om internationellt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom
Regeringens proposition
1983/84: 197
om internationellt samarbete rörande verkställighet av brottmåls-
dom beslutad den 26 april 1984;
Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i > bifogade utdrag av regeringsprotokoll ovannämnda dag. På regeringens vägnar INGVAR CARLSSON STEN WICKBOM
Propositionens huvudsakliga innehåll I propositionen föreslås att Sverige tillträder en inom Europarådet år 1983 utarbetad konvention om överförande av dömda personer till deras hemland. Vidare föreslås de ändringar i lagen (1972: 160) om internationellt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom som krävs för ett sådant tillträde. Lagstiftningen föreslås träda i kraft den dag regeringen bestämmer.
1 Riksdagen 1983184. I saml. Nr 197
Förslag till Lag om ändring i lagen (1972:260) om internationellt samarbete
rörande verkställighet av brottmålsdom;
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1972:260) om internationellt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom
dels att i 1, 8, 34, 36, 37 och 41 §§ ordet ”Konungen” skall bytas ut mot ”regeringen”',
dels att 2, 3, 4, 6, 23, 25 och 26 §§ skall ha nedan angivna lydelse,
dels att i lagen skall införas tre nya paragrafer, 25 a, 25 b och 34 a §§, samt närmast före 34 a § en ny rubrik av nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
-
$
Avser förordnande enligt 1§ Avser förordnande enligt I $ verkställighet av dom eller annat verkställighet enligt den i Haag den avgörande meddelat i främmande 28 maj 1970 undertecknade europestat som tillträtt den i Haag den 28 iska konventionen om brottmålsmaj 1970 undertecknade europei- doms internationella rättsverkningska konventionen om brottmåls- ar — (brottmålsdomskonventionen) doms internationella rättsverkning- gäller 4—24, 26 och 28-41 §§, i den ar — (brottmålsdomskonventionen) mån ej annat anges i förordnandet. eller avser förordnandet verkstäl- Avser förordnande enligt 1§ lighet i sådan stat av påföljd eller verkställighet enligt den i Strasförverkande som ådömts, ålagts el- bourg den 21 murs 1983 underteckler beslutats av svensk domstol el- nade konventionen om överförande ler annan svensk myndighet, gäller av dömda personer (överförande- 4—41 §§, i den mån ej annat anges i konventionen) gäller 25 a, 25 b, förordnandet. 34 a, 35 och 37—41 §§.
Gäller förordnandet annan främ- Gäller förordnande enligt I $ mande stat än som sägs i första verkställighet enligt annan överstycket, meddelar Konungen be- enskommelse med främmande stat stämmelser om prövning av fråga än som anges i första eller andra om verkställighet i Sverige av på- stycket, meddelar regeringen beföljd eller förverkande som ådömts, stämmelser om prövning av fråga ålagts eller beslutats i den främ- om verkställighet i Sverige av påmande staten eller fråga om verk- följd eller förverkande som ådömts, ställighet i den främmande staten ålagts eller beslutats i den främav påföljd eller förverkande som mande staten eller fråga om verkådömts, ålagts eller beslutats i Sve- ställighet i den främmande staten rige. Bestämmelserna i 25—34 8% av påföljd eller förverkande som gäller dock i tillämpliga delar. ädömts, ålagts eller beslutats i Sve-
rige. Bestämmelserna i 25—34 §§
gäller dock i tillämpliga delar.
3 §
Om synnerliga skäl föreligger, Om synnerliga skäl föreligger, kan Konungen, även om förord- kan regeringen, även om förordnande som avses i I $ ej meddelats, nande som avses i I $ ej meddelats, för visst fall förordna, att frihets- för visst fall förordna, att frihetsberövande påföljd som ådömts berövande påföljd som ådömts
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
svensk medborgare eller utlänning svensk medborgare eller utlänning med hemvist i Sverige genom dom med hemvist i Sverige genom dom eller annat avgörande meddelat av eller annat avgörande meddelat av domstol eller annan behörig myn- domstol eller annan behörig myndighet i främmande stat får verk- dighet i främmande stat får verkställas i Sverige enligt denna lag, ställas i Sverige enligt denna lag,
eller att verkställighet av frihetsbe- eller att verkställighet av frihetsbe-
rövande påföljd som icke avser rövande påföljd som icke avser överlämnande till särskild vård och överlämnande till särskild vård och som här i landet ådömts eller ålagts som här i landet ådömts eller ålagts medborgare eller någon som har medborgare eller någon som har hemvist i viss främmande stat får hemvist i viss främmande stat får anförtros myndighet i den främ- anförtros myndighet i den främ-
mande staten. mande staten.
I fall som avses i första stycket I fall som avses i första stycket äger 2 § andra stycket motsvarande äger 2 § tredje stycket motsvarande tillämpning. tillämpning.
Med europeisk brottmålsdom Med europeisk brottmålsdom förstås i denna lag dom eller annat - förstås i denna lag dom eller annat avgörande varigenom domstol eller avgörande, vars verkställighet skall annan myndighet i stat som tillträtt prövas enligt brottmålsdomskonbrottmålsdomskonventionen — har ventionen. ådömt eller ålagt någon påföljd för brott eller förklarat egendom förverkad.
Med utevarodom förstås i denna lag sådant i första stycket angivet avgörande som meddelats här i landet eller i fftämmande stat av domstol eller annan myndighet utan att den dömde eller den mot vilken beslut om förverkande riktats har varit personligen närvarande vid förhandling i saken inför domstol.
Vad nedan i denna lag sägs om påföljd gäller även förverkande, om ej annat särskilt föreskrives.
6 §
Framställning om verkställighet av europeisk brottmålsdom kan avslås
1. om gärning som påföljden avser utgör politiskt eller militärt brott,
2. om det finnes grundad anledning antaga att domen föranletts eller den däri bestämda påföljden skärpts av hänsyn till ras, religion, nationalitet eller politisk åsikt,
3. om gärning som påföljden avser omfattas av här i landet pågående förundersökning, väckt åtal, utfärdat strafföreläggande eller föreläggande av ordningsbot, eller om beslut har meddelats att åtal för gärningen ej skall
väckas eller fullföljas. |
4. om gärning som påföljden avser icke har begåtts i den stat där påföljden bestämts, |
5. om påföljden ej kan verkställas här i landet,
6. om det kan antagas att påföljden kan verkställas i den främmande staten,
7. om den dömde vid tiden för brottet ej fyllt femton år,
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
8. om en tillämpning av 35 kap. 8. om en tillämpning av 35 kap.
7—10 §§ eller 36 kap. 10 § brotts- 7—9 §§ eller 36 kap. 10 § brottsbalbalken skulle innebära att påföljden ken skulle innebära att påföljden bortfallit. ' bortfallit.
Har i den främmande staten vidtagits åtgärd som enligt lagen i den staten medför att tiden för bortfallande av påföljd uppskjutes, skall åtgärden ha samma verkan här i landet vid tillämpning av första stycket 8.
23 §
Är den dömde berövad friheten i den främmande staten när han för
verkställighet av där ådömd påföljd överföres till Sverige, får han ej med
anledning av annat brott, vilket begåtts innan han överfördes hit, här i landet lagföras, anhållas eller häktas eller berövas friheten för verkstäl-
lighet av påföljd eller underkastas annan inskränkning i sin personliga
frihet, om icke behörig myndighet i den främmande staten lämnat sitt samtycke till åtgärden eller den dömde under en sammanhängande tid av fyrtiofem dagar haft möjlighet att lämna landet men ej gjort detta eller efter att ha lämnat landet frivilligt återvänt hit.
Första stycket utgör ej hinder Första stycket utgör ej hinder mot att åtgärder vidtages för att mot att åtgärder vidtages för att
verkställa beslut om den dömdes verkställa beslut om den dömdes avvisning. förpassning, förvisning avvisning eller utvisning eller för eHer utvisning eller för att avbryta att avbryta åtalspreskription.
åtalspreskription.
25 § Skall enligt förordnande som Skall enligt förordnande som
avses i 2 § andra stycket eller 3 § avses i 2 § tredje stycket eller 3 § verkställighet ske här i landet av verkställighet ske här i landet av
påföljd för brott. för vilket lagföring påföljd för brott, för vilket lagföring
ägt rum i främmande stat, vilken ägt rum i främmande stat. gäller i
ej tillträtt brottmålsdomskonven- fråga om sådan verkställighet vad tionen, gäller i fråga om sådan verk- som är föreskrivet om verkstäl-
ställighet vad som är föreskrivet om lighet av påföljd som ådömts genom verkställighet av påföljd som svensk domstols lagakraftägande ådömts genom svensk domstols la- dom, om ej annat följer av vad negakraftägande dom, om ej annat dan sägs. följer av vad nedan sägs.
Skall enligt förordnandet verk- Skall verkställigheten ske i Sveriställighet ske i Sverige utan att ny ge utan att ny påföljd bestämts här i
påföljd bestämts här i landet av landet av domstol eller annan myn-
domstol eller annan myndighet en- dighet enligt svensk lag, får verk-
ligt svensk lag, får verkställighet ställighet äga rum utan hinder av att äga rum utan hinder av att påfölj- påföljden är strängare än som enligt den är strängare än som enligt svensk lag kunnat följa på brotten. svensk lag kunnat följa på brottet Ädömda böter får verkställas, även
clier brotten. Ådömda böter får om bötesbeloppet överstiger det verkställas, även om bötesbeloppet högsta bötesbelopp som kunnat
överstiger det högsta bötesbelopp ådömas enligt svensk lag. Innebär
som kunnat ådömas enligt svensk den ådömda påföljden frihetsberö-
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
lag. Innebär den ådömda påföljden vande, gäller bestämmelserna i frihetsberövande, gäller bestäm- svensk lag om verkställighet av på-
melserna i svensk lag om verkstäl- följd av närmast motsvarande art.
lighet av påföljd av närmast mot-
svarande art.
Verkställighet i fall som avses i Verkställighet i fall som avses i
denna paragraf får icke i något fall - denna paragraf får icke i något fall ske på sådant sätt att påföljden blir ske på sådant sätt att påföljden blir att anse som strängare än den på- att anse som strängare än den påföljd som ådömts i den främmande följd som ådömts i den främmande staten. Vid verkställighet enligt staten. Vid verkställighet enligt andra stycket skall, i den mån det andra stycket skall, i den mån det kan ske, den dömde räknas till godo kan ske och fölier av den överensvad han kan ha utstått av påföljden kommelse med främmande stat i den främmande staten samt tid som är i fråga, den dömde räknas varunder : han med anledning av till godo vad han kan ha utstått av brott som avses med påföljden varit påföljden i den främmande staten anhållen eller häktad i den främ- samt tid varunder han med anled-
mande staten eller här i landet. ning av brott som avses med påfölj-
den varit anhållen eller häktad i den
främmande staten eller här i landet.
25 a §
Verkställighet enligt överföran-
dekonventionen av frihetsberö-
vande påföljd som på grund av
brottslig gärning har ådömts eller
beslutats av domstol i stat som har
tillträtt nämnda konvention får ske
i Sverige, om
I. den dömde är svensk medbor-
gare eller har hemvist här,
2. den dömde har samtyckt till
att verkställighet sker i Sverige,
3. den gärning som påföljden
avser motsvarar brott enligt svensk
lag, och
4. den tid för frihetsberövande
som återstod när framställning om
verkställighet kom in uppgick till
minst sex månader eller särskilda
skäl talar för att verkställigheten ändå förs över till Sverige. Framställning om verkställighet i
Sverige görs av behörig myndighet
i den främmande staten hos utri-'
kesdepartementet och prövas av regeringen. Regeringen kan också
själv göra framställning hos främ-
mande stat om att verkställigheten
skall ske i Sverige.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
25b § Skall verkställighet enligt över-
förandekonventionen ske i Sverige
av frihetsberövande påföljd, kan
regeringen efter omständigheterna
antingen
1: själv meddela de närmare fö-
reskrifter som behövs för verkstäl-
ligheten i Sverige, eller .
2. överlämna åt riksåklagaren
att göra ansökån hos rätten om att
ny påföljd skall bestämmas enligt vad i svensk lag är föreskrivet om påföljd för motsvarande gärning.
Vid verkställighet enligt denna
paragraf tillämpas 24 § första och andra styckena.
I fall som avses i första stycket I
gäller i tillämpliga delar 25 § andra
och tredje styckena.
I fall som avses i första stycket 2
gäller i tillämpliga delar 9 §. 10 §
andra stycket samt Il-13 och
15 §§. Påföljden får inte bestäm-
mas till enbart böter. I fråga om
anhållande, häktning, reseförbud och anmälningsskyldighet gäller 24
och 25 kap. rättegångsbalken.
26 § Fråga om verkställighet i främ- Fråga om verkställighet i främmande stat av här i landet ådömd mande stat av här i landet ådömd eller ålagd påföljd i fall som omfat- eller ålagd påföljd enligt förord-
tas av förordnande enligt I $ upp- nunde som avses i 2 § första eller tages av kriminalvårdsstyrelsen el- tredje stycket upptages av kriminal-
ler, i fråga om verkställighet av vårdsstyrelsen eller, i fråga om
böter eller förverkande, annan verkställighet av böter eller förvermyndighet som Konungen bestäm- kande, annan myndighet som rege-
mer. Framställning om verkstäl- ringen bestämmer. Framställning
lighet får ej göras, om med motsva- om verkställighet får ej göras, om
rande tillämpning av 5§ andra med motsvarande tillämpning av
stycket 1—8 hinder mot verkstäl- 5 § andra stycket 1—8 hinder mot
lighet i den främmande staten kan verkställighet i den främmande sta-
antagas föreligga. ten kan antagas föreligga.
Framställning om verkställighet Framställning om verkställighet
av frihetsberövande påföljd får ej av frihetsberövande påföljd får ej
göras, om den dömde är svensk göras, om den. dömde är svensk medborgare och själv motsätter sig medborgare och själv motsätter sig
åtgärden. Uppkommer fråga . om åtgärden. Uppkommer fråga om
verkställighet av frihetsberövande verkställighet av frihetsberövande
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
påföljd som ådömts eller ålagts an- påföljd som ådömts eller ålagts annan än svensk medborgare, skall nan än svensk medborgare, skall den centrala utlänningsmyndighe- statens invandrarverk höras, om ten höras, om icke den dömde sam- icke den dömde samtycker till åttycker till åtgärden. Avstyrker ur- gärden. Avstyrker invandrarverket
länningsmyndigheten att framställ- att framställning göres underställes
ning göres, underställes ärendet ärendet regeringen för avgörande.
Konungen för avgörande.
Har Konungen enligt 3 § förord- Har regeringen enligt 3 § förord-
nat, att verkställighet av påföljd i nat att verkställighet av påföljd i visst fall får anförtros myndighet i visst fall får anförtros myndighet i främmande stat, ombesörjer krimi- främmande stat, ombesörjer kriminalvårdsstyrelsen att framställning nalvårdsstyrelsen att framställning om verkställighet göres i den främ- om verkställighet göres i den främ-
mande staten. mande staten.
Verkställighet enligt överförande-
konventionen
34 a §
Fråga om verkställighet enligt
överförandekonventionen i främ-
mande stat av här i landet ådömd
påföljd upptas av kriminalvårdsstv-
relsen. Framställning om sådan
verkställighet får inte göras, om
med motsvarande tillämpning av
25 a§ första stycket hinder mot
verkställighet i den främmande sta-
ten kan antas föreligga.
Fråga om verkställighet enligt
första stycket på begäran av främ-
mande stat prövas av kriminal-
vårdsstyrelsen med motsvarande
tillämpning av 25 a § första styc-
ket. |
I fall som avses i denna paragraf
gäller 28, 29 och 33 §§ första
stycket i tillämpliga delar.
Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.
Utdrag
JUSTITIEDEPARTEMENTET PROTOKOLL vid regeringssammanträde 1984-03-01
Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och statsråden I. Carlsson, Feldt, Sigurdsen, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, Boström, Bodström, Göransson, Dahl, R. Carlsson, Holmberg, Hellström, Thunborg, Wickbom
Föredragande: statsrådet Wickbom
Lagrådsremiss med förslag till ändringar i den internationella verkställighetslagstiftningen
1¶Inledning
I en inom justitiedepartementet upprättad promemoria (dnr 2574-83)
behandlas frågan om Sveriges tillträde till konventionen om överförande
av dömda personer (överförandekonventionen) som öppnats för undertecknande i Strasbourg den 21 mars 1983. I promemorian föreslås att Sverige tillträder konventionen. I promemorian återges de engelska och franska originaltexterna till konventionen jämte svensk översättning. Vidare läggs i promemorian fram förslag till ändringar i lagen (1972: 260) om internationellt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom. Promemorian bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga I.
Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna och en inom justitiedepartementet upprättad sammanställning över
remissyttrandena bör fogas till protokollet som bilaga 2.
2¶Föredragandens överväganden
2.1 Bakgrund
Till följd bl.a. av de allt livligare kommunikationerna mellan länderna
och brottslighetens ökade rörlighet inträffar det allt oftare att brott begås i
en annan stat än den där gärningsmannen har sitt hemvist. För svensk del
återspeglas detta bl.a. av att en inte oväsentlig andel av de intagna i våra
kriminalvårdsanstalter är utlänningar som inte är kyrkobokförda i Sverige.
Det förekommer också att svenska medborgare är berövade friheten i
utländska fängelser. F.n. finns i utomnordiska häkten och fängelser såvitt
känt ett trettiotal svenska medborgare som är häktade eller avtjänar frihetsstraff. Strafftiden för dem som är dömda varierar i dessa fall mellan ett par månader och flera år.
Brottslighetens ökade internationalisering har skapat behov av ett intensivare samarbete mellan staterna när det gäller olika brottsbekämpande åtgärder, däribland verkställighet av utländska brottmålsdomar. Inom Norden förekommer sedan gammalt ett långtgående samarbete i fråga om domsverkställighet som regleras genom enhetlig lagstiftning. För Sveriges del är huvudbestämmelserna om detta samarbete intagna i lagen (1963: 193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m. m. Det nordiska samarbete som grundas på denna lag omfattar verkställighet av böter, frihetsstraff, förverkande på grund av brott samt anordnande av övervakning av villkorligt dömda och villkorligt frigivna (se närmare promemorian avsnitt 2.2).
Under en följd av år har vidare inom Europarådet bedrivits arbete på att få till stånd en omfattande samverkan mellan medlemsstaterna på brottsbekämpningens område. Verksamheten har haft som mål att åstadkomma att medlemsstaternas resurser för att hindra och beivra brott utnyttjas på bästa möjliga sätt. Den har dessutom syftat till att tillvarata den brottsliges rättigheter och främja hans återanpassning.
Europarådets arbete på detta område har lett fram till en rad konventioner som har tillträtts av Sverige. En närmare redogörelse för dessa konventioner lämnas i promemorian (avsnitt 2.6). Jag hänvisar till framställningen där.
Den 28 maj 1970 öppnades för undertecknande en inom Europarådet utarbetad konvention om brottmålsdoms internationella rättsverkningar (brottmålsdomskonventionen). Sverige tillträdde konventionen år 1972 med vissa förbehåll. I samband därmed antogs lagen (1972: 260) om internationellt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom (prop. 1972:98, JuU 16 och 26, rskr 233 och 285).
1972 års lag (IVL) innebär att Sverige efter överenskommelse med en främmande stat under vissa förutsättningar kan åta sig att efter framställning verkställa en utländsk brottmålsdom här i landet. .En sådan överflyttning kan avse frihetsberövande påföljd, böter eller förverkande. En förutsättning för att Sverige skall åta sig verkställighet är att den dömde har hemvist i Sverige eller viss annan närmare anknytning till Sverige.
Verkställigheten av en utländsk brottmålsdom här i landet skall enligt IVL i princip föregås av ett domstolsförfarande efter vilket domstolen skall bestämma en ny påföljd med tillämpning av de svenska påföljdsreglerna. Verkställigheten skall ske enligt svenska regler.
Enligt lagen är det också möjligt att från svensk sida begära verkställighet i fftämmande stat av svensk brottmålsdom på motsvarande villkor. Det ankommer på kriminalvårdsstyrelsen att efter egen prövning göra sådan framställning.
Brottmålsdomskonventionen utgör en sådan överenskommelse med
främmande stat som avses i IVL, och lagen har i stor utsträckning anpas-
sats till konventionens regler. Den har emellertid inte begränsats till att
gälla samarbete med stater som har tillträtt brottmålsdomskonventionen.
Överflyttande av verkställighet kan enligt lagen också ske i förhållande till annan stat med vilken Sverige har ingått överenskommelse i ämnet. Om synnerliga skäl föreligger, kan en sådan överflyttning anordnas även i andra fall.
För en närmare redogörelse av IVL hänvisas till promemorian (avsnitt
2.3). När brottmålsdomskonventionen antogs ställdes stora förhoppningar på
den. Dessa har inte infriats. Huvudskälet är att så få stater har ratificerat konventionen. Förutom Danmark, Norge och Sverige har bara Cypern,
Turkiet och Österrike tillträtt konventionen: I förhållandet mellan Sverige.
Norge och Dannmark har konventionen haft mycket begränsad betydelse
eftersom det redan tidigare fanns ett väl utvecklat nordiskt samarbete på detta område.
2.2 Överförandekonventionen
Brottmålsdomskonventionen har tillämpats ytterst. sparsamt och har
som jag nyss nämnde inte motsvarat de förväntningar man — inte minst från svenskt håll — hade vid dess tillkomst. BI. a. av dessa skäl har inom
Europarådet utarbetats ytterligare en konvention inom området, konventionen om överförande av dömda personer (överförandekonventionen). Den öppnades för undertecknande i Strasbourg den 21 mars 1983 och träder i kraft den första dagen i den månad som följer efter utgången av en
period på tre månader sedan den dag då det tredje dokumentet rörande:
ratifikation eller annan anslutning har deponerats.
Den nya konventionen är öppen för tillträde av, förutom europarådsstater, de övriga stater som medverkat vid dess utarbetande, nämligen
USA och Kanada. Sedan konventionen trätt i kraft kan även andra stater utanför Europarådet inbjudas att ansluta sig. Sådan inbjudan kräver beslut med särskild majoritet av Europarådets ministerkommitté. Konventionen
har ännu inte tillträtts av någon stat men har undertecknats av Sverige jämte ytterligare 13 stater.
Syftet med överförandekonventionen är att t underlätta överförandet av utländska intagna till hemlandet genom att erbjuda en enkel och lättillämp-
lig ordning för en sådan procedur. Konventionen är avsedd att komplettera 1970 års brottmålsdomskonvention som ansetts vara förenad med vissa brister.
Den nya konventionen skiljer sig från brottmålsdomskonventionen huvudsakligen i följande avseenden.
—- Förfarandet är enklare vilket skall göra den praktiska tillämpningen lättare.
= Överförande av straffverkställighet får begäras inte bara av domslandet
utan också av den stat som önskar överta verkställigheten. — Överförande förutsätter den dömdes medgivande. — Konventionen är avsedd att kunna tillträdas även av stater utanför
Europarådet.
För en närmare redogörelse för konventionen hänvisas till promemorian (avsnitt 3).
2.3 Sveriges tillträde till överförandekonventionen
I promemorian diskuteras skälen för att Sverige skall tillträda överförandekonventionen.
Från svensk sida har i olika sammanhang inom Europarådet kraftigt understrukits vikten av att brottmålsdomskonventionen av år 1970 ratificerats av flera stater. När arbetet på den nya konventionen om överförande av dömda personer inleddes, uttrycktes också viss tveksamhet från svensk sida på grund av den olägenhet som det kan tänkas innebära att två europarådskonventioner reglerar i huvudsak samma ämne.
I promemorian uttalas vidare att man — när man bedömer värdet av den nya konventionen — också måste beakta risken att den föranleder ytterligare dröjsmål när det gäller ratificering av den äldre konventionen. Denna har ett vidare tillämpningsområde eftersom den också gäller bötesstraff och eftersom den inte kräver att den dömde samtycker till att verkställigheten förs över. Det har visserligen från svensk sida med skärpa understru-
kits att den nya konventionen inte bör få tas till intäkt för något sådant
dröjsmål. Farhågor i detta hänseende torde dock inte vara obefogade.
Gentemot detta har dock anförts att flera stater tvekar att ratificera brottmålsdomskonventionen eller bedömer detta som otänkbart. Detta beror dels på att den föreskriver en rätt komplicerad procedur och därmed förutsätter ett omfattande internt lagstiftningsarbete, dels på att konstitutionella skäl i vissa fall lägger hinder i vägen. Man har därför ansett att en ny konvention med annorlunda uppbyggnad ökar förutsättningarna att få till stånd ett fungerande samarbete mellan europarådsstaterna på det ak- . tuella området. | |
I riksdagen har det också flera gånger understrukits att det är angeläget att förbättra samarbetet beträffande överförande av straffverkställighet mellan Sverige och andra stater. Riksdagen har sålunda behandlat motioner med önskemål om att utlänningar som döms i Sverige i större utsträckning än f.n. bör kunna avtjäna frihetsstraff i sina hemländer. Därvid har riksdagen framhållit att det bl. a. från humanitära synpunkter kan vara av. värde att en i Sverige dömd utlänning får möjlighet att avtjäna straffet i sitt . hemland. Det har från riksdagens sida understrukits att det sagda i synner: : het gäller i förhållande till länder som har likartade rättssystem. Beträffande andra länder kan det enligt riksdagen finnas anledning till försiktighet.
Bl. a. måste beaktas skillnader i fråga om den vård och behandling som förekommer (JuU 1981/82:44 s. 9, 1982/83: 25 s. 10).
Enligt: promemorian finns det mot denna bakgrund anledning att se positivt på varje åtgärd som kan förbättra det internationella samarbetet på det aktuella området. Tidigare erfarenheter beträffande europarådskonventioner av näraliggande slag ger dock enligt promemorian anledning räkna med att det kan ta förhållandevis lång tid innan den nya konventionen får praktisk genomslagskraft. I en del hänseenden har den också fått en annan utformning än man från svensk sida skulle ha önskat. I synnerhet gäller detta det obligatoriska krav som ställs upp på samtycke från den dömdes sida som förutsättning för att straffverkställigheten skall få överföras. Från svensk sida har hävdats att det åtminstone vad det gäller utländska intagna som jämte fängelse har dömts till utvisning skulle vara en fördel, om straffverkställigheten kunde föras över oberoende av samtycke. Dessa synpunkter har dock inte vunnit gehör.
I promemorian förordas likväl att Sverige tillträder överförandekonventionen. Bl. a. framhålls att den nya konventionens lösningar i en del hänseenden får anses innebära sakliga fördelar i förhållande till den äldre och att det naturligtvis är angeläget för konventionens praktiska effektivitet att den får så bred anslutning som möjligt. Bl.a. i Danmark, Finland och Norge planerar man att tillträda konventionen. Sverige bör inte ställa sig utanför detta samarbete utan ta tillvara de möjligheter som konventionen erbjuder till samverkan med andra stater när det gäller att överföra straffverkställighet.
Ingen remissinstans har någon erinran mot förslaget att Sverige skall tillträda överförandekonventionen. Enligt Svea hovrätt bör emellertid tillträdet kunna anstå till dess det står klart att konventionen kommer att tillträdas av ett beaktansvärt antal av de stater som inte har tillträtt brottmålsdomskonventionen.
Enligt min mening har det i promemorian lagts fram övertygande skäl för att Sverige skall tillträda konventionen. Jag anser inte att det finns någon anledning att — som Svea hovrätt har föreslagit — avvakta med tillträdet.
Jag föreslår således att Sverige tillträder konventionen. I det följande återkommer jag till frågor om förbehåll och förklaringar.
2.4 Förbehåll och förklaringar 2.4.1 Uteslutande av viss verkställighetsform
Konventionen erbjuder två former av verkställighet. Dessa är fortsatt verkställighet av en i det andra landet ådömd påföljd eller omvandling av denna påföljd i det land där den skall verkställas (se vidare promemorian avsnitt 3). Enligt art. 3.3 får en konventionsstat vid tillträdet till konventionen avge förklaring att staten inte kommer att acceptera endera av de båda föreskrivna formerna för verkställighet. |
Det kan enligt promemorian förutses att bl. a. konstitutionella skäl kommer att göra förbehåll nödvändiga från en del staters sida i aktuellt hänseende. Några sådana skäl föreligger inte för svensk del. I promemorian anmärks att det enligt 2 kap. 9 § första stycket andra meningen regeringsformen är uttryckligen medgivet att till Sverige överflytta verkställighet av frihetsberövande påföljd från annan stat utan mellankommande beslut av svensk domstol.
I promemorian uttalas mot denna bakgrund att det för Sveriges del inte finns anledning att göra något förbehåll av berört slag. Enligt IVL finns i princip utrymme för båda förfarandena. Om man från svensk sida genom förbehåll skulle utesluta tillämpning av endera förfarandet, skulle detta innebära att Sverige inte skulle kunna överföra eller ta emot straffverkställighet i förhållande till en konventionsstat som för sin del uteslutit tillämpning av det andra förfarandet. Detta skulle inverka menligt på värdet av konventionsarbetet.
Jag delar den uppfattning som kommit till uttryck i promemorian.
2.4.2 Innebörden av begreppet medborgare (national'')
Enligt art. 3.4 får en konventionsstat avge förklaring om hur staten för sin del vid tillämpningen av konventionen kommer att tolka begreppet medborgare (national). Vad det närmast gäller är om konventionens bestämmelser skall göras tillämpliga endast på dem som är medborgare i verkställighetslandet eller också på andra som har hemvist i detta land. Sverige har i andra sammanhang — exempelvis i förklaring i anslutning till den europeiska utlämningskonventionen — gett begreppet ”national” en förhållandevis vidsträckt tolkning.
I promemorian framhålls att det får anses vara en fördel om konventionen i detta hänseende kan tillämpas i huvudsak på samma sätt som brottmålsdomskonventionen så till vida att en påföljd som i annan stat har ådömts en person med hemvist i Sverige kan verkställas här och att en dom i Sverige mot någon som har hemvist i en konventionsstat kan verkställas i den staten oavsett medborgarskapet. Det föreslås därför att en förklaring avges om att det för svensk del med ”national” i konventionens mening skall förstås även utlänningar med hemvist i verkställighetslandet. Därigenom kommer verkställighet att kunna överflyttas från Sverige till en annan stat även beträffande en svensk medborgare som har hemvist i sistnämnda stat, om den staten tillämpar motsvarande betraktelsesätt. Detta kan enligt vad som uttalas i promemorian inte anses inge några betänkligheter, eftersom det enligt konventionen alltid krävs den dömdes samtycke.
I sammanhanget anmärks i promemorian att det enligt den nya konventionen till skillnad från vad som gäller enligt brottmålsdomskonventionen inte är tillräckligt som anknytningsfaktum att verkställigheten kan antas förbättra möjligheterna till anpassning av den dömde eller att frihetsberövandet kan verkställas i samband med annan påföljd. Att en sådan regle-
Prop. 1983/84: 197 . 14
ring har undvikits i den nya konventionen har samband med intresset att
göra tillämpningen av konventionen så enkel som möjligt utan regler som
kan bli svåra att tolka i den praktiska tillämpningen.
Endast rikspolisstyrelsen och statens invandrarverk har: särskilt berört
promemorieförslaget i det nu aktuella hänseendet. Invandrarverket erinrar om att en kontroll av den dömdes status i'Sverige bör göras innan något beslut fattas om att föra över verkställighet. Detta är dock enligt verket
nödvändigt endast i fråga om personer som inte är medborgare i något av
de nordiska länderna. En förutsättning för överförande bör vidare enligt
invandrarverket vara att den dömde har uppehålls- eller arbetstillstånd för bosättning eller permanent uppehållstillstånd eller att sådant tidigare tillstånd kan förnyas. Kontrollen får ske genom kontakt med invandrarverket.
