Prop. 1983/84:197

om internationellt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom

Prop. 1983/84: 197 Regeringens proposition 1983/84: 197

om internationellt samarbete rörande verkställighet av brottmåls— dom

beslutad den 26 april 1984;

Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i G" bifogade utdrag av regeringsprotokoll ovannämnda dag.

På regeringens vägnar

INGVAR CARLSSON STEN WlCKBOM

1 Anmälan av Iagrådsyttrande

Föredraganden anmäler lagrådets yttrande' över förslag till lag Om änd- ringi lagen (1972:260) om internationellt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom (IVL).

Föredraganden redogör för lagrådets yttrande och anför.

3 Tillträde till överförandekonventionen

I remissprotokollet harjag förordat att Sverige skall tillträda överföran- dekonventioncn med vissa förbehåll och förklaringar (se nämnda protokoll avsnitt 2.4.2 —2.4.5).

PM om internationellt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom

J USTITI EDEPARTEMENTET

Dnr 2574-83

Sveriges tillträde till konventionen den 21 mars 1983 om överförande av dömda personer.

1 Inledning

Den 28 maj 1970 öppnades för undertecknande en inom Europarådet utarbetad konvention om brottmålsdoms internationella rättsverkningar (brottmålsdomskonventionen). Sverige tillträdde konventionen år 1972 med vissa förbehåll. I samband därmed" ändrades vissa bestämmelser i 2 kap. brottsbalken (BrB) om tillämpningen av svensk lag. Dessutom antogs lagen (19721260) om internationellt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom (prop. 1972z98. JuU 16 och 26. rskr 233 och 285). En närmare redovisning av brottmålsdomskonventionens reglering finns i prop. 1972298 (5. 20—22).

1972 års lag (internationella verkställighetslagen. IVL) innebär att Sveri- ge efter överenskommelse med en främmande stat under vissa förutsätt- ningar kan åta sig att efter framställning verkställa en utländsk brottmåls- dom här i landet. En sådan överflyttning kan avse frihetsberövande på— följd. böter eller förverkande. En förutsättning för att Sverige skall åta sig verkställighet är att den dömde har hemvist i Sverige eller viss annan närmare anknytning till Sverige.

Verkställigheten av en utländsk brottmålsdom här i landet skall enligt IVL i princip föregås av ett domstolsförfarande, efter vilket domstolen skall bestämma en ny påföljd med tillämpning av de svenska påföljdsreg- lerna. Verkställigheten skall ske enligt svenska regler.

Enligt lagen är det också möjligt att från svensk sida begära verkstäl- lighet i främmande stat av svensk brottmålsdom på motsvarande villkor. Det ankommer på kriminalvårdsstyrelsen att pröva en sådan fråga.

Brottmålsdomskonventionen utgör en sådan överenskommelse med främmande stat som avses i IVL, och lagen hari stor utsträckning anpas- sats till konventionens regler. IVL har emellertid inte begränsats till att gälla samarbete med stater som har tillträtt brottmålsdomskonventionen. Överflyttande av verkställighet kan enligt lagen också ske i förhållande till

• Sida 31
•  Original

Prop. 1983/84:197 31

annan stat med vilken Sverige har ingått överenskommelse i ämnet. Om synnerliga skäl föreligger kan en sådan överflyttning anordnas även i andra fall.

Brottmålsdomskonventionen har tillträtts av. förutom Sverige, Dan- mark. Norge. Cypern. Turkiet och Österrike.

Brottmålsdomskonventionen har tillämpats ytterst sparsamt och den kan knappast sägas ha infriat de förväntningar som, inte minst från svenskt håll, ställdes på konventionen i anslutning till dess tillkomst. Bl.a. av dessa skäl har inom Europarådet nyligen utarbetats ytterligare en konven- tion inom området. konventionen om överförande av dömda personer (överförandekonventionen). Den öppnades för undertecknande i Stras- bourg den 21 mars 1983 och träderi kraft den första dagen i den månad som följer efter utgången av en period på tre månader sedan den dag då det tredje dokumentet rörande ratifikation eller annan anslutning har depone- rats.

Den nya konventionen är öppen för tillträde av. förutom europaråds- stater, de övriga stater som medverkat vid dess utarbetande. nämligen USA och Kanada. Sedan konventionen trätt i kraft. kan även andra stater utanför Europarådet inbjudas att ansluta sig. Konventionen har ännu inte tillträtts av någon stat men har undertecknats av Sverige jämte ytterligare 13 stater.

Konventionen i engelsk och fransk originaltext jämte översättning till svenska fogas till denna promemoria som bilaga I. .

I denna promemoria behandlas frågan om Sveriges tillträde till den nya konventionen och om lagstiftning som föranleds därav. Ett förslag till lagändring och ett utkast till verkställighetsföreskrifter är fogade till pro- memorian som bilaga 2 och 3.

2 Gällande svensk rätt m. m.

2.1 Allmänt

Bestämmelserna i brottsbalken (BrB) ger inte svensk myndighet någon allmän befogenhet att verkställa en utländsk brottmålsdom eller att begära verkställighet i annan stat av en brottmålsdom som har meddelats i Sveri- ge. Bestämmelser om detta finns emellertid i särskild lagstiftning.

2.2 Nordiska verkställighetslagen

Genom enhetlig lagstiftning i de nordiska länderna har man gjort det möjligt att inom Norden verkställa domar och beslut i brottmål i annat nordiskt land än domslandet. För Sveriges del är denna fråga reglerad i lagen (1963: 193) om samarbete med Danmark. Finland. Island och Norge angående verkställighet av straff m.m. (NVL) och i kungörelsen

• Sida 32
•  Original

Prop. 1983/84: 197 |, 32

(1963: 194) med vissa föreskrifter rörande tillämpningen av nämnda lag. ' Lagar med huvudsakligen samma innehåll gäller i de övriga nordiska länderna.

Det nordiska samarbetet omfattas i princip av verkställighet av böter. förverkande och fängelse samt anordnande av övervakning för villkorligt dömda, skyddstillsynsdömda och villkorligt frigivna. '

Verkställigheten av frihetsstraff kan på begäran av domslandet ske i det land där den dömde är medborgare eller har sitt hemvist. Domen kan också verkställas i det land där den dömde uppehåller sig, om det med hänsyn till omständigheterna anses lämpligast (5 å och 8 å första stycket). Den dömdes samtycke till överförandet är inte nödvändigt.

Bifalls en framställning om verkställighet av frihetsstraffi Sverige för- vandlas det straff som har ådömts i domslandet till fängelse på lika lång tid (6 å). Därefter verkställs det till fängelse omvandlade straffet som om straffet hade ådömts genom en svensk lagakraftvunnen dom. Verkställig- heten sker sålunda i enlighet med de svenska reglerna i brottsbalken-och lagen (1974: 203) om kriminalvård i anstalt.

I fråga om kriminalvård i frihet innebär NVL att övervakning av den som har blivit villkorligt dömd i Danmark, Finland. Island eller Norge med föreskrift om övervakning eller som blivit villkorligt frigiven efter att i något av dessa länder ha avtjänat ordinärt frihetsstraff kan anordnas i Sverige: Övervakningen av den som genom svensk dom har ådömts skyddstillsyn eller som här har blivit villkorligt frigiven kan också flyttas till annat nordiskt land. Bestämmelser om detta finns i 10—23 åå NVL.

2.3 Internationella verkställighetslagen

När det gäller verkställighet av svenska domar i länder utanför Norden eller verkställighet av utomnordiska brottmålsdomar i Sverige finns som nämnts bestämmelser i IVL. Lagen kompletteras av förordningen (1977: 178) med vissa bestämmelser om internationellt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom.

IVL gäller frihetsberövande påföljder, böter eller förverkande. Lagen tar som framgått i första hand sikte på samarbete med de stater som har tillträtt brottmålsdomskonventionen. Överflyttning av straffverkställighet kan emellertid ske även i förhållande till annan stat. under förutsättning att regeringen på grundval av överenskommelse med staten har förordnat om det. F. n. finns dock inte någon annan överenskommelse av aktuellt slag med främmande stat än brottmålsdomskonventionen.

Även om något förordnande på grundval av en generell överenskom- melse med främmande stat inte har meddelats, får regeringen. om synnerli- ga skäl föreligger i ett särskilt fall. förordna att frihetsberövande påföljd som utomlands har ådömts en svensk medborgare eller en utlänning med hemvist i Sverige skall verkställas i Sverige. På motsvarande" sätt kan-

• Sida 33
•  Original

Prop. 1983/84: 197 33

regeringen förordna att en frihetsberövande påföljd som i Sverige har ådömts en person som är utländsk medborgare eller har sitt hemvist i främmande stat får verkställas i den främmande staten.

Som förutsättningar för att en dom som har meddelats i en stat som har tillträtt brottmålsdomskonventionen skall få verkställas i Sverige gäller enligt IVL till en början att domen har vunnit laga kraft. att påföljden får verkställas i den främmande staten. att den gärning som påföljden avser motsvarar brott enligt svensk lag liksom att gärningsmannen, om gärning- en hade begåtts här i landet, skulle ha kunnat ådömas påföljd för brottet. Vid sistnämnda prövning beaktas inte bestämmelserna om straffmyndig- hetsålder. Vidare fordras i princip antingen att den dömde har sitt hemvist i Sverige eller också att verkställighet här kan antas förbättra möjligheterna till hans återanpassning. Verkställighet här i landet kan emellertid också ske, om påföljden avser frihetsberövande och kan verkställas här i sam- band med verkställighet av annan sådan påföljd eller om Sverige är den dömdes ursprungliga hemland.

Slutligen krävs det att verkställigheten är förenlig med principerna för rättsordningen i Sverige och inte strider mot Sveriges internationella för- pliktelser, att den dömde inte har lagförts för gärningen i Sverige och i princip inte heller i någon annan främmande stat än den som gjort fram- ställningen samt att verkställigheten inte strider mot brottmålsdomskon- ventionen.

Framställning om verkställighet kan dessutom avslås bl.a. om gärningen utgör ett politiskt eller militärt brott. om den är föremål för förundersök- ning eller åtal i Sverige. om gärningen inte har begåtts i den stat. där påföljden har bestämts, om den dömde vid tiden för brottet inte har fyllt 15 år, samt om brottet enligt svensk rätt skulle ha varit preskriberat. I dessa fall är emellertid avslag inte obligatoriskt.

I fråga om förfarandet gäller i stora drag följande. Framställning om verkställighet görs hos utrikesdepartementet. Om re- geringen inte omedelbart avslår framställningen. skall den överlämnas till ' riksåklagaren för vidare handläggning. Denne gör ansökan till rätten om prövning av framställningen.

Rätten avgör saken genom dom-. Den dömde skall höras personligen. om han begär det. Är han berövad friheten i domslandet kan förhandling dock äga rum i hans frånvaro: målet får dock inte avgöras slutligt utan att han har blivit hörd personligen. Rätten. som inte får pröva om den dömde är skyldig till brottet, bestämmer ny påföljd enligt vad som är föreskrivet i svensk lag om påföljd för motsvarande brott. I fråga om frihetsberövande påföljd gäller att påföljden inte får vara strängare än i domen, även om den ådömda påföljden är lindrigare än den lindrigaste påföljd som ”enligt svensk lag kan följa på brottet. Vid bestämmandet av påföljd skall den dömde räknas till godo dels vad han kan ha utstått av den påföljd som ådömts

3 Riksdagen 1983/84. ] sam/. Nr 197

• Sida 34
•  Original

Prop. 1983/84: 197 . 34

genom den utländska domen dels den tid under vilken han varit anhållen eller häktad för brottet.

Om framställningen avser endast böter eller förverkande. kan riksåkla- garen pröva framställningen och utfärda strafföreläggande.

IVL innehåller också regler om tvångsåtgärder för det fall då en stat som har tillträtt brottmålsdomskonventionen begär verkställighet av påföljd. Den dömde kan då under vissa förutsättningar anhållas. häktas eller med- delas reseförbud. Har egendom förklarats förverkad. kan den tas i beslag.

Beträffande s. k. utevarodomar finns särskilda bestämmelser om möjlig- het för den dömde att begära omprövning av domen.

Verkställigheten i Sverige sker i enlighet med svensk lag. Den skall upphöra om domslandet beviljat nåd eller amnesti eller tagit upp brottmåls- domen till ny prövning eller om det i den staten har meddelats annat beslut som medför att den ådömda påföljden inte längre får verkställas.

IVL innehåller också vissa bestämmelser om verkställighet i Sverige av påföljder som har ådömts i stater vilka inte tillträtt brottmålsdomskonven- tionen.

Fråga om verkställighet i främmande stat av här i landet ådömd påföljd upptas i de fall då generell överenskommelse föreligger av kriminalvårds- styrelsen såvitt gäller frihetsberövande påföljder och av riksskatteverket i fråga om böter och förverkande. Framställning får inte göras, om hinder mot verkställighet av en utländsk dom i Sverige i motsvarande situation skulle ha förelegat. Inte heller får framställning göras beträffande påföljd som innebär överlämnande till särskild vård. Om den dömde är svensk medborgare och det är fråga om en frihetsberövande påföljd krävs att han inte motsätter sig åtgärden.

Framställningen inges till utrikesdepartementet som vidarebefordrar den till behörig myndighet i den främmande staten. Sedan framställningen vidarebefordrats får verkställighet av den påföljd som avses med verkstäl- ligheten inte påbörjas i Sverige, om den dömde inte är häktad. Om fram- ställningen återkallas eller avslås, kan dock påföljden verkställas i Sverige. I IVL finns också särskilda bestämmelser om överförande av den dömde till den främmande staten.

Enligt gemensamma bestämmelser i IVL är Stockholms tingsrätt laga domstol i mål eller ärende enligt lagen. Vidare gäller bl. a. att talan mot kriminalvårdsstyrelsens beslut enligt lagen förs hos regeringen genom be- svär. Från lagens tillämpningsområde är uttryckligen undantagna frågor om verkställighet eller annan åtgärd som regleras genom NVL.

2.4 Brottsbalken

Med anledning av Sveriges tillträde till brottmålsdomskonventionen ändrades bestämmelserna i 2 kap. BrB om tillämpligheten av svensk lag. Bl.a. infördes en ny paragraf — 5 a å — enligt vilken en utländsk brott-

• Sida 35
•  Original

Prop. 1983/84: 197 i 35

målsdom under vissa förutsättningar utgör hinder för ny rättegång här i landet om ansvar för samma gärning. Lagrummet tar. efter en ändring är l976. sikte på bl. a. domar meddelade såväl i stater som tillträtt brottmåls- domskonventionen som i stater vilka tillträtt 1972 års lagföringskonvention ("se avsnitt 2.6.3).

Har ansvarsfrågan prövats genom lagakraftägande dom i den stat där gärningen har förövats eller i en stat som har tillträtt någon av de angivna konventionerna, får sålunda enligt första stycket av den aktuella paragra- fen lagföring här i landet inte ske. om den tilltalade har frikänts från ansvar eller förklarats skyldig till brottet utan att påföljd har ådömts. Detsamma gäller om ådömd påföljd har verkställts i sin helhet eller verkställigheten pågår eller om ådömd påföljd har bortfallit enligt lagen i den främmande staten.

Från det nu angivna förbudet mot lagföring görs i andra stycket vissa undantag. Om inte lagföringen i den främmande staten har skett på begäran av svensk myndighet. utgör sålunda den utländska domen inte hinder mot lagföring i fråga om brott som har begåtts eller kan antas vara begånget här i landet. brott som har förövats mot Sverige. svensk kommun eller annan menighet eller svensk allmän inrättning. brott som avses i 2 kap. 3 %$ 5 BrB ("bl.a. kapning av luftfartyg) och brott för vilket det lindrigaste straffet enligt svensk lag är fyra år eller däröver.

Enligt tredje stycket krävs förordnande av regeringen eller den regering- en bemyndigar för att åtal här i landet skall få väckas för brott som omfattas av tidigare meddelad dom i främmande stat i fall då inte hinder. mot lagföring föreligger enligt-första eller andra stycket.

2.5 Internationellt samarbete rörande kriminalvård i frihet

Genom lagen (1978: 801) om internationellt samarbete rörande kriminal- vård i frihet har öppnats möjlighet att under vissa förutsättningar i Sverige verkställa en utländsk dom i brottmål som innebär kriminalvård i frihet. Personer med hemvist i Sverige som åtalas utomlands kan därmed dömas till en påföljd motsvarande skyddstillsyn under hänvisning till att påföljden kan verkställas i hemlandet. På motsvarande sätt kan en svensk dom på skyddstillsyn som har meddelats någon med hemvist utomlands verkstäl- las i den dömdes hemland. Lagen tar också sikte på personer som har dömts till frihetsberövande påföljd och därefter frigivits villkorligt eller annars överförts till kriminalvård utom anstalt. Det är i sådana fall möjligt att anordna övervakning m.m. i det land där den dömde har hemvist.

Lagen bygger på en inom Europarådet utarbetad konvention den 30 november 1964 om övervakning av villkorligt dömda eller villkorligt fri- givna personer (övervakningskonventionen) och kan tillämpas i förhållan- .de till de stater som har tillträtt konventionen. Dessa stater är f. n.. för- utom Sverige, Belgien. Frankrike. Italien. Luxemburg och Österrike. På

• Sida 36
•  Original

Prop. 1983/84: 197 36

motsvarande sätt som IVL avses emellertid lagen bli tillämplig även på andra överenskommelser i ämnet som Sverige kan komma att ingå. Vidare ' finns även enligt den nu berörda lagen möjlighet för regeringen att. om synnerliga skäl föreligger. förordna om verkställighetssamarbete i ett sär- skilt fall utan att generell överenskommelse föreligger.

2.6 Vissa andra former för internationellt samarbete i brottmål

2.6.1 Utlämning

_ Sverige har tillträtt den europeiska utlämningskonventionen den 13 de- cember 1957 och har dessutom särskilda utlämningsavtal med vissa stater. Bestämmelser om utlämning finns dels i lagen (1957: 668) om utlämning för brott (allmänna utlämningslagen), dels i lagen (1959: 254) om utlämning för brott till Danmark. Finland. Island och Norge (nordiska utlämningsla- gen)_

Enligt allmänna utlämningslagen kan regeringen besluta att den som i främmande stat är misstänkt. tilltalad eller dömd för där straffbelagd gärning och som uppehåller sig här i landet skall utlämnas till den främ- mande staten. Svensk medborgare får dock inte utlämnas. Det brott för vilket utlämning begärs måste motsvara brott för vilket enligt svensk lag är stadgat fängelse i mer än ett år. Begärs utlämning på grund av en dom, måste den ådömda påföljden utgöra frihetsstraff eller annat omhänderta- gande i minst fyra månader. Utlämning får dock ske även för mindre aIIVarligt brott. om utlämning samtidigt begärs för flera brott och ett av dem uppfyller de angivna kraven på svårighetsgrad. En särskild regel finns för fall då gemensam påföljd har ådömts.

Utlämning får inte ske för politiska eller militära brott och får inte heller avse person som därigenom på grund av sin härstamning. tillhörighet till viss samhällsgrupp. religiösa eller politiska uppfattning eller eljest på grund av politiska förhållanden riskerar att utsättas för förföljelse. Om det häri landet har meddelats dom beträffande det uppgivna brottet eller. med stöd av 20 kap. 7 & rättegångsbalken(RB) eller annan motsvarande be- stämmelse. har meddelats beslut att inte åtala brottet eller om preskription har inträtt enligt svensk lag. får utlämning inte ske. Utlämningsförbud gäller också under vissa förutsättningar. om ansvarsfrågan har prövats genom lagakraftägande dom i annan stat än den som gjort utlämningsfram- ställningen och brottet är förövat i den förstnämnda staten eller denna stat har tillträtt den europeiska utlämningskonventionen. brottmålsdomskon- ventionen eller 1972 års lagföringskonvention (betr. sistnämnda konven- tion se nedan under 2.6.3).

När utlämning beviljas. skall i tillämpliga delar vissa i lagen angivna villkor ställas upp. såsom att den utlämnade inte annat än under vissa särskilda förutsättningar får dömas för annat före utlämningen begånget brott än det som utlämningen avser och inte dömas till döden.

• Sida 37
•  Original

Prop. 1983/84: 197 37

Framställning om utlämning skall ske på diplomatisk väg. Avslås inte ansökningen. överlämnas ärendet till RÅ för utredning. Häktning och andra tvångsmedel får vid behov användas. Om den som begärs utlämnad samtyckt till att lämnas ut. redovisar RÅ utredningen till regeringen. som då direkt kan besluta i frågan. I annat fall överlämnar RÄ sin utredning till högsta domstolen (HD). som har att pröva om utlämning kan beviljas. Sedan HD:s beslut meddelats beslutar regeringen om utlämning skall ske. Har HD funnit hinder möta mot utlämning. är regeringen bunden därav.

Den som i främmande stat är efterlyst för brott som kan föranleda utlämning får i avvaktan på framställning om utlämning anhållas eller åläggas reseförbud.

Enligt nordiska utlämningslagen kan även svensk medborgare utlämnas, om han sedan två år vistas i den ansökande staten eller gärningen är av viss allvarligare'beskaffenhet. I övrigt gäller bl. a. att utlämning inte får ske för enbart bötesbrott. Utlämning kan under vissa förutsättningar ske även för politiskt brott. Vid utlämning inom Norden krävs i vissa fall medgivande av regeringen för att den utlämnade skall få dömas för andra brott som har begåtts före utlämningen. Det gäller här fall då den utlämnade är svensk medborgare eller då det är fråga om politiskt brott.

Framställning om utlämning enligt nordiska utlämningslagen skall göras av polis- eller åklagarmyndighet i den ansökande staten antingen hos RÅ eller. om gärningsmannens uppehållsort här i landet är känd. direkt hos stats- eller distriktsåklagare. Åklagaren har att skyndsamt utreda ärendet och kan under vissa förutsättningar besluta om utlämning, när den som begärs utlämnad har samtyckt. Annars avgörs — utom i vissa undantagsfall — frågan av RÅ. om den är uppenbar. Är detta inte förhållandet beslutar regeringen. HD kan höras i ärendet, om det finns särskilda skäl.

2.6.2 Trafikbrottskonventionen

] syfte att genom internationellt samarbete öka möjligheterna att effek- tivt och smidigt beivra trafikbrott som har begåtts av trafikant vid tillfällig vistelse utanför hemlandet har inom Europarådet utarbetats en konvention om straff för vägtrafikbrott. vilken tillträtts av Sverige (trafikbrottskonven- tionen). Konventionen öppnades för undertecknade den 30 november 1964 och har hittills tillträtts av — förutom Sverige — Cypern. Danmark och Frankrike.

I konventionen ges regler om lagföring för trafikbrott och verkställighet av dom beträffande sådana brott i fall då gärningsmannen har sitt hemvist i annan konventionsstat än den stat där brottet har begåtts. Hemviststatcn förpliktas att på begäran av gämingsstaten pröva frågan om lagföring för brottet eller att på begran av gämingsstaten verkställa dom som har med- delats i den staten.

Hemviststatens egen lag skall tillämpas när den staten har övertagit lagföring eller verkställighet. Konventionen förutsätter sålunda i första

• Sida 38
•  Original

Prop. 1983/84:197 38

hand att hemviststatcns egen trafikstraffrätt har sådant innehåll att den kan tillämpas på brott som begås utomlands. Men konventionen förpliktar dessutom hemviststaten att i vissa fall lägga de trafikregler som gäller på gärningsorten till grund för den straffrättsliga bedömningen.

När framställning om lagföring har gjorts får gämingsstaten inte längre vidta åtgärder mot gärningsmannen för att beivra brottet. Gärningsstaten får emellertid tillbaka sin behörighet i detta hänseende. om hemviststaten inte vidtar någon åtgärd i konventionens mening eller om gämingsstaten återkallar framställningen på vissa grunder.

Vid sin anslutning till trafikbrottskonventionen har Sverige godtagit dess bestämmelser om lagföring men gjort förbehåll mot reglerna om överfö- rande av verkställighet. Sådant överförande kan dock även beträffande trafikbrott komma i fråga i förhållande till stat som har tillträtt brottmåls- konventionen enligt reglerna i den konventionen.

I samband med beslutet om tillträde till trafikbrottskonventionen antogs en särskild lag (1971 : 965) om straff för trafikbrott som begåtts utomlands. Lagen innehåller bl.a. en föreskrift om att samtliga bestämmelseri lagen (1951: 649) om straff för vissa trafikbrott skall gälla även i fråga om brott som har begåtts utomlands.

