Prop. 2011/12:35
2006 års sjöarbetskonvention
Regeringens proposition
2011/12:35
2006 års sjöarbetskonvention
Regeringens proposition 2011/12:35
2006 års sjöarbetskonvention Prop. 2011/12:35
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 24 november 2011
Fredrik Reinfeldt
Catharina Elmsäter-Svärd
(Näringsdepartementet)
Propositionens huvudsakliga innehåll
I februari 2006 antog FN:s internationella arbetsorganisation (ILO) 2006 års sjöarbetskonvention som ersätter ett antal ILO-konventioner på sjöfartens område och syftar till att tillförsäkra sjömän drägliga arbets- och levnadsförhållanden ombord på fartyg. Konventionen reglerar frågor om bl.a. arbetsmiljö, löner och social trygghet. Dessutom ställs krav på att vissa fartyg ska ha s.k. sjöarbetscertifikat. Konventionen omfattar sjömän ombord på fartyg som inte uteslutande går i inre fart och som normalt används i kommersiell verksamhet, utom fiskefartyg och traditionsfartyg. Genom Sveriges anslutning till de tidigare ILOkonventionerna är stora delar av konventionen redan genomförd i svensk rätt.
I propositionen föreslås att riksdagen godkänner Sveriges anslutning till 2006 års sjöarbetskonvention. Vidare lämnas förslag på de författningsändringar som krävs för att Sverige ska ha genomfört hela konventionen. Förslagen avser ändringar i bl.a. sjömanslagen (1973:282), fartygssäkerhetslagen (2003:364) och socialförsäkringsbalken.
Samtidigt genomförs rådets direktiv 2009/13/EG av den 16 februari 2009 om genomförande av det avtal som ingåtts av European Community Shipowners’ Associations (ECSA) och European Transport Workers’ Federation (ETF) om 2006 års konvention om arbete till sjöss och om ändring av direktiv 1999/63/EG.
Sjöarbetskonventionen träder i kraft 12 månader efter att en viss andel av världshandelsflottans flaggstater anslutit sig till konventionen. Ikraftträdandet förmodas ske under år 2012. Även om Sverige inte ratificerar sjöarbetskonventionen måste direktivet genomföras i svensk rätt. För att svenska fartyg ska hinna certifieras dessförinnan bör vissa av lagförslagen träda i kraft den 1 mars 2012.
1. Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
dels godkänner att Sverige ansluter sig till 2006 års sjöarbetskonvention,
dels antar regeringens förslag till
1. lag om ändring i sjömanslagen (1973:282),
2. lag om ändring i mönstringslagen (1983:929),
3. lag om ändring i lagen (1998:958) om vilotid för sjömän,
4. lag om ändring i fartygssäkerhetslagen (2003:364),
5. lag om ändring i fartygssäkerhetslagen (2003:364),
6. lag om ändring i socialförsäkringsbalken.
2. Lagtext
2.1. Förslag till lag om ändring i sjömanslagen (1973:282)
Härigenom föreskrivs1 i fråga om sjömanslagen (1973:282)
dels att 3, 38, 39, 43, 44 och 58 §§ ska ha följande lydelse,
dels att det i lagen ska införas tre nya paragrafer, 37 a, 38 a och 61 a §§, samt närmast före 61 a § en ny rubrik av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3 §
I denna lag avses med fartygsarbete: sådant arbete för fartygets räkning som utföres ombord på fartyget eller på annat ställe av arbetstagare som följer med fartyget,
befattning på fartyg: sådan befattning ombord som huvudsakligen avser fartygsarbete och gäller annat än enbart tillfälliga göromål,
sjöman: sådan arbetstagare som är anställd för fartygsarbete och som under den tid han tjänstgör ombord har befattning på fartyget,
väntetid: sådan del av anställningstiden under vilken sjömannen ej har befattning på fartyg men utför arbete för arbetsgivarens räkning eller står till dennes förfogande för att utföra arbete eller i form av fritid åtjnuter vederlag för ordinarie arbetstid eller gottgörelse för övertidsarbete.
I denna lag avses med fartygsarbete: sådant arbete för fartygets räkning som utförs ombord på fartyget eller på annat ställe av arbetstagare som följer med fartyget,
befattning på fartyg: sådan befattning ombord som huvudsakligen avser fartygsarbete och gäller annat än enbart tillfälliga göromål,
sjöman: sådan arbetstagare som är anställd för fartygsarbete och som under den tid han eller hon tjänstgör ombord har befattning på fartyget,
väntetid: sådan del av anställningstiden under vilken sjömannen inte har befattning på fartyg men utför arbete för arbetsgivarens räkning eller står till dennes förfogande för att utföra arbete eller i form av fritid får ersättning för ordinarie arbetstid eller gottgörelse för övertidsarbete,
inre fart: fart inom landet i hamnar eller på floder, kanaler, insjöar, inomskärs vid kusterna eller i Kalmarsund om inte annat särskilt anges.
1 Jfr rådets direktiv 2009/13/EG av den 16 februari 2009 om genomförande av det avtal som ingåtts av European Community Shipowners’ Associations (ECSA) och European Transport Workers’ Federation (ETF) om 2006 års konvention om arbete till sjöss och om ändring av direktiv 1999/63/EG (EUT L 124, 20.5.2009, s. 30, Celex 32009L0013).
37 a §
Befälhavaren ska sörja för att en sjöman, som har befattning på fartyg som inte uteslutande går i inre fart, får oundgänglig tandvård.
38 §
Arbetsgivaren skall bestrida kostnaden för vård av sjuk eller skadad sjöman, som har befattning på fartyg.
Har sjöman sjukdom eller skada när han lämnar befattning på fartyg eller får han sjukdom eller skada under väntetid, skall arbetsgivaren bestrida kostnaden för vård av sjömannen under högst 42 dagar eller, om sjömannen vårdas i annat land än det där han är bosatt, under högst 84 dagar.
Arbetsgivaren ska betala kostnaden för vård av en sjuk eller skadad sjöman, som har befattning på fartyg.
Om en sjöman har en sjukdom eller en skada när han eller hon lämnar befattning på fartyg eller om han eller hon får en sjukdom eller en skada under väntetid, ska arbetsgivaren betala kostnaden för vård av sjömannen i högst 42 dagar eller, om sjömannen vårdas i ett annat land än det där han eller hon är bosatt, i högst 112 dagar om fartyget inte uteslutande går i inre fart och i annat fall i högst 84 dagar.
38 a §
Arbetsgivaren ska betala kostnaden för oundgänglig tandvård för en sjöman som har befattning på ett sådant fartyg som inte uteslutande går i inre fart.
39 §
Arbetsgivarens skyldighet att bestrida kostnad för vård enligt 38 § andra stycket upphör, om vården ej har åtnjutits inom sex månader från det sjömannens behov av vård inträdde. Har sjömannen under anställningstiden haft befattning på fartyg, upphör arbetsgivarens skyldighet dock tidigast sex månader efter det att sjömannen senast lämnade sådan befattning.
Visar sjöman att han på grund av omständighet, som han ej råder över, har saknat möjlighet att åtnjuta vården inom den tid som anges i första stycket, förlänges
Arbetsgivarens skyldighet att betala kostnad för vård enligt 38 § andra stycket upphör, om vården inte har getts inom sex månader från det att sjömannens behov av vård inträdde. Har sjömannen under anställningstiden haft befattning på fartyg, upphör arbetsgivarens skyldighet dock tidigast sex månader efter det att sjömannen senast lämnade sådan befattning.
Visar en sjöman att han eller hon på grund av omständighet, som han eller hon inte råder över, har saknat möjlighet att få vården inom den tid som anges i första
arbetsgivarens skyldighet att bestrida sjukhusvård och därmed sammanhängande kostnader till ett år.
stycket, förlängs arbetsgivarens skyldighet att betala sjukhusvård och därmed sammanhängande kostnader till ett år.
43 §
Kostnad för sjömans begravning och kostnad som föranledes av eldbegängelse skall bestridas av arbetsgivaren, om dödsfallet inträffar medan sjömannen har befattning på fartyg eller vårdas på arbetsgivarens bekostnad eller under väntetid.
Kostnad för en sjömans begravning och kostnad som föranleds av eldbegängelse ska betalas av arbetsgivaren, om dödsfallet inträffar medan sjömannen har befattning på fartyg eller vårdas på arbetsgivarens bekostnad eller under väntetid.
44 §
Har arbetsgivaren enligt denna lag orsakats kostnad för svensk eller här i riket bosatt utländsk sjömans sjukvård men är han enligt lagen ej skyldig att bestrida kostnaden, ersätter statsverket denna. Därvid äger dock bestämmelserna i 38 och 39 §§ om begränsning av arbetsgivarens ansvar motsvarande tillämpning på statsverket.
Har arbetsgivaren enligt denna lag orsakats kostnad för svensk eller här i riket bosatt utländsk sjömans sjukvård men är han eller hon enligt lagen inte skyldig att betala kostnaden, ersätter staten denna. Därvid äger dock bestämmelserna i 38 och 39 §§ om begränsning av arbetsgivarens ansvar motsvarande tillämpning på staten.
58 §2
Befälhavaren skall se till att exemplar av denna lag, semesterlagen (1977:480), fartygssäkerhetslagen (2003:364), de föreskrifter som regeringen har utfärdat i anslutning till sistnämnda lag och tillämpliga kollektivavtal finns tillgängliga på fartyget. Befälhavaren skall även se till att ett exemplar av lagen (1998:958) om vilotid för sjömän och de föreskrifter som har utfärdats i anslutning till den lagen finns tillgängliga på fartyget.
Befälhavaren ska se till att exemplar av denna lag, semesterlagen (1977:480), fartygssäkerhetslagen (2003:364), de föreskrifter som regeringen har meddelat i anslutning till sistnämnda lag och tillämpliga kollektivavtal finns tillgängliga på fartyget. På fartyg som används i internationell fart ska tillämpliga kollektivavtal även finnas tillgängliga på engelska. Befälhavaren ska även se till att ett exemplar av lagen (1998:958) om vilotid för sjömän och de föreskrifter som har meddelats i anslutning till den lagen finns tillgängliga på fartyget.
2 Senaste lydelse 2003:369.
Tillsyn
61 a §
Bestämmelser om tillsyn finns i fartygssäkerhetslagen (2003:364) .
Denna lag träder i kraft den 1 mars 2012.
2.2. Förslag till lag om ändring i mönstringslagen (1983:929)
Härigenom föreskrivs1 att 19 § mönstringslagen (1983:929) ska ha följande lydelse
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
19 §
Läkarintyget gäller i högst två år eller, om sjömannen vid undersökningen inte fyllt 18 år, i högst ett år. Läkarintyg som avser enbart syn- och hörselförmåga får dock gälla i fyra år.
Upphör intyget att gälla när fartyget är till sjöss eller i en hamn där det inte finns läkare med behörighet att utfärda intyg, skall befälhavaren se till att sjömannen blir läkarundersökt i första hamn där så kan ske.
Om intygets giltighetstid löper ut när fartyget är till sjöss, fortsätter intyget ändå att gälla till dess att fartyget anlöper nästa hamn där det finns läkare med behörighet att utfärda intyg. Tiden från det att giltighetstiden löpte ut och till dess att ett nytt läkarintyg utfärdas får dock inte överstiga tre månader. Befälhavaren ska se till att sjömannen blir läkarundersökt i första hamn där så kan ske.
Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.
1 Jfr rådets direktiv 2009/13/EG av den 16 februari 2009 om genomförande av det avtal som ingåtts av European Community Shipowners’ Associations (ECSA) och European Transport Workers’ Federation (ETF) om 2006 års konvention om arbete till sjöss och om ändring av direktiv 1999/63/EG (EUT L 124, 20.5.2009, s. 30, Celex 32009L0013).
2.3. Förslag till lag om ändring i lagen (1998:958) om vilotid för sjömän
Härigenom föreskrivs1 att 5 § lagen (1998:958) om vilotid för sjömän ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
5 §
Sjömän under 18 år har rätt till minst nio timmars sammanhängande nattvila. I vilotiden skall ingå tiden mellan klockan 24.00 och klockan 05.00.
Sjömän under 18 år har rätt till minst nio timmars sammanhängande nattvila. I vilotiden ska ingå tiden mellan klockan 24.00 och klockan 05.00.
Undantag från första stycket får göras om den sammanhängande nattvilan skulle förhindra ett effektivt genomförande av ett utbildningsprogram för sådana sjömän.
Undantag enligt andra stycket förutsätter att arbetet inte skadar sjömännens hälsa eller välbefinnande. Innan undantag medges ska berörda redar- och sjöfolksorganisationer höras.
Denna lag träder i kraft den 1 mars 2012.
1 Jfr rådets direktiv 2009/13/EG av den 16 februari 2009 om genomförande av det avtal som ingåtts av European Community Shipowners’ Associations (ECSA) och European Transport Workers’ Federation (ETF) om 2006 års konvention om arbete till sjöss och om ändring av direktiv 1999/63/EG (EUT L 124, 20.5.2009, s. 30, Celex 32009L0013).
2.4. Förslag till lag om ändring i fartygssäkerhetslagen (2003:364)
Härigenom föreskrivs att 1 kap. 4 §, 4 kap. 5 § och 5 kap. 1 §fartygssäkerhetslagen (2003:364) ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 kap.
4 §
I denna lag avses med
1. fartcertifikat: ett bevis om att ett fartyg vid tillsyn har befunnits sjövärdigt,
2. passagerarfartygscertifikat: ett bevis om att ett fartyg vid tillsyn har befunnits lämpligt att transportera passagerare och om det högsta antal passagerare som fartyget får medföra,
3. fribordscertifikat: ett bevis om att ett fartygs fribord har fastställts efter tillsyn och att fribordsmärken har satts fast på fartygets sidor på ett riktigt och varaktigt sätt,
4. certifikat om godkänd säkerhetsorganisation: ett bevis om att fartygets säkerhetsorganisation vid tillsyn har visat sig överensstämma med rederiets godkända säkerhetsorganisation, och
5. dokument om godkänd säkerhetsorganisation: ett bevis om att rederiets säkerhetsorganisation har godkänts vid en rederikontroll enligt 5 kap. 16 §.
4. certifikat om godkänd säkerhetsorganisation: ett bevis om att fartygets säkerhetsorganisation vid tillsyn har visat sig överensstämma med rederiets godkända säkerhetsorganisation,
5. dokument om godkänd säkerhetsorganisation: ett bevis om att rederiets säkerhetsorganisation har godkänts vid en rederikontroll enligt 5 kap. 16 §,
6. sjöarbetscertifikat: ett bevis om att fartyget vid tidpunkten för certifikatets utfärdande har uppfyllt de krav på arbets- och levnadsförhållanden som följer av denna lag, sjömanslagen (1973:282) , mönstringslagen (1983:929) , lagen ( 1998:958 ) om vilotid för sjömän och av föreskrifter som har meddelats med stöd av dessa lagar, och
7. försäkran om överensstämmelse med sjöarbetskonventionen: ett dokument som visar vilka förhållanden på ett fartyg som enligt 2006 års sjöarbetskonvention ska bli föremål för tillsyn, vilka föreskrifter som tillämpas och en förklaring av redaren om vad denne gjort för att uppfylla föreskrivna krav.
4 kap.
5 §1
Den kost som de ombordanställda får skall vara tillräcklig och av fullgod kvalitet.
Vatten för de ombordanställdas behov skall finnas lätt tillgängligt ombord i tillräcklig mängd och av fullgod kvalitet.
Den kost som de ombordanställda får ska vara tillräcklig och av fullgod kvalitet. Kosten ska vara anpassad till de ombordanställdas olika kulturella och religiösa bakgrunder.
Vatten för de ombordanställdas behov ska finnas lätt tillgängligt ombord i tillräcklig mängd och av fullgod kvalitet.
Bestämmelser om livsmedel och om utrymmen för verksamhet med livsmedel finns i livsmedelslagen (2006:804) och de EG-förordningar som kompletteras av den lagen.
5 kap.
1 §2
Transportstyrelsen utövar, om något annat inte anges, tillsyn enligt denna lag och föreskrifter meddelade med stöd av lagen när det gäller
Transportstyrelsen utövar, om något annat inte anges, tillsyn enligt denna lag och enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen när det gäller
1. fartyg och deras utrustning, drift, lastning, lossning och säkerhetsorganisation,
2. säkring av last som ännu inte har förts ombord,
3. rederiers säkerhetsorganisation, och
4. arbetsmiljön ombord.
3. rederiers säkerhetsorganisation,
4. arbetsmiljön ombord, och
5. arbets- och levnadsförhållandena ombord.
När det gäller inspektion enligt 8 § utövas tillsyn även av Kustbevakningen i den utsträckning som Transportstyrelsen beslutar i samråd med Kustbevakningen.
I frågor som avser arbetsmiljön ska tillsynen också avse att arbetsmiljölagen (1977:1160), lagen (1998:958) om vilotid för sjömän och föreskrifter meddelade med stöd av dessa lagar följs.
Tillsynen ska också avse de delar av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr
I frågor som avser arbetsmiljön samt arbets- och levnadsförhållandena ombord avser tillsynen även sjömanslagen (1973:282), arbetsmiljölagen (1977:1160), mönstringslagen (1983:929) och lagen (1998:958) om vilotid för sjömän samt föreskrifter som har meddelats med stöd av dessa lagar.
Tillsynen ska också avse de delar av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr
1 Senaste lydelse 2006:830. 2 Senaste lydelse 2010:1544.
1907/2006 av den 18 december 2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach), inrättande av en europeisk kemikaliemyndighet, ändring av direktiv 1999/45/EG och upphävande av rådets förordning (EEG) nr 793/93 och kommissionens förordning (EG) nr 1488/94 samt rådets direktiv 76/769/EEG och kommissionens direktiv 91/155/EEG, 93/67/EEG, 93/105/EG och 2000/21/EG som omfattas av tillsynsansvar enligt föreskrifter meddelade med stöd av arbetsmiljölagen (1977:1160).
Tillsyn enligt tredje och fjärde styckena utövas i samverkan med Arbetsmiljöverket.
1907/2006 av den 18 december 2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach), inrättande av en europeisk kemikaliemyndighet, ändring av direktiv 1999/45/EG och upphävande av rådets förordning (EEG) nr 793/93 och kommissionens förordning (EG) nr 1488/94 samt rådets direktiv 76/769/EEG och kommissionens direktiv 91/155/EEG, 93/67/EEG, 93/105/EG och 2000/21/EG som omfattas av tillsynsansvar enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av arbetsmiljölagen (1977:1160).
Tillsyn enligt tredje och fjärde styckena utövas såvitt avser arbetsmiljön i samverkan med Arbetsmiljöverket.
Bestämmelser om tillsyn av livsmedelshanteringen finns i livsmedelslagen (2006:804).
Denna lag träder i kraft den 1 mars 2012.
2.5. Förslag till lag om ändring i fartygssäkerhetslagen (2003:364)
Härigenom föreskrivs i fråga om fartygssäkerhetslagen (2003:364)
dels att 6 kap. 1 § ska ha följande lydelse,
dels att det i lagen ska införas två nya paragrafer, 3 kap. 9 a och 9 b §§, samt närmast före 3 kap. 9 a och 9 b §§ nya rubriker av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3 kap.
Sjöarbetscertifikat
9 a §
Ett svenskt fartyg med en bruttodräktighet om minst 500 som används i internationell fart eller i inrikes fart i ett annat land ska ha ett sjöarbetscertifikat. Detta gäller dock inte fiskefartyg, traditionsfartyg eller fartyg som ägs eller brukas av svenska staten och som används uteslutande för statsändamål och inte för affärsdrift.
Försäkran om överensstämmelse med sjöarbetskonventionen
9 b §
Ett svenskt fartyg med en bruttodräktighet om minst 500 som används i internationell fart eller i inrikes fart i ett annat land ska ha en försäkran om överensstämmelse med sjöarbetskonventionen. Detta gäller dock inte fiskefartyg, traditionsfartyg eller fartyg som ägs eller brukas av svenska staten och som används uteslutande för statsändamål och inte för affärsdrift.
6 kap.
1 §1
Ett fartygs resa får förbjudas, om det finns skälig anledning att anta att
1. fartyget inte är sjövärdigt för resa i den avsedda farten, 2. fartyget i något väsentligt avseende har brister i skyddet mot ohälsa eller olycksfall,
2. fartyget i något väsentligt avseende har brister i skyddet mot ohälsa, olycksfall eller otrygghet avseende arbets- och levnadsförhållanden,
3. fartyget inte är lastat eller barlastat på ett betryggande sätt,
4. fartyget medför fler passagerare än det högsta tillåtna antalet,
5. fartyget inte är bemannat på ett betryggande sätt för den avsedda resan,
6. rederiet eller fartyget inte uppfyller kraven på säkerhetsorganisation enligt denna lag, enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen eller enligt förordning (EG) nr 336/2006,
7. bestämmelserna i lagen (1998:958) om vilotid för sjömän inte efterlevs och detta innebär en uppenbar fara för sjömännens eller arbetstagarnas hälsa och säkerhet,
8. väder- eller sjöförhållandena är så ogynnsamma att resan skulle innebära allvarliga risker för människor eller miljön,
9. fartyget inte uppfyller föreskrivna krav på märkning med IMOidentifikationsnummer, eller
10. fartyget inte uppfyller föreskrivna krav avseende sådana handlingar med fartygshistorik som ska finnas ombord på fartyget.
Om det är fråga endast om brister i anordningar för arbetet eller i arbetsredskap får i stället användningen av anordningarna eller redskapen förbjudas tills rättelse har skett.
Likaså får, i stället för förbud enligt första stycket, användningen av en viss lokal, arbetsprocess eller arbetsmetod eller av ett visst ämne förbjudas tills rättelse har skett om det finns skälig anledning att anta att användningen innebär risk för ohälsa eller olycksfall.
Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.
1 Senaste lydelse 2009:59.
Hänvisningar till S2-5
- Prop. 2011/12:35: Avsnitt 7
2.6. Förslag till lag om ändring i socialförsäkringsbalken
Härigenom föreskrivs att 6 kap. 3 § socialförsäkringsbalken ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
6 kap.
3 §
Arbete som sjöman på svenskt handelsfartyg ska anses som arbete i Sverige. Detta gäller även arbete som utförs
Arbete som sjöman på ett svenskt handelsfartyg ska anses som arbete i Sverige. Detta gäller även arbete som utförs
1. i anställning på ett utländskt handelsfartyg som en svensk redare hyr i huvudsak obemannat, om anställningen sker hos redaren eller hos någon arbetsgivare som redaren har anlitat, eller
2. i anställning hos ägaren till ett svenskt handelsfartyg eller hos någon arbetsgivare som anlitats av ägaren, om fartyget hyrs ut till en utländsk redare i huvudsak obemannat.
Arbete som sjöman på ett handelsfartyg från tredjeland ska också anses som arbete i Sverige, om sjömannen är bosatt i Sverige och fartyget inte uteslutande går i sådan inre fart som avses i 3 § sjömanslagen (1973:282) .
Andra stycket gäller inte fiskefartyg eller traditionsfartyg.
Med sjöman avses den som enligt 3 § sjömanslagen ska anses som sjöman.
Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer och tillämpas på arbete som utförs efter ikraftträdandet.
3. Ärendet och dess beredning
Vid en sjöfartssession i februari 2006 antog FN:s internationella arbetsorganisation (International Labour Organisation, ILO) genom sin beslutande församling Internationella arbetskonferensen det dokument som på svenska kallas 2006 års sjöarbetskonvention (MLC – Maritime Labour Convention, 2006). Konventionen finns på engelska och i svensk översättning i bilaga 1.
Regeringen beslutade den 12 januari 2009 att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att föreslå de författningsändringar som behövs för att Sverige ska kunna ratificera sjöarbetskonventionen. I december 2009 överlämnade MLC-utredningen betänkandet Sjöarbetskonventionen – om Sveriges anslutning (SOU 2009:95). I betänkandet görs bedömningen att Sverige bör ansluta sig till konventionen samt lämnas förslag på de författningsändringar som krävs för att genomföra konventionens bestämmelser i svensk rätt. En sammanfattning av betänkandet finns i bilaga 3 och utredningens lagförslag finns i bilaga 4. Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 5 och en sammanställning av remissinstansernas yttranden finns tillgänglig i Näringsdepartementet (dnr N2009/9913/TE).
Lagrådet
Regeringen beslutade den 6 oktober 2011 att inhämta Lagrådets yttrande över de lagförslag som finns i bilaga 6. Lagrådets yttrande finns i bilaga 7. Regeringen har i propositionen i allt väsentligt följt Lagrådets förslag. Lagrådets synpunkter behandlas i avsnitt 5.3.3, 6.1.1, 6.1.3, 6.4.3, 6.8.1, 6.8.4 samt i författningskommentaren. Dessutom har vissa redaktionella ändringar gjorts.
I lagförslag 2.1 föreslås ändringar av endast smärre och språklig art i några paragrafer.
Hänvisningar till S3
4. Om 2006 års sjöarbetskonvention
4.1. Konventionen i korthet
2006 års sjöarbetskonvention syftar till att tillförsäkra sjömän världen över drägliga arbets- och levnadsförhållanden ombord på fartygen. Konventionen innehåller ett stort antal bestämmelser om sjömäns arbets- och levnadsförhållanden vars efterlevnad ska uppfylla syftet.
Konventionen är tillämplig på alla fartyg som normalt används i kommersiell verksamhet, dock inte fiske- eller traditionsfartyg. Örlogsfartyg och deras hjälpfartyg är uttryckligen undantagna från konventionen. För tillämplighet krävs vidare att fartyg inte navigerar enbart i inlandsvatten, i vatten inom eller nära skyddade farvatten eller i områden där hamnregler gäller.
Såväl konventionens syfte som dess innehåll och tillämpningsområde behandlas utförligare i kommande avsnitt.
4.2. Allmänt om Internationella arbetsorganisationens (ILO) konventioner
ILO:s huvuduppgift är att utarbeta normer för arbetslivet. Normer kan manifesteras i form av konventioner eller rekommendationer. De förstnämnda är avsedda att ratificeras av medlemsstaterna och har bindande verkan, medan rekommendationerna snarast är avsedda att beaktas vid lagstiftningen.
Medlemsstaterna blir emellertid inte automatiskt bundna av en konvention, utan måste själva aktivt agera efter att ha avgjort om det är möjligt för dem att ratificera konventionen. Ratifikationsdokumentet sänds därvid till Internationella arbetsbyrån för registrering vilket är ett krav för att konventionen ska bli bindande för medlemslandet.
ILO har hittills antagit cirka 190 konventioner och ungefär lika många rekommendationer. Av dessa rör 39 av konventionerna och cirka 30 av rekommendationerna arbetsförhållanden till sjöss.
4.3. Antagandet av sjöarbetskonventionen
Antagandet av 2006 års sjöarbetskonvention hade föregåtts av ett flerårigt förberedelsearbete inom Internationella arbetsorganisationen (ILO). År 2001 antog ILO:s sjöfartskommission (Joint Maritime Commission, JMC) en resolution om behovet av en översyn av relevanta konventioner och rekommendationer i syfte att ta fram ett sammanhållet dokument som konsolidierar så många som möjligt av de befintliga ILOinstrumenten på sjöfartens område.
De befintliga sjöfartsrelaterade ILO-instrumenten – det äldsta från 1920 – täcker ett brett spektrum av frågor, såsom minimiålder, vilotider och socialförsäkringsfrågor. Vissa konventioner har emellertid inte ratificierats av tillräckligt många medlemsstater för att träda i kraft, medan många andra visserligen trätt i kraft men tolkas och tillämpas på olika sätt. Andra problem som konstaterats är att vissa konventioner innehåller mycket detaljerade bestämmelser som försvårat tillämpningen i vissa länder, att förfarandet för att ändra dem är komplicerat samt att konventionerna ofta överlappar varandra så de blir svåra att förstå och tillämpa.
På JMC:s rekommendation tillsatte ILO:s styrelse en s.k. trepartsarbetsgrupp med representanter från sjöarbetsgivarna och sjöarbetstagarna. Arbetsgruppen tog fram ett förslag till ett samlat dokument som behandlades av en förberedande teknisk sjöfartskonferens (Preparatory Technical Maritime Conference, PTMC) under 2004. Efter ytterligare arbete kunde konventionen antas i februari 2006.
Det förberedande arbetet finns beskrivet i en ILO-rapport1 där även kommentarer till de olika bestämmelserna i konventionen lämnas.
1 ILO: Report I (1A) Adoption of an instrument to consolidate maritime labour standards, International Labour Conference, 94th (Maritime) Session, 2006.
4.4. Syfte och innehåll
4.4.1 Syfte 2006 års sjöarbetskonvention utgör ett samlat och enhetligt instrument med alla aktuella krav på arbetet och livet till sjöss. Genom att den innehåller regler om sjöfolks rätt till anständiga arbetsförhållanden skapar den möjlighet till rättvis konkurrens mellan medlemsstaterna. Dess utformning bidrar till att reglerna tolkas och tillämpas på ett enhetligt sätt.
När konventionen träder i kraft kommer den att bli den fjärde pelaren i den internationella regleringen av sjöfarten. De andra pelarna är 1974 års internationella konvention om säkerhet för människoliv till sjöss (Safety of Life at Sea; SOLAS), 1978 års konvention om utbildning, certifiering och vakthållning (Standards of Training, Certification and Watchkeeping för Seafarers; STCW) och 1973 års internationella konvention om förhindrande av förorening från fartyg (Prevention of Pollution from Ships; MARPOL).
4.4.2. Innehåll
Sjöarbetskonventionen innehåller en mängd materiella bestämmelser som rör sjömännens arbets- och levnadsförhållanden ombord. Det handlar om vitt skilda saker som t.ex. rätten till vilotid, krav på läkarintyg, rätt till anställningsavtal, krav på bostäder och mat samt bestämmelser om sjukvård och social trygghet på samma villkor som landanställda.
En nyhet jämfört med tidigare konventioner är de dokument, s.k. sjöarbetscertifikat och försäkran om överensstämmelse med sjöarbetskonventionen, som vissa av de fartyg som omfattas av konventionen är skyldiga att ha. Certifikatet och försäkran är ett bevis på att fartyget varit föremål för tillsyn och att konventionens krav i nationella författningar då befunnits uppfyllda.
Vidare ger konventionen möjlighet för hamnstaten att inspektera alla utländska fartyg som anlöper staten. Inspektionen sker i syfte att försäkra sig om att fartyget uppfyller konventionens krav.
4.4.3. Utformning
Sjöarbetskonvention består av en icke bindande inledning (Preamble) och tre olika men sinsemellan förbundna delar: artiklar, regler och kod (Articles, Regulations och Code). Koden består av en del A med obligatoriska standarder (Standards) och en del B med icke-obligatoriska anvisningar (Guidelines). Detta finns reglerat i artikel VI och kommenterat i bilaga D i den nämnda ILO-rapporten (se fotnot 1). Enligt kommentaren är en ratificerande stat bunden av de åtaganden som framgår av artiklarna, reglerna och del A av koden. När det gäller del B är däremot statens enda skyldighet att undersöka ”in good faith” i vilken utsträckning den vill sätta de bestämmelserna i kraft för att tillämpa de
obligatoriska delarna. Staten kan vidta andra åtgärder än de i del B angivna så länge åtagandena i övriga delar av konventionen respekteras.
4.4.4. Artiklar
I artiklarna regleras bl.a. allmänna skyldigheter, definitioner och tillämpningsområde. Således anges i artikel III att varje medlemsstat ska se till att bestämmelserna i dess lagar och andra författningar som styrs av denna konvention respekterar vissa grundläggande rättigheter. Dessa är bl.a. föreningsfrihet och faktiskt erkännande av rätten att sluta kollektivavtal, eliminering av alla former av tvångsarbete samt faktiskt avskaffande av barnarbete.
I artikel IV anges att alla sjömän har rätt till en säker och trygg arbetsplats, skäliga anställningsvillkor, anständiga arbets- och levnadsförhållanden på fartyg samt hälso- och sjukvård, välfärdsåtgärder och andra former av socialt skydd. Rättigheterna uppnås, enligt punkt 5, om en fördragsslutande stat försäkrar sig om att rättigheterna införs i statens lagstiftning, genom kollektivavtal, genom andra åtgärder eller i praktiken i enlighet med konventionens krav.
I artikel X räknas de 37 sjöfartsrelaterade konventioner upp som revideras genom sjöarbetskonventionen.
4.4.5. Regler och kod
Efter den inledande preambeln och artiklarna kommer fem kapitel (Titles) varunder regler och kod är grupperade enligt följande.
1. Minimikrav för att sjöpersonal ska få arbeta på fartyg. Bestämmelserna bygger på och reviderar bl.a. konventionerna (nr 7 och 58) om minimiålder för arbete till sjöss (reviderad), (nr 73) om läkarundersökning av sjömän och (nr 179) om rekrytering av och arbetsförmedling för sjömän.
2. Anställningsförhållanden. Bestämmelserna bygger på och reviderar bl.a. konventionerna (nr 8) om ersättning för arbetslöshet vid fall av fartygs förolyckande, (nr 22) om sjömäns anställningsavtal, (nr 145) om kontinuitet i sysselsättningen (sjöpersonal), (nr 146) om semester för sjöpersonal, (nr 166) om sjömäns hemresa (reviderad), och (nr 180) om sjömäns arbetstid och bemanningen på fartyg.
3. Bostad, rekreationsmöjligheter, mat och förplägnad. Kapitlet bygger på och reviderar bl.a. konventionerna (nr 68 och 69) om kosthåll och utspisning (för fartygsbesättningar) respektive behörighetsbevis för skeppskockar, (nr 92 och 133) om besättningsbostäder, nr (163) om sjömäns välfärd till sjöss och i hamn samt nr (164) om hälso- och sjukvård för sjömän.
4. Hälso- och sjukvård, välfärd och social trygghet. De konventioner som detta kapitel bygger på och reviderar är bl.a. (nr 55) om redares förpliktelser i fall sjömän drabbas av sjukdom, olycksfall eller döden, (nr 134) om förebyggande av olycksfall (sjöpersonal), (nr 163) om sjömäns välfärd till sjöss och i hamn, (nr 164)
om hälso- och sjukvård för sjömän och (nr 165) om socialförsäkringsskydd för sjömän (reviderad).
Under utarbetandet av sjöarbetskonventionen ingick även konvention (nr 71) om pensionering av sjömän i detta kapitel, men ströks senare inför antagandet.
5. Uppfyllelse och tillämpning. Bestämmelserna i detta kapitel bygger på och reviderar bl.a. konvention (nr 178) om tillsyn av sjömäns arbets- och levnadsförhållanden. Utformningen med både bindande och icke-bindande bestämmelser innebär att konventionen skiljer sig från tidigare ILO-konventioner som inte innehållit sistnämnda bestämmelser. Dessa har i stället funnits i rekommendationerna.
4.5. Medlemsstaternas genomförande av konventionen
I artikel V beskrivs allmänt hur en medlemsstat genom bl.a. lagstiftning och tillsyn av fartyg under dess egen flagg ska ta ansvar för att sjömännens rättigheter garanteras.
Enligt artikel VI punkt 3 kan en medlemsstat som inte kan införa rättigheter och principer på det sätt som anges i del A i koden tillämpa del A genom bestämmelser i lagar och andra författningar som i huvudsak är likvärdiga med bestämmelserna i del A.
4.6. Ikraftträdande
Sjöarbetskonventionen träder i kraft tolv månader efter det att 30 medlemsländer som tillsammans står för minst 33 procent av världshandelstonnaget har ratificerat den. Redan i november 2009 hade det senare kravet uppfyllts genom att Bahamas, Liberia, Marshallöarna, Panama och Norge ratificerat konventionen. Dessa fem länder står tillsammans för mer än 40 procent av världshandelstonnaget. I november 2011 har ytterligare 15 länder ratificerat konventionen.
När konventionen träder i kraft kommer de länder som ratificerat den inte längre att vara bundna av de tidigare konventioner på sjöarbetsområdet som de ratificerat. Det kommer dock de länder som inte ratificerar sjöarbetskonventionen att fortsätta att vara. Däremot är det inte möjligt för nya länder att ratificera de äldre konventionerna.
4.7. EU och konventionen
4.7.1. Arbetsmarknadens parter i EU
Enligt artikel 154 i EUF-fördraget (f.d. artikel 138 FEG) ska kommissionen bl.a. samråda med arbetsmarknadens parter på unionsnivå innan den lägger fram förslag på det socialpolitiska området. Arbetsmarknadens parter kan avge ett yttrande eller en rekommendation till kommissionen. Dialogen mellan parterna kan också leda till ingående av
avtal. EUF-fördraget – liksom dess föregångare – ger således arbetsmarknadens parter en viktig roll när det gäller socialpolitiska frågor.
Efter sjöarbetskonventionens antagande kontaktade kommissionen sjöarbetsmarknadens parter på unionsnivå för att undersöka det lämpliga i att utveckla den gällande unionsrätten med hänsyn till konventionens innehåll. European Community Shipowners’ Associations (ECSA) och European Transport Workers’ Federation (EFT) undertecknade i maj 2008 ett avtal om konventionen. Avtalets bestämmelser överensstämmer i huvudsak med konventionens.
Hänvisningar till S4-7-1
- Prop. 2011/12:35: Avsnitt 5.3.2
4.7.2. Direktiv om genomförande av sjöarbetskonventionen
I december 2008 antogs rådets direktiv 2009/13/EG om genomförande av det avtal som ingåtts av ECSA och EFT2, se närmast föregående avsnitt. Avtalet i fråga finns som bilaga 1 till direktivet. Genom förslaget införs stora delar av sjöarbetskonventionens innehåll i unionsrätten. Direktivet träder i kraft när konventionen träder i kraft och måste således genomföras i medlemsländerna oavsett om de ratificerat konventionen eller inte. Om däremot ratificering skett har inte direktivet någon självständig betydelse i det landet.
Härutöver har rådet beslutat att bemyndiga medlemsstaterna att i de delar som faller under gemenskapens behörighet ratificera konventionen. Det anges att detta bör ske så snart som möjligt, helst före den 31 december 2010. Vid detta datum hade dock endast Bulgarien och Spanien bland medlemsstaterna ratificerat den.
5. Anslutning, införlivande och tillämpningsområde
Hänvisningar till S5
- Prop. 2011/12:35: Avsnitt 6
5.1. Anslutning till konventionen
Regeringens förslag: Riksdagen godkänner att Sverige ansluter sig till 2006 års sjöarbetskonvention.
Regeringens bedömning: Anslutningen bör ske så snart som möjligt.
Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Alla de remissinstanser – Stockholms universitet (SU) – Institutet för sjörätt och annan transporträtt, Arbetsmiljöverket,
ILO-kommittén, LO, SEKO, Sjöbefälsförbundet, Sjöfartens Arbetsgivareförbund (SARF) och Sveriges Fartygsbefälsförening – som yttrar sig i frågan anser att Sverige ska ratificera konventionen. Arbetsmiljöverket framhåller därvid att de arbetsmässiga och ekonomiska följderna
2 Rådets direktiv 2009/13/EG av den 16 februari 2009 om genomförande av det avtal som ingåtts av European Community Shipowners’ Association (ECSA) och European Transport Workers’ Federation (ETF) om 2006 års konvention om arbete till sjöss och om ändring av direktiv 1999/63/EG (EUT L 124, 20.5.2009, s. 30, Celex 32009L0013).
kan bli negativa om Sverige skulle välja att inte ratificera konventionen och ILO-kommittén förordar att påtalade ratifikationshinder undanröjs så att en ratifikation blir möjlig snarast. SEKO anför att konventionen kommer att öka standarden på den internationella fartygsflottan och därmed också ge sjöfolket en mycket säkrare och bättre arbetsplats.
Skälen för regeringens förslag: Såsom beskrivits har genom åren ett stort antal ILO-konventioner avseende arbetsförhållanden till sjöss antagits. Förutom svårigheter i överskådligheten har flera konventioner kommit att bli otidsenliga och andra har inte erhållit tillräckligt antal ratifikationer för att kunna träda i kraft. Syftet med 2006 års sjöarbetskonvention är därför att införa ett samlat och enhetligt instrument med alla aktuella krav på arbete till sjöss.
Om Sverige väljer att ratificera konventionen åtar sig Sverige som stat folkrättsligt gentemot andra stater att tillämpa konventionens bestämmelser. Om Sverige skulle välja att inte ratificera konventionen uppstår den situationen att svenska fartyg, när de utsätts för hamnstatskontroll och krav på efterlevnad av konventionens bestämmelser i utländska hamnar, inte kan visa upp ett s.k. sjöarbetscertifikat. Denna brist berättigar hamnstaten till en mer ingående inspektion vilket kan leda till att fartyget drabbas av stora förseningar i lastning, lossning och avgång. Detta får sin tur ekonomiska och arbetsrättsliga konsekvenser i form av ökade kostnader och minskade intäkter för fartygets ägare vilket även drabbar arbetstagarna.
Sverige har tidigare ratificerat och genomfört de allra flesta av de ILOkonventioner som nu samlas i sjöarbetskonventionen. Enligt regeringens uppfattning är det därför ett naturligt ställningstagande att ansluta sig till konventionen, även om vissa ändringar och tillägg i svensk lagstiftning är nödvändiga. Regeringen konstaterar också att ingen remissinstans motsatt sig en anslutning till konventionen. Skälen är således starka för att Sverige bör ansluta sig till konventionen. Regeringen föreslår därför att riksdagen godkänner att Sverige ansluter sig till 2006 års sjöarbetskonvention.
Konventionen träder i kraft 12 månader efter att 30 medlemsstater som tillsammans står för minst 33 procent av världshandelstonnaget har ratificerat konventionen. När konventionen träder i kraft ska alla dess krav vara uppfyllda i nationell rätt. Detta innebär bl.a. att fartyget ska kunna visa upp ett sjöarbetscertifikat från och med dagen för konventionens ikraftträdande. För att kunna erhålla ett sådant krävs emellertid att ett certifieringsförfarande påbörjats långt tidigare. Den behöriga myndigheten, Transportstyrelsen, ska hinna besiktiga och certifiera alla fartyg och de materiella ändringar och tillägg i svenska författningar som krävs för konventionens uppfyllande ska ha beslutats och trätt ikraft. Några av de förslag som lämnas i denna proposition bör således träda i kraft i god tid innan konventionen träder ikraft. I linje härmed bör anslutningen till konventionen ske så snart som möjligt.
5.2. Konventionens införlivande
Regeringens bedömning: Bestämmelserna i 2006 års sjöarbetskonvention införlivas i svensk rätt genom transformation. Detta sker i befintliga författningar.
Utredningens bedömning: Överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Endast Stockholms universitet (SU) – Institutet för sjörätt och annan transporträtt, Sjöbefälsförbundet och Sjöfartens
Arbetsgivareförbund (SARF) uttalar sig specifikt i frågan och delar därvid uppfattningen att införlivande bör ske genom transformation.
Skälen för regeringens bedömning: Sveriges anslutning till tidigare konventioner på området innebär att stora delar av 2006 års sjöarbetskonvention redan är gällande svensk rätt. Bestämmelserna återfinns i transformerad form i ett flertal olika författningar. De lagar som aktualiseras enligt förslagen i denna proposition är sjömanslagen (1973:282), mönstringslagen (1983:929), lagen (1998:958) om vilotid för sjömän, fartygssäkerhetslagen (2003:364) och socialförsäkringsbalken. Mot bakgrund av det nuvarande författningstekniska införlivandet ser regeringen inga skäl till ett annorlunda förhållningssätt när det gäller de nya bestämmelserna. 2006 års sjöarbetskonvention bör således införlivas i svensk rätt genom transformation och detta bör ske i befintliga författningar.
5.3. Tillämpningsområde – fartyg, farvatten, inre fart och sjömän
5.3.1. Vilka fartyg?
Regeringens bedömning: Sjöarbetskonventionen omfattar inte statsfartyg. Det finns inte skäl att tillämpa konventionen i större omfattning än den kräver.
Utredningens bedömning: Överensstämmer inte med regeringens.
Utredningen har bedömt att konventionens bestämmelser bör tillämpas även på civila statsfartyg.
Remissinstanserna: Stockholms universitet (SU) – Institutet för sjörätt och annan transporträtt anför att konventionen synes ha en snävare förståelse för vad som är traditionsfartyg och finner det nödvändigt att den tolkas på det sätt som utredningen föreslår. Kustbevakningen har anfört att det strider mot konventionens anda att dess fartyg omfattas samt att anställda vid myndigheten inte omfattas av vissa lagar som konventionen aktualiserar.
Skälen för regeringen bedömning: Konventionens tillämpningsområde regleras i artikel II där det för det första anges i punkt 1 (i) att med fartyg avses ett fartyg som inte enbart navigerar i inlandsfarvatten, i vatten inom eller nära skyddade farvatten, eller i områden där hamnregler gäller. För det andra föreskrivs i punkt 4 att konventionen, om inte annat uttryckligen föreskrivs, är tillämplig på alla fartyg, offentlig- eller privatägda, som normalt används i kommersiell verksamhet, dock inte sådana
fartyg som används för fiske eller liknande ändamål och traditionellt byggda fartyg som dhower och djonker. Vidare görs ett uttryckligt undantag för örlogsfartyg eller örlogsflottans hjälpfartyg. Av regel 3.1.2 framgår att krav, som handlar om fartygs byggnad och utrustning, gäller endast fartyg byggda den dag eller efter det att konventionen trätt i kraft för ett medlemsland.
Vad gäller fiskefartyg är dessa till stora delar redan undantagna från de svenska bestämmelser som genomför tidigare ILO-konventioner på området (nr 92 och 133 om besättningsbostäder). I de fall sjöarbetskonventionens genomförande kräver att nya bestämmelser införs i svensk rätt bör således fiskefartyg undantas i enlighet med artikel II punkt 4.
Traditionsfartyg är enligt 1 kap. 2 § förordningen (2007:237) om behörigheter för sjöpersonal sådana fartyg som Transportstyrelsen beslutat ska anses vara traditionsfartyg. Det kan handla om fartyg som t.ex. är av kulturhistoriskt värde eller som är byggda på ett sådant sätt att traditionella färdigheter och traditionellt sjömanskap uppmuntrats och främjats. I enlighet med konventionen bör även dessa undantas från de bestämmelser varigenom konventionen genomförs i svensk rätt. Dhower eller djonker, som nämns som traditionellt byggda fartyg i artikeln, finns inte i Sverige. SU har påtalat att konventionen har en snävare betydelse än vad utredningen tolkat. Regeringen kan emellertid inte uppfatta någon motstridighet härvidlag.
Örlogsfartyg och deras hjälpfartyg är uttryckligen undantagna från konventionen. I svensk rätt är såväl örlogs- som andra statsfartyg redan undantagna från vissa bestämmelser i fartygssäkerhetslagen (2003:364).
För det fall konventionens genomförande kräver nya bestämmelser bör således undantag för örlogsfartyg och deras hjälpfartyg föreskrivas även här.
Kriteriet att fartyget normalt ska användas i kommersiell verksamhet innebär att inte heller de svenska civila statsfartygen kommer att omfattas. Visserligen finns det inget som hindrar Sverige från att tillämpa konventionen i större omfattning än vad som föreskrivs i den, men frågan är om detta är aktuellt när det gäller civila statsfartyg. Kustbevakningen har motsatt sig att omfattas av konventionen. Regeringen ser inte heller skäl att tillämpa konventionen i större omfattning än vad som krävs. Det är inte förhållandena ombord på civila statsfartyg som förvaltas av Kustbevakningen eller andra myndigheter som konventionen i första hand avser att komma till rätta med. Det får förutsättas att svenska staten tillhandahåller sådana arbets- och levnadsförhållanden ombord på sina fartyg att en utvidgning av konventionen inte är nödvändig. För övrigt kan inte situationen ombord på t.ex. ett av Kustbevakningens fartyg jämföras med de ombord på ett långväga handelsfartyg. I sammanhanget är för övrigt att beakta att bestämmelserna om arbetsmiljö i fartygssäkerhetslagen (2003:364) gäller även för statsfartyg varför stora delar av konventionens arbetsmiljökrav redan är gällande rätt i Sverige.
Hänvisningar till S5-3-1
- Prop. 2011/12:35: Avsnitt 6.8.1, Författningskommentar till 9 a och 9 b § fartygssäkerhetslagen (2003:364)
5.3.2. Vilka farvatten?
Regeringens bedömning: Sjöarbetskonventionen omfattar inte fartyg som uteslutande går i inre fart. Sverige bör inte tillämpa konventionen i vidare omfattning än vad som krävs enligt denna.
Utredningens bedömning: Överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Sveriges Fartygsbefälsförening förordar att även inre fart ska omfattas av konventionen och anför följande till stöd för sin uppfattning. Utredningens tolkning att konventionen enligt artikel II punkt 1 (i) inte är tillämplig på fartyg som enbart navigeras i inlandsvatten, vatten inom eller nära skyddade farvatten eller i områden där hamnregler gäller har inte stöd i konventionen. I artikel II föreskrivs också att om inte annat uttryckligen föreskrivs är denna konvention tillämplig bl.a. på alla fartyg som normalt används i kommersiell verksamhet. I kommentarerna till konventionen sägs bl.a. att det är viktigt att notera skillnaden mellan en definition (punkt 1) och en tillämpningsbestämmelse. Om förslaget om att undanta fartyg i inre fart genomförs kommer det att försvåra en svensk ratifikation av konventionen. Det uttalade syftet med konventionen är att bibehålla – inte reducera – nuvarande normer. Sjöarbetsmarknadens parter på europeisk nivå har i ett avtal enats om att inte inkludera den dispositiva skrivningen i artikel II punkt 6 i konventionen. Sjöbefälsförbundet har en liknande inställning och anför att utredningen dragit för enkla slutsatser när den konstaterat att det inte uppställs något krav på att fartyg i inre fart behöver omfattas av konventionens regler. Utredningen förbiser helt inledningen av artikeln och bortser från de övriga punkterna under artikel
II. Förslaget strider även mot artikel 19.8 i ILO:s stadga. Sjöfartens
Arbetsgivareförbund (SARF) noterar att konventionen inte är tillämplig på svensk s.k. inre fart och att konsekvensen blir att huvuddelen av skärgårdstrafiken inte kommer att omfattas.
Skälen för regeringens bedömning
Utgångspunkt
Utredningen har inledningsvis konstaterat att enligt artikel II punkt 1 (i) är konventionen inte tillämplig på bl.a. fartyg som enbart navigeras i inlandsvatten, vatten inom eller nära skyddade farvatten, eller i områden där hamnregler gäller (s.k. inre fart). Utredningen har därefter lämnat förslag på vilken av de definitioner av begreppet inre fart, som finns i svensk rätt, som ska användas vid införlivandet av konventionen. Utredningen har således, utan att uttryckligen diskutera saken, intagit den ställningen att Sverige inte ska tillämpa konventionen i större omfattning än vad den föreskriver. De remissinstanser som uttalat sig i frågan har uppehållit sig vid denna grundläggande fråga om tillämpningsområdets omfattning och därmed inte aktualiserat utredningens konkreta förslag i begreppsfrågan. Regeringen ser därför skäl att först besvara den grundläggande frågan. Mot bakgrund av vad några remissinstanser anfört vill regeringen också uttömmande utreda konventionsbestämmelsernas innebörd.
I vilka farvatten är konventionen tillämplig?
Artikel II har rubriken ”Definitioner och tillämpningsområde” och inleds med punkt 1 där det föreskrivs att ”(o)m inte annat följer av särskilda bestämmelser används i denna konvention följande beteckningar med de betydelser som här anges:”. Därefter följer ett antal definitioner varav (i) lyder ”fartyg: ett fartyg som inte navigerar enbart i inlandsfarvatten, i vatten inom eller nära skyddade farvatten, eller i området där hamnregler gäller,”.
Punkt 4 lyder ”(o)m inte annat uttryckligen föreskrivs är denna konvention tillämplig på alla fartyg, offentlig- eller privatägda, som normalt används i kommersiell verksamhet, dock inte sådana fartyg som används för fiske eller liknande ändamål och traditionellt byggda fartyg som dhower och djonker. Konventionen är inte tillämplig på örlogsfartyg eller örlogsflottans hjälpfartyg.”. Denna punkt har behandlats i närmast föregående delavsnitt.
Enligt punkt 5 ska den behöriga myndigheten, om det är tveksamt huruvida konventionen är tillämplig på ett fartyg eller en särskild kategori av fartyg, avgöra frågan efter samråd med berörda redar- och sjöfolksorganisationer, s.k. trepartssamtal. Och slutligen, enligt punkt 6: om myndigheten fastställer att det inte skulle vara rimligt eller möjligt att tillämpa vissa moment i koden ska så inte ske i den mån frågan hanteras på annat sätt i nationella lagar och andra författningar eller kollektivavtal. Ett sådant beslut får endast tas efter s.k. trepartssamtal och endast gälla fartyg med mindre än 200 tons bruttodräktighet som inte används i internationell fart.
I ILO:s rapport I (1A) från Internationella arbetskonferensens antagande av sjöarbetskonventionen3 beskrivs bakgrunden till konventionen och kommenteras de olika bestämmelserna. Precis som Sveriges
Fartygsbefälsförening påtalar anges det där att det är en skillnad mellan en allmän definition av begrepp som används i konventionen (punkt 1) och en bestämmelse som har med tillämpningsområdets omfattning att göra (punkt 2 och 4). Tanken är att dels kunna kombinera vissa definitioner med möjligheten att snäva in dem vid tillämpningen av vissa bestämmelser, dels kunna bestämma tillämpningsområdet i visst fall efter s.k. trepartssamtal. När det gäller definitionen av ”fartyg” i punkt 1 (i) utgör alltså innehållet i punkt 4 en insnävning av definitionen genom att endast vissa fartygstyper räknas upp där.
Det förhållandet att punkt 4 inleds med ”except as expressly provided otherwise” innebär vidare att konventionen ger möjlighet att föreskriva ytterligare undantag från tillämpningsområdet, om så uttryckligen föreskrivs (a.a. s. 16–17). Så har också skett i ett fall, nämligen i punkt 6. Där anges att de undantagsbeslut som den behöriga myndigheten i samråd med berörda organisationer (trepartssamtalen) kan fatta endast får gälla vissa mindre fartyg (bruttodräktighet 200) som inte används i internationell sjöfart. Anledningen till att just denna undantagsmöjlighet infördes var att konventionen annars skulle lägga oacceptabla administrativa och ekonomiska bördor på redare om de var tvungna att tillämpa
3 ILO: Report I (1A) Adoption of an instrument to consolidate maritime labour standards, International Labour Conference, 94th (Maritime) Session, 2006 part II s. 15.
konventionens alla bestämmelser på alla fartyg oavsett storlek och sort (dvs. förutom de som faller utanför definitionen av ett fartyg eller som redan är undantagna enligt punkt 4). För att uttrycka det tydligare: av de fartyg som inte navigerar endast i inlandsfarvatten och liknande farvatten och som normalt används i kommersiell verksamhet, men som inte är fiskefartyg, traditionellt byggda fartyg, örlogsfartyg eller deras hjälpfartyg, får ändå undantag göras från konventionens tillämpning i ett fall, nämligen för fartyg under 200 brutto som inte används i internationell sjöfart.
Ett sådant undantag skulle kunna vara aktuellt när ett lands geografiska vattenområde medför att en nationell rutt går mellan fastland och öar som inte ligger i inlandsvatten. Typexemplet är fartyg i grekiska farvatten där många öar ligger långt från fastlandet och grekisk inre fart. Fartyg under 200 brutto på denna rutt skulle alltså inte behöva tillämpa konventionen, fastän de inte går i enbart inlandsfarvatten. Undantagets omfattning till fartyg som ”inte används i internationell sjöfart” ska inte förväxlas med grunddefinitionen ”navigerar enbart i inlandsfarvatten etc”. Denna undantagsmöjlighet ändrar således inte definitionen.
Härutöver finns en undantagsbestämmelse i regel 3.1.2 enligt vilken konventionens krav på fartygs byggnad och utrustning endast gäller för fartyg som byggts när konventionen träder i kraft i den berörda medlemsstaten.
I sammanhanget bör även nämnas det avtal på europeisk nivå, som
Sveriges Fartygsbefälsförening hänvisat till och som beskrivits i avsnitt 4.7.1. Såsom föreningen påpekat har inte möjligheten till nämnda undantag för vissa fartyg tagits med i avtalet. Direktivet4 – som avtalet ingår i – är därmed förmånligare för sjömännen på så sätt att undantag inte får ske. Detta har emellertid ingen bäring på frågan om konventionens omfattning.
Sjöbefälsförbundet har ansett att ett undantag från tillämpningen för sjömän på fartyg i inre fart är i strid med artikel 19.8 i ILO:s stadga.
Regeringen finner att artikeln föreskriver att antagandet av en ny konvention eller ett medlemslands ratifikation inte anses påverka någon lag som tillerkänner berörda arbetstagare mer gynnsamma villkor än de som föreskrivs i konventionen. Artikeln innebär att en lägre standard i ett ILO-instrument jämfört med en stats befintliga regelverk inte får tas till intäkt för försämringar i statens regelverk. Regeringen har inte för avsikt att införa några försämringar för någon, utan konstaterar endast att sjömän på fartyg i inre fart inte omfattas av konventionen.
Sammanfattningsvis är det enligt regeringens uppfattning klart att sjöarbetskonventionen inte omfattar fartyg som enbart går i vad som i svensk rätt benämns inre fart. Definitionen i artikel II punkt 1 (i) är klar och entydig. Oaktat konventionens omfattning står det givetvis varje medlemsland fritt att tillämpa konventionen i vidare omfattning än vad som krävs. Regeringen gör dock bedömningen att detta inte är aktuellt för Sveriges del. De fartyg som går i sådan trafik som inte omfattas av konventionen utgörs för Sveriges del huvudsakligen av skärgårds- och Vänertrafiken. Flertalet av konventionens bestämmelser, t.ex. gällande
4 Se fotnot 2.
vilotid och bostadsförhållanden, aktualiseras inte i samma utsträckning på dessa fartyg eftersom arbets- och levnadsförhållandena ombord ser annorlunda ut där än på fartyg i trafik på vidare vatten. Det är i första hand sjömännens situation ombord på sistnämnda fartyg som sjöarbetskonventionens bestämmelser riktar sig till. Regeringen anser att den särart som trafiken i svensk inre fart utgör ska beaktas och att en utökad tillämpning av konventionen för Sveriges del inte är lämplig.
Den fråga som återstår är att besvara dock hur inre farts-trafiken ska definieras och avgränsas.
Hänvisningar till S5-3-2
- Prop. 2011/12:35: Avsnitt 5.3.4, 6.1.2, 6.7.5, Författningskommentar till 37 a § sjömanslagen (1973:242)
5.3.3. Avgränsning av begreppet inre fart
Regeringens förslag: En definition av begreppet inre fart införs i sjömanslagen. Med inre fart avses enligt lagen fart inom landet i hamnar eller på floder, kanaler, insjöar, inomskärs vid kusterna eller i
Kalmarsund.
Utredningens bedömning: Överensstämmer inte med regeringens.
Utredningen bedömde att konventionens definition på tillämpningsområde närmast motsvaras av begreppet inre fart i förordningen (2007:237) om behörigheter för sjöpersonal och föreslog en hänvisning till förordningen.
Remissinstanserna: Institutet för sjö- och transporträtt vid Stockholms universitet tillstyrker utredningens förslag att begreppet baseras på behörighetsförordningens bestämning.
Skälen för regeringens förslag: I svensk rätt finns det olika fartområdesindelningar i fartygssäkerhetsförordningen (2003:438), förordningen (2007:237) om behörigheter för sjöpersonal och inkomstskattelagen (1999:1229). Även i sjölagen (1994:1009) och mönstringslagen (1983:929) finns klassificeringar av de olika fartområden som ett fartyg kan gå i. Ett fartområde är ett geografiskt område, men gränserna för dessa varierar i de olika författningarna beroende på syftet med författningen. När regeln i artikel II punkt 1 (i) med definitionen av fartyg – som utgörs av en hänvisning till i vilka farvatten fartyget går – ska införas i svensk rätt skulle således problem kunna uppstå. Utredningen har emellertid konstaterat att definitionen som begrepp inte har någon självständig betydelse. Eftersom svensk rätt genom bestämmelser i olika regelverk redan täcker stora delar av konventionens krav kommer de tillägg och ändringar, som behöver göras, att i de flesta fall genomföras i befintliga författningar – där begreppet således redan är definierat. Där så inte är fallet bör däremot en hänvisning till relevant fartbegrepp ske.
Sjömanslagen är ett exempel på när sistnämnda situation är för handen. När det gäller de bestämmelser som föreslås införas i sjömanslagen, se avsnitt 6.4 och 6.6, har utredningen bedömt att hänvisning bör se till begreppet inre fart såsom det definieras i 1 kap. 3 § förordningen om behörigheter för sjöpersonal. Regeringen delar i och för sig den uppfattningen, men konstaterar samtidigt att ändringar gjorts i bl.a. aktuell bestämmelse i sjömanslagen i tiden efter det att utredningen lämnade sitt förslag (prop. 2009/2010:161Ändrade regler om ersättning vid sjukdom och ökad flexibilitet för anställning av sjömän). Förslagen handlar om
bl.a. sjömäns rätt till sjuklön vilka aktualiserar de särskilda skattebestämmelser som gäller för sjömän och sjöinkomst enligt inkomstskattelagen. I förarbetena konstaterades att sjöarbetskonventionens begrepp i princip motsvarar begreppet inre fart i inkomstskattelagen, även om det senare är något snävare (a.prop. s. 24). Det anfördes vidare att det framstår som mindre lämpligt att införa ytterligare en fartområdesindelning för att uppnå exakt överensstämmelse med sjöarbetskonventionen än att låta konventionen tillämpas på ett område marginellt större än vad som krävs. Förslaget var således att i 34 § sjömanslagen ange att med inre fart avses detsamma som i 64 kap. 6 § inkomstskattelagen. Bestämmelsen trädde i kraft den 1 februari 2011.
Mot bakgrund av den nyligen införda bestämmelsen i sjömanslagen som hänvisar till inre fartsbegreppets definition i inkomstskattelagen liksom med tanke på syftet med bestämmelsen finner regeringen det olämpligt att i nu aktuella förslag ändra bestämmelsen i enlighet med utredningens förslag. Eftersom hänsyn togs till sjöarbetskonventionens bestämmelser vid den gjorda ändringen och hänvisningen till inkomstskattelagen innebär att konventionen tillämpas på ett något större område än vad som krävs, skulle det vara naturligt att bedömningen är densamma nu. Definitionen i artikel II punkt 1 (i) borde alltså förstås på samma sätt som i inkomstskattelagen när det gäller tillämpningen av sjömanslagen.
Lagrådet har emellertid uppmärksammat att användningen av inkomstskattelagens definition av inre fart har fått en mindre lämplig utformning i förslaget. Lagrådet syftar på det förhållandet att en bestämmelse om att ett fartyg ”till övervägande del” går i inre fart, inte går att tillämpa tillsammans med kriteriet i konventionen att fartyget ”inte uteslutande” ska gå i sådan fart. Regeringen delar Lagrådets uppfattning att uttrycket ”inre fart” bör definieras självständigt i sjömanslagen.
För att i möjligaste mån undvika att ge begreppet ytterligare en betydelse i svenska författningar bör enligt regeringens mening den nya definitionen i sjömanslagen ansluta till någon av de nuvarande definitionerna snarare än att direkt återge den svenska översättningen av konventionen - detta givetvis utan att inkräkta på konventionens tillämpningsområde. I sjömanslagen föreslås därför en bestämmelse där det anges att med inre fart avses i denna lag fart inom landet i hamnar eller på floder, kanaler, insjöar, inomskärs vid kusterna eller i Kalmarsund, om inte annat särskilt anges. I 34 § finns ett sådant annat angivande av vad som avses med inre fart i den bestämmelsen.
I enlighet med Lagrådets påpekande bör följdändringar göras i 38 och 38 a §§.
Hänvisningar till S5-3-3
5.3.4. Sjömän
Regeringens bedömning: Konventionens ”seafarer” överensstämmer med ”sjöman” i svensk lagstiftning.
Utredningens bedömning: Överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Stockholms Universitet (SU) – Institutet för sjörätt och annan transporträtt undrar om alla sjömän enligt konventionen täcks av motsvarande svensk lagstiftning.
Skälen för regeringens bedömning: De sjömän (eng. seafarer) vars intressen omhändertas i konventionen definieras i artikel II punkt 1 (f) som ”varje person som är anställd, sysselsatt eller arbetar i någon funktion ombord på ett fartyg på vilket denna konvention är tillämplig”.
Enligt punkt 2 är konventionen tillämplig på alla sjömän om inte annat uttryckligen föreskrivs.
Begreppet sjöman finns definierat i 3 § sjömanslagen (1973:282). En sjöman är en arbetstagare som är anställd för fartygsarbete och som under den tid han tjänstgör ombord har befattning på fartyget. Med fartygsarbete avses arbete för fartygets räkning som utförs ombord på fartyget eller på annat ställe av arbetstagare som följer med fartyget. Med befattning på fartyg menas befattning ombord som huvudsakligen avser fartygsarbete och gäller annat än enbart tillfälliga göromål.
I förarbetena till sjömanslagen (prop. 1973:40 s. 40) anges att befattning ombord innebär att arbetet ska ha samband med fartygets nyttjande eller drift och innefatta mera stadigvarande eller regelbundet återkommande sysslor. Till personal med sådana uppgifter räknas alltså inte bara medlemmarna av den egentliga besättningen utan också sådana arbetstagare som t.ex. läkare. Utanför faller den som visserligen är anställd av redaren och arbetar ombord men vars arbete inte berör fartygets nyttjande, såsom en rederianställd konstruktör som följer med för studier inför ett kommande fartygsbygge. Den som har rent tillfälliga sysslor, t.ex. tillfälligt underhålls- eller reparationsarbete, kan inte anses ha befattning ombord. Vidare anges att i den situationen där driften inom serviceavdelningarna, huvudsakligen på större passagerarfartyg, överlåts på en företagare utanför rederiet, vilken anställer personal intar personalen i fråga om arbetsuppgifter samma ställning som om den varit anställd i rederiet.
Begreppet sjöman återfinns även i bl.a. mönstringslagen (1983:929). Enligt 3 § har det samma betydelse som i sjömanslagen. Av mönstringslagens förarbeten framgår att även s.k. intendenturpersonal är sjömän (prop. 1983/84:1 s. 72). Med intendenturpersonal menas t.ex. köks- och serverings- och annan servicepersonal samt butiks- och ekonomipersonal.
