om ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskatt
Regeringens proposition
1981/82: 59
om ändring i lagen (1968: 430) om mervärdeskatt;
beslutad den 22 oktober 1981.
Regeringen föreslår riksdagen att antaga det förslag som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll.
På regeringens vägnar
BIRGIT FRIGGEBO
ROLF WIRTÉN
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås vissa ändringar i lagen (1968: 430) om mervärdeskatt.
Förslagen berör bl. a. registreringen av de skattskyldiga, kravet på upp-
gifter i fakturor, det skattepliktiga området och sekretessen för vissa uppgifter i mervärdeskatteregistret.
Ändringarna föreslås i huvudsak träda i kraft den I januari 1982.
I Riksdagen 1981/82. I saml. Nr 59
Förslag till
Lag om ändring i lagen (1968: 430) om mervärdeskatt
Härigenom föreskrivs att 2, 5a, I, 17, 19, 21.28, 33, 35, 36, 40 och 51 §§ samt anvisningarna till 10. 16 och 17§§ lagen (1968:430) om mervärde-
skatt! skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
28”
Skattskyldig är den som inom landet i yrkesmässig verksamhet omsätter
1) skattepliktig vara eller tjänst,
2) vara som anges i 8§1—5, tjänst 2) vara som anges i8§1—5, tjänst . som anges i 108 första stycket och som anges i 108 första stycket och avser vara som nu nämnts eller avser vara som nu nämnts eller tjänst som anges i 1183, 4 eller 10. tjänst som anges i 1181, 3, 4 eller
10.
Skattskyldig är vidare den som i yrkesmässig verksamhet omsätter sådan vara eller tjänst som anges i första stycket genom export.
Regeringen kan efter ansökan förordna om skattskyldighet tills vidare för omsättning av annan tjänst än sådan som anges i 10§ första stycket eller 118.
Länsstyrelsen kan efter ansökan av fastighetsägare besluta att denne tilis vidare skall vara skattskyldig för uthyrning helt eller delvis av sådan byggnad eller annan anläggning som utgör fastighet enligt denna lag för användning i verksamhet som medför skattskyldighet. Vad nu har sagts tillämpas även i fråga om upplåtelse av bostadsrätt.
När särskilda skäl föreligger, kan länsstyrelsen besluta att den som påbörjat verksamhet tills vidare skall vara skattskyldig redan innan skattskyldighet enligt första eller andra stycket föreligger.
Om skatt vid införsel föreskrives i 58 och 59 §§.
(Se vidare anvisningarna.)
5a§
Redovisningsskyldighet inträder när affärshändelse, genom vilken skattskyldighet har inträtt, enligt god redovisningssed bokförs eller borde ha bokförts, om ej annat följer av andra-fjärde styckena eller av 5b§8. Är den skattskyldige varken bokföringsskyldig enligt bokföringslagen (1976: 125) eller skyldig att föra räkenskaper enligt jordbruksbokföringslagen (1979: 141) inträder dock redovisningsskyldighet när skattskyldighet inträder enligt 48.
Vid kreditförsäljning med förbe- Vid kreditförsäljning med förbehåll om återtaganderätt får redovis- håll om återtaganderätt enligt konningsskyldigheten anstå till dess be- sumentkreditlagen (1977:981) eller talning inflyter från köparen. Om lagen (1978:599) om avbetualningsfordringen diskonteras eller över- köp mellan näringsidkare m.fl. får låts utan samband med överlåtelse redovisningsskyldigheten anstå till
! Lagen omtryckt 1979: 304. Senaste lydelse av lagens rubrik 1974: 885. > Senaste lydelse 1979: 1190. + Senaste lydelse 1980: 1090.
Nuvarande lydelse Föreslagen Iydelse
av verksamheten eller del därav in- dess betalning inflyter från köpaträder dock redovisningsskyldighet ren. Om fordringen diskonteras el-
vid diskonteringen eller överlåtel- ler överlåts utan samband med
sen. I fråga om annat tillhandahål- överlåtelse av verksamheten eller lande mot kredit kan länsstyrelsen, del därav inträder dock redovisnär principerna för den skattskyldi- ningsskyldighet vid diskonteringen ges bokföring föranleder det, med- eller överlåtelsen. I fråga om annat ge att redovisningsskyldigheten in- tillhandahållande mot kredit kan
träder först vid beskattningsårets länsstyrelsen, när principerna för
utgång, dock senast när betalning den skattskyldiges bokföring föraninflyter eller fordringen diskonteras leder det, medge att redovisnings-
eller överlåts. skyldigheten inträder först vid beskattningsårets utgång, dock senast
när betalning inflyter eller fordring-
en diskonteras eller överlåts.
Länsstyrelsen får, när särskilda skäl föreligger, medge att vad som sägs i andra stycket om redovisningsskyldighetens inträde vid kreditförsäljning
med förbehåll om återtaganderätt skall tillämpas tills vidare av viss skatt-
skyldig även i annat fall.
Försätts skattskyldig i konkurs inträder redovisningsskyldighet för konkursgäldenären för alla affärshändelser för vilka skattskyldighet men ej redovisningsskyldighet har inträtt före konkursutbrottet. Den som övertar skattskyldigs verksamhet eller del därav är redovisningsskyldig för affärshändelse som inträffar efter övertagandet, i den mån redovisningsskyldig-
het ej har inträtt för den tidigare ägaren.
(Se vidare anvisningarna.)
118”
Från skatteplikt undantas
| 1) tjänst som avser av lantbruks-
styrelsen föreskriven karantänsför-
varing av hund eller katt i offentlig
karantän,
2) postbefordran av annat än postpaket och gruppkorsband samt resgodsbefordran,
3) transport i samband med renhållning; omhändertagande och förstöring av vara,
4) bärgning av fartyg eller luftfartyg som är undantaget från skatteplikt enligt 8§ I och transport i anslutning till sådan bärgning,
5) införing eller ackvisition av annons i tryckalster av sådant slag som anges i 8§6,
6) visning av kinematografisk film,
7) obligatorisk kontrollbesiktning av fordon och obligatorisk besiktning av kilometerräknarapparatur hos Aktiebolaget Svensk bilprovning, 8) tjänst som tillhandahålles av veterinär, 9) kontroll eller analys av prov som tagits som ett led i läkarundersökning eller sjukvård,
10) tjänst enligt 108:1 som avser skötsel genom samebys försorg av
renar.
a (Se vidare anvisningarna.) Senaste lydelse 1979: 1190. t1 Riksdagen 1981182. I saml. Nr 59
Nuvarande Iydelse Föreslagen lydelse
178 Skattskyldig som är redovisningsskyldig får med de begränsningar som anges i 188 vid redovisning av skatt avdraga ingående skatt som hänför sig ull förvärv eller införsel för verksamhet som medför skattskyldighet. Avdrag får göras även för ingående skatt som hänför sig till framställning för utgivares räkning av tryckt upplaga av sådan publikation som är undanta-
gen från skatteplikt enligt 8§6. Rätt till avdrag föreligger för den redovis-
ningsperiod då förvärvet eller införseln enligt god redovisningssed har bokförts eller borde ha bokförts om ej annat följer av andra stycket. Har
medgivande enligt Sa$ andra stycket erhållits får avdrag göras först vid
beskattningsårets utgång eller när betalning dessförinnan har erlagts. Avdrag för ingående skatt som hänför sig till förskotts- eller a conto-lik vid får göras under den redovisningsperiod då betalning har erlagts eller. i fråga om byggnads- eller anläggningsentreprenad, när faktura med uppgitt om
skattens belopp har mottagits. Har skattskyldig försatts i konkurs inträder
avdragsrätt senast vid konkursutbrottet i fråga om ingående skatt, som
hänför sig till förvärv. införsel eller förskotts- eller a conto-likvid före
konkursutbrottet.
Vid kreditköp med förbehåll om Vid kreditköp med förbehåll om återtaganderätt får avdrag för ingä- återtaganderätt enligt konsument-
ende skatt göras endast för skatt kreditlagen (1977:981) eller lagen som belöper på vad som har beta- (1978:599) om — avbetalningsköp lats under redovisningsperioden. mellan näringsidkare m.fl. får av- Motsvarande gäller när medgivan- drag för ingäende skatt göras ende enligt 5 a§ tredje stycket lämnats dast för skatt som belöper på vad och vid förvärv av avverkningsrätt som har betalats under redovistill skog. Har skattskyldig övertagit ningsperioden. Motsvarande gäller
annan skattskyldigs verksamhet el- när medgivande enligt 5a§ tredje
ler del därav äger han rätt till av- stycket har lämnats och vid förvärv drag för ingående skatt som hänför av avverkningsrätt till skog. Har sig till den tidigare ägarens förvärv skattskyldig övertagit annan skattför verksamheten, i den mån denne skyldigs verksamhet eller del därav skulle haft rätt till avdrag om skat- äger han rätt till avdrag för ingåenten hade betalats av honom. de skatt som hänför sig till den tidi-
gare ägarens förvärv för verksam-
heten, i den mån denne skulle haft
rätt till avdrag om skatten hade be-
talats av honom:
Delägare i samfällighet för vattenreglering, väghållning eller liknande ändamål får avdraga ingående skatt som hänför sig till samfällighetens förvärv med vad som belöper på hans andel i samfälligheten. Vad som nu har sagts gäller endast i den mån i samfälligheten deltagande fastighet används Ii verksamhet som medför skattskyldighet.
Tillhandahåller koncernföretag Äger ett svenskt aktiebolag, en
som avses i 432§3 mom, kommi- svensk ekonomisk förening eller en nalskattelagen (1928:370) annat fö- svensk ömsesidig — skadeförsäkretag inom samma koncern tjänst ringsanstalt (moderföretag) mer än som icke är skattepliktig får det nio tiondelar av aktierna i ett eller andra företaget göra avdrag för den flera svenska aktiebolag (helägda skatt som belöper på det först- dotterbolag) och tillhandahåller ett
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
nämnda företagets förvärv eller in- av företagen något annat av företaförsel för tillhandahållande av: gen en tjänst som inre är skattepliktjänsten. i den mån avdragsrätt tig får det andra företaget göra av-
hade förelegat om förvärvet eller drag för den skatt som belöper på
införseln hade gjorts av det skatt- det förstnämnda företagets förvärv
skyldiga företaget. eller införsel för tillhandahållande
av tjänsten, i den mån avdragsrätt
hade förelegat om förvärvet eller
införseln hade gjorts av det skatt-
skyldiga företaget. Vad nu har
sagts gäller även aktiebolag vars
aktier till mer än nio tiondelar ägs
av ett eller flera helägda dotterbo-
lar.
Förvärvar skattskyldig mot vederlag skattepliktig vara från den som cj
är skattskyldig för omsättning av varan skall som ingående mervärdeskatt för den skattskyldige anses det belopp som skulle ha utgjort utgående mervärdeskatt för säljaren om denne hade varit skattskyldig för omsätt-
ningen. Vad nu har sagts gäller även den som är skattskyldig för förmedling som avses i punkt 3 förstå stycket av anvisningarna ull 2§.
Skattskyldig, som i annan verksamhet än serveringsrörelse tullhanda-
häller kost ät personal, äger rätt till avdrag för ingående skatt som hänför
sig till andra förvärv för detta tillhandahållande än sådana som avser livsmedel eller andra förbrukningsvaror, i den mån ej annat följer av andra stycket av anvisningarna.
Redovisar skattskyldig olika verksamheter var för sig får överskjutande ingående skatt i en verksamhet kvittas mot utgående skatt i annan verksamhet.
Om återbetalning av överskjutande ingående skatt som ej kunnat kvittas föreskrivs i 498.
(Se vidare anvisningarna.)
198 Den som är redovisningsskyldig skall anmäla sig för registrering hos länsstyrelsen i det län. där den verksamhet drivs som anmälan avser.
Anmälan för registrering göres på biankett enligt fastställt formulär.
Driver någon flera verksamheter lämnas anmälan för varje särskild verksamhet.
Anmälan göres senast två veckor Anmälan görs senast två veckor innan verksamhet som medför innan verksamhet som medför reskattskyldighet börjar eller över- dovisningsskyldighet börjar eller
tages. Vid ändring i förhållande övertas. Vid ändring i förhållande
som upptagits i anmälningshandling som upptagits I anmälningshandling skall länsstyrelsen — underrättas skall länsstyrelsen — underrättas
inom två veckor. inom två veckor.
