Prop. 1982/83:8

om blodundersökning i faderskapsmål

Regeringens proposition 1982/ 83: 8

om blodundersökning i faderskapsmål;

beslutad den 24 juni 1982.

Regeringen föreslår riksdagen att anta det förslag som har tagits upp i bifogade utdrag av regeringsprotokoll ovannämnda dag.

På regeringens vägnar

THORBJÖRN FÄLLDIN CARL AXEL PETRI

Propositionens huvudsakliga innehåll '

I propositionen föreslås att domstol skall kunna förordna om blodunder- sökning, om det sedan ett faderskap har fastställts genom dom eller erkännande framkommer sådana omständigheter som ger anledning till antagande att någon annan man än den som har fastställts vara far har haft samlag med modern under tid då barnet kan vara avlat.

I propositionen föreslås vidare att domstol skall kunna förordna om biträde av polis för att en blodundersökning som någon har vägrat att underkasta sig skall komma till stånd.

Lagändringarna avses träda i kraft den 1 januari 1983.

_ Prop. 1982/83z8

:

Prop. 1982/83:8

- JUSTIT'IE-

DEPARTEMENTET

BLODUNDERSÖKONING 1 FADERSKAPSMAL

Ds Ju 1981le

23. '-

• Sida 24
•  Original

Prop. 1982/83:8 24

Zzpmemorians huvudsakliga innehåll

I promemorian föreslås att domstol skall kunna förordna om blodundersökning, om det sedan ett faderskap har fastställts genom en dom eller ett erkännande framkommer sådana omstän— digheter som ger anledning till antagande att någon annan man

har haft samlag med modern under tid då barnet kan vara avlat.

I promemorian föreslås vidare att domstol skall kunna förord- na att den som trots ett tidigare föreläggande inte har in- ställt sig till en blodundersökning skall kunna hämtas till

undersökningen genom polisens förSorg.

Förslagen avses träda i kraft den 1 januari 1982.

• Sida 25
•  Original

Prop. 1982/83z8

Förslag till

La om ändri i la en 1 8:642 om blodundersökni

m.m.

vid utrednigg av faderskap"

Härigenom föreskrivs att 1 och 2 55 lagen (1958:642) om blodundersökning m.m. vid utredning av faderskap1 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lidelse

I mål om faderskap enligt 5 kap. föräldrabalken kan rätten, dä;

det Irkas av part eller eljest

finnes erforderligt, förordna att blodundersökning eller annan undersökning rörande ärftliga egenskaper, som kan ske utan nämnvärt men, skall äga rum med avseende på modern och barnet samt, såvitt angår mål om förkla- ring att viss man ej är fader, mannen i äktenskapet och, i mål om fastställande av faderskap, man mot vilken talan föres. Före; kommer anledning till antagande att annan haft samlag med modern

under tid då barnet kan vara av-

lat, får förordnande om undersök—

nigg avse jämväl honom.

1 Lagen omtryckt 1976:620.

Föresl en 1 delse

I mål om faderskap enligt 3 kap. föräldrabalken kan rätten på xr- 5529; av någan part eller annars när det är behövligt förordna gg blodundersökning eller ggggn annan undersökning rörande ärftliga egenskaper som kan ske utan.

nämnvärt men. Förordnandet gm gg-

dersökning kan avse modern och barnet samt,_£ mål om förkla-

ring att viss man ej är fader, mannen i äktenskapet och, i'mål

om fastställande av faderskap,

ggg man eller de män som talan

förs mot. Förekommer anledning till antagande att någgn annan man har haft samlag med modern under tid

då barnet kan vara avlat, kan för—

ordnandet avse även denne.

Sedan ett faderskap har fastställts genom dom som har vunnit laga kraft

eller genom erkännande av faderska—

• Sida 26
•  Original

Prop. 1982/83:8

Nuvarande lxdelse

Innan'förordnande meddelas, skall tillfälle att yttra sig.

Rätten 355; vid vite förelägga ' den som avses med förordnande" enligt 1 5 och med intyg av be- hörig sakkunnig visa, att för; ' blodundersökning erforderligt

blodprov tagits å honom eller att han undergått annan under-

sökning rörande ärftliga egen- skaper varom fråga är. Såvitt

angår barn som ej fxllt aderton år' skall föreläggandet givas

den som har vårdnaden om barnet.

26 Föreslagen lidelse

pet kan rätten på ansökan av fa- dern| modern eller-barnet förord- na om sådan undersöknipg som av-

ses i första sticket| om det efter domen eller erkännandet har fram—

kommit omständigheter som ger an- lednin till anta ande att n annan man' sgm intg tidiggzg ha: varit föremål för gåggn undersök- nipg, har haft samlgg med mggern under tid då barnet kan vara avlat. Förordnandet kan avse fadern. 59- dernI barnet och den andre mannen.

'den som förordnandet skulle avse beredas

25

Rätten ut vid vite förelägga den som avses med förordnande enligt 1 5 eller' om förordnandet

avser ett barn som inte har lelt

arton år' barnets vårdnadshavare att med intyg av behörig sakkunnig

visa att sådant blodprov som be- hövs för blodundersöknig har ta- gits på honom eller henne eller att han eller hon har undergått pågpp annan undersökning rörande ärftliga egenskaper.

Om den som avses med förordnandet

inte inställer sig till undersök— ningen efter ett föreläggande vid

• Sida 27
•  Original

Prop. 1982/83:8

Nuvarande lzdelse

Den som, efter anmodan av part el- ler enligt rättens förordnande, inställer sig för undersökning

som avses i denna lag är, om han ej själv är part i målet, berät- tigad till ersättning och förskott efter enahanda grunder och i samma ordning som stadgas beträffande vittnes inställelse vid rätten;

3 5

27"

Föreslagen lxdelse

vite, kan rätten i stället för att förelägga nztt vite förordna att

. han eller hon skall hämtas till

undersökningen. Har kostnad för hämtningen utgått av allmänna me- del, skall den som har hämtats el-

ler, när det är ett barn som inte

har fxllt arton år, barnets värd- nadshavare betala tillbaka denna

kostnad.

Den som, efter anmodan av part el- ler enligt rättens förordnande, inställer sig för undersökning

som avses i denna lag är, om han

eller hon ej själv är part i målet,

berättigad till ersättning och för- skott efter enahanda grunder och i samma ordning som stadgas beträffan-

de vittnes'inställelse vid rätten.

Om parts kostnad gäller vad om rättegångskostnad är föreskrivet. Att viss kost- nad är att anse såsom rättshjälpskostnad för part som åtnjuter allmän rätts— hjälp följer av rättshjälpslagen (1972:429) .

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1982.

• Sida 28
•  Original

Prop. 1982/83:8, 28 1 INLEDNING

Regler om vem som skall anses vara far till ett barn finns i 1 kap. föräldrabalken. I 2 och 3 kap. samma balk finns bestämmelser om barnavårdsnämndens medverkan vid fast- ställande av faderskap och om rättegången i mål om fader- skap. Faderskapsreglerna i föräldrabalken kompletteras av lagen (1958:642) om blodundersökning m.m. vid utredning av faderskap (blodundersökningslagen). Enligt denna lag kan domstol under vissa förutsättningar förordna om blodunder- sökning eller annan undersökning i faderskapsmål.

Den vetenskapliga utvecklingen har medfört större möjlig- heter än tidigare att genom blodundersökning utesluta nå- gon som felaktigt har utpekats som fader. Sedan ett fader- skap har fastställts genom en dom som har vunnit laga kraft, finns det emellertid i princip ingen möjlighet att få en domstol att förordna om en ny blodundersökning e.d. Denna möjlighet saknas även i fall då faderskapet har fastställts genom ett erkännande av faderskapet (se NJA 1977 s. 545 ). Att domstolen inte kan förordna om blodundersökning i ett mål om ogiltigförklaring av faderskapserkännande har be- rörts av justitiekanslern i ett beslut den 8 juni 1979,

som för kännedom översänts till justitiedepartementet. Frågan har vidare tagits upp i motioner till 1980/81 års riksmöte (mot. 1980/81:689 och 1193).

En annan fråga som har tilldragit sig uppmärksamhet, bl.a. från domstolshåll, är om det inte bör införas en möjlighet att hämta en person till blodundersökning i fall då det nu- varande tvångsmedlet vite inte är ett tillräckligt medel för att förmå denne att inställa sig till undersökningen. Också denna fråga har tagits upp i en motion till 1980/81 års riksmöte (mot. 1980/81:199).

De frågor som sålunda har aktualiserats behandlas i denna

promemoria.

• Sida 29
•  Original

Prop. l982/83:8 29 2 GÄLLANDE RÄTT

I 1 kap. föräldrabalken finns regler om vem som skall an— ses som far till ett barn. Var modern gift när barnet föd- des anses mannen i äktenskapet som barnets far (1 5). Dom— stolen kan dock i vissa fall förklara att mannen i äkten— skapet inte är far till barnet (2 5). Var modern inte gift när barnet föddes eller har domstolen förklarat att mannen i äktenskapet inte är far till barnet,fastställs faderskapet genom erkännande eller dom (3 6). Om det senare visar sig att den som har lämnat ett erkännande inte är far till bar- net, skall rätten förklara att erkännandet saknar verkan mot honom (4 % tredje stycket). I fall då faderskapet skall fast— ställas genom dom skall domstolen förklara en man vara

far, om det är utrett om han har haft samlag med barnets mer under tid då barnet kan vara avlat och det med hänsyn till samtliga omständigheter är sannolikt att barnet har avlats av honom (5 5).

I 2 kap. föräldrabalken regleras barnavårdsnämndens med- verkan vid fastställande av faderskap. I 3 kap. föräldra— balken finns bestämmelser om rättegången i sådana mål om faderskap som avser förklaring att mannen i äktenskapet

inte är far eller fastställande av faderskapet genom dom.

Enligt 1 5 blodundersökningslagen kan domstolen i mål om faderskap enligt 3 kap. föräldrabalken förordna om blodun- dersökning eller annan undersökning rörande ärftliga egen- skaper som kan ske utan nämnvärt men. Domstolen kan däremot inte förordna om sådan undersökning i mål om ogiltigförkla- ring av ett faderskapserkännande enligt 1 kap. 4 5 tredje stycket föräldrabalken (se NJA 1977 s. 545). Ett förordnan- de om blodundersökning kan meddelas på yrkande av part el- ler när det annars är behövligt. Förordnandet kan avse mo- dern och barnet samt, i mål om förklaring att viss man ej är far, mannen i äktenskapet och, i mål om fastställande av fa—

derskap, den eller de män mot vi!Ka talan förs. Om det finns

• Sida 30
•  Original

Prop. 1982/83z8 30

anledning att anta att någon annan haft samlag med modern under den tid då barnet kan vara avlat, får.förordnande om undersökning avse även honom. Innan ett förordnande

meddelas, skall den som förordnandet avser beredas till-_

fälle att yttra sig.

Enligt 2 5 blodundersökningslagen kan domstolen vid vite förelägga den som skall undergå en blodundersökning att med intyg av behörig sakkunnig visa att blodprov har ta— gits på honom. Vite får enligt 9 kap. 8 5 första stycket

rättegångsbalken inte bestämmas under 10 eller över 5 000 kr. Om föreläggandet inte iakttas, kan domstolen döma ut det förelagda vitet och förelägga ett nytt vite. Det nya vitet kan bestämmas till ett högre belopp än tidigare,

dock inte över 10 000 kr. Vitesbelopp som inte betalas får på samma sätt som böter drivas in enligt bötesverkställig— hetslagen (1979:189)n De får också förvandlas till fängelse enligt lagen (1964:168) om förvandling av böter (25 kap.