Inför antagandet av konventionen diskuterades begreppet seafarer särskilt. I ILO:s rapport5 konstateras att det finns ett antal personer som arbetar ombord, särskilt på passagerarfartyg, som inte är involverade i själva framförandet i fartyget, t.ex. träningsinstruktörer och underhållare. Att utelämna dessa kategorier till medlemsländernas nationella bestämmelser skulle riskera att skapa orättvisa på den internationella arbetsmarknaden. Den vida formuleringen i artikel II (f) avser alltså att omfatta även dessa arbetstagare i begreppet sjöman.
Däremot finns i konventionen, på samma sätt som för fartyg, en bestämmelse som medger viss flexibilitet genom möjligheten att undanta vissa kategorier av sjömän från vissa bestämmelser i konventionen, jfr avsnitt 5.3.2. Enligt artikel II punkt 2 ska konventionen tillämpas på alla sjömän om inte annat uttryckligen föreskrivs (except as expressly provided otherwise). Till skillnad från vad som gäller för fartyg kom
5 Se fotnot 1, s. 19.
emellertid inte den slutliga konventionstexten att innehålla någon sådan uttrycklig föreskrift.
Stockholms Universitet (SU) – Institutet för sjörätt och annan transporträtt har undrat om alla sjömän enligt konventionen täcks av motsvarande svensk lagstiftning. Regeringen konstaterar att konventionen visserligen inte är begränsad till att omfatta enbart anställda sjömän vilket innebär att även egenföretagare omfattas. Vissa svenska författningar, bl.a. sjömanslagen (1973:282) och lagen (1998:958) om vilotid för sjömän, omfattar endast anställda sjömän. I dessa lagar regleras emellertid endast sådana frågor som aktualiseras i ett anställningsförhållande. Frågor om t.ex. arbetsmiljö regleras däremot i arbetsmiljölagen (1977:1160) och fartygssäkerhetslagen (2003:364) som inte begränsar tillämpningen till vissa sjömän.
Sammanfattningsvis konstaterar regeringen att konventionens definition av sjömän är mycket vid och omfattar inte enbart fartygs- och maskinbefäl eller andra personalgrupper som handhar själva framförandet av fartyget. Begreppet seafarer i sjöarbetskonventionen har därmed samma innebörd som sjöman i svenska författningar. Någon möjlighet till undantag på nationell nivå har inte lämnats.
Hänvisningar till S5-3-4
6. Genomförande av konventionens bestämmelser
2006 års sjöarbetskonvention innehåller en stor mängd materiella bestämmelser inom olika områden som handlar om sjömännens levnads- och arbetsförhållanden ombord. Som redovisats i avsnitt 5 är redan stora delar av bestämmelserna gällande rätt i Sverige. I detta avsnitt behandlas endast de bestämmelser där motsvarande regler saknas i svensk rätt och som därför måste genomföras för att Sverige ska uppfylla konventionens krav. Någon redovisning av konventionens redan genomförda bestämmelser lämnas inte.
Hänvisningar till S6
6.1. Minimikrav för arbete på fartyg
I kapitel 1 i sjöarbetskonventionens finns bestämmelser om minimikrav för arbete på fartyg. Det handlar om minimiålder, krav på läkarintyg, utbildning och kvalifikationer samt rekrytering och arbetsförmedling. Sverige uppfyller redan till allra största delen dessa krav, men vissa tillägg måste göras för att uppnå full överensstämmelse.
6.1.1. Undantag från kravet på nattarbetsbegränsning
Regeringens förslag: Undantag från kravet på nattarbetsbegränsning för sjömän under 18 år enligt lagen om vilotid för sjömän får medges under förutsättning att arbetet inte skadar sjömännens hälsa eller välbefinnande. Innan undantag medges ska berörda redar- och sjöfartsorganisationer höras.
Utredningens förslag: Överensstämmer i sak med regeringens. Remissinstanserna: Sjöfartens Arbetsgivareförbund (SARF) anför endast att det inte har några erinringar mot förslaget.
Skälen för regeringens förslag: Enligt standard A1.1.2 i konventionen får ingen som inte fyllt 18 år arbeta nattetid ombord på ett fartyg.
Nattetiden ska omfatta minst nio timmar med början senast vid midnatt och slut tidigast klockan 05.00. Enligt standard A1.1.3 får undantag medges om (a) utbildningen av de berörda sjömännen enligt uppgjorda program och scheman skulle försämras, eller (b) tjänstens specifika art eller ett erkänt utbildningsprogram kräver att vederbörande tjänstgör på natten och myndigheten efter samråd med berörda redar- och sjöfartsorganisationer konstaterar att arbetet inte kommer att skada personalens hälsa eller välbefinnande.
I 5 § första stycket lagen (1998:958) om vilotid för sjömän finns motsvarande bestämmelse om nattetidsarbete samt, i andra stycket, en möjlighet att göra undantag från första stycket om den sammanhängande nattvilan skulle förhindra ett effektivt genomförande av ett utbildningsprogram. Någon bestämmelse om skyldighet att höra någon innan beslut fattas finns däremot inte.
Utredningen föreslår att en bestämmelse om samrådsskyldighet med berörda redar- och sjöfartsorganisationer läggs till i ett tredje stycke i paragrafen. Regeringen delar denna uppfattning i sak. Vid utformningen av förslaget följer regeringen Lagrådets förslag i fråga om tydligare formulering av bestämmelsen.
Hänvisningar till S6-1-1
- Prop. 2011/12:35: Avsnitt 3, Författningskommentar till 5 § lagen (1998:958) om vilotid för sjömän
6.1.2. Läkarintygs giltighetstid
Regeringens bedömning: Giltighetstiden för läkarintyg avseende syn- och hörselförmåga får inte vara längre än två år. Någon ändring i de svenska bestämmelserna är dock inte nödvändig.
Utredningens förslag: Utredningen föreslog en ändring i 19 § mönstringslagen (1983:929) som innebär att giltighetstiden för läkarintyg som avser enbart syn- och hörselförmåga sänks från fyra år till två år.
Remissinstanserna: Sjöfartens Arbetsgivareförbund (SARF) har inga erinringar mot förslaget, men anför att måhända bör dock en dispensmöjlighet övervägas avseende synkraven för maskinpersonal. Transportstyrelsen noterar att förslaget inte får så stor betydelse i praktiken eftersom syn- och hörselintygen förekommer endast på fartyg som inte omfattas av konventionens tillämpningsområde.
Skälen för regeringens förslag: I standard A1.2.7 a) föreskrivs att ett läkarintyg för sjömän får gälla högst två år. I den svenska bestämmelsen,
19 § mönstringslagen, föreskrivs två års giltighetstid för intyg avseende allmän medicinsk lämplighet och fyra års giltighetstid för intyg avseende syn- och hörselförmåga. Fråga är om den sistnämnda giltighetstiden måste minskas till två år för att konventionens krav ska vara uppfyllt.
Transportstyrelsen har påpekat att förslaget inte får så stor betydelse i praktiken eftersom syn- och hörselintygen förekommer endast på fartyg som inte omfattas av tillämpningsområdet. Vad styrelsen åsyftar är det förhållandet att det i 18 § andra stycket mönstringslagen anges att för sjömän på fartyg som uteslutande används i inre fart får läkarundersökning begränsas till syn- och hörselförmåga. Om så skett innebär det att det intyg som utfärdas efter undersökningen endast omfattar syn- och hörselförmåga. Eftersom fartyg i inre fart inte omfattas av konventionen, jfr avsnitt 5.3.2, skulle en ändring i detta sammanhang inte spela någon roll.
Regeringen instämmer i resonemanget. Läkarintyg som enbart avser syn- och hörselförmåga får enligt mönstringslagen endast utfärdas för sjöman på fartyg som uteslutande används i inre fart och som därmed inte omfattas av konventionen. För övriga sjömän ska i stället ett mer omfattande läkarintyg utfärdas. För dessa intyg är redan en tvåårig giltighetstid föreskriven, varför det inte finns skäl att ändra de svenska bestämmelserna. I och med denna bedömning är SARF:s synpunkt inte aktuell.
Hänvisningar till S6-1-2
6.1.3. Förlängd giltighetstid för läkarintyg i vissa fall
Regeringens förslag: Ett läkarintyg vars giltighetstid löper ut när fartyget är till sjöss, fortsätter att gälla till dess fartyget anlöper nästa hamn där det finns läkare med behörighet att utfärda läkarintyg. Tiden från det att giltighetstiden löpte ut och till dess att ett nytt läkarintyg utfärdas får dock inte överstiga tre månader.
Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens i sak. Remissinstanserna: Endast Sjöfartens Arbetsgivareförbund (SARF) och Socialstyrelsen uttalar sig uttryckligen i frågan och tillstyrker därvid förslaget.
Skälen för regeringens beslut: I standard A1.2.9 i konventionen föreskrivs att om giltighetstiden för ett läkarintyg går ut under en sjöresa, ska det fortsätta att gälla till nästa hamn där personen i fråga kan få ett läkarintyg från en behörig läkare, på villkor att fristen inte överstiger tre månader.
I 19 § andra stycket mönstringslagen (1983:929) anges att om ett läkarintyg upphör att gälla när fartyget är till sjöss eller i en hamn där det inte finns läkare med behörighet att utfärda intyg, ska befälhavaren se till att sjömannen blir läkarundersökt i första hamn där så kan ske. Däremot finns det ingen bestämmelse om att ett läkarintyg som upphört att gälla ändå ska ha fortsatt giltighetstid. Såsom utredningen föreslagit bör därför ett tillägg göras i 19 § mönstringslagen där det framgår att läkarintyget får fortsatt giltighet i högst tre månader i dessa fall.
I paragrafen regleras i dag även befälhavarens skyldighet att se till att sjömannen blir läkarundersökt i första hamn där så kan ske. Denna
skyldighet bör kvarstå även efter att paragrafen ändrats för att uppfylla kraven i sjöarbetskonventionen. Lagrådet har kommenterat detta förhållande.
Hänvisningar till S6-1-3
- Prop. 2011/12:35: Avsnitt 3, Författningskommentar till 19 § mönstringslagen (1983:929)
6.2. Anställningsförhållanden
I kapitel 2 i sjöarbetskonventionen regleras frågor om sjömäns anställningsförhållanden vilka innefattar bl.a. rätt till anställningsavtal samt bestämmelser om lön, arbetstider och bemanningskrav. Det är således fråga om sådana grundläggande krav som i de allra flesta fall redan är reglerade i svensk rätt. Några av bestämmelserna i kapitlet har dock inte några svenska motsvarigheter varför följande ändringar och tillägg föreslås.
6.2.1. Anställningsavtalet
Regeringens förslag: På fartyg som används i internationell fart ska tillämpliga kollektivavtal även finnas tillgängliga på engelska.
Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Sjöfartens Arbetsgivareförbund (SARF) motsätter sig förslaget och anför att det förhållandet att redaren erhållit ett s.k. sjöarbetscertifikat innebär att det på goda grunder kan antas att all relevant dokumentation inklusive tillämpliga kollektivavtal noga genomgåtts vid tillsynsförrättningen när certifikatet erhölls. Därefter finns ingen anledning att närmare undersöka befintlig ombord förvarad dokumentation annat än under vissa förhållanden. Sveriges Redareförening instämmer i yttrandet. Transportstyrelsen efterlyser ett förtydligande av vad som menas med att kollektivavtalen måste finnas ”tillgängliga” på fartyget.
Skälen för regeringens förslag: I standard A2.1.2 i konventionen föreskrivs att en kopia av det kollektivavtal som utgör hela eller en del av anställningsavtalet för sjömän ska finnas tillgänglig ombord. Om språket i avtalet är annat än engelska ska det även finnas tillgängligt på engelska, utom för fartyg som endast går i inrikes sjöfart.
Enligt 4 § sjömanslagen (1973:282) ska arbetsgivaren sörja för att anställningsavtal med sjöman är skriftligt. Ett anställningsavtal hänvisar ofta till villkoren i ett tillämpligt kollektivavtal. I 58 § sjömanslagen föreskrivs att tillämpliga kollektivavtal ska finnas tillgängliga på fartyget. Däremot finns ingen bestämmelse om att avtalet även måste finnas på engelska.
SARF och Sveriges Redareförening har ansett det tillräckligt att det vid erhållandet av sjöarbetscertifikatet konstaterats att konventionens krav är uppfyllda och att det därför saknas anledning att kräva att kollektivavtal på engelska även fortsättningsvis måste finnas ombord. Regeringen konstaterar inledningsvis att bestämmelsen i standard A2.1.2 inte lämnar utrymme för någon valmöjlighet. Härtill kan anföras att kravet på kollektivavtal på engelska ombord fyller en funktion i sjömännens intresse eftersom inte alla sjömän talar samma språk som det i fartygets
flaggstat. Genom den engelska versionen kan även dessa sjömän, i vart fall i större utsträckning än annars, tillgodogöra sig innehållet i avtalen.
Transportstyrelsen har undrat vad det innebär att avtalen måste finnas ”tillgängliga” på fartyget. Enligt regeringens uppfattning kan det inte krävas att avtalen finns i utskriven pappersversion för att konventionens krav ska vara uppfyllt. Mot bakgrund av den digitalisering som fortlöpande omfattar allt fler områden måste kravet på tillgänglighet anses uppfyllt genom att elektroniska versioner på t.ex. CD-skivor eller rederiets intranät finns att tillgå på fartygen.
Regeringen föreslår således att ett tillägg görs i sjömanslagen med det innehållet att tillämpliga kollektivavtal ska finnas även på engelska på fartyg som används i internationell fart. Därmed är konventionens krav uppfyllt.
Hänvisningar till S6-2-1
- Prop. 2011/12:35: Avsnitt Författningskommentar till 58 § sjömanslagen (1973:242)
6.2.2. Övriga bestämmelser
Utredningen har bedömt att övriga bestämmelser om anställningsförhållanden i kapitel 2 i konventionen är uppfyllda genom befintliga regler i svensk författning och kollektivavtal. Regeringen delar denna bedömning.
6.3. Bostäder, rekreationsmöjligheter, mat och förplägnad
Sjöarbetskonventionens bestämmelser om bostäder och rekreationsmöjligheter som återfinns i kapitel 3 har redan sina motsvarigheter i svensk lag. Däremot saknas vissa bestämmelser med anknytning till mat och förplägnad.
6.3.1. Mat anpassad till kulturell och religiös bakgrund
Regeringens förslag: Maten ombord ska vara anpassad till besättningsmedlemmarnas olika kulturella och religiösa bakgrunder.
Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Livsmedelsverket anser att även kravet på att maten ska ha lämpligt näringsvärde bör läggas till i den föreslagna bestämmelsen. Verket menar att begreppet näringsvärde inte ska uppfattas som liktydigt med att kosten ombord ska vara av fullgod kvalitet.
Skälen för regeringens förslag: I regel 3.2.1 i sjöarbetskonventionen föreskrivs att fartyg ska medföra och servera mat och dricksvatten av lämplig kvalitet, näringsvärde och kvantitet som är tillräcklig för fartygets behov och är anpassat till olika kulturella och religiösa bakgrunder. I 4 kap.5 och 6 §§fartygssäkerhetslagen (2003:364) finns bestämmelser om mat och vatten ombord. Dessa bestämmelser motsvarar kraven i regel 3.2.1 förutom i fråga om kravet om hänsyn till olika kulturella och religiösa bakgrunder. I likhet med utredningen anser
regeringen att ett tillägg med sådan innebörd bör göras i fartygssäkerhetslagen.
Livsmedelsverket har påtalat att begreppen ”näringsvärde” och ”fullgod kvalitet” inte är liktydliga och att ett tillägg därför bör göras i lagen.
Regeringen konstaterar att regel 3.2.1 visserligen är formulerad som att maten ska uppfylla tre olika kriterier – ”lämplig kvalitet” (kursiv. här), ”näringsvärde” och ”kvantitet”. I 4 kap. 5 § fartygssäkerhetslagen föreskrivs redan i dag att kosten ska vara tillräcklig och av ”fullgod kvalitet” (kursiv. här). Fartygssäkerhetslagens krav på matens kvalitet synes i vart fall inte vara lägre än konventionens. I kriteriet ”fullgod kvalitet” måste rimligtvis, enligt regeringens uppfattning, ligga att maten innehåller lämpligt näringsvärde.
Hänvisningar till S6-3-1
- Prop. 2011/12:35: Avsnitt Författningskommentar till 5 § lagen (1998:958) om vilotid för sjömän
6.3.2. Utbildning, certifikat och ålderskrav för fartygskockar
I konventionen finns bestämmelser om att sjömän som är anställda som fartygskockar med ansvar för matlagning ska vara utbildade, kvalificerade och ha befunnits kompetenta för sin befattning ombord. Vidare att de ska anses behöriga endast om de antingen tjänstgjort till sjöss under en viss tid eller avlagt examen som kock. När det gäller fartyg som framförs med en besättning om mindre än tio är kraven något lättare. Här gäller att alla som hanterar livsmedel i köket ska vara utbildade eller instruerade på områden som innefattar livsmedels- och personlig hygien och handhavande och förvaring av livsmedel ombord.
Vidare finns en bestämmelse om att ingen sjöman som inte fyllt 18 år får vara anställd, sysselsatt eller arbeta som fartygskock.
För att uppfylla dessa konventionskrav behöver de svenska bestämmelserna ändras. Ändringarna kan dock ske på lägre författningsnivå än i lag varför några förslag härom inte lämnas i denna proposition.
6.4. Hälso- och sjukvård, särskilt tandvård
Kapitel 4 i konventionen är omfattande och behandlar områdena hälso- och sjukvård, välfärd och social trygghet. Den inledande delen i konventionskapitlet, regel 4.1, handlar om sjuk- och tandvård ombord och i land och syftar till att skydda sjömännens hälsa samt att tillförsäkra dem snabb tillgång till vård.
Hänvisningar till S6-4
- Prop. 2011/12:35: Avsnitt 5.3.3
6.4.1. Gällande svenska regler om sjukvård och tandvård
Rätten till vårdförmåner i Sverige regleras främst genom hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) och tandvårdslagen (1985:125).
Med hälso- och sjukvård avses enligt 1 § hälso- och sjukvårdslagen (HSL) åtgärder för att medicinskt förebygga, utreda och behandla sjukdomar och skador. Med tandvård avses enligt 1 § tandvårdslagen åtgärder för att förebygga, utreda och behandla sjukdomar och skador i munhålan. Enligt 3 § HSL och 5 § tandvårdslagen ska landstingen erbjuda hälso- och sjukvård och tandvård till dem som bor i landstingets
område. Landstingen ska, enligt 4 respektive 6 §§ erbjuda dem som inte är bosatta inom området omedelbar hälso- och sjukvård respektive omedelbar tandvård.
För sjömän finns dessutom bestämmelser i sjömanslagen (1973:282) som reglerar bl.a. förhållanden när sjöman är sjuk eller har skadats.
I socialförsäkringsbalken (SFB) regleras främst frågor om ersättningar vid olika arbetshinder, t.ex. på grund av sjukdom eller ålderdom. Inom EU-rätten förekommer bestämmelser som reglerar vilket lands sociala trygghetssystem som migrerande EU-medborgare ska omfattas av. Denna EU-rättsliga reglering finns främst i EG-förordningen nr 883/2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen6.
6.4.2. Konventionens bestämmelser om sjuk- och tandvård
I regel 4.1.1 och 4.1.2 i konventionen föreskrivs att varje medlemsstat ska se till att alla sjömän på fartyg som för dess flagg omfattas av fullgoda hälsoskyddsåtgärder och har snabb tillgång till god sjukvård när de tjänstgör ombord samt att tillgången är i princip kostnadsfri. Vidare ska, enligt regel 4.1.3, sjömän ombord på fartyg inom medlemsstatens territorium ges tillgång till medlemsstatens sjukvårdsresurser i land om sjömännen behöver omedelbar sjukvård.
I standard A4.1.1 anges närmare att medlemsstaterna ska vidta åtgärder för att se till att sjömännen har tillgång till hälso- och sjukvård, inklusive vad som på engelska benämns ”essential dental care”. Åtgärderna ska bl.a. säkerställa att sjömännen ges hälso- och sjukvård som i största möjliga utsträckning är jämförbar med det skydd och den vård som vanligen finns för landbaserad personal, att hälso- och sjukvården är kostnadsfri i den mån det är förenligt med medlemsstatens nationella lagstiftning samt att den inte är begränsad till att avse behandling av sjuka eller skadade utan också omfattar förebyggande åtgärder.
Kraven i regel 4.1.1 och 4.1.3 är delvis uppfyllda genom 4 § HSL respektive 6 § tandvårdslagen tillsammans med 37 § sjömanslagen. I sistnämnda bestämmelse pekas befälhavaren ut som den som ska sörja för att sjuk eller skadad sjöman, som har befattning på fartyg, erhåller betryggande vård ombord eller i land. Vården omfattar också bl.a. läkarbehandling och läkemedel. Om sjömannen är sjuk eller skadad under väntetid vilar ansvaret på arbetsgivaren. Med väntetid avses sådan del av anställningstiden under vilken sjömannen inte har befattning på fartyg men utför arbete för arbetsgivarens räkning eller står till dennes förfogande. Ytterligare bestämmelser finns i Sjöfartsverkets föreskrifter och allmänna råd (SJÖFS 2000:21) om sjukvård och apotek på fartyg.
De nämnda bestämmelserna uppfyller således konventionens krav såvitt avser sjuk eller skadad sjöman. När det gäller nödvändig tandvård finns dock endast bestämmelsen i 6 § tandvårdslagen som föreskriver att landstingen ska erbjuda dem som visats i landstingskommunen utan att vara bosatta där omedelbar tandvård, se närmare nästa avsnitt.
6 Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 av den 29 april 2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen (EUT L 166, 30.4.2004 s. 1, Celex 32004R0883).
Hänvisningar till S6-4-2
- Prop. 2011/12:35: Avsnitt 6.4.3
6.4.3. Förslag avseende sjömännens tandvård
Regeringens förslag: Befälhavaren ska sörja för att en sjöman som har befattning på ett fartyg som inte uteslutande går i inre fart, får oundgänglig tandvård.
Arbetsgivaren ska betala kostnaden för oundgänglig tandvård.
Utredningens förslag: Bestämmelserna skiljer sig begrepps-, utformnings- och dispositionsmässigt något från regeringens.
Remissinstanserna: Stockholms universitet – Institutet för sjö- och transporträtt anser att översättningen av ”essential dental care” till ”akut tandvård” är missvisande och att det i stället är ”nödvändig tandvård” som avses i konventionen. Enligt Socialstyrelsen bör begreppet vidgas till att innefatta även sådan tandvård som inte kan anstå eftersom även en måttlig fördröjning av behandlingen kan medföra allvarliga följder ur ett odontologiskt perspektiv. Sjöfartens Arbetsgivareförbund (SARF) önskar ett klargörande av huruvida även eventuella transportkostnader ska ersättas av arbetsgivaren.
Skälen för regeringens förslag
Rätt till oundgänglig tandvård
Som beskrivits i avsnitt 6.4.2 framgår av standard A4.1.1 att hälso- och sjukvård innefattar även ”essential dental care”. Någon motsvarighet till 37 § sjömanslagen (1973:282) om att befälhavaren ska sörja för att sjuk eller skadad sjöman får betryggande vård ombord eller i land finns inte när det gäller sjöman i behov av sådan tandvård. Regeringen delar utredningens uppfattning att en bestämmelse måste införas för att Sverige ska uppfylla konventionens krav när det gäller tandvård. Bestämmelsen bör ha samma utformning som 37 § som innebär att befälhavaren pekas ut som den som ska sörja för att sjömannen får tandvården.
För att inte gå utöver konventionens tillämpningsområde bör bestämmelsen begränsas till att avse sjöman på fartyg som inte uteslutande går i inre fart. I avsnitt 5.3.3 redovisas förslaget att införa en bestämmelse i 3 § sjömanslagen med en definition av vad som avses med inre fart i lagen. Vidare bör, som utredningen föreslagit, bestämmelsen placeras i en ny paragraf, 37 a §.
Stockholms universitet – Institutet för sjö- och transporträtt liksom Socialstyrelsen har haft synpunkter på förslaget att översätta ”essential dental care” till ”akut tandvård”. Regeringen anser att synpunkterna är välgrundade. Lagrådet har ansett det olämpligt att använda begreppet ”nödvändig tandvård” eftersom det finns i andra författningar där det har en annan innebörd. Regeringen föreslår därför i stället begreppet ”oundgänglig tandvård”. Den faktiska skillnaden mellan sådan tandvård och akut tandvård ska dock inte tillmätas för stor betydelse. Fortfarande avses en vård som inte kan anstå utan besvärliga följder.
Betalning av kostnader
Av regel 4.1.2 framgår att sjömännens tillgång till hälso- och sjukvård enligt punkt 1, dvs. hälso- och sjukvård inklusive nödvändig tandvård, ska vara i princip kostnadsfri. Att arbetsgivaren ska betala kostnaden för vården av sjuk eller skadad sjöman regleras i 38 § sjömanslagen. Någon motsvarande bestämmelse som gäller tandvård finns däremot inte. För att uppfylla konventionens bestämmelse bör således ett tillägg göras i lagen med den innebörden att arbetsgivaren ska betala kostnaden även för oundgänglig tandvård för sjöman som har befattning på sådant fartyg som avses i 37 a §. Regeringens förslag skiljer sig språkligt något från utredningens. Genom att bestämmelsen placeras i en egen paragraf, 38 a §, uppnås dessutom bättre överensstämmelse med lagens övriga disposition.
Sjöfartens Arbetsgivareförbund (SARF) har undrat huruvida eventuella transportkostnader ska ersättas av arbetsgivaren. Regeringen finner inget stöd för en sådan tolkning av konventionen och konstaterar att i förarbetena till 38 § sjömanslagen (prop. 1973:40 s. 164) talas enbart om kostnader för erforderlig ”sjukvård”. Härmed avses rimligtvis debitering av sjukvårdsavgift o.dyl. För det fall även kringkostnader i form av t.ex. transportkostnader skulle omfattas torde detta ha omnämnts särskilt. Det finns inte skäl till annan bedömning när det gäller tandvårdskostnadernas omfattning.
Hänvisningar till S6-4-3
- Prop. 2011/12:35: Avsnitt 3, 8.2, Författningskommentar till sjömanslagen (1973:242), Författningskommentar till 37 a § sjömanslagen (1973:242)
6.5. Redarens ansvar för lön vid sjömäns sjukdom och skada
Regel 4.2 i konventionens kapitel om hälso- och sjukvård, välfärd och social trygghet handlar om redarens ansvar för lön och kostnader vid sjömäns sjukdom och skador. Bestämmelserna syftar till att säkerställa att sjömän är skyddade mot ekonomiska konsekvenser av sjukdom, skada eller dödsfall som har samband med anställningen.
Hänvisningar till S6-5
- Prop. 2011/12:35: Avsnitt 6.6
6.5.1. Gällande svenska regler om sjömäns ersättning vid sjukdom
Enligt det allmänna sjukförsäkringssystemet har arbetstagare rätt att vid sjukdom behålla lön och andra anställningsförmåner (sjuklön). Detta regleras i lagen (1991:1047) om sjuklön, härefter SjLL. Enligt SjLL utges sjuklön under 13 dagar efter den inledande karensdagen vilket arbetsgivaren är skyldig att betala. Sjuklönen uppgår till 80 procent av anställningsförmånerna. I 1 § SjLL anges att lagen inte inskränker den rätt till sjuklön som kan finnas enligt någon annan lag.
Efter den period då arbetsgivaren är skyldig att betala sjuklön har arbetstagaren rätt till sjukpenning från Försäkringskassan enligt socialförsäkringsbalken (SFB). Utöver sjukpenningen kan kompletterande ersättningar utges i form av t.ex. kollektivavtalade försäkringar.
I sjömanslagen finns bestämmelser om sjömäns rätt till ersättning vid sjukdom eller skada. Dessa bestämmelser är således en specialreglering i
förhållande till SjLL och SFB. Härutöver finns kollektivavtalsreglerade förmåner för sjömän.
Den aktuella bestämmelsen i sjömanslagen, 34 §, är dispositiv såtillvida att det är tillåtet att avtala om utvidgade förmåner för arbetstagaren (prop. 1973:40 s. 162). Enligt gällande kollektivavtal på området har arbetstagarna rätt till lön under sjukdom i upp till 150 dagar, beroende på hur länge de varit anställda i rederiet. Därefter får sjömannen sjukpenning från Försäkringskassan enligt de allmänna reglerna om sjukförsäkring.
6.5.2. Konventionens bestämmelser om sjuklön
I standard A4.2.3 finns bestämmelser om att redaren ska betala sjuklön, när sjukdom eller skada leder till sjömannens arbetsoförmåga. Enligt A4.2.3 a) ska full lön betalas så länge den skadade eller sjuka personen är kvar ombord eller till dess denne rest hem, och enligt A4.2.3 b) ska full eller partiell lön betalas till sjömannen enligt föreskrifterna i nationella lagar eller andra författningar eller kollektivavtal från den tidpunkt sjömannen rest hem eller sattes i land fram till tillfrisknandet eller till dess han eller hon är berättigad till kontant ersättning enligt medlemsstatens lagstiftning, om detta inträffar tidigare.
I standard A4.2.4 anges vidare att medlemsstaten i lag eller förordning kan begränsa redarens ansvar för att betala lön helt eller delvis för sjömän som inte är ombord till en tid som inte får understiga 16 veckor, dvs. 112 dagar, från den dag skadan uppstod eller sjukdomen började.
Härutöver finns en bestämmelse i anvisning B4.2.2 enligt vilken det i nationella lagar eller andra författningar får föreskrivas att en redare inte längre ska svara för kostnaderna för sjuk eller skadad sjöman från den tidpunkt då förmåner kan utgå från ett system med obligatorisk sjukförsäkring, obligatorisk olycksfallsförsäkring eller arbetstagarersättning för olyckor. Utredningen har beaktat denna bestämmelse även i samband med frågan om lön vid arbetsoförmåga.
6.5.3. Utredningens tolkning av konventionen
Utredningen har i sitt betänkande föreslagit en ändring i sjömanslagen med den innebörden att redaren ska betala lön under minst 112 dagar, för sjöman som har sjukdom eller skada när han lämnar befattning på fartyg för vilka konventionen gäller.
Utredningen konstaterar dock att konventionens reglering av frågan om sjuklön inte är helt klar, och anför att tolkningen av konventionen kan ifrågasättas. Den oklarhet som utredningen syftar på är förhållandet mellan standard A4.2.3 b) och anvisningen B4.2.2 å ena sidan och standard A4.2.4 å andra sidan. De förra bestämmelserna tycks medföra att redarens skyldighet att betala lön kan upphöra vid den tidpunkt då medlemsstatens socialförsäkringssystem ger sjömannen rätt till ersättning från detta. Den senare bestämmelsen synes i stället innebära att den tid, under vilken redaren ska betala lön till sjuk eller skadad sjöman som inte
längre är ombord, inte får begränsas i nationell lagstiftning till en tid som understiger 112 dagar.
Hänvisningar till S6-5-3
- Prop. 2011/12:35: Avsnitt 6.5.5
6.5.4. Sjömanslagens bestämmelser om sjuklön – prop. 2009/10:161
Vid tiden för betänkandets avlämnande hade 34 § sjömanslagen en lydelse som innebar att lön utgick till sjöman när denne hade befattning på fartyg, även om han var arbetsoförmögen på grund av sjukdom eller skada. Vidare att lönen utgick under ett visst antal dagar – 60 respektive 30 beroende på utrikes eller inrikes fart – från den dag sjömannen lämnade befattning om han då hade sjukdom eller skada och var arbetsoförmögen på grund därav.
I prop. 2009/10:161, som beslutades i mars 2010, föreslogs ändringar i bl.a. 34 § sjömanslagen med den innebörden att för sjömän på fartyg som inte uteslutande går i inre fart, behålls rätten till lön så länge sjömannen är ombord. För tid därefter ska sjömannen ha rätt till ersättning enligt SjLL och SFB. För sjömän i inre fart togs bestämmelserna om lön enligt sjömanslagen bort, vilket innebar att dessa sjömän i stället skulle uppbära ersättning enligt de allmänna sjukförsäkringsreglerna i SjLL och SFB.
Syftet med de föreslagna ändringarna var att likställa sjuklöneförhållandena mellan sjömän i inre fart och landanställda, eftersom de historiska skillnaderna i arbetsförhållandena mellan sjömän och landanställda inte längre kunde anses föreligga såvitt gällde sjömän i inre fart. Därför skulle ersättning utgå enligt det allmänna försäkringssystemet för dessa sjömän (a.prop. s. 21 ff).
Eftersom sjöarbetskonventionen redan hade antagits när propositionen utarbetades och beslutades togs även konventionens bestämmelser i beaktande. Regeringen gjorde därvid den bedömningen att konventionens bestämmelser om sjuklön rimligen måste förstås så att standard A4.2.4 om skyldighet för redaren att betala lön i minst 112 dagar, endast kan avse den situationen när en stat inte har något sjukersättningssystem med ersättning från det allmänna. I annat fall skulle inte bestämmelsen i A4.2.3 b) fylla någon funktion (a.prop. s. 27).
Ändringarna i sjömanslagen trädde i kraft den 1 februari 2011.
6.5.5. Är konventionens krav avseende sjömäns sjuklön uppfyllt?
Regeringens bedömning: Konventionens bestämmelser om lön vid sjukdom (arbetsoförmåga) är uppfyllda genom nuvarande bestämmelser i svensk rätt.
Utredningens förslag: Överensstämmer inte med regeringens bedömning. Utredningen föreslog en ändring i sjömanslagen (1973:282) med den innebörden att sjömännen har rätt till lön under minst 112 dagar när de lämnar befattningen på fartyget.
Remissinstanserna: Sjöfartens Arbetsgivareförbund (SARF) önskar ett klargörande av innebörden i konventionstexten.
Skälen för regeringens bedömning: Det grundläggande syftet med regel 4.2 är att se till att sjömän är skyddade mot ekonomiska förluster på grund av sjukdom eller skada i samband med deras anställning. För
Sveriges del uppnås syftet genom bestämmelsen i 34 § sjömanslagen som ger sjömän på fartyg som inte uteslutande går i inre fart rätt till lön enligt sjömanslagen så länge sjömannen är kvar ombord, och genom de allmänna sjukförsäkringsregler som berättigar till ersättning för tid därefter. Såsom konstaterades i prop. 2009/10:161 är konventionens krav enligt standard A4.2.3 b) därmed uppfyllt, se närmast föregående avsnitt.
Regeringen vidhåller således sin tidigare uppfattning om hur konventionens krav måste förstås. Denna uppfattning överensstämmer inte med utredningens tolkning att rätt till lön enligt sjömanslagen måste utgå under minst 112 dagar innan det allmänna sjukförsäkringssystemet träder in. Såsom beskrivits i avsnitt 6.5.3 anförde utredningen dock att dess tolkning kan ifrågasättas.
Regeringens uppfattning innebär att sjömanslagen inte behöver ändras för att konventionens krav på sjuklön ska vara uppfyllda i svensk rätt.
Hänvisningar till S6-5-5
6.6. Redarens ansvar för sjukvårdskostnader m.m.
Regel 4.2 innehåller, som beskrivits inledningsvis i avsnitt 6.5, även bestämmelser om redarens ansvar för kostnader vid sjömannens ohälsa. Bestämmelserna behandlas i detta delavsnitt.
Hänvisningar till S6-6
- Prop. 2011/12:35: Avsnitt 5.3.3
6.6.1. Rätt till ersättning för kostnader för sjukvård i visst antal dagar
Regeringens förslag: Om en sjöman har en sjukdom eller en skada när han eller hon lämnar befattning på fartyg ska arbetsgivaren betala kostnader för vård under högst 112 dagar om sjömannen vårdas i ett annat land än det där han eller hon är bosatt och fartyget inte uteslutande går i inre fart.
Utredningens förslag: Överensstämmer inte med regeringens.
Utredningens förslag innebar ett större kostnadsansvar för arbetsgivaren än vad sjöarbetskonventionen kräver.
Remissinstanserna: Endast Sjöfartens Arbetsgivareförbund (SARF) berör frågan och uttalar därvid att det inte motsätter sig förslaget.
Skälen för regeringens förslag: I standard A4.2.1 a) föreskrivs att redare ska svara för de kostnader som uppstår för sjömän som arbetar på deras fartyg till följd av sjukdom och skada från den dag tjänstgöringen påbörjas till den dag de anses vederbörligen hemsända, eller som härrör från deras anställning mellan dessa datum. Enligt standard A4.2.2 kan nationella lagar eller andra författningar begränsa redarens ansvar för att betala kostnaderna för sjukvård, kost och logi till en period som dock inte får understiga 16 veckor från den dag skadan uppstod eller sjukdomen började.
I den svenska lagstiftningen regleras frågan i 38 § sjömanslagen (1973:282). Bestämmelsen är uppdelad i kostnadsansvar för vård under
den tid sjömannen har befattning på fartyg och för vård under tiden därefter om sjömannen var sjuk eller skadad när han lämnade befattningen. En sjöman anses lämna sin befattning när han eller hon inte tjänstgör på fartyget.
I 38 § första stycket föreskrivs att arbetsgivaren ska bestrida kostnaden för vård av sjuk eller skadad sjöman, som har befattning på fartyg. Någon begränsning i tid anges inte i detta fall. I förarbetena till sjömanslagen (prop. 1973:40, s. 163–164) anges att så länge sjömannen har befattning ombord på fartyget bestrids kostnaden för all erforderlig sjukvård av arbetsgivaren. I denna del motsvarar således den svenska lagstiftningen det som konventionen kräver. I nämnda proposition (a.a., s. 164) förklaras vidare att också om sjömannen lämnar befattningen bör han, under en begränsad tid därefter, få fri sjukvård på arbetsgivarens bekostnad. I 38 § andra stycket sjömanslagen regleras således arbetsgivarens skyldighet att bestrida kostnaderna i de fall sjömannen har sjukdom eller skada när han lämnar befattning på fartyg eller när han får sjukdom eller skada under väntetid. Kostnadsansvaret sträcker sig då högst 42 dagar eller, om sjömannen vårdas i annat land än det där han är bosatt, under högst 84 dagar. Eftersom konventionen föreskriver ett kostnadsansvar endast till och med den dag sjömannen anses vederbörligen hemsänd, är den svenska bestämmelsen mer generös för sjömannen i de fall vårdkostnaderna avser tid i det land där han eller hon är bosatt. Arbetsgivarens kostnadsansvar fortgår ju härvid under totalt 42 dagar. I propositionen (a.a., s. 164) anges också att detta gäller oavsett om sjömannen stannar kvar i anställningen eller inte när han lämnar befattningen på fartyget. Eftersom artikel 19.8 i ILO:s stadga föreskriver att antagandet av en ny konvention eller ett medlemslands ratifikation inte anses påverka någon lag som tillerkänner berörda arbetstagare mer gynnsamma villkor än de som föreskrivs i konventionen, bör inte 38 § andra stycket ändras i denna del. Regeringen konstaterar således att konventionens krav är mer än väl uppfyllt härvidlag och bortser därmed från utredningens förslag som ålade ett större kostnadsansvar för arbetsgivaren.
När det däremot gäller en sjöman som under sin sjukdom eller skada vårdas i ett annat land än det där han eller hon är bosatt är förhållandet annorlunda. I den situationen kan sjömannen inte anses vederbörligen hemsänd än vilket innebär att konventionens krav med kostnadsansvar under 16 veckor, dvs. 112 dagar, sträcker sig längre än sjömanslagens 84 dagar. Bestämmelsen i 38 § andra stycket sjömanslagen bör således ändras från 84 dagar till högst 112 dagar som arbetsgivaren ska betala kostnader för vård av sjömannen. Det bör noteras att av förarbetena framgår att praxis har tolkats så att en sjöman, som hemsänds från utlandet för fortsatt vård i hemlandet, vid hemkomsten kan komma i åtnjutande av vård på arbetsgivarens bekostnad under den tid som återstår av stadgade tolv veckor, dvs. 84 dagar (a.prop. s. 164). Det innebär att arbetsgivarens kostnadsansvar även täcker in resan hem vilket i sin tur innebär en överensstämmelse med konventionens krav på ”vederbörligen hemsänd”.
Det bör noteras att diskussionen om oklara bestämmelser och tolkningssvårigheter från närmast föregående avsnitt om sjömannens rätt till lön vid arbetsoförmåga inte aktualiseras här, trots att de båda situa-
tionerna regleras under samma standard A4.2 om redarens ansvar. Någon bestämmelse som motsvarar A4.2.3 (b), som handlar om begränsning av redarens ansvar att betala lön till dess sjömannen är berättigad till ersättning enligt den berörda medlemsstatens lagstiftning, finns inte när det gäller redarens ansvar för kostnader för sjukvård m.m. Visserligen finns den tidigare nämnda bestämmelsen i anvisningarna i del B (B4.2.4) vilken utredningen behandlat såsom tillhörande bestämmelserna om lön, inte kostnader för sjukvård. Oavsett vilken reglering i del A som bestämmelsen kompletterar, kan regeringen emellertid konstatera dels att den återfinns i del B av koden som inte är bindande, dels att om regeringen ändå skulle välja att beakta den, skulle det innebära en mindre gynnsam situation för sjömännen än vad som gäller enligt A4.2.2.
Hänvisningar till S6-6-1
- Prop. 2011/12:35: Avsnitt Författningskommentar till 38 § sjömanslagen (1973:242)
6.7. Social trygghet
Regel 4.5 i konventionen handlar om socialförsäkring och syftar till att säkerställa att sjömännen får tillgång till socialförsäkringsskydd. Enligt de närmare föreskrifterna i regel 4.5.2 och 4.5.3 åtar sig varje medlemsstat att successivt ordna ett fullständigt socialförsäkringsskydd som inte är mindre förmånligt än det som landbaserad personal har.
Hänvisningar till S6-7
- Prop. 2011/12:35: Avsnitt 8.1.2, Författningskommentar till Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser socialförsäkringsbalken
6.7.1. Gällande svenska regler om socialförsäkring
Bosättningsbaserade och arbetsbaserade förmåner
Bestämmelser om socialförsäkring finns sedan den 1 januari 2011 samlade i socialförsäkringsbalken (SFB). Dessförinnan återfanns bestämmelserna i ett stort antal olika författningar.
Socialförsäkringsförmånerna är enligt 4 kap. 2 § SFB uppdelade i bosättningsbaserade förmåner (5 kap.), arbetsbaserade förmåner (6 kap.) och övriga förmåner (7 kap.).
Enligt 5 kap. 2 § SFB anses en person vara bosatt i Sverige om han eller hon har sitt egentliga hemvist här i landet. Enligt 5 kap. 3 § SFB anses den som kommer till Sverige och kan antas komma att vistas här under längre tid än ett år vara bosatt i landet. Han eller hon har därmed rätt till de bosättningsbaserade förmånerna som utgörs av t.ex. föräldrapenning på grundnivå, handikappersättning, garantipension, efterlevandestöd och bostadsbidrag.
Den som arbetar i Sverige har dessutom rätt till de arbetsbaserade förmånerna som syftar till att täcka inkomstbortfall, se 6 kap. 6 § SFB. Dessa utgörs av bl.a. föräldrapenning på sjukpenningnivå, sjukpenning, aktivitetsersättning, arbetsskadeersättning och inkomstrelaterad efterlevandepension.
Arbete som sjöman
Arbete som sjöman på svenskflaggat handelsfartyg anses enligt 6 kap. 3 § SFB som arbete i Sverige. Det är således flaggstatsprincipen som råder. Detsamma gäller om arbetet utförs i anställning på utländskt
handelsfartyg som en svensk redare hyr i huvudsak obemannat (s.k. bareboat charter), om anställningen sker hos redaren eller hos någon arbetsgivare som redaren har anlitat. Detsamma gäller också anställning hos ägaren till ett svensk handelsfartyg eller hos någon arbetsgivare som anlitats av ägaren, om fartyget hyrs ut till en utländsk redare i huvudsak obemannat. Arbetet som sjöman på ett utländsk handelsfartyg i övriga fall anses inte som arbete i Sverige. Enligt 6 kap. 3 § andra stycket avses med sjöman den som enligt 3 § sjömanslagen (1973:282) ska anses som sjöman.
6.7.2. EU-regler om socialförsäkring
Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 av den 29 april 2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen7 trädde i kraft den 1 maj 2010. Syftet med förordningen är, liksom den samtidigt upphävda förordning (EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen8, dels att garantera att den som rör sig mellan medlemsländerna är försäkrad i något land, dels att undvika uppkomsten av dubbelförsäkring. Personer ska också ha rätt till intjänade rättigheter när de flyttar till en annan stat. För EESländerna kommer förordningen 883/2004 att tillämpas genom ett särskilt avtal som förväntas kunna träda i kraft under år 2011. Fram till dess gäller fortfarande förordningen 1408/71. För Schweiz finns ännu inte något särskilt avtal om att tillämpa förordningen 883/2004 varför förordningen 1408/71 förfarande gäller i förhållande till Schweiz.
Genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1231/2010 av den 24 november 2010 om utvidgning av förordning (EG) nr 883/2004 och förordning (EG) nr 987/2009 till att gälla de tredjelandsmedborgare som enbart på grund av sitt medborgarskap inte omfattas av dessa förordningar9 är förordningen 883/2004 också tillämplig på tredjelandsmedborgare. För Schweiz gäller dock tills vidare förordningen 859/2003 om tredjelandsmedborgares rättigheter. Förutsättningarna härför är att personen lagligen vistas i en medlemsstat och inte enbart på grund av sitt medborgarskap redan är omfattad av förordningen.
En grundläggande princip i förordning (EG) nr 883/2004 är att en person, på vilken förordningen är tillämplig, ska omfattas av lagstiftningen i endast ett land. Som huvudregel är det arbetslandets lagstiftning som är tillämplig. Det är således arbetslandets nationella regler som träder i kraft för rätten till en socialförsäkringsförmån. Den nationella utformningen av de olika socialförsäkringsförmånerna kan dock variera mellan länderna.
Särskilda regler för sjömän finns i förordningen. För personer anställda ombord på ett fartyg som för en medlemsstats flagg är det detta land (flaggstatens) lagstiftning som är tillämplig enligt förordningen.
7 EUT L 166, 30.4.2004 s. 1 (Celex 32004R0883). 8 EGT L 149, 5.7.1971 s. 2 (Celex 31971R1408). 9 EUT L 344, 29.12.2010 s. 1 (Celex 32010R1231).
Sverige har också träffat bilaterala avtal om social trygghet med vissa länder. I flera av avtalen finns bestämmelser om sjömäns socialförsäkringstillhörighet vilka i samtliga fall bygger på flaggstatsprincipen.
Hänvisningar till S6-7-2
- Prop. 2011/12:35: Avsnitt 6.7.5
6.7.3. Konventionens bestämmelser
Socialförsäkringsskyddets omfattning
Enligt regel 4.5.1 ska varje medlemsstat se till att alla sjömän har tillgång till socialförsäkringsskydd enligt koden och ska, enligt regel 4.5.2, åta sig att successivt ordna ett fullständigt sådant skydd. I regel 4.5.3 anges att skyddet inte ska vara mindre förmånligt än det som landbaserad personal har.
I standard A4.5.1 räknas de områden upp där det fullständiga socialförsäkringsskyddet ska införas, nämligen hälso- och sjukvård, familjeförmåner, förmåner vid sjukdom, arbetslöshet, ålderdom, arbetsskada och moderskap samt förmåner vid invaliditet och till efterlevande. Skyddet ska komplettera det skydd som ges enligt regel 4.1 om hälso- och sjukvård och 4.2 om redares ansvar. Enligt standard A4.5.2 ska det skydd som varje medlemsstat ska tillhandahålla innefatta minst tre av de nio områden som räknas upp i A4.5.1.
Bosättningsprincipen
Av standard A4.5.3 framgår att varje medlemsstat ska vidta åtgärder för att ge det kompletterande skyddet till alla sjömän som vanligtvis bor på dess territorium. Skyddet får inte vara mindre förmånligt än det som landbaserad personal som bor på dess territorium har. Enligt konventionen är det således bosättningsprincipen som gäller.
Bosättningsprincipen kan dock frångås. I standard A4.5.4 föreskrivs att medlemsstaten genom bi- eller multilaterala avtal eller särskilda regler inom regionala organisation för ekonomisk integration får fastställa andra regler om den socialförsäkringslagstiftning som sjömännen lyder under. Exempel på detta är de rättsakter där frågor reglerats med stöd av EU-kompetens.
Hänvisningar till S6-7-3
- Prop. 2011/12:35: Avsnitt 6.7.5
6.7.4. Sammanfattning
Enligt sjöarbetskonventionen råder bosättningsprincipen, dvs. lagstiftningen i det land där sjömannen är bosatt ska tillämpas. Enligt svensk rätt gäller enligt SFB att den som arbetar i Sverige är berättigad till de arbetsbaserade socialförsäkringsförmånerna. Sjömän som visserligen är bosatta i Sverige men som inte arbetar på ett svenskflaggat fartyg anses inte arbeta i Sverige och har följaktligen bara rätt till de bosättningsbaserade förmånerna. För att uppfylla konventionen som föreskriver att alla sjömän som bor på en medlemsstats territorium ska ha ett socialförsäkringsskydd som inte är mindre förmånligt än det som landbaserad personal i det landet har, måste dessa sjömän även få rätt till svenska arbetsbaserade förmåner.
Eftersom undantag får göras från konventionens bosättningsprincip genom t.ex. multilaterala avtal, innebär det emellertid att endast sjömän som arbetar på fartyg från tredjeland berörs. Sjömän som arbetar på fartyg där flaggstaten är ett EU/EES-land, omfattas nämligen i stället av EU-lagstiftningen och därmed av hela socialförsäkringen i flaggstaten. Detsamma gäller för sjömän som arbetar på fartyg vars flaggstat Sverige har ingått ett avtal om social trygghet med. Dessa sjömän omfattas av de delar av socialförsäkringen i flaggstaten som avtalet gäller.
6.7.5. Förslag om utvidgat socialförsäkringsskydd
Regeringens förslag: Arbete som sjöman på ett handelsfartyg från tredjeland ska anses som arbete i Sverige, om sjömannen är bosatt i
Sverige och fartyget inte uteslutande går i sådan inre fart som avses i 3 § sjömanslagen (1973:282). Detta gäller inte fiskefartyg och traditionsfartyg.
Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.
Regeringens förslag är utformat i enlighet med konventionens tillämpningsområde.
Remissinstanserna: Försäkringskassan och Penstionsmyndigheten anför att de inte har några synpunkter på förslaget. Arbetsförmedlingen noterar att förmåner vid arbetslöshet inte omnämns i betänkandet.
Skatteverket tillstyrker förslaget men anför också att antalet personer som har rätt till socialförsäkringsförmåner, men för vilka socialavgifter inte kan tas ut på grund av att personerna inte är skattskyldiga i Sverige, kan komma att öka. Sjöbefälsförbundet kritiserar förslaget och anför att förslaget innebär att samtidigt som sjömän i inre fart undantas från konventionen anses det befogat att se till att sjömän, som arbetar utanför
EU/EES-området eller i ett icke konventionsbundet land, erhåller ett fullt socialförsäkringsskydd genom sitt boende i Sverige. Landbaserad personal som arbetar på motsvarande sätt erhåller inte skydd i Sverige.
Skälen för regeringens förslag: För att uppfylla sjöarbetskonventionens krav på att alla sjömän som vanligtvis bor i Sverige har ett fullständigt socialförsäkringsskydd som inte är mindre förmånligt än det som landbaserad personal har, måste lagstiftningen ändras. I annat fall har inte sjömän som är bosatta i Sverige men som arbetar på tredjelandsflaggat fartyg rätt till de arbetsbaserade svenska socialförsäkringsförmånerna.
Utredningen har prövat olika alternativ för att kunna uppfylla konventionens krav och därvid förordat en ändring i socialförsäkringslagen (1999:799) med den innebörden att för en sjöman som är bosatt i Sverige ska även arbete på utländskt fartyg anses som arbete i Sverige. På så sätt får sjömannen tillgång även till de arbetsbaserade socialförsäkringsförmånerna. Regeringen delar uppfattningen att detta alternativ är det mest ändamålsenliga.
Arbetsförmedlingen har påtalat att förmåner vid arbetslöshet inte omnämns i betänkandet. Regeringen erinrar om att av de nio områden som räknas upp i standard A4.5.1 endast tre behöver omfattas av det fullständiga skyddet för att konventionens krav ska vara uppfyllt, se
avsnitt 6.7.3. Skatteverket har anfört att antalet personer som har rätt till socialförsäkringsförmåner, men för vilka socialavgifter inte kan tas ut på grund av att personerna inte är skattskyldiga i Sverige, kan komma att öka. Frågan om uttagande av socialavgifter i internationella förhållanden behandlas dock inte inom ramen för detta lagstiftningsärende. Sjöbefälsförbundet har kritiserat förslaget och gjort en jämförelse mellan sjömän i inre fart och sjömän utanför EU/EES-området. Regeringen kan härvid endast konstatera att konventionens krav måste genomföras i svensk rätt, om konventionen ratificeras. Såsom redovisats i avsnitt 5.3.2 anser regeringen inte att konventionen bör tillämpas i större omfattning än den kräver.
Utredningen har föreslagit att arbete på utländskt fartyg ska anses som arbete i Sverige. Enligt regeringens uppfattning skulle den definitionen dock även innefatta fartyg flaggade i EU- och EES-länderna, vilket medför att för sjömän som arbetar ombord på sådana fartyg skulle såväl bosättnings- som flaggstatsprincipen komma att gälla, se avsnitt 6.7.2 och 6.7.3. För att undvika dels en situation med parallella lagvalsprinciper för vissa kategorier sjömän, dels koncentrera regleringen till de sjömän som avses bör i stället begreppet fartyg från tredjeland användas i författningstexten. För överensstämmelse med dels kravet på kommersiell verksamhet i artikel II punkt 4 i konventionen dels den befintliga terminologin i den paragraf som reglerar området bör dessutom anges att det är fråga om handelsfartyg.
Härutöver bör bestämmelsen preciseras ytterligare för att begränsa personkretsen till de sjömän som konventionen omfattar. För det första bör det anges att det är sjömän som är bosatta i Sverige som avses i den nya bestämmelsen. För det andra bör det anges att det endast är arbete på fartyg som inte uteslutande går i inre fart som omfattas, jfr. avsnitt 5.3.2 och 5.3.3. Enligt Lagrådet kan det i och för sig sättas i fråga om det finns tillräckliga skäl för att göra ett sådant undantag. Syftet med förslagen är emellertid endast att införliva sjöarbetskonventionens regler i svensk lagstiftning. Det saknas enligt regeringens uppfattning därför anledning att i detta sammanhang utvidga socialförsäkringsreglerna till vad som ligger utanför konventionen. Vidare bör undantag föreskrivas för fiskefartyg och traditionsfartyg vilka enligt artikel II punkt 4 inte omfattas av konventionen även om de används i kommersiell verksamhet.
Regeringen vill upplysningsvis påminna om att socialförsäkringslagen upphörde att gälla i och med socialförsäkringsbalkens införande den 1 januari 2011, men de aktuella bestämmelserna har överförts oförändrade till balken. Regeringens föreslagna författningsändring avser således socialförsäkringsbalken.
Hänvisningar till S6-7-5
6.8. Sjöarbetscertifikat m.m.
I kapitel 5 i sjöarbetskonventionen finns bestämmelser om medlemsstaternas ansvar för att genomföra och tillämpa de principer och rättigheter som fastställs i artiklarna i konventionen och de särskilda skyldigheter som föreskrivs i kapitel 1–4.
Hänvisningar till S6-8
- Prop. 2011/12:35: Avsnitt 7
6.8.1. Sjöarbetscertifikat och försäkran om överensstämmelse med sjöarbetskonventionen
Regeringens förslag: Definitioner av uttrycken sjöarbetscertifikat och försäkran om överensstämmelse med sjöarbetskonventionen införs i fartygssäkerhetslagen.
Ett svenskt fartyg med en bruttodräktighet om minst 500 som används i internationell fart eller i inrikes fart i ett annat land ska ha ett sjöarbetscertifikat och en försäkran om överensstämmelse med sjöarbetskonventionen. Detta gäller inte fiskefartyg, traditionsfartyg eller fartyg som ägs eller brukas av svenska staten och som används uteslutande för statsändamål och inte för affärsdrift.
Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.
Något uttryckligt undantag för statsfartyg föreslogs dock inte.
Remissinstanserna: Kustbevakningen anför att fartyg som förvaltas av myndigheten inte ska omfattas av kraven på sjöarbetscertifikat och försäkran om överensstämmelse. Fartyg som ägs eller brukas av svenska staten och som används uteslutande för statsändamål och inte för affärsdrift är normalt undantagna från krav på innehav av certifikat och dokument enligt fartygssäkerhetslagen.
Skälen för regeringens förslag
Flaggstatens ansvar
Regel 5.1 handlar om flaggstatens ansvar och har till syfte att säkerställa att varje medlemsstat fullgör sina skyldigheter enligt konventionen med avseende på fartyg som för statens flagg. Medlemsstaterna ska därför inrätta ett system för inspektion och certifiering av arbetsförhållandena till sjöss och se till att arbets- och levnadsförhållandena för personal på fartyget uppfyller standarderna i konventionen. Ett sjöarbetscertifikat tillsammans med en försäkran om överensstämmelse med konventionen ska därvid utgöra ett tillräckligt bevis vid första påseendet, s.k. prima facie-bevis, för att medlemsstaten har inspekterat det fartyg som bär dess flagg liksom att konventionens krav har uppfyllts i den omfattning certifikatet visar.
Definitioner
Av regel 5.1.3.3 framgår att ett sjöarbetscertifikat utgör ett intyg över att sjömännens arbets- och levnadsförhållanden på fartyget har varit föremål för tillsyn och att kraven i nationella lagar och andra författningar är uppfyllda. En försäkran om överensstämmelse med sjöarbetskonventionen består, enligt standard A5.1.3.10, av två delar, en som upprättas av den behöriga myndighet som inspekterat fartyget och en som redaren ska upprätta. Denna försäkran ska bifogas certifikatet.
Dokumenten sjöarbetscertifikat och försäkran om överensstämmelse med konventionen finns i dag inte reglerade i svensk rätt. I fartygssäkerhetslagen (2003:364) finns dock föreskrifter om de andra certifikat som krävs för fartyget, t.ex. fartcertifikat och fribordscertifikat.
Regeringen finner i likhet med utredningen att det är lämpligt att i fartygssäkerhetslagen införa bestämmelser där begreppen sjöarbetscertfikat och försäkran om överensstämmelse med konventionen definieras. Lagrådet har påtalat att för att definitionen av sjöarbetscertifikat ska överensstämma med regel 5.1.3.3 bör definitionen kompletteras med att fartyget har uppfyllt inte bara de krav på arbets- och levnadsförhållanden som följer av fartygssäkerhetslagen (2003:364) och sjömanslagen (1973:282) utan även av mönstringslagen (1983:929) och lagen (1998:958) om vilotid för sjömän samt av föreskrifter som har meddelats med stöd av lagarna. Regeringen delar denna uppfattning och föreslår en sådan lydelse av bestämmelsen.
Utfärdande eller förnyelse av certifikat
Ett sjöarbetscertifikat ska enligt regel 5.1.3.6 utfärdas eller förnyas när det efter en tillsynsförrättning har konstaterats att ett fartyg uppfyller eller fortsätter att uppfylla kraven i konventionen. Certifikatet ska registreras i ett register som ska vara tillgängligt för allmänheten. Enligt regel 5.1.3.3 ska fartyget också medföra och bevara certifikatet.
I regel 5.1.3.1 föreskrivs att bestämmelserna om certifikat och försäkran är tillämpliga på fartyg med en bruttodräktighet om minst 500 som används i internationell sjöfart eller som för en medlemsstats flagg och opererar från en hamn, eller mellan hamnar, i ett annat land. Om redaren gör en framställning därom ska bestämmelserna även tillämpas på fartyg av samma storlek som inte går i internationell fart. Med internationell fart avses enligt samma regel sjöfart från ett land till en hamn utanför det landet.
I 2 kap. 3 § fartygssäkerhetslagen finns bestämmelser om att ett fartyg ska ha de certifikat som anges i lagen eller i föreskrifter som meddelats med stöd av lagen. Ett certifikat ska visa att fartyget vid en besiktning före utfärdandet av certifikatet motsvarade föreskrivna krav. I 3 kap. samma lag finns bestämmelser om krav för användning av fartyg, bl.a. att det ska ha vissa certifikat.
Såsom utredningen föreslagit bör tillägg göras i fartygssäkerhetslagen där krav på innehav av sjöarbetscertifikat och försäkran om överensstämmelse med sjöarbetskonventionen föreskrivs. Eftersom konventionen inte är tillämplig på fiskefartyg eller traditionsfartyg, vilket däremot fartygssäkerhetslagen är, bör tilläggen innehålla undantag för dessa fartygstyper. Utformningen av regeringens förslag avviker något från utredningens.
Kustbevakningen har anfört att dess fartyg bör undantas från kravet på certifikat och försäkran. Utredningen har inte heller föreslagit certifikatskrav för dessa fartyg utan synes ha ansett att de inte faller in under kriterierna i regel 5.1.3.1. Regeringen har i avsnitt 5.3.1 bedömt att statsfartyg över huvudtaget inte bör omfattas av konventionens bestämmelser.
Ett uttryckligt undantag från kraven på sjöarbetscertifikat och överensstämmelse med sjöarbetskonventionen bör föreskrivas.
Övrigt
Av Transportstyrelsens föreskrifter om tillsyn (TSFS 2009:2) framgår att ombord på fartyget ska finnas bl.a. de certifikat och övriga dokument som har utfärdats för fartyget. Konventionens bestämmelse om att fartyget ska medföra och bevara sjöarbetscertifikat och försäkran om överensstämmelse föranleder därför inget tillägg i befintliga författningar.
Hänvisningar till S6-8-1
6.8.2. Tillsyn av svenska fartyg
Regeringens förslag: Transportstyrelsen utövar tillsyn över arbets- och levnadsförhållandena ombord. Tillsynen avser, förutom fartygssäkerhetslagen, även sjömanslagen, arbetsmiljölagen, mönstringslagen och lagen om vilotid för sjömän samt föreskrifter som har meddelats med stöd av dessa lagar.
Bestämmelser om tillsyn finns i fartygssäkerhetslagen.
Utredningens förslag: Överensstämmer inte med regeringens.
Utredningen lämnade inget förslag när det gäller omnämnandet av de författningar som tillsynen avser.
Remissinstanserna: Inga synpunkter har framförts.
Skälen för regeringens förslag
Tillsyn över arbets- och levnadsförhållandena ombord
Transportstyrelsen utövar i dag tillsyn enligt fartygssäkerhetslagen och enligt föreskrifter som meddelats med stöd av lagen när det gäller fartyget och dess utrustning och drift m.m., säkring av last som ännu inte har förts ombord, rederiers säkerhetsorganisation och arbetsmiljön ombord. I tillsynen ingår såväl den inledande besiktningen, som kan leda fram till att certifikat utfärdas, som därefter följande besiktningar och kontroller för att se till att gällande föreskrifter efterlevs liksom för att förnya certifikaten. Tillsynen omfattar även inspektioner vilka görs när tillsynsmyndigheten finner det motiverat.
När det gäller sjöarbetskonventionen föreskrivs i standard A5.1.3.1 och A5.1.2.3 att det utfärdade certifikatet gäller i högst fem år och att det ska gälla med förbehåll för en mellanliggande inspektion inom viss tid. Den mellanliggande inspektionen ska vara lika omfattande och grundlig som den som görs för att förnya certifikatet.
Det är naturligt att Transportstyrelsen tilldelas detta nya tillsynsansvar i linje med en av sina huvuduppgifter att vara tillsynsmyndighet inom transportområdet.
Vilka förhållanden blir föremål för tillsyn?
I standard A5.1.3.1 hänvisas till tillägg A5-1 till konventionen där de förhållanden som måste besiktigas och konstateras uppfylla konventionens krav i nationella lagar och andra författningar räknas upp. Det är
fråga om minimiålder, läkarintyg, sjömännens utbildning och kvalifikationer, sjömännens anställningsavtal, användning av privata rekryterings- och förmedlingskontor, arbetstid och vilotid, bemanningsnivåer, bostäder och rekreationsmöjligheter ombord, mat och förplägnad, skydd av hälsa och säkerhet samt förebyggande av olyckor, sjukvård ombord, rutiner för klagomål ombord och utbetalning av löner.
Förslag
I likhet med utredningen föreslår regeringen ett tillägg i 5 kap. 1 § första stycket fartygssäkerhetslagen som innebär att Transportstyrelsens tillsyn även ska omfatta arbets- och levnadsförhållandena ombord. Lagrådet har föreslagit att av förenklingsskäl kan tillägget avseende arbets- och levnadsförhållandena ombord sammanföras med den nuvarande punkten 4 om arbetsmiljön ombord. Regeringen instämmer i och för sig i förenklingsresonemanget men föredrar av tydlighetsskäl att placera bestämmelsen om det nya tillsynsområdet i en egen punkt.
I Transportstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (TSFS 2009:2) om tillsyn inom sjöfartsområdet finns de närmare föreskrifterna om den tillsyn som styrelsen utövar i dag. Föreskrifterna stöder sig på bemyndiganden i fartygssäkerhetslagen och fartygssäkerhetsförordningen (2003:438). De närmare föreskrifter som krävs för att uppfylla konventionens krav angående tillsynens innehåll, certifikatets giltighetstid m.m. meddelas lämpligast på samma sätt.
I 5 kap. 1 § tredje stycket anges att i frågor som avser arbetsmiljön ska tillsynen också avse att arbetsmiljölagen (1977:1160), lagen (1998:958) om vilotid för sjömän och föreskrifter meddelade med stöd av dessa lagar följs. Lagrådet har påpekat att det på motsvarande sätt bör anges att tillsynen över arbets- och levnadsförhållandena ombord ska avse nämnda lagar samt även sjömanslagen (1973:282) och mönstringslagen (1983:929). Regeringen delar denna uppfattning och följer Lagrådets förslag till utformning av tredje stycket.
I sjömanslagen (1973:282) bör införas en ny paragraf som anger att bestämmelser om tillsyn finns i fartygssäkerhetslagen. Detta eftersom sjömanslagen inte innehåller några bestämmelser om tillsyn, men däremot om förhållanden som ska ingå i tillsynen av sjömännens arbets- och levnadsförhållanden ombord.
