Prop. 1983/84:1

om mönstring av sjömän

Prop. 1983/84: ]

Regeringens proposition 1983/84: 1

om mönstring av sjömän; beslutad den 16juni 1983.

Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag av regeringsprotokoll ovannämnda dag.

På regeringens vägnar OLOF PALME

CURT BOSTRÖM

3 Upprättade lagförslag

I enlighet med vad jag nu har anfört har inom kommunikationsdeparte- mentet upprättats förslag till

1. lag om mönstring av sjömän. 2. lag om ändring i sjölagen(1891: 35 s. 1), 3. lag om ändring i lagen (1965:719) om säkerheten på fartyg,

• Sida 29
•  Original

Prop. 1983/84: 1 29

4. lag om ändring i sjömanslagen(1973: 282). Det under 2 angivna förslaget har upprättats i samråd med chefen för justitiedepartementet.

Förslagen bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 4.

4 Specialmotiver'ing

Jag anser inte att det behövs någon utförligare specialmotivering till den föreslagna lagstiftningen. I stället får jag hänvisa till specialmotiveringen i utredningens slutbetänkande. Till protokollet i detta ärende bör därför som bilaga 5 fogas utredningens specialmotivering till den föreslagna mön- stringslagen och till förslaget till ändring av 3305 sjölagen. I det följande tar jag endast upp några smärre frågor beträffande förslaget till mönstringslag.

I 5

I anslutning till denna paragraf har sjöfartsverket uttalat att det kan föreligga behov av en särskild bestämmelse om tjänstgöringsbesked i de fall då mönstringslagen skall tillämpas på inhyrda utländska fartyg. Frågan har behandlats i avsnitt 2.5 . Sjöfartsverkets önskemål har tillgodosetts genom ett tillägg till bestämmelsen i 155 sjömanslagen .

2.5

I anslutning till denna paragraf har sjöfartsverket tagit upp och förordat att det i lagen skall finnas en motsvarighet till bestämmelsen i 135 mön— stringsförordningen. Enligt denna äger fartygsbefälhavare låta påmönstra sjöman eller annan person som medföljer fartyget. oaktat mönstringsskyl- dighet inte föreligger. Det kan enligt sjöfartsverket finnas behov av att t. ex. resereparatörer eller sjömäns anhöriga kan tas in i fartygets sjömans— rulla för att svårigheter beträffande dem inte skall uppstå vid kontakten med myndigheter i främmande hamnar.

Erfarenheten visar att sådana problem som sjöfartsverket antytt kan uppstå. Det synes dock vara fel utväg att behålla den frivilliga mönstring- en. Detta skulle förorsaka problem med terminologin i lagen. Enligt 35 skall ju med mönstring förstås de åtgärder som enligt 9— 11 55 skall vidtas av redare och befälhavare, dvs. kontrollåtgärder och rapportering till sjö- mansregistret.

Problemet torde i många fall kunna lösas genom att de medföljande personerna förs upp på den förteckning (s.k. "crew list") som skall finnas ombord enligt 6 kap. 95 förordningen (1965: 908) om säkerheten på fartyg (senaste lydelse 1980: 299). Det torde även i viss utsträckning vara möjligt för sjöfartsverket att förebygga problem genom att utnyttja det föreslagna bemyndigandet i 15 5 sjömanslagen att meddela närmare föreskrifter om tjänstgöringsbesked.

• Sida 30
•  Original

Prop. 1983/84: 1 30

4.6

Bestämmelserna i denna paragraf har behandlats i avsnitt 2.2.1 i lagråds- remissen.

5—655

I anslutning till dessa paragrafer har sjöfartsverket tagit upp frågan om möjlighet till undantag från kravet på sjöfartsbok. Sjöfartsverkets önske- mål har tillgodosetts genom ett tillägg till 6 %.

9.5

Sjöfartsverket har föreslagit att ordet "redaren" i lagtexten byts ut mot "arbetsgivaren”, då arbetsgivaren i det enskilda fallet kan vara en entre- prenör.

Verkets förslag har inte föranlett någon ändring i lagtexten. Även om det finns en entreprenör för exempelvis intendenturavdelningen på ett fartyg. är avsikten att det är redaren som skall vara ansvarig enligt 9 %. Frågan om vem som är redare i t. ex. bare-boat-situationer får bedömas efter sedvan- liga tolkningsregler (jfr prop. 1982/83: 87 s. 52 f).

145

Svenska maskinbefälsförbundet har förordat en jämkning av lagtexten så att det klart skall framgå att även ombordanställdas fackliga företrädare, vilka inte är påmönstrade fartyget, har rätt att ta del av sjömansrulla och andra handlingar rörande fartygets bemanning.

Någon ändring av lagtexten har inte vidtagits, eftersom den klart anger att fackliga företrädare för ombordanställda — utan inskränkning — har rätt att ta del av de aktuella handlingarna.

205

Förslagen i andra och tredje stycket grundar sig på de överväganden som har gjorts i avsnitt 2.2.5 i lagrådsremissen.

Sammanfattningen i mönstringsutredningens slutbetän- kande (Ds K 1981: 10) Enklare mönstring och bättre re- gistrering av sjömän, Del 11

Detta betänkande utgör fonsättning på det av mönstringsutredningen tidigare avgivna principbetänkandet Enklare mönstring och bättre registre— ring av sjömän (Ds K 1980: 13). I principbetänkandet har utredningen redo- gjort för hur man anser att mönstringen och registreringen av sjömän bör utformas i framtiden. I detta betänkande behandlas i huvudsak tre i utred- ningsuppdraget kvarvarande frågor. Dessa är sjömansnämnden och på- mönstringsförbudet, fartygsnämndernas verksamhet och hälsoundersök- ningen av sjöfolk. Utredningen lämnar i detta betänkande också författningsförslag som omfattar innehållet i båda betänkandena.

Förslagen i principbetänkandet

För närmare studium av utredningens tidigare förslag hänvisas till prin— cipbetänkandet. Förslagen innebär i stora drag följande.

Systemet med mönstringsförrättare avskaffas. Ansvaret för att en tillträ- . dande sjömans kvalifikationer svarar mot ställda krav skall åvila redaren och befälhavaren. Rederierna övertar ansvaret för rapporteringen till sjö- mansregistret.

Manskapsförteckningarna slopas. Alla fartyg skall ha sjömansrulla som skall föras enligt lösbladssystem.

Sjöfartsboken skall utfärdas av sjömansregistret eller av de svenska passmyndigheterna inom eller utom Sverige. Sjöfartsbok skall utfärdas även för utländska medborgare. Intendenturpersonal i viss färjetrafik be- höver inte ha sjöfartsbok.

Bemanningskontrollerna skall i framtiden bestå dels av kontroll med hjälp av sjömansregistret. dels av utökad kontroll direkt ombord på farty- gen.

Sjömansregistret skall föras med hjälp av ADB. Huvudmannaskapet överförs från arbetsmarknadsstyrelsen till sjöfartsverket.

De nya bestämmelserna skall med vissa undantag gälla alla svenska handelsfartyg om minst 20 bruttoton och inhyrda utländska fartyg som bemannas av förhyraren. Fiskefartyg berörs inte.

Sjömansnämnden och påmönstringsförbudet

Regler om påmönstringsförbud och varning och om sjömansrrämndens verksamhet finns i 28—33 55 mönstiingsförordningen. En sjöman som på grund av grov misskötsamhet under anställning ombord befinnes vara

• Sida 33
•  Original

Prop. 1983/84: 1 33

olämplig att utöva sjömansyrket kan meddelas påmönstringsförbud för viss tid — högst sex år — eller, om särskilda omständigheter föranleder det, tills vidare. Den för vilken påmönstringsförbud gäller får inte tjänstgöra på mönstringspliktiga fartyg. Ett påmönstringsförbud skall hävas så snart det förekommer skälig anledning till det. En sjöman kan i stället för påmön- stringsförbud meddelas varning. Frågor om påmönstringsförbud och var- ning handläggs av sjömansnämnden som har sin verksamhet i Göteborg. Ordföranden i nämnden skall vara lagfaren. Övriga ledamöter utses av arbetsmarknadens parter. Beslut om påmönstringsförbud skall anmälas till sjömansförmedlingarna och mönstringsförrättarna. Det bör understrykas att påmönstringsförbud inte är en disciplinär påföljd utan "en socialt betingad spärr” för att hindra dokumenterat olämpliga sjömän att tjänstgö- ra ombord. I praktiken uppfattas påmönstringsförbudet dock ofta som en bestraffning.

Antalet ärenden hos sjömansnämnden har minskat kraftigt under senare tid. Från att i början på 1970-talet ha handlagt över 1000 ärenden årligen hade sjömansnämnden är 1980 endast 120 ärenden att behandla. Man kan anta att minskningen har sin grund i att det nu faktiskt begås färre för- seelser ombord än tidigare och att befälhavare och rederier ofta föredrar andra tillvägagångssätt än anmälan till sjömansnämnden när det gäller att komma till rätta med den misskötsamhet som ändå förekommer ombord. Dessutom är påmönstringsförbudet inte helt effektivt som avstängningsin- strument. Det förekommer att avstängda sjömän återfinns i befattningar ombord på fartyg. Det finns alltså flera skäl för att ifrågasätta påmön- stringsförbudets — och därmed också sjömansnämndens — framtid. Ge- nom att slopa nämnden skulle administrativa och ekonomiska fördelar nås samtidigt som en icke önskvärd särbehandling av sjöfolk skulle upphöra.

Enligt 1973 års sjömanslag har befälhavaren möjlighet att snabbt in- skrida mot den sjöman som är en fara för sjösäkerheten genom att skilja denne från befattningen. På så vis kan de akuta problemen ombord klaras av. Hur det sedan skall gå med anställningen blir en fråga för arbetsmark- nadens parter. Uppsägning från arbetsgivarens sida får ske om uppsäg- ningen är sakligt grundad. Saklig grund för uppsägning föreligger inte om det skäligen kan krävas att arbetsgivaren bereder arbetstagaren annat arbete hos sig. Enligt utredningens uppfattning bör parterna vid eventuell uppsägning ta hänsyn till de speciella förhållanden som råder vid fartygsar- bete. Lämpliga omplaceringar kan vara svåra att genomföra. Om en om- bordanställd visar sig vara en sjösäkerhetsrisk bör detta i regel vara saklig grund för uppsägning. För att man i land skall få ett ordentligt beslutsun- derlag när man prövar anställningsfrågorna är det dock nödvändigt att åtgärder vidtas så att utredningsorganet ombord — fartygsnämnderna — fungerar bättre än hittills. För att en olämplig sjöman inte skall kunna gå till sjöss i ett annat rederi är det vidare viktigt att rederierna skaffar sig ordentlig information om den person man avser att anställa.

• Sida 34
•  Original

Prop. 1983/84: 1 34

Utredningen föreslår att påmönstringsförbudet och sjömansnämnden avskaffas. Anställnings- och tjänstgöringsfrågorna kan helt överlämnas till arbetsmarknadens parter. Sjösäkerheten tillgodoses genom befälhavarens möjlighet att skilja någon från hans befattning. Åtgärder bör vidtas för att fartygsnämndema skall fungera bättre. Lagen om anställningsskydd kan redan i dag tillämpas med erforderlig hänsyn till de särskilda förhållanden som råder vid tjänstgöring ombord på fartyg. Rederierna får ett större ansvar i samband med nyanställningar.

Fartygsnämnden

Fartygsnämnden är ett samråds- och undersökningsorgan vars verksam- het regleras i 20—28 && sjömanslagen . Fartygsnämnd skall finnas på fartyg som har en besättning om minst åtta anställda. Befälhavaren är ordföran- de. Nämnden skall i övrigt bestå av ett befäl och två från den övriga personalen. Fartygsnämnden skall sammankallas om det blir aktuellt att befälhavaren skall skilja en sjöman från befattningen eller vid ordningsför- seelser ombord. Förutom att undersöka vad som inträffat eller att tjäna som samrådsorgan får sjömansnämnden tilldela sjömannen en erinran. Om en sjöman grovt misskött sig under anställningen ombord skall fartygs- nämnden anmäla saken till sjömansnämnden. Vid misstanke om brott skall anmälan ske till svensk åklagare eller polismyndighet.

Utredningen föreslår inga förändringar i fråga om fartygsnämndernas sammansättning eller arbetsuppgifter bortsett från att skyldigheten att göra anmälan till sjömansnämnden bortfaller. Sjömansnämnden föreslås ju bli avskaffad. För att verksamheten i fartygsnämndema skall bli bättre i framtiden föreslår utredningen dock att vissa åtgärder vidtas. Anvisningar- na för fartygsnämnd bör ses över. Ändamålsenliga blanketter för protokol- lering bör utformas. Informationen och utbildningen rörande nämndens arbetsuppgifter bör förbättras.

Utredningen anser vidare att den kategori fartyg som skall ha fartygs- nämnd bör utökas så att nämnd skall finnas ombord på fartyg med minst sex anställda och att på fartyg med färre antal anställda visst samråd skall ske.

Hälsoundersökning av sjöfolk

Sjömansyrket anses vara förenat med särskilda hälsorisker och sjösäker- heten kräver att de som tjänstgör ombord på fartyg har god hälsa. Därför finns bl.a. i mönstringsförordningen och förordningen (1979: 38) om läkar— intyg för sjöfolk bestämmelser om hälsoundersökning av sjömän. De svenska bestämmelserna har utformats med hänsyn till internationella konventioner.

Som villkor för att en sjöman skall bli inskriven i sjömansregistret eller

• Sida 35
•  Original

Prop. 1983/84: 1 35

få tillträda en befattning ombord på ett fartyg gäller att han med ett läkarintyg kan visa att han på grund av sitt hälsotillstånd inte är olämplig för sjömansyrket eller befattningen. Läkarintyget får vara högst två år gammalt eller, för den som är under 18 år, högst ett år. Skilda krav på syn— och hörselförmåga gäller i olika befattningar. Den som söker in till styr— mans- eller maskinteknikerutbildning måste också fylla uppställda syn- och hörselkrav.

Om en läkare vid undersökning finner att sjömannen på grund av sitt hälsotillstånd är olämplig för sjömansyrket skall läkaren anmäla detta till sjöfartsverket. Med hänsyn till omständigheterna i det särskilda fallet får läkaren dock underlåta att göra anmälan. Detta s.k. läkarförbud kan överklagas hos socialstyrelsen. Ett läkarförbud skall snarast möjligt med- delas till sjömansförmedlingarna och mönstringsförrättarna. För att en sjöman som fått ett läkarförbud skall få tjänstgöra ombord krävs att han kan uppvisa ett läkarintyg enligt vilket hans hälsotillstånd inte längre utgör hinder mot anställning ombord på fartyg.

De av socialstyrelsen utfärdade föreskrifterna om hälsoundersökning av sjöfolk är ganska nya och utredningen föreslår inga förändringar när det gäller innehållet i läkarundersökningen eller intygets giltighetstid. Dock föreslår utredningen att läkarundersökning beträffande personal ombord på fartyg med farlig last övervägs i särskild ordning. I fråga om intygets utformning framlägger utredningen också vissa förslag.

Utredningen anser att kravet på läkarintyg skall utökas att gälla för alla de sjömän som enligt de nya reglerna skall vara inskrivna i sjömansregis- tret. I stora drag skulle därmed kravet på läkarintyg gälla för sjömän som tjänstgör ombord på handelsfartyg om minst 20 bruttoton. Alla personalka- tegorier ombord på dessa fartyg bör omfattas av samma skyldighet att inneha giltigt läkarintyg.

F.n. skall sjömannen förete läkarintyg dels när han skall skrivas in i sjömansregistret, dels när han skall tillträda en befattning. Utredningen föreslår att läkarintyg i fortsättningen inte skall behöva uppvisas i samband med inskrivning i sjömansregistret. Någon möjlighet till befrielse från kravet på läkarintyg kommer inte att finnas i fortsättningen.

Avsikten med läkarförbudet har varit att förhindra att den som av hälsoskäl är olämplig för sjömansyrket skall kunna gå från läkare till läkare och kanske få erforderligt intyg av någon läkare som inte upptäcker bris- terna. Antalet läkarförbud är litet. Under 1980 förekom endast 14 anmäl- ningar. Man bör mot den bakgrunden överväga om ett över hela landet gällande anmälningsförfarande behöver finnas kvar för ett så litet antal fall.

Utredningens förslag gör det i fortsättningen praktiskt taget omöjligt för den som inte har läkarintyg att få tjänstgöra i den svenska handelsflottan. Kategorin icke mönstringspliktiga fartyg på vilka frågan om läkarintyg kanske inte ägnats så stort intresse upphör. Därmed bortfaller ett av skälen för att bibehålla läkarförbudet. Ett annat skäl för förbudet —— risken att en

• Sida 36
•  Original

Prop. 1983/84: 1 36

läkare gör ett misstag -— anser utredningen inte våga särskilt tungt. Vidare kan principiella invändningar göras mot läkarnas skyldighet att rapportera. Socialstyrelsen har framhållit att anmälningsskyldigheten är oförenlig med det förhållande mellan läkare och patient som bör råda vid undersökning- en. Det skulle också uppstå svårigheter att få ut information om gällande läkarförbud när systemet med mönstringsförrättare slopats. Utredningen föreslår av dessa skäl att läkarförbudet avskaffas.

Vissa avvikelser och kompletteringar av förslagen i utredningens principbe- tänkandc (Ds K 1980: 13)

Sedan principbetänkandet avgavs har utredningen kommit fram till att vissa av förslagen i principbetänkandet bör modifieras eller kompletteras i något avseende.

Utredningen behandlade i principbetänkandet bl. a. frågan om hur efter- levnaden av den s.k. tvåtredjedelsregeln skulle kontrolleras. Den regeln innebär att fartygets besättning till minst två tredjedelar skall bestå av nordiska medborgare. Utredningen har senare kommit fram till att tvåtred- jedelsregeln bör slopas. Likaså kan möjligheten till befrielse utomlands från kravet på läkarintyg upphöra.

En nyhet i principbetänkandet är att sjöfansbok skall kunna utfärdas även för utländska medborgare. Den nuvarande sjöfartsboken, som utfär- das endast för svenska medborgare. utgör en identitetshandling enligt ILO-konvention (nr 108") angående nationella identitetshandlingar för sjö- män. Skulle en sådan identitetshandling utfärdas för en utländsk medbor- gare skulle denne med stöd av artikel 5 i konventionen ha rätt att återvända till Sverige inom viss tid. Detta kan komma att stå i strid mot svenska invandringsbestämmelser. Utredningen föreslår därför att sjöfartsbok för utlänningar utfärdas på ett särskilt formulär varav tydligt framgår att den sjöfartsboken inte är en identitetshandling enligt ILO-konvention nr 108.

För att ytterligare rationalisera verksamheten vid vissa utlandsmyndig- heter föreslår utredningen att frågor om anställningstillstånd för utlänning i fortsättningen inte skall handläggas vid dessa myndigheter utan endast vid sjömansförmedlingen i Göteborg.

Utredningen har i principbetänkandet förordat att sjöfartsverket ges möjlighet att interimistiskt dra in befälhavares behörighet sedan man kon- staterat brott mot bemanningsbestämmelserna. Utredningen har senare kommit fram till att interimistisk indragning av behörighet bör kunna ske inte bara när det gäller befälhavare utan även när det gäller andra befatt- ningshavare. Vidare bör möjligheterna till behörighetsindragning inte be- gränsas enbart till brott mot bemanningsbestämmelserna utan sådan in- dragning skall även kunna göras när befattningshavaren begått vissa andra allvarligare brott enligt sjölagen .

I principbetänkandet har utredningen föreslagit att uppgifter från bl. a.

• Sida 37
•  Original

Prop. 1983/84: 1 37

alla svenska passagerarfartyg skall tas in i sjömansregistret. således även från passagerarfartyg under 20 bruttoton. Efter ytterligare överväganden har utredningen kommit fram till att tjänstgöring på dessa små fartyg inte bör omfattas av sjömansregistreringen.

