Prop. 1981/82:187

om vissa åtgärder mot prostitutionen

Prop. 1981/82: 187

Regeringens proposition 1981/82: 187

om vissa åtgärder mot proStitutionen;

beslutad den 25 mars 1982.

Regeringen förelägger riksdagen vad som har tagits upp i bifogade utdrag av regeringsprotokoll ovannämnda dag för den åtgärd och det ändamål som framgår av föredragandens hemställan.

På regeringens vägnar

THORBJÖRN FÄLLDIN KARIN SÖDER

Sammanfattning

Prostitutionen bör inte heller i fortsättningen vara kriminaliserad men de män som köper sexuella tjänster av narkotikaberoende kvinnor bör straffas.

Det är ett par av de slutsatser som utredaren kommer fram till i sitt betänkande. '

Prostitutionen har debatterats intensivt i Sverige under senare år. Ofta har då debatten varit känslomässigt laddad och kännetecknats av brist på sakligt underlag. Lösa påståenden och överdrifter har upphöjts till sanningar.

Det har därför varit angeläget att i enlighet med direktiven få till stånd en ingående kartläggning av problemets orsaker, omfattning och lokala utbredning. Självfallet har det inte varit någon lätt uppgift att kartlägga den i viss mån dolda företeelse som prostitutionen och de inblandade personerna utgör.

För att sätta in prostitutionen i sitt sammanhang inleds betänkandet med en historisk översikt. Det konstateras att prostitutionen är en uråldrig företeelse som funnits i skilda länder med olika kulturer och samhällsskick. För svenskt vidkommande läggs huvudvikten av den historiska redogörelsen på den tid under vilken prostitutionen var lagreglerad eller från omkring 1850 till 1918. Den 5. k. reglementeringen. som innebar registrering av kvinnor med skyldighet för dem att regelbundet anmäla sig och låta sig läkarunder- sökas. var huvudsakligen inriktad på att minska spridningen av de veneriska sjukdomarna.

I det därpå följande kapitlet redogörs för de svenska rättsregler som kan vara tillämpliga i prostitutionssammanhang. Det finns redan stora lagliga möjligheter att angripa problemet såväl med hjälp av strafflagstiftning som med social lagstiftning.

I avsnittet "Nutida svensk prostitution" görs en genomgång av den heterosexuella prostitutionens struktur och omfattning och av den homos- exuella prostitutionen mellan män. Av avgörande intresse är här att konstatera att prostitutionen minskat kraftigt under senare år. En jämförelse med förhållandena under mitten av 1970-talet mellan de fem olika typer av prostitution som vi har i Sverige visar att gatuprostitutionen minskat med 40 procent. prostitutionen på massageinstitut och poseringsateljéer med 60 procent och sexklubbsprostitutionen med hela 80 procent. Också hotell- och restaurangsprostitutionen och den s. k. call-girlverksamheten har gått ner. Förklaringen till nedgången är att söka i den uppmärksamhet som prostitutionen varit föremål för under de senaste åren — av massmedia, polis. domstolar. politiska instanser och sociala myndigheter.

En stor grupp människor berörs dock fortfarande av prostitutionen. Varje år är omkring 100 000 män köpare. 2 000 kvinnor säljare och uppskattnings-

• Sida 29
•  Original

Prop. 1981/82:187 29

vis 2 000 är hallickar. Av kvinnorna är ungefär 1 000 gatuprostituerade, omkring 500 prostituerade på massageinstitut och ateljéer. runt hundratalet sexklubbsprostituerade och mer än 300 s. k. lyxprostituerade.

De ofta framförda påståendena om att många mycket unga flickor prostituerar sig och att prostitutionen går allt längre ner i åldrarna har inte blivit belagda. Andelen prostituerade under 18 år är mindre än fem procent av de kända gatuprostituerade och inom övriga prostitutionsformer före- kommer i stort sett inte så unga prostituerade. Mindre än en procent av de gatuprostituerade är under femton år. Däremot har relativt många kvinnor någon gång prostituerat sig. Så har t. ex. ungefär två procent av de kvinnor som föddes i Stockholmsområdet under mitten av 1950-talet ägnat sig åt prostitution — låt vara många av dem ytterst kortvarigt.

Gatuprostitution förekommer som ett permanent inslag i stadsbilden i Stockholm, Göteborg. Malmö och Norrköping. Tillfällig gatuprostitution förekommer då och då i ett tiotal av landets övriga större städer.

Massageinstitut — f. n. omkring 100 i landet med två till tre prostituerade vid varje verksamhet — finns i de större städerna i mellan- och sydsverige. med en koncentration i och omkring Stockholm och Göteborg.

Sexklubbar finns i Stockholm och Göteborg samt i ytterligare fyra städer i syd- och mellansverige. dock ej i Malmö. Prostitution förekommer vid klubbarna i landsorten. medan sådan verksamhet inte har iakttagits vid de klubbar som nu drivs i Stockholm och Göteborg. Hotell- och restaurang- prostitution torde förekomma i de flesta större städer där lämpliga lokaler finns. Denna prostitutionstyp. liksom call-girlverksamheten. har varit svår att kartlägga närmare på grund av dess slutna karaktär och förtegenhet hos de inblandade.

De prostituerade kvinnorna kommer huvudsakligen från den grupp som har det svårast i samhället. Kriminalitet och narkotikamissbruk är många gånger vanligare än hos kvinnor i genomsnitt. Av de kända gatuprostituerade kvinnorna är ungefär hälften straffade. mot två till tre procent i den kvinnliga befolkningen i övrigt. Av de ateljé- och sexklubbsprostituerade är cirka 25 procent straffade. De vanligast förekommande brotten är enklare förmö- genhetsbrott och narkotikabrott. Andelen narkotikamissbrukare bland de gatuprostituerade varierar tämligen kraftigt mellan de olika orterna; i Malmö är så gott som samtliga kända gatuprostituerade narkotikamissbrukare, medan motsvarande andel i Stockholm kan beräknas till omkring 25 procent av gruppen kända gatuprostituerade.

Männen/köparna kan grovt delas in i två grupper. Den ena och helt dominerande gruppen utgörs av ett tvärsnitt av vanliga svenska män, ofta gifta eller sammanboende och med barn. Den andra gruppen består av män från den undre världen. ofta med inslag av gravt kriminaliserade män.

Bland hallickarna kan sinsemellan mycket olika grupper urskiljas. Där finns den numerärt största gruppen — husbehovshallickarna — och den avsevärt mindre gruppen professionella hallickar. Till hallickarna kan även

• Sida 30
•  Original

Prop. 1981/82:187 30

vissa annonsörer. vissa hyresvärdar och sexklubbsinnehavare räknas.

En central fråga när man diskuterar prostitutionen är dess ekonomi. Bruttointäkten inom prostitutionen i Sverige under 1980 beräknas till 120 miljoner kronor därvid massage- och ateljéprostitutionen svarar för den största andelen. cirka 65 miljoner kronor. Sedan utgifter av olika slag har erlagts kan man räkna med att ungefär 30 miljoner återstår att investera i kapitalvaror och sparande.

De sociala följderna för kvinnor som prostituerat sig regelbundet under en längre tid bli inte så sällan stora. Kvinnor isoleras ofta från släkt och vänner och förlorar kontakten med det etablerade samhället. Relationerna till män utanför prostitutionen blir svårbemästrade för många av dem. Likaså kan många känna ett sådant förakt och avståndstagande inför sin egen kropp och sexualitet att detta kan omöjliggöra fungerande relationer. Risken för en kvinna som prostituerar sig att utsättas för psykiskt eller fysiskt våld är stor, i synnerhet om hon lever i en hallickrelation. Likaså ökar risken för missbruk av alkohol eller narkotika, liksom risken att drabbas av könssjukdomar. En kvinna som prostituerat sig regelbundet och inte är missbrukare vänjer sig slutligen ofta vid relativt höga inkomster och tillägnar sig snabbt en livsstil där dessa inkomster blir en nödvändighet. I de fall kvinnan lämnar prostitutionen är hennes möjligheter att få en inkomst som närmar sig vad hon varit van vid oftast obefintliga. De. ekonomiska problemen kan därför bli mycket betungande.

För de flesta män som någon enstaka gång varit köpare har prostitutionen troligen inga direkta följder. De män som däremot mer regelbundet besöker prostituerade tar sannolikt viss psykisk skada. Deras förmåga att upprätta normala relationer begränsas. Deras föreställning om kvinnan som en vara. som kan köpas för pengar späds på. Deras benägenhet att skilja ut sexualiteten och begränsa den till känslolös utlösning ökas.

På ett övergripande plan slutligen bidrar prostitutionen och den mytbild- ning kring denna, som sprids genom herr- och pornografitidningarna till att upprätthålla de ojämlika könsrollerna och till att befästa synen på sexualiteten som en från andra mänskliga relationer frikopplad prestations- funktion.

I avsnittet om homosexuell prostitution redogörs bl. a. för de kontaktmöj- ligheter som de homosexuella har. Deras sätt att söka nya partners påminner ofta om heterosexuella prostitutionskontakter. Detta har skapat den uppfattningen att prostitution är vanligt förekommande mellan homosexuel- la men så tycks inte vara fallet. Det torde i Stockholm och Göteborg röra sig om några tiotal yngre män eller pojkar som på vardera orten i varierande utsträckning ägnar sig åt prostitution.

I kapitlet "Prostitutionens orsaker" har försök gjorts att finna förklaringar till varför vissa kvinnor prostituerar sig eller varför vissa män söker prostitutionskontakter. Det är inte möjligt att ge någon enkel och entydig förklaring. I avsnittet "Samhälle. könsroller och sexualitet" framförs vissa

• Sida 31
•  Original

Prop. 1981/82:187 31

sociologiska teorier som förklaring. Prostitutionen som social företeelse har naturligtvis åtskilligt att göra med kulturmönster och könsrollsfördelning. Mannen som initiativrik presterande. kvinnan som villig och tillmötesgåen- de. Att sedan just den specielle mannen köper sexuella tjänster och att just den kvinnan prostituerar sig har ofta sin förklaring i individuella omständig- heter.

Mycket har redan gjorts för att minska prostitutionen. Detta gäller framför allt i Stockholm och Malmö. I avsnittet ”Aktuella sociala projekt för att komma till rätta med gatuprostitutionen" redogörs för myndigheternas insatser och för socialarbetarnas sätt att arbeta. De har bedrivit en intensiv uppsökande verksamhet. De har med andra ord huvudsakligen arbetat på gatan och inte bakom skrivbord på socialbyråer.

Förhållandenai våra grannländer har översiktligt granskats både när det gäller aktuell lagstiftning och förekomsten av prostitution. I Danmark är prostitutionen tämligen utbredd och har kontinentala inslag som inte förekommer hos oss eller i de andra nordiska länderna. I Oslo finns viss ungdomsprostitution som låtit tala om sig men som tydligen visat sig inte vara av sådan alarmerande omfattning som det först gjorts gällande. Finland är det land där prostitution tycks förekomma i mycket ringa omfattning. Någon förklaring till denna skillnad har varit svår att finna.

I de överväganden som kartläggningen föranlett understryks kraftigt att det är nödvändigt att veta prostitutionens omfattning och dess orsaker innan detär meningsfullt att diskutera olika lösningar. Prostitutionen som problem måste också sättas i relation till andra problem i vårt samhälle. Samtidigt som det är på sin plats att varna för en alltför känsloladdad debatt är det engagemang som inte minst kvinnoorganisationerna visat av stort värde när det gäller att komma till rätta med prostitutionen. Tyvärr har prostitutionen ofta behandlats som en utpräglad kvinno- och jämställdhetsfråga. Behandlar man emellertid prostitutionen enbart som en kvinnofråga och koncentrerar intresset till de inblandade kvinnorna bortser man från att tillgången på prostituerade helt är beroende på efterfrågan. Att det alltså i hög grad gäller männens sociala situation — deras krav. behov och attityder. Var de inte villiga att betala för de prostituerades tjänster hade vi inte någon prostitution. Om prostitutionen vidare inte var något annat än en jämställd- hetsfråga skulle man i princip få en tillfredsställande lösning lika väl genom att uppmuntra manlig prostitution som genom att motarbeta kvinnlig — men alla inser ju att detta är en absurd tanke. Prostitutionen är ett mänskligt problem — inte ett mans- eller kvinnoproblem. Det är en fråga om mänskliga relationer. om ömsesidig hänsyn och respekt för varandra. om mänsklig värdighet. Det skulle vara en fördel om fler män engagerade sig för problemets lösning.

Ett skäl att godta prostitution sägs ibland vara att den är enda möjligheten för handikappade män att få sexuellt och känslomässigt umgänge. Det har dock visat sig att det är få handikappade män som söker prostitutionskon-

• Sida 32
•  Original

Prop. 1981/82:187 32

takter och att det rent känslomässiga utbytet i allmänhet är ringa. De handikappades problem — och det gäller då också kvinnornas — måste kunna lösas på annat sätt.

Ett annat påstående. nämligen att sexualbrottsligheten skulle minska genom att det finns tillgång till prostituerade. finns det inte tillräckliga vetenskapliga bevis för. Det finns också vetenskapliga undersökningar som pekar på motsatsen.

Ett svårt problem i samband med prostitutionen är de narkotikamissbru- kande kvinnorna. Om narkotikamissbruket är en följd av prostitutionen eller tvärtom är svårt att säga. Det är däremot helt klart att det är så gott som omöjligt att få dessa kvinnor att sluta med prostitution. Fanns å andra sidan inte möjligheten att skaffa sig pengar genom prostitution skulle de flesta bli hänvisade till stölder, rån och liknande brottslighet liksom de missbrukande männen. I dessa fall är narkotikamissbruket och inte prostitutionen det primära problemet som det gäller att på allvar ta itu med.

Exemplet narkotika-prostitution visar på de uppenbara svårigheter som finns när det gäller att komma åt prostitutionen. Att tro att det helt går att utrota den förefaller inte realistiskt. Målet måste nog sättas vid att söka hålla prostitutionen på en så låg nivå som det någonsin är möjligt.

I själva åtgärdsförslaget tas först frågan upp om vad som kan göras för att förhindra att prostitution över huvud taget uppkommer. När det gäller prostitution liksom när det gäller brottslighet, missbruk och andra sociala missförhållanden borde vi satsa betydligt mer på förebyggande åtgärder och inte avvakta med insatser tills allting redan gått snett. Man borde alltid börja från grunden, dvs. med barnen. Vi måste ge dem en tryggare uppväxt och därigenom skapa möjlighet för dem att i fortsättningen få känna gemenskap med andra och uppleva sexualitet som ett uttryck för närhet och omtanke och inte som en handelsvara. Det är på sikt den säkraste vägen att förebygga prostitution.

Också skolans uppgift att förmedla kunskap i samlevnadsfrågor blir föremål för granskning. Enligt läroplanen skall alla skolelever efter genomgången årskurs åtta ha fått en allsidig och utförlig undervisning om sexual- och samlevnadsfrågor. Om läroplanen speglade verkligheten skulle allt vara gott och väl. Det finns emellertid anledning att sätta frågetecken för hur det förhåller sig därmed. Av en mindre undersökning utförd under våren 1981 vid pedagogiska institutionen. universitetet i Linköping om yngre tonåringars kunskaper om och inställning till sex framgår att dessa tonåringars kunskaper inte motsvarar skolan målsättning. Undervisningen upplevs ofta som känslolös och teknisk. Helklassundervisning kan försvåra för eleverna att ställa frågor i dessa för många känsliga ämnen. Däremot upplever många, särskilt flickor. kontakten med skolsköterska eller gyne- kolog vid ungdomsmottagning som positiv. Man bör mot bakgrund härav överväga om inte dessa kan utnyttjas mer systematiskt som undervisarc beträffande stora delar av samlevnads- och sexualundervisningen. Undervis-

• Sida 33
•  Original

Prop. 1981/82:187 33

ningen bör även i större utsträckning än vad nu sker ges i mindre grupper och möjligen komma tidigare än i åttonde klass. '

När det gäller åtgärder att komma till rätta med den prostitution som redan existerar har frågan om kriminalisering av prostitutionen tilldragit sig störst intresse. Krav på kriminalisering kommer från många håll och av företrädare för vitt skilda åsikteri övrigt. Även en regeringsledamot har redan uttalat sig för straffbeläggning. Trots detta finns det all anledning att noga pröva skälen för och emot en kriminalisering. Ett förbud skulle självfallet avhålla många män från att ta prostitutionskontakter och också verka avskräckande på kvinnornas verksamhet. En kriminalisering reser emellertid allvarliga problem av skilda slag. Hur skulle det t. ex. bli möjligt att effektivt ingripa vid de 200 000 prostitutionstillfällen som varje år förekommer bara i Stockholm? Att åstadkomma förbud vars efterlevnad inte går att kontrolle- ra. urholkar rättsmedvetandet och minskar respekten för andra regler och lagar. Motståndet mot nya förbud särskilt sådana som rör människors privatliv har också ökat. Vidare skulle en straffbestämmelse vara svår att utforma och möjligheterna att bevisa att en brottslig handling ägt rum måste bli ytterst begränsade. Dessa och ytterligare skäl som talar mot en straffbeläggning gör att prostitutionen i Sverige också i framtiden bör vara straffri.