8 9 jämfört med 25 kap. 7 6 brottsbalken).

• Sida 31
•  Original

Prop. 1982/83z8 . 31 5 ÖVEHVÄGANDEN OCH FÖRSLAG _ 3.1 Blodundersökning sedan.ett faderskap har fastställts

Enligt blodundersökningslagen kan en domstol i mål om faderskap förordna om blodundersökning eller annan undersökning rörande ärftliga egenskaper. Tidigare förekom det att en blodundersök— ning kompletterades med en s.k. rättsantropologisk undersökning. Värdet av de rättsantropologiska undersökningarna har emeller— tid på senare år ifrågasatts (se bl.a. riksdagens protokoll 1976/77 nr 9 s. 13 f och nr 15 s. 58 ff). Numera'företas inte. längre sådana undersökningar. I stället kompletteras de gängse blodundersökningarna ibland_med s.k. utvidgade rättsgenetiska undersökningar: Även en rättsgenetisk undersökning avser under- sökning av blodprov som lämnas av de inblandade parterna. Den

omfattar dock fler s.k. genetiska markörsystem än den vanliga blodundersökningen.

Blodundersökningsmetodiken har under senare år utvecklats kraftigt. Möjligheten att genom en blodundersökning utesluta någon som felaktigt har utpekats som far är numera mycket stor. Det är därför tänkbart att en del fall där faderskapet, grundas på äldre och bristfällig metodik skulle bedömas an-

norlunda om faderskapet prövas enligt nutida metoder.

Om faderskapet har fastställts genom en dom som har vunnit la— ga kraft, kan en omprövning av domen komma till stånd endast genom att högsta domstolen beviljar resning i målet. Enligt 58 kap. 1 9 första stycket 3 rättegångsbalken kan resning be— viljas om nya omständigheter eller bevis åberopas vilka sanno- likt skulle ha lett till en annan utgång i målet. Enbart den omständigheten att vetenskapen rörande blodundersökningar e.d. har gått framåt sedan faderskapet fastställdes genom den tidi— gare domen torde inte utgöra ett tillräckligt skäl för resning enligt denna bestämmelse (se Beckman-Höglund, Svensk familje- rättspraxis, Sjätte uppl., s. 101 f). Resning kan däremot be—

viljas, om den som enligt den tidigare domen är att anse som

• Sida 32
•  Original

Prop. 1982/83:8 32

far kan uteslutas från faderskapet genbm en ny blodunder- sökning. Det finns emellertid inte nägon'möjlighet att i ett resningsärende få högsta domstolen att förordna om en sådan undersökning (se Beckman—Höglund s. 101 och 116). För att de nya rönen inom blodundersökningsmetodiken skall kun- na leda till en omprövning av ett faderskapsavgörande sedan det har vunnit laga kraft krävs alltså att de inblandade parterna frivilligt underkastar sig en ny blodundersökning.

När det gäller fall då faderskapet har fastställts genom ett erkännande finns det i och för sig inte någon begränsning i möjligheten att få faderskapsfrågan omprövad av domstol. Det hänger samman med att någon mer ingående prövning av faderska- pet inte har skett när detta grundas på ett erkännande. Enligt 1 kap. 4 5 tredje stycket föräldrabalken skall domstolen för- klara att erkännandet saknar'verkan mot den som har lämnat 'det, om det senare Visar sig att denne inte är far till bar— net. Inte heller i ett mål om ogiltigförklaring av ett fader- skapserkännande kan domstolen emellertid förordna om blod- undersökning (se NJA 1977 s. 545).

Det är naturligtvis angeläget att den som rättsligt sett är att anse som far till ett barn också är dess riktige far. Som tidigare nämnts har de metoder att utröna faderskapet som den medicinska vetenskapen tillhandahåller förbättrats avsevärt under senare är. Detta talar för att domstolarna ges en möjlighet att förordna om blodundersökning när ett tidigare fastställt faderskap kan sättas i tvivelsmål.

Det bör dock inte komma i fråga att införa en obegränsad möj- lighet att genom blodundersökning få ett fastställt faderskap kontrollerat. För att inte relationerna mellan ett barn och den som har ansetts vara dess far skall störas i onödan bör det krävas att någon ny omständighet har inträffat som gör att faderskapet kan ifrågasättas. Det fall som har störst prak- tisk betydelse och där det samtidigt kan synas mest otill- fredsställande att det inte går att förordna om blodundersök-

ning är att det sedan faderskapet har fastställts framkommer

• Sida 33
•  Original

Prop. 1982/83:8 . 33

omständigheter som gör det antagligt att någon annan man, som inte tidigare har varit föremål för blodundersökning, har haft samlag med modern under konceptionstiden. Genom att be- gränsa möjligheten att förordna om blodundersökning till så- dana fall beaktas också ett av de starkaste skälen mot en ändring av de nuvarande reglerna, nämligen att ett barn inte bör riskera att bli faderlös lång tid efter sin födelse.

Sammanfattningsvis förordas därför att domstolarna skall kun— na förordna om blodundersökning, om det sedan faderskapet har fastställts genom en dom eller ett erkännande framkommer såda- na omständigheter som ger anledning till antagande att någon annan man, som inte tidigare har varit föremål för blodunder— sökning, har haft samlag med modern under tid då barnet kan vara avlat. Förordnandet bör kunna avse fadern, modern, bar-

net och den andre mannen.

En särskild fråga är i vilken ordning en begäran om blodunder— sökning bör handläggas. När faderskapet har fastställts genom dom kan det synas ligga nära till hands att en sådan begäran prövas av högsta domstolen i ett resningsärende. Från princi- piell synpunkt ter det sig dock diskutabelt att enbart på det- ta område införa en möjlighet för högsta domstolen att förord- na om viss bevisning i ett resningsärende. En bättre lösning är i stället att frågan om blodundersökning får tas upp av en tingsrätt enligt lagen (1946:807) om handläggning av domstols— ärenden. Resultatet av blodundersökningen kan sedan i förekom—

mande fall läggas till grund för en resningsansökan.

När faderskapet har fastställts genom erkännande finns det i och för sig inte några betänkligheter mot att den domstol som handlägger ett mål om ogiltigförklaring av erkännandet också får rätt att förordna om blodundersökning i målet. Det synes dock vara mest konsekvent att en begäran om blodundersökning även i detta fall handläggs i form av ett särskilt domstols- ärende. Frågan huruvida en talan skall föras om ogiltigförkla- ring av faderskapserkännandet får därefter avgöras med hänsyn till utfallet av blodundersökningen.

• Sida 34
•  Original

Prop. 1982/83z8 34

3,2 -Tvångsmede1 enligt blodundersökningslagen

I faderskapsmål förekommer ofta långa handläggningstider. Delvis beror detta på att förfarandet med att ta blodprov och att inhämta yttrande över proven med nödvändighet tar ganska lång tid i anspråk. I många fall förlängs emellertid handläggningstiden i onödan av att någon som är skyldig att lämna blodprov inte iakttar denna skyldighet eller gör det först efter flera förelägganden. Särskilt gäller detta när det efter en blodprovstagning är aktuellt att ta nya blod- prov. Att sådana dröjsmål är en olägenhet är uppenbart och har även vid olika tillfällen understrukits från domstole— håll.

Den enda möjlighet som f.n. står domstolarna till buds för att förmå någon att lämna blodprov enligt blodundersöknings- lagen är att utfärda vitesförelägganden. Även om vitet re- dan från början sätts ganska högt och därefter höjs undan för undan har denna sanktion ofta inte önskvärd effekt. Det- ta kan delvis förklaras av att de ekonomiska förhållandena hos den som har förelagts vite är sådana att vitet aldrig kan drivas in. Den avlägsna möjligheten att förvandla det utdömda vitet till fängelse har knappast någon betydelse i sammanhanget. Det finns därför skäl att överväga.om inte ett mera effektivt tvångsmedel bör införas.

När det gäller att bestämma tvångets omfattning torde den en- skildes rätt till kroppslig integritet väga så tungt att en möjlighet att genomföra själva blodprovstagningen under tvång inte bör införas. F.n. medger inte heller rättegångsbalken andra tvångsmedel mot parter i tvistemål än vite och hämtning. Hämtning. eller redan hotet om hämtning, kan i de flesta fall antas vara ett tillräckligt medel för att framtvinga den blod— provstagning som inte har kommit till stånd trots vitesföre- läggande och utdömande av vitet.

I och för sig är det tänkbart att ge domstolen en-möjlighet

att förordna om hämtning redan i samband med att förordnandet

• Sida 35
•  Original

Prop. l982/83:8 ' 35

om blodundersökning meddelas, om det då finns anledning att anta att.den son är skyldig att lämna blodprov inte bryr sig om ett vitesföreläggande. Övervägande skäl talar emel- lertid för att den berörde dessförinnan bör ha fått till- fälle att frivill_ot efterkomma föreläggandet. Möjligheten att förordna om hämtning bör alltså kunna utnyttjas först sedan någon som har förelagts vid vite att lämna blodprov inte iakttar detta föreläggande.

3.3 Ikraftträdande De förordade lagändringarna bör träda i kraft den 1 januari 1982. De nya reglerna bör kunna tillämpas även i fall då fa- derskapet har fastställts före ikraftträdandet._

• Sida 36
•  Original

Prop. 1982/83:8 36

4 SPECIALMOTIVERING

Lå

I mål om faderskap enligt 5 kap. föräldrabalken kan rätten på xgkande av någon part eller annars när det är behövligt för— ordna om blodundersökning eller någgn annan undersökning röran— de ärftliga egenskaper som kan ske utan nämnvärt men. Förord- nandet om undersökning kan avse modern och barnet samt, i mål om förklaring att viss man ej är fader, mannen i äktenskapet och, i mål om fastställande av faderskap, ggg man eller de män som talan förs mot. Förekommer anledning till antagande att någon annan man har haft samlag med modern under tid då barnet kan vara avlat, kan förordnandet avse även denne.

Sedan ett faderskap har fastställts genom dom som har vunnit lagg kraft eller genom erkännande av faderskapet kan rätten på ansökan av fadern modern eller barnet förordna om sådan under- sökning som avses i första sticket| om det efter domen eller erkännandet har framkommit omständiggeter som ger anlednigg till anta nde att n on annan man som inte tidi re har varit föremål för sådan undersökning, har haft samlag med modern under tid då barnet kan vara avlat. Förordnandet kan avse fadernI modernI barnet och den andre mannen.

Innan förordnande meddelas, skall den som förordnandet skulle avse beredas tillfälle att yttra sig.

Första stxcket. Frånsett vissa redaktionella ändringar överens-

stämmer bestämmelserna med dem som gäller f.n.

Andra btxcket. Bestämmelserna, som är nya, innebär att domstolen kan förordna om blodundersökning eller annan undersökning röran— de ärftliga egenskaper även sedan ett faderskap har fastställts genom en lagakraftvunnen dom eller ett faderskapserkännande. En förutsättning för detta är att det efter denna tidpunkt har visat sig att modern kan ha haft samlag under konceptionstiden med någon annan man än antingen den somharansettssombarnets far eller någon annan som har varit känd tidigare och därför har varit föremål för blodundersökning e.d. Huruvida blodprov tidigare

har tagits även på den som har fastställts som far saknar

däremot betydelse.

