sida 119
•  Original

Prop. 1981/82: 1 119

av ägande- och besittningsrätt. måste särskilt höga krav ställas på rättstill- lämpningen. Hittillsvarande rätt till överprövning av länsstyrelses beslut enligt 18. 29. 30 och 3I åå VL. bör enligt förbundet bestå oförändrad.

Beslut om återkallelse av vapenlicens kan. menar Göta hovrätt. vara av betydande vikt för den enskilde. I promemorian anges också att fullföljd av sådana ärenden till regeringen ökat kraftigt under senare år. Vid sådant förhållande finner hovrätten ett avskärande av fullföljdsrätten vara synner- ligen otillfredsställande. Hovrätten förordar i stället den alternativa möjlig- heten att låta ärendena fullföljas i kammarrätt.

Kammarrätten i Stockholm vill först erinra om att det både i 1927 och 1934 års vapenkungörelser stadgades att talan ej fick föras mot länsstyrel— ses beslut i ärende som avsågs i kungörelsen. Riksdagen hemställde emel- lertid i skrivelse (rskr 1938: 326) om sådan ändring i vapenkungörelsen. att länsstyrelses beslut om förvärv och innehav av vapen skulle kunna över- klagas. I prop. 1949: 95 med förslag till vapenförordning uttalade departe- mentschefen bl.a. att en enhetlig prövning av ansökningar om vapenlicens torde på ett mera verksamt och smidigt sätt kunna tillgodoses genom utfärdande av direktiv och anvisningar rörande bestämmelsernas tillämp- ning. Däremot ansåg departementschefen att klagan borde få föras över länsstyrelsens beslut varigenom tillstånd att inneha vapen hade återkallats eller förbud mot fortsatt innehav av vapen meddelats. Som motivering angavs att fråga om förlust av rättighet kunde innebära ekonomiska konse- kvenser för vederbörande. Möjlighet att få saken omprövad borde därför få stå öppen. I departementspromemorian kritiseras den ordning som gäller nu. Kammarrätten medger att det naturligtvis är riktigt att bedöm- ningen skall ske efter samma kriterier både i tillståndsärendena. som inte får överklagas. och i återkallelseärendena. där bcsvärsrätt föreligger. Un- der senare tid har det emellertid ställts krav på ökad rättssäkerhet för den enskilde i förvaltningsärcnden. Detta krav har bl.a. tillgodosetts genom förvaltningsdomstolsreformen 1972. Det är vidare endast i speciella undan- tagsfall. som besvärsrätt inte föreligger över beslut på länsstyrelsenivå. Kammarrätten anser därför att det skulle vara betänkligt om besvärsrätten begränsas genom att en återgång sker till den ordning som gällde tidigare och som då kritiserades. Som framhölls vid riksdagsbehandlingen 1949 finns det också fog för olikheten när det gäller möjligheterna att anföra besvär. Återkallelseärendena måste sålunda för den enskilde ha större betydelse än tillståndsärendena. Den som ännu inte har fått tillstånd att inneha vapen har inte haft grundad anledning att vidta slutliga dispositio- ner. Den som har fått rätt att inneha vapen har däremot kanske inköpt vapen och ordnat så att han har tillgång till jaktmarker etc. En återkallelse av tillstånd kan i så fall medföra betydande konsekvenser för honom. Det synes därför vara skäligt att besvär även i fortsättningen kan anföras över länsstyrelses beslut av aktuell art. Önskemälet att antalet besvärsärenden hos regeringen skall nedbringas bör naturligtvis i möjlig mån beaktas.

• Sida 120
•  Original

Prop. 1981/82zl 120

Förslag om att besvärsprövningen när det gäller länsstyrelsens överklag- bara beslut i de ifrågavarande ärendena skall övertas av förvaltningsdom- stol har framställts dels i betänkandet (SOU 1959: 4) Kompetensfördel- ningen av administrativa besvärsmål mellan Kungl. Maj:t i statsrådet och regeringsrätten. dels i betänkandet (SOU I966: 70) Förvaltningsrättskip- ning. Härvid åberopades att frågorna rörde enskilds rätt. I prop. l97l:30 Förvaltningsrättsreform fastslogs emellertid att ärendena måste avgöras under hänsynstagande huvudsakligen till ordnings- och säkerhetssyn- punkter. Prövningen borde därför ske i statsrådet. Kammarrätten kan visserligen inte ansluta sig till vad som sägs i departementspromemorian om att ärendena saknar direkt anknytning till kammarrätternas verksamhet i övrigt. Kammarrätt handlägger nämligen mål om enskilda människors förutsättningar att få ansvar i olika sammanhang. Som exempel kan näm- nas frågor som rör körkort. kriminalvård och återkallelser av läkarlegiti- mation. I och för sig skulle alltså besvärsärenden i vapenfrågor väl kunna prövas av kammarrätt. Den allmänna utvecklingen efter år 1971 får emel- lertid anses vara sådan att det numera i ännu högre grad än tidigare bör läggas vikt vid ordnings- och säkerhetssynpunkter när de aktuella ären- dena prövas. Kammarrätten anser därför. i likhet med vad som anförs i departementspromemorian. att ärendena inte bör tillföras förvaltnings- domstol. Det synes i stället ligga ett visst värde i att regeringen genom handläggningen av dessa ärenden får en inblick i hur lagstiftningen funge- rari praktiken. Så länge som antalet besvärsärenden endast uppgår till ett 40-tal per år synes det inte heller finnas tillräcklig anledning att ändra besvärsreglerna i syfte att minska arbetsbelastningen i regeringskansliet. Av skäl som har anförts i det föregående förordar kammarrätten att den nuvarande ordningen får bestå tills vidare.

Kammarrätten i Jönköping. som är införstådd med angelägenheten att inskränka regeringens befattning med besvärsärenden av begränsad bety- delse, anlägger följande synpunkter på frågan om möjligheten att anföra besvär.

Självfallet sker lämplighetsprövningen i båda ärendegrupperna i mycket enligt samma kriterier. Detta förhållande gör det onekligen lämpligt att båda ärendegrupperna i de lägre beslutsinstanserna handläggs av samma myndigheter. vilket även är fallet. Däremot synes förhållandet i och för sig inte behöva medföra att beslutsprocessen skall avslutas i samma instans. Samtidigt som de båda grupperna av ärenden innehåller flera likartade moment företer de även inbördes olikheter. Därvid är främst av betydelse att en återkallelse av ett en gång meddelat och därefter utnyttjat tillstånd för den enskilde ofta kan vara förenad med ekonomiska konsekvenser i form av investeringsförluster av skilda slag medan så mera sällan torde vara fallet vid avslag på en ansökan om tillstånd (se prop. 1971 : 30 s. 90 m och prop. 1949195 s. 83 och 86). Härav följer att rättssäkerhetssynpunkter har betydligt större tyngd i ärenden om återkallelse än i ärenden om tillstånd. Såvitt kammarrätten kan finna har i departementspromemorian ej anförts tillräckligt bärande skäl att i ärenden rörande återkallelse begränsa

• Sida 121
•  Original

Prop. 1981/82zl 121

prövningen till två instanser. Förslaget skulle innebära att ett på lokalt plan fattat beslut om återkallelse av ett gynnande beslut av ekonomisk betydel- se för enskild inte skulle kunna överklagas. Kammarrätten vill understryka att det borde böra krävas skäl av påtaglig bärkraft för att införa en så ovanlig ordning. ()m man således i ärenden rörande återkallelse vill tänka sig en instans över länsstyrelserna står valet uppenbarligen mellan att överlämna prövningen till kammarrätterna och att låta prövningen alltjämt åligga regeringen. I vad avser det förra alternativet har i departementspro- memorian framförts invändningen att kammarrätterna därmed skulle till- föras en helt ny målgrupp utan direkt anknytning till dessa domstolars verksamhet i övrigt. Vad sålunda anförts är ej riktigt. Kammarrätterna handlägger nämligen ett betydande antal mål. i vilka fråga är om enskilds lämplighet för viss verksamhet eller för visst samhällsförtroende. Såsom exempel på sådana mål kan här nämnas mål om innehav eller förvärv av körkort. om legitimation (läkare. annan sjukvårdspersonal och veterinä- rer). om innehav av flygcertifikat. om behörighet att utöva befäl på fartyg samt om permissioner m.m. enligt lagen om kriminalvård i anstalt. Den i departementspromemorian framförda invändningen får därför anses mind- re befogad.