2.6.3 Lagföringskonventioner:

Inom Europarådet har utarbetats en konvention om överförande av lagföring i brottmål (lagföringskonventionen), som öppnades för under- tecknande den 15 maj 1972. Syftet med denna konvention är att bereda" medlemsstaterna möjlighet att i varje särskilt fall förlägga lagföringen för ett brott till den stat där det med hänsyn till samtliga omständigheter framstår som mest ändamålsenligt att den äger rum. I samband med beslutet om Sveriges tillträde till konventionen (prop. 1975/76: 3. JuU 14, rskr 22) antog riksdagen en lag (1976: 19) om internationellt samarbete rörande lagföring för brott (internationella lagföringslagen). Denna lag innebär att Sverige hos stat. som har tillträtt lagföringskonventionen. kan göra framställning om överförande av lagföring för brott mot svensk lag. En förutsättning är därvid bl.a. att den misstänkte har hemvist i den främmande staten eller annan närmare anknytning dit. Enligt lagen kan överförande av lagföring också ske efter det att dom har meddelats här. Detta gäller dock endast om domen inte kan verkställas och Utlämningsför- farande inte heller kan komma till stånd. Framställning om överförande av lagföring medför enligt lagen hinder mot att åtal väcks här. Har åtal hunnit väckas medför framställningen rättegångshinder. På motsvarande sätt medför en framställning om överförande av lagföring att en här i landet meddelad dom inte får verkställas. Framställningen medför även att tiden för åtalspreskription här förlängs med sex månader.

Enligt lagen är det också möjligt för en annan stat. som har tillträtt lagföringskonventionen. att i Sverige begära lagföring för brott enligt dess

• Sida 39
•  Original

Prop. 1983/84: 197 39

lag på motsvarande villkor. Vid prövningen av en sådan framställning upprätthålls i princip kravet på dubbel straffbarhet. dvs. lagföringen får föras över bara om gärningen skulle ha varit ett brott enligt svensk lag. om den hade begåtts häri landet. Kommer lagföring till stånd här. skall svensk strafflag tillämpas.

Lagföringskonventionen har tillträtts av — förutom Sverige — Cypern, Danmark, Norge. Turkiet och Österrike.

2.6.4 Terrorismkomtentionen

I den europeiska konventionen den 27 januari 1977 om bekämpande av terrorism har de avtalsslutande parterna åtagit sig att antingen tillmötesgå begäran från annan konventionsstat om utlämning av någon som har begått terrordåd av visst angivet slag eller att själv vidta åtgärder för lagföring av honom.

Enligt konventionen får en konventionsstat inte vägra utlämning för ett sådant brott under hänvisning till att brottet är politiskt. Konventionen innebär också att konventionsstaterna skall lämna varandra rättsligt biträ— de när det gäller straffrättsliga förfaranden mot personer som gjort sig skyldiga till terrordåd. Sverige har vid sitt tillträde till konventionen år 1977 gjort förbehåll som innebär att Sverige behåller nuvarande möjlighet att vägra utlämning för politiska brott (prop. 1976/772124, JuU 36. rskr 330). Utnyttjar Sverige sin möjlighet att vägra utlämning blir emellertid Sverige förpliktat att sörja för lagföring här i landet.

Terrorismkonventionen har tillträtts av. förutom Sverige. 13 andra euro- parådsstater.

3 Konventionen om överförande av dömda personer

Syftet med 1983 års konvention är att underlätta överförandet av ut- ländska intagna till hemlandet genom att erbjuda en enkel och lättillämplig ordning för en sådan procedur. Konventionen är avsedd att komplettera 1970 års brottmålsdomskonvention, som ansetts vara förenad med vissa brister. Den har ratificerats av endast ett fåtal medlemsländer i Europarå— det, och det förfarande som föreskrivs i konventionen anses innebära en alltför komplicerad och utdragen procedur. Genom den- nya konventionen har man försökt skapa en enhetlig. snabb och flexibel mekanism för att utländska intagna skall kunna avtjäna sina straff i hemlandet.

Den nya konventionen skiljer sig från brottmålsdomskonventionen hu- vudsakligen i fem avseenden.

— Förfarandet är enklare. vilket skall göra den praktiska tillämpningen

lättare. . — Överförande av straffställighet får begäras inte bara av domslandet utan också av den stat som önskar överta verkställigheten.

• Sida 40
•  Original

Prep. 1983/84:197 40

— Överförande förutsätter den dömdes medgivande. — Konventionen drar endast upp ramen för ett överförandeförfarande. Den innebär inget tvång för parterna att bifalla en begäran om överfö- rande. Konventionen innehåller därför inte i samma utsträckning som brottsmålsdomskonventionen en uppräkning av de grunder som får åberopas till stöd fö.r en vägran att medge överförande.

— Konventionen är avsedd att kunna tillträdas även av stater utanför

' Europarådet. När det gäller andra sådana stater än dem som har deltagit

i utarbetandet av konventionen (USA och Kanada) krävs inbjudan efter beslut med särskild majoritet av Europarådets ministerkommitté. Konventionen består av 25 artiklar. Art. 1—2 innehåller definitioner och grundläggande principer. I art. 3 anges förutsättningarna för ett överfö- rande av straffverkställighet. Art. 4—6 innehåller bestämmelser om de upplysningar och det dokumentationsmaterial parterna är skyldiga att läm- na varandra när ett överförande är aktuellt. I art. 7 understryks att den dömdes medgivande skall _vara frivilligt. och staterna åläggs att särskilt sörja för det. Art. 8—9 innehåller regler om de rättsliga följderna av ett överförande när det gäller verkställighet av den påföljd överförandet avser. I art. 10—11 redogörs närmare för de alternativ som står verkstäl- lighetslandet till buds. fortsatt verkställighet eller omvandling av påfölj- den. Art. 12—13 reglerar rätten för resp. stat att meddela bl. a. nåd och att ompröva det avgörande som verkställigheten avser. Art. 14—15 reglerar frågor kring verkställighetens fullgörande, medan det i art. 16 finns regler om skyldighet för parterna att tillåta transitering av dömda från ett land till ett annat. Art. 17—25 behandlar bl.a. frågor om språk och kostnader. ikraftträdande och konventionens förhållande till andra traktater.

Art. 1 innehåller definitioner av vissa uttryck som används i konven- tionen. Med "sentence" (påföljd) avses sålunda varje straff eller annan åtgärd som bestämts av domstol och som innebär ett frihetsberövande för en begränsad eller obegränsad tid på grund av en brottslig gärning. Till skillnad från brottmålsdomskonventionen är den nya konventionen alltså tillämplig endast i fråga om frihetsberövande påföljder. Sådana påföljder omfattas av konventionen oberoende av om verkställigheten har påbörjats eller inte.

Med ”judgment” (avgörande. dom) avses ett avgörande eller beslut av en domstol som innebär att en påföljd av nyss angivet slag har ådömts. '"Scntencing State" (domslandet) är den stat i vilken en dom har meddelats beträffande en person som kan bli eller har blivit överförd. "Administering State" (verkställighetslandet) är den stat till vilken den dömde kan bli eller har blivit överförd för att påföljden skall bli verkställd.

Enligt art. 2 åtar sig parterna att i största möjliga utsträckning erbjuda varandra samarbete när det gäller överförande av dömda personer enligt konventionen. Den dömde skall enligt samma artikel få anmäla önskemål om överförande såväl till domslandet som till verkställighetslandet. Både

• Sida 41
•  Original

Prop. 1983/84: 197 . 41

domslandet och verkställighetslandet skall kunna göra framställning om överförande. Konventionen avviker som nämnts i detta hänseende från . brottmålsdomskonventionen. enligt vilken endast domslandet kan begära överförande. Den nya konstruktionen har skapats med hänvisning till det intresse hemlandet kan ha av att den dömde återförs, exempelvis av kulturella eller religiösa skäl eller med hänsyn till hans familjeförhållanden eller sociala anknytning i övrigt.

Som nödvändiga förutsättningar för överförande anges i art. 3 att den dömde är medborgare ("national") i verkställighetslandet. att domen har vunnit laga kraft och att den dömde vid tiden för mottagandet av framställ- ningen om överförande har minst sex månader kvar att verkställa, om inte påföljden är tidsobestämd. Vidare krävs det att den dömde eller i förekom- mande fall hans legale ställföreträdare har lämnat sitt samtycke till överför- andet, att den gärning som avses med domen är straffbar också i verkstäl- lighetslandet samt att både domslandet och verkställighetslandet medger överförandet.

I undantagsfall får parterna medge överförande även om den resterande verkställighetstiden understiger sex månader. Sexmånadersregeln har till- kommit mot bakgrund av att den sociala rehabilitering som åsyftats med konventionen inte ansetts få aktualitet vid en kortare strafftid liksom med hänsyn till de kostnader som ett överförande alltid för med sig. Undantags- möjligheten har införts för att ge utrymme för överförande där rehabilite- ring anses möjlig inom en kortare tid eller där kostnaderna är låga, exem- pelvis vid överförande mellan grannländer.

Varje konventionsstat kan när som helst genom en förklaring hos Euro- parådets generalsekreterare. såvitt på staten ankommer, definiera innebör- den av "national” enligt konventionen.

I art. 4 finns bestämmelser om vad som åligger konventionsstaterna när det gäller information till dem som dömts och som kan komma i fråga för överförande av straffverkställighet. Alla sådana dömda skall av domslan- det informeras om innehållet i konventionen. Om den dömde anmäler intresse för överförande av straffverkställigheten skall domslandet infor- mera verkställighetslandet så snart som möjligt efter det att domen har vunnit laga kraft. Underrättelsen skall förutom personuppgifter om den dömde innefatta uppgifter om domen och om verkställigheten.

Om den dömde har begärt överförande hos verkställighetslandet skall domslandet på begäran lämna verkställighetslandet den nyss berörda infor- mationen.

Den dömde skall skriftligen underrättas om de åtgärder som vidtas av domslandet eller verkställighetslandet liksom om de beslut som någondera staten meddelar med anledning av en begäran om överförande.

1 art. 5 finns bestämmelser om formerna för framställningar och svar rörande överförande. Såsom kommunikationskanal anges justitiedeparte- menten i resp. land. Möjlighet finns dock att anmäla att annat organ

• Sida 42
•  Original

Prop. 1983/84: 197 42

kommer att användas. Den. anmodade staten skall genast underrätta den anmodande staten om sitt beslut huruvida man samtycker till det begärda överförandet.

I art. 6 finns bestämmelser om vilka handlingar som konventionsstaterna skall tillställa varandra i ärenden som grundas på konventionen. Verkstäl- lighetslandet skall sålunda alltid på begäran tillställa domslandet bevis om att den dömde är medborgare eller har hemvist i det landet. utdrag ur lagtext utvisande att de gärningar som domen grundas på är straffbara där samt besked huruvida landet. om överförande sker, kommer att fortsätta verkställigheten eller bestämma ny påföljd. Om överförande begärs skall domslandet till verkställighetslandet översända en styrkt kopia av domen, uppgifter om straffverkställigheten och besked om den dömdes samtycke till överförandet. De nämnda uppgifterna kan varje konventionsstat begära av annan stat innan överförande begärs eller beslut fattas om medgivande till ett överförande.

Enligt art. 7 skall domslandet försäkra sig om att den dömde frivilligt och med kännedom om konsekvenserna härav lämnar sitt medgivande till överförandet. Konventionsstaterna skall reglera förfarandet för inhämtan- de av sådant samtycke.

Rättsföljderna av ett överförande behandlas. beträffande domslandet i art. 8, och beträffande verkställighetslandet i art. 9.

Så snart den dömde berövats friheten i verkställighetslandet skall verk- ställigheten i domslandet skjutas upp. Vidare gäller att domslandet inte kan vidta vidare verkställighetsåtgärder om verkställighetslandet anser att på- följden har till fullo verkställts.

I verkställighetslandet skall myndigheterna antingen fortsätta verkstäl- ligheten med den utländska domen som underlag eller genom en domstols- procedur eller ett administrativt förfarande omvandla domen till en påföljd som svarar mot vad som skulle ha kunnat ådömas för samma brott i verkställighetslandet. Verkställigheten skall äga rum enligt verkställighets- landets lag och endast den staten skall vara behörig att fatta beslut om verkställigheten. En konventionsstat kan göra förbehåll beträffande be- handlingen av dem som på grund av sin psykiska status inte kan göras ansvariga för brottet.

Konventionen erbjuder alltså två olika förfaranden, "fortsatt verkstäl- lighet” (continued enforcement) och "påföljdsomvandling" (conversion of sentence). En konventionsstat kan enligt art. 3.3 avge en allmän förklaring att staten utesluter tillämpning av den ena eller andra av de båda procedu- rerna.

[ art. 10 regleras formerna för fortsatt verkställighet.- Verkställighetslan- det skall därvid vara bundet av den rättsliga karaktären och längden av den påföljd som bestämts i domslandet. Om påföljden emellertid inte går—att förena med verkställighetslandets lagstiftning eller om dess lagstiftning kräver det, får verkställighetslandet genom beslut av domstol eller admi-

• Sida 43
•  Original

Prop. 1983/84: 197 43

nistrativ myndighet tillämpa en påföljd enligt den egna lagstiftningen för ett liknande brott. Den påföljden skall så långt som möjligt motsvara den i domslandet ådömda påföljden och får inte innebära en skärpning av denna men inte heller till sin längd överskrida straffmaximum i domslandet. Den procedur som i enlighet härmed kallas "fortsatt verkställighet" är uppen- barligen avsedd även för fall då verkställigheten påbörjas först i verkstäl- lighetslandet.

[ art. 1 1 ges bestämmelser angående påföljdsomvandling. Själva proce- duren förutsätts vara reglerad i verkställighetslandets lag. Verkställighets- landet skall emellertid vara bundet av den bevisprövning som har gjorts i domen. En frihetsberövande påföljd får inte förändras till böter. Den tid som den dömde har avtjänat skall avräknas när längden av en frihetsberö— vande påföljd bestäms. Den dömdes situation får inte försämras och påfölj- den skall inte vara bunden av straffminimum i verkställighetslandet beträf- fande det aktuella brottet. Om proceduren äger rum efter det att den dömde förts till verkställighetslandet. skall detta land sörja för att han i avvaktan på att den genomförs hålls i häkte eller på annat sätt säkerställa hans närvaro.

Enligt art. 12 får varje stat bevilja nåd. amnesti eller omvandling av påföljden i enlighet med sina grundlagar eller annan lagstiftning. Endast domslandet får emellertid enligt art. 13 besluta om ny prövning av domen.

Verkställighetslandet skall enligt art. 14 avsluta verkställigheten så snart den får besked om något beslut eller åtgärd i domslandet som innebär att påföljden inte längre kan verkställas.

I art. 15 ges bestämmelser om information från verkställighetslandet till domslandet rörande verkställigheten.

I art. 16 ges bestämmelser om transitering genom konventionsstats område av dömda personer som enligt konventionens bestämmelser skall avtjäna straffi någon annan konventionsstat.

I art. 17 finns bestämmelser om språk och kostnader. Art. 18—25 slutligen innehåller regler om undertecknande och ikraftträ- dande. om tillträde för stater utanför Europarådet och i övrigt om konven- ' tionens tillämplighet i tid och rum. om förhållandet till andra konventioner och om bl. a. förbehåll m.m.

4 Överväganden och förslag

4.1 Sveriges tillträde till överförandekonventionen '

Till följd bl.a. av de allt livligare kommunikationerna mellan länderna och brottslighetens ökade rörlighet inträffar det allt oftare att brott begås i en annan stat än den där gärningsmannen har sitt hemvist. För svensk del återspeglas detta bl. a. av att en inte oväsentlig andel av de intagna i våra _ kriminalvårdsanstalter är utlänningar som inte är kyrkobokförda i Sverige.

• Sida 44
•  Original

Prop. 1983/84: 197 44

Det förekommer också att svenska medborgare är berövade friheten i utländska fängelser. F. n. finns i utomnordiska häkten och fängelser såvitt känt ett trettiotal svenska medborgare som är häktade eller avtjänar fri- hetsstraff. Strafftiden varierar i dessa fall mellan ett par månader och flera år.

Brottslighetens ökade internationalisering har skapat behov av ett inten- sifierat samarbete mellan staterna när det gäller olika brottsbekämpande åtgärder. däribland verkställighet äv utländska brottmålsdomar. Inom Norden förekommer sedan gammalt ett långtgående samarbete i fråga om domsverksställighet som regleras genom enhetlig lagstiftning. För Sveriges del är huvudbestämmelserna om detta samarbete som nämnts intagna i NVL. Det nordiska samarbete som grundas på denna lag omfattar verk- ställighet av böter. ordinärt frihetsstraff. förverkande på grund av brott samt anordnande av övervakning av villkorligt dömda och villkorligt fri- givna (se avsnitt 2 ).

Under en följd av år har vidare inom Europarådet bedrivits arbete på att få till stånd en omfattande samverkan mellan medlemsstaterna på brottsbe- kämpningens område. Verksamheten har haft som mål att åstadkomma att medlemsstaternas resurser för hindrande och beivrande av brott blir ut- nyttjade på bästa möjliga sätt. Den har dessutom syftat till att tillvarata den brottsliges rättigheter och främja hans återanpassning.

Europarådets arbete på detta område har lett fram till en rad konven— tioner som har tillträtts av Sverige. År 1957 tillkom en konvention om utlämning för brott. som ratificerades av Sverige år 1959. Bestämmelser om rättshjälp i brottmål finns i den s.k. rättshjälpskonventionen från år 1959, som för Sveriges del trädde i kraft år 1968. Den innehåller regler om samverkan beträffande delgivning. bevisupptagning och vissa andra bevis- främjande åtgärder. I 1964 års trafikbrottskonvention. som också har till— trätts av Sverige. finns bestämmelser om samverkan för bl. a. lagföring i fråga om vägtrafikbrott. Sverige har vidare anslutit sig till 1964 års över- vakningskonvention. 1970 års brottmålsdomskonvention. 1972 års lagfö- ringskonvention och 1977 års terrorismkonvention.

Av de nu berörda konventionerna är det i främsta rummet brottmåls- domskonventionen och övervakningskonventionen som reglerar samarbe- te i fråga om domsverkställighet. Enligt brottmålsdomskonventionen och den med anledning av Sveriges tillträde till den konventionen antagna IVL kan Sverige som framgått av den tidigare redogörelsen åta sig att efter framställning verkställa en brottmålsdom som har meddelats i någon kon- ventionsstat och som avser frihetsberövande påföljd. böter eller förver- kande. Det är också möjligt att från svensk sida begära verkställighet i annan konventionsstat av frihetsberövande påföljd, böter eller förver- kande som har ådömts häri landet.

IVL erbjuder möjlighet att förordna om överflyttning av verkställighet även i förhållande till en stat som inte har anslutit sig till brottmålsdoms-

• Sida 45
•  Original

Prop. 1983/84: 197 _ 45

konventionen, såvida Sverige har ingått överenskommelse med staten om verkställighetssamarbete. När synnerliga skäl föreligger kan regeringen slutligen under vissa förutsättningar förordna att verkställigheten av fri- hetsberövande påföljd skall överflyttas i visst konkret fall utan att generell överenskommelse med den främmande staten föreligger.

Enligt den med anledning av Sveriges tillträde till övervakningskonven- tionen antagna lagen (1978: 801) om internationellt samarbete rörande kri- minalvård i frihet kan en utländsk brottmålsdom som innebär kriminalvård i frihet verkställas i Sverige. Vidare kan en svensk dom på skyddstillsyn som meddelas någon med hemvist utomlands verkställas utomlands i den dömdes hemland. Motsvarande gäller i fråga om övervakning efter villkor- lig frigivning (se avsnitt 2).

Vid tillkomsten av brottmålsdomskonventionen ställdes stora förhopp- ningar på denna. Det måste emellertid konstateras att dessa förhoppningar knappast har infriats. Konventionen har hittills tillämpats ytterst sparsamt. Huvudskälet är att så få stater ännu har ratificerat konventionen. Förutom de skandinaviska länderna har bara Cypern. Turkiet och Österrike tillträtt konventionen. I förhållandet mellan Sverige. Norge och Danmark har konventionen haft mycket begränsad betydelse med hänsyn till det enhet- liga system som redan tidigare fanns på det nordiska planet. Det kan f.ö. anmärkas att inte heller övervakningskonventionen har fått någon egentlig praktisk tillämpning för svensk del.

Från svensk sida har i olika sammanhang inom Europarådet kraftigt understrukits vikten av att brottmålsdomskonventionen ratificeras av flera ' stater. När arbetet på den nya konventionen om överförande av dömda personer inleddes. uttrycktes viss tveksamhet från svensk sida. Därvid framhölls bl. a. den olägenhet som det kan tänkas innebära att två europa- rådskonventioner reglerar i huvudsak samma ämne. Gentemot detta har anförts att flera stater tvekar att ratificera brottmålsdomskonventionen eller bedömer detta som otänkbart dels med hänsyn till att den föreskriver en rätt komplicerad procedur och därmed förutsätter ett omfattande in- ternt lagstiftningsarbete. dels därför att konstitutionella skäl i vissa fall lägger hinder i vägen. Man har därför ansett att en ny konvention med annorlunda uppbyggnad ökar förutsättningarna att få till stånd ett funge— rande samarbete mellan europarådsstaterna på det aktuella området. .

Angelägenheten av att samarbetet beträffande överförande av straff- verkställighet mellan Sverige och främmande stater förbättras har bl.a. framhållits flera gånger i den svenska riksdagen. Riksdagen har sålunda behandlat motioner med önskemål om att utlänningar som döms i Sverige i större utsträckning än f.n. bör kunna avtjäna frihetsstraffi sina hemländer. Därvid har riksdagen framhållit att det bl. a. från humanitära synpunkter kan vara av värde att en i Sverige dömd utlänning får möjlighet att avtjäna straffet i sitt hemland. Det har från riksdagens sida understrukits att det sagda i synnerhet gäller i förhållande till länder som har likartade rättssy-

• Sida 46
•  Original

Prop. 1983/84:197 _ 46

stem. Beträffande andra länder kan det enligt riksdagen finnas anledning till försiktighet. Bl.a. måste beaktas skillnader i fråga om den vård och behandling som förekommer (JuU 1981/82z44 s. 9, 1982/83: 25 s. 10).

Mot denna bakgrund finns det naturligtvis anledning att se positivt på varje åtgärd som kan förbättra det internationella samarbetet på det ak- tuella området. Tidigare erfarenheter beträffande europarådskonventioner av näraliggande slag — inte bara brottmålsdomkonventionen utan också övervaknings— och lagföringskonventionerna — ger dock anledning räkna med att det kan ta förhållandevis lång tid innan den nya konventionen får praktisk genomslagskraft. I en del hänseenden har den också fått en annan utformning än man från svensk sida skulle ha önskat. I synnerhet gäller detta det obligatoriska krav som ställs upp på samtycke från den dömdes sida som förutsättning för att straffverkställigheten skall få överföras. Från svensk sida har hävdats att det åtminstone vad gäller utländska intagna som jämte fängelse har dömts till utvisning skulle vara en fördel om straffverkställigheten kunde föras över oberoende av samtycke. men dessa synpunkter har inte vunnit gehör.

När man bedömer värdet av den nya konventionen måste också beaktas risken att den föranleder ytterligare dröjsmål när det gäller ratificering av den äldre konventionen. som i sig har ett större tillämpningsområde efter- som den också är tillämplig på bötesstraff och eftersom den inte kräver att den dömde samtycker till förfarandet. Det har visserligen från svensk sida med skärpa understrukits att den nya konventionen inte bör få tas till intäkt för något sådant dröjsmål. men farhågor i detta hänseende torde inte vara obefogade.

Även om det alltså av olika skäl finns anledning att bedöma den nya konventionens värde med viss försiktighet, torde det stå klart att den kan komma att tillträdas av fler europarådsstater än dem som har tillträtt brottmålsdomskonventionen. Av särskilt värde är att tillträde kan förvän- tas ske också av USA och Kanada. Det kan i anslutning härtill nämnas att det under förberedelsearbetet inför FN:s sjunde kongress om förebyggan- de av brott och behandling av brottslingar har utarbetats ett modellavtal i det nu aktuella ämnet som huvudsakligen bygger på den nya europaråds- konventionen. I en del hänseenden får den nya konventionens lösningar vidare anses innebära sakliga fördelar i förhållande till den äldre.

Det är naturligtvis angeläget för konventionens praktiska effektivitet att den får så bred anslutning som möjligt. I Danmark. Finland och Norge planerar man att tillträda konventionen. Sverige bör inte ställa sig utanför detta samarbete utan ta till vara de möjligheter som konventionen erbjuder till samverkan med andra stater när det gäller överförande av straffverk- ställighet. Det förordas alltså att Sverige tillträder konventionen.

