SOU 2004:71
Sexuell exploatering av barn i Sverige
Till statsrådet Berit Andnor
Den 16 april 2003 fick en särskild utredare regeringens uppdrag att fullfölja det arbete som bedrivits i ”Arbetsgruppen med uppgift att inventera kunskaper om sexuell exploatering av barn m.m.” (S 2002:B). Utredaren skulle fullfölja inventeringen och sammanställningen av kunskaper om sexuell exploatering av barn i Sverige, se över behovet av insatser för attitydpåverkan i frågor som rör sexuell exploatering av barn, utveckla nätverken bland olika aktörer för utbyte av kunskap och erfarenheter och finna former för fortsatt samverkan. Den svenska handlingsplanen skulle följas upp och utredaren skulle överväga behovet av ytterligare åtgärder från regeringens sida för att fullfölja arbetet mot sexuell exploatering av barn i Sverige.
Samma dag förordnades riksdagsledamoten Margareta Israelsson som särskild utredare.
Den 19 juni förordnades som sakkunniga i utredningen departementssekreteraren Tarja Birkoff, departementssekreteraren Agneta Björklund, departementssekreteraren Kent Eriksson, ämnessakkunnig Stefan Eurenius, ämnessakkunnig Christina Heilborn och departementssekreteraren Pia Kjellander. Samma dag förordnades som experter i utredningen kammaråklagaren Gunvor Martinsson och professorn Carl Göran Svedin. Kammaråklagaren Lisa Eriksson förordnades som expert i utredningen den 15 december 2003. Departementssekreteraren Erik Stenström förordnades som sakkunnig i utredningen den 15 mars 2004.
Ämnessakkunnig Christina Heilborn entledigades från sitt uppdrag som sakkunnig i utredningen den 6 februari 2004.
Departementssekreteraren Pia Kjellander entledigades från sitt uppdrag som sakkunnig i utredningen den 23 februari 2004.
Den 16 april 2003 förordnades byrådirektören Ingrid Åkerman som sekreterare i utredningen.
Socionom Öystein Keiseras förordnades under tiden 16 april 2003 till 31 januari 2004 för att genomföra delar av undersökningen ”Ungdomars sexualitet – erfarenheter och attityder”.
Konsulten Barbro Hindberg har deltagit i skrivningarna av betänkandet från den 15 december 2003.
Utredningen har antagit namnet ”Utredningen om kunskap om sexuell exploatering av barn i Sverige”.
Härmed överlämnas betänkandet Sexuell exploatering av barn i Sverige (SOU 2004:71).
Den särskilde utredaren har därmed slutfört sitt uppdrag.
Stockholm juni 2004
Margareta Israelsson
/Ingrid Åkerman
Innehåll
Förkortningar..................................................................... 13
Sammanfattning ................................................................ 15
Summary .......................................................................... 27
1 Utredningsuppdraget och dess genomförande ............... 39
1.1 Utredningens uppdrag............................................................. 39
1.2 Genomförande ......................................................................... 39
1.3 Utredningens inre arbete......................................................... 40 1.3.1 Nätverken...................................................................... 40 1.3.2 Rundabordssamtal ........................................................ 40 1.3.3 Studiebesök m.m........................................................... 41 1.3.4 Undersökningar............................................................ 41 1.3.5 Delrapport..................................................................... 42
1.4 Utåtriktad verksamhet............................................................. 42 1.4.1 Media och mediakontakter........................................... 43
1.5 Handlingsplanen ...................................................................... 43
2 Bakgrund .................................................................. 45
2.1 Östersjösamarbetet.................................................................. 46
2.2 Förekomst av sexuell exploatering av barn i Sverige ............. 47
2.3 Socialdepartementets hearing.................................................. 47
5
Innehåll SOU 2004:71
3 Vad är sexuell exploatering av barn? ............................. 49
3.1 FN:s konvention om barnets rättigheter................................49
3.2 Olika former av sexuell exploatering ......................................50
3.3 Aktuell lagstiftning ..................................................................51 3.3.1 Barnpornografibrott .....................................................51 3.3.2 Människohandel för sexuella ändamål .........................52 3.3.3 Sexuellt ofredande.........................................................53 3.3.4 Koppleri .........................................................................54 3.3.5 Grovt koppleri...............................................................55 3.3.6 Förförelse av ungdom...................................................55 3.3.7 Övrig relevant lagstiftning............................................55 3.3.8 Pågående lagstiftningsarbete ........................................57
4 Hur stort är problemet? ............................................... 59
4.1 Ett i hög grad dolt problem .....................................................59
4.2 Några uppgifter som ger en antydan om omfattningen ........60
5 Hur är det möjligt?...................................................... 63
5.1 Ett internationellt perspektiv ..................................................63
5.2 Ett nationellt perspektiv ..........................................................65
5.3 Det sexualiserade samhället .....................................................65
5.4 En förändrad syn på sexualiteten ............................................68
5.5 Ökad risk för sexuell exploatering ..........................................70
5.6 Sexuell exploatering av barn – ett problem man inte ser och inte frågar efter..................................................................70
6 Barn som löper risk att bli utsatta för sexuell exploatering ............................................................... 73
6.1 Brister i anknytningen..............................................................73
6.2 Känslomässig försummelse och psykisk misshandel .............74
6.3 Fysisk misshandel.....................................................................75
6
Innehåll
6.4 Sexuella övergrepp ................................................................... 76
6.5 Bristande tillsyn och skydd ..................................................... 78
6.6 Hemlöshet ................................................................................ 79
6.7 Riskfaktorer hos barnen .......................................................... 81
6.8 Internet som riskfaktor ........................................................... 82
6.9 Barn som kommer från andra länder ...................................... 84
6.10 Inte bara ”barn i riskzon” ........................................................ 86
7 Barnpornografi ........................................................... 89
7.1 Historisk bakgrund.................................................................. 89
7.2 Barnpornografiutredningen..................................................... 90
7.3 Bedömning av barns ålder vid barnpornografibrott .............. 91
7.4 Vad är en barnpornografisk bild?............................................ 93
7.5 Att titta på barnpornografiska bilder...................................... 95
7.6 Mängden av barnpornografiska bilder/filmer ........................ 96
7.7 Spridning av barnpornografi på Internet................................ 96
7.8 Sambandet mellan barnpornografi – och sexualbrott mot barn ................................................................................... 98
7.9 Barnpornografibrott och vissa yrkesgrupper ....................... 100
8 Handel med barn för sexuella ändamål ....................... 103
8.1 Offrens situation.................................................................... 105
8.2 Några exempel........................................................................ 106
8.3 Omhändertagande av offren.................................................. 108
9 Sexuell exploatering mot ersättning............................ 111
9.1 Sexuell exploatering mot ersättning...................................... 111
7
Innehåll SOU 2004:71
9.2 Sexuell exploatering mot ersättning i enkätundersökningen.............................................................112
9.3 Domar som gäller sexuell exploatering mot ersättning .......113
9.4 Socialstyrelsens rapport om prostitution..............................114
10 Offren...................................................................... 117
10.1 Den brottsliga handlingen .....................................................117
10.2 Kön..........................................................................................118
10.3 Ålder........................................................................................118
10.4 Relation till förövaren ............................................................118
10.5 Vägen in i prostitution och prostitution för överlevnad (s.k. survival sex) ....................................................................119
10.6 Psykiska konsekvenser...........................................................121
10.7 Ungdomar som säljer sex.......................................................121
10.8 Varför berättar de inte?..........................................................123
11 Förövarna................................................................. 129
11.1 Dynamiken bakom sexualbrott mot barn.............................130
11.2 Internetförövare .....................................................................132 11.2.1 Skäl att titta på barnpornografi ..................................132
11.3 Den sexuella aktiviteten på Internet .....................................133 11.3.1 Kognitiva förvrängningar ...........................................133
11.4 Grooming på nätet .................................................................135
11.5 Förövarnas ålder .....................................................................137
11.6 Förövarna i Brå-rapporten .....................................................138
11.7 Förövarnas syn på övergreppen.............................................138
11.8 Mellanhänderna ......................................................................139
8
Innehåll
12 Internet som risk och möjlighet.................................. 141
12.1 Barnens eget liv på Internet................................................... 141
12.2 Vad möter barn på Internet? ................................................. 142
12.3 Internet skapar kontakter...................................................... 143
12.4 Risker med Internet.............................................................. 144
12.5 Att visa upp sig på Internet ................................................... 145
12.6 Att förebygga risker med Internet........................................ 147
12.7 Att spåra och upptäcka sexuell exploatering av barn........... 148 12.7.1 Hotline – en möjlighet att anmäla brott på
Internet....................................................................... 150
13 Attityder till sexuell exploatering av barn .................... 151
13.1 Ungdomars attityder ............................................................. 151
13.2 Vuxnas attityder..................................................................... 152
13.3 Pornografi............................................................................... 154
13.4 Sexköp..................................................................................... 155
13.5 Sexuell exploatering av barn .................................................. 157
13.6 Synen på offret som medskyldigt ”Blame the victim”......... 158
14 Utredningar, åtgärder och behandling......................... 161
14.1 Socialtjänsten.......................................................................... 161 14.1.1 Med barnet i fokus? ................................................... 162 14.1.2 Barnavårdsutredningarna........................................... 164 14.1.3 Placering utanför det egna hemmet.......................... 166 14.1.4 Att skydda barn ......................................................... 168 14.1.5 Underåriga som utsatts för människohandel för
sexuella ändamål......................................................... 178
14.2 Behandling av barnen............................................................. 170 14.2.1 Den psykiska barn- och ungdomsvården ................. 171 14.2.2 Behandling på institution .......................................... 173
14.3 Behandling av förövarna ........................................................ 174
9
Innehåll SOU 2004:71
14.3.1 Internationella erfarenheter........................................174 14.3.2 Svensk kriminalvård ....................................................176 14.3.3 Riskbedömningar ........................................................177
14.4 Det övergripande ansvaret .....................................................178
15 Samverkan och nätverksbyggande .............................. 181
15.1 Samverkan på kommunal och regional nivå..........................181 15.1.1 Myndighetssamarbete i Huddinge ............................182 15.1.2 Verksamheter som bygger på samverkan .................185
15.2 Samverkan på nationell nivå...................................................185 15.2.1 Nätverk .......................................................................186
15.3 Internationellt samarbete.......................................................187 15.3.1 Östersjösamarbetet ....................................................188
16 Överväganden och förslag till åtgärder......................... 191
16.1 Förändrade attityder ..............................................................192
16.2 Barnpornografi .......................................................................192
16.3 Handel med barn för sexuella ändamål .................................194
16.4 Sexuell exploatering mot ersättning ......................................195
16.5 Rättsväsendet..........................................................................196
16.6 Lagen om registerkontroll .....................................................197
16.7 Internetoperatörernas ansvar.................................................198
16.8 Att skydda barn på Internet ..................................................199
16.9 Skolan......................................................................................199
16.10 Ungdomsmottagningarna....................................................200
16.11 Utredningar, åtgärder och behandling ................................201
16.12 Samverkan och nätverk ........................................................204
16.13 Kunskapsutveckling .............................................................205
16.14 Forskning..............................................................................206
10
Innehåll
11
Referenser ...................................................................... 207
Bilagor
1
Kommittédirektiv...................................................................... 213
2
Brå-rapporten ............................................................................ 217
3
Ungdomsenkäten .................................................................... 265
Förkortningar
ADAD Adolescent Drug Abuse Diagnosis BAMSE-teamet Barnmisshandel och sexuella övergrepp (en verksamhet i Linköping) BrB Brottsbalken Brå Brottsförebyggande rådet BUP Barn och ungdomspsykiatri CBSS Council of the Baltic Sea States Ds Departementsserie ECPAT End Child Prostitution, Child Pornography and Trafficking in Children for Sexual Purposes HD Högsta domstolen HOPP Riksorganisationen mot sexuella övergrepp HSAN Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd LVU Lag med särskilda bestämmelser om vård av unga NOTA The National Organisation för the Treatment of Abusers NOVA Norsk institutt for forskning om oppvekst, velferd og aldring PIC The Platform for Internet Content Selection Prop Proposition RKP Rikskriminalpolisen RPS Rikspolisstyrelsen SAFT Safety, Awareness, Facts and Tools SFS Svensk författningssamling SiS Statens institutionsstyrelse SoL Socialtjänstlagen SoS Socialstyrelsen SOU Statens offentliga utredningar
13
Sammanfattning
Utredningen om kunskap om sexuell exploatering av barn i Sverige har bl.a. haft i uppdrag att inventera och sammanställa kunskap om sexuell exploatering av barn. Utredningen skulle också överväga behovet av ytterligare åtgärder från regeringens sida för att fullfölja arbetet mot sexuell exploatering av barn i enlighet med tidigare gjorda åtaganden. Utredningen har inhämtat information bl.a. från fyra nätverk bestående av företrädare för myndigheter, frivilligorganisationer, parlamentariker, och experter, från åtskilliga studiebesök samt från två studier som bedrivits inom utredningens ram. Den ena undersökningen har gjorts av Brottsförebyggande rådet. Den avser anmälningar och lagförda sexualbrott mot barn, där det finns inslag av sexuell exploatering. Den andra är en enkätundersökning om ungdomars sexualitet – attityder till och erfarenheter av sexuell exploatering, och har genomförts av forskare från Lunds Universitet.
Sexuell exploatering av barn innefattar handel med barn, barnprostitution/sexuell exploatering mot ersättning och barnpornografi. Betänkandet innehåller en beskrivning av dessa tre problemområden, relevant lagstiftning redovisas och riskfaktorer identifieras. Utredningar, åtgärder och behandling för såväl offer som förövare gås igenom liksom samverkan på både nationell och internationell nivå. Utredningen har också lämnat vissa förslag till fortsatt arbete med frågor som rör sexuell exploatering av barn.
Sexuell exploatering i form av människohandel för sexuella ändamål är ett relativt nytt fenomen, men sexuell exploatering i andra former har förekommit länge. Framför allt har unga flickor med missbruksproblem exploaterats sexuellt. Det är väl känt, men något som inte fokuserats i utredningar och behandling. Exakt hur stor omfattningen av exploatering är går inte att bedöma, men de undersökningar och den kunskapssammanställning som utredningen genomfört visar att antalet barn som utsätts för sexuell exploate-
15
Sammanfattning SOU 2004:71
ring är betydande. Liksom när det gäller sexuella övergrepp är den synliga delen av sexuell exploatering av barn, dvs. brottsstatistik och uppgifter från myndigheter och organisationer, troligen bara toppen på ett isberg.
Fattigdom, patriarkala strukturer och sexualisering av samhället skapar en grogrund för sexuell exploatering.
Barn som varit utsatta för sexuell exploatering har stora sociala och psykologiska problem. Många har varit utsatta för sexuella kränkningar/övergrepp före eller i samband med att de blir sexuellt exploaterade.
För att förklara sexuell exploatering av barn räcker dock inte de individbaserade förklaringsmodellerna utan de måste kompletteras med faktorer av strukturell natur. Problemet måste ses i sitt samhälleliga sammanhang. Fattigdom i kombination med patriarkala strukturer utgör den stora risken för att kvinnor och barn skall utsättas för våld och olika former av sexuella övergrepp/exploatering. I kulturer där kvinnor och barn inte ses som individer med samma värde och rättigheter som män, riskerar de att bli betraktade och behandlade som objekt.
En annan faktor som gör sexuell exploatering av barn möjlig är sexualiseringen av samhället. Erotiska budskap finns i reklam, TVprogram, filmer, musikvideos, mode och på Internet. Filmer och bilder som tidigare skulle klassas som pornografi, visas i dag i helt öppet i en del TV-kanaler och förekommer i vissa kvälls- och veckotidningar. Barn översköljs av material med sexuellt innehåll på ett helt annat sätt än tidigare generationer.
Konsekvenserna av sexualiseringen av det offentliga rummet kan idag skönjas i till exempel förändrade attityder till sexualitet, ändrade sexualvanor och en kraftig ökning av konsumtionen av pornografi.
En utsatt grupp
På individnivå finns vissa faktorer som innebär att barn löper en ökad risk att bli utsatta för sexuell exploatering. Riskfaktorerna utgörs av sexuella övergrepp, fysisk misshandel, känslomässig försummelse, bristande tillsyn och skydd m.m. Ungdomsenkäten visar
16
SOU 2004:71 Sammanfattning
att ungdomar som sålt sex har många problem, vilket tar sig olika uttryck som sexualiserat beteende, missbruk, asocialitet och psykisk ohälsa. Barn som kommer till Sverige från andra länder som asylsökande med eller utan legal vårdnadshavare, för att modern skall gifta sig med en svensk man liksom barn som smugglas in eller kommer hit på eget bevåg, kan också löpa risk för sexuell exploatering.
Ensamma, ledsna, vilsna och svikna barn är utsatta för stora risker eftersom kontakter via Internet kan bli en kompensation för annan mänsklig gemenskap. Barn som har dåliga relationer till sina föräldrar, saknar kamrater eller av andra anledningar känner sig ensamma och utanför är särskilt skyddslösa när någon okänd person söker kontakt med dem på Internet.
Barn kan utsättas för sexuell exploatering även om inga egentliga riskfaktorer finns med i bilden. Det kan till exempel gälla barn som fotograferas i pornografiskt syfte utan föräldrarnas vetskap och utan att ens barnen själva vet om att de är fotograferade. De strategier som många förövare använder sig av kan vara svåra för barn att genomskåda, särskilt om förövaren är en person de känner, har förtroende för eller ser som en auktoritet. Alla barn som råkar ut för sexuell exploatering efter att ha fått kontakt via Internet har inte sociala problem. Det kan handla om nyfikenhet, aningslöshet eller att testa gränser. Barnen kan dras in i något som de inte förstår och inte kan bedöma konsekvenserna av.
Samband mellan barnpornografi och sexuella övergrepp
Barnpornografiska bilder/filmer innebär nästan alltid att barnet varit utsatt för ett sexuellt övergrepp/kränkning som dokumenterats. Det förekommer emellertid också bilder som inte tagits i barnpornografiskt syfte, men som används på ett sådant sätt att de framstår som pornografiska. Det kan vara bilder som manipulerats eller som sätts in i en svit tillsammans med bilder av barnpornografisk natur. Tittandet på barnpornografiska bilder/filmer kan vara tillfälligt, men det kan också ingå som en del i ett mönster av sexuella gränsöverskridanden och övergrepp.
Att inneha, samla eller sprida barnpornografi är ett brott i sig, men bör också uppmärksammas som en riskfaktor för fysiska sexuella övergrepp. Att det finns ett samband mellan barnpornografibrott och sexuella övergrepp framgår bl.a. av Brå-undersök-
17
Sammanfattning SOU 2004:71
ningen. Trettioåtta procent av dem som dömts för barnpornografibrott hade också fällts för sexualbrott mot barn i samma mål. En annan koppling är att personer som är med i något av de slutna pedofilnätverken, som verkar på Internet, kan vara tvungna att distribuera nya bilder för att få tillgång till andras material. För att få fram dessa bilder kan personen begå egna övergrepp mot barn, fotografera eller filma det och distribuera bilderna/filmen till personerna i nätverket. Således begås övergrepp på grund av att ”marknaden” ständigt kräver nya bilder.
Flertalet människor anser att sex med barn är något oacceptabelt, men när gränserna för det normala förskjuts, skapas en grogrund för avarter som sexuell exploatering av barn. Barnpornografin kan verka avtrubbande så att det som tidigare var otänkbart så småningom kan ses som en möjlighet, inte bara av pedofiler utan även av människor som normalt inte skulle utnyttja barn. Ett annat steg i normaliseringsprocessen är att uppleva att det är många som gör samma sak. Internet erbjuder i dag möjligheter att känna gemenskap med andra som är sexuellt intresserade av barn. Ytterligare en viktig faktor till att trösklarna sänkts är tillgängligheten, framför allt har pornografin blivit lättillgänglig. Den som har god kunskap om IT kan enkelt hitta det man vill ha på Internet och risken för att man skall bli upptäckt är liten. Dessutom kan det stora utbudet av pornografi och annat material med sexuellt innehåll påverka barn och ungdomar så att deras gränser förskjuts. Det kan därmed bli lättare att förmå dem att utföra sexuella handlingar. Slutligen sänks trösklarna avsevärt när det blir lättare att hitta offer. Tidigare var förövarna hänvisade till att försöka finna barn i sin omgivning, vilket kunde vara besvärligt, riskfyllt och ta tid. Under anonymitetens skydd är det lättare att hitta lämpliga offer.
Ett speciellt problem med barnpornografin på Internet är att bilderna/filmerna aldrig försvinner. De är för evigt i cirkulation på nätet. Det betyder att kränkningen av det avbildade barnet aldrig upphör.
Efter det att innehav av barnpornografi kriminaliserades har det skett en explosionsartad utveckling av Internets möjligheter till kontakt mellan människor. Detta har inneburit en radikal ökning av möjligheterna att begå barnpornografibrott.
18
SOU 2004:71 Sammanfattning
Handel med barn för sexuella ändamål
Människohandel för sexuella ändamål är ett brott som planeras av kriminella organisationer och sker väl dold från myndigheter, organisationer och allmänhet. Hanteringen underlättas genom de öppna gränserna inom Schengenområdet, vilket innebär gränsövervakning utan passkontroll samt en möjlighet att passera gränser med minderåriga utan att någon ställer frågor om tillhörighet eller släktskap.
De flesta fall av människohandel för sexuella ändamål rör vuxna kvinnor över 18 år, men offren kan också vara underåriga flickor, vanligtvis i åldern 16–17 år. Flickorna lockas för det mesta till Sverige i tron att de skall tjäna pengar och på så sätt förändra sin framtid. Ibland tvingas de eller luras att tro att de skall få ett vanligt arbete. Några är säkert medvetna om att de kommer att sälja sex, men tror att det är något övergående, något som de bara gör under en kort tid. I själva verket blir de offer för en modern form av livegenskap.
Genom rapporter och kontakter med utredningens nätverk har framgått att det finns samarbete mellan myndigheter och organisationer både nationellt och internationellt på den polisiära sidan. Beträffande omhändertagande av offren för människohandel för sexuella ändamål saknas däremot i allmänhet samarbete, samordning, kunskap samt tydlighet i ansvarsfördelningen mellan berörda myndigheter och organisationer såväl nationellt som internationellt. Dessutom saknas ett tydligt barnperspektiv i behandlingen av offret.
Sexuell exploatering mot ersättning
Utredningen har kartlagt omfattningen av försäljning av sex mot ersättning hos ungdomar i årskurs tre i gymnasiet. Undersökningen (Svedin och Priebe 2004) visar att 60 ungdomar – 1,4 procent – någon gång sålt sex mot ersättning. Det skulle motsvara ca 1 000 ungdomar i årskurs tre i gymnasieskolan.
Av de 60 ungdomarna är 23 flickor (1 procent) och 37 pojkar (1,8 procent). Pojkar med invandrarbakgrund är överrepresenterade. Kännetecknande för dem som har erfarenhet av att ha sålt sexuella tjänster är tidig samlagsdebut, fler sexualpartners, beteendeproblem, kriminalitet (framför allt bland pojkar), psykiska problem och missbruk (framför allt bland flickor). Av dem uppger 49 att de
19
Sammanfattning SOU 2004:71
blivit utsatta för sexuella handlingar mot sin vilja. Oftast rör det sig om att någon kladdat/tafsat och om blottning. Fyrtiotvå procent (30 procent av pojkarna och 60 procent av flickorna) har utsatts för penetrerande övergrepp.
De ungdomar som besvarat enkäten om attityder till och erfarenheter av att sälja sex mot ersättning/pengar accepterar i anmärkningsvärt hög grad att någon säljer sex eller ställer upp i pornografiska sammanhang. En majoritet av ungdomarna i undersökning hade någon gång sett på pornografi. Mest tittade pojkar som sålt sex. Fyrtiotvå procent av dem uppgav att de mer eller mindre dagligen tittade på pornografi. Denna grupp tittade också betydligt oftare på exempelvis sex med våldsinslag, sex mellan barn och vuxna och sex med djur. Många uppger att de blir påverkade och vill pröva vad de sett, vilket är alarmerande, inte minst därför att de också tittat på barn- och våldspornografi.
Offren
Offren för sexuell exploatering kan vara allt ifrån små barn, som fotograferats för pornografiska ändamål utan att veta om det, till tonåringar som tvingas prostituera sig. De psykiska, fysiska och sociala konsekvenserna av att ha varit utsatt för sexuell exploatering varierar utifrån faktorer som barnets ålder, typen av exploatering och relation till förövaren.
I Brå:s undersökning av domar där det finns inslag av sexuell exploatering är 70 procent av offren flickor. I enkätundersökningen var i stället majoriteten av dem som sålt sex pojkar. Det finns anledning anta att sexuell exploatering av pojkar är ännu mer dold än exploateringen av flickor.
Drygt 80 procent av pojkarna och 65 procent av flickorna i Bråundersökningen är under 15 år. I enkätundersökningen uppgav 46 av de 60 ungdomar som sålt sex att de var mellan 14 och 18 när de första gången sålde sex. Medianvärdet var 16 år.
Förövarna
Det är vanligt att förövarna av brott med inslag av sexuell exploatering dömts för brott mot flera barn. I Brå-undersökningen hade ungefär en fjärdedel dömts för brott mot två till tre barn och en
20
SOU 2004:71 Sammanfattning
fjärdedel för brott mot fyra barn eller fler i samma mål. Nittiofem procent av de dömda var män.
Det är också vanligt att gärningsmännen tidigare dömts för brott. I Brå-undersökningen hade 72 procent lagförts vid minst ett tidigare tillfälle. En femtedel hade tidigare dömts för sexualbrott mot barn och drygt en fjärdedel hade dömts för våldsbrott.
Ytterst få av dem som utnyttjar barn sexuellt mot betalning betraktar sig själva som någon som ofredar barn. De försöker förneka, rättfärdiga och göra sitt beteende mänskligt. Emellanåt hävdar de också att de unga själva får ta ansvar för det som hänt. De föreställer sig att den sexuella kontakten är någonting som barn kan samtycka till och dra fördel av. Denna inställning finns också i några av de domar som utredningen tagit del av. I Svedins och Backs undersökning av barn som utnyttjas i barnpornografi ( 2003) finns en beskrivning av förhören med förövarna. Ingen uttryckte skuld för att de gjort barnen illa och ansåg inte att de gjort något fel. De mindes i regel dåligt och bagatelliserade sin roll i övergreppen. Flertalet förövare hade kognitiva förvrängningar; de förvrängde verkligheten, omdefinierade makt- och styrkeförhållanden, kastade om rollfördelningen etc.
Internet som risk och möjlighet
Internet har inneburit en radikal förändring av barns och ungdomars sociala och kulturella miljö. Majoriteten av barn i åldern 9– 16 år chattar på Internet, men föräldrarna känner i allmänhet inte till det. Skillnaden mellan vad föräldrar tror att barn gör på Internet och vad barn faktiskt gör är stor. Dessutom kan barn lätt hitta pornografiskt material eller få upp sådant material på skärmen ofrivilligt.
På de s.k. fjortishemsidorna kan barn lägga ut bilder på och presentera sig själva, skriva i egna dagböcker eller andras gästböcker, chatta, skicka e-post och delta i diskussionsgrupper. Den nya digitala kameratekniken med webbkameror och mobiltelefoner gör det enkelt att fotografera och att publicera bilderna på nätet. De bilder av sig själva som ungdomarna lägger in på ”fjortishemsidor” blir, i likhet med andra bilder på Internet, något av ”allmän egendom” och kan även hamna på pornografiska hemsidor.
Anonymiteten på Internet ger möjlighet att lufta problem som barn inte riktigt vågar ta upp öga mot öga, till exempel sexualitet
21
Sammanfattning SOU 2004:71
eller relationer. Det kan vara positivt, men det finns också risker med denna öppna kommunikation. Det går aldrig att lita på att den person man chattar med är den han/hon utger sig för att vara. Kontakt genom Internet kan leda till personliga möten som kan vara riskfyllda. Internet har gjort det lättare för pedofiler och andra sexualbrottslingar att få kontakt med barn.
Genom Internet kan barn utsättas för helt andra risker än tidigare. Föräldrar har mindre kontroll över barnens kontakter och förövare har fått betydligt större möjligheter att hitta barn att sexuellt utnyttja eller exploatera.
Utredningar, åtgärder och behandling
Sexuella övergrepp mot barn är inget nytt problemområde för socialtjänsten. Det har varit en uppmärksammad fråga sedan slutet på 1980-talet. Inom utbildning, forskning och praktik har socialtjänsten och andra myndigheter alltså haft flera decennier på sig att utveckla metoder för utredning och behandling. Sexuell exploatering däremot är ett relativt nyligen uppmärksammat problem där erfarenheter och kunskaper i stort sett saknas. För att problemet skall kunna identifieras behövs ökade kunskaper såväl inom individ- och familjeomsorgen som inom institutionsvården.
Barn som utsatts för sexuell exploatering har ofta upplevt sexuella övergrepp, våld, försummelse och övergivenhet. Missbruk är i allmänhet det mest synliga problemet, vilket kan innebära att det problemet betonas i utredningar och behandling medan andra problem som sexuell exploatering hamnar i skymundan.
Eftersom barn som utsatts för sexuell exploatering är en heterogen grupp går det inte att generalisera kring behandlingsbehov. En del barn har exploaterats utan att vara medvetna om det, andra har utsatts för svåra övergrepp i samband med exploateringen. För vissa barn var exploateringen en engångsföreteelse, för andra något som pågått i många år. Vissa kommer från välfungerande familjer och har inte utsatts för några särskilda psykosociala påfrestningar, medan andra är drabbade av en rad riskfaktorer. Behandlingsbehoven kan således variera från att barnet inte behöver någon professionell behandling alls till att barnet har mycket omfattande behandlingsbehov.
Barn- och ungdomspsykiatrin har med krympande resurser och längre köer prioriterat barn med svåra psykiska problem. Att ha
22
SOU 2004:71 Sammanfattning
varit utsatt för trauma ger ingen självklar rätt till behandling. Ofta är det först när barn uppvisar svåra psykiska problem, som behandling erbjuds. Det finns exempel på att BUP arbetat aktivt med frågor som rör sexuell exploatering, men vanligtvis torde sexuell exploatering vara ett problem som sällan uppmärksammas inom BUP. För att tas emot där måste barnet och föräldrarna – förutom att barnet uppvisar allvarliga symtom – vara motiverade för behandling och själva ta kontakt. Därmed blir BUP inte ett realistiskt behandlingsalternativ för sexuellt exploaterade barn, förutom vid kliniker med särskild inriktning mot sexuella övergrepp.
De mest utsatta ungdomarna finns inom institutionsvården. Det finns skäl att anta att åtskilliga av dem har varit utsatta för sexuell exploatering. Därmed är det angeläget att klarlägga om så också är fallet och att utveckla kunskap och metoder för att ge dessa ungdomar vård som inkluderar området sexuell exploatering.
Vuxna som begått sexuella övergrepp mot barn har i dag mycket små möjligheter att få adekvat behandling. Det gäller såväl inom den öppna som den slutna psykiatrin. Personer som dömts för sexualbrott mot barn kan dock få vård vid någon av de anstalter inom kriminalvården som har särskilda behandlingsprogram för förövare av sexualbrott. Någon behandling direkt avsedd för personer som dömts för barnpornografibrott finns dock inte i Sverige, såvitt känt.
Samverkan
När det gäller misstanke om sexualbrott eller misshandel mot barn finns sedan länge samverkansgrupper i flertalet kommuner. Deras uppgift är i första hand att se till att barnet är skyddat och att samordna arbetet, framför allt utredningarna. Även sexuell exploatering utgör ett brott där samverkan mellan olika myndigheter är nödvändig. Eftersom det finns likheter och samband mellan dessa olika brottstyper, finns det skäl för samverkansgrupperna att arbeta med både sexuella övergrepp och sexuell exploatering.
Att bekämpa sexuell exploatering av barn kräver ett väl utvecklat internationellt samarbete. Brottsligheten, framför allt barnpornografi och människohandel för sexuella ändamål, är gränsöverskridande. Det krävs både formella och informella kontakter mellan brottsbekämpande myndigheter i olika länder.
23
Sammanfattning SOU 2004:71
Utredningens förslag
Utredningen föreslår:
•
att regeringen utreder och klargör frågan om skadestånd vid barnpornografibrott
•
att regeringen överväger en översyn av bl.a. preskriptionstiderna för brottet sexuellt ofredande vid de tillfällen då detta brott har samband med barnpornografibrott
•
att regeringen ser över lagstiftningen vad gäller ålderskriteriet vid barnpornografibrott i det fall Högsta domstolen fastställer Svea hovrätts dom (Svea hovrätt, B228-03)
•
att regeringen överväger hur lagring av barnpornografiska bilder i tempfiler, såsom det beskrivs i betänkandet, skall kriminaliseras
•
att de utåtriktade arbetsmetoder som använts i Rädda Barnens Hotline bör tas till vara av polisen när projektet avslutas 2005
•
att regeringen överväger behovet av en översyn beträffande kostnader för utlämnande av IP-nummer och lagringstider för logfiler i syfte att öka polisens möjligheter att utreda brott som rör sexuell exploatering av barn. Även spårning av mobiltrafik bör uppmärksammas i detta sammanhang.
•
att regeringen tar upp frågor om barnpornografi på nätet i lämpliga internationella sammanhang
•
att regeringen överväger att uppdra åt Rikspolisstyrelsen, Migrationsverket och Tullverket att utforma en vägledning för hur kontrollen vid gränserna skall utformas för att förhindra sexuell exploatering av barn
•
att rättsväsendets inställning till och hantering av mål som gäller misshandel, sexuella övergrepp och sexuell exploatering av barn ses över på liknande sätt som regeringens aviserade översyn av våldtäkter mot kvinnor
•
att fortbildningen beträffande barnmisshandel och sexuella övergrepp mot barn för poliser och åklagare också innefattar sexuell exploatering av barn
•
att åklagare vid de internationella åklagarkamrarna som utreder brott mot barn erhåller särskild kompetens för uppgiften
24
SOU 2004:71 Sammanfattning
25
•
att domare och nämndemän i mål som gäller sexuella övergrepp, sexuell exploatering och barnmisshandel bör särskild kompetens för uppgiften
•
att riktlinjer för hur polisen bör handlägga fall av sexuell exploatering av barn utarbetas av Rikspolisstyrelsen
•
att regeringen överväger om Lagen om registerkontroll (SFS 2000:873) skall omfatta fler yrkesgrupper än vad som nu är fallet, exempelvis vissa läkare, personal vid institutioner för barn och ungdom samt kontaktpersoner inom socialtjänsten och gode män
•
att skolan prioriterar sex- och samlevnadsundervisningen och gör stora ansträngningar för att skapa en miljö där ingen elev utsätts för sexuella trakasserier samt verkar som en motkraft till den syn på kvinnor och män som sprids genom reklam, dokusåpor och pornografi.
•
att Socialstyrelsen – inom ramen för regeringsuppdraget att utreda förutsättningarna för en nationell funktion för området barn i utsatta situationer – beaktar frågor om sexuell exploatering. Detta uppdrag skall samordnas med Socialstyrelsens uppdrag att utreda regionala kunskapscentra inom området sexuella övergrepp och misshandel av barn. Utredningen anser att sexuell exploatering av barn bör beaktas även i denna del av uppdraget
•
att Socialstyrelsen i sitt arbete med att ta fram ett dokumentationssystem för utredning och uppföljning (BBIC) och utarbetandet av en handbok för sociala utredningar uppmärksammar frågor om sexuell exploatering av barn
•
att Statens institutionsstyrelse i samband med ADAD-intervjun ställer frågor om sexuell exploatering där detta är relevant samt utvecklar metoder för behandling av ungdomar som utsatts för sexuell exploatering
•
att den Sociala barn- och ungdomsvårdskommittén (S 2003:06) beaktar frågor som rör sexuell exploatering av barn i sitt arbete
•
att regeringen överväger hur och i vilken form den av utredningen framtagna kunskapen skall spridas centralt, regionalt och lokalt
Summary
The terms of reference of the committee into knowledge concerning sexual exploitation of children in Sweden were, among other things, to make an inventory of and compile knowledge about sexual exploitation of children and to consider the need for additional measures on the part of the Government to fulfil the work against sexual exploitation of children in accordance previous undertakings. The committee has collected information from, inter alia, four networks made up of representatives of authorities, NGOs, parliamentarians and experts, from a number of study visits and from two studies carried out within the framework of the committee. One of the studies was carried out by the National Council for Crime Prevention. It refers to reported and processed sexual offences against children that includes elements of sexual exploitation. The other study is a survey concerning the sexuality of young people – attitudes to and experience of sexual exploitation – carried out by researchers at Lund University in cooperation with the committee of inquiry.
Sexual exploitation of children comprises trafficking in children, child prostitution/sexual exploitation for payment and child pornography. The report contains a description of these three problem areas, relevant legislation is reported and risk factors identified. Investigations, measures and treatment for both victims and perpetrators are reviewed as well as joint action at both national and international levels. The committee has also presented certain proposals for continued work on issues concerning the sexual exploitation of children.
Sexual exploitation in the form of human trafficking for sexual purposes is a relatively new phenomenon although sexual exploitation in other forms has long existed. Young girls with alcohol and drug abuse problems in particular have been sexually exploited. This is a well known fact but has not been the focus of attention in
27
Summary SOU 2004:71
investigations and treatment. The exact extent of exploitation cannot be assessed, however the investigations and assembly of knowledge carried out by the committee show that the number of children exposed to sexual exploitation is considerable. As in the case of sexual abuse, the part of sexual exploitation of children that is visible, that is to say in criminal statistics and information from authorities and organisations, is probably just the tip of the iceberg.
Poverty, patriarchal structures and the sexualisation of society create a breeding ground for sexual exploitation
Children who have been subject to sexual exploitation have major social and mental problems. Many have been subjected to sexual violation/abuse before or in connection with sexual exploitation.
However, the models based on the individual are not sufficient to explain sexual exploitation of children and must be supplemented by factors of a structural nature. The problem must be seen in its social context. Poverty in combination with patriarchal structures constitutes a major risk of the exposure of women and children to violence and different forms of sexual abuse/exploitation. In cultures where women and children are not seen as individuals of the same value and with the same rights as men, they risk being regarded and treated like objects.
Another factor that makes sexual exploitation of children possible is the sexualisation of society. Erotic messages are communicated in advertising, TV programmes, films, music videos, fashion and on the Internet. Films and images that would have been classified as pornography are shown today on some TV channels and appear in certain evening papers and weekly magazines. Children are drowning in material with a sexual content which is a completely different situation from that which applied for earlier generations.
The consequences of the sexualisation of the public sphere can currently be perceived for example in changed attitudes to sexuality, changed sex habits and a strong increase in the consumption of pornography.
28
Summary
An exposed group
At the individual level, there are certain factors that imply children run a greater risk of being subjected to sexual exploitation. The risk factors are sexual and physical abuse and neglect. The youth poll shows that young people who have sold sexual services have many problems, which are expressed in different ways such as sexualised behaviour, alcohol and drug abuse, criminality and mental illness. Children who come to Sweden from other countries as asylum seekers with or without legal custodians, or because their mother is to marry a Swedish man and also children who are smuggled in or come on their own, may also run the risk of sexual exploitation.
Lonely, sad, lost and deserted children are exposed to the greatest risks since contacts via the Internet may be a compensation for other human company. Children, who have poor relations with their parents, have no friends or for other reasons feel lonely and excluded are particularly defenceless when an unknown person seeks contact with them via the Internet.
Children may be subject to sexual exploitation even if no real risk factors are present. It may, for example, be children who have been photographed secretly for pornographic purposes. The strategies used by many perpetrators can be difficult for children to see through, particularly if the perpetrator is someone they know, have faith in or see as an authority. Not all the children that have been caught up in sexual exploitation after making contact via the Internet have social problems. It may be a case of curiosity, innocence or of testing limits. Children may become involved in something they do not understand and cannot judge the consequences of.
Connections between child pornography and sexual violations
Pornographic pictures/films of children almost always mean that the child has been subjected to sexual abuse/violation that has been documented. It does happen, however, that pictures are not taken for pornographic purposes but are used in such a way that they appear to be pornographic. It may concern pictures that have been manipulated or included in a sequence together with pictures of a pornographic nature. Viewing pornographic pictures/films of children may be temporary but it may also be part of a pattern of transgressing limits and sexual abuse.
29
Summary SOU 2004:71
Possessing, collecting and distributing child pornography is a crime in itself but attention should also be given to it as a risk factor for physical sexual abuse. The investigation by the National Council for Crime Prevention for instance shows that there is a connection between child pornography offences and sexual abuse. Thirty-eight per cent of those convicted of child pornography offences had also been convicted for sexual crimes against a child in the same case. Another link is that people who are members of one of the closed paedophile networks that operate on the Internet may be obliged to distribute new pictures in order to get access to the material of others. To produce these pictures the person may sexually abuse a child, photograph or film the abuse and distribute the pictures/film to people in the network. Hence, children are sexually abused because the ‘market’ continually demands new pictures.
The majority of people consider sex with children unacceptable but when the boundaries for what is normal shift, a breeding ground is created for degenerate variants such as e sexual exploitation of children. Child pornography may influence attitudes so that what was previously inconceivable may be seen as a possibility, not just by paedophiles but also by people who would not normally exploit children. Another step in the process of normalisation is perceiving that many others are doing the same thing. Today, the Internet offers opportunities of feeling a mutual interest with others who are sexually interested in children. A further essential factor for lowering thresholds is accessibility. Pornography has above all become readily accessible. Those who are well acquainted with Internet can easily find what they want and the risk of being discovered is minor. Furthermore, the large supply of pornography and other material with a sexual content may have an effect on children and young people so that their limits are shifted. It may then be easier to persuade them to carry out sexual acts. Lastly, the thresholds are lowered considerably when it becomes easier to find victims. Previously, perpetrators had to find children in their nearest circles which could be difficult, risky and take time. With the protection of anonymity it is easier to find suitable victims.
A special problem connected with child pornography on the Internet is that the pictures/films never disappear. They are in circulation on the network eternally. This means that the violation of the child never ends.
30
Summary
After the criminalisation of possession of child pornography, there has been an explosive development of Internet opportunities for contacts between people. This has meant a radical increase in opportunities to commit child pornography crimes.
Trafficking in children for sexual purposes
Human trafficking for sexual purposes is a crime planned by criminal organisations and takes place well hidden from agencies, organisations and the general public. Operations are facilitated by the open borders in the Schengen area which imply border supervision without passport control and a chance to cross borders with juveniles without any questions being asked about their relationship or where they belong.
Most cases of human trafficking concern adult women over 18 but the victims may be juvenile girls, usually aged 16–17. These girls are mostly enticed to come to Sweden in the belief that they will earn money and in this way change their future. Sometimes they are forced or duped into believing they will get a regular job. Some are certainly aware that they will be selling sexual services but believe it will be temporary, something they will be doing for a short time. In fact they become the victims of a modern form of slavery.
Through reports and contacts with the committee’s network it has emerged that cooperation takes place between agencies and organisations, at both national and international levels on the policing side. On the other hand, regarding care of the victims of human trafficking for sexual purposes, there is a general lack of cooperation, coordination, knowledge and clear division of responsibility between the agencies and organisations concerned at both national and international levels. Furthermore, there is no clear child perspective in treatment of the victims.
Sexual exploitation for payment
The survey has mapped out the extent of selling sex among young people in the third year of the upper secondary school. The study (Svedin and Priebe 2004) shows that 60 young people – 1.4 per
31
Summary SOU 2004:71
cent – had sold sex for payment. That is equivalent to about 1 000 young people in the third year of the upper secondary school.
Of the 60 young people, 23 were girls (1 per cent) and 37 boys (1.8 per cent). Boys with an immigrant background were overrepresented. Characteristic of those with experience of having sold sex was an early intercourse debut, several sex partners, behavioural problems, criminality (especially among boys), mental problems and alcohol and drug abuse (especially among girls). Forty-nine stated that they had been subjected to sexual acts against their will. It was most often a question of someone pawing/groping them and of indecent exposure. Forty-two per cent (30 per cent of the boys and 60 per cent of the girls) had been subjected to sexual penetration.
To a remarkably high degree the young people who answered the questionnaire about attitudes to and experience of selling sex for remuneration/money accept that people sell sex or take part in pornographic situations. A majority of the young people in the survey had seen pornography on some occasion. Boys who sold sex viewed most. Forty-two per cent of them stated that they more or less daily viewed pornography. This group also considerably more often viewed sex involving violence, sex between children and adults and sex with animals. Many stated that they are affected by what they see and want to try it out which is alarming, not least bearing in mind that they have viewed child pornography and pornography involving violence.
The victims
The victims of sexual exploitation may be anyone from small children photographed for pornographic purposes without being aware of it, to teenagers forced into prostitution. The mental, physical and social consequences of having been exposed to sexual exploitation varies depending on factors such as the age of the child, the type of exploitation and the relationship to the perpetrator.
In the National Council for Crime Prevention survey of judgments pronounced in cases with an element of sexual exploitation, 70 per cent of the victims are girls. In the survey, the majority of those who had sold sex were boys. There is reason to assume that sexual exploitation of boys is even more concealed than exploitation of girls.
32
Summary
Over 80 per cent of the boys and 65 per cent of the girls in the Council’s survey were under 15. Forty-six of the 60 young people who had sold sex stated that they were between 14 and 18 when they sold sex for the first time. The median value was 16.
The perpetrators
It is usual for perpetrators of crimes with elements of sexual exploitation to be sentenced for crimes against several children. In the National Council for Crime Prevention survey, about a quarter had been sentenced for crimes against two or three children and a quarter for crimes against four or more children in the same case. Ninety-five per cent of those sentenced are men.
It is also common that the perpetrators have previously been sentenced for crimes. In the National Council survey, 72 per cent had appeared before court on at least one previous occasion. One fifth had previously been sentenced for sexual crimes against children and more than a quarter had been sentenced for crimes of violence.
Very few of those who sexually exploit children for payment consider themselves to be child molesters. They try to deny, justify their behaviour and make it humane. Occasionally they also claim that the young people themselves should take responsibility for what has taken place. They imagine that sexual contact is something the child can consent to and benefit from. This attitude is apparent in some of the judgments studied in the committee. In Svedin’s and Back’s study of children exploited in child pornography (2003) there is a description of the intervju with the perpetrators. No one expressed guilt about hurting the children and they did not consider they had done anything wrong. They were usually unable to remember and diminshed their role in the abuse. The majority of perpetrators had cognitive distortions; they distorted reality, redefined relationships of power and strength, reversed roles, etc.
The Internet as a risk and an opportunity
The Internet has meant a radical change in children’s and young people’s social and cultural environment. The majority of children aged 9–16 chat on the Internet but parents generally are not aware
33
Summary SOU 2004:71
of this. The difference between what parents think children use the Internet for and what they do use it for is great. For example, children can easily find pornographic material or involuntarily open such material on the display.
Certain homepages have children and young people as targetgroups. There they can present themselves, write their own diaries or in the diaries of others, chat, send e-mails and take part in discussion groups. The new digital camera technology with web cameras and mobile telephones makes it easy to photograph and publish the pictures on the Internet. Like other pictures, the pictures become a “public property” and can end up on pornographic sites. The anonymity of the Internet offers an opportunity to talk about problems that children dare not discuss face to face, for example sexuality or relations. This can be positive but there are also risks with this open communication. You can never rely on the person you are chatting with being whom he/she claims to be. Contact through the Internet can lead to personal meetings that may be risky. The Internet has made it easier for paedophiles and other sex criminals to make contact with children.
Through the Internet children can be exposed to new risks. Parents have less control over their children’s contacts and the perpetrators have obtained greater opportunities to find children to sexually abuse or exploit.
Investigations, measures and treatment
Sexual abuse of children is not new for social services. The matter has been given attention since the late 1980s. Thus, in training, research and practice, social services and other authorities have had several decades in which to develop methods for investigation and treatment. Sexual exploitation on the other hand has been given attention relatively recently and experience and knowledge is largely non-existent. To be able to identify the problem, increased knowledge is needed both in personal and family counselling and in institutional care.
Children who have been subjected to sexual exploitation have often experienced sexual violations, violence, neglect and abandonment. Abuse of alcohol and drugs is generally the most visible problem, which may mean that this problem is emphasised in
34
Summary
investigations and treatment while other problems such as sexual exploitation are neglected.
Since children exposed to sexual exploitation are a heterogeneous group, generalisations cannot be made about treatment needs. Some children have been exploited without being aware of it, others have been subjected to serious violations in connection with exploitation. For some children exploitation was a single event, for others something that has gone on for many years. Some come from well functioning families and have not been exposed to any special psychosocial strains, while others are affected by several risk factors. Hence, treatment needs may vary from children who are not in need of any professional treatment at all to children with very extensive need of treatment.
With their shrinking resources and long queues child psychiatric clinics have prioritised children with serious mental problems. Exposure to trauma does not give entitlement to treatment automatically. It is not until the child shows serious mental problems that treatment is offered. There are examples where clinics have worked actively on questions concerning sexual exploitation but as a rule sexual exploitation is probably seldom given attention. To be accepted by clinics, in addition to the child showing serious symptoms, the child and parents must be motivated for treatment and contact the clinic themselves. Hence, these clinics are not a realistic treatment alternative for sexually exploited children, with the exception of clinics with a special focus on sexual assault.
The most vulnerably young people are to found in institutional care. There is reason to assume that many of them have been exposed to sexual exploitation. It is therefore important to clarify whether this is the case and to develop knowledge and methods for giving these young people care that covers the area of sexual exploitation.
Adults that have committed sexual violations against a child have very few chances today of receiving adequate treatment. This applies to both open and closed psychiatric care. Persons sentenced for sexual crimes against children may, however, be given treatment at one of the prison establishments that have special treatment programmes for perpetrators of sexual crimes. There is no treatment in Sweden directly intended for persons sentenced for child pornography offences as far as we know.
35
Summary SOU 2004:71
Cooperation
Regarding suspected sexual offences against or abuse of children, cooperationgroups have long operated in most municipalities. Their task is primarily to ensure that the child is protected and to coordinate work, particularly the investigations. Sexual exploitation is also a crime that calls for cooperation between different agencies. As there are similarities and connections between these different types of crime, there is reason for collaborating groups to deal with both sexual abuse and exploitation.
The fight against sexual exploitation of children requires well developed international cooperation. These crimes, especially child pornography and human trafficking, are cross-border crimes. Both formal and informal contacts between anti-crime agencies in different countries are needed.
Committee proposals
The committee suggests that:
•
the Government investigate and clarify the issue of damages in connection with child pornography crimes
•
the Government consider a review of the period of limitation for sexual assault when the crime is connected with childpornography crimes
•
the Government review legislation regarding the age criterion in connection with child pornography crimes in cases where the Supreme Court affirms the judgment of the Svea Court of Appeal (Svea Court of Appeal, B228-03)
•
that the Goverment consider how caching of childpornographic pictures i temporary files, as described in the report, shall be criminilized
•
the workingmethods that have been used by Save the Cildren in their hotlineproject should be utilized by the police when the project is finished in 2005
•
the Government consider the need of reviewing costs for delivering IP numbers and the issue of saving loggfiles to facilitate police investigatory work with crime concerning sexual exploi-
36
Summary
tation of children. Tracing mobilecommunication should also be concidered in this connection.
•
the Government raise matters concerning child pornography on the Internet in appropriate international contexts
•
the Government consider commissioning the National Police Board, the Swedish Migration Board and the Swedish Customs to draw up guidelines for border control in order to prevent the sexual exploitation of children
•
the judicial system’s attitudes to and processing of cases concerning physical and sexual abuse and sexual exploation of children be reviewed in a manner similar to that initiated by the Government for rape of women
•
further training for the police and prosecutors concerning child physical and sexual abuse should also comprise sexual exploitation of children
•
prosecutors at the international public prosecution office investigating crimes against children should have special qualifications for the task
•
judges and lay assessors of cases concerning physical and sexual abuse and , sexual exploitation should have special qualifications for the task
•
guidelines for how the police should deal with cases of sexual exploitation of children should be prepared by the National Police Board
•
the Government consider whether the Law (2000:87) concerning testing by reference the criminal record of personnel in pre-schools, schools and school-age child care should cover more professional groups for example certain doctors, personnel at institutions for children and young people, contact persons in social services and guardian ad litem
•
schools give priority to sex education and make great efforts to create an environment where no pupil is subjected to sexual harassment and act as a counter-force to the view of women and men that is spread through advertising, docusoaps and pornography
37
Summary SOU 2004:71
38
•
the National Board of Health and Welfare should within the framework of the Government order regarding a national function for children at risk concider sexual exploitation of children. The need of regional competence centres should also be concidered
•
the National Board of Health and Welfare should in producing a documentation system for investigation and follow-up (BBIC, focus on children’s needs) and a handbook for social investigations give attention to matters concerning sexual exploitation of children
•
in connection with the ADAD (Adolescent Drug Abuse Diagnosis) interview, the National Board of Institutional Care in Sweden ask questions about sexual exploitation where relevant, and develop methods for treatment of young persons who have been subjected to sexual exploitation
•
in its work, the Committee on a National Action Plan for Social services for Children and Young People (S 2003:06) give attention to matters concerning sexual exploitation of children
•
the Government consider how knowledge compiled by the committee shall be spread nationally, regionally and locally
1 Utredningsuppdraget och dess genomförande
1.1 Utredningens uppdrag
Regeringen beslutade den 28 februari 2002 att tillsätta en arbetsgrupp med uppgift att inventera kunskaper om sexuell exploatering av barn m.m. (S2002:B). Den 16 april 2003 beslutade regeringen att tillkalla en särskild utredare med uppgift att fullfölja det arbete som bedrivits i arbetsgruppen.
Utredaren skall:
─
fullfölja inventeringen och sammanställningen av kunskaper om sexuell exploatering av barn i Sverige,
─
se över behovet av insatser för attitydpåverkan i frågor som rör sexuell exploatering av barn,
─
utveckla nätverken bland aktörer för utbyte av kunskap och erfarenheter samt finna former för fortsatt samverkan,
─
följa upp den svenska handlingsplanen mot sexuell exploatering av barn samt överväga behovet av ytterligare åtgärder från regeringens sida för att fullfölja arbetet mot sexuell exploatering av barn i Sverige. (Direktiven finns återgivna i sin helhet i bilaga 1)
1.2 Genomförande
I Sverige finns mycket lite forskning och dokumenterad beprövad erfarenhet om sexuell exploatering av barn. Kunskap om denna fråga måste därför till stor del sökas på annat sätt än genom forskning, skriftliga rapporter och statistik. En viktig del i kunskapsinsamlandet har därför varit muntlig information. Utredningen har haft kontakt enskilt och i grupp med ett stort antal representanter för myndigheter, organisationer och personer med särskild kunskap om utsatta barn.
39
Utredningsuppdraget och dess genomförande SOU 2004:71
1.3 Utredningens inre arbete
Flera av utredningens sammanträden har haft formen av temamöten till vilka en rad olika föreläsare inbjudits. Företrädare för polisen, kriminalvården, frivilligorganisationer, forskare, Migrationsverket, Brottsförebyggande rådet och Östersjöstaternas råd har förmedlat erfarenheter och kunskaper till utredningen.
Länsstyrelserna har i en skrivelse ombetts skicka in länsrätts- och kammarrättsdomar beträffande flickor som omhändertagits enligt 3 § LVU
1
. Tretton länsstyrelser har skickat sammanlagt 87 domar. Sekretariatet har gått igenom domarna för att finna uppgifter som kan tyda på eventuell sexuell exploatering.
1.3.1 Nätverken
Fyra nätverk har tillskapats bestående av företrädare för myndigheter, frivilligorganisationer, parlamentariker och experter. Cirka 80 personer har deltagit i nätverken där de bidragit med kunskap från sina respektive verksamhetsområden. Nätverken har träffats kontinuerligt under arbetsgruppens och utredningens gång. Utredningen har också haft flera möten med nätverken tillsammans för att diskutera frågor som berör alla och för att utbyta erfarenheter över sektorsgränserna.
Nätverken för myndigheter, frivillig organisationer och parlamentariker har vardera haft tre möten. Expertnätverket har haft två möten, varav ett internatsammanträde på Sätra Bruk i samarbete med Allmänna Barnhuset. Nätverken har haft tre gemensamma möten.
1.3.2 Rundabordssamtal
Kunskapsinhämtning på regional nivå har skett i form av rundabordssamtal i Malmö, Luleå och Örebro. Dessa samtal har anordnats i samarbete med respektive länsstyrelse. Till samtalen inbjöds ett tjugotal nyckelpersoner från polis- och åklagarmyndighet, socialtjänst, barnpsykiatri, vuxenpsykiatri, institutionsvård, personal från migrationsverkets förläggningar, Tullverket, frivilligorganisationer m.fl.
1
Lag (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU).
40
SOU 2004:71 Utredningsuppdraget och dess genomförande
1.3.3 Studiebesök m.m.
Studiebesök och sammanträffanden med nyckelpersoner inom olika verksamheter har genomförts, bl.a. på Norrtäljeanstaltens avdelning för sexualförbrytare. Vid besök hos polisen i Haparanda informerades sekretariatet om prostitutionen vid gränsen mellan Finland och Sverige. Vid Göteborgs universitet fick sekretariatet en genomgång av aktuell forskning om prostitution, sexköp och unga människors vanor och attityder till sexualitet. Sekretariatet har besökt socialförvaltningen i Lerum och polisen i Göteborg med anledning av ett uppmärksammat fall av sexuell exploatering av flera mycket unga flyktingpojkar. Sekretariatet har också besökt Statens Institutionsstyrelses institution för flickor i Malmö samt frivilligorganisationer som Riksförbundet HOPP, Xist och Mötesplats Stadsmissionen.
Vidare har utredaren och sekreteraren deltagit i en konferens om förövare och förövarstrategier i Edinburgh, Scotland. Konferensen var anordnad av NOTA – The National Organisation for the Treatment of Abusers.
1.3.4 Undersökningar
Brottsförebyggande rådet (Brå) har på utredningens uppdrag genomfört en kartläggning av domar och polisanmälningar om barn som utsatts för sexuell exploatering. Kartläggningen består av två delar. I den första delen beskrivs olika former av sexuell exploatering av barn som kommit till rättsväsendets kännedom och som lett till fällande domar. Den andra delen består av en kartläggning av barnpornografibrott. Undersökningen är gjord av utredare Lotta Nilsson. Rapporten finns i sin helhet som bilaga till betänkandet. Denna undersökning benämns fortsättningsvis Brå-rapporten.
Professor Carl Göran Svedin och doktorand Gisela Priebe vid barnpsykiatriska avdelningen, Lunds Universitet, har i samarbete med utredningen genomfört en studie av ungdomars erfarenheter och attityder till sexuell exploatering. Denna studie benämns fortsättningsvis ungdomsenkäten.
Som underlag till kapitlet om förövare och förövarestrategier har Cecilia Kjellgren, socionom och doktorand vid Lunds Universitet, sammanfattat forskning och annan kunskap inom området.
41
Utredningsuppdraget och dess genomförande SOU 2004:71
1.3.5 Delrapport
Arbetsgruppen lämnade en delrapport till regeringen den 12 mars 2003 i form av ett seminarium Vill vi veta…Vågar vi se?. Vid seminariet gavs en lägesrapport om hur långt arbetet med att få kunskap om sexuellt exploaterade barn i Sverige framskridit. Inbjudna till seminariet var företrädare för berörda departement, samtliga nätverk och deltagarna vid rundabordssamtalen. En tidning Vetskap & Verklighet som redovisade erfarenheter och aktuell kunskap om sexuell exploatering av barn distribuerades vid seminariet. Tidningen trycktes i 3 000 exemplar och har fått god spridning.
1.4 Utåtriktad verksamhet
Utredningen har disponerat medel för utåtriktad verksamhet.
I samarbete med Länsstyrelsen i Norrbotten och en referensgrupp bestående av ungdomar och lärare från gymnasieskolor i Luleå, Boden, Haparanda, Pajala och Piteå har två halvdagsseminarier om ungdomars attityder till sexuell exploatering av barn i Sverige genomförts. Seminarierna genomfördes i Luleå den 24 april 2003. Utgångspunkten var en visning av Lukas Moodyssons film Lilja 4-ever med efterföljande diskussion av frågorna:
•
Lilja – kan hon vara en svensk flicka eller pojke?
•
Vem lär oss om sex? – media och Internet som normbildare
•
Lilja mitt ibland oss – vuxensamhällets ansvar
Liknande seminarier arrangerades sedan lokalt vid de ovanstående gymnasieskolorna. Utredningen bidrog ekonomiskt till kostnaderna för hyra av biograf och film. Ett par tusen elever har på så sätt fått möjlighet att diskutera sina och andras attityder till sexuell exploatering.
Utredningen har också bidragit till finansieringen av Stiftelsen Kvinnoforums kartläggning Socialt stöd till kvinnor, flickor och pojkar. Offer för människohandel. En översyn av situationen i Sverige (Kvinnoforum 2002).
42
SOU 2004:71 Utredningsuppdraget och dess genomförande
1.4.1 Media och mediakontakter
Under utredningstiden har en bevakning av pressklipp genomförts. Därigenom har utredningen fått bred information om hur media beskriver frågor om sexuell exploatering. Genom pressbevakningen har utredningen snabbt fått kännedom om brottsutredningar och domar.
Utredningen har anordnat presskonferenser i samband med överlämnandet av Brå-rapporten, undersökningen om Ungdomars sexualitet – attityder och erfarenheter och av betänkandet.
1.5 Handlingsplanen
I utredningens uppdrag ingår att följa upp den svenska handlingsplanen mot kommersiell sexuell exploatering av barn och överväga behovet av ytterligare åtgärder från regeringens sida. Arbetsgruppen för kunskap om sexuellt exploaterade barn i Sverige lämnade en delrapport till regeringen den 12 mars 2003. I detta sammanhang gjordes också en redovisning av åtgärder som vidtagits sedan december 2001.
Handlingsplanen har kontinuerligt diskuterats vid utredningens sammanträden och vid de möten som anordnats med nätverken. Åtaganden som genomförts finns redovisade i betänkandets olika kapitel. Behovet av nya åtaganden diskuteras i kap. 17 Överväganden och förslag.
Regeringen anger i handlingsplanen att den kommer att följas upp i samband med att Sverige vart femte år avger rapport till FN:s barnrättskommitté. Sverige lämnade sin tredje rapport till FN:s barnrättskommitté 2002.
Två år efter det att det fakultativa protokollet till FN:s konvention om barnets rättigheter angående handel med barn, barnprostitution och barnpornografi ratificerats av en stat skall staten lämna en rapport till FN:s barnrättskommitté om vilka åtgärder som vidtagits för att genomföra konventionens stadganden. Därefter skall rapporteringen i dessa frågor ske i samband med den regelbundna rapporteringen till barnrättskommittén.
Handlingsplanen kommer därmed att regelbundet följas upp och nya åtaganden blir aktuella i samband med dessa uppföljningar.
I utredningens uppdrag ingår att följa upp den svenska handlingsplanen mot kommersiell sexuell exploatering av barn och
43
Utredningsuppdraget och dess genomförande SOU 2004:71
44
överväga behovet av ytterligare åtgärder från regeringens sida. Arbetsgruppen för kunskap om sexuellt exploaterade barn i Sverige lämnade en delrapport till regeringen den 12 mars 2003. I detta sammanhang gjordes också en redovisning
2
av åtgärder som vid-
tagits sedan december 2001.
Handlingsplanen har kontinuerligt diskuterats vid utredningens sammanträden och vid de möten som anordnats med nätverken. Åtaganden som genomförts finns redovisade i betänkandets olika kapitel. Behovet av nya åtaganden diskuteras i kap. 16 Överväganden och förslag.
Regeringen anger i handlingsplanen att den kommer att följas upp i samband med att Sverige vart femte år avger rapport till FN:s barnrättskommitté. Sverige lämnade sin tredje rapport till FN:s barnrättskommitté 2002.
Två år efter det att det fakultativa protokollet till FN:s konvention om barnets rättigheter angående handel med barn, barnprostitution och barnpornografi ratificerats av en stat skall staten lämna en rapport till FN:s barnrättskommitté om vilka åtgärder som vidtagits för att genomföra konventionens stadganden. Därefter skall rapporteringen i dessa frågor ske i samband med den regelbundna rapporteringen till barnrättskommittén.
Handlingsplanen kommer därmed att regelbundet följas upp och nya åtaganden blir aktuella i samband med dessa uppföljningar.
2
Vetskap och Verklighet, utgiven av Arbetsgruppen för kunskap om sexuellt exploaterade
barn i Sverige, Socialdepartementet.
2 Bakgrund
Sverige stod i augusti 1996 värd för den första världskongressen mot kommersiell sexuell exploatering av barn, där 120 länder var representerade. Regeringar och organisationer deltog med den gemensamma ambitionen att inleda ett globalt samarbete för att bekämpa utnyttjandet av barn. Kongressen fokuserade på kommersiell sexuell exploatering av barn vilken definierades som
sexuella övergrepp som begås av vuxna, där en ersättning i pengar eller på annat sätt utgår till barnet eller till andra personer, och där barnet behandlas som ett sexobjekt och som ett kommersiellt objekt.
Världskongressen enades om en rad åtgärder för att skydda barn och minska den kommersiella sexuella exploateringen av barn. I den aktionsplan som kongressen antog förband sig de deltagande länderna att före år 2000 upprätta nationella handlingsplaner mot kommersiell sexuell exploatering av barn. Länderna skulle bl.a. anslå resurser, öka samarbetet och skärpa lagstiftningen. För att uppfylla detta åtagandet tillsatte regeringen en interdepartemental arbetsgrupp med uppgift att utarbeta en nationell plan för åtgärder mot kommersiell sexuell exploatering av barn. Arbetsgruppen redovisade sitt arbete i augusti 1997 (Ds 1997:54). Arbetsgruppen ansåg
att det ligger i sakens natur att kommersiellt sexuellt utnyttjande av barn är ett större problem i länder med en utbredd social misär.
Det är sannolikt utomordentligt ovanligt att barn i Sverige utnyttjas kommersiellt i sexuella syften, möjligtvis med reservation för spridningen av barnpornografi. Då det gäller andra typer av sexuella övergrepp mot barn finns det ingen anledning att tro att förhållandena i Sverige skiljer sig från andra länder i Europa. Även om de ekonomiska förhållandena och de etiska normerna i vårt samhälle bidragit till att vi förskonats från att kommersiell sexuell exploatering har blivit ett frekvent problem, så äger vi en del av problemet. Även i vårt land finns nämligen köparna eller förövarna.
45
Bakgrund SOU 2003:71
Den svenska handlingsplanen mot kommersiell sexuell exploatering antogs av regeringen 1 juli 1998.
I samband med förberedelsearbetet inför den andra världskongressen mot kommersiell exploatering i Yokohama i december 2001 uppdaterade regeringen den svenska handlingsplanen. En informell arbetsgrupp under Socialdepartementets ledning bestående av representanter för berörda departement, myndigheter och frivilligorganisationer deltog i arbetet. Utgångspunkten var att se kommersiell sexuell exploatering av barn som ett komplext problem med många bakomliggande orsaker både på det samhälleliga och individuella planet. För att förhindra kommersiell sexuell exploatering av barn krävs samarbete mellan olika yrkesgrupper, mellan offentlig och frivillig sektor och över gränser. Inget land, ingen organisation, myndighet eller yrkesgrupp kan ensam komma tillrätta med detta problem. Åtgärderna mot kommersiell sexuell exploatering skall riktas mot grundorsaker till att barn utsätts. Viktigt är att öka kunskapen hos dem som arbetar med barn och ungdomar i Sverige. Vuxna som i sin yrkesutövning kommer i kontakt med barn, måste lära sig att se och tolka signalerna hos barn som far illa. Regeringen ville i den uppdaterade handlingsplanen särskilt uppmärksamma barn med funktionshinder. Åtgärder skulle också riktas mot förövare. Vidare ansåg regeringen att det finns behov av attitydpåverkan och goda behandlingsmetoder. I den nationella handlingsplanen förbinder sig regeringen att, i enlighet med åtagandena vid Stockholmskonferensen, vidta åtgärder vad gäller samverkan och förebyggande insatser, skydd, rehabilitering, återanpassning samt barns delaktighet
2.1 Östersjösamarbetet
Med anledning av rapporter som pekade på ett växande problem med sexuell exploatering av barn inom Östersjöregionen tog Sverige hösten 1997, inom ramen för Östersjöstaternas råd, initiativet till ett regionalt samarbetsprojekt. Vid ett möte i januari 1998 slog regeringscheferna fast att ett multidisciplinärt tillvägagångssätt i arbetet med kommersiellt sexuellt exploaterade barn skulle förankras hos politiker och höga beslutsfattare samt att nätverk skulle byggas i Östersjöregionen. Arbetet skulle grundas på samarbete och inte bistånd. Socialdepartementet inrättade 1999 en särskild arbetsgrupp för att leda detta arbete. Gruppens mål var att uppfylla
46
Bakgrund
de gemensamma åtaganden som de svenska och norska regeringarna gjorde i samband med den konferens mot kommersiell sexuell exploatering av barn som hölls i Tallinn 1998. Åtagandet innefattade att bilda ett nätverk i kompetenshöjande syfte mellan beslutsfattare och hög administrativ personal samt att sprida specialistkunskap kring utsatta barn i regionen. Ett IT-nätverk byggdes upp, http://childcentre.baltinfo.org, med ekonomisk stöd från bland annat EU-kommissionens STOP-program. Hemsidan är operationell och mycket av informationsspridning och kommunikation mellan aktörerna inom Östersjöstaternas råd sker via den. Det regionala samarbetet ledde till att det år 2002 bildades en barnenhet inom Östersjöstaternas råds sekretariat med uppgift att koordinera samarbetet kring frågor som rör barn i utsatta situationer i regionen.
2.2 Förekomst av sexuell exploatering av barn i Sverige
Sexuell exploatering av barn ansågs direkt efter världskongressen 1996 inte vara något större problem i Sverige. I Socialstyrelsens rapport Kännedom om prostitution 1998–1999 framkom vad gäller minderåriga i prostitution endast ett fåtal kända fall. Rikspolisstyrelsen, som årligen rapporterar om prostitutionens utbredning i Sverige, lämnade vid denna tidpunkt liknande uppgifter i sin rapportering till regeringen.
År 2001 publicerade ECPAT-Sverige
rapporten Kommersiell
sexuell exploatering av barn – en studie av kännedom om utnyttjandet av minderåriga i prostitution, pornografi och trafficking. I denna framhölls att ”kommersiell sexuell exploatering av barn är ett problem över hela landet och att problemet har en omfattning som hittills varit okänd för det officiella Sverige.”
2.3 Socialdepartementets hearing
Som ett led i förberedelsearbetet inför den andra världskongressen i Yokohama 2001 och mot bakgrund av ny kunskap från Östersjösamarbetet, samt den debatt som följde på ECPAT:s rapport kallade det dåvarande statsrådet Ingela Thalén till en hearing. Syftet var
1
End Childprostitution, Child Pornography and Trafficking in Children for Sexual Pur-
poses.
47
Bakgrund SOU 2003:71
48
att diskutera hur man upptäcker att barn blir sexuellt exploaterade, omfattningen av sexuell exploatering och om vi har tillräckligt med kunskaper för att kunna utreda och behandla de barn som upptäcks.
Vid hearingen redogjorde företrädare för myndigheter, ideella organisationer och experter för sina erfarenheter av sexuellt exploaterade och utsatta barn.
Som ett direkt resultat av hearingen beslutades att en särskild arbetsgrupp inom socialdepartementet skulle skapas för att genomföra en bred nationell inventering om sexuell exploatering av barn i Sverige.
3 Vad är sexuell exploatering av barn?
3.1 FN:s konvention om barnets rättigheter
Sverige ratificerade FN:s konvention om barnets rättigheter – barnkonventionen – efter ett beslut i riksdagen den 21 juni 1990 utan att reservera sig på någon punkt (prop. 1989/90:107, bet. 1989/90:SoU28). Härigenom har Sverige åtagit sig att följa konventionens bestämmelser.
Barnkonventionen innehåller olika slag av rättigheter, dels medborgerliga och politiska rättigheter, dels ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter.
Konventionen tar hänsyn till barnets utsatthet och sårbarhet, vilket kommer till uttryck i de rättigheter som syftar till att ge barnet skydd mot övergrepp och utnyttjande.
Barnkonventionen är inriktad på individen – den enskilda flickan eller pojken – och sakartiklarna handlar om barnets rätt att få sina grundläggande rättigheter och behov tillgodosedda.
I artikel 1 i konventionen slås fast att med barn avses varje människa under 18 år, om inte barnet blir myndigt tidigare enligt den lag som gäller för barnet. Det hindrar inte att konventionen i sina olika artiklar beaktar att barn med stigande ålder och mognad ges ökad självständighet. Barnkonventionen ger dock uttryck för att barndomen är värdefull i sig och att barndomen och ungdomstiden skall värnas.
Barnkonventionen innehåller fyra grundläggande principer, principen om icke-diskriminering (artikel 2), principen om barnets bästa (artikel 3), principen om rätten till liv och utveckling (artikel 6) samt principen om rätten att få komma till tals och bli respekterad (artikel 12).
De grundläggande principerna har en egen självständig betydelse, men de skall också genomsyra de övriga bestämmelserna i konventionen, dvs. de materiella artiklarna som bl.a. handlar om barnets
49
Vad är sexuell exploatering av barn? SOU 2004:71
rätt till omvårdnad, utbildning och hälsa och rätten till skydd mot övergrepp, utnyttjande och misshandel.
Det är viktigt att hålla i minnet att konventionen inte bara ser barnet som ett offer – eller ett möjligt offer – som måste skyddas. Den erkänner och bejakar barnets inneboende resurser som måste få sitt fria utrymme. Barnkonventionens budskap kan sammanfattas med att barn skall respekteras.
Utgångspunkten i arbetet med att förebygga och förhindra alla former av sexuella övergrepp på barn är artikel 34, konventionsstaterna åtar sig att skydda barnet mot alla former av sexuellt utnyttjande och sexuella övergrepp och att vidta åtgärder för att förhindra att ett barn förmås eller tvingas att delta i en olaglig sexuell handling, att barn utnyttjas för prostitution eller annan olaglig sexuell verksamhet och att barn utnyttjas i pornografiska föreställningar och i pornografiskt material.
Artikel 4 slår fast att staterna skall vidta alla lämpliga lagstiftnings-, administrativa och andra åtgärder för att genomföra konventionens rättigheter. Artikeln talar också om att länderna skall utnyttja ”det yttersta av sina tillgängliga resurser” för att genomföra de kostnadskrävande kraven, dvs. när det gäller förverkligandet av de ekonomiska, sociala och kulturella rättigheterna. Det handlar således om aktiva prioriteringar och, inte minst, politisk vilja.
3.2 Olika former av sexuell exploatering
År 2000 antog FN:s generalförsamling det fakultativa protokollet till FN:s konvention om barnets rättigheter angående handel med barn, barnprostitution och barnpornografi. Sverige liksom övriga EU-länder har undertecknat protokollet. Enligt protokollet avses med:
•
Handel med barn: varje handling eller transaktion genom vilken ett barn förs av en person/grupp av personer till annan mot betalning eller någon annan form av ersättning.
•
Barnprostitution: användning av ett barn i sexuella handlingar mot ersättning eller varje annan form av vederlag.
•
Barnpornografi: framställning, av vilket som helst slag, av ett barn som deltar i verkliga eller simulerade uttryckligt sexuella handlingar eller varje framställning av ett barns könsorgan i huvudsakligen sexuella syften .
50
SOU 2004:71 Vad är sexuell exploatering av barn?
Dessa tre punkter sammanfattar uttrycken ”kommersiell sexuell exploatering av barn”, ”barnsexhandel” och ”sexuell exploatering av barn”.
3.3 Aktuell lagstiftning
Svensk lagstiftning innehåller flera ansvarsbestämmelser som straffbelägger det förfarande som enligt den tidigare redovisade definitionen betecknas som sexuell exploatering av barn. Nedan redovisas vissa ansvarsbestämmelser som kan aktualiseras, uppgift om vad för slags handlingar varje enskild bestämmelse straffbelägger samt vilket straff som kan komma i fråga. Det kan nämnas att reglerna om anstiftan och medhjälp i 23 kap. brottsbalken är tilllämpliga i fråga om samtliga ansvarsbestämmelser som anges nedan. Samtliga gärningar faller också under allmänt åtal.
3.3.1 Barnpornografibrott
Den som
1. skildrar barn i pornografisk bild,
2. sprider, överlåter, upplåter, förevisar eller på annat sätt gör en sådan bild av barn tillgänglig för någon annan,
3. förvärvar eller bjuder ut en sådan bild av barn,
4. förmedlar kontakter mellan köpare och säljare av sådana bilder av barn eller vidtar någon annan liknande åtgärd som syftar till att främja handel med sådana bilder, eller
5. innehar en sådan bild av barn. döms för barnpornografibrott till fängelse i högst två år eller, om brottet är ringa, till böter eller fängelse i högst sex månader.
Med barn avses en person vars pubertetsutveckling inte är fullbordad eller som, när det framgår av bilden och omständigheterna kring den, är under 18 år.
Den som i yrkesmässig verksamhet eller annars i förvärvssyfte av oaktsamhet sprider en sådan bild som avses i första stycket, döms som sägs där.
Är brott som avses i första stycket att anse som grovt skall dömas för grovt barnpornografibrott till fängelse lägst sex månader och högst fyra år. Vid bedömande av om brottet är grovt skall särskilt beaktas om det har begåtts yrkesmässigt eller i vinstsyfte, utgjort ett led i brottslig verksamhet som utövats systematiskt eller i större omfatt-
51
Vad är sexuell exploatering av barn? SOU 2004:71
ning, avsett en särskilt stor mängd bilder eller avsett bilder där barn utsätts för särskilt hänsynslös behandling.
Förbuden mot skildring och innehav gäller inte den som tecknar, målar eller på något annat liknande hantverksmässigt sätt framställer en sådan bild som avses i första stycket, om bilden inte är avsedd att spridas, överlåtas, upplåtas, förevisas eller på annat sätt
göras tillgäng-
lig för andra. Även i andra fall skall en gärning inte utgöra
brott,
om gärningen med hänsyn till omständigheterna är försvarlig.
Kommentar: Enligt svensk rätt är i stort sett all befattning med barnpornografi kriminaliserad. Försök till uppsåtligt barnpornografibrott är, om brottet inte är ringa, straffbart liksom försök eller förberedelse till grovt barnpornografibrott. Även anstiftan och medhjälp är straffbart i enlighet med vad som anges i 23 kap. brottsbalken. Brottet faller under allmänt åtal. Undantag från kriminaliseringen görs endast för hantverksmässig framställning och efterföljande innehav av teckningar och liknande som inte är avsedda att göras tillgängliga för andra samt för gärningar som med hänsyn till omständigheterna är försvarliga. Utrymme för att anse gärningar som försvarliga är litet. Undantaget för försvarliga gärningar tar primärt sikte på sådana innehav som kan vara nödvändiga för nyhetsförmedling, forskning och opinionsbildning (se konstitutionsutskottets betänkande 1998/99:KU4 s. 5–6).
Syftet med bestämmelsen är att skydda unga människor, vilkas könsmognadsprocess inte är avslutad. Huvudregeln är att könsmognadsprocessen, i bemärkelsen pubertetsutveckling, är avgörande. Den faktiska åldern har inte någon betydelse. Den som utvecklas sent kan vara att bedöma som barn även efter 18 års ålder. Framgår det av den pornografiska bilden eller omständigheterna kring den, att den som skildras inte fyllt 18 år vid fotograferingstillfället, anses denne vara ett barn även efter det att pubertetsutvecklingen fullbordats.
3.3.2 Människohandel för sexuella ändamål
Den som, i annat fall än som avses i 1 §, med användande av olaga tvång, vilseledande eller något annat sådant otillbörligt medel förmår någon att bege sig eller låta sig transporteras till ett annat land i syfte att personen där skall utsättas för brott enligt 6 kap. 1, 2, 3 eller 4 §, utnyttjas för tillfälliga sexuella förbindelser eller på annat sätt utnyttjas
52
SOU 2004:71 Vad är sexuell exploatering av barn?
för sexuella ändamål, döms för människohandel för sexuella ändamål till fängelse i lägst två och högst tio år.
För människohandel för sexuella ändamål döms också den som tar emot, transporterar eller inhyser en person som kommit till ett land under de förhållanden som anges i första stycket, om det sker med användande av sådant otillbörligt medel och i sådant syfte som anges där.
Den som begår en gärning som avses i första eller andra stycket mot en person som inte har fyllt arton år skall dömas för människohandel för sexuella ändamål även om inte olaga tvång, vilseledande eller något annat sådant otillbörligt medel använts.
Är brott som avses i första – tredje styckena mindre grovt, döms till fängelse i högst fyra år.
Kommentar: Bestämmelsen tar sikte på sådan handel som syftar till olika former av sexuell exploatering av människor. Med begreppet ”utnyttjas för tillfälliga sexuella förbindelser” avses i första hand prostitution. Begreppet avser emellertid även utnyttjanden som inte är av prostitutionskaraktär, dvs. utan att ersättning lämnas. Uttrycket ”på annat sätt utnyttjas för sexuella ändamål” avser att fånga upp utnyttjanden för andra sexuella ändamål, såsom att utnyttja en person för medverkan vid framställning av pornografiska alster eller för medverkan i pornografisk föreställning.
Ny lydelse träder i kraft den 1 juli 2004 (prop. 2003/04:111).
3.3.3 Sexuellt ofredande
Den som, i annat fall än som avses förut i detta kapitlet, sexuellt berör barn under femton år eller förmår barnet att företa eller medverka i någon handling med sexuell innebörd, för sexuellt ofredande till böter eller fängelse i högst två år.
För sexuellt ofredande döms även den som genom tvång, förledande eller annan otillbörlig påverkan förmår någon som har fyllt femton men inte arton år att företa eller medverka i en handling med sexuellt innebörd, om handlingen är ett led i framställning av pornografisk bild eller utgör en posering i annat fall än när det är fråga om framställning av bild.
Detsamma skall gälla, om någon blottar sig för annan på sätt som är ägnat att väcka anstöt eller eljest genom ord eller handling på ett uppenbart sedlighetssårande sätt uppträder anstötligt mot annan.
Kommentar: Genom denna paragraf har skyddet för barn under 15 år mot att utnyttjas som modell för framställning av pornografisk
53
Vad är sexuell exploatering av barn? SOU 2004:71
bild vidgats så att en sådan gärning är straffbar även om spridningsuppsåt saknas, under förutsättning att bilden framställs efter levande modell. Handlingar som innebär att någon framställer pornografiska bilder av barn för eget bruk omfattas sålunda av stadgandet. Det omfattar även det fallet att ett barn förmås till sexuell posering utan att avbildas i pornografisk bild.
I andra stycket upptas stadgande om skydd för den som fyllt 15 men inte 18 år, motsvarande vad som gäller för den som är under 15 år enligt första styckets andra led. För sexuellt ofredande skall enligt andra stycket dömas den som genom tvång, förledande eller annan otillbörlig påverkan förmår någon som har fyllt 15 men inte 18 år att företa eller medverka i en handling med sexuell innebörd, om handlingen är ett led i framställning av pornografisk bild eller utgör posering i annat fall än när fråga är om framställning av en bild. En medverkan som i alla avseenden är frivillig faller utanför bestämmelsens tillämpningsområde. Vid bedömning av frågan om frivillighet är att beakta bl.a. den underåriges mognadsnivå, förhållande till gärningsmannen och liknande omständigheter. Om betalning utlovats torde normalt kravet att någon förmåtts medverka vara uppfyllt.
3.3.4 Koppleri
Den som främjar eller på ett otillbörligt sätt ekonomiskt utnyttjar att annan har tillfälliga sexuella förbindelser mot ersättning, döms för koppleri till fängelse i högst fyra år.
Om en person som med nyttjanderätt har upplåtit en lägenhet får veta att lägenheten helt eller till väsentlig del används för tillfälliga sexuella förbindelser mot ersättning och inte gör vad som skäligen kan begäras för att få upplåtelsen att upphöra, skall han eller hon, om verksamheten fortsätter eller återupptas i lägenheten, anses ha främjat verksamheten och dömas till ansvar enligt första stycket.