Rikspolisstyrelsen ansluter sig till uppfattningen att även utlänning med stadigvarande hemvist i verkställighetslandet bör omfattas av begreppet
”national”.
Jag ansluter mig till promemorieförslaget när det gäller innebörden av begreppet ”national”. Enligt min mening bör en överflyttning till Sverige
av verkställigheten beträffande utlänning med hemvist i Sverige inte formellt bli beroende av en prövning i frågan om uppehålls- eller arbetstill-
stånd, även om man naturligtvis normalt har anledning att lägga sådana aspekter på frågan som dem som invandrarverket har fört fram. Det kan bl.a. av dessa skäl ofta finnas anledning att inhämta uppgifter från invand-
rarverket, innan regeringen avgör en fråga av denna art.
2.4.3 Mottagare av framställningar m.m.
Enligt art. 5.3 överförandekonventionen skall framställningar och svar
på framställningar sändas resp. mottas av konventionsstaternas justitiede-
partement. Detsamma gäller enligt art. 16.3 beträffande framställningar om
transitering genom en konventionsstat av den som enligt konventionen skall avtjäna straff i en annan konventionsstat..En konventionsstat får
enligt art. 5.3 avge förklaring att den kommer att använda någon annan mellanhand för de angivna meddelandena.
Enligt promemorieförslaget bör Sverige, liksom vid tillträdet till bl. a. brottmålsdomskonventionen och 1964 års s.k. övervakningskonvention (fr SFS 1978:801), avge förklaring att framställningar och andra medde-
landen för svensk del bör sändas resp. mottas av utrikesdepartementet.
Jag ansluter mig till promemorieförslaget.
2.4.4¶Påföljd för psykiskt avvikande lagöverträdare
I art. 9.4 finns en särskild regel som tar sikte på de fall då en påföljd i en konventionsstat har ålagts någon som med hänsyn till sin psykiska status inte har ansetts vara straffrättsligt ansvarig för en begången brottslig gärning. Om den nationella lagen i sådant fall utgör hinder för en konventions-
stat att följa någon av de procedurer — fortsatt verkställighet eller påföljdsomvandling — som föreskrivs i konventionen, får denna stat i en särskild förklaring ange vilket förfarande den kommer att tillämpa i den situationen.
Jag delar den i promemorian framförda uppfattningen att i en sådan situation någon form av sjukhusvård som regel torde ha ådömts i den främmande staten och att, om det i ett sådant fall uppkommer fråga om att överföra verkställigheten till Sverige, fortsatt verkställighet uppenbarligen
endast påföljdsomvandling för vår del kan tillämpas i fall som avses i art. 9.4.
Jag ansluter mig också till förslaget i promemorian (avsnitt 4.2) om att överförande av straffverkställighet från Sverige inte bör äga rum beträffande den som enligt brottsbalken har överlämnats till särskild vård. Jag hänvisar i den delen till vad som anförs i promemorian.
2.4.5 Språk och kostnader
Av art. 17 framgår att framställningar och underrättelser enligt konventionen skall göras på mottagarlandets språk eller ett av Europarådets officiella språk (engelska och franska). Sverige bör i enlighet med praxis utnyttja den möjlighet som artikeln ger (punkt 3) att avge en förklaring att framställningar och underrättelser till Sverige skall, om de ej är avfattade på danska, engelska, norska eller svenska, vara översatta till svenska eller engelska.
2.4.6 Transitering
Jag delar den uppfattning som förts fram i promemorian att något förbehåll i den delen inte behövs.
2.5 Av konventionen föranledd lagstiftning 2.5.1 Allmänt
I promemorian uttalas att det från systematisk och praktisk synpunkt är en fördel, om de nya lagbestämmelser som behövs kan inarbetas i IVL. Både IVL och den reglering som blir aktuell vid ett tillträde till överförandekonventionen avser nämligen överföring av verkställighet beträffande frihetsberövande påföljder. Fördelarna av en samlad reglering får enligt promemorian anses vara så stora att den lösningen bör väljas.
I promemorian erinras samtidigt om de lagtekniska komplikationer som lösningen innebär. Det kan enligt promemorian bl. a. med hänsyn till dessa ifrågasättas att i detta sammanhang göra en mera fullständig omarbetning av IVL. Ett så omfattande lagstiftningsarbete som det skulle innebära synes dock enligt promemorian böra anstå till dess man får verklig erfarenhet av brottmålsdoms- och överförandekonventionerna. F.n. bör därför
sistnämnda konvention på enklast möjliga sätt arbetas in i lagen, fastän detta med nödvändighet innebär att lagstiftningen t. v. inte kommer att bli helt tillfredsställande från systematisk synpunkt.
Remissinstanserna har allmänt godtagit den angivna ståndpunkten. Även jag anser att den nödvändiga lagstiftningen bör inarbetas i IVL.
2.5.2 Ändringar i internationella verkställighetslagen
Som anförs i promemorian bör lämpligen vissa grundläggande bestämmelser med anledning av ett tillträde till överförandekonventionen tas in i IVL. I lagen bör också göras en del formella justeringar med anledning av tillträdet. Förslag till ändringar i dessa hänseenden läggs fram i promemorian.
Jag kan i allt väsentligt ansluta mig till de förslag till lagtekniska lösningar som har lagts fram i promemorian. Några smärre justeringar bör dock göras till följd av påpekanden under remissbehandlingen. Jag skall i det följande beröra några huvudpunkter.
I överensstämmelse med promemorieförslaget förordar jag att i en ny paragraf, 25 a §, grundförutsättningarna anges för verkställighet i Sverige enligt överförandekonventionen. Dessa förutsättningar är att den dömde är svensk medborgare eller har hemvist i Sverige och att han har samtyckt till åtgärden. Vidare bör anges kravet på s.k. dubbel straffbarhet och ett krav på att särskilda skäl skall föreligga för överförande av verkställighet om den återstående strafftiden understiger sex månader.
En anslutning till konventionen medför inte någon skyldighet för den anslutna staten att medverka till att föra över verkställighet enligt den nya konventionen. Det är som närmare utvecklas i promemorian därför inte erforderligt att — utöver dessa grundförutsättningar — ställa upp några absoluta eller fakultativa hinder mot överförande enligt den nya konventionen på det sätt som skett i 5 och 6 && IVL när det gäller brottmålsdomskonventionen. Det är dock naturligt att de grunder för vägran att medge överförande som anges i sistnämnda båda paragrafer i praktiken kan vara till ledning också för regeringens prövning av en ansökan om överförande enligt överförandekonventionen. Jag delar således inte den uppfattning som under remissbehandlingen har förts fram av domstolsverket att de grunder som bör föranleda att verkställigheten vägras bör anges i lagtexten.
I ytterligare en ny paragraf, 25 b §, bör anges de möjligheter regeringen har att enligt konventionsbestämmelserna antingen sörja för att påföljden omvandlas till en svensk påföljd eller föranstalta om fortsatt verkställighet.
För den händelse regeringen beslutar omvandla påföljden till en svensk påföljd, bör på sätt som föreslås i promemorian. förfarandet regleras i huvudsak i enlighet med vad som föreskrivs beträffande verkställighet enligt brottsmålsdomskonventionen. Det bör alltså överlämnas till riksåklagaren att begära hos rätten att ny påföljd skall bestämmas för gärning-
en. Genom en hänvisning till andra bestämmelser i IVL i tillämpliga delar kan i princip samma rättegångsregler som gäller i fråga om en europeisk brottmålsdom göras tillämpliga. Genom en sådan hänvisning tillgodoses också kraven enligt överförandekonventionen om att ny prövning ej får ske av frågan huruvida den dömde är skyldig till brottet, om att häktes- och anhållningstid skall avräknas och om att påföljden ej får göras strängare än iden utländska domen. Det bör emellertid i paragrafen i överensstämmelse med överförandekonventionen uttryckligen föreskrivas att påföljden inte får omvandlas till böter. | .
Bestämmelserna i 26 och 28—34 §§ IVL om verkställighet utomlands av svensk brottmålsdom är i princip generellt tillämpliga och gäller således oavsett om den stat hos vilken framställning om sådan verkställighet görs har tillträtt brottmålsdomskonventionen eller inte. 30-32 §§ har dock inte aktualitet i förevarande sammanhang. De övriga paragraferna kan efter formella justeringar på sätt som föreslås i promemorian reglera även det förfarande som förutsätts i överförandekonventionen.
Slutligen bör som föreslås i promemorian de allmänna bestämmelserna i 35, 37—39 och 41 §§ gälla överförande även sedan verkställighet enligt överförandekonventionen förts in i lagen. .
Bestämmelserna i överförandekonventionen om förhållandet till andra konventioner och överenskommelser (art. 22) ger utrymme för att i enlighet med 42 § IVL undanta verkställighet enligt den nordiska verkställighetslagen även från den nya konventionens tillämpningsområde.
I förhållande till de stater som tillträder överförandekonventionen och som i likhet med Sverige också har tillträtt brottmålsdomskonventionen kan båda konventionerna i och för sig bli tillämpliga. Den stat som begär överförande är i sådant fall enligt art. 22.4 överförandekonventionen skyldig att i samband med framställningen ange vilken konvention framställningen stöder sig på. Någon särskild bestämmelse härom i IVL eller i en verkställighetsförordning synes, som anförs i promemorian, inte erforderlig.
2.5.3 Verkställighetsföreskrifter
I förordningen (1977:178) med vissa bestämmelser om internationellt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom har meddelats de närmare bestämmelser för verkställigheten av IVL som regeringen enligt 1 och 2 §§ har bemyndigats att meddela.
Förordningen avser endast verkställighetssamarbete enligt brottmålsdomskonventionen. Den reglerar med vilka länder sådant samarbete får äga rum samt förfarandet vid framställning om samarbete. De nya bestämmelser som behövs med anledning av Sveriges tillträde till överförandekonventionen och därav föranledda ändringar i IVL bör inarbetas i 1977 års förordning. Det är min avsikt att senare, om riksdagen bifaller mina förslag i det föregående, lägga fram förslag till sådana bestämmelser. I det 2 Riksdagen 1983184. I saml. Nr 197
sammanhanget får prövas den av kriminalvårdsstyrelsen under remissbehandlingen upptagna frågan om behörighet att uppta förklaring av den dömde att han samtycker till överförande.
3¶Upprättat lagförslag
I enlighet med det jag nu har anfört har inom justitiedepartementet upprättats förslag till lag om ändring i lagen (1972: 260) om internationellt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom.
Förslaget bör fogas till regeringsprotokollet i detta ärende som bilaga 3.
De av mig föreslagna lagändringarna överensstämmer i allt väsentligt
med vad som föreslås i promemorian och jag ansluter mig också till de
motiveringar som redovisats i denna. Bl.a. på grund av påpekanden vid remissbehandlingen har redaktionella ändringar i förhållande till prome-
morieförslaget gjorts i 2, 4 och 25 §§.
4 Ikraftträdande m. m.
Som nämnts träder konventionen i kraft den första dagen i den månad
som följer efter utgången av en period på tre månader sedan den dag då det
tredje dokumentet rörande ratifikation eller annan anslutning har deponerats. Det är emellertid tänkbart att Sverige kan komma att träffa överenskommelse med främmande stat om tillämpning av konventionens regler utan hinder av att den inte har trätt i kraft. Lagen bör träda i kraft samtidigt som konventionen eller någon dessförinnan träffad bilateral överenskommelse. Denna tidpunkt kan inte förutses nu. Det bör därför ankomma på regeringen att bestämma tidpunkten för ikraftträdandet.
Med hänsyn bl.a. till att det — som nämnts i promemorian — inför Förenta Nationernas sjunde kongress i brottslighetsfrågor har utarbetats
ett modellavtal som till huvudsaklig del överensstämmer med överförande-
konventionen, kan det tänkas bli aktuellt för Sverige att med stater utanför
Europarådet ingå bilaterala avtal som till sitt materiella innehåll svarar mot
konventionens regler. Om riksdagen godkänner överförandekonventionen
och antar de lagändringar som föreslås här, bör regeringen med stöd av I och 2 §§ IVL utan nytt riksdagsbeslut kunna meddela förordnande i nu angivna hänseenden liksom sådana föreskrifter som behövs med anledning av ett förordnande av detta slag. Detsamma bör gälla för det fallet att
bestämmelserna i överförandekonventionen kan göras tillämpliga mellan Sverige och någon främmande stat innan konventionen har trätt i kraft.
5 Hemställan
Jag hemställer att lagrådets yttrande inhämtas över förslaget. 6 Beslut
Regeringen beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.
Utdrag
LAGRÅDET PROTOKOLL
vid sammanträde
1984-03-30
Närvarande: justitierådet Höglund, f.d. justitierådet Hessler, regeringsrå-
det Wahlgren.
Enligt utdrag av protokoll vid regeringssammanträde den 1 mars 1984
har regeringen på hemställan av statsrådet Wickbom beslutat inhämta lagrådets yttrande över förslag till lag om ändring i lagen (1972: 260) om internationellt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom.
Förslaget har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Nils-Olof Berggren.
Förslaget föranleder följande yttrande av lagrådet:
År 1972 tillträdde Sverige den i Haag den 28 maj 1970 undertecknade europeiska konventionen om brottmålsdoms internationella rättsverkningar (brottmålsdomskonventionen). I samband därmed antogs lagen (1972: 260) om internationellt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom, även benämnd internationella verkställighetslagen (IVL). Lagen
är tillämplig även i förhållande till annan stat än sådan som har tillträtt
brottmålsdomskonventionen. Den innebär i huvudsak att Sverige efter
överenskommelse med främmande stat under vissa förutsättningar efter
framställning verkställer en utländsk brottmålsdom här i landet. En förutsättning för sådant åtagande är att den dömde har hemvist i Sverige eller viss annan närmare anknytning till Sverige. Verkställigheten skall ske enligt svenska regler. Enligt lagen är det också möjligt att från svensk sida begära verkställighet i ffämmande stat av svensk brottmålsdom på motsvarande villkor.
Brottmålsdomskonventionen har inte motsvarat de förväntningar som ställts på den. En anledning därtill är att den föreskriver en rätt komplicerad procedur och därmed förutsätter ett omfattande internt lagstiftningsar-
bete. En ny konvention med annorlunda uppbyggnad har ansetts önskvärd. Inom Europarådet har också utarbetats en ny konvention, konventionen om överförande av dömda personer (överförandekonventionen).
Den har öppnats för undertecknande i Strasbourg den 21 mars 1983 och träder i kraft den första dagen i den månad som följer efter utgången av en period om tre månader efter den dag då det tredje dokumentet rörande
ratifikation eller annan anslutning har deponerats. Den nya konventionen
är öppen för tillträde av europarådsstaterna samt USA och Kanada. Sedan den trätt i kraft kan även andra stater utanför Europarådet inbjudas att
ansluta sig.
Syftet med överförandekonventionen är att underlätta överförandet av
utländska intagna till hemlandet genom en enkel och lättillämplig proce-
dur. Den är också avsedd att komplettera 1970 års brottmålsdomskonvention, i förhållande till vilken den uppvisar vissa skillnader.
Enligt remissprotokollet förordar föredragande statsrådet att Sverige tillträder överförandekonventionen och att i anledning härav vissa ändringar genomförs i IVL. Lagrådets granskning avser lagändringarna sådana de kommit till uttryck i det remitterade förslaget till lag om ändring i lagen (1972:260) om internationellt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom. |
IVL innehåller en både omfattande och invecklad reglering. Den kan sägas ta sikte på två skilda förhållanden, nämligen dels Sveriges förhållande till ffrämmande stat som tillträtt brottmålsdomskonventionen, dels Sveriges förhållande till annan främmande stat. Detta återspeglas också i lagens terminologi, som skiljer mellan europeisk brottmålsdom och annan utländsk brottmålsdom. Med europeisk brottmålsdom avses dom eller annat avgörande, varigenom domstol eller annan myndighet i stat som tillträtt brottmålsdomskonventionen har ådömt eller ålagt någon påföljd för brott eller förklarat egendom förverkad. I anslutning härtill består lagen av huvudsakligen tre avsnitt, av vilka det första gäller verkställighet i Sverige av europeisk brottmålsdom, det andra verkställighet i Sverige av annan utländsk brottmålsdom och det tredje verkställighet utomlands av svensk: brottmålsdom. Det dominerande avsnittet är det som behandlar verkställighet här i landet av europeisk brottmålsdom. Det består av ett stort antal paragrafer, '5—24 §§, vilka ansluter sig till bestämmelserna i brottmålsdomskonventionen. När det gäller verkställighet här i landet av annan utländsk brottmålsdom förutsätts att regeringen meddelar närmare bestämmelser. Lagen innehåller för det fallet ett fåtal föreskrifter, i 25 8. I fråga om verkställighet utomlands av svensk brottmålsdom skiljer inte lagen mellan verkställighet i stat som tillträtt brottmålsdomskonventionen och annan stat. Lagens bestämmelser härom, i 26—34 §§, bygger på brottmålsdomskonventionen.
Ett tillträde till överförandekonventionen kräver en särskild lagreglering. Förslag till sådan reglering har utarbetats i en inom justitiedepartementet upprättad promemoria (dnr 2574-83) om internationellt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom. Efter remissbehandling av promemorian har föredragande statsrådet i allt väsentligt anslutit sig till de förslag till lagtekniska lösningar som lagts fram i promemorian. Från systematisk och praktisk synpunkt har det enligt promemorian ansetts vara en fördel om de nya lagbestämmelserna kunde inarbetas i IVL. Både IVL och den behövliga nya regleringen avser nämligen överföring av verkställighet beträffande frihetsberövande påföljder. Å andra sidan uppkommer härvid en del lagtekniska komplikationer med hänsyn till att brottmålsdomskonventionen' och överförandekonventionen är olikartat utformade i åtskilliga hänseenden. Detta gäller främst förfarandet, tillämpningsområdet och de grundläggande förutsättningarna för överförande av
Prop. 1983/84: 197 IN [NE
verkställighet. Det kunde bl.a. därför enligt promemorian komma i fråga att göra en mera fullständig omarbetning av IVL. Ett så omfattande lagstiftningsarbete som en mera grundlig revision av IVL skulle innebära syntes dock enligt promemorian böra anstå till dess man fått verklig erfarenhet av brottmålsdoms- och överförandekonventionerna. Den sistnämnda konventionen borde därför för närvarande på enklast möjliga sätt arbetas in i lagen, fastän detta med nödvändighet innebar att lagstiftningen tills vidare inte kom att bli helt tillfredsställande från systematisk synpunkt.
Lagtekniskt innebär det remitterade förslaget i huvudsak, att nya bestämmelser som ansluter sig till överförandekonventionen införs i det avsnitt av IVL som behandiar verkställighet i Sverige av annan brottmålsdom än europeisk brottmålsdom (25 a och 25 b §§) samt att ett par tillägg görs I avsnittet rörande verkställighet av svensk brottmålsdom utomlands (i 26 och 27 §§). Därutöver görs en det smärre jämkningar i lagtexten bl. a. för att den skall passa även fall av verkställighet enligt överförandekonventionen.
Den valda tekniken medför att lagen även i fortsättningen kommer att domineras av bestämmelser som ansluter sig till brottmålsdomskonventionen, trots att denna av remissprotokollet att döma kan väntas få ringa tillämpning. Den gör också lagen än mera svårtillgänglig. Häri ligger självfallet en klar brist. Som anförs i remissprotokollet synes dock skäl föreligga att avvakta utvecklingen en tid innan en mera genomgripande reform företas. Remissinstanserna har allmänt godtagit den angivna ståndpunkten. Även lagrådet finner sig — trots de brister främst i systematiskt hänseende som kommer att vidlåda IVL — kunna lämna den föreslagna ordningen utan erinran. Vissa redaktionella jämkningar synes dock kunna göras i det remitterade förslaget för att mildra olägenheterna av den bristfälliga systematiken. Härom vill lagrådet anföra följande i anslutning till de särskilda paragraferna.
Enligt 1 § meddelar Konungen, numera regeringen, förordnande om verkställighet enligt lagen i den mån det påkallas av överenskommelse som Sverige träffar med främmande stat. Lagen skiljer mellan förordnanden som påkallas av överenskommelser med stater anslutna till brottmålsdomskonventionen, å ena sidan, samt förordnande som påkallas av överenskommelser med andra stater, å den andra. I förevarande 2 § anges vilka bestämmelser i det följande av lagen som blir tillämpliga vid det ena eller det andra slaget av förordnanden. I första stycket behandlas verkställighet enligt brottmålsdomskonventionen och i andra stycket verkställighet enligt annan överenskommelse. I första styckets fall sägs 4—41 §§ bli tillämpliga, i den mån ej annat anges i förordnandet. I andra styckets fail skall regeringen meddela bestämmelser rörande verkställigheten; bestämmelserna i 25— 34 8§ gäller dock i tillämpliga delar.
Den nu angivna indelningen behålls i det remitterade förslaget. Det fallet att verkställighet skall ske enligt överförandekonventionen förs till andra stycket, vilket i övrigt lämnas oförändrat.
Som tidigare nämnts har emellertid ett tillträde till överförandekonventionen ansetts böra medföra tre nya paragrafer i lagen, nämligen 25 a, 25 b och 27 §§. De nuvarande hänvisningarna i första och andra styckena till följande bestämmelser i lagen blir i följd härav inte korrekta. Överförandekonventionen synes dessutom förtjäna ett eget stycke i paragrafen, liksom brottmålsdomskonventionen.
Med hänsyn till det anförda förordar lagrådet att paragrafen delas upp på tre stycken, av vilka det första får gälla förordnanden om verkställighet enligt brottmålsdomskonventionen, det andra förordnanden om verkställighet enligt överförandekonventionen och det tredje förordnanden om verkställighet enligt andra överenskommelser med främmande stater än de båda nämnda konventionerna.
När det gäller hänvisningarna i paragrafens första stycke märks att 25 8 avser det fallet att fråga är om verkställighet i Sverige av annan utländsk brottmålsdom än europeisk brottmålsdom. Denna paragraf skulle således egentligen inte ingå bland de bestämmelser till vilka hänvisning görs i första stycket. När nu tre nya bestämmelser införs, vilka tar direkt sikte på överförandekonventionen, bör i klarhetens intresse undantag för dessa göras i första stycket. Följdriktigheten kräver då att undantag görs också för 25 §.
Andra stycket, som avser verkställighet enligt överförandekonventionen, bör innehålla hänvisning bl.a. till 25 a, 25 b, och 27 8§ i det remitterade förslaget. Vad 27 § beträffar vill lagrådet emellertid, enligt vad som närmare berörs 1 det följande, förorda att den där intagna bestämmelsen får ingå i en ny 34 a §i stället för att utgöra 27 §. Hänvisningen i andra stycket skall alltså avse 34 a §& i stället för 27 §. Liksom i första stycket synes böra hänvisas även till de ”gemensamma bestämmelser” i lagen som blir tillämpliga. här 35 och 37—41 §§.
Härjämte synes vissa redaktionella förenklingar böra göras i paragrafen.
I enlighet med det sagda föreslår lagrådet, att första stycket får det innehållet att, om förordnande enligt I $ avser verkställighet enligt den i Haag den 28 maj 1970 undertecknade europeiska konventionen om brottmålsdoms internationella rättsverkningar (brottmålsdomskonventionen), 4—24, 26 och 28-41 §§ gäller, i den mån ej annat anges i förordnandet. Därefter torde andra stycket få innehålla att, om förordnande enligt 18 avser verkställighet enligt den i Strasbourg den 21 mars 1983 undertecknade konventionen om överförande av dömda personer (överförandekonventionen), 25 a, 25 b och 34 a §§ samt 35 och 37-41 &$ gäller. I tredje stycket slutligen torde få föreskrivas att, om förordnande enligt I $ gäller verkställighet enligt annan överenskommelse med främmande stat än som anges i första eller andra stycket, regeringen meddelar bestämmelser om
Prop. 1983/84: 197 | 24
prövning av fråga om verkställighet i Sverige av påföljd eller förverkande som ådömts, ålagts eller beslutats i den främmande staten eller fråga om verkställighet i den främmande staten av påföljd eller förverkande som ådömts, ålagts eller beslutats i Sverige samt att bestämmelserna i 25—34 88 dock gäller i tillämpliga delar.
Det kan anmärkas att i 25 b § hänvisning görs till bl. a. 25 § i tillämpliga delar. :
Den av lagrådet föreslagna uppdelningen av 2 § på tre stycken föranleder att i andra stycket av förevarande paragraf hänvisning görs till 2 § tredje stycket i stället för 2 § andra stycket.
4§
Paragrafen synes kunna undergå en betydande förenkling genom en omformulering av första stycket, som gör det i det remitterade förslaget upptagna andra stycket överflödigt. Lagrådet förordar sålunda i stället för de båda första styckena i det remitterade förslaget ett enda stycke av innehåll, att med europeisk brottmålsdom förstås i lagen dom eller annat avgörande, vars verkställighet skall prövas enligt brottmålsdomskonventionen. i
Den av lagrådet föreslagna uppdelningen av 2 § på tre stycken föranleder att hänvisningen i förevarande paragraf till bl.a. 2 § skall avse tredje stycket i stället för andra stycket i 2 §.
25a §
Till framhävande av att paragrafen gäller verkställighet enligt överförandekonventionen förordar lagrådet att ingressen ges lydelsen, att verkställighet enligt överförandekonventionen av frihetsberövande påföljd som på grund av brottslig gärning har ådömts eller beslutats av domstol i stat som har tillträtt nämnda konvention får ske i Sverige, om etc.
25b §
Lagrådet vill förorda en redaktionell omarbetning av paragrafen till förtydligande av de två olika fall av verkställighet — fortsatt verkställighet och omvandling av påföljd — som kan komma i fråga och vilka paragrafer i lagen som blir tillämpliga i de båda fallen. I detta syfte torde paragrafen i ett första stycke få innehålla bestämmelse rörande de båda verkställighetsformer som kan förekomma samt därefter i ett andra stycke hänvisning till de bestämmelser, nämligen 24 § första och andra styckena, som blir tillämpliga i båda fallen. I ett tredje och ett fjärde stycke torde därefter få upptas hänvisningar till de bestämmelser som skall tillämpas i det ena och det andra fallet.
I enlighet med det sagda föreslår lagrådet den lydelsen av första stycket att, om verkställighet enligt överförandekonventionen skall ske i Sverige av frihetsberövande påföljd, regeringen kan efter omständigheterna antingen 1. själv meddela de närmare föreskrifter som behövs för verkställigheten i Sverige eller 2. överlämna åt riksåklagaren att göra ansökan hos rätten om att ny påföljd skall bestämmas enligt vad i svensk lag är föreskrivet om påföljd för motsvarande gärning. Därefter torde i andra stycket få följa bestämmelsen, att vid verkställighet enligt denna paragraf 24 § första och andra styckena tillämpas. Tredje stycket torde få innehålla att i fall som avses i första stycket 1 gäller i tillämpliga delar 25 § andra och tredje styckena. I fjärde stycket torde som en första mening intas bestämmelsen, att i fall som avses i första stycket 2 gäller i tillämpliga delar 9 §, 10 § andra stycket samt 11—13 och 15 §§. Därefter torde i samma stycke få följa bestämmelserna att påföljden inte får bestämmas till enbart böter samt att i fråga om anhållande, häktning, reseförbud och anmälningsskyldighet 24 och 25 kap. rättegångsbalken gäller.
26 och 27 §§
Med 26 § inleds det avsnitt av lagen som behandlar verkställighet utom-
lands av svensk brottmålsdom. Utom vissa ändringar av rent formell natur
upptar det remitterade förslaget ett tillägg i första stycket av 26 §, varigenom paragrafen blir tillämplig även vid verkställighet enligt överförandekonventionen. Som en ny 27 § införs en bestämmelse om prövning av fråga om verkställighet enligt samma konvention när begäran om sådan verkställighet görs av myndighet i främmande stat.
Lagrådet vill förorda att samma modell används här som den lagrådet föreslagit i avsnittet rörande verkställighet i Sverige av utländsk brottmålsdom. Det betyder att bestämmelserna om verkställighet enligt överförandekonventionen samlas i en särskild eller flera särskilda paragrafer på samma sätt som skett genom de föreslagna 25 a och 25 b §§ i avsnittet rörande verkställighet av utländsk brottmålsdom i Sverige. De bestämmelser som här erfordras kan sammanföras i en paragraf. Liksom i nyssnämnda avsnitt torde den nya paragrafen böra införas efter övriga bestämmelser i avsnittet. Den bör sålunda få beteckningen 34 a §, lämpligen under särskild rubrik, förslagsvis ”Verkställighet enligt överförandekonventionen”'. Till denna paragraf bör naturligen överföras de bestämmelser som i det remitterade förslaget intagits i den nya 27 §. Samtidigt som bestämmelserna om verkställighet enligt överförandekonventionen sålunda samlas i en paragraf torde i 26 § böra anges att denna paragraf gäller verkställighet enligt brottmålsdomskonventionen eller annan överenskommelse utom överförandekonventionen, dvs. enligt förordnande som avses i 2 § första eller tredje stycket.
I enlighet med det anförda förestår lagrådet att inledningsorden i 26 § ändras så att paragrafen kommer att gälla fråga om verkställighet i främ-
mande stat av här i landet ådömd eller ålagd påföljd enligt förordnande som avses i 2 § första eller tredje stycket.
Vidare föreslås att i den nya 34 a § upptas i ett första stycke bestämmel-
sen, att fråga om verkställighet enligt överförandekonventionen i främmande stat av här i landet ådömd påföljd upptages av kriminalvårdsstyrelsen samt att framställning om sådan verkställighet inte får göras om med
motsvarande tillämpning av 25 a § första stycket hinder mot verkställighet i den främmande staten kan antagas föreligga. Därefter torde i ett andra
stycke få upptas en mot 27 8 i det remitterade förslaget svarande föreskrift
av innehåll, att fråga om verktällighet enligt första stycket på begäran av främmande stat prövas av kriminalvårdsstyrelsen med motsvarande
tillämpning av 25 a § första stycket. I ett tredje stycke slutligen intas bestämmelse, att vad som föreskrivs i 28, 29 och 33 §§ gäller i tillämpliga
delar.
| Utdrag JUSTITIEDEPARTEMENTET = - PROTOKOLL
vid regeringssammanträde
1984-04-26
Närvarande: statsrådet I. Carlsson. ordförande, och statsråden Sigurdsen, Gustafsson, Leijon. Hjelm-Wallén, Andersson, Boström, Bodström, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Holmberg, Thunborg, Wickbom
Föredragande: statsrådet Wickbom
Proposition om internationellt samarbete rörande verkställighet av brotts-
målsdom
1¶Anmälan av lagrådsyttrande
Föredraganden anmäler lagrådets yttrande! över förslag till lag om ändring i lagen (1972: 260) om internationellt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom (IVL).
Föredraganden redogör för lagrådets yttrande och anför.
2¶Lagförslaget
Lagrådet har lämnat det remitterade förslaget utan erinran i sak. Lagrådet har också i huvudsak godtagit den i remissprotokollet valda tekniken för den lagstiftning som behövs för att Sverige, i enlighet med vad jag har förordat i remissen, skall kunna tillträda 1983 års överförandekonvention. Det innebär bl. a. att de nya lagbestämmelser som behövs inarbetas i IVL. Enligt lagrådets mening bör dock redaktionella jämkningar göras i det remitterade föreslaget.
