Prop. 1990/91:142

om handel och tjänster på värdepappersmarknaden, m.m.

Regeringens proposition

vara 1990/91: 142 &

om handel och tjänster på

" marknaden. m.m. Prop. Värdepappers 1990/91;

Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som tagits upp i bifoga- de utdrag ur regeringsprotokollet den 14 mars 1991.

På regeringens vägnar

Ingvar Carlsson

Erik Åsbrink

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen läggs fram förslag till lag om handel med finansiella instrument och lag om värdepappersrörelse.

Lagen om handel med finansiella instrument riktar sig till samtliga aktörer pa värdepappersmarknaden och innehåller bestämmelser om hur handeln på värdepappersmarknaden skall bedrivas.

I handelslagen föreslås grundläggande bestämmelser för den tidigare icke lagreglerade options- och terminshandeln. Lagstiftningen tar sikte på sådana optioner och terminer som handlas på en reglerad marknad eller blir föremål för clearingverksamhet. Det föreslås att betryggande säkerhet skall finnas för sådana optioner och terminer som blir föremål för clearing- verksamhet. Alla aktörer skall ställa säkerhet. Endast om det är uppenbart att säkerhet inte erfordras bör kravet på säkerhet kunna efiterges.

Vidare föreslås att blankningsförbudet för fiondkommissionärer tipp- hävs. ] stället införs i handelslagen enhetliga regler för alla slag av förfogan- den över finansiella instrument som tillhör annan. För sådana förfoganden uppställs krav på ett särskilt skriftligt avfal vari det förfogande som avses noggrant anges. Bestämmelserna föreslås gälla företag som står under bankinspektionens eller försäkringsinspektionens tillsyn.

Lagen om värdepappersrörelse ersätter nuvarande fondkommissionslag. Lagen innehåller regler för företag som bedriver verksamhet på värdepap- persmarknaden. Tillstånd skall krävas för företag som yrkesmässigt till— handahåller någon av följande tjänster:

1. Handel med finansiella instrument för annans räkning i eget namn (kommissionshandel).

2. Förmedling av kontakt mellan köpare och säljare av finansiella in-

kl.)

strument eller i annat fall medverkan vid transaktioner avseende sådana instrument.

3. Handel med finansiella instrument för egen räkning.

4. Förvaltning av annans finansiella instrument.

5. Garantigivning eller annan medverkan vid emission av fondpapper eller offentligt erbjudande om köp eller försäljning av finansiella instru— mcnt. "Tillstånd att bedriva värdepappersrörelse får ges till aktiebolag, bankin- stitut och utländskt företag (filial). Dessa kallas med en gemensam benäm- ning värdepappersinstitut. Värdepappersrörclse skall bedrivas så att den kan anses sund. För aktiebolag (värdepappersbolag) krävs ett med hänsyn till verksamhetens omfattning och beskaffenhet tillräckligt stort aktiekapi— tal. Företag som fått tillstånd att bedriva värdepappersrörelse får inom ramen för tillståndet bedriva finansiell rådgivning och värdepappersförva- ring samt ta emot medel med redovisningsskyldighet. Efter tillstånd av bankinspektionen får sadant företag också lämna kredit mot betryggande säkerhet och ta emot kunders medel på konto (inlåning). Därutöver skall tillstånd kunna ges till förvärv av organisationsaktier m.m. och. om det finns särskilda skäl. till andra sidoverksamheter som underlättar rörelsen. Den fasta gränsen för handelslagrets storlek slopas. i stället får ett värdepappersinstitut som har tillstånd att handla för egen räkning eller att medverka vid emission förvärva finansiella instrument inom risknivåer relaterade till institutets kapitalbas. ' Värdepappersbolag som har tillstånd att handla för egen räkning eller att medverka vid emission eller har bankinspektionens medgivande att ta emot medel på konto skall ha åtta procent kapitaltäckning. Ett värde- pappersholag och ett utländskt värdepappersföretag skall ha en ansvarslör- säkring för att täcka skadeståndsansprak från i första hand mindre kunder. Förbudet mot att ge ut obligationer. förlagsbevis och andra för den allmänna rörelsen avsedda förskrivningar tas bort. För utländska företag som fått tillstånd att driva värdepappersrörelsc från filial häri landet skall gälla i allt väsentligt samma regler som för de svenska värdepappersbolagen. De nya lagarna föreslås träda i kraft den I juli l99l.

1. Förslag till

Lag om handel med finansiella instrument

Härigenom föreskrivs följande.

1 kap. Inledande bestämmelser

15. I denna lag betyder

finansiellt instrument: fondpapper och annan rättighet eller förpliktelse avsedd för handel på värdepappersmarknaden.

_fbrzdpapper: aktie och obligation samt sådana andra delägarrätter eller fordringsrätter som är utgivna för allmän omsättning. andel i värdepap- persfond och aktieägares rätt gentemot den som för hans räkning förvarar aktiebrcv i ett utländskt bolag (depabevis),

option: en rätt att till ett bestämt pris i framtiden få köpa eller sälja tillgångar eller en rätt att vid en framtida tidpunkt få ett belopp som räknas ut på grundval av ändringar i ett kursindex eller liknande, '

termin: ett avtal om köp av tillgångar som mot ett i avtalet" bestämt pris skall levereras vid en framtida tidpunkt eller ett avtal om att betalning mellan parterna i framtiden skall ske på grundval av ändringar i ett kursindex eller liknande.

c/earingverksamhet: verksamhet vid handel med finansiella instrument som går ut på att räkna ut parternas förpliktelser att betala och leverera eller att garantera att dessa förpliktelser fullgörs,

c/earingorganisation: den som bedriver clearingverksamhct.

25 Handel med finansiella instrument skall bedrivas så. att allmänhe- tens förtroende för värdepappersmarknaden upprätthålls och enskildas kapitalinsatser inte otillbörligen äventyras.

2 kap. Särskilda bestämmelser för handel med optioner och terminer

15 Optioner och terminer får bli föremål för handel på en reglerad marknad eller för clearingverksamhet bara om det förekommer en bety- dande handel med tillförlitlig kurssättning i den eller de tillgångar som optionen eller terminen grundas på.

25 Om en option eller en termin blir föremål för clearingverksamhet. skall clearingorganisationen se till att det ställs betryggande säkerhet för gjorda åtaganden och att sådan säkerhet vidmakthålls så länge åtagandet består. Säkerheten skall anses betryggande om det kan antas att åtagandet kan avvecklas utan att ytterligare kapital behöver tillskjutas.

35 Clearingorganisationen får besluta att efterge kravet på säkerhet. i den mån det är uppenbart att sådan säkerhet inte behövs. Ett sådant beslut får inte tillämpas innan det har godkänts av bankinspektioncn.

45 Regeringen eller. efter regeringens bemyndigande, bankinspektionen får meddela föreskrifter om säkerhetskravets utformning.

3 kap. Förfoganden över finansiella instrument som tillhör någon annan

1 5 Om ett företag som står under tillsyn av bankinspektionen eller försäkringsinspektionen vill ingå avtal med ägaren till ett finansiellt instru- ment om att företaget skall ha rätt att förfoga över det finansiella instru- mentet för egen räkning. skall avtalet slutas skriftligen i en handling som upprättats särskilt för ändamålet. Detsamma gäller om företaget medver- kar till ett sådant avtal mellan andra parter. Det förfogande som avses skall anges noggrant.

25 Ett avtal som ger en panthavare rätt att sälja ett pantsatt finansiellt instrument om panten inte löses i tid behöver inte ingås på det sätt som angesi 1 5.

3 5 Om ett sådant företag som avses i 1 & har fått finansiella instrument som pant. får företaget i sin tur pantsätta eller överlåta panträtten bara tillsammans med den fordran som de utgör pant för. För återpantsättning eller överlåtelse på annat sätt fordras sådant avtal som anges i 1 g. Åter- pantsättning eller överlåtelse får inte ske för högre belopp eller på stränga- re villkor än vad som gäller hos panthavaren.

45 Regeringen eller. efter regeringens bemyndigande. bankinspektionen får meddela föreskrifter om villkor för sådana avtal som avses i 1 och 3 55.

4 kap. Tillsyn m.m.

] & Bankinspektionen övervakar efterlevnaden av bestämmelserna i den- na lag.

2 5 Bankinspektionen får vid vite förelägga den som deltar eller medver- kar i handel med ett finansiellt instrument att upphöra därmed, om

]. handeln strider mot 1 kap. 2 5.

2. kravet enligt 2 kap. 1 & på en betydande handel med tillförlitlig kursättning inte är uppfyllt, '

3. föreskrifterna om förfogandcn över någon annans finansiella instru- ment i 3 kap. 1 och 3 åå inte iakttas.

3 5 För att bekosta bankinspektionens övervakning enligt denna lag skall de institut som står under bankinspektionens tillsyn betala årliga avgifter enligt de närmare föreskrifter som regeringen meddelar.

5 kap. Överklagande

] 5 Bankinspektionens beslut enligt denna lag får överklagas hos kam- marrätten. Inspektionen får bestämma att ett beslut skall gälla omedelbart.

1. Denna lagträder i kraft den 1ju1i 1991.

2. Genom lagen upphävs lagen (1979:750) om rätt att förfoga över. annan tillhöriga fondpapper. 3. I fråga om avtal som har ingåtts före ikraftträdandet gäller dock den upphävda lagen.

2. Förslag till Prop. 1990/91: 142

Lag om Värdepappersrörelse

Härigenom föreskrivs följande.

1 kap. Inledande bestämmelser

Tillämpningsområde

] 5 Denna lag gäller värdepappersrörelse. Lagen gäller inte verksamhet som drivs av Sveriges riksbank eller sådan förvaltning av finansiella instrument som är reglerad i annan lag.

Definitioner

25 I denna lag betyder ]. vära'epappersrörelse: verksamhet som består i att yrkesmässigt till- handahålla sådana tjänster som anges i 3 5,

2. viirdepappersbolag: svenskt aktiebolag som fått tillstånd att driva värdepappersrörelse.

3. [mn/(institut: bankaktiebolag. sparbank, central förcningsbank och utländskt bankföretag som fått tillstånd att driva bankrörclse från filial här ilandet,

4. utländskt värdepappersföretag: utländskt företag som inte är bankin- stitut och som fått tillstånd att driva värdepappersrörelse från filial här i landet,

5. viirdepappersinstitut: företag som fått tillstånd att driva värdepap- persrörelse.

Tillståndsplikt

35 Värdepappersrörelse får drivas endast efter tillstånd av bankinspek- tionen. Tillstånd får ges för [. handel med finansiella instrument för annans räkning i eget nanm,

2. förmedling av kontakt mellan köpare och säljare av finansiella instru- ment eller i annat fall medverkan vid transaktioner avseende sådana instrument,

3. handel med finansiella instrument för egen räkning,

4. förvaltning av någon annans finansiella instrument.

5. garantigivning eller annan medverkan vid emissioner av fondpapper eller erbjudanden om köp eller försäljning av finansiella instrument som är riktade till en öppen krets.

45 Tillstånd enligt 35 krävs inte när ett bankinstitut för egen räkning förvärvar och driver handel med obligationer. förlagsbevis och andra fordringsbevis avsedda för den allmänna marknaden.

55 Tillstånd att driva Värdepappersrörelse får meddelas svenska aktie- bolag. bankinstitut och utländska företag.

65 Ett värdepappersbo/ag får efter tillstånd av bankinspektionen inrätta filial i utlandet. . 7

Sundhetskrav

75 Värdepappersrörelse skall bedrivas så att allmänhetens förtroende för värdepappersmarknaden upprätthålls och enskildas kapitalinsatser inte otillbörligen äventyras samt i övrigt så att rörelsen kan anses sund.

Sekretess

8 5 En styrelseledamot eller befattningshavare hos ett värdepapperslu)lag eller ett utländskt ifli/'clc'palJpc'r's/ör'tdag. som i den egenskapen får kunskap om en uppdragsgivares afiärsförhållanden eller personliga förhållanden. får inte obehörigen röja vad han har fått veta och inte heller utnyttja kunskapen i strid med uppdragsgivarens intresse.

Kommission

95 För ett värdepappersinstitut som har tillstånd att driva värdepap- persrörelse enligt 35 1 gäller bestämmelserna om handelskommission i lagen (l9l4z45) om kommission. handelsagentur och handelsresande]. om inte annat följer av denna lag.

105 Vad som föreskrivs om självinträdc i 40—45 55 lagen (1914:45) om kommission. handelsagentur och handelsresande gäller även när ett värde- pappersinstitut som fått tillstånd att driva värdepappersrörelse enligt 3 51 utför uppdrag avseende köp. försäljning eller byte av finansiella instru- ment genom avtal med ett företag som har sådant samband med värdepap- persinstitutct som avses i 6 kap. 3 5 andra stycket. Vad som sägs i första stycket skall också tillämpas då avtalet ingås med någon som äger tio procent eller mer av aktiekapitalet eller andelarna eller av röstetalet i värdepappersinstitutct eller företag som har sådant samband med värdepappersinstitutct som sägs i 6 kap. 3 5 andra stycket.

2 kap. Förutsättningar för tillstånd m.m.

Värdepappersbolag

1 5 Tillstånd för ett svenskt aktiebolag att driva värdepappersrörelse får meddelas endast om

1. bolagsordningen inte strider mot denna lag eller någon annan författ- ning.

2. den planerade verksamheten kan antas komtna att uppfylla kraven på en sund värdepappersrörelse.

3. bolaget uppfyller de villkor som i övrigt anges i denna lag.

25 Ansökan om tillstånd får göras innan bolaget har registrerats. Har sådan ansökan gjorts inom sex månader från stiftelseurkundens underteck- nande. räknas den i 2 kap. 9 5 första stycket aktiebolagslagen (1975: 1385) föreskrivna tiden från tillståndsbeslutet. Till ansökan skall fogas en plan för den tilltänkta verksamheten. Rege- ringen eller, efter regeringens bemyndigande. bankinspektionen får med- dela närmare förcskrifter om vad en sådan plan skall innehålla.

' Föreslagen ny lydelse av den lagens rubrik. se prop. l990/9l:63.

3 5 Ett värdepappersbolagt bolagsordning skall godkännas av bankin- spektionen i samband med att bolaget får tillstånd att driva värdepappers- rörelse.

Ett beslut om ändring av bolagsordningen får inte registreras innan det har godkänts av inspektionen.

45 Ett värdepappersbolag skall ha en styrelse med minst fem ledamöter. Bolaget skall ha en verkställande direktör.

55. Ett t'ärdepappersIm/axgr skall ha ett aktiekapital som .tned hänsyn till verksamhetens art och omfattning är tillräckligt stort. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande. bankinspektionen får tneddela närmare föreskrifter om aktiekapitalets storlek.

Bankinstitut

65 Tillstånd för ett bankinstitut att driva värdepappersrörelse får med- delas endast om den planerade verksamheten kan antas komma att uppfyl- la kraven på en sund värdepappersrörelse.

Utländska värdepappersföretag

75 Ett utländskt företag får efter tillstånd av bankinspektionen driva värdepappersrörelse från avdelningskontor med självständig förvaltning (filial). Tillstånd till filialetablering skall lämnas om företaget står under tillsyn av myndighet eller något annat behörigt organ i hemlandet och den planerade verksamheten här i landet kan antas komma att uppfylla kraven på en sund värdepappersrörelse. För verksamheten i filialen gäller bestämmelserna i lagen (1968: 555) om rätt för utlänning och utländskt företag att idka näring här i riket. om inte annat följer av denna lag.

3 kap. Rörelseregler Egendomsförvärv

1 5 Ett trärdepappersbo/ag och ett utländskt viirdcpalmersfifirctag får en- dast förvärva sådan egendom som behövs i rörelsen.

"Ett värdepappersbolag eller utländskt värdepappersföretag får förvärva aktier eller andelar i företag bara efter tillstånd av bankinspektionen. om förvärvet ingår som ett led i organisationen av verksamheten.

25 För att skydda en egen fordran får ett värdepappcrsbo/ag och ett utländskt viirdcpappers/i'irctag dels på offentlig auktion eller börs eller annan reglerad marknad eller vid exekutiv försäljning köpa egendom som är utmätt eller utgör säkerhet för fordringen. dels överta egendom som betalning för fordran även om egendomen inte behövs i rörelsen. om det finns anledning att anta att bolaget eller det utländska företaget annars skulle göra en avsevärd förlust. Sådan egendom skall avyttras så snart det är lämpligt och senast när det kan ske utan förlust för värdepappersbolaget eller det utländska värdepap- persföretaget. Har egendomen inte avyttrats inom tre år från förvärvet. krävs bankinspektionens tillstånd för fortsatt innehav.

35 Ytterligare bestämmelser om värdepappersinstituts rätt att förvärva finansiella instrument finns i 4 kap.

Sidoverksamheter

45 Ett värdepappersbolag och ett utländskt värdepappersföretag får som ett led i rörelsen l. lämna råd i finansiella frågor,

2. ta emot värdepapper för förvaring,

3. ta emot medel med redovisningsskyldighet. För att underlätta värdepappersrörelsen får ett värdepappersbolag och ett utländskt värdepappersföretag, efter tillstånd av bankinspektionen. ta emot medel på konto och lämna kredit mot säkerhet.

När det finns särskilda skäl får bankinspektionen medge att ett värde- pappersbolag och ett utländskt värdepappersföretag utövar annan verk— samhet än som anges i första och andra styckena, om den kan antas komma att underlätta rörelsen.

Kunders medel

55 Medel som tas emot med redovisningsskyldighet enligt 45 första stycket 3 skall genast avskiljas och sättas in på räkning i bankinstitut. Ett värdepappersbolag och ett utländskt viirdepappcrsjifiretag som enligt 4 5andra stycket tar emot medel på konto skall träffa skriftlig överenskom- melse om detta med kunden. Regeringen eller. efter regeringens bemyn- digande. bankinspektionen får meddela närmare föreskrifter om motta- gande av medel på konto.

Kreditgivning

65 Kredit enligt 45 andra stycket får beviljas endast om låntagaren på goda grunder kan förväntas fullgöra låneförbindelsen. För kredit som lämnas skall det finnas betryggande säkerhet. Lämnas aktier som säkerhet för kredit och ingår som en mindre del bland dessa även aktier i ett värdepappersbolag som lämnar krediten eller dess moderbolag. får värdepappersbolaget trots förbudet i 7 kap. 1 5 aktie- bolagslagen (1975: 1385) som pant ta emot även dessa aktier. Regeringen eller. efter regeringens bemyndigande. bankinspektionen får utfärda när— mare föreskrifter om vilka begränsningar som skall gälla i sådana fall.

7 5 Värdepappersbolag och utländska värdepappersföretag som fått bank- inspektionens medgivande att lämna kredit får inte ha fordringar på sam- ma låntagare eller låntagare som är förbundna med varandra i väsentlig ekonomisk gemenskap i sådan omfattning att det finns risk att bolaget eller det utländska företaget inte kan fullgöra sina skyldigheter om en sådan låntagare inte kan betala sin skuld. Detsamma gäller fordringar mot säker- het i aktier eller förlagsbevis. som har getts ut av samma aktiebolag eller aktiebolag som är förenade i sådan gemenskap. Med fordran jämställs säkerhet i form av borgen eller annan garantiförbindelse till värdepappers- bolaget eller det utländska värdcpappersföretaget.

Bestämmelserna i första stycket gäller också 'i fråga om garantiförbindel- ser som värdepappersbolag och utländska värdepappersföretag utfärdar.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, bankinspektionen får

11)

meddela närmare föreskrifter om vilka begränsningar som skall gälla för sådana fordringar och garantiförbindelser som avses i första och andra styckena.

Börs- eller noteringsstopp

85 Under den tid. då sådant beslut om avbrytande av handel och note— ring som avses i 25 5 lagen (1979: 749) om Stockholms fondbörs gäller. får ett värdepappersinstitut inte handla eller medverka vid handel med ett finansiellt instrument som beslutet avser. En tidigare avtalad affär får dock genomföras. Första stycket skall tillämpas också under den tid då ett beslut enligt 265 lagen om Stockholms fondbörs gäller, om inte regeringen föreskriver an- nat. -

Avräkningsnota

95 Vid köp. försäljning eller byte av finansiella instrument skall en avräkningsnota upprättas.

Regeringen eller. efter regeringens bemyndigande. bankinspektionen får meddela närmare föreskrifter om avräkningsnotor.

4 kap. Förvärv av finansiella instrument

1 5 Ett värdepappersinstitut får förvärva finansiella instrument som ett led i en normal likviditetsförvaltning.

2 5 Ett värdepappersinstitut som har tillstånd att driva värdepappersrö- relse enligt 1 kap. 3 53 får förvärva finansiella instrument för den rörelsen.

35 Ett värdepappersinstitut som har tillstånd att driva värdepappersrö- relse enligt 1 kap. 35 5 får förvärva finansiella instrument som institutet medverkar till att avsätta på marknaden. Dessa skall avyttras så snart det är lämpligt och senast inom tre år från förvärvet. Om det finns synnerliga skäl kan bankinspektionen medge att de finansiella instrumenten får inne- has under längre tid.

45 Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, bankinspektionen skall i föreskrifter ange risknivåer för värdepappersbolags och svenska bankinstituts innehav av finansiella instrument. Föreskrifterna skall avse alla innehav av finansiella instrument utom sådana som avses i 3 kap. 1 5 andra stycket och, i fråga om bankinstitut, 1 kap. 4 5.

55 Ett värdepappersbolags/agan och ett svenskt lmnkinstitut som har till- stånd att driva värdepappersrörelse enligt 1 kap. 35 3 eller 5 får. trots förbuden i 7 kap. 1 5 aktiebolagslagen (1975: 1385) och 6 kap. 9 5 bankak- tiebolagslagen (l987:618), förvärva egna aktier och aktieri moderbolag för att underlätta rörelsen. Detta gäller dock endast aktier som är inregistrerade vid Stockholms fondbörs eller som har utbjudits till försäljning under så- dana förhållanden att det är sannolikt att de inom ett år kommer att inre- gistreras vid fondbörsen och aktier som omfattas av sådant avtal som avses i 2 5 första stycket 3 insiderlagen (1990: 1342).

Innehavet av sådana aktier som sägs i första stycket får inte överstiga fem procent av aktiekapitalet i något av bolagen.

5 kap. Kapitaltäckning m.m.

] 5 Ett värdcpapperslmlag som har tillstånd att driva värdepappersrörelse enligt 1 kap. 3 5 3 eller 5 eller som har bankinspektionens medgivande att ta emot medel på konto enligt 3 kap. 45 andra stycket skall vid varje tidpunkt ha en kapitalbas. beräknad enligt 2 5. som motsvarar åtta procent av värdet av bolagets placeringar, beräknat enligt 3 5 (kapitalkrav).

2 5 Kapitalbasen utgörs av sutnman av primärt och supplementärt kapi- tal efter avräkning enligt sista stycket. Det primära kapitalet skall utgöra minst hälften av kapitalbasen. -

Med primärt kapital avses: A. Eget kapital. B. Sjuttio procent av skatteutjämningsreserven.

Med supplementärt kapital avses det nominella värdet av förlagsbevis och andra skuldförbindelser med en ursprunglig löptid av minst fem år och med rätt till betalning först efter irärdepappersbolagets övriga borgenärer. dock sammanlagt högst till ett belopp som motsvarar hälften av det primä- ra kapitalet. Bevis och andra skuldförbindelser vilkas återstående löptid understiger fem år skall tas upp till ett belopp som tnotsvarar tjugo procent av det nominella värdet för varje helt år som återstår till förfallodagen.

Som primärt eller supplementärt kapital får dessutom. enligt medgivan- de av regeringen eller efter regeringens bemyndigande av bankinspektio- nen. räknas andra kapitaltillskott och reserver än som sägs i andra och tredje styckena.

Från summan av det primära och supplementära kapitalet skall räknas av det bokförda värdet av vad som har skjutits till som aktiekapital eller i annan form i ett företag som driver något slag av finansiell verksamhet som kräver tillstånd. Någon avräkning skall dock inte göras om tillskottet uppgår till högst fetn procent av företagets egna kapital eller motsvarande och det sammanlagda bokförda värdet av sådana tillskott inte överstiger tio procent av bolagets egna kapital. Avräkning skall inte heller göras för tillskott i företag som omfattas av bestämmelserna i 4 5.

35 Kapitalkravet enligt 1 5 bestäms i förhållande till värdrpappersbola- gets tillgångar samt sådana garantiförbindelser och andra åtaganden på kapitalmarknaden som innebär en kreditrisk för bolaget (placeringar). Placeringarna delas in i följande grupper: A. Tillgångar och åtaganden som avses i 2 kap. 105 första stycket A bankrörelselagen (19871617). B. Tillgångar och åtaganden som avses i 2 kap. 105 första stycket B bankrörelselagen. C. Tillgångar och åtaganden som avses i 2 kap. 105 första stycket C bankrörelselagen. D. Tillgångar och åtaganden som avses i 2 kap. 105 första stycket D bankrörelselagen. Vid bestämmandet av kapitalkravet undantas — sådana tillskott som enligt 2 5 sista stycket skall räknas av från kapital- basen.

— tillskott i företag som omfattas av bestämmelserna i 4 5. — de placeringar som anges i första stycket A,

— fordringar mot företag som ingår i samma koncern som värdepappers- bolaget samt — fordringar som har gatanterats av ett företag i samma koncern som värdepappersbolaget. I övrigt skall vid bestämmandet av kapitalkravct placeringarna tas upp till sammanlagt — tjugo procent av summan av de placeringar som anges i första stycket B. — femtio procent av summan av de placeringar som anges i första stycket C samt — hela summan av de placeringar som anges i första stycket D. Till grttnd för bestämmandet av kapitalkravct enligt tredje stycket skall placeringarna värderas enligt följande: I. Tillgångar värderas till sitt bokförda värde. 2. Garantiförbindelser med anknytning till kreditgivning värderas till sitt nominella belopp. Övriga garantiförbindelser värderas till halva sitt nominella belopp. 4. Andra åtaganden på kapitalmarknaden värderas till sitt nominella belopp, om inte regeringen föreskriver ett lägre belopp. Regeringen får bemyndiga bankinspektionen att meddela sådana före- skrifter som enligt denna paragraf ankommer på regeringen. i,.)

45 Om ett värdepappersbolag har ett dotterföretag. skall vad som före- skrivs i 1 ; om kapitalkrav tillämpas även på koncernen (konsoliderat kapitalkrav). Koncernens kapitalbas och placeringar skall bestämmas med tillämp- ning av de regler som enligt 11 kap. 11 5 aktiebolagslagen (1975: 1385) gäller för upprättandet av koncernbalansräkningar. Även den del av kapi- talbasen som belöper på minoritetsandelar skall ingå. Redovisad goodwill skall räknas av från primärt kapital. Placeringarna skall tas upp till de värden som föreskrivs i 3 5 eller. om dotterföretaget inte är ett värdepap- persbolag. i annan lag.

55 Ett rärdepappersbolag och ett utländskt värdepappcrsji'irctag skall ha en försäkring för skadeståndsskyldighct som de kan komtna att ådra sig vid utförande av tjänster i rörelsen. Närmare föreskrifter om sådan försäkring får meddelas av regeringen eller. efter regeringens bemyndigande. bankin- spektionen.

6 kap. Tillsyn Upplysningsskyldighet

[ 5 Värdepappersinstitut står under tillsyn av bankinspektionen. Institu- ten skall lämna inspektionen de upplysningar om sin verksamhet och därmed sammanhängande omständigheter som inspektionen begär.

25 Regeringen eller. efter regeringens bemyndigande. bankinspektionen får meddela föreskrifter om I. vilka upplysningar ett värdepappersinstitut skall lämna till inspektio- nen,

2. ett värdepappersinstituts löpande bokföring. årsbokslut och årsredo- visning samt förvaring och inventering av värdehandlingar.

35 Om det finns ett väsentligt samband mellan ett värdepappersinstitut och ett annat företag som handlar med finansiella instrument eller lämnar kredit mot säkerhet i finansiella instrument, får bankinspektionen besluta att värdepappersinstitutct och det andra företaget skall lämna upplysning— ar om förhållandet mellan dem och om den verksamhet som anknyter till värdepappersinstitutets verksamhet. Väsentligt samband skall anses föreligga om [. värdepappersinstitutct och annat företag som sägs i första stycket leds eller står under väsentligt inflytande av samma eller i huvudsak samma personer eller personer som genom släktskap eller äktenskap eller liknande förhållande är varandra närstående. eller

2. resultatet av, verksamheterna i värdepappersinstitutct och annat före— tag som sägs i första stycket helt eller till betydande del skall direkt eller indirekt fördelas inom sådan personkrets som avses i 1.

Hur tillsynen skall bedrivas

45 Bankinspektionen skall vid sin tillsyn över värdepappersinstituten se till att en sund utveckling av värdepappersmarknaden främjas.

55 Bankinspektionen får förordna en revisor att med övriga revisorer delta i revisionen av ett värdepappersinstitut. Inspektionen får när som helst återkalla ett sådant förordnande och utse en ny revisor. Revisorn har rätt till skäligt arvode för sitt arbete av värdepappersinsti- tutct. Arvodets storlek bestäms av inspektionen.

65 Bankinspektionen får. när det anses nödvändigt. sammankalla styrel- sen i ett värdcpappersbalag och i ett svenskt bankinstitut som fått tillstånd att driva värdepappersrörelse. Har styrelsen inte rättat sig efter en begäran från inspektionen om att kalla till en extra stämma, får inspektionen utfärda sådan kallelse. Företrädare för inspektionen får närvara vid stämma och vid sådant styrelsesammanträde som inspektionen har sammankallat samt delta i överläggningarna.

Ingripanden mot värdepappersinstitut

7 5 Om ett värdepappersinstitut har fattat beslut som strider mot denna lag eller någon annan författning som reglerar dess verksamhet. mot förc- skrift som meddelats med stöd av denna lag eller mot bolagsordningen, får bankinspektionen förbjuda verkställighet av beslutet. Har beslutet redan verkställts får inspektionen förelägga institutet att göra rättelse. om det är möjligt.

8 5 Bankinspektionen får förelägga ett värdepappersinstitut att upphöra med verksamhet som innefattar handel med finansiella instrument på en marknad. om det med hänsyn till reglerna för eller tillsynen över markna- den framstår som uppenbart olämpligt att institutet bedriver handel där.

Återkallelse av tillstånd

95 Tillstånd som enligt denna lag har lämnats ett värdepappersinstitut skall återkallas av bankinspektionen om:

1. institutet genom att överträda denna lag eller föreskrift som medde- lats med stöd av lagen eller på annat sätt visat sig olämpligt att utöva sådan rörelse som tillståndet avser, eller

2. institutet inte bedriver sådan värdepappersrörelse som tillståndet avser.

Ett värdcpappersbolags tillstånd skall dessutom återkallas om bolagets egna kapital understiger två tredjedelar av det registrerade aktiekapitalet och bristen inte har täckts inom tre månader efter det att den blev känd för bolaget.

Om det är tillräckligt får inspektionen i de fall som anges i första stycket 1 istället för att återkalla tillståndet meddela varning.

Om tillståndet återkallas får inspektionen besluta om hur avvecklingen av rörelsen skall ske.

Ett beslut om återkallelse får förenas med förbud att fortsätta verksam- heten. -

Ingripanden mot den som saknar tillstånd

10 5 Om någon driver sådan verksamhet som omfattas av denna lag utan att ha tillstånd till det. skall bankinspektionen förelägga honom att upphö- ra med verksamheten.

Är det osäkert om lagen är tillämplig på en viss verksamhet, får inspek- tionen förelägga den som driver verksamheten att lämna de upplysningar om verksamheten som behövs för att bedöma om lagen är tillämplig.

Ett föreläggande enligt denna paragraf som avser ett utländskt företag får riktas såväl mot det utländska företaget som mot den som här i landet är verksam för företagets räkning.

Avgifter till bankinspektionen

]] 5 I"ärr/twappcnslmlag och svenska bankinstitut skall med årliga avgif- ter bekosta bankinspektionens verksamhet enligt de närmare föreskrifter som regeringen meddelar.

Vite

125 Meddelat bankinspektionen föreläggande eller förbud enligt denna lag får inspektionen förelägga vite.

Hänvisningar till S2

7 kap. Överklagande

1 5 Bankinspektionens beslut enligt 6 kap. 6 5 och 10 5 andra stycket får inte överklagas.

Andra beslut som inspektionen meddelar enligt denna lag får överklagas hos kammarrätten.

Inspektionen får bestämma att ett beslut om förbud eller föreläggande enligt 6 kap. 7 eller 8 5 eller om återkallelse enligt 95 skall gälla omedel- bart.

1. Denna lag träder i kraft den ljuli 1991.

2. Genom lagen upphävs fondkommissionslagen (1979: 748) och lagen (1985: 571 ) om värdepappersmarknaden.

3. Ett företag som vid lagens ikraftträdande har tillstånd att driva

fondkommissionsrörelse får fortsätta rörelsen till utgången av år 1992 eller. om ansökan om tillstånd enligt den nya lagen då getts in. till dess att ansökan har prövats slutligt. Under denna tid gäller fondkommissionla- gens bestämmelser samt 3 kap. 9 5 denna lag.