Kommentar: I paragrafens första stycke stadgas straff för den som främjar eller på ett otillbörligt sätt ekonomiskt utnyttjar att annan har tillfälliga sexuella förbindelser mot ersättning. Varje främjande av annans prostitution är straffbart. Främjande kan ske på många olika sätt, t.ex. genom att hålla bordell eller lämna anvisning på prostituerades adresser. Även psykisk påverkan kan utgöra främjande. Prostitution beskrivs så att det är fråga om tillfällig sexuell
54
SOU 2004:71 Vad är sexuell exploatering av barn?
förbindelse mot ersättning. Med ersättning avses inte endast betalning med pengar, utan även ersättning i andra former, t.ex. pälsar eller smycken.
Enligt paragrafens andra stycke kan även den som upplåtit en lägenhet med vetskap om att lägenheten används för prostitution dömas för koppleri.
3.3.5 Grovt koppleri
Är brott som avses i 8 § grovt, skall dömas för grovt koppleri till fängelse, lägst två och högst sex år.
Vid bedömande av om brottet är grovt skall särskilt beaktas, om den som har begått gärningen främjat tillfälliga sexuella förbindelser mot ersättning i större omfattning eller hänsynslöst utnyttjat annan.
3.3.6 Förförelse av ungdom
Den som genom att utlova eller ge ersättning skaffar eller söker skaffa sig tillfälligt sexuellt umgänge med någon som är under arton år, döms för förförelse av ungdom till böter eller fängelse i högst sex månader.
Kommentar: Avsikten med bestämmelsen är att bereda ungdomar skydd mot att dras in i prostitution. Stadgandet avser att vända sig mot utnyttjande av ungdom i gatuprostitution eller under liknande förhållanden.
3.3.7 Övrig relevant lagstiftning
I övriga sexualbrott, det vill säga våldtäkt, sexuellt tvång, sexuellt utnyttjande, sexuellt utnyttjande av underårig, sexuellt umgänge med avkomling och sexuellt umgänge med syskon (BrB kap. 6, 1– 6 §§) kan finnas inslag av sexuell exploatering (jfr Brå-rapporten).
Av 2 kap. 14 § ordningslagen (1993:1617) framgår att offentlig tillställning som utgör pornografisk föreställning inte får anordnas.
Enligt förarbetena till denna lag avses med pornografisk föreställning en föreställning med levande aktörer, där sexuella situa-
55
Vad är sexuell exploatering av barn? SOU 2004:71
tioner eller händelseförlopp framställs på ett ohöljt och utmanande sätt. För frågan om en föreställning skall anses vara pornografisk är de sexuella inslagens karaktär och omfattning av betydelse. I begreppet får också anses ingå att det primära syftet med föreställningen skall vara att förmedla pornografi. Enstaka inslag av striptease eller liknande framställningar i t.ex. en teater eller varietéföreställning gör inte föreställningen pornografisk (prop. 1973:115 s. 108). Vid införande av förbudsbestämmelsen i ordningslagen sades att förbudet även omfattar enskild posering, om den kan anses utgöra eller vara en del av en tillställning, som anordnas på sådant sätt att allmänheten äger tillträde (prop. 1981/82:187 s. 73). Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet anordnar en offentlig tillställning i strid mot förbudet i 2 kap. 14 § ordningslagen kan dömas till böter eller fängelse i högst sex månader.
Enligt 3 § socialtjänstlagen (2001:453) har kommunen det yttersta ansvaret (2 kap 2 § och 5 kap 1 §) för att de som vistas där får det stöd och den hjälp som de behöver. Med stöd av lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga (1990:52) kan samhället ingripa med tvångsåtgärder bl.a. om den unge utsätter sin hälsa eller utveckling för påtaglig risk att skadas genom missbruk av beroende framkallande medel, brottslig verksamhet eller socialt nedbrytande beteende. Socialt nedbrytande beteende kan t.ex. vara att den minderårige uppträder på sexklubb.
Enligt 12 § polislagen (1984:387) kan polisen omhänderta en person om det föreligger risk för dennes hälsa och utveckling under förutsättning att personen kan antas vara under 18 år.
Den 23 mars 2004 beslutade riksdagen bl.a. om en ändring i utlänningslagen som innebär att offer för människosmuggling kan få tillfälliga uppehållstillstånd (SFS 2004:206). De nya bestämmelserna börjar gälla den 1 oktober 2004.
Enligt arbetsmiljölagen 5 kap. 3 § första stycket (1977:1160) får en minderårig inte anlitas till eller utföra arbete på sätt som medför risk för skadlig inverkan på den minderåriges hälsa eller utveckling. Enligt samma lag 5 kap. 1 § avses med minderårig den som icke fyllt 18 år. Enligt 7 kap. 7 § har Arbetsmiljöverket möjlighet att ingripa med föreläggande eller förbud i fall då en minderårig har arbetsuppgifter av sådant slag som avses i 5 kap. 3 §. Enligt 8 kap. 1 § döms till böter eller fängelse i högst ett år den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot föreläggande eller förbud som meddelats med stöd av 7 kap 7–9 §§. Detta gäller dock inte om förläggandet eller förbudet har förenats med vite.
56
SOU 2004:71 Vad är sexuell exploatering av barn?
57
Det strider således mot nämnda lag att utnyttja barn under 18 år genom att anlita dem för arbete på sexklubb. Detsamma gäller om barn under 18 år utnyttjas som fotomodeller för pornografiskt material eller anlitas på massageinstitut eller poseringsateljéer.
3.3.8 Pågående lagstiftningsarbete
Bland lagstiftningsprojekt som kan vara av intresse på området kan nämnas 1998 års Sexualbrottskommitténs slutbetänkande Sexualbrotten. Ett ökat skydd för den sexuella integriteten och angränsande frågor (SOU 2001:14). En lagrådsremiss är planerad att lämnas till lagrådet sommaren 2004.
Riksdagen har nyligen godkänt förslagen i propositionen Ett utvidgat straffansvar för människohandel (prop. 2003/04:111). Det föreslås att straffbestämmelsen skall utvidgas till att också omfatta människohandel som inte är gränsöverskridande samt människohandel som syftar till andra former av utnyttjande än sexuellt utnyttjande, t.ex. tvångsarbete och avlägsnande av organ. Lagändringarna kommer att träda i kraft den 1 juli 2004. I propositionen föreslås också att riksdagen skall godkänna FN:s protokoll om förebyggande, bekämpande och bestraffande av handel med människor, särskilt kvinnor och barn. I propositionen föreslås lagändringar som bedöms nödvändiga för att tillträda det ovan nämnda FNprotokollet samt för att genomföra EU:s rambeslut om bekämpande av människohandel.
I lagrådsremissen lämnas också förslag till de lagändringar som bör genomföras för att Sverige fullt ut skall uppfylla åtagandena i EU:s rambeslut om bekämpande av sexuellt utnyttjande av barn och barnpornografi.
Sverige har undertecknat Europarådets konvention om IT-relaterad brottslighet. (Convention on Cybercrime ETS no.:185). Konventionen innehåller bland annat bestämmelser om vad som skall utgöra straffbart förfarande med barnpornografi. Frågan om tillträde till konventionen bereds för närvarande inom Regeringskansliet.
4 Hur stort är problemet?
4.1 Ett i hög grad dolt problem
Det ligger i sakens natur att omfattningen av sexuell exploatering av barn är mycket svår att bedöma. Det är en brottslig verksamhet och dessutom en verksamhet som väcker avsky hos de flesta. Det finns all anledning för dem som ägnar sig åt sexuell exploatering av barn att försöka dölja vad som pågår.
Liksom när det gäller sexuella övergrepp kan man utgå från att den synliga delen av sexuell exploatering av barn bara är toppen på ett isberg. Det kan exempelvis röra sig om personer som dömts för något brott med anknytning till sexuell exploatering, av personer som socialtjänsten fått kontakt med på grund av missbruk eller hemlöshet, utsatta ungdomar som upptäcks av uppsökande verksamheter eller vid Migrationsverkets förläggningar. Personal vid behandlingshem liksom vissa frivilligorganisationer kan berätta om ungdomar som man vet eller misstänker har utsatts för sexuell exploatering. Genom uppgifter från personal som möter utsatta barn eller förövare kan man få brottsstycken av verkligheten men ingen heltäckande bild.
Polisanmälningar ses ofta som ett mått på omfattningen och utvecklingen av olika typer av brott. Det är dock alltid svårt att bedöma om en ökning eller minskning av anmälningarna beror på en faktisk förändring av omfattningen eller på en förändrad anmälningsbenägenhet. Dessutom varierar anmälningsbenägenheten mellan olika typer av brott. Offerundersökningar visar att endast mellan 5 och 10 procent av de personer som uppgett att de varit utsatta för sexualbrott anmält det till polisen (SOU 2001:14). En annan uppskattning är att tolv procent av dem som utsatts för sexualbrott anmäler det till polisen (Brå, 2003). Det finns anledning anta att sexuell exploatering i ännu högre grad underrapporteras.
Ett annat problem när det gäller statistiken över polisanmälningar om sexualbrott är att den inte omfattar barn 15–18 år.
59
Hur stort är problemet? SOU 2004:71
Representativa enkät- eller intervjuundersökningar om sexuell exploatering låter sig sällan göras, men det finns undantag till exempel den svenska och norska enkätundersökningen om ungdomars sexualitet, attityder och erfarenheter.
4.2 Några uppgifter som ger en antydan om omfattningen
Ett första försök att uppskatta omfattningen av kommersiell sexuell exploatering av barn i Sverige gjordes av ECPAT och redovisas i rapporten Kommersiell sexuell exploatering av barn i Sverige (2001). ECPAT-Sverige inhämtade information genom en enkät som skickades till 307 verksamheter som kunde förmodas komma i kontakt med problemet, djupintervjuer med 14 personer som varit utsatta för sexuell exploatering och intervjuer med sju personer med särskild kännedom om fenomenet i Sverige. På detta sätt fick man uppgift om 150 sexuellt exploaterade barn. Dessutom fick man uppgift om att 164 vuxna varit utsatta före 18 års ålder. ECPAT-Sverige anser att studiens resultat pekar på att sexuell exploatering är ett allvarligt problem i vårt land och att den förekommer i en utsträckning som vi hittills inte känt till.
I Brå:s undersökning (Brå 2003) ingår samtliga domar beträffande barnpornografibrott från åren 1993–2002 och första kvartalet 2003 samt polisanmälningar från åren 2000–2002. Urvalet när det gäller förförelse av ungdom och koppleri består av samtliga domar och anmälningar under 1993–2002. Brå har urskiljt sexuell exploatering beträffande ytterligare några brottsrubriceringar. Sjuttio domar där sexuell exploatering ingick i brottet hittades. De fördelar sig enligt följande:
Barnpornografibrott 33 Förförelse av ungdom 17 Koppleri 9 Sexuellt utnyttjande av underårig 7 Sexuellt ofredande 4
Totalt rör det sig om 151 barn. Inslag av sexuell exploatering påträffades i 133 anmälningar.
Undersökning om ungdomars sexualitet – attityder och erfarenheter (Svedin och Priebe 2004) visar att 1,4 procent (1,0 procent av
60
SOU 2004:71 Hur stort är problemet?
61
flickorna och 1,8 procent av pojkarna) svarar att de någon gång erbjudit/sålt sex mot ersättning/pengar.
År 2002 redovisade dåvarande Skolverket en kartläggning om bl.a. kränkande behandling i skolan I denna kartläggning framgick att 171 elever (7 procent) i årskurs 8 och årskurs 2 på gymnasiet blivit erbjudna fördelar mot sexuella tjänster. I huvudsak är det andra elever som står för erbjudandet. Tjugonio elever anger att de har blivit erbjudna fördelar mot sexuella tjänster av en lärare eller i något enstaka fall en annan vuxen person i skolan.
I Rikskriminalpolisens senaste rapport Människohandel för sexuella ändamål, (RKP 2004:2) sägs att misstänkt människohandel för sexuella ändamål ökat. År 2003 gjordes 21 anmälningar. Under samma år dömdes 11 personer för människohandel för sexuella ändamål eller människohandelsliknande brott jämfört med fem personer 2002.
Månsson och Söderlind beskriver i sin undersökning Sexindustrin på nätet (2004) flickor som valt att medverka i porrfilmer. Forskarna gjorde under en vecka i februari 2004 en enkel kontroll på Internet och fann åtta flickor/unga kvinnor som erbjöd sig att strippa framför en s.k. webbkamera mot sms-betalning.
5 Hur är det möjligt?
Att någon kan utnyttja och exploatera barn sexuellt är svårt att förstå för de flesta människor. För att förklara sexuella övergrepp brukar en modell som innehåller fyra faktorer användas; förövarens motivation att vilja ha sex med barn, att övervinna inre och yttre hinder, skapa tillfällen att ha sex med barn samt att övervinna offrets motstånd. Sexuella övergrepp kan med andra ord begås när det finns en person som är sexuellt orienterad mot barn, när denne intalar sig att sex med barn är ok, när det finns ett barn som det går att förgripa sig på och när det finns tillfällen att förgripa sig. Förövaren befinner sig ofta i barnets närhet i sin egenskap av förälder, släkting, bekant till barnet etc. och har möjlighet att knyta barnet till sig och vara ensam med det. Denna förklaringsmodell är till stor del tillämplig även när det gäller sexuell exploatering av barn.
För att förklara sexuell exploatering räcker dock inte de individbaserade förklaringsmodellerna utan de måste kompletteras med faktorer av strukturell natur. Sexuell exploatering av barn måste ses i sitt samhälleliga sammanhang. Nedan skall några faktorer på samhällsnivå, som kan utgöra en grogrund för problemet, kort beskrivas.
5.1 Ett internationellt perspektiv
Åtgärder för att motverka kommersiell sexuell exploatering av barn måste riktas mot grundorsakerna till barns utsatthet för exploatering såsom fattigdom, social marginalisering och en nedvärderande syn på kvinnor och barn. (Socialdepartementet 2001).
Utvecklingen i världen under de senaste 10–15 åren i form av globalisering, folkomflyttningar, ekonomiska kriser, IT-utveckling etc. har inneburit stora förändringar både inom enskilda länder och
63
Hur är det möjligt? SOU 2004:71
i förhållandet länder emellan. De ekonomiska klyftorna har blivit synligare genom att det blivit lättare att röra sig över gränserna. I vår närhet har Sovjetunionens fall medfört att ett gammalt produktionssystem brutit. Arbetslösheten har ökat och stora delar av befolkningen lever under existensminimum. Att frigörelsen inte ledde till ökat välstånd för alla gör att många människor känner sig besvikna och uppgivna. När förhoppningarna inte infrias, finns en risk för att destruktiva krafter i form av ökad kriminalitet, missbruk, korruption och sexuell exploatering breder ut sig. Några säljer det som går att sälja i de rika länderna, till exempel kvinnor och barn. Sexhandeln har blivit en del av den organiserade brottsligheten.
Historiskt sett är könshandeln inget nytt fenomen. En jämförelse mellan dagens samhälle och sekelskiftet, då könshandeln ökade kraftigt, görs av Månsson (1996).
Då som nu står orsakerna att finna i omvälvande samhällsekonomiska och politiska förändringar med åtföljande nöd och svält bland städernas och landsbygdens fattiga.
Ett tungt ansvar vilar på den rika delen av världen, som gör det lönsamt att sälja sexuella tjänster av barn. Sexhandeln omsätter i dag nästan lika mycket pengar som narkotikahandeln. En skillnad mellan de två ”marknaderna” är att risken att åka fast är mindre och straffen lägre för sexhandel än för narkotikahandel.
Vissa luras eller tvingas att prostituera sig i ett annat land. Det finns också fattiga föräldrar som säljer sina barn, en del av dem medvetna, andra omedvetna, om vilket öde som väntar barnen. Unga flickor kan också resa frivilligt i hopp om ett bättre liv men hamna i en svår situation, där prostitution kan ses som den enda utvägen.
Fattigdom är inte en tillräcklig förklaring till sexuell exploatering av barn. Handel med kvinnor och barn förekommer även mellan fattiga länder. Det är fattigdom i kombination med patriarkala strukturer, som utgör den stora risken för att kvinnor och barn skall utsättas för våld och olika former av sexuella övergrepp/ exploatering. I kulturer där kvinnor och barn inte ses som individer med samma värde och rättigheter som män, riskerar de att bli betraktade och behandlade som handelsvaror. Samtidigt är inte heller detta en tillräcklig förklaring till att barn exploateras. Förövarna består inte enbart av män utan också av kvinnor, även om flertalet är män, och alla offer är inte flickor, även om flertalet är
64
SOU 2004:71 Hur är det möjligt?
det (i Brå-rapporten av domar är 95 procent av de dömda män och 70 procent av offren flickor).
5.2 Ett nationellt perspektiv
Bland svenska barn är inte fattigdom det främsta skälet till sexuell exploatering utom i den meningen att det kan röra sig om ungdomar som ser presenter, pengar m.m. som välkomna tillskott. Fattigdom är något relativt och vad man anser sig behöva definieras utifrån vad man har och vad andra, som man jämför sig med, har
.
För en del kan ersättning för sexuella tjänster vara ett sätt att skaffa sig eftertraktade varor och finansiera dyra vanor.
Sambandet mellan ekonomi och sexuell exploatering framgår också av att de utsatta barnen ofta kommer från underprivilegierade familjer med omsorgssvikt. Det kan t.ex. gälla barn som rymt eller kastats ut hemifrån och som säljer sig för att få mat för dagen och husrum för natten liksom ungdomar som finansierar sitt missbruk genom att sälja sex.
När det gäller barnpornografi finns inte samma koppling till fattigdom som när det gäller människohandel för sexuella ändamål och prostitution. Även om pornografin är en storindustri, bygger barnpornografin inte på människors ekonomiska utsatthet på samma sätt som andra former av sexuell exploatering. Bakom barnpornografins utbredning i Sverige ligger inte i första hand kommersiella utan personliga drivkrafter.
5.3 Det sexualiserade samhället
Vårt samhälle har kommit att bli allt mer sexualiserat. Erotiska budskap finns i reklam, TV-program, filmer, musikvideos, mode och på Internet. Filmer och bilder som skulle klassas som pornografi, visas i dag helt öppet i en del TV- kanaler och förekommer i vissa kvälls- och veckotidningar.
Det erotiska budskapet vänder sig också till bredare målgrupper än tidigare. Inte minst mycket unga människor, till och med barn, utgör i dag målgrupp. Från mycket tidig ålder får både flickor och pojkar klart för sig att flickor skall vara smala, söta, sminkade, ha särskilda – gärna utmanande – kläder och vara sexuellt attraktiva. Detta budskap påverkar både barnen och deras föräldrar.
65
Hur är det möjligt? SOU 2004:71
I TV visas dokusåpor där sex är en viktig komponent. Det har gått så långt som till samlag inför kamerorna. Dokusåporna visas på bästa sändningstid och det är lätt för barn att se dem utan att vuxna är närvarande eller vet om det. Kvällstidningarna har ofta artiklar och rubriker på löpsedlarna om deltagarnas relationer och sexliv i dokusåporna. En del medverkande blir ”kändisar” genom att överskrida gränser för vad som hittills betraktats som normalt och anständigt. När en gräns passerats måste även nästa överskridas för att det skall väcka uppmärksamhet.
Kvällspressen, dess bilagor och även vissa veckotidningar som vänder sig till unga flickor, innehåller ofta artiklar och bilder med ett avancerat sexuellt innehåll. Medieforskaren Anja Hirdman skriver om medialiseringen av sexualiteten och delar in den i sexualisering av publiken och sexualisering av innehållet:
Det är just som sexuella varelser vi tilltalas allt mer, vare sig det rör sig om valet av bank, schampo, raklödder eller TV-utbud. Och formeln är nästan alltid densamma: unga kvinnor som med inbjudande poser smickrar en tänkt manlig betraktare och förklarar för en kvinnlig dito vikten av att vara begärlig. Att detta med att vara begärlig har slagit igenom som en värdefull egenskap hos unga kvinnor ser vi inte minst i den ökade viljan att vika ut sig. Pin-up-idealet har blivit som en positiv självbild: man är värd att betraktas. Innehållsmässigt lockas vi allt oftare med tjuvkikandets njutningar. Dokusåpor utlovar exempelvis att vi ska få se toalettbesök, gråt, konflikter, drickande och (framförallt) människor som har sex. (Hirdman 2004)
Frågor av sexuell karaktär har också fått stort utrymme i den samhälleliga debatten. Livliga debatter har förts exempelvis om sexuella övergrepp mot barn, pornografi, prostitution, gruppvåldtäkter och hur domstolarna dömer i våldtäktsmål. Därtill kommer en stor mängd artiklar om den ”normala” sexualiteten. Både debatten och nyhetsrapporteringen i media har numera till stor del ett sexuellt innehåll.
Utvecklingen av Internet och kabel-TV har medfört att pornografiskt material blivit mer lättillgängligt och dessutom direkt påträngande. Att pornografiskt material och erbjudanden om sexuella tjänster skickas till en dator utan beställning, kan upplevas som obehagligt och som ett hot mot den personliga integriteten.
En del undersökningar av barn och ungdomar som surfar regelbundet pekar på att hälften eller ännu fler ofrivilligt har stött på exempelvis porr, våld och främlingsfientlighet. En stor del av barnen säger att de blivit mycket upprörda av dessa händelser. Det man kan säga klart är
66
SOU 2004:71 Hur är det möjligt?
att det är väldigt annorlunda hur man påverkas av innehåll som man själv aktivt sökt upp, jämfört med om man ofrivilligt stöter på det. (von Feilitzen 2003).
Till den ökade sexualiseringen bidrar att Sverige numera är ett mångkulturellt samhälle, där människor har olika uppfattningar om frågor som rör jämställdhet, könsroller, uppfostran, moral och sexualitet. Mötet mellan olika kulturers syn på könsroller och sexualitet kan bidra till att det uppstår sexuella laddningar i vardagslivet – inte minst i skolan. I Svedins och Priebes undersökning är ungdomar med invandrarbakgrund överrepresenterade när det gäller att sälja sex. Den kraftigaste överrepresentationen finns bland andra generationens pojkar. Forskarna skriver i en kommentar:
Kanske är det så att invandrarungdomar, och framför allt pojkar, riskerar att mer än andra bli osäkra i sin roll, inklusive sin sexualitet, i en ny kultur med ofta en mer liberal syn på sex och samlevnad. Dessutom översköljs de av det moderna samhällets sexualiserade budskap via olika medier. Vad är rätt, vad är fel?
Hur påverkar det starkt sexualiserade samhället dagens barn och ungdomar? Vilken syn får de på sexualiteten i allmänhet och på sin egen i synnerhet? Hur skall tonåringar, som är osäkra på sin identitet och vars självkänsla många gånger sviktar, kunna stå emot de starka krafter som vill göra människor till enbart sexuella varelser? Hur påverkas de av budskap som förstärker förlegade könsroller och underminerar bägge könens möjligheter att utveckla en sexualitet byggd på respekt för människors lika värde? hela tiden förskjuts? Ingen tidigare generation har levt i en så öppet sexualiserad värld. Vilka konsekvenserna blir för dagens barn och ungdomar går inte att veta, men att det påverkar kan man utgå från.
En ung kvinnas röst kan tjäna som exempel på hur ungdomar kan uppfatta sexualiseringen av det offentliga rummet:
En vanlig dag knäpper jag på TV:n och musikvideor blippar upp med trådklädda tjejer som trycker upp tuttar och rumpor i rutan. Jag byter kanal och får i stället Big Brothers silikonbrudar direkt från badkaret. Okej, jag gör ett försök till. Byter kanal – och där struttar Baywatchbrudar halvnakna och bröstopererade. Robinson då, dokusåpan som jag dessutom skattar för. Visst, även detta program har sin silikonbrud som zoomas in i snaskiga vinklar.
Går ut för att köpa en tidning i stället. Tvingas passera stora reklamskyltar med stringtrosade stjärtar i bioduksformat. Andra jätteskyltar pryds av inoljade anorektiskt smala modeller i BH och trosor och de
67
Hur är det möjligt? SOU 2004:71
plutar alla porrigt med läpparna. Kommer in i kiosken och en hel vägg precis vid kassan är fylld med utvikningstidningar och porrtidningar.
Tar både expressen och Aftonbladet. Slår mig ned med kvällstidningarna. Hinner inte bläddra långt innan sexiga halvnakna brudar pryder sidorna.
Ger upp. (Mia Karlsson. Svenska Dagbladet 2004-02-01)
Sammanfattningsvis kan sägas att sexualiteten fått allt större utrymme i det svenska samhället. Den exploateras av kommersiella krafter, men den tas även ofta upp i mer eller mindre seriösa sammanhang. Effekten blir att barn och ungdomar i dag översköljs av material med sexuellt innehåll. Det gäller förvisso även vuxna, som emellertid har större möjligheter att värja sig. Samtidigt som många vuxna är kritiska mot sexualiseringen i samhället, är det vuxna som ansvarar för utvecklingen. Det är inte barn som producerar bilder, filmer, reklam, artiklar etc. med ett innehåll som går stick i stäv med samhällets mål om jämställdhet, människors lika värde och barns rätt till en god uppväxt.
5.4 En förändrad syn på sexualiteten
Porrindustrin är, liksom reklambranschen, skicklig på sitt arbete: att påverka människor. Pornografin har undan för undan flyttat fram sina positioner och är i dag en storindustri. Det finns människor som tjänar mycket pengar på att pornografins värderingar normaliseras eftersom efterfrågan då ökar.
År 1999 fick Folkhälsoinstitutet i uppdrag av regeringen att göra en kartläggning av ungdomars och unga vuxnas sexvanor och attityder till sex och att ta reda på om dessa förändrats över tid. Undersökningen bygger huvudsakligen på svenska studier inom området ungdomar och sexualitet, genomförda under 1990–talet och redovisas i rapporten Ungdomar och sexualitet – en kunskapsöversikt år 2000 (Forsberg 2000).
Kartläggningen visar bland annat att antalet samlagspartners ökat, särskilt bland unga kvinnor, att det är vanligare med samlag utan att vara förälskad och att medianåldern för första samlaget sjunkit. I detta sammanhang är resultaten beträffande erfarenheten av pornografi av särskilt intresse. Undersökningen konstaterar att konsumtionen ökat bland både unga kvinnor och unga män. Minst 75 procent av de unga männen och 50 procent av de unga kvin-
68
SOU 2004:71 Hur är det möjligt?
norna har sett pornografi. Pornografiska filmer skildrar en sexualitet, där mannen är den part som dominerar och som står för våld. Kvinnor utgör enligt en innehållsanalys 80 procent av alla våldsoffer. Det finns ett tydligt samband mellan pornografikonsumtion och att ha prövat viss sexuella handlingar, bland annat analsex. Sannolikt påverkas ungdomar i sitt sexuella experimenterande av intryck de får från pornografin.
En majoritet av ungdomarna i Svedins och Priebes undersökning hade någon gång sett på pornografi. Hur ofta man tittade varierade starkt. Mest tittade pojkar som sålt sex. Fyrtiotvå procent av dem uppgav att de mer eller mindre dagligen tittade på pornografi. Denna grupp tittade också betydligt oftare på exempelvis sex med våldsinslag, sex mellan barn och vuxna och sex med djur. Forskarna ser det som alarmerande att så många uppger att de blir påverkade av vad de sett och att man vill pröva vad man sett, inte minst därför att man tittat på barn- och våldspornografi.
Ett tecken på att ungdomar påverkas av den ökade sexualiseringen i allmänhet och pornografin i synnerhet, är deras språkbruk. I skolverkets kartläggning av bland annat sexuella trakasserier och könsrelaterad mobbning i Relationer i skolan – en utvecklande eller destruktiv kraft (Skolverket 2002) uppger en fjärdedel av eleverna att de upplevt sexuellt laddade verbala kränkningar. Skolverket skriver:
Det förgrovade språkbruket med sina amerikanska filmspråksförebilder, där sexuella beteckningar på engelska blandas med svenska könsord och sexuellt laddade beskrivningar, omger de unga.
Var tionde elev i årskurs åtta uppger att de varit utsatta för sexuella trakasserier.
Attityder och vanor vad gäller sexualitet förändras långsamt och det tar tid innan förändringar speglas i forskning och statistik. Det finns dock anledning anta att den ökade sexualiseringen i samhället kommer att påskynda en utveckling som redan börjat. Dagens barn och ungdomar får på ett helt annat sätt än tidigare generationer sina förebilder när det gäller könsroller, sex och samlevnad från reklam, medie- och porrindustrin. Det vore naivt att tro att det inte påverkar deras uppfattning om hur kvinnor och män bör vara och om vad som är sund sexualitet respektive utnyttjande och exploatering.
69
Hur är det möjligt? SOU 2004:71
5.5 Ökad risk för sexuell exploatering
Vuxna som känner sig dragna till barn och fantiserar om att ha sex med barn, lever inte alltid ut sin längtan. Flertalet vet att sex med barn är något oacceptabelt, men när gränserna för det normala förskjuts, skapas en grogrund för avarter. Barnpornografin kan verka avtrubbande så att det som tidigare var otänkbart så småningom kan ses som en möjlighet, inte bara av pedofiler utan även av människor som normalt inte skulle utnyttja barn.
Ett annat steg i normaliseringsprocessen är att uppleva att det är många som gör samma sak. Internet erbjuder i dag möjligheter att känna gemenskap med andra som har samma läggning. Om så många gör samma sak, kan det väl inte vara så farligt …
Ytterligare en viktig faktor till att trösklarna sänkts är tillgängligheten, framför allt har pornografin blivit mer lättillgänglig. Den som tidigare fick köpa porrtidningar i kiosken, uppsöka en porrbutik på stan, skicka efter bilder eller filmer på postorder behöver i dag bara sätta på sin dator för att få allt man önskar dygnet runt, även barnpornografi. Den som har god kunskap om IT kan enkelt hitta det man vill ha på Internet. Risken för att man skall bli upptäckt är förhållandevis liten. Dessutom kan det stora utbudet av pornografi och annat material med sexuellt innehåll, påverka barn och ungdomar så att deras gränser förskjuts. Det kan därmed bli lättare att förmå dem att utföra sexuella handlingar.
Slutligen sänks trösklarna avsevärt när det blir lättare att hitta offer. Tidigare var förövarna hänvisade till att försöka finna barn i sin omgivning, viket kunde vara besvärligt, riskfyllt och ta tid. Internet erbjuder i dag andra vägar. Under anonymitetens skydd är det lättare att hitta lämpliga offer.
5.6 Sexuell exploatering av barn – ett problem man inte ser och inte frågar efter
Barnpornografi är fortfarande den vanligaste formen av sexuell exploatering av barn i Sverige. Genom den tekniska utvecklingen framför allt på Internet har utbudet av barnpornografi ökat och dessutom blivit grövre.
Trots att vi ser fler fall av kommersiell sexuell exploatering i form av förförelse av ungdom och människohandel med barn för
70
SOU 2004:71 Hur är det möjligt?
71
sexuella ändamål, förefaller det som om medvetenheten om detta inte riktigt sjunkit in i samhället.
Utredningens pressbevakning visar att tidningarna ofta har artiklar om sexuell exploatering. Vissa artiklar stannar inte vid ämnets nyhetsvärde utan har ambitionen att förklara och förstå problemet. Medias bevakning kan bibringa en känsla av att det pågår ett arbete i samhället kring denna fråga. I själva verket görs ännu ganska lite för denna grupp barn. De faller igenom samhällets skyddsnät bland annat därför att man inte upptäcker att de är sexuellt exploaterade.
Sexuell exploatering i form av människohandel för sexuella ändamål är ett relativt nytt fenomen, men sexuell exploatering i andra former har förekommit länge. Framför allt har unga flickor med missbruksproblem utnyttjats sexuellt. Det är väl känt, men något som inte fokuserats i utredningar och behandling
Ett problem som är osynligt och okänt kan fortgå mer eller mindre ostört. Först när det identifieras finns anledning att reagera och att vidta åtgärder. Därför är det viktigt att alla som i sitt arbete möter utsatta barn har kunskap och medvetenhet om sexuell exploatering och de problem den förorsakar. Då kan man ställa de rätta frågorna och erbjuda rätt hjälp. Att våga se och vilja veta är en första förutsättning för att sexuell exploatering av barn skall kunna upptäckas och bekämpas och att barnen ska få adekvat hjälp.
6 Barn som löper risk att bli utsatta för sexuell exploatering
Barn i riskzon är ett samlingsbegrepp för barn och ungdomar som har fysiska, psykiska eller sociala problem, växer upp under svåra förhållanden eller befinner sig i riskfyllda miljöer.
Dagmar Lagerberg och Claes Sundelin har i boken Risk och prognos i socialt arbete med barn (2000) delat in riskerna i tre olika kategorier. Den första rör risker som kan hänföras till barnet: kön, ålder, fysisk hälsa, beteende, psykiska problem och kamratrelationer. Den andra rör risker som kan hänföras till föräldrarna: missbruk, psykisk sjukdom, utvecklingsstörning, kriminalitet och arbetslöshet. Den tredje kan hänföras till familjen: social status, samlevnadsformer, föräldra- barnrelationen samt livshändelser. Sannolikheten för att riskfaktorerna skall leda till problem varierar med belastningarnas art och antal, deras varaktighet och hur de upplevs av individen. Av betydelse är också hur sårbart barnet är på förhand och hur det kan bemästra påfrestningarna. Forskningen visar att många riskfaktorer väger tyngre än få. Det handlar om en kumulativ effekt och om att riskerna förstärker varandra ömsesidigt.
Den indelning vad gäller riskfaktorer som Lagerberg och Sundelin gör är användbar även när det gäller sexuellt exploaterade barn. Visserligen tillkommer här ytterligare några riskfaktorer, men modellen kan tjäna som utgångspunkt. Liksom när det gäller barn som far illa av andra skäl, går det sällan att urskilja någon enskild riskfaktor, möjligen med undantag av sexuella övergrepp. I detta avsnitt skall dock ett försök göras att urskilja några riskfaktorer, som kan antas ha särskild betydelse vad gäller sexuell exploatering.
6.1 Brister i anknytningen
Under de första åren i livet genomgår människan en mer dramatisk utveckling än under någon annan period i livet. Hur barnet har det under dessa år sätter spår, kanske för resten av livet. Grundläggan-
73
Barn som löper risk att bli utsatta för sexuell exploatering SOU 2004:71
de för barns psykiska utveckling är att en anknytning kommer till stånd. Ofast är det mamman och/eller pappan som barnet knyter an till, men det kan också vara någon annan vuxen. Det är genom anknytningen som kommunikation, tillit till andra människor och känslan av att vara en unik individ grundläggs.
Otrygg anknytning utgör en riskfaktor för olika negativa utfall avseende känslomässig och social utveckling åtminstone under förskole- och skolåren (Broberg, 2003).
Barn som inte fått möjlighet att etablera en trygg anknytning till någon vuxen får svårigheter att utveckla en känsla av att vara en separat och värdefull individ. De får svårt att känna att de har ett jag, vilket är nödvändigt för att de skall kunna relatera till andra människor. En del barn kan reagera med att bli slutna och inåtvända, andra blir tvärtom utagerande och distanslösa.
Om det till en bristfällig anknytning läggs en eller flera separationer, hamnar barnet på ett känslomässigt gungfly. Barn med en sådan bakgrund befinner sig i riskzonen för att drabbas av olika problem, till exempel sexuell exploatering, eftersom de har svårt att hävda sitt eget jag, sätta gränser och avgöra om en relation bygger på ömsesidighet och respekt eller om det är fråga om ett utnyttjande.
Barn med denna bakgrund kan vara adopterade barn som tillbringat sina första år på barnhem utan möjlighet att knyta an till någon vuxen och som, när de kommer till Sverige, kanske också har traumatiska upplevelser i bagaget. Det kan också vara barn vilkas föräldrar på grund av psykisk sjukdom, utvecklingsstörning eller av andra skäl inte haft förmåga att utveckla en anknytning till barnet. Det kan vidare gälla barn som av olika skäl upplevt separationer i känsliga åldrar genom att flyttas fram och tillbaka mellan hem, familjehem och institutioner.
En stark och varm bindning mellan föräldrar och barn är inte bara en förutsättning för barnets normala känslomässiga utveckling utan också det bästa skyddet mot misshandel, övergrepp, vanvård och försummelse.
6.2 Känslomässig försummelse och psykisk misshandel
Barnet har behov av att känna sig älskat och uppskattat för den han/hon är. Om barn inte får uppleva detta av dem som står dem närmast utan i stället möts med likgiltighet, förakt och fientlighet
74
SOU 2004:71 Barn som löper risk att bli utsatta för sexuell exploatering
skadas deras identitetsutveckling och självkänsla. Om föräldrarna förmedlar till barnet att det är dumt, fult och värdelöst, införlivar barnet denna bild av sig själv.
Psykisk misshandel kan vara en aktiv, medveten handling och bestå i att barnet utsätts för aggressivitet, hot, skrik, bestraffningar etc. Den kan också bestå i att barnet behandlas som luft; ingen lyssnar på eller talar till det.
Passiv psykisk misshandel, som också kallas känslomässig försummelse, har inget direkt uppsåt att såra eller kränka utan handlar mer om föräldrarnas oförmåga att se och tillfredsställa barnets behov. Det kan bero på att föräldrarna är psykiskt sjuka, har missbruksproblem eller är intellektuellt funktionshindrade. Många av dessa föräldrar lever under stress, är socialt isolerade, saknar stöd och har själva upplevt brister i omsorgen under uppväxten.
Att barnet inte ges tillräcklig kärlek, värme och tröst utmärker både den aktiva och den passiva psykiska misshandeln. Avvisande och känslomässigt otillgängliga föräldrar finns också i båda kategorierna. Att barnet inte får sina behov tillgodosedda utan att föräldrarna prioriterar sina egna behov är också ett gemensamt drag för den aktiva och den passiva psykiska misshandeln.
Barn som blivit utsatta för försummelse och psykisk misshandel kan utveckla en dålig självbild och en svag självkänsla. De blir därmed lätt offer för olika former av övergrepp. Barn som inte tror att de är värda att mötas av kärlek och respekt utan upplever att de i första hand är till för att tillfredsställa andras behov, får svårt att värna sin psykiska, fysiska och sexuella integritet. I värsta fall utvecklar barnen ett starkt självförakt, som kan innebära att de mer eller mindre medvetet utsätter sig för faror eller blir självdestruktiva.
Barn som inte fått sina grundläggande känslomässiga behov tillfredsställda, försöker hitta olika vägar att fylla sitt känslomässiga tomrum. Ett sätt är att använda sig av sexualiteten för att känna sig åtråvärd och bekräftad. För en del ungdomar är detta drivkraften bakom att de prostituerar sig eller låter sig sexuellt exploateras på annat sätt.
6.3 Fysisk misshandel
Våldet har många ansikten. Det kan förekomma inom familjen genom att föräldern/föräldrarna misshandlar barnet och/eller genom att pappa misshandlar mamma. Det kan också förekomma utanför
75
Barn som löper risk att bli utsatta för sexuell exploatering SOU 2004:71
familjen mellan ungdomar eller bland yngre barn i form av mobbning. Ofta finns ett samband mellan dessa olika typer av våld.
Våld inom familjen ger likartade psykiska skador som den psykiska misshandeln, dvs. kognitiva, emotionella och sociala problem. Barnens självkänsla undermineras och de får ofta starka skuld- och skamkänslor. De föreställer sig att de har sig själva att skylla, att de är elaka och omöjliga personer, som förtjänat misshandeln. Depressioner och självmordsbenägenhet är inte ovanliga hos barn som utsatts för våld. Vissa utvecklar en offeridentitet medan andra i stället identifierar sig med förövaren och själva blir aggressiva och våldsamma.
Fysisk misshandel kan, liksom psykisk misshandel, ses som en riskfaktor när det gäller sexuell exploatering genom att den hindrar barn från att utveckla en god självkänsla. Människor som inte är säkra på att de duger och har en känsla av att de inte har rätt att – eller inte kan – freda sig, blir lätt offer för gränsöverskridanden och olika typer av angrepp på sin person.
6.4 Sexuella övergrepp
Sexuella övergrepp ger inte alltid fysiska skador, men de ger oftast psykiska skador. Detta gäller särskilt om förövaren är en förälder eller någon annan som står barnet nära och som det är beroende av och känner tillit till. Sexuella övergrepp betecknas ibland som ”tillitsbrott”. Det brustna förtroendet kan gälla både förövaren och den förälder som inte förgripit sig, dvs. i allmänhet mamman, om hon inte skyddat barnet eller inte trott på honom/henne efter avslöjandet. Sexuella övergrepp kan ses som brott mot barnets fysiska, psykiska och sexuella integritet, där den vuxne inte respekterar barnets gränser. Konsekvenserna kan bli att barnet känner sig maktlöst och förlorar tron på att det kan bestämma över sig själv och sin kropp överhuvudtaget. Med en sådan upplevelse är det lätt att bli offer för nya övergrepp.
Barn som utsatts för sexuella övergrepp kan reagera med en mängd olika symtom beroende på exempelvis ålder, kön och personlighet. Vanliga symtom har dock visat sig vara ett sexualiserat beteende och posttraumatiskt stressyndrom.
Barn som uppvisar ett sexualiserat beteende behöver inte själva ha varit utsatta för direkta övergrepp utan misshandeln och övergreppen kan ha varit riktade mot mamman. Det kan röra sig om
76
SOU 2004:71 Barn som löper risk att bli utsatta för sexuell exploatering
familjer där det ofta förekommer gräl mellan de vuxna med inslag av svartsjuka och där miljön är påtagligt sexualiserad. Ett exempel på sexuell gränslöshet är när barn tvingas titta på pornografiska filmer tillsammans med vuxna. Det kan vara mycket upprivande för barnet, eftersom pornografin inte bara innehåller sex utan ofta även våld mot och förnedring av kvinnor. Ett annat exempel är när barn tvingas bevittna sexuella aktiviteter mellan vuxna.
Det sexualiserade beteendet tar sig hos pojkar ofta uttryck i ett aggressivt sexuellt beteende medan flickor mer uppvisar ett förföriskt beteende och tenderar att erotisera sina relationer, vilket gör dem sårbara för ytterligare övergrepp. De blir lätta att identifiera för nya förövare.
Barn som utsatts för sexuella övergrepp kan reagera med olika självdestruktiva symtom. Exempel på sådana symtom är depression, missbruk, ätstörningar självskadande beteenden och självmordsförsök. Promiskuitet och prostitution kan också ses som självdestruktiva beteenden, som uttrycker att man inte har förmåga att värna sina gränser därför att de redan överskridits och upplösts.
Den maktlöshet som barnet kan känna och utveckla härrör från det faktum att barnets fysiska och känslomässiga gränser inte respekteras. Försöken att skydda sig och att på något sätt få slut på övergreppen stoppas av den vuxnes överväldigande makt. Uppgivenhet och anpassning leder till en ond cirkel där maktlösheten förstärks. Risken är att barnet under uppväxten och i vuxen ålder utvecklar en ”offeridentitet”, alternativt ett aggressivt kompensatoriskt beteende (Larsson 2002).
I en intervjuundersökning av 23 kvinnor som har varit prostituerade (Hedin och Månsson 1998), framträdde sexuella övergrepp och känslomässigt avvisande framför allt från moderns sida som de mest påtagliga problemen. Tio av kvinnorna uppgav att de varit utsatta för sexuella övergrepp under uppväxten. En del forskare menar att sexuella övergrepp i barndomen är den mest avgörande omständigheten för prostitution. Andra menar att orsakskedjan är mer komplex. Dock, skriver Hedin och Månsson:
… är de flesta överens om att erfarenheten och upplevelsen av utnyttjande och övergrepp främjar en självuppfattning som underlättar prostitutionsliknande beteenden, dvs. att uppnå icke-sexuella fördelar som tillhörighet, gemenskap, pengar eller andra materiella vinster.
Ibland talas det om ett slags upprepningstvång, vilket betyder att prostitution och liknande beteenden kan förstås som en upprepning av tidiga traumatiska upplevelser och på så sätt utgör ett led i en överlev-
77
Barn som löper risk att bli utsatta för sexuell exploatering SOU 2004:71
nadsstrategi. Denna strategi leder ofta till nya utnyttjanden, vilket fångar individen i en ond cirkel, som är svår att bryta.
I Svedins och Priebes undersökning uppgav 49 (80 procent) av de 60 ungdomar som sålt sex att de blivit utsatta för sexuella övergrepp under uppväxten. Av dem hade 42 procent varit utsatta för penetrerande övergrepp, dvs. ett oralt, analt eller genitalt samlag.
6.5 Bristande tillsyn och skydd
Rörligheten i dagens samhälle är stor. Människor flyttar, skiljer sig, byter jobb och skola. Den sociala kontroll som tidigare fanns genom att man bodde på samma ställe och kände varandra och varandras barn fungerar inte längre. I dag är både vuxnas och barns kontaktnät betydligt större än det var tidigare. Man träffar ständigt nya människor, vilket ställer krav på förmågan att bedöma människor och deras avsikter. En sådan förmåga kan inte barn förväntas ha, utan de är beroende av att vuxna, i första hand föräldrarna, hjälper dem att se vad som kan vara riskfyllda situationer och kontakter. Det kan handla om allt från att skydda barnet från faror i trafiken till att inte lämna ut namn och telefonnummer till någon som man fått kontakt med på Internet.
Dagens komplicerade samhälle ställer alltså stora krav på föräldrars förmåga att skydda sina barn. Flertalet föräldrar är också medvetna om detta och klarar den tillsyn och det skydd som de kan påverka på ett tillfredsställande sätt. Det finns dock grupper av föräldrar som av olika skäl, exempelvis missbruk, psykisk sjukdom eller utvecklingsstörning, inte gör det.
När det gäller föräldrar som missbrukar eller är psykiskt sjuka kan de periodvis ha förmåga att ta ansvar för sina barn, men i andra perioder lever de i en egen värld, där barnen får klara sig själva. Barn som lever i familjer där föräldrarna umgås i hemmet med andra missbrukare, är utsatta för särskilt stora risker. I värsta fall kan barnen användas i utbyte mot alkohol eller droger. Här rör det sig alltså om föräldrar som aktivt medverkar till att barnen utnyttjas sexuellt.
När det gäller föräldrar med utvecklingsstörning är brister i förmågan till tillsyn och skydd mer permanent. Grunden för deras kunskap är konkreta upplevelser. Brister i det abstrakta tänkandet innebär att de inte kan föreställa sig något som ännu inte hänt,
78
SOU 2004:71 Barn som löper risk att bli utsatta för sexuell exploatering
vilket begränsar förmågan att förutse vilka risker och faror som barnet kan råka ut för. I fler personliga berättelser och intervjuer med professionella i boken Barn till föräldrar med utvecklingsstörning (Hindberg 2003) beskrivs hur främmande människor kommer och går i familjerna, vilket utgör en klar risk för barnen. För intellektuellt funktionshindrade kan det vara svårt att avgöra när en relation är sund och bygger på ömsesidighet och när det är fråga om utnyttjande. En del av barnens pappor är kriminellt belastade eller missbrukare, vilket gör att barnen med automatik hamnar i riskmiljöer.
Även i familjer där föräldrarna inte har missbruksproblem, har ett psykiskt eller intellektuellt funktionshinder etc. kan det finnas brister i tillsyn och skydd. Det kan bero på att föräldrarna av något skäl frånträtt sitt föräldraansvar. När familjen sviktar lämnas utrymme för destruktiva krafter.
Ibland är brister i tillsynen av tillfällig natur beroende på att föräldrarna är psykiskt och/eller fysiskt utmattade eller av något skäl hamnar i kris. Föräldrarna kan försumma sina barn beroende på exempelvis skilsmässa, sjukdom eller dödsfall i familjen, ekonomiska problem och hög arbetsbelastning.
6.6 Hemlöshet
En grupp barn som helt uppenbart saknar vuxnas tillsyn och skydd är barn som rymt eller kastats ut hemifrån. Enligt Svedin och Priebe (2004) pekar flera internationella undersökningar i riktning mot att ungdomar som rymt hemifrån eller är hemlösa utgör en riskgrupp för prostitution.
Yvonne Sjöblom har i sin avhandling På väg ut. När ungdomar rymmer och kastas ut hemifrån – ur socialtjänstens perspektiv (2002) gått igenom 96 ärenden och intervjuat 49 socialsekreterare, som var handläggare i dessa ärenden. En återkommande beskrivning av ungdomarnas problembild var att de var ensamma, övergivna och upplevde ett utanförskap. En socialsekreterare sa:
Även om alla de här familjerna är olika och har olika problem finns ensamheten och utanförskapet hos ungdomen som en röd tråd. Att man inte värd något och att man inte lyckats.
Många kommer från miljöer där de utsatts för våld, försummelse och övergrepp. I deras problembild ingår skolsvårigheter, missbruk,
79
Barn som löper risk att bli utsatta för sexuell exploatering SOU 2004:71
rymning, utespring, sexuellt utagerande beteende och prostitution. Fler flickor än pojkar rymmer på grund av en problematisk hemmiljö. Med den bakgrund och problembild som dessa ungdomar har, är risken för att de skall bli utnyttjade och åter utsatta för våld och övergrepp mycket stor. Oavsett om barnet kastats ut eller rymt, är det barn som saknar vuxnas skydd. Risken för sexuell exploatering är uppenbar, dels för att de saknar pengar till livets uppehälle, dels för att de är hänvisade till personer i samhällets utkanter för att få värme och gemenskap.
I Hedins och Månssons intervjuundersökning (1998) av 23 kvinnor som lämnat prostitutionen, framkommer att många flickor flyttat hemifrån tidigt på grund av problem i föräldrahemmet. Några beskriver upprepade rymningar hemifrån i 13–14-årsåldern eller hur de försökte fly på annat sätt t.ex. genom droger eller uteliv med olika pojkvänner. De flesta av de intervjuade hade flyttat hemifrån vid 17–18-årsåldern, några redan vid femton års ålder. Flickornas nätverk har inte erbjudit det sociala stöd som andra ungdomar normalt får utan de har fått etablera sig i vuxenlivet på egen hand.
I den norska rapporten Sex for overlevelse eller skyggebilder av kjaerlighet? (Hegna och Pedersen 2002) beskrivs långvarig hemlöshet som en av de främsta orsakerna till sex för överlevnad, s.k. survival sex. Ungdomarna försätts i en situation där de varje dag måste skaffa pengar för att överleva och få någonstans att sova. Om de är narkotikamissbrukare blir behovet av pengar ännu större och desperationen ökar.
Forskarna gör också antagandet att de som lever på gatan socialiseras in i en miljö där försäljning av sex ses som en faktisk möjlighet. De lär sig normer som gör sådana handlingar acceptabla, de får veta hur man kommer i kontakt med kunder, vilken prisnivå man bör lägga sig på, hur man skyddar sig etc. De förvärvar med andra ord kompetens som aktörer på sexmarknaden. Denna kompetens ger klara fördelar både av ekonomisk art och på andra sätt, men i den vanliga världen har den inget värde alls. Snarare kan de där uppleva ett stigma, en stämpel som gör vägen tillbaka både lång och svår.
80
SOU 2004:71 Barn som löper risk att bli utsatta för sexuell exploatering
6.7 Riskfaktorer hos barnen
Barn som inte klarar skolan är i riskzon för olika problem. Skolsvårigheterna kan bestå i att de inte kan koncentrera sig, att de skolkar, är mobbade eller själva mobbar, att de känner sig ensamma och utanför. En del hoppar av skolan i förtid. Eftersom det i dagens samhälle finns få alternativ för den som inte klarar skolan, är risken stor att de hamnar i exempelvis kriminalitet och missbruk. Att inte klara skolan kan också innebära att självkänslan får sig en knäck och att framtiden ter sig så dyster att den unge upplever att det inte spelar någon roll vad man gör med sig själv och sitt liv.
Missbruk är också en riskfaktor vad gäller sexuell exploatering. I synnerhet narkotikamissbruk kan leda till att unga flickor prostituerar sig, men även flickor som missbrukar alkohol kan sälja sin kropp för att få pengar till alkohol. Missbruket kommer sällan ensamt utan det finns i allmänhet stora problem även i ungdomarnas familjer och i deras totala livssituation. Missbrukande ungdomar är därför ofta belastade med många riskfaktorer och troligtvis en av de grupper som är mest utsatt för sexuell exploatering.
Forskning visar att personer med funktionshinder löper ökad risk att utsättas för sexuella övergrepp både som barn och vuxna. Barn med intellektuella funktionshinder är särskilt sårbara eftersom de dels har svårt att bedöma risker och att avgöra när en sexuell relation innehåller utnyttjande, dels har svårt att bli trodda när de berättar om övergrepp. Eftersom personer med utvecklingsstörning betraktas som mindre trovärdiga och har svårt att beskriva en händelse på det sätt som krävs av rättsväsendet, är de tämligen ”ofarliga” offer. För normalbegåvade personer kan det vara förhållandevis enkelt att manipulera en svagbegåvad person, som är osäker på vad normal sexualitet är och som söker bekräftelse på att hon/han är som alla andra.
För unga människor, som är osäkra på sin sexuella läggning och inte har någon att tala med, kan Internet innebära en möjlighet till kontakt. Fördelen med Internet är att det kan vara en hjälp att komma ur social isolering och att få respons på sina funderingar kring sexuell läggning. Nackdelen är att unga homo-, bi- och transsexuella riskerar att råka ut för pedofiler eller andra människor som utsätter dem för sexuella övergrepp och/eller exploatering. Bristande stöd från omgivningen och en känsla av utanförskap gör dem särskilt utsatta och sårbara. I en tingsrättsdom (B2927-03) ges exempel på hur det kan gå till. En trettonårig och en fjortonårig
81
Barn som löper risk att bli utsatta för sexuell exploatering SOU 2004:71
pojke lade ut presentationer av sig själva på en webbsida, som är ett forum för homosexuella, vilket ledde till att de blev kontaktade av en trettioårig homosexuell man. Han hade ett förtroendeuppdrag i en förening för unga homosexuella och var därmed en person som pojkarna kunde förväntas ha förtroende för. Mannen träffade pojkarna i sin bostad och utnyttjade dem sexuellt.
6.8 Internet som riskfaktor
På Internet finns ett stort utbud av material med sexuellt innehåll. Barnen kan konfronteras med det genom att det skickas med epost, genom att de besöker pornografiska sajter eller ofrivilligt hamnar där när de surfar och chattar. Internet har medfört att barn löper en betydligt ökad risk att på olika sätt konfronteras med pornografiskt material och att komma i kontakt med personer som är sexuellt intresserade av barn eller som vill utnyttja dem för framställning av pornografi. Av de 151 barn som ingår i Brå-rapporten hade gärningsmän och barn fått kontakt med varandra på Internet i tolv fall.
I en amerikansk studie Risk Factors For and Impact of Online Sexual Solicitation of Youth. (Kimberley, Finkelhor och Wolak 2001) har 1 500 ungdomar i åldern 10–17 telefonintervjuats. Syftet med studien var att bedöma riskfaktorer rörande sexuellt ofredande av barn på nätet och effekterna av sådant ofredande. 19 procent av de ungdomar som använde Internet regelbundet hade utsatts för oönskade kontakter med sexuell innebörd under det senaste året. De största riskerna löpte flickor, äldre tonåringar, ungdomar med problem (till exempel depression och kamratproblem), frekventa Internetanvändare, s.k. chatroom-deltagare, och de som kommunicerade med främlingar. 25 procent av de ungdomar som ofredats uppgav att de kände stark olust och psykisk stress på grund av detta. Forskarna säger i en kommentar att studien indikerar att ungdomar konfronteras med en rad obehagliga och kränkande episoder när de ger sig ut på nätet, inkluderande försök att arrangera verkliga möten. Tillräckligt många av dessa kontaktförsök från vuxna riskerar att bli av i verkliga livet för att det skall vara befogat att informera barn och ungdomar om hur riskerna kan minimeras. Detta bekräftas även av den svenska SAFT-undersökningen (se kap. 12), som visar att 26 procent av ungdomarna träffat någon som de fått kontakt med på Internet.
82
SOU 2004:71 Barn som löper risk att bli utsatta för sexuell exploatering
I en annan studie, gjord av samma forskare som de ovan refererade, är huvudfrågan vad som utmärker ungdomar som etablerar nära relationer med personer som de fått kontakt med på Internet (Journal of Adolescence 26/2003). Hög problemnivå innehållande bland annat depression och mobbning utmärkte både pojkar och flickor. Dålig kontakt med föräldrarna var också gemensamt för båda könen; för flickornas del manifesterat i hög konfliktnivå och för pojkarnas i dålig kommunikation. Ingen av de intervjuade ungdomarna hade blivit utsatt för övergrepp i samband med att de träffat någon som de fått kontakt med via Internet. Ändå varnar forskarna för att dessa ungdomar kan sakna det skyddsnät som vänner och föräldrar normalt utgör och att de därför blir utlämnade till att själva bedöma riskerna.
De kanske söker efter närhet online och tenderar att ha orealistiska fantasier om personer som de möter på nätet och att aningslöst lita på dem. Denna oro grundar vi på de resultat som visar att ungdomar med problem oftare har romanser online och i verkligheten träffar människor som de fått kontakt med på nätet utan föräldrarnas vetskap.
(Kimberley m.fl. 2001)
Genom Internet utsätts barn för helt andra risker än de gjorde tidigare. Föräldrar har mindre kontroll över barnens kontakter och förövarna har fått betydligt större möjligheter att hitta barn att sexuellt utnyttja eller exploatera.
Internet kan betraktas som en plats eller ett sammanhang där det finns många barn utan tillsyn, det vill säga där det är möjligt att söka kontakt med andra utan att andra vuxna uppmärksammar det. Efter den inledande kontakten kan gärningsmannen utveckla en relation till barnet, till exempel genom att chatta under en längre tidsperiod, innan de träffas första gången.
Ensamma, ledsna, vilsna och svikna barn är utsatta för de största riskerna eftersom kontakter via Internet kan bli en kompensation för annan mänsklig gemenskap. Barn som har dåliga relationer till sina föräldrar, saknar kamrater eller av andra anledningar känner sig utanför kan antas tillbringa särskilt mycket tid med att surfa och chatta på Internet. De är också särskilt skyddslösa när någon okänd person söker kontakt med dem.
83
Barn som löper risk att bli utsatta för sexuell exploatering SOU 2004:71
6.9 Barn som kommer från andra länder
Barn kommer till Sverige från andra länder av olika skäl och på olika sätt. Det kan röra sig om flyktingar som kommer tillsammans med sina föräldrar och barn som kommer utan legal vårdnadshavare och söker asyl. En del har anknytning till en släkting som finns i landet, andra har ingen anknytning alls till Sverige. Vissa kommer tillsammans med sin mamma som skall gifta sig med en svensk man. Det har också förekommit att barn kommit hit för att själva gifta sig eller för att de redan gift sig i ett annat land. Det finns också barn som smugglas hit, är offer för människohandel för sexuella ändamål eller som kommer på eget initiativ.
Hur och varför barnen än kommit till Sverige är det barn som är utsatta för stora påfrestningar. Många har upplevelser av krig, tortyr och förtryck bakom sig. De kan ha varit med om kidnappningar, bevittnat dödsskjutningar och våldtäkter på nära håll eller själva blivit skadade eller utnyttjade. Många har också gått igenom en riskabel flykt till det nya landet. Därtill kommer att de flesta levt under svåra ekonomiska förhållanden, inte haft tillräckligt med mat eller mediciner och inte fått vård för sjukdomar eller funktionshinder. Dessa familjer har också upplevt en rad förluster: de kan ha förlorat sina hem, nära anhöriga och vänner, de har lämnat den natur som de känner som sin, det samhälle som de lärt sig att orientera sig i och det gemensamma språket. De flesta som kommer hit har alltså under en längre tid levt under svåra förhållanden och förlorat den bas som människor behöver för att känna sig trygga, behövda och som delar i ett historiskt, socialt och politiskt sammanhang.
I Sverige vidtar nya påfrestningar. Eftersom endast en mindre del av de asylsökande kommer att beviljas permanent uppehållstillstånd, fortsätter situationen att präglas av ovisshet och otrygghet. Denna situation kan pågå i flera år, eftersom många asylsökande måste vänta mycket länge på ett definitivt beslut beträffande ansökan om uppehållstillstånd.
I en sådan livssituation finns en risk för att barnen utsätts för omsorgssvikt. Föräldrarna mår psykiskt dåligt, tappar kontrollen och kan inte fungera som barnens vägvisare och beskyddare. De hänvisas till att klara sig själva, vilket gör att de riskerar att hamna i farliga situationer, i synnerhet som de befinner sig i ett land, som är mycket olikt hemlandet och där de inte kan koderna. Det är således inte bara de ensamkommande barnen som saknar vuxnas tillsyn
84
SOU 2004:71 Barn som löper risk att bli utsatta för sexuell exploatering
och skydd utan det kan också gälla barn som kommer tillsammans med sina föräldrar. Att det finns förövare som är beredda att utnyttja dessa barns utsatthet vet vi från ett uppmärksammat fall år 2003 vid en flyktingförläggning, där flera pojkar exploaterades.
Liksom när det gäller barn med intellektuella funktionshinder är detta en grupp barn, där risk för att övergreppen skall upptäckas är liten. De känner inte till sina rättigheter och kan inte språket. Dessutom kommer många av dem från länder där sexualiteten är tabubelagd och barnen känner djup skuld och skam över det som hänt. Vidare kan en polisanmälan upplevas som otänkbar, om familjen kommer från ett land där polisen utgjorde en del av en förtryckarregim.
En grupp barn som det finns särskild anledning att uppmärksamma är de som kommer till Sverige och söker asyl på grund av anknytning till vårdnadshavare eller någon släkting, som har uppehållstillstånd i Sverige. Ofta placeras dessa barn hos anknytningspersonen innan man överhuvudtaget vet om ett släktsamband finns och innan familjehemsutredningen påbörjats. När en utredning senare görs är det svårt att få barnet att berätta om eventuella missförhållanden, eftersom de inte har någon annan kontakt i Sverige än denna person/familj.
Ytterligare en riskgrupp är de barn som kommer till Sverige tillsammans med sin mamma, som skall gifta sig med en svensk man. Ibland rör det sig om män med grava missbruksproblem, psykisk sjukdom osv. Enligt uppgift till utredningen möter frivilligorganisationerna mammor och barn som varit utsatta både för våld och sexuell exploatering. Det är troligt att det finns förövare som ser en möjlighet att exploatera ett barn genom att gifta sig med mamman. Risken att upptäckas är liten eftersom mammorna inte vågar berätta för myndigheterna om vad som pågår av rädsla för att bli utvisade.
Ett nyligen uppmärksammat problem är barn som smugglats in i landet med s.k. look-alike pass. Det är framför allt barn som smugglas in i landet med hjälp an någon annans pass. Det kan gå till så att någon lånat ut sitt pass till en person (inte sällan en kvinna) som reser ensam ut ur Sverige och kommer sedan tillbaka till Sverige i sällskap med ett barn. Eftersom barn förändras mycket i unga år, kan det vara svårt att fastställa om det barn som kommer med ett svenskt pass i Dubai är den rätta innehavaren av passet. I ett fall blev en kvinna stoppad i Dubai på resa till Europa med ”sina” sex barn, av vilka inget visade sig vara hennes!
85
Barn som löper risk att bli utsatta för sexuell exploatering SOU 2004:71
Barn under 18 år som reser in i Sverige utan legal vårdnadshavare och som söker asyl benämns ensamkommande barn. År 2002 kom 550 barn utan legal vårdnadshavare till Sverige (Migrationsverket 2002). De flesta (2/3) var pojkar 16 år eller äldre. Att vara ensamkommande betyder inte alltid att komma ensam. Barnen kan komma med en vuxen, som inte är barnets vårdnadshavare. Ensamkommande barns situation har uppmärksammats mycket under senare år. Framför allt har det handlat om att Migrationsverket och socialtjänsten inte kan komma överens om ansvarsfördelningen, vilket medfört att barnen faller mellan stolarna. En del barn försvinner från förläggningarna och det finns misstankar om att vissa utnyttjas i prostitution.
För de flesta asylsökande ensamkommande barnen har flykten initierats av föräldrar eller andra anhöriga (Socialstyrelsen och Migrationsverket 2002). Syftet är i regel att skydda barnet och ge förutsättningar till ett bättre liv, men det finns också barn som kommer hit av andra skäl. Barn lockas eller tvingas till vårt land av människohandlare för att exploateras sexuellt. Det finns också anledning att tro, att några barn kommer på eget initiativ eller på uppdrag av andra för att begå kriminella handlingar eller för att tjäna pengar på prostitution.
Integrationsverket har följt upp sju kommuner när det gäller omhändertagande av ensamkommande barn som fått uppehållstillstånd. Tre kommuner har uppgivit att något av barnen kan vara utsatt för sexuell exploatering (Integrationsverket, 2003).
Som ensamkommande kan också de barn som på eget bevåg rör sig över gränserna betecknas. Dessa barn kommer i allmänhet från närområdet och kan lätt ta sig in i Sverige. Erfarenheterna från samarbetet inom ramen för Östersjöstaternas råd visar att flertalet av dessa barn i sitt hemland utsatts för någon form av fysiskt eller sexuellt våld, de har dålig anknytning till sin familj och har lärt sig att leva på gatan. De livnär sig på småbrott och genom att sälja sex.
6.10 Inte bara ”barn i riskzon”
Med barn i riskzon förstås i allmänhet barn som växer upp i familjer, där omsorgen av olika skäl sviktar, vilket bland annat kan leda till sexuell exploatering av barnet. Barn kan emellertid utsättas för sexuell exploatering utan att några av ovan beskrivna riskfaktorer finns med i bilden.
86
SOU 2004:71 Barn som löper risk att bli utsatta för sexuell exploatering
87
Det kan handla om små barn som fotograferas i pornografiskt syfte utan föräldrarnas vetskap och utan att barnen själva vet om att de är fotograferade. De kan också vara medvetna om att de fotograferas eller filmas, men inte förstå innebörden av det.
De strategier som många förövare använder sig av kan vara svåra för barn att genomskåda, särskilt om förövaren är en person de känner, har förtroende för och som de ser som en auktoritet (se vidare kap. 11). Om förövaren är en arbetskamrat eller vän till föräldrarna, släkting, lärare, idrotts- eller fritidsledare är det ofta mycket svårt att förstå vad som händer både för barnet och dess föräldrar.
För de flesta är idrotten enbart något positivt, men det har förekommit att barn i samband med idrott utsatts för sexuella trakasserier, övergrepp och exploatering. I England började sexuella övergrepp inom idrotten uppmärksammas i samband med att en känd simtränare i mitten på 1990-talet dömdes till sjutton års fängelse för sexuella övergrepp och våldtäkter. I dag finns handlingsplaner för att öka barns säkerhet inom idrotten, en särskild enhet – Child Protection in Sport Unit – i samarbete mellan en stor barnrättsorganisation (NSPCC) och motsvarigheten till riksidrottsförbundet samt särskild telefonjour. I Sverige har riskerna för övergrepp/ exploatering inom sporten knappast uppmärksammats, men även i Sverige har flera idrottsledare dömts för sexuella övergrepp mot barn.
När det gäller ungdomar kan det ibland finnas gränsfall där det är svårt att avgöra om det är fråga om att posera som ”vanlig” fotomodell eller om bilderna tas i pornografiskt syfte. Fotograferingen kan börja med kläderna på, men efter hand manipuleras flickan att ta av sig det ena plagget efter det andra. Det kan vara svårt för en ung flicka, som tror att bilderna skall leda till att hon får en chans att bli fotomodell, att avgöra när hon skall sätta stopp.
I ett samhälle där pengar och status betyder mycket, kan barn från familjer med dålig ekonomi lockas att tjäna pengar genom att ställa upp i pornografiska filmer, i oseriösa modellagenturer, eskortverksamheter etc. Någon omsorgssvikt behöver inte föreligga, men önskan att få pengar kan vara så stark att ungdomarna tillfälligt eller under en period låter sig kränkas och utnyttjas mot betalning.
Alla barn som råkar ut för sexuell exploatering efter att ha fått kontakt via Internet har inte social problem Det kan istället handla om nyfikenhet, aningslöshet och om att testa gränser. Barnen kan dras in i något som de inte förstår och inte kan bedöma konsekvenserna av (se vidare kapitel 12).
Barnpornografi SOU 2004:71
7.8 Sambandet mellan barnpornografi – och sexualbrott mot barn
I många sammanhang har frågan om huruvida innehav och distribution av barnpornografi stimulerar till fysiska sexualbrott mot barn diskuterats. Det kan inte med säkerhet sägas hur många av dem, som har tillgång till barnpornografi, som också kommer att avancera till fysiska övergrepp. Det kan heller inte sägas om personer som begår sexuella övergrepp också kommer att begå barnpornografibrott. Det finns dock mycket som tyder på att det finns ett samband mellan de olika brotten.
I en bilaga till Barnpornografiutredningen (SOU 1997:29) skriver Peter L Martens, docent i sociologi:
Produktion av barnpornografiskt material hänger nära samman med sexuella övergrepp på barn. Även om ett framställt bildmaterial inte visar en sexualakt mellan en vuxen och ett barn, eller om bilden ens är pornografisk i egentlig mening, kan omständigheterna kring framställningen vara djupt kränkande för det involverade barnet/barnen. Man vet inte med säkerhet under vilka omständligheter en bild av pornografisk karaktär där barn och ungdomar agerar som modeller har kommit till stånd. Det torde vara ganska sannolikt att bildupptagningarna är ett led i en längre process av övergrepp mot barn och ungdomar.
I litteraturen urskiljs fyra hypoteser beträffande vilken roll pornografin spelar (Martens 2000) när det gäller:
• utvecklingen av den avvikande sexuella läggningen (den
sexuella motivationen)
• sänkning av den sexuella impulskontrollen
• som substitut för en sexuell kontakt med ett barn
• som medel att bryta barnets motstånd
I vissa fall är kopplingen mellan barnpornografi och sexuella övergrepp mot barn mer direkt, dvs. när en gärningsman som begår ett sexuellt övergrepp mot ett barn också dokumenterar övergreppet. Den tekniska utvecklingen skapar nya förutsättningar för denna typ av brott, till exempel kan övergrepp som filmas spridas till andra i samma ögonblick som de begås. Det finns också mer indirekta kopplingar, det vill säga gärningsmän som dels gör sig skyldiga till barnpornografibrott (som innehav, överlåtelse och spridning), dels begår övergrepp men som inte dokumenterar sina egna övergrepp.
I 20 procent av anmälningarna om barnpornografibrott i Brårapporten finns också anmälan om sexualbrott antingen på samma
98
SOU 2004:71 Barnpornografi
anmälan eller på en särskild anmälan. 38 procent av gärningsmännen som fällts för barnpornografibrott har fällts även för sexualbrott mot barn i samma mål. Det rör sig om de flesta typerna av sexualbrott från sexuellt ofredande till grov våldtäkt. Två tredjedelar av barnen har filmats eller fotograferats (det behöver dock inte vara fråga om att själva övergreppet har dokumenterats).
Att så många dömts för både barnpornografibrott och sexualbrott förklaras delvis av det faktum att barnpornografibrotten relativt ofta upptäcks av polisen i samband med utredning av andra brott, till exempel sexualbrott mot barn. Det sker alltså en selektion av vilka av gärningsmännen som upptäcks. Andelen som begår både barnpornografi- och sexualbrott bland samtliga personer som hanterar barnpornografi är sannolikt lägre. En annan koppling kan vara att en person som är med i något av de slutna pedofilnätverken måste distribuera egna bilder för att få tillgång till begärligt material. För att få fram dessa bilder kan personen själv begå egna övergrepp mot barn. Övergreppet fotas/filmas och distribueras till personerna i nätverket.
Frågan om sambandet mellan pornografi och fysiska övergrepp har studerats av flera utländska forskare. Wolak, Mitchell och Finkelhor (2003) har i en studie visat att två tredjedelar av gärningsmännen som arresterats för internetrelaterade sexualbrott mot barn såsom sexuella övergrepp/kränkningar, produktion av barnpornografi med identifierade och oidentifierade offer, distribution av och handel med barnpornografi, också innehade barnpornografiska bilder och filmer. 80 procent innehade bilder som visar sexuell penetrering av barnen. United States Postal Inspection Services (2001) konstaterade att 35 procent av de personer som 1997 anhölls för innehav av barnpornografiska bilder också begått fysiska övergrepp mot barn.
Seto (2001) menar att effekterna av att titta på barnpornografi är starkast hos de individer som redan är disponerade för att begå sexuella övergrepp.
Sandberg och Marlatt (1989) hävdar att ju längre sexuella fantasier hålls vid liv, desto större är risken att beteendet kommer att ageras ut i verkligheten. För många är sexuell fantasi och tändning understödda av pornografi bara ett förspel till verklig sexuell aktivitet med barn (Lanning 1992).
Hernandez (2002) har undersökt en grupp gärningsmän, dömda för innehav av barnpornografi, som frivilligt ingått i behandlingsprogrammet SOTP (The Sexual Offender Treatment Program)
99
Barnpornografi SOU 2004:71
inom ramen för sitt fängelsestraff. De var alla dömda för innehav av barnpornografi, men inte för att ha begått några fysiska övergrepp. Förövarna tillfrågades efter behandlingen om de tidigare begått fysiska övergrepp mot barn och hur många de utsatt. 15 i gruppen nekade till att ha begått några fysiska sexuella övergrepp. Resterande 47 individer, 75 procent av gruppen, rapporterade att de tidigare begått fysiska övergrepp med i genomsnitt 30 offer per förövare.
Mot bakgrund av Brå-rapporten och internationell forskning finns anledning anta att barn som finns i kretsen kring män som anmälts eller dömts för innehav av barnpornografi kan löpa risk att utsättas för sexuella övergrepp/kränkningar. Att så många dömda för innehav av barnpornografi också begått övergrepp talar för det. Det är därför viktigt att poliser och åklagare, som utreder innehav av barnpornografi, är medvetna om att det finns en risk att barn i den misstänktes närmaste omgivning kan ha utsatts eller utsätts för sexuella övergrepp/kränkningar. Barn i den misstänktes familj eller omedelbara närhet kan därför behöva skydd och en anmälan bör göras till socialnämnden i enlighet med 14 kap 1 § SoL.
7.9 Barnpornografibrott och vissa yrkesgrupper
Vissa yrkesgrupper kommer i nära kontakt med barn, exempelvis personal inom barnomsorg och skola, personal på behandlingshem, familjehemsföräldrar och läkare. När sådana personer döms för sexuellt utnyttjande, barnpornografibrott, misshandel etc. bör alltid en bedömning av personens lämplighet att fortsätta i sitt yrka göras. När det gäller legitimerade personer som läkare och psykologer finns en möjlighet att dra in legitimationen, om ett brott begått som gör personen olämplig att utöva sitt yrke.
Stockholms tingsrätt dömde 2003 en barnläkare till fängelse i två månader för barnpornografibrott. I sin bostad hade han haft över 6 000 bilder och 38 filmer. Han hade spritt bilder som dels bestod av poseringsbilder av flickor i nedre tonåren, dels av bilder med grova övergrepp på mindre barn. Polisen fann också omfattande chatt-samtal lagrade på mannens hårddisk. Han har bland annat brukat användarnamnet kåtdoktorn. Hovrätten bedömde inte brottet som grovt och ansåg sig kunna räkna med att NN i framtiden inte skulle komma att ägna sig åt samma eller liknande brottslighet. Påföljden bestämdes till villkorlig dom och bötesstraff.
100
SOU 2004:71 Barnpornografi
101
Socialstyrelsen ansökte hos Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd (HSAN) om att den dömdes läkarlegitimation skulle återkallas, vilket bifölls. Nämnden skriver att läkaren befattat sig med bilder som förutsätter kränkningar av barn och att tilliten till honom inte längre kan upprätthållas hos allmänheten, särskilt inte hos dem som i egenskap av föräldrar söker vård för sina barn. HSAN anser att han genom brotten visat sig uppenbart olämplig att utöva sitt yrke. Läkaren överklagade beslutet till länsrätten som upphävde beslutet med motiveringen att han vid tiden för brottet levde under besvärliga personliga förhållanden. Numera har han en ny familj och därmed anser länsrätten inte att det finns skäl att återkalla legitimationen. Intresset för barnpornografi ses som något tillfälligt och inte som ett tecken på avvikande sexualitet. Detta fall ger anledning till oro beträffande domstolarnas kunskap mekanismerna bakom barnpornografibrott.
Socialstyrelsen har överklagat domen till kammarrätten. Läkare har i sin yrkesutövning nära fysisk kontakt med sina patienter. Inte minst barn måste kunna lita på att den undersökande och behandlande läkaren inte på något sätt överskrider gränser för en normal läkare-patientkontakt.
8 Handel med barn för sexuella ändamål
Människohandel för sexuella ändamål till Sverige har uppmärksammats på allvar först under senare år. Tidigare var den allmänna föreställningen att handel med människor var något som existerade bara i fattiga länder. Visserligen har det funnits en medvetenhet om att män och kvinnor från rika länder utnyttjar prostituerade i fattiga länder, men att unga människor skulle handlas till Sverige och här tvingas till prostitution, var något som vi inte ville tro existerade.
Människohandel för sexuella ändamål är ett brott som planeras skickligt av kriminella organisationer och sker, framför allt när det gäller barn, väl dolt från myndigheter, organisationer och allmänhet. Hanteringen underlättas genom de öppna gränserna inom Schengenområdet, vilket innebär gränsövervakning utan passkontroll samt en möjlighet att passera gränser i sällskap med minderårig utan att någon ställer frågor om samhörighet eller släktskap.
År 1997 antog justitie- och jämställdhetsministrarna inom EU den s.k. Haagdeklarationen med riktlinjer för att förebygga och bekämpa hand el med kvinnor för sexuella ändamål.
Deklarationen
innehåller rekommendationer för arbetet både på nationell- och internationell nivå. Mot bakgrund av deklarationen gav regeringen i december 1997 Rikspolisstyrelsen i uppdrag att vara s.k. nationell rapportör till regeringen. Uppdraget överlämnades senare till Rikskriminalpolisen. I uppdraget ingår att samla uppgifter om omfattningen av människohandeln i Sverige och att studera hur denna handel kan förebyggas och bekämpas. Dessutom ingår att dagligen hantera underrättelseinformation som rör misstänkt brottslig verksamhet på området, svara på allmänhetens och mediernas frågor, sammanställa rapporter och underlag, anordna och delta i seminarier m.m. Resultaten har årligen redovisats till regeringen. Genom
1
The Ministerial Declaration on European Guidelines for Effective Measures to Prevent and
Combat Trafficking in Women for the Purpose of Sexual Exploitation (Hague, 24–26 April 1997).
103
Handel med barn för sexuella ändamål SOU 2004:71
bland annat denna rapportering har problemet med handel för sexuella ändamål blivit alltmer uppenbart. Förändrad lagstiftning, satsningar på nya spaningsmetoder och samarbete mellan myndigheter och frivilligorganisationer gör att fler fall av människohandel för sexuella ändamål med kvinnor och barn upptäcks. År 2003 öronmärkte regeringen 30 miljoner för polisens arbete mot människohandel 2004–2006.
I Rikskriminalpolisens senaste rapport (2004) framgår att misstänkt människohandel för sexuella ändamål ökade under 2003. Dessutom kommer det fler uppgifter om att Sverige används som transitland för kvinnor som skall utnyttjas i prostitution i bl.a. Norge och Danmark. Under år 2003 gjordes 21 anmälningar om människohandel för sexuella ändamål i Sverige. Under samma år dömdes två personer för människohandel för sexuella ändamål och nio personer för människohandelsliknande brott såsom koppleri, grovt koppleri, våldtäkt, grovt sexuellt tvång, människorov och olaga frihetsberövande. Domarna avkunnades i Stockholms och i Västra Götalands län.
Nedan ges ett exempel på hur en flicka från ett annat land blir offer för människohandel för sexuella ändamål i Sverige.
Sjuttonåriga O från Ryssland kom där i kontakt med U och D i samband med att hon sökte arbete. U och D övertalade henne att åka med dem till Sverige. På resan till Sverige utsatte de henne för sexuella övergrepp. I Stockholm såldes hon till en man, som utnyttjade henne under en natt. När mannen sedan skulle köra henne tillbaka till U och D lyckades hon fly. Hon träffade en rysktalande man och vistades hos denne pojkvän i tre-fyra månader, när de av en händelse råkade träffa U och D på ett pendeltåg i Stockholm. U och D tvingade med sig O och förde henne till en lägenhetsbordell. Hon lyckades ringa pojkvännen som med hjälp av ett par kamrater kom och hämtade henne.
Tingsrätten fann att de gärningar som beskrivits som människorov tveklöst var att bedöma som sådana. Dessutom var de sexuella övergreppen med beaktande av förövarnas hänsynslöshet och råhet att bedöma som grov våldtäkt. Koppleriverksamheten hade varit omfattande och bedömdes som grov. D dömdes för människorov, grovt sexuellt tvång, olaga hot, grovt koppleri och grovt narkotikabrott
till fängelse
i tolv år. U dömdes för människorov, olaga frihetsberövande, olaga hot, grov våldtäkt, grovt sexuellt tvång och grovt koppleri till fängelse i tolv år.
2
Rikskriminalpolisen: Människohandel för sexuella ändamål, Lägesrapport 6, 1 jan – 31 dec
2003.
104
SOU 2004:71 Handel med barn för sexuella ändamål
Rikskriminalpolisen uppskattar att mellan 400–600 kvinnor blivit offer för människohandel i Sverige under 2003. Siffran är högre än föregående år, men det behöver inte innebära en ökning av antalet. Enligt Rikskriminalpolisens bedömning kan antalet offer för människohandel ha legat för lågt under föregående år. Siffran grundar sig på det ökade informationsinflödet, erfarenheter från traffickinggruppen i Göteborg och utredningar i Stockholms län. Liksom föregående år rekryteras kvinnor till denna handel från i första hand Estland, Litauen Ryssland, och Polen men även kvinnor från Thailand har förekommit.
De flesta fall av människohandel för sexuella ändamål rör vuxna kvinnor över 18 år, men det förekommer också underåriga flickor vanligtvis i ålder 16–17 år.
8.1 Offrens situation
De fall som beskrivs i Rikskriminalpolisens lägesrapport och Brårapporten handlar om flickor. Att pojkar inte är synliga i detta sammanhang kan bero på att den verksamheten är ännu mer dold och svårupptäckt än handeln med kvinnor och flickor.
Flickorna lockas för det mesta till Sverige i tron att de skall tjäna pengar och på så sätt förändra sin framtid. Ibland luras de att tro att de skall få ett vanligt arbete. Några är säkert medvetna om att de kommer att sälja sex, men tror att det är något övergående, något som de bara skall göra under en kort tid. I själva verket blir de offer för en modern form av livegenskap.
I många fall blir flickorna fråntagna sina pass, de låses in och ges ingen möjlighet till kontakt med andra. De enda personer utanför lägenheten som de träffar är hallicken och de personer som betalar för att utnyttja dem sexuellt. Flickorna har ofta blivit misshandlade och våldtagna av sina hallickar. Många flickor har sålts vidare flera gånger. De lär sig att inte lita på någon. I de länder som de kommer ifrån är det inte ovanligt att också polisen är inblandad i brottet. Flickorna är rädda och vågar inte berätta vad de varit med om. Om de avslöjar människohandlarna, riskerar de att bli utsatta för repressalier av olika slag. Enligt Rikskriminalpolisens lägesrapport inreser en del kvinnor/flickor tämligen frekvent och vistelserna i Sverige begränsas ofta till en kortare tid än tre månader vilket innebär att de inte behöver ansöka om inresetillstånd. I många fall är det en medveten taktik från hallickarnas sida att utnyttja en eller flera
105
Handel med barn för sexuella ändamål SOU 2004:71
kvinnor/flickor maximalt under kortare tid för att sedan skicka hem dem eller sälja dem vidare till andra hallickar.
Försäljningen av sexuella tjänster sker i Sverige som i andra länder till stor del via Internet.
Utredningen ser med oro på hur barn ensamma eller tillsammans med någon vuxen kan passera gränsen till Sverige helt obehindrat. De flesta som kommer med sina offer till Sverige kommer via en inre gräns. Vid dessa gränser saknar tullen befogenheter att utföra identitetskontroll även om det finns anledning att misstänka att barnet oegentligt kommer till Sverige.
8.2 Några exempel
I Brå-rapporten finns tre fall av människohandelsliknande brott, där offret är under 18 år. Gärningsmännen har i två fall dömts för koppleri eller grovt koppleri. Ett av målen är mycket omfattande och rör internationellt organiserad handel med kvinnor. De fyra gärningsmännen, varav en kvinna, fälldes för koppleri och grovt koppleri. I målet finns fyra målsägande, varav en flicka på 17 år. Hon fördes bort från sitt hemland, såldes och transporterades därefter till Sverige där hon tvingades till prostitution. Hon har även drogats och blivit sexuellt utnyttjad av en av gärningsmännen. Påföljderna bestämdes till fängelse i två år för två av gärningsmännen och till fem respektive sex år för de två andra.