Hänvisningar till S6-8-2
6.8.3. Inspektion av utländska fartyg
En medlemsstat får inspektera alla utländska fartyg som i sin normala verksamhet eller av driftstekniska skäl angör en hamn i medlemsstaten. Inspektionen får ske i syfte att granska efterlevnaden av sjöarbetskonventionens krav avseende sjömännens arbets- och levnadsförhållanden. Även fartyg som är registrerade i en stat som inte ratificerat konventionen får inspekteras. Bestämmelser om detta finns i artikel V punkt 4 och regel 5.2.1 i konventionen. Vidare anges i regel 5.2.2 att varje medlemsstat ska godkänna ett sjöarbetscertifikat och en försäkran om överensstämmelse med konventionen som bevis på efterlevnaden av
kraven i konventionen. Inspektionen ska därför huvudsakligen begränsas till en granskning av certifikatet och försäkran.
I fartygssäkerhetslagen finns liknande bestämmelser om tillsyn i form av inspektion av utländska fartyg. I 5 kap. 9 § föreskrivs att inspektionen, när det gäller förhållanden som omfattas av certifikat, ska begränsas till granskning av fartygets certifikat eller motsvarande handlingar om det inte finns grundad anledning att anta att fartyget avviker från uppgifterna i certifikatet i något väsentligt avseende.
I konventionens standard A5.2.1.1–5 finns en uppräkning av de omständigheter som kan leda till en mer ingående inspektion för att fastställa hur arbets- och levnadsförhållandena är ombord. Så är fallet om certifikatet och intyget inte visas upp, inte hålls aktuella, inte innehåller den information som krävs eller av annat skäl är ogiltiga. Detsamma gäller när det finns uppenbara skäl att tro att förhållandena på fartyget inte uppfyller kraven i konventionen, när det finns rimliga skäl att tro att fartyget skiftat flagg för att undvika efterlevnad av konventionen eller när det finns klagomål om att konventionen inte efterlevs.
Om det vid den grundligare inspektionen visar sig att arbets- och levnadsförhållandena inte är i enlighet med kraven ska inspektören göra fartygets befälhavare uppmärksam på bristerna och fastställa ett slutdatum för avhjälpande av dem. Om bristerna är betydande ska berörda redar- och sjöfolksorganisationer i hamnstaten upplysas därom.
Konventionens bestämmelser om när och hur en mer ingående inspektion ska ske genomförs lämpligast i Transportstyrelsens föreskrifter med stöd av bemyndiganden i fartygssäkerhetslagen och fartygssäkerhetsförordningen, se närmast föregående avsnitt. Några lagbestämmelser om detta behövs inte.
6.8.4. Inskränkningar i rätten att nyttja fartyg
Regeringens förslag: Ett fartygs resa får förbjudas om det finns skälig anledning att anta att fartyget i något väsentligt avseende har brister i skyddet mot ohälsa, olycksfall eller otrygghet avseende arbets- och levnadsförhållanden.
Utredningens förslag: Överensstämmer i sak med regeringens. Remissinstanserna: Sjöfartens Arbetsgivareförbund (SARF) anför endast att de delar utredningens uppfattning.
Skälen för regeringens förslag
Konventionens bestämmelse
I standard A5.2.1.6 anges följande. Om ett utländskt fartyg efter en grundligare inspektion inte befinns uppfylla kraven i konventionen och a) förhållandena ombord är klart farliga för sjömännens säkerhet, hälsa eller trygghet, eller b) den bristande efterlevnaden utgör en allvarlig eller upprepad överträdelse av kraven i konventionen, ska inspektören se till att fartyget inte går till sjöss förrän alla fall av bristande överens-
stämmelse har rättats till eller inspektören har godkänt en åtgärdsplan och är förvissad om att planen kommer att genomföras snabbt.
Vad som avses är således en möjlighet för hamnstaten att kvarhålla fartyget.
Svenska bestämmelser
I 2 kap. 3 § fartygssäkerhetslagen föreskrivs att ett svenskt fartyg ska ha de certifikat som anges i lagen eller i föreskrifter som meddelats med stöd av lagen. Transportstyrelsen kan förklara ett certfikat ogiltigt om förhållandena inte längre motsvarar föreskrivna krav och bristerna, trots föreläggande, inte har avhjälpts eller fartyget inte undergår föreskriven tillsyn. Enligt 6 kap. 2 § får ett fartygs resa förbjudas bl.a. om fartyget saknar ett certifikat ombord som det ska ha.
Med stöd av 6 kap. 1 § 2 samma lag får ett fartygs resa också förbjudas om det i något väsentligt avseende har brister i skyddet mot ohälsa och olycksfall. Fartygets ägare eller redare kan med stöd av 6 kap. 11 § i stället föreläggas att inom viss tid avhjälpa bristen eller uppfylla kravet.
I 6 kap. 3 § 3 anges att ett fartygs resa ska förbjudas om någon brist som anges i 1 § medför omedelbar fara för liv, fartyget, dess besättning eller passagerare och vissa där nämnda åtgärder inte är tillräckliga för att undanröja faran.
Förslag
För det fall ett svenskt fartyg saknar sjöarbetscertifikat – vilket det enligt förslaget i avsnitt 6.8.1 kommer att finnas krav på – får fartygets resa förbjudas med stöd av 6 kap. 2 § fartygssäkerhetslagen. Detsamma gäller enligt 6 kap. 1 § 2 om fartyget i något väsentligt avseende har brister i skyddet mot ohälsa eller olycksfall. Är bristerna så allvarliga att det föreligger en omedelbar fara för bl.a. liv, ska nyttjandeförbud beslutas.
Konventionens bestämmelser är således i huvudsak redan uppfyllda genom fartygssäkerhetslagen. Det som saknas är en möjlighet att meddela nyttjandeförbud när bristerna är så allvarliga att förhållandena är klart farliga även för sjömännens trygghet, jfr beskrivningen av innehållet i standard A5.2.1.6 ovan. Bestämmelsen i 6 kap. 1 § 2 fartygssäkerhetslagen bör därför ändras i form av ett tillägg avseende otrygghet.
Utredningen har emellertid föreslagit att bestämmelsen också omformuleras på så sätt att ”i något väsentligt avseende har brister i etc” byts ut mot ”brister i skyddet som är farliga för etc” för bättre överensstämmelse med konventionen och för att uppnå språklig logik. Inom parentes sagt noterar regeringen att det i regel A5.2.1.6 talas om ”förhållanden som är klart farliga för etc”. Frågan är om kravet i konventionen, så som det är formulerat, medför att fartygssäkerhetslagens bestämmelse måste ändras eller om konventionens krav är uppfyllt i och med nuvarande lydelse.
Regeringen konstaterar att den aktuella bestämmelsen i 6 kap. 1 § fartygssäkerhetslagen överfördes oförändrad från den förra fartygssäkerhetslagen (1988:49) vilken i sin tur motsvarar bestämmelsen i föregångaren, lagen (1965:719) om säkerhet till sjöss. Av förarbetena till
sistnämnda lag (prop. 1965:132, s. 118) som ersatte lagen den 16 oktober 1914 (nr 349) om tillsyn å fartyg (härefter tillsynslagen) framgår dock följande. ”Tillsynslagens bestämmelse om att fartygs resa får förbjudas om brister i fartyget är av den beskaffenheten att en fortsatt resa kan antagas medföra livsfara för de ombordvarande, har utsatts för hård kritik eftersom den hindrar ingripanden i uppenbara fall och hämmar en effektiv tillsyn.” Bestämmelsen omformulerades därför till den nuvarande lydelsen vilket innebar att bl.a. kriteriet ”livsfara” togs bort. Det anfördes dock att det ska vara fråga om ett påtagligt åsidosättande av väsentliga sjösäkerhetskrav.
Det kan diskuteras huruvida brister som är ”farliga” eller ”klart farliga” innebär ett högre eller lägre krav än bestämmelsens nuvarande ”i något väsentligt avseende har brister i”. Enligt regeringens uppfattning är det inte självklart att utredningens förslag medför att kravet sänks, dvs. att möjligheten att kunna kvarhålla ett fartyg ökar. Det kan således finnas en risk för det motsatta vilket kan anses strida mot artikel 19.8 i ILO:s stadga. Mot bakgrund härav och med tanke på den aktuella bestämmelsens långa historik, anser regeringen att den bör kvarstå oförändrad i denna del.
Enligt Lagrådet bör det framgå direkt av paragrafen att den otrygghet som avses är sådan som gäller arbets- och levnadsförhållanden. Regeringen föreslår att paragrafen utformas i enlighet härmed.
Hänvisningar till S6-8-4
- Prop. 2011/12:35: Avsnitt 3, Författningskommentar till 1 § fartygssäkerhetslagen (2003:364)
6.9. Övrigt
Förslaget att Sverige ska ansluta sig till 2006 års sjöarbetskonvention kräver inte bara de i detta avsnitt redovisade lagförslagen utan även att vissa ändringar sker på lägre författningsnivå. I de fall dessa lägre författningsändringar kan förutses medföra kostnader eller andra konsekvenser redovisas dessa i avsnitt 8.
Hänvisningar till S6-9
7. Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
Regeringens förslag: Vissa av de föreslagna bestämmelserna träder i kraft den 1 mars 2012, medan övriga bestämmelser träder i kraft den dag regeringen bestämmer. De föreslagna bestämmelserna i socialförsäkringsbalken ska tillämpas på arbete som utförs efter ikraftträdandet.
Utredningens förslag: Överensstämmer inte med regeringens.
Utredningen har föreslagit att samtliga bestämmelser ska träda i kraft den dag regeringen bestämmer. Vid tiden för utredningens förslag var det emellertid omöjligt att förutse närmare vilken dag konventionen skulle komma att träda i kraft.
Remissinstanserna: Inga synpunkter har framförts. Skälen för regeringens förslag: Sjöarbetskonventionen träder i kraft 12 månader efter den dag då minst 30 medlemsländer som tillsammans står för 33 procent av världshandelstonnaget har ratificerat den. Per den
20 november 2011 har 20 medlemsländer som tillsammans står för mer än nämnda procent av världshandelstonnaget ratificerat konventionen. Det är således inte känt vilken dag konventionen träder i kraft, men det är rimligt att förutsätta att så kommer att ske under år 2012. De länder som ratificerat den måste därmed senast samma dag ha genomfört konventionens krav i sina nationella författningar.
Bland konventionens bestämmelser finns kravet på sjöarbetscertifikat och intyg om överensstämmelse med sjöarbetskonventionen. Dessa dokument utgör ett bevis på att fartygets flaggstat inspekterat fartyget och att konventionens krav på sjömännens arbets- och levnadsförhållanden är uppfyllda. Om ett fartyg vid en inspektion i en hamnstat inte kan visa upp ett sådant certifikat har hamnstaten rätt att kvarhålla fartyget. Dessa förhållanden har beskrivits i avsnitt 6.8.
För att möjliggöra för Transportstyrelsen att kunna utöva tillsyn i form av besiktning av fartyg och därefter utfärda certifikat efter konstaterad uppfyllelse med konventionen, måste vissa bestämmelser träda i kraft innan konventionen träder i kraft. I annat fall riskerar svenskflaggade fartyg att efter sistnämnda datum kvarhållas i en annan stats hamn på grund av att redaren inte kan uppvisa ett sjöarbetscertifikat. Det är därför önskvärt att ett ikraftträdande av nödvändiga bestämmelser kan ske redan den 1 mars 2012 vilket regeringen föreslår. Detta gäller dock endast vissa av förslagen. Bestämmelserna i 3 kap.9 a och 9 b §§fartygssäkerhetslagen om skyldighet att inneha sjöarbetscertifikat m.m. eller bestämmelsen i 6 kap. 1 § samma lag om inskränkningar i rätten att nyttja ett fartyg behöver inte träda i kraft förrän samtidigt med konventionen. Detsamma gäller förslaget om fortsatt giltighetstid för läkarintyg i mönstringslagen (1983:929).
Vidare utvidgas, enligt förslag i avsnitt 2.5, den personkrets som är berättigad till arbetsbaserade socialförsäkringsförmåner. Inte heller detta förslag bör träda i kraft förrän konventionen börjar gälla. Ändringen i socialförsäkringsbalken bör således träda i kraft den dag regeringen bestämmer.
Vidare bör undvikas att utvidgningen av socialförsäkringen får en retroaktiv tillämpning. Vissa arbetsbaserade förmåner gäller t.ex. från och med den första dagen av anställningstiden. Även om retroaktiv utbetalning av förmåner inte aktualiseras därför att vederbörligt anmälnings- eller ansökningsförfarande har inte gjorts tidigare, bör föreskrivas att den nya bestämmelsen ska tillämpas på sådant arbete som utförs efter ikraftträdandet. I annat fall kommer konventionen att tillämpas i större utsträckning än vad som krävs. Enligt Lagrådet framstår det som oklart om övergångsbestämmelsen ger avsett resultatet vid beräkning av pensionsgrundande inkomst på så sätt att sådan inkomst skulle beräknas utifrån årsinkomsten från anställningen som sjöman, även om ikraftträdandet skulle ske vid en annan tidpunkt än ett årsskifte. Frågan bör enligt Lagrådet övervägas närmare. Regeringen anser emellertid att den föreslagna övergångsbestämmelsen ger avsett resultat, se vidare författningskommentaren angående den bestämmelsen.
8. Kostnader och andra konsekvenser
Hänvisningar till S8
- Prop. 2011/12:35: Avsnitt 6.9
8.1. Det allmänna
8.1.1. Transportstyrelsen
Transportstyrelsen kommer att bli tillsyns- och föreskriftsmyndighet över sjöarbetskonventionens efterlevnad i Sverige. Den nya verksamheten kommer att utgöras av faktiskt tillsynsarbete, utfärdande av certifikat, utarbetande av föreskrifter och rutiner samt diverse övrig administration.
Inspektörer kommer att behöva utbildas för att kunna genomföra den tillsyn som krävs innan certifikat kan utfärdas för svenskflaggade fartyg och när utländska fartyg i svenska hamnar ska inspekteras. Förutom en grundläggande utbildning är det rimligt att tänka sig att viss fortbildning kommer att vara nödvändig. Detta kommer att generera kostnader.
När det gäller själva tillsynen av svenska fartyg kommer denna verksamhet dock att finansieras med hjälp av avgifter såsom sedan lång tid sker inom sjöfartsområdet och som sedan år 2011 sker inom även övriga transportslag rörande Transportstyrelsens verksamhet i form av tillsyn (jfr. prop. 2010/11:30). Införandet av sjöarbetskonventionen kan därigenom komma att påverka myndighetens avgiftssättning.
Transportstyrelsen har vidare själv påtalat att den utsätts för ett antal årliga externa revisioner av bl.a. EU och IMO, och att det därför inte är omöjligt att även ILO-revisioner kan komma att aktualiseras efter en ratificering av sjöarbetskonventionen. Sådana revisioner tar i anspråk arbetskraft från Transportstyrelsen i varierande grad.
Vidare innebär anslutningen till konventionen en utökning av myndighetens verksamhet i form av löpande föreskriftsarbete, förvaltning av verksamheten och upprätthållande av kompetens inom området. Tillsammans medför detta kostnader.
Det är troligt att Transportstyrelsen även kommer att bli ansvarig för uppgiften att kontrollera utbildningen av och certifiera fartygskockar. Eftersom detta är ett nytt område kan uppstartskostnader av olika slag påräknas.
Transportstyrelsen kommer slutligen att hålla register över genomförd tillsyn av konventionens efterlevnad. Detta innebär att befintligt datasystem kommer att behöva utökas eller anpassas.
Sammanfattningsvis innebär anslutningen till sjöarbetskonventionen att Transportstyrelsens får nya uppgifter som motsvarar två till tre årsarbetskrafter under uppbyggnadsskedet och minst en och en halv årsarbetskraft under förvaltningsskedet. I mångt och mycket finns det dock synergieffekter att uppnå i form av t.ex. samordnad tillsyn över arbets- och levnadsförhållandena och befintliga tillsynsområden. Regeringen gör sammantaget bedömningen att tillkommande uppgifter inte kommer att inverka på befintliga anslagsramar.
8.1.2. Utökade socialförsäkringsförmåner
Socialförsäkringsuttag
Enligt nuvarande svenska bestämmelser har sjömän som är bosatta i Sverige och som arbetar på ett fartyg som för annan än svensk eller EUflagg inte rätt till de svenska arbetsbaserade socialförsäkringsförmånerna, se avsnitt 6.7. För att uppfylla sjöarbetskonventionens krav på att alla sjömän ska ha tillgång till ett visst socialförsäkringsskydd måste således svensk rätt ändras. I propositionen föreslås därför att socialförsäkringsbalken ändras så att även arbete på handelsfartyg från tredjeland anses som arbete på svenskt fartyg. Därmed får alla i Sverige bosatta sjömän – oavsett på vilket fartyg de arbetar – del av såväl de bosättningsbaserade som de arbetsbaserade socialförsäkringsförmånerna.
Förslaget innebär följaktligen att antalet personer som är berättigade att utnyttja socialförsäkringssystemet ökar. Det är mycket svårgörligt att kunna presentera en exakt siffra på hur många som berörs, dels eftersom sjömän normalt inte mönstrar på utländska fartyg, dels eftersom det inte finns någon klar definition på vem som är sjöman. I andra sammanhang har dock en uppskattning gjorts på grundval av antal utfärdade s.k. SID (Seafarers ID Cards). Med beaktande härav samt med tanke på att de flesta i Sverige bosatta sjömän som inte arbetar på svenskflaggade fartyg i stället arbetar på fartyg med EU/EES-flagg, gör regeringen bedömningen att det rör sig om högst cirka 1 000 personer som arbetar på tredjelandsfartyg.
När det gäller påverkan på statens kostnader för hanteringen och uttaget av de arbetsbaserade förmånerna för dessa personer görs bedömningen att den blir högst marginell. Enligt AKU (Statistiska centralbyråns arbetskraftsundersökning) för maj 2011 ingår för närvarande cirka 5 miljoner personer i arbetskraften vilka därmed är potentiella mottagare av de arbetsbaserade förmånerna. En ökning av den gruppen med cirka 1 000 personer ger endast en försumbar påverkan på utgifterna.
Administration m.m.
Förutom Försäkringskassans verksamhet i samband med den utökade tillgången till socialförsäkringsuttaget kommer Skatteverkets verksamhet att beröras. Skatteverket aktualiseras när det gäller debitering av arbetsgivaravgifter och egenavgifter som ligger till grund för det statliga socialförsäkringssystemet. De nya bestämmelserna kan komma att medföra utökad administration framför allt i förhållande till de utländska arbetsgivarna.
Mot bakgrund av den förhållandevis begränsade grupp sjömän förslaget handlar om kan det dock med fog antas att verksamheten inte kommer att växa i någon större utsträckning. De utökade kostnader som förslaget kan komma att medföra bedöms därför inte påverka den befintliga anslagsramen.
Hänvisningar till S8-1-2
8.2. Sjöfartsnäringen
Allmänt
Antagandet av 2006 års sjöarbetskonvention har på det stora hela välkomnats av sjöfartsnäringen. Det gäller såväl det faktum att överskådligheten av de olika rättsområden som aktualiseras förenklas avsevärt i och med ett samlat dokument, som att de frågor som regleras uppfattas som väsentliga för en säker och ändamålsenlig sjöfart. Det är också av vikt att den stat som ratificerat konventionen får rätt att inspektera alla fartyg som anlöper dess hamnar, oavsett om fartygens flaggstater har ratificerat konventionen eller inte.
Förslaget att inte också inkludera fartyg som endast går i inre fart i bestämmelsernas tillämpningsområde innebär att i stort sett hela skärgårdsflottan faller utanför. Detta är naturligtvis till fördel ekonomiskt sett för de små rederier som annars skulle ha berörts.
Såsom framhållits tidigare är redan merparten av konventionens bestämmelser gällande rätt i Sverige. Detta innebär att de konsekvenser som följer av ett genomförande av konventionen i sin helhet är förhållandevis begränsade. Följande kostnader och konsekvenser kan dock förutses.
Tillsyn och utfärdande av certifikat
Av de fartyg som omfattas av konventionens bestämmelser ska de med en bruttodräktighet över 500, som används i internationell fart eller i inrikes fart i ett annat land, ha ett sjöarbetscertifikat och en försäkran om överensstämmelse med sjöarbetskonventionen. För att få ett certifikat och en försäkran måste fartyget genomgå en initialbesiktning och därefter, för att förnya certifikatet och försäkran, underkastas regelbunden tillsyn. Den tid som fartyget ställs till tillsynsmyndighetens förfogande innebär givetvis ett avbräck i redarens intäkter. Transportstyrelsen samordnar dock sin verksamhet inom de olika tillsynsområden vilket minimerar denna tid. Den sammanlagda tillsynstiden för fartyget bör därför inte utökas särskilt mycket.
Transportstyrelsens verksamhet i form av bl.a. tillsyn och ärendehandläggning är avgiftsbelagd vilket innebär att redaren kommer att få betala för tillsynsförrättningarna och utfärdandet av de två dokumenten. Beloppen kommer rimligtvis att ligga i paritet med nuvarande liknande avgifter.
I augusti 2011 fanns 192 fartyg med en bruttodräktighet över 500 registrerade i det svenska fartygsregistret.
Bestridande av tandvårdskostnader
Bestämmelsen om arbetsgivarens ansvar för betalning av sjömännens kostnader för oundgänglig tandvård är ny. Såsom framhålls i avsnitt 6.4.3 och 9.1 är det fråga om tandvård som omfattar begränsade åtgärder av närmast akut art, och inte tandvård i allmänhet. Det finns dessutom inget som talar för att sjömän av i dag är utsatta för värre tandbesvär än arbetstagare i allmänhet. Området är även begränsat på så sätt att det
gäller för sjömän under den tid de har befattning på fartyg. Det bör vidare beaktas att denna fråga, liksom övriga frågor som regleras i sjöarbetskonventionen, handlar om att tillförsäkra sjömännen en miniminivå i form av drägliga arbetsförhållanden. Detta tillhopa föranleder regeringen att göra den bedömningen att de kostnader som kan komma att uppstå är försumbara.
Övrigt
Redaren kommer att få bekosta utbildning för de sjömän som arbetar som fartygskockar.
Enligt standard A3.2.3 i konventionen ska fartygskockar vara utbildade, kvalificerade och kompetenta för sin befattning. Kraven omfattar bl.a. kunskap om praktisk matlagning, livsmedelshygien, miljöskydd och hälsa. Av anvisning B3.2.2.1 följer att sjömän bör vara behöriga som fartygskockar endast om de har a) tjänstgjort till sjöss under minst den tid som den behöriga myndigheten föreskriver, eller b) avlagt examen som den behöriga myndigheten föreskriver eller examen vid en godkänd utbildning som kockar. Certifikat kan utfärdas direkt av myndigheten eller vid en godkänd kockutbildning som står under myndighetens tillsyn. För att uppfylla konventionens krav måste ett tillägg ske i svenska bestämmelser. Detta regleras emellertid lämpligast på lägre författningsnivå varför denna proposition inte innehåller några förslag till riksdagen härvidlag.
Det kommer att åligga myndigheten att besluta om den närmare utformningen av kockutbildningen. Härav följer att det för närvarande inte är möjligt att ange ett bestämt belopp för den kostnad som kommer att belasta redaren.
Konventionens krav på att gällande kollektivavtal ska finnas tillgängliga på engelska innebär att redaren måste ombesörja en översättning i förekommande fall. Detta måste emellertid anses vara en högst marginell kostnad.
Hänvisningar till S8-2
8.3. Den enskilde
Sjöarbetskonventionen innebär att de sjömän som omfattas av konventionen garanteras anständiga arbets- och levnadsförhållanden ombord. Reglerna om att tillsyn ska kunna genomföras på alla fartyg som anlöper en hamn i ett medlemsland – oavsett om fartygets flaggstat ratificerat konventionen eller inte – innebär en ökad säkerhet för alla sjömän.
Kravet om att alla sjömän ska ha tillgång till ett socialförsäkringsskydd som inte är mindre förmånligt än det som landbaserad personal har, innebär att vissa sjömän kommer att kunna nyttja fler svenska socialförsäkringsförmåner. Detta gäller de sjömän som är bosatta i Sverige och som arbetar på utländskt fartyg som inte för EU/EES-flagg eller vars flaggstat omfattas av någon annan bilateral konvention om social trygghet.
Den enskilde sjömannen kommer också att få rätt till nödvändig tandvård när denne har befattning på fartyget.
9. Författningskommentar
9.1. Förslag till lag om ändring i sjömanslagen (1973:242)
3§
Paragrafen ändras genom ett tillägg där det anges vad som i denna lag avses med inre fart om inte annat särskilt anges. Med inre fart avses fart inom landet i hamnar eller på floder, kanaler, insjöar, inomskärs vid kusterna eller i Kalmarsund. För det fall det i någon annan bestämmelse i lagen anges vad som avses med inre fart, gäller den bestämmelsen.
Bestämmelsen har införts efter påpekande från Lagrådet och har behandlats i avsnitt 5.3.3.
37 a §
I en ny paragraf, 37 a §, föreskrivs att befälhavaren ska sörja för att en sjöman som har befattning på fartyg som inte uteslutande går i inre fart får oundgänglig tandvård. I förslaget till ändring i 3 § anges vad som avses med inre fart i sjömanslagen.
Genom bestämmelsen genomförs kravet i standard A4.1.1 i sjöarbetskonventionen där det anges att sjömän förutom hälso- och sjukvård även ska ha tillgång till ”essential” tandvård. Den nya paragrafen införs efter 37 § sjömanslagen, där det föreskrivs att befälhavaren ska sörja för att sjuk eller skadad sjöman, som har befattning på fartyg, erhåller betryggande vård ombord eller i land.
Bestämmelsen innebär att befälhavaren pekas ut som den som ska se till att sjömannen får oundgänglig tandvård när han eller hon behöver sådan.
Exempel på oundgänglig tandvård enligt sjömanslagen är, förutom sådana akuta besvär som medför att sjömannen inte kan utföra sitt arbete, även sådant som vållar stora obehag. Smärre besvär, regelbundna kontroller eller tandvård av estetisk art faller däremot inte in under paragrafens tillämplighet. Med befattning på fartyg avses enligt 3 § sådan befattning ombord som huvudsakligen avser fartygsarbete och gäller annat än enbart tillfälliga göromål. En sjöman anses ha lämnat sin befattning på fartyg när han eller hon inte längre tjänstgör på fartyget, t.ex. under semester eller avmönstring såväl i hemlandet som under fartygets resa. Det innebär alltså inte nödvändigtvis att sjömannen avslutar sin anställning. Att sjömannen under sin vilotid väljer att gå i land, om så är möjligt och tillåts, i stället för att stanna ombord, innebär inte att sjömannen lämnat sin befattning på fartyget. Paragrafen har utformats med beaktande av synpunkter från Lagrådet.
Skyldigheten är också begränsad till att avse sjömän på fartyg som inte uteslutande går i inre fart, vilket överensstämmer i sak med sjöarbetskonventionens bestämmelse i artikel II punkt 1 (i) om dess tillämpningsområde. Paragrafen följer 37 § utformningsmässigt i aktuella delar.
Lagrådet har påtalat det olämpliga med den utformning som föreslogs i lagrådsremissen när det gäller vad som avses med inre fart. På Lagrådets inrådan föreslås därför att 3 § ändras, vilket föranleder följdändringar i bl.a. 37 a §, se kommentaren till 3 § och vad som anförs i avsnitt 5.3.3.
Bestämmelsen om tandvård har kommenterats i avsnitt 6.4.3. I avsnitt 5.3.2 och 5.3.3 behandlas frågan om inre fart.
38 §
I standard A4.2.1 a) i sjöarbetskonventionen föreskrivs att arbetsgivaren ska svara för kostnader på grund av sjukdom eller skada från den dag tjänstgöringen påbörjas till den dag sjömännen anses vederbörligen hemsända och i standard A4.2.2 att perioden inte får understiga 16 veckor, dvs. 112 dagar. I 38 § andra stycket sjömanslagen regleras arbetsgivarens ansvar för bestridande, dvs. betalning, av sjukvårdskostnader för sjömän som är sjuka eller skadade när de lämnar befattning på fartyg. För att uppfylla kravet i konventionen utvidgas därför kostnadsansvaret från 84 dagar till 112 dagar när det gäller sjömän som vårdas i annat land än det där han eller hon är bosatt. Som ytterligare krav gäller att fartyget inte uteslutande går i inre fart.
Ändringen innebär att när det gäller sjömän som vårdas i det land där de är bosatta är kostnadsansvaret oförändrat, dvs. högst 42 dagar. Dessa sjömän är redan vederbörligen hemsända som konventionen föreskriver varför nuvarande reglering i 38 § andra stycket sträcker sig längre än konventionens krav. Om sjömännen vårdas i annat land än där de är bosatta utökas däremot ansvaret från högst 84 till högst 112 dagar.
För att inkludera en sjöman som är bosatt utomlands men vårdas i Sverige (vårdas i annat land än där han är bosatt) gäller utökningen under förutsättning att fartyget inte enbart går i inre fart, dvs. det måste vara ett fartyg som omfattas av sjöarbetskonventionen. Om fartyget i stället enbart går i inre fart gäller fortfarande högst 84 dagars kostnadsansvar oavsett var sjömannen vårdas respektive är bosatt, så länge detta är olika länder.
Om sjukvårdskostnaderna upphör innan respektive högsta antal dagar har nåtts, upphör givetvis också arbetsgivarens kostnadsansvar.
När det gäller begreppet befattning på fartyg hänvisas till kommentaren till 37 a § sjömanslagen.
I paragrafen görs också en ändring till modernare språkbruk genom utbyte av ordet ”bestrida” till ”betala”.
Även denna paragraf har utformats efter Lagrådets påpekande avseende 37 a § när det gäller begreppet inre fart, se kommentaren till 3 och 37 a §§ samt avsnitt 5.3.3.
Genom förslaget, som behandlats i avsnitt 6.6.1, uppfylls kravet i standard A4.2.1 a) och A4.2.2 i sjöarbetskonventionen.
Härutöver görs språkliga ändringar i paragrafen.
38 a §
I en ny paragraf införs en bestämmelse om att arbetsgivaren ska betala kostnaden för oundgänglig tandvård för sjöman som har befattning på sådant fartyg som inte uteslutande går i inre fart. De sjömän som omfattas är de som har befattning på fartyg, och de fartyg som avses är sådana som inte enbart går i inre fart. Begreppet befattning på fartyg har kommenterats under 37 a §. De kostnader som avses är företrädesvis de direkta tandvårdskostnaderna i form av avgifter för vården, inte kringkostnader i form av t.ex. transportkostnader för att nå vården.
Förslaget har justerats i förhållande till lagrådsremissens efter
Lagrådets yttrande avseende 37 a §, se kommentaren till den paragrafen liksom till 3 § sjömanslagen samt avsnitt 5.3.3.
Genom bestämmelsen genomförs kravet i regel 4.2 i konventionen. Förslaget har behandlats i avsnitt 6.4.3.
39, 43 och 44 §
Några smärre språkliga ändringar görs i paragraferna.
58 §
Genom ett tillägg i paragrafen föreskrivs att på fartyg som går i internationell fart ska tillämpliga kollektivavtal även finnas tillgängliga på engelska. Med internationell fart menas annan fart än den som går mellan hamnar i Sverige. Kravet på tillgänglighet innebär inte nödvändigtvis att avtalet måste finnas i pappersform utan anses uppfyllt om avtalet finns att tillgå i elektronisk form, t.ex. på CD-skiva eller via rederiets eller fartygets intranät.
Härutöver görs språkliga ändringar i paragrafen. Bestämmelsen genomför kravet i standard A2.1.2 i konventionen och har behandlats i avsnitt 6.2.1.
61 a §
Av en ny paragraf framgår att regler om tillsyn finns i fartygssäkerhetslagen (2003:364). Härmed avses tillsyn över efterlevnaden av sjömanslagens bestämmelser om sjömännens arbets- och levnadsförhållanden ombord. Tillsynsreglerna finns i 5 kap. 1 § fartygssäkerhetslagen, se avsnitt 9.4. Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.
Paragrafen har redovisats i avsnitt 6.8.2.
Hänvisningar till S9-1
- Prop. 2011/12:35: Avsnitt 8.2
9.2. Förslag till lag om ändring i mönstringslagen (1983:929)
19 §
I andra stycket införs en ändring som innebär att om ett läkarintygs giltighetstid löper ut när fartyget är till sjöss fortsätter intyget att gälla till dess fartyget anlöper nästa hamn där det finns läkare med behörighet att utfärda intyg. Den fortsatta giltighetstiden får dock vara högst tre månader. I övrigt kvarstår befälhavarens skyldighet enligt paragrafen. Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.
Bestämmelsen behöver inte träda i kraft förrän konventionen träder i kraft dvs. den dag regeringen bestämmer.
Konventionens bestämmelser om läkarintyg finns i standard A1.2.9. Den föreslagna bestämmelsen har behandlats i avsnitt 6.1.3.
9.3. Förslag till lag om ändring i lagen (1998:958) om vilotid för sjömän
5 §
I första stycket görs endast en redaktionell ändring.
I tredje stycket införs en skyldighet att höra berörda redar- och sjöfolksorganisationer innan undantag enligt andra stycket får medges. Bestämmelsen, som utformats enligt Lagrådets förslag, genomför i allt
väsentligt kravet i konventionens standard A1.1.3 och har redovisats i avsnitt 6.1.1.
9.4 Förslag till lag om ändring i fartygssäkerhetslagen (2003:364).
Såväl förslag 9.4 som 9.5 avser förslag till lag om ändring i fartygssäkerhetslagen (2003:364). Anledningen till uppdelningen i två förslag är att de båda lagarna föreslås ha olika ikraftträdandedatum.
Ikraftträdandebestämmelserna har behandlats i avsnitt 7.
1 kap.
4 §
I två nya punkter anges vad som i lagen avses med sjöarbetscertifikat och försäkran om överensstämmelse med sjöarbetskonventionen. Motsvarande bestämmelser finns i regel 5.1.3.3 och 5.1.3.4 i konventionen.
Bestämmelsen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. I avsnitt 6.8.1 har förslaget redovisats.
4 kap.
5 §
I paragrafen görs ett tillägg i första stycket om att kosten ska vara anpassad till de ombordanställdas olika kulturella och religiösa bakgrunder. Tillägget är föranlett av bestämmelsen i regel 3.2.1 i konventionen som har motsvarande innehåll.
I andra stycket görs endast en redaktionell ändring. Förslaget har behandlats i avsnitt 6.3.1.
5 kap.
1 §
I första stycket räknas de områden upp över vilka Transportstyrelsen utövar tillsyn enligt lagen och föreskrifter meddelade med stöd av lagen. I en ny punkt föreskrivs att detta gäller även arbets- och levnadsförhållandena ombord. Härmed avses alla de områden som ingår i sjöarbetskonventionens bestämmelser och som genomförts i olika författningar i svensk rätt eller som nu föreslås genomföras. I Transportstyrelsens föreskrifter TSFS 2009:2 finns bestämmelser om vilka områden som blir föremål för tillsyn och hur denna ska gå till. Tillsynens materiella innehåll regleras i standard A5.1.3.1 med hänvisning till tillägg A5–1 i konventionen. Tillsyn över arbets- och levnadsförhållanden omfattar mer än själva arbetsmiljön som regleras i punkt 4 i paragrafen. Dessutom görs en språklig ändring i stycket.
I tredje stycket görs ett tillägg vari anges vilka föreskrifter som tillsynen över arbets- och levnadsförhållandena avser. För att förenkla stycket sammanförs tillägget med den nuvarande bestämmelsen när det
gäller frågan som avser arbetsmiljön. Första och tredje styckena har utformats i linje med Lagrådets förslag.
I fjärde stycket görs endast en språklig justering. I femte stycket görs en ändring till följd av förslaget i tredje stycket. Den tillsyn som i dag sker enligt tredje och fjärde styckena utövas i samverkan med Arbetsmiljöverket. Detta förhållandena bör kvarstå, men bestämmelsen omformuleras för att klargöra att samverkan även fortsättningsvis endast gäller frågor som avser arbetsmiljön. Utformningen av bestämmelsen följer Lagrådets förslag.
Förslaget har behandlats i avsnitt 6.8.2.
9.5. Förslag till lag om ändring i fartygssäkerhetslagen (2003:364)
3 kap.
9 a och 9 b §
I två nya paragrafer anges vilka fartyg som är skyldiga att ha ett sjöarbetscertifikat respektive en försäkran om överensstämmelse med sjöarbetskonventionen. Bestämmelserna genomför regel 5.1.3 i konventionen.
Fartyget ska vara svenskt och ha en bruttodräktighet om minst 500. Med internationell fart avses sjöfart från ett land till en hamn utanför det landet. Således omfattas ett svenskflaggat fartyg som går till eller från Sverige till eller från en hamn i ett annat land liksom fartyg som går mellan två andra länder. Med inrikes fart i ett annat land menas ett annat land än Sverige. Ett fartyg som visserligen är svenskt och har en bruttodräktighet om minst 500, men som endast går i inrikes fart i Sverige omfattas alltså inte av kravet på certifikat och försäkran.
Undantag för fiskefartyg, traditionsfartyg och statsfartyg görs för att uppfylla huvudregeln i artikel II punkt 4 avseende konventionens omfattning som har behandlats i avsnitt 5.3.1
Förslagen i övrigt har behandlats i avsnitt 6.8.1.
6 kap.
1 §
Genom ett tillägg i punkt 2 föreskrivs att ett fartygs resa får förbjudas, om det finns skälig anledning att anta att fartyget i något väsentligt avseende har brister i skyddet mot ohälsa, olycksfall eller otrygghet avseende arbets- och levnadsförhållanden. Ordalydelsen ändras för att anpassas till standard A5.2.1.6 i konventionen där det föreskrivs bl.a. att om ett utländskt fartyg efter en grundligare inspektion inte befinns uppfylla kraven i konventionen och förhållandena ombord är klart farliga för sjömännens säkerhet, hälsa eller trygghet, ska inspektören se till att fartyget inte går till sjöss förrän alla fall av bristande överensstämmelse har rättats till.
Bestämmelsen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Förslaget har behandlats i avsnitt 6.8.4.
Ikraftträdandebestämmelsen
I ikraftträdandebestämmelsen föreskrivs att lagen träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Syftet är att möjliggöra för regeringen att anpassa ikraftträdandet till tidpunkten för konventionens ikraftträdande.
Bestämmelsen har redovisats i avsnitt 7.
9.6. Förslag till lag om ändring i socialförsäkringsbalken
6 kap.
3 §
I 6 kap. 3 § första stycket socialförsäkringsbalken (SFB) görs endast en språklig ändring.
I ett nytt andra stycke i paragrafen införs en bestämmelse om att för en sjöman ska även arbete på handelsfartyg från tredjeland anses som arbete i Sverige, om sjömannen är bosatt i Sverige och fartyget inte uteslutande går i sådan inre fart som avses i 3 § sjömanslagen (1973:282), dvs. fart inom landet i hamnar eller på floder, kanaler, insjöar, inomskärs vid kusterna eller i Kalmarsund. Tillägget innebär en utvidgning i förhållande till vad som föreskrivs i första stycket om att arbete på svenskt handelsfartyg ska anses som arbete i Sverige.
Ändringen är en följd av standard A4.5.3 i konventionen där det anges att varje medlemsstat ska vidta åtgärder enligt sina nationella villkor, för att ge det kompletterande socialförsäkringsskydd som avses i punkt 1 till alla sjömän som är varaktigt bosatta på dess territorium. Skyddet får inte vara mindre förmånligt än det som landbaserad personal som bor på dess territorium har. Genom den nya bestämmelsen i andra stycket regleras försäkringstillhörigheten för den aktuella personkretsen när det gäller den arbetsbaserade grenen av socialförsäkringen. Den som uppfyller villkoren i bestämmelsen blir därmed försäkrad för arbetsbaserade förmåner.
Med handelsfartyg från tredjeland avses fartyg som används i kommersiell verksamhet och som för en flagg från ett land utanför EU/EESområdet. Bosättningsbegreppet är detsamma som i 5 kap. 2 och 3 §§ SFB. Genom kriteriet att fartyget inte uteslutande går i inre fart avgränsas bestämmelsens tillämpningsområde till det som konventionen omfattar enligt artikel II punkt I (i).
I ett nytt tredje stycke föreskrivs ett undantag från andra stycket när det gäller fiskefartyg och traditionsfartyg. Även om dessa fartyg är handelsfartyg och kriterierna i andra stycket i övrigt är uppfyllda gäller inte det stycket på fiskefartyg och traditionsfartyg. Andra stycket är således överhuvudtaget inte aktuellt när det gäller fiskefartyg och traditionsfartyg. Härmed uppnås överensstämmelse med artikel II punkt 4 i konventionen. Med traditionsfartyg avses vissa traditionellt byggda fartyg. Enligt 1 kap. 2 § förordningen (2007:237) om behörigheter för sjöpersonal är det Transportstyrelsen som beslutar vilka fartyg som ska vara traditionsfartyg.
Bestämmelsen har betydelse för personer som har anställning enbart på nu avsedda fartyg. Den som utöver anställning som sjöman på sådant
fartyg har annat arbete i Sverige är nämligen redan på denna grund försäkrad för arbetsbaserade förmåner.
Om en person som uppfyller arbetsvillkoret senare bosätter sig i Sverige, blir han eller hon försäkrad för tiden efter bosättningen.
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
I ikraftträdandebestämmelsen föreskrivs att de nya bestämmelserna i 6 kap. 3 § träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Härmed möjliggörs för regeringen att besluta om ikraftträdande samtidigt med konventionen.
Övergångsbestämmelsen innebär att de nya bestämmelserna tillämpas på arbete som utförs efter ikrafttträdandet. Härigenom undviks retroaktiv tillämpning. För den som redan före ikraftträdandet har anställning som sjöman på sådant fartyg som avses i 6 kap. 3 § andra stycket innebär det att arbetet som sjöman anses som arbete i Sverige för tiden efter ikraftträdandet. En sådan person blir således försäkrad för de arbetsbaserade förmånerna för tiden efter ikraftträdandet, såvida han eller hon inte på grund av ett annat arbete redan är försäkrad för sådana förmåner.
Det förhållandet att en sjöman är försäkrad för arbetsbaserade förmåner för tiden efter ikraftträdandet innebär att han eller hon kan få arbetsbaserade förmåner som beräknas på arbete som utförs efter ikraftträdandet. Av detta följer exempelvis att beräkning av sjukpenninggrundande inkomst ska göras utifrån den inkomst sjömannen efter ikraftträdandet kan antas komma att tills vidare få från anställningen som sjöman.
När det gäller pensionsgrundande inkomst (PGI) fastställs sådan enligt 59 kap. 5 § första stycket SFB för varje år som en person har varit försäkrad och haft sådana inkomster här i landet som är pensionsgrundande. Inkomster från ett arbete som enligt 6 kap. 3 § andra stycket ska anses som arbete här i Sverige utgör inkomster här i landet. För den som kommer att omfattas av de nya bestämmelserna i 6 kap. 3 § när de träder i kraft kommer PGI att fastställas första gången för ikraftträdandeåret. PGI kommer då att beräknas utifrån det årets årsinkomst från anställningen som sjöman, även om ikraftträdandet skulle ske vid annan tidpunkt än vid ett årsskifte.
PGI för ett år (intjänandeåret) utgörs enligt 59 kap. 4 § första stycket SFB av summan av den försäkrades inkomster av anställning och annat förvärvsarbete för det året. När PGI ska fastställas för ett arbete som omfattas av 6 kap. 3 § andra stycket SFB klargör övergångsbestämmelsen att inkomstberäkningen ska bygga endast på de arbetsinkomster som den försäkrade har fått från och med det intjänandeår under vilket de nya bestämmelserna träder i kraft, dvs. någon PGIberäkning kan aldrig komma i fråga för tidigare intjänandeår för arbetsinkomster på nu aktuella fartyg. Bestämmelsen har utformats med beaktande av synpunkter från Lagrådet.
Förslaget har redovisats i avsnitt 6.7 och 7.
Prop. 2011/12:35
Bilaga 1
70
MLC Maritime Labour Convention,
2006
2006 års sjöarbetskonvention
The General Conference of the International
Labour Organization, having been convened
at Geneva by the Governing Body of the
International Labour Office, and having met
in its Ninety-fourth Session on 7 February
2006, and
desiring to create a single, coherent
instrument embodying as far as possible all
up-to-date standards of existing interna-
tional maritime labour Conventions and
Recommendations, as well as the funda-
mental principles to be found in other
international labour Conventions, in
particular:
– the Forced Labour Convention, 1930 (No.
29);
– the Freedom of Association and Protec-
tion of the Right to Organise Convention,
1948 (No. 87);
– the Right to Organise and Collective
Bargaining Convention, 1949 (No. 98);
– the Equal Remuneration Convention,
1951 (No. 100);
– the Abolition of Forced Labour
Convention, 1957 (No. 105);
– the Discrimination (Employment and
Occupation) Convention, 1958 (No. 111);
– the Minimum Age Convention, 1973
(No. 138);
– the Worst Forms of Child Labour
Convention, 1999 (No. 182); and
mindful of the core mandate of the
Organization, which is to promote decent
conditions of work, and
recalling
the
ILO
Declaration
on
Fundamental Principles and Rights at Work,
1998, and
Internationella
arbetsorganisationens
allmänna konferens, som har sammankallats
till Genève av styrelsen för Internationella
arbetsbyrån och samlats där den 7 februari
2006 till sitt nittiofjärde möte,
önskar skapa ett enhetligt, sammanhållet
instrument som så långt möjligt innefattar
alla aktuella standarder i gällande interna-
tionella konventioner och rekommenda-
tioner om arbete till sjöss och de grund-
läggande principer som finns i andra interna-
tionella arbetskonventioner, och särskilt i
följande:
– Konvention (nr 29) om tvångs- eller
obligatoriskt arbete, 1930,
– Konvention (nr 87) om föreningsfrihet
och skydd för organisationsrätten, 1948,
– Konvention (nr 98) om organisations-
rätten och den kollektiva förhandlingsrätten,
1949,
– Konvention (nr 100) om lika lön, 1951,
– Konvention (nr 105) om avskaffande av
tvångsarbete, 1957,
– Konvention (nr 111) om diskriminering
(anställning och yrkesutövning), 1958,
– Konvention (nr 138) om minimiålder,
1973,
– Konvention (nr 182) om de värsta
formerna av barnarbete, 1999,
är medveten om organisationens centrala
mandat att främja anständiga arbets-
förhållanden,
erinrar
om
ILO:s
deklaration
om
grundläggande principer och rättigheter i
arbetslivet, 1998,
2006 års sjöarbetskonvention
Prop. 2011/12:35
Bilaga 1
71
mindful also that seafarers are covered by
the provisions of other ILO instruments
and have other rights which are established
as fundamental rights and freedoms
applicable to all persons, and
considering that, given the global nature of
the shipping industry, seafarers need special
protection, and
mindful also of the international standards
on ship safety, human security and quality
ship management in the International
Convention for the Safety of Life at Sea,
1974, as amended, the Convention on the
International Regulations for Preventing
Collisions at Sea, 1972, as amended, and the
seafarer training and competency require-
ments in the International Convention on
Standards of Training, Certification and
Watchkeeping for Seafarers, 1978, as
amended, and
recalling
that
the
United
Nations
Convention on the Law of the Sea, 1982,
sets out a general legal framework within
which all activities in the oceans and seas
must be carried out and is of strategic
importance as the basis for national, regional
and global action and cooperation in the
marine sector, and that its integrity needs to
be maintained, and
recalling that Article 94 of the United
Nations Convention on the Law of the Sea,
1982, establishes the duties and obligations
of a flag State with regard to, inter alia,
labour conditions, crewing and social
matters on ships that fly its flag, and
recalling paragraph 8 of article 19 of the
Constitution of the International Labour
Organisation which provides that in no case
shall the adoption of any Convention or
Recommendation by the Conference or the
ratification of any Convention by any
Member be deemed to affect any law, award,
custom or agreement which ensures more
favourable conditions to the workers
concerned than those provided for in the
Convention or Recommendation, and
determined that this new instrument should
be designed to secure the widest possible
är medveten om att sjömän omfattas av
bestämmelserna i andra ILO-instrument och
har andra rättigheter som fastställts som
grundläggande rättigheter och friheter för
alla människor,
anser att sjömän med hänsyn till sjöfarts-
näringens globala natur behöver särskilt
skydd,
är också medveten om de internationella
standarder för fartygs säkerhet, människors
trygghet samt god fartygsdrift och underhåll
som finns i 1974 års internationella konven-
tion om säkerheten för människoliv till sjöss
med ändringar, 1972 års konvention om
internationella regler till förhindrande av
kollisioner till sjöss med ändringar, och
kraven på utbildning och kompetens i den
internationella konventionen om normer för
sjöfolks
utbildning,
certifiering
och
vakthållning, 1978, med ändringar,
erinrar om att Förenta nationernas
havsrättskonvention från 1982 fastställer en
allmän rättslig ram inom vilken all
verksamhet på oceaner och hav måste
bedrivas och är av strategisk betydelse som
en grund för nationellt, regionalt och globalt
handlande och samarbete i sjöfartssektorn,
och att dess integritet måste bevaras,
erinrar om att artikel 94 i Förenta
nationernas havsrättskonvention 1982 fast-
ställer flaggstatens uppgifter och skyldig-
heter ifråga om bl.a. arbetsförhållandena,
bemanningen och den sociala situationen på
fartyg som för dess flagg,
erinrar om artikel 19 punkt 8 i
Internationella arbetsorganisationens stadga,
enligt vilken det faktum att konferensen
antar en konvention eller rekommendation
eller att en medlemsstat ratificerar en
konvention under inga förhållanden skall
anses påverka lag, dom, bruk eller avtal som
tillförsäkrar de berörda sjömännen bättre
villkor än vad som föreskrivs i konventionen
eller rekommendationen,
har beslutat att detta nya instrument skall
utformas så att det når största möjliga
Prop. 2011/12:35
Bilaga 1
72
acceptability among governments, ship-
owners and seafarers committed to the
principles of decent work, that it should be
readily updateable and that it should lend
itself to effective implementation and
enforcement, and
having decided upon the adoption of certain
proposals for the realization of such an
instrument, which is the only item on the
agenda of the session, and
having determined that these proposals shall
take the form of an international
Convention;
adopts this twenty-third day of February of
the year two thousand and six the following
Convention, which may be cited as the
Maritime Labour Convention, 2006.
acceptans bland regeringar, redare och
sjömän som hyllar principerna för ett
anständigt arbete samt att det skall vara lätt
att uppdatera och att genomföra och
tillämpa effektivt,
har beslutat anta vissa förslag för att
genomföra ett sådant instrument, vilket är
det enda ärendet på mötets dagordning,
har beslutat att dessa förslag skall utformas
som en internationell konvention, och
antar denna dag, den 23 februari 2006,
följande konvention, som kan kallas 2006 års
sjöarbetskonvention.
General Obligations
Article I
1. Each Member which ratifies this
Convention undertakes to give complete
effect to its provisions in the manner set out
in Article VI in order to secure the right of
all seafarers to decent employment.
2. Members shall cooperate with each other
for the purpose of ensuring the effective
implementation and enforcement of this
Convention.
Allmänna skyldigheter
Artikel I
1. Varje medlemsstat som ratificerar denna
konvention åtar sig att tillämpa bestäm-
melserna i den fullt ut på det sätt som
fastställs i artikel VI, så att alla sjömän
tillförsäkras rätt till en anständig anställning.
2. Medlemsstaterna skall samarbeta med
varandra så att denna konvention genomförs
och tillämpas effektivt.
Definitions and Scope of Application
Article II
1. For the purpose of this Convention and
unless provided otherwise in particular
provisions, the term:
(a) competent authority means the minister,
government department or other authority
having power to issue and enforce
regulations, orders or other instructions
having the force of law in respect of the
subject matter of the provision concerned;
(b) declaration of maritime labour compli-
ance means the declaration referred to in
Definitioner och tillämpningsområde
Artikel II
1. Om inte annat följer av särskilda bestäm-
melser används i denna konvention följande
beteckningar med de betydelser som här
anges:
(a) behörig myndighet: minister, regerings-
organ eller annan myndighet som är behörig
att utfärda och genomdriva bestämmelser,
order eller andra instruktioner med laga
kraft inom det sakområde den berörda
bestämmelsen avser,
(b) försäkran om överensstämmelse med
sjöarbetskonventionen: den deklaration som
Prop. 2011/12:35
Bilaga 1
73
Regulation 5.1.3;
(c) gross tonnage means the gross tonnage
calculated in accordance with the tonnage
measurement regulations contained in
Annex I to the International Convention on
Tonnage Measurement of Ships, 1969, or
any successor Convention; for ships covered
by the tonnage measurement interim
scheme adopted by the International
Maritime Organization, the gross tonnage is
that which is included in the REMARKS
column of the International Tonnage
Certificate (1969);
(d) maritime labour certificate means the
certificate referred to in Regulation 5.1.3;
(e) requirements of this Convention refers
to the requirements in these Articles and in
the Regulations and Part A of the Code of
this Convention;
(f) seafarer means any person who is
employed or engaged or works in any
capacity on board a ship to which this
Convention applies;
(g) seafarers'
employment
agreement
includes both a contract of employment and
articles of agreement;
(h) seafarer recruitment and placement
service means any person, company, institu-
tion, agency or other organization, in the
public or the private sector, which is
engaged in recruiting seafarers on behalf of
shipowners or placing seafarers with
shipowners;
(i) ship means a ship other than one which
navigates exclusively in inland waters or
waters within, or closely adjacent to,
sheltered waters or areas where port
regulations apply;
(j) shipowner means the owner of the ship
or another organization or person, such as
the manager, agent or bareboat charterer,
who has assumed the responsibility for the
operation of the ship from the owner and
who, on assuming such responsibility, has
agreed to take over the duties and
responsibilities imposed on shipowners in
avses i regel 5.1.3,
(c) bruttodräktighet:
bruttotonnaget
beräknat enligt bestämmelserna för mätning
av tonnage i bilaga I till International
Convention on Tonnage Measurement of
Ships, 1969, eller eventuella efterföljare till
den konventionen; för fartyg som omfattas
av den provisoriska ordning för mätning av
dräktighet som Internationella sjöfarts-
organisationen antagit är bruttodräktigheten
det som ingår i kolumnen REMARKS i det
internationella mätbrevet (1969).
(d) sjöarbetscertifikat: det certifikat som
avses i regel 5.1.3,
(e) föreskrifter enligt denna konvention:
krav enligt dessa artiklar och regler och
enligt del A i koden i denna konvention,
(f) sjöman: varje person som är anställd,
sysselsatt eller arbetar i någon funktion
ombord på ett fartyg på vilket denna
konvention är tillämplig,
(g) sjömans anställningsavtal: innefattar
både ett anställningskontrakt och ett
anställningsavtal,
(h) sjömansförmedling:
varje
person,
företag, institution, agentur eller annan
organisation i den offentliga eller privata
sektorn som sysslar med rekrytering av
sjöman på uppdrag av redare eller förmedlar
sjöman till redare,
(i) fartyg: ett fartyg som inte navigerar
enbart i inlandsfarvatten, i vatten inom eller
nära skyddade farvatten, eller i områden där
hamnregler gäller,
(j) redare: fartygets ägare eller annan
organisation eller person, såsom en manager,
agent eller tidsbefraktare, som har övertagit
ansvaret för fartygets drift från ägaren och
som vid övertagandet av detta ansvar har
gått med på att ta över det ansvar och de
skyldigheter som vilar på redare enligt denna
konvention, oberoende av om någon annan
Prop. 2011/12:35
Bilaga 1
74
accordance with this Convention, regardless
of whether any other organization or
persons fulfil certain of the duties or
responsibiities on behalf of the shipowner.
2. Except as expressly provided otherwise,
this Convention applies to all seafarers.
3. In the event of doubt as to whether any
categories of persons are to be regarded as
seafarers for the purpose of this Conven-
tion, the question shall be determined by the
competent authority in each Member after
consultation with the shipowners' and
seafarers' organizations concerned with this
question.
4. Except as expressly provided otherwise,
this Convention applies to all ships, whether
publicly or privately owned, ordinarily
engaged in commercial activities, other than
ships engaged in fishing or in similar
pursuits and ships of traditional build such
as dhows and junks. This Convention does
not apply to warships or naval auxiliaries.
5. In the event of doubt as to whether this
Convention applies to a ship or particular
category of ships, the question shall be
determined by the competent authority in
each Member after consultation with the
shipowners' and seafarers' organizations
concerned.
6. Where the competent authority deter-
mines that it would not be reasonable or
practicable at the present time to apply
certain details of the Code referred to in
Article VI, paragraph 1, to a ship or
particular categories of ships flying the flag
of the Member, the relevant provisions of
the Code shall not apply to the extent that
the subject matter is dealt with differently
by national laws or regulations or collective
bargaining agreements or other measures.
Such a determination may only be made in
consultation with the shipowners' and
seafarers' organizations concerned and may
only be made with respect to ships of less
than 200 gross tonnage not engaged in
international voyages.
organisation eller person tar visst ansvar
eller uppfyller vissa skyldigheter på uppdrag
av redaren.
2. Om inte annat uttryckligen föreskrivs är
denna konvention tillämplig på alla sjömän.
3. Vid tveksamhet skall frågan huruvida
kategorier av personer skall betraktas som
sjöman enligt denna konvention avgöras av
den behöriga myndigheten i varje medlems-
statsland efter samråd med berörda redar-
och sjöfolksorganisationer.
4. Om inte annat uttryckligen föreskrivs är
denna konvention tillämplig på alla fartyg,
offentlig- eller privatägda, som normalt
används i kommersiell verksamhet, dock
inte sådana fartyg som används för fiske
eller liknande ändamål och traditionellt
byggda fartyg som dhower och djonker.
Konventionen är inte tillämplig på örlogs-
fartyg eller örlogsflottans hjälpfartyg.
5. Vid tveksamhet huruvida denna konven-
tion är tillämplig på ett fartyg eller en
särskild kategori av fartyg skall frågan
avgöras av den behöriga myndigheten i
respektive medlemsstat efter samråd med
berörda redar- och sjöfolksorganisationer.
6. Om den behöriga myndigheten fastställer
att det vid den aktuella tidpunkten inte
skulle vara rimligt eller möjligt att tillämpa
vissa moment i den kod som avses i artikel
VI punkt 1 på ett fartyg eller särskilda
kategorier av fartyg som för medlemsstatens
flagg, skall dessa delar av koden inte
tillämpas i den mån frågan hanteras på annat
sätt i nationella lagar och andra författningar
eller kollektivavtal. Ett sådant beslut får
endast tas i samråd med berörda redar- och
sjöfolksorganisationer och får endast gälla
fartyg med mindre än 200 tons brutto-
dräktighet som inte används i internationell
sjöfart.
Prop. 2011/12:35
Bilaga 1
75
7. Any determinations made by a Member
under paragraph 3 or 5 or 6 of this Article
shall be communicated to the Director-
General of the International Labour Office,
who shall notify the Members of the
Organization.
8. Unless expressly provided otherwise, a
reference to this Convention constitutes at
the same time a reference to the Regulations
and the Code.
7. Varje beslut som en medlemsstat tar
enligt punkt 3, 5 eller 6 i denna artikel skall
meddelas till Internationella arbetsbyråns
generaldirektör, som skall underrätta
organisationens medlemsstater.
8. Om inte annat uttryckligen föreskrivs
utgör en hänvisning till denna konvention
samtidigt en hänvisning till reglerna och
koden.
Fundamental Rights and Principles
Article III
Each Member shall satisfy itself that the
provisions of its law and regulations respect,
in the context of this Convention, the
fundamental rights to:
(a) freedom of association and the effective
recognition of the right to collective
bargaining;
(b) the elimination of all forms of forced or
compulsory labour;
(c) the effective abolition of child labour;
and
(d) the elimination of discrimination in
respect of employment and occupation.
Seafarers' Employment and Social
Rights
Article IV
1. Every seafarer has the right to a safe and
secure workplace that complies with safety
standards.
2. Every seafarer has a right to fair terms of
employment.
3. Every seafarer has a right to decent
working and living conditions on board
ship.
4. Every seafarer has a right to health
Grundläggande rättigheter och
principer
Artikel III
Varje medlemsstat skall se till att bestäm-
melserna i dess lagar och andra författningar
som styrs av denna konvention respekterar
följande grundläggande rättigheter:
(a) föreningsfrihet och faktiskt erkännande
av rätten att sluta kollektivavtal,
(b) eliminering av alla former av tvångs-
eller obligatoriskt arbete,
(c) faktiskt avskaffande av barnarbete, och
(d) avskaffande av diskriminering när det
gäller anställning och sysselsättning.
Sjömans anställning och sociala
rättigheter
Artikel IV
1. Alla sjömän har rätt till en säker och trygg
arbetsplats som uppfyller säkerhetsnormer.
2. Alla sjömän har rätt till skäliga
anställningsvillkor.
3. Alla sjömän har rätt till anständiga arbets-
och levnadsförhållanden på fartyg.
4. Alla sjömän har rätt till hälso- och
Prop. 2011/12:35
Bilaga 1
76
protection, medical care, welfare measures
and other forms of social protection.
5. Each Member shall ensure, within the
limits of its jurisdiction, that the seafarers'
employment and social rights set out in the
preceding paragraphs of this Article are fully
implemented in accordance with the require-
ments of this Convention. Unless specified
otherwise in the Convention, such imple-
mentation may be achieved through national
laws or regulations, through applicable
collective bargaining agreements or through
other measures or in practice.
Implementation and Enforcement
Responsibilities
Article V
1. Each Member shall implement and
enforce laws or regulations or other
measures that it has adopted to fulfil its
commitments under this Convention with
respect to ships and seafarers under its
jurisdiction.
2. Each Member shall effectively exercise its
jurisdiction and control over ships that fly
its flag by establishing a system for ensuring
compliance with the requirements of this
Convention, including regular inspections,
reporting, monitoring and legal proceedings
under the applicable laws.
3. Each Member shall ensure that ships that
fly its flag carry a maritime labour certificate
and a declaration of maritime labour
compliance as required by this Convention.
4. A ship to which this Convention applies
may, in accordance with international law,
be inspected by a Member other than the
flag State, when the ship is in one of its
ports, to determine whether the ship is in
compliance with the requirements of this
Convention.
5. Each Member shall effectively exercise its
jurisdiction and control over seafarer
recruitment and placement services, if these
are established in its territory.
sjukvård, välfärdsåtgärder och andra former
av socialt skydd.
5. Varje medlemsstat skall inom sin
jurisdiktion se till att sjömännens rättigheter
i anställnings- och sociala hänseenden enligt
föregående punkter i denna artikel tillgodo-
ses helt enligt kraven i denna konvention.
Om inte annat anges i konventionen kan
detta uppnås genom nationella lagar och
andra författningar, gällande kollektivavtal
eller praktisk tillämpning.
Ansvar för genomförande och
tillämpning
Artikel V
1. Varje medlemsstat skall genomföra och
tillämpa de lagar och andra författningar
som den har antagit för att uppfylla sina
åtaganden enligt denna konvention med
avseende på fartyg och sjöpersonal under
dess jurisdiktion.
2. Varje medlemsstat skall effektivt utöva sin
jurisdiktion och kontroll över fartyg som för
dess flagg genom att inrätta ett system för
att säkerställa efterlevnaden av kraven i
denna konvention, bland annat regelbundna
inspektioner, rapportering, övervakning och
rättsliga förfaranden enligt gällande lagar.
3. Varje medlemsstat skall se till att fartyg
som för dess flagg har ett sjöarbetscertifikat
och en försäkran om överensstämmelse med
sjöarbetskonventionen enligt kraven i denna
konvention.
4. Ett fartyg på vilket denna konvention är
tillämplig får enligt internationell lag
inspekteras av en annan medlemsstat än
flaggstaten när fartyget är i en av dess
hamnar, för att fastställa om fartyget
uppfyller kraven i denna konvention.
5. Varje medlemsstat skall effektivt utöva sin
jurisdiktion och kontroll över rekryterings-
och förmedlingskontor för sjöman, om
sådana finns etablerade på dess territorium.
Prop. 2011/12:35
Bilaga 1
77
6. Each Member shall prohibit violations of
the requirements of this Convention and
shall, in accordance with international law,
establish sanctions or require the adoption
of corrective measures under its laws which
are adequate to discourage such violations.
7. Each Member shall implement its
responsibilities under this Convention in
such a way as to ensure that the ships that
fly the flag of any State that has not ratified
this Convention do not receive more
favourable treatment than the ships that fly
the flag of any State that has ratified it.
Regulations and Parts A and B of the
Code
Article VI
1. The Regulations and the provisions of
Part A of the Code are mandatory. The
provisions of Part B of the Code are not
mandatory.
2. Each Member undertakes to respect the
rights and principles set out in the Regula-
tions and to implement each Regulation in
the manner set out in the corresponding
provisions of Part A of the Code. In
addition, the Member shall give due con-
sideration to implementing its responsibili-
ties in the manner provided for in Part B of
the Code.
3. A Member which is not in a position to
implement the rights and principles in the
manner set out in Part A of the Code may,
unless expressly provided otherwise in this
Convention, implement Part A through
provisions in its laws and regulations or
other measures which are substantially
equivalent to the provisions of Part A.
4. For the sole purpose of paragraph 3 of
this Article, any law, regulation, collective
agreement or other implementing measure
shall be considered to be substantially
equivalent, in the context of this
Convention, if the Member satisfies itself
that:
6. Varje medlemsstat skall förbjuda över-
trädelse av kraven i denna konvention och
skall enligt internationell lag införa sådana
sanktioner eller kräva tillämpning av sådana
åtgärder för rättelse enligt dess lagar som är
tillräckliga för att motarbeta sådana
överträdelser.
7. Medlemsstaterna skall uppfylla sina
skyldigheter enligt denna konvention på ett
sådant sätt att de försäkrar sig om att fartyg
som är flaggade i en stat som inte har
ratificerat konventionen inte får en förmån-
ligare behandling än fartyg som är flaggade i
en stat som har ratificerat den.
Reglerna och delarna A och B i koden
Artikel VI
1. Reglerna och bestämmelserna i del A i
koden är obligatoriska. Bestämmelserna i del
B i koden är inte obligatoriska.
2. Varje medlemsstat åtar sig att respektera
de rättigheter och principer som fastställs i
reglerna och att genomföra varje regel på det
sätt som fastställs i motsvarande bestäm-
melser i del A i koden. Dessutom skall
medlemsstaten överväga att fullgöra sina
skyldigheter enligt del B i koden.