Om verkställd registrering utfär- Länsstyrelsen beslutar om registdar länsstyrelsen särskilt bevis som rering och utfärdar särskilt bevis sändes till den skattskyldige. om verkställd registrering. Vid re-
gistreringen tilldelas den redovis-
ningsskyldige ett registreringsnum-
mer.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
För att avgöra om skattskyldig- För att avgöra om redovisnings-
het föreligger kan länsstyrelsen in- skyldighet föreligger får länsstyrel-
fordra uppgift från näringsidkare sen infordra uppgifter från närings-
som icke anmält sig för registrering. idkare som inte har anmält sig för
registrering. (Se vidare anvisningarna.)
21 Hos länsstyrelsen föres register Varje länsstyrelse skall föra re-
över den som registrerats enligt gister över dem som har registre-
19 § inom länet. rats inom länet.
Utan hinder av vad som är föreskrivet i annan lag får uppgift i ett sådant register om en registrerads registreringsnummer, namn, adress, firma och verksamhet lämnas ut till en enskild, om det inte av särskild anledning kan antas att
den registrerade eller någon denne
närstående lider men om uppgiften FÖJS.
28 § För kontroll av att deklarations- För kontroll av att deklarationseller uppgiftsskyldigheten fullgjorts eller uppgiftsskyldigheten Aar full-
riktigt och fullständigt eller för att gjorts riktigt och fullständigt eller
på annat sätt få upplysning till led- för atl på annat sätt få upplysning ning för fastställelse av skatt, får till ledning för fastställelse av skatt,
skatterevision ske hos deklarations- får skatterevision göras hos den eller uppgiftsskyldig. som är deklarations- eller uppgiftsskyldig. Skatterevision får också göras hos den som har anmält sig för registrering för kontroll av att lämnade uppgifter är riktiga och fullständiga. Beslut om skatterevision meddelas av länsstyrelsen eller riksskatteverket.
I övrigt gäller i fråga om skatterevision I tillämpliga delar bestämmelser-
na om taxeringsrevision i 56 och 58 §§ taxeringslagen.
33 § Föranleder framkomna omstän- Föranleder framkomna omständigheter omprövning av fastställd digheter omprövning av fastställd skatt meddelar länsstyrelsen preli- skatt meddelar länsstyrelsen beslut
minärt beslut om fastställelse av om fastställelse av skatten. Av be-
skatten. Av beslutet skall framgå slutet skall framgå att den skatt-
att den skattskyldige kan erhålla skyldige kan erhålla slutligt beslut slutligt beslut enligt 36 §. enligt 36 §.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
35 8
Fråga om preliminärt beslut får Fråga om beslut enligt 33 § skall icke väckas efter den 30 november väckas senast under sjätte året eftredje året efter utgången av det ka- ter utgången av det kalenderår unlenderår under vilket beskattnings- der vilket beskattningsåret hur gått året gått ull ända. till ända.
Har slutligt beslut meddelats får Har slutligt beslut meddelats får fråga om nytt preliminärt beslut fråga om beslut enligt 33 § inte pröicke prövas. vas.
36 §
Slutligt beslut om fastställelse av Slutligt beslut om fastställelse av skatt skall meddelas, om den skatt- skatt skall meddelas, om den skattskyldige begär sådant beslut inom skyldige begär sådant beslut inom tre år från utgången av det kalen- sex år från utgången av det kalenderår under vilket beskattningsåret derår under vilket beskattningsäåret gått till ända. Har preliminärt be- har gått till ända. Har beslut enligt slut meddelats skall dock slutligt 33 § meddelats skall dock slutligt beslut meddelas, om den skattskyl- beslut meddelas, om den skattskyldige begär sådant beslut inom två dige begär ett sådant beslut inom månader från den dag då han fått två månader från den dag då han det av det preliminära beslutet. Fö- fått del av det meddelade beslutet. religger särskilda skäl får slutligt Föreligger särskilda skäl får slutligt beslut meddelas även om den skatt- beslut meddelas även om den skattskyldige ej begärt det. skyldige inte har begärt det.
Har slutligt beslut meddelats får fråga om nytt sådant beslut icke prövas.
40 §
Efterbeskattning får ske först se- Efterbeskattning får ske först sedan slutligt beslut om fastställelse dan slutligt beslut om fastställelse av skatt meddeiats eller när fråga av skatt har meddelats. Fråga om om preliminärt beslut icke längre efterbeskattning skall väckas seenligt 35 § får väckas. Efterbe- nast under sjätte året efter utgången skattning får icke ske med mindre av det kalenderår under vilket befråga därom prövats senast under skattningsåret Aar gått till ända. sjätte året efter utgången av det ka- Efterbeskattning på grund av oriklenderår under vilket beskattnings- tig uppgift i mål om skatt får dock året gått till ända. Efterbeskattning ske inom ett år efter utgången av på grund av oriktig uppgift i mål om den månad då dom eller slutligt beskatt får dock ske inom ett år efter slut i målet har vunnit laga kraft. utgången av den månad då dom cller slutbigt beslut i målet vunnit laga kraft.
Har den skattskyldige avlidit, påföres efterbeskattning hans dödsbo. Sådan efterbeskattning får ske endast om fråga därom prövats senast under andra året efter utgången av det kalenderår under vilket bouppteckning efter den skattskyldige lämnats in för registrering.
Har skattskyldig åtalats för skattebrott som avser mervärdeskatt för honom får, även efter utgången av den i första eller andra stycket angivna tiden, efterbeskattning ske för det år som brottet avser. Detsamma gäller,
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
om efterbeskattning medför att den skattskyldige enligt 12 § skattebrottslagen (1971:69) är fri från ansvar för sådant brott. Efterbeskattning som har sagts nu fär dock ske endast om fråga därom prövats före utgången av
kalenderåret efter det under vilket åtalet väcktes eller åtgärd som avses i
12 § skattebrottslagen vidtogs. Har den skattskyldige avlidit. skall fråga om efterbeskattning av dödsboet prövas inom sex månader från dödsfallet.
Efterbeskattning som har åsatts efter åtal mot den skattskyldige skall undanröjas av länsstyrelsen, om åtalet ej bifalls till någon del. Detta gäller
dock ej. om ätalet ogillas med stöd av 12 § skattebrottslagen. Tredje stycket skall tillämpas också i fall då den som har företrätt
juridisk person ätalats för skattebrott som avser mervärdeskatt för den juridiske personen eller är fri från ansvar för sådant brott på grund av 12 8 skattebrotislagen.
5 in
Talun mot meddelat slutligt be- Följande beslut får överklagas slut eller mot beslut att icke medde- hos länsrätten genom besvär: la preliminärt eller slutligt beslut el- 1. slutligt beslut, ler mot beslut om efterbeskattning. 2. beslut att inte meddela beslut skuttskyldighet. redovisningsskyl- enligt 33 eller 36 §,
dighet eller restavgift förs hos läns- 3. beslut enligt 19 § fjärde stycket i
rätten genom besvär. fråga om registrering, samt
4. beslut om = efterbeskattning,
skattskyldighet, redovisningsskyl-
dighet eller restavgift.
Mot preliminärt beslut eller mot Följande beslut får ej överklabeslut om skatterevision eller mot gas: länsstyrelses beslut i fråga om re- I. beslut enligt 33 §, gistrering eller föreläggande av vite 2. beslut om skatterevision, samt fär talan ej föras. 3. länsstyrelsens beslut i fråga om
föreläggande av vite.
Talan mot länsstyrelses beslut i Länsstyrelsens beslut i övrigt enövrigt enligt denna lag föres hos ligt denna lag överklagas hos riksriksskatteverket genom = besvär. skatteverket genom besvär. Riks-
Mot riksskatteverkets beslut får ta- skatteverkets beslut får ej överklalan ej föras. gas.
Anvisningar
till 10 §
Skatteplikt föreligger icke för lagring av vara åt annan än skattskyldig eller för tvätt av utrustning ull icke skattepliktigt fartyg eller luftfartyg. Tjänst under I som avser sädan krigsmateriel, som anges i 8 § under 2 och
som äges av staten, är skattefri.
Med tillverkning på beställning Med tillverkning på beställning
avses förfärdigande av vara av ma- avses förfärdigande av vara av ma-
terial som huvudsakligen tillhanda- terial som huvudsakligen tillhanda-
hålles av beställaren. hålls av beställaren. Till skatteplik-
tig tjänst enligt I räknas även inse-
minering och betäckning av djur.
Nuvarande Iydelse Föreslagen Iydelse
Som skattepliktig uthyrning anses icke tillhandahållande av mätare, apparat eller dylikt vid abonnemang på gas, vatten. värme, elektrisk kraft.
teletjänst eller liknande.
Med servering förstås tillhandahållandet av mat. dryck eller annan serveringsvara för förtäring på stället inom därför iordningställd lokal eller plats.
Förmedling under I är skattepliktig endast när den sker av den som är handelsagent enligt lagen (1914:45) om kommission, handelsagentur och handelsresande.
Som skattepliktig anses icke rengöring av möbler och annan lös egen-
dom i samband med rengöring av bostäder och andra lokaler. Med omhändertagande och förstöring avses även omhändertagande av
sopor och avfall samt rening av avloppsvatten.
Till skattepliktig tjänst under 5 hänföres även tjänst som avser Inredning
av byggnad eller anläggning.
Tjänst som innebär bärgning räknas som transporttjänst.
Med annonsering avses ackvisition och utformning av annons samt
införande av annons, dvs. upplåtelse av annonsutrymme i tidning eller
annan publikation eller i s.k. ljustidning. :
till 16 §
Faktura eller motsvarande hand- Faktura eller motsvarande hand-
ling skall utöver beskattningsvärde ling skall utöver beskattningsvärde
och skattebelopp innehålla uppgift och skattebelopp innehålla uppgift om utlställarens och mottagarens om utställarens och mottagarens namn och adress eller annan för namn och adress eller annan för identifieringen godtagbar angivelse, identifieringen godtagbar angivelse,
transaktionens art samt platsen för transaktionens art samt platsen för
varas mottagande. varas mottagande. Den som är re-
dovisningsskyldig skall dessutom
ange sitt registrerinesnummer.
till 17 8 Avdrag för ingående skatt skall Avdrag för ingående skatt skall
styrkas av skattedebitering på in- styrkas av skattedebitering på in-
köpsfaktura, avräkningsnota eller köpsfaktura, avräkningsnota eller
motsvarande handling om icke säl- motsvarande handling. Detta gäller jaren enligt 16 § tredje stycket är dock inte om säljaren enligt 16 §
undantagen från skyldighet att på tredje stycket är undantagen från
sådan handling ange skattens be- skyldighet att på sådan handling lopp. ange skattens belopp och inte heller
vid inköp från detaljhandeln, om vederlaget understiger 200 kronor.
Avdragsrätten för ingående skatt på driftkostnader för personbil eller
motorcykel som utgör inventarium i skattskyldigs verksamhet eller som förhyrs för bruk i sådan verksamhet omfattar alla sådana kostnader oavsett om fordonet helt eller endast delvis används i verksamheten. Används personbil eller motorcykel, som har förhyrts för annat ändamål än yrkesmässig återuthyrning. i mer än ringa omfattning i verksamhet som medför
skattskyldighet föreligger avdragsrätt för 50 procent av den ingående skatt
Nuvarande lydelse Föreslagen Iydelse
som belöper på hyran. Avser ingående skatt i annat fall endast delvis
sådant förvärv som omfattas av avdragsrätten eller endast delvis verksam-
het som medför skattskyldighet eller verksamhet som endast delvis medför skattskyldighet, skall beloppet av den avdragsgilla ingående skatten be-
stämmas genom uppdelning efter skälig grund när annat ej följer av 18 &
tredje stycket.
Kan det styrkas att vid leverans av vara till skattskyldig här i landet skatt erlagts för utländsk ej skattskyldig leverantörs räkning vid varans införsel, föreligger avdragsrätt för köparen med belopp motsvarande den av tull-
myndigheten uttagna skatten, om avdragsrätt förelegat om köparen själv
erlagt skatten.