I ett annat mål har flera kvinnor transporterats till Sverige för att arbeta som prostituerade. En av kvinnorna var under 18 år, då hon kom till Sverige. De två tilltalade, varav en kvinna, har främjat prostitution i stor skala och hänsynslöst utnyttjat kvinnor i sin koppleriverksamhet. De har fällts för grovt koppleri till tre års fängelse.
Två personer, en kvinna och en man, har fällts för människohandel för sexuella ändamål, varav den ena även för koppleri och grovt koppleri. En målsägande var 17 år. Hon träffade en av gärningsmännen under sin semester i centrala Europa och förmåddes åka först till Danmark och sedan till Sverige för att prostituera sig. Periodvis har hon varit fråntagen pass, pengar och mobiltelefon. Hon har enligt tingsrätten ”befunnit sig i en sårbar och utsatt situation med små möjligheter att kunna avbryta sin verksamhet”. Den andra gärningsmannen har transporterat henne inom Sverige och även haft som uppgift att bevaka henne.
106
SOU 2004:71 Handel med barn för sexuella ändamål
Rikskriminalpolisen skriver i lägesrapport 6 (2004) att två personer har dömts för människohandel för sexuella ändamål och nio personer för människohandelsliknande brott under 2003. I dessa domar går det att identifiera fyra flickor under 18 år. Några av domarna sammanfaller med dem som redovisas i Brå-rapporten. I förundersökningarna förekommer flera exempel på barn under 18 år. En förundersökning om koppleri i Skåne tilldrog sig år 2003. Det gällde en 17-årig flicka från Polen. En man uppmärksammade den unga flickan tidigt en morgon på en gata i centrala Helsingborg och förstod att hon var rädd och behövde hjälp. Flickan nämnde något om prostitution varför mannen kontaktade polisen. Förhör hölls av polisen som också vidtog andra åtgärder. Därefter överlämnades flickan till Migrationsverket där ytterligare förhör hölls. Samma kväll avvisades flickan till Polen. Den snabba avvisningen kom till stånd eftersom flickan ville resa hem och hennes föräldrar ville att hon kom hem snarast.
År 2003 inledde polisen spaning mot två män från Litauen som, enligt ett tips, skulle utnyttja två unga kvinnor i prostitution. De bodde på en gård utanför Grästorp i Skaraborg. Traffickinggruppen vid polisen i Västra Götaland gjorde ett tillslag och grep två män från Litauen. Männen misstänktes för att ha utnyttjat en sextonårig flicka och en tjugoettårig kvinna från Litauen i prostitution. De häktades på sannolika skäl misstänkta för människohandel för sexuella ändamål/grovt koppleri och åtalades för koppleri och dömdes till fängelse ett år och sex månader respektive ett år.
Ett ärende i Östergötlands län gäller en sjuttonårig rumänsk flicka som tillsammans med en kroatisk man observerades av en ordningspatrull. Mannen var tidigare avvisad från Sverige och flickan saknade pass och andra identitetshandlingar. Patrullen misstänkte människohandel för sexuella ändamål eller koppleri. Ärendet prövades först mot utlänningslagen och mannen släpptes. Flickan kvarhölls tills dess att en annan man kom in till polisstationen med hennes pass varefter förvars- och avvisningsbesluten hävdes och flickan frigavs. Nio dagar senare skrevs anmälan om människohandelsbrott. En förundersökning inleddes och pågår fortfarande. Vidare utredning har stärkt misstankarna om människohandel för sexuella ändamål. Underrättelseinformation tyder på att flickan har lämnat landet.
Enligt Traffickinggruppen vid polisen i Västra Götaland händer det att utländska flickor under 18 år kommer till Migrationsverkets förläggning i Göteborg och ansöker om asyl. I vissa fall får de efter en kort tid kontakt med utomstående personer som erbjuder dem
107
Handel med barn för sexuella ändamål SOU 2004:71
annat boende i Göteborg. Migrationsverket kan inte tvinga flickorna till visst boende även om polisen misstänker människohandel för sexuella ändamål.
Migrationsverket publicerade i oktober 2003 en genomgång av ärenden där ensamkommande asylsökande ungdomar försvunnit under år 2002. I elva av de genomgångna ärendena finns anledning att misstänka människohandel med barn. Samtliga dessa ungdomar har bott hos anhöriga.
Handläggare vid Migrationsverket uppger att grupper av romska flickor sökte asyl i Sverige under 2003. Cirka 30 flickor kom hit på liknande sätt, ofta tillsammans med en vuxen man som de uppger vara en bror. I dessa ärenden har Migrationsverkets handläggare gjort en anmälan till socialtjänsten i den kommun där flickorna sökt asyl. Socialtjänsten har fattat beslut om omedelbart omhändertagande, men flickorna har i allmänhet avvikit innan socialtjänsten hunnit verkställa beslutet. Socialtjänsten har då polisanmält flickornas försvinnande. Migrationsverkets handläggare misstänker att flickorna används runt om i Sverige både i prostitution och annan kriminalitet. Några av dem har varit föremål för polisingripande i annan kommun. Polisen har inte kontrollerat om flickorna varit efterlysta. De har därför släppts efter förhör och kunnat försvinna igen.
8.3 Omhändertagande av offren
Den 1 oktober 2004 träder ny lagstiftning i kraft som gör det möjligt att ge tillfälliga uppehållstillstånd till utländska personer som utsatts för eller varit vittnen brott i Sverige. Människosmuggling ingår ofta som ett led i människohandel, där de smugglade utnyttjas i till exempel prostitution.
I Rikskriminalpolisens lägesrapport 6 (2004) framgår att det inte är ovanligt att det föreligger en hotbild mot de offer för människohandel som deltar i polisutredning och vittnar mot gärningsmän i domstol. Hotbilden kan från början vara mindre allvarlig och okänd för offret för att efter hand bli mer allvarlig och påtaglig och kulminera efter rättegången. Det är därför synnerligen viktigt att kunna lösa problem som uppstår kring offrets säkerhet. Situationer med allvarlig hotbild aktualiserar även frågor kring offrens återvändande till hemlandet efter rättsprocessens slut. Det bör enligt Rikskriminalpolisen, finnas möjlighet att bevilja offer för människohandel
108
SOU 2004:71 Handel med barn för sexuella ändamål
109
permanent uppehållstillstånd i Sverige av humanitära skäl. De kan naturligtvis redan i dag söka ett permanent uppehållstillstånd av humanitära skäl, men kraven för att beviljas ett sådant tillstånd är så högt ställda att de troligtvis inte kommer att få det. Det framstår som inkonsekvent att skapa en trygg och säker tillvaro under rättsprocessen, för att efter dess avslutande avbryta alla säkerhetsåtgärder och skicka hem offret till en osäker framtid. Det är särskilt viktigt att beakta omständigheterna kring återvändandet i ärenden som rör underåriga. Det finns i polisens rapportering flera exempel på offer för människohandel som återvänt till sitt hemland till en situation, där det finns risk för ny sexuell exploatering.
Traffickinggruppen i Västra Götaland har nära samarbete med Migrationsverket och de sociala myndigheternas jourbyrå och prostitutionsgrupp. I flera olika ärenden har det varit svårt att hitta bra boende för unga flickor och kvinnor som blivit utsatta för människohandel för sexuella ändamål. En del ungdomshem kan eller vill inte ta emot offer för människohandel, då det krävs stora resurser och särskilda insatser för att ta hand om dem. Det tar tid att få offren att lita på polisen och andra myndighetspersoner och ofta talar de bara sitt hemlands språk.
Genom rapporter och kontakter med utredningens nätverk har det framgått att det finns samarbete mellan myndigheter och organisationer både nationellt och internationellt när det gäller den polisiära brottsbekämpningen. Det finns också samarbete när det gäller kampanjer för att förebygga att flickor och pojkar luras av människohandlare. När det gäller omhändertagandet av offren har vi däremot sett att det saknas samarbete, samordning, kunskap och tydlighet i ansvarsfördelningen mellan berörda myndigheter och organisationer såväl nationellt som internationellt. Dessutom saknas ett tydligt barnperspektiv i behandlingen av offret.
Människohandel för sexuella ändamål där offret är underårigt är ett brott som kräver nya arbetsmetoder. Speciella insatser behövs för att öka kunskapen hos de personer som möter offer för människohandel. Det behövs också riktlinjer som bör omfatta såväl den polisiära som den sociala utredningen, möjlighet till rehabilitering, stöd under själva rättsprocessen och möjlighet till återvändande med särskilt fokus på barnets rättigheter och behov.
9 Sexuell exploatering mot ersättning
9.1 Sexuell exploatering mot ersättning
I det fakultativa protokollet till FN:s konvention om barns rättigheter vid handel med barn, barnprostitution och barnpornografi definieras barnprostitution som användning av ett barn i sexuella handlingar mot ersättning eller varje annan form av vederlag
Är det prostitution, såsom den definieras ovan, som ungdomar som uppger att de sålt sex, anser att de varit involverade i? Troligtvis inte. Flickors och pojkars syn på sexuell exploatering mot ersättning är mer komplex än så.
På senare år har det i USA genomförts flera studier av hemlösa ungdomar och ungdomar som bor på olika institutioner (kriscentra). Man har då sett att de sexuella tjänsterna ingår som en väsentlig del i ungdomarnas ekonomi. Sex mot ersättning ger dem möjlighet att klara sig själva utanför familjen. I sex för överlevnad, så kallat ”survival sex”, inkluderas sex mot husrum, mat, droger och pengar. Det är oklart om det rör sig om försäljning eller byte och i vilken utsträckning pengar utgör ersättningen.
I den norska rapporten Sex for overlevelse eller skyggebilder av kjaerlighet. (Hegna och Pedersen 2002) förs ett intressant resonemang om hur man skall definiera och beskriva försäljning/byte av sex. Genom de intervjuer som forskarna gjorde med ungdomsarbetare fick de klart för sig att det inte alltid var enkelt att klassificera olika händelser. Transaktionen var inte alltid tydlig, framför allt inte när det fanns kärlek och känslomässiga band mellan ”köparen” och ”säljaren”. Som exempel nämns när en flicka har ett förhållande med en mycket äldre man som hon är uppriktigt kär i, när en flicka är förälskad i en tuff kille i gänget och när en ung man har sex med vuxna män i sitt sökande efter närhet. Ungdomarna skulle förmodligen uttala sig positivt om dessa relationer. Som vuxna undrar vi: Är det äkta känslor och äkta kärlek, eller är det skuggbilder av kärlek som ungdomarna upplever? Flickors relationer till äldre män
111
Sexuell exploatering mot ersättning SOU 2004:71
kan lätt betraktas som övergrepp eller prostitution. Ungdomarnas upplevelse av närhet kan av hjälpsystemet beskrivas som tvång och utnyttjande. Sexuell nyfikenhet inom ett nytt spännande livsområde kan snabbt stämplas som utnyttjande eller stigmatiserande prostitution. Forskarna avslutar sitt resonemang på följande sätt:
Antagligen är det – i det fortsatta arbetet på fältet – viktigt att inta en kritisk hållning till begreppsutvecklingen och att kritiskt reflektera över egna försök till teoriutveckling och konkret kartläggning. Detta är viktigt, inte minst för att temat av media upplevs som spännande och pikant och därmed lätt kan dramatiseras och förvrängas.
9.2 Sexuell exploatering mot ersättning i enkätundersökningen
I enkätundersökningen Ungdomars sexualitet – attityder och erfarenheter har 60 (23 flickor och 37 pojkar) av 4 343 ungdomar svarat ja på frågan om de erbjudit/sålt sex mot ersättning/pengar (Svedin och Priebe 2004). Detta motsvarar totalt 1,4 procent av de svarande – 1 procent i flickgruppen och 1,8 procent i pojkgruppen.
39 ungdomar, som inte svarat ja på frågan om de exploaterats sexuellt, uppger att de i samband med sexuella övergrepp erbjudits pengar eller förmåner.
Fem pojkar och en flicka uppger att de har sålt sexuella tjänster mot att vid samma tillfälle eller senare få sexuella tjänster i utbyte s.k. ”utbytessex”. En flicka sålde sex mot att få chansen att bli fotomodell. I ett fall svarade en pojke att han låtit sig fotograferas mot pengar i en vadslagningssituation. Två flickor rapporterar att de sålt sex mot droger/knark.
Månsson och Söderlind (2004) beskriver i sin undersökning Sexindustrin på nätet flickor som valt att medverka i porrfilmer för att de varit nyfikna eller vill dryga ut kassan. Forskarna gjorde under en vecka i februari 2004 en enkel kontroll på Internet och fann åtta flickor/unga kvinnor som erbjöd sig att strippa framför en s.k. webbkamera mot sms-betalning.
112
SOU 2004:71 Sexuell exploatering mot ersättning
9.3 Domar som gäller sexuell exploatering mot ersättning
I Brå-rapporten förekommer 17 fall av förförelse av ungdom, nio fall av koppleri och fyra fall av sexuellt ofredande. Ersättningen som barnet fått i utbyte mot den sexuella handlingen ser olika ut. Det kan handla om pengar, mobiltelefoner, andra ”presenter”, alkohol eller droger. Handlingarna skiljer sig också åt. Ett typfall är då flera barn vid ett flertal tillfällen besöker någon i dennes bostad – det är ett ”springande” av barn hos personen i fråga. Det tycks i några fall röra sig om relativt ensamma män med få vuxenkontakter, som försöker bli/blir kompis med barnen. Det som lockar kan vara att mannen bjuder på cigaretter och öl, att han har dataspel eller visar film. I något sådant fall har en tydlig upptrappning skett; mannen har börjat visat porrfilm för barnen (pojkar i det här fallet) och så småningom har han sexuellt ofredat dem genom att onanera och också fått pojkarna själva att onanera. Pengar har varit inblandade, men inte alla gånger och inte för samtliga pojkar. Det kan ibland vara svårt att avgöra om pengar eller något annat verkligen givits i utbyte mot en sexuell handling.
Det finns också exempel på barn som själva föreslagit att de skulle få pengar, om de blottade sig eller utförde andra sexuella tjänster åt gärningsmannen.
I ett mindre antal fall där barnet fått ersättning för någon typ av sexuella tjänster, har det skett vid ett mycket stort antal tillfällen, ca 20 gånger och över 40 gånger i några fall.
I en del fall har gärningsmannen och barnet (flickor i dessa fall) kommit i kontakt med varandra på Internet eller per telefon och kommit överens om att ha sexuellt umgänge i utbyte mot pengar eller alkohol.
Ett par flickor har av sina pojkvänner förmåtts prostituera sig vid några tillfällen, en av dem har inte klarat av att säga nej på grund av rädsla för att pojkvännen skulle göra slut. En flicka har grovt sexuellt utnyttjats av sin 60-årige fästman som dessutom har förmått henne att prostituera sig. Fyra män har åtalats för köp av sexuella tjänster av henne.
I ett fall har gärningsmannen, som själv grovt sexuellt utnyttjat fyra pojkar, även förmedlat kontakter mellan dem och andra män som utnyttjat dem sexuellt. Dessa fyra män har givit pojkarna presenter i utbyte mot det sexuella umgänget.
113
Sexuell exploatering mot ersättning SOU 2004:71
Det framgår i ett mål att en flicka, som rymt från ett behandlingshem, prostituerat sig. Hon har gjort detta även vid ett tidigare tillfälle och då träffat en man som, enligt tingsrätten, ”utnyttjat och befäst ett självdestruktivt levnadssätt” hos flickan. Mannen har fällts för koppleri och våldtäkt.
9.4 Socialstyrelsens rapport om prostitution
Socialstyrelsen har regeringens uppdrag att följa och samla kunskap om prostitutionens omfattning och utveckling i Sverige. Den första rapporten redovisar i princip vuxna i prostitution. Den andra rapporten redovisar kännedom om prostitution i Sverige år 2003 och är baserad nästan uteslutande på kvalitativa intervjuer med personer, som i sin verksamhet kommer nära prostitutionen. Informanterna i Stockholm, Göteborg och Malmö redovisar att de sällan ser underåriga i prostitution. Trots att många vuxna i prostitutionen uppger att de fått sina första erfarenheter av prostitution när de var 14–15 år, är underåriga relativt osynliga i gatuprostitution.
En av Socialstyrelsens informanter när det gäller unga kvinnor i prostitution är kulturföreningen Bellas vänner i Umeå (kulturföreningen har sedan Socialstyrelsen gjorde intervjun upphört och delar av verksamheten har flyttat över till Umeå kvinnojour). Bellas vänner uppger att de i sin verksamhet kommit i kontakt med ca 70 unga kvinnor med prostitutionserfarenhet. Många är sexuellt traumatiserade och började sälja sex redan i 13–14 årsåldern. En del har sålt sex några få gånger, medan andra fastnat i det under flera år. Enligt Bellas vänner är Internet det vanligaste sättet för flickorna att få kontakt med sexköpare.
I SoS-rapporten ges en bild av flickors väg in i missbruk och prostitution, framför allt förmedlad av en informant som arbetar på behandlingshem. Informanten berättar om unga kvinnor (16–20 år) som via en kärleksrelation lockas eller luras in i såväl drogberoende som prostitution. Det kan vara flickor med en ordnad uppväxt som blir kära i en några år äldre man med drogproblem, som de tror att de ska kunna ”rädda” med sin kärlek. I stället hamnar de så småningom i ett allt starkare beroendeförhållande till mannen, vilket leder till att de i valet mellan att förlora relationen eller anpassa sig till mannens levnadssätt väljer det senare. Detta är en väg in i prostitutionen som inte är så synlig. Informanten berättar att flickor på behandlingshem har kunder även under behandlingstiden och att
114
SOU 2004:71 Sexuell exploatering mot ersättning
115
kontakt tas via mobiltelefon. Flickorna uppges inte se detta som prostitution; de tycker att de ”får” saker, anser sig lite förmer och föraktar dem som går på gatan. En ungdomsmottagning i Stockholmsområdet har kontakt med några flickor som rör sig mycket på olika innekrogar, där de har ett stort manligt umgänge. De låter sig bjudas på ”både det ena och det andra” i utbyte mot sex.
10 Offren
Offren för sexuell exploatering kan vara allt ifrån små barn som fotograferats för pornografiska ändamål utan att veta om det till tonåringar som tvingas sälja sexuella tjänster. De psykiska, fysiska och sociala konsekvenserna av att ha varit utsatt för sexuell exploatering varierar utifrån faktorer som barnets ålder, typen av exploatering och relation till förövaren. Det faktum att sexuell exploatering av barn är ett heterogent fenomen gör det svårt att ge en generell bild av offren. Följande beskrivning skall läsas med detta förbehåll.
10.1 Den brottsliga handlingen
Sexuell exploatering kan handla om många olika typer av handlingar. Barnen i Brå-rapporten varit utsatta för dokumentation av övergrepp, annan skildring av barn i pornografisk bild (posering eller nakenbild), att barnet eller någon annan fått någon form av ersättning i utbyte mot sexuella handlingar, att någon låtit andra utnyttja barnet eller förmått barnet att prostituera sig. Nittio av de 151 barnen hade varit utsatta för barnpornografibrott. I 40 fall var brottsrubriceringen förförelse av ungdom, vilket i allmänhet betydde att barnet fått något slags ersättning i utbyte mot en sexuell handling. Ersättning gavs i form av pengar, mobiltelefoner, ”presenter”, alkohol eller droger. Barnen hade också lockats med exempelvis cigaretter, öl, dataspel och videofilmer.
I Backs och Svedins undersökning Varför berättar de inte? Om att utnyttjas i barnpornografi (2003) varierade antalet övergrepp från något enstaka tillfälle till 74 dokumenterade övergrepp. De sexuella handlingarna rör sig om allt från att förövaren pillat på barnets könsorgan till fullbordade orala, genitala och anala samlag. Barn har uppmanats till sexuella aktiviteter med varandra inför kameran, fotograferats med diverse föremål i slid- och analöppning, onanerat åt förövare m.m.
117
Offren SOU 2004:71
10.2 Kön
Sjuttio procent av barnen i Brå-rapporten är flickor. I den del av undersökningen som omfattar anmälningar till polisen uppgår andelen flickor till 80 procent.
I ungdomsenkäten svarade 23 flickor och 37 pojkar att de sålt sex mot ersättning/pengar, vilket motsvarar 1 procent av flickgruppen och 1,8 procent av pojkgruppen. Att fler pojkar än flickor säljer sex stämmer överens med annan nordisk forskning.
10.3 Ålder
Genomsnittsåldern i Brå-rapporten, som i hälften av fallen gäller barnpornografibrott, är 12 år med en spridning mellan 2 och 17 år för flickorna och 7 och 17 år för pojkarna. Drygt 80 procent av pojkarna och ca 65 procent av flickorna är under 15 år.
I ungdomsenkäten uppgav 46 av de 60 ungdomar som sålt sex att de var mellan 14 och 18 när de första gången sålde sex. Medianvärdet var 16 år.
Den tidigare nämnda norska rapporten (Hegna och Pedersen 2002) innehåller en översikt över några norska forskningsprojekt beträffande ungdomar som säljer sex. Bland annat redovisas en intervjuundersökning med 26 gatuprostituerade kvinnor 17–32 år. Genomsnittsålder för debut i prostitution var 15 år. Den yngsta var bara 13 år.
Det finns även en norsk studie om prostituerade pojkar (Solevåg och Isachse 1993). Flertalet av dem debuterade i prostitution redan i 12–13-årsåldern.
10.4 Relation till förövaren
I Brå-rapporten är förövaren en helt okänd person i bara 10 procent av fallen. Sjuttio procent av förövarna är bekanta med barnen. Tretton procent har kommit i kontakt med barnen i yrkes- eller fritidsverksamhet. Skillnader mellan pojkar och flickor finns i den sistnämnda kategorin, där 2 procent av flickorna och 40 procent av pojkarna lärt känna förövaren. Tolv procent av flickorna och ingen av pojkarna hade utsatts inom familjen och detsamma gäller kontakt via Internet.
118
Offren
I Svedins och Backs undersökning av 32 barn som utnyttjats i pornografi hade nio utnyttjats av en släkting, åtta av en bekant till familjen och åtta av en biologisk far, adoptivfar, styvfar eller av personer som var sambo med någon av föräldrarna. I endast tre fall vara förövaren obekant för offret (2003). När familjen av något skäl sviktade, erbjöd förövaren avlastning genom att ställa upp som barnvakt, vuxenkompis etc. Genom att förövaren var en betrodd person exempelvis en arbetskamrat till någon av föräldrarna, förskolepersonal eller släkting, uppskattad och omtyckt av såväl vuxna som barn, var det ingen som fattade misstankar. Barnen sökte sig självmant till förövaren som engagerade sig, uppmärksammade dem och erbjöd sysselsättningar som de uppskattade. I flertalet fall kan man se att förövaren likt en gökunge trängde ut föräldrarna. Förövaren blev för en tid en viktig person eller till och med den viktigaste vuxna personen för barnet.
10.5 Vägen in i prostitution och prostitution för överlevnad (s.k. survival sex)
I en norsk rapport (Hoigård och Finstad 1986) beskrivs vägen in i prostitution för gatuprostituerade kvinnor 17–32 år som en stegvis process, där självbild och förhållande till den egna sexualiteten är centrala element. Tidiga sexuella övergrepp, upplevelsen av kvinnokroppen som en form av kapital, låg självrespekt samt missbruk är gemensamma erfarenheter bland flickorna. Någonstans i processen rycker prostitution närmare som ett möjligt alternativ.
I Hedins och Månssons bok Vägen ut! (1998) beskrivs vägen in i prostitution på följande sätt:
Vårt intervjumaterial ger i allt väsentligt stöd åt den teori som tolkar vägen in i prostitution som i första hand en interaktiv process, dvs. som en följd av ett flertal samverkande faktorer. Dessa faktorer kan vara sexuella övergrepp, bristfällig känslomässig anknytning till närstående samt fysisk och psykisk misshandel. Centralt i processen är internalisering (införlivande) av en bristande självkänsla hos kvinnan. Denna förstärks kontinuerligt av en serie erfarenheter under uppväxtåren som framhäver hennes utanförskap. Som vi visat drabbas flera av kvinnorna tidigt av horstämpeln. Denna stigmatisering underlättar steget in i prostitutionen. Det engelska uttrycket ’drifting into prostitution’ är betecknande för händelseförloppet. I ett sådant perspektiv blir själva debuten som prostituerad ofta inte särskilt dramatisk, även om de faktiska omständigheterna omkring den kan vara nog så dramatiska
.
119
Offren SOU 2004:71
I den tidigare nämnda undersökningen av 83 pojkar/män som sålde eller tidigare hade sålt sex (Solevåg och Isachse, 1993) visade det sig att det var svårt att generalisera kring denna grupp och kring motiven till att de började sälja sex. Flertalet lade dock vikt vid ekonomiska behov. De hade ett desperat behov av att skaffa pengar till droger eller för att täcka elementära behov som mat och husrum. Behovet av vuxenkontakt och omsorg samt av att testa den egna sexualiteten nämndes också av flera. De viktigaste arenorna för manlig prostitution var köpcentra, järnvägs- och busstationer, spelhallar, parker och badhus. Med ögonkontakt, icke-verbala signaler och koder får man kontakt. En annan arena är män i närmiljön som samlar unga pojkar i sitt hem med video, dataspel m.m. som lockbete. Slutligen har kontaktannonser blivit en allt vanligare väg till kontakt, men även restauranger, barer och massageinstitut förekommer.
I rapporten Sex for overlevelse eller skyggebilder av kjaerlighet (Hegna och Pedersen 2002) sammanfattas fyra norska studier om ungdomar som säljer sexuella tjänster. Beträffande familjebakgrund konstateras att flera studier indikerar att dessa ungdomars bakgrund ofta innehåller socioekonomiska problem, dysfunktionella familjer, familjevåld, sexuella övergrepp och bristande omsorg. Tidiga sexuella erfarenheter ser ut att vara en avgörande faktor i utvecklingen fram mot prostitution bland både pojkar och flickor. De kan bidra till att bryta ned och flytta sexuella gränser så att försäljning av sex blir en möjlighet. Alkohol- och narkotikamissbruk var mycket utbrett i gruppen. Det både föregick prostitutionen och var en konsekvens av att ha blivit involverad i sexmarknaden. I studiens intervjuundersökning med professionella som arbetar med ungdomar nämns att det är förluster, sårbarhet och längtan och som gör ungdomarna utsatta i förhållande till personer som kan tänka sig att utnyttja deras svaghet och som gör att de har svårt att stå emot övertalningar, erbjudanden, lögner och makt. De skriver om ungdomarnas behov av
ömhet, omsorg, kärlek, trygghet, status, accepterande, sexuell identitet och vuxenkontakt. Det ät trist att se på denna lista och veta hur långt många ungdomar är ifrån att skaffa sig det de behöver med hjälp av de strategier de valt. Har de något val?
Forskarna resonerar själva kring denna fråga på följande sätt:
Är de ungdomar som vi tecknat en första grov skiss av bara passiva offer för en smärtsam uppväxt som inte har givit dem något val? Eller
120
Offren
kan vi se också dem som ungdomar som har valt ett okonventionellt sätt, som de flesta av oss fördömer, för att uppnå mål som vi kan förstå? Enbart frågan kan verka provocerande. Likväl tror vi att det är nödvändigt att ställa den.
10.6 Psykiska konsekvenser
De psykiska konsekvenserna av sexuella övergrepp och exploatering beskrivs i en del domar i Brå-rapporten. Det handlar om skuld- och skamkänslor, obehag, känslor av äckel och om svårigheter att känna närhet till andra. I ett mycket grovt fall begick barnet självmord strax innan rättegången ägde rum.
Barnen i Svedins och Backs (2003) undersökning visade under övergreppsfasen inga symtom som kunde tolkas som signaler om övergrepp. Avslöjandena blev en chock för både föräldrar och barn. Barnen hade hoppats att föräldrarna aldrig skulle få veta något. Inte heller barnen i ”Huddingefallet” visade några symtom. Det var föräldrarna som hamnade i kris efter avslöjandet. Alla barn i Svedins och Backs undersökning beskrev skuld- och skamkänslor. Samtidigt växte en ilska mot förövaren fram och några kände sig grundlurade. Livet efter avslöjandet blev kaotiskt och samtliga barn mådde dåligt. Barnens reaktioner varierade från lättnad över att det hela var avslöjat till starkt förnekande och förtvivlan över att behöva konfronteras med det som hänt. Efter avslöjandet fungerade inte längre försvar som bortträngning, förnekande eller isolering utan barnen drabbades av en storm av förvirrade känslor. Enligt föräldrarna tog det upp till ett år innan allt började ordna upp sig. Cirka 17 månader efter avslöjandet registrerades barnens psykiska hälsa med hjälp av intervjuer med föräldrar och barn. Av de intervjuade barnen visade 16 av 22 tecken på psykisk ohälsa.
10.7 Ungdomar som säljer sex
Av Svedins och Priebes undersökning framgår att de som i enkäterna uppger att de erbjudit/sålt sex mot ersättning/pengar är ungdomar med många särdrag och svårigheter. De karaktäriseras av att de i jämförelse med andra ungdomar:
─
oftare har invandrarbakgrund (pojkar)
─
oftare är rökare och röker mer (pojkar)
121
Offren SOU 2004:71
─
börjar dricka alkohol tidigare och har en större alkoholkonsumtion (flickor + pojkar)
─
oftare har begått regelbrott i form av exempelvis stöld
─
köpt sex (pojkar)
─
använt hasch/marijuana eller andra narkotiska preparat (flickor)
─
har sämre upplevd psykisk hälsa
─ upplevt mer svårigheter i relation till föräldrarna ─
haft en tidigare sexualdebut och fler sexualpartners (flickor + pojkar)
─
oftare har erfarenheter av oralsex och analsex (flickor + pojkar)
─
oftare har erfarenheter av heterosexuella samlag (flickor)
─
oftare har erfarenheter av homosexuella samlag (pojkar)
─
oftare varit utsatt för sexuella övergrepp av vuxna och av jämnåriga (flickor + pojkar)
─
oftare utsatt andra för sexuella övergreppshandlingar (flickor + pojkar)
─
i större utsträckning (överhuvudtaget) sett på pornografi (flickor)
─
oftare (intensitet/frekvens) tittat på pornografi (flickor + pojkar)
─
sett mer på pornografi med tvångs- och våldsinslag samt sex mellan vuxna och barn (flickor + pojkar)
─
sex med djur (pojkar) eller med gruppsex (flickor)
─ oftare upplevt pornografin som upphetsande (flickor) eller spän-
nande (pojkar) ─ oftare fått lust att pröva det dom sett (flickor + pojkar) ─ oftare lärt sig från pornografin (flickor) ─ oftare prövat sexuella handlingar som man fått idéer till genom
porr (flickor + pojkar) ─ har liberalare attityder till att sälja sex för egen del i framtiden eller
att acceptera att andra gör det (flickor + pojkar) ─ oftare en tendens att skylla på barnet om det blir utnyttjat sexuellt
(pojkar) – liberalare attityd till sex mellan vuxna och barn under 15 år
(framförallt pojkar) – liberalare inställning till att själv utnyttja en annan ungdom i grupp
(pojkar)
Forskarna skriver att de tycker sig se minst två mönster bland ungdomar som sålt sex mot ersättning/pengar. Det första är att dessa ungdomar har levt och lever ett påtagligt sexualiserat liv. Det tar sig
122
Offren
en mängd uttryck inom sexualitetens område med tidig debut, intensivare sexualliv med fler partners och större erfarenhet av olika sexuella aktiviteter och en del uppvisar sexuella förövarbeteenden. I vissa fall kan detta sannolikt kopplas till erfarenheter av att själv ha varit utsatt för sexuella övergrepp och andra traumatiska upplevelser under uppväxten. Det andra mönstret är att sälja sex också kan ses som ytterligare ett uttryck för ett utagerande, prövande och gränsöverskridande beteende bland många andra. Ett stöd för detta kan ses i den påtagligt ökade förekomsten av rökning, alkoholförtäring och olika asociala handlingar, framför allt bland pojkar. Ökat missbruk är det som utmärker framför allt flickor.
10.8 Varför berättar de inte?
Empirisk och vetenskaplig dokumentation visar att barn har mycket svårt att berätta om övergrepp, såväl när de pågår som senare i livet. I Svedins och Backs undersökning om barn som utnyttjats i barnpornografi berättade inget barn spontant om övergreppen. Enligt forskarna ger undersökningen starkt stöd för att barn tiger och står ut. Det finns många skäl till att barn inte berättar:
•
Barnet som inte vet att det utsatts för brott Yngre barn har ingen kunskap om sexualitet och är inte medvetna om att de utsatts för otillåtna handlingar. Dessutom kan förövarna vara mycket manipulativa och under lång tid anstränga sig för att knyta barnet till sig. Det kan vara svårt för barnet att uppfatta när leken eller den fysiska närheten övergår i sexuella handlingar. I Brårapporten nämns att några av barnen som utsatts för övergrepp hade fått ögonen förbundna och inte förstått vad de varit med om.
•
Barn som inte minns Tidigare ansågs att små barn inte har förmåga att minnas, men modern forskning visar att även små barn kan minnas. De har dock svårigheter att berätta, eftersom de inte har samma förmåga att organisera ting och händelser i minnet och inte har någon klar tidsuppfattning. Barn kan emellertid ha en vilja att inte minnas, även om de gör det. Det gäller särskilt när de varit utsatta för sexuella övergrepp, som är förknippade med olust, rädsla och kanske förnedring. Att inte minnas kan vara en överlevnadsstrategi.
123
Offren SOU 2004:71
•
Barn som inte kan berätta Riktigt små barn kan av naturliga skäl inte berätta. Barn med funktionshinder, t.ex. utvecklingsstörning, psykisk störning eller talsvårigheter, har också svårt att förmedla vad de varit med om. Även barn som talar dålig svenska eller inte talar svenska alls, kan ha svårt att berätta om traumatiska upplevelser. Tolkning innebär i en sådan situation en komplikation bland annat därför att ytterligare en person befinner sig i rummet när barnet skall berätta om svåra upplevelser. Det kan också verka försvårande om tolken inte har kunskap om barn och barns sätt att uttrycka sig.
Vissa barn har varit drogade eller sovit under övergreppen och kan då självklart inte redogöra för vad som hänt. I exempelvis Huddingemålet 2003 sov många av barnen på bilderna.
•
Traumatiserade barn Psykisk traumatisering kan uppstå när något hänt som gjort att barnet känt stark skräck och hjälplöshet. Den akuta reaktionen ersätts så småningom av posttraumatisk stress (PTSD) som bland annat kännetecknas av att barnet om och om igen påminns om traumat och fortsätter att känna skräck. De återkommande symtomen kan bestå i minnesbilder, flash-backs, mardrömmar, återupplevande lek m.m. För att undvika detta kan barnet aktivera olika försvarsmekanismer som förträngning av minnena och dissociation, dvs. uppsplittring av tillvaron i en verklig och en overklig del. Dissociation blir ett sätt att bygga upp murar för att hålla borta traumatiska minnen.
•
Tystnad och hemlighållande Tystnad och hemlighållande är ett utmärkande drag för familjer där det förekommer våld eller övergrepp. Familjehemligheterna kan ofta bevaras mycket länge, eftersom dysfunktionella familjer i allmänhet är socialt isolerade. När alla låtsas som ingenting, kan barnet till slut börja tvivla på sin egen verklighetsuppfattning. Ett annat skäl till att barn inte berättar om brott inom familjen är barns starka lojalitet gentemot sina föräldrar.
Genom att tillämpa de förövarstrategier som beskrivs i kapitel 12 kan förövare utanför familjen knyta barnet till sig. Barnet kan till slut uppleva att de ingår i en pakt med förövaren, att de tillsammans bär på en hemlighet som de lovar att inte avslöja. Barnen kan också hotas till tystnad. I en del fall kan barnet välja att inte avslöja något av lojalitet med förövaren. De kanske tycker synd om honom, vill
124
Offren
inte skada honom och kan vara känslomässigt bundna till honom. Det kan exempelvis gälla flickor som har dålig kontakt med sina föräldrar, som kanske rymt eller kastats ut hemifrån och som etablerat nära relationer till äldre män.
•
Känslor av skuld och skam Barns känslomässiga utveckling hotas om de inte kan känna tillit och respekt för dem som står dem närmast och som de är totalt beroende av. Alltså tar de själva på sig skulden för problem som övergrepp och misshandel inom familjen. Även när det gäller brott som begås av någon utanför familjen kan barnet ha starka skuld- och skamkänslor. Barn drar sig i det längsta för att berätta om handlingar som är associerade med känslor av skam, skuld och äckel.
Det är också vanligt att offren känner sig medskyldiga. Upplevelsen av att vara medskyldig blir särskilt stark om barnet fått någon form av ersättning för sexuella tjänster och om övergreppen eller kränkningen dokumenterats. Barn som själva varit aktiva genom att ta egna initiativ till kontakt, kan ha särskilt starka känslor av att vara medskyldiga. Inställningen att offret har sig självt att skylla omfattas ofta inte bara av offret själv utan ibland även av omgivningen. Ett exempel på det ges i en dom från år 2003, där en trettioårig man dömts för sexuellt utnyttjande av en fjortonårig pojke, men där pojken inte tilldömdes något skadestånd därför att man inte ansåg att han blivit kränkt:
X får genom att ha presenterat sig på webbsidan Sylvester anses ha ’bjudit ut sig till homosexuell kontakt’. Han har genom sin presentation fått kontakt med Y och sökt upp Y i dennes bostad uppenbarligen med insikt om att han där skulle ha sex med Y. Med hänsyn till det anförda är X att anse som initiativtagare till det som kom att ske. Sättet på vilket X har fått kontakt med Y visar inte på något vis att X har blivit förledd eller utnyttjad mot sin vilja. Tvärtom visar det på drivkraft och en klar viljeinriktning.
Det är inte ovanligt att de känslor av skuld och skam, som flertalet barn som utnyttjats sexuellt känner, förstärks efter avslöjandet. Det har i många år pågått en debatt om att vuxna kvinnor som utsatts för övergrepp känner sig förnedrade, kränkta och ifrågasatta i svenska domstolar. Genom att polisen, domstolen och den misstänktes advokat frågar ut kvinnan om hennes klädsel, beteende, alkoholvanor, sexualitet etc. kan hon uppfatta att samhället anser att hon har sig själva att skylla. Barn som upplevt detta kan inte förväntas berätta om eventuella nya övergrepp.
125
Offren SOU 2004:71
•
Svårt att tala om sexualitet För de flesta människor är det svårt att tala om sexualitet trots den öppenhet som i dag råder i samhället om sexuella frågor. Om det gäller sexuella avvikelser, utnyttjande och kränkningar blir det särskilt svårt. Barn har i allmänhet inte ens ord för att beskriva sådant som har med sexualitet att göra.
I vissa kulturer är det tabu att tala om sex, vilket gör att barnen har ett mycket starkt motstånd mot att tala om sex i allmänhet och om sexuellt utnyttjande i synnerhet. Flickor från patriarkala kulturer riskerar – förutom skammen – att bli uteslutna ur sina familjer, hotade och misshandlade om det kommer fram att de utsatts för någon form av sexuell exploatering/utnyttjande.
Ytterligare en grupp som kan ha särskilt svårt att berätta är homosexuella pojkar. Om de inte varit öppna om sin sexuella läggning, kan ett avslöjande om sexuellt utnyttjande innebära att de samtidigt måste berätta om sin homosexualitet. Det blir på det sättet så att säga två avslöjanden, vilket är svårt att klara för en tonåring. Även hos heterosexuella pojkar, som utnyttjats av män, kan motståndet mot att berätta vara starkt. De kan känna skam, inte bara över att ha utsatts för övergrepp, utan också för att förövaren var homosexuell. Det kan också aktualisera frågor kring den egna sexuella läggningen.
•
Rädsla för konsekvenserna Barn kan vara rädda för att inte bli trodda. Det är också det som faktiskt händer många barn. Barn som avslöjar övergrepp möts ofta av misstro, särskilt om förövaren finns inom familjen. Även om avsikten inte är att underkänna barnets berättelse, kan barnet uppfatta det så. Alla utredningar som följer i spåren på misstankar om sexuella övergrepp, inte minst polisutredningarna, kan lätt upplevas som ett ifrågasättande och misstänkliggörande av barnet självt.
Ju äldre barnet är desto större förmåga har det att reflektera över vilka konsekvenser ett avslöjande kan få. Att inte bli trodd, att förövaren kommer att hamna i fängelse eller begå självmord, att familjen splittras, att själv bli placerad i familjehem eller på institution är funderingar och farhågor som kan göra att äldre barn väljer att behålla sin hemlighet.
126
Offren
127
•
Ingen att tala med En första förutsättning för att barn skall kunna berätta om våld och övergrepp är att de har någon att vända sig till. Bara ungefär hälften av dem som utsatts för sexuella övergrepp före tonåren har haft någon vuxen person som de litat på och kunnat tala med (SOU 2001:72).
Utan kunskap om barnets situation och reaktioner kan bemötandet från både utredare och ”hjälpare” bli sådant att de råkar ut för en sekundär traumatisering. Dessutom blir utsikterna att polisanmälningarna skall leda till åtal mycket små.
11 Förövarna
Vad får vuxna människor att vilja ha sex med barn och ungdomar? I de fall förövaren har en pedofil läggning är svaret förhållandevis enkelt. Det är svårare att förklara när det gäller dem som befinner sig i gränslandet eller som normalt har en sexualpartner som är jämnårig. Vad får dem att vända sig till unga människor? En del av svaret har givits i tidigare kapitel. Frågorna om vem sexköparen eller internetförövaren är går dock inte att besvara på något entydigt sätt, eftersom de inte tillhör någon avgränsad och homogen grupp. I en rapport om sexexploatören inför den andra världskongressen mot kommersiell sexuell exploatering av barn i Yokohama skrev Julia O’Connell Davidson, professor i sociologi vid universitetet i Nottingham:
Denna rapport understryker det faktum att det inte finns någon särskild ’sexexploatör’. I stället finns det människor (vuxna och barn, män och kvinnor) som sexuellt exploaterar barn på många olika sätt, av många olika skäl och i många olika sociala sammanhang. Rapporten talar för att frågan om vem som sexuellt utnyttjar barn inte kan reduceras till frågan om ’pedofili’. Insikten om förekomsten av och den skada som orsakas av dem som upprepat och avsiktligt söker efter unga människor att utnyttja sexuellt, ger inte hela förklaringen till varför barn utnyttjas och av vem. Rapporten belyser komplexiteten när det gäller förövare av sexuell exploatering i termer av identitet, attityder och motivation såväl i sexindustrin som i icke kommersiella sammanhang.
I den norska rapporten Sex for overlevelse eller skyggebilder av kjaerlighet (Hegna och Pedersen 2002) förs ett resonemang med relevans i detta sammanhang. Författarna frågar sig om vuxna som köper sexuella tjänster av unga människor bara är ute efter att köpa sexuella tjänster eller om det också är offrens ungdom som lockar. Ungdomar har en ung kropp och en framtoning, som gör att de upplevs som oskuldsfulla. Lolita-figurer av bägge könen är efterfrågade i populärkulturen, pornografin och prostitutionen. Vissa
129
Förövarna SOU 2004:71
köpare på könsmarknaden är, enligt författarna, kanske ute efter just ungdom och oskuldsfullhet. Även Julia O’Connell Davidson, skriver om ungdomlighet som något centralt, bland annat för att det förstärker känslan av styrka och maskulinitet hos förövaren.
Föreställningen att maskulinitet uttrycks genom att man intar en aktiv och dominant roll i sexuella relationer kan få både hetero- och homosexuella män att söka partners som är villiga att acceptera en passiv och undergiven roll. Ungdomar passar bättre in i den rollen än sexualpartners som är i samma ålder och har en likartad social status.
Följande text om förövare av sexuella övergrepp och internetförövare bygger dels på aktuell litteratur om sexuella exploatörer, användare/producenter av barnpornografi, dels på internationell forskning om förövare som begår sexualbrott mot barn. Vissa referenser hänvisar till muntliga presentationer vid NOTA
-konferen-
sen i september 2003 och seminariet om Internet Sexual Offenders i Birmingham i december 2003.
11.1 Dynamiken bakom sexualbrott mot barn
Det är viktigt att förstå vad som föregår ett sexuellt övergrepp, att se övergreppet som ett steg i en kedja av händelser. Detta gäller också internetförövare. Det är särskilt angeläget att det finns en medvetenhet om de förberedande stadier som de flesta förövare går igenom innan de begår ett sexuellt övergrepp, inte minst för att kunna förstå och identifiera processen hos internetförövare.
Olika forskare har formulerat teorier för att förklara hur ett sexuellt förövande iscensätts. Finkelhor (1986) har beskrivit fyra förutsättningar för sexuellt förövande, som fått stor betydelse för arbetet inom området:
1. att vilja ha sex med barn, motivation
2. att övervinna inre hinder
3. att övervinna yttre hinder, skapa tillfällen att ha sex med barn
4. att övervinna offrets motstånd
Wolfe (1984) har beskrivit förloppet som ”en cykel av sexuellt förövande”. Modellen används ofta i behandling för att hjälpa förövare att identifiera och utforska innehållet i olika stadier. Utgångspunkten är att det finns en motivation och tankar som under-
1
The National Organization for The Treatment of Abusers.
130
Förövarna
stödjer ett avvikande sexuellt beteende och en utlösande faktor. Sedan följer stadierna av sexuella fantasier, onani, val av offer, fortsatta fantasier, manipulation av offret, manipulation av andra, genomförande av övergreppet, förstärkning av fantasier och rädsla för avslöjande.
Sexuella fantasier har stor betydelse för om en person som är sexuellt intresserad av barn också skall begå övergrepp. Enligt Sullivan (2002) har många förövare upplevt fantasierna som bränsle till att begå övergrepp. De flesta potentiella förövare upplever i detta stadium skuld och rädsla för konsekvenserna, om fantasierna förverkligas och man blir avslöjad, vilket avskräcker en del.
För att komma vidare behöver de flesta förövare ta hjälp av kognitiva förvrängningar. Kognitiva förvrängningar är ursäkterna vi använder för att tillåta oss själva att ge efter för ett starkt sug; ”bara den här gången”, ”jag förtjänar detta”, ”ingen behöver få veta”, ”det är inte så farligt, egentligen…”.
För internetförövare finns mycket stöd att få av andra på nätet. De behöver inte känna sig ensamma och de kognitiva förvrängningarna förstärks genom att de delar sina tankar och stödjer varandras ursäkter.
Detta är ett stadium där lustfyllda tankar om sex länkas till lustfyllda fysiska upplevelser. Onanin fungerar som förstärkare av fantasierna. När fantasier länkas samman med onani kan det bli kombination som ökar lusten att begå sexuella handlingar.
Ward m.fl. (2000) understryker att interagerande på nätet resulterar i en kraftfull förstärkning. Att byta bilder och diskutera på nätet kring barnpornografi tillåter förövare att utveckla sexuella fantasier, som troligen skulle ha släckts utan en sådan förstärkning. Trösklarna blir lägre och lägre, de förvrängda tankarna blir mer och mer renodlade, exempelvis kring hur man kan närma sig ett speciellt barn.
Grooming (ungefär trimning, förberedelse) är det begrepp som används i engelskspråkig litteratur för att beskriva den manipulation förövaren använder sig av för att nå sitt mål. För att avancera i förhållande till ett offer krävs att man skapar möjligheter till övergrepp. Förövaren behöver också använda grooming mot andra, som skyddar barnet. Denna process ser man hos förövare som begår sexuella övergrepp mot barn, men också hos internetförövare som söker kontakt med ett speciellt barn på nätet.
131
Förövarna SOU 2004:71
11.2 Internetförövare
Det finns en stor heterogenitet inom gruppen som intresserar sig för sexuella bilder av barn. Huvudgruppen utgörs av vuxna män, men även kvinnor lagrar, producerar och sprider bilder. Den sparsamma litteratur som finns om kvinnliga förövare visar att skillnaderna är små mellan män och kvinnor vad gäller drivkrafter och dynamik. Ungdomar som förövare på Internet är en grupp som ofta nämns i sammanhanget och som det inte heller finns så mycket forskning om.
Fortsättningsvis används termen internetförövare, som beteckning för den som genom Internet tar del av och sprider sexuellt material, sexuellt ofredar via nätet eller via nätet söker upp barn och begår fysiska övergrepp.
11.2.1 Skäl att titta på barnpornografi
Sullivan & Shehaan (2003) gör följande indelning av skälen till att inneha sexuella bilder av barn:
– tillfällighet eller tredje person – ekonomiska intressen – inget sexuellt intresse av barn – nyfikenhet – för att möta ett vanemässigt eller sporadiskt sexuellt intresse för barn – ingår som en del i ett större mönster av sexuellt utnyttjande
Nedan fokuseras de tre senare grupperna. Den som exploaterar barn utan eget sexuellt intresse för barn, är att jämföra med den som organiserar annan typ av grov brottslighet.
Internetförövaren kan antingen passivt ta del av andras produktion av bilder eller aktivt byta och/eller producera egna bilder. De aktiva kan också chatta, spela rollspel, bilda grupper, ta kontakt med barn och i slutändan begå övergrepp. Både den som använder bilder av övergrepp och den som faktiskt begår övergrepp har ett sexuellt intresse av barn. Intresset kan vara manifest eller tillfälligt. På vissa håll i litteraturen talar man om användare av barnpornografi som pedofiler. Enligt en strikt definition av pedofili är de flesta sannolikt inte pedofiler, men alla som tittar på barnpornografi begår i någon mening ett övergrepp mot barn.
132
Förövarna
11.3 Den sexuella aktiviteten på Internet
Cooper et al. (1999) hävdar att tre huvudfaktorer påverkar den sexuella aktiviteten på internet. De benämns ”The Triple A Engine”, där A står för Anonymity – anonymitet, Affordability – att ha råd med och Accessibility – att ha tillgång till.
Sheath (2003) beskriver vad Internet betyder för den som har ett sexuellt intresse för barn. Internetförövare (som inte begått fysiska övergrepp) som tittar på sexuella bilder av barn upplever: – en känsla av sammanhang och social kontakt – anonymitet som tillåter val av masker och personligheter – tillfällen att utforska och utveckla avvikande intressen – tillgänglighet av sexuellt stimulerande material – spänning i det förbjudna – förstärkning av kognitiva förvrängningar genom att dela idéer och ideologi med likasinnade – minskad kontakt med den verkliga världen.
11.3.1 Kognitiva förvrängningar
Kognitiva förvrängningar hos internetförövare är beskrivna i ett projekt från Australien (Burke m.fl. 2003) där man framför allt arbetat med behandling av internetförövare. De flesta i gruppen hade inte begått kontaktövergrepp. Övergreppsstödjande tankar är likartade hos dem som använder sexuella bilder och dem som senare begår fysiska övergrepp. De förvrängda tankarna kretsar kring att barnpornografi är ett brott utan offer och möjligheten att förövare kan avancera till direkta fysiska övergrepp förnekas.
Projektet ger följande exempel på kognitiva förvrängningar hos förövare:
– minimerar omfattningen: ”jag var bara där en gång, det var inte uttalat sexuella bilder”. – minimerar skadan: ”jag tittade bara, det var inte jag som tog på barnet”, ”det är bara bildpunkter på skärmen”, ”jag samlar bara information”. – rättfärdigar: ”det måste vara ok, det finns överallt” ”Barn-
pornografi är legalt på vissa håll”.
133
Förövarna SOU 2004:71
– skyller på andra: ”killarna på jobbet visade var jag kunde hitta det”, ”de skulle inte låta det vara där om de inte vill att jag ska titta”. – skyller på andra faktorer: ”jag var pressad och behövde bara
avkoppling”.
– förnekar planläggning eller att man tagit initiativ: ”det hände
bara”, ”jag bara snubblade över det”, ”jag tittade efter vuxen porr och det kom upp på skärmen”, ”jag förstår inte varför bilderna skickas till mig”.
– fantasier är ok: ”det som är i mitt huvud kan inte skada någon”, ”att jag tänker på det betyder det inte jag någonsin kommer att göra det”. – självömkan: ”jag tycker verkligen om barn och andra lägger in något annat i det”, ”varför är alla så upprörda, jag tittade bara på bilder”.
Sheath (2003) ger exempel från sitt kliniska arbete på hur förövare kan rättfärdiga sina tankar:
’det finns där i vilket fall som helst, jag bara samlar på det’, ’när jag redan har bilden, kan jag lika gärna titta på den’ och ’det är skadligt, men inte som en våldtäkt’, ’bilderna får mig att sluta tänka på barn på riktigt’.
För den som begår fysiska övergrepp innebär Internet, enligt Sheath, att man:
– får råd från andra på nätet – kan använda förklädda identiteter genom vilka man kan närma sig barn – får tillgång till tonåringars chattrum för att upptäcka aktuella trender och stilar – får kontaktvägar till ett visst barn, adress, skola etc. – får tillfälle att dela bilder m.m. med andra.
Miljön förstärker förövarens förvrängda tankar om barn som sexuella varelser genom att det är möjligt att:
─
se barn som har sex med varandra
─
se barn som har sex med vuxna
─
läsa om barn som förför vuxna och om glada möten mellan barn och vuxna
134
Förövarna
─
hitta ”bevis” för att barn är lika sexuella som vuxna och att de tycker om sex.
Enligt erfarenheter från Caution Plus (2003) – en verksamhet med utredning och behandling av internetförövare – tyder kliniska observationer på att de kognitiva förvrängningarna, som uppvisas av klienter som använder bilder av barn, på att de kan vara svårare att förändra än kognitiva förvrängningar hos den som begått fysiska övergrepp mot barn.
11.4 Grooming på nätet
O’Connel (2003) har gjort en typologi över hur internetförövares grooming på nätet kan se ut. Forskarna har deltagit i chattrum som en 8, 10 eller 12 år gammal flicka. De uppgav användarnamn som ängel eller sötnos. Flickan berättar att hon nyligen flyttat till en ny ort, att det är ständiga bråk mellan hennes föräldrar och att hon ännu inte har några vänner på den nya skolan. O’Connel beskriver hur de fiktiva barnen blir observerade och sedan kontaktade. Vissa Internetförövare uppträder som unga, andra är ärliga med sin vuxna status och berättar om sin ålder. Det finns skillnader i mönstret, alla avancerar inte på samma sätt. I ett tidigt stadium föreslår ofta den vuxne en förflyttning från offentligt forum till privat chatt, där de på tu man hand kan fortsätta kommunicera. Följande är en sammanfattning av resultaten från studien, om hur internetförövare utformar grooming på Internet.
Att utveckla vänskap
Internetförövaren lär känna barnet. Förövaren frågar ibland barnet om en bild, ett vanligt foto, utan sexuell innebörd. Man kan anta att önskan om en bild dels handlar om att man vill kontrollera att det är ett barn man kommunicerar med, dels om att se om barnet motsvarar förövarens preferens. Om barnet lever i närheten av förövaren gör bilden det möjligt att indentifiera barnet i verkligheten.
135
Förövarna SOU 2004:71
Att skapa en relation
I detta stadium fördjupas kontakten och man skapar en relation. Den vuxne engagerar sig i barnets skol- och hemsituation. I den fortsatta kontakten anstränger sig förövaren att skapa en illusion om att vara barnets bästa vän.
Riskbedömning
Förövaren frågar barnet var datorn är lokaliserad, vilka andra som använder den etc. Genom att samla sådan information försöker förövaren bedöma hur troligt det är att aktiviteterna kommer att avslöjas t.ex. av barnets föräldrar eller syskon.
Gemenskap och förtrolighet
I detta stadium ändras tempot och intensiteten i samtalet. ”Min vän, jag förstår hur du har det – du kan prata med mig om allt.” Förövaren försöker skapa en stark känsla av gemenskap, betonar ömsesidig respekt och att det som sägs förblir hemligt. Förövaren skapar en känsla av förtrolighet och utforskar hur mycket barnet litar på andra.
Sexualitet
Förövaren hittar anledning att introducera ämnet som en förlängning på förtroligheten. ”Har du blivit kysst?” ”Tar du någonsin på dig själv?” Frågorna kan förefalla harmlösa och det är svårt för barnet att hantera situationen när de kommer in på ett område som är okänt för dem. Barn som tidigare varit sexuellt utnyttjade kan berätta att något sådant har hänt dem och förövaren förmedlar att ”Du kan tala med mig om allt”.
Olika mönster av framåtskridande
För förövare som avser att bibehålla och avancera i en relation är det angeläget att barnet fortsätter ha känslan av tillit och kärlek. Man närmar sig det sexuella stadiet med försiktighet. Förövaren
136
Förövarna
försöker få barnet att uppleva den vuxne som mentor och vägvisare och kan ge barnet försiktiga förslag om sex, t.ex. att be barnet röra sig själv och berätta hur det känns.
Barnets gränser pressas, ofta försiktigt så att känslan av ömsesidighet bibehålls. Om förövaren går för fort fram och barnet blir illa berört eller skrämt, ber han ofta snabbt om förlåtelse och försöker återskapa en tidigare känsla av ömsesidighet. Förövaren backar och går tillbaka till en tidigare position som känns trygg och icke hotande för barnet. Efter att ha återskapat den stämningen kan han så småningom försiktigt avancera framåt igen.
11.5 Förövarnas ålder
I brottsstatistiken registreras inte brott som begåtts av personer under 15 år. Uppgifter om personer som anmälts eller dömts för sexualbrott eller brott som utgör sexuell exploatering finns således enbart för dem som är över 15 år. År 2000 var knappt 10 procent av dem som misstänktes för sexualbrott mellan 15 och 18 år.
Gärningsmännen i Brå-rapporten var i genomsnitt 41 år och åldern varierar mellan 16 och 79 år. Det finns en skillnad beträffande gärningsmännens ålder när offren är pojkar respektive flickor. Mer än en fjärdedel av pojkarna har utsatts av en gärningsman som är mellan 15 och 20 år. Motsvarande siffra för flickorna är en procent. Totalt sett är gärningsmännen betydligt äldre än offren. 80 procent är över 30 år.
I ungdomsenkäten uppgav 16,9 procent att de blivit utsatta för övergrepp av någon som var jämnårig (åldersskillnad mindre än fem år). 15,7 procent uppgav att de blivit utsatta för övergrepp av någon som var mer än fem år äldre. Det är alltså något vanligare att ungdomar utsätts för övergrepp av någon som är jämnårig än av en vuxen. Forskarnas kommentar till detta är att övergrepp från en jämnårig kanske inte har samma övergreppsvalör som när vuxna tvingar barn till sexuella handlingar utan att det ingår i ungdomars utprövning av interpersonella gränser. Samtidigt är det viktigt att notera att en så stor andel av de sexuella övergreppen begås av ungdomar och att inte negligera detta. Internationell forskning visar att vuxna förövare ofta börjat begå övergrepp som unga.
137
Förövarna SOU 2004:71
11.6 Förövarna i Brå-rapporten
I Brå-rapporten ingår 77 personer som dömts för sexualbrott mot barn med inslag av sexuell exploatering. Fyra av dem (5 procent) är kvinnor. I den del av undersökningen som omfattar brottsanmälningar ingår 144 personer, varav fyra är kvinnor (3 procent).
Cirka hälften av gärningsmännen har dömts för brott mot ett barn, ca en fjärdedel för brott mot två till tre barn och den resterande fjärdedelen för brott mot fyra barn eller fler i samma mål.
Gärningsmännen har en hög brottsbelastning. Tretton procent har lagförts tio gånger eller fler. Drygt en fjärdedel har lagförts för våldsbrott.
I vissa domar ingår uppgifter om gärningsmännens psykiska tillstånd. En femtedel av dem har dömts till rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning. Det finns också beskrivningar av tvångsmässiga drag i personligheten, bristande mognad, svårigheter att känslomässigt relatera till andra och bristfälliga sociala nätverk med vuxna.
11.7 Förövarnas syn på övergreppen
Julia O’Connell Davidson, professor i sociologi vid Nottingham University, har under flera år forskat om könshandel med särskild inriktning på dem som utnyttjar prostituerade. Hon ger några förklaringar till hur sexköpare rättfärdigar sitt beteende. Enligt henne visar forskningen att ytterst få av dem som utnyttjar barn sexuellt mot betalning betraktar sig själva som någon som ofredar barn. De försöker förneka, rättfärdiga och göra sitt beteende mänskligt. Emellanåt hävdar de också att de unga själva får ta ansvar för det som hänt. De föreställer sig att den sexuella kontakten är någonting som barn och unga kan samtycka till och dra fördel av. Eftersom prostitution bygger på idén om ett kontrakt och är organiserad som vilken annan ekonomisk transaktion som helst, kan sexköparen intala sig att hans agerande är fullt acceptabelt. Han beter sig helt enkelt som en suverän kund på en fri marknad (Svenska Filminstitutet och Rädda Barnen 2003).
I Svedins och Backs undersökning Varför berättar de inte? Om att utnyttjas i barnpornografi (2003) där 13 förövare ingår, finns en beskrivning av förhören med förövarna. Ingen lämnade en spontan berättelse utan erkände först när de förevisats det filmade mate-
138
Förövarna
139
rialet. Ingen av förövarna uttryckte skuld för att de gjort barnen illa och ansåg inte att de gjort något fel. Förövarna minns i regel dåligt och bagatelliserar sin roll i övergreppen: ”Det var barnen själva som ville”, ”Pojkarna bad mig fotografera”, Jag har inte gjort något mot deras vilja”, ”Hon var den som tog initiativet”, ”Det var bara fråga om sexualundervisning”. Flertalet förövare har kognitiva förvrängningar. De förvränger verkligheten, omdefinierar makt- och styrkeförhållanden, kastar om rollfördelningen etc.
11.8 Mellanhänderna
Handel med barn för sexuella ändamål involverar, förutom det utsatta barnet och sexköparen, en tredje part som kan bestå av flera olika människor. Bakom ett barns resa från sitt hem till en bordell, gatan eller en lägenhet där hon eller han blir sexuellt exploaterad kan ett antal aktörer stå; den som rekryterar barnet (kanske någon som själv varit prostituerad), de som förmår barnet att resa (kanske släktingar och vänner), den som ordnar resan, korrupta tjänstemän, hallickar och bordellägare. Denna arbetsfördelning underminerar känslan av ansvar. De som befinner sig i början av kedjan vet inte nödvändigtvis vilka konsekvenserna av deras handlingar blir, medan de som är i slutet av kedjan kan lägga skulden på dem som ursprungligen rekryterade barnet. Ingen ser sig som personligen ansvarig för att barnet exploateras. Vissa som exploaterar barn sexuellt av ekonomiska skäl är privilegierade personer som cyniskt utnyttjar andras utsatthet. Andra är själva fattiga och maktlösa. (O’Connell Davidson 2001).
12 Internet som risk och möjlighet
12.1 Barnens eget liv på Internet
Barnkonventionens artikel 13 handlar om barnets rätt till yttrandefrihet och att uttrycka sig på olika sätt. Artikel 17 berör massmedias roll och vikten av att barnet har tillgång till information och material från olika nationella och internationella källor, ”särskilt sådant som syftar till att främja den sociala, andliga och moraliska välfärden och den fysiska och psykiska hälsan”. Samtidigt nämns rätten till skydd mot material som kan skada denna välfärd och konventionsstaterna uppmanas att uppmuntra framtagandet av lämpliga riktlinjer för att skydda barnet mot information och material, som kan skada barnet. Dessa åtaganden skall också gälla Internet, en svår uppgift då Internet består av en oändlig mängd både bra och dålig information.
Internet har inneburit en radikal förändring av barns och ungdomars sociala och kulturella miljö. Dagens barn tillbringar en stor del av sin tid på Internet i en värld som deras föräldrar som barn inte kom i kontakt med. Många gånger överstiger barnens kunskap om Internet, dess risker och möjligheter, föräldrarnas kunskaper.
Våldsskildringsrådet har genomfört ett EU-projekt för säkrare användning av Internet (SAFT
1
) som består av två studier. Den
första ”Vad vet föräldrar om barnens internetanvändning?” (2002) består av ett urval av 800 telefonintervjuer med föräldrar om deras barns Internetanvändning. I den andra studien ”Barnens eget liv på Internet” (2003), är underlaget ett representativt urval av 112 skolor, där sammanlagt 1 000 elever i ålder 9–16 år fyllt i en enkät. Studierna genomfördes under december 2002 – mars 2003. De två studierna visar att svenska föräldrar är vana internetanvändare och att 90 procent av barnen i åldern 9–16 år har tillgång till Internet i hemmet. Fyrtiotvå procent av barnen använder Internet en eller flera
1
SAFT – Safety Awareness, Facts and Tools – ett EU projekt för säkrare användning av
Internet. Undersökningen är gjord i Sverige, Norge, Danmark, Island och Irland.
141
Internet som risk och möjlighet SOU 2004:71
dagar i veckan. De flesta barn använder Internet för att spela spel, sända e-post, ladda ner musik, surfa, göra läxor, leta information om skolarbetet och chatta.
Setionfem procent av 9–12-åringarna och 91 procent av 13–16åringarna chattar på Internet, men bara 38 procent av föräldrarna uppger att deras barn chattar på Internet. Undersökningen visar att det är stora skillnader mellan vad föräldrar tror att barn gör på Internet och vad barn faktiskt gör. Många föräldrar har regler för barnens internetanvändning, men de sitter sällan med när barnen surfar. En majoritet av föräldrarna är positiva till att deras barn använder Internet, men en femtedel har aldrig pratat med barnen om risker och säkerhet på nätet. Föräldrar anger rädsla för att barnen skall besöka pornografiska webbplatser som det största problemet.
12.2 Vad möter barn på Internet?
Datorn är ett naturligt hjälpmedel i undervisningen. Om ett skolbarn skall ”forska” exempelvis om sina popidoler är det naturligt att söka informationen på Internet. Förutom information om sin idol kan barnet i samband med sökning få upp pornografiska bilder, erbjudanden att inhandla sexuella hjälpmedel m.m. på sin skärm. Hur påverkas barn av att plötsligt konfronteras med detta? Cecilia von Feilitzen (2003), vetenskaplig koordinator för The UNESCO International Clearinghouse on Children, Youth and Media, menar att sex och pornografi är mycket utbrett och lätt att hitta på Internet. Enligt von Feilitzen saknas det fortfarande forskning om hur barn och ungdomar egentligen påverkas av det de möter på Internet. En del undersökningar av barn och ungdomar som surfar regelbundet har dock gjorts, vilka pekar på att hälften eller ännu fler ofrivilligt har stött på exempelvis porr, våld och främlingsfientlighet på Internet. von Feilitzen säger att många barn och ungdomar blir upprörda av detta och att barn och ungdomar påverkas olika av innehåll som man själv aktivt söker upp jämfört med om man ofrivilligt stöter på det.
SAFT-undersökningen (2003) visar att 26 procent av barnen 9– 12 år av misstag har kommit in på pornografiska sajter, av dessa önskade 20 procent att de aldrig hade sett vad de såg. Fjorton procent av föräldrarna tror att deras barn träffat på material med starkt sexuellt innehåll på Internet. Det finns nästan ingen forsk-
142
SOU 2004:71 Internet som risk och möjlighet
ning om barns reaktioner när de ofrivilligt stöter på porr, våld, främlingsfientlighet i samband med att de surfar på Internet. Några studier har redovisats, men de talar enbart om att barnen känt obehag eller önskar att de inte hade sett vad de sett. Utredningen vill därför framhålla att det behövs mer forskning kring dessa frågor.
12.3 Internet skapar kontakter
Internet ger stora möjligheter till kontakt med andra. Lunarstorm – en av de populäraste mötesplatserna på Internet för ungdomar i Sverige, hade 1,4 millioner medlemmar hösten 2003 (Forsberg 2003). Då besökte minst 350 000 olika medlemmar Lunarstorm varje dag. Åttiotvå procent av medlemmarna är i åldern 12–14 år och är uppkopplade på Lunarstorm i snitt 46 minuter per dag. De skapar sin egen hemsida, ”ett eget krypin”, där de presenterar sig själva, skriver i egna dagböcker och i andras gästböcker, sänder e-post, och chattar
2
eller deltar i diskussionsgrupper. Ett skäl till att chatt,
men också e-post, blivit så populär bland ungdomar är att det ger en möjlighet att kommunicera utan att man behöver vara sig själv. Anonymiteten är lockande – det går att skapa sin egen personlighet, välja kön och ålder som man vill. En ytterligare lockelse med chatten ligger i att bli bedömd bara utifrån det som sägs, inte utifrån utseende, kläder eller status i gruppen. Anonymiteten kan ge möjlighet att lufta problem som man inte riktigt vågar ta upp öga mot öga, till exempel sexualitet eller relationer (Skolverket 2002). Det kan vara positivt, men det finns också risker med denna öppna kommunikation. Det går aldrig att lita på att en person är den han utger sig för att vara. Barn kan få kontakt med personer som vill något annat än de själva eller som utger sig för att vara någon annan än de är. När barnen som deltog i SAFT-undersökningen fick frågan om någon pratat sex med barnet utan att det ville det, svarade 32 procent att det hade hänt. Fler flickor än pojkar hade råkat ut för detta. Av flickorna har 18 procent råkat ut för det mer än fem gånger och 24 procent har någon gång blivit hotade, skrämda, mobbade och förödmjukade av någon som de haft kontakt med via Internet.
2
Chatta, småprata; en chatt avser i det här sammanhanget en ”plats” på nätet för utbyte av textmeddelanden mellan personer som samtidigt är uppkopplade till olika datorer. I dag används begreppet chatta ofta när personer kommunicerar genom textmeddelanden oberoende av teknisk lösning.
143
Internet som risk och möjlighet SOU 2004:71
Vänskap på Internet kan också leda till personliga möten. 26 procent av barnen i SAFT-undersökningen har någon gång träffat någon som de tidigare chattat med på nätet personligen. Nitton procent av dem hade träffat fler än 5 personer. Hälften av barnen har tagit med sig en jämnårig kamrat till detta möte, men tretton procent gick dit ensamma. Hälften av barnen tyckte att det hade varit ett roligt möte, men ett par procent av barnen hade träffat personer som sagt elaka saker till dem och ett par procent av barnen hade träffat personer som försökte slå eller göra barnet illa. Bara sju procent av föräldrarna trodde att deras barn hade träffat en person som de lärt känna på nätet.
Wolak m.fl.(2003) visar att flickor som går in i en nära relation med någon som de träffar på Internet har en mer konfliktfylld relation till sina föräldrar och fler problem (depression, mobbning m.m.) än andra flickor. De använder också Internet mer än andra flickor. Pojkar som går in i nära relation med någon de träffar på Internet har sämre kommunikation med sina föräldrar jämfört med andra pojkar och de har också en mer frekvent internetanvändning. Wolak värderar inte nära relation som bra eller dålig. Hon säger att för en del barn kan Internet ge en möjlighet att knyta positiva relationer som kompensation för dåliga relationer i närmiljön. Det finns dock en risk att den person som knyter den nära relationen med barnet gör det i syfte att utnyttja barnet.
12.4 Risker med Internet
Internet har gjort det lättare för pedofiler och andra sexualbrottslingar att få kontakt med barn. Brå-rapporten redovisar tolv barn som på olika sätt utsatts för sexuell exploatering och som fått kontakt med förövaren via Internet. Samtliga är flickor mellan 11 och 17 år. Fyra är under 15 år. Två av dem har utsatts för grovt sexuellt utnyttjande av samme man vid olika tillfällen. Mannen, som är lärare, har via chattandet manipulerat flickorna och skapat ett känslomässigt beroende. När han sedan bestämt träff med dem har han utnyttjat dem sexuellt och även bundit och fotograferat dem. De två andra minderåriga flickorna har också utsatts för sexuellt utnyttjande, varav en för grovt brott, av en man som enligt domen är personlighetsmässigt avvikande och psykiskt störd och som ägnar mycket tid åt att chatta med flickor och vuxna kvinnor.
144
SOU 2004:71 Internet som risk och möjlighet
Fem flickor förekommer i ett mål som rör inspelning av porrfilm. Gärningsmannen har på Internet frågat efter flickor som varit intresserade av att delta i erotiska och pornografiska filmer mot ersättning och på så sätt fått kontakt med dessa flickor som är i 16– 17-årsåldern. De har träffats på hotell där inspelningen sedan skett. Gärningsmannen har fällts för sexuellt ofredande. Han är tidigare lagförd för sexualbrott mot barn.
I ett par fall har flickor kommit överens med en man som de chattat med om att ha sexuellt umgänge mot ersättning i pengar i det ena och mot att få alkohol i det andra fallet. I det senare fallet möttes flickan och gärningsmannen vid tre tillfällen. I ytterligare ett fall hade en flicka under ett halvårs tid chattat med en man på drygt 30 år som uppgav sig vara tonåring. När hans verkliga ålder avslöjades träffades de ändå och inledde en relation.
12.5 Att visa upp sig på Internet
På Internet finns s.k. ”fjortishemsidor” som främst vänder sig till ungdomar i de yngre tonåren. Det är oftast enkelt konstruerade webbplatser där besökarens uppmärksamhet dras till bilder av ”medlemmarna”. En av de mest populära och mest uppmärksammade webbsidorna är snyggast.com. Den är också den mest långlivade i en genre som annars karaktäriseras av webbplatser som kommer och går i snabb takt (Månsson och Söderlind 2004).
Ingångssidan på snyggast.com är en bildsida där besökaren kan betrakta, bedöma och rösta på bilder av unga flickor och pojkar. En slumpgenerator bestämmer vilken bild som möter besökaren, men denne kan också själv välja, till exempel från en aktuell topplista som uppdateras var 10:e minut. Dessutom erbjuds besökaren möjlighet att kommentera bilderna. Röstningen sker på en skala från 1 till 10. ”Fräscha” och ”oskyldiga” semesterbilder varvas med ”sexiga” och utstuderat pornografiska bilder. Under rubriken ”närbilder” exponeras ansikten, förföriska ögon, fuktiga plutande läppar, halvöppna munnar, piercade navlar, nakna rumpor, rakade kön, tatuerade bröst m.m. Man kan notera att pojkar som ligger på topplistan ofta ser ut som ”pojkbands-medlemmar”, medan flickorna liknar ”fotomodeller” långa, smala, brunbrända och ”sexiga”. Det hela ger ett både avancerat och oskyldigt intryck. Denna ambivalens understryks av att besökaren kan växla mellan närbilder på rakade kön och bild- och textmaterial under rubriker som ”barn”, ”kul bilder”,
145
Internet som risk och möjlighet SOU 2004:71
”djur”, ”dikt” m.m. Dessutom erbjuds möjligheten att kommunicera med andra besökare i ett chattsystem. Flickorna och pojkarna som visar upp sig lämnar ofta ut information om var och hur de kan bli kontaktade.
Månsson och Söderlind (2004) visar i sin undersökning Sexindustrin på nätet att ”fjortishemsidorna” används i det pornografiska nätverket på nätet. Pornografi är en unik mediegenre även ur aspekten att det privata, icke-professionella har ett värde. Det är således inte förvånande att flera porrsidor länkar till webbplatser, som exempelvis snyggast.com. Dessutom registrerar förslagna personer i porrbranschen länkar där namnen är vanliga felstavningar av namnen på populära ungdomshemsidor. När barnen kommer in på dessa sidor exponeras de för pornografi som kan avskräcka men också normalisera. Några kan lockas att vilja se mer och betalar för att komma in på mer avancerade pornografiska betalsidor (Månsson och Söderlind 2004).
Fjortishemsidor genererar pengar genom reklam som riktar sig mot ungdomar, dataspel och mobiltelefoni. Ur den synvinkeln är dessa sajter webbprodukter som rent kommersiellt står på egna ben. Samtidigt är det uppenbart att sexindustrin drar nytta av och profiterar på fenomenet.
Den ungdomliga oskuldsfullheten är ett vanligt tema i den pornografiska fantasin och bildberättelsen. Skillnaden mellan sådana berättelser och fjortishemsidor är att aktörerna på de senare är verkliga. Det är inga fantasifigurer utan autentiska ungdomar som visar upp sig för varandra i syfte att göra intryck, inte i första hand på vuxna utan på andra ungdomar. Man är ”personlig” både i ord och bild, man bjuder in användaren i sin egen värld. Lite förenklat skulle man kunna säga att syftet i första hand är att locka, hetsa och pröva gränser, men inte att sälja.
Ett annat sätt att slå mynt av fjortistemat är att hämta (stjäla) autentiska bilder från fjortishemsidor för att sedan lägga ut dem på en porrsida. En förhållandevis ”oskyldig” bild från en ungdomssida får på så sätt en helt annan innebörd. I sin nya omgivning blir bilden pornografisk.
Att spara bilder möjliggörs av Internets konstruktion. När användaren besökt en webbplats, och laddat över bilder till sin egen dator, kan användaren sedan göra vad han vill med den, till exempel publicera den på en egen webbplats eller lagra den i en mapp tillsammans med tusentals andra bilder. En bild som en gång förekommit på en webbplats, om så bara för någon timme, kan sedan
146
SOU 2004:71 Internet som risk och möjlighet
multipliceras och användas på ett oändligt antal andra webbplatser. Det betyder att de ungdomar som publicerar bilder på sig själva bör vara medvetna om att dessa i praktiken är allmän egendom och att de kan dyka upp var som helst på nätet (Månsson och Söderlind 2004).
Den nya digitala kameratekniken med webbkameror, mobiltelefoner gör det enkelt att fotografera och att publicera bilderna på nätet.
12.6 Att förebygga risker med Internet
Den viktigaste åtgärden för att förhindra att barn hamnar i farliga situationer p.g.a. sitt internetanvändande måste vara att ge god information om dessa faror och hur man skall undvika dem. Informationen kan ges av exempelvis föräldrar, skola, Internetföretag och frivilligorganisationer. Många sådana initiativ har redan tagits av t.ex. av EU-projektet SAFT, där också Arbetsgruppen för Etik inom Branschföreningen för innehålls- och tjänsteleverantörer på onlinemarkanden i Sverige (BitoS) ingår. Arbetsgruppen för Etik och IT-företagen har tagit fram en guide i tio punkter som skall hjälpa föräldrar att förstå och tala med sina barn om livet på nätet.
Myndigheten för skolutveckling har tagit fram ett material Internet på gott och ont som dels skall fungera som kunskapsbakgrund, dels som stöd för skolornas eget arbete (Skolverket 2002). ECPAT-Sverige har genomfört ett projekt kallat Internet Action i 17 mellanstadieskolor runt om i landet. Projektet gick ut på att lära eleverna att skydda sig när de är på Internet. I SAFT-utredningen ställde man frågan: ”Har du haft någon undervisning i skolan om Internetanvändning?” Endast några procent av barnen svarade att de fått detta regelbundet, 25 procent hade fått mycket lite undervisning och 31 procent ingen alls. De flesta barnen lär sig internetanvändning av någon kompis. Ovanstående visar att, trots att det finns informationsmaterial, barnen inte själva anser att de fått ta del av det. En orsak kan vara att föräldrar och personal inom skolan själva har för dålig grundkunskap för att kunna ge information om Internet.
För att ta reda på hur skolorna i Sveriges kommuner skyddar sig mot pornografi och rasistisk propaganda tog Myndigheten för skolutveckling, Våldsskildringsrådet och KK-stiftelsen
3
3
KK: Kunskap och Kompetens.
147
Internet som risk och möjlighet SOU 2004:71
till en undersökning av Sveriges skolors IT-policy och användning av tekniska filter på skolornas datorer. Undersökningen skickades till landets alla kommuner och genomfördes under höstterminen 2003. Av landets kommuner har 171 svarat på frågorna, vilket ger en svarsfrekvens på cirka 60 procent. Detta är en alltför låg siffra för att kunna dra några säkra slutsatser, men eftersom svarsfrekvensen stämmer ganska väl med en undersökning, som gjordes för drygt två år sedan, ger den ändå en vink om trender och tendenser. Svaren från 2001 och 2003 är påfallande lika. Cirka tre av fyra kommuner säger att de har en fastställd IT-policy för skolorna i kommunen, men färre än hälften har en utarbetad etikpolicy när det gäller skolornas Internetanvändning. På frågan om det i kommunen finns centralt placerade tekniska filter svarar 14 procent att så är fallet, medan det i ytterligare några procent av Sveriges kommuner finns enskilda skolor som har installerat olika former av tekniska filter och censurprogram.
Det är dock ingen tvekan om att man i en ganska stor majoritet av landets kommuner är skeptisk till tekniska filter. Många pratar om att de ger ett bristfälligt skydd och att den lösning de erbjuder är kortsiktig. I många svar betonas också skolans ansvar när det gäller att prata om etik och att det är viktigt att bygga upp redskap för en ”personlig filtrering” genom att utveckla ett etiskt och källkritiskt förhållningssätt hos eleverna. Eller som någon uttrycker det: ”Vår policy är att utveckla ”filter mellan öronen” – att utveckla elevernas (och lärarnas) informationskänsla.
4
Våldsskildringsrådet har sedan juni 2003 genom ett tilläggsdirektiv en tydligare inriktning på barns och ungas mediekonsumtion och situation i det nya medielandskapet. Rådet skall ägna våldsskildringar och pornografi särskild uppmärksamhet.
12.7 Att spåra och upptäcka sexuell exploatering av barn
Ett problem för både privatpersoner och företag är datasäkerheten. Det har till exempel blivit vanligare att företag och privatpersoner använder sig av trådlösa nätverk för kommunikation mellan flera datorer. I de fall kryptering inte används kan obehöriga ta sig in i nätverket och ansluta sig till Internet utan att det är möjligt att spåra. På samma sätt kan en dator i ett vanligt nätverk kidnappas om användaren saknar brandvägg och virusskydd
.
All kommu-
4
Stig Roland Rask, lärare vid KK-stiftelsen och ledamot av Våldsskildringsrådet.
148
SOU 2004:71 Internet som risk och möjlighet
nikation kan då spåras tillbaka till datorn som haft intrång, men det går inte att spåra den som är ansvarig för intrånget. Detta förfarande öppnar möjligheter för t.ex. sexualbrottslingar att kontakta ungdomar på någon av de populära ungdomssidorna utan att det är möjligt att spåra avsändaren. På samma sätt är det möjligt att sprida barnpornografiskt material på Internet utan att det är möjligt att spåra vem som lagt ut materialet.
En förutsättning för att det skall vara möjligt att spåra kommunikation som äger rum på Internet är att utredaren har ett IPnummer
5
, dvs. en unik adress till den dator som används för kom-
munikationen. Teleoperatörerna sparar loggfiler med IP-nummer olika länge eller inte alls. För att göra det möjligt att utreda ett eventuellt brott måste utredaren under en tid ha tillgång till loggfiler.
Ett annat problem är att de stora operatörerna tar ut höga avgifter för att lämna ut uppgifter om vem som står bakom ett visst IP-nummer. Detta medför att polisen får lägga ner en del utredningar på grund av att det kostar för mycket att få nödvändig information.
Ytterligare ett problem är att det är tekniskt möjligt att hemlighålla sitt IP-nummer. Man kan via speciella servrar göra sitt IPnummer anonymt och i stället få ett nytt IP-nummer som tillhör den anonyma servern. Detta gör att den som försöker att spåra en besökare inte kommer längre än till den anonyma servern. Oftast finns servern placerad i ett land som har begränsad lagstiftning inom området.
I en del av de utredningar som gjorts av polisen har man kunnat konstatera att personer genom att betala med sitt kontokort eller på annat sätt skaffat sig tillträde till s.k. newsgroups (communities) som har tillgång till barnpornografiskt material. Om dessa personer enbart tittar på bilderna och inte aktivt laddar ned dem/sparar dem, kommer de automatiskt att under en tid lagras i datorns temporära internetfiler (tempfil). Under tiden som bilderna finns där har personen i fråga tillgång till dem. Det finns också möjlighet att påverka tempfilens lagringstid. En person som har barnpornografiskt material i sin tempfil kan inte enligt svensk lagstiftning, dömas för innehav även om man kan visa att personen vid ett stort antal tillfällen öppnat filen med barnpornografiskt material.
5
IP – Internet Protocol.
149
Internet som risk och möjlighet SOU 2004:71
150
12.7.1 Hotline – en möjlighet att anmäla brott på Internet
Olika nationella initiativ till så kallade ”hotlines” har tagits inom flera av EU:s medlemsstater. En hotline ska ge möjlighet att snabbt och enkelt anmäla om man hittar något på Internet av barnpornografisk, rasistisk eller våldsglorifierande natur. Ett åtagande i EUkommissionens handlingsplan Safer Internet Action Plan var att ekonomiskt möjliggöra för medlemsstaterna att starta, stötta och driva civila hotlines för att motverka spridningen av skadligt och olagligt material på Internet.