4. Den som vid lagens ikraftträdande driver rörelse som avses i 1 kap. 3 5. som inte fordrar tillstånd enligt fondkommissionslagen (1979z748), får utan tillstånd enligt den nya lagen fortsätta med verksamheten till utgången av år 1991 eller. om ansökan om tillstånd då getts in. till dess att ansökan har prövats slutligt. Under denna tid gäller fortfarande bestäm- melserna i 22 och 23 55 lagen (1985: 571) om värdcpappersmarknaden.

5. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande. bankinspektionen får. intill utgången av år 1992. föreskriva lägre kapitalkrav än som anges i 5 kap. 1 5. Sådana föreskrifter får dock inte innebära att det kommer att gälla ett lägre kapitalkrav än som svarar mot kapitalbasens storlek i förhål- lande till placeringarnas värde den 1 juli 1991 eller mot den högre grad av kapitaltäckning som därefter har uppnåtts.

6. Utan hinder av vad som föreskrivs i 5 kap. 25 tredje stycket får förlagsbevis och andra skuldförbindelser som har utfärdats före den 1 februari 1990 räknas in i kapitalbasen även om den ursprungliga löptiden uppgår till mindre än fem år. dock endast till det lägre belopp som anges i lagrummet.

7. Utan hinder av vad som föreskrivsi 5 kap. 3 5 första stycket får. intill utgången av år 1991. värdehandlingar och andra fordringar för vilka försäkringsbolag svarar hänföras till grupp 13.

8. För aktiebolag som har ett räkenskapsår som påbörjats före den 1 mars 1991 och som vid lagens ikraftträdande ännu inte har avslutats gäller bestämmelsen i punkt 2 av övergångsbestämmelserna till lagen (1990: 1309) om ändring i fondkommissionslagen (1979: 748).

9. 1 fråga om överklagande av beslut som bankinspektionen meddelat före ikraftträdandet gäller äldre föreskrifter.

3. Förslag till Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370)

Härigenom föreskrivs i fråga om kommunalskattelagen (1928: 370)' dels att i punkt 3 a av anvisningarna till 32 5 orden ”en svensk fondkom- missionär med skyldighet för denne” skall bytas ut mot ”ett svenskt värdepappersinstitut med skyldighet för detta".

dels att i punkt 14 av anvisningarna till 32 5 orden ”lagen (1985: 571) om värdepappersmarknaden” skall bytas ut mot ”insiderlagen (1990: 1342)”.

1. Denna lag träder i kraft den 1ju1i 1991.

2. Vad som i punkt 3 a av anvisningarna till 32 5 sägs om värdepappers- institut skall också gälla sådan fondkommissionär som med stöd av punkt 3 i övergångsbestämmelserna till lagen (1991:000) om värdepappersrörel- se driver rörelse enligt fondkommissionslagen (1979: 748).

' Senaste lydelse av punkt 3 a av anvisningarna till 325 1989: 1017 punkt 14 av anvisningarna till 325 1990: 1421.

Hänvisningar till S3

4. Förslag till Prop

Lag om ändring i lagen (1949: 722) om pantlånerörelse

Härigenom föreskrivs att i 11 5 lagen (1949:722) om pantlånerörelsel ordet "fondkommissionär" skall bytas ut mot "värdepappersinstitut”.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.

2. Vad som i 1 1 5 sägs om värdepappersinstitut skall också gälla sådan fondkommissionär som med stöd av punkt 3 i övergångsbestämmelserna till lagen (1991:000) om värdepappersrörelse driver rörelse enligt fond- kommissionslagen (1979: 748).

' Senaste lydelse av 11 5 1985:576.

Hänvisningar till S4

5. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1968: 555) om rätt för utlänning och utländskt företag att idka näring häri riket

Härigenom förskrivs att 13 5 lagen (1968: 555) om rätt för utlänning och utländskt företag att idka näring här i riket skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

13 5'

Utländskt företag får idka näring här i riket endast efter tillstånd av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer. Tillstånd får be- viljas företag. vilket enligt sitt hemlands lag är registrerat som bolag eller ekonomisk förening och driver näringsverksamhct i hemlandet. Annat företag kan erhålla tillstånd, om särskilda skäl föreligger.

Om rätt för utländskt bankföre- Om rätt för utländskt bankföre- tag att bedriva verksamhet gäller tag och utländsk! värdepappcrsjöre- bestämmelserna i 1 kap. 45 bank- tag' att bedriva verksamhet gäller rörelselagen (1.987:617). bestämmelserna i 1 kap. 45 bank—

rörelselagen (1987:617) och 2 kap. 7,5 lagen (1991:000) om värdepap- persrc'irelsc.

Denna lag träderikraft den ljuli 1991.

' Senaste lydelse 1990: 825.

Hänvisningar till S5

6. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1974: 922) om kreditpolitiska medel

Härigenom föreskrivs att 2 5 lagen (1974:922) om kreditpolitiska medel skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

,)

I I denna lag förstås med

Föreslagen lt'delse

Hänvisningar till S6

ål

]. bankinstitut: bankaktiebolag. sparbank. central förcningsbank och utländskt bankföretag som fått regeringens tillstånd att driva bankrörclse från filial häri landet,

2. jörsäkringsinstinn: allmänna pensionsfonden och försäkringsförctag med svensk koncession,

3. kreditinstitut: bankinstitut, lo- kal föreningsbank, kreditaktie- bolag. finansbolag. jämt!/commis- sionsbolag, försäkringsinstitut. Iandshypoteks- och stadshypoteks- institutionerna och Svenska skeppshypotekskassan.

3. kreditinstitut: bankinstitut. lo- kal föreningsbank. kreditaktie- bolag. finansbolag. värdepappers- institut. försäkringsinstitut. lands- hypoteks- och stadshypoteksinsti- tutionerna och Svenska skcppshy- potekskassan.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.

2. Vad som i 2 5 sägs om värdepappersinstitut skall också gälla sådan fondkommissionär som med stöd av punkt 3 i övergångsbestämmelserna till lagen (1991:000) om värdepappersrörelse driver rörelse enligt fond-

kommissionslagen (19791748).

' Senaste lydelse I990:826.

7. Förslag till Lag om ändring i aktiebolagslagen (1975: 1385)

Härigenom föreskrivs i fråga om aktiebolagslagen (1975: 1385)! dels att i 3 kap. 10 och 11 åå samt 4 kap. 3 a och 17 55 ordet ”fondkom— missionär" skall bytas ut mot ”värdepappersinstitut”,

dels att i 4 kap. 1 åoch 5 kap. ] åorden "lagen (1985: 571) om värdepap— persmarknaden” skall bytas ut mot ”insiderlagen (1990: 1342)”.

1. Denna lagträder i kraft den ljuli 1991.

2. Vad som i 3 kap. 10 och 11 55 samt 4 kap. 3 a och 17 åå sägs om värdepappersinstitut skall också gälla sådan fondkommissionär som med stöd av punkt 3 i övergångsbestämmelserna till lagen (1991:000) om värdepappersrörelse driver rörelse enligt fondkommissionslagen (19792748).

' Lagen omtryckt 1982z739. Senaste lydelse av 3kap.1051989:831 4kap.3aål990:1295 3kap. 1151990:1295 4kap. 17519891831 4 kap. 1519871465 5 kap. l & l989:-"”-.

'21

8. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1979: 749) om Stockholms fondbörs

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1979: 749) om Stockholms fond- börs

dels att i 25 & ordet "fondkommissionsrörelse” skall bytas ut mot ”vär-

depappersrörelse”.

dels att 1, 2. 11 och 12 55 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

lå'

Föreslagen lydelse

Med fondbörsverksamhet förstås i denna lag att köp- och säljanbud beträffande fondpapper regelbundet vid offentligt upprop eller på liknan- de sätt sammanförs för handel och notering av kurs.

Med fondpapper förstås i denna lag aktie, anna! bevis om delaktig- het i bolag, obligation. jörlagsbevis och liknande skuldebrev avsett för allmän omsättning samt andel i ak- lie/ond.

Med fondpapper förstås i denna lag aktie och obligation samt såda- na andra delägarrätter eller ford- rings'rätter som är utgivna för all- män omsättning, andel i värdepap- persfond och aktieägares rätt gent- emot den som för hans räkning för- varar aktiebrev i ett utländskt bolag (depåbevis).

253

Fondbörsverksamhet får här i riket utövas endast av Stockholms fond- börs.

Första stycket utgör ej hinder mot att i Stockholms fondbörs lo- kaler bedrivs verksamhet som följer av att ett avtal träffats mellan enjondkummissionär och ett aktie- bolag om att fondkommissionären på begäran skall ange kurser på ak- tier i bolaget och till dessa kurser köpa och sälja sådana aktier.

Första stycket utgör ej hinder mot att i Stockholms fondbörs lo- kaler bedrivs verksamhet som följer av att ett avtal träffats mellan ett värdepappersinstitut med till- stånd enligt 1 kap. 3 .(f ] och 3 lagen ( I 991: 000) om viirdepappersrörelse och ett aktiebolag om att institutet på begäran skall ange kurser på ak- tier i bolaget och till dessa kurser köpa och sälja sådana aktier.

115

Till medlem av fondbörsen får an- tagas endast den som enligt fond- kommissionslagen (1979: 748) har ti llrtånd att driva fondkommission- rörelse och i övrigt är lämplig som börsmedlem.

Tillmedlem av fondbörsen fåran- tagas endast värdepappersinstilut som har tillstand enligt 1 kap. 3 ,6' I lagen ( 1991: 000) om värdepappers- rörelse oeh i övrigt är lämplig! som börsmedlem.

Ansökan om medlemskap prövas av börsstyrelsen.

' Senaste lydelse 1982z547. 3 Senaste lydelse 19841439.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

12 &

Återkallas börsmedlems tillstånd Äterkallas börsmedlems tillstånd att driva jbna'kominissionsrärelse. att driva värdepappersrörelse enligt upphör medlemskapet. I kap. 35 I lagen (199/:OOO) om

värdepappersrörelse. upphör med- lemskapet

1. Denna lagträder i kraft den 1 juli 1991.

2. Vad som i 2 och l 1 55 sägs om värdepappersinstitut skall också gälla sådan fondkommissionär som med stöd av punkt 3 i övergångsbestämmel- serna till lagen (1991:OOO) om värdepappersrörelse driver rörelse enligt fondkommissionslagen (1 979: 748).

3. Vad som i 125 sägs om återkallelse av tillstånd att driva värdepap- persrörelse enligt 1 kap. 35 1 lagen (1991:000) om värdepappersrörelse skall också gälla återkallelse av tillstånd enligt fondkommissionslagen (1979: 748) att driva fondkommissionsrörelse.

4. Underrättelse enligt 25 5 andra stycket andra meningen skall lämnas också till sådan fondkommissionär som med stöd av punkt 3 i övergångs- bestämmelserna till lagen (1991:000) om värdepappersrörelse driver rörel- se enligt fondkommissionslagen (1979: 748).

lx)

9. Förslagtill

Lag om ändring i sekretesslagen (1980: 100)

Härigenom föreskrivs att 8 kap. 5 & sekretesslagen (1980: 100)' skall ha

följande lydelse.

Nuvarande lj-'(l€l$€ Föreslagen lydelse

8 kap. 5 53

Sekretess gäller i statlig myndig- hets verksamhet. som består i till- ståndsgivning eller tillsyn med av- seende på bank- och kreditväsen- det, fondbolag. fondkommissio- närs- och fondbörsväsendet eller försäkringsväsendet. för uppgift om

Sekretess gäller i statlig myndig- hets verksamhet, som består i till- ståndsgivning eller tillsyn med av- seende på bank- och kreditväsen- det. fondbolag, värdepappersinsti- tut, fondbörsväsendet eller försäk- ringsväsendet, för uppgift om

1. affärs- eller driftförhållanden hos den som myndighetens verksamhet avser. om det kan antas att han lider skada om uppgiften röjs.

2. ekonomiska eller personliga förhållanden för annan, som har trätt i affärsförbindelse eller liknande förbindelse med den som myndighetens verksamhet avser.

Sekretess gäller vidare i statlig myndighets verksamhet, som be- står i övervakning enligt lagen ( ] 985:57 I ) om värdepappersmark- naden och insiderlagen (1990: 1342). för sådan uppgift om en- skilds ekonomiska eller personliga förhållanden, vilken på begäran har lämnats av någon som är skyldig att lämna uppgifter till myndigheten. Rör uppgiften den uppgiftsskyldige gäller dock sekretess endast om denne kan antas lida skada eller men om uppgiften röjs och sekre- tess inte motverkar syftet med upp- giftsskyldigheten.

Sekretess gäller vidare i statlig myndighets verksamhet. som be- står i övervakning enligt insider- lagen (1990: 1342), för sådan upp- gift om enskilds ekonomiska eller personliga förhållanden, vilken på begäran har lämnats av någon som är skyldig att lämna uppgifter till myndigheten. Rör uppgiften den uppgiftsskyldige gäller dock sekre- tess endast om denne kan antas lida skada eller men om uppgiften röjs och sekretess inte motverkar syftet med uppgiftsskyldigheten.

Sekretess gäller, i den mån riksdagen har godkänt avtal härom med främmande stat eller mellanfolklig organisation, hos myndighet i verksam- het som avses i första och andra stycket för sådan uppgift om affärs- eller driftförhållanden och ekonomiska eller personliga förhållanden som myn- digheten erhållit enligt avtalet. Föreskrifterna i 14 kap. 1—3 åå får inte i fråga om denna sekretess tillämpas i strid med avtalet.

Regeringen kan för särskilt fall förordna om undantag från sekretessen enligt första stycket 1, om den finner det vara av vikt att uppgiften lämnas.

] fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst tjugo år.

' Lagen omtryckt 19891713. 2 Senaste lydelse 1990: 1345.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991. Prop. 1990/912142 2. Vad som i 8 kap. 5 & sägs om värdepappersinstitut skall också gälla sådan fondkommissionär som med stöd av punkt 3 i övergångsbestämmel— serna till lagen (1991:000) om värdepappersrörelse driver rörelse enligt fondkommissionslagen(19791748).

Hänvisningar till S9

10. Förslag till Lag om ändring i hemförsäljningslagen (1981 : 1361)

Härigenom föreskrivs att 1 & hemförsäljningslagen (1981: 1361) skall ha följande lydelse.

Föreslagen lydelse

1 5'

Denna lag tillämpas då näringsidkare vid hembesök eller vid telefon- samtal som utgör led i telefonförsäljning yrkesmässigt säljer lös egendom till konsumenter för huvudsakligen enskilt bruk. Hembesök föreligger då näringsidkaren söker upp konsumenten i dennes bostad eller på någon annan plats där konsumenten inte endast för stunden befinner sig.

Lagen tillämpas också då näringsidkare. under de förutsättningar som anges i första stycket. mot ersättning åtager sig att utföra fortlöpande tjänster i form av underhåll eller tillsyn av egendom, undervisning eller Nuvarande lydelse liknande.

Lagen tillämpas dock ej. om det pris som konsumenten sammanlagt skall betala understiger 300 kr. Lagen tillämpas inte heller vid för- säljning av livsmedel eller av fond- papper som avses i lagen (1985:5 71) om värdepappersmark- naden.

Lagen tillämpas dock ej. om det pris som konsumenten sammanlagt skall betala understiger 300 kr. Lagen tillämpas inte heller vid för- säljning av livsmedel eller avjinan- sie/la instrument som avses i lagen ( I 991: 000) om handel med finansi- ella instrument.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.

' Senaste lydelse 1 98 7: 492.

11. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1982: 61 7) om utländska förvärv av svenska företag m.m.

Härigenom föreskrivs att 14 b 5 lagen (1982:61 7) om utländska förvärv av svenska företag m. m.' skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

14 b & Trots bestämmelserna i denna lag får sådan egendom som sägs i 14 aå förvärvas av

1. en svensk bank och ett ut- ländskt bankföretag genom filial här i landet. i den utsträckning förvärvet får ske enligt 2 kap. 7 och 8559 bankrörelselagen (1987:617), och

2. ett fondkommissionsbolag. i den utsträckning förvärvet får ske enligt 1331". 15 &" första styv-ket 4 och tredje stycket samt 16 och 17326 fondkommissionslagen (1 97 9: 748).

1. en svensk bank och ett ut- ländskt bankföretag genom filial här i landet. i den utsträckning förvärvet får ske enligt 2 kap. 85 bankrörelselagen (1987: 61 7). och

2. ett värdepappersinstitut. i den utsträckning förvärvet får ske enligt 4 kap. lagen (199]:000) om värde- pappersrörelse.

1. Denna lagträder i kraft den ljuli 1991.

2. Äldre föreskrifter i 14 b 5 skall fortfarande gälla för bankinstitut och fondkommissionsbolag som med stöd av punkt 3 i övergångsbestämmcl- serna till lagen (1991:000) om värdepappersrörelse driver rörelse enligt

fondkommissionslagen (19791748).

' Lagen omtryckt 1990: 1418.

12. Förslag till

Lag om ändring i försäkringsrörelselagen (1982z713)

Härigenom föreskrivs i fråga om törsäkringsrörelselagen (1982: 713)' dels att i 3 kap. 10 och 1 1 58 samt 4 kap. 6 a och 19 55 ordet ”fondkom- missionär” i olika böjningsformer skall bytas ut mot ”värdepappersinsti- tut” i motsvarande form.

dels att i 4 kap. 1 (i orden ”lagen (1985:571) om värdepappersmarkna- den" skall bytas ut mot ”insiderlagen(1990:1342)”.

.Denna lag träderi kraft den ljuli 1991.

2. Vad som i den nya lydelsen av 3 kap. 10 och 11 Så samt 4 kap. 6 a och 19 ååå sägs om värdepappersinstitut skall också gälla sådan fondkommis- sionär som med stöd av punkt 3 i övergångsbestämmelserna till lagen (1991:000) om värdepappersrörelse driver rörelse enligt fondkommis- sionslagen (1979: 748).

' Senaste lydelse av

3 kap. 1051989z832 3 kap. 11 s 1990; 1296 4 kap. 1 5 1987:466 4 kap. 6 aå 1990: 1296 4 kap. 19 & 19891832.

13. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1983: 890) om allemanssparande

Härigenom föreskrivs att i 15 5 lagen (1983:890) om allemanssparande ordet "fondkommissionär" skall bytas ut mot ”värdepappersinstitut”.

1. Denna lagträder i kraft den ljuli 1991.

2. Vad som i den nya lydelsen av 155 sägs om värdepappersinstitut skall också gälla sådan fondkommissionär som med stöd av punkt 3 i övergångsbestämmelserna till lagen (1991:000) om värdepappersrörelse driver rörelse enligt fondkommissionslagen (19791748).

' Senaste lydelse av 159" 19891989.

14. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1983: 1053) om skatt på omsättning

av vissa värdepapper

Härigenom föreskrivs att 4, 5. 13 och 14 åå lagen (1983: 1053) om skatt på omsättning av vissa värdepapper' skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

4 å2 Ett köp skall anses innefatta ett säljled och ett köpled och ett byte dubbla sälj— och köpled.

För en omsättning skall skatt betalas såväl i säljledet som i köpledet.

När en fondkommissionär för egen räkning omsätter värdepapper som avses i 1 å utgår inte skatt för hans led.

När ett värdepappersinstitut med stöd av 4 kap. lagen (1991: 000) om värdepappersrörelse för egen räk- ning omsätter värdepapper som av- ses i 1 åutgår inte skatt för dess led.

5å3

Skattskyldig är fondkommis- sionär som sluter avtal om omsätt- ning av värdepapper som avses i 1 å eller medverkar till ett sådant avtal. Om den för vars räkning kommis- sionären medverkar inte är bosatt i Sverige skall skatt inte erläggas för hans led när omsättningen avser ut- ländska värdepapper.

Vid omsättning där/ondkommis- sionär inte medverkar är den skatt- skyldig som är bosatt i Sverige och som under ett halvt kalenderår om- sätter värdepapper som avses i 1 å till ett värde av minst 500000 kro- 1101".

Skattskyldig är värdepappersin- stitut som sluter avtal om omsätt- ning av värdepapper som avsesi 1 å eller medverkar till ett sådant avtal. Om den för vars räkning institutet medverkar inte är bosatt i Sverige skall skatt inte erläggas för hans led när omsättningen avser utländska värdepapper.

Vid omsättning där värdepap- persinstitut inte medverkar är den skattskyldig som är bosatt i Sverige och som under ett halvt kalenderår omsätter värdepapper som avses i 1 å till ett värde av minst 500000 kronor.

Vid bedömning av omsättningens storlek under ett kalcnderhalvår skall vederlag eller del av sådant vederlag som avses i 12å hänföras till det kalenderhalvår under vilket avslut skett.

l3å

Skattskyldiga skall anmäla sig till beskattningsmyndigheten för re- gistrering. Den som godkänns som jbndkommissionär skall anmäla sig innan verksamheten påbörjas. Andra skattskyldiga skall anmäla sig när den omsättning som enligt Så andra och tredje styckena skall

' Lagen omtryckt 1988:781. 3 Senaste lydelse 1990:1 12. "1 Senaste lydelse 1990:1155.

Skattskyldiga skall anmäla sig till beskattningsmyndigheten för re- gistrering. Den som för tillstånd att driva värdepappersrörelse skall an- mäla sig innan verksamheten på- börjas. Andra skattskyldiga skall anmäla sig när den omsättning som enligt 5 å andra och tredje styckena

Nuvarande lydelse lf'öreslagen lydelse

hänföras till ett halvt kalenderår skall hänföras till ett halvt kalen- har uppgått till 500000 kronor. derår har uppgått till 500000 kro- nor.

l4å

Den som är skattskyldig skall lämna deklaration för bestämda redovis- ningsperioder.

Redovisningsperioden är kalen- Redovisningsperioden är kalen- dermånad för fond/commissionärer dermånad för värdepappersinstitut och halvt kalenderår för övriga och halvt kalenderår för övriga skattskyldiga. skattskyldiga.

1. Denna lag träder i kraft den ljuli 1991.

2. Äldre föreskrifter i 4å gäller fortfarande för sådan fondkommis- sionär som med stöd av punkt 3 i övergångsbestämmelserna till lagen (1991:000) om värdepappersrörelse driver rörelse enligt fondkommis- sionslagen (1979: 748).

3. Vad som i 5 och 14 åå sägs om värdepappersinstitut skall också gälla sådan fondkommissionär som med stöd av punkt 3 i övergångsbestämmel- serna till lagen (1991:000) om värdepappersrörelse driver rörelse enligt fondkommissionslagen (1979: 748).

15 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1983: 1092) med reglemente för allmänna pensionsfonden

Härigenom föreskrivs att i 12å lagen (1983:1092) med reglemente för allmänna pensionsfonden' orden "svenska fondkommissionsbolag" skall bytas ut mot ”värdepappersbolag”.

1. Denna lag träder i kraft den ljuli 1991.

2. Vad som i 12å sägs om värdepappersbolag skall också gälla sådant svenskt fondkommissionsbolag som med stöd av punkt 3 i övergångsbe— stämmelserna till lagen (1991:000) om värdepappersrörelse driver rörelse enligt fondkommissionslagen (1979: 748).

' Senaste lydelse av 12 å 1989: 1038.

16. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1985: 277)'om vissa bulvanförhållanden

Härigenom föreskrivs att i 3 å lagen (1985:277) om vissa bulvanförhål- landen ordet "fondkommissionär" skall bytas ut mot ”värdepappersinsti- tut”.

1. Denna lag träder i kraft den ljuli 1991.

2. Vad som i 3å sägs om värdepappersinstitut skall också gälla sådan fondkommissionär som med stöd av punkt 3 i övergångsbestämmelserna till lagen (1991:000) om värdepappersrörelse driver rörelse enligt fond- kommissionslagen (1979: 748). '

17 Förslag till ' Prop. 1990/91: 142

Lag om ändring i lagen (1987: 464) om vissa riktade emissioner i aktiemarknadsbolag, m.m.

Härigenom föreskrivs att i 1 å lagen (1987:464) om vissa riktade emis- sioner i aktiemarknadsbolag, m.m. orden ”lagen (19851571) om värde- pappersmarknaden” skall bytas ut mot ”insiderlagen (1990: 1342)”.

Denna lag träder i kraft den ljuli 1991.

18. Förslag till Prop. 1990/91: 142 Lag om ändring i bankrörelselagen (1987z617)

Härigenom föreskrivs i fråga om bankrörelselagen ( 1987: 617)' dels att 2 kap. 7 5 skall upphöra att gälla, dels att 2 kap. 1 å skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap. 1 5 En bank får bedriva in- och utlåning av pengar samt. med den inskränk- ning som följer av 2 å. driva annan verksamhet som har samband därmed. Att en lokal föreningsbanks rätt att bedriva inlåning är begränsad följer av 1 kap. 5 å föreningsbankslagen (1987. 620).

1 fondkommissionslagen ( 1979: 1 lagen (1991:000) om värdepap- 748) finns bestämmelser om rätt persrörelse finns bestämmelser om för bank att driva fondkbmmis— rätt för bank att driva" värdepap- sionsrörelse. persrörelse.

1. Denna lag träder i kraft den ljuli 1991.

2. För banker som inte har fått tillstånd enligt 1 kap. 3 å 5 lagen (1991:000) om värdepappersrörelse gäller föreskrifterna i 2 kap. 7 å första och andra styckena till utgången av år 1992 eller. om ansökan om sådant tillstånd då har getts in, till dess att ansökan har prövats slutligt.

3. Föreskrifterna i 2 kap. 7 å tredje stycket gäller fortfarande för banker som med stöd av punkt 3 i övergångsbestämmelserna till lagen (1991:000) om värdepappersrörelse driver rörelse enligt fondkommissionslagen (1979:748).

' Senaste lydelse av 2 kap. 7 å 1990:821. 35

19. Förslag till Lag om ändring i bankaktiebolagslagen (1987:618)'

Härigenom föreskrivs i fråga om bankaktiebolagslagen (1987:618)' dels att i 4 kap. 1 åoch 5 kap. 1 åorden ”lagen (1985: 571) om värdepap- -- persmarknaden” skall bytas ut mot ”insiderlagen (1990: 1342)",

dels att i 3 kap. 11 och 12 åå samt 4 kap. 4 aå ordet ”fondkommis- sionär” i olika böjningsformer skall bytas ut mot ”värdepappersinstitut” i motsvarande form,

dels att i 4 kap. l8å orden ”en fondkommissionär” skall bytas ut mot ”ett värdepappersinstitut”.

dels att 6 kap. 9 å och 7 kap. 9 å skall ha följande lydelse. .

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6 kap. 9 %

Ett bankaktiebolag får inte förvärva eller som pant ta emot egna aktier. Ett dotterföretag får inte heller förvärva eller som pant ta emot aktier i moderbolaget. Avtal i strid mot detta förbud är ogiltiga.

Har ett bankaktiebolag tillstånd att driva fondkommissionsrörelse, för bolaget utan hinder av första stycket förvärva egna aktier för att underlätta sådan rörelse. Anskaff- ni ngsvärdet av det .sammanlagda i n- nehavet av egna aktier får inte vid något tillfälle överstiga ett belopp som svarar mot tre procent av det för bolaget högsta tillåtna värdet enligt 16 &" första stycket fondkommis- sionslagen (1979: 748).

Lämnas aktier som säkerhet för kredit och ingår som en mindre del bland dessa aktier även aktieri bankaktiebolaget, utgör första stycket inte hinder för bolaget att som pant ta emot- även de egna aktierna. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, bankinspektionen utfärdar närmare föreskrifter om vilka begränsningar som i detta fall skall gälla.

7 kap. 9 &

Verkställande direktör eller annan delegat som är anställd i banken får inte vara styrelseledamot i sådana företag vars huvudsakliga verksamhet består i att förvalta eller driva handel med aktier eller som driver emis- sionsrörelse. 1 andra företag får de vara styrelseledamöter, om bankaktie— bolagets styrelse i varje särskilt fall ger sitt tillstånd. Den som tillståndet avser får inte delta i styrelsens beslut i frågan.

' Senaste lydelse av 3 kap. 11 å 1990: 1307 3 kap. 12.5 1990: 1297 4 kap. 4 a å 1990:-"- 4 kap. 18 & 1989:833 5 kap. 1 å 1989:-"-.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Första stycket gäller inte för så- dant företag som ingår i samma koncern som banken.

1. Denna lag träder i kraft den ljuli 1991.

2. Vad som i 3 kap. 11 och 12 QQ samt 4 kap. 4a och 18 55 sägs om värdepappersinstitut skall också gälla sådan fondkommissionär som med stöd av punkt 3 i övergångsbestämmelserna till lagen (19912000) om värdepappersrörelse driver rörelse enligt fondkommissionslagen (19791748). ..

3. Äldre föreskrifter i 6 kap. 95 gäller fortfarande för bankaktiebolag som med stöd av punkt 3 i övergångsbestämmelserna till lagen (1991:000) om värdepappersrörelse driver rörelse enligt fondkommissionslagen (19791748). -

20. Förslag till Lag om ändring i sparbankslagen (1 987:619)

Härigenom föreskrivs att 3 kap. 8 & sparbankslagen (l987:619) skall ha följande lydelse.

Nu varande lydelse Föreslagen lydelse

3 kap. . 8 5 Verkställande direktör eller annan delegat som är anställd i sparbanken får inte vara styrelseledamot i sådana företag vars huvudsakliga verksam- het består i att förvalta eller driva handel med aktier eller som driver emissionsrörelse. 1 andra företag får de vara styrelseledamöter. om spar- bankens styrelse i varje särskilt fall ger sitt tillstånd. Den som tillståndet avser får inte delta i styrelsens beslut i frågan.

Första stycket gäller inte för så- dant företag som ingår i samma koncern som banken.

Denna lag träder i kraft den ljuli 1991.

21. Förslag till Lag om ändring i föreningsbankslagen (198 7: 620)

Härigenom föreskrivs att 6 kap. 85 föreningsbankslagen (l987:620) ' skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6 kap. . . 3 g . Verkställande direktör eller annan delegat som är anställd i en förenings- bank får inte vara styrelseledamot i sådana företag vars huvudsakliga verksamhet består i att förvalta eller driva handel med aktier eller som driver emissionsrörelse. I andra företag får de vara styrelseledamöter, om föreningsbankens styrelse i varje särskilt fall ger sitt tillstånd. Den som tillståndet avser får inte delta i styrelsens beslut i frågan.

Första stycket gäller inte för så- dant företag som ingår i samma koncern som banken.

Denna lag träder i kraft den ljuli 1991.

22. Förslag till Prop. 1990/912142 Lag om ändring i konkurslagen (1987: 672)

Härigenom föreskrivs att i 8 kap. 7 och 10 55 konkurslagen (l987:672)l ordet ”fondkommissionär” skall bytas ut mot ”värdepappersinstitut”.

1. Denna lag träder i kraft den ljuli 1991.

2. Vad som i 8 kap. 7 och 10 55 sägs om värdepappersinstitut skall också gälla sådan fondkommissionär som med stöd av punkt 3 i övergångsbe- stämmelserna till lagen (1991:000) om värdepappersrörelse driver rörelse enligt fondkommissionslagen (19791748).

' Senaste lydelse av 8 kap. 7 & 1989: 1084. 40

23. Förslag till Prop. 1990/91: 142

Lag om ändring i lagen (1987: 813) om homosexuella sambor

Härigenom föreskrivs att lagen (1987:813) om homosexuella sambor' skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Om två personer bor tillsammans i ett homosexuellt förhållande," skall vad som gäller i fråga om sambor enligt följande lagar och bestämmelser tillämpas även på de homosexuella samborna:

1. lagen (l 987z232) om sambors gemensamma hem,

2. ärvdabalken,

3. jordabalken,

4. 10 kap. 9 5 rättegångsbalken, '

5. 4 kap. 19 5 första stycket utsökningsbalken,

6. 19 & första stycket, punkt 1 nionde stycket av anvisningarna till 31 5 och punkt 3 a av anvisningarna till 33 & kommunalskattelagen (1928: 370),-

7. lagen (1941 :416) om arvsskatt och gåvoskatt,

8. 6 5 lagen (1946: 807) om handläggning av domstolsärenden,

9. bostadsrättslagen (l971:479), 10. 9 & rättshjälpslagen (19725429),

11. lagen (1981: 131) om kallelse 11. lagen (198l:13l) om kallelse på okända borgenärer, samt på okända borgenärer, 12. 5 kap. 18 å tredje stycket fas— 12. 5 kap. 18 & tredje stycket fas- tighetsbildningslagen(1970:988). tighetsbildningslagen (1970:988), samt 13. 10 _é' insiderlagen (1990: 1342).

Förutsätter dessa lagar eller bestämmelser att samborna skall vara ogif- ta, gäller det också de homosexuella samborna.

Denna lag träder i kraft den ljuli 1991.

' Senaste lydelse 1990:1103. 41

24. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1988: 1385) om Sveriges riksbank

Härigenom föreskrivs att 35 lagen (1988: 1385) om Sveriges riksbank skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

35'

Föreslagen lydelse

Med bankinstitut förstås i denna lag bankaktiebolag, sparbanker. centra- la föreningsbanker och utländska bankföretag som fått regeringens till- stånd att driva bankrörelse från filial här i landet.

Med kreditinstitut förstås bank- institut, lokala föreningsbanker, kreditaktiebolag, finansbolag. fond- kommissionsbolag. allmänna pen- sionsfonden, försäkringsföretag med svensk koncession. landshypo- teks- och stadshypoteksinstitutio— nerna samt Svenska skeppshypo- tekskassan.