Avdragsrätten för ingående skatt på jordbruksarrende omfattar hela skallen. även om i arrendet ingår värdet av bostad.
Finansieringsföretag äger rätt till avdrag för ingående skatt som hänför sig till värdet av vara som enligt köpeavtal återtagits av företaget.
Skattskyldigs avdragsrätt omfattar även ingående skatt som hänför sig
till avhjälpande av skada som han vållat i sin verksamhet.
Förvärv eller införsel för verksamhet föreligger även när skattskyldigs
kostnad härför bestrides av skadevållande eller försäkringsgivare.
Har fastighetsägare inom tre år från utgången av det kalenderår under
vilket utförts ny-, till- eller ombyggnad av fastighet medgivits skattskyldighet för uthyrning eller upplåtelse av fastigheten eller del därav enligt 2 §
fjärde stycket får han vid redovisningen av skatt avdraga ingående skatt som hänför sig till byggnadsarbetena till den det de avser lokaler, som uppläts för verksamhet som medför skattskyldighet enligt denna lag.
Denna lag träder i kraft den I juli 1982 såvitt avser anvisningarna till 16 § och i övrigt den I januari 1982.
I samband med ikraftträdandet skall följande iakttas.
I. De äldre bestämmelserna i Sa $ och 17 § andra stycket tillämpas även efter ikraftträdandet i fråga om kreditförsäljningar för vilka skattskyldighet har inträtt före ikraftträdandet.
2. De äldre bestämmelserna i 33, 35, 36, 40 och 51§§ tillämpas även
efter ikraftträdandet i fråga om redovisningsperioder som hänför sig till beskattningsär som har gätt till ända senast den 31 december 1978.
Utdrag
BUDGETDEPARTEMENTET PROTOKOLL
vid regeringssammanträde
1981-10-22
Närvarande: statsrådet Friggebo, ordförande, och statsråden Dahlgren, Johansson, Wirtén, Andersson, Boo, Petri, Eliasson, Elmstedt, Ahriand, Molin
Föredragande: statsrådet Wirtén
Proposition om ändring i lagen (1968: 430) om mervärdeskatt
1¶Inledning
Mcrvärdeskatteutredningen (Fi 1971:05), har i juli 1980 lämnat sitt femte delbetänkande (Ds B 1980:6) Översyn av mervärdeskatten del V Mervär-
deskattekontrollen m. m.'. I betänkandet har utredningen redovisat sin syn på den framtida mervärdeskattekontrollen och lämnat förslag till vissa författningsändringar, bl. a. i syfte att förbättra kontrollmöjligheterna. Till protokollet i detta ärende bör som bilaga I fogas utredningens sammanfattning av betänkandet.
Betänkandet har remissbehandlats. En inom budgetdepartementet upprättad sammanställning över remissyttrandena bör fogas till protokollet som bilaga 2.
Jag avser att i detta sammanhang också ta upp vissa andra ändringsförslag som har aktualiserats bl. a. genom skrivelser till regeringen.
Hänvisningar till paragrafer avser lagen (1968:430) om mervärdeskatt (ML), om inte annat särskilt anges.
2¶Föredragandens överväganden
2.1 Inledande synpunkter
Mervärdeskatteutredningen har dels presenterat sin syn på hur mervärdeskattekontrollen bör inriktas i framtiden, dels lämnat förslag till vissa
författningsändringar. Utredningen framhåller att även författningsförsla-
gen har en klar kontrollmässig innebörd och motivering. Enligt utredning-
ens mening bör i begreppet skattekontroll läggas allt från information till
! Utredningsman f.d. departementsrådet Hans R. Fridolin. T2 Riksdagen 1981182. I saml. Nr 59
ledning för de skattskyldiga fram t. o. m. indrivning av skatt. Jag kommer i
det följande att först ta upp utredningens principförslag om kontrollen och därefter de förslag till författningsändringar som aktualiserats dels av mervärdeskatteutredningen, dels genom skrivelser till regeringen.
2.2 Kontrollverksamheten
Utredningen har betonat det nära samband som i redovisningstekniskt hänseende finns mellan mervärdeskatten och inkomstskatten och framhål-
lit att det från kontrollsynpunkt är naturligt att se mervärdeskatten som en
renodlad företagsbeskattning. Den redan beslutade övergången till en i
princip obligatorisk skatteredovisning enligt bokföringsmässiga grunder har ytterligare stärkt sambandet. Med hänsyn härtill bör utgångspunkten för kontrollverksamheten vara att målmedvetet utnyttja gemensamma uppgifter. Det bör vidare finnas en ömsesidig kommunikation mellan myn-
digheterna så att uppgifter som finns hos den ena myndigheten också kommer den andra till del. När det gäller mervärdeskatten skilier utredningen mellan den omedet-
bara kontrollen av den löpande skatteredovisningen (deklarationsgranskning) med därav initierade kompletterande kontrollinsatser och kontrollen i efterhand av skatteredovisningen för hela beskattningsår. Efterhandskontrollen måste enligt utredningen ges en metodisk eller planenlig inriktning. Som ctt led i en planenlig kontrollverksamhet bör ingå en överslagsmässig avstämning mellan mervärdeskatteredovisningarna för ett beskattningsår
och självdeklarationen. Utredningen framhåller särskilt att en sådan av-
stämningsrutin ligger helt i linje med vad som förordades i prop. 1975:87
om riktlinjer för ändrad skatteadministration och taxering i första instans, m.m.
Utredningen menar att avstämningen kan göras på olika sätt för olika
kategorier av skattskyldiga. De allra minsta företagen redovisar mervär-
deskatten för helt år. Dessa skulle i självdeklarationen kunna lämna upp-
gift om mervärdeskatten under året. Efter jämförelse med självdeklarationen kunde uppgiften skickas till länsstyrelsen och där registreras och
stämmas av mot skattebetalningen.
I fråga om de något större företagen skulle avstämningen i stället kunna
bygga på en särskild handling som länsstyrelsen framställer och som inne-
håller uppgifter om mervärdeskatten för de olika redovisningsperioderna
under året, ändringsbeslut som länsstyrelsen meddelat, skattefri exportomsättning m. m.
Åtskilliga skattskyldiga har sådan verksamhet att en jämförande granskning är svår att göra. Till dessa hört. ex. skattskyldiga som endast delvis är
skattskyldiga till mervärdeskatt eller som säljer på avbetalning. En sam-
manställning av de kortperiodiska mervärdeskattedeklarationerna ger en-
ligt utredningen ändå en god bild av företaget.
Utredningen framhåller att en jämförande granskning inte helt undanrö-
jer behovet av andra kontrollinsatser av mera renodlat mervärdeskattespe-
cifik karaktär. En i och för sig rimlig målsättning borde enligt utredningens mening vara att de företag som detta gäller görs till föremål för en eftergranskning exempelvis vart tredje eller fjärde år. Varje sådan eftergranskning skulle omfatta den senaste tre- eller fyraårsperioden. Ansvaret för en efterkontroll bör enligt utredningen vila på länsstyrelsens mervärdeskatteenhet, som har det direkta sakområdesansvaret för mervärdeskatten.
Utredningen betonar vidare att värdet av de nu diskuterade kontrollerna
får bedömas först efter en försöksverksamhet. Verksamheten bör fortlö-
pande följas upp och utvärderas. Utredningen har framhållit att den enda tänkbara kontrollmetoden för de största företagen är skatterevision. Dessa företag bör enligt utredningen i
princip bli föremål för skatterevision inom den tid som företagets skatteredovisning kan rättas enligt ML:s beslutsordning. Revisionerna bör vara
integrerade och alltså omfatta i princip hela skatteområdet. Ansvaret för
dessa bör åvila länsstyrelsens revisionsenhet. Utredningen pekar också på att storföretagen i sin tur har en mängd leverantörer och entreprenörer av vitt skild storlek och verksamhetsinriktning. En revision hos de största företagen kan därför ge värdefull information om redovisningsstandarden m.m. hos underleverantörer och därmed också ge impulser för komplette-
rande kontrollinsatser.
Utredningen har vidare betonat bl. a. vikten av granskningen av ingivna registreringsanmälningar. Av särskild betydelse är också. enligt utredningen, att kontrollen under löpande beskattningsår kan gripa in snabbt och med omedelbart resultat i synnerhet när det gäller nystartade företag, partiellt skattskyldiga företag och företag som lämnar negativa deklaratio-
ner.
Slutligen har utredningen betonat vikten av att kontrollarbetet följs upp
genom att resultat och vunna erfarenheter från vidtagna kontrollåtgärder
sammanställs och redovisas.
Remissinstanserna har i allmänhet tillstyrkt utredningens förslag till
ambitionsnivå då det gäller kontrollen men påpekat att denna inte kan nås
utan en inte oväsentlig resursökning. Enighet råder också om att kontrollen f.n. är eftersatt och måste förbättras.
Remissinstanserna har inte heller haft några principiella invändningar mot ett ökat informationsutbyte mellan beskattningsmyndigheterna för att härigenom försöka utnyttja redan lämnade uppgifter till nytta för hela skattekontrollen. När det däremot gäller sättet för informationsutbytet liksom också förslaget till planenlig kontroll är åsiktsbilden mycket splittrad. Enighet finns dock om att de största företagen bör granskas genom integrerade revisioner utförda i revisionsenheternas regi. Vidare delar man allmänt utredningens uppfattning att kontrollen av den löpande skatteredovisningen bör tillmätas en ökad betydelse.
Många remissinstanser har emellertid förordat att utredningens förslag
till informationsöverföring och jämförande granskning prövas praktiskt.
Först härefter kan definitiv ställning tas till förslaget. Detsamma gäller den av utredningen föreslagna efterkontrollen.
För egen del vill jag anföra följande. Skattesystemet är komplicerat och ställer stora krav på både skattskyldiga och myndigheter. Skatterna tar en stor del av den lojale medborgarens inkomster. Riskerna för skatteundan-
dragande i form av skatteflykt och skattefusk är stora. Det är därför en
mycket väsentlig uppgift för skattemyndigheterna att se till att den skatt
som skall betalas också redovisas och betalas. Ett aldrig så rättvist utformat skattesystem framstår som orättvist och snedvridande om reglerna tillämpas bara av vissa människor medan andra undandrar sig att fullgöra sina skyldigheter.
En effektiv skattekontroll behövs därför. Kontrollbehovet föreligger
även på mervärdeskatteområdet. Jag delar i allt väsentligt utredningens
uppfattning om vad som bör innefattas i begreppet skattekontroll och om
inriktningen av den framtida mervärdeskattekontrollen. Denna kontroll
här i viss mån varit eftersatt men genom personalförstärkningar under de senaste åren har kontrollresurserna utökats. Ytterligare åtgärder krävs dock. Riksskatteverket (RSV) har sedan år 1979 regeringens uppdrag att göra en översyn av länsstyrelsernas mervärdeskatteenheters organisation.
Verket har under våren 1981 lämnat ett förslag om bl. a. personalförstärkningar på mervärdeskatteenheterna. Förslaget har remissbehandlats och
bereds f. n. inom regeringskansliet.
Med hänsyn till den ekonomiska situationen är det av flera olika skäl viktigt att tillgängliga resurser används på bästa sätt. Detta gäller självfallet även skattekontrollen och skatteförvaltningen i övrigt. Det är därför med tillfredsställelse som jag har noterat att RSV har påbörjat arbetet med en
övergripande plan för skattekontrollen. En sådan plan framstår som i hög
grad önskvärd. givetvis inte bara för mervärdeskattens del utan också för
inkomstskattens del. Jag anser också att det är mycket angeläget att de olika skattemyndighe-
terna — länsstyrelserna, taxeringsnämnderna och de lokala skattemyndig-
heterna — samt kronofogdemyndigheterna kan, så långt det är praktiskt möjligt, ställa tillgänglig information till förfogande för de andra myndigheterna i den mån den där bedöms vara av intresse. Jag har därför stor förståelse för de ansträngningar som utredningen har gjort för att öka
informationsutbytet mellan länsstyrelsernas mervärdeskutteenheter och taxeringsorganisationen. Remissinstanserna har också genomgående ställt sig positiva till en sådan tanke, även om olika uppfattningar har redovisats
om formerna för dess realiserande. RSV:s översyn av mervärdeskatteenheternas organisation innefattar
också en försöksverksamhet med informationsöverföring och jämförande granskning i några län. Resultatet av den verksamheten blir ett värdefullt
underlag när beslut skall fattas om utformningen av det framtida systemet för sådan granskning och informationsöverföring.