Ett antal principer för detta ställdes upp. Hotlines skulle arbeta långsiktigt, samarbeta med polis och åklagarväsende, internetindustrin skulle stimuleras till självsanering och verksamheten drivas och skötas på ett ”förtroendeskapande” sätt visavi allmänheten.
Svenska Rädda Barnen fick ekonomiskt stöd från EU och startade en hotline i januari 2000. Målsättningrn har framför allt varit att stoppa och störa trafiken samt att skaffa tillräcklig kunskap för att kräva bestående förändringar av barns villkor på Internet. Enligt Rädda Barnens uppgifter har man under de fyra år som verksamheten pågått tagit emot ca 20 000 tips och hundratals telefonsamtal från allmänhet, organisationer och myndigheter. Rädda Barnens hotline har spelat roll i flera internationella rättsfall, ibland som en liten pusselbit, ibland som bärare av avgörande information så att ett stort barnpornografiskt nätverk i Sverige kunde ställas inför rätta år 2001. Rädda Barnens hotline är finansierad fram till 2005.
13 Attityder till sexuell exploatering av barn
13.1 Ungdomars attityder
I den norska rapporten Sex for overlevelse eller skyggebilder av kjaerlighet (Hegna och Pedersen 2002) togs bland annat frågan om hur man skall beteckna ungdomars handel med sex upp i intervjuer med personer som arbetar med ungdomar. De förmedlade att ungdomar inte använder begreppet prostitution om sina erfarenheter och upplevelser. Prostitution sågs som stigmatiserande och som något med klara och distinkta kännetecken. Som prostituerade uppfattade ungdomarna kvinnor som går på vissa gator, men den som hade fått kontakt med en man i exempelvis ett badhus eller en lägenhet sågs inte som prostituerad. De ansåg heller inte att begreppet var relevant om mannen var en bekant eller någon som man var kär i. En annan skillnad i ungdomarnas ögon var att de prostituerade fick pengar för sina tjänster medan de själva fick presenter. De ville heller inte identifiera sig som offer som utnyttjas av kunderna.
Forskarnas reflektion är att man kan ana ett mönster av försvar när det gäller ungdomarnas uppfattning av sin situation; de måste intala både sig själva och andra att de inte är ”horor”. Det pris de får betala är att det blir svårt för dem att få insikt i sin situation. Svårigheten att nå insikt berodde också på de känslomässigt starka – om än destruktiva – band som ungdomarna kunde ha till vuxna, som på ett eller annat sätt var involverade i de sexuella transaktionerna.
I den svenska ungdomsenkäten ställdes frågan om de kunde tänka sig att sälja sexuella tjänster i framtiden. Pojkar kan i högre utsträckning än flickor tänka sig det både i undersöknings- och jämförelsegruppen. Ungdomar som har erfarenhet av att sälja sexuella tjänster är signifikant mer positiva till att göra det även i framtiden än ungdomar som inte sålt sexuella tjänster.
Både pojkar och flickor som har sålt sexuella tjänster kan i större utsträckning än ungdomar som inte gjort det acceptera att andra
151
Attityder till sexuell exploatering av barn SOU 2004:71
säljer sexuella tjänster. Exempelvis kan 77 procent av flickorna och 74 procent av pojkarna som sålt sex acceptera att någon låter sig fotograferas eller filmas naken mot ersättning. Även en stor andel av de ungdomar som inte sålt sex accepterar detta; 39 procent av flickorna och 53 procent av pojkarna. Än mer överraskande är kanske att 20 procent av de flickor och 36 procent av de pojkar som inte sålt sex accepterar samlag mot ersättning. Förvånande är också att så många som 15 procent av de pojkar som inte sålt sex kan tänka sig att själva ha samlag mot ersättning. Eftersom någon liknande attitydundersökning inte gjorts tidigare kan man inte säga att en förskjutning ägt rum i riktning mot att ungdomar ser sex som en handelsvara. Resultaten visar dock att ungdomar i allmänhet, och pojkar i synnerhet, i hög utsträckning kan tänka sig att sälja sex och att acceptansen för att andra gör det är stor.
Ungdomarna som sålt sexuella tjänster har en mer tillåtande attityd än jämförelsegruppen när det gäller sexuella relationer mellan barn och vuxna, där den vuxne är över 18 år och barnet under 15 år. Trots att fler ungdomar som sålt sexuella tjänster har egen erfarenhet av sexuella övergrepp, tenderar de att i större utsträckning än jämförelsegruppen lägga ansvaret för övergreppet på barnet.
Sambandet mellan attityder och handlingar är komplext. En positiv attityd till en företeelse innebär inte nödvändigtvis att man ägnar sig åt motsvarande handlingar och vice versa. Hur man handlar påverkas, förutom av attityden, av en rad faktorer i den konkreta situationen, som kan leda till att man handlar i motsats till eller inte helt i överensstämmelse med sin attityd.
13.2 Vuxnas attityder
Företaget Nielsen Netratings, som varje månad analyserar och mäter svenska folkets internetvanor konstaterar att intresset för de s.k. sexsidorna på nätet bara växer. Enligt företagets mätningar fördubblades antalet svenskar som ”porrsurfar” på Internet under perioden januari 2002 till oktober 2003, från 395 000 till 820 000 personer, varav den stora majoriteten är män (Göteborgs Posten 2003-12-07).
År 1996 genomfördes en befolkningsbaserad intervjustudie om svenskarnas sexualliv, redovisad i forskarrapporten Sex i Sverige, (Folkhälsoinstitutet 1998). Denna studie är den största sexualvaneundersökningen sedan 1960-talet. De äldsta deltagarna i undersök-
152
SOU 2004:71 Attityder till sexuell exploatering av barn
ningen är födda på 1920-talet och de yngsta på 1970-talet. I studien berörs förekomsten av sex på Internet och hur den kan påverka människors sexualitet.
Nätsexprojektet pågår sedan år 2002 vid Institutionen för socialt arbete vid Göteborgs universitet samt vid Enheten för socialt arbete vid Malmö Högskola.
1
Projektet har redovisat två delrapporter. I
Kärlek och sex på Internet redovisas innehållet från en enkätundersökning som utfördes via en av de största svenska internetportalerna (Månsson m.fl. 2003). Mer än 3 000 personer besvarade frågorna, varav nästan 2 000 fullföljde hela enkäten. Syftet var att ge en översiktlig bild av användningen av nätet för kärleks- och sexuella syften. De frågor man finner svar på i rapporten är av typen var, när, hur, med vem och i viss utsträckning varför. Ett viktigt fokus var likheter och skillnader mellan könen och mellan olika åldersgrupper. Rapporten visar att männen primärt är intresserade av att titta på erotiska och pornografiska bilder och filmer, medan kvinnorna föredrar mer interaktiva aktiviteter som att till exempel flirta på en chatt. Generellt kan man säga att männen är mer visuellt orienterade i sin användning, medan kvinnorna är mer interaktivt orienterade. Bilden blir något mer komplex om man studerar aktiviteterna i relation till ålder. De äldre använder nätet i större utsträckning till att söka en partner via kontaktannonser eller dejtingsidor, medan de yngre använder nätet till att flirta, chatta, titta på erotiska bilder, söka sexualinformation, köpa sexprodukter och leta kärlekspartners.
Den andra studien är Sexindustrin på nätet – Aktörer, innehåll relationer och ekonomiska flöden (Månsson och Söderlind 2004). Syftet med denna studie är att beskriva och analysera sexindustrin på Internet med särskild tonvikt på pornografi och prostitution. Mer specifikt är målsättningen att analysera hur denna verksamhet är organiserad innehållsmässigt och tekniskt, samt att besvara frågan om vilka aktörer och intressen som finns bakom de tjänster och produkter som marknadsförs och säljs via nätet.
1
Projektet finansieras med forskningsmedel från Forskningsrådet för Arbetsliv och Social-
vetenskap. Dess officiella titel är Nätsex: innebörder och konsekvenser av internetanvändning för sexuella syften. Projekttiden är 2002–2004. Medarbetare i projektet är professor Sven-Axel Månsson, universitetslektor Ronny Tikkanen, universitetslektor Lotta Löfgren-Mårtenson, doktorand Kristian Daneback samt Peder Söderlind, journalist och medietekniker.
153
Attityder till sexuell exploatering av barn SOU 2004:71
13.3 Pornografi
I Kärlek och sex på Internet (Månsson och Söderlind 2003) framgår att den vanligaste aktiviteten på Internet, som männen som besvarat enkäten ägnat sig åt, var att titta på pornografi. Nästan 60 procent rapporterade att de gjorde detta mot drygt tio procent av kvinnorna. Generellt sett tycks inte kvinnor vara lika intresserade av porr på nätet som män, men resultatet pekar på en markant och intressant skillnad mellan kvinnor i olika åldrar. Medan bara fyra procent av kvinnorna i den äldre generationen (50–65 år) surfar efter porr på nätet, gör drygt en fjärdedel av kvinnorna i åldersintervallet 18–34 år det. Överhuvudtaget finns en svag men ändå tydlig tendens till ett närmande mellan män och kvinnor i de yngre åldersgrupperna när det gäller sexuella aktiviteter på nätet, inklusive intresset för pornografi. Innehållsmässigt har emellertid detta ännu inte satt några djupare spår i själva utbudet på nätet. Det är fortfarande pornografi med ”manliga förtecken” som dominerar.
När det gäller konsumtion av pornografi framgår av studien Sex i Sverige (1998) att män ur socialgrupp tre ser mer på pornografi än män ur socialgrupp ett, medan kvinnor i socialgrupp ett oftare ser på pornografi än kvinnor i socialgrupp tre. Kvinnor är mer positivt inställda och ser mer på porr i dag än för 30 år. Män är dock fortfarande de stora konsumenterna.
Studien visar också att det finns ett samband mellan att ha sett på porrfilm och att ha erfarenhet av vissa typer av sexuella handlingar. Fler män och kvinnor som sett porrfilm har t.ex. praktiserat oralsex. Bland dem som sett porrfilm under det senaste året hade omkring 25 procent av både männen och kvinnorna prövat analsex, medan bara någon enstaka procent av dem som inte sett porr hade erfarenhet av det. Siffrorna kan enligt rapporten tolkas på olika sätt. Antingen är porren en inkörsport, ett sätt att introducera nya sexuella beteenden, eller har de som konsumerar porr högre sexuell aktivitet överhuvudtaget. Dessa tolkningar behöver inte stå emot varandra.
Unga kvinnors sexualvanor (Rogala och Tydén 1999) är en studie som omfattar 1 000 flickor och kvinnor i åldern 14–24 år, som besökt en RFSU-klinik i centrala Stockholm. Majoriteten av kvinnorna var över 19 år. I undersökningen ställdes frågor om pornografi. De flesta hade konsumerat pornografi i någon form och det fanns ett tydligt samband mellan konsumtion av pornografi och sexualvanor. Fler i gruppen som konsumerat pornografi hade haft
154
SOU 2004:71 Attityder till sexuell exploatering av barn
oralsex och analsex, vilket stämmer med resultatet i andra undersökningar (Folkhälsoinstitutet 1998). Kvinnorna trodde att andra påverkades mer av att se på pornografi, än vad de själva ansåg sig göra. De flesta i undersökningen upplevde oralsex som något positivt och analsex som negativt. I de fria svaren framkom att kvinnorna oroades över att själva behöva agera som kvinnorna i porrfilmerna, att sex som det framställdes i pornografin gav en förvrängd kvinnosyn och att grova porrfilmer var olämpligt för unga oerfarna killar.
Rapporten Unga mäns sexualvanor (Rogala och Tydén 2001) är en studie av unga män i åldern 16–25 år som besökte en RFSUmottagning för unga män i maj-juni 2000. Majoriteten är över 18 år. Nästan samtliga (99 procent) hade konsumerat pornografi. Resultatet när det gäller pornografins inflytande kan tolkas som att männen är medvetna om att de påverkas av pornografi, men att de tror att andra påverkas ännu mer. I de fria svaren framkom att männen påverkades genom att de fick idéer genom att sex – som den framställs i pornografi – gav en förvrängd kvinnosyn. Männen ansåg att pornografin kunde försämra självkänslan.
Utifrån de båda RFSU-studierna drog forskarna slutsatsen att resultaten kan tolkas som en ”väckarklocka”. Ungdomar påverkas av det ökande utbudet av pornografi. Skolor, föräldrar och ungdomsmottagningar har en stor uppgift att fylla när det gäller att ge ungdomar en positiv bild av sexualitet och en motbild till hur sexualitet framställs i pornografin.
13.4 Sexköp
Av undersökningen Sex i Sverige (Folkhälsoinstitutet 1996) framgår att män går till prostituerade också i Sverige, men här finns ingen prostitutionskultur liknande den som finns i många andra länder. Av dem som haft samlag under det senaste året var det endast någon procent i åldern 18–24 som angav en prostituerad som senaste sexpartner. Även i de andra åldrarna var prostitutionskontakterna få, endast enstaka män (0,2 procent) hade haft en prostituerad som senaste sexpartner. På frågan om de någon gång betalat för sex svarade 12,7 procent av männen jakande. Oftast har detta skett i utlandet. Nästan 70 procent av de svenska sexköparna uppger att köpet gjorts utomlands, antingen på semester eller under en arbetsresa. För majoriteten har prostitutionskontakten skett vid
155
Attityder till sexuell exploatering av barn SOU 2004:71
enstaka tillfällen medan en mindre grupp kan sägas vara vaneköpare av sex.
Internet har förändrat den globala sexindustrin inte bara genom spridning av pornografi, utan också genom den möjlighet som Internet erbjuder när det gäller att köpa och sälja sexuella tjänster. Det är ingen tvekan om att den tekniska utvecklingen och tillgängligheten ökar möjligheten att köpa sex. När det gäller prostitution på nätet saknas kunskaper om användning, innehåll och struktur. Det görs förvisso inga månatliga mätningar på detta område, men en del vet vi ändå. Kärlek och sex på Internet (Månsson m.fl. 2003) visar till exempel att 10 procent av männen och 2 procent av kvinnorna svarar på sexannonser på nätet. Sådana annonser innehåller ofta erbjudanden om sexuella tjänster, men inte alltid. Det finns en ganska allmän föreställning att män använder nätet för att kontakta prostituerade, men på en direkt fråga var det bara 2 procent av männen (inga kvinnor) som uppgav sig göra detta. Sedan år 1999 är det enligt lag förbjudet i Sverige att skaffa sig en tillfällig sexuell förbindelse mot ersättning. På denna punkt är det alltså rimligt att förvänta sig en viss försiktighet även om respondenterna garanterats anonymitet.
Thomas Haansbæk (2001), har intervjuat danska kvinnor som erbjuder sexuella tjänster på nätet och ger en sammansatt och intressant bild av situationen. Å ena sidan är kvinnorna förhållandevis nöjda med utvecklingen. Den egna hemsidan är en billig reklamplats som ger säljare (och köpare) nya möjligheter att etablera kontakt. Vidare ger den säljaren exklusiva möjligheter att bestämma över och kontrollera innehållet i presentationen av sig själv inför sin ”publik”. En av kvinnorna i Haansbæks rapport berättar att hon har omkring 30 000–40 000 besökare som ”klickar in” på hennes hemsida varje månad. Alla är inte ”seriösa” kunder; en del, kanske de flesta, vill egentligen bara komma i kontakt med en prostituerad. Efter att ha haft sin e-postadress på hemsidan under en längre tid, konstaterar en annan av de intervjuade kvinnorna att:
De allra flesta som skriver dyker aldrig upp. De tycker kanske bara att det är upphetsande att skriva till mig. Jag tror att det bara är 1 av 15 som skriver till mig som till sist kommer. (Haansbæk 2001, s. 51).
Enligt Månsson (2001 och 2004) kan detta tyda på att prostitutionen på nätet ganska ofta fungerar som en form av pornografi för männen. Kanske handlar det främst om att tillfredsställa nyfikenheten. Det kan vara kittlande och sexuellt upphetsande att kommu-
156
SOU 2004:71 Attityder till sexuell exploatering av barn
nicera med en prostituerad. Tidigare forskning visar att själva bilden eller föreställningen om ”horan” kan vara minst lika sexuellt upphetsande som själva mötet med henne i verkligheten. De flesta kommer aldrig i kontakt med henne, hon finns där bara i fantasin och i de bilder och myter som omger henne. Dessa bilder är ofta förknippade med motsägelsefulla känslor av spänning, upphetsning, rädsla, förakt och självförakt. Med Internet har möjligheten uppstått att komma nära den prostituerade, betrakta henne på behörigt avstånd (på dataskärmen) och kanske tala med henne (via chatt eller e-post) utan att faktiskt behöva möta henne.
13.5 Sexuell exploatering av barn
Det är svårt att få fram uppgifter om hur många som köper sex från minderåriga och vilken bakgrund dessa sexköpare har. Däremot vet man att ungdomar över hela världen utnyttjas i en traditionell form av prostitution tillsammans med vuxna prostituerade. Forskningen visar att sexköpare kan ha intresse, inte bara av barn, utan också av äldre prostituerade. De flesta sexköpare väljer ut sitt offer beroende på tillgänglighet, pris och ibland fysiska företräden. Sådana faktorer är viktigare för kunden än om offret är en minderårigt. Globalt sett kan man med ganska stor säkerhet säga att det är en minoritet av alla män som regelbundet eller vanemässigt utnyttjar prostituerade. Ändå är det miljontals män runt om i världen som har erfarenhet av att göra det. Eftersom många offer för prostitution är under 18 år kan man dra slutsatsen att det är ett betydande antal män som någon gång betalt för att ha sex med en minderårig. Detta ger anledning att ifrågasätta den vanliga bilden av män som utnyttjar barn sexuellt som avvikande och onormala (Julia O’Conell Davidson).
ECPAT – Nollmätningar är studier gjorda av Perspektiv undersökningar november 2002 – januari 2003 och under december 2003 – januari 2004 på beställning av ECPAT-Sverige. Det huvudsakliga syftet var att studera allmänhetens kunskapsnivå och medvetenhet gällande kommersiell sexuell exploatering av barn (KSEB). Undersökningarna bestod av en kvantitativ del, telefonintervjuer med 1 000 slumpvis utvalda personer i Sverige i åldrarna 18–70 år. Den kvalitativa delen bestod av gruppdiskussioner och ett tjugotal intervjuer. Resultaten från de båda mätningarna är i det närmaste identiska. De visar att KSEB engagerar och oroar. Medvetenheten om KSEB är hög men ingen nämnvärd ökning kan skönjas under
157
Attityder till sexuell exploatering av barn SOU 2004:71
det senaste året. Bidragande orsak till att medvetenheten är hög är att ämnet ofta tas upp i media samt de diskussionerna som förekommit kring filmen Lilja 4-ever. Respondenterna anser att förekomsten av KSEB är störst i utvecklingsländerna, men anser att problemet också existerar i Sverige. Att efterfrågan skulle vara en av orsakerna till KSEB existens nämns inte spontant utan det är offrets situation som anges som orsak. Det framkommer i undersökningarna att det råder oenighet kring begreppet barn, det finns ingen konsensus om var gränsen går mellan barn och vuxen. Denna oenighet förekommer framför allt då barnprostitution och barnpornografi diskuteras.
”När jag tänker på barn tänker jag på de som är under 16, inte 18.” ”Man kan ju inte jämföra att utnyttja en 4-åring och en 16 åring! En 4åring är ju ett barn, en 16-åring nästan vuxen – åtminstone lovlig.”
13.6 Synen på offret som medskyldigt ”Blame the victim”
Sex i Sverige (Folkhälsoinstitutet 1998) visar att både män (15 procent) och kvinnor (28 procent) någon gång hade gått med på sexuella handlingar utan att egentligen vilja det själva. En lägre procent sa att de tvingats. Alla anser inte att ett ”nej” till samlag alltid är ett nej. Tjugotre procent ansåg att en våldtäkt inte alltid är en våldtäkt. Fortfarande finns en attityd hos ganska många i samhället att en kvinna/flicka som ger sig in i intima situationer inte har rätt att dra sig tillbaka på grund av att mannens sexuella upphetsning på vissa stadier inte kan hejdas. Journalisten Katarina Wennstam har bevakat ett stort antal gruppvåldtäktsmål och skriver i boken Flickan och skulden (2002) om synen på unga flickor:
Även vänner och kollegor som jag tycker är vettiga på alla sätt och vis kan kläcka ur sig ’jamen, vadå, vad gjorde hon där i garaget själv med alla de där killarna?! Lite grann får hon allt skylla sig själv …’ En kille jag känner säger när han ser en ung tjej i en tajt topp med någon provocerande text ’alltså, om en sån tjej blir våldtagen så är det faktiskt inte så konstigt’.
Christian Diesen, professor i processrätt vid Stockholms universitet, skrev i en debattartikel i DN (10 mars 2004) att 95 av 100 kvinnor som gjort anmälan om våldtäkt får besked att deras ärende lagts ned. Av 67 anmälda våldtäkter i Stockholms city gick endast
158
SOU 2004:71 Attityder till sexuell exploatering av barn
159
tre till åtal. Orsaken till den låga uppklarningen av våldtäktsbrott är att de utsatta kvinnorna möts av grundläggande misstro och skepticism. I en C-uppsats
2
av Anna Dahlbom som gjorts vid juridiska
fakulteten vid Stockholms universitet 2004 har fällande domar avseende sexuellt utnyttjande av flickor (över 15 år) och kvinnor studerats. Avsikten med studien har varit att ta reda på om det finns irrelevanta omständigheter angående målsägandens person i domarna. Irrelevanta omständigheter kan vara målsägandens klädsel, alkoholvanor och leverne i övrigt samt sexuella erfarenheter och sexuella vanor. I 21 mål (40 procent) har det i domarna funnits beskrivningar av irrelevanta omständigheter angående målsägandens person. Rätten till skadestånd kan påverkas av om domstolen uppfattar barnet som initiativtagare till den sexuella kontakten. Det kan gälla även barn under 15 år.
Stockholms Tingsrätt skriver i en dom:
X (13 år) får genom att ha presenterat sig på webbsidan anses ha ’bjudit ut sig till homosexuell kontakt’. Han har genom sin presentation fått kontakt med Y och sökt upp Y i dennes bostad uppenbarligen med insikt om att han där skulle ha sex med Y. Med hänsyn till de anförda är X att anse som initiativtagare till det som kom att ske. Sättet på vilket X har fått kontakt med Y visar inte på något vis att X har blivit förledd eller utnyttjad mot sin vilja. Tvärtom visar det på drivkraft och en klar viljeinriktning. (B 2927-03)
2
Handledare prof. Christian Diesen.
14 Utredningar, åtgärder och behandling
14.1 Socialtjänsten
Socialnämnden skall verka för att alla barn och ungdomar växer upp under trygga och goda förhållanden och ha ett särskilt ansvar för barn som riskerar att fara illa. Nämnden skall enligt 5 kap. 1 § socialtjänstlagen (2001:453):
i nära samarbete med hemmet sörja för att barn och ungdom som riskerar att utvecklas ogynnsamt får det skydd och stöd som de behöver och, om hänsynen till den unges bästa motiverar det, vård och fostran utanför det egna hemmet.
Sexuella övergrepp mot barn är inget nytt problemområde för socialtjänsten. Det har varit en uppmärksammad fråga sedan 1980talet. Inom utbildning, forskning och praktik har socialtjänsten och andra myndigheter alltså haft flera decennier på sig att utveckla metoder för utredning och behandling. Sexuell exploatering däremot är ett relativt nytt fenomen, där erfarenheter och kunskaper i stort sett saknas. Problem som man knappast vet existerar ser man inte, än mindre frågar man efter dem.
När utredningen träffat företrädare för socialtjänsten och frågat efter deras kunskap om sexuell exploatering av barn, har svaret i allmänhet blivit att man inte haft några sådana ärenden. Efter en stunds eftertanke och diskussion har många dock insett, att en del av problematiken i några av deras ärenden förmodligen handlat om sexuell exploatering. Fokus har emellertid legat på andra problem som missbruk, rymning, kriminalitet och skolk. Sådana problem är socialtjänsten väl bekant med.
161
Utredningar, åtgärder och behandling SOU 2004:71
14.1.1 Med barnet i fokus?
Barnkonvention slår fast att barnets bästa ska komma i främsta rummet vid alla åtgärder som rör barn. Denna princip finns också uttalad i såväl SoL som FB, LVU och utlänningslagen. Vid en intressekonflikt mellan barnet och de vuxna skall barnets intressen ha företräde vid åtgärder enligt SoL (prop. 1996/97:124).
En första förutsättning för att barnets bästa skall kunna sättas i främsta rummet är att socialtjänsten har kunskap om barns behov, utveckling i olika åldrar samt om riskfaktorer respektive skyddande faktorer. En andra förutsättning är att föräldrarna och den unge, om han eller hon fyllt 15 år, samtycker till eventuella insatser. Vårdnadshavarna har rätt att besluta i alla frågor som rör barnet till dess barnet är 18 år. Först om problemen är så allvarliga att barnet måste omhändertas med stöd av LVU, förlorar föräldrarna rätten att ensidigt bestämma över barnet. De förlorar dock sällan vårdnaden, eftersom vårdnadsöverflyttningar är sällsynta.
När det gäller den första förutsättningen – att det finns barnkompetens inom socialtjänsten – kan konstateras att några formella krav på barnkompetens inte ställs inom den sociala barnavården. Eftersom socionomutbildningen hittills varit en generalistutbildning finns inga garantier för att den som är socionom har goda kunskaper om barn. Vidare råder i dag brist på socionomer. Länsstyrelserna konstaterar i sin tillsyn år 2002 att en av de största svårigheterna inom socialtjänsten är att rekrytera och behålla personal (Socialstyrelsen 2002). Det går inte alltid att rekrytera socionomer med önskvärd kompetens och yrkeserfarenhet, vilket alltför ofta får till följd att nyutexaminerade socionomer får ansvar för svåra barnavårdsärenden. Täta omorganisationer och stor personalomsättning utgör också hinder för kompetensutveckling.
Otillräckliga kunskaper om barn är ett av skälen till svårigheten att få ett genomslag för barnperspektivet i det sociala arbetet. Länsstyrelserna noterar i sin tillsyn 2002 att förbättringar när det gäller att se till barns bästa i utredningarna har skett, men att handläggaren fortfarande inte alltid har en egen relation till barnet utan bygger sin information på uppgifter från andra som känner barnet. Att socialsekreteraren träffar barnet personligen är nödvändigt för att få en god bild av barnet och dess situation och för att få veta vad barnet självt vill. Det leder emellertid inte med automatik till att barnets vilja vägs in i bedömningen och förslagen till åtgärder. Detta gäller inte bara yngre barn utan också tonåringar, vilket
162
SOU 2004:71 Utredningar, åtgärder och behandling
Yvonne Sjöblom visat i sin avhandling På väg ut. När ungdomar rymmer och kastas ut hemifrån (2002). Undersökningsåret var 1997.
Den grupp som Yvonne Sjöblom undersökt består av 63 flickor och 33 pojkar mellan 13 och 18 år, som var aktuella inom socialtjänsten i Stockholm 1997. Sextiotre av dem har rymt hemifrån och övriga blivit utkastade. I 76 familjer hade det förekommit missbruk, våld och/eller sexuella övergrepp. Konfliktnivån mellan föräldrarna och de unga bedömdes som hög. Trots att det förekom mycket allvarliga problem i familjerna uppfattade socialsekreterarna fenomenet att rymma eller kastas ut hemifrån som ett relationsproblem och såg som sin främsta uppgift att ”jobba hem” ungdomarna. De och även deras föräldrar ville ha praktisk hjälp med att ordna bostad och få ekonomiskt bistånd, men socialsekreterarna ansåg inte att det var deras uppgift att hjälpa ungdomarna att flytta hemifrån.
Ungdomarnas berättelser om föräldrarna, hemmiljön och sin livssituation gavs liten trovärdighet. Den egentliga samtalsparten var vårdnadshavaren. Socialsekreterarna såg som sin främsta uppgift att i första hand samarbeta med vårdnadshavarna, även när det fanns brister i omsorgen om ungdomen eller då han/hon behövde skydd. Ungdomarna fick ingen självständig position med rätt att själva formulera vad de ville ha hjälp med. En tolkning är, enligt Sjöblom, att det familjeorienterade synsättet fått så starkt genomslag att socialtjänsten inte kan hantera det dilemma som uppstår, när det föreligger en intressekonflikt mellan en ung människa och föräldrarna. Familjen sattes i centrum både som skapare och lösare av problemen. Det tycks finnas en outtalad diskrepans mellan socialsekreterarnas idealbild av en familj och ungdomarnas faktiska hemförhållanden, skriver Sjöblom.
Astrid Schlytter, docent i rättssociologi, ger i sin bok Rätten att själv få välja (2004) samma bild som Sjöblom av hur ungdomar bemöts inom socialtjänsten. I boken ges bland annat tre exempel på flickor med utländsk bakgrund som hamnat i allvarliga familjekonflikter med frihetsberövande, hot, misshandel och könsstympning. En analys av socialtjänstens agerande i dessa tre fall visar att hoten och våldet inte hamnade i förgrunden utan att fokus i stället flyttades till socialtjänstens eget handlande och till vårdnadshavarna. Rätt och fel relaterades till vårdnadshavarnas normer och värderingar eller till socialtjänstens arbetssätt och förståelsemodeller. Både Sjöbloms och Schlytters forskning visar att socialtjänsten tar större hänsyn till vad föräldrarna säger än vad barnen säger.
163
Utredningar, åtgärder och behandling SOU 2004:71
Varken Sjöblom eller Schlytter har frågat efter sexuell exploatering, men riskfaktorerna för sexuell exploatering (se kap. 7) finns hos många av de ungdomar som ingår i deras forskning. Resultat och slutsatser är därför relevanta i detta sammanhang. Det gäller framför allt budskapet att socialtjänsten inte utgår från ett ungdomsperspektiv i sitt arbete och att ungdomarna inte får hjälp som svarar mot deras behov och önskemål.
14.1.2 Barnavårdsutredningarna
Socialnämnden skall utan dröjsmål inleda en utredning av vad som genom ansökan eller på annat sätt har kommit till nämndens kännedom och som kan föranleda någon åtgärd av nämnden (11 kap. 1 § SoL). Utredningarna har en central plats i det sociala barnavårdsarbetet och har avgörande betydelse för om en familj skall få hjälp och i så fall vilken hjälp. Den ligger också till grund för beslut om omhändertaganden av barn och ungdomar. Trots att utredningen kan leda till mycket stora ingrepp i familjers liv, alternativt till att inga åtgärder vidtas trots att de behövs, finns få formella regler för hur barnavårdsutredningar skall göras.
En utredning bör vara allsidig och ge en så fullständig bild som möjligt av familjens resurser, problem och behov. Uppgifter som rör sexuell exploatering i form av att den unge exempelvis säljer sex, utnyttjas av någon vuxen eller deltar i pornografiska filmer är svåra att få fram i en utredning. Den unge vill sällan själv tala om sådant (se avsnitt 10.8) och vuxna känner sällan till det. Det är i allmänhet en okänd värld för både det sociala och det professionella nätverket. Det är alltså inte troligt att någon information om att barnet är utsatt för sexuell exploatering kommer fram, om inte den utredande socialsekreteraren är insatt i vad sexuell exploatering är, frågar om och kan tala om detta.
Att ha kunskap om sexuell exploatering är självfallet nödvändigt för att problemet skall kunna upptäckas och för att socialsekreteraren skall kunna tala om det. Det är emellertid inte givet att alla socialsekreterare är beredda att skaffa sig kunskap i denna fråga. Den är extremt svår att hantera känslomässigt. Hos en del väcker den så starka känslor att man helt enkelt inte vill veta. Man bör vara medveten om att psykologiska hinder kan ligga bakom svårigheterna att identifiera sexuellt exploaterade barn och att utveckla arbetet med att utreda och hjälpa dem. Arbetsledningen har huvud-
164
SOU 2004:71 Utredningar, åtgärder och behandling
ansvaret för att stödja personalen så att de orkar arbeta med psykiskt påfrestande frågor som våld, övergrepp och exploatering av barn. Handledning, rimlig arbetsbörda, arbete i team och fortbildning är sådant som ökar kompetensen och ger stöd i arbetet.
I avsnitt 7.8 belyses kopplingen mellan barnpornografi och sexualbrott mot barn. Bland annat Brå-rapporten visar att det finns ett relativt starkt sådant samband. Vid utredningar om sexuella övergrepp bör därför socialtjänsten inkludera frågor om huruvida barnet också blivit fotograferat eller filmat. Om barnets utnyttjats i barnpornografiska syften finns anledning att fråga sig om barnet också kan ha varit utsatt för sexuella övergrepp. Sambandet mellan barnpornografi och sexualbrott bör föranleda socialtjänsten att starta en utredning om en förälder dömts för barnpornografibrott, även om han inte tagit bilder på sina egna barn.
Ungdomsenkäten visar att det finns ett starkt samband mellan övergrepp och att sälja sex. Drygt 80 procent av de ungdomar som uppgivit att de sålt sex har varit utsatta för sexuella övergrepp. Vid utredningar av barn som utsatts för någon form av övergrepp och exploatering bör socialtjänsten således ha ett brett perspektiv och vara medveten om sambanden.
Vid Socialstyrelsen pågår ett projekt benämnt BBIC – Barns Behov i Centrum. I en barnavårdsutredning finns det ofta en risk att socialsekreteraren fokuserar på de vuxna och deras problem. I BBIC poängterar man därför att barnet skall stå i centrum. I utredningen enligt BBIC:s modell görs en helhetsbedömning av barnets situation, där barnets behov vägs mot föräldrarnas förmåga och resurser i den omgivande miljön. Målet med BBIC är att utveckla ett enhetligt system för dokumentation och uppföljning, som alla kommuner i landet på sikt ska få tillgång till. Dokumentationssystemet består av en serie formulär som följer hela ärendegången; från anmälan/ansökan och utredning till uppföljning av insatser. Utredningen vill poängtera vikten av att frågor kring sexuell exploatering ingår såväl i det formulär som avser den sociala utredningen som i de formulär som skall användas vid uppföljningen när det är relevant.
Vid Socialstyrelsen pågår också ett arbete med att ta fram en handbok beträffande sociala utredningar. Även i handboken bör, enligt utredningens mening, frågor kring sexuell exploatering beaktas.
165
Utredningar, åtgärder och behandling SOU 2004:71
14.1.3 Placering utanför det egna hemmet
När det gäller barn som placerats utanför det egna hemmet med stöd av SoL eller LVU innehåller den officiella socialtjänststatistiken enbart information om barnet omhändertagits på grund av missförhållanden i hemmet eller på grund av den unges eget beteende. Några närmare uppgifter om orsakerna till omhändertagandet ges inte. Från olika undersökningar vet man dock att barn som omhändertas och placeras i familjehem, i hem för vård eller boende eller vid någon av Statens institutionsstyrelses (SiS) institutioner har en komplex problembild.
Ungdomar som skrivs in på särskilda ungdomshem intervjuas vid inskrivningen om sin bakgrund, livssituation och vårdbehov enligt ADAD (Adolescent Drug Abuse Diagnosis). Den senaste rapporten (2003) visar att många av ungdomarna varit utsatta för den typ av risker som kan ha samband med sexuell exploatering. Detta gäller exempelvis deras boende. Endast 38 procent bodde före intagningen på SiS-institution i föräldrahemmet. Sjutton procent uppgav att de rymt eller levde ett vagabonderande liv. Åtta procent uppgav ”annat”, vilket i allmänhet betydde att en flicka bodde hos en kompis eller pojkvän. Två femtedelar har blivit utsatta för misshandel av någon som varit en föräldragestalt och nästan lika många har varit utsatta för psykisk misshandel. Tolv procent av flickorna och två procent av pojkarna uppger att de blivit utsatta för sexuella övergrepp av någon som de stått i beroendeställning till. Fyra femtedelar av ungdomarna har tidigare fått insatser från socialtjänsten i form av öppenvårdsprogram, kontaktperson, placering i familjehem eller på behandlingshem. Ungfdomsenkäten visar att de ungdomar som någon gång sålt sex har en likartad problembild. Det finns därför skäl för familjehems- och institutionsvården att vara öppna för att placerade barn och ungdomar kan ha varit utsatta för sexuell exploatering och – om så visar sig vara fallet – vidta lämpliga åtgärder, exempelvis information/anmälan till socialtjänsten, polisanmälan och särskilda stöd- och behandlingsinsatser.
I ADAD-intervjun ingår bara en fråga om sexuella övergrepp och ingen fråga om sexuell exploatering. Utredningen anser att intervjuerna bör ha fler frågor kring sexuella övergrepp och kompletteras med frågor som ger information om den unge utnyttjats i pornografi eller sålt sex. Frågor kring ungdomarnas internetvanor, framför allt vad avser pornografiska sajter, bör också ställas. Infor-
166
SOU 2004:71 Utredningar, åtgärder och behandling
mation om ungdomarnas erfarenhet av sexuell exploatering är av betydelse för behandlingens inriktning.
Enligt 3 § 1 st. LVU skall vård beslutas om den unge utsätter sin hälsa eller utveckling för en påtaglig risk att skadas genom missbruk av beroendeframkallande medel, brottslig verksamhet eller något annat socialt nedbrytande beteende. Som socialt nedbrytande beteende har i förarbetena till lagen (prop. 1989/90:28 s. 109) menats de fall då den unge beter sig på ett sätt som avviker från samhällets grundläggande normer.
Enligt utredningens nätverk är det troligt att en del tonårsflickor som omhändertas enligt LVU har varit utsatta får någon form av sexuell exploatering. Utredningen bad därför länsstyrelserna att skicka in länsrättsdomar avseende flickor som omhändertagits med stöd av 3 § 1 st. LVU under tiden 1 januari till 31 oktober 2003.
Utredningen erhöll 87 domar rörande flickor som omhändertagits enligt den s.k. beteendeparagrafen. Femtio domar gällde flickor 12–15 och 37 domar flickor 16–17 år. Den största gruppen är 15 år (26 st.).
Missbruk, i de flesta fall i kombination med socialt nedbrytande beteende, är grund för LVU i 64 domar. I många fall framgår att flickorna dras till miljöer med äldre män, som är beroende av droger och där det förekommer kriminalitet. Att missbruk föranleder omhändertagandena betyder att dessa flickor debuterat tidigt i sitt missbruk, då det i allmänhet går en tid innan omgivningen inser allvaret och reagerar. Flickorna har dock i allmänhet tidigare varit föremål för frivilliga insatser. Man kan ana svåra missförhållanden i familjerna, men skrivningarna om dessa är mycket försiktiga. I några få domar framkommer det klart att flickorna varit utsatta för sexuella övergrepp eller våld. I 19 domar finns antydningar om sexuella övergrepp, gränslös sexualitet, prostitution eller att flickorna lever med äldre män i utbyte mot droger. I domarna fokuseras dock missbruket, eftersom det är lättast att beskriva och dessutom är ett problem som domstolarna förstår.
En liknande studie av domar i LVU-mål har gjorts av Astrid Schlytter (1999). Schlytter konstaterar bland annat att lagstiftningen i flera avseenden inte motsvarar unga flickors erfarenheter och sociala problematik. Därför blir det nödvändigt att tänja på lagens gränser för att kunna ingripa när det är absolut nödvändigt.
Samma bild ges av situationen i Norge i en rapport om ungdomar som säljer sexuella tjänster (Hegna och Pedersen 2002) där tre ledare för fylkesnämnder intervjuats. Fylkesnämnderna är
167
Utredningar, åtgärder och behandling SOU 2004:71
beslutande organ när det gäller omhändertaganden av både barn och vuxna utan samtycke. Enligt de intervjuade förekommer det sällan att frågor som gäller försäljning av sexuella tjänster aktualiseras i samband med omhändertagandena. Författarna ser två möjliga orsaker till detta. Den första är att skälen till att barnet omhändertas måste kunna dokumenteras och det är svårt att dokumentera sexuell exploatering. Den andra är att socialtjänsten bara tar upp det som är nödvändigt för att underbygga ett omhändertagande. Det räcker i allmänhet med att beskriva missbruk, kriminalitet och beteendeproblem i beslutsunderlaget.
14.1.4 Att skydda barn
Det händer att personer döms upprepade gånger för sexualbrott mot barn och/eller barnpornografibrott. Eftersom socialtjänstens insatser bygger på frivillighet kan inte några ”säkerhetsföreskrifter” åläggas någon. Det finns dock en lagparagraf som kan vara tillämplig i detta sammanhang, nämligen 5 kap 2 § SoL. Den innebär att socialnämnden får förbjuda eller begränsa möjligheterna för en person som har sitt hem inom kommunen att i hemmet ta emot andras barn. Paragrafen kan användas när det är uppenbart att barn som besöker en viss miljö riskerar att utsättas för skada. Den är tillämplig inte bara när det gäller vård och fostran utan även när det gäller tillfälliga vistelser och kan gälla barn generellt enligt en dom från Regeringsrätten (Mål nr 4497-2000).
14.1.5 Underåriga som utsatts för människohandel för sexuella ändamål
Med utgångspunkt från normaliseringsprincipen ska de regelverk och institutioner i samhället som skapats till skydd av barn i allmänhet så långt möjligt omfatta även utländska barn som vistas här utan att vara bosatta i Sverige. (Socialstyrelsen Dnr 75-8826/2003)
När det gäller underårig som utsatts för människohandel för sexuella ändamål kan det finnas skäl för socialtjänsten att vidta åtgärder vad gäller vårdnad eller förmyndarskap. Om socialtjänsten får veta att någon sådan åtgärd behöver vidtas, skall nämnden göra en framställning eller ansökan om det hos domstol. Detsamma gäller om nämnden anser att ett barn är i behov av målsägande-
168
SOU 2004:71 Utredningar, åtgärder och behandling
biträde. Enligt 5 kap. 2 § Lagen om målsägandebiträde (2001:937) skall socialnämnden anmäla till överförmyndaren om den finner att god man eller förvaltare bör förordnas för någon (5:3).
Socialstyrelsen har i en promemoria (Dnr 75-8826/2003) skrivit om socialtjänstens ansvar för underåriga som utsatts för människohandel. Nedanstående text är ett utdrag ur denna promemoria.
När socialnämnden får kännedom om ett barn som blivit utsatt för människohandel ska nämnden (efter förhandsprövningen) utan dröjsmål inleda en utredning för att bedöma behovet av insatser (11 kap. 1– 2 §§ SoL). Socialnämnden ska härvid särskilt beakta vad hänsynen till barnets bästa kräver (1 kap. 2 § SoL). – – – Den svenska lagstiftningen reglerar hur samhället ska ingripa när en underårig saknar eller behöver nya vårdnadshavare och då utses sådana. Skillnaden med de underåriga som blivit utsatta för människohandel är att de troligen har vårdnadshavare någon annanstans, vilka inte kan bevaka och ta hand om den ungas intressen och behov här och nu. Därför kan inte nya vårdnadshavare eller förmyndare utses, utan i stället någon som tills vidare bevakar deras rättigheter, såväl socialt, juridiskt och ekonomiskt, samt någon som är ansvarig för deras vård och omsorg. För dessa barn ska socialnämnden i stället anmäla till överförmyndaren att god man bör förordnas för barnet. Det kan dock konstateras att lagstiftningen på området är gammal och inte anpassad till dagens situation, i synnerhet inte till de speciella förhållanden som gäller för barn som blivit utsatta för människohandel. Kritik har riktats mot att godmansskapet inte är definierat vad gäller ansvar och mandat och inte är tillräckligt utifrån de ensamkommande barnens behov (Socialstyrelsens skrivelse 2002 ”Förbättringar i mottagandet av barn från annat land som kommer till Sverige utan medföljande legal vårdnadshavare (s.k. ensamkommande barn) – Redovisning av regeringsuppdrag”).
Socialnämnden ska i sin utredning kring barnet också respektera barnets rätt till återförening med sina föräldrar i enlighet med barnkonventionens artikel 9, punkt 3. Detta kan givetvis utmynna i ett beslut om att bevilja bistånd enligt 4 kap. 1 § SoL till en hemresa för barnet.
Barnet har självfallet ett omedelbart behov av lämpligt boende, omvårdnad och trygghet. Socialnämnden är skyldig att se till att barnet får ett lämpligt boende och omvårdnad. Om den gode mannen, och om barnet fyllt 15 år även barnet, lämnar samtycke till detta placeras barnet med stöd av 4 kap. 1 § SoL. Det är endast om gode mannen och, om barnet fyllt 15 år, barnet motsätter sig en frivillig placering som det blir
169
Utredningar, åtgärder och behandling SOU 2004:71
aktuellt att tillgripa LVU. Det torde i dessa situationer vara synnerligen ovanligt.
Ett barn som blivit utsatt för människohandel och visats här utan vårdnadshavare har, förutom att få någon som företräder dess intressen, omedelbart behov av lämpligt boende, omvårdnad och trygghet. För både barnets och samhällets del finns det också ett behov av att utreda varför barnet är här, om det har skäl att få stanna och vad som är barnets bästa inför framtiden.
För det enskilda barnet/den unga är det viktigt att få sin sak rättvist prövad, få göra sig hörd och bli lyssnad på, bli respektfullt och adekvat bemött i förhållande till sin ålder, få veta vad som sker och varför samt att beslut fattas skyndsamt utifrån en sammansatt bedömning av vad som kan vara barnets bästa. Det är också viktigt att få trygg omsorg och omvårdnad, stöd i sin utveckling, en lämplig social miljö samt såväl medmänskligt som professionellt psykologiskt stöd i den psykiskt påfrestande situation som barnet/den unga befinner sig i och för bearbetning av många gånger svåra känslor och erfarenheter. Det är också viktigt för den unga att kunna få veta något om den närmaste framtiden. Ur barnets/den ungas perspektiv är det inte intressant hur ansvaret för olika insatser eller kostnader fördelas. Det är en praktisk fråga för samhället att lösa.
Socialstyrelsen har också skrivit en promemoria om vistelsebegreppet (Dnr 75–8826/2003). Enligt 2 kap. 2 § SoL har kommunen det ytterst ansvaret för att de som vistas i kommunen får det stöd och den hjälp som de behöver. Av bestämmelsen följer dels att det är den kommun där den enskilde vistas som är ansvarig kommun, dels att den kommunen är skyldig att tillgodose den enskildes hjälpbehov i avvaktan på att ansvarig huvudman kan ge den nödvändiga hjälpen. Socialstyrelsen konstaterar bland annat att 5 kap. 11 § SoL om att socialnämnden bör verka för att den som utsatts för brott och dennes anhöriga får stöd och hjälp, gäller för människor som utsatts för människohandel.
14.2 Behandling av barnen
Eftersom barn som utsatts för sexuell exploatering är en heterogen grupp som spänner från barn som utsätts för handel för sexuella ändamål till barn som säljer sex eller fotograferas i pornografiska syften, går det inte att generalisera kring behandlingsbehov. En del barn har exploaterats utan att vara medvetna om det, andra har utsatts för svåra övergrepp i samband med exploateringen. För vissa
170
SOU 2004:71 Utredningar, åtgärder och behandling
barn var exploateringen en engångsföreteelse, för andra något som pågått i många år. Vissa kommer från välfungerande familjer och har inte utsatts för några särskilda psykosociala påfrestningar, medan andra är drabbade av en rad riskfaktorer. Behandlingsbehoven kan således variera från att barnet inte behöver någon professionell behandling alls – det kan räcka med samtal med någon som barnet har förtroende för – till att barnet har mycket omfattande behandlingsbehov. Fortsättningsvis kommer den senare gruppen att avses.
Barn som utsatts för sexuell exploatering har ofta upplevt sexuella övergrepp, våld, försummelse och övergivenhet. Orsakskedjan kan ha följande utseende: sexuella övergrepp inom familjen – hemlöshet – missbruk – att sälja sex. Eftersom missbruk är det mest synliga problemet finns en risk att det problemet betonas i behandlingen på bekostnad av de övriga delarna i kedjan. Om en flicka är omhändertagen på grund av missbruk, vilket ofta är fallet, ger detta den behandlande instansen besked om vad det är som skall behandlas. Astrid Schlytter har i sin studie av LVU-domar bland annat kommit fram till att missbruk hos flickor i hög grad definieras utifrån deras sexualitet och beteende i övrigt. Att i berusat tillstånd ha samlag med flera personer samma kväll tolkas som att hon har ett missbruksproblem. Enligt Schlytter görs flickor på detta sätt medansvariga för det våld och de sexuella övergrepp som de utsätts för (Schlytter 1999).
Den komplexa problembild, som sexuellt exploaterade barn uppvisar, ställer stora krav på behandlingen som måste utgå från en helhetssyn på människan. Det finns dock inga särskilda behandlingsmetoder i Sverige för barn som varit utsatta för sexuell exploatering. Mot bakgrund av att sexuell exploatering ofta bara är ett av de problem, som barnen drabbats av, är det kanske inte heller önskvärt att fokusera sexuell exploatering i behandlingen. Däremot bör det ingå som en del i ett behandlingsprogram.
14.2.1 Den psykiska barn- och ungdomsvården
Den psykiska barn- och ungdomsvården har ansvar för behandling av barn med psykiska problem. Två kliniker i landet – BUP-Elefanten i Linköping och BUP-Vasa i Stockholm – är specialistkliniker vad gäller sexuella övergrepp. I övrigt varierar resurserna och kompetensen vad gäller utredning och behandling vid sexuella
171
Utredningar, åtgärder och behandling SOU 2004:71
övergrepp. BUP-Elefanten uppger att kliniken får allt fler ärenden som har anknytning till Internet.
BUP kan i allmänhet erbjuda olika behandlingsmetoder som individual- och familjeterapi, lek- och bildterapi, symboldrama och psykofarmaka. Även gruppterapi och nätverksarbete kan förekomma. Vid vissa kliniker finns samtalsgrupper för flickor som varit utsatta för sexuella övergrepp. Ibland drivs grupperna i samarbete med socialtjänsten. I boken Sexuella övergrepp mot flickor och pojkar (Svedin och Banck 2002) beskrivs de övergripande målen för behandlingen på följande sätt:
Övergripande mål för behandlingsarbetet vid sexuella övergrepp är att individen ska kunna skydda sig och sätta gränser, att kunna identifiera och hantera sina känslor, tankar och beteende, att lita på andra, uppnå ökad självkänsla och självbild, utveckla sociala färdigheter, att inte sexualisera relationer, att inte inta en offerroll i relationer samt hitta egna källor till njutning och glädje.
Barn- och ungdomspsykiatrin har med krympande resurser och längre köer prioriterat barn med svåra psykiska problem. Att ha varit utsatt för trauma ger ingen självklar rätt till behandling, utan det är först när barn uppvisar svåra psykiska problem, som behandling erbjuds. Det finns exempel på att BUP arbetat aktivt med frågor som rör sexuell exploatering (se kap. 15.1.1), men i övrigt torde sexuell exploatering vara ett problem som sällan uppmärksammas inom BUP. För att tas emot där måste barnet och föräldrarna – förutom att barnet uppvisar allvarliga symtom – vara motiverade för behandling och själva ta kontakt. Därmed blir BUP inte ett realistiskt behandlingsalternativ för sexuellt exploaterade barn, förutom vid kliniker med särskild inriktning mot sexuella övergrepp.
Som framgått av tidigare kapitel har sexuellt exploaterade barn i allmänhet en mycket problemfylld uppväxt. Deras livssituation innehåller fler riskfaktorer än den gör när barn enbart varit utsatta för sexuella övergrepp. De behöver därför sociala insatser för att garantera deras skydd innan det går att genomföra någon terapeutisk behandling.
Risken för att barn som varit utsatta för sexuell exploatering också upplevt tvång, hot och våld är större än när barnet varit utsatt för sexuella övergrepp. Det innebär att de har ett större vårdbehov och att behandlingen ofta behöver pågå under lång tid. Det innebär i sin tur stora krav på kompetens hos behandlaren.
172
SOU 2004:71 Utredningar, åtgärder och behandling
Ytterligare en faktor som försvårar behandlingen av sexuellt exploaterade barn är att de blivit lurade och manipulerade på ett sådant sätt att de kan uppleva sig som medansvariga. Om de upplever att de i viss mån medverkat och fått ut något som de uppfattar som positivt av exploateringen, är de mindre benägna att tala om det som hänt. Det blir därmed svårare att engagera dem i en terapeutisk behandling.
En komplikation för barn som blivit fotograferade och fått sina bilder utlagda på Internet är att de inte kan veta om och när bilderna kommer att dyka upp igen. Det gör det svårt för barnen att lägga traumat bakom sig en gång för alla. Det kan aktualiseras på nytt när som helst. Hos behandlande instanser krävs ny kunskap och beredskap för att kunna ta emot barn och vuxna som befinner sig i en situation, där de när som helst kan kränkas igen.
14.2.2 Behandling på institution
Barn som omhändertas enligt SoL eller LVU och placeras utanför det egna hemmet kan placeras i familjehem, i hem för vård eller boende (HVB) eller vid särskilda ungdomshem, som drivs av Statens institutionsstyrelse. När det gäller unga flickor kan sexuell exploatering finnas med i problembilden, även om det inte klart utsägs i socialtjänstens utredningar eller i domarna. När det gäller pojkar torde frågor om sexuell exploatering i än mindre grad beröras.
Det saknas uppgifter om huruvida familjehems- och institutionsvården känner till om ett placerat barn exploaterats sexuellt och hur detta i så fall beaktas i vården. Sådana uppgifter saknas också för de särskilda ungdomshemmen, men när det gäller denna vårdform finns ändå uppgifter som är av intresse i detta sammanhang.
Statens institutionsstyrelse bedriver ett aktivt jämställdhetsarbete och har målet att könsperspektivet skall beaktas i allt behandlings- och utvecklingsarbete. Det har lett till att ungefär en fjärdedel av platserna numera är avsatta enbart för flickor. Andelen flickor vid SiS institutioner utgör totalt cirka 30 procent. En klusteranalys av ADAD-data visar att det finns tydliga skillnader inom gruppen flickor. Sex olika problemprofiler kunde urskiljas. Flickorna i de två grupper som hade de allvarligaste anpassningsproblemen hade i högre utsträckning utsatts för sexuella övergrepp, prostituerat sig eller varit gravida (Socialstyrelsen 2004).
173
Utredningar, åtgärder och behandling SOU 2004:71
De mest utsatta ungdomarna återfinns inom institutionsvården. Det finns skäl att anta att åtskilliga av dem har varit utsatta för sexuell exploatering. Därmed är det angeläget att kunskap och metoder utvecklas för att ge dessa ungdomar vård som inkluderar området sexuell exploatering. Vården i denna del bör utformas så att den stärker självkänslan, lär barnen att värna sin sexuella integritet och att sätta gränser.
14.3 Behandling av förövarna
Vuxna som begått sexuella övergrepp mot barn har i dag mycket små möjligheter att få adekvat behandling. Det gäller såväl inom den öppna som den slutna psykiatrin. Personer som dömts för sexualbrott mot barn kan dock få vård vid någon av de anstalter som har särskilda behandlingsprogram för förövare av sexualbrott. Någon behandling direkt avsedd för personer som dömts för barnpornografibrott finns dock inte i Sverige, såvitt känt.
Ungefär hälften av vuxna sexualbrottslingar har tidigt visat ett avvikande sexuellt beteende och genomfört sina första övergrepp före 18 års ålder. Enligt internationell forskning och svensk statistik begås ca en tredjedel av alla sexualbrott av ungdomar. Det finns därför anledning att satsa på behandling för denna grupp. Behandling med särskild inriktning på unga förövare finns vid två SiSinstitutioner. Det finns också ett svenskt nätverk kring denna fråga.
14.3.1 Internationella erfarenheter
Burke m.fl. (2002) har beskrivit sitt behandlingsprogram för internetförövare, som inte begått fysiska övergrepp. Behandlingen sker i grupp och pågår under 25 veckor. Programmet innefattar motivation till förändring, kognitiva förvrängningar, konsekvenser för offret och förövarcykeln. Behandlingen har en likartad uppläggning som den som används för förövare som begått fysiska sexualbrott mot barn, men med modifieringar som gör den mer anpassad till personer som använder sig av barnpornografi .
Klienterna är i allmänhet inte motiverade för behandling. De hävdar ofta inledningsvis att det inte är något stort problem för dem att de tittar på barnpornografi och att de kan sluta när de så önskar. När behandlingen framskrider blir det uppenbart att det är
174
SOU 2004:71 Utredningar, åtgärder och behandling
svårare att upphöra med barnpornografi än man inledningsvis trodde. De kognitiva förvrängningarna kan hos denna grupp förövare vara svårare att förändra än hos andra förövare. Förvrängningarna förhindrar att det som finns på bilderna uppfattas som verkligt, att det faktiskt finns offer för övergrepp bakom bilderna på nätet.
Valerie Sheehan (2002) beskriver erfarenheterna från gruppbehandling av internetförövare och talar om deras bristande offerperspektiv.
Gruppen måste arbeta hårt, inte bara med medvetenhet kring offer och empati, utan också med det som händer steget före. De behöver hjälp att inse att det existerar ett offer.
Sheehan(2002) beskriver hur man i det engelska programmet arbetar med rollspel, där gruppmedlemmarna får hjälpas åt att gestalta ett utsatt barns liv. Efter att ha genomfört denna övning kommenterade männen i gruppen att bilden av ett barn, såsom de tidigare föreställt sig den, inte längre hade samma dragningskraft och påverkan på dem. De upplevde det som svårt att fortsätta förneka existensen av barn i skräck eller barn som gråter.
Caution Plus är ett behandlingsprogram som startades 2004 av Lucy Faithfull Foundation i England. Programmet har utvecklats för internetförövare som avslöjats med att ladda ner och inneha barnpornografiska bilder. Arbetet fokuserar på hur man kan lära sig att förstå och kontrollera sitt förövarbeteende för att på så sätt minska den potentiella risken för övergrepp på barn. Den förövare som genomgår programmet framgångsrikt får en formell varning som enda påföljd. Förutsättningarna för att kunna bli aktuell för programmet är bland annat att personen inte tidigare är dömd för sexual- eller våldsbrott, att inget allvarligare åtal är aktuellt än det som avser innehav och att man erkänner det/de brott som man är anklagad för. Förutom att delta i gruppbehandling krävs att man gör hemuppgifter och deltar i individuell behandling.
Programmets primära syfte är att skydda barn. Utgångspunkten är att tittande på och samlande av barnpornografiska bilder är uttryck för ett sexuellt intresse för barn och att deltagarna tidigare kan ha agerat ut sitt sexuella intresse för barn genom fysiska övergrepp. Om onani är kopplat till att man tittar på sexuella bilder av barn är det mer troligt att man avancerar till fysiska övergrepp.
Ett anhörigprogram har kopplats till programmet. Det erbjuder ett forum för en partner, familjemedlem eller vän till den person
175
Utredningar, åtgärder och behandling SOU 2004:71
som behandlas i Caution Plus. Huvudsyftet är att erbjuda ett forum, där frågor kan besvaras och belysas.
14.3.2 Svensk kriminalvård
År 1995 utkom Kriminalvårdsstyrelsen med skriften Behandling av sexualbrottsdömda i kriminalvård. Behandlingen på landets tio anstalter med särskild programverksamhet för sexbrottsdömda skulle ha tre huvudmål:
• att minska risken för framtida brott genom att informera,
påverka och motivera de intagna till behandling utifrån individuella behov. Det är inte meningen att man skall ”bota” den intagne, utan snarare att öka kontrollen över brottsbeteendet genom att fokusera på de faktorer som ökar risken för återfall i brott.
• att motverka skadliga effekter av fängelsevistelsen. Program-
verksamheten skall bedrivas på särskilda enheter bland annat i syfte att motverka trakasserier.
• att öka kunskapen och förståelsen om sexualbrott genom att
den intagne själv får förklara de handlingar och omständligheter som lett till övergreppet. (Långström & Sjöstedt 2000)
Kriminalvårdsstyrelsen tillsatte 2002 en arbetsgrupp för att utveckla och förbättra innehållet i behandlingen av personer dömda för sexualbrott. Arbetsgruppen lämnade 2003 en slutrapport Sexualbrottsdömda män i anstalt. Ett resultat av arbetsgruppens arbete är ett forskningsbaserat nationellt behandlingsprogram ”Relations- & Samlevnadsprogrammet” (ROS) som nu prövas på ett antal behandlingsenheter inom kriminalvården. Det är ett pilotprojekt med löpande utvärdering. Programmet beräknas vara fullt utvecklat 2006.
Det är oklart om personer som enbart dömts för barnpornografibrott, som enligt lagen inte är ett sexualbrott mot barn, också ingår i behandlingsprogrammets målgrupp. Personer som dömts för både övergrepp mot barn och barnpornografibrott tillhör dock målgruppen. Vid Norrtäljeanstalten är en offerorienterad behandling under utveckling, vilket innebär att utsatta barn och mödrar inkluderas i verksamheten och att anstalten verkar för att dessa får stöd från socialtjänsten och/eller barn- och ungdomspsykiatrin.
176
SOU 2004:71 Utredningar, åtgärder och behandling
14.3.3 Riskbedömningar
I England, Kanada och USA har under de senaste 20 åren bedrivits en alltmer intensiv forskning om sexualbrottsförövare för att undersöka vad som i ett längre perspektiv skiljer ut olika grupper av individer avseende återfall i sexualbrott. Genom att följa sexualbrottsförövare över en tidsperiod kan man se vad som utmärker dem som återfaller.
Riskbedömningar är inte ett instrument som ger en absolut sanning. För att använda bedömningsinstrumentet på rätt sätt krävs kunskap om instrumentet och därutöver teoretisk och klinisk kunskap om sexualbrotttsförövare. Riskbedömningar innehåller information från olika källor som intervjuer, skriftliga handlingar och rapporter, psykologiska tester och psykiatrisk diagnostik Ett av de internationellt använda riskbedömningsinstrumenten är översatt till svenska, SVR-20 (1999).
I Sverige har Niklas Långström, specialist i barn- och ungdomspsykiatri och docent vid Centrum för våldsprevention, Karolinska institutet, i flera år gjort riskbedömningar på Norrtäljeanstalten. Enligt Långström har förövare av så kallade hands-off-brott, exempelvis internetförövare och blottare, högre återfallsrisk än de som begått fysiska sexualbrott.
Riskfaktorerna beträffande återfall i brott bland sexualbrottsförövare indelas ofta i statiska respektive dynamiska faktorer. De statiska rör omständigheter och egenskaper som inte kan påverkas, exempelvis uppväxtvillkor, typ och omfattning av tidigare sexualbrott och annan tidigare brottslighet. Dynamiska faktorer rör aggressivitet, avvikande sexuella attityder och tankemönster, missbruk m.m. Dessa faktorer kan förändras och har därför särskild betydelse som underlag för planering, behandling och övervakning. Avvikande sexualitet och personlighetsstörningar har stor betydelse för att förklara uppkomst av och återfall i sexualbrott. Personlighetsstörningar innebär att individen har svårigheter med bl.a. impulskontroll, sociala kontakter, realistiskt tänkande och känslomässigt gensvar. Jämfört med personer som dömts för våldtäkt uppfattas personer som dömts för övergrepp mot barn ofta som ”normala” på ytan även av erfarna professionella. Detta gör att allvaret i personens aktuella situation och orsaken till att denne befinner på anstalten riskerar att ”glömmas bort” (Långström 2002)
När en person som dömts för sexualbrott mot barn eller barnpornografibrott får permission eller friges och det finns en risk för
177
Utredningar, åtgärder och behandling SOU 2004:71
att personen skall begå nya brott mot identifierade barn, skall kriminalvården göra en anmälan till socialtjänsten med stöd av 14 kap. 1 § SoL. Det vanliga vad gäller barnpornografibrott torde dock vara, att risken inte gäller ett specifikt barn, utan ett större antal oidentifierade barn och då gäller inte anmälningsskyldigheten.
14.4 Det övergripande ansvaret
Kommunerna ansvarar för socialtjänsten, men även centrala myndigheter och organisationer som Socialstyrelsen och Svenska kommunförbundet, har ett ansvar för verksamhetens kvalitet och utveckling. Socialstyrelsen skall följa upp och utvärdera socialtjänsten, förmedla kunskap, utarbeta riktlinjer, samordna länsstyrelsernas tillsyn m.m. Sexuell exploatering av barn är en fråga som hittills inte beaktats i någon av dessa verksamhetsgrenar.
Det kan inte förväntas att varje kommun eller landsting skall ha expertkunskap om sexuell exploatering av barn. Därför finns behov av ett eller flera expertorgan inom området. Regeringen har uppdragit åt Socialstyrelsen att utreda förutsättningarna för ett nationellt riskbarncentrum. Förslaget kommer ursprungligen från Kommittén mot barnmisshandel som skriver:
I ett land med höga ambitioner att förbättra barns och familjers villkor är det rimligt att man har ett nationellt forskningscentrum vid en akademisk institution med kvalificerad tvärfacklig kompetens kring utsatta barn. (SOU 2001:72).
Utredningen anser att Socialstyrelsen bör beakta behovet av forskning och kunskap om sexuell exploatering av barn inom ramen för sitt uppdrag.
Enligt utredningens mening finns behov av flera regionala centra som bedriver praktisk utrednings- och behandlingsverksamhet och som har tillgång till medicinsk, psykologisk och social kompetens. Sådana multiprofessionella och tvärvetenskapliga organ bör, förutom att arbeta praktiskt – bedriva forskning och utbildning samt erbjuda konsultation. Eftersom sexuell exploatering av barn är ett internationellt fenomen, bör minst ett svenskt kompetenscentrum samarbeta med liknande centra i andra europeiska länder. Ett internationellt nätverk av kompetenscentra har redan etablerats på initiativ av Östersjöstaternas råd. Som svenskt kompetenscentrum fungerar BUP-Elefanten i Linköping.
178
SOU 2004:71 Utredningar, åtgärder och behandling
179
Regeringen tillsatte år 2003 en parlamentarisk kommitté med uppdrag att ta fram underlag till en handlingsplan för den sociala barn- och ungdomsvården. Kommittén skall bland annat ange hur frågor som rör kompetens och kvalitet inom området skall utvecklas. Utredningen anser att frågan om sexuell exploatering av barn bör beaktas av den sociala barn- och ungdomsvårdskommittén.
15 Samverkan och nätverksbyggande
15.1 Samverkan på kommunal och regional nivå
Socialnämnden har det yttersta ansvaret för dem som vistas i kommunen och huvudansvaret för att samverkan kommer till stånd. Socialnämndens insatser för den enskilde skall utformas och genomföras tillsammans med honom eller henne och vid behov i samverkan med andra samhällsorgan, organisationer och andra föreningar (3 kap. 5 § SoL). Den 1 juli 2003 skärptes socialtjänstens ansvar för samverkan genom en ny paragraf:
Socialnämnden skall i frågor som rör barn som far illa eller riskerar att fara illa samverka med samhällsorgan, organisationer och andra som berörs. I fråga om utlämnande av uppgifter gäller de begränsningar som följer av 15 kap. denna lag och sekretesslagen. Nämnden skall aktivt verka för att samverkan kommer till stånd. (5 kap 1 § SoL).
Samverkan skall ske kring alla barn och ungdomar som på ett eller annat sätt kan vara i behov av insatser från socialtjänstens sida. Med insatser avses även insatser på övergripande nivå, t.ex. för att motverka missbruk och ungdomsbrottslighet. Samverkan på individnivå skall ske även om det inte är klarlagt att barnet far illa i syfte att få en helhetsbild av barnets situation och för att samordna eventuella insatser.
Även om varje myndighet i första hand skall sköta sitt sektorsansvar, måste strävan vara att utnyttja de samlade resurserna maximalt och att vid behov samverka kring de individer som riskerar att befinna sig i gränslandet mellan myndigheter och deras respektive ersättnings- och vårdsystem. Det mest effektiva och kostnadsbesparande för samhället är att stoppa rundgång och dubbelarbete så tidigt som möjligt och snabbt hitta rätt hjälp. (Norström & Thunved 2003).
Även andra lagar som skollagen, polislagen och hälso- och sjukvårdslagen innehåller bestämmelser om samverkan. Regeringen har
181
Samverkan och nätverksbyggande SOU 2004:71
givit Socialstyrelsen i uppdrag att tillsammans med Rikspolisstyrelsen och Myndigheten för skolutveckling utforma en övergripande strategi för samverkan. Uppdraget skall redovisas i oktober 2004.
När brott begåtts mot barn krävs samverkan mellan olika myndigheter. Polisen och socialtjänsten utgör basen i samverkan, men ofta är även andra verksamheter som barn- och ungdomspsykiatrin, vuxenpsykiatrin och åklagarkammaren involverade. När det gäller misstanke om sexualbrott eller misshandel mot barn finns sedan länge samverkansgrupper i flertalet kommuner. Deras uppgift är i första hand att se till att barnet är skyddat och att samordna arbetet, framför allt utredningarna. Även sexuell exploatering utgör ett brott där samverkan mellan olika myndigheter är nödvändig. Eftersom det finns likheter och samband mellan dessa olika brottstyper, finns det skäl för samverkansgrupperna att arbeta med både sexuella övergrepp och sexuell exploatering.
När misstankar om exempelvis barnpornografibrott, handel med barn för sexuella ändamål eller förförelse av ungdom uppstår, är det ofta bråttom. Inte bara polisen utan även andra myndigheter måste kunna agera snabbt, vilket bland annat förutsätter att roll- och ansvarfördelningen är tydlig och att samarbetskanalerna är upparbetade. Ett sätt att skapa förutsättningar för ett snabbt och effektivt agerande är att utarbeta handlingsplaner. Ett exempel på en sådan handlingsplan finns i Stockholm beträffande kvinnor och barn som utsatts för människohandel.
En arbetsgrupp bestående av Stiftelsen Kvinnoforum, Migrationsverket Region Stockholm, Rikskriminalpolisen och Uppsökarenheten vid Socialtjänstförvaltningen i Stockholm har utarbetat en plan för region Stockholm i syfte att främja de utsatta personernas mänskliga rättigheter och säkerställa deras behov av stöd och råd, skydd, boende, hälsovård och juridisk hjälp. Samverkansplanen utgör en praktisk vägledning för respektive myndighet. Den innehåller redovisningar av respektive myndighets ansvar, checklistor, adressförteckningar m.m.
15.1.1 Myndighetssamarbete i Huddinge
Ett annat gott exempel på hur olika myndigheter kan samverka och utnyttja befintliga resurser på bästa sätt är samarbetet mellan polis, socialtjänst, barn- och vuxenpsykiatri i Huddinge. Samarbetet kom
182
SOU 2004:71 Samverkan och nätverksbyggande
till stånd år 2003 i samband med att en person som begått både sexuella övergrepp och framställt/spridit barnpornografi avslöjades.
Den misstänkte var en man i 40-årsåldern, far till två barn. 37 av de barn som han filmat kunde spåras, men många av brotten var preskriberade, varför åtalet bara omfattade åtta barn. Sex av barnen hade också utsatts för övergrepp, i de flesta fall rörde det sig om upprepade övergrepp under flera år. Barnen var vid tidpunkten för brotten mellan fyra och tio år. Ett av barnen var hans egen dotter och de övriga kamrater till henne. Mannen beräknas ha tagit 2 000– 3 000 bilder. Han har namngivit serier och videosekvenser och delat in filmerna i olika kategorier, som han sedan spridit i pedofila nätverk på Internet
Mannen avslöjades efter ett omfattande internationellt polisarbete. För polisen vid Södertörns polisdistrikt gällde det till att börja med att identifiera barnen. När man lyckats identifiera femton barn slog man till. Före tillslaget kontaktades socialtjänsten, barn- och ungdomspsykiatrin samt vuxenpsykiatrin. Operativa chefer inom respektive myndighet kallades till ett möte fyra dagar före tillslaget. Där informerade polisen om att ett stort tillslag planerades gällande brott mot barn. Polisen önskade att tre personer från varje myndighet skulle infinna sig i polishuset en viss dag för att under dagen befinna sig i team med en tjänsteman från varje myndighet på tre olika platser. Först samma morgon som tillslaget skulle göras blev personalen informerad av polisen om hela utredningen gällande misstänkt barnpornografibrott och omfattningen av ärendet.
Samma dag som tillslaget gjordes inbjöd åklagaren samtliga berörda föräldrar till ett informationsmöte. Akut brottsofferstöd fanns då tillgängligt.
Involverade myndigheter enades snabbt om en rollfördelning som innebar att polisen hade ansvar för samordningen gällande förhören av barnen, socialtjänsten för att samordna stödåtgärder, BUP för stöd till barnen och vuxenpsykiatrin för stöd till föräldrar och andra närstående. En arbetsfördelning gjordes inom socialtjänsten på så sätt att olika medarbetare hade ansvar för olika delar av krisarbetet. Några var med vid förhören med barnen och gav familjerna stöd, några ordnade möten med föräldrarna och några fanns som stöd till den misstänktes familj. Myndigheterna har hela tiden funnits tillgängliga för varandra via mobiltelefon. Samtliga verksamheter mobiliserade sina resurser, prioriterade denna insats och arbetade snabbt och effektivt.
183
Samverkan och nätverksbyggande SOU 2004:71
Man lade stor vikt vid information. Den första dagen arrangerades möten för samverkansparter och anhöriga. Dessutom bjöds skolan, grannar, vänner, föreningar och den egna personalen in till informationsmöten. Föräldrarna inbjöds de vid många olika tillfällen till s.k. föräldraforum. Vid dessa möten medverkade föreläsare från bland annat Rädda Barnen och polisen. Företrädare för vuxenpsykiatrin talade om kriser och åklagaren informerade vid två tillfällen; ett under utredningstiden och ett när dom fallit. Ett särskilt möte hölls av polisen för föräldrar vars barn varit utsatta för brott och där preskriptionstiden gått ut. Vid mötet deltog också representanter från socialtjänsten och barn och ungdomspsykiatrin.
En central krisorganisation byggdes snabbt upp. Bland annat öppnades två telefonlinjer – en för anhöriga och en för allmänheten.
Socialtjänsten har haft individuell kontakt med samtliga familjer. En samordnare inom socialtjänsten utsågs för att koordinera möten med föräldrarna. Varje gång ett barn togs in för förhör tillkallades hela teamet för att ge stöd till både föräldrar och barn.
Exempel på frågor som man mött:
Varför har jag inte sett något på mitt barn? Varför har hon inte berättat? Hur kan jag berätta om vad som hänt för mitt barn? Skall jag
överhuvudtaget berätta? Vilken skada har mitt barn tagit? Hur kan jag ha haft en granne som gjort så här utan att jag för-
stått det? Hur kan han ha blivit så här?
Det viktigaste för det goda utfallet i Huddinge bedöms vara:
• att polisen ledde och samordnade arbetet
• att polisen kallade samtliga berörda myndigheter till ett möte samtidigt
• att polisen alltid kallade in berörda myndigheter vid de fortsatta förhören med barnen.
• att socialtjänsten ansvarade för samordningen av brottsofferstödet.
184
SOU 2004:71 Samverkan och nätverksbyggande
Arbetet har präglats av en helhetssyn, där man tagit hänsyn till alla inblandade parter, även till allmänheten. En svårighet var att hålla barnet i fokus, eftersom barnen inte visade några symtom utan det var föräldrarna som hamnade i kris.
15.1.2 Verksamheter som bygger på samverkan
BUP-Elefanten är en behandlingsenhet vid misshandel och sexuella övergrepp i Linköping med landstinget som huvudman. Socialtjänsten bidrar med en socionom. Det s.k. BAMSE-teamet tillkom som ett komplement till BUP-Elefanten 1998. Teamet gör utredningar på begäran av socialtjänsten vid misstanke om misshandel eller sexuella övergrepp, riskbedömningar, barnpsykologiska utredningar, medicinska bedömningar m.m. Man verkar också för att utveckla metoder för samverkan mellan myndigheter som utreder misstankar om barnmisshandel och sexuella övergrepp. Verksamheten drivs i samverkan mellan landstinget och nio kommuner i Östergötland.
I Malmö startade våren 2004 ett Barnkriscentrum med socialtjänsten som huvudman. Målgrupp är barn och ungdomar 0–18 år som varit utsatta för misshandel eller sexuella övergrepp. Offer för barnpornografi ingår också i målgruppen. Målsättningen är att, med barnet i centrum, etablera samverkan mellan olika myndigheter. Barnet/familjen skall få ett bra bemötande i krisen och barnet skall inte behöva träffa olika myndighetspersoner på olika ställen utan krisbehandlingen skall kunna komma i gång snabbt.
15.2 Samverkan på nationell nivå
Eftersom sexuell exploatering av barn är en fråga, som började uppmärksammas först för ca tio år sedan, är kunskaperna om problemet fortfarande bristfälliga och i princip samlade hos ett fåtal organisationer och personer. Det finns därför skäl att lägga ett visst ansvar för att följa utvecklingen, kunskapsspridning och metodutveckling på central nivå, åtminstone under en viss period. Frågans internationella karaktär gör också att den delvis bör hanteras på nationell nivå. Varje kommun och landsting kan inte hålla sig à jour med den internationella utvecklingen och ha kontakter i andra länder.
185
Samverkan och nätverksbyggande SOU 2004:71
15.2.1 Nätverk
I den nationella handlingsplanen mot kommersiell sexuell exploatering av barn anges att årliga möten från och med år 2002 skall arrangeras mellan offentlig och frivillig sektor för att diskutera frågor som rör sexuell exploatering. Ansvaret för att bjuda in berörda departement, myndigheter och organisationer ligger på Socialdepartementet. Syftet skall vara att åstadkomma en öppnare dialog och ett effektivare kunskapsutbyte mellan dem som arbetar med dessa frågor.
Under den tid som arbetsgruppen, och sedermera utredningen om sexuell exploatering av barn, pågått låg ansvaret för nätverken där. Arbetsgruppen skapade fyra nätverk bestående av företrädare för myndigheter, frivilliga organisationer, parlamentariker och experter, sammanlagt ca 80 personer. Under utredningstiden slogs dessa nätverk samman till ett. Deltagarna har rapporterat att nätverken givit användbar kunskap och värdefulla erfarenheter. De har också uttryckt önskemål om att nätverken skall fortsätta. I och med att utredningen slutfört sitt uppdrag återgår ansvaret för nätverken till Socialdepartementet.
Vid ett möte med nätverken diskuterades frågan om nätverken bör inriktas enbart på sexuell exploatering av barn eller om de också bör innefatta sexuella övergrepp. Deltagarna redovisade olika uppfattningar i denna fråga. En synpunkt är att det finns ett samband mellan de bägge frågorna och att det av kostnads- och tidsskäl inte går att ha samverkansgrupper eller nätverk kring varje fråga. En annan synpunkt är att sexuell exploatering är en så speciell fråga, att problemet har förhållandevis liten omfattning och att kunskapsbristerna på området är stora. Det skulle motivera att det finns nätverk som, åtminstone under en viss tid, tillåts specialisera sig på sexuell exploatering.
Inom barn- och ungdomspsykiatrin finns sedan tio år ett nätverk med inriktning mot sexuella övergrepp mot barn. Inom nätverket bevakas den svenska utvecklingen och man verkar för kunskapsspridning och metodutveckling. Fokus ligger på att förbättra hjälpen till de utsatta barnen.
Internet ger goda möjligheter att utveckla professionella nätverk både nationellt och internationellt. För allt fler professionella är Internet ett naturligt redskap i det dagliga arbetet och kan användas för att på ett kostnadseffektivt, snabbt och enkelt sätt få kontakt
186
SOU 2004:71 Samverkan och nätverksbyggande
med kollegor. Vissa myndigheter, exempelvis polisen, har emellertid fortfarande dålig tillgång till Internet.
Sexuell exploatering av barn är ett område som förändras snabbt och det är svårt att förutse vad som kommer att hända i framtiden. Ett nätverk bestående av experter som representerar sektorer som kommer i direkt kontakt med frågor som rör sexuell exploatering av barn t.ex. polis, åklagare, barn- och ungdomspsykiatri, socialtjänst, kriminalvård, barnrättsorganisationer, Migrationsverket, den statliga institutionsvården m.fl. bör få möjlighet att följa utvecklingen, diskutera handläggning och samverkan m.m. när det gäller sexuell exploatering och eventuellt även sexuella övergrepp.
15.3 Internationellt samarbete
Att bekämpa sexuell exploatering av barn kräver ett väl utvecklat internationellt samarbete. Brottsligheten, framför allt barnpornografi och människohandel, är gränsöverskridande. Det krävs både formella och informella kontakter mellan brottsbekämpande myndigheter i olika länder.
Ett gott exempel på ett multiprofessionellt samarbete är när polisen lyckades avslöja den stora barnpornografihärvan i Huddinge 2003. Den barnpornografiska serie som producerats av den avslöjade mannen hade funnits tillgänglig på Internet i flera år. Bilderna studerades av forskare i Irland som fann att bilderna troligtvis var tagna i Europa. Forskarna efterlyste en ”focal point” som kunde fortsätta att studera bilderna och försöka finna det land där bilderna producerats. Rikskriminalen i Norge tog på sig arbetet och började en global undersökning som via Norge, Schweiz, Nya Zealand och Canada lyckades få fram en IP-adress kopplad till ett Telia- abonnemang i Sverige. Den norska polisen kontaktade den svenska barnpornografigruppen vid Rikskriminalpolisen som tog över arbetet.
I Rikskriminalpolisens lägesrapport 2003 redovisas ett omfattande internationell samarbete när det gäller människohandel. Bland annat har en handbok i elektronisk form utarbetats inom ramen för Interpools arbete rörande människohandel för sexuella ändamål. Syftet med handboken är att ge poliser över hela världen bättre kunskaper på området och att vara ett stöd i utredningsarbetet. Svensk stöd har också givits genom en sekonderad befattningshavare vid Interpol.
187
Samverkan och nätverksbyggande SOU 2004:71
Europol har under 2003 givit ut två bulletiner med inriktning på människohandel och barnpornografi på Internet. Vidare har arbetet med att färdigställa en hotbildsrapport med huvudinriktning på människohandel gått in i slutskedet. En rapport kommer att delges medlemsländerna under 2004.
15.3.1 Östersjösamarbetet
I maj 1996 träffade regeringscheferna i Östersjöländerna en överenskommelse om att tillsätta en aktionsgrupp för att stärka kampen mot grov organiserad brottslighet i regionen. En kommitté bildades som har huvudansvar för att genomföra den operativa verksamheten. Kommittén består av representanter för polis, åklagare, tull-, gräns- och kustbevakning samt representanter från EU-kommissionen. Denna operativa verksamhet har lett till att fler ingripanden vad gäller människohandel för sexuella ändamål kunnat göras.
En nordisk-baltisk aktionsgrupp mot människohandel har bildats på initiativ av dåvarande utrikesminister Anna Lindh. Aktionsgruppen skall utgöra en paraplyfunktion mot människohandel samt verka för att frågan ges högsta politisk prioritet.
Barnenheten inom Östersjöstaternas råd arbetar med fem prioriterade områden: skydd mot sexuell exploatering, gatubarn och barn utan familj, barn på institution, unga förövare samt ensamkommande barn och barn som är offer för människohandel. En handlingsplan har upprättats för omhändertagande av ensamkommande barn och barn utsatta för handel för sexuella ändamål i regionen. Varje land skall utse en nationell kontaktperson på nationell nivå, som skall ge kunskap om vem som har det operativa ansvaret för de utsatta barnen.
En hemsida som utgör en resurs i arbetet med utsatta barn, har utvecklats (http://childcentre. baltinfo.org). Varje land har utsett en nationell koordinator som fungerar som länk i samarbetet. I Sverige har Socialstyrelsen funktionen som nationell koordinator. Koordinatorn skall uppmuntra nätverksbyggande mellan nationella aktörer och verksamheter inom området utsatta barn.
Koordinatorn har också ansvar för hemsidan och för att stimulera intresset för och användandet av den. Diskussionsforum finns på engelska och på de nationella språken. Detta öppnar möjligheter till kunskapsutbyte på regionalt och nationellt. Hemsidan kan bli en värdefull kunskapsbank för alla som arbetar med utsatta barn.
188
SOU 2004:71 Samverkan och nätverksbyggande
189
Den innehåller en del som är tillgänglig för alla och en sluten del för dem som är anslutna till nätverket. Det slutna svenskspråkiga diskussionsforumet har för närvarande ett nätverk, där framför allt personal inom barnpsykiatrin ingår.