Med anledning av lagrådets förslag till jämkningar vill jag anföra följande. Som lagrådet har uttalat kan IVL i nuvarande lydelse sägas ta sikte på två skilda förhållanden, nämligen dels Sveriges förhållande till främmande stater som har tillträtt 1970 års curopeiska brottmålsdomskonvention, dels Sveriges förhållande till andra stater i här aktuellt hänseende. I remissprotokollet har den lösningen valts att så långt möjligt söka anpassa de regler som gäller för sistnämnda förhållande till det förfarande som
! Beslut om lagrådsremiss fattat vid regeringssammanträde den 1 mars 1984.
förutsätts vid verkställighet enligt överförandekonventionen. Lagrådets förslag till jämkningar bygger däremot på tanken att de bestämmelser som skall reglera förfarandet enligt överförandekonventionen bör hållas åt-
skilda både från de regler som tar sikte på brottmålsdomskonventionen
och de bestämmelser som avser andra överenskommelser med främmande
stater, exempelvis bilaterala avtal.
Som framgår av vad som har anförts i departementspromemorian finns det anledning anta att framtida bilaterala överenskommelser mellan Sveri-
ge och andra stater på det aktuella området i stora drag kommer att
stämma överens med vad som gäller enligt överförandekonventionen. En
lagteknisk lösning som i enlighet med det remitterade förslaget innebär att man så långt möjligt sammanför reglerna om förfarandet enligt sådana.
överenskommelser med de motsvarande bestämmelser som behövs för tillämpning av överförandekonventionen synes från bl. a. denna synpunkt ligga nära till hands.
Klart är dock samtidigt att förfarandet enligt överförandekonventionen
kan förväntas att I framtiden bli det vanligaste vid tillämpningen av IVL. Detta kan tala för att förfarandet bör få en mera markerad plats i lagen än
vad fallet skulle bli enligt det remitterade förslaget. Även om jag är tveksam när det gäller frågan om lagrådets förslag tillgodoser intresset av överskådlighet bättre än det remitterade förslaget, anser jag mig mot den angivna bakgrunden inte ha anledning att motsätta mig de jämkningar som lagrådet har förordat.
Med denna utgångspunkt synes de ändringar som i remissen föreslagits i fråga om 26 § första stycket andra meningen och andra stycket första meningen samt 33 § bli överflödiga.
Utöver vad som följer av det anförda bör en formell justering göras i
23 §.
3 Tillträde till överförandekonventionen
I remissprotokollet har jag förordat att Sverige skall tillträda överföran-
dekonventionen med vissa förbehåll och förklaringar (se nämnda protokoll avsnitt 2.4.2—2.4.5).
4 Hemställan
Med hänvisning till vad jag har anfört nu hemställer jag att regeringen
föreslår riksdagen att
dels anta det av lagrådet granskade lagförslaget med vidtagna ändringar,
dels godkänna konventionen den 21 mars 1983 om överförande av dömda personer med de förbehåll och förklaringar som jag har angett.
5¶Beslut
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden har lagt fram.
Bilaga I
JUSTITIEDEPARTEMENTET
Dnr 2574-83
PM
om internationellt samarbete rörande verkställighet av
brottmålsdom
Sveriges tillträde till konventionen den 21 mars 1983 om överförande av dömda personer.
1 Inledning
Den 28 maj 1970 öppnades för undertecknande en inom Europarådet utarbetad konvention om brottmålsdoms internationella rättsverkningar (brottmålsdomskonventionen). Sverige tillträdde konventionen år 1972 med vissa förbehåll. I samband därmed' ändrades vissa bestämmelser i 2 kap. brottsbalken (BrB) om tillämpningen av svensk lag. Dessutom antogs lagen (1972:260) om internationellt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom (prop. 1972:98, JuU 16 och 26, rskr 233 och 285). En närmare redovisning av brottmålsdomskonventionens reglering finns i prop. 1972:98 (s. 20-22).
1972 års lag (internationella verkställighetslagen, IVL) innebär att Sverige efter överenskommelse med en främmande stat under vissa förutsättningar kan åta sig att efter framställning verkställa en utländsk brottmålsdom här i landet. En sådan överflyttning kan avse frihetsberövande påföljd, böter eller förverkande. En förutsättning för att Sverige skall åta sig verkställighet är att den dömde har hemvist i Sverige eller viss annan närmare anknytning till Sverige.
Verkställigheten av en utländsk broumålsdom här i landet skall enligt IVL i princip föregås av ett domstolsförfarande, efter vilket domstolen skall bestämma en ny påföljd med tillämpning av de svenska påföljdsreglerna. Verkställigheten skall ske enligt svenska regler.
Enligt lagen är det också möjligt att från svensk sida begära verkställighet i ffrämmande stat av svensk brottmålsdom på motsvarande villkor. Det ankommer på kriminalvårdsstyrelsen att pröva en sådan fråga.
Brottmålsdomskonventionen utgör en sådan överenskommelse med främmande stat som avses i IVL, och lagen har i stor utsträckning anpassats till konventionens regler. IVL har emellertid inte begränsats till att gälla samarbete med stater som har tillträtt brottmålsdomskonventionen. Överflyttande av verkställighet kan enligt lagen också ske i förhållande till
annan stat med vilken Sverige har ingått överenskommelse i ämnet. Om synnerliga skäl föreligger kan en sådan överflyttning anordnas även i andra fall.
Brottmålsdomskonventionen har tillträtts av, förutom Sverige, Danmark, Norge, Cypern, Turkiet och Österrike. .
Brottmålsdomskonventionen har tillämpats ytterst sparsamt och den kan knappast sägas ha infriat de förväntningar som, inte minst från svenskt håll, ställdes på konventionen i anslutning till dess tillkomst. Bl.a. av dessa skäl har inom Europarådet nyligen utarbetats ytterligare en konvention inom området, konventionen om överförande av dömda personer (överförandekonventionen). Den öppnades för undertecknande i Strasbourg den 21 mars 1983 och träder i kraft den första dagen i den månad som följer efter utgången av en period på tre månader sedan den dag då det tredje dokumentet rörande ratifikation eller annan anslutning har deponerats.
Den nya konventionen är öppen för tillträde av, förutom curoparådsstater, de övriga stater som medverkat vid dess utarbetande, nämligen USA och Kanada. Sedan konventionen trätt i kraft, kan även andra stater utanför Europarådet inbjudas att ansluta sig. Konventionen har ännu inte tillträtts av någon stat men har undertecknats av Sverige jämte ytterligare 13 stater.
Konventionen i engelsk och fransk originaltext jämte översättning till svenska fogas till denna promemoria som bilaga I.
I denna promemoria behandlas frågan om Sveriges tillträde till den nya konventionen och om lagstiftning som föranleds därav. Ett förslag till lagändring och ett utkast till verkställighetsföreskrifter är fogade till promemorian som bilaga 2 och 3.
2 Gällande svensk rätt m. m.
2.1 Allmänt
Bestämmelserna i brottsbalken (BrB) ger inte svensk myndighet någon allmän befogenhet att verkställa en utländsk brottmålsdom eller att begära verkställighet i annan stat av en brottmålsdom som har meddelats i Sverige. Bestämmelser om detta finns emellertid i särskild lagstiftning.
2.2 Nordiska verkställighetslagen
Genom enhetlig lagstiftning i de nordiska länderna har man gjort det möjligt att inom Norden verkställa domar och beslut i brottmål i annat nordiskt land än domslandet. För Sveriges del är denna fråga reglerad i lagen (1963: 193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m.m. (NVL) och i kungörelsen
(1963: 194) med vissa föreskrifter rörande tillämpningen av nämnda lag. ' Lagar med huvudsakligen samma innehåll gäller i de övriga nordiska länderna.
Det nordiska samarbetet omfattas 1 princip av verkställighet av böter, förverkande och fängelse samt anordnande av övervakning för villkorligt dömda, skyddstillsynsdömda och villkorligt frigivna. :
Verkställigheten av frihetsstraff kan på begäran av domslandet ske i det land där den dömde är medborgare eller har sitt hemvist. Domen kan också verkställas i det land där den dömde uppehåller sig, om det med hänsyn till omständigheterna anses lämpligast (5 § och 8§ första stycket). Den dömdes samtycke till överförandet är inte nödvändigt.
Bifalls en framställning om verkställighet av frihetsstraff i Sverige förvandlas det straff som har ådömts i domslandet till fängelse på lika lång tid (6 §). Därefter verkställs det till fängelse omvandlade straffet som om straffet hade ådömts genom en svensk lagakraftvunnen dom. Verkställigheten sker sålunda i enlighet med de svenska reglerna i brottsbalken: och lagen (1974: 203) om kriminalvård i anstalt.
I fråga om kriminalvård i frihet innebär NVL att övervakning av den som har blivit villkorligt dömd i Danmark, Finland, Island eller Norge med föreskrift om övervakning eller som blivit villkorligt frigiven efter att i något av dessa länder ha avtjänat ordinärt frihetsstraff kan anordnas i Sverige. Övervakningen av den som genom svensk dom har ådömts skyddstillsyn eller som här har blivit villkorligt frigiven kan också flyttas till annat nordiskt land. Bestämmelser om detta finns i 10—23 §§ NVL.
2.3 Internationella verkställighetslagen
När det gäller verkställighet av svenska domar i länder utanför Norden eller verkställighet av utomnordiska brottmålsdomar i Sverige finns som nämnts bestämmelser i IVL. Lagen kompletteras av förordningen (1977: 178) med vissa bestämmelser om internationellt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom.
IVL gäller frihetsberövande påföljder, böter eller förverkande. Lagen tar som framgått i första hand sikte på samarbete med de stater som har tillträtt brottmålsdomskonventionen. Överflyttning av straffverkställighet kan emellertid ske även i förhållande till annan stat. under förutsättning att regeringen på grundval av överenskommelse med staten har förordnat om det. F.n. finns dock inte någon annan överenskommelse av aktuellt :slag med främmande stat än brottmålsdomskonventionen.
Även om något förordnande på grundval av en generell överenskommelse med främmande stat inte har meddelats, får regeringen, om synnerliga skäl föreligger i ett särskilt fall. förordna att frihetsberövande påföljd som utomlands har ådömts en svensk medborgare eller en utlänning med hemvist i Sverige skall verkställas i Sverige. På motsvarande sätt kan:
regeringen förordna att en frihetsberövande påföljd som i Sverige har ådömts en person som är utländsk medborgare eller har sitt hemvist i främmande stat får verkställas i den främmande staten.
Som förutsättningar för att en dom som har meddelats i en stat som har tillträtt brottmålsdomskonventionen skall få verkställas i Sverige gäller enligt IVL till en början att domen har vunnit laga kraft, att påföljden får verkställas i den främmande staten, att den gärning som påföljden avser motsvarar brott enligt svensk lag liksom att gärningsmannen, om gärningen hade begåtts här i landet, skulle ha kunnat ådömas påföljd för brottet. Vid sistnämnda prövning beaktas inte bestämmelserna om straffmyndighetsålder. Vidare fordras i princip antingen att den dömde har sitt hemvist i Sverige eller också att verkställighet här kan antas förbättra möjligheterna till hans återanpassning. Verkställighet här i landet kan emellertid också ske, om påföljden avser frihetsberövande och kan verkställas här i samband med verkställighet av annan sådan påföljd eller om Sverige är den dömdes ursprungliga hemland.
Slutligen krävs det att verkställigheten är förenlig med principerna för rättsordningen i Sverige och inte strider mot Sveriges internationella förpliktelser, att den dömde inte har lagförts för gärningen i Sverige och i princip inte heller i någon annan främmande stat än den som gjort framställningen samt att verkställigheten inte strider mot brottmålsdomskonventionen.
Framställning om verkställighet kan dessutom avslås bl. a. om gärningen utgör ett politiskt eller militärt brott, om den är föremål för förundersökning eller åtal i Sverige, om gärningen inte har begåtts i den stat, där påföljden har bestämts, om den dömde vid tiden för brottet inte har fyllt 15 år, samt om brottet enligt svensk rätt skulle ha varit preskriberat. I dessa fall är emellertid avslag inte obligatoriskt.
I fråga om förfarandet gäller i stora drag följande.
Framställning om verkställighet görs hos utrikesdepartementet. Om regeringen inte omedelbart avslår framställningen, skall den överlämnas till riksåklagaren för vidare handläggning. Denne gör ansökan till rätten om prövning av framställningen.
Rätten avgör saken genom dom. Den dömde skall höras personligen. om han begär det. Är han berövad friheten i domslandet kan förhandling dock äga rum i hans frånvaro; målet får dock inte avgöras slutligt utan att han har blivit hörd personligen. Rätten, som inte får pröva om den dömde är skyldig till brottet, bestämmer ny påföljd enligt vad som är föreskrivet i svensk lag om påföljd för motsvarande brott. I fråga om frihetsberövande påföljd gäller att påföljden inte får vara strängare än i domen, även om den ådömda påföljden är lindrigare än den lindrigaste påföljd som enligt svensk lag kan följa på brottet. Vid bestämmandet av påföljd skall den dömde räknas till godo dels vad han kan ha utstått av den påföljd som ådömts
3 Riksdagen 1983/84.1 saml. Nr 197
Prop. 1983/84: 197 | 34
genom den utländska domen dels den tid under vilken han varit anhållen eller häktad för brottet.
Om framställningen avser endast böter eller förverkande, kan riksåklagaren pröva framställningen och utfärda strafföreläggande.
IVL innehåller också regler om tvångsåtgärder för det fall då en stat som har tillträtt brottmålsdomskonventionen begär verkställighet av påföljd. Den dömde kan då under vissa förutsättningar anhållas, häktas eller meddelas reseförbud. Har egendom förklarats förverkad, kan den tas i beslag.
Beträffande s.k. utevarodomar finns särskilda bestämmelser om möjlighet för den dömde att begära omprövning av domen.
Verkställigheten i Sverige sker i enlighet med svensk lag. Den skall upphöra om domslandet beviljat nåd eller amnesti eller tagit upp brottmålsdomen till ny prövning eller om det i den staten har meddelats annat beslut som medför att den ådömda påföljden inte längre får verkställas.
IVL innehåller också vissa bestämmelser om verkställighet i Sverige av påföljder som har ådömts i stater vilka inte tillträtt brottmålsdomskonventionen.
Fråga om verkställighet i främmande stat av här i landet ådömd påföljd upptas i de fall då generell överenskommelse föreligger av kriminalvårdsstyrelsen såvitt gäller frihetsberövande påföljder och av riksskatteverket i fråga om böter och förverkande. Framställning får inte göras, om hinder mot verkställighet av en utländsk dom i Sverige i motsvarande situation skulle ha förelegat. Inte heller får framställning göras beträffande påföljd som innebär överlämnande till särskild vård. Om den dömde är svensk medborgare och det är fråga om en frihetsberövande påföljd krävs att han inte motsätter sig åtgärden.
Framställningen inges till utrikesdepartementet som vidarebefordrar den till behörig myndighet i den främmande staten. Sedan framställningen vidarebefordrats får verkställighet av den påföljd som avses med verkställigheten inte påbörjas i Sverige, om den dömde inte är häktad. Om framställningen återkallas eller avslås, kan dock påföljden verkställas i Sverige. I IVL finns också särskilda bestämmelser om överförande av den dömde till den främmande staten.
Enligt gemensamma bestämmelser i IVL är Stockholms tingsrätt laga domstol i mål eller ärende enligt lagen. Vidare gäller bl.a. att talan mot kriminalvårdsstyrelsens beslut enligt lagen förs hos regeringen genom besvär. Från lagens tillämpningsområde är uttryckligen undantagna frågor om verkställighet eller annan åtgärd som regleras genom NVL.
2.4 Brottsbalken
Med anledning av Sveriges tillträde till brottmålsdomskonventionen ändrades bestämmelserna i 2 kap. BrB om tillämpligheten av svensk lag. Bl. a. infördes en ny paragraf — 5 a § — enligt vilken en utländsk brott-
Prop. 1983/84: 197 | 35
målsdom under vissa förutsättningar utgör hinder för ny rättegång här i landet om ansvar för samma gärning. Lagrummet tar, efter en ändring år 1976, sikte på bl. a. domar meddelade såväl i stater som tillträtt brottmålsdomskonventionen som i stater vilka tillträtt 1972 års lagföringskonvention (se avsnitt 2.6.3).
Har ansvarsfrågan prövats genom lagakraftägande dom i den stat där gärningen har förövats eller i en stat som har tillträtt någon av de angivna konventionerna, får sålunda enligt första stycket av den aktuella paragrafen lagföring här i landet inte ske, om den tilltalade har frikänts från ansvar eller förklarats skyldig till brottet utan att påföljd har ådömts. Detsamma gäller om ådömd påföljd har verkställts i sin helhet eller verkställigheten pågår eller om ådömd påföljd har bortfallit enligt lagen i den främmande staten.
Från det nu angivna förbudet mot lagföring görs i andra stycket vissa undantag. Om inte lagföringen i den främmande staten har skett på begäran av svensk myndighet, utgör sålunda den utländska domen inte hinder mot lagföring i fråga om brott som har begåtts eller kan antas vara begånget här i landet, brott som har förövats mot Sverige, svensk kommun eller annan menighet eller svensk allmän inrättning, brott som avses i 2 kap. 3 § 5 BrB (bl.a. kapning av luftfartyg) och brott för vilket det lindrigaste straffet enligt svensk lag är fyra år eller däröver.
Enligt tredje stycket krävs förordnande av regeringen eller den regeringen bemyndigar för att åtal här i landet skall få väckas för brott som omfattas av tidigare meddelad dom i främmande stat i fall då inte hinder. mot lagföring föreligger enligt första eller andra stycket.
2.5 Internationellt samarbete rörande kriminalvård i frihet
Genom lagen (1978: 801) om internationellt samarbete rörande kriminalvård i frihet har öppnats möjlighet att under vissa förutsättningar i Sverige verkställa en utländsk dom i brottmål som innebär kriminalvård i frihet. Personer med hemvist i Sverige som åtalas utomlands kan därmed dömas till en påföljd motsvarande skyddstillsyn under hänvisning till att påföljden kan verkställas i hemlandet. På motsvarande sätt kan en svensk dom på skyddstillsyn som har meddelats någon med hemvist utomlands verkställas i den dömdes hemland. Lagen tar också sikte på personer som har dömts till frihetsberövande påföljd och därefter frigivits villkorligt eller annars överförts till kriminalvård utom anstalt. Det är i sådana fall möjligt att anordna övervakning m. m. i det land där den dömde har hemvist.
Lagen bygger på en inom Europarådet utarbetad konvention den 30 november 1964 om övervakning av villkorligt dömda eller villkorligt frigivna personer (övervakningskonventionen) och kan tillämpas i förhållande till de stater som har tillträtt konventionen. Dessa stater är f.n., förutom Sverige, Belgien, Frankrike, Italien, Luxemburg och Österrike. På
motsvarande sätt som IVL avses emellertid lagen bli tillämplig även på andra överenskommelser i ämnet som Sverige kan komma att ingå. Vidare | finns även enligt den nu berörda lagen möjlighet för regeringen att, om synnerliga skäl föreligger, förordna om verkställighetssamarbete i ett särskilt fall utan att generell överenskommelse föreligger.
2.6 Vissa andra former för internationellt samarbete i brottmål
2.6.1¶Utlämning
Sverige har tillträtt den europeiska utlämningskonventionen den 13 december 1957 och har dessutom särskilda utlämningsavtal med vissa stater.
Bestämmelser om utlämning finns dels i lagen (1957: 668) om utlämning
för brott (allmänna utlämningslagen), dels i lagen (1959: 254) om utlämning
för brott till Danmark, Finland. Island och Norge (nordiska utlämningsla-
gen). Enligt allmänna utlämningslagen kan regeringen besluta att den som i främmande stat är misstänkt, tilltalad eller dömd för där straffbelagd gärning och som uppehåller sig här i landet skall utlämnas till den främ-
mande staten. Svensk medborgare får dock inte utlämnas. Det brott för
vilket utlämning begärs måste motsvara brott för vilket enligt svensk lag är
stadgat fängelse i mer än ett år. Begärs utlämning på grund av en dom,
måste den ådömda påföljden utgöra frihetsstraff eller annat omhändertagande i minst fyra månader. Utlämning får dock ske även för mindre allvarligt brott, om utlämning samtidigt begärs för flera brott och ett av dem uppfyller de angivna kraven på svårighetsgrad. En särskild regel finns för fall då gemensam påföljd har ådömts. Utlämning får inte ske för politiska eller militära brott och får inte heller avse person som därigenom på grund av sin härstamning, tillhörighet till
viss samhällsgrupp, religiösa eller politiska uppfattning eller eljest på
grund av politiska förhållanden riskerar att utsättas för förföljelse. Om det
här i landet har meddelats dom beträffande det uppgivna brottet eller, med stöd av 20 kap. 7 § rättegångsbalken (RB) eller annan motsvarande bestämmelse, har meddelats beslut att inte åtala brottet eHer om preskription har inträtt enligt svensk lag, får utlämning inte ske. Utlämningsförbud
gäller också under vissa förutsättningar, om ansvarsfrågan har prövats
genom lagakraftägande dom i annan stat än den som gjort utlämningsfram-
har tillträtt den curopeiska utlämningskonventionen. brottmålsdomskon-
ventionen eller 1972 års lagföringskonvention (betr. sistnämnda konven-
tion se nedan under 2.6.3).
När utlämning beviljas, skall i tillämpliga delar vissa i lagen angivna
villkor ställas upp, såsom att den utlämnade inte annat än under vissa
särskilda förutsättningar får dömas för annat före utlämningen begånget brott än det som utlämningen avser och inte dömas till döden.
Framställning om utlämning skall ske på diplomatisk väg. Avslås inte ansökningen, överlämnas ärendet till RÅ för utredning. Häktning och andra tvångsmedel får vid behov användas. Om den som begärs utlämnad
samtyckt till att lämnas ut. redovisar RÅ utredningen till regeringen, som
då direkt kan besluta i frågan. I annat fall överlämnar RÅ sin utredning till
högsta domstolen (HD), som har att pröva om utlämning kan beviljas. Sedan HD:s beslut meddelats beslutar regeringen om utlämning skall ske. Har HD funnit hinder möta mot utlämning, är regeringen bunden därav.
Den som i främmande stat är efterlyst för brott som kan föranleda
utlämning får i avvaktan på framställning om utlämning anhållas eller
åläggas reseförbud.
Enligt nordiska utlämningslagen kan även svensk medborgare utlämnas,
om han sedan två år vistas i den ansökande staten eller gärningen är av viss allvarligare beskaffenhet. I övrigt gäller bl. a. att utlämning inte får ske för
enbart bötesbrott. Utlämning kan under vissa förutsättningar ske även för politiskt brott. Vid utlämning inom Norden krävs i vissa fall medgivande av regeringen för att den utlämnade skall få dömas för andra brott som har begåtts före uttämningen. Det gäller här fall då den utlämnade är svensk medborgare eller då det är fråga om politiskt brott. Framställning om utlämning enligt nordiska utlämningslagen skall göras av polis- eller åklagarmyndighet i den ansökande staten antingen hos RÅ eller, om gärningsmannens uppehållsort här i landet är känd, direkt hos
stats- eller distriktsåklagare. Åklagaren har att skyndsamt utreda ärendet
och kan under vissa förutsättningar besluta om utlämning, när den som
begärs utlämnad har samtyckt. Annars avgörs — utom i vissa undantagsfall
— frågan av RÅ, om den är uppenbar. Är detta inte förhållandet beslutar regeringen. HD kan höras i ärendet, om det finns särskilda skäl.
2.6.2 Trafikbrottskonventionen
I syfte att genom internationellt samarbete öka möjligheterna att effek-
tivt och smidigt beivra trafikbrott som har begåtts av trafikant vid tillfällig vistelse utanför hemlandet har inom Europarådet utarbetats en konvention
om straff för vägtraftkbrott, vilken tillträtts av Sverige (trafikbrottskonven-
tionen). Konventionen öppnades för undertecknade den 30 november 1964 och har hittills tillträtts av — förutom Sverige — Cypern, Danmark och Frankrike.
I konventionen ges regler om lagföring för trafikbrott och verkställighet
av dom beträffande sådana brott i fall då gärningsmannen har sitt hemvist i
annan konventionsstat än den stat där brottet har begåtts. Hemviststaten förpliktas att på begäran av gärningsstaten pröva frågan om lagföring för brottet eller att på begran av gärningsstaten verkställa dom som har meddelats i den staten.
Hemviststatens egen lag skall tillämpas när den staten har övertagit
lagföring eller verkställighet. Konventionen förutsätter sålunda i första
hand att hemviststatens egen trafikstraffrätt har sådant innehåll att den kan tillämpas på brott som begås utomlands. Men konventionen förpliktar dessutom hemviststaten att i vissa fall lägga de trafikregler som gäller på gärningsorten till grund för den straffrättsliga bedömningen.
När framställning om lagföring har gjorts får gärningsstaten inte längre vidta åtgärder mot gärningsmannen för att beivra brottet. Gärningsstaten får emellertid tillbaka sin behörighet i detta hänseende, om hemviststaten inte vidtar någon åtgärd i konventionens mening eller om gärningsstaten återkallar framställningen på vissa grunder.
Vid sin anslutning till trafikbrottskonventionen har Sverige godtagit dess bestämmelser om lagföring men gjort förbehåll mot reglerna om överförande av verkställighet. Sådant överförande kan dock även beträffande trafikbrott komma i fråga i förhållande till stat som har tillträtt brottmålskonventionen enligt reglerna i den konventionen.
I samband med beslutet om tillträde till trafikbrottskonventionen antogs en särskild lag (1971: 965) om straff för trafikbrott som begåtts utomlands. Lagen innehåller bl.a. en föreskrift om att samtliga bestämmelser i lagen (1951: 649) om straff för vissa trafikbrott skall gälla även i fråga om brott som har begåtts utomlands.
2.6.3 Lagföringskonventionen
Inom Europarådet har utarbetats en konvention om överförande av lagföring i brottmål (lagföringskonventionen), som öppnades för undertecknande den 15 maj 1972. Syftet med denna konvention är att bereda" medlemsstaterna möjlighet att i varje särskilt fall förlägga lagföringen för ett brott till den stat där det med hänsyn till samtliga omständigheter framstår som mest ändamålsenligt att den äger rum. I samband med beslutet om Sveriges tillträde till konventionen (prop. 1975/76:3, JuU 14, rskr 22) antog riksdagen en lag (1976: 19) om internationellt samarbete rörande lagföring för brott (internationella lagföringslagen). Denna lag innebär att Sverige hos stat, som har tillträtt lagföringskonventionen, kan göra framställning om överförande av lagföring för brott mot svensk lag. En förutsättning är därvid bl.a. att den misstänkte har hemvist i den främmande staten eller annan närmare anknytning dit. Enligt lagen kan överförande av lagföring också ske efter det att dom har meddelats här. Detta gäller dock endast om domen inte kan verkställas och utlämningsförfarande inte heller kan komma till stånd. Framställning om överförande av lagföring medför enligt lagen hinder mot att åtal väcks här. Har åtal hunnit väckas medför framställningen rättegångshinder. På motsvarande sätt medför en framställning om överförande av lagföring att en här i landet meddelad dom inte får verkställas. Framställningen medför även att tiden för åtalspreskription här förlängs med sex månader.
Enligt lagen är det också möjligt för en annan stat, som har tillträtt lagföringskonventionen, att i Sverige begära lagföring för brott enligt dess
lag på motsvarande villkor. Vid prövningen av en sådan framställning upprätthålls i princip kravet på dubbel straffbarhet, dvs. lagföringen får föras över bara om gärningen skulle ha varit ett brott enligt svensk lag, om den hade begåtts här i landet. Kommer lagföring till stånd här, skall svensk strafflag tillämpas.
Lagföringskonventionen har tillträtts av — förutom Sverige — Cypern, Danmark, Norge, Turkiet och Österrike.
2.6.4 Terrorismkonventionen
I den europeiska konventionen den 27 januari 1977 om bekämpande av terrorism har de avtalsslutande parterna åtagit sig att antingen tillmötesgå begäran från annan konventionsstat om utlämning av någon som har begått terrordåd av visst angivet slag eller att själv vidta åtgärder för lagföring av honom.
Enligt konventionen får en konventionsstat inte vägra utlämning för ett sådant brott under hänvisning till att brottet är politiskt. Konventionen innebär också att konventionsstaterna skall lämna varandra rättsligt biträde när det gäller straffrättsliga förfaranden mot personer som gjort sig skyldiga till terrordåd. Sverige har vid sitt tillträde till konventionen år 1977 gjort förbehåll som innebär att Sverige behåller nuvarande möjlighet att vägra utlämning för politiska brott (prop. 1976/77:124, JuU 36, rskr 330). Utnyttjar Sverige sin möjlighet att vägra utlämning blir emellertid Sverige förpliktat att sörja för lagföring här i landet.
Terrorismkonventionen har tillträtts av, förutom Sverige, 13 andra europarådsstater.
3 Konventionen om överförande av dömda personer
Syftet med 1983 års konvention är att underlätta överförandet av utländska intagna till hemlandet genom att erbjuda en enkel och lättillämplig ordning för en sådan procedur. Konventionen är avsedd att komplettera 1970 års brottmålsdomskonvention, som ansetts vara förenad med vissa brister. Den har ratificerats av endast ett fåtal medlemsländer i Europarådet, och det förfarande som föreskrivs i konventionen anses innebära en alltför komplicerad och utdragen procedur. Genom den nya konventionen har man försökt skapa en enhetlig, snabb och flexibel mekanism för att utländska intagna skall kunna avtjäna sina straff i hemlandet.
Den nya konventionen skiljer sig från brottmålsdomskonventionen huvudsakligen i fem avseenden.
— Förfarandet är enklare, vilket skall göra den praktiska tillämpningen
lättare. — Överförande av straffställighet får begäras inte bara av domslandet utan
också av den stat som önskar överta verkställigheten.
— Överförande förutsätter den dömdes medgivande. — Konventionen drar endast upp ramen för ett överförandeförfarande.
Den innebär inget tvång för parterna att bifalla en begäran om överfö-
rande. Konventionen innehåller därför inte i samma utsträckning som
brottsmålsdomskonventionen en uppräkning av de grunder som får
åberopas till stöd för en vägran att medge överförande.
— Konventionen är avsedd att kunna tillträdas även av stater utanför Europarådet. När det gäller andra sådana stater än dem som har deltagit
i utarbetandet av konventionen (USA och Kanada) krävs inbjudan efter
beslut med särskild majoritet av Europarådets ministerkommitté. Konventionen består av 25 artiklar. Art. 1—2 innehåller definitioner och grundläggande principer. I art. 3 anges förutsättningarna för ett överförande av straffverkställighet. Art. 4—6 innehåller bestämmelser om de
upplysningar och det dokumentationsmaterial parterna är skyldiga att lämna varandra när ett överförande är aktuellt. I art. 7 understryks att den
dömdes medgivande skall vara frivilligt, och staterna åläggs att särskilt sörja för det. Art. 8—9 innehåller regler om de rättsliga följderna av ett överförande när det gäller verkställighet av den påföljd överförandet
avser. I art. 10—11 redogörs närmare för de alternativ som står verkstäl-
lighetslandet till buds, fortsatt verkställighet eller omvandling av påföljden. Art. 12—13 reglerar rätten för resp. stat att meddela bl. a. nåd och att
ompröva det avgörande som verkställigheten avser. Art. 14—15 reglerar frågor kring verkställighetens fullgörande, medan det i art. 16 finns regler
om skyldighet för parterna att tillåta transitering av dömda från ett iland till
ett annat. Art. 17—25 behandlar bl.a. frågor om språk och kostnader, ikraftträdande och konventionens förhållande till andra traktater.