Den nödvändiga uppstramningen får ske på annat sätt. En möjlighet erbjuder nuvarande regler om frihetskränkande otukt som stadgar straff för den som övar könsligt umgänge med någon under otillbörligt utnyttjande av att denne befinner sig i vanmakt eller annat hjälplöst tillstånd. Om domstolarna anser sig inte kunna föra in otillbörligt utnyttjande av narkotikapåverkad prostituerad under stadgandet föreslås att det vidgas genom att "narkotikapåverkat tillstånd" tillförs brottsbeskrivningen. Att använda sig av narkotikapåverkade eller narkotikaberoende prostituerade framstår såsom särskilt hänsynslöst och straffvärt. Straff för den som köper sig tillfällig förbindelse med narkotikaberoende prostituerad bör därför införas. För att kvinnorna vid en sådan åtgärd inte skall drivas från prostitutionen in i brottslighet för att skaffa pengar till narkotika krävs att verksamma stödåtgärder är tillgängliga för dem.

Det borde vidare vara möjligt att få prostitutionen att minska genom att använda sig av straffbestämmelser för koppleri i vidare utsträckning än vad som nu sker.

Det krävs ett nytt staffansvar för hyresvärdar. Stadgandet skall — efter mönster av det nyligen införda medverkansansvaret vid dobbleri — avse fall då hyresvärden först efter det att lägenheten uthyrts får kännedom om att denna utnyttjas i koppleriverksamhet och då underlåter att använda sin möjlighet att säga upp avtalet.

Denna och andra föreslagna skärpningar förusätter att insatserna för att hjälpa de prostituerade ökar. Det får inte bli så att åtgärderna mot t. ex.

• Sida 34
•  Original

Prop. 1981/82:187 34

hyresvärdarna har till följd att kvinnorna endast drivs ut på gatan med ökad risk för våldsövergrepp.

Genom ett flertal domstolsavgöranden är fastslaget att prostituerade är skyldiga att deklarera sina inkomster och betala skatt på dem. Det är emellertid synnerligen ovanligt att så sker. Att kräva att gällande skattelag- stiftning skall tillämpas konsekvent mot prostituerade är på flera sätt olustigt. Att inte ens söka tillämpa gällande skattelagstiftning är å andra sidan felaktigt. Samhället avhänder sig också därigenom ett verksamt medel då det gäller att förmå enskilda prostituerade att upphöra med verksamheten. Åtminstone för en del av de prostituerade kvinnorna är de förhållandevis stora inkomsterna den stora drivkraften. Det förefaller föga troligt att självdeklarationer skulle avlämnas i någon större omfattning men det borde vara praktiskt möjligt med sköntaxering av åtminstone de mer yrkesinriktade prostituerade som t. ex. bedriver sin verksamhet i ateljéer. De står för en stor del av prostitutionsarbetet och också för en stor del av intäkterna.

Utöver sådana åtgärder av mer juridisk karaktär föreslås att den typ av sociala insatser som gjorts i Stockholm och Malmö sätts in i de städer där gatuprostitution förekommer. Åtgärderna bör också syfta till hjälp och råd till de män som köper prostituerades tjänster. Det påpekas också vilken nytta kyrkan och ideella organisationer skulle kunna uträtta genom praktiskt handlande men också genom debatter och upplysning i samlevnadsfrågor.

Ett särskilt kapitel ägnas i övrigt åt information och upplysning. Genom ungdomsmottagningar, mödravårdscentraler och liknande finns goda möj- ligheter att nå ut med erforderlig information. För att bättre nå männen borde tiden under Värnpliktsutbildningen kunna utnyttjas. Också fackföre- ningar och en mängd andra organisationer och institutioner skulle kunna vara naturliga kanaler för att väcka debatt och sprida information. RFSU har självfallet en stor uppgift att fylla i detta sammanhang.

I utredningens uppdrag har utöver kartläggning av prostitutionen också ingått att göra en utvärdering av 1973 års lagstiftning om formerna för offentlig pornografisk föreställning och en kartläggning av verksamheten vid sexklubbarna har också skett. Det har därvid konstaterats att sexklubbarnas antal minskat kraftigt sedan mitten av 1970-talet. Från att vi 1975 haft 91 klubbar i 35 polisdistrikt har vi i dag 15 klubbar spridda på fem polisdistrikt. Av klubbarna ligger fem i Stockholm och tre i Göteborg. IMalmö finns sedan våren 1977 inte någon sexklubb. På storstadsklubbarna förekommer inte såvitt kunnat utrönas någon prostitution medan sådan tidvis förekommer på de övriga klubbarna, som är belägna i södra och mellersta Sverige.

Minskningen av antalet klubbar beror till en del på det tillståndstvång av polismyndighet som 1973 infördes men framför allt på att allmänhetens intresse för sexklubbar avtagit.

När det gäller frågan om samhället skall ingripa med förbud för att göra slut på de återstående sexklubbarna eller inte framhålls att kriminella personer och kriminalitet förekommer i samband med sexklubbarna.

• Sida 35
•  Original

Prop. 1981/82:187 35

Sexklubbsprostitutionen har som tidigare anförts ncdgått med 80 procent sedan mitten av 1970-talet men fortfarande prostituerat sig ett hundratal kvinnor på klubbar ute i landet, dock ej i Stockholm och Göteborg. För många som deltar i sexshowerna är steget till prostitution inte långt. De män som besöker klubbarna befästs i inställningen om kvinnan som ojämlik och sexualiteten som avskild från andra mänskliga relationer.

Sexklubbar är vidare en tämligen ung företeelse i vårt land och finns inte i de övriga nordiska länderna. De program som framförs kan inte sägas berika det svenska kulturlivet. I stället motverkar de samhällets strävan mot jämställdhet och verklig sexuell frihet byggd på samhörighet och gemen- skap.

Som skäl för att inte förbjuda verksamheten talar bl. a. risken för illegala klubbar och motviljan mot nya förbud.

Till de skäl som redovisats för ett förbud kommer dock det avgörande argumentet att riksdagen år efter år uttalat sig mot verksamheten vid klubbarna.

Den offentliga pornografiska föreställningen bör därför förbjudas. Förbu- det bör intas i den allmänna ordningsstadgan. Att förbjuda varietéföreställ- ningar vid vilka nakenframträdanden och strip-tease förekommer är däremot opåkallat. En avvägning av vad som i praktiken skall anses som pornografisk föreställning måste därför utformas med hänsyn härtill.

• Sida 36
•  Original

Prop. 1981/82:l.87 36

Sammanställning av remissyttrandena över prostitutionsutred- ningens betänkande ( SOU 1981:71 ) Prostitutionen i Sverige - bakgrund och åtgärder

1 Remissinstanserna

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av socialstyrelsen, riksåklagaren (RÅ). Svea hovrätt, rikspolisstyrelsen, brottsförebyggande rådet (BRÅ), överbefälhavaren (ÖB), riksskatteverket (RSV). skolöversty- relsen (SÖ). statens ungdomsråd (SUR), arbetsmarknadsstyrelsen (AMS), statens invandrarverk (SIV), jämställdhetsombudsmannen, länsstyrelserna i Stockholms, Malmöhus, Älvsborgs och Kopparbergs län, 1977 års sexual- brottskommitté (Ju 1977:03), yttrandefrihetsutredningen (Ju 1977:10), jämställdhetskommittén (Ju 1976:08). ordningsstadgeutredningen (Kn 1977202). Svenska kommunförbundet. landstingsförbundet, Stockholms kommunstyrelse, socialnämnden och stadskontoret i Göteborg. Malmö kommun, kommunstyrelsen i Norrköping. socialnämnden i Örebro, Lands- organisationen i Sverige (LO), Riksförbundet för sexuell upplysning (RFSU), Riksförbundet för sexuellt likaberättigande (RFSL), Riksförbun- det Hem och Skola, Föreningen Sveriges socialchefer, Sveriges socionom- förbund. Sveriges elevers centralorganisation, Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund, Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund (SSU), Moderata kvinnoförbundet. Moderata ungdomsförbundet (MUF), Centerns

kvinnoförbund. Centerns ungdomsförbund (CUF), Folkpartiets kvinnoför- bund, Folkpartiets ungdomsförbund (FPU), Vänsterpartiet kommunister- nas kvinnopolitiska utskott. Kommunistisk Ungdom, Svenska kyrkans centralråd för evangelisation och församlingsarbete, Svenska kyrkans diakoninämnd. Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund, Dom- kapitlen i Stockholm och Lund, Alla kvinnors hus. Fredrika Bremerförbun- det. Husmodersförbundet Hem och Samhälle. Kvinnohusgruppen i Stock- holm. Svenska kvinnors Vänsterförbund och Svenska Tidningsutgivareföre- ningen.

RÅ har avlämnat yttranden från överåklagaren vid åklagarmyndigheterna i Stockholms. Göteborgs och Malmö distrikt samt länsåklagarna i Jönkö- pings. Kopparbergs och Gävleborgs län. Länsstyrelsen i Älvsborgs län har avlämnat yttranden från socialnämnderna i Trollhättan och Ale. polisstyrel- sen i Borås samt kriminalvårdens Boråsregion. Länsstyrelsen i Malmöhus län har avlämnat yttranden från polisstyrelserna i Malmö och Helsingborg samt lokala skattemyndigheten i Malmö fögderi.

Dessutom har yttranden inkommit från Kvinnohusgruppen i Malmö, socialsekreterare inom Malmö socialförvaltning, Tidaholms aktionsgrupp mot porr och prostitution. företrädare för kyrkliga samfund i Borås. Rätt till liv. Malmö socialförvaltnings socialdemokratiska fören_ing. Handelstjäns-

• Sida 37
•  Original

Prop. 1981/82:187 37

temannaförbundet (HTF), Yrkeskvinnors riksförbund, sektionen för verk- samhet bland prostituerade inom Stockholms socialförvaltning, Föreningen Kvinnokultur och Sveriges Kommunaltjänstemannaförbund (SKTF) och Riksaktionen mot pornografi och prostitution.

2 Allmänna synpunkter på prostitutionsutredningens betänkande

Flera remissinstanser inleder sina remissvar med att uttrycka tillfredsstäl- lelse över de sakkunnigas och prostitutionsutredningens material. Sålunda konstaterar SÖ att en analys av såväl den prostituerade som av den som köper hennes tjänster aldrig tidigare har genomförts. Svea hovrätt framhåller att utredningen på ett förtjänstfullt sätt fullgjort uppdraget att kartlägga prostitutionens omfattning och karaktär samt de bakomliggande orsakerna till prostitutionen. Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund anser att utredningens material ger värdefull information om prostitutionen i Sverige. Folkpartiets kvinnoförbund konstaterar att utredningen är utomordentligt välgjord och intressant. Liknande synpunkter anförs av bl. a. Svenska kyrkans diakoninämnd. Svenska kyrkans centralråd och SKTF.

RFSU anser dock att den som enbart läser slutbetänkandet får begränsade möjligheter att förstå prostitutionens bakgrund och orsaker. RFSU fortsät- ter: '

Vi vill uttrycka vår tacksamhet för det arbete som lagts ner av den ursprungliga arbetsgruppen. Sällan har utredare så grundligt och tvärveten- skapligt belyst prostitutionen såväl historiskt som i nutid, såväl i ett socialt som ett psykologiskt perspektiv. RFSU har haft stor nytta av materialet i sina olika verksamheter.

Centerns kvinnoförbund:

Faktaunderlaget som redovisats av de sakkunniga i utredningen har också medverkat till ett bättre kunskapsunderlag. vilket ökar förståelsen för ytterligare åtgärder för att komma till rätta med prostitutionen.

Några remissinstanser efterlyser vissa analyser. Svenska kommunförbun- det anför:

När utredningen pekar på vikten av riktlinjer för barnuppfostran och att det borde finnas en informell social kontroll mellan människor så kan styrelsen instämma i detta men vill samtidigt peka på att avvägningen mellan frihet och kontroll är en mycket svår fråga som det knappast går att finna någon definitiv lösning på. Vad gäller behovet av en ökad informell social kontroll så är en sådan utveckling i huvudsak önskvärd men en ökad kontroll kan också ha negativa effekter och kan framför allt inte ses som isolerad från det samhälle och den samhällsutveckling vi haft under framför allt efter- krigstiden. Förbundsstyrelsen skulle gärna sett en mer genomarbetad beskrivning av sambanden mellan dessa områden och människors sexualitet. De framstår nu knappast som klara.

Föreningen Sveriges socialchefer anser att det i betänkandet saknas en analys av sambandet mellan pornografi och prostitution.

• Sida 38
•  Original

Prop. 1981/82:187 38

Socialstyrelsen påpekar att utredningen i större utsträckning borde ha sett prostitutionen som ett samhällsfenomen. Socialstyrelsen anför:

Frågan borde ha belysts utifrån de djupare orsaker som ligger i förändringar i samhället, strukturomvandling, kommersialism samt ojämlik- het i arbetsliv och samliv. Betänkandet har endast kortfattat diskuterat prostitutionen i ett samhällsperspektiv. Styrelsen anser dock denna begräns- ning som förståelig med tanke på det utredningsmaterial som tidigare presenterats (Ds S 1980:9).

Sveriges socionomförbund:

Utredningens definitions- och avgränsningsresonemang är högst diskutab- la. Vi tror att det är felaktigt. att använda begreppet prostitution om hela den hantering, som inrymmer såväl de prostituerades, deras köpares och kopplarnas verksamhet. Det hade varit rimligare. att använda en samman- fattande term, t. ex. könshandel som ofta används i massmedia idag, vilken inte förknippas med i första hand kvinnornas verksamhet.

Utredningens uppdelning av olika "prostitutionstyper". vilket felaktigt påstås vara vanligt, är tvivelaktig. Inom den nuvarande svenska könshandeln förekommer det ofta transsexuella prostituerade liksom par av män och kvinnor både som köpare och säljare. Med utredningens typindelning kan dessa varianter av könshandel inte kategoriseras. Utredningen hävdar vidare. att två "typer" av prostitution inte förekommer i dagens svenska samhälle, varför man ej behandlat dem. Detta är enligt vad vi erfarit i högsta grad felaktigt.

VPK:s kvinnopolitiska utskott anser att det är ett viktigt påpekande som görs i både rapporten och i betänkandet, nämligen att prostitutionen utgörs av två parter som köper resp. säljer sexuella handlingar.

När det gäller prostitutionsutredningens uppgifter om prostitutionens omfattning framhåller BRÅ:

Prostitutionsutredningens uppdrag har väsentligen inneburit en kartlägg- ning av prostitutionens omfattning och karaktär. Denna del av uppdraget har utförts med anlitande av vetenskaplig expertis. Såvitt brottsförebyggande rådet (BRÅ) kan bedöma har utredningen här nått så långt man kan begära. Uppgifterna i betänkandet (s. 59 ff) om den nutida svenska prostitutionen får sålunda bedömas som relativt säkra när det gäller massageinstitut. poserings- ateljéer och sexklubbar. För gatuprostitutionen är data mera osäkra vad gäller förändringen över tid. Mer systematiska undersökningar sattes in först fr. o. m. 1976/77. Data före denna tid är så pass osäkra att beskrivningen här mest får ses som en initierad gissning. Omfattningen av den s. k. lyxprostitu- tionen är svår att uppskatta men denna prostitutionsform utgör samtidigt endast en mindre del av den totala prostitutionen. BRÅ godtar utredningens uppfattning att prostitutionen i landet har ökat kontinuerligt sedan slutet av 1950-talet för att kulminera vid mitten av 1970-talet och därefter avta men vill i sammanhanget påpeka den osäkerhet som vidlåder uppgifterna om gatuprostitution.

FPU:

Vi vill framföra kritik mot utredningen när det gäller behandlingen av s. k.

• Sida 39
•  Original

Prop. 1981/82:187 39

lyxprostitution. d.v.s. restaurangprostitution och call-girlprostitution. På ett flertal ställen sägs i utredningen att man inte vet så mycket om denna typ av prostitution. och inte heller hur omfattande den är. Man "tror" att den är begränsad och att det mest rör sig om tillfällighetsprostitution. Det kan säkert stämma. men det hade varit bra om utredningen försökt undersöka Och fastställa detta. Dessutom antyds att restaurangprostitutionen kan vara betydligt större än man tror.

3 Uppfostran och utbildning

Samtliga remissinstanser som har yttrat sig om det förebyggande arbetet delar prostitutionsutredningens uppfattning att detär genom att skapa en bra uppväxtmiljö för barnen som man på sikt kan förebygga prostitution.

Socialstyrelsen :

Socialstyrelsen ställer sig i princip positiv till flera av de föreslagna åtgärderna mot prostitutionen men anser att syfte och innehåll speciellt när det gäller de förebyggande åtgärderna borde ha preciserats klarare. Socialstyrelsen kommer att föreslå kompletteringar och förtydliganden på många områden. — — —

Socialstyrelsen instämmer med utredaren att man bör börja med barnen. Det betyder emellertid att man även måste nå föräldrarna eftersom det är deras beteende och inställning som påverkar barnen. Föräldrautbildningen som i enlighet med ett riksdagsbeslut nu genomförs som ett led i mödra- och barnhälsovårdens arbete är här en viktig kanal. —— —

Den förbättrade och fördjupade sexualupplysning som efterlyses i utredningen måste alltså med nödvändighet omfatta frågor om uppväxtvill- kor. könsroller, sexualitet och samhälle. Det ställer stora krav på sexual- upplysare och socialstyrelsen anser att sexual- och samlevnadsfrågor måste ingå i grundutbildning och fortbildning för yrkesgrupper som har en roll som sexualupplysare t. ex. lärare, elevvårdspersonal. läkare, sjuksköterskor, socialarbetare. fritidsledare och förskollärare. Dessutom anser socialstyrel- sen frågorna vara av sådan vikt att sexualupplysning som bedrivs bl. a. av socialstyrelsen bör vidgas och förstärkas.