Det internationella samarbetet är väletablerat när det gäller det polisiära samarbetet men det behöver utvecklas när det gäller omhändertagande av offren. Nätverk behöver etableras för samarbete över gränserna när det gäller underåriga som är offer för människohandel för sexuella ändamål. Ett tydligt barnperspektiv skall vara norm i varje utredning där underåriga finns med. Varje land bör ha en tydlig handlingsplan för det omedelbara omhändertagandet i samband med polisutredning och rättegång samt för offrets rehabilitering och eventuella återvändande till hemlandet.
16 Överväganden och förslag till åtgärder
Barn som utsatts för sexuell exploatering har i allmänhet många problem, bl.a. har en stor andel varit utsatta för sexuella kränkningar/övergrepp före eller i samband med exploateringen. I ungdomsenkäten illustreras ungdomarnas utsatthet tydligt. Den tar sig uttryck som sexualiserat beteende, missbruk, asocialitet och psykisk ohälsa. Dessa ungdomar signalerar på olika sätt att de utgör en riskgrupp. Det är vuxenvärldens ansvar att se signalerna, fånga upp ungdomarna och se till att det finns tillgång till adekvata hjälp- och behandlingsinsatser.
Sexuell exploatering ingår som en del i dessa ungdomars problemkomplex, vilket innebär att det sällan är meningsfullt att inrikta förebyggande arbete och åtgärder enbart mot exploateringen. Perspektivet bör vara bredare och innefatta ungdomar som befinner sig i riskzon överhuvudtaget.
Även om sexuell exploatering bara är ett problem av många, är det viktigt att exploateringen upptäcks, uppmärksammas, beskrivs och hanteras. Sexualiteten är ett centrat tema i ungdomars liv och bör därmed även vara en viktig fråga i olika verksamheter som arbetar med ungdomar i exempelvis undervisning, rådgivning, utredning och behandling. Det är naturligt att tonvikten läggs vid frågor kring sexualitet i allmänhet i verksamheter som vänder sig till stora grupper av barn t.ex. i skolan. Eftersom ungdomar i dag i hög grad kommer i kontakt med framför allt pornografi finns anledning att även ta upp frågor kring sexuella övergrepp och sexuell exploatering. Att belysa och diskutera sexualiseringen av det offentliga rummet är också av stor vikt.
191
Överväganden och förslag till åtgärder SOU 2004:71
16.1 Förändrade attityder
Den enkätundersökning som genomförts inom ramen för utredningen visar att ungdomar i årskurs tre i gymnasiet som sålt sex, i hög grad har en tillåtande attityd till olika former av sexuell exploatering. Detta är kanske inte anmärkningsvärt. Desto mer anmärkningsvärt är att även många i jämförelsegruppen har en tillåtande attityd till exempelvis att andra medverkar i pornografi eller har samlag mot ersättning. Förvånansvärt många pojkar kan också tänka sig att själva utföra vissa sexuella handlingar mot ersättning. Det finns anledning att följa utvecklingen och att närmare undersöka konsekvenserna av förändrade attityder till sexualitet i allmänhet och sexuell exploatering i synnerhet.
16.2 Barnpornografi
När det gäller barnpornografibrotten har utredningen diskuterat det faktum att barnpornografibrottet är placerat i brottsbalkens kapitel 16, som innefattar brott mot allmän ordning dvs. brott som betecknas som brott mot staten och inte mot person. Det innebär att barn som identifierats i en utredning om barnpornografibrott inte har en självklar rätt till målsägandebiträde och skadestånd. Huddinge tingsrätt (deldom 2003-11-19, B 1914-03) har i denna fråga gjort följande bedömning:
Den brottsliga handlingen som avses i 2 kap 3 § skadeståndslagen (tidigare 1 kap 3 § samma lag) är i första hand handlingar som utgör brott enligt brottsbalken. Skadestånd skall utgå för allvarlig kränkning av målsäganden genom brott som innefattar ett angrepp mot dennes person, frihet, frid eller ära. Skildrande och spridning av barnpornografiska bilder utgör visserligen en kränkning mot barn i allmänhet men i första hand utgör det en kränkning av det avbildade barnet. Även om lagstiftaren slutligen valt att hänföra barnpornografibrott till 16 kap brottsbalken kan det, enligt tingsrättens mening inte råda någon tvekan om att de skildrade barnen, som i detta fall identifierats och också betraktas som målsägande i den del som gäller barnpornografibrott, till följd av NN:s handlande, utsatts för en så allvarlig integritetskränkning att de på grund av barnpornografibrottet är berättigade till skadestånd.
Det är okänt för utredningen om frågan prövats i högre instans. Man bör alltså kunna hävda, att framställning och spridning av barnpornografiska bilder också innefattar ett brott som riktar sig
192
SOU 2004:71 Överväganden och förslag
mot enskild målsägare. Dessutom kan ju brott som i huvudsak riktar sig mot det allmänna grunda skadeståndsansvar, såsom vårdslöshet i trafik och våld och hot mot tjänsteman.
Regeringen bör utreda och klargöra frågan om skadestånd vid barnpornografibrott.
Preskriptionstiderna vid barnpornografibrott har diskuterats i utredningen med anledning av ovan nämnd dom från Huddinge tingsrätt. I ett flertal fall i detta mål har barn identifierats utan att åtal har kunnat väckas eftersom brottet sexuellt ofredande preskriberats. Då ett barn utsatts för övergrepp, vilka filmats eller fotograferats och där bilderna spridits på Internet blir konsekvenserna för barnet förödande. Bilderna finns alltid kvar och kan när som helst dyka upp på nytt. Just denna omständighet innebär i sig ett sådant hänsynslöst utnyttjande av barnet att gärningen inte borde vara att bedöma som ett ofredande. Alternativt bör man överväga om regeln om förlängd preskriptionstid för sexualbrott mot barn även skall avse ofredande i de fall gärningen inneburit att barnet exploaterats på Internet.
Ett annat problem i detta sammanhang är, att det för sexuellt ofredande krävs att offret varit medvetet om handlingen. Små barn som fotograferas pornografiskt är inte medvetna om att de utsätts för brott. Åtal kan därför i dessa fall inte väckas för sexuellt ofredande.
Regeringen bör överväga om ovanstående omständighet bör föranleda någon ytterligare översyn av 6 kap brottsbalken.
Ålderskriteriet i 16 kap 10 a § brottsbalken har följande lydelse: ”med barn avses person vars pubertetsutveckling inte är fullbordad eller som när det framgår av bilden eller omständigheterna kring den är under 18 år”. Denna formulering har visat sig kunna tolkas på olika sätt. Stockholms tingsrätt har ogillat ett åtal rörande barnpornografibrott trots att de två målsägandena endast var 16 år, vilket gärningsmannen känt till. Svea hovrätt har fastställt domen. När detta betänkande skrivs har målet ännu ej avgjorts i Högsta domstolen.
I det fall Högsta domstolen fastställer Svea hovrätts dom utgår utredningen ifrån att regeringen ser över lagstiftningen vad gäller ålderskriteriet vid barnpornografibrott.
I några utredningar om barnpornografibrott har polisen kunnat konstatera att personer genom att betala med sitt kontokort eller på annat sätt skaffat sig tillträde till newsgroups (communities) som har tillgång till barnpornografiskt material. Om dessa personer
193
Överväganden och förslag till åtgärder SOU 2004:71
enbart tittar på bilderna och inte aktivt laddar ned dem/sparar dem, kommer de automatiskt att under en tid lagras i datorns temporära internetfil (tempfil) vars lagringstid kan manipuleras. De barnpornografiska bilderna finns lätt tillgängliga och filen kan öppnas vid ett stort antal tillfällen. Detta innebär att personer kan ha tillgång till barnpornografiska bilder i sin dator utan att det juridiskt sett kan betraktas som innehav. Brottsligt blir det först när personen laddar ner bilderna/filmerna på sin hårddisk, en diskett, CD-ROM eller liknande. Inte ens om det visar sig att personen kommit över bilderna genom att betala dem med sitt kontokort är det möjligt att väcka åtal, så länge bilderna inte aktivt sparas. Utredningen anser att regeringen bör överväga hur denna brist i lagstiftningen kan åtgärdas.
Utredningen anser att regeringen bör ta upp frågor om barnpornografi på nätet i lämpliga internationella sammanhang.
Rädda Barnens EU-finansierade Hotline har givit allmänheten möjlighet att anmäla barnpornografiskt material som de hittar på Internet. Utredningen anser att de utåtriktade arbetsmetoder som Rädda barnen använt bör tas till vara av polisen när projektet avslutas 2005. Det bör vara lika enkelt att tipsa polisen om barnpornografi som att tipsa tullen om narkotika.
16.3 Handel med barn för sexuella ändamål
När människohandel för sexuella ändamål diskuteras är det i första hand handeln med vuxna kvinnor som avses. Det finns en risk för att underåriga som utnyttjas i handel för sexuella ändamål behandlas på samma sätt som vuxna kvinnor.
Utredningen vill understryka vikten av att underåriga som förekommer i en anmälan eller utredning, som rör handel med barn för sexuella ändamål, betraktas och behandlas som barn. Förhör och omhändertagande skall vara anpassat till vad som är bäst för barnet. Enligt utredningens mening behövs inga förändringar i lagstiftningen för att åstadkomma detta. Utredningen vill i stället lägga vikt vid kunskapsspridning och metodutveckling hos de myndigheter och organisationer som möter dessa barn.
Barnens behov av skydd skall utredas av socialtjänsten och överväganden göras om barnet bör omhändertagas enligt LVU med placering i skyddat boende. Ett omhändertagande kan ge barnet en andningspaus och socialtjänsten tid att vidta åtgärder vad gäller god
194
SOU 2004:71 Överväganden och förslag
man samt att ta kontakt med föräldrar, myndigheter och organisationer i det land barnet kommer ifrån. En eventuell återföring till hemlandet bör ske planerat och göras i ordnade och trygga former.
Utredningen ser med oro på hur barn ensamma eller tillsammans med någon vuxen kan passera gränsen till Sverige helt obehindrat. De flesta som kommer med sina offer till Sverige kommer via en inre gräns. Vid dessa gränser saknar tullen befogenheter att utföra identitetskontroll även om det finns anledning att misstänka att barnet oegentligt kommer till Sverige.
Utredningen vill understryka det ansvar som finns enligt FN:s barnkonvention att skydda barn från att bli utsatta för människohandel för sexuella ändamål. Utredningen anser att Rikspolisstyrelsen, Migrationsverket och Tullverket bör få ett uppdrag att utforma en vägledning för hur kontrollen vid gränserna bör gå till för att förhindra sexuell exploatering av barn.
Då de flesta kända underåriga offer för människohandel för sexuella ändamål kommer från Östersjöområdet, vill utredningen understryka vikten av att fördjupa det pågående samarbetet inom till exempel Östersjöstaternas råd.
16.4 Sexuell exploatering mot ersättning
De flesta flickor och pojkar som sexuellt exploateras mot ersättning byter sexuella tjänster mot pengar, droger, husrum etc. Det är generellt en grupp med stora psykosociala problem. Ett observandum i ungdomsenkäten är att pojkar som sålt sex i högre grad än andra ungdomar kan tänka sig att ha sex med barn. Detta är ett tecken på att de – förutom att de själva säljer sex – kan tänka sig andra gränsöverskridande beteenden som kan utgöra en risk för andra barn.
Eftersom många av dessa ungdomar har varit utsatta för sexuella övergrepp anser utredningen att den viktigaste förebyggande åtgärden, när det gäller att förhindra sexuell exploatering mot ersättning, är att identifiera och behandla offer för sexuella övergrepp.
En annan viktig åtgärd är att tidigt ingripa mot missbruk. Missbruk som börjar i nedre tonåren kan vara indikation på sexuella övergrepp eller någon annan form av allvarlig kränkning av barnet. Samtidigt kan missbruk leda till att barnet börjar sälja sex för att få tillgång till alkohol eller narkotika. Mot bakgrund av att det finns ett samband mellan missbruk och sexuell exploatering anser utred-
195
Överväganden och förslag till åtgärder SOU 2004:71
ningen att frågan om sexuell exploatering bör beaktas av Alkoholkommittén och Mobilisering mot narkotika.
16.5 Rättsväsendet
Brott mot kvinnor och barn är brott som polisen prioriterar. En prioritering av vissa brott bör dock inte bara innebära att de utreds snabbt utan också att kunskaper, rutiner och metoder inom området utvecklas och tillräckliga resurser avsätts.
Polis och åklagare har fått möjlighet till utbildning om sexuella övergrepp mot barn och barnmisshandel. Utredningen anser att denna utbildning samt polisens och åklagares metodutveckling fortsättningsvis bör inkludera även sexuell exploatering av barn. Poliser och åklagare, som utreder innehav av barnpornografi, måste vara medvetna om att det finns en risk att barn i den misstänktes närmsta omgivning kan ha utsatts eller utsätts för sexuella övergrepp. Barn i den misstänktes familj eller omedelbara närhet kan därför behöva skydd och en anmälan bör göras till socialnämnden i enlighet med 14 kap 1 § SoL. Riktlinjer för hur fall rörande sexuell exploatering av barn skall behandlas inom polisen bör utarbetas av Rikspolisstyrelsen.
En annat skäl till att satsa på utbildning och metodutveckling är att den tekniska utvecklingen och den kraftiga ökningen av barnpornografiskt material på Internet har medfört att både det brottsförebyggande och utredande arbetet blivit mer komplicerat. För att göra det möjligt att utreda brott måste utredaren under en tid ha tillgång till loggfiler. Teleoperatörerna sparar emellertid loggfiler med IP-nummer olika länge eller inte alls. Tillgång till IP-numren (Internet Protocol), dvs. en unik adress till den dator som används för kommunikationen, är en förutsättning för att det skall vara möjligt att spåra kommunikation på Internet. Vissa operatörer tar ut höga avgifter för att lämna ut IP-nummer. I ärenden med många misstänkta, kan det bli fråga om stora summor, när polisen måste betala för varje IP-nummerförfrågan.
Mot denna bakgrund anser utredningen att regeringen bör överväga behovet av en översyn beträffande kostnader och lagringstider för att öka polisens möjligheter att utreda brott som rör sexuell exploatering av barn. Även spårning av mobiltrafik, som också är kostsam, bör uppmärksammas i detta sammanhang.
196
SOU 2004:71 Överväganden och förslag
Vidare bör polisens utredningsmetodik utvecklas, framför allt vid förhör av barn. En god modell är Barnahus på Island, men det finns också goda svenska exempel där inriktningen är multiprofessionell som BAMSE-teamet i Linköping och det nystartade Barnkriscentrum i Malmö. Det finns skäl att utveckla denna typ av samarbetsmodeller vid utredningar av övergrepp mot barn på fler håll.
När det gäller åklagarna handläggs utredningar och mål som gäller barnmisshandel, sexuella övergrepp och sexuell exploatering av barn på de flesta orter i landet av åklagare med särskild utbildning om barn. Internationell brottslighet, som det ofta är fråga om vid barnpornografibrott och handel med barn för sexuella ändamål, lottas i dag på åklagare vid de internationella åklagarkammararna. Dessa saknar som regel barnkompetens. Utredningen anser att även dessa åklagare bör ha kunskap om barn vid utredningar av brott mot barn.
Även domare och nämndemän behöver särskild kompetens i mål som gäller sexuell exploatering av barn. Det har vid utredningens genomgång av domar framgått, att domstolarna ofta saknar kunskap om dynamiken i och konsekvenserna av denna typ av brott. Exempel finns på domar där ansvaret för exploateringen lagts på minderåriga barn och att risken för upprepad brottslighet negligerats. Utredningen anser att ett liknande uppdrag, som regeringen aviserat när det gäller rättsväsendets hantering av våldtäkter mot kvinnor, bör ges beträffande barn som utsatts för misshandel, sexuella övergrepp och sexuell exploatering.
16.6 Lagen om registerkontroll
Lagen om registerkontroll (SFS 2000:873)trädde i kraft den 1 januari 2001. Bestämmelserna innebär att lämplighetsprövning av personal inom förskoleverksamhet, skola och skolbarnsomsorg skall ske genom att den sökande inför en anställning visar upp utdrag ur polisens belastningsregister. Utdraget skall begränsas till uppgifter om sexualbrott och barnpornografibrott samt vissa andra brott som innebär allvarliga kränkningar av andra människor som mord, dråp, grov misshandel, människorov och grovt rån.
Utbildningsdepartementet har givit en särskild utredare i uppdrag att se över vilka personalkategorier som bör omfattas av lagstiftningen om registerkontroll inom förskoleverksamhet, skola och skolbarnsomsorg. Utredningen anser att regeringen bör över-
197
Överväganden och förslag till åtgärder SOU 2004:71
väga om lagen om registerkontroll bör utvidgas till att omfatta även personalkategorier utanför skolans område som vissa läkare (t.ex. distrikts- och barnläkare), personal vid institutioner för barn och ungdom, kontaktpersoner inom socialtjänsten samt gode män. En sådan kontroll innebär en markering om att skyddet av barn är en central uppgift för samhället och att våld och övergrepp aldrig kan accepteras.
Utredningen vill också påpeka att lagen om registerkontroll inte gäller personer som redan har en anställning när de begår sexualbrott mot barn. En fällande dom leder inte automatiskt till att förövaren omplaceras.
16.7 Internetoperatörernas ansvar
Det stora utbudet av barnpornografi på nätet och det faktum att barn och ungdomar kan ha tillgång till allt material med sexuellt innehåll, även om det inte är avsett för dem, lägger ett stort ansvar på internetoperatörerna. Eftersom problemet är internationellt är möjligheterna att komma åt det med lagstiftning begränsade. Motkrafterna handlar mer om opinionsbildning, kunskap och självsanering.
ECPAT Sverige har framgångsrikt arbetat för att införa uppförandekoder inom resebyråbranschen för att förhindra att resenärer utnyttjar barn i andra länder. Internetaktörerna skulle kunna ta liknande initiativ och antaga uppförandekoder, försöka stoppa barnpornografiskt material, samarbeta med hotlines och polis m.m.
Initiativ har tagits inom EU-projektet SAFT, där bl.a. Arbetsgruppen för Etik inom Branschföreningen för innehålls- och tjänsteleverantörer på onlinemarkanden i Sverige (BitoS) ingår. Arbetsgruppen har tagit fram en guide i tio punkter som skall hjälpa föräldrar att förstå och tala med sina barn om livet på nätet. Särskilt viktigt är det med kontroll av de hemsidor som vänder sig till barn i 10–14-årsåldern. Här har företaget bakom Lunarstorm verkat för att öka användarsäkerheten. Samtidigt är det viktigt att ha klart för sig att Lunarstorm bara är en del i en större helhet som idag inte låter sig kontrolleras av någon.
198
SOU 2004:71 Överväganden och förslag
16.8 Att skydda barn på Internet
Undersökningar visar att det är stora skillnader mellan hur barn använder Internet och hur föräldrarna tror att de gör det. Barnen är ofta ute på Internet, chattar och möter personer som de lärt känna genom att chatta utan föräldrarnas vetskap. Föräldrar har ett stort ansvar för att informera sina barn om riskerna med Internet och att övervaka barnens användning av Internet. Det förutsätter att föräldrarna själva är informerade om hur Internet fungerar och den värld som barn möter där. Det är viktigt med en ständigt pågående dialog mellan barn och föräldrar om vad barnen gör på Internet och ser på TV.
Skolorna har också ett ansvar inte minst för att garantera att skolornas egna datorer bara används i undervisningssyfte. Det handlar både om att installera tekniska filter, utforma regler för datoranvändningen och lära barnen att undvika riskerna med Internet. Det förutsätter att lärarna får IT-utbildning och återkommande fortbildning inom området eftersom det förändras snabbt.
I ett tilläggsdirektiv från juni 2003 skall Våldsskildringsrådet inrikta sin verksamhet på barns och ungas mediesituation. Rådet skall ägna våldskildringar och pornografi särskild uppmärksamhet. Utredningen vill poängtera vikten av denna uppgift.
16.9 Skolan
Skolan är den enda verksamhet där det finns möjlighet att nå alla barn med information och som kan erbjuda alla barn möjlighet att diskutera olika ämnen. Trots en förstärkning av skolans sex- och samlevnadsundervisning anser bara ca hälften av barnen 14–18 år i Barnombudsmannens kontaktklasser
veta om kärlek och sex i skolan. Knappt 40 procent av barnen i åldern 10–13 år uppger att de inte fått någon undervisning alls. Eftersom dagens barn är utsatta för ett stort flöde av ord och bilder med sexuell innebörd, anser utredningen att skolans sex- och samlevnadsundervisning bör väga tungt när skolan gör sina prioriteringar. Sex- och samlevnadsundersvisningen, där kunskap om sexuell exploatering ingår, är ett ämnesövergripande kunskaps-
1
Barnombudsmannen har 130 kontaktklasser med ungdomar i åldrarna 9–18 år i grund
skolan och gymnasiet.
199
Överväganden och förslag till åtgärder SOU 2004:71
område och det är viktigt att frågorna integreras i flera av grundskolans ämnen.
Skolan har inte bara ansvar för undervisningen om sex och samlevnad utan för hela den sociala situationen och de mänskliga relationerna i skolan samt för de attityder och värderingar som färgar atmosfären och miljön i skolan. Problem med anknytning till sexualitet är inte förlagda till världen utanför skolan utan finns i hög grad i skolan. Mobbning, sexuella trakasserier, övergrepp och exploatering förekommer i alltför stor omfattning inom skolans ram. Det gäller framför allt i förhållandet mellan elever, men också i förhållandet mellan lärare och elever. Utredningen ser positivt på att regeringen under de senaste åren aktivt har arbetat för att förebygga mobbning och motverka diskriminering inom skolan. Exempelvis har Skolansvarsutredningen nyligen lämnat sitt betänkande Skolans ansvar för kränkning av elever (SOU 2004:50) där ett förslag till diskrimineringslag för skolan presenteras. Utredningen vill understryka skolans ansvar för att skapa en miljö där ingen utsätts för sexuella trakasserier och vikten av att skolan fungerar som en motkraft till den syn på kvinnor och män som sprids genom pornografi, reklam, dokusåpor etc.
Skolan har inte bara möjlighet att nå alla barn utan också unika möjligheter att tidigt fånga upp enskilda barn med olika typer av problem. Här spelar elevhälsan en viktig roll. Även om inte så många ungdomar vänder sig till elevhälsan med frågor av sexuell natur, kan dessa ingå i problembilden och ligga bakom symtom som missbruk och skolk. Tillgång till kurator och psykolog ökar förutsättningarna för att tidigt fånga upp barn som är utsatta för sexuell exploatering och andra former av övergrepp, misshandel och omsorgssvikt. Elevhälsan har också en viktig roll som förmedlare av kunskap om dessa frågor till annan skolpersonal. Utredningen vill därför understryka vikten av att alla skolor har tillgång till elevhälsa som innehåller såväl medicinsk som social och psykologisk kompetens.
16.10 Ungdomsmottagningarna
Utanför skolan är det främst ungdomsmottagningarna som har möjlighet att fånga upp ungdomar som utsatts för sexuell exploatering. Eftersom sexualitet är en naturlig del av arbetet i ungdomsmottagningarna och något som personalen är van att tala om, finns goda
200
SOU 2004:71 Överväganden och förslag
förutsättningar att upptäcka ungdomar som varit utsatta för sexuella övergrepp och exploatering. Enligt utredningens mening bör ungdomsmottagningarnas roll som förmedlare av kunskap om hur ungdomar påverkas av sexualiseringen i samhället och om ungdomars erfarenheter av och attityder till sexualitet stärkas.
16.11 Utredningar, åtgärder och behandling
Eftersom många sexuellt exploaterade barn också har andra psykosociala problem, är det troligt att åtskilliga av dem kommer i kontakt med socialtjänsten. Som framkommit i betänkandet är det vanligt att socialtjänsten fokuserar de problem som traditionellt ligger inom socialtjänstens ansvarsområde, dvs. i första hand missbruk och asocialitet och att sexuell exploatering inte uppmärksammas. Detta är dock en fråga som bör tas upp både i de sociala utredningarna i samband med att man tar upp frågor om sexualitet överhuvudtaget. Att få en uppfattning om ett barn varit utsatt för sexuell exploatering har betydelse för ställningstagandena vad gäller behovet av insatser. Om insatsen blir stödjande samtal med socialsekreterare eller kontaktperson, vilket är vanligt, bör dessa vara medvetna om att barnet varit utsatt för sexuell exploatering. I annat fall är det risk för att temat aldrig kommer att beröras och att barnet inte får hjälp att bearbeta sina upplevelser och diskutera frågor som rör exempelvis försäljning/ köp av sexuella tjänster.
Att ha kunskap om sexuell exploatering är självfallet nödvändigt för att problemet skall kunna upptäckas och för att socialsekreteraren skall kunna tala om det. Även psykologiska hinder hos socialsekreteraren kan ligga bakom svårigheterna att identifiera sexuellt exploaterade barn och att utveckla arbetet med att utreda och hjälpa dem. Arbetsledningen har huvudansvaret för att stödja personalen så att de orkar arbeta med psykiskt påfrestande frågor som våld, övergrepp och exploatering av barn. Handledning, rimlig arbetsbörda, arbete i team och fortbildning är sådant som ökar kompetensen och ger stöd i arbetet.
Ungdomsenkäten visar att det finns ett starkt samband mellan övergrepp och att sälja sex. Drygt 80 procent av de ungdomar som uppgivit att de sålt sex har varit utsatta för sexuella övergrepp. Vid utredningar av barn som utsatts för någon form av övergrepp och exploatering bör socialtjänsten således ha ett brett perspektiv och vara medveten om sambanden.
201
Överväganden och förslag till åtgärder SOU 2004:71
Vid Socialstyrelsen pågår ett projekt benämnt BBIC – Barns Behov i Centrum. Det innebär att ett enhetligt dokumentationssystem för utredning och uppföljning skall tas fram. Utredningen vill poängtera vikten av att frågor kring sexuell exploatering ingår såväl i det formulär som avser den sociala utredningen som i de formulär som skall användas vid uppföljningen och tas upp när det är relevant.
Vid Socialstyrelsen pågår också ett arbete med att ta fram en handbok beträffande sociala utredningar. Även i handboken bör, enligt utredningens mening, frågor kring sexuell exploatering beaktas.
Det finns inga särskilda behandlingsmetoder i Sverige för barn som varit utsatta för sexuell exploatering. Mot bakgrund av att sexuell exploatering ofta endast är ett av de problem, som barnen drabbats av, är det kanske inte heller önskvärt att fokusera exploateringen i behandlingen. Däremot bör det ingå som en del i behandlingen.
Risken för att barn som varit utsatta för sexuell exploatering också upplevt tvång, hot och våld är större än när barnet varit utsatt för sexuella övergrepp. Det innebär att de har ett större vårdbehov och att behandlingen ofta behöver pågå under lång tid, vilket i sin tur innebär stora krav på kompetens hos behandlaren.
En komplikation för barn som blivit fotograferade och fått sina bilder utlagda på Internet är att de inte kan veta om och när bilderna kommer att dyka upp igen. Det gör det svårt för barnen att lägga traumat bakom sig en gång för alla. Det kan aktualiseras på nytt när som helst. Hos behandlande instanser krävs ny kunskap och beredskap för att kunna ta emot barn och vuxna som befinner sig i en situation, där de när som helst kan kränkas igen.
Eftersom många av de ungdomar som utsätts för sexuell exploatering kommer från svåra hemförhållanden och har en komplex psykosocial problematik, finns anledning att vara särskilt uppmärksam på att en relativt stor del av dem som omhändertas på eget beteende (LVU § 3) har utsatts för av sexuell exploatering. Hem för vård eller boende och institutioner som drivs av Statens institutionsstyrelse bör därför ha kunskap om sexuell exploatering och ta upp frågan med ungdomarna. Om det visar sig att de sålt eller köpt sex eller fotograferats i pornografiskt syfte, bör bearbetning av detta ingå som en viktig del i behandlingen.
Ungdomar som skrivs in på särskilda ungdomshem intervjuas vid inskrivningen om sin bakgrund, livssituation och vårdbehov enligt
202
SOU 2004:71 Överväganden och förslag
ADAD (Adolescent Drug Abuse Diagnosis). Utredningen anser att intervjuerna bör ha fler frågor kring sexuella övergrepp och kompletteras med frågor som ger information om den unge utnyttjats i pornografi eller sålt sex. Frågor kring ungdomarnas internetvanor, framför allt vad avser pornografiska sajter, bör också ställas.
Regeringen har vid flera tillfällen uppmärksammat vikten av samlad kunskap när det gäller barn som varit utsatta för barnmisshandel och sexuella övergrepp. Socialstyrelsen har haft i uppdrag att utreda möjligheten att etablera regionala kunskapscentra och har nu fått regeringens uppdrag utreda förutsättningarna för ett nationellt riskbarncentrum. Utredningen vill påpeka att en snar lösning på denna fråga är angelägen. Enligt utredningens mening finns behov av dels ett riskbarncentrum, dels av regionala centra, som bedriver praktisk utrednings- och behandlingsverksamhet och som har tillgång till medicinsk, psykologisk och social kompetens. Sådana multiprofessionella och tvärvetenskapliga organ bör, förutom att arbeta praktiskt – bedriva forskning och utbildning samt erbjuda konsultation. Eftersom sexuell exploatering av barn är ett internationellt fenomen, bör minst ett svenskt kompetenscentrum samarbeta med liknande centra i andra europeiska länder.
Regeringen tillsatte år 2003 en kommitté med uppgift att ta fram underlag till en nationell handlingsplan för den sociala barn- och ungdomsvården. Kommittén skall bland annat ange hur frågor som rör kompetens och kvalitet inom området skall utvecklas. Utredningen anser att frågan om hur kunskap om sexuell exploatering av barn skall kunna utvecklas bör behandlas av den sociala barn- och ungdomsvårdskommittén.
Vuxna som begått sexuella övergrepp mot barn har i dag mycket små möjligheter att få adekvat behandling. Det gäller såväl inom den öppna som den slutna psykiatrin. Personer som dömts för sexualbrott mot barn kan dock få vård vid någon av de anstalter som har särskilda behandlingsprogram för förövare av sexualbrott. Såväl inom kriminalvården som inom psykiatrin finns behov av metodutveckling när det gäller behandling av personer som dömts för barnpornografibrott. Utredningen vill påpeka att det är angeläget att det nationella behandlingsprogrammet ”Relations- & Samlevnadsprogrammet” (ROS) som nu prövas på ett antal behandlingsenheter inom kriminalvården inkluderar frågor som rör sexuell exploatering av barn.
203
Överväganden och förslag till åtgärder SOU 2004:71
16.12 Samverkan och nätverk
När brott begåtts mot barn krävs samverkan mellan olika myndigheter. Vid misstanke om sexualbrott eller misshandel mot barn finns sedan länge samverkansgrupper i flertalet kommuner. Deras uppgift är i första hand att skydda barnet och att samordna arbetet, framför allt utredningarna. Eftersom det finns likheter och samband mellan dessa olika brottstyper, finns skäl för samverkansgrupperna att arbeta med både sexuella övergrepp och sexuell exploatering. När misstankar om exempelvis barnpornografibrott, handel med barn för sexuella ändamål eller förförelse av ungdom uppstår, är det ofta bråttom. Ett sätt att skapa förutsättningar för ett snabbt och effektivt agerande är att samverkansgrupperna utarbetar handlingsplaner för dessa speciella ärenden.
Utredningen har arbetat med ett centralt nätverk samt tillfälliga lokala nätverk. Reaktionerna på detta har varit mycket positiva. Utredningen anser att det finns behov av nätverk kring denna fråga även fortsättningsvis. Enligt den nationella handlingsplanen för sexuell exploatering av barn har Socialdepartementet i uppgift att arrangera årliga möten med företrädare för berörda departement, myndigheter och organisationer för utbyte och spridning av kunskap. Vidare skall den nationella koordinatorn för Östersjösamarbetet uppmuntra nätverksbyggande mellan nationella aktörer och verksamheter inom området utsatta barn.
Att bekämpa sexuell exploatering av barn kräver ett väl utvecklat internationellt samarbete. Brottsligheten, framför allt barnpornografi och människohandel, är gränsöverskridande. Det krävs både formella och informella kontakter mellan brottsbekämpande myndigheter i olika länder. Det finns behov av internationellt samarbete även när det gäller sociala och medicinska insatser t.ex. när det gäller barn som utsatts för handel för sexuella ändamål. Rikspolisstyrelsen och Socialstyrelsen bör ge vägledning för polisens, socialtjänstens och sjukvårdens arbete i detta sammanhang. Dessutom bör frågor om nationellt och internationellt samarbete ingå i regeringens planerade handlingsplan beträffande kvinnor och barn som utsatts för handel för sexuella ändamål.
204
SOU 2004:71 Överväganden och förslag
16.13 Kunskapsutveckling
Ett problem som är osynligt och okänt kan fortgå mer eller mindre ostört. Först när det identifieras finns anledning att reagera och att vidta åtgärder. Därför är det viktigt att alla som i sitt arbete möter utsatta barn har kunskap och medvetenhet om sexuell exploatering och de problem den förorsakar. Då kan man ställa de rätta frågorna och erbjuda rätt hjälp. Att våga se och vilja veta är en första förutsättning för att sexuell exploatering av barn skall kunna upptäckas och bekämpas och att barnen ska få adekvat hjälp.
Kunskaperna om sexuell exploatering av barn är i princip samlade hos ett fåtal organisationer och personer. Även rutiner och metoder för att arbeta med dessa frågor är överlag outvecklade. Det finns därför skäl att lägga ansvaret för insamling och spridning av kunskap, metodutveckling och forskning på central nivå, åtminstone under en period. Frågan bör övervägas inom ramen för det regeringsuppdrag som Socialstyrelsen fått beträffande inrättandet av ett riskbarncentrum.
I föreliggande betänkande finns aktuell kunskap om sexuell exploatering av barn samlad. Någon liknande översikt över själva problemet, dess orsaker och konsekvenser samt samhällets ansvar och insatser har inte gjorts tidigare. En sammanfattning av detta betänkande kan vara ett sätt att sprida kunskap. Utredningen vill understryka behovet av en fortsatt kunskapsspridning på regional nivå. Regeringen bör överväga att anordna konferenser med yrkesspecifikt innehåll för poliser, åklagare, socialtjänst, behandlingsinstitutioner och skolor samt stimulera till nätverksbyggande.
Frivilligorganisationer besitter särskild kunskap om sexuell exploatering av barn. Genom sin fria ställning får de information, som myndigheter inte får. Det är viktigt att denna kunskap tas till vara som komplement till forskning och myndigheters erfarenheter och kunskap. Ideella organisationer har också visat att de har en viktig roll att spela i det praktiska arbetet. Som exempel kan nämnas ECPAT-Sveriges uppförandekoder inom resebyråbranschen, Rädda Barnens Hotline och Kvinnoforums arbete med en samverkansplan för stöd till personer som utsatts för människohandel för sexuella ändamål. Det engagemang som finns i många ideella organisationer utgör en drivkraft för att synliggöra och motverka sexuell exploatering av barn samt för att förbättra den rättsliga hanteringen och stödet till barnen. Almänna arvsfondens medel kan användas för att
205
Överväganden och förslag till åtgärder SOU 2004:71
206
stimulera utveckling av metoder i arbetet med sexuellt exploaterade barn.
16.14 Forskning
Forskning om sexuell exploatering av barn är i stort sett ett vitt fält. Det finns således behov av forskning beträffande alla aspekter av problemet.
Ungdomsenkäten har besvarats av ungdomar som befann sig i skolan när enkäten delades ut. De som skolkat eller inte går i skolan har alltså inte besvarat enkäten. Med stöd av tidigare forskning finns anledning anta att andelen ungdomar som sålt sex är större i denna grupp än i den som besvarat enkäten. Det skulle således vara av intresse att komplettera undersökningen på denna punkt. Förberedelser för en sådan studie pågår.
Av intresse vore också att komplettera enkätundersökningen med djupintervjuer för att få mer kunskap om de ungdomar som säljer sex, deras situation, attityder och värderingar.
Den enkätundersökning som genomförts inom utredningens ram gäller ungdomar. Utredningen ser det som angeläget att en liknande undersökning görs beträffande vuxnas attityder till sexuell exploatering av barn.
När det gäller risker med barns Internetanvändning har många frågor lyfts fram i utredningen: Hur påverkar det ungdomar att se pornografi i den utsträckning som många gör? Hur påverkas de av att växa upp i ett samhälle som blir alltmer sexualiserat? Vad händer med de barn som exponerat sina kroppar på Internet när de inser att bilderna för alltid kommer att finnas där? Utredningens förhoppning är att forskare kommer att intressera sig för den typen av frågor.
En central fråga när det gäller riskbedömningar är sambandet mellan innehav av barnpornografi och sexuella övergrepp. Det är därför angeläget med forskning inom detta område liksom när det gäller förövares motivation, beteende och behandling.
Referenser
Agevall, C (2002): Brottsoffer i fokus. Brå. Umeå. Barnombudsmannen (2002): Barnombudsmannens yttrande över
regeringens rapport 2002 till FN:s kommitté för barnets rättigheter. Barnombudsmannen (2004): Älskar, älskar inte – om barn och ungas
nära relationer Bengs C (2000): Looking Good, a study of gendered body ideals
among young people. Umeå Universitet. Brackenridge, Celia (2003): Spoilsports. Understanding and
Preventing Sexual Exploitation in Sport. Routledge 2001. Broberg, Almqvist och Tjus (2003): Klinisk barnpsykologi. Natur
och Kultur. Brå (2003): Sexuell exploatering av barn – vad döljer sig bakom
sexualbrottsstatistiken? Burke, Sowerbutts, Bludell and Sherry (2002): Child Pornography
and The Internet: Policing and Treatment Issues. Psychiatry, Psychology and Law. Cederborg, A-C. (2000): Barnintervjuer, Vägledning vid utredningsarbete, Liber AB. Cooper A, Delmonico D and Burg R (2000): Cybersexusers, abusers
and compulsives: New findings and implications. Sexual Addiction and Compulsivity, Journal of Treatment and Prevention 7. Diesen, C. m.fl. (2001): Sexuella övergrepp mot barn. Stockholm:
Norstedts juridik. Ds 1997:54: Förslag till program för åtgärder mot kommersiell sexuell
exploatering av barn. Ds 2003:45: Ett heltäckande straffansvar för människohandel, m.m. ECPAT Sverige (2001): Kommersiell sexuell exploatering av barn i
Sverige. En studie om utnyttjande av minderåriga i prostitution, pornografi och trafficking.
207
Referenser SOU 2004:71
Edgardh, K. m.fl. (1991): Sam 73–90, Skolöverstyrelsens sex- och
samlevnadsundersökning bland 17 åringar. Preliminär rapport till deltagande gymnasieskolor och ungdomscentra. Skolöverstyrelsen. Everett Barbara/Gallop Ruth (2001): The Link Between Childhood
Trauma and Mental Illness. USA: Sage Publications. Feilitzen von C (2003): Barnerns nät – Nätets barn. Vålds-
skildringsrådet. Finkelhor, D and Araji, S (1986): Explanation of pedophilia; a four
factor model. Journal of Sex research, 22, 145–61. Finkelhor,D, Mitchell K,Wolak J (2000): Online Victimization; A
Report on the Nation’s Youth. Flowers Barri R (2001): Sex Crimes, Predators, Perpetrators, Prosti-
tutes, and Victims, An examination of Sexual Criminality and Victimization. Charles C Thomas Publ. LTD. Folkhälsoinstitutet (1998): Sex i Sverige, hur gör dom andra? om
sexualitet och samlevnad på 1990-talet. Forsberg J A (2003): A presentation of Lunarstorm, the most popular
youth community in Swede. Future Kids Online – Conference Documentation, Våldskildringsrådet. Forsberg M (2000): Ungdomar och sexualitet – en kunskapsöversikt
år 2000. Folkhälsoinstitutets rapport 2000:15. Gadd P(1994): Mord, Blod och Moral, Om kriminaljournalistik.
Carlsson bokförlag. Grothe Nielsen B (2001): Straffesystemet i bornesperspektiv –
seksuelle overgreb mod barn i familien. Jurist- og Okonomforbundets Forlag, Köpenhamn. Hannsbaek T (2001): Köp och salg sexuelle ydelser på internettet,
Pro-centrum, Köpenhamn. Hansen K , Cras B-Å mfl. (2002): Bakom stängda dörrar. Ord-
upplaget, Norge. Hedin och Månsson (1998): Vägen ut! Om kvinnors uppbrott ur
prostitution, Carlssons förlag . Hegna K och Pedersen W (2002): Sex for overlevelse eller skygge-
bilder av ljaerlighet. Ungdom under 18 år som selger seksuelle tjenster. Rapport 5/02 Nova, Norge. Helweg-Larsen K och Boving-Larsen H (2002): Youth 2002 in
Denmark. Results of a survey among 9 th grade schoolchildren focusing upon child sexual abuse. Danish Institute of public health.
208
SOU 2004:71 Referenser
Hernandez A (2002): Self-reported Contact Sexual Crimes of
Federal Inmates Convicted of Child Pornography Offenses. Hindberg B (2003): Barn till föräldrar med utvecklingsstörning.
Gothia. Hirdman A (2004): Tilltalande bilder. Genus, sexualitet och publik-
syn i Veckorevyn och Fib aktuellt. Atlas. Hirdman A (2004): ”Medialiserad sexualitet”. Ur ”Vad har mitt liv
med Lilja att göra?” Svenska Filminstitutet & Rädda barnen Hoigård och Finstad (1986): Bakgater. Pax forlag Howitt.D(1995): ”Pornography and the paedophile: is criminogenic”.
Brittish Journal of Medical Psychiatry, 68, 15–25. Integrationsverket (2003): Ensamkommande barn – organisation
och samverkan kring arbetet med introduktion. Jeffner S (1998): Liksom våldtäkt, typ…, Om ungdomars förståelse
av våldtäkt. Riksorganisationen för Kvinnojourer i Sverige. Jeppsson Å, Tidefors Andersson I och Löwdahl, E (2002): Unga
förövare av sexuella övergrepp. Tunagårdens behandlingsmodell. SIS rapport 2/02. Karlsson, Mia (2004): Svenska Dagbladet 2004-02-01. Killén K (2000): Barndomen varar i generationer. Wahlström och
Widstrand. Kimberley, Finkelhor, Wolak(2001): Risk Factors For and Impact of
Online Sexual Solicitation of Youth. American Medical Association. Kimberley, Finkelhor, Wolak(2003): Escaping or Connecting?
Characteristics of Youth Who Form Close Online Relationships. Journal of Adolescence 26. Lagerberg och Sundelin (2000): Risk och prognos i socialt arbete med
barn. Gothia. Lanning K (1992): Child Molesters: A Behavioral Analysis. National
Center for Missing and Exploited Children, Washington DC. Larsson I (2000): ”Ett barns egen sexualitet – osynlig, normal eller
problematisk?” Kapitel 2 i Sexuella övergrepp mot pojkar och flickor. Studentlitteratur. Larsson-Swärd G (2001). Åtgärdsprogram vid misstanke om sexuella
övergrepp på barn. Studentlitteratur, Lund. Långström N och Sjöstedt G (2000): Att påverka och påverkas:
Kriminalvårdens insatser för sexualbrottsdömda i anstalt. Rapport nr 1. Norrköping. Kriminalvårdens forskningskommitté. Långström N (2002): ”Sexualbrottsförövare: Psykiatriska aspekter
och återfallsrisk”. P.O. Lundberg, Sexiologi.
209
Referenser SOU 2004:71
Långström N och Sjöstedt G (2000): Att påverka och påverkas:
Kriminalvårdens insatser för sexualbrottsdömda i anstalt. Rapport nr 1. Kriminalvårdens forskningskommitté. Martens P (1998): Pedofili, barnpornografi och sexuella övergrepp
mot barn. Brå. Migrationsverket (2002): Nulägesrapporten om de ensamkommande
barnen. N-11-2002-3078. Migrationsverket (2002): Angående förbättringar i mottagande av
ensamkommande barn. N-11-2002-10891. Mossige S (2001): Ungdoms holdninger til seksuelle krenkelser og
overgrep. Rapport 16/01. Nova. Myndigheten för skolutveckling, Våldskildringsrådet och KK-
stiftelsen (2004): Med eller utan filter? En undersökning av skolors IT-policy och användning av tekniska filter. Månsson S-A (1996): Könshandeln över gränserna, ur Egensinne
och mångfald, Andersson G. Arkiv. Månsson S-A, Danebeck, K, Tikkanen,R Löfgren-Mårtensson L
(2003): Kärlek och sex på internet, Nätverksprojektet 2003:1, Göteborgs Universitet. Månsson och Söderlind (2004): Sexindustrin på nätet, Egalité. Norström C och Thunved A (2003): Nya sociallagarna. Norstedts
juridik. Nyman A och Svensson B (1995): Pojkmottagningen, sexuella över-
grepp och behandling. Rädda Barnen. Nyman A, Risberg O och Svensson B (2001): Unga förövare,
sexuella övergrepp och behandling. Rädda Barnen. O’Conell Davidson J (2001): The sex exploiter. A contribution of
the NGO Group for the Convention on the Rights of the Child to the 2nd World Congress against Commercial Sexual Exploitation of Children, Yokohama, Japan. O’Conell Davidson,(2003): ”Sexköparnas världsbild”. Ur ”Vad har
mitt liv med Lilja att göra?” Svenska Filminstitutet och Rädda Barnen. Prop. 2003/04:12: Sveriges antagande av rambeslut om åtgärder för
att bekämpa sexuellt utnyttjande av barn och barnpornografi Rikskriminalpolisen, KUT Rapport 2004:2, Människohandel för
sexuella ändamål, Lägesrapport 6, 1 jan 2003 – 31 december 2003. Rogala C och Tydén T (1999): Unga kvinnors sexualvanor. Rapport
till Folkhälsoinstitutet. Rogala C och Tydén T(2001): Unga mäns sexualvanor. Rapport till
Folkhälsoinstitutet.
210
SOU 2004:71 Referenser
SAFT(2002): Föräldrastudie – Vad vet föräldrar om barnens
internetanvändning. Våldskildringsrådet. SAFT(2003): Barnstudie- Barnens eget liv på Internet. Sandberg G och Marlatt G (1989): Relapse prevention with sex
offenders (s. 147–152). Guilford Press Schlytter A (2004): Rätten att själv få välja, Studentlittertur. Schlytter A (1999): Kön och juridik i socialt arbete. Student-
litteratur. Seto M C, Maric A och Barbaree H E (2001): The role of porno-
graphy in etiology of sexual aggression. Aggression and Violent Behavior, 6, 35–53.
Sheehan V (2002): The Full Picture. NOTA, 2002:44.
Sjöblom, Y (2002): På våg ut. När ungdomar rymmer hemifrån – ur
socialtjänstens perspektiv. Rapport i socialt arbete nr 103–2002. Stockholms Universitet. Skolverket, (2002): De etiska frågorna måste prioriteras i skolan. Skolverket, (2002): Internet på gott eller ont. Skolverket (2002): Relationer i skolan – en utvecklande eller
destruktiv kraft. Rapportering av ett regeringsuppdrag 2002. Skolverket(2002): Uppföljning av lagstiftningen om registerkontroll
av personal inom förskoleverksamhet, skola och skolbarnsomsorg. Dnr 012-2002-1807. Socialdepartementet (2001): Nationell handlingsplan mot
kommersiell sexuell exploatering av barn i Sverige. Socialstyrelsen (1999):Sexuella övergrepp mot barn. Den rättsliga
hanteringen. Expertrapport. Stockholm. Socialstyrelsen (1997):Behandling av sexualförbrytare, Underlags-
rapport, psykiatri uppföljningen 1997:19, Stockholm. Socialstyrelsen (2000): Kännedom om Prostitution 1998–1999. SoS-
rapport 2000:5. Socialstyrelsen och Migrationsverket (2002): Förbättringar i mot-
tagandet av barn från annat land som kommer till Sverige utan medföljande legal vårdnadshavare (s.k. ensamkommande barn). Redovisning av regeringsuppdrag. 2002-107-7. Socialstyrelsen (2002): Social tillsyn. Socialstyrelsen (2004): Jämställd socialtjänst? Könsperspektiv på
socialtjänsten. Solevåg och Isachse (1993): Gutteprostitusjon. Pro-senteret. SOU 1982:61: Våldtäkt och andra sexuella övergrepp. Stockholm. SOU 1997:29: Barnpornografifrågan, Innehavskriminalisering m.m. SOU 1997:116: Barnets bästa i främsta rummet.
211
Referenser SOU 2004:71
212
SOU 2001:14: Sexualbrotten. Ett ökat skydd för den sexuella inte-
griteten och angränsande frågor. SOU 2001:72: Barnmisshandel, att förebygga och åtgärda. Statens institutionsstyrelse (2003): Årsrapport ADAD 00 5/03. Sullivan J och Sheehan V (2003): The internet Sex Offender:
Understanding the behaviour and managing the issue. Verbal presentation vid konferens. Birmingham, England. Svedin CG, Banck L (2002): Sexuella övergrepp mot flickor och
pojkar. Student litteratur. Svedin CG och Back C (1996): Barn som inte berättar. Rädda
Barnen. Svedin CG och Back C (2003): Varför berättar de inte? Om att
utnyttjas i barnpornografi, Rädda Barnen. Svedin, CG (2000): Sexuella övergrepp mot barn. Orsaker och risker.
Socialstyrelsen. Taylor and Quayle (2003): Child Pornography – An Internet Crime.
Brunner-Routledge. Tidefors Andersson I. (2000): Den fördömda handlingen: Sexuella
övergrepp mot barn. Psykologiska Institutionen. Göteborgs Universitet. United States Postal Inspection Services ( 2001): Child
Exploitation Program: Overview & Highlights. Wolf, S (1984): A Multi-Factor Model of deviant Sexuality. Paper
presented at the International Conference on Victomology, Lisbon. Ward, Keenan och Hudson (2000): Understanding Cognitive,
Affective and Intimacy Deficits in Sexual Offenders: A Developmental Perspective. Aggression and Violent Behaviour 5/2000. Wennstam Katarina, (2002): Flickan och skulden, En bok om sam-
hällets syn på våldtäkt. Albert Bonniers Förlag. Westlund H (2002): Barn som utsatts för sexuella övergrepp och den
rättsliga hanteringen. Rädda Barnen. Wolak J, Mitchel, K, Finkelhor D (2003): Escaping or connectin?
Characteritics of youth who form close online relatiosships. Journal of Adolescence 26 105-119. Wolak J, Mitchell K, Finklehor D (2003): Internet Sex Crimes
against Minors: The Response of Law Emforcement, Crimes against Children Research Center, University of New Hampshire.
Bilaga 1
Kommittédirektiv
Kunskaper om sexuell exploatering av barn i Sverige
Dir. 2003:54
Beslut vid regeringssammanträde den 16 april 2003.
Sammanfattning av uppdraget
En särskild utredare skall fullfölja det arbete som har bedrivits i Arbetsgruppen med uppgift att inventera kunskaper om sexuell exploatering av barn m.m. (S 2002:B).
Utredaren skall: – fullfölja inventeringen och sammanställningen av kunskaper om
sexuell exploatering av barn i Sverige, – se över behovet av insatser för attitydpåverkan i frågor som rör
sexuellexploatering av barn, – utveckla nätverken bland olika aktörer för utbyte av kunskaper
och erfarenheter och finna former för framtida samverkan, – följa upp den svenska handlingsplanen mot sexuell exploatering
av barn samt – överväga behovet av ytterligare åtgärder från regeringens sida för
att motverka sexuell exploatering av barn i Sverige.
Bakgrund
Regeringen beslutade den 28 februari 2002 att tillsätta en arbetsgrupp med uppgift att inventera kunskaper om sexuell exploatering av barn m.m. (Protokoll vid regeringssammanträde 2002-02-28 nr 31). Arbetsgruppen redovisade sitt inledande arbete vid ett seminarium den 12 mars 2003.
213
Bilaga 1 SOU 2004:71
Uppdraget
En särskild utredare tillkallas med uppgift att fullfölja det arbete med att inventera kunskaper om sexuell exploatering av barn i Sverige som hittills har bedrivits i Arbetsgruppen med uppgift att inventera kunskaper om sexuell exploatering av barn m.m. (S 2002 :B).
Utredaren skall genomgående ha ett könsperspektiv i sitt arbete.
Inventera och sammanställa kunskap
Utredaren skall identifiera och beskriva riskgrupper. Stödet till de barn som exploaterats sexuellt skall beskrivas och eventuella brister skall påtalas. Förebyggande aspekter skall beaktas.
Attityder och attitydpåverkan
Information och opinionsbildning är värdefulla inslag i arbetet med att förhindra sexuell exploatering av barn. Det finns ett behov av att veta mer om attityder till sexuell exploatering av barn. Utredaren skall fortsätta arbetet med att ta fram kunskap om rådande attityder bland såväl vuxna som ungdomar till sexuell exploatering av barn och se över behovet av attitydpåverkande åtgärder. Relevant forskning inom området bör tas till vara.
Nätverksbyggande arbete
Det krävs ett genomtänkt och väl utvecklat samarbete mellan företrädare för olika yrkesgrupper för att kunna åstadkomma nödvändiga förändringar av arbetet med barn som utsätts för sexuell exploatering. Olika aktörer i det svenska samhället har kommit olika långt i arbetet med att förhindra sexuell exploatering av barn och med att hjälpa och skydda de barn som utsatts. Redan pågående arbete skall identifieras och beskrivas så att det kan komma till användning i en fortsatt samverkan. Utredaren skall därför fullfölja det redan påbörjade arbetet med att bygga nätverk för utbyte av kunskap och erfarenheter samt finna former för fortsatt samverkan.
214
Bilaga 1
215
Uppföljning av handlingsplanen mot sexuell exploatering av barn
När den svenska handlingsplanen mot sexuell exploatering av barn togs fram i anslutning till den första världskongressen mot kommersiell sexuell exploatering av barn i Stockholm 1996 och därefter uppdaterades inför uppföljningskongressen i Yokohama, Japan, 2001 konstaterades att visst arbete hade påbörjats i syfte att leva upp till åtagandena i slutdeklarationerna från de båda världskongresserna. Regeringen redogör för detta arbete i den uppdaterade handlingsplanen från 2001. I utredarens uppdrag ingår att följa upp den svenska handlingsplanen och överväga behovet av ytterligare åtgärder från regeringens sida för att fullfölja arbetet mot sexuell exploatering av barn i enlighet med gjorda åtaganden.
Redovisning av uppdraget
Utredaren skall redovisa sitt uppdrag senast den 31 maj 2004.
(Socialdepartementet)
Bilaga 2
Sexuell exploatering av barn–
vad döljer sig bakom sexualbrottsstatistiken?
En kartläggning av polisanmälda och lagförda sexualbrott mot
barn med inslag av sexuell exploatering. På uppdrag av Utredningen om kunskap om sexuell exploatering av barn i
Sverige (S 2003:05).
Lotta Nilsson
Brottsförebyggande rådet
(BRÅ)
217
Innehåll
Sammanfattning............................................................................. 220
Bakgrund och syfte ........................................................................ 220
Metod............................................................................................... 220
Resultat ........................................................................................... 220
Fallen med sexuellt exploaterade barn ........................................ 221
Barnpornografibrott...................................................................... 223
1 Inledning ............................................................................... 224 1.1 Bakgrund ..................................................................... 224 1.2 Lagstiftning ................................................................. 225 1.3 Syfte............................................................................. 226 1.4 Rapportens disposition .............................................. 227
2 Material och metod............................................................... 228 2.1 Bortfall......................................................................... 229 2.2 Mörkertal..................................................................... 230
3 Resultatredovisning ............................................................. 231 3.1 Gränsfall och försöksbrott......................................... 231 3.2 Sexualbrott mot barn med inslag av sexuell exploatering................................................................. 232 3.3 Barnpornografibrott ................................................... 252
Referenser ....................................................................................... 261
Tabeller............................................................................................ 262
219
Bilaga 2 SOU 2004:71
Sammanfattning
Bakgrund och syfte
Brottsförebyggande rådet har på uppdrag av Utredningen för kunskap om sexuellt exploaterade barn i Sverige (Dir. 2003:54) genomfört en kartläggning i syfte att bidra till kunskapen om dessa brott. Med sexuell exploatering av barn avses människohandel med barn för sexuella ändamål, barnprostitution och barnp ornografi.
1
Kart-
läggningen består av två delar. I den ena är syftet att beskriva olika former av sexuell exploatering bland de sexualbrott mot barn som kommer till rättsväsendets kännedom, framför allt i brott som lett till fällande domar.
Den andra delen av kartläggningen har som syfte att kartlägga barnpornografibrotten generellt. Anledningen är att all befattning med barnpornografi (det vill säga även innehav, överlåtelse och spridning) förutsätter antingen att ett sexuellt övergrepp dokumenterats eller att ett barn på annat sätt skildrats i pornografisk bild.
Metod
Sexuell exploatering är ett samlingsbegrepp och omfattar således inte endast ett lagrum eller en brottsrubricering. För att påträffa sexualbrott med inslag av sexuell exploatering har därför ett urval av dels domar rörande olika lagrum, dels brottsanmälningar rörande olika brottsrubriceringar begärts in från tingsrätter och polismyndigheter. Det har sedan gjorts en genomgång av det inkomna materialet och de fall där det framgått att det funnits inslag av sexuell exploatering har sorterats ut för att ingå i kartläggningen. Kartläggningen utgör inte någon totalundersökning av denna typ av fall.
Resultat
Studien består alltså av två delar, en som avser fallen med sexuell exploatering och en som avser barnpornografibrotten. De överlappar varandra i viss mån (det vill säga att de barnpornografimål
1
Med barn avses personer under 18 år.
220
Bilaga 2
där det också finns inslag av sexuell exploatering kommer med i båda avsnitten).
Fallen med sexuellt exploaterade barn
I urvalen av domar har 70 domar påträffats där det finns inslag av sexuell exploatering. Antalet gärningsmän är 77 och antalet målsägande/barn är 151. Cirka hälften av gärningsmännen har fällts för brott som har inslag av sexuell exploatering mot mer än ett (1) barn. Cirka hälften av barnen är under 13 år och majoriteten, drygt 70 procent, är flickor. Det finns 4 kvinnor bland de fällda personerna.
När det gäller de sexuella övergreppen och handlingarna som förekommit är det inte dessa i sig som utgör den sexuella exploateringen. Det kan dock ändå nämnas att det handlar om mycket skilda slags händelser från sexuellt ofredande i form av tafsande till grova våldtäkter.
Det finns olika former av sexuell exploatering; det kan handla om att ett sexuellt övergrepp mot ett barn dokumenteras, att ett barn skildras i pornografisk bild på annat sätt, att barnet får något i utbyte mot sexuella tjänster (som pengar, mobiltelefon, sprit), att en annan person får ersättning för att ett barn utnyttjas eller att en person på något sätt främjar att barnet utnyttjas sexuellt. I det kartlagda materialet är den vanligast förekommande formen av sexuell exploatering att det skett någon slags dokumentation.
En kategorisering av fallen har gjorts baserad på relationen mellan gärningsmannen och målsäganden/barnet. Relationen hör samman med gärningsmannens strategi för att få kontakt med och få ”tillgång” till barnet.
En kategori omfattar obekanta gärningsmän som söker upp och överraskar barn i sammanhang där det inte finns andra vuxna med tillsyn över dem. Det finns också en kategori av gärningsmän som är bekanta till barnen, som etablerar en kontakt och utvecklar en slags vänskapsrelation till barnet. Även vissa andra personer som barnet känner har räknats till denna kategori. Gärningsmän som kommer i kontakt med barn genom sin yrkesroll eller inom ramen för fritidsverksamhet utgör en annan kategori. Ytterligare en utgörs av gärningsmän som är bekanta till familjen, de kan ibland få ta rollen som extraförälder och exempelvis sitta barnvakt åt barnet. Hit räknas även släktingar. Gärningsmän som begår övergrepp mot
221
Bilaga 2 SOU 2004:71
barn inom den egna familjen (det vill säga mot biologiska barn eller styvbarn) utgör också en kategori. Dessa brott är ofta svårupptäckta och kan pågå under långa tidsperioder. Det finns också en kategori där målsäganden utsatts för exploatering av sin pojkvän.
Två kategorier som påminner en hel del om varandra är dels då kontakten skett per telefon, dels då gärningsmannen och barnet kommit i kontakt med varandra på Internet. Det är tydligt att Internet skapat nya förutsättningar för att etablera kontakter. Utvecklingen av en relation kan sedan ske under relativt lång tid innan personerna träffas i verkliga livet och innebär bland annat möjligheter för gärningsmän att manipulera med barns känslor och behov.
Slutligen kan nämnas en typ av fall som det är svårt att kategorisera efter samma principer som ovan, och som rör människohandel med barn för sexuella ändamål. Dessa utgör en egen kategori eftersom det inte är relevant att låta dem till exempel omfattas av kategorin med obekanta gärningsman, fall som det inte finns någon gemensam nämnare med.
Drygt en tredjedel av barnen i de kartlagda domarna har utsatts för någon typ av sexuell exploatering av en gärningsman inom kategorin ”bekant till barnet”. Detta är också en relativt bred kategori. Åtta procent av barnen har utsatts av en förälder eller styvförälder och en lika stor andel av en person som de fått kontakt med på Internet. Totalt sett har drygt 70 procent av barnen utsatts av en person som de på något sätt känner/är bekanta med. Det finns vissa skillnader mellan flickorna och pojkarna när det gäller relationen till gärningsmännen. En relativt stor andel av pojkarna, 40 procent, har utsatts av en person som fått kontakt med dem genom sin yrkesroll, jämfört med endast ett par procent av flickorna. Ingen av pojkarna har utsatts inom familjen, i jämförelse med 12 procent av flickorna.
Kartläggningen visar också att gärningsmännen har en relativt hög brottsbelastning generellt. Dessutom har minst en femtedel av dem åtminstone vid ett ytterligare tillfälle lagförts för sexualbrott mot barn.
222
Bilaga 2
Barnpornografibrott
Kartläggningen av barnpornografibrotten baseras framför allt på uppgifter ur 180 fällande domar – och om lika många gärningsmän.
Det vanligaste är att gärningsmännen fällts för innehav av barnpornografi, i vissa fall i kombination med till exempel spridning. Hälften av dem har fällts enbart för innehav. En tredjedel av gärningsmännen har gjort sig skyldiga till spridning av barnpornografi. För de gärningsmän som inte fällts för andra brott är den vanligaste påföljden dagsböter för barnpornografibrottet. Innehavens omfattningen varierar enormt, från innehav av 2 filmer upp till 140 000 bilder.
Hur sambandet mellan barnpornografi och sexualbrott mot barn ser ut, det vill säga i termer av orsak och verkan, kan inte besvaras av denna kartläggning. Att det finns ett samband är emellertid tydligt. Knappt 40 procent av gärningsmännen har fällts för sexualbrott mot barn i samband med att de fälldes för barnpornografibrottet. Av dessa är det i sin tur en femtedel som lagförts för sexualbrott mot barn vid minst ett ytterligare tillfälle.
I 15 procent av fallen med sexualbrott har brotten begåtts inom familjen. Den största kategorin, som utgör en tredjedel, utgörs av fall då gärningsmannen är en bekant till barnet, vilket emellertid är en relativt bred kategori som omfattar olika slags bekantskapsrelationer.
Vissa av gärningsmännen beskriver att det skett en upptrappning av deras ”konsumtion” av barnpornografi. Det har börjat i liten skala och inte omfattat så stora mängder av bilder, men har så småningom övergått i ett samlande av ett mycket stort antal bilder. Flera exempel finns också på gärningsmän som till en början tittat på poseringsbilder på tonåringar men att det sedan skett en annan slags upptrappning mot att titta på bilder på sexuella övergrepp, i en del fall på mycket små barn.
223
Bilaga 2 SOU 2004:71
1 Inledning
1.1 Bakgrund
Brottsförebyggande rådet (BRÅ) har på uppdrag av Utredningen för kunskap om sexuellt exploaterade barn i Sverige (Dir. 2003: 54)
2
under år 2003 genomfört en kartläggning av ett antal polisanmälda sexualbrott mot barn som har inslag av sexuell exploatering, fall som identifierats i ett urval domar och anmälningar. Med barn avses i enlighet med Barnkonventionens definition personer under 18 år. Kartläggningen har finansierats av Socialdepartementet.
Syftet har varit att bidra till kunskapen om sexuell exploatering av barn i Sverige genom att beskriva olika former av sexuell exploatering som kommer till rättsväsendets kännedom. En viktig begränsning av detta syfte är att det inte innefattar en uppskattning av omfattningen av dessa typer av brott utan alltså syftar till att göra typfallsbeskrivningar utifrån de fall som påträffats.
Med sexuell exploatering avses människohandel med barn för sexuella ändamål, barnprostitution och barnpornografi.
Avsikten med denna kartläggning har varit att beskriva fall av sexuell exploatering. Det handlar således om sexualbrott mot barn med ytterligare ett inslag – någon typ av ersättning, någon slags dokumentation (vilket alltså utgör själva exploateringen) eller då barn ”lånas ut” eller förmedlas till andra för att utnyttjas sexuellt. Det finns emellertid en gränsdragningsproblematik i förhållande till sexualbrott generellt, det vill säga gentemot brott som inte säkert kan sägas ha inslag av sexuell exploatering. I rapporten görs även en beskrivning av vissa typer av sådana gränsfall.
En förutsättning för innehav, överlåtelse och spridning av barnpornografi är att barn utsätts för sexuella övergrepp som dokumenteras eller att barn på annat sätt skildras i pornografisk bild. Genom dessa former av barnpornografibrott utgör gärningsmännen ifråga en del av marknaden för barnpornografi och är därmed delaktiga i att skapa en efterfrågan. Av det skälet studeras även barnpornografibrotten generellt, det vill säga inte endast de fall med en gärningsman som dokumenterar egna övergrepp på ett barn eller på annat sätt skildrar barn i pornografisk bild.
2
Före detta Arbetsgruppen för kunskap om sexuellt exploaterade barn i Sverige.
224
Bilaga 2
1.2 Lagstiftning
Vissa brott i Brottsbalken faller i princip direkt inom ramen för definitionen av sexuell exploatering av barn: nämligen förförelse av ungdom, koppleri, människohandel med barn för sexuella ändamål samt barnpornografibrott, det vill säga skildring av barn i pornografisk bild, och sexuellt ofredande, det vill säga framställning av pornografisk bild enligt andra stycket (se nedan).
För förförelse av ungdom (6 kap. § 10) ska enligt brottsbalken ”den som genom att utlova eller ge ersättning skaffar sig eller söker skaffa sig tillfälligt sexuellt umgänge med någon som är under 18 år” dömas till böter eller fängelse i högst sex månader. Bestämmelsen syftar till att förhindra gatuprostitution bland ungdomar i 15– 17-årsåldern. I motsvarande fall med barn under 15 år är det i stället brottsrubriceringarna sexuellt tvång, utnyttjande mm. eller sexuellt ofredande som är aktuella (se nedan).
För koppleri (6 kap. § 8) ska enligt brottsbalken den som ”främjar eller på ett otillbörligt sätt ekonomiskt utnyttjar att annan har tillfälliga sexuella förbindelser mot ersättning” dömas för koppleri till fängelse i högst fyra år. För grovt koppleri döms till fängelse i lägst två och högst sex år.
Den 1 juli 2002 trädde bestämmelsen om människohandel för sexuella ändamål (4 kap. § 1a) i kraft. När det gäller människohandel med personer under 18 år ska den person som ”förmår någon att bege sig eller låta sig transporteras till ett annat land i syfte att personen där skall utsättas för brott enligt 6 kap. 1, 2, 3 eller 4 §, utnyttjas för tillfälliga sexuella förbindelser eller på annat sätt utnyttjas för sexuella ändamål”
3
dömas för människohandel för
sexuella ändamål till fängelse i lägst två och högst tio år. Även den som tar emot, transporterar eller inhyser en person i samma syfte döms för detta brott. Är brottet mindre grovt döms till fängelse i högst fyra år.
För barnpornografibrott (16 kap. § 10 a) döms till fängelse i högst två år, om brottet är ringa till böter eller fängelse i högst sex månader och om brottet är grovt till fängelse i lägst sex månader och högst fyra år. Barnpornografibrott omfattar att:
3
De omnämnda paragraferna i citatet är: 1 § Våldtäkt (inklusive grov samt mindre allvarlig),
2 § Sexuellt tvång
(
inklusive grovt), 3 § Sexuellt utnyttjande (inklusive grovt) och 4 §
Sexuellt utnyttjande av underårig (inklusive grovt).
225
Bilaga 2 SOU 2004:71
─
skildra barn i pornografisk bild
─
sprida, överlåta, upplåta, förevisa eller på annat sätt göra sådan bild tillgänglig för annan
─
förvärva eller bjuda ut sådan bild
─
förmedla kontakter mellan köpare och säljare eller på annat sätt främja handel med sådan bild
─
inneha sådan bild
Innehav av barnpornografi kriminaliserades år 1999. I detta sammanhang avser barn ”en person vars pubertetsutveckling inte är fullbordad eller som, när det framgår av bilden och omständigheterna kring den, är under 18 år”. För att bedöma om brottet ska anses som grovt ska bland annat tas hänsyn till om det ”avsett en särskilt stor mängd bilder eller avsett bilder där barn utsätts för särskilt hänsynslös behandling”. Med innehav (som är internetrelaterat) avses ett sparande av bild(-er) eller filmsekvens(-er) på datorns hårddisk.
Beträffande sexuellt ofredande (6 kap. § 7) avser detta lagrum, enligt andra stycket, då en person som fyllt 15 men inte 18 år förmås medverka i framställning av pornografisk bild.
Övriga sexualbrott, det vill säga våldtäkt (6 kap. § 1), sexuellt tvång (6 kap. § 2), sexuellt utnyttjande (6 kap. § 3), sexuellt umgänge med avkomling (6 kap. § 6) och sexuellt umgänge med syskon (6 kap. § 6) är däremot brott som vanligtvis inte omfattar inslag av sexuell exploatering av barn, men bland vilka det ändå kan finnas inslag av detta. Till exempel då ett sexuellt övergrepp på ett barn fotograferas eller filmas och detta rubriceras som ett sexualbrott – och inte dessutom som ett barnpornografibrott (det vill säga skildring av barn i pornografisk bild), eller då en minderårig utnyttjas sexuellt mot någon typ av ersä ttning.
4
1.3 Syfte
Syftet med kartläggningen är att bidra till att öka kunskapen om olika former av sexuell exploatering av barn i Sverige och avser fall som kommer till rättsväsendets kännedom. Tyngdpunkten ligger på fall som lett till fällande domar.
Det handlar om att beskriva typer av fall bland annat med avseende på offrens och gärningsmännens kön och ålder, relationen
4
Vilket alltså inte enligt lagtexten faller inom ramen för förförelse av ungdom.
226
Bilaga 2
mellan dem, vilken typ av exploatering det rör sig om, i vissa fall vilken typ av ersättning det handlat om och gärningsmännens strategier för att få kontakt med eller ”tillgång” till barnen.
Fallen kommer framför allt att beskrivas utifrån kategoriseringar baserade på kontaktsättet och relationen mellan gärningsman och offer samt typen av exploatering.
Ett annat syfte är att kartlägga barnpornografibrotten generellt, det vill säga inte bara när det funnits ett ”direkt” inslag sexuell exploatering. I denna del redovisas uppgifter om typen av barnpornografibrott (det vill säga innehav, överlåtelse, spridning), antalet och typen av bilder samt om gärningsmännen dessutom fällts för sexualbrott i samband med barnpornografibrottet.
Beträffande samtliga gärningsmän inhämtas även uppgifter om deras totala brottsbelastning ur lagföringsregistret.
Ambitionen har också varit att göra en beskrivning av barnen som utsätts för dessa brott, det vill säga utöver uppgifter om deras kön och ålder, exempelvis med avseende på om de tidigare varit utsatta för sexualbrott, deras familjesituation etc. I många fall saknas dock utförliga uppgifter i domarna om barnens situation.
1.4 Rapportens disposition
Rapporten inleds med ett material- och metodavsnitt. Därefter följer redovisningen av kartläggningens resultat i två huvudavsnitt. I det första beskrivs de fall av sexuell exploatering som påträffats i urvalen, dels sammantaget, dels uppdelat med avseende på olika typer av sexuell exploatering. I det andra avsnittet beskrivs barnpornografibrotten generellt och det inleds med en kortfattad genomgång av kriminalstatistiken.
227
Bilaga 2 SOU 2004:71
2 Material och metod
För att påträffa sexualbrott mot barn med inslag av sexuell exploatering har olika urval av domar och brottsanmälningar (inklusive förundersök ningar i vissa fall)
5
begärts in från tingsrätter och polis-
myndigheter. Urvalen har gjorts i syfte att påträffa fall med inslag av sexuell exploatering och omfattar olika tidsperioder, beroende på brottstyp. Det är således inte fråga om en totalundersökning under en viss period.
Eftersom det även används vissa uppgifter ur anmälningar bör det understrykas att i dessa fall är det således inte klarlagt om personen i fråga är skyldig till brott och ofta inte heller om han eller hon befunnits skäligen misstänkt.
6
I framställningen nedan
kommer dock beteckningen gärningsman ändå att användas.
Beträffande barnpornografibrott består urvalet av samtliga domar från åren 1993–2002 och första kvartalet 2003 och samtliga anmälningar från åren 2000–2002 .
7
förförelse av ungdom och koppleri består av samtliga domar och anmälningar från åren 1993–2002.
Beträffande den nya bestämmelsen om människohandel för sexuella ändamål har en begäran gjorts om domar till och med första kvartalet 2003 och anmälningar som gjorts till och med halvårsskiftet år 2003.
Som ett första steg för att identifiera fall med inslag av exploatering bland brott rubricerade som sexuellt tvång, utnyttjande m.m. och sexuellt ofredande (som är relativt stora brottskategorier) gjorde BRÅ i samarbete med Riksåklagaren (RÅ) ett utskick till åklagarmyndigheterna. Dessa vidarebefordrade i sin tur en förfrågan till samtliga åklagare om att kontakta BRÅ om de ärenden de handlagt under de senaste tio åren som rört sexualbrott mot barn där det förekommit någon form av sexuell exploatering. så att
5
Med de tre största polismyndigheterna, det vill säga i Stockholm, Västra Götaland och
Skåne gjordes en överenskommelse om att förundersökningar generellt inte skulle omfattas på grund av det mycket stora antalet ärenden. I vissa fall då fritexten i brottsanmälan i princip saknades gjordes i stället en kompletterande ansökan om förundersökningar för dessa brott. Vissa kompletterande ansökningar gjordes även till andra polismyndigheter samt ansökningar till Landsarkiv i några fall med ärenden som överförts dit.
6
En viss andel av de anmälda brotten avskrivs också med motiveringarna misstänkt oskyldig
eller gärningen ej brott.
7
Denna period har valts eftersom det är från och med år 2000 som det finns en speciell
brottskod för barnpornografibrott (vilket infördes i samband med kriminaliseringen år 1999 av innehav av barnpornografi), vilket gjort det möjligt att få fram polismyndigheternas kriminaldiarienummer för dessa anmälningar.
228
Bilaga 2
aktuella handlingar kunde begäras in. Detta tillvägagångssätt gav dock endast kännedom om ett fåtal fall, vilket resulterade i att en kompletterande datainsamling genomfördes. Denna utgjordes av ett urval bestående av samtliga domar från år 2002 rörande sexuellt utnyttjande av underårig (inklusive grovt brott), sexuellt umgänge med barn, sexuellt umgänge med avkomling och sexuellt ofredande och samtliga brottsanmälningar från år 2002 rubricerade som sexuellt tvång, utnyttjande mm. mot person under 15 år och sexuellt ofredande mot person under 15 år.
När det gäller våldtäkter har det faktum utnyttjats att det på BRÅ pågår en kartläggning av samtliga polisanmälda våldtäkter från åren 1985, 1990, 1995 och 2000. De personer som inlett kodningen av materialet har haft instruktioner att plocka ut de fall där det framkommer att det funnits inslag av exploatering.
8
Ur samtliga urval har därefter de fall sorterats ut där det funnits inslag av sexuell exploatering.
9
Slutligen har uppgifter om de fällda
gärningsmännen totala brottsbelastning inhämtats ur lagföringsregistret.
Uppgifter ur de aktuella domarna och anmälningarna som avser dels fall med inslag av sexuell exploatering, dels barnpornografibrotten har kodats in i ett statisktprogram enligt ett kodschema och har därefter bearbetats och kategoriserats.
2.1 Bortfall
2.1.1 Externt bortfall
Med det externa bortfallet avses de domar och brottsanmälningar som begärts in men som av någon anledning inte skickats in till BRÅ. Det externa bortfallet beträffande domarna uppgår till mindre än en 1 procent. Det är ett lågt externt bortfall även när det gäller anmälningarna, det uppgår till cirka 4 procent.
8
Ungefär 60 procent av våldtäktsanmälningarna hade hunnit kodas vid tillfället för denna
kartläggnings slutförande.
9
När det gällde urvalet av domar måste det också för vissa brott göras en sortering av vilka
mål som avsåg målsägande under 18 år.
229
Bilaga 2 SOU 2004:71
2.1.2 Internt bortfall
Med det interna bortfallet avses de uppgifter som saknas i de inkomna handlingarna. Det varierar relativt mycket mellan olika domar. Därmed finns också en risk att sådana uppgifter saknas som behövs för att bedöma om det funnits inslag av exploatering eller inte.
Beträffande anmälningarna i det urval som begärts in saknas det i relativt många information som gör det möjligt att bedöma huruvida fallet haft inslag av se xuell exploatering eller inte.
10
I de anmäl-
ningar där det framgår att det funnits inslag av sexuell exploatering saknas också i många fall vissa uppgifter.
Med tanke på kartläggningens syfte, det vill säga att beskriva olika former av sexuell exploatering så medför dock det interna bortfallet inte ett så stort problem.
2.2 Mörkertal
Utifrån resultaten av denna kartläggning går det inte att dra slutsatser om huruvida de mönster som framträder kan förmodas se likartade ut bland fall som inte anmäls till polisen. Sexualbrott är brott med stora mörkertal och hör till de mest integritetskränkande brotten. I betänkandet av 1998 års Sexualbrottskommitté uppges att offerundersökningar visat att endast mellan 5 och 10 procent av de personer som uppgett att de utsatts för sexualbrott anmält detta till polisen (SOU 2001:14). En annan uppskattning är att 12 procent polisanmäler att de utsatts för sexualbrott (BRÅ, 2001). Det kan också nämnas att grova sexualbrott mot barn (Olsson, 1998) och mer specifikt sexualbrott mot barn med inslag av sexuell exploatering (ECPAT, 2001) har stora mörkertal. I en nyligen publicerad studie från Rädda Barnen framgår också att av ett trettiotal barn som blivit utnyttjade i barnpornografi hade inget av dem spontant berättat om övergreppen (Svedin och Back, 2003).
10
I fall då det står mycket lite i den så kallade fritexten i anmälan hänvisas ofta till skrivelser och annat material, vilket emellertid inte varit möjligt att begära in i efterhand.
230
Bilaga 2
3 Resultatredovisning
I samband med resultatredovisningen är det viktigt att påminna om syftet – att beskriva olika typer av sexuell exploatering av barn i Sverige genom en kartläggning av fall som kommer till rättsväsendets kännedom. Beskrivningen görs framför allt i form av typfallsbeskrivningar och baseras huvudsakligen på uppgifter ur de fällande domarna. Vissa kommentarer görs även när det gäller uppgifter ur brottsanmälningarna, det vill säga ur anmälda fall som inte lett till fällande dom (för att det inte ska ske någon överlappning av de båda källorna), på grund av det relativt stora interna bortfallet är dock beskrivningarna av dessa anmälda fall begränsade. Ibland finns till exempel enbart ett fåtal uppgifter om den misstänkta gärningsmannen men inte om offret och vice versa.
Redovisningens struktur gör dels att samma typer av fall beskrivs under olika rubriker, dels att det blir en viss överlappning mellan de fall som redovisas i avsnittet om fall med inslag av sexuell exploatering och de fall som redovisas i avsnittet som behandlar kartläggningen av barnpornografibrott generellt.
3.1 Gränsfall och försöksbrott
Inledningsvis bör det sägas något om gränsdragningsproblematiken gentemot sexualbrott mot barn som har inslag som gränsar till exploatering och brott som kan betecknas som försök till exploatering.
Nedan beskrivs kortfattat de typer av fall som gränsar till sexuell exploatering men som bedömts falla utanför definitionen. De ingår således inte i beskrivningarna av exploateringsfallen i avsnitten som följer.
Det finns till exempel fall då barnen ofredas eller utnyttjas sexuellt och får något av gärningsmannen (som pengar, alkohol, godis) men som ändå inte faller inom ramen för sexuell exploatering enligt den här använda definitionen. En sådan typ av fall är då gärningsmannen ger målsäganden pengar eller något annat efter det att ofredandet eller utnyttjandet har ägt rum för att få barnet att inte berätta om det, det vill säga som en muta.
En annan typ är då barnet blir bjudet på till exempel alkohol av en person och denna sedan ofredar eller utnyttjar barnet sexuellt,
231
Bilaga 2 SOU 2004:71
men då det inte varit fråga om att detta givits som en ersättning för handlingen.
Det finns exempel då gärningsmannen fotograferat eller filmat okända, fullt påklädda barn utomhus på allmän plats, då det inte finns några sexuella inslag men där gärningsmannens intresse av barnen kan vara sexuellt, vilket eventuellt också kan betecknas som en slags gränsfall men som inte faller inom ramen för definitionen av sexuell exploatering.
Slutligen finns det en annan typ av fall som inte faller inom ramen för definitionen och det är brott rubricerade som förförelse av ungdom eller som sexuellt ofredande och som består i att gärningsmannen i fråga kommit med förslag om att målsäganden ska utföra en sexuell handling och erbjudit pengar eller någon annan ersättning för detta. Det handlar alltså om ett slags försök till exploatering av barnet. I hälften av dessa försök handlade det om en för målsäganden helt obekant person.
I domarna som avser förförelse av ungdom utgör totalt 13 procent försök till förförelse. Det finns en relativt stor variation mellan olika år men ingen tydlig utvecklingstendens. De flesta år finns dock inga försöksbrott bland de fällande domarna. När det gäller de anmälda brotten uppgår andelen försöksbrott totalt under tioårsperioden till två tredjedelar. Variationen mellan olika år är stor och det finns ingen tydlig utvecklingstendens, det vill säga att försöksbrotten skulle ha ökat eller minskat under perioden.
3.2 Sexualbrott mot barn med inslag av sexuell exploatering
Som redan nämnts i inledningen avser sexuell exploatering inte enbart ett enda fenomen. Det kan bland annat handla om sexuella övergrepp som dokumenteras, annan skildring av barn i pornografisk bild (till exempel poseringsbilder), om barn och ungdomar som utnyttjas sexuellt mot någon typ av ersättning, då någon annan får ersättning mot att barnet utnyttjas eller då barnet ”lånas ut” eller förmedlas till någon annan för att utnyttjas.
Först ges en samlad beskrivning, därefter beskrivs olika typer av exploatering separat. Det bör dock betonas att det handlar om ett begränsat antal fall som trots vissa gemensamma drag i andra avseenden ser relativt olika ut. Det bör också understrykas att det
232
Bilaga 2
inte är fråga om en totalundersökning av denna typ av fall utan av de fall som identifierats i de urval som gjorts.
3.2.1 De kartlagda fallen av sexuell exploatering
I urvalet av domar som begärts in har 70 domar identifierats som rör fall där det finns inslag av sexuell exploatering.
Det är framför allt i urvalet av domar som rör barnpornografibrott som fallen påträffats – detta gäller närmare hälften av fallen (se tabell 1). I dessa fall är det emellertid ofta även ett sexualbrott anmält. Inslaget av exploatering behöver inte ”falla inom ramen” för just lagrummet för barnpornografibrott (se nedan).
Tabell 1 Fall med inslag av exploatering som påträffats i
urvalen av domar.
Domar där fall påträffats
Fall av exploatering
Antal Andel
Barnpornografibrott 33 49%
Förförelse av ungdom
17 25%
Koppleri 9 9%
Sexuellt utnyttjande av underårig
7 10%
Sexuellt ofredande
4 6%
Totalt 70 100%
Det rör sig totalt om 151 barn (målsägande) och 77 gärningsmän i dessa domar. Cirka hälften av gärningsmännen har fällts för sexualbrott mot 1 barn, cirka en fjärdedel för brott mot 2–3 barn och den resterande fjärdedelen för brott mot 4 barn eller fler i samma mål.
