SOU 1997:29

Barnpornografifrågan

Till statsrådet och chefen för Justitiedepartementet

Genom beslut den 3 november 1994 bemyndigade regeringen chefen för Justitiedepartementet att tillkalla en kommitté med uppdrag att utreda hur barnpornografi bäst kan bekämpas och att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt kommittén.

Med stöd av detta bemyndigande förordnades från och med den 1 janu- ari 1995 justitierådet Ingegerd Westlander att vara ordförande i kom- mittén. Som ledamöter i kommittén förordnades från och med den 15 februari 1995 riksdagsledamoten Marianne Andersson, riksdagsledarnoten Birgit Friggebo, riksdagsledarnoten Gun Hellsvik, riksdagsledamoten Margareta Israelsson, riksdagsledamoten Göran Magnusson, riksdags- ledamoten Catarina Rönnung, teknikinforrnatören Kerstin Staver, fil. mag. Ingvar Svensson, redaktören Tomas Wennström och riksdagsledamoten Alice Åström.

Som sakkunniga i kommittén förordnades från och med den 3 april 1995 direktören Gunnel Arrbäck, chefsåklagaren Per-Håkan Bondestam, dåvarande avdelningsdirektören Jan Pousette, byråchefen Håkan Rustand och länspolismästaren Lars Svärd.

Att som experter biträda kommittén förordnades från och med den 22 maj 1995 överläkaren Jan Gustafsson, docenten Peter Martens och departementsrådet Christina Weihe.

Till sekreterare förordnades från och med den 27 februari 1995 hov- rättsassessom Joel Brorsson.

Kommittén har antagit namnet Barnpomografiutredningen.

Samråd har ägt rum med Mediekommittén. Härmed överlämnas kommitténs betänkande Barnpomografifrågan. Till betänkandet fogas reservationer. Utredningsuppdraget är därmed slutfört.

Stockholm i mars 1997

Ingegerd Westlander

Marianne Andersson Birgit Friggebo Gun Hellsvik Margareta Israelsson Göran Magnusson Catarina Rönnung Kerstin Staver Ingvar Svensson T omas Wennström Alice Åström

Sammanfattning

Utredningsuppdraget

Vår uppgift har varit att utreda på vilket sätt och med vilka medel barnpornografi bäst kan bekämpas. Vi har sålunda haft att undersöka på vilka områden det krävs insatser för att på ett effektivt sätt före- bygga att det framställs och sprids bampomografiskt material. Med en sådan undersökning som utgångspunkt har vi haft att närmare överväga vilka ändringar i lagstiftningen och vilka andra åtgärder som kan anses motiverade för att förhindra förekomst och spridning av barnpomo- grafi. Vi har haft att studera hur polis-, tull- och åklagarmyndigheter agerar, då misstanke uppstår om barnpomografibrott, och hur de i sådana fall samverkar med varandra och med JK. Särskilt har vi haft att överväga frågor om kriminalisering av innehav och annan befatt- ning med barnpornografi. Vi har också haft att behandla frågan om en åldersgräns bör tas in i bestämmelsen om barnpomografibrott.

Bakgrund

Det är redan i dag straffbelagt som barnpomografibrott att sprida barnpomografiska bilder och filmer. Det är också förbjudet att fram- ställa sådant material i syfte att sprida det. Straffet är böter eller fängelse i högst två år.

En förutsättning för straffbarhet är att gärningen inte med hänsyn till omständigheterna är försvarlig.

I bestämmelsen om barnpomografibrott anges inte någon uttrycklig åldersgräns när det gäller att bestämma vad som avses med barn.

I 6 kap. BrB som innehåller bestämmelser om sexualbrott finns regler som särskilt syftar till att ge barn och ungdomar skydd mot att utnyttjas sexuellt. Det är sålunda förbjudet att ha sexuellt umgänge med den som är under 15 år samt dessutom med den som är under 18 år och är ens avkomling eller står under ens vårdnad. Vidare är det även i övrigt förbjudet att förmå ett barn under 15 år att företa eller medverka i en handling med sexuell innebörd. Inte heller får den som

fyllt 15 men inte 18 år förmås att medverka i en handling med sexuell innebörd, om handlingen är ett led i framställning av en pornografisk bild eller utgör posering i annat fall än när det är fråga om framställ- ning av en bild.

Ärenden hos JK

Om barnpomografibrott misstänks ha begåtts genom tryckt skrift eller film, som omfattas av YGL, är det JK som skall utreda detta.

Bestämmelserna om barnpomografibrott började tillämpas år 1980. Under åren 1980—1990 dömdes på talan av JK en person för barn- pomografibrott. Det var ett ärende som hade aktualiserats hos JK år 1980.

Under åren 1991—1997 kom ärendena att främst gälla frarnställ- ningar på videogram. Bortsett från de nedan nämnda Norrköpings- och Huddingefallen avkunnades under angiven tid två domar för barn- pomografibrott och meddelades två beslut om konfiskering.

I det s.k. Huddingefallet inleddes förundersökning år 1992. Tre personer åtalades och dömdes för barnpomografibrott. Sammanlagt var omkring tjugo personer aktuella i utredningen.

I det s.k. Norrköpingsfallet inleddes förundersökning år 1993. Åtal väcktes mot elva personer. Mot tre av dessa har JK lagt ned åtalet. Tre åtal har ogillats och JK har överklagat tingsrättens dom i ett av dessa fall. I ett fall har meddelats en fällande dom som vunnit laga kraft. I de fyra återstående fallen finns ännu inte något lagakraftvunnet av- görande. Sammanlagt var femtio personer aktuella i utredningen.

Ärenden hos allmän åklagare

Då barnpomografiska skildringar förekommer i andra medier än tryckta skrifter och filmer är det allmän åklagare som har att utreda om ett misstänkt barnpomografibrott har begåtts. Det gäller i dessa fall t.ex. vanliga kamerabilder, teckningar och stillbilder i datamedier.

På talan av allmän åklagare har i fem fall under åren 1981—1995 meddelats fällande domar för barnpomografibrott.

Barnpornografi i rörlig bild

Under medverkan av Rikskriminalpolisen och med bistånd av personal

vid Biografbyrån och vid den avdelning hos Bundeskriminalamt i Tyskland som har att utreda barnpomografibrott har inom utredningen genomförts en undersökning av den barnpornografi som i vårt land har anträffats i samband med brottsutredningar.

Undersökningen visar följande

Materialet utgörs till övervägande del av skildringar på videofilm. Filmerna är till antalet drygt 750. De är kopior av olika ursprungsfram- ställningar. Ursprungsmaterialet utgörs dels av smalfilmer och tryckta bilder som på 1970-talet helt lagligt framställdes och såldes, dels av sedan början av 1980-talet direkt på videofilm upptagna nya framställ- ningar. Dessa videofilmer har tagits upp i drygt 40 olika brottsfall vilka omfattar en eller flera vid olika tidpunkter gjorda filmupptag- ningar. I två av fallen har filmer gjorts i Sverige och skildrar samman- lagt fyra bam. De övriga fallen är övervägande utländska men i ett fåtal fall har ursprungslandet inte ännu kunnat fastställas.

I beslagen har också anträffats exemplar av de tidskrifter och smal- filmer som under 1970-talet gavs ut helt lagligt.

Förbud mot befattning med barnpornografi m.m.

Allmänna utgångspunkter

Vi anser att all befattning med barnpornografi skall kriminaliseras. Lagstiftningen måste dock utformas så att den inte hämmar seriöst inhämtande av kunskaper om och opinionsbildning mot denna form av pornografi. Befattning som med hänsyn till omständigheterna är för- svarlig bör inte medföra ansvar.

Aktiv befattning med barnpornografi bör förbjudas

Vi föreslår att det i brottsbalken skall införas förbud mot att överlåta, upplåta och förevisa bampomografi liksom att framställa och förvärva sådan i syfte att begå nyss nämnda gärningar.

Även innehav av barnpornografi bör straffbeläggas

Det är otillfredsställande att personer skall kunna inneha bilder som synes skildra övergrepp på barn. Innehavet av en sådan bild är att se

som en fortgående kränkning av det enskilda avbildade barnet och även av barn i allmänhet. På grund härav och då en kriminalisering av innehav skulle utgöra en kraftfull markering från samhällets sida av att bampomografi inte tolereras föreslår vi att även innehav av bampomo- grafi skall vara straffbelagt. För straffbarhet krävs att bilden är av verklighetstrogen karaktär och visar ett barn som är inblandat i en handling med sexuell innebörd.

Som när det gäller våra övriga förslag till kriminaliseringar skall straff inte ådömas om gärningen med hänsyn till omständigheterna är försvarlig.

Införsel och utförsel av barnpornografi bör förbjudas

Spridd barnpornografi som har tagits i beslag i vårt land har över- vägande ursprungligen framställts utomlands. Vi har inte kunnat finna något belägg för att barnpornografi, framställd i Sverige, skulle i kommersiella former ha förts utomlands. Att så likväl kan ha skett eller kan komma att ske i framtiden kan naturligtvis inte uteslutas.

Enskilda personer med intresse för barnpomografiska filmer byter sådana även med personer i utlandet. Filmerna befordras med post eller förs över gränsen i samband med utlandsresor.

Vi föreslår förbud mot införsel och utförsel av barnpornografi.

En särskild straffskala föreslås för grova brott

I vissa fall kan bampomografibrottslighet tänkas vara av så allvarlig beskaffenhet att nu gällande straffmaximum på fängelse högst två år ter sig otillräckligt. Man kan tänka sig fall där verksamheten bedrivits i stor omfattning och i vinstsyfte samt avsett bilder vari det framstår som om de avbildade barnen utsätts för synnerligen smärtsamt våld. Vi föreslår att det i sådana fall skall kunna dömas för grovt barnporno- grafibrott och att straffskalan för sådant brott skall omfatta fängelse från och med sex månader till och med fyra år.

Även oaktsamma handlingar bör bestraffas, om de utförs i yrkesmässig verksamhet

På de videofilmer med pornografiskt innehåll som säljs öppet är de avbildade personerna inte sällan till synes mycket unga men fullt pubertetsutvecklade. Misstanke kan ibland uppstå om att de inte upp-

nått 18 års ålder. Det är i dessa fall oftast fråga om filmer importerade från länder där en lägre åldersgräns än 18 år tillämpas vid avgörande av frågan om en bild skall anses vara bampomografisk.

I s.k. naturistfilmer, som också säljs öppet, kan det förekomma att nakna barn skildras på ett så närgånget sätt att bilderna kommit att bli barnpomografiska.

Vi föreslår att befattning med barnpornografi som sker i yrkes- mässig verksamhet eller eljest i förvärvssyfte skall medföra ansvar även om gärningen begås av oaktsamhet.

En särskild preskriptionsregel för sexuellt ofredande

Den 1 januari 1995 förlängdes preskriptionstiden för sexualbrott mot barn så att preskriptionstiden börjar löpa först från den dag då måls- äganden fyller eller skulle ha fyllt 15 år. Denna reglering kom dock inte att gälla för brottet sexuellt ofredande.

Vi föreslår att den särskilda preskriptionsregeln skall omfatta även brottet sexuellt ofredande, om detta förövats mot ett barn under 15 år om barnet är förövarens avkomling eller står under hans fostran eller för vars vård eller tillsyn han har att svara på grund av myndighets beslut.

Förverkande av barnpornografi

Vi anser att barnpornografi skall kunna förverkas närhelst det anträffas. Vi föreslår därför att det nuvarande kravet på att materialet måste ha anträffats vid en förundersökning slopas.

Införande av en uttrycklig åldersgräns

Enligt nuvarande rättstillämpning anses en pornografisk bild vara barn- pomografisk om någon av de avbildade inte är fullt pubertetsutvecklad.

Utgångspunkten för våra överväganden är att det är angeläget att ungdomar under 18 års ålder inte skall utnyttjas för framställning av pornografiska alster, även om de är fullt pubertetsutvecklade.

Det bör i sammanhanget noteras att enligt FN:s barnkonvention med barn avses en person under 18 års ålder.

Emellertid skulle en ordning med endast en fixerad åldersgräns medföra avsevärda bevissvårigheter vid rättstillämpningen. Vi föreslår därför en regel vari en 18-årsgräns kombineras med en regel om

pubertetsutvecklingen så att med barn skall avses en person som är under 18 år eller en person vars pubertetsutveckling inte är fullbordad. Det räcker med att ett av definitionens båda led är uppfyllt för att en pornografisk bild objektivt sett skall utgöra barnpornografi.

Anspelningspomografi

Med anspelningspomografi avses pornografi i vilken vuxna personer framställs som barn eller på annat sätt genom t.ex. olika roller eller attribut anspelar på barn. Vi föreslår inte att några straffrättsliga in- gripanden skall göras mot denna kategori av pornografiska framställ- ningar.

Barnpornografin och yttrandefrihetsgrundlagama

Av vår undersökning av den barnpornografi som tagits i beslag i Sverige framgår att denna till helt övervägande del utgörs av framställ- ningar på videofilm men att det också anträffats exemplar av de under 1970-talet lagligt utgivna tidskrifterna och smalfilmerna med barn- pornografi.

Barnpornografi i tryckt skrift och på film som sprids till allmän- heten omfattas av TF respektive YGL.

För att vårt förslag till kriminalisering av ytterligare befattning med barnpornografi skall komma att avse också sådant material som om- fattas av TF och YGL fordras att det görs ändringar i dessa grund- lagar.

Olika lösningar är härvid tänkbara. Valet mellan dem bör bli be- roende av vilken av dem som kan antas komma att bäst motverka befattning med den barnpornografi som faktiskt förekommer. Härvid får inte glömmas bort att en viktig del i kampen mot företeelsen är den opinionsbildning som enskilda och olika organisationer genom mass- media kan bedriva och redan bedriver. Denna opinionsbildning är beroende av att information om förekommande befattningar med barnpornografi verkligen avslöjas och kan nå ut till offentligheten. För att så skall kunna ske på ett effektivt sätt är det en förutsättning att de regler i TF och YGL som syftar till att garantera just detta inte sätts ur spel. Här avses reglerna om anskaffar- och meddelarfrihet, om anony- mitetsskydd för anskaffare och meddelare, om förbud mot censur och andra hindrande åtgärder och om ensamansvaret för utgivaren.

Under vårt utredningsarbete har fyra lagtekniska modeller varit

aktuella. Vår analys har visat att tre av dem i olika omfattning kommer i konflikt med reglerna om anskaffar— och meddelarfrihet och anony- mitetsskydd samt med reglerna om förbud mot censur och andra hindrande åtgärder. Med två av dem upphävs också systemet med ensamansvar. Med det fjärde alternativet, av oss betecknat alternativ D, uppkommer inte dessa olägenheter.

Övervägande av alternativ D

Bilder i tryckt skrift

Som framgått av det föregående här det i Sverige inte anträffats någon annan tryckt barnpornografi än den som lagligt utgavs under 1970- talet.

Med vårt förslag till ändrade regler om konfiskering, som kommer att beröras längre fram, kommer detta gamla tryckta material att kunna konfiskeras när helst det anträffas.

Pornografibranschen har sedan länge upphört med att framställa barnpornografi. Att enskilda personer med intresse för innehav av barnpornografi skulle börja med att framställa sådan med tryckpress synes osannolikt; särskilt som möjligheten finns att framställa filmer i färg enkelt och billigt på video och att sprida materialet med datatek— nik.

Enligt vår mening kan det inte befaras att bampomografi på nytt kommer att börja framställas i tryckt skrift.

Vi har därför inte funnit att det är några sådana väsentliga fördelar att vinna i kampen mot bampomografi med att skilja ut sådant material från tillämpningsområdet för TF eller att eljest särbehandla det inom TF:s ram att detta skulle uppväga nackdelarna, nämligen en uppluck- ring av reglerna om anskaffar- och meddelarfrihet, förbudet mot hind- rande åtgärder och om ensamansvaret.

Bilder på film

Som redan framgått är det här fråga om kopior av olika videofilmer. Kopiorna sprids i det fördolda mellan enskilda personer med intresse för barnpornografi. En överlåtare har oftast inte kopior på lager utan framställer en ny kopia först när han har fått en begäran härom. Över- låtelser sker inte i vinstsyfte. Utgiven ersättning används för att be- kosta förvärv av filmer för eget bruk.

Det har inte anträffats någon bampomografisk film märkt med ursprungsuppgifter, vilket krävs vid utgivning enligt YGL.

Det sätt på vilket personer med intresse härför byter och överlåter filmer mellan sig liknar mer privat korrespondens än utgivning för offentliggörande.

Vi anser därför att dessa filmer borde rensas ut från YGL:s tillämp- ningsområde. Det kan ske genom att det i YGL föreskrivs att en film som sprids till allmänheten på annat sätt än genom att spelas upp, måste vara försedd med ursprungsuppgifter för att vara omfattad av YGL. Vi föreslår att YGL ändras i enlighet härmed.

Alla filmer som saknar ursprungsuppgifter faller med vårt förslag utanför YGL:s tillämpningsområde. Det skulle göra det möjligt att i vanlig lag kriminalisera innehav av alla sådana filmer oavsett innehåll. Enligt vår mening bör det emellertid inte komma ifråga att kriminali- sera innehav av andra yttranden än barnpomografiska bilder.

För att de åtgärder vi föreslår beträffande barnpornografi inte skall få ”smittoeffekter” på filmer med annat innehåll föreslår vi att det i YGL införs en bestämmelse om att det inte utan stöd av denna grund- lag får meddelas förbud mot innehav av filmer som saknar ursprungs- uppgifter; dock att det i vanlig lag får föreskrivas om straff för inne- hav av film som innefattar skildring av barn i pornografisk bild.

Vi föreslår att bestämmelsen om barnpomografibrott i den för TF och YGL gemensamma brottskatalogen till sitt innehåll anpassas till den av oss föreslagna nya utformningen av bampomografibrottet i brottsbalken.

Åtalspreskription och särskild rättsverkan vid bampomografisk brottslighet

Åtstramning av reglerna om preskriptionstid för barnpomografibrott

Enligt vår mening bör för tryck- och yttrandefrihetsbrottet bampomo- grafibrott generellt gälla att preskriptionstiden inte skall börja löpa förrän pliktexemplar av en brottslig skildring levereras.

För att åtstadkomma detta föreslår vi viss ändring i lagen med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden och i pliktexemplarslagen.

De föreslagna ändringarna kommer att medföra att preskriptions- tiden i praktiken blir obegränsad när det gäller barnpomografibrott som begås genom tryckt skrift eller genom film som omfattas av YGL, eftersom pliktexemplar aldrig lämnas av sådana framställningar.

Bestämmelserna om konfiskering av barnpornografi bör utvidgas

Utgivna och redan spridda barnpomografiska framställningar i medier som omfattas av TF och YGL kan konfiskeras, om de är av verklig- hetstrogen karaktär. Ytterligare förutsättning är att materialet har anträffats i samband med en förundersökning och att innehavet inte med hänsyn till omständigheterna är försvarligt.

Vi föreslår att dessa regler får stå kvar och utvidgas på så sätt att kravet på att materialet skall ha anträffats vid en förundersökning tas bort.

Bestämmelser om särskild rättsverkan i övrigt bör införas för tryckfrihetsbrottet barnpomografibrott

Reglerna i 36 kap. BrB om förverkande av egendom, företagsbot och annan särskild rättsverkan av brott är tillämpliga på sådan barnporno- grafi som faller under vanlig lag och sedan den 1 januari 1995 även på sådan barnpornografi som omfattas av YGL. Vi förslår att motsvarande skall gälla även vid barnpomografibrott som avser skildring i tryckt skrift.

Myndighetsorganisationen mot barnpomografibrott

Vi har studerat hur polis-, tull- och åklagarorganisationerna agerar i samverkan med JK och med varandra när misstanke uppstår om barn- pomografibrott. Studien visar att arbetet utifrån de förutsättningar som gäller bedrivs effektivt. För granskning av beslagtaget material har JK hittills anlitat Biografbyrån.

Med vårt förslag till tydligare avgränsning av tillämpningsområdet för YGL skulle praktiskt taget all förekommande barnpornografi om- fattas av endast vanlig lag. Det skulle medföra att JK inte länge skulle ha att befatta sig med utredningar om misstänka barnpomografibrott.

En effektivare hantering och systematisering av anträffad barnpornografi

Utredningens undersökning av i vårt land anträffad barnpornografi har givit kunskap om på vilket sätt bampomografiskt material bör angripas vid utredningar om misstänkt barnpomografibrott. Rikskriminalpolisen har mot bakgrund av den vunna erfarenheten

påbörjat en översyn av sin organisation för bekämpning av barnpomo- grafibrott. Det gäller frågor om anskaffande av teknisk utrustning, om vilka personella resurser som behövs samt om kommunikation och information mellan Rikskriminalpolisen och de regionala och lokala polismyndighetema i landet samt mellan dessa och motsvarande myn- digheter i andra länder.

Särskild arkivlag för registrering av barnpornografi

Vi föreslår att det i TF och YGL införs bestämmelser om att det i vanlig lag får föreskrivas att enligt grundlagarna konfiskerade bam- pomografiska framställningar får bevaras i ett referensregister. Som det nu är skall sådana framställningar förstöras. Till registret skall också få föras andra barnpomografiska framställningar. Materialet är som referensmaterial av stor betydelse när det gäller att utreda nya miss- tänkta bampomografibrott. Det är dessutom viktigt som spår- och bevismaterial med avseende barnpomografibrott och skildrade sexual- brott mot barn.

Organisationen inom polisen för bekämpande av barnpomografibrott

Rikskriminalpolisen har enligt vad utredningen inhämtat för avsikt att låta den personalgrupp som inom kriminälunderrättelsetjänsten ansvarar för området sexuella övergrepp mot barn och barnpornografi ha hand om granskning och detaljanalys av beslagtagna framställningar.

Avsikten är att nämnda befattningshavare skall utbildas till specia- lister på att bedöma bampomografiskt material och snabbt kunna bistå de lokala och regionala polismyndighetema vid utredning om miss- tänkta barnpomografibrott.

Detta gör det också möjligt att fortlöpande få referensregistret kompletterat med nytt anträffat material till nytta för redan inledda och framtida utredningar.

Rikspolisstyrelsen avser också att när det gäller frågor om sexuella övergrepp mot barn och barnpornografi skapa en länk mellan den centrala underrättelseenheten och de lokala polismyndighetema genom att i bilda en kontaktgrupp bestående av personal från den centrala enheten och en eller två personer från varje län.

Utbildning

Polisutbildningen är för närvarande föremål för en genomgripande översyn. Vi har framhållit vikten av att det i den framtida utbildningen ges erforderligt utrymme åt undervisning i ämnena sexuella övergrepp mot barn och barnpomografibrott.

Viss kompletterande utbildning kommer att ges för tullpersonal, om den föreslagna lagstiftningen om förbud mot in- och utförsel av barn- pornografi genomförs.

Internationellt samarbete

Intemationellt polissamarbete bedrivs inom Interpol. Europol är be- nämningen på det europeiska polissamarbete som beslutades år 1991 och som hittills delvis kommit i gång genom inrättandet av Europol”s Drug Unit (EDU) vars mandat omfattar även bekämpning av bamsex- handel. Nämnas kan också den nordiske sambandsmannen med stationering i Thailand, Filippinerna och Sri Lanka.

Vår undersökning av den i Sverige anträffade bampornografin har visat att nästan allt material saknar svensk anknytning. Samarbete måste därför inledas med polismyndighetema i de länder där de över- grepp som bilderna visar kan antas ha begåtts för att brotten där skall kunna utredas och eventuellt fortfarande pågående övergrepp avbrytas.

Det internationella tullsamarbetet är väl utbyggt och fungerar effek- tivt. Svensk tull kan därför vid behov snabbt utvidga detta att gälla även tullbrott avseende barnpornografi.

En internationell databank bör upprättas i Sverige

Rikskriminalpolisen skall ta över ansvaret för den systematisering som under utredningsarbetet skett av den i Sverige i samband med brotts- utredningar anträffade bampomografin. Vi föreslår att arbetsresultatet snarast nyttiggörs internationellt. En organisation bör skapas för detta. Huvudansvaret för projektet bör ligga hos Rikspolisstyrelsen.

Ett samarbete bör etableras mellan olika berörda länder för kom- plettering av det i vårt land anträffade materialet med material från de andra länderna. Informationen bör fortlöpande uppdateras.

Vi föreslår att regeringen i särskild ordning låter utreda ett sådant internationellt projekt.

Genomförande av förslaget

Kostnader

Enligt vår bedömning kommer de av oss förslagna lagändringarna inte att medföra ökade kostnader för statsverket.

Ikraftträdande

Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 1999.

Summary

Terms of reference

Our task was to investigate ways and means of combating child pornography. We therefore studied appropriate areas in which efforts should be made in order to effectively prevent the production and distribution of pomographic material involving children. On the basis of this investigation we have considered in detail how the relevant legislation should be amended and other measures designed to prevent the production and distribution of such material. We studied the activities of the police, customs and public prosecution authorities where child pornography offences are suspected and how they collaborate in such cases with each other and with the Chancellor of Justice. We have paid particular attention to the question of making possession of child pornography and associated activities a criminal offence. We also considered the possibility of introducing an age limit in the provisions on child pornography offences.

Background

Distributing pomographic pictures and films depicting children is already punishable as a child pornography offence. The production of such material for the purposes of distribution is also prohibited. The penalty for this is a fine or imprisonment for not more than two years.

The criterion for punishability is that the act is not justifiable with regard to the circumstances.

The provisions on child pornography offences do not define children with reference to a specific age limit.

The provisions on sexual offences in chapter 6 of the Penal Code are specifically designed to protect children and adolescents against sexual abuse. Sexual intercourse with a person under 15 years of age or with a person under 18 years of age who is the perpetratoris child or is in his custody is therefore prohibited. To force a child under the age of 15 to perform or take part in an act with sexual implications is also

prohibited. Persons over the age of 15 but under 18 must not be forced to take part in an act with sexual implications, where the act takes place for the purposes of production of a pomographic picture or consists in posing for other purposes.

Proceedings instituted by the Chancellor of Justice

Where there are grounds for suspecting that a child pornography offence has been committed by the production of printed matter or films that are subject to the Swedish Basic Law on Freedom of Expression (Freedom of Expression Law) it falls to the Chancellor of Justice to investigate the matter.

The provisions on child pornography offences entered into force in 1980. During the period 1980-90 one person was sentenced for a child pornography offence following prosecution by the Chancellor of Justice. This was a case brought by the Chancellor of Justice in 1980.

The cases brought during the period 1991-97 mainly concerned the production of videograms. Apart from the cases in Norrköping and Huddinge mentioned below, two judgments were passed on child pornography offences and two confiscation orders were issued.

In the Huddinge case a preliminary investigation was opened in 1992. Three people were charged and convicted for child pornography offences. A total of about 20 people were involved in the investigation.

In the Norrköping case a preliminary investigation was opened in 1993. Eleven people were charged. The Chancellor of Justice withdrew the charges against three of these. Three charges were dismissed and the Chancellor of Justice appealed against the district courtis decision in one of these cases. ln one case the accused was convicted and the judgment has gained legal force. In the remaining four cases no final decision has yet been made. A total of 50 people were involved in the investigation.

Proceedings instituted by the public prosecutor

Where child pornography occurs in media other than printed matter and films it falls to the public prosecutor to investigate suspected child pornography offences. These cases relate to ordinary photographs, drawings and photographs in data media.

Five cases brought by the public prosecutor during the period 1981- 95 led to convictions for child pornography offences.

Child pornography in moving pictures

In conjunction with the inquiry a study was made, with the assistance of the National Criminal Investigation Department and personnel at the National Board of Film Censors and the department at the German Bundeskriminalamt responsible for investigating child pornography offences, of the child pornography found in Sweden in connection with criminal investigations.

Findings of the study

The material consisted mostly of video films. There were over 750 films, all copies of various original productions. The original material consisted of narrow-gauge films and printed pictures that were legally produced and sold in the 19705, as well as new video productions made since the early 19805. These video productions have been the subject of over 40 criminal cases, each involving one or more films made at various times. In two of the cases films were made in Sweden and show four different children. The great majority of the cases are from other countries, although in a few cases the country of origin has not yet been established.

The confiscated material also included copies of the magazines and narrow-gauge films that were published legally in the 19705.

Prohibition of activities involving child pornography

General remarks

We consider that all activities involving child pornography should be regarded as criminal offences. However, the legislation must be formulated in such a way as not to impede study of and the formation of public opinion about this form of pornography. Any activities that are justifiable with regard to the circumstances should not be punishable.

Active association with child pornography should be prohibited

We propose that provisions should be incorporated into the Penal Code banning the sale, leasing and exhibition of child pornography and the production and acquisition of child pornography for the purpose of committing such offences.

The possession of child pornography should also be punishable

It is an unsatisfactory state of affairs that people should be allowed to possess pictures that apparently represent child abuse. The possession of such a picture constitutes a continuous insult to the child involved and also to children in general. For this reason, and because the criminalization of possession would be an unmistakable signal that child pornography is not to be tolerated, we propose that the possession of child pornography should also be punishable. A condition for conviction is that the picture must be realistic and show a child involved in an act with sexual implications.

As in the case of our other proposals, any activities that are justifiable in view of the circumstances should not be punishable.

Imports and exports of child pornography should be prohibited

The child pornography that has been confiscated in Sweden has in the overwhelming majority of cases been produced abroad. We have no proof that child pornography made in Sweden has been exported on a commercial scale. However, there is of course no guarantee that this has not occurred or will not occur in future.

Individuals with an interest in pomographic films involving children exchange them for similar films with people in other countries either by mail or in connection with trips abroad.

We therefore propose that imports and exports of child pornography should be prohibited.

A special scale of penalties is proposed for serious offences

In some instances child pornography offences could be so serious that the existing maximum penalty of two years, imprisonment is insufficient. This is the case where operations are conducted on a large scale and for profit and where the children shown have apparently been subjected to extremely serious violence. We propose that such cases should be deemed serious child pornography offences and that they should carry a penalty of imprisonment for not less than six months and not more than four years.

Negligent acts should also be punished if they occur in the course of commercial operations

Those taking part in video films containing pornography that are sold to the public are often obviously very young, although above the age of puberty. They sometimes appear to be under the age of 18. In these cases the films äre usually imported from countries where the definition of child pornography is based on an age limit lower than 18.

In nudist films, which are also sold to the public, close—ups of nude children are sometimes so explicit that they constitute child pornography.

We propose that child pornography presented in commercial operations or for profit should be subject to criminal liability even in the case of negligent acts.

A special limitation period for sexual molestation

On January 1, 1995 the limitation period for sexual offences against children was extended so as to run from the date when the injured person attains or would have attained the age of 15. However, this rule does not apply to sexual molestation.

We propose that this limitation period should also apply to sexual molestation of a person under 15 who is the child of the perpetrator or is in his custody or under his care or supervision by virtue of an official decision.

Forfeiture of child pornography

We propose that it should no longer be a requirement for forfeiture under the relevant legislation that pomographic material involving children must be found in connection with a preliminary investigation.

Introduction of a clearly defined age limit

The present practice in the courts is to regard a pomographic picture as child pornography if any of the persons appearing in it are not above the age of puberty.

We consider it important that persons under the age of 18 should not be abused for the purpose of producing pornography even if they are above the age of puberty.

It should be noted in this connection that the definition of a child in the UN Convention on the Rights of the Child is a person under 18 years of age.

However, a system with only one fixed age limit would make it difficult to present conclusive proof in court. We therefore propose a rule under which an age limit of 18 would be combined with a rule on puberty, i.e. that a child is defined as a person under 18 or a person who is not above the age of puberty. The fulfilment of one of these criteria would be sufficient for a pomographic picture objectively to constitute child pornography.

Pornography by allusion

Pornography by allusion is pornography in which adults are represented as children or otherwise, e.g. by assuming various roles or attributes, allude to children. We do not propose that this category of pomographic production should involve criminal liability.

Child pornography and the Freedom of Expression Law

Our study of the child pornography confiscated in Sweden indicates that this overwhelmingly consists of productions on video film, but copies of magazines and narrow-gauge films containing child pornography legally distributed in the 19705 have also been found.

Child pornography in printed matter and films that are distributed to the public is subject to the Freedom of the Press Act or the Freedom of Expression Law, respectively.

Our proposals to make activities relating to child pornography a criminal offence can only apply to material covered by the Freedom of the Press Act and the Freedom of Expression Law if these basic laws are amended.

Various solutions are possible. The crucial question is which solution is likely to be the most effective instrument against the actual practices associated with child pornography. It must be borne in mind that an important element of the attempts to suppress this phenomenon is the opinion formation activities of individuals and organizations in the media. The success of these activities depends on the possibility of publicizing information about acts involving child pornography. Therefore it is essential that the relevant rules laid down in the Freedom of the Press Act and the Freedom of Expression Law for the express

purpose of guaranteeing this possibility should be applicable. These rules relate to the freedom of provision and information, anonymity for providers and informers, the prohibition of censorship and other preventive measures and the publisheris sole responsibility.

Four legislative models were considered in the course of our investigations. Our analysis has shown that three of these conflict to a varying extent with the rules on freedom of provision and information, on the protection of anonymity and on the prohibition of censorship and other preventive measures. Two of them also invalidate the publishefs sole responsibility. The fourth alternative, which we have called alternative D, has none of these drawbacks.

A review of alternative D

Pictures appearing in printed matter

As explained above, no printed child pornography has been found apart from publications legally issued in the 19705.

The amendments we propose with respect to confiscation, which will be explained below, would make it possible to confiscate such publications Wherever they are found.

Pornographers stopped producing printed child pornography long ago. It does not seem likely that individuals who are interested in child pornography will start producing this by means of a printing press, particularly as it is easy and cheap to produce video films in colour and distribute the material by computer.

In our view, there is no likelihood of child pornography being produced again in printed form.

Consequently, when it comes to combating child pornography we have not found any advantages in excluding such material from the scope of the Freedom of the Press Act or otherwise giving it special treatment within the framework of the Act that would weigh up the disadvantages, i.e. a relaxation of the rules on the freedom of provision and information.

Films

As mentioned above, the films at issue are copies of video films. The copies are distributed secretly among individuals who are interested in child pornography. They do not usually have copies in stock but make a new copy only when this is requested. The films are not distributed for profit. Any payment made is used to pay for acquisitions of films

for private use.

None of the films containing child pornography that have been found are marked with data of origin, which is a requirement for works covered by the Freedom of Expression Law.

The exchange and distribution of these films is more like private correspondence than publication.

Our view is that these films should be excluded from the application of the Freedom of Expression Law. This can be done by inserting a rule in the Law providing that a film distributed to the public otherwise than by a public showing must be provided with data of origin for the Law to be applicable. We propose that the Law should be amended accordingly.

Since all films lacking data of origin would in accordance with our proposal be excluded from the application of the Freedom of Expression Law it would be possible to adopt legislation making possession of all such films a criminal offence regardless of the content. However, we do not advocate the criminalization of possession of films other than those containing child pornography.

In order to avoid a situation where the proposed measure would also apply to films not containing any child pornography, we propose that a provision be inserted in the Freedom of Expression Law stipulating that the possession of films not marked with data of origin can only be prohibited pursuant to that Law. But rules can be laid down in ordinary legislation making the possession of such a film a punishable offence where it contains child pornography.

We propose that the provision concerning child pornography offences in the list of offences covered by both the Freedom of the Press Act and the Freedom of Expression Law should be altered to take into account the proposed new provisions on child pornography offences in the Penal Code.

Limitation of prosecution and special legal consequences for child pornography offences

Stricter rules on the limitation period for child pornography offences

In our view, the limitation period for child pornography offences, i.e. offences against the freedom of the press and freedom of expression, should as a general rule not start until a statutory copy of a criminal representation has been deposited.

For this purpose we propose minor amendments to the Act Containing Rules Relating to the Freedom of the Press Act and the Basic Law on Freedom of Expression and the Statutory Copies Act.

The proposed amendments would in effect prolong the limitation period for child pornography offences committed in connection with the production of printed matter or films that are covered by the Freedom of Expression Law, since statutory copies of such items are never deposited.

The scope of the provisions on confiscation should be extended

Child pornography that is already published and distributed in media, to which the Freedom of the Press Act and the Freedom of Expression Law are applicable, can, if it is sufficiently realistic, be confiscated. A further condition for confiscation is that the material must be found in connection with a preliminary investigation and that the act is not justifiable with regard to the circumstances.

We propose that these rules should be retained, with the exception of the requirement that the material must be found in connection with a preliminary investigation; eliminating this requirement would broaden the scope of the rules.

Provisions on other special legal consequences should be adopted for child pornography offences

The rules of chapter 36 of the Penal Code concerning forfeiture of property, fines payable by enterprises and other special legal consequences of the commission of an offence are applicable to child pornography that is covered by ordinary legislation and, since January 1, 1995, also to child pornography that is covered by the Freedom of Expression Law. We propose that the same procedure should apply in the case of child pornography offences relating to representations in printed matter.

Organization of authorities that deal with child pornography offences

We have studied the collaboration of the police, customs and public prosecution authorities with each other and with the Chancellor of Justice in cases of suspected child pornography offences. Their work is

effective in relation to the terms of their mandate. The National Board of Film Censors has examined confiscated material.

One consequence of our proposal for a more precise definition of the applicability of the Freedom of Expression Law is that practically all the child pornography that is produced nowadays would be covered by ordinary legislation. It would therefore be unnecessary for the Chancellor of Justice to deal with such cases.

More effective and systematic treatment of child pornography found in the course of investigations

The study of child pornography found in Sweden that was carried out for the purposes of this inquiry has provided experience of appropriate treatment of pomographic material relating to children.

The National Criminal Investigation Department has, in the light of the experience gained, started reviewing the organization of its activities directed against child pornography crime. It is considering the need to procure the necessary technical equipment, personnel needs and the system of communication and information exchange between the Department and the regional and local police authorities, as well as between these authorities and their counterparts in other countries.

New legislation on child pornography records

We propose that provisions should be inserted in the Freedom of the Press Act and the Freedom of Expression Law to allow for the keeping of records of confiscated matter containing child pornography. At present such material must be destroyed. It should also be possible to include other matter containing child pornography in the records. Such material would be very useful for reference purposes in connection with the investigation of new child pornography offences. Furthermore, it would be useful as evidence of such offences and of sexual abuse of children.

Organization of police operations directed against child pornography crime

According to our information, the National Criminal Investigation Department intends to make the group in charge of investigations into sexual abuse of children and child pornography responsible for

examination and detailed analysis of confiscated material.

The personnel concerned are to be trained as Specialists on the assessment of material containing child pornography so that they can speedily assist the regional and local police authorities with investigations involving suspected child pornography offences.

This would also make it possible to add new material that is found in connection with such investigations to the records, which would benefit ongoing and future investigations.

The Department also intends to establish a link, for cases of sexual abuse of children and child pornography, between the central investigation division and the local police authorities by setting up a contact group consisting of personnel from the central division and one or two officers from each county.

Training

Police training is currently the subject of a comprehensive review. We have pointed out the importance of including appropriate instruction in sexual abuse of children and child pornography crime in future police training.

If the proposed legislation banning imports and exports of child pornography is adopted, this will also make it necessary to provide additional training for customs officers.

International cooperation

International cooperation takes place between police authorities within the framework of Interpol. In 1991 it was decided to setup Europol, the European police cooperation structure, and one result of this was the establishment of the Europol Drug Unit (EDU), whose mandate also extends to the trade in sex with children. Outside Europe, a Nordic liaison officer is stationed in Thailand, the Philippines and Sri Lanka.

Our study of the child pornography found in connection with investigations in Sweden shows that very little of this material is of Swedish origin. Consequently, it is essential to establish cooperation with police authorities in the countries where the abuse depicted in the material is suspected to have taken place, both for the purpose of investigating this abuse and putting a stop to it.

International customs cooperation is well-established and effective. The Swedish customs authorities could, where necessary, extend their intervention to include customs offences involving child pornography.

An international database should be set up in Sweden

The National Criminal Investigation Department is to assume responsibility for the systematic treatment of the child pornography found in Sweden in connection with investigations that has been initiated in the course of this inquiry. We propose that the results of this work should be made available without delay for the purposes of international efforts in this field. A new organization should be set up to this end, and the National Police Board should be charged with overall responsibility for the project.

Cooperation should be established between various countries with a view to providing additional material to complement the material found in Sweden. The data should be continuously updated.

We propose that the Government set up a separate inquiry for the purpose of preparing such an international project.

Implementation of our proposals

Cost

We do not anticipate that the proposed legislative amendments will involve any extra costs for the Government.

Entry into force

We propose that the amendments enter into force on January 1, 1999.

Författningsförslag

1. Förslag till Lag om ändring i brottsbalken

Härigenom föreskrivs dels att 16 kap. 10 a och 17 åå samt 35 kap. 4 & brottsbalken skall ha följande lydelse,

dels att det i balken skall införas två nya paragrafer, 16 kap. 10 aa & och 10 ab 5, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 16 kap. 10 a 51

Den som skildrar barn i Den som

pornografisk bild med uppsåt att bilden sprides eller som sprider sådan bild av barn, dömes, om inte gärningen med hänsyn till omständigheterna är försvarlig, för barnpomografibrott till böter eller fängelse i högst två år.

lSenaste lydelse 1993 :207.

]. skildrar barn i pornografisk bild med uppsåt att överlåta, upp- låta eller förevisa bilden,

2. överlåter, upplåter eller

förevisar en skildring av barn i pornografsk bild, eller

3. i syfte att begå en gärning som sägs i 2 förvärvar en skild- ring av barn i pornografisk bild, döms för barnpomografibrott till böter eller fängelse i högst två år.

Den som i annat fall än som sägs i första stycket innehar eller efterfrågar en skildring av barn i pornografisk bild, döms, om bar- net på bilden är inblandat i en

handling med sexuell innebörd och om bilden är av verklighets- trogen karaktär, för barn- pomografibrott till böter eller fängelse högst sex månader.

Om en gärning som avses i för- sta eller andra stycket med hän- syn till omständigheterna är för- svarlig skall den inte medföra ansvar.

Med barn avses en person un- der 18 år eller en person vars

pubertetsutveckling inte är full— bordad.

10 aa é”

Är ett brott som avses i 10 a 59 första stycket att anse som grovt skall dömas för grovt barnporno— grajibrott till fängelse lägst sex månader och högst fvra år. Vid bedömande av om brottet är grovt skall särskilt beaktas om det har bedrivits i stor omfattning och i vinstsyfte samt avsett bilder i vilka det framstår som om barn

utsätts för synnerligen smärtsamt våld

10 ab 9"

Den som i yrkesmässig verk- samhet eller annars i förvärvssyf— te av oaktsamhet begår gärning som sägs i 10 a 39 första stycket döms till böter eller fängelse i högst två år.

17 å2 För förberedelse eller stämp- För förberedelse eller stämp-

2Senaste lydelse 1986z645.

ling till eller underlåtenhet att av- slöja myteri döms till ansvar en- ligt vad som sägs i 23 kap. Det- samma skall gälla försök eller förberedelse till grovt dobbleri.

ling till eller underlåtenhet att av- slöja myteri döms till ansvar en- ligt vad som sägs i 23 kap. Det- samma skall gälla försök eller förberedelse till grovt dobbleri och försök till sådant barnporno- grafibrott som avses i 10 a 59 första stycket 3 och försök till grovt barnpomografibrott enligt 10 a 59 första stycket 3 och 10 aa 59.

35 kap. 4 53 De i l & bestämda tiderna skall räknas från den dag brottet begicks. Förutsätts för ådömande av påföljd att viss verkan av handlingen inträtt, skall tiden räknas från den dag då sådan verkan inträdde.

Har brott som avses i 6 kap. 1-4 och 6 åå eller försök till så- dana brott begåtts mot barn under femton år skall de i l & bestämda tiderna räknas från den dag måls- äganden fyller eller skulle ha fyllt femton år.

Har brott som avses i 6 kap. 1-4 och 6 55 eller försök till så- dana brott begåtts mot barn under femton år skall de i l & bestämda tiderna räknas från den dag måls- äganden fyller eller skulle ha fyllt femton år. Detsamma skall gälla brott som avses i 6 kap. 7 5 första och tredje stycket när nå- gon begått sådant brott mot den som är hans avkomling eller står under hans fostran eller för vars vård eller tillsyn han har att sva- ra på grund av myndighets be- slut.

Om vid bokföringsbrott, som ej är ringa, den bokföringsskyldige inom fem år från brottet har försatts i konkurs, fått eller erbjudit ackord eller inställt sina betalningar, skall tiden räknas från den dag då detta skedde. Om den bokföringsskyldige inom fem år från brottet blivit föremål för skatte- eller taxeringsrevision, skall tiden räknas från den dag då revisionen beslutades.

3Senaste lydelse 1996:659.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.

2. Bestämmelsen i 35 kap. 4 5 andra stycket andra meningen tilläm- pas även på brott som har begåtts för ikraftträdandet om inte möj— ligheten att ådöma påföljd har bortfallit dessförinnan enligt äldre bestämmelser.

2. Förslag till Lag om förbud mot införsel och utförsel av

barnpornografi

Härigenom föreskrivs följande.

1 & En skildring av barn i pornografisk bild får inte införas till eller utföras från landet om inte gärningen med hänsyn till omständigheterna är försvarlig. Med barn avses en person under 18 år eller en person vars pubertetsutveckling inte är fullbordad.

2 & Bestämmelser om ansvar för olovlig införsel och utförsel av en skildring av barn i pornografisk bild finns i lagen (1960z4l8) om straff

för varusmuggling.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.

3. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen

Härigenom föreskrivs att 3, 4 och 7 55 skall ha följande lydelse.

3 5' Lagen är tillämplig endast beträffande följande varor: 1. krigsmateriel som avses i lagen (199221300) om krigsmateriel, och produkter som avses i lagen (19911341) om strategiska produkter, 2. varor som skall beskattas enligt lagen (199411565) om beskatt- ning av privatinförsel av alkoholdrycker och tobaksvaror från land som är medlem i Europeiska unionen,

3. narkotika som avses i narkotikastrafflagen (1968z64), 4. vapen och ammunition som avses i vapenlagen (1996:67),

5. injektionssprutor och kanyler,

6. dopningsmedel som avses i lagen (l99lcl969) om förbud mot

vissa dopningsmedel,

7. springstiletter, springknivar, knogjärn, kaststjärnor, riv- eller nit- handskar, batonger, karatepinnar, blydaggar, spikklubbor och liknande, 8. kulturföremål som avses i 5 kap. 4-6 åå lagen (1988:950) om

kulturminnen m.m.,

9. hundar och katter för annat ändamål än handel, 10. spritdrycker, vin och starköl enligt alkohollagen (l994zl738) och tobaksvaror vid kontroll av åldersgränsen i 13 & tobakslagen

(l993:581),

11. nötkreatur, svin, får, getter, fjäderfän, fisk och reptiler,

12. andra djur än sådana som anges ovan och produkter av djur, om det finns särskild anledning att misstänka att smittsam sjuk- dom förekommer, att djuret eller djurprodukten på annat sätt utgör en allvarlig hälsorisk för männi- skor eller djur, att medföljande dokument är ofullständiga eller felaktiga, att erforderliga doku-

'Senaste lydelse 1996:944.

12. andra djur än sådana som anges ovan och produkter av djur, om det finns särskild anledning att misstänka att smittsam sjuk- dom förekommer, att djuret eller djurprodukten på annat sätt utgör en allvarlig hälsorisk för männi- skor eller djur, att medföljande dokument är ofullständiga eller felaktiga, att erforderliga doku-

ment saknas eller att de villkor som i övrigt gäller för införseln inte är uppfyllda,

13. barnpornografi enligt la- gen (1999:00) om förbud mot in- försel och utförsel av barnporno-

grafi.

4 & Anmälningsskyldighet föreligger 1. för den som utan erforderligt tillstånd, eller med stöd av tillstånd som föranletts av vilseledande uppgift, från ett annat EU-land till Sverige inför eller från Sverige till ett sådant land utför en vara som ment saknas eller att de villkor som i övrigt gäller för införseln inte är uppfyllda. avses i 3 ä 3, 5-8 och 10,

2. för den som från ett annat EU-land till Sverige inför eller från Sverige till ett sådant land utför en vara som avses i 3 5 l, 4, 9, 11 och 12.

regeringens

2. för den som från ett annat EU- land till Sverige inför eller från Sverige till ett sådant land utför en vara som avses i 3 5 l, 4, 9 och 11-13.

bemyndigande General-

tullstyrelsen får meddela närmare föreskrifter om anmälningsskyl-

75

Regeringen eller efter digheten. För kontroll av att anmäl—

ningsskyldigheten enligt denna lag, eller enligt lagen (1994:1565) om beskattning av privatinförsel av alkoholdrycker och tobaksva— ror från ett land som är medlem i Europeiska unionen, fullgjorts riktigt och fullständigt, samt för kontroll av att gällande villkor för in- eller utförsel av sådana varor som anges i 3 & 1 och 3-12 upp- fyllts, får en tulltjänsteman under- söka

För kontroll av att anmäl- ningsskyldigheten enligt denna lag, eller enligt lagen (1994:1565) om beskattning av privatinförsel av alkoholdrycker och tobaksva- ror från ett land som är medlem i Europeiska unionen, fullgjorts riktigt och fullständigt, samt för kontroll av att gällande villkor för in- eller utförsel av sådana varor som anges i 3 ä 1 och 3-13 upp- fyllts, får en tulltjänsteman under- söka

1. transportmedel, containrar, lådor och andra utrymmen där varor kan förvaras vid införsel från eller utförsel till ett annat EU-land,

2. handresgods, såsom resväskor och portföljer, samt handväskor och liknande som medförs av en resande vid inresa från eller utresa till ett annat EU-land, eller av den som kan anmanas att stanna enligt 5 5

första stycket 2. Ytterligare bestämmelser om befogenheter bl.a. avseende kroppsvi- sitation och kroppsbesiktning finns i lagen (l960:418) om straff för varusmuggling.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999

4. Förslag till Lag om ändring i tryckfrihetsförordningen

Härigenom föreskrivs i fråga om tryckfrihetsförordningen' att 7 kap. 4 &, 7 kap. 7 & och 9 kap. 3 5 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7 kap. 4 5

Med beaktande av det i 1 kap. angivna syftet med en allmän tryck- frihet skall såsom tryckfrihetsbrott anses följande gärningar, om de begås genom tryckt skrift och är straffbara enligt lag:

]. högförräderi, förövat med uppsåt att riket eller del därav skall med våldsamma eller eljest lagstridiga medel eller med utländskt bistånd läggas under främmande makt eller bringas i beroende av sådan makt eller att del av riket skall sålunda lösryckas eller att åtgärd eller beslut av statschefen, regeringen, riksdagen eller högsta domar- makten skall med utländskt bistånd framtvingas eller hindras, såframt gärningen innebär fara för uppsåtets förverkligande;

försök, förberedelse eller stämpling till sådant högförräderi;

2. krigsanstiftan, såframt fara för att riket skall invecklas i krig eller andra fientligheter framkallas med utländskt bistånd;

3. spioneri, varigenom någon för att gå främmande makt till handa obehörigen befordrar, lämnar eller röjer uppgift rörande försvarsverk, vapen, förråd, import, export, tillverkningssätt, underhandlingar, beslut eller något förhållande i övrigt, vars uppenbarande för främmande makt kan medföra men för totalförsvaret eller eljest för rikets säkerhet, vare sig uppgiften är riktig eller ej;

försök, förberedelse eller stämpling till sådant spioneri;

4. obehörig befattning med hemlig uppgift, varigenom någon utan syfte att gå främmande makt till handa obehörigen befordrar, lämnar eller röjer uppgift rörande något förhållande av hemlig natur, vars uppenbarande för främmande makt kan medföra men för rikets försvar eller för folkförsörjningen vid krig eller av krig föranledda utomor- dentliga förhållanden eller eljest för rikets säkerhet, vare sig uppgiften är riktig eller ej;

försök eller förberedelse till sådan obehörig befattning med hemlig

lTryckfrihetsförordningen omtryckt 199421476.

uppgift;

stämpling till sådant brott, om detta är att anse som grovt, vid vilken bedömning särskilt skall beaktas om gärningen innefattade till handagående av främmande makt eller var av synnerligen farlig be- skaffenhet med hänsyn till pågående krig eller rörde förhållande av stor betydelse eller om den brottslige röjde vad som på grund av allmän eller enskild tjänst betrotts honom;

5. vårdslöshet med hemlig uppgift, varigenom någon av grov oakt- samhet begår gärning som avses under 4;

6. uppror, förövad med uppsåt att statsskicket skall med vapenmakt eller eljest med våldsamma medel omstörtas eller att åtgärd eller beslut av statschefen, regeringen, riksdagen eller högsta domarmakten skall sålunda framtvingas eller hindras, såframt gärningen innebär fara för uppsåtets förverkligande;

försök, förberedelse eller stämpling till sådant uppror;

7. landsförräderi eller landssvek, i vad därigenom, då riket är i krig eller eljest i lag meddelade bestämmelser om sådant brott äger tillämp- ning, någon missleder eller förråder dem som är verksamma för rikets försvar eller förleder dem till myteri, trolöshet eller modlöshet, för- råder egendom som är av betydelse för totalförsvaret eller begår annan liknande förrädisk gärning som är ägnad att medföra men för totalför- svaret eller innefattar bistånd åt fienden;

försök, förberedelse eller stämpling till sådant landsförräderi eller landssvek;

8. landsskadlig vårdslöshet, i vad därigenom någon av oaktsamhet begår gärning som avses under 7;

9. ryktesspridning till fara för rikets säkerhet, varigenom, då riket är i krig eller eljest i lag meddelade bestämmelser om sådant brott äger tillämpning, någon sprider falska rykten eller andra osanna påståenden, som är ägnade att framkalla fara för rikets säkerhet, eller till främ- mande makt framför eller låter framkomma sådana rykten eller på- ståenden eller bland krigsmän sprider falska rykten eller andra osanna påståenden som är ägnade att framkalla trolöshet eller modlöshet;

10. uppvigling, varigenom någon uppmanar eller eljest söker för— leda till brottslig gärning, svikande av medborgerlig skyldighet eller 0- hörsamhet mot myndighet eller åsidosättande av vad som åligger krigs- man i tjänsten;

] 1. hets mot folkgrupp, varigenom någon hotar eller uttrycker miss- aktning för folkgrupp eller annan sådan grupp av personer med anspel— ning på ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung eller trosbe- kännelse;

12. barnpomografibrott, var- 12. barnpomografibrott, var—

igenom någon skildrar barn i por- nografisk bild med uppsåt att bil- den sprides, om inte gärningen med hänsyn till omständigheterna

igenom någon skildrar barn, var- med avses en person under 18 år eller en person vars pubertetsut- veckling inte är fullbordad, i por-

är försvarlig; nografisk bild med uppsåt att överlåta, upplåta eller förevisa bilden, om inte gärningen med hänsyn till omständigheterna är försvarlig;

13. olaga våldsskildring, varigenom någon i bild skildrar sexuellt våld eller tvång med uppsåt att bilden sprids, om inte gärningen med hänsyn till omständigheterna är försvarlig;

14. förtal, varigenom någon utpekar annan såsom brottslig eller klandervärd i sitt levnadssätt eller eljest lämnar uppgift som är ägnad att utsätta denne för andras missaktning, och, om den förtalade är avliden, gärningen är sårande för de efterlevande eller eljest kan anses kränka den frid, som bör tillkomma den avlidne, dock ej om det med hänsyn till omständigheterna var försvarligt att lämna uppgift i saken och han visar att uppgiften var sann eller att han hade skälig grund för den;

15. förolämpning, varigenom någon smädar annan genom kränkan- de tillmäle eller beskyllning eller genom annat skymfligt beteende mot honom.

7 kap. 7 %

Tryckt skrift, som innefattar tryckfrihetsbrott, må konfiskeras.

Tryckt skrift som innefattar ett tryckfrihetsbrott får konfiskeras. Är brottet barnpomografibrott gäller om särskild rättsverkan i övrigt vad som föreskrivs i lag.

Konfiskering av tryckt skrift innebär att alla för spridning avsedda exemplar av skriften skola förstöras samt att med formar, stenar, stereotyper, plåtar och andra dylika, uteslutande för tryckningen av skriften användbara materialier skall så förfaras att missbruk därmed ej kan ske.

Konfiskering får också ske i annat fall av en tryckt skrift som innefattar en skildring av barn i pornografisk bild av verklighets- trogen karaktär, om inte inneha- vet med hänsyn till omständighe-

Konfiskering får också ske i annat fall av en tryckt skrift som innefattar en skildring av barn i pornografisk bild av verklighets- trogen karaktär, om inte inneha- vet med hänsyn till omständighe-

tema är försvarligt. Konfiskering tema är försvarligt. Konfiskering innebär då att samtliga exemplar innebär då att samtliga exemplar

av skriften som påträffats i sam- av skriften som påträffats skall

band med en förundersökning förstöras. skall förstöras. 1 lag får föreskrivas att tryckt skrift som konfiskerats skall be-

var as .

9 kap. 3 &

Allmänt åtal för tryckfrihetsbrott skall väckas, i fråga om periodisk skrift för vilken vid utgivningen gällde utgivningsbevis inom sex månader och i fråga om annan skritt inom ett år från det skriften utgavs, vid påföljd att skriften eljest är från sådant åtal fri. Utan hinder av vad nu sagts må dock, sedan allmänt åtal inom nämnda tid blivit väckt, nytt åtal väckas mot annan, som är för brottet ansvarig.

Vad i lag är stadgat om tid, inom vilken brott skall beivras för att påföljd för brott ej skall anses bortfallen, gälle även i fråga om tryck- frihetsbrott.

1 lag får i fråga om barnpor- nografibrott förskrivas att skrift, såvitt avser beräkningen av de tider som anges i första och and- ra styckena, inte skall anses ut- given förrän den har lämnats för registrering hos en myndighet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.

5. Förslag till

Lag om ändring i yttrandefrihetsgrundlagen

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 10 5, 3 kap. 13 å och 5 kap. 6 5 yttrandefrihetsgrundlagenl skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap. 10 &

Grundlagen är tillämplig på sådana filmer och ljudupptag- ningar som sprids till allmän- heten genom att spelas upp, säl- jas eller tillhandahållas på annat sätt.

Grundlagen är tillämplig på

]. ljudupptagningar som sprids till allmänheten genom att spelas upp, säljas eller tillhanda- hållas på annat sätt,

2. filmer som sprids till all- mänheten genom att spelas upp, och

3. filmer som sprids till all- mänheten genom att säljas eller tillhandahållas på annat sätt än genom att spelas upp om i filmen är intaget och på höljet där så- dant förekommer är anbringat tydliga uppgifter om vem som har låtit framställa filmen samt om när, var och av vem exemplaren har framställts.

Det får inte utan stöd i denna grundlag förekomma att myndig- heter och andra allmänna organ på grund av innehållet förbjuder innehav av filmer som saknar sådana uppgifter som avses i första stycket 3. Genom lag får dock föreslo'ivas om sådant för- bud för filmer som innefattar skildring av barn i pornografisk bild.

3 kap. 13 å

Sådana exemplar av filmer och ljudupptagningar, som framställs i landet och är avsedda för spridning här, skall förses med tydliga upp- gifter om vem som har låtit framställa filmen eller ljudupptagningen samt om när, var och av vem exemplaren har framställts. Närmare bestämmelser om detta får meddelas i lag.

Den som framställer en film eller en ljudupptagning och därvid uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot första stycket eller bestäm- melser som avses där skall dömas till böter eller fängelse i högst ett år.

Den som sprider en film eller ljudupptagning som saknar någon uppgift som är föreskriven i första stycket skall, om det sker uppsåt- ligen eller av oaktsamhet, dömas till penningböter. Detsamma skall gälla om en sådan uppgift är oriktig och spridaren känner till detta.

Den som sprider en film eller en ljudupptagning trots att han vet att den enligt denna grundlag har tagits i beslag eller konfiskerats skall dömas till böter eller fängelse i högst ett år.

1 1 kap. 10 5 finns bestämmel- ser om utsättande av uppgifter som avses i första stycket på film som sprids till allmänheten på annat sätt än genom att spelas

upp.

5 kap. 6 5

En film eller ljudupptagning som innefattar ett yttrandefrihetsbrott får konfiskeras. Är brottet olaga våldsskildring eller barnpornografi— brott gäller om särskild rättsverkan i övrigt vad som föreskrivs i lag.

Vid konfiskering skall alla exemplar som är avsedda för spridning förstöras. Dessutom skall tillses att föremål som kan användas särskilt för att mångfaldiga filmen eller ljudupptagningen inte skall kunna användas för att framställa ytterligare exemplar.

Konfiskering får också ske i annat fall av en film som innefat- tar en skildring av barn i pomo- grafisk bild av verklighetstrogen karaktär, om inte innehavet med hänsyn till omständigheterna är försvarligt. Konfiskering innebär då att samtliga exemplar av fil- men som påträffas i samband

Konfiskering får också ske i annat fall av en film som innefat- tar en skildring av barn i porno- grafisk bild av verklighetstrogen karaktär, om inte innehavet med hänsyn till omständigheterna är försvarligt. Konfiskering innebär då att samtliga exemplar av fil- men som påträffas skall förstöras.

med en förundersökning skall för- I lag får föreskrivas att film störas. som konfiskerats skall bevaras.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.

6. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrund- lagens områden

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1991:1559) med föreskrif- ter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens om- råden

dels att 4 kap. 2 5 och 5 kap. 8 5 skall ha följande lydelse, dels att det skall införas en ny paragraf, 4 kap. 8 a 5, av följande

lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 kap.

25

Den skyldighet att lämna upp- gifter om vem som har låtit fram- ställa en film eller en ljudupptag- ning samt om när, var och av vem exemplaren har framställts som föreskrivs i 3 kap. 13 & ytt- randefrihetsgrundlagen skall full- göras genom att uppgifterna intas i själva filmen eller ljudupptag- ningen eller anbringas på dennas kassett eller motsvarande hölje.

Den skyldighet att lämna upp- gifter om vem som har låtit fram- ställa en film eller en ljudupptag- ning samt om när, var och av vem exemplaren har framställts som föreskrivs i 3 kap. 13 & ytt- randefrihetsgrundlagen skall full- göras genom att uppgifterna intas i själva filmen eller ljudupptag- ningen och anbringas på dennas kassett eller motsvarande hölje.

5 kap. 8 5'

Ett videogram som inte har getts in till Statens biografbyrå för granskning enligt lagen (1990: 886) om granskning och kontroll av filmer och videogram skall an- ses ha lämnats ut för spridning först när pliktexemplar enligt la- gen (199321392) om pliktexemp- lar av dokument har lämnats.

En film som inte har getts in till Statens biografbyrå för granskning enligt lagen (1990: 886) om granskning och kontroll av filmer och videogram skall an- ses ha lämnats ut för spridning först när pliktexemplar enligt la- gen (l993:1392) om pliktexemp- lar av dokument har lämnats.

8 a 5

I fråga om barnpornograf- brott i tryckt skrift skall skriften anses utgiven först när pliktexem- plar enligt lagen (1993:1392) om pliktexemplar av dokument har lämnats.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.

7. Förslag till Lag om ändring i lagen (1994:1478) om förverkande av barnpornografi

Härigenom föreskrivs att lagen (1994:1478) om förverkande av barnpornografi skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

En skildring av barn i pomo- En skildring av barn i pomo- grafisk bild som påträffas isam- grafisk bild som påträffas skall band med en förundersökning förklaras förverkad, om skild- skall förklaras förverkad, om ringen är av verklighetstrogen skildringen är av verklighetstro- karaktär och det inte finns sär- gen karaktär och det inte finns skilda skäl mot att den förverkas. särskilda skäl mot att den förver- kas. Utöver bestämmelserna i denna lag gäller vad som i allmänhet är föreskrivet om beslag och om förverkande.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999

8. Förslag till Lag om registrering av barnpornografi

Härigenom föreskrivs följande

1 & I denna lag ges bestämmelser om ett särskilt för riket gemensamt arkiv för bevarande av barnpomografiska framställningar för att under- lätta utredningar om sexualbrott mot barn och om barnpomografibrott.

2 & Bampomografiska framställningar som har konfiskerats enligt 7 kap. 7 & tryckfrihetsförordningen och 5 kap. 6 & yttrandefrihets— grundlagen eller förverkats enligt lagen (1994:1478) om förverkande av barnpornografi eller enligt vad som i allmänhet är föreskrivet om förverkande får tillföras det särskilda arkivet.

Det särskilda arkivet får tillföras även andra barnpomografiska framställningar.

3 & Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer med- delar närmare föreskrifter om arkivmyndighet, leveransskyldighet och arkivvård.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999

9. Förslag till Lag om ändring i lagen (1993zl392) om pliktexemplar av dokument

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (199321392) om plikt- exemplar av dokument att det skall införas en ny rubrik och en ny paragraf, 19 a 5, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Särskild föreskrift för barnpor- nografiska dokument

19 a 5

I fråga om barnpornograf- brott skall utan hinder av före- skrifterna i 5—1 7 få plikt- exemplar lämnas när dokumentet har gjorts tillgängligt för allmän- heten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999

Kommitténs uppdrag

Till följd av bl.a. att Justitiekanslern under åren 1993 och 1994 hade inlett två fömndersökningar som gällde spridning av barnpornografi i vårt land kom företeelsen att uppmärksammas i massmedias nyhets- rapportering och opinionsbildning. En större allmänhet blev härigenom medveten om att det både i vårt land och utomlands förekommer sexuella övergrepp mot barn omfattande även produktion och distribu- tion av barnpornografi. Från olika grupper av enskilda och från frivil- ligorganisationer restes krav på att lagstiftningen om sexuella över- grepp mot barn skulle skärpas och att innehav av barnpornografi skulle straffbeläggas. Sedan regeringen i april 1994 hade dragit tillbaka en lagrådsremiss med förslag om kriminalisering av innehav av barn- pornografi tog Konstitutionsutskottet upp frågan och förelade riksdagen ett förslag om kriminalisering av innehav av utgiven och verklighets- trogen barnpornografi (bet. 1993/94: KU28).

Förslaget innefattade ändringar, förutom i BrB, även i TF och YGL. För att ändring skall kunna åstadkommas i dessa, som är grund- lagar, krävs att riksdagen fattar likalydande beslut om saken två gånger. Det andra beslutet får fattas först sedan det har hållits nytt val till riksdagen. Vidare gäller att det första beslutet måste anmälas i riks- dagen minst nio månader före riksdagsvalet, om inte fem sjättedelar av Konstitutionsutskottets medlemmar medger undantag härifrån.

Konstitutionsutskottets förslag anmäldes i riksdagen kortare tid än nio månader före riksdagsvalet år 1994. Tillräckligt antal ledamöter i utskottet ville inte medge undantag från niomånadersregeln. Riksdagen antog ändå lagförslaget före valet (rskr. 1993/942450). Härmed kom lagstiftningsprocessen emellertid inte att påskyndas. Först efter riks- dagsvalet år 1998 kan riksdagen slutligt fatta beslut om de vilande ändringarna i TF och YGL.

Riksdagen har emellertid också möjlighet att under innevarande mandatperiod fatta beslut om annan ändring i TF och YGL i stället för de vilande, om en annan ändring skulle befinnas bättre ägnad att gynna kampen mot bampomografi. Förslag om sådan ändring måste i så fall anmälas i riksdagen senast nio månader före valet är 1998 och efter detta konfirmeras med ett nytt beslut.

Mot den angivna bakgrunden fick vi vårt uppdrag. Våra direktiv (dir. 1994:117) beslöts den 3 november 1994. De återges i sin helhet i bilaga 1.

Enligt direktiven har vi som en första uppgift att utreda på vilket sätt och med vilka medel produktion och distribution av barnpomo- grafi bäst kan bekämpas samt att överväga vilka ändringar i lagstift- ningen och vilka andra åtgärder som kan anses vara motiverade för att förhindra förekomst och spridning av sådant material. Frågor om kriminalisering av innehav och annan befattning med barnpornografi har vi enligt direktiven haft att överväga särskilt.

Direktiven har vidare gett oss i uppgift att överväga om det är lämpligt att till skydd på detta område för unga människor i bestäm- melsen om barnpornografi föra in en åldersgräns.

Direktiven har gett 055 stor frihet att lägga fram förslag på olika områden, även sociala och medicinska.

Det framhålls i direktiven att någon ändring av JK:s ställning som exklusiv åklagare vid fall av tryck- eller yttrandefrihetsbrott inte bör vara aktuell

Kommittéarbetet inleddes under våren 1995. Vi har i enlighet med direktiven inriktat arbetet på att utreda be- hovet av ytterligare åtgärder mot barnpornografi. När vi började utred- ningsarbetet fanns det inte några säkra kunskaper om bampomografins utseende i tid och rum att tillgå hos myndigheter och organisationer vare sig i vårt land eller i andra länder, oaktat den omfattande debatt som förekommit i ämnet. Vi har därför granskat och analyserat samt- liga beslag av i vårt land anträffade barnpomografiska videogram samt följt datakommunikationsnätet Internet. Arbetet har skett med bistånd av Rikskriminalpolisen och tyska Bundeskriminalamt.

Vidare har vi analyserat de vilande grundlagsändringama och andra lagtekniska modeller för kriminalisering av befattningar med barnpor- nografi.

Vi har genom sekretariatet och medlemmar av kommittén inhämtat kunskap genom några utrikes resor.

Vid besök i Oslo i september år 1995 har vi överlagt med före- trädare för det norska Justis- og politidepartementet samt med befatt- ningshavare vid de norska polis- och åklagarväsendena.

Vid besök i Amsterdam samma månad har kunskaper inhämtats vid en internationell konferens om behandling av sexualförbrytare. Över- läggningar har förts med företrädare för det nederländska justitie- ministeriet. I Amsterdam inhämtades också åtskillig kunskap om utbudet av kommersiell pornografi överlag.

Som observatörer har vi i november är 1995 deltagit i möte med

Interpols arbetsgrupp om brott mot barn som hölls vid New Scotland Yard i London. Under mötet gavs tillfälle att ta upp frågor med de olika deltagande ländernas representanter, bl.a. företrädare för ameri- kanska myndigheter. Vi överlade även med befattningshavare vid Home Office och vid den brittiska polisen.

Den 27—31 augusti 1996 hölls under den svenska regeringens värd- skap en världskongress i Stockholm mot kommersiell sexuell exploate- ring av barn. Vi deltog i kongressen liksom i ett möte som den nämn- da arbetsgruppen vid Interpol höll i samband härmed.

På vårt uppdrag har överläkaren Jan Gustafsson genomfört en kunskapsinventering av bamendokrinologisk kunskap. Studien redo- visas i bilaga 2.

Docenten Peter Martens har av oss fått i uppdrag att redovisa kunskapsläget vad gäller pedofili och barnpornografi. Hans studie redovisas i bilaga 3.

Vårt arbete har gällt komplicerade grundlagsfrågor. Undersökningen av barnpornografi har varit resurskrävande. Tidspress har präglat vårt arbete.

Vi har samrått med bl.a. Mediekommittén (dir. l994:104). Under arbetets gång har vi från allmänheten och frivilligorganisa- tioner mottagit opinionsyttringar mot barnpornografi.

Vi har under sommaren är 1996 hållit två informationsmöten, ett för vissa bamorganisationer samt ett för den nyss nämnda kommittén och representanter för massmediabranschen.

AVDELNING 1

Ytterligare åtgärder mot befattning med barnpomografiska bilder

I betänkandets första avdelning redogör vi bl.a. för vilka bestämmelser om straff och annan rättsverkan som enligt vanlig lag, främst brotts- balken, i dag kan tillämpas mot barnpornografi. Vi lämnar i avdel— ningen förslag till ytterligare kriminaliseringar i vanlig lag som innebär att all befattning med bampomografi beläggs med straff. Även innehav av bampomografiskt material föreslås bli kriminaliserat. Vi föreslår också andra åtgärder för att bekämpa förekomsten av barnpornografi.

Våra kriminaliseringsförslag omfattar nästan all den barnpornografi som numera framställs och kommer i omlopp. Vi föreslår sålunda att det skall vara straffbart att ta befattning med videofilmer som inte är avsedda att spridas till allmänheten, vanliga kamerabilder, bilder fram- ställda med annan teknik än tryckteknik, teckningar och bilder fram- ställda med grafiska datorprogram och även bilder som sprids över Internet.

För att våra förslag skall komma att avse barnpomografiska ytt— randen även när de förekommer på medier, främst tryckta skrifter och filmer, som omfattas av TF och YGL måste ändringar göras i dessa lagar. Frågan härom behandlar vi ibetänkandets andra avdelning.

1. Befintliga bestämmelser ägnade att motverka framställning och spridning av barnpomografiska bilder

I 6 kap. BrB om sexualbrott och i andra nedan redovisade lagrum straffbeläggs nästan alla tänkbara gärningar som kan förekomma vid framställning av pornografiska bilder där någon person under 18 års ålder medverkar.

Bampomografiska framställningar kan dock skapas utan samband med något brott t.ex. genom smygfilmning, teckning och animering. De kan också vara framställda i länder vars lagstiftning på det aktuella området är mindre ingripande än i vårt land. I många länder har be- stämmelserna om sexualbrott skärpts under senare år vilket innebär att äldre bilder kan vara skapade utan att något sexualbrott förekommit enligt den lagstiftning som då gällde.

De som mångfaldigar och sprider barnpomografiska bilder har ytterst sällan haft någon del i den ursprungliga framställningen av bilderna. De förvärvar bilderna av andra, varefter de kopierar dem och sprider dem vidare.

1 . 1 Sexualbrotten

I 6 kap. BrB straffbeläggs gärningar där någon genom våld, hot, tvång eller andra liknande otillbörliga förfaranden förmår någon till samlag eller annat sexuellt umgänge. Bestämmelserna härom gäller oavsett offrets ålder. Om gärningen begås mot ett barn bedöms brottet dock strängare än om offret är en vuxen person. För våldtäkt kan enligt 6 kap. ] 5 vid grovt brott dömas till tio års fängelse. Offrets låga ålder är en omständighet som kan göra brottet grovt. Sexuellt tvång i 6 kap. 2 & har en straffskala upp till fyra år vid grovt brott. För sexuellt utnyttjande enligt 6 kap. 3 & kan vid grovt brott dömas till fängelse sex ar.

Beträffande unga och gärningsmannen närstående personer finns bestämmelser som straffbelägger sexuellt umgänge även om detta inte innefattar våld eller tvång. För sexuellt utnyttjande av underårig kan enligt 6 kap. 4 & i grova fall utdömas fängelse upp till åtta år. Brotts- beteckningen omfattar fall där någon har sexuellt umgänge med den som är under 18 år och är hans avkomling eller står under hans fostran eller för vars vård eller tillsyn han har att svara på grund av myndig- hets beslut. Även allt sexuellt umgänge med barn under 15 år om- fattas.'

Slutligen kan den som i annat fall sexuellt berör barn under 15 år eller som förmår barnet att företa eller medverka i någon handling av sexuell innebörd dömas för sexuellt ofredande till böter eller fängelse högst två år (6 kap. 7 5). Detsamma gäller den som uppträder uppen— bart sedlighetssårande mot annan oberoende av dennes ålder, t.ex. genom blottning.

Svensk domstol kan enligt 2 kap. 2é BrB tillämpa de svenska sexualbrottsbestämmelsema också på gärningar begångna utomlands. Det krävs dock att gärningen utgjort brott även enligt det andra landets lagstiftning. Det är således möjligt att i Sverige döma s.k. sexturister som sexuellt utnyttjat barn i utlandet.

När ett brotts straffvärde bedöms skall enligt 29 kap. 1 5 andra stycket BrB särskilt beaktas den skada, kränkning eller fara som går- ningen inneburit, vad den åtalade har insett eller borde ha insett om detta samt de avsikter eller motiv som han haft. Ett sexualbrott som dokumenteras i pornografiskt syfte innebär i princip alltid en större integritetskränkning för brottsoffret än om en bildupptagning inte hade gjorts. Att ett sexualbrott dokumenterats skall således, oavsett offrets ålder, normalt föranleda ett strängare straff för brottet än om detta inte skett. Det är om gärningsmannen har för avsikt att visa en skildring av brottet för andra som bestämmelserna om barnpomografibrott får sin betydelse. Att bilderna sätts i omlopp innebär nämligen en ytterligare kränkning av barnet, skild från den kränkning som beaktas inom ramen för sexualbrottet.

' Den senare gärningen betecknades före den 1 januari 1995 som sexuellt umgänge med barn och återfanns i 6 kap. 5 & BrB.

1.2. Kriminaliseringar särskilt riktade mot anordnande av pornografiska situationer

Som framgår av den i föregående avsnitt lämnade redogörelsen straffas allt sexuellt umgänge med barn under 15 år. Den som har fyllt 15 år råder över sitt sexualliv och får i princip själv avgöra när och med vem han eller hon vill ha sexuellt umgänge eller eljest företa sexuellt betonade handlingar. Den som fyllt 15 men inte 18 år skyddas emeller- tid som framgår av 6 kap. 4 & BrB från sexuellt umgänge med den som svarar för hans eller hennes fostran, vård eller tillsyn.

1.2.1. Användande av underårig för framställning av pornografisk bild

Den 1 januari 1995 infördes ett nytt andra stycke i stadgandet om sexuellt ofredande, 6 kap. 7 & BrB (prop. 1994/952, SFS 1994:1499). I detta straffbeläggs att genom tvång, förledande eller annan otillbörlig påverkan förmå även någon som har fyllt 15 men inte 18 år att företa eller medverka i en handling med sexuell innebörd, om handlingen är ett led i framställning av en pornografisk bild eller utgör posering i annat fall än när det är fråga om framställning av en bild. Enligt 6 kap. 11 5 BrB, som gäller vid samtliga sexualbrott, krävs inte att gärningsmannen haft insikt om den unges ålder utan det är tillräckligt att gärningsmannen hade skälig anledning anta att den unge inte var fyllda 18 år.

Genom bestämmelsen straffbeläggs således vid framställande av pornografiska bilder användande av underåriga modeller, även om dessa är till synes fullt pubertetsutvecklade. Bestämmelsen är tillämplig även vid posering där endast den underårige företar en handling med sexuell innebörd. Bestämmelsen om sexuellt ofredande träffar alltså de flesta fall av bampomografisk bildupptagning, även sådana där sprid- ningsuppsåt saknas och bestämmelsen om barnpomografibrott därför inte är tillämplig. Om spridningsuppsåt finns föreligger det konkurrens mellan bestämmelsen om sexuellt ofredande och den om bampomo- grafibrott, om den unge inte är fullt pubertetsutvecklad.

I förarbetena till bestämmelsen anförs att man kan utgå från att unga människors medverkan i pornografisk verksamhet regelmässigt innehåller inslag av utnyttjande, eftersom den unge inte kan överblicka och bedöma de långsiktiga konsekvenserna av sitt handlande och löper en uppenbar risk att ta skada socialt och känslomässigt (a. prop. s. 20).

Medverkan som i alla avseenden är frivillig faller utanför bestäm- melsens tillämpningsområde. Vid bedömningen av frågan om frivillig— het bör enligt motiven beaktas bl.a. barnets mognadsnivå, förhållande till gärningsmannen och liknande omständigheter. Om betalning ut- lovats torde det nu diskuterade rekvisitet att barnet skall ha förmåtts medverka normalt vara uppfyllt (a. prop. s. 33).

1.2.2. Prostitution

Det finns inte någon uppgift om att det i Sverige skulle finnas någon organiserad barn- eller ungdomsprostitution. I de fall unga personer prostituerar sig skall de sociala myndigheterna ingripa. Vår undersök- ning av den barnpornografi som i samband med brottsutredningar har tagits i beslag i Sverige har inte gett oss någon anledning att anta att i vårt land personer under 18 år utnyttjats för framställning av barn- pornografi i kommersiellt syfte. Skulle en person som inte har fyllt 18 år mot ersättning anlitas för framställning av en pomografibild och härvid ha tillfälligt sexuellt umgänge är straffbestämmelsema om förförelse av ungdom och koppleri tillämpliga.

Det är enligt 6 kap. 10 & BrB straffbart som förförelse av ungdom att skaffa eller försöka skaffa sig tillfälligt sexuellt umgänge med någon som är under 18 år genom att utlova eller ge ersättning. Det räcker med att gärningsmannen hade skälig anledning att anta att den unge inte hade uppnått 18 års ålder.