• Sida 47
•  Original

Prop. 1983/84:197 ' 47

4.2 Förbehåll och förklaringar

Överförandekonventionen erbjuder som framgått två olika möjligheter för verkställighetslandet när det gäller verkställighet som har överförts från annan konventionsstat.

Antingen skall verkställigheten ske direkt av den i domslandet ådömda påföljden (art. 9.1.a). Vid denna samarbetsform — s.k. fortsatt verkstäl- lighet — gäller bl.a. att verkställighetslandet i princip är bundet av den påföljdsform och den straffmätning som valts i domslandet (art. 10.1). Om påföljden inte kan jämföras med någon i verkställighetslandet föreskriven påföljd. får en liknande påföljd användas. som så långt som möjligt mot- svarar den ådömda påföljden. Den får inte innebära en skärpning i förhål- lande till den i domslandet ådömda påföljden och inte heller överskrida straffmaximum i verkställighetslandet (art. 10.2).

En annan möjlighet för verkställighetslandet är att efter en domstolspro- cedur eller ett administrativt förfarande omvandla påföljden till en påföljd i verkställighetslandets påföljdssytem (art. 9.1). I sådant fall skall domstolen vara bunden av bevisprövningen i domen. Påföljden får inte ändras till enbart böter. och frihetsberövande som ägt rum i domslandet skall avräk- nas vid straffmätningen. Den nya påföljden får inte innebära någon skärp- ning och skall inte vara bunden av straffminimum i verkställighetslandet för de aktuella brotten (art. 1 1).

Enligt art. 3.3 får en konventionsstat vid tillträdet till konventionen avge förklaring att staten inte kommer att acceptera endera av de båda före- skrivna formerna för verkställighet i dess förhållande till andra stater.

För Sveriges del finns det inte anledning att göra något förbehåll av nyss nämnt slag. Enligt IVL finns i princip utrymme för båda förfarandena. Om man från svensk sida genom förbehåll skulle utesluta tillämpning av endera förfarandet, skulle detta innebära att Sverige inte skulle kunna överföra eller ta emot straffverkställighet i förhållande till en konventionsstat som för sin del uteslutit tillämpning av det andra förfarandet. Detta skulle inverka menligt på värdet av konventionsarbetet. Det kan förutses att bl.a. konstitutionella skäl kommer att göra förbehåll nödvändiga från en del staters sida i aktuellt hänseende. Några sådana skäl föreligger inte för svensk del. Det bör här särskilt anmärkas att det enligt 2 kap. 9 & första stycket andra meningen regeringsformen är uttryckligen medgivet att till Sverige överflytta verkställighet av frihetsberövande påföljd från annan stat utan mellankommande beslut av svensk domstol.

Enligt art. 3.4 får en konventionsstat avge förklaring om hur staten för sin del vid tillämpningen av konventionen kommer att tolka begreppet medborgare ("national”). Vad det närmast gäller är om konventionens bestämmelser skall göras tillämpliga endast på dem som är medborgare i verkställighetslandet eller också på dem som har hemvist i detta land. Sverige har i andra sammanhang — exempelvis i förklaring i anslutning till

• Sida 48
•  Original

Prop. 1983/84: 197 ' 48

den europeiska utlämningskonventionen — gett begreppet ”national" en förhållandevis vidsträckt tolkning. Det får anses vara en fördel om konven— tionen i detta hänseende kan tillämpas i huvudsak på samma sätt som enligt brottmålsdomskonventionen så till vida att en påföljd som i annan stat har ådömts en person med hemvist i Sverige kan verkställas här och att en dom i Sverige mot någon som har hemvist i en konventionsstat kan verkställas i den staten oavsett medborgarskapet.

En förklaring bör därför avges om att det för svensk del med "national” i konventionens mening skall förstås även i verkställighetslandet domici— lierade utlänningar. Därigenom kommer verkställighet att kunna överflyt— tas från Sverige till en annan stat även beträffande en svensk medborgare som har hemvist i sistnämnda stat om i den staten tillämpas motsvarande betraktelsesätt. Detta kan emellertid inte anses inge några betänkligheter, eftersom det enligt konventionen alltid krävs den dömdes samtycke.

Det bör emellertid i sammanhanget anmärkas att det enligt den nya konventionen till skillnad från vad som gäller enligt brottmålsdomskonven- tionen inte är tillräckligt som anknytningsfaktum att verkställigheten kan antas förbättra möjligheterna till anpassning av den dömde eller att frihets- berövandet kan verkställas i samband med annan påföljd. Att en sådan reglering har undvikits i den nya konventionen har samband med intresset att göra tillämpningen av konventionen så enkel som möjligt utan regler som kan bli svåra att tolka i den praktiska tillämpningen.

Enligt art. 5.3 överförandekonventioncn skall framställningar och svar på framställningar sändas resp. mottas av konventionsstaternas justitiede- partement. Detsamma gäller enligt art. 16.3 beträffande framställningar om transitering genom en konventionsstat av den som enligt konventionen skall avtjäna straffi en annan konventionsstat. En konventionsstat får enligt art. 5.3 avge förklaring att den kommer att använda någon annan mellanhand för de angivna meddelandena.

Vid Sveriges tillträde till bl.a. brottmålsdomskonventionen och över- vakningskonventionen avgavs förklaring att framställningar och andra meddelanden för svensk del bör sändas resp. mottas av utrikesdeparte- mentet. Med hänsyn till den praxis som sålunda tillämpas på andra omrä- den bör en sådan förklaring avges också nu.

I art. 9.4 finns en särskild regel som tar sikte på de fall då en påföljd i en konventionsstat har ålagts någon som med hänsyn till sin psykiska status inte har ansetts straffrättsligt ansvarig för en begången brottslig gärning. Om den nationella lagen i sådant fall utgör hinder för en konventionsstat att följa någon av de procedurer som har angetts i det föregående, får denna stat i en särskild förklaring ange vilket förfarande den kommer att tillämpa i den situationen.

1 den situation som avses i art. 9.4 torde som regel någon form av sjukhusvård ha ådömts i den främmande staten. Om det i ett sådant fall uppkommer fråga om att överföra verkställigheten till Sverige. kan uppen-

• Sida 49
•  Original

Prop. 1983/84: 197 49

barligen den procedur som benämns fortsatt verkställighet inte tillämpas. En förklaring bör därför avges från svensk sida om att endast påföljdsom- vandling för vår del kan tillämpas i fall som avses i art. 9.4.

I detta sammanhang bör erinras om de uttalanden som gjordes under förarbetena till IVL angående överflyttning från Sverige av verkställighet av påföljd som innebär att den dömde överlämnas till särskild vård. Efter- som valet av en sådan påföljd träffas efter en starkt individualiserad bedömning och med utgångspunkt i hur de olika vårdformerna har utfor- mats enligt svensk lagstiftning måste det enligt vad som uttalades i proposi- tionen till lagen finnas särskilda garantier för att vårdbehovet kan tillgo- doses på ett ändamålsenligt sätt även i främmande stat. innan överflyttning av verkställighet dit bör få ske. Brottmålsdomskonventionen ansågs inte erbjuda sådana garantier och IVL kom därför enligt 1 & andra stycket ej att avse överlämnande till särskild vård som beslutats av svensk domstol (se prop. 1972198 5. 87).

Inte heller enligt den nya konventionen bör påföljd som innebär över- lämnande till särskild vård överföras från Sverige till främmande stat. Enligt överförandekonventionen är samtycke från såväl domslandet som verkställighetslandet en förutsättning för överförande (art. 3.1 f). Någon skyldighet att från svensk sida överflytta verkställigheten av en här i landet ådömd påföljd kan alltså aldrig uppkomma. I sammanhanget bör emellertid erinras om de möjligheter som i praktiken föreligger att med tillämpning av 18 a & lagen (1966: 293) om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall åstadkomma motsvarande resultat.

Transitering av en dömd person genom en konventionsstats område för verkställighet kan enligt art. 16.1 ske efter framställning av annan konven- tionsstat. Någon sådan framställning behövs enligt art. 16.7 inte om det är fråga om flygtransport och någon landning inte är avsedd. En konventions- stat kan dock enligt nämnda artikel avge förklaring om att den önskar bli underrättad om varje sådan transitering genom sitt område. Sådan under- rättelse är obligatorisk enligt en bestämmelse i den europeiska utlämnings- konventionen (art. 21.4), en bestämmelse som dock får" anses obsolet. Anledning saknas att för svensk del göra någon sådan förklaring.

Av art. 17 framgår att framställningar och underrättelser enligt konven-' tionen skall göras på mottagarlandets språk eller ett av Europarådets officiella språk (engelska och franska). Sverige bör i enlighet med praxis utnyttja den möjlighet som artikeln ger (punkt 3) att avge en förklaring att framställningar och underrättelser till Sverige skall, om de ej är avfattade på danska. norska eller svenska, vara översatta till svenska eller engelska.

4.3 Av konventionen föranledd lagstiftning

4 .3 .] Lagstiftningen; fbrm och tillämpningsområde

Ett tillträde till överförandekonventionen kräver särskild lagstiftning. 4 Riksdagen I 983/84 . I saml. Nr 197

• Sida 50
•  Original

Prop. 1983/84: 197 50

När det gäller metoden att införliva konventionen med svensk rätt finns olika möjligheter. Antingen kan konventionstexten omarbetas till lag med användning av svensk lagstiftningsteknik och svenskt språkbruk (transfor-' mationsmetoden) eller också kan i en författning hänvisning göras till konventionen med förklaring att dess bestämmelser skall gälla som lag (inkorporeringsmetoden).

Hittills har transformationsmetoden i allmänhet använts när det gällt att införliva straffrättsliga konventioner av förevarande slag med svensk rätt. Med hänsyn till de praktiska fördelarna vid tillämpningen bör denna metod tillämpas även i detta sammanhang.

Från systematisk och praktisk synpunkt är det en fördel. om de nya '

"lagbestämmelser som behövs kan inarbetas i IVL. Både IVL och den reglering som blir aktuell vid ett tillträde till överförandekonventionen avser nämligen överföring av verkställighet beträffande frihetsberövande påföljder. Fördelarna av en samlad reglering får anses vara så stora att den angivna lösningen bör väljas.

Lagtekniskt uppkommer emellertid en del komplikationer. Brottmåls- domskonventionen, på vilken IVL bygger. och överförandekonventionen är i åtskilliga hänseenden olikartat utformade. Skillnader föreligger främst i fråga om förfarandereglerna och konventionens tillämpningsområde lik- som i fråga om en del av de grundläggande förutsättningarna för överföran- de av verkställighet.

Bl.a. med hänsyn till de komplikationer som har angetts nu skulle det kunna ifrågasättas att i detta sammanhang göra en mera fullständig omar- - betning av IVL. Även andra skäl kan tala för att en sådan omarbetning kommer till stånd. Mot detta kan å andra sidan anföras att IVL hittills bara har tillämpats i några enstaka fall och att det torde ta förhållandevis lång tid innan den nya konventionen får praktisk betydelse. Ett så omfattande lagstiftningsarbete som det skulle innebära att genomföra en mera grundlig revision av IVL synes böra anstå till dess man får verklig erfarenhet av brottmålsdoms- och överförandekonventionerna. F. n. bör därför sist- nämnda konvention på enklast möjliga sätt arbetas in i lagen. fastän detta med nödvändighet innebär att lagstiftningen t. v. inte kommer att bli fullt ut tillfredsställande från systematisk synpunkt.

4.3.2 Ändringar i internationella verkställighetslagen

I 1 5 första stycket IVL tillerkänns regeringen en allmän befogenhet att på grundval av överenskommelser med främmande makter förordna att vissa i de främmande staterna ådömda påföljder för brott m.m. får verk- ställas i Sverige enligt IVL. Förordnandet får inte ges större omfattning än som påkallas av de folkrättsliga förpliktelser som sådana överenskom- melser innebär för Sveriges del. Bestämmelsen har utformats med tanke i första hand på den europeiska brottmålsdomskonventionen men är också avsedd att kunna utnyttjas då Sverige har ingått separat avtal med stat som

• Sida 51
•  Original

Prop. 1983/84:197 51

inte är part i den konventionen oavsett om avtalet överensstämmer med konventionen eller innefattar avvikelser från den (prop. 1972z98 s. 104). Bestämmelsen ger enligt sin lydelse utrymme även för ett förordnande av regeringen om verkställighet i Sverige enligt den nya överförandekonven- tionen. _

Enligt 1 % andra stycket kan regeringen i samband med förordnande enligt första stycket och i den mån det påkallas eller annars föranleds av överenskommelse med främmande stat förordna att verkställighet bl. a. av en i Sverige ådömd påföljd som innebär frihetsberövande skall kunna anförtros myndighet i den främmande staten. Lagrummet gör undantag för sådan frihetsberövande påföljd som avser överlämnande till särskild vård. Av skäl som har redovisats i det föregående bör ett sådant undantag gälla också för överförande av verkställighet enligt överförandekonventioncn. Något hinder häremot föreligger inte enligt konventionen, eftersom ett överförande förutsätter samtycke av såväl domslandet som verkställig- hetslandet. Av det sagda framgår att 1 5 andra stycket i oförändrad form kan utgöra grund för ett regeringens förordnande om verkställighet av frihetsberövande påföljder i andra stater enligt överförandekonventionen.

IVL har utformats med den utgångspunkten att regeringen skall kunna meddela de bestämmelser som behövs med anledning av nya verkställig- hetsavtal vid sidan av den generella regleringen i lagen. Lämpligen bör emellertid vissa grundläggande bestämmelser med anledning av ett tillträ- de till överförandekonventioncn tas in i själva lagen. Konventionen föran- leder också en del formellajusteringar i lagens bestämmelser.

1 2 & IVL finns föreskrifter om tillämpligheten av lagens efterföljande bestämmelser i fall då verkställighet skall överflyttas till eller från Sverige. Första stycket behandlar fall då ett förordnande enligt 1 & avser främman- dc stat som har tillträtt den europeiska brottmålsdomskonventionen. [ dessa fall blir lagens 4—41 åå tillämpliga i det fall annat inte anges i förordnandet. något som har avsetts bli fallet då en stat har begagnat sig av en eller flera av möjligheterna till förbehåll mot konventionsbestämmel- serna.

Sveriges tillträde till överförandekonventioncn påkallar inte någon sak- lig ändring i ?. 5 första stycket IVL. Bestämmelsen bör också i fortsättning- en ta sikte endast på samarbete enligt brottmålsdomskonventionen. Med hänsyn till att en del stater som tillträtt eller avser tillträda brottmålsdoms- konventionen kan tänkas tillträda även den nya konventionen bör bestäm- melsen dockjusteras redaktionellt, så att det blir klart att den avser endast samarbete grundat på brottmålsdomskonventionen.

Det har i 2 5 andra stycket IVL överlämnats åt regeringen att meddela de bestämmelser om prövning av verkställighetsärenden som blir behöv- liga med anledning av nya överenskommelser om verkställighetssamar- bete. Vissa grundläggande bestämmelser om genomförande av verkstäl- ligheten och om förfarandet när svensk brottmålsdom skall verkställas

• Sida 52
•  Original

Prop. 1983/84: 197 52

utomlands har emellertid ansetts vara av sådan art att de under alla förhållanden bör respekteras också i förhållande till stater som inte tillträtt den europeiska brottmålsdomskonventionen. En särskild regel härom har tagits upp i lagrummet.

Bestämmelsen i 2 5 andra stycket IVL kan efter en språklig justering göras tillämplig också beträffande förordnanden som gjorts på grundval av överförandekonventionen. De särskilda regler om samarbete enligt den konventionen som bör stå i själva lagen kan tas upp i en ny paragraf och i tillägg till andra bestämmelser.

Med hänsyn bl. a. till att det som nämnts inför FN:s sjunde kongress i brottslighetsfrågor har utarbetats ett modellavtal som till huvudsaklig del överensstämmer med överförandekonventionen. kan det tänkas bli aktu- ellt för Sverige att ingå bilaterala avtal som till sitt materiella innehåll svarar mot konventionens regler. En fråga som också har aktualiserats är att överförandekonventioncn skulle göras tillämplig mellan Sverige och en eller flera andra stater redan innan den har trätt i kraft (diskussioner om detta har förts bl.a. med Förbundsrepubliken Tyskland). Om riksdagen godkänner överförandekonventioncn och antar de lagändringar som före- slås i denna promemoria bör regeringen med stöd av 1 och 2 55 vid behov utan nytt riksdagsbeslut kunna meddela förordnande i nu angivna hänseen- den liksom sådana föreskrifter som behövs med anledning av ett sådant förordnande.

I 4 5 IVL ges en definition av begreppet europeisk brottmålsdom. Där- med förstås enligt paragrafen dom eller annat avgörande varigenom dom- stol eller myndighet i stat som har tillträtt brottmålsdomskonventionen har ådömt eller ålagt någon påföljd för brott eller förklarat egendom förverkad. Eftersom i enlighet med vad som har konstaterats förut vissa stater som anslutit sig till brottmålsdomskonventionen kan tänkas tillträda också den nya konventionen, bör paragrafen justeras redaktionellt. Det kan disku- teras om begreppet europeisk brottmålsdom bör behållas i lagen och i så fall om begreppet bör utvidgas till att avse även domar i europarådsstater som tillträtt den nya konventionen. Emellertid används begreppet europe- isk brottmålsdom genomgående i hela lagen som beteckning på domar som är avsedda att kunna omfattas av verkställighetssamarbete enligt brott- målsdomskonventionen: att man inom Europarådet skulle utarbeta en ny konvention i väsentligen samma ämne kunde av naturliga skäl inte förutses vid lagens tillkomst. En ändring av terminologin på den aktuella punkten . skulle sålunda dra med sig en genomgripande omarbetning av IVL. något som i enlighet med vad som har sagts förut lämpligen bör anstå tills erfarenhet har vunnits av verkställighetssamarbetet. Med hänvisning här- till förordas att begreppet europeisk brottmålsdom reserveras för domar på vilka brottmålsdomskonventionen har tillämpning.

1 5—24 55 IVL finns bestämmelser'om verkställighet i Sverige av euro- peisk brottmålsdom i den mening som har angetts nyss. Förutsättningarna

• Sida 53
•  Original

Prop. 1983/84:197 53

för verkställighet i Sverige av sådan dom skiljer sig på flera punkter från ' vid som föreskrivs om verkställighet av utländska brottmålsdomar i över- förandekonventioncn. De grundläggande reglerna om verkställighet i Sve- rige av sistnämnda domar bör därför tas upp särskilt i IVL.

I 25 & IVL finns särskilda bestämmelser om verkställighet i'Sverige av påföljd som ådömts i främmande stat som inte har tillträtt brottmålsdoms- konventionen. Paragrafen avser f.n. verkställighet av brottmålsdom som omfattas antingen av en generell överenskommelse om samarbete på före- varande område med en sådan stat eller ett förordnande av regeringen för visst fall. Bestämmelsen innebär att verkställighet i dessa fall skall ske som om påföljden hade ådömts genom svensk lagakraftägande dom. Den inne- håller också särskilda regler om att verkställighet får äga rum även om påföljden är strängare än vad som kunnat utdömas enligt svensk lag samt om bl. a. avräkning av häktningstid m.m. Paragrafen kan efter vissa redak- tionella justeringar tillämpasäven då en brottmålsdom Skall verkställas i Sverige enligt överförandekonventioncn. Härutöver bör särskilda regler införas för sådan verkställighet.

I en ny paragraf, 25 a &. bör sålunda anges grundförutsättningarna för verkställighet i Sverige enligt överförandekonventioncn. Dessa förutsätt- ningar är att den dömde är svensk medborgare eller har hemvist i Sverige och att han har samtyckt till åtgärden. Vidare bör anges kravet på dubbel straffbarhet och ett krav på att särskilda skäl skall föreligga för överföran- de av verkställighet, om den återstående strafftiden understiger sex måna- der. Vid bedömningen av om särskilda skäl 'skall anses föreligga i sist- nämnda hänseende kommer naturligen de humanitära aspekterna i för- grunden.

I överensstämmelse med vad som har föreslagits i det föregående bör i 25 a & också föreskrivas att en framställning från främmande stat om verkställighet i Sverige enligt överförandekonventioncn skall göras av behörig myndighet i den främmande staten hos utrikesdepartementet. Med hänsyn till att prövningen av sådana framställningar från främmande stater i betydande utsträckning kommer att innefatta diskretionära bedömningar, bör åtminstone f. n. den ordningen tillämpas att en framställning av aktuellt slag prövas av regeringen. Antalet framställningar kommer säkerligen un- der ett förhållandevis långt inledningsskede att bli blygsamt. Vid den mera fullständiga omarbetning av IVL, som har förutsatts i det föregående får mot bakgrund av erfarenheterna från tillämpningen av konventionen ställ- ning tas till om prövningen i framtiden bör anförtros åt domstol eller annan myndighet. '

Överförandekonventionen innehåller inte såsom brottmålsdomskonven- tionen några mera utförliga regler om på vilka grunder en ansökan kan avslås av verkställighetslandet. Ett överförande kräver samtycke av såväl domslandet som verkställighetslandet, men någon skyldighet att bifalla en framställning uppställs inte i konventionen. Det är därför inte erforderligt

• Sida 54
•  Original

Prop. 1983/84: 197 , 54

att — utöver de grundförutsättningar som angetts nyss — ställa upp några absoluta eller fakultativa hinder mot överförande enligt den nya konven- tionen på det sätt som skett i 5 och 6 åå IVL när det gäller överförande av verkställighet av europeisk brottmålsdom. Naturligt är dock att de grunder för vägran att medge överförande'som anges i sistnämnda båda paragrafer i praktiken kan vara till ledning också för regeringens prövning enligt över- förandekonventionen av en ansökan om överförande.

I 25 a å bör också i enlighet med konventionens regler anges att man även från svensk sida kan begära hos främmande stat att verkställigheten av där ådömd påföljd skall överföras till Sverige. I praktiken är det inte sällan redan f.n. så att det är Sverige som tar initiativet till ärenden av aktuellt slag. En framställning bör i dessa fall göras av regeringen via utrikesdepartementet.

I ytterligare en ny paragraf. 25 b å, bör anges de möjligheter regeringen har att enligt konventionsbestämmelserna antingen sörja för att påföljden omvandlas till en svensk påföljd eller också föranstalta om fortsatt verk- ställighet. '

För den händelse regeringen beslutar omvandla påföljden till en svensk påföljd bör förfarandet regleras i huvudsak i enlighet med vad som före- skrivs beträffande europeisk brottmålsdom. Det bör alltså överlämnas till riksåklagaren att begära hos rätten att ny påföljd skall bestämmas för gärningen. Genom en hänvisning till 9 å, 10 å andra stycket. 11— 13 åå och 15 å i tillämpliga delar kan i princip samma rättegångsregler som gäller för ändring av europeisk brottmålsdom göras tillämpliga. Genom en sådan hänvisning tillgodoses också kraven enligt överförandekonventionen om att ny prövning ej får ske av frågan huruvida den dömde är skyldig till brottet (art. 11.1 a, jfr 10 å andra stycket IVL) om att häktes— och anhåll- ningstid skall avräknas (art. 11.1 c.jfr 13 å IVL) och om att påföljden ej får göras strängare än i den utländska domen (art. 11.1 (1. jfr I2å första stycket IVL). Det bör emellertid i paragrafen i överensstämmelse med art. 11.1 b uttryckligen föreskrivas att påföljden inte får omvandlas till böter (jfr 18 å första stycket tredje meningen lagen om internationellt samarbete rörande kriminalvård i frihet).

Det bör anmärkas att den svenska domstolen i nu aktuella fall endast har att bestämma ny påföljd för brottet. Det förutsätts alltså — till skillnad från vad som gäller i fråga om europeisk brottmålsdom — ingen prövning av själva framställningen från domstolens sida utöver den som regeringen har gjort.

I 26 och 28—34 åå IVL finns bestämmelser om verkställighet utomlands av svensk brottsmålsdom. De är i princip generellt tillämpliga och gäller således oavsett om den stat hos vilken framställning om sådan verkstäl- lighet görs har tillträtt brottmålsdomskonventionen eller inte. De på den konventionen grundade särskilda bestämmelserna om s.k. opposition mot utevarodom i 30—32 åå har dock inte aktualitet i förevarande samman-

• Sida 55
•  Original

Prop. 1983/84: 197 55

hang. I övrigt bör paragraferna efter en del formella justeringar kunna reglera även det förfarande som förutsätts i överförandekonventionen.