Emellertid finns även betänkligheter av annat slag. Såsom i departe- mentspromemorian i korthet har berörts har vid kompetensfördelningen mellan Kungl. Maj:t i statsrådet (numera regeringen) och förvaltningsdom- stolarna ärenden som rör allmän ordning och säkerhet ansetts ankomma på samhällets administrativa organ. Om kompetensfördelningen framhöll då- varande departementschefen i prop. 197130 5. 88 som sin principiella ståndpunkt att besvärsärenden. som huvudsakligen innefattar rättsfrågor. skall handläggas av förvaltningsdomstol. medan besvärsärenden, i vilka ändamålsenlighets- och lämplighctsfrågor dominerar. skall avgöras av re- geringen. Han anförde vidare att det ibland inte finns någon klar skiljelinje mellan rättsfrågor och lämplighctsfrågor samt underströk att även frågor med betydande inslag av rättstillämpning ur samhällssynpunkt måste för- behållas regeringsmakten. såsom då hänsynstagande krävs tiIl försvars-. ordnings-, säkerhets-. allmänekonomiska eller andra statsnyttosyn- punkter. Nu ifrågavarande återkallelseärenden innefattar visserligen en lämplighetsbedömning men innehåller även ett påtagligt moment av rätts- prövning. eftersom återkallelse kan ske endast om vissa kriterier är upp- fyllda. Så långt skulle målen kunna avgöras lika väl av kammarrätterna som av regeringen. Fråga uppkommer då om ett erforderligt hänsynstagan- de till ordnings- och säkerhetssynpunkter nödvändiggör att målen alltjämnt avgöres av regeringen. Så borde tveklöst bli fallet om för rikets allmänna säkerhet eller för den allmänna ordningen betydelsefulla frågor skulle avgöras. Kammarrätten utgår emellertid ifrån att det i det helt övervä- gande antalet fall är fråga om sådana återkallelsegrunder som fysisk eller psykisk sjukdom — däri inbegripet alkoholism och läkemedelsmissbruk av skilda slag — samt brott mot jaktlagstiftningen och brott innefattande hot eller våld. Fråga är således ej om rikets säkerhet utan om att skydda enskilda personer eller att förhindra lagbrott. Säkerhets- och ordningssyn- punkterna är vid sådant förhållande knappast av det slag som nödvändig- gör avgörande på regeringsnivå. Under förutsättning att man inte behöver befara att bestämmelserna i en framtid skall få betydelse för den allmänna ordningen och säkerheten inom riket. exempelvis vid uppsättande av med- borgargarden eller liknande organisationer. finns anledning att befria rege- ringen från dess befattning med dessa ärenden. låt vara att ett bortfall av 35

• Sida 122
•  Original

Prop. 1981/82: 1 122

år 40 ärenden per år knappast kan ha någon mera påtaglig betydelse. Med hänsyn till att kammarrätterna redan handlägger mål av ur vissa syn- punkter närliggande natur. möter knappast hinder mot överflyttning av måltypen till kammarrätterna. ()m kammarrätterna skulle tillföras nu ifrå- gavarande målgrupp skulle det med hänsyn till det ringa antalet mål sanno- likt vara till fördel att i kungörelsen (1971: 1200) om kammarrätternas domkretsar m.m. föreskriva att samtliga mål skall handläggas av en av kammarrätterna. Kammarrätten avstyrker att möjligheten att överklaga länsstyrelses beslut i återkallelseärende slopas men tillstyrker — under ovan angivna förutsättning — att regeringen i instansordningen ersätts av kammarrätt.

Ur samtliga berörda parters synpunkt borde enligt Svenska svartkruts- skyttefederationen en central. för hela landet gemensam överklagsinstans vara bästa lösningen. En tänkbar lösning är en nämnd med representanter från både stat och skytteorganisationer. Eftersom rikspolisstyrelsen enligt VK 557 har att meddela föreskrifter om VK:s tillämpning synes den mest rationella lösningen vara att denna nämnd knöts till rikspolisstyrelsen.

Liknande synpunkter anförs av Samlarft'irhundet Nordstjt'irnan. Sam- larföreningen Polcirkeln och Svenska vapenstiftelsen.

3.17 Startvapen m. m.

I promemorian förordas att en inventering sker av marknaden när det gäller start- och skrämskottsvapen samt vapenrepliker.

Föreningen Sveriges länspolischder och l-"öreningen Sveriges polis- chefer understryker vikten av att frågan finner sin snara lösning.

Kriminaltekniska laboratoriet delar uppfattningen att inte enbart en inventering av marknaden utan även en klassificering av vapnen bör ske. En sådan klassificering behövs även för att skilja på tillståndspliktig och tillståndsfri revolvertrumma. Om startvapen ändras så att projektiler kan skjutas ut ur dem, faller dessa ändrade vapen under bestämmelserna i vapenlagen . I många fall har dock laboratoriet funnit. att s. k. startvapen ändrats i uppenbar avsikt att sedan kunna skjuta något slag av skarp ammunition. men att ändringen av någon anledning inte lyckats helt. Vid prov med sådana vapen har det inte alltid varit möjligt att skjuta ut projektiler. Enligt laboratoriets förmenande är det i sådana fall ofta en ren tillfällighet. att vapnet inte fungerar. Vid bedömning av sådana vapen ur tillståndssynpunkt har laboratoriets uppfattning genomgående varit att vapnen faller under lagens bestämmelser om skjutvapen trots att projek- tiler inte kunnat skjutas ut ur dern dvs. rätten att inneha vapnen som tillståndsfria startvapen har förverkats. Detta ställningstagande synes dock sakna reellt stöd i nu gällande vapenlag. Med hänsyn till att många fall av denna karaktär behandlas årligen är det angeläget. att denna oklarhet rättas till. Förslagsvis bör detta kunna ske i tillämpningsföreskrifter till vapenlagstiftningen. ] samband därmed torde också närmare behöva preci-

• Sida 123
•  Original

Prop. 1981/82: 1 l23

seras hur långt ett vapen — detta gäller dock inte enbart startvapen — kan "slaktas”, innan det upphör att vara vapen i vapenlagens mening. När upphör t. ex. pipan till ett skjutvapen att vara en sådan pipa som nämns i l åb VL. om pipan kapas till mindre stycken?

Enligt Samlarförbundet Nordstjärnan finns det en egendomlig samman- blandning av repliker. startvapen och skrämskottsvapen i olika förslag. Repliker har ingenting med start- och skrämskottsvapen att göra. utan är mer eller mindre exakta kopior av äldre vapen. Dessa vapen är enligt förbundets mening inte av något större intresse för en seriös samlare. Det finns emellertid personer. som uteslutande samlar på "jubileumsrepliker" och i t.ex. Deutsches Waffenjournal behandlas de seriöst. Dessutom an- vänds dessa vapen av sådana. som är intresserade av skjutning med gamla vapen. men ej vill slita på dem eller riskera vapen- och personskador. Naturligtvis skall de i tillståndsavseende jämställas med lika farliga äkta vapen. Startvapen. som kan ändras till skarpskjutning. blirju föremål för särskild inventering. Skrämskottsvapen. t.ex. av plast, är ju ofta rena leksaker och det torde bli mycket svårt att dra en gräns för deras farlighet. En sak är att sådana användas vid rån. där enligt pressen t. o. m. "pistollik- nande föremål" duperat. men det har ibland räckt med en hand i fickan. föregivande en pistol där. Vad gör man åt det i vapenlagen? — När det säges att behov av skrämskottsvapen ej föreligger. så förbises att ett sådant kan användas som försvarsvapen (visserligen bluff) mot en brotts- ling. ehuru det är ofarligt. Kanske mot knivbeväpnad i tunnelbanan!

• Sida 124
•  Original

Prop. 1981/82: 1 124

Förslag till Lag om ändring i vapenlagen (1973: 1176)

Härigenom föreskrivs i fråga om vapenlagen (1973: l176) dels att 1, 2, 4—6. 8—10. 12, 13. 16. 22, 23. 26. 29, 32—35, 38. 42. 48 och 49 55 samt rubriken närmast före 2655 skall ha nedan angivna lydelse

dels att rubriken närmast före 245 skall lyda "Ändring, reparation och skrotning av skjutvapen” ',

dels att i lagen skall införas fyra nya paragrafer. 25 a. 28 a, 28 b och 38a åå, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse l 5 Med skjutvapen förstås i denna lag ' 1. vapen med vilket kula. hagel !. vapen med vilket kula. hagel. eller annan projektil kan skjutas ut harpun eller annan projektil kan med hjälp av krutladdning. kolsyre- skjutas ut med hjälp av krutladd- laddning, komprimerad luft eller ning. kolsyreladdning, komprime- annat liknande utskjutningsmedel, rad luft eller annat liknande utskjut- ningsmedel.

2. apparat eller anordning som beträffande verkan och ändamål är jäm- förlig med vapen som avses under |.

Vad som sägs om skjutvapen gäller även

3. obrukbart vapen, som i brukbart skick skulle räknas som skjutvapen.

b. löst slutstycke, ljuddämpare, b. löst slutstycke. ljuddämpare. eldrör eller pipa till skjutvapen och eldrör. pipa till skjutvapen eller trumma till reva/ver och

c. annan anordning som möjliggör att till ett skjutvapen användes annan ammunition än vapnet är avsett för.

2 5 Lagen gäller ej Lagen gäller ej ]. skjutvapen som har tillverkats l. skjutvapen som har tillverkats före år 1860, före år 1890, om inte vapnet är av-

settför gastäta enhetspatroner.

2. bultpistol som är avsedd för 2. bultpistol. som är avsedd för användning inom byggnadsindu- byggnadsarbete. eller annat ar- .rtrin. hetsverktjvg, som är avsett för indu-

striellt eller därmed jämförligt bruk.

3. skjutapparat för slakt. signalgivning. livräddning eller annat därmed jämförligt ändamål och

• Sida 125
•  Original

Prop. 1981/82: ]

Nuvarande lydelse

4. startvapen.