Den som främjar eller på ett otillbörligt sätt ekonomiskt utnyttjar att någon annan har tillfälliga sexuella förbindelser mot ersättning kan enligt 6 kap. 8 och 9 55 BrB dömas för koppleri till fängelse, upp till sex år om brottet är grovt. Även en fastighetsägare som upplåter en lägenhet för prostitutionsverksamhet kan dömas för koppleri.

1.2.3. Förbud mot anordnande av pornografisk föreställning

Enligt 2 kap. 14 & ordningslagen (1993:1617) får offentlig tillställning som utgör pornografisk föreställning inte anordnas. Den som bryter mot förbudet kan enligt 2 kap. 29 & samma lag dömas till böter eller fängelse i högst sex månader.

Förbudet mot offentliga pornografiska föreställningar infördes år 1982 i den dåvarande allmänna ordningsstadgan i syfte att motverka prostitution (SOU 1981:71, prop. 1981/82:187, bet. 1981/82:JuU56).

Unga kvinnor borde enligt uttalanden i förarbetena hindras från att dras in i den verksamhet som bedrivs i anslutning till pornografiska före- ställningar. Med pomografisk föreställning avses en föreställning vid vilken sexuella situationer eller händelseförlopp framställs på ett ohöljt och utmanande sätt. Även enskild posering i anslutning till porno— grafisk föreställning anses utgöra en del av den offentliga tillställ- ningen (se Ds Ju 1973:5 och prop. 1981/82:187 s. 70 f.). Förbudet togs oförändrat in i den nu gällande ordningslagen (prop. 1992/93:210, bet. 1993/94:JuU1).

1.2.4. Socialrättslig lagstiftning

Lagen (l990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU) ger stöd för samhället att ingripa om det på grund av misshandel, otillbörligt utnyttjande, brister i omsorgen eller något annat förhållande i hemmet finns en påtaglig risk för att den unges hälsa eller utveckling skadas eller om den unge utsätter sin hälsa eller utveckling för en påtaglig risk att skadas genom missbruk av beroendeframkallande medel, brottslig verksamhet eller något annat socialt nedbrytande beteende.

LVU ger således samhället befogenhet att ingripa om underåriga utnyttjas sexuellt, prostituerar sig, uppträder på en sexklubb e.d. även om det inte finns misstanke om brott.

1.3. Barnpornografibrottet 1.3.1 Inledning

När pornografin avkriminaliserades år 1972 gjordes inga undantag för dess grövre former. Bampomografi som företeelse uppmärksammades inte i förarbetena (SOU 1969:38, prop. 1970:125).

Under l970-talet kom barnpomografiska framställningar i form av tryckta skrifter och smalfilmer att säljas i öppna former bl.a. i butiker för pornografi. Bampomografin väckte efter en tid reaktioner. En stark opinion krävde kriminalisering. I regeringens direktiv till Yttrandefri- hetsutredningen (YFU) uppdrogs åt utredningen att mot bakgrund härav överväga en försiktig utvidgning av det straffbara området (dir. 1977:71)

YFU anförde i delbetänkandet Barnpornografi (Ds Ju 1978z8) att avbildandet av barn i syfte att framställa barnpornografi utgör en

allvarlig kränkning av barnets integritet. Ett ytterligare motiv för en kriminalisering av bampomografin ansågs vara att den kränkte barn i allmänhet.

Föredraganden anslöt sig till YFU:s uppfattning och framhöll ytter- ligare bl.a. den integritetsskada som kan uppkomma när barn med- verkar vid tillkomsten av pornografi och de skadeverkningar som härvid kan drabba dessa barns syn på sexualiteten. Sådana skäl för begränsningar i yttrandefriheten och inforrnationsfriheten som anges i 2 kap. 13 & RF befanns föreligga. Regeringen lade på våren är 1979 fram ett förslag till riksdagen om kriminalisering av viss befattning med pomografisk bild av barn. Den föreslagna bestämmelsen härom fick sin plats i en ny paragraf 10 a 5 i 16 kap. BrB. I denna föreskrevs att den som skildrar barn i pomografisk bild med uppsåt att bilden sprids eller som sprider sådan bild av barn döms för bampomografi- brott till böter eller fängelse i högst sex månader, om inte gärningen med hänsyn till omständigheterna är försvarlig.

För att den föreslagna kriminaliseringen skulle komma att avse även sådana fall då gärningen begås genom skrift som omfattas av tryck- frihetsförordningen, TF, dvs. tryckt skrift, fordrades att de angivna gämingarna kriminaliserades också i denna lag som är grundlag. Det framlagda förslaget innefattade därför även att i TF:s brottskatalog, 7 kap. 4 & TF, skulle införas en bestämmelse om barnpomografibrott. Förslaget trädde i kraft år 1980 (prop. 1978/79zl79, bet. l978/79KU133, rskr. 1978/791317 och bet. 1979/80:KU1, rskr. 1979/8012).

YGL trädde i kraft den 1 januari 1992 och omfattar skildringar som förekommer i videofilmer och andra filmer. Genom hänvisning i YGL till motsvarande bestämmelse i TF kom sådana gärningar som avses med bampomografibrottet att bli kriminaliserade också då de före- kommer på filmer som omfattas av YGL.

Maximistraffet för barnpomografibrott höjdes till två år genom lagstiftning som trädde i kraft den 1 juli 1993 (prop. 1992/93:141, bet. 1992/93:JuUl6, rskr. 1992/93:220, SFS 1993:207). Detta motsvarade straffet för olaga våldsskildring och innebar att preskriptionstiden förlängdes vilket enligt föredraganden kunde ge ökade möjligheter till ingripanden (a. prop. s. 44).

Ändringen innebar även att reglerna om häktning i 24 kap. 1 & RB blev tillämpliga vid misstanke om barnpomografibrott. För häktning krävs nämligen att misstanken avser ett brott för vilket är föreskrivet fängelse ett år eller därutöver.

1.3.2. Vad avses med barn?

Med barn i 16 kap. 10 ä & BrB avses enligt motivuttalanden en person vars könsmognadsprocess inte är avslutad (prop. 1978/79:179 s. 9). Det finns alltså ingen fast åldersgräns som bestämmer vad som är ett barn. Lagstiftaren har lämnat åt rättstillämpningen att göra den närmare avgränsningen. Någon praxis från Högsta domstolen om hur begreppet barn skall tolkas finns inte. I mål om barnpomografibrott förekommer det att sakkunnigutlåtande inhämtas från bamendokrinologisk expertis.2

I avsnitt 6.1 behandlar vi innebörden av begreppet barn mer in— gående.

1.3.3. Vad avses med bild?

Bestämmelsen i 16 kap. 10 a & BrB gäller alla slags bilder. Även t.ex. tecknade barnpomografiska bilder omfattas. Förutom att framställning och spridning av barnpornografi är kränkande för barn över huvudtaget anfördes som skäl härför att det inte kunde uteslutas att en teckning gjordes efter levande modell med de skadeverkningar för det avbildade barnet som detta kunde förutsättas medföra (a. prop. s. 8 f.). Vidare omfattas bilder som på annat sätt skapats utan att avbilda ett barn i en pornografisk situation, t.ex. genom ett fotografiskt eller datoriserat bildmontage. Slutligen torde också skulpturer eller andra tredimensio- nella föremål falla under begreppet bild om de kan hänföras till avbild— ningar.

Barnpornografibrott kan alltså endast omfatta bilder. En framställ- ning endast i text omfattas inte även om den på ett pornografiskt sätt skildrar barn i sexuella situationer.

1.3.4. Vad avses med pornografi?

Pornografibegreppet

För den närmare innebörden av begreppet pornografisk i straffbestäm- melsema om barnpomografibrott hänvisade föredragande statsrådet till den användning ordet pornografisk hade i bestämmelsen om otillåtet förfarande med pornografisk bild i 16 kap. 11 & BrB. Att åstadkomma en skarpare avgränsning ansåg han var förenat med stora svårigheter

2 Se t.ex. Malmö tingsrätts dom den 19 september 1995, DB 1848.

varför det straffbara området måste beskrivas i allmänna ordalag. Den närmare avgränsningen fick sedan i viss mån ske i rättstillämpningen. Som barnpornografi skulle räknas inte bara bilder där barn är inbe- gripna i handlingar som uppenbarligen har en sexuell innebörd utan även bilder där barn förekommer tillsammans med vuxna personer som utför sexuella handlingar (a. prop. s. 9).

De angivna uttalandena i frågan skall ses mot bakgrund av att användandet av pomografibegreppet i strafflag hade kritiserats. Redan under förarbetena till 16 kap. 11 & BrB (prop. 1970:125) hade riktats kritik mot att ordet pornografisk användes. Lagrådet hade anmärkt att ordet knappast hade en tillräckligt bestämd betydelse enligt svenskt språkbruk och inte heller i övrigt var sådant att det borde införlivas med svenskt lagspråk. Enligt Lagrådet borde i stället användas ordet sedlighetssårande. Föredraganden framhöll att ordet pornografisk var medvetet valt för att markera att det straffbara området avsågs vara vidare. Med pornografisk bild borde enligt föredraganden förstås bild som inte besitter några vetenskapliga eller konstnärliga värden och som på ett ohöljt och utmanande sätt återger ett sexuellt motiv.

Den angivna definitionen av ordet pornografisk har kritiserats av det skälet att den knappast stämmer överens med allmänt språkbruk. Justitieombudsmannen (JO) har påpekat att även pornografi kan vara konstnärligt värdefull och att gränsen mellan pornografi och andra framställningar av sexuella motiv i allmänhet torde dras med hänsyn till syftet med framställningen. Om syftet väsentligen är att påverka mottagaren sexuellt är det fråga om pornografi. Om en framställning har en vetenskaplig karaktär eller om den främst vill påverka mottaga- ren estetiskt brukar den inte allmänt betecknas som pornografisk. Gränsen är flytande och svår att dra i praktiken eftersom en framställ- ning kan påverka olika människor i olika riktningar (JO 1971 s. 561).

YFU:s förslag till bestämmelse om barnpomografibrott innehöll inte ordet pornografi utan definierade det straffbara området som bild av barn i vilket framställs sexuellt beteende. Härmed avsåg YFU inte bara uppenbara sexualhandlingar utan även fall där bilden ges en sexuell innebörd genom barnets ställning eller åtbörder (Ds Ju 1978:8 s. 24).

Särskilt om s.k. nudistbilder m.m.

Även om det avbildade barnet inte har deltagit i ett sexuellt beteende vid avbildningen kan alltså bilden omfattas av barnpornografibestäm- melsen om barnet framställs på ett sätt som är ägnat att vädja till sexualdriften. Som exempel nämner motiven att speciella kamera-

arrangemang använts. Motiven ger inga förtydligande exempel på sådana arrangemang, men ur det material som distribuerats under åren och som vi har iakttagit kan nämnas användande av teleobjektiv eller att bilden framställs ur ett s.k. grodperspektiv. Något fall har också noterats där barn befinner sig i närheten av vuxna personer som företar sexualhandlingar eller uppvisar ett sexuellt beteende.

Föredraganden anförde beträffande denna kategori bilder att en viss försiktighet var påkallad så att det straffbara området inte blev alltför vidsträckt eller svårbedömt. Det kunde inte komma i fråga att straffbe- lägga all avbildning av nakna barn eller andra bilder där ett barns könsorgan kan urskiljas. Detta gälldeäven om sådana bilder skulle kunna stimulera en del människors sexualdrift. För att falla inom det straffbara området måste nämligen som ovan anförts bilden enligt vanligt språkbruk och allmänna värderingar vara pornografisk (prop. 1978/79:179 s. 9).

En ifrågasatt bild av ett barn kan således inte bedömas med ut- gångspunkt i antaganden om hur personer med en avvikande sexuell läggning i allmänhet förhåller sig till den. Självfallet kan därmed inte heller en bild bli pornografisk bara för att en viss persons sexualdrift kan konstateras stimuleras av den. Således kan t.ex. inte bilder av nakna lekande barn, vilka i vårt land är ett normalt och naturligt motiv i familjers fotoalbum, bli pornografiska bara för att en pedofil skapat bilderna eller på annat sätt anskaffat dem. Inte heller kan det förhållan- det att en pedofil samlat på sig ett stort antal sådana bilder uppfylla pornografirekvisitet. Om dock bilder av detta slag med olika tekniker förändras och sammanställs kan den tillskapade bilden vara porno— grafisk.

1.3.5. Vilka förfaranden med barnpomografiska bilder är kriminaliserade?

Den som skildrar ett barn i en pornografisk bild kan straffas om han har uppsåt att bilden skall spridas.

Även den som sprider en bampomografisk bild kan straffas. Sprida- ren behöver således inte ha tagit någon del i skildrandet för att kunna dömas. När det är fråga om ett brott kan således både en skildrare och en spridare straffas för sin respektive medverkan till en barnpomo- grafisk bilds tillkomst och spridning.

Begreppet sprida i 16 kap. 10 ä ä BrB är mycket brett. Härmed avses alla tänkbara förhållanden genom vilka ett bildinnehåll förmedlas eller görs tillgängligt för andra. För straffbarhet uppställs i och för sig

inte något krav på att bilden förmedlats till allmänheten. Men det fordras dock mer än att den gjorts tillgänglig för endast ett fåtal perso- ner. Således är inte förmedling till eller tillgängliggörande för endast en eller ett par personer att anse som spridning. Detta innebär att förevisning, utlåning och överlåtelse av barnpornografi till en eller två personer inte är straffbart enligt bestämmelserna om bampomografi- brott. Följaktligen kan inte heller ett skildrande som sker med uppsåt att i endast denna begränsade utsträckning låta andra få ta del av bilden föranleda ansvar för barnpomografibrott.

1.3.6. Försvarliga gärningar är undantagna

En gärning som uppfyller rekvisiten för barnpomografibrott kan med hänsyn till omständigheterna vara försvarlig. Frågan om gärningen är försvarlig skall, enligt vad som framgår av förarbetena, avgöras mot bakgrund av syftet med framställningen och det sammanhang i vilket den förekommer. Hänsyn till konstnärliga intressen, allvarligt syftande nyhetsförmedling och vetenskapligt arbete anförs i motiven som ex- empel på fall där ett spridande kan vara försvarligt (a. prop. s. 9 f.).

År 1982 prövade JK ett ärende om publicering av barnporno- grafiska bilder i författaren Hans Nestius debattbok om pornografi I last och lust (Prisma RFSU 1982). Författaren uttryckte i boken en kritisk hållning till barnpornografi. Publiceringen av bilderna var enligt JK att anse som försvarlig då den utgjorde ett led i en framställning som var avsedd som ett allvarligt syftande inlägg i en debatt (JK 1982 B 5).

Den 17 januari 1994 visade nyhetsprogrammet Rapport i TV 2 sekvenser ur barnpomografiska videogram som tagits i beslag inom ramen för Huddinge— och Norrköpingsfallen och som förevisats av Rädda Barnen i syfte att väcka en opinion mot företeelsen. I anmäl— ningar till JK ifrågasattes om inte nyhetsinslaget innefattade barnporno- grafibrott. JK konstaterade att inslaget utan tvekan fick anses ha ingått som ett led i en allvarligt syftande nyhetsförmedling och vid en straff- rättslig prövning skulle ha bedömts vara försvarliga och inte utgöra yttrandefrihetsbrott (dnr 148-94—31 och 171-94-31).

Bilder som har spritts under försvarliga omständigheter är inte utan vidare möjliga att sprida vidare under åberopande av försvarlighetsrek- visitet. Konst som ansetts försvarlig torde emellertid i princip alltid bibehålla denna karaktär oavsett i vilka senare sammanhang den kan förekomma. Men det kan väl tänkas att sådana sekvenser ur egentlig barnpornografi som har spritts i ett försvarligt syfte genom nyhets—

eller opinionsprogram i TV eller i form av videogram förevisade av frivilligorganisationer kan komma att sammanställas och hanteras i sammanhang som inte kan bedömas som försvarliga.

I augusti 1996 visade TV 3 en programserie om sexualbrott mot barn och barnpornografi. Där förekom utdrag ur några tyska barn- pomografiska produktioner. Bl.a. visades en sekvens ur den produktion som anges som nummer 16 i vår redovisning för barnpomografiska videogram i kapitel 4. I sekvensen förde mannen sitt könsorgan mot ena flickans mun. Om en bild hade klippts ur denna sekvens med en dator utrustad med ett Videokort och sedan gjorts tillgänglig i en s.k. diskussionsgrupp inom datakommunikationsnätet Internet kan den spridning av bilden som härmed skett på Internet självfallet inte vara att anse som en försvarlig gärning oavsett om förevisandet av bilden i TV- programmet varit det eller inte.

1.4. Andra rättsverkningar än brottspåföljd vid befattning med barnpomografiska bilder

1.4.1. Konfiskering och förverkande

Om en bampomografisk bild sprids genom en tryckt skrift eller genom ett medium som omfattas av YGL kan detta, som tidigare nämnts i avsnitt 1.3.1, innefatta ett tryck- eller yttrandefrihetsbrott.

Tryckt skrift och film som innefattar tryck- och yttrandefrihetsbrott får enligt 7 kap. 7 5 första stycket TF och 5 kap. 6 & första stycket YGL konfiskeras. Konfiskering innebär som huvudregel att för sprid- ning avsedda exemplar av framställningen skall förstöras. Konfiskering anses inte kunna ske av det antal exemplar av en framställning som utgör pliktleveransexemplar.

Den 1 januari 1995 har nya bestämmelser i 7 kap. 7 & tredje stycket TF och 5 kap. 6 & tredje stycket YGL om konfiskering börjat att gälla (bet. 1993/94:KU28, rskr. 1993/94:450, bet 1994/95zKU6, rskr. 1994/95:12, SFS 1994:1476 och l994:1477). Framställningar som innefattar skildring av barn i pornografisk bild av verklighetstrogen karaktär får även i annat fall än de redan nämnda konfiskeras om inte innehavet är försvarligt med hänsyn till omständigheterna. Konfiske- ring innebär i dessa fall att samtliga exemplar av framställningen som påträffas i samband med en förundersökning skall förstöras.

De nya bestämmelserna är dock avsedda att träffa endast utgivet

material. Härigenom inkräktar man inte på grundlagamas förbud mot censur och andra hindrande åtgärder.

Konfiskeringssbestämmelserna i 7 kap. 7 5 första stycket TF och i 5 kap. 6 5 första stycket YGL är fakultativa och konfiskering skall ske endast om det är nödvändigt ur allmän synpunkt. Normalt anses inte konfiskering vara meningsfull om en framställning redan blivit spridd i större omfattning och det därför skulle vara meningslöst att kon— fiskera den. Även de nya konfiskeringsbestämmelserna är fakultativa. De har tillkommit bl.a. för att sådant material som hos andra än den för ytt- randet ansvarige har tagits i beslag under en förundersökning inte skall behöva lämnas tillbaka. Därmed torde inte frågan om hur väl en fram- ställning är spridd ha någon betydelse vid prövningen enligt dessa bestämmelser av frågan om konfiskering skall ske.

Ett förfarande avseende konfiskering utan samband med åtal för tryck- eller yttrandefrihetsbrott inleds genom att JK väcker en s.k. objektiv konfiskeringstalan. Talan om konfiskering avseende de ex- emplar som ej ännu hunnit spridas måste enligt 9 kap. 5 & första stycket TF och 7 kap. 2 5 första stycket YGL väckas innan preskrip- tionstiden för åtal av tryck- eller yttrandefrihetsbrott har gått ut. Någon preskriptionstid för väckande av talan om konfiskering av redan spridd barnpornografi har däremot inte varit avsedd. Detta framgår tydligt av motiven (bet. 1993/942KU 28 s. 37 och 41 f.).

Enligt lagen (1994:1478) om förverkande av barnpornografi, vilken även den har trätt i kraft den 1 januari 1995, skall barnpomografiska bilder av verklighetstrogen karaktär som anträffas vid en förundersök- ning och som inte omfattas av TF:s och YGL:s tillämpningsområde förklaras förverkade om det inte finns särskilda skäl mot detta. I frågan om vad som kan utgöra särskilda skäl anges i förarbetena att ledning kan hämtas i vad som skall utgöra försvarlig gärning enligt 16 kap. 10 a & BrB (a. bet. s. 43 f.). Den särskilda förverkandelagen är avsedd att tillämpas i sådana fall där brottsbalkens förverkanderegler inte är tillämpliga.

1.4.2. Särskild rättsverkan i fråga om ekonomisk vinning av barnpomografibrott

I 36 kap. BrB finns regler om särskild rättsverkan vid brottsbalksbrott, bl.a. om förverkande av utbyte av sådant brott samt om företagsbot. Enligt 5 kap. 6 5 första stycket YGL gäller vad som i brottsbalken föreskrivs om särskild rättsverkan också yttrandefrihetsbrotten olaga

våldsskildring och barnpomografibrott. Bestämmelsen är alltså till- lämplig om barnpomografibrott begås genom användande av video- gram.

Före år 1995 gällde nämnda bestämmelsei 5 kap. 6 & första stycket YGL endast olaga våldsskildring. I en skrivelse den 19 maj 1994 angående särskild rättsverkan i fråga om ekonomisk vinning vid barn- pomografibrott (JK:s dnr 1264-94-22, KU:s dnr 783/93-94) uppmärk- sammade JK konstitutionsutskottet på bristen i regleringen. Vid en förundersökning om yttrandefrihetsbrotten barnpornografi och olaga våldsskildring hade enligt JK ett belopp om en halv miljon kronor belagts med kvarstad och syntes det stå klart att betydande vinning gjorts på barnpomografibrott.3

Utskottet ansåg i likhet med vad JK anfört i sin skrivelse att be- stämmelsen om särskild rättsverkan i 5 kap. 6 5 första stycket YGL skulle ändras så att den också omfattade barnpomografibrott (bet. 1993/941KU28 s. 39 f.). Riksdagen antog förslaget och grundlagsbe- stämmelsen trädde i kraft den 1 januari 1995 (rskr. 1993/94:450, bet 1994/95:KU6, rskr. 1994/95:12, SFS 1994:1477).

Den barnpornografi som inte omfattas av TF och YGL utan endast av brottsbalken, omfattas direkt av brottsbalkens regler om särskild rättsverkan.

1.4.3. Skadestånd

Skadeståndslagen och integritetskränkning genom brott

Enligt 1 kap. 3 5 skadeståndslagen (l972z207) tillämpas lagens bestäm- melser om skyldighet att ersätta personskada också i fråga om lidande som någon tillfogar annan genom brott av vissa angivna slag, såsom brott mot den personliga friheten, annat ofredande, ärekränkning eller dylik brottslig gärning. Bestämmelsen är inte tillämplig på lidande som är medicinskt påvisbart och som därför är att hänföra till personskada utan tar sikte på den kränkning av den personliga integriteten som brottet kan medföra. Den grundar därmed rätt till kompensation för sådana påfrestningar och sådant personligt lidande i följd av brottet som inte gottgörs som personskada.

3 Fallet utgörs av det i avsnitt 3.1.2 för år 1994 redovisade fallet avseende två personer. De i målet aktuella videogrammen utgjordes till övervägande del av vålds- och annan vuxenpornografi. Det är inte klarlagt vilken vinning som skulle ha gjorts med avseende på anträffade barnpomografiska video- gram.

Det skadeståndsrättsliga ansvarssystemet i TF och YGL

Den som anser sig ha lidit skada på grund av ett yttrande som före- kommit i tryckt skrift eller i ett medium som omfattas av YGL kan få skadestånd bara om TF och YGL medger det. Dessa grundlagar är även i fråga om skadestånd exklusiva lagar på sitt tillämpningsområde. Skadestånd på grund av vad som anges i tryckt skrift eller t.ex. i en film kan beviljas endast om yttrandet innefattar ett tryck- eller yttran- defrihetsbrott.

Den som är ansvarig för brottet är också den som är skyldig att ersätta skada. I huvudsak gäller följande. Om brottet har begåtts genom en periodisk skrift är det i första hand utgivaren som är ansvarig. Tillsammans med utgivaren kan även skriftens ägare bli skyldig att betala skadestånd. Om brottet har begåtts genom en skrift som inte är periodisk är i första hand skriftens författare ansvarig, om han inte har valt att vara anonym. För sådant fall kan den som uppgivits som utgivare komma att bära ansvaret.

Ansvaret för ett yttrandefrihetsbrott i en film ligger på utgivaren. Alla filmer skall ha en utgivare. Det är denne som också i första hand är ansvarig för att ersätta skada. Tillsammans med utgivaren kan den som framställt filmen bli skyldig att betala skadestånd.

I dessa ansvarskedjor finns sist den som sprider skriften eller filmen. En spridare kan alltså bli ansvarig, såväl för brottet som för att utge skadestånd.

Kränkningsersättning vid rena barnpomografibrott?

Om någon döms för sexualbrott föranleder detta regelmässigt att skadeståndsskyldighet för bl.a. integritetskränkning föreligger. Att sexualbrottet dokumenteras i bild torde göra kränkningen grövre. Har upptagningen skett inte för förövarens eget bruk utan i spridningssyfte torde detta göra kränkningen än allvarligare. Frågan är om den som inte döms för någon medverkan i ett skildrat sexualbrott utan enbart döms för barnpomografibrott kan åläggas att betala skadestånd till avbildade barn. Såvitt känt har det inte förekommit något fall där i mål om barnpomografibrott ersättning för kränkning yrkats av något avbil- dat barn.

Det har i förarbetena till bampomografibrottet (prop. 1978/79:179 s. 130) betonats att inte bara framställandet av en pornografisk bild i sig utan också en efterföljande spridning av bilden utgör en allvarlig integritetskränkning av det avbildade barnet.

Av visst intresse i sammanhanget är rättsfallet NJA 1992 s. 594, i vilket Högsta domstolen fann det utgöra förtal medförande rätt till ersättning för integritetskränkning, om en vuxen person utan att ge sitt samtycke skildras i pornografisk bild som sedan sprids.

I delbetänkandet (SOU l992z84) Ersättning för kränkning genom brott uttalade kommittén om ideell skada att det är en öppen fråga om bampomografibrottet utgör ett sådant brott som kan grunda ersättning enligt 1 kap. 3 & skadeståndslagen.

2. Internationella förhållanden

2.1. Bestämmelser om barnpornografi m.m. i vissa andra länder

2.1.1. Danmark

Sedan år 1980 är det i Danmark straffbart att i förvärvssyfte sprida och i sådant syfte framställa eller anskaffa barnpornografi. Grövre former av barnpornografi innehavskriminaliserades år 1995. Privata överlåtelser och annan hantering är således inte särskilt kriminalise- rat. En fixerad åldersgräns för vad som avses med barn har av effektivitetsskäl inte införts.

I 5 235 i den danska strafflagen stadgas straff för:

(1) den som förvärvsmässigt säljer eller på annat sätt utbreder eller med uppsåt härtill framställer eller skaffar sig otuktiga fotografier, filmer eller liknande av barn samt (2) den, som besitter fotografier, film eller liknande av barn, som har samlag eller annat könsligt umgänge än samlag eller av barn som har könsligt umgänge med djur, eller som använder föremål på grovt otuktigt Sätt.

År 1969 avkriminaliserades pornografin helt i Danmark'. Kvar stod ett förbud att sälja otuktiga bilder eller föremål till personer under 16 år.2 Därmed kom inte försäljning av barnpornografi att som sådan vara straffbar i Danmark. Eftersom de bilder som förekom i de alster som producerades på 1970-talet oftast var framställda i utlandet kunde inte

' Pornografiska texter hade avkriminaliserats redan år 1967. 2 Borgerlig straffelov & 234.

heller sexualbrottsbestämmelsema användas.3

År 1980 straffbelades att sälja eller på annat sätt utbreda eller med uppsåt härtill framställa eller anskaffa otuktiga fotografier, film eller liknande av barn. Kriminaliseringen begränsades dock till sådana gärningar som sker i förvärvssyfte.4 Utanför det straffbara området faller således privata överlåtelser och förevisningar. Vidare omfattas inte tecknade bilder.

Bestämmelsen innehåller ingen åldersgräns. I motiven uttalas att angivande av en sådan gräns på grund av bevissvårigheter skulle kunna medföra att i och för sig straffbara fall lämnades obeivrade. Det fram- hölls att åldern i praxis kunde komma att få fastställas efter en bedöm- ning av hur långt den avbildade pojken eller flickan kommit i sin pubertetsutveckling.5 Avsikten var enligt motiven att barn under 15 år skulle omfattas. Detta är den åldersgräns som även i Danmark gäller för sexuellt umgänge.

Den 1 mars 1995 infördes ett nytt andra stycke i bestämmelsen om barnpomografibrott i vilket innehav av viss barnpornografi kriminali- serades.6 Innehavsförbudet är begränsat till fotografier, film och liknan- de av barn som har samlag eller annat könsligt umgänge än samlag. Även sådana bilder där barn har sexuellt umgänge med djur eller använder föremål på ett grovt otuktigt sätt omfattas.

Att innehavsförbudet har begränsats på angivna sätt har motiverats med att det ansetts kunna ha en viss brottsförebyggande verkan att tillåta innehav av viss, som mindre grov ansedd, barnpornografi.

Befattning med barnpornografi som inte är förvärvsmässig träffas således av innehavsförbudet men inte av straffstadgandet i lagrummets första stycke.

Maximistraffet för utbredningsbrottet var från början böter men höjdes år 1989 till fängelse sex månader. Innehav föranleder dock endast böter.

Den danska polisen har upplyst att enligt vad som kan utläsas av det centrala kriminalregistret anmäldes under tiden den 1 januari till

3 Som framgår av våra undersökningar i kapitel 4 var det i Danmark som en betydande del av den kommersiella barnpornografi som förekom under 1970- talet producerades. 4 Lovförslag nr. L 89, borgerlig straffelov & 235. 5 Straffelovrådets udtalelse den 10. oktober 1979 om förbud mod pomogra— fiske billeder af barn.

6 Lovforslag nr. L 38 den 2. november 1994, lov nr. 1100 af 21. december 1994.

den 19 november 1996 fyra misstänkta fall av brott mot förbudet att inneha barnpornografi.

2.1.2. Finland

I Finland gäller en lagstiftning mot produktion och spridning av pornografi i allmänhet. En ny lag om förbud mot befattning med barnpornografi, även innehav av sådan, är under utarbetande.

I Finland gäller alltjämt lagen från år 1927 angående undertryckande av osedliga publikationers spridning. Lagen träffar bilder i tryckalster, skrift, annan framställning i bild eller annat alster som sårar tukt eller anständighet. För övervakning av lagens efterlevnad finns en särskild övervakningsnämnd.

Lagens tillämpning i praxis synes i allt väsentligt innebära att förhållningssättet till den vanliga pornografin motsvarar det som råder i jämförbara länder. Eftersom barnpornografi inte särskilt regleras i den finska lagstiftningen finns för närvarande ingen i lag nedlagd definition av vad som skall avses med barn. Vidare begränsas det otillåtna om- rådet av att det skall avse ”alster”. Datakommunikation kan därför falla utanför.

I februari 1997 har den finska riksdagen förelagts en proposition med förslag om särskilda bestämmelser i strafflagen om straff för befattning med barnpornografi (RP 6/1997 rd).

Enligt förslagets 16 kap. 19 5 skall den som saluför eller till uthyr- ning bjuder ut eller sprider eller i detta syfte tillverkar eller i landet för in bilder eller bildupptagningar som på ett sedlighetssårande sätt visar barn dömas för spridning av pornografisk bild till böter eller fängelse i högst två år. Spridning av pornografiska bilder över datanät omfattas av bestämmelsen. Att överlåta enstaka exemplar är inte straffbart, men kan innefatta straffbart innehav. Syftet med förbudet anges vara att skydda barn mot sedlighetssårande gärningar. Bilder som är målade, tecknade e.d. träffas därför endast om ett barn har stått modell för bilden.

För innehav av bampomografisk bild skall enligt förslagets 16 kap. 20 å den dömas som innehar ett fotografi, ett videoband, en film eller någon annan bildupptagning som utgör bampomografi. Innehavsför- budet omfattar dock endast sådana bilder som visar ett barn som deltar i samlag eller i något därmed jämförbart sexuellt umgänge, eller som visar barn på något annat uppenbart sedlighetssårande sätt. Vidare är

förbudet begränsat till verklighetsbaserade bilder.

Slutligen måste enligt förslaget ett innehav av barnpornografi vara orättmätigt för att det skall vara straffbart. I propositionen anförs att det är viktigt för opinionsbildningen i samhället att medierna i vissa fall får inneha denna typ av material och rent av publicera vissa delar av det. Detta kan vara befogat t.ex. för att påvisa att sådant material fortfarande sprids eller för att väcka diskussion om hur lagen tillämpas i praktiken. Som exempel på andra rättmätiga innehav anförs vetenska- pliga undersökningar och material för undervisningsändamål.

Straffet för innehavsbrott föreslås vara böter eller fängelse i högst sex månader.

Syftet med det föreslagna innehavsförbudet har angetts vara att på- verka efterfrågan på barnpornografi och därigenom skydda barn från sexuellt utnyttjande och den integritetskränkning som spridning av barnpomografiska bilder innebär. Även farhågor att pedofiler använder barnpornografi för att locka eller förmå barn till sexuellt umgänge nämns i propositionen liksom att en innehavskriminalisering underlättar polisens arbete mot barnpornografi.

Någon åldersgräns har inte föreslagits i bestämmelserna om barn- pornografi. I propositionen uttalas att den avbildade personens ålder inte alltid kan avgöras och att av väsentlig betydelse för innebörden av begreppet barn är att en bild kan konstateras föreställa en person som inte ännu har uppnått en fullvuxen människas sexuella mognadsnivå. Vidare sägs att tolkningen av stadgandet kan ytterligare baseras på den i propositionen föreslagna skyddsåldersgränsen 15 år för samlag med barn.

Centralkriminalpolisen, som för närvarande genomför en under- sökning av förekomsten av barnpornografi i Finland, har upplyst att ett fåtal mindre beslag av utländsk äldre barnpornografi har gjorts i landet.

2.1.3. Norge

I Norge är i princip all befattning med barnpornografi, även inne- hav, kriminaliserad. Även oaktsamma handlingar är belagda med straff. Innehavsförbudet omfattar bilder på någon som är, kan antas vara eller som framställs som att vara under 16 år.

I 5 211 i den norska strafflagen stadgas straff för

(a) den som håller offentligt föredrag, ordnar offentlig föreställning eller

utställning med otuktigt eller pornografiskt innehåll; (b) den som utger, erbjuder till försäljning eller uthyrning eller på annat sätt försöker sprida eller som i avsikt att sprida inför otuktiga eller pomo- grafiska skrifter, bilder, filmer, videogram eller liknande; (c) den som överlåter otuktiga eller pornografiska skrifter, bilder, video- gram eller liknande till personer under 18 år; ((1) den som innehar eller inför bilder, film, videogram eller liknande, där någon som är, kan antas vara eller som framställs som att vara under 16 år visas på ett otuktigt eller pornografiskt sätt.

I bestämmelsen anges vidare att med begreppen otuktiga och porno- grafiska skildringar avses könsliga skildringar som verkar stötande eller på annat sätt är ägnade att verka mänskligt nedvärderande eller förråande, häribland könsliga skildringar med användande av barn, djur, våld, tvång och sadism.

I Norge har således befattning med pornografi i allmänhet inte av- kriminaliserats så som skett i de flesta jämförbara europeiska länder.7 I mitten av 1980-talet fördes diskussioner om en sådan reform.8 Ett s.k. privat lagförslag kom att läggas fram av tre stortingsrepresentanter. Det antogs år 1985 utan gängse beredning och motiven är därför knapp- händiga.9

Lagrummet innehöll vid sin tillkomst punkterna a—c ovan. Förbudet mot import av pornografi i spridningssyfte i punkten b tillkom dock först år 1989. Införande av förbud mot innehav av viss pornografi övervägdes i lagstiftningsärendet men såväl remissinstanserna som justitiekommittén var kritiska till ett sådant förbud av principiella och praktiska skäl.

Frågan om ett förbud skulle införas mot innehav av barnpornografi togs upp på nytt av Justis- og politidepartementet år 1991 i en prome- moria som skickades på remiss. En åldersgräns på 16 år föreslogs. Det är den åldersgräns som i Norge tillämpas i stadgandena om sexualbrott. I promemorian behandlades också frågorna om straffbeläggning av införsel av barnpornografi i sådana fall där spridningsavsikt inte före- ligger samt av oaktsamma gärningar.

Propositionen anslöt till promemorian. Vad gällde förslaget om att

7 Dock synes den pornografi som är tillgänglig i övriga västvärlden också vara tillgänglig i de norska butiker som tillhandahåller pornografi. 8 Se Srraffelovrådets utredning Pornografi og straff, NOU 1985:19. 9 För en utförligare redogörelse för lagrummets tillkomst, se Geir Woxholth Pomografi- og utuktighetsstandarden i straffelovens & 211, Lov og rett, 1986, s. 82-93.

även oaktsamma gärningar skulle straffbeläggas anfördes att man borde kräva att den som inför eller överväger att sätta sig i besittning av pornografiskt material på förhand sätter sig in i om det är fråga om olovlig barnpornografi.10

Vissa remissinstanser hade menat att det föreslagna förbudet mot innehav inte borde knytas till en viss åldersgräns utan omfatta barn i allmänhet. Bevisproblem ansågs annars kunna uppstå. Departementet menade dock att med en åldersgräns på 16 år skulle de mest graveran- de fallen komma att omfattas. Bevisproblem skulle inte uppstå i de mest straffvärda fallen; de när små barn utnyttjas. Om bestämmelsen skulle effektivt omfatta även fall där 13 till 15 år gamla barn utnyttjas skulle det emellertid enligt departementet inte vara tillräckligt att anknyta till barnets faktiska ålder eftersom detta i många fall skulle komma att medföra oöverstigliga bevisproblem. Straff borde därför kunna utdömas inte bara när den som avbildats visats vara under 16 år utan också när detta kunde antas. Det ansågs dessutom subjektivt sett vara lika straffvärt att införa och besitta sådant material som sådant där det var visat att den avbildade var under 16 år. Gärningsmannen själv har, anmärktes det, sällan någon säker vetskap om de avbildades ålder.'1 Det föreslogs också att förbudet mot innehav skulle omfatta fall då en avbildad person framställs som att vara under 16 år. Som exempel anfördes att en bildtext kan ange att en på bilden före- kommande person är 15 år fastän denne faktiskt var 17 år då bilden togs. Detta innebär att en bild kan anses vara bampomografisk även i sådana fall där det inte ens kan antas att den avbildade personen är under 16 år.[2

Justitiekommitte'n anslöt sig till departementets bedömningar. Be-

lo Avsikten har alltså varit att den som medvetet låter bli att ta del av en otillåten skildring ändå skall kunna straffas om han inför eller innehar den. Det är dock oklart om med oaktsamhetsregeln avsetts även sådana fall då en avbildad person är fullt utvecklad men under 16 år. ” En remissinstans uttalade att det var betänkligt att på detta sätt lätta åklaga- rens bevisbörda genom att bygga på antaganden till den åtalades nackdel. Emellertid synes även i Norge 1 praxis tillämpas de iakttagelser av pubertes- utvecklingen som kan göras med ledning av den ifrågasatta bilden. Det synes dock finnas möjlighet att föra bevisning om att den avbildade personen har fyllt 16 år. '2 Det torde dock vara en öppen fråga hur en norsk domstol skulle bedöma t.ex. en film i vilken medverkar en person som är 25 år men som, utan att detta kan uppfattas vara sant, sägs vara 15 år. Om ljudet togs bort skulle filmen bli laglig. Redan distribuerade ordinära vuxenpomogratiska bilder skulle formellt kunna förvandlas till barnpornografi om en innehavare kom- pletterade dem med lämpliga texter.

stämmelserna om införsel och innehav av barnpornografi trädde i kraft år 1992.

Såvitt utredningen kunnat utröna har vid norsk domstol ännu inte prövats något fall av innehav av pornografisk bild där den som är avbildad framställs som att vara under 16 år.

2.1.4. Tyskland

I Tyskland är i princip all befattning med barnpornografi kriminali- serad, dock endast bilder som skildrar verkliga händelser. Med barn avses en person under 14 år.

Enligt 5 184 i den tyska strafflagen är det beträffande barnpornografi förbjudet att

(a) sprida, offentligt ställa ut, anslå, visa eller på annat sätt tillgängliggöra, eller med avsikt att förfara på sådant sätt framställa, anskaffa, leverera, lagerhålla, tillhandahålla, informera om, förorda, importera eller exportera pornografiska bildframställningar vars innehåll utgör sexuellt utnyttjande av barn samt (b) försöka bereda sig själv eller annan tillgång till samt inneha sådana framställningar om de återger ett verkligt händelseförlopp.

År 1973 avkriminaliserades med några undantag befattning med porno- grafi i dåvarande Tyska Förbundsrepubliken. Förbud mot framställning och distribution av barnpornografi, våldspomografi och djurpornografi kvarstod. Anskaffande och innehav av barnpornografi var således inte straffbart om inte gärningen utgjorde en förberedande åtgärd för ett tillgängliggörande. Också förverkande av barnpornografi krävde denna förutsättning.

År 1989 publicerades i tidskriften Stern (nr. 46—50) en artikelserie om pedofili och barnpornografi vilken åtföljdes av debatt. Krav på lagstiftningsåtgärder lades fram i Förbundsdagen år 1991. Vissa av åtgärderna genomfördes år 1993.

Straffskalan för vad som redan utgjorde brott höjdes till fängelse högst fem år. Innehav och anskaffande av barnpornografi som skildrar verkliga händelseförlopp kriminaliserades. Straffet är böter eller fängel- se högst ett år. Med kriminaliseringen följde att sådan barnpornografi kunde förverkas.

Den som konsumerar barnpornografi ansågs genom sin efterfrågan skapa marknaden för sådana alster och avsikten med kriminaliseringen

och skärpningen av straffskalan för produktion och distribution var att så långt möjligt dränera flödet av barnpornografi. Även handlingar i syfte att anskaffa barnpornografi kriminaliserades, eftersom de ansågs främja avsättningen av barnpomografiska alster. Från kriminaliseringen har undantagits endast sådana förfaranden som uteslutande sker i tjänste- eller yrkesutövning.

2.1.5. Nederländerna

I Nederländerna är all hantering av barnpornografi förbjuden dock inte innehav för eget bruk. Med barn avses en person under 16 år.

Enligt artikel 24% i den nederländska strafflagen är det förbjudet att

sprida, ställa ut, tillverka, importera, transitera, exportera eller hålla i förråd en skildring av ett sexuellt beteende i vilket en person som upp- enbart är under 16 år är inblandad eller en informationsbärare som inne- håller en sådan skildring.

I början av 1980-talet uppstod i Nederländerna en debatt om barn- pornografi föranledd bl.a. av klagomål från andra länder, främst USA, angående handel med barnpornografi från Nederländerna. Detta ledde till att viss hantering med barnpornografi kriminaliserades år 1986. Brottet kunde föranleda fängelse högst tre månader. Även innehav av barnpornografi blev förbjudet om det syftade till att användas för vidare distribution. Det straffbara området omfattade dock endast sådan hantering som riktade sig mot allmänheten.

I början av år 1996 skärptes bestämmelsen i vissa hänseenden. Maximistraffet höjdes till fängelse fyra är, främst i syfte att ge rätts- väsendet tillgång till tvångsmedel. För yrkes- eller vanemässig brotts- lighet sattes strafflatituden till sex år. Passivt innehav av barnporno- grafi har inte kriminaliserats. Dock har det tidigare kravet på att de angivna befattningarna med barnpornografi skall ha skett i syfte att sprida eller offentligt ställa ut alstren tagits bort. I den för Neder- länderna speciella formen av riktlinjer för hur lag skall tillämpas har fastslagits att med förfarandet att hålla i förråd (in voorraad heeft) avses endast innehav som är avsett för utbyte med andra.13

” Handleiding van het College van procureurs-generaal voor de opsporing en vervolging van art 240b Wetboek van Strafrecht, 1996.

Från straffbestämmelsen har undantagits innehav för vetenskapliga, utbildnings— och terapuetiska ändamål.

2.1.6. Belgien

I Belgien är sedan år 1995 i princip all befattning med pornografis- ka skildringar av minderåriga under 16 år, även innehav, kriminali- serad.

Sedan år 1995 är det enligt artikel 383 i den belgiska strafflagen särskilt belagt med straff

(a) att förevisa, sälja, hyra ut, sprida eller överlåta ett medium som inne- håller skildringar av sexuella handlingar av pornografisk karaktär i vilka deltar minderåriga under 16 år samt (b) att framställa, hålla i förråd, importera, exportera ett sådant medium eller att överlämna det till en transportör eller distributör om syftet med gärningen är att handla med eller sprida mediumet.

Straffet för nu nämnda gärningar är fem till tio års frihetsberövande (opsluiting) och böter. Har gärningen begåtts inom ramen för organise- rad brottslighet är straffet tvångsarbete lägst tio och högst femton ar. Även innehav av barnpornografi är kriminaliserat och kan föranleda fängelse lägst en månad och högst ett år i förening med böter.

2.1.7. Frankrike

1 Frankrike är det förbjudet att distribuera skildring av minderårig i pomografisk bild och att framställa sådan pornografi med syfte att distribuera den. Det blotta innehavet är inte förbjudet. Med minder- årig avses en person under 18 år.

Enligt artikel 227-23 i den reformerade Code pénal som gäller sedan år 1994 är det förbjudet att

i spridningssyfte fixera, spela in eller överlåta en bild av en minderårig om en sådana bild är av pornografisk natur, liksom att sprida en sådan bild på vilket sätt det än må ske.

Det blotta innehavet av barnpornografi är således inte belagt med

straff. Med minderårig avses en person under 18 år. Avser gärningen en person som är under 15 år är straffmaximum fängelse högst tre år och böter. Har målsäganden fyllt 15 men inte 18 år är straffmaximum fängelse ett år och böter.

I slutet av år 1996 har den franska regeringen tillkännagjort att även innehav av barnpornografi avses att kriminaliseras.

2.1.8. England

I England är i princip all hantering med barnpornografi förbjuden. Det straffbara området är så vitt att det omfattar alla oanständiga

bilder av barn. Med barn avses en person under 16 år.

I Protection of Children Act 1978 stadgas förbud mot

(a) att framställa, eller tillåta ett framställande av eller tillverka oanstän- diga fotografier eller pseudofotografier av ett barn,

(b) att sprida eller visa sådana oanständiga fotografier eller pesudofoto- grafier, (e) att inneha sådana oanständiga fotografier eller pesudofotografier i syfte att de skall spridas eller visas, eller

((1) att publicera eller orsaka publicering av en annons som kan uppfattas innebära att annonsören sprider eller visar sådana fotografier eller pseudo- fotografier eller har för avsikt att göra detta.

I Section 160 Criminal Justice Act 1988 görs tillägget att också passivt innehav av ett sådant fotografi eller pseudofotografi som nämnts är brottsligt. Med barn avses en person som inte har fyllt 16 år. Även film och videogram omfattas av lagstiftningen.

I England och Wales gäller enligt 1959 års lag om obscena publika- tioner att det föreligger straffbar obscenitet om en artikel har den effekten att den depraverar och korrumperar de personer som tar del av den. Vidare är det enligt 1876 års tullagstiftning belagt med straff att med vetskap och svek till England föra in förbjudet material. 1953 års postlagstiftning förbjuder att obscent eller oanständigt material skickas med post.

Obscenitetslagstiftningen anses allmänt vara omodern och endast i mindre mån vara tillämplig på den sedvanliga vuxenpomografin. 1959 års lag gäller även barnpornografi. Emellertid har en särskild, vidare lagstiftning för barnpornografi ansetts behövlig, eftersom barn inte anses kunna samtycka till att medverka i pornografiska framställningar.

Med barn avses i 1978 års lag en person som inte har fyllt 16 år. Från början var endast framställning och spridning straffbara förfaran- den men år 1988 kriminaliserades även innehav av barnpomografiska bilder. Motivet angavs vara att spridning ofta är svårt att påvisa. År 1994 skärptes strafflatituden och möjligheten att använda tvångsmedel ökade. Vidare utsträcktes det straffbara området från att ha gällt endast skildringar av verkliga barn till att omfatta även s.k. pseudofotografier vilka skapas med grafiska datorprogram eller med andra tekniker varigenom åstadkoms att resultatet ser ut som ett fotografi av ett riktigt barn. Tecknad barnpornografi omfattas endast av Obscenitetslagstift- ningen. Även annonsering av barnpornografi kriminaliserades.

Home Office har tillställt utredningen nedanstående statistik över åtal och domar med tillämpning av 1978 års lag. Inom parentes anges uppgifterna omräknade till Sveriges befolkningsmängd. Den engelska lagstiftningen har ett större straffbart område både i fråga om vad framställningarna innehåller och vilka befattningar som är straffbara. Förutom innehav är även skildrande utan spridningsuppsåt kriminalise- rat i denna lagstiftning.

År Åtal Fällande

domar 1989 64 (13) 39 (8) 1990 63 (13) 35 (7) 1991 61 (13) 39 (8) 1992 72 (14) 44 (9) 1993 62 (13) 37 (7) 2.1.9 USA

I USA är i princip all befattning med barnpornografi förbjuden. Det straffbara området är vidsträckt. Det träffar inte bara bampomo- grafiska bilder utan bilder av nakna barn över huvud taget. Även

bilder av påklädda barn kan falla mom det straffbara området. Med barn avses en person under 18 år.

I den federala lagstiftningen (18 USC & 2252-2252A) har samman- fattningsvis förbjudits

(a) att på alla sätt, även med dator och post, befordra barnpomografiska bilder, (b) att motta eller vidaresprida sådana bilder, (c) att reproducera en sådan bild i syfte att förfara enligt (a), (d) att sälja en sådan bild eller inneha den för försäljning samt (e) att inneha böcker, tidskrifter, filmer, videogram, datadisketter eller något annat material som innehåller tre eller fler barnpomografiska bilder.

I 5 2256 ges en definition av vad som utgör barnpomografiska bilder. Alla slags bilder avses, även sådana som har tillskapats med elektronis- ka, mekaniska eller andra medel.

En bild är till en början straffbar om den skildrar underåriga som uppvisar sexuella uttryckliga beteenden. Med underårig avses en per- son under 18 år och med sexuellt uttryckligt beteende avses egentliga sexualhandlingar men även ”liderligt” uppvisande av könsorgan eller pubisområde.”

Även en bild som endast ger intryck av att skildra en underårig som uppvisar sexuella uttryckliga beteenden är otillåten. Vidare är det särskilt angivet att en bild som har tillskapats t.ex. i en dator utgör otillåten barnpornografi om den ger intryck av att en identifierbar underårig uppvisar sådana beteenden. Slutligen anses bilder kunna utgöra barnpornografi endast på grund av att de vid utannonsering e.d. givits intryck av att vara av nu nämnt slag.

Beträffande förfaranden enligt a-d har den tilltalade genom en särskild bestämmelse getts rätt att försvara sig med att den påstådda bampomografin framställts med verkliga personer, att dessa var minst 18 år och att de inte vid utannonsering e.d. utgivits för att vara yngre.

Förfaranden enligt a-d kan medföra fängelse högst femton år; 30 år vid återfall. Innehavsbrottet har ett straffmaximum om fem är; tio år vid återfall. Fängelsestraff kan förenas med böter.

En opinion mot barnpornografi gjorde sig i USA starkt gällande vid mitten av 1970-talet och medförde att federal lagstiftning mot barn- pornografi infördes år 1978. Dessförinnan gällde även för bamporno- grafi de obscenitetslagar som tillämpas på vuxenpornografi. Till en början förbjöds kommersiell produktion och spridning av obscena framställningar skildrande personer under 16 år. En bild var straffbar

" I det uppmärksammade och omdebatterade rättsfallet United States v. Knox, 977 F.2d 815 (3rd Cir. 1992) ansågs brottsbeskrivningen vara tillämplig på videogram i vilka kameran hade fokuserat på de klädesplagg som dolde den aktuella kroppsregionen. De aktuella barnen synes ha varit påklädda och inte ha poserat inför kameran. Före detta avgörande hade för fällande dom krävts att den aktuella kroppsregionen var blottad.

om den återgav ett sexuellt uttryckligt beteende varmed som minst krävdes ett ”osedligt” (lewd) uppvisande av könsorgan eller pubisom- råde. Det fordrades att det var ett verkligt barn som är avbildat.

År 1984 skärptes lagstiftningen i flera avseenden. Kravet på obsce— nitet togs bort liksom kravet på att verksamheten skulle vara kommer- siell. Vidare straffbelades mottagande av barnpornografi. Det straffbara området vidgades till att omfatta även bilder på vilka de avbildade personerna är mellan 16 och 18 år och det sexuella beteende som visas är ”liderligt” (lascivous). Det gjordes inte några undantag för konst e.d.

Att annonsera eller medverka till annonsering av straffbar porno— grafi kriminaliserades år 1986.

År 1990 infördes regler om att producenter av pornografi skall bevara dokumentation om aktörers ålder samt kriminaliserades passivt innehav av barnpornografi. För att vara straffbart skulle innehavet avse tre alster.

År 1996 skärptes åter barnpornografilagstiftningen. Kravet på att en skildring för att vara straffbar skall innefatta ett utnyttjande av en underårig person har frångåtts. Även bilder som endast verkar skildra personer under 18 år inbegripna i sexuella uttryckliga beteenden har angetts utgöra barnpornografi. Avsikten är att även barnpomografiska bilder som tillskapats t.ex. med datorer skall omfattas av straffstadgan- det.

I lagstiftningsärendet diskuterades om ett förbud mot skildringar som inte förutsatt att ett verkligt barn utnyttjats är förenligt med den amerikanska författningens första tillägg om yttrandefrihet. Det har därför särskilt angivits att bilder som tillskapats t.ex. i en dator kan utgöra otillåten barnpornografi om montaget inbegriper en identifierbar underårig person. Det krävs inte att personens identitet blir fastställd.

Såsom barnpornografi har slutligen även definierats bilder som vid utannonsering e.d. ges intryck av att skildra underåriga i uttryckliga sexuella beteenden fastän bilden egentligen skildrar något annat.

För innehavsbrott är det slutligen numer tillräckligt att gärningen avser ett alster som dock skall innehålla minst tre bilder.

Huruvida lagstiftningen mot barnpornografi är i alla delar förenlig med den amerikanska författningens första tillägg om yttrandefrihet har ständigt varit föremål för juridisk diskussion och domstolsavgöranden. Om lagen eller tillämpningen av den i ett visst fall skulle visa sig strida mot författningen, skall detta enligt en särskild bestämmelse i 1996 års lagstiftning inte påverka lagstiftningen i övrigt.

I svensk rätt gäller att polisen inte får begå en straffbar handling för att efterforska eller avslöja ett brott. Inte heller får polisen provocera eller på annat sätt förmå någon att inleda en brottslig aktivitet.

I detta avseende är förhållandena i USA annorlunda. Brottsprovoka- tion är en sedan lång tid tillbaka använd polisiär metod. Normalt kräver reglerna att endast den får utsättas för brottsprovokation (entrapment) som dessförinnan har visat sig vara ”predisponerad” för brottet i fråga, t.ex. genom tidigare liknande brottslighet eller starka misstankar om sådan.

Ett i USA uppmärksammat rättsfall angående brottsprovokation är United States v. Jacobson, 916 F.2d 467 (8th Cir. 1990). Jordbrukaren Jacobson hade år 1984, utan att göra sig skyldig till något olagligt, av en bokhandel beställt två tidskrifter med bilder av nakna ynglingar. Efter en polisrazzia kort därefter, vid vilken bokhandelns kundregister konfiskerades, blev Jacobson utsatt för en långvarig s.k. sting-opera- tion av den federala polisen, tullen och posten. Myndigheterna upp- trädde under olika täckmantlar föreställande bl.a. företag och enskilda. Under en tid av mer än två år erbjöd myndigheterna Jacobson att köpa barnpornografi vid ett flertal tillfällen. Slutligen beställde Jacobson år 1987 av ett företag som drevs av myndigheterna en tidskrift med skildringar av två pojkar, enligt uppgift 11 och 14 år, i pornografisk bild. Tidskriften levererades till Jacobson, som härefter utsattes för husrannsakan, åtalades och dömdes för att han hade mottagit barn- pornografi med posten. Jacobson var tidigare ostraffad med undantag av att han år 1958 hade dömts för rattfylleri.”

Någon övergripande federal statistik har utredningen inte kunnat erhålla. Det är således inte möjligt att bedöma hur många fall av fällande domar som uppkommit i anledning av brottsprovokation. I de senare fallen kan straff ha utdömts för endast en framprovocerad gärning men också för gärningar som uppdagats i samband med brotts- provokationen.

Från den amerikanska tullen har vi erhållit nedan återgivna uppgif- ter. I vilken omfattning brottsprovokation har använts redovisas inte. Inom parentes angivna tal avser USA:s förhållanden överförda på en befolkning av Sveriges storlek. Vid studiet av tabellen skall hållas i minnet att en fixerad 18-årsgräns, mottagandeförbud och brottsprovo- kation började tillämpas år 1984 samt att innehav av bampomografi kriminaliserades år 1990. Företrädare för de amerikanska tull- och postmyndighetema har för oss uppgett att i de fall där den avbildade

'5 Se vidare Harrison, J B, The Government as Pomographer: Government Sting Operations and Entrapment, Cincinnati Law Review, vol. 61:1067 och Peréz, C., United States v. Jacobson: Are Child Pornography Stings Creative Law Enforcement or Entrapment?, University of Miami Law Review, Vol 46:235.

personen inte varit tillgängliga har pubertetsutvecklingen sådan den framgår av bilden använts som kriterium på om den avbildade skall anses vara ett barn eller inte.

År Beslag Frihets- Fällande

berövanden domar 1985 575 (19) 14 4(0,1) 1986 343 (11) 74 19(0,6) 1987 355 (12) 60 35 (1,2) 1988 44 (1) 84 74 (2,5) 1989 34 (1) 47 52(1,7) 1990 121 (4) 110 _ 96 (3,2) 1991 81 (3) 82 116(3,9) 1992 60 (2) 57 69 (2,3) 1993 84 (3) 31 39(l,3)

2110. Kanada

I Kanada är i princip all befattning med barnpornografi, även in- nehav, kriminaliserad. Med barn avses en person under 18 år.

Kanada har generellt en sträng lagstiftning vad gäller pornografi och våldsskildringar. Sedan år 1993 är i princip all befattning med bampor— nografi förbjuden. I Criminal Code, Subsection 163(1) stadgas förbud

(a) att framställa, trycka, publicera eller i syfte att publicera inneha bam— pornografi, (b) att importera, distribuera, sälja eller i syfte att distribuera eller sälja inneha bampomografi samt (c) att inneha barnpornografi.

Med barnpornografi avses alla slag av bilder som skildrar en person som är eller som framställs vara under 18 år och som är inblandad eller som framställs vara inblandad i uttryckliga sexuella handlingar. Såvitt gäller gärningar enligt (a) har givits en särskild bevisregel. Den anklagades möjlighet att göra invändning om bristande uppsåt har begränsats. Han får invända att trott att den avbildade personen var

minst 18 är endast om han vidtagit alla rimliga åtgärder för att förvissa sig om personens ålder. Vidare får han invända att han trott att den avbildade personen hade framställts vara 18 år eller äldre endast om han vidtagit alla rimliga åtgärder för att försäkra sig om att denne inte har framställts vara under denna ålder.

Även bilder som utpräglat och i ett sexuellt syfte skildrar könsorgan eller det anala området utgör barnpornografi, dock endast om den avbildade personen verkligen var under 18 år.

Det är slutligen ansett som barnpornografi att i skrift eller bild förespråka eller försvara sexualhandlingar med personer under 18 år som utgör ett brott.

Om någon anklagas för barnpomografibrott men den ifrågasatta skildringen har ett konstnärligt värde eller ett utbildnings-, vetenskap- ligt eller medicinskt ändamål skall domstolen frikänna den tilltalade.

Barnpomografibrott kan bestraffas med upp till tio års fängelse. Det blotta innehavet har dock ett straffmaximum om fem års fängelse.

2.2. Internationella konventioner m.m.

Vare sig FN-konventionen om barnets rättigheter eller några andra internationella rättsakter förpliktar Sverige att straffbelägga ytterligare gärningar som avser befattning med barnpornografi. I olika sammanhang har dock rekommenderats att stater inför ett innehavsförbud. Det finns inte något internationellt åtagande som hindrar Sverige från att införa sådan lagstiftning.

2.2.1. Befattningsförbud rekommenderas

I detta avsnitt undersöks om vårt land är internationellt förpliktat att företa ytterligare kriminaliseringar av gärningar i samband med barn- pornografi.

FN:s konvention om barnets rättigheter

Sverige har är 1990 undertecknat FN:s konvention den 20 november 1989 om barnets rättigheter (SÖ 1990220). Med bam avser konventio- nen enligt artikel 1 varje människa under 18 år som inte har blivit myndig tidigare enligt den för henne gällande lagen. Konventionen innehåller bestämmelser avsedda att tillförsäkra barn grundläggande

rättigheter och att bereda barn skydd mot övergrepp och utnyttjande. Konventionsstaterna har åtagit sig att respektera och tillförsäkra varje barn inom sin jurisdiktion de rättigheter som anges i konventionen och att vidta alla lämpliga lagstiftnings-, administrativa och andra åtgärder för att genomföra de rättigheter som erkänns i konventionen.

I artikel 34 har konventionsstaterna åtagit sig att skydda barn mot alla former av sexuellt utnyttjande och sexuella övergrepp. För detta ändamål skall konventionsstaterna särskilt vidta alla lämpliga natio- nella, bilaterala och multilaterala åtgärder för att förhindra (a) att barn förmås eller tvingas att delta i olagliga sexuella handlingar, (b) att barn utnyttjas för prostitution eller annan olaglig verksamhet och (c) att barn utnyttjas i pornografiska framställningar och i pornografiskt material.

Artikel 34 kräver inte att dess ändamål skall uppfyllas med straff- rättslig lagstiftning. Barnkonventionen lämnar således stort utrymme för att välja olika metoder för att uppnå de angivna syftena.16

Ett tilläggsprotokoll till Barnkonventionen är enligt vad vi inhämtat under utarbetande.

Rekommendationer m.m.

År 1992 antog FN:s kommission för mänskliga rättigheter ett aktionsprogram för bekämpande av handel med barn, barnprostitution och barnpornografi. Det innehåller olika förslag till åtgärder vilka FN:s medlemsstater rekommenderas att genomföra. Såvitt gäller barnporno- grafi uppmanas medlemsstaterna att i förekommande fall kriminalisera produktion, distribution och innehav av barnpornografi. Vidare anges i

'6 I prop. 1989/90:107 Godkännande av FN—konventionen om barnets rättig- heter underströk föredraganden att konventionen inte uppställer något direkt krav på straffrättslig lagstiftning för att motverka barnpornografi och att företeelsen i första hand borde motarbetas genom insatser på det sociala planet.

1993 års prostitutionsutredning har i betänkandet (SOU 1995:15) Köns— handeln intagit ståndpunkten att svensk lagstiftning inte för närvarande kan anses till fullo stå i överensstämmelse med barnkonventionens artikel 34 c) eftersom bampomografibrottet inte omfattar varje människa under 18 år.

FN:s kommitté för övervakning av barnets rättigheter enligt barnkonven- tionen har med anledning av Sveriges rapport till kommittén 1993 kritiserat Sverige för att barnpomografibestämmelsen saknar en uttalad åldersgräns. Efter det att kritiken framförts har den aktuella åldersgruppen erhållit ytterli- gare straffrättsligt skydd mot medverkan i pornografiska framställningar, se 6 kap. 7 5 andra stycket BrB.

programmet att inte bara barn utan även allmänheten i övrigt bör skyd- das mot att ta del av pornografiska alster över huvud taget.17

Europarådets ministerkommitté har i en rekommendation (No.R(9l) 11) uppmanat medlemsstaterna att särskilt undersöka möjligheten att kriminalisera innehav av barnpornografi. Kommittén anmärkte att den var övertygad om att efterfrågan på barnpornografi stimulerade pro- ducenterna. Vidare ansågs att möjligheten att åtala konsumenter av barnpornografi skulle underlätta strävanden att identifiera producenter, distributörer, deltagande barn och pedofila sexualbrottslingar som van- ligen var samlare av barnpornografi.

Nordiska rådet har den 10 mars 1994 i en rekommendation uttalat att innehav av barnpornografi bör kriminaliseras i hela Norden.

Den 28 augusti 1996 antogs enhälligt, vid den världskongress mot kommersiell sexuell exploatering av barn som hölls i Stockholm, en deklaration och en handlingsplan för åtgärder mot kommersiell sexuell exploatering av barn. Planen för åtgärder innehåller en uppmaning till alla stater att företa ett stort antal angivna åtgärder mot kommersiell sexuall exploatering av barn. Bl.a. framhålls betydelsen av att i na- tionella lagstiftningar införs ett straffrättsligt ansvar för dem som när det gäller barnprostitution, handel med barn och barnpornografi till- handahåller tjänster, är kunder eller mellanmän. Vidare uppmanas alla stater att före år 2000 upprätta en nationell plan för åtgärder.

Mot denna bakgrund har regeringen den 26 september 1996 beslutat att tillsätta en interdepartemental arbetsgrupp inom Socialdepartementet med uppgift att utarbeta en nationell plan för åtärder mot kommersiell sexuell exploatering av barn. Planen skall redovisas senast den 30 april 1997. Regeringen har framhållit att en begränsning av uppdraget till enbart kommersiell sexuell exploatering av barn kan, när det gäller svenska förhållanden, bli alltför snäv. Arbetsgruppen är därför oför- hindrad att i sitt arbete även beakta olika frågor om sexualbrott mot barn, oavsett om brotten kan hänföras till kommersiell sexuell exploa- tering eller ej.

'7 FN:s specielle rapportör om handel med barn, barnprostitution och barn- pornografi har härefter framhållit aktionsplanens rekommendation att krimina- lisera innehav av barnpornografi och påpekat att den internationella trenden går mot en sådan kriminalisering (E/CN.4/1993/67, E/CN.4/1994/84 samt A/49/478). Rapportören har framhållit innehavsförbud som en metod att utkräva ”konsumentansvar” och hantera ”efterfrågefaktorn".

2.2.2. Hinder mot kriminaliseringar föreligger inte

Konventioner

Rätten till skydd för privat- och familjeliv, hem och korrespondens samt rätten till yttrandefrihet innefattande inforrnationsfrihet omfattas av tre internationella rättsakter (l) FN:s universella deklaration om de mänskliga rättigheterna, (2) FN:s konvention om medborgerliga och politiska rättigheter samt (3) den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och grundläggande frihetema.

För dem alla gäller att rättigheterna får begränsas. Sådana begräns- ningar skall vara föreskrivna i lag samt vara nödvändiga i ett demokra- tiskt samhälle för att tillgodose vissa allmänna och enskilda intressen. Ingrepp mot pornografi anses generellt vara godtagbara då moralupp- fattningen växlar från tid till tid och från plats till plats.

Romfördraget

Inte heller följer av EG:s gemensamma marknad att import och export av pornografi inte får hindras genom olika nationella åtgärder. Visser- ligen är enligt art. 30 och 34 i Romfördraget kvantitativa import- och exportrestriktioner samt åtgärder med motsvarande verkan förbjudna mellan medlemsländerna. Men enligt art. 36 gäller detta inte förbud eller restriktioner för import, export eller transitering som grundas på hänsyn till bl.a. allmän sedlighet. EG-domstolen har dock även be- träffande pomografi slagit fast att art. 36 kan åberopas endast i den utsträckning som landets nationella lagstiftning också förbjuder pro- duktion och försäljning av liknande produkter (se rättsfallen 34/79 ECR 1979, p. 3795 och 121/85 ECR 1986, p. 1007).

3. Tillämpningen av bestämmelserna om barnpomografibrott m.m.

I detta kapitel redogör vi för de fall när bestämmelserna om barn- pomografibrott har aktualiserats i rättstillämpningen. I avsnitt 3.1 redo- görs för JK:s ärenden om barnpornografi och i avsnitt 3.2 för ärenden som handlagts av polis och allmän åklagare. En genomgång av brotts- anmälningar avseende sexuellt ofredande i form av pornografisk bild- upptagning beträffande åldersgruppen 15—18 år redovisas i avsnitt 3.3. Huruvida export av kommersiell barnpornografi förekommit från Sverige till USA behandlas i avsnitt 3.4. Slutligen refereras i avsnitt 3.5 samtliga domar om barnpomografibrott m.m.

3.1. Ärenden om barnpornografi hos JK

3.1.1. Utgångspunkter för redovisningen

Sekretariatet har gått igenom JK:s diarium och de tryck- och yttrande- frihetsärenden som gäller ifrågasatta barnpomografibrott. Ett ärende läggs upp då en anmälan kommer in till JK. Anmälningar kommer in både från allmänheten och från olika myndigheter, främst polis- och tullmyndigheter. Varje anmälan tilldelas ett diarienummer. Flera olika anmälningar kan därför komma att avse ett och samma ifrågasatta barnpomografibrott. Ett ärende kan under handläggningen av olika administrativa skäl ibland ges ett nytt diarienummer. Under handlägg- ningen av ett ärende kan det visa sig att det material som en anmälan avser inte är bampomografiskt. Angivna förhållanden gör att en endast översiktlig genomgång av diariet utan närmare undersökning av vad varje anmälan avser inte ger en rättvis bild av hur många olika fall av ifrågasatta barnpomografibrott som JK haft att handlägga.

Flera anmälningar rörande en och samma person har här ansetts som ett ärende och detta även om den anmälda verksamheten drivits under flera beteckningar eller i ett eller flera bolag. Om fiera personer

i bolagsform eller eljest tillsammans har drivit den ifrågasatta verksam- heten har varje person räknats som ett ärende.

Vissa ärenden har inte tagits med i redovisningen. Det är ärenden som rört

(a) domstol som på begäran varit skyldig att lämna ut en barn- pomografisk skildring innan den nuvarande sekretessbestämmelsen i 9 kap. 16 & första stycket andra meningen sekretesslagen (19801100) trädde i kraft den 2 juni 1993,

(b) massmedia som i nyhetsrapportering och opinionsbildning visat barnpornografi,

(c) icke grundlagsskyddade medier och därför inte skall handläggas av JK samt

(d) brottet otillåtet förfarande med pornografisk bild som skall handläggas av allmän åklagare.

Slutligen har sådana anmälningar som gjorts på skämt utelämnats.

3.1.2. Genomgång av ärendena

Åren 1980—1990: Anmälningar angående tryckta skrifter

Bestämmelserna om barnpomografibrott började tillämpas år 1980. Under 1980-talet angick JK:s tillsyn endast tryckt skrift.

Under kriminaliseringens första år aktualiserades fyra ärenden hos JK. Två av ärendena gällde barnpornografi som hade köpts in före år 1980. Det visades inte att de därefter hade spritts. Åtal väcktes därför inte i ärendena. De övriga två ärendena hörde samman. Barnpornografi hade utannonserats i en s.k. herrtidning. Företrädaren för det företag som hade spritt de barnpomografiska skrifterna åtalades och dömdes för tryckfrihetsbrott innefattande barnpomografibrott. Mot bakgrund bl.a. av att bilderna i annonserna var delvis övertäckta väcktes inte åtal mot utgivaren för den tidning i vilken de förekom.

År 1981 åtalades utgivaren för tidningen ETC för otillåtet yttrande i tryckt skrift innefattande barnpomografibrott. Den bild åtalet avsåg föreställer en kvinna och en förpubertal pojke med erigerat könsorgan som sitter bredvid varandra. De ger intryck av att vara mor och son. De är inte inbegripna i någon sexualhandling. Bilden kan sägas vara av konstnärligt slag. Juryn ansåg inte att den var brottslig.

Ett ärende som inleddes år 1982 avsåg anmälningar mot en person för spridning av barnpomografi till Tyskland. JK lade ned förunder- sökningen då brott inte kunde styrkas.

Åren 1984—1988 anmäldes inget barnpomografibrott avseende

tryckt skrift.

Under år 1989 aktualiserades fyra ärenden. Det första angick en person som gav ut tecknade s.k. vuxenserier. Beträffande en sådan serietidning väckte JK åtal endast för olaga våldsskildring. I det andra ärendet hade anträffat bampomografiskt material köpts in före krimina- liseringen år 1980. Det kunde inte visas att det därefter hade spritts. I det tredje fallet var det tryckfi'ihetsrättsliga ansvaret för den aktuella skriften preskriberat. Den sista anmälningen under denna period avsåg en bild som enligt JK:s bedömning inte skildrade ett barn.

År 1990 gjordes ingen anmälan av barnpomografibrott.

Åren 1991—1997 : Antalet anmälningar ökar

Från och med år 1991 ökade anmälningarna om barnpomografibrott hos JK. Den huvudsakliga förklaringen härtill torde vara att YGL trädde i kraft vid ingången av år 1992. Framställningar i videogram dominerar nämligen anmälningarna om barnpornografi under 1990- talet.

Huruvida barnpomografibrott på videogram före år 1992 anmälts till polis för handläggning av vanlig åklagare har inte gått att utröna. Endast ett sådant fall har lett till lagföring (rättsfall 5 i avsnitt 3.5).

Ett stort antal av anmälningarna under åren 1991—1995 gäller ifrågasatt barnpomografibrott och olaga våldsskildring i videogram som har distribuerats av tre personer verksamma under flera olika bolagsnamn. JK har väckt åtal mot alla tre för olaga våldsskildring men beträffande barnpomografibrott endast mot en av dem. Åtalet för barnpomografibrott ogillades av domstolen på grund av att det inte visats att de avbildade personerna var barn (rättsfall 9 i avsnitt 3.5).

År 1994 anmäldes tre personer för export av barnpornografi till Tyskland. JK väckte åtal mot de tre för barnpomografibrott och olaga våldsskildring. Målet mot två av dem lades ned. Den tredje dömdes dock i enlighet med åtalet. Det befanns dock att någon försäljning eller leverans inte hade skett (rättsfall 12 i avsnitt 3.5).

En videokassett som innehöll barnpomografiska bilder och som hittades i en hyrvideobandspelare föranledde år 1995 en anmälan. På ansökan av JK har domstol konfiskerat kassetten (rättsfall 18 i avsnitt 3.5). År 1995 anmäldes även ett reklamhäfte avseende vuxenpomografi från en större pomografibutik i Stockholm. I häftet annonserades bl.a. en videofilm som bar en titel med anspelning på tonår.

År 1996 har en förundersökning genomförts mot en man som bedrev försäljning av pornografi via postorder. Åtal väcktes mot ho- nom avseende en kortare sekvens i en s.k. naturistfilm som visade nakna barn. Sekvensen bedömdes av domstolen utgöra barnpornografi (rättsfall 19 i avsnitt 3.5). Vidare har bampomografiskt material tagits i beslag hos en person som var aktuell i det s.k. Norrköpingsfallet. Slutligen avser ett ärende en väska med en bampomografisk smalfilm från 1970-talet. Väskan hittades i ett förråd. Filmen har inte kunnat härledas till någon viss person och JK har ansökt om konfiskering av filmen.

Även år 1997 har en videokassett med barnpomografiska bilder hittats i en hyrvideobandspelare men befunnits inte omfattas av YGL:s tillämpningsområde. Bampomografiska videogram har vidare tagits i beslag hos en person vid husrannsakan avseende annat brott.

En anmälning år 1991, fyra år 1992, tre år 1993, sex år 1994, sju år 1995, sex år 1996 och tre hittills är 1997 avseende ifrågasatt barn- pornografi har på olika grunder inte föranlett att förundersökning inletts eller att åtal väckts efter genomförd förundersökning. Två ärenden inkomna år 1997 utöver de ovan två nämnda har ännu inte av- slutats.

Huddinge— och Norrköpingsfallen

Åren 1992 och 1993 inleddes de förundersökningar med åtföljande rättegångar som brukar benämnas Huddinge- och Norrköpingsfallen. I dessa utredningar har det varit fråga om bampomografiskt material som spritts i dolda former på ett icke yrkesmässigt sätt. Ekonomiska motiv har inte heller visats vara en grundläggande drivkraft bakom verksamheterna. De som har spritt materialet synes ha gjort detta på grund av det egna intresset för de barnpomografiska bilderna. Få av de inblandade personerna har enligt vad som kunnat utredas spritt alster i den omfattning som krävs för barnpomografibrott.

I Huddingefallet väcktes åtal mot tre personer som sedermera döm— des för barnpornografibrott i två olika rättegångar (rättsfall 6 och 8 i avsnitt 3.5). Förundersökningar som inletts mot ytterligare två personer lades ned. Totalt var ett tjugotal personer intressanta i utredningen.

I Norrköpingsfallet har 48 personer varit föremål för intresse i utredningen. Förundersökning bedrevs mot 39 av dessa. Beträffande fyra personer, bl.a. ett par makar i pomografibranschen, gällde brotts- utredningama endast hantering av våldspornografiska alster med vuxna aktörer. Beträffande de 35 förundersökningar som gällde barnporno-

grafi har elva lett till åtal. Två åtal har lett till fällande domar. Den ena domen har vunnit laga kraft. Den andra domen har både JK och den åtalade överklagat. Tre åtal har ogillats och i ett av dessa fall har JK överklagat domen (rättsfallen 13—17 i avsnitt 3.5). Mot bakgrund av de ogillade domarna har JK lagt ned tre av de väckta åtalen. Tre åtal har ännu inte prövats.

Iakttagelser

Kriminaliseringen år 1980 förändrade distributionsvägarna

Fram till början av 1990-talet, innan YGL trädde i kraft, var endast tryckt skrift aktuell hos JK. Av praktiska och ekonomiska skäl kan tryckpress i princip endast användas för att framställa upplagor av likalydande exemplar. Ärendena hos JK om barnpomografibrott gällde följaktligen under 1980-talet sådan produktion och distribution. De fall som avsåg barnpornografi utgjordes av den barnpornografi som tryck- tes på 1970-talet, framför allt i Danmark.

Efter det att YGL trätt i kraft år 1992 har anmälningarna om barn- pomografibrott övervägande gällt videogram.

De anmälningar som faktiskt avsett barnpornografi har gjorts av svensk eller utländsk polis och inte av allmänheten. Det har troligen sin förklaring i att barnpornografi, bortsett från den som under 1970- talet tillverkades och spreds öppet av pomografibranschen, alltid spritts i dolda former varför det främst har varit polisen som i sin brottsut- redande verksamhet uppdagat förekomst av barnpornografi.

Anmälningarna från allmänheten har gällt kommersiell vuxenporno- grafi eller alster som inte varit pornografiska men om vilket material misstanke om barnpornografi av olika skäl väckts. Anmälningsbenä— genheten torde från år 1992 och framåt ha ökat som en följd av mass- mediebevakningen av Huddinge- och Norrköpingsutredningarna och den alltjämt pågående barnpornografidebatten.

F örundersökningarna hek anpassas till spridningsmönstret

Barnpornografi sprids oftast i det fördolda. Endast när framställningar transporteras eller eljest överförs via datanät samt när kontakter upp- rättas genom t.ex. svårbegripliga annonser blir verksamheten synbar för andra än de inblandade. Distribuerade alster utgörs av kopior av filmer eller av filmkopior som spridaren redan innehar. De kan också utgöras av kopior av olika sekvenser ur sådana kopior som spridaren sätter ihop till en ny film. Spridaren håller vanligen inte något lager av kopior för spridning utan framställer kopior för överlåtelse först sedan

han fått en beställning härpå.

Möjligheten för brottsutredande myndigheter att utan tvångsmedel få del av framställningarna är små. En granskning av spridarens egna exemplar ger sällan någon information om huruvida framställningarna har spritts eller avsetts att spridas i lagens mening. Den faktiska om- fattningen av spridningen måste därför utredas. Antalet misstänkta brott och personer ökar under en utrednings gång eftersom spridningen skett från person till person i flera och ibland återknytande led.

3.2. Domstols tillämpning av 16 kap. 10 a & BrB

I statistiken över polisanmälda brott är det inte möjligt att skilja ut de anmälningar som avsett bestämmelsen om barnpomografibrott i 16 kap. 10 a 5 BrB, och där TF eller YGL inte tillämpats. Dock finns statistik hos Statistiska centralbyrån och Brottsförebyggande rådet visande allmän domstols tillämpning av lagrummet. Eventuella ärenden som inte har lett fram till åtal eller som har avgjorts genom ogillande dom redovisas således inte. Statistiken omfattar fem domar fördelade med en dom för vart och ett av åren 1981, 1982, 1988, 1993 och 1995 (se avsnitt 3.5).