Med kreditinstitut förstås bank- institut, lokala föreningsbanker, kreditaktiebolag, finansbolag, vär- depappersinstitut, allmänna pen- sionsfonden, försäkringsföretag med svensk koncession. landshypo- teks- och stadshypoteksinstitutio- nerna samt Svenska skeppshypö— tekskassan. ' '

1. Denna lag träder i kraft den ljuli 1991.

2. Vad som i 35 sägs om värdepappersinstitut skall också gälla sådan fondkommissionär som med stöd av punkt 3 i övergångsbestämmelserna till lagen (1991:000) om värdepappersrörelse driver rörelse enligt fond- kommissionslagen (1979z748).

' Senaste lydelse I990:83l.

25. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1990: 325) om självdeklaration och

kontrolluppgifter

Härigenom föreskrivs ifråga om lagen (1990: 325) om självdeklaration

och kontrolluppgifter'

dels att i 3 kap. 22, 27, 29 och 34 55 ordet "fondkommissionär” i olika böjningsformer skall bytas ut mot ”värdepappersinstitut”

form,

i motsvarande

dels att 3 kap. 33 5 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 kap. 335

Efter föreläggande av skattemyn- digheten skall den som har tillstånd att driva fbndkommissionsrörelse enligt fondkommissionslagen (1979.'748) lämna kontrolluppgift för namngiven person. Kontroll- uppgiften skall avse sådana uppgif- ter som enligt 1954 lagen ( ] 985.'5 7) om värdepappersmarknaden skall tas in [ avräkningsnota och som av- ser avyttring av fondpapper enligt 4 _é' samma lag eller av optioner som utan att vara fondpapper är föremål för marknadsmässig om- sättning.

Efter föreläggande av skattemyn- digheten skall den som har tillstånd att driva värdepappersrörelse läm— na kontrolluppgift för namngiven person. Kontrolluppgiften skall avse sådana uppgifter om avyttring- av finansiella instrument som tas in i avräkningsnota enligt 3 kap. 95' lagen ( I 991: 000) om värdepappers- rörelse.

Efter föreläggande av riksskatteverket skall kontrolluppgift enligt första stycket lämnas också i fråga om ej namngivna personer. Sådant föreläggan- ' de får efter riksskatteverkets bestämmande utfärdas av skattemyndigheten i det län där den uppgiftsskyldige har sitt säte eller driVer verksamhet.

1. Denna lag träder i kraft den ljuli 1991. - . 2. Vad som i 3 kap. 22, 27, 29 och 34 55 sägs om värdepappersinstitut skall också gälla sådan fondkommissionär sommed stöd av punkt 3 i

övergångsbcstämmelserna- till lagen (1991: 000) värdepappersrörelse driver rörelse enligt fondkommissionslagen (1979. 748).

3 Kontrolluppgift enligt 3 kap. 335 i dess nya lydelse skall lämnas .. också av sådan fondkommissionär som med stöd av punkt 3 1 övergångs- bestämmelserna till lagen (1991 :000) om värdepappersrörelse driver rörel- se enligt fondkommissionslagen (19791748). . '

' Senaste lydelse av

3 kap. 225 1990: 1424 3 kap. 275 l990:-"- 3 kap. 295 1990: 752 3 kap. 345 1990:-”_

26. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1990: 655) om återföring av Obeskattade reserver

Härigenom föreskrivs att 1 och 6 55 lagen (1990:655) om återföring av Obeskattade reserver skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 5'

Ett företag som vid utgången av det beskattningsår som avslutats när- mast före den 1 mars 1991 har Obeskattade reserver kan i den omfattning som anges i denna lag få uppskov med beskattningen vid återföringen av reserverna. Med företag avses i denna lag fysiska och juridiska personer med undantag för dödsbon som behandlas som handelsbolag.

Med Obeskattade reserver avses resultatutjämningsfond, avsättning till internvinstkonto samt reserver i lager och pågående arbeten. Reserv i lager och pågående arbeten skall anses föreligga om tillgångarna vid inkomsttax- eringen har tagits upp till lägre värde än som skulle ha följt vid en tillämpning av 24 5 kommunalskattelagen (1928: 370). _

Att särskilda regler gäller för bankaktiebolag, sparbanker, för- eningsbanker, fondkommissionsbo— lag och kreditaktiebolag framgår av 65.

För bankaktiebolag, sparbanker, föreningsbanker, fmansbolag, fond- kommissionsbolag och kreditaktie- bolag gäller — i stället för vad som anges i 4 och 5 55 — följande.

Att särskilda regler gäller för bankaktiebolag, sparbanker, eningsbanker, och kreditaktiebolag framgår av 65.

För bankaktiebolag, sparbanker. föreningsbanker, finansbolag, kre- ditaktiebolag och sådana värdepap- persbolag som skall uppfylla kapi- talkrav enligt 5 kap. 15 lagen

för-. vä rdepappersbolag.

(1991:000) om värdepappersrörelse gäller — i stället för vad som anges i 4 och 5 55 — följande.

Hela uppskovsbeloppet skall tas upp till beskattning vid 1992 års taxering eller, om företaget på grund av förlängt räkenskapsår inte skall taxeras detta år, vid 1993 års taxering. Vid tillämpning av uppbördslagens (19532272) regler om debitering av preliminär och slutlig skatt skall dock anses som om skatten på uppskovsbeloppet hänför sig med lika delar till de beskattningsår för vilka taxering sker åren 1992 - 1995. Taxeras inte företaget år 1992 skall anses som om skatten på uppskovsbe- loppet hänför sig med 50 procent till det beskattningsår för vilket taxering sker år 1993 och med vardera 25 procent till de beskattningsår för vilka taxering sker åren 1994 och 1995. Vad nu sagts äger motsvarande tillämp- ning om taxering inte sker ett senare år under nämnda period.

' Senaste lydelse 1990: 1447.

1. Denna lag träder i kraft den ljuli 1991. Prop. l990/9l: 142 2. Vad som i 1 och 6 55 sägs om värdepappersbolag skall också gälla sådant fondkommissionsbolag som med stöd av punkt 3 i övergångsbe- stämmelserna till lagen (19911000) om värdepappersrörelse driver rörelse

enligt fondkommissionslagen (1979: 748).

27. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1990: 750) om betalningar till och

från utlandet m. m.

Härigenom föreskrivs att 1,4, 8 och 9 55 lagen (1990: 750) om betalning- ar till och från utlandet m.m. skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

] denna lag avses med

Föreslagen lydelse

15

betalning till utlandet: betalning direkt eller indirekt till en utländsk juridisk person eller en fysisk person som inte är bosatt i Sverige;

betalningfrån utlandet: betalning direkt eller indirekt från en utländsk juridisk person eller en fysisk person som inte är bosatt'i Sverige;

valutahandlare: auktoriserad valutahandlare enligt lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank;

fondpapper: aktie, annat bevis om delaktighet i bolag, obligation. för- lagsbevis och annat skuldebrev av- sett för allmän omsättning samt an- del i aktiefond. Med fondpapper jämställs rättigheter och skyldighe- ter som anknyter till sådana fond- papper som nyss nämnts.

En svenskjuridisk person eller en fysisk person som är bosatt i Sveri- ge får köpa eller sälja fondpapper från respektive till en utländsk juri- disk person eller en fysisk person som inte är bosatt i Sverige endast genom en valutahandlare som är fondkommissionär eller genom en av riksbanken särskilt godkänd fondkommissionär. Detsamma gäl- ler vid förvärv av svenska fondpap- per som vid emission utbjuds ge- nom en kommissionär i utlandet.

Om en svenskjuridisk person el- ler en fysisk person bosatt i Sverige förvärvar fondpapper som har emitterats av en utländsk juridisk person eller en fysisk person som inte är bosatt i Sverige, skall dessa läggas i särskild depå hos valuta- handlare eller av riksbanken sär-

fondpapper: aktie och obligation samt sådana andra delägarrätter el- ler fordringsrätter som är utgivna för allmän omsättning, andel i vär- depappersfond och aktieägares rätt gentemot den som för hans räkning förvarar aktiebrev i ett utländskt bo- lag (depäbevis). Med fondpapper jämställs rättigheter och skyldighe- ter som anknyter till sådana fond- papper som nyss nämnts.

45

En svenskjuridisk person eller en fysisk person som är bosatt i Sveri- ge får köpa eller sälja fondpapper från respektive till en utländsk juri- disk person eller en fysisk person som inte är bosatt i Sverige endast genom en valutahandlare som är värdepappersinstitut eller' genom ett av riksbanken särskilt godkänt vär- depappersinstitut. Detsamma gäller vid förvärv av svenska fondpapper som vid emission utbjuds genom en kommissionär i utlandet.

85

Om en svensk juridisk person el- ler en fysisk person bosatt i Sverige förvärvar fondpapper som har emitterats av en utländsk juridisk person eller en fysisk person som inte är bosatt i Sverige. skall dessa läggas i särskild depå hos valuta- handlare eller av riksbanken sär—

Nuvarande lydelse

skilt godkänd fondkommissionär. Om förVärvet har skett på det sätt som anges i 4 5, skall valutahandla- ren eller fondkommissionärcn se till att fondpapperen deponeras. Valu- tahandlaren eller fondkommissio- nären får i sin tur deponera fond- papperen i utlandet.

Föreslagen lydelse

skilt godkänt värdepappersinstitut. Om förvärvet har skett på det sätt som anges i 4 5. skall valutahandla- ren eller värdepappersinstitutet se till att fondpapperen deponeras. Valutahandlaren eller värdepap- persinstitutct får i sin tur deponera fondpapperen i utlandet

Förvärvar en svensk juridisk person eller en "fysisk-person som är bosatt i Sverige svenska obligationer eller andra skuldebrev avsedda för allmän omsättning, skall dessa också deponeras enligt bestämmelserna i första stycket om emissionen av fondpapperen särskilt riktats till utlandet.

Med att fondpapper läggs i depå hos valutahandlare eller fondkom- missionär jämställs i fråga om fondpapper i ett kontobaserat sy- stem att fondpapperen inte kan dis- poneras utan valutahandlarens el- ler fondkommissionärens medver- kan.

Förvärvar en utländsk juridisk person eller en fysisk person som inte är bosatt i Sverige på svenska kronor lydande obligationer eller andra skuldebrev avsedda för all- män omsättning. skall dessa depo- neras hos en valutahandlare eller hos en av riksbanken särskilt god- känd fondkommissionär om emit- tenten är svenska staten eller kre- ditinstitut enligt 2 5 lagen (1974:922) om kreditpolitiska me- del. Om förvärvet har skett så som anges i 45, skall valutahandlaren eller fondkommissionären se till att fondpapperen deponeras.

' Med att fondpapper läggs i depå hos valutahandlare eller värdepap- persinstitut jämställs i fråga om fondpapper i ett kontobaserat sy- stem att fondpapperen inte kan dis- poneras utan valutahandlarens el— ler värdepappersinstitutets medver- kan.

Förvärvar en utländsk juridisk person eller en fysisk person som inte är bosatt i Sverige på svenska kronor lydande obligationer eller andra skuldebrev avsedda för all- män omsättning. skall dessa depo- neras hos en valutahandlare eller hos ett av riksbanken särskilt god- känt värdepappersinstitut om emit- tenten är svenska staten eller kredi- tinstitut enligt 2 5 lagen (l979z922) om kreditpolitiska medel. Om förvärvet har skett så som anges i 4 5. skall valutahandlaren eller vär- depappersinstitutct se till att fond- papperen deponeras.

1. Denna lagträder i kraft den 1 juli 1991.

2. Vad som i 4, 8 och 9 55 sägs om värdepappersinstitut skall också gälla sådan fondkommissionär som med stöd av punkt 3 i övergångsbestämmel- serna till lagen (1991:000) om värdepappersrörelse driver rörelse enligt

fondkommissionslagen (1979: 748).

28. Förslag till

Lag om ändringi insiderlagen (1990: 1342)

Härigenom föreskrivs att 1, 2, 7, 13 och 18 55 insiderlagen (1990: 1342) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Denna lag innehåller bestämmel- . ser om förbud att handla med fond- papper på värdepappersmarknaden samt om skyldighet att anmäla in— nehav av fondpapper.

Handel med och förvaltning av fondpapper skall bedrivas så att all- mänhetens förtroende för värdepap- persmarknaden upprätthålls och en- skildas kapitalinsatser inte otillbör- ligen äventyras.

I denna lag förstås med

1. handel på värdepappersmark- naden." handel på börs eller annan organiserad marknadsplats eller ge- nom mellanhand som yrkesmässigt bedriver handel med fondpapper,

2. fondpapper: aktie. annat bevis om delaktighet i bolag, obligation, förlagsbevis och liknande skuldebrev avsett för allmän omsättning samt andel i aktiefond.

3. fondkommissionär: den som har tillstånd att driva fondkommis- sionsrörelse enligt fondkommis- sionslagen (1979: 748),

4. aktiemarknadsbolag: svenskt aktiebolag som utgivit aktier vilka är inregistrerade vid Stockholms fondbörs eller som trätt i stället för utgivare av sådana aktier (börsbo- lag) eller svenskt aktiebolag som träffat avtal med fondkommis- sionär om att denne på begäran skall ange kurser på aktier i bolaget och till dessa kurser köpa och sälja aktier i bolaget (OTC-bolag),

5. värdepapperscentralen: Vär- depapperseentralen VPC Aktiebo- lag.

Föreslagen lydelse

Denna lag innehåller bestämmel- ser om förbud att handla med fond— papper på värdepappersmarknaden samt om skyldighet att anmäla in- nehav av fondpapper. '

1. handel på värdepappersmark- naden: handel på börs eller annan organiserad marknadsplats eller ge— nom värdepappersinstitut,

2. fondpapper: aktie och obliga- tion samt sådana andra delägarrät- ter eller fordringsrätter som är utgiv- na för allmän omsättning, andel i värdepappersfond och aktieägares rätt gentemot den som för hans'räk- ning förvarar aktiebrev [ ett ut- ländskt bolag (depåbevis), '

3. aktiemarknadsbolag: svenskt aktiebolag som utgivit aktier vilka är inregistrerade vid Stockholms fondbörs eller som trätt i stället för utgivare av'sådana aktier (börsbo-_ lag) eller svenskt aktiebolag som träffat avtal med värdepappersinsti- tut om att detta på begäran skall ange kurser på aktier i bolaget och till dessa kurser köpa och sälja ak- tier i bolaget (OTC-bolag),

4. värdepapperscentralen.' Vär- depapperscentralen VPC Aktiebo- lag.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Vad som föreskrivs om aktie skall också tillämpas på emissionsbevis, interimsbevis, Optionsbevis, konvertibelt skuldebrev, skuldebrev förenat ' med optionsrätt till nyteckning. vinstandelsbevis. aktieoption och aktie— termin. Utfärdande av köpoption skall likställas med försäljning av de aktier optionen avser medan utfärdande av säljoption skall likställas med köp av aktierna.

Med fondpapper jämställs i denna lag ränteoption, räntetermin, index- Option och indextermin. .

Om fondpapper ägs av två eller flera med samäganderätt, skall en delägare vid tillämpningen av denna lag anses vara ägare till så många av fondpapperen som svarar mot hans lott i det samfällda innehavet.

_ 75 Utan hinder av 4 5 får 1. befattningshavare hos fond— 1. befattningshavare hos värde- kommissionär fullgöra köp- eller pappersinstitut fullgöra köp- eller säljorder i rörelsen, säljorder i rörelsen,

2. köp ske av annat än option eller termin då den icke offentliggjorda omständigheten är ägnad att sänka kursen eller försäljning ske av annat än Option eller termin då omständigheten är ägnad att höja kursen,

3. uppgifter fullgöras som åligger någon på grund av vad som föreskri- vits i lag eller annan författning,

4. köp ske i fall som avses i 55 1 för den juridiska personens räkning av aktier i aktiebolaget.

5. innehavare av option när optionens löptid går ut köpa eller sälja den underliggande tillgången eller sälja optionen.

6. utfärdare av option i samband med lösen sälja eller köpa den under- liggande tillgången som optionen avser,

7. köpare och säljare av termin vid slutdag fullgöra avtalet.

135

Anmälan enligt 9 5 om aktieinnehav eller ändring i innehavet skall göras senast fjorton dagar efter det att

1. aktie i bolaget inregistrerats 1. aktie i bolaget inregistrerats vid Stockholms fondbörs eller så- vid Stockholms fondbörs eller så- dant avtal som avses i 45” första dant avtal som avses i 2,5 första stycket 3 lagen (I985:5 71) om vär- stycket 3 antecknats hos bankin- depappersmarknaden antecknats spektionen, hos bankinspektionen,

2. insynsställning uppkommit enligt 8 5 första stycket 1, 2, 4, 5 eller 7 eller den som avses med 8 5 första stycket 3 eller 6 tagit emot underrättelse ' enligt 14 eller 15 5,

3. den anmälningsskyldige förvärvat eller överlåtit aktier i bolaget eller annan ändring skett i aktieinnehavet. eller

4. den anmälningsskyldige fått vetskap om att närstående. som avses i 105. innehar, förvärvat eller överlåtit aktier i bolaget eller att annan ändring skett i den närståendes aktieinnehav.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

185

Om det finns anledning anta att en bestämmelse i 45 överträtts, har bankinSpektionen rätt att få de uppgifter som den behöver för sin utred- ning från

1. den som det finns anledning anta har gjort överträdelsen,

2. ett aktiebolag eller en juridisk person i övrigt vars fondpapper över- trädelsen gäller.

3. denjuridiska person som lämnat det offentliga erbjudandet om aktie- förvärv, '

4. moderföretaget till det aktiebolag eller den juridiska person som avses i 2 eller 3,

5. myndighet.

6. fondkommissionär, 6. värdepappersinstitut.

7. någon annan som köpt eller sålt fondpapper, om det finns anledning anta att köpet eller försäljningen föranletts av otillåtet råd eller därmed jämförlig åtgärd som avses i 4 5. .

Om det finns anledning anta att någon har överträtt andra bestämmelser i denna lag och är överträdelsen belagd med straff. får inspektionen i utredningssyfte också infordra uppgifter av denne.

1. Denna lag träder i kraft den ljuli 1991.

2. Vad som i 2, 7 och 18 55 sägs om värdepappersinstitut skall också gälla sådan fondkommissionär som med stöd av punkt 3 i övergångsbe- stämmelserna till lagen (1991:000) om värdepappersrörelse driver rörelse enligt fondkommissionslagen (1979: 748).

29. Förslag till Prop. 1990/91: 142

Lag om upphävande av kungörelsen den 19 maj 1939 (nr 208) med vissa bestämmelser angående försäljning av svenska statens premieobligationer

Härigenom föreskrivs att kungörelsen den 19 maj 1939 (nr 208) med vissa bestämmelser angående försäljning av svenska statens premieobliga- tioner' skall upphöra att gälla.

Denna lagträder i kraft den ljuli 1991.

' Senaste lydelse 1952: 559. ' ' ' 51

F inansdepartementet Prop. l990/91: 142

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 14 mars 1991

Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden S. Andersson. Göransson, Dahl, R. Carlsson, Hellström, G. Andersson, Lönnqvist, Thalén, Freivalds, Lööw, Persson. Larsson, Åsbrink

Föredragande: statsrådet Åsbrink

Proposition om handel och tjänster på värdepappersmarknaden, m.m.

1 Inledning

År 1987 tillkallades med stöd av regeringens bemyndigande en kommitté. värdepappersmarknadskommittén, Fi 1987:11 (justitierådet Staffan Vängby, riksdagsledamoten Birgitta Johansson, riksdagsledamoten Arne Kjörnsberg, dåvarande riksdagsledamoten Kjell A. Mattson, riksdagsleda- moten Lennart Pettersson, riksdagsledamoten Per Westerberg och dåva- rande riksdagsledamoten Olle Wästberg) för att göra en översyn av värde- pappersmarknaden. Kommittén skulle allsidigt belysa och överväga Stock- holms fondbörs ställning och organisation, normbildning och kontroll på värdepappersmarknaden, reglerna för börsverksamhet, fondkommissionä- rernas verksamhet. insiderhandel och fristående optionsrätter. Kommit- tén skulle också försöka göra en bedömning av vilka problem som kan uppstå i framtiden och om möjligt lämna förslag till hur dessa skall lösas. l tilläggsdirektiv (Fi 1987:03) fick kommittén också till uppgift att dels — med anledning av Optionsutredningens (Fi 1987:01) då avlämnade betän- kande (SOU 1988: 13) Handel med optioner och terminer — lämna förslag till hur handeln med standardiserade optioner och terminer bör vara organiserad, dels ägna uppmärksamhet åt effekter av börsraset i oktober 1987.

Kommittén avgav i oktober 1989 slutbetänkandet (SOU 1989:72) Vär- depappersmarknaden i framtiden. Betänkandet har remissbehandlats. Kommitténs förslag till ny insiderlagstiftning togs upp i prop. l990/91:42 om insiderhandel. Propositionen antogs av riksdagen (NU15. rskr. 84). Insiderlagen (1990: 1342) trädde i kraft den 1 februari 1991. ldetta ärende behandlas ytterligare delar av kommitténs betänkande, nämligen avsnitten om handelsregler för fondpapper och andra finansiella instrument (kap. 8) och fondkommissionärer och andra aktörer på värdepappersmarknaden (kap. 10).

Återstående avsnitt i betänkandet dvs. de om börs- och clearingorgani- sationen (kap. 6). inregistrering av fondpapper och aktiehandeln vid 52

Stockholms fondbörs (kap. 7). grundläggande regler för aktiebolag med allmänt spridda aktier (kap. 9). börsetikens former och innehåll (kap. 13), sanktioner och disciplinnämnd (kap. 11), gränsöverskridande värdepapw pershandel (kap. 14) samt bankinspektionens resurser (kap. 15) kräver fortsatta överväganden. Jag avser att senare återkomma till dessa frågor.

1 det följande ges som en bakgrund en beskrivning av den svenska värdepappersmarknaden och den gällande lagstiftningen (avsnitt 2) samt den internationella utvecklingen. inklusive Europeiska gemenskapens di- rektiv och direktivförslag för värdepappersmarknaden (avsnitt 3). Däref- ter behandlas allmänna utgångspunkter för lagstiftningen på värdepap- persmarknaden och värdepappersmarknadens funktion i samhällsekono- min samt motiven för en reglering av denna marknad (avsnitt 4). Härefter följer allmänmotiveringen för lagförslagen (avsnitt 5 och 6) och specialmo- tiveringen till dessa (avsnitt 9).

Till protokollet i detta ärende bör fogas dels en sammanfattning av kommitténs betänkande, i de delar som nu behandlas, som bilaga ]. dels kommitténs lagförslag i dessa delar som bilaga 2. dels en förteckning över . remissinstanserna och en sammanställning av remissyttrandena som bila- ga 3.

Regeringen beslutade den 21 februari 1991 att inhämta lagrådets yttran- de över inom finansdepartementet upprättade förslag till

1. lag om handel med finansiella instrument,

2. lag om värdepappersrörelse.

3. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370),

4. lag om ändring i lagen (1949: 722) om pantlånerörelse.

5. lag om ändring i lagen ( 1968: 555) om rätt för utlänning och utländskt företag att idka näring här i riket.

6. lag om ändring i lagen (1974:922) om kreditpolitiska medel.

7. lag om ändring i aktiebolagslagen (1975: 1385).

8. lag om ändring i lagen (1979: 749) om Stockholms fondbörs,

9. lag om ändring i sekretesslagen (1980: 100), 10. lag om ändring i hemförsäljningslagen (1981: 1361), 11. lag om ändring i lagen (1982: 61 7) om utländska förvärv av svenska företag m.m.,

12. lag om ändring i försäkringsrörelselagen (1982: 713), 13. lag om ändring i lagen (1983: 890) om allemanssparande, . 14. lag om ändring i lagen (1983: 1053) om skatt på omsättning avlvissa värdepapper,

15. lag om ändring i lagen (198321092) med reglemente för allmänna- pensionsfonden,

16. lag om ändring i lagen (1985:277) om vissa bulvanförhållanden, . 17. lag om ändring i lagen (1987:464) om vissa riktade emissioner i aktiemarknadsbolag, m.m.,

18. lag om ändring i bankrörelselagen (1987: 617), 19. lag om ändring i bankaktiebolagslagen (1987: 618), 20. lag om ändring i sparbankslagen (1987: 619), 21. lag om ändring i föreningsbankslagen (1987: 620), 22. lag om ändring i konkurslagen (1 987: 672).

23. lag om ändring i lagen (1987:813) om homosexuella sambor, 24. lag om ändring i lagen (1988: 1385) om Sveriges riksbank, 25. lag om ändring i lagen (1990: 325) om självdeklaration och kontroll- uppgifter,

26. lag om ändring i lagen (l990:655) om återföring av Obeskattade reserver,

27. lag om ändring i lagen (1990: 750) om betalningar till och från utlandet m.m., '

28. lag om ändring i insiderlagen (1990: 1342), 29. lag om upphävande av kungörelsen den 19 maj 1939 (nr 208) med vissa bestämmelser angående försäljning av svenska statens premieobliga- tioner.

Lagrådet har den 8 mars 1991 lämnat lagförslagen utan erinran. Lagrådets yttrande bör fogas till protokollet som bilaga 4.

Efter lagrådsgranskningen har jag vidtagit en ändring i förslagen till 3 kap. 4 och 5 55 lag om värdepappersrörelse. Jag återkommer till den frågan i den allmänna motiveringen (avsnitt 6.3). Vidare föreslår jag ett förtydligande i förslagen till 3 kap. 65 och 4 kap. 55 lag om värdepappersrörelse som markerar att bestämmelserna utgör undantag från de generella förbuden i aktiebolagslagen och bankaktiebolagslagen att förvärva och som pant motta egna aktier och aktier i moderbolag. Härutöver bör vissa redaktionella jämk- ningar göras i de remitterade lagförslagen.

2 Den svenska värdepappersmarknaden 2.1 Allmänt

En fungerande värdepappersmarknad är uppbyggd kring olika funktioner som alla är beroende av varandra. Genom information om värdepapperen och emittenterna får köpare och säljare underlag för sina investeringsbe- slut. Informationen kan spridas på många olika sätt. t. ex. på en marknads- plats där köpare och säljare är fysiskt närvarande eller genom ett elektro- niskt informationssystem. Själva avslutet vid en affär kan ske t. ex. på ett börsgolv eller i ett elektroniskt handelssystem. I båda fallen krävs regler om när avslut skall anses ha skett. Efter avslutet skall betalning ske och leverans av värdepapperet äga rum. Såväl betalning som leverans kan ske genom fysiskt överlämnande av kontanter resp. värdepapperet. Betalning kan också ske genom överföring mellan bankkonton och leveransen fullgö- ras genom registrering på köparens värdepapperskonto i ett datoriserat värdepapperssystem.

Den svenska värdepappersmarknaden kan delas in i tre delmarknader nämligen aktiemarknaden, penning— och obligationsmarknaden och'de- rivatmarknadcn. Penning— och obligationsmarknaden utgör en del av kre- ditmarknaden. Den andra delen, som inte behandlas här, är kreditgivning i banksystemet. Den handel som sker på derivatmarknaden utgör ett komplement till både aktiemarknaden och penning— och obligationsmark- naden. (Se vidare avsnitt 4.3)

Värdepappersmarknaden har under 1980-talet genomgått en dramat-isk

utveckling. Handel med aktier på Stockholms fondbörs har förekommit sedan lång tid tillbaka. Obligationer har emitterats alltsedan 1800-talet som ett alternativ till vanliga krediter i bank. Andrahandsmarknaden för obligationer vitaliserades i början av 1980—talet samtidigt som kreditmark- naden avreglerades. Ungefär samtidigt introducerades bankcertitikaten. vilket var ett sätt för bankerna att finansiera sig via ett instrument med kort löptid. Man brukar säga att detta utgjorde början på penningmarkna- den. Handeln på penningmarknaden tog fart i samband med introduk- tionen av statsskuldväxlar och-riksobligationer åren 1982 resp. 1983. Handel med standardiserade köpoptioner i aktier påbörjades år 1985. vilket var starten för derivatmarknaden. Utvecklingstakten har varit hög även på de internationella värdepappersmarknaderna.

Den tekniska utvecklingen har haft mycket stor betydelse för samtliga värdepappersmarknader i världen. Modern data- och kommunikations- teknik har varit en förutsättning för utvecklingen av nya finansiella instru- ment och nya handelssystem samt för internationaliseringen av värdepap- persmarknaderna. Den tekniska utvecklingen kommer även fortsättnings- vis att vara en viktig faktor för värdepappersmarknaden.

2.2. Aktiemarknaden

Vid 1980-talets början. dvs. när den nuvarande börs- och fondkommis- sionslagstiftningen trädde i kraft. var handeln vid Stockholms fondbörs relativt obetydlig. Under'1980—talet har en markant förändring ägt rum. Årsomsättningen på börsen ökade från ca 8 miljarder kronor under år 1980 till 113 miljarder kronor år 1989 för att under år 1990 sjunka till 93,5 miljarder kronor. Emissionsaktiviteten har under tioårsperioden 1981 — 90 uppgått till närmare 60 miljarder kronor avseende nyemissioner och introduktioner av nya bolag. Vid slutet av år 1990 uppgick börsvärdet till 525 miljarder kronor mot 44 miljarder vid utgången av år 1979.

Orsakerna till det kraftiga uppsvinget för den svenska aktiemarknaden står att finna i näringslivets allmänna expansion, ökad tillgång till place- ringsvilligt kapital från pensionssparande, utlandet och den inhemska allmänheten samt slutligen en kraftig tillväxt av antalet förmedlare på marknaden. Den mycket snabba utvecklingen av aktiemarknaden har under 1980-talet lett till att antalet fondkommissionsbolag ökat kraftigt, från 7 i slutet av år 1980 till 23 vid utgången av år 1990. I mitten av 1980— talct uppgick de samlade courtageintäkterna till ca 700 milj. kr. per år. Åren 1989 och 1990 uppgick dessa intäkter till 1,9 resp. 1,7 miljarder kronor. Förutom den ökade aktiviteten på Stockholms fondbörs har till- komsten av nya finansiella instrument och möjligheten att fritt handla med utländska aktier påverkat fondkommissionärernas intäkter.

Diagram 1. Börsvärde och omsättning 1980 —1990 Prop. 1990/91 : 142

Mdr kr Mdr kr 800 ................................................................................................................................. 200

700 ......................................................................

Omsöftnn-l '='

600

500 ....................... . .................................. 400 ....................................................................... . . ............ 1 00 300 ................................................ '

200 .................................. . . . . . . 50

100

1985

Källa: Stockholms fondbörs. Anm.: Endast börsnoterade aktier. Löpande priser.

Modern datateknik togs relativt tidigt i bruk i den svenska aktiehandeln. Redan under år 1974 tog Stockholms fondbörs datorer i anspråk i liten skala. Handeln på Stockholms fondbörs sker numera i det datoriserade SAX-systemet. De nordiska fondbörserna bedriver sedan oktober 1990 samarbete om spridning av börsinformation i ett elektroniskt system, Nordquote. (Se avsnitt 2.5.)

Aktier i tio utländska företag var i slutet "av år" 1990 föremål för handel på den svenska marknaden. Sex av dessa företag härrör från de andra nordiska länderna. Under år 1989 riktades också erbjudanden till den svenska allmänheten att teckna aktier i vissa icke noterade utländska bolag sedan valutaregleringen i början av året avskaffades i dessa delar.

Hänvisningar till S2-2

2.3. Penning- och obligationsmarknaden

Svenska obligationer har i åtskilliga decennier varit inregistrerade på Stockholms fondbörs. All obligationshandel sker emellertid sedan många är utanför börsen. Börsregistreringen motiveras främst av att vissa stora obligationsplacerare enligt sina placeringsreglementen bara får investera i obligationer som är börsnoterade. . .

År 1980 introducerades bankcertifikaten. Någon större andrahands— marknad ijust det instrumentet har emellertid aldrig uppkommit. En fungerande andrahandsmarknad utvecklades först i och med stats- skuldsväxlarnas introduktion ijuli 1982. Detta instrument var ett sätt för staten att tillgodose sitt lånebehov. Till penningmarknadens uppkomst bidrog även att en effektiv försäljningsorganisation började utvecklas. En annan viktig faktor för marknadens framväxt var det datorsystem för spridning av information om kurser och räntor på olika värdepapper som 56

under år 1981 introducerades av Reuters. Med tiden har handeln i obliga- tioner och i kortfristiga räntebärande värdepapper smält samman till det som i dagligt tal brukar kallas penningmarknaden.

Handeln på penningmarknaden sker informellt genom telefonkontakter mellan banker, fondkommissionsbolag och ett fåtal större placerare. Infor- mation om marknadsläget sprids via bildskärmsterminaler. På dessa visas s.k. indikativa kurser. dvs. information utan förpliktelse för avsändaren. Någon information om avslutskurser och omsatta volymer sprids ännu inte i dessa informationssystem. Omsättningssiffror för penning- och obli- gationsmarknaden finns endast för statspapper fr.o.m. april 1987, vilka i och för sig dominerar handeln på den marknaden.

Diagram 2. Dagsomsättning av statspapper

35 ........................................................ _ Totalt

30 .............. . ..................................... _-- Termin

25 ........................................................ Avista

1987 1988 ' 1989 1990 1991

Källa: Sveriges riksbank _ _ Anm.: Månadsgenomsnitt. fr.o.m. april 1987 t.o.m.januar1 1991.