SÖ:

Ett långsiktigt mål när det gäller att förebygga prostitution torde vara att ge barn och ungdomar sådana uppväxtvillkor att de får känna en trygg gemenskap med andra så att de så småningom får uppleva sexualiteten som ett uttryck för kärlek och omtanke mellan två människor. Detta bör prägla såväl samhällets insatser som föräldrarnas insikter. Skolan är ett led i försöken att nå detta mål. Barn och ungdomar tillbringar visserligen endast cirka 10 % av sin tid i skolan. Troligen påverkas attityder och beteenden i högre grad av massmedier, i hemmen och i kamratkretsen än i skolan. Ändå är skoltiden ett tillfälle i samtliga människors liv då de kan nås av ett budskap på ett sammanhållet sätt. Dagens elever är morgondagens föräldrar.

SUR:

Att föräldrar. lärare och andra som arbetar med barn och ungdomar inte alltid lyckas förmedla positiva värderingar i relationerna och rollfördelning- en mellan könen beror bl. a. på att det som gemensamt brukar kallas den

• Sida 40
•  Original

Prop. 1981/82:187 40

kommersiella ungdomskulturen, förmedlad genom tidningar. filmer, skivor. marknadsföring etc., så ofta ger rakt motsatta budskap.

Erotik och sexualitet exploateras ofta i den kommersiella ungdomskultu- ren. Inte sällan är sexualiteten sammankopplad med våld och droger. Värden som jämställdhet, gemenskap. ansvar, hänsyn och omsorg tycks inte vara gångbara som försäljningsargument.

En god uppväxtmiljö förutsätter en massiv insats för att bryta detta värderingsmönster och stödja verksamheter som fostrar i annan anda. Folkrörelser och ungdomsorganisationer är naturliga kanaler för informa- tion och debatt. De ger också demokratisk skolning med allt det innebär av överföring av gemensamma och positiva värden.

Jämställdhetskommittén:

Vad gäller skolans roll kan inte nog understrykas dess betydelse och ansvar då det gäller att ge ungdomarna en sådan uppfattning om samhälleliga och mänskliga relationer att möjligheten att köpa sexuell samvaro framstår som utesluten.

Brist på framför allt manliga förebilder i vardagslivet är ett allvarligt problem inte bara för barn till ensamstående föräldrar. Alla barn har rätt till kontakt med vuxna av båda könen i vardagslivet. Det är särskilt viktigt för att barn skall kunna få en naturlig motvikt mot de stereotypa kvinno- och mansfigurer som uppträder på film och i TV. Dessa förvanskade uppfatt- ningar om det egna och det motsatta könet förstärks av porrtidningar och åtskilliga veckotidningar.

Kommunstyrelsen i Norrköping:

Barns behov av en trygg och inte bara materiell god uppväxtmiljö är väl kända och har betydelse inte enbart vad gäller risken för eventuell framtida prostitution. Behovet av en fortsatt förändring av könsrollerna i riktning mot ökad jämställdhet är också väl känt. Avsaknaden av konkreta förslag för att dessa behov skall kunna tillgodoses är påfallande.

Av stor betydelse är att bekämpa koncentrationen av ogynnsamma uppväxtbetingelser till vissa kommundelar genom bl. a. bostadssociala åtgärder som ovan nämnts. Inte minst viktigt är att uppmärksamma den uppväxande generationen av invandrarbarn som erfarenhetsmässigt lever under särskilt ogynnsamma villkor ifråga om utbildning. arbetsmöjligheter och föräldrastöd.

LO:

Det är LO:s uppfattning att åtgärder mot prostitutionen i första hand måste härledas från den uppfattning om orsakerna till prostitutionen som vi ansluter oss till. Det innebär att de viktigaste insatserna kan göras genom att undanröja grunderna för prostitutionen. Utöver de allmänna social- och fördelningspolitiska åtgärder. som LO förordat i många sammanhang. måste särskilt det förhärskande könsrollsmönstret angripas. Det behöver göras redan i förskola, skola och föräldrautbildning och åtgärder för att förverkliga detta krav har fått ytterligare motivering genom prostitutionsutredningens rapport. Dessutom krävs naturligtvis att folkrörelse-Sverige och massmedia tar sitt ansvar för en sådan opinionsbildning. LO har genom sitt jämställd- hetsarbete sedan länge bedrivit en sådan opinionsbildning.

• Sida 41
•  Original

Prop. 1981/82:187 41

RFSU:

RFSU instämmer helt i de tankegångar som framförs under detta avsnitt. Det är oerhört viktigt att redan hos barn skapa goda förutsättningar för att senare uppnå jämställdhet mellan kvinnor och män.

Vi anser dock att utredaren framställer en alltför glättad bild genom att inte dra fram (lagens verklighet. Vi befinner oss nu i en kritisk brytningstid. En ekonomisk kris hotar det nyss påbörjade jämställdhetsarbetet och det är stor risk att detta stagnerar. Permitteringar och arbetslöshet drabbar i" första hand kvinnor och ungdomar. Det rapporteras från många håll att sysslolösa tonårsflickor i desperat behov av att skaffa sig någon identitet föder barn trots att de ofta saknar såväl sociala som mognadsmässiga förutsättningar. Arbetslösheten medför också att det är svårt att hitta sysselsättningar åt de redan prostituerade kvinnorna. Ungdomsarbetslöshet i ett samhälle där konsumtion av materiella ting värderas högt medför en stor risk. Unga flickor — framför allt de som kommer från bristfälliga hemmiljöer — kan lockas till prostitution. tillfälligt eller kontinuerligt.

Riksförbundet Hem och Skola:

RHS vill vidare understryka vikten av att föräldrarna i enlighet med lärOpIan för grundskolan (Lgr 80) deltar i skolans arbete med såväl etiska frågor som livsåskådningsfrågor. En förutsättning för framgång är öppenhet, där olika erfarenheter och attityder ställs mot varandra och största möjliga samsyn mellan hemmet och skolan eftersträvas.

SECO:

Undervisningen bör i så stor utsträckning som möjligt ske i mindre grupper. Det vore också önskvärt att kunna hänvisa eleverna till studiecir- kelgrupper/samtalsgrupper i sex- och samlevnadsfrågor. I kap. 10.6 föreslår man att sådana här grupper anordnas genom ungdomsmottagningarna. Då dessa redan nu är hårt ansträngda anser vi att även andra instanser såsom fackföreningar. fritidsgårdar, ungdomsorganisationer m. m. bör ges tillfälle samt medel att organisera grupper. I SECO:s distrikt i Upplands län har man sedan ett år tillbaka ett projekt understött av Socialstyrelsen som består av samtalsgrupperi sex- och samlevnadsfrågor. Vi ser alltså detta som ett viktigt komplement till skolans samlevnadsundervisning eftersom man i'en liten” " grupp vågar öppna sig mer.

SSU:

Sex- och samlevnadsundervisningen i skolorna måste ges en viktigare ställning än idag. RFSU:s redovisning av hur lite deras undervisningsmaterial används av lärarna är oroväckande.. SSU delar även här de synpunkter som RFSU för fram i sitt remissvar. Vi ansluter oss också till deras uppfattning att daghemspersonal och lärare måste bli mer uppmärksamma på barnens hemförhållanden. Man vet att många prostituerade haft en trasslig barndom och ofta utsatts för sexuella övergrepp i hemmet. Närhelst sådant upptäcks måste snabba ingripanden ske. Vi kan inte tillåta att barn skadas för livet. '

Centerns kvinnoförbund:

Den nyligen införda föräldrautbildningen bör få ökade resurser och även behandla könsrollsfrågorna. Småbarnsfäder bör uppmuntras att ta förkortad

• Sida 42
•  Original

Prop. 1981/82:187 42

arbetstid. Det bör klart framhållas, att fadern har lika stor betydelse som modem för att barnets personlighet skall utvecklas harmoniskt. att båda föräldrarnas engagemang är nödvändigt för barnet. TV kan användas för att närmare klargöra våra attityder i könsrollsfrågor.

VPKss kvinnopolitiska utskott:

Betänkandet betonar skolans ansvar vad gäller samlevnadsundervisning. Vi är överens om att denna undervisning är nödvändig och att den bör förstärkas. '

Men det räcker inte. Ett brett upplysningsarbete kring sexualfrågorna bör bedrivas i samhället. Det gäller både att verka för en jämlik sexualsyn och att sprida information om prostitutionsverkligheten och söka motverka den. Här har såväl socialstyrelsen och skolöverstyrelsen. landsting och kommuner som RFSU viktiga uppgifter.

Ett flertal remissinstanser framhåller att det är särskilt angeläget att minska ungdomsarbetslösheten för att därigenom motverka prostitutionen.

Socialstyrelsen anför:

Utredningen gör inte någon närmare analys av arbetslöshet och dess betydelse för uppkomst av sociala problem. utslagning. samband med prostitution etc. Modern arbetslöshetsforskning visar att arbetslöshet för den arbetslöse ofta innebär upplevelse att den egna identiteten försvagas. De arbetslösa får också fler psyko-sociala symtom och deras tillit till omvärlden minskar. Fritidssysslor, hobbyverksamhet och medlemsskap i familj med befästa roller utsätts för svåra påfrestningar. Även förhållandet mellan makarna försämras ofta och lederi många fall till separationer med allvarliga konsekvenser inte minst för barnen. Sedan slutet av 1970-talet har det blivit allt svårare att få arbete. Många förlorar också sina arbeten genom rationaliseringar och företagsnedläggelser. Arbetslöshet drabbar i hög grad kvinnorna och ungdomarna.

Yrkeskvinnors riksförbund:

Ett viktigt led för att förebygga prostitution tror vi är att satsa på unga kvinnors yrkesutbildning. Vi vill speciellt peka på att i tider då arbetslösheten bland unga kvinnor är så markant stor och visar tendenser att öka. måste satsningar på utbildning av unga kvinnor intensifieras och arbetsmarknads- åtgärder vidtas. Arbetslöshet är en inkörsport till prostitution.

4 Kriminalisering

Prostitutionsutredningen anser att de skäl som talar mot en kriminalisering har en sådan styrka att de inte kan förbigås.

En rad remissinstanser tillstyrker prostitutionsutredningens förslag. De remissinstanser som anser att prostitutionen inte skall kriminaliseras pekar främst på svårigheter att avgränsa den straffbelagda handlingen och konstaterar att sociala åtgärder bör sättas in för att motverka prostitutio- nen.

• Sida 43
•  Original

Prop. 1981/82:187 43

Socialstyrelsen :

En kriminalisering av företeelsen skulle vidare sannolikt leda till att verksamheten till viss del omstruktureras. Det skulle. såsom påpekats i betänkandet. leda till att prostitutionen blev än mindre öppen och synlig. Själva företeelsen är till sin karaktär undflyende och svårfångad och frestelsen skulle. enligt vad styrelsen håller före, bli stor att ytterligare öka polisinsatserna för att komma åt de kriminaliserade. Man riskerar härvid att få en "prostitutionsbekämpningsspiral'*, där kostnadssidan knappast står i rimlig proportion till vad man skulle uppnå. Endast en mindre del av den totala prostitutionen skulle kunna upptäckas — i första hand gatuprostitutio- nen. Deltagarna i mer diskreta prostitutionsformer skulle i långt större utsträckning klara sig. En kriminalisering skulle därvid ge upphov till en slags klasslagstiftning. — — —

Mot bakgrund av vad sålunda anförts känner sig styrelsen övertygad om att prostitutionen som företeelse inte bör straffbeläggas och tillstyrker därför förslaget i denna del.

RÅ .—

Jag vill instämma i de överväganden och synpunkter som anförts av utredaren rörande frågan om en kriminalisering av prostitutionen. Från åklagarsynpunkt bör här särskilt pekas på de svårigheter som är förenade med bevisföringen. Man har att utgå från att de inblandade parterna i normalfallet har intet eller ringa intresse av att medverka vid en brottsut- redning och att gränsdragningen vid bestämmandet av om fråga är om prostitution eller icke främst mot bakgrund härav blir ytterst besvärlig. Föremål för lagföring skulle rimligen endast bli de fall, där slumpen eller ett planerat tillslag mot känd adress skulle direkt avslöja brott. Mycket snart skulle. dessutom med säkerhet prostitutionen anordnas så att upptäcktsrisken i praktiken helt eleminerades. Att i detta sammanhang begagna sig av provokation som brottsbekämpande medel bör ej komma i fråga.

Svea hovrätt:

Hovrätten delar uppfattningen att en kriminalisering av prostitutionen inte bör övervägas för närvarande. Av den kartläggning som utredningen har gjort framgår att prostitutionen under de senaste fem åren har minskat i omfattning och att denna tendens synes fortsätta. I detta läge bör utvecklingen avvaktas och följas. Vidare bör försök göras att ytterligare minska prostitutionen genom sociala åtgärder och informationsinsatser av exempelvis de slag som föreslås i betänkandet. —— —

För den händelse prostitutionen tenderar att åter öka bör därför eventuella lagstiftningsåtgärder närmast inriktas på gatuprostitutionen. Många av de skäl som gör att en kriminalisering framstår som tveksam gör sig nämligen inte, i vart fall inte med samma styrka, gällande när det gäller en kriminalisering av denna form av prostitution.

R ikspolisstyrelsen :

Rikspolisstyrelsen delar utredningens uppfattning att kriminalisering av prostitution i sig inte är en lämplig form för att hålla sådan verksamhet under samhällets kontroll. I likhet med utredningen finner styrelsen vidare att intensiva sociala insatser i samarbete med polisen är bättre ägnade att

• Sida 44
•  Original

Prop. 1981/82:187 44

komma till rätta med den mest stötande prostitutionsformen, nämligen gatuprostitutionen. Emellertid måste sådana insatser ske kontinuerligt. Annars förlorar de snabbt sin verkan.

Bland övriga remissinstanser som tillstyrker prostitutionsutredningens förslag att inte kriminalisera prostitutionen kan nämnas BRÅ. jämställdhets- ombudsmannen, länsstyrelserna [ Stockholms. Malmöhus, Älvsborgs och Kopparbergs län, socialnämnderna i Göteborg och Örebro. Malmö kommun. LO. RFSU. RFSL, Föreningen Sveriges socialchefer. Sveriges socialdemo- kratiska kvinnoförbund, SSU. Moderata kvinnoförbundet och V'PK:s kvin- nopolitiska utskott. Stockholms kommunstyrelse anser att i stället för en kriminalisering av verksamheten bör prostitutionen fortlöpande utsättas för störningar.

En rad remissinstanser anser emellertid att den som köper sexuella tjänster bör straffas. Det framhålls att ett skäl för att straffbelägga kunden är att det framför allt skulle få en förebyggande effekt. Ett annat skäl som anförs för att kriminalisera enbart kundens handling är att de prostituerade behöver inte straff utan stöd och hjälp för att upphöra med prostitutionen.

Sveriges socionomförbund:

Det viktigaste skäletför en lagstiftning är emellertid dess normbildande verkan. På sikt bör kommande generationers män lära sig att det inte är förenligt med grundläggande samhällsvärderingar att köpa sig tillgång till en annan människas kropp. Lagstiftningens syfte måste vara att förbättra jämställdheten mellan könen och hindra otillbörligt utnyttjande av socialt utslagna kvinnor. Den bör kunna bli ett viktigt komplement till sociala jämställdhetsreformer, ekonomiska åtgärder för att förbättra villkoren för de sämst lottade i allmänhet och kvinnorna i synnerhet.

Vi tror att den övervägande delen av den svenska befolkningen är emot könshandel. Det kan därför inte vara rimligt att ha kvar en lagstiftning. som principiellt sett accepterar den. Lagstiftningen bör överensstämma med samhällets rättsuppfattning.

Det har ibland hävdats. att det inte går att'kriminalisera endast en part i transaktioner liknande könshandel. — — —

Köparen bör göras straffrättsligt ansvarig. medan säljaren mister eventu- ella vinster.

Centerns kvinnoförbund:

Centerns Kvinnoförbund delar utredarens uppfattning om att prostitution är oförenligt med principerna om alla människors jämställdhet och frihet.

Utredningen drar emellertid inte konsekvenserna av sina principiella uttalanden. Lagstiftningen måste spegla de etiska regler och normer som samhället anger. Genom lagstiftning anger samhället de beteenderegler som samhället godkänner.

Utredaren hävdar på flera ställen i utredningen att prostitutionen skulle försvinna om det inte fanns en efterfrågan. l konsekvens med detta uppstår sociala problem för att det finns kunder. Kriminaliseringen av köparen skulle enligt vår mening vara ett medel att minska prostitutionen. Genom att

• Sida 45
•  Original

Prop. 1981/82:187 45

kriminalisera de män som utnyttjar flickorna deklarerar samhället också att det inte accepterar detta sätt att tillfredsställa sexuella behov.

Liknande synpunkter framförs av bl. a. CUF. Folkpartiets kvinnoförbund, FPU. Kommunistisk Ungdom. Alla kvinnorshus. Fredrika Bremerförbundet. K vinnohusgruppen i Stockholm. Svenska kvinnors vänsterförbund. Malmö socialförvaltnings socialdemokratiska förening. Yrkeskvinnors riksförbund och Stockholms centerkvinnor.

Från några håll framförs att både köpare och säljare av prostitution bör kriminaliseras. '

5 Brottsbalksbrott

Flera remissinstanser erinrar om att 1977 års sexualbrottskommitté enligt sina direktiv har att se över och lämna förslag till förändringar av brottsbalkens6 kap. som handlar om sedlighetsbrotten. Detta påpekande framhålls av bl. a. rikspolisstyrelsen. 1977 års sexualbrottskommitté. länssty- relsen i Kopparbergs län, jämställd/zetskommittén och Sveriges sociademo- kratiska kvinnoförbund. I avvaktan på sexualbrottskommitténs förslag begränsar därför en del av remissinstanserna sina synpunkter på prostitu— tionsutredningens förslag.