Föreslagen lydelse

4. startvapen. om inte vapnet har ändrats i syfte att en projektil skall kunna skjutas ut ur vapnet på ett sådant sätt som anges i 15 första stycket 1 .

4s'

Med undantag för bestämmelser- na i 32. 33 och 4055 gäller lagen ej

1. hagel eller annan massiv kula, 2. projektil, avsedd för luft— eller fjädervapen,

3. hagelpatron eller tändhatt där- till,

4. kolsyrepatron.

5. patron- eller laddningshylsa utan tändhatt. avsedd för handva- pen på vilket lagen äger tillämpning och

6. kulammunition tried centralan- tändning, som är avsedd för jakt- studsare.

Med undantag för bestämmelser- na i 26, 32. 33 och 40 55 gäller lagen ej

2. projektil. avsedd för luft-,fjä- der- eller harpunvapen,

5. patronhylsa utan tändhatt. av- sedd för handvapen på vilket lagen är tillämplig och

6. kulpatroner och tändhattar som är avsedda för gevär, i den män inte regeringen för viss typ av ammunition har föreskrivit annor- lunda.

55

Utan tillstånd enligt denna lag får ej någon

1. inneha skjutvapen. 2. förvärva ammunition.

3. införa skjutvapen eller ammunition till riket eller

4. driva handel med skjutvapen. Vad i första stycket sägs äger ej tillämpning på luft- eller fjäderva— pen, som är avsett för målskjutning och som har en i förhållande till andra jämförliga skjutvapen be- gränsad effekt. Enskild person får dock icke utan tillstånd inneha. in- föra till riket eller driva handel med sådant vapen med mindre han fyllt aderton år.

Om undantag i vissa fall från skyldigheten att inhämta tillstånd finns bestämmelseri 13, 16, 21, 22. 25 och 45 55.

' Senaste lydelse 1978: 303.

Om luft- eller fjädervapen. som är avsett för målskjutning. eller harpunvapen har en i förhållande till andra jämförliga skjutvapen be.- gränsad effekt skall första stycket ej tillämpas på vapnet. Enskild per- son får dock icke utan tillstånd in- neha. införa till riket eller driva handel med sådana vapen. om han inte har fyllt aderton år.

Om undantag i vissa fall från skyldigheten att inhämta tillstånd finns bestämmelseri 13, 16. 21, 22. 25. 25 a, 26 och 45 ss.

• Sida 126
•  Original

Prop. 1981/82zl

Nuvarande lydelse

Skjutvapen eller ammunition får ej överlåtas eller upplåtas till annan än den som är berättigad att inneha vapnet eller att förvärva ammuni- tionen. om ej annat följer av 13, 22, 25 eller 45 5.

I26

Föreslagen lydelse

65

Skjutvapen eller ammunition får ej överlåtas eller upplåtas till annan än den som är berättigad att inneha vapnet eller att förvärva ammuni- tionen, om ej annat följer av B, 22, 25. 25 a, 26 eller 45 ä.

8 52 Tillstånd att inneha skjutvapen får meddelas

l. enskild person,

2. skytteförbund. skyttekrets el- ler skytteförening som tillhör det frivilliga, statskontrollerade skytte- väsendet och

3. annan sammanslutning beträf- fande vilken regeringen förordnat därom

2. skytteförbund. skyttekrets el- ler skytteförening som tillhör det frivilliga. statskontrollerade skytte- väsendet,

3. annan sammanslutning beträf- fande vilken regeringen förordnat därom och

4. huvudman för museum för va- pen som skall ingå i museets sam- lingar, om muséet åtnjuter statsbi- drag enligt särskilda föreskrifter därom eller om muséet ägs av en kommun eller en landstingskom- mun eller av en stiftelse som står under länsstyrelsens tillsyn.

Auktoriserat bevakningsföretag får meddelas tillstånd att inneha vapen för utlåning till företagets väktare i samband med bevakningsuppdrag som kräver beväpning. Sådan utlåning får ske endast till den som har meddelats särskilt tillstånd att som lån inneha motsvarande vapen med ammunition.

953

Enskild person får meddelas till- stånd att inneha skjutvapen endast om han har behov av vapnet och det skäligen kan antagas att han ej kommer att missbruka det. I fråga om skjutvapen som huvudsakligen har affektions- eller prydnadsvärde eller jaktvapen som förvärvats på grund av giftorätt eller genom arv eller testamente får tillstånd dock meddelas även för den som vill in- neha vapnet för annat ändamål än skjutning.

1 Senaste lydelse l978: 303. 3 Senaste lydelse 19781303.

Enskild person får meddelas till- stånd att inneha skjutvapen endast om han har behov av vapnet och det skäligen kan antagas att han ej kommer att missbruka det. I fråga om skjutvapen som huvudsakligen har prydnadsvärde får tillstånd dock meddelas även för den som vill inneha vapnet för annat ända- mål än skjutning. Detsamma gäller i fråga om vapen som har särskilt affektionsvärde för den sökande.

• Sida 127
•  Original

Prop. 1981/82: ]

Nuvarande lydelse

Tillstånd att inneha pistol eller annatfiekvapen, kulsprutepistol el- ler annat automatvapen får medde- las endast om synnerliga skäl före- ligger.

l'27 Föreslagen lydelse

Tillstånd att inneha pistol eller annat enhandsvapen eller kulspru- tepistol eller annat helautomatiskt vapen får meddelas endast om det finns synnerliga skäl.

105

Tillstånd att inneha skjutvapen meddelas för särskilt angivet ända- mål. Tillståndet får förenas med villkor att vapnet göres varaktigt obrukbart eller med närmare före- skrifter om hur vapnet skall förva- ras.

Tillstånd att inneha skjutvapen meddelas för särskilt angivet ända- mål. Tillståndet får förenas med villkor att vapnet skall göras varak— tigt obrukbart eller med närmare fö- reskrifter om hur vapnet skall för- varas. Tillständetfår tidsbegränsas om det med hänsyn till särskilda omständigheter kanförutses att be- hovet av vapnet inte kommer att bli varaktigt.

12 54

Tillstånd att förvärva ammuni- tion får meddelas enskild person el- ler sammanslutning och bevak- ningsföretag som avses i 8 5.

Tillstånd att förvärva ammuni- tion får meddelas enskilda personer samt sammanslutningar. huvud- män för muséer och bevaknings- företag som avses i 8 5.

Tillstånd som avses i första stycket får meddelas den som är i behov av ammunition och skäligen kan antagas ej komma att missbruka den. Till- stånd får beviljas enskild person endast om denne har tillstånd att inneha sådant vapen för vilket ammunitionen är avsedd:

Om ej annat förordnas i särskilt fall. gäller tillstånd till förvärv av ammunition ett år från dagen för tillståndets meddelande.

l3 $$ Ammunition får överlåtas även till den som saknar tillstånd som avses i l25 i följande fall, nämligen

]. Deltagare i jakt får för förbrukning under jakten till annan deltagare överlåta ammunition till vapen som denne är berättigad att inneha.

2. Vid tillfällig upplåtelse av skjutvapen enligt 25 får upplåtaren även överlåta den ammunition till vapnet som låntagaren i varje särskilt fall kan antagas behöva.

4. Sammanslutning som avses i 85 får till medlem eller till medlem av annan sådan sammanslutning överlåta ammunition att förbrukas

4 Senaste lydelse 1978: 303.

3. Kulammunition får även i an— natfall än som anges Mål 6 överlå— tas till sådan sammanslutning som avses i 8 .6 2 eller 3.

4. Sammanslutning som avses i 8 5 får till egna medlemmar eller till medlemmar av andra sammanslut- ningar av detta slag överlåta am-

• Sida 128
•  Original

Prop. 198l/82: ] Nuvarande lydelse vid övning eller tävlingsskjutning

som äger rum under samnu'mslut- ningens kontroll.

Föreslagen lydelse

munition att förbrukas vid övning eller tävlingsskjutning som äger rum under en sådan sammanslut- nings kontroll.

16 55 Införsel av skjutvapen eller ammunition får ske utan särskilt tillstånd i följande fall. nämligen

1, Enskild person får införa skjut- vapen. som han är berättigad att här i riket inneha för personligt bruk, samt ammunition som behöri- gen förvärvats här i riket. Vad nu sagts äger motsvarande tillämp- ning beträffande sanunanslutning och bevakningsföretag som avses i 8.5.

2. För tillfällig användning vid jakt eller tävling här i riket får svensk, dansk, finsk eller norsk medborgare från Danmark, Finland eller Norge införa jakt- eller täv- lingsskjutvapen med tillhörande ammunition. Vapnet och ammuni- tionen får i sådant fall utan tillstånd innehas här i riket av den som har infört egendomen under högst tre månader från införseldagcn.

I. Enskild person får införa skjut- vapen, som han är berättigad att här i riket inneha för personligt bruk. samt ammunition som behöri- gen har förvärvats här i riket. Vad som har sagts nu skall också tilläm— pas på sammanslutningar, huvud- män för museer och bevaknings- företag som avses i 8 5.