Ekonomiska konsekvenser

Utredningen har i principbetänkandet föreslagit genomgripande re- former när det gäller mönstring och registrering av sjömän. Samtidigt har utredningen gjort beräkningar av vad förslagen ekonomiskt skulle innebä- ra. Genom att slopa det nuvarande mönstringssystemet och utöka den Operativa bemanningskontrollen skulle staten sammantaget göra en bespa- ring av ca 500000 kr. om året. Av denna summa skulle omkring 400000 kr. Om året behöva tas i anspråk för det nya. ADB- baserade sjömansregistret. Statens besparingar skulle då stanna vid omkring 100000 kr. årligen. Rederinäringen skulle spara ca 400000 kr. om året.

När det sedan gäller förslagen i detta betänkande sparar staten omkring 600000 kr. om året genom att avskaffa sjömansnämnden och påmön- stringsförbudet. I övrigt innebär förslagen varken särskilda kostnadsök- ningar eller besparingar för staten, rederinäringen. kommuner eller enskil- da. Dock uppnår man exempelvis genom att avskaffa läkarförbudet att onödig byråkrati kring tjänstgöring till sjöss minskar.

Utredningen anser med hänsyn till de beräkningar man gjort att det finns goda ekonomiska förutsättningar att genomföra samtliga åtgärder som föreslås i de båda betänkandena. Dessutom innebär reformerna att man anpassar bestämmelserna på området till den modernare syn på tjänstgö- ringen till sjöss som nu råder. Samtidigt uppnår man fördelen av att byråkratin minskar kring den svenska sjöfarten. Utredningens förslag får ses som en helhetslösning. Det går därför inte att vidta endast de kostnads- besparande reformerna. Samtidigt måste även de kostnadskrävande de- larna genomföras.

• Sida 38
•  Original

Prop. 1983/84: 1 38

Sammanställning av remissyttranden över mönstringsut- redningens slutbetänkande (Ds K 1981: 10) Enklare mönstring och bättre registrering av sjömän, Del II

1 Remissinstanser

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av rikspolisstyrel- sen, datainspektionen, värnpliktsverket, socialstyrelsen. statens järnvägar (SJ). statens vägverk, sjöfartsverket, handelsflottans pensionsanstalt, ge- neraltullstyrelsen. riksskatteverket, universitets- och högskoleämbetet, ar- betsmarknadsstyrelsen, statens invandrarverk, ILO-kommittén. statskon- toret, riksrevisionsverket (RRV), statistiska centralbyrån (SCB), Aktiebo- laget trafikrestauranger, Svenska maskinbefalsförbundet och Svenska sjö- folksförbundet.

Handelsflottans kultur- och fritidsråd och Statsanställdas förbund har avstått från att yttra sig över betänkandet.

Genom utrikesdepartementets försorg har yttranden inkommit från am- bassaderna i Köpenhamn och London, generalkonsulaten i Antwerpen, Hamburg och Montreal samt konsUlatet i Rotterdam.

2 Remissyttrandena 2.1 Allmänna synpunkter

Remissinstansema redovisar genomgående en positiv inställning till för- slagen i betänkandet även om kritiska synpunkter framkommer i enskilda frågor.

Arbetsmarknadsstyrelsen finner att utredningens överväganden och för- slag i slutbetänkandet. likaväl som i principbetänkandet, överensstämmer med vad som sades i Sjöfartsverkets och arbetsmarknadsstyrelsens hem- ställan till kommunikationsdepartementet och tillstyrker därför förslagen.

RRV ansluter sig till utredningens förslag medan statens vägverk, uni- versitets- och högskoleämbetet samt Svenska sjöfolksförbundet förklarar att de inte har något att erinra mot de framlagda förslagen.

Statskontoret tillstyrker utredningens förslag och anför vidare.

Utredningen erinrar också om förslagen i principbetänkandet (DsK 1980: 13) om bl. a. ökade resurser för den operativa bemanningskontrollen. Statskontoret anser att man i första hand bör pröva om dessa kan rymmas inom Sjöfartsverkets ordinarie verksamhetsramar. I sammanhanget kan uppmärksammas att överväganden om bl.a. kustbevakningens och sjö- fartsverkets framtida verksamhet och förslagen i betänkandet (DsK 1981: 17) Samordnad säkerhetstillsyn i fartyg, kan förändra förutsättning- arna för interna omprioriteringar av resurser inom sjöfartsverket.

• Sida 39
•  Original

Prop. l983/84:1 39

Ambassaden i London ser en ändring i enlighet med betänkandet som något positivt. Enligt ambassaden iKöpenhamn finns det skäl att helhjär- tat tillstyrka de i betänkandet framförda förslagen. som bl. a. kommer att befria utlandsmyndigheterna från att handlägga ärenden rörande anställ- ningstillstånd för utländska sjömän. Även slopandet av tvåtredjedelsregeln är ett steg i rätt riktning eftersom den överlevt sig själv.

Generalkonsulatet [ Montreal:

Med rubricerade skrivelse har generalkonsulatet fått ta del av mön- stringsutredningens slutbetänkande. Det är glädjande att se att denna utredning utmynnar i ett realistiskt slutbetänkande som säkerligen kommer att för alla parter. såväl arbetsgivare som sjöfartens personalorganisationer och mönstringsmyndigheter innebära en avsevärd förenkling av det gamla tunga mönstringsförfarandet. Generalkonsulatet vill därför ansluta sig till det framlagda betänkandet.

SJ:

Med hänsyn till de möjligheter förslaget öppnar till undantag och dispens synes de bestämmelser som eljest kunde vara ägnade att vålla problem i tågfärjetrafrken kunna lämnas utan erinran i vad på SJ ankommer. För SJ är det bl.a. angeläget att kunna bibehålla nu tillämpat system för personal- registrering utan skyldighet att föra sjömansrulla.

2.2 Förslaget till lag om mönstring av sjömän

2.2.1 Lagens tillämpningsområde

Svenska maskinbefälsförbundet anför beträffande 4 9 i lagförslaget, vari det anges att dispens skall kunna ges helt eller delvis från lagen vid s.k. bare-boat charter till utlänning.

Förbundet har kunnat konstatera att Sverige har synnerligen liberala regler när det gäller att dispensera från nationella lagbestämmelser vid bareboat-charter av svenskt fartyg till utlänning. Det är sällsynt att andra nationer ger möjlighet till dispens från de nationella offentligrättsliga lag- reglerna när en redare vill bortchartra fartyg till utlänning. Förbundet anser, att företeelsen bare-boat charter behöver utredas i ett större sam- manhang. Bl. a. behöver noga undersökas i vad mån samhället skall främja denna typ av charter genom att dispensera från offentligrättslig lagstift- ning. Innan en sådan utredning är genomförd kan inte förbundet acceptera att dispensmöjligheter införs i olika lagar. Förbundet anser således, att 45 skall utgå ur lagtexten.

2.2.2 Sjöfartsbok

När det gäller förslaget att passmyndighet skall utfärda sjöfartsbok vid- håller rikspolisstyrelsen sin tidigare redovisade uppfattning att uppgiften inte faller inom ramen för den huvudsakliga polisiära verksamheten. Ut- redningens förslag avstyrks därför.

• Sida 40
•  Original

Prop. 1983/84: 1 40

Delade meningar har framförts rörande utredningens förslag om utfär- dande av sjöfartsbok för utlänningar. Sjöfartsverket tillstyrker förslaget och ILO-kommittén uttalar sig positivt om detta. Rikspolisstyrelsen och statens invandrarverk avstyrker förslaget.

ILO-kommittén har närmare utvecklat sin syn på frågan.

Kommittén noterar med tillfredsställelse att principbetänkandets förslag angående utländska medborgares sjöfartsbok nu modifierats. Sjöfartsbo- ken för utlänningar föreslås utfärdas på särskilt formulär, där det uttryckli- gen framgår att sjöfartsboken inte är en identitetshandling enligt konven- tionen nr 108. Med ett sådant förfaringssätt blir artikel 5 i konventionen angående utländska medborgares hemortsrätt inte tillämplig. Därmed faller invändningen att kravet på sjöfartsbok för utlänningar skulle kunna stå i strid med svenska invandringsbestämmelser.

Som redan framförts i kommittéyttrandet över principbetänkandet medger konvention nr 108 inga undantag beträffande medlemsstats skyl- dighet att utfärda sjöfartsbok. I slutbetänkandets förslag till lag om mön- string av sjömän heter det i 165 (s. 22) att ”sjöfartsbok skall utfärdas för den som visar att han skall tjänstgöra i befattning ombord på fartyg". Enligt kommitténs bedömning bör denna formulering i praktiken innebära att alla befattningshavare på fanyg omfattas av kravet på sjöfartsbok.

Rikspolisstyrelsen :

Utredningen föreslår att sjöfartsbok skall utfärdas även för utlänningar men att denna sjöfartsbok skall skilja sig från sjöfartsbok för svenskar genom att det tydligt skall framgå att den inte är att betrakta som en nationell identitetshandling enligt ILO-konventionen nr 108.

Om det anses nödvändigt med en särskild handling. som skulle utgöra ett samlingsdokument. anser RPS att det vore olyckligt att använda samma benämning på två typer av handlingar, varav den ena har internationell status och berättigar innehavaren till vissa fördelar vid besök i såväl svenska som utländska hamnar. Även om det beträffande den handling som utfärdats för en utlänning tydligt framgår att den inte är upprättad med stöd av konventionen, kan benämningen sjöfartsbok orsaka missförstånd hos myndigheter och enskilda. RPS motsätter sig sålunda att en handling som benämns sjöfartsbok utfärdas för annan än svensk sjöman.

Statens invandrarverk (S! V) begränsar sitt yttrande till utredningsförsla- get att svensk sjöfartsbok skall kunna utfärdas även för utländska medbor- gare.

] sin numera modifierade utformning innebär förslaget att två slags sjöfartsböcker skall finnas. För en svensk sjöman utfärdas en "vanlig" sjöfartsbok medan en utländsk sjöman får en sjöfartsbok på ett särskilt formulär av vilket det tydligt framgår att boken inte är en sådan nationell identitetshandling som avses i ILO-konvention nr 108. Därigenom har rätten för utlänningen avskurits att med åberopande av sjöfartsboken återvända till Sverige.

SIV — som i och för sig är angeläget om att en utlänning inte enbart genom innehav av svensk sjöfartsbok ges rätt att återvända till Sverige i

• Sida 41
•  Original

Prop. 1983/84: 1 41

strid mot invandringsbestämmelserna — vill ändå ifrågasätta om ett system med två slags sjöfartsböcker är lämpligt.

En betydande olägenhet för en utländsk sjöman, utan hemlandspass eller annan giltig passhandling men med svensk sjöfartsbok. är att han inte lagligen kan uppehålla sig i Sverige. Inte heller kan han resa in i landet för av- eller påmönstring. Sjöfartsboken blir därigenom i praktiken endast en tjänstgöringsbok. Detta torde strida mot vad som är allmänt vedertaget i fråga om sjöfartsböcker och kan komma att orsaka förvirring.

Det senare gäller inte minst vid passkontroll och utfärdande av sjö- mansvisering som handhas av polisen. Kunskaperna om innehållet i lLO- konvention nr 108 kan förmodas vara begränsade inom polisen och risken för förväxling mellan sjöfartsböcker av olika "dignitet" får anses som stor.

Mot bakgrund av vad som ovan sagts avstyrker SIV förslaget om att svensk sjöfartsbok skall utfärdas för utländsk medborgare. Finns behov av ett samlingsdokument för utländska sjömän i svensk tjänst, bör detta kunna tillgodoses genom att en tjänstgöringsbok utfärdas.

2.2.3 Hälsoundersökning av sjömän

Socialstyrelsen har utförligt kommenterat detta avsnitt. Styrelsen anför.

Sjömansyrket anses vara förenat med särskilda hälsorisker och sjösäker- heten kräver att de som tjänstgör ombord på fartyg har god hälsa. Som villkor för att en sjöman skall bli inskriven i sjömansregistret eller få tillträda en befattning ombord på ett fartyg gäller att han med ett läkarintyg kan visa att han på grund av sitt hälsotillstånd inte är olämplig för sjömans- yrket eller befattningen.

Om en läkare vid undersökning finner att sjömannen på grund av sitt hälsotillstånd är olämplig för sjömansyrket skall läkaren anmäla detta till sjöfartsverket. Med hänsyn till omständigheterna i det särskilda fallet får läkaren dock underlåta att göra anmälan. Detta s.k. läkarförbud kan överklagas hos socialstyrelsen. Under 1980 förekom 14 anmälningar till sjöfartsverket. Någon överklagning av beslut till socialstyrelsen har inte skett de senaste fem åren. Utredningen föreslår att läkarförbudet avskaf- fas. Styrelsen tillstyrker detta.

Beträffande läkarr'ntygets utformning avser socialstyrelsen att se över föreskrifterna om hälsoundersökning av sjöfolk SOSFS (M) 1979122.

Styrelsen ställer sig positiv till utredningens förslag att omarbeta blan- ketten "Läkarintyg för sjöfolk" för att införa ett utrymme för "särskilda anmärkningar". Det skulle ge möjlighet till information om läkarens be- dömning av hälsotillståndet i förhållande till sökt befattning. Denna för— ändring av blanketten kan ske i samband med införandet av förändringarna av syn- och hörselkraven.

Utredningen föreslår att giltigt läkarintyg skall gälla för samtliga befatt- ningshavare ombord på alla svenska handelsfartyg om minst 20 bruttoton. Socialstyrelsen har i sina kontakter med utredningen ansett att serviceper- sonal, som inte är sjömän i traditionell mening och delaktiga i fartygets framförande eller liknande och inte heller direkt verksamma i livsmedels- hanteringen ombord i färjetrafiken helt kan undantas från kravet på läkar- intyg. Styrelsen har som exempel nämnt kiosk- och Städpersonal och samtidigt påpekat att s.k. allmänna hälsokontroller är av begränsat värde. Som ytterligare ett skäl för återhållsamhet med krav på läkarintyg har styrelsen angett den rådande läkarbristen. Styrelsen vidhåller att sådana personalgrupper kan undantas från kravet på läkarintyg.

• Sida 42
•  Original

Prop. 1983/84: 1 42

I 1974 års betänkande föreslogs att socialstyrelsen i samråd med sjöfarts- verket skulle få möjlighet att meddela särskilda bestämmelser om läkarun- dersökning av personal ombord på fartyg med farlig last. I sitt remissvar förklarade sig socialstyrelsen beredd att utfärda anvisningar för sådana läkarundersökningar. Mönstringsutredningen anser det angeläget att så- dana läkarundersökningar kommer till stånd.

Med hänsyn till att socialstyrelsen omorganiserats och vidkänts bety— dande personalminskningar föreslår styrelsen att sjöfartsverket ges rätt att efter samråd med bl.a. socialstyrelsen meddela ifrågavarande särskilda bestämmelser. Detta överensstämmer också med motsvarande förfarande på den övriga arbetsmarknaden där arbetsmarknadsstyrelsen efter samråd med socialstyrelsen utfärdar anvisningar.

Utredningen föreslår vidare att socialstyrelsen ser över bestämmelserna om Iungundersökning av sjömän. Styrelsen är medveten om frågan och avser omarbeta dessa föreskrifter.

Även sjöfartsverket har uppehållit sig utförligt vid aVSnittet om hälsoun- dersökning av sjöfolk. Verket har i sitt yttrande följt den i betänkandet gjorda dispositionen av avsnitt 5 . Verket anför.

5.2.1 Vilka fartyg? Utredningen anför att det i sjösäkerhetsförordningen stadgas. att före- skriven syn- och hörselförmåga skall finnas hos dem som tjänstgör på handels- och fiskefartyg om minst 20 brt. Enligt sjöfartsverkets uppfattning är emellertid den korrekta tolkningen av de aktuella reglerna (6 kap. 1 och 3 åå säkerhetsförordningen). att besättningen på varje handelsfartyg, oav- sett bruttodräktighet, och dessutom besättningen på fiskefartyg med en bruttodräktighet av minst 20 registerton, skall ha läkarintyg om syn- och hörselförmågan. Detta får till följd. att även om man. som utredningen. fordrar fullständigt läkarintyg på handelsfartyg om minst 20 brt, en enhetlig behandling av alla handelsfartyg inte uppnås. Utredningen har också, med hänvisning till ILO-konventionen nr 73 angående läkarundersökning av sjömän, anfört att de nuvarande svenska reglerna inte överensstämmer med de bestämmelser som Sverige genom sin ratifikation har åtagit sig att följa. Konventionen är tillämplig på ”sjö- gående fartyg” om minst 200 brt, dock ej på t.ex. fiskefartyg. Enligt konventionen skall genom nationell lagstiftning fastställas när ett fartyg skall anses såsom sjögående. Mönstringsplikten och det därav följande kravet på fullständigt läkarintyg har bland annat gällt alla handelsfartyg i utrikes fart med en nettodräktighet av minst 20 registerton. Bedömningar- na av vilka fartyg som är sjögående kan givetvis variera. men verket ansåg i sitt yttrande 1981-05-06 (s. 60 över principbetänkandet. mot bakgrund av STCW-konventionen, att de fartyg. som enbart sysselsätts i fartområdet inre fart, varken är "sjögående" eller "engaged in maritime navigation". Verket ansåg också (5. 9), att det "stora” läkarintyget med två års giltighet liksom i dag bara bör fordras i stor kustfart och vidsträcktare fart. Ett mera vittgående krav skulle enligt verket vara svårt att genomdriva och medföra onödig byråkrati. De fartyg där utredningens nuvarande förslag och verkets förra förslag skulle medföra olika resultat, är sådana fartyg om minst 20 brt som endast sysselsätts i inre fart. Dit hör ett antal passagerarfartyg och bogserfartyg. Inte minst mot bakgrund av att utredningen för ett annat resonemang när

• Sida 43
•  Original

Prop. 1983/84: 1 43

det gäller fiskefartyg ( avsnitt 5.2.6 ) kan man ifrågasätta om något mer än det fyraåriga syn- och hörselintyget bör fordras på de nu aktuella fartygen. Kravet på enhetliga regler kan ändå inte tillgodoses, då endast det fyra- åriga syn- och hörselintyget fordras på handelsfartyg under 20 brt och på fiskefartyg om minst 20 brt. Vad sjöfartsverket anfört medför inte, att man behöver använda två olika slags läkarintygsblanketter.

5.2.2 Vilka befattningshavare? Mot bakgrund av vad som anförts ovan vid 5.2.1 anser verket, att vissa medicinska krav i dag gäller för alla besättningsmedlemmar på alla svenska handelsfartyg (ej endast på handelsfanyg om minst 20 brt). Verket instämmer i att kravet på läkarintyg också måste gälla intenden— turpersonal.

5.2.3 Läkarundersökningen och intyget Utredningen anför (5.90). att om kravet på fullständigt läkarintyg i framtiden skall gälla för alla handelsfartyg ner till bruttodräktigheten 20 registerton, syn- och hörselintyget i praktiken blir avskaffat på handelsfar- tyg. Av det ovanstående framgår. att kravet på syn- och hörselintyg ändå gäller för alla svenska handelsfartyg under 20 brt. I övrigt tillstyrker verket vad som anförs i rubricerade avsnitt. Verket vill särskilt understryka, att det kan föreligga ett behov av särskilda be- stämmelser om läkarundersökning av personal ombord på fartyg med vissa farliga laster. Verket tillstyrker också. att saken tas upp av en särskilt tillsatt arbetsgrupp. Det bör från kommunikationsdepartementets sid-a övervägas, om någon författningsändring behövs för att särskild läkarun- dersökning i samband med farlig last skall kunna föreskrivas.