Art. I innehåller definitioner av vissa uttryck som används i konventionen. Med ”sentence”' (påföljd) avses sålunda varje straff eller annan åtgärd som bestämts av domstol och som innebär ett frihetsberövande för en begränsad eller obegränsad tid på grund av en brottslig gärning. Till skillnad från brottmålsdomskonventionen är den nya konventionen alltså
tillämplig endast i fråga om frihetsberövande påföljder. Sådana påföljder
omfattas av konventionen oberoende av om verkställigheten har påbörjats eller inte.
Med ”judgment” (avgörande, dom) avses ett avgörande eller beslut av
:en domstol som innebär att en påföljd av nyss angivet slag har ådömts. ""Sentencing State” (domslandet) är den stat i vilken en dom har meddelats beträffande en person som kan bli eller har blivit överförd. ”Administering
State” (verkställighetslandet) är den stat till vilken den dömde kan bli eller
har blivit överförd för att påföljden skall bli verkställd. Enligt art. 2 åtar sig parterna att i största möjliga utsträckning erbjuda
varandra samarbete när det gäller överförande av dömda personer enligt konventionen. Den dömde skall enligt samma artikel få anmäla önskemål
om överförande såväl till domslandet som till verkställighetslandet. Både
Prop. 1983/84: 197 , 41
domslandet och verkställighetslandet skall kunna göra framställning om överförande. Konventionen avviker som nämnts i detta hänseende från . brottmålsdomskonventionen, enligt vilken endast domslandet kan begära överförande. Den nya konstruktionen har skapats med hänvisning till det intresse hemlandet kan ha av att den dömde återförs, exempelvis av kulturella eller religiösa skäl eller med hänsyn till hans familjeförhållanden eller sociala anknytning i övrigt.
Som nödvändiga förutsättningar för överförande anges i art. 3 att den dömde är medborgare ("national") i verkställighetslandet, att domen har vunnit laga kraft och att den dömde vid tiden för mottagandet av framställningen om överförande har minst sex månader kvar att verkställa, om inte påföljden är tidsobestämd. Vidare krävs det att den dömde eller i förekommande fall hans legale ställföreträdare har lämnat sitt samtycke till överförandet, att den gärning som avses med domen är straffbar också i verkställighetslandet samt att både domslandet och verkställighetslandet medger överförandet.
I undantagsfall får parterna medge överförande även om den resterande verkställighetstiden understiger sex månader. Sexmånadersregeln har tillkommit mot bakgrund av att den sociala rehabilitering som åsyftats med konventionen inte ansetts få aktualitet vid en kortare strafftid liksom med hänsyn till de kostnader som ett överförande alltid för med sig. Undantagsmöjligheten har införts för att ge utrymme för överförande där rehabilitering anses möjlig inom en kortare tid eller där kostnaderna är låga, exempelvis vid överförande mellan grannländer.
Varje konventionsstat kan när som helst genom en förklaring hos Europarådets generalsekreterare, såvitt på staten ankommer, definiera innebörden av ”national” enligt konventionen.
I art. 4 finns bestämmelser om vad som åligger konventionsstaterna när det gäller information till dem som dömts och som kan komma i fråga för överförande av straffverkställighet. Alla sådana dömda skall av domslandet informeras om innehållet i konventionen. Om den dömde anmäler intresse för överförande av straffverkställigheten skall domslandet informera verkställighetslandet så snart som möjligt efter det att domen har vunnit laga kraft. Underrättelsen skall förutom personuppgifter om den dömde innefatta uppgifter om domen och om verkställigheten.
Om den dömde har begärt överförande hos verkställighetslandet skall domslandet på begäran lämna verkställighetslandet den nyss berörda informationen.
Den dömde skall skriftligen underrättas om de åtgärder som vidtas av domslandet eller verkställighetslandet liksom om de beslut som någondera staten meddelar med anledning av en begäran om överförande.
I art. 5 finns bestämmelser om formerna för framställningar och svar rörande överförande. Såsom kommunikationskanal anges justitiedepartementen i resp. land. Möjlighet finns dock att anmäla att annat organ
kommer att användas. Den anmodade staten skall genast underrätta den anmodande staten om sitt beslut huruvida man samtycker till det begärda överförandet.
I art. 6 finns bestämmelser om vilka handlingar som konventionsstaterna skall tillställa varandra i ärenden som grundas på konventionen. Verkställighetslandet skall sålunda alltid på begäran tillställa domslandet bevis om att den dömde är medborgare eller har hemvist i det landet, utdrag ur lagtext utvisande att de gärningar som domen grundas på är straffbara där samt besked huruvida landet, om överförande sker, kommer att fortsätta verkställigheten eller bestämma ny påföljd. Om överförande begärs skall domslandet till verkställighetslandet översända en styrkt kopia av domen, uppgifter om straffverkställigheten och besked om den dömdes samtycke till överförandet. De nämnda uppgifterna kan varje konventionsstat begära av annan stat innan överförande begärs eller beslut fattas om medgivande till ett överförande. |
Enligt art. 7 skall domslandet försäkra sig om att den dömde frivilligt och med kännedom om konsekvenserna härav lämnar sitt medgivande till överförandet. Konventionsstaterna skall reglera förfarandet för inhämtande av sådant samtycke.
Rättsföljderna av ett överförande behandlas, beträffande domslandet i art. 8, och beträffande verkställighetslandet i art. 9.
Så snart den dömde berövats friheten i verkställighetslandet skall verkställigheten i domslandet skjutas upp. Vidare gäller att domslandet inte kan vidta vidare verkställighetsåtgärder om verkställighetslandet anser att påföljden har till fullo verkställts.
1 verkställighetslandet skall myndigheterna antingen fortsätta verkställigheten med den utländska domen som underlag eller genom en domstolsprocedur eller ett administrativt förfarande omvandla domen till en påföljd som svarar mot vad som skulle ha kunnat ådömas för samma brott i verkställighetslandet. Verkställigheten skall äga rum enligt verkställighetslandets lag och endast den staten skall vara behörig att fatta beslut om verkställigheten. En konventionsstat kan göra förbehåll beträffande behandlingen av dem som på grund av sin psykiska status inte kan göras ansvariga för brottet.
Konventionen erbjuder alltså två olika förfaranden, "fortsatt verkställighet” (continued enforcement) och ”påföljdsomvandling” (conversion of sentence). En konventionsstat kan enligt art. 3.3 avge en allmän förklaring att staten utesluter tillämpning av den ena eller andra av de båda procedurerna.
I art. 10 regleras formerna för fortsatt verkställighet. Verkställighetslandet skall därvid vara bundet av den rättsliga karaktären och längden av den påföljd som bestämts i domslandet. Om påföljden emellertid inte går att förena med verkställighetslandets lagstiftning etler om dess lagstiftning kräver det, får verkställighetslandet genom beslut av domstol eller admi-
nistrativ myndighet tillämpa en påföljd enligt den egna lagstiftningen för ett liknande brott. Den påföljden skall så långt som möjligt motsvara den i domslandet ådömda påföljden och får inte innebära en skärpning av denna
men inte heller till sin längd överskrida straffmaximum i domslandet. Den
procedur som i enlighet härmed kallas ”fortsatt verkställighet” är uppen-
barligen avsedd även för fall då verkställigheten påbörjas först i verkställighetslandet.
I art. 11 ges bestämmelser angående påföljdsomvandling. Själva proce-
duren förutsätts vara reglerad i verkställighetslandets lag. Verkställighets-
landet skall emellertid vara bundet av den bevisprövning som har gjorts i
domen. En frihetsberövande påföljd får inte förändras till böter. Den tid som den dömde har avtjänat skall avräknas när längden av en frihetsberö-
vande påföljd bestäms. Den dömdes situation får inte försämras och påfölj-
den skall inte vara bunden av straffminimum i verkställighetslandet beträffande det aktuella brottet. Om proceduren äger rum efter det att den dömde förts till verkställighetslandet. skall detta land sörja för att han i
avvaktan på att den genomförs hålls i häkte eller på annat sätt säkerställa
hans närvaro.
Enligt art. 12 får varje stat bevilja nåd, amnesti eller omvandling av
påföljden i enlighet med sina grundlagar eller annan lagstiftning. Endast domslandet får emellertid enligt art. 13 besluta om ny prövning av domen.
Verkställighetslandet skall enligt art. 14 avsluta verkställigheten så snart den får besked om något beslut eller åtgärd i domslandet som innebär att påföljden inte längre kan verkställas.
I art. 15 ges bestämmelser om information från verkställighetstandet till
domslandet rörande verkställigheten.
I art. 16 ges bestämmelser om transitering genom konventionsstats område av dömda personer som enligt konventionens bestämmelser skall
avtjäna straff i någon annan konventionsstat.
I art. 17 finns bestämmelser om språk och kostnader. Art. 18—25S5 slutligen innehåller regler om undertecknande och ikraftträ-
dande, om tillträde för stater utanför Europarådet och i övrigt om konven- " tionens tillämplighet i tid och rum, om förhållandet till andra konventioner
och om bl. a. förbehåll m. m.
4¶Överväganden och förslag
4.1 Sveriges tillträde till överförandekonventionen
Till följd bl.a. av de allt livligare kommunikationerna mellan länderna och brottslighetens ökade rörlighet inträffar det allt oftare att brott begås i
en annan stat än den där gärningsmannen har sitt hemvist. För svensk del återspeglas detta bl.a. av att en inte oväsentlig andel av de intagna i våra -
kriminalvårdsanstalter är utlänningar som inte är kyrkobokförda i Sverige.
Det förekommer också att svenska medborgare är berövade friheten i utländska fängelser. F.n. finns i utomnordiska häkten och fängelser såvitt känt ett trettiotal svenska medborgare som är häktade eller avtjänar frihetsstraff. Strafftiden varierar i dessa fall mellan ett par månader och flera
år.
Brottslighetens ökade internationalisering har skapat behov av ett inten-
sifierat samarbete mellan staterna när det gäller olika brottsbekämpande åtgärder, däribland verkställighet av utländska brottmålsdomar. Inom Norden förekommer sedan gammalt ett långtgående samarbete i fråga om
domsverksställighet som regleras genom enhetlig lagstiftning. För Sveriges del är huvudbestämmelserna om detta samarbete som nämnts intagna i NVL. Det nordiska samarbete som grundas på denna lag omfattar verkställighet av böter, ordinärt frihetsstraff, förverkande på grund av brott samt anordnande av övervakning av villkorligt dömda och villkorligt frigivna (se avsnitt 2).
Under en följd av år har vidare inom Europarådet bedrivits arbete på att få till stånd en omfattande samverkan mellan medlemsstaterna på brottsbekämpningens område. Verksamheten har haft som mål att åstadkomma att medlemsstaternas resurser för hindrande och beivrande av brott blir ut-
nyttjade på bästa möjliga sätt. Den har dessutom syftat till att tillvarata den brottsliges rättigheter och främja hans återanpassning.
Europarådets arbete på detta område har lett fram till en rad konven-
tioner som har tillträtts av Sverige. År 1957 tillkom en konvention om
utlämning för brott, som ratificerades av Sverige år 1959. Bestämmelser
om rättshjälp i brottmål finns i den s.k. rättshjälpskonventionen från år 1959, som för Sveriges del trädde i kraft år 1968. Den innehåller regler om samverkan beträffande delgivning, bevisupptagning och vissa andra bevis-
främjande åtgärder. I 1964 års trafikbrottskonvention, som också har till-
trätts av Sverige, finns bestämmelser om samverkan för bl. a. lagföring i
fråga om vägtrafikbrott. Sverige har vidare anslutit sig till 1964 års övervakningskonvention, 1970 års brottmålsdomskonvention, 1972 års lagfö-
ringskonvention och 1977 års terrorismkonvention.
Av de nu berörda konventionerna är det i främsta rummet brottmåls-
domskonventionen och övervakningskonventionen som reglerar samarbe-
te i fråga om domsverkställighet. Enligt brottmålsdomskonventionen och
den med anledning av Sveriges tillträde till den konventionen antagna IVL kan Sverige som framgått av den tidigare redogörelsen åta sig att efter
framställning verkställa en brottmålsdom som har meddelats i någon kon-
ventionsstat och som avser frihetsberövande påföljd, böter eller förver-
kande. Det är också möjligt att från svensk sida begära verkställighet i
annan konventionsstat av frihetsberövande påföljd, böter eller förver-
kande som har ådömts här i landet. IVL erbjuder möjlighet att förordna om överflyttning av verkställighet även i förhållande till en stat som inte har anslutit sig till brottmålsdoms-
Prop. 1983/84: 197 | 45
konventionen, såvida Sverige har ingått överenskommelse med staten om verkställighetssamarbete. När synnerliga skäl föreligger kan regeringen slutligen under vissa förutsättningar förordna att verkställigheten av frihetsberövande påföljd skall överflyttas i visst konkret fall utan att generell överenskommelse med den främmande staten föreligger.
Enligt den med anledning av Sveriges tillträde till övervakningskonventionen antagna lagen (1978: 801) om internationellt samarbete rörande kriminalvård i frihet kan en utländsk brottmålsdom som innebär kriminalvård i frihet verkställas i Sverige. Vidare kan en svensk dom på skyddstillsyn som meddelas någon med hemvist utomlands verkställas utomlands i den dömdes hemland. Motsvarande gäller i fråga om övervakning efter villkorlig frigivning (se avsnitt 2).
Vid tillkomsten av brottmålsdomskonventionen ställdes stora förhoppningar på denna. Det måste emellertid konstateras att dessa förhoppningar knappast har infriats. Konventionen har hittills tillämpats ytterst sparsamt. Huvudskälet är att så få stater ännu har ratificerat konventionen. Förutom de skandinaviska länderna har bara Cypern, Turkiet och Österrike tillträtt konventionen. I förhållandet mellan Sverige, Norge och Danmark har konventionen haft mycket begränsad betydelse med hänsyn till det enhetliga system som redan tidigare fanns på det nordiska planet. Det kan f. ö. anmärkas att inte heller övervakningskonventionen har fått någon egentlig praktisk tillämpning för svensk del.
Från svensk sida har i olika sammanhang inom Europarådet kraftigt understrukits vikten av att brottmålsdomskonventionen ratificeras av flera ' stater. När arbetet på den nya konventionen om överförande av dömda personer inleddes, uttrycktes viss tveksamhet från svensk sida. Därvid framhölls bl. a. den olägenhet som det kan tänkas innebära att två europarådskonventioner reglerar i huvudsak samma ämne. Gentemot detta har anförts att flera stater tvekar att ratificera brottmålsdomskonventionen eller bedömer detta som otänkbart dels med hänsyn till att den föreskriver en rätt komplicerad procedur och därmed förutsätter ett omfattande internt lagstiftningsarbete, dels därför att konstitutionella skäl i vissa fall lägger hinder i vägen. Man har därför ansett att en ny konvention med annorlunda uppbyggnad ökar förutsättningarna att få till stånd ett fungerande samarbete mellan europarådsstaterna på det aktuella området. .
Angelägenheten av att samarbetet beträffande överförande av straffverkställighet mellan Sverige och främmande stater förbättras har bl. a. framhållits flera gånger i den svenska riksdagen. Riksdagen har sålunda behandlat motioner med önskemål om att utlänningar som döms i Sverige i större utsträckning än f. n. bör kunna avtjäna frihetsstraff i sina hemländer. Därvid har riksdagen framhållit att det bl.a. från humanitära synpunkter kan vara av värde att en i Sverige dömd utlänning får möjlighet att avtjäna straffet i sitt hemland. Det har från riksdagens sida understrukits att det sagda i synnerhet gäller i förhållande till länder som har likartade rättssy-
stem. Beträffande andra länder kan det enligt riksdagen finnas anledning till försiktighet. Bl.a. måste beaktas skillnader i fråga om den vård och behandling som förekommer (JuU 1981/82: 44 s. 9, 1982/83:25 s. 10).
Mot denna bakgrund finns det naturligtvis anledning att se positivt på varje åtgärd som kan förbättra det internationella samarbetet på det aktuella området. Tidigare erfarenheter beträffande europarådskonventioner av näraliggande slag — inte bara brottmålsdomkonventionen utan också övervaknings- och lagföringskonventionerna — ger dock anledning räkna med att det kan ta förhållandevis lång tid innan den nya konventionen får praktisk genomslagskraft. I en del hänseenden har den också fått en annan utformning än man från svensk sida skulle ha önskat. I synnerhet gäller detta det obligatoriska krav som ställs upp på samtycke från den dömdes sida som förutsättning för att straffverkställigheten skall få överföras. Från svensk sida har hävdats att det åtminstone vad gäller utländska intagna som jämte fängelse har dömts till utvisning skulle vara en fördel om straffverkställigheten kunde föras över oberoende av samtycke, men dessa synpunkter har inte vunnit gehör.
När man bedömer värdet av den nya konventionen måste också beaktas risken att den föranleder ytterligare dröjsmål när det gäller ratificering av den äldre konventionen, som i sig har ett större tillämpningsområde eftersom den också är tillämplig på bötesstraff och eftersom den inte kräver att den dömde samtycker till förfarandet. Det har visserligen från svensk sida med skärpa understrukits att den nya konventionen inte bör få tas till intäkt för något sådant dröjsmål, men farhågor i detta hänseende torde inte vara obefogade.
Även om det alltså av olika skäl finns anledning att bedöma den nya konventionens värde med viss försiktighet, torde det stå klart att den kan komma att tillträdas av fler europarådsstater än dem som har tillträtt brottmålsdomskonventionen. Av särskilt värde är att tillträde kan förväntas ske också av USA och Kanada. Det kan i anslutning härtill nämnas att det under förberedelsearbetet inför FN:s sjunde kongress om förebyggande av brott och behandling av brottslingar har utarbetats ett modellavtal i det nu aktuella ämnet som huvudsakligen bygger på den nya europarådskonventionen. I en del hänseenden får den nya konventionens lösningar vidare anses innebära sakliga fördelar i förhållande till den äldre.
Det är naturligtvis angeläget för konventionens praktiska effektivitet att den får så bred anslutning som möjligt. I Danmark, Finland och Norge planerar man att tillträda konventionen. Sverige bör inte ställa sig utanför detta samarbete utan ta till vara de möjligheter som konventionen erbjuder till samverkan med andra stater när det gäller överförande av straffverkställighet. Det förordas alltså att Sverige tillträder konventionen.
Prop. 1983/84: 197 | 47
4.2 Förbehåll och förklaringar
Överförandekonventionen erbjuder som framgått två olika möjligheter för verkställighetslandet när det gäller verkställighet som har överförts från annan konventionsstat.
Antingen skall verkställigheten ske direkt av den i domslandet ådömda påföljden (art. 9.1.a). Vid denna samarbetsform — s.k. fortsatt verkställighet — gäller bl.a. att verkställighetslandet i princip är bundet av den påföljdsform och den straffmätning som valts i domslandet (art. 10.1). Om påföljden inte kan jämföras med någon i verkställighetslandet föreskriven påföljd, får en liknande påföljd användas, som så långt som möjligt motsvarar den ådömda påföljden. Den får inte innebära en skärpning i förhållande till den i domslandet ådömda påföljden och inte heller överskrida straffmaximunm i verkställighetslandet (art. 10.2).
En annan möjlighet för verkställighetslandet är att efter en domstolsprocedur celler ett administrativt förfarande omvandla påföljden till en påföljd i verkställighetslandets påföljdssytem (art. 9.1). I sådant fall skall domstolen vara bunden av bevisprövningen i domen. Påföljden får inte ändras till enbart böter, och frihetsberövande som ägt rum i domslandet skall avräknas vid straffmätningen. Den nya påföljden får inte innebära någon skärpning och skall inte vara bunden av straffminimum i verkställighetslandet för de aktuella brotten (art. 11).
Enligt art. 3.3 får en konventionsstat vid tillträdet till konventionen avge förklaring att staten inte kommer att acceptera endera av de båda föreskrivna formerna för verkställighet i dess förhållande till andra stater.
För Sveriges del finns det inte anledning att göra något förbehåll av nyss nämnt slag. Enligt IVL finns i princip utrymme för båda förfarandena. Om man från svensk sida genom förbehåll skulle utesluta tillämpning av endera förfarandet, skulle detta innebära att Sverige inte skulle kunna överföra eller ta emot straffverkställighet i förhållande till en konventionsstat som för sin del uteslutit tillämpning av det andra förfarandet. Detta skulle inverka menligt på värdet av konventionsarbetet. Det kan förutses att bl. a. konstitutionella skäl kommer att göra förbehåll nödvändiga från en del staters sida i aktuellt hänseende. Några sådana skäl föreligger inte för svensk del. Det bör här särskilt anmärkas att det enligt 2 kap. 9 § första stycket andra meningen regeringsformen är uttryckligen medgivet att till Sverige överflytta verkställighet av frihetsberövande påföljd från annan stat utan mellankommande beslut av svensk domstol.
Enligt art. 3.4 får en konventionsstat avge förklaring om hur staten för sin del vid tillämpningen av konventionen kommer att tolka begreppet medborgare (national). Vad det närmast gäller är om konventionens bestämmelser skall göras tillämpliga endast på dem som är medborgare i verkställighetslandet eller också på dem som har hemvist i detta land. Sverige har i andra sammanhang — exempelvis i förklaring i anslutning till
Prop. 1983/84: 197 | 48
den europeiska utlämningskonventionen — gett begreppet ”national” en förhållandevis vidsträckt tolkning. Det får anses vara en fördel om konventionen i detta hänseende kan tillämpas i huvudsak på samma sätt som enligt brottmålsdomskonventionen så till vida att en påföljd som i annan
stat har ådömts en person med hemvist i Sverige kan verkställas här och
att en dom i Sverige mot någon som har hemvist i en konventionsstat kan verkställas i den staten oavsett medborgarskapet.
En förklaring bör därför avges om att det för svensk del med ”national”
1 konventionens mening skall förstås även i verkställighetslandet domicilierade utlänningar. Därigenom kommer verkställighet att kunna överflyt-
tas från Sverige till en annan stat även beträffande en svensk medborgare
som har hemvist i sistnämnda stat om i den staten tillämpas motsvarande betraktelsesätt. Detta kan emellertid inte anses inge några betänkligheter, eftersom det enligt konventionen alltid krävs den dömdes samtycke. Det bör emellertid i sammanhanget anmärkas att det enligt den nya konventionen till skillnad från vad som gäller enligt brottmålsdomskonventionen inte är tillräckligt som anknytningsfaktum att verkställigheten kan antas förbättra möjligheterna till anpassning av den dömde eller att frihetsberövandet kan verkställas i samband med annan påföljd. Att en sådan
reglering har undvikits i den nya konventionen har samband med intresset
att göra tillämpningen av konventionen så enkel som möjligt utan regler
som kan bli svåra att tolka i den praktiska tillämpningen.
Enligt art. 5.3 överförandekonventionen skall framställningar och svar på framställningar sändas resp. mottas av konventionsstaternas justitiedepartement. Detsamma gäller enligt art. 16.3 beträffande framställningar om transitering genom en konventionsstat av den som enligt konventionen
skall avtjäna straff i en annan konventionsstat. En konventionsstat får
enligt art. 5.3 avge förklaring att den kommer att använda någon annan mellanhand för de angivna meddelandena.
Vid Sveriges tillträde till bl.a. brottmålsdomskonventionen och över-
vakningskonventionen avgavs förklaring att framställningar och andra
meddelanden för svensk del bör sändas resp. mottas av utrikesdepartementet. Med hänsyn till den praxis som sålunda tillämpas på andra områ-
den bör en sådan förklaring avges också nu.
I art. 9.4 finns en särskild regel som tar sikte på de fall då en påföljd i en
konventionsstat har ålagts någon som med hänsyn till sin psykiska status
inte har ansetts straffrättsligt ansvarig för en begången brottslig gärning.
Om den nationella lagen i sådant fall utgör hinder för en konventionsstat
att följa någon av de procedurer som har angetts i det föregående, får
denna stat i en särskild förklaring ange vilket förfarande den kommer att tillämpa i den situationen.
I den situation som avses I art. 9.4 torde som regel någon form av
sjukhusvård ha ådömts i den främmande staten. Om det i ett sådant fall
uppkommer fråga om att överföra verkställigheten till Sverige, kan uppen-
barligen den procedur som benämns fortsatt verkställighet inte tillämpas. En förklaring bör därför avges från svensk sida om att endast påföljdsomvandling för vår del kan tillämpas i fall som avses i art. 9.4.
I detta sammanhang bör erinras om de uttalanden som gjordes under förarbetena till IVL angående överflyttning från Sverige av verkställighet av påföljd som innebär att den dömde överlämnas till särskild vård. Eftersom valet av en sådan påföljd träffas efter en starkt individualiserad bedömning och med utgångspunkt i hur de olika vårdformerna har utformats enligt svensk lagstiftning måste det enligt vad som uttalades i propositionen till lagen finnas särskilda garantier för att vårdbehovet kan tillgodoses på ett ändamålsenligt sätt även i fträmmande stat, innan överflyttning av verkställighet dit bör få ske. Brottmålsdomskonventionen ansågs inte erbjuda sådana garantier och IVL kom därför enligt 1 § andra stycket ej att avse överlämnande till särskild vård som beslutats av svensk domstol (se prop. 1972:98 s. 87).
Inte heller enligt den nya konventionen bör påföljd som innebär överlämnande till särskild vård överföras från Sverige till främmande stat. Enligt överförandekonventionen är samtycke från såväl domslandet som verkställighetslandet en förutsättning för överförande (art. 3.1 f). Någon skyldighet att från svensk sida överflytta verkställigheten av en här i landet ådömd påföljd kan alltså aldrig uppkomma. I sammanhanget bör emellertid erinras om de möjligheter som i praktiken föreligger att med tillämpning av 18 a § lagen (1966: 293) om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall åstadkomma motsvarande resultat.
Transitering av en dömd person genom en konventionsstats område för verkställighet kan enligt art. 16.1 ske efter framställning av annan konventionsstat. Någon sådan framställning behövs enligt art. 16.7 inte om det är fråga om flygtransport och någon landning inte är avsedd. En konventionsstat kan dock enligt nämnda artikel avge förklaring om att den önskar bli underrättad om varje sådan transitering genom sitt område. Sådan underrättelse är obligatorisk enligt en bestämmelse i den europeiska utlämningskonventionen (art. 21.4), en bestämmelse som dock får anses obsolet. Anledning saknas att för svensk del göra någon sådan förklaring.
Av art. 17 framgår att framställningar och underrättelser enligt konven-' tionen skall göras på mottagarlandets språk eller ett av Europarådets officiella språk (engelska och franska). Sverige bör i enlighet med praxis utnyttja den möjlighet som artikeln ger (punkt 3) att avge en förklaring att framställningar och underrättelser till Sverige skall, om de ej är avfattade på danska, norska eller svenska, vara översatta till svenska eller engelska.
4.3 Av konventionen föranledd lagstiftning
4.3.1 Lagstiftningens form och tillämpningsområde
Ett tillträde till överförandekonventionen kräver särskild lagstiftning. 4 Riksdagen 1983/84. 1 saml. Nr 197
När det gäller metoden att införliva konventionen med svensk rätt finns olika möjligheter. Antingen kan konventionstexten omarbetas till lag med användning av svensk lagstiftningsteknik och svenskt språkbruk (transfor-' mationsmetoden) eller också kan i en författning hänvisning göras till konventionen med förklaring att dess bestämmelser skall gälla som lag (inkorporeringsmetoden).
Hittills har transformationsmetoden i allmänhet använts när det gällt att införliva straffrättsliga konventioner av förevarande slag med svensk rätt. Med hänsyn till de praktiska fördelarna vid tillämpningen bör denna metod tillämpas även i detta sammanhang.
Från systematisk och praktisk synpunkt är det en fördel, om de nya | lagbestämmelser som behövs kan inarbetas i IVL. Både IVL och den reglering som blir aktuell vid ett tillträde till överförandekonventionen avser nämligen överföring av verkställighet beträffande frihetsberövande påföljder. Fördelarna av en samlad reglering får anses vara så stora att den angivna lösningen bör väljas.
Lagtekniskt uppkommer emellertid en del komplikationer. Brottmålsdomskonventionen, på vilken IVL bygger, och överförandekonventionen är i åtskilliga hänseenden olikartat utformade. Skillnader föreligger främst i fråga om förfarandereglerna och konventionens tillämpningsområde liksom i fråga om en del av de grundläggande förutsättningarna för överförande av verkställighet.
Bl. a. med hänsyn till de komplikationer som har angetts nu skulle det kunna ifrågasättas att i detta sammanhang göra en mera fullständig omar- betning av IVL. Även andra skäl kan tala för att en sådan omarbetning kommer till stånd. Mot detta kan å andra sidan anföras att IVL hittills bara har tillämpats i några enstaka fall och att det torde ta förhållandevis lång tid innan den nya konventionen får praktisk betydelse. Ett så omfattande lagstiftningsarbete som det skulle innebära att genomföra en mera grundlig revision av IVL synes böra anstå till dess man får verklig erfarenhet av brottmålsdoms- och överförandekonventionerna. F.n. bör därför sistnämnda konvention på enklast möjliga sätt arbetas in i lagen, fastän detta med nödvändighet innebär att lagstiftningen t. v. inte kommer att bli fullt ut tillfredsställande från systematisk synpunkt.
4.3.2 Ändringar i internationella verkställighetslagen
I 1 § första stycket IVL tillerkänns regeringen en allmän befogenhet att på grundval av överenskommelser med främmande makter förordna att vissa i de främmande staterna ådömda påföljder för brott m. m. får verkställas i Sverige enligt IVL. Förordnandet får inte ges större omfattning än som påkallas av de folkrättsliga förpliktelser som sådana överenskommelser innebär för Sveriges del. Bestämmelsen har utformats med tanke i första hand på den europeiska brottmålsdomskonventionen men är också avsedd att kunna utnyttjas då Sverige har ingått separat avtal med stat som
inte är part i den konventionen oavsett om avtalet överensstämmer med konventionen eller innefattar avvikelser från den (prop. 1972:98 s. 104). Bestämmelsen ger enligt sin lydelse utrymme även för ett förordnande av regeringen om verkställighet i Sverige enligt den nya överförandekonventionen. .
Enligt 1§ andra stycket kan regeringen i samband med förordnande enligt första stycket och i den mån det påkallas eller annars föranleds av överenskommelse med främmande stat förordna att verkställighet bl. a. av en i Sverige ådömd påföljd som innebär frihetsberövande skall kunna anförtros myndighet i den främmande staten. Lagrummet gör undantag för sådan frihetsberövande påföljd som avser överlämnande till särskild vård. Av skäl som har redovisats i det föregående bör ett sådant undantag gälla också för överförande av verkställighet enligt överförandekonventionen. Något hinder häremot föreligger inte enligt konventionen, eftersom ett överförande förutsätter samtycke av såväl domslandet som verkställighetslandet. Av det sagda framgår att I $ andra stycket i oförändrad form kan utgöra grund för ett regeringens förordnande om verkställighet av frihetsberövande påföljder i andra stater enligt överförandekonventionen.
IVL har utformats med den utgångspunkten att regeringen skall kunna meddela de bestämmelser som behövs med anledning av nya verkställighetsavtal vid sidan av den generella regleringen i lagen. Lämpligen bör emellertid vissa grundläggande bestämmelser med anledning av ett tillträde till överförandekonventionen tas in i själva lagen. Konventionen föranleder också en del formella justeringar i lagens bestämmelser.