Genom lagstiftning år 1973 har 27 å upphävts. Det lediga paragrafnumret bör nu användas för att ge utrymme för en ny bestämmelse om förfarandet då en främmande stat enligt överföringskonventionen begär att verkstäl- ligheten av en svensk dom skall överföras till den staten. En sådan fram- ställning bör prövas av kriminalvårdsstyrelsen.

Överförandekonventionen innehåller i art. 16 bestämmelser om skyldig- het för konventionsstat att i vissa fall tillåta transitering över sitt område av en person som skall överföras från en stat till en annan för verkställighet. Skyldigheten föreligger dock endast om en framställning härom görs av en annan konventionSstat som å ena sidan måste ha träffat överenskommelse om överförandet med en tredje konventionsstat eller med annan stat som inte har tillträtt konventionen. Framställning kan också göras av en stat

som inte har tillträtt konventionen om den staten har träffat överenskom- melse om överförandet med en konventionsstat ( 16.4). Någon skyldighet att tillåta transitering föreligger dock inte i det fallet. En konventionsstat får vägra transitering om den dömde är en av dess egna medborgare (art. 16.2 a) och om gärningen för vilken den dömde har dömts inte utgör brott enligt konventionsstatens lagstiftning (art. 16.2 b). Härutöver finns vissa speciella föreskrifter om transitering.

I 40 å IVL finns regler om transitering genom Sverige av den som har berövats friheten i främmande stat och skall föras till annan främmande stat på grund av överenskommelse enligt ] å IVL. På samma sätt som enligt utlämningslagstiftningen har befogenheten att medge transitering tillagts chefen förjustitiedepartementet. Denne kan sålunda medge transi- tering även i de fall då det påkallas av den nya konventionen.

Slutligen bör nämnas att det i 35. 37—39 och 41 åå finns vissa allmänna bestämmelser som bör gälla överförande även sedan verkställighet enligt överförandekonventionen förts in i lagen.

Enligt 35 å IVL är sålunda Stockholms tingsrätt laga domstol i mål eller ärende enligt IVL. Riksåklagaren får enligt 37 å i den omfattning regering- en bestämmer förordna annan åklagare att fullgöra vad som enligt IVL ankommer på riksåklagaren. Ätal får inte väckas i Sverige för en brottslig gärning, om påföljd för gärningen har ålagts i främmande stat och skall verkställas i Sverige enligt IVL (38 å). Enligt 39 å skall av allmänna medel utgiven ersättning till offentlig försvarare och kostnad enligt rättshjälpsla- gen i princip stanna på statsverket. Talan mot kriminalvårdsstyrelsens beslut enligt IVL förs enligt 41 å hos regeringen genom besvär.

Bestämmelserna i överförandekonventionen om förhållandet till andra konventioner och överenskommelser (art. 22) ger utrymme för att i enlig- het med 42 å IVL undanta verkställighet enligt nordiska verkställighetsla- gen även från den nya konventionens tillämpningsområde.

I förhållande till de stater som tillträder överförandekonventionen och

• Sida 56
•  Original

Prop. 1983/84: 197 56

som i likhet _med Sverige också har tillträtt brottmålsdomskonventionen kan båda konventionerna i och för sig bli tillämpliga. Den stat som begår överförande är i sådant fall enligt an. 22.4 överförandekonventionen skyl- dig att i samband med framställningen ange vilken konvention framställ- ningen stöder sig på. Någon särskild bestämmelse härom i IVL eller i tillämpningsförordning synes inte erforderlig.

4.3.3 Förhållandet till brottsbalkens regler

I 2 kap. 5 a å BrB finns bestämmelser om utländsk brottmålsdoms internationella rättsverkningar i Sverige. Paragrafen tillkom år 1972 vid de lagändringar som föranleddes av Sveriges tillträde till brottmålsdomskon— ventionen. Med paragrafen avsågs ursprungligen närmast att tillgodose brottmålsdomskonventionens regler om "ne bis in idem", dvs. om när en konventionsstat skall vara förhindrad att lagföra en person för en gärning för vilken han tidigare har dömts i en annan konventionsstat.

Överförandekonventionen medför inte någon generell förpliktelse för ansluten stat att tillerkänna rättskraft åt brottmålsdom som har meddelats i konventionsstat. Något tillägg till 2 kap. 5 a å BrB påkallas därför inte av ett tillträde till konventionen från svensk sida. Inte heller i övrigt ger ett sådant tillträde anledning till ändringar i brottsbalken.

De domar som skall verkställas utomlands enligt konventionen kommer utan lagändring att omfattas av bestämmelsen i 34 kap. 18 å andra stycket BrB om ändring av påföljd för att underlätta verkställighetssamarbete med annan stat.

4 .3 .4 Verkställighetsföreskriher

1 förordningen (1977: 178) med vissa bestämmelser om internationellt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom har meddelats de till- lämpningsbestämmelser till IVL som regeringen enligt 1 och 2 åå har bemyndigats att meddela. .

Förordningen avser endast verkställighetssamarbete enligt brottmåls- domskonventionen och reglerar med vilka länder sådant samarbete får äga rum samt förfarande vid framställning om samarbete. De nya bestämmel- ser av regeringen som behövs med anledning av Sveriges tillträde till överförandekonventionen och därav föranledda ändringar i IVL bör inar- betas i 1977 års förordning. Den kan lämpligen delas upp i olika avsnitt för verkställighet dels enligt brottmålsdomskonventionen och dels enligt över- förandekonventionen.

Såvitt gäller sistnämnda konvention bör i förordningen anges de stater som har tillträtt konventionen och de eventuella särskilda bestämmelser som kan komma att gälla till följd av enskilda staters förklaringar eller förbehåll. Vidare bör regleras bl.a. vilka handlingar som skall fogas till framställningar om verkställighet i Sverige samt om information till och

• Sida 57
•  Original

Prop. 1983/84: 197 57

inhämtande av samtycke från den som kan överföras från Sverige för verkställighet av en här ådömd påföljd i en annankonventionsstat.

Något mera slutgiltigt förslag till ändringar och tillägg i 1977 års förord- ning kan inte utarbetas f. n.. eftersom man inte vet vilka stater som kom- mer att tillträda konventionen och vilka förbehåll som kommer att göras i detta sammanhang. Ett utkast som visar den ungefärliga utformningen av de ändringar och tillägg som behöver göras har emellertid upprättats (bi- laga 3).

4.4 Specialmotivering till förslaget till ändring i lagen (1972: 260) om inter- nationellt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom

2,4och6 åå

1 2 och 4 åå har gjorts de redaktionellajusteringar som krävs för att IVL skall kunna göras tillämplig när det gäller överförande av straffverkstäl- lighet enligt överförandekonventionen. Beträffande motiveringen till de föreslagna ändringarna hänvisas till avsnitt 4.3.2. 1 6 å har gjorts en redak- tionell ändring som föranleds av att 35 kap. 10 å BrB numera har upphävts (prop. 1980/81:76. JuU 25, rskr 211, SFS 1981: 21 1).

25å

Som nämnts i den allmänna motiveringen ( avsnitt 4.3.2 ) kan nuvarande 25 å efter vissa redaktionella justeringar i princip tillämpas också då en brottmålsdom skall verkställas i Sverige enligt överförandekonventionen. Vissa justeringar har emellertid gjorts i första och andra styckena.

I paragrafen finns bestämmelser som blir tillämpliga på såväl fortsatt verkställighet som på verkställighet efter påföljdsomvandling i Sverige.

Genom första stycket fastslås beträffande verkställighet i Sverige av utländska brottmålsdomar samma princip som har kommit till uttryck i överförandekonventionens art. 9.3 att verkställigheten skall ske enligt verkställighetslandets lag. Hänvisningen till svensk lag innefattar också reglerna om villkorlig frigivning. Det bör i anslutning härtill anmärkas att domslandets regler om villkorlig frigivning bör studeras innan man från svensk sida vid tillämpning av konventionen väljer procedur.

Av bestämmelserna i andra stycket, som endast avser verkställighet i Sverige utan att ny påföljd bestäms här, blir endast två punkter av betydel— se vid verkställighet enligt överförandekonventionen. Verkställighet får sålunda äga rum utan hinder av att påföljden är strängare än som kunnat följa enligt svensk lag på brotten. Regeln i sista meningen om att om den ådömda påföljden innebär frihetsberövande så skall bestämmelserna i svensk lag om påföljd av närmast motsvarande art gälla får betydelse endast när det gäller verkställigheten av ett utländskt frihetsberövande som inte betecknas som fängelse. För vår del är ju numera fängelse den enda frihetsberövande påföljden.

• Sida 58
•  Original

Prop. 1983/84: 197 58

Regeln i tredje stycket att verkställighet inte får ske på sådant sätt att påföljden blir att anse som strängare än den påföljd som har ådömts i den främmande staten svarar mot art. 10.2 överförandekonventionen och kom- mer, när det gäller verkställighet enligt denna konvention att ta sikte endast på fortsatt verkställighet. Beträffande verkställighet efter omvand- ling ges i 25b å första stycket en hänvisning till bl.a. 12 å enligt vilken paragraf rätten inte får bestämma en strängare påföljd än vad som har ådömts i den främmande staten.

Tredje stycket sista meningen innehåller regler om avräkning av verk— ställd tid och av anhållnings- och häktestid. I överförandekonventionen finns inte några särskilda bestämmelser om avräkning av sådan tid vid fortsatt verkställighet. Bestämmelserna härom i art. 11.1 c avser'verkstäl- lighet efter omvandling. Vid fortsatt verkställighet skall naturligtvis vad som har utståtts av den ådömda påföljden avräknas; det följer redan av att Sverige vid verkställigheten är bundet bl. a. av påföljdens längd. Ifråga om anhållnings— och häktestid i den främmande staten måste konventionen vara så att förstå att sådan tid får avräknas endast i den mån det följer av domen eller av den främmande statens lag. Däremot bör givetvis häktestid här i landet avräknas vid verkställigheten. Det torde få förutsättas att regeringens beslut i förekommande fall anger vilken avräkning som skall göras i angivna hänseenden.

I ett sista stycke har tagits upp en hänvisning till de ytterligare regler om verkställighet enligt överförandekonventionen som har tagits in i 25 a och 25b åå.

25 a å

I denna paragraf, som uteslutande behandlar verkställighet i Sverige enligt överförandekonventionen, tas i första stycket upp de grundläggande förutsättningarna för sådan verkställighet i enlighet med vad som sagts i den allmänna motiveringen. I andra stycket ges också en allmän bestäm— melse att framställning skall göras till utrikesdepartementet och att den skall. prövas av regeringen. Den möjlighet som konventionen ger en kon- ventio isstat att själv hos en annan stat begära att verkställighet överflyttas till den anmodade staten skall för svensk del utnyttjas så att framställning härom skall göras av regeringen. Motiven för denna ordning har redovisats iden allmänna motiveringen, där bestämmelserna också har kommenterats närmare ( avsnitt 4.3.2 ).

25bå

I.denna paragraf anges i första stycket med utgångspunkt i artikel 9.1 i konventionen de olika beslut som regeringen kan fatta efter en framställ- ning om överförande enligt konventionen från en främmande stat till Sveri- ge. I punkt ] anges sålunda att regeringen kan överlämna till riksåklagaren att göra ansökan hos rätten om att ny påföljd skall bestämmas. Som

• Sida 59
•  Original

Prop. 1983/84: 197 59

anmärkts i den allmänna motiveringen har domstolen inte att pröva fram- ställningen om överförande. Den prövningen skall göras av regeringen. I övrigt föreskrivs beträffande förfarandet att 9 %. 10 å andra stycket och 11—13 åå samt 15 & skall gälla i tillämpliga delar. En hänvisning har också gjorts till 17 å andra stycket första meningen. Därigenom blir reglerna i rättegångsbalken om häktning. reseförbud och anmälningsskylldighet till- lämpliga i här avsedda situationer. Enligt art. 11.2 överförandekonven- tionen har nämligen verkStällighetslandet skyldighet att genom häktning eller på annat sätt säkerställa den dömdes närvaro under den procedur varigenom påföljden skall omvandlas.

Enligt punkt 2 av första stycket kan regeringen också förordna att verkställighet eller fortsatt verkställighet i Sverige skall ske av den påföljd som har bestämts i den främmande staten. Det torde få förutsättas att regeringen därvid ofta måste precisera formerna för verkställigheten. Det kan t.ex. gälla en föreskrift om att en utländsk dom på ungdomsfängelse skall verkställas som ett svenskt fängelsestraff. Med hänsyn till att kompli- kationer kan tänkas uppkomma vid tolkningen av det utländska avgöran- det kan det förutses att även andra preciseringar kan behöva göras i vissa fall. Punkten har därför avfattats så att det förutsätts att regeringen medde- lar närmare föreskrifter för verkställigheten.

Slutligen har i ett andra stycke angetts att 24 å första och andra styckena skall tillämpas på motsvarande sätt i här avsedda fall. Det betyder att den påföljd som den svenska domstolen bestämmer skall verkställas enligt vad som i allmänhet är föreskrivet om verkställighet häri landet. Vare sig fråga är om fortsatt verkställighet eller verkställighet efter påföljdsomvandling skall verkställigheten dock upphöra. om den främmande staten meddelar att den har beviljat den dömde nåd eller meddelat annat beslut som enligt dess lag innebär att påföljden inte längre får verkställas.

265

Paragrafen behandlar verkställighet i främmande stat av en påföljd som ådömts i Sverige.

-I första stycket har. som hinder för framställning om verkställighet utomlands enligt överförandekonventionen tagits upp omständigheter som enligt en motsvarande tillämpning av 25 a & första stycket skulle ha utgjort hinder för verkställighet av en utländsk brottsmålsdom här i landet.

27 &

I denna paragraf har föreskrivits att kriminalvårdsstyrelsen prövar fram- ställningar från annat land om överförande till det landet av verkställighet av en svensk dom. Av hänvisningen till 25 a 5 första stycket framgår att en förutsättning för bifall till en framställning av denna art är att den dömde är medborgare i den främmande staten eller har hemvist där, att han har samtyckt till åtgärden, att gärningen motsvarar brott i den främmande staten samt att i princip sex månader kvarstår av verkställigheten.

• Sida 60
•  Original

Prop. 1983/84: 197 ' 60

33 å _

] paragrafen har gjorts redaktionella ändringar. Det bör här särskilt nämnas att det enligt den föreslagna avfattningen av 33 5 inte blir aktuellt att avkräva verkställighetslandet någon förklaring att den dömde inte utan tillstånd får lagföras för annat brott än överföringen avser innan viss tid har förflutit. Eftersom överföringen är beroende av den dömdes samtycke synes en regel om detta inte sakligt motiverad. Något stöd för en sådan regel finns inte heller i överförandekonventionen.

• Sida 61
•  Original

Prop. 1983/84: 197

Convention on the transfer of sentenced persons

The member States of the Council of Europe and the other States. signatory here- to. Considering that the aim of the Council of Europe is to achieve a greater unity between its Members:

Desirous of further devel- oping international co-opera- tion in the field of criminal law;

Considering that such co- operation should further the ends of justice and the social rehabilitation of sentenced persons;

Considering that these ob- jectives require that for- eigners who are deprived of their liberty as a result of their commission of a crimi- nal offence should be given the opportunity to serve their sentences within their own society; and

Considering that this aim can best be achieved by hav- ing them transferred to their own countries, Have agreed as follows:

ARTICLE ]

Definitions

For the purposes of this Convention: -

a. ”sentence" means any punishment or measure in- volving deprivation of liberty ordered by a court for a limit- ed or unlimited period of time on account of a criminal offence;

b. "*judgment” means a decision or order of a court imposing a sentence;

' Convention sur le transfér-

ement des personnes con- damnées

Les Etats membres du Conseil de l'Europe et les autres Etats, signataires de la présente Convention.

Considérant que le but du Conseil de l'Europe est de réaliser une union plus e'troite entre ses membres;

Désireux de développer davantage la cooperation in- ternationale en matiére pé- nale;

Considérant que cette co- operation doit servir les inte- réts d”une bonne administra- tion de la justice et favoriser la re'insertion sociale des per- sonnes condamne'es;

Considérant que ces objec- tifs exigent que les étrangers qui sont privés de leur liberté ä la suite d'une infraction pénale aient la possibilité de subir leur condamnation dans leur milieu social d'ori- gine;

Considérant que le meil- leur moyen d'y parvenir est de les transférer vers leur propre pays,

Sont convenus de ce qui suit:

ARTICLE 1

Défmitions

Aux fins de la présente Convention, l”expression:

a. acondamnation » dé- signe toute peine ou mesure privative de liberté pronon- cée par un juge pour une durée limitée ou indéter- minée en raison d”une infrac- tion pénale;

b. (( jugement » désigne une decision de justice pro- nongant une condamnation:

61 ' Underbilaga ]

Konvention om överföran- de av dömda personer

Signatärstaterna, medlem- mar av Europarådet, och öv- riga stater som undertecknat denna konvention;

vilka beaktar att Europarå- dets ändamål är att uppnå större enighet bland sina medlemmar;

vilka önskar ytterligare ut- veckla det internationella samarbetet på straffrättens område;

vilka beaktar att ett sådant samarbete skulle främja rättvisan och dömda perso- ners återanpassning till sam- hållet:

vilka beaktar att dessa syf- ten kräver att utlänningar som berövats friheten på grund av att de begått en brottslig gärning bör beredas tillfälle att undergå verkstäl- lighet av påföljderna i sin egen miljö och

vilka beaktar att detta än- damål bäst kan uppnås ge- nom att de överförs till sina hemländer,

har överenskommit om följande:

ARTIKEL l

Definitioner

I denna konvention förstås med a. "påföljd" varje straff el- ler annan åtgärd som be-

stämts av domstol och som innebär frihetsberövande un- der en begränsad eller obe- gränsad tid på grund av en brottslig gärning;

b. "dom” ett avgörande eller beslut av en domstol som innebär att en påföljd ådöms;

• Sida 62
•  Original

Prop. 1983/84: 197

c. "sentencing State" means the State in which the sentence was imposed on the person who may be. or has been, transferred;

d. "administering State” means the State to which the sentenced person may be, or has been, transferred in or- der to serve his sentence.

ARTICLE 2

General principles

]. The Parties undertake to afford each other the.widest measure of co-operation in respect of the transfer of sen- tenced persons in accor- dance with the provisions of this Convention.

2. A person sentenced in the territory of a Party may be transferred to the territory of another Party. in accor- dance with the provisions of this Convention, in order to serve the sentence imposed on him. To that end. he may ' express his interest to the sentencing State or to the ad- ministering State in being transferred under this Con- vention.

3. Transfer may be re- quested by either the sen- tencing State or the-adminis- tering State.

ARTICLE 3

Conditions for transfer

]. A sentenced person may be transferred under this Convention only on the fol- lowing conditions:

a. if_ that person is a national of the administering State:

c. (( Etat de condamna- tion » désigne 1”Etat or) a été condamnée la personne qui peut étre transférée ou l'a déja été;

d. ((Etat d”exécution » dé- signe 1”Etat vers lequel le condamné peut étre transféré ou l'a déjå été. afm d'y subir sa condamnation.

ARTICLE 2

Principes généraux

1. Les Parties s'engagent ä s'accorder mutuellement, dans les conditions prévues par la présente Convention, la cooperation la plus large possible en matiere de trans- ferement des personnes con- damnées.

2. Une personne condam- née sur le territoire d*une Partie peut. conformément aux dispositions de la pré- sente Convention. étre trans- férée vers le territoire d'une autre Partie pour y subir la condamnation qui lui a été infligée. A cette fin, elle peut exprimer. soit aupres de l”E- tat de condamnation. soit aupres de l”Etat d'exécution, le souhait d'étre transférée en vertu de la présente Con- vention.

3. Le transferement peut étre demandé soit par 1”Etat de condamnation, soit par 1”Etat d'exécution.

ARTICLE 3

Conditions du transferement

]. Un transferement ne peut avoir lieu aux termes de la présente Convention qu'aux conditions suivantes:

a. le condamné doit étre ressortissant de l'Etat d*exé- cution;

62

c. "domslandet" den stati vilken en person som kan bli eller har blivit överförd har ådömts en påföljd:

d. "verkställighetslandet" den stat till vilken den dömde kan bli eller har blivit över- förd för att verkställa påfölj- den.

ARTIKEL 2

Allmänna priniciper

]. De fördragsslutande sta- terna åtar sig att i största möjliga utsträckning erbjuda varandra samarbete när det gäller överförande av dömda personer i enlighet med be- stämmelserna i denna kon- vention.

2. En person som dömts i en fördragsslutande stats område kan överföras till en annan fördragsslutande stats område i enlighet med be- stämmelserna i denna kon- vention för att undergå verk- ställighet av den påföljd som har ådömts honom. I detta syfte får han till domslandet eller verkställighetslandet ut- trycka sitt önskemål att bli överförd enligt denna kon- vention.

3. Framställning om över- förande kan göras av anting- en domslandet eller verkstäl- lighetslandet.

ARTIKEL 3

Villkor för överförande

]. En dömd person kan överföras enligt denna kon- vention endast på följande villkor:

(1. om han är medborgare i verkställighetslandet:

• Sida 63
•  Original

Prop. 1983/84:197

b. if the judgment is final:

c. if. at the time of receipt of the request for transfer, the sentenced person still has at least six months of the sentence to serve or if the sentence is indeterminate;

(1. if the transfer is con- sented to by the sentenced person or, where in view of his age or his physical or mental condition one of the two States considers it necessary. by the sentenced person's legal representa- tive;

e. if the acts or omissions on account of which the sen- tence has been imposed con- stitute a criminal offence ac- cording to the law of the ad- ministering State or would constitute a criminal offence if committed on its territory". and

f. if the sentencing and ad- ministering States agree to the transfer.

2. In exceptional cases, Parties may agree to a transfer even ifthe time to be served by the sentenced per- son is less than that specified in paragraph l.c.

3. Any State may. at the time of signature or when de- positing its instrument of ra- tifrcation, acceptance. ap- proval or accession. by a de- claration addressed to the Secretary General of the Council of Europe, indicate that it intends to exclude the application of one of the pro- cedures provided in Article 9.1.a and b in its relations with other Parties.

b. lejugement doit étre dé- fmitif'.

c. la durée de condamnaz tion que le condamné a en- core å subir doit étre au moins de six mois a la date de reception de la demande de transférement, ou indéter- minée;

d. le condamné ou, lors- qu”en raison de son åge ou de son état physique ou mental llun des deux Etats l'estime nécessaire, son representant doit consentir au transfere- ment;

e. les actes ou omissions qui ont donné lieu a la con- damnation doivent consti- tuer une infraction pénale au regard du droit de l'Etat d'exécution ou devraient en constituer une s'ils survena- ient sur son territoire; et

f. 1”Etat de condamnation et l'Etat d'exécution doivent s'étre mis d'accord sur ce transferement.

2. Dans des cas exception- .

nels, des Parties peuvent convenir d'un transférement méme si la durée de la con- damnation que le condamné a encore ä subir est infé- rieure ä celle prévue au para- graphe l.c.

3. Tout Etat peut. au mo- ment de la signature ou du dépöt de son instrument de ratification. d”acceptation, d'approbation ou d”adhé- sion. par une declaration adressée au Secrétaire Géné- ral du Conseil de l'Europe, indiquer qu'il entend exclure l'application de l'une des procedures prévues ä l'arti- cle 9.1. a et b dans ses rela- tions avec les autres Parties.

63

h. om domen har vunnit laga kraft:

('. om den dömde vid tiden för mottagandet av framställ- ningen om överförande fort- farande har minst sex måna- der av påföljden kvar att verkställa eller om påföljden är tidsobestämd;

d. om samtycke till över- förandet har lämnats av den dömde eller, när någon av de båda staterna med hänsyn till hans ålder eller kroppsliga el- ler mentala tillstånd anser det vara nödvändigt, av dennes legale ställföreträ- dare:

e. om det handlande eller den underlåtenhet som för- anlett påföljden utgör ett brott enligt verkställighets- landets lag eller skulle ha va- rit ett brott enligt den statens lag om det hade begåtts på dess eget område: och

f. om domslandet och verkställighetslandet sam- tycker till överförandet;

2. I särskilda fall kan för- dragsslutande stater medge ett överförande även om den tid som är kvar att verkställa är kortare än den som anges i punkt 1 c.