En förutsättning för att det skall vara meningsfullt att föra över informa-
tion till andra skatteförvaltningar är att informationen är korrekt. I detta
avseende gäller att de mervärdeskatteuppgifter som nu finns tillgängliga i
det befintliga ADB-systemet endast i liten utsträckning omfattar t.ex.
ändringsbeslut. Jag har erfarit att RSV har tagit initiativ till att göra registreringen av uppgifter mer fullständig och därmed i högre grad än nu korrekt.
Med hänsyn till den organisationsutredning som RSV bedriver och det
arbete med en generell kontrollplan som också görs inom RSV och med
beaktande av den tidigare nämnda försöksverksamheten kan slutlig ställ-
ning inte nu tas till den av utredningen skisserade modellen för mervärdeskattekontrollen. Oberoende av detta bör ändå vissa av de av utredningen
föreslagna författningsändringarna genomföras. Utredningen har också an-
gett att dessa kan genomföras oberoende av om den nya kontrollmetodiken genomförs eller inte. Jag övergår därför nu till att behandla förslagen till författningsändringar.
2.3 Mervärdeskatteutredningens förslag till författningsändringar 2.3.1 Registrering av skattskyldiga
Den som är redovisningsskyldig skall anmäla sig för registrering hos länsstyrelsen i det län där verksamheten bedrivs. Länsstyrelsen utfärdar ett särskilt bevis om verkställd registrering. Länsstyrelsen har vidare möj-
lighet att, om särskilda skäl föreligger, besluta att den som har påbörjat en
verksamhet tills vidare skall vara skattskvldig och därmed registrerad
redan innan någon omsättning har kommit till stånd.
Mervärdeskatteutredningen konstaterar inledningsvis att registreringen är en rent kameral åtgärd. Den tolkas dock ofta som ett länsstyrelsebeslut om alt verksamheten som bedrivs eller kommer att bedrivas är skattepliktig. Vid registreringen fattas också beslut om redovisningsperiod och redo-
visningsmetod. Utredningen pekar på vikten av att information lämnas,
framför allt till nytillkomna skattskyldiga. om de lagbestämmelser., före-
skrifter och anvisningar som gäller för mervärdeskatten. Detta gäller i
synnerhet när reduceringsreglerna är tillämpliga eller när verksamheten
enbart delvis medför skattskyldighet. Det är, enligt utredningens mening. av stor betydelse att länsstyrelsen också följer upp redovisningarna från
nyregistrerade skattskyldiga. Registreringen är därmed av väsentlig betydelse för såväl beskattningsmyndigheterna som de skattskyldiga. Utredningen konstaterar med tillfredsställelse att den personalförstärkning av mervärdeskatteenheterna som har ägt rum under senare år motiverats bl.a. med behovet av ökade kvalificerade resurser för arbetet med registreringen.
Det är enligt utredningens mening tite rimligt att betrakta registreringen
som enbart en kameral åtgärd eftersom den i verkligheten innebär ett
väsentligt ställningstagande i sak. Registreringen bör, menar utredningen, ges en egen självständig rättsverkan av den innebörden att länsstyrelsen
efter prövning funnit att den i registreringsbeviset beskrivna verksamheten är att anse som yrkesmässig enligt ML och att därmed också skattskyldighet föreligger. Ett beslut om registrering bör kunna överprövas av skatte-
domstol. Utredningen föreslår därför ändringar i 19 och 51 88.
För att undanröja tveksamhet om rätten att utföra skatterevision för att kontrollera riktigheten i uppgifter som har lämnats i ett registreringsärende har utredningen föreslagit att en sådan rätt uttryckligen anges i 28 §.
Vad utredningen anfört om registreringens betydelse betonas av remiss-
instanserna. Detta gäller inte minst vikten av information till nytillkomna
skatt- och redovisningsskyldiga och av att dessa även fortsättningsvis ägnas särskild uppmärksamhet. Att registreringen skall föregås av en prövning av skatt- och redovisningsskyldigheten understryks också av remissinstanserna. Vidare tillstyrks förslaget om att registreringsbeslutet skall få överprövas och att skatterevision skall få utföras för att kontrollera upp-
gifter i en registreringsanmälan. För egen del får jag anföra följande. Den ökning av registreringsresur-
serna som har genomförts under senare tid har motiverats av den stora betydelse som registreringsfunktionen har. Det har under den tid mervärdeskatten funnits visat sig att problem som inte löses redan vid starten av en verksamhet har en tendens att förstoras och ibland t.o.m. bli så svåra
att den redovisningsskyldige saknar ekonomisk och praktisk förmåga att
rätta de fel som har tillkommit på grund av missförstånd och ibland bristande information i samband med registreringen. Det är därför angeläget att ytterligare markera registreringens betydelse samtidigt som man utvidgar möjligheten till kontroll av att lämnade registreringsuppgifter är riktiga. Med hänsyn härtill bör i 19 § särskilt anges att länsstyrelsen beslutar om registrering och tilldelar den som är redovisningsskyldig ett registreringshummer. Vidare bör, som utredningen har föreslagit, 28 § ändras
så att det klart framgår att skattere vision skall få göras även för kontroll av
uppgifter som avser registrering. Det är vidare enligt min uppfattning av vikt att riktigheten av ett länsstyrelsebeslut i fråga om registrering skall
kunna överprövas omedelbart och inte som nu i samband med att skatt
skall fastställas. Redovisningsskyldighetsfrågan bör kunna klarläggas i
omedelbar anslutning till att en verksamhet påbörjas. Det är också av vikt
att den som vägrats registrering kan få avslagsbeslutet prövat av högre
instans.
Som RSV har anfört bör dock besvären såvitt avser de administrativa
frågorna, dvs. redovisningsmetod och redovisningsperiod, anhängiggöras has RSV. Den del av registreringsbeslutet som avser en bedömning av om
skatt- och redovisningsskyldighet föreligger bör givetvis prövas av skatte-
domstolarna. Med hänsyn härtill bör 51 § i utredningens förslag omformuleras.
2.3.2 Redovisningsskyldighet, m.m.
Enligt 6 § föreligger skyldighet att redovisa mervärdeskatt till staten om
den skattepliktiga omsättningen överstiger 10000 kr. för beskattningsåret.
Länsstyrelsen kan emellertid om särskilda skäl föreligger medge att skatt-
skyldig skall vara redovisningsskyldig även i annat fall. När redovisnings-
skyldigheten har inträtt kvarstår den till dess att länsstyrelsen beslutar att
den skall upphöra. Sådant beslut skall meddelas när den skattepliktiga omsättningen varaktigt kommer att uppgå till högst 10000 kr.
Gränsvärdet har alltsedan år 1969, dvs. när mervärdeskatten infördes,
varit 10000 kr. Frågan om ett ändrat gränsvärde har varit uppe till diskussion vid ett flertal tillfällen i riksdagen. Mervärdeskatteutredningen har
därför haft i särskilt uppdrag att bedöma denna fråga. Utredningen har mot bakgrund av penningvärdeutvecklingen sedan år 1969 och under hänsyns-
tagande till de skattesatsändringar som ägt rum efter nämnda år föreslagit att gränsvärdet höjs till 15000 kr. Gränsvärdet skulle därmed realt ha samma innebörd som vid tillkomsten. Remissinstanserna har allmänt avstyrkt förslaget. Flertalet anför att det nuvarande gränsvärdet är väl inarbetat och känt. De menar att en så blygsam höjning skulle få enbart marginell betydelse för de skattskyldiga men leda till administrativa svårigheter. Några remissinstanser har därför
menat att en höjning skulle behöva vara väsentligt större. Ett väsentligt höjt gränsvärde skulle dock kunna leda till konkurrenssnedvridning. Detta skulle stå i strid med önskemålet om att mervärdeskatten i största möjliga utsträckning skall vara konkurrensneutral.
Jag delar den uppfattning som flertalet remissinstanser gett uttryck för. Jag vill också framhålla att gränsen för redovisningsskyldighet inte har
tillkommit för att bereda vissa skattskyldiga en förmån. I stället får den ses
som ett sätt att av praktiska skäl minska antalet redovisningsskyldiga.
Jag är av de skäl som jag nu har nämnt inte beredd att föreslå någon ändring av gränsvärdet.
Utredningen har föreslagit att den nuvarande skyldigheten för alla skattskyldiga att i faktura ange mervärdeskattens belopp skall omfatta endast sådana skattskyldiga som också är redovisningsskyldiga. Utredningen föreslår vidare ett utvidgat betalningsansvar för den som är registrerad som
redovisningsskyldig till mervärdeskatt. Det senare förslaget innebär att den som är registrerad blir betalningsskyldig även för felaktigt debiterad mervärdeskatt. Bägge dessa förslag har enligt utredningen motsvarigheter i
de utländska mervärdeskattesystemen.
Beträffande dessa förslag får jag anföra följande. De utländska mervär-
deskattesystemen har, i motsats till vårt mervärdeskattesystem, i regel
identitet mellan skatt- och redovisningsskyldighet. Detta innebär att de
som inte når upp till en viss minsta storlek på verksamheten i princip står helt utanför mervärdeskattesystemet. Med en sådan konstruktion är de av utredningen föreslagna ändringarna väl motiverade.
Jag anser alt det skulle vara av stort värde om man även i det svenska
systemet fick en identitet mellan skatt- och redovisningsskyldighet. Det nuvarande förhållandet, som innebär att vissa skattskyldiga inte är skyldiga att betala skatt. är förvillande. En ordning som innebär att de som inte
är redovisningsskyldiga helt ställs utanför mervärdeskatten bör eftersträvas. Det bör ankomma på mervärdeskatteutredningen att närmare undersöka om en sådan ordning är möjlig även för den svenska mervärdeskat-
ten. I avvaktan på detta är jag inte beredd att biträda de ändringsförslag
som utredningen på denna punkt har lagt fram.
2.3.3 Uppgifter i faktura, m.m.
Utredningen förordar att kravet på öppen skattedebitering, i likhet med vad som gäller i utländska mervärdeskattesystem, bör mildras då det gäller
förvärv för småbelopp. Fakturan bör kunna ligga till grund för avdrag för
ingående skatt även utan speciell uppgift om skattens storlek. Utredningen
föreslär att avdrag för ingående skatt bör få göras om inköpsbeloppet inkl.
skatt understiger 200 kr.. även om skatten inte har angetts särskilt.
Utredningens förslag har tillstyrkts av flertalet remissinstanser. Några har förordat ett högre belopp medan ett fåtal, däribland RSV, avstyrkt
förslaget. För egen del vill jag anföra följande. Mervärdeskattesystemet bygger på att avdraget för ingående skatt skall vara dokumenterat genom att skattens
belopp anges särskilt på inköpsfaktura eller dylikt. Utredningens förslag
innebär ingen ändring av kravet på dokument som styrker inköpet utan enbart att den särskilda mervärdeskatteangivelsen inte skall utgöra en
förutsättning för rätt till avdrag då det gäller inköp till mindre belopp. Jag anser att förslaget i princip kan godtas.
Någon uppmjukning av reglerna om skyldigheten att utfärda faktura
eller annan jämförlig handling som utvisar mervärdeskattens belopp före-
slås inte. Undantag från denna skyldighet skall också fortsättningsvis i
princip gälla enbart för detaljhandeln. Mot bakgrund härav bör ändringen inte gälla generellt utan enbart omfatta inköp till värden som understiger
200 kr. från detaljhandeln. Det torde också vara främst kvitton och andra verifikat på inköp från detaljhandeln som ibland saknar särskild skatteangivelse och som därför har vållat diskussioner och irritation vid granskningar. Detta bör i stor utsträckning kunna undvikas om utredningens förslag
med den av mig förordade justeringen genomförs. Den författningsändring som behövs bör, som utredningen har föreslagit, göras i anvisningarna till
17 §.