3. En medlemsstat som inte kan införa
rättigheter och principer på det sätt som
anges i del A i koden kan, om inte annat
uttryckligen föreskrivs i denna konvention,
tillämpa del A genom bestämmelser i dess
lagar och andra författningar som i huvudsak
är likvärdiga med bestämmelserna i del A.
4. Enbart när det gäller punkt 3 i denna
artikel skall varje lag eller annan författning,
kollektivavtal eller annan tillämpningsåtgärd
anses vara i huvudsak likvärdig, inom ramen
för denna konvention, om medlemsstaten
förvissar sig om att:
Prop. 2011/12:35
Bilaga 1
78
(a) it is conducive to the full achievement of
the general object and purpose of the
provision or provisions of Part A of the
Code concerned; and
(b) it gives effect to the provision or
provisions of Part A of the Code concerned.
Consultation with Shipowners' and
Seafarers' Organizations
Article VII
Any derogation, exemption or other flexible
application of this Convention for which the
Convention requires consultation with
shipowners' and seafarers' organizations
may, in cases where representative organiza-
tions of shipowners or of seafarers do not
exist within a Member, only be decided by
that Member through consultation with the
Committee referred to in Article XIII.
Entry into Force
Article VIII
1. The formal ratifications of this Conven-
tion shall be communicated to the Director-
General of the International Labour Office
for registration.
2. This Convention shall be binding only
upon those Members of the International
Labour Organization whose ratifications
have been registered by the Director-
General.
3. This Convention shall come into force
12 months after the date on which there
have been registered ratifications by at least
30 Members with a total share in the world
gross tonnage of ships of 33 per cent.
4. Thereafter, this Convention shall come
into force for any Member 12 months after
the date on which its ratification has been
registered.
(a) den medverkar till att det allmänna syftet
och ändamålet med berörd(a) bestäm-
melse(r) i del A i koden helt uppnås, och
(b) den ger kraft åt berörd(a) bestäm-
melse(r) i del A i koden.
Samråd med redar- och sjöfolks-
organisationer
Artikel VII
I fall då representativa redar- och sjöfolks-
organisationer inte finns inom en medlems-
stat, får varje inskränkning, undantag eller
annan flexibel tillämpning av denna konven-
tion, för vilken konventionen kräver samråd
med redar- och sjöfolksorganisationer,
endast fastställas av den medlemsstaten
genom samråd med den kommitté som avses
i artikel XIII.
Ikraftträdande
Artikel VIII
1. Formella ratifikationer av denna konven-
tion skall sändas till Internationella arbets-
byråns generaldirektör för registrering.
2. Denna konvention skall vara bindande
endast för de medlemmar av Internationella
arbetsorganisationen vars ratifikationer har
registrerats hos generaldirektören.
3. Denna konvention träder i kraft
12 månader efter den dag då ratifikationer
från minst 30 av ILO:s medlemsstater som
tillsammans svarar för minst 33 % av
världstonnaget har registrerats.
4. Därefter träder konventionen i kraft för
varje annan medlemsstat 12 månader efter
den dag då dess ratifikation har registrerats.
Prop. 2011/12:35
Bilaga 1
79
Denunciation
Article IX
1. A Member which has ratified this Con-
vention may denounce it after the expiration
of ten years from the date on which the
Convention first comes into force, by an act
communicated to the Director-General of
the International Labour Office for
registration. Such denunciation shall not
take effect until one year after the date on
which it is registered.
2. Each Member which does not, within the
year following the expiration of the period
of ten years mentioned in paragraph 1 of
this Article, exercise the right of
denunciation provided for in this Article,
shall be bound for another period of ten
years and, thereafter, may denounce this
Convention at the expiration of each new
period of ten years under the terms provided
for in this Article.
Uppsägning
Artikel IX
1. En medlemsstat som har ratificerat denna
konvention kan säga upp den sedan tio år
har förflutit från den dag då konventionen
först träder i kraft, genom en skrivelse som
sänds till Internationella arbetsbyråns
generaldirektör för registrering. En sådan
uppsägning får inte verkan förrän ett år efter
den dag då den har registrerats.
2. Varje medlemsstat som inte inom det år
som följer på utgången av den i föregående
punkt nämnda tioårsperioden gör bruk av
sin uppsägningsrätt enligt denna artikel,
skall vara bunden för ytterligare en period
om tio år och kan därefter säga upp
konventionen vid utgången av varje ny
tioårsperiod på de villkor som föreskrivs i
denna artikel.
Effect of Entry into Force
Article X
This Convention revises the following
Conventions:
Minimum Age (Sea) Convention, 1920
(No. 7)
Unemployment Indemnity (Shipwreck)
Convention, 1920 (No. 8)
Placing of Seamen Convention, 1920
(No. 9)
Medical Examination of Young Persons
(Sea) Convention, 1921 (No. 16)
Seamen's
Articles
of
Agreement
Convention, 1926 (No. 22)
Repatriation of Seamen Convention, 1926
(No. 23)
Officers'
Competency
Certificates
Convention, 1936 (No. 53)
Effekt av ikraftträdandet
Artikel X
Genom denna konvention revideras följande
konventioner:
Konvention (nr 7) Minimiålder för arbete
till sjöss, 1920
Konvention (nr 8) Ersättning för
arbetslöshet vid fall av fartygs förolyckande,
1920
Konvention (nr 9) Arbetsförmedling för
sjömän, 1920
Konvention (nr 16) Läkarundersökning av
minderåriga vid arbete till sjöss, 1921
Konvention
(nr
22)
Sjömäns
anställningsavtal, 1926
Konvention (nr 23) Hemsändning av
sjömän, 1926
Konvention (nr 53) Kompetens hos befäl på
handelsfartyg, 1936
Prop. 2011/12:35
Bilaga 1
80
Holidays with Pay (Sea) Convention, 1936
(No. 54)
Shipowners' Liability (Sick and Injured
Seamen) Convention, 1936 (No. 55)
Sickness Insurance (Sea) Convention, 1936
(No. 56)
Hours of Work and Manning (Sea)
Convention, 1936 (No. 57)
Minimum Age (Sea) Convention (Revised),
1936 (No. 58)
Food and Catering (Ships' Crews)
Convention, 1946 (No. 68)
Certification of Ships' Cooks Convention,
1946 (No. 69)
Social Security (Seafarers) Convention, 1946
(No. 70)
Paid Vacations (Seafarers) Convention, 1946
(No. 72)
Medical
Examination
(Seafarers)
Convention, 1946 (No. 73)
Certification of Able Seamen Convention,
1946 (No. 74)
Accommodation of Crews Convention,
1946 (No. 75)
Wages, Hours of Work and Manning (Sea)
Convention, 1946 (No. 76)
Paid Vacations (Seafarers) Convention
(Revised), 1949 (No. 91)
Accommodation of Crews Convention
(Revised), 1949 (No. 92)
Wages, Hours of Work and Manning (Sea)
Convention (Revised), 1949 (No. 93)
Wages, Hours of Work and Manning (Sea)
Convention (Revised), 1958 (No. 109)
Accommodation of Crews (Supplementary
Konvention (nr 54) Holidays with Pay
(Sea), 1936 (nr 54)
Konvention (nr 55) Redares förpliktelser i
fall sjömän drabbas av sjukdom, olycksfall
eller döden, 1936
Konvention (nr 56) Sjukförsäkring för
sjömän, 1936
Konvention (nr 57) Hours of Work and
Manning (Sea), 1936
Konvention (nr 58) Minimiålder för arbete
till sjöss (reviderad), 1936
Konvention (nr 68) Kosthåll och utspisning
(för fartygsbesättningar), 1946
Konvention (nr 69) Behörighetsbevis för
skeppskockar, 1946
Konvention (nr 70) Social trygghet för
sjömän, 1946
Konvention (nr 72) Paid Vacations
(Seafarers), 1946
Konvention (nr 73) Läkarundersökning av
sjömän, 1946
Konvention (nr 74) Behörighetsbevis för
matroser, 1946
Konvention (nr 75) Accommodation of
Crews, 1946
Konvention (nr 76) Löner, arbetstid och
bemanning på fartyg, 1946
Konvention (nr 91) Semester med
bibehållen hyra för sjömän (reviderad), 1949
Konvention (nr 92) Besättningsbostäder
(reviderad), 1949
Konvention (nr 93) Löner, arbetstid och
bemanning på fartyg (reviderad), 1949
Konvention (nr 109) Löner, arbetstid och
bemanning på fartyg (reviderad), 1958
Konvention (nr 133) Besättningsbostäder
Prop. 2011/12:35
Bilaga 1
81
Provisions) Convention, 1970 (No. 133)
Prevention
of
Accidents
(Seafarers)
Convention, 1970 (No. 134)
Continuity of Employment (Seafarers)
Convention, 1976 (No. 145)
Seafarers' Annual Leave with Pay Conven-
tion, 1976 (No. 146)
Merchant Shipping (Minimum Standards)
Convention, 1976 (No. 147)
Protocol of 1996 to the Merchant Shipping
(Minimum Standards) Convention, 1976
(No. 147)
Seafarers' Welfare Convention, 1987
(No. 163)
Health Protection and Medical Care
(Seafarers) Convention, 1987 (No. 164)
Social Security (Seafarers) Convention
(Revised), 1987 (No. 165)
Repatriation of Seafarers Convention
(Revised), 1987 (No. 166)
Labour Inspection (Seafarers) Convention,
1996 (No. 178)
Recruitment and Placement of Seafarers
Convention, 1996 (No. 179)
Seafarers' Hours of Work and the Manning
of Ships Convention, 1996 (No. 180).
Depositary Functions
Article XI
1. The Director-General of the International
Labour Office shall notify all Members of
the International Labour Organization of
the registration of all ratifications,
acceptances and denunciations under this
Convention.
2. When the conditions provided for in
paragraph 3 of Article VIII have been
fulfilled, the Director-General shall draw the
attention of the Members of the
(tilläggsbestämmelser), 1970
Konvention (nr 134) Förebyggande av
olycksfall (sjöpersonal), 1970
Konvention (nr 145) Kontinuitet i
sysselsättningen (sjöpersonal), 1976
Konvention (nr 146) Semester för
sjöpersonal, 1976
Konvention (nr 147) Miniminormer i
handelsfartyg, 1976
Protokoll till 1976 års konvention (nr 147)
om miniminormer i handelsfartyg, 1996
Konvention (nr 163) Sjömäns välfärd till
sjöss och i hamn, 1987
Konvention (nr 164) Hälso- och sjukvård
för sjömän, 1987
Konvention (nr 165) Socialförsäkringsskydd
för sjömän (reviderad), 1987
Konvention (nr 166) Sjömäns hemresa
(reviderad), 1987
Konvention (nr 178) Tillsyn av sjömäns
arbets- och levnadsförhållanden, 1996
Konvention (nr 179) Rekrytering av och
arbetsförmedling för sjömän, 1996
Konvention (nr 180) Sjömäns arbetstid och
bemanningen på fartyg, 1996.
Depositariefunktioner
Artikel XI
1. Internationella arbetsbyråns general-
direktör skall underrätta samtliga medlem-
mar av Internationella arbetsorganisationen
om registreringen av alla ratifikationer,
godkännanden och uppsägningar enligt
denna konvention.
2. När villkoren i artikel VIII punkt 3 är
uppfyllda skall generaldirektören underrätta
medlemsstaternas organisationer om datum
för konventionens ikraftträdande.
Prop. 2011/12:35
Bilaga 1
82
Organization to the date upon which the
Convention will come into force.
Article XII
The Director-General of the International
Labour Office shall communicate to the
Secretary-General of the United Nations for
registration in accordance with Article 102
of the Charter of the United Nations full
particulars of all ratifications, acceptances
and denunciations registered under this
Convention. Special Tripartite Committee
Article XIII
1. The Governing Body of the International
Labour Office shall keep the working of this
Convention under continuous review
through a committee established by it with
special competence in the area of maritime
labour standards.
2. For matters dealt with in accordance with
this Convention, the Committee shall
consist of two representatives nominated by
the Government of each Member which has
ratified
this
Convention,
and
the
representatives of Shipowners and Seafarers
appointed by the Governing Body after
consultation with the Joint Maritime
Commission.
3. The Government representatives of
Members which have not yet ratified this
Convention may participate in the
Committee but shall have no right to vote
on any matter dealt with in accordance with
this Convention. The Governing Body may
invite other organizations or entities to be
represented on the Committee by observers.
4. The votes of each Shipowner and Seafarer
representative in the Committee shall be
weighted so as to ensure that the Ship-
owners' group and the Seafarers' group each
have half the voting power of the total
number of governments which are represen-
ted at the meeting concerned and entitled to
vote.
Artikel XII
Internationella arbetsbyråns generaldirektör
skall, för registrering i enlighet med artikel
102 i Förenta nationernas stadga, lämna
Förenta nationernas generalsekreterare full-
ständiga upplysningar om alla ratifikationer,
godkännanden och uppsägningar som har
registrerats enligt denna konvention. Den
speciella trepartskommittén
Artikel XIII
1. Internationella arbetsbyråns styrelse skall
kontinuerligt övervaka hur denna konven-
tion fungerar genom en kommitté som den
inrättar och som har specialkompetens inom
sjöfartens arbetsnormer.
2. I frågor som handläggs enligt denna
konvention skall kommittén bestå av två
representanter utsedda av regeringen i varje
medlemsstat som har ratificerat denna
konvention och de representanter för redare
och sjömän som styrelsen har utsett efter
samråd med Joint Maritime Commission.
3. Regeringsföreträdare från medlemsstater
som ännu inte har ratificerat denna
konvention får medverka i kommittén men
skall inte ha rösträtt i någon fråga som
handläggs enligt konventionen. Styrelsen får
bjuda in andra organisationer eller enheter
att representeras i kommittén genom
observatörer.
4. Rösterna från varje representant för
redare och sjöman i kommittén skall vägas
så att vardera gruppen har halva röststyrkan
hos det totala antalet röstberättigade
regeringar som är företrädda vid det aktuella
mötet.
Prop. 2011/12:35
Bilaga 1
83
Amendment of this Convention
Article XIV
1. Amendments to any of the provisions of
this Convention may be adopted by the
General Conference of the International
Labour Organization in the framework of
article 19 of the Constitution of the
International Labour Organisation and the
rules and procedures of the Organization
for the adoption of Conventions. Amend-
ments to the Code may also be adopted
following the procedures in Article XV.
2. In the case of Members whose ratifica-
tions of this Convention were registered
before the adoption of the amendment, the
text of the amendment shall be communica-
ted to them for ratification.
3. In the case of other Members of the
Organization, the text of the Convention as
amended shall be communicated to them for
ratification in accordance with article 19 of
the Constitution.
4. An amendment shall be deemed to have
been accepted on the date when there have
been registered ratifications, of the amend-
ment or of the Convention as amended, as
the case may be, by at least 30 Members
with a total share in the world gross tonnage
of ships of at least 33 per cent.
5. An amendment adopted in the framework
of article 19 of the Constitution shall be
binding only upon those Members of the
Organization whose ratifications have been
registered by the Director-General of the
International Labour Office.
6. For any Member referred to in paragraph
2 of this Article, an amendment shall come
into force 12 months after the date of
acceptance referred to in paragraph 4 of this
Article or 12 months after the date on which
its ratification of the amendment has been
registered, whichever date is later.
7. Subject to paragraph 9 of this Article, for
Members referred to in paragraph 3 of this
Article, the Convention as amended shall
come into force 12 months after the date of
Ändring av denna konvention
Artikel XIV
1. Internationella
arbetsorganisationens
allmänna konferens kan anta ändringar av
någon av bestämmelserna i denna konven-
tion enligt artikel 19 i ILO-stadgan och
organisationens regler och förfaranden för
antagande av konventioner. Ändringar av
koden kan också antas enligt förfarandet i
artikel XV.
2. Beträffande medlemsstater vars ratifika-
tioner av denna konvention registrerades
innan ändringen antogs, skall ändringstexten
tillställas dem för ratifikation.
3. Beträffande andra stater som är
medlemmar av organisationen skall den
ändrade konventionstexten tillställas dem
för ratifikation enligt artikel 19 i stadgan.
4. En ändring skall anses ha accepterats den
dag då ratifikationer av ändringen respektive
den ändrade konventionen från minst 30 av
ILO:s medlemsstater som tillsammans
svarar för minst 33 % av världstonnaget har
registrerats.
5. En ändring som antagits enligt artikel 19 i
stadgan skall vara bindande endast för de
medlemmar av Internationella arbetsorgani-
sationen vars ratifikationer har registrerats
hos Internationella arbetsbyråns general-
direktör.
6. För medlemsstater som avses i punkt 2 i
denna artikel skall en ändring träda i kraft 12
månader efter den dag den accepteras enligt
punkt 4 i denna artikel, eller 12 månader
efter den dag då ratifikation av ändringen
registrerades, varvid det senaste av dessa
datum skall gälla.
7. Med förbehåll för punkt 9 i denna artikel
skall den ändrade konventionen, för
medlemsstater som avses i punkt 3 i denna
artikel, träda i kraft 12 månader efter den
Prop. 2011/12:35
Bilaga 1
84
acceptance referred to in paragraph 4 of this
Article or 12 months after the date on which
their ratifications of the Convention have
been registered, whichever date is later.
8. For those Members whose ratification of
this Convention was registered before the
adoption of an amendment but which have
not ratified the amendment, this Conven-
tion shall remain in force without the
amendment concerned.
9. Any Member whose ratification of this
Convention is registered after the adoption
of the amendment but before the date
referred to in paragraph 4 of this Article
may, in a declaration accompanying the
instrument of ratification, specify that its
ratification relates to the Convention with-
out the amendment concerned. In the case
of a ratification with such a declaration, the
Convention shall come into force for the
Member concerned 12 months after the date
on which the ratification was registered.
Where an instrument of ratification is not
accompanied by such a declaration, or where
the ratification is registered on or after the
date referred to in paragraph 4, the
Convention shall come into force for the
Member concerned 12 months after the date
on which the ratification was registered and,
upon its entry into force in accordance with
paragraph 7 of this Article, the amendment
shall be binding on the Member concerned
unless the amendment provides otherwise.
Amendments to the Code
Article XV
1. The Code may be amended either by the
procedure set out in Article XIV or, unless
expressly provided otherwise, in accordance
with the procedure set out in the present
Article.
2. An amendment to the Code may be
proposed to the Director-General of the
International Labour Office by the
government of any Member of the
Organization or by the group of Shipowner
representatives or the group of Seafarer
dag den accepteras enligt punkt 4 i denna
artikel, eller 12 månader efter den dag då
deras ratifikationer av konventionen
registrerades, varvid det senaste av dessa
datum skall gälla.
8. För medlemsstater vars ratifikation av
denna konvention registrerades innan en
ändring antas men som inte har ratificerat
ändringen skall konventionen förbli i kraft
utan den berörda ändringen.
9. Varje medlemsstat vars ratifikation av
denna konvention registreras efter det att
ändringen antas men före det datum som
avses i punkt 4 i denna artikel får i en
förklaring som åtföljer ratifikationsinstru-
mentet specificera att dess ratifikation avser
konventionen utan den berörda ändringen.
För en ratifikation med en sådan förklaring
skall konventionen för den berörda
medlemsstatens del träda i kraft 12 månader
efter det datum då ratifikationen registre-
rades. När ett ratifikationsinstrument inte
åtföljs av en sådan förklaring, eller när
ratifikationen registreras på eller efter det
datum som anges i punkt 4, skall konven-
tionen för den berörda medlemsstatens del
träda i kraft 12 månader efter det datum då
ratifikationen registrerades, och efter dess
ikraftträdande enligt punkt 7 i denna artikel
skall ändringen vara bindande för den
berörda medlemsstaten om inte ändringen
föreskriver annat.
Ändringar av koden
Artikel XV
1. Koden kan ändras, antingen genom det
förfarande som fastställs i artikel XIV eller,
om inte annat uttryckligen föreskrivs, enligt
det förfarande som fastställs i denna artikel.
2. Förslag om ändring av koden kan ställas
till generaldirektören för Internationella
arbetsbyrån av regeringen i någon medlems-
stat eller de grupper av företrädare för redare
eller sjömän som har utsetts till kommittén
enligt artikel XIII. En ändring som en
Prop. 2011/12:35
Bilaga 1
85
representatives who have been appointed to
the Committee referred to in Article XIII.
An amendment proposed by a government
must have been proposed by, or be
supported by, at least five governments of
Members that have ratified the Convention
or by the group of Shipowner or Seafarer
representatives referred to in this paragraph.
3. Having verified that the proposal for
amendment meets the requirements of
paragraph 2 of this Article, the Director-
General shall promptly communicate the
proposal, accompanied by any comments or
suggestions deemed appropriate, to all
Members of the Organization, with an
invitation to them to transmit their
observations or suggestions concerning the
proposal within a period of six months or
such other period (which shall not be less
than three months nor more than nine
months) prescribed by the Governing Body.
4. At the end of the period referred to in
paragraph 3 of this Article, the proposal,
accompanied by a summary of any
observations or suggestions made under that
paragraph, shall be transmitted to the
Committee for consideration at a meeting.
An amendment shall be considered adopted
by the Committee if:
(a) at least half the governments of
Members that have ratified this Convention
are represented in the meeting at which the
proposal is considered; and
(b) a majority of at least two-thirds of the
Committee members vote in favour of the
amendment; and
(c) this majority comprises the votes in
favour of at least half the government voting
power, half the Shipowner voting power and
half the Seafarer voting power of the
Committee members registered at the
meeting when the proposal is put to the
vote.
5. Amendments adopted in accordance with
paragraph 4 of this Article shall be
submitted to the next session of the
Conference for approval. Such approval
shall require a majority of two-thirds of the
regering föreslår måste föreslås eller stödjas
av minst fem regeringar i medlemsstater som
har ratificerat konventionen eller de grupper
av företrädare för redare respektive sjömän
som avses i denna punkt.
3. Generaldirektören skall, sedan han
verifierat att ändringsförslaget uppfyller
kraven i punkt 2 i denna artikel, genast
skicka det med eventuella kommentarer eller
förslag till alla organisationens medlems-
stater och uppmana dem att lämna
synpunkter eller förslag inom sex månader
eller den tidsfrist styrelsen föreskriver (som
skall vara minst tre månader och högst nio
månader).
4. Vid slutet av den period som nämns i
punkt 3 skall förslaget, med en samman-
fattning av eventuella synpunkter eller
förslag som lämnats enligt den punkten,
skickas till kommittén för att behandlas vid
ett möte. Kommittén skall anses ha antagit
en ändring om:
(a) minst hälften av regeringarna i de
medlemsstater som har ratificerat denna
konvention är representerade i det möte där
förslaget behandlas,
(b) en majoritet på minst två tredjedelar av
kommittémedlemmarna
röstar
för
ändringen, och
(c) denna majoritet omfattar jaröster som
representerar minst hälften av röststyrkan
hos de kommittémedlemmar som represen-
terar regeringarna, redarna respektive
sjömännen och som registrerats vid det
möte där röstning om förslaget sker.
5. Ändringar som antas enligt punkt 4 i
denna artikel skall läggas fram vid konfe-
rensens nästa möte för godkännande. Sådant
godkännande skall kräva två tredjedels
majoritet av rösterna från de närvarande
Prop. 2011/12:35
Bilaga 1
86
votes cast by the delegates present. If such
majority is not obtained, the proposed
amendment shall be referred back to the
Committee for reconsideration should the
Committee so wish.
6.
Amendments
approved
by
the
Conference shall be notified by the
Director-General to each of the Members
whose ratifications of this Convention were
registered before the date of such approval
by the Conference. These Members are
referred to below as the ratifying Members .
The notification shall contain a reference to
the present Article and shall prescribe the
period for the communication of any formal
disagreement. This period shall be two years
from the date of the notification unless, at
the time of approval, the Conference has set
a different period, which shall be a period of
at least one year. A copy of the notification
shall be communicated to the other
Members of the Organization for their
information.
7. An amendment approved by the
Conference shall be deemed to have been
accepted unless, by the end of the prescribed
period, formal expressions of disagreement
have been received by the Director-General
from more than 40 per cent of the Members
which have ratified the Convention and
which represent not less than 40 per cent of
the gross tonnage of the ships of the
Members
which
have
ratified
the
Convention.
8. An amendment deemed to have been
accepted shall come into force six months
after the end of the prescribed period for all
the ratifying Members except those which
had formally expressed their disagreement in
accordance with paragraph 7 of this Article
and have not withdrawn such disagreement
in accordance with paragraph 11. However:
(a) before the end of the prescribed period,
any ratifying Member may give notice to the
Director-General that it shall be bound by
the amendment only after a subsequent
express notification of its acceptance; and
(b) before the date of entry into force of the
amendment, any ratifying Member may give
delegaterna. Om denna majoritet inte
uppnås, skall den föreslagna ändringen åter-
remitteras till kommittén för förnyad
behandling om kommittén så önskar.
6. Generaldirektören skall anmäla ändringar
som konferensen godkänt till alla
medlemsstater vars ratifikationer av denna
konvention registrerats före det datum då
konferensen godkände ändringarna. Dessa
medlemsstater kallas nedan ”ratificerande
medlemsstater”. Anmälan skall göras med
hänvisning till denna artikel och skall
föreskriva en tidsfrist för inlämnande av
eventuella formella invändningar. Denna
frist skall vara två år från anmälningsdatum
om konferensen inte vid tiden för
godkännandet fastställde någon annan
tidsfrist, som skall vara minst ett år. En
kopia av anmälan skall skickas till organisa-
tionens övriga medlemsstater för kännedom.
7. En ändring som konferensen godkänt
skall anses ha accepterats om general-
direktören vid utgången av den föreskrivna
fristen inte har fått formella invändningar
från mer än 40 % av de medlemsstater som
har ratificerat konventionen och som
representerar minst 40 % av bruttotonnaget
av fartygen i de medlemsstater som har
ratificerat konventionen.
8. En ändring som anses ha accepterats skall
träda i kraft sex månader efter utgången av
den föreskrivna fristen för alla ratificerande
medlemsstater utom de som anfört formella
invändningar enligt punkt 7 i denna artikel
och inte återtagit dessa invändningar enligt
punkt 11. Dock kan
(a) innan den föreskrivna fristen löpt ut,
varje ratificerande medlemsstat till general-
direktören anmäla att den skall vara bunden
av ändringen endast efter en senare uttryck-
lig anmälan att den godkänt denna, och
(b) före den dag då ändringen träder i kraft,
varje ratificerande medlemsstat till general-
Prop. 2011/12:35
Bilaga 1
87
notice to the Director-General that it will
not give effect to that amendment for a
specified period.
9. An amendment which is the subject of a
notice referred to in paragraph 8(a) of this
Article shall enter into force for the Member
giving such notice six months after the
Member has notified the Director-General
of its acceptance of the amendment or on
the date on which the amendment first
comes into force, whichever date is later.
10. The period referred to in paragraph 8(b)
of this Article shall not go beyond one year
from the date of entry into force of the
amendment or beyond any longer period
determined by the Conference at the time of
approval of the amendment.
11. A Member that has formally expressed
disagreement with an amendment may
withdraw its disagreement at any time. If
notice of such withdrawal is received by the
Director-General after the amendment has
entered into force, the amendment shall
enter into force for the Member six months
after the date on which the notice was
registered.
12. After entry into force of an amendment,
the Convention may only be ratified in its
amended form.
13. To the extent that a maritime labour
certificate relates to matters covered by an
amendment to the Convention which has
entered into force:
(a) a Member that has accepted that amend-
ment shall not be obliged to extend the
benefit of the Convention in respect of the
maritime labour certificates issued to ships
flying the flag of another Member which:
(i) pursuant to paragraph 7 of this Article,
has formally expressed disagreement to the
amendment and has not withdrawn such
disagreement; or
(ii) pursuant to paragraph 8(a) of this
Article, has given notice that its acceptance
is subject to its subsequent express notifica-
direktören anmäla att den inte kommer att
låta ändringen träda i kraft under en angiven
tid.
9. En ändring som anmälts enligt punkt 8 a i
denna artikel skall för den anmälande
medlemsstatens del träda i kraft sex månader
efter det att medlemsstaten har anmält till
generaldirektören att den
accepterar
ändringen, eller den dag då ändringen först
träder i kraft, varvid det senaste av dessa
datum skall gälla.
10. Den period som avses i punkt 8 b i denna
artikel skall inte överskrida ett år från den
dag då ändringen träder i kraft, eller den
längre tidsfrist som konferensen fastställer
när ändringen godkänns.
11. En medlemsstat som har framfört
formella invändningar mot en ändring får
när som helst ta tillbaka sina invändningar.
Om generaldirektören får en anmälan om
återtagande sedan ändringen trätt i kraft,
skall denna för medlemsstatens del träda i
kraft sex månader efter det datum då
anmälan registrerades.
12. Sedan en ändring trätt i kraft får konven-
tionen endast ratificeras i sin ändrade form.
13. I den mån ett sjöarbetscertifikat avser
frågor som omfattas av en ändring i
konventionen som har trätt i kraft
(a) skall en medlemsstat som har godkänt
ändringen inte vara skyldig att tillämpa
konventionen
med
avseende
på
sjöarbetscertifikat utfärdat till fartyg som är
flaggat i en annan medlemsstat som:
(i) enligt punkt 7 i denna artikel formellt har
framfört invändningar mot ändringen och
inte har återtagit dessa invändningar, eller
(ii) enligt punkt 8 a i denna artikel har
anmält att dess godkännande gäller med
förbehåll för en senare uttrycklig anmälan
Prop. 2011/12:35
Bilaga 1
88
tion and has not accepted the amendment;
and
(b) a Member that has accepted the
amendment shall extend the benefit of the
Convention in respect of the maritime
labour certificates issued to ships flying the
flag of another Member that has given
notice, pursuant to paragraph 8(b) of this
Article, that it will not give effect to that
amendment for the period specified in
accordance with paragraph 10 of this Article.
och inte har godkänt ändringen, och
(b) skall en medlemsstat som har godkänt
ändringen tillämpa konventionen med
avseende på sjöarbetscertifikat utfärdat till
fartyg som är flaggat i en annan medlemsstat
som enligt punkt 8 b i denna artikel har
anmält att den inte kommer att låta
ändringen träda i kraft under den tidsfrist
som anges i punkt 10 i denna artikel.
Authoritative Languages
Article XVI
The English and French versions of the text
of this Convention are equally authoritative.
Explanatory Note to the Regulations
and Code of the Maritime Labour
Convention
1. This explanatory note, which does not
form part of the Maritime Labour
Convention, is intended as a general guide
to the Convention.
2. The Convention comprises three different
but related parts: the Articles, the
Regulations and the Code.
3. The Articles and Regulations set out the
core rights and principles and the basic
obligations of Members ratifying the Con-
vention. The Articles and Regulations can
only be changed by the Conference in the
framework of article 19 of the Constitution
of the International Labour Organisation
(see Article XIV of the Convention).
4. The Code contains the details for the
implementation of the Regulations. It
comprises Part A (mandatory Standards)
and Part B (non-mandatory Guidelines).
The Code can be amended through the
simplified procedure set out in Article XV
of the Convention. Since the Code relates to
detailed implementation, amendments to it
must remain within the general scope of the
Articles and Regulations.
Giltiga språk
Artikel XVI
De engelska och franska versionerna av
texten till denna konvention är lika giltiga.
Förklaring till reglerna och koden i
sjöarbetskonventionen
1. Denna förklaring, som inte ingår i sjö-
arbetskonventionen, är avsedd som en
allmän vägledning till konventionen.
2. Konventionen består av tre olika men
sinsemellan förbundna delar: artiklarna,
reglerna och koden.
3. Artiklarna och reglerna fastställer centrala
rättigheter och principer och grundläggande
skyldigheter
för
medlemsstater
som
ratificerar konventionen. Enligt artikel 19 i
ILO-stadgan kan artiklar och regler endast
ändras av konferensen (se artikel XIV i
konventionen).
4. I koden finns tillämpningsföreskrifter för
reglerna. Den omfattar del A (obligatoriska
standarder) och del B (icke obligatoriska
anvisningar). Koden kan ändras genom det
förenklade förfarande som fastställs i artikel
XV i konventionen. Eftersom koden avser
detaljer i tillämpningen, måste ändringar i
den rymmas inom den ram artiklarna och
reglerna skapar.
Prop. 2011/12:35
Bilaga 1
89
5. The Regulations and the Code are orga-
nized into general areas under five Titles:
Title 1: Minimum requirements for seafarers
to work on a ship
Title 2: Conditions of employment
Title 3: Accommodation,
recreational
facilities, food and catering
Title 4: Health protection, medical care,
welfare and social security protection
Title 5: Compliance and enforcement
6. Each Title contains groups of provisions
relating to a particular right or principle (or
enforcement measure in Title 5), with
connected numbering. The first group in
Title 1, for example, consists of Regulation
1.1, Standard A1.1 and Guideline B1.1,
relating to minimum age.
7. The Convention has three underlying
purposes:
(a) to lay down, in its Articles and Regula-
tions, a firm set of rights and principles;
(b) to allow, through the Code, a considera-
ble degree of flexibility in the way Members
implement those rights and principles; and
(c) to ensure, through Title 5, that the rights
and principles are properly complied with
and enforced.
8. There are two main areas for flexibility in
implementation: one is the possibility for a
Member, where necessary (see Article VI,
paragraph 3), to give effect to the detailed
requirements of Part A of the Code through
substantial equivalence (as defined in Article
VI, paragraph 4).
9. The second area of flexibility in
implementation is provided by formulating
the mandatory requirements of many
provisions in Part A in a more general way,
thus leaving a wider scope for discretion as
to the precise action to be provided for at
the national level. In such cases, guidance on
implementation is given in the non-
mandatory Part B of the Code. In this way,
Members which have ratified this
5. Reglerna och koden är uppställda under
följande fem huvudrubriker:
Kapitel 1: Minimikrav för att sjömän skall få
arbeta på fartyg
Kapitel 2: Anställningsförhållanden
Kapitel 3: Bostad, rekreationsmöjligheter,
mat och förplägnad
Kapitel 4: Hälso- och sjukvård, välfärd och
social trygghet
Kapitel 5: Uppfyllelse och tillämpning
6. I varje kapitel finns grupper av regler
knutna till en särskild rätt eller princip (eller
tillämpningsåtgärd i kapitel 5) med nummer.
Den första gruppen i kapitel 1 består
exempelvis av regel 1.1, standard A1.1 och
anvisning
B1.1,
som
handlar
om
minimiålder.
7. Konventionen har tre syften:
(a) att i artiklar och regler ställa upp en fast
serie rättigheter och principer,
(b) att genom koden skapa goda möjligheter
för medlemsstaterna att på ett flexibelt sätt
tillämpa dessa rättigheter och principer, och
(c) att genom kapitel 5 säkerställa att
rättigheter och principer uppfylls och
tillämpas väl.
8. Det finns utrymme för flexibilitet inom
två viktiga tillämpningsområden: ett är
möjligheten för en medlemsstat att, vid
behov (se artikel VI punkt 3), låta de
detaljerade kraven i del A i koden träda i
kraft genom huvudsaklig överensstämmelse
(enligt definitionen i artikel VI punkt 4).
9. Det andra området för flexibilitet i
genomförandet skapas genom att de
obligatoriska kraven i många regler i del A
formuleras mera allmänt, så att man får
större frihet att välja vilken åtgärd som skall
vidtas på nationell nivå. Då ges anvisningar
för tillämpningen i den icke obligatoriska del
B i koden. På detta sätt kan medlemsstater
som har ratificerat denna konvention få reda
på vilka åtgärder de kan väntas vidta under
Prop. 2011/12:35
Bilaga 1
90
Convention can ascertain the kind of action
that might be expected of them under the
corresponding general obligation in Part A,
as well as action that would not necessarily
be required. For example, Standard A4.1
requires all ships to provide prompt access
to the necessary medicines for medical care
on board ship (paragraph 1(b)) and to carry
a medicine chest (paragraph 4(a)). The
fulfilment in good faith of this latter
obligation clearly means something more
than simply having a medicine chest on
board each ship. A more precise indication
of what is involved is provided in the corre-
sponding Guideline B4.1.1 (paragraph 4) so
as to ensure that the contents of the chest
are properly stored, used and maintained.
10. Members which have ratified this
Convention are not bound by the guidance
concerned and, as indicated in the provisions
in Title 5 on port State control, inspections
would deal only with the relevant
requirements of this Convention (Articles,
Regulations and the Standards in Part A).
However, Members are required under
paragraph 2 of Article VI to give due
consideration to implementing their
responsibilities under Part A of the Code in
the manner provided for in Part B. If, having
duly considered the relevant Guidelines, a
Member decides to provide for different
arrangements which ensure the proper
storage, use and maintenance of the
contents of the medicine chest, to take the
example given above, as required by the
Standard in Part A, then that is acceptable.
On the other hand, by following the
guidance provided in Part B, the Member
concerned, as well as the ILO bodies
responsible for reviewing implementation of
international labour Conventions, can be
sure without further consideration that the
arrangements the Member has provided for
are adequate to implement the response-
bilities under Part A to which the Guideline
relates.
motsvarande allmänna skyldighet i del A och
vilka som inte är helt nödvändiga. Standard
A4.1 kräver exempelvis att alla fartyg skall se
till att mediciner som är nödvändiga för
sjukvård ombord på fartyg skall kunna tas
fram snabbt (punkt 1 b) och att de har ett
fartygsapotek (punkt 4 a). Att i god tro
uppfylla den senare skyldigheten har helt
klart en djupare innebörd än att enbart ha
ett apotek ombord på varje fartyg. En mera
exakt indikation på vad som krävs för att
garantera att lådans innehåll lagras, används,
fylls på och ersätts på ett riktigt sätt finns i
anvisning B4.1.1 punkt 4.
10. Medlemsstater som har ratificerat denna
konvention är inte bundna av anvisningarna,
och som anges i reglerna i kapitel 5 om
hamnstatskontroll, handlar inspektioner
endast om tillämpliga krav enligt denna
konvention (artiklar, regler och standarder i
del A). Medlemsstaterna är dock enligt
artikel VI punkt 2 skyldiga att genomföra
sina skyldigheter enligt del A i koden på det
sätt som föreskrivs i del B. Om en
medlemsstat enligt kraven i standarden i del
A, efter att vederbörligen ha övervägt
gällande anvisningar, beslutar att göra andra
arrangemang
varigenom
medicinlådans
innehåll lagras, används och underhålls på
ett riktigt sätt, för att nämna det exempel
som togs upp ovan, kan detta godtas. Å
andra sidan kan den berörda medlemsstaten
och de organ inom ILO som ansvarar för
tillsynen av hur internationella arbets-
konventioner tillämpas, genom att följa de
anvisningar som ges i del B, utan vidare
övervägande vara säkra om att de arrange-
mang medlemsstaten gjort är tillräckliga för
att uppfylla de skyldigheter i del A som
anvisningarna avser.
Prop. 2011/12:35
Bilaga 1
91
The Regulations and the Code
Title 1.
Minimum Requirements for Seafarers to Work
on a Ship
Regulation 1.1 – Minimum age
Purpose: To ensure that no under-age
persons work on a ship
1. No person below the minimum age shall
be employed or engaged or work on a ship.
2. The minimum age at the time of the initial
entry into force of this Convention is 16
years.
3. A higher minimum age shall be required
in the circumstances set out in the Code.
Standard A1.1 – Minimum age
1. The employment, engagement or work on
board a ship of any person under the age of
16 shall be prohibited.
2. Night work of seafarers under the age of
18 shall be prohibited. For the purposes of
this Standard, night shall be defined in
accordance with national law and practice. It
shall cover a period of at least nine hours
starting no later than midnight and ending
no earlier than 5 a.m.
3. An exception to strict compliance with
the night work restriction may be made by
the competent authority when:
(a) the effective training of the seafarers
concerned, in accordance with established
programmes and schedules, would be
impaired; or
(b) the specific nature of the duty or a
recognized training programme requires that
the seafarers covered by the exception
perform duties at night and the authority
determines, after consultation with the
shipowners' and seafarers' organizations
concerned, that the work will not be
detrimental to their health or well-being.
Reglerna och koden
Kapitel 1.
Minimikrav för att sjömän ska få arbeta på
fartyg
Regel 1.1 – Minimiålder
Syfte: Att säkerställa att inga minderåriga
arbetar på ett fartyg
1. Ingen som inte har uppnått minimiåldern
skall vara anställd, sysselsatt eller arbeta på
ett fartyg.
2. Minimiåldern vid tidpunkten för denna
konventions första ikraftträdande är 16 år.
3. En högre minimiålder skall krävas i de fall
som fastställs i koden.
Standard A1.1 – Minimiålder
1. Ingen som inte har fyllt 16 år får anställas,
sysselsättas eller arbeta ombord på ett
fartyg.
2. Ingen sjöman som inte har fyllt 18 år får
arbeta nattetid. Natt skall i denna standard
definieras enligt nationell lag och praxis.
Den skall omfatta minst nio timmar med
början senast vid midnatt och slut tidigast
klockan 05.00.
3. Den behöriga myndigheten får medge att
nattarbetsbegränsningen
inte
behöver
uppfyllas strikt om
(a) utbildningen av de berörda sjömännen
enligt uppgjorda program och scheman
skulle försämras, eller
(b) tjänstens specifika art eller ett erkänt
utbildningsprogram kräver att den sjöman
som undantaget omfattar tjänstgör på natten
och myndigheten efter samråd med berörda
redar- och sjöfolksorganisationer konsta-
terar att arbetet inte kommer att skada
personalens hälsa eller välbefinnande.
Prop. 2011/12:35
Bilaga 1
92
4. The employment, engagement or work of
seafarers under the age of 18 shall be
prohibited where the work is likely to
jeopardize their health or safety. The types
of such work shall be determined by
national laws or regulations or by the
competent authority, after consultation with
the shipowners' and seafarers' organizations
concerned, in accordance with relevant
international standards.
Guideline B1.1 – Minimum age
1. When regulating working and living
conditions, Members should give special
attention to the needs of young persons
under the age of 18.
Regulation 1.2 – Medical certificate
Purpose: To ensure that all seafarers are
medically fit to perform their duties at sea
1. Seafarers shall not work on a ship unless
they are certified as medically fit to perform
their duties.
2. Exceptions can only be permitted as
prescribed in the Code.
Standard A1.2 – Medical certificate
1. The competent authority shall require
that, prior to beginning work on a ship,
seafarers hold a valid medical certificate
attesting that they are medically fit to
perform the duties they are to carry out at
sea.
2. In order to ensure that medical certifi-
cates genuinely reflect seafarers' state of
health, in light of the duties they are to
perform, the competent authority shall,
after consultation with the shipowners' and
seafarers' organizations concerned, and
giving due consideration to applicable
international guidelines referred to in Part B
of this Code, prescribe the nature of the
medical examination and certificate.
3. This Standard is without prejudice to the
International Convention on Standards of
Training, Certification and Watchkeeping
4. Anställning, sysselsättning eller arbete
skall vara förbjudet för sjömän som inte fyllt
18 år om det kan antas äventyra deras hälsa
eller säkerhet. Vilket arbete som är av sådan
art skall fastställas i nationella lagar och
andra författningar eller av den behöriga
myndigheten efter samråd med berörda
redar- och sjöfolksorganisationer enligt
relevanta internationella normer.
Anvisning B1.1 – Minimiålder
1. När bestämmelser utformas för arbets-
och levnadsförhållanden, bör medlemsstater
ägna särskild uppmärksamhet åt behoven
hos ungdomar som inte fyllt 18 år.
Regel 1.2 – Läkarintyg
Syfte: Att säkerställa att alla sjömän är
medicinskt lämpliga att utföra sina uppgifter
till sjöss
1. Sjömän skall inte arbeta på ett fartyg om
de inte har intyg på att de är medicinskt
lämpliga att utföra sina uppgifter.
2. Undantag kan medges endast i de fall som
anges i koden.
Standard A1.2 – Läkarintyg
1. Den behöriga myndigheten skall kräva att
sjömän, innan arbete på ett fartyg påbörjas,
innehar ett giltigt läkarintyg som intygar att
de är medicinskt lämpliga att utföra sina
uppgifter till sjöss.
2. För att säkerställa att läkarintyg ger en
korrekt bild av sjömannens hälsotillstånd
skall den behöriga myndigheten, mot
bakgrund av de uppgifter sjömannen skall
utföra, efter samråd med berörda redar- och
sjöfolksorganisationer och med vederbörlig
hänsyn till de gällande internationella
anvisningar som avses i del B i denna kod,
föreskriva hur läkarundersökning och
läkarintyg skall utformas.
3. Denna standard skall inte påverka tillämp-
ningen av den internationella konventionen
om normer för sjöfolks utbildning, certifie-
Prop. 2011/12:35
Bilaga 1
93
for Seafarers, 1978, as amended ( STCW ). A
medical certificate issued in accordance with
the requirements of STCW shall be accepted
by the competent authority, for the purpose
of Regulation 1.2. A medical certificate
meeting the substance of those require-
ments, in the case of seafarers not covered
by STCW, shall similarly be accepted.
4. The medical certificate shall be issued by a
duly qualified medical practitioner or, in the
case of a certificate solely concerning
eyesight, by a person recognized by the
competent authority as qualified to issue
such a certificate. Practitioners must enjoy
full professional independence in exercising
their medical judgement in undertaking
medical examination procedures.
5. Seafarers that have been refused a
certificate or have had a limitation imposed
on their ability to work, in particular with
respect to time, field of work or trading
area, shall be given the opportunity to have a
further examination by another independent
medical practitioner or by an independent
medical referee.
6. Each medical certificate shall state in
particular that:
(a) the hearing and sight of the seafarer
concerned, and the colour vision in the case
of a seafarer to be employed in capacities
where fitness for the work to be performed
is liable to be affected by defective colour
vision, are all satisfactory; and
(b) the seafarer concerned is not suffering
from any medical condition likely to be
aggravated by service at sea or to render the
seafarer unfit for such service or to endanger
the health of other persons on board.
7. Unless a shorter period is required by
reason of the specific duties to be performed
by the seafarer concerned or is required
under STCW:
(a) a medical certificate shall be valid for a
maximum period of two years unless the
seafarer is under the age of 18, in which case
the maximum period of validity shall be one
year;
ring och vakthållning, 1978, med ändringar
(STCW-konventionen).
Den
behöriga
myndigheten skall godta ett läkarintyg som
utfärdats enligt kraven i STCW som ett
intyg enligt regel 1.2. När det gäller sjömän
som inte omfattas av STCW skall ett
läkarintyg som i huvudsak uppfyller dessa
krav likaså godkännas.
4. Läkarintyget skall vara utfärdat av en
behörig läkare eller, när det endast gäller ett
intyg från en synundersökning, av en person
som den behöriga myndigheten godkänt
som behörig att utfärda ett sådant intyg.
Läkare som genomför läkarundersökningar
måste vara helt oberoende i sina yrkes-
mässiga bedömningar.
5. Sjöman som har vägrats intyg eller har
nedsatt arbetsförmåga, särskilt när det gäller
arbetstid, arbetsfält eller geografiskt område,
skall kunna få ytterligare en undersökning
gjord hos en annan oberoende behörig
läkare eller en oberoende medicinsk
skiljedomare.
6. Varje läkarintyg skall särskilt ange att den
berörda personen
(a) har en tillfredsställande hörsel och syn,
vilket även skall avse färgseendet när det
gäller en person som skall arbeta i funk-
tioner där lämpligheten för det arbete som
skall utföras kan påverkas av brister i
färgseendet, och
(b) inte lider av något medicinskt tillstånd
som kan komma att förvärras av tjänstgöring
till sjöss, göra vederbörande olämplig för
sådan tjänstgöring eller äventyra andra
ombordvarandes hälsa.
7. Om inte en kortare period krävs med
hänsyn till de speciella arbetsuppgifter som
personen skall utföra, eller krävs enligt
STCW
(a) skall ett läkarintyg gälla högst två år om
inte sjömannen är under 18 år, då den
längsta giltighetstiden skall vara ett år,
Prop. 2011/12:35
Bilaga 1
94
(b) a certification of colour vision shall be
valid for a maximum period of six years.
8. In urgent cases the competent authority
may permit a seafarer to work without a
valid medical certificate until the next port
of call where the seafarer can obtain a
medical certificate from a qualified medical
practitioner, provided that:
(a) the period of such permission does not
exceed three months; and
(b) the seafarer concerned is in possession
of an expired medical certificate of recent
date.
9. If the period of validity of a certificate
expires in the course of a voyage, the
certificate shall continue in force until the
next port of call where the seafarer can
obtain a medical certificate from a qualified
medical practitioner, provided that the
period shall not exceed three months.
10. The medical certificates for seafers
working on ships ordinarily engaged on
international voyages must as a minimum be
provided in English.
Guideline B1.2 – Medical certificate
Guideline B1.2.1 – International guidelines
1. The competent authority, medical practi-
tioners, examiners, shipowners, seafarers'
representatives and all other persons
concerned with the conduct of medical
fitness examinations of seafarer candidates
and serving seafarers should follow the
ILO/ WHO Guidelines for Conducting
Pre-sea and Periodic Medical Fitness
Examinations for Seafarers, including any
subsequent versions, and any other
applicable international guidelines published
by the International Labour Organization,
the International Maritime Organization or
the World Health Organization.
(b) skall ett intyg om färgseende gälla högst
sex år.
8. I trängande fall får den behöriga myndig-
heten medge att en person arbetar utan
giltigt läkarintyg till nästa angöringshamn
där en kompetent legitimerad läkare kan
utfärda ett sådant, under förutsättning
(a) att medgivandet skall gälla högst tre
månader, och
(b) att personen ifråga har ett utgånget men
nyligen utfärdat läkarintyg.
9. Om giltighetstiden för ett intyg går ut
under en sjöresa, skall det fortsätta att gälla
till nästa angöringshamn där personen ifråga
kan få ett läkarintyg från en behörig läkare,
på villkor att fristen inte överskrider tre
månader.
10. Läkarintyg för sjömän som arbetar på
fartyg som normalt går i internationell
sjöfart måste som ett minimum utfärdas på
engelska.
Anvisning B1.2 – Läkarintyg
Anvisning
B1.2.1
–
Internationella
anvisningar
1. Den behöriga myndigheten, behöriga
läkare, examinatorer, redare, företrädare för
sjömän och alla andra personer som berörs
av genomförandet av medicinska lämplig-
hetsundersökningar
av
sökande
och
tjänstgörande sjömän bör följa ILO/WHO:s
anvisningar för läkarundersökning av sjömän
(Guidelines for Conducting Pre-sea and
Periodic Medical Fitness Examinations for
Seafarers) och eventuella senare versioner,
samt eventuella andra tillämpliga interna-
tionella anvisningar som offentliggörs av
Internationella arbetsorganisationen, FN:s
internationella sjöfartsorganisation eller
Världshälsoorganisationen.
Prop. 2011/12:35
Bilaga 1
95
Regulation 1.3 – Training and qualifications
Purpose: To ensure that seafarers are trained
or qualified to carry out their duties on board
ship
1. Seafarers shall not work on a ship unless
they are trained or certified as competent or
otherwise qualified to perform their duties.
2. Seafarers shall not be permitted to work
on a ship unless they have successfully
completed training for personal safety on
board ship.
3. Training and certification in accordance
with the mandatory instruments adopted by
the International Maritime Organization
shall be considered as meeting the
requirements of paragraphs 1 and 2 of this
Regulation.
4. Any Member which, at the time of its
ratification of this Convention, was bound
by the Certification of Able Seamen
Convention, 1946 (No. 74), shall continue
to carry out the obligations under that
Convention unless and until mandatory
provisions covering its subject matter have
been adopted by the International Maritime
Organization and entered into force, or
until five years have elapsed since the entry
into force of this Convention in accordance
with paragraph 3 of Article VIII, whichever
date is earlier.
Regulation 1.4 – Recruitment and placement
Purpose: To ensure that seafarers have access
to an efficient and well-regulated seafarer
recruitment and placement system
1. All seafarers shall have access to an
efficient, adequate and accountable system
for finding employment on board ship
without charge to the seafarer.
2. Seafarer recruitment and placement
services operating in a Member's territory
shall conform to the standards set out in the
Code.
3. Each Member shall require, in respect of
Regel 1.3 – Utbildning och kvalifikationer
Syfte: Att säkerställa att sjömän är utbildade
eller kvalificerade att utföra sina uppgifter
ombord på fartyg
1. Sjömän skall inte arbeta på ett fartyg, om
de inte har utbildning eller intyg på att de är
kompetenta eller på annat sätt kvalificerade
att utföra sina uppgifter.
2. Sjömän skall inte tillåtas arbeta på ett
fartyg om de inte med godkänt resultat har
fullgjort en utbildning i personlig säkerhet
ombord på fartyg.
3. Utbildning och certifiering enligt de
obligatoriska instrument som Interna-
tionella sjöfartsorganisationen antagit skall
anses uppfylla kraven i punkterna 1 och 2 i
denna regel.
4. Varje medlemsstat som när den ratific-
erade denna konvention var bunden av 1946
års konvention (nr 74) om behörighetsbevis
för matroser skall fortsätta att uppfylla sina
skyldigheter enligt den konventionen om
inte och fram till dess obligatoriska regler
som täcker dess ämnesområde har antagits
av Internationella sjöfartsorganisationen och
trätt i kraft, eller tills fem år har förflutit
efter denna konventions ikraftträdande
enligt artikel VIII punkt 3, beroende på
vilket som inträffar först.
Regel 1.4 – Rekrytering och arbetsförmedling
Syfte: Att säkerställa att sjömän har tillgång till
ett effektivt och väl reglerat system för
rekrytering och förmedling av sjömän
1. Alla sjömän skall ha tillgång till ett
effektivt, väl fungerande och ansvarsfullt
system för att finna anställning ombord på
fartyg utan kostnad för sjömännen.
2. Rekryterings- och arbetsförmedlings-
kontor för sjömän som agerar på en
medlemsstats territorium skall uppfylla de
standarder som fastställs i koden.
3. Varje medlemsstat skall, när det gäller
Prop. 2011/12:35
Bilaga 1
96
seafarers who work on ships that fly its flag,
that shipowners who use seafarer recruit-
ment and placement services that are based
in countries or territories in which this
Convention does not apply, ensure that
those services conform to the requirements
set out in the Code.
Standard A1.4 – Recruitment and placement
1. Each Member that operates a public
seafarer recruitment and placement service
shall ensure that the service is operated in an
orderly manner that protects and promotes
seafarers' employment rights as provided in
this Convention.
2. Where a Member has private seafarer
recruitment and placement services opera-
ting in its territory whose primary purpose
is the recruitment and placement of sea-
farers or which recruit and place a significant
number of seafarers, they shall be operated
only in conformity with a standardized
system of licensing or certification or other
form of regulation. This system shall be
established, modified or changed only after
consultation with the shipowners' and
seafarers' organizations concerned. In the
event of doubt as to whether this Conven-
tion applies to a private recruitment and
placement service, the question shall be
determined by the competent authority in
each Member after consultation with the
shipowners' and seafarers' organizations
concerned. Undue proliferation of private
seafarer recruitment and placement services
shall not be encouraged.
3. The provisions of paragraph 2 of this
Standard shall also apply - to the extent that
they are determined by the competent
authority, in consultation with the ship-
owners' and seafarers' organizations con-
cerned, to be appropriate - in the context of
recruitment and placement services operated
by a seafarers' organization in the territory
of the Member for the supply of seafarers
who are nationals of that Member to ships
which fly its flag. The services covered by
this paragraph are those fulfilling the
following conditions:
sjömän som arbetar på fartyg som för dess
flagg, kräva att redare som utnyttjar
rekryterings- och förmedlingskontor som
har sitt säte i länder eller territorier som inte
tillämpar denna konvention försäkrar sig om
att kontoren uppfyller de krav som fastställs
i koden.
Standard A1.4 – Rekrytering och arbets-
förmedling
1. Varje medlemsstat som driver offentliga
rekryterings- och förmedlingskontor för
sjömän skall se till att kontoren drivs på ett
ordnat sätt så att sjömännens arbetsrätt
enligt denna konvention skyddas och
främjas.
2. Om det finns privata rekryterings- och
förmedlingskontor på en medlemsstats
territorium vars primära syfte är rekrytering
av och arbetsförmedling för sjömän, eller
som rekryterar och förmedlar sjömän i
betydande omfattning, skall dessa drivas helt
enligt ett standardiserat system för
licensiering, certifiering eller annan form av
reglering. Detta system skall inrättas,
modifieras eller ändras endast efter samråd
med berörda redar- och sjöfolksorganisa-
tioner. Uppstår tveksamhet om denna
konvention är tillämplig på privata
rekryterings- och förmedlingskontor, skall
frågan avgöras av den behöriga myndigheten
i varje medlemsstat efter samråd med
berörda redar- och sjöfolksorganisationer.
Ohämmad spridning av privata rekryterings-
och förmedlingskontor för sjömän skall
inte uppmuntras.
3. Bestämmelserna i punkt 2 i denna
standard skall – i den mån den behöriga
myndigheten i samråd med berörda redar-
och sjöfolksorganisationer bedömer dem
som lämpliga – också tillämpas på rekryte-
ring och arbetsförmedling som bedrivs av en
organisation för sjömän på medlemsstatens
territorium för att rekrytera sjömän som är
medborgare i den medlemsstaten till fartyg
som för dess flagg. De kontor som omfattas
av denna punkt är sådana som uppfyller
följande villkor:
Prop. 2011/12:35
Bilaga 1
97
(a) the recruitment and placement service is
operated pursuant to a collective bargaining
agreement between that organization and a
shipowner;
(b) both the seafarers' organization and the
shipowner are based in the territory of the
Member;
(c) The Member has national laws or
regulations or a procedure to authorize or
register the collective bargaining agreement
permitting the operation of the recruitment
and placement service; and
(d) the recruitment and placement service is
operated in an orderly manner and measures
are in place to protect and promote
seafarers' employment rights comparable to
those provided in paragraph 5 of this
Standard.
4. Nothing in this Standard or Regulation
1.4 shall be deemed to:
(a) prevent a Member from maintaining a
free public seafarer recruitment and place-
ment service for seafarers in the framework
of a policy to meet the needs of seafarers
and shipowners, whether the service forms
part of or is coordinated with a public
employment service for all workers and
employers; or
(b) impose on a Member the obligation to
establish a system for the operation of
private seafarer recruitment or placement
services in its territory.
5. A Member adopting a system referred to
in paragraph 2 of this Standard shall, in its
laws and regulations or other measures, at a
minimum:
(a) prohibit seafarer recruitment and place-
ment services from using means, mecha-
nisms or lists intended to prevent or deter
seafarers from gaining employment for
which they are qualified;
(b) require that no fees or other charges for
seafarer recruitment or placement or for
providing employment to seafarers are
borne directly or indirectly, in whole or in
(a) rekryterings- och arbetsförmedlings-
kontoren drivs enligt ett kollektivavtal
mellan den organisationen och en redare,
(b) både personalorganisationen och redaren
har sitt säte på medlemsstatens territorium,
(c) medlemsstaten har nationella lagar och
andra författningar eller ett förfarande för
att auktorisera eller registrera det kollektiv-
avtal
som
medger
bedrivande
av
rekryterings- och förmedlingskontor, och
(d) rekryterings- och förmedlingskontoren
bedrivs med ordning och reda, och det är
sörjt för att sjömännens arbetsrätt skyddas
och stöds på ett sätt som motsvarar det som
föreskrivs i punkt 5 i denna standard.
4. Ingenting i denna standard eller regel 1.4
skall anses
(a) hindra en medlemsstat från att upprätt-
hålla fria kontor för rekrytering och förmed-
ling av sjömän enligt ett program för att
uppfylla sjömännens och redarnas behov,
oavsett om kontoren ingår i eller är
samordnade med en offentlig arbetsförmed-
ling för alla sjömän och arbetsgivare, eller
(b) tvinga på en medlemsstat en skyldighet
att inrätta system för att bedriva privat
rekrytering eller förmedling av sjömän på
dess territorium.
5. En medlemsstat som inrättar ett system
som avses i punkt 2 i denna standard skall i
sina lagar och andra författningar,
åtminstone
(a) förbjuda rekryterings- och arbets-
förmedlingskontor för sjömän att använda
medel, system eller listor avsedda att hindra
eller avhålla sjömän från att få anställning
som den är kvalificerad för,
(b) kräva att inget arvode eller andra avgifter
för rekrytering eller förmedling av sjömän
eller för att skaffa anställning till sjömän
bekostas direkt eller indirekt, helt eller
Prop. 2011/12:35
Bilaga 1
98
part, by the seafarer, other than the cost of
the seafarer obtaining a national statutory
medical certificate, the national seafarer's
book and a passport or other similar
personal travel documents, not including,
however, the cost of visas, which shall be
borne by the shipowner; and
(c) ensure that seafarer recruitment and
placement services operating in its territory:
(i) maintain an up-to-date register of all
seafarers recruited or placed through them,
to be available for inspection by the
competent authority;
(ii) make sure that seafarers are
informed of their rights and duties under
their employment agreements prior to or in
the process of engagement and that proper
arrangements are made for seafarers to
examine their employment agreements
before and after they are signed and for
them to receive a copy of the agreements;
(iii) verify that seafarers recruited or
placed by them are qualified and hold the
documents necessary for the job concerned,
and that the seafarers' employment agree-
ments are in accordance with applicable laws
and regulations and any collective bargaining
agreement that forms part of the employ-
ment agreement;
(iv) make sure, as far as practicable, that
the shipowner has the means to protect
seafarers from being stranded in a foreign
port;
(v) examine and respond to any
complaint concerning their activities and
advise the competent authority of any
unresolved complaint;
(vi) establish a system of protection, by
way of insurance or an equivalent
appropriate measure, to
compensate
seafarers for monetary loss that they may
incur as a result of the failure of a
recruitment and placement service or the
relevant shipowner under the seafarers'
employment agreement to meet its
obligations to them.
6. The competent authority shall closely
supervise and control all seafarer recruit-
ment and placement services operating in
the territory of the Member concerned. Any
licences or certificates or similar authoriza-
tions for the operation of private services in
delvis, av sjömannen, annat än kostnaden för
läkarintyg som den nationella lagstiftningen
föreskriver, nationell sjömansbok och pass
eller liknande personliga resehandlingar,
dock inte kostnaden för visum, som redaren
skall svara för, och
(c) se till att rekryterings- och förmedlings-
kontor för sjömän som verkar på dess
territorium:
(i) håller ett aktuellt register över alla
sjömän som de rekryterat eller förmedlat,
vilket skall vara tillgängligt för inspektion av
den behöriga myndigheten,
(ii) säkerställer att sjömän före eller
under anställningsförfarandet får informa-
tion om sina rättigheter och skyldigheter
enligt anställningsavtalen, att korrekta
arrangemang görs för att sjömännen skall
kunna granska sina anställningsavtal före
och efter det att de undertecknats, och att
den får en kopia av avtalen,
(iii) verifierar att sjömän som
rekryterats eller förmedlats av dem är
kompetent och har de handlingar som
behövs för det berörda arbetet, och att
anställningsavtalen följer gällande lagar,
andra
författningar
och
eventuella
kollektivavtal som ingår i anställningsavtalet,
(iv) så långt möjligt ser till att redaren
har möjlighet att skydda sjömän från att bli
strandsatt i en främmande hamn,
(v) undersöker och tar ställning till
eventuella klagomål på deras verksamhet och
underrättar den behöriga myndigheten om
eventuella olösta klagomål,
(vi) inrättar ett system för skydd,
genom försäkring eller på annat likvärdigt
sätt, så att sjömän kompenseras för
ekonomiska förluster de kan drabbas av om
en rekryterings- eller arbetsförmedlings-
tjänst eller redare inte uppfyller sina
skyldigheter enligt sjömännens anställnings-
avtal.
6. Den behöriga myndigheten skall noga
övervaka och kontrollera alla rekryterings-
och förmedlingskontor för sjömän som
verkar på medlemsstatens territorium.
Eventuella licenser, tillstånd eller liknande
bemyndiganden att driva privata kontor på
Prop. 2011/12:35
Bilaga 1
99
the territory are granted or renewed only
after verification that the seafarer recruit-
ment and placement service concerned
meets the requirements of national laws and
regulations.
7. The competent authority shall ensure that
adequate machinery and procedures exist for
the investigation, if necessary, of complaints
concerning the activities of seafarer recruit-
ment and placement services, involving, as
appropriate, representatives of shipowners
and seafarers.
8. Each Member which has ratified this
Convention shall, in so far as practicable,
advise its nationals on the possible problems
of signing on a ship that flies the flag of a
State which has not ratified the Convention,
until it is satisfied that standards equivalent
to those fixed by this Convention are being
applied. Measures taken to this effect by the
Member that has ratified this Convention
shall not be in contradiction with the
principle of free movement of workers
stipulated by the treaties to which the two
States concerned may be parties.
9. Each Member which has ratified this
Convention shall require that shipowners of
ships that fly its flag, who use seafarer
recruitment and placement services based in
countries or territories in which this
Convention does not apply, ensure, as far as
practicable, that those services meet the
requirements of this Standard.
10. Nothing in this Standard shall be
understood as diminishing the obligations
and responsibilities of shipowners or of a
Member with respect to ships that fly its
flag.
Guideline B1.4 – Recruitment and placement
Guideline B1.4.1 – Organizational and
operational guidelines
1. When fulfilling its obligations under
Standard A1.4, paragraph 1, the competent
authority should consider:
(a) taking the necessary measures to pro-
territoriet skall utfärdas eller förnyas först
sedan det verifierats att de berörda
rekryterings- och förmedlingskontoren
uppfyller kraven i nationella lagar och andra
författningar.
7. Den behöriga myndigheten skall se till att
det finns lämpliga organ och förfaranden för
att vid behov utreda klagomål över verksam-
heten på rekryterings- och förmedlings-
kontor för sjömän, där så är lämpligt under
medverkan av representanter för redare och
sjömän.
8. Varje medlemsstat som har ratificerat
denna konvention skall så långt möjligt ge
råd till sina medborgare om de problem som
kan uppstå när man tar anställning på ett
fartyg som är flaggat i en stat som inte har
ratificerat konventionen, tills det står klart
att normer som är likvärdiga med dem som
fastställs i denna konvention tillämpas.
Åtgärder som den medlemsstat som har
ratificerat konventionen vidtar i detta syfte
får inte strida mot principen om fri rörlighet
för sjömän som föreskrivs i de fördrag där
de två berörda staterna kan ingå som parter.
9. Varje medlemsstat som har ratificerat
denna konvention skall kräva att redare för
fartyg som för dess flagg och som använder
rekryterings- och förmedlingskontor med
säte i länder eller territorier där denna
konvention inte tillämpas, så långt möjligt
ser till att kontoren uppfyller kraven i denna
standard.