Efter några års fallande omsättning har aktiviteten åter'stigit under år 1990. Den dagliga omsättningen av statspapper som under år 1989 låg på i genomsnitt 6,5 miljarder kronor har under fjärde kvartalet 1990 stigit till ca 22 miljarder kronor.

Tabell 1. Den räntebärande värdepappersmarknaden Miljarder kr. Förändring under resp. år Ställning 1989 1990 90-12-31 Penningmarknadsinstrument Statsskuldsväxlar - — 10,0 68,0 148.1 Bankccrtifikat 3,1 — 1,5 8,9 Certifikat från bostadsinstitut 18,5 27,4 69,0 företag 19,6 — 8,0 34,2 övriga 4,6 8,3 23,5 Summa 283,7 Obligationer Statsobligationer —- 1 1.5 —— 10,9 232,5 Bostadsobligationer 90,6 65,1 606,3 Summa 79,1 54.2 838,8

Källa: Riksbanken. Anm.: Tabellen omfattar inte industri- och kommunobligationer.

Valutaregleringens avveckling under år 1989 har medfört att utländska placerare fått tillgång till den svenska penning- och obligationsmarknaden. Under perioden juli 1989 - december 1990 har utlänningar investerat i räntebärande värdepapper emitterade i svenska kronor för ca 85 miljarder kronor. Regeringen upphävde den 1 januari 1990 förbudet mot att vid Stockholms fondbörs inregistrera utländska obligationslån m.m. som inte bjudits ut offentligt i Sverige av. svensk bank.

Som ett led i statens upplåning har staten sedan lång tid tillbaka emit- terat premieobligationer. Samtliga premieobligationslån noteras på Stock- holms fondbörs, där också en stor del av handeln sker. Omsättningen i premieobligationer på fondbörsen uppgick under år 1990 till 4,8 miljarder kronor. En stor del av handeln med premier sker utanför fondbörsen. Sedan år 1986 förekommer också en omfattande terminshandel i premie- obligationer utanför fondbörsen. Den handeln beräknas uppgå till om- kring 20 miljarder kronor per år. I syfte att bl.a. få betryggande former för terminshandeln och en förbättrad prisbildning för denna tillåts sedan den 1 januari 1990 sådan handel även på Stockholms fondbörs.

2.4. Derivatmarknaden

I juni 1985 påbörjades handel med standardiserade aktieoptioner hos dåvarande Stockholms Optionsmarknad OM Fondkommission AB. nu- mera OM Stockholms Fondkommission AB (OM). Handeln har senare utvidgats till att gälla såväl optioner som terminskontrakt avseende aktier, aktieindex, räntebärande värdepapper och vissa valutor. Clearing av dessa instrument sker inom OM och är helt datoriserad. En del av handeln sker direkt i datorsystemet genom att fondkommissionärer för sina kunders räkning själva på sina terminaler lämnar köp- och säljorder. Den andra delen sker genom telefonhandel där kunder genom fondkommissionärer

lämnar order till OM. Under perioden januari-december 1990 omsattes aktierelaterade derivatinstrument för totalt 11,7 miljarder kronor. Det underliggande värdet uppgår emellertid till betydligt högre belopp. Om man mäter det underliggande värdet uppgick omsättningen år 1990 av aktieindexoptioner till ca 300 miljarder kronor och av aktieoptioner till ca 40 miljarder kronor. Som jämförelse omsattes under samma år aktier på Stockholms fondbörs för 93,5 miljarder kronor. Handeln i ränterelaterade derivatinstrument har succesivt ökat under år 1990 efter avskaffandet av omsättningsskatten detta år. Under december 1990 omsattes ränteop- tioner till ett värde av 102 milj. kr., räknat på den premie som erläggs vid en affär. Av den totala dagsomsättningen av statspapper. som samma år uppgick till i genomsnitt ca 22 miljarder kronor per dag, utgör numera terminshandeln ca 30—40 %.

OM har flera intressebolag utomlands som är godkända options- och terminsbörser. Ett helägt dotterbolag, OM London Ltd, har etablerat en i London auktoriserad marknadsplats (Recognized Investment Exchange) för handel och clearing av optioner och terminer. Denna marknadsplats är länkad till den handel som sker i Sverige och därigenom erhålls i princip en gemensam marknad för London och Stockholm.

Av betydelse för den framtida utvecklingen för options— och terminshan- deln i Sverige är riksbankens beslut att fr.o.m. den 1 juli 1989 upphäva alla återstående valutarestriktioner. Härigenom får företag och privatper- soner i Sverige fritt bl.a. göra termins- och optionsaffärer i utländsk valuta inom landet och ut- och införa alla slag av värdepapper.

2.5. Datorisering på värdepappersmarknaden

De tekniska framstegen. utvecklingen av nya finansiella instrument och internationaliseringen hänger samman. De möjligheter till ökad aktivitet över gränserna som datatekniken skapar, leder till nya krav på tekniska lösningar. På motsvarande sätt sker t.ex. utvecklingen av nya finansiella instrument i ett samspel mellan nya behov bland placerare och emittenter på värdepappersmarknaden och nya tekniska möjligheter. Här skall redo- visas de större tekniska framstegen som har gjorts under senare tid och som har fått avgörande betydelse för den svenska värdepappersmarkna- dens utveckling.

SAX (Stockholm Automated Exchange) är ett automatiskt handelssy- stem som Stockholms fondbörs introducerade under år 1990. Genom införandet av SAX har börsen blivit en datoriserad marknadsplats. Börs- ombuden kan med sina datorer (arbetsstationer) delta i handeln från valfri geografisk plats. Via sina datorer kan de registrera köp- och säljor- ' der, inrapportera affärer som genomförts utanför SAX-systemet och ta del av information från marknaden. Informationen presenteras såväl detalje- rat i form av orderböcker som mer överskådligt i form av marknadssam- manfattningar. I SAX finns även funktioner som medger handel med små poster av värdepapper. Handeln i SAX styrs av ett regelverk som syftar till genomlysning, koncentration och likabehandling. Affärer i SAX rapporte- ras omedelbart såväl till börsmedlcmmarna som till allmänheten.

Alla affärer av normal omfattning skall utföras genom SAX orderbok. Större order kan utföras utanför SAX och därefter inrapporteras till SAX under förutsättning att priset ligger inom rådande köp- och säljkurs. den s.k. spreaden. i orderboken. Mycket stora affärer får genomföras till priser som ligger utanför spreaden. Alla affärer som görs utanför SAX under börsens öppethållande skall inrapporteras inom fem minuter från avslutet. Övriga affärer skall efteranmälas senast nästföljande morgon.

SIX(Stockholm Information Exchange) är Stockholms fondbörs externa informationssystem som distribuerar finansiell information till i första hand aktörer på den svenska finansmarknaden. Ur systemet erhålls ögon- blicklig information från bl.a. olika marknadsplatser världen över och nyltetsbyråer. Abonnenter kan ta emot. bevaka och bearbeta mottagen information i samma persondatorer som används för andra syften, t.ex. ordbehandling.

Nordquote är ett elektroniskt system för spridning av börsinformation i Norden. Genom att knyta samman de nordiska börsernas (med undantag för Island ännu så länge) nationella informationssystem har de fyra börser- na tagit ett första steg mot möjligheten att skapa en nordisk värdepappers- marknad. Information från Nordquote finns också att tillgå för mottagare utanför Norden. Norden kommer därigenom att för utländska aktörer för första gången framstå som en marknad. Informationen kan tas emot via satellit eller via det fasta telenätet.

If'P-systemet är ett kontobaserat värdepapperssystem. Systemet tilläm- pas sedan den 1 januari 1991 fullt ut på aktier, obligationer, m.m. som emitterats av bolag som är registrerade i Värdepapperscentralen VPC AB (VPC). Dessa värdepapper är registrerade på ett s.k. VP-konto hos VPC. Banker och fondkommissionsbolag kan auktoriseras av bankinspektionen som kontoförande institut (KI) och fungerar som ombud för ägaren av värdepapper. Ägaren kan själv välja det KI som skall genomföra registre- ringar på kontot. t. ex. köp, försäljning och pantsättning. På samma sätt som tidigare kan en värdepappersägare välja mellan att ha eget VP-konto hos VPC eller vara förvaltaregistrerad hos en fondkommissionär.

Nordex är en datoriserad marknadsplats i London för professionella aktörer som handlar med aktier i bolag från Danmark, Finland, Norge och Sverige. 1 Nordex registrerar kunden själv sin köp- eller säljorder via en dataterminal och avsluten sker automatiskt.

Reuters, som är ett brittiskt informationsföretag. sprider främst finansi— ella nyheter och värdepappersnoteringar till professionella mottagare via ett nät av ca 168000 dataterminaler i världen. Härigenom får mottagaren tillgång till ögonblicklig information om handeln i praktiskt taget alla noterade värdepapper från ca 150 marknadsplatser och OTC-marknader i hela världen.

Reuters verksamhet baseras huvudsakligen på handeln i olika valutor och i räntebärande värdepapper. I Sverige har Reuters sedan år 1981 förmedlat indikativa köp- och säljkurser till ledning för den telefonhandel som sker i räntebärande värdepapper. För vissa icke börsnoterade aktier och för vissa ej standardiserade aktieoptioner lämnas också-kursuppgifter i Reuters informationssystem.

PMC är ett clearingsystem som är avsett för leveranser, likvider och säkerheter i samband med överlåtelser av värdepapper på pcnning- och obligationsmarknaden. Den höga omsättningen av räntebärande värdc- papper under senare år har medfört att en rad administrativa och prak- tiska företeelser av marknadens aktörer upplevs som problem och risker. För att eliminera dessa problem har marknadens parter enats om att bilda bolaget PenningmarknadsCentralen PmC AB. Tanken är att clearingcn i PMC skall erbjuda sina medlemmar, vilka också är aktieägare i bolaget PMC . ett kontobaserat värdepapperssystem för registrering av räntebäran- de värdcpapper. Genom systemet möjliggörs utväxling av likvid mot leve- rans vid omsättning av berörda värdepapper. Regeringen har till riksdagen överlämnat förslag till lagstiftning om kontobaserat penningmarknadssy- stem (prop. 1990/91: 106).

PM] (penningmarknadsinformation) är ett elektroniskt informations- system för den svenska penningmarknaden som startades år 1988. Verksam- heten bedrivs av PMI AB som ägs av bl.a-. riksbanken, svenska banker, Svenska Fondhandlareföreningen och fondkommissionsbolag. Informa- tion från PMC om avslutskurser och omsatta volymer för berörda värde- papper är tänkt att förmedlas av PMI'. De närmare formerna för detta har ännu inte fastställts. -

OM skapade år 1985 ett system för integrerad elektronisk handel och clearing med derivatinstrument. Detta system förekommer nu för börs- och clearingverksamhet i fem andra länder.

Hänvisningar till S2-5

2.6. Internationalisering

Ett 20-tal svenska företags aktier är nu föremål för notering på en eller flera utländska marknader. Den utlandsägda andelen av den totala aktiestocken i de svenska börsföretagen var vid ingången av år 1989 6.5%, vilket motsvarade ett marknadsvärde på 48 miljarder kronor. Två svenska före- tag, AGA och Volvo, noteras i såväl Stockholm, övriga Europa, New York som Tokyo och är därmed i princip föremål för handel dygnet runt.

UtländSka placerare svarade under femårsperiodcn 1983—87 för ca 10% av aktieomsättningen på Stockholmsbörsen. Under åren 1980—86 nettoköpte utländska placerare svenska aktier för 16,2 miljarder kronor. Däremot nettosålde de aktier för 7.5 miljarder kronor under åren 1987— 90. Till detta kommer omsättningen av svenska aktier på utländska mark- nadsplatser. Den största handeln i utlandet med svenska aktier sker på Londonbörsen. Vid utgången av år 1990 var aktier i 17 svenska bolag noterade på Londonbörsen som det året svarade för 60 % av omsättningen för de fria aktierna i dessa bolag och 36% av den totala aktieomsättningen (dvs. med de bundna aktierna inräknade).

Svenska placerares affärer i utländska aktier har ökat kraftigt sedan valutaregleringen avskaffades. från 3,1 miljarder kronor år 1988 till 27,9 miljarder kronor år 1989. Under år 1990 var intresset fortsatt stort och utländska aktier köptes för 19,8 miljarder kronor.

En ny typ av utländsk aktiehandel av betydelse för den svenska markna- den introducerades i augusti 1989 i och med igångsättandet av den datori-

serade marknadsplatsen Nordex i London. Denna datoriserade handel tar sikte på de i utlandet mest omsatta nordiska aktierna. till en början ett tjugotal svenska och ungefär lika många från de övriga nordiska länderna.

Svenska placerare kan efter valutaavregleringen också handla med op- tioner och terminer på utländska marknader. Genom OMs etablering i London kan svenskar handla med optioner och terminer på en marknad som i princip är gemensam för London och Stockholm.

2.7. Gällande lagstiftning

Värdepappersmarknaden är ingående reglerad genom bl. a. författningar. myndighetsföreskrifter, börsregler. allmänna avtalsvillkor och rekommen- dationer från branschorgan. Här skall redovisas de viktigaste författning- arna rörande bl.a. Stockholms fondbörs och fondkommissionärer.

Lagen (1979." 749) om Stockholmsfondbörs innehåller bestämmelser om bl.a. börsens organisation och förvaltning. börsmedlemmar och börsens verksamhet. 1 förordningen (1979:996) om Stockholms fondbörs finns bestämmelser om bl. a. inregistrering av fondpapper och hur handeln vid börsen skall bedrivas.

Fond/commissions/agan ( 1979: 748) innehåller bestämmelser om bl.a. kraven på aktiebolag och bankinstitut för att få tillstånd som fondkommis- sionär, hur verksamheten skall bedrivas och tillsynsregler. Lagändringar av större betydelse under senare tid är nya kapitaltäckningsregler och upphävandet av förbudet mot utländskt ägande.

Nya kapitaltäckningsregler enligt internationell standard infördes den 1 februari 1990 för bl. a. fondkommissionsbolag och banker (prop. 1989/90:43, NU15. rskr. 103, SFS 1990:1086—1096). I korthet betyder dessa regler att kapitalbasen skall efter en öveggångsperiod utgöra lägst åtta procent av placeringarnas värde. Kapitaltäckn'ingsreglerna har också änd- rats med anledning av skattereformen (prop. 1990/91:40, NU 16, rskr. 85, SFS 1990: 1306—1313). Ändringen innebar bl.a. att värderegleringsreser- verna ersattes med skatteutjämningsreserven (surven) som till 70 % får räk- nas in i kapitalbasen som primärt kapital. ' .

Förbudet mot utländskt ägande i bankaktiebolag, finansbolag och fond- kommissionsbolag upphävdes den 1 augusti 1990 (prop. 1989/90: 1 16, NU38, rskr. 351. SFS I990:821—835). I stället skall bestämmelserna i 1982 års lag om utländska förvärv av svenska företag m.m. tillämpas även på dessa finansiella företag. Motsvarande förändringar infördes för fond— bolag den 1 januari 1991 genom lagen (1990: 11 14) om värdepappersfon- der.

Aktiekonrolagen (1989:827) innehåller bestämmelser om VP-systemet som beskrivits i avsnitt 2.5.

1 lagen ( ] 985.'57 ]) om värdepappersmarknaden fanns tidigare bestäm— - melserna om insiderhandel. Dessa har ersatts av insiderlagen (1990:1342) som trädde i kraft den 1 februari 1991 (prop. 1990/91:42. NU15, rskr. 84). Insiderlagen innehåller betydligt strängare regler om förbud mot insider- handel än vad som gällde tidigare. Var och en som genom anställning, uppdrag eller annan befattning har fått information eller kunskap om en

icke offentliggjord kursdrivande omständighet förbjuds att utnyttja infor- mationen för handel på värdepappersmarknaden. Den som i sin handel utnyttjar ett erhållet tips kan också straffas för insiderbrott. Insiderlagen är en anpassning till E65 insider-direktiv (se avsnitt 3.5). Kvar i lagen om värdepappersmarknaden finns bestämmelser om bl. a. avräkningsnota och viss förvaltning av fondpapper.

Lagen (1990:]114) om värdepappersfonder (prop. 1989/90: 153, NU4, rskr. 47) innebär en anpassning till minimikraven i EGs UCITS-direktiv (se avsnitt 3.5). Fonderna åläggs att i större omfattning än tidigare infor- mera om sin verksamhet.

Därutöver kan nämnas aktiebolagslagen (1975:]385) som innehåller regler om bl.a. emission av aktier m.m. och prospekt samt lagen ( I 98 7: 464) om vissa riktade emissioner [ akriemarknadsbolag, m. m., den s.k. Leo-lagen.

Den 1 juli 1989 upphävdes i huvudsak återstående valutarestriktioner. Avvecklandet av valutaregleringen skulle dock enligt riksdagens beslut ske på sådant sätt att skattekontroll och statistikinsamling kunde upprätthål- las. I detta syfte tillkom lagen (1990:750) om betalningar till och från utlandet m.m. (prop. 1989/90:135. FiU37, rskr. 343). Enligt den lagen skall betalningar till och från utlandet ske via en auktoriserad valutahand- lare. Vidare skall köp eller försäljning av utländska fondpapper till eller från utländska juridiska personer eller fysiska personer bosatta utomlands. ske genom auktoriserad valutahandlare som är fondkommissionär eller genom en av riksbanken godkänd fondkommissionär. Detta gäller också vid förvärv av svenska fondpapper som emitterats utomlands. Fondpap- per som förvärvats från utlandet skall förvaras i depå hos en valutahandla- re eller en av riksbanken godkänd fondkommissionär. Obligationer och andra skuldebrev för allmän omsättning som emitterats av staten eller vissa kreditinstitut skall också förvaras i depå om de förvärvats av perso- ner som inte är bosatta här i landet. Vissa undantag görs från dessa bestämmelser enligt 3 5 förordningen (1990:757) om betalningar till och från utlandet.

Hänvisningar till S2-7

3 Den internationella utvecklingen 3.1 System för informationsspridning och handel

De system som beskrivs nedan har alla — i den mån de möjliggör elektro- nisk handel — samma grundläggande syfte som en traditionell börs. dvs. att sammanföra anbud från ett stort antal värdepappersförmedlare. Men datatekniken har också gjort det möjligt för stora enskilda förmedlare att genomföra värdepappershandel i sina egna system där avslut görs på grundval av order från de egna kunderna. Följande system och länkar mellan dessa är exempel på utvecklingen på detta område.

Reuters har beskrivits i avsnitt 2.5. lnsrinet är ett handelssystem i vilket ca 10000 olika amerikanska och brittiska värdepapper noteras. Systemet har ca 1000 anslutna terminaler och används huvudsakligen för större blockorder.

Londonbörsen övergick för några år sedan till ett helt datoriserat system kallat SEAQ (The Stock Exchange Automated Quotations system). SEAQ lämnar marknadsinformation om såväl den brittiska aktiemarknaden som vissa större internationella börsaktier. Själva handeln baserad på detta system sker genom telefonkontakter. Londonbörsen startade i februari 1989 också ett automatiskt avslutssystem vilket gör handeln på telefon onödig.

NASDAQ (National Association of Securities Dealers Automated Quo- tation) är ett elektroniskt handelssystem för den amerikanska OTC-mark- naden och är världens tredje största värdepappersmarknad med ca 4500 företags aktier noterade. I NASDAQ noteras för närvarande omkring 300 utländska företag som underkastas något- mindre omfattande informa- tionskrav än vid aktiebörserna i New York.

Mellan Londonbörsen och NASDAQ finns ett utbyte av kursinformation för ett stort antal aktier från de två marknaderna. Enligt planerna skall samarbetet utvidgas till att gälla även avsluts- och bekräftelsefunktioner.

GLOBEX är ett handelssystem mellan Reuters och optionsbörsen Chica- go Mercantile Exchange (CME). Överläggningar har pågått med flera andra marknadsplatser om anslutning, exempelvis råvarubörsen NYMEX (New York Mercantile Exchange) för handel i optioner och terminskon- _ trakt på olja och senare även i vissa råvarukontrakt, Sydney Futures Exchange, den franska terminsbörsen MATIF (Marche å Terme d'Instru- ments Financiers) och LIFFE (London International Financial Futures Exchange) i Storbritannien.

Eurobondmarknaden är en internationell marknad för obligationer. Handeln har hittills gått till på ungefär samma sätt som på den svenska penning- och obligationsmarknaden. dvs. med budgivning i datatermina- ler och avslut per telefon. Avsluten kan bekräftas i ett datoriserat system. TRAX. som också sprider information om avslutskurser och omsättning. Därefter sker leveranser via företagen Euroclear eller Cedel. För den internationella handeln har bildats ett självreglerande organ. AIBD (Asso— ciation of International Bond Dealers) med hemvist i Schweiz och ett tusental medlemmar i ett 40-tal länder.

I något ytterligare fall har upprättats länkar mellan marknadsplatser för options- och terminshandel i olika länder. t. ex. mellan Chicago Mercantile Exchange (CME) och Singapore International Monetary Exchange (Simex) för handel i terminskontrakt på eurodollar, mellan Sydney Futures Ex- change i Australien och engelska LIFFE för handel i LIFFE: s terminskon- trakt på amerikanska statsobligationer resp. Eurodollar samt mellan Syd— ney och råvarubörsen .Commodity Exchange i New York för handel i guldterminer.

3.2. System för leveranser av och likvidutväxling avseende värdepapper

En av flera nödvändiga förutsättningar för en fungerande internationell värdepappershandel är effektiva och säkra system för leveranser och likvid- utväxling beträffande aktier och andra värdepapper. I det följande redo- visas några exempel på sådana s_vstem.

Under 1980-talet har i en rad länder införts nationella s.k. värdepap- perslösa system för registrering av innehav av värdepapper och föränd- ringar i innehavet. Som exempel kan nämnas SICOVAM i Frankrike. VPS-systemet i Danmark. VP-systemet i Norge. VP-systemet och det planerade PMC-systemet i Sverige. I Tyskland finns ett system för leveran- ser inom landet och ett annat system för leveranser över gränserna. Vid Amsterdambörsen hanteras ca en tredjedel av de utländska aktieslagen inom det s.k. ASAS-systemet (Amsterdam Security Account System) som är kontobaserat och papperslöst.

Londonbörsen kan nämnas som exempel på en omfattande organiserad internationell aktieclearing. ljuli 1986 etablerades en leveranslänk mellan London och Midwest Securities Clearing Corporation (MSCC) i Chicago genom vilken Londonbörsens tncdlcmmar kan genomföra leveranser av amerikanska värdepapper. I oktober samma år skapades en länk med International Securities Clearing Corporation (ISCC) i New York. Genom denna kan amerikanska börsmäklare kopplas till Londonbörsens system för brittiska aktier. Motsvarande arrangemang finns med clearingförctag i Frankrike. Tyskland och Japan.

Inom den internationella värdepappershandcln arbetar också Euroclear och Cedel. Euroclear i Bryssel svarar för leveranselearing av omkring 30000 transaktioner per dag. Clearingen avser vissa obligationer, aktier och icke standardiserade derivatinstrument. Euroclear ägs av ett stort antal större internationella banker och mäklarföretag som själva deltar i clearingcn. Cedel i Luxemburg hanterar i första hand clearing vid obliga- tionsaffärcr mellan ett antal banker i Europa utanför Storbritannien. Ett ' hundratal finansiella institutioner är delägare och deltagare i clearingcn.

En internationellt sammansatt grupp. den s.k. Trettio-gruppen. lämna- de år 1989 rapporten Clearance and Settlement Systems in the Worlds Securities Markets. Rapporten innehåller nio rekommendationer som syftar till att minimera riskerna i clearing- och likvid/leveransverksamhct. Målet är att rekommendationerna skall implementeras i de olika länderna senast år 1992 för att därigenom uppnå internationellt likvärdiga system. Bl.a. rekommenderas att institutionella storplacerare skall vara medlem- mar i ett s.k. matchningssystem. att varje land skall ha en central ”värde- pappershållare'” (Central Securities Depository). att varje land bör övervä- ga att införa ett s.k. netting-systcm för att reducera risker och effektivisera handeln och att regler utformas så att lån av värdepapper möjliggörs för att undvika s.k. dominoeffekter (se beträffande det sistnämnda avsnitt 5.5). Den s.k. Kesslerrapporten är EGs motsvarighet till Trettio-gruppens rap- port och innehåller liknande rekommendationer.

Hänvisningar till S3-2

3.3. Internationell värdepappershandel

Förekomsten av utländska värdepapper samt utländska kunder och för- medlare på enskilda. nationella marknader har successivt ökat överallt i de

västliga industriländerna. Ett viktigt inslag i denna utveckling är emissio- ner av värdepapper i ett annat land än emittentens hemland. Motiven för sådana emissioner kan vara

— finansieringsbehov för den egna verksamheten i det aktuella landet. — önskan att utnyttja en attraktiv kapital- och/eller andrahandsmarknad eller

— strävan efter att förstärka företagets identitet på en viktig avsättnings- marknad.

Principiellt är sådana emissioner och övriga utländska inslag av okom- plicerad natur. De utländska deltagarna arbetar normalt inom ramen för värdlandets institutioner och regler och medför därför inte någon kvalita- tiv förändring av den berörda nationella värdepappersmarknaden. Emis- sioner och värdepappershandel sker i dessa fall enligt samma regler som för inhemska aktörer.

Internationell värdepappershandel och finansiering har förekommit i flera sekler. Under 1970- och 1980—talen har värdepappersmarknaderna i världen knutits samman i ökad omfattning och i former som tidigare delvis har varit okända. Nya behov har uppstått av kontakter mellan olika nationella marknader. Tidigare legala hinder som valutaregleringar har i hög grad avvecklats. Den tekniska utvecklingen har som tidigare nämnts skapat praktiska möjligheter att i olika avseenden koppla samman verk- samheter på olika marknader.

På åtskilliga marknadsplatser sker värdepappershandeln numera helt eller delvis i datoriserade system. Information om köp- och säljkurser samt avslut sprids ögonblickligen (s.k. realtid) till mottagare runt världen i stället för som tidigare med en större eller mindre tidseftersläpning. Detta medför att finansiella tjänster av olika slag som tidigare har förutsatt fysisk närvaro i ökande omfattning kan utföras från flera länder. Redan nu kan en enda värdepapperstransaktion beröra parter i två. tre eller ännu flera länder.

Även beträffande likvider och leveranser har utvecklingen gått fort. Registrering av innehav och överlåtelser av värdepapper samt förmedling av likvider sker numera på många håll i datasystem.

Uttryckt i ekonomiska termer har de tekniska framstegen allmänt sett medfört väsentligt lägre kostnader för bearbetning av information och genomförande av värdepapperstransaktioner. även om utvecklingstakten skiljer sig åt mellan olika länder.

Framväxten av elektronisk handel har medfört att påtagliga koncentra— tionstendenser kan iakttas i länder som av tradition haft börshandeln spridd på flera marknadsplatser. Bl.a. har gemensamma system för infor- mationsspridning eller annat samarbete utvecklats. I vissa länder har dessutom genomförts eller planeras samgående mellan konkurrerande marknadsplatser. Genom de tekniska framstegen har möjligheter också öppnats för börsverksamhet i regi av privatägda företag.

Internationaliseringen av värdepappersmarknaderna i världen uppstår genom att stora internationella bolag och organisationer emitterar värde- papper på marknadsplatser i olika länder. Den tekniska utvecklingen har lett till en handel mellan placerare i olika länder vilket man skttlle kttnna kalla gränsöverskridande verksamhet. Därutöver har det skapats s.k. över— nationella marknader.

Gränsövcrskridande verksamhet kan avse en eller flera av värdepappers- marknadernas olika delfunktioner som int'ormationsspridning. marknads- platser. mäklarverksamhet m.m. Mellan fondbörser i olika länder före- kommer eller planeras överföring på elektronisk väg av information om kursnoteringar och handeln i övrigt. Avsikten är i dessa sammanhang att lämna information "för kännedom” till de egna medlemmarna. inte att direkt möjliggöra för dem att delta i handeln på andra börser. Utbyte av information om handeln katt sägas vara en passiv form för sammankopp- ling mellan olika marknadsplatser. En mer aktiv metod är att arrangera möjligheter att delta i handeln på en marknadsplats för värdepappersför- medlare från en annan.

En annan form för närmande mellan marknader i olika länder är ut- sträckt öppethållande för att möjliggöra för förmedlare i en annan tidszon att handla på en viss handelsplats. Så har t. ex. Philadelphiabörsen i USA förlängt sitt öppethållande med ett kvällsskift (till kl. 23 lokal tid) för att kunna förmedla handel i vissa valutaoptioner och -terminer till kunder i Fjärran Östern under kontorstid där. För att nå europeiska aktörer har fr.o.m. början av år 1989 införts ett morgonpass (lokal tid).

Övernaliune/la .5'_v..vrem är ett ytterligare utvecklingssteg. Detta är ett försök att skapa marknader utan direkt anknytning till nationella verksam- heter. Den första övernationella marknaden av detta slag utgjordes av Eurobondmarknaden för handeln i vissa obligationer.

En annan typ av övernationella handelssystem är det som sker inom ramen för olika datoriserade inf'ormationsföretag. Exempelvis offentlig- gjordes i mars 1989 planer på elektronisk handel mellan Reuters. Instinet samt de nordamerikanska marknadsplatscrna Chicago Board Options Ex- change (CBOE) och Cincinnati Stock Exchange. Informationsföretaget Telerate har träffat en principöverenskommelse med derivatbörserna LIF- FE i London och CBO'I" i Chicago om utnyttjande av Tcleratcs terminal- system för orderläggning.

Den svenska vära'epappersmarknadcn är sedan början av 1980-talet i viss och stigande utsträckning del av den sammanhängande internationel- la marknaden. Börsnoteringar av företag och handel med värdepapper förekommer över gränserna i båda riktningar. Fondkommissionsverksam- het har etablerats i svensk regi utomlands och förbudet mot utländskt ägande i svenska banker och fondkommissionsbolag har upphävts. En starkt pådrivande faktor är utvecklingen av data- och kommunikationstek- nologin inom värdepappershandeln på alla marknader av betydelse.

Bland svenska och utländska bedömare talar man beträffande aktie- marknaden allmänt om framväxten av delvis skilda typer av aktiemarkna- der. På en i verklig mening internationell marknad kommer att noteras aktier och liknande värdepapper från kanske 500 etnittenter av högsta

kvalitet ("world-class"). varav några svenska. I övrigt förväntas handeln bli av huvudsakligen nationell karaktär med vissa internationella inslag (av etnittenter. placerare och/eller förmedlare). Även den svenska aktie- marknaden kan kotnma att delas upp i en internationell och en inhemsk del. där kttrssättning och information för den förstnämnda blir internatio- nellt bestämd. MotSvarande utveckling kan väntas för handeln med ränte- bärande värdepapper.

Nyheter på värdepappersmarknader i andra länder kan även i framtiden förväntas få snabbt genomslag i Sverige. exempelvis ny handelsteknik samt nya värdepapper och andra finansiella instrument. Över huvud taget kan konstateras att innovationer på värdepappersmarknaderna tenderar att sprida sig mycket snabbt över världen.

3.4. Internationell regleringi utveckling

Genomgående innebär förändringarna på alla värdepappersmarknader en förbättrad informationsspridning. Detta medför ökat intresse att placera i utländska värdepapper och en ökad handel på inhemska marknader med utländska värdepapper.

Olika internationella stttdier pekar emellertid på att globaliseringen av värdepappersmarknaderna kan komtna att utvecklas långsammare än vad man tidigare har trott. Händelserna på värdepappersmarknaderna i okto- ber 1987 visade på riskfaktorer som tidigare har underskattats. Olösta konflikter föreligger mellan regelsystem och tillsynsmyndigheter i olika länder. Bank- och mäklarföretag har stött på svårigheter att effektivt styra sin verksamhet på flera marknader. Stordriftsfördelarna framstår inte sotn självklara. Skattebehandlingen av flernationella transaktioner anses också vara oklar.

Vad gäller konkurrensen och därmed fördelningen av handel mellan olika marknader har regelsystemcn stor betydelse. Effekterna av reglering är dock inte entydiga.

Regleringen av de nationella värdepappersmarknaderna följer i huvud- sak två modeller. lagstiftning resp. självreglering. eller snarare olika bland- ningar mellan dessa. I många länder har nyligen genomförts eller förbereds omfattande förändringar av regelverket. Gemensamt för de flesta av dessa synes vara en ökad tonvikt på lagstiftning och en förstärkning av den statliga tillsynens roll. Därutöver sker en kontinuerlig översyn pä praktiskt taget alla marknader.

Ökad tillströmning av utländska mäklare möjliggörs av slopade etable- ringshinder och samordning av krav och tillsyn mellan hemland och etab- leringsland. Detta kan i sin tur öka konkurrenskraften för etableringslan- dets värdepappersmarknad.

lnternationaliseringen av värdepappersmarknaderna har ställt lagstifta- re och tillsynsmyndigheter världen över inför nya probletn. Regelverken i åtskilliga länder har genomgått omfattande förändringar under senare år. Delvis har detta framtvingats sotn en anpassning till förändrade förhållan- den på marknaderna. En annan orsak har varit en strävan att genom ändrad lagstiftning påskynda en modernisering av värdepappershandeln.

Ilelt ny börs— och/eller värdepapperslagstiftning har genomförts eller är på väg att genomföras i många länder. bl.a. Belgien. Frankrike. Spanien. Storbritannien och de nordiska länderna. Inom de flesta andra länder har mindre regeländringar införts. Av speciell betydelse är det samordningsar- bete som bedrivs inom EG (se avsnitt 3.5).