Utredningen har uppmärksammat att flera utländska mervärdeskatte-
system innehåller bestämmelser om att den skattskyldiges registrerings-
nummer skall vara angivetr på fakturor eller motsvarande handlingar. Med den betydelse som utredningen vill ge registreringen finner utredningen det vara av stort värde med en motsvarande uppgiftsskyldighet även i det
svenska mervärdeskattesystemet, En sådan uppgift skulle kunna vara till
hjälp för de skattskyldigas egen kontrollverksamhet. Det är enligt utredningen vidare av väsentligt intresse att beskattningsmyndigheten liksom en fakturamottagare i tveksamma fall utan större besvär kan identifiera utställaren av en faktura. Utredningen förordar att i anvisningarna till 16 § införs bestämmelser som innebär att uppgiftsskyldigheten i utställd faktura eller motsvarande utvidgas till att omfatta även utställarens registreringsnum-
mer.
Flertalet remissinstanser har understrukit att kontrollmöjligheterna ut-
vidgas om förslaget genomförs.
Några remissinstanser har tillstyrkt förslaget endast under förutsättning
alt en ny nummerserie inrättas för fysiska personer. I annat fall skulle den
personliga integriteten äventyras. Några remissinstanser, däribland Ko-
operativa förbundet, KF, har helt avstyrkt förslaget. KF har framhållit att kravet inte är rimligt i förhållande till de små positiva effekter som försla-
get kan få om det genomförs.
För egen del får jag framhålla följande. Det är av stor vikt att alla
möjligheter utnyttjas som kan förbättra kontrollen. Utan att överbetona vikten av att utställarens registreringsnummer anges i fakturan kan konstateras att det är av värde för mottagaren att veta om utställaren är registrerad som redovisningsskyldig till mervärdeskatt. Är mottagaren tvek-
sam bör han lätt kunna kontrohera uppgiften hos länsstyrelsen. För flerta-
let fakturautställare innebär förslaget inte heller något nämnvärt merarbete. De flesta arbetar med färdigtryckta fakturablanketter, vilka kan förses även med registreringsnumret. Jag anser att förslaget bör genomfö-
ras.
För att inte onödigtvis belasta de skattskyldiga med merkostnader för upptryckning av nya fakturablanketter bör den nya uppgiftsskyldigheten träda i kraft efter en viss övergångstid. Företagen kan då föra in registreringsnumret på fakturorna i samband med ordinarie nytryck av blanketter. Den nya bestämmelsen bör tas in i anvisningarna till 16 §.
2.3.4 Fastställelse av skatt
Utredningen konstaterar att den nuvarande beslutsordningen för fastställande av mervärdeskatt fungerar bra. Detta gäller inte minst de möjligheter som länsstyrelsen har att under en treårsperiod på ew enkelt sätt
meddela nytt preliminärt beslut när sådana omständigheter har framkom-
mit som föranleder ändring av tidigare fastställd skatt. Ett sådant nytt
beslut kan utfärdas på initiativ av antingen den skattskyldige eller länsstyrelsen. Efter treårsperiodens utgång kan ändring av fastställd skatt ske antingen
genom efterbeskattning eller genom besvär i särskild ordning. Frågan om ändring skall anhängiggöras senast under sjätte året efter utgången av det kalenderår under vilket beskattningsåret har gått till ända. För att efterbeskattning skall få ske eller för att besvär i särskild ordning skall få anföras krävs att vissa förutsättningar är uppfyllda.
Utredningen har konstaterat att förutsättningarna för efterbeskattning nästan alltid är uppfyllda. Detta är dock oftast inte fallet när det gäller den skattskyldiges besvär i särskild ordning. Utredningen har inte funnit några väsentliga skäl för att denna skillnad skulle bibehållas. Utredningen föreslår att tillämpningstiden för det enklare beslutsförfarandet förlängs från nuvarande tre år till sex år. Härigenom bör, menar utredningen, strängt taget alla rättelser som länsstyrelsen och den skattskyldige är överens om kunna göras på ett enkelt och smidigt sätt. Bestämmelserna om efterbeskattning och besvär i särskild ordning behöver endast användas i de fall ett lagakraftvunnet slutligt beslut redan föreligger. Utredningen föreslår vidare att begreppet preliminärt beslut utmönstras ur ML. Utredningens förslag föranleder ändring av 33, 35, 36, 40 och 51 §§.
Flertalet remissinstanser har tillstyrkt eller lämnat förslagen utan invändningar. RSV och några länsstyrelser har emellertid avstyrkt förslaget såvitt avser en förlängd tidsfrist i efterbeskattningsfallen. Som skäl härför har åberopats att den begränsning som ligger i att efterbeskattning f.n. inte får göras om det är fråga om ett ringa belopp eller om det är uppenbart oskäligt skulle falla bort. vilket skulle kunna leda till att även obetydliga eller oskäliga rättelser görs.
Beträffande dessa förslag får jag framhålla följande. En förlängning av tidsfristen för meddelande av nytt beslut, dvs. för rättelse av tidigare fastställd skatt syftar i första hand inte till att förbättra kontrollmöjligheterna. Indirekt kan detta ändå påverka kontrollresurserna positivt eftersom rättelsen blir betydligt enklare att göra och därmed mindre tidsödande. Förslaget undanröjer också den nuvarande skillnaden i möjligheterna att rätta fel till den skattskyldiges fördel och till hans nackdel.
De av några remissinstanser uttalade farhågorna för att rättelse också skall göras när det är fråga om ringa belopp eller när det är oskäligt bör inte överdrivas. Jag utgår från att länsstyrelserna redan i dag avstår från att lägga ner arbete på sådana fall när det är fråga om ändring av fastställd skatt genom preliminärt beslut. Självklart bör inte granskningsresurser och andra resurser användas för rättelse av bagatellartade fel. Någon uttrycklig bestämmelse härom torde inte behövas. Jag förordar att utredningens förslag om en till sex år förlängd tidsgräns genomförs. Detsamma gäller förslaget att utmönstra uttrycket preliminärt beslut ur ML. Härutöver förordar jag vissa redaktionella ändringar i utredningens författningsförslag.
För att undanröja all risk för en retroaktiv tillämpning av de nya bestämmelserna till de skattskyldigas nackdel bör bestämmelserna tillämpas en-
dast i sådana fall då de nu gällande reglerna om rättelse i ordinär väg skulle kunna tillämpas. I övriga fall bör de äldre bestämmelserna fortfarande
gälla.
2.4¶Övriga frågor
2.4.1 Sekretessbelagda mervärdeskatteuppgifter
De uppgifter som finns i länsstyrelsernas register över dem som är
registrerade som skattskyldiga till mervärdeskatt är sekretesskyddade enligt 9 kap. 1§ sekretesslagen (1980: 100). Föreningen Auktoriserade revisorer FAR har i en skrivelse till budgetdepartementet hemställt att sek-
retessen upphävs på så sätt att länsstyrelsen får rätt att lämna ut uppgift
huruvida någon är registrerad som redovisningsskyldig till mervärdeskatt
eller ej. För egen del har jag funnit att det inte finns några tungt vägande skäl för att denna uppgift skall vara sekretesskyddad. Det är tvärtom önskvärt att
en möjlighet finns för den som vill kontrollera att en blivande leverantör eller entreprenör är registrerad som redovisningsskyldig till mervärde-
skatt. Detsamma bör gälla om den som har tagit emot en faktura är
tveksam om utställarens status i mervärdeskattehänseende. Uppgifter ur registret om en skattskyldigs registreringsnummer, namn. adress, firma och verksamhet bör kunna lämnas ut.
För att de aktuella uppgifterna skall kunna lämnas ut till enskilda mäste sekretessen begränsas. Enligt 9 kap. 1 § fjärde stycket sekretesslagen får uppgifter utan hinder av sekretessen lämnas till enskilda enligt vad som föreskrivs i lag om förfarandet vid beskattning eller om skatteregister.
Undantag från sekretessen kan alltså tas in i någon författning om förfaran-
det vid beskattning, t.ex. ML. Med hänsyn härtill föreslås att en bestämmelse som begränsar sekretessen i förhållande till enskilda enligt vad jag nyss har sagt införs i ett nytt andra stycke till 21 § ML.
Sekretessen bör emellertid inte helt vika. I undantagsfall kan det finnas
anledning att inte lämna ut uppgifterna. Enligt 7 kap. 15 § sekretesslagen skall för uppgifter såsom namn och adress på enskilda i folkbokföringsverksamhet gälla sekretess om det av särskild anledning kan antas att den enskilde eller någon honom närstående lider men om uppgifterna röjs.
Enligt min mening kan det finnas fog för samma sekretesskydd när uppgif-
terna förekominer I mervärdeskatteregistret. Den nya bestämmelsen bör
därför innehålla ett skaderekvisit av innebörd att sekretessen inte viker om det av särskild anledning kan antas att den registrerade eller någon denne närstående lider men om uppgiften röjs. Genom att uttrycket ”men” används, framgår att den skattskyldige skall skyddas mot främst integritetskränkningar av olika slag och inte mot en ekonomisk skada. Den
föreslagna bestämmelsen har utformats i analogi med 12 § skatteregisterlagen (1980: 343).
Till sist skall nämnas att, om en myndighet begär uppgifter ur mervär-
deskatteregistret, dessa uppgifter regelmässigt torde kunna lämnas ut med stöd av den s.k. generalklausulen i 14 kap. 3 § sekretesslagen.
2.4.2 Redovisningsskyldighetens inträde vid viss kreditförsäljning
Enligt 5a§ första stycket inträder redovisningsskyldighet för mervärdeskatt när en affärshändelse, för vilken skattskyldighet har inträtt, enligt
god redovisningssed bokförs eller borde ha bokförts.
Från denna huvudregel har undantag gjorts för viss affärshändelse. Av 5a§ andra stycket framgår att redovisningsskyldigheten får anstå till dess betalning inflyter från köparen vid kreditförsäljning med förbehåll om återtaganderätt. Avdragsrätten är begränsad på samma sätt genom en bestämmelse i 17 § andra stycket.
I prop. 1978/79: 141 om redovisning av mervärdeskatt m. m. (s. 55 ff)
konstaterades att avbetalningsköpen krävde en särbehandling. En succes-
siv beskattning och avdragsrätt skulle tillämpas i de transaktioner där lagen (1978:599) om avbetalningsköp mellan näringsidkare m. fl. var tilllämplig. Vidare förordade dåvarande departementschefen att också kreditköp med återtaganderätt enligt konsumentkreditlagen (1977:981) skulle behandlas på samma sätt som avbetalningsköp mellan näringsidkare. Den-
na särbestämmelse om redovisning av skatt vid avbetalningsköp borde. enligt departementschefen, tillämpas endast i sådana fall där återtaganderätt klart kunde åberopas. Dessa två särfall avsågs i lagtexten kunna täckas av uttrycket kreditförsäljning med förbehåll om återtaganderätt.
I en skrivelse till budgetdepartementet har Sveriges Slakteriförbund
förening u. p. a. anhållit att ifrågavarande bestämmelse ändras. Slakteriför-
bundet åberopar ett förhandsbesked som meddelats av RSV:s nämnd för rättsärenden. Av förhandsbeskedet framgår att nämnden ansett att särbestämmelserna är tillämpliga även i fall som inte omfattas av konsumentkreditlagen eller lagen om avbetalningsköp mellan näringsidkare m. fl., men
där kreditköp med förbehåll om återtaganderätt ändå kan anses föreligga.
Förbundet anser att denna tolkning är otillfredsställande och att den dessutom står i strid med vad som egentligen varit lagstiftarens avsikt.
För egen del får jag anföra följande. Den nu aktuella särbehandlingen bör i likhet med vad som avsågs endast tillämpas i de fall där förbehåll om återtaganderätt kan åberopas med stöd av konsumentkreditlagen (1977:981) eller lagen (1978: 599) om avbetalningsköp mellan näringsidkare m. fl. För att ingen tveksamhet härom skall föreligga bör 5 a § andra stycket
och 178 andra stycket kompletteras med en direkt hänvisning till de nu nämnda lagarna.
2.4.3 Karantänsverksamhet
I en skrivelse till budgetdepartementet har lantbruksstyrelsen tagit upp
frågan om undantag från skatteplikt till mervärdeskatt för tjänst som avser
karantänsförvaring av hund och katt.
F.n. finns en skyldighet att, vid införsel av hund eller katt från länder där rabies förekommer, förvara djuret i karantän under fyra månader.