10. Inget i denna standard skall anses minska
redares eller en medlemsstats skyldigheter
och ansvar med avseende på fartyg som för
dess flagg.
Anvisning B1.4 – Rekrytering och arbets-
förmedling
Anvisning B1.4.1 – Anvisningar för organisation
och verksamhet
1. När den behöriga myndigheten uppfyller
sina skyldigheter enligt standard A1.4 punkt
1, bör den:
(a) vidta de åtgärder som behövs för att
Prop. 2011/12:35
Bilaga 1
100
mote effective cooperation among seafarer
recruitment and placement services, whether
public or private;
(b) the needs of the maritime industry at
both the national and international levels,
when developing training programmes for
seafarers that form the part of the ship's
crew that is responsible for the ship's safe
navigation and pollution prevention opera-
tions, with the participation of shipowners,
seafarers and the relevant training
institutions;
(c) making suitable arrangements for the
cooperation of representative shipowners'
and seafarers' organizations in the organiza-
tion and operation of the public seafarer
recruitment and placement services, where
they exist;
(d) determining, with due regard to the
right to privacy and the need to protect
confidentiality, the conditions under which
seafarers' personal data may be processed by
seafarer recruitment and placement services,
including the collection, storage, combina-
tion and communication of such data to
third parties;
(e) maintaining an arrangement for the
collection and analysis of all relevant
information on the maritime labour market,
including the current and prospective supply
of seafarers that work as crew classified by
age, sex, rank and qualifications, and the
industry's requirements, the collection of
data on age or sex being admissible only for
statistical purposes or if used in the
framework of a programme to prevent
discrimination based on age or sex;
(f) ensuring that the staff responsible for the
supervision of public and private seafarer
recruitment and placement services for
ship's crew with responsibility for the ship's
safe navigation and pollution prevention
operations have had adequate training,
including approved sea-service experience,
and have relevant knowledge of the
maritime industry, including the relevant
maritime international instruments on
training, certification and labour standards;
främja ett effektivt samarbete mellan
rekryterings- och förmedlingskontor för
sjömän, offentliga såväl som privata,
(b) beakta sjöfartsnäringens behov, natio-
nellt såväl som internationellt, när utbild-
ningsprogram tas fram för besättnings-
medlemmar som ansvarar för en säker
navigation av fartyget och för åtgärder som
hindrar förorening, under medverkan av
redare, sjömän och relevanta utbildnings-
institutioner,
(c) göra lämpliga arrangemang för att
representativa redar- och sjöfolksorganisa-
tioner skall samarbeta om att organisera och
driva offentliga rekryterings- och förmed-
lingskontor för sjömän, där sådana kontor
finns,
(d) med vederbörlig hänsyn till rätten till
privatliv och behovet av sekretesskydd,
fastställa på vilka villkor rekryterings- och
förmedlingskontor för sjömän får behandla
sjömännens personuppgifter, bland annat
insamling, lagring, sammanställning och
utlämnande av sådana uppgifter till tredje
part,
(e) samla in och analysera all relevant
information på den maritima arbets-
marknaden, bland annat löpande och
framtida tillgång på sjömän som ingår i
fartygets besättning, uppdelad på ålder, kön,
rang och kvalifikationer, och näringens krav,
varvid insamling av data om ålder eller kön
är tillåten endast för statistiska syften eller
om uppgifterna skall användas i ett program
för att hindra diskriminering grundad på
ålder eller kön,
(f) se till att den personal som ansvarar för
övervakning av offentlig och privat
rekrytering och förmedling av sjömän till
fartygsbesättningar med ansvar för en säker
navigering av fartyget och åtgärder för att
motverka föroreningar är väl utbildade och
har godkänd erfarenhet från tjänstgöring till
sjöss och relevant kunskap om sjöfarts-
näringen, inklusive relevanta maritima
internationella instrument för utbildning,
certifiering och arbetsnormer,
Prop. 2011/12:35
Bilaga 1
101
(g) prescribing operational standards and
adopting codes of conduct and ethical
practices for seafarer recruitment and
placement services; and
(h) exercising supervision of the licensing or
certification system on the basis of a system
of quality standards.
2. In establishing the system referred to in
Standard A1.4, paragraph 2, each Member
should consider requiring seafarer recruit-
ment and placement services, established in
its territory, to develop and maintain
verifiable operational practices. These
operational practices for private seafarer
recruitment and placement services and, to
the extent that they are applicable, for public
seafarer recruitment and placement services
should address the following matters:
(a) medical examinations, seafarers' identity
documents and such other items as may be
required for the seafarer to gain
employment;
(b) maintaining, with due regard to the right
to privacy and the need to protect
confidentiality, full and complete records of
the seafarers covered by their recruitment
and placement system, which should include
but not be limited to:
(i) the seafarers' qualifications;
(ii) record of employment;
(iii) personal data relevant to employ-
ment; and
(iv) medical
data
relevant
to
employment;
(c) maintaining up-to-date lists of the ships
for which the seafarer recruitment and
placement services provide seafarers and
ensuring that there is a means by which the
services can be contacted in an emergency at
all hours;
(d) procedures to ensure that seafarers are
not subject to exploitation by the seafarer
recruitment and placement services or their
personnel with regard to the offer of
engagement on particular ships or by
particular companies;
(e) procedures to prevent the opportunities
(g) föreskriva standarder för verksamheten
och inrätta uppförandekoder och etiska
regler för rekrytering och förmedling av
sjömän, och
(h) utöva tillsyn över system för licensiering
eller certifiering på grundval av ett system
för kvalitetsnormer.
2. Varje medlemsstat bör, när den inrättar
det system som avses i standard A1.4 punkt
2, överväga krav på att de rekryterings- och
förmedlingskontor för sjömän som verkar
på dess territorium skall ta fram och
upprätthålla arbetsrutiner som går att
verifiera. Dessa arbetsrutiner för privata och,
i tillämpliga fall, offentliga rekryterings- och
förmedlingskontor för sjömän bör inriktas
på följande punkter:
(a) läkarundersökningar, identitetshandling-
ar för sjömän och annat som kan behövas
för att sjömännen skall få anställning,
(b) med vederbörlig hänsyn till rätten till
privatliv och behovet av sekretesskydd, att
hålla fullständiga register över sjömän som
omfattas av deras system för rekrytering och
arbetsförmedling och som bör innefatta men
inte begränsas till:
(i) sjömännens kvalifikationer,
(ii) förteckning över anställningar,
(iii) personuppgifter av betydelse för
anställning, och
(iv) medicinska data av betydelse för
anställning,
(c) att hålla aktuella besättningslistor för de
fartyg åt vilka kontoret tillhandahåller
besättning, samt säkerställa att det går att
kontakta kontoret i en nödsituation vid alla
tider på dygnet,
(d) rutiner för att säkerställa att sjömän inte
utsätts för exploatering från kontorets eller
dess personals sida när det gäller
erbjudanden om anställning på vissa fartyg
eller hos vissa rederier,
(e) rutiner för att hindra att sjömän
Prop. 2011/12:35
Bilaga 1
102
for exploitation of seafarers arising from the
issue of joining advances or any other
financial transaction between the shipowner
and the seafarers which are handled by the
seafarer recruitment and placement services;
(f) clearly publicizing costs, if any, which
the seafarer will be expected to bear in the
recruitment process;
(g) ensuring that seafarers are advised of any
particular conditions applicable to the job
for which they are to be engaged and of the
particular shipowner's policies relating to
their employment;
(h) procedures which are in accordance with
the principles of natural justice for dealing
with cases of incompetence or indiscipline
consistent with national laws and practice
and, where applicable, with collective
agreements;
(i) procedures to ensure, as far as
practicable, that all mandatory certificates
and documents submitted for employment
are up to date and have not been
fraudulently obtained and that employment
references are verified;
(j) procedures to ensure that requests for
information or advice by families of
seafarers while the seafarers are at sea are
dealt with promptly and sympathetically and
at no cost; and
(k) verifying that labour conditions on ships
where seafarers are placed are in conformity
with applicable collective bargaining agree-
ments concluded between a shipowner and a
representative seafarers' organization and, as
a matter of policy, supplying seafarers only
to shipowners that offer terms and condi-
tions of employment to seafarers which
comply with applicable laws or regulations
or collective agreements.
3. Consideration should be given to encour-
aging international cooperation between
Members and relevant organizations, such
as:
(a) the systematic exchange of information
on the maritime industry and labour market
exploateras i samband med utbetalning av
förskottslega eller någon annan ekonomisk
transaktion mellan redaren och sjömannen,
som sköts av rekryterings- och förmedlings-
kontoret,
(f) att klart tillkännage vilka kostnader sjö-
mannen skall bära, om rekryterings-
processen är förenad med sådana,
(g) att se till att sjömannen får besked om
särskilda villkor som kan gälla det arbete för
vilket de skall anställas och om rederiet har
särskilda principer som rör anställningen,
(h) rutiner för att hantera fall av
inkompetens eller bristande disciplin som
uppfyller vedertagna rättviseprinciper och är
förenliga med nationell lag och sedvänja
samt i tillämpliga fall med kollektivavtal,
(i) rutiner för att så långt möjligt säkerställa
att alla obligatoriska intyg och handlingar
som visas upp för anställning är aktuella och
inte har skaffats på olaglig väg samt att
anställningsreferenser verifieras,
(j) rutiner för att säkerställa att en begäran
om upplysningar eller råd från anhöriga till
sjömän medan de är till sjöss behandlas
snabbt, välvilligt och utan kostnad, och
(k) att verifiera att arbetsförhållandena på
fartyg där sjömän är placerade följer gällande
kollektivavtal mellan en redare och en
representativ organisation för sjömän och
har som princip att förmedla personal endast
åt sådana redare som erbjuder sjömännen
anställningsvillkor
och
anställnings-
förhållanden som uppfyller gällande lagar
eller andra bestämmelser eller kollektivavtal.
3. Internationellt
samarbete
mellan
medlemsstater och relevanta organisationer
bör främjas. Sådant samarbete kan omfatta
(a) ett systematiskt utbyte av information
om sjöfartsnäringen och arbetsmarknaden
Prop. 2011/12:35
Bilaga 1
103
on a bilateral, regional and multilateral basis;
(b) the exchange of information on
maritime labour legislation;
(c) the harmonization of policies, working
methods and legislation governing recruit-
ment and placement of seafarers;
(d) the improvement of procedures and
conditions for the international recruitment
and placement of seafarers; and
(e) workforce planning, taking account of
the supply of and demand for seafarers and
the requirements of the maritime industry.
på bilateral, regional och multilateral nivå,
(b) utbyte av information om arbetsrättslig
lagstiftning inom sjöfarten,
(c) harmonisering av handlingsprogram,
arbetsmetoder och lagstiftning som styr
rekrytering av och arbetsförmedling för sjömän,
(d) förbättring av rutiner och villkor för
internationell rekrytering av och arbets-
förmedling för sjömän, och
(e) arbetskraftsplanering, med beaktande av
tillgången och efterfrågan på sjömän samt
sjöfartsnäringens krav.
Title 2. Conditions of Employment
Regulation 2.1 – Seafarers' employment
agreements
Purpose: To ensure that seafarers have a fair
employment agreement
1. The terms and conditions for employ-
ment of a seafarer shall be set out or referred
to in a clear written legally enforceable
agreement and shall be consistent with the
standards set out in the Code.
2. Seafarers' employment agreements shall
be agreed to by the seafarer under
conditions which ensure that the seafarer
has an opportunity to review and seek advice
on the terms and conditions in the
agreement and freely accepts them before
signing.
3. To the extent compatible with the
Member's national law and practice,
seafarers' employment agreements shall be
understood to incorporate any applicable
collective bargaining agreements.
Standard
Standard A2.1 – Seafarers' employment
agreements
1. Each Member shall adopt laws or regula-
tions requiring that ships that fly its flag
comply with the following requirements:
Kapitel 2. Anställningsförhållanden
Regel 2.1 – Anställningsavtal för sjömän
Syfte: Att säkerställa att sjömän har rättvisa
anställningsavtal
1. Sjömäns anställningsvillkor och anställ-
ningsförhållanden skall anges eller åberopas i
ett klart formulerat, rättsligt verkställbart
avtal och skall uppfylla de standarder som
fastställs i koden.
2. Sjömännen skall godkänna anställnings-
avtalet under förhållanden som garanterar
att de har möjlighet att granska och söka råd
om villkoren och förhållandena enligt avtalet
och frivilligt godkänner dessa före
undertecknandet.
3. I den mån det är förenligt med
medlemsstatens nationella lag och praxis
skall anställningsavtal för sjömän anses
innefatta eventuella gällande kollektivavtal.
Standard
Standard A2.1 – Anställningsavtal för sjömän
1. Varje medlemsstat skall anta lagar och
andra författningar som kräver att fartyg
som för dess flagg uppfyller följande krav:
Prop. 2011/12:35
Bilaga 1
104
(a) seafarers working on ships that fly its
flag shall have a seafarers' employment
agreement signed by both the seafarer and
the shipowner or a representative of the
shipowner (or, where they are not
employees, evidence of contractual or
similar arrangements) providing them with
decent working and living conditions on
board the ship as required by this
Convention;
(b) seafarers signing a seafarers' employment
agreement shall be given an opportunity to
examine and seek advice on the agreement
before signing, as well as such other facilities
as are necessary to ensure that they have
freely entered into an agreement with a
sufficient understanding of their rights and
responsibilities;
(c) the shipowner and seafarer concerned
shall each have a signed original of the
seafarers' employment agreement;
(d) measures shall be taken to ensure that
clear information as to the conditions of
their employment can be easily obtained on
board by seafarers, including the ship's
master, and that such information, including
a copy of the seafarers' employment agree-
ment, is also accessible for review by officers
of a competent authority, including those in
ports to be visited; and
(e) seafarers shall be given a document
containing a record of their employment on
board the ship.
2. Where a collective bargaining agreement
forms all or part of a seafarers' employment
agreement, a copy of that agreement shall be
available on board. Where the language of
the seafarers' employment agreement and
any
applicable
collective
bargaining
agreement is not in English, the following
shall also be available in English (except for
ships engaged only in domestic voyages):
(a) a copy of a standard form of the
agreement; and
(b) the portions of the collective bargaining
agreement that are subject to a port State
inspection under Regulation 5.2.
(a) sjömän som arbetar på fartyg som för
dess flagg skall ha ett anställningsavtal för
sjömän undertecknat av såväl sjömannen
som redaren eller en representant för denne
(eller, om sjömannen inte är anställd, bevis
på kontrakts- eller liknande arrangemang)
som ger möjlighet att arbeta och leva under
anständiga förhållanden ombord på fartyget
enligt kraven i denna konvention,
(b) sjömän som undertecknar ett anställ-
ningsavtal för sjömän skall ges möjlighet att
granska och söka råd om avtalet innan det
undertecknas, samt andra möjligheter som
är nödvändiga för att garantera att sjö-
mannen har ingått avtalet av fri vilja och
med tillräcklig förståelse av sina rättigheter
och skyldigheter,
(c) den berörda redaren och sjömannen skall
vardera ha ett undertecknat original av
anställningsavtalet,
(d) det skall garanteras att sjömän, även
fartygets befälhavare, har lätt tillgång
ombord till tydlig information om deras
anställningsförhållanden, och att denna
information, bland annat en kopia av
anställningsavtalet, också finns tillgänglig
för granskning av tjänstemän från en
behörig myndighet, bland annat myndig-
heter i hamnar som besöks, och
(e) sjömän skall få en handling med en
redogörelse för deras anställning ombord på
fartyget.
2. När ett kollektivavtal utgör hela eller en
del av ett anställningsavtal för sjömän, skall
en kopia av detta avtal finnas tillgänglig
ombord. Om språket i anställningsavtalet
och ett eventuellt gällande kollektivavtal inte
är engelska, skall följande också finnas
tillgängligt på engelska (utom för fartyg som
endast går i inrikes sjöfart):
(a) en kopia av ett avtalsformulär i
standardformat, och
(b) de delar av kollektivavtalet som ingår i
en hamnstatsinspektion enligt regel 5.2.
Prop. 2011/12:35
Bilaga 1
105
3. The document referred to in paragraph
1(e) of this Standard shall not contain any
statement as to the quality of the seafarers'
work or as to their wages. The form of the
document, the particulars to be recorded
and the manner in which such particulars are
to be entered, shall be determined by
national law.
4. Each Member shall adopt laws and
regulations specifying the matters that are to
be included in all seafarers' employment
agreements governed by its national law.
Seafarers' employment agreements shall in
all cases contain the following particulars:
(a) the seafarer's full name, date of birth or
age, and birthplace;
(b) the shipowner's name and address;
(c) the place where and date when the
seafarers' employment agreement is entered
into;
(d) the capacity in which the seafarer is to
be employed;
(e) the amount of the seafarer's wages or,
where applicable, the formula used for
calculating them;
(f) the amount of paid annual leave or,
where applicable, the formula used for
calculating it;
(g) the termination of the agreement and
the conditions thereof, including:
(i) if the agreement has been made for
an indefinite period, the conditions entitling
either party to terminate it, as well as the
required notice period, which shall not be
less for the shipowner than for the seafarer;
(ii) if the agreement has been made for a
definite period, the date fixed for its expiry;
and
(iii) if the agreement has been made for
a voyage, the port of destination and the
time which has to expire after arrival before
the seafarer should be discharged;
(h) the health and social security protection
benefits to be provided to the seafarer by
3. Den handling som avses i punkt 1 e i
denna standard skall inte innehålla någon
uppgift om kvaliteten på sjömannens arbete
eller om lönen. Handlingens utformning, de
uppgifter som skall tas upp och hur sådana
uppgifter skall föras in skall fastställas i
nationell lag.
4. Varje medlemsstat skall anta lagar och
andra författningar som tar upp de uppgifter
som skall ingå i alla anställningsavtal för
sjömän som lyder under dess nationella lag.
Anställningsavtal för sjömän skall alltid
innehålla följande uppgifter:
(a) den anställdes fullständiga namn,
födelsedatum eller ålder och födelseort,
(b) redarens namn och adress,
(c) ort och datum för anställningsavtalets
undertecknande,
(d) vilken funktion anställningen gäller,
(e) lön eller i tillämpliga fall den formel som
skall användas för att beräkna denna,
(f) semesterns längd eller i tillämpliga fall
den formel som skall användas för att
beräkna denna,
(g) upphävande av avtalet och villkoren för
detta, bland annat:
(i) om avtalet har slutits på obestämd
tid, de förhållanden som berättigar endera
parten att upphäva det, och den uppsäg-
ningstid som skall gälla, vilken inte skall vara
kortare för redaren än för den anställde,
(ii) om avtalet har slutits på viss tid, det
datum då det skall löpa ut, och
(iii) om avtalet har slutits för en resa,
destinationshamnen och vid vilken tidpunkt
efter ankomsten som anställningen skall vara
avslutad,
(h) det skydd för hälsa och social trygghet
som redaren skall tillhandahålla:
Prop. 2011/12:35
Bilaga 1
106
the shipowner;
(i) the seafarer's entitlement to repatriation;
(j) reference to the collective bargaining
agreement, if applicable; and
(k) any other particulars which national law
may require.
5. Each Member shall adopt laws or
regulations establishing minimum notice
periods to be given by the seafarers and
shipowners for the early termination of a
seafarers' employment agreement. The
duration of these minimum periods shall be
determined after consultation with the
shipowners' and seafarers' organizations
concerned, but shall not be shorter than
seven days.
6. A notice period shorter than the
minimum may be given in circumstances
which are recognized under national law or
regulations
or
applicable
collective
bargaining
agreements
as
justifying
termination of the employment agreement
at shorter notice or without notice. In
determining those circumstances, each
Member shall ensure that the need of the
seafarer to terminate, without penalty, the
employment agreement on shorter notice or
without notice for compassionate or other
urgent reasons is taken into account.
Guideline
Guideline B2.1 – Seafarers' employment
agreements
Guideline B2.1.1 – Record of employment
1. In determining the particulars to be
recorded in the record of employment
referred to in Standard A2.1, paragraph 1(e),
each Member should ensure that this
document contains sufficient information,
with a translation in English, to facilitate the
acquisition of further work or to satisfy the
sea-service requirements for upgrading or
promotion. A seafarers' discharge book may
satisfy the requirements of paragraph 1(e) of
that Standard.
(i) den anställdes rätt till hemresa,
(j) i tillämpliga fall, hänvisning till
kollektivavtalet, och
(k) eventuella andra detaljer som kan krävas
i nationell lag.
5. Varje medlemsstat skall anta lagar och
andra författningar som stipulerar kortaste
tillåtna uppsägningstid om sjömän och
redare vill säga upp ett anställningsavtal i
förtid. Längden på dessa minimitider skall
bestämmas efter samråd med berörda redar-
och sjöfolksorganisationer, men får inte
understiga sju dagar.
6. En uppsägningstid som är kortare än
minimitiden kan tillämpas i fall som
godkänns i nationella lagar och andra
författningar eller gällande kollektivavtal
som motiv för upphävande av anställnings-
avtal med kortare uppsägningstid eller utan
uppsägning. Varje medlemsstat skall när den
fastställer sådana skäl beakta att den
anställde av barmhärtighetsskäl eller av
andra trängande skäl utan att bli
skadeståndsskyldig kan behöva säga upp
avtalet med kortare varsel eller utan
uppsägning.
Anvisning
Anvisning B2.1 – Anställningsavtal för sjömän
Anvisning B2.1.1 – Förteckning över anställningar
1. Varje medlemsstat bör, när den fastställer
de punkter som skall tas upp i den
redogörelse för anställningen som avses i
standard A2.1 punkt 1 e, se till att det finns
tillräcklig information i denna, med en
översättning till engelska, för att göra det
lätt att skaffa nytt arbete eller att tillgodose
kraven på ombordanställning för en högre
tjänst eller befordran. En sjömansbok kan
uppfylla kraven i punkt 1 e i den standarden.
Prop. 2011/12:35
Bilaga 1
107
Regulation
Regulation 2.2 – Wages
Purpose: To ensure that seafarers are paid for
their services
1. All seafarers shall be paid for their work
regularly and in full in accordance with their
employment agreements.
Standard
Standard A2.2 – Wages
1. Each Member shall require that payments
due to seafarers working on ships that fly its
flag are made at no greater than monthly
intervals and in accordance with any
applicable collective agreement.
2. Seafarers shall be given a monthly account
of the payments due and the amounts paid,
including wages, additional payments and
the rate of exchange used where payment
has been made in a currency or at a rate
different from the one agreed to.
3. Each Member shall require that ship-
owners take measures, such as those set out
in paragraph 4 of this Standard, to provide
seafarers with a means to transmit all or part
of their earnings to their families or
dependants or legal beneficiaries.
4. Measures to ensure that seafarers are able
to transmit their earnings to their families
include:
(a) a system for enabling seafarers, at the
time of their entering employment or during
it, to allot, if they so desire, a proportion of
their wages for remittance at regular
intervals to their families by bank transfers
or similar means; and
(b) a requirement that allotments should be
remitted in due time and directly to the
person or persons nominated by the
seafarers.
5. Any charge for the service under
paragraphs 3 and 4 of this Standard shall be
reasonable in amount, and the rate of
currency exchange, unless otherwise
Regel
Regel 2.2 – Lön
Syfte: Att säkerställa att sjömän får betalt för
sina tjänster
1. Alla sjömän skall få regelbunden och full
betalning för sitt arbete i enlighet med deras
anställningsavtal.
Standard
Standard A2.2 – Lön
1. Varje medlemsstat skall kräva att sjömän
som arbetar på fartyg som för dess flagg får
lön med högst månatliga intervall och i
enlighet med eventuella gällande kollektiv-
avtal.
2. Sjömän skall få en månatlig redovisning av
upplupna betalningar och utbetalade belopp,
bland annat lön, tilläggsbetalningar och
tillämpad valutakurs när betalning har gjorts
i en valuta eller till en kurs som avviker från
den som överenskommits.
3. Varje medlemsstat skall kräva att redare
vidtar åtgärder, såsom de som fastställs i
punkt 4 i denna standard, för att bereda
sjömännen möjlighet att överföra hela eller
en del av sina inkomster till sina familjer,
anhöriga eller rättsliga förmånstagare.
4. Åtgärder för att säkerställa att sjömän kan
överföra sina inkomster till sina familjer
innefattar bland annat:
(a) ett system genom vilket sjömän när de
påbörjar en anställning eller under denna,
om de så önskar, kan anvisa en del av sin lön
för avsändning med regelbundna intervall till
sina familjer genom banköverföringar eller
på liknande sätt, och
(b) ett krav på att anvisningarna skall skickas
i rätt tid och direkt till den eller de personer
som sjömännen utsett.
5. Eventuell avgift för tjänsten enligt
punkterna 3 och 4 i denna standard skall
vara rimlig till sitt belopp, och växelkursen
skall om inte annat föreskrivs i nationella
Prop. 2011/12:35
Bilaga 1
108
provided, shall, in accordance with national
laws or regulations, be at the prevailing
market rate or the official published rate and
not unfavourable to the seafarer.
6. Each Member that adopts national laws or
regulations governing seafarers' wages shall
give due consideration to the guidance
provided in Part B of the Code.
Guideline
Guideline B2.2 - Wages
Guideline B2.2.1 - Specific definitions
1. For the purpose of this Guideline, the
term:
(a) able seafarer means any seafarer who is
deemed competent to perform any duty
which may be required of a rating serving in
the deck department, other than the duties
of a supervisory or specialist rating, or who
is defined as such by national laws, regula-
tions or practice, or by collective agreement;
(b) basic pay or wages means the pay,
however composed, for normal hours of
work; it does not include payments for
overtime worked, bonuses, allowances, paid
leave or any other additional remuneration;
(c) consolidated wage means a wage or
salary which includes the basic pay and other
pay-related benefits; a consolidated wage
may include compensation for all overtime
hours which are worked and all other pay-
related benefits, or it may include only
certain benefits in a partial consolidation;
(d) hours of work means time during which
seafarers are required to do work on account
of the ship;
(e) overtime means time worked in excess of
the normal hours of work.
Guideline B2.2.2 - Calculation and payment
1. For seafarers whose remuneration
includes separate compensation for overtime
worked:
lagar eller andra författningar vara rådande
marknadskurs eller officiellt offentliggjord
kurs och får inte vara ofördelaktig för
sjömännen.
6. Varje medlemsstat som antar nationella
lagar och andra författningar som styr
sjömäns lön skall vederbörligen beakta
anvisningarna i del B i koden.
Anvisning
Anvisning B2.2 - Lön
Anvisning B2.2.1 – Särskilda definitioner
1. I denna anvisning avses med
(a) matros: sjöman som bedöms vara
kompetent att utföra alla uppgifter som kan
krävas av manskap i däckstjänstgöring, utom
de uppgifter som åligger manskap i förmans-
ställning eller specialistställning, eller sjö-
män som definieras som matroser enligt
nationella lagar och andra författningar,
praxis eller kollektivavtal,
(b) basbetalning eller grundlön: betalning i
olika former för normal arbetstid; den
innefattar inte övertidsbetalning, bonus,
traktamenten, betald ledighet eller eventuell
annan tilläggsersättning,
(c) enhetslön: lön, innefattande grundlön
och andra lönerelaterade förmåner; enhets-
lön kan innefatta ersättning för all övertid
som arbetas och alla andra lönerelaterade
förmåner, eller endast vissa förmåner:
partiell enhetslön,
(d) arbetstid eller arbetstimmar: den tid
under vilken sjömän är ålagda att arbeta för
fartygets räkning,
(e) övertid: den tid som arbetas utöver
normal arbetstid.
Anvisning B2.2.2 - Beräkning och betalning
1. För sjöman vars ersättning innefattar
särskild ersättning för arbetad övertid gäller
följande:
Prop. 2011/12:35
Bilaga 1
109
(a) for the purpose of calculating wages, the
normal hours of work at sea and in port
should not exceed eight hours per day;
(b) for the purpose of calculating overtime,
the number of normal hours per week
covered by the basic pay or wages should be
prescribed by national laws or regulations, if
not determined by collective agreements,
but should not exceed 48 hours per week;
collective agreements may provide for a
different but not less favourable treatment;
(c) the rate or rates of compensation for
overtime, which should be not less than one
and one-quarter times the basic pay or wages
per hour, should be prescribed by national
laws or regulations or by collective
agreements, if applicable; and
(d) records of all overtime worked should be
maintained by the master, or a person
assigned by the master, and endorsed by the
seafarer at no greater than monthly
intervals.
2. For seafarers whose wages are fully or
partially consolidated:
(a) the seafarers' employment agreement
should specify clearly, where appropriate,
the number of hours of work expected of
the seafarer in return for this remuneration,
and any additional allowances which might
be due in addition to the consolidated wage,
and in which circumstances;
(b) where hourly overtime is payable for
hours worked in excess of those covered by
the consolidated wage, the hourly rate
should be not less than one and one-quarter
times the basic rate corresponding to the
normal hours of work as defined in
paragraph 1 of this Guideline; the same
principle should be applied to the overtime
hours included in the consolidated wage;
(c) remuneration for that portion of the
fully or partially consolidated wage
representing the normal hours of work as
defined in paragraph 1(a) of this Guideline
should be no less than the applicable
minimum wage; and
(a) vid löneberäkning bör den normala
arbetstiden till sjöss och i hamn inte
överskrida åtta timmar per dygn,
(b) vid beräkning av övertid bör den
normala arbetstid per vecka som omfattas av
basbetalning eller grundlön föreskrivas i
nationella lagar och andra författningar, om
den inte bestäms i kollektivavtal, men den
bör inte överskrida 48 timmar per vecka,
varvid kollektivavtal kan föreskriva en annan
men inte mindre förmånlig behandling,
(c) tarifferna för övertidsersättning, som
inte bör understiga 125 % av basbetalningen
eller grundlönen per timme, bör föreskrivas i
nationella lagar och andra författningar eller,
i tillämpliga fall, i kollektivavtal, och
(d) journal över all arbetad övertid bör föras
av befälhavaren eller en person som denne
utsett, och godkännas av sjömnnen minst en
gång i månaden.
2. För sjömän vars lön helt eller delvis utgår
som enhetslön gäller följande:
(a) anställningsavtalet bör i tillämpliga fall
klart ange det antal arbetstimmar som
förväntas av sjömannen som motprestation
för denna ersättning, samt eventuella
ytterligare ersättningar som kan utgå utöver
enhetslönen och villkoren för detta,
(b) om övertidsersättning skall betalas för
timmar som arbetas utöver den tid på vilken
enhetslönen beräknas, bör timtaxan inte
underskrida 125 % av den basbetalning som
utgår
för
normal
arbetstid
enligt
definitionen i punkt 1 i denna anvisning, och
samma princip bör tillämpas på den övertid
som ingår i enhetslönen,
(c) ersättningen för den del av full eller
partiell enhetslön som motsvarar normal
arbetstid enligt definitionen i punkt 1 a i
denna anvisning bör inte understiga den
gällande minimilönen, och
Prop. 2011/12:35
Bilaga 1
110
(d) for seafarers whose wages are partially
consolidated, records of all overtime worked
should be maintained and endorsed as
provided for in paragraph 1(d) of this
Guideline.
3. National laws or regulations or collective
agreements may provide for compensation
for overtime or for work performed on the
weekly day of rest and on public holidays by
at least equivalent time off duty and off the
ship or additional leave in lieu of
remuneration or any other compensation so
provided.
4. National laws and regulations adopted
after
consulting
the
representative
shipowners' and seafarers' organizations or,
as appropriate, collective agreements should
take into account the following principles:
(a) equal remuneration for work of equal
value should apply to all seafarers employed
on the same ship without discrimination
based upon race, colour, sex, religion,
political opinion, national extraction or
social origin;
(b) the seafarers' employment agreement
specifying the applicable wages or wage rates
should be carried on board the ship;
information on the amount of wages or
wage rates should be made available to each
seafarer, either by providing at least one
signed copy of the relevant information to
the seafarer in a language which the seafarer
understands, or by posting a copy of the
agreement in a place accessible to seafarers
or by some other appropriate means;
(c) wages should be paid in legal tender;
where appropriate, they may be paid by
bank transfer, bank cheque, postal cheque or
money order;
(d) on termination of engagement all
remuneration due should be paid without
undue delay;
(e) adequate penalties or other appropriate
remedies should be imposed by the
competent authority where shipowners
unduly delay, or fail to make, payment of all
remuneration due;
(d) för sjömän vars lön är partiell enhetslön,
bör journal över all arbetad övertid föras och
godkännas enligt regeln i punkt 1 d i denna
anvisning.
3. I nationella lagar, andra författningar eller
kollektivavtal kan föreskrivas kompensation
för övertid eller för arbete som utförts på
den veckodag som är vilodag eller på allmän
helgdag med minst lika lång fritid borta från
fartyget, eller kompensationsledighet i
stället för ersättning, eller eventuell annan
kompensation.
4. I nationella lagar och andra författningar
som antas efter samråd med representativa
redar- och sjöfolksorganisationer eller i
tillämpliga fall kollektivavtal, bör följande
principer beaktas:
(a) lika ersättning för likvärdigt arbete bör
tillämpas på alla sjömän som är anställda på
samma fartyg utan diskriminering grundad
på ras, hudfärg, kön, religion, politisk åsikt,
nationell härkomst eller socialt ursprung,
(b) sjömännens anställningsavtal vari
gällande löner eller lönetariffer anges, bör
finnas tillgängliga på fartyget och uppgifter
om lönebelopp eller lönetariffer bör hållas
tillgängliga för alla berörda, antingen genom
att minst ett undertecknat exemplar av de
relevanta uppgifterna lämnas till var och en
på ett språk som denne förstår, eller genom
att ett exemplar av avtalet anslås på en plats
som är tillgänglig för besättningen, eller på
annat lämplig sätt,
(c) lön bör betalas i lagligt betalningsmedel,
och där så är lämpligt kan den betalas genom
banköverföring, bank- eller postcheck eller
postanvisning,
(d) när anställningen upphör bör all
utestående ersättning betalas utan onödigt
dröjsmål,
(e) den behöriga myndigheten bör ålägga
påföljder eller andra lämpliga sanktioner om
redare otillbörligen dröjer med eller
underlåter att betala all utestående
ersättning,
Prop. 2011/12:35
Bilaga 1
111
(f) wages should be paid directly to
seafarers' designated bank accounts unless
they request otherwise in writing;
(g) subject to subparagraph (h) of this
paragraph, the shipowner should impose no
limit on seafarers' freedom to dispose of
their remuneration;
(h) deduction from remuneration should be
permitted only if:
(i) there is an express provision in
national laws or regulations or in an
applicable collective agreement and the
seafarer has been informed, in the manner
deemed most appropriate by the competent
authority, of the conditions for such
deductions; and
(ii) the deductions do not in total
exceed the limit that may have been
established by national laws or regulations
or collective agreements or court decisions
for making such deductions;
(i) no deductions should be made from a
seafarer's remuneration in respect of
obtaining or retaining employment;
(j) monetary fines against seafarers other
than those authorized by national laws or
regulations, collective agreements or other
measures should be prohibited;
(k) the competent authority should have the
power to inspect stores and services
provided on board ship to ensure that fair
and reasonable prices are applied for the
benefit of the seafarers concerned; and
(l) to the extent that seafarers' claims for
wages and other sums due in respect of their
employment are not secured in accordance
with the provisions of the International
Convention on Maritime Liens and
Mortgages, 1993, such claims should be
protected in accordance with the Protection
of Workers' Claims (Employer's Insolvency)
Convention, 1992 (No. 173).
5. Each Member should, after consulting
with
representative
shipowners'
and
seafarers' organizations, have procedures to
(f) lön bör betalas direkt till det bankkonto
sjömannen angivit om den inte skriftligt
begär annat,
(g) med förbehåll för stycket h i denna
punkt bör redaren inte begränsa sjömannens
frihet att förfoga över sin ersättning,
(h) avdrag från ersättning bör medges
endast i fall då:
(i) det finns en uttrycklig bestämmelse i
nationella lagar och andra författningar eller
i gällande kollektivavtal och sjömannen på
det sätt som den behöriga myndigheten
bedömer lämpligast har blivit informerad
om villkoren för sådana avdrag, och
(ii) de totala avdragen inte överskrider
den gräns som eventuellt anges i nationella
lagar och andra författningar, kollektivavtal
eller domstolsbeslut om sådana avdrag,
(i) inga avdrag bör göras från sjömannens
ersättning för att han eller hon skall få eller
behålla en anställning,
(j) penningbestraffningar mot sjömän i
annan form än som godkänns av nationella
lagar och andra författningar eller
kollektivavtal bör vara förbjudna,
(k) den behöriga myndigheten bör ha rätt
att inspektera förnödenheter och tjänster
som tillhandahålls ombord för att kunna
förvissa sig om att rättvisa och skäliga priser
tillämpas till gagn för de berörda sjömännen,
och
(l) i den mån sjömännens fordringar på
utestående lön och andra belopp som avser
deras anställning inte är skyddade enligt
bestämmelserna om sjöpant i 1993 års
internationella konvention om sjöpanträtt
och fartygshypotek, bör dessa fordringar
skyddas enligt 1992 års konvention (nr 173)
om skydd av arbetstagares fordran i händelse
av arbetsgivarens insolvens.
5. Varje medlemsstat bör efter samråd med
representativa redar- och sjöfolksorganisa-
tioner ha förfaranden för att undersöka
Prop. 2011/12:35
Bilaga 1
112
investigate complaints relating to any matter
contained in this Guideline.
Guideline B2.2.3 – Minimum wages
1. Without prejudice to the principle of free
collective bargaining, each Member should,
after consulting representative shipowners'
and seafarers' organizations, establish proce-
dures for determining minimum wages for
seafarers. Representative shipowners' and
seafarers' organizations should participate in
the operation of such procedures.
2. When establishing such procedures and in
fixing minimum wages, due regard should be
given to international labour standards
concerning minimum wage fixing, as well as
the following principles:
(a) the level of minimum wages should take
into account the nature of maritime
employment, crewing levels of ships, and
seafarers' normal hours of work; and
(b) the level of minimum wages should be
adjusted to take into account changes in the
cost of living and in the needs of seafarers.
3. The competent authority should ensure:
(a) by means of a system of supervision and
sanctions, that wages are paid at not less
than the rate or rates fixed; and
(b) that any seafarers who have been paid at
a rate lower than the minimum wage are
enabled to recover, by an inexpensive and
expeditious judicial or other procedure, the
amount by which they have been underpaid.
Guideline B2.2.4 – Minimum monthly basic
pay or wage figure for able seafarers
1. The basic pay or wages for a calendar
month of service for an able seafarer should
be no less than the amount periodically set
by the Joint Maritime Commission or
another body authorized by the Governing
Body of the International Labour Office.
Upon a decision of the Governing Body, the
Director-General shall notify any revised
amount to the Members of the
klagomål över alla förhållanden som
behandlas i denna anvisning.
Anvisning B2.2.3 – Minimilöner
1. Utan att det påverkar tillämpningen av
principen om fri avtalsrätt bör varje
medlemsstat, efter samråd med representa-
tiva redar- och sjöfolksorganisationer,
inrätta förfaranden för att fastställa minimi-
löner för sjömän. Representativa redar- och
sjöfolksorganisationer bör medverka i
hanteringen av sådana förfaranden.
2. När dessa förfaranden inrättas och
minimilöner fastställs, bör vederbörlig
hänsyn tas till internationella arbetsnormer
för fastställande av minimilöner och följande
principer tillämpas:
(a) minimilönernas nivå bör fastställas med
hänsyn till karaktären av anställning i
handelsflottan, fartygs bemanningsnivåer
och sjömännens normala arbetstid, och
(b) minimilönernas nivå bör anpassas till
levnadskostnadsutvecklingen
och
sjömännens behov.
3. Den behöriga myndigheten bör
(a) genom ett system för övervakning och
sanktioner, säkerställa att den lön som
betalas inte understiger det/de belopp som
fastställts, och
(b) se till att sjömän som har fått en lön som
understiger minimilönen genom ett billigt
och snabbt rättsligt eller annat förfarande
kan få ut det belopp den har att fordra.
Anvisning B2.2.4 – Lägsta månatliga
basbetalning eller grundlön för matroser
1. Basbetalningen eller grundlönen för en
kalendermånads tjänst för en matros bör
inte understiga det belopp som periodiskt
fastställs av Joint Maritime Commission
eller annat organ som Internationella arbets-
byråns styrelse bemyndigat. Efter styrelsens
beslut skall generaldirektören underrätta
organisationens medlemsstater om varje
ändring av beloppet.
Prop. 2011/12:35
Bilaga 1
113
Organization.
2. Nothing in this Guideline should be
deemed to prejudice arrangements agreed
between shipowners or their organizations
and seafarers' organizations with regard to
the regulation of standard minimum terms
and conditions of employment, provided
such terms and conditions are recognized by
the competent authority.
Regulation
Regulation 2.3 - Hours of work and hours of
rest
Purpose: To ensure that seafarers have
regulated hours of work or hours of rest
1. Each Member shall ensure that the hours
of work or hours of rest for seafarers are
regulated.
2. Each Member shall establish maximum
hours of work or minimum hours of rest
over given periods that are consistent with
the provisions in the Code.
Standard
Standard A2.3 - Hours of work and hours of rest
1. For the purpose of this Standard, the
term:
(a) hours of work means time during which
seafarers are required to do work on account
of the ship;
(b) hours of rest means time outside hours
of work; this term does not include short
breaks.
2. Each Member shall within the limits set
out in paragraphs 5 to 8 of this Standard fix
either a maximum number of hours of work
which shall not be exceeded in a given
period of time, or a minimum number of
hours of rest which shall be provided in a
given period of time.
3. Each Member acknowledges that the
normal working hours' standard for
seafarers, like that for other workers, shall
be based on an eight-hour day with one day
2. Inget i denna anvisning bör anses påverka
arrangemang som överenskommits mellan
redare eller deras organisationer och
sjöfolksorganisationer ifråga om reglering av
miniminormer för anställningsvillkor och
anställningsförhållanden,
under
förutsättning att den behöriga myndigheten
erkänner dessa miniminormer.
Regel
Regel 2.3 - Arbetstid och vilotid
Syfte: Att säkerställa att sjömän har reglerad
arbetstid och vilotid
1. Varje medlemsstat skall se till att
sjömännens arbetstid och vilotid är reglerad.
2. Varje medlemsstat skall fastställa den
längsta arbetstid eller den kortaste vilotid
under en given tidsperiod som uppfyller
föreskrifterna i koden.
Standard
Standard A2.3 - Arbetstid och vilotid
1. I denna standard avses med
(a) arbetstid eller arbetstimmar: den tid
under vilken det krävs att sjömän arbetar för
fartygets räkning,
(b) vilotid eller vilotimmar: annan tid än
arbetstid; termen innefattar inte korta raster.
2. Inom de gränser som anges i punkterna 5–
8 i denna standard skall varje medlemsstat
fastställa antingen ett högsta antal arbetst-
immar som inte får överskridas under en
given tidsrymd, eller ett minsta antal vilo-
timmar som skall tillhandahållas under en
given tidsrymd.
3. Varje medlemsstat erkänner att normen
för sjömäns liksom för andra arbetstagares
normalarbetstid skall baseras på en
åttatimmarsdag med en vilodag per vecka
Prop. 2011/12:35
Bilaga 1
114
of rest per week and rest on public holidays.
However, this shall not prevent the Member
from having procedures to authorize or
register a collective agreement which
determines seafarers' normal working hours
on a basis no less favourable than this
standard.
4. In determining the national standards,
each Member shall take account of the
danger posed by the fatigue of seafarers,
especially those whose duties involve
navigational safety and the safe and secure
operation of the ship.
5. The limits on hours of work or rest shall
be as follows:
(a) maximum hours of work shall not
exceed:
(i) 14 hours in any 24-hour period; and
(ii) 72 hours in any seven-day period;
or
(b) minimum hours of rest shall not be less than:
(i) ten hours in any 24-hour period; and
(ii) 77 hours in any seven-day period.
6. Hours of rest may be divided into no
more than two periods, one of which shall
be at least six hours in length, and the
interval between consecutive periods of rest
shall not exceed 14 hours.
7. Musters, fire-fighting and lifeboat drills,
and drills prescribed by national laws and
regulations and by international instru-
ments, shall be conducted in a manner that
minimizes the disturbance of rest periods
and does not induce fatigue.
8. When a seafarer is on call, such as when a
machinery space is unattended, the seafarer
shall have an adequate compensatory rest
period if the normal period of rest is
disturbed by call-outs to work.
9. If no collective agreement or arbitration
award exists or if the competent authority
determines that the provisions in the
agreement or award in respect of paragraph
7 or 8 of this Standard are inadequate, the
och vila på allmänna helgdagar. Detta skall
dock inte hindra medlemsstaten från att
tillämpa förfaranden för att godkänna eller
registrera kollektivavtal som fastställer
sjömäns normala arbetstid på en nivå som
inte är mindre förmånlig än denna norm.
4. Varje medlemsstat skall, när den fast-
ställer nationella normer, ta hänsyn till den
fara som utmattade sjömän utgör, särskilt de
vars skyldigheter innefattar navigations-
säkerhet och ett riskfritt och säkert
framförande av fartyget.
5. Gränserna för arbets- och vilotid skall
vara följande:
(a) den längsta arbetstiden får inte över-
skrida:
(i) 14 timmar under en 24-timmars-
period, och
(ii) 72 timmar under en sjudagarsperiod,
och
(b) den kortaste vilotiden får inte underskrida:
(i) 10 timmar under en 24-timmars-
period, och
(ii) 77 timmar under en sjudagarsperiod.
6. Vilotiden får delas upp på högst två
perioder, varav en skall vara minst sex
timmar lång, och intervallet mellan på
varandra följande viloperioder får inte
överskrida 14 timmar.
7. Uppställningar, brand- och livbåts-
övningar och övningar som föreskrivs i
nationella lagar och andra författningar och
internationella instrument skall genomföras
med minsta möjliga störning av viloperiod-
erna och så att de inte leder till utmattning.
8. När sjömän har beredskapstjänst, som när
ett maskinutrymme är obemannat, och den
normala vilotiden störs av utryckningar till
arbete, skall lämplig kompensationsledighet
utgå.
9. Om inget kollektivavtal eller skiljedom
finns, eller om den behöriga myndigheten
finner att reglerna i avtal eller skiljedom som
rör punkt 7 eller 8 i denna standard är
otillräckliga, skall den fastställa regler som
Prop. 2011/12:35
Bilaga 1
115
competent authority shall determine such
provisions to ensure the seafarers concerned
have sufficient rest.
10. Each Member shall require the posting,
in an easily accessible place, of a table with
the shipboard working arrangements, which
shall contain for every position at least:
(a) the schedule of service at sea and service
in port; and
(b) the maximum hours of work or the
minimum hours of rest required by national
laws or regulations or applicable collective
agreements.
11. The table referred to in paragraph 10 of
this Standard shall be established in a
standardized format in the working language
or languages of the ship and in English.
12. Each Member shall require that records
of seafarers' daily hours of work or of their
daily hours of rest be maintained to allow
monitoring of compliance with paragraphs 5
to 11 inclusive of this Standard. The records
shall be in a standardized format established
by the competent authority taking into
account any available guidelines of the
International Labour Organization or shall
be in any standard format prepared by the
Organization. They shall be in the languages
required by paragraph 11 of this Standard.
The seafarers shall receive a copy of the
records pertaining to them which shall be
endorsed by the master, or a person
authorized by the master, and by the
seafarers.
13. Nothing in paragraphs 5 and 6 of this
Standard shall prevent a Member from
having national laws or regulations or a
procedure for the competent authority to
authorize or register collective agreements
permitting exceptions to the limits set out.
Such exceptions shall, as far as possible,
follow the provisions of this Standard but
may take account of more frequent or
longer leave periods or the granting of
compensatory leave for watchkeeping
seafarers or seafarers working on board
ships on short voyages.
tillförsäkrar de berörda sjömännen tillräcklig
vila.
10. Medlemsstaterna skall kräva att en
arbetsordning för fartyget anslås på en
lättillgänglig plats, och den skall för varje
befattning ange åtminstone
(a) ett schema för tjänstgöringen till sjöss
och i hamn, och
(b) den längsta arbetstid som medges eller
den kortaste vilotid som föreskrivs i
nationella lagar och andra författningar eller
i gällande kollektivavtal.
11. Den arbetsordning som avses i punkt 10
i denna standard skall upprättas enligt ett
standardformulär på det eller de arbetsspråk
som används på fartyget, och på engelska.
12. Varje medlemsstat skall kräva att
journaler över sjömännens dagliga arbetstid
eller dagliga vilotimmar sparas för att
möjliggöra övervakning av att punkterna 5–
11 i denna standard uppfylls. Journalerna
skall vara i standardformat som fastställts av
den behöriga myndigheten med beaktande
av eventuellt tillgängliga anvisningar från
Internationella arbetsorganisationen eller ett
standardformat som utformats av organisa-
tionen. De skall vara på språk som krävs i
punkt 11 i denna standard. Sjömännen skall
få en kopia av de journaler som berör dem
och skall vara underskrivna av befälhavaren
eller en person som denne bemyndigat, och
av sjömännen.
13. Ingenting i punkterna 5 eller 6 i denna
standard får hindra en medlemsstat från att
ha nationella lagar och andra författningar
eller ett förfarande som tillåter den behöriga
myndigheten att godkänna eller registrera
kollektivavtal som medger undantag från de
fastställda gränserna. Sådana undantag skall
så långt möjligt följa bestämmelserna i denna
standard men får beakta oftare före-
kommande eller längre ledighetsperioder
eller kompensationsledighet för vaktgående
sjömän eller sjömän som arbetar ombord på
fartyg som gör korta resor.
Prop. 2011/12:35
Bilaga 1
116
14. Nothing in this Standard shall be
deemed to impair the right of the master of
a ship to require a seafarer to perform any
hours of work necessary for the immediate
safety of the ship, persons on board or
cargo, or for the purpose of giving assistance
to other ships or persons in distress at sea.
Accordingly, the master may suspend the
schedule of hours of work or hours of rest
and require a seafarer to perform any hours
of work necessary until the normal situation
has been restored. As soon as practicable
after the normal situation has been restored,
the master shall ensure that any seafarers
who have performed work in a scheduled
rest period are provided with an adequate
period of rest.
Guideline
Guideline B2.3 - Hours of work and hours of rest
Guideline B2.3.1 – Young seafarers
1. At sea and in port the following
provisions should apply to all young
seafarers under the age of 18:
(a) working hours should not exceed eight
hours per day and 40 hours per week and
overtime should be worked only where
unavoidable for safety reasons;
(b) sufficient time should be allowed for all
meals, and a break of at least one hour for
the main meal of the day should be assured;
and
(c) a 15-minute rest period as soon as
possible following each two hours of
continuous work should be allowed.
2. Exceptionally, the provisions of paragraph
1 of this Guideline need not be applied if:
(a) they are impracticable for young
seafarers in the deck, engine room and
catering departments assigned to watch-
keeping duties or working on a rostered
shift-work system; or
(b) the effective training of young seafarers
in accordance with established programmes
and schedules would be impaired.
14. Ingenting i denna standard får inskränka
rätten för ett fartygs befälhavare att kräva att
sjömän fullgör den arbetstid som behövs för
fartygets, de ombordvarandes eller lastens
omedelbara säkerhet, eller för att lämna
hjälp åt andra fartyg eller personer i sjönöd.
Därför får befälhavaren tillfälligt upphäva
schemat för arbetstid eller vilotid och ålägga
sjömän att fullgöra den arbetstid som
behövs tills normalläget är återställt. Snarast
möjligt efter det att normalläget är återställt
skall befälhavaren se till att sjömän som har
utfört arbete under en schemalagd
viloperiod får en tillräcklig viloperiod.
Anvisning
Anvisning B2.3 - Arbetstid och vilotid
Anvisning B2.3.1 – Unga sjömän
1. Till sjöss och i hamn bör följande regler
tillämpas på alla unga sjömän som inte fyllt
18 år:
(a) arbetstiden bör inte överskrida 8 timmar
per dag och 40 timmar per vecka, och
övertidsarbete bör förekomma endast om
det är oundvikligt av säkerhetsskäl,
(b) tillräcklig tid bör anslås till alla måltider,
och en rast på minst en timme för dagens
huvudmål bör medges, och
(c) 15 minuters vila snarast möjligt efter
varje sammanhängande period på två
arbetstimmar bör medges.
2. I undantagsfall behöver bestämmelserna i
punkt 1 i denna anvisning inte tillämpas om
(a) de är ogenomförbara för unga sjömän på
däck, i maskinrum och utspisnings-
avdelningar med vakttjänst eller som arbetar
i skift med tjänstgöringslista, eller
(b) en effektiv utbildning av unga sjömän
enligt fastställda program och scheman
skulle försvåras.
Prop. 2011/12:35
Bilaga 1
117
3. Such exceptional situations should be
recorded, with reasons, and signed by the
master.
4. Paragraph 1 of this Guideline does not
exempt young seafarers from the general
obligation on all seafarers to work during
any emergency as provided for in Standard
A2.3, paragraph 14.
Regulation
Regulation 2.4 – Entitlement to leave
Purpose: To ensure that seafarers have adequate
leave
1. Each Member shall require that seafarers
employed on ships that fly its flag are given
paid annual leave under appropriate condi-
tions, in accordance with the provisions in
the Code.
2. Seafarers shall be granted shore leave to
benefit their health and well-being and with
the operational requirements of their
positions.
Standard
Standard A2.4 – Entitlement to leave
1. Each Member shall adopt laws and regula-
tions determining the minimum standards
for annual leave for seafarers serving on
ships that fly its flag, taking proper account
of the special needs of seafarers with respect
to such leave.
2. Subject to any collective agreement or
laws or regulations providing for an
appropriate method of calculation that takes
account of the special needs of seafarers in
this respect, the annual leave with pay
entitlement shall be calculated on the basis
of a minimum of 2.5 calendar days per
month of employment. The manner in
which the length of service is calculated shall
be determined by the competent authority
or through the appropriate machinery in
each country. Justified absences from work
shall not be considered as annual leave.
3. Sådana undantagssituationer bör tas upp i
en motiverad rapport som undertecknas av
befälhavaren.
4. Punkt 1 i denna anvisning undantar inte
unga sjömän från den allmänna skyldighet
att arbeta i ett nödläge som åligger alla
sjömän enligt standard A2.3 punkt 14.
Regel
Regel 2.4 – Rätt till ledighet
Syfte: Att säkerställa att sjömän har tillräcklig
ledighet
1. Varje medlemsstat skall kräva att sjömän
som är anställda på fartyg som för dess flagg
ges betald semester på skäliga villkor enligt
reglerna i koden.
2. Sjömän skall beviljas landpermission för
att främja deras hälsa och välbefinnande så
långt detta är förenligt med de praktiska
krav arbetsuppgifterna ställer.
Standard
Standard A2.4 – Rätt till ledighet
1. Varje medlemsstat skall anta lagar och
andra författningar som fastställer minimi-
normer för semester för sjömän som tjänst-
gör på fartyg som för dess flagg, med
vederbörlig hänsyn till sjömännens speciella
behov när det gäller sådan ledighet.
2. Med förbehåll för eventuella kollektivavtal
eller lagar och andra författningar som
föreskriver en lämplig beräkningsmetod som
beaktar sjömännens speciella behov i detta
avseende skall betald semester utgå med
minst 2,5 kalenderdagar per anställnings-
månad. Metoden för beräkning av
tjänstgöringens längd skall fastställas av den
behöriga myndigheten eller på annat
lämpligt sätt i respektive land. Berättigad
frånvaro från arbetet skall inte betraktas som
semester.
Prop. 2011/12:35
Bilaga 1
118
3. Any agreement to forgo the minimum
annual leave with pay prescribed in this
Standard, except in cases provided for by the
competent authority, shall be prohibited.
Guideline
Guideline B2.4 - Entitlement to leave
Guideline B2.4.1 - Calculation of entitlement
1. Under conditions as determined by the
competent authority or through the
appropriate machinery in each country,
service off-articles should be counted as part
of the period of service.
2. Under conditions as determined by the
competent authority or in an applicable
collective agreement, absence from work to
attend an approved maritime vocational
training course or for such reasons as illness
or injury or for maternity should be counted
as part of the period of service.
3. The level of pay during annual leave
should be at the seafarer's normal level of
remuneration provided for by national laws
or regulations or in the applicable seafarers'
employment agreement. For seafarers
employed for periods shorter than one year
or in the event of termination of the
employment relationship, entitlement to
leave should be calculated on a pro-rata
basis.
4. The following should not be counted as
part of annual leave with pay:
(a) public and customary holidays
recognized as such in the flag State, whether
or not they fall during the annual leave with
pay;
(b) periods of incapacity for work resulting
from illness or injury or from maternity,
under conditions as determined by the
competent authority or through the
appropriate machinery in each country;
(c) temporary shore leave granted to a
seafarer while under an employment
agreement; and
3. Varje överenskommelse om avstående
från den betalda minimisemester som
föreskrivs i denna standard skall vara
förbjuden, utom i fall som den behöriga
myndigheten bestämmer.
Anvisning
Anvisning B2.4 - Rätt till ledighet
Anvisning B2.4.1 - Beräkning av rätten
1. På villkor som fastställs av den behöriga
myndigheten eller på annat lämpligt sätt i
respektive land, bör tjänst utanför
anställningsavtalet räknas som en del av
tjänstgöringstiden.
2. På villkor som fastställs av den behöriga
myndigheten eller i gällande kollektivavtal
bör frånvaro från arbetet för att genomgå en
godkänd yrkesutbildning med anknytning
till anställningen eller av skäl som sjukdom,
skada eller barnafödande räknas som en del
av tjänstgöringstiden.
3. Ersättningsnivån under semester bör vara
den anställdes normala ersättning enligt
nationella lagar och andra författningar eller
gällande anställningsavtal för sjömän. För
sjömän som är anställda för kortare tid än
ett år eller vid anställningens upphörande
bör rätten till semester beräknas med hänsyn
till anställningstidens längd.
4. Följande bör inte ingå i betald semester:
(a) allmänna och traditionella helgdagar som
är erkända som sådana i flaggstaten, oavsett
om de infaller under den betalda semestern
eller ej,
(b) perioder av arbetsoförmåga beroende på
sjukdom, skada eller barnafödande, på
villkor som fastställs av den behöriga
myndigheten eller på annat lämpligt sätt i
respektive land,
(c) tillfällig landpermission som beviljats
sjömän under ett anställningsavtal, och
Prop. 2011/12:35
Bilaga 1
119
(d) compensatory leave of any kind, under
conditions as determined by the competent
authority or through the appropriate
machinery in each country.
Guideline B2.4.2 - Taking of annual leave
1. The time at which annual leave is to be
taken should, unless it is fixed by regulation,
collective agreement, arbitration award or
other means consistent with national
practice, be determined by the shipowner
after consultation and, as far as possible, in
agreement with the seafarers concerned or
their representatives.
2. Seafarers should in principle have the
right to take annual leave in the place with
which they have a substantial connection,
which would normally be the same as the
place to which they are entitled to be
repatriated. Seafarers should not be required
without their consent to take annual leave
due to them in another place except under
the provisions of a seafarers' employment
agreement or of national laws or regulations.
3. If seafarers are required to take their
annual leave from a place other than that
permitted by paragraph 2 of this Guideline,
they should be entitled to free transporta-
tion to the place where they were engaged or
recruited, whichever is nearer their home;
subsistence and other costs directly involved
should be for the account of the shipowner;
the travel time involved should not be
deducted from the annual leave with pay due
to the seafarer.
4. A seafarer taking annual leave should be
recalled only in cases of extreme emergency
and with the seafarer's consent.
Guideline B2.4.3 – Division and accumulation
1. The division of the annual leave with pay
into parts, or the accumulation of such
annual leave due in respect of one year
together with a subsequent period of leave,
may be authorized by the competent
authority or through the appropriate
machinery in each country.
(d) kompensationsledighet av olika slag, på
villkor som fastställs av den behöriga
myndigheten eller på annat lämpligt sätt i
respektive land.
Anvisning B2.4.2 – Semesteruttag
1. Vid vilken tid semestern skall tas ut bör,
om det inte fastställs i förordning,
kollektivavtal, skiljedom eller på annat sätt i
enlighet med nationell praxis, avgöras av
redaren i samråd och, så långt möjligt, i
samförstånd med berörd sjöman eller
representanter för denna.
2. Sjömän bör i princip ha rätt till semester
på en plats till vilken den har väsentlig
anknytning, normalt densamma som den
plats till vilken den är berättigad till hem-
resa. Det bör inte krävas att sjömannen mot
sin vilja tar ut intjänad semester på någon
annan plats, om detta inte föreskrivs i ett
anställningsavtal för sjömän eller nationella
lagar och andra författningar.
3. Om sjöman måste ta ut sin semester från
en annan plats än den som medges i punkt 2
i denna anvisning, bör den vara berättigad
till fri resa till den plats där den mönstrade
på eller rekryterades, beroende på vilken
som ligger närmast hemorten; traktamente
och andra direkta kostnader bör betalas av
redaren, och restiden bör inte dras från den
intjänade semestern.
4. Sjöman som tar semester bör kallas
tillbaka endast i yttersta nödfall och med
vederbörandes medgivande.
Anvisning B2.4.3 – Uppdelning och sparande
1. Uppdelning av semester eller sparande av
intjänad semester för ett år tillsammans med
en följande ledighetsperiod får godkännas av
den behöriga myndigheten eller på annat
lämpligt sätt i respektive land.
Prop. 2011/12:35
Bilaga 1
120
2. Subject to paragraph 1 of this Guideline
and unless otherwise provided in an
agreement applicable to the shipowner and
the seafarer concerned, the annual leave with
pay recommended in this Guideline should
consist of an uninterrupted period.
Guideline B2.4.4–- Young seafarers
1. Special measures should be considered
with respect to young seafarers under the
age of 18 who have served six months or any
other shorter period of time under a
collective
agreement
or
seafarers'
employment agreement without leave on a
foreign-going ship which has not returned
to their country of residence in that time,
and will not return in the subsequent three
months of the voyage. Such measures could
consist of their repatriation at no expense to
themselves to the place of original engage-
ment in their country of residence for the
purpose of taking any leave earned during
the voyage.
Regulation
Regulation 2.5 – Repatriation
Purpose: To ensure that seafarers are able to
return home
1. Seafarers have a right to be repatriated at
no cost to themselves in the circumstances
and under the conditions specified in the
Code.
2. Each Member shall require ships that fly
its flag to provide financial security to
ensure that seafarers are duly repatriated in
accordance with the Code.
Standard
Standard A2.5 – Repatriation
1. Each Member shall ensure that seafarers
on ships that fly its flag are entitled to
repatriation in the following circumstances:
(a) if the seafarers' employment agreement
expires while they are abroad;
(b) when the seafarers' employment agree-
2. Med förbehåll för punkt 1 i denna
anvisning och om inte annat föreskrivs i att
avtal som är tillämpligt på redaren och
berörd sjöman skall den semester som
rekommenderas i denna anvisning bestå av
en sammanhängande period.
Anvisning B2.4.4 – Unga sjömän
1. Speciella åtgärder bör övervägas för
sjömän som inte fyllt 18 år och som har
arbetat sex månader eller kortare tid enligt
ett kollektivavtal eller anställningsavtal för
sjömän utan ledighet på ett fartyg i utrikes
fart, och som inte har återvänt till sitt
hemland under den tiden och inte kommer
att återvända under de följande tre
månaderna av resan. Sådana åtgärder kan
bestå av en hemresa utan kostnad för dem
själva till platsen där de mönstrade på i
bosättningslandet för att ta ut den ledighet
de tjänat in under resan.
Regel
Regel 2.5 – Hemresa
Syfte: Att säkerställa att sjömän kan återvända
hem
1. Sjömän har rätt till hemresa utan kostnad
för dem själva under de förhållanden och på
de villkor som anges i koden.
2. Varje medlemsstat skall kräva att fartyg
som för dess flagg ställer ekonomisk garanti
för att säkerställa att sjömännen kan resa
hem enligt koden.
Standard
Standard A2.5 – Hemresa
1. Varje medlemsstat skall säkerställa att
sjömän på fartyg som för dess flagg är
berättigade till hemresa under följande
förhållanden:
(a) om anställningsavtalet går ut medan sjö-
männen befinner sig utanför landets gränser,
(b) när anställningsavtalet bryts:
Prop. 2011/12:35
Bilaga 1
121
ment is terminated:
(i) by the shipowner; or
(ii) by the seafarer for justified reasons;
and also
(c) when the seafarers are no longer able to
carry out their duties under their employ-
ment agreement or cannot be expected to
carry them out in the specific circumstances.
2. Each Member shall ensure that there are
appropriate provisions in its laws and regula-
tions or other measures or in collective
bargaining agreements, prescribing:
(a) the circumstances in which seafarers are
entitled to repatriation in accordance with
paragraph 1(b) and (c) of this Standard;
(b) the maximum duration of service
periods on board following which a seafarer
is entitled to repatriation - such periods to
be less than 12 months; and
(c) the precise entitlements to be accorded
by shipowners for repatriation, including
those relating to the destinations of repatria-
tion, the mode of transport, the items of
expense to be covered and other arrange-
ments to be made by shipowners.
3. Each Member shall prohibit shipowners
from requiring that seafarers make an
advance payment towards the cost of
repatriation at the beginning of their
employment, and also from recovering the
cost of repatriation from the seafarers' wages
or other entitlements except where the
seafarer has been found, in accordance with
national laws or regulations or other
measures or applicable collective bargaining
agreements, to be in serious default of the
seafarer's employment obligations.
4. National laws and regulations shall not
prejudice any right of the shipowner to
recover the cost of repatriation under third-
party contractual arrangements.
5. If a shipowner fails to make arrangements
for or to meet the cost of repatriation of
seafarers who are entitled to be repatriated:
(a) the competent authority of the Member
(i) av redaren, eller
(ii) av sjömannen av grundad anledning,
och
(c) när sjömännen inte längre kan fullgöra
sina uppgifter enligt anställningsavtalet eller
inte kan väntas fullgöra dem under rådande
förhållanden.
2. Varje medlemsstat skall säkerställa att det
finns lämpliga föreskrifter i dess lagar och
andra författningar eller i kollektivavtal som
föreskriver:
(a) de omständigheter under vilka sjömän är
berättigade till hemresa enligt punkt 1 b och
1 c i denna standard,
(b) den maximala varaktigheten av tjänst-
göringsperioder ombord efter vilka en
sjöman är berättigad till hemresa, som måste
vara mindre än 12 månader, och
(c) exakt vilka förmåner redare skall betala
för hemresa, inberäknat förmåner som hör
samman med hemresans destinationer,
transportsättet, vilka utgiftsposter som skall
ingå och andra arrangemang som redare skall
svara för.