3.3. Brottsanmälningar avseende 6 kap. 7 å andra stycket BrB

Sekretariatet har gått igenom samtliga polisanmälningar avseende sexuellt ofredande i Stockholms län år 1995. Syftet med genomgången har varit att undersöka i vad mån anmälningarna angått den bestäm- melse i 6 kap. 7 5 andra stycket BrB som trätt i kraft den 1 januari 1995. Bestämmelsen gör det möjligt att för sexuellt ofredande döma den som genom otillbörlig påverkan förmår någon som har fyllt fem- ton men inte arton år att företa eller medverka i en handling med sexuell innebörd om handlingen är ett led i framställning av pomo- grafisk bild. Vid genomgången har inte någon anmälan avseende den angivna brottskategorin anträffats.

3.4. Begäran om uppgifter från amerikanska myndigheter

I massmedia har förekommit uppgifter om att det skulle förekomma en mer omfattande export av kommersiell barnpornografi från Sverige till USA.

Sekretariatet har mot bakgrund härav gått igenom samtliga ärenden vid det svenska Interpolkontoret som har gällt förfrågningar från och med år 1982 gjorda av amerikanska myndigheter angående sedlighets- brott. Endast en sådan förfrågan, år 1987, har gällt barnpornografi som har sänts från Sverige till USA. Den gällde en svensk man som utbytte barnpornografi med andra enskilda personer i olika länder (rättsfall 5 i avsnitt 3.5).

Företrädare för det amerikanska justitiedepartementet och ameri- kanska myndigheter har för oss bekräftat att den import av kommersi- ellt spridd barnpornografi som förekommit från främst Danmark och Nederländerna upphörde i början av 1980-talet.

3.5. Rättsfallsöversikt

Följande rättsfallsöversikt omfattar samtliga domar avseende bampor- nografibrott. I översikten ingår även ett rättsfall om förtal som avser ett videogram som innehåller en upptagning av ett samlag mellan två vuxna personer. Kvinnan hade varken samtyckt till inspelningen av filmen eller dess spridning.

I rubriken anges om grundlag eller allmän lag tillämpats. För tryck- och yttrandefrihetsmål anges om jury medverkat eller inte.

Rf 1. Stockholms tingsrätts, avd. 8, dom den 19 augusti 1981 (TF, jury) J åtalades i egenskap av utgivare av tidskriften ETC för otillåtet yttrande i tryckt skrift innefattande barnpomografibrott. En bild skildrade en kvinna och en förpubertal pojke med erigerat könsorgan. Personerna gav intryck av att vara mer och son som satt bredvid varandra. Sexualhandlingar förekom inte. Juryn ansåg inte att bilden var brottslig.

Rf 2. Malmö tingsrätts dom den 27 oktober 1981, DB 205 (BrB) M åtalades för att i sin butik vid en husrannsakan år 1981 ha haft till försälj- ning tidskrifter som skildrade barn i pornografiska bilder. M erkände gär- ningen men bestred ansvar på den grunden att han kommit att förvärva tids- krifterna genom oaktsamhet vid inbyte mot andra tidskrifter. Tingsrätten fann

att M med normal uppmärksamhet borde ha sett vilka slags tidskrifter det var fråga om. Därför menade tingsrätten att M var förfallen till ansvar för barn- pomografibrott. Påföljden bestämdes till dagsböter.

Rf 3. Svea hovrätts, avd. 2, dom den 10 juni 1982 (TF, jury) JK åtalade I som varit föreståndare för ett företag i pomografibranschen. Företaget hade under år 1980 låtit utlämna tolv utom riket tryckta skrifter vilka innehöll skildringar av barn i pornografisk bild för spridning inom Sverige. I ansåg att vissa åtalade bilder inte var pornografiska eller inte visade barn. Han bestred ansvar även beträffande de bilder som var bampomografis- ka under åberopande av rättsvillfarelse; han kände inte till den svenska lag- stiftningen om barnpomografibrott. Juryn ansåg med några få undantag de åtalade bilderna utgöra brott. Tingsrätten och hovrätten fann att någon ur- säktlig rättsvillfarelse inte förelåg och att tre av skrifterna innehöll bampomo- grafiska bilder. Påföljden bestämdes till dagsböter.

Rf 4. Örebro tingsrätts dom den 3 november 1982, DB 876 (BrB) E åtalades bland annat för att vid leveranser av pornografiska alster under åren 1980 och 1981 i form av reklamblad ha spritt skildringar av barn i pornografisk bild. E förnekade gärningen under påstående att han inte hade spritt reklambladet efter utgången av 1979. Tingsrätten dömde E för barn- pomografibrott. Påföljden bestämdes till dagsböter och avsåg även brott mot marknadsföringslagen.

Rf 5. Umeå tingsrätts dom den 26 oktober 1988, DB 642 (BrB) Förundersökning mot 0 påbörjades genom information från amerikanska myndigheter vilka drev en s.k. sting-operation. 0 hade brevväxlat med en federal agent vid U.S. Postal Inspection Service som arbetade under täck- mantel. Vid ett tillfälle skickade 0, som hade ett eget mörkrum, två bampor- nografiska fotografier han tagit av bilder i barnpomografiska tidskrifter från 1970-talet. Via Interpol överlämnades brevväxlingen till svensk polis för vidare utredning. Åklagaren påstod att 0 på angivet sätt och med Videoteknik hade reproducerat pornografiska bilder och videofilmer av barn samt spritt dessa till olika kontaktpersoner. O erkände gärningen och uppgav att han hade haft kontakt med 15—25 personer i bland annat Sverige och USA med vilka han bytt barnpornografi. O dömdes för barnpomografibrott och påföljden bestämdes till skyddstillsyn.

Rf 6. Luleå tingsrätts dom den 18 november 1992, DB 400 (YGL, ej jury) JK åtalade Å under påstående att denne under åren 1989 till 1992 hade anskaffat, kopierat och till allmänheten spritt videogram som skildrar barn i pornografisk bild. Å vitsordade de faktiska omständighetema men bestred ansvar på den grunden att han saknat brottsligt uppsåt. Tingsrätten fann att samtliga filmer innehöll barnpornografi. Å dömdes för barnpomografibrott och påföljden bestämdes till dagsböter.

Rf 7. Sundsvalls tingsrätts dom den 2 november 1993, DB 728 (BrB) J åtalades av allmän åklagare för att under år 1992 ha spritt fem pornografiska bilder av barn från sin databas. J bestred ansvar på den grunden att han inte aktivt hade spritt bilderna vilka han fått i inbyte. Tingsrätten fann de fem bilderna utgöra bampomografi. Genom att J hållit dem tillgängliga hade han enligt tingsrätten spritt dem. Påföljden bestämdes till dagsböter.

Rf 8. Stockholms tingsrätts, avd. 8, dom den 28 oktober 1993, DB 6 (YGL. ej jury) JK åtalade K och N för barnpomografibrott och olaga våldsskildring under påstående att de hade framställt och överlåtit videogramkopior av avsnitt ur mer än 100 videogram och knappt 40 smalfilmer. Tingsrätten biföll åtalet. På- följden bestämdes för K till fängelse fyra månader och för N till fängelse sex månader.

Rf 9. Stockholms tingsrätts, avd. 8, dom den 12 april 1995, DB 59 (YGL, ej Jury) H åtalades av JK för olaga våldsskildring (våldspomografi) och bampomogra- fibrott. Såvitt avsåg de filmer JK menade utgjorde barnpornografi bestred H ansvar eftersom aktörerna inte kunde betraktas som barn då de befann sig i övre tonåren. H åberopade två tyska intyg vari angavs att ett av videogram- men friats av tyska myndigheter och att aktörerna var över 17 år gamla. Tingsrätten fann att scenerna var pornografiska och att det beträffande två av aktörerna var tveksamt om deras könsmognadsprocess var avslutad. Med hänsyn till denna tveksamhet kunde enligt tingsrätten de av H åberopade intygen inte lämnas utan avseende. Tingsrätten lämnade därför åtalet för barnpomografibrott utan bifall. Domen överklagades inte i denna del.

Rf 10. Karlstads tingsrätts dom den 23 maj 1995, DB 297 (BrB) Allmän åklagare åtalade H för barnpomografibrott under påstående att denne under åren 1993 och 1994 från sin databas hade spritt 17 pornografiska bilder av barn till ett antal av de mer än 300 registrerade användarna av basen. H vitsordade de faktiska omständigheterna med undantag för spridningens omfattning. Han bestred dock ansvar på den grunden att han saknat uppsåt. Tingsrätten fann att 12 av bilderna utgjorde pomografiska bilder av barn. Vidare fann tingsrätten att spridning av bilderna hade skett dels genom att de hållits tillgängliga för mer än 300 personer och dels genom att de faktiskt förmedlats till ett antal användare. H hade i vart fall eventuellt uppsåt till att barnpomografiska bilder fanns i och hämtades ur hans bas. Tingsrätten dömde H för barnpomografibrott till dagsböter.

Rf 11. Högsta domstolens dom den 16 oktober 1992 (NJA 1992 s. 594, BrB) Allmän åklagare väckte åtal mot F för grovt förtal under påstående att denne i början av år 1987 hade videofilmat ett samlag mellan sig själv och en

kvinna J utan hennes vetskap. Under åren 1987 och 1988 hade F visat filmen ett flertal gånger för olika personer, lånat ut filmen och hotat att visa den för I:s förman. Genom gärningen hade enligt åklagaren F utsatt J för andras missaktning. HD uttalade att den som ser filmen lätt får det felaktiga intrycket att J kände till att samlaget filmades. Slutsatsen låg då också nära till hands att hon inte hade något emot att filmen visades för andra. Den bild av J som filmen sålunda förmedlade måste anses nedsättande för henne och uppgifterna som genom visning av filmen förmedlats om I hade alltså varit ägnade att utsätta henne för andras missaktning. F hade således enligt HD gjort sig skyldig till förtal. Uppgifterna hade lämnats i en mycket integritetskränkande form och fått stor spridning samt även i övrigt varit ägnade att medföra all- varlig skada för I . Brottet var därför grovt. Påföljden bestämdes till dagsböter.

Rt' 12. Malmö tingsrätts dom den 19 september 1995, DB 1848 (YGL, ej jury) JK åtalade Z för barnpomografibrott och olaga våldsskildring (våldspomogra- fi) under påstående att Z under en period år 1994 bedrivit yrkesmässig post- orderförsäljning av videogram med åtalbart innehåll i form av utbjudande och/eller försäljning till privatpersoner i Tyskland med användande av svensk post. Domstolen fann att Z bjudit ut barnpomografiska och våldspomografiska videogram men inte att någon framställning sålts eller levererats. Tingsrättens majoritet ansåg att Z:s förfarande att bjuda ut och hålla videogrammen till- gängliga för försäljning var att bedöma som straffbar spridning. Med hän- visning till att verksamheten pågått kort tid och inte lett till någon försäljning bestämde tingsrätten påföljden till ett kraftigt bötesstraff.

Rf 13. Göta hovrätts, avd. 5, dom den 20 maj 1996, DB 5075 (YGL, ej JUYY) L åtalades av JK för barnpomografibrott, i vissa fall tillika olaga våldsskild- ring. L bestred ansvar på den grunden att han inte hade spritt aktuella video- gram. Han gjorde även invändningar om preskription och att vissa framställ- ningar inte skildrade bam. L befanns skyldig till straffbar spridning genom att han genom annonser hållit framställningarna tillgängliga för allmänheten men också genom att han skickat videofilmer till åtminstone tio personer. Påföljden bestämdes till fängelse tre månader. Hänsyn togs till att en del av brottslig- heten ägt rum före straffskärpningen år 1993 samt att verksamheten inte hade bedrivits yrkesmässigt och att den gett endast begränsad vinning.

Rf 14. Helsingborgs tingsrätts dom den 29 mars 1996, DB 376 (YGL, ej jury) O åtalades av JK för barnpomografibrott, i vissa fall tillika olaga våldsskild- ring. O bestred ansvar på den grunden att han inte hade spritt aktuella video- gram. Tingsrätten fann att eventuella barnpomografibrott hade preskriberats och såvitt avsåg åtalet i övrigt att 0 endast överlämnat något enstaka video- gram vilket inte utgjorde straffbar spridning. Åtalet ogillades helt.

Rf 15. Kristianstads tingsrätts dom den 6 maj 1996, DB 167 (YGL, ej JurY) Q åtalades av JK för barnpomografibrott, i vissa fall tillika olaga våldsskild- ring. Åtalet bifölls delvis. Med hänsyn till att spridningen avsett ett mindre antal band till en begränsad krets av personer bestämdes påföljden till fängelse en månad. Tingsrättens dom har överklagats av JK och Q.

Rf 16. Helsingborgs tingsrätts dom den 24 september 1996 i mål B 355/94 (YGL. ej jury) A åtalades av JK för barnpomografibrott, i vissa fall tillika olaga våldsskild- ring. A bestred ansvar då sådan spridning som förutsätts för ansvar inte hade förekommit. Tingsrätten fann att A endast spritt ett olagligt videogram till en person vilket inte utgjorde straffbar spridning. Åtalet ogillades.

Rf 17. Umeå tingsrätts dom den 2 oktober 1996 i mål B 150/94 (YGL, ej .iurY) T åtalades av JK för barnpomografibrott, i vissa delar tillika olaga vålds- skildring, men också för olaga våldsskildring i form av vuxenpornografi. T bestred ansvar på den grunden att han inte hade spritt filmerna och i allt fall saknat uppsåt att sprida filmer med otillåtet innehåll. Tingsrätten fann att endast vissa videogram hade överlämnats till andra personer och att mot- tagarkretsen var mycket begränsad. Vidare ansåg tingsrätten inte att det var visat att en av JK åberopad förteckning över videofilmer hade överlämnats till någon och att därför erbjudande att tillhandahålla filmerna till en större krets inte hade skett heller på det sättet. Åtalet ogillades. Tingsrättens dom har överklagats av JK.

Rf 18. Stockholms tingsrätts, avd. 8, dom den 29 oktober 1996 i mål B 8- 5678-95 (YGL, jury) I en hyrd videobandspelare hittades en videofilm. JK yrkade med hänvisning till ett avsnitt i filmen att videogrammet skulle konfiskeras med angivande av att detta innehöll en verklighetstrogen skildring av barn i pornografisk bild. Målet avgjordes med jury. Denna och rätten fann avsnittet utgöra bampomo- grafi och konfiskerade videogrammet. .

Rf 19. Helsingborgs tingsrätts dom den 19 november 1996 i mål B 194/96 (YGL, ej jury) R åtalades av JK för barnpomografibrott men också olaga våldsskildring i form av vuxenpornografi. Åtalet för barnpornografi avsåg en drygt sju minuter lång sekvens i en s.k. naturistfilm med barn i vilken inzoomning på barnens underliv men inga sexualhandlingar förkom. De avklädda flickorna i 10—12-års åldern var filmade på en äng och rörde sig enligt tingsrätten på ett sätt som var sexuellt utmanande. Tingsrätten fann sekvensen utgöra bampor- nografi och biföll åtalet. Påföljden, som också avsåg olaga våldsskildring och underlåtenhet att lämna föreskrivna uppgifter om ursprung m.m., bestämdes till fängelse två månader.

4. Barnpornografi i rörlig bild — en undersökning

Vi har funnit det vara nödvändigt att så långt möjligt skaffa kunskap om den barnpornografi som finns. Med ett undantag har vi inte hittat några redovisade systematiskt upplagda undersökningar av bampomo— grafi, genomförda av myndigheter eller forskningsinstitutioner i vårt land eller i utlandet. Utredningens sekreterare har med Rikskriminal- polisens medverkan gjort en systematisk genomgång av den bampomo- grafi som påträffats i Sverige i samband med brottsutredningar. Syftet har varit att ta reda på i vilka situationer och i vilken omfattning barn- pomografiska framställningar skapas samt hur de sedan sprids. Biträde har vid genomgången också lämnats av kriminalkommissarien Manfred Kaltwasser, som vid Bundeskriminalamt i Wiesbaden förestår den avdelning som ansvarar för bekämpningen i Tyskland av sexualbrott mot barn, innefattande barnpomografibrott.

4.1. Det barnpomografiska materialet

4.1.1. Spridd barnpornografi och andra barnpomografiska bilder

Vår undersökning visar att en persons innehav av bampomografiskt material kan bestå av bilder som han själv har skapat eller av bilder som han har förvärvat av andra personer. De flesta som innehar barn- pomografiskt material har inte gjort sig skyldiga till egna sexualbrott mot barn. De innehar alltså bilder som andra har framställt och som vanligen har spritts i flera led och över nationsgränser. Materialet utgörs av stillbildsfotografier, fotografisk rörlig film, tryckta skrifter och videogram.

I vårt land har två fall belagts där barnpomografiska bilder har framställts och sedan distribuerats. Bilderna var i dessa fall upptagna med Videoteknik. Härutöver finns fall där det inte framgår annat än att förövaren själv behållit de bilder som han framställt och inte överlåtit

dem vidare.l

4.1.2. Bampomografiska bilder i tryckt skrift — ett utpräglat 1970-talsfenomen

I en undersökning av tryckt barnpornografi presenterad i artikeln The Trade in Child Pornography, Issues in Child Abuse Accusations, Vol. 4, No. 2, 1992, 5. 55—107, konstaterar de nederländska forskarna Schuijer och Rossen att den kommersiella produktionen av tryckt barnpornografi upphörde under 1980-talet. Såvitt känt är detta den enda empiriska undersökning av barnpornografi som gjorts tidigare.

Shuijers och Rossens undersökning omfattar praktiskt taget allt i Europa förekommande tryckt material under tiden från slutet av 1950- talet till och med år 1984. Även för tiden därefter och fram till och med år 1990 har material tagits fram.

Undersökningen omfattar inte skrifter för nudister och naturister. Inte heller omfattar den skrifter vars titlar vill anspela på bampomo- grafi men i vilka det är vuxna personer som medverkar.

Å andra sidan omfattar undersökningen även skrifter där endast en del av bilderna föreställer barn och samtliga tidskrifter som innehåller bilder av nakna barn även om bilderna inte är att anse som pomo- grafiska. Undersökningen redovisar alltså även material som inte utgör barnpornografi. Detta innebär att de statistiska uppgifter som lämnas i undersökningen torde ge intrycket att omfattningen av tryckt barn- pornografi är större än vad den i verkligheten är.2

' Se t.ex. Carl Göran Svedins och Kristina Backs undersökningsrapport Barn som inte berättar — om att utnyttjas i barnpornografi, Rädda barnen, 1996. Av de i undersökningen ingående tio barnen är fyra de som omfattas av de två svenska fallen med spridd barnpornografi. De övriga sex barnen är inte utsatta för särskilda barnpomografibrott utan bildupptagningen utgör här en del av upphovsmannens sexualbrott.

Naturligtvis kan det mycket väl tänkas att någon av de produktioner som ingår i vår undersökning och som inte har identifierats vad avser produk- tionsland kan vara svensk. Som framgår är det dock inte fråga om många sådana fall.

2 Det material som även under 1980- och 1990-talen av olika bolag främst i Tyskland och Frankrike har spritts till en pedofil kundkrets har i allmänhet inte varit pornografiskt, låt vara att det av många anses vara en stötande före- teelse.

Det tyska företaget Gerd-Berendt-FKK-Servicetillhandahåller s.k. naturist- material skildrande nakna barn (FKK står för Freiheitliche Körperliche Kul- tur). Det finns både tidskrifter som Sonnenfreunde och videogram med titlar

Totalt omfattar undersökningen 508 utgåvor av skrifter som av- bildar pojkar och 288 utgåvor som avbildar flickor. Flickskildringar förekom under en bestämd period åren 1972 till 1980. Pojkskildringar förekom främst mellan åren 1969 och 1981 samt i mindre utsträckning såväl före som efter denna tidsperiod.

Schuijer och Rossen har funnit att produktionen beträffande skild- ringar av pojkar flyttade mellan olika länder. USA var det första betydande producentlandet under 1960-talets två sista år. I f.d. Väst- tysklad pågick produktion av tidskrifter med sådana skildringar i huvudsak mellan åren 1970 och 1974. Dansk produktion av pojkalster pågick under en längre tid, mellan åren 1970 och 1981. Även i Eng- land fanns en viss produktion som ökade när den i USA minskade.

När det gäller skildringar av flickor dominerade Danmark och Nederländerna världsproduktionen. I Nederländerna förekom en viss produktion av både pojk- som flickskildringar under början av 1980- talet.

Enligt Schuijer och Rossen producerades på 1970-talet tre skrifter i Sverige: Lolita Love, Chicken och Miniboys. Det går dock inte att utifrån undersökningen säga i vad mån bilderna varit framställda här eller utomlands. Inte heller går det att fastställa om det endast var svenskt tryckeri som anlitades eller om även andra led i produktionen och spridningen av alstren skedde här i landet. De alster som på 1970-

som Seejungfrauen och Knaben der Kuste.

Liknande material, dock inte så naturistpräglat, har spritts av de tyska bolagen DGO Direktversand Dieter Gehling och City-Studio Bougartz.

Franska företag framträder också. Les Edition Rares, Pink Star och JM V - Jean Manuel Vuillaume - diffusion är bolag som i Paris tillhandahållit naturistiskt men också konstnärligt präglat material skildrande nakna barn. Det handlar om tryckta skrifter, fotografiska serier och videogram. Titlarna utgörs ofta av olika pojk- och flicknamn eller namn som Petites Stars och Paradis Naturist.

I Nederländerna finns också videomaterial som bär FKK-beteckningen. Iakttagits har serien Nederland Video Selection med titlar som F kk France och Little Girls Games. Innehållet i detta material synes vara hämtat från Tyskland och Frankrike.

Det bör framhållas att något material i denna genre producerat i Norden under 1980- och 1990-talen inte har iakttagits. Dock tillhandahålls sådant material av några verksamma i den pornografiska branschen även i Sverige.

Slutligen bör påpekas att det i den vanliga och öppet utbjudna vuxen- pomografin alltjämt förekommer titlar som, i syfte att skänka en slags spän- ning åt materialet, innehåller ord som t.ex. ”Teen”, ”Lolita” och ”Incest”. Det är dock här inte fråga om annat än vuxna aktörer. De är ibland utstyrda med olika attribut som kan förknippas med barn och ungdom, såsom slickepinnar, hårtofsar och sjömansblusar. Företeelsen brukar benämnas anspelningspomo- grafi.

talet såldes i Sverige var i vart fall i allt väsentligt importerade.

De iakttagelser och slutsatser om tryckt barnpornografi som Schui- jer och Rossen sålunda redovisar stämmer väl med de observationer som vi har gjort av sådant material inom ramen för våra undersök— ningar.

Pornografibranschen i utlandet upphörde att trycka barnpornografi och branschen i vårt land slutade att distribuera denna när verksam- heten kriminaliserades vid utgången av 1970-talet. Att branschen slutade att intressera sig för barnpornografi ter sig förståeligt mot bakgrund av att den är utpräglat kommersiell och drivs i vinstsyfte samt i allt väsentligt håller sig inom lagens ramar. Barnpornografi utgjorde dessutom en mycket liten andel av branschens omsättning.

De personer som efter kriminaliseringen år 1980 har fortsatt att i dolda former framställa och sprida barnpornografi har inte använt trycktekniken härför. Detta torde förklaras av att denna teknik kräver anskaffande av tryckpress och tryckplåtar, fler sådana för flerfärgs- tryck, är kunskapskrävande, omständlig och kostsam.

Vid de beslag av barnpornografi som har gjorts i Sverige har även på senare tid kunnat anträffas exemplar av den tryckta barnpornografi som framställdes under 1970-talet.3

4.1.3. Bampomografiska bilder på film — från smalfilm till videogram

På 1970-talet sålde pomografibranschen även en del barnpomografiska smalfilmer i det s.k. Super 8-formatet. Filmerna mångfaldigades av branschen, till övervägande del i Danmark. Det var ofta samma skild— ringar och därmed samma barn som återfanns i de tryckta skrifterna och i smalfilmerna. Även produktion av barnpomografiska smalfilmer har upphört.

Fotografisk film används inte längre för framställning av barn- pornografi. Den har efterträtts av videofilmen. Kriminaliseringen av bampomografin sammanföll nämligen med att videotekniken utveckla- des. Denna teknik är billig och lätt att använda för vem som helst.

3 Enligt vad utredningen har iakttagit är det dessa 1970-talets tryckta skrifter som även under de senare åren har visats och kommenterats i massmedia i program och debattinlägg om barnpornografi. Bilder ur skrifterna kan distri- bueras vidare i form av avfilmningar i videogram eller genom att de med en scanner överförs till datamedier. Dessa nya exemplar av bilderna finns alltså inte i tryckt skrift utan i de nya medierna.

Videogram kan skapas utan användning av fotolaboratorier och kan kopieras av innehavama själva.

Under 1980- och 1990-talen har, såvitt utredningen kunnat finna, nya upptagningar av bampomografisk film uteslutande skett med Videoteknik. Både upptagningama och den eventuella redigeringen av dem har gjorts privat av enskilda personer. De barnpomografiska videogram som har anträffats har alla saknat uppgift om upphovsman och distributör. Det är sällan som de är försedda med någon titel. Spridningen har skett dolt, ibland genom brevlådeföretag. Det har rört sig om ett, i förhållande till vad som ibland har antagits, relativt be- gränsat ursprungsmaterial.

4.1.4. Undersökningen avser barnpomografiska bilder på videogram

Sedan början på 1980-talet är videogram det medium som används för framställning av bampomografisk film. Andra medier för upptagning och distribution av rörliga bilder har ännu inte blivit allmänt tillgäng- liga. Inom en kortare framtid torde tekniken att lagra rörliga bilder på CD-ROM bli allmänt tillgänglig.

Undersökningen har inte inriktats på barnpomografiska tryckta skrifter och smalfilmer, eftersom barnpornografi inte längre produceras i dessa medier. 1970-talets kommersiella smalfilmer har ändå, trots att materialet är gammalt, kommit att beaktas till följd av att det under undersökningens gång visade sig att de barnpomografiska videogram- men till mycket stor del innehåller överföringar av det gamla smal- filmsmaterialet.

Undersökningen har inte heller omfattat fotografiska bilder. Foto- grafier omfattas av brottsbalkens bestämmelse om barnpomografibrott och mediet synes inte användas i någon större utsträckning för att framställa och sprida barnpornografi. Även stillbilder som lagras i da- torer omfattas av brottsbalkens bestämmelser. Beträffande sådana bilder har en undersökning genomförts vilken redovisas i kapitel 5.

4.1.5. Undersökningen avser beslagtaget material

Undersökningen har omfattat samtliga barnpomografiska videogram som tagits i beslag i Sverige.

När undersökningen inleddes var de s.k. Huddinge- och Norr- köpingsfallen aktuella. För förundersökningama i dessa fall med åtföl-

jande rättegångar redogörs i avsnitt 3.1.2. Vid förundersökningama togs i beslag drygt 600 videogram som innehöll barnpomografiska skildringar. Vart och ett av dessa har en speltid om vanligen tre tim- mar.

Under arbetets gång tillfördes undersökningen ytterligare material i form av följande beslag.

JK beslutade under våren 1996 om husrannsakan mot en handlare i pomografibranschen i Helsingborg. Denne misstänktes för att ha gjort sig skyldig till olaga våldsskildring. 170 videogram togs i beslag. Nio av dessa innehöll barnpornografi men var inte avsedda för spridning i rörelsen. Andra för spridning avsedda videogram innehöll skildringar av lekande barn och var inte att anse som pornografiska utom en kortare sekvens. Det fanns inte något nytt originalmaterial i beslaget. Samtliga filmavsnitt med barnpornografi fanns också på de videogram som hade tagits i beslag i Huddinge- och Norrköpingsfallen.

Tidigt under Norrköpingsutredningen fick en person, i samband med att en mot honom inledd förundersökning lades ned, tillbaka sina i beslag tagna videogram. Med nu gällande regler hade materialet konfiskerats, till den del det innehållit barnpornografi. Biografbyrån hade granskat videogrammen. Av granskningsprotokollet framgår att dessa innehöll bampomografisk film med pojkar och kommersiell homosexuell pornografi med bilder på fullt pubertetsutvecklade yng- lingar, allt ursprungligen gamla smalfilmer och tyska videoupptag- ningar. Under våren 1996 kom samme man att misstänkas för sexual- brott mot barn och 67 videogram togs i beslag från honom. Bland dessa återfanns med något undantag de tidigare till honom återlämnade videogrammen. Ytterligare kopior av samma material fanns i det nya beslaget.

Under sommaren 1996 företogs husrannsakningar hos en man på grund av misstanke om häleri. Därvid anträffades mer än 100 barn- pomografiska videogram.

Två beslag av ett mindre antal barnpomografiska videogram har gjorts de två första månaderna 1997.

4.2. Undersökningens metod och avgränsningar

4.2.1. Metoderna för undersökningens genomförande

Ingen förkunskap fanns tillgänglig inför analysen av videogrammens

innehåll. Det gällde att finna en struktur i materialet. Arbetet utveckla- des under hand och kom att utföras i tre etapper; orientering genom indirekta metoder, direkt granskning och systematisering av innehållet i videogrammen samt identifikation av skildrade personer.

Etapp 1 : Indirekta metoder

Materialet angreps först med olika indirekta kunskapskällor. Dessa utgjordes av (a) litteratur om barnpornografi, (b) reklam för bampomo- grafi och förteckningar förda av innehavare av alstren, (c) myndig- heters granskningsprotokoll samt (d) samtal med befattningshavare som tagit del av beslagen.

(a) Litteratur

Någon systematisk, kontrollerbar undersökning av förekommande barnpornografi i rörlig bild har, såvitt vi kunnat utröna, inte tidigare gjorts. I den mer debattbetonade litteratur som finns på området kunde vissa grundläggande uppgifter om framför allt 1970-talets filmer in- hämtas. Dock saknades uppgifter om fenomenets omfattning och närmare karaktär.4

(b) Reklam och förteckningar

Dansk, tysk och nederländsk reklam för barnpornografi finns bl.a. i förundersökningama i Huddinge- och Norrköpingsfallen. Där finns också av innehavama upprättade förteckningar över deras bampomo- grafiska videogram. Materialet ger en god övergripande bild av den barnpomografiska film som är i omlopp. De titlar och produktions- bolag som är angivna i nämnda reklam och förteckningar har kunnat listas. Vidare har de bilder som förekommer i reklamen kunnat syste- matiseras. Bildema är i huvudsak de som finns återgivna på askama

”* Som exempel på de utpräglat debattbetonade, journalistiska böckerna kan nämnas Tim Tates bok Child Pornography an investigation, Methuen, London, 1990.

En redovisning av 1970-talets kommersiella produktion i Danmark ges av den danska författarinnan Lone Backe i boken Liderlige Lolita, Borgen, 1980. Boken illustrerar den danska debatten år 1979 i frågan om barnpornografi åter skulle kriminaliseras. Lone Backes bok uppmärksammades långt efter det att bampomografin belagts med straff i Danmark. Bilder ur boken avseende 1970-talets barnpomografiska tryckta skrifter åberopades vid det Nordiska justitieministermötet år 1986 av det norska justitiedepartementet som bakgrund för det uttalade behovet av ytterligare åtgärder mot barnpornografi på det internationella planet.

till 1970-talets smalfilmer.

I Huddingefallet är det fråga om ett sammanhållet material. En nog- grann förteckning över videogrammen har förts av de åtalade. Materia- let är inriktat på skildringar av pojkar och ynglingar. En hel del filmer är inte barnpomografiska utan skildrar hillt pubertetsutvecklade yng- lingar. Den barnpomografiska delen av materialet består till stor del av 1970-talets smalfilmer överförda till videogram. Det finns också en del smalfilmsmaterial som synes vara producerat redan innan pornografin avkriminaliserades i Danmark och Sverige. Men i materialet finns också videoupptagningar från 1980- och 1990-talen.

Materialet i Norrköpingsfallet och i de beslag som kommit till under undersökningens gång är annorlunda sammansatt. Innehållet i de olika beslagen varierar. Barnpornografi och våldspomografi samt vanlig pornografi med vuxna finns i olika omfattning och fördelning. Videogrammen är inte alltid katalogiserade av innehavama. Materialet är inte inriktat på skildringar av pojkar och ynglingar.

(c) Granskningsprotokoll

I Huddingefallet förekom inte vid förundersökningen någon systema- tiskt redovisad granskning av de barnpomografiska filmerna. Den förteckning som de åtalade fört innehöll dock beskrivningar av olika scener.

I Norrköpingsfallet granskade däremot Biografbyrån samtliga film- er. Ur granskningsprotokollen över de filmer som Biografbyrån bedömt som barnpomografiska kunde inhämtas information om filmers titlar, produktionsbolag, aktörernas utseenden, talade språk, interiörer och händelseförlopp. Granskningen hade dock ombesörjts av flera censorer vid Biografbyrån utan någon avstämning dem emellan.

Det kunde konstateras att vissa filmtitlar och produktionsbolag regelbundet återkom och ofta fanns med i det ovan nämnda materialet avseende 1970-talets smalfilmsproduktion. Titlarna överensstämde även frekvent med dem i Huddingefallet. Även när titlar inte fanns angivna i protokollen kunde det ofta konstateras att angivna detaljer i händelse— förlopp och interiörer stämde med andra scener med eller utan titel i det tidigare påträffade materialet.

På grundval av de dittills inhämtade kunskaperna kunde en för- teckning göras över var i de olika videogrammen de olika bampomo- grafiska scenerna fanns. Varje scen erhöll ett namn. När en scen hade hämtats ur en av 1970-talets smalfilmer fick den så långt möjligt sin originaltitel. När titlar inte fanns gavs scenerna arbetsnamn. För varje scen antecknades var i beslagen den förekom.

(d) Samtal med befattningshavare

Eftersom videogrammen inte hade systematiserats under förundersök- ningama fanns inte någon mer ingående information om filmernas innehåll tillgänglig hos någon befattningshavare vid de rättsvårdande myndigheterna.

Hos Biografbyrån fanns dock en god bild av materialets omfattning och innehåll. Under genomgången av granskningsprotokollen kunde censorerna tillföra information utöver protokollstexterna.

Etapp 2: Direkt granskning

Så långt hade en god överblick över det barnpomografiska materialet skapats. Endast en direkt granskning av samtliga videogram skulle kunna ge svar på angelägna frågor. Hur mycket av videomaterialet utgörs av överföringar av 1970-talets smalfilmer? Hur många bampor- nografiska originalproduktioner finns det och i hur många kopior återfinns dessa? Har förövarna identifierats och lagförts? Har barnen identifierats? Under vilka omständigheter är filmerna upptagna? I vilka länder har sedan år 1980 de barnpomografiska videofilmer som finns i omlopp ursprungligen framställts och hur har de spritts vidare?

En direkt granskning av videogrammen skulle också kunna ge erfarenhet av modern teknik och metodik vid granskning av ett omfat- tande videomaterial som skulle kunna bli till nytta vid kommande utredningar av barnpornografi och i denna skildrade sexualbrott.

För att vid granskningen kunna jämföra en sekvens med redan granskade och katalogiserade sådana tillskapades ett referensmaterial med bilder. En persondator utrustat med ett Videokort användes. Videosignalen omvandlas av kortet till digitala bilder. Ur filmen klipp- tes enskilda bildrutor och lagrades på datorns hårddisk. Med hjälp av ett bildhanteringsprogram kunde bilderna betraktas i serier. Bildseri- erna kunde på ett snabbt och säkert sätt jämföras med ifrågasatta sekvenser. Sekvenser på ett videogram kunde vid jämförelse med bilder tagna från andra videogram fastställas vara ur en och samma originalscen. Olika scener kunde därtill konstateras skildra samma barn eller på annat sätt härröra från samma produktionsmiljö. Att flera olika scener kunde hänföras till en ursprunglig produktion blev också ett av resultaten i nästa etapp; identifikation av produktionerna avseende förövare och barn.

Etapp 3: Identifikation

En betydande del av de europeiska originalproduktionema från 1980-

och 1990-talet i det granskade materialet kunde konstateras vara tyska. Någon kontroll av materialet med tysk polis hade inte tidigare skett inom ramen för de aktuella förundersökningama. Flertalet av de tyska originalproduktionema, men även en del produktioner från andra länder, kunde Manfred Kaltwasser identifiera. Det var fråga om fall där gärningsmännen redan hade dömts eller stod under utredning eller åtal. Vad som tidigare katalogiserats som olika produktioner visade sig i flera fall vara olika scener ur en och samma produktion. Enligt Man- fred Kaltwasser motsvarar det material som anträffats i vårt land till sin omfattning vad som anträffats i Tyskland och utgörs till stor del av samma produktioner.

4.2.2. Avgränsningar för undersökningens genomförande och redovisning

Före och under arbetets gång har vissa avgränsningar gjorts beträffande den direkta granskningen eller redovisningen av denna. Avgränsningar- na har motiverats av att utredningstiden varit begränsad och av de skäl som anförs nedan.

Avgränsning ]: Nudistfilmer och liknande omfattas inte

I de aktuella beslagen förekommer många upptagningar — både inne- havares egenhändigt gjorda och distribuerade sådana — av barn som inte alls är pornografiska. Det handlar om barn som idrottar och dansar påklädda. Det finns också material som skildrar barn som i olika sammanhang är helt eller delvis avklädda utan att bilderna är pomo- grafiska. Bam leker på bilderna utomhus på stränder, i parker och träd- gårdar eller inomhus i bostäder och på hotellrum. Några handlingar med sexuell innebörd förekommer inte. Denna typ av material har spritts öppet i Tyskland, Frankrike, Nederländerna och Japan.5

Dessa s.k. nudist- eller naturistfilmer kan dock i vårt land i vissa fall anses vara barnpomografiska. Anledningen härtill är den kamera- eller redigeringsteknik som använts. Kameran kan ha zoomat in på de skildrade barnens underliv utan att barnen själva framhäver dessa eller eljest agerar på ett sätt som kan sägas ha någon sexuell innebörd.

Denna typ av skildringar kan framställas av vem som helst utan någon kontakt med det skildrade barnet och sådana skildringar säljs

5 Se not 2.

öppet i flera europeiska länder. Detta material har inte omfattats av undersökningen. Material där barn genom egna åtbörder visar upp sina underliv ingår i undersökningen liksom bilder av barn som berör sina könsorgan mer eller mindre varaktigt.

Avgränsning 2: Viss pojkfilm omfattas inte av detaljstatistik

Filmer skildrande endast pojkar kunde överblickas redan med Huddingefallets material. Materialet består övervägande av gamla i vårt land under 1970-talet lagligt sålda smalfilmer. Vissa av dessa filmer är, även när de anses barnpomografiska i vårt land, inte olagliga i vissa andra länder. Detta gäller särskilt de pojkfilmer som sedan år 1980 distribuerats från Tyskland där en fixerad åldergräns om 14 år tilläm- pas.

Såsom rena pojkfilmer avses här sådana filmer där endast pojkar deltar i sexualhandlingar enskilt eller med varandra. Övriga pojkfilmer avser sådana där också minst en vuxen man agerar.

De rena pojkfilmema har inte tagits med i undersökningens detalj- statistik. Inte heller omfattas övriga pojkfilmer om de ingår i det gamla smalfilmsutbudet. I stället redovisas dessa pojkfilmer i en särskild för- teckning nedan. Med i detaljredovisningen är således de pojkfilmer som tagits upp med Videoteknik och där någon vuxen man deltar.

Avgränsning 3: Japansk barnpornografi

De barnpomografiska produktioner som finns i undersökta beslag har europeiskt (kaukasiskt) ursprung. De flesta av produktionerna har gjorts i Europa. I några fall har upptagningar gjorts i Sydostasien med en europé som förövare.

Dock finns ett jämförelsevis begränsat bampomografiskt material från Japan i beslagen. Det kan inte beskrivas efter i vårt land gällande uppfattningar. Åldersgränsen för sexuellt umgänge är i Japan 13 år. En pornografisk film som avbildar 13-åringar anses därför i Japan inte som bampomografisk med hänsyn tagen endast till barnets ålder. Oberoende av aktörernas ålder är en pornografisk film otillåten om t.ex. aktörernas könsorgan visas i den. Samtidigt bör framhållas att det i det japanska materialet finns scener som otvetydigt utgör bampomo- grafi även i Japan.

4.3. Undersökningens resultat 4.3.1 Pojkfilmer

Den särskilda förteckningen över pojkfilmer omfattar samtliga anträffa- de, kommersiella pojkfilmer, dels rena pojkfilmer, både det gamla smalfilmsutbudet och senare videoupptagningar, dels övriga pojkfilmer om filmen ingår i det gamla smalfilmsmaterialet. Listan omfattar således inte några videoupptagningar där en vuxen person agerar. Sådana videofilmer omfattas av den mer detaljerade redovisningen och har inte ursprungligen utgjort ett öppet kommersiellt material.

I de filmserier förteckningen omfattar ingår vissa filmer som skild- rar så mogna ynglingar att skildringarna inte alltid är att anse som barnpornografi i vårt land. Ytterligare filmer, särskilt de nyare, är inte att anse som barnpornografi i Tyskland med landets fixerade 14-års- gräns.

Vissa scener i smalfilmsutbudet har distribuerats under två eller flera titlar av olika produktionsbolag. Därtill förekommer ofta de agerande ynglingarna i flera olika scener.

Smalfilmsproduktionen karaktäriseras av korta Speltider, vanligen 10 minuter (60 meter) och i några fall den dubbla tiden 20 minuter (120 meter). I förteckningen angivna länder avser de länder där filmer- na antas ha förlagts och inte var originalmaterialet har producerats.

Danmark

Lolita, Color Climax I smalfilmsserien, som omfattar även annan barnpornografi än pojkfilm, finns sex sådana med serienummer 1381-1383 samt 1385-1387.

Silver Boys Smalfilmsserien, som synes vara utgiven innan pornografin avkriminaliserades i Danmark, omfattar fyra filmer med serienummer 1-4 som anträffats.

Lover Boys, Color Climax Serien av smalfilmer synes utgöra en fortsättning på föregående serie och vara utgiven efter avkriminaliseringeni Danmark. Den omfattar serienummer 5-12 varav sju filmer anträffats.

Special Studio Service, Coq Det har anträffats 14 olika smalfilmer med serienummer mellan 4 och 33.

Malibou Serien av smalfilmer synes vara en av de första kommersiella serier som framställdes innan pornografin avkriminaliseradesi Danmark. Efter avkrimi- naliseringen torde filmerna ha övergått till Golden Boys. Filmerna bör således vara inspelade på 1960-talet och tidigt 1970-tal och återkommeri en del fall i Golden Boys-serien nedan. Knappt 20 filmer har anträffats.

Golden Boys, Coq (Gero Verlag)

Den största serien av pojksmalfilm från 1970-talet. De flesta av filmerna med serienummer mellan 1 och 81 har anträffats. Vidare finns en specialserie ur vilken tio filmer anträffats och som har dubbel speltid. En hel del av filmerna synes inte avse egentlig barnpomografi utan könsmogna ynglingar.

Rättigheterna till filmerna har sedermera köpts av det stora tyska företaget Gero Verlag som producerar homosexuell pornografi med män. De smalfilmer som är lagliga i Tyskland har ibland getts ut på nytt överförda till video. Här finns en serie med namnet Golden Boys Color Video for Boy Lovers. Gero Verlag producerar alltjämt ny videofilm under serienamnet New Golden Boys. Dessa filmer synes inte skildra annat än könsmogna ynglingar.6

Tanger, Marocboys Film En mindre serie smalfilmer varav sex filmer anträffats. Synes vara producera- de redan under 1960-talet.

Adam Film En serie smalfilmer med pojkar, förmodligen inspelade på 1960-talet. Två anträffade.

Tyskland

Knaben-Liebe, Prinz Film Endast en smalfilm är känd under titeln Intematsex. Den synes vara produce- rad under l960-talet eller tidigt 1970-tal.

Lustknaben En serie smalfilmer med tonårspojkar varav en med titeln Der geile hotel page anträffats.

6 Stockholms tingsrätt, avd. 8, har genom dom den 11 april 1994, DB 3, lämnat utan bifall ett Justitiekanslems åtal för barnpomografibrott avseende filmen New Golden Boys, Special 11, Mexican Lovers. I ett mål avseende konfiskering av en videofilm har samma avdelning i dom den 29 oktober 1996 i mål B 8-5678-95 som barnpornografi bedömt den öppet distribuerade tyska homosexuella pornografiska filmen Jim, Peter, Andrew in Sweeet Little Boys producerad av Entis & Man 's Best.

Timmer Verlag Ett tyskt förlag som tillhandahåller homosexuellt material, också tidningar och bilder av pojkar. I tidskriften Philius diskuteras pedofili men de bilder av pojkar som förekommer är inte pornografiska. Två filmer anträffade.

Asian Boys En serie videofilmer varav nummer 8 anträffats. De asiatiska pojkarna i filmen synes vara för unga även för tyska förhållanden.

Trigon Verlag Tyskt bolag som sålt pojkfilmer under slutet av 1980-talet. Två filmer an— träffade. Filmerna är inte alltid pornografiska.

Medium Verlag Tyskt företag som producerar film men också skrifter med pojkar. Material är i allmänhet inte pornografiskt. Två filmer anträffade.

Stefan van Houten Film Serien omfattar omkring 80 videofilmer. Stefan van Houten synes vara en pseudonym. Filmerna såldes i öppna former av det alltjämt existerande tyska bolaget Pojkart (se nedan) under 1980-talet. I allmänhet utgör materialet inte barnpornografi i Tyskland. Inga sexualhandlingar synes förekomma när åldergränsen 14 år är underskriden.

Pojkart / Rebello Tyskt företag som alltjämt finns och annonserar bl.a. med användande av Internet. Åtta filmer anträffade. Allmänt är filmerna sådana att sexualhand- lingar förekommer endast om åldergränsen 14 år är uppfylld.

Frankrike

”Privata” smalfilmer Det finns flera franska smalfilmer anträffade som synes höra samman och som inte bär titlar. De torde vara inspelade på 1960-talet och början av 1970-talet. Någon gång agerar även en flicka i filmerna.

JDC Studio En film med titeln Scouts anträffad. Synes skildra könsmogna ynglingar.

Sverige

Revolt Film En serie smalfilmer från 1970-talet med ynglingar som mestadels synes vara könsmogna.

”Privata” smalfilmer Det finns en del smalfilmer anträffade som är inspelade bl.a. i Sverige och som anses vara framställda av en fotograf hemmahörande i Stockholm. Fil- merna synes gjorda under 1960-talet och tidigt 1970-tal. Filmerna torde inte alltid vara framställda med syftet att de skulle spridas fritt. En del av filmerna synes skildra könsmogna ynglingar.

”Köping-mannen” Den enda anträffade distribuerade svenska filmen upptagen med videokamera. Några få sekvenser är pornografiska. Ynglingar har smygfilmats genom ett hål i väggen när de onanerar på en toalett. Dessa ynglingar synes dock vara könsmogna. Filmen har inte hanterats kommersiellt.

4.3.2. Andra barnpomografiska smalfilmer än pojkfilm

Den produktion av smalfilm som inte endast avser pojkfilm skedde under bolagsnamnen Color Climax, Exim Trading, Incest, Lolita Lovers, Lolita Movie, Lolita Movies, Lolita Sex Movies och Nymph Lovers.

Bolagen var i allt väsentligt danska men materialet i smalfilmerna kommer från olika världsdelar. Europa, Japan, Indien och Nordafrika är representerade. En ett par timmar lång indisk film har anträffats. Ur den har flera smalfilmer klippts.

I tabell 1 nedan redovisas var i undersökta beslag en viss smalfilm i sin helhet eller i form av urklippta sekvenser har anträffats. Det har övervägande varit fråga om avfilmningar av smalfilmerna på video- gram men även exemplar av originalutgåvorna har funnits i beslagen.

Med hänsyn till brottsutredningar m.m. har i tabellen de aktuella beslagen avidentifierats.

Beslag som endast innehållit sådana filmer med pojkar som för- tecknats i avsnitt 4.3.1 omfattas inte av tabellen. Även beslag som omfattas har ibland innehållit sådana pojkfilmer i olika omfattning.

Ofta förekommer samma barn i flera filmer. I syfte att åskådliggöra detta anges i tabellen det arbetsnamn som undersökningen gett barnet/ barnen.

'Titel

Bolag

Pre-teen sex Color climax 1291 Forbidden sex games [gulor climax 1292 'Barbarian sex rituals Color climax 1293

|Lolita love Little girl lust Pre-teen virgin Color Climax 1296 Color climax 1294 Color climax 1295 Nymph sex Color climax 1297

Little but lewd Lustful lolitas Randy lolitas Advanced young sex Little ones in love My sister and I

_l—

Color Climax 1298 Color climax 1299 Color Climax I3OO Color climax 1391 Color Climax 1392 Color climax 1393

Lola & Doris, Elly & Tina Color climax 1394

Barn /

Kommentar

Omskärelse

Indisk långfilm

V N N H*"

XX XX X xxxx X

"CC-original" _!

Födelsemärket Födelsemärket

?

%

ror—_NVNM

le

Little red riding hood Incest Free loving family I Incest

Incest F

Free loving family 2 (Free loving family 3)

(Free loving family 4) Lolitas sex loving

Incest

Virgin masturbation Incest Brother and sister Incest

Sehoolboys sex orgie (Schoolboys sexorgy)

Incest Schoolgirl and boy Incest Susie and her little brother Lolita movies

Lolitas trio

I-Ier first sex Lolitas surprise

Love dads come Lolita lovers 16 Lolita lovers 17

Lolita assfuck Lolita lovers 22 Lolitas sex lesson Lolita lovers

Little girl, big cunt

Lolita lovers

L_ samma fi

ödelsemärket Födelsemärket Födelsemärket Födelsemärket

lm som följande

Lolita lovers 14 Ögonflickan Lolita lovers 15 Kjolflickan Födelsemärket + Kjolflickan

Kjolflickan + Ögontlickan

Kraftiga flickan Kraftiga flickan

NMNNN

n?n—m— VMMMN—

eo—aomrxoomäwvr»! 0

||

N?— _N—N

Hin

beslag

Tabell ]. Förekomsten av barnpomografiska smalfilmeri undersökta

n......EEIEIII. "EEE .IEIEEEEI.E3XEI

Mother and daughter Lolita movie 1 Incest family Lolita movie 2 Lesbian lolita Lolita movie 3

Child love Lolita movie 4

Lolitas examination Lolita movie 6 Brother and sister M Teaching lolita sex Lolita movie 8

Lolita movie 9 Tre flickor Lolita sisters Lolita movie 10 Tre flickor Three lesbian lolitas Lolita movie l 1 |Tre flickor Little girl sex Lolita movie 12 |Tre flickor Pre-teen girls Lolita movie 13 |Tre flickor Lolitas auntie Lolita movie | Childrens sexparty Lolita movies 2 Children strip poker Lolita movies 5 Lesbian lolita's Lolita movies Fucking children Lolita movies Brother and sister Lolita movies Fre-teen trio Lolita sex movies l Magra flickan Lolita sex movies 2 Kraftiga flickan Family sex Lolita sex movies 3 Kraftiga flickan Pissing lolita Lolita sex movies 4 Kraftiga + Magra flickan Lolita love Lolita sex movies 5 Magra flickan Lolita mix Lolita sex movies 6 Tre flickor + Magra flickan First sex Nymph lovers 12 Kraftiga flickan Little girl-big surprise Nymph lovers Födelsemärket

Licking lolitas Exim Trading

Family game m.m | | Fransk duo & kvarten

Två pojkar och två flickor En pojke och två flickor |"Privat" smalfilm Tonårspar

4.3.3. Videoproduktionen

Figur 1 beskriver vilka kategorier av material de barnpomografiska videogrammen innehåller. Avfilmningar av de gamla tryckta skrifterna och smalfilmerna utgör en betydande del. Som framgår är antalet barnpomografiska produktioner som har tagits upp med videokamera från och med 1980-talet relativt få. Endast japanskt material finns vid sidan av det europeiska (kaukasiska). Således finns t.ex. ingen barnpor- nografi från Sydostasien framställd av lokala producenter.7

Figur 1 . Kategorier bampomografiskt material i undersökta videogram

Barnpornografi i rörlig bild

Smalfilm

Pojkfilm

Sexturism

9

Svenskt 2 Tyskt 14 Okänt 7

Barnpornografi i stillbild

Europeiska 43

Posering och onani 3

7 Den från Tyskland distribuerade kommersiella pornografin med titlar som Golden Girls och Girls of Bangkok skildrar inte annat än könsmogna aktörer. Genom den i not 5 angivna domen lämnades åtal för barnpomografibrott avseende Golden Girls 5 —— Young Ladys utan bifall. Filmer av denna typ är i allt väsentligt inte gjorda av lokala producenter.

Nedan ges kortfattade redogörelser för var och en av de olika videoproduktionema. Filmerna har delats in i fyra kategorier: turist- filmer, incestfilmer, filmer med pojkar och män samt poserings- och onanifilmer. Kategoriemas avgränsningar beskrivs under respektive rubrik. I redogörelsen anges inte särskilt om en viss produktion har visats i massmedias rapportering om barnpomografifrågan eller av fri- villigorganisationer på området. Många av dem har det. Utredningen har inte i massmedia eller hos frivilligorganisationer iakttagit bilder ur barnpomografiska videogram som inte finns i det undersökta materia- let.

Därefter redogörs i tabell 2 för var i beslagen produktionerna har anträffats i sin helhet eller i form av urklippta sekvenser. Även i denna tabell har de aktuella beslagen avidentifieras med hänsyn till brottsut- redningar m.m.

A. Turistfilmer

Produktionema i kategorin består av videoupptagningar som gjorts i icke europeiska länder av vad som framstår som sexturistande europeer (kaukasier). Upptagningarna är vanligen gjorda på hotellrum, främst i Sydostasien. Utmärkande för produktionerna är att det är samma vuxna personer och samma miljö som förekommer men att det kan vara olika barn som förmåtts medverka. Det är inte uteslutet att någon eller några av produktionerna har en och samma upphovsman.

Som framgår är antalet produktioner i denna kategori färre än vad som ibland har antagits. Det saknas belägg för uppgifter om en omfat- tande produktion av distribuerad barnpornografi i bl.a. Sydostasien. En förklaring till uppfattningen kan vara att en produktion ofta kan om- fatta flera barn och att materialet har getts stor spridning.8

1. Manhattan Produktionen omfattar flera sekvenser upptagna före år 1990 av en tysk man på hotellet Manhattan i Manilla. En ny flicka deltar i varje sekvens. Mannen har dömts i Tyskland för spridning av den aktuella bampomografin. Han har senare även åtalats för på sekvenserna skildrade sexualbrott.

Det finns ”turistfilmer” som inte utgör barnpornografi. En film med namnet Petite Thais skildrar inte sexualhandlingar och är alltså att hänföra till naturistgenren. Vidare finns en film som i undersökningen kallats ”Skratt- flickan” och som synes skildra en könsmogen flicka som utför sexualhand- lingar åt en ung man. Filmen ingår i den öppna tyska serien Teensex. Be- träffande den senare genren se även not 11 och 12.

2. Korsvirkesrummet Produktionen består av flera sekvenser av samma karaktär som föregående produktion. Inspelningen är gjord i Thailand. Den är gjord av två tyska män som dock inte har identifierats.

3. Tubfilmen Aven denna produktion har den karaktär som ovan anges. Miljöerna i de olika sekvenserna växlar. Det är en man som agerar.

4. Magra flickan och T-shirtflickan Två sekvenser inspelade i ett hotellrum. Samme man men två olika flickor agerar i de båda sekvenserna.

Sa. Blått täcke En man har ytligt sexuellt umgänge med flera små barn i olika sekvenser.

5b. Asiendusch En man har sex med både pojkar och flickor. Materialet synes ha samband med föregående produktion.

6. Knäflickan En asiatisk flicka utför sexualhandlingar åt en man.

7. Asienpar Kort sekvens. En engelsktalande man instruerar ett ungt asiatiskt tonårspar som företar sexualhandlingar med varandra.

8. Golvfilmen Kortare sekvens med en man och en asiatisk flicka som utför sexualhand- lingar.

9. Afrika Produktionen består av flera upptagningar med några svarta flickor. Till produktionen synes även höra några scener av mer poserande karaktär med vad som förfaller vara sydeuropeiska eller latinamerikanska flickor.

B. ”Incestfilmer”

Kategorin omfattar produktioner där vuxna och barn agerar på ett sådant sätt att de synes ha långvariga relationer med varandra. Här ingår sexualhandlingar mellan barn och deras biologiska föräldrar, styvföräldrar eller släktingar, således incest i den Vidare betydelse uttrycket kommit att få i den allmänna debatten. Men kategorin in— nehåller även filmer där sexuellt umgänge förkommer t.ex. mellan en

vuxen och ett grannbam. Även i dessa fall är det dock fråga om längre relationer.

Sverige

10. Nämndemännen En svensk man har vid mitten av 1980-talet med videokamera filmat sin dotter och en grannflicka och distribuerat materialet. De framställningar som satts i omlopp skildrar sexualhandlingar mellan mannen och dottern samt handlingar som dottern och den andra flickan företar enskilt och med var- andra. Mannen har även filmat sin son och sin kvinnliga sambo. Dessa senare filmer har dock såvitt känt inte distribuerats. Mannen dömdes år 1994 för grovt sexuellt utnyttjande av underårig m.m. till rättspsykiatrisk vård. Efter- som mannen fälldes för de grova sexualbrotten väcktes inte särskilt åtal för barnpomografibrott.

11. De sovande barnen En svensk man har under år 1990 videofilmat händelseförloppet när han onanerar bredvid och utför ytliga sexualhandlingar på två sovande flickor med vilka han är släkt. Filmerna har kommit i omlopp. Det finns vidare en film i omlopp i vilken mannen onanerar dolt när en flicka sitter i en soffa. Barnen har alltså i dessa fall inte upplevt mannens sexualhandlingar. Mannen dömdes slutligt till fängelse ett år och sex månader för sexuellt utnyttjande. Av samma skäl som i fallet ovan åtalades mannen inte särskilt för barnpomografibrott.

Tyskland

12. Tenny Film Lolita Omkring 10 filmer producerade av en tysk man i början av 1990-talet under rubricerat namn. I filmerna deltar en mor och hennes två döttrar. Vidare deltar kvinnans make. Vid något tillfälle deltar även producenten respektive dennes halvbror. Filmerna distribuerades av ytterligare en tysk man via en postbox i Nederländerna. Samtliga vuxna har dömts.

13. Mannen och syskonparen En tysk man har tagit upp två serier med barnpornografi som distribuerats av samme tyske man som i föregående fall. I filmerna agerar två syskonpar. I det ena paret är system 9 år och brodern 17 år. I det andra paret är system 13 år och brodern 10 år. Incestuösa handlingar förekommer inte. I några filmer deltar även den tyske mannen. Den s.k. svarta serien innehåller en i sitt slag helt unik film som åberopas och visas i massmedia och av företrädare för myndigheter och frivilligorga- nisationer i de flesta europeiska länder. Delar av filmen ingår t.ex. i ett material som Rädda barnen sammanställt och förevisat. I filmen utsätter

mannen en av flickorna för sådana handlingar som förekommer i våldspomo- grafi. Det handlar om piskning, nålar, smält stearin m.m.

Manfred Kaltwasser, som i Tyskland utrett mannens brottslighet, har uppgett att flickan inte var bortrövad. Enligt Kaltwasser ingår sekvensen som en unik del i en längre produktion. Avsnitt där nålar sticks genom flickans blygdläppar är inspelade under lokalbedövning. De scener där nålar sticks i en flickas anus är inklippta och har tagits upp med en 18-årig kvinna som aktör.

År 1993 dömdes mannen i Tyskland för skildrade sexualbrott. Även den 17-årige brodern har dömts. Mannen som distribuerade materialet har dömts för barnpomografibrott.

14. Tyska syskonen 1 Två filmer anträffade som har producerats av en tysk man.9 I förgrunden står mannens dotter. Även flickans bror deltar. Mannen har dömts i Tyskland.

15. Tyska syskonen 2lo En produktion av en tysk man som spänner över lång tid. I de tidigare filmer- na deltar mannen, hans dotter och son. I senare filmer deltar mannen och dottern samt ytterligare en tysk man och en grannflicka till denne. De in- blandade har dömts av tysk underrätt. Även flickans mor har dömts på grund- val av material som inte anträffats i Sverige.

16. Tyska systrarna

En tysk man har sedan början av 1980-talet producerat flera filmer med två flickor. Flickorna är sannolikt systrar och kallar mannen pappa. Flickorna har alltid sex med mannen var och en för sig. I ett par filmer agerar vad som synes vara utomstående könsmogna flickor. Personerna i filmerna har inte identifierats av tysk polis.

17. Källaren En tysk man har vid mitten av 1980-talet producerat några filmer med två systrar i grannskapet. Mannen har dömts för skildrade sexualbrott.

18. Mustaschmannen En tysk man som producerade barnpornografi på 1980-talet. Förutom mannen och hans kvinnliga partner deltar en flicka och hennes mor. Även flickans bror deltar i någon film liksom en tämligen utvecklad flicka. I en scen agerar ytterligare en man. De inblandade har dömts.

9 De båda fädema i tyska syskonen 1 och 2 kände varandra. I en film deltar de båda döttrarna med två eller flera män.

10 Se föregående not.

19. Tysk kvartett Några filmer som har producerats av en identifierad tysk man. I filmerna deltar han och en flicka men också ytterligare en man och en kvinna.

20. Den gamle En äldre tysk man videofilmade i mitten av 1980-talet två flickor. I det material som distribuerats utför flickama inte några sexualhandlingar åt mannen.

21. Den brutale En tysk man som på 1980-talet tagit upp tre anträffade filmer där han har sexuellt umgänge med sin styvdotter när hon är i nioårsåldem. Mannen greps i slutet av år 1995. Även material där flickans mor deltar har upphittats.

22. Bruna soffan En maskerad flicka i en brun soffa berör sig själv samt berörs av en man. Filmen synes vara från Tyskland.

23. Familjen FKK Spiele

En film med en man, en kvinna och vad som synes vara deras dotter. Några egentliga sexualhandlingar förekommer inte men filmen torde vara bampomo- grafisk bl.a. eftersom flickan finns i det rum där de vuxna företar vissa sådana handlingar. Ytterligare en film i vilken familjen skildras har anträffats men den filmen är inte pornografisk.

24. Far och dotter 1 En man och en flicka utför ytliga sexualhandlingar åt varandra. Ej identifie- rad. Tyskt tal.

25. Far och dotter 2 Närbilder på en flickas underliv samt ytliga sexualhandlingar mellan henne och en man. Tyskt tal. Ej identifierad. Kan höra till någon ovan känd produk- tion.

Okänt ursprungsland

26. Far och dotter 3 En man och en flicka har sexuellt umgänge på ett toalettgolv. Filmen är av dålig kvalité. Det är oklart om flickan kan anses vara ett barn.

27. Badrocksflickan En man utför med händerna olika sexualhandlingar på en flicka.

28. Bensex En man och en flicka utför olika sexualhandlingar åt varandra men har inte

samlag.

29. Hemma hos Två icke europeiska flickor poserar i en mans lägenhet och denne berör dem. Flickorna är så utvecklade att det är tveksamt om de kan anses vara barn.

30. Läppsticksflickan En man har sexuellt umgänge, bl.a. samlag, med en så utvecklad flicka att det är tveksamt om hon kan anses vara ett barn.

31. Urindrickaren En flicka onanerar, urinerar i ett glas och ges intrycket av att dricka av urinen.

32. Rutig soffa En flicka vid en soffa, till synes sovande. En man filmar och berör hennes kön.

C. Man och pojke

33. Man och pojke 1 En serie filmer inspelade i början av 1990—talet som skildrar en engelskspråkig man och en pojke. Under upptagningama är minst ytterligare en man när- varande. I en av filmerna binds pojken. Denna s.k. bondagescen synes vara spelad. I de andra filmerna är pojken inte hunden och agerar mer fritt i form av onani och sexualhandlingar med mannen. Pojken har i massmedia givits namnet Björn. Det har framförts teorier om att han skulle kunna vara svensk. Enligt vad som inhämtats från Scotland Yard i London, som utreder fallet, finns dock inget som tyder på detta. Filmerna som sådana innehåller inget som kan förknippas med att pojken är svensk.

34. Man och pojke 2 En schweizisk man har sex med en pojke från England. Bland annat ingår en bondagescen liknande den i Bjömfallet. Mannen har dömts.

35. Man och pojke 3 En tysk man har sex med sin son. Mannen har dömts.

36. Man och pojke 4 En man och en pojke har sexuellt umgänge, torde vara i Brasilien.

37. Läraren En man har sex med två pojkar. I filmen förekommer en vuxenpomografisk skrift med tysk text.

38. Tyska pojkar En film i tre delar med en man och tre olika pojkar. En av dem talar tyska.

39. Far East Fantasy En film i två delar under angiven titel. I en av delarna har en man sexuellt umgänge med en pojke.

40. Privat Sammlung Privat Video En tysk serie filmer varav tre anträffade sekvenser skildrar sexuellt umgänge mellan man och pojke.

E. Posering och onani (flickor)

41. Poseringsflickorna En film i fyra delar med flickor som poserar och onanerar. I den sista scenen talas flamländska.

42. Onaniflickoma ] Två flickor poserar och berör sig själva.

43. Onaniflickoma 2 En flicka poserar och berör sig själv.

Tabell 2. Förekomsten av videoupptagen barnpornografi i undersökta beslag

-H.-IIIIEEEEEEEEEBMEBEEEEEEEIEEE

III-IIIIIIIIIIII III-lll -.. ... ..... . . mmm............. .....

m...................... -..-.... ...-...... W...... .... _"...- _...... b. Asiendusch .E'l-

. Knäflickan . Asienpar .Golvfllmcn . Afrika

B. "INCESTFILMER"

10. Nämndemannen !. De sovande barnen Tyskland 12. Tenny Film Lolita .-

sou—lau- Q—Q'Q 1.1-&&.)

. ...-..... . ...l.........

. .. .. . . ...........-... ...-...-..- . . .

13. Mannen och syskonparen vana serien sadi.rl+övr)

!ElIEEHIIIHIIIIIHEIIEIIEII IIIEEEEEIIIIIIIIIIIIE

!!IEHEIIE

' vrigt |: a serien Defloration + Nr 1 Brother and Sister

Famijen Kal e anka

Nr6

Nr Y 15. Tyska syskonen 2 To sflic an

Tys/:a syskonen 2

.. ..l .2

.. snll-al:: ..]...- ..... ....... .. =............

nl-nll--Ell- . I. .. I... .. 1"

Tyska syskonen ] och 2 16. Tyska systrarna . '» aren 9) U: 0 ? *nmUn > ; ; )( U.

!

20. Den glmle

4. Far och dotter !

6. Far och dotter 3 7. Badrocksflickan 8. Bensex

.. . "l...... IE. .... ........

IIEIIHIIHI

]. Urindrickaren 2. Rutig soffa

3, Man och pojke I 4. Man och pojke 2 5. Man och pojke :! 6. Man och pojke 4 7. Lirnren 8. Tyska pojkar 39. Far Ens! Fantasy 40. Privat Sammlung

- 9.0 f.v- .Nr- :» _: än nu -i 5 55 := 35 i o ES 23 i! se 0 &! 'uH' u.: ( : =E 74% åå & ___— ..g ?" 55 ;o gWNmUmw & ä' ::; = : ä :.

0 G ('i = 0 2 > 2

"lll

!!!ll. l.lll

3. Onaniflickoma 2

5. Barnpornografi i elektroniska konferenssystem — en under— sökning

5.1. Allmänt om Internet

Kommunikation mellan datorer har under en längre tid varit möjlig genom att en datorvändare har kunnat ansluta sin dator till andra datorer med hjälp av modem och det vanliga telefonnätet. Den upp- ringda datorn tillhandahåller olika slag av information, t.ex. i databaser eller på elektroniska anslagstavlor, s.k. BBS:er (Bulletin Board Sys- tems). Denna typ av datakommunikation är relativt dyr vid större avstånd eftersom telefonkostnaden då blir hög.

Under senare år har kommunikation på angivet sätt mellan datorer utvecklats genom tillkomsten av Internet, ett världsomspännande kom- munikationsnät för datorer. Internet består av lokala datornät och datorsystem vilka är sammankopplade i nationella och kontinentala nät vilka till slut förenas i ett globalt nät. En användare av Internet kan ha en egen fast uppkoppling till nätet. Enskilda och andra mindre användare brukar dock vanligen skaffa sig tillgång till Internet genom att ansluta sig till en Intemet-operatörs dator. Telefonkostnaden är då begränsad till samtalsavgiften för uppkopplingen till operatören. Inom Internet påverkar inte geografiska avstånd kommunikationskostnaden.

Inom ramen för Internet tillhandahålls många slag av tjänster. De tre nedan beskrivna är de vanligaste.

World-Wide Web (WWW) är en funktion där en användare på ett enkelt sätt kan ta del av information i text, bild och ljud. Presentatio- nerna i WWW brukar benämnas hemsidor och är upprättade av institu- tioner, företag och enskilda. Informationen presenteras på ett enhetligt sätt. I hemsidorna finns referenser till olika resurser på Internet. En användare kan genom dessa enkelt förflytta sig mellan olika hemsidor och via dessa hämta information till sin egen dator. Informationen finns lagrad på specifika adresser. Den är för det mesta tillgänglig för samtliga användare av Internet men kan också vara avsedd för endast vissa användare och då vara åtkomlig endast för dessa.

Genom Internet kan vidare elektronisk post sändas och mottagas. Sådan post förmedlas i likhet med traditionell post mellan bestämda avsändare och mottagare. Med hjälp av elektroniska distributionslistor kan elektronisk post förmedlas automatiskt och därigenom användas för elektroniska gruppkonferenser, nyhetsbrev m.m.

Inom ramen för Internet finns också särskilda datorkonferenssystem. Det vanligaste systemet är globalt och heter Usenet News. Det omfattar åtskilliga tusen diskussionsgrupper för alla möjliga ämnen. Särskilda datorer, newsservrar, tar emot inlägg i diskussionsgruppema och skick- ar automatiskt ut dem till andra newsservrar över hela världen. Det förekommer dock att ett inlägg inte distribueras till alla newsservrar eller förvanskas på vägen. Detta kan ha tekniska orsaker men också bero på att många newsservrar av olika skäl har spärrats så att de inte tar emot vissa diskussionsgrupper. Det är t.ex. vanligt att en Internet- operatör på sin newsserver inte tillhandahåller diskussionsgrupper i vilka barnpornografi eller annan olaglig information förekommer. Användarna är dock oförhindrade att via andra newsservrar få tillgång till de aktuella diskussionsgruppema.

Ett inlägg i en diskussionsgrupp kan endast göras i form av text vilken inte får överskrida ett visst antal tecken. Digitala bilder kan tillgängliggöras i systemet genom att de kodas till text. Är det fråga om en större datafil måste bilden delas upp på flera inlägg. Den som vill ta del av en bild i en diskussionsgrupp måste således avkoda bilden. Det finns numer program som automatiskt utför dessa åtgärder åt användaren. De bilder som läggs in i nyhetsgrupper är för det mesta stillbilder men också kortare sekvenser med rörliga bilder förekommer.

5.2. Internet och barnpornografi

Via Internet tillgängliggörs olika slag av information, även pomo- grafiska bilder. Det är i allt väsentligt fråga om bilder som motsvarar sådana som i vårt land är tillåtna och som förekommer i tidskrifter, videogram och kabel-TV. I många andra länder är lagstiftningen mot pornografi strängare än i vårt land. Det har i sådana länder satts i fråga om det skall vara möjligt för såväl vuxna som barn att över Internet ta del av otillåten pornografi.

Även i vårt land har en debatt härom förekommit, främst med avseende på barnpornografi. Det har framförts farhågor för att den alltmer tillgängliga datakommunikationstekniken kan komma att med- föra ökad bampomografibrottslighet.

Vi har inte funnit någon publicerad undersökning som ger ingående

svar på frågor om i vilken omfattning barnpornografi förekommer inom Internets ram och vilket ursprung förekommande bilder kan ha.

Att bampomografi sedan flera år tillbaka förekommer i elektroniska anslagstavlor är känt. I ett par fall har i vårt land ansvariga för sådana databaser fällts för barnpomografibrott (rättsfall 7 och 10 i avsnitt 3.5). Databaser av denna karaktär kan numer ofta nås över Internet men torde regelmässigt inte vara tillgängliga för vem som helst.

Under vårt utredningsarbete har vi inte fått något belägg för att det förekommer barnpomografiska bilder på hemsidor i den ovan nämnda WWW—funktionen. Vi har dragit slutsatsen att bampomografiskt material inte läggs in på hemsidorna i WWW. Att så inte sker torde bero på att informationen här sprids från en bestämd och identifierbar adress. I viss utsträckning förekommer barnbilder, till synes avsedda för personer med en pedofil läggning. Dessa bilder har dock inte varit pornografiska.

Elektronisk post kan användas för att skicka barnpomografiska digitala bilder men bilderna är inte åtkomliga för andra än adressaten.

Enligt vad vi har kunnat utröna är det inom det ovan nämnda konferenssystemet Usenet News som barnpornografi sprids öppet inom Internet.

Forskaren Mats Wiklund vid Institutionen för Data— och System- vetenskap har undersökt förekomsten av barnpornografi i Usenet News och publicerat två rapporter härom.

Enligt sin första rapport av den 13 februari 1995 fann Mats Wiklund i fyra angivna diskussionsgrupper, vilka inte är särskilt av- sedda för pedofila inlägg, bilder på nakna barn vilka inte företar sexu- alhandlingar. Av rapportens beskrivning av bilderna och av en till rapporten fogad bild framgår att det torde vara fråga om nudistbilder och inte barnpornografi.

I en andra rapport av den 16 augusti 1995 redogör Mats Wiklund för 17 otvetydigt barnpomografiska bilder som anträffats i nyhetsgrup- pen alt.sex.pedophilia. Vi har tagit del av dessa. De är såvitt kan be- dömas samtliga tagna ur 1970-talets tryckta barnpomografiska skrifter.

Vi har försökt att skaffa närmare kunskap om barnpomografiska bilder i diskussionsgrupper på Internet.

5.3. Undersökningens syfte och metod

Syftet med vår undersökning har varit att ge kunskap om i vilken omfattning barnpomografiska bilder förekommer i konferenssystemen och vilka ursprung de har. Hur stor del av bilderna är tagna ur 1970-

talets kommersiellt sålda barnpomografiska skrifter och smalfilmer? Hur stor andel av bilderna är skapade från och med år 1980? Hur många personer står bakom inläggen av barnpomografiska bilder?

Sekretariatet har under hösten år 1996 systematiskt samlat in och lagrat inlägg i tre nyhetsgrupper — alt.binaries.pictures.erotica.children, alt.sex.incest och alt.sex.pedophilia som innehöll barnpornografi.l Inlägg i dessa grupper som mottagits av den för undersökningen an- vända newsservern har hämtats till och lagrats på sekretariatets dator. Anträffade bilder har avkodats. Det har i en del fall inte varit möjligt att avkoda en bild. Skälet härtill har vanligen varit att bilden varit uppdelad på två eller fler inlägg av vilka inte samtliga mottagits av newsservem.

De bilder som avkodats har delats in i följande kategorier.

]. Pornogratiska teckningar Någon tecknad egentlig barnpornografi har inte anträffats. I något enstaka fall har iakttagits tecknade bilder med barn som dock är av sådan karaktär att de framstår som skämt. De har förts till denna kategori.

2. Nudistbilder med vuxna personer Nakna fullt pubertetsutvecklade personer som vistas på stränder m.m. och som

inte företar några handlingar med sexuell innebörd.

3. Pornografiska bilder med vuxna personer Vuxna (fullt pubertetsutvecklade) personer som företar sexualhandlingar eller poserar pornografiskt. Kategorin omfattar även material som uppenbart är taget ur pornografiska alster eller som gör reklam för pornografiskt material även om den aktuella bilden, t.ex. på grund av att den blivit beskuren, inte kan sägas vara pornografisk.

4. Nudist- och konstnärliga bilder med barn Kategorin omfattar bilder i vilka förekommer nakna barn (icke fullt pubertets- utvecklade personer) på stränder m.m. och där sexualhandlingar inte förekom-

. »!

1 Det finns även diskussionsgrupper som innehåller bilder på barn som inte är pornografiska men som torde appellera till personer med ett pedofilt intresse. Exempel härpå är alt.binaries.pictures.nudism och alt.binaries.pictures.boys. I den sistnämnda gruppen förekommer visserligen ibland pornografiska bilder av ynglingar. De synes dock i många fall vara tagna ur öppet försålt material bl.a. från Tyskland och inte vara att anse som barnpornografi i ursprungs- landet.

mer. Vidare omfattar den konstnärliga bilder av olika slag.2

5. Japanska barnbilder En särskild kategori bilder framställda i Japan som skildrar flickor (icke fullt pubertetsutvecklade) vilka oftast är nakna men som inte företar sexualhand- lingar (s.k. Lolita Complex-bilder). Kategorin utgör således ett specialfall av den föregående kategorin bilder.

6. ”Verklighetstrogen” konstruerad barnpornografi Pomografiska bilder av barn som konstruerats med datorprogram för grafik e.d.

7. Barnpornografi, 1970-talet Bampomografiska bilder som bedömts vara tagna ur den kommersiella barn- pornografi som på 1970—talet framställdes i tryckt skrift och på smalfilm.

8. Barnpornografi, 1980- och 1990-talen Bampomografiska bilder som bedömts vara framställda från och med år 1980.

9. Övriga bilder Bilder som inte omfattas av kategorierna 1-8. Det är fråga om ej pomogra— fiska bilder med alla tänkbara motiv.

5 .4 Undersökningens resultat

5.4.1. Omfattningen av barnpomografiska inlägg Alt.binaries.pictures.erotica.children

Det insamlade materialet omfattar 1622 inlägg i diskussionsgruppen daterade mellan den 17 augusti och den 24 november 1996. 137 av inläggen utgjordes av bilder som kunde avkodas. Ett fåtal inlägg därut- över torde ha avsett bilder men kunde inte avkodas. Övriga inlägg utgjordes av text.

93 av de 137 avkodade bilderna var inte barnpomografiska. Fyra bilder utgjordes av nudistbilder på vuxna, 48 av pornografi med vuxna,

2 Fotografiska nakenstudier av barn av Ed van der Elsken, David Hamilton, Barry Pringle, Jock Sturges och andra erkända fotografer har iakttagits. Också sådana icke pomografiska skildringar av barn som vi redogjort för i kapitel 4 har iakttagits (se avsnitt 4.1.2 not 2 och redogörelsen för Tyskland i avsnitt 4.3.1). Detta material kan i länder med en snävare lagstiftning vara att be- döma som barnpornografi.

13 av nudist- och konstbilder på barn samt nio av den angivna kate- gorin japanska bilder av flickor. I 19 fall var fråga om kategorin övriga bilder.

Återstående 44 bilder (2,7 % av samtliga inlägg) har bedömts vara barnpomografiska.

Alt.sex.incest

Det insamlade materialet omfattar totalt 4485 inlägg i diskussions- gruppen daterade mellan den 30 juli och den 24 november 1996. 568 av inläggen utgjordes av bilder som kunde avkodas. Ett fåtal inlägg därutöver torde ha avsett bilder men kunde inte avkodas. Övriga inlägg utgjordes av text.

282 av de 568 avkodade bilderna var inte barnpomografiska. Tre bilder utgjordes av pornografiska teckningar, två av nudistbilder på vuxna, 208 av pornografi med vuxna, 29 av nudist- och konstbilder på barn samt nio av den angivna kategorin japanska bilder av flickor. I 29 fall var fråga om kategorin övriga bilder.

Återstående 286 bilder (6,4 % av samtliga inlägg) har bedömts vara barnpomografiska.

Alt.sex.pedophilia

Det insamlade materialet omfattar totalt 3921 inlägg i diskussions- gruppen daterade mellan den 31 juli och den 24 november 1996. 305 av inläggen utgjordes av bilder som kunde avkodas. Ett fåtal inlägg därutöver torde ha avsett bilder men kunde inte avkodas. Övriga inlägg utgjordes av text.