12§ IVL finns föreskrifter om tillämpligheten av lagens efterföljande bestämmelser i fall då verkställighet skall överflyttas till eller från Sverige. Första stycket behandlar fall då ett förordnande enligt I $ avser främmande stat som har tillträtt den curopeiska brottmålsdomskonventionen. I dessa fall blir lagens 4—41 §§ tillämpliga i det fall annat inte anges i förordnandet, något som har avsetts bli fallet då en stat har begagnat sig av en eller flera av möjligheterna till förbehåll mot konventionsbestämmelserna.
Sveriges tillträde till överförandekonventionen påkallar inte någon saklig ändring i 2 3 första stycket IVL. Bestämmelsen bör också i fortsättningen ta sikte endast på samarbete enligt brottmålsdomskonventionen. Med hänsyn till att en del stater som tillträtt eller avser tillträda brottmålsdomskonventionen kan tänkas tillträda även den nya konventionen bör bestämmelsen dock justeras redaktionellt, så att det blir klart att den avser endast samarbete grundat på brottmålsdomskonventionen.
Det har i 2 § andra stycket IVL överlämnats åt regeringen att meddela de bestämmelser om prövning av verkställighetsärenden som blir behövliga med anledning av nya överenskommelser om verkställighetssamarbete. Vissa grundläggande bestämmelser om genomförande av verkställigheten och om förfarandet när svensk brottmålsdom skall verkställas
utomlands har emellertid ansetts vara av sådan art att de under alla
förhållanden bör respekteras också i förhållande till stater som inte tillträtt
den europeiska brottmålsdomskonventionen. En särskild regel härom har tagits upp i lagrummet.
Bestämmelsen i 2 § andra stycket IVL kan efter en språklig justering göras tillämplig också beträffande förordnanden som gjorts på grundval av
överförandekonventionen. De särskilda regler om samarbete enligt den konventionen som bör stå i själva lagen kan tas upp i en ny paragraf och i tillägg till andra bestämmelser.
Med hänsyn bl.a. till att det som nämnts inför FN:s sjunde kongress i brottslighetsfrågor har utarbetats ett modellavtal som till huvudsaklig del överensstämmer med överförandekonventionen, kan det tänkas bli aktuellt för Sverige att ingå bilaterala avtal som till sitt materiella innehåll
svarar mot konventionens regler. En fråga som också har aktualiserats är
att överförandekonventionen skulle göras tillämplig mellan Sverige och en eller flera andra stater redan innan den har trätt i kraft (diskussioner om
detta har förts bl.a. med Förbundsrepubliken Tyskland). Om riksdagen godkänner överförandekonventionen och antar de lagändringar som föreslås i denna promemoria bör regeringen med stöd av I och 2 §§ vid behov utan nytt riksdagsbeslut kunna meddela förordnande i nu angivna hänseen-
den liksom sådana föreskrifter som behövs med anledning av ett sådant
förordnande.
I 4 & IVL ges en definition av begreppet europeisk brottmålsdom. Där-
med förstås enligt paragrafen dom eller annat avgörande varigenom dom-
stol eller myndighet i stat som har tillträtt brottmålsdomskonventionen har
ådömt eller ålagt någon påföljd för brott eller förklarat egendom förverkad.
Eftersom i enlighet med vad som har konstaterats förut vissa stater som anslutit sig till brottmålsdomskonventionen kan tänkas tillträda också den nya konventionen, bör paragrafen justeras redaktionellt. Det kan diskuteras om begreppet europeisk brottmålsdom bör behållas i lagen och i så fall om begreppet bör utvidgas till att avse även domar i europarådsstater som tillträtt den nya konventionen. Emellertid används begreppet europe-
isk brottmålsdom genomgående i hela lagen som beteckning på domar som är avsedda att kunna omfattas av verkställighetssamarbete enligt brottmålsdomskonventionen; att man inom Europarådet skulle utarbeta en ny
konvention i väsentligen samma ämne kunde av naturliga skäl inte förutses vid lagens tillkomst. En ändring av terminologin på den aktuella punkten :
skulle sålunda dra med sig en genomgripande omarbetning av IVL, något
som i enlighet med vad som har sagts förut lämpligen bör anstå tills
erfarenhet har vunnits av verkställighetssamarbetet. Med hänvisning härtill förordas att begreppet europeisk brottmålsdom reserveras för domar på vilka brottmålsdomskonventionen har tillämpning.
I 5—24 §§ IVL finns bestämmelser om verkställighet i Sverige av europeisk brottmålsdom i den mening som har angetts nyss. Förutsättningarna
för verkställighet i Sverige av sådan dom skiljer sig på flera punkter från | -vad som föreskrivs om verkställighet av utländska brottmålsdomar i överförandekonventionen. De grundläggande reglerna om verkställighet i Sverige av sistnämnda domar bör därför tas upp särskilt i IVL.
I 25 § IVL finns särskilda bestämmelser om verkställighet i'Sverige av påföljd som ådömts i fftämmande stat som inte har tillträtt brottmålsdomskonventionen. Paragrafen avser f.n. verkställighet av brottmålsdom som omfattas antingen av en generell överenskommelse om samarbete på förevarande område med en sådan stat eller ett förordnande av regeringen för visst fall. Bestämmelsen innebär att verkställighet i dessa fall skall ske som om påföljden hade ådömts genom svensk lagakraftägande dom. Den innehåller också särskilda regler om att verkställighet får äga rum även om påföljden är strängare än vad som kunnat utdömas enligt svensk lag samt om bl. a. avräkning av häktningstid m. m. Paragrafen kan efter vissa redaktionella justeringar tillämpas även då en brottmålsdom skall verkställas i Sverige enligt överförandekonventionen. Härutöver bör särskilda regler införas för sådan verkställighet.
I en ny paragraf, 25 a §, bör sålunda anges grundförutsättningarna för verkställighet i Sverige enligt överförandekonventionen. Dessa förutsättningar är att den dömde är svensk medborgare eller har hemvist i Sverige och att han har samtyckt till åtgärden. Vidare bör anges kravet på dubbel straffbarhet och ett krav på att särskilda skäl skall föreligga för överförande av verkställighet, om den återstående strafftiden understiger sex månader. Vid bedömningen av om särskilda skäl skall anses föreligga i sistnämnda hänseende kommer naturligen de humanitära aspekterna i förgrunden.
I överensstämmelse med vad som har föreslagits i det föregående bör i 25 a § också föreskrivas att en framställning från främmande stat om verkställighet i Sverige enligt överförandekonventionen skall göras av behörig myndighet i den främmande staten hos utrikesdepartementet. Med hänsyn till att prövningen av sådana framställningar från främmande stater i betydande utsträckning kommer att innefatta diskretionära bedömningar, bör åtminstone f.n. den ordningen tillämpas att en framställning av aktuellt slag prövas av regeringen. Antalet framställningar kommer säkerligen under ett förhållandevis långt inledningsskede att bli blygsamt. Vid den mera fullständiga omarbetning av IVL, som har förutsatts i det föregående får mot bakgrund av erfarenheterna från tillämpningen av konventionen ställning tas till om prövningen i framtiden bör anförtros åt domstol eller annan myndighet. .
Överförandekonventionen innehåller inte såsom brottmålsdomskonventionen några mera utförliga regler om på vilka grunder en ansökan kan avslås av verkställighetslandet. Ett överförande kräver samtycke av såväl domslandet som verkställighetslandet, men någon skyldighet att bifalla en framställning uppställs inte i konventionen. Det är därför inte erforderligt
Prop. 1983/84:197 — 54
att — utöver de grundförutsättningar som angetts nyss — ställa upp några absoluta eller fakultativa hinder mot överförande enligt den nya konventionen på det sätt som skett i 5 och 6 §§ IVL när det gäller överförande av verkställighet av europeisk brottmålsdom. Naturligt är dock att de grunder för vägran att medge överförande som anges i sistnämnda båda paragrafer i praktiken kan vara till ledning också för regeringens prövning enligt överförandekonventionen av en ansökan om överförande.
I 25 a § bör också i enlighet med konventionens regler anges att man även från svensk sida kan begära hos främmande stat att verkställigheten av där ådömd påföljd skall överföras till Sverige. I praktiken är det inte sällan redan f.n. så att det är Sverige som tar initiativet till ärenden av aktuellt slag. En framställning bör i dessa fall göras av regeringen via utrikesdepartementet. .
I ytterligare en ny paragraf, 25 b §, bör anges de möjligheter regeringen har att enligt konventionsbestämmelserna antingen sörja för att påföljden omvandlas till en svensk påföljd eller också föranstalta om fortsatt verkställighet. |
För den händelse regeringen beslutar omvandla påföljden till en svensk påföljd bör förfarandet regleras i huvudsak i enlighet med vad som föreskrivs beträffande europeisk brottmålsdom. Det bör alltså överlämnas till riksåklagaren att begära hos rätten att ny påföljd skall bestämmas för gärningen. Genom en hänvisning till 9 §, 10 § andra stycket, 11—13 §§ och 15 §i tillämpliga delar kan i princip samma rättegångsregler som gäller för ändring av europeisk brottmålsdom göras tillämpliga. Genom en sådan hänvisning tillgodoses också kraven enligt överförandekonventionen om att ny prövning ej får ske av frågan huruvida den dömde är skyldig till brottet (art. 11.1 a, jfr 10 § andra stycket IVL) om att häktes- och anhållningstid skall avräknas (art. H1.1 c, jfr 13 § IVL) och om att påföljden ej får göras strängare än i den utländska domen (art. 11.1 d, ifr 12 § första stycket IVT). Det bör emellertid i paragrafen i överensstämmelse med art. 11.1 b uttryckligen föreskrivas att påföljden inte får omvandlas till böter Gfr 18 § första stycket tredje meningen lagen om internationellt samarbete rörande kriminalvård i frihet).
Det bör anmärkas att den svenska domstolen i nu aktuella fall endast har att bestämma ny påföljd för brottet. Det förutsätts alltså — till skillnad från vad som gäller i fråga om europeisk brottmålsdom — ingen prövning av själva framställningen från domstolens sida utöver den som regeringen har gjort.
I 26 och 28-34 §§ IVL finns bestämmelser om verkställighet utomlands av svensk brottsmålsdom. De är i princip generellt tillämpliga och gäller således oavsett om den stat hos vilken framställning om sådan verkställighet görs har tillträtt brottmålsdomskonventionen eller inte. De på den konventionen grundade särskilda bestämmelserna om s.k. opposition mot utevarodom i 30—32 §§ har dock inte aktualitet i förevarande samman-
hang. I övrigt bör paragraferna efter en del formella justeringar kunna reglera även det förfarande som förutsätts i överförandekonventionen.
Genom lagstiftning år 1973 har 27 § upphävts. Det lediga paragrafnumret bör nu användas för att ge utrymme för en ny bestämmelse om förfarandet då en främmande stat enligt överföringskonventionen begär att verkställigheten av en svensk dom skall överföras till den staten. En sådan framställning bör prövas av kriminalvårdsstyrelsen.
Överförandekonventionen innehåller i art. 16 bestämmelser om skyldighet för konventionsstat att i vissa fall tillåta transitering över sitt område av en person som skall överföras från en stat till en annan för verkställighet. Skyldigheten föreligger dock endast om en framställning härom görs av en annan konventionsstat som å ena sidan måste ha träffat överenskommelse om överförandet med en tredje konventionsstat eller med annan stat som inte har tillträtt konventionen. Framställning kan också göras av en stat som inte har tillträtt konventionen om den staten har träffat överenskommelse om överförandet med en konventionsstat (16.4). Någon skyldighet att tillåta transitering föreligger dock inte i det fallet. En konventionsstat får vägra transitering om den dömde är en av dess egna medborgare (art. 16.2 a) och om gärningen för vilken den dömde har dömts inte utgör brott enligt konventionsstatens lagstiftning (art. 16.2 b). Härutöver finns vissa speciella föreskrifter om transitering.
I 40 § IVL finns regler om transitering genom Sverige av den som har berövats friheten i främmande stat och skall föras till annan främmande stat på grund av överenskommelse enligt 1§ IVL. På samma sätt som enligt utlämningslagstiftningen har befogenheten att medge transitering tillagts chefen för justitiedepartementet. Denne kan sålunda medge transitering även i de fall då det påkallas av den nya konventionen.
Slutligen bör nämnas att det i 35. 37—39 och 41 §§ finns vissa allmänna bestämmelser som bör gälla överförande även sedan verkställighet enligt överförandekonventionen förts in i lagen.
Enligt 35 § IVL är sålunda Stockholms tingsrätt laga domstol i mål eller ärende enligt IVL. Riksåklagaren får enligt 37 § i den omfattning regeringen bestämmer förordna annan åklagare att fullgöra vad som enligt IVL ankommer på riksåklagaren. Åtal får inte väckas i Sverige för en brottslig gärning, om påföljd för gärningen har ålagts i främmande stat och skall verkställas i Sverige enligt IVL (38 §). Enligt 39 § skall av allmänna medel utgiven ersättning till offentlig försvarare och kostnad enligt rättshjälpslagen i princip stanna på statsverket. Talan mot kriminalvårdsstyrelsens beslut enligt IVL förs enligt 41 § hos regeringen genom besvär.
Bestämmelserna i överförandekonventionen om förhållandet till andra konventioner och överenskommelser (art. 22) ger utrymme för att i enlighet med 42 & IVL undanta verkställighet enligt nordiska verkställighetslagen även från den nya konventionens tillämpningsområde.
I förhållande till de stater som tillträder överförandekonventionen och
som i likhet med Sverige också har tillträtt brottmålsdomskonventionen kan båda konventionerna i och för sig bli tillämpliga. Den stat som begär
överförande är i sådant fall enligt art. 22.4 överförandekonventionen skyldig att i samband med framställningen ange vilken konvention framställ-
ningen stöder sig på. Någon särskild bestämmelse härom i IVL eller i
tillämpningsförordning synes inte erforderlig.
4.3.3¶Förhållandet till brottsbalkens regler
I 2 kap. 5 a§ BrB finns bestämmelser om utländsk brottmålsdoms
internationella rättsverkningar i Sverige. Paragrafen tillkom år 1972 vid de
lagändringar som föranleddes av Sveriges tillträde till brottmålsdomskon-
ventionen. Med paragrafen avsågs ursprungligen närmast att tillgodose brottmålsdomskonventionens regler om ”ne bis in idem”, dvs. om när en konventionsstat skall vara förhindrad att lagföra en person för en gärning
för vilken han tidigare har dömts i en annan konventionsstat.
Överförandekonventionen medför inte någon generell förpliktelse för
ansluten stat att tillerkänna rättskraft åt brottmålsdom som har meddelats i konventionsstat. Något tillägg till 2 kap. 5 a § BrB påkallas därför inte av ett tillträde till konventionen från svensk sida. Inte heller i övrigt ger ett sådant tillträde anledning till ändringar i brottsbalken.
De domar som skall verkställas utomlands enligt konventionen kommer
utan lagändring att omfattas av bestämmelsen i 34 kap. 18 § andra stycket BrB om ändring av påföljd för att underlätta verkställighetssamarbete med
annan stat.
4.3.4 Verkställighetsföreskrifter
I förordningen (1977: 178) med vissa bestämmelser om internationellt
samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom har meddelats de tilllämpningsbestämmelser till IVL som regeringen enligt I och 2 §§ har bemyndigats att meddela. |
Förordningen avser endast verkställighetssamarbete enligt brottmålsdomskonventionen och reglerar med vilka länder sådant samarbete får äga rum samt förfarande vid framställning om samarbete. De nya bestämmel-
ser av regeringen som behövs med anledning av Sveriges tillträde till överförandekonventionen och därav föranledda ändringar i IVL bör inar-
betas i 1977 års förordning. Den kan lämpligen delas upp i olika avsnitt för
verkställighet dels enligt brottmålsdomskonventionen och dels enligt överförandekonventionen.
Såvitt gäller sistnämnda konvention bör i förordningen anges de stater
som har tillträtt konventionen och de eventuella särskilda bestämmelser
som kan komma att gälla till följd av enskilda staters förklaringar eller förbehåll. Vidare bör regleras bl.a. vilka handlingar som skall fogas till
framställningar om verkställighet i Sverige samt om information till och
inhämtande av samtycke från den som kan överföras från Sverige för verkställighet av en här ådömd påföljd i en annan konventionsstat. Något mera slutgiltigt förslag till ändringar och tillägg i 1977 års förordning kan inte utarbetas f.n., eftersom man inte vet vilka stater som kom-
mer att tillträda konventionen och vilka förbehåll som kommer att göras i detta sammanhang. Ett utkast som visar den ungefärliga utformningen av
de ändringar och tillägg som behöver göras har emellertid upprättats (bilaga 3).
4.4 Specialmotivering till förslaget till ändring i lagen (1972: 260) om internationellt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom
2, 4 och 6 §§ I 2 och 4 §§ har gjorts de redaktionella justeringar som krävs för att IVL
skall kunna göras tillämplig när det gäller överförande av straffverkstäl-
lighet enligt överförandekonventionen. Beträffande motiveringen till de
föreslagna ändringarna hänvisas till avsnitt 4.3.2. I 6 § har gjorts en redaktionell ändring som föranleds av att 35 kap. 10 § BrB numera har upphävts (prop. 1980/81:76, JuU 25, rskr 211, SFS 1981:211).
258 Som nämnts i den allmänna motiveringen (avsnitt 4.3.2) kan nuvarande
25 § efter vissa redaktionella justeringar i princip tillämpas också då en
brottmålsdom skall verkställas i Sverige enligt överförandekonventionen.
Vissa justeringar har emellertid gjorts i första och andra styckena.
I paragrafen finns bestämmelser som blir tillämpliga på såväl fortsatt
verkställighet som på verkställighet efter påföljdsomvandling i Sverige. Genom första stycket fastslås beträffande verkställighet i Sverige av
utländska brottmålsdomar samma princip som har kommit till uttryck i överförandekonventionens art. 9.3 att verkställigheten skall ske enligt verkställighetslandets lag. Hänvisningen till svensk lag innefattar också reglerna om villkorlig frigivning. Det bör i anslutning härtill anmärkas att domslandets regler om villkorlig frigivning bör studeras innan man från svensk sida vid tillämpning av konventionen väljer procedur.
Av bestämmelserna i andra stycket, som endast avser verkställighet i Sverige utan att ny påföljd bestäms här, blir endast två punkter av betydelse vid verkställighet enligt överförandekonventionen. Verkställighet får sålunda äga rum utan hinder av att påföljden är strängare än som kunnat
följa enligt svensk lag på brotten. Regeln i sista meningen om att om den
ådömda påföljden innebär frihetsberövande så skall bestämmelserna i
svensk lag om påföljd av närmast motsvarande art gälla får betydelse endast när det gäller verkställigheten av ett utländskt frihetsberövande som inte betecknas som fängelse. För vår del är ju numera fängelse den
enda frihetsberövande påföljden.
Regeln i tredje stycket att verkställighet inte får ske på sådant sätt att
påföljden blir att anse som strängare än den påföljd som har ådömts i den
främmande staten svarar mot art. 10.2 överförandekonventionen och kom-
mer, när det gäller verkställighet enligt denna konvention att ta sikte endast på fortsatt verkställighet. Beträffande verkställighet efter omvandling ges i 25b § första stycket en hänvisning till bl.a. 12 § enligt vilken paragraf rätten inte får bestämma en strängare påföljd än vad som har ådömts i den främmande staten.
Tredje stycket sista meningen innehåller regler om avräkning av verk-
ställd tid och av anhållnings- och häktestid. I överförandekonventionen finns inte några särskilda bestämmelser om avräkning av sådan tid vid fortsatt verkställighet. Bestämmelserna härom i art. 11.1 c avser verkstäl-
lighet efter omvandling. Vid fortsatt verkställighet skall naturligtvis vad som har utståtts av den ådömda påföljden avräknas; det följer redan av att
Sverige vid verkställigheten är bundet bl. a. av påföljdens längd. I fråga om anhållnings- och häktestid i den främmande staten måste konventionen
vara så att förstå att sådan tid får avräknas endast i den mån det följer av
domen eller av den främmande statens lag. Däremot bör givetvis häktestid här i landet avräknas vid verkställigheten. Det torde få förutsättas att
regeringens beslut i förekommande fall anger vilken avräkning som skall
göras i angivna hänseenden.
I ett sista stycke har tagits upp en hänvisning till de ytterligare regler om verkställighet enligt överförandekonventionen som har tagits in i 25 a och
25b §§.
2Sa$
I denna paragraf, som uteslutande behandlar verkställighet i Sverige enligt överförandekonventionen, tas i första stycket upp de grundläggande förutsättningarna för sådan verkställighet i enlighet med vad som sagts i den allmänna motiveringen. I andra stycket ges också en allmän bestämmelse att framställning skall göras till utrikesdepartementet och att den skall prövas av regeringen. Den möjlighet som konventionen ger en konventio 1sstat att själv hos en annan stat begära att verkställighet överflyttas
till den anmodade staten skall för svensk del utnyttjas så att framställning
härom skall göras av regeringen. Motiven för denna ordning har redovisats i den allmänna motiveringen, där bestämmelserna också har kommenterats
närmare (avsnitt 4.3.2).
25b§
I denna paragraf anges i första stycket med utgångspunkt i artikel 9.1 i konventionen de olika beslut som regeringen kan fatta efter en framställ-
ning om överförande enligt konventionen från en främmande stat till Sverige. I punkt I anges sålunda att regeringen kan överlämna till riksåklagaren
att göra ansökan hos rätten om att ny påföljd skall bestämmas. Som
anmärkts i den allmänna motiveringen har domstolen inte att pröva framställningen om överförande. Den prövningen skall göras av regeringen. I övrigt föreskrivs beträffande förfarandet att 9 §, 10 § andra stycket och 11—13 §§ samt 15 8 skall gälla i tillämpliga delar. En hänvisning har också gjorts till 17 § andra stycket första meningen. Därigenom blir reglerna i rättegångsbalken om häktning, reseförbud och anmälningsskylldighet tilllämpliga i här avsedda situationer. Enligt art. 11.2 överförandekonventionen har nämligen verkställighetslandet skyldighet att genom häktning eller på annat sätt säkerställa den dömdes närvaro under den procedur varigenom påföljden skall omvandlas.
Enligt punkt 2 av första stycket kan regeringen också förordna att verkställighet eller fortsatt verkställighet i Sverige skall ske av den påföljd som har bestämts i den främmande staten. Det torde få förutsättas att regeringen därvid ofta måste precisera formerna för verkställigheten. Det kan t. ex. gälla en föreskrift om att en utländsk dom på ungdomsfängelse skall verkställas som ett svenskt fängelsestraff. Med hänsyn till att komplikationer kan tänkas uppkomma vid tolkningen av det utländska avgörandet kan det förutses att även andra preciseringar kan behöva göras i vissa fall. Punkten har därför avfattats så att det förutsätts att regeringen meddelar närmare föreskrifter för verkställigheten.
Slutligen har i ett andra stycke angetts att 24 § första och andra styckena skall tillämpas på motsvarande sätt i här avsedda fall. Det betyder att den påföljd som den svenska domstolen bestämmer skall verkställas enligt vad som i allmänhet är föreskrivet om verkställighet här i landet. Vare sig fråga är om fortsatt verkställighet eller verkställighet efter påföljdsomvandling skall verkställigheten dock upphöra, om den främmande staten meddelar att den har beviljat den dömde nåd eller meddelat annat beslut som enligt dess lag innebär att påföljden inte längre får verkställas.
26 §
Paragrafen behandlar verkställighet i fftämmande stat av en påföljd som ådömts i Sverige.
I första stycket har, som hinder för framställning om verkställighet utomlands enligt överförandekonventionen tagits upp omständigheter som enligt en motsvarande tillämpning av 25 a § första stycket skulle ha utgjort hinder för verkställighet av en utländsk brottsmålsdom här i landet.
27 §
I denna paragraf har föreskrivits att kriminalvårdsstyrelsen prövar framställningar från annat land om överförande till det landet av verkställighet av en svensk dom. Av hänvisningen till 25 a § första stycket framgår att en förutsättning för bifall till en framställning av denna art är att den dömde är medborgare i den främmande staten eller har hemvist där, att han har samtyckt till åtgärden, att gärningen motsvarar brott i den främmande staten samt att i princip sex månader kvarstår av verkställigheten.
Prop. 1983/84: 197 ” 60
33 § |
I paragrafen har gjorts redaktionella ändringar. Det bör här särskilt nämnas att det enligt den föreslagna avfattningen av 33 § inte blir aktuellt att avkräva verkställighetslandet någon förklaring att den dömde inte utan tillstånd får lagföras för annat brott än överföringen avser innan viss tid har förflutit. Eftersom överföringen är beroende av den dömdes samtycke
synes en regel om detta inte sakligt motiverad. Något stöd för en sådan
regel finns inte heller i överförandekonventionen.
: Underbilaga I Convention on the transfer Convention sur le transfer- Konvention om överföranof sentenced persons ement des personnes con- de av dömda personer
damnées
The member States of the Les Etats membres du Signatärstaterna, medlem- Council of Europe and the Conseil de I'Europe et les mar av Europarådet, och övother States, signatory here- autres Etats, signataires de la riga stater som undertecknat to. présente Convention. denna konvention;
Considering that the aim of Considérant que le but du vilka beaktar att Europaråthe Council of Europe is to Conseil de F'Europe est de dets ändamål är att uppnå achieve a greater unity réaliser une union plus större enighet bland sina between its Members; étroite entre ses membres; medlemmar;
Desirous of further devel- Désireux de développer vilka önskar ytterligare utoping international co-opera- davantage la coopération in- veckla det internationella tion in the field of criminal ternationale en matiére pé- samarbetet på straffrättens law; nale; område;
Considering that such co- Considérant que cette co- vilka beaktar att ett sådant operation should further the opération doit servir les inté- samarbete skulle främja ends of justice and the social réts d"une bonne administra- rättvisan och dömda persorehabilitation of sentenced tion de la justice et favoriser ners återanpassning till sampersons; la réinsertion sociale des per- hället;
sonnes condamnées;
Considering that these ob- Considérant que ces objec- vilka beaktar att dessa syfjectives require that for- tifs exigent que les étrangers ten kräver att utlänningar eigners who are deprived of qui sont privés de leur liberté som berövats friheten på their liberty as a result of å la suite d'une infraction grund av att de begått en their commission of a crimi- påénale aient Ja possibilité de brottslig gärning bör beredas nal offence should be given subir leur condamnation tillfälle att undergå verkstälthe opportunity to serve their dans leur milieu social d"ori- lighet av påföljderna i sin sentences within their own gine; egen miljö och society; and
Considering that this aim Considérant que te meil- vilka beaktar att detta äncan best be achieved by hav- leur moyen d'y parvenir est damål bäst kan uppnås geing them transferred to their de les transférer vers leur nom att de överförs till sina own countries, propre pays, hemländer,
Have agreed as follows: Sont convenus de ce qui har överenskommit om
suit: följande:
ARTICLE |! ARTICLE I ARTIKEL I
Definitions Définitions Definitioner
For the purposes of this Aux fins de la présente I denna konvention förstås Convention: : Convention, V'expression: med
a. "sentence" means any a. «condamnation » dé- a. ”påföljd” varje straff elpunishment or measure in- signe toute peine ou mesure ler annan åtgärd som bevolving deprivation of liberty privative de liberté pronon- stämts av domstol och som ordered by a court for a limit- cée par un juge pour une innebär frihetsberövande uned or unlimited period of durée limitée ou indéter- der en begränsad eller obetime on account of a criminal minée en raison d'une infrac- gränsad tid på grund av en offence; tion pénale; : brottslig gärning;
b. "judgment” means a b. «jugement» désigne b. ”dom” ett avgörande decision or order of a court une décision de justice pro- eller beslut av en domstol imposing a sentence; nongant une condamnation; som innebär att en påföljd
ådöms;
c. "'sentencing State” c. «Etat de condamna- c. ”domslandet” den stat i
means the State in which the tion » désigne I' Etat od a été vilken en person som kan bli sentence was imposed on the condamnée la personne qui eller har blivit överförd har person who may be, or has peut étre transférée ou I'a ådömts en påföljd; been, transferred; déjå été;
d. ""administering State” d. « Etat d"'exécution » dé- d. ”verkställighetslandet” means the State to which the signe I'Etat vers lequel le den stat till vilken den dömde sentenced person may be, or condamné peut étre transféré kan bli eller har blivit över-
has been, transferred in or- ou I”a déjå été, afin d'y subir förd för att verkställa påfölj-
der to serve his sentence. sa condamnation. den.
ARTICLE 2 ARTICLE 2 ARTIKEL 2
General principles Principes généraux Allmänna priniciper
1. The Parties undertake to 1. Les Parties s'engagent å 1. De fördragsslutande sta-
afford each other the widest s'accorder - mutuellement, terna åtar sig att i största measure of co-operation in dans les conditions prévues möjliga utsträckning erbjuda respect of the transfer of sen- par la présente Convention, varandra samarbete när det tenced persons in accor- la coopération la plus large gäller överförande av dömda dance with the provisions of possible en matiére de trans- personer i enlighet med be-
this Convention. ferement des personnes con- stämmelserna i denna kondamnées. vention. 2. Å person sentenced in 2. Une personne condam- 2. En person som dömts i the territory of a Party may née sur le territoire d'une en fördragsslutande stats be transferred to the territory Partie peut, conformément område kan överföras till en
of another Party, in accor- aux dispositions de la pré- annan fördragsslutande stats
dance with the provisions of sente Convention, étre trans- område i enlighet med bethis Convention, in order to férée vers le territoire d'une stämmelserna i denna konserve the sentence imposed autre Partie pour y subir la vention för att undergå verk-
on him. To that end, he may condamnation qui lui a été ställighet av den påföljd som
" express his interest to the infligée. A cette fin, elle peut har ådömts honom. I detta sentencing State or to the ad- exprimer, soit auprés de I'E- syfte får han till domslandet
ministering State in being tat de condamnation, soit eller verkställighetslandet ut-
transferred under this Con- auprés de I' Etat d"exécution, trycka sitt önskemål att bli
vention. le souhait d'étre transférée överförd enligt denna kon-
en vertu de la présente Con- vention.
vention.
3. Transfer may be re- 3. Le transfeérement peut 3. Framställning om överquested by either the sen- étre demandé soit par I" Etat förande kan göras av antingtencing State or the. adminis- de condamnation, soit par en domslandet eller verkstältering State. I'Etat d'exécution. lighetslandet.
ARTICLE 3 ARTICLE 3 ARTIKEL 3
Conditions for transfer Conditions du transferement Villkor för överförande
]. ÅA sentenced person may 1. Un transfeérement ne 1. En dömd person kan
be transferred under this peut avoir lieu aux termes de överföras enligt denna kon- Convention only on the fol- la présente Convention vention endast på följande lowing conditions: qu'aux conditions suivantes: villkor: a. if. that person is a a. le condamné doit étre a. om han är medborgare i
national of the administering ressortissant de I' Etat d”exé- verkställighetslandet; State; cution;
b. if the judgment is final; b. le jugement doit étre dé- hb. om domen har vunnit
finitif; laga kraft;
c. if, at the time of receipt c. la durée de condamna- ce. om den dömde vid tiden
of the request for transfer, tion que le condamné a en- för mottagandet av framställthe sentenced person still has core å subir doit étre au ningen om överförande fortat least six months of the moins de six mois å la date farande har minst sex måna-
sentence to serve or if the de réception de la demande der av påföljden kvar att
sentence is indeterminate; de transfeérement, ou indéter- verkställa eller om påföljden
minée; är tidsobestämd;
d. if the transfer is con- d. le condamné ou, lors- d. om samtycke till översented to by the sentenced qu'en raison de son åge ou de förandet har lämnats av den person or, where in view of son état physique ou mental dömde eller, när någon av de
his age or his physical or Pun des deux Etats P'estime båda staterna med hänsyn till mental condition one of the nécessaire, son représentant hans ålder eller kroppsliga eltwo States considers it doit consentir au transfere- ler mentala tillstånd anser necessary, by the sentenced ment; det vara nödvändigt, av
person's legal representa- dennes legale ställföreträtive; dare;
e. if the acts or omissions e. les actes ou omissions e. om det handlande eller
on account of which the sen- qui ont donné lieu å la con- den underlåtenhet som förtence has been imposed con- damnation doivent consti- anlett påföljden utgör ett stitute a criminal offence ac- tuer une infraction pénale au brott enligt verkställighetsregard du droit de I'Etat landets lag eller skulle ha vacording to the law of the ad-
d'exécution ou devraient en rit ett brott enligt den statens
ministering State or would
constitute a criminal offence constituer une s'ils survena- lag om det hade begåtts på if committed on its territory; ient sur son territoire; et dess eget område: och and
f.if the sentencing and ad- f. VEtat de condamnation f. om domslandet och
ministering States agree to et I' Etat d"exécution doivent verkställighetslandet — samthe transfer. s'étre mis d'accord sur ce tycker till överförandet;
transférement.