5.1 Frihetskränkande otukt

I brottsbalken 612 stadgas straff för bl. a. den som "övar könsligt umgänge med någon under otillbörligt utnyttjande av att denne befinner sigi vanmakt eller annat hjälplöst tillstånd— ——". Brottet benämnes frihetskränkande otukt.

Prostitutionsutredningen anser att det skulle vara av värde om domstolar- na fick fler fall till bedömning för att få klarlagt vad som är att hänföra till "vanmakt" med avseende på narkotikapåverkan. Om domstolarna inte skulle vilja föra in otillbörligt utnyttjande av narkotikapåverkade prostitue- rade under nuvarande brottsbeskrivning bör enligt prostitutionsutredning- ens förslag tillämpningsområdet för stadgandet vidgas genom att "narkoti- kapåverkat tillstånd" tillförs brottsbeskrivningen.

Prostitutionsutredningens förslag tillstyrks av bl. a. socialstyrelsen. rikspo- . lisstyrelsen. SÖ, SUR. länsstyrelserna i Stockholms och Malmöhus län, Malmö kommun, Föreningen Sveriges socialchefer. Moderata kvinnoförbun- det och Föreningen K vinnokultur.

Socialstyrelsen:

Styrelsen instämmer i utredarens förslag i vad avser ett effektivare utnyttjande av 6 kap. 2 %. Paragrafen bör i större utsträckning tillämpas för att lagföra och döma den som i sexuella syften utnyttjar narkotikapåverkade prostituerade. De flesta människor har mycket svårt att avgöra om någon är . narkotikamissbrukare i synnerhet om missbrukaren använder centralstimu- -

• Sida 46
•  Original

Prop. 1981/82:187 46

lerande medel. Styrelsen delar därför utredarens uppfattning att det rättsliga skyddet för en narkotikamiSsbrukande prostituerad bör byggas ut. Styrelsen vill av den anledningen förorda utredarens förslag att, genom tillägg i brottsbeskrivningen, i andra paragrafen utvidga tillämpningsområdet till att uttryckligen avse narkotikamissbrukande prostituerade och deras köpare. Av hänsyn till de olika narkotikapreparatens effekter förordar styrelsen emellertid det objektiva rekvisitet "uppenbarligt narkotikapåverkad". Det subjektiva rekvisitet bör utvidgas till att omfatta även den högre grad av oaktsamhet som avses med ”skälig anledning antaga".

LO och Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund tillstyrker förslaget men anser att även begreppet "alkoholpåverkat tillstånd" bör tillföras brottsbeskrivningen.

Även RÅ anser att en avgränsning som innebär att personer som är påverkade av alkohol och andra medel som inte har klassats som narkotika ställs utanför det straffbara området och det skydd som bestämmelsen är avsedd att ge framstår som mindre tilltalande. RÅ, som avstyrker det förordade tillägget, anför:

När det gäller den föreslagna kriminaliseringen av den som köper sexuella tjänster av någon som är narkotikapåverkad är jag ense med utredaren om att det ter sig särskilt stötande att utnyttja någon under sådana förhållanden. Redan nu gällande lydelse av 6kap. 25 brottsbalken torde dock i vissa speciella fall kunna tillämpas i situationer, där personen i fråga är narkotikapåverkad. Givetvis måste det vara fråga om en mycket stark påverkan för att man skall kunna tala om "vanmakt". Vidare måste i praktiken krävas att det klart och tydligt framgår att fråga är om just narkotikapåverkan; annars torde inte rekvisitets förhandenvaro och den misstänktes uppsåt kunna styrkas. Även om det av utredaren förordade tillägget till 6 kap. 25 brottsbalken görs. torde för andra situationer än sådana som nu sagts bevissvårigheterna i allmänhet bli så avsevärda att tillägget kommer att bli tämligen betydelselöst. —— —

Ett utnyttjande av en situation där den utnyttjade är påverkad är givetvis lika förkastligt vare sig påverkan beror på narkotika eller på annat medel som har motsvarande effekt. Jag vill därför, i likhet med underremissinstanserna. avstyrka det av utredaren förordade tillägget till straffbestämmelsen i 6 kap. 2 & brottsbalken.

Svea hovrätt:

Hovrätten anser det emellertid knappast troligt att domstolarna annat än i exceptionella fall kan anse. det utrett att den prostituerade befunnit sig i sådan vanmakt eller sådant hjälplöst tillstånd att utnyttjandet av hennes sexuella tjänster skall kunna anses täckt av bestämmelsen sådan den för närvarande är formulerad. .

Enligt hovrättens mening är det överhuvudtaget knappast realistiskt att tro att man kan nå några nämnvärda resultat när det gäller att bekämpa prostitutionen genom att använda bestämmelsen om frihetskränkande otukt. Detta gäller även om bestämmelsens tillämpningsområdc utvidgas på de sätt som utredningsmannen diskuterar. Bestämmelsen torde för sin praktiska tillämpning förutsätta att kvinnan. när hon kommit ur sitt vanmäktiga eller hjälplösa tillstånd. anser sig ha blivit utsatt för ett övergrepp och reagerar

• Sida 47
•  Original

Prop. 1981/82:187 47

mot detta genom att anmäla brottet till åtal. Detta passar inte in på de prostituerades situation. I frånvaron av en brottsanmälan från kvinnans sida torde bevissvårigheterna regelmässigt bli oöverstigliga.

Hovrätten avstyrker därför de förslag till eventuell utvidgning av bestämmelsen om frihetskränkande otukt som diskuteras i betänkandet.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län:

Det kan också ifrågasättas om inte kvinnan kan frestas till utpressning mot tidigare kunder genom att falskeligen påskina att hon utnyttjats sexuellt i narkotikapåverkat tillstånd.

Om den föreslagna kriminaliseringen skall få avsedd långsiktig effekt förutsätter den betydande insatser från polisens sida. Rättsmedvetandet får ej urholkas. Det är länsstyrelsens mening att polisens resurser bör sättas in i ett större sammanhang i narkotikabekämpningen och inte fokuseras till dessa förbindelser.

Länsstyrelsen avstyrker således en ändring i brottsbalken enligt föreslagen lydelse.

Prostitutionsutredningen framhåller att om man vill utvidga straffmöjlig- heterna kan man överväga att införa straff för den som köper sig tillfällig könsförbindelse av någon som han vet är narkotikaberoende utan hänsyn till om vederbörande vid prostitutionstillfället var narkotikapåverkad.

Föreningen Sveriges socialchefer anför att det finns stamkunder som utnyttjar prostituerade vars narkotikaberoende är fullt synbart. Föreningen tillstyrker förslaget då det framstår som särskilt hänsynslöst att använda sig av dessa kvinnor. Länsstyrelsen i Malmöhus län och socialnämnden i Örebro tillstyrker förslaget.

Övriga remissinstanser bl. a. Svea hovrätt, BRÅ, länsstyrelserna i Koppar- bergs och Stockholms län samt Stockholms domkapitel som har yttrat sig i denna fråga avstyrker förslaget.

Svea hovrätt:

Enligt hovrättens mening finns det inte heller tillräckliga skäl att överväga en särskild straffbestämmelse som tar sikte på det fall att någon köper sig en tillfällig könsförbindelse av den som han vet eller har skälig anledning misstänka är narkotikaberoende. Mot ett sådant förslag talar främst de förut nämnda svårigheterna att bevisa och därmed att beivra ett sådant brott. Det saknas vidare från saklig synpunkt avgörande skäl att skilja på det fallet att den prostituerade är narkotikaberoende och de fall där den prostituerade eljest befinner sig i en utsatt situation till följd av alkoholberoende. relation till en hallick el. dyl.

Länsstyrelsen i Stockholm:

I motsats till utredningen anser emellertid länsstyrelsen att straff inte bör införas för den som utnyttjar narkotikaberoende prostituerad. Enligt länsstyrelsens bedömning kan även här sådana invändningar göras som när det gäller en kriminalisering av prostitutionen i sin helhet. Då den lagstiftning som i dag finns inte tillämpas i den utsträckning som vore möjligt, bl. a. på

• Sida 48
•  Original

Prop. 1981/82:187 48

grund av bristande polisresurser, finner länsstyrelsen också det mindre ändamålsenligt att tillskapa nya lagar vars efterlevnad man skulle ha stora svårigheter att kontrollera. Tillgängliga resurser bör i stället sättas in för att tillämpa den lagstiftning som finns.

5.2 Kopplcri

Prostitutionsutredningen föreslår en ny regel i brottsbalken om medver- kansansvar för en hyresvärd som får veta att en lägenhet utnyttjas i koppleriverksamhet men som inte använder sig av möjligheten att säga upp hyresavtalet.

Förslaget har fått ett positivt mottagande. Bland de remissinstanser som stöder förslaget kan nämnas: socialstyrelsen, RÅ, Svea hovrätt, BRÅ, jämställdhetsombudsmannen. länsstyrelserna i Malmöhus, Älvsborgs och Kopparbergs län. jämställdhetskommitte'n, Malmö kommun, socialnämnden i Örebro, Föreningen Sveriges socialchefer. Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund. Moderata kvinnoförbundet, Centerns kvinnoförbund. VPK.'s kvinnopolitiska utskott. domkapitlen i Lund och Stockholm, Alla kvinnors hus, Yrkeskvinnors riksförbund och Föreningen kvinnokultur.

Svenska Kvinnors Vänsterförbund och Stockholms centerkvinnor anstår med bedömning av förslaget till detta i fullständig form kommer från 1977 års sexualbrottskommitté.

Socialstyrelsen :

Enligt socialstyrelsens mening är det i hög grad önskvärt att motverka prostitutionen genom att hindra personer, som hyr ut lägenheter åt prostituerade. Otvivelaktigt bidrar de starkt till att prostitutionen kan utvecklas och de kan uppenbarligen göra stora vinster på prostitutionen. Styrelsen vill därför tillstyrka förslaget samt förordar att bestämmelsen utformas efter mönster av medverkande ansvar för dobbleri.

Jag tillstyrker på av utredaren anförda skäl att ansvar införs för medverkan till koppleri i fall då hyresvärd underlåter att, efter det han fått kännedom om att av honom uthyrd lokal eller lägenhet utnyttjas i koppleriverksamhet, utnyttja sin rätt att säga upp hyresavtalet. En sådan regel skulle överens- stämma med vad som nyligen införts beträffande dobbleri (lag l980:892) och kan anses fullt ut lika påkallad. Huruvida den som hyr ut lägenhet avsedd att användas för prostitution och därvid endast tar ut ordinär hyra gör sig skyldig till koppleri, om övriga förutsättningar för sådant brott är för handen, är en öppen fråga såtillvida att detta spörsmål inte prövats av högsta domstolen. Som överåklagaren i Malmö åklagardistrikt framhållit framstår dock det nämnda förfarandet som klart straffvärt. Frågan om innebörden av begreppet vinning har allmän räckvidd och bör i detta liksom i andra sammanhang överlämnas till rättstillämpningen.

Överåklagaren i Stockholm:

En särskild bestämmelse om ett förberedelse- och försöksbrott är påkallat dels för att hjälpa de kvinnor som utsätts för hot och/eller misshandel av män

• Sida 49
•  Original

Prop. 1981/82:187 49

som försöker förmå dem att prostituera sig. dels för att föregripa uppbyggande av bordellverksamhet.

I Stockholm har följande inträffat: Några unga män beslutade sig för att starta en callgirlkedja. Man hyrde en lägenhet för verksamheten. tryckte och delade ut reklamkort, skaffade telefonsvarare samt övertalade några kvinnor från ett avlägset land att resa hit för att prostituera sig här under några månader. Kvinnorna skulle sedan avlösas av nya landsmaninnor. Den först anlända kvinnan blev rädd och kontaktade sin ambassad innan hon haft någon kund. Härigenom fick polisen kännedom om vad som pågick. men kunde likväl inte ingripa när kvinna nr två anlände, eftersom forsök till koppleri inte är straffbart.

BRÅ:

I betänkandet (s. 148) förordas en ordning motsvarande den som fr. o. m. år 1981 gäller för dobbleri (spelklubbar) nämligen att fastighetsägare som inte säger upp hyresgäst som bedriver spelklubbsverksamhet i lägenheten kan dömas för medverkan till dobbleri (16 kap. 18 & brottsbalken). Rådet tillstyrker i princip men vill samtidigt påpeka att full parallellitet inte är möjlig med hänsyn till att prostitution inte är straffbart och medverkan till prostitution följaktligen också är straffritt. Förhållandet får beaktas vid utformningen av författningstexten.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län:

Länsstyrelsen ansluter sig till förslaget om ett nytt stadgande som innebär att den hyresvärd. som får reda på att den lägenhet han hyr ut kommit att användas för koppleriändamål. skall anses medverka i koppleriet om han inte säger upp hyresgästen. Stadgandet kommer dock med all säkerhet att få ringa betydelse. Brott kan i dessa fall knappast bevisas med mindre än att fällande dom först avkunnats för koppleriet. Dessförinnan kan bevisföringen knappast åstadkommas utanför rättsväsendets ram.

] ämställdhetsk ommittén :

Utredningen föreslår ett nytt stadgande om ansvar för medverkan till koppleri. Stadgandet skall enligt utredningen avse de fall då hyresvärden först efter det att lägenheten uthyrts f_år kännedom (vår understrykning) om att lägenheten används i koppleriverksamhet och då underlåter att utnyttja sin möjlighet att säga upp avtalet. Det föreslagna stadgandet får emellertid om det genomförs inte leda till att hyresvärdar trakasserar oförvitliga hyresgäster eller att seriösa hyresvärdar kläms åt. Det är med andra ord viktigt att det uppställs vissa regler för hur långt hyresvärdarnas undersök- ningsplikt gentemot hyresgästerna skall sträcka sig.

Föreningen Sveriges socialchefer anför att den föreslagna åtgärden måste kombineras med ökade sociala insatser. Yrkeskvinnors riksförbund och Föreningen kvinnokultur föreslår därför att det införs ett krav på åtgärder från social myndighet i samband med uppsägning av hyresavtal p. g. a. koppleriverksamhet.

Svenska Tidningsutgivareföreningen.' Med hänsyn till de skrivningar som finns i betänkandet angående

• Sida 50
•  Original

Prop. 1981/82:187 50

tidningsannonscring och koppleri skulle TU sätta värde på att man vid den fortsatta beredningen av betänkandet försöker ange kriterier efter vilka tidningarna kan bedöma om annonsering under rubriken t. ex. hälso- och kroppsvård, ofta med beteckningen massage. skall godkännas. varvid man bör beakta vilka kontrollmöjligheter. som de facto står tidningarna till buds.

6 Skattelagstiftningen

Prostitutionsutredningen konstaterar att gällande skatteregler skall följas även av prostituerade eftersom prostitutionen inte är kriminaliserad. Enligt prostitutionsutredningens mening torde det vara praktiskt möjligt att i större utsträckning än vad nu sker sköntaxera åtminstone ateljéprostitueradc.

En ”allmän uppfattning bland remissinstanserna är att skattelagstiftningen inte är ett verksamt medel då det gäller att förmå de prostituerade att upphöra med sin verksamhet. Det fåtal remissinstanser som tillstyrker förslaget gör det som en konsekvens av att prostitutionen inte är kriminali- serad.

Rikspolisstyrelsen:

Vad utredningen konstaterat angående tillämpligheten av skattelagstift- ningen på yrkesprostituerades inkomster är i och för sig riktigt. Möjligheten att förmå en skönstaxerad prostituerad att verkligen erlägga någon skatt torde dock inte vara stor. Förslaget i denna del kan därför inte tilltros ha någon nämnvärd effekt.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län:

Länsstyrelsen delar uppfattningen att även inkomster på grund av prostitution skall beskattas. Detta innebär inte att prostitutionen accepteras och länsstyrelsen tror inte att beskattningsfrågan kan påverka prostitutionen som ett samhällsproblem.

Liknande synpunkter anförs av länsstyrelserna i Stockholms och Malmö- hus län samt VPK:s kvinnopolitiska utskott. Moderata kvinnoförbundet anser att där det är möjligt bör skatt drivas in. '

RSV delar inte prostitutionsutredningens uppfattning att gällande skatte- lagstiftning skulle vara ett verksamt medel att förmå de prostituerade att begränsa prostitutionen. RSV anför:

Iakttagande av skattskyldigheten kan ej vara orsak till nedläggande av någon rörelse. Alla som driver rörelse. dvs. någon form av verksamhet som betingas av varaktighet. självständighet och vinstsyfte är skattskyldiga för verksamheten. — — —

Utredningen föreslår att prostitutionen även i fortsättningen skall vara avkriminaliserad. De som ägnar sig åt den är att betrakta som näringsidkare. Därmed är de också bokföringspliktiga enligt bokföringslagen och skattskyl- diga för inkomst av rörelse. Vidare föreslår utredningen att prostitution som utförs under narkotikapåverkan i fortsättningen skall vara kriminaliserad. Detta medför att en viss del aven prostituerads inkomster skulle kunna vara

• Sida 51
•  Original

Prop. 1981/82:187 51

hänförlig till legal verksamhet och en del till illegal verksamhet. I beskattningshänseende torde emellertid också den illegala inkomsten vara skattepliktig.