219 av de 305 avkodade bilderna var inte barnpomografiska. Två bilder utgjordes av pornografiska teckningar, sju av nudistbilder på vuxna, 86 av pornografi med vuxna, 45 av nudist— och konstbilder på barn samt 43 av den avgivna kategorin japanska bilder av flickor. I 36 fall var fråga om kategorin övriga bilder.

Återstående 86 bilder (2,2 % av samtliga inlägg) har bedömts vara barnpomografiska.

5.4.2. De barnpomografiska bildernas ursprung

Alt.binaries.pictures.erotica.children

Av de 44 barnpomografiska inläggen består ett inlägg av ett fotomon- tage. 42 inlägg har bedömts vara tagna ur den barnpornografi som producerades på 1970-talet medan ett inlägg innehållit en bild som bedömts vara av senare ursprung. Samtliga inlägg är stillbilder.

Alt.sex.incest

Av de 286 barnpomografiska inläggen består ett inlägg av ett fotomon- tage. 199 bilder har bedömts vara tagna ur den barnpornografi som producerades på 1970-talet medan 87 inlägg innehållit bilder som bedömts vara av senare ursprung. Av de senare är 86 inlägg stillbilder medan ett inlägg består av korta sekvenser av rörliga bilder.

Alt.sex.pedophilia

Av de 86 barnpomografiska inläggen består ett inlägg av ett montage. 52 bilder har bedömts vara tagna ur den barnpornografi som produce- rades på l970-talet medan 33 inlägg innehållit bilder som bedömts vara av senare ursprung. Av de senare är 31 inlägg stillbilder medan 2 inlägg består av en kort sekvens av rörliga bilder.

5.4.3. En bampomografisk bild förekommer i flera inlägg

De barnpomografiska inlägg, för vilka nu redogjorts, är i viss utsträck- ning hämtade från ett och samma ursprungliga material.

(a) Inläggen är ofta gjorda till flera diskussionsgrupper samtidigt (cross—postings) vilket innebär att de barnpomografiska bilder som omfattas av undersökningen i åtskilliga fall återfinns i två eller tre av de undersökta grupperna. En och samma montagebild har anträffats i samtliga de undersökta grupperna. I två av grupperna har funnits en och samma sekvens av rörliga barnpomografiska bilder.

(b) Digitala bilder kan mångfaldigas utan någon kvalitetsförlust. Den som mottagit och lagrat en bampomografisk bild på sin dator kan använda den i ett eget nytt inlägg i en diskussionsgrupp. T.ex. har i gruppen alt.sex.incest tre olika avsändare gjort sammanlagt fyra inlägg

avseende samma bild på en flicka i sexårsåldem, tagen ur en av 1970- talets kommersiella barnpomografiska skrifter.

(0) Bilder i olika inlägg utgörs ofta av serier av stillbilder som är tagna ur en tidskrift, en smalfilm eller ett videogram och som skildrar ett löpande händelseförlopp. T.ex. finns i grupperna alt.binaries.pictu- res.erotica.children och alt.sex.pedophilia en serie bilder av en flicka som anges vara sex år. Seriens numrering omfattar nitton bilder varav tio mottagits. Av det ursprungliga material ur vilken den sekvens av rörliga bilder som nämnts under (a) har tagits har även stillbilder skapats och blivit inlagda. Anträffade sådana bilder här serienummer mellan 1 och 41 av vilka 28 bilder mottagits i gruppen alt.sex.incest.

5.4.4. Antalet avsändare av barnpomografiska bilder är begränsat

De undersökta diskussionsgruppema är en del av ett globalt konferens- system. Mot den bakgrunden får det sägas vara relativt få personer som har lagt in de anträffade barnpomografiska bilderna.

För det material som bedömts vara framställt efter år 1980 och inte taget ur 1970-talets kommersiella barnpornografi, redovisas i nedan- stående tabell antalet avsändare. Det anges också hur många inlägg av sådana bilder var och en av dessa har gjort i de undersökta tre diskus- sionsgruppema. Som ovan nämnts består en avsändares inlägg i olika grupper ofta av identiska bilder. Flera avsändare har också ofta lagt in samma bilder. Flera av avsändarna har även gjort inlägg av äldre material vilka inte omfattas av tabellen.

Avsändare Antal inlägg Avsändare Antal inlägg

children incest pedophilia children incest pedophilia

] 16 1 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 1 28 ]

NOOONIOS'JI-P—UJN— _l—ON-Jåbå— v—-N-——-—-—-—-—- NOW—N—I—Lll -—-(-hON-—-

___—_..— m-th—o

6. Förbud mot befattning med barnpornografi m.m.

6.1. Allmänna utgångspunkter

Lagstiftningen skall medge kriminalisering av all befattning med barnpornografi. Lagstiftningen skall dock utformas så att den

inte hämmar seriöst inhämtande av kunskaper om och opinions- bildning mot bampomografin.

Lagstiftningen skall enligt vår mening vara utformad så att den möjlig- gör ingripanden mot all befattning med barnpornografi. Emellertid måste hänsyn tas till att befattning med barnpornografi kan vara för- svarlig t.ex. om den sker i syfte att väcka opinion mot barnpornografi.

Vi tänker här på det opinionsarbete som bedrivs av frivilligorgani- sationer och företrädare för massmedier och som har en avgörande betydelse för att nationellt och internationellt skapa medvetenhet om problemets förekomst och omfattning. En utökad kriminalisering i fråga om befattning med barnpornografi måste därför utformas så att den inte motverkar sådan befattning som är ägnad att avslöja, infor- mera och väcka opinion mot hantering av barnpornografi. Vetenskap- liga undersökningar av barnpornografi måste kunna företas eftersom god kunskap om barnpornografi är en viktig förutsättning för att be- kämpningen av företeelsen skall kunna bedrivas effektivt. En befatt- ning kan också vara försvarlig av konstnärliga hänsyn.

I betänkandets andra avdelning behandlar vi frågan om i vad mån barnpornografi omfattas av TF och YGL samt om vilka ändringar som bör göras i dessa grundlagar för att de åtgärder som vi föreslår i detta kapitel skall få genomslagskraft utan men för möjligheterna till sådan seriös befattning som nyss nämnts.

6.2. Aktiv befattning med barnpornografi bör förbjudas

Vi föreslår att det skall vara förbjudet att 1. framställa barnpornografi i syfte att överlåta, upplåta eller förevisa den, 2. överlåta, upplåta eller förevisa barnpornografi eller att i syfte att göra detta förvärva eller försöka förvärva barnpomo—

grafi, 3. inneha eller efterfråga barnpornografi av verklighetstrogen

karaktär samt 4. till landet införa eller från landet utföra barnpornografi.

Som framgått av redovisningen av gällande rätt i kapitel 1 kan en bampomografisk bild i princip inte skapas utan att ett sexualbrott mot ett barn begås. Även om den barnpomografiska bilden inte skildrar ett sexualbrott mot barn utgör själva bildupptagningen emellertid ett sexuellt ofredande enligt svensk lagstiftning. Smygfilmning o.d. inne- fattar oftast inte något brott. Om den som har begått ett sexualbrott filmar sitt övergrepp beaktas den kränkning som bildupptagningen innebär för barnet i straffskärpande riktning när straffet för sexual- brottet bestäms. Bilden kan förverkas. För detta fall finns det därför inte något egentligt behov av kriminalisering av själva bildupptag— ningen. Om lagföringen emellertid dröjer och gärningsmannen behåller bilden utgör det en ny kränkning för barnet varje gång han tittar på denna. Om sexualbrottslingen emellertid visar bilden för andra personer utgör detta en handling som faller utanför ramen för sexualbrottet. Denna handling får anses utgöra en ny kränkning av det avbildade barnet. Därför är det genom stadgandet om barnpomografibrott straff- belagt att sprida barnpomografiska bilder. Straff för sådant brott kan också utdömas redan när bilden framställs om syftet är att sprida den. Förfaranden med barnpornografi som inte innebär spridning, t.ex. överlåtelse till eller förevisning för någon enstaka person, är inte särskilt kriminaliserade. Inte heller är endast innehav av bampomografi straffbelagt.

Vi menar att varje företeende av en bampomografisk bild innebär en straffvärd kränkning av det avbildade barnet. Kränkningen kan orsakas såväl av upphovsmannen själv som av andra innehavare i senare led, om bilden kopieras och visas för någon annan. Vi föreslår

därför att det skall vara förbjudet att framställa barnpornografi för att överlåta, upplåta eller förevisa den för någon annan liksom att visa, upplåta eller överlåta en bild, som man redan innehar.

Efterfrågan på barnpornografi är en grundläggande drivkraft för dem som ägnar sig åt barnpornografi och orsakar att ytterligare barn- pomografiska framställningar skapas. I de allvarligaste fallen kan efterfrågan utgöra motivet för nya sexualbrott mot barn. Det framstår därför som motiverat att straffbelägga även förvärv och försök att förvärva barnpornografi i syfte att den skall överlåtas, upplåtas eller förevisas för någon annan.

Som redovisats i avsnitt 1.3.1 höjdes år 1993 maximistraffet för barnpomografibrott från sex månader till två år. Vi har inte funnit skäl att föreslå en ytterligare skärpning av straffskalan för bampomografi- brott i allmänhet. I följande avsnitt föreslår vi dock att ett stadgande om grovt barnpomografibrott bör införas för vissa särskilt allvarliga fall. Åtgärden är inte avsedd att påverka den straffrnätning som tilläm- pas i dag. Den utvidgning av den sammantaget tillgängliga straffskalan för barnpomografibrott som det grova brottet ger skall således inte tas till intäkt för en allmän uppjustering av straffen för bampomografi- brott.

6.3. En särskild straffskala för grova brott

En bestämmelse om grovt barnpomografibrott bör införas för särskilt allvarliga fall. Straffskalan bör vara fängelse lägst sex månader och högst fyra år.

Genom straffskaloma markerar lagstiftaren sin värdering av olika brottstypers straffvärde. För närvarande är straffskaloma för barn- pomografibrott och olaga våldsskildring desamma. Vi menar att viss hantering av barnpornografi som skildrar verkliga sexuella övergrepp på barn kan vara mer straffvärd än hantering av våldspomografi eller videovåldsfilmer med s.k. extremvåld. Sådan olaga våldsskildring utgörs nästan uteslutande av spelade skildringar eller aktiviteter som vuxna frivilligt inlåtit sig i.

I vissa fall kan bampomografibrottslighet tänkas vara av så allvarlig beskaffenhet att nu gällande straffmaximum ter sig otillräckligt. Man kan tänka sig fall där gärningen bedrivits i stor omfattning, pågått under lång tid och avsett många upptagningar som har spritts i ett stort

antal exemplar. Från Tyskland finns exempel på ett par fall där en far under lång tid utnyttjade sina barn och framställde flera videofilmer av övergreppen vilka gavs stor spridning. Verksamheten kan dessutom tänkas ha begåtts i vinstsyfte och avsett bilder, vari barn enligt vad som visas på bilderna utsätts för synnerligen smärtsamt våld. Det kan även tänkas fall där barnpomografibrott utgör led i en organiserad brottslighet, vilket enligt gällande regler för straffmätning i 29 kap. BrB skall ses som en försvårande omständighet vid straffmätningen. Detta är exempel på fall som enligt vår mening bör kunna föranleda att brottet skall bedömas som grovt och påföljden bestämmas efter en högre straffskala.

Vi föreslår att det införs en straffbestämmelse för grovt bampomo- grafibrott med en straffskala på fängelse lägst sex månader och högst fyra är.

6.4. Även oaktsamma handlingar bör bestraffas i yrkesmässig verksamhet

Den som i yrkesmässig verksamhet eller annars i förvärvssyfte tar befattning med barnpornografi bör kunna dömas för brott även när gärningen begås av oaktsamhet.

För att straff skall kunna utdömas för barnpomografibrott enligt nuva- rande bestämmelse i brottsbalken krävs att gärningen skett uppsåtligen. Detsamma bör gälla de ytterligare kriminaliseringar vi föreslår. Kravet på uppsåt innebär bl.a. att den som befattat sig med en barnpomo- grafisk bild insett att någon av de avbildade varit under 18 år eller att han i vart fall måste ha misstänkt detta och det dessutom måste antas att han skulle ha befattat sig med bilden även om han haft vetskap om detta.

Kravet på uppsåt bör dock kunna frångås när befattningen med barnpornografi skett i yrkesmässig verksamhet. Gärningen bör i sådana fall kunna straffas även om den begås av oaktsamhet.

De människor som agerar i de videofilmer som hanteras av porno- grafibranschen är ofta unga. Det torde ibland kunna sättas i fråga om de uppnått 18 års ålder. Det bör enligt vår mening inte accepteras att den som yrkesmässigt handlar med pornografi kan undgå straff genom att låta bli att kontrollera sina varor. Det som säljs på detta sätt är ofta importerade framställningar från länder där lägre åldersgränser än 18 år

tillämpas för bestämning av vad som avses med barnpornografi. Om även oaktsam befattning med barnpomografiska framställningar blir straffbar kan detta förväntas medföra att de som i vårt land handlar med pornografiska filmer av sina leverantörer i utlandet kräver att dessa ställer garantier vad gäller aktörernas ålder, t.ex. i form av officiellt utfärdade åldersbevis.

I pomografibranschen säljs också s.k. naturistfilmer med barn. I dessa filmer förekommer ibland att inzoomningar gjorts på skildrade barns underliv. Dessa bilder är ofta att anse som pornografiska. Även i sådana fall kan införandet av ett oaktsamhetsbrott förväntas medföra att den som handlar yrkesmässigt med filmerna av sina leverantörer kräver försäkringar om att filmerna inte innehåller sekvenser med sådana inzoomningar. De kan också förväntas själva kontrollera filmer- na i detta avseende. Sådan kontroll kan t.ex. befinnas vara påkallad om det visar sig att en leverantör vid tidigare leveranser, trots försäkran om motsatsen, ändock levererat filmer med sådana inzoomningar som det här är fråga om.

Redan i dag gäller enligt 16 kap. 10 b & andra stycket BrB att den som av oaktsamhet sprider sådan skildring som avses med olaga vålds— skildring kan fällas till ansvar om det skett i yrkesmässig verksamhet eller annars i förvärvssyfte. Det skulle vara konsekvent om i motsva- rande fall när det gäller barnpornografi hanteringen skulle kunna medföra ansvar vid oaktsamhet.

Vi föreslår därför att de handlingar som vi menar skall utgöra barnpomografibrott när de utförs med uppsåt skall vara straffbara också vid oaktsamhet under förutsättning att de företas i yrkesmässig verksamhet eller eljest i förvärvssyfte.

Straffskalan bör enligt vår mening vara densamma som för uppsåt- liga gärningar, böter eller fängelse högst två år. Denna straffskala gäller för oaktsam spridning av olaga våldsskildring i yrkesmässig verksamhet eller eljest i förvärvssyfte.

6.5. Även innehav av barnpornografi bör straffbeläggas

Även ett innehav av barnpornografi bör kriminaliseras, liksom vidtagande av åtgärder för att efterfråga barnpornografi.

Barnpornografi sprids i princip uteslutande i det fördolda genom

överlåtelser och byten av material från person till person. Våra förslag till kriminaliseringar träffar alla sådana aktiva befattningar.

Det finns emellertid personer som endast innehar förvärvad barn- pornografi och aldrig ens visar materialet för andra. Det kan vara en person längst ut i en distributionskedja, i vilken de övriga ingående personerna i tur och ordning har kopierat förvärvat material och över- låtit kopior vidare, men det kan också vara framställaren av den ifråga- varande bampomografiska skildringen som behåller denna för sig själv. Det kan också tänkas att det finns personer som innehar visst material för kopiering och vidare distribution men som också innehar annat material som de av något skäl inte sprider vidare.

Det framstår som mycket otillfredsställande att enskilda personer straffritt skall kunna inneha bilder på vilka skildras till synes verkliga övergrepp på barn. Även ett innehav av en sådan bild innebär en fortlöpande integritetskränkning av det avbildade barnet men även av barn i allmänhet. Även om det inte finns belagt att så har skett (se Peter Martens rapport, bilaga 3) kan risken ändå inte uteslutas för att en innehavare av en sådan bild kan komma att visa den för ett barn i syfte att förmå barnet att medverka i sådana handlingar som skildras på bilden.

Som kommer att framgå i det följande föreslår vi en bestämmelse om att en bampomografisk bild skall kunna konfiskeras eller förverkas i vilket sammanhang den än anträffas. Detta kan i och för sig förväntas medföra att en innehavare av en bampomografisk bild hellre själv förstör denna än utsätter sig för risken att få sin hantering avslöjad genom det offentliga förfarande inför domstol som en talan om för- verkande eller konfiskering innebär. Det straffhot som en kriminali- sering innefattar kan emellertid förväntas ge innehavaren ökad an— ledning att förstöra bilden. Dessutom skulle en kriminalisering inne— bära en kraftfullare markering från samhällets sida av att bampomo- grafi inte kan tolereras.

Mot den angivna bakgrunden föreslår vi att även ett innehav av sådana barnpomografiska bilder som nu nämnts skall kriminaliseras. Ett innehavsförbud bör således omfatta verklighetstrogna bilder, sådana som återger ett verkligt händelseförlopp och som innefattar ett sexual- brott mot ett barn. Detta innebär att även en förövares innehav av bilder avseende egna övergrepp blir kriminaliserat. Förbudet bör emel— lertid även träffa innehav av bilder som med datateknik eller på annat sätt har konstruerats så att de har kommit att få en verklighetstrogen karaktär. Annars skulle en innehavare regelmässigt kunna invända att han trott att en bild inte återgav något ur verkligheten och åklagarens utredningsskyldighet skulle bli alltför stor.

Avgränsningen av ett innehavsförbud till att omfatta bilder av verklighetstrogen karaktär överensstämmer med den avgränsning som gjorts i det vilande grundlagsförslaget.

Kravet på att bilden skall innefatta ett sexualbrott mot ett barn bör uttryckas så att den skall skildra ett barn som på bilden är inblandat i en handling med sexuell innebörd. Detta medför att s.k. nudist- och poseringsbilder, som har framställts genom att barn på stränder och i lekparker m.m. har filmats men inte företar eller medverkar i några sexuella handlingar, inte omfattas av innehavsförbudet. Sådana skild- ringar kan ibland anses pornografiska genom att skildringen med utnyttjande av tekniska medel fokuserar på barns nakna underliv. Gränsen mellan vad som skall anses vara pornografisk bild av barn och inte kan när det gäller detta slags skildringar vara svår att dra och kan förändras något över tiden. Materialet är ofta likvärdigt med sedvanliga familjefilmer.

I sammanhanget kan nämnas att det kan förekomma att ungdomar filmar sitt gemensamma sexualliv och behåller filmen. Filmen kan i ett sådant fall i och för sig vara att anse som bampomografisk. Försvar- lighetsrekvisitet torde dock lämna erforderligt utrymme åt åklagare och domstolar att bedöma ungdomarnas innehav av en sådan film som straffritt.

Till den del sådant material är att anse som pornografiskt omfattas det dock av våra övriga kriminaliseringsförslag och kan således inte spridas straffritt.

Straffskalan för innehavsbrott bör enligt vår mening innehålla fängelse vilket medför att det hos den som skäligen kan misstänkas för innehav av barnpornografi kan företas husrannsakan.

I avsnitt 6.1.2 har vi föreslagit att det skall vara förbjudet att för- söka anskaffa barnpomografiska bilder i syfte att överlåta dem till någon annan. Det är enligt vår mening konsekvent att straffbelägga även åtgärder som innebär att en person efterfrågar verklighetstrogen barnpornografi, dvs. sådan barnpornografi som omfattas av vårt förslag till innehavsförbud, även om avsikten inte är att överlåta eller visa den för någon annan person. Skälet härför är att en sådan kriminalisering, liksom fallet är när det gäller innehavskriminalisering, kan förväntas bidra till att minska efterfrågan på barnpornografi och därmed även minska framställning och spridning av sådan.

6.6. Införsel och utförsel av barnpornografi bör förbjudas

Vår undersökning av de barnpomografiska alster som har tagits i be- slag i Sverige i samband med utredningar om barnpomografibrott och som alltså avser alster som spritts av den ursprunglige framställaren visar att dessa alster i allt väsentligt är ursprungligen framställda utomlands. Det finns inte någon anledning att anta att inte också i framtiden utomlands producerad barnpornografi kan komma att införas till Sverige. Detta bör motverkas genom att införsel av barnpornografi till landet straffbeläggs.

I den allmänna debatten har förekommit uppgifter om att utförsel från Sverige av kommersiella barnpomografiska videofilmer skett till framför allt Tyskland och USA. Från utredningens sida har försök gjorts att få dessa uppgifter verifierade genom förfrågningar hos befatt- ningshavare vid de svenska polis- och tullmyndigheterna samt vid den tyska och holländska polisen och US Customs. Något belägg för att kommersiellt bampomografiskt material skulle ha utförts från Sverige har härvid inte erhållits. Oavsett hur det hittills har förhållit sig härmed kan det inte uteslutas att utförsel av sådant material skulle kunna komma att ske i framtiden. Det är känt att inte bara införsel utan också utförsel av barnpornografi förekommer i form av överlåtelser enskilda personer emellan vilka använder sig av post eller medför materialet vid utlandsresor. Även utförsel av barnpornografi från Sverige bör därför straffbeläggas.

Vi föreslår en ny lag om förbud mot införsel och utförsel av barn- pornografi. Häri bör inte göras undantag för sådana fall då införseln eller utförseln avser ett innehav för eget bruk eftersom det inte torde vara möjligt att i praktiken göra skillnad på sådana fall och fall där det föreligger avsikt att låta andra få del av materialet.

Om gärningen med hänsyn till omständigheterna var försvarlig skall den inte medföra ansvar. Här kan man tänka sig den situationen att företrädare för en opinionsbildande organisation för med sig material

hem efter en utrikes resa.

Om straff för olovlig införsel och utförsel samt försök därtill finns bestämmelser i lagen (1960:418) om straff för varusmuggling.

Som tidigare har nämnts har utredningen av den undersökning som inom dess ram företagits av i Sverige beslagtagen barnpornografi ansett sig kunna dra den slutsatsen att numera barnpornografi mest framställs på videofilm. Av endast det yttre utseendet på en sådan film torde inte kunna bedömas om filmen innehåller barnpomografiska

skildringar. Det torde därför uppkomma avsevärda svårigheter för tullen att konstatera om videofilmer som förs över gränsen innehåller sådana skildringar. För att detta skall kunna fastställas måste filmerna spelas upp. Särskild anledning att göra detta kan med hänsyn till omständigheterna naturligtvis föreligga i enskilda fall, t.ex. när det gäller videogram som medförs av hemkommande turister från sådana länder i Asien där, efter vad som är känt, barn utnyttjas sexuellt av vuxna turistande personer från Västvärlden.

För att den föreslagna lagen om förbud mot införsel och utförsel av barnpornografi skall få verkan också med avseende på Sveriges gräns mot annat EU-land skall de tillägg göras i 3, 4 och 7 åå i lagen (l996:701) om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen som framgår av vårt författnings- förslag. Som redovisats i avsnitt 2.2.2 föreligger inte något EG-rättsligt hinder mot att vidta åtgärden. Denna torde tvärtom ligga helt i linje med det arbete som pågår inom ramen för bl.a. tredje pelaren.

6.7 l kriminalstatistiken kan antalet barnpomografibrott komma att öka

Som tidigare nämnts förekommer det att en person som begår ett sexu- ellt övergrepp mot ett barn fotograferar eller filmar övergreppet och behåller framställningen för sig själv utan att sprida den. Han kanske visar den för eller lånar ut den till någon annan enstaka person. För detta straffas han inte särskilt med nuvarande lagstiftning. Att doku- mentation av övergreppet gjorts skall emellertid vid bedömningen av sexualbrottet beaktas som en försvårande omständighet och påverka straffmätningen.

Om våra förslag till nya kriminaliseringar vad avser barnpornografi- brott genomförs kommer i fortsättningen i fall som nu sagts att kunna dömas inte som i dag enbart för sexualbrottet utan också för barnpor- nografibrott. Detta kan antas komma att påverka kriminalstatistiken i höjande riktning vad avser polisanmälningar och lagföringar i vårt land av barnpomografibrott utan att för den skull gärningar bestående i framställande av barnpomografiska skildringar i verkligheten ökat i antal. Denna omständighet bör beaktas vid den framtida granskningen av statistiken.

6.8. En särskild preskriptionsregel även för sexuellt ofredande

Den särskilda preskriptionsregeln i 35 kap. 4 5 andra stycket BrB om sexualbrott mot barn skall omfatta även sexuellt ofre- dande förövat mot barn under 15 år, om barnet är förövarens avkomling eller står under hans fostran eller för vars vård eller tillsyn han har att svara på grund av myndighets beslut.

Åtalspreskription innebär att påföljd för ett brott inte får ådömas om den misstänkte inte har häktats eller erhållit del av åtalet inom viss tid från brottet. Tiden för åtalspreskription är enligt 35 kap. 1 & BrB olika lång beroende på det straff som högst kan följa på brottet. Ett högsta fängelsestraff om t.ex. ett år för brottet innebär en preskriptionstid om två år och ett straff om högst två år en preskriptionstid om fem år.

Preskriptionstiden för ett brott börjar enligt huvudregeln att löpa när brottet begås. Om i brottsbeskrivningen ingår att viss verkan av brottet skall ha inträtt skall dock tiden räknas från den dag denna verkan inträdde.

Reglerna om åtalspreskription motiveras bl.a. med att det från allmänpreventiv synpunkt inte är lika angeläget att bestraffa gamla brott som sådana som fortfarande uppfattas som aktuella samt att den misstänkte småningom bör kunna inrätta sitt liv utan att riskera att lång tid efter brottet ådömas straff.

Den 1 januari 1995 förlängdes preskriptionstidema för sexualbrott som förövas mot barn på så sätt att tiden börjar löpa först den dag då målsäganden fyller eller skulle ha fyllt 15 år. Regleringen gäller dock inte för sexuellt ofredande. För detta brott är preskriptionstiden fem år.

I förarbetena anförde regeringen att ett barn som utsätts för sexuella övergrepp av olika skäl ofta inte förmår att berätta om vad det har varit utsatt för förrän det kommer upp i de övre tonåren och härvid nått erforderlig självständighet och mognad. De sexuella övergreppen är vidare sällan förenade med något nämnbart fysiskt våld, eftersom den som begår gärningen ofta befinner sig i en sådan överlägsen position att han eller hon inte behöver tillgripa något våld för att driva igenom sin vilja. Sexuella övergrepp mot barn anmäls därför vanligen inte omedelbart utan uppdagas ofta först efter lång tid då de inte sällan kan vara preskriberade (prop. 1994/95: 2 s. 24 f. ).

Även 1 ett annat avseende intar sexualbrott mot barn en särställning enligt vad regeringen anför 1 propositionen. Brotten ger ofta mga synli-

ga skador, varför det kan sägas ligga i dessa brotts natur att de i regel inte upptäcks förrän lång tid förflutit. Skadorna ligger i stället regel- mässigt på ett psykiskt plan men är å andra sidan desto svårare och i många fall livsvariga. Regeringen anför i propositionen att det vore stötande om preskriptionsreglema skulle lägga hinder i vägen för en lagföring i fall där den för övergrepp skyldige är överbevisad om att ha begått detta (a. prop. s. 26 f.).

Regleringen föreslogs inte omfatta sexuellt ofredande. I denna del anförde regeringen att det måste krävas att det rör sig om allvarliga kränkningar av barnet för att en förlängning av preskriptionstiden skulle vara motiverad. Liksom flera remissinstanser ansåg regeringen att det kunde ifrågasättas om de brott som avses i bestämmelsen om sexuellt ofredande typiskt sett uppfyller detta kriterium.

Den kränkning som tillfogas ett barn genom att det utsätts för sexuellt ofredande kan emellertid vara lika allvarlig som om barnet hade utsatts för ett brott innefattande sexuellt umgänge och ha ett lika högt straffvärde som ett sådant brott, särskilt om den som ofredat är en vuxen person i barnets familj och övergreppen pågår under en längre tid.

Våra undersökningar av den barnpornografi som är i omlopp har visat att denna i stor utsträckning är producerad inom en familj eller i andra relationer där den vuxne intar en överordnad ställning gentemot barnet. Förhållandet torde vara detsamma i sådana fall då bam förmås att medverka vid framställning av pornografiska bilder som inte sätts i omlopp.

Skulle en far eller en annan anhörig förmå ett barn att i unga år och under längre tid posera för pornografiska bilder utgör detta självfallet en mycket allvarlig integritetskränkning med högt straffvärde även om något sexuellt umgänge inte förekommit. Sådan posering kan t.ex. innefatta att barnet förmås att onanera inför en videokamera.

Ett annat slag av sexuellt ofredande som har högt straffvärde, som i och för sig inte har något samband med barnpornografi, är att gär- ningsmannen vid upprepade tillfällen onanerar inför barnet.

Sådana gärningar som vi här angett och där förövaren är en person under vars inflytande barnet står kan som framgår av det anförda vara väl så kränkande för barnet och ha ett lika högt straffvärde som går- ningar för vilka den längre preskriptionstiden gäller. Vi föreslår därför att den särskilda preskriptionsbestämmelsen skall gälla även brottet sexuellt ofredande, om målsäganden är under 15 år och är barn till för- övaren eller eljest står under dennes fostran, vård eller tillsyn (jfr 6 kap. 4 & BrB).

Att överväga och föreslå ändringar i bestämmelserna om sexualbrott

mot barn som inte innefattar någon bampomografisk gärning ligger i utkanten av vårt uppdrag. Det kan emellertid enligt vår mening inte vara befogat att begränsa förslaget till sådant sexuellt ofredande som innefattar barnpomografibrott.

7. Införande av en uttrycklig åldersgräns

I bestämmelsen om barnpomografibrott anges inte någon åldersgräns när det gäller att avgöra vad som skall förstås med uttrycket barn. Det har sagts att lagrummet härigenom inte ger ett helt tillfredsställande skydd för unga människor mot att förekomma i pornografi. Frågan har särskilt uppmärksammats sedan Sverige tillträtt FN-konventionen om barnets rättigheter enligt vilken varje person under 18 år skall anses vara ett barn.

I detta kapitel behandlas frågan om begreppet barn bör definieras i bestämmelsen om barnpomografibrott och om det bör utvidgas i för- hållande till vad som gäller i dag.

Enligt våra direktiv skall vi överväga möjligheten att införa en åldersgräns i bestämmelsen om barnpomografibrott eller att på annat sätt utvidga lagstiftningen till skydd för unga människor på detta område. Direktiven framhåller att frågan om det är lämpligt att införa en åldersgräns i första hand måste ses som en processuell fråga där möjligheterna att presentera tillräcklig bevisning är avgörande. Enligt direktiven är det viktigt att vi i detta sammanhang beaktar medicinsk sakkunskap.

7.1. Det nuvarande bambegreppet

Bampomografibrottets skyddsobjekt är unga människor vilkas pubertetsutveckling inte är avslutad. En bestämd åldersgräns har ansetts medföra olägenheter.

l bestämmelsen om barnpomografibrott ställs som tidigare redovisats i avsnitt 1.3.2 inte upp någon fixerad åldersgräns när det gäller att be- stämma vad som avses med barn. Enligt förarbetena avses med barn en person vars könsmognadsprocess inte är avslutad (prop. 1978/79:179 s. 9).

I sitt förslag om kriminalisering av barnpornografi menade YFU att någon åldersgräns inte borde föreskrivas med tanke på olikheterna i skilda individers utveckling. Den närmare gränsdragningen fick enligt utredningen ankomma på rättstillämpningen (a. prop. s. 27).

Redan här bör anmärkas att könsmognad, dvs. förmågan att repro- ducera sig, inte är den biologiska mognad som torde ha åsyftats i för- arbetena. Vad som avsetts torde ha varit den yttre kroppsliga utveck- ling som äger rum under puberteten.

Viss remisskritik riktades mot förslaget att inte använda en fixerad åldersgräns.

Stockholms tingsrätt anmärkte att könsmognadsprocessen är av- slutad vid olika åldrar och att det också kan vara svårt att avgöra detta skede i det enskilda fallet. Tingsrätten befarade att det skulle uppstå svåra och påfrestande bevissituationer för avbildade bam.

Även Rikspolisstyrelsen ansåg att avsaknaden av en definition av vad som avsågs med barn innebar att avsevärda bevissvårigheter sannolikt skulle komma att uppstå. Det var därför enligt styrelsen önskvärt med en åldersgräns. Konsumentverket menade att införandet av en åldersgräns skulle underlätta tillämpningen av bestämmelsen.

Riksåklagaren såg däremot saken på ett annat sätt. Han konstaterade att det ofta torde bli mycket svårt att få fram uppgifter om den av- bildade personens ålder eller mognad och anmärkte att det var ange- läget att de avbildade inte skulle behöva identifieras. Utgångspunkten för bedömningen av om det var fråga om ett barn eller inte fick bli vad som kunde utläsas av bilden. En sådan bedömning fick med nöd- vändighet begränsas till individens fysiska utveckling. Detta kunde dock leda till att fysiskt men ej psykiskt utvecklade individer lämnades utan det skydd som ytterst torde ha avsetts med förslaget till lagstift- ningen om barnpornografi.

Föredraganden anslöt sig till Riksåklagarens uppfattning och mena- de att det skulle medföra stora olägenheter att använda en bestämd åldersgräns, bl.a. därför att det skulle leda till att barnets identitet skulle behöva fastställas. Enligt föredraganden skulle detta i sin tur kunna orsaka ytterligare kränkning av det avbildade barnets integritet (a. prop. s. 9).

Någon klargörande praxis från Högsta domstolen om tolkningen av begreppet barn i detta sammanhang finns inte.

Bristen på prejudikat torde dock inte ha orsakat några beaktans- värda problem för rättstillämpningen. Huruvida en persons pubertetsut- veckling är avslutad är en fråga som avgörs enligt internationellt vedertagna medicinska bedömningsgrunder som kan tillhandahållas av sakkunniga.

7.2. Frågans tidigare behandling

7.2.1. Sverige godkänner FN-konventionen om barnets rättigheter (Barnkonventionen)

Sveriges godkännande av Barnkonventionen ansågs inte kräva att en 18-årsgräns infördes i bestämmelsen om bampomografi— brott. Det ansågs dock att det straffrättsliga skyddet mot att barn används i pornografi borde ses över.

Inför Sveriges godkännande år 1990 av Barnkonventionen väcktes frågan om att utvidga bestämmelsen om barnpomografibrott till att omfatta även unga människor vars könsmognadsprocess är avslutad.

I regeringens proposition 1989/90:107 om godkännande av konven- tionen hänförde sig föredraganden till förarbetena till bestämmelsen och ansåg att skillnaden mellan konventionens 18-årsregel och barn- pomografibrottets bestämning inte borde överdrivas. Skillnaden var huvudsakligen av formellt slag och i praktiken torde samma ålders- grupper avses. Föredraganden anmärkte också att konventionen inte ställer upp något direkt krav på straffrättslig lagstiftning och menade att de aktuella företeelserna i första hand borde motarbetas genom insatser på det sociala planet (s. 78).

Efter att ha redovisat även andra bestämmelser om straff för den som använder en person under 18 år i pornografiska sammanhang fann föredraganden att en anslutning till Barnkonventionen inte krävde lag- ändringar. Samtidigt uteslöt han dock inte att det kunde finnas behov av en översyn av de dåvarande reglerna. Sådana överväganden borde dock göras utifrån mer allmänna utgångspunkter än de som följde av konventionen som sådan.

I sitt remissyttrande över konventionen hade JK redogjort för erfa- renheter av bampomografibrottet. Han menade att det kunde vara lämpligt att konventionsarbetet togs till intäkt för en översyn av frågan om en åldersgräns. Han sade sig vara väl medveten om de problem en sådan gräns skulle medföra men ansåg att bristen ledde till otillfreds- ställande resultat i vissa fall. Han ansåg det önskvärt att bampomo- grafibestämmelsens skydd kunde utvidgas till att omfatta även unga människor vars könsmognadsprocess är avslutad men som uppenbar- ligen i övrigt fortfarande befinner sig i den utvecklingsprocess i stort som medförde att de behövde lagstiftningens skydd på det aktuella området.

Under riksdagsbehandlingen av propositionen motionerades om en l8-årsgräns. Justitieutskottet och konstitutionsutskottet yttrade sig i

frågan. I sitt yttrande 1989/90:JuU3y anförde justitieutskottet att det av JK

hade inhämtat att de straffbara gämingarna som regel bestod i spridan- de av ofta utomlands tryckta tidningar, att avsaknaden av en ålders- gräns i vissa fall hade lett till att åtal avseende bilder av välutvecklade, mycket unga flickor ogillats men att åklagaren med en åldersgräns skulle vara tvungen att visa att den avbildade personen inte fyllt 18 år, vilket som regel torde vara omöjligt.

Konstitutionsutskottet anförde i sitt yttrande 1989/901KU7y att en 18-årsgräns kunde medföra ytterligare integritetskränkning av de av- bildade barnen och att utskottet därför inte var berett att förorda en sådan. Dock borde lagstiftningens skydd mot att barn utnyttjas i barn- pornografi utvidgas till att omfatta en större grupp barn än den som omfattades av den gällande lagstiftningen.

Socialutskottet anförde i betänkandet 1989/90: SoU28 att det straff- rättsliga skyddet mot att barn utnyttjas i pornografi kunde behöva utvidgas. Överväganden härom borde dock ske 1 samband med översyn av de straffrättsliga reglerna 1 övrigt på området.

En sådan översyn ägde sedan rum inom Justitiedepartementet och redovisades i promemorian (Ds 1993:80) Ökat skydd för barn. Pro— memorians förslag redovisas nedan i avsnitt 7.2.3.

Innan promemorian lades fram hade Sverige avgivit en rapport till FN:s kommitté för övervakning av barnets rättigheter enligt Barnkon- ventionen.

7.2.2. Sveriges rapport år 1992 till FN:s kommitté för övervakning av barnets rättigheter

År 1992 avgav Sverige en rapport till Kommittén för övervakning av barnets rättigheter (CRC/C/3/Add.). I denna redogjordes bland annat för de straffbestämmelser som enligt svensk lag var tillämpliga när barn används för framställning av pornografi och de överväganden som motiverat att någon fixerad åldersgräns inte uppställts (para 254). Det angavs att med barn avsågs en person som ännu inte uppnått full könsmognad.l

1 I den på engelska språket avfattade rapporten användes härför begreppet sex- ual maturity. Sexuell mognad har en annan innebörd än könsmognad. Härmed torde nämligen allmänt avses den ålder vid vilken såväl den biologiska som psykosociala mognaden anses vara sådan att sexuellt umgänge inte framstår som olämpligt.

Den 28 januari 1993 antog kommittén sina avslutande observationer (A/49/41). Kommittén uttryckte sin oro över det förhållandet att i Sverige åldern för sexuell mognad inte blivit fixerad, vilket ansågs som en brist i skyddet för barn mot att utnyttjas i barnpomografiska sammanhang (para 56). Därför föreslog kommittén att den svenska regeringen skulle ompröva sin lagstiftning i förevarande sammanhang.

Det kan konstateras att kommitténs uttalande gällde frånvaron av en åldersgräns över huvud taget. Att en sådan gräns borde sättas vid 18 år sades inte. Kommitténs uttalande tyder på att den kan ha antagit att det i vårt land inte alls finns någon åldersgräns för när en person anses kunna inlåta sig i frivilligt sexuellt umgänge utan att denna gräns avgörs efter den individuella mognaden.

7.2.3. År 1995 erhåller åldersgruppen 15 till 18 år ett utökat straffrättsligt skydd

Det är sedan den 1 januari 1995 straffbart som sexuellt ofredan- de att förmå den som är fyllda 15 men inte 18 år att medverka i framställning av pornografisk bild oavsett om uppsåt att sprida bilden föreligger eller inte. Frågan om en fixerad åldersgräns skulle införas i straffbestämmelsen om barnpomografibrott ansågs böra utredas ytterligare.

I den ovan nämnda departementspromemorian Ökat skydd för barn (Ds 1993180) behandlades frågan om svensk lagstiftning behövde ändras för att Sverige skulle anses uppfylla bland annat kraven i artikel 34 i Barnkonventionen. Frågan om hur barns medverkan vid framställning av pornografiskt material skulle kunna förhindras behandlades ingåen- de.

1 promemorian konstaterades att det redan var straffbart som sexu- ellt ofredande att använda unga personer under 15 år för framställning av pornografisk bild även då uppsåt att sprida bilderna saknades. Det anfördes att den som fyllt 15 år själv ansågs ansvara för sina sexuella handlingar som sådana. Principen gällde dock inte fullt ut. En person under 18 år var inte fri att t.ex. prostituera sig. Också när det gällde att användas som modell i pornografiska framställningar borde enligt promemorian åldersgränsen höjas till 18 år. Den som inte uppnått angivna ålder kunde inte själv överblicka och bedöma de långsiktiga konsekvenserna av sitt handlande och det fanns en uppenbar risk att

hanteringen skulle medföra särskild social och känslomässig skada.

I promemorian föreslogs att bestämmelsen om sexuellt ofredande skulle utvidgas på så sätt att det skulle bli straffbart att förmå även den som är fyllda 15 men inte 18 år att medverka vid framställning av pornografisk bild eller vid sexuell posering.

Förslaget tillstyrktes eller lämnades utan erinran av remissinstanser- na. Regeringen anslöt sig till promemorians överväganden (prop. 1994/95:2 s. 18 ff.). Den nya bestämmelsen antogs av riksdagen och trädde i kraft den 1 januari 1995 (prop. 1994/952, bet. 1994/95zJuU5, rskr. 1994/95:58, SFS 1994:1499).

Såvitt gällde frågan om en eventuell formell 18-årsgräns i barn- pomografibestämmelsen framhölls i promemorian att syftet härmed skulle vara att öka skyddet för barn mot att bli utsatta för sexuell exploatering. Med hänvisning till den ovan redovisade riksdagsbehand- lingen av frågan om godkännande av Barnkonventionen anmärktes att införandet av en sådan åldersgräns emellertid inte entydigt skulle innebära en förstärkning av detta skydd. Detta sades särskilt gälla vid prövningen av straffbarheten i utländskt producerat material, där bar- nen som avbildas inte kan identifieras. Med den frihet som ligger i prövningen av ordet ”bam” borde enligt promemorian de straffvärda fallen också innefattas i kriminaliseringen. På grund härav och med hänvisning till förslaget om ändring av bestämmelsen om sexuellt ofredande ansågs det att Bamkonventionens krav var tillgodosedda utan att bestämmelsen om barnpomografibrott ändrades.

Vissa remissinstanser var kritiska till förslaget att inte införa en formell 18-årsgräns. Socialstyrelsen fann det otillfredsställande att könsmognadsprocessen låg till grund för bedömningen under angivan- de av att t.ex. flickor födda i Asien får sin menstruation tidigare än europeiska flickor.2 Styrelsen ansåg att den faktiska åldern borde vara utslagsgivande och att ett ytterligare skäl för en 18-årsgräns var att med barn i Barnkonventionen avsågs människor under 18 års ålder. Även Svenska Unicef-kommittén ansåg att en 18-årsgräns borde gälla. Barnombudsmannen ansåg det nödvändigt att införa en bestämning angående vilka som skulle räknas som barn och att en åldersgräns skulle ansluta till Barnkonventionen. För de barn vars ålder var okänd fick enligt Barnombudsmannen könsmognaden vara avgörande.3 Lands-

2 I denna fråga hänvisas till bilaga 3 i betänkandet, där utredningens expert, överläkaren och docenten Jan Gustafsson redogör för pubertetsutvecklingen under olika socioekonomiska förhållanden. 3 Barnombudsmannen har i skrivelser den 16 oktober 1995 och den 28 augusti 1996 till utredningen åter framfört denna uppfattning.

organisationen i Sverige (LO) och Rädda Barnen hade samma uppfatt- ning liksom Sveriges Advokatsamfund som ansåg att en 18-årsgräns skulle medföra ökat skydd för barn mot att utsättas för sexuell exploa— tering.

JK menade att det inte syntes råda några problem med att klart och enkelt urskilja kämområdet för bampomografibrottet.

Regeringen konstaterade att det kunde finnas skäl att överväga införande av en uttrycklig åldersgräns men framhöll att detta inte kunde ske utan att TF:s och YGL:s brottskatalog ändrades. Frågan borde enligt regeringen tas upp av den då tilltänkta barnpomografi- utredningen (a. prop. s. 9).

7.2.4. Ytterligare åtgärder mot barnpornografi (1993/94zKU28)

I samband med att konstitutionsutskottet år 1994 tog upp frågan om kriminalisering av innehav av barnpornografi motionerades om in- förande av en åldersgräns på 18 år (1993/94zK407, K424 och K436). Motionerna liksom konstitutionsutskottets betänkande föregick den i föregående avsnitt omtalade propositionen. Motionärerna menade att den nuvarande definitionen av barn lämnade tidigt könsmogna barn utan skydd.

Justitieutskottet anförde i yttrande 1993/94:JuU6y att mycket var vunnet genom den i departementspromemorian föreslagna ändringen i bestämmelsen om sexuellt ofredande. Men utskottet satte i fråga om detta var tillräckligt för att man skulle komma till rätta med bampomo- grafibrottet eftersom detta syftade till att motverka den kränkning som barn i allmänhet utsätts för genom förekomsten av barnpornografi.

Utskottet pekade på den norska regleringen enligt vilken det råder förbud att införa och inneha pornografiska bilder av någon som är, kan antas vara eller framställs som att vara under 16 år. Det borde enligt utskottet övervägas en liknande lösning för den svenska lagstiftningen men med en 18—årsgräns.

Emellertid noterade utskottet att en sådan lösning kunde medföra problem vad gällde avgränsningen av det straffbara området. Även de bevissvårigheter som kunde följa av ett åldersrekvisit behövde noga övervägas. Utskottet fann avslutningsvis att övertygande skäl för en strikt åldersgräns, där barn definieras som en person som inte fyllt 18 år, inte ännu hade presenterats.

Konstitutionsutskottet anslöt sig till justitieutskottets överväganden och hemställde att riksdagen skulle ge regeringen till känna att frågan borde bli föremål för utredning.

7.3. Faktiska förhållanden

7.3.1. Sambandet mellan pubertetsutveckling och faktisk ålder

Överläkaren, docenten Jan Gustafsson har såsom vår expert redovisat en genomgång av bamendokrinologisk kunskap. Av genomgången, in- tagen som bilaga 3 till betänkandet, framgår att de åldersintervall vid vilken den yttre iakttagbara pubertetsutvecklingen startar respektive är avslutad varierar avsevärt. Medelåldern för uppnående av det slutliga stadiet fem på den inom bamendokrinologin använda Tannerskalan är drygt 15 år för svenska pojkar och flickor. Spridningen kring detta me- delvärde är dock stor.

Med ledning av den iakttagbara pubertetsutvecklingen kan slutsatser dras om hur sannolikt det är att en person befinner sig i ett visst ålders- intervall. Någon bestämning av en viss persons faktiska ålder kan dock inte göras med ledning av dennes pubertetsutveckling. Vidare framgår av Jan Gustafssons redogörelse att om pubertetsutvecklingen är av- slutad det inte är möjligt att med någon större grad av säkerhet avgöra en persons ålder. Sammanfattningsvis leder Jan Gustafssons redovisning till slutsatsen att pubertetsutvecklingen är något som kan iakttas och bedömas av en bild, medan en säker åldersbestämning regelmässigt synes vara ute- sluten enbart med bilden som underlag.

7.3.2. Åldersgränser i några andra länders barnpomografilagstifming

Av i kapitel 2 redovisad utländsk lagstiftning framgår att förutom Sverige endast Danmark inte har en formell åldersgräns när det gäller barnpomografibrott. Även det i år framlagda finska lagförslaget, för vilket redovisas i avsnitt 2.1.2, saknar en sådan gräns. USA och Kanada synes vara ensamma om att ha en formell 18-årsgräns. I övriga länder följer gränsen när det gäller barnpornografi den gräns vid vilken en person anses kunna samtycka till sexuellt umgänge. Den åldersgrän- sen är olika för olika länder, t.ex. 13 år för Japan, 14 år för Tyskland, 15 år för vårt land och 16 år för Norge.

Trots den stora variation som olika länder uppvisar i nu aktuellt avseende synes enligt vad vi erfarit under vårt arbete de flesta länders rättstillämpning i allt väsentligt vara densamma. Eftersom avbildade personers faktiska ålder normalt inte kan fastställas med ledning av det

pornografiska materialet måste i gränsfallen bamendokrinologisk sak- kunskap anlitas.

1 olika sammanhang har den norska lagstiftningen anförts som ett exempel på hur nu aktuella bevisfrågor kan bemästras. ] den definieras barnpornografi utgöra bilder som visar någon som är, kan antas vara eller som framställs som att vara under 16 år. Som framgår av redogö- relsen för den norska lagstiftningen i avsnitt 2.1.3 motsvarar rekvisitet att någon kan antas vara under 16 år vår lagstiftning på så sätt att det innebär en bedömning av pubeltetsutvecklingen. Att någon framställs som att vara under 16 år träffar således fall där den avbildade personen inte ens kan antas vara under 16 år, dvs. material som egentligen inte är barnpornografi.

] Sverige är det för fällande dom tillräckligt att pubertetsutveck- lingen inte är fullbordad. I andra länder skall dessutom klarläggas att det aktuella stadiet i pubertetsutvecklingen med tillräcklig säkerhet utgör bevis på att en formell åldersgräns är underskriden, något som enligt vad som ovan anförts kan vara vanskligt, särskilt i länder med låga åldersgränser.

7.3.3. Vilket är det nu straffria området?

Straffbestämmelsen avseende barnpornografi är ensam tillämpbar i princip endast vid rent mångfaldigande och spridning av bilder. Den som har medverkat vid upptagningen av bilderna gör sig nämligen oftast skyldig till något sexualbrott. Undantag härifrån vad gäller bilder av verkliga situationer är upptagning i smyg av barn i sexuella situatio- ner eller av bilder som utan att skildra sådana situationer likväl när- gånget skildrar barns underliv och som framställts genom användande av särskilda kameratekniker såsom inzoomning.

När det uppstår fråga om barnpomografibrott och den avbildade personen inte är känd, måste bedömningen av om denna är ett barn eller inte således göras uteslutande med ledning av bilden. Även om den avbildade skulle kunna letas upp och dennas ålder vid fotografe- ringstillfället kunna bestämmas påverkas inte gärningsmannens uppsåt vid gärningstillfället av förhållanden han får kännedom om först i sam- band med förundersökningen. Här bortses från sådana fall då den som tar befattning med bilden till följd av särskilda omständigheter känner till den avbildade och vet hur gammal denna var då bilden togs.

Har gärningsmannen också medverkat vid upptagningen av de ifrågasatta bilderna gäller bestämmelserna om sexualbrott. Då räcker det enligt 6 kap. 11 & BrB att gärningsmannen med hänsyn till samt-

liga omständigheter, inte bara den information den upptagna bilden innehåller, hade skälig anledning anta att den avbildade personen var under 18 år för att brott skall anses föreligga.

I det följande redovisas i vilken utsträckning nu gällande bestäm- melser om sexualbrott och barnpomografibrott straffbelägger upptag- ning av barnpomografiska bilder respektive blott befattning med så- dana bilder för olika åldersintervall. I samtliga fall gäller att ett sexual- brott torde bedömas strängare om gärningsmannen även tar upp över- greppet på bild.

(a) Barnet har ej fyllt 15 år och är ej fullt pubertetsutvecklat

Upptagning

Den som har sexuellt umgänge med ett barn under 15 är gör sig i vart fall skyldig till sexuellt utnyttjande av underårig. För sexuellt ofredande döms förövaren om han har tagit pornografiska bilder av barnet utan att sexuellt umgänge förekommit. Om han har skildrat det sexuella umgänget eller har begått det sexuella ofredandet med avsikt att sprida bilderna kan också i konkurrens dömas för barnpomografibrott.

Befattning Den som kopierar och sprider bilderna kan dömas för barnpomografibrott eftersom barnet inte är fullt pubertetsutvecklat.

(b) Barnet har ej fyllt 15 år men är fullt pubertetsutvecklat

Upptagning Om barnet i det föregående fallet är fullt pubertetsutvecklat kan inte dömas

för barnpomografibrott. Men sexualbrottsbestämmelsema är alltjämt tillämpli- ga i alla delar.

Befattning Eftersom barnet är fullt pubertetsutvecklat kan inte ansvar för bampomografi- brott komma i fråga.

(0) Barnet har fyllt 15 år men ej 18 år och är ej fullt pubertetsutvecklat

Upptagning Om någon förmår barnet att medverka till upptagning av pomografisk bild föreliggeri vart fall ett sexuellt ofredande. Eftersom barnet inte är fullt puber— tetsutvecklat kan barnpomografibrott också komma ifråga.

Befattning

Den som hanterat bilderna kan dömas för barnpomografibrott vare sig det skildrade sexuella umgänget varit fullt frivilligt eller ej. Det räcker ju att barnet inte är fullt pubertetsutvecklat.

(d) Barnet har fyllt 15 år men ej 18 år och är fullt pubertetsutvecklat

Upptagning

Om någon förmår barnet att medverka i pornografisk bild föreligger i vart fall ett sexuellt ofredande. Det räcker även här att det fanns skälig anledning anta att barnet inte var fyllda 18 år. Ansvar kan inte utkrävas för bampomografi- brott.

Blott befattning Eftersom full pubertetsutveckling inträffat kan inte ansvar för bampomo- grafibrott komma i fråga.

7.3.4. Kan åldern på en avbildad person fastställas på annat sätt än genom granskning av själva bilden?

Vad som kan anses vara otillfredsställande är således, enligt vad som ovan redovisats, att en befattning, utan samband med annat brott, med bilder på personer som inte har jyllt I 8 år men som är fullt pubertets- utvecklade inte kan bestraffas som barnpomografibrott. Frågan är emellertid vad som vid en förundersökning angående en ifrågasatt framställning kan och bör utredas.

Som ovan nämnts kan av framställningen endast avgöras om en person är fullt pubertetsutvecklad eller ej. Ett sådant rekvisit möter således inga problem i rättstillämpningen.

Att av framställningen fastställa om den avbildade personen är under 15 eller 18 år är inte möjligt om denne är fullt pubertetsutveck- lad. Inte heller kan när utvecklingen har påbörjats och alltjämt fortgår enbart med ledning av bilden säkert fastställas att en viss ålder under- skridits.

Skall den faktiska åldern fastställas måste således utredningen grundas på andra förhållanden än den aktuella bilden. Det blir då nödvändigt att identifiera den avbildade personen för att kunna fast- ställa dennes ålder. Vidare måste tidpunkten för bildupptagningen säkerställas om den avbildade personen hunnit uppnå den aktuella åldersgränsen mellan den tidpunkten och brottsutredningen.

De pornografiska framställningar som skildrar unga men fullt pubertetsutvecklade personer är i allt väsentligt upptagna utomlands och ofta av äldre datum. Detta försvårar självfallet utredningsarbetet.

Om ett avbildat bam skall identifieras innebär detta med stor sanno— likhet att barnets integritet kränks. Barnet måste utsättas för förhör under förundersökningen och inför domstol. Eftersom den bampomo-

grafi som finns i omlopp oftast är upptagen på olika håll i utlandet skulle i utlandet avbildade barn behöva höras. Dessutom kan en viss bampomografisk bild som är satt i omlopp vara föremål för rättsliga prövningar i många olika länder under lång tid. Utredningen har av den undersökning som inom dess ram gjorts av den barnpornografi som tagits i beslag i Sverige dragit slutsatsen bl.a. att den bampomo— grafi som finns spridd i landet till stor del ursprungligen är framställd på 1970-talet. De i detta material avbildade barn som kunde identifie- ras skulle kanske behöva höras och då som vuxna och tvingas kon- fronteras med de sexualbrott de utsattes för under sin barn- och ung- dom.

Även om den avbildade personen, trots de problem som redovisats, skulle kunna identifieras och vederbörandes ålder vid tiden för upptag— ningen av bilden skulle kunna fastställas krävs för en fällande dom att gärningsmannen vid gärningstillfället hade uppsåt med avseende på åldern. Eftersom de som kopierar och distribuerar pornografi sällan har någon personlig kännedom om de på bilderna förekommande personer— na är frågan om gärningsmannens uppsåt beroende av vad han kunnat inse av bilderna som sådana. Är pubertetsutvecklingen avslutad torde uppsåt därför regelmässigt inte kunna styrkas även om det blir utrett att den avbildade personen var under 18 år då bilden togs.

Slutligen är frågan om befattning med pornografiska bilder av personer som är fullt pubertetsutvecklade kan anses vara straffvärt. Befattning med pornografi som sådan är inte kriminaliserad i vårt land. En fullt pubertetsutvecklad person kan lika väl vara över 18 år som något under. Det finns inte något i en sådan skildring eller i den in- ställning en person som tar befattning med den kan ha till skildringen som konstituerar straffvärdhet i det senare fallet men inte i det förra. Detta material är i allt fall inte bampomografiskt i den meningen att det appellerar till pedofiler.

7.4. Anspelningspomografi

Under remissförfarandet avseende promemorian Ökat skydd för barn (Ds 1993:80) framfördes av vissa remissinstanser åsikten att förbudet mot befattning med barnpornografi borde avse även pornografi i vilken vuxna personer framställs som barn eller som på annat sätt genom t.ex. genom olika attribut eller roller anspelar på barn. Det handlar alltså här om filmer som otvetydigt skildrar vuxna och inte barn. Anspelnings— pornografin rör således inte frågan om avgränsningen av bambegreppet i bestämmelsen om barnpomografibrott.

7.5. Överväganden

l bestämmelsen om barnpomografibrott bör anges att med barn avses en person under 18 år eller en person vars pubertetsut- veckling inte är fullbordad.

Våra undersökningar av möjligheterna att tillämpa en fixerad 18-års- gräns i stadgandet om barnpomografibrott visar att dessa synes vara små. Om en 18—årsgräns införs torde alltså även i framtiden det straff- bara området bli detsamma som i dag och i allt väsentligt motsvara det som gäller i med Sverige jämförbara länder. Därmed torde inte åtal om barnpomografibrott komma att väckas mot dem som endast tar del av pornografiska skildringar av fullt pubertetsutvecklade personer.

Däremot skulle en 18-årsgräns formellt medföra att unga fullt pubertetsutvecklade personer under 18 år skulle begå en straffbar handling om de videofilmar sitt gemensamma sexualliv och sparar filmen. Försvarlighetsrekvisitet torde dock lämna erforderligt utrymme åt åklagare och domstolar att bedöma ungdomarnas innehav av en sådan film som straffritt.

Frågan är då om en 18-årsgräns ändå bör införas eller om tidigt pubertetsutvecklade barn får ett tillräckligt skydd genom den ändring i stadgandet om sexuellt ofredande som trädde i kraft den 1 januari 1995 och som innebär att varje framställning av pornografi med användande av modeller under 18 år utgör brott.

Det kan inte uteslutas att sådana fall kan inträffa att en person som i sin hand får en pornografisk bild känner till den avbildade personen och vet att denna var under 18 år då det som skildras på bilden in— träffade. Det kan vara fråga om ett barn som vistats i vederbörandes närhet eller om en bild som är mer allmänt känd och om vilken det är bekant att den avbildade unga människan var under 18 år då bilden ursprungligen framställdes. Med tanke på nu nämnda fall men främst med hänsyn till att enligt FN:s barnkonvention varje person under 18 år skall anses vara ett barn finns det enligt vår uppfattning skäl att införa en 18-årsgräns.

Det är vår uppfattning att Sverige internationellt bör verka för att övriga länder inför samma gräns.

Frågan är härefter hur en bestämmelse om en sådan åldersgräns skall utformas.

Om bestämningen av vad som utgör barnpornografi görs efter en fixerad åldersgräns om 18 år öppnas en möjlighet för motbevisning i

gränsdragningsfallen. Sådan motbevisning kan t.ex. föras med intyg av olika slag från produktionsländema. Skulle sådan bevisning inge tvivel om att den avbildade unga människan var under 18 år då bilden fram- ställdes kan inte dömas för barnpomografibrott även om hon då inte var fullt pubertetsutvecklad. Modeller som har fyllt 18 år men inte är fullt utvecklade skulle kunna användas.

Följden av att en fixerad 18-årsgräns införs skulle alltså kunna bli att befattning med vissa skildringar som kan straffas med den nuvaran- de i rättstillämpningen använda definitionen inte längre skulle kunna beivras. Ett sätt att undvika detta är att införa en 18-årsgräns i kom- bination med en sådan definition.

Om en fixerad åldersgräns på 18 år kombineras med en regel om att den som inte är fullt pubertetsutvecklad skall antas vara under 18 år undviks inte de anförda problemen med motbevisning. Om gämings- mannen presenterar bevisning som säger att en outvecklad person är fyllda 18 år kan det tänkas att det inte längre går att anta motsatsen.

Om lagstiftningen utformas så att en 18-årsgräns endast gäller när den avbildade personen kunnat identifieras och att annars skall gälla att pubertetsutvecklingen måste vara fullbordad, skulle bilder av en identi- fierad 18—åring som inte är fullt könsmogen inte utgöra barnpornografi och därmed kunna spridas fritt medan motsatsen skulle gälla om 18- åringen inte blev identifierad. Detta skulle medföra en möjlighet att med sent utvecklade personer som modeller lagligt kunna producera vad som i dag bedöms vara bampomografi under förutsättning att mo- dellens identitet tydligt anges. Detta skulle troligen medföra en risk för att oriktiga åldersintyg skulle komma att användas.

Om emellertid i bestämmelsen om barnpomografibrott angavs att med barn avses såväl en person som är under 18 år som en person vars pubertetsutveckling inte är fullbordad undviks de problem som en fixe- rad 18-årsgräns skulle innebära vid rättstillämpningen. För det mesta kommer den straffbara gränsen att som i dag avgöras med ledning av om den avbildade personen är fullt pubertetsutvecklad eller ej. Men det öppnas en möjlighet att i fall som de ovan angivna döma för barnpor- nografibrott även där skildringarna avser fullt pubertetsutvecklade personer under 18 år.

Vi föreslår därför att i bestämmelsen om barnpomografibrott före- skrivs att med barn avses en person under 18 år eller en person vars pubertetsutveckling inte är fullbordad.

Vad gäller den nämnda anspelningspomografin är att säga att de personer som medverkar i filmer med sådan pornografi är vuxna. Ett barn som ser en sådan film kan rimligen inte antas identifiera sig med dessa personer. Det syns ju att aktörerna inte är barn. Barn i allmänhet

bör därför inte kunna anses kränkta av denna typ av pornografi på samma sätt som av barnpornografi.

Att avgränsa en kriminalisering av befattning med dessa alster till befattning med sådana som uppmuntrar till tankar på sexuellt umgänge med unga personer torde inte vara möjligt.

Det torde således inte vara möjligt att generellt straffbelägga denna typ av pornografi av annat skäl än att den kan såra den allmänna anständighetskänslan, vilket inte torde räcka som en grund för krimina- lisering. Vi anser följaktligen att straffrättsliga åtgärder mot denna kategori av pornografiska bilder inte bör genomföras.

AVDELNING II

Bampomografin och yttrandefrihetsgrundlagarna

I betänkandets första avdelning har vi redogjort för den undersökning som vi företagit av beslagtagen barnpomografi och angivit de slutsatser som vi dragit av undersökningen i frågan om hur barnpornografi har satts i omlopp i vårt land. Vi har också angivit vilka kriminaliseringar som vi menar bör göras för att all befattning med barnpornografi skall bli otillåten. I den här avdelningen går vi in på de speciella frågor som uppkommer på grund av att barnpomografiska bilder förekommer även på medier som omfattas av TF och YGL. Barnpornografi i tryckt skrift omfattas i praktiken alltid av regleringen i TF. YGL har avsetts att omfatta endast sådan film som sprids till allmänheten. Våra under- sökningar av förekommande barnpornografi visar att denna mestadels finns på film i form av videogram och att personer som kopierar och överlåter barnpornografi på videogram oftast gör detta i så liten om- fattning att filmerna inte kan anses ha spritts till allmänheten i den me- ning som förutsätts i YGL.

8. Yttrande- och informationsfrihetens huvuddrag

8.1. Bakgrund

Vår undersökning, redovisad i kapitel 4, har lett oss till slutsatsen att det före år 1980, då det blev förbjudet att tillverka och sprida barn- pornografi, var pomografibranschen som framställde barnpomografiska tryckta skrifter och smalfilmer i upplagor. I och med förbudet upphör- de branschen emellertid med att befatta sig med barnpornografi. Den barnpornografi som har framställts efter kriminaliseringen har gjorts på videogram.

De barnpomografiska filmer som har tagits i beslag i de s.k. Hud- dinge- och Norrköpingsfallen och i andra förundersökningar avseende barnpomografibrott har visat sig bestå av kopior i ett eller flera led av ett mer begränsat ursprungsmaterial. Vid en genomgång av materialet finner man att vid kopieringama sekvenser ofta har tagits ur flera olika filmer och sammanställts på ett videogram.

l beslagen har, förutom videofilmer, ibland anträffats det gamla, före år 1980 framställda, barnpomografiska tryckta materialet och smalfilmerna. I betydande utsträckning består de senare videofilmema av avfilmningar av detta gamla material.

I övrigt består videofilmema i det beslagtagna materialet av nya skildringar som gjorts under 1980- och 1990-talen. Skildringarna har sitt ursprung i relativt få fall av bampomografisk framställning. Två fall har visat sig vara gjorda i Sverige och skildrar alltså i Sverige be- gångna övergrepp mot barn.l

Av vår undersökning framgår att de människor som ägnar sig åt barnpornografi genom att framställa och överlåta sådan främst inte gör detta av vinstintresse utan av sitt intresse för pedofilt material. Av

' Det bör understrykas att iakttagelserna gäller barnpornografi i omlopp. Det förekommer att sexualbrott mot barn fotograferas av förövaren som behåller bilderna utan att överlåta dem vidare eller visa dem för någon annan. Sådana bildupptagningar är fler än de ursprungsskildringar som är satta i omlopp.

brottsutredningama i de tidigare nämnda fallen framgår att det visser— ligen ofta tas betalt för barnpomografiska framställningar men att över- låtama använder influtna medel till att för eget bruk förvärva filmer som de inte redan har.

Barnpornografi sätts alltså inte i omlopp i olika grossist- eller detal- jistled såsom vid t.ex. narkotikahandel. Barnpomografiskt material utbyts dolt, direkt mellan personer som efterfrågar det. Materialet sprids genom att alstren överlåts och kopieras från person till person. Personer som innehar bampomografiskt material gör på begäran av andra personer videokopior av detta med hjälp av mer eller mindre avancerade hemvideoutrustningar. Spridningen av barnpornografi sker alltså inte genom att några få personer tillverkar och till många perso- ner sprider upplagor av framställningama.

Företrädare för relevanta myndigheter i andra länder har bekräftat att även utanför vårt land barnpornografi numera sätts i omlopp på det sätt som vi kunnat iaktta beträffande vårt land.

Utredningen har inte sett eller hört talas om något fall där barn- pomografiska videogram åsatts några ursprungsuppgifter. Orsaken härtill är troligen att pedofili är så tabubelagt att de pedofila själva eller andra som ibland har befattat sig med verksamheten inte vill skylta med sin identitet.

8.2. Allmänt om yttrandefriheten

Yttrandefrihet är grundläggande för ett demokratiskt samhällsskick. Den gör det möjligt för envar att föra fram åsikter och synpunkter som kan bidra till samhällets utveckling. Den är en förutsättning för en fri nyhetsförmedling och för det mänskliga kulturlivet i dess helhet. Yttrandefriheten utgör därför också en av de mänskliga rättigheterna och är en förutsättning för att åsiktsfriheten skall ges ett reellt innehåll.

I FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna sägs i artikel 19 att envar har rätt till åsiktsfrihet och yttrandefrihet. Rätten innefattar frihet för envar att utan ingripanden hysa åsikter och frihet att söka, mottaga och sprida upplysningar och tankar genom varje uttrycksmedel och utan hänsyn till gränser. Inskränkningar i rättig- heterna får enligt artikel 29 göras endast i lag och uteslutande i syfte att trygga tillbörlig hänsyn till och respekt för andras fri- och rättig— heter samt för att tillgodose det demokratiska samhällets rättmätiga krav på moral, allmän ordning och allmän välfärd.

Enligt Europarådets konvention den 4 november 1950 angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna

äger envar rätt till åsiktsfrihet samt frihet att mottaga och sprida upp- gifter och tankar utan inblandning av offentlig myndighet och oberoen— de av territoriella gränser (artikel 10). Utövandet av friheterna får dock i lag underkastas begränsningar som är nödvändiga med hänsyn till statens säkerhet, den territoriella integriteten, den allmänna säkerheten, förebyggandet av oordning eller brott, hälsovården, skyddandet av sedligheten eller av annans goda namn och rykte eller rättigheter, förhindrandet av att förtroliga underrättelser sprids eller upprätthållande av domstolarnas auktoritet och opartiskhet.

Yttrandefriheten i vårt land har vid en internationell jämförelse ett mycket starkt grundlagsskydd. Den är inte bara på det sätt som är vanligt i andra rättsordningar allmänt tillförsäkrad i vår regeringsform. Yttrandefriheten i vissa medier som präglas av att de kan användas för masskommunikation regleras dessutom särskilt i två grundlagar, tryck- frihetsförordningen (TF) och yttrandefrihetsgrundlagen (YGL).

I 2 kap. l & regeringsformen (RF) slås fast att varje medborgare gentemot det allmänna är tillförsäkrad yttrandefrihet. Detta innebär frihet att i tal, skrift eller bild eller på annat sätt meddela upplysningar samt uttrycka, tankar, åsikter och känslor. Enligt samma lagrum är varje medborgare vidare försäkrad informationsfrihet innebärande frihet att inhämta och mottaga upplysningar och i övrigt ta del av andras yttranden.

Den yttrande- och informationsfrihet RF garanterar kan begränsas genom vanlig lag. Enligt 2 kap. 13 & första stycket RF får yttrande- och informationsfriheten, bortsett från vissa här inte aktuella särskilt angivna fall, begränsas endast om särskilt viktiga skäl föranleder det.

Friheten att uttrycka sig i tryckt skrift eller ljudradio, television och vissa liknande överföringar, filmer, videogram och andra upptagningar av rörliga bilder samt ljudupptagningar regleras i de särskilda grund- lagarna TF och YGL. Även när yttranden förekommer i de medier som omfattas av de särskilda grundlagarna kan de kriminaliseras men en sådan kriminalisering måste ha stöd i dessa lagar. De möjligheter RF ger att begränsa yttrandefriheten i vanlig lag får därför direkt verkan endast på de medier som faller utanför TF:s och YGL:s tillämp- ningsområde.

I TF och YGL finns bestämmelser som förbjuder censur och andra åtgärder som hindrar att yttranden kan nå offentlighet. Yttranden som innefattar brott, om de förekommer i de medier som grundlagarna omfattar, är upptagna i en grundlagamas egen brottskatalog. Vidare in- nehåller TF och YGL ett särskilt utvecklat ansvarssystem som präglas av principen att endast en person ansvarar för ett yttrande även när flera har medverkat till det. Även den process i vilket detta ansvar

utkrävs regleras i dessa lagar.

TF och YGL reglerar också relationerna mellan den enskilde och massmedierna. Så har t.ex. den som lämnar uppgifter till en nyhets- redaktion rätt att vara anonym och redaktionspersonalen har en åt- följande tystnadsplikt. Den som har meddelat sig med en nyhetsredak- tion får i princip inte straffas för detta även om förfarandet eljest är brottsligt.

Tryck- och yttrandefriheten består som framgår av det sagda av två sidor. Den ena är rätten att inhämta information. Utan en sådan rätt är möjligheterna små att bilda sig en adekvat åsikt och väcka opinion i en fråga. Den andra är rätten att offentliggöra en åsikt eller en upplys- ning. Denna rätt får beskäras till skydd för enskilda och grupper av personer. Så har skett bl.a. beträffande barnpornografi. Det är belagt med straff att yttra sig i form av barnpomografiska bilder.

Även om det i och för sig är belagt med straff att offentliggöra kränkande yttranden kan sådana yttranden vara viktigt informations- material när missförhållanden av olika slag i samhällslivet skall lyftas fram i ljuset och mötas av opinion och åtgärder. Offentliggörande kan då anses försvarligt och därmed straffritt. Även om ett offentliggörande av informationsmaterialet inte får ske kan detta ligga till grund för upplysande och opinionsbildande tidningsartiklar m.m. i ämnet.

8.3. Tidigare lagstiftningsarbete angående yttrandefriheteni medier

Det tryckta ordet har länge haft en alldeles särskild betydelse för yttrandefriheten. Redan år 1766 tillkom i vårt land den första tryck- frihetslagstiftningen. Sedan år 1810 har det fortlöpande funnits en särskild tryckfrihetsförordning av grundlags karaktär.

Under innevarande sekel har flera översyner gjorts av tryckfrihets— förordningen. År 1912 överlämnades betänkande med förslag till Tryckfrihetsförordning, vilket inte ledde till lagstiftning. Vissa tryck- frihetsrättsliga frågor behandlades av 1939 års sakkunniga i betänkan- det (SOU 1939:32) Tryckfrihetsförordningens ansvarighetsregler och därmed sammanhängande förhållanden vilket ledde till lagstiftning år 1941.

År 1944 beslöts en allmän revision av tryckfrihetslagstiftningen. I betänkandet (SOU 1946:60) föreslog 1944 års tryckfrihetssakkunniga en ny tryckfrihetsförordning vilken antogs med mindre ändringar (prop. 1948z230). Den nu gällande tryckfrihetsförordningen började

tillämpas år 1950.

Andra medier än tryckta skrifter hade redan under 1800-talet kom- mit att betyda allt mer för den fria åsiktsbildningen. Redan i 1912 års betänkande uppmärksammades behovet av att förstärka det rättsliga skyddet för yttrandefriheten i nyare medier. Det var vid denna tid fråga om skrifter mångfaldigade genom stencilering eller jämställda fram- ställningssätt.

År 1970 tillkallades den parlamentariska Massmedieutredningen (MMU) för att se över reglerna om yttrandefriheten i massmedier. En partiell reform av TF i huvudsaklig överensstämmelse med MMU:s förslag (SOU 1975:49) Massmediegrundlag genomfördes och trädde i kraft den 1 januari 1978. Tillsynen över tryckfriheten flyttades från justitieministem till JK. Vidare infördes möjligheten att frivilligt er- hålla grundlagsskydd för skrifter mångfaldigade på annat sätt än med tryckpress.

Arbetet på att utvidga grundlagsskyddet för yttrandefriheten fort- satte. En ny parlamentarisk kommitté, Yttrandefrihetsutredningen (YFU) tillkallades år 1977. Huvuduppgiften för YFU var att skapa ett regelsystem som på samma sätt som TF ställde upp hinder mot sådana ingrepp från det allmännas sida som är ägnade att försämra förutsätt- ningama för ett fritt åsiktsutbyte i samhället. En grundlagsreglering skulle skapas som i princip omfattade alla de medier som kan ha särskild betydelse för den fria åsiktsbildningen. YFU avgav delbe- tänkandet (Ds Ju 1978:8) Barnpornografi, debattbetänkandet (SOU 1979:49) Grundlagsskyddad yttrandefrihet samt huvudbetänkandet (SOU 1983:70) Värna yttrandefriheten. YFU föreslog en särskild ny grundlag för de nya medierna.

Efter beredning i olika omgångar lade regeringen år 1986 fram en lagrådsremiss (se prop. 1986/87:151), vilken inte ledde till en ny grundlag, och därefter år 1990 propositionen (1990/91:64) med förslag om yttrandefrihetsgrundlag m.m. Beslut om att anta yttrandefrihets- grundlagen (YGL) fattades av riksdagen i maj respektive november 1991 och grundlagen trädde i kraft den 1 januari 1992.

8.4. Pågående lagstiftningsarbete

Den snabba utvecklingen på kommunikationsområdet har väckt frågan om grundlagsskyddet för yttrandefriheten bör utsträckas till att avse fler moderna medier. Det är framför allt spridning av information till allmänheten med hjälp av datateknik och telekommunikation som har uppmärksammats. I september 1994 tillkallades den parlamentariska

Mediekommittén (Ju l994:13). Kommittén skall studera de nuvarande grundlagsreglemas tillämpningsområde och deras betydelse för den nya tekniken samt överväga behovet av justeringar.

Under våren år 1996 avlämnade IT-utredningen betänkandet (SOU 1996140) Elektronisk dokumenthantering. En del av utredningens uppdrag gällde frågan om behovet av en reglering av s.k. elektroniska anslagstavlor. I betänkandet konstateras att bekämpningen av brottslig eller annars oacceptabel spridning av information till stor del är möjlig redan inom ramen för nu gällande lagstiftning och att så få nya regler som möjligt bör införas. Ett alltför omfattande regelverk skulle enligt utredningen kunna hindra en positiv utveckling på området.

Utredningen föreslår därför åtgärder som är avsedda att underlätta användandet av sådana anslagstavlor för ett fritt meningsutbyte. Men i betänkandet föreslås också viss lagstiftning för att hindra missbruk av elektroniska förmedlingstjänster. Den som tillhandahåller en sådan tjänst skall enligt utredningen lämna information om vem han är samt hålla uppsikt över tjänsten. I vissa fall skall den verksamme enligt förslaget vara skyldig att förhindra fortsatt spridning av bl.a. brottsliga meddelanden. Informationsplikten och skyldigheten att ingripa mot brottsliga meddelanden föreslås straffsanktionerad.

Vidare föreslår utredningen en bestämmelse i brottsbalken enligt vilken den som sänder ett elektroniskt meddelande med bl.a. barn- pornografi till en elektronisk förrnedlingstjänst med uppsåt att utföra barnpomografibrott skall straffas för försök till sådant brott om han inte kan dömas för fullbordat brott. Även om meddelandet inte har införts eller har avförts innan distribution sker inträder således ansvar enligt förslaget.

Betänkandet har remissbehandlats under sommaren år 1996. Frågor- na bereds i Regeringskansliet.

9. Grundlagamas tillämpningsområde

I detta kapitel behandlas TF:s och YGL:s tillämpningsområde och hur detta förhåller sig till skildringar av barn i pomografisk bild. Först redogörs i avsnitt 9.1 för grundlagamas formella tillämpningsområde varmed här avses medier som omfattas av TF och YGL. I avsnittet konstateras att barnpornografi sällan sätts i omlopp på ett sätt som gör att förfarandet omfattas av TF eller YGL. Därefter behandlas i avsnitt 9.2 grundlagamas materiella tillämpningsområde varmed avses frågan om när befattning med ett medium skall bedömas enligt reglerna i TF och YGL.

9.1. Grundlagamas formella tillämpningsområde

Med TF:s och YGL:s formella tillämpningsområde avses frågan om vilka medier de omfattar. TF omfattade fram till år 1978 endast skrifter framställda i tryckpress. Det året blev det möjligt att låta stencilerade och därmed jämställda skrifter omfattas av TF. Skriften skall då vara försedd med vissa ursprungsuppgifter. YGL trädde i kraft år 1992 och omfattar yttranden som framställs och sprids till allmänheten i ljudradio, television och vissa liknande överföringar, filmer, videogram och andra upptagningar av rörliga bilder samt ljudupptagningar.

9.1.1. TF

Den tryckta skriften var det första egentliga massmediet. Särskilda bestämmelser i grundlag ansågs tidigt påkallade eftersom genom tryck- et skrifter lätt kunde mångfaldigas i stort antal och innehållet i dem spridas till en vid krets av personer. Regleringen avsåg att skydda framställningen av yttranden, t.ex. genom censurförbud, men också att möjliggöra snabba och effektiva ingripanden mot offentliggjorda

brottsliga yttranden, bl.a. genom ett särskilt ansvarssystem känneteck- nat av ensamansvar och artificiellt gämingsmannaskap.

Fram till år 1978 omfattade TF:s tillämpningsområde endast sådana skrifter som var tryckta, dvs. framställda i tryckpress. Till skrift hän- förs enligt 1 kap. 5 ij tredje stycket TF inte bara det skrivna ordet utan också en bild, även om den inte åtföljs av text. Den metod med vilken trycket i tryckpressen sker spelar ingen roll. Under TF faller såväl tryck med gjutna typer och klichéer som helplåtsmetoder, t.ex. litogra- fier, koppartryck och offsettryck.