Två huvudtendenser kan skönjas i de mellanstatliga relationerna inom värdepappershandeln. Ett samarbete mellan olika tillsynsmyndigheter har börjat byggas ttpp. dock huvudsakligen bilateralt snarare än multilateralt. I vissa avseenden genomförs å andra sidan lättnader i regleringen av vissa större internationellt verksamma emittenter.

Inom OECD (Organisation for Economic Co-operation and Develop- ment) bedrivs kontinuerligt ett arbete som syftar till att åstadkomma fria kapitalrörclser mellan medlemsländerna och att avskaffa inbördes restrik-l tioner i fråga om handel med varor och tjänster. Dessa målsättningar utvecklas i två av OECD beslutade stadgar. nämligen kapitalliberalise- ringsstadgan (Code of Liberalisation of Captal Movements) och stadgan för liberalisering av löpande osynliga transaktioner (Code ofLiberalisation of Current Invisible Operations). Genom stadgarna. som har bindande verkan. åläggs medlemsländerna dels att inte vidta atgärder som begränsar den frihet i fråga om kapitalrörclser och löpande osynliga transaktioner som redan har uppnåtts. dels att sträva efter ytterligare liberalisering inom dessa områden.

Väsentliga utvidgningar av de båda stadgarna beslutades i maj 1989 med avseende på bankverksamhet och finansiella tjänster. Dessa utvidgningar hänför sig till tre huvudområden:

l. Ix'api((t/rörelser(kapitalliberaliseringsstadgan): Stadgan har utvidgats till att omfatta bl.a. penningmarknadstransaktioner och transaktioner med olika nya finansiella instrutnent såsom terminer och optioner.

2. Grå")t.vriivr'rskridalic/c tjänster ("invisiblestadgan"): Bl.a. har en rad nya finansiella tjänster såsom investeringstjänster (t. ex. emissionsförmcd- ling och kommissionärsverksamltct). förmögenhetsförvaltning (t.ex. för- valtning av värdepappersportföljer) och rädgivningsverksatnhet tillförts stadgan.

3. Elah/ering av (n'/1 verksam/iw via ji/ia/cr. agenturer elr'. ("invisible— stadgan"): I "invisiblestadgan” har gjorts tillägg som kompletterar kapital- liberaliseringsstadgans etableringsregler. Genom dessa tillägg innehåller "invisiblestadgan" bestämmelser om etablering av bl.a. filialer och agen— turer till finansiella institut. Medlemsländerna har möjlighet att avge reservationer till de nya stadge- reglerna. För närvarande pågår inom OECD en granskning av de förslag till reservationer som medlemsländerna lämnat. På anmodan av Norr/iska rår/cl har Nordiska ministerrådet år 1989 antagit en Ekonomisk handlingsplan 1989—1992. I handlingsplanen anges bl.a. att de nordiska länderna bör införa efablcringsfrihet för finansiella verksamheter från andra OECD-länder. Man bör också sträva efter att koppla samman fondbörserna i de nordiska länderna. En sammankopp- ling av informationssystemen är därvid ett betydelsefullt första steg. På längre sikt bör också noteringar och handel över de nordiska ländernas

gränser bli möjliga. En förutsättning är att länderna accepterar att börs- mäklarföretagen får utföra tjänster utan geografiska hinder.

Ministerrådet har aviserat att en analys kommer att göras av tnöjlighe- terna för ömsesidigt erkännande eller samordning av reglerna för börshan- del och börsmäklare. Anpassningen till EGs regelsystem är därvid en viktig utgångspunkt.

Hänvisningar till S3-4

3.5. De europeiska gemenskaperna (EG)

EGs mål är att före utgången av år 1992 ha skapat en gränslös marknad för varor. tjänster. kapital och personer. Handeln med finansiella tjänster internationaliseras alltmer. Detta ställer ökade krav på samordning län- derna etnellan av de lagar och andra föreskrifter som reglerar denna handel. Vad gäller Sveriges deltagande i en sådan harmonisering har sedan juni 1990 EFTA-länderna fört förhandlingar med EG om att skapa ett europeiskt ekonomiskt samarbetsområde. EES (på engelska språket Euro- pean Economic Area — EEA). Man hari dessa förhandlingar bl.a. enats om att EGs regelsystem (relevant acquis communautaire) skall ligga till grund för EES.

Riksdagen har är 1990 behandlat frågan om Sveriges närmande till EG. bl.a. mot bakgrund av regeringens skrivelse 1990/91:50. i vilken regering- en uttalar sin strävan att få till stånd ett nytt riksdagsbeslut. som tydligare och i tner positiva ordalag uttrycker Sveriges ambition att bli medlem i den Europeiska gemenskapen (utrikesutskottets betänkande 199ff/9leU8, rskr. 74). I betänkandet understryks den stora betydelsen av att förhand- lingarna om ett utvidgat och mer strukturerat samarbete mellan EG och EFTA snarast kan slutföras med gott resultat och att ett avtal om ett europeiskt ekonomiskt samarbetsontråde kan träda i kraft den I januari 1993. I betänkandet anförs vidare att endast som medlem kan vårt land fullt ut delta i och få inflytande på den Europeiska gemenskapens samarbe- te och cfter en samlad bedömning av de utrikes- och säkerhetspolitiska faktorerna och efter samråd i utrikesnämnden. bör regeringen sannolikt under år 1991 kunna lämna in en ansökan om medlemsskap. Riksdagen har fattat beslut i enlighet med betänkandet.

En gemensam finansiell marknad kräver en enhetlig värdepappersmark- nad där olika aktörer kan emittera och handla med värdepapper över gränserna utan några restriktioner. Avvecklingen av nationella regleringar har blivit alltmer angeläget mot bakgrund av den pågående internationali- seringen och nödvändigheten för EG att nå samma standard på detta område som på andra stora finansiella marknader, t. ex. USA och Japan.

EG började tidigt i sin strävan till harmonisering genom att åstadkom- ma enhetliga villkor för dels börsregistrering av aktier. dels vilken infor- mation som investerarna för sitt skydd skall erhålla. Enligt EG innebär ofullständighetcr och skillnader i informationen till allmänheten om vär- depapper ett "andra hinder" för kapitalrörclser mellan medlemsländerna vilket förhindrar kapitalmarknaden att nå alla de fördelar som var syftet med avskaffandet av nationella valutaregleringar.

Första steget mot en gemensam värdepappersmarknad var antagandet i

mars 1979 av direktivet (79/279/EEG) om samordning av villkor för officiell börsnotering av värdepapper2 (första börsdirektivet). Direktivet ställer upp de minimivillkor som måste iakttas av emittenter av värdepap- per som antingen blivit inregistrerade eller är föremål för en ansökan om inregistrering vid en börs inom EG.

Ett år senare antogs direktivet (80/390/EEG) om samordning av kraven för upprättande. granskning och distribution av prospekt som skall offent- liggöras inför börsnotering av värdepapper3 (andra börsdirektivet). Direk- tivet föreskriver vilken information som måste tas in i ett introduktions- prospekt inför börsregistrering av aktier. obligationer. m.m.

Tredje steget följde i februari 1982 då direktivet (82/121/EEG) om offentliggörande av regelbunden information av bolag vars aktier är offici- ellt börsnoterade4 (tredje börsdirektivet). Där föreskrivs att börsbolag skall lämna halvårsrapporter om sitt verksamhet. omsättning samt rörelseresul- tat.

En milstolpe på värdepappersmarknadsområdet inorn EG var antagan- det av direktivet (85/61 1/EEG) om samordning av lagar. förordningar och administrativa föreskrifter som avser företag för kollektiv investering i överlåtbara värdepapper5 (UClTS-direktivet). l-lär infördes för första gången inom värdepappersmarknadsområdet principerna om ömsesidigt erkännande och harmonisering av vissa grundläggande bestämmelser och om hemlandskontroll.

Dessa nya principer resulterade också i ett direktiv (87/345/E'EG) med tillägg till andra börsdirektivet" om ömsesidigt erkännande av börspro- spekt utgivna i olika medlemsländer och vilket lands tillsynsorgan som skall granska introduktionsprospekt när ansökan om börsregistrering görs samtidigt i flera EG-länder.

EG tog ytterligare två steg mot ökad integration under senare halvan av 1988. 1 december antogs direktivet (88/627/EEG) om offentliggörande av information då en större ägarpost i ett börsnoterat aktiebolag har förvär- vats eller avyttrats7 (flaggnings-direktivet). Direktivet syftar till att garan- tera att investerare. och allmänheten informeras om när större aktieägare i börsbolag ökar eller minskar sina innehav och samtidigt passerar vissa gränser. Gränserna är satta till 10%, 20 %, 1/3. 50% och 2/3 av rösterna i

: Council Directive of 5 March 1979 coordinating the conditions for the admission of securitics to official stock exchange listing ( l979/279/EEC). ; Council Directive of 17 March 1980 coordinating the requirements for the drawing up. scrutiny and distribution of the listing particulars to be published for the admission of seeurities to official exchange listing (80/390/EEC). "Council Directive of 15 February 1982 on information to be published on a regular basis by companies thc shares of wich have been admitted to official stock-exchange listing (82/121/EEC). 5 Council Directive of 20 December 1985 on the coordination of laws. regulations and administrative provisions relating to undertakings for collective investment in lransfcrahle securitics (UCITS) (85/61 l/EEC). "Council Directive of" 2” June 1987 amending Directive 80/390/EEC coordination the requirements for the drawing-up. serutiny and distribution ofthc listing particu- lars to be published for the admission of securities to official stock exchange listing (87/345/EEC). 7 Council Directive of 12 December 1988 on the information to be published when a major holding in a listed company is acquired or disposed oft88/627/EEC1.

bolaget. Medlemsstaterna kan sätta gränsen 25% istället för 20 % och 1/3 samt 75% istället för 2/3.

1 april 1989 antogs direktivet (89/298/EEG) om samordning av krav med avseende på upprättande. granskning och distribution av prospekt som skall offentliggöras när värdepapper utbjuds till allmänheten” (pro- spekt-direktivet). Detta direktiv kompletterar tredje börsdirektivet och tillläggsdirektivet till andra börsdirektivet och innehåller bestämmelser om minimikrav för prospekt angående värdepapper som i ett eller flera medlemsländer bjuds ut till allmänheten. Utöver ett antal angivna krav på innehåll i ett prospekt skall motsvarande information som krävs enligt andra börsdirektivet för noterade värdepapper. lämnas när värdepapper för första gången bjuds ut till allmänheten. Enligt ett direktiv (90/21 l/EEG) med tillägg till andra börsdirektivet” får prospekt som upp- rättas vid erbjudandcn till allmänheten i enlighet med prospekt-direktivet. även användas som börsintroduktionsprospekt.

Direktivet (88/592/EEG) om samordning av regler rörande insiderhan- del'o (insider—direktivet) syftar till att likställa olika medlemsländers regler om utnyttjande av konfidentiell börsinformation som vissa personer får genom sitt arbete.

Ett förslag COM(89)629 till direktiv om investeringstjänster på värde- pappersmarknaden" (investeringstjänste-direktivförslaget) ställer upp krav på obligatorisk auktorisation av finansiella tjänsteföretag som yrkes- mässigt tillhandahållcr olika typer av finansiella tjänster inom värdepap- persmarknadsomrädet. En sådan auktorisation skall enligt förslaget ge rätt att utföra värdepapperstjänster i andra länder än hemlandet. Tillsynen över sådan verksamhet utövas av tillsynsmyndigheten i hemlandet (hem- landskontroll).

För att åstadkom ma genomlysta värdepappersmarknader och likvärdiga möjligheter vid industriell uppbyggnad har EG lämnat ett förslag COM(88)823 till direktiv om förfaringssättet vid offentliga erbjudanden” (trettonde bolagsdirektivet). Där föreslås bl.a. regler om erbjudandcplikt för den som när mer än 1/3 av rösterna i ett bolag. att den som lämnar ett erbjudande i förväg förklarar vad han avser att göra med det köpta bolaget och vilka försvarsåtgärdcr ett bolag som utsätts för ett övertagande får vidta. Ett sådant direktiv är viktigt eftersom den gemensamma marknaden och den ökande avregleringen av kapitalrörclser har medfört en ökning av antalet sammanslagningar och uppköp av företag. Syftet är att likrikta de

” Council Directive of l 7 April 1989 coordinating the requirements for the drawing- up. scrutiny and distribution of the prospectus to be published when transferable securities are offered to the public (SQ/298/EEC). " (Ä'ouncil Directive of23 April 1990 amending Directive 80/390/L-"EC in respect of the mutual recognition ofpublic-offer prospectuses as stock-exchange listing particu- lars (90/21 l/EEC). "' Council Directive of 13 November 1989 coordinating regulations on insider dealing (X9/592/l—IEC). " Proposal for a Council Directive on investment services in the securities ticld COM 890829). ” Proposal for a Thirteenth Council Directive on Company Law concerning take— ovcr and other general bids COM(88)823.

olika ländernas regler om offentliga erbjudanden för att garantera rättvisa Prop. 1990/91: 142 aflärsmöjligheter och likabehandling. Vidare finns ett förslag COM(90)l4f till direktiv om kapitaltäckning för finansiella tjänsteföretag.l3 Detta förslag syftar till att finansiella företag skall ha tillräckligt kapital för att täcka de risker som en placering i finansiella instrument innebär.

Hänvisningar till S3-5

4 Allmänna utgångspunkter för lagstiftningen 4.1 Inledning

Den svenska värdcpappersmarknaden har under 1980-talet som framgått ovan genomgått en snabb. för att inte säga dramatisk. utveckling. Markna— den har till viss del vuxit fram utifrån historiska betingelser där aktiemark- naden otngärdats av en omfattande reglering. Penning- och obligations- marknaden och derivattnarknaden har däremot vuxit frarn utan ett sådant regelsystem. Den tekniska utvecklingen tillsammans med utvecklingen av nya instrument och marknader har förändrat förutsättningarna för mark- nadens aktörer vilka i stor utsträckning försökt anpassa sig till den snabba utvecklingen. Lagstiftningen har emellertid inte förändrats i samma takt och till vissa delar motsvarar den inte de krav som allmänheten bör ha rätt att ställa på en modern och internationaliserad värdepappersmarknad. Det finns därför behov av förändring av regelsystemet som inte bara innebär en anpassning till nuvarande förhållanden utan som också försö- ker beakta den alltjämt pågående utvecklingen av såväl den svenska värde- pappersmarknaden som de internationella marknaderna. Med hänsyn till den snabba utvecklingen inom detta ornrade är det angeläget att dessa förändringar genomförs snarast.

Vid en så omfattande förändring av regelsystemet för värdepappers- marknaden som nu förestår är det angeläget att redovisa vilka utgångs- punkter lagstiftaren bör ha för sitta ställningstaganden. Jag vill därför med utgångspunkt från värdepappersmarknadens funktion (avsnitt 4.2). dess delmarknader (avsnitt 4.3) och olika skyddsintrcsscn (avsnitt 4.4) redogö- ra för behovet av lagstiftning för värdcpappersmarknaden (avsnitt 4.5).

Förslag till lagstiftning om börs- och clearingorganisationer är som an- fördes inledningsvis inte medtaget i detta ärende. Trots detta är det nöd- vändigt att i den fortsatta beskrivningen även beakta sådan verksamhet eftersom denna utgör en integrerad och betydelsefull del av värdepappers- marknaden.

4.2. Värdepappersmarknadens funktion

Värdepappersmarknadens framväxt och organisation är utförligt beskri- ven i flera offentliga utredningar. Förutom i värdepappersmarknadskom-

” Proposal for a Council Directive on capital adequacy of investment firms and credit institutions COM(90)141. 73

mittens betänkande finns sådana beskrivningar i Optionsutredningens be- tänkande (SOU 1988: 13) Handel med optioner och terminer och i kredit— marknadskommittens betänkande (SOU 1988:29) Förnyelse av kredit- marknaden. Jag kommer därför här endast peka på några viktiga skillna- der mellan värdepappersmarknaden och andra marknader som kan moti- vera en särskild lagstiftning för värdepappersmarknaden.

Värdepappersmarknaden svarar i princip för samma samhällsekonomis— ka funktion som andra delar av det finansiella systemet. nämligen att omfördela sparande och risk. På denna marknad möts utbud och efterfrå- gan av kapital. Bolag m.fl. efterfrågar riskvilligt kapital och lånekapital och placerare är beredda att mot ersättning erbjuda sitt kapital om villko- ren förefaller vara attraktiva. Bolag försörjs således med kapital genom att överlåtbara värdepapper utges på den s.k. primärmarknaden.

Värdepappersmarknaden skiljer sig från det finansiella systemet i övrigt framför allt genom förekomsten av en andrahandstnarknad. Genom att värdepapper är överlåtbara kan placerare sälja värdepapper på andra- handsmarknaden utan att utgivaren av värdepapperet, t.ex. ett företag som anskaffat kapital genom att ge ut aktier eller obligationer. berörs. Placerare kan därmed vid behov förändra sitt innehav av värdepapper. eller omvandla det till likvida medel, på ett enkelt sätt. Andrahandsmark- naden kan därför sägas erbjuda placerarna likviditet. Ju bättre likviditeten i marknaden är. genom att många placerare är beredda att handla med värdepapperen. desto lättare kan placerarna omfördela sina kapitalplaee- ringar.

Värdepappersmarknaden skiljer sig i grunden inte från andra markna- det. I likhet med andra marknader sker handel med tillgångar till priser som bestäms av utbud och efterfrågan. Under förutsättning att marknaden fungerar på ett tillfredsställande sätt kommer priserna att spegla all rele- vant information om tillgångarna. Man kan därför säga att värdepappers- marknaden liksom andra marknader tillhandahåller information. Vad som däremot utgör en skillnad från andra marknader är att värdepapper oftast är mer komplexa än andra tillgångar. Ett visst värdepappers värde bestäms dels av värdepapperets ställning visavi andra värdepapper som företaget har givit ut, dels av företagets soliditet. lönsamhet och framtids- utsikter. Därmed ställs höga krav på informationen som lämnas av både marknadsplatsen om priser och volymer i handeln med värdepapperet och utgivaren av värdepapperet om sin egen verksamhet och ekonomiska ställning. Det är därför av stor vikt för att upprätthålla förtroendet för marknaden att den information som lämnas också sprids på marknaden så effektivt som möjligt. Ju mer information som kan lämnas desto säkrare kan marknaden bedöma hur effektivt t.ex. bolaget är och utifrån detta sätta ett marknadsvärde. Från samhällets sida är riktiga marknadsvärdet] på individuella företag. branscher. etc. också viktigt för bedömningen av den totala samhällsekonomin.

Värdepappersmarknadens två huvudfunktioner. att tillhandahålla in- formation och likviditet. är i stor utsträckning separerade från varandra. Informationen erhålls via en marknadsplats. såsom en börs eller ett annat system för handel och information. medan likviditeten upprätthålls genom

mellanhänder som yrkesmässigt tillhandahåller tjänster på värdepappers- marknaden, t.ex. kommissionärer. förmedlare och market makers. Den slutlige placeraren har sällan direktkontakt med säljaren av ett värdepap- pcr. Avtalen ingås som regel med hjälp av eller genom t.ex. en kommis- sionär. förmedlare eller market maker. I stället för att ingå ett antal avtal med olika motparter kan en placerare genom ett avtal med en mellanhand t.ex. erhålla de värdepapper han önskar köpa. Kommissionären handlar för en parts räkning men i eget namn. förmedlaren sammanför parterna utan att själv vara part i avtalet medan market makern alltid är ena parten i avtalet.

På värdepappersmarknaden finns också till skillnad mot många andra marknader clearingsystem för hantering av likvid och leverans. I regel fungerar dessa system så att en mellanhand registrerar köp och försäljning- ar hos clearingcn som sedan garanterar att likvid erläggs och leverans sker. Detta bidrar till att öka värdepappersmarknadens effektivitet genom att hanteringen av betalningar och genomförandet av leveranser utförs på ett och samma ställe av en organisation.

Hänvisningar till S4-2

4.3. Värdepappersmarknadens delmarknader

Kapitalmarknaden erbjuder kapital i olika former. Det kan vara riskkapi- tal i form av aktiekapital eller lånat kapital i form av en kredit i bank. På värdepappersmarknaden. som utgör en del av kapitalmarknaden. erhålls kapital som regel genom utgivande av överlåtbara värdepapper för allmän omsättning. Nedan behandlas värdepappersrnarknadens olika delmarkna- der varför sig varvid en avgränsning mot kapitalmarknaden i övrigt också gors.

Aktiemarknaden

Den allmänna debatten om aktieägandets villkor handlar ofta om hur aktieägarna skall skyddas i olika avseenden. Man bör dock inte förbise att aktiemarknaden är en riskkapitalmarknad. Med detta menas att varje placeringi aktier medför en risk att kapitalet delvis eller helt och hållet går förlorat. l aktiebolag är ägarna inte ansvariga för bolagets förpliktelser med mer än satsat kapital, aktiekapitalet. som utgör en del av bolagets egna kapital. Aktiekapitalet är den yttersta garantin för bolagets fortbe- stånd och aktieägarna tar en risk att bolaget upplöses genom likvidation eller konkurs. För den risken kan aktieägaren få ersättning i förrn av årlig utdelning och värdestegring i aktien.

För investeringar av olika slag. t.ex. i maskiner och byggnader. kan bolaget behöva ett kapitaltillskott. Den ursprunglige ägaren kan då låta även andra bli aktieägare i bolaget. Det är vanligt att ägandet på så vis sprids till bolagets anställda. kunder. leverantörer eller till ägarens släkt och vänner. Aktieägandet i bolaget kan härigenom få en större spridning.

Ett annat sätt för bolaget att skaffa kapital kan vara att vända sig till professionella kapitalförvaltare. Dessa analyserar som regel bolaget och gör utifrån analysen en riskbedömning av en kapitalplacering i bolaget.

Ett alltmer vanligt förekommande sätt för bolag att skaffa riskkapital är att vända sig till någon mellanhand som kan ta in aktiekapital till bolaget från en större krets. t. ex. kunderna till en fondkommissionär."Mellanhan— den kan efter en sådan kapitalanskaffning underlätta handel med aktierna genom att förmedla aktier och därvid hålla ett eget lager som han använder vid förmedlingen. Mellanhanden kan också på förfrågan upplysa om rå- dande sälj- och köpkurs. Genom förekomsten av en mellanhand är köpare och säljare ofta anonyma för varandra.

Slutligen återstår för ett aktiebolag som önskar ytterligare riskvilligt kapital en större och effektivare spridning av aktieägandet genom en börsregistrering. Kännetecknande för handeln på en värdepappersbörs är att köpare och säljare inte vet vem den slutlige motparten är.

Pcnning- och obligationsmarknaden

Aktiebolag brukar som regel utöver aktiekapitalet också låna kapital för sin rörelse. vilket brukar kallas bolagets främmande kapital. Den gängse formen för att låna kapital är genom kredit i bank eller annat kreditinsti- tut. Bolag som ansöker om kredit utsätts för en kreditprövning och kredi- ten bcviljas bara om bolaget bedöms ha förmåga att återbetala det lånade kapitalet. Ofta krävs det att bolaget ställer säkerhet för krediten. t.ex. borgen eller panträtt i fastighet. Sådana krediter är inte avsedda att överlå- tas. Kreditgivning av det här slaget sker i första hand inom banksystemet och är helt skild från värdepappersmarknaden.

Ett skuldebrev är normalt mindre riskfyllt än en aktie. Båda instrumen— ten har ett nominellt belopp som bolaget ttnder vissa förutsättningar skall återbetala. Aktiekapitalet återbetalas dock endast vid bolagets upplösning. till skillnad från skuldebrev som har en bestämd förfallodag. Vid bolagets upplösning skall långivarna. borgenärcrna. först erhålla betalning innan aktieägarna kan påräkna återbetalning av aktiekapitalet. Även inom bor- genärskolfektivet finns en turordning beroende på vilken typ av skulde- brev sorn innehas. Skillnad görs t. ex. mellan skuldebrev med säkerhet och skuldebrev utan säkerhet och mellan vanliga skuldebrev och förlagsbevis. Sålunda kan vissa skuldebrev vara förenade med större risk än andra.

För större bolag finns möjlighet att låna kapital på pcnning- och obliga- tionsmarknaden. Denna ses ibland som två marknader men gränsen mel- lan dem har kommit att bli mycket diffus — i huvudsak är det endast skuldebrevens löptid som skiljer. På denna marknad kan naturligtvis också andra stora låntagare. t.ex. staten. kommuner och bostadsfinansi- eringsinstitttt. låna kapital. Dessa kan liksom aktiebolagen ta upp långfris- tiga eller kortfristiga lån genom att till en vidare krets emittera standardi- serade. räntebärande skuldebrev. Långfristiga lan kallas obligationslån. Kortfristiga län har en löptid på upp till två år och de skuldebrev som ges ut kallas certifikat. Skuldebrev på penning— och obligationsmarknaden ges som regel ut genom ett cmissionsinstitttt. vanligen bank eller fondkommis- sionsbolag. Lånevillkor. som i hög grad är standardiserade. och prospekt upprättas med institutets bistånd.

En emission av obligationer. certifikat eller andra skuldebrev kan rikta

sig till vissa bestämda borgenärer som efter egen bedömning av bolaget och emissionsvillkoren (ränta, löptid. eventuell säkerhet m.m.) väljer denna kapitalplacering som ett alternativ till andra investeringar. Emellertid kan hos en kreditgivare av olika skäl uppstå behov av att avveckla gjord placering och han kan då sälja sitt skuldebrev på penning- och obligations- marknaden. Handeln där sker till övervägande delen. utifrån information om marknadsläget på bildskärmsterminaler. genom telefonkontakter mel- lan säljare och köpare. Emissionsinstitutet. oftast flera institut. kan äta sig mot låntagaren att köpa och sälja skuldebrev och därmed se till att en marknad i skuldebrevet upprätthålls. Ett institut som gör sådana åtagan- den brukar kallas market maker.

Sverige saknar för närvarande en börs för räntebärande instrument. Handeln på pcnning- och obligationsmarknaden går därför nu till så att en part ofta med hjälp av en mellanhand söker upp sin motpart. Många stora kapitalplacerare får enligt sina placeringsreglementen placera i obligatio- ner bara om dessa är börsnoterade. Av den anledningen är i stort sett alla obligationslån i Sverige inregistrerade vid Stockholms fondbörs.

Derivatmarknaden

Redan under 1800-talet förekom i USA att jordbrukare sålde sina produk— tcr trots att dessa ännu inte hade skördats. Leveransen av produkterna skedde efter skörden. Jordbrukaren kunde därigenom tillförsäkra sig ett fast pris oberoende av om skörden blev bra eller dålig. Så kan en termins- affär beskrivas. Instrumenten på derivatmarknaden består i huvudsak av optioner och terminer.

En option är ett avtal mellan två parter som ger den ena parten (options- innehavaren') rätt att köpa eller sälja ett värdepapper eller något annat. För den andra parten (optionsutfärdaren) innebär avtalet en skyldighet att på anfordran sälja eller köpa det avtalet avser. En termin är ett avtal som innebär skyldighet för båda parter att vid en viss framtida tidpunkt köpa resp. sälja ett värdepapper eller något annat till det pris man vid avtalstill- fallet kom överens om. Såväl optioner som terminer sägs vara ett derivat av en underliggande tillgång.

En aktieägare som tror på en kursnedgång i sina aktier. vilka han dock vill behålla på längre sikt. kan utfärda en köpoption på aktierna för vilken han erhåller ersättning. en premie. Får aktieägaren rätt i sin tro kan han behålla aktierna samtidigt som han har ökat avkastningen på sitt innehav genom den premie han erhållit. En leverantör som kommer att få betalning om trettio dagar och som är övertygad om en nedgång i det allmänna ränteläget. kan genom att köpa en obligation på termin tillförsäkra sig en högre avkastning på det kapital han kommer att erhålla än om han varit tvungen att vänta med köpet av obligationen i trettio dagar.

Detta är två exempel på praktisk användning av derivatinstrument. optioner och terminer. Dessa instrument används för att omfördela eller avlägga risker som sammanhänger med ett värdepappersinnehav men är också ett sätt för ägaren att öka avkastningen på sitt innehav.

Derivatinstrumenten har som sagts alltid ett samband med en underlig-

gande tillgång. t.ex. en obligation. en aktie, en valuta eller flera aktier (index). Prissättningen av derivatet är till stor del beroende av vilken risk man vill ta på sig och uppfattningen om priset på den underliggande tillgången. Den som önskar handla med derivatprodukter måste söka en part som har motsatt uppfattning om prisutvecklingen på den underliggan— de tillgången eller motsatt önskemål om risktagande vad beträffar denna tillgång. Banker. fondkommissionärer m.fl. kan i regel erbjuda sina kun- der vissa derivatinstrument. Parterna träffar då individuella avtal och villkoren utformas efter deras önskemål. även om avtalsvillkoren i viss mån kan vara standardiserade. Varje part är bunden av avtalet och kan i normalfallet inte överlåta det till någon annan.

En placerare. som vill förvärva en derivatprodukt och samtidigt kunna sälja den när som helst, är hänvisad till en marknadsplats. Där är produk- terna helt standardiserade och placeraren kan vid en affär i princip endast . påverka priset. Standardiseringen reducerar antalet avtalsvarianfer på marknaden och tack vare det kan en likvid marknad upprätthållas. Parter- na i en affär. utfärdaren och köparen. behöver inte vara kända för varand- ra. För att minimera motpartsrisken är ofta en clearingorganisation den formella motparten till utfärdaren resp. köparen. Organisationen ingår inte avtal utan att ha en part på vardera sidan. Därmed utsätter sig inte organisationen direkt för risker som sammanhänger med att värdet på produkterna varierar.

Hänvisningar till S4-3

4.4. Skyddsintrcssen på värdepappersmarknaden

Handel med värdepapper ger upphov till flera slags risker för inblandade parter. Det ligger i sakens natur att en investering i ett värdepapper är riskfylld såtillvida att dess värde bestäms av faktorer som är svåra att förutse. såsom ett företags framtidsutsikter och den allmänna ekonomiska utvecklingen. En av värdepappersmarknadens huvudfunktioner är att för- dela dessa risker bland de placerare som är villiga och har förmåga att bära dessa risker.

Placerare har för sitta investeringar i värdepapper ett behov av korrekt information om det företag som har givit ut värdepapperet och om han- deln i värdepapperet. Skulle sådan information vara missvisande eller spridas på ett olämpligt sätt uppkommer en risk för att förtroendet för marknaden försämras, vilket i sin tttr kan leda till brister i marknadens effektivitet och i förlängningen till att näringslivets kapitalanskaffning fördyras. Detta skulle vara till nackdel både för de företag som har behov av kapital och för placerarna.

Av dessa skäl bör lagstiftaren överväga vilka krav på information som samhället har skäl att ställa på de företag som ger ut värdepapper och på handeln på värdepappersmarknaden. Det är härvidlag av betydelse att skilja på handel på värdepappersmarknaden och finansiella transaktioner vid sidan av denna marknad.

Omsättning av aktier äger rum under vitt skilda omständigheter. Andra intressen gör sig gällande då ett bolag endast spritt ägandet bland närståen- de intressenter än när det är börsregistrerat. [ ett s.k. närståendebolag och

andra bolag med begränsad spridning av ägandet sker aktieplaceringen oftast utifrån andra utgångspunkter än en ren kapitalplacering. Anställda kan vilja vara med och dela på de framgångar som bolaget de arbetar för kan få. Kunder och leverantörer vill kanske av industriella skäl ha ett inflytande över bolaget. Professionella kapitalplacerare gör en långsiktig investering och kräver kanske inflytande genom delägarskap. Aktieägarna är i dessa fall oftast bekanta med varandra och inte sällan förekommer aktieägaravtal, åtminstone när professionella kapitalförvaltare ingår i ägarkretsen.

Aktiebolag som utan att vara börsnoterat spritt ägandet till en större och mer anonym krets har inte samma relation till aktieägarna som ett s.k. närståendebolag. Ur aktieägarens synvinkel finns därför ett stort behov av information rörande bolaget i olika avseenden. För att åstadkomma en tillfredsställande prissättning på aktier i börsnoterade bolag är kraven på information ännu större. såväl rörande bolaget som själva handeln på marknadsplatsen.

.Det förekommer även att icke börsregistrerade bolag vänder sig till allmänheten med erbjudanden att teckna aktier i bolaget. Detta ställer stora krav på att informationen om bolaget är fullständig och korrekt. Det finns därför anledning att se närmare på hur befintliga regler är utformade. främst bestämmelserna i aktiebolagslagen om emissionsprospekt. Här måste också EGs regler om prospekt beaktas. Till dessa frågor återkommer jag senare i samband med förslag till lagstiftning om börs- och clearing- verksamhet.

En borgenär som överväger att låna ut sitt kapital till ett bolag genom att lämna en kredit eller köpa en obligation behöver få veta om bolaget kan betala sina skulder. Den kreditgivning som sker inom banksystemet är avtalad direkt mellan parterna och borgenären har oftast sett till att i avtalet få med villkor som tillförsäkrar honom erforderlig insyn hos gälde- nären.