11
Av barnen är majoriteten, cirka 70 procent, flickor och resterande således pojkar. De är i åldern 2–17 år, drygt 70 procent av dem är minderåriga (det vill säga under 15 år) och resterande i 15– 17-årsåldern. Knappt hälften är under 13 år (se tabell 1 i tabellbilagan).
11
Observera att i fallen med flera målsägande behöver brotten inte ha skett vid samma tillfälle.
233
Bilaga 2 SOU 2004:71
Bland de fällda personerna finns 4 kvinnor. Gärningsmännen är i genomsnitt 41 år och åldern varierar mellan 16 och 79 år (se tabell 2 i tabellbilagan för åldersfördelningen).
När det gäller de sexuella övergreppen och handlingarna som förekommit i de fall som lett till fällande domar är det alltså inte dessa övergrepp eller handlingar i sig som utgör den sexuella exploateringen, utan dokumentationen av dem, ersättningen för dem (till målsäganden eller någon annan) eller att någon främjat att målsäganden utnyttjats sexuellt. Det kan dock ändå nämnas att det handlar om mycket skilda slags händelser – från målsägande som blivit tafsade på vid ett enstaka tillfälle till målsägande som utsatts för upprepade våldtäkter under loppet av flera år.
Denna variation när det gäller vad som skett avspeglas såväl i att olika lagrum tillämpats som i de påföljder som utdömts: från böter, skyddstillsyn och villkorlig dom till fängelse mellan 1 månad och 12 år samt rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning. Det är dock problematiskt att göra en närmare redovisning av påföljderna eftersom det dels är relativt många gärningsmän som fällts för flera brott, dels ofta inte är möjligt att särskilja inslaget av sexuell exploatering från själva sexualbrottet.
I vissa domar beskrivs även tydligt hur övergreppen förorsakat psykiska skador hos vissa av barnen och ungdomarna. Det handlar till exempel om skuld- och skamkänslor, om obehag och känslor av äckel och i några fall om svårigheter till närhet till andra efteråt. I ett mycket grovt fall framgår också att målsäganden har begått självmord strax innan rättegången.
Det framgår sällan om det vidtagits några åtgärder efter övergreppen för att ge barnen stöd eller hjälp. Beträffande 6 barn framkommer emellertid att de efteråt haft kontakt med Barn- och ungdomspsykiatrin, i ytterligare ett par fall har en kontakt med socialtjänsten och med en stödfamilj etablerats. Det framgår också att åtminstone 2 barn har blivit placerade enligt lagen om vård av unga efter övergreppen.
Det finns också vissa uppgifter om gärningsmännens psykiska tillstånd. En femtedel av dem har dömts till rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning, vilket innebär att en allvarlig psykisk störning konstaterats. Det finns även andra beskrivningar om bland annat tvångsmässiga drag i personligheten, bristande mognad, svårigheter att känslomässigt relatera till andra och bristfälliga sociala nätverk med vuxna.
234
Bilaga 2
Det kan också nämnas att flera av gärningsmännen hävdar att målsäganden varit den pådrivande och den som tagit initiativet till den sexuella handlingen, detta gäller även fall med så små barn som 8–9-åringar. Detta finns också exempel på i en nyligen publicerad studie om barn som utnyttjats i barnpornografi (Svedin och Back, 2003). I denna finns även beskrivet andra slags förklaringar som gärningsmannen ger till vad som skett och som det finns paralleller till i denna kartläggning. Sådana så kallade ”kognitiva förvrängningar” beskrivs som sätt ”att förvränga verkligheten – till exempel vända på orsak och verkan, omdefiniera makt- och styrkeförhållanden, kasta om rollfördelningen” (Svedin och Back, 2003, s. 23).
Bland de brottsanmälningar som begärts in (exklusive anmälningar som ligger till grund för de fällande domarna ovan) har 133 anmälningar påträffats där det finns inslag av sexuell exploatering. Antalet offer uppgår till 164, varav knappt 80 procent flickor och drygt 20 procent pojkar. Drygt 60 procent är minderåriga (det vill säga under 15 år) och knappt 40 procent är 15–17 år. Drygt hälften av flickorna är minderåriga, jämfört med drygt 80 procent av pojkarna. Antalet misstänkta gärningsmän uppgår till 144, varav 97 procent är män och resterande 3 procent kvinnor (vilket motsvarar 4 personer).
De flesta fallen av sexuell exploatering i anmälningarna har påträffats i urvalen av brott rubricerade som förförelse av ungdom och barnpornografibrott.
3.2.1.1 Fallen utifrån de tillämpade lagrummen
Vilka lagrum som tillämpats styrs naturligtvis av vilken typ av sexuell handling det varit fråga om och även av vilken typ av exploatering som förekommit.
Lagrummet för förförelse av ungdom har tillämpats i fall då gärningsmannen sexuellt utnyttjat eller ofredat ett barn genom att ge någon typ av ersättning. Detta avser framför allt ungdomar i åldern 15–17 år, vilket lagrummet avser, men även några mål med minderåriga. Sexuellt utnyttjande har också i viss mån tillämpats i fall där det varit någon slags ersättning inblandad. Koppleri är också ett mer ”renodlat” lagrum som tillämpats i fall då någon främjat eller utnyttjat att en annan person har ”tillfälliga sexuella förbindelser mot ersättning”. I urvalet av kopplerimål återfinns några mål som rör människohandel med barn för sexuella ändamål.
235
Bilaga 2 SOU 2004:71
När det gäller dokumentation av övergrepp och andra slags pornografiska bilder framgår i vissa fall att dokumentationen betraktas som en försvårande omständighet när det gäller det sexuella utnyttjandet och ”omfattas” av lagrummet för detta brott. I en del fall har tingsrätten tagit dokumentationen i beaktande i såväl åtalet som avser barnpornografibrott som det som avser sexuellt ofredande eller sexuellt utnyttjande.
Det har dock inte varit möjligt att göra sådana bedömningar av hur lagrummen tillämpats i alla fall.
Den kategorisering som gjorts av fallen och som används för den mer detaljerade beskrivningen har gjorts utifrån andra dimensioner (se nedan).
3.2.1.2 Exploateringsformer
De former av sexuell exploatering som kan urskiljas i de kartlagda domarna är dokumentation av övergrepp, annan skildring av barn i pornografisk bild (poserings- eller nakenbild), att målsäganden fått någon typ av ersättning i utbyte mot någon sexuell handling, att en annan person fått ersättning för att målsäganden utnyttjats sexuellt, att en person låtit andra utnyttja målsäganden eller förmått målsäganden att prostituera sig.
I relativt många fall framgår att målsäganden fotograferats eller filmats men inte om det är övergrepp som dokumenterats eller om det är poserings- eller nakenbilder. Några har varit med om båda typerna av dokumentation och vissa har exploaterats sexuellt både genom dokumentation och genom att de fått någon slags ersättning för en sexuell handling.
Någon typ av dokumentation är den vanligaste formen av sexuell exploatering i de kartlagda domarna, detta gäller drygt 90 barn.
Ungefär hälften så många, det vill säga drygt 40 barn, har fått någon slags ersättning i utbyte mot en sexuell handling. För 13 av dem har exploateringen bestått i att någon annan person har fått ersättning för att de utnyttjats sexuellt, att en person förmått målsäganden att prostituera sig eller att målsäganden har ”förmedlats” eller ”lånats ut” till andra personer för att sexuellt utnyttjas.
I en tidigare studie var det däremot sexuellt umgänge mot ersättning som var den vanligaste typen av sexuell exploatering som barnen hade utsatts för. Denna studie avsåg dock inte enbart fall som kommit till rättsväsendets kännedom (ECPAT, 2001).
236
Bilaga 2
Dokumentation av övergrepp och andra bilder
I de fall då den sexuella exploateringen bestått i någon slags dokumentation kan typen av dokumentation se mycket olika ut. Det rör sig om bilder och filmer av mycket varierande karaktär: det handlar om nakenbilder och poseringsbilder, filmning av sexuella handlingar samt dokumentation av grova sexuella övergrepp.
Det framträder inget mönster när det gäller relationen mellan gärningsmannen och offret i fallen med dokumentation utan finns fall som passar in i de flesta kategorier som beskrivs nedan.
Som nämnts finns det relativt många fall då det är oklart om dokumentationen bestått i att det sexuella övergreppet dokumenterats eller om det är fråga om andra slags bilder. Det är därför svårt att se om det finns några skillnader mellan dessa två typer av dokumentation. Det tycks emellertid som om det till relativt stor del är minderåriga flickor som utsatts för övergrepp som dokumenterats.
12
Det är endast i något fall det framkommer att bilder eller filmer lagts ut på Internet och spridits, vilket emellertid inte betyder att det inte kan vara så i ytterligare fall. I ett par fall framgår att gärningsmannen visat bilder eller en film för målsägandes kamrater, dock inte via Internet.
3.2.2 Ersättning för sexuella handlingar
Även när det gäller fall där exploateringen bestått i att det förekommit någon typ av ersättning till barnet för en sexuell handling så ser fallen relativt olika ut. Ersättningen handlar om pengar, mobiltelefoner, andra ”presenter”, alkohol eller andra droger.
Ett typfall är då flera barn vid ett flertal tillfällen besöker någon i hans bostad – det är ett ”springande” av barn hos personen i fråga. Det tycks i några fall röra sig om relativt ensamma män, utan så många vuxenkontakter, som försöker bli/blir kompis med barnen. Det som lockar kan vara att mannen bjuder på cigaretter och öl, att han har dataspel eller att han visar film. I något fall sådant fall har en tydlig upptrappning skett av vad som äger rum, mannen har börjat visat porrfilm för barnen (pojkarna som det var i det fallet) och så småningom, det vill säga vid något av de senare tillfällena när han gjort detsamma, har han sexuellt ofredat pojkarna genom att
12
Vissa skillnader mellan flickors och pojkars utsatthet redovisas i ett senare avsnitt.
237
Bilaga 2 SOU 2004:71
onanera och också fått pojkarna att göra det. Det har också varit pengar inblandade, men inte alla gånger och inte för samtliga pojkar. Som tidigare nämnts kan det dock bland dessa fall vara svårt att avgöra om pengar eller något annat verkligen givits i utbyte mot en sexuell handling eller om det inte kan tolkas på det sättet – som en ersättning.
Det finns även exempel på då målsägandena själva föreslagit att de skulle få pengar om de blottade sig för eller utförde andra sexuella tjänster åt gärningsmannen i fråga.
I ett mindre antal fall där målsäganden fått ersättning för någon typ av sexuella tjänster har detta skett vid ett mycket stort antal tillfällen, över 20 och till och med över 40 tillfällen i några fall.
I en del fall har gärningsmannen och målsäganden (flickor i dessa fall) kommit i kontakt med varandra på Internet eller per telefon och kommit överens om att ha sexuellt umgänge i utbyte mot pengar eller mot alkohol, se nedan.
Någon annan får ersättning eller främjar att målsäganden utnyttjas sexuellt
Ett par flickor har av sin egen pojkvän eller fästman förmåtts prostituera sig vid några tillfällen, en av dem har inte klarat av att säga nej på grund av rädsla för att pojkvännen ska göra slut. En flicka har grovt sexuellt utnyttjats av sin 60-åriga fästman som dessutom har förmått henne att prostituera sig (fyra män har åtalats för köp av sexuella tjänster av henne). Det framgår att mannen har utövat mycket stark kontroll över flickan, som redan då de träffades var i psykiskt dålig kondition.
I ett fall har gärningsmannen som själv grovt sexuellt utnyttjat fyra pojkar även förmedlat kontakter mellan dem och andra män som utnyttjat dem sexuellt. Dessa fyra män har givit pojkarna presenter i utbyte mot det sexuella umgänget.
Det framgår i ett mål att en flicka som rymt från ett behandlingshem prostituerar sig. Hon har även gjort detta vid ett tidigare tillfälle och då träffat en man som enligt tingsrätten ”utnyttjat och befäst ett självdestruktivt levnadssätt” hos flickan. Mannen har fällts för koppleri och våldtäkt.
Hit hör också några mål som gäller människohandel med barn för sexuella ändamål som beskrivs något närmare nedan, där det tydligt framgår att gärningsmännen tvingat och utnyttjat flickorna
238
Bilaga 2
på ett hänsynslöst sätt i syfte att tjäna pengar på att de prostituerar sig.
Exploateringsformer i anmälningarna
Även i anmälningarna i materialet är den vanligaste formen av sexuell exploatering att det skett någon form av dokumentation, detta är fallet för drygt hälften av barnen. I ungefär vart tionde av dessa fall framgår att bilder eller filmer av barnet spritts på Internet.
Cirka en tredjedel av barnen i de påträffade anmälningarna har fått ersättning i utbyte för sexuella handlingar. Ungefär vart tionde barn har utsatts för exploatering genom att en annan person förmått barnet att prostituera sig och/eller också fått ersättning för att barnet utnyttjats sexuellt.
3.2.2.2 Kontaktsätt och relation – gärningsmännens strategier
En annan grund för att dela in fallen i olika kategorier är hur kontakten mellan gärningsmannen och barnet gått till och relationen dem emellan. Dessa två aspekter hänger samman med gärningsmannens strategi för att få ”tillgång” till barnet. I materialet framkommer tydligt hur sådana kan se ut.
I en skrift som framställdes i samband med ett uppdrag åt Barnpornografiutredningen (SOU 1997:29) beskrivs fem olika huvudkategorier av strategier som pedofiler (och hebefiler)
13
av ”för att inleda och utveckla sociala och sexuella kontakter med barn” (Martens, 2000, s. 28). Detta är alltså inte begränsat till fall med sexuell exploatering utan avser sexualbrott mot barn generellt.
Kategorierna som beskrivs är följande:
─
att överraska ensamma, obekanta barn
─
att utveckla en bekantskapsrelation till barnet
─
att dra nytta av sin yrkesroll som pedagog/tränare
─
att bli god vän med föräldrarna till barnet
─
att uppvakta barnen i den egna familjen
13
Med hebefil läggning avses vuxna personer som enbart är sexuellt attraherade av ungdomar i pubertetsåldern.
239
Bilaga 2 SOU 2004:71
I föreliggande kartläggning finns exempel på samtliga kategorier. Utöver dessa har ytterligare kategorier utkristalliserat sig; en då kontakten mellan gärningsmannen och barnet tagits på Internet, en annan då kontakten tagits på speciella telefonlinjer och en kategori som avser fall som skett inom ramen för en sexuell relation eller ett förhållande. (Det finns också ett fåtal fall där det framgår att gärningsmannen och barnet känner varandra, men inte går att avgöra vilken typ av relation de har mer än att de är bekanta på något sätt.) En typ av fall som är svår att kategorisera enligt dessa dimensioner utifrån relation – kontaktsätt är de som rör människohandel med barn för sexuella ändamål, dessa får därför utgöra en speciell kategori.
Hur gärningsmän använder sin ställning för att ”få tillgång till” barn beskrivs också i en studie om barn som utnyttjats i barnpornografi (Svedin och Back, 2003).
I det följande beskrivs kategorierna (utifrån Martens, 2000) och också vilka typer av fall i de kartlagda domarna som faller inom ramen för respektive kategori. Därefter redovisas fördelningen i en tabell (tabell 2).
Obekant
När det gäller den första kategorin med obekanta gärningsmän som överraskar ensamma barn sker det ofta spontant och gärningsmannen i fråga söker sig till platser där det finns barn, men där det inte alltid finns tillsyn av barnen (Martens, 2000).
Det finns ett mål, med 7 målsägande, som mycket tydligt illustrerar denna kategori; en man som under en period (vid olika tillfällen) i princip rövar bort helt obekanta barn han träffar på. Han begår därefter övergreppen på undangömda platser, fotograferar barnen och låter sedan barnen gå.
Bekant till barnet
Den andra kategorin handlar om vuxna personer som försöker etablera en mer långvarig kontakt med barnen. De exempel som Martens beskriver (2000) skulle kunna vara tagna ur denna kartläggnings material. Det handlar om män som har ”öppet hus” för en grupp barn eller ungdomar, som bjuder på läsk eller öl, kanske
240
Bilaga 2
cigaretter, där det finns dataspel att spela och filmer att titta på. I en del fall utvecklas denna typ av ”vänskapsrelation” till att också innehålla sexuella handlingar och det händer att barnen även då och då får pengar.
I kategoriseringen av denna kartläggnings domsmaterial omfattar ”bekant till barnet” emellertid inte enbart de personer som på det beskrivna sättet försöker etablera en mer varaktig relation med barnet utan även andra typer av bekanta. Totalt har cirka en tredjedel av barnen i domsmaterialet utsatts av en bekant person. En femtedel av dessa utgörs av barn som utsatts av en kamrats pappa eller av en annan anhörig till en kamrat.
Ett fall rör en gärningsman som driver ett HVB-hem
14
sexuellt utnyttjat flera flickor i högstadieåldern. Dessa flickor är dock inte placerade på hemmet. Han har enligt tingsrätten på ett ”utstuderat sätt” sökt bygga upp förtroende hos flickorna. De har fått pengar (det handlar om tusentals kronor) och i vissa fall mobiltelefoner för att de låtit sig utnyttjas. En av flickorna har utnyttjats ett tiotal gånger. Mannen har fällts för sexuellt utnyttjande, försök till sexuellt utnyttjande och förförelse av ungdom för dessa brott.
I ett annat fall har en man gjort sig bekant med en förståndshandikappad pojke i nedre tonåren, bjudit hem honom och så småningom utnyttjat honom sexuellt vid ett flertal tillfällen. Han har också fotograferat pojken naken. Gärningsmannen är lagförd 4 gånger tidigare för sexualbrott mot barn och fälls för sexuellt utnyttjande och barnpornografibrott.
I ett fall med en man som begått – och fällts för – sexualbrott mot flera pojkar i 11–15-årsåldern har en av pojkarna också fått pengar av mannen. Övergreppen har skett i mannens bostad vid ett stort antal tillfällen, mer än ett trettiotal. Mannen är tidigare dömd för sexualbrott mot barn.
Utnyttjar yrkesroll eller roll inom fritidsverksamhet
Nästa kategori utgörs av personer som utnyttjar sin yrkesroll eller sin roll inom fritidsverksamhet för att komma i kontakt med barn eller ungdomar.
I materialet förekommer ett antal fall med gärningsmän som stämmer in i denna kategori: barnskötare på daghem, skolpersonal
14
Det vill säga ett hem för vård och boende för ungdomar placerade enligt LVU (lagen om vård av unga).
241
Bilaga 2 SOU 2004:71
och fritidsledare. Drygt vart tionde barn har blivit utsatt av en person som tillhör denna kategori av gärningsmän. I samtliga fall har övergreppen skett mot flera barn.
Det finns till exempel tre fall då barnskötare begått sexuella övergrepp mot och även exploaterat barnen genom att antingen dokumentera övergreppen eller ta nakenbilder av dem. I ett av dessa fall rör det sig om ett tiotal barn som utsatts för övergrepp. I ett annat har övergreppen pågått under flera års tid. Gärningsmännen har utnyttjat sin position gentemot barnen och deras förtroende för honom. I en av domarna beskrivs att gärningsmannen på ett manipulerande sätt skapat relationer till barnen och fått dem att medverka i utnyttjandet av dem.
En fritidsledare har begått sexualbrott och sexuellt exploaterat några pojkar i 7–9-årsåldern genom att förmå dem att fotograferas nakna, varav några bilder är av mer avancerat slag. (Han har också begått sexualbrott utan inslag av exploatering mot ytterligare ett par pojkar.) I ett annat fall har en skolvaktmästare förmått pojkar att fotograferas nakna.
Det finns också ett fall med en gärningsman som sexuellt utnyttjat 4 pojkar och som tagit pornografiska bilder på åtminstone en av dem. Mannen har även förmedlat kontakter till 4 andra män för att dessa skulle kunna utnyttja pojkarna sexuellt. Mannen ifråga har dömts för grovt sexuellt utnyttjande och grovt barnpornografibrott.
Vän till familjen
Att bli (eller vara) vän till familjen är en annan kategori som innebär ett större beroendeförhållande mellan barnet och den presumtive gärningsmannen än i de föregående kategorierna. Om han även vinner föräldrarnas förtroende kan han få en roll som ”extraförälder” åt barnet. Denna kategori omfattar även släktingar, i vilka fall det är mindre komplicerat att vinna föräldrarnas förtroende (Martens, 2000).
Det finns ett antal fall i kartläggningens material som kan räknas hit, 8 procent av barnen har utsatts för brott av en person som är vän eller bekant till familjen, i vissa fall till den ena föräldern. Bland fallen finns gärningsmän som fungerat som en ”extrapappa” eller ”extramorfar” åt barnet och till exempel varit barnvakt. I flera av dessa fall har övergreppen varit upprepade och pågått under långa
242
Bilaga 2
perioder. Exploateringen har bestått i att övergreppen dokumenterats. (Det finns mycket likartade fall med andra gärningsmän som barnet känner närmare, till exempel kamraters fäder eller deras mor-/farfäder, vilka dock omfattas av kategorin ovan; bekant till barnet).
En gärningsman har sexuellt ofredat och utnyttjat 6 barn, varav 3 flickor också har blivit sexuellt exploaterade. När det gäller 2 av dessa är han bekant med flickornas familjer. Det har varit mycket ”spring” av barn hos gärningsmannen och han har varit barnvakt ett flertal gånger. Han har gett en målsägande presenter, andra har fått sprit och pengar, en av dem har fotograferats.
I ett annat fall har gärningsmannen genom att bli en vän till mamman kommit att fungera som en ”extrapappa” till flickan. Flickan har tillbringat mycket tid hemma hos gärningsmannen. Övergreppen startade då flickan var i sexårsåldern och pågick i flera år. Ett av övergreppen har fotograferats. Övergreppen anmäls av målsägande först i vuxen ålder och mannen döms för grov våldtäkt och barnpornografibrott.
I ytterligare ett fall har en gärningsman under flera år systematiskt förgripit sig på flera flickor, såväl barnbarn och barnbarnsbarn som kamrater till dessa. Mannen har haft ansvar för barnens vård under viss tid. För en av flickorna startade övergreppen vid 3 års ålder. Det finns dokumentation av övergrepp på samtliga flickor. Mannen är tidigare ostraffad.
Inom familjen
Det finns även personer som sexuellt utnyttjar barn inom familjen, det vill säga då gärningsmannen är barnets biologiska förälder eller styvförälder. Det är i dessa fall som det är svårast för barnet att värja sig. Det tar också ofta relativt lång tid innan brotten upptäcks, vilket gör att övergreppen hunnit bli sexuellt avancerade (Martens, 2000).
Ett antal av barnen har blivit utsatta för sexualbrottet inom familjen, det vill säga av en biologisk förälder eller styvförälder. I ett av dessa fall har en man dels begått mycket grova övergrepp mot sin dotter under flera års tid genom att bland annat våldta henne, dels begått övergrepp vid några tillfällen mot en styvdotter. Dessutom har han begått övergrepp såväl mot en bekants dotter
243
Bilaga 2 SOU 2004:71
som mot en kamrat till sin dotter. Övergrepp på samtliga barn har dokumenterats.
En av de få kvinnor som förekommer som gärningsperson i materialet återfinns i denna kategori. Hon och hennes man har förgripit sig på den gemensamma dottern bland annat genom att förmå dottern att medverka i en sexuell handling som också har filmats.
Ett annat exempel är en man som begått övergrepp mot sin före detta styvdotter då hon var i tioårsåldern. Detta har skett då han varit barnvakt åt henne. Några av övergreppen har dokumenterats. Hans förklaring till övergreppen är att de handlar om ”missriktad kärlek”. Ett annat fall med en styvfar är en man som ett par veckor efter att hans fru kommer till Sverige med sin dotter börjar förgripa sig sexuellt på dottern.
En flicka som utsatts för grova sexuella övergrepp av sin pappa under flera års tid, har även utsatts för grova övergrepp av en bekant till pappan. Hon har drogats vid något av tillfällena.
De 9 gärningsmännen i denna kategori har över lag begått grova sexualbrott mot sina döttrar eller styvdöttrar. För 5 av dem är påföljden rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning och för resterande 4 är påföljden fängelse i mellan 10 månader och 7 år.
I ett av fallen har målsäganden själv berättat om övergreppen, på grund av oro för ett syskon, i ett annat är det socialtjänsten som gjort polisanmälan. I ytterligare ett är det mamman i familjen som börjar fatta misstankar och frågar dottern om något hänt. Efter tvekan berättar dottern.
Pojkvän/fästman
Ett par flickor har förmåtts prostituera sig av sin pojkvän eller fästman. I ett fall framgår att gärningsmannen, som utövat mycket stark kontroll över flickan, grovt sexuellt utnyttjat henne, tagit bilder av henne och fått henne att prostituera sig.
Internet
Denna kategori är alltså en ny kategori som tillkommit och som visar att den snabba tekniska utveckling som skett de senaste åren och den ökande användningen av Internet har skapat förutsätt-
244
Bilaga 2
ningar för nya kontaktsätt. Man kan se det som att schemat ovan kan ”uppdateras” genom att lägga till denna speciella kategori. Med stor sannolikhet är detta också en relevant kategori när det gäller sexuella övergrepp mot barn generellt, det vill säga även då det inte funnits inslag av exploatering.
Kategorin har såväl drag av den ovan beskrivna kategorin med obekanta som av kategorin med bekanta till barnet. Internet kan betraktas som en ”plats” eller ett sammanhang där det finns många barn utan tillsyn, det vill säga där det är möjligt att söka kontakt med barn utan att andra vuxna uppmärksammar det. Efter den inledande kontakten kan gärningsmannen sedan utveckla en relation till barnet, till exempel genom att chatta under en längre tidsperiod, innan de träffas första gången.
När det gäller 12 av målsägandena har gärningsmannen fått kontakt med dem på Internet. Dessa fall är emellertid inte lika i alla andra avseenden. I några av dem har gärningsmannen och målsäganden gjort en överenskommelse om sexuellt umgänge i utbyte mot ersättning till målsäganden. Det finns också exempel på då gärningsmannen byggt upp en relation och ett känslomässigt beroende hos målsägandena, som han sedan utnyttjat då han träffat dem. Internetfallen beskrivs närmare i ett avsnitt nedan.
Kontakt på telefon
I två mål som avser en gärningsman och två målsägande i vardera fallet har kontakten skett på telefon. Gärningsmännen och målsägandena är visserligen obekanta med varandra, men stämmer för övrigt dåligt in i kategorin med obekanta gärningsmän. Dessa två mål har stora likheter med varandra (och med ett par av internetfallen ovan): en man och två flickor (15–17 år) kommer per telefon överens om att träffas och ha sexuellt umgänge mot att flickorna får ersättning.
I det ena fallet framkommer att båda flickorna har sålt sexuella tjänster på ett liknande sätt vid flera tillfällen förut. Det framgår att det etablerats en kontakt med socialtjänsten för åtminstone den ena av flickorna.
245
Bilaga 2 SOU 2004:71
Koppleri och människohandel med barn för sexuella ändamål
Ett av målen är mycket omfattande och rör internationell organiserad handel med kvinnor. De 4 gärningsmännen, varav en kvinna, fälldes för koppleri och grovt koppleri. I målet finns 4 målsägande, varav en flicka på 17 år. Hon fördes bort från sitt hemland, såldes och transporterades därefter till Sverige där hon tvingades till prostitution. Hon har även drogats och blivit sexuellt utnyttjad av en av gärningsmännen. Påföljderna för gärningsmännen bestämdes till fängelse i 2 år för 2 av gärningsmännen och till 5 respektive 6 år för de 2 andra.
I ett annat mål har flera kvinnor transporterats till Sverige för att arbeta som prostituerade. En av kvinnorna var under 18 år då hon kom till Sverige. De 2 tilltalade, varav en kvinna, har främjat prostitution i stor skala och hänsynslöst utnyttjat kvinnor i sin koppleriverksamhet. De har fällts för grovt koppleri till 3 års fängelse.
Det finns även ett mål med 2 personer, en kvinna och man, som fällts för människohandel för sexuella ändamål, varav den ena även för koppleri och grovt koppleri. En målsägande är 17 år. Hon träffar en av gärningsmännen under sin semester i centrala Europa och förmås åka först till Danmark och sedan till Sverige för att prostituera sig. Periodvis har hon varit fråntagen pass, pengar och mobiltelefon. Hon har enligt tingsrätten ”befunnit sig i en sårbar och utsatt situation med små möjligheter att kunna avbryta sin verksamhet”. Den andra gärningsmannen har transporterat henne inom Sverige och även haft som uppgift att bevaka henne.
I ytterligare ett kopplerifall som identifierats i materialet finns också flera målsägande. Åtalet har emellertid ogillats när det gäller en 14-årig målsägande och hennes äldre syster. Gärningsmannen misstänktes – och åtalades – för att ha ordnat med resa för dem och sedan tvingat dem att prostituera sig när de kommit till Sverige, men fälldes således inte för detta. Det kan dock nämnas att han fälldes för koppleri vad gäller 3 andra kvinnor.
Fördelningen på olika typer av relationer
Fördelningen på olika typer av relationer avser endast hur fördelningen ser ut bland de fall som kartläggningen omfattar och ska alltså inte tolkas som en fördelning bland faktiska fall.
246
Bilaga 2
Den största kategorin som utgör 36 procent, består av fall då gärningsmannen har en bekantskapsrelation med barnet (se tabell 2). Som beskrivits ovan är detta också en relativt heterogen kategori. Den näst största kategorin består av fall då gärningsmannen kommit i kontakt med barnet genom sin yrkesroll och omfattar 14 procent av fallen. Vart tionde barn har utsatts av en obekant person. I tabellen redovisas också antalet gärningsmän inom respektive kategori.
Tabell 2 Relationen mellan gärningsman och målsägande i fall som
ett till fällande domar
Relation Barn
Gärnings-
män
Antal Andel Antal
Obekant 15 10 % 11 Bekant till barnet 55 36 % 20 Genom yrkesroll/fritidsverksamhet 20 13 % 5 Bekant till familjen 11 7 % 6 Inom familjen 12 8 % 9 Pojkvän/fästman 6 4 % 5 Genom Internet 12 8 % 5 Per telefon 7 5 % 4 Bekant, oklart hur 4 3 % 2 Människohandel 3 2 % 8 Oklart 6 4 % 2 Totalt 151 100 % 77
Totalt sett är det således drygt 70 procent av barnen som utsatts för den sexuella exploateringen av en person som de är bekanta med på något sätt.
15
I detta sammanhang är det dock viktigt att påpeka att det finns ett samband mellan anmälningsbenägenheten och vilken typ av relation det är mellan gärningsmannen och offret. Generellt är anmälningsbenägenheten lägre då gärningsmannen är en bekant person (Olsson, 1998). Detta innebär att det förmodligen är en ännu större majoritet som utsätts för sexualbrott av en bekant gärningsman när det gäller den faktiska brottsligheten.
15
Det vill säga då följande kategorier slås ihop: bekant till barnet, genom yrkesroll/fritidsverksamhet, bekant till familjen, inom familjen, pojkvän/fästman och bekant, oklart hur.
247
Bilaga 2 SOU 2004:71
Relationen mellan gärningsmannen och barnet i anmälningarna i materialet
I anmälningarna (som inte lett till fällande dom) saknas ofta uppgifter om relationen mellan gärningsmannen och offret, i mer än en tredjedel av fallen är det oklart hur relationen ser ut. För övrigt utgörs de två största kategorierna dels av en fjärdedel av fallen då gärningsmannen är bekant med barnet, dels av en femtedel av fallen med gärningsmän som är obekanta med offret. Cirka 9 procent av barnen har utsatts för sexualbrott inom familjen. Tre procent har fått kontakt med gärningsmannen på Internet.
Strategier för att inte avslöjas
Förutom strategier för kontakt har gärningsmän också strategier för att de inte ska avslöjas. Att gärningsmannen är en bekant person som även föräldrarna känner kan till exempel innebära ett hinder för att misstankar ska väckas:
Genom att vara en betrodd person som till exempel arbetskamrat, daghemspersonal eller släkting, uppskattad och omtyckt av såväl vuxna som barn, var det ingen som fattade misstankar
(Svedin och Back, 2003, s. 14).
Det kan också nämnas att ett sätt är att gärningsmannen manipulerar barnet så att hon eller han känner sig delaktig i det som skett, exempelvis genom att tala om övergreppen som en gemensam hemlighet. Ett annat är då gärningsmannen hotar med självmord. Andra sätt som framgått är att gärningsmannen säger till barnet att ingen kommer att tro det om det berättar. Slutligen kan nämnas att ett par av barnen har utsatts för övergreppen med ögonen förbundna och på ett sådant sätt att det inte är uppenbart att de förstått vad de varit med om.
Gärningsmannen försöker alltså i en del fall få barnet att känna sig delaktigt i det som skett, det handlar i många fall handlar om en person som barnet står i beroendeställning till och litar på och i en del fall är det en person som också barnets föräldrar har förtroende för.
248
Bilaga 2
3.2.3 Kontakt på Internet
Inom ramen för ett EU-finansierat projekt om barns och ungdomars säkerhet på Internet
16
har 2 undersökningar nyligen presen-
terats. I den ena, en undersökning om barns användning av Internet (SAFT, 2003a), framgår bland annat att 14 procent av de tillfrågade barnen hade träffat (minst) en person på riktigt, som de tidigare bara hade chattat med. Den andra undersökningen, av föräldrars kunskap om och attityder till sina barns internetanvändning (SAFT, 2003b), visar dock att det ibland finns ett glapp mellan vad barnen gör och vad föräldrarna känner till; 4 procent av de tillfrågade föräldrarna svarade att deras barn träffat någon som de fått kontakt med på Internet, vilket alltså ska jämföras med den högre andel av barnen som uppger att de gjort detta.
17
Mot bakgrund av detta kan det vara av särskilt intresse att studera de fall då barnen och ungdomarna har fått kontakt med gärningsmannen via Internet. Detta har skett i fall som rör 12 av barnen. Samtliga av dem är flickor och de är mellan 11 och 17 år. Fyra är minderåriga, det vill säga under 15 år. Dessa fall är inte enhetliga men har alltså kontaktsättet som den gemensamma nämnaren.
Två av de minderåriga flickorna har utsatts för grovt sexuellt utnyttjande av samme man, vid olika tillfällen. Mannen, som är lärare, har via chattandet manipulerat flickorna och skapat ett känslomässigt beroende. När han sedan bestämt träff med dem har han utnyttjat dem sexuellt och även bundit och fotograferat dem. De två andra minderåriga flickorna har också utsatts för sexuellt utnyttjande, varav en för grovt brott, av en man som enligt domen är personlighetsmässigt avvikande och dokumenterat psykiskt störd och som ägnar mycket tid åt att chatta med flickor och vuxna kvinnor.
Fem av de övriga flickorna förekommer i ett mål som rör inspelning av porrfilm. Gärningsmannen har på Internet frågat efter flickor som varit intresserade av att delta i erotiska och pornografiska filmer mot ersättning och på så sätt fått kontakt med dessa 5 flickor som är i 16–17-årsåldern. De har träffats på hotell där inspelningen sedan skett. Gärningsmannen har fällts för sexuellt ofredande. Han är tidigare lagförd för sexualbrott mot barn.
16
I detta så kallade SAFT-projekt (Safety Awareness, Facts and Tools) medverkar fem länder.
17
Observera att det inte är ett urval av familjer där både barnen och föräldrarna svarar utan två olika urval oberoende av varandra, ett urval av barn samt ett av föräldrar.
249
Bilaga 2 SOU 2004:71
I ett par fall har flickorna kommit överens med mannen de chattat med om att ha sexuellt umgänge, mot ersättning i pengar i ett fall och mot att få alkohol i det andra. I det senare fallet möts flickan och gärningsmannen vid 3 tillfällen, har samlag och flickan får sedan sprit i utbyte mot det sexuella umgänget. I ytterligare ett fall har en flicka under ett halvårs tid chattat med en man på drygt 30 år som uppger sig vara tonåring. När hans verkliga ålder avslöjas träffas de dock ändå och inleder en relation. Det framgår också att han så småningom blir mycket kontrollerande och svartsjuk, vilket har samband med att han också gör sig skyldig till och fälls för olaga hot och hemfridsbrott.
I de anmälda fallen framgår att 10 av barnen fått kontakt med den misstänkta personen på Internet, detta motsvarar 6 procent av barnen. Det bör dock påminnas om att på grund av det relativt stora interna bortfallet i anmälningarna bör detta betraktas som en minimiandel.
3.2.4 Flickors respektive pojkars utsatthet för sexuell exploatering
Som tidigare nämnts är 70 procent av målsägandena i de kartlagda domarna flickor och 30 procent pojkar. Genomsnittsåldern är 12 år för såväl flickor som pojkar men åldersspridningen och åldersfördelningen ser något olika ut. Flickorna är i åldern 2–17 år och pojkarna mellan 7 och 17 år. Drygt 80 procent av pojkarna är minderåriga, jämfört med två tredjedelar av flickorna.
Det finns några relativt stora skillnader mellan flickorna och pojkarna med avseende på relationen till gärningsmannen. Generellt finns en större spridning när det gäller relationerna mellan gärningsmannen och målsäganden bland flickorna.
Medan 40 procent av pojkarna utsatts för övergrepp av en person som fått kontakt med dem genom sin yrkesroll är motsvarande andel bland flickorna endast 2 procent (se tabell 3). En annan större skillnad är att av flickorna har 12 procent blivit utsatta för den sexuella exploateringen inom familjen, vilket inte någon av pojkarna har. Ingen av pojkarna har fått kontakt med gärningsmannen på Internet eller per telefon, vilket 12 respektive 7 procent av flickorna fått.
250
Bilaga 2
Tabell 3 Relationen mellan offret och gärningsmannen bland flickor
respektive pojkar
Relation
Målsägandens kön
Flickor Pojkar
Antal Andel Antal Andel Obekant 10 10% 5 12% Bekant till barnet 36 35% 19 44% Genom yrkesroll/fritidsverksamhet 2 2% 17 40% Bekant till familjen 9 9% 1 2% Inom familjen 12 12% 0 0% Pojkvän/fästman 6 6% 0 0% Genom Internet 12 12% 0 0% Per telefon 7 7% 0 0% Bekant, oklart hur 3 3% 1 2% Människohandel 3 3% 0 0% Oklart 4 4% 0 0% Totalt 104 100 %
18
43 100%
När det gäller typen av exploatering finns också skillnader. Flickor tycks i högre grad ha utsatts för övergrepp som har dokumenterats.
När det gäller gärningsmännens ålder framgår också vissa tydliga skillnader. Mer än en fjärdedel av pojkarna har utsatts av en gärningsman som är mellan 15 och 20 år, jämfört med 1 procent av flickorna. Över en femtedel av flickorna har utsatts av gärningsmän som är 60 år eller äldre, i jämförelse med 5 procent av pojkarna.
3.2.5 Gärningsmännens totala brottsbelastning
Totalt har 72 procent av gärningsmännen lagförts mer än 1 gång, det vill säga minst vid ett ytterligare tillfälle utöver den aktuella lagföringen som kartläggningen avser.
19
Tretton procent har lag-
förts 10 gånger eller fler. Detta är en betydligt högre brottsbelastning än i befolkningen generellt där motsvarande andelar bland
18
På grund av avrundning utan decimaler uppgår procentsumman till 103 % då kategorierna räknas samman.
19
En lagföring kan omfatta flera brott och kan avse ett domslut, ett strafföreläggande eller åtalsunderlåtelse.
251
Bilaga 2 SOU 2004:71
lagförda personer var 43 respektive 7 procent (BRÅ, 2000).
20
Drygt
en fjärdedel av gärningsmännen har lagförts för våldsbrott.
En femtedel av gärningsmännen har även vid minst ett ytterligare tillfälle lagförts för sexualbrott mot barn (utöver för det aktuella brottet som ingår i kartläggningen), det vill säga att de har återfallit i sexualbrottslighet mot barn.
Det bör emellertid påpekas att det rör sig om minst denna andel av gärningsmännen, eftersom de sexualbrott där det inte gått att utläsa om brottet riktats mot ett barn eller en vuxen inte räknats med och att det inte funnits tillgång till uppgifter om lagföringar före år 1973. Det kan även noteras att det inte finns uppgifter om huruvida gärningsmannen anmälts vid andra tillfällen, men inte fällts, för sexualbrott mot barn. I antal handlar det om tretton gärningsmän, varav fyra av dem lagförts för sexualbrott mot barn mer än en 1 gång tidigare (närmare bestämt 1, 2, 3 respektive 4 gånger tidigare).
3.3 Barnpornografibrott
Det finns, som tidigare nämnts, anledning att studera barnpornografibrotten ur ett vidare perspektiv än att enbart studera de brott då någon skildrat barn i pornografisk bild.
Genom innehav, överlåtelse och spridning av barnpornografi, det vill säga olika former av barnpornografibrott, upprätthålls och ökar efterfrågan på barnpornografi, vilket i sin tur kan utgöra en bidragande faktor till att fler sexuella övergrepp mot barn dokumenteras, till att fler sexuella övergrepp begås och till att fler barn skildras i pornografisk bild av annat slag. Gärningsmännen i dessa fall kan betraktas som indirekta förövare, så kallade Internet offenders som begår hands off-övergrepp (Quayle, 2003).
Alla personer som fälls för någon typ av hantering av barnpornografi begår inte sexuella övergrepp mot barn, men vissa gör det. Uppgifter om hur stor andel som gör det varierar mellan olika undersökningar. (Quayle, 2003).
Det finns också en diskussion om sambandet mellan barnpornografi och (eventuella) sexuella övergrepp mot barn bland pedofiler. I litteraturen urskiljs fyra hypoteser beträffande vilken roll pornografin spelar (Martens, 2000:41), nämligen när det gäller:
20
Det vill säga bland män, vilket är rimligt att jämföra med eftersom alla utom en av de fällda personerna i föreliggande kartläggning är män.
252
Bilaga 2
─
utvecklingen av den avvikande sexuella läggningen (den sexuella motivationen)
─
sänkning av den sexuella impulskontrollen hos den avvikande
─
som substitut för en sexuell kontakt med ett barn
─
som medel att bryta barnets motstånd i försöket att förföra barnet
Vad som kan påpekas är att kopplingen mellan barnpornografi och sexuella övergrepp mot barn i vissa fall i det kartlagda materialet är mycket direkt: då en gärningsman som begår ett sexuellt övergrepp mot ett barn också dokumenterar övergreppet. I detta sammanhang kan nämnas att den tekniska utvecklingen skapar nya förutsättningar för denna typ av brott, till exempel kan övergrepp som filmas spridas till andra i samma ögonblick som de begås.
Det finns också mer indirekta kopplingar, det vill säga gärningsmän som dels gör sig skyldiga till barnpornografibrott (som innehav, överlåtelse och spridning), dels begår övergrepp, men som inte dokumenterar sina egna övergrepp och det alltså inte finns någon direkt koppling mellan de två handlingarna. Det är inte möjligt att utifrån det kartlagda materialet att dra slutsatser om sambandet mellan barnpornografibrottet och de sexuella övergreppen som har med orsak och verkan att göra.
Beträffande den fjärde hypotesen ovan – att pedofiler använder barnpornografi som ett sätt att ”bryta barnets motstånd” – kan det nämnas att det i materialet förekommer fall där gärningsmannen visat barnpornografiska bilder för barnen. Det finns också gärningsmän som tillsammans med pojkar tittat på porrfilm som inte haft barnpornografisk karaktär.
Ett mycket speciellt drag i denna typ av brottslighet bör också nämnas; att kränkningen av barnet inte upphör i och med att brottet upptäcks, förövaren fälls och offret identifieras – det vill säga i de fall detta sker. De bilder och/eller filmer som finns på Internet fortsätter att vara tillgängliga för ett oräkneligt antal personer och för oöverskådlig tid.
Innan kartläggningens resultat redovisas nedan görs en mycket kortfattad genomgång av kriminalstatistiken över barnpornografibrott som en introduktion.
253
Bilaga 2 SOU 2004:71
3.3.1 Kriminalstatistiken
Under åren 2000–2002 har de polisanmälda barnpornografibrotten ökat, från 239 anmälda brott år 2000 till 374 anmälda brott år 2001 och 396 anmälda brott år 2002. (År 2000 är det första år då barnpornografibrott särredovisas i kriminalstatistiken över anmälda brott.)
Det går inte att dra några slutsatser om vad denna ökning står för enbart utifrån statistiken. Det är dock inte förvånande med en sådan utveckling eftersom det är ett vanligt mönster när det gäller nya brottskoder som införs – att det tar ett tag innan polisen regelmässigt börjar använda dem. Enligt den preliminära statistiken för januari-oktober år 2003 har 245 brott anmälts, vilket emellertid innebär en minskning med fjorton procent i jämförelse med motsvarande period år 2002.
Beträffande den regionala fördelningen av anmälda brott (se tabell 3 i tabellbilagan) bör det påpekas att den är relativt svårtolkad, dels på grund av relativt låga tal, dels på grund av faktorer som exempelvis skillnader i anmälningsbenägenhet (som kan ha att göra med uppmärksamheten på denna typ av brott) och rutiner i polisarbetet.
Andelen brott rubricerade som barnpornografibrott som lett till åtal, strafföreläggande eller åtalsunderlåtelse (det vill säga då en gärningsman bundits till brottet och erkänt det)
21
har uppgått till
tolv, fjorton respektive nitton procent under åren 2000–2002. Dessa förhållandevis låga andelar kan delvis förklaras av den stora andel brott som kan betecknas som tips till polisen (se nedan).
Antalet personer som lagförts har varit 54, 75 respektive 88 personer under åren 2000–2002. För de som lagfördes för barnpornografibrott som huvudbrott år 2000 var de två vanligaste huvudpåföljderna villkorlig dom och strafföreläggande. År 2001 var de vanligaste huvudpåföljderna strafföreläggande och villkorlig dom och år 2002 böter och strafföreläggande.
3.3.2 Kartläggningen
När det gäller kartläggningen av barnpornografibrotten är denna en totalundersökning både i fråga om domar från åren 1993–2002 (samt första kvartalet 2003) och anmälningar från åren 2000–2002.
21
Den så kallade personuppklaringsprocenten.
254
Bilaga 2
3.3.2.1 ”Tipsbrott” bland anmälningarna
Av de drygt 950 brottsanmälningarna rörande barnpornografibrott som begärts in är det nära hälften, 47 procent, som avser vad som kan betecknas som tips till polisen av personer som hittat/stött på barnpornografi. I dessa fall är det helt okänt vem gärningsmannen kan vara.
Ovan nämnda fall handlar i princip uteslutande om internetrelaterad barnpornografi. Det vanligaste är att anmälaren har träffat på barnpornografi på Internet, till exempel genom länkar på hemsidor eller reklam antingen då han eller hon har surfat eller via epost. År 2000 uppgick andelen brott som utgjordes av tips till 40 procent och åren 2001–2002 till cirka 50 procent respektive år. Vanliga nedläggningsbeslut när det gäller just dessa brott är bland annat att spaningsuppslag saknas, att det inte finns några spaningsresultat och att brottet uppenbart inte går att utreda.
Även om dessa anmälningar alltså inte ger några uppgifter om varken gärningsmän eller offer så ger kunskapen om andelen tipsbrott i alla fall något bättre möjligheter att tolka kriminalstatistiken över anmälda barnpornografibrott.
I det följande kommer tyngdpunkten, liksom i det tidigare resultatavsnittet, ligga på uppgifter ur de fällande domarna (180 domar). I fall med uppgifter ur anmälningar är dessa baserade på knappt 500 anmälningar.
22
De fällda gärningsmännen är i genomsnitt 36 år och åldersspridningen är från 16 till 72 år. Samtliga 180 personer är män.
I anmälningarna är åldersspridningen större; från 12 år
23
till 81
år. En procent av de anmälda personerna är kvinnor (vilket motsvarar 6 personer).
3.3.2.2 Typen av barnpornografibrott och typen av bilder
Polisen är den största gruppen av anmälare (i närmare hälften av fallen som lett till fällande dom är det polisen som anmält brottet), det handlar i dessa fall framför allt om att barnpornografibrotten upptäckts i samband med utredningar av andra brott, till exempel vid förhör eller husrannsakan. Det handlar också om att Riks-
22
Det vill säga exklusive tipsbrotten.
23
Anmälningen med 12-åringen lades ned med motiveringen misstänkt minderårig och ärendet överlämnades till socialtjänsten.
255
Bilaga 2 SOU 2004:71
kriminalpolisen (RKP) fått tips från polis i andra länder om misstanke om barnpornografibrott.
En stor majoritet av barnpornografibrotten är internetrelaterade. Det finns dock exempel på barnpornografiskt material som inte är det – tidningar, videofilmer och fotografier, såväl i domar som i anmälningar.
De flesta gärningsmännen har fällts för innehav av barnpornografi (88 procent). Hälften av samtliga har dömts enbart för innehav. Omfattningen av innehavet i dessa fall varierar från 2 filmer med barnpornografiskt innehåll till cirka 140 000 bilder. Domar som rör spridning är dock inte heller ovanliga – detta har en tredjedel av gärningsmännen fällts för.
Barnpornografi omfattar såväl poseringsbilder som dokumenterade verkliga övergrepp mot barn. Det är inte alltid i domarna det framgår vilken typ av bilder det handlar om. Den slutsats som kan dras av uppgifterna är emellertid att det inte alls är ovanligt med bilder eller filmsekvenser som visar övergrepp – även övergrepp på mycket små barn. Det finns exempel på att tingsrätten bedömt enbart innehav av barnpornografi som grovt brott just för att bilderna skildrat barn som utsatts för särskilt hänsynslös behandling, i vissa fall tortyrliknande.
3.3.2.3 Påföljder för barnpornografibrott
När det gäller de 44 procent av gärningsmännen som fällts för barnpornografibrott enbart är den vanligaste påföljden dagsböter, vilket en tredjedel fått. Den näst vanligaste påföljden är villkorlig dom i kombination med dagsböter och därefter följer fängelse (från 1 månad till 1 års fängelse har utdömts).
Även i de fall då barnpornografibrottet endast avser innehav är dagsböter och villkorlig dom i kombination med dagsböter de vanligaste påföljderna, därefter följer skyddstillsyn. En av gärningsmännen har dömts till fängelse i 1 månad för innehav av barnpornografi.
256
Bilaga 2
3.3.2.4 Kopplingen till sexualbrott mot barn
Förutom att de fällts för barnpornografibrott har 38 procent av gärningsmännen dessutom fällts för sexualbrott mot barn (i samma mål). Observera att här avses sexualbrott mot barn generellt, det vill säga att samtliga inte har en direkt koppling till barnpornografibrottet och har inslag av exploatering. Det är emellertid en så hög andel som två tredjedelar av barnen som har filmats eller fotograferats (det behöver dock inte vara fråga om att själva övergreppet har dokumenterats). Det rör sig om de flesta typerna av sexualbrott; från sexuellt ofredande till grov våldtäkt.
I en femtedel av barnpornografianmälningarna har det antingen anmälts sexualbrott på samma anmälan eller så framkommer det att sexualbrott har anmälts i en annan anmälan.
Dessa höga andelar bland gärningsmännen (framför allt i domsmaterialet) kan delvis förklaras av det faktum att barnpornografibrotten relativt ofta upptäcks av polisen i samband med utredning av andra brott (se ovan), till exempel sexualbrott mot barn. Det sker alltså en selektion av vilka av gärningsmännen som upptäcks. Andelen bland samtliga personer som hanterar barnpornografi (det vill säga kända som okända) är sannolikt lägre.
Det går emellertid inte utifrån dessa uppgifter att dra några slutsatser om något orsaks- och verkanssamband mellan barnpornografibrottet och sexualbrottet – till exempel om – och i så fall hur – barnpornografin påverkat benägenheten att begå sexuella övergrepp mot barn.
Oavsett detta är det intressant att se lite närmare på vilken relation det är mellan dessa gärningsmän och de barn de begått sexuella övergrepp mot.
Kategoriseringen är densamma som i föregående avsnitt. Som framgår har en tredjedel av barnen utsatts för sexuella övergrepp av en gärningsman inom kategorin ”bekant till barnet” och 15 procent av en far eller en styvfar, se tabell 4.
257
Bilaga 2 SOU 2004:71
T abell 4 Relationen mellan gärningsmannen och barnet
Barn
Typ av relation
Antal Andel
Obekant
4 4 %
Bekant till barnet
34 33 %
Genom yrkesroll/fritidsverksamhet
12 12 %
Bekant till familjen
15 15 %
Inom familjen
16 15 %
Pojkvän 4 4 % Genom Internet 9 9 % Per telefon 2 2 % Bekant, oklart hur 2 2 % Oklart 5 5 % Totalt 99 100 %
En uppgift som kan vara intressant utifrån ”gärningsmannanivå” är att av samtliga gärningsmän som fällts för barnpornografibrott har cirka en fjärdedel begått och fällts för sexualbrott mot ett barn som han är bekant med på något sätt .
24
3.3.2.5 Gärningsmännens totala brottsbelastning
Över hälften (56 procent) av gärningsmännen är lagförda mer än en gång, det vill säga vid minst ett ytterligare tillfälle utöver den aktuella lagföringen för barnpornografibrottet. Sju procent har lagförts 10 gånger eller fler. Totalt har cirka 13 procent av gärningsmännen lagförts för våldsbrott – drygt 2 procent i samma mål som barnpornografibrottet och drygt 10 procent vid ett annat tillfälle. Åtminstone var tionde gärningsman har minst en gång lagförts för sexualbrott mot barn.
25
Då gärningsmännen delas upp i dem som lagfördes för sexualbrott mot barn i samband med barnpornografibrottet och dem som inte gjorde det framstår vissa skillnader mellan dessa grupper. Bland dem som även lagfördes för sexualbrott är brottsbelastningen
24
I denna samlingskategori ingår följande: bekant till barnet, kontakt genom yrket, bekant till familjen, inom familjen, nära relation/pojkvän och bekant, oklart hur.
25
Som tidigare nämnts är detta en minimiandel dels på grund av att det i vissa fall inte går att utläsa om ett sexualbrott begåtts mot ett barn eller en vuxen (och dessa har således inte räknats med), dels på grund av att lagföringar före år 1973 inte kunnat inhämtas.
258
Bilaga 2
högre än bland dem som inte lagfördes för både och; 64 procent i den förstnämnda gruppen har lagförts vid åtminstone ytterligare ett tillfälle, jämfört med 51 procent i den sistnämnda.
Av dem som även fälldes för sexualbrott mot barn är det var femte, det vill säga 20 procent, som också vid minst ett annat tillfälle lagförts för sexualbrott mot barn (vilket innebär 10 personer, varav 2 lagförts mer än en gång). I den andra gruppen, det vill säga de som inte fällts för sexualbrott mot barn i samband med barnpornografibrottet är det 5 procent som lagförts för sexualbrott mot barn vid något annat tillfälle.
Andelen gärningsmän som någon gång lagförts för sexualbrott mot barn, det vill säga oavsett om det skett i samband med barnpornografibrottet eller vid ett annat tillfälle, uppgår till drygt 40 procent.
3.3.2.6 ”Konsumtionen” av barnpornografi
Avslutningsvis i detta avsnitt kan det vara intressant att ge några exempel på gärningsmännens ”förhållande” till eller beskrivning av sin konsumtion av barnpornografi. Det bör dock uppmärksammas att dessa uppgifter till stor del bygger på gärningsmannens redogörelse. Det framgår dock inte alltid något i domen om denna aspekt.
I samband med detta kan ett typiskt exempel nämnas: personer som hävdar att skälet att de innehaft barnpornografi är att de haft som avsikt att anmäla detta, det vill säga ett slags privat initiativ för att hjälpa polisen med tips om dessa brott (enligt dem själva). Denna typ av försvar för hanteringen kan, i ljuset av tingsrätternas bedömning att helt bortse från detta, betraktas som bortförklaringar.
En annan beskrivning som återkommit i materialet är att gärningsmannen ”halkat” in i det, det kan ha startat mer eller mindre av en slump då han stött på barnpornografi på Internet och har sedan utvecklats, till en början på grund av nyfikenhet. Det har inte varit ett medvetet val eller ett aktivt sökande från början. Andra beskriver att det funnits en spänning i att leta efter och ladda ner barnpornografiskt material från Internet, i något fall kopplat till att det är tabubelagt och förbjudet.
En del av dem som menar att det startade på så sätt beskriver att det sedan skett en upptrappning – att det börjar i relativt liten skala
259
Bilaga 2 SOU 2004:71
men att samlandet så småningom uppgår till mycket stora mängder bilder och filmsekvenser. Det finns också flera exempel på en annan typ av upptrappning som gäller typen av bilder och inte omfattningen. Det handlar om män som till en början framför allt sökt och tittat på poseringsbilder av tonåringar, men att de efter hand, när de kommit i kontakt med andra typer av bilder, även börjat titta på och ladda ner bilder på faktiska övergrepp, i vissa fall övergrepp på mycket små barn.
En del personer beskriver denna upptrappning av konsumtionen av barnpornografi som ett slags missbruk eller tvång. Det tycks också i några fall som om det är själva samlandet och katalogiserandet i sig är huvudsaken.
Det förekommer också personer som i samband med att de chattar använder barnpornografiska bilder i ett slags rollspel med andra, som ett inslag i sina sexuella fantasier.
Slutligen kan nämnas att det bland gärningsmännen finns personer som i tingsrätten hävdat att hanteringen av barnpornografi är ett uttryck för en vilja att testa gränser och att det blivit som en sport att hitta bilder på exempelvis mycket grova övergrepp (och även bilder som går över gränsen på andra sätt, till exempel i fråga om annat slags våld).
260
Bilaga 2
Referenser
Brottsförebyggande rådet. (2000). Strategiska brott. BRÅ-rapport 2000:3.
Stockholm: Brottsförebyggande rådet. Fritzes. Brottsförebyggande rådet. (2001). Brottsligheten i olika länder. BRÅ-
rapport 2001:18. Tierp: Brottsförebyggande rådet. Fritzes. Dir. 2003:54. Socialdepartementet. Kunskaper om sexuell exploatering av
barn i Sverige. Stockholm: Regeringskansliet. ECPAT Sverige. (2001). Kommersiell sexuell exploatering av barn i
Sverige. Hässleholm: ECPAT Sverige. Martens, Peter L. (2000). Pedofili, barnpornografi och sexuella övergrepp
mot barn. Stockholm: Brottsförebyggande rådet.
Fritzes.
Olsson, Monika., red. (1998). Konsten att läsa statistik om brott och
brottslingar.Tierp: Brottsförebyggande rådet. Fritzes. Regeringskansliet. (2001). Nationell handlingsplan mot kommersiell
sexuell exploatering av barn. Uppdatering av 1998 års
handlingsplan.
Stockholm: Regeringskansliet, Socialdepartementet.
SAFT. (2003a). Barnens eget liv på nätet – en undersökning om hur barn
och ungdomar använder Internet. www.sou.gov.se/valdsskildring eller www.saftonline.se SAFT. (2003b). Vad vet föräldrar om barnens internetanvändning?
www.sou.gov.se/valdsskildring eller www.saftonline.se SOU 2001:14. Sexualbrotten.Ett ökat skydd för den sexuella integriteten
och angränsande frågor. Betänkande av 1998 års Sexualbrottskommitté. Stockholm: Fritzes. Svedin, Carl Göran och Back, Christina. (2003). Varför berättar de inte?
Om att utnyttjas i barnpornografi. Stockholm: Rädda Barnen och författarna. Quayle, Ethel. (2003). Föreläsning ”Child abuse and the internet:
emerging treatment interventions” på konferensen Working towards working together – sharing what we know, Edinburgh 24–26 oktober 2003.
261
Bilaga 2 SOU 2004:71
Tabeller
Tabell 1 Barnens ålder i sexualbrott med inslag av sexuell
exploatering, fällande domar.
(Internt bortfall 19 procent)
Barnens ålder Antal Andel
Kumulativ andel
2 år
3 2 %
2 %
3 år
1 1 %
3 %
4 år
3 2 %
6 %
5 år
1 1 %
6 %
6 år
2 2 %
8 %
7 år
11 9 %
17 %
8 år
7 6 %
23 %
9 år
8 6 %
29 %
10 år
11 9 %
38 %
11 år
8 6 %
44 %
12 år
5 4 %
48 %
13 år
14 11 %
60 %
14 år
17 13 %
73 %
15 år
16 13 %
86 %
16 år
8 6 %
93 %
17 år
9 7 %
100 %
Totalt 124 100 %
Tabell 2 Gärningsmännens ålder i sexualbrott med inslag
av sexuell exploatering,fällande domar
Gärningsmännens ålder Antal Andel
15–17 år
2 3 %
18–20 år
2 3 %
21–29 år
10 13 %
30–39 år
21 27 %
40–49 år
25 32 %
50–59 år
9 12 %
60 år eller äldre
8 10 %
Total 77 100 %
262
Bilaga 2
263
Tabell 3 Antal anmälda barnpornografibrott, regional fördelning, åren
2000–2002
Län 2000 2001 2002
Antal anmälda
brott
Per 100 000 invånare
Antal anmälda
brott
Per 100 000 invånare
Antal anmälda
brott
Per 100 000 invånare
Stockholm
56 3
89 5 101 5
Uppsala
3 1
8 3 15 5
Södermanland
11 4
15 6 15 6
Östergötland
12 3
16 4 12 3
Jönköping
5 2
9 3
7 2
Kronoberg
4 2
5 3
– –
Kalmar
7 3
8 3
9 4
Gotland
3 5
3 5
5 9
Blekinge
4 3
9 6 13 9
Skåne
30 3
44 4 38 3
Halland
3 1
5 2 14 5
Västra Götaland 39 3
58 4 57 4
Värmland
8 3
8 3
6 2
Örebro
9 3
11 4 14 5
Västmanland
5 2
11 4 27 10
Dalarna
6 2
16 6 13 5
Gävleborg
5 2
18 6 12 4
Västernorrland
6 2
11 4
7 3
Jämtland
10 8
7 5 11 9
Västerbotten
9 4
17 7 15 6
Norrbotten
4 2
6 2
5 2
Hela landet
239 3 374 4 396 4
Bilaga 3
Ungdomars sexualitet – attityder och
erfarenheter
Avsnitt: Sexuell exploatering
Att sälja sex mot ersättning/pengar
Carl Göran Svedin & Gisela Priebe
Avdelningen för Barn- och ungdomspsykiatri
OPUS-institutionen
Lund
265
267
Innehåll
Sammanfattning............................................................................. 269
1. Bakgrund..................................................................................... 272
2. Vad är sexuell exploatering av barn – definitioner................ 274
3. Tidigare undersökningar och forskning ................................. 276 3.1. Internationellt ..................................................................... 276 3.2. Sverige och Norden ............................................................ 277
4. Undersökningens uppläggning................................................ 280 4.1. Urval .................................................................................... 280 4.2. Svarsfrekvens och bortfall .................................................. 281 4.3. Kommentar.......................................................................... 282
5. Metod........................................................................................... 284 5.1. Tillvägagångssätt ................................................................. 284 5.2. Enkät.................................................................................... 285
6. Resultat ....................................................................................... 286 6.1. Att sälja sex mot ersättning/pengar ................................... 286 6.1.1. Hur vanligt är det? ................................................... 287 6.1.2. Var bor ungdomarna som har sålt sex? ................... 287 6.1.3. Vilka åldrar? .............................................................. 288 6.1.4. Vad har man sålt? Olika typer av sexuella
tjänster....................................................................... 288
6.1.5. Vilken typ av ersättning har ungdomarna fått? ...... 290 6.1.6. Hur kom ungdomarna i kontakt med köparen?..... 290 6.1.7. Hur ofta har ungdomarna sålt sex mot ersättning/pengar? .................................................... 291 6.1.8. Relationen mellan sexuella övergrepp och att sälja sex ...................................................................... 291 6.1.9. Kommentar............................................................... 292 6.2. Bakgrundsdata ..................................................................... 295 6.2.1. Social bakgrund ........................................................ 295
Bilaga 3 SOU 2004:71
268
6.2.2. Betyg..........................................................................300 6.2.3. Livsstilsfrågor............................................................300 6.2.4. Kommentar ...............................................................308 6.3. Egen sexualitet – frivillig sex ..............................................313 6.3.1. Sexuell debutålder .....................................................315 6.3.2. Sexuell erfarenhet – antal partners...........................315 6.3.3. Sexuell lust.................................................................316 6.3.4. Kommentar ...............................................................317 6.4. Sexuella övergrepp...............................................................319 6.4.1. Barn och ungdomar som känt sig tvingade till sexuella handlingar ....................................................319 6.4.2. Barn och ungdomar som tvingat andra till sexuella handlingar – unga ........................................327 6.5. Konsumtion av pornografi..................................................329 6.5.1. Var kommer ungdomar i kontakt med pornografi? ................................................................329 6.5.2. Hur ofta har ungdomarna kontakt med pornografiskt material?.............................................330 6.5.3. Vilken typ av pornografi?.........................................331 6.5.4. Påverkan av pornografi.............................................332 6.5.5. Kommentar ...............................................................334 6.6. Attityder ..............................................................................336 6.6.1. Attityder till att sälja sexuella tjänster.....................336 6.6.2. Attityder till sexuella övergrepp ..............................338 6.6.3. Attityder till sexuella relationer mellan barn och vuxna............................................................................339 6.6.4. Kommentar ...............................................................343
7. Ungdomarnas upplevelse av att svara på frågeformuläret ....344
8. Avslutande diskussion ...............................................................346 8.1 Vad saknas – vad behöver göras?.........................................350 8.1.1. Fortsatt forskning.....................................................350 8.1.2. Insatser mot sexuell exploatering ............................351
9. Tack ..............................................................................................352
10. Referenser..................................................................................353
Bilaga 3
269
Sammanfattning
Denna undersökning är den första undersökningen i Sverige som försöker närma sig fenomenet och förekomsten att sälja sex mot ersättning/pengar i en normalpopulation bestående av ungdomar i år 3 på gymnasiet. 4 343 ungdomar i 18-årsåldern som kommer från fem olika kommuner (Stockholm, Malmö, Falköping, Luleå och Haparanda) har svarat på en enkät. Undersökningen genomfördes under tiden april 2003 till januari 2004. Svarsfrekvensen var drygt 77 procent.
I februari 2002 tillsatte regeringen ”Arbetsgruppen för kunskap om sexuell exploatering av barn i Sverige” (S2002:B). Arbetsgruppen var interdepartemental och löd under socialdepartementet. I april 2003 ombildades arbetsgruppen till en utredning med riksdagsledamot Margareta Israelsson, som även ledde den tidigare arbetsgruppen, som särskilt utredare. Som ett led i arbetsgruppens och sedermera utredningens kunskapsinsamling fick avdelningen för barn- och ungdomspsykiatri vid Lunds universitet uppgiften att genomföra den föreliggande undersökningen. Inom ramen för samarbetet inom ”Children at risk in the Baltic Sea Region”, Council of Baltic Sea States, genomförs parallellt en internationell multicenterstudie, där för närvarande Norge, nordvästra Ryssland, Estland, Litauen, Polen och delvis Island deltar. I alla deltagande länder utgår man från samma enkät. Samordningen av det internationella projektet sker från Norsk institutt for forskning om oppvekst, velferd og aldring (NOVA), Oslo, Norge.
Kommersiell sexuell exploatering av barn definieras som
Sexuella övergrepp som begås av vuxna där en ersättning i form av pengar eller på annat sätt utgår till barnet eller till andra personer och där barnet behandlas som ett sexobjekt och som ett kommersiellt objekt (Socialdepartementet, 2001).
Hittills finns endast ett fåtal internationella och nordiska studier bland ungdomar som har sålt sexuella tjänster mot ersättning/ pengar.
I den föreliggande undersökningen svarade 60 ungdomar eller 1,4 procent att de någon gång sålt sex mot ersättning/pengar. Av dessa var 23 flickor och 37 pojkar motsvarande 1,0 procent av flickgruppen och 1,8 procent av pojkgruppen. Första gången ung-
Bilaga 3 SOU 2004:71
270
domarna sålde sex mot ersättning var de i medeltal 15,9 år gamla. Ungdomarna rapporterade att de hade genomfört en rad olika typer av sexuella tjänster. Att sälja samlag, analsex eller att ställa upp och bli fotograferad eller filmad i sexuella situationer var signifikant vanligare bland pojkar än bland flickor. Den vanligaste ersättningen var pengar, men även mat/boende, saker, aktiviteter eller narkotika förekom. Oftast fick man kontakt med köparen via kamrater, på krogen eller via Internet. Av de ungdomar som svarade på frågan hur ofta de hade sålt sexuella tjänster, uppgav knappt 40 procent att det hade skett en gång, cirka 20 procent svarade två till fem gånger och ytterligare knappt 40 procent svarade fler än fem gånger.
Gruppen som rapporterar att de har sålt sex mot ersättning/ pengar är en grupp med många särdrag och svårigheter. Jämfört med ungdomarna som inte har sålt sex har de till exempel oftare invandrarbakgrund (gäller pojkar), betydligt mer belastade med asocialitet i olika former, upplever att de i flera avseenden har sämre psykisk hälsa, upplever fler svårigheter i relationen till föräldrarna (pojkar), har oftare varit utsatta för sexuella övergrepp av vuxna och av jämnåriga, har i större utsträckning och oftare sett på pornografi och oftare prövat sexuella handlingar som man fått idéer till genom porr, har liberalare attityd till att sälja sex för egen del i framtiden eller att acceptera att andra gör det.
Framför allt kan man se två mönster hos dessa ungdomar. Det första mönstret är att dessa ungdomar har levt och lever ett påtagligt sexualiserat liv. Det visar sig genom tidig sexualdebut, intensivare sexualliv med fler partners och större erfarenhet av olika sexuella aktiviteter inklusive i en del fall en ökad andel ungdomar som uppvisar sexuella förövarbeteenden. En del av detta kan sannolikt kopplas till erfarenheter av egna sexuella övergrepp och traumatiska upplevelser under uppväxten.
Det andra mönstret kännetecknas av ett utagerande, prövande och gränsöverskridande beteende som kommer till uttryck i en påtagligt ökad förekomst av rökning, alkoholkonsumtion och olika regelbrott som stölder, inbrott, framför allt bland pojkar, och missbruk, framför allt bland flickor.
Undersökningen visar på en grupp ungdomar som utöver att de har sålt sex mot ersättning har en mängd andra problem i sina liv. Vi tror inte att det är möjligt att rikta insatser specifikt mot denna grupp utan insatser behöver riktas mot en bredare målgrupp av ungdomar som är på glid. Dessa ungdomar som så tydligt signalerar
Bilaga 3
271
att de är en riskgrupp behöver fångas upp av vuxenvärlden – samhället. Barn och ungdomar som utsatts för sexuella övergrepp, vare sig de utsatts av vuxna eller mer jämnåriga, behöver adekvat stöd och professionell behandling. Få ungdomar erbjuds en sådan hjälp idag och metoder för att just bearbeta det sexuella traumat och dess konsekvenser med risken att utveckla ett sexualiserat beteende kan inte nog understrykas.
Bilaga 3 SOU 2004:71
272
1 Bakgrund
Kunskapen omkring förekomsten av sexuell exploatering av barn och vilka faktorer som är kopplade till sexuell exploatering har visat sig vara högst bristfällig, såväl i Sverige som internationellt. Först i slutet av 1990-talet började frågan uppmärksammas internationellt, dels beroende på att FN:s konvention om barns rättigheter, som lade grunden till en ökad aktivitet för att tillvarata barns skydd och rättigheter, dels som en följd av relativt nya fenomen som sexturism och handel med människor för sexuella syften. Till detta har kommit den nästan explosionsartade utvecklingen av Internet som möjliggjort en ökad spridning av barnpornografi.
Som ett led i denna ökande medvetenhet tog ECPAT initiativet till Världskongressen mot Kommersiell Sexuell Exploatering av Barn, den så kallade Stockholmskonferensen mot sexuell exploatering av barn, där Sverige stod som värd (Regeringskansliet, 1996). Efter konferensen förband sig de medverkande länderna att utveckla handlingsplaner mot kommersiell sexuell exploatering av barn (Socialdepartementet, 1998, Regeringskansliet, 2001). Vid denna konferens såväl som i utformningen av Sveriges handlingsplan stod det klart att det saknades kunskap om sexuellt exploaterade barn. Hösten 2001 presenterade ECPAT en rapport som belyste förekomsten av problemet i Sverige (ECPAT, 2001). Som en följd av denna rapport tog dåvarande stadsrådet Ingela Thalén initiativet till en hearing som utmynnade i att regeringen tillsatte en arbetsgrupp i februari 2002: ”Arbetsgruppen för kunskap om sexuell exploatering av barn i Sverige” (S2002:B). Arbetsgruppen var interdepartemental och löd under Socialdepartementet. I april 2003 ombildades arbetsgruppen till en utredning och en särskild utredare tillsattes av regeringen (S2003:05). Den särskilda utredaren var riksdagsledamot Margareta Israelsson som även ledde den tidigare arbetsgruppen.
Arbetsgruppens uppgifter i huvuddrag var att:
─
med olika metoder göra en nationell inventering av kunskaper om sexuell exploatering av barn
─
se över behovet av insatser för attitydpåverkan kring kommersiell sexuell exploatering av barn
─
identifiera olika aktörer i syfte att bygga nätverk för utbyte av kunskap och erfarenheter för samverkan
Bilaga 3
273
─
följa upp svenska handlingsplanen mot kommersiell sexuell exploatering av barn
─
lämna förslag till framtida åtgärder för den svenska handlingsplanen
Inom ramen för arbetsgruppens kunskapsinsamling fick avdelningen för barn- och ungdomspsykiatri vid Lunds universitet uppgiften att ta fram och genomföra en enkätundersökning angående ungdomars syn på och erfarenheter av sexualitet samt erfarenheter av kommersiell sexuell exploatering. Undersökningens huvudsyfte har varit att öka kunskapen om sexuellt exploaterade barn i Sverige. Inom ramen för samarbetet inom ”Children at risk in the Baltic Sea Region”, Council of Baltic Sea States, genomförs parallellt en internationell multicenterstudie. Den internationella studien utgår från samma enkät som denna svenska studie och för närvarande medverkar Norge, Ryssland (nordvästra), Estland, Litauen, Polen och delvis Island. Samordningen av det internationella projektet sker från Norsk institutt for forskning om oppvekst, velferd og aldring (NOVA), Oslo, Norge.
Bilaga 3 SOU 2004:71
274
2 Vad är sexuell exploatering av barn – definitioner
Enligt Världskongressen mot Kommersiell Sexuell Exploatering av Barn omfattar kommersiell sexuell exploatering
handel med barn mellan länder – samt mellan olika regioner inom ett land – i sexuella syften (trafficking), utnyttjande i prostitution, pornografiska föreställningar, pornografiskt material eller liknande, samt alla andra former av sexuella handlingar som begås av en vuxen och för vilka ersättning utgår i pengar, eller på annat sätt, till barnet eller en tredje person.
I den senaste svenska handlingsplanen definieras kommersiell sexuell exploatering av barn som:
Sexuella övergrepp som begås av vuxna där en ersättning i form av pengar eller på annat sätt utgår till barnet eller till andra personer och där barnet behandlas som ett sexobjekt och som ett kommersiellt objekt (Socialdepartementet, 2001).
Dessa definitioner är allmänt accepterade men skapar vissa svårigheter i avgränsningen mellan sexuella övergrepp, sexuell exploatering och kommersiell sexuell exploatering.
Estes och Weiner (2001) skiljer mellan sexuell exploatering och kommersiell sexuell exploatering på så sätt att kommersiell sexuell exploatering i sin helhet eller åtminstone primärt sker av finansiella eller ekonomiska orsaker.
Andra forskare har börjat se att vissa former av sexuellt utnyttjande av barn sträcker sig längre än själva övergreppet i sig. Bakom övergreppet finns andra motiv – att kunna utnyttja övergreppet och offret för andra syften som att vinna fördelar, respekt eller kort och gott att tjäna pengar. Dessa s.k. organiserade övergrepp inrymmer sexringar, barnprostitution, barnpornografi och rituella övergrepp (Bibby, 1996).
Hegna och Pedersen (2002) ifrågasätter i sin rapport om begreppet ”prostitution” kan användas när det gäller ungdomar som har sålt sexuella tjänster. De utgår från definitionen i den svenska prostitutionsutredningen från 1993:
Bilaga 3
275
Prostitution föreligger när minst två parter köper respektive säljer sexuella tjänster mot (vanligen) ekonomisk ersättning, som utgör en förutsättning för den sexuella tjänsten.
(Hegna och Pedersen 2002, refererat från SOU 1995, s. 209).
Enligt denna definition innebär prostitution att det finns en säljare, en köpare, en tjänst och en ersättning. Hegna och Pedersen menar att ordet ”prostitution” ofta väcker associationer till vuxna kvinnor i utmanande kläder som ägnar sig åt gatuprostitution, där sexuella tjänster byts mot pengar. I den allmänna föreställningen är också prostitution något som man ägnar sig mer eller mindre regelbundet åt. När det gäller ungdomar är dock bilden mer mångfacetterad och det är inte alltid som den entydigt svarar mot ovanstående definition och föreställningar. Som ett exempel nämner Hegna och Pedersen så kallad ”survival sex”, där ungdomar på drift säljer sexuella tjänster för att kunna säkra sin överlevnad.
Survival sex refers to the selling of sex to meet subsistence needs. It includes exchange of sex for shelter, food, drugs, or money.
(Greene, Ennet & Ringwalt 1999).
Hegna och Pedersen väljer i sin rapport om norska ungdomar som säljer sexuella tjänster att inte använda ordet ”prostitution” för att beteckna ungdomarnas erfarenheter. De talar istället om försäljning av sex bland ungdomar som de definierar som
seksuelle tjenester som byttes eller selges mot varer, tjenester eller penger, og hvor den som yter den seksuelle tjenesten er under 18 år.
(Hegna och Pedersen, 2002).
I denna rapport av den svenska undersökningen studeras enbart utnyttjande i form av att ”sälja sexuella tjänster mot ersättning/ pengar”. Det innebär att definitionen är en tämligen vid definition av prostitution. Det innebär att det kan ha skett vid enbart ett tillfälle och att ersättningen kan ha varit tämligen obetydlig. De svarande definierar själva vad de menar med att erbjuda/sälja respektive ersättning/pengar.
Bilaga 3 SOU 2004:71
276
3 Tidigare undersökningar och forskning
Det finns relativt få undersökningar som studerat barn och ungdomar som sålt sex mot ersättning/pengar utan de flesta undersökningar har gällt vuxna, företrädelsevis kvinnor som prostituerat sig. I dessa undersökningar, ofta intervjuundersökningar av en begränsad population, har man dock ofta kunnat konstatera att debuten som till exempel gatuprostituerad skedde redan under barndomen. Till exempel fann Skidmore (2000) att den vanligaste debutåldern för gatuprostitution låg mellan 12–15 års ålder.
3.1 Internationellt
Cottler och medarbetare (1990) rapporterade, utifrån ett populationsbaserat urval i Saint Louis, att livstidsprevalens för prostitution var 4 procent bland männen och 2 procent bland kvinnorna.
En annan amerikansk studie av ”survival sex”, att sälja sex för sin överlevnad, svarade 28 procent av de ungdomar, som vid undersökningstillfället levde på gatan, att de hade sålt sexuella tjänster i utbyte mot bostad, mat, droger eller pengar; motsvarande siffra för ungdomar som bodde på ungdomshärbärge var 10 procent (Greene, Ennett, Ringwalt, 1999).
I en stor nordamerikansk kartläggning uppskattades att mellan 300 000 och 400 000 amerikanska barn och ungdomar utsätts för sexuell exploatering varje år (Estes, Weiner, 2001). Sjutton olika kategorier av sexuellt exploaterade barn kunde identifieras i undersökningen. Den absolut största riskgruppen identifierades såsom barn som rymt hemifrån, rymt från olika institutioner, blivit utkastade hemifrån eller på andra sätt var hemlösa. Dessa barn hamnar oftast i ”survival sex”. På så sätt kan de få mat, skydd, kläder och annat de behöver. En annan relativt stor grupp bodde hemma, men sålde sex mot pengar eller för dyrare kläder eller andra konsumtionsvaror. I denna grupp var köparna ofta andra relativt jämnåriga ungdomar. Familjebakgrunden för dessa ungdomar beskrevs som mycket brokig med en ökad förekomst av familjevåld, missbruk, psykisk sjukdom samt sexuell promiskuitet. I egenskap av att vara hemlös som barn och ungdom ökade risken dramatiskt för psykisk och fysisk ohälsa, missbruk, våld och kriminalitet.
Bilaga 3
277
Ett flertal undersökningar pekar i samma riktning nämligen att ungdomar som rymt hemifrån eller är hemlösa utgör en riskgrupp för prostitution. Ett antal undersökningar visar att 13–54 procent av ungdomar som rymt hemifrån eller är hemlösa sålt sex för att överleva (McCarthy, Hagan, 1992, Lee, O’Brian, 1995, Kipke et al., 1995, Kirby, 1995, Johnson et al, 1996, Roy et al., 2000).
Undersökningar av unga flickor som prostituerar sig visar på att riskfaktorer förknippade med prostitution är tidigare sexuella övergrepp (Bagley, Young, 1987, Earls, David, 1990, Foti, 1994,), fysisk misshandel (Foti, 1994, Bagley, Young, 1987, Nadon et al, 1998), dysfunktionella familjer (MacVicar, Dillon, 1980), familjevåld (Bagley, Young, 1987) och alkoholproblem i familjen (Black, Bucky, Wilder-Padilla, 1986, Bagley, Young, 1987).
3.2 Sverige och Norden
På senare år har forskningen kring ungdomars sexualitet varit livaktig i Sverige. I en kunskapsöversikt av Forsberg (2000) redovisas ett 70-tal vetenskapliga studier endast under 1990-talet. De flesta av dessa är enkät- eller intervjuundersökningar. Bara ett fåtal är dock större studier med ett deltagarantal över 1 000. Ett antal svenska studier har genomförts för att kartlägga förekomsten av sexuella övergrepp under uppväxten. De flesta av dessa visar på att ca 7–10 procent av svenska kvinnor och 1–3 procent av svenska män utsatts för sexuella övergrepp under uppväxten (Rönström, 1983, 1985, Edgardh, 1992, Spaak, Spaak, Allebeck, 1998, Jansson, 2001, Larsson och Svedin, 2001).
ECPAT Sverige har genomfört en studie som belyste förekomsten av kommersiell sexuell exploatering av barn i Sverige (2001), där man skickade enkäter till myndigheter och organisationer och intervjuade både de personer som själva är eller har varit utsatta och kontaktpersoner med särskild kännedom om fenomenet. Studien visade att deltagarna hade kännedom om cirka 400 barn som hade blivit utsatta för kommersiell sexuell exploatering. Samtidigt efterlyste man en mer heltäckande studie. Utöver ECPAT:s undersökning har oss veterligen ingen svensk studie haft fokus på kommersiell sexuell exploatering bland ungdomar.
Nordiska s.k. offerundersökningar har visat något högre andel kvinnor och män som varit utsatta för sexuella övergrepp under uppväxten. Förekomsten har där varierat mellan 8–20 procent
Bilaga 3 SOU 2004:71
278
bland kvinnorna och 3–14 procent bland männen (Leth et al., 1988, Helweg-Larsen, Larsen, 2002, Sariola et al, 1991, Saetre et al., 1986, Thambs et al., 1994). Skillnader mellan olika undersökningar har oftast kunnat förklaras med olika definitioner, deltagarfrekvens och undersökningsdesign.
Ett antal undersökningar i Norden har också fokuserat på, eller som en del i en större undersökning, tagit upp frågan om kommersiell sexuell exploatering.
Folkehelsa (1993) frågade 1992, i ett representativt urval av den norska befolkningen (18–60 år), om de under sitt liv hade sålt sexuella tjänster. Svarsfrekvensen var 52,5 procent bland männen och 43,6 procent bland kvinnorna. Av de 4 760 som svarade uppgav 0,8 procent att de någon gång sålt sexuella tjänster. Bland männen svarade 1,0 procent att de sålt sexuella tjänster medan motsvarande frekvens bland kvinnorna var 0,6 procent. Åttio procent uppgav att det skett före 20 års ålder.
I en annan norsk representativ skolundersökning från Trondheim (Thoresen,1995) uppgav 1,3 procent av ungdomarna 13–17 år att de sålt sexuella tjänster mot betalning de senaste 12 månaderna.
År 2000 genomfördes en representativ undersökning av 8 898 (71 procents svarsfrekvens) isländska ungdomar (Ásgeirsdottir, 2001, opublicerade data). I den isländska undersökningen svarade 1 procent av flickorna och 3,5 procent av pojkarna att de hade erfarenhet av att sälja sexuella tjänster en eller flera gånger.