RSV vill betona de svårigheter som finns i kontrollhänseende av denna kategori skattskyldiga. Utredningen hävdar att skönstaxering skulle bli det normala förfarandet. För att skönstaxering skall kunna ske erfordras emellertid att taxeringsnämnden har säkra uppgifter om att verksamhet verkligen bedrivits och kan göra en beräkning av vilket kontantbelopp vederbörande behövt för sitt uppehälle under inkomståret. Skönstaxering av de prostituerade får ske efter individuell prövning liksom hittills. varvid gängse kriterier måste vara uppfyllda.

Utredningen anser att det torde vara möjligt att i större utsträckning än vad nu sker skönstaxera åtminstone atelje'prostituerade. Detta torde förutsätta att de själva hyr ateljén. Samtidigt föreslås nämligen att reglerna för bestraffning av koppleri skall skärpas för bl. a. hyresvärdar. Detta torde leda till att prostitutionen efterhand är hänvisad till att bedrivas enbart på gatorna, förutsatt att hyresvärdarnas brott beivras. Det framgår ej direkt av utredningen om hyresvärdar som upplåter bostad åt prostituerad. som i denna bostad mottar sina kunder, också skall kunna straffas för koppleri. Det kan då vara tal om s. k. lyxprostitution i hemmiljö. där antalet fasta kunder per år ej behöver vara så stort. Säkra uppgifter om gatuprostituerade som underlag för skönstaxeringar är givetvis betydligt svårare att erhålla än om sådana som haft anknytning till ateljéer och sexklubbar.

Att mer eller mindre generellt införa "skönstaxeringar" av en viss kategori skattskyldiga torde strida mot gällande skattelagstiftning.

Härtill kan läggas att erfarenheterna av de skönstaxeringar som i allmänhet verkställs avseende försumliga skattskyldiga är nedslående, när det gäller statsverkets möjligheter att indriva de uppkommande skatte- och avgiftsskulderna.

Även lokala skattemyndigheten i Malmö fögderi anser att det saknas anledning att skilja handläggningen av prostituerade från andra skattskyldi-

ga. Det övervägande antalet remissinstanser avstyrker prostitutionsutred- ningens förslag eftersom en beskattning skulle kunna uppfattas som en Iegitimering av verksamheten. Socialstyrelsen:

Socialstyrelsen anser i likhet med utredaren att det ligger nära till hands att uppfatta en beskattning av verksamheten som en Iegitimering av prostitutio- nen. Konsekvenserna av att inte kriminalisera prostitutionen torde bli att gällande skatteregler skall gälla för och följas av de prostituerade. Styrelsen ifrågasätter om skattelagstiftningen, såsom hävdas av utredare. är ett verksamt medel då det gäller att förmå enskilda prostituerade att upphöra med verksamheten. Styrelsen anser att det snarare finns all risk att effekten av en tillämpad skönstaxering enligt skattelagstiftningen blir den motsatta. En prostituerad som i huvudsak konsumerat sina intäkter eller som står i någon form av beroendeställning till en hallick, som tar merparten av intäkterna. och som på grund av skönstaxering får tunga skatteskulder, blir oftast än mer hänvisad till sin enda tänkbara inkomstbringande verksamhet. där medlet för inkomsten är den egna kroppen.

• Sida 52
•  Original

Prop. 1981/82:187 52 -

Länsstyrelsen i Älvsborgs län :

Synen på prostitution är ganska samstämmig i landet och är när det gäller fördömandet av koppleriverksamhet närmast total. Kopplcri bör beivras med alla tillgängliga medel. Om staten mot den bakgrunden genom konsekvent beskattning gör sig inkomster på denna hantering framstår samhällets dubbelmoral i bjärt och skoningslös dager.

Länsstyrelsen kan inte i någon del tillstyrka kravet på en konsekvent beskattning av de prostituerade.

RFSU:

Utredarens slutsats att gällande skattelagstiftning bör tillämpas kan synas logisk men kan inte accepteras av RFSU. Många människor kommer att uppfatta det som att samhället legaliserar könshandeln. Staten blir hallick om staten uppbär skatt. I förlängningen av detta resonemang är vi då alla med om att godkänna att kvinnors kroppar och mäns avköning är föremål för kommers. Som vi tidigare framhållit är detta helt oförenligt med RFSU:s vision av en ärlig. öppen och ansvarskännande sexualitet.

RFSU vill under inga omständigheter medverka till att prostitution kan uppfattas som ett yrke bland andra yrken. En effektiviserad skatteindrivning skulle få sådana effekter. —— —

En sköntaxering skulle t. o. m. öka pressen på de prostituerade kvinnorna: de drivs att utöka sin verksamhet. att prostituera sig ännu hårdare för att kunna försörja sig. sin eventuella hallick eller kanske sitt drogberoende.

Centerns kvinnoförbund:

Vi har svårt att förstå hur ett system med 'sköntaxering av prostituerade skall medverka till att nedbringa prostitutionen. I stället innebär det att samhället lcgaliserar prostitutionen. Vi kan därigenom inte tillstyrka den åtgärden.

Liknande synpunkter anförs av Föreningen Sveriges socialchefer, Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund, SSU, FPU. Kommunistisk Ungdom, Svenska kyrkans centralråd för evangelisation och församlingsarbete, Alla kvinnors hus, Fredrika Bremerförbundet. Svenska Kvinnors Vänsterförbund. Kvinnohusgrupperna i Stockholm och Malmö. Yrkeskvinnors riksförbund. Sektionen för verksamhet bland de prostituerade inom Stockholms socialför- valtning, Föreningen K vinnokultur, Riksaktionen mot pornografi och pros- titution samt Stockholms Centerkvinnor. '

7 Sociala åtgärder

Praktiskt taget samtliga remissinstanser som har yttrat sig stöder prostitu- tionsutredningens förslag att det bör finnas s. k. prostitutionsgrupper i de orter där det förekommer gatuprostitution.

Socialstyrelsen :

Som utredaren framhåller bör det finnas goda möjligheter att inom ramen för socialtjänsten vidta åtgärder av skilda slag för att hjälpa och stödja de

• Sida 53
•  Original

Prop. 1981/82:187

'Jl i.»

prostituerade att komma ifrån prostitutionen. Socialstyrelsen delar denna uppfattning och vill gärna framhålla värdet av de positiva erfarenheter man fått genom prostitutionsgruppernas arbete i Malmö och Stockholm. där socialarbetarnas möjlighet att använda sociallagstiftning för att hjälpa kvinnor även ekonomiskt har varit av stort värde. Den nya socialtjänstlagen ger ännu större möjlighet att hjälpa såväl ekonomiskt som kurativt. Sådana praktiska åtgärder kan vara att anskaffa bostad, arbete. miljöbyte och personligt stöd för att kunna lämna ett beroendeförhållande.

För de organisatoriska förslagen inom socialförvaltningarna torde den uppsökande verksamheten och samarbetet med andra myndigheter vara. som utredaren påpekar. av största vikt.

Rikspol issry relsen .'

I likhet med utredningen finner styrelsen vidare att intensiva sociala insatser i samarbete med polisen är bättre ägnade att komma till rätta med den mest stötande prostitutionsformen. nämligen gatuprostitutionen. Emel- lertid mäste sådana insatser ske kontinuerligt. Annars förlorar de snabbt sin verkan.

AMS:

Arbetsförmedlingen skall vara en länk mellan arbetssökande och arbets- givare. Arbetsförmedlingen kan också medverka med vägledning och yrkesutbildning för den som saknar sådan eller behöver komplettera en tidigare utbildning.

Förutsättningarna för att en rehabilitering skall lyckas är att sociala och andra myndigheter tar sitt ansvar och ger den sökande stöd vid kontakten med arbetsförmedlingen och under första tiden i arbete eller utbildning. Det kan handla om ekonomiskt stöd. hjälp med bostad eller fritidsaktiviteter.

SI V:

SIV instämmer i utredarens förslag om att det på de orter där det finns behov. skall finnas socialarbetare som söker upp de prostituerade kvinnorna för att försöka bryta deras livsmönster.

Med hänsyn till det relativt stora inslaget av utländska kvinnor bland de prostituerade. anser SIV. att till dessa arbetsgrupper även behöver knytas socialarbetare. eller andra resurspersoner. med sådan språklig och kulturell kompetens. att de har förutsättningar att nå fram till kvinnor. som saknar förankring i svenska språket och svenskt tänkesätt.

Länsstyrelsen i Stockholms län:

Länsstyrelsen vill dock påtala att det kan finnas risk för att kommunerna. i nuvarande kommunalekonomiska läge. inte kommer att anse sig ha tillräckliga ekonomiska resurser för att göra erforderliga insatser på detta område. Fortsatt uppföljning av nuvarande prostitutionsprojekt samt undersökning av i vilken utsträckning de nya sociala vårdlagarna kommer att tillämpas när det gäller prostituerade är enligt länsstyrelsens uppfattning mycket angeläget.

• Sida 54
•  Original

'Jl :..

Prop. 1981/82:187

Länsstyrelsen i Älvsborgs län:

Många missbrukare skulle överhuvudtaget inte prostituera sig om det inte vore nödvändigt för att underhålla ett pågående missbruk. Om dessa kvinnor är svåra att påverka så gäller det i första hand behandlingsmotivationen för att bli kvitt narkotikamissbruket och inte mot prostitutionen som sådan. Vinner utredarens uppfattning gehör är det en närmast total dödförklaring av narkomanvårdens behandlingsmöjligheter.

Det är länsstyrelsens bestämda uppfattning att intensifierade sociala fältinsatser är att föredra även när det gäller narkotikaberoende kvinnor. oavsett hur dessa finansierar sitt missbruk. Insatserna bör initieras och samordnas genom samverkan socialvård—sjukvård. Den nya socialtjänstla— gen ger kommunerna större skyldighet än tidigare att bedriva uppsökande verksamhet och markerar klart deras yttersta ansvar för alla som vistas i kommunen.

Svenska kom/nwzförbundet:

Styrelsen delar de synpunkter som utredningen här för fram men måste samtidigt och med kraft understryka att lokala förhållanden och förutsätt- ningar måste vara styrande för vilka insatser som görs. Detta innebär bl. a. att styrelsen inte ansluter sig till utredningens uppfattning om att grupper som arbetar med prostitutionsfrågor skall vara permanenta och självständiga enheter inom socialförvaltningarna. — — —

Styrelsen vill understryka att speciella insatser. i form av t. ex. ett projekt. kan vara både bra och nödvändigt. men att de systematiskt måste överföras och tas tillvara inom en större del av fältet. vilket bl. a. kan föra med sig en kommande beredskap och insikt om metoder och förhållningssätt inför likartade problem som kan dyka upp i det framtida arbetet. ———

Vad däremot gäller de missbrukande och kanske framför allt de narkotikamissbrukande kvinnorna så delar styrelsen utredningens uppfatt- ning att här mycket kraftfulla sociala insatser av olika slag måste göras. vilket kanske inte alltid varit för handen på ett helt tillfredsställande sätt under 1970-talet.

Socialnämnden i Göteborg:

Utredningen föreslår att prostitutionsgrupperna blir permanenta och självständiga enheter. Detta är nödvändigt för ett effektivt arbete för de prostituerade kvinnorna och mot prostitution. Socialt arbete av detta slag. som vänder sig till de prostituerade kvinnorna och i viss mån till kunderna, förutsätter ett gott samarbete med polisen. Även samarbetet med övriga myndigheter. ex. vis arbetsmarknadsorgan. sjukvård och bostadsförmedling är en förutsättning för ett framgångsrikt socialt arbete. Detta har utredning- en inte särskilt behandlat. En markering i utredningen att insatser för den prostituerade kvinnans rehabilitering är en angelägenhet för alla inblandade myndigheter, såväl statliga som kommunala. är viktig.

RFSU:

RFSU stöder helt utredarens förslag när det gäller uppläggningen av praktiskt socialt arbete bland de prostituerade kvinnorna. Malmöprojektet har här varit föredömligt som arbetsmodell. Prostitutionsprojekten bör dock genomgående vara permanenta och självständiga enheter. som staten

• Sida 55
•  Original

Prop. 1981/82:187 55

beviljar medel och därigenom garanterar kontinuitet. ———

Vi vill uppmuntra kriminalvårdens personal att utveckla projekt där de arbetar med ovanstående grupper liksom med män dömda för kvinnomiss- handel och våldtäkt. Vi är medvetna om att det är ett tungt. svårt och långsiktigt arbete men att avstå vore slöseri med resurser. Erfarenheterna frän prostitutionsprojektet i Malmö visar att man med målmedvetenhet och personligt engagemang kan nå goda resultat.

Krav på statliga bidrag till sociala prostitutionsprojekt framhålls av bl. a. länsstyrelsen i Malmöhus län, RFSU, Föreningen Sveriges socialchefer, Sveriges socionomförbund. SSU. FPU. VPK:s kvinnopolitiska utskott. Kommunistisk Ungdom. Lutw's domkapitel, Fredrika Bremerförbundet och SKTF.

MUF:

Vi vill understryka vikten av att socialarbetarnas. polisens och andra myndigheters arbete kompletteras med frivilliga insatser. Enskilda och Organisationer har en viktig uppgift att fylla. Inte minst gäller detta de många kvinnoorganisationer. som tagit mycket aktiv del i debatten om prostitutio- nen både före, under och efter utredningsarbetet.

Svenska kyrkans diakoninätnnd :

Eftersom prostitution och missbruk av narkotika och alkohol ofta går hand i hand hade det även varit på sin plats att observera kyrkornas samlade människovårdande arbete inom det ekumeniska organet De kristna samfun- dens nykterhetsrörelse (DKSN). Med sina 85 RIA-byråer. spridda över landet. står DKSN för en aktningsvärd insats just på det område. som utredningen behandlar. Genom att konsekvent förbise kyrkornas diakonala medverkan har utredningen dragit sig undan möjligheten att bedöma vad en ändrad livsåskådning kan betyda för en människas etiska livshållning.

Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund:

Vi kan i allt väsentligt instämma i utredningens förslag till åtgärder mot prostitutionen. Bl. a. förutsätter utredningen på sid. l52 att kyrkorna och deras medlemmar skulle kunna hjälpa till att genom personligt ansvarsta- gande lotsa de tidigare prostituerade i meningsfulla aktiviteter och få uppleva gemenskap. Vi menar att detta är en väsentlig uppgift för kyrkan och kommer därför i vårt programarbete att medverka till att församlingarna stimuleras till detta.

8 Information och upplysning

De remissinstanser som har yttrat sig över prostitutionsutredningens förslag att upplysning till vuxna och äldre tonåringar bör ökas väsentligt tillstyrker detta. Remissinstanserna framhåller att information bör föras ut genom olika kanaler.

Socialstyrelsen:

Det är bra att utredningen 'i sitt förslag till åtgärder betonar de förebyggnade åtgärdernas betydelse. Allmänt sägs att vi behöver en

• Sida 56
•  Original

Prop. 1981/82:187 56

förbättrad och fördjupad sexualupplysning genom kanaler som redan finns t. ex. skolan, mödrar-barnhälsovård och ungdomsmottagningar. Men dessa är till största delen inriktade på kvinnor. Särskilt betonas därför hur viktigt det är att nå männen. Men däremot sägs det mycket lite om hur detta skall förverkligas och på vilket sätt samhället kan stödja en sådan utveck- ling. — — —

Från de verksamhetsområden som berörs i utredningen som viktiga kanaler för en fördjupad sexualupplysning har socialstyrelsen en bred och djup erfarenhet genom ett flerårigt arbete med sexual- och samlevnadsun- dervisning i abortförebyggande syfte. Verksamheten finns dokumenterad i rapporter och material. Verksamheten omfattar med nödvändighet frågor om könsroller, sexualitet och samlevnad. Erfarenheter från detta upplys- ningsarbete har övertygat oss om behovet av genomgripande attitydbearbc- tande insatser. Det är därför anmärkningsvärt att socialstyrelsens verksam- het inte berörs i utredningen eftersom ett upplysningsarbete av denna typ är den enda möjligheten att arbeta förebyggande även då det gäller prostitu- tion. — — -

En rik erfarenhet finns av fortbildning av olika yrkesgrupper i sexualitets- oeh samlevnadsfrågor. En sådan fortbildning pågår i flera landsting i ett regionalt samarbete mellan landsting. kommunförbundets länsavdelning och länsskolnämnd. Den verksamheten bör stödjas och ges ett vidgat inne- håll.

Rikspolisstyrelsen framhåller att en stor del av informationen bör riktas till olika invandrargrupper. SIV understryker att olika förebyggande åtgärder som vidtas för att komma till rätta med prostitutionen utformas så att de vid behov även kan nå personer med dåliga kunskaper i svenska språket.

Svenska kommunförbundet:

Skolsköterskor. annan skolläkarpersonal och ungdomsmottagningsperso- nal kan däremot vara. som utredningen påpekar. en delvis outnyttjad resurs i dessa sammanhang. Samtidigt skall betonas att fristående organisationer. som t. ex. RFSU och olika kvinnoorganisationer har en helt avgörande betydelse i dessa sammanhang. inte minst mot bakgrund av att där ofta finns ett starkt ideellt engagemang kring dessa frågor som sannolikt har mycket stor betydelse för att förändra människors synsätt. liv och för att hjälpa människor med problem till rätta.

Landstin gs förbund et:

Inom sitt nuvarande ansvarsområde är landstingen beredda att ta sin del av

det förebyggande arbetet inom exempelvis mödra- och barnhälsovårdens ram. Den nya hälso- och sjukvårdslagen kommer att för landstingens del innebära ett ökat ansvar för olika förebyggande insatser. l det framtida arbetet kommer den enskilda individens eget ansvar för sin och sina medmänniskors fysiska och psykiska hälsa och välbefinnande att poängte- ras.

