med förslag om utländska banketableringar i Sverige
Regeringens proposition
1984/85: 191
med förslag om utländska banketableringar i Sverige;
beslutad den 28 mars 1985.
Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som tagits upp i bifo-
gade utdrag av regeringsprotokoll ovannämnda dag.
På regeringens vägnar
OLOF PALME
KJELL-OLOF FELDT
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås att utländska banker skall tillåtas etablera sig
här i landet. Etableringen skall enligt förslaget ske i bankaktiebolagsform. Däremot tillåts inte utländska banker att inrätta filialer här. Den utlandsägda banken skall bildas med stöd av bankrörelselagen. Banken blir alltså en självständig svensk juridisk person som i princip skall vara underkastad
samma författningsmässiga reglering som de svenskägda bankerna.
De svenska och utländska bankerna skall så långt möjligt behandlas lika. Detta innebär bl. a. att en utlandsägd bank måste vara beredd att ta emot inlåning från allmänheten och driva en förhållandevis bred verksamhet. En utlandsägd bank skall kunna erhålla valutahandelstillstånd och tillstånd att driva fondkommissionsrörelse i samma omfattning som en svensk bank.
Avdelningskontor skall kunna inrättas utan särskilt tillstånd enligt de regler som nu gäller för svenska banker. För svenska banker gäller vidare i
princip ett förbud mot förvärv av aktier. I vissa fall kan dock regeringen
medge undantag från förbudet. Även i detta avseende föreslås att svenska och utländska banker skall behandlas lika.
En utlandsägd banks aktiekapital bör inte vara mindre än 25 milj. kr.
Någon maximigräns för kapitalets storlek anges däremot inte. Endast de banker kan påräkna etableringstillstånd som är välrenomme-
rade och har en god ställning i hemlandet. Moderbanken bör vara välkon-
soliderad och stå under effektiv tillsyn. Det förhållandet att en utländsk bank redan har viss kontakt med Sverige och svenska företag bör också kunna beaktas vid tillståndsprövningen.
I Riksdagen 1984/85. 1 saml. Nr 191
Förslaget innehäller vidare bestämmelser som möjliggör för ett utlands-
ägt bankaktiebolag att ha utländska medborgare i styrelsen. Det föreslås
alt högst en tredjedel av styrelsens ledamöter får vara utländska medbor-
gare eller svenska medborgare bosatta utomlands. Regeringen skall kunna ge dispens från denna bestämmelse.
Utländska bunker föreslås även fortsättningsvis Kunna inrätta represen-
tationskontor enligt de regler som gäller för närvarande.
Slutligen föreslås ett tillägg till lagen (1982: 617) om utländska förvärv av svenska företag m. m. som innebär att en utländsk bunk som har aktier i en
bank hår i landet i princip inte skall kunna få tillstånd att förvärva aktier i
svenska aktiebolag.
De föreslagna lagändringarna föreslås träda i kraft den I juli 1985.
Lagförslagen i denna proposition har granskats av lagrådet. Propositionen innehåller därför tre huvuddelar: lagrådsremissen (s. 10), lagrådets
yttrande (s. 116) och föredragande statsrådets ställningstaganden till
lagrådets synpunkter (s. 118). Den som vill ta del av samtliga skäl för lagförslaget måste därför läsa alla tre delarna.
1¶Förslag till Lag om ändring i lagen (1955: 183) om bankrörelse
Härigenom föreskrivs att 4 § I mom., 6 3, 10 § I mom. samt 18, 22, 35, 72, 74, 189 och 190 5§ lagen (1955: 183) om bankrörelse skall ha nedan angivna lydelse,
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
4 §!
I mom. De som vilja stifta bank- I mom. Bankaktiebolag bildas av
aktiebolag skola upprätta bolags- stiftare, som skall vara minst tio till ordning samt därå söka regering- antalet. Stiftarna skall vara här i
ens stadfästelse. riket bosatta svenska medborgare. Stiftarna skola vara myndiga här Den som är omyndig eller i koni riket bosatta svenska medborgare kurstillstånd kan ej vara stiftare.
och till antalet minst tio. Utan hinder av första stycket får
Den som är i konkurstillstånd bankaktiebolag bildas av ett eller kan ej vara stiftare. flera utländska bankföretag som
stiftare.
Stiftarna skall upprätta en bo-
lagsordning som skall underställas
regeringen för stadfästelse. Till an-
sökan om oktroj skall fogas en plan
för den tilltänkta verksamheten.
Regeringen prövar bolagsordningens överensstämmelse med denna lag samt lag och författning i övrigt, så ock om och i vad mån därutöver, med hänsyn till omfattningen och beskaffenheten av bolagets rörelse, särskilda bestämmelser må erfordras.
Finnes den tillämnade rörelsen vara nyttig för det allmänna, stadfäster regeringen bolagsordningen samt beviljar oktroj för en tid av högst tio år
och därutöver intill slutet av då löpande räkenskapsår.
6 &
Bankaktiebolags firma skall innehålla ordet bank.
Ny firma skall tydligt skilja sig från annan, förut i laga ordning regi-
strerad, ännu bestående banks firma, så ock från benämning å utländsk
bankinrättning, som är allmänt känd här i riket. För registrering av bankaktiebolags firma gäller i övrigt vad som föreskrives i firmalagen (1974: 156).
Utan hinder av andra stycket får
firman för ett bankaktiebolag som
har bildats av ett utländskt bank-
företag innehålla det företagets fir-
ma. Motsvarande gäller om bank-
aktiebolaget bildats av flera utländska bankföretag. Sedan bolaget bildats, kan styrelsen antaga bifirma. Vad i andra stycket sägs om firma gäller även bifirma. Ordet bank får ej intagas i bifirma.
! Senaste lydelse 1975: 227. ? Senaste lydelse 1974: 166.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
10 §
I mom. Teckning av aktier skall ske å teckningslistan i huvudskrift eler i avskrift som bestyrkts av notarius publicus eller ländsfiskal eler av stiftarna. Vid teckningslistan skola vara fogade på enahanda sätt styrkta avskrifter av oktrojbeslutet och bolagsordningen.
Innan teckningslistan framlägges Innan teckningslistan framlägges i huvudskrift eller avskrift, skall 1 huvudskrift eller avskrift, skall
teckning av stiftarna hava ägt rum teckning av stiftarna hava ägt rum med angivande av dagen därför. med angivande av dagen därdör.
Om ett bankaktiebolag bildas av ut-
ländskt bankföretag behöver teck-
ningslistan inte läggas fram.
188 Aktier i bankaktiebolag får genom teckning eller överlåtelse förvärvas endast av svenska medborgare, av svenska bolag och föreningar, som inte är kontrollsubjekt enligt lägen (1982: 617) om utländska förvärv av svenska företag m. m., ävensom av andra svenska samfälligheter och stiftelser samt till aktiefonder enligt aktiefondslagen (1974:931). Har aktieförvärv skett annorledes än genom teckning eller överlåtelse, skall vad nyss stadgats icke i något fall medföra hinder för aktieägaren att med stöd av den företrädesrätt till teckning eller erhållande av nya aktier, vilken enligt denna lag eller den vid förvärvet gällande bolagsordningen är förenad med de förvärvade aktierna, bekomma ytterligare aktier.
Första stycket gäller inte aktier i ett bankaktiebolag som är bildat av utländskt bankföretag. Beträffande sådant bolag gäller i stället att ak-
tier i bolaget får förvärvas endast
av utländskt bankföretag som fått
regeringens tillstånd till förvärvet.
Förvärv av aktie, som skett i Förvärv av aktie, som skett i strid med innehållet i första — strid med första eller andra stycket, stycket, är ogillt. är ogillt.
- 22 .$
Ansökan om bankaktiebolagets registrering skall göras av styrelsen senast ett år från det oktroj beviljats. Ansökningen skall beträffande Ansökningen skall beträffande
styrelseledamot och styrelsesup- styrelseledamot och styrelsesup-
pleant innehålla uppgift om full- pleant innehålla uppgift om /full-
ständiga namnet ävensom hemvist, ständigt namn, hemvist och med-
så ock förklaring att dessa personer borgarskap samt förklaring att desäro svenska medborgare och ej äro sa personer inte är omyndiga.
omyndiga.
I ansökningen skall uppgivas, av vilka och huru bolagets firma skall tecknas, där den ej tecknas av styrelsen allenast på grund av denna lag.
3 Senaste lydelse 1982: 624.
Prop. 1984/85: 191 ee 5
Nuvarande Iydelse Föreslagen Iydelse
Skall firman tecknas av annan person än som avses i andra stycket, gäller
vad där är stadgat även i fråga om sådan firmatecknare. Bolagets postadress skall angivas. Vid ansökningen skola fogas: I. de listor, å vilka aktieteckningen ägt rum, jämte avskrift av desamma;
2. avskrift av protokollet vid konstituerande stämman: 3. två avskrifter av oktrojbeslutet och bolagsordningen:
4. avskrift av den t 15 § I mom. omförmälda handlingen rörande tilldelningen av aktier:
5. en av samtliga styrelseledamöter undertecknad handling, innehållande uppgift dels om det tecknade belopp. för vilket tilldelning av aktier ägt rum. samt om det belopp. för vilket aktier må hava förklarats förverkade enligt 28 &, dels angående det belopp. som inbetalts å aktiekapitalet. och, där aktiekapitalet icke blivit till fullo inbetalt, sammanlagda nominella beloppet av de aktier, som till fullo betalts. dels ock om det sätt varpå inbetalningen skett.
Har ej å ansökningen varje styrelseledamot och styrelsesuppleant eller annan, som är bemyndigad att teckna bolagets firma, egenhändigt skrivit sin av vittnen styrkta namnteckning, skall vid ansökningen fogas en sär-
skild bilaga. därå namnteckningen finnes och blivit styrkt av vittnen.
35 8"
Sedan bolagsstämman fattat be- Sedan bolagsstämman fattat be-
slut om aktiekapitalets ökning, sko- slut om aktiekapitalets ökning skall
la teckningslista och kungörelse om teckningslista och kungörelse om beslutet upprättas samt underteck- beslutet upprättas samt undertecknas av samtliga styrelseledamöter. nas av samtliga styrelseledamöter.
Någon kungörelse behövs dock inte
när eft bankaktiebolag som är bil-
dat av utländskt bhankföretag fattat
beslut om ökning av aktiekapitalet.
I såväl teckningslistan som kungörelsen skall upptagas bolagsstämmans beslut om aktiekapitalets ökning ävensom erinran om den i 18 §& stadgade inskränkningen i rätten att förvärva aktier. Har i ökningsbeslutet bestämmelse ej meddelats om tiden för betalning av nya aktier, skall sådan bestämmelse upptagas i teckningslistan och kungörelsen.
Sedan ökningsbeslutet registrerats, skall styrelsen låta införa kungörelsen i Post- och Inrikes Tidningar och den eller de ortstidningar, som styrelsen bestämmer. Det åligger ock styrelsen att ofördröjligen i rekommenderat brev om bolagsstämmans beslut underrätta varje aktieägare, om vars postadress upplysning utan väsentlig omgång eller tidsutdräkt kan inhämtas.
228 Styrelseledamöterna skola vara myndiga, här i riket bosatta svenska medborgare.
Utan hinder av första stycket får
i ett bankaktiebolag som är bildat
Senaste lydelse 1977: 693. " Senaste lydelse 1970: 666.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
av utländskt bankföretag högst en tredjedel av hela antalet styrelseledamöter vara svenska medborgare hosatta utomlands eller utländska medborgare. Styrelseordföranden skall dock vara svensk medborgare och bosatt här i landet. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, — tillsynsmyndigheten — får
medge undantag från vad som före-
skrivs i detta stycke. Av styrelseledamöterna må icke Av styrelseledamöterna får icke
flera än en för varje påbörjat femtal flera än en för varje påbörjat femtal
vara befattningshavare i banken. vara befattningshavare i banken.
Vid beräkningen av det högsta Vid beräkningen skall hänsyn ej ta-
antal styrelseledamöter som enligt gas till offentlig styrelseledamot. andra stycket få vara befattnings-
havare i banken skall hänsyn ej ta-
gas till offentlig styrelseledamot.
74 8»
Styrelsen skall inom sig utse Styrelsen skall inom sig utse . verkställande direktör att under verkställande direktör att under styrelsens inseende leda verksam- styrelsens inseende leda verksam-
heten, däri inbegripet att i den ut- heten, däri inbegripet att i den ut-
sträckning styrelsen bestämmer av- sträckning styrelsen bestämmer av-
göra ärenden av beskaffenhet att el- göra ärenden av beskaffenhet att eljest ankomma på styrelsens egen jest ankomma på styrelsens egen prövning. Där förhållandena så på- prövning. Där förhållandena så på-
kalla, må bland styrelseledamö- kalla, må bland styrelseledamöterna eller styrelsesuppleanterna terna eller styrelsesuppleanterna flera verkställande direktörer utses. flera verkställande direktörer utses. Styrelsen skall även förordna sty- Styrelsen skall även förordna styrelseledamot = eller = styrelsesup- relseledamot eller styrelsesup-
pleant att vara ställföreträdare för pleant att vara ställföreträdare för
verkställande direktör. verkställande direktör. I ett bankaktiebolag som är bildat av ut-
ländskt bankföretag skall verkstätl-
lande direktör vara bosatt här ilan-
det.
Styrelsen må jämväl uppdraga åt annan än verkställande direktör att ensam eller i förening med annan avgöra ärenden av beskaffenhet att eljest ankomma på styrelsens egen prövning.
Angående den befogenhet i olika avseenden, som skall tillkomma verkställande direktör eller person som avses i andra stycket, åligger det styrelsen att meddela föreskrifter i en för ett år i sänder fastställd instruk-
tion. Avser uppdraget beviljande av kredit, skola grunderna för kreditgivningen fastställas. Hava flera verkställande direktörer utsetts, skall in-
$ Senaste lydelse 1979: 1050.
Nuvarande Ivdelse Föreslagen Ivdelse
struktionen angiva huru ledningen av bankens verksamhet skall mellan dem fördelas. Styrelsen skall. så snart kan ske, till tillsvnsmyndigheten
insända avskrift av instruktionen ävensom. där ändringar vidtagas i densamma, meddela myndigheten därom.
Uppdrag som sägs i denna paragraf må när som helst återkallas eller inskränkas. Utan hinder av uppdrag äger styrelsen själv avgöra ärende av varje slag.
Styrelsen må icke åt enskild styrelseledamot eller annan uppdraga att
avgöra ärende, som avser:
I. inrättande elter indragning av avdelningskontor eller övertagande av annan bankrörelse:
2. förvärv eller avyttring av fastighet, avsedd för bankens inrymmande elier för att tillgodose därmed sammanhängande behov;
3. beviljande av kredit till befattningshavare. som avses i 61 § första stycket, eller annan befattningshavare, som ensam eller i förening med
annan får avgöra på stvrelsen ankommande ärenden, till den som är gift
med sådan befattningshavare. till person som avses i 61 § andra stycket eller till bolag, förening eller annan sammanslutning, vari sådan person är styrelseledamot eller såsom delägare eller medlem äger ett väsentligt ckonomiskt intresse; styrelsen dock obetaget att för person eller sammanslutning. som nu nämnts, fastställa vissa gränser. inom vilka utan styrelsens beslut i varje särskilt fall kredit må beviljas vederbörande i och för en av honom idkad rörelse;
4, förvärv av aktie, emissionsbevis, förlagsbevis som avses i 55 § första stycket 5 samt andel i aktiefond och i ekonomisk förening i andra fall än då
fråga är om sådant värdepapper. som är för bankbolagets fordran utmätt elter pantsatt, eller förvärvet sker med stöd av 55 § andra eller tredje stycket och styrelsebeslut angående förvärvet ej kan utan olägenhet av-
vaktas:
S. fastställande av allmänna räntesatser för in- och utlåning; dock att beslut. där så påkallas av allmän ränteförändring, må utan styrelsens hörande meddelas för tiden intill nästkommande styrelsesammanträde:
6. utgivande av obligationer med längre löptid än ett år.
I denna paragraf meddelade bestämmelser angående kredit och obligationer skola gälla även i fråga om garantiförpliktelse, som bankbolag ikläder sig.
189 87
Bildas bankaktiebolag eller ökas bankbolags aktiekapital för övertagande av annan bankrörelse, må andel i vad bolaget sålunda skall övertaga
utgöra vederlag för aktie i bolaget samt teckning ske med villkor, att sådant tillskott skall få göras; och skall i övrigt i ty fall gälla denna lags bestämmel-
ser om bankbolags bildande och aktiekapitalets ökning med följande tillägg och undantag:
I. Vid bankbolags bildande skall teckningslista och vid aktiekapitalets
ökning bolagsstämmans besiut om ökningen innehålla jämväl alla de om bankrörelsens övertagande träffade bestämmelserna. Vad som stadgas i 9 och 33 §§ föranleder ej därtill att värdet av det, som för aktie skall tillskju-
7 Senaste lydelse 1968: 601.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
tas i annat än penningar, skall i teckningslista eller i bolagsstämmans beslut om ökning av aktiekapitalet uppskattas till visst penningbelopp. 2. Där vid bankbolags bildande ej samtliga tecknare enligt bestämmelse i teckningslistan äro berättigade att för aktie tillskjuta annat än penningar, äger å konstituerande stämman tecknare, vilken berättigats att göra tillskott i annat än penningar, ej deltaga i omröstning enligt 15 §: ej heller må sådan tecknare eller av honom tecknade eller eljest förvärvade aktier vid omröstningen tagas i beräkning.
3. Vad som stadgas i 36 § äger ej tillämpning.
4, Tillgång, som bankbolag på sätt ovan sägs övertagit, skall vid dess införande i bolagets böcker upptagas till skäligt värde. 5. Har bankbolag övertagit annat bankbolags rörelse och finnes bland
sistnämnda bolags tillgångar egendom, varmed bankbolag ej må driva
handel för egen räkning, må den egendom, även om sådant fall ej är för handen, som i 55 eller 56 § omförmäles, förvärvas av det övertagande
bolaget. Egendom, som bankbolaget på detta sätt förvärvat, skall, i den mån egendomen ej jämlikt vad i nyssnämnda lagrum stadgas må av bolaget behållas, åter avyttras så snart lämpligen kan ske och senast då avyttring
kan äga rum utan förlust för bolaget. Första stycket gäller inte för ett bankaktiebolag som är bildat av utländskt bankföretag.
190 8?
Ej må bankaktiebolag övertaga Ej må bankaktiebolag övertaga
annat bankbolags eller sparbanks annat bankbolags eller sparbanks
rörelse, med mindre regeringen, rörelse, med mindre regeringen, där övertagandet icke finnes vara där övertagandet icke finnes vara till skada för det allmänna, lämnar till skada för det allmänna, lämnar
tillstånd därtill. tillstånd därtill. Ett bankaktiebolag
som är bildat av utländskt bankföretag får inte överta en svenskägd banks rörelse.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1985.
8 Senaste lydelse 1975: 227.
2 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1982: 617) om utländska förvärv av svenska företag m. m.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1982: 617) om utländska förvärv
av svenska företag m. m.
dels att 7 § skall ha nedan angivna lydelse, dels att i lagen skall införas en ny paragraf, 14 a §, av nedan angivna
lydelse.
7§
Kontrollsubjekt får inte utan tillstånd (förvärvstillstånd) för varje särskilt fall förvärva
1. så många aktier i svenska akticbolag att genom förvärvet förvärvarens andel av aktiekapitalet etler röstetalet för samtliga aktier i bolaget
kommer att överskrida något av gränsvärdena tio. tjugo, fyrtio eller femtio
procent,
2. andelar i svenska handelsbolag,
3. äganderätt eller nyttjanderätt till rörelser som drivs här i landet eller
delar av sådana rörelser.
Om vissa utländska bankföretags
förvärv finns särskilda bestämmel-
seril4a§.
14 a 8 Ett utländskt bankföretag som äger aktier i ett bankaktiebolag här i landet får inte förvärva aktier i
svenska aktiebolag, andelar i
svenska handelsbolag eller rörelser
som drivs här i landet.
Utan hinder av första stycket får
ett utländskt bankföretag som
driver handel med värdepapper
som ett led i denna rörelse förvärva
aktier i svenska aktiebolag.
Förvärv i strid mot bestämmel-
serna It denna paragraf är ogiltigt.
Denna lag träder i kraft den 1 juli
1985.
Utdrag
FINANSDEPARTEMENTET PROTOKOLL
vid regeringssammanträde
1985-03-14
Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och statsråden Lundkvist, Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Boström. Bodström, Göransson, Gradin, R. Carlsson, Holmberg, Hellström, Thunborg, Wickbom
Föredragande: statsrådet Feldt
Lagrådsremiss med förslag om utländska banketableringar i Sverige
1¶Inledning
Enligt den svenska banklagstiftningen får bankrörelse drivas här i landet
endast av vissa särskilt angivna svenska rättssubjekt. Sådan rörelse be- , drivs, förutom av riksbanken, av bankaktiebolag, sparbanker och för-
eningsbanker. Med bankrörelse avses verksamhet, vari ingår inlåning från
allmänheten på räkning som allmänt används av bank.
Utländska medborgare eller företag får inte förvärva aktier i svenskt
bankaktiebolag. Ett utländskt bankföretag kan dock få tillstånd att här i landet bedriva verksamhet som inte innefattar inlånings- eller utlåningsrö-
relse (representationskontor).
I maj 1983 tillkallade chefen för finansdepartementet en kommitté! med
uppdrag att göra en översyn av kreditmarknadens struktur. Kommittén
antog namnet kreditmarknadskommittén (Fi 1983:06). Kommittén fick i uppdrag att behandla bl.a. förutsättningarna för utlandsägda finansinsti-
tuts, däribland bankers, etablering i landet samt formerna för svenskägda
finansinstituts etablering utomlands.
! F.d. landshövdingen Nils Hörjel, ordförande, samt docenten Alf Carling, bankinspektören Stig Danielsson, riksbanksdirektören Erik Karlson och rättschefen Kurt Malmgren.
Kommittén, som behandlat frågan om utländska bankers etablering i Sverige med förtur, avgav i september 1984 betänkandet (Ds Fi 1984:20)
Utländska banketableringar i Sverige. Betänkandet har remissbehandlats.
Till protokollet i detta ärende bör fogas dels en sammanfattning av betänkandet som bilaga I, dels de lagförslag som läggs fram i betänkandet som bilaga 2, dels en förteckning över remissinstanserna och en samman-
ställning av remissyttrandena som bilaga 3.
2¶Allmän motivering
2.1¶Allmänna utgångspunkter
I 1 § lagen (1955: 183) om bankrörelse (BL) anges vilka som får driva
bankrörelse här i riket. Bankrörelse får utövas endast av Sveriges riksbank, bankaktiebolag, sparbank, centralkassa för jordbrukskredit och järnkontoret. Begreppet bankrörelse definieras i paragrafen som sådan
verksamhet, i vilken ingår inlåning från allmänheten på räkning som av
bank allmänneligen begagnas.
Enligt 18 §& BL får aktie i bankaktiebolag genom teckning eller överlå-
telse förvärvas endast av svenska medborgare, av svenska bolag och
föreningar, som inte är kontrollsubjekt enligt lagen (1982: 617) om utländska förvärv av svenska företag m. m., och av andra svenska samfälligheter
och stiftelser samt till aktiefonder enligt aktiefondslagen (1974:931). Syftet
med denna regel är att skydda svenska affärsbanker mot utländskt inflytande.
Av det sagda framgår att bankrörelse i den i BL angivna betydelsen här i
landet får drivas enbart av svenska rättssubjekt. Verksamhet som varken omfattar inlåning eller utlåning får dock — efter regeringens tillstånd — drivas här av utländska bankföretag (1 § fjärde stycket BL). Med stöd av denna bestämmelse har hittills 28 utländska bankföretag erhållit tillstånd att driva representations- och förmedlingsverksamhet i Sverige.
En förutsättning för att ett bankaktiebolag skall beviljas tillstånd (oktroj)
att driva rörelse är att den tillämnade rörelsen finnes vara nyttig för det allmänna (4 8 I mom. sista stycket BL). Detta krav infördes för affärsbankerna redan genom 1911 års bankrörelselag. Som motiv angavs att det
borde finnas en möjlighet att hindra bildandet av nya banker i fall där de uppenbarligen inte skulle vara till nytta för det allmänna. Prövningen anses
innehålla både ett kvalitativt och ett kvantitativt inslag. I praktiken är det
emellertid fråga om en samlad bedömning. I Sverige finns f.n. 15 affärsbanker. Några egentliga nybildningar av bankaktiebolag har — med undantag av Sveabanken som beviljades oktroj år 1982 — inte förekommit sedan slutet på 1920-talet. Bankverksamheten i Sverige har fortlöpande internationaliserats, De
svenska affärsbankerna har i allt högre grad etablerat sig i utlandet. Även
sparbankerna och föreningsbankerna — genom Sparbankernas Bank och Föreningsbankernas Bank — har etablerat sig utanför Sverige. Förutom den traditionella betalningsförmedlingen omfattar bankernas utlandsrörelse finansiering av export. import och direktinvesteringar. Bankerna medverkar också vid statens och företagens upplåning utomlands och vid värdepappershandel, aktieemissioner m. m. över gränserna. Vidare omfattar utlandsrörelsen arbitrageverksamhet, valutahandel m. m.
Vid utgången av 1983 hade de svenska affärsbankerna tillsammans 8
helägda dotterbolag utanför Sverige och 17 participationer med en ägarandel över 1022. Den övervägande delen av affärsbankerna finns i finanscen-
tra i Europa, USA och Fjärran Östern. London är den viktigaste etable-
ringsorten. Balansomslutningen för de svenska bankernas ägarandelar
motsvarade år 1983 cirka 1092 av de svenska moderbankernas balansomslutning.
Samtliga våra nordiska grannländer tillåter numera utländska banketableringar. I Danmark, som är medlem i EG, öppnades den första utländska
bankfilialen år 1975. Finland erhöll sina första uttandsägda dotterbanker
1982 medan Norge så sent som i januari i år meddelade sju utländska banker tillstånd att etablera dotterbank i landet.
Kreditmarknadskommittén har i sitt betänkande (Ds Fi 1984:20) Utländska banketableringar i Sverige föreslagit att utländska banker skall få
möjlighet att bedriva bankverksamhet i Sverige. Kommittén har främst hänvisat till den internationella praxis som råder i fråga om utländska
banketableringar och det förhållandet att Sverige inom kort riskerar att inta en särställning bland OECD-länderna genom att vi endast tillåter
utländsk bank att inrätta representationskontor här i landet. Enligt kommittén är denna ensidiga avskärmning av den svenska kreditmarknaden i
" längden ohållbar. Kommittén har vidare pekat på att svenska banker förorsakats olägenheter vid sina utlandsetableringar genom att andra
länder uppställer krav på reciprocitet, dvs. svenska banker får tillstånd att etablera sig endast om landets egna banker får möjlighet att etablera sig i
Sverige.
Kommittén föreslår att en utländsk bank som önskar etablera sig här
skall få göra detta i form av en dotterbank eller, under vissa förutsättning-
ar, som konsortiebank. Den utlandsägda banken blir enligt förslaget ett svenskt bankaktiebolag, som skall vara underkastat samma författnings-
mässiga reglering som de svenskägda bankaktiebolagen. Det kommer där-
för att krävas bl.a. att regeringen givit banken oktroj att driva bankrörelse här. Kommittén konstaterar vidare att även den svenska valutaregleringen och den kreditpolitiska lagstiftningen kommer att gälla för de utlandsägda bankerna.
Kommitténs utgångspunkt är att en utländsk bank skall få tillstånd att driva bankverksamhet här under samma förutsättningar som en svensk bank. Tillståndsgivningen bör emellertid inte ske på sådant sätt att de
utländska bankerna kommer att spela en dominerande roll på bankmarknaden eller att möjligheterna att bedriva en effektiv kreditpolitik och att upprätthålla valutaregleringen försämras. Kommittén menar därför att det
kan bli nödvändigt med vissa speciella villkor och regler för de utlandsägda bankernas verksamhet. Kommittén sätter också upp ett antal särskilda prövningskriterier för de utländska banker som önskar etablera sig här.
Kriterierna tar sikte på bedömningar av dels den utländska bankens rörel-
se, inriktning och kreditvärdighet, dels bankens hittillsvarande kontakter med Sverige och svenska företag, dels den verksamhet som den utlandsägda banken avser att driva i Sverige.
Kommitténs förslag har väckt ett stort och över lag positivt intresse. Inte någon remissinstans har avstyrkt förslaget om att utländska banker skall beredas möjlighet att etablera sig i Sverige. De föreslagna etableringsformerna — dotterbank eller konsortiebank — har endast mött allvarliga erinringar från föreningen Foreign Bankers Association in Sweden. Föreningen, vars medlemmar utgörs av banker som har representationskontor i Sverige, har förklarat att en etablering i form av filial är att föredra.
För egen del vill jag instämma i att tiden nu får anses vara mogen för att tillåta utländska banker att etablera sig här i riket. Etableringen bör — av skäl som jag återkommer till — ske i form av bankaktiebolag. Ett väsentligt konstaterande är därmed att den utlandsägda banken kommer att utgöra ett svenskt bankaktiebolag på vilket svensk lagstiftning och reglering är att
tillämpa. En utgångspunkt för förslagets utformning är vidare att så få
särregleringar som möjligt bör gälla för de utlandsägda bankerna jämfört mecdrde svenskägda.
I samband med diskussionen om i vilken form de utlandsägda bankerna skall medges rätt ätt etablera sig här har fråga uppkommit om de utländska bankernas möjligheter att förvärva aktier i ett svenskägt bankaktiebolag. En av kommitténs sakkunniga har + ett särskilt yttrande lagt fram ett förslag som innebär att ett begränsat utländskt ägande bör tillåtas i svensk bank. Även en del remissinstanser har tagit upp frågan och hävdat att saken borde avgöras i detta sammanhang eller i vart fall snarast möjligt.
I direktiven till kreditmarknadskommittén (Dir 1983:38) uttalade jag att
starka skäl talade för att utländska etableringar av finansinstitut här i huvudsak begränsas till nyetableringar, i synnerhet om de sker på bankmarknaden. Jag framhöll att det var ett samhällsintresse att det internationellt sett begränsade antalet svenska affärsbanker stannar under inhemsk
kontroll. Kommittén borde därför inte föreslå ändringar i sak i de regler
som hindrar utländskt ägande av de nu befintliga svenska affärsbankerna
även om etableringsfrihet i princip råder i övrigt.
Med anledning av innehållet i direktiven i denna del har kommittén inte ansett att översynen bör omfatta någon omprövning av förbudet för utlän-
ning att förvärva aktier i ett svenskt bankbolag. Kommittén har också
deklarerat att — om den haft att överväga denna fråga — den i så fall bör
prövas I samband med översynen av kreditmarknadsstrukturen i stort. De övergripande strukturfrågorna avser kommittén att behandla i sitt huvudbetänkande.
Från många håll har framhållits det angelägna i att tillåta ett begränsat utländskt ägande i svenska banker på sätt som förekommer i bl. a. våra
grannländer. Tillräckligt underiag för att nu ta ställning till detta spörsmål föreligger enligt min mening inte. Jag har emellertid inte funnit anledning
motsätta mig att saken blir föremål för överväganden av kreditmarknads-
kommittén. Formuleringarna i de tidigare angivna direktiven bör således inte hindra kommittén från att ta upp denna fråga. Jag har också under hand försäkrat mig om att kommittén är beredd att göra detta och i sitt huvudbetänkande framlägga de förslag i denna del som kommittén kan finna motiverade.
En uppgift för: kommittén har varit att ta ställning till om den s.k. behovsprövningen i oktrojförfarandet bör vara kvar i sin nuvarande form. 1 kommitténs direktiv uppgav jag att en behovsprincip för prövning av banketableringar borde behållas. Jag sade emellertid samtidigt att kommittén borde överväga möjligheterna att införa en ”omvänd” behovsprövning av innebörd att en ansökan om etablering skulle få avslås endast om den tilltänkta verksamheten var oförenlig med en sund utveckling av bankväsendet.
Kommittén har funnit det olämpligt och opsykologiskt att lätta på behovsprövningen för enbart utländska banker. Eftersom så få särregler som möjligt skall gälla för de utländska bankerna är det enligt kommittén inte tillfredsställande att ha olika behovsprövning för inhemska och utländska banker. Kommitténs slutsats är därför att behovsprövningen tills vidare bör ha den innebörd den hittills har haft.
Jag delar kommitténs uppfattning att det inte är lämpligt att ha olika regler i fråga om oktrojprövning för svenska och utländska banker. Skall t.ex. behovsprövningen ges en ny innebörd bör den nya regeln således gälla för bankaktiebolagen generellt. Kommittén har emellertid inte ansett
sig kunna ta slutlig ställning till frågan om en behovsprövning på bankom-
rådet annat än i samband med den övergripande översynen av strukturen
på kreditmarknaden. Jag ämnar återkomma även till denna fråga när kommitténs huvudbetänkande föreligger. Några förändringar bör därför enligt min mening inte nu genomföras i denna del.
Sammanfattningsvis kan jag således ansluta mig till de principer som
legat till grund för kommitténs förslag om etablering av utländska banker här i landet. Förslaget är även i övrigt väl ägnat att läggas till grund för
lagstiftning.
I det följande kommer jag att närmare behandla frågan om utländsk
banketablering i Sverige i avsnitt 2.2, om etableringsformen i avsnitt 2.3,
om oktrojprövningen i avsnitt 2.4, om styrelsen i avsnitt 2.5, om verksam-
hetsplanen i avsnitt 2.6, om introduktionen av de utländska bankerna i avsnitt 2.7 samt om representationskontorens ställning i avsnitt 2.8.
Mina kommentarer till de enskilda lägbestämmelserna återfinns i specialmotiveringen (avsnitt 4).
2.2 Utländsk banketablering i Sverige
Mitt förslag: Utländska banker tillåts etablera sig här i landet.
Kommitténs förslag: Överensstämmer med mitt förslag (se betänkandet s. 126-134).
Remissinstanserna: De flesta remissinstanser tillstyrker förstaget. Kam-
marrätten i Stockholm och Landsorganisationen i Sverige (LO) anser dock att det vore naturligast att ta ställning till frågan om utländska banketableringar här först efter kreditmarknadskommitténs slutliga genomgång av den svenska kreditmarknadens struktur (se bil. 3 avsnitten 1.4 resp. 1.13).
Skälen för mitt förslag: Enligt internationell praxis är det ytterst få länder som vägrar utländska banker etableringstillstånd. Av OECD-länderna är det — förutom Sverige —- numera endast Island och Nya Zeeland som intar denna restriktiva hållning. Sverige är av tradition anhängare till en ökad
frihandel och har inom ett flertal områden aktivt verkat för ett vidgat
internationellt samarbete. Vår ekonomi har under senare tid alltmer internationaliserats och vårt utlandsberoende och engagemang på utländska marknader är nu så stort att det är svårt att motivera den nuvarande
protektionistiska inställningen i fråga om banketableringar.
Som nämnts tillåter de flesta av de länder som utgör Sveriges viktigaste handelspartners utländska banketableringar. Under senare år har dock i en del länder tillstånd till etableringar av utländska banker förenats med krav på reciprocitet, vilket har skapat olägenheter för svenska bunker.
Den ökande utrikeshandeln har medfört att de svenska företagen i allt större utsträckning efterfrågat bankservice för sin verksamhet utomlands.
De svenska bankerna har under de senaste åren också kraftigt ökat sina
ansträngningar att bistå de svenska företagen i utlandet. Utländska banketableringar i Sverige kan komma att innebära en stimulerande och i det längre perspektivet en positivt verkande konkurrens för de svenska bankerna inom vissa delar av bankmarknaden. Sannolikt kommer de utländska bankerna även att kunna ge de svenska företagen en utökad och förbätt-
rad service på många områden. Som exempel kan nämnas den internatio-
nella betalningsförmedlingen, utländska kredit- och kapitalmarknader, nya
exportmarknader. Vidare kan etablering av utländska banker öppna möj-
ligheter till ökad service till svenska dotterföretag i utlandet.
Vad jag nu anfört talar enligt min mening för att tillåta utländska banker att etablera sig här i landet. Jag delar i och för sig de remissinstansers uppfattning som anser att det vore en fördel om man kunde avvakta kreditmarknadskommitténs huvudbetänkande om kreditmarknadens struktur innan ställning togs till utländska banketableringar. Det får cmellertid här bli en avvägning mellan det angelägna i att snarast öppna våra gränser för utländska banker och de olägenheter som kan tänkas uppstå om denna fråga behandlas med förtur. Kommittén har för sin del funnit att att en förtursprövning av frågan om utländska bankers etablering kan ske utan att man tar ställning till strukturfrågorna i stort och utan att kommittén i sitt återstående arbete blir bunden i sina överväganden. Även enligt min mening överväger de skäl som talar för att saken behandlas nu.
2.3 Etableringsformen
Mitt förslag: Utländska banker tillåts etablera sig här i form av bankaktiebolag med en eller flera ägare.
Kommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt förslag. Kommittén föreslår dock att i ett bankaktiebolag skall en av de utländska ägarna ha ett dominerande inflytande (se betänkandet s. 136— 144).
Remissinstanserna: 1 stort sett såmtliga som yttrat sig i frågan har accepterat kommitténs förslag. Foreign Bankers Association har förklarat att etableringsformen filial vore att föredra (se bil. 3 avsnitt 2.6). Även Svensk Industriförening ställer sig tveksam till att inte medge etablering genom filialbank (se bil. 3 avsnitt 2.7).
Skälen för mitt förslag: De etableringsformer som kan tänkas komma i fråga för en utländsk bank i Sverige är bankaktiebolag eller filial. Till skillnad från ett bankaktiebolag utgör en filial inte någon självständig juridisk person utan kan beskrivas som ett avdelningskontor med självständig förvaltning.
I kreditmarknadskommitténs direktiv angav jag att starka skäl talade emot att medge att avdelningskontor eller filialer till utländska banker
upprättas här. Jag pekade på att eftersom de utlandsägda bankerna förut-
sattes bli valutainlänningar med tillgång till den svenska kreditmarknaden, skulle de kredit- och valutapolitiska kontrollproblemen bli alltför svårbemästrade om bankerna samtidigt var en integrerad del av de utländska moderbankernas rörelse. Endast en inhemsk juridisk person, alltså ett bankbolag och inte en filial till en utländsk bank, borde enligt vad jag då uppgav få vara valutabank med det myndighetsansvar som är förenat med en sådan ställning.