2. In exceptional cases, 2. Dans des cas exception- . 2. I särskilda fall kan för-
Parties may agree to a nels, des Parties peuvent dragsslutande stater medge
transfer even if the time to be convenir d'un transferement ett överförande även om den served by the sentenced per- méme si la durée de la con- tid som är kvar att verkställa son is less than that specified damnation que le condamné är kortare än den som anges i
in paragraph 1.c. a encore å subir est infé- punkt I c. rieure ä celle prévue au para-
graphe 1.c.
3. Any State may, at the 3. Tout Etat peut, au mo- 3. Varje fördragsslutande time of signature or when de- ment de la signature ou du stat kan vid deponeringen av
positing its instrument of ra- dépöåt de son instrument de instrument rörande ratifikatification, acceptance, ap- ratification, d'acceptation, tion, godtagande, godkänproval or accession, by a de- d'approbation ou d'adhé- nande eller anslutning genom claration addressed to the sion, par une déclaration förklaring ställd till Europa- Secretary General of the adressée au Secrétaire Géné- rådets — generalsekreterare Council of Europe, indicate ral du Conseil de I' Europe, uppge att den har för avsikt that it intends to exclude the indiquer qu”il entend exclure att utesluta tillämpningen av application of one of the pro- I'application de I'une des ett av de i artikel 9. I a och hb
cedures provided in Article procédures prévues å V'arti- angivna förfarandena 1 för- 9.1.a and b in its relations cle 9.1. a et b dans ses rela- hållande till andra fördrags-
with other Parties. tions avec les autres Parties. slutande stater.
4. Any State may, at any 4. Tout Etat peut, å tout 4. Varje fördragsslutande time, by a declaration ad- moment, par une déclaration "stat kan när som helst genom dressed to the Secretary adressée au Secrétaire Géné- förklaring ställd till Europa- General of the Council of Eu- ral du Conseil de I'Europe, rådets generalsekreterare derope, define, as far as it is définir, en ce qui le con- finiera vad den för sin del concerned, the term "'"natio- cerne, le terme «ressortis- avser med termen ”medbornal” for the purposes of this sant » aux fins de la présente gare”.
Convention. Convention.
ARTICLE 4 ARTICLE 4 ARTIKEL 4
Obligation to furnish infor- Obligation de fournir des in- Skyldighet att tillhandahålla mation formations information
1. Any sentenced person I. Tout condamné auquel I. Varje dömd person som
to whom this Convention la présente Convention peut denna konvention kan tilläm-
may apply shall be informed s'appliquer doit étre informé pas på skall av domslandet by the sentencing State of par I'Etat de condamnation underrättas om innehållet i the substance of this Con- de la teneur de la présente konventionen.
vention. Convention.
2. If the sentenced person 2. Si le condamné a ex- 2. Om den dömde till
has expressed an interest to primé auprés de I'Etat de domslandet har anmält önsthe sentencing State in being condamnation Ile = souhait kemål om att bli överförd entransferred under this Con- d'étre transféré en vertu de ligt denna konvention, skall
vention, that State shall so la présente Convention, cet den staten underrätta verk-
inform the administering Etat doit en informer V'Etat ställighetslandet härom så
State as soon as practicable d'exécution le plus töt possi- snart som möjligt efter det att after the judgment becomes ble apråés que le jugement domen har vunnit laga kraft. final. soit devenu définitif.
3. The information shall in- 3. Les informations doi- 3. Informationen skall omclude: vent comprendre: fatta:
a. the name, date and a. le nom, la date et le lieu a. den dömdes namn samt place of birth of the sen- . de naissance du condamné; hans födelsdatum och födeltenced person; seort;
b. his address, if any, in b. Ile cas échéant, son b. hans adress, om sådan the administering State; adresse dans I' Etat d'exécu- finns, i verkställighetslandet;
tion;
c. a statement of the facts c. un exposé des faits c. en uppgift om de gär-
upon which the sentence was ayant entrainé la condamna- ningar för vilka påföljden be-
based; tion; stämts;
d. the nature, duration and d. la nature, la durée et la d. påföljdens art och längd date of commencement of date du début de la condam- samt tidpunkten för verkstäl-
the sentence. nation. lighetens påbörjande. 4. If the sentenced person 4. Si le condamné a ex- 4. Om den dömde till verkhas expressed his interest to primé auprés de P Etat d"exé- ställighetslandet har anmält the administering State, the cution le souhait d'étre trans- önskemål om överförande, sentencing State shall, on re- féré en vertu de la présente skall domslandet på begäran
quest, communicate to that Convention, I'Etat de con- lämna den staten den i punkt State the. information re- damnation communique å 3 ovan angivna informatio- : ferred to in paragraph 3 cet Etat, sur sa demande, les nen. above. informations visées au para-
graphe 3 ci-dessus.
5. The sentenced person 5. Le condamné doit étre 5. Den dömde skall skriftlishall be informed, in writing, informé par écrit de toute dé- gen underrättas om varje åt-
of any action taken by the marche entreprise par I'Etat gärd som vidtagits av doms-
sentencing State or the ad- de condamnation ou I'Etat landet eller av verkställig-
ministering State under the. d'exécution en application hetslandet enligt föregående preceding paragraphs, as des paragraphes précédents, punkter samt om varje beslut well as of any decision taken ainsi que de toute décision som fattats av endera staten by either State on a request prise par F'un des deux Etats efter framställning om överfor transfer. au sujet d'une demande de förande.
transfårement.
ARTICLE 5 ARTICLES ' ARTIKEL 5
Requests and replies Demandes et réponses Framställningar och svar
1. Requests for transfer 1. Les demandes de trans- ' 1. Framställning om överand replies shall be made in ferement et les réponses doi- förande och svar härpå skall Writing. vent étre formulées par écrit. göras skriftligt.
2. Requests shall be ad- 2. Ces demandes doivent 2. Framställningen skall av dressed by the Ministry of étre adressées par le Minis- den anmodande statens justi- Justice of the requesting tére de la Justice de I'Etat tiedepartment ställas till jus- State to the Ministry of Jus- requérant au Ministére de la titidepartementet i den antice of the requested State. Justice de I'Etat requis. Les modade staten. Svar skall Replies shall be communicat- réponses doivent étre com- lämnas på samma sätt. ed through the same chan- muniquées par les mémes nels. voies. |
3. Any Party may, by a de- 3. Toute Partie peut, par 3. Varje fördragsslutande claration addressed to the une déclaration adressée au stat kan genom förklaring Secretary General of the Secrétaire Général du Con- ställd till Europarådets gene- Council of Europe, indicate seil de I'Europe, indiquer ralsekreterare uppge att den that it will use other channels qu'elle = utilisera d'autres kommer att använda sig av of communication. voies de communication. andra regler för lämnande av
meddelanden.
4. The requested State 4. L'Etat requis doit in- 4. Den anmodade staten shall promptly inform the re- former I' Etat requérant, dans skall omedelbart underrätta questing State of its decision les plus brefs délais, de sa den anmodande staten om whether or not to agree to décision d"accepter ou de re- sitt beslut huruvida den samthe requested transfer. fuser le transferement de- tycker till det begärda över-
mandé. förandet.
ARTICLE 6 ARTICLE 6 ARTIKEL 6
Supporting documents Pieces å P'appui Handlingar som skall bifogas
I. The administering State, 1. UL Etat d"'exécution doit, 1. — Verkställighetslandet if requested by the sentenc- sur demande de I'Etat de skall, om framställning görs ing State, shall furnish it condamnation, fournir äå ce av domslandet, förse denna with: dernier: : stat med:
a. a document or state- a. un document ou une dé- a. en handling eller ett in-
ment indicating that the sen- claration indiquant que le tyg som visar att den dömde tenced person is a national of condamné est ressortissant är medborgare i den staten; that State; de cet Etat;
b. a copy of the relevant b. une copie des disposi- b. en kopia av verkstiälliglaw of the administering tions légals de P'Etat d"exé- hetslandets tillämpliga lag, State which provides that the cution desquelles il résulte som visar att de handlingar acts or omissions on account que les actes ou omissions eller underlåtenheter som of which the sentence has qui ont donné lieu å la con- föranlett . påföljden i doms- 5 Riksdagen 1983184. 1 saml. Nr 197
been imposed in the sentenc- damnation dans FP'Etat de landet utgör ett brott enligt ing State constitute a cri- condamnation = constituent verkställighetslandets lag elminal offence according to une infraction pénale au re- ler skulle ha varit brott om de the law of the administering gard du droit de I' Etat d'exé- begåtts på dess område; State, or would constitute a cution ou en constitueraient criminal offence if commit- une s'ils survenaient sur son ted on its territory; territoire;
c. a statement containing c. une déclaration conte- c. en redogörelse som inthe information mentioned in nant les renseignements pré- nehåller den i artikel 9.2 an- Article 9.2. vus ä Particle 9.2. givna informationen.
2. If a transfer is request- 2. Si un transferement est 2. Om ett överförande beed, the sentencing State shall demandé, I'Etat de condam- gärs, skall domslandet förse provide the following docu- nation doit fournir les docu- verkställighetslandet - med ments to the administering ments suivants å TIFEtat följande handlingar, om inte State, unless either State has d'exécution, å moins que endera staten redan har uppalready indicated that it will I'un ou I” autre des deux Etats gett att den inte kommer att not agree to the transfer: ait déjå indiqué qu'il ne ge sitt samtycke till överfö-
donnerait pas son accord au randet:
transférement:
a. a certified copy of the a. une copie certifiée con- a. en bestyrkt kopia av dojudgment and the law on forme du jugement et des dis- men och av den lag som denwhich it is based; positions légales appliquées; na grundas på;
b. a statement indicating b. Vindication de la durée b. en uppgift om hur stor how much of the sentence de la condamnation déjå su- del av påföljden som redan has already been served, in- bie, y compris des renseigne- verkställts, inklusive uppgift cluding information on any ments sur toute détention om eventuell häktningstid pre-trial detention, remis- provisoire, remise de peine före rättegången, påföljdsefsion, and any other factor re- ou autre acte concernant tergift eller strafflindring levant to the enforcement of F'exécution de la condamna- samt om varje annan omstänthe sentence; tion; dighet som är av betydelse
för påföljdens verkställande;
c. a declaration containing c. une déclaration consta- c. en förklaring som innethe consent to the transfer as tant le consentement au håller samtycke till överföreferred to in Article 3.1. d; transférement tel que visé å randet på sätt som anges i and F'article 3.1.d; et artikel 3.1.d; och
d. whenever appropriate, d. chaque fois qu”il y aura d. i förekommande fall, läany medical or social reports lieu, tout rapport médical ou karintyg — eller = socialuton the sentenced person, in- social sur le condamné, toute redningar om den dömde, information about his treat- information sur son traite- formation om behandlingen ment in the sentencing State, ment dans I' Etat de condam- av honom i domslandet samt and any recommendation for nation et toute recommanda- varje rekommendation som his further treatment in the tion pour Ja suite de son trai- avser vidare behandling av administering State. tement dans I'Etat d'exécu- honom i verkställighetslan-
tion. det.
3. Either State may ask to 3. L'Etat de condamnation 3. Varje stat kan be att få be provided with any of the et I'Etat d'exécution peu- tillgång till någon av de handdocuments or statements re- vent, I'un et PFautre, de- lingar eller uppgifter som ferred to in paragraphs I or 2 mander å recevoir I'un quel- anges I punkterna 1 och 2 above before making a re- conque des documents ou ovan, innan den gör en framquest for transfer or taking a déclarations visés aux para- ställning om överförande eldecision on whether or not to graphes 1 et 2 ci-dessus ler fattar beslut huruvida den agree to the transfer. avant de faire une demande skall ge sitt samtycke till
de transferement ou de överförandet.
prendre la décision d'ac-
cepter ou de refuser le trans-
ferement.
ARTICLE 7 ARTICLE 7 ARTIKEL 7
Consent and its verification Consentement et vérification Samtycke och bestyrkande
härav
1. The sentencing State 1. L'Etat de condamnation I. Domslandet skall säker-
shall ensure that the person fera en sorte que la personne ställa att den person som an-
required to give consent to qui doit donner son consen- modats ge sitt samtycke till
the transfer in accordance tement au transfeérement en överförandet i enlighet med with Article 3.1.d does so vo- vertu de PFarticle 3.1.d le artikel 3.1. d gör detta frivil-
luntarily and with full know- fasse volontairement et en ligt och med full vetskap om ledge of the legal conse- étant pleinement consciente de rättsliga följderna härav.
quences thereof. The proce- des conséquences juridiques Förfarandet vid lämnandet dure for giving such consent qui en découlent. La procé- av ett sådant samtycke skall shall be governed by the law dure å suivre å ce sujet sera regleras i domslandets lag. of the sentencing State. régie par la loi de I'Etat de condamnation. 2. The sentencing State 2. L'Etat de condamnation 2. Domslandet skall ge shall afford an opportunity to doit donner å I' Etat d"exécu- verkställighetslandet tillfälle the administering State to tion la possibilité de vérifier, att genom någon konsul eller verify, through a consul or par Fintermédiaire d'un con- någon annan befattningsha-
other official agreed upon sul ou d'un autre fonction- vare, enligt överenskomwith the administering State, naire désigné en accord avec melse med verkställighets-
that the consent is given in I'Etat d'exécution, que le landet, bestyrka att samaccordance with the condi- consentement a été donné tycket givits 1 enlighet med tions set out in paragraph 1 dans les conditions prévues de i punkt I ovan angivna above. au paragraphe précédent. villkoren.
ARTICLE 8 ARTICLE 8 ARTIKEL 8
Effect of transfer for sentenc- Conséquences du transfere- Verkan av överförandet för ing State ment pour I Etat de condam- domslandet
nation
1. The taking into charge 1. La prise en charge du 1. Verkställighetslandets of the sentenced person by condamné par les autorités myndigheters omhändertathe authorities of the admin- de F' Etat d"exécution a pour gande av den dömde skall ha istering State shall have the effet de suspendre I'exécu- den verkan att verkställighe-
effect of suspending the en- tion de la condamnation dans ten av påföljden uppskjuts i
forcement of the sentence in I'Etat de condamnation. domslandet. the sentencing State.
2. The sentencing State 2. L'Etat de condamnation 2. Domslandet får inte may no longer enforce the ne peut plus exécuter la con- längre verkställa påföljden
sentence if the administering damnation lorsque IEtat om verkställighetslandet an- State considers enforcement d'exécution considére V'exé- ser att påföljden har till fullo
of the sentence to have been cution de la condamnation verkställts. completed. comme étant terminée.
ARTICLE 9 ARTICLE 9 ARTIKEL 9
Effect of transfer for adminis- Conséquences du transfere- Verkan av överförande för tering State ment pour PEtat d”exécution verkställighetslandet
1. The competent authori- 1. Les autorités compé- 1. De behöriga myndighe-
ties of the administering tentes de I'Etat d'exécution terna i verkställighetslandet State shall: doivent: skall:
a. continue the enforce- a. soit poursuivre I"exécu- a. fortsätta verkställighement of the sentence imme- tion de la condamnation im- ten omedelbart eller genom diately or through a court or médiatement ou sur la base ett beslut av domstol eller administrative order, under d'une décision judiciaire ou administrativ myndighet på the conditions set out in Arti- administrative, dans les con- de i artikel 10 angivna villcle 10, or ditions énoncées å V'article koren; eller
10;
b. convert the sentence, b. soit convertir la con- b. genom ett domstolsförthrough a judicial or adminis- damnation, par une procé- farande eller administrativt trative procedure, into a dure judiciaire ou admini- förfarande omvandla påföljdecision of that State, there- strative, en une décision de den till ett beslut fattat av by substituting for the sanc- cet Etat, substituant ainsi å den staten, varigenom den i tion imposed in the sentenc- la sanction infligée dans I'E- domslandet ådömda påföljing State a sanction pre- tat de condamnätion une den omvandlas till en enligt scribed by the law of the ad- sanction prévue par la légis- verkställighetslandets lag föministering State for the lation de F'Etat d'exécution reskriven påföljd för samma same offence, under the con- pour la méme infraction, brott på de i artikel 11 anditions set out in Article I 1. dans les conditions énoncées givna villkoren.
å larticle 11.
2. The administering State, 2. L'Etat d"exécution doit, 2. På begäran skall verkif requested, shall inform the si la demande lui en est faite, ställighetslandet före översentencing State before the indiquer å I Etat de condam- förandet av den dömde untransfer of the sentenced per- nation, avant le transfére- derrätta domslandet om vilson as to which of these pro- ment de la personne condam- ket av dessa förfaranden cedures it will follow. née, laquelle de ces procé- verkställighetslandet - kom-
dures il suivra. mer att tillämpa.
3. The enforcement of the 3. L'exécution de la con- 3. Verkställigheten av påsentence shall be governed damnation est régie par la loi föjden skall ske enligt verkby the law of the administer- de I'Etat d"exécution et cet ställighetslandets lag och ening State and that State alone Etat est scul compétent pour dast denna stat skall vara beshall be competent to take all prendre toutes les décisions hörig att fatta de för verkstälappropriate decisions. appropriées. ligheten erforderliga beslu-
ten.
4. Any State which, ac- 4. Tout Etat dont le droit 4. Varje fördragsslutande cording to its national law, interne empéche de faire stat, vilken enligt sin natio- . cannot avail itself of one of usage de l'une des procé- nella lagstiftning inte kan tillthe procedures referred to in dures visées au paragraphe 1 Jämpa något av de i punkt 1 paragraph I to enforce mea- pour exécuter les mesures angivna förfarandena för att sures imposed in the terri- dont on fait I'objet sur le ter- verkställa åtgärder som i en tory of another Party on per- ritoire d'une autre Partie des annan fördragsslutande stat sons who for reasons of men- pesonnes qui, compte tenu ålagts dömda personer som tal condition have been held de leur état mental, ont été på grund av sitt mentala tillnot criminally responsible déclarées pénalement irres- stånd ansetts inte vara strafffor the commission of the of- ponsables d'une infraction et rättsligt ansvariga för brotfence, and which is prepared qui est disposé å prendre en tet. och vilken är beredd att to receive such persons for charge ces pesonnes en vue ta emot sådana personer för further treatment may, by de la poursuite de leur traite- vidare behandling kan, geway of a declaration ad- ment peut, par une déclara- nom förklaring ställd till Eudressed to the Secretary tion adressée au Secrétaire roparådets generalsekretera- General of the Council of Eu- Général du Conseil de I'Eur- re, ange vilka förfaranden rope, indicate the procedures ope, indiquer les procédures den i sådana fall kommer att it will follow in such cases. qu'il suivra dans ces cas. tillämpa.
ARTICLE 10 ARTICLE 10 "ARTIKEL 10
Continued enforcement Poursuite de I exécution Fortsatt verkställighet
1. In the case of continued 1. En cas de poursuite de 1. Vid fortsatt verkstälenforcement, the administer- I'exécution, I'Etat d'exécu- lighet skall verkställighetsing State shall be bound by tion est lié par la nature juri- landet vara bundet av påföljthe legal nature and duration dique et la durée de Ja sanc- dens rättsliga karaktär och of the sentence as deter- tion telles qu'elles résultent längd såsom den fastställts i mined by the sentencing de la condamnation. domslandet. State.
2. If, however, this sen- 2. Toutefois, si la nature 2. Om emellertid denna påtence is by its nature or dura- ou la durée de cette sanction följd på grund av sin natur tion incompatible with the sont incompatibles avec la eller längd är oförenlig med law of the administering législation de I' Etat d"€éxécu- verkställighetslandets lag, el- State, or its law so requires, tion, ou si la législation de ler om denna stats lagstiftthat State may, by a court or cet Etat I'exige, I Etat d'exé- ning så kräver, kan staten geadministrative order, adapt cution peut, par décision ju- nom ett beslut av domstol elthe sanction to the punish- diciaire ou administrative, ler en administrativ myndigment or measure prescribed adapter cette sanction å la het anpassa påföljden till det by its own law for a similar peine ou mesure prévue par straff eller den åtgärd som offence. As to its nature, the sa propre loi pour des infrac- dess egen lag föreskriver för punishment or measure tions de méme nature. Cette ett likartat brott. När det gälshall, as far as possible, cor- peine ou mesure correspond, ler påföljdens natur, skall respond with that imposed autant que possible, quant å straffet eller åtgärden, i den by the sentence to be en- sa nature, å celle infligée par utsträckning det är möjligt, forced. It shall not aggra- la condamnation å exécuter. motsvara den påföljd som vate, by its nature or dura- Eile ne peut aggraver par sa skall verkställas. Straffet eltion, the sanction imposed in nature ou par sa durée la ler påföljden får inte genom the sentencing State, nor ex- sanction prononcée dans I E- sin natur eller längd vara ceed the maximum pre- tat de condamnation ni ex- strängare än den påföljd som scribed by the law of the ad- céder le maximum prévu par ådömts i domslandet och ministering State. la toi de I'Etat d"exécution. straffet får inte heller över-
stiga straffmaximum i verk-
ställighetslandets lag.
ARTICLE 11 ARTICLE 11 ARTIKEL 11 Conversion of sentence Conversion de la condamna- Omvandling av påföljd
tion
1. In the case of conver- 1. En cas de conversion 1. Vid omvandling av påsion of sentence, the proce- de la condamnation, la pro- följd skall de i verkställigdures provided for by the law cédure prévue par la législa- hetslandets lag föreskrivna of the administering State tion de I'Etat d”exécution förfarandet tillämpas. Vid apply. When converting the s'applique. Lors de la con- omvandlingen av påföljden sentence, the competent version, l'autorité compé- gäller att den behöriga mynauthority: tente : | digheten:
a. shall be bound by the a. sera liée par la consta- a. skall vara bunden av findings as to the facts inso- tation des faits dans la me- den bedömning av vad som far as they appear explicitly sure ol ceux-ci figurent ex- är styrkt i målet som uttryckor implicitly from the judg- plicitement ou implicitement ligen — eller ' underförstått ment imposed in the senten- dans le jugement prononcé framgår av den i domslandet cing State; dans F'Etat de condamna- meddelade domen;
tion;
b. may not convert a sanc- b. ne peut convertir une b. inte får omvandla en tion involving deprivation of sanction privative de liberté påföljd som innebär frihets-
liberty to a pecuniary sanc- en une sanction pécuniaire; berövande till en påföljd som
tion; innebär böter;
c. shall deduct the full pe- ce. déduira intégralement ce. skall avräkna hela den
riod of deprivation of liberty la période de privation de li- tid, varunder den dömde va-
served by the sentenced per- berté subie par le condamné; rit berövad friheten, och son; and et
d. shall not aggravate the d. n'aggravera pas la situ- d. inte får försämra den penal position of the sen- ation pénale du condamné, et dömdes ställning i straffrättstenced person, and shall not ne sera pas liée par la sanc- ligt hänseende och att den
be bound by any minimum tion minimale éventuelle- inte är bunden av de mini-
which the law of the adminis- ment prévue par la législa- mistraff som kan vara före-
tering State may provide for tion de I'Etat d'exécution skrivna i verkställighetslan-
the offence or offences com- pour la ou les infractions det för det eller de brott som mitted. commises. begåtts.
2. If the conversion proce- 2. Lorsque la procédure 2. Om omvandlingsförfa-
dure takes place after the de conversion a lieu aprés le randet äger rum efter den
transfer of the sentenced per- transferement de la personne dömdes överförande, skall
son, the administering State condamné, I'Etat d'exécu- verkställighetslandet — hålla shall keep that person in cus- tion gardera cette personne denne i häkte eller på annat
tody or otherwise ensure his en détention ou prendra sätt säkerställa hans närvaro presence in the administering d'”autres mesures afin d'as- i verkställighetslandet i av-
State pending the outcome of surer sa présence dans I Etat vaktan på resultatet av för-
that procedure. d'exécution jusqu'å l'issue farandet.
de cette procédure.
ARTICLE 12 ARTICLE 12 ARTIKEL 12
Pardon, amnesty, commuta- Gråce, amnistie, commuta- Benådning, amnesti, omvand-
tion tion ling av påföljden
Each Party may grant par- Chaque Partie peut ac- Varje stat kan bevilja bedon, amnesty or commuta- corder la gråce, I'amnistie ou nådning, amnesti eller omtion of the sentence in accor- la commutation de la peine vandling av påföljden i enligdance with its Constitution conformément å sa Constitu- het med sin författning eller or other laws. tion ou å ses autres regles andra lagar.
juridiques.
ARTICLE 13 ARTICLE 13 ARTIKEL 13
Review of judgment Révision du jugement Ny prövning av domen
The sentencing State alone L'Etat de condamnation, Domslandet skall ensamt
shall have the right to decide seul, a le droit de statuer sur ha rätt att besluta angående
on any application for review tout recours en révision in- begäran om ny prövning av of the judgment. troduit contre le jugement. domen.
ARTICLE 14 ARTICLE 14 ARTIKEL 14
Termination of enforcement Cessation de I exécution Avslutande av verkställighe-
ten
The administering State L'Etat d'exécution doit Verkställighetslandet skall shall terminate enforcement mettre fin å Uexécution de la avsluta verkställigheten av of the sentence as soon as it condamnation dés qu'il a été påföljden så snart det av
is informed by the sentencing informé par P'Etat de con- domslandet underrättats om State of any decision or mea- damnation de toute décision beslut eller åtgärd som innesure as a result of which the ou mesure qui a pour effet bär att påföljden inte längre
sentence ceases to be en- d'enlever å la condamnation kan verkställas. forceable. son caractére exécutoire.
ARTICLE 15 ARTICLE 15 ARTIKEL 15
Information on enforcement Informations concernant Information om verkställighet
Pexécution
The administering State L'Etat d'exécution four- Verkställighetslandet skall shall provide information to nira des informations å I Etat lämna domslandet informa-
the sentencing State con- de condamnation concernant tion om verkställighet av påcerning the enforcement of I'exécution de la condamna- följden: the sentence: . tion:
a. when it considers en- a. lorsqu'il considére ter- a. när den anser att verk-
forcement of the sentence to minée I'exécution de la con- ställigheten har fullföljts: el-
have been completed; damnation; ler
b. if the sentenced person b. sile condamné s'évade b. om den dömde har rymt
has escaped from custody avant que I'exécution de la från kriminalvårdsanstalt inbefore enforcement of the condamnation ne soit ter- nan påföljden till fullo har
sentence has been complet- minée; ou 'verkställts; ed; or |
c. if the sentencing State ce. si 'Etat de condamna- c. om domslandet begär
requests a special report. tion lui demande un rapport en särskild redogörelse. spécial.
ARTICLE 16 ARTICLE 16 ARTIKEL 16 Transit Transit Transitering
1. A Party shall, in accor- 1. Une Partie doit, en con- 1. En fördragsslutande
dance with its law, grant a formité avec sa législation, stat skall, i enlighet med sin request for transit of a sen- accéder å une demande de lagstiftning, bifalla en fram-
tenced person through its transit d'un condamné par ställning om transitering för territory if such a request is son territoire, si la demande en dömd person över dess made by another Party and est formulée par une autre område, om en sådan framthat State has agreed with Partie qui est elle-méme con- ställning görs av en annan another Party or with a third venue avec une autre Partie fördragsslutande stat och State to the transfer of that ou avec un Etat tiers du den staten har kommit överperson to or from its terri- transférement du condamné ens med en annan fördragstory. vers ou å partir de son terri- slutande stat eller med en
toire. tredje stat om den personens
överförande till eller från
dess område. 2. A Party may refuse to 2. Une Partie peut refuser 2. En = fördragsslutande grant transit: d'accorder le transit : stat kan vägra transitering: a. if the sentenced person a. si le condamné est un a. om den dömde är en av
is one of its nationals, or de ses ressortissants, ou dess egna medborgare, eller
b. if the offence for which b. si Finfraction qui a b. om brottet för vilket på-
the sentence was imposed is donné lieu å la condamnation följden utdömdes inte är ett not an offence under its own ne constitue pas une infrac- brott enligt dess egen lag.
law. tion au regard de sa législa-
tion.
3. Requests for transit and 3. Les demandes de tran- 3. Framställning om tranreplies shall be communica- sit et les réponses doivent sitering och svar därpå skall ted through the channels re- étre communiquées par les lämnas på samma sätt som ferred to in the provisions of voies mentionnées aux dis- avses i artikel 5.2 och 3. Article 5.2 and 3. positions de Particle 5.2 et 3.
4. ÅA Party may grant a re- 4. Une Partie peut ac- 4. En = fördragsslutande quest for transit of a sen- céder å une demande de tran- stat kan bifalla en av en tredtenced person through its sit d'un condamné par son je stat gjord framställning om territory made by a third territoire, formulée par un transitering av en dömd per- State if that State has agreed Etat tiers, si celui-ci est con- son över dess område om with another Party to the venu avec une autre Partie den tredje staten har kommit
transfer to or from its terri- du transferment vers ou å överens med en annan för-
tory. partir de son territoire. dragsslutande stat om över-
förande till eller från dess
område.
5. The Party requested to 5. La Partie å laquelle est 5. Den fördragsslutande
grant transit may hold the demandé Ile transit peut stat som mottagit en fram-
sentenced person in custody garder le condamné en dé- ställning om transitering kan only for such time as transit tention pendant la durée hålla den dömde i fängsligt through its territory requires. strictement nécessaire au förvar endast under den tid
transit par son territoire. som krävs för transitering ge-
nom dess område.
6. The Party requested to 6. La Partie requise d'ac- 6. Den fördragsslutande grant transit may be asked to corder le transit peut étre in- stat som mottagit en framgive an assurance that the vitée å donner V'assurance ställning om transitering kan sentenced person will not be que le condamné ne sera ni anmodas att avge en försäkprosecuted, or, except as poursuivi, ni détenu, sous ré- ran att den dömde inte blir provided in the preceding serve de FPFapplication du åtalad eller, med undantag av paragraph, detained, or oth- paragraphe précédent, ni vad som föreskrivs i föregåerwise subjected to any re- soumis å aucune autre re- ende punkt, kvarhållen i häkstriction on his liberty in the striction de sa liberté indivi- te eller på annat sätt föremål territory of the transit State duelle sur le territoire de för frihetsinskränkande åtfor any offence committed or P'Etat de transit, pour des gärd på transitstatens områsentence imposed prior to his faits ou condamnations an- de på grund av brott som bedeparture from the territory térieurs å son départ du terri- gåtts eller påföljd som har of the sentencing State. toire de I' Etat de condamna- ådömts före den dömdes av-
tion. resa från domslandets områ-
de.