Enligt 1 kap. 5 & TF fästs avgörande vikt vid att skriften Famställts i tryckpress och inte vid om den har mångfaldigats. Detta beror på att tryckpressen är typiskt sett ägnad för framställning av ett större antal exemplar av en skrift. Upplagans storlek i det enskilda fallet har därför inte givits någon uttrycklig betydelse. Även om en skrift trycks i ett litet antal exemplar faller den alltså under TF.]

Andra sätt att framställa skrifter utvecklades

Under lång tid fanns det inte några praktiska behov av att låta ett särskilt grundlagsskydd av nu nämnt slag omfatta fler framställnings— former än tryckt skrift. Emellertid var det en begränsning för tryck— tekniken att den, för att vara ekonomiskt realistisk, krävde en inte alltför liten upplaga.

Redan under 1800-talet uppfanns metoder som hektografering och stencilering, genom vilka flera identiska exemplar av en skrift kunde framställas efter ett original på ett billigt och enkelt sätt. De nya meto- dernas brist var att de medgav endast en mer begränsad upplaga. Men deras framväxt fick allt större betydelse för yttrandefriheten i prakti- ken.

Flera översyner gjordes utan att TF:s tillämpningsområde utvidgades

Redan i 1912 års förslag till TF, vilket inte ledde till lagstiftning, uttalades att framställningssättet inte borde tillmätas avgörande be- tydelse för TF:s tillämplighet. Vikten borde i stället läggas vid om metoden att mångfaldiga en skrift i sin effekt närmade sig vanlig tryckning. Frågan var om metoden, sådan den faktiskt användes, var ett med vanlig tryckning jämförligt medel att till en större allmänhet

* TF särbehandlari 4 kap. 3 & s.k. bild- eller tillfällighetstryck. Det är fråga om sådana alster som till sin art är sådana att missbruk av tryckfriheten är utesluten, t.ex. vykort, visitkort och etiketter. Beträffande dern gäller att de inte som andra tryckalster behöver åsättas ursprungsuppgifter.

sprida ett tankeinnehåll (1912 års betänkande s. 146 f.).

1941 års reform av TF omfattade inte någon definition av tryck- begreppet. Tolkningen överlämnades som tidigare till praxis. Enligt föredraganden inbegrep tryckbegreppet dock inte stencilering (prop. 1940:270 5. 25).

1944 års tryckfrihetssakkunniga konstaterade att även andra skrifter än tryckta kunde användas för att sprida meddelanden till allmänheten. Det kunde därför finnas anledning att hänföra dem under TF. Emeller- tid ansågs i betänkandet att en sådan utvidgning av TF:s tillämplighet inte borde ske, bl.a. därför att metoderna ännu regelmässigt medgav mera begränsade upplagor än trycket (SOU 1947:60 s. 57).

Vid remissbehandlingen vidhölls dock önskemål om en mera vid- sträckt begreppsbestämning. Det avgörande borde enligt vissa remiss- instanser inte vara framställningssättet utan metodens effekt (prop. 1948:230 5. 116).

Även föredraganden uttalade att det fanns skäl att låta TF omfatta även andra skrifter än de tryckta. För detta talade särskilt erfarenheter- na under krigsåren i grannländerna. Det var dock, konstaterade han, synnerligen svårt att genomföra en dylik utvidgning på ett sådant sätt att begreppsbestärnningen inte blev alltför obestämd samtidigt som det var av stor vikt att det inte kom att råda ovisshet på denna punkt. Att låta TF:s tillämplighet bero på ansökan härom ansåg han inte lämpligt och den tekniska utvecklingen hade inte nått därhän att det förelåg ett oavvisligt behov av att utsträcka TF:s tillämplighet till olika metoder som i effektivitet närmade sig tryckningen. F öredraganden ansåg därför att utgångspunkten för begreppsbestämningen, nämligen tryckning i tryckpress, inte borde överges (a. prop. s. 117).

År 1978 utvidgades TF:s tillämplighetsområde till stencilering och jämställda framställningssätt

I Massmedieutredningens (MMU) betänkande (SOU 1975:49) Massme- diegrundlag togs på nytt upp frågan om särskilt grundlagsskydd för skrifter framställda på annat sätt än genom tryckpress. Utredningen fann det inte tillfredsställande att frågan om ett mångfaldigande av skrift skulle falla under grundlagen eller ej var avhängig enbart av framställningssättet. Utredningen pekade på att flera nya metoder att framställa skrifter i stora upplagor hade tillkommit, t.ex. fotokopiering. Vissa av metoderna medgav liksom trycket i princip obegränsade upplagor. Vidare anmärkte utredningen att andra framställningsmetoder än tryckpress ofta användes just för sådana skrifter som kunde antas vara i särskilt behov av regler om skydd för yttrandefriheten, t.ex. för

flygblad och upprop. MMU menade att den tekniska utvecklingen fick anses ha nått så långt att det inte längre var praktiskt att göra kategorisk skillnad mel- lan skrifter framställda i tryckpress och sådana som mångfaldigats på annat sätt. Grundlagen borde enligt utredningen i princip omfatta båda dessa kategorier och avgörande borde vara om skriften är framställd eller mångfaldigad på ett sätt som rent praktiskt kan jämställas med framställning i tryckpress. Beteckningen tryckt skrift skulle enligt förslaget användas på skrift som är framställd i tryckpress eller mång— faldigad genom stencilering, ljuskopiering eller liknande tekniskt förfarande (a. bet. s. 76 f.).

Förslaget behandlades i proposition 1975/76:204 om ändringar i grundlagsregleringen av tryckfriheten. Där konstaterades att MMU:s förslag tagits emot mycket gynnsamt av remissinstanserna. Viss kritik hade dock riktats mot att begreppet tryckt skrift användes på skrift som inte är tryckt. Tveksamhet hade också uttalats över att de uppgifter som enligt förslaget skulle anges i skrift för vinnande av grundlags- skydd kunde innebära att myndigheters handlingar som kopieras kunde komma att bli att anse som tryckta skrifter.

Föredragande statsrådet anslöt sig till uppfattningen att utvecklingen av tekniken att mångfaldiga skrifter hade lett till att den gräns som TF drog mellan tryckta och andra skrifter inte längre tedde sig lika moti- verad som tidigare. Såsom MMU hade framhållit var det för den enskilde medborgarens rätt att utnyttja grundlagens skydd av stor betydelse att andra och billigare framställningsmetoder än tryckning kunde användas. Det framhölls att tryckfriheten kunde sägas ha mist en del av sitt innehåll till följd av att tryckning blivit så dyrt och att den därför skulle återställas med den föreslagna utvidgningen.

Föredraganden hade ingen erinran mot MMU:s förslag till utvidg- ning. Han konstaterade att utanför grundlagarna skulle kvarstå sådana tekniska förfaranden som skiljer sig från tryckning och stencilering genom att de inte på samma sätt tillåter framställning på en gång och på ett ställe av ett flertal exemplar av en skrift. Begreppet tryckt skrift förbehölls dock i motsats till MMU:s förslag framställande i tryck- press. TF gjordes i stället genom särskild bestämmelse i 1 kap. 5 & TF tillämplig även på skrift som har mångfaldigats genom stencilering eller därmed jämställt förfarande (a. prop. s. 90 f.).

TF:s stencilregel omfattar inte all användning av stencilering eller jämställda framställningstekniker

Utvidgningen av TF:s tillämpningsområde till skrifter mångfaldigade

genom stencilering och andra jämställda framställningssätt skulle emellertid, anmärkte MMU, medföra att grundlagen kom att omfatta en mängd mindre skrifter framställda i ett begränsat antal exemplar. Av olika anledningar kunde det finnas skäl att inte hänföra alla sådana skrifter till tryckt skrift enligt TF. Enligt utredningen torde det därför vara ofrånkomligt att göra någon form av begränsning mot detta be- grepp.

MMU hade övervägt att låta begreppet tryckt skrift och grundlags- skyddet vara beroende av det antal exemplar av skriften som fram- ställs. Utredningen konstaterade dock att en sådan avgränsning torde vara praktiskt ogenomförbar. Bl.a. ansågs uppkomma bevissvårigheter när det gällde att i efterhand fastställa om en skrift framställts i det antal exemplar som fordrades.

Ett ansökningsförfarande för grundlagens tillämplighet ansåg MMU vara onödigt omständligt.

Den nödvändiga avgränsningen borde i stället på annat sätt göras så att en valmöjlighet skapades för den som ger ut skrifter som mång- faldigas på annat sätt än i tryckpress. MMU stannade för en metod där grundlagens tillämplighet beror på om vissa uppgifter finns angivna i skriften. Dessa uppgifter var enligt förslaget vem som mångfaldigat skriften samt var och när detta skett. Genom att utelämna dessa upp- gifter eller någon av dem kunde den som inte hade intresse av grund- lagsskydd eller som ansåg de särskilda ansvarsreglerna hindrande uppnå att grundlagen inte blev tillämplig (a. bet. s. 77).

Även i denna del vann MMU:s förslag föredragande statsrådets gillande. Han påpekade att skrifter som framställs genom stencilering eller jämställt förfarande hade i en helt annan utsträckning än tryckta sådana användningsområden som ligger utanför dem som tryckfriheten skall ge skydd åt. Detta gällde allmänna handlingar som fotokopieras i ett antal exemplar men också många enskilda handlingar som genom stencilering mångfaldigas i en trängre krets.

Vid valet av en lämplig avgränsning ansåg föredraganden att av- görande vikt borde fästas vid att man lätt skulle kunna konstatera om en skrift faller under TF:s skydd eller inte. Det anfördes som exempel att polisen måste veta om den får ta en skrift i beslag på grund av att den innehåller något brottsligt. Att en skrift är tryckt är förhållandevis lätt att konstatera, men motsvarande ledning ger inte t.ex. en fotokopia som lika gärna kan vara det enda exemplaret som ett av ett flertal. Föredraganden ansåg att det därför behövdes något som utmärker att en skrift som är mångfaldigad på annat sätt än genom tryck faller under TF.

Liksom utredningsförslaget ansåg föredraganden att vare sig uppgift

om upplagans storlek eller ett ansökningsförfarande ur denna synvinkel var lämpligt. I stället borde av själva skriften framgå att den faller under TF.

Föredraganden konstaterade att MMU:s förslag omfattade de upp- gifter som enligt TF redan skulle åsättas tryckt skrift. Han erinrade om att denna skyldighet hängde samman med tillsynen över tryckta skrifter och kunde sägas utgöra en förutsättning för systemet med det särskilda ansvaret för innehållet i tryckt skrift. När nu stencilerade och jämställ- da skrifter fördes in under TF:s skydd fann föredraganden det både rimligt och naturligt att dessa uppgifter också skulle finnas på sådana skrifter. Till skillnad från vad som gällde för tryckta skrifter borde det dock för den nytillkomna gruppen av skrifter i allmänhet göras till en förutsättning för att TF skulle vara tillämplig att uppgifterna var utsatta på skriften.

För att särskilja nu avsedda skrifter från handlingar som mång- faldigats hos myndigheter och företag ansåg föredraganden att förutom de uppgifter MMU angett det även skulle anges att skriften var mång— faldigad. Den uppgiften saknade visserligen motsvarighet hos tryckt skrift, men för sådan kunde man på grund av själva framställningssättet utgå från att den hade blivit mångfaldigad.

Slutligen fastställdes att under TF också skulle falla stencilerade och liknande skrifter för vilka gällde utgivningsbevis (a. prop. s. 91 f.).

I specialmotiveringen till 1 kap. 5 & TF tillades följande. Skriften skall för att falla under TF vara mångfaldigad varvid avses att den skall vara framställd i tillräckligt många exemplar för att den skall kunna lämnas ut för spridning. När inte utgivningsbevis finns skall föreskrivna uppgifter vara tydligt angivna så att det lätt kan avgöras om en skrift faller under grundlagen. Det är inte tillräckligt att man vid ett närmare studium av skriften kan utläsa uppgifterna utan de skall sättas ut på ett sätt som motsvarar det som sker på tryckt skrift, t.ex. på titelblad, i vinjett eller på liknande sätt. Uppgifterna skall återfinnas på ett enda ställe och får inte vara spridda på olika håll i skriften.

Beträffande uppgiften att skrift är mångfaldigad är ordet som sådant att föredra men alltför stort avseende skall inte fästas vid ordalagen om det framgår vad som åsyftas med en använd beteckning, t.ex. sten- cilerad eller kopierad.

Författaren skall anges om denne har mångfaldigat skriften och för- laget där sådant finns. Om någon annan anlitas att sköta t.ex. fotokopi- eringen råder en viss valfrihet. Sätts författaren eller förlaget ut som mångfaldigare kan man utgå från att detta är förhållandet och det saknar då betydelse att den tekniska framställningen faktiskt har utförts av någon annan (a. prop. s. 133 f.).

Tillägget till 1 kap. 5 & TF trädde i kraft den 1 januari 1978.

9.1.2. YGL

YGL reglerar grundlagsskyddet för radio, TV, filmer, videogram och ljudupptagningar. Under förarbetena till lagen övervägdes att samla reg- lerna härom i en andra avdelning i TF. Detta ansågs emellertid slut- ligen inte vara en framkomlig väg. Det anfördes att en samlad grund- lag skulle kunna leda till uttunning av skyddet för tryckta skrifter. Därför valdes lösningen med en särskild grundlag för de här aktuella medierna (se prop. 1990/91:64 s. 24 f.).

Vid tiden för MMU:s arbete var videotekniken ännu inte allmänt tillgänglig. Det förslag till massmediegrundlag som utredningen lade fram, och som inte ledde till lagstiftning, gav endast offentlig visning av film grundlagsskydd. Försäljning och uthyrning av fotografisk film och videogram omfattades inte av förslaget.

När Yttrandefrihetsutredningen (YFU) lade fram sitt betänkande (SOU 1983:70) Värna yttrandefriheten hade dock videotekniken vunnit insteg. Utredningen anmärkte att videogram liksom framställnings- forrnema film och fonogram innehöll tekniskt fixerade yttranden och därför kunde ges grundlagsskydd med TF som mönster.

Den praktiska detaljen att på ett enkelt och tydligt sätt offentliggöra vem som bär ansvaret för framställningen kunde enligt YFU ordnas på det sättet att namnet anges på förpackningen till sålda kopior och i förekommande fall i den uppspelade framställningen. För dessa fram- ställningar borde enligt utredningen regler om ensamansvar och andra yttrandefrihetsrättsliga grundlagsregler införas (a. bet. s. 119).

YFU påpekade att man inte kunde bortse från att vissa slag av framställningar kunde komma att spridas utan att det framgick vem som var utgivare eller det kunde utredas vem som drev verksamheten. Bland annat kunde ett behov av att kunna åtala spridaren av främst film och videogram som innehåller t.ex. barnpornografi förutses. Därför ansåg YFU att ansvarighetskedjan också borde omfatta den som offentligen förevisar eller sprider en framställning (a. bet. s. 119).

YGL:s formella tillämpningsområde för film och ljudupptagningar regleras i 1 kap. 10 & YGL. Där sägs att grundlagen är tillämplig på sådana filmer och ljudupptagningar som sprids till allmänheten genom att spelas upp, säljas eller tillhandahållas på annat sätt. Av förarbetena framgår att begränsningen av grundlagens tillämplighet till upptag- ningar som sprids till allmänheten motiverats av grundlagsskyddets ändamål att säkerställa friheten att yttra sig i massmedier som ett medel för den fria åsiktsbildningen (prop. 1990/91:64 s. 112).

I rättstillämpningen har emellertid videogram regelmässigt kommit att behandlas på likartat sätt som tryckt skrift. Eftersom inget yttre

tecken skiljer mellan videogram som används privat och sådana som avses att offentliggöras har videotekniken som sådan kommit att om- fattas av YGL:s formella tillämpningsområde. Detta innebär att fram- ställningar i videogram har kommit att omfattas av grundlagens regle— ring även i sådana fall där det skulle kunna antas att någon spridning till allmänheten aldrig har varit avsedd.

9.1.3. JK:s erfarenheter av YGL:s tillämpningsområde för videogram

Frågan om att tydligare avgränsa YGL:s tillämpningsområde till de yttranden som riktas till allmänheten har aktualiserats av de JK:s för- undersökningar med åtföljande rättegångar som brukar benämnas Huddinge- och Norrköpingsfallen. I en promemoria till regeringen om vissa frågor rörande yttrandefrihetsbrottet olaga våldsskildring m.m. — Justitiekanslems erfarenheter och synpunkter (dnr 706-96-32) av den 28 februari 1996 redogör JK för gjorda erfarenheter på området enligt följande.

Videogram används inte bara för öppen distribution av filmer över disk genom försäljning och uthyrning till allmänheten utan också i mer dolda former och för spridning av barnpomografiska och våldsporno- grafiska bildupptagningar. Inte sällan sprids bildupptagningarna på så sätt att flera skilda bildupptagningar sammanställs på ett enda video- band i enlighet med en beställares individuella önskemål. Dessa ”skräddarsydda” videogram företer drag som påminner om kommuni- kation från person till person i väl så hög grad som ett massmedium. Det blir därför svårt att på sådana unika meddelanden tillämpa ett rättsligt system som vilar på föreställningen om större upplagor av likadana upptagningar av rörliga bilder. Svårigheterna visar sig när det gäller att visa om ett videogram har spritts till allmänheten enligt 1 kap. 10 & YGL men också vid andra bedömningar såsom beträffande ansvarigheten för innehållet, konfiskering, preskription och verkan av tidigare rättsliga prövningar av en viss scen.

JK konstaterar att de skräddarsydda videogrammen vållar större svårigheter i den praktiska rättstillämpningen än som betingas av syftet att upprätthålla ett meningsfullt och effektivt skydd för friheten att begagna Videoteknik för att sprida budskap av skilda slag till allmän- heten. Åtskilligt skulle enligt promemorian stå att vinna om en tyd- ligare gräns kunde dras kring YGL:s tillämpningsområde.

JK:s promemoria har överlämnats till Mediekommittén (Ju l994:13).

9.2. Grundlagamas materiella tillämpningsområde

TF:s och YGL:s materiella tillämpningsområde bestäms av grundlagamas syfte och ändamål, vilket är att säkra ett fritt meningsutbyte, en allmän upplysning och ett fritt konstnärligt skapande avseende livets alla tänkbara områden. Yttranden av alla slag omfattas av tillämpningsområdet, men brottsliga för- faranden blir inte straffria bara för att ett av grundlagarna om- fattat medium har använts. Grundlagamas materiella tillämp- ningsområde omfattar barnpomografiska bilder liksom andra bilder, även när de har tillkommit genom eller skildrar brott, och oavsett om bilderna endast utgör källmaterial eller publice- rade bilder.

TF:s och YGL:s materiella tillämpningsområde är snävare än det formella tillämpningsområdet. Det materiella tillämpningsområdet bestäms av grundlagamas syfte och ändamål.

TF:s och YGL:s syfte och ändamål är att säkra ett fritt menings- utbyte, en allmän upplysning och ett fritt konstnärligt skapande. I detta syfte ger grundlagarna envar rätt att yttra tankar och åsikter samt att offentliggöra allmänna handlingar och meddela uppgifter och under- rättelser i vad ämne som helst. Grundlagama omfattar således rätten att skaffa information inför publicering liksom rätten att publicera infor- mationen.

Att grundlagamas reglering anges omfatta vad ämne som helst innebär att gmndlagama förbehåller sig den exklusiva rätten att be- döma yttranden av alla slag, inte bara tankar och åsikter utan även information om sakförhållanden på livets alla tänkbara områden.

Grundlagamas tillämplighet som sådan är inte avhängig av hur värdefullt ett yttrande kan anses vara. Den gränsdragningen görs inne i grundlagarna i bestämmelser om vilka yttranden som är otillåtna.

Förfaranden som inte är tillåtna i vanlig lag är dock inte straffria bara för att ett medium som omfattas av TF:s eller YGL:s tillämp- ningsområde har använts som en del av det brottsliga förfarandet. F ör- farandet bedöms enligt vanlig lag men inte yttrandet som sådant.

Bampomografiska bilder ger information om det skildrade. De utgör alltså yttranden som alla andra bilder. Även om de tillkommit genom eller skildrar brott omfattas barnpomografiska bilder av grund- lagamas materiella tillämpningsområde.

9.2.1. Utgångspunkter

Tryckfriheten enligt TF och yttrandefriheten enligt YGL medför inte rätt för någon att yttra och ge ut vad som helst, t.ex. yttranden som utgör hets mot folkgrupp eller barnpomografiska bilder, bara för att yttrandet återges i en tryckt skrift eller i t.ex. en film som sprids till allmänheten.

I TF och YGL finns det två slag av regler som inskränker tryck- och yttrandefriheten.

Det är för det första fråga om bestämmelser om tryck— och yttrande- frihetsbrott. Dessa återfinns i 7 kap. 4 & TF vilka straffbelägger vissa yttranden och i 7 kap. 5 & TF som straffbelägger vissa fall av otillåtna offentliggöranden av handlingar och uppgifter.

För det andra är det fråga om bestämmelser som föreskriver att vissa yttranden, vilka i och för sig kan vara tillåtna, utan hinder av grundlagen får förbjudas genom bestämmelser i vanlig lag. I vissa av dessa fall har det ansetts tveksamt om yttrandet som sådant eller bruket av det faller under grundlagens materiella tillämpningsområde eller inte. Det har därför i TF och YGL uttryckligen tillåtits att bestämmel- ser vad avser dessa yttranden får ges genom vanlig lag. Som exempel kan anföras bestämmelserna i 1 kap. 9 5 1 och 3 TF. Enligt 9 & 1 får det utan hinder av TF i vanlig lag meddelas förbud mot kommersiell annons i den mån den används vid marknadsföring av alkoholhaltiga drycker eller tobaksvaror. Enligt 9 5 3 får utan hinder av TF i vanlig lag meddelas förbud mot offentliggörande i yrkesmässig kreditupplys- ning, som innebär otillbörligt intrång i enskilds personliga integritet eller som innehåller oriktig eller missvisande uppgift, om ersättnings- skyldighet för sådant offentliggörande samt om rättelse av oriktig eller missvisande uppgift. Vi kallar i det följande regler i TF och YGL av detta slag för undantagsregler.

9.2.2. TF:s syfte och ändamål

Regleringen

Reglerna om TF:s syfte och ändamål återfinns i 1 kap. 1—3 55 TF. Det är alltså i dessa bestämmelser grundlagens materiella tillämpningsom- råde anges. Det materiella tillämpningsområdet har utvecklats i lagmo- tiven och i rättspraxis.

I 1 kap. 1 5 första stycket TF definieras tryckfriheten. Med tryck- frihet förstås enligt bestämmelsen (1) att svensk medborgare har rätt att utan några av myndighet eller annat allmänt organ i förväg lagda

hinder ge ut skrifter, (2) att den som utnyttjat denna rätt endast inför laglig domstol kan tilltalas för en skrifts innehåll samt (3) att straff kan utdömas endast om skriftens innehåll strider mot tydlig lag given att bevara allmänt lugn utan att återhålla allmän upplysning.

I lagrummets andra stycke preciseras tryckfriheten. Till säkerställan- de av ett fritt meningsutbyte och en allsidig upplysning skall det stå varje svensk medborgare fritt att i skrift yttra tankar och åsikter samt att offentliggöra allmänna handlingar och meddela uppgifter och underrättelser i vad ämne som helst.

Censurförbudet, som återgetts redan i 1 kap. 1 & första stycket TF, preciseras i 1 kap. 2 & TF. Där förtydligas att det är åtgärder som grundar sig på skrifts innehåll som inte är tillåtna.

Historik

Under 1800-talets tidigare hälft rådde det synsättet att allt bruk av tryckta skrifter föll under den dåvarande tryckfrihetsförordningen (TFF) i såväl formellt som materiellt hänseende. Denna strikta upp- fattning frånträddes år 1876 när lagstiftningen om litterär äganderätt bröts ut ur TFF och fördes till allmän lag.

I den juridiska doktrinen och hos lagstiftaren vann den uppfatt- ningen insteg att tryckfriheten inte innebär att varje enligt vanlig lag åtalbar gärning vid vilkens utförande tryckt skrift använts skulle falla under tryckfrihetsprocessens regler. I fall där en kriminalisering skett, inte som ett brottsligt överskridande av tryckfrihetens gränser utan i annat avseende, omfattade inte TF:s exklusivitet gärningen. Kriminali- sering av oredliga förfaranden med tryckt skrift hade inte med frågan om yttrandefrihetens gränser att göra.

1944 års tryckfrihetssakkunniga anslöt sig till den nyare uppfatt- ningen. Det fanns enligt dem förfaranden med tryckt skrift som var brottsliga i ett annat hänseende än såsom ett överskridande av yttrande- frihetens gränser. I betänkandet anfördes att det avgörande måste vara tryckfrihetens innebörd och syfte.

Med hänvisning till de enskildas ökande deltagande i samhällslivet, de allmänna organens utbyggnad och tryckta skrifters allt större be- tydelse för spridandet av nyheter och för den politiska debatten kon- staterade de sakkunniga att syftet med en allmän tryckfrihet måste vara att den skall säkerställa ett fritt meningsutbyte och en allsidig upplys- ning (SOU 1947:60 s. 120).

I första rummet hade tryckfriheten enligt de sakkunniga till uppgift att säkerställa en fri nyhetsförmedling och en obeskuren politisk debatt. Men det tillades att i nära samband med denna uppgift stod tryckfri-

hetens betydelse ur en mera vidsträckt kulturell synpunkt såsom grund- val för en allmän upplysning (a. bet. s. 120). Detta s.k. kulturella komplement täcker således inte bara vetenskaplig, konstnärlig, litterär, religiös och annan yttrandefrihet som hör samman med den politiska yttrandefriheten utan också andra yttranden vilka hör till det mera vidsträckta kulturella området såsom underhållning, vardagligt informa- tionsutbyte och allt annat som i övrigt ingår i människors levnads- kultur.

De sakkunniga betonade att tryckfriheten inte bara var en rätt i inskränkt mening att uttrycka egna tankar och åsikter utan också inne- fattade en vidsträckt rätt att lämna upplysningar om sakförhållanden. Det var enligt betänkandet inte alltid möjligt att göra en klar skillnad mellan dessa båda former av tryckfrihet. Oavsett om ett innehåll fram- står som ett egentligt yttrande av en författare eller som ett meddelan- de eller vidarespridning av en upplysning måste enligt de sakkunniga samma frihet gälla att låta detta innehåll komma till allmän kännedom (a. bet. s. 46).

Att utsträcka TF:s tillämpningsområde så att den skulle reglera allt bruk av tryckta skrifter och TF därmed skulle få anses reglera all användning av tryckt skrift vid brottsliga förfaranden, fann de sak- kunniga sakna praktiskt syfte. De menade att det skulle vara menings— löst och i vissa fall direkt olämpligt att i tryckfrihetsprocess behandla alla de brott som därigenom skulle vara att anse som tryckfrihetsbrott. TF förutsatte att en skrifts brottslighet kunde bedömas med ledning av dess innehåll och de ansåg det vara betänkligt att göra utgivaren i förekommande fall ansvarig för meddelanden vars innebörd framgår av yttre förhållanden han inte rimligen kan åläggas att skaffa kännedom om (a. bet. s. 120).

Som exempel på framställningar som inte behövde konstitutionellt skydd anförde de sakkunniga ”begagnandet av trycket såsom medel i den enskilda näringsverksamhetens tjänst”. De sakkunniga menade att oredliga eller illojala yttranden inte behöver kriminaliseras som yttran- defrihetsbrott och tog således sikte på fall där tryckt skrift utgör ett medel för ekonomisk vinning på andras bekostnad. Således har vilse- ledande reklam och illojala konkurrensåtgärder ansetts kunna bedömas efter vanlig lag även om tryckt skrift brukats.

Undantaget för reklam har utvecklats i rättspraxis och har krävt att framställningen skall ha ett rent kommersiellt syfte och ha ett rent kommersiellt förhållande som föremål.

På samma grund angavs i förarbetena till 1949 års TF ytterligare gärningar som kunde begås med hjälp av tryckt skrift men som inte var att anse som missbruk av tryckfriheten. Till denna kategori hörde

varumärkesbrott och annan otillåten användning av kännetecken samt bedrägeribrotten, oredligt förfarande, förfalskningsbrotten och svind- leri. Karaktäristiskt för de förfaranden som angavs i förarbetena är att de har ett utpräglat ekonomiskt syfte till skillnad från ekonomisk jour- nalistik och debatt som saknar direkt uppsåt härvidlag och därför faller under TF:s tillämpningsområde.

Utifrån de angivna utgångspunkterna om tryckfrihetens uppgift och syfte samt med beaktande av att oredliga förfaranden föll utanför det konstitutionellt skyddsvärda formulerade 1944 års sakkunniga tryck- friheten som rätten att i tryckt skrift yttra sina tankar och åsikter, offentliggöra allmänna handlingar samt meddela uppgifter och under- rättelser i vad ämne som helst. Formuleringen upptogs som och är alltjämt gällande grundlagstext (1 kap. 1 5 andra stycket TF).

De sakkunniga uttalade att den av dem föreslagna gränsdragningen var tillfredsställande ur praktisk synpunkt. Den lämnade en säker grund för bedömande av vad som skulle åtnjuta grundlagsskydd. Inom detta område kunde, konstaterade de sakkunniga, tryckfriheten inte inskrän- kas på annat sätt än genom grundlagsändring.

Tryckfrihetens syfte utvecklat

Av motiven framgår således att tryckfrihetens materiella omfattning skall ses mot bakgrund av det angivna syftet med tryckfriheten. Det är alltså inte i första hand skriften, utan dess innehåll som avses att skyd- das. Av praktiska skäl har dock den metoden valts att TF tar sikte på att skydda själva skriften. Kommunikationsformen skyddas i syfte att skydda dess innehåll.

All kommunikation i tryckt skrift skyddas således med den enda be- gränsning som följer av TF:s syfte. Var den gränsen mer exakt går i den yttrandeftihetsrättsliga terrängen låter sig svårligen beskrivas positivt. Att utifrån innehållet försöka positivt definiera tryckfriheten ter sig också betänkligt, eftersom en sådan definition kan bli en be- gränsning i stället för en garanti för tryckfriheten. Det är svårt att förutse hur samhällsutvecklingen kommer att löpa och vilka nya före- teelser den kan föra med sig.

I motiven till TF har syftet med tryckfriheten också endast be- skrivits utifrån dess kärna. Dess yttre gränser har inte definierats posi- tivt i motiven. Var gränsen går har endast antytts genom omnämnandet av det s.k. kulturella komplementet.

Det är dock alldeles klart att detta komplement inte avser kultur i ordets mer inskränkta mening. Som nämnts avses allt som ingår i människors levnadskultur, även negativa och motbjudande mänskliga

beteenden.

Det är vidare klart att tryckfrihetens syfte inte enbart är att fylla en politisk funktion och begränsa sig till friheten att uttrycka tankar och åsikter, utan utgöra en reell frihet för människor att yttra sig i tryckt skrift i ämnen de själva har frihet att välja.

Slutligen framgår att grundlagarna inte drar någon gräns mellan spridandet av åsikter och tankar och rätten att förmedla upplysningar om rena sakförhållanden. Grundlagen skiljer således inte mellan fram- ställningar med tankeinnehåll i någon mening och ren bilddokumenta— tion av händelseförlopp.

Tryckfrihetens materiella begränsning, den faktiska tryckfriheten, kan definieras negativt genom summan av sådana yttranden som inte anses vara av den art TF avser att värna. Dessa utgörs som ovan nämnts av yttranden som inte omfattas av TF:s materiella tillämpnings- område bestämt efter dess ändamål och syfte och sådana som, trots att de omfattas, har särbehandlats genom att det beträffande dem i grund- lagen hänvisas till bestämmelser i vanlig lag.

9.2.3. YGL:s syfte och ändamål

YGL bygger på de principer som utvecklats i tryckfrihetsrätten. Syftet är även här att värna om yttrandefriheten i dess vidare betydelse. Som ändamål för yttrandefriheten anges i 1 kap. 1 & andra stycket YGL, tydligare än för TF, att säkra ett fritt meningsutbyte, en fri och allsidig upplysning och ett fritt konstnärligt skapande. I detta syfte tillförsäkras i lagrummets första stycke svenska medborgare rätten att i de medier YGL omfattar offentligen uttrycka tankar, åsikter och känslor och i övrigt lämna uppgifter i vilket ämne som helst.

YFU framhöll att yttrandefriheten hade en vidare syftning än att hålla demokratin gående och kritiserade försök att dela upp yttrandefri- heten i l'skyddsvärda” och ”icke skyddsvärda” yttranden. En sådan uppdelning kunde enligt YFU inte göras i förväg. Den skulle enligt utredningen kunna leda till slutsatsen att de uttrycksformer som var värda ett skydd var de som uppfattas som respektabla redan av det skälet att de är starkt etablerade. Därifrån var steget enligt YFU inte långt till gynnandet av det konventionella, till vakthållningen av det vedertagna. En sådan vakthållning, fortsatte YFU, är i och för sig legitim men yttrandefriheten är till för det som behöver skyddas den obekväma informationen, de utmanande åsikterna och de chockerande konstnärliga gränsöverskridandena (SOU 1983:70 s. 82).

En av grundlagamas hömstenar är således att yttranden, innefattan-

de även bilder, av alla slag skall som sådana omfattas av grundlagarna. Sådant bruk med ett yttrande som inte endast utgör en del av dettas tillkomst och offentliggörande skall däremot i princip bedömas endast enligt vanlig lag. Vad som avses är gärningar där inforrnationsbäraren och det yttrande den innehåller används som ett led i en i övrigt straff- bar gärning, såsom vid ett bedrägeri. Det går alltså inte att kalla ren befattning med yttranden för bruk av yttranden och sedan straffa be- fattningarna i allmän lag utan stöd i grundlag.

9.2.4. Undantagsregler

Det finns som nämnts i grundlagarna regler som uttryckligen undantar vissa ämnesområden från grundlagamas materiella tillämpningsområde och i stället hänvisar dessa till lagstiftning genom vanlig lag. Även be- träffande vissa andra frågor som berör utövandet av tryck- och yttran- defriheten har uttryckliga bestämmelser i grundlag om vanlig lags tillämplighet ansetts nödvändiga.

Undantagsreglema är nödvändiga för att vissa bestämmelser i vanlig lag inte skall vara delvis verkningslösa till följd av att grundlagarna inom sitt tillämpningsområde är exklusiva straff- och processlagar. De har alltså inte meddelats för att förtydliga att området anses falla utanför grundlagamas materiella tillämpningsområde. Hela det område som en sådan undantagsregel formellt angår behöver inte vara omfattat av grundlagamas skyddsområde.

Dessa undantagsregler företer likheter med de ovan behandlade un- dantagen för förrnögenhetsbrott och reklam på det sättet att fråga är om yttranden som utgör medel i rent kommersiella sammanhang med rent kommersiella förhållanden som föremål. Undantagen för förrnö- genhetsbrott och reklam faller dock i princip redan från början utanför grundlagamas tillämpningsområde i motsats till de fall som avses med undantagsreglema.

Upphovsrättslig lagstiftning Genom 1 kap. 8 & TF och 1 kap. 12 éiYGL undantas samtliga frågor om upphovsrätt från TF:s materiella tillämpningsområde.

Alkohol- och tobaksreklam m.m.

Enligt 1 kap. 9 5 1 och 2 TF och 1 kap. 12 & YGL gäller utan hinder av grundlagarna vad som är stadgat i vanlig lag om förbud mot kom- mersiell annons om den används för att marknadsföra alkohol eller

tobak eller om förbudet meddelats till skydd för hälsa eller miljö enligt förpliktelse som följer av anslutning till EG. Enligt 1 kap. 9 5 3 TF och 1 kap. 12 & YGL gäller utan hinder av grundlagarna bestämmelser i vanlig lag om förbud mot offentliggörande i yrkesmässig kreditupp- lysningsverksarnhet av kreditupplysning som innebär otillbörligt in- trång i enskilds personliga integritet eller som innehåller oriktig eller missvisande uppgift samt om ersättningsskyldighet för sådant offentlig- görande och om rättelse av oriktig eller missvisande uppgift.

Anskanande av uppgifter på brottsligt sätt

Enligt 1 kap. 9 5 4 TF och 1 kap. 12 & YGL gäller utan hinder av grundlagarna vad som i lag är stadgat om ansvar och ersättningsskyl- dighet som avser det sätt på vilket uppgift eller underrättelse anskaf- fats. Bestämmelsen sätter en gräns för den ansvarsfrihet som den som anskaffar uppgifter i publiceringssyfte i princip har.

Om någon anskaffar en bampomografisk bild genom att utföra eller medverka till ett sexuellt övergrepp på ett barn, hindrar således inte grundlagarna att denne åtalas för övergreppet och döms i vanlig brott- målsrättegång oavsett i vilket skede förläggandet och publiceringen av framställningen av bilden befinner sig. Detsamma gäller då den som framställer bilden förmått barnet att delta vid framställningen och därför gör sig skyldig till sexuellt ofredande.

Andra brottsliga handlingar som företas under utövandet av tryck- och yttrandefriheten

I TF och YGL sätts inte upp något hinder mot att i vanlig brottmåls- rättegång ansvar prövas och straff utdöms enligt brottsbalken för sådana gärningar som utgör brott mot vanlig lag och som företas under framställning och spridning av ett skyddat medium utan att ha något samband med framställningens innehåll. Således kan den som sprider en framställning straffas för förargelseväckande beteende. Detta kan t.ex. gälla den som med åtbörder och språkbruk på allmän plats bjuder ut pornografiska alster på ett sätt som väcker förargelse hos allmän- heten.

Som nämnts tidigare anses inte den som begår ett förmögenhets- brott som t.ex. bedrägeri med hjälp av tryckt skrift härvid ha utövat någon tryck- eller yttrandefrihet.

Särskilda spridningsbrott Enligt 1 kap. 2 5 andra stycket TF får inte något allmänt organ hindra

tryckt skrifts utgivning eller spridning bland allmänheten. Motsvarande regel finns för YGL i 1 kap. 3 5 där undantag görs för granskning och godkännande av film som skall visas offentligt. I de fall som nämns i det följande kan dock själva spridningen av en informationsbärare utgöra ett brott mot vanlig lag.

Enligt 6 kap. 2 & TF och 3 kap. 12 & YGL gäller utan hinder av dessa grundlagar att det får meddelas bestämmelser i vanlig lag om straff för den som förevisar pornografisk bild vid allmän plats på sätt som är ägnat att väcka allmän anstöt, som utan föregående beställning med posten sänder eller på annat sätt tillställer någon en sådan bild eller som bland barn och ungdom sprider tryckt skrift, som genom sitt innehåll kan verka förråande eller eljest medföra allvarlig fara för de ungas sedliga fostran.

I 16 kap. 11 och 12 55 BrB finns motsvarande straffbestämmelser om otillåtet förfarande med pornografisk bild och förledande av ung- dom, som alltså skall tillämpas i vanlig brottmålsrättegång även när gämingarna begåtts med medier som omfattas av TF och YGL.

Vad beträffar otillåtet förfarande med pomografisk bild och för- ledande av ungdom avser stadgandena inte primärt att inskränka yttran- defriheten utan att begränsa möjligheten att kommersiellt påtvinga allmänheten pornografi respektive att motverka spridning till barn och ungdom av framställningar som kan medföra allvarlig fara för dem.

Beträffande förledande av ungdom uttalade 1944 års tryckfrihets- sakkunniga att inskridande mot sedlighetssårande skrifter måste ske med viss försiktighet och att en vidsträckt frihet måste föreligga att i litterära verk, vetenskapliga arbeten eller populärvetenskapliga upplys— ningsskrifter behandla hithörande frågor (SOU 1947:60 s. 111).

9.2.5. Den faktiska tryck- och yttrandefriheten

Tillåtna och otillåtna yttranden

Grundlagamas materiella tillämpningsområde omfattar som ovan nämnts yttranden av alla slag och värden men det råder inte faktisk frihet att utnyttja hela detta område.

Inskränkningar i den tryck- och yttrandefrihet som grundlagarna ga- ranterar får inte göras utan att grundlagarna medger det. Inte heller får ingripanden av myndigheter eller andra allmänna organ följa på miss- bruk av tryck- och yttrandefriheten om de inte har stöd i grundlagarna.

I den s.k. brottskatalogen i 7 kap. 4 & TF anges de gärningar som kan straffas när de begåtts genom yttranden i tryckt skrift. Brottskata-

logen ställer krav på dubbla kriminaliseringar. Härmed avses att går- ningen måste vara straffbar både enligt grundlagen och enligt vanlig lag. En kriminalisering av ytterligare yttranden kräver således alltid grundlagsändring.

I TF:s brottskatalog upptas bland annat barnpomografibrott och olaga våldsskildring. I fråga om de medier som omfattas av YGL hänvisas i denna lag till TF:s brottskatalog. Endast beträffande olaga våldsskildring innehåller YGL en självständig längre gående brotts- beskrivning.

Påföljder för otillåtna yttranden

TF och YGL är också exklusiva som straffprocesslagar. En av de viktigaste principerna i grundlagarna är att missbruk av yttrandefri- heten beivras genom ingripanden i efterhand med karaktär av påföljder för tryck- och yttrandefrihetsbrott och inte genom åtgärder på förhand såsom censur och förbud mot framställning och offentliggörande. Enda undantaget härifrån är Biofgrafbyråns förhandsgranskning av film som skall visas offentligt.

Straffet för tryck- och yttrandefrihetsbrott anses dock inte räcka för att hindra spridande av framställningar med brottsligt innehåll. När tryck- eller yttrandefrihetsbrott har begåtts kan därför spridning hindras genom konfiskering som interimistiskt kan säkras genom beslag. För- utom de för spridning avsedda exemplaren, kan viss utrustning som använts vid framställningen av dessa konfiskeras. Någon ersättning utgår inte till ägaren.

Konfiskering av en framställning kan komma i fråga utan att någon döms för tryck— eller yttrandefrihetsbrott. Det avgörande är att fram- ställningen innefattar tryck- eller yttrandefrihetsbrott i objektiv mening. Avgörandet grundas på skriftens innehåll och faran för dess fortsatta spridning.

Från och med den 1 januari 1995 kan barnpornografi av verklig— hetstrogen karaktär konfiskeras även i annat fall enligt bestämmelser i 7 kap. 7 5 tredje stycket TF och 5 kap. 6 & tredje stycket YGL. Häri— genom har för barnpornografi genombrutits principen att redan spridda, utgivna exemplar inte kan konfiskeras. Även barnpornografi som förvärvats före tillkomsten av bampomografibrottet år 1980 eller som då den framställdes eller spreds bedömdes som försvarlig kan kon- fiskeras.

9.2.6. Bampomografiska bilder omfattas av grundlagamas materiella tillämpningsområde

Bampomografiska bilder som sådana lämnar information och utgör således yttranden. Därför omfattas de, när de förekommer i grundlags- skyddade medier, av grundlagamas materiella tillämpningsområde.

Att barnpomografiska yttranden, om de offentliggörs under TF eller YGL, inte tillhör tryck- och yttrandefrihetsrättens kärna torde inte vara ifrågasatt. Pornografi och andra skildringar av det mänskliga sexualli- vet har dock från början i vår tryckfrihetslagstiftning ansetts innefatta ett tillåtet eller otillåtet bruk av den tryck- och yttrandefrihet som förbehållits reglering i grundlag och inte i vanlig lag.

Grundlagamas bestämmelser om barnpomografibrott innehåller ett försvarlighetsrekvisit. Detta innebär att en framställning inte är straff- bar om den med hänsyn till omständigheterna är försvarlig. Som exempel kan nämnas framställning i allvarligt syftande nyhetsförmed- ling samt konstnärliga, vetenskapliga och upplysande bilder. Gräns- dragningen mellan den angivna kategorin bilder och de som utgör barnpomografibrott hör typiskt sett hemma i tryck- och yttrandefri- hetsprocessen.

Vid en kriminalisering av innehav av t.ex. barnpomografiska filmer är det fortfarande innehållet, yttrandet, som skall prövas av domstolen. Ett straffbelagt innehav av ett yttrande kan således inte jämföras med t.ex. ett bedrägeri som begåtts med hjälp av en videofilm eller en tryckt skrift. I det senare fallet är det inte innehållet, själva filmen eller skriften och innehavet av den, som utgör förutsättningen för att det skall finnas ett brott, utan om någon med hjälp av filmen vilselett någon annan att företa en handling som innebär vinning för gämings- mannen och skada för den vilseledde. Brotten föranleder inte några åt- gärder med avseende själva filmen eller skriften.

10. TF och YGL är utformade för yttranden som offentliggörs

Enligt vad som redovisats i det förra kapitlet begränsas det område som TF och YGL omfattar av att dessa lagar är tillämpliga endast på yttranden som förekommer i vissa angivna medier och som offentlig- görs. Yttranden som inte görs ”offentliga” utan bara är ”privata” är av- sedda att falla utanför den särskilda grundlagsregleringen.

I avsnitt 10.1 behandlas reglerna om förbud mot censur och andra åtgärder till hindrande av en framställnings utgivning på grund av dess innehåll. För utgivningsbegreppet och dess betydelse redogörs i avsnitt 10.2. Slutligen tas i avsnitt 10.3 upp frågan om rätten under TF och YGL att inneha informationsbärare som är utgivna eller som avses att ligga till grund för utgivning.

10.1. Regler till skydd för yttrandens möjligheter att nå ut till offentligheten

Förbud mot preventiva åtgärder

TF och YGL bygger på principen att missbruk av yttrandefriheten beivras genom ingripanden i efterhand och inte genom åtgärder på förhand såsom censur eller förbud mot framställning och offentlig- görande. Först när en framställning som innehåller ett otillåtet yttrande har utgivits kan ett tryck- eller yttrandefrihetsbrott föreligga och in- gripande kan då göras mot framställningen.

Redan i 1 kap. 1 5 första stycket TF förklaras tryckfrihetens in- nebörd vara varje svensk medborgares rätt att utan några av myndighet eller annat allmänt organ i förväg lagda hinder ge ut skrifter och att endast i efterhand och inför domstol kunna tilltalas för deras innehåll. Enligt 1 kap. 2 & TF får det inte ske någon granskning av en skrift innan den har tryckts och något förbud mot tryckning får inte med- delas. Detta är vad som kallas censurförbudet. Inte heller får en myn- dighet eller annat allmän organ på grund av innehållet i en skrift hindra att skriften trycks, utges eller sprids till allmänheten om inte

åtgärden har stöd i någon bestämmelse i TF. Detta är vad som kallas förbudet mot hindrande åtgärder.

I YGL finns motsvarande bestämmelser i 1 kap. 3 5, där det dock erinras om att det i vanlig lag får meddelas föreskrifter om granskning och godkännande av filmer som skall visas offentligt, s.k. filmcensur. I 1 & lagen (1990:886) om granskning och kontroll av filmer och videogram föreskrivs att framställning i en film eller ett videogram skall vara granskad och godkänd av Biografbyrån, innan den får visas vid allmän sammankomst eller offentlig tillställning. Om film sprids på annat sätt finns det inget krav på förhandsgranskning.

Förbudet mot censur garanterar att alla yttranden som är avsedda att publiceras kan nå offentligheten utan hinder från det allmänna. Det är en förutsättning för att man skall kunna upprätthålla principen att ingrepp mot yttranden får ske först i efterhand.

1944 års tryckfrihetssakkunniga anmärkte att det starkaste skälet mot varje form av censur är att den lätt blir godtycklig och visar en tendens att vidga området för det otillåtna. Detta sammanhängde enligt kommittén med att censuren alltid anförtrotts och av praktiska skäl måste anförtros administrativa organ samtidigt som det var en vansklig uppgift att avgöra var gränsen borde gå mellan tryckfrihetsbrott och befogat utövande av yttrandefriheten. Denna uppgift kunde enligt be- tänkandet fyllas endast genom en omsorgsfull prövning under de former och med iakttagande av de garantier för rättssäkerhet som gäller för en av domstol utövad rättsskipning. Missbruk av tryckfri- heten borde därför endast få beivras genom åtal vid domstol och få föranleda straff endast om skriften innefattar tryckfrihetsbrott. Admini- strativa ingripanden borde enligt betänkandet vara tillåtna endast för att förbereda och säkerställa domstolsprövningen eller för att verkställa en dom (SOU 1947:60 s. 48 f.).

En åtgärd är hindrande om den menligt påverkar produktion, ut- givning eller distribution. Det allmänna får inte kräva att någon som deltar i verksamheten lämnar ut en framställning som ännu inte har givits ut. Inte heller får det allmänna utöva något ”hinderligt inseende” över någon sådan person (Eek s. 49).

Det bör betonas att vad som sagts endast gäller åtgärder vidtagna mot en framställning på grund av dess innehåll. Skulle innehållet genom t.ex. ett tips komma till polisens kännedom och föranleda misstanke om att ett sexualbrott mot barn har begåtts föreligger" alltså inga hinder mot att påbörja en förundersökning om detta.

Rätt att framställa och sprida alster

l 4 kap. 1 & TF tillerkänns svenska medborgare och juridiska personer rätt att själva eller med biträde av andra framställa tryckalster. Motsva- rande regler finns i YGL vad gäller filmer och ljudupptagningar.

I 6 kap. 1 & TF tillerkänns svenska medborgare och juridiska perso- ner rätt att själva eller med biträde av andra hålla till salu, försända eller på annat sätt sprida tryckta skrifter. Motsvarande bestämmelser finns i YGL. Vad gäller etersändningar (sändningar i luften) av radio- och TV-program får rätten att sända dock regleras genom bestämmel- ser i vanlig lag till följd av det begränsade sändningsutrymmet i etern. För film som skall visas offentligt gäller att filmen måste vara gran- skad och godkänd av Biografbyrån.

Spridning av en tryckt skrift eller av en film kan dock som nämnts i avsnitt 9.2.4 utgöra brott mot allmän lag.

Principen om ensamansvar

När ett otillåtet yttrande har getts ut kan ett tryck- eller yttrandefrihets- brott ha begåtts. Innan ett yttrande når en mottagare har ofta flera personer tagit befattning med dess tillkomst och spridning. Skulle allmänna straffrättsliga principer gälla skulle envar av alla dessa kunna ställas till ansvar för sin medverkan.

Av flera skäl har ett annat särskilt ansvarssystem valts för tryck- och yttrandefrihetsbrott. Det bygger på följande principer.

Ensamansvar. Ansvar för ett otillåtet yttrande utkrävs endast av en person som betraktas som gärningsman. Något medverkansansvar före- kommer inte.

Successivt ansvar. I första hand utkrävs ansvar av en viss person, ibland upphovsmanen eller, om sådan finns, utgivaren. Kan denne inte åtalas utkrävs ansvaret av den som står honom närmast i en ansvars- kedja, i sista hand spridaren eller spridarna.

Uppsåtspresumtion. Den således formellt ansvarige personen anses ha haft kännedom om innehållet i framställningen. De verkliga för- hållandena i dessa avseenden saknar i huvudsak betydelse för hans an— svar.

Särskilt om barnpornografi

Sedan man i den kommersiella pornografiska branschen i princip upphört att befatta sig med barnpornografi aktualiseras sällan den redovisade ansvarskedjan. Numer framställs oftast bampomografiska bilder av enskilda personer som gör kopior av egna videogram och

överlåter kopioma till andra. I sådana fall är regelmässigt den nya upplagans upphovsman och spridare en och samma person. Om någon ny upplaga inte framställs utan en redan innehavd framställning vid- areförmedlas är det sällan möjligt att hitta någon person tidigare i an- svarskedjan.

Skyddsregler för medverkande

Utöver de ovan redovisade reglerna som tar sikte på själva mediets framställning, utgivning och spridning finns det regler som avser att skydda vissa personer som bidragit till innehållet i en framställning. I viss omfattning åtnjuter enligt TF anskaffare, meddelare, författare och utgivare av tryckt skrift som inte är periodisk ansvarsfrihet och anony- mitetsskydd. Motsvarande regler finns i YGL.

Anonymitetsskyddet motsvaras av en tystnadsplikt för personer som tagit befattning med tillkomsten eller spridningen av en framställning. Myndigheter och andra allmänna organ får inte efterforska källor om det inte behövs för åtal eller annat ingripande som är tillåtet enligt grundlagarna.

Medverkande kan straffas i vissa fall

Trots den ansvarsfrihet som meddelare och andra medverkande till en framställning sålunda principiellt åtnjuter kan de åtalas för begångna brott i vissa undantagsfall. Dessa anges i 7 kap. 3 & TF och 5 kap. 3 & YGL. Det är fråga om vissa grova brott mot rikets säkerhet samt brott mot handlingssekretess och s.k. kvalificerad tystnadsplikt. De gärningar som sålunda kan åtalas är redan från början kriminaliserade i allmän lag.

Vidare sätter bestämmelserna i 1 kap. 9 (j 4 TF och 1 kap. 12 & YGL en gräns för ansvarsfriheten. Utan hinder av grundlagarna gäller vad som i lag är stadgat om ansvar och ersättningsskyldighet som avser det sätt på vilket uppgift eller underrättelse anskaffas. En med- verkande som är delaktig i ett skildrat sexualbrott kan alltså utan hinder av TF eller YGL åtalas och straffas enligt brottsbalken för sin medverkan i sexualbrottet.

10.2. Utgivningsbegreppet

Den gräns vid vilken det allmänna får ingripa mot en framställning går som nämnts vid att en framställning ges ut. Nedan redovisas innebör- den av utgivningsbegreppet, först för TF och sedan för YGL. Det är

två frågor som gör sig gällande. Den första är vilken faktisk åtgärd som utgör utgivning. Den andra frågan är till hur stor krets av personer som denna åtgärd skall vara riktad för att utgivning skall anses före- ligga.

Kravet på utgivning kan i rättstillämpningen medföra att om ett brottsligt yttrande distribueras till en begränsad krets personer kan det vara att anse som outgivet och om ingen ytterligare distribution sker kan i praktiken ingripanden mot yttrandet inte vidtas.

10.2.1. TF

Den åtgärd som skall ha företagits för att utgivning av en skrift skall anses ha skett är att den skall ha blivit utlämnad till salu eller för spridning på annat sätt. Den krets av personer som skall ha träffats av åtgärden behöver inte kunna betecknas som allmänheten i ordets betydelse i allmänt språkbruk utan det räcker med att den utgörs av en begränsad krets av personer, bara denna inte är alltför avskild eller privat.

Enligt 1 kap. 6 & TF skall en tryckt skrift, för att anses som en sådan, vara utgiven. Med utgivning förstås enligt lagrummet att skriften har blivit utlämnad till salu eller för spridning på annat sätt. Av motiven framgår att spridningen inte behöver ha skett bland allmänheten utan även utlämnande för spridning inom en begränsad krets av personer konstituerar utgivning (SOU 1947:60 s. 60 f. och 216).

Bestämmelsen fick sin nuvarande utformning redan år 1941. Tidi- gare sades i TF att grundlagen omfattade ”allt hvad, genom tryck, under allmänhetens ögon lägges”. Även om bestämmelsen där uttrycket ingick inte hade till sin egentliga uppgift att fixera när utgivning skulle anses ha ägt rum, framhölls år 1912 i betänkande med förslag till Tryckfrihetsförordning, att olika meningar hade yppat sig om det för utgivning var tillräckligt att spridning skett inom en begränsad krets av personer. En strängare regel ansågs kunna få till följd att allmänna lagens regler måste tillämpas i fall av spridning i en begränsad krets personer ”då man ju inte kan ställas rättslös mot yttrandefrihetsmiss- bruk, som framträda i en inom en begränsad krets spridd skrift”.

I betänkandet framhölls att lagen borde inta en ståndpunkt som möjliggjorde ett fasthållande av principen att ansvar för tryckt skrifts innehåll skulle kunna utkrävas endast i den ordning som föreskrevs i själva grundlagen. Vidare påpekades att gränsen i fråga ”högst god-

tyckligt låter sig uppdagas”. I betänkandet föreslogs att tryckt skrift skulle anses utgiven, då den blivit såld eller annorledes spridd, eller utlämnad till salu eller till spridande på annat sätt (a. bet. s. 3). Betän- kandet ledde inte till lagstiftning.

Frågan om att fixera begreppet utgivning togs upp på nytt av 1939 års sakkunniga i betänkandet (SOU 1939:32) Tryckfrihetsförordningens ansvarighetsregler och därmed sammanhängande förhållanden. De sak- kunniga anslöt sig till 1912 års förslag och föreslog således att den angivna hänvisningen till begreppet allmänheten skulle tas bort. För- slaget antogs av riksdagen (prop. 1940:270).

Även om det för utgivning således är tillräckligt att en begränsad krets träffats av spridningsåtgärden framhålls dock i doktrinen att kret- sen inte får vara alltför privat eller avskild. En viss offentlighet torde krävas. Utgivningstidpunkten bör kopplas till att skriften skall i någon mening ha blivit tillgänglig för allmänheten. Tanken är att man skall kunna nå ut med en skrift innan ingripanden får göras mot den.

Det sagda innebär alltså att en tryckt skrift inte behöver ha nått en enda läsare för att det allmänna skall kunna ingripa mot den. Det räcker att allmänheten eller en på ovan angivet sätt mer begränsad krets av personer haft tillgång till skriften. En skrift som lagts ut på en bokhandels hyllor är därför att anse som utgiven. Vid postorderförsälj— ning torde regelmässigt tryckt skrift om vilken gjorts reklam vara att anse som utgiven.

1022. YGL

I YGL finns det inte någon bestämmelse om när en film skall anses vara utgiven. Enligt lagens förarbeten och av rättspraxis framgår att frågan om utgivning skall anses ha skett skall be- dömas enligt samma principer som gäller enligt TF .

I YGL finns inte någon bestämmelse som i likhet med 1 kap. 6 & TF fixerar utgivningstidpunkten. YGL föreskriver i stället att grundlagen är tillämplig på yttranden som riktas till eller sprids till allmänheten (se 1 kap. 6 och 10 åå).

Som ovan nämnts utmönstrades användningen av begreppet allmän- heten i TF år 1941.

Redan MMU använde i betänkandet (SOU 1975:49) Massmedie- grundlag begreppet allmänheten. Utredningen konstaterade att det i TF inte ställs upp något krav på att spridning till allmänheten skall ha ägt

rum för att utgivning skall anses ha skett. När grundlagsskydd utsträck- tes till fler medier menade MMU att det var angeläget att bestämning- en av mottagarkretsen så långt möjligt gjordes enhetlig för de olika medierna och att därvid i massmediebegreppet låg ett krav på att mediernas innehåll fått ett visst mått av offentlighet. För tydlighetens skull ansåg MMU att det i den massmediegrundlag som föreslogs skulle anges att tryckt skrift för att omfattas av grundlagen skulle ha utlämnats för spridning bland allmänheten. MMU menade dock att detta inte torde innebära någon egentlig ändring i förhållande till vad som redan gällde enligt TF (a. bet. s. 78). MMU anslöt sig nämligen till uppfattningen att även spridning inom en tämligen begränsad krets som aldrig nått offentlighet föll under TF (a. bet. s. 75 f.).

YFU:s lagförslag hade vad gällde film i 2 kap. l & tredje stycket en motsvarighet till 1 kap. 6 & TF av innehåll att film var offentlig när ut- lämnande för spridning skett till allmänheten (SOU 1983270 5. 11).

Av olika skäl kom det slutliga förslaget till YGL inte att innehålla någon bestämmelse som särskilt syftade till att göra klart när en fram- ställning skulle anses offentliggjord och alltså det allmännas möjlig- heter att ingripa mot framställningen inträdde. Enligt föredraganden framgick det likväl av avfattningen av bestämmelserna i 1 kap. 6, 8 och 10 55 samt 7 kap. 1 5 andra stycket YGL hur grundlagen skulle förstås (prop. 1990/91:64 s. 106 f.).

Enligt 1 kap. 10 & YGL är grundlagen enligt det föregående tillämplig på sådana filmer och ljudupptagningar som sprids till all- mänheten genom att spelas upp, säljas eller tillhandahållas på annat sätt. Av förarbetena framgår att begränsningen av grundlagens tillämp- lighet till upptagningar som sprids till allmänheten motiverades av grundlagsskyddets ändamål att säkerställa friheten att yttra sig i mass- medier som ett medel för den fria åsiktsbildningen (a. prop. s. 112).

Bestämmelsen i 1 kap. 10 & YGL fixerar alltså inte när utgivning sker. Enligt det angivna uttalandet av föredraganden får det dock anses klart att grundlagens tillämplighet och utgivningsbegrepp har varit avsedda att bygga på samma uppfattning av begreppet allmänheten. En framställning skall alltså anses bli utgiven i samband med att den enligt det nämnda lagrummet sprids till allmänheten, såsom detta begrepp skall förstås i förevarande sammanhang.

Lagrådet ifrågasatte om inte den angivna bestämmelsen borde flyttas till början av 1 kap. YGL, eftersom det i 1 kap. 1 5 första stycket YGL angivna syftet med grundlagen annars kunde ge intryck av ett vidsträcktare skydd för filmer och ljudupptagningar än som i själva verket åsyftades. Vidare ansåg Lagrådet att bestämmelsens avfattning borde jämkas så att den i stället för att tala om filmer och

ljudupptagningar som ”sprids” till allmänheten borde hänföra sig till sådana som ”är avsedda att spridas” (a. prop. s. 206 f.).

Föredraganden hade ingen erinran mot Lagrådets förslag till förtyd- liganden i sak men ansåg dock att de av Lagrådet föreslagna ändring- arna i lagtexten skulle innebära avsteg från det tryckfrihetsrättsliga mönstret (a. prop. s. 216) och kapitlet utformades i enlighet med lagrådsremissen.

Den avgörande frågan är om med uttrycket allmänheten i 1 kap. 10 å YGL avses något mer än vad som krävs för utgivning enligt TF.

MMU:s ovan återgivna uttalanden i frågan visar att utredningen inte avsåg annat än att den ordning som gällde enligt TF skulle bestå och även omfatta de nya medierna.

I specialmotiveringen till sitt förslag uttalade YFU att bestämmelsen i 2 kap. 1 & tredje stycket i förslaget angav när en framställning skulle anses vara offentlig och att den motsvarade 1 kap. 6 & TF. Det finns i betänkandet inte något uttalande som tyder på att YFU genom an- vändandet av ordet allmänheten velat åstadkomma ett svagare skydd för de nya medierna än TF ger åt tryckt skrift. Tvärtom fanns det enligt YFU inte något hållbart principiellt skäl för att olika villkor skulle gälla för yttrandefriheten beroende på vilket medium som an- vändes (SOU l983:70 s. 81).

Föredraganden uttalade i propositionen till YGL att den övergri- pande avsikten var att för aktuella medier åstadkomma ett yttrandefri- hetsrättsligt skydd som i princip stämde överens med det som gällde för tryckta skrifter (prop. 1990/91:64 s. 106). Hon anmärkte även att TF utgör en utgångspunkt också för förståelsen av det nya skyddet för yttrandefriheten (a. prop. s. 214 f.).

Eftersom således strävan varit att för nya medier ge grundlagsskydd enligt TF:s modell och inte att åstadkomma ett sämre skydd, måste bestämmelsen i 1 kap. 10 & YGL ha varit avsedd att ges betydelsen att YGL omfattar inte bara medier som sprids till allmänheten enligt detta begrepps innebörd i normalt språkbruk utan också sådana som sprids till en begränsad krets personer, bara denna inte är alltför privat och avskild.

I konsekvens med det sagda måste slutsatsen dras att någon skillnad inte heller har varit avsedd mellan TF och YGL vad avser den krets som skall kunna träffas för att utgivning skall anses föreligga. Således räcker det även för YGL att en sådan begränsad krets som ovan nämnts skall kunna träffas av den åtgärd som utgör utgivning.

Bestämmelsen i 7 kap. 1 5 andra stycket YGL om åtalspreskription var en av de regler som enligt föredraganden visade hur YGL:s utgiv- ningsbegrepp skulle förstås. Enligt bestämmelsen skall preskriptionstid

räknas från det att ett videogram lämnas ut för spridning. Detta mot- svarar definitionen i 1 kap. 6 & TF av den åtgärd som utgör utgivning. Någon faktisk spridning behöver alltså inte ha skett.

Bampomografiska videogram framställs vanligen inte i större upp- lagor och tillhandahålls vanligen inte heller för några större kretsar av tilltänkta förvärvare. Mestadels sprids de i dolda former från en person till en annan och tillverkas inte sällan i enstaka exemplar på beställ- ning. Den nya framställningen kan då utgöra en kopia av ett video- gram som redan finns eller bestå av ett hopklipp av scener ur flera äldre framställningar. Det är ofta svårt för myndigheterna att avgöra om ett anträffat bampomografiskt videogram har framställts i bara ett eller flera exemplar och om det i sistnämnda fall har tillhandahållits för mer än någon enstaka person. Av det yttre utseendet av det enskil- da videogrammet kan inte avläsas hur det förhåller sig i de angivna hänseendena.

10.3. Rätten att inneha informationsbärare enligt TF och YGL

Rätt att inneha sådana informationsbärare som omfattas av TF och YGL kan begränsas endast genom föreskrifter i dessa grundlagar. Regeringsforrnens regler om informationsfrihet ger varje medborgare rätt att inneha informationsbärare som inne- håller bilder och filmer. Denna rätt kan under vissa villkor be- gränsas i vanlig lag.

Bestämmelserna i TF och YGL om tryck- och yttrandefrihet och, underförstått, informationsfrihet kompletteras med regler om frihet för meddelare att för offentliggörande anskaffa och lämna information till t.ex. en författare, en redaktion eller en nyhetsbyrå. Dessa regler kom- pletteras i sin tur med regler om förbud för den som tagit befattning med tillkomsten eller utgivningen av en framställning att röja meddela- rens identitet utan dennes samtycke. Endast beträffande grövre brott mot rikets säkerhet har det gjorts generellt undantag härifrån.

En journalist är således förbjuden att utan samtycke av den berörde avslöja sin källa, vilket kan antas ha betydelse för att journalisten alls skall kunna få någon information om t.ex. missförhållanden som han vill belysa.

10.3.1. Frihet att ta del av offentliggjorda yttranden

Att i vårt land råder generell informationsfrihet framgår av 2 kap. 1 & RF. Varje medborgare har frihet att inhämta och mottaga upplysningar samt att i övrigt ta del av andras yttranden. Liksom yttrandefriheten enligt RF får inforrnationsfriheten under vissa villkor begränsas genom bestämmelser i vanlig lag.

Beträffande den av TF garanterade tryckfriheten och den av YGL garanterade yttrandefriheten har inte i dessa grundlagar uttryckligen föreskrivits att det råder informationsfrihet. Rätten att inneha sådana informationsbärare som omfattas av TF och YGL, t.ex. tryckta skrifter och videogram, åtnjuter dock skydd av dessa grundlagar utan att några särskilda regler härom ansetts behövliga (prop. 1990/91:64 s. 77). Beträffande apparatur som krävs för att kunna uppfatta innehållet i en informationsbärare har det dock ansetts behövligt att ta in en skydds- regel i YGL.

YFU framhöll i slutbetänkandet (SOU 1983:70) Värna yttrandefri- heten att en grundlagsregel om rätt att inneha föremål som bär eller förmedlar yttranden avsedda för spridning bland allmänheten hade en viktig funktion att fylla genom att den skulle förhindra att restriktioner infördes i vanlig lag (s. 101).

I 1986 års lagrådsremiss konstaterade föredraganden att det fick anses följa av grundlagsbestämmelsema att rätten att inneha tryckta skrifter inte fick begränsas annat än av ordnings- och säkerhetsskäl på sådana institutioner som t.ex. sjukhus, militärförläggningar och krimi- nalvårdsanstalter. Motsvarande princip skulle komma att gälla för de medier som avsågs bli omfattade av ett utsträckt grundlagsskydd. Det- samma gällde också sådan apparatur som är nödvändig för att ta del av innehållet i radio- och TV-sändningar och i ljud- och bildupptagningar.

1986 års lagrådsremiss ledde inte till någon proposition om ny grundlag. Frågan om en uttrycklig bestämmelse om informationsfrihe- ten togs senare upp i regeringens proposition 1990/91:64 om yttrande- frihetsgrundlag m.m. Föredraganden anslöt sig till uppfattningen i 1986 års lagrådsremiss att innehavet av såväl medier som apparatur torde bli skyddat av TF och den föreslagna YGL utan att detta särskilt uttalades. Vad gällde apparatur menade hon emellertid att varje osäkerhet av innebörd att det skulle finnas en skillnad mellan YGL jämfört med TF borde undanröjas och att därför en uttrycklig bestämmelse borde tas in i YGL (s. 77).

I 1 kap. 3 & tredje stycket YGL intogs härefter en bestämmelse om att det inte är tillåtet för myndigheter och andra allmänna organ att på grund av innehållet i radioprogram, filmer och ljudupptagningar för-

bjuda eller hindra innehav av sådana tekniska hjälpmedel som behövs för att kunna ta emot radioprogram eller för att kunna uppfatta in- nehållet i filmer eller ljudupptagningar.

10.3.2. Frihet att skaffa information för offentliggörande

TF och YGL är utformade för yttranden som skall offentliggöras. Informationsfriheten har därför betydelse i två avseenden. Grundlagar- na ger skydd åt den som skaffar information i publiceringssyfte och åt den som lämnar sådan information. Informationsfriheten gäller också friheten att efter publicering ta del av den offentliggjorda framställ- ningen. Offentliggjort material, t.ex. en tidningsartikel, används ofta i sin tur som källmaterial, t.ex. som underlag för en artikel i en annan tidning.

Många olika befattningshavare kan i publiceringsprocessen komma att hantera det material som skall offentliggöras. Alla dessa är, utom i vissa särskilda fall som inte här är av intresse, vid straffansvar för- bjudna att utan vederbörandes samtycke avslöja identiteten hos den som lämnat informationen. Om publiceringen av informationen slut- ligen visar sig vara ett tryck- eller yttrandefrihetsbrott, t.ex. uppvigling, hets mot folkgrupp, barnpomografibrott, olaga våldsskildring eller förtal är det av alla dem som har hanterat materialet från anskaffare och meddelaren, de olika befattningshavama på redaktionen till de slutliga försäljarna av detta, endast utgivaren, där sådan finns, som i princip ensam bär det straffrättsliga ansvaret.

I syfte att säkerställa att information verkligen når ut till allmän- heten finns bestämmelserna i 1 kap. 2 5 första stycket TF och 1 kap. 3 ij YGL om förbud mot censur och andra hindrande åtgärder före ett offentliggörande liksom rätten enligt 4 kap. 1 5 och 6 kap. 1 & TF samt 3 kap. 8 5 YGL att framställa tryckta skrifter och filmer samt sprida dem. Ingripanden får således göras först i efterhand. Det räcker med att framställningen har lämnats ut för spridning. Någon faktisk spridning behöver ej ha skett.

11. Alternativa lagtekniska lösningar

Med de kriminaliseringar som vi har föreslagit i betänkandets första avdelning torde så långt möjligt all förekommande befattning med barnpornografi bli straffbelagd. Vårt förslag om kriminaliseringar i brottsbalken träffar emellertid inte hantering av sådan barnpornografi som omfattas av TF:s och YGL:s tillämpningsområde. För att så skall bli fallet fordras att ändringar görs i dessa grundlagar. Olika lösningar är härvid tänkbara. Valet emellan dem blir framför allt beroende av vilken lösning som från olika synpunkter kan förmodas mest effektivt motverka den barnpornografi som faktiskt förekommer.

Under vårt utredningsarbete har fyra lagtekniska modeller för änd- ringar i TF och YGL varit aktuella. De benämns i det följande altema- tiv A, B, C och D.

I det här kapitlet beskrivs de olika alternativen och de direkta konsekvenser som de medför i förhållande till vad som för närvarande gäller. Alternativen kan tänkas modifieras i olika avseenden. Frågan om huruvida detta skulle vara motiverat och vilka ändringar som i så fall skulle göras behandlas i samband med våra överväganden angåen- de vilken lagteknisk modell som bör väljas.

11.1. Alternativ A 1111 Den lagtekniska modellen

Alternativ A innebär att det införs nya bestämmelser i TF och YGL som möjliggör att i vanlig lag föreskriva om straff för icke försvarligt innehav av utgiven tryckt skrift och film som innefattar barnpomografiska bilder av verklighetstrogen karak- tär.

Alternativ A utgör det vilande gmndlagsförslaget om kriminalisering av innehav av barnpornografi (bet. 1993/94zKU28, rskr. 1993/94:450) och innebär i huvudsak följande.

Två nya grundlagsbestämmelser införs, 7 kap. 9 & TF och 5 kap. 7 & YGL. Bestämmelserna medger att det i vanlig lag får föreskrivas om straff för innehav av tryckt skrift eller film som innefattar pomo- grafisk bild av barn av verklighetstrogen karaktär. Straff får bara dömas ut för icke försvarliga innehav.

Bestämmelserna medger att innehav av barnpornografi som givits ut, spritts till allmänheten, kriminaliseras i vanlig lag. Endast de som inte ansvarar för det tryck- eller yttrandefrihetsbrott som kan ha begåtts genom en skrift eller en film skall kunna straffas enligt bestämmelser- na. Den som sprider barnpornografi på ett sätt som är straffbart skall alltså inte härutöver straffas för innehavet. Bestämmelserna upptar ett försvarlighetsrekvisit. Detta innebär att grundlagen inte medger att straff döms ut för innehav som är försvarliga.

Målen skall processuellt behandlas som tryck- och yttrandefrihets- mål enligt nytillkomna bestämmelser i 12 kap. 1 5 andra stycket TF och 9 kap. 1 & YGL.

11.1.2. Altemativets konsekvenser

I viss omfattning finns det kvar barnpomografiska skrifter som trycktes under 1970-talet. Dessa tryckta skrifter är regelmässigt utgivna och omfattas av alternativ A.

Videogram som kan vara avsedda att spridas till allmänheten, men som inte blivit spridd i sådan omfattning, faller utanför grundlagens medgivande till innehavskriminalisering.

I och med att tillverkning och spridning av bampomografi förbjöds år 1980 slutade man i den bransch som kommersiellt framställer och salu- håller pornografi att befatta sig med barnpornografi. (Det bör dock nämnas att i vissa länder, t.ex. Tyskland, en pornografisk bild inte anses vara bampomografisk, om någon av de avbildade är över 14 år gamla. En sådan bild kan vara att anse som bampomografisk i Sverige, om någon av de avbildade inte är fullt pubertetsutvecklad.) Det har efter början av 1980-talet, såvitt vi har kunnat finna, inte framställts någon ny barnpornografi i tryckt skrift eller på smalfilm. Den framställning som berör grundlagamas tillämpningsområde har

enligt våra undersökningar skett endast på videogram.1

Den barnpornografi som finns i vårt land består, som vår under- sökning (se kapitel 4) visar, till stor del av det före år 1980 kommersi- ellt utgivna materialet men också av senare privat framställt material. Beträffande detta senare material är det svårt att avgöra om ursprungli- gen någon utgivning i YGL:s mening har skett.

Det kommersiellt utgivna materialet har i vissa fall privat kopierats på videogram. Kopiorna har ofta överlåtits i så begränsad omfattning att de inte har spritts till allmänheten i YGL:s mening. Av kopioma har sedan gjorts nya kopior i många led. Kopiorna utgör i TF:s och YGL:s mening nya framställningar som nya personkretsar svarar för.2

Det är svårt att fastställa om en videofilm är utgiven eller inte

Frågan är om den gjorda gränsdragningen mellan utgivet och outgivet material över huvud taget kan upprätthållas i rättstillämpningen.

För barnpornografi i tryckt skrift torde i allmänhet inga problem föreligga när det gäller att avgöra om den är utgiven eller inte, efter- som en sådan oftast måste antas ha lämnats ut till salu. Som nämnts trycks sedan början av 1980-talet inte längre någon barnpornografi. Det finns dock kvar tryckt barnpornografi som under 1970-talet fram- ställdes i upplagor och spreds.

Även de barnpomografiska smalfilmer som saluhölls av personer i den pornografiska branschen på 1970-talet framställdes i upplagor. Att i övrigt fastställa om en film som innehåller barnpornografi är utgiven eller inte, dvs. spridd till allmänheten eller inte, är däremot förenat med avsevärda svårigheter.3

Bampomografiska filmer i form av videogram har i huvudsak inte spritts i upplagor och har hittills inte åsatts föreskrivna ursprungsupp- gifter. Av en enda film kan inte någon slutsats dras om filmen utgör ett exemplar av en upplaga eller, om detta skulle kunna fastställas,

* Den distribution som förkommer med hjälp av datateknik- och kommunika- tion faller oftast utanför TF och YGL.

2 Jfr den förekommande företeelsen att en dagstidning i en artikel återger en artikel ur en annan tidning. Den senare artikeln finns därmed publicerad i bägge tidningarna vilka har varsin ansvarig utgivare. Skulle artikeln i fråga innefatta t.ex. förtal kan båda utgivarna i princip hållas ansvariga. 3 Här bortses från det fallet att filmen uppenbart inte omfattas av YGL:s tillämpningsområde. Ar det sannolikt att materialet varit avsett att mångfaldi- gas och utbredas i sådan omfattning att YGL:s krav på spridning skulle ha blivit uppfyllt måste dock grundlagens och inte brottsbalkens bestämmelser tillämpas.

upplagan har gjorts tillgänglig för en tillräckligt stor krets av personer för att utgivning skall anses ha skett.

Även om omslag o.d. skulle tyda på att en bampomografisk film har hanterats kommersiellt, och filmen därmed i och för sig skulle kunna antas ha framställts i en upplaga, är i Sverige hittills anträffade sådana barnpomografiska filmer framställda utomlands. Grundlagamas utgivningsbegrepp avser endast utgivning i Sverige. Det är svårt att avgöra om en sådan, i Sverige anträffad film har förts in för att ges ut här och i så fall om utgivning har skett eller inte.

Kravet på att en film skall vara utgiven medför således att frågan om huruvida en innehavare skall kunna dömas för innehavet ofta torde bli beroende av att det blir utrett av vem filmen har förvärvats och i vilken omfattning överlåtaren har spritt den. Även om det blir utrett att framställningen är att anse som utgiven i Sverige krävs enligt alternativ A att innehavarens uppsåt omfattat detta för att ansvar skall kunna ådömas. Eftersom barnpornografi sprids i dolda former torde en för- värvare av bampomografiskt material ofta inte ha kunskap om huru- vida den film han förvärvat har spritts eller gjorts tillgänglig för en tillräckligt stor krets av personer för att den skall anses vara utgiven.

Sammanfattningsvis kommer en lösning enligt alternativ A att in- nebära att någon åtgärd ofta inte torde kunna riktas mot en film, om den inte kan konstateras vara utgiven samt att i de fall utgivning kan konstateras ha skett filmen ofta endast kommer att kunna konfiskeras eftersom det kan bli svårt visa att innehavaren haft uppsåt i frågan om filmen var utgiven.

Utgivet material kan ligga till grund för utgivning av nya framställningar

Om innehavaren av ett utgivet bampomografiskt videogram avser att med detta som förlaga mångfaldiga och ge ut en ny upplaga av fram- ställningen kan han mot ett förestående myndighetsingripande mot in- nehavet hävda att ett sådant ingripande strider mot YGL:s förbud mot hindrande åtgärder. En sådan invändning kan lämnas utan avseende endast om den framstår som helt osannolik.

Konflikt kommer att uppstå med reglerna om anskaffarfrihet, om ett innehav av utgivet material föreligger som en följd av anskaffande för återutgivning. Även reglerna om meddelarfrihet berörs, om den som innehar sådant utgivet material avser att överlämna det till någon annan som vill ge ut det på nytt.