5.2.4 När skall läkarintyg uppvisas? Sjöfartsverket tillstyrker, att läkarintyg skall krävas endast i samband med tjänstgöringen ombord och inte när sjöfartsbok utfärdas. Nedan i avsnitt 5.2.5 berörs det förhållandet, att läkarintyg i framtiden kan behöva infordras vid utfärdande eller förnyelse av behörighetsbevis. Verket tillstyrker också vad utredningen anfört angående underrättelse till sjömansregistret om läkarintygets innehåll. Beträffande möjligheten till undantag i trängande fall för enstaka resa, när det gäller skyldigheten att visa läkarintyg, har utredningen ändrat sig, och den anser numera att den nuvarande möjligheten till tillfällig befrielse vid påmönstring utomlands kan tas bort. Sjöfartsverket hade i sitt yttrande 1981-05-06 (5.9) anfört att tillfälligt uppskov borde kunna medges vid påmönstring både inom och utom Sverige. Då utredningen är enig i sitt förslag och således även redarsidan ansett att någon uppskovsmöjlighet inte behövs, är verket nu berett att godta utredningens ståndpunkt.

5.2.5 Läkarförbudet Utredningen anser, att tillräckliga skäl att behålla läkarförbudet inte föreligger. Utredningen anser det också vara konsekvent och lämpligt att upphäva alla gällande läkarförbud samtidigt som möjligheten att utfärda nya förbud avskaffas. Verket instämmer i förslaget. Kravet på jämställdhet med vad som gäller för arbetstagare i land i allmänhet får dock inte drivas så långt att säkerhetskraven blir sämre tillgodosedda än inom andra jämförbara grenar av kommunikationsväsen- det. exempelvis landsvägstrafiken.

• Sida 44
•  Original

Prop. 1983/84: 1 44

Ett färskt jämförelsematerial finns i regeringens proposition (1981/82: 9) om hälso- och nykterhetsprövningen i körkortsärenden. Propositionen har lett till ny lagstiftning från och med 1982-01—01 (SFS 1981: 1068, se även 1981: 1069). Enligt propositionen visar en företagen undersökning, att sjuk- domar som inte tagits upp i hälsodeklarationen inte heller upptäcks vid läkarundersökningen för körkortstillstånd. Det uppges att trafikfarliga sjukdomar såsom epilepsi och psykisk sjukdom kan vara svåra att upptäc- ka vid en ordinär läkarundersökning.

Det hör till bilden. att periodisk läkarkontroll av körkortshavare vanli- gen inte är föreskriven. Läkarnas medverkan till att personer, som av medicinska skäl inte bör ha körkort, avhåller sig från att köra bil har författningsmässigt stöd i 88.5 körkortsförordningen (1977z722. omtryckt l981:94). (Denna bestämmelse motsvarar ungefär 45å mönstringsförord- ningen. som nu föreslås bli upphävd.) Föredraganden ansåg inte någon ändring av 8853 vara påkallad. Det betydde också att han inte ansåg det lämpligt att för något fall föreskriva en ovillkorlig anmälningsplikt för läkarna. När det gällde alkohol- eller andra drogmissbrukare borde kör- kortsmyndigheternas infonnationsbehov i första hand tillgodoses på andra sätt. Dessa frågor utvecklades i propositionen.

Belastningsuppgifter av åtskilliga slag får föras in i körkortsregistret. Dit hör exempelvis att en körkortshavare funnits skyldig till brott mot lagen om straff för vissa trafikbrott, brott mot narkotikastrafflagen eller lagen om straff för varusmuggling i fråga om narkotika. Även ingripanden enligt lagen om omhändertagande av berusade personer registreras. Åtskilliga myndigheter får ta del av belastningsuppgifter ur körkortsregistret, t. ex. luftfartsinspektionen inom luftfartsverkets centralförvaltning. Vissa beslut eller anmälningar som är mer än två respektive fem år gamla får inte tas med i körkortsregisterutdrag.

Körkortslagen innehåller flera grunder för återkallelse av körkort. And- ra reaktionsmöjligheter är förordnande om spån-tid eller varning. Enligt 11 & körkortsförordningen kan en länsstyrelse förelägga den som ansöker om körkonstillstånd att ge in ett läkarintyg. I föreläggandct får föreskrivas att undersökning skall verkställas av en viss person eller av en person med viss sakkunskap eller avse visst förhållande.

Med det anförda har sjöfartsverket velat visa hur statsmakterna beträf- fande andra trafikgrenar ser på registrering av och hänsynstagande till belastningsuppgifter. Om läkarnas skyldighet att anmäla olämplighet av hälsoskäl att utöva sjömansyrket upphävs, bör det undersökas om den hälsodeklaration som föregår en läkarundersökning för friskintyg. kan göras mer täckande. Detta torde ankomma på socialstyrelsen i samråd med sjöfartsverket. Härutöver bör verket kunna förordna om läkarundersök- ning när anledning därtill finns, t. ex. vid utredning av sjöolycka. Det finns skäl att ytterligare diskutera vilka befogenheter verket bör ha, men såvitt det gäller återkallelse av behörigheter räcker det med de befogenheter som verket föreslås få enligt 3305 sjölagen . I sammanhanget bör nämnas. att sjöfartsverket, när STCW-konventionen träder i kraft. torde bli skyldigt att infordra läkarintyg i samband med utfärdande eller förnyelse av behörig- hetsbevis. Eventuellt bör verket även i dessa fall kunna förordna att läkarundersökningen skall avse bl. a. något visst förhållande.

• Sida 45
•  Original

Prop. 1983/84: 1 45

5.2.6 Fiskefartyg Sjöfartsverket instämmer i vad utredningen anfört.

Arbetsmarknadsstyrelsen :

Upphävandet av påmönstrings- och läkarförbud kan komma att orsaka sjömansförmedlingarna merarbete och ökat ansvar genom att personer. som av olika skäl tidigare avstängts från möjligheten att påmönstra. nu åter kan komma att uppträda som arbetssökande vid sjömansförmedlingarna. Trots sådana eventuella svårigheter vill arbetsmarknadsstyrelsen inte mot- sätta sig att förbuden upphävs då det. som utredningen påpekat, finns goda skäl härför.

ILO-kommittén:

Kommittén noterar även utredningens förslag att kravet på fullständigt läkarintyg skall gälla för alla personalkategorier ombord på handelsfartyg om minst 20 bruttoton. De föreslagna förändringarna torde uppfylla kraven i konventionerna nr 16 och 73.

2.2.4 Sjömansregistret Datainspektionen: I det förslag till lag om mönstring av sjömän som nu givits har föreskrif- ter meddelats för sjömansregistrets ändamål och innehåll. Av 23 och 24 Gå kan utläsas att ändamålet med registret dels är kontroll av fartygs beman- ning och dels är att redovisa sjömäns tidigare och pågående tjänstgöring. Av 235 kan vidare utläsas att registret för att uppfylla detta ändamål skall innehålla uppgifter om enskilda sjömäns identitet och kvalifikationer samt uppgifter om fartyg. Någon närmare precisering av vad som avses med kvalifikationer har inte lämnats. Inspektionen vill därför erinra om att enligt 3 & datalagen skall särskilt beaktas att inte andra uppgifter registreras än sådana som står i överensstämmelse med ändamålet med registret. Detta innebär, under förutsättning att datainspektionen tolkat registrets ändamål på ett riktigt sätt, att uppgifter om kvalifikationer enbart får avse sådana uppgifter som har betydelse för bedömningen av sjömäns tjänstgö- ring eller fartygs bemanning. Det är således av stor betydelse från integri- tetssynpunkt att inte registret belastas med några i förhållande till ändamå- let artfrämmande uppgifter, såsom exempelvis uppgifter om löner och hälsotillstånd.

I fråga om sjömansregistrets omfattning anför sjöfartsverket.

Utredningen har i slutbetänkandet föreslagit, att ingen rapportering till sjömansregistret skall behöva ske i fråga om fartyg vilkas bruttodräktighet understiger 20 registerton. Verket hade i sitt yttrande 1981-05-06 (5.35) anfört att redovisning till sjömansregistret kunde underlåtas beträffande sådana passagerarfartyg under 20 brt "som uteslutande sysselsätts i svensk inre fart". ] propositionen (1981/82: 74 s. 190 om enklare mönst- ring av sjömän ansluter sig föredraganden till Sjöfartsverkets uppfattning härvidlag. I slutbetänkandet görs ingen gränsdragning mellan inre fart och stor kustfart, utan rapporteringsplikten skall enbart vara avhängig av brut- todräktigheten.

Sjöfartsverkets förslag var delvis betingat av uttrycken "sea-going ships" och "maritime navigation” i internationella konventioner. Möjlig-

• Sida 46
•  Original

Prop. 1983/84: 1 46

heter till direktkontroll ombord finns ju emellertid även i fråga om såväl lastfartyg som passagerarfartyg under 20 brt i stor kustfart. Verket kan därför tillstyrka utredningens förslag, vilket i stort sett fångar upp de handelsfartyg som går i stor kustfart eller vidsträcktare fart.

SCB uttalar sig i samma fråga.

Slutbetänkandet innehåller dessutom vissa ändringar och komplettering- ar till principbetänkandet. På en punkt berör dessa SCB. I principbetän- kandet föreslogs att det nya sjömansregistret skulle omfatta bl.a. alla svenska passagerarfartyg men nu föreslår utredningen att passagerarfartyg under 20 bruttoton inte tas in i registret. SCB har intet att erinra mot denna begränsning.

Handelsflottans pensionsanstalt belyser i sitt yttrande de behov anstal- ten har av registret och dess arkiv.

I direktionens remissyttrande över mönstringsutredningens principbe- tänkandc framhölls angående sjömansregistret vikten av att dess arkiv behålls intakt så att detsamma kan utnyttjas, såväl för beräkning av sjö- mannens påmönstrade tid före 1 januari 1973 som för utnyttjande av registret vid förfrågningar från sjömän i samband med pension från pen- sionsanstalten. I mönstringsutredningens slutbetänkande (5.23) föreslås i förslaget till lag om mönstring av sjömän & 23 att sjömannens tidigare och pågående tjänstgöring på fartyg skall kunna utläsas. Av specialmotivering- en framgår emellertid inte vad som avses med "sjömannens tidigare tjänst- göring på fartyg". Vissa formuleringar tyder på att utredningen närmast syftat på tjänstgöring av betydelse för utfärdande eller prövning av behö- righetshandlingar. Handelsflottans pensionsanstalt vill emellertid ånyo un- derstryka vikten av att påmönstringstid av betydelse för sjömannens pen- sionsförmåner blir samlade i det nya sjömansregistret eller eljest hålls lätt tillgängliga. Det kan härvid röra sig om seglationer för mer än 40 år sedan. Detta bör även beaktas därest riksarkivet kommer att utarbeta de nya gallringsbestämmelser för sjömansregistret som mönstringsutredningen fö- reslagit i sitt principbetänkandc (5.94).

2.3 Övriga frågor

Sjöfartsverket och Svenska maskinbefälsförbundet tillstyrker att den s.k. tvåtredjedelsregeln i 195 mönstringsförordningen slopas. Maskinbe- fälsförbundet motiverar sitt tillstyrkande med att gällande regler om ar- bets- och anställningstillstånd torde värna om en tillräckligt stor inhemsk bemanning.

Sjöfartsverket och Svenska maskinbefälsförbundet tillstyrker vidare ut- redningens förslag till interimistisk indragning av behörighet enligt 330 & sjölagen .

Ambassaden i Köpenhamn har även uttalat sig i denna fråga.

• Sida 47
•  Original

Prop. 1983/84: 1 47

Vid genomläsning av slutbetänkandet uppmärksammar man ju att farty- gens befälhavare i praktiken kommer att övertaga de flesta av de tidigare mönstringsförrättarnas kontrollfunktioner. Detta kommer troligtvis ibland att medföra att en befälhavare kan komma i en besvärlig ”mellanhand" gentemot rederiet varför förslaget om Sjöfartsverkets möjlighet att interi- mistiskt dra in en befälhavares behörighet bör kunna bli ett stöd för en befälhavare vid en eventuell vägran från honom att efterkomma ett rederis önskemål i en viss situation.

Riksskatteverket delar utredningens uppfattning att villkoret om giltig sjömansrulla för tillämpning av dispensregeln i 7å 2 mom. andra stycket lagen om sjömansskatt kan slopas.

3 Synpunkter på författningsförslagen

3.1 Förslaget till lag om mönstring av sjömän

I så Sjöfartsverket:

Då mönstringslagen ibland skall tillämpas på ett utländskt, inhyrt han- delsfartyg. förutsätter detta att det finns en skyldighet enligt sjömanslagen att utfärda tjänstgöringsbesked för befattning på det utländska fartyget. En sådan skyldighet kan i dag endast uppstå genom ett förordnande enligt 60 å sjömanslagen . För att skyldigheten att utfärda och avsluta tjänstgörings- besked skall uppstå automatiskt samtidigt som lagen om mönstring blir tillämplig, torde en särskild bestämmelse härom behövas i sjömanslagen .

Slutbetänkandet innehåller inte någon motivering till tå andra stycket. Verket tillstyrker dock det föreslagna bemyndigandet för regeringen med hänsyn till att lagstiftningen bör vara flexibel.

2 5 Sjöfarts verket:

Av huvudyttrandet avsnitt 6.5 framgår att verket kan tillstyrka den föreslagna gränsdragningen för lagens tillämplighet.

I Zå andra stycket ges möjlighet att medge undantag från lagens tillämp- ning, när det gäller

a) fartyg med särskild verksamhetsinriktning, och

b) inhyrda utländska fartyg. Undantagsmöjligheter i olika avseenden ges också i 4, 10 och 12 åå. Om man granskar hur dessa paragrafer förhåller sig till varandra, så blir slutsat- sen att undantagsmöjlighetema i 4. 10 och 12 åå kompletteras i 25 andra stycket, när det gäller fartyg i grupperna a och b. Det är alltså inte frågan om ett generellt undantagsbemyndigande. Ett sådant torde inte heller vara önskvärt. På enstaka punkter i det följande diskuterar verket behovet av ytterligare undantagsbemyndiganden. Det är en redaktionell fråga, om dessa bör tas in i respektive paragraf eller bör samlas i form av en uppräk- ning i 2å. Se nedan vid 5, 6åå. Då verket här uttalat, att ett generellt undantagsbemyndigande inte torde vara önskvärt. är det för att myndighe- terna inte skall belastas med ett stort antal dispensansökningar av olika

• Sida 48
•  Original

Prop. 1983/84: 1 48

slag. Verket erinrar härom att utredningen i slutbetänkandet har föreslagit att varje form av uppskov med läkarintyg slopas, och att verket tillstyrkt detta i sitt yttrande 1982-02-25.

Enligt l3å i den nuvarande mönstringsförordningen äger fartygsbefälha- vare låta påmönstra sjöman eller annan person som medföljer fartyget. oaktat mönstringsskyldighet ej föreligger. Såvitt avser mönstringspliktiga fartyg kan denna frivilliga mönstring i huvudsak aVse tre kategorier av personer:

a) sjömän som är delägare i fartyget och ej arbetstagare.

b) personer som utför fartygsarbete men inte har befattning ombord (jfr l å andra stycket sjömanslagen ). exempelvis resereparatörer, garantiper- sonal. rederiets fartygsinspektörer eller medföljande personal som för ett varvs räkning skall utföra arbete ombord,

c) rederiets gäster eller sjömäns anhöriga som medföljer fartyget.

I förslaget till ny mönstringslag omfattas gruppen a av mönstringsplikt enligt 3 å andra stycket. Grupperna b och c är däremot inte mönstringsplik- tiga. Det torde även i framtiden finnas ett behov av att dessa personer kan tas in i fartygets sjömansrulla, för att inte svårigheter beträffande dem skall uppstå vid kontakten med myndigheter i främmande hamnar. Verket anser att en motsvarighet till nuvarande 13 och 51 åå mönstringsförordningen bör finnas i den nya lagstiftningen. Därigenom kan också ett icke mönstrings— pliktigt handelsfartyg frivilligt förses med sjömansrulla. om redaren finner det önskvärt i något fall. Sjöfartsverket erinrar om att beträffande grupper- na b och c något tjänstgöringsbesked inte skall utfärdas enligt sjömansla- gen. Det bör därför närmare övervägas på vilket sätt de skall föras in i sjömansrullan.

5 5 Sjöfartsverket:

Sjöfartsverket uppställde i sitt yttrande 1981-05-06 (s. 16) frågan, om inte en sjöman som har identitetshandling bör få göra sin första påmönstring redan innan han har sjöfartsbok. Denna skall anskaffas snarast därefter, ansåg verket. Utredningen föreslår däremot i 5 å, att sjömannen för att få tillträda en befattning ombord skall ha giltig sjöfartsbok. Då utredningen är enig och man således även på redarsidan ansett att kravet på sjöfartsbok för påmönstring kan upprätthållas utan större olägenhet, anser sjöfartsver- ket numera att förslaget får godtas, utom-i följande fall.

Enligt 6å kungörelsen ( 1974: 262) om anställningstillstånd för utlänning på svenskt fartyg (se slutbetänkandet 5. 40) kan tillfällig befrielse ges från det för utomnordiska utlänningar gällande kravet på anställningstillstånd. Handläggningen av ärenden om bl.a. tillfällig befrielse avses enligt mönst- ringsutredningens författningsförslag bli centraliserad till sjömansförmed- lingen i Göteborg. Befrielse kan i vissa fall enligt 6å meddelas i efterhand. Om man fordrar att den utlänning. som anställs efter ett beslut om befrielse enligt 6 5, har sjöfartsbok, så kan detta medföra att möjligheten att utnyttja 65 begränsas. Enligt proposition 1974: 31 (5.49) borde en riktlinje för tillämpningen av kungörelsen om anställningstillstånd vara. att bestämmel- serna skulle tillämpas så att effektiviteten inom sjöfartsnäringen inte även- tyrades. Det var således angeläget att fartyg inte tvingades bli liggande i väntan på beslut om anställningstillstånd. Enligt propositionen (5.25) ut- gjorde hastigt uppkommande vakan's på grund av olycksfall. sjukdom och liknande hos besättningsman exempel på fall då befrielse borde kunna ges.

• Sida 49
•  Original

Prop. 1983/84: 1 49

Sjöfartsverket anser att den myndighet. som kan medge tillfällig befrielse enligt 6å kungörelsen om anställningstillstånd. vid sådant beslut skall kunna medge tillfällig befrielse också från kravet på sjöfartsbok. Ett sådant bemyndigande åt sjömansförmedlingen i Göteborg bör få stöd i mön- stringslagen,jfr ovan vid 25.

I specialmotiveringen uttalas, att även utländsk sjöfartsbok bör kunna godtas vid påmönstringen. om boken ungefär motsvarar de svenska kraven på sjöfartsbokens innehåll. Detta kan tillstyrkas. Onskvärdheten av att sjöfartsboken är svensk bör få bedömas av rederiet eller befälhavaren med hänsyn till vad som accepteras av myndigheterna i de hamnar som fartyget trafikerar.

6 $? Sjöfarts verket:

I denna paragraf görs undantag från kravet på sjöfartsbok för svensk och utländsk intendenturpersonal i vissa strikt reglerade fall. Sjöfartsverket ansåg därutöver i sitt yttrande 1981-05-06 (s. 16), att i fråga om utländsk intendenturpersonal sjöfartsbok skall behöva utfärdas endast om det be- gärs av den anställde själv eller rederiet. Enligt verkets förmenande är detta en fråga vars svar inte bör ges i en av riksdagen antagen lag. Verket kan tillstyrka den föreslagna 6å, men anser att undantag från krav på sjöfartsbok skall kunna ges ocksåav regeringen eller sjöfartsverket. Jfr ovan vid 2 å.

9 5 Sjöfartsverket:

Uttrycket "redaren och befälhavaren", jämfört med ansvarsbestämmel- sen i 29 å, torde medföra att både redaren och befälhavaren är solidariskt ansvariga om en lagöverträdelse inträffar. Principen torde vara riktig, men det kan ifrågasättas om inte den som visar att han gjort vad som på honom ankommit för att förhindra en individuell lagöverträdelse bör vara fri från straff (jfr 62å sjömanslagen). — Verket föreslår att "redaren och befälha- varen” ändras till "arbetsgivaren och befälhavaren”, då arbetsgivaren i det enskilda fallet kan vara en entreprenör, jfr uttryckssättet i 15å sjö- manslagen.