Syftet med karantänsförvaringen är att försöka förhindra att rabies också sprids till Sverige. Det finns enligt styrelsen fem s.k. offentliga karantäner
som tar emot hundar och katter. Dessa drivs 1 antingen statlig. kommunal eller privat regi. Kostnaderna för karantänsförvaringen uppgår f.n. enligt
styrelsen till ca 5000 kr. per hund och 2500 kr. per katt. Till dessa belopp
kommer mervärdeskatt.
Lantbruksstyrelsen har i skrivelsen också uppgett att kostnaden för att legalt införa en hund eller katt vida överstiger den kostnad som drabbar den som upptäcks ha smugglat in ett sådant djur. Frestelsen att smuggla in djuren ökar därför. Det är enligt styrelsens uppfattning nödvändigt att hålla kostnaderna för legal införsel på sådan nivå att smugglingen ej ökar. Sett ur samhällets synpunkt skulle enligt lantbruksstyrelsen kostnaderna för att bekämpa rabies i fall den spreds till Sverige uppgå till mångmiljonbelopp. Eantbruksstyrelsen har hemställt att karantänsverksamhet undantas från
skatteplikt enligt ML.
Över lantbruksstyrelsens skrivelse har yttranden avgetts av generaltullstyrelsen och RSV.
Generalhullstyrelsen har ifrågasatt om åtgärden får någon mer påtaglig smugglingsavhållande verkan men har ändå inte motsatt sig att förslaget
genomförs.
RSV har av principiella skäl avstyrkt förslaget. Enligt verkets mening bör åtgärder för att komma tillrätta med smuggling ske inom ramen för annan lagstiftning. RSV understryker vikten av att skattelagstiftningen inte utnyttjas för annat syfte än det lagstiftningen i första hand skall tillgodose.
Om förslaget ändå skulle genomföras pekar RSV på vissa problem som kan
uppkomma i de fall karantänsverksamheten omfattar andra djur än hundar och katter och de fall då karantänsverksamheten drivs tillsammans med annan verksamhet, t.ex. hunduppfödning. I dessa fall kan fördelnings-
problem uppkomma då det gäller avdrag för ingående skatt som belöper på
gemensamma förvärv. För att eliminera dessa problem och för att ytterligare tillgodose syftet att hålla nere karantänskostnaderna föreslår RSV att avdragsrätt skall föreligga även för skatt som hänför sig till den skattefria
karantänstjänsten.
För egen del får jag anföra följande. Det är av utomordentlig betydelse att alla möjligheter tas till vara att förhindra att rabies införs till Sverige och att de stora kostnader som ett bekämpande av sjukdomen skulle medföra undviks. Jag har visserligen förståelse för RSV:s principiella ståndpunkt.
Jag har ändå den uppfattningen att slopad mervärdeskatt kan leda till att
antalet insmugglade djur minskar och förordar därför att förslaget genomförs. För att ytterligare sänka kostnaden för karantänsverksamheten och
för att undvika tillämpningssvårigheter bör den ingående skatten i denna karantänsverksamhet omfattas av avdragsrätten enligt ML, dvs. medföra s.k. teknisk skattskyldighet. Jag förordar att bestämmelser om karantäns-
verksamhet av nu angiven innebörd införs i 2 och 1188.
244 Skatteplikt för vissa tjänster inom den yrkesmässiga djuraveln
I sitt remissyttrande över mervärdeskatteutredningens nu behandlade betänkande har Lantbrukarnas skattedelegation tagit upp frågan om skattskyldighet för språngavgifter som hingsthållare har uppburit i sin verksamhet. Delegationen har framhållit att dåvarande riksskattenämnden hade uttalat (RSN 11 1969: 129.14) att språngavgifter som uppbars av en hingsthållare var att anse som vederlag för tjänster, som var skattepliktiga enligt 108. Detta ställningstagande har enligt skattedelegationen allmänt accepte-
rats av såväl skattskyldiga som vederbörande myndigheter. I ett senare förhandsbeskedsärende har regeringsrätten däremot funnit att betäckning
utgör tjänst avseende skattepliktig vara. Denna tjänst är enligt regerings-
rätten dock inte av sådan art som anges i 10§ första stycket.
Enligt skattedelegationens uppfattning skulle det medföra svåra konsekvenser för berörda skattskyldiga om vissa delar av avelsverksamheten skulle hållas utanför mervärdeskattesystemet. Delegationen har därför hemställt att även denna fråga uppmärksammas vid behandlingen av mer-
värdeskatteutredningens betänkande.
I prop. 1968: 137 om ändring I ML. s. 28. uttalades att seminverksamhet borde inrymmas under beskattningen och att detta kunde anses vara fallet
enligt redan beslutade bestämmelser.
En verksamhet som avser yrkesmässig djuruppfödning eller avel är ofta förenad med försäljning av djur. Om så är fallet medför verksamheten skattskyldighet till mervärdeskatt. Av såväl praktiska som materiella skäl bör både inseminering och betäckning av djur vara skattepliktiga tjänster. För att så skall bli fallet bör göras ett tillägg till andra stycket av anvisningarna till 108, enligt vilket inseminering eller betäckning av djur omfattas av
skatteplikt enligt 10§ första stycket I. Genom en sådan ändring uppnås
också — genom bestämmelserna i 2a§ tredje stycket 2 — att både insemi-
nering och betäckning här i landet av ett sto som förs hit för det ändamålet
från utlandet kommer att anses som en exporttjänst. Någon skatt kommer därför inte att behövs tas ut för dessa tjänster.
2.4.5 Koncernföretag
Enligt 178 fjärde stycket får ett koncernföretag som tillhandahåller
skattefria tjänster åt ett annat koncernföretag föra över den ingående
skatten till det andra företaget där den blir avdragsgill enligt annars gällan-
de bestämmelser. Koncernföretag har definierats genom en hänvisning till
Prop. 1981/82: 59 ra tin
43§3 mom. kommunalskattelagen (1928: 370). Denna bestämmelse innehåller numera endast regler om i vilka fall ett koncernbidrag anses som en avdragsgill omkostnad. Bestämmelsen i ML bör därför ändras. Jag anser
att detta lämpligen bör ske på det sättet att koncernföretagen definieras i
ML på samma sätt som de f.n. definieras i punkt 3 av anvisningarna till 43§ kommunalskattelagen. Detta innebär att ett koncernförhållande föreligger bl. a. om ett moderföretag äger mer än nio tiondelar av aktierna i ett eller flera svenska aktiebolag. Rätten till överföring av den ingående skatten bör gälla även i det fall ett moderföretag endast indirekt äger ett annat bolag. dvs. när ett eller flera helägda dotterbolag i sin tur äger mer än nio tiondelar av aktierna i ett annat bolag. Något krav på att ett lämnat koncernbidrag också skall vara avdragsgillt vid inkomsttaxeringen bör — i överensstämmelse med vad som nu tillämpas — inte ställas upp.
2.5¶Lagrådets yttrande
Med hänsyn till de nu genomgångna lagstiftningsfrågornas enkla beskaffenhet är det enligt min mening inte motiverat att inhämta lagrådets yttran-
de.
3 Hemställan
Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att antaga inom budgetdepartementet upprättat förslag
till
lag om ändring i lagen (1968: 430) om mervärdeskatt. '
4¶Beslut
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att antaga det förslag som föredraganden har lagt fram.
Bilaga I
Mervärdeskatteutredningens sammanfattning av betänkandet (Ds B 1980: 6) Översyn av mervärdeskatten Del V Mervärdeskattekontrollen m. m.
Utredningen har tidigare förutskickat att kontrollen av mervärdeskatten skulle behandlas i ett kommande slutbetänkande. Vi har dock funnit anledning att behandla denna fråga separat i detta delbetänkande. Av redogörel-
sen I det inledande avsnittet av betänkandet framgår att ett avgörande skäl för denna särbehandling av kontrollfrågan har varit det uppdrag, som riksskatteverket (RSV) fått att utreda den framtida organisationen av läns-
styrelsernas mervärdeskatteenheter.
I det föreliggande betänkandet presenterar vi dels en principiell syn på
hur mervärdeskattekontrollen enligt vår uppfattning bör inriktas för framtiden. dels förslag till vissa författningsändringar. Dessa har i sig själva en
klar kontrollmässig innebörd och motivering och kan därför genomföras
oberoende av framtida ändringar i mervärdeskatteadministrationen.
I kapitel 1-3 behandlas vissa allmänna synpunkter på skattekontrollen och visst statistiskt material om uppbörd, m. m.
Registreringen, som behandlas 1 kapitel 4, är i dag en närmast rent kameral åtgärd. Ett utfärdat bevis om registrering torde dock allmänt tolkas som ett länsstyrelsens beslut om att den verksamhet registreringen avser är att anse som yrkesmässig i ML:s mening och att skattskyldighet föreligger. Registreringen innebär de facto ett väsentligt ställningstagande i sak och är dessutom förenad med beslut avseende den registrerades framtida redovisning av skatt. Vi har därför funnit det vara naturligt att registreringen ges en egen självständig rättsverkan av den innebörden att länssty-
relsen efter prövning funnit att den i utfärdat registreringsbevis beskrivna
verksamheten är att anse som yrkesmässig enligt ML och att därmed också skattskyldighet föreligger. Ett beslut om registrering bör kunna omprövas i skattedomstol.
I kapitel 5 behandlas frågor som rör bl. a. skatteredovisningen. I avsnitt
5.1 tar vi upp frägan om gränsvärde för redovisningsskyldighet enligt 6 §.
Nuvarande gräns för redovisningsskyldighet vid en skattepliktig omsättning av 10000 kr. för helt beskattningsår har gällt alltsedan mervärdeskatten infördes.
Skatteutskottet har i betänkandet SKU 1978/79:14 behandlat ett motionsyrkande om att gränsvärdet med hänsyn till den penningvärdeför-
ändring som skett sedan år 1969 borde höjas till 20000 kr. Frågan borde
enligt utskottet närmare övervägas av mervärdeskatteutredningen. Med detta uttalande avstyrktes motionen.
Vi har för vår del funnit att en höjning av gränsvärdet i och för sig har relativt liten praktisk betydelse för skatteadministrationen. Med beaktande
av vidtagna höjningar av skattesatsen kan uppgången av den allmänna
prisnivån sedan år 1969 dock motivera en höjning av gränsen för redovis-
ningsskyldighet till 15 000 kr. Härigenom får gränsvärdet samma reala nivå som när skatten infördes.
I avsnitt 5.2 behandlas faktureringsskyldigheten. Vi föreslår där att faktureringsskyldigheten begränsas till att gälla enbart redovisningsskyldiga skattskyldiga. Denna ändring föreslås också kompletterad med en ändring enligt vilken redovisningsskyldig köpare medges rätt till avdrag för
s.k. fiktiv skatt vid förvärv av vara från ej redovisningsskyldig säljare. På
detta sätt undanröjs eljest uppkommande kumulativa effekter vid förvärv
av skattskyldig från någon som inte är redovisningsskyldig, dvs. skattskyldig med så liten omsättning att varken fakturerings- eller redovisningsskyldighet föreligger.
Vi föreslår också. i likhet med vad som gäller i de flesta utländska
mervärdeskattesystem, att redovisningsskyldig. som förvärvar vara av ringa värde i detaljhandel och liknande verksamheter i vilken någon faktu-
reringsskyldighet enligt ML inte föreligger. skall ha rätt till avdrag för
beräknad ingående skatt, om beloppet av inköpet understiger 200 kr.
I likhet med vad som gäller i flera andra länder föreslår vi att utställarens
registreringsnummer skall anges i faktura eller motsvarande.
I avsnitt 5.3 föreslår vi att i ML införs en generell redovisningsskyldighet för belopp som registrerad skattskyldig debiterat som mervärdeskatt i utställd faktura även i de fall skatt enligt ML inte skall utgå eller utgå med
lägre belopp än den debiterade. En sådan bestämmelse överensstämmer
med vad som allmänt gäller i de utländska mervärdeskattesystemen. Redovisningsskyldighet för beloppet skall föreligga i den ordning som gäller för
skatt. För att underlätta rättelser av felaktig debitering föreslår vi bestäm-
melser som innebär att skattskyldig medges rätt att minska sin utgående
skatt för den redovisningsperiod under vilken han krediterar sin kund den
för högt debiterade skatten. Minskningen skall i de fall skatten tidigare
debiterats på faktura grundas på kreditnota.