Kommittén konstaterar för sin del att det i och för sig skulle vara möjligt
att finna en form för filialetablering i Sverige.
Enligt kommittén skulle emellertid de svenska förhällandena vad gäller
banklagstiftning och valuta- och kreditpolitisk lagstiftning kräva en omfattande särreglering för filialen. Särregleringen skulle bli av en sådan omfuttning att någon större skillnad inte skulle föreligga mellan filial och dotter-
bank. Kommitténs slutsats blir därför att utländska banker inte bör få
etablera stig I Sverige i form av filial.
Jag har inte funnit att något framkommit som givit mig anledning att
ändra min i direktiven redovisade inställning till filialen som etablerings-
komma.
Från svensk synpunkt erbjuder aktiebolagsformen flera fördelar. Den
innebär att utländska banker kan bilda ett bankaktiebolag som i alla avseenden är likvärdigt med de inhemska bankbolagen. Bunkaktiebolaget bildas med stöd av banklagen och utgör en självständig svensk juridisk person. Banklagen kommer med vissa ändringar att i sin helhet kunna
tillämpas på dess verksamhet. Det kommer att bli lätt att passa in ett
sädant bankbolag i olika regleringar som är nödvändiga ur valuta- och kreditpolitisk synpunkt.
De utlandsägda bankaktiebolagen kommer således att bli betraktade som valutainlänningar. Detta innebär att betalningar mellan banken och de svenska kunderna kommer ätt kunna ske utan att tillstånd från riksbanken erfordras. Moderbanken är emellertid valutautlänning och för andra betalningar än sådana som är att hänföra till löpande betalningar mellan moderbanken och den svenska dotterbanken kommer att krävas tillstånd av riksbanken. På detta sätt avskärmas i valutaregleringshänseende moder-
och dotterbank från varandra.
Valutahandeln är förbehållen riksbanken och valutabankerna. Huruvida en bank skall få tillstånd att driva valutahandel avgörs av riksbanken. Det får förutsättas att en utlandsägd dotterbank som ges tillstånd att driva bankverksamhet i Sverige även erhåller valutahandelstillstånd. Valutabankerna har inom valutaregleringen ålagts betydelsefulla upggifter som bl. a. innefattar myndighetsutövning. En handläggande tjänsteman kan således i vissa fall ställas till ansvar för myndighetsmissbruk eller vårdslös myndighetsutövning enligt 20 kap. 1 § brottsbalken.
Även den kreditpolitiska lagstiftningen kommer att fullt ut kunna tilläm-
pas på ett utlandsägt bankaktiebolag. Vid utländska bankers inträde på
svensk marknad är det givet att principen om lika behandling leder till att också de utlandsägda bankerna blir föremål för kreditpolitiska åtgärder i
samma mån som de svenska bankerna utsätts för sådana. Härvid inbegrips
t.ex. deltagande 1 bostadsbyggandets finansiering vilket f.n. sker i spe-
ciella former. Riksbanken bör alltså i sin kreditpolitiska styrning sträva
efter en likabehandling av de utlandsägda och de svenska bankerna. 2 Riksdagen 1984/85. I saml. Nr 191
En av fördelarna med att tillåta de utländska bankerna att etablera sig endast i form av bankaktiebolag är att tillsynen över dessa blir förhällandevis okomplicerad att ordna. Den utlandsägda banken är en från moderban-
ken formellt sett fristående enhet och en självständig juridisk person.
Tillsynen över dessa banker bör därför i stort kunna följa samma mönster som gäller för de svenska bankerna. Detta innebär att det är bankinspektionen som har att självständigt utöva tillsyn och kontroll över att den utlandsägda bankens verksamhet står i överensstämmelse med den svenska banklagen och dess krav på sund bankverksamhet.
Enligt min mening talar således flera skäl för att välja bankaktiebolaget
här bör drivas i denna form. Några avgörande argument för att därtill kräva att bankaktiebolaget skall ha enbart en ägare och således alltid utgöra en helägd dotterbank föreligger emellertid enligt min mening inte. Jag anser att det skall kunna vara möjligt för två eller flera utländska banker att tillsammans bilda ett bankaktiebolag. Det är då att föredra att en av moderbankerna här ett dominerande inflytande eftersom ansvarsförhällandena i ett sådant fall blir klarare och tillsynen underlättas. Jag finner emellertid inte skäl att motsätta mig etableringar där dotterbanken inte på detta sätt har en dominerande ägare.
2.4 Oktrojprövningen
2.4.1 Behovsprövningen
Mitt förslag: Kravet på att bankrörelsen skall vara nyttig för det allmänna behälls ulls vidare i sin nuvarande utformning som ett villkor för att oktroj skall beviljas.
Kommitténs förslag: Överensstämmer med mitt förslag (se betänkandet s. 149— 160).
Remissinstanserna: Av de sju remissorgan som yttrat sig i denna fråga har Svenska bankföreningen tillstyrkt kommittéförslaget (se bil. 3 avsnitt 4.4)
medan Näringsfrihetsombudsmannen (NO), Svenska företagares riksförbund och Svenska handelskammarförbundet förordat en omvänd behovsprövning på sätt som anges i kommitténs direktiv (se bil. 3 avsnitten 4.3,
4,6 och 4.7). Fullmäktige i Sveriges riksbank har föreslagit att de utländska
bankerna nu bör ges tillstånd att bedriva rörelse i Sverige, men att frågan
om behovsprincipens tillämpning i övrigt får anstå i avvaktan på fortsatt
arbete inom kommittén (se bil. 3 avsnitt 4.2). Enligt hovrätten för Västra Sverige står det klart att beaktandet av skälen för och emot utländsk
banketablering i Sverige har endast vag anknytning till den kvantitativa delen av allmännyttebegreppet (se bil. 3 avsnitt 4.1).
Skälen för mitt förslag: Oktrojprövningen kan sägas ha en formell och en materiell sida. De formella villkoren för oktroj kommer till uttryck bl.a. i
vissa krav rörande stiftarna och i fråga om bolagsordningens innehåll. Den
materiella sidan av oktrojprövningen kommer bl. a. till uttryck i villkoret att rörelsen skall vara nyttig för det allmänna. Som jag uppgivit tidigare
anser jag att såvilt möjligt samma regler bör gälla för de utländska bankerna som för de svenska. Eftersom kommitténs slutliga ställningstagande
till hur villkoren för att meddela oktroj bör utformas ännu inte föreligger, bör de nuvarande reglerna tillämpas tills vidare. Den egentliga innebörden av kravet på att rörelsen skall vara nyttig för det allmänna är att det utgör
en grund för möjligheten att stoppa banketableringar i en situation då det finns tendenser till en från allmän synpunkt osund utveckling mot en
överetablering av bankinstitut.
De villkor jag nu redovisat bör inte hindra nyetableringar så länge det är
möjligt att på detta sätt främja effektiviteten inom bankområdets olika sektorer genom ökad konkurrens. På samma sätt som det kan vara till nytta för det allmänna att stimulera konkurrensen vad gäller de tjänster som de utländska bankerna kan tänkas erbjuda här i landet kan det vara till nytta för det allmänna att de svenska bankerna har goda möjligheter att etablera sig i andra länder. Skulle ett
reciprocitetstänkande utomlands hindra sådan svensk etablering kan det
hävdas att det är till nytta för de svenska bankerna och det allmänna att
sådana hinder undanröjs genom att utländska banker tillåts etablera sig
här. Mot den här angivna bakgrunden menar jag att det även med tillämpning av nu gällande etableringsrepler finns utrymme för att ge ett antal utländs-
ka banker tillstånd att etablera sig här i landet. När det gäller att bedöma de
utländska bankernas oktrojansökningar kommer störst vikt att fästas vid bankernas kvalitativa egenskaper.
2.4.2 Vissa etableringsvillkor
Mitt förslag: De svenskägda och de utlandsägda bankerna skall så längt
möjligt behandlas lika. Särskilda villkor eller begränsningar för utländsk banketablering får i princip ställas upp endast om detta är motiverat av tungt vägande skäl.
Kommitténs förslag: Den allmänna utgångspunkten att de svenskägda och utlandsägda bankerna skall behandlas lika överensstämmer med mitt förslag (se betänkandet s. 179). Kommittén gör emellertid avsteg från denna
princip i flera fall och avviker därigenom från mitt förslag. Således föreslår
kommittén att en utlandsägd bank inte skall ges tillstånd att driva fondkommissionsrörelse förrän banken varit verksam i Sverige en viss tid
(s. 190). Sådan bank skall heller inte få inrätta avdelningskontor utan
tillstånd (s. 202). Vidare föreslår kommittén att de utlandsägda bankerna enligt lag inte skall kunna erhålla tillstånd att förvärva aktier ; andra
sidoföretug än sådana som driver verksamhet med bankgemensamt ändamäl (s. 200-202). Kommittén anger slutligen vilka förhållanden som enligt dess mening bör tillmätas betydelse vid prövningen av ansökan om oktroj.
En del av dessa kriterier — främst sädana som kan sågas vara specifikt
tillkomna för de utlandsägda bankerna — äterfinns inte i mitt förslag
(s. 180-185). |
Remissinstanserna: Remissinstanserna instämmer i allmänhet i tanken på att så få särregler som möjligt bör gälla för de utlandsägda bankerna. En
rad invändningar framförs mot att kommittén avvikit från denna princip
samt mot de särskilda kriterier som kommittén tagit upp. Bankinspektonen, fullmäkvge i Sveriges riksbank och Foreign Bankers Association
anser att den utlandsägda banken genast skall kunna erhålla tillstånd att
driva fondkommissionsrörelse (se bil. 3, avsnitt 3.1, 5.5 och 5.11) medan styrelsen för Stockholms fondbörs instämmer 1 kommitténs förslag om viss väntetid (avsnitt 5.10). Även Svenska fondhandlareföreningen förordar en försiktig tillståndsgivning (avsnitt 5.14). När det gäller förvärv av aktier i sidobolag finner Kommerskollegium, Foreign Bankers Association och Sveriges industriförbund att kommittén gjort obefogade uvvikelser från vad som gäller för svenskägda banker (avsnitt 5.2, 5.11 och 5.16). Avdelningskontor bör enligt bankinspektuionen, Kommerskollegium, fullmäktige i Sveriges riksbank och Näringsfrihetsombudsmannen (NO) kunna etableras utan tillstånd på sätt som gäller för svenska banker tavsnitt 5.1, 5.2, 5.5 och 5.7).
Skälen för mitt förslag: Utländska banker skall enligt det nu framlagda förslaget tillåtas etablera sig i Sverige i form av bankauktiebolag. De utlandsägda bankbolagen blir svenska juridiska personer och kommer att driva sin verksamhet här under i allt väsentligt samma regler som de
svenska bankerna. Enligt min mening finns därmed inte några skäl att
ställa upp sådana särskilda villkor för etableringen utt denna i praktiken
motarbetas. Jag anser alltså att de utländska bankerna bör få etablera sig och verka på den svenska marknaden på i princip samma villkor som de svenska bankerna. Därmed är också sagt att de krav som i dag ställs på de
svenska bankerna även kommer att ställas på de utländska.
Inlåning på räkning
Redan av definitionen på bankrörelse — verksamhet, i vilken ingår inlåning från allmänheten på räkning som allmänt används av bank — följer
att de utlandsägda bankerna måste vara beredda att ta emot den inlåning som kunder önskar sätta in på räkning i banken. En bank som inte avser att
erbjuda denna möjlighet kan således enligt min mening inte få oktroj.
Däremot är jag inte beredd att ange någon norm för omfattningen av denna
del av verksamheten.
Bred verksamhet
Sedan gammalt brukar det krävas av svenska banker att de kan erbjuda
allmänheten ett brett sortiment av tjänster. Detta förhållande är dock inte reglerat i författning. Det ingår emellertid i kreditmarknadskommitténs
uppgift att pröva om kravet på ett brett sortiment även i framtiden skall
utgöra en förutsättning för beviljandet av oktroj. I avvaktan på kommitténs ställningstagande bör ändringar inte göras av gällande praxis på denna punkt. Detta bör dock inte innebära att en utlandsägd bank skall vara skyldig att driva verksamhet som omfattar alla de banktjänster allmänhe-
ten har behov av. Verksamheten får emellertid inte vara så snäv att den
lika gärna kunde ha drivits i fondkommissionsbolag eller finansbolag utan bör inrymma flertalet av de traditionella banktjänsterna. Bla. bör en viss
rörelse i svenska kronor drivas upp så att banken kan erbjuda tjänster i
denna form till inhemska kunder.
Att en bank förutsätts driva en bred verksamhet innebär inte att banken skulle vara förhindrad att inrikta huvuddelen av sin verksamhet på en eller
flera särskilda sektorer av bankområdet. Det får antas att de utländska
banker som avser att etablera sig här kommer att vända sig i första hand till svenska företag med anknytning till uttandet samt utländska företag som är
etablerade här i landet. Jag ser inte något hinder i att så sker men, som
framgått av vad jag tidigare har anfört får verksamheten inte avgränsas till enbart detta.
Spritt ägande |
F.n. finns inga direkta bestämmelser om ägarspridning inom bankområdet. Kreditmarknadskommittén har enligt sina direktiv att undersöka de problem som kan sammanhänga med en stark ägarkoncentration av bankväsendet. I direktiven uttalas att det är ett viktigt samhällsintresse att banker inte blir föremål för en stark ägarkoncentration och därmed kom-
mer att anknytas till vissa ägarkonstellationer inom näringslivet.
Kommittén anger för de utländska moderbankernas del att krav på ett spritt ägande bör gälla även för dem. De utländska banker som önskar
etablera sig här bör således inte enligt kommittén domineras av en eller
några få ägare, med undantag dock för statsägda banker.
Som framgått av redovisningen här tar direktiven i denna del huvudsak-
ligen sikte på de svenskägda bankerna. Något krav på spritt ägande kan
uppenbarligen inte ställas på utlandsägda banker i Sverige. Tvärtom har för dessa etableringar förordats dotterbanksformen med en dominerande ägare. Vad sedan gäller ägarförhållandena i de utländska moderbankerna
eller motsvarande är följande att säga. De nackdelar med ägarkoncentra-
Prop. 1984/85: 191 2 [Re
tion i svenska banker som är redovisade i direktiven, bl.a. anknytningen till vissa ägarkonstellationer inom näringslivet, är inte av samma betydelse i fråga om de utländska moderbankerna. Jag anser det därför inte lämpligt att ställa upp ett generellt krav på spritt ägande i moderbanker för att ge tillstånd till etablering i Sverige. Detta ställningstagande utesluter dock inte att ägarförhållandena kan tillmätas viss betydelse vid oktrojprövningen.
Aktiekapitalet
I bolagsordningen skall den oktrojsökande bankens aktickapital anges. Detta kan också ske så att aktiekapitalet bestäms till ett lägre eller högre belopp. I sådant fall får det lägre beloppet inte utgöra mindre än en tredjedel av det högre (7 & BL).
Kommittén har i sitt förslag angivit vissa, icke i lag reglerade, riktpunkter för aktiekapitalets storlek i de utlandsägda bankerna. För att skapa erforderlig bas för en sund bankverksamhet bör, enligt förslaget, aktiekapitalet som regel uppgå till minst 25 milj. kr. Vidare föreslås, som en begränsande faktor, att aktiekapitalet under de första verksamhetsåren som regel inte bör överstiga 75 milj. kr.
För egen del ansluter jag mig till kommitténs förslag i fråga om minimikapital. Jag finner det emellertid inte nödvändigt att i detta sammanhang föreslå någon maximering av aktiekapitalet eller någon annan åtgärd med motsvarande syfte.
Fondkommissionsrörelse
Tillstånd för ett bankaktiebolag att driva fondkommissionsrörelse meddelas av bankinspektionen (3 § fondkommissionslagen).
Kommittén har framhållit bl. a. att det skett en omfattande nyetablering av fondkommissionärer under senare år och att de utländska bankerna som regel inte har någon ingående kännedom om den svenska värdepappersmarknaden utan är hänvisade till att anställa svensk personal för att skaffa sig sådana kunskaper. Av dessa skäl menar kommittén att tillstånd för utländska banker att driva fondkommissionsrörelse bör övervägas först . sedan dessa banker varit verksamma i Sverige erforderlig tid.
Jag delar den uppfattningen som bl. a. bankinspektionen framfört att det är ifrågavarande banks kompetens och resurser som bör vara avgörande vid prövningen av fråga om tillstånd att driva fondkommissionsrörelse. En utlandsägd bank skall därför i och för sig kunna erhålla sådant tillstånd redan i samband med att banken startar sin verksamhet. |
Avdelningskontor
Enligt gällande bestämmelser kan ett bankakticbolag öppna avdelningskontor utan särskilt tillstånd. Saken skall dock utan dröjsmål anmälas hos bankinspektionen (68 & BL).
ta '
Kommittén föreslår att en utlandsägd bank inte skall få inrätta avdelningskontor utan att bankinspektionen meddelat tillstånd till detta. Kom-
mittén anser således att det inte är tillräckligt med endast en anmälan.
Enligt min mening innebär kommitténs förslag i denna del ett onödigt avsteg från principen om lika behandling av svenska och utländska banker. Jag anser därför att ett avdelningskontor skall kunna öppnas av en utlandsägd bank enligt samma regler som gäller för svenska banker.
Aktieförvärvsförbud
För bankaktiebolag gäller i princip ett förbud mot förvärv av aktier. Från förbudet finns dock undantag i 55 § första stycket 5 BL för förvärv av
aktier i annat bankaktiebolag, i utländskt bankföretag och i svenskt aktiebolag eller utländskt företag, vars ändamål kan anses gynna bankväsendet
eller det allmänna. För att en bank skall få förvärva sådana aktier krävs
dock regeringens tillstånd. Med stöd av den nämnda bestämmelsen driver ett flertal svenska bankbolag bl. a. finansbolag i form av dotterbolag.
En viktig uppgift för kreditmarknadskommittén är att kartlägga och ange riktlinjerna för bankernas verksamhet i sidoföretag. Intill dess kommitténs arbete är slutfört är regeringens praxis i de tillståndsärenden om aktieförvärv som berör de inhemska bankerna mycket restriktiv.
Mot den här angivna bakgrunden finns det givetvis också anledning att
tills vidare se restriktivt även på de utländska bankernas möjligheter till
motsvarande aktieförvärv. I motsats till kommittén anser jag emellertid inte att det är nödvändigt att helt utestuta möjligheten för de utländska bankerna att förvärva aktier av ifrågavarande slag. Även i detta avseende bör således de utländska bankerna behandlas på samma sätt som de
svenska. De eventuella ändringar av aktieförvärvsreglerna som kan bli
aktuella bör genomföras först sedan kommittén redovisat sitt huvudbetänkande. Enligt min mening kan det inte uppstå några negativa verkningar med anledning härav, eftersom varje förvärv av aktier förutsätter regering-
ens tillstånd. Några sådana tillstånd bör tills vidare endast undantagsvis
meddelas för förvärv av aktier och då i huvudsak i företag som avser att
tjäna allmänt gemensamra intressen på bankområdet. Exempel på sådana
företag är Bankomatcentralen AB, AB Giro och Upplysningscentralen UC AB.
Prövningskriterier
Riktpunkt för tillståndsprövningen bör bl.a. vara att den utländska banken skall vara välrenommerad och i hemlandet ha en god ställning. Moderbanken bör vara välkonsoliderad och stå under effektiv tillsyn. Att
en utländsk bank redan har förbindelser med Sverige och svenska företag
eller är hemmahörande i ett land med vilket Sverige har handelsutbyte bör också beaktas vid prövningen av en ansökan om oktroj. Något strikt krav
på reciprocitet bör inte ställas upp. Detta utesluter inte att reciprocitets-
hänsyn i enskilda fall kan beaktas vid tillståndsprövningen.
I motsats till kommittén anser jag emellertid inte att frågor som hänger samman med en utländsk banks personalrekrytering eller det förhållandet att den utländska banken varit engagerad i den svenska statens upplåning utomlands bör inverka vid prövningen av en oktrojansökan. Att de utlandsägda bankerna skall följa svensk arbetsrättslagstiftning och den arbetsmarknads- och kollektivavtalspraxis som tillämpas inom bankbranschen är vidare självklart och behöver inte nämnas särskilt i detta sammanhang.
2.5 Styrelse och verkställande direktör
Mitt förslag: I en utlandsägd bank får högst en tredjedel av styrelsens
ledamöter vara utländska medborgare eller svenska medborgare bosatta utomlands.
Styrelsens ordförande skall vara svensk medborgare och bosatt i Sverige. Verkställande direktören, som utses inom styrelsen, kan vara utländsk medborgare men skall vara bosatt i Sverige. Dispens från de angivna bestämmelserna rörande styrelsens sam-
mansättning och styrelsens ordförande får ges av regeringen eller. efter
regeringens bemyndigande, av tillsynsmyndigheten.
Kommitténs förslag: Överensstämmer med mitt förslag (se betänkandet
s. 203-205).
Remissinstanserna: Endast fullmäktige i Sveriges riksbank har yttrat sig i denna del och därvid förklarat att man inte har något att erinra mot de föreslagna reglerna (se bil. 3 avsnitt 7.2).
Skälen för mitt förslag: Enligt 72 § BL skall styrelseledamöterna i ett bankaktiebolag vara svenska medborgare och bosatta här i landet. Någon
möjlighet till dispens från denna regel ges inte i BL.
För aktiebolag i allmänhet gäller också att styrelseledamot och verkstäl-
lande direktör skall vara svensk medborgare och bosatt här i landet (8 kap.
4 & ABL). Kommerskollegium kan emellertid ge dispens från denna bestämmelse. Enligt den praxis som f.n. tillämpas ges som regel dispens för upp till en tredjedel av styrelsens ledamöter. Nyligen har också bestämmelserna i ABL ändrats så att medborgarskap och bosättning I annat nordiskt land jämställts med medborgarskap och bosättning i Sverige
(prop. 1983/84: 184, LU 8, rskr 19).
Enligt min mening är det rimligt att en utlandsägd bank i sin styrelse
tillåts ha ett visst antal utländska medborgare eller svenska medborgare bosatta utomlands. Mot bakgrund av den praxis som tillämpas i fråga om
Prop. 1984/85: 191 ra An
aktiebolag i allmänhet anser jag att högst en tredjedel av det totala antalet
styrelseledamöter i en utlandsägd bank bör få vara utländska medborgare
eller svenska medborgare bosatta utomlands. En bestämmelse av denna
innebörd bör föras in i BL.
Inom styrelsen skall en ledamot vara ordförande. Styrelsens val av
ordförande skall godkännas av regeringen (77 § BL). Detta skall självklart
gälla även för utlandsägda banker. Enligt min mening bör ordföranden i en
utlandsägd bank i regel vara svensk medborgare och bosatt här i landet.
Ett bankaktiebolags styrelse skall inom sig utse verkställande direktör (74 8 BL). För en utlandsägd bank bör det inte ställas upp krav på att verkställande direktören skall vara svensk medborgare. Däremot bör det av praktiska skäl alltid krävas att han är bosatt här i landet. I vissa fall — särskilt när det gäller medborgare i annat nordiskt land och
svenska medborgare bosatta utomlands — kan det finnas skäl att ge di-
spens från de nu nämnda reglerna om styrelsens sammansättning och om dess ordförande. En sådan möjlighet bör därför införas. När det gäller styrelsens sammansättning bör dispensmöjligheten tillämpas restriktivt. Det bör inte medges att över hälften av det totala antalet styrelseledamöter är utländska medborgare eller svenska medborgare bosatta utomlands.
Enligt 71 § BL får regeringen utse högst 5 ledamöter i styrelsen för ett
bankaktiebolag. Vidare gäller enligt lagen (1976:355) om styrelserepresentation för de anställda i bankinstitut och försäkringsbolag att de anställda i ett bankaktiebolag med minst 25 arbetstagare har rätt att utse 2 ledamöter i
bolagets styrelse jämte suppleanter. Av principen om att svenskägda och utlandsägda banker skall behandlas lika följer att även nu nämnda regler
skall gälla för de utlandsägda bankerna.
2.6 Verksamhetsplan
Mitt förslag: En ansökan om oktroj skall vara åtföljd av en plan för den tilltänkta verksamheten (verksamhetsplan).
Kommitténs förslag: Överensstämmer med mitt förslag (se betänkandet
s. 185-188).
Remissinstanserna: Endast bankinspektionen och fullmäktige i Sveriges riksbank har särskilt tagit upp frågan om verksamhetsplan. Båda remissin-
stanserna tillstyrker förslaget (se bil. 3 avsnitt 5.1 och 5.5).
Skälen för mitt förslag: Prövningen av en oktrojansökan innefattar bl. a. en allmän bedömning av omfattningen och beskaffenheten av den planerade
verksamheten. Den bank som ansöker om oktroj måste därför prestera en
ingående utredning om den tilltänkta verksamheten.
I försäkringslagstiftningen har nyligen införts krav på att den som ansöker om koncession för försäkringsrörelse skall till ansökan foga en plan för den tilltänkta verksamheten (prop. 1984/85:77, NU 11, rskr 111). Också banklagsutredningens förslag till ny banklagstiftning innehåller motsvarande krav.
Enligt min mening bör redan i detta sammanhang i BL införas krav på att
den som ansöker om oktroj skall ge in en verksamhetsplan. Verksamhetsplanen skall i princip endast utgöra en grund för prövning-
en av ansökan om oktroj. Väsentliga avsteg från verksamhetsplanen som banken gör i sin verksamhet bör anmälas till bankinspektionen. Det förhållandet att bankbolaget avviker från planen utgör emellertid inte skäl för
formellt ingripande från bankinspektionens sida om avvikelsen inte inne-
fattar sådant missförhållande som är särskilt angivet i BL.
Syftet är att uppgifterna i verksamhetsplanen skall komplettera de uppgifter om den tilltänkta verksamheten som finns i bolagsordningen. Vad
gäller det närmare innehållet i planen kan jag i allt väsentligt ansluta mig till kommitténs förslag. Planen bör alltså innehålla t.ex. en utförlig beskriv-
ning av den tilltänkta verksamheten med angivande av de målgrupper som banker avser att rikta sig till, en redogörelse för hur bankens organisation kommer att vara utformad samt bolagets tänkta verksamhetsområde, en
analys rörande det förväntade kapitalkravet fördelat på de olika riskklasserna enligt kapitaltäckningsbestämmelserna i 57 § BL, en plan för anskaffning av svensk valuta samt en prognos över det förväntade ekonomis-
ka utfallet under de tre första verksamhetsåren.
Det ligger i sakens natur att man inte generellt kan ange allt vad en
verksamhetsplan bör innehålla. Detta måste i viss mån anpassas efter
förhållandena i varje särskilt fall. Den myndighet som prövar ansökan om oktroj måste också ha möjlighet att begära de kompletteringar av uppgifterna i planen som anses erforderliga.
2.7 Introduktionen av utländska banker
Som jag tidigare uppgivit har hittills närmare 30 utländska bankföretag meddelats tillstånd att driva representationskontor här. De utländska bankernas intresse av den svenska marknaden återspeglas i viss mån av detta
förhållande. Av dessa banker torde dock endast en del vara intresserade av att genast starta bankverksamhet här i landet. Hur många som i en första omgång kommer att ansöka är inte möjligt att förutse. Det går inte heller att förutse inriktningen och omfattningen av den verksamhet som de ut-
ländska bankerna önskar driva här. Det är därför knappast möjligt att i förväg ange hur många utlandsägda bankbolag som kan beviljas oktroj. Denna fråga får närmare bedömas i samband med prövningen av ansök-
ningarna i den första omgången. Det kan emellertid inte uteslutas att man vid denna liksom vid senare prövningar tvingas avslå någon eller några
ansökningar om det skulle visa sig att antalet sökande är så stort att den
svenska bankmarknaden skulle allvarligt störas om alla tilläts etablera sig här samtidigt.
Enligt min mening bör ansökningsförfarandet fortskrida på så sätt att en sista ansökningsdag — den 1 oktober 1985 — anges för de banker som
önskar få sina ansökningar prövade i en första omgång vid årsskiftet
1985/86. Ansökningarna skall ges in till bankinspektionen, som har att bereda ärendena och med eget förslag redovisa dem till regeringen.
Andra banker kan när som helst efter den angivna dagen ge in sin oktrojansökan. Prövningen av dessa ansökningar kommer att ske fortlöpande allteftersom förhållandena medger. Detta innebär att de banker som inte är klara med sitt ställningstagande i etableringsfrågan till den I oktober kan avvakta en senare och lämpligare tidpunkt utan att detta tidsmässigt
för med sig några olägenheter.
Ansökningshandlingarna skall vara skrivna på svenska. Även i övrigt skall den utlandsägda bankens språk i kontakterna med myndigheterna här
i landet vara svenska.
2.8 Representationskontorens ställning
Mitt förslag: En utländsk bank skall även fortsättningsvis, efter regeringens tillstånd, kunna inrätta representationskontor här i landet.
Kommitténs förslag: Överensstämmer med mitt förslag (se betänkandet
s. 235—236).
Remissinstanserna: Hovrätten för Västra Sverige och kammarrätten i Stockholm har angett att det i lagtexten närmare bör anges vilken verksamhet som får bedrivas genom representationskontor (se bil. 3 avsnitt 8.1).
Skälen för mitt förslag: Regeringen har vid tillståndsgivningen begränsat representationskontorens verksamhet till att avse representations- och förmedlingsverksamhet. Kontoren har således inte själva eller för bankens
räkning kunnat sluta avtal med kunder i Sverige. Om dessa begränsningar inte iakttas kan tillståndet dras in, något som dock ännu inte varit aktuellt.
Att möjlighet nu öppnas för utländska bankföretag att driva fullständig bank verksamhet här i landet utesluter inte att det finns behov av att kunna driva representationskontor här för sådana utländska bankföretag som inte önskar etablera sig i Sverige genom ett svenskt bankbolag. Möjligheten för ett utländskt bankföretag att, efter tillstånd av regeringen, driva represen-
tationskontor här i landet bör därför finnas kvar. Det bör också vara möjligt för utländska banker som etablerar sig här att även fortsättningsvis ha representationskontor. Jag finner det inte erforderligt att i detta sammanhang närmare precisera BL:s regler om vilken verksamhet som får bedrivas vid ett representationskontor.
2.9 Ikraftträdande
De ändringar i BL som möjliggör för utländska banker att etablera sig här i landet bör träda i kraft så snart som möjligt. Jag föreslår att så sker den I juli 1985. Vid samma tidpunkt bör även ändringen i lagen (1982: 617) om utländska förvärv av svenska företag m. m. träda i kraft.
3¶Upprättade lagförslag
I enlighet med det anförda har inom finansdepartementet upprättats
förslag till
1. lag om ändring i lagen (1955: 183) om bankrörelse,
2. lag om ändring i lagen (1982:617) om utländska förvärv av svenska företag m. m.
Förslagen bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 4.
4¶Specialmotivering
4.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (1955: 183) om bankrörelse
18 Bankrörelse må, förutom av Sveriges riksbank, drivas endast av bankaktiebolag, som därtill erhållit regeringens tillstånd (oktroj). Med bankrörelse förstås i denna lag sådan verksamhet, i vilken ingår
inlåning från allmänheten på räkning som av bank allmänneligen begagnas.
Angående sparbank, centralkassa för jordbrukskredit och järnkontoret är särskilt stadgat.
Utländskt bankföretag får i Sverige 1. bilda bankaktiebolag som driver bankrörelse i enlighet med bestämmelserna i denna lag samt
2. efter tillstånd av regeringen från kontor eller annat fast driftställe
driva verksamhet i vilken ej ingår inlånings- eller utlåningsrörelse.
I gällande lag upptas i paragrafens fjärde stycke en bestämmelse enligt vilken ett utländskt bankföretag kan få tillstånd att inrätta representationskontor här i landet. Denna bestämmelse bör kompletteras så att den fullständigt anger ett utländskt bankföretags möjligheter att driva verksam-
het i Sverige. Med ett utländskt bankföretag skall förstås en juridisk person, som är bank och som bildats enligt lagen i en främmande stat.
Redan i inledningen av BL slås således fast den nyhet som innebär att ett utländskt bankföretag kan få bilda ett bankaktiebolag här i landet och i
detta bolag driva bankverksamhet i enlighet med BL:s bestämmelser.
Denna möjlighet står inte öppen för något annat utländskt rättssubjekt än ett bankföretag. Vidare följer att bankverksamheten får drivas endast i en nyetablering i form av ett bankaktiebolag.
Det utlandsägda bankbolaget kommer att utgöra ett svenskt bankbolag,
som måste ha regeringens tillstånd (oktroj) för att driva verksamheten och
som kommer att stå under bankinspektionens tillsyn.
I fjärde stycket andra punkten återfinns den gällande bestämmelsen om representationskontor. Där regleras utländskt bankföretags verksamhet, som drivs från ett fast driftställe i Sverige. Bestämmelsen innefattar ett
indirekt förbud att driva verksamhet i vilken ingår inlånings- eller utlåningsrörelse. Det är således här fråga om ett vidare förbud än om förbudet skulle utformas med stöd av definitionen på bankrörelse enligt I $ andra
stycket BL. Genom den negativa bestämningen ges teoretiskt möjlighet för
en utländsk bank att från kontoret driva all annan verksamhet än inlånings-
och utlåningsrörelse, t. ex. annan central bankverksamhet såsom arbitrage- och rembursverksamhet. Även annan verksamhet skulle kunna vara tänkbar. Enligt lagen i det utländska bankföretagets hemland kan banken ha rätt att driva en verksamhet som inrymmer åtskilligt mera än vad som avses med bankverksamhet enligt svensk banklagsuftning. Eftersom lagen (1968: 555) om rätt för utlänning och utländskt företag att idka näring här i riket inte är tillämplig i fråga om utländskt bankföretags rätt att här driva verksamhet, måste sådan verksamhet som ligger utanför vad som i BL avses med bankverksamhet, även prövas enligt denna paragraf. Avsikten
här emellertid inte varit att tillåta ett utländskt bankföretag att driva sådan verksamhet vid ett representationskontor i Sverige. Inte heller har avsik-
ten varit att ge utländskt bankföretag tillstånd att driva annan central bankverksamhet. Regeringen har därför i ullstånden angett att verksamheten skall vara representations- och förmedlingsverksamhet.
48 I mom. Stiftarna skall upprätta en bolagsordning som skall underställas regeringen för stadfästelse. Till ansökan om oktroj skall fogas en plan för den tilltänkta verksamheten.
Stiftarna skall vara myndiga här i riket bosatta svenska medborgare och till antalet minst tio. Utan hinder härav får dock ett bankaktiebolag suftas av ett eller flera utländska bankföretag.
Den som är i konkurstillstånd kan ej vara stiftare.
Regeringen prövar bolagsordningens överensstämmelse med denna lag
samt lag och författning i övrigt, så ock om och i vad mån därutöver, med hänsyn till omfattningen och beskaffenheten av bolagets rörelse, särskilda bestämmelser må erfordras.
Finnes den tillämnade rörelsen vara nyttug för det allmänna, stadfäster regeringen bolagsordningen samt beviljar oktroj för en tid av högst tio år
och därutöver intill slutet av då löpande räkenskapsår.
Första stycket har kompletterats med en bestämmelse som anger att en
plan för den tilltänkta verksamheten skall bifogas oktrojansökan. I avsnitt
2.6 har givits exempel på uppgifter som bör tas in i denna plan och vilka
syften planen skall tjäna. Enligt andra stycket skall ett bankaktiebolag stiftas av minst tio perso-
ner, som skall vara myndiga, här i riket bosatta, fysiska personer. Här föreslås ett tillägg för att göra det möjligt för ett eller flera utländska bankföretag att stifta ett bankaktiebolag. Skall den planerade banken ägas
av två eller flera utländska bankföretag bör således lika många få vara
stiftare.
68 Bankaktiebolags firma skall innehålla ordet bank.
Ny firma skall tydligt skilja sig från annan, förut i laga ordning regpistrerad, ännu bestäende banks firma, så ock från benämning å utländsk bankinrättning, som är allmänt känd här i riket. För registrering av bank-
aktiebolags firma gäller i övrigt vad som föreskrives i firmalagen (1974: 156).
Utan hinder av andra stycket får firman för ett bankaktiebolag som har
bildats av ett utländskt bankföretag innehålla det företagets firma. Motsvarande gäller om bankaktiebolaget bildats av flera utländska bankföretag.
Sedan bolaget bildats, kan styrelsen antaga bifirma. Vad i andra stycket
sägs om firma gäller även bifirma. Ordet bank får ej intagas i bifirma.
Enligt den gällande lydelsen skall ett bankaktiebolags firma innehålla ordet bank. Vidare skall firman bl.a. skilja sig från benämningar på ut-
ländska bankinrättningar, som är allmänt kända i Sverige. Enligt tredje stycket, som är nytt, föreligger det inte något hinder mot att den utlandsägda bankens firma innehåller firman för de utländska bankföretag som bildat bankbolaget i Sverige. Är det utlandsägda bankbolaget ett helägt dotterbolag till en utländsk bank bör dotterbolagets firma regelmässigt innehålla den utländska moderbankens firma.
108 I mom. Teckning av aktier skall ske å teckningslistan i huvudskrift eler i avskrift som bestyrkts av notarius publicus eller landsfiskal eller av stiftarna. Vid teckningslistan skola vara fogade på enahanda sätt styrkta avskrifter av oktrojbeslutet och bolagsordningen.
Innan teckningslistan framlägges I huvudskrift eller avskrift, skall teck-
bankaktiebolag bildas av utländskt bankföretag behöver teckningslistan inte låggas fram.
Reglerna om hur ett bankaktiebolag bildas är tämligen omfattande och utformade med hänsyn till bl. a. att ett bankaktiebolag regelmässigt har ett stort antal ägare. På en punkt föreslås här en ändring. Det bankbolag som bildas av utländska bankföretag har endast ett eller några få sådana företag som ägare. Ågarförhållandena måste vara helt klara redan innan oktrojansökan lämnas in till tillsynsmyndigheten. Vid bildande av en utlandsägd
bank krävs därför inte att teckningslistan läggs fram för offentlig teckning.