3. Varje medlemsstat skall förbjuda att
redare kräver sjömän på betalning i förskott
till sin hemresa när de börjar sin anställning,
liksom att redaren kompenserar sig för
kostnaden för hemresan från sjömännens
lön eller andra förmåner, utom när
personalen enligt nationella lagar, andra
författningar eller gällande kollektivavtal har
befunnits allvarligt ha åsidosatt sina
skyldigheter enligt anställningsavtalet.
4. Nationella lagar och andra författningar
skall inte påverka redarens eventuella rätt att
återkräva kostnaden för hemresa enligt
tredjepartsavtal.
5. Om en redare inte kan ordna eller bekosta
hemresa för sjömän som är berättigade till
sådan gäller följande:
(a) den behöriga myndigheten i den
Prop. 2011/12:35
Bilaga 1
122
whose flag the ship flies shall arrange for
repatriation of the seafarers concerned; if it
fails to do so, the State from which the
seafarers are to be repatriated or the State of
which they are a national may arrange for
their repatriation and recover the cost from
the Member whose flag the ship flies;
(b) costs incurred in repatriating seafarers
shall be recoverable from the shipowner by
the Member whose flag the ship flies;
(c) the expenses of repatriation shall in no
case be a charge upon the seafarers, except as
provided for in paragraph 3 of this Standard.
6. Taking into account applicable interna-
tional instruments, including the Interna-
tional Convention on Arrest of Ships, 1999,
a Member which has paid the cost of
repatriation pursuant to this Code may
detain, or request the detention of, the ships
of the shipowner concerned until the
reimbursement has been made in accordance
with paragraph 5 of this Standard.
7. Each Member shall facilitate the repatria-
tion of seafarers serving on ships which call
at its ports or pass through its territorial or
internal waters, as well as their replacement
on board.
8. In particular, a Member shall not refuse
the right of repatriation to any seafarer
because of the financial circumstances of a
shipowner or because of the ship-owner's
inability or unwillingness to replace a
seafarer.
9. Each Member shall require that ships that
fly its flag carry and make available to
seafarers a copy of the applicable national
provisions regarding repatriation written in
an appropriate language.
Guideline
Guideline B2.5 - Repatriation
Guideline B2.5.1 - Entitlement
1. Seafarers should be entitled to repatria-
tion:
medlemsstat vars flagg fartyget för skall
ordna hemresa för de berörda sjömännen;
om den inte kan göra det, får den stat från
vilken sjömännen skall resa hem eller den
stat där sjömännen är medborgare ordna
hemresan och återkräva kostnaden från den
medlemsstat vars flagg fartyget för,
(b) den medlemsstat vars flagg fartyget för
skall från redaren kunna återkräva kostnader
som uppstår för sjömännens hemresa,
(c) kostnaderna för hemresa får under inga
omständigheter belasta sjömännen, utom i
fall som anges i punkt 3 i denna standard.
6. Med beaktande av tillämpliga interna-
tionella instrument, däribland International
Convention on Arrest of Ships från 1999,
får en medlemsstat som har betalat
kostnaden för hemresa enligt denna kod
kvarhålla eller begära kvarhållande av den
berörda redarens fartyg tills återbetalning
har skett enligt punkt 5 i denna standard.
7. Varje medlemsstat skall underlätta hem-
resa för den sjöman som tjänstgör på fartyg
som angör dess hamnar eller passerar genom
dess territorialvatten eller inre vatten och
deras ersättare ombord.
8 Framförallt får en medlemsstat inte vägra
någon sjöman rätt till hemresa på grund av
en redares ekonomiska omständigheter eller
oförmåga eller bristande vilja att ersätta en
sjöman.
9. Varje medlemsstat skall kräva att fartyg
som för dess flagg medför en kopia av
gällande nationella föreskrifter om hemresa
på ett lämpligt språk och håller den
tillgänglig för sjömännen.
Anvisning
Anvisning B2.5 - Hemresa
Anvisning B2.5.1 - Berättigande
1. Sjömän bör vara berättigade till hemresa
Prop. 2011/12:35
Bilaga 1
123
(a) in the case covered by Standard A2.5,
paragraph 1(a), upon the expiry of the
period of notice given in accordance with
the provisions of the seafarers' employment
agreement;
(b) in the cases covered by Standard A2.5,
paragraph 1(b) and (c):
(i) in the event of illness or injury or
other medical condition which requires their
repatriation when found medically fit to
travel;
(ii) in the event of shipwreck;
(iii) in the event of the shipowner not
being able to continue to fulfil their legal or
contractual obligations as an employer of
the seafarers by reason of insolvency, sale of
ship, change of ship's registration or any
other similar reason;
(iv) in the event of a ship being bound
for a war zone, as defined by national laws
or regulations or seafarers' employment
agreements, to which the seafarer does not
consent to go; and
(v) in the event of termination or
interruption of employment in accordance
with an industrial award or collective agree-
ment, or termination of employment for any
other similar reason.
2. In determining the maximum duration of
service periods on board following which a
seafarer is entitled to repatriation, in
accordance with this Code, account should
be taken of factors affecting the seafarers'
working environment. Each Member should
seek, wherever possible, to reduce these
periods in the light of technological changes
and developments and might be guided by
any recommendations made on the matter
by the Joint Maritime Commission.
3. The costs to be borne by the shipowner
for repatriation under Standard A2.5 should
include at least the following:
(a) passage to the destination selected for
repatriation in accordance with paragraph 6
of this Guideline;
(b) accommodation and food from the
moment the seafarers leave the ship until
they reach the repatriation destination;
(a) i fall som omfattas av standard A2.5,
punkt 1 a, när uppsägningstiden enligt
bestämmelserna i anställningsavtalet löpt ut,
(b) i fall som omfattas av standard A2.5,
punkterna 1 b och 1 c:
(i) vid sjukdom, skada eller annat
medicinskt skäl som kräver att de reser hem
när de är friska nog för att resa,
(ii) vid förlisning,
(iii) om redaren till följd av insolvens,
försäljning eller omregistrering av fartyget
eller av något annat liknande skäl inte kan
fullfölja sina skyldigheter enligt lag eller
avtal som sjömännens arbetsgivare,
(iv) om ett fartyg är destinerat till en
krigszon enligt definition i nationella lagar
och andra författningar eller anställnings-
avtal för sjömän, dit sjömännen inte går med
på att åka, och
(v) om anställningen upphör eller
avbryts enligt industriell skiljedom eller
kollektivavtal, eller om anställningen upphör
av något annat liknande skäl.
2. När den längsta tjänstgöringstiden
ombord efter vilken en sjöman är berättigad
till hemresa fastställs enligt denna kod, bör
hänsyn tas till faktorer som påverkar
arbetsmiljön. Varje medlemsstat bör i
möjligaste mån söka korta av tiden mot
bakgrund av tekniska förändringar och kan
få vägledning i frågan i rekommendationer
från Joint Maritime Commission.
3. De kostnader för hemresa som redaren
bör svara för enligt standard A2.5 bör
innefatta minst följande:
(a) resa till den destination som valts för
hemresan enligt punkt 6 i denna anvisning,
(b) kost och logi från det att sjömannen
lämnar fartyget tills han eller hon når
hemresedestinationen,
Prop. 2011/12:35
Bilaga 1
124
(c) pay and allowances from the moment
the seafarers leave the ship until they reach
the repatriation destination, if provided for
by national laws or regulations or collective
agreements;
(d) transportation of 30 kg of the seafarers'
personal luggage to the repatriation destina-
tion; and
(e) medical treatment when necessary until
the seafarers are medically fit to travel to the
repatriation destination.
4. Time spent awaiting repatriation and
repatriation travel time should not be
deducted from paid leave accrued to the
seafarers.
5. Shipowners should be required to
continue to cover the costs of repatriation
until the seafarers concerned are landed at a
destination prescribed pursuant to this Code
or are provided with suitable employment
on board a ship proceeding to one of those
destinations.
6. Each Member should require that
shipowners
take
responsibility
for
repatriation arrangements by appropriate
and expeditious means. The normal mode of
transport should be by air. The Member
should prescribe the destinations to which
seafarers
may
be
repatriated.
The
destinations should include the countries
with which seafarers may be deemed to have
a substantial connection including:
(a) the place at which the seafarer agreed to
enter into the engagement;
(b) the place stipulated by collective
agreement;
(c) the seafarer's country of residence; or
(d) such other place as may be mutually
agreed at the time of engagement.
7. Seafarers should have the right to choose
from among the prescribed destinations the
place to which they are to be repatriated.
8. The entitlement to repatriation may lapse
(c) betalning och traktamenten från det att
sjömännen lämnar fartyget tills de når
hemresedestinationen, om detta föreskrivs i
nationella lagar, andra författningar eller
kollektivavtal,
(d) transport av 30 kg av sjömännens
personliga bagage till hemresedestinationen,
och
(e) vid behov, läkarvård tills vederbörande är
frisk nog för att resa till hemrese-
destinationen.
4. Väntetid och restid för hemresa bör inte
dras av från intjänad semestertid.
5. Det bör krävas att redare fortsätter att
svara för kostnaderna för hemresa tills
vederbörande gått i land på en destination
som föreskrivs i denna kod eller har fått
lämplig anställning på ett fartyg som är på
väg till en av dessa destinationer.
6. Varje medlemsstat bör kräva att redare på
ett lämpligt och snabbt sätt tar ansvar för
hemresearrangemang.
Det
normala
transportsättet bör vara flyg. Medlemsstaten
bör föreskriva de destinationer till vilka
sjömännen får resa hem. Destinationerna
bör innefatta de länder med vilka sjömännen
kan bedömas ha väsentlig anknytning, bland
annat
(a) den plats där sjömannen accepterade
anställningen,
(b) den plats som föreskrivs i kollektivavtal,
(c) sjömannens bosättningsland, eller
(d) annan plats som kan ha överenskommits
vid anställningstidpunkten.
7. Sjömän bör ha rätt att bland de
föreskrivna destinationerna välja vart den
skall resa hem.
8. Rätten till hemresa kan förverkas om den
Prop. 2011/12:35
Bilaga 1
125
if the seafarers concerned do not claim it
within a reasonable period of time to be
defined by national laws or regulations or
collective agreements.
Guideline B2.5.2 – Implementation by Members
1. Every possible practical assistance should
be given to a seafarer stranded in a foreign
port pending repatriation and in the event of
delay in the repatriation of the seafarer, the
competent authority in the foreign port
should ensure that the consular or local
representative of the flag State and the
seafarer's State of nationality or State of
residence, as appropriate, is informed
immediately.
2. Each Member should have regard to
whether proper provision is made:
(a) for the return of seafarers employed on a
ship that flies the flag of a foreign country
who are put ashore in a foreign port for
reasons for which they are not responsible:
(i) to the port at which the seafarer
concerned was engaged; or
(ii) to a port in the seafarer's State of
nationality or State of residence, as
appropriate; or
(iii) to another port agreed upon
between the seafarer and the master or ship-
owner, with the approval of the competent
authority or under other appropriate
safeguards;
(b) for medical care and maintenance of
seafarers employed on a ship that flies the
flag of a foreign country who are put ashore
in a foreign port in consequence of sickness
or injury incurred in the service of the ship
and not due to their own wilful misconduct.
3. If, after young seafarers under the age of
18 have served on a ship for at least four
months during their first foreign-going
voyage, it becomes apparent that they are
unsuited to life at sea, they should be given
the opportunity of being repatriated at no
expense to themselves from the first suitable
port of call in which there are consular
services of the flag State, or the State of
berörda sjömannen inte gör anspråk på den
inom rimlig tid som skall fastställas i
nationella lagar, andra författningar eller
kollektivavtal.
Anvisning B2.5.2 – Medlemsstaternas genom-
förande
1. All möjlig praktisk hjälp bör ges till en
sjöman som blir strandsatt i en främmande
hamn i väntan på hemresa, och om denna
försenas bör den behöriga myndigheten i
den främmande hamnen se till att flagg-
statens konsul eller lokala representant och
den stat där sjömannen är medborgare eller
bosatt genast informeras.
2. Varje medlemsstat bör se till att lämpliga
arrangemang görs för
(a) återvändande av sjömän som är anställda
på ett fartyg som för ett annat lands flagg
och som sätts i land i en främmande hamn av
skäl som den inte rår över:
(i) till den hamn där den berörda
personen anställdes, eller
(ii) till en hamn i det land där personen
är medborgare eller bosatt, eller
(iii) till en annan hamn enligt överens-
kommelse mellan personen och befälhavaren
eller redaren, med godkännande från den
behöriga myndigheten eller under annan
lämplig garanti,
(b) hälso- och sjukvård och uppehälle för
sjömän som är anställda på ett fartyg under
ett annat lands flagg, som sätts i land i en
utländsk hamn till följd av sjukdom eller
skada som uppkommit i tjänstgöringen på
fartyget och inte beror på egen uppsåtlig
vårdslöshet.
3. Om det, när sjömän som inte fyllt 18 år
har tjänstgjort på ett fartyg i minst fyra
månader under sin första utländska sjöresa,
visar sig att han eller hon inte är lämplig för
sjölivet, bör möjlighet ges till hemresa utan
kostnad för sjömannen från första lämpliga
angöringshamn där flaggstaten eller den stat
där personen är medborgare eller bosatt har
konsulatstjänster. Sådan hemresa och skälen
Prop. 2011/12:35
Bilaga 1
126
nationality or residence of the young
seafarer. Notification of any such
repatriation, with the reasons therefor,
should be given to the authority which
issued the papers enabling the young
seafarers concerned to take up seagoing
employment.
Regulation
Regulation 2.6 – Seafarer compensation for the
ship's loss or foundering
Purpose: To ensure that seafarers are
compensated when a ship is lost or has
foundered
1. Seafarers are entitled to adequate
compensation in the case of injury, loss or
unemployment arising from the ship's loss
or foundering.
Standard
Standard A2.6 – Seafarer compensation for the
ship's loss or foundering
1. Each Member shall make rules ensuring
that, in every case of loss or foundering of
any ship, the shipowner shall pay to each
seafarer on board an indemnity against
unemployment resulting from such loss or
foundering.
2. The rules referred to in paragraph 1 of
this Standard shall be without prejudice to
any other rights a seafarer may have under
the national law of the Member concerned
for losses or injuries arising from a ship's
loss or foundering.
Guideline
Guideline B2.6 – Seafarer compensation for
the ship's loss or foundering
Guideline B2.6.1 – Calculation of indemnity
against unemployment
1. The indemnity against unemployment
resulting from a ship's foundering or loss
should be paid for the days during which the
för denna bör anmälas till den myndighet
som utfärdade de dokument som gjorde det
möjligt för personen ifråga att få anställning
till sjöss.
Regel
Regel 2.6 – Ersättning till sjömän när fartyget
förloras eller förliser
Syfte: Att säkerställa att sjömän får ersättning
när ett fartyg förloras eller förliser
1. Sjömän har rätt att få tillräcklig ersättning
för skada, förlust eller arbetslöshet som
uppstår till följd av att ett fartyg förloras
eller förliser.
Standard
Standard A2.6 – Ersättning till sjömän när
fartyget förloras eller förliser
1. Varje medlemsstat skall utforma regler
som säkerställer att redaren när ett fartyg
förlorats eller förlist till alla sjömän ombord
alltid betalar en ersättning för arbetslöshet
som sådan förlust eller förlisning ger upphov
till.
2. De regler som avses i punkt 1 i denna
standard skall inte påverka tillämpningen av
eventuella andra rättigheter som sjömän kan
ha enligt den berörda medlemsstatens
nationella lagstiftning rörande skada eller
förlust till följd av att ett fartyg förloras eller
förliser.
Anvisning
Anvisning B2.6 – Ersättning till sjömän när
fartyget förloras eller förliser
Anvisning
B2.6.1
–
Beräkning
av
arbetslöshetsersättning
1. Ersättning för den arbetslöshet som
uppstår till följd av att ett fartyg förloras
eller förliser bör betalas för de dagar då
Prop. 2011/12:35
Bilaga 1
127
seafarer remains in fact unemployed at the
same rate as the wages payable under the
employment agreement, but the total
indemnity payable to any one seafarer may
be limited to two months' wages.
2. Each Member should ensure that seafarers
have the same legal remedies for recovering
such indemnities as they have for recovering
arrears of wages earned during the service.
Regulation
Regulation 2.7 - Manning levels
Purpose: To ensure that seafarers work on
board ships with sufficient personnel for the
safe, efficient and secure operation of the ship.
1. Each Member shall require that all ships
that fly its flag have a sufficient number of
seafarers employed on board to ensure that
ships are operated safely, efficiently and
with due regard to security under all
conditions, taking into account concerns
about seafarer fatigue and the particular
nature and conditions of the voyage.
Standard
Standard A2.7 –- Manning levels
1. Each Member shall require that all ships
that fly its flag have a sufficient number of
seafarers on board to ensure that ships are
operated safely, efficiently and with due
regard to security. Every ship shall be
manned by a crew that is adequate, in terms
of size and qualifications, to ensure the
safety and security of the ship and its
personnel, under all operating conditions, in
accordance with the minimum safe manning
document or an equivalent issued by the
competent authority, and to comply with
the standards of this Convention.
2. When determining, approving or revising
manning levels, the competent authority
shall take into account the need to avoid or
minimize excessive hours of work to ensure
sufficient rest and to limit fatigue, as well as
the principles in applicable international
instruments, especially those of the
sjömannen faktiskt är arbetslös och med
samma belopp som den lön som skulle ha
utgått enligt anställningsavtalet, men den
totala ersättning som skall betalas till var
och en får begränsas till två månaders lön.
2. Varje medlemsstat bör se till att
sjömännen har samma rättsliga möjlighet att
få ut sådan ersättning som när det gäller
resterande intjänad lön.
Regel
Regel 2.7 - Bemanningsnivåer
Syfte: Att säkerställa att sjömän arbetar på
fartyg med tillräcklig personal för att fartyget
skall kunna framföras säkert, effektivt och
utan risker.
1. Varje medlemsstat skall kräva att alla
fartyg som för dess flagg har en tillräcklig
besättning för att säkerställa att fartyget
framföras på ett säkert och effektivt sätt och
med vederbörlig hänsyn till att riskerna
minimeras i alla lägen, med beaktande av
sjöresans strapatser och särskilda art och
villkor.
Standard
Standard A2.7 –- Bemanningsnivåer
1. Varje medlemsstat skall kräva att alla
fartyg som för dess flagg har en tillräcklig
besättning för att säkerställa att fartyget
framförs på ett säkert och effektivt sätt och
med vederbörlig hänsyn till risker. Alla
fartyg skall ha en fullgod besättning med
avseende på storlek och kvalifikationer, för
att skapa säkerhet och trygghet för fartyget
och dess personal under alla driftsförhåll-
anden, enligt beslut om säkerhetsbesättning
eller likvärdig handling utfärdad av den
behöriga myndigheten, och för att uppfylla
standarderna i denna konvention.
2. När den behöriga myndigheten fastställer,
godkänner eller reviderar bemannings-
nivåerna, skall den ta hänsyn till behovet av
att undvika eller minimera övertid för att
säkerställa tillräcklig vila och begränsa
utmattning, och till principerna i tillämpliga
internationella instrument, särskilt sådana
Prop. 2011/12:35
Bilaga 1
128
International Maritime Organization, on
manning levels.
3. When determining manning levels, the
competent authority shall take into account
all the requirements within Regulation 3.2
and Standard A3.2 concerning food and
catering.
Guideline
Guideline B2.7 - Manning levels
Guideline B2.7.1 - Dispute settlement
1. Each Member should maintain, or satisfy
itself that there is maintained, efficient
machinery for the investigation and
settlement of complaints or disputes
concerning the manning levels on a ship.
2. Representatives of shipowners' and
seafarers' organizations should participate,
with or without other persons or
authorities, in the operation of such
machinery.
Regulation
Regulation 2.8 - Career and skill development
and opportunities for seafarers' employment
Purpose: To promote career and skill
development and employment opportunities
for seafarers
1. Each Member shall have national policies
to promote employment in the maritime
sector and to encourage career and skill
development and greater employment
opportunities for seafarers domiciled in its
territory.
Standard
Standard A2.8 – Career and skill development
and employment opportunities for seafarers
1. Each Member shall have national policies
that encourage career and skill development
and employment opportunities for seafarers,
in order to provide the maritime sector with
a stable and competent workforce.
från Internationella sjöfartsorganisationen,
om bemanningsnivåer.
3. När bemanningsnivåerna fastställs skall
den behöriga myndigheten ta hänsyn till alla
krav enligt regel 3.2 och standard A3.2
rörande mat och förplägnad.
Anvisning
Anvisning B2.7 – Bemanningsnivåer
Anvisning B2.7.1 – Biläggande av tvister
1. Varje medlemsstat bör hålla sig med eller
se till att det finns effektiva organ för att
granska och lösa klagomål eller tvister som
rör bemanningsnivåerna på ett fartyg.
2.
Representanter
för
redar-
och
sjöfolksorganisationer bör medverka i
arbetet i dessa organ, med eller utan andra
personer eller myndigheter.
Regel
Regel 2.8 – Utveckling av karriär, färdigheter
och anställningsmöjligheter för sjömän
Syfte: Att främja utveckling av karriär,
färdigheter och anställningsmöjligheter för
sjömän
1. Varje medlemsstat skall ha nationella
program för att främja anställning i sjöfarts-
sektorn och att uppmuntra utveckling av
karriär, färdigheter och bättre möjligheter
till anställning för sjömän som har hemvist
på dess territorium.
Standard
Standard A2.8 – Utveckling av karriär, färdigheter
och anställningsmöjligheter för sjömän
1. Varje medlemsstat skall ha nationella
program som främjar utveckling av karriär,
färdigheter och bättre möjligheter till
anställning för sjömän för att förse sjö-
fartssektorn med stabil och kompetent
arbetskraft.
Prop. 2011/12:35
Bilaga 1
129
2. The aim of the policies referred to in
paragraph 1 of this Standard shall be to help
seafarers strengthen their competencies,
qualifications
and
employment
opportunities.
3. Each Member shall, after consulting the
shipowners' and seafarers' organizations
concerned, establish clear objectives for the
vocational guidance, education and training
of seafarers whose duties on board ship
primarily relate to the safe operation and
navigation of the ship, including ongoing
training.
Guideline
Guideline B2.8 – Career and skill
development and employment opportunities
for seafarers
Guideline B2.8.1 – Measures to promote
career and skill development and employment
opportunities for seafarers
1. Measures to achieve the objectives set out
in Standard A2.8 might include:
(a) agreements providing for career develop-
ment and skills training with a shipowner or
an organization of shipowners; or
(b) arrangements for promoting employ-
ment through the establishment and
maintenance of registers or lists, by
categories, of qualified seafarers; or
(c) promotion of opportunities, both on
board and ashore, for further training and
education of seafarers to provide for skill
development and portable competencies in
order to secure and retain decent work, to
improve individual employment prospects
and to meet the changing technology and
labour market conditions of the maritime
industry.
Guideline B2.8.2 - Register of seafarers
1. Where registers or lists govern the
employment of seafarers, these registers or
lists should include all occupational
2. Det program som nämns i punkt 1 i denna
standard skall syfta till att hjälpa sjömännen
att stärka sin kompetens och sina
kvalifikationer och anställningsmöjligheter.
3. Varje medlemsstat skall efter samråd med
berörda redar- och sjöfolksorganisationer
fastställa tydliga mål för yrkesvägledning,
teoretisk och praktisk utbildning samt
fortbildning av sjömän vars uppgift ombord
i första hand är att navigera fartyget säkert.
Anvisning
Anvisning B2.8 – Utveckling av karriär,
färdigheter och anställningsmöjligheter för
sjömän
Anvisning B2.8.1 – Åtgärder för att främja
utveckling av karriär, färdigheter och
anställningsmöjligheter för sjömän
1. Åtgärder för att uppnå de mål som
fastställs i standard A2.8 kan innefatta
följande:
(a) överenskommelser som skapar karriär
och ger utbildning i färdigheter med en
redare eller en redarorganisation, eller
(b) arrangemang för att främja anställning
genom inrättande och förande av register
eller listor, per kategori, över kompetenta
sjömän, eller
(c) främjande av möjligheter, både ombord
och i land, till vidareutbildning och
utbildning av sjömän för att utveckla
färdigheter och flyttbar kompetens och
därmed trygga och behålla ett anständigt
arbete, förbättra individens anställnings-
möjligheter och svara mot förändringar i
tekniken och arbetsmarknadssituationen
inom sjöfartsnäringen.
Anvisning B2.8.2 - Sjöfolksregister
1. Där register eller listor styr sjömännens
anställning, bör dessa register eller listor
innefatta alla kategorier av sjömän enligt vad
Prop. 2011/12:35
Bilaga 1
130
categories of seafarers in a manner
determined by national law or practice or by
collective agreement.
2. Seafarers on such a register or list should
have priority of engagement for seafaring.
3. Seafarers on such a register or list should
be required to be available for work in a
manner to be determined by national law or
practice or by collective agreement.
4. To the extent that national laws or
regulations permit, the number of seafarers
on such registers or lists should be
periodically reviewed so as to achieve levels
adapted to the needs of the maritime
industry.
5. When a reduction in the number of
seafarers on such a register or list becomes
necessary, all appropriate measures should
be taken to prevent or minimize detrimental
effects on seafarers, account being taken of
the economic and social situation of the
country concerned.
som fastställs i nationell lag eller praxis eller
i kollektivavtal.
2. Sjömän i sådana register eller listor bör ha
företräde till sysselsättning inom sjöfarten.
3. Det bör krävas att sjömän i sådana register
eller listor finns tillgänglig för arbete på ett
sätt som bestäms i nationell lag eller praxis
eller i kollektivavtal.
4. I den mån nationella lagar och andra
författningar medger detta bör antalet
personer i sådana register eller listor ses över
med jämna mellanrum för att anpassas till
sjöfartsnäringens behov.
5. När det blir nödvändigt att minska antalet
personer i ett sådant register eller lista, bör
alla rimliga åtgärder vidtas för att hindra
eller minimera skadlig inverkan på
sjömännen, varvid hänsyn bör tas till det
berörda landets ekonomiska och sociala
situation.
Title 3. Accommodation, Recreational
Facilities, Food and Catering
Regulation
Regulation 3.1 – Accommodation and
recreational facilities
Purpose: To ensure that seafarers have decent
accommodation and recreational facilities on
board
1. Each Member shall ensure that ships that
fly its flag provide and maintain decent
accommodations and recreational facilities
for seafarers working or living on board, or
both, consistent with promoting the
seafarers' health and well-being.
2. The requirements in the Code
implementing this Regulation which relate
to ship construction and equipment apply
only to ships constructed on or after the
date when this Convention comes into force
for the Member concerned. For ships
constructed
before
that
date,
the
Kapitel 3. Bostad, rekreations-
möjligheter, mat och förplägnad
Regel
Regel 3.1 – Bostad och rekreationsmöjligheter
Syfte: Att säkerställa att sjömännen har god-
tagbara bostäder och rekreationsmöjligheter
ombord
1. Varje medlemsstat skall se till att fartyg
som för dess flagg tillhandahåller och
underhåller
anständiga
bostäder
och
rekreationsmöjligheter för sjömän som
arbetar och/eller bor ombord, och som är
ägnade att främja personalens hälsa och
välbefinnande.
2. Kraven i koden som genomför denna
regel och som handlar om fartygs byggnad
och utrustning gäller endast för fartyg som
byggts på eller efter det datum då denna
konvention träder i kraft för den berörda
medlemsstaten. För fartyg som byggts före
detta datum skall de krav på fartygs
Prop. 2011/12:35
Bilaga 1
131
requirements relating to ship construction
and equipment that are set out in the
Accommodation of Crews Convention
(Revised), 1949 (No. 92), and the
Accommodation of Crews (Supplementary
Provisions) Convention, 1970 (No. 133),
shall continue to apply to the extent that
they were applicable, prior to that date,
under the law or practice of the Member
concerned. A ship shall be deemed to have
been constructed on the date when its keel
is laid or when it is at a similar stage of
contruction.
3. Unless expressly provided otherwise, any
requirement under an amendment to the
Code relating to the provision of seafarer
accommodation and recreational facilities
shall apply only to ships constructed on or
after the amendment takes effect for the
Member concerned.
Standard
Standard A3.1 – Accommodation and recreational
facilities
1. Each Member shall adopt laws and
regulations requiring that ships that fly its
flag:
(a) meet minimum standards to ensure that
any accommodation for seafarers, working
or living on board, or both, is safe, decent
and in accordance with the relevant
provisions of this Standard; and
(b) are inspected to ensure initial and
ongoing compliance with those standards.
2. In developing and applying the laws and
regulations to implement this Standard, the
competent authority, after consulting the
shipowners' and seafarers' organizations
concerned, shall:
(a) take into account Regulation 4.3 and the
associated Code provisions on health and
safety protection and accident prevention, in
light of the specific needs of seafarers that
both live and work on board ship, and
(b) give due consideration to the guidance
konstruktion och utrustning som fastställs i
1949 års konvention (nr 92) om
besättningsbostäder (reviderad) och 1970
års konvention (nr 133) om besättnings-
bostäder (tilläggsbestämmelser) fortsätta att
gälla i den omfattning de gällde före detta
datum enligt den berörda medlemsstatens
lagstiftning eller praxis. Ett fartyg skall anses
vara byggt det datum då det kölsträcks eller
befinner
sig
på
ett
motsvarande
byggnadsstadium.
3. Om inte annat uttryckligen föreskrivs,
skall alla krav i en ändrad version av koden
som gäller sjömäns bostäder och rekrea-
tionsmöjligheter tillämpas endast på fartyg
som byggts vid tidpunkten för eller efter det
att ändringen träder i kraft för den berörda
medlemsstaten.
Standard
Standard A3.1 – Bostad och rekreationsmöjligheter
1. Varje medlemsstat skall anta lagar och
andra författningar som kräver att fartyg
som för dess flagg
(a) uppfyller minst den standard som
tillförsäkrar alla sjömän som arbetar
och/eller bor ombord en bostad som är
säker, anständig och uppfyller relevanta
bestämmelser i denna standard, och
(b) inspekteras för att säkerställa att de från
början och fortlöpande uppfyller denna
standard.
2. När lagar och andra författningar ut-
formas och tillämpas för att uppfylla denna
standard skall den behöriga myndigheten,
efter samråd med berörda redar- och
sjöfolksorganisationer
(a) beakta regel 4.3 och tillhörande regler i
koden om skydd av hälsa och säkerhet och
förebyggande av olyckor, mot bakgrund av
de särskilda behoven hos sjömän som både
bor och arbetar ombord på fartyg, och
(b) ta vederbörlig hänsyn till anvisningarna i
Prop. 2011/12:35
Bilaga 1
132
contained in Part B of this Code.
3. The inspections required under
Regulation 5.1.4 shall be carried out when:
(a) a ship is registered or re-registered; or
(b) the seafarer accommodation on a ship
has been substantially altered.
4. The competent authority shall pay
particular
attention
to
ensuring
implementation of the requirements of this
Convention relating to:
(a) the size of rooms and other accommoda-
tion spaces;
(b) heating and ventilation;
(c) noise and vibration and other ambient
factors;
(d) sanitary facilities;
(e) lighting; and
(f) hospital accommodation.
5. The competent authority of each Member
shall require that ships that fly its flag meet
the minimum standards for on-board
accommodation and recreational facilities
that are set out in paragraphs 6 to 17 of this
Standard.
6. With respect to general requirements for
accommodation:
(a) there shall be adequate headroom in all
seafarer accommodation; the minimum per-
mitted headroom in all seafarer accom-
modation where full and free movement is
necessary shall be not less than 203
centimetres; the competent authority may
permit some limited reduction in headroom
in any space, or part of any space, in such
accommodation where it is satisfied that
such reduction:
(i) is reasonable; and
(ii) will not result in discomfort to the
seafarers;
del B i denna kod.
3. De inspektioner som krävs enligt regel
5.1.4 skall genomföras
(a) när ett fartyg registreras eller åter-
registreras, eller
(b) när sjömännens bostäder på ett fartyg
har ändrats väsentligt.
4. Den behöriga myndigheten skall lägga
särskild vikt vid tillämpningen av kraven i
denna konvention när det gäller:
(a) storleken på hytter och andra bostads-
utrymmen,
(b) värme och ventilation,
(c) buller, vibrationer och andra miljö-
faktorer,
(d) hygienutrymmen,
(e) belysning, och
(f) sjukvårdsutrymmen.
5. Den behöriga myndigheten i varje
medlemsstat skall kräva att fartyg som för
dess flagg håller minst den standard på
bostäder och rekreationsmöjligheter om-
bord som fastställs i punkterna 6-17 i denna
standard.
6. Följande allmänna krav skall ställas på
bostaden:
(a) det skall finnas tillräcklig takhöjd i alla
bostadsutrymmen. Den minsta tillåtna
takhöjden i alla bostadsutrymmen där full
rörelsefrihet är nödvändig får inte understiga
203 centimeter; den behöriga myndigheten
får medge viss begränsad minskning av den
fria höjden i ett utrymme, eller del av ett
utrymme, i sådana bostäder om den är
övertygad om att denna minskning:
(i) är rimlig, och
(ii) inte innebär någon olägenhet för
sjömännen,
Prop. 2011/12:35
Bilaga 1
133
(b) the accommodation shall be adequately
insulated;
(c) in ships other than passenger ships, as
defined in Regulation 2(e) and (f) of the
International Convention for the Safety of
Life at Sea, 1974, as amended (the SOLAS
Convention ), sleeping rooms shall be
situated above the load line amidships or aft,
except that in exceptional cases, where the
size, type or intended service of the ship
renders any other location impracticable,
sleeping rooms may be located in the fore
part of the ship, but in no case forward of
the collision bulkhead;
(d) in passenger ships, and in special ships
constructed in compliance with the IMO
Code of Safety for Special Purpose Ships,
1983, and subsequent versions (hereinafer
called special purpose ships ), the competent
authority
may,
on
condition
that
satisfactory arrangements are made for
lighting and ventilation, permit the location
of sleeping rooms below the load line, but in
no case shall they be located immediately
beneath working alleyways;
(e) there shall be no direct openings into
sleeping rooms from cargo and machinery
spaces or from galleys, storerooms, drying
rooms or communal sanitary areas; that part
of a bulkhead separating such places from
sleeping rooms and external bulkheads shall
be efficiently constructed of steel or other
approved substance and be watertight and
gas-tight;
(f) the materials used to construct internal
bulkheads, panelling and sheeting, floors
and joinings shall be suitable for the purpose
and conducive to ensuring a healthy
environment;
(g) proper lighting and sufficient drainage
shall be provided; and
(h) accommodation and recreational and
catering facilities shall meet the require-
ments in Regulation 4.3, and the related
provisions in the Code, on health and safety
protection and accident prevention, with
respect to preventing the risk of exposure to
(b) bostadsutrymmena skall vara väl
isolerade,
(c) på fartyg som inte är passagerarfartyg
enligt definitionen i regel 2 e och 2 f i 1974
års internationella konvention om säker-
heten för människoliv till sjöss (SOLAS-
konventionen), med ändringar, skall sovrum
vara belägna ovanför lastvattenlinjen,
antingen midskepps eller akterut, men i
undantagsfall, när fartygets storlek, typ eller
avsedda användningsområde omöjliggör
varje annan förläggning, får sovrum vara
belägna i den förliga delen av fartyget, dock
inte i något fall för om kollisionsskottet,
(d) på passagerarfartyg, och på fartyg
inrättade för särskild verksamhet som är
byggda enligt SPS-koden (IMO Code of
Safety for Special Purpose Ships, 1983) och
efterföljande versioner, nedan kallade
”fartyg inrättade för särskild verksamhet”,
får den behöriga myndigheten, under förut-
sättning att tillfredsställande arrangemang
finns för belysning och ventilation, tillåta
placering av sovrum under lastvattenlinjen,
men de får inte under några omständigheter
placeras omedelbart under arbetsgångar,
(e) det får inte finnas några direkta ingångar
till sovrum från lastrum, maskinrum,
köksutrymmen, förrådsutrymmen, torkrum
eller gemensamma hygienutrymmen; den del
av skott som skiljer sådant utrymme från
sovrum, och sovrums ytterskott, skall vara
tillverkade av stål eller annat godkänt
material så att de fungerar väl och vara
vatten- och gastäta,
(f) material som används till innerskott,
paneler och skivor, durkar och fogar skall
vara ändamålsenliga och bidra till att skapa
en hälsosam miljö,
(g) det skall finnas god belysning och
tillräckligt avlopp, och
(h) bostäder, rekreations- och förplägnads-
utrymmen skall uppfylla de krav som ställs i
regel 4.3 och relaterade bestämmelser i
koden om skydd av hälsa och säkerhet och
förebyggande av olyckor, när det gäller att
förebygga risken för exponering för skadliga
Prop. 2011/12:35
Bilaga 1
134
hazardous levels of noise and vibration and
other ambient factors and chemicals on
board ships, and to provide an acceptable
occupational
and
on-board
living
environment for seafarers.
7. With respect to requirements for
ventilation and heating:
(a) sleeping rooms and mess rooms shall be
adequately ventilated;
(b) ships, except those regularly engaged in
trade where temperate climatic conditions
do not require this, shall be equipped with
air conditioning for seafarer accommoda-
tion, for any separate radio room and for
any centralized machinery control room;
(c) all sanitary spaces shall have ventilation
to the open air, independently of any other
part of the accommodation; and
(d) adequate heat through an appropriate
heating system shall be provided, except in
ships exclusively on voyages in tropical
climates.
8. With respect to requirements for lighting,
subject to such special arrangements as may
be permitted in passenger ships, sleeping
rooms and mess rooms shall be lit by natural
light and provided with adequate artificial
light.
9. When sleeping accommodation on board
ships is required, the following requirements
for sleeping rooms apply:
(a) in ships other than passenger ships, an
individual sleeping room shall be provided
for each seafarer; in the case of ships of less
than 3,000 gross tonnage or special purpose
ships, exemptions from this requirement
may be granted by the competent authority
after consultation with the shipowners' and
seafarers' organizations concerned;
(b) separate sleeping rooms shall be
provided for men and for women;
(c) sleeping rooms shall be of adequate size
and properly equipped so as to ensure
reasonable comfort and to facilitate tidiness;
buller- och vibrationsnivåer, andra miljö-
faktorer och kemikalier ombord, och att ge
sjömännen en acceptabel arbets- och
livsmiljö.
7. Beträffande ventilation och uppvärmning
skall följande krav tillgodoses:
(a) sovrum och mässar skall vara tillräckligt
ventilerade,
(b) fartyg, utom sådana som går i reguljär
fart i tempererat klimat där detta inte krävs,
skall ha luftkonditionering för sjömännens
bostäder, för varje separat radiohytt och för
varje insides beläget maskinkontrollrum,
(c) alla hygienutrymmen skall ha ventilation
till uteluften, oberoende av andra delar av
fartygets bostadsutrymmen, och
(d) tillräcklig värme skall vara ordnad genom
ett lämpligt uppvärmningssystem, utom i
fartyg som uteslutande går i fart inom
tropiska klimatzoner.
8. När det gäller krav på belysning skall
sovrum och mässar, med undantag för de
specialinrättningar som får tillåtas på
passagerarfartyg, ha naturligt dagsljus och
tillräcklig artificiell belysning.
9. När sovplatser ombord krävs, ställs
följande krav på sovrum:
(a) på fartyg som inte är passagerarfartyg
skall alla sjömän ha enkelrum; på fartyg
under 3 000 bruttoton eller fartyg inrättade
för särskild verksamhet kan den behöriga
myndigheten medge undantag från detta
krav efter samråd med berörda redar- och
sjöfolksorganisationer,
(b) män och kvinnor skall ha separata
sovrum,
(c) sovrum skall vara tillräckligt stora och
väl utrustade så att de ger rimlig komfort
och är lätta att hålla rena,
Prop. 2011/12:35
Bilaga 1
135
(d) a separate berth for each seafarer shall in
all circumstances be provided;
(e) the minimum inside dimensions of a
berth shall be at least 198 centimetres by 80
centimetres;
(f) in single berth seafarers' sleeping rooms
the floor area shall not be less than:
(i) 4.5 square metres in ships of less
than 3,000 gross tonnage;
(ii) 5.5 square metres in ships of 3,000
gross tonnage or over but less than 10,000
gross tonnage;
(iii) 7 square metres in ships of 10,000
gross tonnage or over;
(g) however, in order to provide single berth
sleeping rooms on ships of less than 3,000
gross tonnage, passenger ships and special
purpose ships, the competent authority may
allow a reduced floor area;
(h) in ships of less than 3,000 gross tonnage
other than passenger ships and special
purpose ships, sleeping rooms may be
occupied by a maximum of two seafarers;
the floor area of such sleeping rooms shall
not be less than 7 square metres;
(i) on passenger ships and special purpose
ships the floor area of sleeping rooms for
seafarers not performing the duties of ships'
officers shall not be less than:
(i) 7.5 square metres in rooms accom-
modating two persons;
(ii) 11.5 square metres in rooms
accommodating three persons;
(iii) 14.5 square metres in rooms
accommodating four persons;
(j) on special purpose ships sleeping rooms
may accommodate more than four persons;
the floor area of such sleeping rooms shall
not be less than 3.6 square metres per
person;
(k) on ships other than passenger ships and
special purpose ships, sleeping rooms for
seafarers who perform the duties of ships'
officers, where no private sitting room or
day room is provided, the floor area per
(d) alla sjömän skall ha tillgång till egna
sovplatser,
(e) det invändiga måttet på en sovplats skall
vara minst 198x80 centimeter,
(f) i enkelhytt får golvytan inte understiga
följande mått:
(i) 4,5 m2 på fartyg mindre än 3 000
bruttoton,
(ii) 5,5 m2 på fartyg om minst 3 000
bruttoton men mindre än 10 000 bruttoton,
(iii) 7 m2 på fartyg om minst 10 000
bruttoton,
(g) för att kunna tillhandahålla enkelhytt
med egen sovplats på fartyg som är mindre
än 3 000 bruttoton, passagerarfartyg och
fartyg inrättade för särskild verksamhet kan
den behöriga myndigheten dock tillåta en
mindre golvyta,
(h) på fartyg som är mindre än 3 000
bruttoton och inte är passagerarfartyg eller
fartyg inrättade för särskild verksamhet får
sovrum inte härbärgera mer än två sjömän,
och golvytan i sådana sovrum får inte
understiga 7 m2,
(i) på passagerarfartyg och fartyg inrättade
för särskild verksamhet får golvytan i
sovrum för sjömän som inte tjänstgör som
fartygsbefäl inte understiga följande mått:
(i) 7,5 m2 i rum för två personer,
(ii) 11,5 m2 i rum för tre personer,
(iii) 14,5 m2 i rum för fyra personer,
(j) på fartyg inrättade för särskild
verksamhet får sovrum vara bebodda med
mer än fyra personer, men golvytan i sådana
sovrum får inte understiga 3,6 m2 per
person,
(k) på fartyg som inte är passagerarfartyg
eller fartyg inrättade för särskild verksamhet
får sovrum för sjömän som tjänstgör som
fartygsbefäl, när det inte finns eget
vardagsrum eller dagrum, inte understiga
Prop. 2011/12:35
Bilaga 1
136
person shall not be less than:
(i) 7.5 square metres in ships of less
than 3,000 gross tonnage;
(ii) 8.5 square metres in ships of 3,000
gross tonnage or over but less than 10,000
gross tonnage;
(iii) 10 square metres in ships of 10,000
gross tonnage or over;
(l) on passenger ships and special purpose
ships the floor area for seafarers performing
the duties of ships' officers where no private
sitting room or day room is provided, the
floor area per person for junior officers shall
not be less than 7.5 square metres and for
senior officers not less than 8.5 square
metres; junior officers are understood to be
at the operational level, and senior officers
at the management level;
(m) the master, the chief engineer and the
chief navigating officer shall have, in
addition to their sleeping rooms, an
adjoining sitting room, day room or
equivalent additional space; ships of less
than 3,000 gross tonnage may be exempted
by the competent authority from this
requirement after consultation with the
shipowners' and seafarers' organizations
concerned;
(n) for each occupant, the furniture shall
include a clothes locker of ample space
(minimum 475 litres) and a drawer or
equivalent space of not less than 56 litres; if
the drawer is incorporated in the clothes
locker then the combined minimum volume
of the clothes locker shall be 500 litres; it
shall be fitted with a shelf and be able to be
locked by the occupant so as to ensure
privacy;
(o) each sleeping room shall be provided
with a table or desk, which may be of the
fixed, drop-leaf or slide-out type, and with
comfortable seating accommodation as
necessary.
10. With respect to requirements for mess
rooms:
(a) mess rooms shall be located apart from
the sleeping rooms and as close as
practicable to the galley; ships of less than
följande mått:
(i) 7,5 m2 på fartyg som understiger
3 000 bruttoton,
(ii) 8,5 m2 på fartyg om minst 3 000
bruttoton men mindre än 10 000 bruttoton,
(iii) 10 m2 på fartyg om 10 000 brutto-
ton eller mer,
(l) på passagerarfartyg och fartyg inrättade
för särskild verksamhet skall golvytan för
sjömän som tjänstgör som fartygsbefäl, när
privat vardagsrum eller dagrum inte finns,
vara minst 7,5 m2 per person för
underordnat befäl och minst 8,5 m2 för
överordnat befäl; med underordnat befäl
avses befäl på driftsnivå och med överordnat
befäl avses befäl på ledningsnivå,
(m) befälhavare, teknisk chef och överstyr-
man skall utöver sovrum ha ett angränsande
vardagsrum, dagrum eller motsvarande extra
utrymme; den behöriga myndigheten kan
efter samråd med berörda redar- och
sjöfolksorganisationer undanta fartyg under
3 000 bruttoton från detta krav,
(n) för varje boende skall möblemanget
innefatta ett rymligt klädskåp (minst 475
liter) och en byrå eller motsvarande
utrymme på minst 56 liter; om byrån är
inbyggd i klädskåpet skall den sammanlagda
volymen vara minst 500 liter; klädskåpet
skall vara försett med en hylla, och den
boende skall kunna låsa det till skydd mot
obehörigt tillträde,
(o) varje sovrum skall vara inrett med ett
bord eller skrivbord, som kan vara av fast,
nedfällbar eller utdragbar typ, och med
bekväma sittmöbler efter behov.
10. Följande krav skall ställas på mässar:
(a) mässar skall vara åtskilda från sov-
rummen och placerade så nära köks-
utrymmen som möjligt; den behöriga
Prop. 2011/12:35
Bilaga 1
137
3,000 gross tonnage may be exempted by
the competent authority from this require-
ment after consultation with the shipowners'
and seafarers' organizations concerned; and
(b) mess rooms shall be of adequate size and
comfort and properly furnished and
equipped (including ongoing facilities for
refreshment), taking account of the number
of seafarers likely to use them at any one
time; provision shall be made for separate or
common mess room facilities as appropriate.
11. With respect to requirements for
sanitary facilities:
(a) all seafarers shall have convenient access
on the ship to sanitary facilities meeting
minimum standards of health and hygiene
and reasonable standards of comfort, with
separate sanitary facilities being provided for
men and for women;
(b) there shall be sanitary facilities within
easy access of the navigating bridge and the
machinery space or near the engine room
control centre; ships of less than 3,000 gross
tonnage may be exempted by the competent
authority from this requirement after
consultation with the shipowners' and
seafarers' organizations concerned;
(c) in all ships a minimum of one toilet, one
wash basin and one tub or shower or both
for every six persons or less who do not
have personal facilities shall be provided at a
convenient location;
(d) with the exception of passenger ships,
each sleeping room shall be provided with a
washbasin having hot and cold running fresh
water, except where such a washbasin is
situated in the private bathroom provided;
(e) in passenger ships normally engaged on
voyages of not more than four hours'
duration, consideration may be given by the
competent authority to special arrangements
or to a reduction in the number of facilities
required; and
(f) hot and cold running fresh water shall be
available in all wash places.
myndigheten kan undanta fartyg mindre än
3 000 bruttoton från detta krav efter samråd
med berörda redar- och sjöfolksorganisa-
tioner, och
(b) mässar skall vara bekväma, av tillräcklig
storlek och väl möblerade och utrustade
(med ständig tillgång till förfriskningar),
och hänsyn skall tas till det antal sjömän
som kan förväntas använda dem samtidigt;
mässarna får vara gemensamma eller åtskilda
beroende på omständigheterna.
11. Följande krav skall ställas på hygien-
utrymmen:
(a) alla sjömän skall ha bekväm tillgång
ombord till hygienutrymmen som uppfyller
miniminormer för hälsa, hygien och rimlig
komfort och är åtskilda för män och
kvinnor,
(b) det skall finnas hygienutrymmen som är
lätt tillgängliga från fartygets brygga och
maskinområden eller ligger nära maskin-
rummets kontrollcenter; den behöriga
myndigheten kan undanta fartyg mindre än
3 000 bruttoton från detta krav efter samråd
med berörda redar- och sjöfolksorganisa-
tioner,
(c) i alla fartyg skall det på en lätt tillgänglig
plats finnas minst en toalett, ett tvättställ
och ett badkar och/eller dusch per sex
personer eller mindre som inte har privata
bekvämligheter,
(d) med undantag för passagerarfartyg skall
varje sovrum vara utrustat med ett tvättställ
med rinnande varmt och kallt färskvatten,
utom i de fall då sådant tvättställ finns i
privat badrum,
(e) på passagerarfartyg som normalt går i
fart med mindre än fyra timmars varaktighet
kan den behöriga myndigheten överväga
speciella arrangemang eller kräva ett mindre
antal anläggningar, och
(f) rinnande varmt och kallt färskvatten skall
finnas på alla tvättplatser.
Prop. 2011/12:35
Bilaga 1
138
12. With respect to requirements for
hospital accommodation, ships carrying 15
or more seafarers and engaged in a voyage of
more than three days' duration shall provide
separate hospital accommodation to be used
exclusively for medical purposes; the
competent authority may relax this
requirement for ships engaged in coastal
trade; in approving on-board hospital
accommodation, the competent authority
shall ensure that the accommodation will, in
all weathers, be easy of access, provide
comfortable housing for the occupants and
be conducive to their receiving prompt and
proper attention.
13. Appropriately situated and furnished
laundry facilities shall be available.
14. All ships shall have a space or spaces on
open deck to which the seafarers can have
access when off duty, which are of adequate
area having regard to the size of the ship and
the number of seafarers on board.
15. All ships shall be provided with separate
offices or a common ship's office for use by
deck and engine departments; ships of less
than 3,000 gross tonnage may be exempted
by the competent authority from this
requirement after consultation with the
shipowners' and seafarers' organizations
concerned.
16. Ships regularly trading to mosquito-
infested ports shall be fitted with
appropriate devices as required by the
competent authority.
17. Appropriate
seafarers'
recreational
facilities, amenities and services, as adapted
to meet the special needs of seafarers who
must live and work on ships, shall be
provided on board for the benefit of all
seafarers, taking into account Regulation 4.3
and the associated Code provisions on
health and safety protection and accident-
prevention.
18. The competent authority shall require
frequent inspections to be carried out on
board ships, by or under the authority of the
master, to ensure that seafarer accommoda-
tion is clean, decently habitable and
12. Fartyg som har minst 15 personers
besättning och är sysselsatta i resor av mer
än tre dygns varaktighet skall ha separat
sjukvårdsutrymme
uteslutande
för
medicinskt bruk; den behöriga myndigheten
får lätta på detta krav för fartyg i kustnära
fart; vid godkännande av sjukvårdsutrymme
ombord skall den behöriga myndigheten se
till att detta är lätt tillgängligt under alla
väderförhållanden och att de personer som
brukar det får tillräckligt härbärge och kan
omhändertas omgående och få lämplig vård.
13. En lämpligt placerad och inredd
tvättinrättning skall finnas tillgänglig.
14. Alla fartyg skall ha ett eller flera
områden på öppet däck med tillräcklig yta i
förhållande till besättningens och fartygets
storlek där sjömännen kan uppehålla sig
under sin fritid.
15. Alla fartyg skall vara försedda med
separat eller gemensamt kontor för däcks-
och maskinavdelningarna, men den behöriga
myndigheten får undanta fartyg under 3 000
bruttoton från detta krav efter samråd med
berörda redar- och sjöfolksorganisationer.
16. Fartyg som reguljärt anlöper hamnar
som plågas av mygg skall vara försedda med
lämpliga inrättningar enligt den behöriga
myndighetens bestämmelser.
17. Lämpliga rekreationsmöjligheter och
trivselförmåner som anpassats för att
uppfylla de speciella behoven för sjömän
som måste bo och arbeta ombord skall
tillhandahållas för att användas av alla
sjömän, med beaktande av regel 4.3 och
tillhörande kodbestämmelser om skydd för
hälsa och säkerhet och förebyggande av
olyckor.
18. Den behöriga myndigheten skall kräva
att inspektioner görs med täta intervall
ombord på fartyg, av eller på uppdrag av
befälhavaren, för att säkerställa att
bostäderna hålls rena, rimligt beboeliga och i
Prop. 2011/12:35
Bilaga 1
139
maintained in a good state of repair. The
results of each such inspection shall be
recorded and be available for review.
19. In the case of ships where there is need
to take account, without discrimination, of
the interests of seafarers having differing
and distinctive religious and social practices,
the competent authority may, after
consultation with the shipowners' and
seafarers' organizations concerned, permit
fairly applied variations in respect of this
Standard on condition that such variations
do not result in overall facilities less
favourable than those which would result
from the application of this Standard.
20. Each Member may, after consultation
with the shipowners' and seafarers' organiza-
tions concerned, exempt ships of less than
200 gross tonnage where it is reasonable to
do so, taking account of the size of the ship
and the number of persons on board in
relation to the requirements of the following
provisions of this Standard:
(a) paragraphs 7(b), 11(d) and 13; and
(b) paragraph 9(f) and (h) to (l) inclusive,
with respect to floor area only.
21. Any exemptions with respect to the
requirements of this Standard may be made
only where they are expressly permitted in
this Standard and only for particular
circumstances in which such exemptions can
be clearly justified on strong grounds and
subject to protecting the seafarers' health
and safety.
Guideline
Guideline B3.1 – Accommodation and
recreational facilities
Guideline B3.1.1 - Design and construction
1. External bulkheads of sleeping rooms and
mess rooms should be adequately insulated.
All machinery casings and all boundary
bulkheads of galleys and other spaces in
which heat is produced should be adequately
insulated where there is a possibility of
resulting heat effects in adjoining
gott skick. Resultaten av inspektionerna
skall protokollföras och hållas tillgängliga
för granskning.
19. På fartyg där det är nödvändigt att utan
diskriminering ta hänsyn till intressen hos
sjömän som har olika och särskiljande
religiösa och sociala sedvänjor, får den
behöriga myndigheten efter samråd med
berörda redar- och sjöfolksorganisationer
tillåta en rimlig grad av avvikelse från denna
standard, under förutsättning att sådana
avvikelser inte resulterar i att bekvämlig-
heterna totalt sett blir mindre fördelaktiga
än de skulle vara om standarden följdes.
20. Varje medlemsstat får, efter samråd med
berörda redar- och sjöfolksorganisationer
och när det är rimligt med hänsyn till
fartygets storlek och antalet personer
ombord, undanta fartyg under 200 brutto-
ton från kraven i följande föreskrifter i
denna standard:
(a) punkterna 7 b, 11 d och 13, och
(b) punkt 9 f och 9 h-l, endast med avseende
på golvyta.
21. Undantag från kraven i denna standard
får medges endast när standarden uttryckligt
tillåter det, och bara i särskilda fall när
sådana undantag klart kan motiveras på
starka grunder och med hänsyn till att
sjömännens hälsa och säkerhet skyddas.
Anvisning
Anvisning B3.1 – Bostad och rekreations-
möjligheter
Anvisning B3.1.1 – Utförande och konstruktion
1. Skott mot utsida i sovrum och mässar bör
vara tillräckligt isolerade. Alla maskinkappar
och alla avgränsningsskott för kökutrym-
men och andra områden där det alstras
värme bör vara tillräckligt isolerade när det
finns risk för värmeöverföring till angräns-
ande bostadsutrymmen eller korridorer.
Prop. 2011/12:35
Bilaga 1
140
accommodation or passageways. Measures
should also be taken to provide protection
from heat effects of steam or hot-water
service pipes or both.
2. Sleeping rooms, mess rooms, recreation
rooms and alleyways in the accommodation
space should be adequately insulated to
prevent condensation or overheating.
3. The bulkhead surfaces and deckheads
should be of material with a surface easily
kept clean. No form of construction likely
to harbour vermin should be used.
4. The bulkhead surfaces and deckheads in
sleeping rooms and mess rooms should be
capable of being easily kept clean and light
in colour with a durable, nontoxic finish.
5. The decks in all seafarer accommodation
should be of approved material and
construction and should provide a non-slip
surface impervious to damp and easily kept
clean.
6. Where the floorings are made of
composite materials, the joints with the
sides should be profiled to avoid crevices.
Guideline B3.1.2 – Ventilation
1. The system of ventilation for sleeping
rooms and mess rooms should be controlled
so as to maintain the air in a satisfactory
condition and to ensure a sufficiency of air
movement in all conditions of weather and
climate.
2. Air-conditioning systems, whether of a
centralized or individual unit type, should be
designed to:
(a) maintain the air at a satisfactory
temperature and relative humidity as
compared to outside air conditions, ensure a
sufficiency of air changes in all air-
conditioned spaces, take account of the
particular characteristics of operations at sea
and not produce excessive noises or
vibrations; and
(b) facilitate easy cleaning and disinfection
to prevent or control the spread of disease.
Åtgärder bör också vidtas till skydd mot
värmeöverföring från ångrör och/eller
hetvattenrör.
2. Sovrum, mässar, rekreationsutrymmen
och korridorer i bostadsutrymmen bör vara
tillräckligt isolerade för att förhindra
kondensbildning och överhettning.
3. Skott och tak bör vara av material som är
lätt att hålla rent. Ingen konstruktionsform
bör användas som erbjuder fäste för
skadedjur eller ohyra.
4. Skott och tak i sovrum och mässar bör
vara lätta att hålla rena och ha ljusa färger
med slitstark, giftfri ytbehandling.
5. Durkar i alla utrymmen för sjömän bör
vara av godkänt material och konstruktion
och bör ha en halkskyddande och fukt-
beständig yta som är lätt att hålla ren.
6. Om durkbeläggning är tillverkad av
kompositmaterial, bör sidoskarvarna vara
profilerade för att undvika sprickbildning.
Anvisning B3.1.2 – Ventilation
1. Ventilationssystemet för sovrum och
mässar bör vara styrt så att en tillfreds-
ställande luftkvalitet kan upprätthållas och
att luftväxlingen blir tillräcklig under alla
väder- och klimatförhållanden.
2. Luftkonditionerings-system, centrala eller
individuella, bör vara konstruerade för att
(a) hålla en tillfredsställande lufttemperatur
och relativ luftfuktighet jämfört med
uteluften, säkra tillräcklig luftväxling i alla
luftkonditionerade utrymmen, beakta de
speciella förhållanden som råder vid drift till
sjöss och inte alstra mera buller och
vibrationer än nödvändigt, och
(b) underlätta en enkel rengöring och
desinfektion för att hindra eller bekämpa
Prop. 2011/12:35
Bilaga 1
141
3. Power for the operation of the air condi-
tioning and other aids to ventilation required by
the preceding paragraphs of this Guideline
should be available at all times when seafarers
are living or working on board and conditions so
require. However, this power need not be
provided from an emergency source.
Guideline B3.1.3 – Heating
1. The system of heating the seafarer
accommodation should be in operation at all
times when seafarers are living or working
on board and conditions require its use.
2. In all ships in which a heating system is
required, the heating should be by means of
hot water, warm air, electricity, steam or
equivalent. However, within the accom-
modation area, steam should not be used as
a medium for heat transmission. The heating
system should be capable of maintaining the
temperature in seafarer accommodation at a
satisfactory level under normal conditions of
weather and climate likely to be met within
the trade in which the ship is engaged. The
competent authority should prescribe the
standard to be provided.
3. Radiators and other heating apparatus
should be placed and, where necessary,
shielded so as to avoid risk of fire or danger
or discomfort to the occupants.
Guideline B3.1.4 – Lighting
1. In all ships, electric light should be
provided in the seafarer accommodation. If
there are not two independent sources of
electricity for lighting, additional lighting
should be provided by properly constructed
lamps or lighting apparatus for emergency
use.
2. In sleeping rooms an electric reading lamp
should be installed at the head of each berth.
3. Suitable standards of natural and artificial
lighting should be fixed by the competent
authority.
smittspridning.
3. Kraft till att driva luftkonditionering och
andra ventilationsanläggningar enligt krav i
föregående punkter i denna anvisning bör
alltid finnas tillgänglig när sjömän bor eller
arbetar ombord och när omständigheterna
så kräver. Reservkraft behövs inte för detta.
Anvisning B3.1.3 – Uppvärmning
1. Värmeanläggningen
för
sjömännens
bostäder bör alltid vara i drift när sjömännen
bor eller arbetar ombord och omständig-
heterna kräver att den används.
2. I alla fartyg där värmeanläggning behövs
bör uppvärmningen ske med varmvatten,
varmluft, elektricitet, ånga eller mot-
svarande. Emellertid bör ånga som medium
för värmeöverföring inte användas i bostads-
området. Värmeanläggningen bör kunna
hålla temperaturen i sjömännens bostäder på
en tillfredställande nivå under normala
väder- och klimatförhållanden som kan
förväntas uppträda i de fartområden där
fartyget sysselsätts. Den behöriga myndig-
heten bör föreskriva vilken standard som
skall gälla.
3. Radiatorer
och
andra
uppvärm-
ningsapparater bör vara placerade och om
nödvändigt avskärmade på ett sådant sätt att
risk för brand, fara eller obehag för de
boende undviks.
Anvisning B3.1.4 – Belysning
1. Elektrisk belysning bör finnas i sjö-
männens bostäder på alla fartyg. Om det
inte finns två av varandra oberoende
strömförsörjningskällor till belysningen, bör
det finnas extra belysning i form av
ändamålsenliga lampor eller anläggning för
nödbelysning.
2. I sovrum bör en elektrisk läslampa vara
installerad vid kojplatsens huvudända.
3. Den behöriga myndigheten bör föreskriva
lämpliga normer för naturlig och artificiell
belysning.
Prop. 2011/12:35
Bilaga 1
142
Guideline B3.1.5 – Sleeping rooms
1. There should be adequate berth arrange-
ments on board, making it as comfortable as
possible for the seafarer and any partner
who may accompany the seafarer.
2. Where the size of the ship, the activity in
which it is to be engaged and its layout make
it reasonable and practicable, sleeping rooms
should be planned and equipped with a
private bathroom, including a toilet, so as to
provide reasonable comfort for the
occupants and to facilitate tidiness.
3. As far as practicable, sleeping rooms of
seafarers should be so arranged that watches
are separated and that no seafarers working
during the day share a room with
watchkeepers.
4. In the case of seafarers performing the
duty of petty officers there should be no
more than two persons per sleeping room.
5. Consideration should be given to
extending the facility referred to in Standard
A3.1, paragraph 9(m), to the second
engineer officer when practicable.
6. Space occupied by berths and lockers,
chests of drawers and seats should be
included in the measurement of the floor
area. Small or irregularly shaped spaces
which do not add effectively to the space
available for free movement and cannot be
used for installing furniture should be
excluded.
7. Berths should not be arranged in tiers of
more than two; in the case of berths placed
along the ship's side, there should be only a
single tier where a sidelight is situated above
a berth.
8. The lower berth in a double tier should be
not less than 30 centimetres above the floor;
the upper berth should be placed
approximately midway between the bottom
of the lower berth and the lower side of the
deckhead beams.
9. The framework and the lee-board, if any,
of a berth should be of approved material,
Anvisning B3.1.5 – Sovrum
1. Det bör finnas tillräckliga kojplatser om-
bord för att det skall bli så bekvämt som
möjligt för sjömännen och eventuellt
medföljande partner.
2. Om det är rimligt och möjligt med
hänsyn till fartygets storlek, verksamhet och
utformning, bör sovrum vara planlagda för
och utrustade med privat badrum, inklusive
toalett, för att tillgodose rimlig komfort och
god ordning.
3. Så långt möjligt bör sovrum för
vaktgående sjömän vara åtskilda och skilda
från sovrum för dagarbetande sjömän.
4. För sjömän som tjänstgör som förmän,
bör högst två personer dela sovrum.
5. Det bör övervägas om de bekvämligheter
som nämns i standard A3.1 punkt 9 m bör
utvidgas till att även gälla 2:e fartygsingenjör
när detta låter sig göra.
6. Golvyta som upptas av kojer och skåp,
byråar och sittplatser bör inkluderas i
måtten för föreskriven golvyta. Små eller
oregelbundna golvytor som inte bidrar till
golvyta där man kan röra sig fritt, och som
inte kan användas till möblering, bör
uteslutas.
7. Kojer bör inte vara placerade mer än två i
höjd, och om de placeras längs fartygssidan
bör inte våningskojer användas när en
sidolanterna befinner sig ovanför en koj.
8. Den undre kojen i en våningskoj bör inte
vara placerad lägre än 30 centimeter ovanför
golvytan; den övre kojen bör vara placerad
ungefär halvvägs mellan den undre kojens
botten och den undre sidan av takets spant.
9. Sovplatsens ram och dess slingerbräda,
om sådan finns, bör vara av godkänt
Prop. 2011/12:35
Bilaga 1
143
hard, smooth, and not likely to corrode or
to harbour vermin.
10. If tubular frames are used for the
construction of berths, they should be
completely sealed and without perforations
which would give access to vermin.
11. Each berth should be fitted with a
comfortable mattress with cushioning
bottom or a combined cushioning mattress,
including a spring bottom or a spring
mattress. The mattress and cushioning
material used should be made of approved
material. Stuffing of material likely to
harbour vermin should not be used.
12. When one berth is placed over another, a
dust-proof bottom should be fitted beneath
the bottom mattress or spring bottom of the
upper berth.
13. The furniture should be of smooth, hard
material not liable to warp or corrode.
14. Sleeping rooms should be fitted with
curtains or equivalent for the sidelights.
15. Sleeping rooms should be fitted with a
mirror, small cabinets for toilet requisites, a
book rack and a sufficient number of coat
hooks.