Till skillnad från vad som gäller enligt första stycket - som

innebär att förordnande om blodundersökning e.d. meddelas i ett

• Sida 37
•  Original

PrOp. 1982/83:8 - 37

mål om faderskap - skall ansökan om ett förordnande enligt andra stycket handläggas sem ett ärende enligt lagen (1946:807) om

handläggning av domstolsärenden.

Barnavårdsnämnden — efter den 1 januari 1982 socialnämnden — -har inte någon självständig rätt att ansöka om förordnande om blodundersökning eller annan undersökning enligt andra stycket. Dnellertid ligger det i barnavårdsnämndens allmänna skyldig— heter att se till att ett barn får rätt far (jfr 2 kap. 6 5 för— äldrabalken). Skulle det efter det att faderskapet blivit fast-' ställt komma till nämndens kännedom att en man som inte tidigare har varit föremål för blodundersökning eller annan undersökning har haft samlag med modern under konceptionstiden, kan nämnden verka för att parternafrivilligt genomgår en sådan undersök— ning. Går inte detta, får nämnden söka förmå någon av parterna — eller en god man för barnet, om sådan har förordnats — att ansöka om denna undersökning. Nämndens aktivitet-får dock vara beroende av hur starkt intresset av att erhålla en undersökning kan vara i det särskilda fallet. Om barnet är vuxet har nämnden ingen

rätt att verka i ärendet.

Av tredje stycket framgår att den som ett förordnande skulle avse skall beredas tillfälle att yttra sig innan'förordnandet meddelas. Om det är tvistigt huruvida modern under konceptions— tiden har haft samlag med någon ytterligare man, kan frågan be— höva utredas närmare vid en muntlig förhandling (se 4 Q andra stycket lagen om handläggning av domstolsärenden).

Från processuell synpunkt kan det ifrågasättas om inte ett ärende om blodundersökning enligt andra stycket är avslutat i och med att domstolen antingen har förordnat om undersökning eller har avslagit ansökningen. Frågan om utdömande av ett förelagt vite skulle med detta synsätt få handläggas i särskild ordning. Det synes emellertid vara naturligare att anse ärendet vara avslutat först när ett utlåtande över undersökningen föreligger. Dom— stolens slutliga beslut i ärendet kan då också innehålla ett beslut om rättegångskostnaden.

• Sida 38
•  Original

Prop. 1982/83:8 38

Av 5 & första stycket blodundersökningslagen framgår att den som inställer sig till den undersökning som det är fråga om har rätt till ersättning och förskott i enlighet med vad som gäller i fråga om vittnen. Enligt 5 å andra stycket blodunder— sökningslagen gäller beträffande parts kostnader vad som före- skrivs om rättegångskostnader. Med "part" bör i detta samman— hang likställas den som har ansökt om undersökningen och hans eller hennes motparter i ärendet. De rättegångskostnadsbestäm— melser som blir tillämpliga är de som finns i 18 kap. rättegångs— balken. Ärendet får anses röra ett sådant rättsförhållande som parterna inte kan disponera över (se NJA 1975 s. 16), vilket bl.a. medför att 15 kap. 2 & rättegångsbalken kan till- lämpas (jfr NJA 1976 s. 556).

Om faderskapet har fastställts genom erkännande och blodunder— sökningen tyder på att erkännandet är felaktigt, kan talan föras OE Ogiltigförklaring av erkännandet. Sådan talan förs i första

inetans vid tingsrätt.

Har faderskapet fastställts genom en lagakraftvunnen dom och visar resultatet av blodundersökningen att målet sannolikt skulle ha fått en annan utgång om detta resultat hade förelegat innan målet avgjordes, kan resning beviljas enligt 58 kap. 1 5 första stycket 5 rättegångsbalken. Den tid inom vilken ansökan om resning skall göras i detta fall enligt 58 kap. 4 5 samma balk torde böra räknas från. det att sökanden fick kännedom om

innehållet i utlåtandet över undersökningen. 2 %

Rätten 555 vid vite förelägga den-som aVses,med förordnande enligt 9 eller! om förordnandet avser ett barn som inte har fyllt arton år, barnets vårdnadshavare att med intyg av behörig saikunnig visa att sådant blodprov som behövs för blodunder— sökning har tagits på honom eller henne eller att han eller hon har undergått någon annan undersökning rörande ärftliga egenskaper. .

Om den som avses med förordnandet inte inställer sig till under— sökningen efter ett föreläggande vid vitel kan rätten i stället

• Sida 39
•  Original

Prop. '1932/sszs - 39

för att förelägga nytt vite förordna att_hgn eller hon skall hämtas till undersökningen. Har kostnag_för hämtnigg n utgått av allmänna medelI skall den som har hämtats eller, gm det är ett barn som inte har fxllt arton år' barnets vårdnadshavare betala tillbaka denna kostnad;

Första stxcket. Bestämmelserna har endast ändrats redaktionellt.

Andra stxcket. Genom bestämmelsen, som är ny, ges domstolen. möjlighet att förordna att den som vägrar att inställa sig till en undersökning skall hämtas till undersökningen genom polisens försorg. Som nämnts i den allmänna motiveringen ( avsnitt 5.2 ) skall hämtningsmöjligheten endast användas när det finns anledning att.anta att ett nytt vitesförläggande inte skulle fylla någon funktion.

Innan domstolen förordnar om hämtning torde kontakt få tas med den läkare eller institution eller sakkkunnige som skall företa den aktuella undersökningen för att man skall bestämma en lämplig tid. Protokollet med hämtningsbeslutet kan sedan över—

sändas till polisen med uppgift om tid och inställelseplats.

Bestämmelsen medger att även barn under 18_år kan hämtas, när vårdnadshavaren inte efterkommer ett vitesföreläggande beträffan— de barnet. Det ligger dock i sakens natur att hämtning av barn bör komma i fråga endast i undantagsfall. Hämtningen bör givetvis utföras på ett sätt som är så skonsamt för barnet som möjligt. Vid hämtningen kan det vara lämpligt att någon representant för barnavården är närvarande (jfr 21 kap. 8 5 föräldrabalken).

• Sida 40
•  Original

Prop. 1982/83:8 40

2. Blodundersökning sedan faderskapet har fastställts

Remissinstanserna

Efter remiss har yttranden över departementspromemorian avgetts av hovrätten för Övre Norrland, Stockholms tingsrätt, domstolsverket, rikspo- lisstyrelsen, socialstyrelsen, statens rättskemiska laboratorium. rättegångs- ' utredningen (Ju 1977:06), utredningen om barnens "rätt (Ju 1977:08), -- Göteborgs socialförvaltning, Sveriges advokatsamfund, Sveriges domareför- bund och Svenska Läkaresällskapet. '

I det följande återges yttrandena i oavkortat skick under olika avsnitt.

] Innehållet i huvudsak

Hovrätten för Övre Norrland, Stockholms tingsrätt och rättegångsutred- ningen tillstyrker förslaget om möjlighet till ny blodundersökning men har" synpunkter på främst handläggningsreglerna. De har inget att erinra i huvudsak mot den föreslagna hämtningsregeln. Domstolsverket, so'cialsty- relsen, statens rättskemiska laboratorium, Göteborgs socialförvaltning, Sveriges advokatsamfund, Sveriges domareförbund och Svenska Läkaresällå ' _ skapet tillstyrker eller lämnar förslaget utan erinran i huvudsak. Utredningen om barnens rätt tillstyrker förslaget om ny blodundersökning och om - hämtning men ställer sig tveksam till hämtning av minderåriga barn.

2.1 Allmänna synpunkter Stockholms tingsrätt:

På de i promemorian framförda skälen finner tingsrätten den föreslagna lagändringen sakligt motiverad. Påpekas kan emellertid att det enligt tingsrättens erfarenhet mycket sällan inträffar att sådana omständigheter framkommer som gör ett genom dom eller erkännande fastställt faderskap tvivelaktigt. Mål om ogiltigförklaring av ett faderskapserkännande är mycket sparsamt förekommande vid tingsrätten. Tingsrätten utgår från att även i dessa fall barnavårdsnämnden medverkar till att de personer som är aktuella frivilligt genomgår blodundersökning.

Enligt promemorian krävs det för att blodundersökning skall få företas efter det att faderskapsfrågan avgjorts genom dom eller erkännande att det efter-domen eller erkännadet framkommit omständighet som ger anledning till antagande att någon annan man haft samlag med modern under aktuell tid. Osäkerhet kan enligt tingsrättens mening föreligga om för vem det

• Sida 41
•  Original

Prop. 1982/83:8 ' 41

förhållandet skall ha framkommit först efter domen eller erkännandet. Bevisning'ssvårigheteri dessa avseenden kan bli stora, särskilt när faderska- pet fastställts genom ett erkännande.

Domstolsverket:

Möjligheten att förordna om ny blodundersökning begränsas i förslaget till fall där det framkommit omständigheter som gör det antagligt att någon annan man, som inte tidigare varit föremål för blodundersökning, har haft samlag med modern under konceptionstiden. Ett genomförande av förslaget kan därför inte anses leda till att domstolarnas resurser tas i anspråk i någon nämnvärd omfattning. Mot den bakgrund har domstolsverket inget att erinra mot att förslaget genomförs.

Av den föreslagna lydelsen till 1 & andra stycket sista punkten kan man få det intrycket att förordnande om ny blodundersökning m. m. kan avse enbart en man som tidigare inte varit föremål för sådan undersökning. Texten borde ändras redaktionellt så att det klart framgår att även fler män kan omfattas av förordnandet.

Socialstyrelsen :

Det är för närvarande inte möjligt att beräkna risken för att den sannolikhetsavvägning som sker i ett faderskapsärende leder till ett felaktigt resultat. Risken finns naturligtvis och kan sägas ha- accepterats av lagstifta— ren. Det fordras ju inte full bevisning om faderskap utan endast full bevisning om samlag kombinerad med krav på sannolikhet för att den man som haft samlag med modern är fader till barnet. '

Blodundersökningens praktiska användning såsom bevismedel i fader— skapsfrågor är i sista hand beroende av vad lagen fordrar för att faderskap skall fastställas. Enligt gällande lag kan domstol ej förordna om blodunder- sökning i mål om ogiltigförklaring av faderskapserkännande. Ej heller kan domstol förordna om blodundersökning då faderskapet fastställts genom dom som vunnit laga kraft. '

Socialstyrelsen anser det i'regel vara förenligt med barnets bästa att det blir utrett vem som verkligen är barnets far. Det torde nästan alltid ligga i mannens intresse att det legala faderskapet upphäves, om det visar sig att det inte föreligger överensstämmelse mellan det rättsligen fastställda faderska— pet och det biologiska. '

De i promemorian framlagda lagförslagen'skulle, om förslagen genomförs. erbjuda utökade möjligheter att få till stånd 'en prövning av sådana fall , i vilka faderskap fastställts och detta faderskap kan sättas i tvivelsmål.

Mot bakgrund av vad sålunda övervägts finner socialstyrelsen det angeläget att de i promemorian framlagda förslagen läggs till grund för lagstiftning. då förslagen i allt Väsentligt skulle täcka det rcformbehov som

• Sida 42
•  Original

Prop. 1982/83z8 42

finns på blodundersökningslagens område. Styrelsen tillstyrker därför i huvudsak lagförslagen.

Av skäl. som i promemorian anföres'. anser socialstyrelsen att det inte bör ifrågakomma att införa en obegränsad möjlighet att genom blodundersök- ning fä ett fastställt faderskap kontrollerat. Styrelsen ställer sig därför positiv till om blodundersökningslagen kompletteras. med en positiv bestämmelse, som anger. under vilka förhållanden domstol äger förordna om blodunder- sökning på parts begäran sedan faderskap fastställts genom en lagakraftvun- nen dom eller ett erkännande.