I avsnitt 5.4 diskuteras mervärdeskattedeklarationen mot bakgrund av
att den uppfattningen förts fram att deklarationen med den minimerade
uppgiftsskyldighet som nu föreligger erbjuder endast begränsade kontroll-
möjligheter och att uppgiftsskyldigheten av det skälet borde utökas. Vi
avvisar dock detta och anser att deklarationsmaterialet i sin nuvarande
form trots allt ger goda informationer och indikationer om behovet av aktiva kontrollåtgärder.
I avsnitt 5.5 behandlas förfarandet vid fastställelse av skatt. För att tillgodose önskemål om en enhetlig beslutsordning för i princip all indirekt beskattning förordar vi efter kontakter med punktskatteutredningen att nuvarande beslutsförfarande bibehålls i allt väsentligt. Begreppet preliminärt bör dock utmönstras ur ML. Vi har vidare funnit att den nuvarande treårsperioden för att få nytt länsstyrelsebeslut bör kunna ändras till en sexårsperiod. Erfarenhetsmässigt föreligger i det närmaste alltid förutsätt-
ningar för efterbeskattning medan det däremot för besvär i särskild ordning, dvs. till den skattskyldiges förmån, krävs speciella skäl. Genom att förlänga tiden för enkla länsstyrelsebeslut elimineras i allt väsentligt denna
skillnad i fråga om att rätta en redovisning som lett till för hög eller för låg skatt.
Bestämmelserna om efterbeskattning blir med den föreslagna ordningen tillämpliga endast i de fall slutligt beslut om fastställelse av skatt har meddelats och besvär i särskild ordning behöver tillgripas endast i de fall
den skattskyldige inte har anfört besvär över slutligt fastställelsebeslut inom den i ML föreskrivna tiden. I kapitlen 6 och 7 har vi som underlag för våra bedömningar i fråga om
mervärdeskattekontrollen lämnat dels en kortfattad beskrivning av den svenska skatteadministrationen, dels en redogörelse för hur mervärdeskat-
tekontrollen bedrivs i nägra andra länder. Vid direkta kontakter med
företrädare för skatteadministrationen i Danmark, Norge och Västtyskland kar vi fått värdefull information om hur man där ser på kontrollfrågan.
I kapite! 8 har vi visat på det nära samband som i rent redovisningstekniskt hänseende föreligger mellan mervärde- och inkomstskatten. Vi menar att mervärdeskatten ur kontrollteknisk synpunkt bör betraktas som en företagsbeskattning. Detta samband markeras ytterligare genom den redan beslutade övergången till en för samtliga skattskyldiga i princip enhetlig skatteredovisning enligt bokföringsmässiga grunder och med anknytning av redovisningsperioderna till beskattningsåret. Detta innebär att den sam-
lade mervärdeskatteredovisningen för ett beskattningsår i princip kommer
all avse samma omsättning som i den skattskyldiges inkomstdeklaration
för samma är. Dessa förhållanden gör det möjligt att i fortsättningen på ett relativt
enkelt sätt med hjälp av tillgängliga uppgifter i inkomstdeklarationens rörelsebilagor göra en avstämning mot t mervärdeskatteredovisningen för
tilländalupna beskattningsår.
Vi visar även på att ändringar i efterhand av skatt som fastställts regelmässigt blir resultatpåverkande och också berör inkomsttaxeringen. Vi har
för ändringsbeslut tillhandahålls andra beskattningsorgan.
I kapitel 9 har vi sökt ange en realistisk ambitionsnivå för mervärdeskattekontrollen och efter vilka riktlinjer den i huvudsak bör bedrivas. Ambitionsnivån kan enligt vår mening, inte gärna sältas lägre än att varje skattskyldig någon gång under den tid hans redovisning är angripbar för rättelse blir föremål för kontroll av. något slag. Med den föreslagna beslutsordningen, dvs. med möjlighet till rättelse av felaktigheter genom nytt
fastställelsebeslut inom en sexårsperiod, öppnas enligt vår uppfattning
möjligheter till en på lång sikt upplagd kontrollplan grundad på en jämförande granskning av mervärdeskatteredovisningarna för helt beskattnings-
år mot inkomstdeklarationen med därtill hörande bilagor och räkenskaps-
utdrag. Denna det av skattekontrollen betecknar vi som planenlig kontrollverksamhet.
Härutöver föreligger ett stort kontrollbehov beträffande de kortperiodiska redovispingarna för ännu ej avslutade räkenskapsår och där det tillgängliga kontrollmaterialet i stort sett inte består av annat än de kortperiodiska deklarationerna till mervärdeskatt. Under denna tid har det allmänna inte något preciserat skatteanspråk gentemot den skattskyldige vad gäller inkomstskatten. Mervärdeskatteenheten har därför att under denna
tid självständigt svara för kontrollen. Denna del av mervärdeskattekontrol-
Ien betecknar vi som spontan kontrollverksamhet.
Grunden för den planenliga granskningen bör bestå i en konsekvent uppföljning av mervärdeskatteredovisningarna för helt beskattningsår mot uppgifterna i den skattskyldiges inkomstdeklaration för samma år. En sådan kontrollrutin förordades redan i den s. k. RS-propositionen om rikt-
linjer för ändrad skatteadministration (prop. 1975:87). Det dä förordade
förfarandet förutsatte att den jämförande granskningen skulle utföras i samband med det ärliga taxeringsarbetet.
En sådan ordning kan enligt vår mening inte gärna göras generell. Den
jämförande granskningen förutsätter en sammanställning av de periodvisa
redovisningarna för mervärdeskatt för helt beskattningsår och i förekom-
mande fall kompletterad med de ändringsbeslut som länsstyrelsen meddelat. Vi föreslår att denna registrering av uppgifter om mervärdeskatteredo-
visningarna genomförs och att specificerade uppgifter om mervärdeskatteredovisningarna för beskattningsäret för varje skattskyldig tas in i en särskild handling som vi betecknar som mervärdeskatteavi. Denna skall
tillställas taxeringsnämnderna för insortering i inkomstdeklarationen. Dessa mervärdeskatteavier kan dock av tidsskäl inte tillhandahållas före utgången av maj månad. Vid denna tidpunkt torde vad gäller enklare deklarationer, taxeringsarbetet ofta vara avslutat.
Vi föreslår därför en annan teknik vad gäller sådana skattskyldiga med inkomst av jordbruksfastighet som har en skattepliktig årsomsättning ej överstigande 100000 kr. Dessa skattskyldiga Kommer att i fortsättningen tillämpa helårsredovisning och får lämna sin mervärdeskattedeklaration först den 5 april taxeringsåret. Vi föreslår att sådan skattskyldig på särskild blankett som biläggs inkomstdeklarationen skall lämna uppgift om sin mervärdeskatteredovisning för beskattningsåret. Denna uppgift stäms av mot inkomstdeklarationen i samband med granskningen av denna och därefter på maskinell väg mot den skattskyldiges inbetalning av mervärdeskatt. En sådan kontrollrutin skulle ge en ärlig avstämning av mervärdeskatteredovisningarna för drygt 100000 av de totalt 400 000 till mervärdeskatt registrerade skattskyldiga.
För övriga skattskyldiga får taxeringsnämnden för sitt arbete del av de framställda mervärdeskatteavierna. De kortperiodiska uppgifterna i dessa bör enligt vår uppfattning vara av stort värde för inkomsttaxeringen. Dessutom skapas garantier för att nämnderna får del av de beslut om avvikelser från redovisningarna som länsstyrelsen gjort.
Vi förordar också en rutin enligt vilken länsstyrelsen automatiskt blir underrättad om vidtagna avvikelser från inkomstdeklarationen. Denna teknik förutsätter att det på maskinell väg upprättas förteckningar över vidtagna avvikelser av viss storlek som rör nettointäkten av verksamheter för vilka redovisningsskyldighet till mervärdeskatt föreligger.
Enligt vår uppfattning borde såväl länsstyrelserna som taxeringsnämnderna på detta sätt kunna få del av de beslutsunderlag som ligger till grund för den först vidtagna beskattningsåtgärden och den skattskyldige på så sätt befrias från förfrågningar och utredningar i samma sak från två olika beskattningsorgan.
Vi menar dock att mervärdeskatteredovisningarna inte alltid är så lätta att stämma av mot inkomstredovisningen. Det kan ifrågasättas om det med den beslutsordning som gäller för mervärdeskatten kan vara rationellt med årliga avstämningar. Vi förordar i stället att avstämningarna generellt skall göras för längre perioder, förslagsvis vart tredje eller fjärde år och utföras av mervärdeskatteenheten. Taxeringsnämndernas verksamhet måste av naturliga skäl begränsas till det aktuella beskattningsåret.
Vi har emellertid funnit att den föreslagna tekniken inte gärna kan vara tillfyllest för de största företagen. Redovisningarna för dessa är i allmänhet så komplicerade att den enda tänkbara kontrollmetoden måste vara skatterevision. Redan uppbördsbilden för mervärdeskatten motiverar sådana åtgärder. Av de statistiska uppgifter som vi redovisar framgår att knappt 3000 företag med årsomsättning över 20 milj. kr. år 1978 svarade för inte mindre än 52 procent av den totala mervärdeskatteuppbörden.
Vi föreslår därför att en kontrollplan läggs fast enligt vilken skatterevision hos dessa företag skall företas inom en femårsperiod, dvs. under den tid redovisningarna är angripbara för rättelse. Ansvaret för att dessa revisioner kommer till stånd bör enligt vår uppfattning läggas på länsstyrelsernas revisionsenheter. Revisionerna bör vara integrerade, dvs. omfatta även andra skatter och avgifter.
I avsnitt 9.3 behandlas vad vi betecknat som den spontana kontrollverksamheten. Stora krav måste ställas på denna verksamhet. Mervärdeskatte-
systemet bygger på ett snabbt och korrekt beslutsförfarande hos beskattningsmyndigheterna. Omedelbar ställning måste tas till begäran om registrering för skattskyldighet. Beskattningsmyndigheterna har vidare att skyndsamt verkställa återbetalning av överskjutande ingående skatt. En negativ deklaration kan ses som ett formligt yrkande från den skattskyldi-
ges sida. Bortsett från sådana verksamheter som medför s.k. teknisk
skattskyldighet uppkommer normalt en negativ deklaration först i samband med cen betydande investering av nägot slag. Vid de utredningar som länsstyrelsen i dessa fall måste utföra tas många gänger i sak ställning till
förvärv varom fråga uppkommer även vid en efterföljande inkomsttaxering. Det måste tillses att utredningarna häller sådan kvalitet att både den
skattskyldige och taxeringsnämnderna kan lägga dem som grund för be-
dömningarna vid inkomsttaxeringen.
Med den informationsöverföring som vi förordat för den planenliga granskningsverksamheten skapas också garantier för att de avvikelser från mervärdeskatteredovisningarna som görs kommer till taxeringsnämnders kännedom via den föreslagna mervärdeskatteavin. Den spontana kontrollverksamheten måste många gånger bedrivas i form av skatterevision. Det är tveksamt om detta institut med nuvarande bestämmelser kan tillgripas redan innan verksamhet påbörjas och innan beslut om registrering skett. Vi föreslår en ändring som gör det möjligt att undersöka förutsättningarna för registrering genom skatterevision.
Som ett led i registreringskontrollen anser vi att redovisningarna från
nystartade företag av någon betydelse måste följas upp i varje fall för det
första verksamhetsåret mot den årliga självdeklarationen. Lika viktigt är att en motsvarande åtgärd vidtas vid avregistreringar.
I avsnitt 9.4 behandlar vi uppföljningen av kontrollverksamheten. Vi menar att registreringen av uppgifterna från mervärdeskattedeklarationer och den utökade beslutsregistreringen som vi förordat öppnar nya möjligheter att med minskade manuella insatser få fram sammanställningar och redovisningar beträffande kontrollverksamheten och vad som därvid framkommit. Med förhållandevis små insatser bör det därvid vara möjligt att få fram en kartläggning av konstaterade feltyper, i vilka branscher cut visst fel är mest frekvent och till vilken storleksklass de företag hör hos vilka felredovisningar förekommer. Genom sådana uppgifter blir det möjligt att skaffa sig en säker bedömningsgrund för hur skattesystemet fungerar. Det
bör vidare vara möjligt att på detta sätt få reda på om förtydligande anvisningar från RSV i viss beskattningsfråga kan vara erforderliga. Vi
menar även att en systematisk uppföljning av kontrollarbetet kan ge besked om oklarheter i skattelagstiftningen och även 1 vissa fall peka på
sådana tillämpningssvårigheter att lagändringar på någon punkt kan vara
motiverade.