För såväl massmedia som för enskilda människor och organisationer av olika slag som kan tänkas ta befattning med bampomografiskt

material för att avslöja missförhållanden och väcka opinion får en lagteknisk lösning enligt alternativ A den effekten att bl.a. TF:s och YGL:s regler om anskaffar- och meddelarfrihet sätts ur spel när sådant källmaterial är att anse som utgivet och detta oberoende av om materi- alet visas i reportaget eller inte. Innehavet av en utgiven barnpomogra- fisk bild kommer att bedömas enligt brottsbalkens bestämmelser även om avsikten är att överlämna bilden till t.ex. en nyhetsredaktion för ett nytt offentliggörande. Visserligen torde det föreslagna försvarlighets- rekvisitet för kriminalisering i vanlig lag i många fall kunna föranleda bedömningen att ett sådant innehav inte medför ansvar. En innehavare av utgivet bampomografiskt material har dock under nuvarande lag- stiftning både anonymitetsskydd och åtnjuter meddelarfrihet om han överlämnar materialet till eller på annat sätt låter t.ex. en tidnings- redaktion få ta del av det. För en uppgiftslämnare kan anonymitets- skyddet tänkas vara avgörande för om han vill vidarebefordra sitt material för offentliggörande. Det kan t.ex. beröra personer i hans nära omgivning.

11.2. Alternativ B 11.21 Den lagtekniska modellen

De flesta barnpomografiska bilderna utmönstras ur grundlagar- nas tillämpningsområde. Detta sker genom att det i 1 kap. 9 5 TF införs en bestämmelse om att vad som föreskrivs i vanlig lag om ansvar för sådant barnpomografibrott som avser skild- ring vars framställande innefattat brott enligt 6 kap. brottsbalken skall gälla oavsett vad som sägs i TF. En motsvarande bestäm- melse införs i YGL genom en hänvisning däri till den nya be- stämmelsen i TF.

Bampomografibrottet flyttas till 6 kap. brottsbalken och skall omfatta skildringar vars framställande innefattat brott mot sam- ma kapitel.

Alternativ B utgör vår tolkning av ett förslag som har framförts av den juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet i remissyttrande över departementspromemorian (Ds 1993180) Ökat skydd för barn, och som har vidareutvecklats av professorerna Madeleine Leijonhufvud och Wiweka Wamling-Nerep i en skrivelse den 22 september 1996 till Justitieministem (Ju 96/3520).

Grundtanken bakom detta alternativ är att förfaranden med bilder och filmer som har framställts genom ett sexualbrott mot ett barn inte är brottsliga som ett överskridande av tryck- och yttrandefrihetens gränser utan som ett led i sexualbrottet mot barnet. Bilder som har framställts på sådant sätt omfattas inte av TF eller YGL. Således skall inte bestämmelserna i TF och YGL om förbud mot censur och andra hindrande åtgärder gälla vad avser befattning med sådana bilder och inte heller bestämmelserna om anskaffar— och meddelarfrihet eller om anonymitetsskydd.

Enligt alternativet införs i 1 kap. 9 & TF en ny punkt av innehåll att utan hinder av TF skall gälla vad som i vanlig lag är föreskrivet om ansvar för sådant barnpomografibrott som avser skildring vars fram- ställande innefattat brott enligt 6 kap. brottsbalken, BrB. Vidare införs i 1 kap. 12 & YGL en bestämmelse om att vad som sägs i 1 kap. 9 & TF om ansvar för sådant barnpomografibrott som avses där också skall gälla för de medier som omfattas av YGL:s tillämpningsområde.

Vidare skall enligt alternativet brottsbalkens bestämmelse om barn- pomografibrott flyttas från 16 kap. BrB, som avser brott mot allmän ordning, till 6 kap. BrB, som avser sexualbrott. Bampomografibrottet - ändras vidare till att avse skildring vars framställande innefattat brott enligt 6 kap. BrB och till att omfatta all slags befattning med sådana skildringar. Undantag görs dock för sådan befattning som är försvarlig i samband med forskning, information, utbildning e.d.

I förslaget tas inte ställning till skildringar som är tecknade eller som inte framställts på sätt som innefattar brott mot 6 kap. BrB.

11.2.2. Altemativets konsekvenser

Befattning med barnpomografiska bilder vars framställande utgör ett sexualbrott riktat mot ett barn omfattas inte av TF eller YGL. Grundlagamas bestämmelser om censurförbud och med- delarfrihet gäller inte för sådana bilder.

Om ingen särreglering görs för tecknade eller annars icke verklighetstrogna skildringar kan en innehavskriminalisering inte omfatta sådana skildringar.

Som framgår av redogörelsen för grundlagamas materiella tillämp- ningsområde i avsnitt 9.2 omfattas alla bilder, även barnpomografiska, av grundlagamas materiella tillämpningsområde om bilderna finns i de medier som omfattas av grundlagarna och om bilderna i annat fall

utgör källmaterial för publicering i dessa medier.

Eftersom sådana bilder som omfattas av alternativet utmönstras från grundlagamas tillämpningsområde föreligger inte formella hinder för myndigheterna att förhindra t.ex. TV-utsändningar, där barnpornografi skall förekomma. Vidare kan myndigheter hindra att tidningar trycks där barnpomografiska bilder förekommer. Detta är naturligtvis till nackdel för den seriösa nyhetsförmedlingen och opinionsbildningen mot barnpornografi och drabbar även de organisationer som vill be- kämpa företeelsen. Vad som sägs under alternativ A om meddelare, anskaffare m.m. gäller med alternativ B de bilder vars framställande innefattar brott enligt 6 kap. BrB.

En lösning enligt alternativ B behandlar inte frågan om hur teckna- de och på annat sätt animerade bilder ävensom verklighetstrogna bilder som framställts med digital teknik skall behandlas. Enligt alternativet kommer inte dessa bilder att omfattas av den utvidgade kriminalise- ringen av befattning med barnpornografi. Innehav av bilder vars fram— ställning inte innefattat ett sexuellt övergrepp på ett barn kan inte kriminaliseras i vanlig lag, eftersom sådana bilder alltjämt omfattas av grundlagarna. Eftersom utmönstringen av bampomografibrottet enligt alternativet grundas på att barnpomografibrott innefattar begångna sexuella övergrepp på barn, torde nämligen sådana bilder som inte förutsätter sådana gärningar kvarstå inom grundlagamas tillämpnings- område. Det kan medföra problem vid rättstillämpningen.

Om framställningen av en bampomografisk bild i en film har innefattat brott enligt 6 kap. BrB väcks åtal för barnpomografibrott av allmän åklagare och målet avgörs i en vanlig brottmålsprocess. Har en annan bampomografisk bild i samma film inte förutsatt något sådant brott, t.ex. en animerad sådan, är YGL tillämplig, vilket medför att JK är åklagare och saken enligt huvudregeln skall avgöras av jury.

11.3. Alternativ C 11.3.1 Den lagtekniska modellen

Bampomografiska bilder utmönstras helt ur TF och YGL ge- nom att det i dessa grundlagar tas in bestämmelser som anger att utan hinder av vad TF och YGL föreskriver skall gälla vad som sägs i lag om skildringar av barn i pornografisk bild.

Alternativ C innebär att det i TF och YGL föreskrivs att grundlagen

inte avser pornografisk bild av barn. Härmed kommer inte någon sådan bild, oavsett i vilket sammanhang det tas befattning med den, att omfattas av några regler i TF eller YGL. De särskilda bestämmelser som finns i TF och YGL om bampomografi kan upphävas, nämligen 7 kap. 4 5 12 TF om barnpomografibrott (med verkan även för YGL) samt bestämmelserna i 7 kap. 7 & tredje stycket TF och 5 kap. 6 & tredje stycket YGL om konfiskering av barnpornografi och, beträffande YGL, annan särskild rättsverkan vid barnpomografibrott.4

1 1.3.2 Altemativets konsekvenser

Ingen befattning med barnpomografiska bilder omfattas av TF eller YGL. Grundlagamas bestämmelser om t.ex. censurförbud och meddelarfrihet gäller alltså inte för sådana bilder. All be- fattning med barnpomografiska bilder kan kriminaliseras i van- lig lag.

I formellt hänseende kommer det med alternativ C inte att råda någon oklarhet om vad som gäller för barnpomografiska bilder. Grundlagar— nas tillämpning är utesluten oavsett i vilken form bilden framställs och oavsett i vilket sammanhang befattning tas med bilden. Befattning med barnpornografi kan således fullt ut beläggas med straff i brottsbalken.

Eftersom enligt detta alternativ grundlagarna inte till någon del om- fattar barnpomografiska bilder gäller inte bestämmelserna om an- skaffar- och meddelarfrihet eller om anonymitetsskydd för meddelare och andra medverkande som tar befattning med sådan bild. Brottsbal- kens medverkansregler ersätter grundlagamas regler om ensamansvar. Detta drabbar inte bara den seriösa nyhetsförmedlingen utan även opinionsbildningen mot barnpornografi som bedrivs med de organisa- tioner som vill bekämpa företeelsen.

Vad som nu sagts avser också fall då t.ex. en tidningsartikel endast i text informerar om företeelsen men barnpomografiska bilder ingår i artikelns källmaterial. Befattning med detta barnpomografiska material inför publicering av artikeln omfattas således inte av det skydd som TF

** Här berörs inte hur barnpomografiska bilder som före en eventuell ändring enligt alternativ C spritts under grundlagarna skall behandlas. Om inte lag- stiftningen ges retroaktiv verkan på så sätt att äldre bilder inte längre skall anses som utgivna under TF eller YGL föreligger även för framtiden ett behov av att kunna konfiskera dem när de anträffas.

och YGL ger anskaffare, meddelare och andra i fråga om uppgifter som avses att offentliggöras. Detsamma gäller befattning som en journalist kan tänkas ta med dokumentation i bild som han själv har framställt t.ex. genom att fotografera övergrepp eller ofredanden i länder där barnprostitution förekommer. Sådana bilder kan i formell mening vara barnpomografiska även om de aldrig har hanterats av personer som förvärvar och överlåter bampomografi. Det torde dock inte bli aktuellt att någon sådan befattning med barnpornografi som nu nämnts skulle komma att lagföras, eftersom det torde stå helt klart att befattningen varit försvarlig.

Med alternativ C kommer befattning med barnpornografi som sker i den seriösa nyhetsbevakningen, opinionsbildningen, vetenskapen och konsten, områden som tillhör grundlagamas kärna, att bedömas direkt och enbart enligt bestämmelserna i brottsbalken även när befattningen sker i samband med offentliggörande i medier som omfattas av TF och YGL.

TF:s och YGL:s tillämpningsområde avgränsas efter vad mediet innehåller eller efter vilket källmaterial som har legat till grund för den information som ges i mediet. Ansvaret för olika yttranden i ett och samma medium kan därmed komma att bäras av olika personer, t.ex. om en och samma film skulle innehålla både barnpomografiska skild— ringar och vuxenpomografiska skildringar som utgör olaga våldsskild- ring.

Bampomografiska skildringar innefattar ibland även olaga vålds- skildring. Våldet eller tvånget kan härvid utgöra en integrerad del av det skildrade sexualbrottet och täcks då av bampomografibrottet. I sådana fall torde inte något problem i här avsett hänseende uppkomma. Det gör det emellertid om inslaget av olaga våldsskildring inte kan sägas utgöra en del av sexualbrottet.

11.4. Alternativ D 1141 Den lagtekniska modellen

YGL:s formella tillämpningsområde avseende film avgränsas så att YGL inte omfattar sådana filmer som inte innehåller uppgift

om vem som låtit framställa filmen samt om när, var och av vem exemplaren har framställts.

Alternativ D bygger på förutsättningama att det mot bakgrund av hur

barnpornografi numer framställs och kommer i omlopp är tillräckligt att YGL:s formella tillämpningsområde avseende film avgränsas så att det inte kommer att omfatta sådana filmer som barnpornografi före- kommer i samt att någon ändring inte behöver göras avseende TF:s tillämpningsområde. Huruvida dessa förutsättningar är berättigade diskuteras i våra överväganden.

11.4.2. Altemativets konsekvenser

All befattning med bampomografi som framställs och sätts i omlopp på det sätt som nu sker kan kriminaliseras i brottsbal- ken. Myndigheterna kan alltså ingripa mot barnpomografiska viodefilmer utan att beakta frågan om utgivning. Nyhetsbevak- ning och opinionsbildning om barnpornografi som sker i medier som omfattas av TF och YGL berörs inte.

Med alternativ D skulle den barnpornografi som numer framställs och sätts i omlopp i allt väsentligt inte omfattas av grundlagamas formella tillämpningsområde. Befattning med dessa filmer kommer straffrättsligt att bedömas enbart enligt brottsbalken på samma sätt som i dag gäller för t.ex. fotografier och tecknade bilder. Villkoren när det gäller att för nyhetsbevakning och opinionsbildning skaffa information om bampor- nografi och föra denna vidare i tryckt skrift kommer att lämnas oför- ändrade. Detsamma gäller den nyhetsbevakning och opinionsbildning som äger rum i medier som även efter den tydligare avgränsningen omfattas av YGL:s tillämpningsområde, t.ex. TV. Anskaffar- och med- delarfriheterna lämnas orörda. Anonymitetsskyddet för meddelare står kvar. Reglerna om ensamansvaret ändras inte. Det gör inte heller för- budet mot censur och andra hindrande åtgärder.

De filmer som inte omfattas av en ny avgränsning av YGL:s for- mella tillämpningsområde kommer även i fortsättningen att omfattas av YGL. Förslaget innebär därför inte att det blir straffbart att inneha eller t.ex. till endast en annan person överlåta sådana filmer.

12. Överväganden avseende valet av lagteknisk modell

12.1. Bakgrund

Den kriminalisering av innehav och andra befattningar med barn- pomografiska bilder som vi har lagt fram förslag om i avdelning ] omfattar vanliga fotografier, teckningar, animerade bilder och still- bilder i datamedier med barnpomografiska motiv.

Vårt förslag gäller däremot inte utan vidare befattning med barn- pomografiska skildringar i tryckt skrift eller på film, eftersom dessa medier omfattas av tillämpningsområdet för TF och YGL. För att barnpomografiska bilder i dessa fall skall omfattas av vårt förslag fordras antingen att de undantas från detta tillämpningsområde eller att en kriminalisering i stället sker inom ramen för grundlagsregleringen. Oavsett vilken lösning som väljs kommer den att vara oförenlig med viktiga tryck- och yttrandefrihetsrättsliga principer i grundlagarna.

TF och YGL tillförsäkrar nämligen alla svenska medborgare en rätt att i bl.a. tryckta skrifter och filmer yttra sina tankar och åsikter samt meddela uppgifter och underrättelser i vad ämne som helst. Till ytt- randen räknas också bilder. Grundlagama gör ingen skillnad mellan vilka tankar, åsikter, uppgifter etc. som är skyddsvärda och inte skyddsvärda och som därför bör omfattas av deras skyddsregler eller inte.

De olika reglerna i TF och YGL om meddelar- och anskaffarfiihet, om rätt till anonymitet för anskaffare och meddelare, om ensamansvar samt om förbud mot censur och andra hindrande åtgärder före utgiv- ning syftar alla till att säkerställa att tankar, åsikter, uppgifter och underrättelser etc. skall nå ut till offentligheten.

I och med att en tanke, åsikt etc. har nått ut till offentligheten, vilket, om den återges i tryck, sker genom att skriften ges ut och, om den återges i film, sker genom att filmen sprids till allmänheten kan det allmänna emellertid ingripa mot den.

Ingripande kan ske om yttrandet, dvs. innehållet i skriften eller filmen, enligt bestämmelser i TF och YGL utgör ett missbruk av tryck-

eller yttrandefriheten. Yttranden som utgör missbruk av denna frihet och som är straffbara som tryck- eller yttrandefrihetsbrott finns an- givna i TF:s brottskatalog, till vilken YGL hänvisar.

I brottskatalogen är upptagna bl.a. brotten hets mot folkgrupp, barnpomografibrott och olaga våldsskildring. Det är alltså enligt TF och YGL straffbelagt att ge ut en skrift eller en film som innehåller t.ex. en bild som uttrycker missaktning för folkgrupp med anspelning på ras, hudfärg etc. Det är också förbjudet att ge ut en pornografisk bild av barn eller en bild som eljest skildrar sexuellt våld eller tvång, om inte gärningen med hänsyn till omständigheterna är försvarlig. Ansvaret utkrävs i första hand av utgivaren, där sådan finns.

Bampomografibrottet ingår således redan bland tryck- och yttrande- frihetsbrotten. Det är alltså redan kriminaliserat att i tryckt skrift eller i film som sprids till allmänheten skildra barn i pornografisk bild. Att utöver de särskilda bestämmelser som finns om konfiskering införa särreglering för barnpomografiska bilder skulle, som tidigare fram— hållits, strida mot grundprinciperna i TF och YGL. Det finns också skäl att befara att en sådan särreglering skulle kunna få smittoeffekter på yttranden med annat innehåll, t.ex. olaga våldsskildring och bilder som utgör hets mot folkgrupp.

Starka skäl kan emellertid anföras för åsikten att barnpomografiska bilder intar en särställning bland yttrandefrihetsbrotten. En sådan bild förutsätter i regel ett hänsynslöst utnyttjande av ett barn. Oftast har ett sexualbrott begåtts mot det. Ett fortsatt innehav av bilden måste därför ses som en fortgående kränkning både av det avbildade barnet och av barn över huvud taget.

Införandet av en särreglering i enlighet med vad som nyss sagts för barnpomografiska bilder måste dock föregås av ett noggrant övervä— gande av om de fördelar som skulle uppnås härmed verkligen på ett effektivt sätt skulle motverka förekomsten av barnpornografi.

12.2. Genomgång av de i kapitel 11 framlagda alternativen A — D

Här följer en genomgång av de olika alternativen. När i det följande anges vad dessa berör, avser vi det barnpomografiska material som nu omfattas av TF eller YGL. Därutöver omfattar kriminaliseringarna givetvis vad som i dag är möjligt att kriminalisera utan ändring i grundlag, t.ex. vanliga kamerabilder och tecknade bilder.

Vad gäller alternativ A kan anmärkas att detta berör endast utgivet

material under det att i verkligheten spridning av barnpornografi i allt väsentligt sker genom överlåtelser av material som sällan är att anse som utgivet. I det enskilda fallet är det ofta förenat med problem att fastställa om en film, vanligen ett videogram, med bampomografiskt innehåll, är utgiven eller ej. Det kan därför konstateras att ett förbud mot att inneha utgivet material sällan kommer att kunna tillämpas.

Vid ett val av alternativ B skulle de kriminaliseringar som vårt förslag innehåller omfatta endast sådana filmer som utgör skildringar vars framställande innefattat brott enligt 6 kap. BrB. Det kan många gånger vara svårt att avgöra om en skildring är av angivet slag. Alter— nativet omfattar inte tecknade eller animerade bilder eller bilder av verklighetstrogen karaktär framställda med digital teknik.

Med alternativ C skulle de föreslagna kriminaliseringarna omfatta alla slag av barnpomografiska bilder, eftersom det innebär att barn- pomografiska bilder helt och hållet mönstras ut ur grundlagarna.

En lösning enligt alternativ D skulle innebära att all barnpornografi som den numera produceras och sprids skulle komma att omfattas av förslaget till ytterligare kriminaliseringar. Bampomografiska yttranden skulle inte behöva särbehandlas i grundlagarna. Här bortses från de rester som kan finnas kvar av den tryckta bampomografin från 1970- talet.

Enligt TF och YGL kan det allmänna som nyss nämnts, med undantag för filmcensuren, inte på förhand hindra uppgifter och under- rättelser av alla slag från att nå offentligheten. Först i efterhand får ingripanden ske och då enligt de regler som grundlagarna själva till- handahåller.

För att denna ordning skall kunna upprätthållas i den praktiska verkligheten är bestämmelserna om meddelar- och anskaffarfrihet, om rätt till anonymitet för meddelare och anskaffare samt om ensam- ansvaret av väsentlig betydelse.

Lagtekniska lösningar som medför inskränkningar i de angivna bestämmelserna måste därför om möjligt undvikas.

En anskaffare och en meddelare skulle, om de angivna bestäm— melserna ändrades så att rätten till anonymitet inskränktes, visserligen alltid till sitt försvar kunna åberopa försvarlighetsrekvisitet i brotts- balkens straffbestämmelse. Det måste emellertid antas att benägenheten hos den som har vetskap om förekommande framställning och sprid- ning av barnpomografiska bilder att lämna uppgifter härom för offent- liggörande måste vara större om rätten till anonymitet är garanterad. Uppgiftslämnaren kan t.ex. av olika skäl vilja att det inte blir känt att det är just han som har lämnat uppgifterna.

Med alternativet A kommer konflikt att uppstå med de angivna

reglerna, om t.ex. en innehavare av en utgiven videofilm avser att kopiera denna och ge ut den på nytt eller att överlämna den till någon annan för sådant ändamål eller till en journalist som avser att använda filmen som källmaterial. Även vad gäller alternativen B och C kommer reglerna om anskaffar- och meddelarfrihet att få träda tillbaka. Alter- nativen skulle i och för sig till förhindrande härav kunna kompletteras med en bestämmelse om att vad som är föreskrivet om meddelar- och anskaffarfrihet och om anonymitetsskydd dock skall gälla. Med alter- nativet D skulle någon konflikt av här behandlat slag inte uppstå.

Vad gäller grundlagamas förbud mot censur och andra hindrande åtgärder kan anmärkas att med en lösning enligt alternativ A konflikt med dessa kommer att uppstå, om innehavaren av ett redan utgivet material skulle vilja ge ut detta på nytt. Förbudet mot censur och andra hindrande åtgärder torde emellertid ha företräde, eftersom inget undan- tag föreskrivits från dessa bestämmelser. Med alternativ B upphävs förbudet mot censur och andra hindrande åtgärder såvitt avser sådana skildringar, vars framställande innefattat brott enligt 6 kap. BrB. Be- träffande alternativet C kommer förbudet inte längre att gälla, såvitt avser barnpomografiska bilder. Vid en lösning enligt alternativ D påverkas inte förbudet.

Ytterligare kan anmärkas att vid en lösning enligt alternativ B eller C polis och åklagare inte kommer att vara förhindrade att ingripa mot en redaktion eller ett tryckeri om som skäl för åtgärden åberopas att det föreligger misstanke om befattning med barnpornografi.

Åtskilliga olägenheter är således från yttrandefrihetsrättslig syn- punkt förbundna med en lösning enligt något av alternativen A, B eller C. Vid en lösning enligt alternativ D skulle dessa olägenheter inte uppkomma.

12.3. Föreligger förutsättningar att Välja alternativ D?

12.3.1. Förekommande bampomografiskt material

Ett övervägande av om de förutsättningar föreligger som vi i före- gående avsnitt har angivit för ett val av alternativ D måste utgå från den kunskap som finns om hur numera barnpomografiska bilder fram- ställs och sprids. Inom utredningens ram har en genomgång gjorts av all den barnpornografi som har tagits i beslag i landet sedan början av 1980-talet (se kapitel 4). Det blev då förbjudet att framställa barn-

pornografi för spridning och att sprida barnpornografi. Materialet i de två stora brottsutredningama (de s.k. Huddinge- och Norrköpings- fallen) angående barnpomografibrott i Sverige berör ett stort antal personer. Det ger i förening med genomgången av de beslagtagna framställningarna en god bild av hur barnpomografiska bilder skaffas och hanteras av personer med intresse för detta.

Sammanfattningsvis har följande framkommit. Under 1960-talet liberaliserades i de flesta länder i Europa lagstiftningen om pornografi. Detta medförde att det uppkom en bransch för framställning och för- säljning av pornografi. Det var då fråga om tryckta bilder och bilder på smalfilm. I denna bransch omsattes också barnpomografiska bilder. Handeln med dessa utgjorde dock endast någon procent av omsätt- ningen. I slutet av 1970—talet och under början av 1980-talet infördes i de olika länderna förbud mot framställning och spridning av barn- pomografiska bilder. Pornografibranschen slutade då att sälja sådana bilder.

Vid samma tid började videotekniken att användas alltmer. Det är allmänt känt hur utrustningen för inspelning med sådan teknik under tiden härefter har förenklats och förbilligats.

Sedan man i pomografibranschen upphörde med att sälja barn- pomografiska bilder har något nytt sådant material inte framställts i tryck. Det barnpomografiska material som har anträffats i de olika beslagen och som omfattas av TF:s och YGL:s formella tillämpnings- område består uteslutande av videofilmer, bortsett från skrifter som tryckts under 1970-talet. Dessa videofilmer innehåller en del av det gamla tryckta materialet och av de gamla smalfilmerna som alltså har förts över på videofilm. I övrigt innehåller de anträffade videofilmema skildringar som har spelats in under 1980— och 1990-talen. Dessa har visat sig härröra från något över fyrtio ursprungsinspelningar. Två av dessa, avbildande sammanlagt fyra barn, har visat sig vara inspelade i Sverige.

De utomlands inspelade videogrammen är enligt uppgift från den avdelning som vid Bundeskriminalamt i Tyskland ansvarar för be- kämpningen av barnpornografi i Tyskland i stort sett desamma som de som har anträffats i Tyskland.

Som tidigare har nämnts består de anträffade videogrammen mest av kopior som i sin tur har framställts av i tidigare led gjorda kopior av någon av de ifrågavarande ursprungsinspelningama. Kopiorna kan också bestå av ett hopklipp av sekvenser ur de olika filmerna.

Det kan inte sägas att det finns någon kommersiell marknad för barnpomografiska filmer utan det är personer som själva har intresse för sådana filmer som söker kontakt med varandra för utbyte av bilder.

Härvid förkommer som nyss nämnts att nya kopior görs. Betalning kan begäras för täckning av självkostnaden eller för att täcka kostnaden för inköp av film till komplettering av det egna innehavet. All befattning sker i det fördolda.

12.3.2. Övervägande avseende bilder i tryckt skrift

Vad som sålunda har framkommit om vilka barnpomografiska bilder som numera finns spridda har lett oss till följande slutsatser i fråga om bilder i tryckt skrift.

Det har visat sig att pomografibranschen, sedan det blev krimina- liserat att sprida barnpomografiska bilder, inte längre säljer sådana. Att de enskilda personer, som har intresse av att skaffa sig bampomo- grafiska bilder och som gör detta i de dolda former som vi har be- skrivit, skulle i framtiden själva mångfaldiga bilder med tryckpress förefaller osannolikt. Detta gäller särskilt som barnpomografiska filmer i färg numera kan framställas med en lätthanterlig, billig och föga skrymmande hemvideoutrustning. Vi menar därför att man inte be- höver befara att barnpornografi i framtiden kommer att framställas i tryck.

De tryckta barnpomografiska bilder som vi i detta sammanhang har att räkna med är alltså de skrifter med bampomografiskt innehåll som trycktes under 1970-talet och som då såldes i pomografibutikema. Om sådana bilder påträffas kan de med vårt förslag till utvidgade konfiske- ringsmöjligheter alltid konfiskeras. Sådan konfiskering sker på talan av JK genom ett beslut av domstol.

I debatten om barnpornografi har anförts att det förekommer att barnpomografiska bilder används som hjälpmedel vid sexuella över- grepp mot barn. Det har sagts att personer som avser att begå ett övergrepp visar barnet sådana bilder i syfte att förmå det att gå med på övergreppet. Att så verkligen sker finns visserligen inte säkert belagt i litteraturen (se härom Peter L. Martens rapport, bilaga 3). Det kan naturligtvis inte uteslutas att detta ändock kan förekomma. Det före- faller emellertid mindre troligt att en förövare skulle för angivna ända- mål använda bilder ur tidningar som trycktes under 1970-talet när han har tillgång till skildringar på videofilm.

Åtskillig tid har förflutit sedan de övergrepp skedde som finns skildrade på det tryckta materialet. Trots detta måste minnet av över- greppen och vetskapen om att bilderna fortfarande kan innehas av personer som finner nöje av att titta på dem vara djupt kränkande för de avbildade och innebära ett fortgående kännbart lidande för dem.

Genom vårt förslag till utvidgade möjligheter till konfiskering kan bilderna emellertid konfiskeras när helst de anträffas. Härigenom kan de avbildades lidande bringas att upphöra.

Konfiskering sker genom ett offentligt förfarande vid domstol. En innehavare av barnpomografiska bilder som råkar ut för ett sådant förfarande har att räkna med att det kan bli känt för hans omgivning att han tagit befattning med sådana bilder. Redan risken för att drabbas av ett konfiskeringsförfarande bör därför vara ägnad att förmå honom att självmant göra sig av med sina bilder genom att förstöra dem.

Vid övervägande av vad som sålunda framkommit om förekomsten av tryckt bampomografiskt bildmaterial har vi inte funnit att sådana väsentliga fördelar är att vinna med att skilja ut sådant material från tillämpningsområdet för TF eller med att eljest ytterligare särbehandla det inom grundlagens ram att detta skulle uppväga de nackdelar som i enlighet med vad som tidigare sagts är förbundna med en sådan lös- ning.

Vi anser därför att några ändringar inte behöver göras i TF:s tillämpningsområde när det gäller skildringar av barn i pornografisk bild och att alltså denna förutsättning för ett val av alternativet D är

uppfylld.

12.3.3. Övervägande avseende bilder på film

Som framgått av vad som tidigare har anförts är det främst på film som den barnpornografi förekommer som är i omlopp mellan personer med intresse för att inneha sådan pornografi. Det har också framgått att det i praktiken inte är lätt att avgöra om en anträffad film är spridd till allmänheten och därmed omfattad av YGL.

Frågan är om filmer som innehåller barnpomografiska bilder skulle kunna mönstras ut från YGL:s formella tillämpningsområde. Det skulle alltså inte vara de barnpomografiska yttrandena på filmerna som inte längre skulle omfattas av YGL, utan filmerna som sådana.

Enligt 3 kap. 13 å YGL skall en film som omfattas av YGL vara försedd med uppgifter om vem som har låtit framställa filmen samt om var, när och av vem filmen har framställts. YGL har nämligen, i likhet med TF, utformats för att skydda de i formell mening seriösa yttrande- na. Härmed avses inte yttranden av viss kvalitet eller värde utan att yttrandena i princip sker öppet inför allmänheten. Härigenom blir grundlagamas ansvarssystem med ensamansvar möjligt att tillämpa. Skyldigheten att förse filmen med ursprungsuppgifter är straffsank— tionerad.

Som förut nämnts har det i rättspraxis kommit att räcka med att en film visats vara spridd till endast ett fåtal personer för att den skall anses vara spridd till allmänheten. Den som i de dolda former som det här är fråga om till likasinnade överlåter kopior som han själv har kopierat från en av honom innehavd filmkopia kan sällan eller aldrig antas ha haft någon tanke på att materialet härmed skall anses vara spritt till allmänheten och underkastat regleringen i YGL.

Hittills har det heller veterligen aldrig förekommit att den som har låtit framställa en film med barnpomografiska bilder har låtit sätta ut några ursprungsuppgifter på den. Det är förklarligt eftersom han här- med öppet skulle ge till känna att han sysslar med att framställa barn- pornografi och gör sig skyldig till barnpomografibrott; det senare eftersom det heller veterligen aldrig förekommit att utgivare har utsetts för en bampomografisk film.

Det kan sättas i fråga om YGL, som avser att säkerställa friheten att yttra sig i massmedier som ett medel i den fria åsiktsbildningen, verk- ligen skall omfatta även dessa bampomografifilmer som innehas i det fördolda och i dolda former kopieras och utbyts mellan enskilda perso- ner med intresse av att för egen räkning inneha sådant material.

Redan under förarbetena till YGL diskuterades frågan om behovet av en tydlig, utåt iakttagbar gräns mellan de medier som skulle om— fattas av YGL:s tillämpningsområde och de som inte skulle göra det.

I propositionen om ändringar i tryckfrihetsförordningen m.m. (prop. 1986/87:151 s. 18 ff.) uttalade föredragande statsrådet att det var viktigt att grundlagsskyddet utformades så att reglerna blev tillräckligt klara för att inte vålla tillämpningsproblem för myndigheter och en- skilda. Han framhöll att strävan varit att skapa ett skydd som var så otvetydigt som möjligt och som kunde tillämpas av de myndigheter och andra organ som hade att se till att skyddet inte sattes åsido. Grundlagsregler som inte tydligt angav var gränserna för rättighets- skyddet gick sades kunna vålla mer skada än nytta. Myndigheter kunde komma att gripa in även i fall där det förelåg skydd och enskilda kunde avstå från att begagna en rättighet som de hade för att vara säkra på att hålla sig inom Skyddets gränser. I båda fallen hade rättig- heten enligt föredraganden blivit mer begränsad än nödvändigt (a. prop. s. 29). Föredragandens uttalanden anslöt sig alltså nära till de överväganden som gjordes under förarbetena till stencilregeln i TF (se prop. 1975/76:204 s. 91).

Angivna uttalanden återgavs i propositionen med förslag till YGL. Där anfördes ytterligare bl.a. att kravet på klarhet i regleringen inte på något sätt borde efterges. Om ett visst medium inte kunde inordnas i det tryckfrihetsrättsliga mönstret utan besvärande komplikationer borde

det följaktligen lämnas utanför grundlagsskyddet (prop. 1990/91:64 s. 32).

Av motiven framgår således att avsikten under YGL:s beredning var att reglerna för grundlagens tillämpningsområde skulle vara klara och inte så allmänt hållna att de skulle vinna stadga först i rättstillämp- ningen.

Enligt 1 kap. 10 & YGL omfattar grundlagen sådana filmer som sprids till allmänheten. Det krävs inte att en sådan film skall vara försedd med något yttre kännetecken som markerar att filmen är spridd. Vid rättstillämpningen har det därför måst tas som en utgångs- punkt att så är fallet även om förutsättningama härför ofta egentligen saknas.

I den i avsnitt 9.1.1 berörda skrivelsen till regeringen har JK fram- hållit att åtskilligt skulle vara att vinna om en tydligare gräns kunde dras kring YGL:s tillämpningsområde när det gäller filmer och ljud- upptagningar. I skrivelsen skisserar JK två olika vägar härför.

Den första innebär att det genom ett tillägg till 1 kap. 10 & YGL görs klart att grundlagens skydd vid annan spridning än sådan som sker genom uppspelning endast omfattar filmer och ljudupptagningar som mångfaldigats och försetts med ursprungsuppgifter. Det skulle alltså vara en regel som motsvarar den som enligt TF gäller för att en skrift som mångfaldigats på annat sätt än genom tryckning, t.ex. ge- nom stencilering eller kopiering, skall få samma grundlagsskydd som en tryckt skrift.

JK påpekar i sin skrivelse bl.a. att både TF och YGL tar sikte på kommunikation till en vid och obestämd krets, dvs. vad som ofta benämns offentliggörande eller publicering, till skillnad från förtroliga meddelanden. En sådan avgränsning som den han skisserat skulle därmed rent av kunna ses som ett förtydligande i lika hög grad som en justering av grundlagens innebörd.

En skillnad skulle dock göras mellan tryckt skrift och videogram på så sätt att en tryckt skrift alltid skulle åtnjuta grundlagsskydd medan ett videogram inte alltid skulle göra detta. Han förordar därför, som en andra väg, den mer begränsade lösningen att det skall klargöras att YGL:s räckvidd inte sträcker sig till videogram som inte mångfaldigas.

En avgränsning av tillämpningsområdet för YGL efter endera av de vägar som JK har angivit i sin skrivelse ligger väl i linje med vad som uttalades under förarbetena till YGL.

En ändring av tillämpningsområdet för YGL kan emellertid inte begränsas till filmer som innehåller barnpomografiska skildringar utan måste avse alla filmer, oavsett innehåll. Det ingår i och för sig inte i vårt uppdrag att överväga någon sådan vittgående ändring av YGL.

JK:s skrivelse har, som tidigare nämnts, överlämnats för närmare överväganden till Mediekommittén (Ju l994:13).

De av JK redovisade alternativen finner vi emellertid vara mycket intressanta och relevanta för våra överväganden mot bakgrund av den kunskap vi fått om hur barnpomografiska bilder framställs och sprids. Vi vill därför överväga dem närmare.

Den av JK förordade lösningen att en framställning skall vara mångfaldigad för att omfattas av YGL skulle enligt vår mening inte skapa en tillräckligt tydlig avgränsning av grundlagens tillämpningsom- råde. En sådan avgränsning krävs med våra förslag om kriminalisering i vanlig lag av bl.a. innehav av barnpomografiska filmer. Rättsläget skulle inte förändras mycket i jämförelse med vad som gäller i dag.

Även om den av JK förordade lösningen modifierades på så sätt att gränsen för YGL:s tillämpningsområde skulle dras vid framställningar som har mångfaldigats i ett visst antal exemplar skulle de angivna problemen inte lösas. Inte heller i ett sådant fall skulle av själva filmen framgå att den var mångfaldigad i den utsträckning som skulle krävas.

Om ursprungsuppgifter inte är utsatta på en film finns det inte något yttre tecken som skiljer mellan upptagningar som är mång- faldigade och avsedda att spridas till allmänheten och sådana som avses att förmedlas till en mer begränsad krets eller inte alls. Inte ens framställaren själv kan vid sådant förhållande alltid säkert veta om alstren omfattas av grundlagen eller inte. Följden härav blir som nämnts att anträffade filmer i praktiken har ansetts vara omfattade av YGL:s tillämpningsområde i långt större utsträckning än som egent- ligen kan ha varit avsett.

Den eftersträvade klarheten i frågan om en film omfattas av YGL:s tillämpningsområde eller inte skulle enligt vår mening kunna vinnas genom att det härför ställdes krav på att filmen skulle vara märkt med något yttre, iakttagbart kännetecken. Den som önskar att en av honom framställd film skall omfattas av grundlagsskyddet skulle ha att an- bringa det angivna kännetecknet på filmen. Frånvaro av kännetecken skulle innebära att filmen inte är ett medium som omfattas av YGL.

Vi anser att filmer med barnpomografiska skildringar skulle bli effektivt utmönstrade från YGL:s formella tillämpningsområde om en lösning valdes i enlighet med den av JK först skisserade modellen. Den innebär att de i 3 kap. 13 & YGL angivna ursprungsuppgiftema måste anbringas på en film för att denna skall omfattas av det angivna området.

Samtliga uppgifter bör vara tydligt angivna och återfinnas samman- hållna på ett och samma ställe för att filmen skall få grundlagsskydd.

12.3.4. Lämnar ett val av alternativ D ett oacceptabelt stort utrymme för kringgående av lagstiftningen?

För uppgifter och underrättelser i allmänhet, oavsett om dessa finns på ett medium som omfattas av TF eller YGL eller inte, gäller reglerna i grundlagarna om meddelarfrihet och anonymitetsskydd samt om förbud mot censur och andra hindrande åtgärder. Det innebär att en person som anträffas med en film utan ursprungsuppgifter som innehåller barnpomografiska skildringar kan hävda att han avser att antingen själv offentliggöra materialet (om han avser att sätta ut ursprungsuppgifter) eller att lämna det för offentliggörande till en författare, nyhetsredak- tion e.d. En sådan uppgift måste tas för god om inte omständigheterna är sådana att den kan lämnas utan avseende.

Vad nu sagts kommer även att gälla om myndigheterna, polis eller tull, får vetskap om att en person står i begrepp att från landet föra ut filmer som innehåller barnpomografiska skildringar, som ännu inte är utgivna.

Enligt vad vi har inhämtat pågår för närvarande inom Justitie- departementet en översyn av reglerna om TF:s och YGL:s tillämp- ningsområde för det fall utgivning sker i utlandet av i Sverige fram- ställda skrifter, filmer m.m.

Det har också framförts farhågor för att personer som framställer och överlåter filmer med barnpomografiska skildringar, om vårt förslag till avgränsning av YGL:s tillämpningsområde skulle genomföras, skulle komma att förse filmerna med de erforderliga uppgifterna för att på så sätt få dem omfattade av YGL med påföljd att t.ex. innehav av filmen inte skulle vara brottsligt.

Det är inte känt att det i något fall har förekommit, inte ens i fråga om sådant material som framställdes och lagenligt utgavs under 1970- talet, att tryckta skrifter eller filmer innehållande barnpomografiska bilder varit försedda med ursprungsuppgifter. Att sådana uppgifter i framtiden skulle komma att sättas ut på barnpomografiska filmer för att dessa skulle komma att omfattas av YGL synes osannolikt. Den som låtit framställa filmen skulle nämligen för sådant fall öppet tala om att han gör sig skyldig till barnpomografibrott, eftersom det före- faller lika osannolikt att det skulle förekomma en utgivare för filmen.

I den allmänna debatten har det nämnts att den som avser att fram- ställa och sprida en bampomografisk film skulle kunna komma att förse denna med oriktiga ursprungsuppgifter, antingen med namn på personer som inte existerar eller med namn på bulvaner.

Härtill är först att säga att det aldrig går att undvika, vilken lagstift- ning det än rör sig om, att den som vill kringgå denna söker och kan finna kryphål.

Om uppgifterna är felaktiga eller utsatta för skens skull får emeller- tid den som låtit framställa filmen ändock bära sitt straffansvar för att ha framställt och/eller spritt filmen. Om spridarens ansvar skulle aktua- liseras kan inte heller han undgå sitt ansvar, om han kände till att upp- gifterna var felaktiga. Det synes därför inte föreligga något motiv för en person som framställer och/eller sprider en bampomografisk film att sätta ut felaktiga ursprungsuppgifter på denna för att undgå ansvar för sin hantering.

Det är allmänt känt att det förekommer att bulvaner anlitas vid ekonomisk brottslighet. Bulvaner är existerande personer som med sina rätta namn får företräda en verksamhet utåt och härmed ge denna en till synes laglig fasad. Den egentligen verksamme kan ofta vara en person med näringsförbud, känd för att ha ett kriminellt förflutet eller för att vara en dålig betalare varför han inte vill skylta med sitt eget namn.

Till skillnad från vad som gäller vid ekonomisk brottslighet kan vid framställning och spridning av filmer med bampomografiskt innehåll en bulvan aldrig ge filmerna en till synes laglig fasad. Bulvanen annonserar i stället med sitt namn på produkten att han begår yttran- defrihetsbrott. Till skillnad från en bulvan som anlitas vid ekonomisk brottslighet torde en bulvan som anlitas vid bampomografisk sådan inte kunna förvänta sig någon nämnvärd ersättning för sin medverkan eftersom det inte är ekonomiska intressen som styr verksamheten. Det anförda ger vid handen att det knappast torde behöva befaras att namn på bulvaner kommer att användas i ursprungsuppgifter på filmer med bampomografiskt innehåll.

En ytterligare fråga som har diskuterats är om en person som har förvärvat en bampomografisk film utan ursprungsuppgifter skulle kunna tänkas förse filmen med sådana uppgifter. Avsikten härmed skulle i så fall vara att personen vid upptäckt skulle kunna hävda att han trott att filmen var omfattad av YGL:s tillämpningsområde och att hans innehav därmed var straffritt.

Härom kan sägas att det torde vara svårt att i efterhand förse en film med de angivna uppgifterna eftersom dessa skall vara intagna i själva filmen och, när det gäller videogram, även på dettas hölje. Även om det inte skulle bli klarlagt att en innehavare i efterhand skulle ha försett filmen med de angivna uppgifterna skulle denne inte ha mycket att vinna på att företa en sådan åtgärd. Om det blev känt att han inne- hade filmen skulle talan vid domstol ändock kunna väckas mot honom

om konfiskering av filmen. Härigenom skulle han utsättas för det förakt som det omgivande samhället hyser för den som tar befattning med barnpomografiska bilder och som är orsaken till att befattning med sådana sker i det fördolda på sätt vi tidigare har beskrivit.

Slutligen har det befarats att en person som anträffas med barn- pomografiskt material oriktigt skulle komma att till sitt fredande åberopa att hans innehav med hänsyn till omständigheterna är försvar- ligt eller annars inte kan medföra ansvar för honom och att det häri- genom skulle föreligga en möjlighet att kringgå lagstiftningen. En sådan invändning kan givetvis göras oavsett i vilket medium materialet förekommer. En för ett brott åtalad person har alltid rätt att värja sig mot åtalet. Han kan alltid göra gällande att omständigheterna var sådana att det var försvarligt av honom att ta befattning med den. Invändningen skall på vanligt sätt prövas och värderas av domstolen.

De farhågor som har framförts för att en ordning med angivande av ursprungsuppgifter på filmer som förutsättning för att dessa skall omfattas av YGL skulle komma att kringgås synes sålunda vara över- drivna.

12.4. Val av alternativ D

Vi har således funnit att de förutsättningar som vi i föregående kapitel ställt upp för en tillämpning av alternativ D går att uppfylla. Med hänsyn härtill och till att detta alternativ inte som de andra altema- tiven, även om dessa modifieras i vissa hänseenden, medför några olägenheter ur yttrandefrihetsrättslig synpunkt anser vi att det är detta alternativ som bör väljas.

I enlighet med det anförda har vi utformat ett förslag till ändring av 1 kap. 10 å YGL. Det innebär för filmer som sprids till allmänheten på annat sätt än genom att spelas upp att YGL är tillämplig endast om i filmen är intagna och på höljet, om sådant finns, är anbringade tydliga uppgifter om vem som har låtit framställa filmen samt om när, var och av vem exemplaren har framställts.

Vi föreslår att bestämmelsen om barnpomografibrott i den för TF och YGL gemensamma brottskatalogen till sitt innehåll anpassas till den av oss föreslagna nya utformningen av bampomografibrottet i 16 kap. 10 a & BrB.

12.5. Rätten att inneha filmer

Vårt förslag skall ses mot bakgrund av att vi önskar att all befattning med barnpomografiska filmer skall kriminaliseras, däribland ett rent innehav av en sådan film. Den lösning vi förordar kan inte utan bety- dande tillämpningssvårigheter inskränkas till att avse endast filmer som innefattar barnpornografi. Vårt förslag omfattar därför samtliga filmer.

Alla filmer och videofilmer som saknar ursprungsuppgifter skulle med vårt förslag komma att falla utanför YGL:s tillämpningsområde. Detta skulle göra det möjligt att i vanlig lag införa omfattande krimi- naliseringar för alla sådana filmer, oavsett innehåll. Det skulle således bli möjligt att t.ex. kriminalisera innehav av filmer som innefattar hets mot folkgrupp, olaga våldsskildring, förtal etc.

Vi finner det emellertid mycket angeläget att de åtgärder vi nu föreslår beträffande barnpornografi inte får ”smittoeffekt” på filmer med annat innehåll. Åtgärderna skall nämligen ses mot bakgrund av behovet att skydda den mest utsatta och känsliga gruppen i vårt sam- hälle, nämligen barnen. Det bör enligt vår mening därför inte komma i fråga att kriminalisera innehav av andra yttranden än bampomogra- fiska bilder.

I syfte att understryka och befästa den viktiga princip som det innebär att ha rätt att inneha informationsbärare, bortsett från sådana som utgör barnpornografi, anser vi att det borde införas ett särskilt grundlagsskydd för denna rätt.

Enligt vår mening borde det övervägas om inte ett sådant skydd kunde komma till uttryck i en bestämmelse i RF. Enligt den skulle i så fall var och en gentemot det allmänna vara tillförsäkrad rätt att för eget bruk inneha informationsbärare, bortsett från sådana som utgör barn- pornografi.

I betänkandet (SOU 1983170) Värna yttrandefriheten föreslog YFU att det i RF skulle införas en bestämmelse om att var och en gentemot det allmänna skulle vara tillförsäkrad rätt att för privat bruk inneha både informationsbärare och apparatur för inspelning och återgivning av upptagningar samt andra föremål avsedda att ta emot eller återge yttranden riktade till allmänheten.

Ett relativt fåtal remissinstanser behandlade förslaget, men en majoritet bland dessa ställde sig avvisande till det. De ansåg att en generell författningsreglering av rätten att inneha informationsbärare m.m. var både onödig och vilseledande (se prop. 1986/87:151 s. 63).

Även departementschefen ansåg att YFU:s förslag gav upphov till en rad invändningar. Han menade som vissa remissinstanser att den bestämmelse som YFU hade förordat skulle kunna läsas motsättnings—

vis så att det skulle vara tillåtet eller rent av godtagbart att t.ex. be- gränsa rätten att inneha informationsbärare för annat än privat bruk eller rätten att ha utrustning som används för att ta emot och lagra yttranden som inte riktar sig till allmänheten. Han gjorde därför den bedömningen att fördelarna hos den föreslagna grundlagsregeln inte uppvägde nackdelarna och avstyrkte förslaget (a. prop. s. 64).

Frågan om att grundlagsfästa rätten att inneha informationsbärare har emellertid blivit mer angelägen än tidigare eftersom det nu blivit en realitet att kriminalisera innehav av filmer som utgör barnpomog- rafi. Den lagtekniska lösning som vi föreslår öppnar också möjlighet att utan grundlagsändring kriminalisera innehav av filmer även med annat innehåll än bampomografi.

Vi lägger dock inte fram något förslag om införande i RF av en bestämmelse om rätt att inneha informationsbärare. Enligt vår mening torde den utomordentligt grundliga genomlysning som frågan kräver behöva göras av en egen utredning.

För skrifter och andra medier som omfattas av TF och YGL krävs emellertid inte någon sådan bestämmelse som nu diskuterats. Det anses nämligen att rätten i dessa fall följer indirekt av TF och därmed även av YGL (se prop. 1986/87:151 s. 63). När vi nu föreslår att filmer som inte har ursprungsuppgifter inte skall omfattas av YGL uppstår enligt vår mening behov av att se till att rätten att inneha dessa filmer är grundlagsfäst även i framtiden.

Tillsammans med den lagtekniska lösning vi föreslår för att möjlig- göra en omfattande kriminalisering av befattningar med barnpornografi samtidigt som de tryck- och yttrandefrihetsrättsliga aspekterna tillgodo- ses i största möjliga mån, anser vi att det i YGL bör tas in en bestäm- melse som anger att det inte utan stöd i grundlagen får förekomma att myndigheter och andra allmänna organ på grund av innehållet förbju- der innehav av filmer som saknar ursprungsuppgifter. En sådan be- stämmelse får då kompletteras med en regel som medger att det i vanlig lag får föreskrivas om straff för innehav och annan befattning med sådan film som innefattar barnpornografi. Bestämmelsen kan tas in i YGL genom ett nytt andra stycke i 1 kap. 10 5.

Bestämmelsen hindrar inte att det av ordnings- och säkerhetsskäl föreskrivs att t.ex. intagna på kriminalvårdsanstalt inte får inneha videokassetter.

13. Åtalspreskription och särskild rättsverkan vid barnpomografibrott

I avsnitt 13.1 föreslår vi att reglerna om åtalspreskription i TF och YGL skall skärpas. Vidare föreslår vi i avsnitt 13.2 en utvidgning av möjligheten att förverka och konfiskera anträffad barnpornografi. Enligt YGL kan även annan särskild rättsverkan, bl.a. företagsbot, följa på barnpomografibrott. Vi föreslår i avsnitt 13.3 att motsvarande be- stämmelse skall gälla även när barnpomografibrott begås genom tryckt skrift.

13.1. Reglerna om preskription för tryck- och yttrandefrihetsbrottet barnpomografibrott

För tryck- och yttrandefrihetsbrottet barnpomografibrott bör generellt gälla att preskriptionstiden inte skall börja löpa förrän pliktexemplar levereras. Preskriptionstiden för bampomogra- fibrott enligt TF och YGL skulle därmed i praktiken bli obe- gränsad.

Distribution av barnpornografi sker, som tidigare nämnts, huvudsak- ligen i dolda forrner från en person till en annan utan att det finns någon avsikt att sprida materialet till allmänheten.

Vi har i betänkandets andra avdelning föreslagit att sådan ändring görs i YGL att den däri angivna gränsen skall bli mera tydlig än den för närvarande är mellan sådana filmer som omfattas av tillämpnings- området för YGL och filmer som inte gör detta. Med en sådan ändring kommer filmer med barnpomografiska skildringar i praktiken inte att omfattas av YGL:s tillämpningsområde. Till följd härav kommer de kriminaliseringar av olika befattningar med barnpornografi som vi föreslagit i kapitel 6 att direkt gälla för barnpornografi på film.

13. 1 . 1 Nuvarande reglering

I 9 kap. 3 & TF och 7 kap. 1 5 YGL finns bestämmelser om åtalspre- skription. Reglerna innebär att JK efter en viss tid inte kan väcka all- mänt åtal eller ansöka om konfiskering. För en målsägande gäller dock de för denne förmånligare preskriptionsreglema i vanlig lag.

De preskriptionstider som gäller för allmänt åtal för yttranden i bildforrn är följande. I fråga om tryckt bild i periodisk skrift skall åtal väckas inom sex månader från det att skriften utgavs om det vid utgiv— ningen fanns utgivningsbevis för skriften. I fråga om bild i annan tryckt skrift är preskriptionstiden ett år från det att skriften utgavs. Vad som gäller för tryckt skrift gäller även bilder i skrifter som framställts genom stencilering eller jämställt förfarande och som åsatts föreskrivna ursprungsuppgifter. Allmänt åtal skall i fråga om television vara väckt inom sex månader från det att programmet sändes. Beträffande filmer och videogram är enligt YGL:s huvudregel preskriptionstiden ett år från det att bildupptagningen lämnades ut för spridning.

Emellertid har i 7 kap. l & YGL med följdlagstiftning införts en särskild bestämmelse som innebär att dessa kortare preskriptionstider inte gäller vid brotten olaga våldsskildring och barnpomografibrott. För olaga våldsskildring och barnpornografi på film gäller vad som är föreskrivet i vanlig lag om tid för väckande av talan. Av bestämmel- serna om preskription i 35 kap. BrB och brottens straffmaximum på fängelse två år följer att preskriptionstiden är fem år. Syftet med regeln är att säkerställa att det finns möjligheter att ingripa verkningsfullt mot dessa yttrandefrihetsbrott. Någon motsvarande bestämmelse finns inte i TF.

Beträffande dessa brott har därtill i YGL skapats en reglering vars syfte är att den angivna längre preskriptionstiden inte skall börja löpa förrän framställningen nått viss offentlighet. I 7 kap. ] å andra stycket YGL ges stöd för att i vanlig lag föreskriva att filmer inte skall anses ha lämnats ut för spridning förrän de har lämnats för registrering hos en myndighet. I 5 kap. 8 & LTY har föreskrivits att ett videogram som inte har getts in till Biografbyrån för granskning skall anses ha lämnats ut för spridning först när pliktexemplar har lämnats till Arkivet för ljud och bild. Denna regel gäller samtliga videogram, inte bara de som innehåller barnpornografi och olaga våldsskildring.

I specialmotiveringen till 7 kap. l 5 andra stycket YGL anförde föredragande statsrådet att en viss särreglering av preskriptionstiden var påkallad med tanke främst på olaga våldsskildring och barnpomo- grafibrott. Med en preskriptionstid om endast ett år kunde det näm- ligen inte uteslutas att filmer innehållande olaga våldsskildring och

barnpornografi först offentliggörs under former som väcker föga upp- märksamhet och att spridning i större skala vidtar först när straff inte längre kan ådömas. Genom att inte låta preskriptionstiden börja löpa förrän leveransplikt fullgjorts skulle det enligt föredraganden vara sörjt för att det fanns reella möjligheter att ingripa mot otillåtna skildringar innan ansvaret hade preskriberats (prop. 1990/91:64 s. 129).

Sammanfattningsvis gäller alltså för barnpomografiska videogram som omfattas av YGL en preskriptionstid om fem år vilken börjar att löpa först när pliktexemplar har lämnats, något som aldrig har inträffat vad gäller barnpornografi. Emellertid har reglerna om lämnande av pliktexemplar innehållit vissa begränsningar av skyldigheten att lämna pliktexemplar vilket har inneburit att leveransplikt inte alltid har före- legat när ett videogram har gjorts tillgängligt för allmänheten och därmed ansetts omfattat av YGL:s tillämpningsområde.

Föreskrifter om skyldighet att lämna pliktexemplar av videogram infördes år 1991, alltså innan YGL hade trätt i kraft, enligt en ny 12 å i den då gällande lagen (1978:487) om pliktexemplar av skrifter och ljud- och bildupptagningar (SFS 1990:895). Skyldigheten gällde video- gram som hade granskats av Biografbyrån inför offentlig visning eller inom ramen för frivillig granskning. Syftet med regleringen var att bevara Biografbyråns beslutsunderlag men att av olika skäl undvika att behöva förvara detta hos denna (prop. 1989/90:70 s. 55). Om Biograf- byrån inte hade företagit någon granskning gällde enligt 13 & nämnda lag att pliktexemplar skulle lämnas om ett videogram som inte använts för offentligt framförande hade mångfaldigats här i riket i minst tio exemplar. Om mångfaldigandet skett utom riket förutsattes för leve- ransplikt att videogrammen hade förts in i minst tio exemplar och rörde svenska förhållanden.

År 1994 trädde en ny pliktexemplarslag i kraft (SOU 1992192, prop. 1993/94:10, bet. l993/94:KrU8, rskr. 1993/94:25, SFS l993:1392). Enligt denna skall pliktexemplar lämnas av videogram som mångfaldigats i fem eller flera exemplar. Leveransplikt föreligger dock oberoende härav om Biografbyrån vid frivillig förhandsgransk- ning inte har godkänt ett videogram.

Oaktat att den aktuella exemplarsgränsen sänkts från tio till fem sker distribution av barnpornografi ofta i sådan begränsad omfattning att inte ens detta antal uppnås. Även om ett videogram faktiskt har mångfaldigats i så många exemplar att leveransplikt gäller kan det vara svårt att vid rättstillämpningen påvisa att så är fallet. I sådana tveksam- ma fall torde utgångpunkten för preskriptionstidens beräkning enligt huvudregeln bli när videogrammet lämnas ut för spridning.

13.1.2 Överväganden

Enligt vår uppfattning bör i TF vad gäller barnpomografibrott införas bestämmelser om utgångspunkten för beräkning av preskriptionstiden motsvarande de bestämmelser som enligt vår redogörelse i föregående avsnitt gäller för sådant brott på film. Vi föreslår därför att det i TF föreskrivs att i fråga om barnpomografibrott preskriptionstiden inte skall börja löpa förrän pliktexemplar har lämnats.

Ansvaret för den formellt ansvarige kommer med en sådan ordning aldrig att preskriberas om inte pliktexemplar lämnas. Den som tar befattning med barnpornografi torde sällan eller aldrig lämna pliktex— emplar, eftersom den ansvarige härigenom i praktiken skulle anmäla sig själv för brott.

Det bör framhållas att en ordning enligt vårt förslag inte torde negativt drabba såsom försvarlig ansedd utgivning av skildringar av barn i pornografisk bild eftersom beträffande sådana framställningar, t.ex. konstnärliga skildringar och information om barnpornografi, pliktexemplar lämnas.

Vi föreslår ytterligare den ändringen i pliktexemplarslagen att i fråga om barnpomografibrott pliktexemplar skall lämnas utan någon begränsning beroende på antalet mångfaldigade exemplar. Skildringar av nu avsett slag framställs nämligen ofta först när en beställning gjorts och då genom kopiering efter en förlaga. Det är därför mest ändamålsenligt att kräva pliktleverans för samtliga framställningar som har gjorts tillgängliga för allmänheten, oavsett hur många exemplar för- farandet omfattat. Eftersom spridare av barnpornografi, såvitt känt, aldrig lämnar pliktexemplar innebär detta, såsom avsikten ursprung- ligen var, att preskriptionstiden i praktiken blir obegränsad eftersom det inte kommer att finnas någon tidpunkt från vilken den kan börja att beräknas.

Det bör påpekas att vårt förslag inte kommer att innebära någon be- lastning för de arkiv och bibliotek som formellt skall erhålla exempla- ren.

13.2 Bestämmelserna om konfiskering och förverkande av barnpornografi bör vara kvar och utvidgas

En skildring av barn i pornografisk bild av verklighetstrogen karaktär bör kunna konfiskeras respektive förverkas oavsett om den påträffas under en förundersökning eller inte.

Som redovisats i avsnitt 1.4.1 är det sedan den 1 januari 1995 möjligt att konfiskera utgivna och redan spridda barnpomografiska framställ- ningar i medier som omfattas av grundlagarna om de är av verklighets- trogen karaktär och om innehavet inte är försvarligt. Framställningar som inte omfattas av grundlagarna kan förverkas i motsvarande mån. Som förutsättning gäller att framställningarna påträffas vid en för- undersökning.

Det huvudsakliga syftet med att införa denna reglering var att för- hindra att som bevisning beslagtagen, utgiven barnpornografi måste återlämnas till innehavaren (1993/94zKU28 s. 36 f.).

Lagrådet påpekade vid sin granskning av förslaget till konfiske- ringsbestämmelse att det fanns en logisk motsättning mellan rätten att inneha bampomografi och möjligheten för de rättsvårdande myndig- heterna att konfiskera sådant material (a. bet. s. 88).

Det kan anmärkas att konfiskering alltid har kunnat ske om en utgiven men inte spridd framställnings innehåll är brottsligt även om ansvar för tryck- eller yttrandefrihetsbrott av något skäl, annat än att preskription inträtt, inte har kunnat utkrävas.

Med vårt förslag till grundlagsändringar, alternativet D, kommer TF inte att beröras av de förslag till kriminaliseringar som vi har lagt fram. Konfiskeringsbestämmelsema i TF bör därför inte ändras.

Även i YGL bör nuvarande konfiskeringsregler lämnas orörda, trots att de allra flesta barnpomografiska filmer med vårt förslag inte kom- mer att omfattas av YGL. Det kan nämligen inte helt uteslutas att visst material även framdeles kan komma att bedömas enligt YGL:s bestäm- melser.

Vidare föreslår vi att kravet på att bampomografin måste ha anträf- fats vid en förundersökning för att konfiskering skall få ske bör tas bort. Konfiskering bör nämligen kunna ske även i andra tänkbara fall, t.ex. om någon direkt eller indirekt utan att en förundersökning är inledd överlämnar barnpornografi till myndigheterna. Därmed skulle undvikas stötande situationer, t.ex. att barnpornografi som hittas be-

höver återlämnas till ägaren.

Inte heller vad gäller bestämmelserna om förverkande i den sär- skilda lagen (1994:1478) om förverkande av barnpornografi finns det enligt vår mening skäl att upprätthålla kravet på att materialet måste ha anträffats vid en förundersökning för att förverkande skall kunna ske.

13.3 Bestämmelser om särskild rättsverkan i övrigt bör införas för tryckfrihetsbrottet barnpomografibrott

I TF bör införas en bestämmelse som gör att även annan sär- skild rättsverkan än konfiskering skall följa även vid tryckfri- hetsbrottet barnpomografibrott.

Av vår redovisning i avsnitt 1.4.1 framgår att regler i 36 kap. BrB om förverkande av egendom, företagsbot och annan särskild rättsverkan av brott är tillämpliga på sådan barnpornografi som faller under vanlig lag och sedan den 1 januari 1995 även på sådan barnpornografi som anses falla under YGL:s tillämpningsområde. En motsvarande bestämmelse finns inte i TF.

Enligt vår mening bör särskild rättsverkan kunna följa även av barnpomografibrott i tryckt skrift. En sådan bestämmelse skulle ytter— ligare göra det ointressant för bampomografiskt verksamma att produc- era och distribuera barnpornografi i tryckt skrift. Bestämmelsen kan tas in som en andra mening i 7 kap. 7 5 första stycket TF.

AVDELNING III

14. Myndighetsorganisationen mot barnpomografibrott

Direktiven har ålagt oss att studera hur polis-, tull- och åklagarorgani- sationerna agerar i samverkan med JK och med varandra när misstanke uppstår om barnpomografibrott. Bl.a. skall utbildningen liksom effekti- viteten i de olika organisationerna studeras.

Som framgår av vår redovisning i kapitel 3 är barnpomografibrott inte en ärendetyp som regelbundet aktualiseras hos de nämnda myndig- heterna. Erfarenheten av sådana ärenden är inte stor. Kunskaperna om det barnpomografiska materialet var begränsade när utredningen bör- jade sitt arbete.

14.1. Justitiekanslern 14.1.1 Allmänt

JK är ensam åklagare i mål om tryck— och yttrandefrihetsbrott. JK själv eller i hans ställe en byråchef vid myndigheten måste därför alltid kunna nås för att beslut skall kunna fattas i brådskande ärenden, t.ex. om husrannsakan och beslag då misstanke uppkommit om att det har begåtts barnpomografibrott. Barnpornografi produceras sedan slutet av 1970-talet inte längre i tryckt skrift och ärenden om nyare tryckt barn- pornografi förekommer därför inte längre hos JK. I stället har tillkom- mit ärenden om barnpornografi på videogram. Utredningama i dessa blir ofta vidlyftiga eftersom videogrammen vanligen sprids i kopia från person till person i långa kedjor. Både antalet misstänkta personer och antalet videogramkassetter blir därför stort i dessa ärenden. Härtill kommer att granskningen är tidsödande och därför mycket personal- krävande. Inför fattandet av ett åtalsbeslut mot en enda person har det

vid flera tillfällen förekommit att all personal hos JK har måst tas i anspråk under flera dagar för att granska videogram.

JK:s verksamhet belastas alltså avsevärt av förundersökningar angående misstänkta barnpomografibrott i sådana fall där de ifrågasatta skildringarna är framställda på film.

14.1.2. JK:s möjligheter att få kännedom om begångna barnpomografibrott

För att JK skall kunna utöva en effektiv tillsyn av tryck- och yttrande- friheten fordras att han får kännedom om ifrågasatta yttranden. Det får han genom anmälningar från allmänheten och olika myndigheter. Han har också möjlighet att ta del av olika framställningar som enlig lag skall bevaras eller levereras som pliktexemplar eller som omhändertas av Biografbyrån. När en förundersökning har inletts kan han få del av misstänkt material genom att detta tas i beslag.

Anmälningar

Det är vanligt att den som anmäler ett ifrågasatt tryck- eller yttrande- frihetsbrott till sin anmälan fogar ett exemplar av skriften eller filmen. Vår genomgång av ärenden hos JK om ifrågasatt barnpornografi har visat att anmälningar härom vanligen inte kommer in från allmänheten utan från olika myndigheter, främst tull- och polismyndigheter här och i utlandet. Att anmälningar om bampomografi sällan kommer in från allmänheten beror på att sådan pornografi inte sprids öppet och därför vanligen inte når ut till allmänheten.1 Från allmänheten kommer in en hel del anmälningar om kommersiell pornografi som säljs öppet och som ofta bär titlar som anspelar på unga människor men som inte är barnpornografi. Det förekommer också att enskilda personer ger myn- digheterna tips som föranleder dessa att göra en anmälan till JK.

' I detta avseende utgör barnpornografi som gjorts tillgänglig i s.k. diskus- sionsgrupper över Internet ett undantag. Anmälan av sådana skildringar görs även av allmänheten. Skildringarna omfattas emellertid i dessa fall inte av YGL. Anmälningarna handläggs därför av polis och åklagare.

Bevarandeplikt

Enligt 4 kap. 4 & TF samt 3 kap. 6 och 9 55 YGL föreskrivs i vanlig lag om skyldighet att för granskning bevara tryckt skrift, film och televisionssändning samt att lämna exemplar härav till bibliotek, myn- dighet eller arkiv. Vad här sägs följs upp av bestämmelser i 5 kap. LTY om skyldighet att bevara exemplar av tryckt skrift, film och televisionssändning. Tryckt skrift, som är framställd här i landet, skall bevaras i ett år av den som framställt skriften. Särskilda regler gäller för utomlands framställda tryckta skrifter. Filmer och videogram skall bevaras under ett år från det de blev offentliga av den som här i landet har att utse utgivare för filmen eller videogrammet. Televisionssänd- ning skall spelas in och bevaras i minst sex månader från sändningen. JK har rätt att få del av tryckta skrifter, filmer och televisionsprogram.

Pliktexemplar

Lagen (1993:1392) om pliktexemplar av dokument (pliktexemplars- lagen) föreskriver skyldighet att lämna exemplar av bland annat tryckta skrifter, filmer, videogram och televisionsprogram. Pliktexemplar av tryckt skrift skall lämnas till Kungliga biblioteket samt universitets- biblioteken. Av film, videogram och televisionsprogram skall plikt- exemplar lärnnas till Arkivet för ljud och bild. Skyldigheten att lämna pliktexemplar är vitessanktionerad.

I 12 & pliktexemplarslagen föreskrivs att pliktexemplar skall lämnas av ett videogram som här i landet har gjorts tillgängligt för allmän- heten i minst fem exemplar. Enligt 5 5 skall pliktexemplar lämnas även av en skrift som avses i 1 kap. 5 & TF.

Av tryckt skrift skall pliktexemplar lämnas av framställaren eller, om skriften framställts utomlands, av förläggaren, eller om sådan inte finns, av den som låtit lämna ut skriften för spridning här i landet. Pliktexemplar av film skall enligt 20 & lämnas av den som låtit göra filmen tillgänglig för allmänheten här i landet.

I betänkandet (SOU 1992:92) Pliktleverans anmärkte Pliktleverans- utredningen att det föreligger ett behov både från myndigheters och enskildas sida att bilda sig en uppfattning om vårt samhälle, vilket tar sig uttryck i forskning, utredning och studier. Enligt utredningen kunde man tala om ett krav på kunskap men också om ett krav på insyn bl.a. för att det skall kunna kontrolleras att lagar efterlevs och för att det skall kunna arbetas för förändring av samhället. Som exempel angav utredningen att studier av våldsskildringar och pornografi kunde leda

till opinionsbildning i syfte att ändra gällande lag (5. 85 f.).

Pomografisk film och våldsfilm blir inte alltid levererade till Arki- vet för ljud och bild. När barnpomografiska smalfilmer spreds kom- mersiellt på 1970-talet förelåg inte någon leveransplikt för film. Det allmännas samlingar på detta område är således ofullständiga.

På uppdrag av regeringen avgav JK hösten 1993 promemorian Offentlighetsprincipen, tillämpning vid beslag och konfiskering med anledning av tryck- och yttrandefrihetsbrott, förslag till lagändringar (Ju dnr 93-3343). I promemorian anförde JK att erfarenheten hade visat att skrifter och framställningar innefattande barnpomografibrott och olaga våldsskildring inte alltid hade levererats enligt bestämmelser- na om pliktexemplar. JK framhöll att det var viktigt att samlingarna blev så kompletta som möjligt. JK lade dock inte fram något förslag till lagstiftning i frågan då ytterligare överväganden krävdes bl.a. om hur en sådan ordning skulle förhålla sig till pliktexemplarslagens regler om straff och vite.

Omhändertagande enligt 13 & lagen (1990:886) om granskning och kontroll av filmer och videogram (granskningslagen)

Om en film eller ett videogram kan antas spridas i strid med förbudet i 16 kap. 10 b & BrB mot spridning av olaga våldsskildring får enligt 13 & granskningslagen Biografbyrån ta hand om ett exemplar av fram- ställningen under högst ett dygn eller, om det finns särskilda skäl, under högst fem dygn.

Under förarbetena till granskningslagen ifrågasatte Lagrådet om det fanns skäl att sträcka ut fristen över ett dygn när det var fråga om videogram eftersom en avspelning av detta lätt kunde göras inom denna tid (prop. 1989/90:70 s. 148). Departementschefen menade att särskilda skäl även när det gällde videogram kunde motivera den längre fristen (a.a. s. 70).

Utredningsbeslag

I TF och YGL finns bestämmelser om beslag i mål om tryck— och yttrandefrihetsbrott.

Enligt 10 kap. 14 & TF, vartill 7 kap. 3 & YGL hänvisar, får exem- plar av tryckt skrift, film eller videogram som skäligen kan antas äga betydelse för utredning i tryck— eller yttrandefrihetsmål tas i beslag. Åtgärden kan avse redan spridda exemplar. Någon gräns för hur

många exemplar som får tas i beslag av en och samma framställning har inte angetts. Av ett beslut om beslag skall framgå vilka avsnitt i skriften eller i filmen som föranlett åtgärden.

Åtal skall väckas inom en månad från det att beslut om utrednings- beslag meddelats. Rätten kan på JK:s begäran medge att tiden förlängs.

14.1.3. Endast JK har rätt att besluta om tvångsmedel

Misstankar om barnpornografi kan aktualisera snabba beslut om till- gripande av tvångsmedel. Vid dröjsmål kan den misstänkte hinna förstöra eller gömma det ifrågasatta materialet och annan bevisning. Förutom i bevissäkringssyfte kan ett snabbt beslut om beslag vara motiverat för att säkerställa konfiskering till förebyggande av fortsatt spridning.

En allmän åklagare kan t.ex. i anledning av misstanke om sexual- brott besluta om husrannsakan varvid barnpornografi anträffas. Även i en pågående utredning om barnpomografibrott kan det tänkas att situationer uppstår där oväntade fynd eller informationer om förekomst av barnpornografi motiverar skyndsamma åtgärder. Vare sig om i ett sådant fall barnpornografi anträffas eller inte kan det finnas behov av att genom beslag säkra annan bevisning t.ex. om alstrens spridning.

Enligt 10 kap. 2 & TF får det i vanlig lag föreskrivas att allmän åklagare äger förordna om beslag inom sitt verksamhetsområde. I 10 kap. 3 & TF föreskrivs att åklagare som har beslutat om beslag skyndsamt skall anmäla detta hos JK som har att pröva om beslaget skall bestå. Under förarbetena uttalade föredraganden att sådan be- hörighet lämpligen borde anförtros endast åklagare i chefsställning. Vidare kunde enligt föredraganden uppdraget begränsas, exempelvis till vissa tryckfrihetsbrott (prop. 1975/76z204 s. 180). Hittills har möj- ligheten att genom vanlig lag ge allmän åklagare några befogenheter på området inte utnyttjats.

Som ovan nämnts får sedan den 1 januari 1995 beslag läggas på all barnpornografi av verklighetstrogen karaktär som anträffas vid en förundersökning för att säkerställa konfiskering.

14.2. Allmän åklagare

JK är som nämnts ensam behörig åklagare i mål om tryck- och yttran- defrihetsbrott. Instruktionen för JK ger honom dock rätt att uppdra åt allmän åklagare att sköta förundersökningen. Den åklagare som anlitas

får även väcka och utföra det åtal som JK beslutat om. Endast JK får fatta beslut om en dom skall överklagas eller inte. I praktiken väcker JK själv talan och uppdrar åt allmän åklagare att utföra åtalet.

Barnpomografibrott som skall bedömas enbart enligt brottsbalkens bestämmelser skall i alla delar utredas och åtalas av allmän åklagare. Före år 1992, då YGL trädde i kraft, omfattade allmän åklagares behörighet all barnpornografi utom den i tryckt skrift. Utanför TF:s och YGL:s tillämpningsområden faller i dag barnpornografi som distribueras med datateknik (med något undantag), fotografiska still- bilder och tecknade bilder.

14.3. Polisen

14.3.1. Spanings- och utredningsarbete

En förundersökning inleds normalt enligt 23 kap. 1 & RB så snart det finns anledning att anta att ett brott har begåtts. Den bedrivs vanligen i två steg. Det första kallas ofta spaningsstadiet. Då skall det fastställas om ett brott har begåtts och om någon viss person kan misstänkas. I det andra steget samlas bevisning för att klarlägga om det finns till- räckliga skäl för åtal mot den misstänkte.

Polisarbete bedrivs även i det skede som ligger före förundersök- ningen. Verksamheten går ut på att genom spaning skaffa underlag för en misstanke om att ett bestämt brott har begåtts. Det kan vara fråga om allmänna antaganden om kriminalitet eller kännedom om att brott planeras.

Även före den egentliga spaningen bedrivs polisverksamhet. Den är inte främst inriktad på frågan om förundersökning skall inledas utan går ut på att samla in, bearbeta och analysera informationer som kan ha betydelse i ett framtida spanings- eller utredningsarbete. Sådan verksamhet brukar kallas förspaning.

1432. Polisens organisation

Polisverksamheten i landet är i princip decentraliserad. Normalt be- drivs det brottsutredande arbetet vid de lokala och regionala polismyn- dighetema. Emellertid finns ibland behov av övergripande nationella polisinsatser. På central nivå utövar därför Rikspolisstyrelsen viss operativ verksamhet och ledning av polisverksamheten genom en särskild enhet, Rikskriminalpolisen.

Av förordningen (1989:773) med instruktion för Rikspolisstyrelsen framgår att Rikskriminalpolisen får leda polisverksamhet i fråga om spaning mot och, om det finns särskilda skäl för det, utredning av narkotikabrottslighet, ekonomisk brottslighet och annan brottslighet, om denna är av särskilt grov beskaffenhet och har riksomfattande karaktär eller internationell anknytning. Utan att det behöver vara fråga om så allvarlig brottslighet får Rikskriminalpolisen leda polisverksam- het som gäller bearbetning i spanings- eller utredningssyfte av sådan information om brottslighet som den har tillgänglig. Vidare får Riks- kriminalpolisen i mån av tillgång till resurser på begäran av en läns- styrelse lämna förstärkning vid spaning och utredning som leds av en lokal eller regional myndighet.

Som en del av sin skyldighet att förebygga, uppdaga och beivra brott samlar således polisens olika avdelningar in uppgifter om perso- ner som kan tänkas begå brott m.m. Vid Rikskriminalpolisen är en central kriminalunderrättelseverksamhet inrättad.

14.3.3 Fråga om inrättande av centrala polisenheter med uppgift att bekämpa barnpornografi m.m.

När riksdagen år 1994 behandlade frågan om behov av ytterligare åtgärder mot barnpornografi m.m. (l993/94:KU28) diskuterades också om de polisiära insatserna för att bekämpa barnpomografibrott borde förbättras.

Konstitutionsutskottet beredde Justitieutskottet tillfälle att yttra sig över en promemoria i ämnet. Justitieutskottet konstaterade att det fanns behov av en förbättrad underrättelseinhämtning på central nivå inom polisen när det gäller barnpomografibrott. Bland annat efterlyste ut- skottet bättre kunskap om datanätverk samt ökad spaningsverksamhet mot sådana och andra spridningskällor för bampomografiskt material. Utskottet anförde vidare att de internationella aspekterna behövde beaktas i större utsträckning och att metodutvecklingen på området var angelägen (1993/942JuU7y).

Konstitutionsutskottet fann lika med justitieutskottet att det till regeringen borde överlämnas att avgöra hur dessa förbättringar borde komma till stånd och att regeringen senast i 1995 års budgetproposi- tion borde återkomma till riksdagen med en redovisning av vilka åtgärder som hade vidtagits. På hemställan av konstitutionsutskottet gav riksdagen som sin mening till känna vad utskottet hade anfört (rskr. 1993/94:450).

I 1995 års budgetproposition (1994/95:100 bil. 3 s. 30) redogjorde

regeringen för sitt beslut att sammankalla en parlamentarisk utredning. Vidare omtalade regeringen att Rikspolisstyrelsen, mot bakgrund av riksdagens omnämnda uppdrag till regeringen, hade presenterat en intern utredning om förbättringar inom polisorganisationen för att bekämpa barnpomografibrott.

I Rikspolisstyrelsens utredning lades fram förslag om att det inom Rikskriminalpolisen skulle inrättas en enhet med uppgift att bedriva kriminalunderrättelseverksamhet i syfte att stödja bekämpning av sådan brottslighet som är förknippad med sexuella övergrepp mot barn. Det föreslogs att det också skulle inrättas en central enhet med ansvar för all utredning av barnpomografibrott i landet. Som en länk mellan den centrala underrättelseenheten och de lokala polismyndighetema före- slog utredningen att en kontaktman skulle utses i varje län.

Efter remissbehandling avsåg Rikspolisstyrelsen att inrätta de två enheterna. Rikspolisstyrelsen hemställde hos regeringen om medgivan- de att för detta ändamål få disponera medel avsedda för den lokala polisorganisationen. Regeringen avslog begäran och påpekade att det var Rikspolisstyrelsens uppgift att inom ramen för tilldelade medel göra de omfördelningar som kunde behövas (dnr Ju 95/770).

14.3.4 Gränser för polisens verksamhet på det tryck- och yttrandefiihetsrättsliga området

När det gäller utredning av misstänkta tryck- och yttrandefrihetsbrott kan av konstitutionella skäl polisen inte vara verksam i samma mån som allmänt gäller på det kriminalpolitiska området.

Fram till år 1971, då pornografin avkriminaliserades, hade polisen enligt 10 kap. 10 & TF rätt att ta pornografiska tryckta skrifter i förvar. De allvarligare formerna av pornografi har under 1980-talet åter krimi- naliserats genom bestämmelserna om olaga våldsskildring och barn- pomografibrott. Att på nytt ge polisen möjlighet att efter en egen bedömning besluta om tvångsmedel har inte varit aktuellt.