I Bakkens (1998) undersökning av skolungdomar i Oslo finns en fråga om de har utfört sexuella tjänster mot betalning; resultaten belyses av Hegna & Pedersen (2000, 2002, 2002). I undersökning deltog 11 425 ungdomar 14–17 år gamla (svarsfrekvens 94,3 procent) och av dessa svarade 0,6 procent av flickorna och 2,1 procent av pojkarna ja på frågan: ”Har du i under loppet av de sista 12 månaderna utfört sexuella tjänster mot betalning?
Åldern när ungdomarna sålde sex för första gången var 14,1 år för flickorna och 13,5 år för pojkarna. Medianvärdet för hur många gånger det hade skett var 14 gånger.
Hegna och Pedersens undersökning visade inga skillnader beträffande socioekonomisk bakgrund mellan de ungdomar som sålt sex och de som inte gjort det och inte heller såg man någon skillnad mellan gruppernas skolbetyg. Pojkar i undersökningen hade en lägre social kompetens, gav uttryck för mer ensamhet och internaliserande mental ohälsa. Det fanns ett starkt samband med att vara i centrala Oslo kvällstid och att sälja sex. Ungdomarna som uppgav
Bilaga 3
279
att de sålt sex hade också en högre nivå av asocialitet och missbruk. De var också oftare offer för våld. Ungdomarnas sexuella debut låg tidigare och de hade fler sexuella partners än gruppen som ej sålt sex.
I en undersökning av Mossige (2001) ställdes samma fråga till 710 ungdomar 18–20 år (svarsfrekvens 78 procent). Nitton ungdomar (2,7 procent), 12 pojkar (3,9 procent) och 7 flickor (1,7 procent), svarade att de hade sålt sexuella tjänster mot betalning. Av de 710 ungdomar uppgav 31 procent av flickorna och 7 procent av pojkarna att de blivit tvingade till sexuella handlingar. Detta hade skett genom stark press, fysiskt tvång eller våldtäkt. Sju procent av pojkarna och en procent av flickorna uppgav att de tvingat andra till sexuella handlingar.
När det gäller kommersiell sexuell exploatering finns således endast ett fåtal internationella och nordiska studier. Oss veterligen finns det idag ingen svensk studie bland ungdomar som undersökt förekomsten av att sälja sexuella tjänster mot ersättning/pengar.
Att studera detta måste anses som mycket angeläget då vi vet att personer som under sin uppväxt blivit utsatta för sexuella övergrepp har en försämrad psykosocial anpassning och hälsa samt att sexuellt traumatiserade ungdomar och vuxna är överrepresenterade inom psykiatrin (SoS 1999, Lundqvist, Svedin, Hansson, 2004). Det finns all anledning att tro att dessa svårigheter är än mer accentuerade då det gäller gruppen barn och ungdomar som sålt sex. Mer kunskap om ovannämnda faktorer skulle kunna leda till bättre prevention och behandling av såväl offer som förövare.
Bilaga 3 SOU 2004:71
280
4 Undersökningens uppläggning
4.1 Urval
För att kunna göra en kartläggning av förekomsten av ungdomars erfarenhet av att ha sålt sex mot ersättning/pengar studerades de tidigare nordiska undersökningarnas prevalenser. Dessa visar på en prevalens på omkring en procent. Om en liknande förekomst skulle vara fallet visade power beräkningar att ca 5 000 elever skulle behövas för att uppnå en undersökningsgrupp på 40–60 elever.
Målsättningen var få ett representativt urval av elever i år 3 inom gymnasieskolan. Inom det multinationella samarbetet inom ”Children at risk in the Baltic Sea Region” beslöts att i varje land skulle elever från landets huvudstad, en större hamnstad, samt några mindre städer ingå. I Sverige kom valet att bli Stockholm, Malmö, Luleå, Haparanda och Falköping och med hjälp av befolkningsregistret konstaterades att cirka 50 procent av samtliga elever i år 3 på gymnasieskolorna i dessa kommuner behövde ingå. Antalet kommunala skolor och friskolor, deras program, antal klasser och elevantal registrerades
Vid tidpunkten för undersökningen fanns 17 så kallade nationella gymnasieprogram: barn och fritid, bygg, el, energi, estetiskt, fordon, handel och administration, hantverk, hotell och restaurang, industri, livsmedel, media, naturbruk, naturvetenskap, omvårdnad, samhällsvetenskap och teknik. Alla program fanns inte i alla städer, till exempel erbjöd Malmö inte industri och naturbruk. Utöver de nationella programmen fanns specialutformade program, där i regel naturvetenskap och samhällsvetenskap kombinerats med specialkurser för till exempel idrottsledare eller uniformsyrken. International Baccalaureate räknades till de specialutformade programmen. Alla program och klasser registrerades och cirka hälften av klasserna valdes slumpmässigt ut så att de skulle utgöra hälften av alla elever ur alla program.
Elever som går det individuella programmet kan i regel efter år 1 eller 2 slussas vidare till något av de nationella eller specialutformade programmen. Elever som i år 3 fortfarande går individuellt program har ofta en speciell problematik och tillhör ofta någon riskgrupp. Målsättningen var att alla dessa elever skulle ingå i urvalet. Det var dock svårt att identifiera dessa elever. Många går inte i egna klasser utan är integrerade i de nationella programmen och
Bilaga 3
281
räknar sig själva dit, även om de formellt sett tillhör det individuella programmet. Dessa har då deltagit i undersökningen utan att de uppgett att de studerade inom det individuella programmet. Ett fåtal elever har undervisning i egna grupper, till exempel elever med Aspberger-diagnos. Dessa har i möjligaste mån deltagit i undersökningen. I Malmö är det individuella programmet integrerat med särskolan och det fanns ingen helklass med enbart icke-särskoleelever. Då särskolans elever uteslöts ur undersökningen på grund av enkätens längd och omfattning kom dessa elever ur det individuella programmet inte heller att ingå.
I de mindre städerna finns ofta för många av programmen endast en klass per program. Här ingick hela klassen, det vill säga 100 procent av programmet, i urvalet.
4.2 Svarsfrekvens och bortfall
Tabell 4.1 Urval av deltagande ungdomar
Stockholm Malmö Luleå Haparanda Falköping TOTALT
Antal elever Åk 3 gymnasiet 6 847 2 639 789 118 358
10 751
Urval N %
3 429 (50 %)
1 404 (53 %)
435 (55 %)
90 (76 %)
265 (74 %)
5 623 (52 %)
Deltagare
2 778 1 119 191 76 214
4 378
Närvarande 81,0 % 79,7 % 43,9 % 84,4 % 80,8 %
77,9 %
Blanka, avbrott 17 6 –
1
–
24
Stort internt bortfall
2 – – – – 2
Oseriös 4 4 1
9
Slutligt antal %
2 755 1 109 191 74 214
4 343 (77,2 %)
I sammanställningen för samtliga skolor i de olika städerna var 10 751 elever registrerade i gymnasieskolans årskurs 3. Urvalet av klasser gjorde att 52,3 procent av eleverna blev aktuella för ett deltagande. Av dessa medverkade 4 381 elever vid utdelningen av enkäterna vilket gav en primär svarsfrekvens (närvarande) på 77,9 procent i hela materialet. Tjugotvå elever lämnade in blankt och under ifyllandet avbröt 2 elever tidigt och vid senare genomgång hade 2 enkäter stort internt bortfall och 9 enkäter bedömdes som
Bilaga 3 SOU 2004:71
282
inte seriöst ifyllda. Slutligen medverkade 4 343 elever motsvarande en svarsfrekvens på 77,2 procent.
Fyra ungdomar angav ej sitt kön varför materialet består av 2 323 flickor (53,5 procent) och 2 016 pojkar (46,5 procent).
Tjugosju hade inte fyllt i sin ålder i enkäten. Genomsnittsåldern var 18,15 år (S.D., 0.74). 96 procent av eleverna var antingen 17, 18 eller 19 år gamla.
Ungdomarnas svar när det gäller gymnasieprogram stämmer inte helt överens med de uppgifter vi hade om vilka program klasserna tillhör. Det finns en överrapportering när det gäller specialutformade program och en underrapportering när det gäller teoretiskt inriktade program samt individuellt program, medan antal ungdomar i de praktiskt inriktade programmen stämmer väl överens med den formella tillhörigheten till programmet. En förklaring kan vara att ungdomarna kan identifiera sig med ett annat program än det de formellt tillhör. Beträffande programtillhörighet förelåg inga statistiskt signifikanta skillnader mellan grupperna på gruppnivå och över alla program men vid parvisa analyser visade det sig att pojkar som gick på teoretiskt program (estetiskt, naturvetenskapligt, samhällsvetenskapligt eller tekniskt program) var något färre i gruppen som sålt sex (41,7 procent) än i gruppen som inte gjort det (58,5 procent). Skillnaden var statistiskt säkerställd (Chi2 = 4,095, p=.043). Å andra sidan var det vanligare med att pojkar som sålt sex (50,0 procent) tillhörde något av de praktiska programmen (barn- och fritid, bygg, el, energi, fordon m.fl.) än de som inte sålt sex (30,6 procent). Även denna skillnad var statistiskt säkerställd (Chi2 = 6,219, p=.013). Mellan flickorna i de två grupperna förelåg inga statistiskt säkerställda skillnader.
4.3 Kommentar
En svarsfrekvens på 77,2 procent får anses som god i en enkätstudie med fokus på så känsliga frågor som frågor om ungdomars sexuella erfarenheter och attityder och ligger i nivå med Mossiges studie. Vi hade dock räknat med en högre svarsfrekvens då våra erfarenheter av klassvisa undersökningar i skolmiljö tidigare givit en deltagarfrekvens på drygt 90 procent (Larsson, Svedin, 2001, Svedin, Nilsson, Lindell, 2004). Å andra sidan så rapporterar till exempel Stockholms skolförvaltning att närvarofrekvensen på gymnasieskolorna i genomsnitt är 86,4 procent (Stockholms skol-
Bilaga 3
283
förvaltning, 2004). Det innebär att skillnaden mellan undersökningens deltagarfrekvens och antalet förväntat närvarande elever kan uppskattas till mindre än 10 procent.
Bilaga 3 SOU 2004:71
284
5 Metod
5.1 Tillvägagångssätt
Vederbörande ansvarig till exempel skoldirektören för respektive orts gymnasieskolor, kontaktades för information om projektet. Efter tillstånd gjordes ett representativt urval av gymnasieskolor och vederbörande rektorer kontaktades för information, individuellt eller i samband med en rektorskonferens. När rektorerna gett sitt tillstånd gjordes i samråd med skolorna ett representativt urval av de klasser som skulle delta i undersökningen. Lärare och elever erhöll därefter skriftlig information. Alla informerades om att det är frivilligt att delta i undersökningen.
Datainsamlingen skedde därefter genom klassvisa besök. En person ur forskargruppen delade ut enkäterna och var närvarande medan eleverna fyllde i blanketterna. De elever som ej önskade delta i undersökningen hade möjlighet att lämna rummet. Vid lektionens slut lämnade eleverna in sina blanketter i slutna, omärkta kuvert till personen från forskargruppen. Denna handläggning gjordes för att eleverna skulle känna en fullständig säkerhet beträffande anonymiteten både i relation till lärare och kamrater som till forskargruppen. Stor vikt har lagts vid att säkerställa undersökningsdeltagarnas anonymitet och integritet. Frågeformulären fylls i anonymt och det går inte att i efterhand med ledning av svaren identifiera enskilda individer eller små grupper.
Det fanns en möjlighet att frågor om uppväxten, sexuella erfarenheter och erfarenheter av sexuella övergrepp och sexuell exploatering skulle kunna väcka obehagliga minnen till liv hos en del elever. De elever som så önskade hade möjlighet att ta kontakt med en erfaren vuxen för samtal och rådgivning. Vid behov fanns också möjlighet till en längre tids kontakt eller terapi. Alla elever som deltog i undersökningen fick skriftlig information om vilka personer de kunde vända sig till. För vissa utsatta elever kunde det vara första gången som de fick veta att det finns hjälp att få.
Undersökningen är godkänd vid Forskningsetikkommittén, Medicinska Fakulteten, Lunds Universitet, 2003-03-31, Dnr LU 938-02.
Bilaga 3
285
5.2 Enkät
Enkäten bygger i huvudsak på en tidigare norsk enkät ”Ungdoms holdninger til seksualitet og til seksuelle overgrep” av Svein Mossige, Norsk institutt for forskning om oppvekst, velferd og aldring (NOVA), 2001. Vissa frågor i den norska enkäten kommer i sin tur från andra frågeformulär.
Översättningen av den norska enkäten till svenska och bearbetningen har genomförts i samråd med Svein Mossige och med hänsyn tagen till de speciella frågeställningar i den aktuella undersökningen. Vid bearbetningen av enkäten har vi använt frågor ur följande frågeformulär och i förekommande fall gjort en översättning till svenska:
─
SAM 73–90. Enkätundersökningen genomfördes 1990 bland drygt 2000 representativt utvalda ungdomar födda 1973 runt om i landet (Edgardh, 2001).
─
SAM 2000. Denna enkät utarbetades år 2000 av Fil. mag. Margareta Forsberg, på uppdrag av och i samarbete med Folkhälsoinstitutet. SAM 2000 är en vidareutveckling av den enkät som användes vid undersökningen SAM 73–90.
─
Enkät – ungdom, kön och sexualitet. Enkäten har använts i en undersökning i Göteborg och Kalmar under hösten 2000 och våren 2001 inom ramen för projektet ”Ungdom, kön och sexualitet i gränslandet”. Hittills finns två delrapporter om undersökningen (Hammarén, Johansson, 2001 och 2002).
─
Undersökelse av seksuelle overgrep mot barn (Tambs, 1994). Enkäten sändes i juni 1993 till 5 000 kvinnor i åldern 18 till 60 år, ett representativt urval ur den norska befolkningen. 1 833 kvinnor svarade.
Bearbetningen av data har skett med hjälp av SPSS 11.5 (Statistical Package for the Social Sciences) for Windows. Resultaten redovisas med frekvenser, medelvärden och standardavvikelser eller medianvärden. Såväl icke parametriska (Chi2 –test, Fishers exakta test) som parametriska test (t-test, ANOVA) har använts.
Bilaga 3 SOU 2004:71
286
6 Resultat
Den följande resultatredovisningen börjar med att beskriva gruppen som sålt sex mot ersättning/pengar (ibland kallad undersökningsgrupp). Därefter görs jämförelser i fem olika avsnitt beträffande bakgrundsfaktorer, kriminalitet, upplevd hälsa, egna sexuella erfarenheter, påtvingade sexuella aktiviteter, konsumtion av pornografi och en rad olika attitydfrågor. I dessa avseenden görs jämförelser med de ungdomar som inte sålt sex mot ersättning/pengar (ibland kallad jämförelsegrupp). Efter varje avsnitt kommenteras resultaten och dessa jämförs med resultat från tidigare studier på respektive område. Efter resultatredovisningen följer en avslutande diskussion.
6.1 Att sälja sex mot ersättning/pengar
Frågor till ungdomarna om sexuell exploatering – sälja sex mot ersättning/pengar fanns representerade på två ställen i enkäten. Det första stället var i inledningen ihop med regelbrott i skolan och i samhället. Frågan formulerades där: ”Har du gjort något av nedanstående ... sålt sexuella tjänster?” Det andra stället i enkäten kom efter frågor om sexualitet, sexuella övergrepp och sexuella förövarbeteenden. Frågan formulerades: ”Det händer att människor frivilligt deltar i sexuella handlingar mot ersättning. Har du någon gång sålt sexuella tjänster?” Denna fråga följdes av sex följdfrågor med underfrågor. Samtliga enkäter där ungdomarna svarat jakande på någon av de två huvudfrågorna eller följdfrågorna granskades noga av författarna oberoende av varandra. Därefter gjordes en konsensusbedömning av svaren för att bedöma seriositeten i varje enkät. Detta för att utesluta missförstånd från den svarandes sida eller att svaranden eventuellt velat skämta i svaren. Genom att frågan återkom på två ställen och följdes av fler frågor på ämnet bedömdes det mer sannolikt att få ungdomar att berätta om sina erfarenheter än genom att enbart inkludera en fråga i formuläret. Detta är en erfarenhet som finns från tidigare studier angående till exempel sexuella övergrepp (Martens, 1989).
Bilaga 3
287
6.1.1 Hur vanligt är det?
I studien ingår 4 343 ungdomar, 2 323 flickor och 2 016 pojkar. Fyra enkäter saknade uppgift om kön. Av de 4 343 i studien deltagande ungdomarna svarade 60 att de på något sätt sålt sex mot ersättning/pengar. Detta motsvarar 1,4 procent. Av de svarande var 23 flickor och 37 pojkar motsvarande 1,0 procent av flickgruppen och 1,8 procent av pojkgruppen. Skillnaden mellan könen är statistiskt säkerställd (Chi2 5,654, p=.017).
Av de svarande uppgav åtta att de var 18 år gamla när det hände. Dessa ungdomar har tagits med i studien då det kan vara svårt att avgöra om de svarat på att de snart ska fylla 18 år eller om de redan gjort det.
Till detta kommer att 39 ungdomar uppger att de i samband med sexuella övergrepp också erbjudits pengar eller förmåner. Vår utgångspunkt har varit ungdomarnas egen uppfattning om de sålt sex mot ersättning eller om de uppfattat att de fått något som ersättning, muta, tröst i samband med sexuella övergrepp. Därför ingår ej denna grupp om 39 ungdomar i redovisningen. Å andra sidan hade 14 av de 49 ungdomarna i gruppen som både sålt sex och varit utsatta för sexuella övergrepp, fått något i samband med övergreppen. Det var således betydligt vanligare (Fishers exakta test, p=.000) att man erhållit något i samband med sexuella övergrepp i den grupp som senare också sålt sex mot ersättning, än bland övriga barn och ungdomar som utsatts för övergrepp.
6.1.2 Var bor ungdomarna som har sålt sex?
Av de ungdomar som deltog i undersökningen och som bodde i en storstad (Stockholm eller Malmö) svarade 56 av 3 864 att de hade sålt sex mot ersättning; detta motsvarar 1,4 procent. Av de ungdomar i undersökningen som bodde på en mindre ort (Falköping, Haparanda eller Luleå) svarade 4 av 479 eller 0,8 procent att de hade sålt sex mot ersättning. Det var således vanligare att storstadsungdomar sålde sexuella tjänster, men skillnaden var inte statistiskt signifikant (Chi2 1,180, p=.277).
Bilaga 3 SOU 2004:71
288
6.1.3 Vilka åldrar
Ungdomarna svarade i enkäten vid vilken ålder de första gången sålde sex mot ersättning/pengar. De aktuella åldrarna framgår av tabell 6.1. En mindre grupp på fem barn var 10-13 år gamla när det hände medan resten av de 46 som uppgett ålder var mellan 14 och 18 år, med en medelålder på 15,9 år. Medelåldern var för flickorna något högre (16,1 år) än för pojkarna (15:7). Medianvärdet var dock detsamma, 16 år för bägge könen.
Tabell 6.1 Ålder vid erbjudandet/försäljning av sex mot ersättning/pengar
Ålder, år
Antal Procent, alla
10
1
1,7
11 – 12 2 3,3 13 2 3,3 14 4 6,7 15 4 6,7 16 15 25,0 17 10 16,7 18 8 13,3 Totalt, svarat 46 76,7 Ej svarat 14 23,3 Totalt 60 100,0
6.1.4 Vad har man sålt? Olika typer av sexuella tjänster
Ungdomarna fick i enkäten svara på olika typer av sexuella handlingar som de utfört mot ersättning/pengar, tabell 6.2. Utöver detta fick de svara på om de kunde tänka sig att göra samma handlingar i framtiden respektive acceptera att någon annan gör det. Svaren på dessa två sista frågor redovisas under avsnittet 6.6., Attityder.
Bilaga 3
289
Tabell 6.2 Typ av aktivitet
Har gjort det Flickor N = 20–23
N %
Pojkar N = 32–33
N %
Skillnad mellan könen Chi
2
p
att visa ditt könsorgan för någon mot ersättning?
8 36 17 50 1,005 .316
att låta mig fotograferas eller filmas naken 6 27 13 41 1,019 .313 att onanera åt någon mot ersättning 11 48 15 47 ,005 .944 att ha munsex (oralsex) mot ersättning 10 44 12 36 ,288 .592 att ha samlag mot ersättning 9 39 26 79 9,095 .003 att ha analsex mot ersättning 1 4 11 34 7,073 .008 att bli fotograferad eller filmad i sexuella situationer mot ersättning 1 5 13 41 7,939 .005
I stort sett alla sexuella handlingar, utom, oralsex hade oftare genomförts av pojkarna jämfört med flickorna. Att sälja samlag, analsex eller att ställa upp och bli fotograferad eller filmad i sexuella situationer var signifikant vanligare bland pojkar än bland flickor, tabell 6.2. Sex flickor och 13 pojkar hade låtit sig fotograferas nakna och en flicka respektive 13 pojkar i sexuella situationer. Sammantaget hade sex flickor och 16 pojkar låtit sig fotograferas till pornografiska bilder, motsvarande 37 procent av samtliga som sålt sex.
Bilaga 3 SOU 2004:71
290
6.1.5 Vilken typ av ersättning har ungdomarna fått?
Tabell 6.3 Typ av ersättning
Vilken typ av ersättning har du fått?
Flickor N = 23 N %
Pojkar N = 37 N %
Skillnad mellan könen Chi
2
p
Pengar 14 61 21 57 ,099 753 Mat, boende 1 4 2 5 1.000* Saker, t.ex. kläder 5 22 1 5
.027*
Aktiviteter, t.ex. resor 3 13 1 3
.153*
Annat 6 30 9 24 .878 * Fishers exakta test
De sextio ungdomarna som uppgett att de sålt sex mot ersättning/pengar beskrev också vad de fått i ersättning. En del ungdomar svarade på flera av alternativen. Det vanligaste i såväl flick- som pojkgruppen var pengar. Näst vanligast bland flickorna var saker, som t.ex. kläder, medan detta var ovanligt bland pojkarna. Denna skillnad mellan könen var signifikant (Fishers exakta test, p=.027).
I gruppen annat dolde sig en del olika svar. Det vanligaste kunde kategoriseras som ”utbytessex”. I den kategorin hamnade sex ungdomar (fem pojkar och en flicka) som sålde sex mot att vid samma tillfälle eller ett senare tillfällen få sexuella tjänster i utbyte. En flicka sålde sex mot att få chansen att bli fotomodell ”modellsex”. I ett fall svarade en yngling att han sålt sex, det vill säga, låtit sig fotograferas mot pengar, i en vadslagningssituation. Två flickor rapporterade att de sålt sex mot droger/knark.
6.1.6 Hur kom ungdomarna i kontakt med köparen?
Det vanligaste var att man fick kontakt med köparen via kamrater (20 st.) på krogen (11 st.) eller via Internet (10 st.). Det enda statistiskt säkerställda skillnaden var att pojkar i större utsträckning än flickor fick kontakt med köparen på krogen (Fishers exakta test, p=.039).
Bilaga 3
291
Tabell 6.4 Kontakt med köparen
Hur kom du i kontakt med köparen?
Flickor N = 23 N %
Pojkar N = 37 N %
Skillnad mellan könen
Chi
2
p
På krogen
1 4 10 27 .039*
Genom kompisar 7 30 13 35 ,141 .707 Genom vuxen/vuxna 1 4 1 3 1.000* Genom Internet 5 22 5 14 .485* Genom annons – – Genom eskortverksamhet 1 4 – På gatan 3 13 3 8 .666* Annat… 5 22 2 5 .095* *Fishers exakta test
Under kategorin ”annat” svarade sju ungdomar, fem pojkar och två flickor. Tre svarade att de fått kontakt med köparen på en fest/ festival, två ungdomar att det var genom en polare/pojkvän medan två ungdomar svarade att kontakten kom genom en tidning eller att man visste vem man kunde kontakta. Dessa svar fick stå kvar under kategorin ”annat” även om fem av dem likaväl skulle kunna adderas till gruppen ”kompisar” i tabell, 6.4.
6.1.7 Hur ofta har ungdomarna sålt sex mot ersättning/ pengar?
Fyrtiofyra av de ungdomar som rapporterat att de sålt sex mot ersättning/pengar svarade på frågan om hur ofta det skett. Sjutton ungdomar svarade en gång, 10 svarade två till fem gånger, medan 17 svarade fler än fem gånger. Det var ingen statistiskt signifikant skillnad mellan flickor och pojkar med avseende på hur ofta man sålt sex.
6.1.8 Relationen mellan sexuella övergrepp och att sälja sex
Fyrtionio av de sextio ungdomarna uppgav att de blivit utsatt för sexuellt övergrepp under uppväxten (v.g. se avsnitt 6.4., Sexuella övergrepp). I 17 av dessa fall saknades antingen uppgift på barnets ålder vid det sexuella övergreppet (8 stycken) eller åldern vid första
Bilaga 3 SOU 2004:71
292
tillfället att sälja sex (11 stycken). För de resterande 32 ungdomarna kunde man i 22 fall (69 procent) dra den slutsatsen att de sexuella övergreppen föregick första tidpunkten för försäljning av sex. Då åldersuppgiften baserade sig på helår kunde 7 fall inte avgöras, då tidpunkten var densamma, dvs. samma år. I tre fall låg försäljning av sex tidsmässigt före den uppgivna åldern för sexuellt övergrepp.
6.1.9 Kommentar
I undersökningen svarade 60 ungdomar (1,4 procent), 23 flickor (1,0 procent) och 37 pojkar (1,8 procent), att de har sålt sexuella tjänster mot ersättning/pengar. Generellt sett, men framför allt när det gäller känsliga ämnen, är det svårt att säga, om de svar som lämnas i en enkätundersökning motsvarar den faktiska förekomsten av en företeelse eller om det sker en över- eller underrapportering. Hegna och Pedersen (2002) menar att känsliga frågor om sexualitet, narkotika och beteendeproblem har en acceptabel validitet eller en tendens till underrapportering och att starkt stigmatiserat beteenden som att sälja sexuella tjänster sannolikt snarare under- än överrapporteras. Finns det en risk att ungdomar med erfarenhet av att sälja sexuella tjänster inte vågade ange det? Mot detta talar att undersökningen är anonym och att det inte finns någon möjlighet att i efterhand peka ut enskilda ungdomar. Är det möjligt att ungdomar utan erfarenhet av att sälja sexuella tjänster har angett att de har gjort det, för att skryta eller för att de tyckte att det var roligt? Samtliga enkäter där ungdomar har angett att de har sålt sexuella tjänster har noggrant gåtts igenom för att så långt som det är möjligt säkerställa att endast seriösa och trovärdiga enkäter ingår i undersökningsgruppen. Frekvensen och könsfördelningen som framkom i vår undersökning stämmer i stort med de få undersökningar som tidigare genomförts. Det talar för att siffrorna är rimliga.
I Hegna och Pedersens studie av 11 425 ungdomar i åldern 14–17 år (Hegna, Pedersen, 2002) svarade 0,6 procent av flickorna och 2,1 procent av pojkarna att de ”inom loppet av de sista 12 månaderna utfört sexuella tjänster mot betalning”. Samma fråga ställdes i Mossiges undersökning av 710 ungdomar i åldern 18 till 20 år (Mossige, 2001). Nitton ungdomar (2,7 procent), 12 pojkar (3,9 procent) och 7 flickor (1,7 procent), svarade att de hade sålt sexuella tjänster mot betalning. Fyra pojkar och tre flickor svarade
Bilaga 3
293
även på frågan om hur gamla de var första gången de sålde sexuella tjänster mot betalning (Mossige, personlig kommunikation).
Även Folkhehelsa’s undersökning (1993) och Thoresen’s undersökning (1995) ger frekvenser i denna storleksordning. Asgeirsdottir’s studie från Island (2001) ger dock liksom Mossiges studie högre frekvenser, 1.0 procent bland flickorna och 3,5 procent bland pojkarna. Även dessa resultat är dock opublicerade.
Oavsett hur stor andel ungdomar som sålt sex mot ersättning/ pengar i dessa undersökningar är det ett genomgående mönster att det är 1.5–3 gånger vanligare att pojkar uppger att de sålt sex. Denna proportion mellan könen har även stöd i annan forskning (Cottler et al., 1990) och undersökningar om svenskars sexualvanor.
I RFSU undersökningen av unga män (16–25 år) svarade 3,1 procent att det hänt att de tagit betalt för en sexuell tjänst (Rogala, Tydén, 2001).
Folkhälsoinstitutet genomförde 1996 en representativ intervjuundersökning om sexuallivet i Sverige, där 2 810 män och kvinnor i åldern 18 till 74 år deltog (Lewin et al., 1998). Svarsfrekvensen i undersökningen var 59 procent. I intervjun ställdes bland annat frågan om det har hänt att man tagit emot pengar eller annan ersättning som betalning för att vara sexuellt tillsammans med någon. Tolv personer (0,4 procent av hela undersökningsgruppen eller 0,5 procent av männen och 0,3 procent av kvinnorna) uppgav att de hade sådana erfarenheter. I rapporten redovisas inte åldersfördelningen bland dem som har fått ersättning för sex. Lewin skriver: ”Bland de av våra intervjupersoner som de facto hade tagit betalt, uppgav de flesta att det varit en engångsföreteelse; några personer hade gjort det två gånger.” Vidare skriver man: ”Endast en person svarade på ett sådant sätt att det framgick att det rörde sig om en mer vanemässig verksamhet.” (Lewin, 1998, s. 235).
I vår undersökning finns frågan om det är ungdomen själv eller köparen som har tagit initiativet inte med. I folkhälsoinstitutets studie (Lewin, 1998) uppger de informanter som har sålt sexuella tjänster, som vanligaste skäl till varför de har gjort det, att de ”inte kunnat motstå den ersättning som erbjudits”, vilket pekar på att initiativet kom från köparen. Möjligen påverkas svaren något av att informanterna befann sig i en intervjusituation där det kan vara svårt att tillstå att det var man själv som tog initiativet. Både flickor och pojkar som har sålt sexuella tjänster svarar i vår studie att det vanligaste sättet att komma i kontakt med köparen är genom
Bilaga 3 SOU 2004:71
294
kompisar. Det talar för att många av dessa ungdomar befinner sig i ett sammanhang där det framstår som ett möjligt alternativ att sälja sexuella tjänster och där det finns andra, kanske med egna erfarenheter av att sälja sexuella tjänster, som kan introducera dem utan att det alltid står klart på vems initiativ det sker.
Høigård och Finstad (1986) har genomfört en intervjuundersökning med 26 prostituerade kvinnor i åldern 17 till 32 år, där man belyser kvinnornas väg in i prostitutionen. Genomsnittsåldern vid debuten var 15,5 år. Enligt undersökningen sker debuten ofta på en känd, synlig prostitutionsmarknad tillsammans med en väninna. Det rör sig om en gradvis process där social inlärning som påverkar självbilden och förhållandet till den egna sexualiteten spelar en stor roll. Tidigare erfarenheter av sexuella övergrepp, upplevelsen av att kvinnokroppen är en form av kapital som kan säljas och negativa upplevelser som leder till låg självrespekt ingår i kollektiva erfarenheter som flickorna delar med andra ungdomar i en hård belastad miljö. Under denna process rycker prostitutionen som ett möjligt alternativ allt närmare.
Av de ungdomar i Hegna och Pedersens (2002) undersökning som hade sålt sexuella tjänster svarade cirka en tredjedel att de hade gjort det 1–3 gånger under det gångna året och drygt hälften att de hade gjort det fler än tio gånger under samma tidsperiod. Ett högt antal talar enligt Hegna och Pedersen, för att ungdomen är mer involverad i etablerad prostitution eller att det finns en fast kontakt till en eller flera män som erbjuder pengar eller annan ersättning i utbyte mot sex. Gruppen som oftare hade sålt sex skilde sig från gruppen som sällan hade sålt sex såtillvida att de kände sig mer ensamma, uppgav lägre ålder både vid den sexuella debuten och första gången de sålde sex, var oftare i Oslo centrum efter midnatt och hade oftare använt heroin.
Avslutningsvis rapporterar 7 procent av eleverna i åk 8 och år 2 på gymnasieskolan att de erbjudits fördelar i skolan i utbyte mot sexuella tjänster under det senaste året i Skolverkets undersökning av 3 386 elever (Skolverket, 2002). De flesta erbjudandena kom från någon annan elev, men vart sjätte erbjudande kom från en lärare.
Bilaga 3
295
6.2 Bakgrundsdata
6.2.1 Social bakgrund
6.2.1.1 Etnisk bakgrund
Bland ungdomarna som sålt sex uppgav 32 av 59 att de var födda i Sverige men att bägge eller någon av föräldrarna hade invandrat från något annat land (andra generationsinvandrare), motsvarande 54,2 procent. Bland ungdomar som inte sålt sex var 1 398 av 4 256 ungdomar eller 32,8 procent andra generationsinvandrare. Skillnaden mellan grupperna var statistiskt säkerställd (Chi2 12,016, p=.001).
Av de 32 ungdomarna som sålt sex var 23 pojkar motsvarande 62,2 procent och 9 var flickor motsvarande 40,9 procent. Motsvarande siffror i gruppen som inte sålt sex var 33,8 procent för flickorna och 31,8 procent bland pojkarna. Skillnaden mellan grupperna var signifikant då det gällde pojkarna (Chi2 15,327, p=.000).
Tjugo ungdomar, 34,5 procent var själva inte födda i Sverige (första generationsinvandrare). Femton av pojkarna var födda utomlands (40,5 procent) liksom fem flickor (23,8 procent), medan motsvarande siffror för normalgruppen var 15,1 procent för pojkarna och 15,0 procent för flickorna. Skillnaden mellan pojkarna i de bägge grupperna var statistiskt säkerställd (Chi2 17,956, p=.000).
6.2.1.2 Familjestruktur
Det är inte ovanligt att familjestrukturen förändras en eller flera gånger under ett barns uppväxt på grund av separationer, dödsfall eller annat. Inom ramen för denna undersökning har det inte funnits möjlighet att kartlägga dessa förändringar och jämföra familjestrukturen och eventuella förändringar under de deltagande ungdomarnas uppväxt. Graden av familjestabilitet eller familjeombildningar saknas således i beskrivningen av ungdomarnas bakgrund. Här redovisas i stället familjestrukturen vid tidpunkten för undersökningens genomförande.
Ungdomarna svarade på frågan om vem de bor tillsammans med genom att kryssa för något av alternativen i tabell 6.5.
Bilaga 3 SOU 2004:71
296
Tabell 6.5 Jag bor ihop med ...
Jag bor ihop med…
Ej sålt sex N=4250
%
Sålt sex N=59
%
p=*
Mamma och pappa
61,0 47,5
Ibland hos mamma, ibland hos pappa
8,1
3,4
Mamma ensam
14,3 20,3
Pappa ensam
2,4
5,1
Mamma och styvpappa
5,3
–
Pappa och styvmamma
1,5
1,7
Bor själv
6,2 15,3
Annat, t.ex. familjehem, institution
1,3
6,8
Totalt 100,0 100,0
.000
Chi
2
eller Fishers exakta test
Det finns flera signifikant skillnader mellan undersökningsgruppen och jämförelsegruppen med avseende på ungdomarnas boende. Färre ungdomar i undersökningsgruppen lever tillsammans med båda föräldrar (p=.034). Däremot bor fler i undersökningsgruppen i eget boende (p=.005), eller i en annan boendeform, till exempel familjehem eller institution (p=.008).
Fler ungdomar i undersökningsgruppen än i jämförelsegruppen uppger att någon av deras föräldrar inte är i livet. Fem fäder motsvarande 8,3 procent och fyra mödrar motsvarande 6,7 procent i undersökningsgruppen är inte i livet jämfört med 2,9 procent av fäderna och 1,1 procent av mödrarna i jämförelsegruppen.
6.2.1.3 Socioekonomisk bakgrund
Liksom familjestrukturen kan också socioekonomiska faktorer förändras under barnens uppväxt. Arbets- och anställningsförhållanden kan skifta och många föräldrar yrkesarbetar inte under kortare eller perioder av olika anledningar. Det finns heller inget enkelt samband mellan föräldrarnas utbildningsnivå och familjens socioekonomiska status. Förändringar i familjestrukturen leder också ofta till ekonomiska konsekvenser. Allt detta gör bilden komplex. För att få en mer heltäckande uppfattning om den socioekonomis-
Bilaga 3
297
ka bakgrunden i ungdomarnas familjer hade det varit nödvändigt att ställa ett antal frågor. Det finns en risk att många ungdomar inte har så mycket information om sin familjs socioekonomi att de hade kunnat svara på alla frågor med ett stort internt bortfall som följd. Vi har därför valt att begränsa oss på ett fåtal frågor, där vi förväntade oss att de flesta ungdomarna skulle kunna svara på dem. Vi fokuserar på föräldrarnas anknytning till arbetsmarknaden så som den såg ut vid tidpunkten då undersökningen genomfördes.
Tabell 6.6.a Föräldrarnas sysselsättning – Vad gör din pappa? Vad gör din mamma?
Pappas sysselsättning Mammas sysselsättning
Föräldrarnas sysselsättning
Ej sålt sex
N=4283
%
Sålt sex
N=60
%
Ej sålt sex
N=4283
%
Sålt sex
N=60
%
Yrkesarbetar 77,6 75,0 77,8 48,3 Yrkesarbetar ej 17,6 18,3 19,9 46,7
Vet ej
3,3 5,0 0,9 3,3
Svar saknas 1,5 1,7 1,4 1,7 Totalt 100,0 100,0 100,0 100,0
”Yrkesarbetar ej” avser studerande, arbetslös, hemmaman/hemmafru, pensionerad, pappaledig/mammaledig, långtidssjukskriven, inte i livet, annat.
Tabellen visar i vilken utsträckning ungdomarnas föräldrar yrkesarbetar. När det gäller papporna yrkesarbetar cirka tre av fyra, både i undersöknings- och i jämförelsegruppen. Däremot skiljer sig grupperna åt med avseende på mammornas yrkesarbete. I jämförelsegruppen är lika många mammor som pappor yrkesarbetande. I undersökningsgruppen är knappt hälften av mammorna yrkesarbetande och nästan lika många yrkesarbetar inte.
Vad gör då de mammor som inte yrkesarbetar? I det följande redovisas jämförelsegruppens siffror inom parantes. I undersökningsgruppen är 6,7 (3,1) procent hemmafruar, 6,7 (4,0) procent studerande, 3,3 (2,8) procent arbetslösa, 5,0 (2,3) procent pensionerade, 1,7 (0,6) procent mammalediga, 11,7 (4,5) procent långtidssjukskrivna, 6,7 (1,1) procent är inte i livet och 5,0 (1,4) procent gör annat. I samtliga grupper är siffrorna högre i undersökningsgruppen. Skillnaden är störst i gruppen långtidssjukskrivna.
Bilaga 3 SOU 2004:71
298
Av ungdomarna i undersökningsgruppen har 43,3 procent föräldrar som båda är yrkesarbetande jämfört med 65,4 procent i jämförelsegruppen (Chi2, p=.000).Ungdomarna i undersökningsgruppen hade vidare i 36,7 procent en yrkesarbetande och en icke yrkesarbetande förälder jämfört med 21,2 procent i jämförelsegruppen (Chi2, p=.004). Varken pappa eller mamma yrkesarbetade i 13,3 procent i undersökningsgruppen och i 7,2 procent i jämförelsegruppen (Chi2, p=.070).
I de fall då ungdomarna har angett föräldrarnas yrke, har vi delat in uppgifterna enligt Standard för svensk yrkesklassificering, SSYK 96, som är framtagen för att klassificera personer efter det arbete som de utför. SSYK 96 bygger på den internationella klassifikationen ISCO-88 (International Standard Classification of Occupations 1988) samt EU-varianten ISCO-88 (COM).
Yrkesklassificeringen omfattar tio kategorier:
0 militärt arbete 1 ledningsarbete inklusive egna företagare 2 arbete som kräver teoretisk specialkompetens 3 arbete som kräver kortare högskoleutbildning 4 kontors- och kundservicearbete 5 service-, omsorgs- och försäljningsarbete 6 arbete inom jordbruk, trädgård, skogsbruk och fiske 7 hantverksarbete inom byggverksamhet och tillverkning 8 process- och maskinoperatörsarbete, transportarbete mm 9 arbete utan krav på särskild yrkesutbildning
Bilaga 3
299
Tabell 6.6.b Föräldrarnas sysselsättning – yrkesklassificering
Pappas sysselsättning Mammas sysselsättning
Sysselsättning – yrkesklassificering
Ej sålt sex
N=4283
%
Sålt sex
N=60
%
Ej sålt sex
N=4283
%
Sålt sex
N=60
%
0 0,3 1,7 – 1,7 1 13,1 18,3 6,7 3,3 2 20,4 11,7 21,8 21,7 3 10,0 6,7 15,4 8,3 4 2,1 1,7 6,3 5,0 5 4,5 6,7 12,0 – 6 0,7 – 0,4 – 7 8,5 10,0 0,6 1,7 8 5,1 3,3 1,1 – 9 1,9 3,3 2,2 1,7 10 11,1 11,7 11,5 5,0 11 17,6 18,3 19,9 46,7 Vet ej 3,3 5,0 0,9 3,3 Svar saknas 1,5 1,7 1,4 1,7 Totalt 100,0 100,0 100,0 100,0
I tabell 6.6. har ytterligare två kategorier adderats, kategorierna 10 och 11. I kategori 10 återfinns alla föräldrar som yrkesarbetar, men som inte har kunnat klassificeras på grund av bristande uppgifter. Kategori 11 avser studerande, arbetslösa, hemmaman/hemmafru, pensionerad, pappaledig/mammaledig, långtidssjukskriven, inte i livet och slutligen annat.
När det gäller pappornas yrkesklassificering är fördelningen mellan yrkeskategorierna tämligen lika i båda grupperna. Något fler pappor i undersökningsgruppen i ledningsarbete/egna företagare än i jämförelsegruppen. I undersökningsgruppen arbetar färre pappor med arbeten som kräver teoretisk specialkompetens och något färre med arbete som kräver kortare högskoleutbildning.
När det gäller mammornas yrkesklassificering finns några tydliga skillnader mellan undersöknings- och jämförelsegruppen. Jämfört med jämförelsegruppen finns i undersökningsgruppen färre mammor i ledningsarbete/egna företagare, i arbeten som kräver kortare högskoleutbildning och i service-, omsorgs- och försäljningsarbete.
Bilaga 3 SOU 2004:71
300
6.2.2 Betyg
Ungdomarna tillfrågades om sitt senaste betygsdokument. Det visade sig att eleverna hade en mycket osäker uppfattning om antalet MVG (mycket väl godkänd), VG (väl godkänd), G (godkänd) eller IG/streck (icke godkänd) i sitt senaste betygsdokument. Som en följd av detta var det interna bortfallet tämligen stort liksom att svarskategorin ”vet ej” var tämligen vanlig. Detta förklaras huvudsakligen av att eleverna får betyg efter olika kursmoment och den totala betygsprofilen blir svår att överblicka. Denna osäkerhet är viktig att påminna om när det senare visade sig att det inte förelåg några statistiskt säkerställda skillnader med avseende på betyg mellan de ungdomar som sålt sex och de som inte sålt sex.
6.2.3 Livsstilsfrågor
6.2.3.1 Tobaksvanor
Ungdomarna tillfrågades både om de var rökare och hur många cigaretter de rökte dagligen.
Tabell 6.7 Röker du?
Flickor Pojkar
Röker du?
Ej sålt sex
N=2272
%
Sålt sex
N=21
%
p=* Ej sålt sex
N=1946
%
Sålt sex
N=37
%
p=*
Har aldrig rökt. 49,5 28,6
54,9 35,1
Har rökt tidigare, men slutat. 13,2 28,6
14,9 13,5
Röker, men inte dagligen. 19,0 14,3 19,8 24,3 Röker varje dag. 18,3 28,6 10,4 27,0 Totalt 100,0 100,0
.072
100,0 10.0
.006
*Chi
2
Knappt hälften av flickorna och drygt hälften av pojkarna uppgav att de hade rökt. Det var ingen skillnad i rökvanorna mellan flickorna i de två grupperna, tabell 6.7. Däremot fanns det en skillnad mellan pojkarna i de två grupperna. Denna skillnad bestod i att fler över huvud taget rökt samt att de som rökte gjorde det i
Bilaga 3
301
större utsträckning inom gruppen pojkar som sålt sex. Detta förstärktes av att de som rökte dagligen, bland såväl pojkar som flickor, rökte signifikant fler cigaretter per dag jämfört med de ungdomar som inte sålt sex, tabell 6.8.
Tabell 6.8 Hur många cigaretter röker du dagligen?
Flickor Pojkar
Antal cigaretter årligen
Ej sålt sex
N=2300
%
Sålt sex
N=23
%
p=* Ej sålt sex
N=1979
%
Sålt sex
N=37
%
p=*
0 78,0 65,2 85,0 64,9 1–5 7,1 4,3 5,2 5,4 6–10 9,3 8,7 4,6 5,4 Fler än 10 5,7 21,7 5,1 24,3 Totalt 100,0 100,0
.012
100,0 10.0
.000
*Chi
2
6.2.3.2 Alkoholvanor
Majoriteten av såväl ungdomarna som sålt sex som de som inte sålt sex hade någon gång druckit en drink. En drink definierades som en halv flaska öl, ett glas vin eller ett glas starksprit motsvarande 4 cl. Bland ungdomarna som inte sålt sex svarade 92,2 procent av flickorna och 94,6 procent av pojkarna att de någon gång druckit en drink. Motsvarande siffror bland de ungdomar som sålt sex var 100 procent av flickorna och 89,2 procent av pojkarna. Inga skillnader var statistiskt säkerställda.
Skillnader var det dock med avseende både på vid vilken ålder som alkoholdebuten skedde och på konsumtionen av alkohol. Såväl flickorna som pojkarna som uppgav att de sålt sex alkoholdebuterade signifikant tidigare jämfört med ungdomarna som inte sålt sex, tabell 6.9.
Bilaga 3 SOU 2004:71
302
Tabell 6.9 Ålder när man drack första drinken
Flickor Pojkar
Ålder vid första drinken
Ej sålt sex
N=2060
%
Sålt sex
N=22
%
p=* Ej sålt sex
N=1833
%
Sålt sex
N=33
%
p=*
11 år eller yngre
2,5 22,7
4,4 18,2
12–14 år
44,3 50,0 40,9 42,4
15–17 år
48,7 27,3 49,4 39,4
18 år eller äldre
4,5 –
5,2 –
Totalt 100,0 100,0
.000
100,0 100,0
.001
*Chi
2
eller Fishers exakt test
Debutåldern var i genomsnitt 14,6 år bland ungdomarna i gruppen som inte sålt sex (flickor 14,7 och pojkar 14,6) och 13,2 bland de ungdomar som sålt sex (både flickor och pojkar 13,2). Skillnaden mellan såväl flickor som pojkar var statistiskt säkerställd (t-test, p<.001).
De ungdomar som sålt sex hade en betydligt högre aktuell alkoholkonsumtion under det senaste året jämfört med alla de ungdomar som inte sålt sex, tabell 6.10. Mest tydligt blir detta om man ser på andelen ungdomar som dricker alkohol mer än en gång i veckan. Bland flickorna som sålt sex har 52,2 procent druckit alkohol senaste veckan jämfört med 17,4 procent bland flickorna som inte sålt sex. Bland pojkarna var motsvarande siffror 47,0 procent respektive 24,1 procent.
Bilaga 3
303
Tabell 6.10 Alkoholkonsumtion under det gångna året
Flickor Pojkar
Alkoholkonsumtion under det gångna året
Ej sålt sex
N=2229
%
Sålt sex
N=23
%
p=* Ej sålt sex
N=1948
%
Sålt sex
N=34
%
p=*
Inte aktuellt
1,1 4,3
8,1 5,9
Färre än 5 gånger under det gångna året
11,5 4,3
12,0 8,8
5–10 gånger under det gångna året
16,6 4,3
15,7 8,8
Ungefär en gång i månaden
7,8 17,4
16,3 5,9
2–3 gånger i månaden
24,9 17,4
23,8 23,5
Ungefär en gång i veckan
15,1 26,1
16,9 23,5
2–4 gånger i veckan
4,0 26,1
6,9 8,8
Nästan varje dag
0,0 –
0,3 14,7
Totalt
100,0 100,0 .000 100,0 100,0 .000
*Chi
2
eller Fishers exakt test
6.2.3.3 Regelbrott
Ungdomarna fick besvara en serie frågor om regelbrott i skolan och i samhället. Dels om de hade gjort något av de regelbrott som fanns på listan, hur gamla de var första gången samt hur ofta de gjort samma regelbrott det senaste året.
Bilaga 3 SOU 2004:71
304
Tabell 6.11 Regelbrott. Jämförelse ungdomar som ej sålt respektive sålt sex
Flickor
Pojkar
Har du gjort något av nedanstående?
Ej sålt sex N=2181–2300
%
Sålt sex
N=22–23
%
p=*
Ej sålt sex N= 1875–1979
%
Sålt sex
N=35–37
%
p=*
..stulit något till ett värde av mer än tusen kronor? 4,9 21,7
.005
10,2 45,9
.000
..brutit sig in någonstans för att stjäla något? 1,6 4,5 .309 9,3 34,3
.000
..blivit inkallad till rektorn för att du gjort något dumt? 9,6
26,1
.020
28,2 47,2
.012
..smitit från betalningen på bussen, tåget eller liknande? 51,4
78,3
.010
59,3 66,7 .373
..skolkat från skolan? 82,9
86,4 1.000 83,0 80,6 .701
..varit borta en hel natt utan att dina föräldrar visste var? 30,2
56,5
.006
38,3 54,1 .051
..stulit en bil eller en motorcykel? 1,2 8,7
.033
6,6 29,7
.000
..haft en våldsam uppgörelse med lärare? 3,6
21,7
.001
7,1 29,7
.000
..har du köpt sexuella tjänster? 0,3 – 1,7 27,0
.000
..använt hasch eller marijuana? 21,1 52,2
.001
25,9 44,4
.020
..använt något av kokain, heroin, amfetamin eller partydroger som ecstasy?
6,0
30,4
.000
6,8 16,2
.041
*Chi
2
eller Fishers exakta test
Beträffande självrapporterade regelbrott var ungdomarna i undersökningsgruppen signifikant mer belastade i alla avseenden utom förekomsten av skolk i jämförelse med jämförelsegruppen. Till exempel var det mellan fyra till sex gånger vanligare att man stulit något eller gjort inbrott. Likaså var det betydligt vanligare att man prövat/använt tyngre droger, framför allt bland flickorna. Vanligast var att skolka eller smita från betalning på bussen eller dylikt. Ungdomarna i undersökningen rapporterar i stor utsträckning gratisåkning på allmänna kommunikationsmedel samt skolk från skolan.
I undersökningsgruppen var allvarliga kriminella handlingar såsom stölder och inbrott vanligare bland pojkarna medan missbruket var något mer utbrett bland flickorna. De enda statistiskt
Bilaga 3
305
säkerställda skillnaderna återfanns beträffande inbrott (Chi2 6.787, p=.009) samt att köpa sexuella tjänster (Fishers exakta test, p=.009). I bägge fallen var detta vanligare bland pojkarna.
6.2.3.4 Psykisk hälsa – aktuella bekymmer och problem
Ett antal frågor ställdes om aktuella bekymmer och problem som ungdomarna upplevt under senaste veckan. Man kan se det som en skattning av deras aktuella psykiska hälsa. Frågorna gavs i form av fyra svarsalternativ; stämmer inte alls, stämmer lite grand, stämmer ganska bra och stämmer mycket bra.
Tabell 6.12 Aktuella bekymmer och problem
Flickor
Pojkar
Har du under veckan som gått…
Ej sålt sex N=2267–2274 M S.D.
Sålt sex N=23 M S.D.
p*
Ej sålt sex N= 1951–1953 M S.D.
Sålt sex N=36–37 M S.D.
p*
.. känt att allting är slitigt? 2,80 ,991 3,26 ,964
.027
2,53 ,984 2,92 1,064
.018
.. har haft sömn- problem? 2,36 1,125 3,09 1,083 .002 2,16 1,095 2,65 1,060
.007
.. känt dig olycklig eller nere? 2,35 1,085 3,00 1,206
.004
1,96 1,004 2,03 1,040 .697
.. känt hopplöshet med tanke på framtiden? 2,15 1,101 2,70 1,329
.017
1,90 1,001 2,25 1,251
.037
.. känt dig stel eller spänd? 2,33 1,060 3,26 1,054
.000
1,99 ,963 2,44 1,054 .006
.. bekymrat dig mycket över saker och ting? 2,90 1,003 3,30 ,876 .057 2,45 1,015 2,68 1,203 .185 *T-test
Ungdomarna som sålt sex rapporterade både mer bekymmer och problem än ungdomarna som inte sålt sex. Inom samtliga frågor uppgav såväl flickor som pojkar bland de som sålt sex större svårigheter. Endast beträffande ”bekymrat dig mycket över saker och ting”, hos bägge könen, samt ”känt dig olycklig och nere”, bland pojkar nådde skillnaderna inte en statistiskt säkerställd skillnad. Att känna sig ”stel och spänd” var det som skiljde grupperna mest åt och detta gällde såväl mellan flickor som pojkar. Sömnsvårigheter var också betydligt vanligare bland de ungdomar som sålt sex.
Bilaga 3 SOU 2004:71
306
6.2.3.5 Självbild
Ungdomarna fick svara på en serie frågor om hur nöjda de var med hur de fungerade i olika sammanhang, ett mått på deras självbild. Svarsalternativen följde en sjugradig skala från 1=”inte alls nöjd” till 7=”mycket nöjd”.
I princip hade såväl flickor som pojkar i de båda grupperna en tämligen likartad självbild och det fanns nästan inga statistiskt säkerställda skillnader vare sig mellan flickorna eller pojkarna i de två grupperna. Endast flickorna som sålt sex uppgav en signifikant lägre förmåga till att känna med och förstå andra. Att notera i tabell 6.12. är att medelvärdet inom många variabler var högre (mer nöjd) för ungdomarna som sålt sex jämfört med dem som inte gjort det.
Tabell 6.13 Hur nöjd är du med hur du fungerar i olika sammanhang?
Flickor
Pojkar
Hur nöjd är du med hur du fungerar i olika sammanhang?
Ej sålt sex N=2273–2285 M S.D.
Sålt sex N=22–23 M S.D.
p=*
Ej sålt sex N= 1951–1953 M S.D.
Sålt sex N=36–37 M S.D.
p=*
...din förmåga att känna med och förstå andra
5,99 1,043 5,52 1,504
.034
5,53 1,181 5,57 1,365
.845
... dina färdigheter och kunskaper i allmänhet
5,29 1,193 5,61 1,196 .199 5,46 1,141 5,57 1,237
.568
... hur social du är
5,39 1,425 5,36 1,432 .932 5,19 1,443 5,46 1,660 .255
... dina inkomster
3,73 1,826 3,52 1,997 .592 3,62 1,854 3,92 2,139
.337
... ditt oberoende och din förmåga att fatta självständiga beslut
5,28 1,423 5,35 1,641
.826
5,33 1,322 5,08 1,639 .259
... ditt deltagande i idrott och fysiska aktiviteter
4,14 2,055 3,70 2,344 .304 4,91 1,924 4,78 2,029 .686
... din förmåga att uttrycka känslor
5,01 1,598 5,43 1,674 .210 4,70 1,540 4,78 1,588 .764
... din förmåga att ta initiativ och komma igång
4,96 1,537 5,00 1,859 .904 4,64 1,565 4,78 1,843 .589
... din pålitlighet när det krisar
5,84 1,217 6,13 1,254 .256 5,61 1,327 5,38 1,441 .304
... hur attraktiv du är för det motsatta könet
4,96 1,642 5,52 1,831 .102 4,99 1,609 5,14 2,180 .582
*T-test
Bilaga 3
307
6.2.3.6 Ungdomarnas upplevelser av sina föräldrar
Ett antal frågor ställdes om ungdomarnas upplevelser av sina föräldrar under uppväxten. Svarsalternativen fanns på en sexgradig skala med ytterligheterna ”stämmer inte alls” respektive ”stämmer helt och hållet”.
Tabell 6.14 Ungdomarnas upplevelser av sina föräldrar underuppväxten
Flickor
Pojkar
Fråga Ej sålt sex N=2274–2287 M S.D.
Sålt sex N=22–23 M S.D.
p=*
Ej sålt sex N= 1954–1962 M S.D.
Sålt sex N=35–36 M S.D.
p=*
De har låtit mig bestämma själv
4,03 1,306 4,13 1,392 .727 4,13 1,224 4,47 1,298 .092
De har försökt att kontrollera allt jag gjort 2,51 1,458 2,70 1,550 .553 2,78 1,385 3,42 1,574
.006
De har behandlat mig som om jag var yngre än jag var 2,52 1,556 2,22 1,347 .350 2,74 1,510 3,47 1,594
.004
De har varit överbeskyddande
3,47 1,682 2,91 1,782 .115 3,34 1,538 3,69 1,670 .176
De har inte pratat med mig speciellt mycket 1,83 1,359 1,91 1,621 .778 1,97 1,309 3,03 1,748
.000
De har brytt sig om mig
5,69 ,822 5,26 1,176
.014
5,60 ,869 5,11 1,231
.001
De har förstått mina problem och mina bekymmer 4,44 1,442 4,22 1,678 .454 4,40 1,382 3,89 1,545
.029
De har inte hjälpt mig så mycket som jag behövt 2,55 1,792 2,82 1,893 .485 2,62 1,774 3,36 1,807
.013
De har inte förstått mina behov och önskemål
2,82 1,715 3,26 1,912 .218 2,85 1,632 3,28 1,504 .120
*T-test
Ungdomarna i undersökningsgruppen, det vill säga de som sålt sex, har i större utsträckning än jämförelsegruppen en känsla av att vara övergivna av sina föräldrar. Detta gäller framför allt pojkarna som inte tycker att föräldrarna pratat med dom eller brytt sig om dom. Pojkarna upplever också i större utsträckning i undersökningsgruppen att föräldrarna försökt kontrollera dem, behandlat dem
Bilaga 3 SOU 2004:71
308
yngre än vad de är, inte förstått dem och inte hjälpt dem så mycket som de upplevt att de behövt under uppväxten.
6.2.3.7 Någon att prata med
Ungdomarna i undersökningen tillfrågades: ”Tänk dig att du hade ett personligt problem och kände dig utanför och ledsen. Vem skulle du gå till för att prata med och söka hjälp hos?”
Bland flickorna som inte sålt sex uppgav 24 procent att de inte skulle prata med någon och på samma sätt svarade 36,1 procent av pojkarna. Bland de ungdomar som sålt sex svarade 30,0 procent av flickorna och 39,4 procent av pojkarna att de inte skulle prata med någon om de hade problem. Skulle man prata med någon var det i bägge grupperna i första hand vänner, pojkvän/flickvän eller mamma man skulle vända sig till. Att vända sig till lärare kunde bara var tionde tänka sig göra medan ungefär dubbelt så många skulle prata med någon elevvårdspersonal.
Både pojkar och flickor som har sålt sexuella tjänster pratar i mindre utsträckning med sin far om problem än ungdomar i jämförelsegruppen. Denna skillnad var statistiskt signifikant beträffande flickorna (Chi2 3,479, p=.036).
6.2.4 Kommentar
I undersökningen Ung i Oslo 1996 (Bakken, 1998) utgick man i första hand från faderns yrke för att få en uppfattning om ungdomarnas socioekonomiska bakgrund. Saknades uppgift om faderns yrke utgick man från moderns yrke och i de fall då varken faderns eller moderns yrke var kända använde man sig av uppgifter om till exempel arbetslöshet. Ungdomar som har sålt sexuella tjänster skiljer sig inte med avseende på socioekonomisk bakgrund (Hegna & Pedersen, 2002; inga siffror uppges).
I vår undersökning är pojkar med invandrarbakgrund (första eller andra generationens invandrare) överrepresenterade bland de som har sålt sexuella tjänster. Det finns inga uppgifter om från vilka länder ungdomarna och/eller deras föräldrar kommer. Hegna och Pedersen (2002) fann inga skillnader mellan ungdomar med invandrarbakgrund och norskfödda ungdomar i detta avseende. En möjlig förklaring är att de använde en snävare definition av begrep-
Bilaga 3
309
pet ”invandrare”, nämligen personer med två utlandsfödda föräldrar. Med denna definition var 21,5 procent av ungdomarna i deras studie invandrare och av dessa var 39 procent födda i Norge.
Hammarén har genomfört gruppintervjuer med pojkar som går på gymnasiet och som bor i mångkulturella förortsområden (Hammarén, 2003). Såväl infödda svenskar som invandrare från olika länder ingick i grupperna. Hammarén betonar att varken svenskar eller invandrare utgör homogena grupper.
Killarna har ... inte bara olika nationell bakgrund utan naturligtvis också skilda erfarenheter vad gäller uppväxt, levnadsförhållanden, social ställning, kön och sexualitet
(Hammarén, 2003).
Han menar dessutom att det inte längre finns tydliga gränser mellan olika etniska grupper och deras syn på könsroller och sexualitet utan att det i det mångkulturella samhället sker ett ständigt utbyte av olika influenser. Enligt Hammarén är det mest framträdande i intervjumaterialet en ambivalent manlighet, där killarnas egen uppfattning oftare är en – ibland motsägelsefull – blandning av olika normer än ett konsekvent val.
Liksom ’svenska’ ungdomar står ’invandrarungdomar’ inför en förändring i samhället där ’traditionella värden’ mer och mer har kommit att ifrågasättas. Kryssandet mellan olika kulturella förhållningssätt (såväl etniska som könsmässiga) gör denna process mer komplex och kan för några av killarna underblåsa känslan av en osäker identitet.
(Hammarén, 2003).
Med tanke på denna komplexitet är det svårt att ge en förklaring till invandrarpojkarnas överrepresentation när det gäller erfarenhet av att ha sålt sexuella tjänster.
I rapporten ”Sex i Blandängen” från tre multikulturella skolor i en Stockholmsförort, där 49 procent hade invandrarbakgrund, rapporterar 18 procent av pojkarna och 26 procent av flickorna att de röker dagligen eller varje vecka. 56 procent av pojkarna och 40 procent av flickorna rapporterade också att de ofta eller ibland drack sig berusade. Många hade dessutom prövat ett narkotiskt preparat, 27 procent av pojkarna och 19 procent av flickorna.
I Bakkens (1998) undersökning uppgav 66 procent av ungdomarna att de bodde tillsammans med båda sina föräldrar, 16 procent bodde med en ensamstående mamma, tre procent med en ensamstående pappa, åtta procent med mamma/pappa samt en styvförälder, tre procent växlade mellan mor och far, och drygt en
Bilaga 3 SOU 2004:71
310
procent hade flyttat hemifrån och procent hade annat boende. Även om ungdomarna i undersökningen var yngre (14–17 år gamla) än i föreliggande undersökning så är fördelningen jämfört med denna tämligen lika beträffande undersökningsgruppen det vill säga de som inte sålt sex.
Statens Folkhälsoinstitut undersöker regelbundet svenska skolbarns hälsovanor. I deras rapport 2001/02 deltog 1 226 elever (84 procents svarsfrekvens) i årskurs 9, motsvarande 15,5 års ålder. Resultaten visar att andelen ungdomar som någon gång prövar att röka självklart blir fler med ökad ålder. Sex av tio 15 åringar hade prövat att röka. Det var fler pojkar än flickor som prövat att röka men det var tvärtom fler flickor som börjat röka. Bland 15-åringarna var det 15 procent som rökte varje vecka. Även andelen skolbarn som någon gång druckit alkohol ökade med åldern. Bland femtonåringarna i Folkhälsoinstitutets rapport hade sju av 10 av 15åringarna gjort det. Andelen som varit fulla någon gång var ungefär hälften bland såväl flickor som pojkar medan de som varit berusad fyra gånger eller fler var 22 procent bland flickorna och 25 procent bland pojkarna i 15-års åldern
I rapporten hade sju procent av 15-åringarna någon gång prövat på hasch eller marijuana.
Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning har sedan 1994 genomfört ett antal riksrepresentativa telefonintervjuundersökningar med ungdomar 16–24 år. I den undersökningen svarade 95 procent att de någon gång druckit alkohol och 49 procent i åldern 19–21 år uppgav att de drack alkohol 2–4 gånger per månad. Detta var vanligare bland män jämfört med kvinnor. I åldersgruppen 16–18 år svarade 30 procent att de drack 2–4 gånger per månad. Tjugo procent i åldersgruppen 19–21 år uppgav att de någon gång prövat narkotika.
Det är mycket svårt att jämföra resultat från olika undersökningar som försöker mäta ungdomars rök-, alkohol- och drogvanor. Ändå ger resultaten i denna undersökning vid handen att frekvensen ungdomar som röker (22 procent av flickorna och 15 procent av pojkarna röker dagligen), dricker alkohol (19,1 procent av flickorna och 24,1 procent av pojkarna dricker varje vecka) eller använder droger (27,1 procent av flickorna och 32,7 procent av pojkarna har prövat droger) i stort ligger i nivå med andra svenska undersökningar. Att ha prövat droger verkar dock ligga lite högre än bland ungdomarna i undersökningen från Blandängen.
Bilaga 3
311
Ungdomarna som sålt sex avviker dock markant. De röker signifikant mer, börjar signifikant tidigare med alkohol och dricker avsevärt oftare samt har signifikant oftare prövat på droger.
En mycket stor andel i bägge grupperna uppgav att de skolkat någon gång under skoltiden. I denna undersökning hade 56 procent av dem som inte sålt sex och 60 procent av dem som sålt sex skolkat under sista året. Att skolk är vanligt förekommande i den svenska skolan visas i flera olika svenska studier. Hvitfeldt och medarbetare (2002) visade, bland elever i åk 9, att 55 procent av pojkarna och 46 procent av flickorna skolkat någon gång. I en annan undersökning från BRÅ (2003) hade 36 procent av pojkarna och 42 procent av flickorna i åk 9 skolkat under sista året. I ytterligare en annan undersökning hade 59 procent av flickorna och 57 procent av pojkarna skolkat någon gång under de sista 10 veckorna i andra årskursen i gymnasieskolan (Karlberg, Sundell, 2004).
Beträffande självrapporterade regelbrott var ungdomarna i gruppen som sålt sex signifikant mer belastade i alla avseenden utom förekomsten av skolk i jämförelse med gruppen som inte sålt sex. Den sistnämnda gruppens regelbrott kan t.ex. jämföras med material från BRÅ.
Det är väl känt att åldersgruppen 15–17 år har en hög brottsbelastning. Kriminalstatistiken visar att nära en av tio (8–9 procent) svenska medborgare i respektive årskull födda 1958–1978 lagfördes för brott i åldersperioden 15–17 år (Kriminalstatistik, BRÅ). I BRÅ:s undersökning från 2000 rapporteras resultaten från tre självsvarsundersökningar. I undersökningen 1999 ingick 6 003 elever ur årskurs 9 i grundskolan i Sverige. I undersökningen hade sex av tio pojkar och fem av tio flickor begått någon stöldhandling under de sista 12 månaderna. Som jämförelse kan nämnas att mc/mopedstöld respektive bilstöld förekom i 2–3 procent i undersökningen under den senaste 12 månaders perioden medan 3,7 procent av föreliggande undersöknings ungdomar som inte sålt sex hade någon gång under uppväxten stulit en bil eller motorcykel. I BRÅundersökningen hade en av tio pojkar liksom knappt en av tio flickor befattat sig med någon form av narkotika. Det var ganska vanligt, liksom i föreliggande undersökning att man hade tjuvåkt på allmänna kommunikationsmedel. I BRÅ:s undersökning hade 44 procent tjuvåkt under senaste året medan 55 procent i föreliggande undersökning hade någon gång smitit från betalningen på bussen, tåget eller liknande.
Bilaga 3 SOU 2004:71
312
Bakken (1998) har i sin undersökning av drygt 11 000 ungdomar i åldern 14 till 17 år ställt frågor om regelbrott, som också finns med i vår undersökning. Ungdomarna uppgav följande regelbrott under det senaste året: stulit något till ett värde av mer än tusen (norska) kronor (2,3 procent av flickorna, 8,6 procent av pojkarna), brutit sig in någonstans för att stjäla något (1,2 procent av flickorna, 8,2 procent av pojkarna), blivit inkallade till rektorn för att de hade gjort något dumt (8,7 procent av flickorna, 24,6 procent av pojkarna), smitit från betalningen på bussen, tåget eller liknande (56,4 procent av flickorna, 61,0 procent av pojkarna), skolkat från skolan (47,4 procent av flickorna, 40,3 procent av pojkarna), varit borta en hel natt utan att föräldrarna visste var de var (11,9 procent av flickorna, 14,6 procent av pojkarna), stulit en bil eller motorcykel (1,2 procent av flickorna, 5,4 procent av pojkarna) eller haft en våldsam uppgörelse med en lärare (14,3 procent av flickorna, 15,2 procent av pojkarna). Siffrorna ligger nära resultaten för jämförelsegruppen i vår undersökning utom när det gäller skolk och att vara borta en hel natt, där de svenska siffrorna är betydligt högre och våldsam uppgörelse med en lärare, som var vanligare bland norska ungdomar. Siffrorna är dock inte helt jämförbara, dels beroende på att ungdomarna i den norska undersökningen är något yngre än i den svenska och dels på grund av att de norska talen avser om händelsen har förekommit under det senaste året, medan de svenska talen avser om regelbrottet har förekommit någon gång. Bakken konstaterar att det inte är många fler pojkar än flickor som uppger att de har varit inblandade i regelbrott under det senaste året; däremot begränsar sig flickornas regelbrott mer till bagatellartade händelser medan pojkarna i betydligt större utsträckning är involverade i straffbara handlingar.
Även Mossige (2001) rapporterar i sin undersökning av 710 norska ungdomar i åldern 18 till 20 år att betydligt fler pojkar än flickor har gjort kriminella handlingar. 3,7 procent av flickorna och 13 procent av pojkarna uppger att de någon gång har stulit något till ett värde av mer än 1 000 (norska) kronor, 1,5 procent av flickorna och 10,7 procent av pojkarna har brutit sig in någonstans för att stjäla något och 2,7 procent av flickorna och 7,8 procent av pojkarna har stulit en bil eller motorcykel. Fler flickor än pojkar har skolkat från skolan (92,1 procent flickor, 84 procent pojkar). Siffrorna motsvarar i stort sett jämförelsegruppens resultat i vår undersökning med undantag av att fler norska än svenska flickor uppger att de har stulit en bil eller motorcykel.
Bilaga 3
313
6.3 Egen sexualitet – frivillig sex
Ungdomarna fick svara på en serie av frågor angående de egna sexuella erfarenheterna av frivillig karaktär, allt från att vara kär, haft en pojkvän, och till erfarenheter av samlag.
Majoriteten av alla flickor som inte sålt sex rapporterade att de varit förälskade (94 procent) haft en pojkvän (81 procent), kysst en kille (92 procent) eller haft smeksex/hånglat med en kille (87 procent). Samtliga flickor i gruppen som sålt sex hade dessa erfarenheter. Oralsex med en pojke rapporterade 67 procent i gruppen flickor som inte sålt sex, medan analsex rapporterades av 21 procent och samlag med en kille av 70 procent. I gruppen av flickor som sålt sex hade alla haft oralsex samt samlag med en pojke medan 57 procent haft analsex med en kille. Alla former av sexuell penetration såsom oralsex, analsex och samlag var signifikant vanligare bland flickorna som sålt sex tabell 6.15.
Sex med samma kön, homosexuella handlingar, i form av att ha kysst en annan flicka var tämligen vanligt (46 procent). Tretton procent av flickorna av gruppen som inte sålt sex uppgav att de hånglat med en annan flicka medan endast 0.2–2.7 procent rapporterade att de haft oralsex, analsex eller samlag med en annan flicka. Homosexuella handlingar var betydligt vanligare bland flickorna i gruppen som sålt sex.
Bland pojkarna som inte sålt sex hade majoriteten varit förälskad i en flicka, haft en flickvän, kysst en flicka eller hånglat med en flicka (92–84 procent), tabell 6.15. Pojkarna som sålt sex rapporterade liknande erfarenheter i samma utsträckning bortsett från att färre rapporterade att de varit förälskade i en flicka. I gruppen som inte sålt sex hade 66 procent haft oralsex och samlag med en flicka medan 17 procent uppgav att de haft analsex. I gruppen som sålt sex var alla dessa former signifikant vanligare.
Homosexuella handlingar var dessutom signifikant vanligare i alla avseende bland pojkarna som sålt sex.
Bilaga 3 SOU 2004:71
314
Tabell 6.15 Frivillig sex. Sexuella erfarenheter bland flickor och pojkar som sålt respektive inte sålt sex
Flickor
Pojkar
Ej sålt sex
N=2230–89
%
Sålt sex
N=23
%
p=* Ej sålt sex N= 1927–69
%
Sålt sex
N=36–37
%
p=*
Har du någon gång varit förälskad i en kille? 94,2 100,0 .639 3,0 16,2
.001
Har du någonsin varit förälskad i en tjej? 5,2
1,7
.006
91,1 78,4
.016
Har du haft någon pojkvän? 81,2 100,0
.014
1,7 18,9
.000
Har du haft någon flickvän? 1,0 – 81,0 86,5 .399 Har du någon gång kysst en kille? 92,3 100,0 .252 15,9 29,7
.023
Har du någon gång kysst en tjej?
46,1
78,3
.002
92,4 94,6 1.000
Har du någon gång haft smeksex/hånglat med en kille? 87,2 100,0 .105 4,1 16,2
.004
Har du någon gång haft smeksex/hånglat med en tjej? 13,0
56,5
.000
84,3 86,5 .722
Har du någon gång haft munsex med en kille? 67,0 100,0
.001
2,1 16,7
.000
Har du någon gång haft munsex med en tjej? 2,7 13,0
.024
66,1 86,5
.009
Har du någon gång haft analsex med en kille? 20,7 56,5
.000
1,1 11,1
.001
Har du någon gång haft analsex med en tjej? 0,2 – 17,1 67,6
.000
Har du någon gång haft samlag med en pojke? 70,4 100,0
.001
1,8 13,5
.001
Har du någon gång haft samlag med en flicka? 1,3 13,0
.010
66,3 81,1 .059
*Chi
2
eller Fishers exakta test
De ovanstående frågorna ger en upplysning om erfarenheterna av såväl heterosexuella som homosexuella handlingar men ger egentligen inget svar om sexuell läggning.
Bilaga 3
315
6.3.1 Sexuell debutålder
Av samtliga i undersökningen ingående ungdomar hade 70,5 procent debuterat sexuellt i form av samlag. Det var ingen skillnad mellan pojkar och flickor i detta avseende. Bland ungdomarna som inte sålt sex hade 71,2 procent av flickorna och 69,1 procent av pojkarna haft samlagsdebut. Alla flickorna och 94,6 procent av pojkarna som sålt sex hade haft sin samlagsdebut. Skillnad mellan flickorna i de två grupperna var signifikant (Chi2 9,278, p=.002) och även mellan pojkarna var skillnaden signifikant (Chi2 11,168, p=.001). Mellan pojkar och flickor var det ingen signifikant skillnad inom de två grupperna vilket också var fallet för debutåldern för samlag. Bland flickorna i gruppen som ej sålt sex var medelåldern för första samlaget 15,6 år (SD 1,471) och för pojkarna 15,6 (SD 1.587). Debutåldern var signifikant lägre för såväl flickor som pojkar som sålt sex jämfört med dem som inte gjort det (t-test, p=.000). Debutåldern bland flickorna i undersökningsgruppen var 14,4 år (SD 1.668) och bland pojkarna 14,4 år (SD 2.033).
6.3.2 Sexuell erfarenhet – antal partners
Ungdomarna tillfrågades hur många olika personer de haft samlag med. Svarsalternativen var ingen, en, 2–3, 4–5 samt fler än fem, tabell 6.16.
Tabell 6.16 Frivillig sex. Antal partners
Flickor Pojkar
Antal partner
Ej sålt sex
N=2123
%
Sålt sex
N=23
%
p=* Ej sålt sex
N=1836
%
Sålt sex
N=35
%
p=*
Ingen 23,5 – 25,8 2,9 En 22,1 – 23,2 11,4 2–3 21,3 8,7 24,2 8,6 4–5 12,0 17,4 10,6 14,3 >5 21,0 73,9 16,1 62,9
100,0 100,0
.000
100,0 100.0
.000
*Chi
2
eller Fischers exakta test
Bilaga 3 SOU 2004:71
316
Av tabellen framgår också att det de ungdomar som sålt sex haft betydligt fler partners än de som inte sålt sex. Till exempel var det tre till fyra gånger vanligare att man haft fler än fem samlagspartners om man sålt sex.
Ungdomarna fick också svara på frågan: ”tror du att du har större eller mindre sexuell erfarenhet än de flesta ungdomar i din ålder.” Den ovan beskrivna större erfarenheten bland ungdomarna som sålt sex, enligt ovan, bekräftas också av ungdomarnas egna skattningar. Bland ungdomarna som hade sålt sex uppgav 70 procent av flickorna och 43 procent av pojkarna att de trodde sig ha större sexuell erfarenhet än de flesta ungdomar i sin ålder. Motsvarande frekvens bland andra ungdomar var 14 respektive 13 procent i jämförelsegruppen som ej sålt sex. Skillnaden i upplevd sexuell erfarenhet var statistiskt signifikant för både flickorna (Chi2 42,277, df=4, p<.000) och pojkarna (Chi2 57,292, df=4, p<.000).
6.3.3 Sexuell lust
Tabell 6.17 Hur ofta känner du sexuell lust?
Flickor Pojkar
Hur ofta känner du sexuell lust?
N=2258
Ej sålt sex
N %
N=23
Sålt sex N %
p=*
N=1946
Ej sålt sex
N %
N=37
Sålt sex N %
p=*
Aldrig 55 2,4 – – 13 0,7 1 2,7 Sällan 195 8,6 1 4,3 48 2,5 2 5,4 Ibland 973 43,1 7 30,4 514 26,4 5 13,5 Ofta 928 41,1 11 47,8 1082 55,6 9 24,3 Nästan hela tiden 107 4,7 4 17,4 .047 289 14,9 20 54,1 .000 *Chi
2
De medverkande ungdomarna som uppgett att de erbjudit/sålt sex mot ersättning/pengar beskriver i större omfattning än andra att de ofta känner sexuell lust. Detta var mest markant bland pojkarna där hälften uppger att de känner sexuell lust nästan hela tiden.
Ungdomarna fick också svara på: ”Har du haft sexuell kontakt med någon som var minst fem år äldre än du när du var 15 år gammal eller yngre?” Svarsalternativen var ”ja” eller ”nej”.
Bilaga 3
317
Av ungdomarna som ej sålt sex svarade 14,4 procent av flickorna och 4,8 procent av pojkarna att så var fallet. Frågan avsåg mer att mäta en erfarenhet som inte var kopplad till om den var oönskad eller påtvingad. Gruppen ungdomar som sålt sex hade i betydligt större utsträckning denna erfarenhet. Nästan tre fjärdedelar av flickorna (73,9 procent) och knappt hälften av pojkarna (47,2 procent) i gruppen som sålt sex hade denna erfarenhet och skillnaderna var statistiskt säkerställd för såväl flickor (Fishers exakta test, p<.000) som pojkar (Fishers exakta test, p<.000).
6.3.4 Kommentar
Ungdomarna som sålt sex mot ersättning/pengar skiljer sig påtagigt då det gäller sexuella erfarenheter jämfört med gruppen som inte sålt sex.
De har debuterat oftare och tidigare före 18 års ålder, de har haft mer erfarenheter både av penetrerande sex såsom oralsex, analsex och samlag än de övriga ungdomarna. De har dessutom oftare erfarenheter av homosexuella handlingar och framför allt pojkarna beskriver en betydligt större sexuell lust än ungdomar som inte sålt sex. De uppfattar dessutom själva att de har större sexuella erfarenheter än jämnåriga.
I rapporten ”Unga kvinnors sexualvanor” (Rogala, Tydén, 1999) där 1 000 kvinnor 14–24 år som sökt RFSU-kliniken i Stockholm deltog, hade 96,6 procent i åldersgruppen 14–20 år samlagsdebuterat. I denna åldersgrupp hade 24,1 procent debuterat vid fjorton års åldern eller tidigare och ytterligare 24,9 procent under sitt femtonde levnadsår. I RFSU-klinkens undersökning av unga män (Rogala, Tydén, 2001) hade 97 procent haft sin samlagsdebut. Medelåldern för samlagsdebuten var 15,9 år vilket är obetydligt högre än denna undersöknings unga män.
Givit oralsex, ”sugit av”, hade 87,2 procent av 14–20-åriga kvinnor i RFSU:s undersökning medan 90,6 procent av männen i motsvarande undersökning hade givit oralsex (slickat/sugit av) och 96,3 procent uppgav att de fått oralsex (blivit avsugen).
Erfarenheten av anala samlag var 57,1 procent ibland de unga männen i RFSU-gruppen medan 37,2 procent av kvinnorna, 14–20 år gamla, hade erfarenhet av anala samlag.
Hammarén och Johansson (2002) rapporterar, i sin undersökning av elever i gymnasieskolans årskurs 3, att 64 procent av
Bilaga 3 SOU 2004:71
318
flickorna och 59 procent pojkarna av haft oralsex och 15 procent av såväl flickor som pojkar hade haft analsex. I vår undersökning hade knappt 70 procent av såväl flickor som pojkar erfarenhet av oralsex och cirka 20 procent erfarenhet av analsex. Bägge dessa former av sex var således något vanligare i vår undersökning, det vill säga fem till tio procent vanligare. Detta kan delvis förklaras av att föreliggande undersökning inkluderar sexuella handlingar mellan ungdomar av samma kön, vilket inte riktigt framgår om detta inkluderades i Hammarén och Johanssons studie.
I Folkhälsoinstitutets intervjuundersökning (Lewin, 1998) framkom att median för åldern för första samlaget i åldersgruppen 18– 24 år (n=412) var 16,5 år för kvinnor och 16,8 år för män.
Karin Edgardh genomförde 1990 en enkätundersökning bland drygt 2000 representativt utvalda ungdomar födda 1973, SAM 73– 90 (Edgardh, 2001). Av flickorna hade 64 procent och av pojkarna 54 procent haft samlagsdebut. Av flickorna som deltog i studien hade 16 procent debuterat innan de fyllt 15 år. Antalet samlagspartners, erfarenhet av ”sex första kvällen” och erfarenhet av oral och anal sex var signifikant högre (p<0.001) hos flickor med tidig samlagsdebut jämfört med flickor som hade debuterat efter att de fyllt 15 år. Edgardh talar om tidig samlagsdebut som ett riskbeteende, eftersom dessa flickor också i högre grad riskerade att få sexuellt överförbara sjukdomar (STD) eller bli oönskat gravid. Av pojkarna som deltog i undersökningen hade 16,7 procent samlagsdebut innan de fyllt 15 år. De rapporterade mer skolk och narkotikamissbruk, men även fler samlagspartners och mer erfarenhet av ”sex första kvällen” än pojkar som debuterat efter 15 års ålder.
Forsberg (2000) har gjort en kunskapsöversikt inom området ungdomar och sexualitet som i huvudsak utgår från svenska studier genomförda under 1990-talet. När det gäller sexuellt risktagande konstaterar hon att flera undersökningar pekar på att det finns en mindre grupp personer i varje ungdomsgeneration som är mer riskbenägen och riskutsatt än jämnåriga.
Denna grupp tar ofta risker i mer än ett avseende, vilket också bekräftas av erfarenheter hos personal som arbetar med ungdomar inom exempelvis skolan och dess elevvårdsteam, inom socialtjänst och fritidssektor, på ungdomsmottagningar etc. (s. 80).
Bilaga 3
319
Inom forskningen har man enligt Forsberg (2000) kunnat visa
hur olika typer av riskbeteenden hos ungdomar hänger ihop med varandra i så kallade clusters, där sexuella risktaganden ingår som en del i ett större mönster.
Exempel på riskbeteenden är berusning i samband med sex, att inte använda preventivmedel och att ha samlag ”första kvällen”. Erfarenhet av oönskad graviditet, abort och STD är vanligare bland flickor som har samlagsdebuterat tidigt, som kommer från instabila hemförhållanden, har sämre socioekonomisk bakgrund och som har dålig eller ingen förankring i skolan (Forsberg 2000).