Bilaga 2
Sammanställning av remissyttrandena över mervärdeskatteutred-
ningens betänkande (Ds B 1980: 6) Översyn av mervärdeskatten del
V Mervärdeskattekontrollen m. m.
Remissinstanser
Remissyttranden har inkommit från hokföringsnämnden, byggnadsstyrelsen, riksrevisionsverket, riksskatteverket (RSV), generaltiullstyrelsen. kammarrätten i Göteborg, kommerskollegium, samtliga länsstyrelser, lokala skattemyndigheten i Stockholms fögderi, Finansbolagens förening, Föreningen Auktoriserade Revisorer FAR. Kooperativa förbundet (KF), Landsorganisationen i Sverige, Landstingsförbundet, Lantbrukarnas riksförbund (LRF). Motorbranschens riksförbund, Svensk industriförening, Svenska byggnadsentreprenörföreningen, Svenska företagares riksförbund, Svenska kommunförbundet, Svenska revisorsumfundet SRS. Svenska åkeriförbundet, Sveriges bokförings- och revistonsbyråers förbund SBRF, Sveriges grossistförbund. SHIO-Familjeföretagen, Sveriges köpmannaförbund, Sveriges redovisningskonsulters förbund och Tjänstemännens centralorganisation. Gemensamt yttrande har avgetts av Svenska arbetsgivareförenigen och Sveriges industriförbund. LRF har som eget remissyttrande åberopat ett utlåtande av Lantbrukarnas skattedelegation. Centralorganisationen SACO/SR har hänvisat till yttrande avgivet av Förbundet för jurister, samhällsvetare och ekonomer JUSEK. Kommerskollegium har överlämnat yttrande avgivet av Stockholms handelskammare.
Remissyttranden
I Kontroltverksamheten
Flertalet remissinstanser betonar behovet av en ökad mervärdeskattekontroll. Kontrollverksamheten är enligt dessa eftersatt och en förändring
mäste snarast åstadkommas. Utredningens förslag till ambitionsnivå till-
styrks allmänt av remissinstanserna. Åtskilliga har dock framhållit att denna inte kan uppnås om inte de personella resurserna krafugt förstärks.
Den av utredningen föreslagna uppdelningen av kontrollverksamheten i en spontan och en planmässig kontrollverksamhet har inte mött några invändningar. Många remissinstanser betonar att den spontana kontrollverksamheten som skall göras under löpande år och avse ej avslutade räkenskaper enbart bör utföras i mervärdeskatteenheternas regi. Dessa enheter bör, enligt vissa remissinstanser. ha egna revisionsresurser så att
eventuella utredningar får sådan kvalitet att de kan läggas till grund även
för kommande beslut inom inkomsttaxeringen. Utredningens uppfattning att det i den spontana kontrollverksamheten bör ingå en kontroll av nystartade verksamheter och de skattskyldiga som lämnar negativa deklarationer har inte mött några invändningar.
I fråga om den planenliga kontrollverksamheten och utredningens förslag till jämförande granskning är meningarna mycket delade. Åtskilliga menar att en jämförande granskning inte bör göras manuellt. Några avstyrker jämförande granskning över huvud taget och menar att kontrollob-
jekten bör utväljas maskinellt. Det finns dock en i stort sett entydig och positiv uppfattning då det gäller kontrollmetodiken för de allra största företagen. Flertalet remissinstanser tillstyrker att granskningen av dessa bör ske genom integrerade revisioner utförda i revisionsenheternas regi med sakkunnig hjälp från mervärdeskatteenheterna. Några remissinstanser har dock framhållit att utredningen överbetonat behovet av revision av
dessa. Vissa har också ifrågasatt om det är omsättningsstorleken som skall
avgöra kontrollmetoden och om inte urvalet av granskningsobjekt bör
styras av också andra förhållanden än mervärdeskatten.
Beträffande helårsredovisande jordbrukare har utredningen föreslagit
att uppgift om mervärdeskatten införs på J 2-blanketten på särskild talong.
Den jämförande granskningen görs av taxeringsnämnderna varefter talongen sänds till länsstyrelsens mervärdeskatteenhet. Uppgiften på talongen stäms härefter av maskinellt mot mervärdeskattedeklarationerna. Flertalet remissinstanser har påpekat att den enkla kontrollen enbart kan ske beträffande utgående skatt. Vidare har ifrågasatts om det f.n. finns resurser att över huvud taget göra någon jämförande granskning i taxceringsnämnden. Några remissinstanser har också framhållit att det inte är meningsfullt att för just denna grupp göra en manuell jämförande granskning. Granskning-
en bör i stället utföras maskinellt och avse både ingående och utgående
skatt. Andra remissinstanser har ansett att förslaget är bra och att det bör
prövas praktiskt. Några av dessa har också förordat att den krets som skall
lämna uppgift på självdcklarationen och omfattas av nu diskuterad kontrollmetod utvidgas tll att gälla samtliga som har en årsomsättning under
200000 kr. eller i vart fall samtliga med helårsredovisning. Även frågan om
vem som skall ha ansvaret för att granskningen görs har lett till delade meningar. Flertalet har dock menat alt utredningsansvaret vid befarade felaktigheter bör ävila mervärdeskatteenheterna.
För de skattskyldiga som inte omfattas av det nu behandlade talongsystemet och inte heller tillhör kretsen stora företag skall s. k. mervärdeskatteavier framställas på mervärdeskatteenheterna. Avierna skall lämnas till taxeringsnämnderna för insortering i resp. deklaration och användas i kontrollarbetet. Även beträffande detta förslag är remissutfallet mycket splittrat. De argument som åberopas för ett avstyrkande är bl.a. att det i många fall är omöjligt med en avstämning, att avierna kommer taxcringsmyndigheten tillhanda för sent och att avierna leder till ett stort sorteringsarbete. Några remissinstanser har däremot förordat att en försöksverksamhet bedrivs och att kontrollen i taxeringsnämnden bara görs överslagsmässigt. Mervärdeskatteenheterna skall enligt dessa svara för den egentliga kontrollverksamheten. De som tillstyrker förslaget har framhållit att förslaget innebär ett ökat informationsutbyte och att detta är mycket
väsentligt. oe
När det slutligen gäller förslaget att mervärdeskatteenheten skall göra en efterkontroll med 3—4 ärs intervall har remissinstanserna pekat på de svårigheter som f.n. finns att få tillgång till självdeklarationer för de allra
senaste åren. Även detta förslag menar vissa innebär att en kraftig resursförstärkning måste tillföras mervärdeskatteenheterna. Efterkontrollen kan också leda till skatte- och taxeringsreviston och därmed samordningspro-
blem med revistonsenheterna. Enligt några remissinstansers uppfattning är en efterkontroll enligt utredningens förslag enda möjligheten att förbättra kontrollen.
2 Registrering av skattskyldiga
Remissinstanserna delar utredningens uppfattning att registreringen till mervärdeskatt är av mycket väsentlig betydelse för såväl beskattningsmyndigheterna som de skattskyldiga och att registreringen bör få en ökad uppmärksamhet. Flertalet remissinstanser betonar också liksom utredningen vikten av information till nytillkomna skatt- och redovisningsskyldiga och att dessa även fortsättningsvis bör ägnas särskild uppmärksamhet.
Utredningens förslag att registreringen skall föregås av en särskild prövning av att skatt- och redovisningsskyldighet föreligger liksom förslaget till möjlighet att anföra besvär över ett registreringsbeslut har tillstyrkts eller
lämnats utan erinran av i stort sett samtliga remissinstanser. RSV liksom
några länsstyrelser har dock påpekat att registreringen innebär dels en prövning av skatt- och redovisningsskyldigheten, dels en rent teknisk registrering och att detta, om inte närmare preciseringar görs, kan leda till en icke önskvärd ändring i den nuvarande besvärsinstansordningen. RSV
anser att den nuvarande instansordningen i de administrativa frågorna
även fortsättningsvis bör bibehållas. Några länsstyrelser har helt motsatt sig förslaget och menat att de nuvarande möjligheterna att få skall- och redovisningsskyldighetsfrågor prövade i högre instans är tillfyllest. Förslaget innebär enligt dessa enbart ett administrativt merarbete.
Utredningens förslag att skatterevision skall få utföras för att kontrollera registreringsskyldigheten har tillstyrkts av remissinstanserna.
3 Gränsen för redovisningsskyldighet
Utredningens förslag att höja gränsen för redovisningsskyldighet från
10000 kr. till 15000 kr. har avstyrkts av flertalet remissinstanser. Några
remissinstanser däribland ERF och Svenska revisorsamfundet SRS har
ifrågasatt om inte höjningen borde sättas till 20000 kr. De remissinstanser
som avstyrkt har som skäl härför åberopat att det nuvarande gränsvärdet
är väl inarbetat och känt. De praktiska svårigheterna torde bli större än
fördelarna med en så ringa höjning. Vidare har några länsstyrelser anfört att en höjning av gränsvärdet kan snedvrida konkurrensförhållandena inte minst för de skattskyldiga som har att tillämpa reduceringsreglerna. SH1O- Familjeföretagen har framfört att det nuvarande gränsvärdet gynnar vissa icke-reguljära mindre yrkesutövare. SHIO-Familjeföretagen anser att man snarast bör överväga en sänkning av nuvarande gränsvärde.
4 Uppgifter i faktura, m. m.
Utredningen har vidare föreslagit att rätt till avdrag för en beräknad ingående skatt skall föreligga även i de fall där skattebeloppet inte särskilt
angetts i fakturan. om inköpsbeloppet inkl. skatt understiger 200 kr.
Remissinstanserna har i allmänhet tillstyrkt förslaget. Några instanser
har dessutom föreslagit ett högre gränsvärde, t.ex. 500 kr. Endast RSV
och några länsstyrelser har avstyrkt förslaget. RSV har framhållit att det ur kontrollsynpunkt är ett oeftergivligt krav att uppgift om varuslag, säljarens namn m. m. framgår av handlingen för att kontrollera om förvärvet gjorts
för verksamheten och inte för privat bruk. Vidare finns risk för att kvitto på förvärv som överstiger 200 kr. delas på ewt antal kvitton som vart och ett
understiger 200 kr. Om utredningens förslag genomförs ökar, enligt RSV. möjligheten att göra avdrag för privata förvärv. RSV anser det olämpligt att införa en bestämmelse om öppen skattedebitering i dessa fall.
Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget att uppgiftsskyldigheten i utfärdad faktura utökas till att omfatta även uställarens registreringsnum-
mer. Förslaget skulle enligt dessa förbättra kontrollmöjligheterna. Svenska
åkeriförbundet och SHIO-Familjeföretagen har under åberopande av den personliga integriteten tillstyrkt förslaget förutsatt att en särskild nummerserie inrättas för fysiska personer. Några remissinstanser, däribland KF,
Svenska revisorsamfundet och Sveriges redovisningskonsulters förbund, har avstyrkt förslaget. Dessa har framhållit att detta inte är ett rimligt krav och att de positiva effekterna av förslaget är alltför små.
5 Fastställelse av skatt
Utredningens förslag att tiden för det ordinära beskattningsförfarandet
skall utsträckas från tre till sex år har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av flertalet remissinstanser. Detsamma gäller förslaget att utmönstra be-
greppet preliminärt beslut ur ML. RSV och ett fåtal länsstyrelser har dock påpekat att en förlängning av tidsfristen inte bör leda till att också obetydliga fel rättas efter treårsperioden. RSV avstyrker förslaget, såvitt avser efterbeskattning. : De särskilda rekvisiten för efterbeskattning bör enligt verket, finnas
kvar för de sista tre ären under den föreslagna perioden för att länsstyrelserna även fortsättningsvis skall kunna underlåta beskattning vid ”ringa
belopp” och ”oskälighet”.
Norstedts Tryckeri, Stockholm 1981