1835 Aktier i bankaktiebolag får genom teckning eller överlåtelse förvär-
vas endast av svenska medborgare, av svenska bolag och föreningar, som inte är kontrollsubjekt enligt lagen (1982:617) om utländska förvärv av svenska företag m. m., ävensom av andra svenska samfälligheter och stiftelser samt till aktiefonder enligt aktiefondslagen (1974:931). Har aktieförvärv skett annorledes än genom teckning eller överlåtelse, skall vad
nyss stadgats icke i något fall medföra hinder för aktieägaren att med stöd av den företrädesrätt till teckning eller erhållande av nya aktier, vilken
enligt denna lag eller den vid förvärvet gällande bolagsordningen är förenad med de förvärvade aktierna, bekomma ytterligare aktier.
Första stycket gäller inte aktier i ett bankaktiebolag som är bildat av utländskt bankföretag. Beträffande sådant bolag gäller i stället att aktier i bolaget fär förvärvas endast av utländskt bankföretag som fått regeringens
tillstånd till förvärvet.
Förvärv av aktie, som skett i strid med första eller andra stycket, är
ogillt.
Enligt gällande lydelse är det i princip förbjudet för utländsk fysisk eller
juridisk person att förvärva aktier i bankaktiebolag. Förvärv som skett i
strid med dessa bestämmelser är ogiltiga. Ingen ändring föreslås i dessa bestämmelser såvitt avser svenskägda banker.
Det bankbolag som stiftas av utländskt bankföretag enligt BL:s regler kommer att vara ett svenskt bankaktiebolag. För att ett utländskt bankföretag över huvud taget skall ha möjlighet att etablera ett bankbolag i Sverige, bör företaget självfallet ha rätt att förvärva aktier i bolaget. Särskilda bestämmelser om detta har tagits in i ett nytt andra stycke.
Tillstånd av regeringen erfordras och sådant tillstånd kan ges endast till
utländskt bankföretag. Vid nyetableringen ges detta tillstånd i samband med oktrojen. Svensk fysisk eller juridisk person får således inte förvärva aktier i ett bankbolag som bildats av ett utländskt bankföretag. Även ett förvärv genom svenskägd utländsk bank bör förhindras med stöd av denna paragraf. Bestämmelsen innebär vidare att ett utländskt bankföretag som önskar avyttra aktier i ett dylikt bankbolag till ett annat utländskt bankföretag inte kan göra detta utan att regeringens tillstånd inhämtas. Om förvärv har skett i strid med dessa bestämmelser är förvärvet ogiligt. : Bestämmelser om detta har tagits in i det nuvarande andra stycket, som enligt förslaget kommer att utgöra paragrafens tredje stycke.
228 Ansökan om bankaktiebolagets registrering skall göras av styrelsen senast ett år från det oktroj beviljats.
Ansökningen skall beträffande styrelseledamot och styrelsesuppleant innehälla uppgift om fullständigt namn, hemvist och medborgarskap samt förklaring att dessa personer inte är omyndiga.
I ansökningen skall uppgivas, av vilka och huru bolagets firma skall tecknas, där den ej tecknas av styrelsen allenast på grund av denna lag. Skall firman tecknas av annan person än som avses i andra stycket, gäller
vad där är stadgat även i fråga om sådan firmatecknare.
Prop. 1984/85: 191 a [ES
Bolagets postadress skall angivas. Vid ansökningen skola fogas: . de listor, å vilka aktieteckningen ägt rum, jämte avskrift av desamma; . avskrift av protokollet vid konstituerande stämman; . två avskrifter av oktrojbeslutet och bolagsordningen; BWIN avskrift av den i 15 § I mom. omförmälda handlingen rörande tilldelningen av aktier; 5. en av samtliga styrelseledamöter undertecknad handling, innehållande uppgift dels om det tecknade belopp, för vilket tilldelning av aktier ägt
rum, samt om det belopp, för vilket aktier må hava förklarats förverkade enligt 28 §, dels angående det belopp, som inbetalts å aktiekapita-
let, och, där aktiekapitalet icke blivit till fullo inbetalt, sammanlagda
nominella beloppet av de aktier, som till fullo betalts, dels ock om det sätt varpå inbetalningen skett.
Har ej å ansökningen varje styrelseledamot och styrelsesuppleant eller annän, som är bemyndigad att teckna bolagets firma, egenhändigt skrivit sin av vittnen styrkta namnteckning, skall vid ansökningen fogas en särskild bilaga, därå namnteckningen finnes och blivit styrkt av vittnen.
I ansökan om bankaktiebolagets registrering skall enligt gällande lydelse i en särskild förklaring anges att utsedda styrelseledamöter och styrelsesuppleanter är svenska medborgare. Enligt vad som föreslås i 72 § andra stycket får emellertid utländska medborgare ingå i styrelsen för ett bankaktiebolag bildat av utländski bankföretag. Av den anledningen föreslås att förklaringen om svenskt medborgarskap 1 registreringsansökan ersätts med en skyldighet att lämna uppgift om medborgarskapet.
353 Sedan bolagsstämman fattat beslut om aktiekapitalets ökning skall teckningslista och kungörelse om beslutet upprättas samt undertecknas av samtliga styrelseledamöter. Någon kungörelse behövs dock inte när ett bankaktiebolag som är bildat av utländskt bankföretag fattat beslut om ökning av aktiekapitalet. I säväl teckningslistan som kungörelsen skall upptagas bolagsstämmans beslut om aktiekapitalets ökning ävensom erinran om den i 18 3 stadgade inskränkningen i rätten att förvärva aktier. Har I ökningsbeslutet bestämmelse ej meddelats om tiden för betalning av nya aktier, skall sådan bestämmelse upptagas i teckningslistan och kungörelsen.
Sedan ökningsbeslutet registrerats, skall styrelsen låta införa kungörel-
sen i Post- och Inrikes Tidningar och den eller de ortstidningar, som
styrelsen bestämmer. Det åligger ock styrelsen att ofördröjligen i rekom-
menderat brev om bolagsstämmans beslut underrätta varje aktieägare, om
vars postadress upplysning utan väsentlig omgång eller i tidsutdräkt kan inhämtas.
I ett bankbolag som bildats av en eller flera utländska bankföretag får
endast sådant företag förvärva aktier. I första hand bör endast utländskt bankföretag som redan innehar aktier i bankbolaget få teckna nya aktier i
samband med en nyemission. Förvärv av aktier i samband med en nyemission I utlandsägd bank kräver enligt föreslagen ändring i 18 § BL regering-
ens tillstånd. Av denna anledning behöver ett utlandsägt bankbolag inte
kungöra ett beslut om aktiekapitalets ökning. Ökningsbeslutet kommer till allmänhetens kännedom genom kungörandet enligt 172 §& BL.
728 Styrelseledamöterna skola vara myndiga, här i riket bosatta svenska medborgare.
Utan hinder av första stycket fär i ett bankaktiebolag som är bildat av utländskt bankföretag högst en tredjedel av hela antalet styrelseledamöter
vara svenska medborgare bosatta utomlands eller utländska medborgare. Styrelseordföranden skall dock vara svensk medborgare och bosatt här i
landet. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyn-
digheten får medge undantag från vad som föreskrivs i detta stycke. Av styrelseledamöterna må icke flera än en för varje påbörjat femtal vara befattningshavare i banken. Vid beräkningen av det högsta antal styrelseledamöter som får vara befattningshavare i banken skall hänsyn ej
tagas till offentlig styrelseledamot.
Enligt första stycket skall styrelseledamöterna i ett bankaktiebolag vara
svenska medborgare och bosatta i Sverige. Som ett särskilt undantag för
utlandsägda bankbolag har i ett nytt andra stycke föreskrivits att högst en
tredjedel av hela antalet styrelseledamöter får vara svenska medborgare
bosatta utomlands eller utländska medborgare. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, bankinspektionen kan för ett visst bankaktie-
bolag tillåta att ett högre antal utlandssvenskar och utländska medborgare får ingå i styrelsen, En sådan dispens bör ges restriktivt och aldrig avse
mer än hälften av det totala antalet styrelseledamöter. Styrelsens ordförande skall enligt en särskild bestämmelse i regel vara svensk medborgare och bosatt i Sverige. Även här finns dock möjlighet att dispensera från kravet på svenskt medborgarskap och bosättning i landet.
74 & Styrelsen skall inom sig utse verkställande direktör att under styrelsens inseende leda verksamheten, däri inbegripet att i den utsträckning styrelsen bestämmer avgöra ärenden av beskaffenhet att eljest ankomma
på styrelsens egen prövning. Där förhållandena så påkalla, må bland sty-
relseledamöterna eller styrelsesuppleanterna flera verkställande direktörer utses. Styrelsen skall även förordna styrelseledamot eller styrelsesuppleant att vara ställföreträdare för verkställande direktör. I ett bankaktiebolag som är bildat av utländskt bankföretag skall verkställande direktör vara
bosatt här i landet.
Styrelsen må jämväl uppdraga åt annan än verkställande direktör att ensam eller i förening med annan avgöra ärenden av beskaffenhet att eljest ankomma på styrelsens egen prövning.
Angående den befogenhet i olika avseenden, som skall tillkomma verkställande direktör eller person som avses i andra stycket, åligger det
styrelsen att meddela föreskrifter i en för ett år i sänder fastställd instruktion. Avser uppdraget beviljande av kredit, skola grunderna för kreditgiv-
ningen fastställas. Hava flera verkställande direktörer utsetts, skall in-
struktionen angiva huru ledningen av bankens verksamhet skall mellan dem fördelas. Styrelsen skall, så snart kan ske, till tillsynsmyndigheten 3 Riksdagen 1984/85. 1 saml. Nr 191
Prop. 19854/85: 191 34
insända avskrift av instruktionen ävensom, där ändringar vidtagas I densumma, meddela myndigheten därom.
Uppdrag som sägs i denna paragraf må när som helst äterkallas eller inskränkas. Utan hinder av uppdrag äger styrelsen själv avgöra ärende av varje slag.
Styrelsen må icke ät enskild styrelseledamot eller annan uppdraga att
avgöra ärende, som avser:
1. inrättande eller indragning av avdelningskontor eller övertagande av
annan bankrörelse; 2. förvärv eller avyttring av fastighet, avsedd för bankens inrymmande
eller för att tillgodose darmed sammanhängande behov; 3. beviljunde av kredit till befattningshavare, som avses I 61 3 första
stycket, eller annan befattningshavare, som ensam eller i förening med
annan får avgöra på styrelsen ankommande ärenden, till den som är gift
med sådan befattningshavare, till person som avses i 61 3 andra stycket
eller till bolag, förening eller annan sammanslutning, vari sådan person
är styrelseledamot eller såsom delägare eller medlem äger ett väsentligt
ekonomiskt intresse; styrelsen dock obetaget att för person eller sam-
manslutning, som nu nämnts, fastställa vissa gränser, inom vilka utan
styrelsens beslut i varje särskilt fall kredit må beviljas vederbörande i
och för en av honom idkad rörelse; 4. förvärv av aktie, emisstonsbevis, förlagsbevis som avses i 55 § första
stycket 5 samt andel i aktiefond och i ekonomisk förening i andra fall än
då fråga är om sådant värdepapper, som är för bankbolagets fordran
utmätt eller pantsatt, eller förvärvet sker med stöd av 55 § andra eller
tredje stycket och styrelsebeslut angående förvärvet ej kan utan olägen-
het avvaktas; 5. fastställande av allmänna räntesatser för in- och utlåning; dock att
beslut, där så påkallas av allmän ränteförändring, må utan styrelsens
hörande meddelas för tiden intill nästkommande styrelsesammanträde; 6. utgivande av obligationer med längre löptid än ett år.
I denna paragraf meddelade bestämmelser angående kredit och obligationer skola gälla även i fråga om garantiförpliktelse, som bankbolag ikläder sig.
I ett bankaktiebolag skall verkställande direktör allud vara styrelseledamot. Härav följer att han i en svenskägd bank skall vara svensk medborgare och bosatt i Sverige. Den styrelseledamot som utses ull verkställande direktör i ett utlandsägt bankbolag kan vara antingen svensk medborgare eller utlänning men han skall, enligt en särskild bestämmelse i första stycket, alltid vara bosatt här i landet. Om flera verkställande direktörer har utsetts gäller motsvarande för envar av dem.
189 & Bildas bankaktiebolag eller ökas bankbolags aktiekapital för övertagande av annan bankrörelse, må andel i vad bolaget sålunda skall över-
taga utgöra vederlag för aktie i bolaget samt teckning ske med villkor, att sådant tillskott skall få göras; och skall i övrigt i ty fall gälla denna lags bestämmelser om bankbolags bildande och aktiekapitalets ökning med följande tillägg och undantag:
Prop. 1984/85: 191 ET in
1. Vid bankbolags bildande skall teckningslista och vid aktiekapitalets
ökning bolagsstämmans beslut om ökningen innehålla jämväl alla de om
bankrörelsens övertagande träffade bestämmelserna. Vad som studgas i
9 och 33 §§ föranleder ej därtill att värdet av det, som för aktie skall
tillskjutas i annat än penningar, skall i teckningslista eller i bolagsstäm-
mas beslut om ökning av aktiekapitalet uppskattas till visst penningbe-
lopp. LS . Där vid bankbolags bildande ej samtliga tecknare enligt bestämmelse t
teckningslistan äro berättigade att för aktie tillskjuta annat än penning-
ar, äger å konstituerande stämman tecknare, vilken berättigats att göra
tillskott i annat än penningar, ej deltaga i omröstning enligt 15 §; ej
heller må sådan tecknare eller av honom tecknade eller eljest förvär-
vade aktier vid omröstningen tagas I beräkning. 3. Vad som stadgas i 36 § äger ej tillämpning.
4. Tillgång, som bankbolag på sätt ovan sägs övertagit, skall vid dess
införande i bolagets böcker upptagas till skäligt värde. 5. Har bankbolag övertagit annat bankbolags rörelse och finnes bland
sistnämnda bolags tillgångar egendom, varmed bankbolag ej må driva
handel för egen räkning, må den egendom, även om sådant fall ej är för
handen, som i 55 eller 56 § omförmäles, förvärvas av det övertagande
bolaget. Egendom som bankbolaget på detta sätt förvärvat, skall, i den
mån egendomen ej jämlikt vad i nyssnämnda lagrum stadgas må av bolaget behållas, åter avyttras så snart lämpligen kan ske och senast då
avyttring kan äga rum utan förlust för bolaget.
Första stycket gäller inte för ett bankaktiebolag som är bildat av utländskt bankföretag.
190 & Ej må bankaktiebolag övertaga annat bankbolags eller sparbanks
rörelse, med mindre regeringen, där övertagandet icke finnes vara till
skada för det allmänna, lämnar tillstånd därtill.
Ett bankaktiebolag som är bildat av utländskt bankföretag får inte överta en svenskägd banks rörelse.
I 189 § BL ges särskilda regler om banksammanslagningar. De kan ske antingen på så sätt att ett bankaktiebolag går upp i ett redan bestående bankbolag, vilket medför en aktickapitalökning i det sistnämnda bolaget, eller genom att en ny bank bildas för övertagande av två eller flera andra bankers rörelser. För samtliga övertaganden av annan banks rörelse krävs dock enligt 190 & BL regeringens tillstånd.
En utlandsägd bank skall inte få bildas eller utöka sin verksamhet genom att överta en inhemsk banks rörelse. I ett andra stycke i 189 & BL har därför införts en bestämmelse som föreskriver att vad som sägs i paragrafens första stycke inte gäller för bankbolag som bildats av utländskt bankföretag. I 190 § BL har tillagts att ett bankbolag som bildats av ett utländskt bankföretag inte får överta en svenskägd banks rörelse.
4.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1982: 617) om utländska förvärv av svenska företag m. m. 7a§ Ett utländskt bankföretag som äger aktier i ett bankaktiebolag här i
landet får inte förvärva aktier i svenska aktiebolag, andelar i svenska handelsbolag eller rörelser som drivs här i landet. Utan hinder av första stycket får ett utländskt bankföretag som driver
handel med värdepapper som ett led i denna rörelse förvärva aktier i svenska aktiebolag.
Förvärv i strid mot bestämmelserna i denna paragraf är ogiltigt.
I BL anges den yttre ramen för bankernas tillåtna verksumhet. Bankerna
får inte ägna sig åt en verksamhet som inte har en naturlig anknytning till
in- och utlåningsrörelsen. Även inom denna yttre ram är emellertid banker-
nas verksamhet begränsad I vissa avseenden. I rörelsereglerna anges vil-
ken egendom en bank fär förvärva för egen räkning och driva handel med.
Dessa regler hindrar bankerna bl. a. att inneha aktier i för dem rörelsefrämmande bolag. De bankbolag som bildas av utländska bankföretag i Sverige kommer som svenska juridiska personer helt naturligt att lyda under BL
med dess verksamhetsregler. De utlandsägda bankerna kommer att ägas av en eller ett fåtal! utländska bankföretag. Mot denna bakgrund bör de
utländska bankföretag som driver bankverksamhet genom bank i Sverige inte själva vid sidan av sin banketablering få gå in och engagera sig i verksamhet som är förbjuden för deras bankbolag här i landet. Som ut-
ländskt rättssubjekt är det utländska bankföretaget kontrollsubjekt enligt lagen om utländska förvärv av svenska företag m. m. Enligt denna lag (7 8)
krävs ett särskilt tillstånd (förvärvstillstånd) för att utländskt bankföretag
skall få förvärva aktier i svenska aktiebolag, andelar i svenska handelsbo-
lag eller rörelser som drivs här i landet. Förvärvstillstånd erfordras dock
inte om aktieförvärvet understiger 1072 av aktiekapitalet eller röstetalet i det svenska bolaget.
Med hänsyn till vad som sagts tidigare bör ett utländskt bankföretag som äger andel i bankbolag inte få förvärva aktier i svenska aktiebolag, andelar i svenska handelsbolag eller rörelser som drivs här i landet. Undantag har dock gjorts för utländskt bankföretag som driver fondkommissionsrörelse
eller motsvarande rörelse avseende handel med värdepapper. Ett sådant företag får förvärva aktier i svenska aktiebolag i den mån förvärven ingår som ett naturligt led i den nämnda rörelsen. Härigenom får anses att lika villkor skapas mellan svensk och utlandsägd bank i Sverige.
Prop. 1984/85: 191 37 5 Hemställan
Jag hemställer att lagrådets yttrande inhämtas över förslagen till
1. lag om ändring i lagen (1955: 183) om bankrörelse,
2. lag om ändring i lagen (1982:617) om utländska bankers förvärv av svenska företag m. m.
6 Beslut
Regeringen beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.
Bilaga I
Sammanfattning av kreditmarknadskommitténs
betänkande (Ds Fi 1984: 20)
Utländska banketableringar i Sverige
Bakgrund
I likhet med vad som skett i flera andra länder har kreditmarknaden i Sverige under de senaste åren förändrats på ett genomgripande sätt. Utvecklingen kännetecknas framförallt av en snabb tillväxt av marknaden utanför banksystemet. I Sverige har utvecklingen förstärkts till följd av obalanserna i samhällsekonomin, Detta har lett till spänningar mellan olika
grupper av finansinstitut som tidigare bara i begränsad utsträckning kon-
kurrerat inbördes. Tendenserna till upplösning av gränslinjerna mellan de olika institutgruppernas verksamhetsområden kan till dels förklaras av att den befintliga lagstiftningen inte är utformad med hänsyn till den nya situationen som uppstått. Kommitténs uppgift enligt direktiven är att
skyndsamt utreda strukturfrågorna i syfte att avgöra vilka institut som bör vara verksamma på kreditmarknaden samt de krav som skall ställas på
institutens uppbyggnad och verksamhet.
Som ett särskilt delområde av kommitténs utredningsuppdrag kan av-
skiljas frågan om banks etablering över gränserna.
Under efterkrigstiden har i takt med den ökade världshandeln en omfattande internationalisering av näringslivet ägt rum. Sverige har på det internationella planet verkat mycket aktivt för en ekonomisk integration. Den svenska ekonomins internationalisering har också kraftigt ökat under de scnaste decennierna. Under samma tid har utvecklingen inom bankväsendet varit likartad. Drivkrafterna härvidlag har varit den ökande världshandeln och de internationella investeringarna men också tillkomsten av den s.k. euromarknaden. Den svenska kreditmarknaden har hittills varit stängd för utländska banker vilket även medfört att flera länder begränsat de svenska bankernas möjligheter att delta i utvecklingsmöjligheter utomlands.
Under det senaste året har flera länder öppnat sina gränser för utländska banker, däribland Norge och Australien. Sverige riskerar därmed att inom
kort inta en särställning bland OECD-länderna genom att vi endast tillåter utländsk bank att inrätta representationskontor i landet. Den internationella utvecklingen tycks dessutom gå mot allt skärptare reciprocitetskrav.
Det torde därför vara ett klart intresse för de svenska bankerna att Sverige
så snart det är möjligt förändrar sin inställning gentemot utländska banker.
Kommittén har därför funnit skäl att med förtur prova frågan om utländska banketableringar i Sverige.
Principiellt ställningstagande
De skäl som talar för utländska banker t Sverige är främst följande. Trots Sveriges tradition av frihandel intar vi i jämförelse med internationell praxis som råder i fråga om utländska banketableringar en i det närmaste unik ställning. Denna ensidiga avskärmning av den svenska kreditmarknaden är i längden ohållbar. Detta visar sig bl. a. genom att utländska banker redan nu driver bankverksamhet här i konkurrens med svenska banker. Denna verksamhet ligger helt utanför möjligheterna till kontroll och styrning från de svenska myndigheternas sida. Vidare har andra länders krav
på reciprocitet förorsakat olägenheter för svenska banker. Etableringen av
utländska banker i Sverige kan ge värdefulla tillskott till det svenska näringslivet och den svenska kreditmarknaden. Mot detta har kommittén vägt de nackdelar och de farhågor som bl.a. framförts i den allmänna debatten om utländska banketableringar. Kommittén har emellertid funnit att skälen för utländsk banketablering här i hög grad överväger. Utländska
banker bör sålunda ges tillstånd att bedriva bankverksamhet i Sverige.
Detta bör dock ske så att vitala intressen som rör vår kreditmarknad inte berörs på ett oacceptabelt sätt. Flertalet av de problem som kan tänkas
uppkomma i samband med etableringarna bör därför lösas genom speciella
villkor och regler för verksamheten. Kommitténs principiella utgångs-
punkt är dock att de utländska bankerna skall få tillstånd att här ; landet
driva bankverksamhet under samma förutsättningar som de svenska ban-
kerna. Enligt direktiven skall dessa hållas fria från utländskt ägande och fortfarande utgöra stommen i bankväsendet. Mot denna principiella bak-
grund anser kommittén att inget svenskt ägande tills vidare bör förekomma i de utlandsägda bankerna i Sverige. Kommittén anser vad beträffar eta-
bleringsformen att helägd dotterbank är att föredra men att flera utländska
banker gemensamt bör kunna äga en bank i Sverige antingen i form av . dotterbank eller som s. k. konsortiebank. Den senarc skiljer sig från dotterbanken genom att ingen ägare har ett bestämmande inflytande. Av direktiven framgår att möjlighet inte skall ges en utländsk bank att etablera filial i Sverige.
Oktrojförfarandet
De utlandsägda bankerna kommer att vara underkastade samma författningsmässiga reglering som de svenska bankerna. Det kommer alltså bl. a. att krävas att regeringen givit banken särskilt tillstånd (oktroj) att driva bankrörelse här.
En särskild uppgift enligt direktiven är att pröva om den behovsprövning som nu ingår i oktrojförfarandet bör vara kvar i nuvarande utformning eller
om den — i likhet med ett lagförslag för försäkringsområdet — bör vara
omvänd. Innebörden av en omvänd behovsprövning skulle vara att oktroj-
sökanden inte behöver visa på ett behov av en ny bank utan att tillstånds-
myndigheten för avslag måste finna att etableringen inte kan antas vara förenlig med en långsiktig sund utveckling av det svenska bankväsendet. Kommittén har funnit att det vid prövningen av ansökningar från ett relativt stort antal utländska banker är uppenbart att behovet av banker på marknaden måste prövas. Med den omvända behovsprövningen föreligger bl.a. risk att överetablering stoppas för sent. Enligt kommitténs mening bör därför behovsprincipen för såväl inhemska som utländska banker ha samma innebörd som nu. Härutöver måste emellertid ett antal kvalitativa
krav uppställas på de banker som skall få tillstånd att etablera sig i Sverige. Kommittén anser att den kvalitativa prövningen blir ett särskilt betydelsefullt led i oktrojförfarandet och att tonvikten bör läggas vid denna prövning. Kommittén har indelat prövningskriterierna i tre grupper. Den första
avser olika mått och bedömningar avseende moderbankernas totala rörelse, inriktning och kreditvärdighet. Den andra gruppen avser att mäta och bedöma moderbankens hittillsvarande kontakter med Sverige och svenska företag i olika former. Den tredje gruppen gäller den verksamhet som den
planerade banken avser att bedriva.
Vid en genomgång av de olika verksamheter som en utländsk bank kan tänkas bedriva i Sverige och hur denna verksamhet kommer att påverka
olika delmarknader har kommittén konstaterat ett antal problem som mås-
te lösas eller undvikas. Även om utgångspunkten är att de svenska och
utländska bankerna skall arbeta under i princip samma förutsättningar
kommer det att råda flera olikheter när det gäller deras möjligheter att driva bankverksamhet i landet. Dessa olikheter kan inte helt utjämnas
genom ctt särskilt regelsystem. I stället har kommittén i första hand inrik-
tat sig på att utforma särskilda villkor som skall vara uppfyllda för att en utländsk bank skall få tillstånd att etablera sig i Sverige. Dessa innebär att preciserade krav ställs på den utländska banken liksom på den verksamhet som den avser att driva här. Ett av de viktigaste kraven är att banken avser att bedriva en förhållandevis bred verksamhet i Sverige.
Vid tillkomsten av nya bankbolag är det väsentligt att det allmänna och
de blivande bankkunderna kan utgå från att den planerade verksamheten utvecklas på ett sådant sätt att bolaget kan uppfylla de krav som mäste . ställas på en bank. Det är därför viktigt att endast välrenommerade banker "av en viss storlek ges tillstånd att driva verksamhet i Sverige. Banken bör i
hemlandet och t de andra länder där verksamhet bedrivs ha en god ställ-
ning och driva en sund bankverksamhet samt ha ett gott förhållande till
bl.a. myndigheterna. Det är av vikt att banken i hemlandet står under en effektiv tillsyn. Ett nära samarbete bör finnas eller kunna utvecklas mellan
den utländska bankens tillsynsmyndighet och bankinspektionen. Svenska banker tillåts inte engagera sig i företagsamhet som är för bank
främmande. Det har ansetts vara en viktig princip att inte blanda ägande och traditionell kreditgivning. Utländsk bank som direkt eller indirekt
genom sidobolag innehar aktier i det svenska näringslivet bör därför i
princip inte ges oktroj för att bedriva bankrörelse här. Undantag från den uttryckta principen har kommittén ansett kunna medges då det direkta eller indirekta ägandet till sin art och omfattning får anses vara av mycket liten betydenhet. Inte heller ägande i annat svenskt kreditinstitut än bank
har kommittén ansett kunna förenas med oktroj för bankverksamhet. I konsekvens med detta har kommittén föreslagit en ändring i lagen (1982: 617) om utländska förvärv av svenska företag m. m. som innebär att en utländsk bank som äger andel i ett bankbolag här inte kan få förvärvstill-
stånd enligt den lagen.
Lika viktigt som att en bank inte skall vara engagerad i för bank främmande verksamhet genom ägande anser kommittén det vara att olika näringsföretag inte genom ett alltför dominerande ägande i en bank kan styra eller påverka dess verksamhet. De svenska privatägda affärsbankerna har med få undantag ett spritt ägande. Kommittén anser att samma
förhållande bör gälla även för de utländska banker som önskar etablera sig
i landet. Dessa utländska moderbanker bör således inte domineras av en eller några få ägare eller ägargrupper.
För de utlandsägda bankerna gäller självfallet svensk arbetsrätt och
därmed de anställdas rätt till medbestämmande och deras rätt att organisera sig fackligt. Härutöver förutsätter emellertid kommittén att dessa banker följer den arbetsmarknads- och kollektivavtalspraxis som gäller för
bankbranschen.
Kommittén anser också att de banker som bl.a. genom utbildning av egen personal förbereder och bygger upp personalstyrkan i den tilltänkta banken i Sverige bör ha bättre möjligheter att snabbt få etableringstillstånd än de som avser att anskaffa större delen av sin personal från de svenska bankerna eller från andra svenska kreditinstitut.
Den bank som önskar etablering i Sverige bör kunna peka på ett visst mått av förbindelser med vårt land. Främst bör beaktas kontakterna med svenska företag i Sverige och utomlands, men betydelse bör också tillmätas om banken varit engagerad i den svenska statens upplåning utomlands.
För att ge regeringen underlag för en så noggrann bedömning som
möjligt av den påverkan som en enskild bank kommer att få på vår svenska
kreditmarknad föreslår kommittén att till oktrojansökan skall fogas en verksamhetsplan. De banker som skall tillåtas etablera sig här bör ha för avsikt att driva en förhållandevis bred verksamhet inrymmande flertalet av de traditionella banktjänsterna. Dessa tjänster bör erbjudas en så stor grupp av bankkunder som möjligt. Banken bör vara tvungen att driva upp en viss rörelse i svenska kronor för att ge möjlighet att erbjuda svenska
kunder krediter i inhemsk valuta. Även om något krav inte kan uppställas
på att den utländska banken skall ha en inlåning från allmänheten till en viss volym, bör den ändå ha skyldighet att ta emot den inlåning som en
bankkund önskar sätta in på bankräkning i banken.
En särskild och betydelsefull fråga har varit, om cen utländsk banketablering i Sverige skall förenas med ett krav på att reciprocitet föreligger, dvs. att svenska banker skall ha möjlighet att driva bankverksamhet i den sökande bankens hemland. Även om det under senare tid har skett en
skärpning vad gäller tillämpningen av denna princip i olika länder uppstäl-
ler alltjämt endast ett fåtal länder i lag reciprociteten som ett villkor för att utländska banker skall få etablera sig. Inget av dessa länder — med undantag för Norge som strikt kommer att hävda denna princip — tillhör våra närmaste handelspartners. Av denna anledning anser kommittén inte att
Sverige bör uppställa ett strikt reciprocitetskrav. Detta krav bör dock
utgöra en av de faktorer som tillmäts vikt vid beslut om tillstånd till banketablering, men det bör inte ges en ensam och avgörande betydelse.
Författningsmässig reglering
För svensk bank råder i princip ett aktieförvärvsförbud. Bankaktiebolag får dock efter regeringens tillstånd förvärva aktier i annat bankaktiebolag, i utländskt bankföretag och i svenskt aktiebolag och utländskt företag, vars
ändamål kan anses gagneligt för bankväsendet eller det allmänna. De svenska bankbolagen driver med stöd av dessa undantag en omfattande verksamhet i sidoföretag. Ett viktigt led i kommitténs fortsatta arbete är att kartlägga och ange riktlinjerna för bankernas sidoföretagsverksamhet. In-
till dess kommittén har slutfört sitt arbete är regeringens praxis i de
tillståndsärenden som berör de inhemska bankerna mycket restriktiv. Enligt en ny regel är utländska medborgare vidare förhindrade att förvärva andelar i svenska finansbolag och fondkommissionsbolag. Mot denna bakgrund har kommittén funnit anledning att tills vidare se mycket restriktivt på de utlandsägda bankernas möjligheter till akticförvärv. Kommittén har sålunda ansett att det under inledningsskedet finns skäl att av de ovan nämnda aktieförvärven endast ge tillstånd till förvärv av aktier i bolag som skall tillgodose för bankväsendet gemensamma ändamål. som t.ex. Bankomatcentralen AB. AB Giro och Upplysningscentralen UC AB.
Utöver huvudkontoret bör en utlandsägd bank få inrätta avdelningskontor. För detta bör dock inledningsvis krävas bankinspektionens tillstånd. Kommittén förestår att i en utlandsägd bank högst en tredjedel av antalet styrelseledamöter får vara utländska medborgare eller svenska medborgare bosatta utomlands. Styrelseordföranden bör emellertid i regel vara svensk medborgare och bosatt här i landet. Dispens bör dock kunna ges från dessa krav. Kommittén har redovisat olika problem som kan uppstå när det gäller att
tillämpa valutaregleringen och den kreditpolitiska lagstiftningen på de ut-
landsägda bankerna. Kommittén har därvid konstaterat att några särregler för de utlandsägda bankerna inte erfordras. Riksbanken har att tillämpa
gällande reglering på ett för inhemska och utlandsägda banker likvärdigt sätt.
Introduktionsförfarandet
Introduktionen av de utländska bankerna i Sverige kommer att medföra vissa problem. De största riskerna härvidlag torde främst kunna hänföras
till plötsliga förändringar i konkurrensförhållandena. Övergångsvis kom-
mer därför att krävas att antalet uttändska etableringar begränsas med
hänvisning till behovet av en gradvis omställning av bankmarknaden. För
att ge regeringen möjlighet att väga de olika bankernas fördelar och påverkan på den svenska kreditmarknaden mot varandra föreslår kommittén att
de banker som önskar delta i en första prövningsomgång senast den I november 1985 skall inge sin oktrojansökan. För att ge bästa möjliga underlag för bedömningen bör finansdepartementet eller, på uppdrag, av regeringen, bankinspektionen utfärda föreskrifter om innehåll och utformning av ansökningarna. Kommittén har försökt uppskatta det antal banker som efter lagändringens ikraftträdande omedelbart eller successivt under
ett antal år av regeringen bör kunna ges tillstånd till etablering. Därvid har kommittén kunnat konstatera, att en sådan uppskattning av flera skäl blir
så osäker att den är av föga värde. Först när man har kännedom om vilka utländska banker som ansökt om etableringstillstånd och vilken verksamhet dessa planerar att driva här kan en sådan bedömning med säkerhet göras. Det ankommer således på regeringen att mot bakgrund av ingivna ansökningshandlingar bestämma det antal banker som antingen omedel-
bart eller successivt skall ges etableringstillstånd. Ett värdefullt underlag
för regeringens beslut härvidlag bör remissyttrandena från bankinspektionen, riksbanken och bankernas branschorganisationer utgöra.
Övrigt
Kommittén har konstaterat att tillsynsfrågorna på grund av de valda
etableringsformerna kommer att bli förhållandevis okomplicerade att lösa. Tillsynen över de utlandsägda bankerna torde i stort kunna följa samma mönster som gäller för de svenska bankerna. För en effektiv tillsyn är det viktigt att värdlandets och hemlandets tillsynsmyndigheter samarbetar. Eftersom det redan finns ett välutvecklat samarbete mellan tillsynsmyndigheterna i de från banksynpunkt mest betydelsefulla länderna torde förutsättningarna för ett sådant samarbete mellan bankinspektionen och tillsynsmyndigheten i moderbankens hemland vara goda.
Kommittén föreslår ingen förändring av representationskontorens ställning. Detta innebär bl. a. att en utländsk bank som etablerar sig i Sverige i
form av bank vid sidan av banken kan ha ett representationskontor. Kommittén föreslår att de föreslagna ändringarna i banklagen skall träda
i kraft den 1 juli 1985.
Bilaga 2
Kreditmarknadskommitténs författningsförslag
Förslag till Lag om ändring i lagen (1955: 183) om bankrörelse
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1955: 183) om bankrörelse att 1,
4, 6, 10, 18, 22. 35, 55, 68, 72, 74, 189 och 190 §§ skall ha nedan angiven
lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Inledande bestämmelser
Bankrörelse må, förutom av Sveriges riksbank, drivas endast av bank-
aktiebolag, som därtill erhållit regeringens tillstånd (oktroj). Med bankrörelse förstås i denna lag sådan verksamhet, i vilken ingår
inlåning från allmänheten på räkning som av bank allmänneligen begagnas.
Angående sparbank, centralkassa för jordbrukskredit och järnkontoret
är särskilt stadgat.
Utländskt bankföretag må efter Utländsk bank får i Sverige tillstånd av regeringen från kontor 1. bilda ett bankaktiebolag och
eller annat fast driftställe här i riket driva bankrörelse i enlighet med
driva verksamhet i vilken ej ingår bestämmelserna i denna lag samt inlånings- eller utlåningsrörelse. 2. efter tillstånd av regeringen från kontor eller annat fast driftställe driva verksamhet i vilken ej
ingår inlånings- etler utlåningsrörelse.
Om bankaktiebolags bildande 4 §1 mom.
De som vilja stifta bankaktiebolag Stiftarna skall upprätta en bo-
skola upprätta bolagsordning samt lagsordning som skall underställas därå söka regeringens stadfästelse. regeringen för stadfästelse. Till ansökan om oktroj skall fogas en plan för den tilltänkta verksamheten.
Stiftarna skola vara myndiga här -Stiftarna skall vara myndiga här i
i riket bosatta svenska medborgare riket bosatta svenska medborgare och till antalet minst tio. och till antalet minst tio. Utan
hinder härav får dock ett bank-
aktiebolag stiftas av utländsk bank. Den som är i konkurstillstånd kan ej vara stiftare.
Regeringen prövar bolagsordningens överensstämmelse med denna lag samt lag och författning i övrigt, så ock om och i vad mån därutöver, med hänsyn till omfattningen och beskaffenheten av bolagets rörelse, särskilda bestämmelser må erfordras.
Prop. 1984/85: 191 i 45
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Finnes den tillämnade rörelsen vara nyttig för det allmänna, stadfäster regeringen bolagsordningen samt beviljar oktroj för en tid av högst tio är
och därutöver intill slutet av då löpande räkenskapsår.
6 & Bankaktiebolags firma skall innehålla ordet bank. Ny firma skall tydligt skilja sig från annan, förut i laga ordning registrerad, ännu bestående banks firma, så ock från benämning å utländsk bankinrättning, som är allmänt känd här i riket. För registrering av bank-
aktiebolags firma gäller i övrigt vad som föreskrives i firmalagen (1974: 156).