Förhållandena är annorlunda för den borgenär som lånar ut sitt kapital genom att placera i standardiserade skuldebrev på penning- och obliga- tionsmarknaden. Visserligen är obligationer och liknande värdepapper i praktiken oftast mindre riskfyllda än aktier. .En borgenär på penning- och obligationsmarknaden saknar emellertid den direkta insyn hos låntagaren som t.ex. en bank kan tillförsäkra sig vid kreditgivning, liksom han saknar den formella insyn i ett bolag som en aktieägare har. Borgenären har därför stort intresse av att låntagaren lämnar utförlig information om sin verk- samhet.

Även om placerarna på penning- och obligationsmarknaden i dag till största delen är institutioner och andra professionella aktörer vilka bör kunna ta till vara sina egna intressen. går utvecklingen mot att allt fler och mindre aktörer uppträder på den marknaden. Detta ställer krav på att information från låntagarna är fullständig och görs tillgänglig för alla intressenter och på att informationen om kursrörelser i den dagliga han- deln sprids på ett tillförlitligt sätt. Som riksbanken påpekat i sitt remissvar skulle penningmarknaden vinna på förbättrad genomlysning. i synnerhet genom snabbare avslutsinformation till aktörerna på marknaden.

Värdet av en option eller en termin beror framför allt av den tillgång som den baseras på. Derivatmarknaden är därför beroende av den infor- mation som finns tillgänglig på avistamarknaderna. dvs. aktiemarknaden och penning- och obligationsmarknaden. Det betyder att en placerare på derivatmarknaden vid bedömning av sin investering måste förlita sig på avistamarknaderna och den information som finns där. Dessutom behövs korrekt och snabb information om handeln på derivatmarknaden.

Information om värdepapper och handel är dock inte det enda krav som lagstiftaren kan ha anledning att ställa på värdepappersmarknaden. I själva handeln uppkommer för placerarens del en naturlig koncentration av transaktioner till en eller ett fåtal mellanhänder. Placeraren är beroende av mellanhanden för att utväxla betalning och leverans av värdepapper. Detta kan för placeraren medföra ett stort behov av att skaffa information om mellanhandens solvens och kompetens vad gäller att tillvarata placera- rens intressen.

Det kan särskilt för de icke professionella placerarna vara förenat med betydande svårigheter att bedöma en mellanhands ställning. Med hänsyn till de betydande värden som hanteras av mellanhänderna. deras ställning på värdepappersmarknaden och vikten av att upprätthålla förtroendet för denna marknad. finns det därför skäl att pröva vilka krav som bör ställas på mellanhändernas verksamhet.

Clearingorganisationer utgör en annan viktig grupp av aktörer på värde- pappersmarknaden. En clearingorganisation svarar för att dess medlem- mar kan utbyta likvider och leveranser av värdepapper på 'den delmarknad de är verksamma. Den ger också i allmänhet garantier för betalningarnas och leveransernas genomförande. Detta bidrar till en effektivisering av handeln men innebär samtidigt att de risker som är förenade med själva handeln koncentreras till clcaringorganisationen. Frågan om reglering av clearingorganisationer behandlas inte i detta sammanhang. För fullstän- dighetens skull bör dock även deras ställning på värdepappersmarknaden kommenteras kort här.

En elearingorganisations centrala ställning för utbyte av likvider och leveranser av värdepapper motiverar att en reglering av sådana organisa- tioner bör övervägas. Genom koncentrationen av betalningar till dessa system blir de extra känsliga för störningar t.ex. i form av betalningsinstäl- lelse från någon av dess medlemmar. Sådana händelser kan i värsta fall fortplanta sig och leda till problem för både organisationen själv och dess medlemmar. Detta kan i sin tur medföra risker för att värdepappersmark- nadens funktion försämras. Ett sådant händelseförlopp kan även leda till störningar i betalningssystemet i allmänhet. Jag avser därför att senare i år behandla frågan om vilka regler som bör gälla för clearingorganisationer.

Hänvisningar till S4-4

4.5. Behovet av lagstiftning

För att värdepappersmarknaden skall kunna fullgöra sin uppgift på ett från alla synpunkter tillfredsställande sätt måste regleringen tillgodose kravet på att marknaden skall åtnjuta allmänhetens förtroende. För att uppnå detta måste handeln baseras på relevant information från emittenter och

marknadsplatser. Sådan information skall vara fullständig och korrekt samt lämnas till aktörerna omedelbart och samtidigt. Vidare måste han- delssystem och system för likvider och leveranser vara snabba och säkra samt ge en likvärdig behandling av marknadens aktörer. Genom effektiv tillsyn och kontroll skall garanteras att uppställda regler efterlevs och sanktioner vidtas mot dem som bryter mot bestämmelserna. 1 tillsynen bör även ingå att följa utvecklingen på värdepappersmarknaden och föreslå förändringar av reglerna så att också de utvecklas i takt med ändrade förhållanden.

.Vid utformningen av reglerna för värdepappersmarknaden bör hänsyn tas till redan existerande lagstiftning. Aktiebolagslagen innehåller bestäm- melser vars ändamål är att skydda olika intressenter i ett bolag såsom aktieägare. fordringsägare. anställda och samhället. Bl.a. är aktiebolag som når viss storlek skyldigt att anlita auktoriserad revisor vilket innebär en mer kvalificerad kontroll av bolaget. Denna skyldighet inträder då tillgångarnas nettovärde i ett bolag. vilka är ett mått på bolagets allmänna ekonomiska betydelse. överstiger 1 000 basbelopp. Tillgångarna ger en anvisning om vilket kapital som arbetar i bolaget och vilka summor som tillförts bolaget från aktieägarna och borgenärerna. Ett annat kriterium för revisorskravet är då antalet anställda i bolaget överstiger 200. Denna faktor är ett uttryck för bolagets ekonomiska och sociala betydelse och visar dess vikt för arbetsmarknaden. Ett ytterligare fall då auktoriserad revisor krävs är när bolagets aktier eller skuldebrev är noterade vid Stock- holms fondbörs. Kravet på auktoriserad revisor medför att den ekonomis- ka informationen håller en viss standard.

Utifrån skyldigheten att anlita auktoriserad revisor följer också andra krav enligt aktiebolagslagen som skall tillgodose olika skyddsintressen. Ett sådant krav är skyldigheten att upprätta emissionsprospekt vid erbjudan- den tilf en vidare krets.

De anställda har även stöd i-den arbetsrättsliga lagstiftningen. Samhäl- lets intressen tillgodoscs likaså genom aktiebolagslagen men också genom bl.a. skattelagstiftningen och brottsbalken. Avtalslagen och brottsbalken hör också till den lagstiftning som många gånger tillgodoser olika intresse- grupper ett visst skydd mot otillbörliga förfaranden. Detta gäller inte minst aktieägare och fordringsägare som ingår avtal med. för dem kända motparter.

Den-lagstiftning som nu är aktuell tar sikte på förhållanden som är . specifika förjust värdepappersmarknaden. Sådan reglering är inte lämplig utanför'marknaden t. ex. i en värdepappersaffär'mellan-två privatpersoner som själva ställer upp villkoren för och avslutar affären. Utmärkande för ' den verksamhet som inte bedrivs på värdepappersmarknaden är främst att aktieägare och borgenärer har ett nära förhållande till emittenten. och i den mån handel mellan placerarna förekommer sker den som regel mellan parter som är kända för varandra. De skyddsintrcsscn som då gör sig gällande tillgodoses redan genom befintlig lagstiftning. På värdepappers- marknaden. dvs. på en marknadsplats eller då mellanhänder deltar i en affär. är förhållandena däremot annorlunda. Detta har också kommit till

uttryeki samband med lagstiftningen om insiderhandel (prop. 1990/91:42 s. 50).

När en mellanhand som yrkesmässigt utför tjänster på värdepappers- marknaden deltar i handeln förväntar sig den placerare som vänder sig till en sådan aktör att han blir rättvist behandlad i förhållande till andra kunder och att han får den information som han har rätt att kräva. Betydelsen för placeraren av att mellanhanden på bästa sätt tar till vara hans intressen kan vara stor. Mellanhänder som utför tjänster på värde- pappersmarknaden skall därför bedriva sin verksamhet så att allmänhe- tens förtroende för marknaden inte rubbas. Dessa mellanhänder bör där- för vara auktoriserade och stå under tillsyn av det allmänna.

Reglerna för värdepappersmarknaden måste utformas så att de på ett ändamålsenligt sätt kan möta den tekniska utvecklingen. De bör vara generella och utformas så att de skapar utrymme och legala ramar för nytillkommande former av värdepappershandel. Samtidigt bör de stå i överensstämmelse med den internationella utvecklingen på värdepappers- marknaderna. varvid EGs regler är en utgångspunkt. Det senare är inte minst viktigt när det gäller möjligheten för svenska aktörer att verka på internationella marknader och de svenska marknadernas förutsättningar att attrahera utländskt kapital och utländska aktörer. Internationalisering- en innebär betydande positiva effekter då förekomsten av ett stort antal aktörer bidrar till att förbättra informationsspridningen och höja likvidite- ten på marknaden. Därmed erhålls en tner rättvisande kurssättning av svenska värdepapper. Ytterst bidrar detta till att öka tillgången på riskka- pital och att sänka kapitalkostnaderna för vårt näringsliv.

Lagstiftningen för värdepapperstnarknaden bör innehålla vissa grund- läggande regler. Dessa bör utgöra en ram inom vilken olika slag av själv- reglering kan förekomma. Reglerna måste vidare lämna utrymme för tillsynsmyndigheten att meddela föreskrifter i stor omfattning och att kunna ingripa mot osunda beteenden på marknaden. Tillsynsmyndigheten kommer alltså att spela en aktiv roll. Detta gäller inte minst det samarbete med utländska tillsynsmyndigheter som kommer att vara nödvändigt i den fortsatta internationaliseringen av värdepappersrnarknaderna världen över.

Jag föreslår att nu aktuell lagstiftning för värdepappersmarknaden delas upp i tre lagar — en för hur handeln med finansiella instrument skall gå till. en för mellanhänder och en för börs- och clearingverksamhet. Den sistnämnda lagen avserjag. som nämnts tidigare. att senare lämna förslag till. Härutöver finns sedan tidigare insiderlagen vilken är en strafflag som förbjuder handel på värdepapperstnarknaden i vissa fall.

Lagen ont handel med finansiella inxlrmnwil innehåller näringsrättsliga regler som riktar sig till värdepappersmarknadens aktörer. Här ges bl.a. regler om handel med optioner och terminer samt törfoganden över an- nans tillhöriga finansiella instrument. Senare tillkommande regler som tar sikte på samtliga aktörer på värdepappersmarknaden. t. ex. prospekt som erfordras då finansiella instrument utbjuds till allmänheten och vilken information större aktieägare skall lämna om sina innehav. bör tas in i

denna lag. Härigenom kan för värdepappersmarknaden relevant lagstift- ning samlas på ctt ställe.

Lagen om värdepappursrt'irt'/.s'c är en näringsrättslig lag vilken reglerar verksamheten för företag som utför tjänster på värdepappersmarknaden. Den lagen motsvarar till viss del den gällande fondkommissonslagen. Lagen innhåller regler för olika mellanhänder och kraven på deras verk- samhet. Det finns anledning att redan nu framhålla att bestämmelserna i detta förslag snart kan behöva ändras till följd av att ett EES-avtal kommer till stånd och att EGs törsfag till direktiv om investeringstjänster och om kaptaltäckning för finansiella tjänsteföretag antas.

Hänvisningar till S4-5

5 Handel med finansiella instrument

5.1. Ny lag om handel med finansiella instrument

Mitt förslag: 1 en ny lag. benämnd lag om handel med finansiella instrument. bibehålls principen om att handel på värdepappers- marknaden skall bedrivas så att allmänhetens förtroende upprätt- hålls och enskildas kapitalinsatser inte otillbörligen äventyras. Den nya lagen bör omfatta även den tidigare icke lagreglerade options- och terminshandeln. Till lagen förs regler som rör förfoganden över finansiella instrument som tillhör annan.

Kommitténs förslag: Kommittén har föreslagit en lag om handel med fondpapper och andra finansiella instrument. som behandlar i stort sett samma frågor som omfattas av mitt förslag.

Remissinstanserna: De ffesta remissinstanserna tillstyrker kommitténs förslag eller lämnar det utan erinran. Några ifrågasätter om en så generell lagstiftning är lämplig med tanke på skillnaderna mellan aktiemarknaden och penning- och obligationsmark naden.

Skälen för mitt förslag: I aktiebolagslagen definieras aktier. emission- bcvis m.m. Där finns också utförliga regler om hur emissioner av aktier. konvertibla skuldbrcv och skuldebrev förenade med optionsrätt till ny- teckning skall gå till. Värdepappersrättsligt är räntebärande värdepapper som t. ex. obligationer och Statsskuldväxlar löpande skuldebrev. Lagregler som rör bl.a. omsättningen av skuldebrev finns i skuldebrcvslagen. Aktie- kontolagen (1989z827) och den föreslagna lagen om penningmarknads- konton (prop. 1990/91: 106) reglerar värdepapper som ersatts av en regist- rering på konto. Särskild lagstiftning om optioner och terminer saknas.

Den nu gällande lagen om värdepappersmarknaden har de senaste åren varit föremål för flera förändringar. Lagstiftningen bör nu utvidgas till att även avse optioner och terminer. Även i övrigt bör ändringar i lagstiftning- en göras. Den nya lagstiftningen bör lämpligen samlas i en ny lag kallad lagen om handel med finansiella instrument.

Den grundläggande principen om att handel med fondpapper skall be— drivas så att allmänhetens förtroende för värdepappersmarknaden upp—

rätthålls bör utvidgas till att omfatta samtliga finansiella instrument som är föremål för handel på värdepappersmarknaden. Bestämmelsen om han- del i 2 & värdepappersmarknadsfagen bör med denna utvidgning överföras till den nya lagen. Därmed kommer den grundsyn som bestämmelsen ger uttryck för att sätta sin prägel på hela värdepappersmarknaden. Jag kan inte se några skäl att i detta sammanhang särbehandla penning- och obligationsmarknaden. Däremot bör det i andra frågor tas hänsyn till de skillnader som finns mellan aktiemarknaden och pcnning- och obligations- marknaden. Uttryckct handel på värdepappersmarknaden utvecklas i av- snitt 5.2. I det avsnittet behandlas också närmare begreppen finansiella instrument. fondpapper. optioner och terminer.

Handeln med finansiella instrument skall alltså bedrivas så att allmän- hetens förtroende för värdepappersmarknaden upprätthålls och enskildas kaptialinsatser inte otillbörligen äventyras. Med hänsyn härtill och till värdepappersmarknadens betydelse för samhällsekonomin bör det allmän- na ha en möjlighet att ingripa mot en från dessa utgångspunkter olämplig utformning av nya finansiella instrument. Hur detta bör ske utvecklas närmare i avsnitt 5.3.

Av de olika typer av finansiella instrument som har introducerats under senare tid är det s.k. standardiserade optioner och terminer som har rönt störst allmänt intresse. Handeln med sådana optioner och tertnincr sker på särskilda marknadsplatser. Såsom tidigare nämnts sker denna handel i Sverige för närvarande endast hos OM som står under bankinspektionens tillsyn. Vid sidan av handeln hos OM förekommer en betydande termins- handel på penning— och obligationsmarknaden. Med hänsyn till den bety- delse och omfattning handeln med optioner och terminer har fått och deSsa instruments'speciella egenskaper framstår det som angeläget att i lag ange de grundläggande bestämmelserna för handeln med dem. Avsnitt 5.4 behandlar den föreslagna regleringen av handeln med optioner och termi- ner. . -

Regler som rör förfogande över fondpapper finns för närvarande i skilda lagar. Förfoganden över fondpapper som pantsatts m.m. regleras i lagen (1979: 750) om rätt att förfoga över annan tillhöriga fondpapper (förfogan- delagcn). Enligt 23 & fondkommissionslagen får inte fondkommissionsbo- lag för egen räkning sälja fondpapper som bolaget mottagit som lån (blank- ning) eller medverka vid blankning för annans räkning. Jag föreslår i" avsnitt 5.5 att denna bestämmelse upphävs och att det i stället införs enhetliga regler för alla slag av förfogande över annans finansiella instru- ment. Det bör lämpligen ske genom en modernisering av förfogandelagens regler. För att göra värdepappersmarknadens regler mer överskådliga bör _ bestämmelserna om förfoganden över fondpapper som tillhör annan över- föras till den nya handelslagen. '

Hänvisningar till S5-1

  • Prop. 1990/91:142: Avsnitt 5.3

5.2. Definitioner

Mitt förslag: 1 lagen definierats vissa viktigare begrepp på värdepap- persmarknaden. Termen finansiella instrument används som sam- lingsbeteekning för alla instrument som förekommer på värdepap- persmarknaden. Definitionen av begreppet fondpapper modernise- ras. Någon avgränsning i lag mellan standardiserade och icke stan- dardiserade optioner och terminer bör inte ske.

Kommitténs förslag: Definitionerna av finansiella instrument och fond- papper överensstämmer i huvudsak med mitt förslag. Kommittén föreslår mer detaljerade definitioner av optioner och terminer i syfte att fånga in alla typer av sådana instrument.

Remissinstanserna: Remissinstanserna lämnar kommitténs förslag till definitioner utan erinran.

Skälen för mitt förslag: Med värdepapper avses en handling som tillför- säkrar innehavaren en viss rättighet som vanligen kan omvandlas i pengar. Till värdepapper räknas traditionellt aktier. obligationer. förlagsbevis. värdepappersfondsandelar. växlar. checkar och vissa andra skuldebrev. En värdepappersmarknad kan språkligt beskrivas som avsättningsområde för värdepapper. dvs. där värdepapper bjuds ut och omsätts. Värdepappers- marknadsutredningen beskrev i sitt betänkande (SOU l984:2) värdepap- persmarknaden som den sammanfattande benämningen på primär- och andrahandsmarknaderna för aktier och andra delägarrätter samt räntebä- rande obligationer. Utvecklingen på detta Område har som framgår av avsnitt 2 emellertid gatt mycket snabbt. Vissa värdepapper är i dag inte längre ett papper i ordets bemärkelse. Handlingen som bärare av rättighe- ten har i stor omfattning ersatts av en registrering i ett datasystem. Mark- naden har blivit alltmer internationaliserad. Vidare har ett stort antal nya finansiella instrument introducerats i Sverige och utomlands.

Enligt 2 & l insiderlagen förstås med handel på värdepappersmarknaden i den lagen handel på börs eller annan organiserad marknadsplats eller genom mellanhand som yrkesmässigt bedriver handel med fondpapper. Om tolkningen av begreppet sades i förarbetena (prop. 1990/91:42 s. 50) följande. ”Med uttrycket handel på värdepappersmarknaden avserjag all den handel som sker på en organiserad marknadsplats. t.ex. avslut på Stockholms fondbörs eller avtal om köp och försäljning som görs upp på telefon på penningmarknaden. Till sådan handel hör också köp eller för- säljning genom en mellanhand som yrkesmässigt tillhandahåller dessa tjänster. för närvarande främst fondkommissionärer. lnsiderreglerna bör gälla inte bara då kommissionären handlar i kommission. utan även när han handlar mot eget lager. Insiderlagen bör vara tillämplig på alla affärer där en part saknar anledning att ta reda på vem som är motpart och på allärer som avslutas vad gäller bl.a. likvid och leverans på för marknaden i fråga sedvanligt sätt. Affärer som sker mellan parter som är kända för varandra och som föregås av mer eller mindre omfattande förhandlingar

och upprättande av skriftliga avtal. faller utanför lagens tillämpningsområ- de."

Som framhållits i avsnitt 4.5 är nu aktuell lagstiftning motiverad utifrån kravet på en väl fungerande värdepappersmarknad. Handeln på denna marknad skall ha allmänhetens förtroende. Den nu föreslagna lagen bör. liksom insiderlagen. främst ta sikte på den verksamhet som bedrivs på marknadsplatser och genom auktoriserade mellanhänder. medan värde- pappersaflärer som sker direkt mellan två parter i huvudsak regleras av annan lagstiftning. bl.a. avtalslagen.

I en lag av insiderlagens typ där det gäller att ställa upp regler för vad som är straffbart ställs stora krav på en exakt avgränsning av tillämpnings- området. l insiderlagen begränsas det straffbara området bl.a. genom avgränsningen till de fondpapper och därmed likställda finansiella instru- ment som räknas upp i lagen (se prop. 1990/91:42 s. 78).

Samma krav på exakt avgränsning behöver inte ställas på en handelslag. Den bör enligt min mening tvärtom få en relativt vid omfattning och reglera handel med olika typer av finansiella instrument. även sådana instrument som i dag inte är kända. Bankinspektionen bör ha en möjlighet att ingripa mot handel med finansiella instrument på värdepappersmark- naden som inte tillgodoser kravet på att allmänhetens förtroende för marknaden skall upprättshållas. För bedömningen av huruvida handel med ett visst finansiellt instrument överensstämmer med detta krav bör en prövning omfatta. förutom själva instrumentet. även vissa moment i han- deln såsom t.ex.

— vilken information som ges till marknaden om instrumentet. — hur information lämnas om köp- och säljkurser samt omsättning. exem- pelvis i datoriserade system. _ hur matchning sker av anbud att köpa och sälja. — hur clearingen av gjorda affärer är anordnad. — hur system för hantering av likvid och leverans är organiserade.

Finansiella instrument

Enligt min mening utgör begreppet finansiella instrument en lämplig sam- lingbeteckning för de instrument som förekommer på värdepappersmark- naden. Termen linansiella instrument har också tidigare i lagstiftningen utnyttjats som samlingsbeteekning (jfr bl.a. 27ä lagen (1947z576) om statlig inkomstskatt). En definition av finansiella instrument i den nu föreslagna lagstiftningen bör kunna främja ett enhetligt språkbruk.

Med finansiella instrument avser jag fondpapper och andra rättigheter eller förpliktelser avsedda för handel på värdepappersmarknaden. De fi- nansiella instrument som inte är fondpapper kännetecknas av att rättighe- ten eller förpliktelsen riktar sig mot någon annan än den som traditionellt är att anse som emittent av fondpapper på värdcpappersmarknaden. Ett exempel på en annan rättighet eller förpliktelse är en köpoption avseende aktier. Den som förvärvat en sådan option har en rätt men ej skyldighet att köpa de aktier optionen avser. För utfärdaren innebär optionen en förplik-

telse att på anfordran sälja dessa aktier. Rättigheten riktar sig mot inneha— varen av aktierna. inte emittenten.

F ondpapper

Fondpapper definieras i ett flertal lagar. bl.a. värdepappersmarknads- lagen. som aktie. annat bevis om delaktighet i bolag. obligation. förlagsbe- vis och liknande skuldebrev avsett för allmän omsättning samt andel i värdepappersfond. Jag delar kommitténs bedömning. att det inte är me- ningsfullt att räkna upp alla förekommande finansiella instrument som är att anse som fondpapper. Nya instrument introduceras ständigt och en sådan uppräkning skulle därför riskera att snabbt bli föråldrad.

Kännetecken för ett fondpapper är att det ges ut av ett bolag eller annan för kapitalanskaffning och att det kan bli föremål för exempelvis en inregi- strering vid en börs. Emittenten av ett fondpapper åläggs vanligtvis av statsmakterna enligt lag eller börsen enligt avtal att iaktta vissa skyldighe- ter. Både i Sverige och utomlands ställs krav på emittenten av ett fondpap- per som är eller skall bli börsregistrerat. Ett annat kännetecken för ett fondpapper är att instrumentet ges ut i bestämt antal (delägarrätter) eller avser ett bestämt totalbelopp (fordringsrätter) och är avsett för allmän omsättning. Enligt min mening är ett instrument avsett för allmän omsätt- ning om detär konstruerat på ett sådant sätt att det enkelt och smidigt kan överlåtas på värdepappersmarknaden. Ett exempel på ett sådant instru- ment är löpande skuldbrcv. Instrumentet bör således för varje behörig innehavare medföra en självständig, av föregående innehavares förhållan- de oberoende rätt att göra handlingen gällande (se Walin. Lagen om skuldebrev, 1977 s. 87 f.).

Aktier är enligt 3 kap, 6 &" aktiebolagslagen i väsentliga styckenjämställ- da med löpande skuldebrev. Förlagsandelsbevis i ekonomiska föreningar kan vara ställda till viss man eller till t.ex. innehavaren (se 5 kap. 4 och 5 9"; lagen (f987:667) om ekonomiska föreningar). Enligt 2 kap. 2 5 lagen (1980: 1102) om handelsbolag och enkla bolag får en bolagsman inte utan de andra bolagsmännens samtycke sätta annan i sitt ställe. På senare år har det förekommit att kommanditbolagsandelar blivit föremal för handel bland allmänheten. Emellertid gäller den nämnda regeln i handelsbolags- lagen också för kommanditdclägare (se prop. 1979/801143 s. 138). Med hänsyn till att en överlåtelse av en andel kräver samtycke från övriga delägare bör dessa andelar som huvudregel inte anses vara avsedda för allmän omsättning. Bestämmelsen i handelsbolagslagen är dock dispositiv. dvs. bolagsmännen kan träffa avtal om att samtycke inte erfordras.

Ett enkelt skuldebrev är i princip inte avsett för allmän omsättning på exempelvis en börs eller genom mellanhand vilket framgår av reglerna i 3 kap. lagen (] 936:8l ) om skuldbrcv. Av bl. a. praktiska skäl har emellertid begreppet "liknande skuldebrev avsett för allmän omsättning" ansetts omfatta förutom statsskuldväxlar och olika slags certifikat även marknads- bcvis (jfr bl.a. prop. 1989/90:153 s. 62—63. prop. 1990/91:42 s. 77). Dessa bevis utges av finansbolag. Marknadsbeviscn är enkla skuldbrev och således i princip inte lämpade för allmän omsättning. Trots detta har det

under de senaste åren förekommit en relativt omfattande handel med Prop. 1990/911142 marknadsbevis på penningmarknaden. Denna handel har bedrivits under likartade villkor som för certifikat.

Enligt aktiekontolagen och förslaget till lag om penningmarknadskonton skall de kontobaserade systemen omfatta ensidiga skuldförbindelser av- sedda för allmän omsättning. De kontobaserade systemen omfattar bl.a. obligationer. Statsskuldväxlar. bankcertilikat och förlagslån (jfr prop. 1988/89: 152 s. 76—77. s. 124 och prop.1990/91: 106 s. 31 och 48).

En alltmer internationaliserad värdepappersmarknad medför ökade krav på sådana instrument som handlas på marknadsplatserna att dessa enkelt och smidigt skall kunna omsättas. De nya kontobaserade systemen innebär också krav på instrumentens omsättningsbarhet. Delägarrätter och fordringsrätter som inte är konstruerade för allmän omsättning passar inte för handel på en börs eller annan reglerad marknadsplats och bör av den anledningen inte kunna bli föremål för inregistrering vid t. ex. en börs. Sådana instrument bör därför i fortsättningen inte omfattas av fondpap- persbegreppet.

Optioner och terminer

1 den nya lagen bör tas in definitioner av begreppen option och termin. En option är en rätt för optionsinnehavararen att i framtiden få köpa eller sälja tillgångar eller få ett belopp som räknas ut på grundval av ändringar i ett kursindex eller liknande. För den andra parten (optionsuttärdaren) innebär optionen en förpliktelse att på anfordran köpa eller sälja den tillgång optionen avser eller erlägga betalning. Ett terminsavtal innehåller i princip en skyldighet för både köpare och säljare att fullgöra sina åtagan- den enligt avtalct vid en överenskommen framtida tidpunkt. En termin skiljer sig från en option genom att innehavaren av en option har rätt men inte skyldighet att begära att avtalet fullföjs. En ytterligare skillnad är att en termin vanligtvis inte ger upphov till någon penningtransaktion mellan parterna när avtalet ingås medan den som förvärvar en option i de flesta fall måste erlägga en premie.

Vid köp och försäljningar på aktiemarknaden och penningmarknaden skall i princip leverans och likvid av instrumentet ske omedelbart (avista- handel). Rent faktiskt sker emellertid fullgörandet vid denna handel först ett antal dagar efter avslut. De tekniska systemen för leverans. t.ex. VP- systemet. medger för närvarande inte likvid och leverans på avslutsdagen. Målet vid avistahandel är emellertid att korta tiden mellan avslut och likvid/leverans i syfte att minimera motpartsrisker och exponering mot marknaden vid värdepapperstransaktioner. Skillnaden mellan avistahan- deln och handel på termin är således att-avsikten med en terminsaflär är att leverans skall ske vid en framtida tidpunkt medan avistahandeln syftar till att affären skall fullgöras i så nära anslutning till avslutet som möjligt.

Optioner och terminer förekommer i skilda sammanhang. Såväl två privatpersoner som två stora aktörer. t. ex. två börsbolag, kan avtala om en option för den ena parten beträffande den andra partens fondpapper. Optioner och terminer kan avse tillgångar av olika slag. från fondpapper 88

till råvaror. En option eller termin kan utgöra hela avtalet eller vara en smärre del av ett omfattande avtal mellan två parter.

Kommittén föreslår att en gränsdragning görs mellan standardiserade och icke standardiserade optioner och terminer. En standardisering inne- bär att villkoren för optionerna och terminerna görs enhetliga. Vanligen är det den börs eller clearingorganisation som administrerar handeln som anger de standardiserade villkoren. Såvitt gäller optioner avser standardi- seringen oftast den tillgång som optionen gäller för och mängden därav. lösenpriset samt avtalets giltighetstid (löptid). Dessutom anges om det är fråga om en köp- eller säljoption. Det enda parterna normalt fritt avtalar om är priset (premien). När det gäller terminer avser Standardiseringen vanligtvis den tillgång som omfattas och mängden därav samt kontraktets giltighetstid. Det parterna fritt kan avtala om är priset och huruvida leverans skall ske eller ej.

Standardisera innebär att likrikta eller bestämma en normaltyp. lnom handeln med optioner och terminer förekommer olika grader av standar- disering. Avtal mellan två parter kan vara standardiserade i den meningen att ena parten tillhandahåller ett standardkontrakt. Termin-skontrakten på penning- och obligationsmarknaden avseende statsskuldväxlar och riksob- ligationer är standardiserade så vitt avser den underliggande tillgången och har fasta likviddagar. Kontraktsbeloppen är emellertid inte fasta utan är en avtalsfråga mellan parterna. Handeln styrs i vissa fall av standardkon- trakt och i övrigt av handelsbruk och sedvänja. [ viss män kan sägas att parterna i dessa fall själva utformar villkoren för optionen eller terminen. Till skillnad mot vad som gäller i handeln hos OM är parterna kända för varandra på penning- och obligationsmarknaden.

De Skyddsintrcssen som föreligger vid avtal och handel direkt mellan två parter bör. i enlighet med vad jag anfört i avsnitt 4.4 tillgodoses genom annan lagstiftning. Med hänsyn härtill och till syftet med nu aktuell regle- ring på värdepappersmarknaden bör lagbestämmelserna för handel med optioner och terminer endast avse sådana optioner och terminer som handlas på en reglerad marknadsplats eller blir föremål för clearingverk- samhet. För en sådan lagstiftning erfordras inte någon gränsdragning mellan standardiserade och icke standardiserade optioner eller terminer.

För den nu aktuella lagstiftningen är det inte heller erforderligt att i en definition söka fånga in alla typer av optioner resp. terminer. Som kom- mittén i annat sammanhang anfört introduceras ständigt nya instrument och en sådan definition riskerar därför att snabbt bli föråldrad.

Hänvisningar till S5-2

5.3. Nya finansiella instrument

Mitt förslag: Någon förhandsgranskning av nya finansiella instru- ment skall inte ske. Bankinspektionen bör i efterhand granska nya finansiella instrument som introduceras på värdepappersmarkna- den.

Kommitténs förslag: Överensstäm mer med mitt förslag.

Remissinstanserna: Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran. Kammarrätten i Stockholm anser dock att att frågan om en bindande förhandsgranskning bör övervägas ytterligare.

Skälen för mitt förslag: Både i Sverige och internationellt har en om- svängning skett till att näringslivets upplåning i större omfattning sker via marknadsnoterade fondpapper i stället för direkt hos bank eller annat kreditinstitut. En rad nya finansiella instrument har introducerats och fått stor utbredning. ] Sverige tänkerjag främst på utvecklingen av nya instru- ment på penning- och obligationsmarknaden men även på handeln med standardiserade optioner och terminer. Internationellt finns en rad finan- siella instrument som ännu inte förekommmer i någon större omfattning i Sverige. Nämnas kan handel med optioner på termin och icke standardise- rade instrument som "skräddarsys" för den individuella kundens behov med större valfrihet i fråga om lösenpris. löptid och underliggande fond— papper. Handel förekommer såväl internationellt som i Sverige med s.k. syntetiska fondpapper. Med detta avses antingen kombinationer av befint- liga fondpapper eller av derivatinstrument som är konstruerade för att uppvisa vissa egenskaper.

Det är inte möjligt att skapa lagregler som uttömmande definierar även framtida nyskapclser på detta område. Som framhölls i avsnitt 4.5 bör reglerna på värdepappersmarknaden utformas så att de skapar utrymme och legala ramar för nytillkommande former av värdepappershandel. För allmänhetens förtroende för värdepappersmarknaden är det väsentligt att nya instrument inte på ett otillbörligt sätt äventyrar kapitalinsatser och att instrumenten är tekniskt fullgoda.