Guideline B3.1.6 – Mess rooms
1. Mess room facilities may be either
common or separate. The decision in this
respect should be taken after consultation
with seafarers' and shipowners' representa-
tives and subject to the approval of the
competent authority. Account should be
taken of factors such as the size of the ship
and the distinctive cultural, religious and
social needs of the seafarers.
2. Where separate mess room facilities are to
be provided to seafarers, then separate mess
rooms should be provided for:
(a) master and officers; and
(b) petty officers and other seafarers.
material, som är hårt, slätt och inte kan
förväntas korrodera eller bli tillhåll för
ohyra.
10. Är ramen tillverkad av rör, bör dessa vara
fullständigt tillslutna och inte vara försedda
med perforering, genom vilken ohyra kan
komma in.
11. Varje koj bör vara försedd med en
bekväm madrass med stoppad botten eller
en kombinerad stoppad madrass och en
fjädrande
botten
eller
resårmadrass.
Materialet till madrasser och stoppning bör
vara godkänt. Stoppning av material som kan
bli tillhåll för ohyra bör inte användas.
12. Är en koj placerad över en annan koj bör
en dammtät botten finnas under överkojens
madrass eller fjäderbotten.
13. Möbler bör vara av slätt och hårt
material som inte kan förväntas slå sig eller
korrodera.
14. Sovrum bör vara försedda med gardiner
eller liknande framför fönster.
15. Sovrum bör vara försedda med en spegel,
badrumsskåp för toalettartiklar, en bokhylla
och ett tillräckligt antal klädkrokar.
Anvisning B3.1.6 – Mässar
1. Mässar kan vara gemensamma eller
separata. Beslut om detta bör tas efter
samråd med representanter för redare och
sjömän och efter godkännande av den
behöriga myndigheten. Hänsyn bör tas till
faktorer som fartygets storlek och sjö-
männens specifika kulturella, religiösa och
sociala behov.
2. När sjömännen skall ha separata mässar
bör det finnas mässar för
(a) befälhavare och befäl, och
(b) förmän och övriga sjömän.
Prop. 2011/12:35
Bilaga 1
144
3. On ships other than passenger ships, the
floor area of mess rooms for seafarers
should be not less than 1.5 square metres
per person of the planned seating capacity.
4. In all ships, mess rooms should be
equipped with tables and appropriate seats,
fixed or movable, sufficient to accommodate
the greatest number of seafarers likely to use
them at any one time.
5. There should be available at all times
when seafarers are on board:
(a) a refrigerator, which should be
conveniently situated and of sufficient
capacity for the number of persons using the
mess room or mess rooms;
(b) facilities for hot beverages; and
(c) cool water facilities.
6. Where available pantries are not accessible
to mess rooms, adequate lockers for mess
utensils and proper facilities for washing
utensils should be provided.
7. The tops of tables and seats should be of
damp-resistant material.
Guideline B3.1.7 – Sanitary accommodation
1. Washbasins and tub baths should be of
adequate size and constructed of approved
material with a smooth surface not liable to
crack, flake or corrode.
2. All toilets should be of an approved
pattern and provided with an ample flush of
water or with some other suitable flushing
means, such as air, which are available at all
times and independently controllable.
3. Sanitary accommodation intended for the
use of more than one person should comply
with the following:
(a) floors should be of approved durable
material, impervious to damp, and should be
properly drained;
(b) bulkheads should be of steel or other
3. På fartyg som inte är passagerarfartyg bör
golvytan i mässar för sjömännen vara minst
1,5 m2 per person multiplicerat med det
planerade antalet sittplatser.
4. På alla fartyg bör mässar vara försedda
med bord och lämpliga sittplatser, fasta eller
flyttbara, i tillräckligt antal för att kunna
hysa det största antal personer som kan
förväntas använda dem samtidigt.
5. När sjömän är ombord bör det alltid
finnas
(a) ett kylskåp, som bör vara lämpligt
placerat och ha tillräcklig kapacitet för det
antal personer som använder mässen eller
mässarna,
(b) utrustning för varma drycker, och
(c) utrustning för kylt vatten.
6. När tillgängliga pentryn inte kan nås från
mässar, bör lämpliga skåp för förvaring av
mässredskap samt lämpliga inrättningar för
disk finnas att tillgå.
7. Den övre ytan på bord och sittplatser bör
vara av fukttåligt material.
Anvisning B3.1.7 – Hygienutrymmen
1. Tvättställ och badkar bör vara tillräckligt
stora och tillverkade av godkänt material
med en slät yta som inte kan förväntas
spricka, flagna eller korrodera.
2. Alla toaletter bör vara av godkänd typ
med riklig spolning med vatten eller annat
lämpligt spolmedium, exempelvis tryckluft,
som alltid är i drift och kan regleras separat
för varje toalett.
3. Hygienutrymmen som är avsedda för mer
än en person bör uppfylla följande krav:
(a) durkar bör vara av godkänt och slitstarkt
material, fukttåliga och väl dränerade,
(b) skott bör vara av stål eller annat godkänt
Prop. 2011/12:35
Bilaga 1
145
approved material and should be watertight
up to at least 23 centimetres above the level
of the deck;
(c) the accommodation should be
sufficiently lit, heated and ventilated;
(d) toilets should be situated convenient to,
but separate from, sleeping rooms and wash
rooms, without direct access from the
sleeping rooms or from a passage between
sleeping rooms and toilets to which there is
no other access; this requirement does not
apply where a toilet is located in a
compartment between two sleeping rooms
having a total of not more than four
seafarers; and
(e) where there is more than one toilet in a
compartment, they should be sufficiently
screened to ensure privacy.
4. The laundry facilities provided for
seafarers' use should include:
(a) washing machines;
(b) drying machines or adequately heated
and ventilated drying rooms; and
(c) irons and ironing boards or their equivalent.
Guideline B3.1.8 – Hospital accommodation
1. The hospital accommodation should be
designed so as to facilitate consultation and
the giving of medical first aid and to help
prevent the spread of infectious diseases.
2. The arrangement of the entrance, berths,
lighting, ventilation, heating and water
supply should be designed to ensure the
comfort and facilitate the treatment of the
occupants.
3. The number of hospital berths required
should be prescribed by the competent
authority.
4. Sanitary accommodation should be
provided for the exclusive use of the
occupants of the hospital accommodation,
either as part of the accommodation or in
material och bör vara vattentäta upp till
minst 23 cm över durken,
(c) bostäderna bör ha tillräcklig belysning,
uppvärmning och ventilation,
(d) toalettrum bör vara bekvämt belägna i
förhållande till sovrum och tvättrum, men
avskilda från dessa, utan direkt ingång från
sovrum eller från korridor mellan sovrum
och toalettrum till vilka det inte finns någon
ingång från annat håll; detta krav gäller dock
inte toalettrum beläget mellan två sovrum i
vilka sammanlagt högst fyra personer är
inhysta, och
(e) om det finns mer än en toalett i en
avdelning bör de vara tillräckligt avskärmade
från varandra för att garantera ostördhet.
4. I tvättinrättningar för sjömän bör bland
annat finnas:
(a) tvättmaskiner,
(b) torktumlare eller tillräckligt uppvärmda
och ventilerade torkrum, och
(c) strykjärn och strykbord eller motsvarande.
Anvisning B3.1.8 – Sjukvårdsutrymmen
1. Sjukvårdsutrymmet bör vara utformat på
sådant sätt att det underlättar konsultationer
och lämnande av medicinsk första hjälp och
bidrar till att förhindra spridning av smitt-
samma sjukdomar.
2. Ingången, vårdplatserna, belysningen,
ventilationen, uppvärmningen och vatten-
försörjningen bör ha sådan utformning att
patienternas bekvämlighet tillgodoses och
deras behandling underlättas.
3. Den behöriga myndigheten bör föreskriva
antalet erforderliga vårdplatser.
4. Hygienutrymmen bör finnas för att
användas enbart av patienter som är intagna i
sjukvårdsutrymmet, antingen som en del av
detta eller i dess omedelbara närhet. Sådana
Prop. 2011/12:35
Bilaga 1
146
close proximity thereto. Such sanitary
accommodation
should
comprise
a
minimum of one toilet, one washbasin and
one tub or shower.
Guideline B3.1.9 – Other facilities
1. Where separate facilities for engine
department personnel to change their
clothes are provided, they should be:
(a) located outside the machinery space but
with easy access to it; and
(b) fitted with individual clothes lockers as
well as with tubs or showers or both and
washbasins having hot and cold running
fresh water.
Guideline B3.1.10 – Bedding, mess utensils
and miscellaneous provisions
1. Each Member should consider applying
the following principles:
(a) clean bedding and mess utensils should
be supplied by the shipowner to all seafarers
for use on board during service on the ship,
and such seafarers should be responsible for
their return at times specified by the master
and on completion of service in the ship;
(b) bedding should be of good quality, and
plates, cups and other mess utensils should
be of approved material which can be easily
cleaned; and
(c) towels, soap and toilet paper for all
seafarers should be provided by the ship-
owner.
Guideline B3.1.11 – Recreational facilities,
mail and ship visit arrangements
1. Recreational facilities and services should
be reviewed frequently to ensure that they
are appropriate in the light of changes in the
needs of seafarers resulting from technical,
operational and other developments in the
shipping industry.
2. Furnishings for recreational facilities
should as a minimum include a bookcase and
facilities for reading, writing and, where
hygienutrymmen bör omfatta minst en
toalett, ett tvättställ och ett badkar eller en
dusch.
Anvisning B3.1.9 – Andra utrymmen
1. När maskinavdelningens personal har
separata utrymmen för klädbyte, bör dessa
vara:
(a) belägna utanför maskinrumsområdet
men lätt åtkomliga från detta, och
(b) försedda med personliga klädskåp och
badkar och/eller dusch och tvättställ med
rinnande varmt och kallt färskvatten.
Anvisning B3.1.10 – Sängutrusning, mäss-
redskap och diverse bestämmelser
1. Varje medlemsstat bör överväga att
tillämpa följande principer:
(a) redaren bör tillhandahålla rena säng-
kläder och mässredskap för sjömännens
bruk vid tjänstgöring ombord, och sjö-
männen bör ansvara för att de återlämnas vid
tidpunkter som befälhavaren anger och när
tjänstgöringen ombord avslutas,
(b) sängkläder bör vara av god kvalitet, och
tallrikar, koppar och andra mässredskap bör
vara av godkänt material och lätta att hålla
rena, och
(c) redaren bör tillhandahålla alla sjömän,
handdukar, tvål och toalettpapper.
Anvisning B3.1.11 – Rekreationsmöjligheter,
post och besök ombord
1. Rekreationsmöjligheter och tjänster bör
tas upp till granskning ofta för att säkerställa
att de är lämpliga med hänsyn till
förändringar i sjömännens behov beroende
på teknisk, operativ och annan utveckling
inom sjöfartsnäringen.
2. Möbler och inventarier i rekreations-
utrymmen bör minst bestå av en bokhylla
och möjligheter till läsning, skrivning och,
Prop. 2011/12:35
Bilaga 1
147
practicable, games.
3. In connection with the planning of
recreation facilities, the competent authority
should give consideration to the provision
of a canteen.
4. Consideration should also be given to
including the following facilities at no cost
to the seafarer, where practicable:
(a) a smoking room;
(b) television viewing and the reception of
radio broadcasts;
(c) showing of films, the stock of which
should be adequate for the duration of the
voyage and, where necessary, changed at
reasonable intervals;
(d) sports equipment including exercise
equipment, table games and deck games;
(e) where possible, facilities for swimming;
(f) a library containing vocational and other
books, the stock of which should be
adequate for the duration of the voyage and
changed at reasonable intervals;
(g) facilities for recreational handicrafts;
(h) electronic equipment such as a radio,
television, video recorders, DVD/CD
player, personal computer and software and
cassette recorder/player;
(i) where appropriate, the provision of bars
on board for seafarers unless these are
contrary to national, religious or social
customs; and
(j) reasonable access to ship-to-shore
telephone communications, and email and
Internet facilities, where available, with any
charges for the use of these services being
reasonable in amount.
5. Every effort should be given to ensuring
that the forwarding of seafarers' mail is as
reliable and expeditious as possible. Efforts
should also be considered for avoiding
seafarers being required to pay additional
om möjligt, spel.
3. När rekreationsmöjligheter planeras, bör
den behöriga myndigheten överväga att
inrätta en servering/samlingslokal.
4. Det bör också övervägas att om möjligt
utan kostnad för sjömännen inrätta följande:
(a) rökrum,
(b) TV-tittande och mottagning av
radiosändningar,
(c) filmförevisning med tillräckligt urval för
hela resans varaktighet och, vid behov,
utbyte med rimliga intervall,
(d) sportutrustning, som motionsredskap,
bords- och däcksspel,
(e) om möjligt, simbassäng,
(f) ett bibliotek av facklitteratur och annan
litteratur med tillräckligt urval för hela
resans varaktighet och utbyte med rimliga
intervall,
(g) möjligheter till hantverk på fritiden,
(h) elektronisk utrustning som radio, TV,
videospelare, DVD/CD-spelare, person-
dator med programvara och kassettspelare
med upp- och inspelningsfunktion,
(i) där så är lämpligt, tillhandahållande av
bar för sjömännen, såvida detta inte strider
mot nationella, religiösa eller sociala
sedvänjor, och
(j) rimlig tillgång till telekommunikationer
mellan fartyg och land samt e-post och
Internetuppkoppling när sådan finns
tillgänglig,
varvid
eventuella
användaravgifter bör vara rimliga.
5. Det bör eftersträvas att sjömännens post
befordras så tillförlitligt och snabbt som
möjligt. Åtgärder bör också övervägas för
att undvika att sjömännen måste betala
tilläggsporto när post måste eftersändas på
Prop. 2011/12:35
Bilaga 1
148
postage when mail has to be readdressed
owing to circumstances beyond their
control.
6. Measures should be considered to ensure,
subject to any applicable national or
international laws or regulations, that
whenever possible and reasonable seafarers
are expeditiously granted permission to have
their partners, relatives and friends as
visitors on board their ship when in port.
Such measures should meet any concerns for
security clearances.
7. Consideration should be given to the
possibility of allowing seafarers to be
accompanied by their partners on occasional
voyages where this is practicable and
reasonable. Such partners should carry
adequate insurance cover against accident
and illness; the shipowners should give every
assistance to the seafarer to effect such
insurance.
Guideline B3.1.12 – Prevention of noise and
vibration
1. Accommodation and recreational and
catering facilities should be located as far as
practicable from the engines, steering gear
rooms, deck winches, ventilation, heating
and air-conditioning equipment and other
noisy machinery and apparatus.
2. Acoustic insulation or other appropriate
sound-absorbing materials should be used in
the construction and finishing of bulkheads,
deckheads and decks within the sound-
producing spaces as well as self-closing
noise-isolating doors for machinery spaces.
3. Engine rooms and other machinery spaces
should be provided, wherever practicable,
with soundproof centralized control rooms
for engine-room personnel. Working spaces,
such as the machine shop, should be
insulated, as far as practicable, from the
general engine-room noise and measures
should be taken to reduce noise in the
operation of machinery.
4. The limits for noise levels for working
and living spaces should be in conformity
with the ILO international guidelines on
grund av omständigheter som den inte råder
över.
6. Om inte annat följer av nationella eller
internationella lagar eller förordningar bör
sjömännen när det är rimligt och möjligt
snabbt kunna få tillåtelse att ta emot sina
partners, släktingar och vänner ombord som
besökare när fartyget ligger i hamn. Besöken
bör uppfylla eventuella säkerhetsbestäm-
melser.
7. Det bör övervägas om sjömännen kan
tillåtas ha sina partners med på enstaka resor
när det är möjligt och rimligt. Dessa
partners bör vara tillräckligt försäkrade mot
olyckor och sjukdomar, och redaren bör ge
personalen det stöd som behövs för att
teckna sådan försäkring.
Anvisning B3.1.12 – Förebyggande av buller
och vibrationer
1. Bostäder och utrymmen för rekreation
och förplägnad bör vara placerade så långt
som möjligt från maskiner, styrmaskinrum,
däcksvinschar och utrustning för ventila-
tion, värme och luftkonditionering samt från
andra bullrande maskiner och apparater.
2. Ljudisolering eller annat ljudabsorberande
material bör användas vid byggnad och
inredning av skott, tak och däck på bullriga
platser och självstängande ljudisolerade
dörrar i maskinutrymmen.
3. Maskinrum och andra maskinutrymmen
bör om möjligt vara försedda med centrali-
serade ljudisolerade kontrollrum för maskin-
personalen. Arbetsområden, som maskin-
verkstaden, bör så långt möjligt vara
isolerade från det allmänna maskinrums-
bullret, och man bör sträva efter att minska
bullret när maskinerna är i gång.
4. Gränser för bullernivåer i arbets- och
bostadsutrymmen bör överensstämma med
ILO:s internationella anvisningar om
Prop. 2011/12:35
Bilaga 1
149
exposure levels, including those in the ILO
code of practice entitled Ambient factors in
the workplace, 2001, and, where applicable,
the specific protection recommended by the
International Maritime Organization, and
with any subsequent amending and
supplementary instruments for acceptable
noise levels on board ships. A copy of the
applicable instruments in English or the
working language of the ship should be
carried on board and should be accessible to
seafarers.
5. No accommodation or recreational or
catering facilities should be exposed to
excessive vibration.
Regulation
Regulation 3.2 – Food and catering
Purpose: To ensure that seafarers have access
to good quality food and drinking water
provided under regulated hygienic conditions
1. Each Member shall ensure that ships that
fly its flag carry on board and serve food and
drinking water of appropriate quality,
nutritional value and quantity that
adequately covers the requirements of the
ship and takes into account the differing
cultural and religious backgrounds.
2. Seafarers on board a ship shall be provided
with food free of charge during the period
of engagement.
3. Seafarers employed as ships' cooks with
responsibility for food preparation must be
trained and qualified for their position on
board ship.
Standard
Standard A3.2 – Food and catering
1. Each Member shall adopt laws and
regulations or other measures to provide
minimum standards for the quantity and
quality of food and drinking water and for
the catering standards that apply to meals
provided to seafarers on ships that fly its
flag, and shall undertake educational
exponeringsnivåer, som de som finns i ILO
code of practice under titeln Ambient
factors in the workplace 2001 och, där så är
tillämpligt, den speciella skyddsstandard
som Internationella sjöfartsorganisationen
(IMO) rekommenderar, och med eventuella
ändrings-
och
tilläggsdokument
för
acceptabla bullernivåer på fartyg. Exemplar
av tillämpliga instrument på engelska eller på
fartygets arbetsspråk bör medföras ombord
och finnas tillgängliga för sjömännen.
5. Inga bostäder eller rekreations- eller
förplägnadsutrymmen bör vara utsatta för
onödigt starka vibrationer.
Regel
Regel 3.2 – Mat och förplägnad
Syfte: Att säkerställa att sjömän har tillgång till
mat och dricksvatten av god kvalitet och som
serveras under kontrollerade hygieniska
förhållanden
1. Varje medlemsstat skall se till att fartyg
som för dess flagg medför och serverar mat
och dricksvatten av lämplig kvalitet,
näringsvärde och kvantitet som är tillräcklig
för fartygets behov och är anpassad till olika
kulturella och religiösa bakgrunder.
2. Sjömännen ombord skall ha fri kost under
sin tjänstgöringsperiod.
3. Sjömän som är anställda som fartygs-
kockar med ansvar för matlagning skall vara
utbildade och kvalificerade för sin befattning
ombord på fartyg.
Standard
Standard A3.2 – Mat och förplägnad
1. Varje medlemsstat skall anta lagar och
andra författningar för att fastställa minimi-
normer för kvantitet och kvalitet på mat och
dricksvatten samt normer för måltider som
tillhandahålls sjömän ombord på fartyg som
för dess flagg, och skall åtaga sig att bedriva
utbildning för att främja medvetenhet om
Prop. 2011/12:35
Bilaga 1
150
activities to promote awareness and
implementation of the standards referred to
in this paragraph.
2. Each Member shall ensure that ships that
fly its flag meet the following minimum
standards:
(a) food and drinking water supplies, having
regard to the number of seafarers on board,
their religious requirements and cultural
practices as they pertain to food, and the
duration and nature of the voyage, shall be
suitable in respect of quantity, nutritional
value, quality and variety;
(b) the organization and equipment of the
catering department shall be such as to
permit the provision to the seafarers of
adequate, varied and nutritious meals
prepared and served in hygienic conditions;
and
(c) catering staff shall be properly trained or
instructed for their positions.
3. Shipowners shall ensure that seafarers
who are engaged as ships' cooks are trained,
qualified and found competent for the
position in accordance with requirements
set out in the laws and regulations of the
Member concerned.
4. The requirements under paragraph 3 of
this Standard shall include a completion of a
training course approved or recognized by
the competent authority, which covers
practical cookery, food and personal
hygiene, food storage, stock control, and
environmental protection and catering
health and safety.
5. On ships operating with a prescribed
manning of less than ten which, by virtue of
the size of the crew or the trading pattern,
may not be required by the competent
authority to carry a fully qualified cook,
anyone processing food in the galley shall be
trained or instructed in areas including food
and personal hygiene as well as handling and
storage of food on board ship.
och genomförande av de normer som avses i
denna punkt.
2. Varje medlemsstat skall se till att fartyg
som för dess flagg uppfyller följande
miniminormer:
(a) förråd av mat och dricksvatten skall ha
lämplig kvantitet, näringsvärde, kvalitet och
variation med hänsyn till besättningens
storlek, religiösa och kulturella kostvanor
samt resans art och varaktighet,
(b) ekonomiavdelningen skall vara organi-
serad och utrustad så att sjömännen kan få
tillräckliga, varierade och näringsriktiga mål,
tillagade och serverade under hygieniska
förhållanden, och
(c) ekonomipersonalen skall vara väl
utbildad
eller
instruerad
för
sina
befattningar.
3. Redare skall se till att personer som är
anställda som fartygskockar är utbildade,
kvalificerade och befunnits kompetenta för
sin befattning enligt den berörda medlems-
statens lagar och andra författningar.
4. De krav som ställs i punkt 3 i denna
standard skall innefatta en genomgången
utbildning som är godkänd eller erkänd av
den behöriga myndigheten och omfattar
praktisk matlagning, livsmedels- och
personlig hygien, förvaring av livsmedel,
lagerkontroll, miljöskydd och hälsa och
säkerhet vid servering av mat.
5. För fartyg som framförs med en
föreskriven besättning om mindre än tio och
som den behöriga myndigheten utifrån
besättningsstorleken eller verksamhets-
området inte kan ålägga att ha en fullt
kvalificerad kock ombord, gäller att alla som
hanterar livsmedel i köket skall vara
utbildade eller instruerade på områden som
innefattar livsmedels- och personlig hygien
och handhavande och förvaring av livsmedel
ombord på fartyg.
Prop. 2011/12:35
Bilaga 1
151
6. In circumstances of exceptional necessity,
the competent authority may issue a
dispensation permitting a non-fully qualified
cook to serve in a specified ship for a
specified limited period, until the next
convenient port of call or for a period not
exceeding one month, provided that the
person to whom the dispensation is issued is
trained or instructed in areas including food
and personal hygene as well as handling and
storage of food on board ship.
7. In accordance with the ongoing
compliance procedures under Title 5, the
competent authority shall require that
frequent documented inspections be carried
out on board ships, by or under the
authority of the master, with respect to:
(a) supplies of food and drinking water;
(b) all spaces and equipment used for the
storage and handling of food and drinking
water; and
(c) galley and other equipment for the
preparation and service of meals.
8. No seafarer under the age of 18 shall be
employed or engaged or work as a ship's
cook.
Guideline
Guideline B3.2 – Food and catering
Guideline B3.2.1 – Inspection, education, research
and publication
1. The competent authority should, in
cooperation with other relevant agencies and
organizations, collect up-to-date informa-
tion on nutrition and on methods of
purchasing, storing, preserving, cooking and
serving food, with special reference to the
requirements of catering on board a ship.
This information should be made available,
free of charge or at reasonable cost, to
manufacturers of and traders in ships' food
supplies and equipment, masters, stewards
and cooks, and to shipowners' and seafarers'
organizations concerned. Appropriate forms
of publicity, such as manuals, brochures,
6. I yttersta nödfall kan den behöriga
myndigheten medge dispens från gällande
krav och tillåta en inte helt kvalificerad kock
att tjänstgöra på ett visst fartyg under en
begränsad tid, till nästa lämpliga angörings-
hamn eller under högst en månad, under
förutsättning att den person dispensen avser
är utbildad eller instruerad inom områden
som innefattar livsmedel och personlig
hygien samt handhavande och förvaring av
livsmedel ombord på fartyg.
7. I överensstämmelse med förfarandena för
fortlöpande uppfyllelse med hänvisning till
kapitel 5 skall den behöriga myndigheten
kräva att täta, dokumenterade inspektioner
utförs ombord på fartyget, av eller under
tillsyn av befälhavaren, med avseende på:
(a) förråd av livsmedel och dricksvatten;
(b) alla utrymmen och all utrustning för
förvaring och hantering av livsmedel och
dricksvatten, och
(c) köksutrustning och annan utrustning för
tillagning och servering av måltider.
8. Ingen sjöman som inte fyllt 18 år får vara
anställd, sysselsatt eller arbeta som fartygs-
kock.
Anvisning
Anvisning B3.2–- Mat och förplägnad
Anvisning B3.2.1 – Inspektion, utbildning,
forskning och publicering
1. Den behöriga myndigheten bör i sam-
arbete med andra relevanta instanser och
organisationer samla in aktuell information
om näringslära och metoder för inköp,
förvaring, konservering, beredning och
servering av livsmedel med särskild hänsyn
till kraven på förplägnad ombord på fartyg.
Informationen bör, gratis eller till en rimlig
kostnad, ställas till förfogande för tillverkare
och handel i sektorerna för proviantering
och utrustning, befälhavare, intendenter och
kockar, och för berörda redar- och sjöfolks-
organisationer.
Lämpliga
publikations-
former, som handböcker, broschyrer,
Prop. 2011/12:35
Bilaga 1
152
posters, charts or advertisements in trade
journals, should be used for this purpose.
2. The competent authority should issue
recommendations to avoid wastage of food,
facilitate the maintenance of a proper
standard of hygiene, and ensure the
maximum practicable convenience in
working arrangements.
3. The competent authority should work
with relevant agencies and organizations to
develop educational materials and on-board
information
concerning
methods
of
ensuring proper food supply and catering
services.
4. The competent authority should work in
close cooperation with the shipowners' and
seafarers' organizations concerned and with
national or local authorities dealing with
questions of food and health, and may
where necessary utilize the services of such
authorities.
Guideline B3.2.2 – Ships' cooks
1. Seafarers should only be qualified as ships'
cooks if they have:
(a) served at sea for a minimum period to be
prescribed by the competent authority,
which could be varied to take into account
existing
relevant
qualifications
or
experience;
(b) passed an examination prescribed by the
competent authority or passed an equivalent
examination at an approved training course
for cooks.
2. The prescribed examination may be
conducted and certificates granted either
directly by the competent authority or,
subject to its control, by an approved school
for the training of cooks.
3. The competent authority should provide
for the recognition, where appropriate, of
certificates of qualification as ships' cooks
issued by other Members, which have
ratified this Convention or the Certification
of Ships' Cooks Convention, 1946 (No. 69),
or other approved body.
affischer, planscher eller annonser i facktids-
krifter bör användas för detta ändamål.
2. Den behöriga myndigheten bör utfärda
rekommendationer om hur man undviker
svinn av livsmedel, håller en god hygienisk
standard och skapar smidigast möjliga
arbetsordning.
3. Den behöriga myndigheten bör samarbeta
med relevanta instanser och organisationer
för att utarbeta utbildnings- och informa-
tionsmateriel att användas ombord om god
livsmedelsförsörjning och förplägnads-
tjänster på fartyg.
4. Den behöriga myndigheten bör ha ett
nära samarbete med berörda redar- och
sjöfolksorganisationer och med nationella
eller lokala myndigheter som handlägger
frågor om livsmedel och hälsa, och kan vid
behov använda sig av sådana myndigheters
tjänster.
Anvisning B3.2.2 – Fartygskockar
1. Sjömän bör vara behöriga till tjänst som
fartygskockar endast om de har:
(a) tjänstgjort till sjöss under minst den tid
som den behöriga myndigheten föreskriver
och som kan variera med hänsyn till
relevanta kvalifikationer eller erfarenhet,
(b) avlagt examen som den behöriga myn-
digheten föreskrivit, eller avlagt en likvärdig
examen vid en godkänd utbildning för
kockar.
2. Den föreskrivna examen kan förrättas och
certifikat utfärdas antingen direkt av den
behöriga myndigheten eller, under dess
tillsyn, vid en godkänd utbildning för
kockar.
3. Den behöriga myndigheten bör i tillämp-
liga fall föreskriva att certifikat som fartygs-
kock, utfärdat av annan medlemsstat som
har ratificerat denna konvention eller 1946
års konvention (nr 69) om behörighetsbevis
för skeppskockar eller av annat godkänt
organ, skall erkännas.
Prop. 2011/12:35
Bilaga 1
153
Title 4. Health Protection, Medical Care,
Welfare and Social Securtiy Protection
Regulation
Regulation 4.1 – Medical care on board ship
and ashore
Purpose: To protect the health of seafarers and
ensure their prompt access to medical care on
board ship and ashore
1. Each Member shall ensure that all
seafarers on ships that fly its flag are covered
by adequate measures for the protection of
their health and that they have access to
prompt and adequate medical care whilst
working on board.
2. The protection and care under paragraph
1 of this Regulation shall, in principle, be
provided at no cost to the seafarers.
3. Each Member shall ensure that seafarers
on board ships in its territory who are in
need of immediate medical care are given
access to the Member's medical facilities on
shore.
4. The requirements for on-board health
protection and medical care set out in the
Code include standards for measures aimed
at providing seafarers with health protection
and medical care as comparable as possible
to that which is generally available to
workers ashore.
Standard
Standard A4.1 – Medical care on board ship
and ashore
1. Each Member shall ensure that measures
providing for health protection and medical
care, including essential dental care, for
seafarers working on board a ship that flies
its flag are adopted which:
(a) ensure the application to seafarers of any
general provisions on occupational health
protection and medical care relevant to their
duties, as well as of special provisions
specific to work on board ship;
Kapitel 4. Hälso- och sjukvård,
välfärd och social trygghet
Regel
Regel 4.1 – Sjukvård ombord och i land
Syfte: Att skydda sjömännens hälsa och
tillförsäkra dem snabb tillgång till sjukvård
ombord och i land
1. Varje medlemsstat skall se till att alla
sjömän på fartyg som för dess flagg omfattas
av fullgoda hälsoskyddsåtgärder och har
snabb tillgång till god sjukvård när de
tjänstgör ombord.
2. Personalen skall i princip ha kostnadsfri
tillgång till hälso- och sjukvård enligt punkt
1 i denna regel.
3. Varje medlemsstat skall se till att sjömän
ombord på fartyg inom dess territorium som
behöver omedelbar sjukvård ges tillgång till
medlemsstatens sjukvårdsresurser i land.
4. De krav på hälso- och sjukvård ombord
som fastställs i koden innefattar standarder
för åtgärder som syftar till att ge sjömännen
en hälso- och sjukvård som så långt möjligt
är jämförbar med den vård som allmänt
finns att tillgå för landbaserad personal.
Standard
Standard A4.1 – Sjukvård ombord och i land
1. Varje medlemsstat skall se till att sjömän
som arbetar ombord på ett fartyg som för
dess flagg har tillgång till hälso- och sjuk-
vård, inklusive akut tandvård, som:
(a) säkerställer att allmänna bestämmelser
om hälso- och sjukvård i arbetet som rör
deras tjänstgöring, samt särskilda bestäm-
melser som är specifika för fartygstjänsten,
tillämpas på sjömän,
Prop. 2011/12:35
Bilaga 1
154
(b) ensure that seafarers are given health
protection and medical care as comparable
as possible to that which is generally
available to workers ashore, including
prompt access to the necessary medicines,
medical equipment and facilities for
diagnosis and treatment and to medical
information and expertise;
(c) give seafarers the right to visit a qualified
medical doctor or dentist without delay in
ports of call, where practicable;
(d) ensure that, to the extent consistent
with the Member's national law and practice,
medical care and health protection services
while a seafarer is on board ship or landed in
a foreign port are provided free of charge to
seafarers; and
(e) are not limited to treatment of sick or
injured seafarers but include measures of a
preventive character such as health promo-
tion and health education programmes.
2. The competent authority shall adopt a
standard medical report form for use by the
ships' masters and relevant onshore and on-
board medical personnel. The form, when
completed, and its contents shall be kept
confidential and shall only be used to
facilitate the treatment of seafarers.
3. Each Member shall adopt laws and
regulations establishing requirements for
on-board hospital and medical care facilities
and equipment and training on ships that fly
its flag.
4. National laws and regulations shall as a
minimum provide for the following
requirements:
(a) all ships shall carry a medicine chest,
medical equipment and a medical guide, the
specifics of which shall be prescribed and
subject to regular inspection by the
competent
authority;
the
national
requirements shall take into account the
type of ship, the number of persons on
board and the nature, destination and
(b) säkerställer att sjömännen ges hälso- och
sjukvård som i största möjliga utsträckning
är jämförbar med det skydd och den vård
som vanligen finns att tillgå för landbaserad
personal, inklusive snabb tillgång till nöd-
vändiga mediciner, medicinsk utrustning
och resurser för diagnos och behandling,
samt till medicinsk information och
medicinska specialister,
(c) tillförsäkrar sjömän rätt att, där så är
möjligt, utan dröjsmål söka en kvalificerad
läkare eller tandläkare i hamnar som fartyget
anlöper,
(d) säkerställer att sjömän får kostnadsfri
tillgång till hälso- och sjukvård medan den
tjänstgör ombord eller i land i främmande
hamn, i den mån detta är förenligt med
medlemsstatens nationella lagstiftning och
praxis, och
(e) inte är begränsad till behandling av sjuka
eller skadade sjömän utan också omfattar
förebyggande åtgärder som program för
främjande av hälsa och utbildning i hälsofrågor.
2. Den behöriga myndigheten skall införa
ett standardiserat rapportformulär att
användas av befälhavaren och sjukvårds-
personal i land och ombord. Rapport-
formuläret och dess innehåll skall behandlas
konfidentiellt och får inte användas för
annat ändamål än att underlätta behand-
lingen av sjömän.
3. Varje medlemsstat skall anta lagar och
andra författningar som fastställer krav på
utrymmen och utrustning för sjukvård
ombord samt utrustning och utbildning på
fartyg som för dess flagg.
4. Nationella lagar och andra författningar
skall minst föreskriva följande:
(a) alla fartyg skall medföra ett fartygs-
apotek, medicinsk utrustning och en
medicinsk handbok, vars innehåll skall
föreskrivas och regelmässigt inspekteras av
den behöriga myndigheten; de nationella
kraven skall utformas med hänsyn till
fartygstyp och antal personer ombord och
till resans art, destination och varaktighet
Prop. 2011/12:35
Bilaga 1
155
duration of voyages and relevant national
and international recommended medical
standards;
(b) ships carrying 100 or more persons and
ordinarily engaged on international voyages
of more than three days' duration shall carry
a qualified medical doctor who is
responsible for providing medical care;
national laws or regulations shall also specify
which other ships shall be required to carry
a medical doctor, taking into account, inter
alia, such factors as the duration, nature and
conditions of the voyage and the number of
seafarers on board;
(c) ships which do not carry a medical
doctor shall be required to have either at
least one seafarer on board who is in charge
of medical care and administering medicine
as part of their regular duties or at least one
seafarer on board competent to provide
medical first aid; persons in charge of
medical care on board who are not medical
doctors shall have satisfactorily completed
training in medical care that meets the
requirements of the International Conven-
tion on Standards of Training, Certification
and Watchkeeping for Seafarers, 1978, as
amended ( STCW ); seafarers designated to
provide medical first aid shall have
satisfactorily completed training in medical
first aid that meets the requirements of
STCW; national laws or regulations shall
specify the level of approved training
required taking into account, inter alia, such
factors as the duration, nature and
conditions of the voyage and the number of
seafarers on board; and
(d) the competent authority shall ensure by
a prearranged system that medical advice by
radio or satellite communication to ships at
sea, including specialist advice, is available 24
hours a day; medical advice, including the
onward transmission of medical messages by
radio or satellite communication between a
ship and those ashore giving the advice, shall
be available free of charge to all ships
irrespective of the flag that they fly.
samt
till
relevanta
nationella
och
internationella rekommenderade medicinska
normer,
(b) fartyg med minst 100 personer ombord
som vanligen används i internationell sjöfart
av mer än tre dygns varaktighet skall ha en
kvalificerad läkare med ansvar för sjuk-
vården; nationella lagar och andra
författningar skall också föreskriva vilka
andra fartyg som skall ha läkare, med
beaktande av bland annat faktorer som
resans varaktighet, art och villkor samt
besättningens storlek,
(c) fartyg som inte har läkare ombord skall
ha antingen minst en sjöman ombord som
ansvarar för sjukvård och utdelning av läke-
medel som en del av sina reguljära
arbetsuppgifter, eller minst en person som är
kompetent att tillhandahålla medicinsk
första hjälp; personer med ansvar för
sjukvård ombord som inte är läkare skall på
ett nöjaktigt sätt ha genomgått sjukvårds-
utbildning som uppfyller kraven i 1978 års
internationella konvention om normer för
sjöfolks utbildning, certifiering och vakt-
hållning, med ändringar (”STCW”); sjömän
som är utsedda att tillhandahålla medicinsk
första hjälp skall på ett nöjaktigt sätt ha
genomgått utbildning i medicinsk första
hjälp som uppfyller kraven i STCW;
nationella lagar och andra författningar skall
fastställa vilken nivå som krävs på den
godkända utbildningen, varvid hänsyn skall
tas till bland annat resans varaktighet, art
och omständigheter och besättningens
storlek, och
(d) den behöriga myndigheten skall enligt
ett i förväg inrättat system se till att
medicinsk rådgivning, inklusive specialist-
rådgivning, är tillgänglig dygnet runt via
radio- eller satellitkommunikation med
fartyg till sjöss; medicinsk rådgivning,
inklusive vidarebefordran av medicinska
meddelanden via radio eller satellit mellan
ett fartyg och personer i land som ger råden
skall vara tillgänglig avgiftsfritt för alla
fartyg, oavsett vilken flagg de för.
Prop. 2011/12:35
Bilaga 1
156
Guideline
Guideline B4.1 – Medical care on board ship and
ashore
Guideline B4.1.1 – Provision of medical care
1. When determining the level of medical
training to be provided on board ships that
are not required to carry a medical doctor,
the competent authority should require that:
(a) ships which ordinarily are capable of
reaching qualified medical care and medical
facilities within eight hours should have at
least one designated seafarer with the
approved medical first-aid training required
by STCW which will enable such persons to
take immediate, effective action in case of
accidents or illnesses likely to occur on
board a ship and to make use of medical
advice by radio or satellite communication;
and
(b) all other ships should have at least one
designated seafarer with approved training
in medical care required by STCW,
including practical training and training in
life-saving techniques such as intravenous
therapy, which will enable the persons
concerned to participate effectively in
coordinated schemes for medical assistance
to ships at sea, and to provide the sick or
injured with a satisfactory standard of
medical care during the period they are
likely to remain on board.
2. The training referred to in paragraph 1 of
this Guideline should be based on the
contents of the most recent editions of the
International Medical Guide for Ships, the
Medical First Aid Guide for Use in
Accidents Involving Dangerous Goods, the
Document for Guidance - An International
Maritime Training Guide, and the medical
section of the International Code of Signals
as well as similar national guides.
3. Persons referred to in paragraph 1 of this
Guideline and such other seafarers as may be
required by the competent authority should
undergo,
at
approximately
five-year
intervals, refresher courses to enable them
Anvisning
Anvisning B4.1 – Sjukvård ombord och i land
Anvisning B4.1.1 – Tillhandahållande av
sjukvård
1. När den behöriga myndigheten bestäm-
mer vilken medicinsk kompetens som skall
finnas ombord på fartyg som inte är ålagda
att medföra läkare, bör den kräva att:
(a) fartyg som vanligen kan nå fram till
kvalificerad sjukvård och sjukvårdsinrätt-
ningar inom åtta timmar bör ha minst en
sjöman med sådan godkänd utbildning i
medicinsk första hjälp enligt kraven i STCW
att personen kan vidta omedelbara, effektiva
åtgärder i händelse av sådana olyckor eller
sjukdomar som kan förväntas inträffa
ombord på ett fartyg och kan använda sig av
medicinsk rådgivning via radio- eller
satellitkommunikation, och
(b) alla andra fartyg bör ha utsett minst en
sjöman med godkänd utbildning i sjukvård
enligt kraven i STCW, inklusive praktisk
utbildning och utbildning i livräddnings-
teknik
som
exempelvis
intravenös
behandling, så att berörda personer kan delta
effektivt i samordnade program för
medicinskt bistånd till fartyg till sjöss och ge
de sjuka eller skadade vård av tillräcklig
standard under den tid dessa kan förväntas
vara kvar ombord.
2. Den utbildning som nämns i punkt 1 i
denna anvisning bör baseras på innehållet i
den senaste upplagan av International
Medical Guide for Ships, Medical First Aid
Guide for Use in Accidents Involving
Dangerous Goods, Document for Guidance
- An International Maritime Training Guide,
det medicinska avsnittet i International
Code of Signals och liknande nationella
anvisningar.
3. De personer som avses i punkt 1 i denna
anvisning och andra sjömän som den
behöriga myndigheten kan kräva det av, bör
med cirka fem års intervall genomgå
fortbildningskurser
för
att
kunna
Prop. 2011/12:35
Bilaga 1
157
to maintain and increase their knowledge
and skills and to keep up-to-date with new
developments.
4. The medicine chest and its contents, as
well as the medical equipment and medical
guide carried on board, should be properly
maintained and inspected at regular
intervals, not exceeding 12 months, by
responsible persons designated by the
competent authority, who should ensure
that the labelling, expiry dates and
conditions of storage of all medicines and
directions for their use are checked and all
equipment functioning as required. In
adopting or reviewing the ship's medical
guide used nationally, and in determining
the contents of the medicine chest and
medical equipment, the competent authority
should take into account international
recommendations in this field, including the
latest edition of the International Medical
Guide for Ships, and other guides
mentioned in paragraph 2 of this Guideline.
5. Where a cargo which is classified
dangerous has not been included in the most
recent edition of the Medical First Aid
Guide for Use in Accidents Involving
Dangerous
Goods,
the
necessary
information on the nature of the substances,
the risks involved, the necessary personal
protective devices, the relevant medical
procedures and specific antidotes should be
made available to the seafarers. Such specific
antidotes and personal protective devices
should be on board whenever dangerous
goods are carried. This information should
be integrated with the ship's policies and
programmes on occupational safety and
health described in Regulation 4.3 and
related Code provisions.
6. All ships should carry a complete and up-
to-date list of radio stations through which
medical advice can be obtained; and, if
equipped with a system of satellite
communication, carry an up-to-date and
complete list of coast earth stations through
which medical advice can be obtained.
Seafarers with responsibility for medical care
or medical first aid on board should be
instructed in the use of the ship's medical
guide and the medical section of the most
upprätthålla och förbättra sina kunskaper
och sina färdigheter och hålla sig à jour med
utvecklingen.
4. Fartygsapoteket och dess innehåll, den
medicinska utrustningen och den medicin-
ska handbok som finns ombord bör hållas i
gott skick och inspekteras med jämna
intervall, som inte överstiger 12 månader, av
ansvariga personer utsedda av den behöriga
myndigheten, vilka bör se till att märkning,
utgångsdatum och lagringsförhållanden för
alla läkemedel samt bruksanvisningarna
kontrolleras, och att all utrustning fungerar
som den skall. Den behöriga myndigheten
bör beakta internationella rekommenda-
tioner på området, bland annat den senaste
upplagan av International Medical Guide for
Ships och andra anvisningar som nämns i
punkt 2 i denna anvisning, när den nationella
medicinska handboken för bruk på fartyg
godkänns eller ändras, och när innehållet i
fartygsapoteket
och
den
medicinska
utrustningen beslutas.
5. När en last som är klassificerad som farlig
inte finns med i den senaste utgåvan av
Medical First Aid Guide for Use in
Accidents Involving Dangerous Goods, bör
nödvändig information om ämnenas art,
vilka risker de innebär, nödvändig personlig
skyddsutrustning, relevanta medicinska
procedurer och specifika motgifter ställas till
sjömännens förfogande. Sådana specifika
motgifter och personlig skyddsutrustning
bör alltid finnas ombord när farlig last
transporteras. Denna information bör ingå i
fartygets riktlinjer och program för hälsa
och säkerhet på arbetsplatsen som beskrivs i
regel 4.3 och därtill hörande kod-
bestämmelser.
6. Alla fartyg bör medföra en komplett och
aktuell lista över radiostationer som
förmedlar medicinska råd och, om de är
utrustade med satellitkommunikation, en
aktuell och komplett lista över kustnära
jordstationer genom vilka dessa råd kan
erhållas. Sjömän med ansvar för sjukvård
eller medicinsk första hjälp ombord bör ha
fått instruktion om hur man använder
fartygets medicinska handbok och det
medicinska avsnittet i den senaste upplagan
Prop. 2011/12:35
Bilaga 1
158
recent edition of the International Code of
Signals so as to enable them to understand
the type of information needed by the
advising doctor as well as the advice
received.
Guideline B4.1.2 – Medical report form
1. The standard medical report form for
seafarers required under Part A of this Code
should be designed to facilitate the exchange
of medical and related information
concerning individual seafarers between ship
and shore in cases of illness or injury.
Guideline B4.1.3 – Medical care ashore
1. Shore-based medical facilities for treating
seafarers should be adequate for the
purposes. The doctors, dentists and other
medical personnel should be properly
qualified.
2. Measures should be taken to ensure that
seafarers have access when in port to:
(a) outpatient treatment for sickness and
injury;
(b) hospitalization when necessary; and
(c) facilities for dental treatment, especially
in cases of emergency.
3. Suitable measures should be taken to
facilitate the treatment of seafarers suffering
from disease. In particular, seafarers should
be promptly admitted to clinics and
hospitals ashore, without difficulty and
irrespective of nationality or religious belief,
and, whenever possible, arrangements
should be made to ensure, when necessary,
continuation of treatment to supplement the
medical facilities available to them.
Guideline B4.1.4 – Medical assistance to other
ships and international cooperation
1. Each Member should give due considera-
tion to participating in international
cooperation in the area of assistance,
programmes and research in health protec-
tion and medical care. Such cooperation
av International Code of Signals för att
kunna förstå både vilka upplysningar den
rådgivande läkaren behöver och de råd som
ges.
Anvisning B4.1.2 – Medicinskt rapportformulär
1. Det standardiserade medicinska rapport-
formulär för sjömän som krävs enligt del A i
denna kod bör vara utformat så att det
underlättar utbyte av medicinsk och
relaterad information om enskilda sjömän
mellan fartyg och land vid fall av sjukdom
eller skada.
Anvisning B4.1.3 – Sjukvård i land
1. Landbaserade sjukvårdsinrättningar för
vård av sjömänl bör vara lämpliga för
ändamålet. Läkare, tandläkare och annan
medicinsk personal bör vara väl kvalificerad.
2. Sjömän som är i hamn bör ha tillgång till:
(a) öppenvårdsbehandling för sjukdom och
skada,
(b) inläggning på sjukhus vid behov, och
(c) tandvård, särskilt i brådskande fall.
3. Lämpliga åtgärder bör vidtas för att främja
behandling av sjömän som lider av sjukdom.
Särskilt bör sjömän snabbt få tillträde till
kliniker och sjukhus i land, utan svårigheter
och oavsett nationalitet eller religion, och
när så är möjligt bör vid behov fortsatt
behandling ordnas för att komplettera den
läkarvård den har tillgång till.
Anvisning B4.1.4 – Medicinskt bistånd till
andra fartyg och internationellt samarbete
1. Varje medlemsstat bör överväga att delta i
internationellt samarbete rörande bistånd,
program och forskning om hälso- och
sjukvård. Samarbete kan behövas för att:
Prop. 2011/12:35
Bilaga 1
159
might cover:
(a) developing and coordinating search and
rescue efforts and arranging prompt medical
help and evacuation at sea for the seriously
ill or injured on board a ship through such
means as periodic ship position reporting
systems, rescue coordination centres and
emergency
helicopter
services,
in
conformity with the International Conven-
tion on Maritime Search and Rescue, 1979,
as amended, and the International
Aeronautical and Maritime Search and
Rescue (IAMSAR) Manual;
(b) making optimum use of all ships
carrying a doctor and stationing ships at sea
which can provide hospital and rescue
facilities;
(c)
compiling and maintaining
an
international list of doctors and medical care
facilities available worldwide to provide
emergency medical care to seafarers;
(d) landing seafarers ashore for emergency
treatment;
(e) repatriating seafarers hospitalized abroad
as soon as practicable, in accordance with
the medical advice of the doctors
responsible for the case, which takes into
account the seafarer's wishes and needs;
(f) arranging personal assistance for
seafarers during repatriation, in accordance
with the medical advice of the doctors
responsible for the case, which takes into
account the seafarer's wishes and needs;
(g) endeavouring to set up health centres for
seafarers to:
(i) conduct research on the health
status, medical treatment and preventive
health care of seafarers; and
(ii) train medical and health service staff
in maritime medicine;
(h) collecting and evaluating statistics
concerning occupational accidents, diseases
and fatalities of seafarers and integrating and
harmonizing the statistics with any existing
national system of statistics on occupational
(a) bygga ut och samordna sök- och
räddningsinsatser
och
ordna
snabb
medicinsk hjälp och evakuering till sjöss av
allvarligt sjuka eller skadade ombord på
fartyg, bland annat genom system för
periodisk rapportering av fartygs positioner,
räddningscentraler och räddningshelikopt-
rar, i överensstämmelse med International
Convention on Maritime Search and Rescue,
1979 med ändringar, och International
Aeronautical and Maritime Search and
Rescue Manual (IAMSAR),
(b) optimalt utnyttja alla fartyg som har
läkare ombord och stationera ut fartyg till
sjöss som kan tillhandahålla sjukvårds- och
räddningsresurser,
(c) sammanställa och underhålla en
internationell lista över läkare och vård-
resurser som är tillgängliga över hela världen
för att tillhandahålla akutsjukvård för
sjömän,
(d) landsätta sjömän för akutvård,
(e) skicka hem sjömän som varit inlagda på
sjukhus utomlands så snart det är praktiskt
möjligt enligt råd från läkare som ansvarar
för det aktuella fallet, varvid hänsyn skall tas
till patientens önskemål och behov,
(f) ge personligt stöd till sjömän under
hemresan enligt råd från läkare som ansvarar
för det aktuella fallet, varvid hänsyn skall tas
till patientens önskemål och behov,
(g) inrätta hälsocentraler för sjömän för att:
(i) bedriva forskning om hälsostatus,
medicinsk behandling och förebyggande
hälsovård för sjömänl, och
(ii) utbilda hälso- och sjukvårdspersonal
i sjöfartsmedicin,
(h) samla in och utvärdera statistik över
arbetsrelaterade olyckor, sjukdomar och
dödsfall bland sjömän samt integrera och
harmonisera statistiken med eventuellt
befintliga nationella system för statistik över
Prop. 2011/12:35
Bilaga 1
160
accidents and diseases covering other
categories of workers;
(i) organizing international exchanges of
technical information, training material and
personnel, as well as international training
courses, seminars and working groups;
(j) providing all seafarers with special
curative and preventive health and medical
services in port, or making available to them
general health, medical and rehabilitation
services; and
(k) arranging for the repatriation of the
bodies or ashes of deceased seafarers, in
accordance with the wishes of the next of
kin and as soon as practicable.
2. International cooperation in the field of
health protection and medical care for
seafarers should be based on bilateral or
multilateral agreements or consultations
among Members.
Guideline B4.1.5 – Dependants of seafarers
1. Each Member should adopt measures to
secure proper and sufficient medical care for
the dependants of seafarers domiciled in its
territory pending the development of a
medical care service which would include
within its scope workers generally and their
dependants where such services do not exist
and should inform the International Labour
Office concerning the measures taken for
this purpose.
Regulation
Regulation 4.2 – Shipowners' liability
Purpose: To ensure that seafarers are protected
from the financial consequences of sickness,
injury or death occurring in connection with
their employment
1. Each Member shall ensure that measures,
in accordance with the Code, are in place on
ships that fly its flag to provide seafarers
employed on the ships with a right to
material assistance and support from the
shipowner with respect to the financial
consequences of sickness, injury or death
olyckor och sjukdomar i arbetet där andra
personalkategorier ingår,
(i) organisera internationellt utbyte av
teknisk information, utbildningsmaterial
och personal samt internationella kurser,
seminarier och arbetsgrupper,
(j) försörja alla sjömän med särskilda
kurativa behandlingar och förebyggande
hälso- och sjukvård i hamn, eller allmän
hälso- och sjukvård samt rehabilitering, och
(k) ordna hemsändning av avlidna sjömäns
kroppar eller aska så snart det är praktiskt
möjligt och i enlighet med de anhörigas
önskemål.
2. Internationellt samarbete inom hälso- och
sjukvård för sjömän bör baseras på bilaterala
eller multilaterala överenskommelser eller
konsultationer mellan medlemsstaterna.
Anvisning B4.1.5 – Sjömäns familjemedlemmar
1. Varje medlemsstat bör se till att familje-
medlemmar till sjömän som är bosatta på
dess territorium får en god och tillräcklig
hälso- och sjukvård i avvaktan på att hälso-
och sjukvård som omfattar även arbetstagare
i allmänhet och deras familjemedlemmar
byggs ut där sådana tjänster inte finns, och
bör informera Internationella arbetsbyrån
om de åtgärder som vidtas för detta ända-
mål.
Regel
Regel 4.2 – Redarens ansvar
Syfte: Att säkerställa att sjömän är skyddade
mot ekonomiska konsekvenser av sjukdom,
skada eller dödsfall som har samband med
anställningen
1. Varje medlemsstat skall se till att sjömän
som är anställda på fartyg som för dess flagg
i enlighet med koden har rätt till materiellt
bistånd och stöd från redaren för att
avhjälpa de ekonomiska konsekvenserna av
sjukdom, skada eller dödsfall som kan
inträffa när de fullgör ett anställningsavtal
Prop. 2011/12:35
Bilaga 1
161
occurring while they are serving under a
seafarers' employment agreement or arising
from their employment under such
agreement.
2. This Regulation does not affect any other
legal remedies that a seafarer may seek.
Standard
Standard A4.2 – Shipowners' liability
1. Each Member shall adopt laws and
regulations requiring that shipowners of
ships that fly its flag are responsible for
health protection and medical care of all
seafarers working on board the ships in
accordance with the following minimum
standards:
(a) shipowners shall be liable to bear the
costs for seafarers working on their ships in
respect of sickness and injury of the
seafarers occurring between the date of
commencing duty and the date upon which
they are deemed duly repatriated, or arising
from their employment between those
dates;
(b) shipowners shall provide financial
security to assure compensation in the event
of the death or long-term disability of
seafarers due to an occupational injury,
illness or hazard, as set out in national law,
the seafarers' employment agreement or
collective agreement;
(c) shipowners shall be liable to defray the
expense of medical care, including medical
treatment and the supply of the necessary
medicines and therapeutic appliances, and
board and lodging away from home until the
sick or injured seafarer has recovered, or
until the sickness or incapacity has been
declared of a permanent character; and
(d) shipowners shall be liable to pay the cost
of burial expenses in the case of death
occurring on board or ashore during the
period of engagement.
2. National laws or regulations may limit the
liability of the shipowner to defray the
för sjömän eller till följd av anställning enligt
ett sådant avtal.
2. Denna regel påverkar inte någon annan
rättslig gottgörelse som sjömän kan söka.
Standard
Standard A4.2 – Redarens ansvar
1. Varje medlemsstat skall anta lagar och
andra författningar som kräver att redare för
fartyg som för dess flagg ansvarar för hälso-
och sjukvård för alla sjömän som arbetar
ombord på fartygen i enlighet med följande
minimistandarder:
(a) redare skall svara för de kostnader som
uppstår för sjömän som arbetar på deras
fartyg till följd av sjukdom och skada från
den dag tjänstgöringen påbörjas till den dag
de anses vederbörligen hemsända, eller som
härrör från deras anställning mellan dessa
datum,
(b) redare skall tillhandahålla ekonomisk
säkerhet för att trygga ersättning vid
dödsfall eller långvarig invaliditet hos
sjömän på grund av skada, sjukdom eller risk
i arbetet enligt bestämmelser i nationell lag,
sjömännens
anställningsavtal
eller
kollektivavtal,
(c) redare skall svara för kostnader som
uppstår för sjukvård, inklusive medicinsk
behandling
och
tillhandahållande
av
nödvändiga läkemedel och medicinsk
utrustning, samt kost och logi under
bortovaro från hemmet, tills den sjuka eller
skadade personen är helt återställd, eller tills
sjukdomen eller arbetsoförmågan har
förklarats vara bestående, och
(d) redare skall svara för begravnings-
kostnaderna vid dödsfall ombord eller i land
under anställningstiden.
2. Nationella lagar eller andra författningar
kan begränsa redarens ansvar för att betala
Prop. 2011/12:35
Bilaga 1
162
expense of medical care and board and
lodging to a period which shall not be less
than 16 weeks from the day of the injury or
the commencement of the sickness.
3. Where the sickness or injury results in
incapacity for work the shipowner shall be
liable:
(a) to pay full wages as long as the sick or
injured seafarers remain on board or until
the seafarers have been repatriated in
accordance with this Convention; and
(b) to pay wages in whole or in part as
prescribed by national laws or regulations or
as provided for in collective agreements
from the time when the seafarers are
repatriated or landed until their recovery or,
if earlier, until they are entitled to cash
benefits under the legislation of the Member
concerned.
4. National laws or regulations may limit the
liability of the shipowner to pay wages in
whole or in part in respect of a seafarer no
longer on board to a period which shall not
be less than 16 weeks from the day of the
injury or the commencement of the
sickness.
5. National laws or regulations may exclude
the shipowner from liability in respect of:
(a) injury incurred otherwise than in the
service of the ship;
(b) injury or sickness due to the wilful
misconduct of the sick, injured or deceased
seafarer; and
(c) sickness or infirmity intentionally
concealed when the engagement is entered
into.
6. National laws or regulations may exempt
the shipowner from liability to defray the
expense of medical care and board and
lodging and burial expenses in so far as such
liability is assumed by the public authorities.
7. Shipowners or their representatives shall
take measures for safeguarding property left
on board by sick, injured or deceased
kostnaderna för sjukvård, kost och logi till
en period som inte får understiga 16 veckor
från den dag skadan uppstod eller
sjukdomen började.
3. När sjukdom eller skada leder till
arbetsoförmåga skall redaren betala:
(a) full lön så länge den skadade eller sjuka
personen är kvar ombord eller till dess den
har rest hem enligt denna konvention, och
(b) full eller partiell lön enligt föreskrifterna
i nationella lagar och andra författningar
eller kollektivavtal från den tidpunkt
personen reste hem eller sattes i land fram
till tillfrisknandet eller till dess personen är
berättigad till kontant ersättning enligt den
berörda medlemsstatens lagstiftning, om
detta inträffar tidigare.
4. Nationella lagar eller andra författningar
kan begränsa redarens ansvar för att betala
lön helt eller delvis för sjömän som inte
längre är ombord till en tid som inte får
understiga 16 veckor från den dag skadan
uppstod eller sjukdomen började.
5. Nationella lagar eller andra författningar
kan befria redaren från ansvar för:
(a) skada som uppstår på annat sätt än i
fartygstjänsten,
(b) skada eller sjukdom som beror på grov
försummelse från sjuk, skadad eller avliden
sjömans sida, och
(c) sjukdom eller svaghet som avsiktligt
hemlighålls när anställningen påbörjas.
6. Nationella lagar eller andra författningar
kan befria redaren från ansvar för att betala
sjukvård, kost och logi samt begravnings-
kostnader i den utsträckning offentliga
myndigheter påtar sig sådant ansvar.
7. Redare eller deras representanter skall
skydda egendom som sjuk, skadad eller
avliden sjöman lämnat efter sig ombord och
Prop. 2011/12:35
Bilaga 1
163
seafarers and for returning it to them or to
their next of kin.
Guideline
Guideline B4.2 – Shipowners' liability
1. The payment of full wages required by
Standard A4.2, paragraph 3(a), may be
exclusive of bonuses.
2. National laws or regulations may provide
that a shipowner shall cease to be liable to
bear the costs of a sick or injured seafarer
from the time at which that seafarer can
claim medical benefits under a scheme of
compulsory sickness insurance, compulsory
accident insurance or workers' compensa-
tion for accidents.
3. National laws or regulations may provide
that burial expenses paid by the shipowner
shall be reimbursed by an insurance
institution in cases in which funeral benefit
is payable in respect of the deceased seafarer
under laws or regulations relating to social
insurance or workers' compensation.
Regulation
Regulation 4.3 – Health and safety protection
and accident prevention
Purpose: To ensure that seafarers' work
environment on board ships promotes occupa-
tional safety and health
1. Each Member shall ensure that seafarers
on ships that fly its flag are provided with
occupational health protection and live,
work and train on board ship in a safe and
hygienic environment.
2. Each Member shall develop and
promulgate national guidelines for the
management of occupational safety and
health on board ships that fly its flag, after
consultation with representative shipowners'
and seafarers' organizations and taking into
account applicable codes, guidelines and
standards recommended by international
organizations, national administrations and
maritime industry organizations.
återlämna den till personalen eller dess
anhöriga.
Anvisning
Anvisning B4.2 – Redarens ansvar
1. Vid betalning av full lön enligt standard
A4.2 punkt 3 a får bonus uteslutas.
2. Nationella lagar eller andra författningar
får föreskriva att en redare inte längre skall
svara för kostnaderna för sjuk eller skadad
sjöman från den tidpunkt då förmåner kan
utgå från ett system med obligatorisk
sjukförsäkring, obligatorisk olycksfalls-
försäkring eller arbetstagarersättning för
olyckor.
3. Nationella lagar eller andra författningar
får föreskriva att en försäkringsinstitution
skall betala tillbaka begravningskostnader
som redaren betalat om begravningshjälp
utgår för avliden sjöman enligt lagar eller
andra författningar om socialförsäkring eller
arbetstagarersättning.
Regel
Regel 4.3 – Skydd av hälsa och säkerhet och
förebyggande av olyckor
Syfte: Att säkerställa att arbetsmiljön ombord
främjar sjömännens hälsa och säkerhet
1. Varje medlemsstat skall se till att sjömän
på fartyg som för dess flagg är skyddad till
sin hälsa i arbetet och att den bor, arbetar
och utbildas ombord i en säker och
hygienisk miljö.
2. Varje medlemsstat skall utforma och
utfärda nationella anvisningar för hantering
av hälsa och säkerhet i arbetet på fartyg som
för dess flagg, efter samråd med repres-
entativa redar- och sjöfolksorganisationer
och med beaktande av gällande koder,
anvisningar och normer som rekommen-
deras av internationella organisationer,
nationella
förvaltningar
och
sjöfartsnäringens organisationer.
Prop. 2011/12:35
Bilaga 1
164
3. Each Member shall adopt laws and
regulations and other measures addressing
the matters specified in the Code, taking
into
account
relevant
international
instruments, and set standards for
occupational safety and health protection
and accident prevention on ships that fly its
flag.
Standard
Standard A4.3 – Health and safety protection
and accident prevention
1. The laws and regulations and other
measures to be adopted in accordance with
Regulation 4.3, paragraph 3, shall include the
following subjects:
(a) the adoption and effective implementa-
tion and promotion of occupational safety
and health policies and programmes on ships
that fly the Member's flag, including risk
evaluation as well as training and instruction
of seafarers;
(b) reasonable precautions to prevent
occupational accidents, injuries and diseases
on board ship, including measures to reduce
and prevent the risk of exposure to harmful
levels of ambient factors and chemicals as
well as the risk of injury or disease that may
arise from the use of equipment and
machinery on board ships;
(c) on-board programmes for the prevention
of occupational accidents, injuries and
diseases and for continuous improvement in
occupational safety and health protection,
involving seafarers' representatives and all
other
persons
concerned
in
their
implementation, taking account of preven-
tive measures, including engineering and
design control, substitution of processes and
procedures for collective and individual
tasks, and the use of personal protective
equipment; and
(d) requirements for inspecting, reporting
and correcting unsafe conditions and for
investigating and reporting on-board
occupational accidents.
3. Varje medlemsstat skall med beaktande av
relevanta internationella instrument anta
lagar och andra författningar rörande de
förhållanden som anges i koden och
fastställa normer för att skydda hälsa och
säkerhet i arbetet och förebygga olyckor på
fartyg som för dess flagg.
Standard
Standard A4.3 – Skydd av hälsa och säkerhet
och förebyggande av olyckor
1. De lagar och andra författningar som skall
antas enligt regel 4.3 punkt 3 skall ta upp
bland annat följande punkter:
(a) antagande och effektivt genomförande
och främjande av riktlinjer och program för
att skydda hälsa och säkerhet i arbetet på
fartyg som för medlemsstatens flagg, med
utvärdering av risker samt utbildning och
instruktion för sjömänl,
(b) rimliga försiktighetsåtgärder för att
förebygga olyckor, skador och sjukdomar i
arbetet på fartyg, bland annat åtgärder för
att minska och förebygga risker för
exponering för skadliga nivåer av miljö-
faktorer och kemikalier, samt risker för
skada eller sjukdom som kan följa av
användning av utrustning och maskiner
ombord på fartyg,
(c) ombordprogram för att förebygga
olyckor, skador och sjukdomar i arbetet och
för att ständigt förbättra skyddet av
säkerheten och hälsan i arbetet, under
medverkan av representanter för sjömännen
och alla andra som deltar i tillämpningen och
med beaktande av förebyggande åtgärder,
inklusive teknik- och konstruktions-
lösningar, utbyte av processer och rutiner
för gemensamma och individuella arbets-
uppgifter samt användning av personlig
skyddsutrustning, och
(d) krav på inspektion, rapportering och
avhjälpande av riskmoment och på utredning
och rapportering av olyckor i arbetet
ombord.