Firman för ett bankbolag bildat
av utländsk bank skall dock inne-
hålla såväl ordet bank som ordet
aktiebolag och får utan hinder av
vad som sägs I andra stycket inne-
hålla den utländska bankens firma.
Sedan bolaget bildats, kan styrelsen antaga bifirma. Vad i andra stycket
sägs om firma gäller även bifirma. Ordet bank får ej intagas i bifirma.
10 § I mom.
Teckning av aktier skall ske å teckningslistan i huvudskrift eller i avskrift som bestyrkts av notarius publicus eller av stiftarna. Vid teckningslistan skola vara fogade på enahanda sätt styrkta avskrifter av oktrojbeslutet och bolagsordningen.
Innan teckningslistan framlägges i huvudskrift eller avskrift, skall teckning av stiftarna hava ägt rum med angivande av dagen därför.
Bildas ett bankaktiebolag av ut-
ländsk bank behöver inte teck-
ningslistan läggas fram för offent-
lig teckning.
Aktier I bankaktiebolag får genom teckning eller överlåtelse förvärvas endast av svenska medborgare, av svenska bolag och föreningar, Som inte är kontrollsubjekt enligt lagen (1982: 617) om utländska förvärv av svenska företag m. m., ävensom av andra svenska samfälligheter och stiftelser samt till aktiefonder enligt aktiefondslagen (1974:931). Har aktieförvärv skett annorledes än genom teckning eller överlåtelse, skall vad nyss stadgats icke i något fall medföra hinder för aktieägaren att med stöd av den företrädesrätt till teckning eller erhållande av nya aktier, vilken enligt denna lag eller den vid förvärvet gällande bolagsordningen är förenad med
de förvärvade aktierna, bekomma ytterligare aktier.
| Vad som sägs i första stycket
gäller inte aktier i bankbolag bildut
av utländsk bank. Aktier i sådant
bolag får, efter regeringens till-
stånd, förvärvas endast av utländsk
bank.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Förvärv av aktie. som skett i Förvärv av aktie, som skett i
strid med innehållet i första stycket strid med innehållet i första eller
är opillt. andra stycket, är ogillt.
$
Ansökan om bankaktiebolagets registrering skall göras av styrelsen se-
nast ett år från det oktroj beviljats.
Ansökningen skall beträffande Ansökningen skall beträffande styrelseledamot och styrelsesupp- styrelseledamot och styrelsesupp-
leant innehålla uppgift om fullstän- leant innehälla uppgift om fullständiga namnet ävensom hemvist, så diga namnet ävensom hemvist, så ock förklaring att dessa personer ock förklaring att dessa personer är
äro svenska medborgare och ej äro svenska medborgare och cj är omyndiga. omyndiga. I registreringsansökan av bank-
bolag bildat av utländsk bank skall
anges fördelningen av antalet svenska och utländska medborgare i styrelsen i enlighet med vad som föreskrivs i 72 § andra stycket. I ansökningen skall uppgivas, av vilka och huru bolagets firma skall tecknas, där den ej tecknas av styrelsen allenast på grund av denna lag. Skall firman tecknas av annan person än som avses i andra stycket, gäller vad där är stadgat även i fråga om sådan firmatecknare. Bolagets postadress skall angivas.
Vid ansökningen skola fogas:
a de listor, ä vilka aktieteckningen ägt rum, jämte avskrift av desamma;
avskrift av protokollet vid konstituerande stämman;
LE två avskrifter av oktrojbeslutet och bolagsordningen; > avskrift av den i 15. $ I mom. omförmälda handlingen rörande tilldelningen av aktier; 5. en av samtliga styrelseledamöter undertecknad handling, innehållande uppgift dels om det tecknade belopp, för vilket tilldelning av aktier ägt rum, samt om det belopp, för vilket aktier må hava förklarats förverkade enligt 28 §, dels angående det belopp, som inbetalts å aktiekapitalet, och, där aktiekapitalet icke blivit till fullo inbetalt, sammanlagda
nominella beloppet av de aktier, som till fullo betalts, dels ock om det
sätt varpå inbetalningen skett. Har cj å ansökningen varje styrelseledamot och styrelsesuppleant eller annan, som är bemyndigad att teckna bolagets firma, egenhändigt skrivin sin av vittnen styrkta namnteckning, skall vid ansökningen fogas en sär-
skild bilaga, därå namnteckningen finnes och blivit styrkt av vittnen.
Om aktiekapitalets ökning
35 §
Sedan bolagsstämman fattat be- Sedan bolagsstämman fattat beslut om aktiekapitalets ökning, sko- slut om aktiekapitalets ökning skall
la teckningslista och kungörelse om teckningslista och kungörelse om
Prop. 1984/85: 191 "- 47
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
beslutet upprättas samt underteck- = beslutet upprättas samt undertecknas av samtliga styrelseledamöter. nas av samtliga styrelseledamöter.
Någon kungörelse behövs dock inte
när bankaktiebolag bildat av ut-
ländsk bank fattat beslut om aktie-
kapitalökning.
I såväl teckningslistan som kungörelsen skall upptagas bolagsstämmans
beslut om aktiekapitalets ökning ävensom erinran om den i 18 § stadgade
inskränkningen i rätten att förvärva aktier. Har 1 ökningsbeslutet bestämmelse ej meddelats om tiden för betalning av nya aktier, skall sådan
bestämmelse upptagas i teckningslistan och kungörelsen.
Sedan ökningsbeslutet registrerats, skall styrelsen läta införa kungörelsen i Post- och Inrikes Tidningar och den eller de ortstidningar, som styrelsen bestämmer. Det åligger ock styrelsen au ofördröjligen i rekommenderat brev om bolagsstämmans beslut underrätta varje aktieägare, om vars postadress upplysning utan väsentlig omgång eller tidsutdräkt kan inhämtas.
Om rörelsen
55 8 Bankaktiebolag får förvärva
1. fast egendom, tomträtt och bostadsrätt för att bereda banken lokaler för
dess inrymmande eller tillgodose därmed sammanhängande behov,
LE . aktie i bolag, vilket uteslutande har till syfte att förvalta fast egendom
eller tomträtt som förvärvats för det under I angivna ändamålet,
3. inventarier, vilka anskaffas för rörelsen eller till fastighet, som bankbo-
laget äger, eller till lokaler, som bolaget i övrigt innehar, 4. bostadsrätt för att bereda bostad åt någon som är anställd i banken, 5. efter tillstånd av regeringen, aktie i annat bankaktiebolag, i utländskt
bankföretag och i svenskt aktiebolag eller utländskt företag, vars ända-
mål kan anses gagneligt för bankväsendet eller det allmänna, samt
garantifondbevis eller förlagsbevis utfärdat av bolag eller företag som
nu nämnts.
Ett bankaktiebolag bildat av ut-
ländsk bank får inte tillstånd att
förvärva aktier enligt första stycket
5, med undantag för aktier i bolag
som skall tillgodose för bankväsendet gemensamma ändamål.
Bankbolag som medverkar vid emission av aktier på den allmänna
marknaden får förvärva aktie som ingår I emissionen.
Sådan aktie skall bolaget dock avyttra så snart det lämpligen kan ske och senast ett år efter förvärvet. Om synnerliga skäl föreligga, kan tillsynsmyndigheten förlänga denna frist.
Bankbolag som har tillstånd att driva fondkommissionsrörelse får, för att underlätta rörelsen, I samband med denna dessutom förvärva aktie, emissionsbevis samt andel i aktiefond och i ekonomisk förening. Bolag får dock ej inneha sådana värdepapper till högre anskaffningsvärde än som
anges i 16 § första stycket fondkommissionslagen (1979: 748).
Nuvarande Iydelse Föreslagen lydelse
Om synnerliga skäl föreligga, kan Om synnerliga skäl föreligger,
tillsynsmyndigheten medgiva att kan bankinspektionen medgiva att . bankbolag får inneha värdepapper ett bunkbolag får inneha värdepap-
som avses i tredje stycket i större per som avses i fjärde stycket i
omfattning än som anges där. större omfattning än som anges där.
68 §
Om ett bankaktiebolag har beslutat att inrätta ett bankkontor, skall det
utan dröjsmål anmälas hos tillsynsmyndigheten.
Avser ett bankbolag bildat av ut-
ländsk bank att inrätta ett bankkon-
tor, krävs dock bankinspektionens tillstånd till detta.
Om styrelse och firmateckning
72§
Styrelseledamöterna skola vara myndiga, här i riket bosatta svenska medborgare. Utan hinder av vad som sägs i första stycket får i ett bankaktiebolag bildat av utländsk bank högst en tredjedel av hela untalet styreiseledamöter vara svenska medborgare bosatta utomlands eller utländska medborgare. Styrelseordföranden skall dock vara svensk medborgare och bosatt här i landet. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, bankinspektionen får för särskilt fall medge undantag från vad som föreskrivs I detia stycke.
Av styrelseledamöterna må icke flera än en för varje påbörjat femtal vara befattningshavare I banken.
Vid beräkningen av det högsta Vid beräkningen av det högsta
antal styrelseledamöter som enligt antal styrelseledamöter som enligt
andra stycket få vara befattningsha- andra och tredje styckena får vara
vare i banken skall hänsyn ej tagas befattningshavare i banken skall
till offentlig styrelseledamot. hänsyn ej tagas till offentlig styrelseledamot.
748 Styrelsen skall inom sig utse Styrelsen skall inom sig utse verkställande direktör att under verkställande direktör att under
styrelsens inseende leda verksam- styrelsens inseende leda verksam-
heten, däri inbegripet att i den ut- heten, däri inbegripet att i den ut-
sträckning styrelsen bestämmer av- sträckning styrelsen bestämmer av-
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
göra ärenden av beskaffenhet att el- göra ärenden av beskaffenhet att el-
jest ankomma på styrelsens egen jest ankomma på styrelsens egen prövning. Där förhållandena så på- prövning. Där förhällandena så påkalla, må bland styrelseledamö- kalla, må bland styrelseledamö-
terna eller styrelsesuppleanterna terna eller styrelsesuppleanterna
flera verkställande direktörer utses. flera verkställande direktörer utses.
Styrelsen skall även förordna sty- Styrelsen skall även förordna sty-
relseledamot eller styrelsesupp- relseledamot = eller styrelsesuppleant att vara ställföreträdare för jeant att vara ställföreträdare för verkställande direktör. verkställande direktör. I bankaktie-
bolag bildat av utländsk bank skall
verkställande direktören alltid vara
bosatt här i landet.
Styrelsen må jämväl uppdraga åt annan än verkställande direktör att ensam eller i förening med annan avgöra ärenden av beskaffenhet att eljest ankomma på styrelsens egen prövning. Angående den befogenhet i olika avseenden, som skall tillkomma verk-
ställande direktör eller person som avses i andra stycket, åligger det
styrelsen att meddela föreskrifter i en för ett år i sänder fastställd instruktion. Avser uppdraget beviljande av kredit, skola grunderna för kreditgiv-
ningen fastställas. Hava flera verkställande direktörer utsetts, skall instruktionen angiva huru ledningen av bankens verksamhet skall mellan dem fördelas. Styrelsen skall, så snart kan ske, till tillsynsmyndigheten insända avskrift av instruktionen ävensom, där ändringar vidtagas i densamma, meddela myndigheten därom.
Uppdrag som sägs i denna paragraf må när som helst återkallas eller inskränkas. Utan hinder av uppdrag äger styrelsen själv avgöra ärende av varje slag.
Styrelsen må icke åt enskild styrelseledamot eller annan uppdraga att
avgöra ärende, som avser: 1. inrättande eller indragning av avdelningskontor eller övertagande av
annan bankrörelse; 2. förvärv eller avyttring av fastighet, avsedd för bankens inrymmande
eller för att tillgodose därmed sammanhängande behov; 3. beviljande av kredit till befattningshavare, som avses i 61 § första
stycket, eller annan befattningshavare, som ensam eller i förening med
annan får avgöra på styrelsen ankommande ärenden, till den som är gift med sådan befattningshavare, till person som avses i 61 § andra stycket
eller till bolag, förening eller annan sammanslutning, vari sådan person
är styrelseledamot eller såsom delägare eller medlem äger ett väsentligt
ekonomiskt intresse; styrelsen dock obetaget att för person eller sam-
manslutning, som nu nämnts, fastställa vissa gränser, inom vilka utan
styrelsens beslut i varje särskilt fall kredit må beviljas vederbörande i
och för en av honom idkad rörelse; 4, förvärv av aktie, emissionsbe- 4, förvärv av aktie, emissionsbe-
vis, förlagsbevis som avses I vis, förlagsbevis som avses i
55 § första stycket 5 samt andel i 55 § första stycket 5 samt andel i
aktiefond och i ekonomisk för- aktiefond och i ekonomisk förening i andra fall än då fråga är ening i andra fall än då fråga är
om sådant värdepapper, som är om sådant värdepapper, som är
4 Riksdagen 1984/85. 1 saml. Nr 191
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
för bankbolagets fordran utmätt för bankbolagets fordran utmätt eller pantsatt, eller förvärvet eller pantsatt, eller förvärvet sker med stöd av 55 3 andra eller sker med stöd av 55 8 tredje eltredje stycket och styrelsebeslut ler fjärde stycket och styrelseangående förvärvet ej kan utan beslut angående förvärvet ej kan olägenhet av vaktas; utan olägenhet av vaktas; 5. fastställande. av allmänna räntesatser för ine och utlåning; dock att
hörande meddelas för tiden intill nästkommande Styrelsesammanträde: 6. utgivande av obligationer med längre löptid än ett år. I denna paragraf meddelade bestämmelser angående kredit och obligationer skola gälla även i fråga om garantiförpliktelse, som bankbolag ikläder sig.
Särskilda bestämmelser
189 § Bildas bankaktiebolag eter ökas bankbolags aktiekapital för överta-
gande av annan bankrörelse, må andel i vad bolaget sålunda skall övertaga utgöra vederlag för aktie i bolaget samt teckning ske med villkor, att sådant ullskott skall få göras; och skall i övrigt i ty fall gälla denna lags bestämmel-
ser om bankbolags bildande och aktiekapitalets ökning med följande tillägg
och undantag: 1. Vid bankbolags bildande skall teckningslista och vid aktiekapitalets ökning bolagsstämmans beslut om ökning innehälla jämväl alla de om bankrörelsens övertagande träffade bestämmelserna. Vad som stadgas i 9 och 33 88 föranleder ej därtill att värdet av det, som för aktie skall tillskjutas i annat än penningar, skall iteckningslista eller i bolagsstämmans beslut om ökning av aktiekapitalet uppskattas till visst penningbelopp. ta . Där vid bankbolags bildande ej samtliga tecknare enligt bestämmelse i
teckningslistan äro berättigade att för aktie ullskjuta annat än penningar, äger å konstituerande stämman tecknare, vilken berättigats att göra tillskott i annat än penningar, ej deltaga i omröstning enligt 15 §; ej
heller må sådan tecknare eller av honom tecknade eller eljest förvärvade aktier vid omröstningen tagas i beräkning. 3. Vad som stadgas i 36 3 äger ej tillämpning. 4. Tillgång, som bankbolag på sätt ovan sägs övertagit, skall vid dess
införande i bolagets böcker upptagas till skäligt värde. 5. Har bankbolag övertagit annat bankbolags rörelse och finnes bland sistnämnda bolags tillgångar egendom, varmed bankbolag ej må driva
handel för egen räkning, må den egendom, även om sådant fall ej är för handen, som i 55 eller 56 § omförmäles, förvärvas av det övertagande bolaget. Egendom som bankbolaget på detta sätt förvärvat, skall, i den
mån egendomen ej jämlikt vad i nyssnämnda lagrum stadgas må av bolaget behållas, åter avyttras så snart lämpligen kan ske och senast då avyttring kan äga rum utan förlust för bolaget.
Vad i första stycket sägs gäller inte för bankbolag bildat av utländsk bank.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
190 § Ej mä bankaktiebolag övertaga Ej må bankaktiebolag övertaga
annat bankbolags eller sparbanks annat bankbolags eller sparbanks rörelse, med mindre regeringen, rörelse, med mindre regeringen, där övertagandet icke finnes vara där övertagande icke finnes vara till till skada för det allmänna, lämnar skada för det allmänna, lämnar till-
tillstånd därtill. stånd därtill. Bankbolag bildat uv utländsk bank får dock inte överta
annan banks rörelse.
Denna tag träder i kraft den 1 juli 1985.
Förslag till
Lag om ändring i lagen (1982: 617) om utländska förvärv av svenska
företag m. m.
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1982: 617) om utländska förvärv av svenska företag m.m. att i lagen skall införas en ny paragraf 7 a §, vilken skall ha nedan angivna lydelse.
7a§
En utländsk bank som äger andel
i ett bankaktiebolag här i landet får inte förvärvstillstånd enligt 7 §.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1985.
Bilaga 3
Sammanställning av remissyttrandena över kreditmark-
nadskommitténs betänkande (Ds Fi 1984:20) Utländska
banketableringar i Sverige
Remissinstanserna
Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av bankinspektio-
nen, kommerskollegium, hovrätten för Västra Sverige, kammarrätten i
Stockholm, fullmäkuge i Sveriges riksbank, fullmäktige i riksgäldskontoret, näringsfrihetsombudsmannen (NO), riksskatteverket, Svenska bankföreningen, Svenska sparbanksföreningen, Sveriges föreningsbankers förbund, styrelsen för Stockholms fondbörs, Foreign Bankers” Association in Sweden, Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Centralorganisationen SACO/SR, Svenska bankmannaförbundet, Finansbolagens förening, Svenska fondhandlareför-
eningen, SHIO-Familjeföretagen, Sveriges Industriförbund, Svenska före-
tagares riksförbund, Svensk industriförening, Svenska försäkringsbolags
riksförbund, Folksam, Svenska handelskammarförbundet och Sveriges Exportråd.
Post- och Kreditbanken, PK-banken, har instämt i Svenska bankföreningens yttrande. Till kommerskollegiets yttrande har fogats yttranden av Stockholms handelskammare och Skånes handelskammare.
Av remissinstanserna har Svenska sparbanksföreningen och Folksam tillstyrkt kommitténs förslag i dess helhet medan Centralorganisationen SACO/SR har förklarat sig inte ha något att erinra mot utredningens förslag.
1¶Utländsk banketablering i Sverige
1.1 Bankinspektionen
För bankinspektionen har det länge stått klart, att Sverige inte kan undandra sig det internationella tjänsteutbyte som äger rum genom att banker i ett land är verksamma i andra länder. Sverige har också sedan 60talet profiterat av den mera framsynta uppfattning som har varit rådande i
andra länder, särskilt dem som spelat en ledande roll i det internationella bankväsendet, såsom Storbritannien. USA och Schweiz. En stigande irritation över den svenska hållningen har sedan länge märkts och på olika sätt gått ut över svenska intressen. De stränga reciprocitetsreglerna i Schweiz
och Norge är välkända. Ett annat exempel är att svenskägda banker inte
kan medverka vid emission av obligationer i pundvaluta i Storbritannien.
Prop. 1984/85: 191 'n -—
Mera sådant är att vänta om inte den svenska hållningen snabbt ändras. Sverige är inom västvärlden numera praktiskt taget ensamt om att utestänga utländska banker.
För de svenska bankerna innebär självfallet öppnandet av utländska banker i Sverige — även med beaktande av de stora engagemang som svenska företag sedan länge har med internationellt verksamma banker — en ökad konkurrens. Men en skärpning av konkurrensen innebär så gott
som alltid fördelar för kunderna. Frågan blir också, om tillkomsten av
utländska banker inte i längden kan innebära fördelar även för svenska
banker. Det kan innebära en stimulans för det ekonomiska livet som på
sikt kan ge de svenska bankerna nya uppgifter. Sverige kan med sitt läge i centrum av Norden och mellan öst och väst utvecklas till ett naturligt finanscentrum i konkurrens med andra finanscentra. Det bör även noteras,
att de svenska bankernas hållning är positiv. Vidare kan framhållas. att
erfarenheterna av utländska banker i Danmark och Finland är goda.
Mot den här i stora drag tecknade bakgrunden tog inspektionen år 1980 initiativ till det lagstiftningsarbete som resulterat i kreditmarknadskommitténs nu föreliggande förslag. Detta hälsas av inspektionen med tillfredsställelse. Det är i huvudsak väl avvägt och ägnat att ligga till grund för lagstiftning.
Självfallet hade det varit av visst värde, om kommittén före förslagets
framläggande hade hunnit skaffa sig den överblick över hela den svenska kreditmarknaden som ursprungligen var avsedd. Att utländska banker får
etablera sig i Sverige spelar dock enligt inspektionens uppfattning inte
någon större roll i detta sammanhang. Men de villkor under vilka de utländska bankerna får arbeta kan givetvis — liksom gäller de svenska bankerna — komma att ändras såsom ett resultat av kommitténs fortsatta arbete.
Såsom framgår av det sagda tillstyrker inspektionen att beslut nu fattas om att tillåta utländska banker att etablera sig i Sverige.
1.2 Kommerskollegium
Frågan om utländska banketableringar i Sverige har ett klart samband med frågan om handel med tjänster som på senare tid kommit att tilldra sig ökad uppmärksamhet i handelspolitiska sammanhang och som för närvarande diskuteras inom olika multilaterala organ, bl. a. OECD och GATT. I detta internationella perspektiv är den föreslagna liberaliseringen att välkomna bl.a. eftersom Sverige söker spela en pådrivande roll i pågående
multilaterala arbeten. Vidare visar den studie som kapitalmarknadskom-
mittén gjort avseende bankområdet bl. a., att etablerings- och investeringshinder torde utgöra det allvarligaste problemet för en internationalisering
av tjänsteutbytet på detta område.
1.3 Hovrätten för Västra Sverige
Det remitterade förslaget har samband med en rad väsentliga och svårlösta problem rörande främst det inhemska bankväsendets framtida situation och möjligheterna att hävda en för landet gynnsam valuta- och kreditpolitik men också med de vidaregående effekterna av en ökande internatio-
nalisering av företagandet på svenskt näringsliv och det svenska samhället
i stort. Från de synpunkter hovrätten har att företräda saknar hovrätten
emellertid anledning att närmare gå in på den mångfald frågor som sålunda
i och för sig förtjänar uppmärksamhet. Vad nu sagts gäller också det inom
kommittén uppenbarligen kontroversiella spörsmålet huruvida kommittén
i strid med sina direktiv över huvud bort prioritera frågan om utländsk banketablering i Sverige framför den övergripande frågan om hur den inhemska kreditmarknaden bör vara strukturerad. Hovrätten har därför ansett sig böra begränsa sitt yttrande huvudsakligen till en granskning av de lagförslag som kommittén lagt fram.
1.4 Kammarrätten i Stockholm
I direktiven anges att kommittén först bör behandla den övergripande
frågan om strukturen och därefter överväga formerna för etablering av
utländska bankinstitut. Kommittén har valt att ta upp frågorna i omvänd ordning. Som motiv har angetts att allt fler länder har öppnat sina gränser
för utländska banker och att Sverige därmed riskerar att inom kort inta en särställning bland OECD-länderna. Vidare åberopas att reciprocitetskravet (dvs. villkoret att värdlandets banker skall ha möjlighet att driva bankverksamhet i den utländska moderbankens hemland) tycks slå igenom
alltmer på det internationella planet. Kammarrätten har förståelse för att kommittén, mot bakgrund av den
svenska frihandelspolitiken och den allt snabbare internationaliseringen av företagsamheten, har med förtur tagit fram frågan om att öppna Sveriges gränser för utländska banketableringar.
Från allmän synpunkt och med hänsyn till intresset av att i möjlig mån upprätthålla stadga i lagstiftningen synes det dock ha varit mer ändamåls-
enligt om kommittén hade följt turordningen enligt direktiven.
Om möjlighet först öppnas för utländska banker att etablera sig i Sverige
och därefter lagstiftningen om kreditmarknadens struktur ändras, kan en
rad problem uppkomma. Bl.a. kan konkurrensen snedvridas mellan de utländska och de svenska bankerna genom att de senare inte ges möjlighet att på ett mera flexibelt sätt möta konkurrensen från de utländska ban-
kerna i initialskedet. Den föreslagna ordningen kan också leda till olägen-
heter för de utländska bankerna genom att de först etablerar sig här under
de förutsättningar som då gäller men sedan tvingas omforma sin verksamhet efter den nya lagstiftning som kan bli följden av kommitténs fortsatta
Prop. 1984/85: 191 'n An
verksamhet. Det är också möjligt att dessa banker etablerar sig i en form som de senare kan finna mindre attraktiv men som var den enda möjliga
vid etableringstillfället. Mot denna bakgrund finns anledning att överväga om en lagstiftning verkligen nu bör genomföras på grundval av kommitténs
förslag.
I sammanhanget bör beaktas att banklagsutredningen nyligen har redovisat resultatet av sitt arbete i betänkandena (SOU 1984:26—29) Ny
banklagstiftning Del 1-4. Med hänsyn bl.a. till att det nu remitterade betänkandet då nyligen hade avgetts satte kammarrätten i sitt yttrande över utredningens förslag i fråga om det var rationellt att genomföra
detsamma utan att samordna det med resultaten av kreditmarknadskommitténs arbete.
1.5 Fullmäktige i Sveriges riksbank
Kommittén har anfört några enligt dess mening avgörande skäl för att ge utländska banker rätt att etablera sig i Sverige. Först pekas på att Sverige
med sin frihandelstradition och positiva inställning till internationellt sam-
arbete numera intar ”en i det närmaste unik ställning” i sitt avvisande av
utländska banketableringar. Vidare "torde det vara svårt att i längden
upprätthålla en ensidig avskärmning av den svenska kreditmarknaden mot utländska banker”. Slutligen anförs att "de krav på reciprocitet som en del länder uppställer har förorsakat olägenheter för de svenska bankerna”,
och att dessa olägenheter i framtiden kan öka i betydelse. Enhigt fullmäktiges mening gör kommittén utan tvivel en viktig observation då den pekar på kontrasten mellan Sveriges stöd för frihandel och vår isolationism i fråga om banketableringar. Fullmäktige kan instämma i kommitténs slutsats i så mån, att det måste finnas starka skäl för att
motivera ett fasthållande vid den hittillsvarande restriktiva politiken.
När det gäller hänvisningen till reciprocitetsproblemet tyder erfarenheterna på att ordet olägenheter är väl valt: några allvarliga hinder för
svenska bankers etablering utomlands har inte tidigare anförts. Riksbanken har också ett bestämt intryck att de svenska bankerna numera har en försiktig attityd till ytterligare expansion i utlandet och omsorgsfullt prövar
alla projekt. Som kommittén särskilt anmärker har emellertid problemet
aktualiserats genom det strikta reciprocitetskrav som Norge kommer att ställa, och det kan givetvis inte uteslutas att även bortsett från detta fall utländska staters reciprocitetskrav skulle hindra välmotiverade svenska
utlandsetableringar eller att existerande svenskägda banker i utlandet kan komma att drabbas av restriktioner i olika avseenden för den händelse att
Sverige ej kan erbjuda reciprocitet.
Argumentet om svårigheten att i längden avskärma den svenska kreditmarknaden är svårare att väga in i ställningstagandet. För det första står
det klart att många svenska företag och koncerner givetvis utnyttjar ut-
ländska banker dels för låne- och betalningsoperationer där detta är möjligt med gällande valutareglering dels allmänt när det gäller dotterbolag i utlandet. Dessa relationer med utländska banker kan i vissa fall underlättas av att banken har ett representationskontor i Sverige men existensen av ett
representationskontor är inte nödvändigt. Dessa förbindelser mellan
svenska företag och utländska banker, som kommittén kanske en smula missvisande kallar bankverksamhet i Sverige i begränsad omfattning, kommer att växa med fortskridande internationalisering. Det är oklart i vilken mening detta är ett argument för att acceptera utländska banker att etable-
ra sig i Sverige. Ett särskilt motiv skymtar i kommitténs resonemang — att utländska banker i dag kan konkurrera med svenska banker ”under oreg-
lerade former och därmed med vissa konkurrensfördelar i förhållande till de svenskägda bankerna”. Rimligen kan väl denna verksamhet fortsätta i
samma former även om den utländska banken sätter upp en dotterbank i
Sverige och vad som sägs kan inte vara något skäl för (eller emot) utländsk banketablering.
Förhoppningsvis kan man räkna med positiva verkningar av utländska
banketableringar i Sverige. Det gäller stimulerande konkurrens för de svenska bankerna, nya handelskanaler, företagens tillgång till information
och tjänster, bättre internationell betalningsförmedling, bättre tillgång till utländska kredit- och kapitalmarknader och ökad service till dotterföretag i
utlandet. Fullmäktige anser för sin del att dessa mera aktiva skäl för
banketablering i Sverige bör beaktas.
Kommittén redovisar också skäl som framförts mot att tillåta utländska banketableringar i Sverige. Först pekas på att utlandsägda banker kan väntas inrikta sig på tjänster som internationell betalningsförmedling, valutahandel m. m. som är mest lönsamma och som berör de stora företagen. Det kan medföra en försämrad lönsamhet för de svenska bankerna. Därefter anförs att utländska banker kanske inte känner samma ansvar för kundföretag och att den ökade efterfrågan på viss bankpersonal kan leda
till svårigheter.
Fullmäktige har förståelse för argumentet som bygger på att de utländs-
ka bankerna kan specialisera sig på de för dem mest lönsamma verksamhetsområdena och därigenom skada de svenska bankerna. Bland de övriga argumenten tycks kommittén fästa intresse vid den möjliga överskottsefterfrågan på vissa slag av banktjänstemän. Problem av detta slag torde
vara ett regelbundet inslag i en ny eller expanderande sektor. Fullmäktige anser därför att denna fråga kan överlämnas till bankerna att lösa i sin
personal- och utbildningsplanering.
1.6¶Fullmäktige i riksgäldskontoret
Kreditmarknadskommittén föreslår att utländska banker bör få etablera sig i Sverige. I denna slutsats instämmer fullmäktige. De skäl som anförs i
betänkandet är dels att Sverige, som i andra sammanhang bekänner sig till
en fri handel. inte bör avvika från sina principer på detta område, särskilt
som det finns risk för att motåtgärder kan tillgripas av andra länder, dels att etablerandet av utländska banker i Sverige kan få positiva effekter på
den svenska ekonomiska utvecklingen. Fullmäktige vill för sin del särskilt betona den senare aspekten. Fler agerande på penning- och kapitalmarkna-
derna bör bidra till en ökad konkurrens och därmed en högre effektivitet.
En del utländska banker kan dessutom tänkas tillföra dessa marknader ny kunskap avseende bl.a. finansiella tekniker. Sammantaget bör detta un-
derlätta riksgäldskontorets verksamhet.
1.7 Näringsfrihetsombudsmannen (NO)
NO kan i allt väsentligt ställa sig bakom kreditmarknadskommitténs
principiella resonemang, vilket leder fram til! ställningstagandet att utländska banker skall ges rätt att etablera sig i Sverige i fastare former. Ökat konkurrenstryck är en utvecklingsfaktor av stor betydelse på alla områden av näringslivet. De svenska bankerna har på grund av etableringsreglernas utformning hittills varit i allt väsentligt skyddade från utländsk konkurrens på sin hemmamarknad. Som kommittén påpekat är marknaden för finan-
sieringstjänster under stark utveckling. Här, liksom ifråga om andra bank-
tjänster, torde impulser kunna komma från utlandsägda banker som kan främja såväl produktutveckling som en ökad utrikeshandel. Stimulansen av utländska bankers etablering på den svenska marknaden bör öka de svenska bankernas konkurrenskraft såväl på hemmamarknad som på inter-
nationell marknad till nytta för bankernas kunder och samhället. NO vill också understryka frihandelsaspekterna och reciprocitetshänsynen i sam-
manhanget. NO anser alltså i likhet med kommittén att utländska banker
skall ges etableringsmöjligheter i Sverige även i andra former än representationskontor. Kommitténs förslag är dock omgärdat med åtskilliga restriktioner.
1.8 Riksskatteverket
Sammanfattningsvis delar RSV den i betänkandet framförda uppfattningen att utländska banker bör ges möjlighet att etablera sig i Sverige. Den internationella utvecklingen nödvändiggör att en sådan möjlighet kommer till stånd. RSV delar därvid kommitténs principiella utgångspunkt att dessa banker skall driva bankverksamhet här i landet under samma förutsättningar som de svenska och att de utländska bankerna också skall vara underkastade samma författningsmässiga reglering och samma till-
syn.
1.9 Svenska bankföreningen
Till grund för sitt principiella ställningstagande lägger kommittén en avvägning av olika skäl för och emot utländsk banketablering i Sverige. Avvägningen utmynnar sammanfattningsvis fsid 133) i att följande skäl talar för sådan etablering: — Sverige hävdar av tradition fri internationell handel och har en positiv
inställning till internationellt samarbete. — Den rådande unika ensidiga avskärmningen av den svenska kreditmark-
naden mot utländska banker kan i längden inte upprätthållas. — Bristande reciprocitet kan förorsaka olägenheter för svenska banker.
Svenska Bankföreningen, som under lång tid ställt sig positiv till utländsk banketablering här, kan biträda den avvägning som kommittén gör.
Bankföreningen vill särskilt framhålla att de utländska bankerna i själva verket redan verkar i Sverige men under sådana oreglerade former att konkurrensen inte äger rum på lika villkor. Grundprincipen bör i fråga om kreditpolitiken vara att de kreditpolitiska medel som används tillämpas likvärdigt för alla banker, där så är möjligt; detsamma bör gälla bankernas deltagande i finansieringen av statsskuld och bostadsbyggande. Behovet av reciprok behandling kan bankföreningen också vitsorda. Kommittén erinrar (sid 131) om att reciprocitetskravet i vissa länder tillämpas så att etableringen tillåts men verksamheten i landet försvåras genom villkor eller diskriminering på annat sätt. Det finns exempel på villkor för utlandsägda banker som innebär kännbara avsteg från "national treatment”. Bankföreningen anser därför att, även om reciprocitetskravet inte som i Norge inskrives i lagen, stor vikt bör läggas vid vilken faktisk likabehandling som ges i den sökande bankens hemland.
Även om, som kommittén redovisar, försämrad lönsamhet för de svenska bankerna på vissa områden kan bli en följd, anser bankföreningen att det nu är nödvändigt att Sverige i likhet med så gott som alla OECDländerna tillåter utländsk banketablering.
1.10 Sveriges föreningsbankers förbund
SFF — som är representerad i kommittén genom verkställande direktören, Per Schierbeck — tillstyrker att betänkandet läggs till grund för lagstiftning varigenom utländska banker medges rätt att etablera bankaktiebolag i Sverige.
1.11 Styrelsen för Stockholms fondbörs
Med hänsyn till svensk tradition i fråga om fri internationell handel och internationellt samarbete synes det varken önskvärt eller möjligt att i längden upprätthålla den nuvarande ensidiga avskärmningen av svensk
kreditmarknad från utländska bankers deltagande. Lika med kreditmark-
nadskommittén anser börsstyrelsen därför att möjlighet bör öppnas för att ge utländska banker tillstånd att driva bankverksamhet här i landet. Själv-
fallet bör villkoren för verksamheten i princip vara desamma för såväl
svenska som utländska banker.
1.12 Foreign Bankers Association in Sweden
Föreningen har med tillfredsställelse noterat innehållet i tilläggsdirekti-
ven till banklagsutredningen och den skyndsamhet med vilken Betänkan-
det färdigställts. Införandet av en rätt för utländska banker att etablera sig i Sverige under 1985 kommer ej endast att göra förhållandena på bankområdet i Sverige likvärdiga med dem som är förhärskande i andra ledande handelsnationer utan kommer också att medföra betydelsefulla och påtagliga fördelar för landet såväl inom den offentliga som den privata sektorn.
Sveriges hävdvunna frihandelspolitik har utgjort något väsentligt mer än
ett tekniskt instrument för främjande av handel och investeringar och har
resulterat i beaktansvärda ekonomiska vinningar; den har gjort landet till en av de mest konkurrensintensiva marknaderna i världen och därigenom kommit konsumenterna till godo i form av lägre priser för många varor och tjänster. Numer är Sveriges frihandelspolitik en ovillkorlig förutsättning
för ekonomisk överlevnad som en följd av landets beroende av exportmarknader. Liksom betydande grenar av många svenska multinationella företag
drives utomlands på samma villkor som de som är tillämpliga på lokala företag behandlas de många utlandsägda svenska industri- och handelsföretagen såsom helt likställda med svenskägda sådana. En väsentlig ståndpunkt som intages av Kommittén är att samma princip om likabehandling
skall gälla i förhållandet mellan de nuvarande svenskägda affärsbankerna
och de nytillkommande utlandsägda bankerna. Föreningen stödjer till fullo
denna grundregel. Likväl finner Föreningen att Kommittén föreslår infö-
rande av ett antal begränsningar i utlandsägda svenska bankers verksamhet som är oförenlig med likabehandlingsprincipen och som till sin natur är diskriminerande (se t.ex. Kommitténs uttalande på sid. 171—2, 178 och 189). Dessa inskränkningar motiveras av fruktan för effekterna av en plötslig etablering av utlandsägda banker i Sverige vilken enligt Kommitténs mening kan komma att störa den nuvarande bankstrukturen och
allvarligt skada de existerande svenska bankerna. Enligt Föreningens uppfattning är de svenska bankernas ställning på den lokala marknaden mycket stark och kan icke lätteligen rubbas; av detta skäl är den ängslan som
ofta kommer till uttryck, och vilken återspeglas i Betänkandet, överdriven.
Av större vikt är att varje begränsning som göres i utlandsägda bankers
verksamhet ytterst får en negativ återverkan på den svenska ekonomin
som helhet. Ytterst betalas nämligen inskränkningar i konkurrensfriheten av konsumenterna såväl inom den offentliga som inom den privata sek-
torn. Sedan nära nog tre decennier har enligt svensk rätt skadlig verkan ansetts uppkomma av konkurrensbegränsningar därest de på ett otillbörligt sätt påverkar prisbildningen, hämmar effektiviteten inom näringslivet eller försvårar eller hindrar annans näringsutövning. Sådan skadlig verkan skall
undanröjas; i enlighet därmed kan konkurrensbegränsningar av dylikt slag påtalas enligt $ 2 konkurrenslagen (1982: 729).