2. För tillfällig användning vid jakt eller tävling här i riket får svenska. danska, finska eller norska medborgare, som inte har hemvist här i riket, från Danmark. Finland eller Norge införa jakt- el- ler tävlingsskjutvapen med tillhö- rande ammunition. Vapnet och am- munitionen får i sådant fall utan till- stånd innehas häri riket av den som har infört egendomen under högst tre månader från införseldagcn.

3, Skjutvapen och ammunition får ej tagas om hand på sätt som avses i 35 andra stycket tullagen ( 1973: 670) av annan än den som har tillstånd att införa sådana varor och ej heller utan medgivande av länsstyrelse förvaras på tullager eller i frihamn. 1 övrigt gäller lagen (l973:980) om transport. förvaring och förstöring av införselreglerade varor. m. m.

225

Den som är berättigad att inneha skjutvapen får tillfälligt låna ut vapnet till annan under följande villkor. nämligen

l. Utlåning får ske endast för kortare tid. högst två veckor. 2, Vapnet får lånas ut endast för samma ändamål som innehavarens tillstånd avser.

3. Låntagaren skall ha fyllt ader- 3. Låntagaren skall ha fyllt ader- ton år. Vapen får dock utlånas även till den som ejfyllt aderton år, om det skall användas vid övning eller tävling som äger rum under kontroll

5 Senaste lydelse 1978: 303.

ton år. Vapen får dock utlånas till den som är under aderton år. om a) vapnet skall användas vid öv- ning eller tävling som äger rum un-

• Sida 129
•  Original

Prop. l981/82:1

Nuvarande lydelse

av sammanslutning som avses i 8 ii. Vidare får annat vapen än pistol eller annat fickvapen eller kulspru— tepistol eller annat automatvapen lättas även till den som fyllt femton men ej aderton år ifall då vapnet endast skall innehas och användas av denne under uppsikt av upplä- taren.

4. Utlåning av pistol eller annat fickvapen eller kulsprutepistol eller annat automatvapen får ske endast för användning i upplåtarens närva- ro eller för övning eller tävling som äger rum under kontroll av sam- manslutning som avses i 8 &. om icke låntagare själv är berättigad att inneha ett vapen av samma typ.

5. Om tillståndför enskild att in- neha visst slag av skjutvapen enligt särskild föreskrift ej får meddelas med mindre vederbörande genom avlagt skytteprov eller på annat sätt ådagalagt att han är lämplig att inneha vapnet. får utlåning av sådant vapen ske endast till den som motsvarar samma krav. Vad nu sagts gäller dock ej när vapnet skall användas enbart för prov— skjutning. övning eller tävling på skjutbana.

129 Ft'ireslagen lydelse

der kontroll av en sådan samman- slutning som avses i 8 5.

b) vapnet skall innehas och an- vändas under upplåtarens uppsikt och det är fråga om annat vapen än enhandsvapen eller helautomatiskt vapen samt låntagaren har fyllt femton år. eller

c) utlåningen avser sådant luft- eller fjädervapen sorti avses i 5 .é' andra stycket och vapnet skall in- nehas och användas under upplå- tarens uppsikt.

4. Utlåning av pistol eller annat enhandsvapen eller kulsprutepistol eller något annat helautomatiskt vapen får ske endast för använd- ning i upplåtarens närvaro eller för övning eller tävling som äger rum under kontroll av en sammanslut- ning som avses i 8 5. om inte lånta- garen själv är berättigad att inneha ett vapen av samma typ.

5. Om delför att en enskild skall få tillstånd att inneha ett visst slag av skjutvapen enligt särskilda före- skrifter krävs att han skall ha av- lagt skytteprov eller genomgått viss utbildning eller på annat sätt visat att han är lämplig att inneha vap- net. får ett sådant vapen lånas ut endast till den som uppfyller sam- ma krav. Vad nu sagts gäller dock ej när vapnet skall användas enbart för provskjutning. övning eller täv- ling på skjutbana.

6. Vapenhandlare får till spekulant, som fyllt aderton år. för provskjut- ning på skjutbana utlåna vapen under de förutsättningar som anges i 4. Vapenhandlare får därvid anlita annan person som godkänts av polismyn- digheten att närvara vid provskjutning.

9 Riksdagen [%!/82. I saml. Nr [

Utlånas med stöd av denna para- graf skjutvapen till någon som har sitt hemvist i en stat som har till- trätt den europeiska konventionen den 28 juni 1978 om kontroll av en- skilda personers införskaffa/ide och innehav av skjutvapen (den europe- iska vapenkonventionen). skall an- mälan omedelbart göras till polis-

• Sida 130
•  Original

Prop. 1981/82: 1

Nuvarande lydelse

130 Föreslagen lydelse

tnyndigheten, om inte vapnet skall innehas och användas av lånta- garen endast inom Sverige. Rege- ringen kan föreskriva undantag från anmält:ingsskyldigheten för vissa typer av vapen.

23å

Utlåning av skjutvapen enligt 22 5 får ej ske till den som har fått skjutvapen förklarat förverkat eller tillstånd till innehav av skjutvapen återkallat eller sotn av annat skäl kan antagas kotnma att missbruka vapnet.

Utlåning av skjutvapen enligt 22 5 får ej ske till den som har fått skjutvapen förklarat förverkat eller tillstånd till innehav av skjutvapen återkallat enligt 29 åförsta stycket, om inte låntagaren är berättigad att inneha ett vapen av den typ sotn lånet avser. Vad sotn har sagts nu hitrdrar dock inte att ett vapen efter särskilt tillstånd av polismyndighe- ten länas utför övning eller tävling som äger rum under kontroll av så- dan sammanslutning sotn [utses i 8 #.

Skjutvapen får inte lånas ut till den som kan antas komtna att miss- bruka vapnet.

25aå

Förvaring av skjutvapen och am- munition

För skrotning får skjutvapen lämnas till och tillfälligt innehas av

I. den sotn är berättigad att dri- va handel med sådana vapen.

2. den som av polismyndighet har godkänts att ta emot vapen för reparation eller översyn. och

3. den som av polismyndighet har godkänts att ta emot vapen för skrotning.

Den sotn enligt första stycket har lämnat ett vapen för skrotning skall senast inottr en månad därefter an- tnäla detta till polismyndigheten. 'l'ill anmälan skall fogas tillstånds- beviset. om det finns i behåll, och intyg eller annat bevis om skrot- ningen.

Förvaring och transport av skjutva- pcn och ammunition m. m.

265

Den som innehar skjutvapen eller ammunition är skyldig att taga så-

Dcn som innehar skjutvapen eller ammunition är skyldig att ta vård

• Sida 131
•  Original

Prop. l98l/82: 1

Nuvarande lydelse

dan vård om egendomen att fara ej uppkommer att den åtkommes av någon obehörig.

Skjutvapen eller en för vapnets funktion vital del samt ammunition skall förvaras under lås.

28a

l3l

Föreslagen lydelse

om egendomen på ett sådant sätt att det inte är fara för att någon obehörig kommer åt den.

Skjutvapen eller en för vapnets funktion vital del samt ammunition skall förvaras under lås. Ammuni- tionen skallförvaras i ett annat ut- rymme än vapnet eller vapendelen. om inte förvaringen sker i ett säker- hetsskåp eller på något annat lika betryggande sätt.

Om innehavaren av skjutvapen eller ammunition är förhindrad att ta vård om egendomen. får han överlämna vapnet eller ammuni- tionen till arman för förvaring un- der högst ett år. sedan detta an- mälts skriftligt hos polismyndighe- ten. Förvaring får dock ej ske hos en person som är under aderton år eller som kan antas komma att missbruka vapnet eller ammuni- tionen.

Den hos vilken vapnet förvaras enligt tredje stycket får inte använ- da vapnet, om han inte har tillstånd att inneha det enligt 8 5.

5

Skickas skjutvapen med posten. skall försändelsen vara assurerad.

Den som åtar sig att transportera skjutvapen eller ammunition bör vidta betryggande åtgärder för att förhindra att någon obehörig kom- mer åt vapnet eller ammunitionen.

28bå

Den som avser att för personligt bruk föra ut skjutvapen ur riket till en stat, som har tillträtt den euro- peiska vapenkonventionen. skall före utförseln anmäla detta till po- lismyndigheten. om vistelsen i den främmande staten skall vara i mer än tre månader. Regeringen kan fö- reskriva undantag från anmäl- ningsskyldigheten för vissa typer av vapen.

• Sida 132
•  Original

Prop. 1981/82: 1 13 In)

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

29.5

Har innehavare av skjutvapen genom missbruk av vapnet eller oaktsam- het därmed eller på annat sätt visat att han är olämplig att inneha vapen eller föreligger eljest skälig anledning därtill. får tillstånd att inneha eller införa skjutvapen återkallas.

Tillstånd till innehav av vapen som avses i 9 5 andra stycket får återkallas. om sådana skäl som där anges inte längre föreligger. Till- stånd skall dock inte återkallas om det skulle framstå som oskäligt med hänsyn till att vapnet har af- fektionsvärde för innehavaren eller av annan orsak och om det inte finns någon anledning att räkna med att vapnet skall komma att missbrukas.