3. Varje fördragsslutande stat kan vid deponeringen av instrument rörande ratifika- tion, godtagande. godkän- nande eller anslutning genom förklaring ställd till Europa- rådets generalsekreterare uppge att den har för avsikt att utesluta tillämpningen av ett av de i artikel 9. 1 a och b angivna förfarandena i för- hållande till andra fördrags- slutande stater.

• Sida 64
•  Original

Prop. 1983/84:197

4. Any State may, at any time, by a declaration ad- dressed to the Secretary General of the Council of Eu- rope, define, as far as it is concerned. the term "natio- nal” for the purposes of this Convention.

ARTICLE 4

Obligation to furnish infor- mation

1. Any sentenced person to whom this Convention may apply shall be informed by the sentencing State of the substance of this Con- vention.

2. If the sentenced person has expressed an interest to the sentencing State in being transferred under this Con- vention, that State shall so inform the administering State as soon as practicable after the judgment becomes final.

3. The information shall in- clude: a. the name, date and place of birth of the sen- tenced person; b. his address, if any. in the administering State;

c. a statement of the facts upon which the sentence was based;

d. the nature, duration and date of commencement of the sentence.

4. If the sentenced person has expressed his interest to the administering State. the sentencing State shall, on re- quest, communicate to that State the. information re- - ferred to in paragraph 3 above.

5. The sentenced person shall be informed, in writing.

4. Tout Etat peut. ä tout moment, par une declaration adressée au Secrétaire Géné- ral du Conseil de l'Europe. déflnir, en ce qui le con- cerne. le terme ((ressortis- sant » aux fms de la présente Convention.

ARTICLE 4

Obligation de fournir des in- formations

1. Tout condamné auquel la présente Convention peut s'appliquer doit étre informé par l'Etat de condamnation de la teneur de la présente Convention.

2. Si le condamné a ex- primé auprés de l'Etat de condamnation le souhait d'étre transféré en vertu de la présente Convention, cet Etat doit en informer l'Etat d'exécution le plus töt possi- ble apres que le jugement soit devenu défmitif.

3. Les informations doi- vent comprendre:

(1. le nom. la date et le lieu

. de naissance du condamné;

b. le cas échéant, son adresse dans l'Etat d'exécu- tion;

('. un exposé des faits ayant entrainé la condamna- tion:

d. la nature. la durée et la date du début de la condam- nation.

4. Si lc condamné a ex- primé aupres de l'Etat d'exé- cution le souhait d”étre trans- féré en vertu de la présente Convention, l'Etat de con- damnation communique ä cet Etat, sur sa demande, les informations visées au para- graphe 3 ci-dessus.

5. Le condamné doit étre informé par écrit de toute de-

64

4. Varje fördragsslutande

'stat kan när som helst genom

förklaring ställd till Europa- rådets generalsekreterare de- finiera vad den för sin del avser med termen ”medbor- gare".

ARTIKEL 4

Skyldighet att tillhandahålla information

1. Varje dömd person som denna konvention kan tilläm- pas på skall av domslandet underrättas om innehållet i konventionen.

2. Om den dömde till domslandet har anmält öns- kemål om att bli överförd en- ligt denna konvention, skall den staten underrätta verk- ställighetslandet härom så snart som möjligt efter det att domen har vunnit laga kraft.

3. Informationen skall om- fatta: a. den dömdes namn samt hans födelsdatum och födel- seort: b. hans adress, om sådan finns, i verkställighetslandet;

c. en uppgift om de gär- ningar för vilka påföljden be- stämts;

d. påföljdens art och längd samt tidpunkten för verkstäl- lighetens påbörjande.

4. Om den dömde till verk- ställighetslandet har anmält önskemål om överförande, skall domslandet på begäran lämna den staten den i punkt 3 ovan angivna informatio- nen.

5. Den dömde skall skriftli- gen underrättas om varje åt-

• Sida 65
•  Original

Prop. 1983/84: 197

of any action taken by the sentencing State or the ad- ministering State under the_ preceding paragraphs, as well as of any decision taken by either State on a request for transfer.

ARTICLE "5

Requests and replies

]. Requests for transfer and replies shall be made in writing.

2. Requests shall be ad- dressed by the Ministry of Justice of the requesting State to the Ministry of Jus- tice of the requested State. Replies shall be communicat- ed through the same chan- nels.

3. Any Party may, by a de- claration addressed to the Secretary General of the Council of Europe, indicate that it will use other channels of communication.

4. The requested State shall promptly inform the re- questing State of its decision whether or not to agree" to the requested transfer.

ARTICLE 6

Supporting documents

1. The administering State. if requested by the sentenc- ing State, shall furnish it with:

a. a document or state- ment indicating that the sen- tenced person is a national of that State;

b. a copy of the relevant law of the administering State which provides that the acts or omissions on account of which the sentence has

marche entreprise par l'Etat de condamnation ou l'Etat d”exécution en application des paragraphes précédents. ainsi que de toute décision prise par l'un des deux Etats au sujet d”une demande de transferement.

ARTICLE 5 '

Demandes et réponses

1. Les demandes de trans- '

ferement et les réponses doi- vent étre formulées par écrit.

2. Ces demandes doivent étre adressées par le Minis- tere de la Justice de 17Etat requérant au Ministere de la Justice de l'Etat requis. Les réponses doivent "etre com- muniquées par les mémes voies. '

3. Toute Partie peut. par une declaration adressée au Secrétaire Général du Con- seil de l'Europe. indiquer qu'elle utilisera dlautres voies de communication.

4. L'Etat requis doit in- former l”Etat requérant, dans les plus brefs délais. de sa décision d'accepter ou de re- fuser le transferement de- mandé.

ARTICLE 6 Pieces ä l'appui

1. L'Etat d'exécution doit, sur demande de llEtat de condamnation, fournir a ce dernier: -

a. un document ou une dé- claration indiquant que le condamné est ressortissant de cet Etat;

b. une copie des disposi- tions légals de l*Etat d'exé- cution desquelles il résulte que les actes ou omissions qui ont donne lieu a la con-

65

gård som vidtagits av doms- landet eller' av verkställig- hetslandet enligt föregående punkter samt om varje beslut som fattats av endera staten efter framställning öm över- förande.

ARTIKEL 5

Framställningar och svar

1. Framställning om över— förande och svar härpå skall göras skriftligt.

2. Framställningen skall av den anmodande statens justi- tiedepartment ställas till jus- titidepartementet i den an- modade staten. Svar skall lämnas på samma sätt.

3. Varje fördragsslutande stat kan genom förklaring ställd till Europarådets gene- ralsekreterare uppge att den kommer att använda sig av andra regler för lämnande av meddelanden.

4. Den anmodade staten skall omedelbart underrätta den anmodande staten om sitt beslut huruvida den sam- tycker till det begärda över- förandet.

ARTIKEL 6

Handlingar som skall bifogas

1. Verkställighetslandet skall, om framställning görs av domslandet. förse denna stat med: _ a. en handling. eller ett in- tyg som visar att den dömde är medborgare i den staten;

b. en kopia av verkställig- hetslandets tillämpliga lag, som visar att'de handlingar eller underlåtenheter som föranlettpåföljden i doms-

• Sida 66
•  Original

Prop. 1983/84: 197

been imposed in the sentenc- ing State constitute a cri- minal offence according to the law of the administering State, or would constitute a criminal offence if commit- ted on its territory:

(r. a statement containing the information mentioned in Article 9.2.

2. If a transfer is request- ed, the sentencing State shall provide the following docu- ments to the administering State, unless either State has already indicated that it will not agree to the transfer:

a. a certified copy of the judgment and the law on which it is based;

b. a statement indicating how much of the sentence has already been served, in- cluding information on any pre-trial detention, remis- sion. and any other factor re- levant to the enforcement of the sentence;

c. a declaration containing the consent to the transfer as referred to in Article 3.1. d; and

(I. whenever appropriate, any medical or social reports on the sentenced person, in- formation about his treat- ment in the sentencing State. and any recommendation for his further treatment in the administering State.

3. Either- State may ask to be provided with any of the documents or statements re- ferred to in paragraphs 1 or 2 above before making a re- quest for transfer or taking a decision on whether or not to agree to the transfer.

damnation dans l”Etat de condamnation constituent une infraction pénale au re- gard du droit de l”Etat d'exé— cution ou en constitueraient une s'ils survenaient sur son territoire;

c. une declaration conte- nant les renseignements pré- vus ä l'article 9.2.

2. Si un transferement est demandé. l'Etat de condam- nation doit fournir les docu- ments suivants a l'Etat dlexécution, a moins que l'un ou l'autre des deux Etats ait déja indiqué qu'il ne donnerait pas son accord au transferementz'

a. une copie certifiée con- forme dujugement et des dis- positions légales appliquées;

b. l'indication de la durée de la condamnation déja su- bie, y compris des renseigne- ments sur toute détention provisoire, remise de peine ou autre acte concernant l'exécution de la condamna- tion;

c. 'une déclaration consta- tant le consentement au transferement tel que visé ä l'article 3.1.d; et

d. chaque fois qu”il y aura lieu, tout rapport medical ou social sur le condamné, toute information sur son traite- ment dans l'Etat de condam- nation et toute recommanda- tion pour la suite de son trai- tement dans l'Etat d'exécu- tion.

3. L*Etat de condamnation et l'Etat d'exécution peu- vent. l'un et l'autre, de- mander a recevoir l'un quel- conque des documents ou déclarations visés aux para- graphes ] et 2 ci-dessus avant de faire une demande de transferement ou de prendre la décision d'ac- cepter ou de refuser le trans- ferement.

66

landet utgör ett brott enligt verkställighetslandets lag el- ler skulle ha varit brott om de begåtts på dess område;

c. en redogörelse som in- nehåller den i artikel 9.2 an- givna informationen.

2. Om ett överförande be- gärs, skall domslandet förse verkställighetslandet med följande handlingar, om inte endera staten redan har upp- gett att den inte kommer att ge sitt samtycke till överfö- randet:

a. en bestyrkt kopia av do- men och av den lag som den- na grundas på;

b. en uppgift om hur stor del av påföljden som redan verkställts, inklusive uppgift om eventuell häktningstid före rättegången, påföljdsef- tergift eller Strafflindring samt om varje annan omstän- dighet som är av betydelse för påföljdens verkställande;

c. en förklaring som inne- håller samtycke till överfö- randet på sätt som anges i artikel 3.1.d; och

d. i förekommande fall. lä- karintyg eller socialut- redningar om den dömde, in— formation om behandlingen av honom i domslandet samt varje rekommendation som avser vidare behandling av honom i verkställighetslan- det.

3. Varje stat kan be att få tillgång till någon av de hand- lingar eller uppgifter som anges i punkterna 1 och 2 ovan, innan den gör en fram- ställning om överförande el- ler fattar beslut huruvida den skall ge sitt samtycke till överförandet.

• Sida 67
•  Original

Prop. 1983/84: 197

ARTICLE 7

Consent and its verification

1. The sentencing State shall ensure that the person required to give consent to the transfer in accordance with Article 3.1.d does so vo- luntarily and with full know- ledge of the legal conse- quences thereof. The proce- dure for giving such consent shall be governed by the law of the sentencing State. '

2. The sentencing State shall afford an opportunity to the administering State to verify, through a consul or other official agreed upon with the administering State, that the consent is given in accordance with the condi- tions set out in paragraph 1 above.

ARTICLE 8

Effect of transfer for sentenc- ing State

1. The taking into charge of the sentenced person by the authorities of the admin- istering State shall have the effect of suspending the en- forcement of the sentence in the sentencing State.

2. The sentencing State may no longer enforce the sentence if the administering State considers enforcement of the sentence to have been completed.

ARTICLE 9

Effect of transfer for adminis- tering State

1. The competent authori- ties of the administering State shall:

ARTICLE 7

Consentement et verification

1. L'Etat de condamnation fera en sorte que la personne qui doit donner son consen- tement au transferement en vertu de l'article 3.1.d le fasse volontaireme'nt et en étant pleinement consciente des consequences juridiques qui en découlent. La procé- dure ä suivre a ce sujet sera régie par la loi de 1”Etat de condamnation.

2. L”Etat de condamnation doit donner äl”Etatd1exécu- tion la possibilité de vérifier, par l'intermédiaire d'un con- sul ou d'un autre fonction- naire désigné en accord avec l'Etat d'exécution, que le consentement a été donné dans les conditions prévues au paragraphe précédent.

ARTICLE 8

Consequences du transfére- ment pour l'Etat de condam- nation

1. La prise en charge du condamné par les autorités de l”Etat d'exécution a pour effct de suspendre l'exécu- tion de la condamnation dans 1”Etat de condamnation.

2. L'Etat de condamnation ne peut plus exécuter la con- damnation lorsque l'Etat d'exécution considere l”exé- cution de la condamnation comme étant terminée.

ARTICLE 9

Consequences du transfere- ment pour l'Etat d'exécution ]. Les autorités compé- tentes de l'Etat d”exécution doivent:

67

ARTIKEL 7

Samtycke och bestyrkande härav

l. Domslandet skall säker- ställa att den person som an— modats ge sitt samtycke till överförandet i enlighet med artikel 3.1. d gör detta frivil- ligt och med full vetskap om de rättsliga följderna härav. Förfarandet vid lämnandet av ett sådant samtycke skall regleras i domslandets lag.

2. Domslandet skall ge verkställighetslandet tillfälle att genom någon konsul eller någon annan befattningsha- vare, enligt överenskom- melse med verkställighets- landet, bestyrka att sam- tycket givits i enlighet med de i punkt 1 ovan angivna .villkoren.

ARTIKEL 8

Verkan av överförandet för domslandet

]. Verkställighetslandets myndigheters omhänderta- gande av den dömde skall ha den verkan att verkställighe— ten av påföljden uppskjuts i domslandet.

2. Domslandet får inte längre verkställa påföljden om verkställighetslandet an- ser att påföljden har till fullo verkställts.

ARTIKEL 9

Verkan av överförande för verkställighetslandet ]. De behöriga myndighe- terna i verkställighetslandet ska”:

• Sida 68
•  Original

Prop. [983/84: 197

a. continue the enforce- ment of the sentence imme- diately or through a court or"

administrative order, under the conditions set out in Arti- cle 10, or

b. convert the sentence. through a judicial or adminis- trative procedure. into a decision of that State. there- by substituting for the sanc- tion imposed in the sentenc- ing State a sanction pre- scribed by the law of the ad- ministering State for the same offence, under the con- ditions set out in Article 1 1.

2. The administering State, if requested, shall inform the sentencing State before the transfer of the sentenced per- son as to which of these pro- cedures it will follow.

3. The enforcement of the sentence shall be governed by the law of the administer— ing State and that State alone shall be competent to take all appropriate decisions.

4. Any State which. ac- cording to its national law, cannot avail itself of one of the procedures referred to in paragraph 1 to enforce mea- sures imposed in the terri- tory of another Party on per- sons who for reasons of men- tal condition have been held not criminally responsible for the commission of the of— fence, and which is prepared to receive such persons for further treatment may. by way of a declaration ad- dressed to the Secretary General of the Council of Eu- rope, indicate the procedures it will follow in such cases.

a. soit poursuivre l'exécu- tion de la condamnation im- médiatement ou sur la base d'une décision judiciaire ou administrative, dans les con- ditions énoncées ä l'article 10:

b. soit convertir la con- damnation. par une procé— dure judiciaire ou admini- strative, en une décision de cet Etat, substituant ainsi a la sanction infligée dans l'E- tat de condamnation une sanction prévue par la le'gis- lation de l'Etat d'exécution pour la méme infraction. dans les conditions énoncées å l'article 11.

2. L'Etat d'exe'cution doit. si la demande lui en est faite. indiquer ä l'Etat de condam- nation, avant le transfere- ment de la personne condam- née. laquelle de ces procé- dures il suivra.

3. L'exécution de la con- damnation est régie par la loi de l'Etat d'exe'cution et cet Etat est scul competent pour prendre toutes les decisions appropriées.

4. Tout Etat dont. le droit inteme empéche de faire usage de l'une des procé- dures visées au paragraphe 1 pour exécuter les mesures dont on fait l'objet sur le ter- ritoire d'une autre Partie des pesonnes qui. compte tenu de leur état mental, ont été déclarées pénalement irres- ponsables d'une infraction et qui est disposé å prendre en charge ces pesonnes en vue de la poursuite de leur traite- ment peut, par une déclara- tion adressée au Secrétaire Général du Conseil dc l'Eur- ope, indiquer les procedures qu'il suivra dans ces cas.

68

a. fortsätta verkställighe- ten omedelbart eller genom ett beslut av domstol eller administrativ myndighet på de i artikel 10 angivna vill- koren;eller

b. genom ett domstolsför- farande eller administrativt förfarande omvandla påfölj- den till ett beslut fattat av den staten, varigenom den i domslandet ådömda påfölj- den omvandlas till en enligt verkställighetslandets lagfö- reskriven påföljd för samma brott på de i artikel 11 an- givna villkoren.

2. På begäran skall verk- ställighetslandet före över- förandet av den dömde un- derrätta domslandet om vil- ket av dessa förfaranden verkställighetslandet kom- mer att tillämpa.

3. Verkställigheten av på- föjden skall ske enligt verk- ställighetslandets lag och en- dast denna stat skall vara be- hörig att fatta de för verkstäl- ligheten erforderliga beslu- ten.

4. Varje fördragsslutande stat, vilken enligt sin natio- . nella lagstiftning inte kan till- lämpa något av de i punkt ] angivna förfarandena för att verkställa åtgärder som i en annan fördragsslutande stat ålagts dömda personer som på grund av sitt mentala till- stånd ansetts inte vara straff- rättsligt ansvariga. för brot- tet. och vilken är beredd att ta emot sådana personer för vidare behandling kan. ge- nom förklaring ställd till Eu- roparådets generalsekretera- re, ange vilka förfaranden den i sådana fall kommer att tillämpa.

• Sida 69
•  Original

Prop. 1983/84: 197 ARTICLE 10

Continued enforcement

1. In the case of continued enforcement, the administer— ing State shall be bound by the legal nature and duration of the sentence as deter- mined by the sentencing State.

2. If. however, this sen- tence is by its nature or dura- tion incompatible with the law of the administering State, or its law so requires, that State may, by a court or administrative order, adapt the sanction to the punish- ment or measure prescribed by its own law for a similar offence. As to its nature. the punishment or measure shall, as far as possible, cor— respond with that imposed by the sentence to be en- forced. lt shall not aggra- vate, by its nature or dura- tion, the sanction imposed in the sentencing State, nor ex- ceed the maximum pre- scribed by the law of the ad- ministering State.

ARTICLE 1 1

Conversion of sentence

1. In the case of conver- sion of sentence, the proce- dures provided for by the law of the administering State apply. When converting the sentence, the competent authority: a. shall be bound by the findings as to the facts inso- far as they appear explicitly or implicitly from the judg- ment imposed in the senten- cing State: '

ARTICLE 10

Poursuite de l'exécution

]. En cas de poursuite de l'exécution, l'Etat d'exécu— tion est lie' par la nature juri- dique et la durée de la sanc- tion telles qu'elles résultent de la condamnation.

2. Toutefois, si la nature ou la durée de cette sanction sont incompatibles avec la législation de l'Etat d'éxécu- tion, ou si la législation de cet Etat l'exige, l'Etat d'exé- cution peut, par décision ju- diciaire ou administrative, adapter cette sanction a la peine ou mesure prévue par sa propre loi pour des infrac- tions de méme nature. Cette peine ou mesure correspond, autant que possible, quant a sa nature, a celle intligée par la condamnation a exécuter. Elle ne peut aggraver par sa nature ou par sa durée la sanction prononcée dans l'E- tat de condamnation ni ex- céder le maximum prévu par la loi de l'Etat d'exécution.

ARTICLE l l

Conversion de la condamna- tion

1. En cas de conversion de la condamnation. la pro- cédure prévue par la législa- tion de l'Etat d'exécution s'applique. Lors de la con- version. l'autorité compé- tente: . a. sera liée par la consta- tation des faits dans la me- sure ou ceux-ci figurent ex- plicitement ou implicitement dans le jugement prononcé dans l'Etat de condamna- tion;

69

'IARTIKEL 10

Fortsatt verkställighet

1. Vid fortsatt verkstäl- lighet skall verkställighets- landet vara bundet av påfölj- dens rättsliga karaktär och längd såsom den fastställts i domslandet.

2. Om emellertid denna på- följd på grund av sin natur eller längd är oförenlig med verkställighetslandets lag, el- ler om denna stats lagstift- ning så kräver, kan staten ge- nom ett beslut av domstol el- ler en administrativ myndig- het anpassa påföljden till det straff eller den åtgärd som dess egen lag föreskriver för ett likartat brott. När det gäl- ler påföljdens natur, skall straffet eller åtgärden. i den utsträckning det är möjligt, motsvara den påföljd som skall verkställas. Straffet el- ler påföljden får inte genom sin natur eller längd vara strängare än den påföljd som ådömts i domslandet och straffet får inte heller över- stiga straffmaximum i verk- ställighetslandets lag.

ARTIKEL ll Omvandling av påföljd

]. Vid omvandling av på- följd skall de i verkställig- hetslandets lag föreskrivna förfarandet tillämpas. Vid omvandlingen av påföljden gäller att den behöriga myn- digheten:

(1. skall vara bunden av den bedömning av vad som är styrkt i målet som uttryck- ligen eller ' underförstått framgår av den i domslandet meddelade domen:

• Sida 70
•  Original

Prop. 1983/84: 197

b. may not convert a sanc- tion involving deprivation of liberty to a pecuniary sanc- tion;

c. shall deduct the full pe- riod of deprivation of liberty served by the sentenced per- son; and

d. shall not aggravate the penal position of the sen- tenced person, and shall not be bound by any minimum which the law of the adminis- tering State may provide for the offence or offences com- mitted.

2. If the conversion proce- dure takes place after the transfer of the sentenced per- son. the administering State shall keep that person in cus- tody or otherwise ensure his presence in the administering State pending the outcome of that procedure.

ARTICLE 12

Pardon, amnesty, commuta- tion

Each Party may grant par- don. amnesty or commuta- tion of the sentence in accor- dance with its Constitution or other laWS.

ARTICLE 13 Review of judgment

The sentencing State alone shall have the right to decide on any application for review of the judgment.

ARTICLE 14

Termination of enforcement

The administering State shall terminate enforcement of the sentence as soon as it

b. ne peut convertir une sanction privative de liberté en une sanction pécuniaire;

c. déduira intégralement la période de privation de li- berté subie par le condamné; et

d. n'aggravera pas la situ- ation pénale du condamné, et ne sera pas liée par la sanc- tion minimale éventuelle- ment prévue par la législa- tion de l'Etat d'exécution pour la ou les infractions commises.

2. Lorsque la procédure de conversion a lieu apres le transferement de la personne condamné, l'Etat d'exécu- tion gardera cette personne en détention ou prendra d'autres mesures atin d'as- surer sa présence dans l'Etat d'exécution jusqu'a l'issue de cette procedure.

ARTICLE 12

Gräce, amnistie, commuta- tion

Chaque Partie peut ac- corder la grace, l'amnistie ou la commutation de la peine conformément är sa Constitu- tion ou ä ses autres regles juridiques.

ARTICLE 13 Revision du jugement

L'Etat de condamnation, seul, a le droit de statuer sur tout recours en révision in- troduit contre le jugement.

ARTICLE 14

Cessation de l'exécution

L'Etat d'exécution doit mettre fin å l'exécution de la condamnation des qu'il a été

70

b. inte får omvandla en påföljd som innebär frihets— berövande till en påföljd som innebär böter;

6. skall avräkna hela den tid, varunder den dömde va- rit berövad friheten, och

d. inte får försämra den dömdes ställningi straffrätts- ligt hänseende och att den inte är bunden av de mini— mistraff som kan vara före- skrivna i verkställighetslan- det för det eller de brott som begåtts.

2. Om omvandlingsförfa- randet äger rum efter den dömdes överförande, skall verkställighetslandet hålla denne i häkte eller på annat sätt säkerställa hans närvaro i verkställighetslandet i av- vaktan på resultatet av för- farandet.

ARTIKEL 12

Benådning, amnesti, omvand- ling av påföljden

Varje stat kan bevilja be- nådning. amnesti eller om- vandling av påföljden i enlig- het med sin författning eller andra lagar.

ARTIKEL 13 Ny prövning av domen

Domslandet skall ensamt ha rätt att besluta angående begäran om ny prövning av domen.

ARTIKEL 14

Avslutande av verkställighe- ten

Verkställighetslandet skall avsluta verkställigheten av påföljden så snart det av

• Sida 71
•  Original

Prop. 1983/84: 197

is informed by the sentencing State of any decision or mea- sure as a result of which the sentence ceases to be en— forceable.