7. No request for transit 7. Aucune demande de 7. Om transitering genom shall be required if transport transit n'est nécessaire si la en fördragsslutande stats is by air over the territory of vole aérienne est utilisée au- område sker genom flyga Party and no landing there dessus du territoire d'une transport och ingen landning is scheduled. However, each Partie et aucun atterrissage där är avsedd krävs inte nå- State may, by a declaration n'est prévu. Toutefois, cha- gon framställning om transiaddressed to the Secretary que Etat peut, par une dé- tering. Varje fördragsslutan- General of the Council of Eu- claration adressée au Secré- de stat kan dock vid deponerope at the time of signature taire Général du Conseil de ringen av instrument rörande or of deposit of its instru- I'Europe au moment de la ratifikation, godtagande, ment of ratification, accep- signature ou du dépöt de son godkännande eller anslutning tance, approval or accession, instrument de ratificiation, genom en till Europarådets require that it be notified of d”acceptation, d"approbation generalsekreterare ställd förany such transit over its ter- ou d”adhésion, exiger que lui klaring kräva att bli underrätritory. soit notifié tout transit au- tad om varje sådan transite-
dessus de son territoire. ring genom sitt område.
ARTICLE 17 ARTICLE 17 ARTIKEL 17 Language and costs Langpues et frais Språk och kostnader
1. Information under Arti- | 1. Les informations en 1. Information enligt article 4, paragraphs 2 to 4, shall vertu de VP article 4, para- kel 4, punkterna 2 och 4 skall be furnished in the language graphes 2 å 4, doivent se tillhandahållas på den förof the Party to which it is faire dans la langue de la Par- dragsslutande stats språk till addressed or in one of the tie å laquelte elles sont adres- vilken informationen lämnas official languages of the sées ou dans P'une des lan- eller på något av Europarå- Council of Europe. gues officielles du Conseil de dets officiella språk.
I' Europe.
2. Subject to paragraph 3 2. Sous réserve du para- 2. Med förbehåll för vad below, no translation of re- graphe 3 ci-dessous, aucune som sägs i punkt 3 nedan quests for transfer or of sup- traduction des demandes de skall översättning av framporting documents shall be transferement ou des docu- ställning om överförande elrequired. ments å P'appui n'est néces- ler av bilagor till en sådan
saire. framställning inte krävas.
3. Any State may, at the 3. Tout Etat peut, au mo- 3. En = fördragsslutande time of signature or when de- ment de la signature ou du stat kan vid deponeringen av positing its instrument of ra- dépöt de son instrument de instrument rörande ratifikatification, acceptance, ap- ratification, d'acceptation, tion, godtagande, godkänproval or accession, by a d'approbation ou d'adhé- nande eller anslutning genom declaration addressed to the sion, par déclaration adres- en till Europarådets general- Secretary General of the sée au Secrétaire Géneftal du sekreterare ställd förklaring Council of Europe, require Conseil de I'Europe, exiger kräva att en framställning om that requests for transfer and que les demandes de trans- överförande med bilagor supporting documents be ac- förement et les pigces äå l'ap- skall åtföljas av en översättcompanied by a translation pui soient accompagnées ning till dess eget språk eller into its own language or into d'une traduction dans sa till ett av Europarådets offione of the official languages propre langue ou dans I'une ciella språk eller till det av of the Council of Europe or des langues officielles du dessa språk som den anger. into such one of these lan- Conseil de I'Europe ou dans Den kan vid detta tillfälle förguages as it shall indicate. It celle de ces langues qu'il in- klara sig beredd att godkänna may on that occasion declare diquera. Il peut å cette occa- översättningar till varje anits readiness to accept trans- sion déclarer qu'il est dis- nat språk utöver ett eller flelations in any other language posé å accepter des traduc- ra av Europarådets officiella in addition to the official lan- tions dans toute autre langue språk. guage or languages of the en plus de la langue offi- Council of Europe. cielle, ou des langues offi-
cielles, du Conseil de I'Eu-
rope.
4. Except as provided in 4. Sauf Vexception pré- 4, Med undantag av vad Article 6.2.a, documents vue å article 6.2a, les docu- som föreskrivs i artikel 6.2a transmitted in application of ments transmis en applica- behöver handlingar som this Convention need not be tion de la présente Conven- överlämnats i enlighet med certified. tion n'ont pas besoin d'étre bestämmelserna i denna kon-
certifiés. vention inte legaliseras.
5. Any costs incurred in 5. Les frais occasionnés S. Kostnader som uppthe application of this Con- en appliquant la présente kommer i samband med tillvention shall be borne by the Convention sont å la charge lämpningen av denna konadministering State, except de I'Etat d"exécution, å I'ex- vention skall bäras av verkcosts incurred exclusively in ception des frais occasionnés ställighetslandet, med unthe territory of the sentenc- exclusivement sur le terri- dantag av kostnader som ing State. toire de I'Etat de condamna- uppkommer uteslutande på
tion. domslandets område.
ARTICLE 18 ARTICLE 18 ARTIKEL 18
Signature and entry into force Signature et entrée en vigueur Undertecknande och ikraft-
trädande
1. This Convention shall 1. La présente Conven- 1. Denna konvention är
be open for signature by the tion est ouverte å Ja signature öppen för undertecknande av
member States of Council of des Etats membres du Con- Europarådets medlemsstater Europe and non-member seil de I Europe et des Etats samt för icke-medlemsstater States which have participat- non membres qui ont parti- som har deltagit i utarbetaned in its elaboration. It is cipé å son élaboration. Elle det av konventionen. Den subject to ratification, accep- sera soumise å ratification, skall ratificeras, godtagas eltance or approval. Instru- acceptation ou approbation. ler godkännas. Instrument ments of ratification, accep- Les instruments de ratifica- rörande ratifikation, godta-
tance or approval shall be de- tion, d'acceptation ou d'ap- gande eller godkännande posited with the Secretary probation seront déposés skall deponeras hos Europa-
General of the Council of Eu- prås le Secrétaire Général du rådets generalsekreterare.
rope. Conseil de I' Europe.
2. This Convention shall 2. La: présente Conven- 2. Denna konvention
enter into force on the first tion entrera en vigueur le träder i kraft den första da-
day of the month following premier jour du mois qui gen I den månad som följer the expiration of a period of suite I'expiration d'une pé- efter utgången av en period
three months after the date riode de trois mois aprés la om tre månader efter den dag on which three member date å laquelle trois Etats då tre medlemsstater i Euro-
States of the Council of Eu- membres du Conseil de parådet har förklarat sig
rope have expressed their I' Europe auront exprimé leur bundna till konventionen i consent to be bound by the consentement å étre liés par enlighet med bestämmelser-
Convention in accordance la Convention, conformé- na i punkt 1. with the provisions of para- ment aux dispositions du
graph 1. paragraphe I.
3. In respect of any signa- 3. Pour tout Etat signa- 3. I förhållande till en sigtory State which subsequent- taire qui exprimera ultérieu- natärstat som senare förklaly expresses its consent to be rement son consentement å rar sig bunden till konven-
bound by it, the Convention étre lié par la Convention, tionen träder den i kraft den shall enter into force on the celle-ci entrera en vigueur le första dagen i den månad
first day of the month follow- premier jour du mois qui suit som följer efter utgången av ing the expiration of a period I' expiration d"une période de en period om tre månader efof three months after the trois mois aprés la date du ter den dag då instrumentet date of the deposit of the in- dépöt de V'instrument de rati- rörande ratifikation, godta-
strument of ratification, ac- fication, d'acceptation: ou gande eller godkännande har ceptan:e or approval. d'approbation. deponerats.
ARTICLE 19 ARTICLE 19 ARTIKEL 19
Accession by non-member Adhésion des Etats non Icke-medlemsstaters anslut- States membres ning
I. After the entry into 1. Aprés Fentrée en vi- 1. Sedan denna konven-
force of this Convention, the gucur de la présente Conven- tion har trätt i kraft kan Eu- Committee of Ministers of tion, le Comité des Ministres roparådets ministerkom-
the Council of Europe, after du Conseil de I'Europe mitté, efter samråd med de consulting the Contracting pourra, aprés avoir consulté fördragsslutande = staterna,
States, may invite any State les Etats contractants, in- inbjuda en stat som inte är
not a member of the Council viter tout Etat non membre medlem av rådet och som and not mentioned in Article du Conseil et non mentionné inte nämns i artikel 18.1 att
18.1 to accede to this Con- å l'article 18.1. å adhérer å la ansluta sig till denna konven-
vention, by a decision taken présente Convention, par tion. Ett beslut härom kräver by the majority provided for une décision prise å la majo- sådan majoritet som förein Article 20.d of the Statute rité prévue å article 20.d du skrivs i artikel 20. d i Euroof the Council of Europe and Statut du Conseil de V'Eu- parådets stadgar och måste by the unanimous vote of the rope, et å I'unanimité des re- enhälligt biträdas av ombu-
representatives of the Con- présentants des Etats Con- den för de fördragsslutande tracting States entitled to sit tractants ayant le droit de stater som har rätt att repreon the Committee. siéger au Comité. senteras i kommittén.
2. In respect of any acced- 2. Pour tout Etat adhé- 2. I förhållande till en stat
ing State, the Convention rant, la Convention entrera som ansluter sig träder konshall enter into force on the en vigueur le premier jour du ventionen i kraft den första
first day of the month follow- mois qui suit P'expiration dagen i den månad som följer
ing the expiration of a period d'une période de trois mois » efter utgången av en period of three months after the aprés la date du dépöt de Iin- om tre månader efter den dag
date of deposit of the instru- strument d'adhésion prés le då instrumentet rörande an-
ment of accession with the Secrétaire Général du Con- slutningen deponerades hos
Secretary General of the seil de I' Europe. Europarådets generalsekre-
Council of Europe. terare.
ARTICLE 20 ARTICLE 20 ARTIKEL 20
Territorial application Application territoriale Territoriell tillämpning
I. Any State may at the 1. Tout Etat peut, au mo- 1. Varje stat kan vid un-
time of signature or when de- ment de la signature ou au :dertecknandet eller vid depositing its instrument of ra- moment du dépöt de son in- poneringen av instrument rötification, acceptance, ap- strument de = ratification, rande = ratifikation, godta-
proval or accession, specify d'acceptation ou d"adhésion, gande, godkännande eller an-
the territory or territories to désigner le ou les territories slutning närmare ange det el-
which this Covention shall auxquels s'appliquera la pré- ler de områden beträffande
apply. sente Convention. vilka konventionen skall till-
lämpas.
2. Any State may at any 2. Tou Etat peut, å tout 2. Varje stat kan vid vil-
later date, by a declaration autre moment par la suite, ken som helst senare tidaddressed to the Secretary par une déclaration adressée punkt, genom =<förklaring General of the Council of Eu- au Secrétaire Général du ställd till Europarådets generope, extend the application Conseil de I' Europe, étendre ralsekreterare, utsträcka tillof this Convention to any I' application de la présente lämpningen av denna konother territory specified in Convention å tout autre terri- vention till vilket som helst the declaration. In respect of toire désigné dans la déclara- annat område som anges i such territory the Conven- tion. La Convention entrera förklaringen. Med avseende
tion shall enter into force on en vigueur å P'égard de ce på ett sådant område träder the first day of the month fol- territoire le premier jour du konventionen i kraft den lowing the expiration of a pe- mois qui suit I'expiration första dagen i den månad riod of three months after the d'une période de trois mois som följer efter utgången av date of receipt of such de- aprés la date de réception de en period om tre månader ef-
claration by the Secretary la déclaration par le Secré- ter den dag då generalsekre-
General. taire Général. teraren mottog förklaringen. 3. Any declaration made 3. Toute déclaration faite 3. En förklaring som avunder the two preceding en vertu des deux para- getts i enlighet med de båda
paragraphs may, in respect graphes précédents pourra föregående punkterna kan, of any territory specified in étre retirée, en ce qui con- beträffande område som har
such declaration, be with- cerne tout territoire désigné angetts i förklaringen, återtas
drawn by a notification ad- dans cette déclaration, par genom en =<:underrättelse
dressed to the Secretary Ge- notification adressée au Se- ställd till generalsekretera-
neral. The withdrawal shall crétaire Général. Le retrait ren. Återtagandet träder i
become effective on the first prendra effet le premier jour kraft den första dagen i den
day of the month following du mois qui suit I'expiration månad som följer efter utthe expiration of a period of d'une période de trois mois gången av en period om tre three months after the date aprés la date de réception de månader efter den dag då geof receipt of such notification la notification par le Secré- neralsekreteraren mottog unby the Secretary General. taire Général. derrättelsen.
ARTICLE 21 ARTICLE 21 ARTIKEL 21
Temporal application Application dans le temps Temporär tillämpning
This Convention shall be La présente Convention Denna konvention skall
applicable to the enforce- sera applicable å I'exécution tillämpas på verkställigheten ment of sentences imposed des condamnations pronon- av påföljder som ådömts så-
either before or after its cées soit avant soit aprés son väl före som efter konvenentry into force. entrée en vigueur. tionens ikraftträdande.
ARTICLE 22 ARTICLE 22 ARTIKEL 22
Relationship to other Conven- Relations avec d”autres con- Förhållande till andra kontions and Agreements ventions et accords ventioner och avtal
1. This Convention does 1. La présente Conven- 1. Denna konvention innot affect the rights and un- tion ne porte pas atteinte aux verkar inte på de rättigheter dertakings derived from ex- droits et obligations décou- och åtaganden enligt utläm-
tradition treaties and other lant des traités d'extradition ningsavtal och andra avtal
treaties on international co- et autres traités de coopéra- om internationellt samarbete
operation in criminal matters tion internationale en mai- i straffrättsliga frågor, som providing for the transfer of tigre påénale prévoyant le medger överförande av häkdetained persons for pur- transferement de détenus å tade personer för konfrontaposes of confrontation or tes- des fins de confrontation ou tion eller vittnesmål. timony. de témoignage.
2. If two or more Parties 2. Lorsque deux ou plu- 2. Om två eller flera förhave already concluded an sieurs Parties ont déjå conclu dragsslutande stater redan agreement or treaty on the ou concluront un accord ou har ingått en överenskomtransfer of sentenced per- un traité sur le transferement melse eller ett avtal om översons or otherwise have es- des condamnés ou lorsqu'ils förande av dömda personer
tablished their relations in ont établi ou établiront d”une eller på annat sätt har regle-
this matter, or should they in autre maniére leurs relations rat sina förhållanden med future do so, they shall be dans ce domaine, ils auront varandra i detta ämne, eller
entitled to apply that agree- la faculté d'appliquer Iedit om de skulle göra så i framti-
ment or treaty or to regulate accord, -traité ou arrange- den, har de rätt att tillämpa those relations accordingly, ment au lieu de la présente denna överenskommelse elin lieu of the present Con- Convention. ler detta avtal eller att reglera
vention. sina förhållanden med hän-
syn härtill i stället för att till-
lämpa denna konvention.
3. The present Conven- 3. La présente Conven- 3. Denna konvention in-
tion does not affect the right tion ne porte pas atteinte au verkar inte på den rättighet of States party to the Euro- droit des Etats qui sont Par- som tillkommer fördragsslupean Convention on the In- ties å la Convention euro- tande stat enligt den euro-
ternational Validity of Crim- péenne sur la valeur interna- peiska konventionen om
inal Judgments to conclude tionale des jugements répres- brottmålsdoms internationelbilateral or - multilateral sifs de conclure entre elles la rättsverkningar att ingå biagreements with one another des accords bilatéraux ou laterala och multilaterala on matters dealt with in that multilatéraux, relatifs aux överenskommelser med var- Convention in order to sup- questions réglées par cette andra i ämnen som behandplement its provisions or fa- Convention, pour en com- las i den konventionen för att cilitate the application of the pléter les dispositions ou göra tillägg till dess bestäm-
principles embodied in it. pour faciliter lapplication melser eller underlätta tilldes principes dont elle s'in- lämpningen av dess prinspire. ciper.
4. If a request for transfer 4. Si une demande de 4. Om en framställning om falls within the scope of both transfeörement tombe dans le överförande faller inom ra-
the present Convention and champ d'application de la men både för denna konventhe European Convention on présente Convention et de la tion och för den europeiska the International Validity of Convention européenne sur konventionen om brottmåls- Criminal Judgments or an- la valeur internationale des doms internationella rättsother agreement or treaty on jugements répressifs ou d'un verkningar eller för någon
the transfer of sentenced per- autre accord ou traité sur le annan överenskommelse el-
sons, the requesting State transferement = des = con- ler något annat avtal om
shall, when making the re- damnés, PFEtat requérant överförande av dömda, skall quest, indicate on the basis doit, torsqu”il formule la de- den anmodande staten när of which instrument it is mande, préciser en vertu de framställningen görs ange på made. quel instrument la demande grundval av vilket instru-
est formulée. ment detta sker.
ARTICLE 23 ARTIC LE 23 ARTIKEL 23
Friendly settlement Reglement amiable Vänskaplig lösning
The European Committee Le Comité européen pour Europarådets europeiska
on Crime Problems of the les probleémes = criminels kommitté om brottsfrågor Council of Europe shali be suivra I'application de la pré- skall hållas underrättad om kept informed regarding the sente Convention et facili- tillämpningen av denna konapplication of this Conven- tera au besoin le reéglement vention och skall göra vad
tion and shall do whatever is amiable de toute difficulté som behövs för att underlätta necessary to facilitate a d”application. en vänskaplig lösning av varfriendly settlement of any je svårighet som kan uppstå difficulty which may arise vid tillämpningen. out of its application.
ARTICLE 24 ARTICLE 24 ARTIKEL 24
Denunciation Dénonciation Uppsägning
1. Any Party may at any 1. Toute Partie peut, å 1. En = fördragsslutande
time denounce this Conven- tout moment, dénoncer la stat kan när som helst säga tion by means of a notifica- présente Convention en upp denna konvention getion addressed to the Secre- adressant une notification au nom en till Europarådets getary General of the Council Secrétaire Général du Con- neralsekreterare ställd un-
of Europe. seil de I'Europe. derrättelse.
2. Such denunciation shall 2. La dénonciation pren- 2. Uppsägningen träder i
become effective on the first dra effet le premier jour du kraft den första dagen i den
day of the month following mois qui suit I'expiration månad som följer efter utthe expiration of a period of d'une période de trois mois gången av en period om tre three months after the date aprés la date de réception de månader efter den dag då ge-
of receipt of the notification la notification par le Secré- neralsekreteraren mottog un-
by the Secretary General. taire Général. derrättelsen.
3. The present Conven- 3. Toutefoi, la présente Denna konvention skall
tion shall, however, continue Convention continuera å emellertid = forsättningsvis
to apply to the enforcement s'appliquer å I" exécution des tillämpas på verkställighet av of sentences of persons who condamnations de personnes påföljder beträffande perso-
have been transferred in con- transférées conformément å ner som har överförts i enligformity with the provisions ladite Convention avant que het med konventionens före-
of the Convention before the la dénonciation ne prenne ef- skrifter före den dag då en date on which such a denun- fet. sådan uppsägning träder i
ciation takes effect. kraft.
ARTICLE 25 ARTICLE 25 ARTIKEL 25 Notifications Notifications Underrättelser
The Secretary General of Le Secrétaire Général du Europarådets .generalsek-
the Council of Europe shall Conseil de I" Europe notifiera reterare skall underrätta Eu-
notify the member States of aux Etats membres du Con- roparådets medlemsstater,
the Council of Europe, the seil de I'Europe, aux Etats de icke-medlemsstater som non-member States which non membres qui ont parti- har deltagit i utarbetandet av
have participated in the ela- cipé å P'élaboration de la pré- denna konvention och varje
boration of this Convention sente Convention ainsi qu'a stat som har anslutit sig till and any State which has ac- tout Etat ayant adhéré å denna konvention om:
ceded to this Convention of: celle-ci:
a. any signature; a. toute signature; a. undertecknande;
b. the deposit of any in- b. le dépöt de tout instru- b. deponering av ratifikastrument of ratification, ac- ment de ratification, d"ac- tions-, godtagande-, godkän-
ceptance, approval or acces- ceptation, d'approbation ou nande- eller anslutningsinsion; d'adhésion; strument;
c. any date of entry into c. toute date d'entrée en c. dagar för konventio-
force of this Convention in vigueur de la présente Con- nens ikraftträdande enligt araccordance with Articles vention conformément å ses tiklarna 18.2 och 3, 19.2 och 18.2 and 3, 19.2 and 20.2 articles 18.2 et 3, 19.2 et 20.2 20.2 och 3; and 3; et 3;
d. any other act, declara- d. tout autre acte, déclara- d. andra åtgärder, förkla-
tion, notification or com- tion, notification ou com- ringar. underrättelser eller munication relating to this munication ayant trait å la meddelanden som rör denna Convention. présente Convention. konvention.
In witness whereof the un- En foi de quoi, les sous- Till bekräftelse härav har
dersigned, being duty author- signés, dåment autorisés å undertecknade, därtill vederised thereto, have signed this cet effet, ont signé la pré- börligen = befullmäktigade, Convention. sente Convention. undertecknat denna konven-
tion.
Done at Strasbourg, this Fait å Strasbourg, le 21 Som skedde i Strasbourg
21st day of March 1983, in mars 1983, en frangais et en den 21 mars 1983 på engelska English and French, both anglais, les deux textes fai- och franska, vilka båda
texts being equally authen- sant également foi, en un texter äger lika vitsord, i ett
tic, in a single copy which seul exemplaire, qui sera dé- exemplar, som skall förvaras shall be deposited in the ar- posé dans les archives du i Europarådets arkiv. Eurochives of the Council of Eu- Conseil de I' Europe. Le Se- parådets generalsekreterare rope. The Secretary General crétaire Général du Conseil skall översända bestyrkt avof the Council of Europe de I'Europe en communi- skrift därav till varje medshall transmit certified co- quera copie certifiée con- lemsstat i Europarådet och
pies to each member State of forme å chacun des Etats till varje stat som har inbju-
the Council of Europe, to the membres du Conseil de dits att ansluta sig till denna non-member States which I'Europe, aux Etats non konvention.
have participated in the ela- membres qui ont participé å boration of this Convention, Pélaboration de ia présente
and to anv State invited to Convention et å tout Etat inaccede to it. vité å adhérer å celle-ci.
Underbilaga 2
Förslag till
Lag om ändring i lagen (1972: 260) om internationellt 'samarbete
rörande verkställighet av brottmålsdom
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1972:260) om internationellt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom
dels att i 1, 3, 8, 34, 36, 37 och 41 §§ ordet ”Konungen” skall bytas ut
mot ”regeringen”,
dels att i lagen skall införas tre nya paragrafer, 25 a, 25 b och 27 §§, med nedan angivna lydelse,
dels att 2, 4, 6, 25, 26 och 33 §§ skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
238
Avser förordnande enligt 1 § Avser förordnande enligt 1 §
verkställighet av dom eller annat verkställighet av dom eller annat avgörande meddelat i främmande avgörande enligt den i Haag den 28
stat som tillträtt den i Haag den 28 maj 1970 undertecknade europeiska
maj 1970 undertecknade europeiska konventionen om brottmålsdoms konventionen om brottmålsdoms internationella rättsverkningar internationella rättsverkningar (brottmälsdomskonventionen) eller
(brottmålsdomskonventionen) eller avser förordnandet verkställighet avser förordnandet verkställighet i enligt den konventionen i främmansådan stat av påföljd eller förver- de stat av påföljd eller förverkande kande som ådömts, ålagts eller be- som ådömts, ålagts eller beslutats
slutats av svensk domstol eller an- av svensk domstol eller annan
nan svensk myndighet, gäller 4— svensk myndighet, gäller 4—41 §§8. i
41 §§, i den mån ej annat anges i den mån ej annat anges i förordnanförordnandet. det.
Gäller förordnande annan främ- Har förordnandet föranletts av mande stat än som sägs i första annan överenskommelse med främstycket, meddelar Konungen be- mande stat än brottmålsdomskonstämmelser om prövning av fråga ventionen, meddelar regeringen be-
om verkställighet i Sverige av på- stämmelser om prövning av fråga följd eller förverkande som ådömts, om verkställighet i Sverige av påålagts eller beslutats i den främ- följd eller förverkande som ådömts, mande staten eller fråga om verk- ålagts eller beslutats i den främ-
ställighet i den främmande staten mande staten eller fråga om verkav påföljd eller förverkande som ställighet i den främmande staten
ådömts, ålagts eller beslutats i Sve- av påföljd eller förverkande som rige. Bestämmelserna i 25—34 §§ ådömts, älagats eller beslutats i gäller dock i tillämpliga delar. Sverige. Bestämmelserna i 25—
34 §§ gäller dock i tillämpliga delar.
4§ Med europeisk brottmålsdom Med europeisk brottmålsdom förstås i denna lag dom eller annat förstås i denna lag dom eller annat
avgörande varigenom domstol eller avgörande varigenom domstol eller
annan myndighet i stat som tillträtt annan myndighet i stat som tillträtt
"Nuvarande lydelse Föreslagen Iydelse
brottmålsdomskonventionen — har brottmålsdomskonventionen = har
ådömt eller ålagt någon påföljd för ådömt eller ålagt någon påföljd för brott eller förklarat egendom för- brott eller förklarat egendom för-
verkad. verkad. Bestämmelserna i denna lag om europeisk — brottmålsdom — gäller dock inte i fråga om ett avgörande som skall verkställas här i landet med tillämpning av annan överenskommelse med främmande stat än brottmålsdomskonventionen. Med utevarodom förstås i denna lag sådant i första stycket angivet
avgörande som meddelats här i landet eller i främmande stat av domstol
eller annan myndighet utan att den dömde eller den mot vilken beslut om '
förverkande riktats har varit personligen närvarande vid förhandling i saken inför domstol.
Vad nedan i denna lag sägs om påföljd gäller även förverkande, om ej
annat särskilt föreskrives.
6 § Framställning om verkställighet av europeisk brottmålsdom kan avslås
1. om gärning som påföljden avser utgör politiskt eller militärt brott, 2. om det finnes grundad anledning antaga att domen föranletts eller den däri bestämda påföljden skärpts av hänsyn till ras, religion, nationalitet eller politisk åsikt,
3. om gärning som påföljden avser omfattas av här i landet pågående förundersökning, väckt åtal, utfärdat strafföreläggande eller föreläggande
av ordningsbot, eller om beslut har meddelats att åtal för gärningen ej skall väckas eller fullföljas, 4. om gärning som påföljden avser icke har begåtts i den stat där
påföljden bestämts,
5. om påföljden ej kan verkställas här i landet, 6. om det kan antagas att påföljden kan verkställas i den främmande staten, 7. om den dömde vid tiden för brottet ej fyllt femton år, 8. om en tillämpning av 35 kap. 8. om en tillämpning av 35 kap. 7—10 §§ eller 36 kap. 10 § brotts- 7—9 §8 eller 36 kap. 10 § brottsbal-
balken skulle innebära att påföljden ken skulle innebära att påföljden bortfallit. bortfallit.
Har i den främmande staten vidtagits åtgärd som enligt lagen i den staten medför att tiden för bortfallande av påföljd uppskjutes. skall åtgärden ha
samma verkan här i landet vid tillämpning av första stycket 8.
25 § Skall enligt förordnande som Skall i annat fall än då 5—24 §§ avses i 2 § andra stycket eller 3 § är tillämpliga verkställighet ske här verkställighet ske här i landet av i landet av påföljd för brott, för vilpåföljd för brott, för vilket lagföring ket lagföring ägt rum i främmande ägt rum i främmande stat, vilken ej stat, gäller i fråga om sådan verk-
tillträtt brottmålsdomskonvention- ställighet vad som är föreskrivet om 6 Riksdagen 1983184. I saml. Nr 197
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
en, gäller i fråga om sådan verkstäl- verkställighet av påföljd som lighet vad som är föreskrivet om ådömts genom svensk domstols
verkställighet av påföljd som lagakraftägande dom, om ej annat ådömts genom svensk domstols följer av vad nedan sägs.
lagakraftägande dom, om ej annat följer av vad nedan sägs.
Skall enligt förordnandet verk- Skall verkställigheten ske i Sveri-
ställighet ske i Sverige utan att ny ge utan att ny påföljd bestämts här i
påföljd bestämts här i landet av landet av domstol eller annan myn-
domstol eller annan myndighet en- dighet enligt svensk lag, får verk-
ligt svensk lag, får verkställighet ställighet äga rum utan hinder av att
äga rum utan hinder av att påfölj- påföljden är strängare än som enligt
den är strängare än som enligt svensk lag kunnat följa på brotten.
svensk lag kunnat följa på brottet Ådömda böter får verkställas, även
eller brotten. Ådömda böter får om bötesbeloppet överstiger det verkställas, även om bötesbeloppet högsta bötesbelopp som kunnat
överstiger det högsta bötesbelopp ådömas enligt svensk lag. Innebär
som kunnat ådömas enligt svensk den ådömda påföljden frihetsberölag. Innebär den ådömda påföljden vande, gäller bestämmelserna i
frihetsberövande, gäller bestäm- svensk lag om verkställighet av påmelserna i svensk lag om verkstäl- följd av närmast motsvarande art. lighet av påföljd av närmast mot-
svarande art. Verkställighet i fall som avses i Verkställighet i fall som avses i denna paragraf får icke i något fall denna pragraf får icke i något fall ske på sådant sätt att påföljden blir ske på sådant sätt att påföljden blir att anse som strängare än den på- att anse som strängare än den påföljd som ådömts i den främmande följd som ådömts i den främmande
staten. Vid verkställighet enligt staten. Vid verkställighet enligt
andra stycket skall, i den mån det andra stycket skall, i den mån det
kan ske. den dömde räknas till godo kan ske och är medgivet enligt den
vad han kan ha utstått av påföljden överenskommelse med främmande
i den främmande staten samt tid stat som är i fråga, den dömde räkvarunder han med anledning av nas till godo vad han kan ha utstått
brott som avses med påföljden varit av påföljden i den främmande staanhållen eller häktad i den främ- ten samt tid varunder han med an-
mande staten eller här i landet. ledning av brott som avses med på-
följden varit anhållen eller häktad i
den främmande staten eller här i
landet.
Om verkställighet här i landet enligt den i Strasbourg den 21 mars
1983 undertecknade konventionen
om överförande av dömda personer
(överförandekonventionen) — finns
härutöver bestämmelser i 25 a och
25 b §§.
[NA An $
Verkställighet av frihetsberö-
vande påföljd som på grund av
Nuvarande lydelse Föreslagen Iydelse
brottslig gärning har ådömts eller
beslutats av domstol i en stat som har tillträtt överförandekonven-
tionen får med tillämpning av
nämnda konvention ske i Sverige
om
1. den dömde är svensk medbor-
gure eller har hemvist här,
2. den dömde har samtyckt till att verkställighet sker i Sverige,
3. den gärning som påföljden avser motsvarar brott enligt svensk lag, och
4, den tid för frihetsberövande som återstod när framställning om verkställighet kom in uppgick till minst sex månader eller särskilda skäl talar för att verkställigheten ändå förs över till Sverige.
Framställning om verkställighet i Sverige görs av behörig myndighet i den främmande staten hos utrikesdepartementet och prövas av regeringen. Regeringen kan också själv göra framställning hos främmande stat om att verkställigheten
skall ske i Sverige.