14 5 Svenska maskinbefälsförbundet:

I l4å anges att redaren och befälhavaren är skyldiga att på begäran hålla sjömansrulla och andra handlingar rörande bemanningen ombord tillgäng- liga för dels sjöfartsverket eller annan tillsynsmyndighet, dels facklig före- trädare för sjömän ombord på fartyget. Lagtexten kan uppfattas som om endast fackliga företrädare som är påmönstrade fartyget har rätt att ta del av bemanningshandlingama. Så lär dock inte ha varit mönstringsutred- ningens avsikt. Det är endast sjöfolksförbundet som har fackliga företräda- re påmönstrade fartyget. Befälsorganisationema måste givetvis få samma möjlighet till kontroll av bemanningshandlingama. Lagtexten bör därför utformas så att det inte råder någon tvekan om att även fackliga företräda- re, som inte är påmönstrade fartyget, har rätt att ta del av berörda hand— lingar.

4 Riksdagen 1983/84. 1 saml. Nr !

• Sida 50
•  Original

Prop. 1983/84: 1 50

26 ä' Sjöfartsverket:

I paragrafen sägs, att tillsyn över efterlevnaden av mönstringslagen och av de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen utövas av den myndighet som regeringen utser.

Det torde i många fall bli ogörligt att skilja ut den verksamhet, som utgör tillsyn enligt mönstringslagen , från den verksamhet. som utgör tillsyn enligt lagen om säkerheten på fartyg. Tillsynen av att mönstringslagen efterlevs syftar ju bland annat till en kontroll av att fartygen är betryggande bemannade, dvs. en kontroll enligt lagen om säkerheten på fartyg. Till— synen enligt mönstringslagen kan dock samtidigt tillgodose andra syften, t.ex. att rapportering till sjömansregistret sker så att sjöfartsverket er- håller underlag för behörighetsgivningen. Verket vill med det anförda understryka att de bemyndiganden angående tillsynen. som den kom- mande tillämpningsförordningen till mönstringslagen bör innehålla, i stort sett måste överensstämma med tillsynsbemyndigandena enligt 1 kap. lagen om säkerheten på fartyg.

I förslaget till mönstringslag saknas ett generellt bemyndigande för rege- ringen och annan myndighet att utfärda tillämpningsföreskrifter. Sådant bemyndigande förekommer endast i 21 &. angående närmare föreskrifter om läkarundersökning av sjömän och om läkarintyg. Verket anser att ett generellt bemyndigande att utfärda tillämpningsföreskrifter behövs.

27 5 Sjöfartsverket:

Första stycket i 27 år har föreslagits lyda: "Har ett beslut enligt denna lag meddelats av en myndighet som inte är central förvaltningsmyndighet får beslutet överklagas hos sjöfartsverket genom besvär."

Enligt specialmotiveringen till 27?) innebär detta, att sjöfartsverket kan bli besvärsinstans t.ex. i förhållande till en passmyndighet när det gäller beslut som har meddelats av passmyndigheten i fråga om utfärdande av sjöfartsbok. Detsamma gäller beslut som har meddelats av svensk utlands- myndighet. Sjöfartsverket har inget att erinra i den delen.

Verket vill emellertid peka på frågan om hur regeln skall tolkas i förhål- landet mellan sjöfartsverkets centralförvaltning och verkets regionala or- gan, varvid verket som exempel tar ärenden angående sjöfartsbok. Enligt propositionen 1981/82: 74 om enklare mönstring av sjömän (5.12) ansåg föredraganden, att det var för tidigt att ta slutlig ställning till frågan om vem som skulle utfärda sjöfartsböcker. Enligt mönstringsutredningens princip- betänkandc avsnitt 3.8 borde uppgiften att utfärda sjöfartsböcker övertas av sjömansregistret och av passmyndigheter (polisstyrelser och utlands- myndigheter). När det gällde annan befattning med sjöfartsboken än själva utfärdandet. ansåg utredningen att sjömansregistret, Sjöfartsverkets in- spektionsdistrikt, inspektionskontoret i Rotterdam liksom vissa konsulat var lämpliga för detta.

Om utredningen i förslaget till 275 avser att sjöfartsverkets centralför- valtning skall vara besvärsinstans i förhållande till sjömansregistret och inspektionsdistrikten. bör det framhållas dels att detta inte torde framgå vid en korrekt tolkning av lagtexten, dels att systemet inte överensstäm- mer med den organisation av sjöfartsverket som genomfördes den 1 juli 1969. Sjöfartsverket inklusive dess regionala organ utgör nämligen en enda myndighet, jfr Sjöfartsstyrelsens meddelande 1969:A9. Ur meddelandet

• Sida 51
•  Original

Prop. 1983/84: 1 51

bör här citeras: ”De regionala organen samordnas med den nuvarande styrelsen till en gemensam förvaltningsmyndighet under namnet sjöfarts- verket." (Jfr Kungl. Maj: ts proposition 1969: 58).

Här kan också som jämförelse åberopas de ändringar som genom SFS 19712293 gjordes i lagen ( 1965:719 ) om säkerheten på fartyg. 8 kap. 2å ändrades på så sätt i fråga om sjöfartsstyrelsen och statens fartygsinspek- tion. att nyttjandeförbud fick meddelas av ”sjöfartsverket”. Beslutet skul- le genast underställas sjösäkerhetsdirektören, om ett nyttjandeförbud ”inom sjöfartsverket meddelats av annan än chefen för den avdelning till vilken frågor om säkerheten på fartyg hör (sjösäkerhetsdirektören) eller meddelats av annan myndighet". Jfr även 11 kap. 3å första stycket, angående hinder mot att överklaga beslut om nyttjandeförbud som medde- lats genom någon annan än sjösäkerhetsdirektören. I propositionen om dessa lagändringar ( prop. 1971: 7 5.8) anfördes bland annat som motiv den år 1969 genomförda omorganisationen av sjöfartsverket. Vidare anfördes: ”Tidigare bestod sjöfartsverket av sjöfartsstyrelsen med lots- och fyrsta- ten och statens fartygsinspektion (SFS 1965: 689). Styrelsen var chefsmyn- dighet för lots- och fyrstaten och för fartygsinspektionen. Vid omorganisa- tionen inrättadcs en lekmannastyrelse för verket, och begreppet 'sjöfarts- styrelscn' försvann. De tidigare underordnade myndigheterna uppgick i avdelningar inom verket. De uppgifter som ålåg fartygsinspektionen hand- läggs nu inom avdelningen sjöfartsinspektionen."

Då det således, enligt Sjöfartsverkets tolkning, inte går att till sjöfarts- verkets centralförvaltning i formell mening överklaga ett beslut som i verkets namn har fattats av något av verkets regionala organ. uppstår frågan vilka regler verket vill sätta i stället. Ett generellt förfarande med underställning till centralförvaltningen kan knappast komma ifråga i ären- den angående mönstringslagen . Verket beaktar att det i och för sig är praktiskt att frågor, som kanske under tidspress har bedömts ute på fältet av personal som inte är specialkompetent inom det aktuella ämnesområ- det, kan behöva överprövas vid centralförvaltningen på vederbörlig sek- tron.

Enligt 52å mönstringsförordningen (paragrafen ändrad 1982: 340) gäller i dag, att den som icke åtnöjes med beslut som mönstringsförrättare medde- lar enligt förordningen, äger söka ändring i beslutet hos sjöfartsverket. Formella besvär över mönstringsförrättares beslut är ovanliga. Däremot förekommer frågor som är så tveksamma, att mönstringsförrättarna genom informella kontakter samråder med sjöfartsverket innan de beslutar om en viss åtgärd. För att ytterligare konkretisera vad frågan gäller ger sjöfarts- verket följande exempel på ärenden som kan komma att handläggas på regional nivå inom verket: — ingripande vid kvantitativa eller kvalitativa brister i besättningen (behö- righet, hälsotillstånd, brist på läkarintyg, brist på vårdnadshavares med- givande för underårig att gå till sjöss) (beslutas centralt eller regionalt)

— utfärdande av sjömansrulla — utfärdande av sjöfartsbok

— införande av behörighetsuppgifter i sjöfartsbok, bland annat när behörig- heten enbart grundas på praktik varvid särskilt behörighetsbevis inte utfärdas —beslut om huruvida en uppgift, eller vilken uppgift som, i ett visst fall skall införas i sjömansregistret, t. ex. bedömning av tillgodoräkningsbar sjötid.

• Sida 52
•  Original

Prop. 1983/84: 1 52

Av den ovanstående exemplifieringen torde framgå, att vissa av de ovanstående besluten är i första hand beslut enligt mönstringslagen men att andra beslut, t. ex. en vägran att föra in en bekräftelse av viss behörighet i sjöfartsboken. i lika hög grad utgör beslut enligt en annan författning, i angivet exempel förordningen om behörigheter för sjöpersonal.

Sjöfartsverket anser med hänsyn till det anförda, att 275 första stycket kan erhålla förslagsvis följande lydelse:

"Har ett beslut enligt denna lag utanför sjöfartsverket beslutats av en myndighet som inte är central förvaltningsmyndighet, får beslutet överkla- gas hos sjöfartsverket genom besvär. Ett beslut i första instans av sjöfarts- verket kan på begäran omprövas av verket och får inte överklagas förrän verket tagit ställning i omprövningsärendet."

Eftersom beslut som fattas enligt mönstringslagen torde kunna innebära en samtidig tillämpning av mönstringslagen och t.ex. förordningen om behörigheter för sjöpersonal, måste besvärsreglerna i dessa författningar utformas lika. Utredningens förslag till ändring i förordningen om behö- righeter för sjöpersonal (betänkandet s. 35—36) torde därför böra i 8 kap. 1 & kompletteras så, att vissa beslut skall överklagas hos sjöfartsverket.

Utredningens förslag till 275 andra och tredje styckena tillstyrks.

3.2 Förslaget till lag om ändring i sjölagen (1891: 35 s. 1)

330 5

Sjöfarts verket:

Sjöfartsverket anser att första stycket har fått en bättre utformning i utredningens förslag än i den nuvarande lagtexten. Det är dock fortfarande otydligt vilka befogenheter domstolen får, beroende på att ett och samma behörighetsbevis kan fordras för skilda befattningar i olika fartyg, t. ex. för styrmansbefattning i ett fartyg och för befälhavarbefattning i ett annat. Om exempelvis en befälhavare-styrman A fråndöms behörigheten att vara befälhavare, vilket kan vara önskvärt i något fall. så mister han mer än detta om hans behörighet som befälhavare-styman A indrages. Han kan nämligen då vanligen inte heller vara främste styrman på de största farty- gen i oinskränkt oceanfart (det förutsätts här att han inte innehar behörig- heten överstyrman A). Å andra sidan, om behörigheten befälhavare-styr- man A indrages så att vederbörande har kvar sin tidigare behörighet styrman A. så får han ändå vara befälhavare på lastfartyg upp till 100 brt i inre fart. I principbetänkandet och slutbetänkandet har utredningen anfört, att den för vilken exempelvis befälhavarbehörigheten dras in bör, om inte särskilda skäl talar emot detta. få stanna i yrket i en lägre befattning. Detta torde inte endast utgöra ett förtydligande av vad som redan gäller. En nyhet torde ligga däri att sjömannen kan få behålla hela sin näst senaste behörighet plus de delar av den senaste behörigheten som ger honom rätt att vara styrman men ej befälhavare. På motsvarande sätt torde en maskin— chef kunna fråndömas rätten att vara maskinchef i mindre fartyg men få behålla rätten att vara maskinist i större fartyg. ] andra fall kan det bedömas lämpligt att frånkänna honom all den behörighet som det senaste behörighetsbeviset ger utöver 'det näst senaste (dvs. att tillämpa lagen såsom hittills torde ha skett). Med hänsyn till det anförda ifrågasätter verket om inte slutet av första stycket bör lyda förslagsvis: "skall domsto- len förklara honom för viss tid eller för alltid förlustig rätten att utöva

• Sida 53
•  Original

Prop. 1983/84: 1 53

befattningen. Förklaringen får även avse andra befattningar än den i vilken gärningen begåtts. eller all den rätt att ha befattning på fartyg som en eller flera behörigheter ger utöver en eventuell tidigare behörighet."

Förslagen till 330å andra och tredje styckena tillstyrks.

3.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1965: 719) om säkerheten på fartyg

6 kap. 7 .*? Sjöfartsverket:

Utredningen har inte föreslagit någon ändring i denna paragraf. Sjöfarts- verket anförde i sitt remissyttrande (s. 18) över principbetänkandet. att det måste klart utsägas. att befälhavarens och rederiets anSVar för ett fartygs bemanning inte till någon del kan ersättas enbart genom normal rapporte- ring till sjömansregistret. Verket hade tänkt sig ett sådant påpekande bli infört i en mönstringsförfattning. Påpekandet skulle emellertid kunna infö- ras som tillägg till det lagrum som behandlar rapportering till sjöfartsverket om avsteg från minimibesättningsbeslut, dvs. 6 kap. 79 säkerhetslagen, och kan erhålla förslagvis följande lydelse: "Rapportering till sjömansre- gistret enligt lagen (19 : ) om mönstring av sjömän anses ej utgöra sådan underrättelse som föreskrivits här."

3.4 Förslaget till lag om ändring i sjömanslagen (1973: 282)

2.5 Sjöfartsverket: Utredningen har inte föreslagit någon ändring i 25 sjömanslagen . Sjö- fartsverket påpekade i sitt remissyttrande 1981-05-06 (5.35 t') över princip- betänkandet. att statstjänstemannalagen (1965: 274), vartill 25 sjömansla- gen hänvisar, har ersatts av lagen (19762600. omtryckt 19821100) om offentlig anställning (LOA). Denna gäller för både stats- och kommunalan- ställda. dock att (enligt 1 kap. 55) i fråga om arbetstagare hos kommun 4— 17 kap. gäller endast om anställningen är statligt reglerad. Sjöfartsverket anser således att hänvisningen i 2 & sjömanslagen till 1965 års statstjänstemannalag bör utgå och ersättas med en aktuell hänvisning.

15 &? Sjöfartsverket:

Enligt nu gällande lydelse av 155 sjömanslagen är sjömannens namn- teckning på tjänstgöringsbeskedet inte obligatorisk (jfr Sjöfartsverkets all- männa mönstringsanvisningar 1974-11-29 s. 23). Vid tillträde av befattning är sjömannen emellertid skyldig att teckna sitt namn i fartygets sjömans- rulla (anvisningarna s. 25). Då sjömansrullan i framtiden skall bestå av besättningens tjänstgöringsbesked, måste 155 sjömanslagen utformas så, att sjömannen på beskedet skall bekräfta tillträdet av befattningen.

• Sida 54
•  Original

Prop. 1983/84: ] 54

4 Övrigt

Sjöfartsverket anser, under hänvisning till sitt yttrande över principbe- tänkandet (s. 42—43), att det bör klan sägas ut i den nya lagstiftningen att det varv som är ansvarigt för en provtur har ansvar för provtursbesättning- ens antal och kvalifrkationer och för att det finns läkarintyg i den omfatt- ning statsmakterna kan finna önskvärd.

• Sida 55
•  Original

Prop. 1983/84: 1 55

1 Förslag till Lag om mönstring av sjömän

Härigenom föreskrivs följande.

Allmänna bestämmelser

l & Bestämmelserna i denna lag gäller mönstring och registrering av sjömän på svenska handelsfartyg och på utländska handelsfartyg som i huvudsak obemannade förhyrs av svensk redare.

Regeringen får föreskriva att lagen skall tillämpas även på andra fartyg.

2 5 Lagen gäller inte på fartyg med mindre bruttodräktighet än 20 regis- terton och inte på fartyg. som ägs eller brukas av svenska staten och som används för annat ändamål än att i allmän trafik transportera gods eller passagerare.

Regeringen eller den myndighet som regeringen utser får för fartyg med särskild verksamhetsinriktning och för inhyrda utländska fartyg föreskriva eller i enskilda fall medge ytterligare undantag från lagens tillämpning.

3 5 I denna lag avses med mönstring de åtgärder som enligt 9 och 10% skall vidtas av redare och befälhavare.

Begreppet sjöman används i denna lag i samma betydelse som i sjömans- lagen ( 1973:282 ). Med sjöman jämställs den som har befattning ombord utan att vara arbetstagare.

Med handelsfartyg menas i denna lag fartyg som används till handelssjö- fart eller transport av passagerare eller till annat ändamål som hör ihop med handelssjöfanen såsom bogsering, isbrytning, bärgning och dykning.

4 _5 Har redaren eller ägaren av ett svenskt fartyg helt eller delvis upplåtit driften av fartyget till utlänning, får regeringen eller den myndighet som regeringen utser efter ansökan av redaren eller, om denne är utlänning. ägaren medge att denna lag helt eller delvis ej skall gälla i fråga om fartyget. Ett medgivande skall begränsas till viss tid och förenas med de villkor som behövs.

Ett medgivande enligt första stycket får lämnas endast om särskilda skäl föreligger och undantaget är förenligt med Sveriges internationella åtagan- den. Vidarekrävs att sökanden visar att arbetstagarna på fartyget genom utländsk lagstiftning eller på annat sätt i rimlig utsträckning tillförsäkras skydd i de hänseenden som regleras i denna lag och i kollektivavtal, som på arbetstagarsidan har slutits eller godkänts av en organisation vilken är att anse som en central arbetstagarorganisation enligt lagen (1976: 580) om medbestämmande i arbetslivet. Innan ansökningen prövas skall samråd ske med de svenska organisationer som representerar redare och ombord- anställda.

Ändras de förutsättningar som ligger till grund för medgivandet, skall den som har fått detta eller fartygets befälhavare genast underrätta den

Prop. 1983/84: 1 56

som har lämnat medgivandet om ändringen. I sådant fall får föreskrivas andra villkor för medgivandet eller, om ändringen innebär risk för arbetsta- garnas skydd, medgivandet återkallas. Ett medgivande får också återkal- las, om däri föreskrivna villkor inte iakttas.

Krav på sjömannen

5 & För att få tillträda en befattning ombord skall en sjöman

1. ha giltig sjöfartsbok.

2. på grund av sitt hälsotillstånd inte vara olämplig för befattningen eller sjömansyrket,

3. ha föreskriven behörighet för befattningen,

4. fylla övriga i andra lagar eller författningar angivna villkor för att inneha befattning ombord.

6 & Den som tillhör intendenturpersonalen på passagerarfartyg som går i regelbunden färjetrafik mellan nordisk hamn och annan hamn inom fartom- rådena inre fart, stor kustfart eller nordsjöfart behöver inte ha sjöfartsbok om han har pass eller annan likvärdig identitetshandling.

7 & Sjömannen skall med ett sådant läkarintyg som avses i 185 visa att hinder på grund av hans hälsotillstånd inte föreligger mot tjänstgöringen.

8 5 Den som är under 18 år skall med ett intyg visa att vårdnadshavaren har lämnat sitt tillstånd till att han tjänstgör till sjöss.

Skyldigheter för redaren och befälhavaren

9 & I samband med att en sjöman tillträder en befattning ombord skall redaren och befälhavaren förvissa sig om att sjömannen uppfyller kraven i 5 ——8 55.

10 5 När en sjöman tillträder eller frånträder en befattning ombord skall redaren omedelbart rapportera detta till sjömansregistret genom att skicka in ett exemplar av det tjänstgöringsbesked som avses i 159' sjömanslagen ( 1973: 282).

Rapporteringen får också ske på annat sätt som godkänts av regeringen eller den myndighet som regeringen utser.

11 5 För den intendenturpersonal som avses i 65 skall rapporteringen till sjömansregistret ske när sjömannen påbörjar och avslutar sin anställning i rederiet.

12 5 På fartyget skall finnas en sjömansrulla. I sjömansrullan skall finnas ett exemplar av samtliga sjömäns tjänstgöringsbesked. Befälhavaren skall se till att beskeden är ordnade så att den aktuella bemanningen ombord lätt kan utläsas.