Polisen biträder JK bl.a. när det är fråga om att verkställa beslut om tvångsmedel. Varken JK själv eller den åklagare som han har anlitat kan alltid närvara när ett sådant beslut skall verkställas. Eftersom det på förhand oftast inte finns någon säker vetskap om vad för material som kan komma att anträffas vid en husrannsakan och det härvid också kan bli aktuellt att säkra bevisning om och i vilken utsträckning spridning av brottsligt material kan ha skett blir det i praktiken inte sällan den polispersonal som utför husrannsakan som i en första om— gång avgör vad som skall tas om hand för att senare bli föremål för ett JK:s beslut i frågan om beslag.

Frågeförbudet enligt TF och YGL

Enligt 3 kap. 1 & TF har författare och meddelare samt utgivare av icke periodisk skrift rätt till anonymitet. Enligt 2 kap. 1 5 YGL är meddelare och upphovsmän samt de som framträder i en framställning, t.ex. i en film, inte är skyldiga att röja sin identitet.

Reglerna om anonymitet kompletterar reglerna om ansvar för brott i 8 kap. TF och 6 kap. YGL. De skyddade kategorierna åtnjuter helt eller under vissa förutsättningar frihet från ansvar för tryck- och yttran- defrihetsbrott. Anonymitetsreglema avser att i motsvarande mån skyd- da dem från andra former av obehag från omgivningen.

Rätten till anonymitet blir reell genom att en ganska vid krets av dem som haft att göra med ett yttrandes tillkomst har tystnadsplikt. Sålunda har den som befattat sig med tillkomsten eller utgivningen av ett skyddat medium som regel tystnadsplikt med avseende på vem som är meddelare eller författare.

Endast om TF och YGL anger det får den som har tystnadsplikt höras som vittne. Bortsett från fall där den till vars förmån tystnads- plikten gäller har samtyckt till att hans identitet röjs och vissa fall av grova brott mot rikets säkerhet gäller att tystnadsplikten viker endast om domstol i annat fall av hänsyn till ett allmänt eller enskilt intresse finner det vara av synnerlig vikt att uppgift om identiteten lämnas vid vittnesförhör eller vid förhör med en part under sanningsförsäkran.

Tystnadsplikten motsvaras enligt 3 kap. 4 & TF och 2 kap. 4 & YGL av ett allmänt frågeförbud för polis, åklagare och andra myn- digheter. Bestämmelserna innebär att det är tillåtet att efterforska en upphovsman eller en meddelare endast om det behövs för att det skall gå att ingripa mot denne enligt bestämmelser i TF eller YGL. Är efter- forskning tillåten skall emellertid alltjämt den angivna tystnadsplikten beaktas. I sådana fall då tystnadsplikten endast kan brytas vid dom- stolsförhör får efterforskande frågor inte ställas under polisförhör.

Till följd av bestämmelsen i 27 kap. 2 & RB innebär frågeförbudet vidare att tvångsmedel inte kan användas för att på annat sätt ta del av en anonymitetsskyddad uppgift. För att inte riskera att sådana uppgifter röjs omfattar beslagsförbudet handlingar som kan antas innehålla anonymitetsskyddade uppgifter.

Frågeförbudet utgör således en inskränkning i polisens och andra allmänna organs möjlighet att verka när det gäller att utreda om någon har begått ett tryck- eller yttrandefrihetsbrott såsom t.ex. ett barnpomo- grafibrott där den ifrågasatta skildringen är upptagen på ett videogram och det inte kan uteslutas att videogrammet är spritt till allmänheten. I ett sådant fall måste det antas att videogrammet omfattas av YGL. Det

är ofta svårt att urskilja vilka roller de personer som misstänks för att ha spritt videofilmer med barnpomografiska framställningar kan ha haft med avseende på en viss framställning eftersom spridnings- mönstret när det gäller sådant material avviker från det mönster efter vilket TF och YGL är uppbyggda. T.ex. kan det tänkas att den som överlämnat kopior av en bampomografisk framställning till några andra personer kan vara att betrakta som meddelare vad avser någon av filmerna men som spridare vad avser de övriga.

Polisen får inte utöva tillsyn på TF:s och YGL:s områden

Tillsynen av och ingripanden mot missbruk av tryck- och yttrande- friheten tillkommer som tidigare har framhållits inte polis och allmän åklagare utan JK. Polisen får endast på anmodan biträda JK vid dennes förundersökningar och får inte själv bedriva kriminalunderrättelse- verksamhet när det gäller sådan befattning med barnpomografiska framställningar som omfattas av bestämmelserna i TF eller YGL.

Polisen får inte använda metoder som utgör censur och andra hindrande åtgärder

Enligt 1 kap. 2 5 första stycket TF och 1 kap. 3 5 första stycket YGL får inte någon myndighet eller något annat allmänt organ i förväg granska en skrift eller en film som omfattas av YGL innan denna till- handahålls allmänheten. Inte heller är det utan stöd i grundlagarna tillåtet att på grund av det kända eller väntade innehållet i ett sådant medium förbjuda eller hindra dess offentliggörande eller spridning till allmänheten. Det råder alltså förbud mot censur. Det enda undantaget härifrån är den i 1 kap. 3 & andra stycket YGL givna möjligheten att i lag föreskriva om godkännande och granskning av filmer som skall visas offentligt.

I den juridiska doktrinen har bl.a. uttalats att det för att en åtgärd skall vara att betrakta som hinder i TF:s mening krävs att den ”menligt påverkar” en skrifts tryckning, utgivning eller spridning.

Eftersom syftet med kriminalunderrättelsetjänst bl.a. är att före- bygga brott kan en sådan verksamhet komma i konflikt med förbudet mot censur och andra hindrande åtgärder.

14.3.5 Internationellt polissamarbete

I den aktionsplan som antogs vid världskongressen om kommersiell sexuell exploatering av barn i Stockholm i augusti 1996 nämns möj- ligheten att etablera och utveckla det internationella polissamarbetet.

Interpol är en världsomspännande internationell kriminalpolisorgani- sation som har till uppgift att i brottsförebyggande syfte bistå de olika medlemsländernas polismyndigheter med information m.m. Inom organisationens egen ram bedrivs inte något operativt arbete.

I anledning av Bamkonventionens ikraftträdande uppdrog Interpols generalföramling år 1989 åt sitt generalsekretariat att genomföra en studie i syfte att föreslå åtgärder för att förbättra det internationella polissamarbetet för att förebygga och beivra brott mot barn (AGN/58/ RES/ 15). År 1992 beslutade generalförsamlingen på grundval av generalsekretariatets rapport att bilda en arbetsgrupp med uppgift att behandla olika aspekter av sexualbrott mot barn såsom barnprostitution och barnpornografi. Några egentliga undersökningar av förekommande barnpornografi synes inte ha genomförts av gruppen. Denna samman- träder årligen med möjligheter för de olika ländernas representanter att utbyta information även i tiden mellan mötena.

Europol är benämningen på det europeiska polissamarbete som beslutades år 1991. En konvention i frågan har utarbetats men ännu ej trätt i kraft. Som ett första steg har emellertid redan inrättats Europol 's Drug Unit (EDU). EDU är verksamt sedan ingången av år 1994 och dess mandat har utvidgats så att det numera omfattar samarbete i fråga om bekämpning av grov organiserad brottslighet avseende narkotika- brott, olaglig handel med nukleärt och radioaktivt material, organiserad illegal invandring, handel med stulna bilar, penningtvätt i anslutning till sådan brottslighet samt människohandel innefattande s.k. bamsex- handel.

Bampomografiska filmer som hittas i Sverige är ofta inspelade i utlandet. Det är därför viktigt att information om dessa kan utbytas mellan polismyndighetema i de olika berörda länderna i syfte att de sexualbrott mot barn som bilderna bär vittne om skall utredas. Detta bör alltså ske inom ramen för ett bilateralt polissamarbete.

Nordisk sambandsman

I slutet av år 1992 uppdrog regeringen åt Rikspolisstyrelsen att verka för ett ökat samarbete med utländsk polis för att bekämpa sådan brotts- lighet som består i sexuella övergrepp mot barn företagna av svenska

medborgare i utlandet. Särskilt skulle beaktas möjligheten att använda sådana polissambandsmän som har stationerats eller verkar i länder som är aktuella i detta sammanhang (beslut 92-4716). Hösten 1993 inrättades i enlighet härmed en tjänst som sambandsman med statione- ring i Thailand, Filippinerna och Sri Lanka. Under år 1994 träffades en nordisk ministeröverenskommelse om att sambandsmannen skulle arbeta för samtliga de nordiska länderna.

Av redogörelser som sambandsmannen lämnat framgår sammanfatt- ningsvis att barnprostitution är en omfattande företeelse i Asien och att den i allt väsentligt vänder sig till inhemska kunder. Utländska kunder anses dock attraktiva eftersom de betalar bra. Att avslöja nordiska kunder till bamprostituerade har inte inneburit några särskilda svårig- heter. Bamprostitutionen i regionen synes höra samman med den socioekonimiska situationen där vilket gör det svårt för ländernas egna myndigheter att komma till rätta med företeelsen.

Det har inte kunnat konstateras att det förekommer någon egentlig produktion av barnpornografi i regionen.

14.4. Tullen

Vad som ovan redovisats för polisens verksamhet gäller i allt väsentligt även tullen. I vårt land anträffat bampomografiskt material är till övervägande del framställt utomlands. Resande kan ha fört det med sig i sitt bagage. Det kan i andra fall ha befordrats med post. Bamporno- grafi kan också, onåbart för tullen, distribueras via internationella tele- och datakommunikationsnät.

I lagen (1960:418) om straff för varusmuggling (varusmugglings- lagen) straffbeläggs införsel och utförsel av varor som enligt särskilda författningar inte får införas eller utföras.

Enligt 2 5 i förordningen (1991:1524) med instruktion för tullverket skall tullen övervaka och kontrollera trafiken till och från tredje land, varmed avses land utanför EU, så att bestämmelser om import och export av varor efterlevs. Vidare bedriver tullen utrednings- och åklagarverksamhet i fråga om brott mot dessa bestämmelser. Verket fullgör även vissa uppgifter avseende trafik till och från annat land som är medlem i EU enligt särskilda föreskrifter.

Beträffande tullens verksamhet och befogenhet vid Sveriges gräns mot tredje land gäller tullagen (1994:1550) och beträffande gränsen mot EU-land lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen. I bägge lagarna gäller beträffande tullpersonalens befogenheter likartade be-

stämmelser. Viss begränsning gäller dock främst i fråga om varuslag och kontrollmetod vid gräns mot EU-land.

För kontroll av att gällande villkor för in- eller utförsel har upp- fyllts får en tulltjänsteman undersöka transportmedel, containrar, lådor och andra utrymmen där varor kan förvaras i samband med införsel eller utförsel. Även handresgods, handväskor och liknande som med- förs av en resande vid inresa från eller utresa får kontrolleras. För kontroll av att anmälningsskyldighet fullgjorts får postförsändelser undersökas. En sådan försändelse får öppnas. Vid utförsel från eller införsel till tredje land får undersökning ske även av tillfälliga lager, tullager, frizoner, frilager och exportbutiker, flygplatser och bangårdar, där varor som står under tullkontroll förvaras, och även av lokaler inom sådana områden.

I varusmugglingslagen finns bestämmelser om att beslag, husrann- sakan, kroppsvisitation och kroppsbesiktning får göras vid en förunder- sökning om varusmugglingsbrott. Sådan förundersökning får inledas av en tullmyndighet.

I dag kan tull- och varusmugglingslagstiftningen inte tillämpas på barnpornografi eftersom införsel och utförsel inte är förbjuden. Härtill kommer att tullen har att i sin verksamhet beakta de gränser som TF och YGL sätter för ingripanden mot material som omfattas av dessa lagars tillämpningsområde.

Det internationella tullsamarbetet är väl utbyggt på såväl bilateral som multilateral basis och fungerar effektivt. Svensk tull kan därför vid behov snabbt utvidga detta att gälla även tullbrott avseende barn- pornografi.

14.5. Bio grafbyrån

Ett undantag från det i TF och YGL intagna förbudet mot förhands- granskning har medgetts i 1 kap. 3 & andra stycket YGL. Där sägs att föreskrifter om granskning och godkännande av filmer som skall visas offentligt får meddelas genom lag.

Regler om filmcensur finns i lagen (1990:886) om granskning och kontroll av filmer och videogram (granskningslagen). Som huvudregel gäller att framställningar i en film eller ett videogram skall vara grans- kade och godkända av Biografbyrån innan visning får ske vid allmän sammankomst eller offentlig tillställning. Filmcensuren är således obligatorisk. Frågan om godkännande prövas av en eller flera censorer varav en är myndighetens direktör. En film kan godkännas för visning med undantag av för barn under sju, elva eller femton år. Det finns

inga regler om censur eller åldersgränser för övriga visningar av rör- liga bilder.

Biografbyråns beslut enligt granskningslagen i frågor om gransk- ning av film och videogram får överklagas till kammarrätten. Myn- digheten arkiverar de filmavsnitt som inte godkänts.

Biografbyrån får enligt granskningslagen inte godkänna en film för visning om händelserna i filmen skildras på sådant sätt och i sådant sammanhang att framställningen kan verka förråande. Vid bedöm- ningen skall särskilt beaktas om framställningen innehåller närgångna eller utdragna skildringar av grovt våld mot människor eller djur, skildrar sexuellt våld eller tvång eller skildrar barn i pomografiska sammanhang.

Denna exemplifiering av vad som kan anses vara förråande avsågs under förarbetena till granskningslagen i huvudsak överensstämma med beskrivningen av olaga våldsskildring och barnpomografibrott. Emel- lertid borde enligt föredraganden bedömningen hos Biografbyrån kunna ske under något annorlunda betingelser än dem som gäller då en domstol skall pröva om ett brott har begåtts. Eftersom ändamålet med censur är att förbygga skador hos åskådaren menade han att det borde finnas utrymme för ingripande innan skildringen otvetydigt har passe- rat gränsen för det brottsliga.

Vidare förelåg den skillnaden att en brottsbeskrivning tar sikte på skildringen i bestämda bilder eller sekvenser av bilder medan det i fråga om granskning av en film enligt granskningslagen kunde finnas skäl att sammantaget bedöma filmen som förråande även om det i denna inte fanns bilder som i sig passerade gränsen för det straffbelag- da.

Som exempel anfördes följande. I en film förekommer inte sådant utdraget våld att Biografbyrån skulle kunna ingripa mot ett visst avsnitt enbart med stöd av bestämmelsen om olaga våldsskildring. Filmens uppbyggnad och tendens är dock sådan att den med hjälp av raffinerad redigeringsteknik antyder mycket grymma skeenden. Föredraganden ansåg att det var väsentligt att en sådan film blev bedömd som en enhet eftersom effekten av filmen kunde antas vara förråande. Ett ytterligare skäl för att låta filmcensuren vara inriktad på att förebygga en tänkt skada hos åskådaren var också att bedömningen annars kunde bli stelbent och mekanisk (prop. 1989/90 5. 52).

Det anförda innebär således att det finns ett beaktansvärt utrymme för filmcensuren att helt eller delvis inte godkänna film som visser- ligen inte innehåller barn i pornografisk bild men som på grund av t.ex. antydningar om förhållanden som om de skildrades skulle utgöra barnpornografi. Det avgörande är om framställningen kan verka för-

råande på åskådaren. Filmens syfte och helhetsverkan bildar utgångs— punkt för bedömningen. Detta innebär att det finns en spärr mot att filmer som ohöljt propagerar för sexuellt umgänge mellan vuxna och barn, utan att för den skull skildra sådant umgänge, får visas vid allmän sammankomst eller offentlig tillställning. Å andra sidan kan inte alltid filmer som skildrar incest och annat sexuellt umgänge mellan vuxna och barn, särskilt om detta sker på ett seriöst sätt, vid en granskning enligt granskningslagen komma att bedömas som förråande.

Biografbyrån får inte heller godkänna en film eller ett videogram för visning för barn under sju, elva eller femton år om den kan vålla barn i den aktuella åldersgruppen psykisk skada.

Som tidigare nämnts är förhandsgranskning obligatorisk endast om ett videogram skall visas vid en allmän sammankomst eller offentlig tillställning. År 1986 infördes dock en möjlighet till frivillig förhands- granskning av videogram.

Av 16 kap. 10 b & tredje stycket BrB följer att spridning av en film inte kan utgöra brottet olaga våldsskildring om filmen har godkänts för offentlig visning av Biografbyrån. Detta gäller även om myndigheten godkänt ett videogram vid frivillig granskning. Eftersom dessa regler i vanlig lag inskränker det straffbara området blir de tillämpliga även i mål om yttrandefrihetsbrott. Om granskning inte har skett skall enligt 16 kap. 19 & BrB Biografbyrån yttra sig innan allmänt åtal väcks. För barnpornografi som inte också utgör olaga våldsskildring gäller inte dessa regler.

Biografbyrån utövar med stöd av bestämmelser i 10—14 55 gransk- ningslagen tillsyn över att filmer som visas vid allmän sammankomst eller offentlig tillställning är granskade och godkända. Även efterlevna- den av straffbestämmelsema om olaga våldsskildring och otillåten utlämning av film och videogram faller under tillsynsområdet. Bio- grafbyrån skall verka för att överträdelser beivras. Tillsynsverksam- heten tillkom för att göra risken för upptäckt och lagföring av olaga våldsskildring påtaglig och straffhotet därmed till en realitet (prop. 1989/90:70 s. 47).

Till hjälp har Biografbyrån kontrollörer på länsnivå samt ett register över videogramdistributörer. Polisen skall på begäran lämna den hjälp som behövs vid tillsynen.

Om det kan antas att en framställning med olaga våldsskildring sprids i strid med 16 kap. 10 b & BrB får Biografbyrån utan ersättning ta hand om ett exemplar för kontroll under högst 24 timmar. Finns det särskilda skäl få tiden utsträckas, dock längst till fem dygn.

Biografbyrån skall som nämnts innan allmänt åtal väcks enligt lag endast granska sådana filmer som misstänks utgöra olaga våldsskild-

ring. Bland det i Norrköpingsfallet beslagtagna materialet fanns sådana skildringar bestående av dels kommersiell våldspomografi med vuxna aktörer men också barnpomografiska skildringar innehållande sexuellt våld eller tvång.

I Norrköpingsfallet har Biografbyrån även granskat sådan beslag— tagen barnpornografi som inte innehåller våldsinslag. Det har skett enligt en överenskommelse med JK. Biografbyrån har avgett lagstad- gade yttranden beträffande de olaga våldsskildringama men även uttalat sig om de filmer som bedömts vara endast barnpomografiska.

Granskningsverksamheten i Norrköpingsfallet har varit resurskrä- vande. En stor del av de beslagtagna filmerna har innehållit annat än barnpornografi eller olaga våldsskildring. Även detta material har måst gås igenom eftersom det på förhand inte funnits någon vetskap om filmerna innehållit någon barnpornografi eller olaga våldsskildring. Videogrammen har dessutom måst granskas oavsett om de var avsedda för spridning eller om de redan var spridda.

Biografbyrån har även senare på uppdrag av JK granskat beslag- tagna videogram med misstänkt barnpornografi.

Att granskningen inte gjorts av polisen har inneburit att de sexual- brott som framställningarna innefattar inte kartlagts systematiskt med polisiära metoder.

14.6. Domstolarna

Mål om barnpomografibrott som inte utgör tryck- eller yttrandefrihets- brott handläggs som vanliga brottmål vid de allmänna domstolarna.

Mål om tryck- och yttrandefrihetsbrott handläggs endast av vissa domstolar. Denna ordning har tillkommit för att de särpräglade tryck- och yttrandefrihetsmålen skall koncentreras till ett mindre antal dom- stolar som härigenom kan förvärva och vidmakthålla sakkunskap och erfarenhet på området. Det är tingsrätterna inom vars domskrets en länsstyrelse har sitt säte samt tingsrätterna i Eskilstuna, Norrköping, Helsingborg och Borås som för närvarande har behörighet att pröva tryck- och yttrandefrihetsmål.

Tingsrättens sammansättning vid handläggning av tryck- och yttran- defrihetsmål är normalt tre lagfarna domare. Frågan huruvida tryck- eller yttrandefrihetsbrott föreligger skall i regel bedömas av en jury som består av lekmän. Tanken med jurysystemet är att det sunda lekmannaomdömet skall göra sig gällande. Finner en jury att i ett visst fall innehållet i t.ex. en film eller en tryckt skrift inte innefattar brott är domstolen bunden av juryns beslut härom. Om juryn å andra sidan

finner att innehållet är brottsligt har de tre juristdomama möjlighet att meddela en frikännande dom.

Om båda parter avstår från jury hänskjuts målet direkt till tings- rätten för avgörande. Tingsrättens sammansättning är då densamma som i vanliga brottmål, en lagfaren domare samt tre eller fem nämnde- män (8 kap. 7 & LTY).

I mål om barnpomografibrott avstår oftast parterna från jury. Har yrkande framställts om konfiskering av en bampomografisk framställ- ning utan känd ägare finns det ingen motpart till åklagaren som kan avstå från jury. Detta innebär att jury i sådana mål alltid skall bedöma om framställningen innefattar barn i pornografisk bild.

14.7. Förbättringar av myndighetsorganisationen

14.7.1. Allmänna utgångspunkter

Den lämnade redovisningen för hur polis-, tull- och åklagannyndig- heter agerar i samverkan med JK vid misstanke om barnpomografibrott visar att arbetet med beaktande av de förutsättningar som gäller be- drivs effektivt. Det framgår också att Biografbyrån med sin granskning av i olika ärenden beslagtaget material innehållande misstänkt barn- pornografi gjort en insats som inte kunnat undvaras. Den gjorda studi- en visar emellertid också att effektiviteten i utredningsarbetet hämmas av att misstänkt barnpornografi som till alldeles övervägande del förekommer inspelad på videogram oftast måste förutsättas vara om- fattad av YGL. Detta får till följd att polis och tull inte kan agera direkt utan måste inhämta direktiv från JK. Studien visar också att en oproportionerligt stor del av JK:s arbetskraft måste ägnas åt utredning om misstänkt bampomografi.

Genom vårt förslag om att endast sådana filmer som är försedda med ursprungsuppgifter skall falla under YGL:s tillämpningsområde kommer praktiskt taget all barnpornografi att omfattas av endast vanlig lag. När misstänkt barnpornografi anträffas kommer utredningsarbetet därför att kunna bedrivas i sedvanliga polisiära former, vilket kan antagas effektivisera bekämpningen. Att bampomografiskt material kan hanteras helt inom ramen för det vanliga polisarbetet innebär också att de sexualbrott mot barn som skildras i materialet kan kartläggas syste- matiskt och utan dröjsmål.

Genom vårt förslag om att endast sådana filmer som är försedda

med ursprungsuppgifter skall omfattas av YGL kommer även tullen att kunna agera mera effektivt när filmer med bampomografiskt innehåll anträffas. Vårt förslag om förbud mot införsel och utförsel av barn- pornografi kommer att ge tullen möjligheter att ingripa mot misstänkt bampomografiskt material.

14.72. En effektivare hantering och systematisering av anträffad barnpornografi

I kapitel 4 har vi redogjort för den systematisering och analys av i vårt land anträffad barnpornografi som utredningen genomfört i samarbete med Rikskriminalpolisen och tyska Bundeskriminalamt. Arbetet har gett oss kunskaper om bampomografisk produktion och distribution som är unika internationellt sett. Erfarenheterna från arbetet har också givit kunskap om med vilken metod omfattande bampomografiskt material bör angripas vid polisutredningar. Arbetet har presenterats internationellt och har rönt intresse, bl.a. inom ramen för frågan om ett europeiskt polissamarbete om brott mot barn.

Redan under utredningsarbetet har Rikskriminalpolisen, bl.a. mot bakgrund av de kunskaper som erhållits genom systematiseringen, påbörjat en översyn av sin organisation för hantering av bampomo- grafibrott. Frågor om teknisk utrustning för granskning, analys och dokumentation av bampomografiskt material har aktualiserats. Den påbörjade översynen berör också de personella resurserna för gransk- ning av beslag samt för kommunikation och information mellan Riks- kriminalpolisen och de regionala och lokala polismyndighetema i vårt land samt mellan dessa och polismyndigheter i andra länder. På an- träffad, spridd barnpornografi skildras nämligen i övervägande antalet fall sexualbrott som har beivrats eller skall beivras i något annat land än vårt.

Rikspolisstyrelsen har ett självständigt myndighetsansvar och avgör inom ramen för sina åligganden och tilldelade medel hur dess verk- samhet närmare skall utformas. Det ankommer således inte på oss att lägga fram några detaljförslag för hur Rikskriminalpolisen skall lägga upp sin kriminalunderrättelseverksamhet avseende barnpornografi. Vi har emellertid gjort vissa iakttagelser under utredningsarbetet och ut- bytt synpunkter i frågan med Rikskriminalpolisen vilket föranleder oss att lämna följande redogörelse och förslag.

Ansvaret för den systematisering av hittills gjorda beslag av barn- pornografi som genomförts inom utredningen skall när vårt arbete avslutas fullt ut övertas av Rikskriminalpolisen. Förberedelserna härför

har påbörjats. Den tekniska utrustning som behövs för granskning och systematisering är enligt vad vi inhämtat under upphandling. Det är fråga om videobandspelare med möjlighet till snabb avspolning samt en snabb persondator med ett Videokort för lagring av urklippta referensbilder och annan information.

En fördjupad systematisering innefattande ett referensregister kan, särskilt som den torde böra ske med datateknik, komma att kräva lagstöd eller tillstånd av myndighet. Det är dock inte aktuellt för oss att lägga fram förslag i den delen.

14.7.3. Konfiskerad och förverkad barnpornografi skall bevaras

Regler bör införas om att anträffad barnpornografi som omfattas av TF eller YGL och konfiskeras skall bevaras. Motsvarande regler bör införas för av vanlig lag omfattad barnpornografi som förverkas. Anträffad barnpornografi utgör nämligen ofta bevisning om begånget sexualbrott. Den undersökning av beslagtagen barnpornografi som vi gjort har visat att denna såsom referensmaterial är till stor hjälp vid utredning av nya barnpomografibrott. Dessutom har framkommit att det på videogrammen, vid sidan av filmerna som sådana, kan finnas information och spår som gör det möjligt att följa distributionsvägar. Därmed ökar möjligheterna att lagföra även de självständiga barn- pomografibrotten och spåra upp och ta om hand framställningarna. Även detta förhållande utgör skäl för att bevara materialet.

Vidare bör genom regleringen åstadkommas att Rikskriminalpolisen får information om och del av den barnpornografi som förekommer i lokala brottsutredningar.

Konfiskering får i dag enligt 7 kap. 7 & TF och 5 kap. 6 5 YGL ske av de exemplar av en framställning som ännu inte har hunnit spridas. Även i annat fall får enligt de bägge grundlagsbestämmelsema konfiskering ske av barnpornografi. Beträffande bägge konfiskationsbe— stämmelserna gäller att exemplaren skall förstöras.

Den nuvarande regleringen bygger på tanken att konfiskering inte skall avse de exemplar av den brottsliga framställningen som fordras för lagstadgad pliktleverans. Om skyldighet att leverera pliktexemplar skulle föreligga skall tryck- eller yttrandefrihetsdomstolen undanta erforderligt antal exemplar från konfiskering och den leveranspliktige förväntas därefter själv uppfylla plikten. Mot denna bakgrund anser vi inte att våra överväganden om bevarande av konfiskerad barnpomo- grafi inkräktar på leveranspliktsexemplaren. I annat sammanhang har

aktualiserats frågan om JK eller tryck- och yttrandefrihetsdomstolama borde ha till uppgift att se till att pliktexemplar av framställningar lämnas. Denna fråga får emellertid anses ligga utanför den snävare fråga vi nu behandlar.

Vi förslår att det i TF och YGL införs en bestämmelse om att det i vanlig lag får föreskrivas att enligt grundlagarna konfiskerade fram- ställningar skall bevaras. Dessa framställningar utgör som nämnts inte pliktexemplar. Den föreslagna bestämmelsen bör enligt vår mening utformas generellt och inte endast för barnpornografi. Behov av be- varande torde nämligen kunna uppträda även på andra områden. Be- stämmelsen bör kompletteras med en lag om arkivering av bampomo- grafi. I den bör sägas att konfiskerad och med tillämpning av brotts- balkens regler förverkad barnpornografi skall arkiveras av Rikspolis- styrelsen. Arkivet bör också kunna ta emot barnpornografi som på annat sätt blivit överlämnad till en myndighet. Det bör stå styrelsen fritt att anordna arkiveringen på för framställningama lämpligt sätt, t.ex. i samverkan med Arkivet för ljud och bild.

I den särskilda arkivlagen bör föreskrivas att regeringen får meddela närmare bestämmelser om vilka myndigheter, främst de lokala polis- och åklagarmyndighetema samt domstolarna, som skall tillse att barn- pornografi levereras för central arkivering samt om när och hur detta skall ske. Bestämmelsemas närmare utformning får beredas i särskild ordning.

14.7.4. Organisationen inom polisen för bekämpande av barnpornografi

Granskning av barnpomografiska beslag, gjorda på olika håll i landet, kommer för polisen att utgöra en oregelbunden arbetsuppgift. Detta talar emot att centralt binda personal vid polisen för arbete härmed. Å andra sidan är det angeläget att när ett beslag gjorts granskning och analys av materialet företas skyndsamt och av på området erfaren personal.

De erfarenheter som gjorts under utredningens arbete med gransk- ning av beslag visar att den närmare granskningen och analysen av barnpornografi bör koncentreras på några få personer i landet, special— utbildade för dessa arbetsuppgifter, och med placering vid Rikskri— minalpolisen. Förmågan att snabbt kunna identifiera redan känt material och som en konsekvens härav kunna upptäcka tidigare okända produktioner och härigenom även tidigare okända övergrepp är beroen- de av de kunskaper som förvärvats vid tidigare granskningar.

När vid en lokal polismyndighet ett beslag gjorts av ett material som kan misstänkas innehålla barnpornografi bör lokalt göras endast en grovgranskning av materialet. Om härvid sådana videogram anträf- fas som kan misstänkas utgöra barnpornografi eller eljest kan för- knippas med sexualbrott mot barn bör granskningen avbrytas och materialet överlämnas till specialisterna. Härigenom undviks att dubbla tidsödande granskningar företas. Det undviks också att personal som inte är van vid denna sorts material utsätts för den psykiska påfrestning som en närmare granskning av materialet kan innebära.

I detta sammanhang kan tilläggas att rekryteringen av personal för tjänstgöring med ärenden som rör barnpornografi bör ske med omsorg. Om erfarna sexualbrottsutredare, som under långt tid visat sig ha per- sonliga förutsättningar att sakligt hantera sexualbrottmål och barn- pomografiskt material, anlitas torde behovet av personalvård bli mindre än det eljest kan befaras bli. Sådana utredare besitter dessutom den kompetens som behövs för att utreda de misstankar om begångna sexualbrott och barnpomografibrott som materialet kan ge upphov till.

I Rikspolisstyrelsens utredning, som redovisats i avsnitt 14.3.3, föreslogs att Rikskriminalpolisen skulle bedriva kriminalunderrättelse- tjänst i syfte att stödja bekämpning av sådan brottslighet som är för- knippad med sexuella övergrepp mot barn men också ta ansvar för all utredning av barnpomografibrott i landet.

Mot bakgrund av de kunskaper som genom utredningens arbete vunnits om bampomografins omfattning och utseende samt om dess distributionsvägar har Rikskriminalpolisen enligt vad vi inhämtat för närvarande inte för avsikt att överta lokala utredningar. I linje med hur kriminalunderrättelseverksamhet brukar bedrivas skall Rikskriminal- polisen stödja de lokala polismyndighetema. Detta innebär bl.a. att personal som hos Rikskriminalpolisen arbetar i den grupp inom krimi- nalunderrättelsetjänsten som har ansvar för området avseende sexuella övergrepp mot barn och barnpornografi kommer att genomföra detalj- granskning och analys av beslagtagna framställningar. Detta medför att det angivna referensregistret fortlöpande kompletteras med nytt an- träffat material, vilket kan vara till nytta för pågående eller framtida utredningar.

Vid den systematisering av i landet beslagtagen barnpornografi som skett inom ramen för vår utredning har, som framgår av avsnitt 4.3.3, anträffats barnpomografiska produktioner som inte har kunnat knytas till något känt mål om sexuella övergrepp mot barn. Dessa produk- tioner undersöks nu av Rikskriminalpolisen, bl.a. med användande av kriminalteknisk kompetens vid Statens kriminaltekniska laboratorium. Skulle förövarna identifieras såsom hemmahörande i Sverige kommer

brottsutredningen att överlämnas till den aktuella lokala polismyn- digheten. Är det möjligt att fastställa att förövaren är av annan nationa- litet kommer vederbörande lands polis att kontaktas.

I Rikspolisstyrelsens utredning förslogs även att en länk skulle skapas mellan den centrala underrättelseenheten och de lokala polis- myndighetema genom att en kontaktperson skulle utses i varje län. Enligt vad utredningen inhämtat avser Rikskriminalpolisen att utarbeta en sådan struktur. En kontaktgrupp skall skapas bestående av personal från den centrala enheten och en eller två kontaktpersoner i varje län. Avsikten är att medlemmarna i kontaktgruppen skall träffas regel— bundet och utbyta kunskaper och erfarenheter.

14.7.5. Utbildning

En ny polisutbildning håller för närvarande på att utformas. Vi finner det angeläget att den ger erforderligt utrymme för ämnet sexuella övergrepp mot barn. Undervisningen skall i detta ämne meddelas om hur sådana övergrepp skall förebyggas, om hur de snabbt skall upp- täckas samt om hur utredningar av sådana brott skall bedrivas effektivt utan att det medför ytterligare skada för det drabbade barnet. Undervis- ning bör vidare ske i fråga om hur barnpornografi framställs och sprids och om lagstiftningen om tryck- och yttrandefrihet; Särskilt viktigt är det att deltagarna i den kontaktgrupp som nämnts i föregående avsnitt fortlöpande får utbildning i nu nämnda avseenden.

Om den föreslagna lagstiftningen om förbud mot in- och utförsel av barnpornografi genomförs, kommer kompletterande utbildning att er- fordras för viss tullpersonal.

Vi har inhämtat att sådan utbildning enligt Generaltullstyrelsens mening lämpligen bör ges inom ramen för den vidareutbildning som meddelas vid Tullskolan och utformas i samråd med JK och Rikpolis- styrelsen. Utbildningen bör innehålla ämnen som identifikationsme- todik, kunskap om transportvägar för barnpornografi och om fram- ställning av sådan samt om lagstiftningen om tryck- och yttrandefrihet.

14.7.6. Framtida internationellt samarbete

Vår systematisering av anträffad barnpornografi har visat att den övervägande delen av produktionerna, såvitt avser skildrade sexual- brott, saknar svensk anknytning. Det är enligt vår mening självfallet att sådana produktioner inte bara får läggas åt sidan utan att svensk polis

skall samarbeta med polisen i de länder som kan antas vara aktuella i det enskilda fallet. Mot bakgrund av våra iakttagelser anser vi att det är realistiskt att anta att det även i framtiden kan komma att hända att barnpornografi först anträffas av myndigheterna i ett annat land än produktionslandet. Det är i sådana fall viktigt att information om detta lämnas till produktionslandets myndigheter så att eventuellt fortfarande pågående övergrepp kan avbrytas och skildrade sexualbrott utredas. Det är därför angeläget att samband mellan polismyndigheter i olika länder i angivna hänseende snarast upprättas.

Vad som sagts om svensk polis gäller givetvis på motsvarande sätt svensk tull och dess samarbete med utländska tullmyndigheter.

14.7.7. En internationellt tillgänglig databank bör upprättas i Sverige

Det barnpomografiska material som vi inom utredningens ram har systematiserat har som nämnts till övervägande del skildrat sexualbrott utan anknytning till Sverige och skall således inte utredas av svensk polis. Vi har i det föregående framhållit vikten av att olika länders polismyndigheter upprättar ett samarbete när det gäller att utröna ursprunget till anträffad barnpornografi. Enligt vår uppfattning bör Sverige härvidlag ta initiativet till att sådant samarbete utvecklas bl.a. med avseende på de tekniska metoderna och formerna för informa- tionsutbyte. Den gjorda systematisering som vi genomfört och som Rikskriminalpolisen kommer att ta över det fortsatta ansvaret för bör enligt vår mening så fort möjligt nyttiggöras internationellt. En organi- sation härför bör tillskapas. Huvudansvaret för ett sådant projekt bör ligga hos Rikspolisstyrelsen.

Referensmaterialet är än så länge i princip en europeisk angelägen- het. Ett samarbete bör etableras mellan de olika berörda länderna för komplettering av det i vårt land anträffade materialet med bamporno- grafi som anträffats i de andra samarbetande länderna. Den samlade informationen bör fortlöpande uppdateras. Vilken information, förutom referensbilder som ett sådant gemensamt material skall omfatta och vilken information som bör finnas tillgänglig endast på nationell nivå tar vi inte ställning till. Det handlar t.ex. om personuppgifter och uppgifter om gjorda beslag. Inte heller ligger det inom ramen för utredningen att gå in på de rättsliga förutsättningama för ett sådant samarbete vad gäller de deltagande ländernas data- och registerlagstift- ning samt sekretessfrågor. Vi föreslår att regeringen i särskild ordning låter utreda ett sådant internationellt projekt. Vi utgår här att i vårt

land relativt skyndsamt rättsliga förutsättningar kan tillskapas som ger stöd för verksamheten.

15. Genomförandet av förslaget

15.1. Kostnader

Vårt förslag innebär att ytterligare befattningar med barnpornografi än vad som för närvarande är fallet blir kriminaliserade samt att en sär- skild straffskala införs för grova brott. Att det straffbara området således utökas skulle kunna antas leda till ett ökat antal brottsutred- ningar och ökat antal mål vid domstolarna om barnpomografibrott. Emellertid skulle det, vårt förslag förutan, ändå finnas anledning att företa utredningar i anledning av det barnpomografiska materialet, eftersom detta i sig utgör bevis om bampomografisk produktion och distribution samt om sexualbrott mot barn. Vårt förslag till ytterligare kriminalisering torde därför inte komma att medföra någon märkbar ökad arbetsbelastning för de aktuella myndigheterna. Förslaget om införande av en särskild straffskala för grova brott torde heller inte komma att göra det. Det merarbete som de föreslagna ändringarna skulle kunna föranleda torde således rymmas inom den vanliga verk- samheten hos aktuella myndigheter och inte medföra några väsentligt ökade kostnader.

15 .2 Ikraftträdande

15.2.1. Tidpunkten för ikraftträdandet

Grundlag stiftas enligt 8 kap. 15 & RF genom två likalydande riksdags— beslut. Det andra beslutet får inte fattas förrän det efter det första beslutet har hållits val till riksdagen i hela riket och den nya riksdagen har samlats. Vidare gäller att det mellan den tidpunkt då ärendet första gången anmäldes i kammaren och valet skall förflyta nio månader, såvitt inte konstitutionsutskottet med fem sjättedels majoritet medger undantag från tidsfristen.

För att de av oss föreslagna grundlagsändringama skall träda i kraft snarast möjligt skall de anmälas i riksdagen senast nio månader före valet är 1998 och efter detta slutligt antas. De föreslås träda i kraft den

1 januari 1999, samma dag som avsetts med det vilande grundlags- förslaget.

Samma dag bör även våra förslag i den del de avser vanlig lag träda i kraft.

1 5.2.2 Övergångsbestämmelser

Enligt 2 kap. 10 & RF får inte straff eller annan brottspåföljd åläggas en gärning som inte var belagd med brottspåföjd när den förövades. Inte heller får svårare brottspåföljd åläggas för gärningen än den som var föreskriven då. Det sagda gäller även förverkande och annan särskild rättsverkan av brott. Motsvarande regel finns i 5 5 lagen (19641163) om införande av brottsbalken.

Vårt förslag till nya kriminaliseringar i 16 kap. 10 a & BrB av aktiva befattningar med barnpornografi kan således endast omfatta sådana gärningar som begås efter den 1 januari 1999. Detsamma gäller straff för införsel och utförsel av barnpornografi.

Den som framställer barnpornografi före den angivna dagen kan endast straffas härför enligt nuvarande 16 kap. 10 a & BrB och således endast om avsikten varit att sprida materialet. Den som har begått gärningen i syfte att för annan förete en bampomografisk skildring i en så begränsad omfattning att detta inte utgör spridning kan dock efter den 1 januari 1999 straffas för innehavet. Innehavet är straffbart efter detta datum även om det uppstått dessförinnan.

Den nuvarande särskilda preskriptionsregeln i 35 kap. 4 5 andra stycket BrB gjordes genom en särskild övergångsbestämmelse till- lämplig även på brott som begåtts före ikraftträdandet om inte möj- ligheten att ådöma påföljd då hade bortfallit enligt äldre bestämmelser (prop.1994/95:2 s. 34). Detsamma bör gälla det tillägg till regeln som vi förslår.

Våra övriga förslag fordrar inga övergångsbestämmelser.

Författningskommentar

1. Förslaget till ändring i brottsbalken

16 kap 10 a & I paragrafen föreskrivs straff för barnpomografibrott. Det straffbara området har utvidgats så att det omfattar fler befattningar med skildringar av barn i pornografiska bilder än sådana som syftar till spridning eller faktiskt innebär spridning av bilden.

Första stycket 1 motsvarar del av paragrafen i dess nu gällande lydelse. En skildring av barn i pornografisk bild kan framställas på olika sätt, exempelvis genom att ett verkligt barn fotograferas eller filmas eller tecknas av i en verklig situation. Genom olika tekniker kan också mer eller mindre verklighetstrogna artificiella bilder skapas. Nya framställningar kan också skapas genom att redan befintliga skildringar mångfaldigas t.ex. med hjälp av video- eller datateknik. Att skildra barn i pornografisk bild utan uppsåt att göra bilden tillgänglig för annan är inte straffbart enligt denna punkt. Den som framställer en sådan bild och sedan behåller den, kan däremot straffas för innehavet enligt det föreslagna andra stycket. Den som således tecknar en barn- pomografisk bild och inte har för avsikt att visa den för någon annan begår enligt förslaget inte någon straffbar gärning.

Enligt första stycket 2 utvidgas det straffbara området till att om- fatta alla förfaranden genom vilka en bampomografisk bild visas för någon annan. Det blir med förslaget alltså även förbjudet att överlåta, upplåta eller förevisa barnpomografiska bilder. Med överlåtelse avses att en bild säljs, byts eller skänks av en person till en annan. Om bilden hyrs ut eller utan vederlag lånas ut är det fråga om en upplåtel— se. Att en bild förevisas innebär att en person för någon annan visar en bild eller spelar upp en film.

Det krävs genom den gjorda utvidgningen i och för sig inte att en bild har visats eller på annat sätt gjorts tillgänglig för andra i en sådan omfattning att spridning föreligger. Om gärningen begås genom medier som omfattas av TF:s och YGL:s tillämpningsområde fordras givetvis fortfarande att den tryckta skriften eller filmen har utgivits eller spritts

till allmänheten på sätt grundlagarna föreskriver för att tryck- eller yttrandefrihetsbrott skall kunna anses föreligga.

För den närmare innebörden av begreppet pornografisk hänvisas till vad som anförts i avsnitt 1.3.4. Med bild avses en framställning oavsett om det är fråga om en fotografisk eller tecknad bild av verkligheten eller en fiktiv bild. Någon ändring av gällande rätt i dessa avseenden är inte avsedd.

I första stycket 3 straffbeläggs förfaranden varigenom någon skaffar sig en pornografisk bild av barn genom att förvärva den från någon annan i syfte att bilden senare, såsom sägs i första stycket 2, skall överlåtas, visas eller på annat sätt göras tillgänglig för någon annan. Om vederbörande skaffar sig bilden genom att själv framställa den är i stället första stycket 1 tillämpligt. Det måste inte vara just det exem- plar av en bild som har anskaffats som avses att visas, överlåtas osv. utan straffbudet omfattar även det fallet att det anskaffade exemplaret avses att användas som förlaga för framställning av en eller flera kopior.

Straffsatsen är densamma som för närvarande gäller för bampomo- grafibrott, böter eller fängelse i högst två år.

I andra stycket föreskrivs om straff för innehav och efterfrågan av barnpornografi.

Med innehav avses besittning. Det är således inte straffbart att endast titta på en bampomografisk bild som någon annan förevisar och inte heller att härvid under en kortare tid hålla i mediet, t.ex. ett foto— grafi eller en videokassett. Den som på sin dators skärm tittar på en bampomografisk bild eller film som förmedlas medelst datakommuni- kation skall inte anses inneha bilden. Om skildringen förs över på t.ex. datorns hårddisk uppkommer dock ett innehav.

Endast bilder av verklighetstrogen karaktär vari barn är involverade i sexuella handlingar skall vara straffbara att inneha. Förutom skild- ringar av verkliga förlopp omfattas t.ex. bilder som skapats i en dator och som synes vara verklighetstrogna.

Uttrycket ”handling med sexuell innebörd” omfattar alla typer av handlingar med sexuell innebörd mellan två eller flera personer, barn eller vuxna, liksom sexuella handlingar som involverar djur. Vidare omfattas bilder där barn onanerar eller genom egna åtbörder exponerar sina underliv. Utanför det straffbara området faller bilder av nakna barn som endast poserar utan att företa någon sådan nu nämnd hand- ling. Inte heller omfattas bilder som gjorts pornografiska genom att vid fotografering inzoomning skett på barns underliv.

Även förfaranden som innebär att någon försöker skaffa sig sådan barnpornografi som avses i detta stycke skall vara straffbart. Vad som

avses är att någon genom annonsering, direkta frågor eller på annat sätt efterfrågar sådan bampomografi. Efterfrågan behöver inte, såsom däremot gäller för det nya försöksbrottet i 17 å andra meningen, ha skett i något särskilt syfte.

Straffsatsen för innehav och efterfrågan är böter eller fängelse i högst sex månader. Strafflatituden medför att t.ex. husrannsakan är möjlig att företa vid en tillräckligt konkret misstanke om innehav av sådan barnpornografi som avses i detta stycke. Strängare straff än böter torde inte utdömas annat än i allvarligare fall, t.ex. om inneha- varen förvärvat material direkt av förövaren av skildrade sexualbrott eller om innehavet är särskilt omfattande och avser bilder, vari de skildrade barnen, såvitt framgår av bilderna, utsätts för synnerlig hän- synslöshet eller råhet.

I tredje stycket upptas ett försvarlighetsrekvisit motsvarande det som finns i lagrummet enligt dettas nuvarande lydelse.

I färde stycket anges med en nytillkommen definition att med ett barn avses en person under 18 år eller en person vars pubertetsutveck- ling inte är fullbordad. Det räcker således att ett av definitionens båda led är uppfyllt för att en pornografisk bild objektivt sett skall utgöra barnpornografi. Som redovisats i avsnitt 7.3.4 synes dock möjlig- heterna att tillämpa 18-årsregeln vara små. Med pubertetsutveckling avses den yttre kroppsliga förändring som äger rum under puberteten. I fall där pubertetsutvecklingen är långt gången och det därför kan vara svårt att avgöra om en avbildad ung människa är att anse som ett barn finns möjlighet att för bedömningen anlita en sakkunnig på området bamendokrinologi. Som framgår av den allmänna motiveringen krävs det uppsåt med avseende antingen på åldern eller på pubertetsutveck- lingen för att ansvar skall kunna ådömas.

10 aa & Paragrafen är ny och föreskriver straff för grovt barnpomografibrott. Det avser sådana brott som nämns i 10 a 5 första stycket. Det blotta innehavet av barnpornografi kan därför aldrig utgöra grovt brott. Ett barnpomografibrott skall kunna bedömas vara grovt om det har be- drivits i stor omfattning och i vinstsyfte samt avsett bilder, vari barn, enligt vad bilden utvisar, utsätts för synnerligen smärtsamt våld eller om brottet på annat sätt är lika allvarligt. Uppräkningen av omständig- heter som kan föranleda att brottet bedöms som grovt är sålunda inte uttömmande. Att ett barn som ännu inte har nått en sådan utveckling att det har kroppsliga förutsättningar härför utsätts för ett samlag av en vuxen person innebär naturligtvis att barnet utsätts för ett hänsynslöst våld. Med uttrycket synnerligen smärtsamt våld i förevarande lagrum

avses dock våld härutöver. Att barnet faktiskt upplevt smärtande våld är inte en förutsättning för att bestämmelsen skall vara tillämplig. Straffbarheten bortfaller vid försvarliga gärningar vilket framgår av hänvisningen till 10 a &. Strafflatituden omfattar fängelse från lägst sex månader till högst fyra år.

10 ab & Paragrafen är ny och straffbelägger sådana gärningar som avses i 10 kap. 10 a & första stycket, även om dessa inte begåtts uppsåtligen utan endast av oaktsamhet. Endast sådana gärningar avses som sker i yrkes- verksamhet eller annars i förvärvssyfte. Straffet är detsamma som det för motsvarande uppsåtliga gärningar, men endast böter torde dömas ut i normalfallet. Vid upprepad brottslighet av den som yrkesmässigt handlar med pornografi bör emellertid fängelse kunna utdömas. Genom hänvisningen till 10 a & framgår att försvarliga gärningar inte är brotts- liga.

17 & Genom tillägget i paragrafens andra mening är även förfaranden som innebär att någon försöker förvärva barnpomografiska bilder i syfte att sprida eller visa eller på annat sätt göra dem tillgängliga för någon annan straffbara. "Vad som avses är att någon genom annonsering, direkta frågor eller på annat sätt efterfrågar bampomografi. Även försök till grovt brott omfattas av 17 5, om det har gått till på det nu nämnda sättet.

35 kap. 4 5 I paragrafen regleras frågan om när tid för åtalspreskription skall börja löpa. Paragrafens andra stycke innehåller en särskild preskriptions- bestämmelse för sådana fall då brott som avses i 6 kap. 1—4 och 6 55 BrB eller försök till sådant brott begås mot barn under 15 år. För sådant fall skall preskriptionstiden börja räknas från den dag då måls- äganden fyller eller skulle ha fyllt 15 år. Genom det föreslagna tillägget till andra stycket i paragrafen görs den angivna bestämmelsen tillämplig också i fråga om brottet sexuellt ofredande när detta begås mot barn som inte har fyllt 15 år. Den längre preskriptionstiden skall i dessa fall gälla endast om barnet är förövarens avkomling eller står under hans fostran eller för vars vård eller tillsyn han har att svara på grund av myndighets beslut.

2. Förslaget till lag om förbud mot införsel och utförsel av barnpornografi

Lagen är inte tillämplig på skrift som omfattas av tryckfrihetsförord- ningen eller sådant medium som omfattas av yttrandefrihetsgrundlagen.

1 5 I paragrafen straffbeläggs att till Sverige införa eller från landet utföra skildringar av barn i pornografisk bild; med sådan bild avses detsamma som med motsvarande uttryck i 16 kap. 10 a & BrB. En gärning som med hänsyn till omständigheterna är försvarlig är inte brottslig.

2 5 I paragrafen upplyses att bestämmelser om ansvar för olovlig införsel och utförsel finns i lagen (l960:418) om varusmuggling.

3. Förslaget till lag om ändring i lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen

3 & Paragrafens uppräkning av varor som omfattas av lagen föreslås genom en ny punkt 13 kompletterad med barnpornografi enligt lagen

(1999:00) om förbud mot införsel och utförsel av barnpornografi.

4 5 I paragrafens första stycke föreskrivs om anmälningsskyldighet för den som inför eller utför vissa varor. Varorna anges genom hänvisning till 3 5. Det föreslås att hänvisningen i 4 5 2 utvidgas till att också avse 3 5 13, som gäller bampomografi.

7 5 I paragrafens första stycke hänvisas till punkterna 1 samt 3—12 i 3 & när det gäller tulltjänstemans rätt att undersöka transportmedel m.m. för kontroll av att gällande villkor för införsel och utförsel av vissa varor uppfyllts. Det föreslås att hänvisning görs också till punkten 13 om barnpornografi.

4. Förslaget till lag om ändring i tryckfrihetsförordningen

7 kap. 4 & Paragrafen innehåller den för TF och YGL gemensamma brotts- katalogen. Punkten 12 har kompletterats med den definition av barn som har intagits i 16 kap. 10 a & BrB och som anger att med ett barn avses en person under 18 år eller en person vars pubertetsutveckling inte är fullbordad. Vidare har bestämmelsen utformats i enlighet med den föreslagna nya utformningen av bampomografibrottet i 16 kap. 10 a & brottsbalken. För att ett tryck- eller yttrandefrihetsbrott skall kunna anses föreligga gäller givetvis fortfarande att framställningen skall ha utgivits respektive spritts till allmänheten enligt grundlagamas bestämmelser om det.

7 & I paragrafens första stycke anges för närvarande att tryckt skrift som innefattar tryckfrihetsbrott får konfiskeras. Lagrummet har komplette- rats med en regel som innebär att vid tryckfrihetsbrott som utgör barn- pomografibrott skall gälla vad som i övrigt föreskrivs i lag om särskild rättsverkan. Härigenom skapas möjlighet att t.ex. förverka vinning av ett barnpomografibrott. Motsvarande bestämmelse finns i 5 kap. 6 5 första stycket YGL.

Enligt nuvarande bestämmelse i paragrafens tredje stycke får ut- given och spridd tryckt barnpornografi av verklighetstrogen karaktär konfiskeras under förutsättning att den påträffas i samband med en förundersökning samt innehavet inte är försvarligt. Förutsättningen att materialet har anträffats vid en förundersökning har slopats i förslaget. All utgiven barnpornografi som anträffas av eller lämnas till myndig— heterna kan således bli föremål för konfiskering.

I ett nytt fjärde stycke anges att det i vanlig lag får föreskrivas att tryckt skrift som konfiskerats skall bevaras. Härigenom görs det möj- ligt att bevara tryckta skrifter som har konfiskerats i stället för att förstöra dem.

9 kap. 3 5 I paragrafen regleras frågan om åtals- och påföljdspreskription vid tryckfrihetsbrott. I ett nytt tredje stycke införs en regel som motsvarar 7 kap. 1 5 andra stycket 3 YGL och som säger att det i vanlig lag i

fråga om barnpomografibrott får föreskrivas att en tryckt skrift när det gäller beräkningen av preskriptionstid inte skall anses utgiven förrän den har lämnats för registrering hos en myndighet. I motsats till den angivna bestämmelsen i YGL är dock den här i TF föreslagna bestäm- melsen begränsad till barnpomografibrott. Av förslagen till följdlag- stiftning i LTY och i lagen (l993:1392) om pliktexemplar av doku- ment följer att preskriptionstiden börjar att löpa när pliktexemplar av den tryckta skriften lämnas. Härigenom blir det möjligt att ingripa mot en otillåten bampomografisk skildring innan ansvaret har preskriberats.

5. Förslaget till lag om ändring i yttrandefrihetsgrundlagen

1 kap. 10 5 I paragrafen anges YGL:s formella tillämpningsområde när detär fråga om filmer och ljudupptagningar. Den nuvarande begränsningen till upptagningar som sprids till allmänheten är motiverad av ändamålet att säkerställa friheten att yttra sig i massmedier som ett medel för den fria åsiktsbildningen (prop. 1990/91:64 s. 112).

Bestämmelserna i paragrafens nya första och andra punkter innehål- ler inte någon förändring i förhållande till vad som nu gäller om lju- dupptagningar och om filmer som sprids till allmänheten genom att spelas upp.

Bestämmelsen i tredje punkten är ny. Där anges att en film som sprids till allmänheten på annat sätt än genom att spelas upp skall vara försedd med sådana ursprungsuppgifter som för närvarande anges i 3 kap. 13 & YGL för att omfattas av YGL:s tillämpningsområde. Änd- ringen innebär alltså att de filmer som inte sprids till allmänheten genom att spelas upp (t.ex. på biograf) omfattas av grundlagen endast om de har dessa uppgifter.

Uppgifterna skall anges i anslutning till varandra och vara intagna som en del i själva filmen, i vinjett e.d., samt dessutom vara an- bringade på filmens hölje där sådant förekommer. Med hölje avses en funktionell del av mediet och inte en kartong eller annan förpackning i vilken filmen förvaras. Uppgifter skall således anbringas på video- kassetter och CD-ROM-skivors ytor. Beträffande fotografisk film, som inte har något funktionellt hölje, behöver uppgifterna intas endast i filmen. Om någon av uppgifterna saknas eller är otydlig uteblir skyd- det.

Syftet med kravet på yttre iakttagbara uppgifter är att göra det möjligt att snabbt och säkert utan granskning av innehållet kunna konstatera om detta faller under grundlag eller vanlig lag. Även den enskilde innehavaren kan säkert konstatera huruvida hans innehav omfattas av YGL:s tillämpningsområde eller inte.

Att uppgifterna skall vara intagna i filmen och på dess hölje gör det möjligt att fastställa om ett exemplar av en film tillhör en viss upplaga eller en kopia av en viss upplaga.

I ett nytt andra stycket ges skydd i grundlag för rätten att inneha sådana filmer som genom att inte ha de föreskrivna uppgifterna faller helt utanför YGL:s tillämpningsområde. För att det skall vara möjligt att i vanlig lag kriminalisera innehav av barnpomografiska filmer som saknar ursprungsuppgifter, har detta särskilt angivits i paragrafen. För filmer som omfattas av YGL:s tillämpningsområde följer rätten att inneha sådana filmer direkt av YGL (se vidare kapitel 12).

3 kap. 13 &

Paragrafen innehåller föreskrifter om att filmer och ljudupptagningar skall förses med vissa ursprungsuppgifter. I ett nytt femte stycke har intagits en erinran om vad som enligt 1 kap. 10 & gäller beträffande uppgifter på filmer som sprids till allmänheten på annat sätt än genom att spelas upp.

5 kap. 6 5 Enligt nuvarande bestämmelser i denna paragraf får en film eller en ljudupptagning som innehåller yttrandefrihetsbrott konfiskeras. Enligt paragrafens tredje stycke får även utgiven och spridd bampomografisk film konfiskeras, under förutsättning att den anträffas i samband med en förundersökning och är av verklighetstrogen karaktär samt inne- havet inte är försvarligt. All den utgivna barnpornografi som anträffas av eller lämnas till myndigheterna kan således bli föremål för kon- fiskering.

I ett nytt fjärde stycke anges att det i vanlig lag får föreskrivas att en film som har konfiskerats skall bevaras. Härigenom görs det möjligt att bevara filmer som har konfiskerats i stället för att förstöra dem.

6. Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden

4 kap. 2 Ö I paragrafen regleras hur de ursprungsuppgifter som föreskrivs i 3 kap. 13 & YGL skall sättas ut på en film eller en ljudupptagning. Enligt förslaget till lag om ändring i yttrandefrihetsgrundlagen regleras i lkap. 105 YGL denna fråga beträffande filmer som sprids till allmänheten på annat sätt än genom att spelas upp. Det är dock lämpligt att reglerna i förevarande lagrum och i 1 kap. 10 & YGL i detta avseende är likformiga för samtliga filmer alltså även för dem som sprids till allmänheten genom att spelas upp. Genom förslaget till ändring i förevarande paragraf åstadkoms detta genom att det anges att ursprungsuppgiftema skall intas i själva filmen eller ljudupptagningen och anbringas på dess hölje.

5 kap. 8 5 Paragrafen har tillkommit med stöd av 7 kap. 1 & YGL och innebär att preskriptionstid för yttrandefrihetsbrott i videogram börjar att löpa först när pliktexemplar har lämnats om inte videogrammet har getts in till Biografbyrån för s.k. frivillig förhandsgranskning.

Genom den föreslagna ändringen har bestämmelsen gjorts tillämplig på film, varmed enligt 1 kap. 2 & andra stycket LTY skall avses det- samma som i YGL. Enligt 1 kap. 1 & tredje stycket YGL avses med film även videogram och andra upptagningar av rörliga bilder. Häri- genom kommer den särskilda preskriptionstiden att gälla också för nya medieformer som, när de innehåller rörliga bilder, kan omfattas av YGL:s tillämpningsområde.

8 a & Paragrafen är ny och har tillkommit med stöd av det föreslagna nya tredje stycket i 9 kap. 3 & TF. Den innehåller en regel som innebär att preskriptionstiden för åtal avseende tryckt skrift inte börjar löpa förrän pliktexemplar har lämnats. I motsats till vad som gäller enligt 8 5 har regleringen begränsats till tryckfrihetsbrottet barnpomografibrott.

7. Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1478) om förverkande av barnpornografi

Enligt den gällande lydelsen av lagen får, utöver vad som följer av brottsbalkens allmänna regler om förverkande, en skildring av barn i pornografisk bild förverkas om skildringen är av verklighetstrogen karaktär och det inte finns särskilda skäl mot att den förverkas. Som ytterligare förutsättning gäller att bilden påträffats i samband med en förundersökning. Denna förutsättning har slopats i förslaget till ändring i paragrafen. Härigenom kan all barnpornografi av verklighetstrogen karaktär som inte omfattas av TF eller YGL och som anträffas av eller lämnas till myndighetema bli föremål för förverkande.

8. Förslaget till lag om registrering av barnpornografi

1 & I paragrafen anges att syftet med den föreslagna lagen är att åstad- komma ett centralt arkiv för barnpomografiska framställningar vilka analyserade och systematiserade kan användas som referensmaterial vid granskning av framställningar som ingår i nya beslag.

2 5 I första stycket anges att arkivet får tillföras sådana barnpomografiska framställningar som har konfiskerats eller förverkats. De föreslagna ändringarna i 7 kap. 7 & TF och 5 kap. 6 & YGL innebär bl.a. att det i vanlig lag får föreskrivas att konfiskerade skildringar inte måste för-

störas utan kan bevaras.

I andra stycket anges att arkivet får tillföras andra barnpomo- grafiska framställningar än sådana som har konfiskerats eller för- verkats. Det kan t.ex. vara fråga om material som svensk polis får överlämnad till sig av utländska polismyndigheter inom ramen för internationellt polissamarbete eller som en enskild person överlämnar till polisen. Slutligen kan institutioner och organisationer på olika områden tänkas tillföra arkivet material.

35

I paragrafen överlämnas det till regeringen eller den myndighet som

regeringen bestämmer att meddela närmare föreskrifter om vilken myndighet som skall svara för arkivet, om vilka myndigheter som skall se till att framställningar tillförs arkivet samt om frågor avseende gallring av arkiverade framställningar och annan arkivvård.

9. Förslaget till lag om ändring i lagen (1993:1392) om pliktexemplar av dokument

19 a & Paragrafen är ny och föreskriver att pliktexemplar av dokument i fråga om barnpomografibrott alltid skall lämnas när dokumentet har gjorts tillgängligt för allmänheten. Föreskrifterna i 5—17 åå att sådan skyl- dighet föreligger endast när dokumentet mångfaldigats i ett visst antal exemplar skall således inte gälla vid barnpomografibrott.

Syftet med regleringen är att åstadkomma en utgångspunkt för beräkningen av preskriptionstid för tryck- och yttrandefrihetsbrottet barnpomografibrott enligt den nya regleringen i 9 kap. 3 & tredje stycket TF och 5 kap. 8 a & LTY respektive 7 kap. 1 5 andra stycket 3 YGL och 5 kap. 8 & LTY.

Paragrafen omfattar således inte publicering av pornografisk bild av barn som med hänsyn till omständigheterna är försvarlig och därför inte är brottslig. Den som i ett sådant sammanhang tangerar gränsen för vad som är tillåtet måste således lämna pliktexemplar för att vara säker på att preskriptionstiden skall börja löpa.

Reservationer

Reservation av Margareta Israelsson (s), och Göran Magnusson (5)

All befattning med barnpomografiska bilder skall vara straffbar

Vi anser att all befattning med barnpomografiska bilder skall vara straffbar, oavsett i vilken form sådana bilder förekommer. En bild som skildrar ett sexuellt övergrepp på ett barn är lika kränkande för barnet vare sig bilden finns i en tidning, på Internet eller i en video. Den är lika kränkande vare sig det finns ursprungsuppgifter på en film eller inte. Att samma bild är tryckt och därför omfattas av tryck- frihetsförordningen gör inte heller att kränkningen blir mindre straff- värd. En kriminalisering av all befattning med barnpomografiska bilder måste därför enligt vår mening omfatta alla skildringar av barn i pornografisk bild oavsett i vilken framställningsform bilderna förekom- mer.

Bampomografibrottet bör lyftas ut från grundlagarna TF och YGL

De i betänkandet redovisade alternativen A, B och C är enligt vår mening otillräckliga för att åstadkomma ett effektivt innehavsförbud för barnpornografi. Vi kan inte heller ställa oss bakom det av majori- teten förordade alternativet D. Enligt detta alternativ blir det även i fortsättningen straffritt att inneha tryckta bilder. Vidare blir det straffritt att inneha och överlåta ett fåtal exemplar barnpomografiska filmer som har ursprungsuppgifter. Inte heller kan all import och export av barnpornografi kriminaliseras. Av den anledningen uppfyller förslaget inte det krav som vi anser bör ställas.

Vid riksdagsbehandlingen av bampomografifrågan våren 1994 anfördes att det inte kunde komma i fråga att definiera ut vissa ytt- randen från grundlagarna. Det ansågs inte vara acceptabelt att ur grundlagarna plocka sådana yttranden som anses vara icke skydds— värda. Vi anser att dessa riksdagens uttalanden är principiellt riktiga

och fortfarande giltiga. Vi anser å andra sidan att de skäl som talar för ett så stort genombrott av hävdvunna principer som en innehavs- kriminalisering av en informationsbärare utgör, också kan anföras till stöd för en utdefiniering.

Vi anser att barnpornografi står i en sådan särställning i förhållande till andra yttranden som grundlagarna skyddar, att en utdefiniering av bampomografibrottet omöjligen skall kunna åberopas till stöd för utdefiniering av andra typer av yttranden. En utdefiniering är därmed enligt vår mening konsekvent med utredningens ställningstagande i frågan om en innehavskriminalisering.

Vårt förslag innebär alltså att det i vanlig lag kan föreskrivas om straff och annan rättsverkan för den som t.ex. innehar, importerar, exporterar eller överlåter enstaka exemplar av barnpomografiska bilder, vare sig dessa finns i tryckta skrifter, grundlagsskyddade stenciler, filmer eller videogram. Detta möjliggörs genom två nya bestämmelser i TF och YGL. Vårt förslag till ändringar och tillägg i vanlig lag överensstämmer i huvudsaken med majoritetens förslag. Genom vårt förslag till lagteknisk lösning beträffande TF och YGL omfattar be- stämmelserna i vanlig lag betydligt fler bilder än som blir fallet med majoritetens förslag.

Vi anser att det finns starka skäl för att behålla grundlagsskyddet för dem som lämnar uppgifter till redaktioner för att uppgifterna skall publiceras eller offentliggöras i tidningar, TV eller andra massmedier. Vi delar majoritetens uppfattning att det är av största vikt att det även i framtiden blir möjligt att, utan att ge sig tillkänna, medverka till att missförhållanden även på detta område blir allmänt kända. En ut- definiering av bampomografibrottet måste inte vara absolut och leda till att meddelarfriheten avskaffas. Vårt alternativ kan kombineras med uttryckliga föreskrifter om att meddelarfriheten, och även anskaffar- friheten, enligt 1 kap. 1 & tredje och fjärde styckena TF och 1 kap. 2 & YGL skall gälla även för uppgifter om barnpomografiska skildringar.

Utdefinieringen från grundlagarna enligt vårt förslag är därmed inte total. Tryckfrihetsförordningens bestämmelser om meddelarskydd och anskaffarfrihet skall fortfarande gälla. Innebörden av detta blir bl.a. att den person som innehar en bampomografisk bild och överlämnar den till en nyhetsredaktion i syfte att bilden eller uppgifter om den skall offentliggöras, inte kan straffas för det innehavet. Den journalist på en tidning som tar emot uppgifter av detta slag blir även i fortsättningen i princip förbjuden att röja sin källa. För att ändra denna ordning kom- mer det alltså även i fortsättningen att krävas ändring i grundlag.

Vi vill understryka att en lagteknisk konstruktion av det slag som vi föreslår inte är en främmande fågel i grundlagarna; för bl.a. TV-pro-

gram som sänds genom tråd till en icke större allmänhet får meddelas bestämmelser i lag som undantar sådana sändningar från bestämmelser- na i YGL, dock får inte undantag meddelas för bestämmelserna om meddelarfrihet, anskaffarfrihet och censurförbud (se 1 kap. 6 & tredje stycket YGL).

Även om bampomografibrottet, som vi nu föreslår, inte direkt skall omfattas av bestämmelserna i tryckfrihetsförordningen eller yttrandefri- hetsgrundlagen, utgör reglerna i grundlagarna viktiga tolkningsdata vid tillämpningen av brottsbalkens bestämmelser om förbud mot innehav och överlåtelse m.m. De bestämmelser i vanlig lag som vi och majori- teten nu föreslår skall få meddelas, skall alltså tillämpas med de grund— lagsskyddade värdena i åtanke. En åklagare som överväger ett in- gipande mot en tidningsredaktion eller TV-station, på grund av att det finns misstanke om ett förestående offentliggörande av en bild som utgör bampomografi, skall alltså särskilt noga överväga om ingripandet uppväger de men eller det intrång som åtgärden innebär. Är det fråga om seriösa sammanhang torde därför åklagaren normalt avstå från ingripande.

Övriga konsekvenseri tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen

Genom en ändring i 7 kap. 4 5 (punkt 12), tas bampomografibrottet ut från brottskatalogen. Alla de bestämmelser som infördes med anled- ning av den utökade möjligheten att konfiskera barnpomografiska bilder av verklighetstrogen karaktär skall tas bort (7 kap. 7 & tredje stycket, 9 kap. 5 5 andra stycket, 10 kap. och 12 kap. tryck- frihetsförordningen och motsvarande bestämmelser i yttrande- frihetsgrundlagen - 5 kap. 65 och 7 kap. ] é). Bampomografiska bilder skall i tryckfrihetsförordningen endast nämnas i den föreslagna nya 1 kap. 10 5.

Varför inte videogramregel?

Vår uppfattning är vidare att alternativ D medför uppenbara risker för att förbudet att inneha och överlåta enstaka exemplar av barnpomo— grafiska bilder blir ett slag i luften. Vi anser att lagstiftaren måste beakta att det kan finnas personer som har intresse av att vidta sådana åtgärder att barnpornografi lagligt kan innehas. Ett skäl för att vidta sådana åtgärder är att straffbara innehav kommer att medföra att inne- havaren registreras, vilket inte blir fallet om enbart en konfiskering kan

komma i fråga. Ett annat skäl är givetvis det förhållandet att åklaga- rens möjligheter att vidta tvångsåtgärder beskärs betydligt om inne- havet inte är straffbart. Det kan därför enligt vår uppfattning inte uteslutas att t.ex. en videofilm med bampomografiskt innehåll förses med uppgifter om framställare m.m. för att den straffritt skall kunna innehas. Vi måste utgå från att lagstiftningens innebörd, om alternativ D genomförs, blir känd bland allmänheten, också bland dem som kan tänkas bryta mot ett förbud att inneha och överlåta enstaka exemplar av barnpomografiska bilder.

En videogramregel skulle också kunna utnyttjas av den som önskar mångfaldiga barnpomografiska filmer i Sverige och exportera filmerna utomlands. Om uppgifterna som ger grundlagsskydd sätts ut på filmer- na kan myndigheterna inte ingripa mot en sådan produktion i Sverige. Den som vill införa barnpomografiska videogram till Sverige kan göra det straffritt, genom att sätta ut uppgifterna på filmerna. Alternativ D träffar alltså inte heller alla fall av import.

Om man antar att ett videogram försetts med de föreskrivna uppgif- terna om framställare m.m. och det visar sig att uppgiften är felaktig kommer det enligt vår mening att bli tillämpningssvårigheter. Vid en första anblick faller videofilmen alltså under grundlagamas tillämp- ningsområde. För att kunna få innehavaren dömd för brott måste åklagaren styrka att gärningsmannen eller t.ex. den som överlåtit en- staka exemplar känner till att uppgiften är falsk eller i vart fall att han haft en beaktansvärd anledning att befara att uppgiften var falsk och att full vetskap inte skulle ha avhållit honom från att inneha filmen.

Utredningens alternativ D innebär också att vi får räkna med att det kan bli relativt vanligt att som framställare m.m. använda bulvaner eller målvakter, dvs. personer som mot betalning låter sitt namn ut- nyttjas utan att närmare bry sig om i vilket sammanhang det sker bara de får betalt.

Den av oss förordade lösningen innebär att den som innehar en uppenbart bampomografisk bild inte behöver göra överväganden i fråga om bilden, filmen eller tidningen är straffbar att inneha eller inte mot bakgrund av vissa formella kriterier. Han behöver inte ställa sig frågan om filmen är utgiven eller inte, är uppgifter som finns på bilden falska eller inte etc. Vidare blir inte meddelarfriheten eller anskaffar- friheten beroende av om den som offentliggör en film sätter ut upp- gifter eller inte.

I förhållande till alternativ D har vår lösning även i andra avseen- den en betydande fördel, nämligen att vår åtgärd i grundlagarna för en innehavskriminalisering av barnpomografiska bilder inte träffar alla videogram och filmer oavsett innehåll.

Olaga våldsskildring och barnpomografibrott

Vi är medvetna om att vårt förslag kan medföra vissa problem för det fall en skildring kan innefatta såväl olaga våldsskildring som barn- pomografibrott. Problemet torde emellertid kunna lösas genom redan gällande regler om forum m.m. för vanliga brottmål och tryckfrihets- eller yttrandefrihetsmål i tillämpningslagen. En film som utgör såväl olaga våldsskildring som barnpomografibrott torde enligt enligt vårt förslag innefatta grovt barnpomografibrott, varför åtal för sådant brott torde väckas i stället för olaga våldsskildring.

Stockholm den 27 februari 1997

Bilaga LAGTEXT 1. Förslag till lag om ändring i tryckfrihetsförordningen

Härigenom föreskrivs i fråga om tryckfrihetsförordningen dels att 7 kap. 4 och 7 55, 9 kap. 5 5, 10 kap. l ä och 12 kap. 14 & skall ha följande lydelse *,

dels att det i förordningen skall införas en ny paragraf, 1 kap. 10 &, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap. 10 &

Om förbud mot att inneha eller annars ta befattning med skildring av barn i pornografisk bild gäller vad som föreskrivs i lag. Även med sådant förbud i vanlig lag gäller vad som före- skrivsi

]. 1 kap. 1 _? tredje och fjärde stycket om meddelar- och anskaf— farfrihet och

2. 3 kap. 3 5 om tystnadsplikt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.

Författningskommentar till lag om ändring i tryckfrihetsförordningen

I bestämmelsen, som är ny, anges att det som föreskrivs i lag om förbud mot innehav eller annan befattning med skildringar av barn i pornografisk bild skall gälla. Detta innebär att tryck- frihetsförordningens bestämmelser om tryckfrihetsbrott m.m. inte skall tillämpas på sådana bilder, även om bilderna publiceras i tryckta skrifter. Bampomografibrottet upphör samtidigt att vara ett tryck-

frihetsbrott (12 p i 7 kap. 4 & upphävs). För skildringar av barn i pornografisk bild gäller således i huvudsak vad som i dag gäller be- träffande upphovsrätt och rent kommersiell reklam (jfr 1 kap. 9 5). Bestämmelsen är så formulerad att grundlagen inte kräver att det skall vara förbjudet att inneha barnpornografi.

Till viss del skall dock tryckfrihetsförordningens bestämmelser gälla. 1 bestämmelsen anges att även om det finns förbud mot barn- pornografi i vanlig lag, skall bestämmelserna i grundlagen om med- delarfrihet, anskaffarfrihet och anonymitetsskydd gälla. Detta innebär bl.a. att den som lämnar barnpomografiska bilder till en journalist i syfte att bilderna skall publiceras i en skrift som omfattas av tryck- frihetsförordningen inte får straffas för den befattningen han haft med materialet. Dessutom skyddas uppgiftslämnaren av reglerna om tyst- nadsplikt för den som tagit emot uppgifterna. Den som skaffar barn- pomografiskt material i syfte att det skall publiceras i tryckt skrift kan enligt bestämmelsen inte heller straffas för det. Då skall nämligen tryckfrihetsförordningens bestämmelser om anskaffarfrihet också gälla.

* Dessa bestämmelser är de som omnämner bampomografibrottet och de särskilda regler som infördes med anledning av den ökade möjlig- heten att konfiskera barnpornografi. Dessa särskilda regler skall tas bort när bampomografin definieras ut från grundlagarna.

2. Förslag till lag om ändring i yttrandefrihetsgrundlagen

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 12 ä, 5 kap. 6 5 samt 7 kap. 1 och 2 åå yttrandefrihetsgrundlagen skall ha följande lydelse. **

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap. 12 5

Vad som sägs i 1 kap. 8 och 9 åå tryckfrihetsförordningen om att föreskrifter i lag får meddelas i fråga om upphovsmäns rättig- heter, annonser om alkohol eller tobak, kreditupplysningsverksam- het och tillvägagångssätt för an-

Vad som sägs i 1 kap. 8, 9 och 10 55 tryckfrihetsförord- ningen om att föreskrifter i lag får meddelas i fråga om upphovs- mäns rättigheter, annonser om alkohol eller tobak, kreditupplys- ningsverksarnhet, tillvägagångs-

skaffande av uppgifter utan hinder av grundlagen skall gälla också i fråga om radioprogram, filmer och ljudupptagningar.

Bestämmelserna i denna grundlag hindrar inte att det i lag meddelas föreskrifter om förbud i övrigt mot kommersiell reklam i radioprogram eller om villkor för sådan reklam. Detsamma gäller föreskrifter om förbud mot och villkor för annan annonsering och sändning av program, som helt eller delvis bekostas av annan än den som bedriver prograrnverk- samheten.

sätt för anskaffande av uppgifter och om skildringar av barn i pornografisk bild utan hinder av grundlagen skall gälla också i fråga om radioprogram, filmer och ljudupptagningar.

Bestämmelserna i denna grundlag hindrar inte att det i lag meddelas föreskrifter om förbud i övrigt mot kommersiell reklam i radioprogram eller om villkor för sådan reklam. Detsamma gäller föreskrifter om förbud mot och villkor för annan annonsering och sändning av program, som helt eller delvis bekostas av annan än den som bedriver programverk- samheten.

Även med sådant förbud om skildring av barn i pornografisk bild i vanlig lag gäller vad som

föreskrivs i

1. 1 kap. 25 om meddelar- och anskafarfrihet och 2. 2 kap. 3 5 om tystnadsplikt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.

5 kap. 6 5 samt 7 kap., 1 och 2 åå yttrandefrihetsgrundlagen - samma lydelse som betänkandets huvudförslag

** De bestämmelser utöver 1 kap. 12 & avser de paragrafer i YGL som har särskilda regler för barnpomografibrott. Dessa särskilda regler skall tas bort när bampomografin definieras ut från grundlagarna.

Författningskommentar till lag om ändring i yttrandefrihetsgrundlagen

I paragrafen har intagits en hänvisning till den föreslagna nya 1 kap. 10 5 i tryckfrihetsförordningen. Detta innebär att yttrandefrihetsgrund- lagen inte skall tillämpas när barnpornografi förekommer i filmer eller videogram. Inte heller när sådana bilder visas i TV skall yttrandefri- hetsgrundlagens regler tillämpas. På samma sätt som nu föreslås be- träffande tryckfrihetsförordningen, föreslås här att yttrandefrihetsgrund- lagens bestärnmelser om meddelarfrihet, anskaffarfrihet och rätten till anonymitet skall gälla om avsikten är att publicering skall ske i medier som omfattas av denna grundlag.

3. Förslag till lag om ändring i lagen (1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden

Denna lag ändras så att 7 kap. 3a och 7a åå upphävas. Det får till följd att det krävs en ändring i 7 kap. 1 5 innebärande att hänvisningen till 3 a & tas bort.

Reservation av ledamoten Kerstin Staver (mp)

Stoppa även anspelningspomografi

Det kan inte vara möjligt att Sverige skall tillåta porrfilmer som illustrerar incest även om det är en 18-årig kvinna som är utklädd till barn.

Det kan t.ex. vara en l8-åring som med rakat kön och barnkläder medverkar i en porrfilm på incest-temat. Överhuvud taget alla pomo- grafiska sammanhang, där någon framställs som barn (med blöjor, napp, barnkläder eller annat) måste förbjudas. Dessa typer av filmer är inte värda att bevara. Den kränker inte bara barn i allmänhet, utan även kvinnor. Och alla män och fäder. Denna anspelningspomografi måste därför också kriminaliseras lika hårt som övrig barnpornografi.