Med hänsyn till värdepappersmarknadens betydelse för samhällsekono- mins funktion bör det allmänna ha möjlighet att påverka utformningen av nya finansiella instrument. Därmed skulle förutsättningar för trygghet och likformighet i handeln med sådana instrument jämfört med handeln med traditionella fondpapper kunna skapas. När det gäller den verksamhet som administreras av OM har bankinspektionen redan en sådan roll.

Hur skall då prövningen av nya finansiella instrument gå till? Optionsutredningen har föreslagit att börsverksamhet och clearingverk- samhet med optioner och terminer inte skall få påbörjas förrän villkoren för handeln har blivit godkända. Kommittén har diskuterat en sådan ordning men har funnit den vara förenad med svaghet genom att den kan leda till att nya finansiella instrument inte kommer att introduceras på börserna. Dessutom torde det enligt kommitten vara svårt att på något objektivt sätt fastställa att handel i det nya instrumentet kommer att bli ”skadlig". Detta kan i stället komma att visa sig i efterhand. Många av de nya finansiella instrument som förekommer på internationella värdepap- persmarknader och som är eller kan komma att introduceras i Sverige är dessutom inte alls riktade till allmänheten. Jag anser således i likhet med kommittén att det inte kan anses föreligga behov av att införa en så ingripande åtgärd som förhandsprövning av nya finansiella instrument på värdepappersmarknaden. Tillsynsverksamheten vad gäller nya finansiella instrument bör såldes ligga på efterhandskontroll med en möjlighet att förbjuda fortsatt handel.

Som framhållits i avsnitt 5.1 skall all handel med finansiella instrument bedrivas så att allmänhetens förtroende för värdepappersmarknaden upp- rätthålls och enskildas kapitalinsatser inte otillbörligen äventyras. Denna grundsyn bör gälla alla nya finansiella instrument på värdepappersmark- naden. Med hänsyn till exempelvis risken för kringgående bör en sådan regel inte heller begränsas till att gälla enbart aktörer som står under bankinspektionens tillsyn. Jag föreslår därför att bankinspektionen får vid vite. förbjuda alla som deltari handel med finansiella instrument av visst slag att upphöra med det. om denna handel strider mot de grundläggande kraven för handel på värdepappersmarknaden.

Uppgiften att övervaka utvecklingen på detta område bör alltså läggas på bankinspektionen. Givetvis står det fritt för den som önskar introduce- ra ett nytt finansiellt instrument att efterhöra bankinspektionens synpunk- ter på utformningen av det nya instrumentet. Kammarrätten i Stockholm har i sitt remissvar anfört att möjligheten att lämna bindande förhandsbe- sked bör övervägas. främst mot bakgrund av att det redan i dag ofta förekommer en skattemässig granskning av nya instrument. Som jag nyss anfört är det emellertid förenat med stora svårigheter att i förväg bedöma om handel med ett visst instrument kan få skadliga effekter. Detta sam- manhänger bl.a. med att eventuella skadliga effekter kanske inte beror på konstruktionen av instrumentet som sådant utan på hur instrumentet utnyttjas '? ofta i kombination med andra åtgärder. Det skulle alltså kunna vara förenat med påtagliga svårigheter att bestämma räckvidden av ett förhandsbesked rörande ett visst instrument. Jag är därför inte beredd att förorda en sådan ordning.

5.4 Handel med optioner och terminer 5.4.1 Omfattningen av lagregleringen Mitt förslag: 1 lagen ges grundläggande bestämmelser för handel med optioner och terminer på värclepappcrsmarknaden. Lagstift- ningen tar sikte på sådana optioner och terminer som är föremål för handel på en reglerad marknad eller för clearingverksamhet. Regler- na bör gälla alla optioner och terminer. oavsett standardiserings- grad. om dessa blir föremål för handel på en reglerad marknad eller för clearingverksa m het.

Kommitténs förslag: lluvudreglerna för handeln i kommitténs förslag är desamma som i mitt förslag. Kommittén föreslår emellertid mer detaljera— de regler och delvis olika regler för standardiserade och icke standardisera— de optioner oeh terminer.

Remissinstanserna: Kommitténs förslag tillstyrks eller lämnas utan erin— ran av remissinstanserna.

Skälen för mitt förslag: Options- och terminsmarknaden erbjuder möj— lighet för investerarna att omfördela de risker som sammanhänger med ett innehav av bl. a. aktier och räntebärande värdepapper. En investerare kan

i vissa fall öka avkastningen på innehavet genom att göra placeringar i t.ex. aktie- eller indexoptioner. Enligt flera gjorda undersökningar ökar förekomsten av options- och terminshandel likviditeten i marknaden och prisfluktuationen för de underliggande fondpapperen minskar. l-landeln på derivatmarknaden har inte heller visat sig medföra några negativa konsekvenser för handeln i underliggande tillgångar eller för företagens och andra organisationers möjlighet att anskaffa kapital. De professionella kapitalplacerarnas stora aktivitet på denna marknad pekar också på att instrumenten utgör ett väsentligt hjälpmedel för en effektiv kapitalförvalt- ning. Options- och terminshandeln fyller således flera funktioner på en fungerande värdepappersmarknad och kan sägas komplettera den övriga värdepappersmarknaden.

Handel med optioner och terminer bör bedrivas i enlighet med den grundläggande principen för värdepappersmarknaden. nämligen så att allmänhetens förtroende för värdepappersmarknaden upprätthålls och en- skildas kapitalinsatser inte otillbörligen äventyras. De regler i den handels- lagjag föreslår. som skall gälla för finansiella instrument i allmänhet. bör alltså gälla även för optioner och terminer. När sådana instrument handlas genom en auktoriserad mellanhand kommer vidare reglerna i den lag om värdepappersrörelse som jag föreslår att gälla för mellanhandens agerande. Härutöver bör i handelslagen tas in vissa särskilda bestämmelser om optioner och terminer som blir föremål för handel på en reglerad marknad eller föremål för clearing. Det är nämligen i dessa situationer som det är viktigast att allmänheten kan ha förtroende för handeln.

För att främja en tillförlitlig kurssättning på optioner och terminer och motverka möjligheterna till kurstnanipulation bör det i handelslagen stäl- las vissa krav på den tillgång som dessa instrument avser. Mot bakgrund av de risker som trots allt finns vid options- och terminshandeln föreligger skäl att i handelslagen ange riktlinjerna för säkerhetskraven inom denna handel (se avsnitt 5.4.2).

Kommittén har föreslagit regler om säkerhet även för vissa icke standar- diserade optioner och terminer som inte blir föremål för börs- eller clear- ingverksamhet. Därvid avser kommittén sådana optioner och terminer där parterna inte har träffat avtal om att säkerhet inte skall ställas. I dessa fall skulle dessutom en innehavare av en option och köparen eller säljaren av en termin kunna säga upp avtalet till omedelbart upphörande om motpar- ten inte ställde säkerhet. Vid upprättandet av sitt förslag synes kommitten främst ha haft terminshandcln på penning- och obligationsmarknaden i åtanke.

Avtal som innehåller en icke standardiserad option eller termin kan emellertid. såsom nämnts i avsnitt 5.2. förekomma i många olika samman- hang. En generell lagstiftning om icke standardiserade optioner och termi- ner skulle träffa alla avtal mellan exempelvis privatpersoner om avtalet innehåller en option eller termin. Ett sådant avtal föregås vanligen av förhandlingar mellan parterna och det är parterna själva som ställer upp villkoren och avslutar affären. Såsom jag tidigare anfört bör de skyddsin- trcssen som då uppträder i första hand tillgodoses genom annan lagstift- ning än den som nu är aktuell för värdepappersmarknaden. Varken i

betänkandet eller i remissyttrandena har det framkommit något skäl eller missförhållande som kan utgöra grund för att reglera parternas handlande i nu diskuterat hänseende. Det finns således, som jag ser det, för närvaran- de inte någon grund för att reglera dessa avtal.

Handeln på penning- och obligationsmarknaden sker för närvarande utan medverkan av clearingorganisation. Avtalen ingås direkt mellan ex- empelvis kund och bank. I enlighet med det tidigare anförda bör parterna även vid denna handel själva råda över frågan om säkerhet skall ställas eller ej. _

Som tidigare nämnts har regeringen till riksdagen lämnat en proposition om ett kontobaserat penningmarknadssystem. Enligt propositionen skall PMC administrera ett kontobaserat system för hantering av vissa skuldför- bindelser avsedda för allmän omsättning. Systemet omfattar främst s_. k. avistaaffärer men i framtiden skall även terminsaffärer kunna hanteras inom systemet. Vid handel med derivatprodukter på penning- och obliga- tionsmarknaden är avsikten att PMC längre fram skall åta sig ett clearing- ansvar som innebär att PMC inträder som part i affärerna. Som förutsätt- ning lör clearingcn av en sådan affär avses gälla att säkerhet ställs inte bara vid själva registreringen (initial säkerhet) utan också att PMCs motpart ställer kompletterande säkerhet (marginalsäkerhet) under kontraktets löp- tid, om panten nedgår i värde till följd av förändringar i ränteläget. Avsikten är att PMC skall kunna tillförsäkra sig panträtt i registrerade skuldförbindelser vid options- och terminsaffärer. I propositionens lagför- slag har intagits en regel med sikte på sådana avtalsbaserade panträtter (5 kap. 2 5 andra stycket). Några lagbestämmelser om PMCs clearingförfa- rande föreslås inte med hänsyn till clearingförfarandets utpräglade teknis- ka karaktär. I stället skall reglerna för clearingcn följa av avtal mellan intressenterna (jfr prop.l990/9l: 106 s. 39, 48 och 61 och Ds Fi 1990126 Lagreglering angående penningmarknadscentralen s. 22, 28—29 och 54). Den derivathandel som blir föremål för clearingverksamhet i PMC-syste- met kommer att omfattas av den regleringjag nu föreslår.

Hänvisningar till S5-3

  • Prop. 1990/91:142: Avsnitt 5.1, 9.1

5.4.2. Säkerhetskrav

Mitt förslag: Vid options- och terminshandel som blir föremål för clearingverksamhet skall betryggande säkerhet finnas. Clearingorga- nisationen skall se till att säkerhet ställs och att sådan säkerhet vidmakthålls under optionens eller terminens löptid. Det överlåts på aktörerna att i sina avtalsvillkor för handeln precisera säkerhets- kraven. ' '

Kommitténs förslag: Kommittén föreslår att skyldigheten att ställa sä- kerhet skall åvila den som utfärdar en option eller ingår ett terminsavtal. I kommitténs förslag anges även vid vilken tidpunkt säkerhet senast skall vara ställd.

Remissinstanserna: Remissinstanserna lämnar kommitténs förslag utan erinran.

Skälen för mitt förslag: 1 den verksamhet som administreras av OM finns detaljerade bestämmelser om de krav på säkerheter som ställs i handeln. Dessa bestämmelser föreskriver att utfärdare av en option eller köpare eller säljare av ett terminskontrakt är skyldig att ställa säkerhet för sitt åtagande. Motsvarande regler finns inom derivathandeln utomlands. För varje kund finns vanligtvis ett konto hos clearingorganisationen där kundens innehav av derivatinstrument är registrerade och där säkerhets- kravet framgår. s.k. kundkonto. Säkerhetshanteringen kan ha varierande utformning. Säkerhet kan ställas av slutkunden direkt gentemot clearing- en. Slutkunden kan också ställa säkerhet gentemot den clearingtnedlem som företräder kunden och som i sin tur ställer säkerhet gentemot clearing- en. Beräkningen av säkerheter sker i Sverige på kundnivå, dvs. clearingens kontosystem är baserat på slutkund. 1 t.ex. USA beräknas i stället säkerhe- ten på clearingmedlemsnivå. Det innebär att clearingmedlemmen ställer säkerhet för det nettobelopp som summan av alla sltttkundcrs säkerhetsbe- hov utvisar.

Både i Sverige och internationellt används den s. k. marginalsäkerhets- metoden för att beräkna hur stor säkerhet som behövs. Metoden kan översiktligt beskrivas enligt följande. Storleken av en optionsutfärdares åtagande eller en köpares eller en säljares åtagande enligt ett terminskon- trakt varierar under avtalets löptid. Orsaken härtill är främst att värdet på den underliggande tillgångens värde varierar över tiden. vilket återverkar på options- och terminskontraktets värde. Det går att dag för dag räkna ut hur stor den ackumulerade vinsten eller förlusten är för varje kontrakt. De säkerheter som skall ställas måste till att börja med täcka den ackumulera- de förlusten. För att skapa en tidsfrist för clearingcn att hinna reagera då säkerhetsbeloppet inte uppgår till föreskriven nivå krävs även säkerhet för den sannolika kursförändringsrisken för nästa eller några följande dagar.

Om säkerhetskravet sätts för högt leder det till att resurser onödigtvis dras från marknaden vilket leder till en lägre likviditet. Sätts kravet å andra sidan för lågt uppstår i förlängningen risk för att t. ex. en clearingor- ganisation inte klarar av sitt garantiåtagande. Utgångspunkten bör vara att kravet på säkerhet sätts så högt att det är tillräckligt för att kundens konto skall kunna avslutas eller neutraliseras utan att ytterligare medel behöver tillskjutas. Samtidigt bör kraven på säkerhet kttnna variera från tid till annan beroende på hur kurserna på tillgången som optionen eller terminen avser rör sig. Säkerhetsnivån skall således kunna förändras vid ändrat marknadsläge och systemet kännetecknas av flexibilitet.

Säkerhetsnivån bör dock aldrig underskrida en viss lägsta nivå. Den grundnivån bör vara så väl tilltagen att den säkerställer även relativt kraftiga och snabba kurssvängningar i systemet. Innebörden härav är att det alltid måste finnas ett viss mått av översäkerhet i systemet. Föränd- ringar av kursen i den tillgång optionen avser varierar beroende på vilken typ av tillgång det är fråga om. Det är därför varken lämpligt eller möjligt att i lag ange hur stor säkerheten bör vara. Istället bör det åligga clearing- organisationen att utifrån nu angivna riktlinjer utforma lämpliga säker- hetssystem för handeln. Det får sedan ankomma pa bankinspektionen att i

sin tillsyn följa utvecklingen och se till att säkerheten i systemet uppfyller rimliga krav.

Beräkningen av säkerheter sker i Sverige på kundnivå. Större aktörer kan på olika konton dels ha positioner som inte kräver säkerhet. dvs. visar ett överskott. dels sådana som gör det. dvs. visar ett underskott. Något hinder mot att vid beräkningen av säkerhetsbehovet göra en samlad säker- hetsbcdömning av en kunds positioner. dvs. balansera över- och under- skott. på kundcns olika konton bör inte ställas upp. Inte heller bör hinder ställas upp mot s.k. crossclearing. dvs. att olika instrument. t. ex. optioner och terminer avseende samma underliggande tillgång är föremål för ge- mensam riskvärdering med hänsyn till tänkbara värdelörändringar i den underliggande tillgången och instrumenten själva. Denna metod att beräk- na säkerhetsbehovet är vanligt förekommande i internationella samman- hang.

Något hinder i lag bör inte heller uppställas mot beräkning av säkerheter på clearingmedlemsnivå såsom sker t. ex. i USA. Det väsentliga är att det säkerhetssystem som tillämpas uppfyller kravet på att det skall föreligga betryggande säkerhet för gjorda åtaganden.

En clearingorganisations viktigaste uppgift är att trygga att alla avtal som registreras kan uppfyllas. Det är clearingorganisationen som utformar säkerhetssystemet och även kontinuerligt bevakar säkerhetssystemets funktion vid handeln. Att systemet utformas så att det blir betryggande är något som en clearingorganisation av självbevarelsedrilt har ett stort eget intresse av att se till. Vad nu anförts om en clearingorganisations ställning talar starkt lör att en sådan organisation även enligt lag bör ha ansvaret för säkerhetskraven inom denna handel. Jag föreslår därlör att det av lagtex- ten skall framgå att det åligger en clearingorganisation att se till att erfor- derliga säkerheter ställs.

1 en marknad där konkurrens råder går det inte att bortse från risken för att det tummas på säkerhetskrav och andra skyddsregler. Av vad sotn sagts tidigare framgår att det inte i lag går att konkret fastställa miniminivån för säkerheter. En sådan lagregel skulle bli alldeles för komplicerad. Bankin- spektionen har här en viktig roll att spela. inspektionen bör övervaka att de säkerhetskrav som tillämpas på marknaden inte används som ett kon- kurrensmedel och att uppställda krav är rimliga. Inspektionen bör ha en möjlighet att påverka kraven på säkerhet. Detta kan tillgodoses genom att regeringen eller. efter regeringens bemyndigande. bankinspektionen får rätt att meddela föreskrifter om säkerhetskravens utformning.

Hänvisningar till S5-4-2

  • Prop. 1990/91:142: Avsnitt 5.3, 9.1

5.4.3. Undantag från kravet på säkerhet

Mitt förslag: Alla aktörer skall ställa säkerhet. Endast om det är uppenbart att säkerhet inte erfordras bör kravet på säkerhet kunna efterges.

Kommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt förslag från-

sett att kommittén föreslår att banker skall kunna befrias från skyldigheten att ställa säkerhet. .

Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna tillstyrker kommitténs förslag eller lämnar det utan erinran. Några remissinstanser. däribland bankinspe/tlionen. riktgäldskon[uret och riks/Janksfu/lmäktige. ifrågasätter om undantag skall kunna medges från skyldigheten att ställa säkerhet. Svenska Fönsäkringsbolags Riksförbund anser att samma skäl föreligger som för bankerna att befria försäkringsbolagen från att ställa säkerhet.

Skälen för mitt förslag: ] affärslivet graderas kunder bl.a. efter sin kreditvärdighet. Att bygga upp en god kreditvärdighet kan ta lång tid och kräver uppoffringar. Kunder med olika kreditvärdighet behandlas också olika i affärslivet. Även i lagstiftningen finns exempel på bestämmelser som anger att kunder kan behandlas olika beroende på kreditvärdighet. En bank kan exempelvis med stöd av 2 kap. 13 9" första stycket bankrörelse- lagen i sin kreditgivning avstå från säkerhet om den kan anses obehövlig eller om det annars föreligger särskilda skäl. Enligt uttalande i motiven till bestämmelsen är säkerhet obehövlig vid kreditgivning till staten. kommu- ner eller andra säkra låntagare (prop. 1986/87: l.? s. 24l ).

Handel med optioner och terminer kan emellertid innefatta ett avsevärt risktagande. vilket kan medföra att stora förluster uppstår på kort tid. De kraftiga kursfallen hösten 1987 orsakade inorn options— och terminshan- deln stora förluster inte bara för privatpersoner utan också för bl.a. banker och fondkommissionsbolag. Mot denna bakgrund kan det ifrågasättas om det är lämpligt att göra en traditionell kreditprövning i denna typ av handeL

Deposition och pantförskrivning av tillgångar för ställande av säkerhet medför att resurser binds. Den som slipper ställa säkerhet, s.k. nollrisk- kund. får därmed en fördel framför andra aktörer i handeln. Förekomsten av nollriskkunder leder således till att aktörerna på marknaden konkurre- rar på olika villkor. Optionsutredningen ansåg mot denna bakgrund att det inte borde finnas några undantag från kravet på säkerhet vid handeln med standardiserade optioner och terminer. Värdepappersmarknadskommit— ten anser dock att det bör finnas en möjlighet att undanta banker från skyldigheten att ställa säkerhet. Ett av skälen för ett undantag till förmån för banker är att en bank svarar för att vissa betalningsutfastelser, t.ex. inlåning, remburser och garantier. infrias utan att de är särskilt säkerställ- da. _

Enligt de i dag gällande reglerna för handeln hos OM. kan OM medge undantag från kravet på säkerhet för vissa kategorier av kunder. Det kan konstateras att medvetenheten om de risker som finns i derivathandeln har ökat och att adekvata åtgärder för att förebygga en upprepning av vad som hände hösten 1987 har vidtagits. De kontroll- och bevakningssystem som banker och fondkommissionsbolag byggt upp i enlighet med hankin- spektionens allmänna råd kan i någon mån anses ersätta den varningssig- nal som krav på säkerhet skulle innebära.

Enligt min mening är det tveksamt om det vid handeln med optioner och terminer existerar kunder som inte är förenade med vare sig kredit-. leverans eller annan risk. Erfarenheterna från hösten 1987 visar också att

t.ex. banker och kommuner kan drabbas av betydande förluster. Därtill kommer att säkerhetskravet får anses utgöra en betydelsefull grundregel som ytterst syftar till att bevara det finansiella systemets stabilitet. Med hänsyn härtill bör i princip alla aktörer ställa säkerhet.

Jag har övervägt att låta denna skyldighet gälla utan undantag. En sådan regel skulle emellertid kunna lägga oönskade hinder för nya typer av säkerhetssystem, exempelvis genom en försäkringslösning. Bl.a. med hän- syn härtill framstår det inte som lämpligt att i lag införa en undantagslös regel och således skapa ett system utan någon som helst flexibilitet. Stränga krav bör emellertid ställas för befrielse från säkerhetskravet. Endast om det är uppenbart att säkerhet inte erfordras bör kravet på säkerhet kunna efterges. Dessutom bör beslut av en clearingorganisation om "att efterge säkerhetskravet helt eller delvis kräva godkännande av bankinspektionen. Inspektionen har därigenom möjlighet att följa och kontrollera handeln.

5.4.4 Sanktioner mot den som inte uppfyller säkerhetskraven

Mitt ställningstagande: Jag är inte beredd att föreslå en lagstadgad rätt för en clearingorganisation eller för en fondkommissionär att omedelbart avsluta eller neutralisera ett konto för vilket säkerhets- kraven inte blivit uppfyllda.

Kommitténs förslag: Kommittén föreslår att det i lag införs en rätt för såväl en clearingorganisation som en fondkommissionär att omedelbart avsluta eller neutralisera de kundkonton för vilka säkerhetskraven inte blivit uppfyllda. Vidare skall en clearingorganisation även i annat fall få avveckla eller på annat sätt neutralisera eller minska risken i en kunds options- eller terminsaf'far om synnerliga skäl föreligger.

Remissinstanserna: Endast några remissinstanser kommenterar kom- mitténs förslag. Bankinspektionen anser det väsentligt att det i lag slås fast en obligatorisk skyldighet för en clearingorganisation. ett bankinstitut eller " ett fondkommissionsbolag att tvångsvis avveckla eller neutralisera ett konto för vilket säkerhetskravet inte blivit uppfyllt.

Skälen för mitt ställningstagande: Bankinspektionen har utfärdat all- männa råd angående handel med standardiserade optioner och aktieter- miner (BFFS 198817). Däri anges att en fondkommissionär av säkerhets- skäl bör ha rätt att tvångsvis avsluta ett kundkonto. Enligt Optionsutred- ningen var en sådan lagregel inte nödvändig eftersom det fick anses ligga i sakens natur att. om betryggande säkerhet inte ställdes. kontot måste avslutas. Däremot ansåg Optionsutredningen att det skulle införas en lag- stadgad skyldighet för en clearingorganisation att omedelbart avsluta eller

neutralisera de konton för vilka säkerhetskraven inte blivit uppfyllda. . Enligt kommittén är det ett väsentligt konsumentintresse att affärer på ett konto där säkerhetskravet inte längre är uppfyllt verkligen avvecklas eller neutraliseras snabbt om affärerna leder till allt större förluster. Skäl förelig- ger därför enligt kommitte'n att införa en lagstadgad rätt för fondkommis-

sionär och clearingorganisation att neutralisera eller avveckla ett sådant konto.

Som jag tidigare framhållit är det inte lämpligt att i lag exakt ange säkerhetskraven. 1 lag angivet krav på att säkerheten skall vara betryggan- de måste därför utfyllas och preciseras av aktörerna i handeln. En clearing- organisation och en fondkommissionär måste således i sina avtalsvillkor för handeln och avtal med kunder noggrant ange säkerhetskraven. Som framgår av beskrivningen av säkerhetssystemens uppbyggnad är det fråga om ett relativt detaljerat regelsystem. Därtill kommer regler om exempel- vis vid vilken tidpunkt säkerhet resp. tilfäggssäkerhet skall vara ställd och vilka säkerheter som godtas. Att lagens regler om säkerheter måste utfyllas av aktörerna för en tillfredställande reglering av handeln framgår också vid en jämförelse mellan kommitténs förslag och de villkor som för närvaran- de gäller på marknaden. Jag tänker då närmast på bankinspektionens ovan nämnda allmänna råd och OMs bestämmelser om säkerhet.

Eftersom en kund som inte uppfyller säkerhetskraven innebär en poten- tiell risk för förluster för en clearingorganisation och/eller en fondkommis- sionär har dessa ett betydande eget intresse av att säkerhetskraven nog- grant preciseras i allmänna villkor eller andra avtal. Dessutom torde det ligga i deras intresse att reglerna är så klart utformade att tvister och tolkningsproblem i största möjliga mån undviks. En naturlig följd av den precisering av säkerhetskraven som måste ske av aktörerna är också att det i avtalen och villkoren anges när en kunds konto får avvecklas på grund av bristande säkerhet, dvs. vilka påföljder som kan komma i fråga vid ett sådant avtalsbrott. '

Det är förenat med stora svårigheter att i lag på ett adekvat och entydigt sätt fastställa när en clearingorganisation eller en fondkommissionär skall ha rätt att tvångsvis avveckla ett kundkonto. Risk föreligger att en sådan lagregel blir alldeles för komplicerad. Vidare kan ifrågasättas lämpligheten i att ge en avtalspart en lagfäst rätt att avveckla ett kundkonto som utvisar ett negativt säkerhetssaldo när detta beräknats utifrån grunder som parter- na själva kommit överens om. .En sådan åtgärd kan få långtgående effekter . och det kan inte uteslutas att tvist kan uppkomma om hur säkerhetssaldot "beräknats eller om ställd säkerhet är fullgod. Det sagda talar för att det i första hand bör åligga clearingorganisationen att i sina avtalsvillkor för ' clearingcn ange såväl säkerhetskraven som vilka påföljder som kan kom- ma ifråga vid ett avtalsbrott. .

Med en effektiv tillsyn och kontroll av att gällande villkor efterlevs och att sanktioner vidtas mot den som bryter mot villkoren bör förutsättningar ' "för en'säker handel kunna" skapas. Med hänsyn till vad jag nu anfört föreligger det enligt min mening inte tillräckliga skäl för att ge vissa aktörer en lagfäst rätt att tvångsavveekla ett kundkonto.

Hänvisningar till S5-4-3

  • Prop. 1990/91:142: Avsnitt 9.1

5.4.5. Obligatorisk clearing

Mitt ställningstagande: Jag är för närvarande inte beredd att föreslå en regel om obligatorisk clearing.

Kommitténs föreslag: Kommittén föreslår att handeln med standardise- rade optioner och terminer alltid skall organiseras med en clearingorgani- sation.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser lämnar förslaget utan erin- ran. Bankinspekrimten och PenningmarknaaltCentralen Pm( AB pekar i sina remissyttranden bl.a. på att en regel om obligatorisk clearing kan leda till att faktiska monopol tillskapas. _

Skälen för mitt ställningstagande: Syftet med Standardiseringen av op- tioner och terminer är att underlätta hanteringen av dessa instrument så att förutsättningar föreligger för en likvid options- eller terminsmarknad. En clearing utgör sannolikt ytterligare en nödvändig förutsättning för en mer omfattande handel med sådana instrument..

Det sagda talar för att det inte skulle vara erforderligt att i lag kräva obligatorisk clearing. Med hänsyn härtill och till att ytterligare övervägan- den bör göras i samband med behandlingen av kommitténs förslag till ny börs- och clearinglag ärjag inte nu beredd att föreslå en regel om obligato- risk clearing.

5.5- Lån av fondpapper och blankningsförbudet

Mitt förslag: Blankningsförbudet för fondkommissionärer tas bort. En enhetlig reglering bör ske av alla slag av förfoganden över finan-'. siella instrument som tillhör annan. Bestämmelserna bör gälla före-. tag som står under bankinspektionens eller försäkringsinspektions tillsyn. Någon reglering i lag av s.k. oäkta blankning föreslås inte. ' Något krav på'lcve'ranskapacitet inom options- och terminshandeln uppställs inte.

' Kommitténs förslag: Kommittén föreslår att avtal om lån av fondpapper.

för blankning skall slutas skriftligen i särskild för ändamålet upprättad handling. Formulär för avtalet fastställs av bankinspektionen. Denna regel- bör gälla alla näringsidkare. Blankning får endast ske av fondpapper som bankinspektionen godkänt Kommittén föreslår även ett förbud mot 5. k." oäkta blankning med undantag för viss korttidsblankning Remissinstanserna: Flertalet remissinstanserna tillstyrker förslagen eller lämnar dem utan erinran. LO motsätter sig att blankningsförbudet tas bort. Riksbanksfu/Imäktige anser att handeln med räntebärande värdepap- pcr är av den karaktären att generell möjlighet till blankning bör ges. i synnerhet för stats- och bostadspappcr. Bankinxpektionwz föreslär bestäm- melser som ger inspektionen rätt att föreskriva krav på leveranskapacitet i de fall blankning av det underliggande fondpapperet inte är tillåtet och rätt

att återta ett tidigare givet godkännande av ett fondpapper för blankning. Riksskatteverket understryker vikten av att de skattemässiga konsekvenser- na utreds innan blankning tillåts. Bankorganisationerna och Svenska Fandhandlare/öreningen samt Invik & C 0 AB anser att det är tillräckligt med kravet på skriftligt avtal och att det inte behövs något obligatoriskt formulär upprättat av bankinspektionen. Invik & Co AB föreslår dessutom att kravet på skriftligt avtal bör upprätthållas för alla slag av aktielån.

Skälen för mitt förslag" Blanknings/örbudet

1 23 å andra stycket fondkommissionslagen finns förbud för ett fondkom- missionsbolag att för egen räkning sälja fondpapper som bolaget har mot- tagit som lån (blankning) eller att medverka vid blankning för annans räkning. Förbudet gäller enligt 38 & samma lag även i banks fondkommis- sionsrörelse. Utmärkande för denna typ av blankning är att man säljer ett fondpapper man förfogar över men inte äger, s.k. äkta blankning. En annan typ av blankning. som emellertid inte nämns i lagstiftningen. är att man säljer ett fondpapper som man vid försäljningen inte förfogar över, ibland kallat oäkta blankning.

Skälen för att förbudet mot blankning infördes i 1979 års fondkommis- sionslag var att Stockholms fondbörs ansågs vara alltför liten och ha ett alltför begränsat material av fondpapper tillgängligt för omsättning. Här- till kom att det i samband med blankning ansågs förekomma utpräglat spekulativa inslag och att den part som har en närmare kännedom om marknadsläget uppenbarligen har ett övertag ijämförelse med motparten.

Förhållandena är i dag som kommittén anfört förändrade. Stockholms fondbörs är numera tillräckligt stor. Såväl antalet börsbolag som börsom- sättningen har ökat väsentligt under 1980-talet. Spekulativa inslag före- kommer i all värdepappershandel och är således inget specifikt för blank- ningsaffärer. Vid blankning försöker en aktör tjäna pengar vid en nedåtgå- ende marknad och det kan knappast anses mer spekulativt än att göra det vid en uppåtgående. Till detta kommer att det finns andra instrument på värdepappersmarknaden som ger ett positivt utfall i en vikande marknad. t.ex. en köpt säljoption eller en såld termin. Påståendet att den som är välinf'ormcrad om marknaden har ett övertag gäller generellt och har inte något specifikt samband med blankning.

Internationellt förekommer blankning på flera betydande värdepappers- marknader. I Storbritannien finns det ingen regel som förbjuder blankning vare sig det gäller lånade värdepapper eller värdepapper man inte förfogar över. Den som blankar vid London Stock Exchange måste upplysa om detta och information om blankningsvolymerna skall anges i börsens in- formationssystem. Förmedling av aktielån sker via särskilda av Bank of” England auktoriserade firmor. Dessa firmors aktielån sker genom skriftli- ga avtal och säkerheter motsvarande minst marknadsvärdet av aktierna måste ställas. I USA är det också tillåtet att blanka genom att låna värde-. papper och genom att sälja värdepapper som man inte förfogar över.

Aktielånemarknaden i USA uppkom initialt snarare för att lösa misslyc- kanden i leveranssystemet än som en affärsstrategi. Om en handlare på leveransdagen inte har tillräcklig mängd aktier så kan han bota den bristen genom att låna aktier av någon annan. I USA sker aktielån i detta syfte i ganska stor omfattning och sådana avtal sluts normalt i skriftlig form. l Norge och Danmark är blankning tillåten men vissa restriktioner förelig- ger. I Finland däremot finns ett förbud för värdepappersförmedlare (mot- svarar en svensk fondkommisionär) att låna värdepapper av en kund för blankning. Däremot finns inget förbud mot att blanka värdepapper som värdepappersförmedlarcn inte förfogar över.

Kommitténs förslag om att slopa blanknings'förbudet'har behandlats vid genomförandet av skattereformen. I propositionen (1989/90:110 s. 451) påpekades att den skattemässiga synen på blankningsaffärer är helt avgö- rande för om det skall förekomma sådana affärer och att skattesystemet bör vara neutralt i detta hänseende och lämna möjligheten öppen så att ett eventuellt slopande av blankningsförbudet kan få de avsedda positiva effekterna för värdepappersmarknaden. I anledning härav har införts ett förtydligande i 245 2 mom. första stycket lagen om statlig inkomstskatt. av vilket följer att med avyttring avses inte utlåning av egendom "för blankning. I nyss nämnda proposition tas även upp beskattningen av-såväl intäkter resp. kostnader vid utlåning som en blankningsaffär över ett årsskifte.