Regeringen eller den myndighet som regeringen utser får, om det behövs av särskilda skäl, föreskriva eller i enskilda fall medge att sjömansrullan förs och förvaras i land. Därvid svarar redaren för att den aktuella beman- ningen ombord lätt kan utläsas.

• Sida 57
•  Original

Prop. 1983/84: 1 57

13 & Redaren skall se till att anteckningar om tjänstgöring ombord förs in i sjömannens sjöfartsbok.

14 & Redaren och befälhavaren är skyldiga att på begäran hålla sjömans- rulla och andra handlingar rörande bemanningen ombord tillgängliga för Sjöfartsverket eller annan tillsynsmyndighet som förordnats med stöd av lagen (1965: 719) om säkerheten på fartyg.

Fackliga företrädare för sjömän ombord på fartyget har samma rätt att ta del av handlingarna rörande bemanningen.

Sjöfartsbok

15 5 l sjöfartsboken skall finnas identitieringsuppgifter rörande sjöman- nen och uppgifter om dennes behörighet.

1 sjöfartsboken skall också fortlöpande göras anteckningar om innehava- rens tjänstgöring på olika fartyg.

16 & Sjöfartsbok skall utfärdas för den som visar att han skall tjänstgöra i befattning ombord på fartyg. Sjömannen skall vara personligen närvarande när sjöfartsbok utfärdas för honom.

17 & Sjöfartsboken är giltig i tio år efter utfärdandet.

Hälsoundersökning av sjömän

18 & Sjömän skall genomgå regelbundna läkarundersökningar. Efter en undersökning skall läkaren utfärda ett särskilt intyg.

19 5 Läkarintyget gälleri högst två år. Har sjömannen vid undersökning- en inte fyllt 18 år gäller intyget i högst ett år.

Upphör intyget att gälla när fartyget är till sjöss eller i en hamn där en läkare med behörighet att utfärda intyg inte finns skall befälhavaren se till att sjömannen genomgår läkarundersökning i första hamn där så kan ske.

20 & Om sjukdom. olycksfall eller annan påtaglig försämring av hälsotill— ståndet har drabbat sjömannen under läkarintygets giltighetstid får redaren eller befälhavaren begära att sjömannen skall förete ett nytt läkarintyg innan befattningen tillträds.

21 & Regeringen eller den myndighet som regeringen utser meddelar närmare föreskrifter om läkarundersökning av sjömän och om läkarintyg.

Sjömansregistret

22 & Sjöfartsverket skall med hjälp av automatisk databehandling föra ett register över sjömän (sjömansregistret).

23 & Sjömansregistret skall innehålla uppgifter om enskilda sjömäns identitet och kvalifikationer samt uppgifter om fartyg. Sjömannens tidigare och pågående tjänstgöring på fartyg skall kunna utläsas.

24 & Kontroll av fartygens bemanning skall göras med hjälp av uppgif— terna i sjömansregistret.

• Sida 58
•  Original

Prop. 1983/84: 1 58

Redaren och befälhavaren skall på begäran av sjömansregistret lämna sådana uppgifter angående anställda sjömän som är av betydelse för regis- treringen.

25 5 Sjömannen skrivs in i sjömansregistret när sjöfartsbok för första gången har utfärdats för honom eller när det första tjänstgöringsbeskedet för honom har kommit in till registret.

Övriga bestämmelser

26 5 Tillsyn över efterlevnaden av denna lag och av de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen utövas av den myndighet som regeringen utser.

27 5 Har ett beslut enligt denna lag meddelats av en myndighet som inte är central förvaltningsmyndighet får beslutet överklagas hos sjöfartsverket genom besvär.

Har ett beslut enligt denna lag meddelats av sjöfartsverket eller av en annan myndighet som är central förvaltningsmyndighet får det överklagas hos regeringen genom besvär.

Beslut enligt denna lag gäller omedelbart om inte annat föreskrivs i beslutet eller. om beslutet överklagats. den högre myndigheten förordnar annorlunda.

28 5 Den som fått ett medgivande enligt 45 döms till böter om han uppsåtligen eller av oaktsamhet åsidosätter i medgivandet angivet villkor eller försummar att lämna underrättelse enligt 45 tredje stycket.

Första stycket får tillämpas även på befälhavaren.

29 5 Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot bestämmelser- na i 9— 13 55, 145 första stycket eller 245 andra stycket döms till böter.

30 5 I mål om ansvar för brott enligt denna lag skall 336 och 338 55 sjölagen (1891: 35 s. 1) äga motsvarande tillämpning.

Denna lag träder i kraft den då förordningen (1961: 87) om registre- ring och mönstring av sjömän (mönstringsförordningen) skall upphöra att gälla.

2 Förslag till

Lag om ändring i sjölagen (1891: 35 s. 1)

Härigenom föreskrivs att 231 och 33055 sjölagen (1891: 35 s. 1) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2315

Anspråk på särskild gottgörelse enligt 2295 1 mom. första stycket 3 skall anmälas hos redaren eller befälhavaren inom tre månader efter det att bärgningsföretaget slutförts.

• Sida 59
•  Original

Prop. 1983/84: 1

Nuvarande lydelse

Tvist om gottgörelse, som avsesi första stycket, prövas av sjömans- nämnden. Talan må ej föras mot nämndens beslut i sådan tvist.

59

Föreslagen lydelse

Tvist om sådan gottgörelse prö- vas av domstol. Mot tingsrätts be- slut i en sådan tvist får talan ej föras.

3305

Har någon gjort sig skyldig till gärning som avses i 323. 324, 325, 326 eller 3275 och därigenom visat sig olämplig för tjänst på fartyg. för vilkens utövande särskilda villkor gälla, skall domstolen förklara ho- nom för viss tid eller för alltid för- lustig behörighet att utöva sådan tjänst.

Meddelas förklaring enligt första stycket, skall domstolen ofördröjli- gen underrätta sjöfartsverket. I frå- ga om radiotelegrafist skall även te- leverket underrättas.

Denna lag träder i kraft den

3 Förslag till

Har någon gjort sig skyldig till gärning som avses i 323, 324, 325, 326 eller 3275 och därigenom visat sig olämplig att utöva sådan befatt- ning på fartyg, för vilken särskilda behörighetsvillkor gäller. skall domstolen förklara honom för viss tid eller för alltid förlustig behörig- heten att utöva befattningen. För- klaringen får även avse andra he- fattningar än den i vilken gärningen begåtts.

Meddelas en sådan förklaring, skall domstolen ofördröjligen un- derrätta sjöfartsverket. I fråga om radiotelegrafist skall även telever- ket underrättas. _

I avbidan på domstols prövning av målet får sjöfartsverket i uppen- bara fall meddela förklaring enligt första stycket för tiden intill dess lagakraftägande dom föreligger. Mot sjöfartsverkets beslut för talan ej föras.

Lag om ändring i lagen (1965: 719) om säkerheten på fartyg

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 3 5 lagen (1965: 719) om säkerheten på fartyg skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap.

Tillsyn av fartyg i de hänseenden som behandlas i denna lag utövas av sjöfartsverket. Regeringen äger förordna svensk utlandsmyndighet att ut- öva tillsyn utom riket.

1 frågor som avse ombordanställdas skydd mot ohälsa och olycksfall i arbetet skall tillsynen utövas under samverkan med arbetarskyddsstyrel-

sen.

• Sida 60
•  Original

Prop. 1983/84: 1

Nuvarande lydelse Over fartygs bemanning utövas tillsyn även av mönstringsförrät-

tare.

Denna lag träder i kraft den

4 Förslag till

60

Föreslagen lydelse

Lag om ändring i sjömanslagen (1973: 282)

Härigenom föreskrivs att 15. 19, 20, 26 och 6255 sjömanslagen (1973: 282) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 155

När sjöman tillträder befattning på fartyg, skall arbetsgivaren eller befälhavaren förse honom med tjänstgöringsbesked. Beskedet skall innehålla uppgifter om sjö- mannens befattning och tjänstevill- kor ombord.

När sjöman lämnar befattningen ombord, skall arbetsgivaren eller befälhavaren ange detta i tjänstgö- ringsbeskedet.

Tjänstgöringsbesked upprättas enligt formulär som fastställes av Konungen eller myndighet som Ko- nungen bestämmer.

När en sjöman tillträder en be- fattning pä fartyg skall arbetsgiva— ren eller befälhavaren förse honom med ett tjänstgöringsbesked. Be- skedet skall innehålla uppgifter om sjömannens befattning och tjänste- villkor ombord.

När sjömannen lämnar befatt- ningen ombord skall arbetsgivaren eller befälhavaren ange detta i tjänstgöringsbeskedet.

Tjänstgöringsbesked upprättas enligt ett formulär som fastställs av sjöfartsverket.

Sjöfartsverket får föreskriva att bestämmelserna om tjänstgörings- besked skall tillämpas även på så- dana arbetstagare som avses i 25 första stycket eller medge undan- tag från bestämmelserna om tjänst- göringsbesked.

195 Sjömans anställningsavtal upphör ej genom att han skiljes från befatt-

ning på fartyg.

Innan befälhavaren enligt 17 eller 185 skiljer sjömannen från hans be- fattning ombord, skall han under- rätta redaren och förvissa sig om att det efter omständigheterna är sörjt för sjömannens uppehälle i land. Befinner sig fartyget utom riket, skall även närmaste svenska ut- landsmyndighet underrättas.

Innan befälhavaren enligt 17 eller 185 skiljer sjömannen från hans be- fattning skall han. om fartygs- nämnd ej skall jinnas på fartyget. först ha samrått med övriga befatt- ningshavare ombord. Anteckning om samrådet skall göras i skepps- dagboken. Befälhavaren skall ock- så underrätta redaren och förvissa

• Sida 61
•  Original

Prop. 1983/84: ]

Nuvarande lydelse

61

Föreslagen lydelse

sig om att det efter omständigheter- na är sörjt för sjömannens uppe- hälle i land. Befinner sig fartyget utom riket, skall även närmaste svenska utlandsmyndighet under- rättas.

205

För samråd eller undersökning i fråga som avses i 22—245 skall fin- nas en fartygsnämnd på fartyg, som har en besättning om minst åtta an- ställda. Befälhavaren föranstaltar om att nämnden tillsättes.

För samråd eller undersökning i fråga som avses i 22—24 55 skall fin- nas en fartygsnämnd på fartyg, som har en besättning om minst sex an- ställda. Befälhavaren föranstaltar om att nämnden tillsätts.

Fartygsnämnden består av befälhavaren som ordförande och ytterligare tre ledamöter. Av sistnämnda ledamöter skall en tillhöra befälet och två den övriga personalen ombord. Befälsledamoten skall om möjligt vara antingen den främste av maskinbefälet eller styrmännen eller förestånda- ren för intendenturavdelningen allteftersom saken rör sjöman, som tillhör maskin-, däcks- eller intendenturavdelningen. Övriga ledamöter skall om möjligt vara av den övriga personalen utsedda förtroendemän.

265

Finner fartygsnämnden under- sökning som avses i 24 5 ge vid han- den att sjömannen grovt misskött sig under anställningen ombord på fartyget, skall fartygsnämnden skyndsamt anmäla saken till sjö- mansnömnden.

Ger undersökningen anledning antaga att brott, som hör under all- mänt åtal, har förövats ombord el- ler föreligger misstanke om sådant brott. skall fartygsnämnden skynd- samt anmäla vad som framkommit till vederbörande åklagare eller po- lismyndighet i Sverige. Ar fartygets närmaste bestämmelsehamn ej svensk, skall i stället närmaste svenska utlandsmyndighet under- rättas om den .orda utredningen. Anmälan och underrättelse kan un- derlåtas, om nämnden finner brot- tet vara att bedöma som ringa.

Befälhavaren svarar för att an- mälan eller underrättelse enligt första eller andra stycket sker. Det åligger vidare befälhavaren att till-

Om det efter en undersökning som avses i24 5 finns anledning att anta att brott, som hör under all— mänt åtal. har förövats ombord el- ler föreligger misstanke om sådant brott. skall fartygsnämnden skynd- samt anmäla vad som framkommit till vederbörande åklagare eller po- lismyndighet i Sverige. Är fartygets närmaste bestämmelsehamn ej svensk, skall i stället närmaste svenska utlandsmyndighet under- rättas om den gjorda utredningen. Anmälan och underrättelse kan un- derlåtas, om nämnden finner brot- tet vara att bedöma som ringa.

Befälhavaren svarar för att an- mälan eller underrättelse sker. Det åligger vidare befälhavaren att till- ställa vederbörande myndighet den

• Sida 62
•  Original

Prop. 1983/84: 1

Nuvarande lydelse

ställa vederbörande myndighet den utredning som gjorts inom fartygs- nämnden.

62

Föreslagen lydelse

utredning som gjorts inom fartygs- nämnden.

625

Till böter dömes den som bryter mot 155 första eller andra stycket, 205 första stycket, 21 5 första stycket jämfört med 22—245, 265 tredje stycket, 275 tredje stycket eller 37 5.

Till böter dömes befälhavare som bryter mot 45 5.

Till böter döms den som bryter mot 155 första eller andra stycket, 205 första stycket, 2l 5 första stycket jämfört med 22—24 55, 265 andra stycket, 275 tredje stycket eller 37 5.

Till böter döms befälhavare som bryter mot 45 5.

Sker förseelse mot 15 5 första eller andra stycket och visar arbetsgivaren att han gjort vad på honom skäligen ankommit för att förhindra förseelsen, är han fri från ansvar.

Denna lag träder i kraft den

5 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1958: 295) om sjömansskatt

Härigenom föreskrivs att 7 5 2 mom. lagen (1958: 295) om sjömansskatt skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

75

Föreslagen lydelse

2 mom.

I särskilda fall må sjömansskat- tenämnden föreskriva. att sjö- mansskatt skall erläggas enligt ta- bell F jämväl vid anställning om- bord på fartyg, som huvudsakligast användes i närfart.

Nämnden må i särskilda fall med- giva, att denna lag tillämpas vid an- ställning ombord på lastfartyg, som huvudsakligast användes i inre fart, om fartyget har certifikat för stor kustfart och tidvis även nyttjas i så- dan fart samt är försett med giltig sjömansrulla. Därvid skall sjö- mansskatt erläggas enligt tabell N. _

Denna lag träder i kraft den

I särskilda fall får sjömansskat- tenämnden föreskriva, att sjö- mansskatt skall erläggas enligt ta- bell F även vid anställning ombord på fartyg, som huvudsakligast an- vänds i närfart.

Nämnden får i särskilda fall med- ge, att denna lag tillämpas vid an- ställning ombord pä lastfartyg, som huvudsakligast används i inre fart, om fartyget har certifikat för stor kustfart och tidvis även nyttjas i så- dan fart. Därvid skall sjömansskatt erläggas enligt tabell N.

• Sida 63
•  Original

] Förslag till Lag om mönstring av sjömän

Härigenom föreskrivs följande.

Allmänna bestämmelser

1 5 Bestämmelserna i denna lag gäller mönstring och registrering av sjömän på svenska handelsfartyg och på utländska handelsfartyg som i huvudsak obemannade förhyrs av svensk redare.

Regeringen får föreskriva att lagen skall tillämpas även på andra fartyg.

2 5 Lagen gäller inte på fartyg med mindre bruttodräktighet än 20 och inte på fartyg, som ägs eller brukas av svenska staten och som används för annat ändamål än att i allmän trafik transportera gods eller passagerare. Regeringen eller den myndighet som regeringen utser får för fartyg med särskild verksamhetsinriktning eller för inhyrda utländska fartyg föreskri- va eller i enskilda fall medge ytterligare undantag från lagens tillämpning.

3 5 I denna lag avses med mönstring de åtgärder som enligt 9 och 1055 skall vidtas av redare och befälhavare.

Begreppet sjöman används i denna lag i samma betydelse som i sjömans- lagen ( l973: 282). Med sjöman jämställs den som har befattning ombord utan att vara arbetstagare.

Med handelsfartyg menas i denna lag fartyg som används till handelssjö- fart eller transport av passagerare eller till annat ändamål som hör ihop med handelssjöfarten såsom bogsering, isbrytning, bärgning och dykning.

4 & Har redaren eller ägaren av ett svenskt fartyg helt eller delvis upplåtit driften av fartyget till en utlänning, får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer, efter ansökan av redaren eller, om denne är utlän- ning, ägaren, medge att denna lag helt eller delvis ej skall gälla i fråga om fartyget. Ett medgivande skall begränsas till viss tid och förenas med de villkor som behövs.

Ett medgivande enligt första stycket får lämnas endast om det finns särskilda skäl och undantaget är förenligt med Sveriges internationella åtaganden. Vidare krävs att sökanden visar att arbetstagarna på fartyget genom utländsk lagstiftning eller på annat sätt i rimlig utsträckning tillför- säkras skydd i de hänseenden som regleras i denna lag och i kollektivavtal, som på arbetstagarsidan har slutits eller godkänts av en organisation vilken är att anse som en central arbetstagarorganisation enligt lagen ( 1976: 580) om medbestämmande i arbetslivet. Innan ansökningen prövas skall sam- råd ske med de svenska organisationer som representerar redare och ombordanställda.

Ändras de förutsättningar som ligger till grund för medgivandet, skall den som har fått detta eller fartygets befälhavare genast underrätta den. som har lämnat medgivandet om ändringen. I sådant fall får föreskrivas

Prop. 1983/84: 1 64

andra villkor för medgivandet eller, om ändringen innebär risk för arbetsta- garnas skydd, medgivandet återkallas. Ett medgivande får också återkal- las, om villkoren i det inte iakttas.

Krav på sjömannen

5 5 För att få tillträda en befattning ombord skall en sjöman

[. ha giltig sjöfartsbok,

2. på grund av sitt hälsotillstånd inte vara olämplig för befattningen eller sjömansyrket.

3. ha föreskriven behörighet för befattningen,

4. fylla övriga i andra författningar angivna villkor för att inneha befatt- ning ombord.

6 5 Den som tillhör intendenturpersonalen på passagerarfartyg som går i regelbunden färjetrafik mellan nordisk hamn och annan hamn inom fartom- rådena inre fart, stor kustfart eller nordsjöfart behöver inte ha sjöfartsbok om han har pass eller annan likvärdig identitetshandling. Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får föreskriva eller i enskilda fall medge ytterligare undantag från kravet på innehav av sjöfartsbok.

7 5 Sjömannen skall med ett sådant läkarintyg som avses i 185 visa att hinder på grund av hans hälsotillstånd inte föreligger mot tjänstgöringen.

8 5 Den som är under 18 år skall med ett intyg visa att hans vårdnadsha- vare har lämnat sitt tillstånd till att han tjänstgör till sjöss.

Skyldigheter för redaren och befälhavaren

9 5 I samband med att en sjöman tillträder en befattning ombord skall redaren och befälhavaren förvissa sig om att sjömannen uppfyller kraven i 5—8 55.

10 5 När en sjöman tillträder eller frånträder en befattning ombord skall redaren omedelbart rapportera detta till sjömansregistret genom att skicka in ett exemplar av det tjänstgöringsbesked som avses i 155 sjömanslagen (1973: 282).

Rapporteringen får också ske på annat sätt som godkänts av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

11 5 För den intendenturpersonal som avses i 65 skall rapporteringen till sjömansregistret ske när sjömannen börjar och slutar sin anställning i rederiet.

12 & På fartyget skall finnas en sjömansrulla. l sjömansrullan skall finnas ett exemplar av samtliga sjömäns tjänstgöringsbesked. Befälhavaren skall se till att beskeden är ordnade så att den aktuella bemanningen ombord lätt kan utläsas.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får, om det behövs av särskilda skäl. föreskriva eller i enskilda fall medge att sjömans- rullan förs och förvaras i land. Därvid svarar redaren för att den aktuella bemanningen ombord lätt kan utläsas.

• Sida 65
•  Original

Prop. 1983/84: 1 65

13 5 Redaren skall se till att anteckningar om tjänstgöringen ombord förs in i sjömannens sjöfartsbok.

14 5 Redaren och befälhavaren är skyldiga att på begäran hålla sjömans- rulla Och andra handlingar rörande bemanningen ombord tillgängliga för sjöfartsverket eller annan tillsynsmyndighet som förordnats med stöd av lagen (1965: 719) om säkerheten på fartyg.