Såväl i förslag till lagtext som i specialmotiveringen till den föreslagna 1 5 andra stycket anges uttryckligen att en förutsättning för att få till stånd ett förordnande om blodundersökning" på parts begäran. är att det efter tidpunkten för erkännandet eller domen visar sig att modern har haft samlag med annan man under konceptionstiden. Socialstyrelsen anser att även ,. sådana fall, då barnavårdsnämnden haft viss kännedom om annan man men av någon anledning underlåtit att föra in mannen i.utredningen eller väcka talan mot mannen. bör falla in under det föreslagna lagrummets tillämp- ningsområde. För den händelse den omständighet. som framkommer efter tidpunkten för erkännandet eller domen också förutsätts vara ny, i den bemärkelsen att den skall vara okänd för socialnämnden vid tidpunkten för erkännandet eller domen, faller ovan angivna exempel inte under lagrum- mets tillämpningsområde. Detta vore. enligt socialstyrelsen, en beaktans- värd brist. För den händelse det med omständigheter avses endast nya omständigheter. d. v. s. sådana som vid tidpunkten för. erkännandet eller domen inte var kända. bör lagtexten kompletteras med en regel som gör det möjligt att ta upp frågan till bedömning även när nämnden gör en annan värdering än tidigare av de föreliggande omständigheterna.

Statens rättskemiska laboratorium:

Ett under de sista decennierna alltmer utökat batteri av ärftliga blodegen- skaper och genetiska markörsystem har ökat möjligheterna att genom blodundersökning utesluta felaktigt utpekade män (icke-fäder). ] många fall, där tecken på genetisk oförenlighet (uteslutning) ej erhållits inom något eller några av de undersökta systemen, kan s. k. blodgruppsstatistisk värdering av erhållna blodundersökningsresultat ge höga sannolikheter som, under vissa förutsättningar. talar för eller emot ett påstått faderskap. Genom blodun- dersökningen kan man dock aldrig fastställa eller "bevisa” faderskapet.

När man skall bedöma vem som är far till ett barn måste man väga samman alla faktorer som kan vara av betydelse i det enskilda fallet..Resultatet av blodundersökningen är således bara en av_de många faktorer som man måste ta hänsyn till vid faderskapsutredningen. Speciellt viktig blir denna samlade eller övergripande bedömning i de fall där man vid blodgruppsstatistisk utvärdering av blodundcrsökningsresultaten (indexberäkning, sannolikhets-

• Sida 43
•  Original

Prop. l982/83:8 ' - " 43

bedömning) erhållit värden som med viss vikt synes tala för eller emot ett biologiskt faderskap:

"Pekar resultaten av en blodgruppsstatistisk värdering i samma .riktning som övriga omständigheter i ärendet, kan dessa faktorer tillsammans vara vägledande. Om de däremot är inbördes motstridiga, kan de helt eller delvis upphäva varandra" (SVensk Juristtidning 1962 sid. 41—44). '

Men även i de fall där genetisk oförenlighet (faderskapsuteslutning) har bedömts föreligga måste man ta hänsyn till övriga omständigheteri ärendet. I sällsynta fall — ca en gång på 100 till en gång på 1 000, beroende på säkerhet och typ av en enstaka observerad uteslutning '— uppträder nämligen blodkombinationer hos modern. barnet och den utpekade mannen (eller bara barnet och mannen) som tycks innebära-en faderskapsuteslutning trots att mannen är barnets san'na (biologiska) fader. '

Enligt nuvarande lagstiftning kan inte domstolen förordna-om bl'odunder—, ' sökning i mål om ogiltigförklaring av faderskapserkännande eller vid resning i mål där faderskapet har fastställts genom dom som vunnit laga kraft. Mot bakgrund av det föregående synes det dock uppenbart att denna ordning är otillfredsställande ur rättssäkerhetssynpunkt._När nya omständigheter eller bevis åberopas som kan innebära en omvärdering av tidigare domslut (och tidigare blodundersökningsresultat) bör givetvis möjligheter finnas att förordna även om ny blodundersökning varvid, på grund av utvecklingen inom det rättsgenetiska 'fältet. också den förnyade blodundersökningen kan tillföra ärendet nya fakta av betydelse för faderskapets fastställande.

.Som exempel på värdet av förnyad blodundersökning i ärenden där faderskapet redan harfastställts genom erkännande eller dom som vunnit . laga kraft kan nämnas de fall där resultatet enbart av den ursprungliga blodundersökningen visserligen har talat' mot mannens faderskap (genom exempelvis låg faderskapssannolikhet eller genetisk oförenlighet (uteslut- ning) som bara gör det "osannolikt" att mannen är barnets fader) men där andra omständigheter har talatför mannens faderskap. I samband med att nya omständigheter eller bevis framkommer kan förnyad basundersökning eller 5. k. utvidgad rättsgenetisk undersökning i många av dessa fall öka möjligheterna att med betydligt större säkerhet utesluta en felaktigt utpekad man som. enligt tidigare blodundersökning, enbart framstod som "osanno- lik" som barnets fader. . . _ .

I vissa fall kan det således inträffa att resultatet av en redan utförd blodundersökning inte anses ha tillräckligt juridiskt bevisvärde för_ att upphäva ett tidigare faderskapserkännande _eller dom.. Det bör _då. finnas möjligheter att förordna om kompletterande blodundersökning exempelvis av typen utvidgad rättsgenetisk undersökning.

• Sida 44
•  Original

Prop. 1982/83:8 44

Rättegångsutredningen:

Enligt promemorian krävs det för att blodundersökning skall få företas efter det att faderskapsfråga avgjbrts "genom dom eller efter erkännande att det efter domen eller erkännandet framkommit omständighet som ger anledning till antagande att någon annan man haft samlag med modern under aktuell tid. Enligt vår uppfattning måste det göras klart för vem det angivna förhållandet skall ha framkommit först efter domen eller erkännandet. Frågan är om det räcker med att den som skall anses vara far fått sådan kännedom först efter domen eller' erkännandet eller om saken skall ha varit obekant också för barnavårdsnämnden. Vi vill påpeka att bevisningssvårig- heterna kan bli betydan',de särskilt' | de fall faderskapsfrågan avgjorts genom erkännande. Med tanke på bevisningssvarigheterna bör övervägas att åtminstone för erkännandefallen helt slopa kravet på att de berörda omständigheterna skall ha framkommit först efter erkännandet.

Sveriges domareförbund: .

Domareförbundet tillstyrker förslaget att domstol skall kunna förordna om blodundersökning om det, sedan faderskap fastställts genom dom eller erkännande, framkommer sådana omständigheter söm'ger anledning till antagande att annan man haft samlag med modern under tid då barnet kan vara avlat. Förbundet vill i sammanhanget erinra om" att möjlighet härtill funnits i mål angående ogiltigförklaring av faderskapserkännande ända till den 1 januari 1977. Genom lagändringar som då trädde' 1 kraft utformades emellertid. 1 & blodundersökningslagen samt 1 och 3 kap. föräldrabalken på sådant sätt att denna möjlighet försVann. '

Svenska Läkaresällskapet:

Vid alla faderskapsmål är uppgiften om antalet män som haft samlag med modern under konceptionstiden av avgörande betydelse för de slutsatser man kan draga om en blodundersökning. [ princip kan dock tre olika typsituationer urskiljas. '

1. Endast en man har haft samlag 'med modern under konceptionstiden. I dessa faderskapsmål, som utgör 78 % av alla till statens rättskemiska laboratorium inkomna ärenden, blir utredningen nästan aldrig något problem. Omkring 75 % av männen 'i denna typ av ärenden är att betrakta som sanna fäder. Dock förekommer'det a'tts. k. "enmansärenden" utvecklas . till. flermansärenden genom att den ”ende” mannen uteslutits genom blodundersökning som möjlig biologisk fader.

2. Två eller fler bestämda män har haft samlag med modern under konceptionstiden. Idenna typ av ärenden. där man har att utgå ifrån att någon av de utpekade

• Sida 45
•  Original

Prop. 1982/83:8 45

männen är barnets fader, kan utredningen resultera i att en man kan antas . vara fader rhedan övriga'kan frias från misstanke.

3. Ett okänt antal män har haft samlag med modern under konceptionsti- den. _ Problemet i dessa ärenden är att man inte vet om den biologiske fadern är med bland de män som omfattas av undersökningen. Detta innebär att utredningen aldrig kan sluta ett direktutpekande av barnets fader. För de män som inte kan uteslutas som tänkbar fader kan ett faderskapsindex beräknas. Detta index är emellertid svårt att ikläda någon informativ vägledning. då det saknas uppgift om antalet okända män som kan förekommai ärendet. Resultatet av blodundersökningen kan då tillsammans med i målet förekommande övriga omständigheter leda till att felaktigt utpekad man förklaras som fader. Antalet ärenden av denna sort är inte få. ' I samtliga av dessa typer av ärenden kan inte blodundersökningen ensam avgöra om en man är biologisk fader. Säkerheten vid fastställande av faderskapet till ett barn är därför beroende av,= inte bara resultatet av blodundersökningen. utan av denna sammanställd med övriga omständighe- ter. Skulle övriga omständigheter visa sig annorlunda än vad som antagits vid faderskapets fastställande kan därför ny blodundersökning vara av avgöran- de betydelse för fastställandet av det verkliga faderskapet. Den i promemorian föreslagna bestämmelsen att domstol. efter det att faderskapet fastställts genom dom eller erkännande, skall kunna förordna om ny blodundersökning, om det framkommer sådana omständigheter som ger anledning till antagandet att någon annan man har haft samlag med modern under tid då barnet kan vara avlat, synes därför vara välbetänkt. Möjligen kunde ur etisk synpunkt en snävare formulering än "anledning till antagande" vara att föredra t. ex. "grundad anledning till. antagande”.

2.2 Handläggningsreglerna 2.2.1 Faderskapet fastställt genom erkännande Hovrätten för Övre Norrland:

Även om det får anses tillfredsställande att det för dessa fall öppnas möjlighet för domstolarna att förordna 'om blodundersökning bör reglerna utformas så att missbruk av dem i största möjligalutsträckning motverkas. Det är angeläget att domstolarnas. läkarnas och statens rättskemiska laboratoriums resurser icke tages i anspråk för andra fall än dem. där det verkligen finnes grundad anledning till omprövning av faderskapsfrågan. En ' begäran om blodundersökning kan också ofta komma att på ett negativt sätt påverka den utpekade andre mannens personliga förhållanden. i synnerhet om faderskapserkännandet eller domen ligger några år tillbaka i tiden. Det kan därför ifrågasättas huruvida inte ett ansökningsförfarande gör det alltför

• Sida 46
•  Original

Prop. 1982/83:8 " ' 46

enkelt för en man, som ångrat sitt faderskapserkännande, att föra upp frågan om blodundersökning till domstols prövning och sedan, vid avslag föra den separata frågan om blodprovstagning genom de olika instanserna. Vid avgörande av frågan om blodprovstagning bör tillåtas kommer vidare domstolen i många fall att ställas inför-svåra avvägningsfrågor. och både skriftlig och muntlig bevisning torde komma att förebringas. Med hänsyn också härtill och till att i dessa fall ett klart partsförhållande föreligger kan det ifrågasättas. om det är lämpligt att frågan om blodundersökning handlägges i ' ett domstolsärende. '

Till det nu sagda kommer att den föreslagna konstruktionen medför vissa handläggningstekniska svårigheter] Särskilt bör 'vissa frågor beträffande rättegångskostnader och blodundersökningskostn'ader uppmärksammas.