32 %*

Föreligger risk för missbruk av skjutvapen, kan polismyndighet besluta att vapnet och därtill hörande ammunition skall omhändertagas. Är faran för missbruk överhängande, får polisman även utan sådant beslut omhän- dertaga vapnet och ammunitionen. I sådant fall skall polismannen skynd- samt anmäla åtgärden hos polismyndigheten. som omedelbart skall pröva om omhändertagandet skall bestå.

Vad som i första stycket sägs om polisman gäller även av länsstyrelsen förordnad jakttillsynsman samt personal vid domänverket, tullverket eller rennäringsavdelning vid lantbruksnämnd.

Finns någon som har tillstånd att inneha den omhändertagna egendo- men och återkallas ej tillståndet, skall egendomen återlämnas till in- nehavaren så snart det skäligen kan antagas att det ej längre föreligger någon risk för missbruk.

Finns någon som har tillstånd att inneha den omhändertagna egendo- men och återkallas ej tillståndet. skall egendomen återlämnas till in- nehavaren så snart det skäligen kan antagas att det ej längre föreligger någon risk för missbruk. Det- samma gäller. om den omhänder- tagna egendomen får innehas utan tillstånd enligt denna lag.

33å

Skjutvapen och därtill hörande ammunition skall inlösas av staten om ]. tillstånd som medför rätt att inneha vapnet har återkallats utan att egendomen har förklarats förverkad eller är tagen i beslag,

2. vapeninnehavaren har avlidit,

3. ansökan om tillstånd till innehav av vapen som förvärvats genom arv, testamente eller på grund av giftorätt har avslagits,

4. domstol har funnit att vapen. som innehas av någon som ej är

'” Senaste lydelse 1980: 584.

4. domstol har funnit att vapen. som innehas av någon som ej är

• Sida 133
•  Original

Prop. 1981/82:1

Nuvarande lydelse

berättigad dänill. ej skall förklaras förverkat.

I33 Föreslagen lydelse

berättigad därtill. ej skall förklaras förverkat eller åklagaren i ett så- dant fall har beslutat att ej föra ta- lan .om förverkande.

345

Inlösen enligt 335 äger ej rum, om egendomen överlåtes till någon, som är berättigad att inneha den, inom ett år från det att vapeninne- havaren avled eller tre månader från det att beslut som avses i 33å meddelades eller, om egendomen då var tagen i beslag. beslaget hävdes.

Inlösen enligt 33å äger ej rum. om egendomen skrotas enligt 25 a 55 eller överlåtes till någon. som är be- rättigad att inneha den. inom ett år från det att vapeninnehavaren avled eller tre månader från det att beslut som avses i 33 & meddelades eller. om egendomen då var tagen i beslag. beslaget hävdes.

Inlösen enligt 33 & äger ej heller rum. om ansökan om tillstånd att inneha vapnet göres inom tid som anges i första stycket. Avslås ansökningen skall egendomen inlösas, om den ej inom tre månader från dagen för beslutet i tillståndsärendet överlåtits till någon som är berättigad att inneha den.

Polismyndigheterna får medge förlängning av tid som avses i första eller andra stycket. varje gång med högst sex månader.

355

Skall vapen och ammunition inlö- sas enligt 33 5. är innehavaren skyl- dig att efter särskild anmaning och inom därvid föreskriven tid av- lämna egendomen till polismyn- digheten eller den myndigheten be- stämmer. Ifall som avses i 3355 [ gäller detta även tillståndsbeviset angående vapnet.

Skall vapen och ammunition inlö- sas enligt 33 5. är innehavaren skyl- dig att efter särskild anmaning och inom därvid föreskriven tid av- lämna egendomen till polismyn- digheten eller den myndigheten be- stämmer. Om detfinns tillståndsbe- vis eller annan motsvarande hand— ling. skall även handlingen avläm- nas.

38 &? Till böter eller fängelse i högst sex månader dömes den som uppsåtligen

eller av oaktsamhet

]. missbrukar rätt att inneha skjutvapen genom att använda det för annat ändamål än han är berättigad till:

2. bryter mot föreskrift om för- varing av vapen som meddelats en- ligt 10, l4. 19 eller 27 ä.

3. i fråga om skjutvapen och am- munition. vilka innehaves av sam- manslutning eller bevakningsföre- tag som avses i 89, eller skjutva-

7 Senaste lydelse 19781303. l0 Riksdagen [981/82. I sant/. Nr ]

2. bryter mot 26,6 fjärde stycket eller 28 a Qförsta stycket eller mot föreskrift om förvaring av vapen som meddelats enligt 10. 14. 19 el- ler 27 Si.

3. bryter mot förvaringsbestäm- melser/za i 26.6 i fråga om skjutva- pen och ammunition vilka innehas av sammanslutning. huvudman för

• Sida 134
•  Original

Prop. 1981/82: ]

Nuvarande lydelse

pen. som innehaves av vapenhand- lare, bryter mot förvaringsbestäm- melserna i 26 5.

134

Föreslagen lydelse

museum eller bevakningsföretag som avses i 8.5. eller i fråga om skjutvapen, som innehas av vapen- handlare.

4. förvärvar ammunition utan att vara berättigad därtill eller underlåter att efterkomma anmaning enligt 35 & att avlämna ammunition, 5. överlåter ammunition till den som ej är berättigad att förvärva am-

munitionen.

6. idkar handel med skjutvapen utan tillstånd.

38aå

Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 2235 andra stycket, 25 a 5 andra stycket eller 28 bå döms till böter.

42 ås

Talan mot polismyndighets be- slut enligt denna lag föres hos läns- styrelsen genom besvär.

Talan mot länsstyrelsens beslut enligt 18. 29. 30 eller 31 åföres hos regeringen genom besvär. Mot länsstyrelsens beslut i fråga an- gående inlösen av skjutvapen eller ammunition föres talan hos kam- marrätten genom besvär.

Mot länsstyrelsens beslut i annat ärende än som avses i andra stycket får talan ejföras.

Polismyndighets beslut enligt denna lag får överklagas hos läns- styrelsen genom besvär.

Länsstyrelsens beslut enligt 18 eller 31 & får överklagas hos rege- ringen genom besvär. Länsstyrel- sens beslut enligt 29 eller 305 eller i fråga om inlösen av skjutvapen el- ler ammunition får överklagas hos kammarrätten genom besvär.

Länsstyrelsens beslut i annat ärende än som avses i andra stycket får ej överklagas.

48 59

Närmare föreskrifter om villkor för tillstånd enligt denna lag medde- las av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.

Närmare föreskrifter om de krav ifråga om skjutskicklighet eller ut- bildning samt de villkor i övrigt som skall vara uppfyllda för tillstånd en- ligt denna lag meddelas av regering- en eller myndighet som regeringen bestämmer.

495

Rikspolisstyrelsen meddelar när- mare föreskrifter om

I. vilka luft- och _fjädervapen som ej omfattas av undantagsbe-

” Senaste lydelse 1978: 303. " Senaste lydelse 1978: 303.

Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer meddelar närmare föreskrifter om

1. vilka luft-.fjäder- och harpun- vapen som ej omfattas av undan-

• Sida 135
•  Original

Prop. 1981/82:_1

Nuvarande lydelse stämmelsen i 5 5 andra stycket,

2. vapenhandlares och sam- manslutnings förvaring av andra vapen än sådana qut- och fjäderva- pen. som är avsedda för målskjut- ning och som har en i förhållande till andra jämförliga skjutvapen be- gränsad efekt. samt sammanslut- nings förvaring av ammunition,

135

Föreslagen lydelse tagsbestämmelsen i 55 andra stycket,

2. vapenhandlares. muséers och sammanslutningars förvaring av andra vapen än sådana som avses i 55 andra stycket samt sammanslut- ningars förvaring av ammunition.

3. registerföringen hos polismyndighet.

Denna lag träder i kraft, såvitt avser 225 andra stycket, 28 b 5 och 38 a 5. den dag regeringen bestämmer och i övrigt den 1 januari 1982. Innehar någon vid lagens ikraftträdande ett skjutvapen eller en del till ett sådant vapen. som enligt äldre bestämmelser fick innehas utan tillstånd men som inte får det enligt de nya bestämmelserna, får han fortfarande inneha vapnet utan tillstånd till den 1 januari 1984 eller, om ansökan om tillstånd har gjorts dessförinnan, till dess ansökningen har blivit slutligt prövad.

• Sida 136
•  Original

Prop. 1981/82: 1 136

Utdrag LAGRÅDET PROTOKOLL

vid sammanträde

1981-05-12

Närvarande: f. d. justitierådet Petrén, regeringsrådet Hilding.justitierådet Vängby.

Enligt lagrådet den 4 maj 1981 tillhandakommet utdrag av protokoll vid regeringssammanträde den 30 april 1981 har regeringen på hemställan av statsrådet och chefen förjustitiedepartementct Winberg beslutat inhämta lagrådets yttrande över förslag till lag om ändring i vapenlagen(1973: 1176).

Förslaget har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Jan Vilgeus.