I utredningens förslag till definition av bampomografi saknas detta. Definitionen gäller alla filmer som visar barn i sexuella sammanhang. Här ingår även framställningar av verklighetstrogen karaktär. Det innebär t.ex. att tecknade filmer med bampomografi skall kriminaliseras, även om man kan se att de är tecknade och inte visar ett verkligt övergrepp. Därför att det kränker barn i allmänhet. Det är bra. Och på samma goda grunder anser jag att filmer där riktiga människor som framställs som barn, även om man kan se att de är äldre, ska kriminaliseras. I Sverige. I dag.

Sverige måste kriminalisera denna anspelningspomografi lika hårt som vi ska kriminalisera all övrig barnpornografi.

Reservation av ledamoten Ingvar Svensson

Allmänt

Huvudskälet för att ingripanden skall ske mot olika befattningar med barnpornografi är att skydda barnets personliga värdighet. Barnet har först utsatts för ett sexuellt övergrepp. När ett sådant övergrepp har dokumenterats på ett visuellt sätt (foto eller film) är själva dokumenta- tionen i sig en form av kränkning av den personliga värdigheten. Återanvändning av sådan dokumentation är en fortgående kränkning, en stöld av barnets personliga mänskliga värdighet. Verklighetstrogen barnpornografi saknar därför enligt mitt synsätt skyddsvärde i TF och YGL. Det bör också klargöras att skyddet för informations- och yttran- defriheten i regeringsformens rättighetskapitel inte bör innefatta verk- lighetstrogen barnpornografi.

Därför anser jag den huvudlinje utredningens majoritet valt vad avser grundlagsförändringar är felaktig och borde fått ett annat inne- håll. På ett par punkter har jag invändningar även mot de nya formule- ringarna av brottsbalken.

I det följande diskuteras i tre avdelningar dels utredningens majori- tetsförslag, dels det vilande grundlagsförslaget och dels mitt alternativ till lagstiftning.

A. Kritik av barnpornografiutredningens majoritetsf'örslag

Majoritetens förslag om att enbart kriminalisera i brottsbalken vad avser skildring av barn i pornografisk bild bryter enligt mitt synsätt med grundläggande synsätt på yttrande- och informationsfriheten. Den regel som majoriteten vill införa om att begreppet filmer (film, video- gram och annan upptagning av rörliga bilder) endast skall ligga under grundlagen om uppgifter om framställandet är angiven på höljet och i materialet, strider enligt mitt synsätt också mot en genomgående prin- cip i både TF och YGL, nämligen att spritt material skall betecknas som utgivet.

Majoriteten har försökt framställa en regel i YGL som påminner om TF:s s.k. stencilregel. Utgångspunkten var egentligen att jämställa videogram utan ursprungsuppgifter med stenciler utan sådana. Seder- mera har majoriteten på grund av systematikskäl vidgat begreppet till att omfatta hela begreppet filmer. Troligen är synen på stencilregeln ett missförstånd. Mycket tyder nämligen på att det hade varit riktigare att jämföra videogram med tryckt skrift. Ännu tydligare framstår misstaget

genom utvidgningen till begreppet filmer. Den principiella analysen på detta område har inte gjorts inom utredningen.

Det är dessutom fel att använda en generell regel för att angripa ett speciellt område; konsekvenserna för hela mediaområdet uppmärk- sammas inte och har inte utretts. Utredningen borde koncentrerat sig på åtgärder direkt riktade mot bampomografin.

Utredningens majoritet har från början syftat till att inte göra in- grepp i grundlagarnas systematik. Under resans gång har emellertid majoritet invecklad sig i en snårighet som i slutändan har lett till vittgående och ogenomtänkta förändringar i grundlagarna. Det initiala syftet har alltså inte uppnåtts.

A.I. Generell inskränkning av YGL:s materiella tillämpningsområde är fel väg

Utredningens majoritetsuppfattning får långtgående konsekvenser för alla medier enligt nuvarande YGL:s både formella och materiella tillämpningsområde. Någon djupare analys av denna vittgående åtgärd har inte genomförts. Man har valt en generell metod där uppgifter om vem som låtit framställa filmen (utgivare) och om tid och plats och vem som framställt skall anges på höljet och i filmen för att grund- lagen skall vara tillämplig på filmen. Enligt min mening har majori- teten i utredningen i stället för att koncentrera sig på effektiva åtgärder mot verklighetstrogen barnpornografi gått långt utanför de direktiv som getts till utredningen.

En annan utredning, Mediakommittén, behandlar för närvarande sambandet mellan de ny medierna och grundlagarna. Enligt direktiven skulle bampomografiutredningen samråda med denna kommitté, varvid särskilt skulle beaktas innebörden av den tekniska utvecklingen och de ökade distributions- och framställningsmöjligheter som denna medför beträffande barnpomografiska bilder. Något djupare samråd har inte förekommit. Enligt uppgifter jag själv inhämtat tyder mycket på att denna kommitté kommer att föreslå vidgningar av YGL:s tillämpnings- område genom att införa begreppet tekniska upptagningar under denna grundlag. Dit hör t.ex. CD-ROM-skivor.

En effekt av den uppfattning som majoriteten i bampomografi- utredningen företräder kan med denna bakgrund bli att en spridd CD- ROM-skiva, som inte har uppgifter om framställare och mångfaldigan- de, ibland faller under grundlagen, ibland utanför. Avgörande kommer att bli om det förekommer rörliga bilder eller inte på denna CD-ROM— skiva. Bampomografiska stillbilder på en sådan spridd skiva kommer att falla under YGL och därmed blir t.ex. innehavskriminalisering

enligt brottsbalken inte möjlig. Om en sådan spridd skiva innehåller rörliga barnpomografiska bilder av verklighetstrogen karaktär faller den utanför YGL och kan enligt majoriteten bli föremål för innehavs- kriminalisering eller andra befattningsförbud. Sådana effekter är och kommer säkerligen att uppfattas som mycket märkliga och inkon- sekventa.

A.2. Urholkning av spridningsrekvisiteti YGL

Som det framgår av beskrivningarna ovan rubbas systematiken i yttran- defrihetsgrundlagen (YGL) mycket kraftfullt av majoritetens förslag. Spridningsrekvisitet, som grund för kriteriet att något i lagens mening är att anse som utgivet material, urholkas dramatiskt. Spridnings- rekvisitet är en grundläggande komponent både i TF och YGL. Det försvinner för begreppet filmer (film, videogram, och annan upptag- ning av rörliga bilder) om uppgifter om framställande inte finns an- bringade i materialet och på höljet.

Man kan jämföra med det skyddade området enligt TF. Det är egentligen den fria kommunikationen som TF avser att skydda, vilket betyder att TF som skyddslag för tryckfriheten träder i funktion långt innan kommunikationen materaliserats i en skrift, skriver Hans-Gunnar Axberger i sin avhandling ”Tryckfrihetens gränser” och fortsätter: utgivningens betydelse ligger i stället i att det är först härigenom som TF:s straff- och sanktionsbestämmelser kan tillämpas.

TF har ju utgjort förlaga för YGL, men genom det förslag som utredningens majoritet står för blir YGL i stor utsträckning avvikande; grundlagsskyddet kopplas inte till syftet ”den fria kommunikationen” för begreppet filmer utan till om uppgift om framställare och formerna för mångfaldigande angetts i filmen och på dess hölje.

Inom YGL infaller dessutom en betydande obalans genom att ljudupptagningar bygger på spridningsrekvisitet medan det enligt förslaget från majoriteten slopas för alla typer av filmer.

Majoritetens förslag innebär i praktiken ett underkännande av den grundläggande definitionen för behovet av grundlagar på området.

Ett videogram som sprids i t.ex. en miljon exemplar inom landet och som dessutom saknar uppgift om framställare och uppgifter om mångfaldigande kommer att behandlas utanför massmediagrundlagen YGL, medan en tryckt skrift, som är t.ex. tryckt utomlands och saknar uppgift om utgivare och mångfaldigande, och här sprids i tre-fyra ex- emplar kommer att behandlas under massmediagrundlagen TF.

Spridningsrekvisitet kommer med majoritetens förslag endast att omfatta tryckta skrifter, ljudupptagningar och i framtiden kanske också

tekniska upptagningar som ej innehåller rörliga bilder. Allt material med rörliga bilder kommer alltså inte att omfattas av sprid- ningsrekvisitet, om uppgifter om framställare mm saknas.

Med sitt förslag har utredningens majoritet, om det genomförs, på ett drastiskt och orimligt sätt förstört systematiken i det tänkande som de båda grundlagarna bygger på.

A.3. Befattningskriminaliseringar av yttranden och grundlagsstöd

Befattningskriminaliseringar av informationsbärare enbart i brotts- balken utan fullt stöd av grundlag är i sig mycket långtgående åt- gärder. Visserligen kan det hävdas att de allmänna formuleringarna till skydd för individens integritet i regeringsformen (RF 2: 13) kan vara en utgångspunkt. Man kan dock jämföra med RF 2:3 som tydligt anger att det finns förbud mot politiska register utan medborgares samtycke. På den punkten har man inte nöjt sig med de allmänna formuleringarna i RF 2:13. Politiska register är som bekant också yttranden och para- grafen innebär en inskränkning i informationsfriheten. Enligt min åsikt är en verklighetstrogen skildring av barn i pornografisk bild ett långt värre angrepp på den personliga integriteten än en politisk registrering.

Rätten att inneha informationsbärare är en fundamental rättighet i ett demokratiskt samhälle. Den bör inte kunna inskränkas utan stöd av grundlag.

Den svenska lagprövningsrätten är mycket begränsad, främst genom det s.k. uppenbarhetsrekvisitet. Konstitutionsutskottet hävdade enhälligt i samband med att uppenbarhetsrekvisitet tillfördes lagprövningsrätten följande (KUl978/79:39):

”Riksdagen år enligt grundlagen den främste lagstiftaren. Endast riksdag kan stifta grundlag. Det är därför naturligt att riksdagen är den instans som är bäst ägnad att pröva om en viss föreskrift är grundlagsenlig.”

Riksdagen godkände KU:s betänkande utan invändningar på denna punkt.

I samband med KU:s betänkande Ytterligare åtgärder mot barn- pornografi, KU 1993/94128, beskrivs rätten att inneha informations- bärare som fundamental. Möjligheten att t ex kriminalisera innehav av informationsbärare utan stöd av grundlag tillbakavisades av ett enigt utskott i denna del. Inga invändningar framfördes heller vid riksdagens beslut i frågan mot detta sätt att tolka grundlagen. KU skrev följande (5. 13 i betänkandet):

”Av redogörelsen i det föregående framgår att det uppenbarligen inte är förenligt med grundlagen att i vanlig lag föreskriva om möjlighet att ingripa mot en enskild person endast under åberopan- de av att denne innehar en skrift eller en film som innehåller yttran- den eller skildringar som vid en utgivning eller spridning skulle kunna utgöra tryckfrihets- eller yttrandefrihetsbrott.”

Alltså: icke utgivna yttranden som vid en utgivning skulle medföra tryckfrihets- eller yttrandefrihetsbrott kan inte innehavskriminaliseras. Detta var KU:s och riksdagens entydiga tolkning av grundlagen. Sett mot bakgrund av KU:s tidigare beskrivning av riksdagens tolknings- företräde om grundlagsenlighet, nämligen att det är ”naturligt att riks- dagen är den instans som är bäst ägnad att pröva om en viss föreskrift är grundlagsenlig”, förefaller utredningens förslag något märkligt.

Trots att de ovan refererade synsätten, att befattningar med informa- tionbärare inte kan kriminaliseras hur som helst, borde varit vägledan- de från första stund i utredningens arbete har de negligerats ända fram till slutskedet av utredningen. Då upptäckte man att de åtgärder man föreslagit vad avser innehavskriminalisering av informationsbärare kunde få vittgående effekter.

Då vidtar man den märkliga och fullständigt ologiska åtgärden att i yttrandefrihetsgrundlagen (YGL) för det område som man utdefinierat ur YGL föreskriva bestämmelser för det utdefinierade området. Dessa bestämmelser skall skydda det utdefinierade området från innehavs- kriminaliseringar utom ”skildring av barn i pornografisk bild”.

Alltså: först utdefinieras filmer som saknar framställandeupp- gifterna, därefter indefinieras de igen och för dem fastslås att allmänna organ inte får förbjuda innehav av sådana filmer. Genom lag får dock föreskrivas om sådant förbud för filmer som skildrar barn i pomo- grafisk bild.

Varken TF eller YGL har någon som helst betydelse för outgivet material, såvida det inte skall användas i publiceringssyfte med de specifika kriterier det innebär. Definitionsmässigt ligger sådant utanför dessa båda grundlagars både formella och materiella tillämpningsom- råde. Indirekt fastslår utredningen också detta under avdelning II där man bl a skriver : ”De möjligheter RF ger att begränsa yttrandefriheten i vanlig lag får därför direkt verkan endast på de medier som faller utanför TF:s och YGL:s tillämpningsområde.”

Genom sitt förslag till YGL 1 kap. 10 å andra stycket har därför utredningens majoritet låtit YGL intervenera på ett område som defini- tionsmässigt enbart hanteras under Regeringsformen (RF). Det är självfallet en felaktig lagstiftningsteknik.

Utöver denna i sig logiska kullerbytta får förslaget andra märkliga konsekvenser. Stödet för innehavskriminaliseringar eller inte gäller enbart filmer som saknar uppgifter om framställande. För övriga medier är därmed läget oklart. Betyder majoritetens förslag indirekt att övriga informationsbärare av outgivet material inte får innehavskrimi- naliseras, därför att grundlagsstöd saknas för detta i RF och TF? I så fall kommer förslagen i brottsbalksförslagen vad gäller innehav av verklighetstrogen barnpornografi bara att avse filmer.

Majoritetens konstruktion på denna punkt skapar en obalans i grundlagamas systematik som inte är acceptabel.

Under praktiskt taget hela utredningstiden har majoriteten försökt hitta lösningar som skulle undvika att i TF eller YGL ge stöd för innehavskriminaliseringar av verklighetstrogen barnpornografi. Sådana förslag har av majoriteten ansett skada grundlagamas systematik genom att påverka ensamansvaret, anskaffar- och meddelarfriheten samt censurförbudet. I slutskedet av utredningen inför man nu utan någon djupanalys den typen av stöd, dock bara i YGL och bara för i YGL:s mening outgivna filmer. Enligt min mening bör grundlagsfrågor inte behandlas på detta lättvindiga sätt.

Dessutom inför man genom denna bestämmelse också möjlighet att innehavskriminalisera barnpornografi, som inte är av verklighetstrogen karaktär, dvs. tecknade eller animerade filmer. Syftet med en så vitt- gående åtgärder som innehavskriminalisering av verklighetstrogen barnpornografi har hela tiden varit att återanvändning av dokumenta- tion på ett sexuellt övergrepp på ett barn skall ses som en fortgående kränkning av ett faktiskt existerande barn. Ett sådant skäl föreligger inte vad gäller tecknade eller animerade informationsbärare. De ”smittoeffekter”, som utredningen och den allmänna debatten uttryckt farhågor för, förstärks ju genom denna vittgående fullmakt. Genom ett enkelt riksdagsbeslut kan alltså även tecknade och animerade alster innehavskriminaliseras.

Förslaget från majoriteten är utan systematik och är i grunden inte genomtänkt.

Genom sättet att angripa problematiken har utredningen öppnat andra möjligheter för långtgående inskränkningar i den demokratiska processen.

Ett exempel: I en nationell ”skymningsperiod” kan detta bli prejudi— cerande för makthavares möjlighet att ingripa mot politiska mot— ståndare. En politisk rörelse kan komma att vilja sprida ett budskap via film, t.ex. videogram eller CD med rörliga bilder. För att undvika att hjälpa makthavarnas säkerhetspolis med framställandeuppgifter kan man låta utgivningen ske utan sådant angivande. Med utredningens

majoritetsuppfattning kan inte innehav men väl t.ex. överlåtelse av dessa budskap med ett enkelt riksdagsbeslut kriminaliseras. Samtidigt kan man konstatera att spridandet av ett sådant budskap i egentlig mening är uttryck för en massmedial kommunikation. Syftet med grundlagarna (TF och YGL) är just att skydda ett sådant område.

A.4. Bevisjöringsproblem genom åberopat publiceringssyfte

Med majoritetens förslag med ograverad anskaffar- och meddelarfrihet kan svåra avvägningar och bevisföringsproblem uppstå. TF (lzl) fastslår t ex att ”envar skall äga rätt att, om ej annat följer av denna förordning, anskaffa uppgifter och underättelse i vad ämne som helst för att offentliggöra dem i tryckt skrift”. Liknande formuleringar finns också kring meddelarfriheten (-skyddet). Motsvarande formuleringar ingår också i YGL

Anskaffarfriheten och meddelarfriheten (resp -skydd) är inte gene— rell utan det måste finnas ett ”publiceringssyfte”. Vem har tolknings— företräde till ett sådant publiceringssyfte? På den punkten kan betydan- de svårigheter uppstå i praktiken. I ett brottmål ligger bevisbördan helt på åklagare. Om någon innehar verklighetstrogen bampomografi (upp- dagat av en anledning vilken som helst) så kan vederbörande åberopa anskaffar- och meddelarfriheten och det censurförbud som gäller. Det kan uppstå stora svårigheter att bevisa att uppsåt för publicering inte finns.

Alltså: genom åberopande av anskaffarfriheten, meddelarfriheten och censurförbudet kan brottsbalkens befattningskriminaliseringar urholkas i väsentlig grad, ja, till och med bli verkningslösa. Risken är stor för godtycke på området.

A.S. Journalister eller andra som förväntas ha ett publiceringsyfte, skall inte generellt ha fri tillgång till verklighetstrogen barnpornografi

Det finns omvänt ett annat problem, nämligen att vissa yrkesgrupper å priori av den föreslagna lagen skall anses ha fri tillgång till verklig- hetstrogen barnpornografi. Pedofiler som också är journalister, konst- närer, författare eller vissa forskare får alltså en skyddad frizon med fri tillgång till bampomografiskt material. Enligt mitt förmenande är varje skildring av barn i pornografisk bild av verklighetstrogen karaktär en fortgående kränkning av barnet; detta gäller även om det innehas av sådana med ”goda” publiceringssyften. Generellt måste en stor restrik— tivitet alltid iakttas i sådana sammanhang för att minimera en fortgåen- de kränkning. Därför skall inte skyddade zoner för vissa yrkesgrupper

inrättas. F örsvarligheten för sådana befattningar måste vara betydande. Men majoritetens förslag innebär dessvärre skapande av icke önskvärda frizoner.

A. 6. Befattningskriminaliseringar kan undanröjas genom kryphål

De av majoriteten föreslagna befattningskriminaliseringama gäller inte sådant som kan inordnas under grundlagarna TF och YGL. Materialet kan i vissa fall konfiskeras, men övriga befattningskriminaliseringar utöver framställning och spridning, som redan idag är kriminaliserat, blir inte möjliga. Här kan nämnas tre sådana exempel:

— befattning med material som ursprungligen är avsett för opinionsbild— ning mot barnpornografi och har ursprungsuppgifter om framställandet i sig eller på höljet (t.ex. en upplysningsvideo från någon idell bamför- ening) och därmed lyder under grundlagarna; ett sådant material kan ju användas av pedofiler och andra i annat syfte

— befattning med importerad tryckt skrift, med barnpomografiska bilder, vilken visat sig vara spridd inom landet i tre eller fler exemplar

— befattning med bampomografisk film (film, videogram eller andra upptagningar av rörliga bilder) som åsatts uppgifter om framställandet enligt majoritetsförslaget; oavsett om en sådan bulvanuppgift är korrekt eller uppdiktad kan det vara svårt att bevisa att t.ex. en innehavare inte varit i god tro.

befattning med bampomografisk bild, som framställts i kvalificerad datorskrivare och som påförts uppgifter enligt TF l:5 om mångfal— digandet oavsett om sådan uppgift är uppdiktad eller korrekt, medför samma bevissvårigheter. Sådan framställd bild kan nämligen mycket väl falla under vad som TF l:5 sägs om att tryckt skrift skall jämföras med ”liknande tekniskt förfarande”.

A. 7. Import- och exportrestriktioner utan stöd av grundlag

Utan något speciellt stöd av grundlag föreslår majoriteten en särskild lag som antas ge förbud mot införsel och utförsel av barnpornografi.

I propositionen 1948z230 anför departementschefen följande om ingripande före en tryckt skrifts utgivande: ”En av de ledande grund- satsema i den svenska tryckfrihetslagstiftningen har sedan gammalt varit att ingripande mot missbruk av tryckfriheten icke får ske förrän skriften blivit utgiven. Den gärning som består i framställande av en för sådan utgivning avsedd skrift men icke fullbordats genom utgiv- ning kan således icke föranleda beivran, även om gärningen enligt

allmän lag är straffbar redan på förberedelsestadiet.”

Innebörden av detta är bl.a. enligt Axberger följande för skrifter tryckta utom riket: ”Tidpunkten för utgivning får här anses ha samma innebörd som eljest, dvs. ingripande mot skrift kan ej ske förrän ut- givning enligt TF 1:6 ägt rum. Det sistnämnda innebär att myndighet (t.ex. tullen) inte kan ingripa mot införsel av tryckt skrift, som är av- sedd att ges ut i landet, förrän skriften är i angiven mening utgiven.” Axberger konstaterar att TF som skyddslag även är avsedd att tilläm- pas fullt ut även på utrikes tryckta skrifter. Tullen eller annan myndig- het har alltså ingen möjlighet att ingripa mot en bampomografisk skrift som är tryckt utom riket. Helt klart blir den föreslagna lagen om för- bud mot införsel av barnpornografi en papperstiger vad avser tryckt skrift.

I avhandlingen konstaterar också Hans-Gunnar Axberger att ”skrift avsedd för spridning utomlands närmast åtnjuter straffrättslig immuni- tet i Sverige” utifrån bestämmelser i och förarbeten till TF. Han skri- ver att det får anses underförstått att när TF 1:6 anger att en skrift skall vara utgiven innebär detta att utgivning skall ha skett inom lan- det: ”För att TF:s sanktionsregler skall kunna tillämpas krävs sålunda att en skrift blivit utgiven i Sverige. Har så ej skett blir skriften aldrig ett objekt för TF som strafflag. Däremot torde framställandet av skrif- ter som skall ges ut utomlands omfattas av TF som skyddslag; TF 1:2 och 3 skulle därvid vara tillämpliga, och myndighetsingripanden mot skriften i Sverige blir i enlighet härmed otillåtet.”

Även på denna punkt blir alltså den föreslagna lagen en pappers- tiger vad avser tryckt skrift. Även om YGL har en annorlunda bak- grund än TF får man utgå ifrån att skyddslagstiftningen är likartad även för begreppet filmer. Den av majoriteten föreslagna ändring av YGL ger inte stöd för lagen mot förbud av införsel och utförsel av barnpornografi.

Den föreslagna lagen är alltså inte heltäckande för dess rubricering. En sådan lagstiftning bör om den införs, och det anser jag, ha stöd genom tydliga grundlagsregler.

A.8. Spridningsrekvisitet försvinner för barnpomografibrott i brottsbalken och i TF

I utredningens slutskede bortsorteras spridningsrekvisitet både ur brottsbalksförslaget och TF 7 kap. 4 5 punkt 12. I stället införs nya rekvisit om överlåtelse, upplåtelse och förevisande. Dessa rekvisit är helt klart befogade i brottsbalken eftersom överlåtelse, upplåtelse och förevisande kan syfta på enstaka exemplar av barnpornografi, vilket är

ett av syftena med paragrafen. Men i och med att de också införs i TF samtidigt som spridningsrekvisitet tas bort i punkten kräver ju detta att rekvisiten definieras utifrån vad som är tillämpligt på TF-området. Överlåtelse, upplåtelse och förevisande är såvitt jag kan bedöma helt nya rekvisit i TF. Deras tillämplighet inom TF-området måste själv- fallet definieras klart och tydligt. Påverkar en sådan utvidgning TF:s tillämpningsområde? Innebär förslagen att det grundlagsskyddade om- rådet ökar? Hur påverkas anskaffar- och meddelarfriheten av detta förslag?

Dessutom är det ju så att även YGL:s tillämpningsområde förändras med skrivningen i TF. Yttrandefrihetsbrotten regleras bl.a. i YGL 5 kap. 1 5 genom hänvisning till TF 7:4. De rekvisit som fastställs för TF kommer också att gälla för YGL.

I KU-betänkandet 1993/94:28 i bilaga 4 diskuteras tämligen nog- grant innebörden av att tillföra nya rekvisit till tillämpningsområdet. Den typen av analys genomförs inte i utredningsmajoritetens förslag. Kopplingen till ansvarighetsreglema i 8 kap. och 13 kap. TF görs inte alls. Inte heller för motsvarande regler i 6 kap. och 10 kap. YGL. Hur de nya rekvisiten förhåller sig till det grundläggande spridnings- rekvisitet i TF och YGL diskuteras inte.

Detta att i en utrednings slutskede plötsligt lägga in vittgående för- ändringar av grundlag utan närmare djupanalys är givetvis förkastligt.

B. Det vilande grundlagsförslaget

I juni 1994 antog riksdagen ett vilande grundlagsförslag som kan genomföras 1999 efter ett andra beslut av riksdagen. Moderaterna och folkpartiet stoppade som bekant införandet från 1995. Förslaget är inte heltäckande. Det var känt redan när det antogs. Det är träffsäkert när det gäller sådant material som i grundlagens mening är utgivet. När det gäller videogram fordras att det skall ha spritts i tre exemplar eller fler för att betecknas som utgivet.

Men när det vilande grundlagsförslaget med innehavskriminalisering antogs var man inte helt på det klara med rättsläget kring kopiering av sekvenser från förlagor, så kallade master—band. Den uppgift som då delgavs konstitutionsutskottet härstammade från JK, som hävdade att det inte varit nödvändigt för åklagare att visa att varje framställning för sig spritts till ”mer än ett fåtal personer” för att styrka gärningen. JK anförde att det inte hade varit möjligt (då) att dra några slutsatser om den nedre gränsen för den nödvändiga bevisningen av spridning i andra fall.

Utredningen har nu kartlagt det kända materialet. De olika film- sekvensema är relativt få och uppfyller i sig kriterierna för spridning. Men dessa sekvenser återfinns i varje videogram som en unik bland- ning. I lagens mening är sådana videogram alltså inte spridda. I den meningen har det vilande grundlagsförslaget en otillräcklig träffsäker- het. Teoretiskt kan man tänka sig att, för att öka träffsäkerheten, införa en kompletterande lagstiftning till det vilande förslaget. Men praktiskt är det bättre att tillskapa en enhetlig och generell lagstiftning riktad mot verklighetstrogen barnpornografi.

Det vilande förslaget bör alltså inte fullföljas.

C. Alternativt lagstiftningsförslag

Istället för majoritetens förslag till lagstiftning på grundlagsområdet och det vilande grundlagsförslaget förordar jag nedanstående lösning. Mitt förslag innebär att spridningsrekvisitet bibehålls i brottsbalken.

Skyddet för de grundläggande fri- och rättigheterna är ett av syftena med grundlagarna. I regeringsformen fastslås att det skall finnas yttran- de— och informationsfrihet. Men det fastslås också att dessa friheter får begränsas med hänsyn till ”enskilds anseende, privatlivets helgd eller förebyggande och beivrande av brott”. I grunden handlar det om hur vi värderar människors (speciellt barns) människovärde. För mig har ett barns fri- och rättigheter företräde framför rätten att inneha eller i övrigt befatta sig med en kränkning av ett barns värdighet.

Den kartläggning som bampomografiutredningen har gjort visar att det material som är känt bygger på ett begränsat antal filmer, vars sekvenser blandats i olika skräddarsydda videogram. De beslag som hittills gjorts beskriver bara en del av verkligheten. Det är farligt att nu dra för långtgående slutsatser av ett begränsat material. Morgondagen med dess avslöjanden har vi inte sett, men grundlagen måste ha mor- gondagens möjligheter och risker med i bilden.

Syftet med en lagstiftning, som innebär förbud mot all befattning (som inte är försvarlig) med verklighetstrogen barnpornografi bygger främst på att bilder och filmer har framställts genom ett seuxalbrott mot ett barn. Den fortsatta kränkningen genom dokumentationen skall alltså främst ses som en förlängning av det första brottet. En sådan kränkning är egentligen främst inte brottslig som ett överskridande av tryckfrihetens gränser utan som ett led i sexualbrottet mot barnet.

Att använda ett barn för att framställa en pornografisk bild/film är i sig ett sexualbrott, ett sexuellt ofredande. Bildframställningen utgör dessutom ett väsentligt moment, ibland själva syftet, med det allvar- ligare sexualbrott, som barnet i regel utsätts för framför kameran.

C.]. Kriminaliseringar av befattningar med barnpornografi ges stöd i Regeringsformens rättighetskapitel

Utan stöd i grundlag bör man inte genomföra långtgående kriminalise- ringar i brottsbalken av olika befattningar med informationsbärare. Man bör ha mycket goda skäl för att kunna inskränka rätten att inneha sådana. Med ett enkelt beslut i vanlig lag skall riksdagen inte kunna kriminalisera innehav av och andra befattningar som t.ex. överlåtelse av informationsbärare. Detta är enligt mitt synsätt alltför ett långt- gående ingripande i yttrande- och informationsfriheten. Genom sitt sätt att angripa problematiken har utredningens majoritet öppnat möj- ligheter för långtgående inskränkningar i den demokratiska processen även när det gäller andra informationsbärare än de som innefattar barnpornografi. Risken för ”smittoeffekter” är här betydande.

Visserligen kan man som grundlagsstöd åberopa de allmänna for- muleringarna i RF 2:13 om ”enskilds anseende, privatlivets helgd eller förebyggande och beivrande av brott”. Men samtidigt kan man peka på, vilket skett ovan, att förbudet mot politiska personregister utan samtycke ansetts som så viktig att det fått en egen skrivning i rege- ringsformen. I den proportionen framstår det som minst lika - egent- ligen mer - viktigt att klargöra att befattningar med yttranden som innehåller verklighetstrogen bampomografi får inskränkas.

Man kan också hänvisa till att de förändringar i TF och YGL jag föreslår i sig är tillräckliga för sådana befattningskriminaliseringar. Men ändå hävdar jag att det är av betydande vikt att ett tydligt stöd ges i RF 2:13 för befattningskriminaliseringar i brottsbalken. Om inte detta sker kan det framöver uppstå otydligheter kring om att vanlig lag utan vidare får inskränka befattningar med material som i TF:s och YGL:s mening inte är utgivet. Majoritetens märkliga syn på grund- lagsstödet för t.ex. innehavskriminalisering kräver i sig ett relevant alternativ. Ett stöd i regeringsformen för olika befattningskriminaliseringar av

verklighetstrogen barnpornografi i regeringsformens rättighetskapitel innebär indirekt att andra sådana inskränkningar inte kan ske utan grundlagsstöd framöver. Det allmänna skyddet för innehav av informa- tionsbärare framstår som tydligt.

Jag föreslår därför att RF 2:13 första stycket ändras till följande:

Yttrandefriheten och informationsfriheten får begränsas med hänsyn till rikets säkerhet, fal/försörjningen, allmän ordning och säkerhet, enskilds anseende, privatlivets helgd eller förebyggande och be- ivrande av brott. Befattningar med yttranden som innefattar verk- lighetstrogen skildring av barn i pornografisk bild får också

begränsas. Vidare får friheten att yttra sig i näringsverksamhet begränsas. I övrigt får begränsningar av yttrandefriheten och infor- mationsfriheten ske endast om särskilt viktiga skäl föranleder det.

C.2. Verklighetstrogen barnpornografi indefinieras inte i TF och YGL

I Håkan Strömbergs beskrivning av tryck- och yttrandefrihetsrätten (Tryckfrihetsrätt, 1992, tionde upplagan) heter det (5. 46):

”En viktig fråga är, hur långt principen om TF:s exklusivitet som straff— och processlag sträcker sig. Ordalagen i TF l:1 kan ge det intrycket, att brottsligheten av en skrifts ”innehåll” alltid skulle vara att bedöma enligt TF. Detta gäller emellertid ej undantagslöst. For- muleringen i TF 113, som talar om "missbruk av tryckfriheten*, ger ett riktigare uttryck för rättsläget. Endast om skriftens innehåll är ett resultat av ett bruk av den yttrandefrihet, som TF avser att i princip garantera, är dess brottslighet att bedöma enligt TF. Tryck- frihetens syfte sägs i TF 1:l vara *säkerställande av ett fritt me- ningsutbyte och en allsidig upplysning,... En tryckt framställning, som är brottslig i annat avseende än som ett överskridande av ytt- randefrihetens gränser, blir att bedöma enligt allmän lag.”

Som jag konstaterade tidigare innebär dokumentering av ett sexualbrott i bild en fortsatt kränkning för barnet och det beror på att det alltså främst skall ses som en förlängning av det första brottet, ett led i sexualbrottet mot barnet. Det bör därför klargöras att de båda grund- lagama inte hindrar att ingripande sker mot befattningar av verklighets- trogen barnpornografi.

Jag föreslår alltså en ny skrivning i TF och YGL som inte indefini- erar verklighetstrogen bampomografi i TF:s och YGL:s tillämpnings- område (det vill säga en modifikation av det förslag som professorerna Madeleine Leijonhufvud och Wiveka Wamling-Nerep lämnat). Endast försvarlighetsrekvisitet för utgivning av opinionsbildning mot barn- pornografi hanteras under TF och YGL. Med denna utgångspunkt liksom den ovan kan man genomföra vilka befattningskriminaliseringar som helst i brottsbalken, givetvis först och främst en innehavs- kriminalisering av sådant material.

En ny paragraf TF 1:10 och en ny likalydande paragraf YGL 1:13 föreslås med följande lydelse:

Utan hinder av denna förordning (resp denna grundlag) gäller vad som i lag är stadgat om all befattning med skildring av barn i

pornografisk bild av verklighetstrogen karaktär, såvida inte befatt- ningen med hänsyn till omständigheterna är försvarlig. Med barn avses en person under 18 år eller en person vars pubertetsutveck- ling inte är fitllbordad.

Detta innebär givetvis en inskränkning av anskaffar— och meddelarfri- heten (respektive - skyddet) och får effekter på censurförbudet. Det har hävdats att placeringen av en sådan paragraf skulle ha betydelse för egenskapen att inte indefiniera sådana skildringar i de båda grund- lagarna För att få effekt borde den finnas i portalparagrafema, hävdas det. Det är nonsens. I samband med både anskaffar- och meddelarfri- heten (resp -skyddet) och i fråga om censurförbudet finns formule- ringar av typen ”om ej annat följer av denna förordning”.

Den principiella ansvarsfriheten på detta område är redan idag begränsad för brott mot rikets säkerhet och brott mot handlings- sekretess och tystnadsplikt. De reglerna befinner sig långt inne i de båda grundlagarna.

För den fria opinionsbildningen mot barnpornografi är det viktigt att det finns ett försvarlighetsrekvisit inne i grundlagarna. För den som vill åberopa försvarligheten är detta ett starkt skydd. Det innebär också att Justitiekanslern (JK) får handlägga dessa fall.

Det är också av betydelse att definitionen av begreppet barn här klargörs i dessa två paragrafer. Innebörden av detta är i överensstäm- melse med hur utredningens majoritet ser på begreppet barn. Eftersom jag nedan föreslår en förändring av TF 7:4.12 är det därför nödvändigt att här ange definitionen. Utredningens majoritet vill ange definitionen just i TF 7:4.12.

C.3. Produktionsjörbud och spridningsjörbud för icke verklighetstrogen barnpornografi kvarståri TF och YGL

Den bampomografi som inte har sin grund i verklighetstrogna över- grepp mot barn, dvs. tecknade och animerade bilder, bör finnas kvar som ett tryckfrihetsbrott vad avser framställning och spridning

TF 7 kap 4 5 12 punkten förslås alltså få ny lydelse och innebörd:

12. barnpomografibrott, varigenom någon skildrar barn i porno- grafsk bild, som ej är av verklighetstrogen karaktär, med uppsåt att bilden sprids, om inte gärningen med hänsyn till omstän- digheterna är försvarlig;

C. 4. Bibehållet spridningsrekvisiti brottsbalken

Eftersom den lagtekniska lösning jag anvisar bygger på att icke verk- lighetstrogen barnpomografi skall ligga kvar i TF:s brotts katalog i 7:4 med oförändrat spridningsrekvisit för brottet måste motsvarande rek- visit ocksä finnas i brottsbalken.

Enligt min mening bör därför brottsbalken 16 kap. 10 a 5 i första stycket ha följande lydelse:

Den som

]. skildrar barn i pornografisk bild med uppsåt att sprida, över- låta, upplåta eller förevisa bilden,

2. sprider, överlåter, upplåter eller förevisar en skildring av barn i pornografisk bild, eller

3. i syfte att begå en gärning som sägs i 2 förvärvar en skildring av barn i pornografisk bild, döms för barnpomografibrott till böter eller fängelse i högst två år.

I paragrafens andra stycke används begreppet "efterfrågar”. En sådan efterfrågan skulle vara lika straffbar som ett innehav. Det är möjligen en långtgående åtgärd. Den fortsatta beredningen bör noga överväga om det är en relevant åtgärd. Uttrycket i sig själv är dessutom mycket allmänt formulerat.

C.S. Övrigt

Såvitt jag kan bedöma kan det finnas behov av att vidta de föränd- ringar av konfiskeringsreglema i de båda grundlagarna, som majorite- ten föreslår eftersom det kan påträffas exemplar där innehav inte kan fastslås. Vad jag ser innebär inte heller annan övrig lagstiftning, utöver den under A kritiserade majoritetshållningen och här under C fram- förda förslagen, några inkonsekvenser utifrån det jag här framfört.

Synen på befattningar med verklighetstrogen bampomografi som en förlängning av sexualbrott mot barn kan motivera att de i 16 kap. brottsbalken föreslagna paragraferna 10 a, 10 aa och 10 ab i stället placeras i 6:e kapitlet i anslutning till sexualbrott. Den vidare bered- ningen av detta ärende bör enligt min mening överväga detta. En förebild för utformandet kan vara häleribestämmelsema.

I utredningen används här och var uttrycket ”all befattning med bampomografi” eller snarlik formulering. En sådan ordsammanställ- ning kan ge intrycket att, bortsett från den som kan anses försvarlig, verkligen all barnpornografi åsyftas. Det framgår bl.a. tydligt av min reservation att det inte finns stöd för den användningen av uttrycket för de förslag som majoriteten lämnar.

Bilaga

LAGF ÖRSLAG

Förslag till Lag om ändring av brottsbalken

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 16 kap. 10 a 5

Den som skildrar barn i Den som pornografisk bild med uppsåt att bilden sprides eller som sprider sådan bild av barn, dömes, om inte gärningen med hänsyn till omständigheter är försvarlig, för barnpomografibrott till böter eller fängelse i högst två år.

Förslag till

1. skildrar barn i pornografisk bild med uppsåt att sprida, över- låta, upplåta eller förevisa bilden,

2. sprider, överlåter, upplåter eller förevisar en skildring av barn i pornografisk bild, eller

3. i syfte att begå en gärning som sägs i 2 förvärvar en skild- ring av barn i pornografisk bild, döms för barnpomografibrott till böter eller fängelse i högst två ar.

(osv enligt utredningsmajoriteten)

Lag om ändring i Regeringsformen

Härigenom föreskrivs i fråga om regeringsformen att 2 kap. 13 5 första stycket skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2 kap. 13 &

Yttrandefriheten och informa- tionsfriheten får begränsas med hänsyn till rikets säkerhet, folk- försörjningen, allmän ordning och

Yttrandefriheten och informa- tionsfriheten får begränsas med hänsyn till rikets säkerhet, folk— försörjningen, allmän ordning och

säkerhet, enskilds anseende, säkerhet, enskilds anseende, privatlivets helgd eller förebyg- privatlivets helgd eller förebyg- gande och beivrande av brott. gande och beivrande av brott. Be- Vidare får friheten att yttra sig i fattningar med yttranden som näringsverksamhet begränsas. I innefattar verklighetstrogen skild- övrigt får begränsningar av ytt- ring av barn i pornografisk bild randefriheten och informationsfri- får också begränsas. Vidare får heten ske endast om särskilt vik- friheten att yttra sig i närings- tiga skäl föranleder det. verksamhet begränsas. I övrigt får begränsningar av yttrandefriheten och inforrnationsfriheten ske endast om särskilt viktiga skäl föranleder det.

Denna lag träder ikraft den 1 jan 1999

Förslag till Lag om ändring i Tryckfrihetsförordningen

Härigenom föreskrivs i fråga om tryckfrihetsförordningen att 1 kap. 10 å och 7 kap. 4 5 punkt 12 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap. 10 &

Utan hinder av denna förord- ning gäller vad som i lag är stadgat om all befattning med skildring av barn i pornografisk bild av verklighetstrogen karak- tär, såvida inte befattningen med hänsyn till omständigheterna är försvarlig.

Med barn avses en person under 18 år eller en person vars

pubertetsutveckling inte är full- bordad.

7 kap. 4 5 punkt 12 12. barnpomografibrott, vari- 12. barnpomografibrott, vari- genom någon skildrar barn i genom någon skildrar barn i pornografisk bild med uppsåt att pornografisk bild, som ej är av bilden sprides, om inte gärningen verklighetstrogen karaktär, med med hänsyn till omständigheterna uppsåt att bilden sprids, om inte är försvarlig; gärningen med hänsyn till om- ständigheterna är försvarlig;

Denna lag träder ikraft den 1 januari 1999

Förslag till Lag om ändring Yttrandefrihetsgrundlagen

Härigenom föreskrivs i fråga om yttrandefrihetsgrundlagen att 1 kap. 13 5 skall ha följande lydelse.

Nuvarnde lydelse Föreslagen lydelse

1 kap. 13 5

Utan hinder av denna grund- lag gäller vad som i lag är stad- gat om all befattning med skild- ring av barn i pornografisk bild av verklighetstrogen karaktär, såvida inte befattningen med hänsyn till omständigheterna är försvarlig. Med barn avses en person under 18 år eller en person vars puber- tetsutveckling inte är fullbordad.

Denna lag träder ikraft den 1 januari 1999

Bilaga ]

Kommittédirektiv

Åtgärder mot barnpornografi Dir. 1994: 1 l 7

Beslut vid regeringssammanträde den 3 november 1994

Sammanfattning av uppdraget

Kommittén skall utreda på vilket sätt och med vilka medel barn- pornografi bäst kan bekämpas. Kommittén skall därför undersöka på vilka områden det krävs insatser för att på ett effektivt sätt förebygga att det produceras och distribueras bampomografiskt material. Med en sådan undersökning som utgångspunkt skall kommittén närmare över- väga vilka ändringar i lagstiftningen och vilka andra åtgärder som kan anses motiverade för att förhindra förekomst och spridning av barn- pomografiskt material. Därvid skall frågor om kriminalisering av innehav och annan befattning med barnpornografi övervägas särskilt.

Kommittén skall även behandla frågan om en åldersgräns kan tas in i bestämmelsen om barnpomografibrott.

Bakgrund

Den som skildrar barn i pornografisk bild med uppsåt att bilden sprids eller som sprider sådan bild, döms för barnpomografibrott till böter eller fängelse i högst två år, om inte gärningen med hänsyn till om- ständigheterna är försvarlig (16 kap. 10 a & brottsbalken). I samband med införandet av bestämmelsen om barnpomografibrott i brottsbalken år 1980 infördes gärningen även i den s.k. brottskatalogen i tryck- frihetsförordningen (TF; 7 kap. 4 & 12). När yttrandefrihetsgrundlagen (YGL) trädde i kraft år 1992 blev barnpornografi föremål för grund- lagsreglering på motsvarande sätt när sådana skildringar förekommer i filmer, videogram eller "IV-sändningar (5 kap. 1 5).

316

Åtgärder mot förekomsten av barnpornografi

Genom en lagändring som trädde i kraft den 1 juli 1993 höjdes straff— maximum i brottsbalkens bestämmelse om barnpomografibrott från fängelse sex månader till två år (prop. 1992/93:141, bet. 1992/93: JuU16, rskr. 1992/932220, SFS l993:207). Vid riksdagsbehandlingen av ärendet behandlades även motioner där det yrkades att innehav av barnpornografi skulle kriminaliseras. Justitieutskottet hänvisade till det pågående beredningsarbetet i frågan inom Justitiedepartementet och avstyrkte bifall till motionerna. Riksdagen biföll utskottets hemställan.

Under år 1993 ställdes i riksdagen frågor till regeringens ledamöter om deras syn på innehav av barnpornografi (se t.ex. frågor 1993/94: 179, 270, 272, 278, 298, 299 och 303 samt interpellation 1993/94: 192). I debatten hänvisades då till den departementspromemoria som var under utarbetande i Justitiedepartementet. Promemorian, Ökat skydd för barn, Ytterligare åtgärder mot sexuella övergrepp m.m. (Ds l993z80) sändes ut på remiss hösten 1993. Där förordades att lydelsen och innebörden av bampomografibrottet i brottsbalken skulle vara oförändrad samt att innehav av bampomografi inte skulle kriminalise- ras.

De flesta remissinstanserna ansåg emellertid att innehav av barn- pomografi skulle kriminaliseras. En hearing om innehav av barn- pornografi hölls av Justitiedepartementet den 8 februari 1994 (dnr 94-381). Konstitutionsutskottet (KU) höll en offentlig utfrågning i saken den 3 mars 1994.

Regeringen överlämnade den 17 mars 1994 till Lagrådet en remiss som innehöll två alternativ. Det ena innebar att innehav av barn- pomografiskt material skulle kriminaliseras och det andra att barn- pomografiskt material som påträffas i samband med en förundersök- ning skulle få konfiskeras respektive förverkas. Inget av alternativen innebar att det s.k. censurförbudet i TF och YGL frångicks, men båda alternativen innebar grundlagsändringar. För ett ikraftträdande den 1 januari 1995 krävdes därför att konstitutionsutskottet med fem sjätte- dels majoritet medgav undantag från den s.k. niomånadersregeln i 8 kap. 15 & regeringsformen. Lagrådet fann i sitt yttrande att denna undantagsregel inte nu borde tillämpas bl.a. med hänsyn till att regle- ringen på det tryckfrihetsrättsliga området är erkänt komplicerad. Beträffande de två olika alternativen hade Lagrådet synpunkter. Rege- ringen lade härefter inte fram någon proposition på grundval av lag- rådsremissen,

Sedan konstitutionsutskottet med tillräcklig majoritet beslutat att medge undantag från den s.k. niomånadersregeln i regeringsformen för

grundlagsändringar som medgav ökade möjligheter till konfiskering av bampomografiskt material, antog riksdagen ett förslag av denna inne- börd, som till största delen överensstämde med det ena av de alternativ som Lagrådet granskat efter regeringens remiss (bet. l993/94:KU28, rskr. 1993/94:450). Riksdagen antog vidare efter initiativ från konstitu- tionsutskottet en vilande grundlagsändring i YGL som innebär att det efter årsskiftet 1994/95 skall vara möjligt att förverka vinning som härrör från barnpomografibrott. Slutligen beslutade riksdagen en vilan- de grundlagsändring som innebär att innehav av barnpornografi skall vara straffbart fr.o.m. den 1 januari 1999. Detta beslut överensstämmer i huvudsak med det andra alternativet som ingick i lagrådsremissen.

I konstitutionsutskottets betänkande som ligger till grund för dessa vilande grundlagsändringar föreslås vidare tillkännagivanden till rege- ringen (bet. 1993/941KU28), som riksdagen senare beslutat om (rskr. 1993/94:450). Bland annat uttalade utskottet att begreppet barn i be— stämmelsen om barnpomografibrott bör utredas. Vidare anfördes att, om ytterligare skärpning av straffskalan för barnpomografibrott kan få betydelse i kampen mot barnpornografi, regeringen borde återkomma till riksdagen med förslag om detta. Enligt konstitutionsutskottet borde också regeringen senast i budgetpropositionen år 1995 återkomma till riksdagen med en redovisning av de åtgärder som vidtagits om för- bättringar inom polisorganisationen för att ytterligare bekämpa före- komsten av barnpornografi.

Definitionen av begreppet barn i bestämmelsen om barnpomografibrott

l bestämmelsen om barnpomografibrott anges inte någon uttrycklig åldersgräns när det gäller att bestämma vad som avses med barn. Enligt förarbetena avses med barn en person vars könsmognadsprocess ännu inte är avslutad (prop. 1978/79:179, bet. 1978/79:KU33, rskr. 1978/79:317 och bet. 1979/801KU1, rskr. 1979/802). Tolkningen av begreppet barn i detta sammanhang har inte närmare klarlagts i rätts- praxis.

Frågan om att införa en åldersgräns vad gäller bampomografibrottet har tidigare varit uppe till behandling. Under remissbehandlingen inför riksdagens godkännande av FN-konventionen om barnets rättigheter, den s.k. barnkonventionen, anförde Rädda Barnen att bestämmelsen om barnpomografibrott borde ändras med hänsyn till att med barn avses enligt konventionen varje människa under 18 år (artikel 1). Justitiekanslern anförde att det skulle vara önskvärt att skyddet i vart fall kunde utvidgas till att omfatta även unga människor vilkas köns-

mognadsprocess är avslutad men som uppenbarligen i övrigt fortfaran- de befinner sig i den utvecklingsprocess i stort som utgör motiv för lagstiftningens skyddsbestämmelser.

I prop. 1989/90:107 Godkännande av FN—konventionen om barnets rättigheter anfördes bl.a. att anledningen till att en åldersgräns saknas, är att en åldersgräns skulle medföra att det i vissa fall blev nödvändigt att söka fastställa barnets identitet och att den ytterligare integri- tetskränkning som en sådan identifiering skulle kunna innebära borde undvikas (propositionen s. 78). Vidare anfördes att skillnaden mellan konventionens 18-årsregel och definitionen av barn i 16 kap. 10 a & brottsbalken inte borde överdrivas, dvs. att med barn förstås en person vars könsmognadsprocess ännu inte är avslutad; skillnaden var huvud- sakligen av formellt slag och i praktiken torde samma åldersgrupper avses. Det underströks även att konventionen inte ställer upp något direkt krav på straffrättslig lagstiftning mot dessa företeelser, som i första hand borde motarbetas genom insatser på det sociala planet.

I sitt yttrande till socialutskottet anförde justitieutskottet bl.a. följan- de (se yttrande 1989/901JuU3y i bet. 1989/90:80U28 s. 60 f.).

Avsaknaden av en åldersgräns i bestämmelserna har i vissa fall orsakat olägenheter. Det har sålunda förekommit att åtal ogillats när det avsett spridande av pornografiska bilder av välutvecklade, mycket unga flickor. Å andra sidan har för utskottet också under- strukits att en åldersgräns i bestämmelserna skulle medföra andra, betydande svårigheter. En sådan ordning skulle nämligen innebära att åklagaren blev tvungen att visa att det avbildade barnet inte hade fyllt 18 år. Detta torde som regel, åtminstone när det gäller tid- ningar som framställts utomlands, vara en omöjlig uppgift.

Utskottet vill vidare understryka att införandet av en strikt åldersgräns skulle vara behäftat med flera nackdelar. Den skulle inte endast kunna medföra ytterligare integritetskränkningar av barnet. Den skulle också med all sannolikhet komma att kraftigt begränsa möjligheten till åtal på grund av de bevissvårigheter som kunde förväntas uppstå.

Socialutskottet uttalade att det straffrättsliga skyddet mot att barn utnyttjas i pornografi kunde behöva utvidgas till att omfatta en större grupp barn än som nu berörs. Överväganden kunde lämpligen ske i samband med att det skulle göras en översyn av de straffrättsliga reglernas utformning inom området (betänkandet s. 27).

FN:s kommitté för övervakning av barnets rättigheter enligt barn- konventionen har med anledning av Sveriges rapport till kommittén i januari 1993 kritiserat Sverige för att det i svensk lagstiftning inte

finns någon uttalad åldersgräns i bestämmelsen om bampomografi- brott.

I departementspromemorian Ökat skydd för barn, Ytterligare åt- gärder mot sexuella övergrepp m.m. (Ds 1993:80) behandlades bl.a. frågan om svensk lagstiftning i någon del behöver ändras för att Sveri- ge skall anses uppfylla vissa bestämmelser i barnkonventionen. Frågor om bl.a. sexuella övergrepp mot och sexuellt utnyttjande av barn togs upp och frågan om hur barns medverkan vid framställning av pomo- grafiskt material skall kunna förhindras behandlades ingående. l pro— memorian föreslogs en utvidgning av bestämmelsen om sexuellt ofre- dande på så sätt att det skulle införas en särskild regel om förbud att förmå även den som har fyllt 15 men inte 18 år att medverka vid framställning av pornografisk bild och vid sexuell posering. I pro- memorian gjordes den bedömningen att bamkonventionens krav på skydd för barn under 18 år mot att utnyttjas i pornografiskt material därmed var tillgodosett utan att bestämmelsen om barnpomografibrott ändrades (promemorian s. 31). Endast några remissinstanser uttalade sig särskilt om frågan om att införa en uttalad åldersgräns. En över- vägande majoritet av dessa ansåg att en sådan bör införas och bestäm- mas till 18 år.

I den till riksdagen i somras överlämnade propositionen Ökat skydd för barn Ytterligare åtgärder mot sexuella övergrepp, m.m. (1994/95:2) föreslås att bestämmelsen om sexuellt ofredande skall utvidgas på så sätt att det blir straffbart att förmå även den som är fyllda 15 men inte 18 år att företa eller medverka i en handling med sexuell innebörd, om handlingen är ett led i framställning av pornografisk bild eller utgör en posering i annat fall än när det är fråga om framställning av en bild. I propositionen anförs att det kan finnas skäl att överväga införandet av en uttrycklig åldersgräns i bestämmelsen om barnpomografibrott (s. 9).

Utredningsuppdraget

Åtgärder mot förekomsten av barnpornografi m.m.

Att barnpornografi förekommer har varit känt länge. Däremot har det inte för statsmakterna varit känt att barnpornografi förekommit i den omfattning och av den ytterligt grova karaktär som de beslag som gjorts det senaste året ger belägg för. Denna utveckling ger anledning till förnyade överväganden om vilka åtgärder som behövs för att bäst bekämpa barnpornografi.

Kommittén skall studera hur polis-, tull— och åklagarorganisationer- na agerar i samverkan med Justitiekanslern och med varandra när

misstanke uppstår om barnpomografibrott. Här skall bl.a. utbildningen på området liksom effektiviteten i de olika organisationerna studeras. Det är till en början angeläget att se över arbetsformema inom den myndighets- organisation som finns och som tillämpar nu gällande lagstiftning. Någon ändring av Justitiekanslems exklusiva befogenhet att vidta rättsliga åtgärder vid misstanke om tryck- eller yttrandefrihets— brott bör dock inte vara aktuell.

En utredning om bampomografibrottet kan komma att behöva beröra också brottet olaga våldsskildring. Erfarenheterna visar att bampomografibrottet inte sällan inrymmer även olaga våldsskildring.

I detta sammanhang skall även beaktas Statens biografbyrås hante- ring av filmer med barnpomografiska inslag. Biografbyrån prövar enligt lagen (1990:886) om granskning och kontroll av filmer och videogram om en film eller ett videogram skall godkännas för offentlig visning. Biografbyrån har tillsyn även över efterlevnaden av bestäm- melsen om olaga våldsskildring (16 kap. 10 b & brottsbalken) som avser rörliga bilder i filmer och videogram. Enligt 16 kap. 19 & brotts— balken skall Biografbyrån yttra sig över en misstänkt olaga vålds- skildring innan åtal väcks. I filmer som överlämnas till byrån på grund av misstanke om olaga våldsskildring förekommer även inslag av barnpornografi. Efter överenskommelse med polisen bistår Biograf- byrån polisen med granskningen av en stor mängd barnpomografiska filmer även i de fall då inte misstanke om olaga våldsskildring före- ligger.

Studien skall göras i samråd med Justitiekanslern, Statens biograf- byrå och med företrädare för polis-, åklagar- och tullväsendena. På polisens område har redan påbörjats en översyn av organisationen och beredskapen för hanteringen av dessa frågor. Mot bakgrund av studien skall kommittén lämna en beskrivning av hur den samlade organisa- tionen fungerar i dag samt lämna förslag till förbättringsåtgärder.

Kommittén skall, bl.a. med utgångspunkt i vad den kommer fram till vid studien av den nuvarande myndighetsorganisationen, analysera den närmare innebörden och effekten av de nu vilande grundlags- ändringama med anslutande lagstiftning och mot bakgrund av denna analys ange vilka lagändringar som utredningen finner motiverade. Kommittén skall därvid särskilt beakta vad riksdagen uttalat i fråga om straffskalan i bestämmelsen om barnpomografibrott (se bet. 1993/94: KU28 s. 49 och 58).

I den lagrådsremiss som överlämnades till Lagrådet i mars 1994 redovisades två alternativa förslag till lagstiftningsåtgärder mot barn- pornografi, varav ett var innehavskriminalisering. Den vilande grund- lagsändring om innehavskriminalisering som riksdagen nu antagitstäm-

mer i huvudsak överens med det förslaget. Som nämnts hade Lagrådet sakliga synpunkter på den lagtekniska lösningen. Lagrådet ifrågasatte bl.a. att det skulle vara en skillnad på vad för slags skildringar som skulle vara straffbara att sprida respektive att inneha. I remissen före- slogs nämligen att endast skildringar av verklighetstrogen karaktär skulle omfattas av en innehavskriminalisering. Till stöd för detta anfördes främst att behovet av att ingripa mot innehavet var att skydda de barn som förekommer på dessa bilder från att behöva utsättas för den ytterligare kränkning det innebär att andra tar del av bilderna. De av riksdagen beslutade vilande lagändringarna har i denna del samma lydelse som remissens lagförslag. De två alternativ som överlämnades till Lagrådet är, som Lagrådet också framhöll, inte de enda tänkbara lösningarna för att minska förekomsten av bampomografiskt material. Under ärendets beredning framfördes synpunkter på andra lagstift- ningsåtgärder. Så t.ex. uppmärksammades frågor om in- och utförsel samt förmedling av bampomografiskt material.

Om kommittén finner att åtgärder bör vidtas även på andra områden än de nu berörda, t.ex. inom socialvården eller på det medicinska området, är den fri att lämna förslag till sådana åtgärder.

Frågan om en uttalad åldersgräns i bestämmelsen om barnpomografibrott

Kommittén skall överväga möjligheten att införa en åldersgräns i bestämmelsen om barnpomografibrott eller att på annat sätt utvidga lagstiftningens skydd för unga människor som befinner sig i en ut- veckling som motiverar lagstiftningens särskilda skydd på detta om- råde. Frågan om lämpligheten av att införa en åldersgräns måste i första hand ses som en processuell fråga där möjligheterna att presente- ra tillräcklig bevisning är avgörande. I detta sammanhang är det viktigt att kommittén beaktar rättsmedicinsk sakkunskap.

Vid dessa överväganden skall kommittén naturligen även beakta de nu vilande grundlagsändringama om ökad möjlighet till konfiskering och förverkande av bampomografisk skildring samt om kriminalisering av innehav. Som anförs i propositionen 1994/95:2 Ökat skydd för barn Ytterligare åtgärder mot sexuella övergrepp, m.m. kan en sådan änd— ring av bestämmelsen om barnpomografibrott inte ske utan grund- lagsändring, eftersom barnpomografibrott även ingår i "katalogen" över tryckfrihets- och yttrandefrihetsbrott.

Till ansvar för barnpomografibrott kan enligt nuvarande lagstiftning inte dömas, för det fall någon som är under 18 år - men vars köns- mognadsprocess bedöms vara avslutad - utnyttjas vid framställning av pornografisk bild. Om riksdagen antar tidigare nämnda förslag till ändring av 6 kap. 7 lj brottsbalken skulle en sådan gärning i stället kunna bedömas som sexuellt ofredande. Den föreslagna utvidgningen av 6 kap. 7 5 får dock inte någon betydelse för tryckfrihets- eller yttrandefrihetsbrottet barnpomografibrott.

En inte oväsentlig del av pornografin torde utgöra bilder av flickor i de övre tonåren. Det kan ifrågasättas om det i dessa fall rör sig om vad som i den allmänna debatten avses med barnpornografi. Det kan dock på goda grunder hävdas att den vars könsmognadsprocess av- slutats men som inte fyllt 18 år åsamkas lika allvarlig integritetskränk- ning och normalt sett lika litet torde kunna överblicka konsekvenserna av sin medverkan vid tillkomsten av pornografiskt material som den mindre kroppsligt utvecklade i motsvarande ålder.

Som tidigare framförts kan en formell 18-årsgräns medföra bevis- svårigheter för åklagaren eller ytterligare integritetskränkning för det avbildade barnet om det behöver identifieras. En sådan effekt av en ändring av bestämmelsen om barnpomografibrott är givetvis inte önskvärd. Det torde dock finnas möjligheter att bemästra detta pro- blem. I Norge innefattar bampomografibrottet förbud att inneha eller att till Norge införa pornografiska bilder av någon som är, kan antas vara eller framställs som att vara under 16 år. Justitieutskottet anförde i sitt yttrande till konstitutionsutskottet inför betänkandet Ytterligare åtgärder mot barnpornografi m.m. (bet. 1993/94zKU28) att det borde övervägas en liknande lösning men med en 18-årsgräns. Justitieut- skottet framhöll att några övertygande skäl för en strikt åldersgräns inte dittills presenterats (se betänkandet s. 47). Konstitutionsutskottet delade justitieutskottets uppfattning i denna del. Riksdagen hade ingen annan uppfattning.

Övrigt

Kommittén skall samråda med kommittén om nya medier och grund- lagarna (dir. l994:104), varvid särskilt skall beaktasinnebörden av den tekniska utvecklingen och de ökade distributions- och framställnings- möjligheter som denna medför beträffande barnpomografiska bilder. Kommittén skall vidare bevaka det internationella arbetet på området, främst det arbete som sker mot bakgrund av FN:s barnkonvention.

Kommittén skall om den finner det lämpligt lägga fram delbe- tänkanden i olika delar som utredningsuppdraget omfattar.

Utredningsarbetet skall vara avslutat senast den 30 juni 1996. För kommittén gäller regeringens direktiv om EG-aspekter i ut- redningsverksamheten (dir. 1988:43) och regeringens direktiv till samtliga kommittéer och särskilda utredare att pröva offentliga åtagan- den (dir. 1994z23).

(Justitiedepartementet)

Pubertetsutveckling och åldersbestämning

av docent Jan Gustafsson

Redovisning av expertuppdrag

Med anledning av expertuppdraget rörande genomgång av aktuell bamendokrinologisk kunskap om normal pubertetsutveckling samt faktorer som kan förskjuta puberteten i tiden vill jag avge följande redogörelse:

Normal pubertetsutveckling hormonell styrning och förlopp

Under pubertetsutvecklingen sker kroppsliga och psykologiska föränd- ringar vilka förbereder en individ för vuxenlivet. Under denna period äger en hastig längdtillväxt rum samtidigt som könsmognaden sker. En individs pubertetsutveckling startar genom att den del av hjärnan som kallas hypotalamus pulsvis insöndrar hormonet GnRH (gonadotrophin releasing hormone), vilket stimulerar hypofysen till att bilda pubertets- hormoner (de s.k. gonadotropinema). Hos pojkar aktiverar gonado- tropinema testiklarna till att bilda det manliga könshonnonet testoste- ron och hos flickor aktiveras äggstockarna till att producera kvinnligt könshormon, östrogen.

Hos pojkar leder puberteten till tillväxt av könsorgan och muskel- massa sarnt förändring av rösten (målbrott). Hos flickor sker utveck- ling av bröst, underhudsfett samt inre könsorgan. Den första menstrua- tionen inträffar hos svenska flickor i genomsnitt vid 13 års ålder. Både pojkar och flickor får under puberteten hårväxt i form av könshår (pubesbehåring) samt behåring under armarna. Hos båda könen sker under puberteten psykologiska förändringar och en snabb längdtillväxt, den s.k. pubertetsspurten.

Hur bedöms graden av pubertetsutveckling?

Puberteten börjar vanligen mellan 9 och 13 års ålder hos flickor och mellan 10 och 14—15 års ålder hos pojkar. Pubertetsutvecklingen följer ett förutbestämt förlopp, men längden för de olika delmomenten kan variera. Graden av pubertetsutveckling hos en individ kan bedömas med hjälp av en metod beskriven av Tanner (1). Metoden delar in

puberteten i 5 stadier, där stadium 1 innebär ännu icke påbörjad puber- tetsutveckling och stadium 5 motsvarar vuxen pubertetsutveckling. I referensen till Tanners metod ingår representativa bilder på de olika pubertetsstadierna, vilka underlättar bedömningen av en individs puber- tetsutveckling.

Bedömning av pubertetsutveckling hos pojkar

Hos pojkar baseras stadieindelningen i Tanners metod på utvecklingen av de yttre könsorganen (penis och testiklar) samt graden av pubes- behåring. Vid bedömningen av de yttre könsorganen tas speciell hän- syn till testiklarnas volym. Denna kan noggrant bedömas med hjälp av en s.k. orchidometer (2), vilken består av testikelmodeller av trä eller plast med volymer från 1—25 ml. En testikelvolym på minst 4 ml (mot- svarande stadium 2 i Tanners skala) är ett tecken på påbörjad puber- tetsutveckling. I pubertetsstadium 5 är testikelvolymen 15—25 ml. Vid en testikelstorlek motsvarande 10—12 ml har pojkar vanligen sin snabbaste längdtillväxt. Bedömningen av penis utveckling baseras på storlek och utseende. Pubesbehåringen bedöms med utgångspunkt från utbredning och enskilda hårstråns pigmentering. Man bedömer också om hårstråna är raka eller krullande.

Bedömning av pubertetsutveckling hos flickor

Hos flickor baseras Tanners stadieindelning på utveckling av bröst samt grad av pubesbehåring. Bröstutvecklingen bedöms genom ut- seende och relationen mellan bröstvårta, vårtgård och resten av bröstet. Flickorna får i allmänhet sin första menstruation när bröstutvecklingen motsvarar stadium 4. Vissa flickor utvecklar inte bröst motsvarande stadium 5 utan kvarstannar i stadium 4 även i vuxen ålder (1). Värde- ringen av pubesbehåringen hos flickor sker med väsentligen samma bedömningsgrunder som hos pojkar. Medan den snabba längdtillväxten hos pojkar brukar ske i pubertetsstadium 3—4 så äger den hos flickor rum framförallt i stadium 2—3. Flickor påbörjar i genomsnitt sin pube- tet ca 1 år före pojkar. Detta i kombination med att den hastiga längd- tillväxten startar redan under pubetetens första del innebär att flickor får en kortare total tillväxtperiod än pojkar. Detta är den huvudsakliga orsaken till den skillnad i längd, ca 13 cm, som föreligger mellan vuxna män och kvinnor.

När börjar puberteten och när är den avslutad?

Pojkar: Medelåldern för pubertetsstart [yttre könsorgan motsvarande stadium 2 enligt Tanner (1)] hos svenska pojkar är ca 12 år och medel- åldern för att uppnå stadium 5 med avseende på genitalia är ca 15—16 år (3, 4). Den nedre ”normalgränsen” för pubertetsstart (genitalia stadi- um 2) är ca 10 år och den övre ”normalgränsen” för genitalia stadium 5 motsvarar knappt 18 års ålder.

Flickor: Medelåldern för pubertetsstart hos svenska flickor, bedömd med utgångspunkt från bröstutveckling, är ca 11 år (3, 4). Medelåldern för övergång i stadium 4 är ca 13 år medan övergång i stadium 5 genomsnittligt sker vid 15—16 års ålder (3, 4). Som ovan nämnts upp- når inte alla flickor bröstutveckling motsvarande stadium 5 utan kvar- står även i vuxen ålder i stadium 4. Den nedre ”nonnalgränsen” för pubertetsstart bedömd med utgångspunkt från bröstutvecklingen är ca 9 år och de övre ”normalgränsema” för att uppnå stadium 4 respektive 5 är 16 respektive ca 19—20 år (3, 4).

För tidig och för sen pubertetsutveckling

För tidig pubertet (pubertas precox) liksom för sen pubertet (pubertas tarda) är välkända problem inom bamendokrinologin. Tidig pubertets- utveckling beror vanligen på en för tidig aktivering av hypofysen. Merparten av de patienter som kommer till barnmottagningar p.g.a. för tidig pubertet är flickor. Ofta kan inte någon bakomliggande orsak påvisas, men många gånger finns fall av tidig pubertetutveckling i familjen och släkten. För tidig pubertetsutveckling medför förutom psykologiska problem även risk för kort slutlängd genom att skelettet mognar för tidigt och den totala tiden för längdtillväxt reduceras.

För sen pubertetsutveckling är i klinisk vardag ett vanligare pro- blem hos pojkar än hos flickor. Även sen pubertet kan medföra psyko- logiska problem. I de flesta fall kan ingen specifik bakomliggande orsak påvisas och pubertetsutvecklingen kommer vanligen igång spon- tant med tiden. Även vid sen pubertet föreligger ofta ärftlig belastning.

Behandling av pubertetsstörningar förskjutnig av pubertet

För tidig pubertetsutveckling kan, både hos pojkar och flickor, effek- tivt bromsas med hjälp av s.k. GnRH-analoger, vilka blockerar hypofy- sens produktion av pubertetshorrnoner (5). GnRH-analoger är s.k. peptider, vilka finns tillgängliga både som nässpray och i injektions- form. Injektionspreparaten är vanligen i form av s.k. depåpreparat, vilka bara behöver ges var till varannan månad. Vid behandling med

GnRH-analog avtar den snabba pubertetstillväxten och ersätts i allmän- het av tillväxt med en hastighet motsvarande den före pubertet. Via tillförsel av GnRH-analoger kan även en pubertetsutveckling som infaller i normal tid bromsas upp och förskjutas. Om en flicka redan fått sina menstruationer uteblir dessa under den tid som behandling med GnRH-analog pågår.

Pojkar med uttalat sen pubertetsutveckling behandlas ibland med manligt könshormon, testosteron. Detta ges vanligen i form av månat- liga injektioner, under 6 månader, för att initiera pubertetsutvecklingen.

Kan man avgöra kronologisk ålder från pubertetsutvecklingsstadiet?

Som ovan nämnts föreligger det både hos pojkar och flickor en av- sevärd normalvariation med avseende på tidpunkt för start och av- slutning av pubertetsutvecklingen. Detta faktum samt möjligheten av för tidig eller för sen pubertetsutveckling hos en individ gör att man inte med någon säkerhet kan bestämma kronologisk ålder med ut- gångspunkt från pubertetsstadiet.

Pubertetsutveckling under olika socioekohomiska förhållanden

Pubertetsutvecklingen påverkas både av ärftlighet och omgivnings- faktorer. Allmänt sett mognar barn som lever under fattiga förhållan- den senare än barn från välbärgade miljöer. I industrialiserade länder finns relativt mycket kunskap om faktorer relaterade till pubertet och tillväxt såsom tidpunkt för pubertetsstart, tempo i puberteten och längdutveckling. Tillgången på motsvarande information från utveck- lingsländer är mer begränsad, men data från bl.a. flera indiska studier finns publicerade (6). Dessa resultat pekar på tidigare pubertetsstart hos indiska barn jämfört med engelska (6). Det totala pubertetsförloppet verkar dock ta längre tid hos de indiska barnen (7, 8).

Att socioekonomiska förhållanden influerar pubertetsutvecklingen framgår t.ex. av trenden till tidigare pubertetsstart hos pojkar i väl- bärgade indiska familjer jämfört med de från lägre socioekonomisk klass (9). Dessa resultat överensstämmer med data från andra länder (10, 11). Åldern då flickor får sin första menstruation (menarche) är i allmänhet den bäst jämförbara parametern vid studier av pubertet- sutveckling i olika länder. Resultat baserade på studier av indiska flickor visade menarcheåldrar motsvarande 13,2] år respektive 14,56 år för flickor med föräldrar i de högsta respektive lägsta inkomstgrup- perna (12). I en studie av kinesiska flickor publicerad 1992 (13) visa- des medianåldem för första menstruation vara 13,17 år för flickor i

städer medan den för flickor på landsbygd var 13,83 år. Under för- hållanden med otillräcklig näringstillförsel har medelåldern för första menstruation hos flickor i Bangladesh beräknats till 15,8 år (14).

Flickor, som är födda i ett utvecklingsland men som har adopterats i Europa, får ibland betydligt tidigare första menstruation än flickor i ursprungslandet (15). Medianåldem för första menstruation hos 107 flickor från Indien adopterade i Sverige var 11,6 år, d.v.s. klart lägre än hos flickor i både hög och låg samhällsklassi Indien (15).

I Europa finns en klar sekulär trend mot en allt tidigare pubertets- utveckling. Medelåldern för första menstruation har t.ex. minskat med 3—4 månader per decennium fram till mitten av 1900-talet, men tren- den har därefter bromsat upp (16). Studier av indiska barn pekar också på förekomst av en sekulär trend vad avser tillväxt och pubertetsut-

veckling (6).

Längdtillväxt och viktutveckling under olika socioekonomiska förhållanden

Längdtillväxten hos en individ kan delas in i tre faser i enlighet med den s.k. ICF-modellen (17). Enligt denna innebär den snabba till— växten, motsvarande ca 25 cm, under spädbamsåret (I = infancy) en fortsättning på fostertillväxten. Tillväxten under den andra fasen, barndomsfasen (C = childhood) har separat reglering och motsvarar en årlig längdökning på 5—6 cm. Barndomsfasen varar fram till den tredje tillväxtfasen, pubertetstillväxten (P = puberty). Med hjälp av ICP- modellen kan man definiera i vilken fas en tillväxtstöming hos ett barn uppstår. Efter puberteten sker uppbromsning och avstannande av tillväxten under den s.k. adolescensen.

Olika barn kan nå samma slutlängd, men med olika tillväxtmönster beroende på tendens till tidig eller sen pubertetsutveckling. Ett barns tillväxt speglar dess hälsotillstånd och nutritionssituation samt ibland den psykologiska situationen (16). På motsvarande sätt reflekterar medelvärden av längdmätningar och vägningar av barn hälsotillståndet hos en nation liksom nutritionstillståndet hos befolkningen. Längd- mätningar har en speciell roll som index för socioekonomiska för- hållanden i utvecklingsländer. Studier av barn och ungdomar i flera länder pekar på sambandet mellan kroppslängd och grad av välstånd (18).

I industrialiserade länder finns skillnader mellan samhällsklasser med avseende på förhållandet mellan en individs vikt och längd (16). Individer i lägre samhällsklasser har högre värden och således större tendens till övervikt. I utvecklingsländer är förhållandet det motsatta, dvs. individer i lägre samhällsklasser är smalare.

Går det att medicinskt fastställa åldern på en person vars pubertetsutveckling är avslutad?

Åldersbestämning av en individ vars pubertetsutveckling är avslutad är svår att göra med någon större grad av säkerhet. En individs biologiska mognad motsvarar inte alltid den kronologiska åldern. Detta är fallet hos barn med tidig pubertet, där pubertetsutvecklingen kan vara av- slutad vid en relativt låg ålder. På motsvarande sätt innebär sen puber- tet att pubertetsutvecklingen sker först vid en högre ålder än normalt. Avslutad pubertetsutveckling innebär att längdtillväxten har upphört helt eller nästan helt. Denna kan således inte användas för ålders- bestämning. Ett objektivt mått på en individs biologiska mognad är bestämning av s.k. skelettmognad. Utvecklingen av skelettmognaden sträcker sig dock bara fram till avslutad pubertet och ger således inte ytterligare information efter denna tidpunkt (19, 20). Bedömning av tandutveckling används ibland för att bestämma åldern på barn, som ännu ej avslutat sin pubertetsutveckling och vars födelsedata är okända (21). Nutrition och samhällsklass har visats påverka uppträdandet av permanenta tänder, men effekten på tänderna är inte lika stor som effekten på tillväxt, skelettmognad och pubertetsutveckling (16).

Vid pubertetsslut brukar tandutvecklingen vara avslutad och endast tillkomst av Visdomständer återstår (21). Tidpunkten för uppträdande av dessa varierar, men har använts i försök till åldersbestämning av in- divider med avslutad pubertetsutveckling (21). Utöver denna metodik finns bedömning med hjälp av skelettröntgen beskriven för ålders- bestämning efter avslutad pubertetsutveckling (22). Metoden som base- ras på förekomsten av förbening av vissa skelettstrukturer är dock osäker p.g.a. stor variation (22).

Referenser

1. Tanner JM. Growth and adolescence. Oxford, Blackwell Scientific Publications, 1962.

2. Prader A. Testicular size: Assessment and clinical importance. Triangle 1966;7:240.

3. Taranger J., Engström I., Lichtenstein H., Svennberg-Redegren I. Somatic pubertal development. Acta Paediatr. Scand. 1976; Suppl. 258:121.

4. Karlberg P., Engström I., Lichtenstein H., Svennberg I., Taranger J. Tillväxtkurvor för flickor resp. pojkar 6-18 år. LIC MBF. 1976.

5. Lee, P.A. Disorders of puberty. Pediatric Endocrinology. 2nd edition. New York, M. Dekker Inc. 1990.

6. Kaul K.K. Pubertal development in Indian children. Indian J. Pediatr. 1987;54:287.

7. Kaul K.K., Mukerji B., Sundaram K.R., Sawhney K.S., Parekh P. Growth at adolescence — study of the development of secondary sex characters in urban girls. Indian Pedatr. l980;243:20.

8. Kaul K.K., Mukerji B., Sundaram K.R., Goel, RK. A study of secondary sex characters in urban boys. Indian Pediatr. 1980;249:20. 9. Kaul K.K., Sundaram K.R., Rajpul V.J. e_t a_l. Influence of socio- economic deprivation on physical and sexual growth during adolescence in school and college boys. Indian J. Med. Res. 1982;75:624.

10. Neyzi O. Sexual maturation in Turkish boys. Ann. Hum. Biol. 1975;2:251 11. Laron E. Sexual maturation of Israeli boys of European and middle eastern origin preliminary study. Acta Paediatrica 1963;52:133.

12. Prabhakar A.K., Sundaram K.R., Ramanujacharyuly T.K.T.S, Taskar A.D. Influence of socioeconomic factors on the age at the appearance of different puberty signs. Indian J. Med. Res. 1972;60:789. 13. Lin W.-S., Chen A.C.N., Su J.Z.X., Zhu F.-C., Xing W.-H., Li J.- Y., Ye G.-S. The menarcheal age of Chinese girls. Ann. Hum. Biol. 1992;19:503. 14. Riley A.F., Huffrnan S.L., Chowdbury A.K.M. Age at menarche and postmenarcheal growth in rural Bangladesh females. Ann. Hum. Biol. 1989;16:347.

15. Proos L.A. Anthropometry in adolescence - secular trends, adoption, ethnic and environmental differences. Horm. Res. 1993;39 (suppl. 3):18. 16. P.B. Eveleth, J. Tanner. Worldwide variation in human growth. Second edition. Cambridge University Press, 1990.

17. Karlberg J. A biologically—oriented mathematical model (ICP) for human growth. Acta Paediatr. Scand. 1989;Suppl.50:70. 18. Gopalan C. Heights of Populations — an index of their nutrition and socio-economic development. Bulletin of the Nutrition Foundation of India. July 1987. 19. Tanner J.M., Whitehouse R.H., Marshall W.H., Healy M.J.R., Goldstein H. Assessment of Skeletal maturity and prediction of adult height. London. Academic Press, 1975. 20. Greulich W.W., Pyle S.I. Radiographic atlas of Skeletal development of hand and wrist. Stanford. Stanford University Press, 1950. 21. Mincer H.H, Harris E.F., Berryman H.E. The A.B.F.O. study of third molar development and its use as an estimator of chronological age. J. Forensic Sci. 1993;38:379. 22. Ubelaker D.H. Human Skeletal Remains: Excavation, Analysis, Interpretations. Chicago. Aldine Publishing Company, 1978.

Pedofili

barnpornograh

och sexuella övergrepp mot barn

HV

Peter L. Martens

Docent i sociologi