Enligt Föreningens mening bör därför principen om full jämställdhet
mellan de nuvarande svenska bankerna och de föreslagna nytillkommande
utlandsägda bankerna genomföras i all hithörande lagstiftning. Därutöver
bör samma princip förklaras vara gällande på de viktiga områden inom
vilka riksbanken och bankinspektionen utövar sin verksamhet med
tillämpning av diskretionära normer utan direkt stöd av detaljerade lagbestämmelser. Genomförandet av en sådan princip skulle underlätta upp-
gifterna för ifrågavarande myndigheter genom att undanröja behovet av att
tillämpa två olika normsystem.
1.13¶Landsorganisationen i Sverige (LO)
Grunden för kreditmarknadskommitténs förslag att tillåta utländska banker att etablera sig i Sverige är. såvitt LO kan förstå, intresset av att svenska banker ska kunna etablera sig utomlands. Andra länder kan, om Sverige framhärdade i sin inställning, komma att stänga sina länders grän-
ser för svenska banker. Hittills har kommittén emellertid inte kunnat påvisa några påtagliga nackdelar för de svenska bankernas utlandsetable-
ringar. Av Sveriges mer framträdande handelspartners, är det bara Norge som kommer att tillämpa strikt reciprocitet, dvs. ett oeftergivligt krav på norsk banks möjlighet att etablera sig i den utländska moderbankens hemland.
Landsorganisationen har ingen negativ uppfattning beträffande den ökande liberalisering som skett i handelsutbytet mellan olika länder. Det har varit av stort värde för svenska löntagares standard och välfärd. Av lika stor betydelse har emellertid också varit att Sverige kunnat föra en
självständig politik på vitala områden. Det gäller t.ex. kreditpolitikens
utformning, där det enligt LOs mening har varit av värde att de viktigaste
aktörerna på marknaden, nämligen bankerna, har varit av svenskt ur-
sprung. De vore, enligt LOs mening, naturligt att man tog ställning till utländsk banks etablering i Sverige i samband med de totala struktur-
frågorna som kreditmarknadskommittén har att utreda. Detta vore dessut-
om i enlighet med direkfiven där det heter: ”Även om man är positidt insgälld till etablering av utlandsägda finans-
institut i Sverige, är formernå cn lering av sådan betydelse för struktu-
ren på den svenska kreditmar afen att man bör överväga dessa först
sedan rörelsereglerna för olika slags finansinstitut fastlagts”.
Inför ett sådant ställningstagande skulle LO önska en noggrannare ge-
nomgäng av de svenska bankernas utlandsetableringar, planer på fortsatta
sådana samt en redovisning av de negativa konsekvenser som kan bli följden av att Sverige håller fast vid sin ursprungliga inställning att bank-
verksamhet är förbehållen svenska banker. Slutligen kan, i samband med
att rörelsereglerna för finansinstitutet läggs fast, en klarare bild av behovet av utländska banketableringar göras.
1.14 Tjänstemännens centralorganisation (TCO)
TCO tillstyrker förslaget att utländska banker ska få etablera sig i Sveri-
ge.
1.15 Svenska bankmannaförbundet
Sveriges internationella beroende, principen om fri handel och reciprocitetshänsyn är skäl som motiverar att våra gränser öppnas för utländska banker även i formellt avseende. Till följd av det stora antal representationskontor som redan finns här och de kontakter svenska och i Sverige
verksamma utländska företag har med internationella banker spelar i realiteten utländskt bankväsen redan idag en roll för svensk ekonomi. Det är således en naturlig konsekvens att utländska bankers verksamheter legali-
seras på svensk botten.
1.16 Finansbolagens förening
Med hänsyn tagen till vad som sägs i direktiven är det enligt föreningens mening tveksamt om Kommittén utan tilläggsdirektiv hade kunnat framläg-
ga ett betänkande beträffande utländska banketableringar i Sverige utan att dessförinnan ha föreslagit rörelseregler för olika slags finansinstitut.
1.17 Svenska fondhandlareföreningen
Svenska Fondhandlareföreningen har i detta ärende samrått med Svenska Bankföreningen och får instämma i dennas synpunkter på rubr. delbetänkande om utländska banketableringar i vårt land.
Fondhandlareföreningen delar alltså kommitténs uppfattning om vikten
av de skäl som den lagt till grund för sitt förslag: Sveriges traditionellt
frihandelsvänliga och till internationellt samarbete positiva attityd, det därav följande kravet att upphäva rådande avskärmning av vår egen kreditoch kapitalmarknad samt därtill konstaterandet av de olägenheter för
svensk del som bristen på reciprocitet föranleder i förhållande till mer öppna nationer.
6¶Prop. 1984/85: 191
1.18 SHIO — Familjeföretagen
Bankväsendet är av slentrian och historiska skäl kanske den mest regle-
rade kommersiella verksamheten i landet. Utgångspunkten för bankernas arbetsvillkor förefaller vara att enbart det som direkt stadgas är tillåtet och allt annat förbjudet. Denna restriktiva syn har vi kommenterat i vårt
remissyttrande över banklagsutredningens slutbetänkande Ny banklagstiftning (SOU 1984: 26—29). Vi aviserade också att vi ämnade återkomma
till frågan när kreditmarknadskommittén avlämnat sitt slutbetänkande.
SHIO-Familjeföretagens allmänna syn är i stället att ett rationellt och flexibelt banksystem är av yttersta vikt för ett fungerande näringsliv. Vidare anser vi att all kommersiell verksamhet bör ske under så fria former som möjligt och under konkurrens på lika villkor. Statliga detaljregleringar och andra restriktioner måste vara undantag och inte regel. Av detta skäl välkomnar vi kommitténs förslag att tillåta utländska banker att etablera sig I Sverige.
1.19 Sveriges Industriförbund
Industriförbundet stöder kommitténs förslag att utländska banketableringar skall tillåtas i Sverige. För industrin är behovet av och fördelarna
med utländska banker stora. Industriförbundet anser dessutom att argu-
menten för utländska banketableringar är fler och väger tyngre än vad som framgår av betänkandet.
Industriförbundets åsikt är att etablering av utländska banker i Sverige så långt möjligt skall överensstämma med de krav som ställs på etablering
av och verksamheten vid svenska banker. Industriförbundet är därför av annan mening än kommittén vad avser oktrojprövning och den särskilda introduktionsordningen för utländsk bankverksamhet i Sverige.
Behovet av utländska banker (Kommentarer till kap. 5 och 8)
Kreditmarknadskommittén har utrett frågan om utländska banketableringar i Sverige skyndsamt. Det är tillfredsställande att Sverige nu tar steget och anpassar sina regler till övriga OECD-länders, vilket gagnar
både svenska bankers och svensk industris internationalisering. |
Att frågan om utländska banketableringar lyfts ur kreditmarknadskommitténs övriga arbete och snabbehandlats, grundar sig bl. a. på de recipro-
citetskrav som mött svenska banker utomlands. Kommittén ifrågasätter
dock behovet av utländska banker på den svenska marknaden. På sid 127 framför kommittén ”Mot bakgrund av dessa konstateranden” (bland annat att det är ”väl sörjt för en fri konkurrens mellan bankerna och de olika bankinstituten””) ”torde det kunna göras gällande att det i dagens läge inte finns något direkt behov av att låta utländska banker etablera sig i Sveri-
9”
ge.
Industriförbundet delar inte denna tvekan. Såväl mindre som större företag har framhållit att de förväntar sig en utökad och förbättrad service via de utländska bankerna genom allmänt ökad konkurrens och genom tillskott av utländska bankers särskilda kompetens. Nägra exempel på de utländska bankernas värdefulla tillskott på den svenska kreditmarknaden nämns nedan.
Underlättar satsning på vissa exportmarknader
På vissa exportmarknader är det nödvändigt att samarbeta med en lokalt
etablerad bank. Det förekommer t. ex. krav från framför allt statliga kunder att leverantören och den bank som sköter exportaffären skall ha samma nationalitet. Om inte någon svensk bank har lokalkontor på den aktuella exportmarknaden, kan affären äventyras.
I exportaffärer förekommer olika typer av kontraktsgarantier som ex-
portören och dennes bank lämnar till importören. Garantierna måste ibland lämnas av en internationellt känd och lokalt etablerad bank. Den svenske exportörens svenska bank måste i så fall anlita en utländsk större
bank. För företaget leder det till dubbla provisioner. Samarbetet med
utländska banker i utlandet är både kostsamt och betungande för den
svenska exportindustrin. En svensk dotterbank till en brett etablerad internationell bank skulle lösa de problemen.
För mindre företag kan stödet från en utländsk bank vara nödvändigt för
en första framgångsrik exportsatsning. Den utländska banken har en unik kunskap om lokala förhållanden och kan hjälpa till med olika kontakter.
Det mindre företaget, som inte har så många utlandskontakter, vinner på att kunna knyta kontakter med den utländska banken i Sverige.
Effektivare rembursbehandling
Remburssystemet innebär idag en omfattande hantering av dokument. Det är därför viktigt med fysisk närhet mellan leverantören och den bank som skall mottaga och granska dokumenten under en remburs. Remburser är viktiga för såväl export som import.
Svenska företag som erhåller exportremburser öppnade i utländska banker måste idag skicka dokumenten till något av denna banks kontor utomlands. Denna hantering är i sig ett riskmoment och betyder dessutom alltid en viss tidsutdräkt som medför att företaget förlorar valutadagar, dvs. företagen gör en ränteförlust. För företag med stor export skulle
därför, vilket också kommittén framför, rembursbehandling i Sverige leda
till betydande besparingar.
Det mest fördelaktiga för en exportör är att erhålla en bekräftad rem-
burs. I många fall är den utländske köparen dock inte villig att öppna en
sådan. Exportören kan då be en svensk eler utländsk bank att mot viss
provision bekräfta rembursen. Redan idag utnyttjar svenska exportören
utländska banker härför, men kontakterna skulle underlättas om bankerna
fick etablera sig i Sverige. Då skulle exportörerna också kunna utnyttja den högre riskbenägenhet som utländska banker ofta har i jämförelse med svenska. Deras högre riskbenägenhet torde bero på bankernas storlek och att de är väl representerade på de flesta av de svenska exportörernas utlandsmarknader.
Svensk industri är beroende av utländska insatsvaror för både sin hemmaförsäljning och för exportören. Den utländska leverantören kräver ofta att remburshanteringen skall ske i en internationellt känd och etablerad bank. Utländska banketableringar i Sverige skulle därmed kunna underlät-
ta och förbilliga den svenska importen.
Effektivare ”cash-management'”
Flera utländska banker har en mycket avancerad teknik för att ”leta” efter betalningar som inte kommer fram i tid. Deras arbete underlättas av deras geografiskt bredare representation.
Flera stora svenska företag har egna personella resurser för att åstadkomma effektivare cash-management. De mindre företagen kan inte på samma sätt specialisera sin personal och blir beroende av sin banks tjäns-
ter och effektivitet på området.
Om utländska banker får etablera sig i Sverige, skulle deras cash-management-system troligen anpassas till svenska förhållanden och till den
svenska efterfrågan. Därmed skulle konkurrensen öka till nytta för de
svenska företagen. Troligen blir effektivitetsvinsterna störst för de mindre företagen.
Längsamma internationella betalningar förorsakar industrin kostnader i form av förlorade valutadagar. Sannolikheten är stor att betalningarna kan ske snabbare om svenska företag får direkt tillgång till de utländska ban-
kernas tjänster på området.
Effektivare kortfristig finansiering
Kostnaderna för företagens kortfristiga finansiering är till stora delar beroende av bankernas möjligheter att finna valuta till acceptabla kurser. De utländska bankerna har genom sin breda representation ett bättre
utgångsläge än de svenska när det gäller att agera effektivt på denna
marknad.
Företagen kan redan idag utnyttja de utländska bankerna för kortfristiga
krediter, men den kurssäkring som görs för återbetalningar måste ske i
svensk valutabank. Om de utländska bankerna i Sverige blir valutabanker,
öppnas en möjlighet för företagen att göra upplåning och kurssäkring samtidigt i en och samma bank.
Den långfristiga exportfinansieringen blir effektivare
En stor del av de svenska exportkrediter, som har löptider på två år och längre, finansieras av AB Svensk Exportkredit (SEK). Själva krediterna
lämnas dock i regel av svensk affärsbank tll den utländske köparen eller dennes bank (s.k. köparkrediter). Bankerna tillämpar sedan SEK-systemets införande 1978 nästan identiska avgifter och villkor för sin medverkan.
Utländska bankers etablering på den svenska marknaden bör leda till att de i betydligt större utsträckning än hitulls kommer att medverka i den svenska exportkreditgivningen. Detta innebär att konkurrensen, vad gäller avgifter och villkor, ökar, vilket troligen medför lägre kostnader för de svenska exportföretagen.
Om man bortser från fartygsexporten, är större delen av de medel- och
långfristiga svenska exportkrediterna garanterade av exportkredit-
nämnden (EKN). EKNSs riskkapacitet är ofta otillräcklig för de svenska exportföretagen. En lösning på detta problem är att risken delas mellan
EKN och svenska eller utländska banker. EKN har nyligen gått med på
sådan riskdelning i ett par fall. Arrangemang av detta slag är försäkringstekniskt mycket komplicerade och fordrar därför omfattande förhandlingar mellan vederbörande exportör, medverkande banker och EKN. Sådan riskdelning skulle i hög grad underlättas om utländska banker fick etablera sig i Sverige.
1.20 Svensk industriförening
Värt lands traditionella ställning av frihandelsnation står i bjärt kontrast
ull den nuvarande regeln att endast tillåta utländska banker att inrätta
representationskontor i landet. Enbart detta förhållande är enligt förening-
ens mening tillräckligt för att ändra lagstiftningen så att fri etableringsrätt medges för utländska banker i Sverige. Härtill kommer naturligtvis att
mänga länder kräver reciprocitet och inte minst att utländska banketable-
ringar I Sverige otvivelaktigt ger ett värdefullt tillskott till det svenska näringslivet och den svenska kreditmarknaden.
Såsom framgår av det nu anförda intar föreningen en klart positiv attityd till kreditmarknadskommitténs förslag om etableringsrätt i Sverige för utländska banker.
1.21 Svenska försäkringsbolags riksförbund
Riksförbundet har i och för sig inga erinringar mot kommitténs förslag. Riksförbundet konstaterar emellertid — vilket framgår av särskilt yttrande av sakkunnige Curt G. Olsson — att med frågan om etablering av utländska banker sammanhänger en rad frågor, bl. a. om ägarförhållanden i svenska banker, svenskt ägande i av utländsk bank nyetablerad svensk bank och om konkurrensneutralitet. Dessa frågor är lika svåra att isolera från var-
andra som motsvarande frågor på försäkringsområdet.
$S Riksdagen 1984/85. I saml. Nr 191
1.22 Svenska handelskammarförbundet
Händelskammarförbundet tillstyrker kommitténs förslag att tillåta utländsk banketablering i Sverige. Förslaget ligger väl i linje med den frihandelsvänliga inställning som Sverige traditionellt hävdar i internationella
sammanhang och innebär dessutom en anpassning till vad som redan gäller
i så gott som alla andra OECD-länder. Med hänsyn till främst sistnämnda förhållande anser förbundet att förslaget bör behandlas med skyndsamhet.
1.23¶Sveriges Exportråd
Exportrådet anser iksom kommittén att utländska banketableringar bör tillåtas i Sverige. Den hittillsvarande negativa inställningen härtill stämmer dåligt överens med den utpräglat frihandelsvänliga politik som Sverige
traditionellt följer. För etableringarna talar också att det bör medföra
påtagliga exportfrämjande effekter bl. a. genom ett ökat serviceutbud från
bankerna omfattande bl.a. ”cash management” och remburser samt en
effektivare såväl kort- som långfristig exportfinansiering. Exportrådet de-
lar sålunda de mer detaljerade synpunkter på dessa frågor som anförs i
Sveriges Industriförbunds remissvar 1984-12-21.
2¶Etableringsformen
2.1 Bankinspektionen
Inspektionen godtar att etableringen sker i form av dotterbanker med en eller flera utländska banker som ägare. De nya bankerna blir rättsligt svenska banker, underkastade samma lagar som de svenska. Särbestämmelserna bör bli så få som möjligt, och såväl formell som reell likställighet med de svenska bankerna eftersträvas.
2.2¶Fullmäktige i Sveriges riksbank
Fullmäktige kan för sin del stödja kommitténs avvisande av filialer och
blandat svenskt-utländskt ägarskap. Denna avgränsning bidrager till att
göra den utländska introduktionen hanterlig och lättöverskådlig och kan
sägas vara en rimlig tillämpning av riktlinjen om en försiktig introduktion. Fullmäktige vill liksom kommittén peka på att verksamhet genom filialer medför kredit- och valutapolitiska kontroliproblem liksom allmänna till-
synsproblem som kräver komplicerade lösningar. Norge och Finland har inte heller tillåtit verksamhet i filialform medan Danmark tvingats till en lösning som innebär att filialer omvandlas till en artificiell juridisk enhet. Fullmäktige vill inte uttala sig om på vilka förutsättningar banker ägda av två eller flera utländska banker kan accepteras. Det är omöjligt att nu
förutse i vilka kombinationer utländska banker vill samarbeta, och det är onödigt att binda tillämpningen genom uttalanden i motiven. Vad kommittén anfört torde kunna ersättas med, att bakom en utlandsägd bank skall stå en eller flera banker som i realiteten tar ansvaret för dess rörelse och
förpliktelser. Det utesluter inte att man som huvudform ser utlandsägda
dotterbanker.
2.3¶Näringsfrihetsombudsmannen (NO)
NO kan också instämma i att det finns fördelar med att utländska banketableringar sker i form av en självständig svensk juridisk person. NO
tillstyrker följaktligen att de etableringsformer som tillåts är dotterbank och konsortiebank. NO anser det rimligt att flera utländska banker skall
kunna äga en dotterbank. Vad gäller konsortiebanker är NO tveksam till
kommitténs förord att ex utländsk bank skall ha det dominerande inflytandet. I denna etableringsform bör flera banker kunna tillåtas ha t. ex. lika stora andelar.
2.4 Riksskatteverket
RSV anser att de föreslagna etableringsformerna från säväl skatterättslig som redovisningsmässig synpunkt torde vara att föredra framför filialformen.
2.5 Svenska bankföreningen
Bankföreningen har ingen erinran mot förslagen om dotterbank och konsortiebank. Beträffande konsortiebank, varmed förstås bankaktiebolag där ingen av delägarna är moderbolag, säger kommittén (sid. 144) att ägarna bör vara få till antalet och kunna visa på ett naturligt samband. Detta sambands art är oklart. Krävs att ägarbankerna tidigare samarbetar, i sitt hemland — om de har samma hemland — eller i utlandet? Är det tillräckligt att de har samma hemland? Att de gemensamt har inriktning på viss sorts verksamhet”?
2.6 Foreign Bankers Association in Sweden
Föreningen önskar understryka att de utländska banker vilka kan vilja etablera sig i Sverige skulle föredraga att göra detta i form av filialer. De flesta länder i världen vari utländska banker må etablera sig tillåter dem att
utöva bankverksamhet antingen i form av filialer eller i form av dotterbolag
eller i båda formerna, enligt bankernas val. Föreningens medlemsbanker har nära kännedom om filialverksamhet, och användningen av denna etableringsform även i Sverige skulle nedbringa bankernas kostnader och möj-
liggöra för respektive bank att skapa större intern enhetlighet och överskädlighet.
Förekomsten av en stor ”moderbank” varut filialer är en integrerad del i ansvarshänseende markerar på ett klarare sätt den yttersta ansvarigheten. Det är därför knappast förvånande att medlemsbankernas kunder
typiskt sett har föredragit att komma i åtnjutande av det fulla stödet från en
”moderbank” till sin filial till skillnad från att träffa avtal med dotterbolag som har en förhållandevis begränsad egen kapitalisering.
Tilläggsdirektiven utgick från att utländska banker skulle tillåtas att välja
mellan att etablera sig i form av dotterbolag eller filial, förutsatt att filialen
behandlades som valutainlänning enligt valutaregleringen (ulläggsdirektiv till banklagsutredningen, dir. 1981:46, sid. 5). Kommittén anger emellertid att det är omöjligt att överblicka alla problem förbundna med filialbildning,
innefattande såväl kreditpolitiska som valutapolitiska sådana. Föreningen
anser ätt Kommittén icke har anfört något övertygande skäl för denna
slutsats. Uppenbarligen mäste bokföringen i en filial vara särskild och
identifierbar, och kontrollen och övervakningen av en utländsk banks filial utövas med strikt tillämpning av svensk lag. Det är också självklart att en filial skall behandlas som valutainlänning. Därför finnes ingen anledning antaga att någon övervakande funktion anförtrodd riksbanken eller bank-
inspektionen skulle försvåras i avseende å en filial; detta har icke varit
fallet i något land vari Föreningens medlemsbanker verkar. Föreningen önskar i detta sammanhang såsom exempel hänvisa tll erfarenheterna i Danmark och Frankrike, vilka båda länder har en valutareglering jämför-
bar med den som gäller i Sverige; i intet av dem har några svårigheter
upplevts avseende övervakningen och kontrollen av utländska bankers filialer.
2.7¶Svensk industriförening
Kreditmarknadskommitténs förslag innebär att den utländska banken måste etablera sig genom dotterbolag i Sverige och att etablering genom filialbank således icke medges. Föreningen ställer sig tveksam härtill och anser icke att kommittén har presterat godtagbara skäl för att hindra
etablering i filialform. Enligt utredningens tilläggsdirektiv hade det funnits
möjligt att lägga ett förslag som givit de utländska bankerna valfrihet
mellan dotterbolag och filial. Enär filialformen innebär fullt stöd från en moderbank skulle kunderna ur ansvarssynpunkt säkerligen icke fått en
sämre ställning.
3¶Frågan om utländskt ägande i svensk bank m. m.
3.1 Bankinspektionen
Kommittén har t. v. avvisat möjligheten för utländska banker att samarbeta med svenska banker via ett minoritetsägande. Inte heller kommer enligt förslaget svenska banker att på motsvarande sätt kunna manifestera ett samarbete genom delägande i utländsk bank här i landet. Det har av kommittén inte ansetts möjligt att ta ställning till denna fråga innan de
övergripande strukturfrågorna behandlats. Kommittén åberopar i detta
avseende även direktiven. Inspektionen skulle för sin del gärna se att också denna fråga kunde lösas i förevarande sammanhang. Det är även här
en fråga om reciprocitet. Kommitténs restriktiva ståndpunkt i detta hänseende kan enligt inspektionens uppfattning vara känslig inte minst med tanke på de nordiska och andra banker som står de svenska bankerna nära
och som kan vilja markera detta genom ett delägande i mindre omfattning. Det bör vidare understrykas att ett sådant samarbete skulle kunna innebära att berörda utländska banker skulle finna det onödigt att etablera egna dotterbanker i Sverige. Inspektionen vill därför förorda en möjlighet till
ömsesidigt delägande genom minoritetsposter på högst 2096. Varje sådant
fall får prövas utifrån sina förutsättningar och från sundhetsaspekter och att beslut skall fattas av regeringen. Samtidigt kommer att få beaktas att
kriterierna för tillstånd av detta slag inte skall kunna uppfattas som diskri-
minerande för dem som inte kommer i fråga.
3.2 Kommerskollegium
Enligt direktiven för utredningen skal! gällande förbud mot utländskt ägande i befintlig svensk bank inte ändras. Kollegiet kan ha förståelse för
denna bestämmelse så länge utländska rättssubjekt inte får etablera bank i Sverige. När såsom kommittén föreslår sådan etableringsrätt införes finns inte anledning att motsätta sig joint ventures i olika former. Kollegiet förordar därför både att utländskt rättssubjekt får ingå som minoritetsägare
i befintlig svensk bank och att svenskt minoritetsägande får förekomma i bank som etableras i Sverige av utländsk bank. Kollegiet förutsätter därvid att 1982 års lag om utländska förvärv av svenska företag m. m. skall kunna utnyttjas för att i de enskilda fallen begränsa delägandet.
3.3 Näringsfrihetsombudsmannen (NO)
Kommittén har på grund av direktiven ansett sig förhindrad att pröva frågan om utländskt delägarskap i existerande svensk bank. I konsekvens
härmed anser kommittén att inte heller svenskt delägarskap skall tillåtas i de utländska banker som kan komma att etableras i Sverige. NO beklagar
att dessa frågor inte har kunnat få en allsidig belysning i betänkandet.
Utvecklingen, t.ex. försök till nordiskt banksamarbete, visar att det finns
ett praktiskt behov av att möjliggöra utländskt ägande i svensk bank. NO kan inte heller se några allvarliga problem om svenska banker skulle tillåtas vara delägare i i övrigt utlandsägda banker i Sverige. Det är möjligt
att öppnandet av sådana lösningar skulle ge en lugnare övergång till friare
etableringsforhållanden. NO finner det därför önskvärt — för den händelse sådana möjligheter inte anses kunna lämnas redan på nuvarande underlag — att kommittén får i upprag att i sitt fortsatta arbete komma med förslag även i de här berörda ägarfrågorna.
3.4 Svenska bankföreningen
Kommittén påpekar (sid. 128) att Sveriges utlandsberoende och engage-
mang på den utländska marknaden nu är så stort att det är svårt att
motivera den nuvarande protektionistiska politiken i hela frågan om ut-
ländsk banketablering här. Dessa skäl talar enligt bankföreningens mening
också för engagemang i form av ett begränsat utländskt aktieägande i de existerande svenska bankerna. En sådan möjlighet att utnyttja den internationella marknaden för kapitaltillskott i svenska banker skulle vara till gagn för de svenska bankernas verksamhet. Det omedelbara sambandet med
huvudfrågan om utländska bankers etablering här består i att sådant delägarskap med all sannolikhet skulle minska antalet ansökningar om oktroj
för utländska dotterbanker: därigenom skulle det av kommittén (sid. 215) angivna intresset att begränsa antalet utländska etableringar tillgodoses och överetableringsrisken minskas, något som bankföreningen ställer sig bakom. De av kommittén (sid. 138-139) anförda hindren mot att redan nu pröva delägarskap — sambandet med frågor om spritt ägarskap, med andra institutioner än banker och de s.k. förvärvslagarna — väger enligt bank-
föreningens uppfattning inte särskilt tungt.
Det utländska ägandet i de befintliga svenska bankerna bör självfallet begränsas så att dessas fortsatta självständighet garanteras. Detta kan ske
genom att högsta tillåtna utlandsägda andel av aktickapitalet bestäms till 20 procent, genom rösträttsbegränsning och prövning av regeringen celler bankinspektionen i varje särskilt fall; denna prövning skulle garantera att
endast seriösa utländska banker bereddes delägarskap.
Den av bankföreningen sålunda förordade möjligheten till delägarskap
bör förenas med formell möjlighet för bank att göra riktade emissioner och
att utge skuldebrev med optionsrätt till nyteckning. Förslag i denna rikt-
ning har framlagts av banklagsutredningen (SOU 1984:27 sid. 63 och 89).
Bankföreningen hemställer på grund av det anförda att regeringen redan
i den fortsatta beredningen av det nu aktuella lagstiftningsärendet om
utländska banker tillgodoser den angivna möjligheten till delägarskap.
3.5¶Foreign Bankers Association in Sweden
Enligt Föreningens uppfattning är de förbud som föreslås av Kommittén mot förvärv av ett begränsat antal aktier från svensk fysisk eller juridisk persons sida i utlandsägda svenska banker (sid. 199-200), resp. från
utländska banker eller dotterbolags sida av aktier i svenskkontrollerade banker (sid. 200), otillfredsställande. Sådana förbud skulle förhindra ett
samarbete över nationella gränser vilket skulle vara till gagn för svenska
intressen liksom varje på ägargemenskap grundad integration. Samarbetsprojekt har varit grogrunden för många betydande svenska industrier och
affärsrörelser; avtal av sådan innebörd kan vara av stor betydelse även i
finansvärlden.
3.6 SHIO-Familjeföretagen
Vidare hävdas i sakkunnige Curt G. Olssons särskilda yttrande att de svenska bankerna bör ges möjlighet att samarbeta med de utländska ban-
kerna i Sverige. Framför allt bör utländska banker ges möjlighet att äga
aktier i svenska banker. I den mån risk skulle uppstå för utländsk dominans av det svenska bankväsendet kan aktieägandet begränsas till exem-
pelvis 20 procent av aktickapitalet. På samma sätt bör även svenska banker få möjlighet att köpa aktier i de utländska bankerna.
I detta instämmer SH10O-Familjeföretagen till fullo.
3.7 Sveriges Industriförbund
Kommittén föreslår vidare att "ägande i svenskt kreditinstitut inte bör kunna förenas med oktroj”. Industriförbundet är av annan mening och
anser, liksom Bankföreningen och Stockholms Handelskammare, att ett närmare samarbete mellan svenska och utländska banker manifesterat i
delägarskap skulle få positiva effekter på den svenska kreditmarknaden.
Det finns inte heller anledning att genom förbud mot aktieinnehav i svenskt finansbolag, hindra ett troligen fruktbart samarbete mellan svenska finansbolag och utländska banker. Industriförbundet anser även att svenskt ägande skall få förekomma i utländska dotterbanker i Sverige.
3.8 Svenska företagares riksförbund
Vi föreslår därför i enlighet med det särskilda yttrandet av sakkunnige Curt G. Olsson att förutsättningar skapas för en samverkan mellan en
utländsk bank och en bestående svensk bank. På detta sätt skulle en del av det utländska intresset för etablering i Sverige kunna fångas upp på ett
positivt sätt också för de svenska bankerna.
I Finland är det möjligt för en bank att sälja 20 Zz av sitt aktiekapital på
utländska marknaden. Liknande regler bör kunna gälla i Sverige.
Kommittén har vidare föreslagit att de banker som utländska banker skulle kunna få tillstånd att etablera i Sverige icke får ha andra än utländska banker som ägare.
Denna regel avstyrker Förbundet bestämt och menar att svenska banker genom ett gemensamt ägande skulle kunna uppnå betydande fördelar såväl
kunskapsmässigt som när det gäller att komma in på ytterligare utländska marknader.
3.9 Svenska handelskammarförbundet
Förbundet vill föreslå att utländsk bank även skall få rätt att i begränsad
utsträckning förvärva aktier i svensk bank och att motsvarande skall gälla
för svensk bank i utländsk bank. Ett sådant ägande kan vara av värde för
svenska banker bland annat genom att det underlättar ett närmare samar-
bete med utländska banker. För vissa utländska banker kan ett sådant samarbete utgöra ett intressant alternativ till etablering i Sverige.
4¶Behovsprövningen
4.1 Hovrätten för Västra Sverige
Större intresse tilldrar sig däremot den kvantitativa prövningen eller behovsprövningen. Enligt direktiven för banklagsutredningen var det en utgångspunkt för dess arbete att behovsprövningen skulle slopas. Genom direktiven för kreditmarknadskommittén har frågan begränsats till att gälla om bestämmelsen skall ha ett rakt eller omvänt prövningstema eller annorlunda uttryckt huruvida det skall åligga oktrojsökanden att visa den tilltänkta etableringens nytta eller ej.
Kommitténs överväganden i denna fråga har emellertid enligt hovrättens mening kommit att i alltför hög grad präglas av att den diskuterats i anslutning till det nu utbrutna spörsmålet om utländsk banketablering i
Sverige.
Hovrätten har visserligen förståelse för att kommittén kan ha funnit det angeläget att inte föregripa det slutliga ställningstagande, vartill dess fortsatta utredningsarbete kan föranleda. Med den tyngdpunkt kommittén vid behandlingen av denna fråga givit åt de särskilda aspekter en plötslig inbrytning av utländska intressen på bankväsendets område framkallar är det inte heller mer än naturligt att kommittén ansett sig inte för närvarande
kunna förorda en ändring i den nuvarande utformningen av behovspröv-
ningen. Dessa särskilda aspekter borde kommittén emellertid inte — redan med hänsyn till att bankrörelselagen avser att reglera ett strikt nationellt bankväsende — ha sökt föra in i tolkningen och tillämpningen av bankrö-
relselagens allmännyttebegrepp. Hovrätten vill särskilt ifrågasätta kom-
mitténs uttalande (s 159) att det står regeringen fritt att när som helst ändra
innebörden av detta begrepp. Regeringen kan uppenbarligen inte gå utom ramen för av riksdagen stiftad lag, ens i det fall Jagens förarbeten är knapphändiga. Vedertaget är också att ändrad tillämpning av en oförändrad lagregel inte kan åstadkommas genom motivuttalanden i anslutning till ändringar av andra lagrum (JuU 1975/76:15 s 6). Viktigt synes även vara att internationella överenskommelser inte åsidosätts genom en rättstill-
lämpning som avviker från vad Sverige till berörda organ notifierat angående innehållet i svensk lag.
Enligt hovrättens mening står det klart att beaktandet av skälen för och emot utländsk banketablering i Sverige har endast vag anknytning till den
kvantitativa delen av bankrörelselagens allmännyttebegrepp. Så t.ex. ger kommitténs utredning intrycket att det svenska bankväsendet knappast
behöver den utländska banketablering, åt vilken kommittén av andra skäl
vill lämna tillträde och beträffande vilken den av andra skäl vill påbjuda
restriktivitet. Kommitténs för det svenska bankväsendets framtida utveckling och struktur uppenbart viktiga principinställning i fråga om den återhållsamhet som bör iakttas i tillståndsgivningen har anmärkningsvärt nog i det väsentliga redovisats, inte i avsnittet Den materiella oktrojprövningen,
utan under rubriken Allmänna utgångspunkter och riktlinjer för den fort-
satta utredningen.
4.2 Fullmäktige i Sveriges riksbank
Svårigheten är att förena den traditionella inställningen, som uppfattats som att några nya banker inte behövs, med etablering av utlandsägda banker. Kommitténs lösning är att konstatera att nya utlandsägda banker ger "potentiella utvecklingsmöjligheter” t. ex. när det gäller finansieringen av internationella affärer. Den hävdar även att det vore olämpligt att ha olika behovsprövning för svenska och utlandsägda banker.
Fullmäktige är medvetna om problemets svårighetsgrad just genom att utländsk etablering ryckts loss och behandlats med förtur i kommitténs arbete. Någon tid har helt enkelt inte funnits att arbeta igenom behovsprin- . cipens motivering och dess tillämpning på alla banker. En tillfällig fösning vore att nu konstatera att utländska banker får tillstånd att i föreslagna
former bedriva rörelse i Sverige, men att frågan om behovsprincipens tillämpning i övrigt får anstå i avvaktan på fortsatt arbete inom kommittén.
Härigenom skulle inte några slutsatser kunna dras om nya principer vid oktrojprövningen för bankprojekt med svenska stiftare.
Innebörden av den nuvarande behovsprincipen är svår att klart ange, särskilt som någon praxis inte finns. Endast tre fall har prövats sedan 20talet, varvid två gällt Sparbankernas Bank och Föreningsbankernas Bank. I avsaknaden av prejudikat inskränker sig kommittén till att föreslå att
"utländska banker som önskar driva verksamhet i Sverige bör kunna peka
på omständigheter som motiverar att de — med bibehållande av den
nuvarande behovsprincipen — ges möjlighet till etablering”. Fullmäktige vill hävda, att det bör krävas att den sökande banken redovisar grundragen i den verksamhet den avser att bedriva i Sverige. Om olika faktorer motiverar celler inte motiverar bifall och hur hänsyn tas till behovsprincipen bör lämnas åt de svenska myndigheterna att bedöma.
4.3¶Näringsfrihetsombudsmannen (NO)
Scm NO anfört redan i remissyttrande 1984-11-30 till finansdepartementet över banklagsutredningens betänkanden bör tiden nu vara mogen att slopa behovsprövningen. NO anser att en ny banklagstiftning bör ha en
positivare syn på konkurrens än vad den nuvarande ger uttryck för.
NO anser visserligen att en tillståndsprövning även fortsättningsvis är motiverad men att denna främst bör avse de kvalitativa och formella
aspekterna. Den modell som NO förordar är samma som skisseras i direk-
tiven till kommittén och som kan förväntas bli genomförd på försäkrings-
området. I oktrojprövningen bör alltså enligt NO ingå att pröva om den
tilltänkta verksamheten är oförenlig med en sund utveckling av bankverksamheten.
NO vill som stöd för sin uppfattning i detta sammanhang erinra om den praktiska effekten vad gäller nyetablering under många årtionden av nuva-
rande regler om behovsprövning på såväl bank- som försäkringsområdet.
4.4 Svenska bankföreningen
Om, som kommittén upplyser (sid 158), ett tjugotal utländska banker är intresserade av svensk etablering, biträder bankföreningen kommitténs uppfattning att det föreligger risk för överetablering med därav föranledda
störningar på den internationellt sett lilla svenska kreditmarknaden. Det är
då ofrånkomligt att ansluta sig till kommitténs slutsats (sid 158) att oktroj-
prövningen även fortsättningsvis måste innehålla en kvantitativ prövning, dvs. en behovsprövning. En sådan prövning torde i EG-perspektiv vara möjlig att tillämpa framemot år 1990, varefter enligt fattade EG-beslut
behovsprövning inte längre får ske i EG-länderna.
Behovsprövningen förutsätts enligt kommittén (sid 159) vara densamma
för nyetablering av svenskägda och utlandsägda banker. Av hänsyn till
intresset av likabehandling anser bankföreningen detta vara väsentligt. Bankföreningen vill i detta sammanhang särskilt understryka vikten av
kommitténs ståndpunkt (sid 156) att vid bedömning av nytta för det all-
männa ”hänsyn bör även tas till om en nyetablering kan anses vara till
nytta från den speciella synpunkten att den i sig har potentiella utveck-
lingsmöjligheter inom vissa sektorer, där en nyorientering av verksamhe-
Prop. 1984/85: 191 | 75
ten är aktuell elter pågår”. De senaste ärens erfarenheter inom Sverige
visar enligt bankföreningens mening att ett sådant långsiktigt kvalitativt behovsprövningskriterium vore väsentligt.