Förslaget föranleder följande yttrande:

25 a & Lagrådet:

Enligt andra stycket i förevarande paragraf skall den som enligt första stycket har lämnat ett vapen för skrotning senast inom en månad därefter anmäla detta till polismyndigheten. Till anmälan skall fogas tillståndsbevi- set. om det finns i behåll. och intyg eller annat bevis om skrotningen. Anmälningsskyldigheten är straffsanktionerad genom en föreskrift i 38 a så i förslaget. Utformningen av nu ifrågavarande bestämmelse ger närmast vid handen att — såsom också torde vara avsett — skrotningen skall vara genomförd innan anmälan görs och intyget eller annat bevis innehålla uppgift om att skrotning skett. Med en sådan konstruktion läggs ansvaret för att skrotning faktiskt sker på vapeninnehavaren. som också kan kom- ma i tidsnöd när det gäller att inom föreskriven frist fullgöra anmälnings- skyldigheten, särskilt som det inte föreslås att den som är behörig att mottaga vapen för skrotning skall vara skyldig att inom viss tid utföra skrotningen. Det synes inte rimligt att på sådant sätt påbörda vapeninneha- varen straffansvar för åtgärder som ligger utom hans kontroll. Tvärtom synes det befogat att om samhället bemyndigar vissa personer att skrota vapen och vapeninnehavaren lämnar sitt vapen till en sådan person för skrotning samt därefter gör anmälan därom. han bör anses ha fullgjort vad som kan krävas av honom. Uppgiften att kontrollera att skrotning av inlämnade vapen faktiskt sker synes böra åvila tillsynsmyndigheterna. Detta kan ske genom att i administrativ ordning föreskrivs att de som har tillstånd att ta emot vapen för skrotning skall föra förteckning över mot- tagna vapen och de åtgärder som vidtagits med dessa och att sådana förteckningar skall med lämpliga tidsmellanrum av polismyndigheterna jämföras med vapeninnehavarnas anmälningar. På grund av det anförda förordas att andra stycket andra meningen av förevarande paragraf ges

• Sida 137
•  Original

Prop. 1981/82: I 137

följande lydelse: " Till anmälan skall fogas tillståndsbeviset. om det finns i behåll. och intyg av mottagaren om att han mottagit vapnet för skrotning.”

26 & Lagrådet:

En förutsättning för att innehavaren av ett skjutvapen eller ammunition skall enligt tredje stycket i förevarande paragraf få lämna vapnet eller ammunitionen till annan för förvaring. när han själv är förhindrad att ta vård om egendomen. är att han dessförinnan gjort skriftlig anmälan om åtgärden hos polismyndigheten. Om sådan anmälan inte görs. kan enligt vad som framgår av specialmotiveringen ansvar enligt 37 åt för olaga upplå- telse eller innehav av skjutvapen komma i fråga. Detta måste då antas gälla även om bestämmelserna om förvaring i övrigt iakttas på ett lojalt sätt. Den som mottar vapen för förvaring blir därvid tvungen att kontrollera att anmälan skett för att vara säker på att inte drabbas av ansvar för olaga innehav. .

Måhända är det något oegentligt att som upplåtelse beteckna ett över- lämnande för förvaring. när vapnet inte får användas. men beteckningen upplåtelse är i vart fall avsedd att täcka en mycket vid skala av situationer när fråga är om otillåten utlåning (prop. 1973: 166 s. 105) och hinder bör inte anses föreligga att anse ansvarsbestämmelsen för olaga upplåtelse " tillämplig även i förevarande fall.

Det kan visserligen ifrågasättas. om det är rimligt att låta ansvar för ' olaga innehav och olaga upplåtelse inträda på grund av att anmälan om förvaringen underlåtits. kanske beroende på att såväl avlämnaren som mottagaren förbisett bestämmelsen. Detta skulle tala för att underlåtenhe- ten borde straffbeläggas särskilt. Å andra sidan är det nu föreslagna institu- tet förvaring ett ganska långt gående undantag från vapenlagens eljest strikt utformade kontrollsystem. särskilt om det jämförs med reglerna om utlåning. Det i stort sett enda remedict mot att vapen med tillämpning av institutet överlämnas till personer som inte bör anförtros sådana är den kontroll som polisen kan göra med anledning av vapeninnehavarens anmä- lan Om förvaringen. Det ligger därför stor vikt på att sådan anmälan görs och att så sker redan innan vapnet överlämnas. Det bör därför godtas att brott mot 26 & tredje stycket straffas enligt 37 9". Om anmälan underlåtits av förbiseende och bestämmelserna i övrigt tillämpats på ett lojalt sätt bör dock brottet kunna bedömas som ringa.

Det bör tilläggas att någon straffsanktion av ifrågavarande bestämmelse såvitt angår ammunition inte torde finnas. Ansvarsbestämmelserna i 38 ä 4 och 5 avser förvärv och överlåtelse av ammunition. och därom torde det i förevarande fall inte kunna vara fråga.

Hilding är av skiljaktig mening och anför: Tredje stycket av förevarande paragraf innehåller de föreslagna reglerna om möjlighet för vapeninnehavare att överlämna vapen — och ammunition

• Sida 138
•  Original

Prop. 1981/82: 1 138

— till annan för förvaring. om han själv är förhidnrad att ta vård om det. En förutsättning är att skriftlig anmälan görs hos polismyndigheten före över- lämnandet. Enligt det föreslagna fjärde stycket får den som mottagit vapen till förvaring inte använda vapnet, om han inte har tillstånd därtill på grund av 8 &. dvs. har egen licens att använda det. Användning av vapnet i strid mot bestämmelsen i ljärde stycket föreslås föranleda straffansvar enligt ett tillägg till 38 &.

Med överlämnande av lös egendom för förvaring avses s.k. deposition eller. i enlighet med äldre språkbruk. "inlag" (behandlas i 12 kap. handels- balken). I lagrådsremissen har också i enlighet härmed använts uttrycket deposition om själva överlämnandet och om mottagaren ordet depositarie. Deposition skiljer sig från upplåtelse därigenom att depositarien inte har rätt att — utan särskilt tillstånd av ägaren — använda det deponerade föremålet. medan upplåtelse normalt avserjust rätten att nyttja föremålet.

Enligt 37 & punkt 2 kan den som överlåter eller upplåter skjutvapen till den som inte är berättigad att inneha vapnet dömas till fängelse i högst två år. [ specialmotiveringen till det nu föreslagna tredje stycket av föreva- rande paragraf sägs att — om i lagrummet föreskriven anmälan inte görs -— ansvar för olagligt upplåtande enligt 37 5 kan komma i fråga. Såsom framgår av vad jag nyss anfört anser jag det tveksamt om uttrycket ”upp- låter" verkligen kan avse även deposition. Enligt 37 & punkt ] gäller att den som innehar skjutvapen utan att vara berättigad därtill kan dömas till fängelse i högst två år. [ specialmotiveringen sägs i anslutning härtill att även den som mottager vapnet till förvaring kan straffas — för olaga vapeninnehav — om föreskriven anmälan ej görs. Det syns rimligt att den som åtager sig att förvara vapnet inte bör riskera straff på grund av utebliven anmälan. om inte den som deponerar vapnet kan riskera sådant straff. Även begreppet "innehav" får därför betydelse vid bedömningen av de uttalanden som gjorts i specialmotiveringen angående straffansvar enligt 37 &. Det bör då beaktas att vapenlagen är uppbyggd så att tillstånd till innehav av skjutvapen — utom i vissa undantagsfall. såsom i fråga om prydnadsföremål — innebär tillstånd att även använda vapnet.

Det bör i sammanhanget noteras att depositionsbestämmelserna fått sin plats i den paragraf — och under den kapitelrubrik — som anger hur vapen och ammunition skall förvaras. [ paragrafen i dess nuvarande lydelse sägs - att den som innehar skjutvapen eller ammunition är skyldig att taga sådan vård om egendomen att fara ej uppkommer att den åtkommes av någon obehörig. Det är enligt min mening inte uteslutet att ett vapen kan överläm- nas till förvar hos annan just i avsikt att detta krav skall uppfyllas (ex. vis en sommarstugeägare som efter avslutad semester överlämnar åt en gran- ne. som bor stadigvarande på orten. att förvara hans vapen). Hur denna och liknande situationer hittills bedömts i praktiken har inte redovisats i lagrådsremissen.

Med hänsyn emellertid till att polismyndigheten bör ha en rimlig möjlig-

• Sida 139
•  Original

Prop. 1981/82: 1 139

het att kunna kontrollera var de vapen. för vilka tillstånd till innehav föreligger. befinner sig och hur de förvaras synes i och för sig någon kritik inte kunna riktas mot att en reglering nu sker av för-utsättningarna för överlämnande av skjutvapen till förvaring. Denna reglering bör dock — i enlighet med vad som synes vara förtltsatt i promorieförslagct — ske separat från lagens bestämmelser om innehav. överlåtelse och upplåtelse av skjutvapen. Såsom föreslagits i departementspromemorian bör till en början underlåtenhet att göra föreskriven anmälan om depositionen vara straffsanktionerad med hänsyn till vikten av att anmälningsskyldigheten verkligen fullgörs.

l specialmotiveringen till de nu föreslagna lagstadgandena sägs att före- skrifterna om hur vapen i allmänhet skall förvaras. liksom de särskilda förvaringsföreskrifter som kan ha meddelats vapeninnehavaren. gäller även för den som mottaget" vapen för förvaring. Detta synes böra komma till uttryck i lagtexten.