Enligt promemorian skulle 18 kap. 2 % rättegångsbalken kunna tillämpas i fråga om kostnaderna i ärenden av avsett slag, innebärande att envar part bär sina kostnader för domstolsförfarandet och blodundersökningen. Detta är enligt hovrättens mening inte- helt givet. Fråga 'är om anskaffande av bevisning för att få ett fastställt faderskap undanröjt och vederbörande parter kan frivilligt genomgå avsedd undersökning. De' rättsfall som åberopas i ' promemorian kan inte anses'ge bestämt besked på denna punkt och ifall det .anses att det angivna lagrummet bör tillämpas i fråga om rättegångskostna-l dernas fördelning synes detta-böra komma till klart uttryck i lagtexten.

Hovrätten anser emellertid för sin del inte att det är lämpligt att

: kostnaderna kvittas i den utsträckning som synes vara förutsatt i promemo- rian. l dc'fall en begäran om blodundersökning avslås bör enligt hovrättens mening sökanden såsom tappande part sva'ra även för motparternas rättegångskostnader i' enlighet med vad som gäller för tvistemål och domstolsärenden i allmänhet. Även: om begäran om blodundersökning bifalles ifrågasätter hovrätten om det 'är" lämpligt att i samtliga fall kvitta kostnaderna.

Det ter sig sålunda i viss mån otillfredsställande att en man. som på grund av domstols åläggande lämnar blodprov, själv skulle få bära sina kostnader för blodundersökningen, därest blodundersökningen sedan visar att han är utesluten som fader till det barn om vars faderskap är fråga. Fråga är ju inte om sådant fall som avses i 3 kap. 11 & föräldrabalken utan här sätts ett redan fastställt faderskap i fråga. De omständigheter som talar mot att obegränsad rätt till ny blodundersökning'införes bör enligt hovrättens mening även få inverka på rättegångskostnadsfrågan. I synnerhet när faderskapet till en vuxen person sätts i fråga eller faderskapet fastställts för länge sedan saknas anledning att kvitta kostnaderna. .

Även i det fallet att det i en efter blodundersökningen följande rättegång * utreds att mannen i fråga inte haft samlag med barnets moder under - konceptionstiden — trots att detta gjordes antagligt i ärendet om förordnande ' av blodundersökning —' ter det sig otillfredsställande att de kostnader som uppkommit i ärendet om blodundersökning kvittats. Lagstiftningen"torde _

• Sida 47
•  Original

Prop. 1982/83:8 ' 47

inte, ge den mannen möjlighet att i en efterkommande rättegång erhålla ersättning för dessa kostnader.

Huvudregeln bör således enligt hovrättens mening vara att den som blir tvingad att genomgå blodundersökning utan fog bör ha ersättning för sina kostnader. Om fördelningen av de kostnader som uppkommer vid blodun- dersökning bestäms i ett domstolsärende på det sätt som förutsätts i promemorian torde det vara näst intill omöjligt att åstadkomma en rättvis kostnadsfördelning. När domstolsärendet avslutas kan man ju inte med säkerhet avgöra huruvida resultatet av blodundersökningen kommer att medföra en ändring av faderskapet eller ens om frågan kommer att prövas i en rättegång. Ifall frågan om skyldighet att genomgå blodundersökning avgörs i mål om ogiltigförklaring av faderskapserkännande bör mannen däremot kunna erhålla ersättning som vittne.

Enligt promemorian skulle vid bifall domstolens ställningstagande till ansökningen om blodundersökning inte ske genom ett slutligt beslut utan — som det får förstås — ett beslut under rättegång. Slutligt beslut skulle ges först sedan utlåtande över undersökningen föreligger. Vad detta slutliga beslut i så fall skulle innehålla, förutom beslut om rättegångskostnader. sägs däremot ingenting om. Måhända har man tänkt sig att det slutliga beslutet skall innehålla ett uttalande om att ärendet avskrivs från vidare handläggning. Den föreslagna konstruktionen att i ett domstolsärende huvudfrågan avgörs genom ett beslut som inte är slutligt förefaller egendomlig och torde inte förekomma i andra sammanhang. Konstruktionen leder också till att fördelningen av rättegångskostnaderna under inga förhållanden kan. såsom eljest sker. bedömas med utgångspunkt från det slutliga avgörandet i ärendet.

Sammanfattningsvis anser hovrätten sålunda. att det finns så många nackdelar med den föreslagna handläggningsformen att övervägande skäl talar för att förordnande om blodundersökning bör ges i själva målet om ogiltigförklaring av faderskapserkännande. Därest denna utväg väljes är det tillfyllest med ett tillägg till 1 & första stycket, första meningen, i blodunder- sökningslagen.

Skulle hovrätten inte vinna gehör för sina-synpunkter rörande handlägg- ningsformen bör i allt fall-möjlighet ges att också förordna om blodunder- sökning i själva målet om ogiltigförklaring av faderskapserkännande. I målet kan t. ex. framkomma omständigheter som ger vid handen att ytterligare någon man kan vara tänkbar som fader och att blodundersökning avseende denne bör komma till stånd. Vidare bör uppmärksammas att i det rättsfall. NJA 1977z545, som initierat frågan om utökade möjligheter till blodunder- sökning. den i promemorian föreslagna lagändringen icke skulle ha löst det där föreliggande problemet rörande blodundersökning. eftersom viss annan man. som kunde antagas ha haft samlag med modern under tid då barnet kunde 'vara avlat. inte var utpekad.

• Sida 48
•  Original

Prop. 1982/83:8 48

Dessutom bör under alla förhållanden" lagen om handläggning av domstolsärenden och tingsrättsinstruktionen ses över. Enligt den nuvarande lydelsen av författningarna skulle tingsnotarie komma att bli behörig att företaga förberedande åtgärder med avseende å ansökning om blodunder- sökning såsom att infordra-yttrande av motparter och kalla till muntlig förhandling. Med hänsyn till de svåra avvägningar. som måste göras i dessa ärenden redan då de kommer in till rätten. kan det ifrågasättas om-detta är lämpligt. Eftersom vidare _ärendet enligt promemorieförslaget inte skall avgöras genom beslut om bifall till ansökningen utan först då utlåtande om blodundersökning föreligger. synes tingsrätten i vissa tvistiga fall komma att bli domför med en lagfaren domare. såvitt avser beslutet under rättegång rörande själva huvudfrågan. Det bör också övervägas om inte nämnd. såsom fallet är med ärenden enligt föräldrabalken . borde deltaga i avgörandet.

Hovrätten har i sina resonemang förutsatt att talan bör kunna föras mot det beslut under rättegång i ärendet varigenom ställning tages till huvudfrågan rörande blodundersökning. Frågan har icke alls berörts inpromemorian.

Stockholms tingsrätt:

Enligt förslaget skall ansökan om blodundersökning handläggas enligt ärendelagen. Det kan ifrågasättas om det överhuvudtaget är lämpligt att i strid mot rättegångsbalkcns systematik i övrigt införa en möjlighet att i denna form uppta bevisning. Enligt tingsrättens mening finns det dock skäl för att införa möjligheten i detta fall. Det rör sig om en mycket speciell form av bevisning. De erhållna resultaten tillmäts regelmässigt bevisvärde och de kommer att åberopas i mål som är indispositiva.

Reglerna om att ett faderskapserkännande kan ogiltigförklaras återfinns i 1 kap. 4 .5 sista stycket föräldrabalken. Sådana fall behandlas emellertid inte i 3 kap. föräldrabalken där reglerna för rättegången i mål om faderskap återfinns. Rättegångsbestämmel'serna i föräldrabalken kompletteras av en särskild lag om blodundersökning i faderskapsmålen. vars tillämpning är begränsad till mål om faderskap enligt 3 kap. föräldrabalken. På grund av nu nämnda begränsning får blodundersökning inte ske i mål om hävande av faderskapserkännande. Tingsrätten vill därför påstå att det naturligaste vore om reglerna i 3 kap. föräldrabalken omfattade även de fall som avses i 1 kap. 45 sista stycket.

När faderskapet har fastställts genom erkännande anser tingsrätten det självklart att rätten i ett mål om ogiltigförklaring av erkännandet också får rätt att förordna om blodundersökning. En annan ordning orsakar extra kostnader och extra arbete både för parterna och för domstolen. Det måste även ut parternas synpunkt te sig väl formalistiskt att behöva föra två processer samtidigt som rör samma parter och samma sakförhållanden. De olika forumreglerna för mål och ärenden kan också medföra att de inte handläggs av samma domstol. vilket måste vara en uppenbar nackdel. vartill

• Sida 49
•  Original

Prop. 1982/SB:s _ 49

kommer att rättens sammansättning möjligen kan bli olika i ett mål och i ett ärende. .

I den remitterade promemorian har forumtrågan inte behandlats. Om, som vi ifrågasatt reglerna i 3 kap. föräldrabalken skulle tillämpas även i de fall som avses i 1 kap. 4 % sista stycket. uppstår inte problem med forumprövningen i de fallen. — — —

I specialmotiveringen diskuteras frågan om när ett ärende om blodunder— sökning skall anses avslutat. Det kan te sig egendomligt att ett ärende inte skall anses avslutat när yrkandet i ärendet. prövats. Den föreslagna lagstiftningen ger ingen lösning för de svårigheter som uppkommer då en part trots föreläggande vid vite eller hämtning inte lämnar blodprov.

Domstolens förordnande om blodundersökning blir med det föreslagna synsättet ett beslut under handläggningen och kan som sådant inte överklagas särskilt. Oberoende av om beslutet om blodundersökning i de nu angivna fallen meddelas i själva faderskapsmålet eller i ett fristående ärende bör dock beslutet ont blodundersökning kunna överklagas. Härvid är att märka att beslut om blodundersökning i vanliga faderskapsmål skiljer sig från den nu förevarande bl. a." genom att sådant beslut inte är lika starkt knutet till kärandens intresse i målet. Tingsrätten vill i detta sammanhang påpeka att liknande olägenhet uppstår för den man som i ett faderskapsmål, som utan att vara svarande. åläggs att genomgå blodundersökning. Det måste vara angeläget att riktigheten av ett förordnande genom överklagande kan prövas tidigare än i sambandmed en talan enligt 49 kap. 8.5 tredje stycket rättegångsbalken .

Domstolsverket:

Har faderskapet fastställts genom erkännande vore det - - - en fördel om frågan om ny blodundersökning kunde handläggas förutom i ett särskilt ärende även i målet om ogiltigförklaring av faderskapserkännandet. Därvid kan en lagfaren domare ensam avgöra frågan om ny blodundersökning under förberedelsestadiet. Handläggs saken enligt ärendelagen måste rätten vara sammansatt av flera ledamöter då ärendet är tvistigt.

Socialstyrelsen:

Den lösning. som valts på det processuella planet torde vara den bästa.