Fackliga företrädare för sjömän ombord på fartyget har samma rätt att ta del av handlingarna rörande bemanningen.

Sjöfartsbok

15 5 I sjöfartsboken skall finnas identifieringsuppgifter rörande sjöman- nen och uppgifter om dennes behörighet.

I sjöfartsboken skall också fortlöpande göras anteckningar om innehava- rens tjänstgöring på olika fartyg.

16 5 Sjöfartsbok skall utfärdas för den som visar att han skall tjänstgörai befattning ombord på fartyg. Sjömannen skall vara personligen närvarande när sjöfartsbok utfärdas för honom eller när boken utlämnas till honom.

17 & Sjöfartsboken är giltig i tio år efter utfärdandet.

Hälsoundersökning av sjömän

18 & Sjömän på fartyg som används i stor kustfart eller vidsträcktare fart skall genomgå regelbundna läkarundersökningar. Efter en undersökning skall läkaren utfärda ett särskilt intyg.

19 & Läkarintyget gäller i högst två år. Har sjömannen vid undersökning- en inte fyllt 18 år gäller intyget i högst ett år.

Upphör intyget att gälla när fartyget är_till sjöss eller i en hamn där det inte finns läkare med behörighet att utfärda intyg, skall befälhavaren se till att sjömannen blir läkarundersökt i första hamn där så kan ske.

20 5 Om sjukdom, olycksfall eller annan påtaglig försämring av hälsotill- ståndet har drabbat sjömannen under läkarintygets giltighetstid får redaren eller befälhavaren begära att sjömannen skall förete ett nytt läkarintyg innan befattningen tillträds.

När det finns skäl till det får sjöfartsverket besluta att en sjöman skall genomgå ny läkarundersökning.

Visar en förnyad läkarundersökning att sjömannen på grund av sitt hälsotillstånd är olämplig för befattningen eller sjömansyrket får sjöfarts- verket, efter samråd med socialstyrelsen, besluta att ett redan utfärdat läkarintyg inte skall gälla.

21 5 Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer medde- lar närmare föreskrifter om läkarundersökning av sjömän och om läkarin- tyg.

5 Riksdagen 1983/84. I saml. Nr I

• Sida 66
•  Original

Prop. 1983/84: 1 66

Sjömansregistret

22 & Sjöfartsverket skall med hjälp av automatisk databehandling föra ett register över sjömän (sjömansregistret).

23 & Sjömansregistret skall innehålla uppgifter om enskilda sjömäns identitet och kvalifikationer samt uppgifter om fartyg. Sjömannens tidigare och pågående tjänstgöring på fartyg skall kunna utläsas.

24 5 Kontroll av fartygens bemanning skall göras med hjälp av uppgif- terna i sjömansregistret.

Redaren och befälhavaren skall på begäran av sjömansregistret lämna sådana uppgifter om anställda sjömän som är av betydelse för registrering- en.

25 & Sjömannen skrivs in i sjömansregistret när sjöfartsbok för första gången har utfärdats för honom eller när det första tjänstgöringsbeskedet för honom har kommit in till registret.

Övriga bestämmelser

26 & Tillsyn över efterlevnaden av denna lag och av de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen utövas av den myndighet som regeringen bestämmer.

27 5 Har ett beslut enligt denna lag meddelats av en myndighet som inte är central förvaltningsmyndighet får beslutet överklagas hos sjöfartsverket genom besvär.

Har ett beslut enligt denna lag meddelats av sjöfartsverket eller av någon annan myndighet som är central förvaltningsmyndighet får det överklagas hos regeringen genom besvär.

Ett beslut enligt denna lag gäller omedelbart om inte annat föreskrivs i beslutet eller. om beslutet överklagats, den högre myndigheten förordnar annorlunda.

28 & Den som fått ett medgivande enligt 45 döms till böter om han uppsåtligen eller av oaktsamhet åsidosätter något villkor i medgivandet eller försummar att lämna underrättelse enligt 45 tredje stycket.

Första stycket får tillämpas även på befälhavaren.

29 5 Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot bestämmelser- na i 9— 14 55 eller 245 andra stycket döms till böter.

30 5 I mål om ansvar för brott enligt denna lag skall 336 och 33855 sjölagen (1891: 35 s. 1) tillämpas.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. då förordningen (1961 : 87) om registrering och mönstring av sjömän (mönstringsförordning- en) skall upphöra att gälla. Förordnande orn ikraftträdande får begränsas till vissa av de nya bestämmelserna. Regeringen får meddela de övergångs- bestämmelser som behövs.

• Sida 67
•  Original

Prop. 1983/84: 1

2 Förslag till

67

Lag om ändring i sjölagen (1891: 35 s. 1)

Härigenom föreskrivs att 3305 sjölagen (1891: 35 5.1)' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

330å

Har någon gjort sig skyldig till gärning som avses i 323. 324. 325. 326 eller 3275 och därigenom visat sig olämpligför tjänst på fartyg. för vilkens utövande särskilda villkor gälla. skall domstolen förklara ho- nom för viss tid eller för alltid för- lustig behörighet att utöva sådan tjänst.

Meddelas förklaring enligt första stycket. skall domstolen ofördröjli- gen underrätta sjöfartsverket. I frå- ga om radiotelegrafist skall även te- leverket underrättas.

Har någon gjort sig skyldig till gärning som avses i 323, 324, 325, 326 eller 3275 och därigenom visat sig olämplig att utöva sådan befatt- ning pä fartyg för vilken särskilda behörighetsvillkor gäller, skall domstolen besluta att han för viss tid eller för alltid inte skall ha rätt att utöva befattningen. Beslutet får även avse andra befattningar än den i vilken gärningen begåtts.

Meddelas ett sådant beslut, skall domstolen ofördröjligen underrätta sjöfartsverket. I fråga om radiotele- grafist skall även televerket under- rättas.

I avvaktan på domstolens pröv- ning av målet får sjöfartsverket i uppenbara fall meddela beslut en- ligt första stycket för tiden intill dess Iagakraftägande dam förelig- ger. Sjöfartsverkets beslut får inte överklagas.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

' Lagen omtryckt 1975: 1289.

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1965: 719) om säkerheten på fartyg

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 3 5 lagen (1965: 719) om säkerheten på fartyg' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap.

Tillsyn av fartyg i de hänseenden som behandlas i denna lag utövas av sjöfartsverket. Regeringen äger förordna svensk utlandsmyndighet att ut- öva tillsyn utom riket.

' Lagen omtryckt 1978: 109.

• Sida 68
•  Original

Prop. 1983/84: 1

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

I frågor som avse ombordanställdas skydd mot ohälsa och olycksfall i arbetet skall tillsynen utövas under samverkan med arbetarskyddsstyrel-

sen.

Över fartygs bemanning utövas tillsyn även av mönstringsförrät- tare.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

4 Förslag till

Lag om ändring i sjömanslagen (1973: 282)

Härigenom föreskrivs att 2 och 15 55 sjömanslagen (1973z282) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Bestämmelserna i 4, 6, 7, 15—28, 29, 34. 35 55, 365 första och tredje styckena. 43, 55, 5655, 625 tredje stycket, 645 och 725 första stycket gäller ej i fråga om arbetstagare, för vilken statstjänstemannalagen (I965:274) är tillämplig, och ej hel- ler arbetstagare, som är anställd av kommun.

Bestämmelserna i 38—40, 47, 48, 7055 och 725 andra stycket gäller ej i fråga om arbetstagare, för vil- ken statstjänstemannalagen är till- lämplig. Bestämmelsen i 485 gäller ej heller i fråga om arbetstagare, för vilken kommunaltjänstemannala- gen (I965:275) är tillämplig.

Föreslagen lydelse

Bestämmelserna i 4, 6, 7, 15—28, 29. 34, 35 55, 365 första och tredje styckena, 43, 55, 56 55. 625 tredje stycket. 64 5 och 725 första stycket gäller ej i fråga om arbetstagare, för vilken lagen ( I976:600) om offent- lig anställning är tillämplig. och ej heller arbetstagare, som är anställd av kommun.

Bestämmelserna i 38—40, 47, 48. 7055 och 725 andra stycket gäller ej i fråga om arbetstagare, för vil- ken lagen om offentlig anställning är tillämplig. Bestämmelsen i 485 gäller ej heller i fråga om arbetsta- gare, som är anställd av kommun.

155]

När sjöman tillträder befattning på fartyg. skall arbetsgivaren eller befälhavaren förse honom med tjänstgöringsbesked. Beskedet skall innehålla uppgifter om sjö- mannens befattning och tjänstevill- kor ombord.

' Senaste lydelse 1975: 739.

När en sjöman tillträder en be- fattning på fartyg, skall arbetsgiva- ren eller befälhavaren förse honom med tjänstgöringsbesked. Beskedet skall innehålla uppgifter om sjö- mannens befattning och tjänstevill- kor ombord.

• Sida 69
•  Original

Prop. 1983/84: 1

Nuvarande lydelse

När sjöman lämnar befattningen ombord, skall arbetsgivaren eller befälhavaren ange detta i tjänstgö- ringsbeskedet.

Tjänstgöringsbesked upprättas enligt formulär som fastställes av regeringen eller myndighet som re- geringen bestämmer.

69

Föreslagen lydelse

När sjömannen lämnar befatt- ningen ombord. skall arbetsgivaren eller befälhavaren ange detta i tjänstgöringsbeskedet.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får föreskri- va och i enskilda fall besluta att bestämmelserna om tjänstgörings- besked skall tillämpas även på så- dana arbetstagare som avses i 25 första stycket och på inhyrda ut- ländska fartyg eller medge undan- tagfrån bestämmelserna om tjänst- göringsbesked.

Tjänstgöringsbesked upprättas enligt formulär som fastställs av sjöfartsverket. Verket meddelar

också närmare föreskrifter om tjänstgöringsbesked.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

6 Riksdagen 1983/84. ] saml. Nr 1

• Sida 70
•  Original

Prop. 1983/84: 1 70

8 Specialmotivering 8.1 Förslaget till lag om mönstring av sjömän

Allmänna bestämmelser 1 5

Lagen omfattar svenska handelsfartyg men också de utländska handels- fartyg som i huvudsak obemannade förhyrs av svensk redare och beman- nas av denne. Lagen är alltså tillämplig på utländska handelsfartyg som hyrs in genom s.k. "bare-boat charter". Fartyget behåller vid ”bare-boat charter" sin nationalitet men förhyraren svarar för fartygets bemanning, utrustning, drift och löpande underhåll. Om en svensk redare på så sätt hyr in ett utländskt fartyg, exempelvis för att förstärka kapaciteten hos en linje som i övrigt trafikeras med svenska fartyg, är det önskvärt att kunna tillämpa svenska mönstringsbestämmelser också i fråga om dem som tjänstgör på det inhyrda fartyget.

Enligt paragrafen skall det utländska fartyget förhyras i huvudsak obe- mannat. För att lagen skall tillämpas skall i normalfallet huvuddelen av de sjömän som tjänstgör ombord vara anställda av den svenske redaren eller av en av redaren antagen entreprenör till vilken viss del av fartygets drift upplåtits. Om tillämpningen av denna lag i fråga om ett utländskt fartyg skulle anses föra för långt finns i 25 andra stycket möjlighet till undantag.

25

Här hänvisas till den allmänna motiveringen i slutbetänkandet, avsnitt 6.5 .

Dispens enligt andra stycket på grund av fartygets särskilda verksam- hetsinriktning kan ges exempelvis när det gäller den färjetrafik som hittills omfattats av sjöfartsverkets provisoriska färjeanvisningar och vid s.k. off—shoreverk'samhet. Dispensen kan begränsas till en viss del av persona- len. Dispens för ett inhyrt utländskt fartyg kan medges i fall där tillämpning av denna lag skulle komma i konflikt med utländsk lagstiftning och den utländska lagstiftningen därvid gör det omöjligt att tillämpa svenska be- stämmelser.

35

Begreppet mönstring har gamla anor. Det har främst syftat på mön- stringsförrättarnas verksamhet. I paragrafen anges den delvis nya inne- börd som begreppet mönstring får till följd av att systemet med mön- stringsförrättare avskaffas.

I vissa andra författningar förekommer uttryck som påmönstring och avmönstring. (Se exempelvis 2295 3 mom. sjölagen, 12 5, 205 p. 4 och 275

• Sida 71
•  Original

Prop. 1983/84: 1 7]

utlänningsförordningen och 275 3 mom. värnpliktslagen.) Härvid torde inte själva kontrollåtgärderna i samband med anställning till sjöss åsyftas utan uttrycken används mera för att beteckna tillträde och frånträde av befattning ombord. Definitionen av begreppet mönstring i mönstringslagen medför således i allmänhet ingen saklig ändring av motsvarande begrepp i andra författningar.

Genom paragrafens andra stycke görs bestämmelserna tillämpliga på samtliga befattningshavare ombord oavsett om befattningshavaren är del- ägare i fartyget eller ej.

Paragrafens tredje stycke motsvarar 2 5 första stycket mönstringsförord- ningen.

45

I paragrafen ges möjlighet att befria svenska fartyg som hyrs ut till utlänning från den svenska mönstringslagstiftningen.

I andra stycket uppställs villkor för att befrielse skall kunna lämnas. Motsvarande villkor återfinns i 595 sjömanslagen och 25 i fartygsmiljö- utredningens förslag till sjöarbetstidslag. Här kan särskilt framhållas att det i dessa ärenden fordras åtskillig utredning och att det är sökandens sak att förebringa utredningen. Efter det föreskrivna samrådet med organisa- tionerna bör man inte begära mera av det beslutande organet än att det tar ställning till den förebragta utredningen.

Krav på sjömannen 5 5

Paragrafen ersätter 145 mönstringsförordningen. Gemensamma regler gäller för svenska och utländska sjömän.

Närmare bestämmelser om sjöfartsbok ges i 15— 17 55. Förutom sjöfarts- bok som utfärdats av svensk myndighet bör utländsk sjöfartsbok kunna godtas om den ungefär motsvarar de svenska kraven på sjöfartsbokens innehåll.

Bedömningen av sjömannens hälsotillstånd görs i första hand med led- ning av ett sådant läkarintyg som avses i 18 5. Härutöver måste emellertid redaren och befälhavaren ta hänsyn till kraven i den aktuella befattningen. Dessutom ges i 20 5 en möjlighet för redaren eller befälhavaren att i vissa fall kräva ett nytt läkarintyg. Regler om läkarundersökning av sjömän finns Också i 365 sjömanslagen .

Som huvudregel gäller att varje sjöman skall ha föreskriven behörighet för sin befattning. Tidigare har vidsträckta möjligheter till avsteg från denna huvudregel funnits genom s.k. bristmönstring. Med stöd av förord- ningen (1980: 300) om avveckling av bristmönstring kommer dock möjlig- heterna till bristmönstring att stegvis avskaffas fram till den 1 juli 1985, varefter endast 5. k. resebeslut eller befälhavarebeslut enligt 6 kap. sjösä- kerhetslagen står till buds i oförutsedda situationer.

• Sida 72
•  Original

Prop. 1983/84: 1 72

1 och med att systemet med mönstringsförrättare avskaffas kommer större ansvar för fanygens bemanning att åvila befälhavarna. Därför bör. i de fall utplacering av obehörig personal sker från rederiet i land, rederiet i förväg inhämta yttrande från befälhavaren och, när det gäller maskinperso- nal. även från maskinchefen. En regel om skyldighet för befälhavaren att före bristmönstring av maskinpersonal samråda med maskinchefen före- slås bli införd i förordningen om avveckling av bristmönstring.

De i andra lagar eller författningar angivna villkoren för att inneha befattning ombord kan t.ex. vara bestämmelserna om arbets- eller an- ställningstillstånd eller sjömanslagens bestämmelser om lägsta ålder för sysselsättning i fartygsarbete.

65

Flera av de särskilda lättnader i mönstringsförfarandet som tidigare enligt förordningen (1981: 204) om intendenturpersonal på färjor gällde för viss färjetrafik genomförs även inom sjöfarten i övrigt i samband med att systemet med mönstringsförrättare avskaffas. Kvarvarande särbestäm- melser för färjetrafiken tas in i mönstringslagen . En av dessa särbestäm- melser finns i denna paragraf.

Med intendenturpersonal menas i denna lag sjömän som inte tillhör grupperna fartygsbefäl, maskinbefäl, telegrafister, däckspersonal eller ma- skinpersonal.

Bestämmelserna i denna paragraf är inte avsedda för passagerarfartyg som även har fartcertifikat för lastfartyg.

1 övrigt hänvisas till den allmänna motiveringen i principbetänkandet. avsnitt 3.8 .

75

Paragrafen motsvaras av 155 mönstringsförordningen. I första hand skall sjömannen uppvisa ett intyg som utfärdats enligt förordningen om läkarintyg för sjöfolk. Utomlands kan det dock inträffa att man inte kan få fram ett intyg som utfärdats av en svensk läkare eller av någon av chefen för utrikesdepartementet utsedd läkare. I sådana situa- tioner bör sjöfartsverket kunna godta likvärdiga utländska intyg.

85

Denna paragraf motsvarar närmast bestämmelsen i 4 5 första stycket p. 2 mönstringsförordningen om s.k. målsmansintyg.

9—1055

Paragraferna återger de åtgärder redare och befälhavare ensamma sva- rar för sedan systemet med mönstringsförrättare avskaffats.

l 9 5 behandlas kontrollåtgärdema vid påmönstring. Här hänvisas till den allmänna motiveringen i principbetänkandet, avsnitt 3.3 .

• Sida 73
•  Original

Prop. 1983/84: 1 73

1 105 behandlas skyldigheten att rapportera av- och påmönstringar till sjömansregistret. Även i dessa frågor hänvisas till den allmänna motive- ringen i principbetänkandet. avsnitt 5.3.3 .

Det naturliga torde bli att rapporteringen sker från rederikontoren. Dock kan redaren delegera rapporteringsskyldigheten till befälhavaren. Därmed befrias inte redaren utan vidare från sitt ansvar. Vid försummelse kan allt efter omständigheterna påföljd ådömas såväl redaren som befälhavaren.

Vikten av att rapporteringen sker snabbt understryks. För en effektiv bemanningskontroll är det nödvändigt att rapporteringen sker omedelbart. En stor del av syftet med ett modernt sjömansregister förfaller om tjänst- göringsbeskeden blir liggande på rederikontoren eller på fartygen. Den gräns på en vecka som nämns i den allmänna motiveringen avser tidsåt- gången för postbefordran i de allra ogynnsammaste fallen.

115

Innehållet i paragrafen motsvarar i huvudsak bestämmelserna i 25 andra stycket förordningen (1981 : 204) om intendenturpersonal på färjor. När det gäller begreppen intendenturpersonal och passagerarfartyg hänvisas till specialmotiveringen till 65.

Intendenturpersonal i den färjetrafik det här är fråga om ingår ofta i ett fast avlösningssystem där personalen regelbundet till- och frånträder be- fattningar ombord utan att anställningen påverkas. Tjänstgöringen kan vara förlagd till ett eller flera fartyg i samma rederi.

Intendenturpersonalen i färjor får anses ha mindre betydelse för säker- heten ombord än den övriga besättningen. Arbete i en färjas intendentur- avdelning utgör heller inte grund för behörighet som fartygs- eller maskin- befäl. Mot bakgrund av dessa förhållanden är det inte nödvändigt att rapportering till sjömansregistret sker oftare än i samband med att anställ- ningen påbörjas och upphör eller när sjömansregistret påfordrar det. Dock skall rapportering självfallet ske om en befattningshavare lämnar intenden- turavdelningen men behåller anställningen. Så kan vara fallet om någon går från intendenturen exempelvis till däck eller tillträder en befattning i rede- riets organisation i land.

125

Genom paragrafen ersätts den gamla bundna rullan med en s.k. lös- bladsrulla. Ifråga om skälen härför liksom utredningens synpunkter på ikraftträdandet hänvisas till den allmänna motiveringen i principbetänkan- det, avsnitt 3.7 .