De allmänna föreskrifterna om förvaring av vapen och ammunition återfinns i första och andra styckena av förevarande paragraf. Överträ- delse av dessa föreskrifter är inte straffbelagd i vad gäller enskild vapenin- nehavare (om han ej är vapenhandlare). Om däremot särskilda förvarings- föreskrifter har meddelats med stöd av. såvitt nu är ifråga. främst 10 eller 27 s" och sådana föreskrifter inte efterlevs. kan böter eller fängelse i högst sex månader ådömas enligt 38 Gå punkt 2. För att den person som mottager vapen till förvaring skall kunna följa särskilt meddelade föreskrifter krävs givetvis att han känner till att sådana finns och innehållet i dem. Det bör därför åligga vapeninnehavaren att vid depositionen underrätta mottagaren härom. Denna skyldighet bör komma till uttryck i lagtexten. Underlåtcn- het att fullgöra underrättelseskyldigheten bör — i likhet med underlåtenhet att fullgöra anmälningsplikten — kunna föranleda straffansvar.

Vad gäller anmälningsplikten bör slutligen följande anföras. Enligt spc- cialmotiveringen är avsikten att i vapenkungörelsen skall intagas en be- stämmelse om att anmälan skall göras senast två veckor före depositionen. om inte särskilda skäl föreligger. Om. såsom jag förordar. underlåtenhet att fullgöra anmälningsplikten skall vara förenad med straffansvar. bör tidsfristen lämpligen anges direkt i lagen.

På grund av det anförda föreslår jag att paragrafen erhåller följande

lydelse. "Den som innehar — — — kommer åt den. Skjutvapen eller — — — betryggande sätt.

Om innehavaren av skjutvapen eller ammunition är förhindrad att ta vård om egendomen. får han överlämna vapnet eller ammunitionen till annan för förvaring under högst ett år. sedan han gjort skriftlig anmälan därom hos polismyndigheten. Sådan anmälan skall göras senast två veckor före överlämnandet. om ej särskilda skäl föranleder till annat. Förvaring får ej ske hos person som är under aderton är eller som kan antas komma att missbruka vapnet eller ammunitionen.

• Sida 140
•  Original

Prop. 1981/82: 1 140

Har särskilda föreskrifter meddelats i fråga om förvaringen av vapnet. skall vapeninnehavaren skriftligen underrätta den som skall förvara vapnet om innehållet idcssa föreskrifter. Den som mottager vapnet eller ammuni- tionen för förvaring är skyldig att iakttaga sådana föreskrifter samt före- skrifterna i första och andra styckena.

Den hos vilken — — — enligt 8 s

34 & Lagrådet:

Enligt den föreslagna nya lydelsen av förevarande paragraf skall inlösen enligt 33 5 inte äga rum. om inom viss tid vapnet skrotas enligt 25 a $. I det föregående har förordats att vapeninnehavaren i anslutning till den anmäl- ningsskyldighet som föreskrivs i 25 a & andra stycket skall styrka, inte att vapnet faktiskt skrotats utan att det mottagits för skrotning. I överens- stämmelse härmed bör i förevarande paragraf undantaget från skyldighet att inlösa knytas till det förhållandet att vapnet lämnas för skrotning. I annat fall blir vapeninnehavarens rätt till inlösen beroende av om efter avlämnandet skrotning sker inom föreskriven tid — något som ligger utan- för hans kontroll — samtidigt som kontrollsvårigheter uppkommer för myndigheterna, om lagrådets förslag till ändrad lydelse av 25 ä ä godtas.

38 &

Hilding anför för sin del: Iakttages vad jag förordat vid 26ä bör första stycket punkten 2 av förevarande paragraf erhålla följande lydelse:

"Till böter eller fängelse i högst sex månader dömes den som uppsåtli- gen eller av oaktsamhet

2. bryter mot föreskrift om förvaring av vapen som meddelats enligt 10. 14. 19 eller 27 &. underlåter att fullgöra anmälnings- och underrättelseskyl- dighet som avses i 26 & tredje och fjärde styckena eller använder vapen i strid mot bestämmelsen i 26 & femte stycket.

6. idkar handel med skjutvapen utan tillstånd."

Ikraftträdandebestämmelserna Lagrådet:

Den i andra meningen av ikraftträdandebestämmelserna upptagna före— skriften kan —— såsom framgår av motiveringen — bli tillämplig på innehav av ett vapen som någon svensk. dansk. finsk eller norsk medborgare med hemvist i Sverige med stöd av 16 5 2 i hittills gällande lydelse infön till Sverige kort före lagändringens ikraftträdande. Att beakta är emellertid att i sådant fall tiden för innehavet enligt nu gällande rätt är begränsad till tre

• Sida 141
•  Original

Prop. 1981/82: 1 141

månader från införseldagen. Den föreslagna övergångsbestämmelsen inne- håller icke någon motsvarande tidsbegränsning. Bestämmelsen bör komp- letteras så att rätten att utan tillstånd inneha det införda vapnet inskränkes till att avse återstoden av tillåten innehavstid enligt nu gällande bestämmel- ser. Detta kan uppnås om meningen gives följande lydelse: "lnnehar någon vid lagens ikraftträdande ett skjutvapen eller en del till ett sådant vapen. som enligt äldre bestämmelser fick innehas utan tillstånd men som inte får det enligt de nya bestämmelserna. får han fortfarande inneha vapnet utan tillstånd. om tiden för rätten att inneha vapnet enligt äldre bestämmelser varit begränsad. under den återstående tiden och annars till den 1 januari 1984 eller. om ansökan om tillstånd har gjorts före sist- nämnda tidpunkt. till dess ansökningen har blivit slutligt prövad."

Genom ändring i 42 & skall fullföljd mot länsstyrelses beslut enligt 29 eller 30 & ske hos kammarrätt mot tidigare hos regeringen. Överllyttningen av fullföljdsrättcn påkallar en övergångsbestämmelse beträffande de ären- den som avgjorts av länsstyrelse före den nya lagens ikraftträdande men i vilka prövningen i högre instans skall ske först därefter. I fråga om denna prövning bör de äldre bestämmelserna gälla. Lagrådet förordar därför. att en ytterligare föreskrift upptages bland ikraftträdandebcstämmelserna av förslagsvis följande lydelse: "”Har länsstyrelse före den nya lagens ikraft- trädande meddelat beslut enligt 29 eller 30 &. skall äldre bestämmelser gälla beträffande fullföljd av talan mot beslutet."

• Sida 142
•  Original

Prop. 1981/82: 1 143

Utdrag J USTITIEDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1981-06-1 ]

Närvarande: Statsministern Fälldin. ordförande, och statsråden Ullsten. Wikström, Friggebo. Dahlgren. Åsling. Söder. Johansson. Wirtén. An- dersson. Boo. Petri. Eliasson. Gustafsson. Elmstedt. Tillander. Ahrland, Molin

Föredragande: statsrådet Petri

Proposition om ändring i vapenlagen(1973: 1176) m. m.

1 Anmälan av lagrådsyttrande

Föredraganden anmäler lagrådets yttrande] över förslag till lag om ändring i vapenlagen(1973: 1176). Föredraganden redogör för lagrådets yttrande och anför.

1.1 Skrotning av skjutvapen (25 a 5.)

I det remitterade förslaget till en ny 25 a så ges bestämmelser om skrot- ning av vapen. Enligt andra stycket i paragrafen skall den som lämnar ett vapen till skrotning senast en månad härefter göra anmälan till polismyn- digheten. Vid anmälan skall fogas tillståndsbeviset. om det finns i behåll. och intyg eller annat bevis om skrotningen. Anmälningsskyldigheten är straffsanktionerad genom en föreskrift i 38 a & i förslaget. Avsikten med denna anmälningsskyldighet är främst att få en kontroll över att skrotning av inlämnade vapen faktiskt sker.

Lagrådet har påpekat att man genom denna konstruktion lägger ansvaret för att skrotning faktiskt sker på vapeninnehavaren och följaktligen påbör- dar denne straffansvar för åtgärder som ligger utom hans kontroll. Lagrå- det har med hänvisning härtill förordat att den som gör anmälan om skrotning endast skall vara skyldig att bifoga — förutom tillståndsbeviset — ett intyg av mottagaren om att denne har mottagit vapnet för skrotning. Jag anser mig kunna godta detta förslag. Frågan om denna reglering i enlighet med vad lagrådet har förutsatt bör kompletteras med bestämmelser om att de som har tillstånd att ta emot vapen för skrotning skall föra förteckning

' Beslut om lagrådsremiss fattat vid regeringssammanträde 1981-04-30.