ARTICLE 15

Information on enforcement

The administering State shall provide information to the sentencing State con— cerning the enforcement of the sentence: .

a. when it considers en— forcement of the sentence to have been completed:

b. if the sentenced person has escaped from custody before enforcement of the sentence has been complet- ed;or .

(7. if the sentencing State requests a special report.

ARTICLE 16 Transit

1. A Party shall, in accor— dance with its law, grant a request for transit of a sen- tenced person through its territory if such a request is made by another Party and that State has agreed with another Party or with a third State to the transfer of that person to or from its terri— tory.

2. A Party may refuse to grant transit: (1. if the sentenced person is one of its nationals, or b. if the offence for'which the sentence was imposed is not an offence under its own law.

informé par l'Etat de con- damnation de toute decision ou mesure qui a pour effet d'enlever a la condamnation son caractere exécutoire.

ARTICLE 15

Informations l'exécution

concernant

L'Etat d'exécution four- nira des informations ä l'Etat de condamnation concernant l'exécution de la condamna- tion:

a. lorsqu'il considere ter- minée l'exécution de la con- damnation;

b. si le condamné s'évade avant que l'exécution de la condamnation ne soit ter- minée; ou

c. si l'Etat de condamna- tion lui demande un rapport special.

ARTICLE 16 Transit

1. Une Partie doit, en con- formité avec sa législation, accéder a une demande de transit d'un condamné par son territoire, si la demande est formulée par une autre Partie qui est elle—méme con- venue avec une autre Partie ou avec un Etat tiers du transfercment du condamné vers ou a panir de son terri- toire.

2. Une Partie peut refuser d'accorder le transit: a. si le condamné est un de ses ressortissants. ou b. si l'infraction qui a donné lieu a la condamnation ne constitue pas une infrac— tion au regard de sa législa— tion.

71

domslandet underrättats om beslut eller åtgärd som inne- bär att påföljden inte längre kan verkställas.

ARTIKEL 15

Information om verkställighet

Verkställighetslandet skall lämna domslandet informa- tion om verkställighet av på— följden:

a. när den anser att verk- ställigheten har fullföljts: el— ler

b. om den dömde har rymt från kriminalvårdsanstalt in- nan påföljden till fullo har 'verkställts;

c. om domslandet begär en särskild redogörelse.

ARTIKEL 16

Transitering

1. En fördragsslutande stat skall, i enlighet med sin lagstiftning, bifalla en fram- ställning om transitering för en dömd person över dess område, om en sådan fram- ställning görs av cn annan fördragsslutande stat och den staten har kommit över- ens med en annan fördrags- slutande stat eller med en tredje stat om den personens överförande till eller från dess område.

2. En fördragsslutande stat kan vägra transitering:

a. om den dömde är en av dess egna medborgare, eller

h. om brottet för vilket på- följden utdömdes inte är ett brott enligt dess egen lag.

• Sida 72
•  Original

Prop. 1983/84: 197

3. Requests for transit and replies shall be communica- ted through the channels re- ferred to in the provisions of Article 5.2 and 3.

4. A Party may grant a re- quest for transit of a sen- tenced person through its territory made by a third State if that State has agreed with another Party to the transfer to or from its teni- tory.

5. The Party requested to grant transit may hold the sentenced person in custody only for such time as transit through its territory requires.

6. The Party requested to grant transit may be asked to give an assurance that the sentenced person will not be prosecuted, or, except as provided in the preceding paragraph, detained, or oth- erwise subjected to any re— striction on his liberty in the territory of the transit State for any offence committed or sentence imposed prior to his departure from the territory of the sentencing State.

7. No request for transit shall be required if transport is by air over the territory of a Party and no landing there is scheduled. However, each State may, by a declaration addressed to the Secretary General of the Council of Eu- rope at the time of signature or of deposit of its instru- ment of ratification, accep- tance, approval or accession, require that it be notitied of any such transit over its ter- ritory.

3. Les demandes de tran- sit et les réponses doivent étre communiquées par les voies mentionnées aux dis- positions de I'article 5.2 et 3.

4. Une Partie peut ac- céder ä une demande de tran- sit d'un condamné par son territoire, formulée par un Etat tiers, si celui-ci est con- venu avec une autre Partie du transferment vers ou-ä partir de son territoire.

5. La Partie a laquelle est demandé le transit peut garder le condamné en dé- tention pendant la durée strictement nécessaire au transit par son territoire.

6. La Partie requise d'ac- corder le transit peut étre in- vitée a donner l'assurance que le condamné ne sera ni poursuivi. ni détenu, sous ré- serve de l'application du paragraphe précédent. ni soumis a aucune autre re- striction de sa liberté indivi- duelle sur le territoire de l'Etat de transit, pour des faits ou condamnations an- térieurs å son départ du terri- toire de l'Etat de condamna- tion.

7. Aucune demande de transit n'est nécessaire si la voie aérienne est utilisée au- dessus du territoire d'une Partie et aucun atterrissage n'est prévu. Toutefois, cha- que Etat peut, par une dé- claration adressée au Secré— taire Général du Conseil de l'Europe au moment de la signature ou du dépöt de son instrument de ratificiation, d'acceptation. d'approbation ou d'adhésion, exiger que lui soit notifié tout transit au- dessus de son territoire.

72

3. Framställning om tran- sitering och svar därpå skall lämnas på samma sätt som avses i artikel 5.2 och 3.

4. En fördragsslutande stat kan bifalla en av en tred- je stat gjord framställning om transitering av en dömd per- son över dess område om den tredje staten har kommit överens med en annan för- dragsslutande stat om över- förande till eller från dess område.

5. Den fördragsslutande stat som mottagit en fram- ställning .om transitering kan hålla den dömde i fängsligt förvar endast under den tid som krävs för transitering ge- nom dess område.

6. Den fördragsslutande stat som mottagit en fram- ställning om transitering kan anmodas att avge en försäk- ran att den dömde inte blir åtalad eller, med undantag av vad som föreskrivs i föregå- ende punkt, kvarhållen i häk- te eller på annat sätt föremål för frihetsinskränkande åt- gärd på transitstatens områ- de på grund av brott som be- gåtts eller påföljd som har ådömts före den dömdes av— resa från domslandets områ- de.

7. Om transitering genom en fördragsslutande stats område sker genom flyg- transport och ingen landning där är avsedd krävs inte nå- gon framställning om transi- tering. Varje fördragsslutan- de stat kan dock vid depone- ringen av instrument rörande ratifikation, godtagande, godkännande eller anslutning genom en till Europarådets generalsekreterare ställd för- klaring kräva att bli underrät- tad om varje sådan transite- ring genom sitt område.

• Sida 73
•  Original

Prop. 1983/84: 197

ARTICLE 17

Language and costs

1. Information under Arti- ' cle 4, paragraphs 2 to 4, shall be furnished in the language of the Party to which it is addressed or in one of the official languages of the Council of Europe.

2. Subject to paragraph 3 below, no translation of re- quests for transfer or of sup- porting documents shall be required.

3. Any State may, at the time of signature or when de- positing its instrument of ra- tification, acceptance, ap- proval or accession, by a declaration addressed to the Secretary General of the Council of Europe. require that requests for transfer and supporting documents be ac- companied by a translation into its own language or into one of the official languages of the Council of Europe or into such one of these lan- guages as it shall indicate. It may on that occasion deelare its readiness to accept trans- lations in any other language in addition to the official lan- guage or languages of the Council of Europe.

4. Except as provided in Article 6.2.a, documents transmitted in application of this Convention need not be certified.

5. Any costs incurred in the application of this Con- vention shall be borne by the administering State, except costs incurred exclusively in the territory of the sentenc- ing State.

ARTICLE 17 Langues et frais

]. Les informations en vertu de l'article 4, para- graphes 2 a 4, doivent se faire dans la langue de la Par- tie a laquelle elles sont adres- sées ou dans l'une des lan- gues officielles du Conseil de l'Europe.

2. Sous réserve du para— graphe 3 ci-dessous, aucune traduction des demandes de transferement ou des docu- ments ä l'appui n'est néces- saire.

3. Tout Etat peut, au mo- ment de la signature ou du dépöt de son instrument de ratification, d'acceptation, d'approbation ou d'adhé- sion. par déclaration adres- sée au Secrétaire General du Conseil de l'Europe, exiger que les demandes de trans- ferement et les pieces ä l'ap- pui soient accompagnées d'une traduction dans sa propre langue ou dans l'une des langues officielles du Conseil de l'Europe ou dans celle de ces langues qu'il in- diquera. Il peut å cette occa- sion déclarer qu'il est dis- posé a accepter des traduc- tions dans toute autre langue en plus de la langue off- cielle, ou des langues offi- cielles, du Conseil de l'Eu- rope.

4. Sauf l'exception pré- vue ä l'article 6.2a, les docu- ments transmis en applica- tion de la présente Conven- tion n'ont pas besoin d'étre certifiés.

5. Les frais occasionnés en appliquant la présente Convention sont a la charge de 1'Etatd'exécution,äl'ex- ception des frais occasionnés exclusivement sur le terri- toire de l'Etat de condamna- tion.

73

ARTIKEL 17 Språk och kostnader

1. Information enligt arti- kel 4, punkterna 2 och 4 skall tillhandahållas på den för- dragsslutande stats språk till vilken informationen lämnas eller "på något av Europarå- dets officiella språk.

2. Med förbehåll för vad som sägs i punkt 3 nedan skall översättning av fram- ställning om överförande el- ler av bilagor till en sådan framställning inte krävas.

3. En fördragsslutande stat kan vid deponeringen av instrument rörande ratifika- tion, godtagande, godkän- nande eller anslutning genom en till Europarådets general—

' sekreterare ställd förklaring

kräva att en framställning om överförande med bilagor skall åtföljas av en översätt- ning till dess eget språk eller till ett av Europarådets offi- ciella språk eller till det av dessa språk som den anger. Den kan vid detta tillfälle för- klara sig beredd att godkänna översättningar till varje an- nat språk utöver ett eller fle- ra av Europarådets officiella språk.

4. Med undantag av vad som föreskrivs i artikel 6.2a behöver handlingar som överlämnats i enlighet med bestämmelserna i denna kon- vention inte legaliseras.

5. Kostnader som upp- kommer i samband med till- lämpningen av denna kon- vention skall bäras av verk- ställighetslandet, med un- dantag av kostnader som uppkommer uteslutande på domslandets område.

• Sida 74
•  Original

Prop. 1983/84:197

ARTICLE 18

Signature and entry into force

1. This Convention shall be open for signature by the member States of Council of Europe and non-member States which have participat- ed in its elaboration. It is subject to ratification, accep— tance or approval. Instru— ments of ratification, accep— tance or approval shall be de- posited with the Secretary General of the Council of Eu— rope.

2. This Convention shall enter into force on the first day of the month following the expiration of a period of. three months after the date on which three member States of the Council of Eu— rope have expressed their consent to be bound by the Convention in accordance with the provisions of para— graph ].

3. In respect of any signa— tory State which subsequent- ly expresses its consent to be bound by it, the Convention shall enter into force on the first day of the month follow- ing the expiration of a period of three months after the date of the deposit of the in- strument of ratification, ac- ceptan :e or approval.

ARTICLE 19

Accession hy non-member States

1. After the entry into force of this Convention. the Committee of Ministers of the Council of Europe. after consulting the Contracting States, may invite any State not a member of the Council and not mentioned in Article

ARTICLE 18

Signature et entrée en vigueur

1. La présente Conven- tion est ouverte ä la signature des Etats membres du Con- seil de l'Europe et des Etats non membres qui ont parti- cipé ä son elaboration. Elle sera soumise ä ratification, acceptation ou approbation. Les instruments de ratifica- tion, d'acceptation ou d'ap- probation seront déposés pres le Secrétaire General du Conseil de l'Europe.

2. La- présente Conven- tion entrera en vigueur le premier jour du mois qui suite l'expiration d'une pé- riode de trois mois apres la date å laquelle trois Etats membres du Conseil de l'Europe auront exprimé leur consentement å étre lie's par la Convention. conformé- ment aux dispositions du paragraphe ].

3. Pour tout Etat signa- taire qui exprimera ultérieu- remcnt son consentement ä étre lié par la Convention, celle-ci entrera en vigueur le premierjour du mois qui suit l'expiration d'une période de trois mois apres la date du dépöt de l'instrument de rati- fication, d'acceptation- ou d'approbation.

ARTICLE 19 Adhésion des Etats non membres

1. Aprés l'entrée en vi- gueur de la présente Conven- tion, le Comité des Ministres du Conseil de l'Europe pourra. aprés avoir consulté les Etats contractants, in- viter tout Etat non membre du Conseil et non mentionné

74 ARTIKEL 18

Undertecknande och ikraft- trädande

1. Denna konvention är öppen för undertecknande av Europarådets medlemsstater samt för icke-medlemsstater som har deltagit i utarbetan— det av konventionen. Den skall ratificeras. godtagas el- ler godkännas. Instrument rörande ratifikation. godta- gande eller godkännande skall deponeras hos Europa- rådets generalsekreterare.

2. Denna konvention träder i kraft den första da— gen i den månad som följer efter utgången av en period om tre månader efter den dag då tre medlemsstater i Euro- parådet har förklarat sig bundna till konventionen i enlighet med bestämmelser— na i punkt 1.

3. I förhållande till en sig- natärstat som senare förkla- rar sig bunden till konven- tionen träder den i kraft den första dagen i den månad som följer efter utgången av en period om tre månader ef- ter den dag då instrumentet rörande ratifikation. godta- gande eller godkännande har deponerats.

ARTIKEL 19

Icke-medlemsstaters anslut- ning

1. Sedan denna konven- tion har trätt i kraft kan Eu- roparådets ministerkom- mitte', efter samråd med de fördragsslutande staterna, inbjuda en stat som inte är medlem av rådet och som inte nämns i artikel 18.1 att

• Sida 75
•  Original

Prop. 1983/84: 197

18.1 to accede to this Con- vention, by a decision taken by the majority provided for in Article 20.d of the Statute of the Council of Europe and by the unanimous vote ofthe representatives of the Con- tracting States entitled to sit on the Committee.

2. In respect of any acced- ing State. the Convention shall enter into force on the first day of the month follow- ing the expiration of a period of three months after the date of deposit of the instru- ment of accession with the Secretary General of the Council of Europe.

ARTICLE 20 Territorial application

1. Any State may at the time of signature or when de- positing its instrument of ra- tification, acceptance. ap- proval or accession. specify the territory or territories to which this Covention shall

apply.

2. Any State may at any later date, by a declaration addressed to the Secretary General of the Council of Eu— rope, extend the application of this Convention to any other territory specified in the declaration. In respect of such territory the Conven- tion shall enter into force on the first day of the month fol- lowing the expiration of a pe- riod of three months after the date of receipt of such de- claration by the Secretary General.

3. Any declaration made under the two preceding paragraphs may, in respect of any territory specified in such declaration. be with-

a l'article 18.]. a adhérer a la présente Convention, par une decision prise a la majo- rité prévue å l'article 20.d du Statut du Conseil de l'Eu- rope. et är l'unanimité des re- présentants des Etats Con- tractants ayant le droit de siéger au Comité.

2. Pour tout Etat adhé- rant, la Convention entrera en vigueur le premierjour du mois qui suit l'expiration d'une période de trois mois apres la date du dépöt de l'in- strument d'adhe'sion pres le Secrétaire Général du Con- seil de l'Europe.

ARTICLE 20

Application territoriale

1. Tout Etat peut. au mo- ment de la signature ou au moment du dépöt de son in- strument de ratification, d'acceptation ou d'adhésion, designer le ou les territories auxquels s'appliquera la pré- sente Convention.

2. Tou Etat peut, & tout autre moment par la suite, par une déclaration adressée au Secrétaire Général du Conseil de l'Europe, étendre l'application de la présente Convention ä tout autre terri- toire désigne dans la déclara- tion. La Convention entrera en vigueur a l'égard de ce territoire le premier jour du mois qui suit l'expiration d'une période de trois mois apres la date de reception de la declaration par le Secré- taire Général.

3. Toute déclaration faite en vertu des deux para- graphes précédents pourra etre retirée, en ce qui con- cerne tout territoire désigne

75

ansluta sig till denna konven- tion. Ett beslut härom kräver sådan majoritet som före- skrivs i artikel 20. di Euro- parådets stadgar och måste enhälligt biträdas av ombu- den för de fördragsslutande stater som har rätt att repre- senteras i kommittén.

2. I förhållande till en stat som ansluter sig träder kon- ventionen i kraft den första dagen i den månad som följer - efter utgången av en period om tre månader efter den dag då instrumentet rörande an- slutningen deponerades hos Europarådets generalsekre- terare.

ARTIKEL 20 Territoriell tillämpning

1. Varje stat kan vid un- dertecknandet eller vid de- poneringen av instrument rö- rande ratifikation. godta- gande, godkännande eller an- slutning närmare ange det el- ler de områden beträffande vilka konventionen skall till- lämpas.

2. Varje stat kan vid vil- ken som helst senare tid- punkt, genom förklaring ställd till Europarådets gene— ralsekreterare, utsträcka till- lämpningen av denna kon- vention till vilket som helst annat område som anges i förklaringen. Med avseende på ett sådant område träder konventionen i kraft den första dagen i den månad som följer efter utgången av en period om tre månader ef- ter den dag då generalsekre- teraren mottog förklaringen.

3. En förklaring som av- getts i enlighet med de båda föregående punkterna kan, beträffande område som har angetts i förklaringen, återtas

• Sida 76
•  Original

Prop. 1983/84: 197

drawn by a notification ad- dressed to the Secretary Ge- neral. The withdrawal shall become effective on the first day of the month following the expiration of a period of three months after the date of receipt of such notification by the Secretary General.

ARTICLE 21

Temporal application

This Convention shall be applicable to the enforce- ment of sentences imposed either before or after its entry into force.

ARTICLE 22

Relationship to other Conven- tions and Agreements

1. This Convention does not affect the rights and un- dertakings derived from ex- tradition treaties and other treaties on international co- operation in criminal matters providing for the transfer of detained persons for pur- poses of confrontation or tes- timony.

2. If two or more Parties have already concluded an agreement or treaty on the transfer of sentenced per- sons or otherwise have es- tablished their relations in this matter, or should they in future do so, they shall be entitled to apply that agree- ment or treaty or to regulate those relations accordingly, in lieu of the present Con- vention.

3. The present Conven- tion does not affect the right of States party to the Euro- pean Convention on the In- ternational Validity of Crim—

dans cette declaration, par notification adressée au Se- crétaire General. Le retrait prendra effet le premier jour du mois qui suit l'expiration d'une période de trois mois apres la date de réception de la notification par le Secré- taire Général.

ARTICLE 21

Application dans le temps

La présente Convention sera applicable a l'exécution des condamnations pronon- cées soit avant soit apres son entrée en vigueur.

ARTICLE 22

Relations avec d'autres con- ventions et accords

1. La présente Conven- tion ne porte pas atteinte aux droits et obligations decou- lant des traités d'extradition et autres traités de coopera- tion internationale en mai- tiére pénale prévoyant le transferement de détenus ä des fins de confrontation ou de témoignage.

2. Lorsque deux ou plu- sieurs Parties ont déjä conclu ou concluront un accord ou un traité sur le transferement des condamnés ou lorsqu'ils ont établi ou établiront d'une autre maniere leurs relations dans ce domaine. ils auront la faculté d'appliquer ledit accord, traité ou arrange— ment au lieu de la présente Convention.

3. La présente Conven- tion ne porte pas atteinte au droit des Etats qui sont Par- ties a la Convention euro- péenne sur la valeur interna-

76

genom en underrättelse ställd till _ generalsekretera- ren. Återt'agandet träder i kraft den första dagen i den månad som följer efter ut- gången av en period om tre månader efter den dag då ge- neralsekreteraren mottog un- derrättelsen.

ARTIKEL 21 Temporär tillämpning

Denna konvention skall tillämpas på verkställigheten av påföljder som ådömts så- väl före som efter konven- tionens ikraftträdande.

ARTIKEL 22

Förhållande till andra kon- ventioner och avtal

1. Denna konvention in- verkar inte på de rättigheter och åtaganden enligt utläm- ningsavtal och andra avtal om internationellt samarbete i straffrättsliga frågor, som medger överförande av häk- tade personer för konfronta- tion eller vittnesmål.

2. Om två eller flera för- dragsslutande stater redan har ingått en överenskom- melse eller ett avtal om över- förande av dömda personer eller på annat sätt har regle- rat sina förhållanden med varandra i detta ämne, eller om de skulle göra såi framti- den, har de rätt att tillämpa denna överenskommelse el- ler detta avtal eller att reglera sina förhållanden med hän- syn härtill i stället för att till- lämpa denna konvention.

3. Denna konvention in- verkar inte på den rättighet som tillkommer fördragsslu- tande stat enligt den euro- peiska konventionen om

• Sida 77
•  Original

Prop. 1983/84: 197

inal Judgments to conclude bilateral or multilateral agreements with one another on matters dealt with in that Convention in order to sup- plement its provisions or fa- cilitate the application of the principles embodied in- it.

4. If a request for transfer falls within the scope of both the present Convention and the European Convention on the International Validity of Criminal Judgments or an- other agreement or treaty on the transfer of sentenced per- sons, the requesting State shall. when making the re- quest, indicate on the basis of which instrument it is made.

ARTICLE 23 Friendly settlement

The European Committee

on Crime Problems of the ' Council of Europe shall be kept informed regarding the application of this Conven- tion and shall do whatever is necessary to facilitate a friendly settlement of any difficulty which may arise out of its application.

ARTICLE 24 Denunciation

1. Any Party may at any time denounce this Conven- tion by means of a notifica- tion addressed to the Secre- tary General of the Council of Europe.

2. Such denunciation shall become effective on the first day of the month following the expiration of a period of three months after the date

tionale desjugements répres- sifs de conclure entre elles des accords bilatéraux ou multilate'raux, relatifs aux questions réglées par cette Convention, pour en com- pléter les dispositions ou pour faciliter l'application des principes dont elle s'in- spire.

4. Si une demande de transferement tombe dans le champ d'application de la présente Convention et de la Convention européenne sur la valeur internationale des jugements répressifs ou d'un autre accord ou traité sur le transferement des con- damnés, l'Etat requérant doit, lorsqu'il formule la de- mande. préciser en vertu de quel instrument la demande est formulée.

ARTICLE 23 Reglement amiable

Le Comité européen pour les problemes criminels suivra l'application de la pré- sente Convention et facili- tera au besoin le reglement amiablc de toute difficulté d'application.

ARTICLE 24 Dénonciation

1. Toute Partie peut, ä tout moment. dénoncer la présente Convention en adressant une notification au Secrétaire Général du Con- seil de l'Europe.

2. La dénonciation pren— dra effet le premier jour du mois qui suit l'expiration d'une période de trois mois apres la date de réception de

77

brottmålsdoms internationel- la rättsverkning'ar att ingå bi- laterala och multilaterala överenskommelser med var- andra i ämnen som behand- las i den konventionen för att göra tillägg till dess bestäm- melser eller underlätta till- lämpningen av dess prin- ciper.

4. Om en framställning om överförande faller inom ra- men både för denna konven- tion och för den europeiska konventionen om brottmåls- doms internationella rätts- verkningar eller för någon annan överenskommelse el- ler något annat avtal om överförande av dömda, skall den anmodande staten när framställningen görs ange på grundval av vilket instru- ment detta sker.

ARTIKEL 23 Vänskaplig lösning

Europarådets europeiska kommitté om brottsfrågor skall hållas underrättad om tillämpningen av denna kon- vention och skall göra vad som behövs för att underlätta en vänskaplig lösning av var- je svårighet som kan uppstå vid tillämpningen.

ARTIKEL 24 Uppsägning

1. En fördragsslutande stat kan när som helst säga upp denna konvention ge- nom en till Europarådets ge- neralsekreterare ställd un- derrättelse.

2. Uppsägningen träder i kraft den första dagen i den månad som följer efter ut- gången av en period om tre månader efter den dag då ge-

• Sida 78
•  Original

Prop. 1983/84: 197

of receipt of the notification by the Secretary General.

3. The present Conven- tion shall, however, continue to apply to the enforcement of sentences of persons who have been transferred in con- formity with the provisions of the Convention before the date on which such a denun- ciation takes effect.