Flera remissinstanser påpekar att eleverna gärna vänder sig till skol- sköterskan eller skolgynekologen i frågor som rör sex- och samlevnad. Detta gör att främst skolsköterskan har erfarenheter som bör komma samlevnads-

• Sida 57
•  Original

Prop. 1981/82:187 57

undervisningen till godo. Denna uppfattning framhålls av bl. a. Riksförbun- det Hem och Skola. Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund och Mode- rata kvinnoförbundet. Centerns k1-'innoförbund anser att skolsköterska och läkare bör samarbeta med kurator och Skolpsykolog angående könsrollernas uppkomst och följder.

En rad remissinstanser tillstyrker prostitutionsutredningens förslag att försöka nå männen med information kring könsroller och prostitution under Värnpliktsutbildningen.

Socialsty relsen :

En stor del av kunderna är som nämnts gifta. stadgade män med hustru och barn. En given väg att nå de flesta män i Sverige är som också påpekats i utredningen den allmänna värnplikten. Socialstyrelsen har i samarbete med försvarets personalvårdsenhet utarbetat program för sådan upplysningsverk- samhet bland värnpliktiga som bl. a. innehållit frågor om prostitution. Vi har också genom kurser i samarbete med försvaret utbildat personalvårdare från hela Sverige. Denna verksamhet skulle kunna byggas ut och göras till obligatorisk verksamhet bland värnpliktiga. Man kan tänka sig att sexual- upplysningen får en större roll i försvarets medborgarundervisning som redan finns eller att den kopplas samman med upplysning om alkohol och narkotika. -

SÖ.-

SÖ delar helt utredningens förslag om intensifierad upplysning i samlev- nadsfrågor under värnpliktstjänstgöringen. Den kvinnosyn och den bild av samliv mellan man och kvinna som är legio på logementen raserar effektivt vad skolan eventuellt hjälpt till att bygga upp.

Andra remissinstanser som tillstyrker förslaget om information under Värnpliktsutbildningen är bl. a. SUR, jämställd/1etsombudwnannen. jäm- s'tälldltetskotnmitlén. RFSU. Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund. FPU. Moderata kvinnofr'irbundet och Alla kvinnors hus.

ÖB avvisar principiellt prostitutionsutredningens förslag om obligatoriska studiecirklar i sexualitet. samlevnad och könsroller under värnpliktstjänst— göring. ÖB anför: '

Utredningen har med sitt ställningstagande att "———Värnpliktsutbild— ning är sålunda en naturlig kanal för information — — —” helt bortsett från den- principiella huvudfrågan om ianspråktagande av de värnpliktiga. Utredning— en har visserligen inte konkretiserat sitt förslag. Med utgångspunkt från utredningens ordval ”obligatorisk studiecirkel" kan dock antas att t. ex. sex å sju träffar om två timmar vardera är en realistiskt bedömd tidsåtgång för denna information. Tiden motsvarar nästan två hela tjänstgöringsdagar. Överbefälhavaren ifrågasätter om det över huvud taget vore möjligt eller i varje fall lämpligt att ålägga värnpliktiga ytterligare två tjänstgöringsdagar för samlevnasutbildning. Överbefälhavaren vill som sin principiella uppfatt- ning anföra att ianspråktagande av värnpliktiga icke bör ske för annan verksamhet än den som är föranledd av försvarsmaktens utbildning eller beredskap eller funktioner i direkt samband därmed. '

• Sida 58
•  Original

Prop. 1981/82:187 58

Enligt ÖB:s beräkningar skulle den sammanlagda kostnaden för utred- ningens förslag om obligatoriska studiecirklar uppgå således till minimum närmare 12 miljoner kronor per år. Dessa kostnader skall enligt överbefäl- havarens mening icke belasta försvarsmakten.

ÖB anför vidare:

Vad gäller de olika inslag av ”samlevnadsutbildning" som förekommer inom den av försvarsmakten bedrivna frivilliga fritidsundervisningen vill Överbefälhavaren framhålla att vissa erfarenheter härav är goda. Det skall dock observeras att det här är fråga om frivillig verksamhet.

SIV framhåller att utländska medborgare inte nås under Värnpliktsutbild— ningen.

Prostitutionsutredningen föreslår att studiecirklar för män med sexuella problem skall kunna startas på arbetsplatser. SKTF ifrågasätter om detta är realistiskt. SKTF, som inte delar utredningens uppfattning. anför:

Det kan inte vara fackförbundens uppgift att hjälpa medlemmar med sådana känsliga problem som sexuella relationsstörningar. De resurser och kunskaper som krävs för sådana problem har inte fackförbunden. Inte heller kan dessa problem tänkas härledas från problem på arbetsplatserna. Det är förbundets bestämda uppfattning att det är samhällets ansvar att ta de uppsökande kontakter som krävs i dessa sammanhang.

Prostitutionsutredningens förslag att de lokala fackföreningarna skulle bilda stödgrupper för män med sexuella problem är enligt SIV inte realistiskt ens för svenska män.

Även Svenska kyrkans centralråd för evangelisation och församlingsarbete anser det diskutabelt att låta de fackliga organisationerna svara för sexual- och samlevnadsundervisning till vuxna män.

Alla kvinnors hus:

Samhället bör satsa resurser på att informera om vad prostitution är och hur den fungerar i samhället. Vi kan tänka oss en liknande sorts information som när man informerade om förstörelsen i T-banan. Prostitutionen måste göras synlig så att alla vet vad det handlar om. —— —

TV-övervakning på "kända platser" bör vara en effektiv metod att störa könshandeln. Polisen bör patrullera ofta och få rättigheter att kontrollera bilar där man misstänker prostitution.

SSU:

Samhället måste också på olika sätt stödja kvinnoorganisationer och andra organisationer som arbetar med hjälp och stöd åt utsatta kvinnor och som bedriver informations- och agitationsverksamhet kring könsrollsfrågorna. S. k. kvinnohus bör på alla sätt stödjas och uppmuntras.

Sektionen för prostitutionsarbete inom Stockholms socialförvaltning:

I ett samhälle som vårt, där så många åsikter och synsätt finns inte minst vad gäller prostitution är det av högsta vikt att så mycket saklig information

• Sida 59
•  Original

Prop. 1981/82:187 59

och upplysning som är möjlig skall ges på dessa områden. Här kan man ju utnyttja alla de föreningar, organisationer m.m. som redan finns. vad samhället kan göra är att ställa medel till förfogande. Vi har tidigare framhållit. att prostitution är ett mänskligt problem. något som angår oss alla. Tyvärr har vi fått den erfarenheten att man gärna vill göra detta till ett kvinnoproblem och det är därför oftast kvinnoorganisationer som ägnar sig åt det. Det finns många mansdominerade föreningar och organisationer häri landet och vi tycker att det nu är tid med lite engagemang från det hållet.

RFSL:

Det bör här påtalas att kunskaper om homosexualitet är ringa hos t. ex. rådgivningsbyråer och ungdomsmottagningar. De samlevnadsprojekt som genomförts av bl. a. socialstyrelsen (Gotlandsprojektet och andra) har som regel inte tagit upp homosexualitet och i de fall man gjort det har avsnittet fått ett mycket begränsat utrymme.

9 Förbud mot offentlig pornografisk föreställning

Det övervägande antalet remissinstanser har tillstyrkt ett förbud mot pornografiska föreställningar eller. som flera instanser uttrycker det, ett förbud mot sexklubbar. I regel har dessa instanser inte gått in närmare på innebörden av ett förbud. Ett undantag utgörs av sexualbrottskommittén.

Av de remissinstanser som tillstyrker ett förbud mot pornografiska föreställningar kan nämnas socialstyrelsen, RÅ. rikspolisstyrelsen. BRÅ, S Ö. S UR. jämställdhetsombudsmannen, länsstyrelsernai Stockholms, Malmöhus, Älvsborgs och Kopparbergs län, 1977 års sexualbrottskommitté, yttrandefri- hetsutredningen, jämställdhetskommittén, Stockholms kommunstyrelse, soci- alnämnden och stadskontoret i Göteborg, Malmö kommun, kommunstyrel- sen i Norrköping, socialnämnden i Örebro, LO. RFSU. Riksförbundet Hem och Skola, Föreningen Sveriges socialchefer, Sveriges socionomförbund, Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund, SS U, Centerns Kvinnoförbund, Folkpartiets kvinnoförbund, FPU. VPK:s kvinnopolitiska utskott. Kommu- nistisk Ungdom. Svenska kyrkans centralråd för evangelisation och försam- lingsarbete, Svenska kyrkans diakoninämnd, Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund, domkapitlen i Lund och Stockholm. Alla kvinnors hus, Fredrika Bremerförbundet. Kvinnohusgruppen [ Malmö, Yrkeskvinnors riksförbund. Föreningen kvinnokultur och SKTF.

Socialstyrelsen :

Socialstyrelsen finner övervägande skäl tala för ett totalt förbud mot sexklubbsverksamheten. Ett sådant förbud skulle på ett avgörande sätt stävja prostitutionsbenägenheten och därigenom på sikt bidra till en minskning av prostitutionsmarknaden. Styrelsen tillstyrker förslaget i denna del. I Danmark, Norge och Finland är offentlig pornografisk föreställning inte tillåten. Det betyder att det i dessa tre länder inte finns någon motsvarighet till de svenska sexklubbarna. I Danmark finns däremot

• Sida 60
•  Original

Prop. 1981/82:187 60

pornografibiografer i likhet med?" i Sverige. Ett förbud mot offentlig pornografisk föreställning utgör i och för sig inget hinder mot visning av pornografisk film. — Utredaren bör enligt direktiven beakta den lagstiftning som finns i de övriga nordiska länderna på motsvarande områden. Detta utgör ytterligare ett skäl som talar för ett förbud mot offentliga pornografiska föreställningar. ett förbud som skulle kunna göra sexklubbsverksamheten till en parentetisk företeelse.

RÅ .-

Sexklubbarnas antal har minskat kraftigt sedan mitten av 1970-talet. Av den nu gjorda kartläggningen framgår även att prostitution inte regelmässigt är knuten till de kvarvarande klubbarna. Vidare krävs polisens tillstånd för anordnandet av pornografisk föreställning. En viss kontroll utövas även till följd av tillståndskravet. Främst de nu anförda omständigheterna talar mot lagstiftning mot sexklubbarnas verksamhet. Man kan emellertid enligt min ' mening ej frigöra sig från uppfattningen. att sexklubbarna genom sin inriktning och sitt utbud inbjuder till prostitution och i vart fall utgör en grogrund för sådan. På grund av bl. a. de ekonomiska intressen som ofta är knutna till driften av klubbarna torde de även inbjuda till kriminalitet av" skilda slag. bl. a. koppleri. Det förhållandet att tillstånd till verksamheten krävs och att detta i förekommande fall lämnas av polisen kan dessutom ge ett intryck av att samhället genom ett av sina rättsvårdande organ lämnar sitt godkännande och stöd för verksamheten som sådan. Jag har med beaktande främst av dessa synpunkter stannat för att tillstyrka utredarens förslag om förbud mot pronografisk föreställning. Ansvaret bör drabba anordnare. därvid även förberedelse och försök bör kriminaliseras. Däremot bör enligt . min mening den som. utan att vara anordnare, medverkar i föreställningen ej . omfattas av straffansvar.

Rikspolisstyrelsen:

Styrelsen delar utredningens uppfattning att dylik verksamhet inte berikar kulturlivet och inte heller i övrigt fyller någon samhällsnyttig funktion. Allt eftersom polismyndigheterna har skärpt sin tillståndspraxis har emellertid klubbarnas betydelse som prostitutionshärdar reducerats mycket väsent- ligt.

Den allvarligaste invändningen mot ett förbud är emellertid att verksam- het som i mycket liknar den pornografiska föreställningen fritt kan anordnas inom ramen för lagen (1956:618) om allmänna sammankomster. Visning av pornografisk film i kombination med s. k. posering hänförs således under lagen. liksom ock en teaterföreställning eller ett musikaliskt framträdande med starka pornografiska inslag. Det föreslagna förbudet torde därför lätt kunna kringgås. lnte heller bör risken uteslutas att olagliga pornografiska föreställningar i likhet med förhållandena på 1960-talet åter blir aktuella. Slutligen uppkommer ett gränsdragningsproblem mellan tillåtna och otillåt- na nakenframträdandcn. som inte bör bagatelliseras. — —— Sammanfatt- ningsvis är rikspolisstyrelsen tveksam till nyttan med det föreslagna förbudet men vill inte motsätta sig att detta införs.

1977 års sexualbrottskommitté:

I betänkandet har utredaren föreslagit att offentlig pornografisk föreställ- ning skall förbjudas. Såvitt framgår av utredarens förslag skulle förbudet

• Sida 61
•  Original

Prop. 1981/82:187 61

rikta sig mot offentlig pornografisk föreställnig med levande aktörer men inte mot pornografiska filmförevisningar. Pornografisk föreställning är enligt den definition som finns angiven i motiven till den bestämmelse i allmänna ordningsstadgan (1956:617) som rör polismyndighets tillstånd till bl. a. sådan föreställning (12 &) "föreställning vid vilken sexuella situationer eller händelseförlopp framställs på ett ohöljt och utmanande sätt" (prop. l973:115. bilaga 1 s. 108). ——— Av prostitutionsutredningens betänkande framgår att viss prostitution förekommer i anslutning till sexklubbarnas verksamhet. Vidare förekommer s. k. enskild posering. Det kan finnas skäl att anta att en kvinna som deltar i scenframträdanden på sexklubbar genom påverkan av sexklubbsmiljön och de personer hon där kommer i kontakt med lättare än annars kan komma att inleda en verksamhet som prostituerad. Ännu lättare torde det vara att ta steget från posering till prostitution. Vidare torde det förekomma att kvinnor som redan är prostituerade tar engagemang som aktörer vid en sexklubb för att på så sätt få bättre möjligheter att finna kunder. ———Kommittén som delar utredarens uppfattning att pornogra- fiska föreställningar med levande aktörer inte bör tillåtas i framtiden. anser därför att ett förbud bör avse inte bara pornografiska föreställningar enligt den ovan angivna definitionen utan även andra former av nakenframträdan- den som sker i anslutning till förevisning av pornografisk film e. dyl. Ett på detta sätt utformat förbud skulle helt ta sikte på att i största möjliga utsträckning förhindra att kvinnor uppträder i sexklubbsmiljö under sådana förhållanden att steget till prostitution kan förefalla kort för dem. — — — Den minskning av det totala utbudet av pornografi som ett förbud mot pornografisk föreställning skulle leda till är dock enligt kommitténs uppfattning en positiv bieffekt av ett sådant förbud.

Stockholms kommunstyrelse:

Sociala centralnämnden behandlade 1981—04-09 5 20 ett ärende angående framställning till Stockholms polisdistrikt gällande att sociala centralnämn- den bereds tillfälle att yttra sig över ansökningar om tillstånd att anordna offentliga danstillställningar och pornografiska tillställningar m. m. Hittills remitterade ansökningar om tillstånd har avstyrkts av socialförvaltning- en. — — — Till sexklubbsverksamheten rekryteras unga kvinnor som ofta löper stor risk till social missanpassning. I många fall har verksamheten utgjort inkörsporten till prostitution och missbruk. Många av de män som besöker sexklubbarna återfinns senare på något av prostitutionsstråken. — —— Soci- alförvaltningen ställer sig negativ till sexklubbsverksamheten av sociala och etiska skäl och förordar en stängning av klubbarna. En stängning skulle med stor sannolikhet dessutom indirekt påverka prostitutionen.

Svea hovrätt, ordningsstadgeutredningen, Moderata kvinnoförbundet och Moderata ungdomsförbundet har avstyrkt ett förbud mot pornografiska föreställningar. De har framhållit att antalet sexklubbar minskat kraftigt. Av dessa instanser har särskilt ordningsstadgeutredningen närmare motiverat sitt ställningstagande.

Ordn in gsstadgeutredningen :

Ordningsstadgeutredningen går inte in på frågan om de pornografiska föreställningarna i så hög grad motverkar samhällets strävanden mot en positiv människosyn och sexualuppfattning att grundtanken bakom 1971. års

• Sida 62
•  Original

Prop. 1981/82:187 62

lagstiftning — att den enskilde i vidaste möjliga utsträckning själv bör få bestämma vilka framställningar han vill ta del av — nu bör överges. Det bör dock framhållas att den påverkan på allmänheten som utövas av det femtontål sexklubbar som ännu finns kvar torde vara ytterst marginell jämfört med det rikliga utbudet av s. k. herrtidningar samt pornografiska tidskrifter, filmer. videokassetter m .m. ——— Anledningen till nedgången i sexklubbsverksamheten torde vara —- förutom olika polisiära insatser — ett vikande intresse från allmänhetens sida. Ett totalförbud kan befaras motverka denna utveckling. Som nämns i betänkandet är nämligen risken med ett förbud att illegala klubbar uppstår och att dessa får något av det förbjudnas lockelse. Nackdelarna med en illegal klubbverksamhet är uppenbara. Verksamheten undandras myndigheternas insyn och de kvinnor som söker sig till klubbarna blir svårare att nå med sociala åtgärder. Det är också sannolikt att en verksamhet som i sig. är olaglig ofta leder till brottslighet av annat slag.