2Sb $ Bifalls en framställning som
avses i 25 a §, kan regeringen efter omständigheterna:
1. Överlämna åt riksåklagaren att göra ansökan hos rätten om att ny påföljd skall bestämmas för gärningen. För sådant fall gäller 9 8, 108 andra stycket, Il-13 och
15 §§ samt 17 § andra stycket förs-
ta meningen i tillämpliga delar. Påföljden får dock inte bestämmas till
enbart böter. 2. Förordna att verkställighet el-
ler fortsatt verkställighet skall ske i Sverige av den påföljd som har bestämts i den främmande staten enligt de närmare föreskrifter som regeringen meddelar.
I fall som avses i denna paragraf
tillämpas 24§ första och andra styckena på motsvarande sätt.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
26 § Fråga om verkställighet i främ- Fråga om verkställighet i främmande stat av här i landet ådömd mande stat av här i landet ådömd eller ålagd påföljd i fall som omfat- eller ålagd påföljd i fall som omfattas av förordnande enligt I $ upp- tas av förordnande enligt 1§ upptages av kriminalvårdsstyrelsen el- tages av kriminalvårdsstyrelsen eller, i fråga om verkställighet av ler, i fråga om verkställighet av böter eller förverkande, annan böter eller förverkande. annan
myndighet som Konungen bestäm- myndighet som regeringen bestämmer. Framställning om verkstäl- mer. Framställning om verkställighet får ej göras, om med motsva- lighet får ej göras, om med motsvarande tillämpning av 5 § andra - rande tillämpning av 5§ andra
stycket 1—8 hinder mot verkstäl- stycket 1-8 eller 25 a § första lighet i den främmande staten kan stycket hinder mot verkställighet i antagas föreligga. den främmande staten kan antagas
föreligga.
Framställning om verkställighet Framställning om verkställighet av frihetsberövande påföljd får ej av frihetsberövande påföljd får ej i
göras, om den dömde är svensk något fall göras, om den dömde är :nedborgare och själv motsätter sig svensk medborgare och själv mot-
åtgärden. Uppkommer fråga om sätter sig åtgärden. Uppkommer verkställighet av frihetsberövande fråga om verkställighet av frihetspåföljd som ådömts eller ålagts an- berövande påföljd som ådömts eller nan än svensk medborgare, skall ålagts annan än svensk medborga-
den centrala utlänningsmyndighe- re, skall invaändrarverket höras, om
ten höras, om icke den dömde sam- icke den dömde samtycker till åt-
tycker till åtgärden. Avstyrker ut- gärden. Avstyrker invandrarverket länningsmyndigheten att framställ- att framställning göres underställes ning göres, underställes ärendet ärendet regeringen för avgörande. Konungen för avgörande.
Har Konungen enligt 3 § förord- Har regeringen enligt 3 § förord-
nat, att verkställighet av påföljd i nat att verkställighet av påföljd i visst fall får anförtros myndighet i visst fall får anförtros myndighet i
främmande stat, ombesörjer krimi-. främmande stat, ombesörjer kriminalvårdsstyrelsen att framställning nalvårdsstyrelsen att framställning
om verkställighet göres i den främ- om verkstäliighet göres i den främ-
mande staten. mande staten, '
27 §!
Görs med åberopande av över-
förandekonventionen framställning
av myndighet i främmande stat om
att verkställighet av svensk dom skall anordnas i den staten, prövas
framställningen av — kriminal-
vårdsstyrelsen med motsvarande
tillämpning av -25a§ första
stycket.
! Förutvarande 27 8 upphävd genom 1973: 136.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
33 §
Är i fall då framställning om Är i fall då framställning om
verkställighet av frihetsberövande verkställighet av frihetsberövande påföljd har gjorts enligt 26 § den påföljd har gjorts enligt 26 § eller dömde berövad friheten här i landet 27 § den dömde berövad friheten eller uppehåller han sig eljest här, här i landet eller uppehåller han sig skall han överföras till den främ- eljest här, skall han överföras till mande statens område så snart den den främmande statens område så staten meddelat att framställningen snart framställningen bifallits samt, bifallits samt, när framställning ' när framställning gjorts enligt 26 & gjorts enligt 26 § tredje stycket, ut- tredje stycket, den främmande stafäst sig att, i den mån icke medgi- ten har utfäst sig att, i den mån icke vande som avses i 34 § har lämnats, medgivande som avses 1 34 § har iakttaga vad som enligt 23 § gäller lämnats, iakttaga vad som enligt här i landet för det fall att någon 23 § gäller här i landet för det fall som är berövad friheten i ffrämman- att någon som är berövad friheten i de stat överföres till Sverige för främmande stat överföres till Sveriverkställighet av påföljd som ge för verkställighet av påföljd som ådömts honom i den staten. ådömts honom i den staten.
Första stycket gäller ej, om den främmande staten meddelar att den avstår från att verkställa påföljden.
Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.
7 Riksdagen 1983/84. I saml. Nr 197
Underbilaga 3
Utkast till Förordning om ändring i förordningen (1977: 178) med vissa bestämmelser om internationellt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom
Härigenom föreskrivs i fråga om förordningen (1977:178) med vissa bestämmelser om internationellt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom
dels att nuvarande 13 och 14 §§ skall betecknas 20 och 21'$$, dels att rubriken närmast före 13 § skall sättas närmast före nya 20 §, dels att I $ skall ha nedan angivna lydelse,
dels att närmast före rubriken "Inledande bestämmelser” skall införas en ny rubrik av nedan angivna lydelse,
dels att i förordningen skall införas sju nya paragrafer, 13—19 §§ samt närmast före 13. 15 och 17 §§ nya rubriker av nedan angivna lydelse.
Verkställighet enligt den europeiska konventionen den 23 maj 1970 om brottmålsdoms internationella rättsverkningar (brottmålsdomskonventionen)
Inledande bestämmelser 1 §! Påföljd som avses i 1 § första stycket lagen (1972: 260) om internationellt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom får verkställas i Sverige enligt nämda lag om påföljden har ådömts eller beslutats i följande stater som har tillträtt brottmålsdomskonventionen: Cypern, Danmark,
Norge, Turkiet eller Österrike.
Verkställighet av påföljd som avses i I $ andra stycket lagen om internationellt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom får anförtros åt myndighet i Cypern, Danmark, Norge, Turkiet eller Österrike under de förutsättningar som anges i samma lag.
Verkställighet enligt konventionen den 21 mars 1983 om överförande av dömda personer (överförandekonventionen)
Inledande bestämmelser 13 § Frihetsberövande påföljd får verkställas i Sverige enligt lagen (1972: 260) om internationellt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom, om påföljden har ådömts eller beslutats i följande stater som har tillträtt överförandekonventionen:
Verkställighet av fängelsestraff som har ådömts här i låndet får anförtros myndighet — — - under de förutsättningar som anges i lagen om internationellt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom.
14.8 Den dömde skall skriftligen underrättas angående beslut om över- . förande av verkställighet enligt överförandekonventionen.
! Senaste lydelse 1980: 979.
15 §& Framställning från främmande stat om verkställighet i Sverige enligt 13 § första stycket skall göras skriftligen och vara åtföljd av de handlingar som anges i 4 § och övriga handlingar av betydelse för frågans bedömning.
Vid framställningen skall vara fogat bevis om att den dömde eller laglig ställföreträdare för honom har samtyckt till att verkställigheten överförs
till Sverige.
16 § Framställning från Sverige hos främmande stat om verkställighet här i landet enligt överförandekonventionen görs av utrikesdepartementet hos behörig myndighet i den främmande staten.
Verkställighet utomlands
17 & Om verkställigheten av ett här i landet ådömt fängelsestraff kan anförtros åt myndighet i annan stat enligt 13 § andra stycket, skall den
dömde genom kriminalvårdsstyrelsens försorg upplysas om detta och om
innebörden av att verkställigheten överförs. Begär den dömde i ett sådant
fall själv att verkställigheten överförs, skall kriminalvårdsstyrelsen underrätta behörig myndighet i den främmande staten om detta. Därvid skall anges den dömdes födelsetid, födelseort och hemvist, brottens beskaffenhet samt påföljdens art och längd.
18 8 Förklaring rörande samtycke som avses i 25 a § första stycket 4 lagen (1972:260) om internationellt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom avges inför styresman vid kriminalvårdsanstalt eller föreståndare för allmänt häkte eller inför polismyndighet. Den som mottar
förklaringen skall förvissa sig om att den dömde avgett förklaringen med full vetskap om dess innebörd. Anteckning om förklaring skall göras i protokoll eller dokumenteras på annat lämpligt sätt.
19 & Framställning som avses i 27 § lagen (1972: 260) om internationellt
samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom inges till utrikesdepartementet, som vidarebefordrar den till kriminalvårdsstyrelsen.
Denna förordning träder i kraft den
Bilaga 2
Sammanställning av remissyttrandena över departementspromemorian (dnr 2574-83) om internationellt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom
1 Remissinstanser
Efter remiss har yttranden över promemorian avgetts av Svea hovrätt,
Stockholms tingsrätt, kammarrätten i Jönköping, domstolsverket, riksåklagaren, rikspolisstyrelsen, kriminalvårdsstyrelsen, statens invandrarverk, Sveriges advokatsamfund och Sveriges domareförbund.
2¶Remissyttrandena
2.1 Allmänt
Enligt Svea hovrätt kan verkställighet i ett främmande land i realiteten
innebära särskilt stora påfrestningar för utlänningen, inte minst om utvisning skall följa på det avtjänade straffet. För dem som är ansvariga för verkställigheten kan den intagnes främlingskap orsaka särskilda problem
och kostnader. Det är därför enligt hovrätten betydelsefullt med åtgärder
som underlättar överföring av straffverkställighet till den dömdes hem-
land, i synnerhet när det gäller långvariga frihetsberövanden.
2.2¶Sveriges tillträde till överförandekonventionen
Enligt Svea hovrätt kan man som berörts i promemorian mot ett svenskt
tillträde till överförandekonventionen åberopa olägenheterna av att två
konventioner jämsides skall reglera i stort sett samma slags frågor men på
skilda sätt. Med hänsyn bl. a. till att det är viktigt att ett ökat internationellt
samarbete kommer till stånd när det gäller överföring av straffverkställighet, tillstyrker hovrätten att Sverige tillträder överförandekonven-
tionen. Tillträdet bör emellertid enligt hovrätten kunna anstå till dess det
står klart att konventionen kommer att tillträdas av ett beaktansvärt antal av de stater som inte har tillträtt brottmålsdomskonventionen.
Stockholms tingsrätt delar den i promemorian framförda uppfattningen att Sverige inte bör ställa sig utanför det avsedda samarbetet. Det framstår
för tingsrätten som angeläget att möjligheterna till bemästrande av de problem som brottslighetens internationalisering medför, förbättras genom
tillskapande av bestämmelser om överförande av verkställighet som kan
förväntas komma till ökad tillämpning.
Kammarrätten i Jönköping och domstolsverket tillstyrker att Sverige tillträder överförandekonventionen med de förklaringar som förordas i
promemorian.
Också rikspolisstyrelsen tillstyrker att Sverige tillträder konventionen.
Styrelsen framhåller emellertid att ett förenklat förfarande inte får leda till att straff, utdömda i utlandet i realiteten lindras genom verkställighet i Sverige. En sådan praxis skulle enligt styrelsen i förhållande till många länder försvåra ett effektivt samarbete bland annat på narkotikabekämpningens område.
Kriminalvårdsstyrelsen som också tillstyrker att Sverige tillträder kon-
ventionen delar uppfattningen att brottmålskonventionen inte motsvarat de förväntningar som funnits beträffande ökade möjligheter för överflytt-
ning av verkställighet. Enligt styrelsen är det svårt att bedöma huruvida överförandekonventionen kommer att medföra någon förbättring av den nuvarande situationen, men styrelsen för sin del anser att den sannolikt kommer att medföra en förbättring i de fall en överflyttning av straffverk-
ställighet för svenska medborgare som är intagna i utomnordiska fängelser aktualiseras. Konventionen kommer därvid troligen att innebära en avse-
värd förenkling av förfarandet.
Inte heller Sveriges domareförbund och statens invandrurverk har något
att erinra mot att Sveriges tillträder konventionen.
2.3 Lagstiftning
Svea hovrätt tillstyrker att konventionstexten omarbetas till lag med
transformationsmetoden och att de bestämmelser som behövs arbetas in i IVL. Hovrätten anser att det i promemorian föreslagna nya fjärde stycket
till 25 & IVL bör placeras under IVL:s inledande bestämmelser, eventuellt
i 2§, med någon justering. Definitionen i 4 % av begreppet, europeisk
brottmålsdom torde enligt hovrätten kunna förenklas på så vis att man i
nämnda paragraf direkt knyter an till brottmålsdomskonventionen. Vidare kan rubriken till 5—24 §§ ges lydelsen ”Verkställighet i Sverige enligt
brottmålsdomskonventionen”” och rubriken till 25, 25 a och 25b §§ lydel-
sen ”Verkställighet i Sverige av utländsk brottmålsdom i annat fall”.
Stockholms tingsrätt delar uppfattningen att en omfattande överarbetning av internationella verkställighetslagen kan anstå till dess praktisk erfarenhet föreligger.
Den ökning av antalet fall av överförande av verkställighet som den nya konventionen förhoppningsvis kan leda till torde enligt tingsrätten inte behöva föranleda någon oro vad gäller tingsrättens arbetsbelastning även
om den samlade effekten av dylika forumregler kan förtjäna att hållas i
minnet.
Kammarrätten i Jönköping tillstyrker de föreslagna lagändringarna.
Också enligt domstolsverket kan förslagen till ändring av IVL läggas till grund för lagstiftning.
Enligt domstolsverkets mening bör man dock överväga om inte de grunder som bör föranleda att verkställighet enligt överförandekonven-
tionen vägras, bör preciseras och komma till uttryck i lagtexten.
Riksåklagaren ställer sig bakom uppfattningen, att en mera grundlig revision av internationella verkställighetslagen bör anstå till dess man får större erfarenhet beträffande tillämpningen av brottmålsdoms- och överförandekonventionerna. Mot denna bakgrund synes enligt riksåklagaren den sistnämnda konventionen nu kunna arbetas in i lagen på det sätt som föreslås i promemorian.
Enligt kriminalvårdsstyrelsen bör ställföreträdare vid ordinarie befattningshavares förfall äga befogenhet att uppta förklaring angående samtycke till överförande av straffverkställighet.
Statens invandrarverk erinrar om att Sverige i andra sammanhang har gett begreppet ”national” en förhållandevis vidsträckt tolkning. I anslutning till förslaget att Sverige bör avge en förklaring som innebär att med ”national” i konventionens mening även skall avses i verkställighetslandet domicilierade utlänningar vill verket erinra om att en kontroll av den dömdes status i Sverige bör företas innan något beslut fattas om överförande av verkställighet. Detta är dock endast nödvändigt i fråga om personer som inte är medborgare i något av de nordiska länderna.
En förutsättning för att verkställighet skall överföras bör enligt verkets mening vara att den dömde, om han är medborgare i ett utomnordiskt land, innehar uppehålls- och arbetstillstånd för bosättning (alternativt permanent uppehållstillstånd), eller att hans tillstånd, om det har löpt ut, kan förnyas.
Enligt domstolsverkets mening bör man dock överväga om inte de grunder som bör föranleda att verkställighet enligt överförandekonventionen vägras, bör preciseras och komma till uttryck i lagtexten.
Riksåklagaren ställer sig bakom uppfattningen, att en mera grundlig revision av internationella verkställighetslagen bör anstå till dess man får större erfarenhet beträffande tillämpningen av brottmålsdoms- och överförandekonventionerna. Mot denna bakgrund synes enligt riksåklagaren den sistnämnda konventionen nu kunna arbetas in i lagen på det sätt som föreslås i promemorian.
Enligt kriminalvårdsstyrelsen bör ställföreträdare vid ordinarie befattningshavares förfall äga befogenhet att uppta förklaring angående samtycke till överförande av straffverkställighet.
Statens invandrarverk erinrar om att Sverige i andra sammanhang har .gett begreppet ”national” en förhållandevis vidsträckt tolkning. I anslutning till föreslaget att Sverige bör avge en förklaring som innebär att med ”national” i konventionens mening även skall avses i verkställighetslandet domicilierade utlänningar vill verket erinra om att en kontroll av den dömdes status i Sverige bör företas innan något beslut fattas om överförande av verkställighet. Detta är dock endast nödvändigt i fråga om personer som inte är medborgare i något av de nordiska länderna.
En förutsättning för att verkställighet skall överföras bör enligt verkets mening vara att den dömde, om han är medborgare i ett utomnordiskt land,
innehar uppehålls- och arbetstillstånd för bosättning (alternativt permanent uppehållstillstånd), eller att hans tillstånd, om det har löpt ut, kan förnyas.
Den kontroll som erfodras bör ske genom att kontakter tas med verket.
Det kan enligt invandrarverket inte uteslutas att den dömde på grund av
den politiska situationen i ett land som tillträtt konventionen kan ha skäl som avses i 3, 5 eller 6 § utlänningslagen (1982: 1111) mot att överföras till detta land från Sverige. Mot bakgrund härav understryker verket betydelsen av att den dömde — innan det beslutas om överförande av verkställigheten — har klart för sig vad hans samtycke till överförandet innebär. Det kan heller inte uteslutas att den dömde i vissa situationer måste informeras om läget i det land varom är ifråga för att han skall få full insikt i vad ett samtycke innebär.
2.4¶Övrigt
Sveriges Advokatsamfund tillstyrker de förslag som har lagts fram i promemorian.
Bilaga 3
Det remitterade förslaget
Förslag till
Lag om ändring i lagen (1972: 260) om internationellt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1972: 260) om internationellt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom
dels att i 1, 3, 8, 34, 36, 37 och 41 §§ ordet ”Konungen” skall bytas ut mot ”regeringen”',
dels att i lagen skall införas tre nya paragrafer, 25 a, 25b och 27 §§, av
" nedan angivna lydelse,
dels att 2,4, 6, 25, 26 och 33 §§ skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse . Föreslagen lydelse
$
Avser förordnande enligt 18 Avser förordnande enligt 1§ verkställighet av dom eller annat verkställighet av dom eller annat avgörande meddelat i främmande avgörande enligt den i Haag den 28 stat som tillträtt den i Haag den 28 maj 1970 undertecknade europeiska
maj 1970 undertecknade europeiska konventionen om brottmålsdoms konventionen om brottmålsdoms internationella rättsverkningar
internationella rättsverkningar (brottmålsdomskonventionen) elier (brottmålsdomskonventionen) eller avser förodnandet verkställighet avser förordnandet verkställighet i enligt den konventionen i främmansådan stat av påföljd eller förver- de stat av påföljd eller förverkande
kande som ådömts, ålagts eller be- som ådömts, ålagts eller beslutats
slutats av svensk domstol eller an- av svensk domstol eller annan nan svensk myndighet, gäller 4— svensk myndighet, gäller 4—41 88, i 41 §§, i den mån ej annat anges i den mån ej annat anges i förordnanförordnandet. det.
Gäller förordnandet annan främ- Har förordnandet föranletts av mande stat än som sägs i första den i Strasbourg den 21 mars 1983
stycket, meddelar Konungen be- undertecknade konventionen om stämmelser om prövning av fråga överförande av dömda personer " om verkställighet i Sverige av på- (överförandekonventionen) eller elföljd eller förverkande som ådömts, jest av annan överenskommelse
ålagts eller beslutats i den främ- med främmande stat än brottmåls-
mande staten eller fråga om verk- domskonventionen, meddelar rege-
ställighet i den främmande staten ringen bestämmelser om prövning av påföljd eller förverkande som av fråga om verkställighet i Sverige
ådömts, ålagts eller beslutats i Sve- av påföljd eller förverkande som rige. Bestämmelserna i 25—34 §§ ådömts, ålagts eller beslutats i den gäller dock i tillämpliga delar. främmande staten eller fråga om
verkställighet i den främmande sta-
ten av påföljd eller förverkande
som ådömts, ålagts eller beslutats i
Sverige. Bestämmelserna i 25—-
34 §§ gäller dock i tillämpliga delar.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
4§ Med europeisk brottmålsdom förstås i denna lag dom eller annat avgö-
rande varigenom domstol eller annan myndighet i stat som tillträtt brott-
målsdomskonventionen har ådömt eller ålagt någon påföljd för brott eller förklarat egendom förverkad.
Bestämmelserna i denna lag om
europeisk — brottmålsdom. gäller
dock inte i fråga om ett avgörande
beträffande vilket frågan om verk-
ställighet här i landet skall prövas
enligt annan överenskommelse
med främmande stat än brottmåls-
domskonventionen.
Med utevarodom förstås i denna lag sådant i första stycket angivet
avgörande som meddelats här i landet eller i främmande stat av domstol eller annan myndighet utan att den dömde eller den mot vilken beslut om
förverkande riktats har varit personligen närvarande vid förhandling i saken inför domstol.
Vad nedan i denna lag sägs om påföljd gäller även förverkande, om ej
annat särskilt föreskrives.
6 §
Framställning om verkställighet av europeisk brottmålsdom kan avslås
I. om gärning som påföljden avser utgör politiskt eller militärt brott,
2. om det finnes grundad anledning antaga att domen föranletts eller den
däri bestämda påföljden skärpts av hänsyn till ras, religion, nationalitet eller politisk åsikt, 3. om gärning som påföljden avser omfattas av här i landet pågående förundersökning, väckt åtal, utfärdat strafföreläggande eller föreläggande av ordningsbot, eller om beslut har meddelats att åtal för gärningen ej skall
väckas eller fullföljas,
4. om gärning som påföljden avser icke har begåtts i den stat där påföljden bestämts,
5. om påföljden ej kan verkställas här i landet,
6. om det kan antagas att påföljden kan verkställas i den främmande staten,
7. om den dömde vid tiden för brottet ej fyllt femton år.
8. om en tillämpning av 35 kap. 8. om en tillämpning av 35 kap.
7—10 §§ eller 36 kap. 10 § brotts- — 7—9 88 eller 36 kap. 10 § brottsbalbalken skulle innebära att påföljden — ken skulle innebära att påföljden bortfallit. bortfallit.
Har i den främmande staten vidtagits åtgärd som enligt lagen i den staten
medför att tiden för bortfallande av påföljd uppskjutes, skall åtgärden ha
samma verkan här i landet vid tillämpning av första stycket 8.
25 8 Skall enligt förordnande som Skall i annat fall än då 5—24 §§
avses i 2§ andra stycket eller 3§ = är tillämpliga verkställighet ske här verkställighet ske här i landet av i landet av påföljd för brott för vil-
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
påföljd för brott, för vilket lagföring ket lagföring ägt rum i främmande ägt rum i främmande stat, vilken stat, gäller i fråga om sådan verkej tillträtt brottmålsdomskonven- ställighet vad som är föreskrivet om tionen, gäller i fråga om sådan verk- verkställighet av påföljd som ställighet vad som är föreskrivet om ådömts genom svensk domstols laverkställighet av påföljd som gakraftägande dom, om ej annat ådömts genom svensk domstols la- följer av vad nedan sägs. gakraftägande dom, om ej annat följer av vad nedan sägs.
Skall enligt förordnandet verk- Skall verkställigheten ske i Sveriställighet ske i Sverige utan att ny ge utan att ny påföljd bestämts här i
påföljd bestämts här i landet av landet av domstol eller annan myn-
domstol eller annan myndighet en- dighet enligt svensk lag, får verkligt svensk lag, får verkställighet ställighet äga rum utan hinder av att äga rum utan hinder av att påfölj- påföljden är strängare än som enligt den är strängare än som enligt svensk lag kunnat följa på brotten. svensk lag kunnat följa på brottet Ådörnda böter får verkställas, även eller brotten. Ådömda böter får om bötesbeloppet överstiger det verkställas, även om bötesbeloppet högsta bötesbelopp som kunnat överstiger det högsta bötesbelopp "ådömas enligt svensk lag. Innebär som kunnat ådömas enligt svensk den ådömda påföljden frihetsberö- lag. Innebär den ådömda påföljden vande, gäller bestämmelserna i frihetsberövande, gäller bestäm- svensk lag om verkställighet av påmelserna i svensk lag om verkstäl- följd av närmast motsvarande art. lighet av påföljd av närmast motsvarande art.
Verkställighet i fall som avses i Verkställighet i fall som avses i denna paragraf får icke i något fall denna paragraf får icke i något fall ske på sådant sätt att påföljden blir ske på sådant sätt att påföljden blir att anse som strängare än den på- att anse som strängare än den påföljd som ådömts i den främmande följd som ådömts i den främmande staten. Vid verkställighet enligt staten. Vid verkställighet enligt andra stycket skall, i den mån det andra stycket skall, i den mån det kan ske, den dömde räknas till godo kan ske och är medgivet enligt den vad han kan ha utstått av påföljden överenskommelse med främmande i den främmande staten samt tid stat som är i fråga, den dömde räkvarunder han med anledning av nas till godo vad han kan ha utstått brott som avses med påföljden varit av påföljden i den främmande staanhållen eller häktad i den främ-. ten samt tid varunder han med anmande staten eller här i landet. ledning av brott som avses med på-
följden varit anhållen eller häktad i
den främmande staten eller här i
landet.
25a§8
Verkställighet av frihetsberö-
vande påföljd som på grund av
brottslig gärning har ådömts eller
beslutats av domstol i en stat som
har tillträtt överförandekonven-
tionen får med tillämpning av
nämnda konvention ske i Sverige
om
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1. den dömde är svensk medborgare eller har hemvist här,
2. den dömde har samtyckt till att verkställighet sker i Sverige,
3. den gärning som påföljden avser motsvarar brott enligt svensk lag, och
4. den tid för frihetsberövande som återstod när framställning om verkställighet kom in uppgick till minst sex månader eller särskilda skäl talar för att verkställigheten ändå förs över till Sverige.
Framställning om verkställighet i Sverige görs av behörig myndighet i den främmande staten hos utrikesdepartementet och prövas av regeringen. Regeringen kan också själv göra framställning hos främmande stat om att verkställigheten skall ske i Sverige.
25b§
Bifalls en framställning som avses i 25a §, kan regeringen efter omständigheterna:
I. Överlämna åt riksåklagaren att göra ansökan hos rätten om att ny påföljd skall bestämmas för gärningen. För sådant fall gäller 9 §, 10§ andra stycket, IH-13 och 15 §§ samt 17 § andra stycket förstu meningen i tillämpliga delar. Påföljden får dock inte bestämmas till enbart böter.
2. Förordna att verkställighet eller fortsatt verkställighet skall ske i Sverige av den påföljd som har bestämts i den främmande staten enligt de närmare föreskrifter som regeringen meddelar.
I fall som avses i denna paragraf tillämpas 24§ första och andra styckena på motsvarande sätt.
Oj 2 6 § Fråga om verkställighet i främ- Fråga om verkställighet i främmande stat av här i landet ådömd mande stat av här i landet ådömd eller ålagd påföljd i fall som omfat- eller ålagd påföljd i fall som omfattas av förordnande enligt 18 upp- tas av förordnande enligt I $ upptages av kriminalvårdsstyrelsen cl- tages av kriminalvårdsstyrelsen cl-
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
ler, i fråga om verkställighet av ler, i fråga om verkställighet av böter eller förverkande, annan böter eller förverkande, annan myndighet som Konungen bestäm- myndighet som regeringen bestämmer. Framställning om verkstäl- mer. Framställning om verkställighet får ej göras, om med motsva- lighet får ej göras, om med motsvarande tillämpning av 5§ andra rande tillämpning av 5§ andra stycket 1—8 hinder mot verkstäl- stycket 1—8 eller 25a§ första lighet i den fträmmande staten kan stycket hinder mot verkställighet i antagas föreligga. den främmande staten kan antagas
föreligga.
Framställning om verkställighet Framställning om verkställighet av frihetsberövande påföljd får ej av frihetsberövande påföljd får ej i göras, om den dömde är svensk något fall göras, om den dömde är medborgare och själv motsätter sig svensk medborgare och själv motåtgärden. Uppkommer fråga om sätter sig åtgärden. Uppkommer verkställighet av frihetsberövande fråga om verkställighet av frihetspåföljd som ådömts eller ålagts an- berövande påföljd som ådömts eller nan än svensk medborgare, skall ålagts annan än svensk medborgaden centrala utlänningsmyndighe- re, skall statens invandrarverk höten höras, om icke den dömde sam- ras, om icke den dömde samtycker tycker till åtgärden. Avstyrker ut- till åtgärden. Avstyrker invandrarlänningsmyndigheten att framställ- verket att framställning göres unning göres, underställes ärendet derställes ärendet regeringen för Konungen för avgörande. avgörande.
Har Konungen enligt 3 § förord- Har regeringen enligt 3 § förordnät, att verkställighet av påföljd i nat att verkställighet av påföljd i visst fall får anförtros myndighet i visst fall får anförtros myndighet i främmande stat, ombesörjer krimi- främmande stat, ombesörjer kriminalvårdsstyrelsen att framställning nalvårdsstyrelsen att framställning om verkställighet göres i den främ- om verkställighet göres i den främmande staten. mande staten.
27 8!
Görs med åberopande av över-
förandekonventionen framställning
av myndighet i främmande stat om
att verkställighet av svensk dom
skall anordnas i den staten, prövas
framställningen av kriminalvårds-
styrelsen med motsvarande
tillämpning av 25 a § första stycket.
33 §
Är i fall då framställning om Är i fall då framställning om verkställighet av frihetsberövande verkställighet av frihetsberövande påföljd har gjorts enligt 26 § den påföljd har gjorts enligt 26 eller 27 § dömde berövad friheten här i landet den dömde berövad friheten här i eller uppehåller han sig eljest här. landet eller uppehåller han sig eljest skall han överföras till den främ- här, skall han överföras till den
! Förutvarande 27 § upphävd genom 1973: 136.
Prop. 1983/84: 197 |! 97
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
mande statens område så snart den främmande statens område så snart staten meddelat att framställningen framställningen bifallits samt, när bifallits samt, när framställning framställning gjorts enligt 26 § tredgjorts enligt 26 § tredje stycket, ut- je stycket, den främmande staten fäst sig att, i den mån icke medgi- har utfäst sig att, i den mån icke vande som avses i 34 § har lämnats, medgivande som avses i 34 § har iakttaga vad som enligt 23 § gäller lämnats, iakttaga vad som enligt här i landet för det fall att någon 23 § gäller här i landet för det fall som är berövad friheten i fträmman- att någon som är berövad friheten i de stat överföres till Sverige för främmande stat överföres till Sveriverkställighet av påföljd som ge för verkställighet av påföljd som ådömts honom i den staten. ådömts honom i den staten.
Första stycket gäller ej, om den främmande staten meddelar att den avstår från att verkställa påföljden.
Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.
4.3.4¶Verkställighetsföreskrifter —..sosssssssssssssses sn sa
4.4 Specialmotivering till förslaget till ändring i lagen (1972: 260) om internationellt samarbete rörande. verkställighet av brottmMålsdOM oosooseserererereerererer ere rer rer ses ss ee ss nea
Underbilaga I Konventionen om överförande av dömda personer i
engelsk och fransk orginaltext jämte översättning till
SVENSKA sooooeeeeerererrrererers sees sr sr reses tt 61 Underbilaga 2 Förslag till lag om ändring i lagen (1972:260) om
internationellt samarbete rörande verkställighet av
brottmålsdOm ..sssoososeesesrereerssss esse resta 80
Underbilaga 3 Utkast till Förordning om ändring i förordningen
(1977:178) med vissa bestämmelser om internatio-
nellt samarbete rörande verkställighet av brottmåls-
[8 195 86 Bilaga 2 Sammanställning av remissyttrandena av departe-
mentspromemorian (dnr 2574-83) om internationellt
samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom
Bilaga 3 Det remitterande förslaget ...ssossssssssssss rese ss
Norstedts Tryckeri, Stockholm 1984