Kommittén nämner (sid 159 n) att den materiella prövning som nyttighetskriteriet ("nytta för det allmänna”) medför inte har fastlagts i några förarbeten till nuvarande lagstiftning samt att i praxis prövningen kommit att innebära inslag av såväl kvantitativa som kvalitativa bedömningar.
Därefter tillägger kommittén att ”det står emellertid regeringen fritt att när
som helst ändra innebörden”. Bankföreningen vill hävda att med den nya
regeringsformens regler för lagstiftning så inte kan vara fallet: regeringen har tvärtom att göra sin prövning inom ramen för den lagtext och de
förarbeten som riksdagen beslutat. Härav följer att åtminstone i de lag-
motiv som i detta ärende föreläggs riksdagen prövningskriterierna — bl. a. det nyss behandlade — måste anges.
4.5 Sveriges Industriförbund
Behovet av olika banktjänster avgörs bäst av marknaden själv. Den kvantitativa delen av oktrojprövningen bör därför tonas ned. Industriförbundets företagskontakter visar att de utländska bankerna kan tillföra den svenska kreditmarknaden efterfrågad service samtidigt som den ökade konkurrensen kan leda till kostnadsbesparingar för kunderna.
Enligt kommittén bör behovsprincipen tillämpas så, ”att behovet skall anses vara fyllt först när en verkligt effektiv konkurrens uppstått på marknaden.” En sådan bedömning kan endast avgöras av marknaden och måste ta hänsyn till potentiella kunders önskemål. Industriförbundet motsätter
en av utländska banker som i inledningsskedet och även fortsättningsvis skall få tillstånd till etablering.” Oktrojprövningen bör istället inriktas på den sökandes kompetens.
4.6 Sveriges företagares riksförbund
Enligt kommittén måste nyetablerade banker även fortsättningsvis för erhållande av s.k. oktroj bevisa att det finns ett behov av vederbörande
bank på marknaden.
Förbundet finner att en sådan regel inte gynnar konkurrensen på marknaden utan föreslår istället att tillståndsgivaren till oktroj istället vid avslag måste motivera varför etableringen inte kan antas vara förenlig med en långsiktig sund utveckling av det svenska bankväsendet.
4.7 Svenska handelskammarförbundet
Enligt förbundets mening är den nuvarande behovsprövningen alltför
långtgående. Särskilt för utländska banker kan det vara svårt att påvisa ett verkligt behov, dels med hänsyn till att erfarenheter av utländska banker i Sverige saknas, dels på grund av att tillgången på banktjänster redan idag är god i Sverige. Förhållandena i andra länder talar också mot att behålla
den nuvarande behovsprövningen.
Problemet har uppmärksammats såväl i utredningen som i direktiven till
densamma och i de sistnämnda föreslås för kommitténs övervägande att
den nuvarande prövningen ersätts med en s.k. omvänd behovsprövning, vilken skulle innebära att en bank kan vägras oktroj endast om den tilltänktd verksamheten bedöms oförenlig med en sund utveckling av bankväsendet. Förbundet vill för sin del förorda detta alternativ framför den mer strikta behovsprövningen.
5¶Etableringsvillkor
5.1 Bankinspektionen
Principiellt måste det kravet ställas på de utländska bankerna att de skall
driva sådan verksamhet som utgör den legala grunden för de svenska bankerna, dvs. in- och utlåning av pengar och därav direkt följande verksamhet. Det är inlåningen av pengar som konstituerar egenskapen av bank.
Dock är det realistiskt att räkna med att tonvikten kommer att läggas på
utlandsrörelse. Denna kommer av naturliga skäl att bli inriktad på finansi-
ering i utländska valutor. Omfattningen av finansiering i svensk valuta
torde bli beroende av bl. a. behovet av sådan finansiering i dotterbolag till
företag i bankens hemland.
Det är inte realistiskt att räkna med att de utländska bankerna kommer
att i vedertagen mening bedriva inlåning över filialnät. Sådan inlåning
torde inte kunna under konkurrens med svenska banker nå en volym som täcker de mycket betydande kostnaderna för inlåningsadministrationen.
Svensk inlåning torde huvudsakligen få anskaffas genom specialinlåning i
större poster. Verksamheten kommer därvid att i mycket likna den rörelse
som svenska banker bedriver i utlandet genom hel- eller delägda kreditinstitut. Rörelsen kommer att i inte ringa grad repliera på utvalda kundförhållanden inom ramen för vilka skräddarsydda” finansieringslösningar
kommer att tillhandahållas. Möjligheter att driva fullständig bankverksam-
het skall emellertid enligt inspektionens uppfattning finnas. En likställdhet med svenska banker bör finnas även betr. öppnande av avdelningskontor. I förekommande fall skall alltså sådant kontor kunna öppnas utan särskilt tillstånd. Inspektionen måste därför avstyrka det tillståndstvång beträffan-
de avdelningskontor som föreslås av kommittén.
Fondkommissionrörelse får enligt inspektionens uppfattning anses vara
ett naturligt inslag i verksamheten. Sådan rörelse kan ha betydelse för möjligheterna att till fördel för svenskt näringsliv utnyttja utländska kapi-
talmarknader liksom också med tanke på värdepappersaffärer i motsatt
riktning. Den ifrågavarande bankens kompetens och resurser i olika avseenden kommer att få bli avgörande för tillståndsgivningen. Inspektionen kan alltså inte ansluta sig till kommitténs tanke att utländsk bank inte omedelbart skulle kunna få tillstånd att bedriva fondkommissionsrörelse. Denna tanke innebär enligt inspektionens mening ett icke godtagbart avsteg från likabehandlingsprincipen.
Kommittén utgår från möjligheten att ett relativt stort antal utländska banker redan från början kommer att ansöka om tillstånd för etablering och
att därför problem kan tänkas uppstå bl. a. beträffande urvalet bland kvalificerade sökande. Omständigheter som därvid kan vara att särskilt beakta diskuteras av kommittén. Inspektionen har i stort sett inte någon från kommittén avvikande mening härvidlag. Dock anser inspektionen att medverkan eller ej från utländsk banks sida i den svenska statens upplåning
utomlands kan vara ett tveksamt kriterium. Man torde kunna utgå från att sådan medverkan av utländska banker alltid bedöms på rent affärsmässig
basis. Denna medverkan bör enligt inspektionens mening betraktas på samma sätt som andra affärstörbindelser med Sverige.
En verksamhetsplan som anger den blivande bankens inriktning kan ha sitt berättigande även från urvalssynpunkt. I planen bör anges de huvud-
sakliga riktlinjerna för verksamheten. Framtida avvikelse från planen måste få accepteras.
Vad gäller aktiekapitalets storlek synes mest förenligt med gällande
förutsättningar för svenska banker att ett kapitalkrav för utländska banker
inte preciseras i banklagen. En riktpunkt bör dock — som utredningen anger — vara att minimikapitalet inte är lågt och i vart fall inte sätts lägre än 25 mkr, vilket kommer att få beaktas vid bolagsordningens prövning och stadfästelse. Motsvarande bör gälla nybildade svenska banker. Däremot mäste inspektionen ställa sig avvisande till tanken på en maximigräns för aktiekapitalet. Dels kan påpekas att det inte är nägon lämplig metod att begränsa rörelsens omfattning. Dels måste det från allmän synpunkt vara ett intresse att en bank har ett stort kapital och därmed är så säker som möjligt.
Bankinspektionen uppfattar som en självklarhet att de utländska banker som etableras i Sverige kommer att bemöda sig om att i alla avseenden leva upp till de krav som ställs på svenska banker. Inspektionens erfarenheter från representationskontorens verksamhet bestyrker detta. Häri ligger
också att de beaktar svenska arbetsrättsliga förhållanden och såsom svens-
ka banker följer svensk lagstiftning på detta område. Emot den bakgrunden ställer sig inspektionen frågande till förslaget om en på förhand avgiven förklaring av sökandebank i det avseendet såsom förutsättning för
tillständ. Inte heller bör personalens anslutning till kollektivavtalen — en självklarhet i vart fall beträffande den svenska personalen — eller av
banken ordnad utbildning av personalen vara avgörande för tillstånd. På
dessa punkter mäste inspektionen avstyrka kommitténs förslag. Den omständigheten att sökandebanken har representationskontor här i ländet kan
enligt inspektionens mening få viss betydelse vid tillståndsgivningen, men
bör inte vara avgörande.
5.2 Kommerskollegium
Kommittén anser att vissa kvalitativa krav skall ställas på den utländska
banken inför etableringen, däribland erfarenhet av internationell bankverksamhet. Detta kriterium bör enligt kolegiets mening inte tillämpas så
att bank som har särskilt omfattande internationell verksamhet ges företrä-
de framför andra banker. En sådan tillämpning skulle vara särskilt gynnsam för s.k. internationella storbanker. Kriteriet bör istället bedömas mot bakgrund av inriktningen av bankens verksamhet. Såsom kommittén an-
fört är det naturligt om de etablerade bankerna inriktar sig på att betjäna företagens utlandsinriktade verksamhet, dvs. import och export. Det bör
uppmärksammas att i runt tal en fjärdedel av svensk utrikeshandel försig-
går med de nordiska grannländerna. Kriteriet bör därför tillämpas så att
det ger nordiska banker goda möjligheter till etablering i Sverige och understöder det nordiska samarbetet.
Kommittén föreslår, att för etableringstillstånd för utländsk bank skall
krävas viss bredd i den tilltänkta verksamheten. Ett sådant krav överensstämmer med det krav som ställs på inhemska banker. Det kan vara tveksamt om ett sådant krav bör upprätthållas i framtiden. Kollegiet anser dock att någon särreglering avseende utländska banker inte är motiverad. Kollegiet tillstyrker kommitténs förslag i denna del.
Vissa av kommitténs förslag skulle däremot, förutom att de innebär onödiga avsteg från likabehandlingsprincipen, motverka kravet på bredd i verksamheten. Således anser kollegiet, att någon gräns för vilket belopp aktiekapitalet maximalt får uppgå till inte bör anges ens under ett inledningsskede. Inte heller torde skäl föreligga att för utländska banker som
vill inrätta bankkontor, införa krav på tillstånd.
Kollegiet ställer sig även tveksamt till kommitténs förslag till förbud mot vissa aktieförvärv enligt 55 § första stycket p. 5 BL. Kommittén hänvisar
här, som stöd för sin uppfattning, till att regeringen intar en mycket restriktiv praxis i tillståndsärenden om aktieförvärv som berör de inhems-
ka bankerna. Kollegiet anser att restriktivitet här är befogad, men ifråga-
sätter om ett direkt förbud för utländska banker bör införas. Eventuella
negativa verkningar bör ändå kunna undvikas genom att aktieförvärv
enligt lagrummet i fråga är förenat med krav på tillstånd från regeringen.
Prop. 1984/85: 191 os 79
Slutligen ifrågasätter kollegiet kommitténs förslag, att frågor som per-
sonalrekrytering och -politik skall tillmätas någon betydelse vid prövning av ansökan om tillstånd att driva bankverksamhet.
5.3 Hovrätten för Västra Sverige
Hovrätten förordar — mot bakgrund av vad hovrätten tidigare anfört och det kommittén själv framhållit om att det vid oktrojprövningen för utlands-
ägd bank tillkommer ett antal särskilda kriterier — att substansen i de
sälunda relevanta prövningskriterierna kommer till uttryck i ett tillägg till den nuvarande prövningsregeln i 4 & I mom. 5 st. lagen om bankrörelse.
På flera håll i betänkandet (t. ex. på s. 63, 145 och 178) förutsätter eller
uttalar kommittén att regeringen kan uppställa särskilda villkor för utlands-
ägda bankbolags etablering och verksamhet. Vad därmed avses och vilket stöd som kan finnas för att stipulera sådana villkor är inte helt klart liksom
inte heller vilka konsekvenserna kan bli för den utlandsägda bank som inte uppfyller sådana villkor som uppställts för dess verksamhet. Inte minst med hänsyn till angelägenheten av att de utländska banker som överväger
att etablera sig i Sverige skall kunna säkert överblicka och bedöma de
förutsättningar, under vilka de här kan bedriva bankverksamhet, bör de berörda frågorna ytterligare belysas. Av samma skäl finns anledning uppmärksamma att kommittén i betänkandet (s. 63) förklarar sig vilja i möjligaste mån undvika men inte kan utesluta att dess fortsatta arbete leder till strukturförändringar som kan innebära att man beträffande utländska banketableringar drar in redan givna rättigheter.
Kommitténs nu berörda uttalanden ger anledning erinra om det nuvarande innehållet i den för auktoriteten i oktrojsystemet avgörande men i praktiken dessbättre sällan aktualiserade bestämmelsen om oktrojindragning. Enligt 153 § 2 st bankrörelselagen äger regeringen förklara oktrojen förverkad, om svårare avvikelse sker från lagen eller bolagsordningen. För närvarande kan oktroj upphöra också genom att oktrojtiden, vilken enligt 4 § nämnda lag är maximerad till 10 år, löper ut utan att oktrojen förlängs. Banklagsutredningen har emellertid i sitt tidigare nämnda betänkande föreslagit att denna bestämmelse ändras så att oktroj skall beviljas utan någon tidsbegränsning. Av vad nu sagts framgår att det endast är avvikelser från lag eller bolagsordning som kan föranleda oktrojförverkande samt att, om banklagsutredningens förslag godtas, någon möjlighet inte finns att på annät sätt bringa en utlandsägd banks verksamhet att upphöra.
5.4 Kammarrätten i Stockholm
I betänkandet behandlar kommittén utförligt de förutsättningar och regler som skall gälla för utländska banketableringar i Sverige. Den föreslagna lagtexten återspeglar emellertid i mycket liten grad detta och måste
betecknas som knapphändig. Kammarrätten vill framhålla att det här gäller ett område av svenskt näringsliv som skall öppnas för utländska banker. Dessa kan självfallet inte förväntas ha någon ingående kännedom om svensk lagstiftning. Domstolen finner det redan av den orsaken anmärkningsvärt att inte ens de grundläggande villkoren för att bevilja utländsk
bank oktroj återfinns i lagtexten. Även om fråga är om en prövning, som ankommer på regeringen, framstår det från allmän rättssäkerhetssynpunkt
som olämpligt om väsentliga regler inte tas in i lag utan står att finna endast i motivuttalanden i en proposition eller, vilket skulle vara än mer betänkligt, i ett utredningsbetänkande.
I betänkandet anges (s. 180) att som villkor för oktroj bl. a. bör gälla att
sökanden har ”ett gott förhållande” till myndigheter i hemlandet och de andra länder där den bedriver verksamhet. Ett rekvisit av den arten synes tvivelaktigt. Ett mer adekvat krav att ställa synes vara att den utländska
banken fullgör sina åligganden gentemot myndigheterna i de länder där den
bedriver verksamhet.
5.5 Fullmäktige i Sveriges riksbank
Fullmäktige vill starkt understryka att utlandsägda banker skall underkastas samma regler som svenska banker. Framförallt bör det undvikas att försöka att kompensera möjliga konkurrensfördelar genom ingrepp i deras rörelsefrihet. Detta innebär en naturlig fortsättning av den svenska bankpolitiken, som byggt på att olika bankinstitut, från de största affärsban-
kerna till små sparbanker, fått arbeta utifrån vitt skilda förutsättningar men
under identiska rörelseregler.
Det finns inget att erinra mot flertalet av kommitténs villkor och förut-
sättningar för utländsk bankverksamhet i Sverige, men på några punkter vill fullmäktige ifrågasätta dessa. Storlekskravet kan tolkas så att den
utländska banken förutsättes vara av internationellt sett betydande stor-
lek. Fullmäktige anser det tvivelaktigt att på detta sätt kvantitativt söka binda beslutsfattarna då det kan uppstå fall då en bank, t. ex. i ett annat
nordiskt land, bör kunna få etablera en dotterbank i Sverige utan att den uppfyller nyssnämnda storlekskriterium. Vidare finner fullmäktige det svårt att mäta den roll som den utländska banken spelar i hemlandet eller
internationellt. Givetvis kan man inte bortse härifrån men denna roll synes vara en av de faktorer som kan vägas in i prövningen om så bedömes lämpligt och bör ej vara ett bindande kriterium för regeringen.
Fullmäktige vill också ifrågasätta om det är meningsfullt att slå fast att
en utländsk bank icke får domineras av en eller några få ägare eller
ägargrupper. Kommittén har icke närmare utvecklat detta problem utan
nöjer sig med att konstatera att de svenska privatägda affärsbankerna med få undantag uppfyller detta kriteriom. Fullmäktige vill icke utesluta att speciella ägarförhållanden kan vara motiv för att vägra etablering men vill
ifrågasätta om regeringen på detta sätt mäste göra en bedömning av eventuell ägardominans vid oktrojbeviljandet eller vid senare tillfällen då ägar-
förhällandena i moderbanken förändras.
Det självklara i att utlandsägda banker skall följa svensk lag inom arbetsrättslagstiftningen gör det överflödigt att ställa detta särskilda krav för oktroj. Detsamma gäller kravet att de följer branschpraxis som arbetsgivare. Kommitténs intresse för utlandsägda bankers rekryteringspolitik har
berörts tidigare: som krav är det väl ullräckligt att banken visar att den
kommer att ha tillgång till kompetent personal.
Kommittén uttalar att förekomsten av representationskontor i Sverige ej bör tillmätas avgörande betydelse vid bedömning av ansökningarna. Enligt
fullmäktiges mening bör det relevanta vara att den sökande banken kan antas ha kunskap om svenska förhållanden, inte om denna förvärvats
genom erfarenheter från representationskontor i Sverige eller på annat
sätt.
Slutligen kan fullmäktige här instämma i att kravet på att endast först-
klassiga banker kommer i fråga gör att det inte är nödvändigt att som sker i vissa bankcentra avkräva moderbanken eller delägarbankerna en ansvars-
förbindelse avseende dotterbankernas förpliktelser.
Den andra gruppen av kriterier avser moderbankens tidigare relationer till Sverige. Kraven om moderbankens anknytning till Sverige har i detaljerna dels formulerats som avseende dess hemland — detta skall ha haft stort, och långvarigt handelsutbyte med Sverige — dels ock huvudsakligen som bankens kontakter med svenska företag i Sverige och utomlands. Häremot är inte något att anmärka: äv bankens hemland ägda företag i
Sverige kan dock också nämnas. Det kan emellertid ifrågasättas om det
skall föreskrivas att ”svenska företag bör vara etablerade i sökandens hemland i icke ringa omfattning”. Fullmäktge finner det visserligen högst sannolikt att så I praktiken kommer att vara fallet men finner likväl bestämmelsen vara onödigt restriktiv speciellt mot bakgrund av att ett av de vanligaste skälen för banketablering utomlands utanför finanscentra är att en bank önskar följa sina kunder utomlands.
Kommittén säger också att det vidare bör beaktas om den utländska banken varit engagerad i den svenska statens upplåning utomlands. Fullmäktige vill bestämt avråda från krav av detta slag. Svensk statsuppläning utomlands har skett i en strängt affärsmässig atmosfär och utländska banker har engagerat sig eller inte beroende på sin bedömning av de villkor som erbjudits. Det har ansetts som helt uteslutet att en banks val skulle ha
några konsekvenser för hur den skulle komma att behandlas av svenska myndigheter i olika sammanhang. Att en bank aktivt deltagit i uppläggningen av svenska företags lån i utlandet är däremot givetvis av intresse vid
bedömningen av bankens kontakter med Sverige.
De övriga kriterierna avser sökandens redovisning av den planerade verksamheten i Sverige och kommittén föreslår att den sökande skall 6 Riksdagen 1984/85. I saml. Nr 191
överlämna verksamhetsplan som skall tjäna som stöd vid oktrojprövningen och vid den fortsatta tillsynen. En viktig förutsättning skall vara att de utlandsägda bankerna skall syfta till att driva en relativt bred verksamhet inrymmande flertalet av de traditionella banktjänsterna. Den skall också ha skyldighet att ta emot inlåning som en bankkund önskar sätta in på bankräkning i banken.
En slags verksamhetsplan kan, enligt fullmäktiges mening, vara en god form för att systematisera den information som kan behövas om sökandens
planer. Fullmäktige vill dock ifrågasätta om inte detaljkraven här drivits
för långt, t.ex. i fråga om uppgiftsskyldighet beträffande ny teknik, hur
lokalfrågan skall lösas och personalens storlek.
Verksamhetsplanen kan också vara en bakgrund vid fortsatta kontakter med tillsynsmyndigheten. Fullmäktige vill emellertid peka på att avvikelser inom ganska vida gränser från den angivna planerade verksamheten naturligtvis är ett fullt normalt inslag. Om rörelsen utvecklas på ett sätt så att det kan ifrågasättas om de förutsättningar på vilka oktrojen gavs är uppfyllda får myndigheterna naturligtvis på allvar pröva vilka ingripanden som är erforderliga.
Kravet på en relativt bred rörelse låter rimligt men även här torde det vara svärt att precist lägga fast Krav i förväg. Beträffande inlåning från
allmänheten bör en språklig anmärkning göras. I dagens praxis täcker detta
all inlåning (utom mot obligationer) från företag och hushåll och även s.k. specialinlåning ingår. Kommittén synes utesluta specialinlåning när den använder termen inlåning från allmänheten och synes ibland låta den beteckna bara hushållsinlåning. För fullmäktige synes det naturligt att
utlandsägda banker kommer att ägna sig åt förmedling av utlandsbetalningar och i samband därmed arbeta med checkräkning i svenska kronor för företagen. Därtill kommer utlåning och inlåning i utländsk valuta och specialinlåning och viss utlåning i svenska kronor. Detta bör vara tillräckligt för att fylla kravet i vad avser rörelsens omfattning. Det synes vara av
föga betydelse om bankerna i fråga bedriver inlåning från hushåll på vanlig bankräkning. Detta krav bör utgå. I utredningen antydes att tillstånd att få driva fondkommissionsrörelse först kan aktualiseras sedan de utländska bankerna varit verksamma i Sverige erforderlig tid. Fullmäktige anser att sådant tillstånd normalt skall ges i samband med oktrojen på samma sätt som förutsättes i fråga om valutahandelstillstånd. Kommittén föreslår slutligen att reciprocitet inte bör uppställas som formellt krav för en sökande utländsk bank, men skall kunna tillmätas vikt. Fullmäktige förutser att sökandenas hemländer kommer att uppfylla reci-
procitetskrav och att frågan är av underordnad betydelse. Den av kommiltén föreslagna lösningen förefaller vara den bästa.
Kommittén avvisar tanken att sätta ett fixerat mål för de utländska
bankernas andel av marknaden men anger vissa gränser för aktiekapitalets
Prop. 1984/85: 191 on 83
storlek de första verksamhetsåren. Aktiekapitalet bör i initialskedet ligga mellan 25 och 75 miljoner kronor.
Om t. ex. tio banker skulle erhålla oktroj med ett genomsnittligt aktieka-
pital om 50 miljoner kronor skulle detta innebära att affärsbankernas
aktiekapital ökade med 500 miljoner kronor. Denna siffra bör jämföras med att aktiekapitalet i de fjorton svenska affärsbankerna vid utgången av 1983 var 3409 miljoner kronor motsvarande drygt hälften av det egna kapitalet som då uppgick till 6 731 miljoner kronor. Även om ett aktickapi-
tal om 50 miljoner kronor endast motsvarar drygt 496 av S-E-Bankens
aktiekapital vid årsskiftet 1983/84 så skulle det antagna aktiekapitalet totalt
motsvara ca 1596 av de svenska affärsbankernas aktiekapital vid samma tidpunkt. Detta är en påfallande hög siffra som dock synes något svår att tolka som indikator på potentiell marknadsandel, bl.a. beroende på de
olika strukturerna i de två slagen av banker och den tid det tar att bygga upp eget kapital och andra delar av kapitalbasen utöver aktiekapitalet. Det kan dock här erinras om att utredningen anger att de fyra utländska bankerna i Danmark med ett aktiekapital om 140 miljoner danska kronor
efter 3 å 4 år hade ett eget kapital om 173 miljoner danska kronor motsva-
rande 1,3 20 av samtliga bankers eget kapital om 13304 miljoner danska kronor.
Även om det kan ifrågasättas vilket syfte en maximigräns egentligen tjänar så motsätter sig fullmäktige inte kommitténs förslag i detta avseende.
Kommittén föreslår att utlandsägda banker skall kunna upprätta avdel-
ningskontor, men att detta skall fordra bankinspektionens tillstånd. Fullmäktige anser att för utlandsägda banker bör gälla samma bestämmelser som för de svenska. För en svensk bank fordras endast att bankinspektionen ofördröjligen underrättas om beslut att upprätta ett avdelningskontor. Skulle en utländsk bank etablera kontor i en omfattning som bankinspektionen anser olämplig får inspektionen påtala detta.
Det har framhållits att etablering av utlandsägda banker inte får skada
möjligheten att driva valutareglering och kreditpolitik. Fullmäktige vill framhålla att i den kreditpolitiska styrningen kommer riksbanken att ställa samma krav på utländska dotterbanker som på svenska banker. För att kunna åstadkomma detta erfordras dock vissa mindre kompletteringar i den kreditpolitiska lagstiftningen. Vid införande av t.ex. ett utlåningstak saknar de utländska dotterbankerna en bas till vilken ökningstakten kan relateras eller också är basen mycket liten. Lagen behöver därför kompletteras så att ökningstakten kan anges i absoluta tal (mkr). Andra liknande
exempel finns men fullmäktige anser det inte motiverat att här i detalj gå
igenom detta utan vill endast återigen understryka den grundläggande synpunkten, att i den kreditpolitiska styrningen samma regler skall gälla för utländska dotterbanker i Sverige som för svenska banker. Fullmäktige
har förtroende för att detta mål uppnås genom att den utländska etablering-
en sker genom helt utlandsägda bankaktiebolag som i kreditpolitiken behandlas alldeles som svenska banker.
I fråga om valutaregleringen vill fullmäktige poängtera ett problem vid uktrojprövningen. Det år säkert så att en oktrojsökande bank på samma gäng söker bli antagen som vaulutabank. Det vore inte en rimlig utgång att
en bank som erhålHer oktroj inte får tillstånd som valutabank. Med tanke på
de höga krav som ställs i oktrojprövningen torde en sådan utgäng knappast uppstå, men ett ytterligare skydd mot en sådan utgäng ligger i riksbankens deltagande i oktrojprövningsprocessen och en samordning av prövningen för oktroj och valutahandelstillstånd. Det är en annan sak att situationen
senare kan uppstå då riksbanken begränsar eller drar in valutahandelstillståndet.
Utredningen har beskrivit de av riksbanken till valutabankerna utfärdade valutahandelstillständen. Den på sidan 81 omtalade översynen av dessa är numera slutförd och tillstånden har följunde funktion och utform-
ning (som också berörs på sidorna 206-207 i utredningen).
Ett valutahandelstillstånd ger en bank rätt att handla med utländska valutor och gör därmed banken till valutabank. Riksbanken har även
uppdragit åt valutabanken att bedöma om en kunds betalning till eller från
utlandet är tillåten eller förbjuden enligt gällande valutareglering. Valutabankerna spelar därför en betydelsefull roll inom administreringen av valutaregleringen och deras valutaprövning av kundtransaktioner innebär en myndighetsutövning.
Valutahandelstillståndet innehåller regler som skall begränsa valutaban-
kernas risker av olika slag. Sålunda behandlas dels valutakursrisker, dels likvidiets- och ränmterisker, dels ock kredit- och länderrisker. När det gäller de senare två slagen av risker föreskriver valutahandelstillständet
endast att banken noga beaktar riskerna och strävar efter att i största
möjliga utsträckning begränsa dem. Valutakursrisken däremot regleras genom att varje bank tilldelas maximi- och minimilimiter för sina valutaposilioner.
Limiterna avser tre slag av valutapositioner, nämligen avistapositionen, nettopositionen 1 varje enskild valuta samt den aggregerade nettopositionen. Limiterna sätts och ändras av riksbanken med hänsyn till omfarningen av respektive banks utrikesrörelse och till dess roll på valutamarknaden. När det gäller de två slagen av nettopositioner har som riktlinje
därvid uppställts, att varje banks position i förhållande till bankens eget kapital inte skall överstiga visst procenttal.
De utlandsägda bankernas i valutahandelstillståndet angivna roll i administreringen av valutaregleringen finner fulimäktige ej bereda problem. Dessa banker kommer säkerligen att, med kompetent personal, sköta denna uppgift. När det gäller att fastställa de olika limiterna i
valutahandelstillstånder skall i princip samma regler gälla som för svensk-
ägda banker. Eftersom det inte finns någon utlandsrörelse att relatera
Prop. 1984/85: 191 - 85
limiterna till innan tillståndet utfärdats, får limiterna till en början sättas till
en rimlig nivå och justeras sedan erfarenhet vunnits. Vad ovan sagts om viss relation mellan limiter och eget kapital är inte någon fast regel utan endast ett riktmärke. De utlandsägda bankerna kan komma att ha ett
relativt lågt eget kapital i förhållande till sin utrikesrörelse men detta problem får då lösas.
5.6¶Fullmäktige i riksgäldskontoret
Kreditmarknadskommittén föreslår att de utländska banker som vill
etablera sig i Sverige skall uppfylla ett antal villkor. En del av dessa villkor förefaller vara självklara. Detta gäller exempelvis villkoret att de utlands-
ägda bankerna skall iaktta svensk arbetsrättslagstiftning. Andra villkor förefaller väl specifika. Exempelvis sägs det att uppgift skall lämnas om ny teknik, hur lokalfrågan skall lösas och personalens storlek.
Ett villkor berör mer direkt riksgäldskontoret. I betänkandet föreslås det att regeringen innan beslut om oktroj tas bör beakta om den utländska banken varit engagerad i den svenska statens upplåning utomlands. Fullmäktige vill avråda från ett krav av detta slag. Den svenska statliga utlandsupplåningen bedrivs enligt helt affärsmässiga principer, från såväl statens som bankernas sida. Icke affärsmässiga överväganden bör ej införas i detta sammanhang, särskilt inte från statens sida. Enligt fullmäktiges mening är det av central betydelse att en boskillnad upprätthålls mellan statens roll som låntagare och statens och myndigheters tillståndsgivande och reglerande roll.
5.7¶Näringsfrihetsombudsmannen (NO)
Kommittén stälter upp krav i olika avseenden på att den utländska bank som vill etablera sig skall ha anknytning till Sverige. Bl.a. anför kommittén: ”Den utländska banken bör således vara hemmahörande i ett land med vilket Sverige har haft ett väsentligt och långvarigt handelsutbyte”". NO anser att ett så långtgående krav på manifesterat handelsutbyte inte bör ställas upp. Även i övrigt ställs krav på dokumenterad anknytning. Avgörande bör enligt NOs mening inte enbart vara den historiska anknytningen utan också den utveckling beträffande handel och andra kontakter som kan förutses i framtiden. Den föreslagna ordningen kan verka diskriminerande gentemot t.ex. banker från nyligen industrialiserade länder eller andra länder med en betydande utvecklingspotential.
Kommittén anser att de utlandsägda bankerna för närvarande inte bör gestillstånd att förvärva andra aktier enligt banklagens 55 § första stycket 5 än de som medför ett delägarskap i företag med bankgemensamt ändamål. Enligt NOs uppfattning bör rörelsereglerna för de inhemska och utlands-
ägda bankerna så långt möjligt vara lika. NO anser därför att de utlands-
ägda bankerna bör ha möjlighet att äga aktier i andra företag på samma villkor som de inhemska bankerna. Denna ståndpunkt står också i god
överensstämmelse med intresset av konkurrensneutralitet. De långtgående
inskränkningar som kommitténs ståndpunkt innebär kan bara godtas under
en kortare tid i avvaktan på kommitténs fortsatta arbete. Målsättningen
bör dock vara den av NO angivna. De utlandsägda bankerna skall alltså kunna bilda sidoföretag, även finansbolag, på samma villkor som inhemska banker. Att de utlandsägda bankerna ges möjlighet att omedelbart ingå som delägare i aktiebolag med bankgemensamt ändamål anser NO vara ett minimikrav.
Enligt kommitténs uppfattning skall de utlandsägda bankerna kunna inrätta avdelningskontor först efter tillstånd av bankinspektionen. NO avstyrker förslaget att på nytt införa etableringskontroll för bankkontor. Enligt NOs uppfattning finns ingen anledning att diskriminera de ut-
landsägda bankerna i detta avseende. Dessa måste, likaväl som de inhems-
ka, själva bäst kunna avgöra hur de skall bygga ut ett rationellt kontorsnät.
Som tidigare framgått anser NO att det finns skäl som talar för att en
utländsk bank eller en utlandsägd bank får förvärva aktier i inhemska banker. NO anser därför i princip att de möjligheter till övertagande av annan banks rörelse som nämns i 189 och 190 §& banklagen bör stå de utlandsägda bankerna till buds.
5.8 Riksskatteverket
De utlandsägda bankerna föreslås vara skyldiga att följa de särskilda lagregler som gäller för bankverksamhet samt att vara underkastade bankinspektionens tillsyn. Jämfört med andra utlandsägda företag blir de utländska bankerna genom bestämmelser i banklagen om kapitaltäckning
och krav på kassabehållning skyldiga att ha en tillfredsställande soliditet
och likviditet. Härigenom förhindras underkapitalisering dvs. det förhål-
lande som uppkommer, då ett utlandsägt företag finansieras genom lån
från moderbolaget i stället för att tillföras ett tillräckligt stort eget kapital,
som svarar mot bolagets verksamhet. RSV noterar detta förhållande med
tillfredsställelse. För de utlandsägda bankerna kommer att gälla samma bestämmelser
beträffande kontrolluppgiftsskyldigheten som för de svenska bankerna. Av
dessa bestämmelser kan särskilt nämnas 39 & I mom. p. 3 taxeringslagen angående skyldigheten att efter anmaning till skattemyndighet lämna kontrolluppgift om gottgjord ränta och innestående medel vid viss angiven tidpunkt samt 39 § 3 mom. taxeringslagen angående banks skyldighet att
efter anmaning lämna uppgift om angiven persons insättningar och uttag
under viss tid. Även kontrolluppgiftsskyldigheten enligt 40 § taxeringslagen kan nämnas. På punktskatteområdet kan nämnas bankernas skyldig-
het att ta ut och redovisa omsättningsskatt vid förmedling av köp och
försäljningen av värdepapper.
Prop. 1984/85: 191 a 87
Enligt bl.a. förslaget om förenklad deklaration kan det i framtiden
ställas krav på allmän kontrolluppgiftsskyldighet för räntor från bankerna.
Eftersom de utlandsägda bankerna bara i begränsad omfattning synes
rikta sig till hushållen torde kontrolluppgifter komma att infordras i liten omfattning. Dock bör de utländska bankerna särskilt uppmärksammas på ovannämnda förhållanden. Vid transaktioner mellan de utlandsägda bankerna i Sverige och intresseföretag i utlandet gäller att prissättningen på tjänster skall grundas på villkor som skulle ha avtalats mellan av varandra oberoende näringsidkare
(43 § I mom. kommunalskattelagen). Detta kan exempelvis avse provisioner och räntemarginaler. För kontroll härav kan ifrågasättas om inte
krav borde uppställas på en särredovisning i räkenskaperna om transaktio-
nerna med övriga koncernbolag.
Vad gäller den framtida revisionsverksamheten är tanken att de stora
företagen skall granskas planmässigt med några års mellanrum. Revisionerna kommer sannolikt även att omfatta flertalet utlandsägda banker. Etableringen av utländska banker i Sverige kommer således att ta vissa revisionsresurser i anspråk. Förutom att kontrollera skatter och avgifter hos de utländska bankerna är revisionsverksamheten också av stor betydelse för att upprätthålla konkurrensneutraliteten mellan svenska och ut-
landsägda banker. Detta kommer att ställa stora krav på revisorns kompetens. Kontrollverksamheten kommer i framtiden att i allt högre grad präglas
av samarbete mellan skattemyndigheter på det internationella planet. Det pågår bl.a. diskussioner om s.k. simultana revisioner, som innebär att skattemyndigheterna i två eller flera länder enligt en fastställd plan samtidigt företar granskning av bolag tillhörande samma företagsgrupp i respektive land. I vilken utsträckning utlandsägda banker kan granskas i denna ordning är tveksamt. Något system för simultana revisioner har ännu inte formats. Härtill kommer att Sverige idag saknar handräckningsavtal med ett flertal länder och dessutom att kontrollmöjligheterna är likartade länder emellan.
RSV förutsätter att i vart fall banker i s. k. skatteparadis vid prövning av utländska bankers etablering inte får tillstånd att etablera bankverksamhet i Sverige. Anledningen härtill är att Sverige saknar avtal om handräckning med dessa länder och att avsaknaden härav inte gör det möjligt att kontrol-
lera t.ex. transaktioner med moderbolagets huvudkontor.
I Västtyskland är utlandsägda banker med en balansomslutning över 100
milj. DM sedan många år föremål för planmässiga revisioner. Gransknings-
perioderna omfattar i regel 3-4 räkenskapsår och föranleder varje år
betydande taxeringshöjningar. Genom avtal har USA och Västtyskland ett
fortlöpande informationsutbyte om erfarenheter av bankverksamhet samt utför i samarbete simultana revisioner.
5.9 Svenska bankföreningen
Åberopande att de svenska privatägda bankerna med få undantag har ett spritt ägande anser kommittén (sid. 182) att samma förhållande bör gälla för de utländska banker som önskar etablera sig i Sverige. Dessa utländska
ägarbanker bör enligt kommittén således inte domineras av en eller nägra
få ägare eller ägargrupper, med undantag för statsägda banker.
Bankföreningen vill påpeka att kommittén intar denna ståndpunkt utan någon som helst analys av fördelar och nackdelar med enhetligt respektive
spritt ägande eller betydelsen av olika ägares art. Att en utländsk bank är statsägd kan i detta sammanhang i vissa fall tänkas vara ett lika starkt skäl mot etableringstillstånd som att den ägs av någon dominerande privat
intressent. Det behöver å andra sidan inte heller alltid vara en olägenhet att den utländska banken ägs av en sådan intressent. Härtill kommer att den av kommittén uppställda regeln skulle innebära krav på att svenska myn-
digheter fortlöpande följer ägarförändringar i den utländska ägarbanken och upphäver den beviljade oktrojen om en ägare blir dominerande. Enligt bankföreningens mening saknas underlag för kommitténs förslag på denna punkt.