Ett förbud mot pornografiska föreställnigar skulle medföra påtagliga gränsdragningsproblem. inte minst mot bakgrund av att varietéföreställ- ningar med nakenframträdanden och strip-tease även i framtiden avses vara tillåtna. Vad som skall rymmas inom begreppet nakenframträdande berörs inte i betänkandet. Svårigheterna att i detta fall dra upp gränsen mellan det tillåtna och det förbjudna är stora. Det är vidare otillfredsställande om ett visst framträdande blir kriminaliserat när det framförs i en renodlat pornografisk föreställning men tillåtet om det blandas upp med diverse sångnummer e. dyl. Det bör vidare framhållas att ett förbud mot pornogra- fiska föreställningar— utan att samtidigt annan lagstiftning ändras — inte torde komma att omfatta förevisning av pornografisk film som sker utan samband med förevisning är att betrakta som en biografföreställning enligt LAS och härigenom inte tillståndspliktig. Det är också tveksamt om det föreslagna förbudet skulle omfatta s. k. enskild posering. Sexklubbsverksamhet som åtminstone delvis syftar till att möjliggöra sexuella kontakter mellan publiken och de i verksamheten inblandade kvinnorna torde således i framtiden utan hinder av den föreslagna lagstiftningen kunna inriktas på filmförevisning och "posering”. De nu angivna förhållandena är givetvis ägnade att minska betydelsen av ett förbud. — — — Ordningsstadgeutredning- en avstyrker på grund av vad ovan anförts att ett totalförbud mot pornografiska föreställningar införs. — — — Om olägenheterna vid klubbarna bedöms vara så allvarliga att en skärpt lagstiftning är påkallad. föreslår ordningsstadgeutredningen att polisen ges större möjligheter att besluta om upplösning eller förbud mot förnyande av pornografisk föreställning. En starkt bidragande orsak till missförhållandena vid sexklubbarna torde nämligen vara de bevissvårigheter som polisen ställs inför. Svårigheterna skulle reduceras påtagligt om polisen ges befogenhet att upplösa eller förbjuda förnyande av en pornografisk föreställning vid grundad misstanke om brott eller om verksamheten medför betydande sociala olägenheter av annat slag. Ordningsstadgeutredningen anser slutligen att ett förbud i vart fall inte kan införas utan att de förut berörda gränsdragningsproblemen löses.

Moderata kvinnoförbundet:

Moderata kvinnoförbundet instämmer helt i utredningens syn på sexklub- bar. De tillför inte vårt samhälle något av värde. MKF vill dock inte tillgripa lagstiftning. Risken med lagstiftning anser vi skulle vara att illegala klubbar

• Sida 63
•  Original

Prop. 1981/82:187 63

skulle uppstå och att de skulle få det förbjudnas lockelse. Dessutom finns risk att dessa illegala klubbar som skulle existera utom samhällets kontroll skulle få en grövre. råare pornografisk inriktning. Sexklubbarna lever i dag en tynande tillvaro. Exemplet Malmö visar att det går inom nuvarande lagstiftning att få bort sexklubbarna. Nuvarande lagstiftning bör utnyttjas i stället för nya lagar och förbud.

• Sida 64
•  Original

Lagrådsremiss om förbud mot offentliga pornografiska föreställningar;

Prop. 1981/82:187 64

beslutad den 11 mars 1982.

Regeringen överlämnar för lagrådets yttrande det förslag som har tagits upp i bifogade utdrag av regeringsprotokoll.

På regeringens vägnar

KARIN SÖDER Björn Sjöberg

Lagrådsremissens huvudsakliga innehåll

Lagrådsremissen innehåller ett förslag om förbud mot att anordna offentliga pornografiska föreställningar. Förslaget grundar sig på det av prostitutionsutredningen avlämnade betänkandet (SOU 1981:71) Prostitu- tionen i Sverige.

För närvarande krävs det enligt allmänna ordningsstadgan (1956:617) tillstånd från polisen till sådana föreställningar. I lagrådsremissen föreslås att det i stället införs ett förbud i stadgan.

Det föreslås vidare att den som anordnar en pornografisk föreställning i strid mot förbudet skall straffas med böter eller fängelse i högst sex månader och att den som medverkar till gärningen skall dömas till ansvar enligt brottsbalkens bestämmelser om medverkan.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 1982.

• Sida 65
•  Original

Prop. 1981/82:187 65

Utdrag SOCIALDEPARTEMENTET . PROTOKOLL vid regeringssammanträde

1982-03711

Närvarande: statsministern Fälldin, ordförande. och statsråden Ullsten. Wikström. Friggebo. Dahlgren. Åsling. Söder. Johansson. Wirtén, Anders- son. Boo, Petri, Eliasson. Gustafsson, Elmstedt. Tillander, Ahrland. Molin

Föredragande: statsrådet Söder

Lagrådsremiss om förbud mot "offentliga pornografiska före- ställningar '

1 Inledning

Med stöd av regeringens bemyndigande tillkallade dåvarande chefen för socialdepartementet i februari 1977 en särskild utredare1 för att göra en kartläggning av prostitutionen m.m. Utredningen (S 1977z01). som antog namnet prostitutionsutredningen. avlämnade i oktober 1981 betänkandet (SOU 1981:71) Prostitutionen i Sverige. Inom utredningen hade tidigare av sakkunniga och sekreterare utarbetats en rapport (Ds S 198019) Prostitutio- nen i Sverige. .

Prostitutionsutredningen har i enlighet med sina direktiv gjort en kartläggning av problemen kring prostitutionen samt dess orsaker. omfatt- ning och lokala utbredning. Den har även gjort en utvärdering av 1973 års lagstiftning om formerna för offentlig pornografisk föreställning och en kartläggning av verksamheten vid de s.k-. sexklubbarna.

När det gäller åtgärder mot prostitutionen tar utredningen först upp frågan om vad som kan göras för att förhindra prostitution över huvud taget. Enligt utredningen bör man liksom när det gäller andra sociala missförhållanden satsa betydligt mer på förebyggande åtgärder. Betydelsen av en tryggare uppväxt för barnen understryks. Också skolans uppgifter att förmedla kunskap i samlevnadsfrågor framhålls.

För att komma till rätta med den prostitution som redan existerar föreslår

1 Riksdagsledamoten Inger Lindquist.

• Sida 66
•  Original

Prop. 1981/82:187 66

utredningen att sociala insatser med uppsökande verksamhet av den art som förekommit i Stockholm och Malmö sätts in i städer med gatuprostitution. Ett särskilt avsnitt ägnas åt information och upplysning för att motverka prostitutionen. Utredaren berör även frågan om tillämpning av skattelag- stiftningen när det gäller prostituerade.

I fråga om lagstiftningsåtgärder mot prostitutionen anför utredaren sammanfattningsvis att redan gällande lag ger stora möjligheter att bekämpa prostitutionen och den brottslighet som förekommer i samband med den. En skärpning av vissa regler sägs dock vara på sin plats. Det föreslås sålunda en ändringi brottsbalkens regler om straff för frihetskränkande otukt, 6 kap. 2 5 brottsbalken. Ändringen skulle medföra straffansvar för den som köper sexuella tjänster av en narkotikapåverkad. Vidare föreslås en ny regel i brottsbalken om medverkansansvar för en hyresvärd som får veta att en lägenhet utnyttjas i koppleriverksamhet men som inte använder sig av möjligheten enligt hyreslagstiftningen att säga upp hyresavtalet. Slutligen föreslås att offentliga pornografiska föreställningar förbjuds genom en föreskrift i allmänna ordningsstadgan (1956:617).

Beträffande utredningens kartläggning och dess närmare överväganden hänvisas till betänkandet. Betänkandet har remissbehandlats, varvid även den tidigare angivna rapporten har delgivits remissinstanserna.

Jag har för avsikt att senare föreslå regeringen en proposition till riksdagen med de förslag till åtgärder som enligt min mening är möjliga och lämpliga att genomföra på grundval av utredningens betänkande. När det gäller lagförslag bör emellertid lagrådets yttrande inhämtas innan en proposition föreläggs riksdagen.

Som redan framgått tillkallades prostitutionsutredningen för att göra en kartläggning av prostitutionen. Samtidigt tillkallades en utredning med uppgift att se över lagstiftningen om sedlighetsbrotten. Den utredningen antog namnet 1977 års sexualbrottskommitté (Ju 1977:03) och är parlamen- tariskt sammansatt. De båda utredningarna anknöts i direktiven till varandra. Prostitutionsutredningens kartläggningsarbete förutsattes sålunda bli ett underlag för sexualbrottskommittén i dess arbete med lagstiftningen om sedlighetsbrotten.

Prostitutionsutredningen har som jag redan angivit pekat på två ändringar i brottsbalken som borde övervägas. Det gäller brottet frihetskränkande otukt och hyresvärdars medverkansansvar för koppleriverksamhet hos hyresgäster. Som sexualbrottskommittén m.fl. remissinstanser anfört under remissbehandlingen tillhör dessa lagstiftningsåtgärder dem som sexual- brottskommittén har att överväga. Kommittén beräknas avsluta sitt arbete under innevarande år.

Mot den nu angivna bakgrunden har jag efter samråd med chefen för justitiedepartementet funnit att sexualbrottskommitténs överväganden inte bör föregripas med ett ställningstagande till de förslag till ändringar i brottsbalken som prostitutionsutredningen framfört.

• Sida 67
•  Original

Prop. 1981/82:187 67

I förevarande ärende om lagrådsremiss tar jag därför endast upp frågan om ett förbud i allmänna ordningsstadgan mot pornografiska föreställningar. Till protokollet i ärendet bör som bilaga I1 fogas en sammanställning av remissyttrandena i de delar där denna fråga behandlas.

2 Förbud mot pornografiska föreställningar

2.1 Nuvarande bestämmelser

När straffbestämmelsen i brottsbalken om sårande av tukt och sedlighet upphävdes år 1971 blev pornografiska föreställningar tillåtna i full utsträck- ning. Denna form av pornografisk verksamhet med framträdanden av levande aktörer hari huvudsak kommit att bedrivas vid de s.k. sexklubbarna. Grundtanken bakom lagändringen år 1971 var att enskilda personer i vidast möjliga utsträckning själva borde få bestämma vilka framställningar som de ville ta del av. Inskränkningar i denna frihet borde endast göras om det var nödvändigt för att värna om andra betydande allmänna eller enskilda intressen (prop. 1970:125 5. 68). Avkriminaliseringen synes ha betraktats som en fråga om den enskildes sexuella anständighetskänsla kunde anses påkalla att lagstiftningen ställde upp en yttersta gräns för pornografiska framställningar i olika media. De olägenheter i form av kriminalitet eller annan social missanpassning som kunde följa i pornografins och sexklubbs- verksamhetens spår synes inte ha beaktats i någon större utsträckning.

Erfarenheterna härvidlag ledde dock till att de pornografiska föreställ- ningarna år 1973 underkastades ett generellt tillståndskrav genom föreskrif- ter i allmänna ordningsstadgan (1956z617, ändrad senast 19802281). Det skedde på förslag av brottskommissionen i betänkandet (Ds Ju 1973:5) Åtgärder för att bekämpa brottsligheten och förbättra den allmänna ordningen. Brottskommissionens definition av begreppet pornografisk föreställning godtogs av riksdagen. Med pornografisk föreställning skall således förstås en föreställning vid vilken sexuella situationer eller händelse- förlopp framställs på ett ohöljt och utmanande sätt. Brottskommissionen anförde vidare följande (Ds .Iu 19735 5. 108).

Av begreppet ”pornografisk föreställning" får vidare anses framgå att det här endast är fråga om föreställningar som i huvudsak eller till övervägande delen innehåller pornografiskt material. Enstaka inslag av striptease eller liknande framställningar i t.ex. en varietéföreställning kan sålunda inte medföra att föreställningen skall räknas som pornografisk. Detsamma gäller givetvis i ännu högre grad i fråga om teaterföreställningar. För rubriceringen är sålunda inte bara de sexuella inslagens karaktär och omfattning av betydelse. I begreppet pornografisk föreställning får även anses ingå att det primära syftet med föreställningen skall vara att förmedla pornografi.

' Bilagan har uteslutits här. I stället hänvisas till avsnitt 9 i den remissammanställning som är fogad till propositionen som bilaga 2.

• Sida 68
•  Original

Prop. 1981/82:187 68

1973 års lagändring innebar bl.a. att offentliga pornografiska föreställning- ar inordnades bland sådana offentliga tillställningar, för vilkas anordnande krävs särskilt tillstånd av polismyndighet.

Av 9 & allmänna ordningsstadgan (AOst) framgår att med offentlig tillställning avses tävling och uppvisning i sport och idrott, danstillställning, pornografisk föreställning, cirkusföreställning. tivoli- och marknadsnöjen. festtåg samt tillställning av annat slag, som anordnas för allmänheten och ' icke avses i lagen om allmänna sammankomster.

Av 9 5 2 st AOst följer att en tillställning under vissa förutsättningar skall anses offentlig även om tillträde är beroende av medlemskap i en viss förening eller av inbjudan. En tillställning kan således falla under AOst även om man försöker ge sken av att det rör sig om privat klubbverksamhet.

För att anordna en offentlig tillställning krävs tillstånd av polismyndighe- ten om den skall äga rum på allmän plats (12 ä 1 st AOst). För att anordna vissa slag av offentliga tillställningar krävs dock alltid tillstånd. Detta gäller bl.a. pornografisk föreställning (12% 2 st AOst).

I 21 5 2 st AOst anges att personer under arton år inte får medverka vid offentlig pornografisk föreställning och att förråande sexuella eller sadistiska beteenden inte får förekomma vid sådan föreställning.

Efter en lagändring som trädde i kraft den 1 januari 1977 definieras inte längre tillställningar för framförande av konstnärliga verk. bl.a. teaterföre- ställningar. såsom offentliga tillställningar enligt AOst. För sådana föreställ- ningar gäller i stället lagen (1956:618) om allmänna sammankomster.

2.2 Sexklubbsverksamheten, utredningens förslag och remissbehandlingcn

När det gäller närmare uppgifter om sexklubbsverksamheten och prosti- tutionsutredningens förslag hänvisas till betänkandet. Remissinstansernas ställningstaganden framgår av sammanställningen i bilaga 1 till protokollet i detta ärende. Här skall endast i korthet återges följande från utredningens kartläggning. dess förslag och remissbehandlingen.

Sedan straffbestämmelsen om sårande av tukt och sedlighet upphävts år 1971 ökade antalet sexklubbar snabbt för att från mitten av l970-talet minska kraftigt. Våren 1981 fanns det enligt utredningen femton klubbar spridda på fem polisdistrikt. Av klubbarna låg _fem i Stockholm och tre i Göteborg. På dessa åtta klubbar förekommer enligt vad utredningen kunnat utröna över huvud taget inte någon prostitution. På övriga klubbar. som finns i södra och mellersta Sverige, förekommer tidvis prostitution i liten omfattning. I Malmö finns sedan år 1977 inte några sexklubbar sedan polisen stängt de dåvarande klubbarna och inte givit nya tillstånd till pornografisk föreställning.

Utredningen bedömer dock att det fortfarande finns ett hundratal kvinnor som ägnar sig åt prostitution vid sexklubbarna i landet. l fråga om kriminalitet i samband med sexklubbarna har berörda polismyndigheter bedömt saken så att kriminella personer och kriminalitet förekommer. men

• Sida 69
•  Original

Prop. 1981/82:187 69

inte i större utsträckning än i anslutning till vissa restauranger och spellokaler.

Som redan framgått har prostitutionsutredningen föreslagit att det i 21 & AOst förs in ett straffsanktionerat förbud mot offentliga pornografiska föreställningar. Utredningen har inte lämnat något författningsförslag eller närmare gått in på frågan om avgränsningen av förbudet eller vad detta skulle innebära för fortsatt verksamhet vid sexklubbarna med exempelvis filmfö- revisning.

Det helt övervägande antalet remissinstanser som tagit upp frågan har tillstyrkt ett förbud mot pornografiska föreställningar eller. som flera instanser uttryckt det. ett förbud mot sexklubbar. Dessa instanser har iregel inte tagit upp frågan om förbudets utformning eller närmare innebörd. Ett mindre antal instanser har ansett ett förbud obehövligt med hänvisning till bl.a. att antalet sexklubbar minskat kraftigt.

Ordningsstadgeutredningen (Kn l977:02) har avstyrkt ett förbud och anser att missförhållanden i samband med sexklubbsverksamheten kan motverkas inom ramen för gällande lagstiftning. Om missförhållandena vid klubbarna anses så allvarliga att en skärpt lagstiftning är påkallad. föreslår utredningen att polisen ges större möjligheter att upplösa eller förbjuda upprepning av pornografiska föreställningar. Utredningen pekar även på gränsdragningssvårigheter vid ett förbud och på möjligheten att klubbarna utan hinder av det nya förbudet inriktar verksamheten på bl.a. filmförevis- ning.

Sexualbrottskommittén. som har tillstyrkt ett förbud. anser att detta bör avse inte bara pornografiska föreställningar utan även andra former av nakenframträdanden som sker i anslutning till förevisning av pornografisk film el. dyl. Syftet med ett på detta sätt utformat förbud skulle vara att i största möjliga utsträckning förhindra kvinnor att uppträda i sexklubbsmiljö under sådana förhållanden att steget till prostitution kan förefalla kort för dem.

2.3 Föredragandens överväganden

Prostitution innebär en människoförnedring som bör bekämpas. Det väsentligaste på sikt måste vara att angripa prostitutionens orsaker men också företeelsen som sådan måste motverkas.

Utan att bortse från allvaret i de förhållanden som alltjämt råder vill jag inledningsvis konstatera att prostitutionen i Sverige enligt utredningen minskat på senare år. Samma sak gäller sexklubbarna. Både deras antal och sexklubbsprostitutionen har minskat sedan mitten av l970-talet. Emellertid bedömer utredningen att det fortfarande finns ett hundratal kvinnor som ägnar sig åt prostitution vid dessa klubbar. Steget från sexklubb till prostitution är inte långt och många gatuprostituerade har tidigare varit verksamma i sexklubbssammanhang. Ett sätt att motverka prostitutionen är därför att söka få bort sexklubbarna.