I enlighet med terminologin i lagen om handläggning av domstolsärenden talar man inte om mål utan om ärenden, vilka anhängiggörs genom ansökan. Såvitt avser själva förfarandet är emellertid gränsen mellan rättegångsmål och domstolsärenden flytande. Ett ärende. som är ostridigt handläggs enligt denna lag regelmässigt i enkla former och oftast utan'muntlig förhandling. Detta kan vara ändamålsenligt eller till och med nödvändigt på grund av

• Sida 50
•  Original

Prop. l982/83:8 50

ärendets brådskande karaktär. Av 5 & följer emellertid att det är möjligt att handlägga ett ärende ungefär som ett rättegångsmål. Detta kan vara lämpligt exempelvis då det råder intressemotsättning mellan olika rättssubjekt i ett ärende. En sådan ordning är ur rättssäkerhetssynpunkt tillfredsställande. Denna lag möjliggör sålunda en handläggning som jämförelsevis smidigt kan anpassas efter förhållandena i det särskilda fallet. _ Socialstyrelsen anser det vara av prinicpiell vikt och konsekvent att begäran om blodundersökning oavsett faderskapet dessförinnan fastställts genom lagakraftägande dom eller erkännande handläggs enligt samma ordning. Mot bakgrund av vad sålunda anförts finner styrelsen det lämpligt ' och ändamålsenligt att begäran om blodundersökning förs in under domstols rättsvårdande verksamhet. Styrelsen tillstyrker förslaget i denna del.

Rättegån gsutredn ingen :

Vi har inga invändningar mot att blodundersökning skall kunna komma till stånd även efter ett faderskapserkännande men vill ifrågasätta om en ändring av det slaget som förordas i promemorian är tillräcklig. Vivill ifrågasätta om inte också faderskapsmål enligt 1 kap. 4 & tredje stycket bör.-behandlas i 3 kap. FB. Den omständigheten att FB saknar särskilda rättegångsbestämmel- ser för mål om hävande av faderskapserkännande förefaller nämligen ha vållat problem också i andra sammanhang (se t. ex. NJA [ 1975:655). Bl. a. är vissa forum- och talerättsregler oklara genom att det i 3 kap. FB inte finns några processuella bestämmelser för faderskapsmål enligt 1 kap. 4 & tredje stycket. Inför man sådana bestämmelser bortfaller behovet att ändra i blodundersökningslagen såvitt gäller de fall där faderskapsfrågan avgjorts genom erkännande. Enligt promemorieförslaget skall vidare rätten i mål om hävande av faderskapserkännande besluta om blodundersökning i ett fristående ärende medan beslut om blodundersökning i andra fall skeri själva faderskapsmålet efter det att faderskapsfrågan dragits under rättens pröv- ning genom att ansökan om stämning gjorts. Den senare principen står i samklang med RB:s bestämmelser om rättens medverkan till inhämtande av bevisning. Sålunda får enligt RB en talan inte föras särskilt om processuell editionsplikt eller om vittnesförhör. Vi bortser därvid från de i nu förevarande sammanhang inte så betydelsefulla regler som finns i 41 kap. RB angående bevisning till framtida säkerhet.

Självklart kan det uppstå många situationer i vilka en presumtiv kärande i ett faderskapsmål är beroende av resultatet från en blodundersökning för att kunna bedöma sina utsikter till framgång med en process. Detta är inte någonting som utmärker målen om hävande av faderskapseikännande. I ett vanligt tvistemål kan det finnas lika stort behov för en presumtiv kärande att få tillgång till en skriftlig handling. som efter det att rättegång har inletts kan omfattas av den processuella editionsplikten. Det kan också vara så att

• Sida 51
•  Original

Prop. 1982/83:8 . 51 '

käranden är helt beroende av vad ett vittne kan komma att säga under ed i rättegången. , _

Med hänsyn till det sagda kan det synas välbehövligt att allmänt öppna en möjlighet att föra en fristående talan om sådan rättens medverkan till inhämtande av bevisning som skulle kunna ges efter det att ansökan om stämning gjorts.

Det finns emellertid problem förknippade med en sådan lösning. Bl.-a. löper man en uppenbar risk att få vad man skulle kunna kalla dubbla processer med de uppenbara olägenheter i bl. a. kostnadssammanhang som kan vållas därav. Svaranden kan nämligen med _fog tänkas se det som. sin uppgift att också i ärendet om bevisinhämtandet försvara sig mot talan i huvudsaken. Sådana nackdelar har nog också föresvävat promemorieförfat- tarna när de på sidan 16 i promemorian diskuterat behovet av muntlig förhandling i blodundersökningsfrågan. .

Enligt vår mening bör därför beslut om blodundersökning i största möjliga utsträckning meddelas inom ramen för ett faderskapsmål och inte i ett ' fristående domstolsärende. Om vår lösning väljs behöver man inte komplet- tera det framlagda promemorieförslaget med särskilda regler om forum, tingsnotaries behörighet m. m.. _vilka regler nu saknas.

Vare sig beslutet om blodundersökning i nu angivna fall kommer till stånd i själva faderskapsmålet eller i ett fristående ärende bör beslutet om att blodprov skall tas vara överklagbart (jämför möjligheten att överklaga- editionsföreläggande m. m. enligt 49 kap.4 å RB). Vi vill påpeka att beslut om blodundersökning i vanliga faderskapsmål skiljer sig från de nu förevarande bl. a. genom att de inte är lika starkt knutna till kärandens intresse i målet.

Sveriges domareförbund:

Enligt förslaget skall frågan om blodundersökning handläggas som ett särskilt ärende. Förbundet godtar förslaget, dock bör i mål om ogiltigför- klaring av faderskapserkännande. för undvikande av onödig omgång och dubbel prövning. möjligheter finnas- att förordna om blodundersökning i målet. Förbundet vill i anslutning till detta påpeka att enligt förslaget rättens sammansättning blir olika i ärendet och målet. Av specialmotiveringen (s. 16) framgår att ärende angående blodundersökning skall anses avslutat när utlåtande över undersökningen föreligger. Förbundet har ingen erinran mot detta men anser att det bör utsägas-i lagen till undanröjande av varje _ tveksamhet.

2.2.2 Faderskapet fastställt genom dom

Se även under avsnitt 2.2.1.

• Sida 52
•  Original

Prop. 1982/83:8 52

Hovrätten för Övre Norrland:. .

Också vad gäller resningsfallen torde det vara lättare att komma till rätta med frågorna om rättegångskostnader. om förordnandet om blodundersök- ning ges i samband med resningsförfarandet än om handläggningen skeri ett separat ärende. ' '

Även för resningsfallen talar de anförda skälen för en annan lösning än den i promemorian föreslagna. Det måste antagas. att det endast i ett fåtal resningsfall kan komma i fråga att förordna om blodundersökning. Ärenden där någon begär blodundersökning i avsikt att senare ansöka om resning kunde däremot bli allmänt förekommande och torde dessutom ofta komma att fullföljas till hovrätt och högsta domstolen. Det bör därför enligt hovrättens mening ytterligare övervägas huruvida det inte vore riktigast och enklast att införa laglig möjlighet för högsta domstolen att. därest särskilda skäl föreligger därtill. förordna om blodundersökning i resningsärendet.

Stockholms tingsrätt:

Vad angår de i promemorian angivna resningsfallen godtar tingsrätten den föreslagna ordningen att frågan om blodundersökning upptas i tingsrätt i ett ärende eftersom HD inte har möjlighet att i ett resningsärende förordna om sådan bevisning som ett förordnande om blodundersökning innebär.

För resningsfallen bör förslag framläggas för forumfrågans lösning.

Dorm'tolsverket:

Domstolsverket instämmer i uppfattningen att frågan om ny blodunder- sökning bör handläggas enligt lagen om handläggning av domstolsärenden när faderskapet fastställts-genom dom som vunnit laga kraft.

Rättegängsutredningen :

Ipromemorian föreslås vidare att rätten i ett fristående ärende skall kunna förordna om blodundersökning också när faderskapsfrågan redan avgjorts genom dom. Det är resningsfallen som avses med den bestämmelsen.

Det nuvarande systemet är, att den som vill begära resning inte har någon möjlighet att för resningsärendets skull få sådan. medverkan av rätten till inhämtande av bevisning som han kan få sedan resningen beviljats. Kunskapen om nytt bevis är visserligen i många fall en resningsanledning (58 kap. 1 5 första stycket 4 RB) men varken HD. som skall besluta om resning. eller lägre domstol kan besluta om editionsföreläggande enligt 38 kap. 45 RB förrän resningen har beviljats.

• Sida 53
•  Original

Prop. 1982/83z8 53

Man kan låta HD själv besluta om blodundersökning i de nu aktuella fallen men en sådan lösning kräver vissa ändringari RB. Vi vill i detta sammanhang påpeka att vi med de uppgifter vi fått enligt nya tilläggsdirektiv (Dir Ju 1981247) kan få anledning att komma in på mera allmänna frågor om bevisningi resningsärenden. En reform grundad på våra överväganden enligt tilläggsdirektiven kan emellertid inte komma till stånd tidigare än om några år och vi har därför inget att invända mot att promemorieförslaget genomförs nu.

Vi vill påpeka att det saknas bestämmelser om vid vilken domstol som frågor om blodundersökning skall tas upp i "resningsfallen. . |

3 Hämtning

Hovrätten för Övre Norrland:

Av 2 & blodundersökningslagen framgår att rätten vid vite äger förelägga den som avses med förordnandet om blodundersökning att med intyg visa att blodprov tagits. Vitesföreläggandet syftar alltså till att framtvinga en blodprovstagning, inte bara en _inställelse .till undersökningen. Den nu föreslagna bestämmelsen om hämtning innebär att en person skall kunna inställas till undersökning. Förmodligen är det sällsynt att den som hämtats till undersökning vägrar att underkasta sig" blodprovstagningen, men hovrätten har ändock velat fästa uppmärksamheten på att lagförslaget inte medger att vitesföreläggande beträffande själva undersökningen och hämt- ning användes parallellt. — Det synes lämpligt att en hänvisning till 21 kap. 8 & föräldrabalken görs i lagtexten. '

Rikspolisstyrelsen :

I promemorian framhålls att hämtningsmöjlighctcn endast skall användas när det finns anledning anta att ett nytt vitesföreläggande inte skulle fylla någon funktion. . '

1975 års polisutredning har i betänkandet Polisen (SOU 1979:6) bl. a. behandlat frågor rörande polisens skyldighet att enligt olika författningar ' lämna handräckning. Utredningen förordade därvid att det föreskrivs att polishjälp får begäras endast när uppgiften inte kan lösas på annat sätt. Utredningens förslag i denna del godtogs av så gott som alla remissinstan- serna. I regeringens proposition 1980/81213, Polisens uppgifter, utbildning och organisation m. 111. (sid. 40 f), synes departementschefen dela denna uppfattning.

I promemorian konstateras att även barn under 18 år — i undantagsfall — kan hämtas. Rikspolisstyrelsen anser det ändamålsenligt att i första hand de sociala myndigheterna anlitas för uppdragen; Först när dessa" av olika skäl

• Sida 54
•  Original

Prop. 1982/83:8- _ 54

misslyckats kan hänvändelse till polisen ske för begäran om biträde med handräckningsåtgärden.

Med hänsyn till vad som ovan anförts förordar rikspolisstyrelsen .att lagtexten utformas på ett sätt som står i samklang med polisutredningens förslag. Detta innebär således att polish jälp får begäras endast när uppgiften inte kan lösas på annat sätt. -

Socialstyrelsen:

I promemorian föreslås vitesbestämmelsen i 2 & blodundersökningslagen kompletterad med en särskild föreskrift om hämtning.- Socialstyrelsen ansluter sig till förslaget att införa ett mera effektivt sanktionsmcdel vid sidan av det tvångsmedel, som för närvarnade står till buds på ifrågavarande rättsområde. Domstol bör. med stöd i lagen om blodundersökning m. m. vid utredning av faderskap. kunna komplettera vitet med det mer effektiva tvångsmedlet hämtning i fall då vitesförläggandet inte frivilligt efterkommes och ändamålet med vitet icke anses ha förfallit. Styrelsen tillstyrker det här aktuella lagförslaget i den utformning det har getts i promemorian-. .