Rullan består av en pärm i vilken samtliga befattningshavares tjänstgö- ringsbesked samlas. Om skyldighet att utfärda tjänstgöringsbesked finns särskilda bestämmelser i sjömanslagen .

Att föra rullan enligt denna lag består endast i att plocka ut och Sätta in tjänstgöringsbeskeden allt efter till- och frånträdena ombord. I skyldighe-

• Sida 74
•  Original

Prop. 1983/84: 1 74

ten att hålla rullan aktuell ingår naturligtvis också en plikt att först och främst se till att rulla finns anskaffad för fartyget.

Enligt huvudregeln skall rullan förvaras ombord. Dispensmöjligheten i tredje stycket har tillkommit med tanke på den färjetrafik och den off-sho- reverksamhet där alla personalfrågor handläggs i land.

135

1 och med att systemet med mönstringsförrättare avskaffas överförs också vissa av mönstringsförrättarens uppgifter rörande sjöfartsboken till redaren. Denne åläggs att se till att uppgifter om tjänstgöring ombord förs in i sjöfartsboken. Jämsides med uppgifterna i sjömansregistret kan sjö- fartsboken då även i fortsättningen tjäna som bevis i behörighetshän- seende.

Enligt 65 behöver intendenturpersonal i viss färjetrafik inte ha sjöfarts- bok. Inget hindrar emellertid den personalkategon'n från att ändå skaffa sig sjöfartsböcker. Den som frivilligt skaffat sig sjöfartsbok har rätt att på begäran få anteckningar om tjänstgöring till sjöss införda i boken. Någon skyldighet för redaren eller befälhavaren att självmant ta reda på vilka bland intendenturpersonalen som har sjöfartsböcker föreligger dock inte.

Redaren kan delegera skyldigheten att föra befattningshavamas sjöfarts- böcker till befälhavaren. Detta torde bli det naturliga eftersom sjöfartsbo- ken under tjänstgöring ombord skall förvaras på fartyget. Vid försummelse kommer därför det straffrättsliga ansvaret att allt efter omständigheterna läggas på redaren eller befälhavaren.

145

Paragrafens första stycke motsvarar närmast 405 mönstringsförord- ningen.

Andra stycket har tillkommit för att ge även de ombordvarande bättre möjligheter att bedöma bemanningsläget på fartyget.

Sjöfartsbok 155

I paragrafen ges grundläggande bestämmelser om sjöfartsboken. Sjö- fartsboken kommer som tidigare huvudsakligen att fungera dels som en identitetshandling. dels som ett dokument för samlade uppgifter om behö- righet och om tjänstgöring till sjöss. En nyhet i mönstringslagen är emeller— tid att sjöfartsbok skall kunna utfärdas också för utländska medborgare.

Av skäl som anges i den allmänna motiveringen. slutbetänkandet avsnitt 6.2 . bör dock olika formulär för sjöfartsbok komma till användning för svenska och utländska sjömän. När systemet med mönstringsförrättare avskaffas fordras nya regler om vem som skall föra sjöfartsboken. Efter- som boken är en officiell handling bör anteckningar enligt paragrafens första stycke göras av en myndighet. De löpande anteckningarna enligt

• Sida 75
•  Original

Prop. 1983/84: 1 75

andra stycket kan göras av redare eller befälhavare. För närmare utveck- ling av frågan om hur sjöfartsboken skall föras hänvisas till den allmänna motiveringen i principbetänkandet, avsnitt 3.8 .

165

För att onödig spridning av sjöfartsböcker skall motverkas föreslås i paragrafen att den som begår sjöfartsbok skall kunna visa att han skall tillträda en befattning ombord på ett fartyg.

På grund av den personbeskrivning som skall göras i sjöfartsboken är det nödvändigt att sjömannen är personligen närvarande när sjöfartsbok skall utfärdas för honom.

När det gäller utfärdande myndigheter hänvisas till den allmänna moti- veringen i principbetänkandet, avsnitt 3.8 .

175

Ifråga om sjöfartsbokens giltighetstid hänvisas till den allmänna motive- ringen i principbetänkandet. avsnitt 3.8 . Ogiltigheten efter tio år gäller endast sjöfartsboken i dess egenskap av identitetshandling. Som samlings- dokument för uppgifter om behörighet och tjänstgöring till sjöss har även en utgången sjöfartsbok ett bevisvärde.

Hälsoundersökning av sjömän 18- 19 55

Paragraferna motsvarar närmast 43 5 och 445 första stycket mönstrings- förordningen.

205

Enligt 445 andra stycket mönstringsförordningen skulle en mönstrings- förrättare i samband med påmönstring begära ett nytt läkarintyg om det var påkallat av sjukdom eller olycksfall, som drabbat sjömannen efter den senast undergångna läkarundersökningen. När systemet med mönstrings- förrättare avskaffas blir det redaren eller befälhavaren som får avgöra om ett nytt läkarintyg erfordras. Här hänvisas till den allmänna motiveringen i principbetänkandet. avsnitt 3.3 , och till vad som sagts i specialmotivering- en till 5 5.

215

Paragrafen motsvarar 495 förstastycket mönstringsförordningen.

S jömansregistret 22 5

Paragrafen motsvarar närmast 1 5 första stycket mönstringsförordning— en. Dock föreslås väsentliga förändringar i fråga om sjömansregistret. När det gäller huvudmannaskapet överflyttas detta från arbetsmark-

• Sida 76
•  Original

Prop. 1983/84: 1 76

nadsasryrelsen till sjöfansverket. Skälen härför utvecklas i den allmänna motiveringen i principbetänkandet. avsnitt 7.1 .

Sjömansregistret har hittills förts manuellt med hjälp av registerkort. I paragrafen föreskrivs övergång till ADB. Det är inte bara en allmän strä- van efter effektivitet och inbesparingar på personalsidan som ligger bakom tanken på ADB-registrering. Skälet är först och främst att en effektiv kontroll av fartygens aktuella och tidigare bemanning måste kunna göras på sjömansregistret. Den bemanningskontrollen skall delvis ersätta den bemanningskontroll som hittills har utföns av mönstringsförrättarna. Sa- ken utvecklas närmare i den allmänna motiveringen i principbetänkandet, avsnitten 4.2 och 5.1.

Ett annat skäl för övergång till ADB-registrering är att sjömäns tjänstgö- ringstider till sjöss skall bli noggrant registrerade. Detta är av betydelse för sjöfartsverket när behörighetsbevis skall utfärdas. Sverige har ratificerat den s.k. STCW-konventionen vilken bl. a. föreskriver vissa angivna prak- tiktider för utfärdande av behörighetsbevis. Konventionen föreskriver även att dessa behörighetsbevis skall omprövas (revalideras) vart femte år. För förnyelse eller förlängning av behörighetsbeviset är sjömannens verk- liga sjötid under femårsperioden av betydelse. Omprövningen underlättas självfallet om uppgifter om sjömännens tjänstgöring finns snabbt tillgäng- liga för sjöfartsverket.

235

Arten av de uppgifter som skall tas in i det ADB-baserade sjömansregis- tret skiljer sig inte nämnvärt från vad som hittills registrerats. Liksom tidigare torde tyngdpunkten i registreringen komma att ligga på uppgifter om sjömännen och deras tjänstgöringsperioder.

Ett register med kompletta uppgifter om fartyg eftersträvas inte. Regis- treringen bör beträffande fartyg inriktas på vad som krävs för att registret skall kunna användas vid bemanningskontroller. Ytterligare synpunkter på registrets innehåll finns i den allmänna motiveringen i principbetänkandet, avsnitt 5.3.2 .

245

I fråga om första stycket hänvisas till specialmotiveringen till 22 5. Genom andra stycket ges sjömansregistret möjlighet att fylla ut ofull- ständigheter i registret eller kontrollera uppgifter som kan befaras vara missvisande. Man måste räkna med att misstag i fråga om rapportering och registrering kan göras såväl av rederierna som av sjömansregistret. För de flesta sjömän blir i sådana fall misstagen rättade i samband med att nästa tjänstgöringsbesked kommer in-för registrering. För viss personal i färje- trafik skall emellertid rederiernas rapportering endast ske när anställning- en börjar eller upphör. För den personalkategorin finns således inte dessa naturliga tillfällen till rättelse i registret. För att motverka exempelvis att

• Sida 77
•  Original

Prop. 1983/84: 1 77

en person felaktigt står registrerad som anställd i ett färjerederi under många år efter det att anställningen upphört bör sjömansregistret ha möj- ligheter att med stöd av denna paragraf emellanåt begära in aktuella upp- gifter om personalen från rederierna.

255

I paragrafen regleras inskrivningen i sjömansregistret. Tidigare fanns skilda register för svenska och utländska sjömän. Enligt mönstringslagen skall endast ett sjömansregister finnas.

Inskrivning i sjömansregistret var enligt mönstringsförordningen ett vill- kor som för svenska sjömän måste vara uppfyllt innan sjömannen fick påmönstras ett fartyg. I samband med inskrivningen utfärdades sjöfarts- bok. Mönstringslagen ser inskrivningen mera som en efterföljande regist- rering där inskrivning skall göras sedan någon fått sjöfartsbok eller sedan någon tillträtt en befattning.

Enligt huvudregeln (5 5) skall alla befattningshavare ombord ha sjöfarts- bok. Genom att skriva in sjömannen efter det han fått sin sjöfartsbok får man samtidigt ett nödvändigt register över utfärdade sjöfartsböcker. Mön- stringslagen undantar dock intendenturpersonal i viss färjetrafik från kra- vet på sjöfartsbok (6 5). För den intendenturpersonal som därför tillträder sin första befattning utan att ha sjöfartsbok är det tillräckligt om inskriv- ning sker när tjänstgöringsbeskedet kommit in till registret.

Enligt tidigare bestämmelser skulle den svenske eller utländske sjöman som under ett kalenderår inte utövat sjömansyrket på svenskt handelsfar- tyg avföras ur de aktuella registren. Mönstringslagen innehåller inga regler om avregistrering. I stället kan med ADB-teknikens hjälp önskvärda be- gränsningar göras i informationen från registret. Om man vill rensa ut gamla eller betydelselösa uppgifter kan det ske i enlighet med nya gall- ringsbestämmelser.

Övriga bestämmelser 26 &

Tillsyn över efterlevnaden av denna lag torde ofta komma att utövas vid inspektion ombord på fartyget. Inspektion är en tillsynsförrättning enligt sjösäkerhetslagen. Den som verkställer en tillsynsförrättning kan enligt bestämmelseri 1 kap. sjösäkerhetslagen få anlita biträde av sakkunnig och olika myndigheter. Han skall också lämnas tillträde till fartyget och få del av erforderliga handlingar.

275

Bestämmelsen ersätter 525 mönstringsförordningen. Har ett beSIut enligt denna lag meddelats av en myndighet som inte är central förvaltningsmyndighet får beslutet överklagas hos sjöfartsverket genom besvär. Det innebär att beslut som har meddelats t.ex. av en 7 Riksdagen 1983/84. I saml. er

• Sida 78
•  Original

Prop. 1983/84: 1 78

passmyndighet i fråga om utfärdande av sjöfartsbok överklagas hos sjö- fartsverket. Detsamma gäller beslut som har meddelats av svensk utlands- myndighet. Beslut som sjöfartsverket har meddelat i ett besvärsärende eller som har meddelats av sjöfartsverket i första instans överklagas hos regeringen. Huvudregeln är att fattade beslut skall gälla oavsett om talan förs mot beslutet. Sjöfartsverket och regeringen har dock möjligheter att vid behov meddela s.k. inhibition.

285

Paragrafen motsvarar med vissa redaktionella ändringar straffbestäm- melsen i 715 sjömanslagen . Strängare straff än böter ingår dock inte i straffskalan.

295

Det större ansvar för kontroll av befattningshavamas kvalifikationer. för rapporteringen till sjömansregistret, för sjömansrullan och för sjöfartsbo- ken som åläggs redare och befälhavare när systemet med mönstringsförrät- tare avskaffas motiverar att straffbestämmelser införs. Stadgandet i para- grafen om påföljd för brott mot 145 första stycket motsvarar närmast 55 5 mönstringsförordningen.

Det bör observeras att påföljd för brott mot ett fartygs minimibesätt- ningsbeslut kan utdömas med stöd av bestämmelseri sjösäkerhetslagen (10 kap. 25).

305

Paragrafen motsvarar med redaktionella ändringar 565 mönstringsför- ordningen.

8.2 Förslaget till lag om ändring i sjölagen (1891: 35 s. 1)

3305

Det nya stadgandet i paragrafens första stycke, att förklaringen får avse även andra befattningar än den i vilken gärningen begåtts. utgör endast ett förtydligande av vad som redan gäller. Enligt paragrafens förarbeten kan en sjöman fråndömas sin behörighet även till annan befattning än den i vilken han begått brottet. Även om domstolen således har vida möjligheter att dra in en sjömans olika behörigheter bör bestämmelserna tillämpas med hänsynstagande till den enskildes sociala situation. Den för vilken exem- pelvis befälhavarbehörigheten dras in bör, om inte särskilda skäl talar emot detta, få stanna i yrket i en lägre befattning. Övriga ändringar i första och andra styckena är av redaktionell karaktär.

• Sida 79
•  Original

Prop. 1983/84: 1 79

Genom tredje stycket ges sjöfartsverket möjlighet att interimistiskt dra in en befattningshavares behörighet i avbidan på domstols dom. Angående de närmare skälen för att införa en sådan möjlighet hänvisas till den allmänna motiveringen i principbetänkandet, avsnitt 4.4 , och i slutbetän- kandet, avsnitt 6.4 . Här kan understrykas att skärpningen framför allt föranleds av det större ansvar som läggs på befälhavarna när mönstrings- förrättarna försvinner. Interimistisk indragning bör tillgripas endast när det framstår som uppenbart att behörighetsindragning skall ske och det finns ett klart behov av omedelbart ingripande.

En interimistisk behörighetsindragning gäller längst intill dess lagakraft- ägande dom föreligger. Skulle åklagaren besluta att inte väcka åtal mot sjömannen skall sjöfartsverket omedelbart häva ett meddelat interimistiskt beslut.

Eftersom talan inte skall kuuna föras mot ett beslut om interimistisk indragning av behörighet är det angeläget att den vidare handläggningen av ärendet sker med största skyndsamhet.

• Sida 80
•  Original

Prop. 1983/84: 1 80

Utdrag LAGRÅDET PROTOKOLL

vid sammanträde 1983-04-25

Närvarande: f.d. regeringsrådet Paulsson, regeringsrådet Delin. justitierå- det Bengtsson.

Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 17 mars 1983 har rege- ringen på hemställan av statsrådet och chefen för kommunikationsdeparte- mentet Boström beslutat inhämta lagrådets yttrande över förslag till

1. lag om mönstring av sjömän,

2. lag om ändring i sjölagen (1891; 35 s. 1),

3. lag om ändring i lagen (1965: 719) om säkerheten på fartyg,

4. lag om ändring i sjömanslagen (1973: 282). Förslagen har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessom Lennart Alarik.

Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådet:

Lagen om mönstring av sjömän

Rubriken samt 1 och 3 55

Lagförslaget har fått rubriken "Lag om mönstring av sjömän”. Uttryc- ket "mönstring” förekommer i 15 och definieras i 3 5; i fortsättningen av lagtexten används det inte, och för övrigt inte heller i det förslag till förordning om mönstring av sjömän som intagits i mönstringsutredningens Slutbetänkande (Ds K 1981: 10 s. 33). Såsom anförts i nämnda betänkande (s. 108) används uttrycket mönstring i olika författningar utanför den nuva- rande mönstringsförordningen för att beteckna tillträde eller frånträde av befattning ombord. Däremot omfattas knappast registreringsåtgärder i och för sig av mönstringsbegreppet, och det torde också vara svårt att under uttrycket få in sådan hälsoundersökning m.m. som omtalas i 18—2155. Med hänsyn till det anförda synes lagens rubrik inte alldeles lämpligt avfattad i förslaget. Det bör markeras att lagen omfattar också åtskilligt annat än mönstring i gängse mening. Lagrådet förordar att lagen i stället kallas "Lag om mönstring av sjömän m. m.".

Vidare må framhållas att regeln om lagens tillämpningsområde i 15 första stycket, trots att den formellt avser endast bestämmelserna om mönstring och registrering, torde åsyfta att begränsa tillämpningen av samtliga bestämmelser i lagen — och således även bestämmelserna om hälsoundersökning m.m. — till de sjömän som anges i stycket. Paragrafen bör därför lämpligen inledas så: ”Bestämmelserna i denna lag gäller sjö- män Vad angår definitionen i 35 synes den, som framgått av det tidigare anförda. överflödig. Lagrådet föreslår att 35 första stycket utgår ur lagtexten.

• Sida 81
•  Original

Prop. 1983/84: 1 81

45

Enligt lydelsen av andra stycket i paragrafen skall för dispens från lagen fordras att arbetstagarna på fartyget tillförsäkras skydd inte bara i de hänseenden mönstringslagen reglerar utan även i andra avseenden som regleras i kollektivavtal av närmare angivet slag. Avsikten torde emellertid vara att sådana kollektivavtalsbestämmelser skall beaktas bara i den mån de rör frågor av den art som behandlas i eller har nära samband med mönstringslagen . Man kunde därför ha anledning att överväga en ändring i ordalagen som markerade detta förhållande. Med hänsyn till att motsva- rande formulering förekommer också i 595 sjömanslagen och att frågan om bare-boat charter skall utredas närmare anser lagrådet dock att den något för vittgående avfattningen av förslaget tills vidare får godtas.

55

Kravet i punkt 3 att sjömannen skall ha föreskriven behörighet för befattningen skall att döma av motiven inte utesluta att en sjöman med stöd av 6 kap. 65 lagen (1965: 719) om säkerheten på fartyg tillfälligt får tjänstgöra i en befattning vartill han saknar behörighet enligt de allmänna bestämmelserna i förordningen (19821892) om behörigheter för sjöper- sonal. Man kunde diskutera att i lagtexten i 55 göra uttryckligt undantag för den nu angivna situationen. Om man uppfattar denna så att sjömannen då inte "tillträder en befattning ombord" i mönstringslagens mening, sy- nes dock den föreslagna lagtexten kunna accepteras.

75

Till innebörden av paragrafen återkommer lagrådet vid behandlingen av 18 och 19 55.

15 och 1655

Ingenstädes i det remitterade lagförslaget klargörs att sjöfartsbok utfär- das av myndighet. Detta bör framgå av lagtexten. Samtidigt kan det finnas anledning att omdisponera 15 och 1655, så att lagen först behandlar sjö- fartsbokens utfärdande och sedan dess innehåll. Lagrådet föreslår att paragraferna avfattas på följande sätt:

155

"Sjöfartsbok utfärdas av den myndighet som regeringen bestämmer. Sjöfartsbok skall utfärdas för den (se 165 i lagförslaget) till honom."

165 (Se 15 5 i det remitterade förslaget.)

• Sida 82
•  Original

Prop. 1983/84: 1 82

18 och 1955

Paragraferna gäller endast hälsoundersökning av sjömän i stor kustfart eller vidsträcktare fart och avser inte de särskilda syn- och hörselintyg som regleras i 6 kap. 3 5 förordningen (1965: 908) om säkerheten på fartyg (jfr 6 kap. 25 lagen om säkerheten på fartyg). Härigenom blir lagförslaget ofull- ständigt och kan leda till missförstånd; påpekas kan också att regeln i 75 lagförslaget. vilken hänvisar till 18 5, enligt vad som upplysts är avsedd att omfatta också intyg av angivna slag. Med hänsyn till det sagda bör lämpli- gen i 18 och 1955 behandlas båda de typer av läkarundersökningar och intyg som här kommer i fråga. Lagrådet förordar att 185 får följande avfattning:

"Sjömän skall genomgå .. . särskilt intyg. För sjömän på fartyg som uteslutande används i inre fart får läkarunder- sökningen begränsas till syn- och hörselförmåga.”