ARTICLE 25 Notifications

The Secretary General of the Council of Europe shall notify the-member States of the Council of Europe. the non-member States which have participated in the ela- boration of this Convention and any State which has ac- ceded to this Convention of:

a. any signature: b. the deposit of any in- strument of ratification, ac- ceptance. approval or acces- sion;

c. any date of entry into force of this Convention in accordance with Articles 18.2 and 3, 19.2 and 20.2 and 3;

d. any other act, declara- tion, notification or com- munication relating to this Convention.

In Witness whereof the un- dersigned, being duly author- ised thereto. have signed this Convention.

Done at Strasbourg. this let day of March 1983, in English and French. both texts being equally authen- tic, in a single copy which shall be deposited in the ar- chives of the Council of Eu- rope. The Secretary General of the Council of Europe shall transmit certified co-

la n'otification par le Secré- taire Général.

3. Toutefoi, la présente Convention continuera ä s'appliquer a l'exécution des condamnations de personnes transférées conformément ä ladite Convention avant que la dénonciation ne prenne ef- fet.

ARTICLE 25 Notifications

Le Secrétaire Général du Conseil de l'Europe notifiera aux Etats membres du Con- seil de l'Europe, aux Etats non membres qui ont parti- cipé ä l'élaboration dela pré- sente Convention ainsi qu'a tout Etat ayant adhéré a celle-ci:

a. toute signature; b. le dépöt de tout instru- ment de ratification, d'ac- ceptation, d'approbation ou d'adhésion;

c. toute date d'entrée en vigueur de la présente Con- vention conformément ä ses articles 18.2 et 3, 19.2 et 20.2 et 3;

d. tout autre acte, déclara— tion, notification ou com- munication ayant trait a la présente Convention.

En foi de quoi, les sous- signés. dament autorisés a cet effet, ont signe la pré- sente Convention.

Fait ä Strasbourg, le 21 mars 1983, en francais et en anglais. les deux textes fai- sant également foi, en un seul exemplaire, qui sera dé- posé dans les archives du Conseil de l'Europe.'Le Se- crétaire Général du Conseil de l'Europe en communi- quera copie certifiée con-

78

neralsekreteraren mottog un- derrättelsen.

Denna konvention skall emellertid forsättningsvis tillämpas på verkställighet av påföljder beträffande perso- ner som har överförts i enlig- het med konventionens före— skrifter före den dag då en sådan uppsägning träder i kraft.

ARTIKEL 25 Underrättelser

Europarådets generalsek- reterare skall underrätta Eu- roparådets medlemsstater, de icke-medlemsstater som har deltagit i utarbetandet av denna konvention och varje stat som har anslutit sig till denna konvention om:

a. undertecknande; b. deponering av ratifika- tions-. godtagande-, godkän- nande- eller anslutningsin- strument:

0. dagar för konventio- nens ikraftträdande enligt ar- tiklarna 18.2 och 3, 19.2 och 20.2 och 3; -

a'. andra åtgärder, förkla- ringar. underrättelser eller meddelanden som rör denna konvention.

Till bekräftelse härav har undertecknade, därtill veder- börligen befullmäktigade, undertecknat denna konven- tion.

Som skedde i Strasbourg den 21 mars 1983 på engelska och franska, vilka båda texter äger lika vitsord, i ett exemplar, som skall förvaras i Europarådets arkiv. Euro- parådets generalsekreterare skall översända bestyrkt av- skrift därav till varje med- lemsstat i Europarådet och

• Sida 79
•  Original

Prop. 1983/84:197

pies to each member State of the Council of Europe. to the non-member States which have participated in the ela- boration of this Convention, and to any State invited to accede to it.

forme ä chacun des Etats membres du Conseil de l'Europe, aux Etats non membres qui ont participé å l'élaboration de la présente Convention et a tout Etat in- vité ä adhérer ä celle—ci.

79

till varje stat som har inbju- dits att ansluta sig till denna konvention.

• Sida 80
•  Original

Prop. 1983/84: 197

Förslag till

80 Underbilaga 2

Lag om ändring i lagen ( 1972:260 ) om internationellt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen ( 1972:260 ) om internationellt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom dels att i 1, 3. 8. 34. 36. 37 och 41 åå ordet "Konungen" skall bytas ut mot "regeringen".

dels att i lagen skall införas tre nya paragrafer. 25 a, 25 b och 27 åå, med

nedan angivna lydelse.

dels att 2, 4, 6, 25, 26 och 33 åå skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Avser förordnande enligt 1 å verkställighet av dom eller annat avgörande meddelat ifrämmande stat som tillträtt den i Haag den 28 maj 1970 undertecknade europeiska konventionen om brottmålsdoms internationella rättsverkningar (brottmålsdomskonventionen) eller avser förordnandet verkställighet i sådan stat av påföljd eller förver- kande som ådömts, ålagts eller be- slutats av svensk domstol eller an- nan svensk myndighet, gäller 4— 41 åå, i den mån ej annat anges i förordnandet.

Gäller förordnande annan främ- mande stat än som sägs i första stycket. meddelar Konungen be- stämmelser om prövning av fråga om verkställighet i Sverige av på- följd eller förverkande som ådömts, ålagts eller beslutats i den främ- mande staten eller fråga om verk- ställighet i den främmande staten av påföljd eller förverkande som ådömts. ålagts eller beslutats i Sve- rige. Bestämmelserna i 25—34 åå gäller dock i tillämpliga delar.

?:

Föreslagen lydelse

Avser förordnande enligt 1 å verkställighet av dom eller annat avgörande enligt den i Haag den 28 maj 1970 undertecknade europeiska konventionen om brottmålsdoms internationella rättsverkningar ("brottmålsdomskonventionen) eller avser förordnandet verkställighet enligt den konventionen ifrämman- de stat av påföljd eller förverkande som ådömts. ålagts eller beslutats av svensk domstol eller annan svensk myndighet, gäller 4—41 åå. i den mån ej annat anges i förordnan- det.

Har förordnandet _l?"7'rr1nlelts av annan överenskommelse med främ— mande stat än brottnrålsdomskon- ventionen. meddelar regeringen be- stämmelser om prövning av fråga om verkställighet i Sverige av på- följd eller förverkande som ådömts, ålagts eller beslutats i den främ- mande staten eller fråga om verk- ställighet i den främmande staten av påföljd eller förverkande som ådömts, ålagats eller beslutats i Sverige. Bestämmelserna i 25— 34 åå gäller dock i tillämpliga delar.

4å

Med europeisk brottmålsdom förstås i denna lag dom eller annat avgörande varigenom domstol eller annan myndighet i stat som tillträtt

Med europeisk brottmålsdom förstås i denna lag dom eller annat avgörande varigenom domstol eller annan myndighet i stat som tillträtt

• Sida 81
•  Original

Prop. 1983/84:197

' Nuvarande lydelse

brottmålsdomskonventionen har ådömt eller ålagt någon påföljd för brott eller förklarat egendom för- verkad.

81

Föreslagen lydelse

brottmålsdomskonventionen har ådömt eller ålagt någon påföljd för brott eller förklarat egendom för- verkad.

Bestämmelserna i denna lag om europeisk brottmålsdom gäller dock inte ifråga om ett avgörande som skall verkställas här i landet nred tillämpning av annan överens- kommelse med främmande stat än brottmålsdomskonventionen.

Med utevarodom förstås i denna lag sådant i första stycket angivet avgörande som meddelats här i landet eller i främmande stat av domstol eller annan myndighet utan att den dömde eller den mot vilken beslut om ' förverkande riktats har varit personligen närvarande vid förhandling i saken inför domstol.

Vad nedan i denna lag sägs om påföljd gäller även förverkande. om ej annat särskilt föreskrives.

6å

Framställning om verkställighet av europeisk brottmålsdom kan avslås ]. om gärning som påföljden avser utgör politiskt eller militärt brott.

2. om det finnes grundad anledning antaga att domen föranletts eller den däri bestämda påföljden skärpts av hänsyn till ras. religion. nationalitet eller politisk åsikt,

3. om gärning som påföljden avser omfattas av här i landet pågående förundersökning, väckt åtal. utfärdat strafföreläggande eller föreläggande av ordningsbot. eller om beslut har meddelats att åtal för gärningen ej skall väckas eller fullföljas.

4. om gärning som påföljden avser icke har begåtts i den stat där

påföljden bestämts.

5. om påföljden ej kan verkställas här i landet. 6. om det kan antagas att påföljden kan verkställas i den främmande staten.

7. om den dömde vid tiden för brottet ej fyllt femton år,

8. om en tillämpning av 35_kap. 7—10 åå eller 36 kap. l0 å brotts- balken skulle innebära att påföljden bortfallit.

8. om en tillämpning av 35 kap. 7—9 åå eller 36 kap. 10 å brottsbal- ken skulle innebära att påföljden bortfallit.

Har i den främmande staten vidtagits åtgärd som enligt lagen i den staten medför att tiden för bortfallande av påföljd uppskjutes. skall åtgärden ha samma verkan här i landet vid tillämpning av första stycket 8.

25å

Skall enligt förordnande som avses i 2 5 andra stycket eller 3 & verkställighet ske här i landet av påföljd för brott, för vilket lagföring ägt rum i främmande stat. vilken ej tillträtt brott/nålsdomskom-ention- 6 Riksdagen 1983/84. ] sant/. Nr 197

Skall i annat fall än då 5—24 åå är tillämpliga verkställighet ske här i landet av påföljd för brott. för vil- ket lagföring ägt rum i främmande stat, gäller i fråga om sådan verk- ställighet vad som är föreskrivet om

• Sida 82
•  Original

Prop. _1983/84: 197

Nuvarande lydelse

en. gälleri fråga om sådan verkstäl- lighet vad som är föreskrivet om verkställighet av påföljd som ådömts genom svensk domstols lagakraftägande dom. om ej annat följer av vad nedan sägs.

Skall enligt förordnandet verk- ställighet ske i Sverige utan att ny påföljd bestämts här i landet av domstol eller annan myndighet en- ligt svensk lag. får verkställighet äga rum utan hinder av att påfölj- den är strängare än som enligt svensk lag kunnat följa på brottet eller brotten. Ädömda böter får verkställas. även om bötesbeloppet överstiger det högsta bötesbelopp som kunnat ådömas enligt svensk lag. Innebär den ådömda påföljden frihetsberövande, gäller bestäm- melserna i svensk lag om verkstäl- lighet av påföljd av närmast mot- svarande art.

Verkställighet i fall som avses i denna paragraf får icke i något fall ske på sådant sätt att påföljden blir att anse som strängare än den på- följd som ådömts i den främmande staten. Vid verkställighet enligt andra stycket skall. i den mån det kan ske. den dömde räknas till godo vad han kan ha utstått av påföljden i den främmande staten samt tid varunder han med anledning av brott som avses med påföljden varit anhållen eller häktad i den främ- mande staten eller här i landet.

Föreslagen lydelse

verkställighet av påföljd som ådömts genom svensk domstols lagakraftägande dom. om ej annat följer av vad nedan sägs.

Skall verkställigheten ske i Sveri- ge utan att ny påföljd bestämts häri landet av domstol eller annan myn- dighet enligt svensk lag. får verk- ställighet äga rum utan hinder av att påföljden är strängare än som enligt svensk lag kunnat följa på brotten. Ädömda böter får verkställas, även om bötesbeloppet överstiger det högsta bötesbelopp som kunnat ådömas enligt svensk lag. Innebär den ådömda påföljden frihetsberö- vande. gäller bcstämmelserna i svensk lag om verkställighet av på- följd av närmast motsvarande art.

Verkställighet i fall som avses i denna pragraf får icke i något fall ske på sådant sätt att påföljden blir att anse som strängare än den på- följd som ådömts i den främmande staten. Vid verkställighet enligt andra stycket skall, i den mån det kan ske och är medgivet enligt den överenskommelse med främmande stat som är ifråga. den dömde räk- nas till godo vad han kan ha utstått av påföljden i den främmande sta— ten samt tid varunder han med an— ledning av brott som avses med på- följden varit anhållen eller häktad i den främmande staten eller här i landet.

Om verkställighet här i landet en- ligt den i Strasbourg den 21 mars 1983 undertecknade konventionen om överförande av dömda personer (överförandekonventionen) finns härutöver bestämmelser i 25 a och 25 b åå.

25aå

Verkställighet av frihetsberö- vande påföljd sonr på grund av

• Sida 83
•  Original

Prop.—198354: 19.7

Nuvarande lydelse

83 Föreslagen lydelse

brottslig gärning har ådömts eller beslutats av domstol i en stat som har tillträtt överförande/(onven- tionen får med tillämpning av nämnda konvention ske i Sverige om

I . den dömde är svensk medbor- gare eller har hemvist här.

2. den dönrde har samtyckt till att verkställighet sker i Sverige.

3. den gärning som påföljden avser motsvarar brott enligt svensk lag, och

4. den tid för frihetsberövande som återstod när framställning om verkställighet kom in uppgick till minst sex månader eller särskilda skäl talar för att verkställigheten ändå förs över till Sverige.

Framställning om verkstr'illi_r,'het i Sverige görs av behörig myndighet i den främmande staten hos utri- kesdepartementet och prövas av re- geringen. Regeringen kan också själv göra framställning Itos främ- mande stat om att verkställigheten skall ske i Sverige.

25bå

Bifalls en framställning som avses i25 a å . kan regeringen efter omständigheterna:

] . Överlämna åt riksåklagaren att göra ansökan hos rätten om att ny påföljd skall bestämmas för gär- ningen. För sådant fall gäller 9 å. 10 å andra stycket. lI—l3 och 15 åå samt 17 å andra stycket förs- ta nreningen i tillämpliga delar. På- följden får dock inte bestämmas till enbart böter.

2. Förordna att verkställighet el- lerfortsatt verkställighet skall ske i Sverige av den påföljd som har be- stämts i den främmande staten en- ligt de närmare föreskrifter som re- geringen nreddelar. Ifall som avses i denna paragraf tillämpas 24 å första och andra styckena på motsvarande sätt.

• Sida 84
•  Original

Prop. 1983/84: 197

Nuvarande lydelse

84

Föreslagen lydelse

26å

Fråga om verkställighet i främ- mande stat av här i landet ådömd eller ålagd påföljd i fall som omfat- tas av förordnande enligt l å upp- tages av kriminalvårdsstyrelsen el- ler. i fråga om verkställighet av böter eller förverkande. annan myndighet som Konungen bestäm- mer. Framställning om verkstäl- lighet får ej göras. om med motsva- rande tillämpning av 5 å andra stycket 1—8 hinder mot verkstäl- lighet i dcn främmande staten kan antagas föreligga.

Framställning om verkställighet av frihetsberövande påföljd får ej göras. om den dömde är svensk medborgare och själv motsätter sig åtgärden. Uppkommer fråga om verkställighet av frihetsberövande påföljd som ådömts eller ålagts an- nan än svensk medborgare. skall den centrala utlänningsmyndighe- ten höras. om icke den dömde sam- tycker till åtgärden. Avstyrker ut- länningsmyndig/teten att framställ- ning göres. underställes ärendet Konungen för avgörande.

Har Konungen enligt 3 å förord- nat, att verkställighet av påföljd i visst fall får anförtros myndighet i främmande stat. ombesörjer krimi-. nalvårdsstyrelsen att framställning om verkställighet göres i den främ- mande staten.

Fråga om verkställighet i främ- mande stat av här i landet ådömd eller ålagd påföljd i fall som omfat- tas av förordnande enligt 1 å upp- tages av kriminalvårdsstyrelsen el- ler, i fråga om verkställighet av böter eller förverkande. annan myndighet som regeringen bestäm— mer. Framställning om verkstäl- lighet får ej göras. om med motsva-

- rande tillämpning av Så andra

stycket 1—8 eller 25 a 35 första stycket hinder mot verkställighet i den främmande staten kan antagas föreligga.

Framställning om verkställighet av frihetsberövande påföljd får ej i någotfall göras. om den dömde är svensk medborgare och själv mot- sätter sig åtgärden. Uppkommer fråga om verkställighet av frihets- berövande påföljd som ådömts eller ålagts annan än svensk medborga- re. skall invandrarverket höras. om icke den dömde samtycker till åt- gärden. Avstyrker invandrarverket att framställning göres underställes ärendet regeringen för avgörande.

Har regeringen enligt 3 å förord- nat att verkställighet av påföljd i visst fall får anförtros myndighet i främmande stat. ombesörjer krimi- nalvårdsstyrelsen att framställning om verkställighet göres i den främ- mande staten. '

27 t'

Görs med åberopande av över- förandekonventionen framställning av myndighet i främmande stat om att verkställighet av svensk dom skall anordnas i den staten, prövas framstr'illningen av kriminal- vårdsstyrelsen med motsvarande tillämpning av 25 a 55 första stycket.

* Förutvarande 27 å upphävd genom 1973: 136.

• Sida 85
•  Original

Prop. 1983/84: 197

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

335

Är i fall då framställning om verkställighet av frihetsberövande påföljd har-gjorts enligt 26% den dömde berövad friheten häri landet eller uppehåller han sig eljest här. skall han överföras till den främ- mande statens område så snart den staten meddelat att framställningen bifallits samt. gjorts enligt 26 & tredje stycket. ut- fäst sig att, i den mån icke medgi- vande som avses i 34 & har lämnats. iakttaga vad som enligt 23 & gäller här i landet för det fall att någon som är berövad friheten i främman- de stat överföres till Sverige för verkställighet av påföljd som ådömts honom i den staten.

när framställning '

Är i fall då framställning om verkställighet av frihetsberövande påföljd har gjorts enligt 26.5 eller 27.5 den dömde berövad friheten här i landet eller uppehåller han sig eljest här. skall han överföras till den främmande statens område så snart framställningen bifallits samt, när framställning gjorts enligt 26 ;" tredje stycket. den främmande sta- ten har utfäst sig att. i den mån icke medgivande som avses i 345 har lämnats. iakttaga vad som enligt 23 % gäller här i landet för det fall att någon som är berövad friheten i främmande stat överföres till Sveri- ge för verkställighet av påföljd som ådömts honom i den staten.

Första stycket gäller ej. om den främmande staten meddelar att den avstår från att verkställa påföljden.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

7 Riksdagen I 983/84. ] saml. Nr I 97

• Sida 86
•  Original

Prop. 1983/84: 197 86 Underbilaga 3

Utkast till

Förordning

om ändring i förordningen (1977: 178) med vissa bestämmelser om internationellt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom

Härigenom föreskrivs i fråga om förordningen (_1977: 178) med vissa bestämmelser om internationellt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom

dels att nuvarande 13 och 14 55 skall betecknas 20 och 21" åå. dels att rubriken närmast före 13 5 skall sättas närmast före nya 20 &. dels att l 5 skall ha nedan angivna lydelse. dels att närmast före rubriken ”Inledande bestämmelser" skall införas en ny rubrik av nedan angivna lydelse.

dels att i förordningen skall införas sju nya paragrafer. 13—19 slå samt närmast före 13. 15 och 17 åå nya rubriker av nedan angivna lydelse.

Verkställighet enligt den europeiska konventionen den 23 maj 1970 om brottmålsdoms internationella rättsverkningar (brottmålsdomskonven- tionen)

Inledande bestämmelser 1 51 Påföljd som avses i 1 5 första stycket lagen (1972: 260) om interna— tionellt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom får verkställas i Sverige enligt nämda lag om påföljden har ådömts eller beslutats i följande stater som har tillträtt brottmålsdomskonventionen: Cypern. Danmark, Norge. Turkiet eller Österrike.

Verkställighet av påföljd som avses i 1 & andra stycket lagen om interna- tionellt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom får anförtros åt myndighet i Cypern. Danmark. Norge. Turkiet eller Österrike under de förutsättningar som anges i samma lag.

Verkställighet enligt konventionen den 21 mars 1983 om överförande av dömda personer (överförandekonventionen)

Inledande bestämmelser 13 & Frihetsberövande påföljd får verkställas i Sverige enligt lagen (1972:260) om internationellt samarbete rörande verkställighet av brott- målsdom, om påföljden har ådömts eller beslutats i följande stater som har tillträtt överförandekonventionen:

Verkställighet av fängelsestraff som har ådömts här i landet får anförtros myndighet — — — under de förutsättningar som anges i lagen om interna- tionellt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom.

145 Den dömde skall skriftligen underrätta-s angående beslut om över- . förande av verkställighet enligt överförandekonventionen.

' Senaste lydelse 1980: 979.

• Sida 87
•  Original

Prop. 1983/84: 197 87

15 "& Framställning från främmande stat om verkställighet i Sverige enligt 13 5 första stycket skall göras skriftligen och vara åtföljd av de handlingar som anges i 4 & och övriga handlingar av betydelse för frågans bedömning. Vid framställningen skall vara fogat bevis om att den dömde eller laglig ställföreträdare för honom har samtyckt till att verkställigheten överförs till Sverige.

165 Framställning från Sverige hos främmande stat om verkställighet här i landet enligt överförandekonventionen görs av utrikesdepartementet hos behörig myndighet i den främmande staten.

Verkställighet utomlands

17 5 Om verkställigheten av ett här i landet ådömt fängelsestraff kan anförtros åt myndighet i annan stat enligt 13 å andra stycket. skall den dömde genom kriminalvårdsstyrelsens försorg upplysas om detta och om innebörden av att verkställigheten överförs. Begär den dömde i ett sådant fall själv att verkställigheten överförs. skall kriminalvårdsstyrelsen under- rätta behörig myndighet i den främmande staten om detta. Därvid skall anges den dömdes födelsetid. födelseort och hemvist. brottens beskaffen- het samt påföljdens art och längd.

18 & Förklaring rörande samtycke som avses i 25 aå första stycket 4 lagen (1972:260) om internationellt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom avges inför styresman vid kriminalvårdsanstalt eller före- ståndare för allmänt häkte eller inför polismyndighet. Den som mottar förklaringen skall förvissa sig om att den dömde avgett förklaringen med full vetskap om dess innebörd. Anteckning om förklaring skall göras i protokoll eller dokumenteras på annat lämpligt sätt.

19 & Framställning som avses i 27 & lagen (1972: 260) om internationellt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom inges till utrikesdepar- tementet. som vidarebefordrar den till kriminalvårdsstyrelsen.

Denna förordning träder i kraft den

• Sida 88
•  Original

Prop. 1983/84: 197 88

Sammanställning av remissyttrandena över departe- mentspromemorian (dnr 2574-83) om internationellt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom

1 Remissinstanser

Efter remiss har yttranden över promemorian avgetts av Svea hovrätt, Stockholms tingsrätt, kammarrätten i Jönköping. domstolsverket. rikså- klagaren, rikspolisstyrelsen. kriminalvårdsstyrelsen, statens invandrar- verk. Sveriges advokatsamfund och Sveriges domareförbund.

2 Remissyttrandena

2.1 Allmänt

Enligt Svea hovrätt kan verkställighet i ett främmande land i realiteten innebära särskilt stora påfrestningar för utlänningen. inte minst om utvis- ning skall följa på det avtjänade straffet. För dem som är ansvariga för verkställigheten kan den intagnes främlingskap orsaka särskilda problem och kostnader. Det är därför enligt hovrätten betydelsefullt med åtgärder som underlättar överföring av straffverkställighet till den dömdes hem- land. i synnerhet när det gäller långvariga frihetsberövanden.

2.2 Sveriges tillträde till överförandekonventionen

Enligt Svea hovrätt kan man som berörts i promemorian mot ett svenskt tillträde till överförandekonventionen åberopa olägenheterna av att två konventionerjämsides skall reglera i stort sett samma slags frågor men på skilda sätt. Med hänsyn bl. a. till att det är viktigt att ett ökat internationellt samarbete kommer till stånd när det gäller överföring av straffverkstäl- lighet. tillstyrker hovrätten att Sverige tillträder överförandekonven- tioncn. Tillträdet bör emellertid enligt hovrätten kunna anstå till dess det står klan att konventionen kommer att tillträdas av ett beaktansvärt antal av de stater som inte har tillträtt brottmålsdomskonventionen.

Stockholms tingsrätt delar den i promemorian framförda uppfattningen att Sverige inte bör ställa sig utanför det avsedda samarbetet. Det framstår för tingsrätten som angeläget att möjligheterna till bemästrande av de problem som brottslighetens internationalisering medför. förbättras genom tillskapande av bestämmelser om överförande av verkställighet som kan förväntas komma till ökad tillämpning.

Kammarrätten i Jönköping och domstolsverket tillstyrker att Sverige tillträder överförandekonventionen med de förklaringar som förordas i promemorian.