Hämtningen bör endast-kunna genomföras med bistånd av polis. Styrelsen ansluter sig därvid till den bedömning," som ligger bakom införandet av denna ordning. ' __

Hämtningar sker ofta under uppse-endeväckande förmer. Det kan inte råda någon tvekan om att barn kan ta skada'av. 'en sådan upplevelse. Hämtningen bör därför utföras på ett för barnet-så skonsamt sätt som möjligt och bör, såsom understrykes i promemorian, komma ifråga endast i undantagsfall. I likhet med vad som anföres i promemorian anser styrelsen det vara lämpligt och av vikt att någon representant för barnavården är närvarande vid hämtningstillfället.

Det bör skapas tillfredsställande garantier för att barnets bästa särskilt beaktas även i fall. då det föreligger ett behov av att hämta barnet till blodundersökning. Med hänsyn härtill anser styrelsen att det bör ankomma på rätten att, inför ett beslut om hämtning av barn vid ett särskilt prövningsförfarande i varje enskilt fall pröva lämpligheten av ett sådant förordnande. _

Då tillräckliga skäl inte synes föreligga för att undantaga nu påtalade målgrupp från den föreslagna 2 5 andra stycket, förordas att angivna paragraf kompletteras med en tilläggsregel, varigenom domstol åläggs ett särskilt prövningsförfarande inför beslut om hämtning av barn. så att det aldrig sker mot barnets bästa. '

Statens rättskemiska laboratorium:

Beträffande den del av promemorian som behandlar domstolens möjlighet att i vissa fall förordna om hämtning för blodprovstagning har laboratoriet

• Sida 55
•  Original

Prop. l982/83:8 - 55

inga speciella synpunkter. Givetvis är det angeläget.-även för analysförfa- ' randet och handläggningen på SRL, att insändandet av enstaka blodprov i ett ärende inte onödigt fördröjs.

Se även avsnitt 4.

Rättegångsutredningen :

Mot promemorieförslaget att hämtning skall kunna tillgripas för genom- förande av blodundersökning har vi inget att erinra. Enligt vår uppfattning är emellertid hämtning (och oriktiga faderskap'sdomar) generellt sett mera ingripande i den personliga integriteten än ett tvångsmässigt genomförande - av blodprovstagning. Därför anser vi att promemorieförslaget bör komplet- teras med regler som möjliggör sådant tvång.

Utredningen om barnens rätt:

Vi har inte några erinringar' mot en sådan ändring av lagen om blodundersökning att" en vuxen individ skall kunna hämtas till undersökning- en genom polisens försorg. 'Däremot ställer vi Oss tveksamma till om även . minderåriga barnl skall kunna hämtas. Enligt vår mening bör nämligen hämtning av barn undvikas så långt det— är möjligt. En hämtning av ett barn genom polisens försorg innebär som regel en stor påfrestning för barnet. Detta gäller inte bara för det lilla utan även för det något äldre barnet. För tonåringen torde redan den omständigheten" att frågan om faderskapet är oklar vara psykiskt svår 'att hantera. Att därtill bli utsatt för en polishämtnin g torde inte förbättra barnets sitaution. _ . .

Vill barnets vårnadshavare inte medverka till att faderskapet fastställs för _ barnet. bör i första hand de sociala myndigheterna försöka få modern att inse det angelägna i att så sker. [ detta sammanhang får man inte glömma bort att ' modern. för att hon skall få bidragsförskott, är skyldig att medverka till'att faderskapet fastställs. Hon har därför oftast ett betydligt större intresse än den utpekade fadern av att faderskapsfrågan blir löst: Skulle modern/ vårdnadshavaren trots stöd och hjälp från de socialvårdande'myndigheternas sida inte låta ta blodprov på barnet finns möjligheterna att förelägga och utdöma vite. _ '

Det torde vara ytterligt sällsynt att modern inte medverkar till att blodprov tas på barnet. I något fall, då blodprov tidigare tagits på barnet. har _rnodern upplevt att barnet lidit så vid själva blodprovstagningen att hon. när begäran- om nya blodprov kommit; vägrat medverka. Vi _ ifrågasätter om det är nödvändigt att för de' enstaka fall då modern motsätter sig en undersökning _ på barnet — vilka fall borde kunna lösas i_ samverkan med de sociala

' Med barn avser vi här det barn för vilken faderskap skall fastställas och således inte en utpekad fader. som är underårig eller en underårig moder.

• Sida 56
•  Original

Prop. 1982/8328 56

myndigheterna — öppna möjligheterna att hämta barnet genom polisens försorg. Det är vidare att märka att för att undersökningen skall kunna genomföras måste det finnas samtycke till att blodprov får tas. Man kan fråga sig om den moder. som inte frivilligt vill ta med barnet till undersökningen, på grund av att barnet far illa av blodprovstagningen, kommer att ge sitt samtycke till att blodprov får tas efter att ha blivit hämtad av polis.

Vi vill erinra om att det inte är helt ovanligt att barnets moder och den utpekade fadern är minderåriga och själva står under annans vårdnad. Man kan här fråga sig om lagen skall tolkas så att i dylika fall moderns och den utpekade mannens vårdnadshavare skall föreläggas att visa att blodprov tagits. Eller skall modern och en utpekad fader alltid jämställas'med en vuxen individ?

När det gäller blodprovstagning på barn vill vi även peka på det förhållandet. att barn kan vara omhändertagna för samhällsvård. Vårdnads- havarens möjligheter att bestämma över barnet är därvid starkt begränsade. Det torde kunna ifrågasättas om hon eller han har rätt att hämta barnet från - den som vårdar det för att ta med barnet till undersökningen. I praktiken _ löses detta problem på så sätt att de socialvårdande myndigheterna ser till att' blodprov tas på barnet. Men man kan sätta i fråga om det formellt är riktigt att i dessa fall rikta föreläggandet till vårdnadshavaren. _ _

Vidare kan den frågan ställas om barnet själv är behörig att lämna. samtycke till att blodprov tas eller om vårdnadshavaren måste ge detta. Det . skulle kunna inträffa att vid en hämtning barnets vårdnadshavare inte följer _ med till undersökningen men uppger att'han/hon motsätter sig denna. Kan blodprov då tas på den underårige? '

Enligt vår mening finns några olösta frågor när det gäller hämtning av barn till en blodundersökning. Innan man inför nya bestämmelser om en sådan tvångsåtgärd som polishämtning av minderåriga barn bör man undersöka om det verkligen finns ett behov därav.

Om ett minderårigt barn skall hämtas genom. polisens försorg anser vi att en representant för de socialvårdande myndigheterna alltid skall närvara. Detta bör enligt vår mening även klart framgå av lagtexten. Vidare menar vi att om det är fråga om hämtning av ett äldre barn, t. ex. 15 år eller äldre, bör även barnet få del av föreläggandet.

Vad gäller utformningen av lagbestämmelserna vill vi peka på följande. 1 förslaget till ändrad lydelse av 2' & lagen om blodundersökning anges, att om barnet är under 18 år skall barnets vårdnadshavare styrka att blodprov har tagits. Vidare är det vårdnadshavaren som skall se till att barnet inställer sig till provtagningen. Det finns dock barnlsom är under 18 år som saknar vårdnadshavare. Den som före fyllda 18 år ingått äktenskap står nämligen inte under annans vårdnad. Detta torde innebära att om barnet i ett faderskapsmål är t. ex. '16 år och gift, får barnet själv svara för att det inställer sig till undersökningen. Det kan diskuteras om_ inte dessa barn utan ' vårdnadshavare borde företrädas av sin förmyndare i dessa ärenden, särskilt

• Sida 57
•  Original

Prop. 1982/83z8 57

som höga viten kan föreläggas och utdömas. I detta sammanhang kan erinras om att förmyndaren har en allmän skyldighet att sörja för den omyndigcs person (13 kap. 1 % föräldrabalken). Vidare gäller att i mål om förklaring att viss man inte är fader företräds underårig part av förmyndare ellcr god man (3 kap. 4 & föräldrabalken). Det kan här nämnas att vi i vårt eget betänkande Barnets rätt 2 Om föräldraansvar m.' m. föreslagit att alla barn under 18 år skall stå under annans vårdnad oavsett om barnet har ingått äktenskap eller inte. Om vårt förslag i den delen skulle bli lag finns det förmodligen inte " något behov av att ändra bestämmelserna i lagen om blodundersökning, såvida man inte anser att även förmyndaren bör kunna företräda barnet i denna angelägenhet.

Sveriges advokatsamfund:

Det föreslagna tillägget i 25 blodundersökningslagen att rätten skulle kunna förordna om hämtning om part vägrar att efterkomma vitesföreläg- gande finner samfundet befogat. eftersom vitesförelägganden i mål av detta slag ofta inte får någon effekt.

Samfundet anser i motsats till utredningen att situationer kan föreligga där hänsyn till den enskildes personliga integritet bör få vika för ett barns rätt att få faderskapet fastställt, exempelvis då flera tänkbara fäder finnes och en av dessa varken genom vite eller hämtning kan förmås att lämna blodprov och genom sin vägran åstadkommer att undersökningen inte kan slutföras.

Emellertid vill samfundet ifrågasätta om inte den föreslagna bestämmelsen borde få en något annan utformning. Det föreläggande, som avses med första stycket, innebär att en person skall med intyg visa antingen att blodprov tagits eller att han genomgått annan undersökning. I andra stycket talas emellertid om att personen i fråga inte inställer sig till ”undersökningen". trots att föreläggandct inte avser inställelse till viss undersökning utan endast skyldighet att visa intyg. Blodprovstagning kan ju heller inte betecknas som undersökning.

Sveriges domareförbund:

Domareförbundet tillstyrker också förslaget att domstol skall kunna förordna att den som trots tidigare vitesföreläggande inte inställer sig till undersökning skall kunna hämtas till undersökningen. Lagtexten ger ej klart vid handen att vitesföreläggande som riktar sig motlvårdnadshavare avser skyldighet för denne att tillse att barnet lämnar blodprov. Ett förtydligande måste med i övrigt oförändrad språkdräkt medföra att i 25 1 st efter "på honom eller henne" respektive "han eller hon” tillägges "eller det".

• Sida 58
•  Original

Prop. 'l982/83:8 58

Svenska I.äkaresällskapet:

Beträffande den del av promemorian som omfattar domstols möjlighet att förordna om hämtning i samband med blodprovstagning ställer sig Sällskapet positiv. '

Tillkomsten av en bestämmelse som ger polisen möjlighet att hämta en person till blodundersökning kan komma att minska handläggningstiderna'i faderskapsärenden. vilket framstår som ytterst angeläget. Det är också önskvärt ur analyssynpunkt att få de involverade parterna i ett faderskaps- ärende undersökta så nära varandra i tiden som möjligt — helst samtidigt.

4 Övrigt Hou-rätten för Övre Norrland:

Avslutningsvis anser hovrätten, att de föreslagna redaktionella ändring- arna inte endast framstår som onödiga utan också kan medföra praktiska svårigheter. Sålunda har under senare tid kunnat förmärkas att dyrbar tid går åt att kontrollera om lagändringar endast är redaktionella eller innebär någon saklig ändring. [ vissa fall har det t. o. ni. varit nödvändigt att gå till förarbetena för att vara helt säker på att fråga icke varit om någon uppmjukning resp. skärpning eller någon annan ändring av gällande lag.