• Sida 143
•  Original

Prop. 1981/82: 1 143

över mottagna vapen och de åtgärder som vidtagits med dessa avserjag att ta upp till övervägande i samband med utarbetandet av de följdändringar som bör göras i vapenkungörelsen (I974: l23). ] lagen bör med hänsyn härtill meddelas ett bemyndigande för regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer att utfärda föreskrifter av sådant slag. Bemyndigan- det kan lämpligen tas in i 49 &. Det bör omfatta även rätt att meddela föreskrifter om handel med och reparation av skjutvapen.

l.2 Deponering av skjutvapen (26 & tredje och fjärde styckena)

Enligt det remitterade förslaget till ett nytt tredje stycke i %& får innehavaren av ett skjutvapen eller ammunition lämna vapnet eller am- munitionen till annan för förvaring. om han själv är förhindrad att ta vård om egendomen. En förutsättning härför är att han dessförinnan har gjort skriftlig anmälan om åtgärden hos polismyndigheten. Om en sådan anmä- lan inte görs men vapnet ändå deponeras hos någon som saknar tillstånd att inneha det. kan enligt vad min företrädare uttalade i remissprotokollet ansvar enligt 37 5 för olaga upplåtelse och innehav av skjutvapen komma i fråga. I denna paragraf är det nämligen straffbelagt att någon innehar skjutvapen utan att vara berättigad därtill eller upplåter skjutvapen till den som inte är berättigad att inneha vapnet. [ lagrådsremissen påpekades också i sammanhanget att föreskrifterna om hur vapen i allmänhet skall förvaras liksom de särskilda föreskrifter i ämnet som kan ha meddelats vapeninnehavaren gäller även i det fallet att vapnet har deponerats hos någon annan.

Lagrådet (majoriteten) har godtagit förslaget i denna del. Om anmälan har underlåtits av förbiseende och bestämmelserna i övrigt tillämpats på ett lojalt sätt bör dock brottet enligt lagrådets mening kunna bedömas som ringa.

F.n ledamot av lagrådet har varit av skiljaktig mening och har ansett det tveksamt om uttrycket "upplåter" verkligen kan avse även deposition. Enligt ledamotens mening bör av bl.a. detta skäl underlåtenhet att göra föreskriven anmälan stratfsanktioncras särskilt. Vidare bör enligt denna ledamots mening en skyldighet för vapeninnehavaren att vid depositionen underrätta mottagaren om eventuella särskilda förvaringsföreskrifter kom— ma till uttryck i lagtexten. Underlåtenhet att fullgöra denna skyldighet bör kunna föranleda straffansvar. Slutligen föreslår den skiljaktiga ledamoten att det i lagtexten sägs ut att mottagaren har att rätta sig efter både de allmänna och de särskilda förvaringsföreskriftcrna.

Som lagrådets majoritet har anfört är beteckningen upplåtelse i vapenla— gen avsedd att täcka en mycket vid skala av situationer. Det synes därför ligga närmast till hands att anse ansvarsbestämmelsen i 37 & tillämplig även vid deponering. en ståndpunkt som också — så långt jag känner till — har intagits i praxis. Med en motsatt ståndpunkt skulle man f.ö. riskera att

• Sida 144
•  Original

Prop. 1981/82: 1 144

mötas av invändningen att fråga endast varit om deponering i åtskilliga fall då någon i strid mot vapenlagens bestämmelser har överlåtit eller lånat ut vapen till annan. En sådan invändning kan i praktiken vara svår att mot- bevisa. Straflbestämmelsen skulle därmed förlora i effektivitet. Jag anser mig med hänvisning till det anförda inte böra frångå den bedömning som har gjorts i lagrådsremissen. nämligen att åsidosättande av anmälnings- skyldigheten i 26s' tredje stycket bör kunna leda till straffansvar enligt 37 å. Om anmälan har underlåtits av förbiseende och bestämmelserna i övrigt tillämpats på ett lojalt sätt bör dock — som majoriteten av lagrådet har anfört — brottet kunna bedömas som ringa.

Med anledning av ett påpekande i lagrådsprotokollet att det med denna lösning inte kommer att finnas någon straffsanktion av anmälningsskyl- digheten såvitt angår deponering av ammunition vill jag erinra om att 6 & i princip förbjuder att ammunition överlåts eller upplåts till annan än den som har tillstånd att förvärva den. Föreskriften är visserligen inte straff- sanktionerad. men överträdelser av den kan föranleda polismyndigheten att i särskilt allvarliga fall ta upp fråga om en återkallelse av vapenlicensen. om överlåtaren eller upplåtaren samtidigt är vapeninnehavare. något som ju regelmässigt kan förutsättas vara förhållandet.

Som tidigare nämnts har i remissprotokollet uttalats att föreskrifterna om hur vapen i allmänhet skall förvaras liksom de särskilda föreskrifter i ämnet som kan ha meddelats vapeninnehm'aren gäller även i det fall då vapnet har deponerats hos någon annan. Motsvarande torde få anses gälla vid andra former av upplåtelse enligt vapenlagen utan att detta har ansetts behöva nämnas särskilt. Att med sikte på förevarande fall låta detta förhål- lande komma till särskilt uttryck i lagtexten kan leda till att osäkerhet uppkommer om vad som gäller i övriga upplätelsefall. När ett vapen deponeras enligt den nu aktuella bestämmelsen har självfallet både depo- nenten och depositarien ett ansvar för att förvaringen sker på rätt sätt. Straffrättsligt ansvar kan här normalt sett bli aktuellt endast om det är en särskilt meddelad föreskrift som har åsidosatts och förseelsen har begåtts uppsåtligen eller av oaktsamhet (jfr 38 ål. och vid prövningen av om det subjektiva rekvisitet är uppfyllt får givetvis för depositariens del beaktas om han hade eller borde ha haft kännedom om den föreskrift som är aktuell. Med hänvisning till det anförda anserjag liksom lagrådets majori- tet att någon ändring inte bör göras i det remitterade förslaget i berört avseende.

l.3 Inlösen av vapen (34 &)

Som en följd av förslaget till ändring av anmälningsskyldigheten i fråga om skrotning av skjutvapen har lagrådet förordat att undantaget i föreva- rande paragraf från skyldigheten att inlösa vapen knyts till det förhållandet att vapnet lämnas för skrotning. Jag har inte någon erinran mot att paragra- fen ändras på det sätt som lagrådet har föreslagit.

• Sida 145
•  Original

Prop. 1981/82: ] l45

1.4 Ikraftträdandebestämmelserna m. m.

De tillägg som lagrådet har förordat beträffande ikraftträdandebestäm- mclserna bör godtas.

Utöver vad som följer av vad jag förut har anfört bör vissa redaktionella ändringar göras.

2 Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att

dels antaga det av lagrådet granskade förslaget till lag om ändring i vapenlagen (l973: l l76) med vidtagna ändringar.

de'/x godkänna den europeiska konventionen den 28juni l978 om enskil— da personers införskaffande och innehav av skjutvapen med de förbehåll och den förklaring somjag har angett.

3 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att antaga det förslag som föredra- ganden har lagt fram.

• Sida 146
•  Original

• Sida 147
•  Original

Prop. 1981/82: 1 l47

Innehåll Propositionen ................................................ l Propositionens huvudsakliga innehåll ........................... l Förslag till lag om ändring i vapenlagen (l973: ll76) .............. 2 Utdrag av regeringsprotokollet den 30 april l98l ................. l4 1 Inledning .......................................... H 2 Allmän motivering ................................. l5 2.l Bakgrund ......................................... l5 2.2 Den europeiska vapenkonventionen .................. [6 2.2.1 Sveriges tillträde till konventionen ................... l6 2.2.2 Förbehåll ......................................... IS 2.2.3 Av konventionen föranledd lagstiftning ............... 2l 2.3 Andra frågor rörande vapenlagstiftningen ............. 25 2.3.1 Allmänt ........................................... 25 2.3.2 Harpunvapen ...................................... 25 2.3.3 'I'rumma till revolver ................................ 26 2.3.4 Tillståndsplikt för ammunition ....................... 27 2.3.5 Museers vapeninnehav .............................. 28 2.3.6 Införsel av skjutvapen .............................. 29 2.3.7 Förvaring av skjutvapen och ammunition ............. 29 2.3.8 Återkallelse och tidsbegränsning av tillstånd ........... 30 2.3.9 Inlösen ........................................... 32 2.3.10 Skrotning av skjutvapen ............................ 33 2.3.ll Vapentransportcr .................................. 33 2.3. 12 S. k. svartkrutsskytte m.m. ......................... 35 2.3. [3 Långtidsförvaring (deponering) av skjutvapen ......... 36 2.3. [4 Familjerättsliga fång ................................ 37 2.3. l5 Åldersgräns för äldre vapen ......................... 38 2.3.16 Bultpistoler ........................................ 39 2.317 Straffbestämmelsen för otillåtet innehav m.m. ......... 40 2.3.I8 Överprövningen av beslut i vapenärenden ............. 4l 2.3.l9 Startvapen m. m. ................................... 42 2.4 Ikraftträdande ..................................... 44 3 Upprättat lagförslag ................................ 44 4 Specialmotivering .................................. 44 5 Hemställan ........................................ 53

Bilaga I Den europeiska konventionen om kontroll av enskilda personers införskaffande och innehav av skjutvapen (va-

penkonventionen) ................................ 54 Bilaga 2 Lagförslag i departementspromemorian. (Ds Ju 1979: l7)

Ändringar i vapenlagstiftningen .................... 77 Bilaga 3 Sammanställning av remissyttranden över departe-

mentspromemorian ............................... 86 Bilaga 4 Det remitterade förslaget .......................... l24 Utdrag av lagrådets protokoll den 12 maj l98l ................... l36 Utdrag av regeringsprotokollet den ll juni 1981 .................. l42

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1981

• Sida 148
•  Original