I så fall kan 195 första stycket formuleras på följande sätt: "Läkarintyget gäller i högst två år eller, om sjömannen vid undersök- ningen inte fyllt 18 år, i högst ett år. Läkarintyg som avser enbart syn- och hörselförmåga får dock gälla i fyra år."

205

Paragrafen reglerar inte fallet att sjömannen vägrar att genomgå ny läkarundersökning enligt sjöfartsverkets beslut. Sjöfartsverket bör även då ha möjlighet att meddela beslut som avses i tredje stycket. Lagrådet förordar att bestämmelserna i andra och tredje styckena tas upp i ett stycke med denna lydelse:

"Om det finns särskilda skäl till det, får sjöfartsverket besluta att en sjöman skall genomgå ny läkarundersökning. Visar denna att sjömannen på grund av sitt hälsotillstånd är olämplig för sin befattning eller sjömans- yrket får sjöfartsverket efter samråd med socialstyrelsen förklara att ett redan utfärdat läkarintyg inte skall gälla vid tillämpning av 7 5. Sjöfartsver- ket får meddela sådan förklaring också om sjömannen inte efterkommer beslutet att han skall genomgå läkarundersökning."

225

Av 235 framgår att sjömansregistret utöver uppgifter om sjömän skall innehålla åtskilliga uppgifter om fartyg (jfr också principbetänkandet, Ds K 1980: 13, avsnitt 5.3.2). Lämpligen bör detta antydas i den allmänna be- skrivningen av registret i 225. Lagrådet förordar att i paragrafen efter "sjömän" inskjuts orden "och fartyg där sjömän tjänstgör".

23 och 24 55

Bestämmelsen i 245'första stycket, som närmast rör registrets innehåll och uppläggning, synes höra hemma i 23 5. Som en sista mening i 235 kan då tilläggas: "Kontroll av fartygets bemanning skall kunna göras med hjälp av uppgifterna i sjömansregistret." I så fall bör första stycket i 245 utgå.

• Sida 83
•  Original

Prop. 1983/84: 1 83

Regeln i 245 andra stycket innebär en komplettering av den uppgifts- skyldighet som följer av tidigare bestämmelseri lagen, särskilt 105. Detta torde böra antydas i lagtexten. förslagsvis genom att bestämmelsen formu— leras så: "Utöver vad som annars har föreskrivits om skyldighet att lämna uppgifter till sjömansregistret skall redaren och befälhavaren på begäran av sjöfartsverket till registret lämna sådana uppgifter om anställda sjömän som är av betydelse för registreringen. "

285

Innebörden av bestämmelsen såvitt gäller befälhavaren kommer klarare till uttryck om paragrafen avfattas på detta sätt: "Om den som fått ett medgivande enligt 45 eller fartygets befälhavare uppsåtligen eller av oakt— samhet åsidosätter något villkor i medgivandet eller försummar att lämna underrättelse enligt 45 tredje stycket, döms han till böter."

295

Av bestämmelsen framgår inte vem som skall straffas vid överträdelse av 125 första stycket första och andra meningarna. Avsikten torde vara att ansvaret för rullans förande åvilar befälhavaren ensam, när rullan förvaras ombord. Någon särskild regel behövs inte härom. _

Vid överträdelse av 145 torde redaren kunna straffas för vägran att hålla rullan tillgänglig endast om rullan förs och förvaras icland (jfr 125 andra stycket).

Godtas lagrådets förslag i fråga om 245, bör orden ”andra stycket” i förevarande paragraf utgå.

Övergångsbestämmelsema

Bestämmelsemas andra mening kan enligt ordalagen synas medge att enligt beslut av regeringen vissa av de nya bestämmelserna inte alls skulle behöva sättas i kraft. Avsikten med regeln kommer bättre fram om me- ningen formuleras så: ”De nya bestämmelserna får sättas i kraft vid olika tidpunkter."

Lagen om ändring i sjölagen

Enligt det föreslagna nya tredje stycket av 3305 kan sjöfartsverket i uppenbara fall meddela interimistiskt beslut om behörighetsindragning, vilket inte skall kunna överklagas. Ingenting sägs om upphävande av beslutet av sjöfartsverket eller domstol, men enligt motiven skall sjöfarts- verket omedelbart häva detta om åklagaren beslutar att inte väcka åtal. Att talan inte skall kunna föras mot sjöfartsverkets beslut synes otillfredsstäl- lande från rättssäkerhetssynpunkt. Å andra sidan skulle det leda till vissa processuella komplikationer att låta sjöfartsverkets beslut överklagas hos domstol i ett skede när åtal ännu inte väckts. En godtagbar lösning torde

• Sida 84
•  Original

Prop. 1983/84: 1 84

vara att tillåta besvär hos regeringen — lämpligen under obegränsad tid (jfr t. ex. 67 5 tredje stycket utlänningslagen) — samt dessutom ge domstolen rätt att häva beslutet, sedan väl åtal anhängiggjorts. Några konflikter mellan regeringens prövning, som ju sker på handlingarna och endast är av preliminärt slag, och domstolens avgörande torde inte behöva uppstå. — Vidare bör förutsättningen för sjöfartsverkets beslut vara att åtgärd vidtas för att anställa åtal (jfr 13 kap. 1 5 lagen om offentlig anställning). Slutligen finns det skäl att i paragrafen uttryckligen ange att sjöfartsverkets indrag- ningsbeslut omedelbart skall hävas när det inte längre finns fog för detta.

Lagrådet förordar att tredje stycket får följande lydelse:

"Vidtas åtgärd för att anställa åtal, får sjöfartsverket . . . dom föreligger eller domstolen. sedan åtal väckts, annorlunda förordnar. Finns det inte längre fog för beslutet, skall detta omedelbart hävas. Besvär hos regering- en över sjöfartsverkets beslut är inte inskränkt till viss tid."

Det föreslagna uttrycket "i uppenbara fall" torde få tolkas så att om- ständigheterna rörande gärningen skall vara klarlagda och att tvekan inte skall råda om sjömannens olämplighet för befattningen.

Lag om ändring i sjömanslagen

25

Ändringen är avsedd att vara rent formell. Den innebär bl. a. att hänvis- ningen till den numera upphävda statstjänstemannalagen (1965: 274) byts ut mot en hänvisning till lagen (1976: 600) om offentlig anställning. Emel- lertid är att märka att den sistnämnda lagen omfattar även kommunalan- ställda, varför det blir meningslöst att sådana anställda i lagtexten särskilt omnämns såsom undantagna från tillämpningen av de i paragrafen angivna lagrummen. Härtill kommer att ändringen medfört att undantagsreglerna i paragrafen kommit att omfatta även andra kategorier anställda än dem som avses enligt den nuvarande lydelsen. Lagen om offentlig anställning är i princip tillämplig på alla arbetstagare hos stat och kommun, medan stats- tjänstemannalagen och kommunaltjänstemannalagen endast gällde tjänste- män. Lagrådet saknar underlag för att bedöma innebörden och lämplighe- ten av denna sakliga ändring, som tydligen inte varit åsyftad. Olikheterna mellan det arbetsrättsliga regelsystem som gällde fram till 1976 och det nuvarande torde vidare vara betydande, vilket också talar emot att ändring av paragrafen sker utan närmare överväganden. Lagrådet kan inte tillstyr- ka att paragrafen ändras i förevarande sammanhang.

Lagen om ändring i lagen om säkerheten på fartyg

Lagrådet lämnar förslaget utan erinran.

• Sida 85
•  Original

Prop. 1983/84: 1 85

Utdrag KOMM UNIKATION SDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1983-06-16

Närvarande: statsministern Palme, ordförande. och statsråden Feldt, Gus- tafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson. Andersson, Rainer. Boström, Bodström. Göransson, Dahl, R. Carlsson. Holmberg, Hellström. Thun- borg

Föredragande: statsrådet Boström

Proposition om mönstring av sjömän

1 Anmälan av lagrådsyttrande

Föredraganden anmäler lagrådets yttrande' över förslag till 1. mönstringslag,

2. lag om ändring i sjölagen (1891 : 35 5.1),

3. lag om ändring i lagen ( 1965: 719) om säkerheten på fartyg. 4. lag om ändring i sjömanslagen (1973: 282). Föredraganden redogör för lagrådets yttrande och anför.

1.1 Förslaget till mönstringslag

Jag tillstyrker att 1, 20, 22—24. 28 och 2955 ändras i enlighet med vad lagrådet har föreslagit.

Jag övergår nu till att behandla vissa frågor som tas upp i lagrådets yttrande.

Lagrådet har inledningsvis behandlat rubriken till lagförslaget och 35 och därvid förordat att definitionen av mönstring i 35 första stycket utgår och att lagen kallas "Lag om mönstring av sjömän m.m.". Eftersom begreppet mönstring inte används vidare i lagtexten delar jag lagrådets uppfattning att definitionen kan utgå. Jag vill dock betona att detta i och för sig inte innebär någon ändring i förhållande till vad jag i lagrådsremissen ( avsnitt 2.2.2 ) uttalat om värdet av att för framtiden behålla termen mönstring i lagstiftningen även efter det att mönstringsförrättarna har upphört med sin verksamhet.

Vad beträffar rubriken anser jag inte att det föreligger tillräckliga skäl för

' Beslut om lagrådsremiss fattat vid regeringssammanträde den 17 mars 1983.

• Sida 86
•  Original

Prop. 1983/84: 1 86

att ändra den på det sätt lagrådet har föreslagit. Om en ändring skall vidtas bör den vara mer klargörande än ett tillägg av ”m. m.". För egen del anser jag inte att kraven på fullständig exakthet i författningsrubrikcn skall överdrivas. Eftersom den sedan år 1961 använda beteckningen "mönstringsförordningen”' inte har föranlett några problem såvitt avser sjöfarten anser jag det onödigt att ändra lagens rubrik på annat sätt än att lagen bör betecknas " mönstringslagen ". Med mönstring bör avses de åtgärder som enligt 9—1155 skall vidtas av redare och befälhavare, dvs. kontrollåtgärder och rapportering till sjömansregistret.

Vad lagrådet har anfört beträffande 45 bör självfallet uppmärksammas vid den översyn som skall göras beträffande frågor om bare-boat charter.

Angående 55 punkt 3 har lagrådet anfört att lagtexten i förslaget kan godtas om tillämpning av möjligheten att tjänstgöra i befattning för vilken behörighet saknas inte innebär att vederbörande "tillträder befattning ombord" i mönstringslagens mening. Enligt min mening måste dock de för en viss befattning gällande behörighetskraven i princip vara tillämpliga på var och en som, även om det sker tillfälligt, fullgör den funktion som avses med befattningen. 1 6 kap. 65 lagen om säkerheten på fartyg och den övergångsvis gällande förordningen ( 1980:300 ) om avveckling av brist- mönstring samt genom möjligheten att erhålla ett tillfälligt s.k. resebeslut från sjöfartsverket i fråga om fartygets bemanning regleras möjligheterna att göra avsteg från ett eljest gällande bemanningsbeslut. För min del anser jag därför att lagtexten i 5 5 punkt 3. med kravet att sjömannen skall ha föreskriven behörighet för befattningen, inte behöver kompletteras. efter- som hänvisning till dessa möjligheter till avsteg kan ingå i föreskrifter för tillämpningen av mönstringslagen .

Jag ansluter mig till lagrådets mening att det bör framgå av lagtexten att sjöfartsbok utfärdas av myndighet. Jag godtar vidare den av lagrådet förordade omdisponeringen av 15 och 1655.

Reglerna om läkarintyg i 18 och 1955 i det remitterade förslaget är, som lagrådet har påpekat. ofullständiga. Genom de av lagrådet förordade tilläg- gen skapas erforderlig klarhet i fråga om de olika slagen av läkarintyg. Jag förordar följaktligen att lagrådets förslag godtas.

Vad gäller övergångsbestämmelserna i det remitterade förslaget skall de självfallet inte läsas som lagrådet gjort. 1 klarhetens intresse bör bestäm- melserna dock få den avfattning lagrådet föreslagit.

1 övrigt har vissa smärre redaktionella ändringar vidtagits.

1.2 Förslaget till lag om ändring i sjölagen

Den föreslagna möjligheten för sjöfartsverket att meddela interimistiskt beslut om indragning av behörighet är av ingripande beskaffenhet. Det är därför viktigt av rättssäkerhetsskäl att den som drabbas av ett sådant ingripande skall kunna få sitt ärende överprövat. Jag ansluter mig för den

• Sida 87
•  Original

Prop. 1983/84: 1 87

skull till lagrådets åsikt i denna fråga. Även när det gäller den tekniska utformningen av möjligheten till överklagande godtar jag lagrådets förslag.

Jag har inget att erinra mot lagrådets uttalande beträffande uttrycket ”i uppenbara fall".

1 övrigt har viss redaktionell ändring vidtagits i det remitterade förslaget.

1.3 Förslaget till lag om ändring i sjömanslagen

Jag godtar lagrådets slutsats beträffande 25 och förordar att paragrafen inte ändras i förevarande sammanhang.

1.4 Förslaget till lag om ändring i lagen om säkerheten på fartyg

Förslaget har lämnats utan erinran av lagrådet.

2 Ekonomiska konsekvenser

1 prop. 1981/82: 74 om enklare mönstring av sjömän redovisades såväl mönstringsutredningens som föredragandens bedömningar av de ekono- miska konsekvensema av att utveckla ett ADB-baserat sjömansregister.'I propositionen bedömdes investeringskostnaden för utveckling och utrust- ning av det nya registret till ca 1.8 milj. kr. och den årliga merkostnaden för det nya sjömansregistret till ca 450000 kr. Mot detta ställdes de årliga besparingar som kan göras inom arbetsmarknadsverket när det nya mönst- ringssystemet har introducerats. Föredraganden beräknade besparingen i det avseendet till ca 1,3 milj. kr. efter avdrag för bortfallet av intäkter från nuvarande mönstringssystem. Föredraganden uppSkattade besparingarna för staten till i storleksordningen 0,8 milj. kr. förutom andra positiva aspekter till följd av det nya mönstringsförfarandet. En viss reservation för besparingens storlek gjordes med hänsyn till hur en utökad bemannings- kontroll skulle komma att finansieras.

Sjöfartsverket har genomfört en huvudstudie av ett ADB-baserat sjö- mansregister. Det alternativ som verket förordar blir t. o. m. något förmån- ligare än vad som tidigare antagits. Bl.a. beror detta på att befintlig datorutrustning vid sjöfartsverket efter komplettering också kan utnyttjas för det nya sjömansregistrets behov. Den direkta investeringskostnaden för teknisk utrustning beräknas av verket till ca 900000 kr. Sjöfartsverkets kalkyl för det nya systemet visar att de samlade investeringskostnaderna är inbesparade redan under år 1987 eller ännu tidigare. Den totala utveck- lingskostnaden inklusive utrustning är då beräknad till ca 2,2 milj. kr. För ett representativt budgetår. t. ex. 1985/86. beräknas det nya systemet i full drift enligt rapporten kosta ca 1,9 milj. kr. mot vilket skall ställas bespa- ringar på ca 3,1 milj. kr.

• Sida 88
•  Original

Prop. 1983/84: 1 88

Som framhölls redan i principbeslutet blir det nödvändigt att ta vissa kostnader för ADB-registret, t.ex. för utrustning och systemutveckling, innan besparingarna slår igenom helt. Regeringen har genom beslut den 17 mars 1983 bemyndigat sjöfartsverket att fortsätta arbetet att utveckla det ADB-baserade sjömansregistret i huvudsaklig överensstämmelse med för- slagen i verkets rapport. Regeringen medgav samtidigt att sjöfartsverket får belasta anslaget E4. Sjöfartsmateriel m.m. med kostnader för upp- handling av kompletterande maskinell utrustning inom en kostnadsram av 900000 kr. Finansieringen kan således ske med befintliga medel.

För det fortsatta utvecklingsarbetet beräknade sjöfartsverket i rapporten medelsbehovet under budgetåret 1983/84 till ca 1,3 milj. kr. Verket har senare under hand med hänvisning till inträffade förändringar av prisnivån bedömt medelsbehovet till ca 1,6 milj. kr. 1 beloppet ingår bl. a. kostnader för en handläggartjänst och konsulttjänster med ca 500000 kr. och ca 900000 kr. för registeruppläggning. lokaler m.m. och för viss personal. Några särskilda medel för detta har inte anvisats för budgetåret 1983/84.

Uppbyggnaden av sjömansregistret har hittills belastat anslaget E3. Fartygsverksamhet. I riksdagens principbeslut våren 1982 slogs emellertid fast att kostnaderna för det nya sjömansregistret inte skulle belasta han- delssjöfartens kostnadsansvar utan belasta statsbudgeten. Av detta skäl bör kostnaderna för det nya sjömansregistret regleras över förslagsansla- get E 5. Övrig verksamhet, som inte ingåri kostnadsansvaret. Jag förordar därför att regeringen föreslår riksdagen att anslaget E 5. Övrig verksamhet får disponeras för sådana kostnader under budgetåret 1983/84. Jag beräk- nar de tillkommande kostnaderna till ca 1.6 milj. kr.

3 Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen

dels att anta de av lagrådet granskade lagförslagen med vidtagna ändringar, dels att på tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1983/84, utöver tidigare anvisade medel, anvisa 1600000 kr. på anslaget E 5. Övrig verksamhet för reglering av kostnader för uppbyggna- den av det nya ADB-baserade sjömansregistret.

4 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredragan- den har lagt fram.

• Sida 89
•  Original

Prop. 1983/84: 1 89

Innehåll Propositionen ................................................ ! Propositionens huvudsakliga innehåll ........................... 1 Propositionens lagförslag ...................................... 2 Utdrag av protokoll vid regeringssammanträde den 17 mars 1983 . . . 9 1 Inledning .................................................. 9 2 Föredragandens överväganden ............................... 10 2.1 Allmänna synpunkter ................................... 10 2.2 Förslaget till lag om mönstring av sjömän .................. 11 2.2.1 Lagens tillämpningsområde ......................... 11 2.2.2 Mönstringsåtgärdcr ................................ 15 2.2.3 Sjömansrulla ..................................... 15 2.2.4 Sjöfartsbok ....................................... 16 2.2.5 Hälsoundersökning av sjömän ...................... 17 2.2.6 Sjömansregistret .................................. 23 2.2.7 Övriga bestämmelser .............................. 24 2.3 Förslaget till lag om ändring i sjölagen (1891:35 s.l) ......... 26 2.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1965: 719) om säkerheten på fartyg .............................................. 26 2.5 Förslaget till lag om ändring i sjömanslagen (1973: 282) ...... 27 2.6 Förslaget till lag om ändring i lagen (1958: 295) om sjömansskatt 28 2.7 Ikraftträdande .......................................... 28 3 Upprättade lagförslag ....................................... 28 4 Specialmotivering .......................................... 29 5 Hemställan ................................................ 31 6 Beslut .................................................... 31

Bilaga 1 Sammanfattningen i mönstringsutredningens slutbetän- kande (Ds K 1981: 10) Enklare mönstring och bättre regi- strering av sjömän. Del II ............................ 32 Bilaga 2 Sammanställning av remissyttrandena över betänkandet . 38 Bilaga 3 Lagförslagen i betänkandet ........................... 55 Bilaga 4 De remitterade lagförslagen .......................... 63 Bilaga 5 Specialmotivering till vissa av lagförslagen i mönstringsut- redningens slutbetänkande ........................... 70 Utdrag av lagrådets protokoll den 25 april 1983 .................. 80 Utdrag av protokoll vid regeringssammanträde den 16 juni 1983 . . . . 85 1 Anmälan av lagrådsyttrande ................................. 85 1.1 Förslaget till mönstringslag .............................. 85 1.2 Förslaget till lag om ändring i sjölagen ..................... 86 1.3 Förslaget till lag om ändring i sjömanslagen ................ 87 1.4 Förslaget till lag om ändring i lagen om säkerheten på fartyg . 87 2 Ekonomiska konsekvenser .................................. 87 3 Hemställan ................................................ 88 4 Beslut .................................................... 88

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1983

• Sida 90
•  Original