Kommitténs uttalande (sid. 183) att de utlandsägda bankerna måste iaktta svensk arbetsrättslagstiftning är självklart. Det är också riktigt att detta innebär laglig rätt att genom behöriga åtgärder, t.ex. blockad och strejk, framtvinga kollektivavtal. Kommittén säger i detta sammanhang (sid. 183) att ”det förutsätts vidare att den utländska bank som önskar etablera sig här medverkar till att dess bankbolag i Sverige följer den arbetsmarknads- och kollektivavtalspraxis som gäller för bankbran-
schen”. Uttalandet är dunkelt: det kan dock inte få innebära att regeringen
som oktrojvillkor skulle ”förutsätta” utfästelse rörande sakinnehållet i
kollektivavtal.
För att verksamheten skall få i Sverige betecknas som bankrörelse och företagen som banker krävs enligt den svenska banklagen —- som kommittén i detta hänseende inte i denna utredningsetapp föreslår ändrad — att i
,
verksamheten ”ingår inlåning från allmänheten på räkning som av bank allmänneligen begagnas”. Klart är alltså att en sådan inlåning skall omfattas av verksamhetsplanen. Kommittén konstaterar (sid. 189) att, även om krav inte kan uppställas på att denna inlåning har viss volym, den utländska banken ändå bör vara skyldig att ta emot den inlåning som en bankkund önskar sätta in på bankräkning i banken. Kommittén har här råkat i ett dilemma: å ena sidan nödvändigheten att iaktta bankdefinitionen, å andra sidan hushållsinlå-
ningens volym i de utlandsägda bankerna. Bankföreningen, som finner att
denna inkonsistens måste undanröjas, har, i avvaktan på bankstrukturfrågornas lösning, inte något önskemål att de utlandsägda bankerna nu påtvingas allmän räkningsinlåning.
Prop. 1984/85: 191 ” - 89
Även om de utlandsägda bankerna skall driva ”en förhållandevis bred verksamhet”, kommer de, som kommittén konstaterar (sid. 189), att arbeta i mindre enheter och med till vissa sektorer koncentrerad verksamhet. De kommer därigenom att vinna konkurrensfördelar framför de svenska bankerna, om inte dessa bereds möjlighet att genom dotterbolagsbildning
tillgodogöra sig de små enheternas fördelar. Det är, som framhålls I det
särskilda yttrandet i betänkandet sid. 256, inte fråga om utvidgning av de svenska bankernas verksamhetsfält utan om en ökad organisatorisk frihet. Enhigt bankföreningens mening är det angeläget att denna frihet bereds de svenska bankerna redan i samband med att de utlandsägda får etablerings-
rätt. Några hinder häremot kan inte helter anses föreligga.
5.10 Styrelsen för Stockholms fondbörs
Börsstyrelsen delar kreditmarknadskommitténs uppfattning att det bör
finnas möjlighet för utländska banker att här driva fondkommissionsrörelse. För sådan verksamhet krävs beslut av bankinspektionen. Såsom
kommittén framhållit (sid. 190 i betänkandet) torde erforderligt underlag
för sådant beslut föreligga först efter det att de utländska bankerna varit verksamma här viss tid.
Vad nu sagts gäller även i fråga om börsmedlemskap; beslut härom meddelas av börsstyrelsen.
5.11 Foreign Bankers Association in Sweden
Föreningen instämmer i Kommitténs förslag att etablering av utländska banker i Sverige skall utgöra föremål för tillståndsprövning grundad på ansökningar som innefattar godtagbara verksamhetsplaner, på sätt anges å sid. 186. Uppenbarligen måste garantier vinnas för att fordringsägare icke lider förluster därest ett bankföretag blir mindre lyckosamt. Utöver vinnande av klarhet härutinnan bör regeringen emellertid avslå endast sådana ansökningar som uppenbarligen är osunda eller som icke ger klart uttryck för sökandens allvarligt menade avsikt att skapa och vidmakthålla en långsiktig anknytning till och samhörighet med Sverige.
Kommittén hänvisar på sid. 229—32 till sekretesslagen och anger särskilt på sid. 187 att för sökanden känsliga uppgifter i verksamhetsplanen kan sekretessbeläggas enligt nämnda lag. Föreningen måste med kraft understryka att ansökningar och all därtill hörande dokumentation avseende verksamhetsplaner måste behandlas med den yttersta diskretion enär de
genomgående kommer att innehålla mycket känsliga upplysningar. Därtill
kommer att sådana data väl kan tänkas vara sekretessbelagda enligt utländsk lag som sökande är underkastad. Det är med hänsyn härtill svårt att föreställa sig ett remissförfarande vari sådan dokumentation för yttrande underställes branschorganisationer och fackliga organisationer, som före-
slås på sid. 219. Tvärtom måste klargöras att ansökningarna kommer att
granskas endast av direkt ansvariga svenska myndigheter och att de därvid kommer att vara I sin helhet sekretessbelagda. Alternativt skulle Föreningen förorda ett berednings- och prövningsförfarande i vilket de delar av
ansökningar som är av särskilt känslig natur i sin helhet sekretessbelägges från den tidpunkt då handlingarna ingives till vederbörande myndighet.
Kommittén föreslår som riktlinje att en utländsk dotterbank skall ha ett
kapital ej understigande 25 miljoner kronor (sid. 194). Detta synes För-
eningen godtagbart, men rekommendationen att maximera kapitalet bör
enligt Föreningens mening icke genomföras. Bankers kapitalbehov vari-
erar betydligt beroende på vilken verksamhet vari de företrädesvis är
engagerade; kapitalbehoven fluktuerar också i tiden så att strikta begräns-
ningar är oskäliga och svårhanterliga. Ingen i Sverige skulle åtnjuta någon fördel av etablering i landet av underkapitaliserade banker; tvärtom kommer det svenska näringslivet och det svenska samhället som helhet att
gagnas av förekomsten av kapitalstarka banker. Det allmännas intressen
skyddas därför bäst av en liberal och flexibel politik i avseende å kapitali-
seringsfrågan. Enligt Föreningens mening skall konkurrensmässiga förhål-
landen på marknaden. och icke begränsningar av det egna kapitalet, vara avgörande för storleken av varje utlandsägd bank. Om en banks kapital trots allt inledningsvis begränsas bör inga inskränkningar föreligga i rätten att sedermera öka detsamma.
Kommittén anger på sid. 214 att riksbanken i sin lagtillämpning liksom i sin kreditpolitiska styrning i övrigt så långt som är meningsfullt bör söka åstadkomma en likabehandling av utlandsägda banker och svenskägda banker. Kommittén förutsätter också, på sätt angives å sid. 208, att de utlandsägda bankerna erhåller valutahandetlstillstånd. Föreningen är ense med Kommittén att utlandsägda bankers ställning i alla hänseenden skall vara densamma som svenskägda bankers i angivna hänseenden. Om och i
den mån en sådan regel om lika behandling icke uttryckligen lagfästes
(såsom i avseende å villkoren för valutahandelstillstånd, jfr sid. 207), bör avsikten att principen skall gälla klart bekräftas i förarbetena.
Föreningen tar därför speciellt avstånd från Kommitténs förslag att
utlandsägda banker inte bör erhålla tillstånd till förvärv av aktier i finansbolag (sid. 201) och från förslaget att de inledningsvis icke skall ges tillstånd att driva fondkommissionsrörelse. Fondkommissionsrörelse är ett område inom vilket utländska banker av den kvalitet som är ifråga kan tillföra den svenska marknaden stor erfarenhet och kunskap. Så snart en
utlandsägd bank har godkänts (sid. 201) och erhållit tillstånd att bedriva bankrörelse i Sverige skall den enligt Föreningens mening ha precis samma rättigheter och skyldigheter som alla andra svenska banker och icke vara
föremål för diskriminering.
Enligt Föreningens uppfattning är Kommitténs förslag av innebörd att företräde skall givas de sökande banker vilka ej avser att rekrytera sin
Prop. 1984/85: 191 So 91
vtetadr
personal från andra svenska banker eller kreditinstitut (sid. 183—4) ofören-
ligt med svenska rättsprinciper om arbetsmarknadens frihet och skulle förorsaka svårigheter i tillämpningen. Det bör ej förglömmas att under en
lång följd av år åtskilliga svenska bankmän har utbildats av Föreningens
medlemmar och andra utländska banker och att den utbildning som kommer att beredas ett väsentligt antal svenskar av utlandsägda svenska banker under kommande år (såväl i Sverige som utomlands) kommer att
vara till stort gagn för det svenska samhället och de nuvarande svenska
bankerna. Om utvecklingen i bankbranschen medför en höjning av den
lönenivå som för närvarande gäller inom denna sektor i Sverige innebär
detta endast en nödvändig marknadsanpassning som i sig icke skiljer sig
från den som inträffar inom andra branscher från tid till annan. Om det vid närmare granskning befinnes att efterfrågan på erforderliga
bankmän blir alltför stor kan densamma dämpas genom att stimulera utländska banker att under begränsad tid anställa utländsk bankpersonal. En sådan rekrytering skulle underlättas genom införande av speciella skattelättnader för sådana bankmän, vilka kunde tillämpas under en övergångsperiod av förslagsvis 2—4 år; en förebild därtill finnes redan i den
nyligen stiftade lagen om beskattning av utländska forskare vid tillfälligt
arbete i Sverige.
Legaldefinitionen av en bank såsom varande en inrättning i vars verksamhet ingår inlåning från allmänheten har föranlett Kommittén att uppställa kravet att verksamhetsplanen skall innefatta redogörelse för arten
och omfattningen av sådan verksamhet. Ehuru Föreningen icke har någon invändning mot detta villkor betraktar den med oro de uttalanden som
görs på sid. 188 av innebörd att varje utlandsägd bank bör ”ha för avsikt att driva en förhållandevis bred verksamhet”, på sid. 189 att "de traditionella banktjänsterna ... måste erbjudas en så stor grupp bankkunder som möjligt” och på samma sida att sådan bank "inte bör tillåtas ha en alltför selektiv hushållsinlåning”. Uttalandena i massmedia har gått än längre i att föreslå att utlandsägda banker måste utveckla en rörelse av en viss minsta omfattning inom hushållssektorn. Föreningen accepterar principen att en utlandsägd bank måste vara beredd att mottaga inlåning från allmänheten. Enligt Föreningens uppfattning finnes emellertid ej skäl att fixera inlåningens omfattning. Genom att begära att utlandsägda banker skall tillhandahålla en till sitt innehåll fastställd bred bankverksamhet inrymmande flerta-
let av de traditionella banktjänsterna, vilket svenska banker icke är skyldiga att göra, skulle utlandsägda banker erhålla ett mindre mått av frihet än
svenskägda banker att inom lagens råmärken bestämma storleken på och omfattningen av sin bankservice. De svenskägda bankerna skulle i detta hänseende ej åläggas motsvarande förpliktelser. Därigenom skulle utlandsägda banker komma att bli underkastade snävare restriktioner och in-
skränkningar än sina svenska kolleger. Detta skulle innebära införande av
en dualistisk rättsställning som enligt Föreningens mening är oförenlig med
den svenska grundprincipen om likabehandling. Därtill kommer, att införande av en regel av innebörd att alla banker underkastas en på förhand fastställd verksamhetsform, som innefattar samma relativa omfattning av
varje gren av den totala rörelsen, endast kommer att få till resultat ett
undertryckande av konkurrensen och framtvingad fortlevnad av historiska verksamhetsformer även sedan desamma må ha blivit irrationella och/eller ockonomiska.
5.12 Tjänstemännens centralorganisation (TCO)
En viktig förutsättning är att de utländska bankerna följer den arbetsmarknads- och avtalspraxis som vi vant o8s vid här i Sverige. Erfarenheter
vid liknande förändringar i andra länder är tyvärr inte de bästa. vilket lett
till avsevärda störningar på berörda kreditmarknader.
5.13 Svenska bankmannaförbundet
De urvalskriterier som föreslås i kap. 9 av betänkandet anser SBmf väl motiverade. Dock bör en skärpning kunna ske ifråga om moderbankens ansvar för att den planerade dotterbanken i Sverige följer den arbetsmark-
nads- och avtalspraxis som gäller för bankbranschen här. Redan i den
föreslagna verksamhetsplanen ska en viljeförklaring lämnas. att banken fullt ut kommer att respektera de fackliga rättigheterna vid den svenska
dotterbanken. SBmf fäster stor vikt vid att förutsättningarna i dessa avseenden helt klargörs för de utländska bankerna som här överväger en
etablering. Erfarenheter från fiera länder visar att många internationella
banker har en syn på fackligt arbete som är helt främmande för svensk tradition. För att undvika konflikter mellan banken och den fackliga orga-
nisationen måste även i detta avseende konkurrenslikhet föreligga mellan svenska banker och utländska bankers dotterbanker i Sverige.
5.14 Svenska fondhandlareföreningen
Eftersom kommittén föreslår att man från svensk sida skall kräva att en
utländsk bank, som söker sig hit, verkligen avser att täcka ett förhållandevis brett verksamhetsfält, framstår det som realistiskt att räkna med att
även fondkommissionsrörelse i flera fall kan komma att ingå i tjänsteutbudet. Detta skall då framgå av den verksamhetsplan som utländsk bank föreslås skola tillhandahålla som underlag för myndigheternas prövning.
Kommittén rekommenderar i detta sammanhang (s. 190) att bankinspektionen. vid den enligt fondkommisionslagen obligatoriska tillståndspröv-
ningen, beaktar att nyetablering inte sker i en med hänsyn till resurser och marknadsförhållanden överdriven takt. Föreningen får härvidlag ansluta
sig till det resonemang som förs på det nu refererade stället i delbetänkandet.
Prop. 1984/85: 191 sö 93
5.15 SHIO-Familjeföretagen
Hlikhet med vad näringstrihetsombudsmannen anfört i sitt remissyttran-
de anser vi att alltför långtgående restriktioner uppställts. Kommittén förefaller knappast uppskatta vikten av konkurrens inom bankområdet och
den stimulans av bankväsendet i Sverige, till gagn för bankernas kunder, både allmänhet och näringsliv, som en introdukuon av utländska banker
skulle medföra.
Betänkandet domineras i stället av en på intet sätt specificerad celler analyserad rädsla för utländskt inflytande”. Detua betraktelsesätt känns
igen från diskrimineringsutredningens delbetänkande Utlänningars rättsliga ställning (Ds A 1984: 6).
Vi vill i övrigt hänvisa till det särskilda yttrande som den sakkunnige Curt G. Olsson avgivit med instämmande av direktör Rune Jansson samt
direktör Lars Ölander. Det väsentliga är således att den ökade konkurrens som utländska banketableringar skulle medföra sker på lika villkor. Därför
bör även utländska banker exempelvis delta i finansieringen av statsskuld och bostadsbyggande.
5.16 Sveriges Industriförbund
Industriförbundet anser det rimligt, att vissa kvalitativa bedömningar görs av de utländska moderbanker som önskar etablera dotterbolag i Sverige. Prövningen, som bör vara densamma som för nya svenska banker, bör leda tull att endast seriösa och välrenommerade banker får etablera sig I Sverige. Att uppställa kriterier på vad som skall inkluderas i en sådan bedömning är svårt och kan variera från fall till fall. Bedömningen bör göras så flexibel som möjligt, för att inte diskriminera några banker och några länder på förhand.
Flera av de speciella kräv som kommittén föreslår att den utländska moderbanken skall uppfylla för dotterbolagsetablering i Sverige, kan komma att innebära att banker som är viktiga för den svenska industrin inte får etablera sig på den svenska marknaden.
Industriförbundet motsätter sig att den sökande utländska banken mäste "vara hemmahörande i ett land med vilket Sverige har haft ett väsentligt och långvarigt handelsutbyté” för att oktroj skall beviljas. Ett sådant krav
innebär att banker från nya handelspartner kan hindras från att etablera sig
i Sverige. Därmed kan svensk exportindustri förlora möjlighet till viktiga kontakter på intressanta marknader.
Likaså kan kravet på ett ”spritt ägande” i den utländska moderbanken
leda till att banker och länder som är intressanta för svensk exportindustri inte beviljas oktroj. Kommittén framför inga avgörande skäl till varför en bank med spritt ägande skall passa den svenska marknaden bättre än banker med en annorlunda ägandestruktur.
Industriförbundet anser även att svenskt ägande skall få förekomma i utländska dotterbanker i Sverige. Vidare bör så få specificerade krav som
möjligt uppställas på dotterbankens verksamhet. Bedömningen bör, lik-
som vad gäller moderbanken, göras så flexibel som möjligt. Kraven bör
vara desamma för utländska som för svenska banker. Banker i Sverige bör
behandlas lika oavsett ägarintressenas ursprung.
Det finns inga skäl för att ställa upp krav på de utländska bankernas
verksamhetsinriktning. De utländska bankerna koncentrerar troligen sina marknadsföringsaktiviteter till de tjänster och mot de kundkategorier som
de bedömer som mest lönsamma. Den svenska exportindustrin med stora internationella kapitalströmmar kommer säkerligen att tillmätas stort intresse. Flera svenska företag förväntar också, som ovan redovisats, en
ökad service när de utländska bankerna kan etablera sig på den svenska
marknaden.
5.17 Svenska företagares riksförbund
Kommittén menar att det vid tillkomsten av nya bankbolapg är väsentligt
att det allmänna och de blivande bankkunderna kan utgå från att den
planerade verksamheten utvecklas på ett sådant sätt att bolaget kan upp-
fylla de krav som måste ställas på en bank. I detta synsätt instämmer förbundet.
När det gäller beviljandet av s.k. oktroj har föreslagits att ”de banker
som bl.a. genom utbildning av egen personal förbereder och bygger upp personalstyrkan i den tilltänkta banken i Sverige bör ha bättre möjligheter att snabbt få etableringstillstånd än de som anskaffar större delen av sin personal från de svenska bankerna eller från andra svenska kreditinstitut”.
Förbundet delar inte denna uppfattning utan menar att det tvärtom måste vara en fördel för de banker som etablerar sig i Sverige att de får tillgång till sakkunnig personal som redan verkat inom svenskt bankväsende. Regeln tycks inte ha något annat syfte än att sinka de utländska banketableringarna i Sverige samt att hålla nere lönerna för den bank-
personal som annars vore attraktiv på marknaden. Detta krav för etableringstillstånd bör därför slopas. Förbundet finner ått de svenska bankerna inte bör skyddas från utländsk konkurrens vare sig vad gäller konkurrens om kunder eller personal.
Däremot bör ett antal mer marknadsmässigt betingade åtgärder vidtagas
för att få de svenska bankerna bättre rustade inför den väntade utländska
konkurrensen.
5.18 Svensk industriförening
Kommitténs förslag innebär att en utlandsägd banks aktiekapital under de första verksamhetsåren bestäms så att mimimigränsen sätts till SEK 25
miljoner och maximigränsen till SEK 75 miljoner. Föreningen delar uppfattningen att en minimigräns bör finnas och att SEK 25 miljoner kan vara
ett lämpligt belopp. Däremot anser föreningen att en maximigräns är
tveksam och att i vart fall beloppet SEK 75 miljoner är för lägt. Underkapitaliserade utländska banketableringar kan knappast vara positivt för kunderna.
Under en övergäångstid efter den nya lagstiftningens införande torde personalknapphet inom vissa specialområden komma att uppstå. Denna
problematik är ofrånkomlig eftersom ett av bankernas främsta konkurrens-
medel är god service till sina kunder. Några speciella regler för att motver-
ka dessa personalproblem anser dock föreningen icke vara motiverade.
Eftersom bankerna är medvetna om dessa problem får det förutsättas att utökade utbildningsaktiviteter insätts på de områden som är aktuella. Vidare torde de utländska bankerna till viss del täcka sitt personalbehov genom personal från hemlandet. De synpunkter som framförts om skattelättnader för sådan utlandspersonal motsätter sig föreningen bestämt, bl. a. av rättviseskäl.
5.19 Svenska handelskammarförbundet
Kommittén föreslår att utländska banker som får etableringstillstånd
skall ha skyldighet att driva en förhållandevis bred verksamhet i Sverige. Som skäl härför anför kommittén att de utländska bankerna annars skulle få alltför stora konkurrensfördelar i förhållande till de svenska bankerna som har en fullständig bankservice.
Förbundet kan ha förståelse för dessa synpunkter, särskilt som de svenska bankerna idag har begränsade möjligheter att organisera sin verksamhet i de former som de anser mest effektiva. För att bättre kunna möta den utländska konkurrensen bör de svenska bankerna ges större frihet i detta hänseende, bland annat i form av ökade möjligheter att förlägga vissa delar av sin verksamhet i dotterbolag.
När det gäller de utländska bankernas verksamhet anser förbundet att
kravet på bred verksamhet inte kan drivas alltför längt. Bland annat synes
det knappast praktiskt att påtvinga de utlandsägda bankerna en allmän räkningsinlåning. Den nuvarande bankdefinitionen bör anpassas härtill,
Vissa förslag från kommittén synes också motverka kravet på bred
verksamhet. Bland annat föreslås en maximigräns för aktiekapitalet på 75 miljoner under de första verksamhetsåren, restriktivitet när det gäller att inrätta avdelningskontor samt förbud mot att äga aktier i finansbolag.
Förutom att dessa förslag, om de följs, kan komma att försvåra en bred verksamhet i Sverige för de utländska bankerna strider de mot likabehandlingsprincipen. Förbundet kan visserligen ha förståelse för att avsteg från denna princip i vissa fall kan behöva göras, men ifrågasätter om något av de nämnda förslagen hör till denna kategori.
Förbundet ifrågasätter också kommitténs förslag att ge förtur till etablering för utländska banker som inte avser att rekrytera svensk personal.
Även om förbundet kan ha viss förståelse för det bakomliggande motivet
anser det inte att nämnda omständighet är av den arten att den bör ligga till grund för prövningen av ctableringstillstånd.
Slutligen har förbundet invändningar mot uttalandet av kommittén "att utländsk bank som önskar etablera sig här medverkar till att dessa bankbolag följer den ärbetsmarknads- och kollektivavtalspraxis som gäller för
bankbranschen”. Uttalandet kan tolkas som krav på såväl att kollektivavtal tecknas som att detta avtal skall ha visst innehåll. Enligt förbundets
mening är detta frågor som bör lösas vid förhandlingar och inte vid prövningen av etableringsullstånd.
6¶Introduktionen av utländska banker
6.1 Bankinspektionen
Kommittén har ansett lämpligt att utländska banker som önskar bilda en dotterbank i Sverige skall ansöka under en gemensam ansökningsperiod. Därmed skulle tid finnas för prövning och urval bland ett förmodat relativt stort antal banker samtidigt. Inspektionen kan ansluta sig till tanken att försöka åstadkomma en samtidig prövning i ett inledningsskede. Denna
tanke får dock inte föra för långt. Om senare inkomna ansökningar inte
skulle provas förrän åtskillig tid förflutit, skulle man riskera att vissa banker skulle göra ansökan s.a.s. reservationsvis. Inspektionen anser därför att senare inkommen ansökan skall kunna prövas och bifallas utan hinder av en sådan av huvudsakligen praktiska skäl betingad ordning som kommittén föreslagit.
Inspektionen instämmer i kommitténs uppfattning, att ett högsta antal banker inte bör fastställas i förväg. Riktpunkten bör vara, att banker, som uppfyller kvalitetskraven, bör få tillstånd i så stor utsträckning som är försvarlig med tanke på balansen på marknaden. Vidare bör eftersträvas en rimlig länderfördelning.
6.2 Kammarrätten i Stockholm
Om en ny lagstiftning på området leder till att i inledningsskedet mänga utländska banker ansöker om oktroj synes det vara lämpligt från bl.a. rättssäkerhetssynpunkt att ansökningarna prövas i ett sammanhang. Det torde med en sådan ordning vara lättare att göra en samlad bedömning av
hur många och vilka banker som lämpligen bör få oktroj.
6.3 Fullmäktige i Sveriges riksbank
Kommittén skisserar ett särskilt introduktionsförfarande. En sista dag för ansökan om oktroj bör fastställas, och ansökningar som inkommit prövas i samma omgång. Efter beslutstillfältet då oktrojen utfärdas bör viss tid förflyta innan bankerna får börja driva verksamhet.
För det, enligt kommittén, sannolika fall att antalet sökande överskrider det antal det är försvarligt att bifalla, står ett val mellan två metoder. Den ena är att efter en första omgång, där ett antal ansökningar avslås, ingen ny prövning företas förrän en utvärdering skett. Den andra innebär att de först
avslagna ansökningarna prövas på nytt följande år tillsammans med senare
inkomna ansökningar.
Problemet är svårt, och fullmäktige anser att ansträngningar bör göras för att undvika att välja mellan sökande som alla väl uppfyller de krav som kan uppställas. De prövande myndigheterna bör vara beredda att sträcka sig långt för att undvika ett val mellan förstklassiga kandidater. Endast sedan ansökningarna inkommit kan det avgöras om det är möjligt att bifalla alla eller, vilket också skulle underlätta invalet, om de naturligt faller sönder i en grupp av självklart starka kandidater och andra.
Fullmäktige finner det dock icke osannolikt att ett stort antal sökande
kan vara ett resultat av den ovisshet som måste råda hos de sökande bankerna om vad som kommer alt hända efter det att den första omgången av banker tillåtits börja sin verksamhet i januari 1986. Man bör därför icke
avstå från fortsatt oktrojprövning tills dess att utvärdering skett. Genom att på detta sätt ha en löpande prövning av inkomna ansökningar kan
sannolikt en smidigare introduktion av de utländska bankerna på den
svenska maknaden erhållas och en del av de problem som utredningen
pekar på elimineras.
6.4 Närlagsfrihetsombudsmannen (NO)
NO anser det i likhet med kommittén motiverat att en viss försiktighet iakttas vad gäller etableringstakten för utländska banker. Alla som i ett inledningsskede ansöker om oktroj och som uppfyller de kvalitativa och formella kraven kan troligen inte nästan samtidigt tillåtas etablera sig. Enligt NOs mening låter sig emellertid en sådan försiktighet vad gäller
etableringstakten väl förena med en prövning enligt kriteriet vad som är
förenligt med en sund utveckling av bankverksamheten.
NO instämmer i att det övergångsvis kan krävas att antalet utländska etableringar begränsas för att uppnå en gradvis omställning av bankmark-
naden. Som NO redan anfört behövs inte nuvarande behovsprövning för att åstadkomma denna anpassning. Av de två modeller för introduktionen
av utländska banketableringar som kommittén diskuterar vill NO förorda vad som kallas en successiv prövning. 7 Riksdagen 1984/85.1 saml. Nr 191
6.5 Svenska bankföreningen
Bankföreningen biträder kommitténs bedömning att oktrojsökande banker kan bli fler än som till en början kan få etableringstillstånd. Det synes också sannolikt att de uppställda etableringsvillkoren inte kommer att på ett objektivt sätt kunna motivera ett därvid nödvändigt urval.
Bankföreningen, som instämmer 1 kommitténs slutsats att urvalspröv-
ningen blir mycket svår, vill i detta sammanhang peka på två särskilda förhållanden.
Den inbördes konkurrensen mellan banker i ett visst land får antas medföra att en bank inte alltid vill ge konkurrenten fördelen av etablering i Sverige. Konkurrensen kan alltså leda till ansökningar från flera banker i
ett land, banker som beträffande alla av kommittén uppställda kriterier är
lika goda. Varje av den svenska regeringen gjort urval mellan dem kommer av ”förlorarna” att uppfattas som ett otillbörligt ingrepp i den inbördes
konkurrensen mellan det landets banker. Hänsyn till sådana förhållanden
kan leda till att vissa länders banker inte alls bereds inträde medan från
andra länder flera banker får etableringstillstånd. Kommittén anför (sid. 219) att urvalsproblemet får lösas bl.a. därige-
nom att de olika bankernas fördelar vägs mot varandra. Detta uttalande kan ställas samman med det ovan (se avsnitt 3.1 sista stycket) kritiserade kommittéuttalandet om regeringens möjlighet att när som helst ändra inne-
börden av nyttighetskriteriet. Det är enligt bankföreningen då viktigt att nya bankers fördelar för det svenska samhället på förhand kan beskrivas så
att de inte förväxlas med löften av ekonomisk-politisk art, anpassade till den tillståndsprövande regeringens aktuella behov eller önskemål. Den nödvändiga sekretessen utåt för varje sökande banks verksamhetsplan kan vid denna avvägning av fördelar innebära frestelser. Bankföreningen rekommenderar att det antydda problemet ägnas särskild uppmärksamhet genom att i lagmotiven det klargörs vilka slags fördelar som får tillmätas betydelse.
6.6 Foreign Bankers Association in Sweden
Enligt Föreningens mening skulle införandet av en kvantitativ begräns-
ning vara olycklig, och dess tillämpning i praktiken — med ledning av flera av de kriterier som föreslås av Kommittén — kan komma att placera regeringen i en känslig och svår ställning utan att därigenom några samhälleliga fördelar uppnås. Kommittén förväntar sig ej att någon sökande
kommer att icke kunna uppfylla de kvalitativa krav som anges på sid. 180—
I (se sid. 219). Den historiska anknytningen mellan en sökande och Sveri-
ge, och de nuvarande ekonomiska relationerna mellan Sverige och sökandens ursprungsland, kommer naturligen att tillmätas vikt i avseende å varje
sökande; Föreningen har likväl uppfattningen att det är av lika stor betydelse att se till framtiden som till gången tid vid tillståndsgivningen.
Prop. 1984/85: 191 | 99
Kommittén har på sid. 217—21 gjort vissa uttalanden om tidpunkter och andra aspekter på det förfarande som skall tillämpas vid behandlingen av
de initiala ansökningarna. Föreningen vill föreslå att ingen yttersta tidsgräns fastställes för ingivande av ansökningar utom i den bemärkelsen att
alla ansökningar som må ingivas före viss dag (såsom I november 1985) kommer att bli föremål för slutgiltigt beslut före ett angivet datum (såsom 1 januari 1986). Föreningen utgår från att alla oktrojer meddelade i anledning av sålunda gjorda ansökningar får verkan från ett och samma datum och att därför ingen bank kommer att beredas konkurrensmässiga fördelar framför någon annan. Därest den först angivna dagen får ultimativ karaktär på sätt att därefter en odefinierad period skulle inträda under vilken inga ytterliga-
re utlandsägda banker tillåtes etablera sig (sid. 220) föreligger en överväldigande risk för att ett antal ofullständigt utformade ansökningar ingives i enda svfte att undvika uteslutning. Detta kommer endast att förorsaka
åtskilligt administrativt merarbete för myndigheterna i ändamål att åväga-
bringa klargöranden och kompletteringar. Av än större betydelse är att införande av ett slutdatum av angivet slag kan öka sannolikheten för att vissa banker, vilka i grund och botten skulle föredraga att avvakta marknadens reaktion och utveckling, ändå inleder verksamhet, vilket skulle teda till att ett större antal banker startar sin verksamhet samtidigt. Därmed
skulle risken för ej önskvärda effekter på den svenska bankmarknaden öka. Följaktligen bör utländska banker tillåtas ingtva ansökningar när som
helst och därvid vara förvissade om att de prövas inom en skälig tidrymd.
6.7 Tjänstemännens centralorganisation (TCO)
En förutsättning för att etableringar skall kunna ske utan störningar på
den svenska kreditmarknaden är att endast ett mindre antal banker tillåts i ett inledningsskede.
6.8 Svenska bankmannaförbundet
Genom etablering av ett antal nya banker kan negativa konsekvenser
och svårigheter uppstå på den svenska kreditmarknaden. Förbundet har i
andra sammanhang pekat på den oreglerade kreditmarknadens stora tillväxt, tillkomsten av finansbolag och fondkommissionärer med större frihet
och mindre reglering än bankerna och de därmed förenade riskerna för
överetablering. Svensk kreditmarknad är redan välutbyggd och obalanser
kan uppstå om alltför många stora internationella banker får etableras. En
förutsättning för utländska bankers etablering här måste därför innebära en
försiktig introduktion där ett mindre antal banker till en början tillåts öppna
kontor. Förbundet förordar att i en första omgång inte mer än 5 å 10
utländska banker ges tillstånd. Det definitiva antalet kan fastställas först
sedan ansökningarna prövats och tillståndsmyndigheterna konstaterat om
uppställda krav fylls. Efter förslagsvis 3 år måste en utvärdering göras vilka effekter etableringen av utländska banker medfört. Först härefter kan eventucllt ytterligare ansökningar beviljas.
6.9 Sveriges Industriförbund
Det introduktionsförfarande som kommittén föreslår med en sista ansökningsdag uppmuntrar, enligt Industriförbundet, bankerna till att ansöka om etablering ”för säkerhets skull”. Härigenom motverkar bestämmelsen
sitt eget syfte. En successiv etablering av utländska banker i Sverige, där
den rtländska banken inkommer med en ansökan först när den ordentligt penetrerat sina möjligheter på den svenska marknaden, ger istället en mer naturlig förändring och utveckling av den svenska bankmarknaden.
Etablering genom en första ansökningsdag besparar också regering och myndigheter svåra urvalsproblem som följer av att flera utländska banker
klarar oktrojprövningen samtidigt som bara ett mindre antal skulle tillåtas etablera sig på marknaden. Konkurrensförhållandena regleras bäst genom
den utländska banken själv och de presumtiva kunderna, Om marknadsmekanismerna får reglera antalet banker på den svenska marknaden, ska-
das dessutom inte Sveriges internationella relationer på samma sätt som om statsmakterna genom ett introduktionsförfarande tvingas säga nej till en bank från ett visst land.
Successiv etablering utan en sista ansökningsdag leder till en långsam utbyggnad av bankkapaciteten i landet som reglerar sig själv genom marknadsmekanismerna. Därigenom behöver inte konkurrensen om lokaler och
personella resurser bli så hård som kommittén förutspår och som kanske
blir fallet om alla utländska banker skall etablera sig inom cen begränsad tidsrymd.
7¶Övriga frågor
7.1 Bankinspektionen
De utländska institutens ersättning till bankinspektionen för tillsyn kommer enligt inspektionens uppfattning att under ett inledande skede få
grundas på en särskild beräkning på basis av tidsåtgången för tillsynsinsatserna. Senare får övervägas i vad mån övergång kan ske till generella pormer. Det kan inte uteslutas att beträffande de utländska bankerna
omslutningen i balansräkningen kommer att utgöra ett alltför bristfälligt
mått på rörelsevolym och tillsynsinsatser även fortsättningsvis. Mycket av vad dessa banker kommer att ägna sig åt kan förväntas vara av det slaget
att det inte kommer till uttryck i balansräkningen.
7.2 Fullmäktige i Sveriges riksbank
Fullmäktige har inte något att erinra mot de föreslagna reglerna för styrelsens sammansättning, som innebär att högst en tredjedel av styrelsen får utgöras av andra än svenska medborgare bosatta i Sverige och att ordförande skall vara bosatt i Sverige.
8 Den lagtekniska utformningen
8.1 15 fjärde stycket BL
Hovrätten för Västra Sverige: Enligt första punkten i detta stycke får utländsk bank bilda ett bankakticbolag i Sverige. Detta led i den föreslagna
punkten hör emellertid inte hemma i avsnittet Inledande bestämmelser
utan i det därpå följande avsnittet Om bankakticbolags bildande. Härtill må för övrigt anmärkas att rädslan för nakna substantiv synes ha framkallat det möjligen inte avsedda intrycket att utländsk bank får bilda endast ett bankaktiebolag.
I förevarande stycke liksom på åtskilliga andra ställen i lagförslaget används uttrycket utländsk bank. Den realitet som detta uttryck avspeglar torde inte vara en enstaka juridisk person utan ett konglomerat av företag, vilka enligt svensk men inte gängse associationsrättslig terminologi står i koncernförhållande till varandra. Kommittén synes ha tagit för givet att
det bolag, som ansöker om oktroj och önskar förvärva ett svenskt dotter-
bolag, skall vara moderbolaget i den nämnda koncernen. Så torde inte alltid komma att bli fallet. Uttrycket utländsk bank synes därför alltför oprecist för att användas i lagtexten. Över huvud taget synes större enhetlighet i de använda beteckningarna böra eftersträvas. För närvarande förekommer — utöver utländsk bank — ett flertal odefinierade begrepp såsom utländskt bankföretag, utländsk bankinrättning, utländskt bankinstitut, bankbolag bildat av utländsk bank och bankakticbolag bildat av utländsk bank.
I specialmotiveringen till förevarande stycke har kommittén övertygande klargjort att bestämmelsen i sin gällande lydelse inte tillräckligt snävt drar de av lagstiftaren åsyftade gränserna för den verksamhet en
utländsk bank får driva från ett representationskontor samt att det är
olämpligt att en inadekvat bestämmelse är straffsanktionerad. Kommittén har med hänsyn till att någon bank ännu inte överträtt de tilltänkta gränserna för verksamheten likväl inte velat ändra lagtexten. Kommitténs motiv för att underlåta att beriktiga lagen är enligt hovrättens mening inte bärande. Det kan också erinras om att banklagsutredningen (SOU 1984: 26 s. 190
y mn) ansett sig förhindrad att vidta erforderliga lagstiftningsåtgärder på
grund av kreditmarknadskommitténs direktiv.
Kammarrätten i Stockholm: I specialmotiveringen till I & fjärde stycket lagen om bankrörelse anför (s. 240) kommittén att den har funnit lämpligt att komplettera den nuvarande bestämmelsen så att den fullständigt anger ett utländskt bankföretags möjligheter att driva verksamhet i Sverige. Huvudregeln bör enligt betänkandet vara att det bankaktiebolag som bildas i Sverige utgör ett av en, två eller flera utländska banker helägt dotterbolag. Under vissa förutsättningar bör även en konsortiebank få bildas av två eller flera utländska banker av vilka en bör ha det dominerande inflytandet. Den sistnämnda regeln framgår inte på något sätt av lagtexten, som därför bör kompletteras.