6.4 Sexuella övergrepp
6.4.1 Barn och ungdomar som känt sig tvingade till sexuella handlingar
Ungdomarna fick först en inledning i enkäten:
Det händer att människor övertalas, pressas eller tvingas till sexuella handlingar som de inte kan värja sig emot. Nu kommer några frågor om sådana situationer.
Den första frågan löd därefter: ”Har du varit utsatt för något av följande mot din vilja?”
Svarsalternativen var a) någon har blottat sig för dig, b) någon har ”kladdat” eller tafsat på dig, c) du har onanerat åt någon, d) du har haft samlag, e) du har haft oralsex och f) du har haft analsex. Sammanlagt uppgav 1 914 (44,7 procent) ungdomar som inte sålt sex och 49 (81,7 procent) ungdomar som sålt sex att de varit med om en sexuell handling som skedde mot deras vilja. Denna skillnad var statistiskt säkerställd (Chi2 32,665, p<.000).
Antalet olika typer av sexuella handlingar mot deras vilja som ungdomarna upplevt var också fler i gruppen som sålt sex. Medelvärdet i denna grupp låg på drygt två olika handlingar (M=2.05, S.D. 1.80) medan medelvärdet bland ungdomar som ej sålt bland sex var 0.7 olika oönskade sexuella handlingar per ungdom (M=0.72, S.D. 1,02). Även denna skillnad var statistiskt säkerställd (Chi2 139.199, df 6, p<.000).
Drygt fyrtio procent (41.7 procent) av ungdomarna som sålt sex hade varit utsatta för någon form av penetration i form av antingen oralt, analt eller genitalt samlag. Detta ska jämföras med ung-
Bilaga 3 SOU 2004:71
320
domarna som inte sålt sex där 9.3 procent uppgav att de utsatts för penetrerande sexuella övergrepp. Skillnaden var statistiskt säkerställd (Chi2 70,294, p<.000). Vid en jämförelse med de barn som inte sålt sex visar det sig att de mer allvarliga formerna av övergrepp är 5–6 gånger vanligare hos barn som erbjudit/sålt sex mot ersättning/pengar.
Tabell 6.18 Sexuella övergrepp. Alla former och oberoende av åldersskillnaden till förövaren.
Flickor
Pojkar
Övergreppsdefinitioner
Ej sålt sex
N=2300
%
Sålt sex
N=23
%
p=*
Ej sålt sex
N= 1979 %
Sålt sex
N=37
%
p=*
Någon form av övergrepp
64,4 95,7
.002
21,8 73,0
.000
Någon har blottat sig för dig 27,2 43,5 .082
7,8 43,2
.000
Någon har ”kladdat” eller tafsat på dig
54,3 95,7
.000
14,8 40,5
.000
Du har onanerat åt någon
4,7 26,1
.001
2,6 21,6
.000
Du har haft oralsex
1
5,4 47,8
.000
3,2 13,5
.007
Du har haft samlag
2
10,0 56,5
.000
4,3 27,0
.000
Du har haft analsex
3
2,4 13,0
.018
1,5 10,8
.003
Någon form av ”penetrerande” sex enligt ovan
1,2,3
13,0 60,9
.000
5,1
29,7
.000
*Chi
2
eller Fishers exakta test
Vid en separat redovisning av hur pojkar och flickor svarar framträder samma skillnader mellan grupperna dvs. att såväl flickor som pojkar som sålt sex mot ersättning/pengar i en mycket större omfattning har utsatts för sexuella övergrepp under uppväxten jämfört med normalgruppens flickor och pojkar, tabell 6.18. Mest markant märks detta på flickgruppen där vi kan se att nästan alla varit utsatta för någon form av självupplevt övergrepp. Vid en analys av penetrerande övergrepp (de allvarligaste formerna) så uppger 29,7 procent av pojkarna i undersökningsgruppen detta jämfört med 5,1 procent av pojkarna i normalgruppen (Fishers exakta test, p<.000). Flickorna rapporterade att de utsatts för penetrerande övergrepp i 60,9 procent jämfört med 13,0 procent i normalgruppen (Fishers exakta test, p<.000).
Bilaga 3
321
6.4.1.1 Sexuella handlingar påtvingad av någon som är mer än fem år äldre
Om man, som ofta görs i internationell litteratur, sätter en åldersskillnad på fem år eller mer ges en annan information. Antalet ungdomar i bägge grupperna blir färre då en del inte uppgett sin egen eller förövarens eller bådas ålder vid övergreppet eller bägge. Av de 1963 ungdomar som rapporterat att de upplevt att de blivit utsatt för sexuellt övergrepp fördelade sig ålderskillnaden mellan offer och förövare på så sätt att 732 uppgav att förövaren var mer eller mindre jämnårig (ålderskillnad mindre än fem år), 684 att förövaren var fem år äldre eller mer. I gruppen som inte sålt sex hade 536/1909 (28,1 procent) inte uppgett sin ålder, förövarens ålder eller både och. I gruppen som sålt sex var motsvarande siffra 11/49 det vill säga 22,4 procent. Framför allt saknades uppgift på förövaren. Detta innebär att 15,7 procent (664/20) av alla ungdomar i undersökningen uppgav att de tvingats till en sexuell handling mot deras vilja av en person som var minst fem år äldre än de själva. Åldern på ungdomarna var i medeltal 13,5 år medan den för förövarna var 33,5 år. En åldersskillnad mindre än fem år registrerades för 732 (714/18) ungdomar, det vill säga att det var något vanligare (16,9 procent) med oönskade sexuella handlingar som tvingats på den unge av en mer eller mindre jämnårig person.
Bilaga 3 SOU 2004:71
322
Tabell 6.19 Sexuella handlingar påtvingad av någon >5 år äldre person
Flickor
Pojkar
Övergreppsdefinitioner
Ej sålt sex
N=2300
%
Sålt sex
N=23
%
p=*
Ej sålt sex
N= 1979 %
Sålt sex
N=37
%
p=*
Någon form av övergrepp
25,0 52,2
.011
4,5 21,6
.000
Någon har blottat sig för dig
13,3 21,7 .424 2,6 16,2 .462
Någon har ”kladdat” eller tafsat på dig
19,5 42,2 .079 2,7 10,8 .712
Du har onanerat åt någon
2,0 8,7 .249 0,5 5,4 .220
Du har haft oralsex
1
2,0 21,7
.002
0,2 2,7 .353
Du har haft samlag
2
4,1 26,1
.009
0,3 10,8
.003
Du har haft analsex
3
1,0 4,3 .398 0,2 5,4 .074
Någon form av ”penetrerande” sex enligt ovan
1,2,3
5,2 30,4
.006
0,5 10,8
.010
*Chi
2
eller Fishers exakta test
Åldern hos offret var i dessa fall i medeltal 15,2 år och förövarens ålder 16,4 år. Det innebär att offren var yngre om de var utsatta av en äldre person än om de var utsatta av en mer jämnårig förövare. Denna skillnad var statistiskt signifikant (t=11,284, p<.000) och kanske säger detta något om dynamiken mellan ett sexuellt utnyttjande som vuxna utsätter barn och ungdomar för än de gränsöverskridanden som sker mellan barn och ungdomar. Det sistnämnda sker mer mellan jämnåriga och ingår kanske ibland mer i barn och ungdomars sexuella interaktion och utprövning var de interpersonella gränserna går. Att de således har upplevts som påtvingade men att det kanske inte har samma övergreppsvalör som när vuxna tvingar barn och ungdomar till sexuella handlingar.
Vid en analys av resultaten endast rörande de som utsatts för oönskade sexuella handlingar av någon som är fem år äldre minskar givetvis gruppstorleken och därmed styrkan i de statistiska analyserna.
Av tabell 4.19 framgår dock att inom samtliga variabler har de som sålt sex varit med om fler oönskade handlingar än de som inte sålt sex. Mest tydligt blir det bland flickorna som sålt sex som ungefär dubbelt så ofta har varit utsatta av någon äldre person och tydligast i fråga om penetrerande övergrepp som oralsex och samlag. Drygt fem procent av flickorna och en halv procent av pojkar-
Bilaga 3
323
na i gruppen som inte sålt sex hade varit utsatta för sexuellt oönskade handlingar medan motsvarande siffra i gruppen som sålt sex var drygt 30 procent bland flickorna och knappt 11 procent bland pojkarna.
6.4.1.2 Sexuella handlingar påtvingade av någon som är relativt jämnårig
Tabell 6.20 visar dem som utsatts av någon som varit mer eller mindre jämnårig, det vill säga där åldersskillnaden inte varit större än fem år. Samma mönster finns här, där flickorna som sålt sex varit mer utsatta än de som inte sålt sex. Återigen gällde detta i första hand penetrerande övergrepp. Även pojkarna som sålt sex hade upplevt mer övergrepp men endast att ha varit tvungen att onanera åt någon var statistiskt signifikant.
Tabell 6.20 Sexuella handlingar påtvingad av någon <5 år äldre person
Flickor
Pojkar
Övergreppsdefinitione
r
Ej sålt sex
N=2300
%
Sålt sex
N=23
%
p=*
Ej sålt sex
N= 1979 %
Sålt sex
N=37
%
p=*
Någon form av övergrepp 23,5 30,4 .459 8,7 29,7
.000
Någon har blottat sig för dig
6,9
17,4 .205 2,3 16,2 .075
Någon har ”kladdat” eller tafsat på dig 21,3 30,4 1.000 7,3 18,9 .102 Du har onanerat åt någon 1,9 13,0
.016
1,0 10,8
.040
Du har haft oralsex
1
2,4 21,7
.000
1,5 8,1 .409
Du har haft samlag
2
4,0 21,7
.002
1,8 10,8 .258
Du har haft analsex
3
1,2 8,7
.048
0,5 2,7 .502
Någon form av ”penetrerande” sex enligt ovan
1,2,3
5,7 21,7
.012
2,1 13,5 .152
*Chi
2
eller Fishers exakta test
Slutligen var det betydligt mindre skillnader mellan grupperna då det gällde de fall där åldersskillnaden mellan grupperna var okänd. I flera fall berodde detta på de få ungdomar som fanns i gruppen som sålt sex inom denna kategori. Endast ett fåtal statistiskt säkerställda skillnader erhölls mellan grupperna. En skillnad (Fishers exakta
Bilaga 3 SOU 2004:71
324
test, p<.012) var att fler pojkar som sålt sex hade upplevt någon form av sexuellt övergrepp (21,6 procent) än de som inte sålt sex (8,5 procent) och en andra skillnad (Fishers exakta test, p<.042) var att flickor som sålt sex oftare (8,7 procent) haft samlag än de flickor som inte sålt sex (1,9 procent).
6.4.1.3 Har utsatta ungdomar kunnat prata med någon om det som hänt
Tabell 6.21 Har ungdomar som har blivit utsatta för sexuella övergrepp kunnat prata med någon om det som hänt?
Flickor
Pojkar
Utsatt för sexuella övergrepp – har du kunnat prata med någon om det som hänt?
Ej sålt sex
N=2300
%
Sålt sex
N=23
%
p=*
Ej sålt sex
N= 1979 %
Sålt sex
N=37
%
p=*
Ja 80,9 75,0 67,9 58,8
Nej 19,1 25,0
.564
32,1 41,2 .439
*Chi
2
eller Fishers exakta test
De flesta ungdomarna i bägge grupperna upplevde att de hade någon att prata med även om pojkar som sålt sex var de som minst tyckte att de hade någon att prata med om övergreppen. Det var dock ett stort bortfall på denna fråga varför det finns en möjlighet att de som valt att inte svara kanske saknat någon att prata med.
6.4.1.4 Kommentar
Vid en jämförelse mellan olika studier av förekomsten av sexuella övergrepp under uppväxten kommer man vanligtvis fram till lite olika resultat beroende på olika definitioner av övergrepp och olika ålderskriterier på såväl offer som förövare. De flesta studier har bara tittat på övergrepp gjorda av någon äldre person, där en åldersskillnad mellan offer och förövare på fem år eller mer använts.
I denna studie uppgav 5,2 procent av flickorna och 0,5 procent av pojkarna att de utsatts för någon form av penetrerande övergrepp av en fem år äldre person. Om man adderar alla de ungdomar som
Bilaga 3
325
inte uppgett åldrar skulle den ”sanna” förekomsten för flickor variera mellan 5,2–7,3 procent och för pojkar 0,5–3,0 procent.
I Edgardhs (2001) studie rapporterade 11,2 procent av flickorna och 3,1 procent av pojkarna att de hade blivit utsatta för sexuella övergrepp av någon som var fem år eller äldre (övergrepp bland jämnåriga ingick inte). När man exkluderade blottning, uppgav 7,1 procent av flickorna och 2,3 procent av pojkarna att de hade varit utsatta för sexuella övergrepp. Penetrerande övergrepp rapporterades av 3,1 procent av flickorna och av 1,2 procent av pojkarna. Dessa siffror är något lägre än för denna studie men då måste minst två skillnader beaktas. För det första saknas åldersgruppen 17–18 år i Edgardhs studie, vilket kan förväntas ge en något lägre frekvens. För det andra har föreliggande studie en överrepresentation från det man kan kalla storstadsregioner (Stockholm och Malmö). I Edgardhs studie var det nästan dubbelt (1,8 ggr) så vanligt med erfarenheter av sexuella övergrepp om man kom från någon av de tre storstadsregionerna (Stockholm, Göteborg, Malmö). Detta kan således förklara de relativt små skillnader vi kan se mellan förekomsten av sexuella övergrepp i de två undersökningarna.
I Kommittén mot barnmisshandels enkät till svenska 20-åringar rapporterade 1,6 procent av flickorna att de blivit utsatta för samlag av en vuxen mellan 7–12 års ålder och 2,5 procent rapporterade att det skett mellan 13 och 18 års ålder (SOU 2001:18). Motsvarande siffror bland pojkarna var 0,4 procent 7–12 år och 0,7 procent 13– 18 år. Någon samlad förekomst 0–18 år anges inte. Frekvenserna ligger dock tämligen nära såväl denna undersökning som Edgardhs undersökning (Edgardh, 2001).
Få studier har belyst övergrepp mellan jämnåriga. I denna studie rapporterar 23,3 procent av flickorna och 8,7 procent av pojkarna att de blivit sexuellt utsatta av någon mer jämnårig. I en enkätstudie från Linköping svarade 269 18–19 åringar på frågor om sexuella erfarenheter före 13 års ålder (Larsson, Svedin, 2002). I den undersökningen uppgav 13 procent (18 procent flickor och 7 procent pojkar) att de haft oönskade, påtvingade sexuella erfarenheter av någon jämnårig före 13 års ålder. Det vanligaste var försök till samlag eller samlagsliknande aktiviteter men vaginala samlag rapporterades endast av 0,7 procent av flickorna och anala samlag bland 2,4 procent av pojkarna.
Under 1999 upprepade Edgardh sin undersökning, med kompletterande frågor, i tre multikulturella skolor i en Stockholmsförort (Edgardh, 2000). I rapporten ”Sex i Blandängen” deltog 272 elever i
Bilaga 3 SOU 2004:71
326
år 2 på gymnasieskolan inkluderande elever med individuellt val. Tretton procent av flickorna och tre procent av pojkarna rapporterade någon form av övergrepp men ungefär hälften var ”peer abuse”, det vill säga sexuellt tvång utövat av någon jämnårig. Denna fördelning stämmer tämligen väl överens med resultatet i denna undersökning.
Att umgänget mellan ungdomar ofta har ett oönskat sexuellt inslag som av ungdomar uppfattas som kränkande eller som sexuella trakasserier har visats i ett par svenska undersökningar. Ehrenlans och Kullenberg (1996) genomförde 1996 en enkätundersökning bland 714 flickor i Stockholm i gymnasiets år 2 och grundskolans åk 9. Man fann att 47 procent varit utsatta för sexuella trakasserier. Dessa exemplifierades med till exempel ovälkomna kommentarer och rykten (trakasserier utan beröring) samt tafsande och förslag på sexuella tjänster (trakasserier med beröring). I en annan, nationellt baserad, studie av 1080 flickor och pojkar ur gymnasieskolans första år angav 77 procent av flickorna att de varit utsatta för verbala eller andra kränkningar med sexuell anknytning (Menckel, Witkowska, 2002).
I Osbeck och medarbetares skolundersökning av elever ur åk 5, åk 8 och andra året i gymnasieskolan (2003) uppgav 35 procent av flickorna och 19 procent av pojkarna att de utsatts för verbala sexuella trakasserier i åk 8. Tjugosex respektive 14 procent hade upplevt fysiska sexuella trakasserier. I gymnasieskolan år 2 hade frekvensen av dessa erfarenheter minskat något. Framför allt gällde detta fysiska sexuella trakasserier och flickorna.
Ytterligare en relativt aktuell undersökning är skolverkets kartläggning av hur elever upplever den sociala miljön i skolan (Skolverket, 2002). Enkätundersökningen besvarades av 3 386 elever (åk 5, åk 8 och år 2 i gymnasieskolan) vid 148 skolor i 86 kommuner. Frågorna som ställdes rörde handlingar som de mött under det senaste året. I undersökningen uppgav var fjärde elev i åk 8 och år 2 på gymnasieskolan att de hade blivit utsatta för verbala trakasserier i skolan och 10 procent att de blir tafsade på av andra elever. Ungefär fyra procent av eleverna i dessa årskurser uppger att de blivit utsatta för sexuella övergrepp på skolan. De flesta övergreppen gjordes av andra elever men i knappt en fjärdedel av fallen uppgavs en lärare vara förövare.
I Folkhälsoinstitutets intervjuundersökning (Lewin, 1998) uppgav drygt 4 procent av deltagarna att de har tvingats till sexuella
Bilaga 3
327
handlingar och att de vid första tillfället var 15 år eller äldre. Nio av tio av dessa är kvinnor.
... det är vanligast att det första tillfället av sexuellt tvång inträffar i den ålder när unga människor brukar söka en partner. För en tredjedel av de kvinnor som tvingats sexuellt första gången efter det att de fyllt 15 år gäller att de tvingades första gången någon gång i åldern 18–20 år. En mycket viktig aspekt av det sexuella tvång som drabbar vuxna kvinnor och som skiljer det från det sexuella tvång som drabbar barn är att förövaren oftast är en människa som kvinnan har en sexuell relation till. Det handlar således mycket ofta om tvång i en existerande relation. (Lewin, 1998).
Föreliggande undersökning bygger på ungdomar som är närvarande i skolan vid undersökningstillfället och riskerar således att i större utsträckning inte engagera mer problematiska ungdomar som har hög skolfrånvaro på grund av skolk och andra sociala problem.
I Edgardhs (2001) undersökning studerades också elever som var knutna till det kommunala uppföljningsansvaret (KUA), det vill säga de som inte var närvarande i den ordinarie skolundervisningen (school non-attenders). I KUA-gruppen fann man att 28 procent av flickorna och fyra procent av pojkarna rapporterade sexuella övergrepp. Det var således mer än dubbelt så vanligt jämfört med de i skolan närvarande flickorna, men bara något vanligare bland pojkarna som inte var i skolan. Arton procent av flickorna som inte gick i skolan hade upplevt sexuella övergrepp i form av orala, anala eller vaginala samlag.
6.4.2 Barn och ungdomar som tvingat andra till sexuella handlingar – unga förövare
Ungdomarna fick frågan: ”Har du själv dragit in, övertalat, pressat eller tvingat någon annan till sexuella handlingar?”
Svarsalternativen var a) du har blottat dig för någon annan, b) du har ”kladdat” eller tafsat på någon annan, c) du har övertalat, pressat eller tvingat någon annan att onanera åt dig, d) du har övertalat, pressat, eller tvingat någon annan till samlag, e) du har övertalat, pressat eller tvingat någon till oralsex och f) du har övertalat, pressat eller tvingat någon annan till analsex.
Av samtliga 4 343 ungdomar uppgav 309 (7,1 procent) att de någon gång tvingat någon annan till sexuella handlingar. Bland de 4 283 ungdomar som inte sålt sex hade 283 eller 6,6 procent tvingat
Bilaga 3 SOU 2004:71
328
någon annan till sexuella handlingar medan 43,3 procent av de 60 ungdomar som uppgett att de sålt sex hade gjort det. Denna skillnad var statistiskt signifikant (Fishers exakta test, p<.000). Ett förövarbeteende var inte oväntat mest förekommande bland pojkarna, tabell 6.22.
Det vanligaste förövarbeteendet var pojkar i bägge grupperna som ”kladdat” eller tafsat på någon annan. Detta hade 8,0 procent av pojkarna som inte sålt sex gjort medan det var fem gånger vanligare bland pojkarna som sålt sex eller 43,2 procent. Penetrerande övergrepp hade gjorts av 4,1 procent bland pojkarna som inte sålt sex och bland 27,0 procent av de som sålt sex.
Tabell 6.22 Sexuella övergrepp. Unga förövare
Flickor
Pojkar
Övergreppsdefinitioner Ung förövare
Ej sålt sex
N=2300
%
Sålt sex
N=23
%
p=*
Ej sålt sex
N= 1979 %
Sålt sex
N=37
%
p=*
Någon form av övergrepp 2,3 21,7
.000
11,6 56,8
.000
Någon har blottat sig för dig
0,3
8,7
.003
2,6 18,9
.000
Någon har ”kladdat” eller tafsat på dig 1,6 21,7
.000
8,0 43,2
.000
Du har onanerat åt någon –
0,1
1,7 24,3
.000
Du har haft oralsex
1
0,3 – 2,1 18,9
.000
Du har haft samlag
2
0,6 13,0
.001
2,8 24,3
.000
Du har haft analsex
3
–
–
1,0 18,9
.000
Någon form av ”penetrerande” sex enligt ovan
1,2,3
0,8 13,0
.000
4,1 27,0
.000
*Chi
2
eller Fishers exakta test
176 av de 283 ungdomar som inte sålt sex uppgav 52,3 procent att det bara skett vid ett tillfälle medan drygt 10 procent uppgav att det skett oftare än vid fem tillfällen. Motsvarande siffror bland de som sålt sex var 43,5 procent respektive 13,0 procent. Skillnaden mellan grupperna var inte signifikant. Åldern vid det första tillfället då man tvingade någon till sexuella handlingar var tämligen lika i de två grupperna 15,6–15,7 år.
Bilaga 3
329
6.4.2.1 Kommentar
Det finns få undersökningar som studerat förövarbeteenden i en normalpopulation av unga människor.
I Sverige sker ingen registrering av ungdomar som begår brott om de är under 15 år. Under år 2000 var knappt 10 procent över 15 år men under 18 år av dem som polisanmäldes för misstänkt sexualbrott.
I Socialstyrelsens kartläggning av socialtjänstens kännedom om aktualiserade unga förövare (under 18 år) under år 2000 medverkade 285 av Sveriges kommuner (Socialstyrelsen, 2002). I kartläggningen konstaterades att kanske endast 10–20 procent av sexualbrott begångna av ungdomar blir kända och att av de unga misstänkta förövarna utgörs 90 procent av män. Undersökningen identifierade 197 pojkar och två flickor i åldrarna 12–17 år gamla som aktualiserats under ett år. Med korrektion för bortfallet beräknade man att antalet kända misstänkta unga förövare borde ha varit 235 under år 2000.
Av de 199 misstänkta unga gärningsmännen var medelåldern 14 år och 9 månader. Att medelåldern var något lägre än i den aktuella undersökningen kan bero på att det sannolikt handlat om betydligt allvarligare övergrepp som anmälts till socialtjänsten. I 15 procent av ärendena hade till exempel förövaren använt våld.
I den tidigare nämnda enkätstudien från Linköping (Larsson, Svedin, 2002) uppgav 8,2 procent av gymnasieeleverna att de tvingat något annat barn (när de själva var yngre än 13 år). I studien, som således gällde yngre barn, var det lika vanligt att det var en pojke som en flicka som tvingade någon annan till sexuella handlingar.
6.5 Konsumtion av pornografi
6.5.1 Var kommer ungdomar i kontakt med pornografi?
En majoritet av alla ungdomar har någon gång sett på pornografi i någon form, tabell 6.23.
Det vanligaste är numera att man ser det hemma via porrfilm på kabel eller satellit-TV eller via Internet.
Flickor som sålt sex hade sett mer pornografi, oberoende av källa, än flickor som inte hade sålt sex. Flickor som sålt sex tittade i stort lika mycket som pojkar på pornografi.
Bilaga 3 SOU 2004:71
330
Bland pojkarna tittade alla pojkar mycket på pornografi och det var endast mindre skillnader mellan de som sålt sex och de som inte gjort det.
Tabell 6.23 Konsumtion av pornografi. Typ av källa
Flickor
Pojkar
Har du sett porr?
Ej sålt sex
N=2275–2300
%
Sålt sex
N=22–23
%
p=*
Ej sålt sex N= 1933–1979
%
Sålt sex
N=35–37
%
p=*
Har du någon gång läst en porrtidning. Sett en porrfilm eller tittat på porr på Internet? 76,1 95,7
.028
97,7 88,6
.009
Har du sett porr i tidning?
39,0 82,6
.000
75,4 73,0 .703
Har du sett porr på film på kabel- eller satellit-TV?
61,1 91,3
.003
80,7 78,4 .717
Har du sett porr på hyrd eller köpt videofilm? 16,1 43,5
.002
30,2 45,9
.040
Har du sett porr på Internet? 29,8 82,6
.000
86,2 75,7 .069
Har du sett porr på film på porrbiograf?
0,5 13,0
.000
3,1 10,8
.031
Har du sett på porr, annat?
1,4 4,3 .282 2,3 8,1 .059
*Chi
2
eller Fishers exakta test
Frekvensen, det vill säga hur ofta man tittade på pornografi, skiljde starkt mellan grupperna, såväl mellan flickorna som mellan pojkarna. Mest tydligt blev det bland pojkarna där 42 procent, av de som uppgav att de sålt sex, tittade mer eller mindre dagligen på pornografi. Pojkar såg generellt mer än flickor på pornografi. Att bara ha tittat vid ett enstaka tillfälle var det vanligaste bland flickor som inte sålt sex.
6.5.2 Hur ofta har ungdomarna kontakt med pornografiskt material?
Ungdomarna fick också svara på hur ofta man tittade på pornografiskt material. Ungdomarna som sålt sex tittade betydligt oftare på porr än de ungdomar som inte sålt sex. Skillnaderna var sta-
Bilaga 3
331
tistiskt säkerställda för såväl flickor som pojkar, tabell 6.24. Mest framträdande var att 42,4 procent av pojkarna som uppgav att de sålt sex tittade mer eller mindre dagligen på pornografi.
Tabell 6.24 Konsumtion av pornografi. Hur ofta?
Flickor
Pojkar
Hur ofta tittar du på porr?
Ej sålt sex
N=1562
%
Sålt sex
N=20
%
p=*
Ej sålt sex
N= 1829 %
Sålt sex
N=33
%
p=*
Har bara tittat en gång
49,4 10,0 4,0 3,0
Tittar en eller par gånger om året
41,2 60,0 25,8 27,3
Tittar någon gång i månaden
7,3 15,0 30,6 9,1
Tittar någon gång per vecka
1,8 15,0 29,4 18,2
Tittar i stort sett varje dag
0,3 – 10,2 42,4 100,0 100,0
.000
100,0 100,0
.000
*Chi
2
eller Fishers exakta test
6.5.3 Vilken typ av pornografi?
Ungdomarna uppgav också i enkäten vilka olika typer av pornografiskt material de sett det vill säga vilka olika sexuella aktiviteter om förekommit i materialet. De vanligaste formerna av sex man kommit i kontakt med via det pornografiska materialet var sex mellan två vuxna människor eller gruppsex. Ovanligast var barnpornografi oavsett vilken grupp man tillhörde. Pojkars större benägenhet av att se på pornografiskt material i allmänhet gjorde att skillnaderna mellan pojkarna i de två grupperna inte blev så markanta som mellan flickorna. Flickorna som sålt sex hade signifikant oftare sett på alla former av pornografiskt skildrat sex jämfört med flickorna som inte sålt sex. Inte minst gällde detta att ha sett barnpornografi, vilket var fjorton gånger vanligare bland flickor som sålt sex. De mer ”avancerade” formerna av sex såsom sex med våldsinslag, sex mellan vuxna och barn samt sex med djur var det signifikant vanligare att pojkar som sålt sex också hade kommit i kontakt med.
Bilaga 3 SOU 2004:71
332
Tabell 6.25 Konsumtion av pornografi. Vilken typ av pornografi
Flickor
Pojkar
Typ av pornografi?
Ej sålt sex
N=2300
%
Sålt sex
N=23
%
p=*
Ej sålt sex
N=1979
%
Sålt sex
N=37
%
p=*
Sex mellan en vuxen man och en kvinna 69,2
100,0
.001
92,4 81,1
.021
Sex mellan två vuxna av samma kön 36,0
82,6
.000
51,7 54,1 .776
Sex med våld och tvång 3,5
17,4
.008
11,5 32,4
.001
Sex mellan vuxna och barn
0,6
8,7
.010
3,9 24,3
.000
Sex med djur
3,1
13,0
.036
11,1 43,2
.000
Sex mellan fler än två personer
42,1
82,6
.000
65,7 70,3 .565
*Chi
2
eller Fishers exakta test
6.5.4 Påverkan av pornografi
Ungdomarna fick på en fem gradig skala svara på hur de tyckt att pornografiskt material påverkat dem. Skalan varierade mellan de definierade ändpunkterna 1 = ”stämmer inte alls” till 5 = ”stämmer helt och hållet”.
Bilaga 3
333
Tabell 6.26 Konsumtion av pornografi. Påverkan
Flickor
Pojkar
Hur tycker du att den porr du sett påverkat dig?
Ej sålt sex N=1586–1659 M S.D.
Sålt sex N=22–23 M S.D.
p=*
Ej sålt sex N= 1770–1831 M S.D.
Sålt sex N=29–32 M S.D.
p=*
Upphetsande 2,60 1,343 3,57 1,308
.001
3,81 1,043 4,26 ,930
.019
Avtändande 3,37 1,428 3,17 1,403 .504 2,26 1,168 1,80 1,064
.032
Spännande 2,41 1,332 2,91 1,306 .079 3,16 1,126 3,84 1,068
.001
Äckligt 3,46 1,408 3,32 1,524 .685 2,38 1,173 2,16 1,483 .280 Får lust att pröva det jag sett 1,98 1,288 3,05 1,621
.000
3,19 1,271 4,19 1,014
.000
Jag blir nedstämd 2,32 1,412 2,05 1,253 .357 1,75 .999 1,84 1,344 .610 Likgiltig 2,45 1,330 2,67 1,426 .458 2,38 1.141 2,62 1,374 .257
Jag har lärt mig saker jag inte visste om hur andra människor ser ut
1,81
1,247 2,70 1,579
.001
2,55 1,410 3,05 1,672
.044
Jag blir arg
2,62 1,497 2,23 1,541 .219 1,63 ,996 1,65 1,199 .919
Intressant att se hur man kan göra 2,46 1,417 3,30 1,636
.004
3,28 1,297 3,65 1,450 .121
Jag har prövat sexuella handlingar som jag fått idéer till genom porr 1,77 1,290 3,39 1,751
.000
2,43 1,549 4,19 1,108
.000
Jag tycker inte att den porr jag har sett har påverkat mig alls 3,12 1,510 2,09 1,125
.001
2,76 1,359 2,63 1,564 .622
*Chi
2
eller Fishers exakta test
Av tabell 6.26 framgår att ungdomarna som sålt sex påverkas i större grad än de som inte sålt sex genom att bli upphetsade, få lust att pröva det dom sett, lärt sig saker som de inte visste om hur andra människor ser ut, samt att de har prövat sexuella handlingar som de har fått idéer till genom att ha sett på porr. Bland pojkarna som sålt sex ser man också att de tycker att pornografin varit spännande i en högre utsträckning och i en mindre utsträckning att den varit avtändande. Flickorna som sålt sex tycker i större utsträckning än de andra flickorna att pornografin påverkat dem.
Bilaga 3 SOU 2004:71
334
6.5.5 Kommentar
Svenska föräldrar uppger att 81 procent barn och ungdomar 6–16 år använder Internet (SAFT, 2003). Det har således skett en dramatisk utveckling där pornografin flyttat från porrbiografer till videofilmer till betalkanaler för att nu i huvudsak förmedlas via Internet. Detta innebär att såväl tillgången som anonymiteten i tittandet drastiskt ökat. I samma studie uppger föräldrarna att 18 procent av deras barn träffat på material med starkt sexuellt innehåll. I undersökningen som riktade sig direkt till barn 9–16 hade 95 procent dator hemma och 87 procent av dessa hade tillgång till Internet. Vart tredje barn hade en egen dator. Av barnen, som var något yngre än i vår undersökning, hade 34 procent av flickorna och 57 procent av pojkarna avsiktligt eller av misstag besökt en porrsajt.
Antalet ungdomar som sett på pornografi i föreliggande undersökning var i stort sett lika i de bägge grupperna, men flickor som uppger att de sålt sex är de som i störst utsträckning någon gång har sett på pornografi innan 18 års ålder.
Den tydligaste skillnaden mellan grupperna ser man beträffande vilken typ av pornografi man sett respektive intensiteten i tittandet. Det var till exempel 14 gånger vanligare att flickor sett pornografisk material innehållande sex mellan barn och vuxna om man uppgett att man sålt sex och det var drygt fyra gånger vanligare att pojkar som sålt sex sett på pornografi dagligen.
Det som kanske är mest alarmerande är dock att så många uppger att de blir påverkade av vad de sett inom pornografin och att man vill pröva vad man sett. Detta med tanke på att det i gruppen ungdomar som sålt sex dessutom är vanligare att man sett barnpornografi och så kallad våldspornografi.
I ”Sex i Blandängen” uppgav 86 procent av pojkarna och 65 procent av flickorna att man tagit del av porr i någon form. Man hade sett på porr både i TV, tidningar och Internet, men TV var det dominerande mediet 1999. Av pojkarna hade 85 procent och av flickorna 60 procent tittat på porr just på TV. ”Högkonsumenter” av porr var oftare pojkar och 30 procent av pojkarna och tre procent av flickorna tittade minst en gång i veckan på porr. Av samtliga pojkar hade 42 procent fantiserat om att själv göra något av det man sett, att jämföra med 18 procent av flickorna. Att man försökt omsätta sina fantasier i verkligheten rapporterades av 30 procent av pojkarna och nio procent av flickorna, procenttalen räknade på
Bilaga 3
335
samtliga respondenter och inte endast på dem som tittat på, eller brukat titta på, porr.
I Hammarén och Johanssons studie av 1 331 ungdomar från Göteborg och Kalmar ingick 650 elever från år 3 på gymnasiet (2002). I deras undersökning hade 94 procent av pojkarna och 74 procent av flickorna i år 3 på gymnasiet sett på porrfilm, och 88 procent av pojkarna och 51 procent av flickorna läst i en porrtidning. Dessa siffror är tämligen identiska med resultaten i föreliggande undersökning. Att ha sett porrfilm var obetydligt vanligare i vår undersökning och kan förklaras av att porr över Internet inkluderades i frågan. Å andra sidan var det vanligare att ungdomarna läst porrtidning i Hammarén och Johanssons undersökning. Detta kan kanske förklaras med att tre år gått mellan undersökningarna och att porrtidningar minskat i betydelse för pornografi förmedlat över Internet.
Hammarén och Johansson (2002) redovisar att 33 procent av flickorna blir upphetsade av att se på porrfilm och 17 procent av att läsa porrtidning. Motsvarande siffror för pojkarna var 74 och 53 procent.
I RFSU undersökningen (Rogala, Tydén, 2001) hade 99,3 procent av de unga männen (16–25 år) erfarenheter av pornografi, varav 16,2 procent uppgav att de ofta sett på pornografi. I den svenska sexualvaneundersökningen hade 76 procent av männen (18–24 år) sett pornografisk film det senaste året (Lewin et al., 1998). De flesta hade sett film via kabel/satellit TV.
Av de unga männen i RFSU undersökningen ansåg 53,2 procent att man påverkas av pornografi och de vanligaste följdsvaret var att man ”får nya idéer”.
Bland de unga kvinnorna (14–20 år) i RFSU undersökningen (Rogala, Tydén, 1999) hade 79,7 procent sett pornografi och 30,8 procent ansåg att man påverkas av pornografi.
Fler i gruppen som konsumerat pornografi hade givit oralsex och haft analsex i RFSU undersökningarna och detta stämmer väl med andra undersökningar (Lewin et al., 1998, Jonsson, 1998, Hammarén, Johansson, 2002). Detta innebär inte med självklarhet att det finns en entydig förklaring att pornografin leder till idéer att utföra vad man sett. Föreliggande undersökning och ungdomarnas svar ger dock ett stöd till att ett dylikt samband föreligger.
Bilaga 3 SOU 2004:71
336
6.6 Attityder
6.6.1 Attityder till att sälja sexuella tjänster
Samtidigt som ungdomarna svarade på frågan, om de hade sålt sexuella tjänster, fick de frågan, om de kunde tänka sig att göra det i framtiden och om de kunde acceptera att någon annan gjorde det. Svaret var ”ja” eller ”nej” med avseende på ett antal sexuella situationer.
Tabell 6.27 Kan du tänka dig att pröva någon av följande situationer?
Flickor
Pojkar
Kan tänka mig att göra det i framtiden, svar "ja"
Ej sålt sex
N=2300
%
Sålt sex
N=23
%
p=*
Ej sålt sex
N=1979
%
Sålt sex
N=37
%
p=*
Att visa ditt könsorgan för någon mot ersättning 3,8
36,4
.000
21,4 65,5
.000
Att låta dig fotograferas eller filmas naken mot ersättning 8,4 52,2
.000
18,4 62,1
.000
Att onanera åt någon mot ersättning
1,7
27,3
.000
8,3 50,0
.000
Att ha munsex (oralsex) mot ersättning 1,2
9,1
.029
9,2 48,3
.000
Att ha samlag mot ersättning 2,0 2,7
.000
15,5 69,0
.000
Att ha analsex mot ersättning 0,4 – 6,0 41,4
.000
Att bli fotograferad eller filmad i sexuella situationer mot ersättning 1,9
18,2
.001
11,0 54,8
.000
*Chi
2
eller Fishers exakta test
Pojkar kan i högre utsträckning än flickor tänka sig att sälja sexuella tjänster i framtiden, både i undersökningsgruppen och i jämförelsegruppen. Detta ligger i linje med att fler pojkar än flickor uppger att de faktiskt har sålt sexuella tjänster.
Ungdomar som har erfarenhet av att sälja sexuella tjänster är signifikant mer positiva till att göra det i framtiden än ungdomar som inte har sålt sexuella tjänster. Enda undantaget är alternativet ”att ha analsex mot ersättning”, där varken flickor med eller utan erfarenhet av att sälja sexuella tjänster kan tänka sig det. Det framgår inte i vilken utsträckning ungdomar som har sålt sexuella
Bilaga 3
337
tjänster och som kan tänka sig att göra någon av situationerna i framtiden redan har erfarenhet av just denna situation.
Att ungdomar kan tänka sig att sälja en sexuell tjänst i framtiden innebär inte med nödvändighet att de också kommer att göra det.
Tabell 6.28 Kan du acceptera att någon annan gör det?
Flickor
Pojkar
Kan du acceptera att någon annan gör det?
Ej sålt sex
N=2300
%
Sålt sex
N=23
%
p=*
Ej sålt sex
N=1979
%
Sålt sex
N=37
%
p=*
Att visa ditt könsorgan för någon mot ersättning 28,1
77,3
.000
45,7 78,6
.001
Att låta dig fotograferas eller filmas naken mot ersättning 39,1 77,3
.000
52,9 74,1
.029
Att onanera åt någon mot ersättning 22,3
54,5
.001
35,0 74,1
.000
Att ha munsex (oralsex) mot ersättning 20,9
42,9
.027
34,0 70,4
.000
Att ha samlag mot ersättning 20,3 50,0
.002
36,4 78,6
.000
Att ha analsex mot ersättning 18,5 45,5
.004
30,9 66,7
.000
Att bli fotograferad eller filmad i sexuella situationer mot ersättning 25,9
61,9
.000
42,2 74,1
.001
*Chi
2
eller Fishers exakta test
Även här är skillnaderna signifikanta mellan undersökningsgruppen och jämförelsegruppen. Både pojkar och flickor som har sålt sexuella tjänster kan i större utsträckning än ungdomar som inte har gjort det acceptera att andra säljer sexuella tjänster.
Jämför man tabellerna 6.27 och 6.28, är det tydligt att ungdomar i högre grad kan acceptera att andra säljer sexuella tjänster än att de själva kan tänka sig att göra det i framtiden.
Bilaga 3 SOU 2004:71
338
6.6.2 Attityder till sexuella övergrepp
Ungdomarna svarade på en femgradig skala från 1 = ”instämmer inte alls” till 5 = ”instämmer helt och hållet”.
Tabell 6.29 Attityder till sexuella övergrepp
Flickor
Pojkar
Attityder till sexuella övergrepp
Ej sålt sex N=2228–2232 M S.D.
Sålt sex N=22–23 M S.D.
p=*
Ej sålt sex N=1851–1856 M S.D.
Sålt sex N=35 M S.D.
p=*
Om ungdomar låter sig utnyttjas sexuellt av andra är det deras eget ansvar. 1,98 1,174 2,61 1,469
.011
2,48 1,323 3,26 1,442
.001
Om flera hade varit med skulle du ha utnyttjat en annan ungdom sexuellt. 1,07 ,399 1,23 ,752 .063 1,23 ,684 2,17 1,524
.000
Ungdomar som är med i en grupp kompisar måste tåla att bli sexuellt utnyttjade av andra. 1,04 ,340 1,26 ,619
.003
1,16 ,598 2,26 1,686
.000
*T-test
Första och tredje påståendet som redovisas i tabellen fokuserar på om ungdomen har ett eget ansvar om han/hon blir sexuellt utnyttjad. Samtidigt som procentuellt fler ungdomar i undersökningsgruppen har egna erfarenheter av sexuella övergrepp jämfört med jämförelsegruppen (se tabell 6.18), tenderar de i större utsträckning än jämförelsegruppen till att lägga ansvaret för övergreppet på den utsatta ungdomen.
Sannolikheten att själv utnyttja en annan ungdom sexuellt, om flera andra är med, är mycket låg hos flickorna, både i undersöknings- och i jämförelsegruppen. Däremot är skillnaden mellan pojkarna signifikant och pojkarna i undersökningsgruppen kan i större utsträckning än de i jämförelsegruppen tänka sig att begå ett sexuellt övergrepp. Frågan innehåller en del premisser – övergrepp mot ungdom, ej barn, och övergrepp där flera är med – och kan därför inte utan vidare jämföras med de faktiska övergreppen som ungdomarna rapporterar (se tabell 6.22).
Bilaga 3
339
6.6.3 Attityder till sexuella relationer mellan barn och vuxna
Ungdomarna svarade på frågan om hur troligt det skulle vara att ungdomen skulle ha sex med barn på en femgradig skala från 1 = ”mycket sannolikt” till 5 = ” helt osannolikt”.
Tabell 6.30 Hur troligt är det att du skulle ha sex med ett barn om du var säker på att ingen skulle få veta om det och du helt säkert inte skulle bli straffad?
Flickor
Pojkar
Hur troligt är det att du skulle ha sex med ett barn?
Ej sålt sex
N=2247 M S.D.
Sålt sex
N=21 M S.D.
p=*
Ej sålt sex
N=1918 M S.D.
Sålt sex N=36 M S.D.
p=*
4,86 ,694 4,81 ,512
.749
4,61 1,023 4,08 1,402
.002
*T-test
Detta är den enda frågan i enkäten, där åldern på barnet inte är närmare specificerad. Det finns alltså utrymme för ungdomarnas egna tolkningar. De flesta ställer sig helt avvisande till att ha sex med ett barn. Spridningen är dock större bland pojkarna och här finns även en signifikant skillnad mellan undersökningsgruppen och jämförelsegruppen såtillvida att pojkarna i undersökningsgruppen i högre grad kan tänka sig att ha sex med ett barn.
Ungdomarna svarade också om en rad påståenden om sexuella relationer mellan barn och vuxna. En femgradig skala från 1 = ”instämmer inte alls” till 5 = ”instämmer helt och hållet” användes.
Bilaga 3 SOU 2004:71
340
Tabell 6.31 Attityder till sexuella relationer mellan barn och vuxna
Flickor
Pojkar
Här följer några påståenden om sexuella relationer mellan barn och vuxna (vuxen > 18 år, barn < 15 år)
Ej sålt sex
N=2203–2281 M S.D.
Sålt sex
N=22–23 M S.D.
p=*
Ej sålt sex
N=1914–1955 M S.D.
Sålt sex
N=35–37 M S.D.
p=*
De flesta barn som berättar om sexuella övergrepp säger sanningen. 3,70 1,148 3,13 1,100
.017
3,24 1,100 2,71 1,405
.005
En vuxen och ett barn borde ha rätt att ha sex tillsammans om båda vill det. 1,88 1,173 2,17 4,403 .238 1,95 1,221 2,67 1,656
.001
Sex mellan en vuxen och ett barn skadar troligtvis barnet allvarligt. 4,01 1,233 3,59 1,532 .117 3,89 1,222 3,49 1,539
.047
Barn försöker ibland att förföra vuxna. 2,65 1,250 3,39 1,340
.005
2,85 1,240 3,51 1,304
.001
Sexuella övergrepp på barn är mindre vanliga än folk tror. 1,89 1,174 2,09 1,505 .418 2,25 1,133 2,50 1,231 .183 Att ha sex med en barnprostituerad är sexuellt utnyttjande. 4,81 ,645 4,87 ,458 .643 4,60 ,942 4,00 1,312
.000
Det är inte fel att lära barn något om sex genom att beröra deras könsdelar. 1,54 1,267 1,70 1,396 .569 1,76 1,355 2,95 1,731
.000
Även om det verkar som om en 14-åring vill ha sex med en vuxen, har den vuxne ingen rätt att bete sig sexuellt i förhållande till honom eller henne. 4,12 1,184 3,65 1,191 .061 3,80 1,311 3,19 1,508
.007
Små barn har sällan sexuella fantasier om vuxna. 3,38 1,310 3,00 1,477 .164 3,13 1,343 2,97 1,404 .472 Många barn skulle vilja ha sex med en vuxen om de bara provade. 1,63 ,926 1,91 1,019 .163 2,22 1,166 3,08 1,402
.000
Några 13-åringar är så mogna att det inte är fel om de har sex med en vuxen. 1,67 1,004 2,64 1,329
.000
1,99 1,152 2,89 1,487
.000
De som förgriper sig sexuellt på barn skall sättas i fängelse. 4,76 ,728 4,57 ,896 .192 4,62 ,874 3,94 1,492
.000
Barn påstår ibland att de har blivit sexuellt utnyttjade för att få uppmärksamhet eller för att ge igen för något. 2,71 1,137 3,30 1,396
.013
3,15 1,085 3,57 1,281
.022
Sex med barn är relativt harmlöst. 1,81
1,373
2,00 1,272 .523 1,88 1,287 2,42 1,317
.014
Sex mellan en 17-åring och hans eller hennes styvföräldrar borde inte betraktas som kriminellt. 1,66
1,164
1,64 1,177 .935 2,29 1,402 3,31 1,530
.000
*T-test
Bilaga 3
341
Ungdomarna i undersökningsgruppen har en mer tillåtande attityd än jämförelsegruppen när det gäller sexuella relationer mellan barn och vuxna, där den vuxne är över 18 år och barnet under 15 år, tabell 6.31. I förhållande till jämförelsegruppen lägger de också ett större ansvar på barnet när det gäller sexuella övergrepp (även här är den vuxne över 18 år och barnet under 15 år). Hos flickorna är skillnaderna mellan grupperna oftast inte så stora att de är signifikanta. Hos pojkarna däremot är de flesta skillnader signifikanta.
I de följande tre tabellerna, 6.32–6.34 svarade ungdomarna på en femgradig skala från 1 = ”instämmer inte alls” till 5 = ”instämmer helt och hållet”.
Tabell 6.32 Om ett barn och en vuxen vill ha sex med varandra borde det vara tillåtet
Flickor
Pojkar
Om ett barn och en vuxen vill ha sex med varandra borde det vara tillåtet.
Ej sålt sex
N=2286–2287 M S.D.
Sålt sex
N=23 M S.D.
p=*
Ej sålt sex N=1954–1960
M S.D.
Sålt sex N=37 M S.D.
p=*
Barnet är mellan 12 och 14 år gammalt.
1,55 ,923 2,35 1,265
.000 1,71 1,068 2,54 1,677 .000
Barnet är mellan 10 och 12 år gammalt.
1,05 ,351 1,17 ,491
.092 1,11 ,506 1,78 1,436
.000
Barnet är under 10 år gammalt.
1,03 ,321 1,09 ,417
.383 1,06 ,444 1,62 1,320
.000
*T-test
Tabell 6.33 Sex mellan ett barn och en vuxen skadar sannolikt barnet allvarligt
Flickor
Pojkar
Sex mellan ett barn och en vuxen skadar sannolikt barnet allvarligt.
Ej sålt sex
N=2278–2284 M S.D.
Sålt sex
N=23 M S.D.
p=*
Ej sålt sex N=1950–1954
M S.D.
Sålt sex N=37 M S.D.
p=*
Barnet är mellan 12 och 14 år gammalt. 3,98 1.163 3,43 1.199
.026
3,74 1,248 3,27 1,539
.025
Barnet är mellan 10 och 12 år gammalt. 4,54 1.161 4,26 1.356
.248
4,45 1,196 3,59 1,707
.000
Barnet är under 10 år gammalt. 4,59 1.185 4,39 1.406
.422
4,54 1,216 3,78 1,702
.000
*T-test
Bilaga 3 SOU 2004:71
342
Tabell 6.34 Kryssa för hur sannolikt det är att du skulle vilja ha sex med ett barn om du var säker på att ingen fick veta om det och att du helt säkert inte blev straffad
Flickor
Pojkar
Hur sannolikt är det att du skulle vilja ha sex med ett barn om du var säker på att ingen fick veta om det och att du helt säkert inte blev straffad om:
Ej sålt sex
N=2273–2275 M S.D.
Sålt sex
N=23 M S.D.
p=*
Ej sålt sex
N=1952–1953
M S.D.
Sålt sex
N=37 M S.D.
p=*
Barnet är mellan 12 och 14 år gammalt. 1,17 ,741 1,48 1.082
.048
1,66 1,118 2,76 1,706
.000
Barnet är mellan 10 och 12 år gammalt. 1,13 ,694 1,17 ,834
.750
1,15 ,700 1,73 1,465
.000
Barnet är under 10 år gammalt. 1,13 ,692 1,17 ,834 .738 1,13 ,674 1,68 1,492
.000
*T-test
Tabellerna 6.32 och 6.34 visar att de flesta ungdomar, både pojkar och flickor i både undersöknings- och jämförelsegruppen, ställer sig avvisande till sex mellan en vuxen och ett barn, om barnet är 12–14, 10–12 eller mindre än 10 år gammalt. Pojkarna i undersökningsgruppen har dock en tendens att vara mer tillåtande till sex mellan vuxen och barn; skillnaden till jämförelsegruppen är signifikant. När det gäller flickorna är skillnaden mellan undersökningsgruppen och jämförelsegruppen endast signifikant när barnet är mellan 12 och 14 år gammalt. Möjligen speglar dessa attityder ungdomarnas egna sexuella erfarenheter. Som framgår av avsnitt 6.3.1. är medelåldern för den sexuella debuten lägre i undersökningsgruppen än i jämförelsegruppen (14,4 respektive 15,6 år). Det framgår dock inte om partnern vid debuten var en jämnårig eller en vuxen (över 18 år).
Resultaten i tabell 6.33 pekar åt samma håll, men här är ungdomarnas avståndstagande till sex mellan vuxen och barn inte lika tydligt. Det verkar ologiskt, men kan eventuellt förklaras av hur frågorna ställdes i enkäten. Frågorna följer direkt på varandra, i samma ordning som de redovisas här i tabellerna 6.32, 6.33 och 6.34. Man kan förvänta sig att ungdomar som har en helt negativ attityd till sex mellan vuxna och barn, svarar 1 = ”instämmer inte alls” på frågorna i tabellerna 6.32 och 6.34, men 5 = ”instämmer helt och hållet” på frågan i tabell 6.33. Det finns en risk att en del ungdomar med negativ attityd av misstag istället svarade 1 =
Bilaga 3
343
”instämmer inte alls” på samtliga frågor. För detta talar att spridningen är större i tabell 6.33.
6.6.4 Kommentar
Sambandet mellan attityder och handlingar är komplext. En positiv attityd till en företeelse innebär inte nödvändigtvis att man ägnar sig åt motsvarande handlingar och vice versa. Medan en attityd är mer generell, påverkas den konkreta handlingen förutom av attityden också av en rad faktorer i den konkreta situationen, som kan leda till att man handlar i motsats till eller inte helt i överensstämmelse med sin attityd. Som det framgår av resultaten när det gäller attityder till att sälja sexuella tjänster, kan det också finnas skillnader mellan vad man kan tänka sig att göra själv och vad man kan acceptera hos andra. Just i denna fråga är det kanske lättare att ta ställning för egen del, medan man inte vill ”lägga sig i” vad andra gör.
Mossige (2001) har undersökt 710 norska ungdomar i åldern 18– 20 år med avseende på deras attityder till sexuella kränkningar och övergrepp. Bland annat fick ungdomarna svara på en fråga som även finns i vår undersökning (se tabellerna 6.30 och 6.34) ”Hur sannolikt är det att du skulle ha sex med ett barn om du var säker på att ingen skulle få veta om det och att du helt säkert inte skulle bli straffad?”. I den delen av frågan då barnets ålder är definierad, används dock andra åldersintervaller: barnet är under 12 år, mellan 13 och 14 år eller 15 år gammalt. För de två lägre åldersgrupperna uppger en majoritet av både pojkar och flickor att det är helt osannolikt att de skulle ha sex med ett barn (93 procent av pojkarna och 98,3 procent av flickorna när barnet är under 12 år respektive 80,1 procent av pojkarna och 96 procent av flickorna när barnet är mellan 13 och 14 år). Den åldern då man enligt lag får ha sex i Norge är 16 år. 63,2 procent av pojkarna uppger att de inte utesluter sex med en 15-åring, medan 82,4 procent av flickorna menar att det är osannolikt att de skulle ha sex med en 15-åring. När barnets ålder inte har definierats, utesluter 71,4 procent av pojkarna och 90,8 procent av flickorna helt att de skulle ha sex med barnet. Liksom i vår undersökning är variationen bland pojkarna större, det vill säga standardavvikelsen i deras svar är större än hos flickorna.
Bilaga 3 SOU 2004:71
344
7 Ungdomarnas upplevelse av att svara på frågeformuläret
Ungdomarna svarade på en femgradig skala från 1=”instämmer inte alls” till 5=”instämmer helt och hållet”.
Tabell 7.1 Ungdomarnas upplevelse av att svara på frågeformuläret
Flickor
Pojkar
Hur var det för dig att svara på det här frågeformuläret?
Ej sålt sex N=2227–2265 M S.D.
Sålt sex N=22–23 M S.D.
p=*
Ej sålt sex N=1898–1920 M S.D.
Sålt sex N=35 M S.D.
p=*
Frågorna var relevanta. 3,92 1,022 4,09 1,306 .444 3,71 1,073 3,74 1,172 .847 Frågorna var obehagliga. 2,11 1,299 2,43 1,590 .228 2,09 1,223 2,31 1,367 .274 Frågorna fick mig att tänka på flera saker som jag inte hade tänkt på förr. 2,51 1,371 2,13 1,517 .189 2,31 1,305 2,63 1,374 .154 Jag tycker inte att man skall ställa sådana frågor till folk. 1,47 ,986 1,39 ,941 .702 1,76 1,171 2,34 1,533
.004
Frågorna tar upp viktiga teman. 4,59 ,811 4,30 1,185 .098 4,28 1,018 3,89 1,231
.023
Jag blev pressad att svara något jag inte menar. 1,44 ,869 1,35 ,775 .627 1,62 1,018 1,94 1,162 .062 De som uppfattar sig själva som sexuellt avvikande skulle aldrig ge ärliga svar på sådana frågor. 2,70 1,282 2,73 1,549 .907 2,93 1,305 3,00 1,515 .764 Frågorna kan påverka på ett olyckligt sätt. 1,89 1,082 2,17 1,466 .217 2,11 1,164 2,11 1,255
.987
Frågorna var svåra att besvara. 2,45 1,248 3,00 1,243
.037
2,38 1,240 1,94 1,235
.039
Frågorna var provocerande. 1,65 1,002 2,18 1,435
.014
1,93 1,144 1,94 1,110 .961
Jag tycker att frågorna var för privata. 1,96 1,208 2,04 1,224 .728 2,12 1,259 2,43 1,420 .150 Jag svarade uppriktigt på frågorna. 4,88 ,392 4,74 ,541 .098 4,75 ,536 4,46 ,886
.001
*T-test
Bilaga 3
345
Av svaren att döma har äldre ungdomar en stor förståelse för enkätundersökningar av denna typ. Detta återspeglas i att en majoritet i såväl undersökningsgruppen (63 procent) som i jämförelsegruppen (64 procent) upplevde frågorna som relevanta (position 4– 5) eller att enkäten tar upp viktiga teman, 69 procent i undersökningsgruppen och 85 procent i jämförelsegruppen. Pojkarna som sålt sex svarade såg frågorna som minst relevanta, v.g. se tabell 7.1. Endast 10 procent respektive fem procent i jämförelsegruppen tyckte att frågorna var mindre relevanta respektive inte tog upp viktiga teman (position 1–2). Motsvarande andel i gruppen som sålt sex var 14 procent på bägge frågorna.
Att frågorna fångade de närvarande elevernas intresse kunde också konstateras av forskningsmedarbetarna och kommentarer av lärarna av typen ”det är sällan de sitter så tysta och koncentrerade”.
Det utesluter inte att en del elever kände ett visst obehag med att fylla i enkäten. Sjutton procent av eleverna i som ej sålt sex tyckte frågorna var obehagliga att besvara (4–5 på femgradig skala) och nio procent respektive 14 procent att de var provocerande eller för privata. Motsvarande andel av ungdomarna som sålt sex var 24, 18 respektive 17 procent.
Med tanke på frågornas komplexitet och känsliga ämne parat med att det var en stor del ungdomar med invandrarbakgrund i undersökningen var det viktigt att få en uppfattning om ungdomarna tyckte att frågorna vara svåra att besvara. Tjugotvå procent av ungdomarna i jämförelsegruppen och 21 procent i undersökningsgruppen instämde helt eller delvis i att frågorna var svåra att besvara (4–5 på femgradig skala). Flickorna i undersökningsgruppen var de som upplevde frågorna som svårast medan det var det omvända förhållandet ibland pojkarna där jämförelsegruppen skattade frågorna som svårare, tabell 7.1.
Avslutningsvis svarade ungdomarna på hur uppriktigt man besvarat enkäten. I detta avseende svarade 98 procent av jämförelsegruppen att de instämde helt och hållet eller delvis i att de svarat sanningsenligt på enkäten (4–5 på femgradig skala). I undersökningsgruppen, det vill säga de ungdomar som sålt sex, var motsvarande andel 95 procent. Den skillnad man kunde notera var att det var fler 5:or i undersökningsgruppen än i jämförelsegruppen och denna skillnad var signifikant då det gällde pojkarna. I undersökningsgruppen svarade 2 pojkar att det inte helt stämde eller inte stämde alls då det gällde deras uppriktiga ifyllande av enkäten.
Bilaga 3 SOU 2004:71
346
8 Avslutande diskussion
Den aktuella undersökningen är den första undersökningen i Sverige som försöker närma sig fenomenet och förekomsten att sälja sex mot ersättning/pengar i en normalpopulation ungdomar i 18 års ålder. Studien baseras på ett representativt urval av 4 343 elever i år 3 i gymnasieskolan från fem kommuner med olika storlek. Detta innebär inte att undersökningen är representativ för alla 18 åringar i Sverige. Ungdomar från mindre kommuner är underrepresenterade och därför kan undersökningsresultatet inte sägas ge en ”sann bild” hur vanligt fenomenet att sälja sex mot ersättning pengar är i Sverige. Detta talar för en något lägre förekomst än vad undersökningen visar.
Undersökningen har en deltagarfrekvens på drygt 77 procent. Detta är ett ungefär 10 procent lägre deltagande än förväntat, då ungefär 13 procent av gymnasieeleverna i till exempel Stockholm dagligen är frånvarande från skolan. Denna ”normala” frånvaro utgörs till hälften av giltig föranmäld frånvaro och till hälften av icke giltig frånvaro. I den senare gruppen och i undersökningens bortfall kan sannolikt elever med till exempel skolk och diverse sociala problem vara överrepresenterade. Elever som bor på olika institutioner och/eller är föremål för olika insatser från samhällets sida ingår inte. I såväl bortfallet som bland de ungdomar som inte nås via undersökningen kan man förvänta sig att proportionen ungdomar som någon gång sålt sex mot ersättning/pengar skulle vara större än bland de deltagande ungdomarna. Detta talar för att förekomsten sannolikt skulle varit något högre om dessa elever hade kunnat medverka i studien.
Denna rapports avser inte, även om mycket data insamlats, att analysera svenska ungdomars sexualvanor och attityder utan att studera den grupp ungdomar som sålt sex mot ersättning/pengar. Utöver förekomsten och därmed relaterade företeelser är huvudsyftet att studera på vilket sätt ungdomar som sålt sex skiljer sig från ungdomar som inte sålt sex under uppväxten.
Det första vi vill understryka beträffande resultatet är att 98,6 procent av ungdomarna i undersökningen inte sålt sex mot ersättning/pengar.
Det är viktigt att påpeka att endast en liten del av de medverkande ungdomarna har sålt sex mot ersättning/pengar nämligen
Bilaga 3
347
1,0 procent av flickorna och 1,8 procent av pojkarna. Även om denna grupp till sitt omfång är liten så innebär det inte heller att samliga av dessa ungdomar kan ses som prostituerade. Endast den grupp som sålt sex vid fler än fem tillfällen, dvs. 17 ungdomar eller 0,4 procent av samtliga i studien ingående ungdomar, närmar sig det vi kanske i dagligt tal skulle uppfatta som prostitution.
Studien bekräftar tidigare norska undersökningar att 1–2 procent av alla ungdomar bejakar att de någon gång under uppväxten sålt sex mot ersättning samt att det är vanligare bland pojkar än bland flickor.
Det andra vi vill understryka är att den grupp som i enkäterna uppger att de sålt sex mot ersättning/pengar är en grupp ungdomar med många särdrag och svårigheter.
Ungdomarna som i undersökningen uppger att de sålt sex mot ersättning/pengar karaktäriseras i jämförelse med de ungdomar som inte sålt sex (endast skillnader p<.01 har tagits med) av att de:
─
oftare har invandrarbakgrund (pojkar)
─
oftare är rökare och röker mer (pojkar)
─
börjar tidigare dricka alkohol och har en större alkoholkonsumtion (flickor + pojkar)
─
oftare har begått regelbrott i form av - stöld (flickor + pojkar) - inbrott samt bil- eller motorcykelstöld (pojkar) - köpt sex (pojkar) - använt hasch/marijuana eller andra narkotiska preparat
(flickor)
─
har sämre upplevd psykisk hälsa i form av - sömnproblem (flickor + pojkar) - känt sig olycklig eller nere (flickor) - känt sig spänd och stel (flickor + pojkar)
─
upplevt mer svårigheter i relation till föräldrarna i form av - att föräldrarna inte pratat med dem eller brytt sig om dem
(pojkar) - att föräldrarna behandlat dom som yngre och försökt
kontrollera dem (pojkar)
─
haft en tidigare sexualdebut och fler sexualpartners (flickor + pojkar)
─
upplevt sig ha en större sexuell erfarenhet (flickor + pojkar)
─
haft en större sexuell lust (pojkar)
Bilaga 3 SOU 2004:71
348
─
oftare erfarenheter av oralsex och analsex (flickor + pojkar)
─
oftare erfarenheter av heterosexuella samlag (flickor)
─
oftare erfarenheter av homosexuella samlag (pojkar)
─
oftare varit utsatt för sexuella övergrepp av vuxna och av jämnåriga (flickor + pojkar)
─
oftare utsatt andra för sexuella övergreppshandlingar (flickor + pojkar)
─
i större utsträckning sett på pornografi (flickor)
─
tittat oftare på pornografi (flickor + pojkar)
─
sett mer på pornografi med - tvångs och våldsinslag samt sex mellan vuxna och barn
(flickor + pojkar) - sex med djur (pojkar) eller med gruppsex (flickor)
─
oftare upplevt pornografin som upphetsande (flickor) eller spännande (pojkar)
─
oftare fått lust att pröva det dom sett (flickor + pojkar)
─
oftare lärt sig från pornografin (flickor)
─
oftare prövat sexuella handlingar som man fått idéer till genom porr (flickor + pojkar)
─
har liberalare attityder till att sälja sex för egen del i framtiden eller att acceptera att andra gör det (flickor + pojkar)
─
oftare en tendens att skylla på barnet om det blir utnyttjat sexuellt (pojkar)
─
liberalare attityd till sex mellan vuxna och barn under 15 år (framförallt pojkar)
─
liberalare inställning till att själv utnyttja en annan ungdom i grupp (pojkar)
De mönster vi tycker oss se bland ungdomar som sålt sex mot ersättning/pengar är minst två.
Det första mönstret är att dessa ungdomar har levt och lever ett påtagligt sexualiserat liv.
Detta mönster av sexualisering tar sig en mängd uttryck inom sexualitetens område med tidig debut, intensivare sexualliv med fler partners och större erfarenhet av olika sexuella aktiviteter inklusive i en del fall en ökad andel ungdomar som uppvisar sexuella förövarbeteenden. En del av detta kan med sannolikt kopplas till erfarenheter av egna sexuella övergrepp och andra traumatiska upplevelser under uppväxten. Att ett sexualiserat beteende är vanligare efter
Bilaga 3
349
sexuella övergrepp visa många tidigare studier (Kendall-Tacket et al., 1993) likaså att ett förövarbeteende oftare emanerar ur omsorgssvikt, misshandel och egna sexuella övergrepp (Långström, 2000). Dessa faktorer är dessutom väl kända riskfaktorer för barn som hamnar i prostitution (se avsnitt 3. Tidigare undersökningar och forskning).
Den aktuella studien visar att det finns ett klart samband mellan sexuella övergrepp och sexuell exploatering definierat som att ha sålt sex mot ersättning. Ordningsföljden som kunnat kartläggas för en del av barnen visar att sexuella övergrepp i någon form vanligtvis föregår en sexuell exploatering. Detta behöver uppmärksammas och man kan inte nog understryka vikten av att barn som utsatts för sexuella övergrepp uppmärksammas och får adekvat hjälp och behandling.
Det andra mönstret är att sälja sex också kan ses som ytterligare ett uttryck för ett utagerande, prövande och gränsöverskridande beteende bland många andra. Ett stöd för det kan ses i den påtagligt ökade förekomsten av rökning, alkoholförtäring och olika asociala handlingar som stölder, inbrott, framför allt bland pojkar, och missbruk, framför allt bland flickor.
Undersökningen visar också att pojkar med invandrarbakgrund är överrepresenterade i undersökningsgruppen. Kanske är det så att invandrarungdomar och framför allt pojkar riskerar att mer än andra blir osäkra i sin roll, inklusive sin sexualitet, i en ny kultur med ofta en mer liberal syn på sex och samlevnad. Dessutom översköljda av det moderna samhällets sexualiserade budskap via olika media. Vad är rätt vad är fel?
Någon egentligt bra förklaring varför pojkar med invandrarbakgrund är överrepresenterade kan vi inte utläsa ur materialet utan här behövs kompletterande med intervjuundersökningar.
Den undersökning som ligger närmast till hands att jämföra med är Hegna och Pedersens undersökning från Oslo (2002).
Hegna och Pedersen (2002) fann överraskande få sammanhang mellan försäljning av sexuella tjänster och sociodemografiska kännetecken och olikheter när det gäller familjebakgrund. Det verkade också som om ungdomar med dessa erfarenheter klarade sig relativt bra i skolan. Eftersom det är en undersökning som genomfördes i skolan, ingår ungdomar som helt har droppat ut ur skolan endast i liten utsträckning samtidigt som man kan förvänta sig att de har mer erfarenhet av att sälja sexuella tjänster.
Bilaga 3 SOU 2004:71
350
Dessa fynd stämmer tämligen väl med föreliggande undersökning som inte heller visar på påtagliga socioekonomiska skillnader mellan grupperna. Den skillnad som är mest tydlig jämfört med Hegna och Pedersens undersökning är den nyss beskrivna ökade andelen av ungdomar med invandrarbakgrund.
I det stora hela så förefaller det som om likheterna i resultaten mellan de två studierna är betydligt fler än skillnaderna.
Vad som först och främst kännetecknade ungdomar i bägge studierna och som har erfarenhet av att sälja sexuella tjänster, var en mycket tidigare samlagsdebut, fler sexualpartners, att de rapporterade beteendeproblem inklusive kriminalitet, psykiska problem, alkoholproblem och användning av narkotika i en helt annan utsträckning än andra ungdomar.
8.1 Vad saknas – vad behöver göras?
8.1.1 Fortsatt forskning
Detta är den första rapporten från forskningsprojektet ”Ungdomars sexualitet – attityder och erfarenheter”. Denna första rapport fokuserar på ungdomar som sålt sex mot ersättning/ pengar. Ytterligare rapporter planeras beträffande normalitet, sexuella övergrepp och sexuella förövarbeteenden hos unga människor.
Denna del av forskningsprojektet kan heller inte sägas vara avslutad. Dels återstår att vetenskapligt bearbeta materialet ytterligare med bland annat multivariat logistisk regression för flickor och pojkar var för sig för att kunna besvara frågan om vilka förhållanden är det som har störst betydelse för risken att ungdomar ska sälja sexuella tjänster.
Undersökningens upplägg har inneburit att barn som av olika skäl inte finns i skolan lyser med sin frånvaro. Undersökningen behöver således kompletteras med studier av ungdomar i motsvarande ålder som befinner sig inom samhällsvård och andra skolformer. Det finns all anledning att tro, med stöd av tidigare forskning, att andelen ungdomar som sålt sex är större i denna grupp än i den presenterade undersökningsgruppen.
Vad som ytterligare saknas är en djupare förståelse för ungdomarnas situation och ungdomarnas bevekelsegrunder till att sälja sex. En förståelse som inte kan fås via enkäter utan endast kan nås via individuella djupintervjuer med ungdomar som sålt sex mot
Bilaga 3
351
ersättning/pengar. En intervjuundersökning kopplad till enkäterna var ej möjlig, eftersom man då inte hade kunnat garantera anonymiteten. En sådan behöver göras separat i framtiden.
8.1.2 Insatser mot sexuell exploatering
Undersökningen visar på en grupp ungdomar som utöver att de sålt sex mot ersättning har en mängd andra problem i sina liv. Vi tror inte på att det är möjligt att rikta insatser specifikt mot denna grupp utan insatser behövs riktas mot en bredare målgrupp av ungdomar som är på glid i samhället.
Utöver föräldrar så behöver till exempel lärare, fältassistenter, socialsekreterare och behandlingspersonal våga närma sig ungdomarnas sexualliv och diskutera sexualiteten och sexuella attityder med ungdomarna. Sexualiteten är ett centralt tema i ungdomarnas liv och behöver diskuteras, bemötas på samma sätt som vuxna bemöter och frågar om regelbrott och missbruk. Dessa ungdomar som så tydligt signalerar att de är en riskgrupp behöver fångas upp av vuxenvärlden – samhället.
Barn och ungdomar som utsatts för sexuella övergrepp, vare sig de utsatts av vuxna eller mer jämnåriga, behöver adekvat stöd och professionell behandling. Få ungdomar erbjuds en sådan hjälp i dag och metoder för att just bearbeta det sexuella traumat och dess konsekvenser med risken att utveckla ett sexualiserat beteende kan inte nog understrykas.
Bilaga 3 SOU 2004:71
352
9 Tack
Ett stort tack till alla ungdomar som har bidragit till undersökningen genom att svara på enkäten. Dessutom tack till skolledare, rektorer och lärare som hjälpt till att få datainsamlingen att fungera i de medverkande kommunerna, skolorna och klasserna.
Att samla in ett så stort datamaterial som i denna undersökning hade inte varit möjligt utan följande personer och deras pålitlighet och engagemang. Öystein Keiseraas har ansvarat för datainsamlingen i Luleå och Haparanda, samordnat datainsamlingen i Stockholm och samlat in data i Stockholm. Maj Danielsson har samordnat datainsamlingen i Malmö under HT 2003 och samlat in data i Malmö och Falköping. Leena Bergell, Christofer Engström, Anki Jonsson, Marcus Malmsten, Johanna Palmér, Sophia Palmgren, Kent Svahn, Ilda Xibri och Albert Åkerman har samlat in data i Stockholm. Emma Askfelt, Anders Elmkvist, Jill Franssohn, Anna Hansson, Mimmi Haptén, Tobias Kjellgren, Emil Svedin, Hanna Tilling och Benjamin Wiebke har samlat in data i Malmö. Linda Larsson har deltagit i datainsamlingen i Luleå. Björn Keiseraas har hjälpt till med omhäftning av enkäterna.
Birgitta Björklund, Svante Danielsson, Anna Hansson, Johannes Kjellgren, Tobias Kjellgren, Mariette Rosenlöf, Emil Svedin, Hanna Tilling och Pia Weidmar har matat in data i SPSS-statistikprogrammet.
Bilaga 3
353
10 Referenser
Ásgeirsdottir BB. Survival sex in the youth population on Iceland. Opub-
liserade data, 2001. Bagley C, Young L. Juvenile prostitution and child sexual abuse: a
controlled study. Journal of Community Mental Health 1987;6:5-26. Bakken A. Ungdomstid I storbyen. NOVA Rapport 7/98. Norsk institutt
for forskning om oppvekst, velferd og aldring, Oslo 1998. Bibby PC. Organised Abuse. The Current Debate. Arena Ashgate
Publishing Limited, Aldershot 1996. Black C, Bucky S, Wilder-Padilla S. The interpersonal and emotional
consequences of being an adult child of an alcoholic. International Journal of Addictions 1986; 21:213-31. Brottsförebyggande rådet. Stöld, våld och droger bland ungdomar i års-
kurs nio. Resultat från fyra självdeklarationsundersökningar. BRÅrapport 2003:5. Brottsförebyggande rådet, Stockholm 2003. Cottler L, Helzer J, Tipp JE. Lifetime patterns of substance use among
general population subjects engaging in high risk sexual behaviours: Implications for HIV risk. American Journal of Drug and Alcohol Abuse 1990;16:207-22. ECPAT Sverige. Kommersiell sexuell exploatering av barn i Sverige. En
studie av kännedom om utnyttjandet av minderåriga i prostitution, pornografi och trafficking. ECPAT Sverige, Stockholm 2001. Earls CM, David H. Early family and sexual experiences of male and
female prostitutes. Canada’s Mental Health 1989;18:7-11. Edgardh K. Tonåringar, sex och samlevnad. Gothia Bokförlag, Stockholm
1992. Edgardh K. Adolescent Sexuality and Sexual Abuse – A Swedish Perspective. Doctoral Diss. Department of Dermatology and Venereology, Karolinska Institutet, Stockholm 2001. Ehrenlans B, Kullenberg U. Stopp för sexuella trakasserier. Stockholms skolors centralförvaltning, Stockholm 1996. Estes RJ, Weiner NA. The Commercial Sexual Exploitation of Children in the U.S., Canada and Mexico. University of Pennsylvania School of Social Work, Philadelphia 2001. Folkehelsa. Rapport fra seksualvaneundersökelsene i 1987 og 1992. Oslo: Statens institutt for folkhelse, Seksjon for epidemiologi, Oslo 1993. Forsberg M. Ungdomar och sexualitet – en kunskapsöversikt år 2000. Folkhälsoinstitutet 2000:15, Stockholm 2000.
Bilaga 3 SOU 2004:71
354
Foti SM. Sexual abuse as a precursor to prostitution. (Doktorsavhandling
Northwestern University). Dissertation Abstract International 1994: 3586, B5508. (CD-ROM). Greene JM, Ennett ST, Ringwalt CL. Prevalence and correlates of survival
sex among runaway and homeless youth. American Journal of Public Health 1999;89:1406-9. Guttormsson U, Andersson B, Hibell B. Ungdomasrs drogvanor 1994–
2003. Intervjuer med 16–24-åringar. Rapport nr 75. Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning, Stockholm 2004. Hammarén N. Horor, players och de Andra. Killar och sexualitet i det nya Sverige. I: Johansson, T. & Lalander P (red.). Sexualitetens omvandlingar. Politisk lesbiskhet, unga kristna och machokulturer. Daidalos 2003. Hammarén N, Johansson T. Ungdom och sexualitet i gränslandet. Delrapport I: Ung och kåt? Om ungdomars sexuella berättelser. Behavioural Sciences, Technical Report, Högskolan i Skövde,
Skövde
2001. Hammarén N, Johansson T. Könsordning eller könsoordning? Ungdomens sexuella landskap. Centrum för kulturstudier/Forum för studier av samtidskultur. Rapport nr 2. Grafikerna i Livréna i Kungälv AB, Kungälv 2002. Hegna K, Pedersen W. Sex for overlevelse eller skyggebilder av kjaerlighet. NOVA Rapport 5/02. Norsk institutt for forskning om oppvekst, velferd og aldring, Oslo 2002. Helweg-Larsen K, Larsen HB. Unges trivsel år 2002. En undersøgelse med fokus på seksuelle overgreb i barndommen. Statens Institut for Folkesundhed. Køpenhamn 2002. Hvitfeldt T, Andersson B, Hibell B. Skolelevers drogvanor 2001. Rapport nr 67. Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning, Stockholm 2001. Høigård, C, Finstad, L. Bakgater. Om prostitusjon, penger og kjærlighet. Oslo 1986. Jansson S. Barn och misshandel. En rapport om kroppslig bestraffning och annan misshandel i Sverige vid slutet av 1990-talet. Rapport utarbetad på uppdrag av Kommittén mot barnmisshandel. SOU:2001:18. Fritzes, Stockholm 2001. Johnson TP, Aschkenasy JR, Herbers MR, Gillenwater SA. Self-reported risk factors AIDS among homeless youth. AIDS Education and Prevention 1996; 8:309-22.
Bilaga 3
355
Jonsson M. Sexually transmitted diseases and sexual behaviour among
young Swedish women – a population-based study. Umeå University Medical Dissertations from Family Medicine 568, Umeå 1998. Karlberg M, Sundell K. Skolk. Sund protest eller riskbeteende? FoU-
rapport 2004:1. Stockholms Socialtjänstförvaltning: FoU-enheten, Stockholm 2004. Kendall-Tacket KA, Williams LM, Finkelhor D. Impact of sexual abuse
on children: A review of and synthesis of recent empirical studies. Psychological Bulletin Kipke MD, O’Connor S, Palmer R, Mac Kenzie RG. Street youth in Los
Angeles: Profile of a group at high risk for human immunodeficiency virus infection. Archives of Pediatric Adolescence Medicine 1995;149:513-9. Kirby P. A Word from the Street; Young People who Leave Care and
Become Homeless. Centrepoint/Community Care/Reed Business Publishing, London 1995. Kjellgren, C, Wassberg, A. Unga förövare och unga offer – en kart-
läggning av sexuella övergrepp. Socialstyrelsen. Underlag från experter. Artikelnr: 2002-123-42. Stockholm 2002. Lee M, O’Brian R. The Game’s Up: Redifining Child Prostitution.
London: The Children’s Society, London 1995. Larsson I, Svedin CG. Sexual Experiences in Childhood: young adults’
recollections. Archives of Sexual Behavior 2002;3:263-73. Leth I, Stenvig B, Pedersen A. Seksuell overgrep mod børn og unge:
Omfang og karakter. Nordisk Psykologi 1988;40:383-93. Lewin B. (red.). Sex i Sverige. Om sexuallivet i Sverige 1996.
Folkhälsoinstitutet 1998:11, Stockholm 1998. Lundqvist G, Svedin CG, Hansson K. Childhood sexual abuse. Women’s
health when starting in group therapy. Nordic J Psychiatry 2004;58:25-32. Långström N. Unga som begår sexualbrott – en forskningsöversikt.
Socialstyrelsen, expertrapport. Artikelnummer 2000-36-2. Socialstyrelsen, Stockholm 2000. MacVicar K, Dillon M. Childhood and adolescent development of ten
female prostitutes. Journal of the American Academy of Child Psychiatry 1980;19:145-59. Martens PL. Sexualbrott mot barn. Presentation och discussion av några
centrala teman inom forskningsområdet. Delrapport 2 i projektet Sexuella övergrepp mot barn. BRÅ-rapport 1989:1. BRÅ, Stockholm 1989.
Bilaga 3 SOU 2004:71
356
McCarthy B, Hagan J. Surviving on the street, the experiences of home-
less youth. Journal oif adolescent research 1992;7:412-30. Menckel E, Witkowska E. Allvar eller på skämt? En nationell undersök-
ning av språkbruk och sexuella beteenden bland gymnasieelever. Arbetslivsinstitutet, Stockholm 2002. Mossige S. Ungdoms holdninger til seksuelle krenkelser og overgrepp.
Ungdommers oppfatning av barn som legitime mål för seksuelle handlingar. NOVA Rapport 16/01. Norsk institutt for forskning om oppvekst, velferd og aldring, Oslo 2001. Nadon SM, Koverola C, Schluderman EH. Antecedents to prostitution.
Childhood victimization. Journal of Interpersonal Violence 1998;13:206-21. Osbeck C, Holm A-S, Wernersson I. Kränkningar I skolan. Förekomst,
former och sammanhang. Värdegrunden Rapport 5. Göteborgs Universitet, Göteborg 2003. Pedersen W, Hegna K. Barn og unge som selger sex. Tidsskrift for Den
norske Laegeforening 2002;120:215-20. Pedersen W, Hegna K. Children and adolescents who sell sex: a commu-
nity study. Social Science & Medicine 2003;56:135-47. Regeringskansliet. Report of the World Congress Against Commercial
Sexual Exploitation of Children. Part 1 and Part 2. Regeringskansliet, Stockholm 1996 Regeringskansliet. Nationell handlingsplan mot kommersiell sexuell
exploatering av barn. Regeringskansliet, Stockholm 2001. Rogala C, Tydén T. Unga kvinnors sexualvanor. Rapport till Folkhälso-
institutet, Stockholm 1999. Rogala C, Tydén T. Unga mäns sexualvanor. Rapport till Folkhälso-
institutet, Stockholm 2001. Roy E, Haley N, Leclerc P, Lemire N, Boivin J P, Frappier J Y, Claessens
C. Prevalence of HIV infection and risk behaviors among Montreal street youth. International Journal of STD and AIDS 2000;11:241-7. Rönström A. Sexuella övergrepp mot barn. Barnombudsmannen, Stock-
holm 1984. Rönström A. Den smärtsamma verkligheten. Sexuella övergrepp på barn.
Barnombudsmannen, Stockholm 1986. Sariola H, Uutela A. The prevalence of child sexual abuse in Finland. Child
Abuse & Neglect 1991;18:827-35. Saetre M, Holter H, Jebsen E. Tvang till seksualitet. En undersökelse av
seksuelle overgrepp mot børn. Cappelens forlag, Oslo 1986. Skidmore P. Researching Youth Prostitution. Guildhall University,
London 2000.
Bilaga 3
357
Skolverket. Relationer i skolan – en utvecklande eller destruktiv kraft.
Rapportering av regeringsuppdrag. Rapport Dnr 01-200:2136. Skolverket, Stockholm. Socialdepartementet. Förslag till program för åtgärder mot kommersiell
sexuell exploatering av barn. Ds 1997:54. Stockholm 1998. Spaak L, Spaak F, Allebeck P (1998) Sexual abuse and alcoholism in a
female population. Addiction 1998;93:1365-73. Stockholms utbildningsförvaltning. Gymnasie- och vuxenavdelningen.
Frånvaron i Stockholms gymnasier. Stockholms utbildningsförvaltning, Stockholm (2004) Svedin CG, Nilsson D, Lindell C. Traumatic experiences and dissociative
symptoms among Swedish adolescents. A pilot study using Dis-Q-Sweden. Nordic Journal of Psychiatry. Accepted 040202. Thambs K. Noen resultater fra Folkehelsas undersøkelse av seksuelle
overgrep mot børn. Statens institutt for folkehelse, Oslo 1994. Thoresen M. Ung fritid I Trondheim. UNGforsk-rapport 2/95. Ungforsk, Oslo 1995.