• Sida 89
•  Original

Prop. 1983/84: 197 89

Också"rikspolisstyrelsen tillstyrker att Sverige tillträder konventionen. Styrelsen framhåller emellertid att ett förenklat förfarande inte får leda till att straff. utdömda i utlandet i realiteten lindras genom verkställighet i Sverige. En sådan praxis skulle enligt styrelsen i förhållande till många länder försvåra ett effektivt samarbete bland annat "på narkotikabekämp- ningens område.

Kriminalvårdssryrelsen som också tillstyrker att Sverige tillträder kon- ventionen delar uppfattningen att brottmålskonventionen inte motsvarat de förväntningar som funnits beträffande ökade möjligheter för överfIytt- ning av verkställighet. Enligt styrelsen är det svårt att bedöma huruvida överförandekonventionen kommer att medföra någon förbättring av den nuvarande situationen, men styrelsen för sin del anser att den sannolikt kommer att medföra en förbättring i de fall en överflyttning av straffverk- ställighet för svenska medborgare som är intagna i utomnordiska fängelser aktualiseras. Konventionen kommer därvid troligen att innebära en avse- värd förenkling av förfarandet.

Inte heller Sveriges domareförbund och statens invandrarverk har något att erinra mot att Sveriges tillträder konventionen.

2.3 Lagstiftning

Svea hovrätt tillstyrker att konventionstexten omarbetas till lag med transformationsmetoden och att de bestämmelser som behövs arbetas in i IVL. Hovrätten anser att det i promemorian föreslagna nya fjärde stycket till 25 &" IVL bör placeras under IVL:s inledande bestämmelser, eventuellt i 2 5, med någon justering. Definitionen i 4å av begreppeteuropeisk brottmålsdom torde enligt hovrätten kunna förenklas på så vis att man i nämnda paragraf direkt knyter an till brottmålsdomskonventionen. Vidare kan rubriken till 5—24 % ges lydelsen "Verkställighet i Sverige enligt brottmålsdomskonventionen”' och rubriken till 25. 25a och 25b åå lydel- sen "Verkställighet i Sverige av utländsk brottmålsdom i annat fall".

Stockholms tingsrätt delar uppfattningen att en omfattande överarbet- ning av internationella verkställighetslagen kan anstå till dess praktisk erfarenhet föreligger.

Den ökning av antalet fall av överförande av verkställighet som den nya konventionen förhoppningsvis kan leda till torde enligt tingsrätten inte behöva föranleda någon oro vad gäller tingsrättens arbetsbelastning även om den samlade effekten av dylika forumregler kan förtjäna att hållas i minnet.

Kammarrätten iJönköping tillstyrker-de föreslagna lagändringarna.

Också enligt domstolsverket kan förslagen till ändring av IVL läggas till grund för lagstiftning.

Enligt domstolsverkets mening bör man docköverväga om inte de grunder som bör föranleda att verkställighet enligt överförandekonven- tionen vägras, bör preciseras och komma till uttryck i lagtexten.

• Sida 90
•  Original

Prop. 1983/84: 197 90

Riksåklagaren ställer sig bakom uppfattningen. att en mera grundlig revision av internationella verkställighetslagen bör anstå till dess man får större erfarenhet beträffande tillämpningen av brottmålsdoms- och överfö- randekonventionerna. Mot denna bakgrund synes enligt riksåklagaren den sistnämnda konventionen nu kunna arbetas in i lagen på det sätt som föreslås i promemorian.

Enligt kriminalvårdsstyrelsen bör ställföreträdare vid ordinarie befatt- ningshavares förfall äga befogenhet att uppta förklaring angående sam- tycke till överförande av straffverkställighet.

Statens invandrarverk erinrar om att Sverige i andra sammanhang har gett begreppet "national" en förhållandevis vidsträckt tolkning. I anslut- ning till förslaget att Sverige bör avge en förklaring som innebär att med "national” i konventionens mening även skall avses i verkställighetslandet domicilierade utlänningar vill verket erinra om att en kontroll av den dömdes status i Sverige bör företas innan något beslut fattas om överfö- rande av verkställighet. Detta är dock endast nödvändigt i fråga om perso- ner som inte är medborgare i något av de nordiska länderna.

En förutsättning för att verkställighet skall överföras bör enligt verkets mening vara att den dömde, om han är medborgare i ett utomnordiskt land. innehar uppehålls- och arbetstillstånd för bosättning (alternativt perma- nent uppehållstillstånd). eller att hans tillstånd. om det har löpt ut, kan förnyas.

Enligt domstolsverkets mening bör man dock" överväga om inte de grunder som bör föranleda att verkställighet enligt överförandekonven- tionen vägras, bör preciseras och komma till uttryck i lagtexten.

Riksåklagaren ställer sig bakom uppfattningen, att en mera grundlig revision av internationella verkställighetslagen bör anstå till dess man får större erfarenhet beträffande tillämpningen av brottmålsdoms- och överfö- randekonventionerna. Mot denna bakgrund synes enligt riksåklagaren den sistnämnda konventionen nu kunna arbetas in i lagen på det sätt som föreslås i promemorian.

Enligt krimina/vårdsstyrelsen bör ställföreträdare vid ordinarie befatt- ningshavares förfall äga befogenhet att uppta förklaring angående sam- tycke till överförande av straffverkställighet.

Statens invandrarverk erinrar om att Sverige i andra sammanhang har . gett begreppet "national” en förhållandevis vidsträckt tolkning. I anslut- ning till föreslaget att Sverige bör avge en förklaring som innebär att med "national" i konventionens mening även skall avses i verkställighetslandet domicilierade utlänningar vill verket erinra om att en kontroll av den dömdes status i Sverige bör företas innan något beslut fattas om överfö- rande av verkställighet. Detta är dock endast nödvändigt i fråga om perso- ner som inte är medborgare i något av de nordiska länderna.

En förutsättning för att verkställighet skall överföras bör enligt verkets mening vara att den dömde, om han är medborgare i ett utomnordiskt land,

• Sida 91
•  Original

Prop. 1983/84:197 ' 91

innehar uppehålls- och arbetstillstånd för bosättning (alternativt perma- nent uppehållstillstånd), eller att hans tillstånd. om det har löpt ut. kan förnyas.

Den kontroll som erfodras bör ske genom att kontakter tas med verket. Det kan enligt invandrarverket inte uteslutas att den dömde på grund av den politiska situationen i ett land som tillträtt konventionen kan ha skäl som avses 1.3, 5 eller 6 & utlänningslagen(1982: 1111") mot att överföras till detta land från Sverige. Mot bakgrund härav understryker verket betydel- sen av att den dömde — innan det beslutas om överförande av verkställig- heten — har klart för sig vad hans samtycke till överförandet innebär. Det kan heller inte uteslutas att den dömde i vissa situationer måste informeras om läget i det land varom är ifråga för att han skall få full insikt i vad ett

samtycke innebär.

2.4 övrigt

Sveriges Advokatsamfund tillstyrker de förslag som har lagts fram i promemorian.

• Sida 92
•  Original

Prop. 1983/84: 197

Förslag till

92

Nuvarande lydelse.

Lag om ändring i lagen (1972:260) om internationellt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen ( l972:260) om internationellt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom dels att i 1, 3, 8. 34. 36, 37 och 4l åå ordet ”Konungen" skall bytas ut mot "regeringen",

dels att i lagen skall införas tre nya paragrafer. 25 a. 25 b och 27 åå, av

' nedan angivna lydelse.

dels att 2, 4, 6. 25. 26 och 33 åå skall ha nedan angivna lydelse.

2

Avser förordnande enligt l & verkställighet av dom eller annat avgörande meddelat i främmande stat som tillträtt den i Haag den 28 maj 1970 undertecknade europeiska konventionen om brottmålsdoms internationella rättsverkningar (brottmålsdomskonventionen) eller avser förordnandet verkställighet i sådan stat av påföljd eller förver- kande som ådömts, ålagts eller be- slutats av svensk domstol eller an- nan svensk myndighet, gäller 4— 41 så. i den mån ej annat anges i förordnandet.

Gäller förordnandet annan främ- mande stat än som sägs i första stycket, meddelar Konungen be- stämmelser om prövning av fråga ' om verkställighet i Sverige av på- följd eller förverkande som ådömts. ålagts eller beslutats i den främ- mande staten eller fråga om verk- ställighet i den främmande staten av påföljd eller förverkande som ådömts, ålagts eller beslutats i Sve— rige. Bestämmelserna i 25—34 55 gäller dock i tillämpliga delar.

Föreslagen lydelse

&

Avser förordnande enligt ] & verkställighet av dom eller annat avgörande enligt den i Haag den 28 maj 1970 undertecknade europeiska konventionen om brottmålsdoms internationella rättsverkningar (brottmålsdomskonventionen) eller avser förodnandet verkställighet enligt den konventionen i främman- de stat av påföljd eller förverkande som ådömts, ålagts eller beslutats av svensk domstol eller annan svensk myndighet, gäller 4—41 ss. i den mån ej annat anges i förordnan- det.

Har förordnandet föranletts av den i Strasbourg den 21 mars 1983 undertecknade konventionen om överförande av dömda personer ( överförande/con ventionen) eller el- jest av annan överenskommelse med främmande stat än brottmåls- domskonventionen. meddelar rege- ringen bestämmelser om prövning av fråga om verkställighet i Sverige av påföljd eller förverkande som ådömts. ålagts eller beslutats i den främmande staten eller fråga om verkställighet i den främmande sta- ten av påföljd eller förverkande som ådömts, ålagts eller beslutats i Sverige. Bestämmelserna i 25— 34 55 gäller dock i tillämpliga delar.

• Sida 93
•  Original

Prop. 1983/84: 197 93

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

45

Med europeisk brottmålsdom förstås i denna lag dom eller annat avgö- rande varigenom domstol eller annan myndighet i stat som tillträtt brott- målsdomskonventionen har ådömt eller ålagt någon påföljd för brott eller förklarat egendom förverkad.

Bestämmelserna i denna lag om europeisk brottmålsdom. gäller dock inte ifråga om ett avgörande beträffande vilket frågan om verk- ställighet här i landet skall prövas enligt annan Överenskommelse medfrämmande stat än hrottmåls- - domskonventionen.

Med utevarodom förstås i denna lag sådant i första stycket angivet avgörande som meddelats här i landet eller i främmande stat av domstol eller annan myndighet utan att den dömde eller den mot vilken beslut om förverkande riktats har varit personligen närvarande vid förhandling i saken inför domstol.

Vad nedan i denna lag sägs om påföljd gäller även förverkande. om ej annat särskilt föreskrives.

6 &

Framställning om verkställighet av europeisk brottmålsdom kan avslås !. om gärning som påföljden avser utgör politiskt eller militärt brott. "2. om det finnes grundad anledning antaga att domen föranletts eller den däri bestämda påföljden skärpts av hänsyn till ras, religion. nationalitet eller politisk åsikt.

3. om gärning som påföljden avser omfattas av här i landet pågående förundersökning, väckt åtal, utfärdat strafföreläggande eller föreläggande av ordningsbot eller om beslut har meddelats att åtal för gärningen ej skall väckas eller fullföljas.

4. om gärning som påföljden avser icke har begåtts i den stat där påföljden bestämts,

5. om påföljden ej kan verkställas här i landet,

6. om det kan antagas att påföljden kan verkställas i den främmande staten.

7. om den dömde vid tiden för brottet ej fyllt femton år.

8. om en tillämpning av 35 kap. 8. om en tillämpning av 35 kap. 7—10 55 eller 36 kap. 10 & brotts- 7—9 åå eller 36 kap. 10 & brottsbal- balken skulleinnebära att påföljden ken skulle innebära att påföljden bortfallit. bortfallit.

Har i den främmande staten vidtagits åtgärd som enligt lagen i den staten medför att tiden för bortfallande av påföljd uppskjutes. skall åtgärden ha samma verkan här i landet vid tillämpning av första stycket 8.

25 s' Skall enligt förordnande som Skall i annat fall än då 5 —24 5.6 avses i 2 5 andra stycket eller 3 _s är tillämpliga verkställighet ske här verkställighet ske här i landet av i landet av påföljd för brott för vil-

• Sida 94
•  Original

Prop. 1983/84: 197

Nuvarande lydelse

påföljd för brott., för vilket lagföring ägt rum i främmande stat, vilken ej tillträtt brottmålsdomskonven- tionen. gäller i fråga om sådan verk- ställighet vad som är föreskrivet om verkställighet av påföljd som ådömts genom svensk domstols la- gakraftägande dom, om ej annat följer av vad nedan sägs.

Skall enligt förordnandet verk- ställighet ske i Sverige utan att ny påföljd bestämts här i landet av domstol eller annan myndighet en- ligt svensk lag, får verkställighet äga rum utan hinder av att påfölj— den är strängare än som enligt svensk lag kunnat följa på brottet eller brotten. Ädömda böter får verkställas, även om bötesbeloppet överstiger det högsta bötesbelopp som kunnat ådömas enligt svensk lag. Innebär den ådömda påföljden frihetsberövande, gäller bestäm- melserna i svensk lag om verkstäl- lighet av påföljd av närmast mot- svarande art.

Verkställighet i fall som avses i denna paragraf får icke i något fall ske på sådant sätt att påföljden blir att anse som strängare än den på- följd som ådömts i den främmande staten. Vid verkställighet enligt andra stycket skall, i den mån det kan ske, den dömde räknas till godo vad han kan ha utstått av påföljden i den främmande staten samt tid varunder han med anledning av brott som avses med påföljden varit anhållen eller häktad i den fråm-_ mande staten eller här i landet.

94

Föreslagen lydelse

ket lagföring ägt rum i främmande stat, gäller i fråga om sådan verk- ställighet vad som är föreskrivet om verkställighet av påföljd som ådömts genom svensk domstols la- gakraftägande dom, om ej annat följer av vad nedan sägs.

Skall verkställigheten ske i Sveri- ge utan att ny påföljd bestämts häri landet'av domstol eller annan myn- dighet enligt svensk lag, får verk- ställighet äga rum utan hinder av att påföljden är strängare än som enligt svensk lag kunnat följa på brotten. Ädömda böter får verkställas. även om bötesbeloppet överstiger det högsta bötesbelopp som kunnat

"ådömas enligt svensk lag. Innebär

den ådömda påföljden frihetsberö- . vande. gäller bestämmelserna i svensk lag om verkställighet av på- följd av närmast motsvarande art.

Verkställighet i fall som avses i denna paragraf får icke i något fall ske på sådant sätt att påföljden blir att anse som strängare än den på- följd som ådömts i den främmande staten. Vid verkställighet enligt andra stycket skall. i den mån det kan ske och är medgivet enligt den överenskommelse med främmande stat som är ifråga. den dömde räk- nas till godo vad han kan ha utstått av påföljden i den främmande sta- ten samt tid varunder han med an- ledning av brott som avses med på- följden varit anhållen eller häktad i den främmande staten eller här i landet.

25as'

Verkställighet av frihetsberö- vande påföljd som på grund av brottslig gärning har ådömts eller beslutats av domstol i en stat som har tillträtt överförandekonven- tionen får med tillämpning av nämnda konvention ske i Sverige om

• Sida 95
•  Original

Prop. 1983/84: 197

Nuvarande lydelse

95

Föreslagen lydelse

[ . den dömde är svensk medbor- gare eller har hemvist här,

2. den dömde har samtyckt till att verkställighet sker i Sverige,

3. den gärning som påföljden avser motsvarar brott enligt svensk lag, och

4. den tid för frihetsberövande som återstod när framställning om verkställighet kom in uppgick till minst sex månader eller särskilda skäl talar för att verkställigheten ändå förs över till Sverige.

Framställning om verkställighet i Sverige görs av behörig myndighet i den främmande staten ltos utri- kesdepartementet och prövas av re- geringen. Regeringen kan också själv göra framställning hos frånt- mande stat om att verkställigheten skall ske i Sverige.

25bå

,, &

Fråga om verkställighet i främ- mande stat av här i landet ådömd eller ålagd påföljd i fall som omfat- tas av förordnande enligt i 5 upp- tages av kriminalvårdsstyrelsen el-

Bifalls en framställning som avses i25 (1 $, kan regeringen efter omständigheterna:

[ . Överlämna ät riksåklagaren att göra ansökan Itos rätten om att ny påföljd skall bestämmas för gär- ningen. För sådant fall gäller 9 55, 10 å andra stycket, II— [3 och [5 5.6 samt 17 # andra stycketförs- ta meningen i tillämpliga delar. På- följden får dock inte bestämmas till enbart böter.

2. Förordna att verkställighet el- lerfortsatt verkställighet skall ske i Sverige av den påföljd som har be- stämts i den främmande staten en- ligt de närmare föreskrifter som re- geringen meddelar. Ifall som avses idenna paragraf tillämpas 24 ä' första och andra styckena på motsvarande sätt.

6å

Fråga om verkställighet i främ- mande stat av har i landet ådömd eller ålagd påföljd i fall som omfat- tas av förordnande enligt l % upp- tages av kriminalvårdsstyrelsen cl-'

• Sida 96
•  Original

Prop. 1983/84: 197

Nävarande lydelse

ler, i fråga om verkställighet av böter eller förverkande. annan myndighet som Konungen bestäm- mer. Framställning om verkstäl- lighet får ej göras, om med motsva- rande tillämpning av 55 andra stycket 1—8 hinder mot verkstäl- lighet i den främmande staten kan antagas föreligga.

Framställning om verkställighet av frihetsberövande påföljd får ej göras, om den dömde är svensk medborgare och själv motsätter sig åtgärden. Uppkommer fråga om verkställighet av frihetsberövande påföljd som ådömts eller ålagts an- nan än svensk medborgare. skall den centrala utlänningsmyndighe- ten höras. om icke den dömde sam— tycker till åtgärden. Avstyrker ut- länningsmyndigheten att framställ- ning göres, underställes ärendet Konungen för avgörande.

Har Konungen enligt 3 & förord- nat, att verkställighet av påföljd i visst fall får anförtros myndighet i främmande stat. ombesörjer krimi- nalvårdsstyrelsen att framställning om verkställighet göres i den främ- mande staten.

96 Föreslagen lydelse

ler. i fråga om verkställighet av böter eller förverkande, annan myndighet som regeringen bestäm- mer. Framställning om verkstäl- lighet får ej göras, om med motsva- rande tillämpning av 5 & andra stycket l—8 eller 250 55 första stycket hinder mot verkställighet i den främmande staten kan antagas föreligga.

Framställning om verkställighet av frihetsberövande påföljd får ej i något fall göras. om den dömde är svensk medborgare och själv mot- sätter sig åtgärden. Uppkommer fråga om verkställighet av frihets- berövande påföljd som ådömts eller ålagts annan än svensk medborga- rc, skall statens invandrarverk hö- ras, om icke den dömde samtycker till åtgärden. Avstyrker invandrar- verket att framställning göres un- derställes ärendet regeringen för avgörande.

Har regeringen enligt 3 5 förord- nat att verkställighet av påföljd i visst fall får anförtros myndighet i främmande stat, ombesörjer krimi- nalvårdsstyrelsen att framställning om verkställighet göres i den främ- mande staten.

27 å'

Görs med åberopande av över—

förandekonventionen framställning

av myndighet i främmande stat om att verkställighet av svensk dom skall anordnas i den staten. prövas framställningen av kriminalvårds-

styrelsen med motsvarande tillämpning av 25 a 5 första stycket.

33%?

Är i fall då framställning om verkställighet av frihetsberövande påföljd har gjorts enligt 26.6 den dömde berövad friheten här i landet eller uppehåller han sig eljest här. skall han överföras till den främ-

Är i fall då framställning om verkställighet av frihetsberövande påföljd har gjorts enligt 26 eller 27 5; den dömde berövad friheten här i landet eller uppehåller han sig eljest här, skall han överföras till den

' Förutvarande 27 å upphävd genom l973: 1.36.

• Sida 97
•  Original

Prop. 1983/84:197 '

Nuvarande lydelse

mande statens område så snart den staten meddelat att framställningen bifallits samt. när framställning gjorts enligt 26 & tredje stycket. ut- fäst sig att, i den mån icke medgi- vande som avses i 34 5 har lämnats, iakttaga vad som enligt 23 % gäller här i landet för det fall att någon som är berövad friheten i främman- de stat överföres till Sverige för verkställighet av påföljd som ådömts honom i den staten.

97

Föreslagen lydelse

främmande statens område så snart framställningen bifallits samt, när framställning gjorts enligt 26 & tred- je stycket. den främmande staten har utfäst sig att, i den mån icke medgivande som avses i 345 har lämnats, iakttaga vad som enligt 23 & gäller här i landet för det fall att någon som är berövad friheten i främmande stat överföres till Sveri- ge för verkställighet av påföljd som ådömts honom i den staten.

Första stycket gäller ej, om den främmande staten meddelar att den avstår från att verkställa påföljden.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

• Sida 98
•  Original

Prop. 1983/84:197 98

Innehåll Sid. Propositionen ................................................ Propositionens huvudsakliga innehåll ........................... Förslag till lag om ändring i lagen (1972: 260") om internationellt samar- bete rörande verkställighet av brottmålsdom ..................... 2 Utdrag av protokoll vid regeringssammanträde den 1 mars 1984 . . . . 8 1 Inledning .................................................. 8 2 Föredragandens överväganden ............................... 8" 2.1 Bakgrund .............................................. 8 2.2 Överförandekonventionen ............................... 10 2.3 Sveriges tillträde till överförandekonventionen ............. 1 1 2.4 Förbehåll och förklaringar ............................... 12 2.4.1 Uteslutande av viss verkställighetsform .............. 12 2.4.2 Innebörden av begreppet medborgare ("national") . . . . 13 2.4.3 Mottagare av framställningar m.m. .................. 14 2.4.4 Påföljd för psykiskt avvikande lagöverträdare ......... 14 2.4.5 Språk och kostnader ............................... 15 2.4.6 Transitering ...................................... 15 2.5 Av konventionen föranledd lagstiftning .................... 15 2.5.1 Allmänt .......................................... 15 2.5.2 Ändringari internationella verkställighetslagen ....... 16 2.5.3 Verkställighetsföreskrifter .......................... 17 3 Upprättade lagförslag ....................................... 18 4 Ikraftträdande mm ......................................... 18 5 Hemställan ................................................ 19 6 Beslut .................................................... 19 Utdrag av lagrådets protokoll den 30 mars 1984 .................. 20 Utdrag av protokoll vid regeringssammanträde den 26 april 1984 . . . 27 Bilaga ] PM om internationellt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom. Sveriges tillträde till konventionen den 21 mars 1983 om överförande av dömda personer (dnr 2574-83) ......................................... 30 1 Inledning .................................................. 30 2 Gällande svensk rätt m. m. ................................... 31 2.1 Allmänt ................................................ 31 2.2 Nordiska verkställighetslagen ............................. 31 2.3 Internationella verkställighetslagen ........................ 32 2.4 Brottsbalken ........................................... 34 2.5 Internationellt samarbete rörande kriminalvård i frihet ....... 35 2.6 Vissa andra former av internationellt samarbete i brottmål . . . 36 2.6.1 Utlämning ........................................ 36 2.6.2 Tratikbrottskonventionen ........................... 37 2.6.3 Lagföringskonventionen ............................ 38 2.6.4 Terrorismkonventionen ............................. 39 3 Konventionen om överförande av dömda personer .............. 39 4 Överväganden och förslag ................................... 43 4.1 Sveriges tillträde till överförandekonventionen .............. 43 4.2 Förbehåll och förklaringar ................................ 47 4.3 Av konventionen föranledd lagstiftning .................... 49

4.3.1 Lagstiftningens form och tillämpningsområde ." ........ 49

• Sida 99
•  Original

Prop. 1983/84: 197 '

4.3.2 Ändringar i internationella verkställighetslagen ........ 4.3.3 Förhållandet till brottsbalkens regler ................. 4.3.4 Verkställighetsföreskrifter .......................... 4.4 Specialmotivering till förslaget till ändring i lagen ('1972:260) om internationellt samarbete rörande-verkställighet av brott- målsdom ............................................... Underbilaga ] Konventionen om överförande av dömda personer i engelsk och fransk orginaltext jämte översättning till svenska ....................................... UnderbilagaZ Förslag till lag om ändring i lagen ( 1972:260 ) om internationellt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom .................................. Underbilaga3 Utkast till Förordning om ändring i förordningen ( 1977:178 ) med vissa bestämmelser om internatio- nellt samarbete rörande verkställighet av brottmåls— dom ........................................... BilagaZ Sammanställning av remissyttrandena av departe- mentspromemoriantdnr 2574-83) om internationellt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom Bilaga 3 Det remitterande förslaget .......................

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1984

99

Sid. 50 56 56

54 61

80

86

86 88

• Sida 100
•  Original