Den nuvarande bestämmelsen i I & fjärde stycket bibehålls oförändrad. Som kammarrätten har påpekat i sitt yttrande över banklagsutredningens
förslag behandlas där fråga om tillstånd för utländska bankföretag att driva
annan verksamhet än bankrörelse. Domstolen finner det i och för sig lämpligt att i bankrörelselagen regleras all verksamhet som utländsk bank får bedriva här i riket. Kommittén framhåller (s. 241) att avsikten med bestämmelsen, när den infördes 1973, inte torde ha varit att tillåta annan
verksamhet än i huvudsak representations- och förmedlingsverksamhet. Lagtexten innehåller inte någon sådan precisering. Kommittén säger sig
inte finna anledning att göra en dylik precisering, eftersom samtliga de 24
representationskontor som i dag är inrättade driver sådan verksamhet som
avses i de förarbeten som ligger till grund för lagtexten. Mot bakgrund av vad som har sagts tidigare om innehållet i lagtexten förordar kammarrätten att, om lagrummet ändå ändras, bestämmelsen utformas så att den svarar
mot vad som har åsyftats.
8.2 4 & I mom. andra stycket BL
Hovrätten för Västra Sverige: Genom den föreslagna undantagsbestämmelsen i andra stycket får ett bankaktiebolag stiftas av utländsk bank. Det kan sättas i fråga om undantaget är så utformat att det med hänsyn till att
huvudregeln talar om stiftarna i pluralis klargör att endast en stiftare krävs
i detta fall. Kommittén synes heller inte ha beaktat att vissa bestämmelser i senare delar av bankrörelselagen uppenbarligen utgår från att stiftaren är
flera svenska medborgare.
8.3 6 § tredje stycket BL
Hovrätten för Västra Sverige: Den föreslagna bestämmelsen, som för övrigt bör anges gälla bankaktiebolag och inte bankbolag, kan inte läsas på
annat sätt än att firman för ett utlandsägt bankaktiebolag måste innehålla två separata ord, nämligen bank och aktiebolag. Av specialmotiveringen framgår emellertid att tanken varit att firman skall innehålla ordet bankaktiebolag, för så vitt inte redan den utländska firman upptar ordet bank, i
vilket fall ordet bank inte behöver upprepas. Denna tanke bör komma till klarare uttryck i bestämmelsen. I detta sammanhang må framhållas att motivet för bestämmelsen, nämligen att firman tydligt skall ange att det är fråga om svenskt aktiebolag ter sig något egenartat, då det i svensk banklagstiftning — till skillnad från vad som gäller för aktiebolagens och försäkringsaktiebolagens firmor — ansetts obehövligt att firman utöver ordet bank också innehåller ordet aktiebolag. Att en här verksam banks firma
innehåller ordet aktiebolag skulle alltså bli kännetecknande för att banken
är utlandsägd men inte för att den är svensk. Med hänsyn härtill kan sättas i fråga om den nybildade bankens firma mera förutsättningslöst kan fast-
ställas I oktrojärendet (jfr för övrigt 27 § firmalagen). Behålls kravet på att
ordet aktiebolag skall ingå i firman, bjuder konsekvensen att utlandsägt bankaktiebolag i lagtexten inte ibland kallas bankbolag.
Kammurrätten i Stockholm: I spectialmotiveringen trycker (s 243) kommittén särskilt på att, om bankbolaget är ett helägt dotterbolag till en utländsk bank dotterbolagets firma regelmässigt bör innehålla den utländs-
ka moderbankens firma. Detta bör i så fall komma till uttryck i lagtexten. Fråga kan ställas varför inte ursprunget också i övriga fall skall framgå av
firman.
8.4 10 & I mom. tredje stycket BL
Hovrätten för Västra Sverige: Om ett bankaktiebolag bildas av utländsk bank, behöver enligt den föreslagna bestämmelsen teckningslistan inte läggas fram för offentlig teckning. Detta är den enda punkt på vilken kommittén funnit anledning att ändra den omfattande reglering av bolagsbildningen som återfinns i bankrörelselagen. Kommittén har härutöver nöjt sig med att hänvisa till den av banklagsutredningen förordade möjligheten till s.k. simultanbildning av bankakticbolag. Kommitténs inställning är svårförståelig redan mot bakgrund av att bildandet och ägandet av ett bankaktiebolag, som i princip berör en enda utländsk bank, kommer att — i än högre grad än i de fall som enligt banklagsutredningen lämpar sig simultanbildning — göra åtskilliga bestämmelser utöver den av kommittén utpekade till rena formaliteter. Härtill kommer emellertid att bestämmelserna om teckning står i direkt strid med kommitténs intentioner att ägarförhällanden måste vara helt klara, innan ansökan om oktroj görs. Hovrätten kan som exempel peka på regeln i 9 § bankrörelselagen att stiftarna skall upprätta teckningslistan, sedan oktroj beviljats.
8.5 18 § andra stycket BL
Hovrätten för Västra Sverige: Enligt andra meningen i förevarande
stycke får aktier i bankaktiecbolag, som bildats av utländsk bank, förvärvas endast av utländsk bank och efter regeringens tillstånd. Bestämmelsen
innebär, såsom kommittén påpekar i specialmotiveringen, att en utländsk bank, som önskar avyttra sina aktier i ett svenskt bankaktiebolag till en annan utländsk bank, inte kan göra detta utan regeringens tillständ. Hovrätten vill emellertid fästa uppmärksamheten på att bestämmelsen inte medger nägon absolut kontroll över det utländska inflytandet över bank-
väsendet i Sverige. Den hindrar sålunda inte att den bank, som äger det här
verksamma dotterbolaget, helt eller delvis köps upp av den bank som
önskar etablera sig på den svenska marknaden. På motsvarande sätt kan
bestämmelsen kringgås genom att svenska intressenter förvärvar aktier i den utländska moderbanken.
I detta sammanhang anser sig hovrätten något böra beröra de möjliga konsekvenserna av att ett tillstånd att förvärva aktier inte är tidsbegränsat. Detta innebär nämligen i förening med det förhållandet att ett meddelat tillstånd självfallet inte behöver utnyttjas att det under obestämd tid kan vara Ovisst om en beviljad etablering verkligen kommer till stånd. Även om det förefaller osannolikt att en utländsk bank, som gjort sig besvär att söka
oktroj och foörvärvstillständ och bedömts så seriös att erforderliga tillstånd
beviljats, inte också omgående skulle vilja fullfölja etableringen, förtjänar
uppmärksammas att en utländsk bank genom att dröja med etableringen
skulle kunna under avsevärd tid — med hänsyn till innehållet i 119 §& minst
ett år — försvåra för andra, minst lika kvalificerade intressenter att vinna
tillträde till den svenska marknaden.
8.6 22 § andra stycket BL
Hovrätten för Västra Sverige: Det föreslagna tillägget ull förevarande stycke synes avsett alt möjliggöra för registreringsmyndigheten utt kontrollera att de i 72 & 2 st. jämfört med 76 § I st. förordade kraven på styrelseledamöters och styrelsesuppleanters medborgarskap och bosättning är uppfyllda. Från denna synpunkt är bestämmelsen om vad en registreringsansökan skall innehålla oprecis och inadekvat. Det bör sålunda för undvikande av missförstånd anges hur den tillagda uppgiftsskyldigheten förhåller sig till vad nu föreskrivs i samma stycke. Man får annars lätt det intrycket att skyldigheten att avge förklaring att samtliga styrelseledamöter och styrelsesuppleanter är svenska medborgare för de utlandsägda bolagens vidkommande ersätts med en skyldighet att ange fördelningen
av antalet svenska och utländska medborgare i styrelsen, med vilka i detta sammanhang synes böra förstås såväl styrelseledamöter som suppleanter. En sådan fördelningsuppgift ger uppenbarligen ingen möjlighet att kontrollera om kravet på inhemsk representation inom vardera av de nämnda
kategorierna iakttagits, om bosättningskraven är uppfyllda eller om styrelsens ordförande är svensk medborgare. Sistnämnda brist sammanhänger också med det förhållandet att bankrörelselagen inte synes innehålla nägon
föreskrift att uppgift om vem som är styrelsens ordförande skall anmälas
för registrering. En annan sak är att det i 77 3 bankrörelselagen efter betänkandets avgivande i ett väsensskilt kontrollsyfte intagits en anmälningsskyldighet beträffande val av styrelseordförande.
8.7 35 § första stycket BL
Hovrätten för Västra Sverige: Hovrätten ifrågasatter om inte ytterligare törenklingar än den här föreslagna skulle kunna göras I reglerna för ökning
av aktiekapital i utlandsägda bankaktiebolag.
8.8 55 § BL
Hovrätten för Västra Sverige: Avsikten med den föreslagna bestämmelsen synes vara att för utlandsägda bankaktiebolag införa ett förbud att förvärva sådana aktier, som avses i första stycket punkten 5, vilket förbud dock skall vara dispensabelt med avseende på aktier i bolag som skall tillgodose för bankväsendet gemensamma ändamäl. För denna saks skull
torde emellertid inte finnas anledning att på sätt föreslagits utforma be-
stämmelsen såsom en till regeringen riktad handlingsregel. Skall bestämmelsen ha denna inriktning bör det använda uttrycket vara ”fär inte ges” i stället för ”får inte”. Bestämmelsen är vidare i mer än ett hänseende otillräckligt preciserad. Det använda uttrycket ”aktier i bolag” klargör sålunda inte om undantaget också skall gälla aktier i utländskt företag.
Begränsningen till ”aktier” synes också innebära, vilket måhända inte
varit meningen, att ett absolut förbud skulle föreligga mot att förvärva garantifondbevis eller förlagsbevis.
Hovrätten vill påpeka att ett förvärv som sker i strid med den föreslagna
bestämmelsen inte synes kunna beivras. Så t.ex. inträder inte sådan ogil-
tighetspåföljd som utgör den civilrättsliga sanktionen för de i 18 § bankrörelselagen uppställda förvärvsförbuden.
Kammarrätten i Stockholm: I den nuvarande bankrörelselagen anges i
162 § att bankinspektionen är tillsynsmyndighet. F övrigt används genomgående begreppet tillsynsmyndigheten. Kommittén har valt att använda bankinspektionen i de nya och ändrade delarna av lagtexten. Detta medför en omotiverad oenhetlighet inte bara i lagen som sådan utan även i enskil-
da paragrafer, se t.ex. 55 och 68 §§ i kommittéförslaget. Endera metoden bör användas. Praktiska skäl talar för att ”bankinspektionen” genomgåcen-
de förs in i lagtexten. I så fall bör 162 § upphävas.
8.9 68 § andra stycket BL
Hovrätten för Västra Sverige: Det torde inte finnas anledning att ut-
tryckligen nämna bankinspektionen vid namn när i lagrummet för närva-
rande talas om tillsynsmyndigheten. Det föreslagna styckets utformning
synes inte heller helt lycklig. 8 Riksdagen 1984/85. 1 samt. Nr 191
8.10 72 § andra stycket BL
Hovrätten för Västra Syerige: Den i förslaget upptagna dispensmöjligheten har utformats sä att undantag får medges ”för särskilt fall”. Formuleringen ger närmast det intrycket att viss person kan tillåtas vara styrelseledamot trots att den i lagen föreskrivna kvoten därmed skulle överskridas. Specialmotiveringen däremot ger vid handen att kommittén avsett att ett bankaktiebolag tydligen för all framtid skall tillåtas ha en större kvot än lagen medger. Anledning föreligger knappast att på detta sätt åstadkomma bestående skillnader mellan olika utlandsägda banker.
8.11 74 3 BL
Hovrätten för Västra Sverige: I den föreslagna lydelsen uppställs ett bosättningskrav för ”den verkställande direktören”. Om användningen av
den bestämda formen avses skola utesluta ett utlandsägt bankaktiebolag
från den i lagrummet angivna möjligheten att utse flera verkställande direktörer, bör skälen härtill framläggas. Det i förslaget använda ordet
”alltid” torde inte fylla någon uppgift och kan utgå.
8.12 190 § BL
Hovrätten för Västra Sverige: Hovrätten vill påpeka att det är oklart om det föreslagna förbudet för utlandsägd bank att förvärva annan banks rörelse skall omfatta även föreningsbanks rörelse.
I likhet med vad som anmärkts i anslutning till 55 § 2 st. vill hovrätten
erinra om att inte heller det här föreslagna förvärvsförbudet är sanktionerat.
8.13 7 a § lagen om ändring i lagen om utländska förvärv av svenska företag m.m,
Hovrätten för Västra Sverige: Med hänsyn ull att hovrätten inte kan överblicka konsekvenserna och behovet av att göra det nuvarande för-
värvsförbudet indispensabelt, kan hovrätten inte utan vidare godta den föreslagna ändringen. Härutöver må anmärkas att hovrätten saknar en
förklaring till varför i förslaget använts ordet andel i stället för ordet aktier.
Kummarrätten i Stockholm: Kommittérs förslag i denna del är otillräckligt för att nå den avsedda effekten. Den aktuella lagen är nämligen, när det
gäller aktieförvärv, utformad så (se 7 § första stycket 1) att förvärvstillständ fordras enbart om förvärvarens andel av aktiekapitalet eller röstetalet för samtliga aktier i bolaget kommer att överskrida något av gränsvärdena tio, tjugo, fyrtio eller femtio procent. I övriga fall behöver förvär-
varen inte söka tillstånd och berörs i så fall inte heller av den föreslagna
7a§.
Kommittén har vidare anfört (s. 181) att utländsk bank som direkt eller indirekt genom sidobolag innehar aktier i svenska näringslivsföretag eller
äger del i svenskt kreditinstitut bör, för att få tillstånd att driva bankverk-
samhet i Sverige, avveckla detta engagemang. Om en sådan ordning skall gälla, bör den regleras i tag. Förslaget innehäller emellertid ingentung i det hänseendet.
Bilaga 4
Lagförslag
1 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1955: 183) om bankrörelse
Härigenom föreskrivs att I 8,4 % 1 mom., 6 §, 10 § I mom. samt I8, 22, 35, 72, 74, 189 och 190 §§ lagen (1955: 183) om bankrörelse skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
18 Bankrörelse må, förutom av Sveriges riksbank, drivas endast av bankaktiebolag, som därtill erhållit regeringens tillstånd (oktroj).
Med bankrörelse förstås i denna lag sådan verksumhet, i vilken ingär inlåning från allmänheten på räkning som av bank allmänneligen begagnas. Angående sparbank, centralkassa för jordbrukskredit och järnkontoret
är särskilt stadgat. Utländskt bankföretag må efter Utländskt bankföretag får i Sve-
tillstånd av regeringen från kontor rige
eler annat fast driftställe här i riket I. bilda bankakticbolag som driva verksamhet i vilken ej ingår driver bankrörelse it enlighet med inlänings- eller utlåningsrörelse. bestämmelserna i denna lag samt
2. efter tillstånd av regeringen från kontor eller annat fast drift-
ställe driva verksamhet i vilken ej ingår inlånings- eller utlåningsrörel-
se.
48 I mom. De som vilja stifta bank- I oimom. Stiftarna skall upprätta
aktiebolag skola upprätta bolags- en bolagsordning som skall under-
ordning, samt därå söka regering- ställas regeringen för stadfästelse. ens stadfästelse. Till ansökan om oktroj skall fogas en plan för den tilltänkta verksamheten.
Stiftarna skola vara myndiga här Stiftarna skall vara myndiga här i i riket bosatta svenska medborgare riket bosatta svenska medborgare och till antalet minst tio. och till antalet minst tio. Utan hinder härav får dock ett bank-
aktiebolag stiftas av ett eller flera
utländska bankföretag.
Den som är i konkurstillstånd kan ej vara stiftare.
Regeringen prövar bolagsordningens överensstämmelse med denna lag
samt lag och författning i övrigt, så ock om och i vad mån därutöver, med
I Senaste lydelse 1975: 227. ? Senaste lydelse 1975: 227.
Nuvarande Ivdelse Föreslagen Ixdelse
hänsyn till omfattningen och beskaffenheten av bolagets rörelse, särskilda
bestämmelser må erfordras.
Finnes den tillämnade rörelsen vara nyttig för det allmänna. stadfäster regeringen bolagsordningen samt beviljar oktroj för en tid av högst tio år och därutöver intill slutet av då löpande räkenskapsår.
68 Bankakticbolags firma skall innehålla ordet bank.
Nv firma skall tydligt skilja sig från annan, förut i laga ordning regis-
trerad, ännu bestående banks firma, så ock från benämning å utländsk
bankinrättning, som är allmänt känd här i riket. För registrering av bankaktiebolags firma gäller i övrigt vad som föreskrives i firmalagen
(1974: 156).
Utan hinder av andra stycket får
firman för ett bankaktiebolag som
har bildats av ett utländskt bank-
företag innehålla det företagets fir-
ma. Motsvarande gäller om hank-
aktiebolaget bildats av flera ut-
ländska bankföretag.
Sedan bolaget bildats. kan styrelsen antaga bifirma. Vad i andra stycket sägs om firma gäller även bifirma. Ordet bank får ej intagas i bifirma.
10 §
I mom. Teckning av aktier skall ske å teckningslistan i huvudskrift eller i avskrift som bestyrkts av notarius publicus eller landsfiskal eller av stiftarna. Vid teckningslistan skola vara fogade på enahanda sätt styrkta avskrifter av oktrojbeslutet och bolagsordningen.
Innan teckningslistan framlägges Innan teckningslistan framlägges
i huvudskrift eller avskrift, skall i huvudskrift eller avskrift, skall teckning av stiftarna hava ägt rum teckning av stiftarna hava ägt rum
med angivande av dagen därför. med angivande av dagen därför,
Om ett bankaktiebolag bildas av ut-
ländskt bankföretag behöver teck-
ningslistan inte läggas fram.
18 8
Aktier i bankaktiebolag får genom teckning eller överlåtelse förvärvas endast av svenska medborgare, av svenska bolag och föreningar, som inte
är kontrollsubjekt enligt lagen (1982: 617) om utländska förvärv av svenska företag m. m., ävensom av andra svenska samfälligheter och stiftelser samt till aktiefonder enligt aktiefondslagen (1974:931). Har aktieförvärv
skett annorledes än genom teckning eller överlåtelse, skall vad nyss stadgats icke i något fall medföra hinder för aktieägaren att med stöd av den företrädesrätt till teckning eller erhållande av nya aktier, vilken enligt
" Senaste lydelse 1974: 166. " Senaste lydelse 1982: 624.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
denna lag eller den vid förvärvet gällande bolagsordningen är förenad med de förvärvade aktierna, bekomma ytterligare aktier.
Första stycket gäller inte aktier i
ett bankaktiebolag som är bildat av utländskt bankföretag. Beträffande sådant bolag gäller i stället att aktier i bolaget får förvärvas endast av utländskt bankföretag som fått regeringens tillstånd till förvärvet. Förvärv av aktie. som skett i Förvärv av aktie. som skett i strid med innehållet i första strid med första eller andra stycket, stycket, är ogillt. är ogillt.
27 Pa Ansökan om bankaktiebolagets registrering skall göras av styrelsen se-
nast ett år från det oktroj beviljats. Ansökningen skall beträffande Ansökningen skall beträffande
styrelseledamot och styrelsesupp- styrelseledamot och styrelsesupp-
Icant innehålla uppgift om fullstän- leant innehålla uppgift om fullstän-
diga namnet ävensom hemvist, så digt namn, hemvist och medborock förklaring att dessa personer garskap samt förklaring att dessa äro svenska medborgare och ej äro personer inte är omyndiga. omyndiga. I ansökningen skall uppgivas, av vilka och huru bolagets firma skall tecknas, där den ej tecknas av styrelsen allenast på grund av denna lag. Skall firman tecknas av annan person än som avses i andra stycket, gäller
vad där är stadgat även i fråga om sådan firmatecknare.
Bolagets postadress skall angivas. Vid ansökningen skola fogas: de listor, å vilka aktieteckningen ägt rum, jämte avskrift av desamma;
. avskrift av protokollet vid konstituerande stämman:
två avskrifter av oktrojbeslutet och bolagsordningen; pt avskrift av den i 15 § I mom. omförmälda handlingen rörande tilldelnt I gen av akticr; in . en av samtliga styrelseledamöter undertecknad handling, innehållande uppgift dels om det tecknade belopp, för vilket tilldelning av aktier ägt
rum. samt om det belopp. för vilket aktier må hava förklarats förverkade enligt 28 §. dels angående det belopp. som inbetalts å aktiekapitalet, och, där aktiekapitalet icke blivit till fullo inbetalt, sammanlagda nominella beloppet av de aktier, som till fullo betalts, dels ock om det sätt varpå inbetalningen skett.
Har ej å ansökningen varje styrelseledamot och styrelsesuppleant eller
annan, som är bemyndigad att teckna bolagets firma, egenhändigt skrivit
sin av vittnen styrkta namnteckning, skall vid ansökningen fogas en särskild bilaga, därå namnteckningen finnes och blivit styrkt av vittnen.
Nuvarande Iydelse Föreslagen Iydelse
as $
Sedan bolagsstämman fattat be- Sedan bolagsstämman fattat beslut om aktiekapitalets ökning, sko- shut om aktiekapitalets ökning skall la teckningslista och kungörelse om teckningslista och kungörelse om beslutet upprättas samt underteck- beslutet upprättas samt underteck-
nas av samtliga styrelseledamöter. nas av samtliga styrelseledamöter.
Någon kungörelse behövs dock inte
när ett bankaktiebolag som är bil-
dat av utländskt bankföretag fattat
beslut om ökning av aktiekapitalet.
I såväl teckningslistan som kungörelsen skall upptagas bolagsstämmans beslut om aktiekapitalets ökning ävensom erinran om den i 18 § stadgade
inskränkningen i rätten att förvärva aktier. Har i ökningsbeslutet bestäm-
melse ej meddelats om tiden för betalning av nya aktier, skall sådan bestämmelse upptagas i teckningslistan och kungörelsen.
Sedan ökningsbeslutet registrerats, skall styrelsen låta införa kungörel-
sen i Post- och Inrikes Tidningar och den eller de ortstidningar. som
styrelsen bestämmer. Det åligger ock styrelsen att ofördröjligen i rekom-
menderat brev om bolagststämrmans beslut underrätta varje aktieägare. om vars postadress upplysning utan väsentlig omgång eller tidsutdräkt kan inhämtas.
72 8"
Styrelseledamöterna skola vara myndiga, här i riket bosatta svenska medborgare.
Utan hinder av första stycket får
i ett bankaktiebolag som är bildat
av utländskt bankföretag högst en
tredjedel av hela antalet styrelsele-
damöter vara svenska medborgare
bosatta utomlands eller utländska
medborgare. Styrelseordföranden
skall dock vara svensk medborgare
och bosatt här ti landet. Regeringen
eller, efter regeringens bemyndi-
gande, — tillsvnsmyndigheten — får
medge undantag från vad som före-
skrivs I detta stycke.
Av styrelseledamöterna må icke Av styrelseledamöterna må icke
flera än en för varje påbörjat femtal flera än en för varje påbörjat femtal vara befattningshavare i banken. vara befattningshavare i banken.
Vid beräkningen av det högsta Vid beräkningen av det högsta antal antal styrelseledamöter som enligt styrelseledamöter som får vara beandra stycket få vara befattnings- fattningshavare i banken skall hänhavare i banken skall hänsyn ej ta- syn ej tagas till offentlig styrelselegas till offentlig styrelseledamot. damot.
" Senaste lydelse 1977: 693. " Senaste lydelse 1970: 666.
Nuvarande Iydelse Föreslagen Ivdelse
74 8
Styrelsen skall inom sig utse Styrelsen skall inom sig utse verkställande direktör att under verkställande direktör att under styrelsens inscende leda verksam- = styrelsens inseende leda verksamheten, däri inbegripet att i den ut- — heten, däri inbegripet att i den utsträckning styrelsen bestämmer av- = sträckning styrelsen bestämmer avgöra ärenden av beskaffenhet attel- = göra ärenden av beskaffenhet att eljest ankomma på styrelsens egen = jest ankomma på styrelsens egen
prövning. Där förhållandena så på- — prövning. Där förhållandena så på-
kalla, må bland styrelseledamö- = kalla, må bland styrelseledamöterna eller styrelsesuppleanterna — terna eller styrelsesuppleanterna flera verkställande direktörer utses. — flera verkställande direktörer utses. Styrelsen skall även förordna sty- — Styrelsen skall även förordna styrelseledamot eller styrelsesupp- = relseledamot eller styrelsesuppleant att vara ställföreträdare för = leant att vara ställföreträdare för verkställande direktör. verkställande direktör. I ett bank-
aktiebolag som är bildat av ut-
ländskt bankföretag skall verkstäl-
lande direktör vara bosatt här i lan-
det.
Styrelsen må jämväl uppdraga åt annan än verkställande direktör att ensam eller i förening med annan avgöra ärenden av beskaffenhet att eljest
ankomma på styrelsens egen prövning.
Angående den befogenhet i olika avseenden, som skall tillkomma verkställande direktör eller person som avses i andra stycket, åligger det styrelsen att meddela föreskrifter i en för ett år i sänder fastställd instruktion. Avser uppdraget beviljande av kredit, skola grunderna för kreditgivningen fastställas. Hava flera verkställande direktörer utsetts. skall instruktionen angiva huru ledningen av bankens verksamhet skall mellan dem fördelas. Styrelsen skall, så snart kan ske, till tillsynsmyndigheten
insända avskrift av instruktionen ävensom, där ändringar vidtagas i densamma, meddela myndigheten därom. Uppdrag som sägs i denna paragraf må när som helst återkallas eller
inskränkas. Utan hinder av uppdrag äger styrelsen själv avgöra ärende av varje slag.
Styrelsen må icke åt enskild styrelseledamot eller annan uppdraga att avgöra ärende, Som avser: 1. inrättande eller indragning av avdelningskontor eller övertagande av
annan bankrörelse;
2. förvärv eller avyttring av fastighet, avsedd för bankens inrymmande eller för att tillgodose därmed sammanhängande behov:
3. beviljande av kredit till befattningshavare, som avses i 61 § första stycket, eller annan befattningshavare, som ensam eller i förening med
annan får avgöra på styrelsen ankommande ärenden, till den som är gift
med sådan befattningshavare, till person som avses i 61 § andra stycket
eller till bolag, förening eller annan sammanslutning, vari sådan person är
styrelseledamot eller såsom delägare eller medlem äger ett väsentligt eko-
nomiskt intresse; styrelsen dock obetaget att för person eller sammanslut-
7 Senaste lydelse 1979: 1050.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
ning, som nu nämnts, fastställa vissa gränser, inom vilka utan styrelsens beslut i varje särskilt fall kredit må beviljas vederbörande i och för en av
honom idkad rörelse:
4. förvärv av aktie, emissionsbevis, förlagsbevis som avses I 55 § första
stycket 5 samt andel i aktiefond och i ekonomisk förening i andra fall än då fråga är om sådant värdepapper, som är för bankbolagets fordran utmätt
eller pantsatt, eller förvärvet sker med stöd av 55 §& andra eller tredje stycket och styrelsebeslut angående förvärvet ej kan utan olägenhet avvaktas;
5. fastställande av allmänna räntesatser för in- och utlåning: dock att beslut, där så påkallas av allmän ränteförändring, må utan styrelsens hörande meddelas för tiden intill nästkommande styrelsesammanträde;
6. utgivande av obligationer med längre löptid än ett år.
I denna paragraf meddelade bestämmelser angående kredit och obligationer skola gälla även i fråga om garantiförpliktelse, som bankbolag ikläder sig.
189 85
Bildas bankaktiebolag eller ökas bankbolags aktiekapital för överta-
gande av annan bankrörelse. må andel i vad bolaget sålunda skall övertaga utgöra vederlag för aktie i bolaget samt teckning ske med villkor, att sådant tillskott skall få göras: och skall i övrigt i ty fall gälla denna lags bestämmelser om bankbolags bildande och aktiekapitalets ökning med följande tillägg och undantag:
1. Vid bankbolags bildande skall teckningslista och vid aktiekapitalets ökning bolagsstämmans beslut om ökningen innehålla jämväl alla de om
bankrörelsens övertagande träffade bestämmelserna. Vad som stadgas i 9 och 33 §§ föranleder ej därtill att värdet av det, som för aktie skall tillskju-
tas i annat än penningar, skall i teckningslista eller i bolagsstämmas beslut om ökning av aktiekapitalet uppskattas till visst penningbelopp.
2. Där vid bankbolags bildande ej samtliga tecknare enligt bestämmelse i teckningslistan äro berättigade att för aktie tillskjuta annat än penningar, äger å konstituerande stämman tecknare, vilken berättigats att göra tillskott i annat än penningar, ej deltaga i omröstning enligt 15 8; ej heller må sådan tecknare eller av honom tecknade eller eljest förvärvade aktier vid
omröstningen tagas i beräkning.
3. Vad som stadgas i 36 § äger ej tillämpning.
4. Tillgång, som bankbolag på sätt ovan sägs övertagit, skall vid dess införande i bolagets böcker upptagas till skäligt värde.
5. Har bankbolag övertagit annat bankbolags rörelse och finnes bland sistnämnda bolags tillgångar egendom, varmed bankbolag ej må driva
handel för egen räkning, må den egendom, även om sådant fall ej är för handen, som i 55' eller 56 § omförmäles, förvärvas av det övertagande
bolaget. Egendom, som bankbolaget på detta sätt förvärvat, skall, i den mån egendomen ej jämlikt vad i nyssnämnda lagrum stadgas må av bolaget
behållas, åter avyttras så snart lämpligen kan ske och senast då avyttring kan äga rum utan förlust för bolaget.
Första stycket gäller inte för ett
bankaktiebolag som är bildat av ut-
ländskt bankföretag. 5 Senaste lydelse 1968: 601.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
190 8?
Ej må bankaktiebolag övertaga Ej må bankaktiebolag övertaga
annat bankbolags eller sparbanks annat bankbolags eller sparbanks rörelse, med mindre regeringen, rörelse, med mindre regeringen, där övertagandet icke finnes vara där övertagandet icke finnes vara til! skada för det allmänna, lämnar till skada för det allmänna, lämnar
tillstånd därtill. tillstånd därtill. Ett bankaktiebolag
som är bildat av utländskt bankfö-
retag får inte överta en svenskägd
banks rörelse.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1985.
” Senaste lydelse 1975: 227.
2¶Förslag till Lag om ändring i lagen (1982: 617) om utländska förvärv av svenska företag m. m.
Härigenom föreskrivs att i lagen (1982:617) om utländska förvärv av svenska företag m.m. skall införas en ny paragraf, 7 a §, av angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
7a§
Ett utländskt bankföretag som
äger aktier i ett bankaktiebolag här
i landet får inte förvärva aktier i
svenska — aktiebolag. andelar i
svenska handelsbolag eller rörelser
som drivs här i landet.
Utan hinder av första stycket får
ett utländskt bankföretag som
driver handel med värdepapper
som ett led i denna rörelse förvärva
aktier i svenska aktiebolag.
Förvärv i strid mot bestämmel-
serna i denna paragraf är ogiltigt.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1985.
Utdrag
LAGRÅDET PROTOKOLL
vid sammanträde 1985-03-19
Närvarande; f.d. regeringsrådet Paulsson, regeringsrådet Mueller. justi-
tierådet Jermsten
Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 14 mars 1985 har regeringen på hemställan av chefen för finansdepartementet, statsrådet Feldt beslutat inhämta lagrådets yttrande över förslag till
1. lag om ändring i lagen (1955:183) om bankrörelse,
2. lag om ändring i lagen (1982:617) om utländska förvärv av svenska företag m.m. Förslagen har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn UH Lind-
gren.
Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådet:
Lagen om ändring i lagen (1955: 183) om bankrörelse
15 I fjärde stycket av paragrafen föreslås en föreskrift av innehåll att ett utländskt bankföretag i Sverige får bilda bankaktiebolag, som driver bank-
rörelse i enlighet med bestämmelserna ti lagen. De regler som i dag hindrar den avsedda etableringen från utländska
bankföretags sida återfinns främst i 4 och 18 §§ av lagen. Däremot innehål-
ler I $ inte någon bestämmelse som innebär förbud i detta hänseende. Även om det från informationssynpunkt kunde vara av intresse att redan i lagens inledningsparagraf ange under vilka förutsättningar utländska bankföretag får driva bankrörelse i Sverige saknar den föreslagna ändringen i
1 § naturligt samband med föreskrifterna i övrigt i paragrafen. För det ändamål som avses med de remitterade lagförslagen synes inte heller behövas andra föreskrifter än de som innefattas i förslagen i övrigt. Enligt lagrådets mening bör ändringen i I $ utgå.
4§
I svfte att det aktuella momentet i paragrafen skall bli lättare att läsa och
därjämte erhålla en från lagteknisk synpunkt mera tillfredsställande formulering föreslår lagrådet att momentet får följande lydelse:
"I mom. Bankaktiebolag bildas av stiftare, som skall vara minst tio till antalet. Stiftarna skall vara här i riket bosatta svenska medborgare. Den som är omyndig eller i konkurstillstånd kan ej vara stiftare.
Utan hinder av första stycket får bankaktiebolag bildas av ewut eller flera utländska bankföretag som stiftare.
Stiftarna skall upprätta en bolagsordning som skall underställas regeringen för stadfästelse. Till ansökan om oktroj skall fogas en plan för den tilltänkta verksamheten.
Regeringen — — —
”
Finnes —- —- —-
Lagen om ändring i lagen (1982:617) om utländska förvärv av svenska företag m. m.
Förslaget innebär att 1982 ärs lag kompletteras med nya bestämmelser för sådana utländska bankföretag som äger aktier i ett här i riket bildat bankaktiebolag. Huvudregeln i de nya bestämmelserna är att det utländska
bankföretaget inte får förvärva aktier i svenska aktiebolag, andelar i svens-
ka handelsbolag eller rörelser som drivs här i landet. Bestämmelserna har enligt förslaget förts samman i en ny 7 a §.
I nu föreslagna utformning hör den nya paragrafen i systematiskt hänseende mindre väl samman med de bestämmelser som nu ingär i 7—11 §§ under den gemensamma rubriken ”förvärvstillstånd”. Enligt lagrådets
mening skulle de nya bestämmelserna därför få en mera lämplig placering
om de får ingå i en ny 14 a §. Godtas detta förslag bör dock i förtydligande
syfte 7 § kompletteras med ett nytt sista stycke med förslagsvis följande
lydelse: ”Om vissa utländska bankföretags förvärv finns särskilda bestämmelser i 14 a §.”
Utdrag
FINANSDEPARTEMENTET PROTOKOLL
vid regeringssammanträde
1985-03-28
Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och statsråden Lundkvist, Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, Anders-
son, Boström, Bodström, Göransson, Gradin, Dahl. Holmberg, Thunborg,
Wickbom
Fördragande: statsrådet Feldt
Proposition med förslag om utländska banketableringar i Sverige
1¶Anmälan av lagrådets yttrande
Föredraganden anmäler lagrådets yttrande! över förslag till
1. lag om ändring i lagen (1955:183) om bankrörelse,
2. lag om ändring i lagen (1982:617) om utländska förvärv av svenska företag m.m.
Föredraganden redogör för lagrådets yttrande och anför.
Jag godtar vad lagrådet har anfört i fråga om de remitterade lagförslagen
och föreslär att förslagen ändras i enlighet härmed. Vidare förordar jag att några ytterligare ändringar av redaktionell art görs i förslagen.
2¶Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att anta de av lagrådet granskade lagförslagen med vidtagna ändringar.
3¶Beslut
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar
att genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden har lagt fram.
! Beslut om lagrådsremiss fattat vid regeringssammanträde 1985-03-14.
Innehåll
ProOpOSitlONCN ooseereerr rer rese ser e rear ere sees ert rer rer res sa l
Propositionens huvudsakliga innehåll ooossosssressserseers orre rea 1
Propositionens lagförslag
2. lag om ändring i lagen (1982:617) om utländska förvärv av svenska fÖrefäfg oosososeeserrerereres rer ere rr ere rr rss rer esse ess 9 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 14 mars 1985 ... 10
I Inledning soooosseseerrrrrererrrer ere rer rese rr rer rr rr rr ess st 10 2 Allmän motiverlfg oosooooeseserrsrsrrarerrerr ere ser esse rs ns 1!
2.1¶Allmänna utgångspunkter —sssoosoosssesoesseressr rss rr ess 11
2.2 Utländsk banketablering I SVerige sossosssrrersrr ers reser ra 15
2.3 Etableringsformenh cosoossesrrrsrresrsererrerrr rer rr ers rena 16
2.4 ÖKLrojpfÖVDINgEN sosseeesreererererrerer ere ers ss e rr ess 18
2.4.1¶Behöovsprövningen sosoososseessrrassrerss ses ess sta 18
2.4.2 Vissa etableringsvillkOr oisoossseesessrsssere reser rst 19
2.5 Styrelse och verkställande direktör oososssssseessse ser s era 234
2.6 Verksamhetsplåf ooossososeesereserrr reser e rer rss rer sera 25
2.7 Introduktionen av utländska banker -.sssssssse ss reses rer era 26
2.8¶Representationskontorens ställning sossososssessssssse orre 27
2.9¶Ikraftträdande ooosossesssseressrar era reser rr ere rr rr rss 28
3 Upprättade lagförslåg —.sosssesrrrsrrrrrrrrrrer rer ss rer res ss 28
4¶Specialmotiverifg oosscocrserrrreeererseeseerr rss reser ss een rent 28
4.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (1955:183) om bankrörelse . 28
4.2 Förslaget till lag om ändring 1 lagen (1982: 617) om utländska
förvärv av svenska företag M.M. Loscossooresseesssrssssess 36 $S Hemställäll soooosoomossrsersererrererrress rer rrrr rss ser rer ss sa 37 6 Beslut sosse seeeeeee rer rerrerassr rer rer rr sr rr res rr rss ss ss 37
Bilaga I Sammanfattning av kreditmarknadskommitténs betänkande
Bilaga 3 Sammanställning av remissyltrandenl osossossssssesre rss 52 Bilaga 4 De remitterade lagförslägel = .ossosssssssressssrss rss sota 108 Utdrag ur lagrådets protokoll den 19 mars 1985 oosoossooo0o0ovoos. 116 Utdrag ur protokoll vid regeringssummanträde den 28 mars 1985 ... 118
Norstedts Tryckeri, Stockholm 1985