Prop. 2011/12:35
Bilaga 1
165
2. The provisions referred to in paragraph 1
of this Standard shall:
(a) take account of relevant international
instruments dealing with occupational safety
and health protection in general and with
specific risks, and address all matters
relevant to the prevention of occupational
accidents, injuries and diseases that may be
applicable to the work of seafarers and
particularly those which are specific to
maritime employment;
(b) clearly specify the obligation of
shipowners, seafarers and others concerned
to comply with the applicable standards and
with the ship's occupational safety and
health policy and programme with special
attention being paid to the safety and health
of seafarers under the age of 18;
(c) specify the duties of the master or a
person designated by the master, or both, to
take specific responsibility for the imple-
mentation of and compliance with the ship's
occupational safety and health policy and
programme; and
(d) specify the authority of the ship's
seafarers appointed or elected as safety
representatives to participate in meetings of
the ship's safety committee. Such a
committee shall be established on board a
ship on which there are five or more
seafarers.
3. The laws and regulations and other
measures referred to in Regulation 4.3,
paragraph 3, shall be regularly reviewed in
consultation with the representatives of the
shipowners' and seafarers' organizations and,
if necessary, revised to take account of
changes in technology and research in order
to facilitate continuous improvement in
occupational safety and health policies and
programmes and to provide a safe
occupational environment for seafarers on
ships that fly the Member's flag.
4. Compliance with the requirements of
applicable international instruments on the
acceptable levels of exposure to workplace
hazards on board ships and on the
development and implementation of ships'
2. Reglerna i punkt 1 i denna standard skall:
(a) beakta relevanta internationella instru-
ment som rör skydd av hälsa och säkerhet i
arbetet i allmänhet och särskilda risker, och
inriktas på alla frågor som är av betydelse för
att förebygga olyckor, skador och sjuk-
domar i arbetet som kan hänföras till
sjömännens arbete, och särskilt sådana som
är specifika för arbete till sjöss,
(b) klart ange redarens, sjömännens och
andra berördas skyldighet att uppfylla
gällande standarder och fartygets riktlinjer
och program för hälsa och säkerhet i arbetet,
särskilt med hänsyn till hälsa och säkerhet
för sjömän som inte fyllt 18 år,
(c) ange den uppgift befälhavaren och/eller
en person utsedd av denne har att särskilt
ansvara för att fartygets riktlinjer och
handlingsprogram för hälsa och säkerhet i
arbetet tillämpas, och
(d) ange befogenheter för besättnings-
medlemmar som utsetts eller valts till
skyddsombud att delta i möten med
fartygets skyddskommitté. En sådan
kommitté skall finnas på alla fartyg som har
en besättning på minst fem personer.
3. De lagar och andra författningar som
avses i regel 4.3 punkt 3 skall ses över
regelbundet i samråd med representanter för
redar- och sjöfolksorganisationer och vid
behov revideras med hänsyn till ny teknik
och forskning för att främja en kontinuerlig
förbättring av riktlinjer och handlings-
program för hälsa och säkerhet på
arbetsplatsen och för att skapa en säker
arbetsmiljö för sjömän på fartyg som för
medlemsstatens flagg.
4. När kraven i gällande internationella
instrument om acceptabla risknivåer i
arbetet ombord på fartyg och om utveckling
och genomförande av riktlinjer och program
för hälsa och säkerhet ombord efterlevs,
Prop. 2011/12:35
Bilaga 1
166
occupational safety and health policies and
programmes shall be considered as meeting
the requirements of this Convention.
5. The competent authority shall ensure
that:
(a) occupational accidents, injuries and
diseases are adequately reported, taking into
account the guidance provided by the
International Labour Organization with
respect to the reporting and recording of
occupational accidents and diseases;
(b) comprehensive statistics of such
accidents and diseases are kept, analysed and
published and, where appropriate, followed
up by research into general trends and into
the hazards identified; and
(c) occupational accidents are investigated.
6.
Reporting
and
investigation
of
occupational safety and health matters shall
be designed to ensure the protection of
seafarers' personal data, and shall take
account of the guidance provided by the
International Labour Organization on this
matter.
7. The competent authority shall cooperate
with shipowners' and seafarers' organiza-
tions to take measures to bring to the
attention of all seafarers information
concerning particular hazards on board
ships, for instance, by posting official
notices containing relevant instructions.
8. The competent authority shall require
that shipowners conducting risk evaluation
in relation to management of occupational
safety and health refer to appropriate
statistical information from their ships and
from general statistics provided by the
competent authority.
Guideline
Guideline B4.3 – Health and safety protection and
accident prevention
Guideline
B4.3.1
–
Provisions
on
occupational accidents, injuries and diseases
skall kraven i denna konvention anses vara
uppfyllda.
5. Den behöriga myndigheten skall se till:
(a) att olyckor, skador och sjukdomar i
arbetet
rapporteras
noga,
varvid
Internationella arbetsorganisationens anvis-
ningar om rapportering och registrering av
olyckor och sjukdomar i arbetet skall
beaktas,
(b) att fullständig statistik över sådana
olyckor och sjukdomar förs, analyseras,
publiceras och, där så är lämpligt, följs upp
med forskning om allmänna trender och
påvisade risker, och
(c) att olycksfall i arbetet utreds.
6. Rapportering och utredning av ärenden
som rör hälsa och säkerhet i arbetet skall
göras på ett sådant sätt att sjömännens
personuppgifter skyddas och de anvisningar
Internationella
arbetsorganisationen
tillhandahåller i detta avseende beaktas.
7. Den behöriga myndigheten skall sam-
arbeta med redar- och sjöfolksorganisationer
så att all sjömän får kännedom om de
särskilda risker som finns på fartyg,
exempelvis genom att officiella meddelanden
med relevanta instruktioner anslås.
8. Den behöriga myndigheten skall kräva att
redare, när de bedömer risker i hanteringen
av hälsa och säkerhet i arbetet, använder
relevant statistisk information från sina
fartyg och allmän statistik som den behöriga
myndigheten tillhandahåller.
Anvisning
Anvisning B4.3 – Skydd av hälsa och säkerhet
samt förebyggande av olyckor
Anvisning B4.3.1 – Bestämmelser om olyckor,
skador och sjukdomar i arbetet
Prop. 2011/12:35
Bilaga 1
167
1. The provisions required under Standard
A4.3 should take into account the ILO code
of practice entitled Accident prevention on
board ship at sea and in port, 1996, and
subsequent versions and other related ILO
and other international standards and
guidelines and codes of practice regarding
occupational safety and health protection,
including any exposure levels that they may
identify.
2. The competent authority should ensure
that the national guidelines for the
management of occupational safety and
health address the following matters, in
particular:
(a) general and basic provisions;
(b) structural features of the ship, including
means of access and asbestos-related risks;
(c) machinery;
(d) the effects of the extremely low or high
temperature of any surfaces with which
seafarers may be in contact;
(e) the effects of noise in the workplace and
in shipboard accommodation;
(f) the effects of vibration in the workplace
and in shipboard accommodation;
(g) the effects of ambient factors, other than
those referred to in subparagraphs (e) and
(f), in the workplace and in shipboard
accommodation, including tobacco smoke;
(h) special safety measures on and below
deck;
(i) loading and unloading equipment;
(j) fire prevention and fire-fighting;
(k) anchors, chains and lines;
(l) dangerous cargo and ballast;
(m) personal protective equipment for
seafarers;
1. De bestämmelser som krävs i standard
A4.3 bör beakta ILO:s handlingsnormer i
Accident prevention on board ship at sea
and in port, 1996 och senare utgåvor, samt
andra relaterade standarder, anvisningar och
handlingsnormer för skydd av hälsa och
säkerhet i arbetet från ILO och andra
internationella
organ,
inklusive
de
exponeringsnivåer som de ställer upp.
2. Den behöriga myndigheten bör se till att
särskilt följande punkter tas upp i nationella
anvisningar för hantering av hälsa och
säkerhet på arbetsplatsen:
(a) allmänna
och
grundläggande
bestämmelser,
(b) fartygets strukturella egenskaper,
inklusive tillträdesmöjligheter och asbest-
relaterade risker,
(c) maskineri,
(d) verkningar av extremt låga eller höga
temperaturer på ytor som sjömän kan
komma i beröring med,
(e) verkningar av buller på arbetsplatsen och
i bostadsutrymmen ombord,
(f) verkningar av vibrationer på arbets-
platsen och i bostadsutrymmen ombord,
(g) verkningar av andra miljöfaktorer än de
som avses i e och f ovan på arbetsplatsen och
i bostadsutrymmen ombord, bland annat
tobaksrök,
(h) särskilda säkerhetsåtgärder på och under
däck,
(i) utrustning för lastning och lossning,
(j) brandskydd och brandbekämpning,
(k) ankare, kättingar och tågvirke,
(l) farlig last och ballast,
(m) personlig skyddsutrustning för sjömänl,
Prop. 2011/12:35
Bilaga 1
168
(n) work in enclosed spaces;
(o) physical and mental effects of fatigue;
(p) the effects of drug and alcohol
dependency;
(q) HIV/AIDS protection and prevention;
and
(r) emergency and accident response.
3. The assessment of risks and reduction of
exposure on the matters referred to in
paragraph 2 of this Guideline should take
account of the physical occupational health
effects, including manual handling of loads,
noise and vibration, the chemical and
biological occupational health effects, the
mental occupational health effects, the
physical and mental health effects of fatigue,
and occupational accidents. The necessary
measures should take due account of the
preventive principle according to which,
among other things, combating risk at the
source, adapting work to the individual,
especially as regards the design of
workplaces, and replacing the dangerous by
the non-dangerous or the less dangerous,
have precedence over personal protective
equipment for seafarers.
4. In addition, the competent authority
should ensure that the implications for
health and safety are taken into account,
particularly in the following areas:
(a) emergency and accident response;
(b) the effects of drug and alcohol
dependency; and
(c) HIV/AIDS protection and prevention.
Guideline B4.3.2 – Exposure to noise
1. The competent authority, in conjunction
with the competent international bodies and
with representatives of shipowners' and
seafarers' organizations concerned, should
review on an ongoing basis the problem of
(n) arbete i slutna utrymmen,
(o) fysiska och psykiska verkningar av
utmattning,
(p) verkningar av drog- och alkohol-
beroende,
(q) skydd mot och förebyggande av
HIV/AIDS, och
(r) uppträdande vid nödsituationer och olyckor.
3. Vid riskanalyser och minskning av
exponeringen för de faktorer som avses i
punkt 2 i denna anvisning bör de fysiska
effekterna på arbetshälsan beaktas, bland
annat manuell hantering av last, buller och
vibrationer, kemiska och biologiska effekter
på arbetshälsan, mentala effekter på
arbetshälsan, fysiska och mentala hälso-
effekter av utmattning samt olyckor i
arbetet. De åtgärder som vidtas bör ut-
formas med tillbörlig hänsyn till före-
byggandeprincipen, enligt vilken bland annat
förebyggande av risk vid källan, anpassning
av arbetet till människan, särskilt arbets-
platsens utformning, och ersättning av
farligt med ofarligt eller mindre farligt har
företräde
framför
personlig
skydds-
utrustning för sjömän.
4. Dessutom bör den behöriga myndigheten
se till att konsekvenser för hälsa och
säkerhet beaktas, särskilt på följande
områden:
(a) uppträdande vid nödsituationer och olyckor,
(b) verkningar av drog- och alkohol-
beroende, och
(c) skydd mot och förebyggande av
HIV/AIDS.
Anvisning B4.3.2 – Bullerexponering
1. Den behöriga myndigheten bör i
samverkan med behöriga internationella
organ och representanter för berörda redar-
och
sjöfolksorganisationer
fortlöpande
granska problemet med buller på fartyg för
Prop. 2011/12:35
Bilaga 1
169
noise on board ships with the objective of
improving the protection of seafarers, in so
far as practicable, from the adverse effects of
exposure to noise.
2. The review referred to in paragraph 1 of
this Guideline should take account of the
adverse effects of exposure to excessive
noise on the hearing, health and comfort of
seafarers and the measures to be prescribed
or recommended to reduce shipboard noise
to protect seafarers. The measures to be
considered should include the following:
(a) instruction of seafarers in the dangers to
hearing and health of prolonged exposure to
high noise levels and in the proper use of
noise protection devices and equipment;
(b) provision of approved hearing
protection equipment to seafarers where
necessary; and
(c) assessment of risk and reduction of
exposure levels to noise in all accommoda-
tion and recreational and catering facilities,
as well as engine rooms and other machinery
spaces.
Guideline B4.3.3 – Exposure to vibration
1. The competent authority, in conjunction
with the competent international bodies and
with representatives of shipowners' and
seafarers' organizations concerned, and
taking into account, as appropriate, relevant
international standards, should review on an
ongoing basis the problem of vibration on
board ships with the objective of improving
the protection of seafarers, in so far as
practicable, from the adverse effects of
vibration.
2. The review referred to in paragraph 1 of
this Guideline should cover the effect of
exposure to excessive vibration on the
health and comfort of seafarers and the
measures to be prescribed or recommended
to reduce shipboard vibration to protect
seafarers. The measures to be considered
should include the following:
att skapa bästa möjliga skydd för sjömännen
mot skador av bullerexponering.
2. Vid den granskning som nämns i punkt 1 i
denna anvisning bör hänsyn tas till de
negativa effekter exponering för starkt
buller kan ha på sjömännens hörsel, hälsa
och välbefinnande och de åtgärder som bör
föreskrivas eller rekommenderas för att
skydda personalen ombord genom att
minska bullret. Bland annat bör följande
åtgärder övervägas:
(a) instruktion för sjömän om risker för
hörsel och hälsa av långvarig exponering för
höga bullernivåer och hur man använder
inrättningar och utrustning för skydd mot
buller,
(b) utlämnande av godkända hörselskydd till
sjömännen vid behov, och
(c) riskanalys och minskning av buller-
exponeringen i alla utrymmen som används
som bostäder och för rekreation och
servering samt i maskinrum och andra
maskinutrymmen.
Anvisning B4.3.3 – Exponering för vibrationer
1. Den behöriga myndigheten bör i
samverkan med behöriga internationella
organ och representanter för berörda redar-
och sjöfolksorganisationer, och med beakt-
ande av relevanta internationella standarder
där sådana finns, fortlöpande granska
problemet med vibrationer på fartyg för att
så långt möjligt förbättra sjömännens skydd
mot skador av exponering för vibrationer.
2. Den granskning som avses i punkt 1 i
denna anvisning bör omfatta effekten av
exponering för starka vibrationer på sjö-
männens hälsa och välbefinnande och de
åtgärder som bör föreskrivas eller
rekommenderas för att skydda sjömännen
genom att minska vibrationer i fartyget.
Bland annat bör följande åtgärder övervägas:
Prop. 2011/12:35
Bilaga 1
170
(a) instruction of seafarers in the dangers to
their health of prolonged exposure to
vibration;
(b) provision of approved personal
protective equipment to seafarers where
necessary; and
(c) assessment of risks and reduction of
exposure to vibration in all accommodation
and recreational and catering facilities by
adopting measures in accordance with the
guidance provided by the ILO code of
practice entitled Ambient factors in the
workplace, 2001, and any subsequent
revisions, taking account of the difference
between exposure in those areas and in the
workplace.
Guideline B4.3.4 - Obligations of shipowners
1. Any obligation on the shipowner to
provide protective equipment or other
accident prevention safeguards should, in
general, be accompanied by provisions
requiring their use by seafarers and by a
requirement for seafarers to comply with
the relevant accident prevention and health
protection measures.
2. Account should also be taken of Articles
7 and 11 of the Guarding of Machinery
Convention, 1963 (No. 119), and the
corresponding provisions of the Guarding
of Machinery Recommendation, 1963 (No.
118), under which the obligation to ensure
compliance with the requirement that
machinery in use is properly guarded, and its
use without appropriate guards prevented,
rests on the employer, while there is an
obligation on the worker not to use
machinery without the guards being in
position nor to make inoperative the guards
provided.
Guideline B4.3.5 – Reporting and collection
of statistics
1.
All
occupational
accidents
and
occupational injuries and diseases should be
reported so that they can be investigated and
comprehensive statistics can be kept,
analysed and published, taking account of
protection of the personal data of the
(a) instruktion för sjömän om risker för
deras hälsa av långvarig exponering för
vibrationer,
(b) utlämnande av godkänd personlig
skyddsutrustning till sjömännen vid behov,
och
(c) riskanalys och minskning av expone-
ringen för vibrationer i alla utrymmen som
används som bostäder och för rekreation
och servering genom att vidta åtgärder enligt
de anvisningar som finns i ILO code of
practice under titeln Ambient factors in the
workplace 2001 och eventuella senare
utgåvor, med beaktande av att dessa
utrymmen inte är exponerade på samma sätt
som arbetsplatsen.
Anvisning B4.3.4 - Redares förpliktelser
1. En skyldighet för redaren att lämna ut
skyddsutrustning eller andra säkerhets-
inrättningar för att förebygga olyckor bör
som regel motsvaras av bestämmelser som
ålägger sjömännen att använda dem och krav
på att personalen skall iaktta relevanta
åtgärder för att förebygga olyckor och
skydda sin hälsa.
2. Artiklarna 7 och 11 i 1963 års konvention
(nr 119) om maskinskydd och motsvarande
bestämmelser i 1963 års rekommendation
(nr 118) om maskinskydd bör beaktas.
Enligt dessa har arbetsgivaren ansvar för att
maskiner som är i drift är väl skyddade och
inte används utan tillräckliga säkerhets-
inrättningar, medan arbetstagaren skall avstå
från att använda maskinerna om inte
säkerhetsinrättningarna finns på plats och
inte får sätta befintliga inrättningar ur
funktion.
Anvisning B4.3.5 – Rapportering och
statistikinsamling
1. Alla olyckor, skador och sjukdomar i
arbetet bör rapporteras så att de kan utredas
och att fullständig statistik kan föras,
analyseras och offentliggöras, varvid de
berörda sjömännens personuppgifter skall
skyddas. Rapporter bör inte enbart avse
Prop. 2011/12:35
Bilaga 1
171
seafarers concerned. Reports should not be
limited to fatalities or to accidents involving
the ship.
2. The statistics referred to in paragraph 1 of
this Guideline should record the numbers,
nature, causes and effects of occupational
accidents and occupational injuries and
diseases, with a clear indication, as
applicable, of the department on board a
ship, the type of accident and whether at sea
or in port.
3. Each Member should have due regard to
any international system or model for
recording accidents to seafarers which may
have been established by the International
Labour Organization.
Guideline B4.3.6 – Investigations
1. The competent authority should
undertake investigations into the causes and
circumstances of all occupational accidents
and occupational injuries and diseases
resulting in loss of life or serious personal
injury, and such other cases as may be
specified in national laws or regulations.
2. Consideration should be given to
including the following as subjects of
investigation:
(a) working environment, such as working
surfaces, layout of machinery, means of
access, lighting and methods of work;
(b) incidence in different age groups of
occupational accidents and occupational
injuries and diseases;
(c) special physiological or psychological
problems created by the shipboard
environment;
(d) problems arising from physical stress on
board a ship, in particular as a consequence
of increased workload;
(e) problems arising from and effects of
technical developments and their influence
on the composition of crews; and
(f) problems arising from any human
dödsolyckor eller olyckor där fartyget är
inblandat.
2. Den statistik som avses i punkt 1 i denna
anvisning bör omfatta antal, art, orsaker och
verkningar av olyckor, skador och
sjukdomar i arbetet, i tillämpliga fall med
tydlig angivelse av avdelning ombord på
fartyget, typ av olycka och om den
inträffade till sjöss eller i hamn.
3. Medlemsstaterna bör ta hänsyn till varje
internationellt system eller modell för
registrering av olyckor bland sjömän som
kan ha inrättats av Internationella arbets-
organisationen.
Anvisning B4.3.6 – Utredningar
1. Den behöriga myndigheten bör utreda
orsaker och omständigheter vid alla olyckor,
skador eller sjukdomar i arbetet som leder
till döden eller allvarlig personskada, och
sådana andra fall som kan finnas angivna i
nationella lagar eller andra författningar.
2. Det bör övervägas att ta upp bland annat
följande punkter till granskning:
(a) arbetsmiljö, till exempel arbetsytor,
uppställning av maskiner, tillträdesvägar,
belysning och arbetsmetoder,
(b) fördelningen på åldersgrupper av
olyckor, skador och sjukdomar i arbetet,
(c) särskilda fysiologiska eller psykiska
problem som fartygsmiljön skapar,
(d) problem som uppstår till följd av fysisk
stress ombord på ett fartyg, särskilt vid ökad
arbetsbelastning,
(e) problem med upphov i den tekniska
utvecklingen och verkningar av denna, och
inverkan på besättningens sammansättning,
och
(f) problem som orsakas av mänskliga
Prop. 2011/12:35
Bilaga 1
172
failures.
Guideline B4.3.7 – National protection and
prevention programmes
1. In order to provide a sound basis for
measures to promote occupational safety
and health protection and prevention of
accidents, injuries and diseases which are
due to particular hazards of maritime
employment, research should be undertaken
into general trends and into such hazards as
are revealed by statistics.
2. The implementation of protection and
prevention programmes for the promotion
of occupational safety and health should be
so organized that the competent authority,
shipowners and seafarers or their representa-
tives and other appropriate bodies may play
an active role, including through such means
as information sessions, on-board guidelines
on maximum exposure levels to potentially
harmful ambient workplace factors and
other hazards or outcomes of a systematic
risk evaluation process. In particular,
national or local joint occupational safety
and health protection and accident preven-
tion committees or ad hoc working parties
and on-board committees, on which ship-
owners'
and
seafarers'
organizations
concerned are represented, should be
established.
3. Where such activity takes place at
company level, the representation of
seafarers on any safety committee on board
that shipowner's ships should be considered.
Guideline B4.3.8 – Content of protection and
prevention programmes
1. Consideration should be given to
including the following in the functions of
the committees and other bodies referred to
in Guideline B4.3.7, paragraph 2:
(a) the preparation of national guidelines
and policies for occupational safety and
health management systems and for accident
prevention provisions, rules and manuals;
brister.
Anvisning B4.3.7 – Nationella program för
skydd och förebyggande
1. För att skapa en stabil grund för åtgärder
som främjar hälsa och säkerhet på
arbetsplatsen och förebygger olyckor,
skador och sjukdomar vilka har sin grund i
särskilda risker vid arbete till sjöss, bör
forskning företas om generella tendenser
och risker som statistiken avslöjar.
2. Genomförandet av program för skydd
och förebyggande till gagn för hälsa och
säkerhet på arbetsplatsen bör organiseras så
att den behöriga myndigheten, redare och
sjömän eller deras representanter och andra
relevanta organ kan spela en aktiv roll, bland
annat
genom
informationsmöten,
anvisningar ombord rörande övre gränser
för exponering för potentiellt skadliga
miljöfaktorer på arbetsplatsen och andra
risker eller resultat av en systematisk process
för utvärdering av risker. Nationella eller
lokala samarbetskommittéer för arbetsmiljö,
hälsoskydd och förebyggande av olyckor
eller tillfälliga arbetsgrupper och skydds-
kommittéer bör upprättas under medverkan
av berörda redar- och sjöfolksorganisationer.
3. När sådan verksamhet förekommer på
rederinivå bör det övervägas att låta
sjömännen
representeras
i
varje
skyddskommitté ombord på rederiets
fartyg.
Anvisning B4.3.8 – Innehåll i program för
skydd och förebyggande
1. Det bör övervägas huruvida följande skall
ingå i uppgifterna för de kommittéer och
andra organ som avses i anvisning B4.3.7
punkt 2:
(a) att utarbeta nationella anvisningar och
handlingsprogram för system för att hantera
hälsa och säkerhet i arbetet och för
föreskrifter, regler och handböcker om att
förebygga olyckor,
Prop. 2011/12:35
Bilaga 1
173
(b) the organization of occupational safety
and health protection and accident
prevention training and programmes;
(c) the organization of publicity on
occupational safety and health protection
and accident prevention, including films,
posters, notices and brochures; and
(d) the distribution of literature and
information on occupational safety and
health protection and accident prevention so
that it reaches seafarers on board ships.
2. Relevant provisions or recommendations
adopted by the appropriate national
authorities or organizations or international
organizations should be taken into account
by those preparing texts of occupational
safety and health protection and accident
prevention measures or recommended
practices.
3. In formulating occupational safety and
health protection and accident prevention
programmes, each Member should have due
regard to any code of practice concerning
the safety and health of seafarers which may
have been published by the International
Labour Organization.
Guideline B4.3.9 –Instruction in occupational
safety and health protection and the prevention
of occupational accidents
1. The curriculum for the training referred
to in Standard A4.3, paragraph 1(a), should
be reviewed periodically and brought up to
date in the light of development in types and
sizes of ships and in their equipment, as well
as changes in manning practices, nationality,
language and the organization of work on
board ships.
2. There should be continuous occupational
safety and health protection and accident
prevention publicity. Such publicity might
take the following forms:
(a) educational audiovisual material, such as
films, for use in vocational training centres
for seafarers and where possible shown on
board ships;
(b) att organisera utbildning och program
om skydd av hälsa och säkerhet och före-
byggande av olyckor i arbetet,
(c) att organisera informationskampanjer
om skydd av hälsa och säkerhet och före-
byggande av olyckor i arbetet, bland annat
filmer, affischer, artiklar och broschyrer, och
(d) att distribuera litteratur och informera
om skydd av hälsa och säkerhet och
förebyggande av olyckor i arbetet så att den
når all personal ombord på fartyg.
2. De som utarbetar texter om åtgärder eller
rekommenderad praxis för skydd av hälsa
och säkerhet och förebyggande av olyckor i
arbetet bör beakta gällande föreskrifter eller
rekommendationer
som
vederbörande
nationella myndigheter eller organisationer
eller internationella organisationer antagit.
3. Varje medlemsstat bör, när den utformar
program för skydd av hälsa och säkerhet och
förebyggande av olyckor i arbetet ta
vederbörlig hänsyn till alla handlingsregler
för sjömännens hälsa och säkerhet som
Internationella arbetsorganisationen kan ha
publicerat.
Anvisning B4.3.9 –Undervisning i skydd av
hälsa och säkerhet och förebyggande av olyckor
i arbetet
1. Läroplanen för den utbildning som avses i
standard A4.3 punkt 1 a bör granskas och
uppdateras med jämna mellanrum mot
bakgrund av förändringar i fartygens typ,
storlek och utrustning samt ändringar i
bemanningspraxis, nationaliteter, språk och
arbetsorganisation på fartyg.
2. Information om skydd av hälsa och
säkerhet och förebyggande av olyckor på
arbetsplatsen bör vara kontinuerlig. Denna
information kan ges i följande former:
(a) audiovisuella läromedel, exempelvis
filmer, att användas vid yrkesskolor för
sjömän och om möjligt visas ombord på
fartyg,
Prop. 2011/12:35
Bilaga 1
174
(b) display of posters on board ships;
(c) inclusion in periodicals read by seafarers
of articles on the hazards of maritime
employment and on occupational safety and
health protection and accident prevention
measures; and
(d) special campaigns using various publicity
media to instruct seafarers, including
campaigns on safe working practices.
3. The publicity referred to in paragraph 2 of
this Guideline should take account of the
different nationalities, languages and
cultures of seafarers on board ships.
Guideline B4.3.10 – Safety and health
education of young seafarers
1. Safety and health regulations should refer
to any general provisions on medical
examinations
before
and
during
employment and on the prevention of
accidents and the protection of health in
employment, which may be applicable to the
work of seafarers. Such regulations should
specify measures which will minimize
occupational dangers to young seafarers in
the course of their duties.
2. Except where a young seafarer is
recognized as fully qualified in a pertinent
skill by the competent authority, the
regulations should specify restrictions on
young seafarers undertaking, without
appropriate supervision and instruction,
certain types of work presenting special risk
of accident or of detrimental effect on their
health or physical development, or requiring
a particular degree of maturity, experience
or skill. In determining the types of work to
be restricted by the regulations, the
competent authority might consider in
particular work involving:
(a) the lifting, moving or carrying of heavy
loads or objects;
(b) entry into boilers, tanks and cofferdams;
(c) exposure to harmful noise and vibration
(b) affischer ombord på fartyg,
(c) artiklar i tidskrifter för sjömän om
riskmoment vid arbete till sjöss och om
skydd av hälsa och säkerhet och
förebyggande av olyckor i arbetet, och
(d) särskilda kampanjer som utnyttjar olika
medier för att informera sjömän, bland
annat kampanjer om säkra arbetsmetoder.
3. Den information som avses i punkt 2 i
denna anvisning bör i förekommande fall
utformas med hänsyn till olika nationali-
teter, språk och kulturer bland sjömännen
ombord.
Anvisning B4.3.10 – Utbildning i hälsa och
säkerhet för unga sjömän
1. Bestämmelser om hälsa och säkerhet bör
hänvisa till allmänna föreskrifter om läkar-
undersökningar före och under anställning
och om förebyggande av olyckor och skydd
av hälsan i arbetslivet som kan vara tillämp-
liga på sjömäns arbete. Sådana bestämmelser
bör ta upp åtgärder som minskar yrkes-
riskerna för unga sjömän i dess tjänstgöring.
2. Bortsett från fall där den behöriga
myndigheten godkänner unga sjömän som
fullt kvalificerad i en viss färdighet, bör
bestämmelserna ange begränsningar för
unga sjömän som utan lämplig tillsyn och
instruktion utför vissa typer av arbete där
riskerna för olyckor eller skadeverkningar på
hälsa eller fysisk utveckling är särskilt stora,
eller som kräver en viss grad av mognad,
erfarenhet eller färdighet. Vid fastställande
av vilken typ av arbete som skall omges av
restriktioner kan den behöriga myndigheten
särskilt överväga arbete som omfattar:
(a) lyft, flyttning eller bärande av tunga
bördor eller föremål,
(b) tillträde till pannor, tankar eller
kassuner,
(c) exponering för skadligt buller och
Prop. 2011/12:35
Bilaga 1
175
levels;
(d) operating hoisting and other power
machinery and tools, or acting as signallers
to operators of such equipment;
(e) handling mooring or tow lines or
anchoring equipment;
(f) rigging;
(g) work aloft or on deck in heavy weather;
(h) nightwatch duties;
(i) servicing of electrical equipment;
(j) exposure to potentially harmful
materials, or harmful physical agents such as
dangerous or toxic substances and ionizing
radiations;
(k) the cleaning of catering machinery; and
(l) the handling or taking charge of ships'
boats.
3. Practical measures should be taken by the
competent authority or through the
appropriate machinery to bring to the
attention of young seafarers information
concerning the prevention of accidents and
the protection of their health on board
ships. Such measures could include adequate
instruction in courses, official accident
prevention publicity intended for young
persons and professional instruction and
supervision of young seafarers.
4. Education and training of young seafarers
both ashore and on board ships should
include guidance on the detrimental effects
on their health and well-being of the abuse
of alcohol and drugs and other potentially
harmful substances, and the risk and
concerns relating to HIV/AIDS and of
other health risk related activities.
Guideline B4.3.11 – International cooperation
vibrationer,
(d) manövrering av lyftinrättningar och
andra motordrivna maskiner och verktyg,
eller arbete som signalist till den som sköter
sådan utrustning,
(e) handhavande av förtöjningar och
bogserlinor eller ankringsutrustning,
(f) riggning,
(g) arbete på höga höjder eller på däck i hårt
väder,
(h) vakttjänst nattetid,
(i) underhåll av elektrisk utrustning,
(j) exponering för potentiellt skadliga
material eller skadliga fysiska agens, till
exempel farliga eller toxiska ämnen och
joniserande strålning,
(k) rengöring av köksmaskiner, och
(l) hantering av eller ansvar för skeppsbåtar.
3. Praktiska åtgärder bör vidtas av den
behöriga myndigheten eller på annat
lämpligt sätt för att göra unga sjömän
förtrogna med information om hur man
förebygger olyckor och skyddar sin hälsa
ombord på fartyg. Detta kan göras genom
lämplig instruktion vid kurser, officiell
information om förebyggande av olyckor
som riktar sig till unga och instruktion och
övervakning av unga sjömän i arbetet.
4. I den teoretiska och praktiska
utbildningen av unga sjömän, både i land
och ombord, bör ingå vägledning om
skadeverkningar av missbruk av alkohol och
droger och andra potentiellt skadliga ämnen
på hälsa och välbefinnande, risker och
problem i samband med HIV/AIDS samt
annan verksamhet som medför risker för
hälsan.
Anvisning B4.3.11 – Internationellt samarbete
Prop. 2011/12:35
Bilaga 1
176
1. Members, with the assistance as
appropriate of intergovernmental and other
international
organizations,
should
endeavour, in cooperation with each other,
to achieve the greatest possible uniformity
of action for the promotion of occupational
safety and health protection and prevention
of accidents.
2. In developing programmes for promoting
occupational safety and health protection
and prevention of accidents under Standard
A4.3, each Member should have due regard
to relevant codes of practice published by
the International Labour Organization and
the appropriate standards of international
organizations.
3. Members should have regard to the need
for international cooperation in the
continuous promotion of activity related to
occupational safety and health protection
and prevention of occupational accidents.
Such cooperation might take the form of:
(a) bilateral or multilateral arrangements for
uniformity in occupational safety and health
protection
and
accident
prevention
standards and safeguards;
(b) exchange of information on particular
hazards affecting seafarers and on means of
promoting occupational safety and health
protection and preventing accidents;
(c) assistance in testing of equipment and
inspection according to the national
regulations of the flag State;
(d) collaboration in the preparation and
dissemination of occupational safety and
health protection and accident prevention
provisions, rules or manuals;
(e) collaboration in the production and use
of training aids; and
(f) joint facilities for, or mutual assistance
in, the training of seafarers in occupational
safety and health protection, accident
prevention and safe working practices.
1. Medlemsstaterna bör, i tillämpliga fall
med stöd av mellanstatliga och andra
internationella organisationer, sträva efter
att i samverkan uppnå största möjliga
enhetlighet i sitt agerande för att främja
hälsa och säkerhet och förebygga olyckor i
arbetet.
2. När program för att främja skydd av hälsa
och säkerhet och förebygga olyckor i arbetet
enligt standard A4.3 utarbetas, bör varje
medlemsstat ta vederbörlig hänsyn till
relevanta handlingsregler som Interna-
tionella arbetsorganisationen offentliggjort
och internationella organisationers gällande
standarder.
3. Medlemsstaterna bör beakta behovet av
internationellt samarbete för att fortlöpande
främja verksamhet som är knuten till hälsa
och säkerhet och förebyggande av olyckor i
arbetet. Sådant samarbete kan bedrivas i
form av:
(a) bilaterala eller multilaterala arrangemang
för enhetlighet i standarder och garantier för
säkerhet, hälsoskydd och förebyggande av
olyckor i arbetet,
(b) utbyte av information om särskilda
risker som påverkar sjömännen och om sätt
att främja säkerhet, hälsoskydd och
förebyggande av olyckor i arbetet,
(c) hjälp med att testa utrustning och
inspektion enligt flaggstatens nationella
bestämmelser,
(d) gemensam framställning och spridning
av föreskrifter, regler eller handböcker om
säkerhet, hälsoskydd och förebyggande av
olyckor i arbetet,
(e) gemensam framställning och användning
av utbildningsmaterial, och
(f) gemensamma resurser för eller ömsesidig
hjälp med att utbilda sjömännen om
säkerhet, hälsoskydd och förebyggande av
olyckor i arbetet samt om säkra
arbetsmetoder.
Prop. 2011/12:35
Bilaga 1
177
Regulation
Regulation 4.4 – Access to shore-based welfare
facilities
Purpose: To ensure that seafarers working on
board a ship have access to shore-based
facilities and services to secure their health and
well-being
1. Each Member shall ensure that shore-
based welfare facilities, where they exist, are
easily accessible. The Member shall also
promote the development of welfare
facilities, such as those listed in the Code, in
designated ports to provide seafarers on
ships that are in its ports with access to
adequate welfare facilities and services.
2. The responsibilities of each Member with
respect to shore-based facilities, such as
welfare,
cultural,
recreational
and
information facilities and services, are set
out in the Code.
Standard
Standard A4.4 – Access to shore-based welfare
facilities
1. Each Member shall require, where welfare
facilities exist on its territory, that they are
available for the use of all seafarers,
irrespective of nationality, race, colour, sex,
religion, political opinion or social origin
and irrespective of the flag State of the ship
on which they are employed or engaged or
work.
2. Each Member shall promote the
development of welfare facilities in
appropriate ports of the country and
determine, after consultation with the
shipowners' and seafarers' organizations
concerned, which ports are to be regarded as
appropriate.
3. Each Member shall encourage the
establishment of welfare boards which shall
regularly review welfare facilities and
services to ensure that they are appropriate
in the light of changes in the needs of
seafarers
resulting
from
technical,
operational and other developments in the
Regel
Regel 4.4 – Tillgång till landbaserade
välfärdsinrättningar
Syfte: Att säkerställa att de sjömän som arbetar
ombord har tillgång till landbaserade
inrättningar och tjänster för att främja deras
hälsa och välbefinnande
1. Varje medlemsstat skall se till att
landbaserade välfärdsinrättningar, där sådana
finns, är lätt tillgängliga. Medlemsstaten
skall också främja anläggning av välfärds-
inrättningar, exempelvis sådana som tas upp
i koden, i utvalda hamnar för att ge besätt-
ningar på fartyg i dess hamnar tillgång till
lämpliga välfärdsinrättningar och tjänster.
2. De skyldigheter som åligger varje
medlemsstat när det gäller landbaserade
resurser, som inrättningar och tjänster för
välfärd, kultur, rekreation och information,
fastställs i koden.
Standard
Standard A4.4 – Tillgång till landbaserade
välfärdsinrättningar
1. Varje medlemsstat skall, om välfärds-
inrättningar finns på dess territorium, kräva
att alla sjömän har tillgång till dem,
oberoende av nationalitet, ras, hudfärg, kön,
religion, politisk åsikt eller socialt ursprung,
och oberoende av flaggstaten för det
fartyget på vilket de är anställda eller
sysselsatta eller arbetar.
2. Varje medlemsstat skall främja utbyggnad
av välfärdsinrättningar i lämpliga hamnar i
landet och, efter samråd med berörda redar-
och sjöfolksorganisationer, fastställa vilka
hamnar som skall anses vara lämpliga.
3. Varje medlemsstat skall främja inrättande
av välfärdsråd som regelbundet skall se över
välfärdsinrättningar och tjänster så att de är
lämpliga med hänsyn till förändringar i
sjömännens
behov
som
följer
av
sjöfartsnäringens
tekniska
utveckling,
ändrad drift och andra förhållanden.
Prop. 2011/12:35
Bilaga 1
178
shipping industry.
Guideline
Guideline B4.4 – Access to shore-based welfare
facilities
Guideline B4.4.1 – Responsibilities of Members
1. Each Member should:
(a) take measures to ensure that adequate
welfare facilities and services are provided
for seafarers in designated ports of call and
that adequate protection is provided to
seafarers in the exercise of their profession;
and
(b) take into account, in the implementation
of these measures, the special needs of
seafarers, especially when in foreign
countries and when entering war zones, in
respect of their safety, health and spare-time
activities.
2. Arrangements for the supervision of
welfare facilities and services should include
participation by representative shipowners'
and seafarers' organizations concerned.
3. Each Member should take measures
designed to expedite the free circulation
among ships, central supply agencies and
welfare establishments of welfare materials
such as films, books, newspapers and sports
equipment for use by seafarers on board
their ships and in welfare centres ashore.
4. Members should cooperate with one
another in promoting the welfare of
seafarers at sea and in port. Such
cooperation should include the following:
(a)
consultations
among
competent
authorities aimed at the provision and
improvement of seafarers' welfare facilities
and services, both in port and on board
ships;
(b) agreements on the pooling of resources
and the joint provision of welfare facilities in
major ports so as to avoid unnecessary
duplication;
Anvisning
Anvisning B4.4 – Tillgång till landbaserade
välfärdsinrättningar
Anvisning B4.4.1 – Medlemsstaternas skyldigheter
1. Varje medlemsstat bör:
(a) se till att sjömännen har tillgång till
lämpliga välfärdsinrättningar och tjänster i
utvalda angöringshamnar och tillhandahålls
lämpligt skydd i sin yrkesutövning, och
(b) när dessa åtgärder genomförs, beakta
sjömännens speciella behov, särskilt när de
befinner sig i främmande länder och när de
kommer in i krigszoner, med avseende på
dess säkerhet, hälsa och fritidsverksamhet.
2. Berörda representativa redar- och
sjöfolksorganisationer bör medverka i
arrangemang
för
att
övervaka
välfärdsinrättningar och tjänster.
3. Varje medlemsstat bör underlätta en fri
rörlighet mellan fartyg, centrala leverantörer
och välfärdsinrättningar för material som
filmer, böcker, tidningar och sport-
utrustning som sjömännen kan använda på
sina fartyg och i välfärdscentra i land.
4. Medlemsstaterna bör samarbeta med
varandra när det gäller att främja
sjömännens välfärd till sjöss och i hamn.
Sådant samarbete bör innefatta följande:
(a)
konsultationer
mellan
behöriga
myndigheter som syftar till att tillhandahålla
och förbättra välfärdsinrättningar och
tjänster för både i hamn ochsjömännen
ombord,
(b) avtal om samordning av resurser och
gemensamt
tillhandahållande
av
välfärdsinrättningar i större hamnar för att
undvika onödig dubbeletablering,
Prop. 2011/12:35
Bilaga 1
179
(c) organization of international sports
competitions and encouragement of the
participation of seafarers in sports activities;
and
(d) organization of international seminars
on the subject of welfare of seafarers at sea
and in port.
Guideline B4.4.2 – Welfare facilities and
services in ports
1. Each Member should provide or ensure
the provision of such welfare facilities and
services as may be required, in appropriate
ports of the country.
2. Welfare facilities and services should be
provided, in accordance with national
conditions and practice, by one or more of
the following:
(a) public authorities;
(b) shipowners' and seafarers' organizations
concerned under collective agreements or
other agreed arrangements; and
(c) voluntary organizations.
3. Necessary welfare and recreational
facilities should be established or developed
in ports. These should include:
(a) meeting and recreation rooms as
required;
(b) facilities for sports and outdoor
facilities, including competitions;
(c) educational facilities; and
(d) where appropriate, facilities for religious
observances and for personal counselling.
4. These facilities may be provided by
making available to seafarers in accordance
with their needs facilities designed for more
general use.
5. Where large numbers of seafarers of
different nationalities require facilities such
as hotels, clubs and sports facilities in a
particular port, the competent authorities or
(c)
anordnande
av
internationella
idrottstävlingar
och
främjande
av
sjömännens deltagande i idrottsverksamhet,
och
(d) anordnande av internationella seminarier
på temat sjömännens välfärd till sjöss och i
hamn.
Anvisning B4.4.2 – Välfärdsinrättningar och
tjänster i hamnar
1. Varje medlemsstat bör i lämpliga hamnar i
landet tillhandahålla sådana välfärds-
inrättningar och tjänster som kan behövas,
eller se till att de tillhandahålls.
2. Välfärdsinrättningar och tjänster bör
tillhandahållas enligt nationella villkor och
praxis, av en eller flera av följande:
(a) offentliga myndigheter,
(b) berörda redar- och sjöfolksorganisa-
tioner enligt kollektivavtal eller andra
överenskommelser, och
(c) frivilligorganisationer.
3. Nödvändiga välfärds- och rekreations-
inrättningar bör skapas eller byggas ut i
hamnar. Dessa bör innefatta:
(a) samlings- och rekreationslokaler efter
behov,
(b) anläggningar för sport och utomhus-
aktiviteter, bland annat tävlingar,
(c) möjligheter till utbildning, och
(d) vid behov, möjligheter till religiösa
ceremonier och personlig rådgivning.
4. Dessa inrättningar kan tillhandahållas
genom att inrättningar för mera allmänt
bruk ställs till förfogande för sjömännen vid
behov.
5. Där sjömän av olika nationalitet har större
behov av inrättningar som hotell, klubbar
och sportanläggningar i en särskild hamn,
bör behöriga myndigheter eller organ i sjö-
Prop. 2011/12:35
Bilaga 1
180
bodies of the countries of origin of the
seafarers and of the flag States, as well as the
international associations concerned, should
consult and cooperate with the competent
authorities and bodies of the country in
which the port is situated and with one
another, with a view to the pooling of
resources and to avoiding unnecessary
duplication.
6. Hotels or hostels suitable for seafarers
should be available where there is need for
them. They should provide facilities equal to
those found in a good-class hotel, and
should wherever possible be located in good
surroundings away from the immediate
vicinity of the docks. Such hotels or hostels
should be properly supervised, the prices
charged should be reasonable in amount
and, where necessary and possible, provision
should be made for accommodating
seafarers' families.
7. These accommodation facilities should be
open to all seafarers, irrespective of
nationality, race, colour, sex, religion,
political opinion or social origin and
irrespective of the flag State of the ship on
which they are employed or engaged or
work. Without in any way infringing this
principle, it may be necessary in certain
ports to provide several types of facilities,
comparable in standard but adapted to the
customs and needs of different groups of
seafarers.
8. Measures should be taken to ensure that,
as necessary, technically competent persons
are employed full time in the operation of
seafarers' welfare facilities and services, in
addition to any voluntary workers.
Guideline B4.4.3 – Welfare boards
1. Welfare boards should be established, at
the port, regional and national levels, as
appropriate. Their functions should include:
(a) keeping under review the adequacy of
existing welfare facilities and monitoring the
need for the provision of additional facilities
or the withdrawal of underutilized facilities;
and
männens ursprungsländer och flaggstaterna
samt berörda internationella sammanslut-
ningar, samråda och samarbeta med behöriga
myndigheter och organ i det land där
hamnen ligger och med varandra för att
samordna resurserna och undvika onödig
dubbeletablering.
6. Hotell eller härbärgen som är lämpliga för
sjömännen bör finnas där de behövs. De bör
tillhandahålla bekvämligheter liknande dem
som finns på ett hotell av god klass, och bör
där så är möjligt ligga i bra omgivningar och
inte i hamnens omedelbara närhet. Sådana
hotell eller härbärgen bör övervakas väl,
priserna bör vara rimliga, och där det behövs
och låter sig göra bör möjligheter skapas att
inkvartera sjömännens familjer.
7. Dessa inkvarteringsmöjligheter bör vara
öppna för alla sjömän, oberoende av
nationalitet, ras, hudfärg, kön, religion,
politisk åsikt eller socialt ursprung, och
oberoende av flaggstaten för det fartyg på
vilket de är anställda, sysselsatta eller
arbetar. Utan att göra våld på denna princip
kan det vara nödvändigt att i vissa hamnar
tillhandahålla flera typer av anläggningar
med likvärdig standard men anpassade till
olika personalgruppers vanor och behov.
8. Vid behov bör det ordnas så att tekniskt
kompetenta personer anställs på heltid för
att sköta sjömännens välfärdsinrättningar
och tjänster, förutom eventuella frivillig-
arbetare.
Anvisning B4.4.3 – Välfärdsråd
1. Välfärdsråd bör i tillämpliga fall inrättas
på hamn-, regional och nationell nivå. De
bör:
(a) granska om befintliga välfärds-
inrättningar räcker till och övervaka behovet
av att ta fram ytterligare inrättningar eller
dra in underutnyttjade sådana, och
Prop. 2011/12:35
Bilaga 1
181
(b) assisting and advising those responsible
for providing welfare facilities and ensuring
coordination between them.
2. Welfare boards should include among
their members representatives of ship-
owners' and seafarers' organizations, the
competent
authorities
and,
where
appropriate, voluntary organizations and
social bodies.
3. As appropriate, consuls of maritime States
and local representatives of foreign welfare
organizations should, in accordance with
national laws and regulations, be associated
with the work of port, regional and national
welfare boards.
Guideline B4.4.4 – Financing of welfare
facilities
1. In accordance with national conditions
and practice, financial support for port
welfare facilities should be made available
through one or more of the following:
(a) grants from public funds;
(b) levies or other special dues from
shipping sources;
(c)
voluntary
contributions
from
shipowners, seafarers, or their organizations;
and
(d) voluntary contributions from other
sources.
2. Where welfare taxes, levies and special
dues are imposed, they should be used only
for the purposes for which they are raised.
Guideline B4.4.5 – Dissemination of
information and facilitation measures
1. Information should be disseminated
among seafarers concerning facilities open
to the general public in ports of call,
particularly
transport,
welfare,
entertainment and educational facilities and
places of worship, as well as facilities
provided specifically for seafarers.
2. Adequate means of transport at moderate
(b) hjälpa och råda dem som ansvarar för att
tillhandahålla välfärdsinrättningar och se till
att de är samordnade.
2. I välfärdsråden bör ingå representanter för
redar- och sjöfolksorganisationer, de
behöriga myndigheterna och, om så är
lämpligt,
frivilligorganisationer
och
socialtjänst.
3. I tillämpliga fall bör sjöfartsstaternas
konsulatspersonal och lokala representanter
för utländska välfärdsorganisationer, enligt
nationella lagar och andra författningar,
medverka i det arbete välfärdsråden på
hamn-, regional och nationell nivå bedriver.
Anvisning B4.4.4 – Välfärdsinrättningarnas
finansiering
1. Enligt nationella villkor och praxis bör
ekonomiskt stöd till välfärdsinrättningar i
hamn ställas till förfogande på något av
följande sätt:
(a) bidrag av allmänna medel,
(b) skatter eller andra speciella avgifter från
sjöfartsnäringen,
(c) frivilliga bidrag från redare, sjömän eller
deras organisationer, och
(d) frivilliga bidrag från andra källor.
2. Där skatter och särskilda avgifter tas ut
för välfärdsåtgärder bör de användas enbart
för det ändamålet.
Anvisning B4.4.5 – Informationsspridning
och stimulansåtgärder
1. Information bör spridas bland sjömännen
om inrättningar som är öppna för
allmänheten i angöringshamnar, särskilt
inrättningar
för
transport,
välfärd,
underhållning, utbildning och gudstjänst
samt sådana som står öppna särskilt för
sjömän.
2. Lämpliga transportmedel till rimliga priser
Prop. 2011/12:35
Bilaga 1
182
prices should be available at any reasonable
time in order to enable seafarers to reach
urban areas from convenient locations in the
port.
3. All suitable measures should be taken by
the competent authorities to make known
to shipowners and to seafarers entering port
any special laws and customs, the
contravention of which may jeopardize their
freedom.
4. Port areas and access roads should be
provided by the competent authorities with
adequate lighting and signposting and
regular patrols for the protection of
seafarers.
Guideline B4.4.6 – Seafarers in a foreign port
1. For the protection of seafarers in foreign
ports, measures should be taken to facilitate:
(a) access to consuls of their State of
nationality or State of residence; and
(b) effective cooperation between consuls
and the local or national authorities.
2. Seafarers who are detained in a foreign
port should be dealt with promptly under
due process of law and with appropriate
consular protection.
3. Whenever a seafarer is detained for any
reason in the territory of a Member, the
competent authority should, if the seafarer
so requests, immediately inform the flag
State and the State of nationality of the
seafarer. The competent authority should
promptly inform the seafarer of the right to
make such a request. The State of nationality
of the seafarer should promptly notify the
seafarer's next of kin. The competent
authority should allow consular officers of
these States immediate access to the seafarer
and regular visits thereafter so long as the
seafarer is detained.
4. Each Member should take measures,
whenever necessary, to ensure the safety of
seafarers from aggression and other
unlawful acts while ships are in their
territorial waters and especially in
bör alltid finnas tillgängliga vid rimliga tider
för att sjömännen skall kunna åka till olika
stadsdelar från välbelägna platser i hamnen.
3. De behöriga myndigheterna bör medverka
till att redare och sjömän som angör hamn
får information om eventuella speciella lagar
och sedvänjor som kan leda till
frihetsberövande vid överträdelse.
4. De behöriga myndigheterna bör se till att
hamnområden
och
tillfartsvägar
får
tillräcklig belysning och skyltning och
regelbunden patrullering för att skydda
sjömännen.
Anvisning B4.4.6 – Sjömän i utländsk hamn
1. För att skydda sjömän i utländsk hamn
bör åtgärder vidtas för att underlätta:
(a) tillgång till konsuler från medborgar-
landet eller bosättningslandet, och
(b) ett effektivt samarbete mellan konsuler
och lokala eller nationella myndigheter.
2. Sjömän som hålls i häkte i en främmande
hamn bör få sitt fall prövat snabbt i ett
korrekt rättsligt förfarande och med
lämpligt konsulärt skydd.
3. När sjömän av någon anledning häktas på
en medlemsstats territorium, bör den
behöriga myndigheten på sjömännens
begäran omedelbart informera sjömännens
flaggstat och medborgarland. Den behöriga
myndigheten
bör
genast
informera
sjömännen om rätten att framföra en sådan
begäran. Personens medborgarland bör
genast meddela dennes anhöriga. Den
behöriga myndigheten bör låta konsulats-
personal från dessa stater besöka den
häktade omedelbart och därefter regel-
bundet så länge vederbörande sitter häktad.
4. Varje medlemsstat bör vid behov trygga
sjömännens säkerhet mot aggression och
andra olagliga handlingar medan fartyg är i
deras territorialvatten, och i synnerhet vid
infart i hamn.
Prop. 2011/12:35
Bilaga 1
183
approaches to ports.
5. Every effort should be made by those
responsible in port and on board a ship to
facilitate shore leave for seafarers as soon as
possible after a ship's arrival in port.
Regulation
Regulation 4.5 -–Social security
Purpose: To ensure that measures are taken
with a view to providing seafarers with access
to social security protection
1. Each Member shall ensure that all
seafarers and, to the extent provided for in
its national law, their dependants have access
to social security protection in accordance
with the Code without prejudice however to
any more favourable conditions referred to
in paragraph 8 of article 19 of the
Constitution.
2. Each Member undertakes to take steps,
according to its national circumstances,
individually and through international
cooperation, to achieve progressively comp-
rehensive social security protection for
seafarers.
3. Each Member shall ensure that seafarers
who are subject to its social security legisla-
tion, and, to the extent provided for in its
national law, their dependants, are entitled
to benefit from social security protection no
less favourable than that enjoyed by shore-
workers.
Standard
Standard A4.5 – Social security
1. The branches to be considered with a view
to achieving progressively comprehensive
social security protection under Regulation
4.5 are: medical care, sickness benefit,
unemployment benefit, old-age benefit,
employment injury benefit, family benefit,
maternity benefit, invalidity benefit and
survivors' benefit, complementing the
protection provided for under Regulations
4.1, on medical care, and 4.2, on shipowners'
5. Ansvarig personal i hamn och ombord på
fartyg bör sträva efter att underlätta
landpermission för sjömännen snarast
möjligt efter det att fartyget gått i hamn.
Regel
Regel 4.5 – Socialförsäkring
Syfte: Att säkerställa att sjömännen får tillgång
till socialförsäkringsskydd
1. Varje medlemsstat skall se till att alla
sjömän och, i den mån detta föreskrivs i dess
nationella lag, personalens anhöriga har
tillgång till socialförsäkringsskydd enligt
koden, utan att detta påverkar de eventuella
förmånligare villkor som avses i artikel 19
punkt 8 i stadgan.
2. Varje medlemsstat åtar sig att på sina
nationella villkor, individuellt och i
samarbete med andra stater, successivt ordna
ett fullständigt socialförsäkringsskydd för
sjömän.
3. Varje medlemsstat skall se till att sjömän
som lyder under dess lagstiftning om social-
försäkring och, i den mån det föreskrivs i
dess nationella lag, personalens anhöriga, är
berättigade till socialförsäkringsskydd som
inte är mindre förmånligt än det som
landbaserad personal har.
Standard
Standard A4.5 – Socialförsäkring
1. De områden där det bör övervägas att
successivt införa ett fullständigt social-
försäkringsskydd enligt regel 4.5 är: hälso-
och sjukvård, förmåner vid sjukdom,
förmåner vid arbetslöshet, förmåner vid
ålderdom, förmåner vid arbetsskada, familje-
förmåner, förmåner vid moderskap, för-
måner vid invaliditet och förmåner till
efterlevande, som komplettering av det
skydd som ges enligt regel 4.1 om hälso- och
Prop. 2011/12:35
Bilaga 1
184
liability, and under other titles of this
Convention.
2. At the time of ratification, the protection
to be provided by each Member in
accordance with Regulation 4.5, paragraph 1,
shall include at least three of the nine
branches listed in paragraph 1 of this
Standard.
3. Each Member shall take steps according
to its national circumstances to provide the
complementary social security protection
referred to in paragraph 1 of this Standard to
all seafarers ordinarily resident in its
territory. This responsibility could be
satisfied, for example, through appropriate
bilateral or multilateral agreements or
contribution-based systems. The resulting
protection shall be no less favourable than
that enjoyed by shoreworkers resident in
their territory.
4. Notwithstanding the attribution of
responsibilities in paragraph 3 of this
Standard, Members may determine, through
bilateral and multilateral agreements and
through provisions adopted in the
framework of regional economic integration
organizations, other rules concerning the
social security legislation to which seafarers
are subject.
5. Each Member's responsibilities with
respect to seafarers on ships that fly its flag
shall include those provided for by
Regulations 4.1 and 4.2 and the related
provisions of the Code, as well as those that
are inherent in its general obligations under
international law.
6. Each Member shall give consideration to
the various ways in which comparable
benefits will, in accordance with national law
and practice, be provided to seafarers in the
absence of adequate coverage in the
branches referred to in paragraph 1 of this
Standard.
7. The protection under Regulation 4.5,
paragraph 1, may, as appropriate, be contain-
ed in laws or regulations, in private schemes
or in collective bargaining agreements or in a
combination of these.
sjukvård och 4.2 om redarens ansvar, och i
andra kapitel i denna konvention.
2. Vid tidpunkten för ratifikation skall det
skydd som varje medlemsstat skall tillhanda-
hålla enligt regel 4.5 punkt 1 innefatta minst
tre av de nio områden som listas i punkt 1 i
denna standard.
3. Varje medlemsstat skall vidta åtgärder
enligt sina nationella villkor för att ge det
kompletterande socialförsäkringsskydd som
avses i punkt 1 i denna standard till alla sjö-
män som vanligtvis bor på dess territorium.
Detta ansvar kan exempelvis uppfyllas
genom lämpliga bilaterala eller multilaterala
avtal eller avgiftsbaserade system. Det skydd
som ges får inte vara mindre förmånligt än
det som landbaserad personal som bor på
dess territorium har.
4. Trots tilldelningen av uppgifter i punkt 3 i
denna standard får medlemsstater, genom
bilaterala och multilaterala avtal och genom
regler som antagits inom regionala organisa-
tioner för ekonomisk integration, fastställa
andra regler om den socialförsäkringslags-
tiftning som sjömännen lyder under.
5. Varje medlemsstats skyldigheter gente-
mot sjömän på fartyg som för dess flagg
skall innefatta de som föreskrivs i reglerna
4.1 och 4.2 och motsvarande bestämmelser i
koden, samt de som ingår i dess allmänna
skyldigheter enligt internationell lag.
6. Varje medlemsstat skall överväga olika
sätt att i brist på tillräcklig täckning inom de
områden som nämns i punkt 1 i denna
standard ge sjömän likvärdiga förmåner
enligt nationell lag och praxis.
7. Skyddet enligt regel 4.5 punkt 1 får i
tillämpliga fall inrymmas i lagar eller andra
författningar, privata system, kollektivavtal
eller en kombination av dessa.
Prop. 2011/12:35
Bilaga 1
185
8. To the extent consistent with their
national law and practice, Members shall
cooperate, through bilateral or multilateral
agreements or other arrangements, to ensure
the maintenance of social security rights,
provided through contributory or non-
contributory schemes, which have been
acquired, or are in the course of acquisition,
by all seafarers regardless of residence.
9. Each Member shall establish fair and
effective procedures for the settlement of
disputes.
10. Each Member shall at the time of
ratification specify the branches for which
protection is provided in accordance with
paragraph 2 of this Standard. It shall
subsequently notify the Director-General of
the International Labour Office when it
provides social security protection in respect
of one or more other branches stated in
paragraph 1 of this Standard. The Director-
General shall maintain a register of this
information and shall make it available to all
interested parties.
11. The reports to the International Labour
Office pursuant to article 22 of the
Constitution, shall also include information
regarding steps taken in accordance with
Regulation 4.5, paragraph 2, to extend
protection to other branches.
Guideline
Guideline B4.5 – Social security
1. The protection to be provided at the time
of ratification in accordance with Standard
A4.5, paragraph 2, should at least include the
branches of medical care, sickness benefit
and employment injury benefit.
2. In the circumstances referred to in
Standard A4.5, paragraph 6, comparable
benefits may be provided through insurance,
bilateral and multilateral agreements or
other effective means, taking into
consideration the provisions of relevant
collective bargaining agreements. Where
such measures are adopted, seafarers covered
by such measures should be advised of the
8. I den mån det är förenligt med medlems-
staternas nationella lag och praxis skall de
genom bilaterala eller multilaterala avtal eller
andra arrangemang samarbeta för att upp-
rätthålla den rätt till socialförsäkring,
avgiftsfinansierad
eller
inte
avgifts-
finansierad, som alla sjömän oberoende av
bostadsort har fått eller håller på att få.
9. Varje medlemsstat skall inrätta rättvisa
och effektiva förfaranden för att lösa tvister.
10. Medlemsstaterna skall vid tidpunkten för
ratifikation ange de områden för vilka skydd
ges enligt punkt 2 i denna standard. De skall
sedan meddela generaldirektören för
Internationella arbetsbyrån när de tillhanda-
håller socialförsäkringsskydd inom ett eller
flera av de områden som anges i punkt 1 i
denna standard. Generaldirektören skall
hålla ett register över dessa uppgifter som
skall vara tillgängligt för alla berörda parter.
11.
Rapporterna
till
Internationella
arbetsbyrån enligt artikel 22 i stadgan skall
också innefatta uppgifter om åtgärder som
vidtagits enligt regel 4.5 punkt 2, för att
utsträcka skyddet till andra områden.
Anvisning
Anvisning B4.5 – Socialförsäkring
1. Det skydd som skall tillhandahållas vid
tidpunkten för ratifikation enligt standard
A4.5 punkt 2, bör minst innefatta områdena
hälso- och sjukvård, förmåner vid sjukdom
och förmåner vid arbetsskada.
2. Under de omständigheter som avses i
standard A4.5 punkt 6, får likvärdiga
förmåner ges genom försäkring, bilaterala
och multilaterala avtal eller på annat
verksamt sätt, varvid man bör ta hänsyn till
bestämmelserna i gällande kollektivavtal.
Där sådana åtgärder vidtas bör den sjöman
som omfattas få information om på vilket
sätt socialförsäkringsskydd kommer att
Prop. 2011/12:35
Bilaga 1
186
means by which the various branches of
social security protection will be provided.
3. Where seafarers are subject to more than
one national legislation covering social
security, the Members concerned should
cooperate in order to determine by mutual
agreement which legislation is to apply,
taking into account such factors as the type
and level of protection under the respective
legislations which is more favourable to the
seafarer concerned as well as the seafarer's
preference.
4. The procedures to be established under
Standard A4.5, paragraph 9, should be
designed to cover all disputes relevant to the
claims of the seafarers concerned,
irrespective of the manner in which the
coverage is provided.
5. Each Member which has national
seafarers, non-national seafarers or both
serving on ships that fly its flag should
provide the social security protection in the
Convention as applicable, and should
periodically review the branches of social
security protection in Standard A4.5,
paragraph 1, with a view to identifying any
additional branches appropriate for the
seafarers concerned.
6. The seafarers' employment agreement
should identify the means by which the
various branches of social security
protection will be provided to the seafarer
by the shipowner as well as any other
relevant information at the disposal of the
shipowner, such as statutory deductions
from the seafarers' wages and shipowners'
contributions which may be made in
accordance with the requirements of
identified authorized bodies pursuant to
relevant national social security schemes.
7. The Member whose flag the ship flies
should, in effectively exercising its
jurisdiction over social matters, satisfy itself
that
the
shipowners'
responsibilities
concerning social security protection are
met, including making the required
contributions to social security schemes.
tillhandahållas på de olika områdena.
3. När sjömän lyder under fler än en
nationell lagstiftning om socialförsäkring
bör berörda medlemsstater gemensamt i
ömsesidiga avtal fastställa vilken som skall
tillämpas, med beaktande av vilken art och
nivå på skyddet i respektive lagstiftning som
är förmånligast för den berörda sjömannen,
och sjömannens preferens.
4. De förfaranden som skall fastställas enligt
standard A4.5 punkt 9, bör utformas så att
de omfattar alla tvister som rör den berörda
sjömannens anspråk, oberoende av det sätt
på vilket täckning ges.
5. Varje medlemsstat som har nationell
och/eller icke-nationell sjömän som tjänst-
gör på fartyg som för dess flagg bör till-
handahålla det socialförsäkringsskydd som
gäller enligt konventionen, och bör då och
då se över områdena för detta i standard
A4.5 punkt 1 för att ta fram eventuella
ytterligare områden som är av intresse för
den berörda sjömannen.
6. I sjömännens anställningsavtal bör anges
det sätt på vilket redaren skall ställa
socialförsäkringsskydd inom de olika
områdena till sjömännens förfogande och
eventuella andra relevanta uppgifter som
redaren har tillgång till, exempelvis obliga-
toriska avdrag från sjömännens lön och
redarbidrag som kan göras enligt kraven från
angivna bemyndigade organ enligt relevanta
nationella socialförsäkringssystem.
7. När den medlemsstat vars flagg fartyget
för utövar sin jurisdiktion i sociala frågor,
bör den se till att redarna uppfyller sina
skyldigheter med avseende på social-
försäkringsskydd, bland annat att de gör de
inbetalningar till socialförsäkringssystemen
som krävs.
Prop. 2011/12:35
Bilaga 1
187
Title 5. Compliance and Enforcement
1. The Regulations in this Title specify each
Member's responsibility to fully implement
and enforce the principles and rights set out
in the Articles of this Convention as well as
the particular obligations provided for under
its Titles 1, 2, 3 and 4.
2. Paragraphs 3 and 4 of Article VI, which
permit the implementation of Part A of the
Code through substantially equivalent
provisions, do not apply to Part A of the
Code in this Title.
3. In accordance with paragraph 2 of Article
VI, each Member shall implement its
responsibilities under the Regulations in the
manner set out in the corresponding
Standards of Part A of the Code, giving due
consideration
to
the
corresponding
Guidelines in Part B of the Code.
4. The provisions of this Title shall be
implemented bearing in mind that seafarers
and shipowners, like all other persons, are
equal before the law and are entitled to the
equal protection of the law and shall not be
subject to discrimination in their access to
courts, tribunals or other dispute resolution
mechanisms. The provisions of this Title do
not det