• Sida 70
•  Original

Prop. 1981/82:187 70

I Malmö har polisen genom en skärpt praxis vägrat tillstånd till pornografiska föreställningar och där finns inte längre någon sexklubb. En ' sådan enhetlig tillståndspraxis med en högre prioritering av polisens kontrollverksamhet och eventuellt ökade befogenheter för polisen att upplösa eller förbjuda pornografiska föreställningar kan vara en väg att komma tillrätta med sexklubbsverksamheten. Ordningsstadgeutredningen. som i sitt remissvar har avstyrkt förslaget om ett förbud mot pornografiska föreställningar. har förordat den vägen.

I likhet med både prostitutionsutredningen och det helt övervägande antalet remissinstanser har jag emellertid för min del stannat för att förorda ett generellt förbud. Ett förbud mot pornografiska föreställningar är ägnat att motverka prostitutionen liksom den kriminalitet och det asociala levnadssätt som främjas av den särskilda miljön vid sexklubbarna. Ett förbud ser jag också som en markering från samhällets sida mot en företeelse som motverkar strävandena för jämställdhet mellan könen och verklig sexuell frihet byggd på samhörighet och gemenskap. Jag vill erinra om att offentliga pornografiska föreställningar inte är tillåtna i våra nordiska grannländer.

Som redan framgått gäller inte AOst för tillställningar som avses i lagen (1956:618) om allmänna sammankomster. Lagen äger tillämpning på sammankomster som omfattas av mötesfriheten enligt regeringsformen. Dit hör bl.a. teaterföreställningar. konserter. biografföreställningar och andra allmänna sammankomster för framförande av konstnärliga verk. Väsentli- gen likartade bestämmelser gäller enligt de två författningarna. I vissa hänseenden har emellertid allmänna sammankomster ett starkare skydd än offentliga tillställningar. I fråga om gränsdragningen mellan lagens och stadgans tillämpningsområden kan hänvisas till prop. 1975/76:209 s. 143 och prop. 1976/77:39, av vilka det framgår att man i gränsfall bör utgå från en helhetsbedömning. Ett pornografiskt inslag i en teaterföreställning får sålunda anses vara en del av framförandet av det verk som den samlade sceniska framställningen utgör och lagen blir alltså tillämplig. En offentlig filmförevisning som ingår som ett momenti en pornografisk föreställning är å andra sidan inte att anse som en biografföreställning utan stadgan är tillämplig också på sådan förevisning. Jag vill för tydlighetens skull anmärka att enbart filmförevisning i sig aldrig kan vara att hänföra till pornografisk föreställning i den mening som avses här.

Ett förbud i AOst mot offentliga pornografiska föreställningar kommer alltså inte att avse pornografiska inslag i teaterföreställningar. Det kan inte heller anses nödvändigt. eftersom syftet med förbudet är att motverka prostitutionen och att söka få bort den särskilda sexklubbsmiljön.

Jag föreslår alltså i detta syfte ett förbud mot de föreställningar som enligt de nuvarande reglerna kräver tillstånd. I fråga om det gällande begreppet pornografisk föreställning hänvisar jag till brottskommissionens uttalande som jag redan återgivit under avsnittet nuvarande bestämmelser. Jag vill

• Sida 71
•  Original

Prop. 1981/82:187 71

även erinra om att ordet pornografisk förekommeri 16 kap. brottsbalken och där har samma innebörd.

Ett förbud mot pornografiska föreställningar kommer att medföra att de kvarvarande sexklubbarna måste lägga ner sin nuvarande verksamhet. Man får givetvis förutse att de ekonomiska intressenterna i första hand försöker anpassa sin verksamhet till det nya förbudet och att det därigenom kan uppstå risk för nya avarter. Några remissinstanser har mot en sådan bakgrund efterlyst ett förbud som avser mer än pornografiska föreställningar och vill förbjuda exempelvis andra nakenframträdanden i samband med visning av pornografisk film. Ett sådant förbud skulle dock kräva övervä- ' ganden av en art som inte är möjliga att göra på det utredningsunderlag som för närvarande föreligger.

Skulle emellertid utvecklingen visa att sexklubbsverksamheten finner nya former som medför risk för prostitution eller andra allvarliga olägenheter räknar jag med att dessa tendenser bör kunna bemästras av de myndigheter som skulle beröras. Det gäller främst polis- och socialmyndigheter. Jag vill här understryka vikten av att dessa myndigheter noga följer utvecklingen. Att det nuvarande tillståndsförfarandet slopas och ersätts av ett förbud får inte medföra att polisen mister insynen i verksamheten. Tvärtom visar prostitutionsutredningens betänkande att polisens kontrollverksamhet bör skärpas åtminstone i vissa distrikt.

Prostitutionsutredningen föreslår att förbudet mot att anordna pornogra- fiska föreställningar tas in i 21 & AOst. I denna paragraf finns för närvarande bl.a. bestämmelser om åldersgränser för medverkan vid vissa slag av offentliga tillställningar. Såvitt gäller offentliga pornografiska föreställningar anges att personer under 18 år inte får medverka. Stadgandet innehåller således bl.a. regler av förbudskaraktär. En bestämmelse om förbud mot att anordna offentlig pornografisk föreställning bör emellertid tas in bland de inledande bestämmelserna om offentliga tillställningar. Detta bör ske genom att en ny IOå införs i stadgan. Den tidigare gällande 105 upphävdes år 1969.

När det gäller påföljdsfrågan har utredningen föreslagit straffansvar för dem som anordnar eller ekonomiskt understödjer eller upplåter lokal för offentlig pornografisk föreställning" eller medverkar till något av detta. Däremot föreslås inte något straffansvar för dem som uppträder vid en sådan föreställning.

Jag instämmer i bedömningen att den som anordnar en offentlig pornografisk föreställning skall straffas. En föreskrift härom bör införas i 295 AOst. Den där angivna straffskalan, böter eller fängelse högst sex månader. finner jag lämplig även för brott mot det nya förbudet. Var och en som medverkar till ett sådant brott bör dömas till ansvar härför. Det kan gälla exempelvis den som lämnar ekonomiskt understöd eller uppsåtligen upplåter lokal till en pornografisk föreställning. Ansvar för medverkan följer av medverkansbestämmelserna i brottsbalken utan att någon särskild föreskrift

• Sida 72
•  Original

Prop. 1981/82:187 72

tas in i AOst. Jag finner därvid inte anledning att göra något särskilt undantag för dem som uppträder i en-föreställning. För dessa kan således åtminstone i vissa fall straffansvar följa av de allmänna principerna för straffbarhet vid medverkan. Däremot bör det inte förekomma att de som närvarit vid en föreställning döms till ansvar på grund av att de varit åskådare. Jag finner inte heller tillräcklig anledning att straffbelägga försök till brott mot det nya förbudet. dvs. handlingar som inte, har lett till att någon pornografisk föreställning faktiskt har kommit till stånd.

Det bör här ytterligare anmärkas att den omständigheten att anordnandet av offentliga pornografiska föreställningar kriminaliseras regelmässigt inne- bär att hyresrätten till den lokal som används för sådan verksamhet förverkas (12 kap. 42 5 första stycket 8 jordabalken). Detsamma gäller nyttjanderätten till en lägenhet som innehas med bostadsrätt; se 33 & bostadsrättslagen (1971:479).

3 Upprättat lagförslag

I enlighet med vad jag har anfört nu har det inom socialdepartementet upprättats förslag till lag om ändring i allmänna ordningsstadgan ( 1956:617 ).

Förslaget har upprättats i samråd med chefen för kommundepartemen- tet.

Förslaget bör fogas till regeringsprotokollet i detta ärende som bila- gaZ.l

4 Specialmotivering

9 %

Begreppet pornografisk föreställning har utmönstrats ur paragrafens uppräkning av tillställningar. Det finns ingen anledning att särskilt ange en förbjuden tillställning i denna definition av offentlig tillställning. Offentlig pornografisk föreställning omfattas dock alltjämt av stadgans regler. Det är nämligen en tillställning som anordnas för allmänheten och som inte avses i lagen om allmänna sammankomster. Av nästföljande 10 & framgår att offentlig tillställning som utgör pornografisk föreställning inte får anord- nas.

10 5 Det nu införda förbudet avses inte medföra någon ändring av begreppet pornografisk föreställning. I fråga om begreppets innebörd hänvisas till

lBilagan har uteslutits här. Förslaget är likalydande med det som är fogat till propositionen.

• Sida 73
•  Original

Prop. 1981/82:187 73

brottskommissionens uttalande som återgivits i den allmänna motiveringen under avsnitt 2.1 .

Den grundläggande definitionen avser alltså en föreställning vid vilken sexuella situationer eller händelseförlopp framställs på ett ohöljt och utmanande sätt. Ordet pornografisk finns även i 16 kap. brottsbalken . Avsikten har varit och är att det skall ha samma innebörd i AOst.

Enligt hittillsvarande praxis när det gäller tillstånd till pornografisk föreställning har enskild posering i anslutning till föreställningen ansetts utgöra en del av den offentliga tillställningen och alltså omfattats av tillståndstvånget. Detta betraktelsesätt bör bibehållas. Förbudsregeln omfat- tar alltså även enskild posering, om den kan anses utgöra eller vara en del av en tillställning, som anordnas på sådant sätt att allmänheten äger tillträde.

Det skall erinras om att pornografiska inslag vid framförande av ett konstnärligt verk såsom exempelvis en teaterföreställning kan falla utanför stadgans och därmed förbudets tillämpningsområdc. I fråga om denna avgränsning hänvisas till det som anförts under avsnitt 2.3.

I 13 & AOst föreskrivs anmälningsskyldighet för den som vill anordna en annan offentlig föreställning än en sådan för vilken fordras tillstånd. Pornografiska föreställningar omfattas givetvis inte av denna föreskrift, eftersom de är förbjudna enligt 10 5.

Enligt 19.5 AOst får polisen under vissa omständigheter upplösa en offentlig tillställning. Det gäller bl.a. om där förekommer något som strider mot lag. Med stöd av 19 å i den redan gällande lydelsen får polisen alltså möjlighet att upplösa en offentlig tillställning som hålls i strid mot förbudet i 10 5.

21 5

Eftersom pornografiska föreställningar har förbjudits. har ur paragrafen utmönstrats den hittillsvarande åldersgränsen för medverkan vid sådana föreställningar och förbudet mot förråande sexuella eller sadistiska beteen- den.

5 Hemställan

Jag hemställer att lagrådets yttrande inhämtas över förslaget till lag om ändring i allmänna ordningsstadgan ( 1956:617 )."

6 Beslut

Regeringen beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.

• Sida 74
•  Original

Utdrag LAGRÅDET PROTOKOLL

Prop. 1981/82:187 74

vid sammanträde 1982—03-16

Närvarande: f. d. justitierådet Petrén, regeringsrådet Delin. justitierådet Bengtsson.

Enligt lagrådet den 12 mars 1982 tillhandakommet utdrag av protokoll vid regeringssammanträde den 11 mars 1982 har regeringen på hemställan av statsrådet och chefen för socialdepartementet Söder beslutat inhämta lagrådets yttrande över förslag till lag om ändring i allmänna ordningsstadgan (1956:617).

Förslaget har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Leif Lind- gren.

Förslaget föranleder följande yttrande:

29 & Lagrådet:

Enligt motiven skall också medverkan till brottet straffas enligt brottsbal- kens bestämmelser härom, varvid något särskilt undantag inte gjorts för dem som uppträder i en pornografisk föreställning; för dem skulle "åtminstone i vissa fall" straffansvar följa av de allmänna principerna för medverkan. Åskådare till föreställningen skulle däremot gå fria från straff. I anledning av dessa motivuttalanden bör framhållas, att rättsläget i fråga om medverkan i situationer av detta slag framstår som i viss mån oklart på specialstraffrättens område. Bl. a. kan erinras om principen att vid brott, som med nödvändighet förutsätter annan persons medverkan ("concursus necessarius”), denne andre i vissa fall går fri från medverkansansvar. Av betydelse anses här vara bl. a. graden av medverkan och vidare straffbudets skyddsobjekt; avser straffbudet att tillvarata just den medverkandes intresse, är han ofta straffri. (Se närmare Beckman m. fl., Kommentar till brottsbalken II, 4 uppl. s. 607, 610, Strahl, Allmän straffrätt s. 286 f. Thornstedt, Om företagaransvar s. 88 ff.)

Enligt remissprotokollet ( avsnitt 2.3 ) är syftet med lagstiftningen att motverka prostitution samt den kriminalitet och det asociala levnadssätt som miljön vid sexklubbarna främjar och vidare att markera strävandena för jämställdhet mellan könen och "verklig sexuell frihet byggd på samhörighet och gemenskap". Avsikten är alltså både att skydda de uppträdande och att tillvarata mera allmänna intressen. En tillämpning av allmänna straffrättsliga

• Sida 75
•  Original

Prop. 1981/82:187 75

principer torde därför leda till att de som aktivt deltagit i den förbjudna verksamheten genom att uppträda i den pornografiska föreställningen kan dömas för medverkan, låt vara att bestämmelsen i 23 kap. 5 & brottsbalken inte sällan torde bli tillämplig. Vad åter gäller åskådare torde det stämma bäst med samma principer att denna kategori går fri från straffansvar med hänsyn till den ringa grad vari de kan anses ha främjat brottet. — Godtas denna avgränsning av straffbarheten, synes det inte erforderligt att i paragrafen införa någon särskild medverkansbestämmelse som närmare preciserar rättsläget (jfr NJA II 1980 s. 402 f).

Ikraftträdandebestämmelsen Lagrådet:

Avsaknaden av särskilda övergångsregler för fall. där ett enligt äldre bestämmelser meddelat tillstånd avser rätt att anordna pornografisk föreställning även under tid efter den 1 juli 1982. innebär att sådana tillstånd upphör att gälla med utgången av juni månad samma år. Det synes emellertid bäst förenligt med vanligen tillämpade lagstiftningsprinciper att en inneha- vare av sådant tillstånd ges nödigt rådrum att avveckla verksamheten. Med hänsyn härtill förordar lagrådet att efter den föreslagna ikraftträdandebe- stämmelsen intages en övergångsregel av förslagsvis följande innehåll:

"I fråga om dessförinnan meddelade tillstånd, som innefattar rätt att anordna pornografisk föreställning även under tid efter ikraftträdandet. tillämpas äldre bestämmelser. dock längst till utgången av september månad 1982."

Bengtsson är av skiljaktig mening och anför: Frågan om förbud mot offentliga pornografiska tillställningar har en längre tid diskuterats, och ett sådant förbud har föreslagits av prostitutionsutred- ningen (SOU 1981:71). Inte ens om en arrangör i något undantagsfall fått tillstånd för tiden efter den 30 juni 1982 kan han anses ha större behov av ett rådrum för omställning. Med hänsyn härtill och till de skäl som ligger bakom lagstiftningen ansluter jag mig till departementsförslagets ståndpunkt att förbudet skall gälla generellt från och med den 1 juli 1982.

• Sida 76
•  Original

Prop. 1981/82:187

INNEHÅLL Regeringens proposition ...................................... Propositionens huvudsakliga innehåll .......................... Propositionens lagförslag .................................... Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 25 mars 1982 . . 1 Inledning ............................................... 2 Föredragandens överväganden ............................ 2.1 Allmänna utgångspunkter .......................... 2.1.2 Prostitutionens orsaker ...................... 2.1.3 Den ekonomiska omfattningen ............... 2.1.4 Kvinnorna ................................. 2.1.5 Männen ................................... 2.1.6 Kopplarna ................................. 2.1.7 Samhället ................................. 2.2 Förebyggande insatser ............................. 2.2.1 Samhällsplanering .......................... 2.2.2 Föräldrautbildning .......................... 2.2.3 Skolan .................................... 2.2.4 Elevvårds- och barnstugepersonal ...... _ ...... 2.3 Sociala insatser .................................... 2.3.1 Malmöprojektet ................................... 2.3.2 Socialtjänsten ..................................... 2.3.3 Fortsatt forskning kring prostitution ................. 2.4 Information och utbildning ......................... 2.4.1 Sexual- och samlevnadsupplysning till unga män och pojkar ................................ 2.4.2 Sexual- och samlevnadsupplysning till invandrar- män ...................................... 2.4.3 Ungdomsmottagningar ...................... 2.4.4 Abort- och preventivmedelsrådgivning. mödra- vårds— och barnavårdscentraler ............... 2.4.5 Veneriska sjukdomar ....................... 2.4.6 Allmän upplysning och opinionsbildning ...... 2.4.7 Prostitutionsförebyggande arbete .............

2.5 Förbud mot offentliga pornografiska föreställningar . . .

3 Hemställan. 4 Beslut .....

Bilaga 1 Sammanfattning av prostitutionsutredningens förslag . . . .

Bilaga 2 Sammanställning av remissyttranden .................. Bilaga 3 Lagrådsremiss om förbud mot offentliga pornografiska föreställningar beslutad den 11 mars 1982 ...................... Bilaga 4 Utdrag ur lagrådets protokoll den 16 mars 1982 ........

76

OOXIXI'JIUINi—l—l

p—u—lb—lt—lH—b—Ab—lp—lv—kh—kr—nb—Ab—k OOOXleON-P—bäleu—i—OO

fx) C

21

22 23

28 36

64 74