Stockholms tingsrätt.-

Ansökan om blodundersökning kan enligt förslaget göras av fadern.. modern eller barnet. 1 fall där det gäller att fastställa ett faderskap har barnavårdsnämnden skyldighet att utreda faderskapet och kan i rättegång föra barnets talan. Det förutsättes därvid att nämnden på frivillig väg försöker få en blodundersökning till stånd. Sker ingen blodundersökning kan barnavårdsnämnden som part i rättegången yrka att rätten förordnar om sådan undersökning. När det gäller de i promemorian diskuterade fallen då faderskapet en gång fastställts finns ingen motsvarande skyldighet eller rättighet för barnavårdsnämnden. En man som anser sig vara far kommer därmed inte att ha någon möjlighet att få till stånd en blodundersökning ens genom att vända sig till nämnden. Tingsrätten vill här endast påpeka detta förhållande.

Angående den språkliga formen vill tingsrätten ifrågasätta om inte begreppet han liksom hittills bör användas som ett neutralt _personbegrepp och att därför texten inte skall innehålla orden "eller hon". vilket inte heller är sakligt invändningsfritt.

• Sida 59
•  Original

Prop. 1982/83z8 ' 59

Socialstyrelsen:

En fråga. som inte berörs i promemorian men som socialstyrelsen vill fästa uppmärksamheten på, är huruvida det ävenledes i lag bör stadgas rätt för. domstol att förordna om blodundersökning också med avseende på vissa anhöriga till modern eller till man. som kan avses med domstolens förordnande om blodundersökning. Blodundersökning av parternas föräld- rar kan i vissa fall. såsom när genotypen endast kan fastställas genom 5. k. indirekt undersökning, vara av stort värde och — om någon av parterna har avlidit innan blodundersökning kommit till stånd — av avgörande betydelse. Parternas föräldrar och vissa andra anhöriga kan frivilligt underkasta sig blodprovstagning. Någon möjlighet för domstol att förordna anhöriga till parterna att genomgå blodundersökning föreligger emellertid inte enligt nu gällande lag. Detta innebär att domstol vid prövning av tveksamma faderskapsfrågor inte sällan nödgas avstå från viktiga bevismedel.

Ärvdabalkssakkunnigas förslag till ärvdabalk innehöll förslag beträffande möjligheten att framtvinga blodundersökning av vissa anhöriga till modern eller till man, som kan avses med domstolsförordnande (SOU 1946;49 sid. 134). Departementschefen anslöt sig till förslaget i denna del men förslaget fick under riksdagsbehandlingen utgå.

Det torde emellertid stå utom all tvekan att blodundersökningar på anhöriga till parterna. särskilt deras föräldrar, ofta kan vara av synnerligt stort värde för sannolikhetsberäkningarna och särskilt i sådana fall där domstol har att verkställa en jämförelseprövning mellan olika presumtiva fäder (se bland andra Bengt Jonsson i SvJT 1953 s. 14—18 och Gösta Walin i Kommentar till Föräldrabalken, tredje upplagan s. 99 samt Milan Valverius i Kommentarens kapitel "Rättssereologiska undersökningar" s. 573).

Socialstyrelsen anser därför att man bör införa möjlighet för domstol att förordna om blodundersökning såvitt avser viss-a anhöriga till modern eller till man, som kan avses med domstols förordnande. För att ett förordnande om undersökning skall kunna meddelas med avseende å förenämnda krets av anhöriga bör krävas att den utredning. som i övrigt står till buds, inte ger möjligheter att fastställa faderskapet. Lämpligt är att sådant förordnande får meddelas endast då "synnerliga skäl" föreligger dvs. då annan bevisning visar sig vara otillräcklig. Domstol bör, liksom i övriga mål av indispositiv natur, även i mål om faderskap enligt 3 kap. föräldrabalken självmant kunna föranstalta om behövlig bevisning och således även om blodundersökning då sådan behövs. Förordnande avseende föreslagen krets av. anhöriga bör sålunda kunna meddelas inte endast på yrkande av part utan även på domstols eget initiativ. Ett sådant förordnande bör även kunna meddelas på begäran av part i ett domstolsärende. Ett sådant förordnande torde kunna sanktioneras på sätt anges i promemorians föreslagna 2 5.

. I promemorian berörs inte de internationellt — rättsliga verkningarna av de

• Sida 60
•  Original

Prop. 1982/83z8 60

olika förslagen. För närvarande råder stor osäkerhet om när utländska domar angående faderskap och utländska faderskapserkännanden skall anses giltiga i Sverige, frånsett nordiska faderskapsavgöranden, som faller under lagen om erkännande av nordiska faderskapszwgöranden. Utländska faderskapsdomar i övrigt gäller i allmänhet inte i Sverige och det är inte klarlagt vilken verkan utländska faderskapserkännanden (bortsett från de ovan berörda nordiska) har i vårt land. För närvarande saknas sålunda i vårt land lagregler (med bortseende från ovan berörda nordiska lag), som anger hur internationella faderskapsfrågor Skall behandlas. Enligt socialstyrelsens mening borde det ha funnits anledning att i promemorian beröra de eventuella kömplikationer. som kan uppstå i ärenden med internationell anknytning i samband med den sålunda föreslagna ändringen av lagen om blodundersökning m. m. vid utredning av faderskap.

Statens rättskemiska laboratorium:

I detta sammanhang må kanske ytterligare en synpunkt beröras. I vissa fall kan det vara av betydelse att företaga blodundersökning även på biologiska - anhöriga (föräldrar, syskon) till exempelvis den utpekade mannen i ärendet. Det kan t. ex. inträffa att den utpekade mannen har avlidit. Genom undersökning av släktingar kan således, i vissa-fall, bedömning görasom en icke undersökt parts blod'egenskaper. Även i vissa andra fall kan undersök- ning av mannens och/eller moderns biologiska anförvanter vara av betydelse för bedömning av blodundersökningsresultaten. _

Möjligheten för domstolen att förordna om blodundersökning också av vissa anhöriga till parterna i ett faderskapsärende torde därför vara av värde i de speciella fall där. av olika skäl. en dylik undersökning kange vägledande information och dessa anförvanter inte frivilligt lämnar blodprov. Det synes väl dock tveksamt om ett "hämtningsförfarande" skall kunna tillämpas även i dessa fall. ' . . . _

Vid resning i ett tidigare avgjort faderskapsärende kan det också någon enstaka gång vara av betydelse att även utföra förnyad blodundersökning på den eller de män som tidigare blivit blodundersökta (utöver ”fadern").

Rättegångsutredningen :

Även om promemorieförslaget är begränsat till frågor om omprövning av tidigare faderskapsavgöranden vill vi i nu förevarande sammanhang också ta upp en mera allmän fråga. Den gäller möjligheterna för en man, som vill bli förklarad vara far. att göra sin röst hörd. Det är kanske en något ovanlig Situation som emellertid kan bli vanligare i takt med att antalet samboför- hållanden ökar. I sådana förhållanden saknas den faderskapspresumtion som finns i äktenskap. '

Enligt nu gällande regler kan en man inte begära blodundersökning i annat

• Sida 61
•  Original

Prop. l982/83:8 _ 61

fall än då han redan" skall anses vara far till barnet eller när talan riktas mot honom (jfr NJA 1970:347). Vi vill ifrågasätta om man "inte redan i sammanhang med den nu förevarande översynen av blodundersökningsla- gen har anledning att ta upp frågan om de utomstående männens möjligheter att få bli förklarade vara far.

I fråga om promemorieförslagets språkliga utformning vill vi hävda att begreppet han liksom hittills bör användas som ett neutralt personbegrepp. Att komplettera begreppet på sätt som skett i promemorian är varken nödvändigt eller sakligt invändningsfritt. '

Sveriges advokatsamfund:

Advokatsamfundet välkomnar den möjlighet som genom det föreslagna tillägget till lagen om blodundersökning m. m. vid utredning av faderskap ] & lämnas den utsedde fadern. moder och barn att ansöka om blodundersökning m.m.. men vill föreslå att denna rätt utsträcks till annan man. som haft samlag med modern på tid då barnet kan vara avlat.

Ändringsförslaget förutsätter liksom den nuvarande lagen om blodunder- sökning, att en man som haft samlag med modern på tid då barnet kan vara avlat utan att vara gift med henne. skulle önska undandra sig de förpliktelser som följer med faderskapet.

Liksom frånskilda fäder nu i långt större utsträckning än tidigare önskar få vårdnaden om sina barn. är det emellertid också betydligt vanligare att män som haft samlag med en kvinna utan att vara gift med henne. vill erkännas som far till det barn som avlats vid samlaget och hålla kontakt med detta. För att kunna bevisa sitt faderskap behöver han också få möjlighet att begära blodundersökning.

Som exempel kan nämnas en man. som sammanflyttade med en kvinna medan betänketid förelåg i hennes äktenskap. Hon blev gravid under samlevnaden, men innan betänketiden gått ut och barnet fötts flyttade hon tillbaka till sin man. Barnet föddes som barn i äktenskapet och både kvinnan och hennes man vägrade att genomgå en blodundersökning. Den andre mannen. som var övertygad om att han var far till barnet. utestängdes helt från kontakten med detta. och hans enda möjlighet var att söka förmå barnavårdsnämnden att som representant för barnet söka få en blodunder-' sökning till stånd.

Det måste ofrånkomligen medföra olägenheter med att lägga så stor makt i barnavårdsnämndernas händer som redan nu skett i faderskaps- och vårdnadsmål. Människor känner sig ofta rättslösa när de inte själva har möjlighet att vända sig till domstol utan måste gå genom en barnavårds- nämnd. där tjänstemän och ståndpunkter växlar och handläggningen av ärendena ofta tar mycket lång tid.

Risk för trakasserier och obefogade ansökningar skulle enligt samfundets mening inte behöva befaras om den man vars faderskap inte fastställts. finge

• Sida 62
•  Original

Prop. 1982/83:8 62

rätt att begära blodundersökning m. m. Även vid hans ansökan skulle ju gälla kravet att han haft samlag med modern under tid då barnet kan vara

' avlat.

Sveriges domareförbund:

Avslutningsvis vill förbundet framhålla att __den ”modernisering" av lagtexten som skett förutom att innebära en försämring från stilistisk synpunkt också medverkar till att lagen. såsom framgår bl. a. av det ovan anförda. blir otydlig.

• Sida 63
•  Original

Prop. 1982/83:8 63

Innehåll Propositionens huvudsakliga innehåll .......................... l Propositionens lagförslag ..................................... 2 Utdrag av protokoll vid regeringssammanträde den 3 juni 1982 . . . 5 1 Inledning ............................................... 5 2 Allmän motivering ...................................... 6 2.1 Blodundersökning sedan ett faderskap har fastställts . . . 6 2.1.1 Allmänna förutsättningar .................... 6 2.1.2 . I—Iandläggningen ............................ 7 2.2 Tvångsmedel enligt blodundersökningslagen .......... 9 2.3 Övriga frågor ..................................... 11 2. 4 Ikraftträdande .................................... 11 3 Upprättat lagförslag ..................................... 11 4 Specialmotivering ....................................... 12 5 Hemställan ............................................. 18 6 Beslut ................................................. 18 Utdrag av lagrådets protokoll den 8 juni 1982 ................... 19 Utdrag av protokoll vid regeringssammanträde den 24 juni 1982 . . 21 Bilagal Departementspromemorian ........................... 23 Bilaga 2 Remissyttrandena ................................... 40

• Sida 64
•  Original