Endast fondkommissionärer omfattas av blankningsförbudet. För övri- ga aktörer på värdepappersmarknaden är lån av fondpapper för blankning tillåtet under förutsättning att ägaren av fondpapperet lämnar .sitt sam- tycke därtill (jfr 10 kap 45 brottsbalken). Mot'bakgrund härav framstår det som olämpligt att i Sverige vidmakthålla ett förbud "för en liten grupp aktörer på en alltmer internationaliserad värdepappersmarknad. Tillåtan- de av blankning medför också att svenska fondkommissionärer kan bättre ta till vara sina kunders intressen på den internationella värdepappers- marknaden. Blankningsmöjlighcten skapar förutsättningar för en högre likviditet och en effektivare prissättning eftersom prissättningen blir säkra- re ju fler kunniga bedömare som vid varje tidpunkt ?kan uttrycka sin uppfattning om priset på ett värdepapper. Medhänsyn härtill och till att skälen för det rådande blankningsförbudet inte längre kan anses "hållbara bör förbudet upphävas.

Lån avfondpapper

Kommittén har föreslagit regler som endast tar sikte på lån av fondpapper för blankning. Lån av fondpapper, som är- en form av förfogande över annans fondpapper. förekommer emellertid som tidigare nämnts även för andra ändamål än för blankning. Om exempelvisen aktör när leverans av fondpapper skall ske inte kan fullgöra sina förpliktelser, dvs. leverera den överenskomna mängden av fondpapper, föreliggerrisk för en störning i systemet. Mottagaren av de fondpapper som skulle levereras kan i sin tur ha en förpliktelse att leverera dessa till en annan aktör. En sådan störning kan fortplanta sig i systemet (en s.k. dominoeffekt) och utsätta .det och

10]

marknaden för fara. Genom ett temporärt lån av fondpapperet kan en aktör uppfylla sin förpliktelse och därmed förhindra att marknaden drab- bas av leveransproblem. Lån av fondpapper. för att täcka en brist vid tidpunkten för leverans, kan således i vissa fall fylla en viktig funktion för likviditeten på värdepappersmarknaden (jfr bl.a. Trettio-gruppens rap- port, se avsnitt 3.2). En långivare som lånar ut fondpapper för att täcka en leveransbrist har givetvis behov av att skydda sig mot risken att inte få tillbaka samma mängd fondpapper eller ersättning därför.

Lagen (I9'79:750) om rätt att förfoga över annan tillhöriga fondpapper innebär att avtal om rätt för en panthavare att för annans räkning än ägarens förfoga över fondpapper är ogiltigt om det inte slutits skriftligen i särskild för ändamålet upprättad handling. Lagens regel om skriftligt avtal för förfogande gäller även den som innehar fondpapper i kommission eller till förvaring. dvs. huvudsakligen fondkommissionärer (2 g"). Avtal om försäljning av pantsatta fondpapper behandlas i 3 &. Återpantsättning och överlåtelse av panträtt avseende fondpapper regleras i 4 &. Sådan återpant- sättning eller överlåtelse får inte ske för högre belopp eller på strängare villkor än hos den ursprunglige panthavaren.

Kommittén har ansett det vara en nackdel med att anpassa förfogande- lagen även till blankningssituationen eftersom bestämmelserna om blank— ning då skulle hamna i en speciell lag vid sidan om den egentliga värdepap- persrättsliga lagstiftningen. Jag anser emellertid att det är av underordnad betydelse för vilket ändamål län eller andra förfoganden över fondpapper sker, Om reglerna begränsas till lån av fondpapper för blankning är det inte uteslutet att det kan uppkomma problem med tolkningen av ett låneavtal i fråga om i vilket syfte lånet har skett. Det kan vidare finnas risk för ett kringåendc av en sådan regel. Som tidigare framhållits kan lån av fondpapperi vissa situationer fylla en väsentlig funktion på värdepappers- marknaden. Det väsentliga ur långivarcns synpunkt är dessutom inte vad låntagaren skall göra med exempelvis aktierna utan att långivaren får klart för sig vad avtalet innebär och säkerhet att få tillbaka aktierna vid den i avtalet bestämda tidpunkten. För att få en enhetlig reglering av lån och andra förfoganden över fondpapper. oberoende av för vilket ändamål det sker. bör bestämmelserna i förfogandclagcn tas in i den av mig nu föreslag- na lagen om handel med finansiella instrument och där göras tillämpliga på alla typer av förfoganden.

[ likhet med vad som gäller enligt förfogandelagen har kommittén före- slagit att lån av fondpapper för blankning skall få ske först efter skriftlig överenskommelse i särskild för ändamålet upprättad handling. Enligt kommittén bör regeln gälla alla näringsidkare och avtalet vara upprättat på av bankinspektionen fastställt formulär. I detta formulär skulle bankin- spektionen ange föreskrifter om säkerhet. tidsbegränsning. uppsägningstid m.m.

Ett avtal om lån av fondpapper sker vanligen direkt mellan två parter som ställer upp villkoren och avslutar affären. Som jag tidigare anfört bör de skyddsintressen som uppträder i sådana sammanhang i första hand tillgodoses genom annan lagstiftning än den som nu är aktuell för värde- pappersmarknaden. Erfarenheterna i Sverige av lån av fondpapper för

blankning är små på grund av det rådande blankningsförbudet för fond- kommissionärer. Mot bakgrund härav och att utlåning av fondpapper inte är utan risker bör dock vissa övergripande regler ställas upp för att reglera denna form av verksamhet.

Jag föreslår att ett krav på skriftligt avtal för sådana lån införs. Detta kan lagtekniskt lämpligen ske genom att regeln i förfogandelagen utvidgas till att avse alla slag av förfogande över annans finansiella instrument. I likhet med kommittén anser jag att det inte är meningsfullt att föreskriva att denna regel skall gälla även privatpersoner. Förfogandelagens regler är relativt svårtillgängliga. Med hänsyn härtill bör en lämplig avgränsning ske av bestämmelsernas tillämpningsområde. Reglerna riktar sig främst till de företag som yrkesmässigt tillhandahåller tjänster på värdepappersmarkna- den. Reglerna bör således i första hand träffa värdepappersinstitut. Förfo- ganden över annans finansiella instrument kan emellertid förekomma även hos andra institut. t.ex. finansbolag och försäkringsbolag. Jag före- slår därför att reglerna skall gälla företag som står under tillsyn av bankin- spektionen eller försäkringsinspektionen.

Det uppställda kravet på skriftligt avtal måste kompletteras med mer detaljerade regler. Det bör därvid åligga branschorganisationerna och marknadsplatscrna att utarbeta regler för hur t.ex. lån av fondpapper för blankning skall gå till. Sådana regler bör innehålla anvisningar för hur säkerhetskravet och säkerhetssystemet i övrigt bör utformas. Reglerna bör även ge ledning om vilka interna kontroll- och bevakningsrutiner de en- skilda aktörerna bör upprätta. Sådana regler kan också avse information till marknadsplatserna.

Det skriftliga avtalet utgör en förutsättning för bankinspektionens granskning. Genom att kontrollera dessa avtal och även granska företagens rutiner för exempelvis lån av fondpapper har inspektionen möjlighet att se till att aktuella företag vidtar de åtgärder som är förenliga med en sund utveckling av verksamheten. Ett företag som åsidosätter säkerhetskraven vid lån av finansiella instrument och därmed ökar sin riskexponering kan dessutom komma att anses olämpligt att utöva verksamhet på värdepap- persmarknaden.

Kommittén har vidare föreslagit att bankinspektionen skall avgöra vilka fondpapper som är lämpliga för blankning. Motivet för detta är att undvi- ka kursmanipulationer i papper med liten omsättning. Mycket talar för att möjlighet till blankning gör att marknadspriserna blir mer rättvisande. t.ex. genom att investerare som tror på ett kursfall men inte innehar tillgången kan påverka kursutvecklingen. Detta minskar riskerna i handeln och kan i sig bidra till att förbättra likviditeten. Att införa begränsningar i blankningsmöjligheterna kan därför motverka syftet att minska riskerna för kursmanipulationer. I likhet med riksbanksfullmäktige anserjag därför att likviditeten i ett fondpapper inte bör utgöra utgångspunkt för en bedömning av om blankning bör tillåtas eller inte. Inte heller i detta avseende föreligger enligt min mening grund för en förhandsprövning.

"Oäkta blankning "

Den form av blankning som kännetecknas av att man säljer ett fondpapper som man inte förfogar över kallas av kommittén för oäkta blankning. Enligt kommittén bör denna form av blankning inte tillåtas. Ett undantag från huvudregeln föreslås dock, nämligen sådan kortsiktig blankning som är möjlig i VPCs kontobaserade system. Mot bakgrund härav har kommit- tén föreslagit en lagregel som tillåter sådan blankning under förutsättning att den som blankar senast dagen efter förvärvar sådana fondpapper som sålts.

Kommittén har som utgångspunkt för sitt förslag tagit aktiemarknaden och det nya kontobaserade VP-systemet. Någon lagregel om s.k. oäkta blankning finns för närvarande inte. Såväl i Sverige som internationellt går utvecklingen mot att skapa datoriserade system för registrering av köp och försäljningar av fondpapper samt hantering av betalning och leverans. Mot denna bakgrund är det olämpligt att i Sverige införa regler som helt bygger på aktiemarknadens nuvarande handelssystem. Med hänsyn härtill och till att det inte har framkommit några olägenheter av att denna form av blankning inte är reglerad i lagstiftningen på värdepappersmarknaden bör någon regel härom inte införas.

Leveranskapacitet

Inom options— och terminshandeln avseende aktier fanns tidigare ett krav på s.k. leveranskapacitet. dvs. att deposition av underliggande aktier krävdes vid utfärdandet av köpoption eller förvärv av säljoption samt försäljning av aktier på termin. Grunden för kravet var bankinspektionens allmänna råd (BFFS 198827). Syftet med kravet på leveranskapacitet var att säkerställa att aktierna kunde levereras och att bibehålla en fast anknyt- ning mellan handeln i och prissättningen på aktien och handeln med derivatinstrumenten. Kravet skulle också motverka risken för att blank- ning behövde tillgripas för att kunna fullgöra leverans av det underliggan- de fondpapperet. I praktiken har leveranskapacitetskravet inte upprätthål— lits för alla aktörer på marknaden. Banker. fondkommissionsbolag och försäkringsbolag utgör exempel på företagskategorier som inte behövt deponera och pantförskriva de underliggande aktierna. Vidare har som ett alternativ till leveranskapacitet s.k. motoptioner, dvs. innehavda köpop- tioner accepterats. Sedan bl.a. regeländringar vidtagits av OM och fond- handlareföreningen i syfte att skapa förutsättningar för att leveransbara aktier finns att tillgå och att leveransförseningar undviks har bankinspek- tionen upphävt kravet på leveranskapacitct (BFFS 1990:13. BFFS 1990:27).

Eftersom blankningsförbudet föreslås bli upphävt. kan ett krav på leve- ranskapacitet inom options- och terminshandeln inte motiveras utifrån detta förbud. Ett upprätthållande av krav på leveranskapacitet binder i onödan stora resurser och medför administrativa problem. Vidare fram- står det som inkonsekvent att upprätthålla ett sådant krav på aktieoptioner och aktieterminer men ej för övriga optioner och terminer. Internationellt

är det mycket ovanligt att uppställa krav på leveranskapacitet. Övervägan- de skäl talar därför emot att i lag ställa krav på leveranskapacitet. Emeller- tid står det en clearingorganisation eller annan aktör i handeln fritt att träffa avtal om att t. ex. en utfärdare av en köpoption skall deponera de underliggande aktierna.

Låg omsättning, ett fåtal aktieägare eller en ringa mängd utestående aktier skulle kunna medföra att det vid täckningsköp. dvs. ett köp av aktier för att trygga leverans. inte finns några aktier att köpa på värdepappers- marknaden. Vid sådana förhållande skulle även ett aktielån väsentligt försvåras. Det åligger i första hand marknadsplatserna och clearingorgani- sationerna att tillse att optioner och terminer på alltför ”tunna” fondpap- per inte noteras. För det fall en sådan handel mot förmodan skulle upp- komma bör bankinspektionen ha rätt att ingripa.

Hänvisningar till S5-4-5

5.6. Utestående frågor

Kommittén föreslår utvidgade regler om framför allt informationsskyldig— het för aktiebolag som inte är börsregistrerade men vilkas aktier och vissa andra fondpapper är spridda på minst 200 ägare. Till skillnad från kom- mitténs förslag omfattar 565 prospektdirektiv även skuldförbindelser. t. ex. obligationer. utgivna av såväl aktiebolag som andra juridiska perso- ner.

Med flaggningsregler avses regler som innebär skyldighet för förvärvare/ överlåtare att informera allmänheten och/eller börs vid förvärv eller avytt— ring av större aktieposter. EG har antagit ett flaggningsdirektiv. Någon lagstiftning avseende flaggningsregler finns för närvarande inte i Sverige. Kommittén har. med hänvisning till de goda erfarenheterna som finns av självreglering genom Näringslivets Börskommittés rekommendation rö- rande offentliggörande vid förvärv av större aktieposter. inte lagt fram något lagförslag om flaggningsregler.

Jag kommer senare att lämna förslag på prospektregler i överensstäm- melse med EGs direktiv. För en harmonisering med EGs regler krävs också lagstiftning om flaggningsskyldighet. Jag avser därför att även i denna fråga återkomma senare. Prospektreglerna och fiaggningsreglerna bör då tas in i handelslagen.

6 Värdepappersrörelse 6.1 Tillståndspliktiga verksamheter

Mitt förslag: Flera av de tjänster som i dag får utövas inom ramen för ett fondkommissionstillstånd skall i fortsättningen kräva särskilt tiIlstånd. Härigenom kommer en del verksamheter, som i dag kan drivas även utan fondkommissionstillstånd, att bli tillståndspliktiga oavsett vem som bedriver verksamheten.

Tillstånd skall krävas för företag som yrkesmässigt tillhandahåller tjänster på värdepappersmarknaden genom:

1. Handel med finansiella instrument för annans räkning i eget nanm. .. Förmedling av kontakt mellan köpare och säljare av finansiella instrument eller i annat fall medverkan vid transaktioner avseen- de sådana instrument.

. Handel med finansiella instrument för egen räkning. . Förvaltning av annans finansiella instrument. . Garantigivning eller annan medverkan vid emissioner av fond- papper eller crbjudanden om köp eller försäljning av finansiella instrument som är riktade till en öppen krets. Även bankinstitut skall vara skyldiga att söka tillstånd för var och en av de tillståndspliktiga verksamheterna.

Kommitténs förslag: Huvuddragen i kommitténs förslag är desamma som i mitt. Följande skillnader föreligger. Kommittén föreslår inte att handel för egen räkning skall fordra särskilt tillstånd. Däremot vill kom- mittén att placeringsrådgivning skall vara en verksamhet som fordrar sådant tillstånd. En mindre skillnad ligger i att kommittén hänför förva- ring av värdepapper till en tillståndspliktig verksamhet (fondpappers- förvaltning) medan jag. liksom beträffande placeringsrådgivning. anser att sådan service skall kunna ingå som ett led i rörelsen för företag som fått tillstånd till någon av de av mig angivna tillståndsbundna verksamheterna.

Remissmstanserna: Flertalet av de remissinstanser som uttalar sig i saken instämmer i huvudsak i kommitténs förslag. Bankinspektionen av- styrker att banker och fondkommissionsbolag skall vara skyldiga att söka tillstånd för samtliga typer av verksamheter och föreslår ett förenklat prövningsförfarande. Även bankorganisationerna och Svenska Fondhand— lareföreningen anser att tillståndsprövningen bör förenklas för banker och för fondkommissionsbolag. Sit-when för Stockholms font/bilin— motsätter sig att tillståndstvång skall gälla för placeringsrådgivning. Invik & Co AB anser att tillståndsplikten. med undantag av fondkommissions- och mar— ket maker-verksamhet. bör begränsas till sådan verksamhet som riktas till den som inte är näringsidkare för dennes enskilda placeringar.

Skälen för mitt förslag: I fondkommissionslagen ( 1979: 748) regleras den verksamhet som bedrivs av fondkommissionärer. Med fondkommissions— rörelse förstås enligt 1 & yrkesmässigt utövad verksamhet som avser handel

med värdepapper för annans räkning i eget namn. Sådan rörelse får endast bedrivas efter tillstånd av bankinspektionen. Tillstånd får lämnas svenskt aktiebolag (fondkommissionsbolag) och bankinstitut.

Ett fondkommissionsbolags verksamhet får i princip endast avse fond- kommissionshandel med värdepapper. Fondkommissionsbolag får dock för att underlätta fondkommissionsrörelsen i samband med denna lämna kredit mot säkerhet i fondpapper. ta emot medel på konto. köpa, sälja och byta värdepapper. genom att lämna garanti eller på annat sätt medverka vid emission av fondpapper på den allmänna marknaden.

5. ta emot fondpapper och andra värdehandlingar till förvaring eller för- vallning, 6. lämna råd om placering av medel i värdepapper.

Fondkommissionärerna har inte bara ensamrätt att yrkesmässigt få be- driva handel med värdepapper för annans räkning i eget namn. Ensamrätt föreligger också i fråga om möjligheten att fungera som market maker i OTC-handeln med aktier.

Verksamhet som bedrivs av olika förmedlare. handlare och andra utan fondkommissionstillstånd omfattas för närvarande inte av vare sig fond- kommissionslagen eller någon av de andra centrala lagarna för handel med värdepapper. Härvid bortses från insiderreglcrna. Sådana aktörer står därmed heller inte under bankinspektionens tillsyn. Vissa av dem handhar emellertid allmänhetens uppdrag på liknande sätt som fondkommissionä- rerna. Det gäller t.ex. medverkan vid emissioner av fondpapper på den allmänna marknaden. förvaltning av värdepapper och förmedling av vär- depappersaffärer. Vissa aktörers verksamhet riktar sig inte omedelbart till allmänheten. Detta gäller bl.a. interbank brokers och market makers. Deras verksamhet påverkar ändå värdepappersmarknaden och därmed även allmänhetens intressen inom handeln.

Verksamhet som består i att erbjuda allmänheten tjänster på värdepap- persmarknaden bör bedrivas så att allmänhetens förtroende för markna- den inte rubbas. Samtidigt är det viktigt att reglerna inte motverkar ett utvecklat och väl fungerande mellanhandssystem.

Allmänhetens förtroende torde inte kunna upprätthållas om inte sam- hället ges möjlighet att ingripa mot en aktör som inte bedriver sin verk— samhet på ett tillfredsställande sätt. Därför bör åtminstone sådana aktörer som bedriver yrkesmässig värdepappershandel. förmedling eller annan liknande verksamhet som kan påverka allmänhetens intressen inom han- deln stå under det allmännas tillsyn och kunna bli föremål för korrigerande ingripanden från en statlig myndighets sida.

Det bör i likhet med vad som för närvarande gäller beträffande fond— kommissionsrörelse krävas tillstånd för att få engagera sig i de avsedda verksamheterna. Tillståndskravet gör det möjligt att gallra ut företag som är olämpliga för uppgiften. Att endast företag med tillstånd får bedriva viss verksamhet underlättar också tillsynen av marknaden. Även om det kan vara svårt att vid en tilltänkt prövning bedöma företagets lämplighet för framtiden ger tillståndskravet och tillsynen i förening möjlighet att

eva-.N—

genom återkallelse av tillstånd förhindra fortsatt verksamhet av olämpliga företag.

Med utgångspunkt i vad som nu har sagts ämnar jag i det följande närmare beskriva de verksamheter och aktörer på värdepappersmarkna- den som enligt min mening bör omfattas av tillståndskrav och stå under det allmännas tillsyn.

Kom missionsverksamhet

Det centrala i fondkommissionsbolagens verksamhet är uppdragen att handla med värdepapper för annans räkning i eget namn. Ofta sker denna kommissionshandel på uppdrag av enskilda personer. Kommissionshan- deln är också den verksamhet som fondkommissionstillståndet primärt avser. Mot bakgrund av vad som tidigare sagts serjag ingen anledning att ändra på den nu gällande ordningen med tillståndskrav för sådan verksam- het.

F örmcdlingsverksamhet

Förmedlingsverksamhet kan beskrivas som yrkesmässigt utövad verksam- het som avser att förmedla kontakt mellan köpare och säljare eller på annat liknande sätt medverka vid transaktioner avseende finansiella in- strument. Med en sådan definition kommer såväl interbank broker-verk- samhet som annan mäklarverksamhet att inrymmas. Vidare kommer även förmedling av lån av finansiella instrument att omfattas av definitionen. Lån av finansiella instrument behandlas i avsnitt 5.5.

En värdcpappersförmedlares verksamhet bidrar till att effektivisera han- deln med finansiella instrument. Detta sker genom att verksamheten leder till höjd omsättning beroende på att förmedlaren dels underlättar möjlig- heterna till kombinationsaflärer. dels breddar kundkretsen för fondkom- missionärerna. Förmedlarens verksamhet kommer såvitt kan bedömas mot bakgrund av den hittillsvarande utvecklingen på detta område sanno- likt att få allt större omfattning och betydelse.

Den verksamhet som beskrivs här utgör ett led i den handel som bedrivs på värdepappersmarknaden. Även om förmedlaren inte tar egna posi- tioner eller handhar likvider utgör han en länk i handeln. Förmedlarens verksamhet underlättar handeln på värdepappersmarknaden vilket leder till att likviditeten förbättras. Detta påverkar allmänhetens intresse för att handla med finansiella instrument. En förmedlares verksamhet bör därför vara tillståndspliktig. Lagstiftningen blir annars inte tillräckligt effektiv. Bl.a. bör det vara möjligt att förhindra förmedling av finansiella instru- ment som är börsstoppade.

I 23 å andra stycket fondkommissionslagen anges att fondkommissions- bolag inte för egen räkning får sälja fondpapper som bolaget mottagit som lån (blankning) eller medverka vid blankning för annans räkning. Som framgått av den angivna beskrivningen av förmedlingsverksamhet omfat- tas även verksamhet som innefattar förmedling av lån av finansiella in- strument. Som jag anfört i avsnitt 5.5 föreslås det nuvarande blanknings-

förbudet bli upphävt. I stället införs bestämmelser om förfoganden över annan tillhöriga finansiella instrument, vilket innefattar även lån av finan- siella instrument för blankning. För att tillgodose de skyddssynpunkter som ligger bakom förslaget bör det allmänna även ha insyn i och kontroll över den som förmedlar kontakt mellan långivare och låntagare. Även denna förmedlingsverksamhet bör därför få bedrivas endast efter tillstånd av det allmänna och stå under tillsyn.

Med här avsedd förmedlingsverksamhet bör också likställas annan med- verkan vid transaktioner avseende finansiella instrument. Detta innebär- bl.a. att verksamhet som har som affärsidé att låna aktier i eget namn för att senare låna ut dessa till någon som t. ex. aVSer att utföra blankningsaffä- rer i det aktuella aktieslaget bör räknas som förmedlingsverksamhet även om mellanhanden alltså har ett partsförhållande både till aktieägaren och låntagaren.

Handel för egen räkning

Kommittén har ansett att den egenhandel. utan market maker-åtagande. som fondkommissionärer, försäkringsbolag, investmentbolag, industrifö- retag med flera större placerare sysslar med inte är så specialiserad som anges i EGs direktivförslag och att det skulle leda för långt att ställa sådana företag under samhällets tillsyn och kontroll. Kommittén har också funnit att det inte föreligger något behov av en tillståndsplikt för egenhandel när den som bedriver tillståndspliktig verksamhet har en egen värdepappers- portfölj. dvs. ett handelslager.

Före 1979 års fondkommissionslag hade fondkommissionsbolagen-en obegränsad möjlighet att handla med värdepapper för egen räkning. För banker fanns då ett absolut förbud mot att förvärva aktier. förlagsbevis mm. för egen räkning. I syfte att utan förbud minska riskerna för den intressekonflikt som kan bli följden av att handel för egen räkning drivs samtidigt med kommissionsuppdrag samt att nå en utjämning av konkur- rensvillkoren mellan banker och andra fondkommissionärer. infördes reg- ler om fondkommissionärcrs handelslager. llandclslagrct begränsades till 10 milj. kr. (prop. 1978/79z9 s. 137 f.). Gränsen har höjts vid tre tillfällen och är i dag 100 milj. kr.

Kommittén har föreslagit att gränsen för handelslagrct höjs och att det samtidigt införs begränsningsregler avseende bl.a. rösträtt och aktieinne- hav i ett enskilt bolag.

Bak-om de överväganden som ledde till att regler om fondkommissionä- rers handelslager infördes låg en strävan att begränsa egenhandeln till vad som var förenligt med en verksamhet. där kommissionshandeln utgör det väsentliga (prop. l978/79:9 s. 136 f.). Där anfördes också att syftet med handelslagrct skulle vara att underlätta kommissionshandeln genom att göra marknaden mera likvid och bidra till kursutjämning och dessutom för att rationalisera hanteringen av små värdepappersposter.

Jag anser. liksom kommittén. att aktiehandel med hög likviditet under- lättar aktiebolagens kapitalförsörjning och ökar enskilda placerares vilja att handla med aktier. Vid handel med utländska placerare finns behov av

att kunna genomföra affärerna i egen portfölj. Kommittén vill därför skapa förutsättningar för ytterligare utveckling av fondkommissionärernas egen- handel men pekar samtidigt på intresset av att skydda den allmänhet som berörs. Härvid framhåller kommittén den tidigare nämnda intressekon- flikt som kan uppstå genom att en fondkommissionär kan driva handel för egen räkning samtidigt med kommissionsuppdraget.

Till skillnad från kommittén kan jag se fördelar med att kommis- sionsverksamhet och annan tillståndspliktig verksamhet hålls skild från egenhandel vid en tillståndsprövning. Jag har därför valt en annan lösning än den kommittén har föreslagit. I stället för att låta egenhandel utgöra en s.k. sidoverksamhet utan krav på särskilt tillstånd för de aktuella bolagen, f_öreslår jag att handel för egen räkning blir en egen tillståndspliktig verk- samhet.

Mcd handel för egen räkning avserjag i detta sammanhang handel med finansiella instrument som bedrivs yrkesmässigt och där det primära är att tillhandahålla en tjänst åt kunderna. Verksamhet som market maker är ett exempel på sådan verksamhet.

Det typiska för den verksamhet som avses är alltså att själva handeln är ett huvudmoment i företagets affärsidé. Normalt kommer inkomsterna i rörelsen från skillnaden mellan sälj- och köpkurser eller från avgifter; det är alltså inte i första hand genom.värdetillväxt i de finansiella instrumen- ten som vinsten skapas. '

Förvärv och överlåtelser som utgör ett led i t.ex. ett industrilöretags. eller försäkringsbolags normala kapitalförvaltning omfattas inte av detta egenhandelsbegrepp; här är det knappast naturligt att säga att det ingår i företagets affärsidé att utföra tjänster åt andra aktörer på-marknaden. Det gäller även om verksamheten drivs i ett särskilt bolag som enbart ägnar sig ' åt kapitalförvaltning. Detta hindrar naturligtvis inte att exempelvis ett._ industriföretag kan etablera ett dotterbolag som skall utföra tjänster på värdepappersmarknaden. Verksamheten i ett sådant tjänsteföretag kom- mer dock att skilja sig påtagligt från den som ingår i en normal kapital- förvaltning. Jag räknar inte med att det skall bli några praktiska svårighe- ter att skilja mellan tillståndspliktig och icke tillståndspliktig verksamhet. Mitt förslag behöver naturligtvis inte innebära att en kommissionär eller "förmedlare inte får handla för egen räkning. För att kunna göra det måste bolaget emellertid erhålla ett sådant tillstånd. " _ . Den tidigare nämnda intressekonflikt som kan bli följden av att handel för egen räkning drivs samtidigt med kommissionsuppdrag. blir med mitt förslag lättare att lösa. Redan vid prövning av en kommissionärs ansökan "om tillstånd för egenhandel, bör bankinspektionen beakta öm kommissio-

nären har kompetens och tekniska resurser som erfordras för att skilja på kommissionshandel och egenhandel. Detta blir också en fråga'att beakta vid den löpande tillsynen. Inspektionen kan vidare återkalla ett tillstånd avseende egenhandel utan att tillståndshavarens kunder i kommis- sionsverksamheten behöver råka illa ut.

Förvaltning av fnansiella instrument

Förvaltning av finansiella instrument innefattar uppdrag för någon att mot betalning efter vissa riktlinjer förvalta annans värdepapper, vilket ibland kallas portföljförvaltning. Uppdraget kan vara allmänt hållet och t.ex. innefatta uppgiften att göra de omplaceringar som marknadsförhållandena kan motivera. Det kan också vara inskränkt till att endast innefatta de köp eller försäljningar som uppdragsgivaren särskilt anger. Förvaltaren är om- bud för kunden. ' '

Förvaltning av finansiella instrument förekommer i dag hos t.ex. fond- kommissionsbolag. banker och finansbolag. Det finns dock också förvalta- re som bedriver sådan verksamhet utan att ha någon form av auktorisa— tion, s.k. fristående förvaltare. l värdepappersmarknadslagen finns be- stämmelser som tar sikte på den verksamhet som sådana fristående fond- pappersförvaltare bedriver. Bestämmelserna innehåller en skyldighet för förvaltaren att på begäran av bankinspektionen lämna inspektionen upp- gifter om verksamheten. Finner inspektionen att förvaltningen bedrivs i former som otillbörligen äventyrar enskildas kapitalinsatser eller annars är otillbörliga mot uppdragsgivare får inspektionen skriftligen uppmana för- valtaren att rätta till missförhållandet på det sätt som är skäligt med hänsyn till omständigheterna. Om förvaltaren inte följer uppmaningen får inspektionen i särskilt beslut göra anmärkning om missförhållandet. Läm- nar förvaltaren inte inspektionen de uppgifter den begär får inspektionen förelägga vite. En förvaltare som lämnar inspektionen oriktig eller vilsele- dande information vid fullgörande av uppgiftsskyldigheten kan vidare drabbas av straffansvar.

Dessa bestämmelser som i dag omfattar endast de fristående förvaltarna gäller om förvaltningen inte är särskilt reglerad i annan lag. Detta'innebär att banker, fondkommissionsbolag. finansbolag och fondbolag inte omfat- tas av bestämmelserna. Ej heller omfattas boutredningsmans förvaltning av fondpapper tillhörande dödsbo eller förvaltning som kommit till stånd på grund avsådant godmansförordnande som avses i 18 kap. ärvdabalken eller konkursförvaltares förvaltning av fondpapper som ingår i konkursbo. Om en. förvaltare som avses-i bestämmelserna går i konkurs kan den- situationen uppkomma att konkursförvaltaren driver förvaltarens rörelse. Inte heller i ett sådant fall gäller bestämmelserna'om förvaltni'ng'av fond- papper i värdepappersmarknadslagen (se prop. 1984/85:'157 s. 100). Förvaltning av finansiella instrument som avses här innefattar yrkes- mässig verksamhet som riktar sig direkt till allmänheten. Det är viktigt för kunderna att verksamheten sköts på et-t'effektivt—och omdömesgillt sätt. Förvaltning kan också innefatta utnyttjandet-av avancerade affärsstrategi- er som kan få effekter på kurssättningen i de instrument där de används. Fondpappcrstörvaltning bör därför endast få bedrivas av ansvarsfulla personer med tillräckliga kunskaper. Detta talar för att även denna typ av verksamhet endast bör få bedrivas efter särskilt tillstånd och att den skall stå under bankinspektionens direkta tillsyn. Jag föreslår att en sådan tillståndsplikt införs och att de som erhåller tillstånd ställs under bankin-

spektionens tillsyn. Bestämmelserna om s. k. fristående förvaltare i lagen Prop. 1990/91: 142 om värdepappersmarknaden kan därmed upphävas.

Medverkan vid emission av föndpapper och köp eller försä/jn in g av finansiella instrument Fondkommissionsbolag får enligt 13 5 första stycket 4 fondkommissions- lagen medverka vid emissioner av fondpapper på den allmänna markna- den. Om bolaget i samband därmed har lämnat en garanti krävs enligt 15 & tredje stycket samma lag tillstånd för förvärv av aktier på grund av garanti- åtagandet. Bank får också enligt 2 kap. 7 & bankrörelselagen medverka vid emissioner. En sparbank eller en förcningsbank får dock göra det endast efter tillstånd av bankinspektionen. Något särskilt tillstånd för en bank att i sådant sammanhang förvärva aktier som ingår i emissionen krävs inte.

Det finns dock även andra företag på marknaden som inte står under bankinspektionens tillsyn och som erbjuder sin medverkan vid emissio- ner. Det kan ifrågasättas om det inte även på detta område behövs ett utökat skydd för de investerare som deltar vid emissioner. Det finns exempel under senare tid på erbjudanden till allmänheten som saknat de mest grundläggande uppgifter som bör ingå i ett prospekt, trots att en emissionsförmedlare medverkat.

I aktiebolagslagen, försäkringsrörelselagen och bankaktiebolagslagen finns det regler om offentliggörande eller på annat sätt riktande av inbju- dan till en vidare krets att förvärva fondpapper. under sådana former att emissionsprospekt skall upprättas.

Ett marknadserbjudande, antingen det gäller emission av fondpapper eller erbjudande i annat fall till en obestämd krets av personer att köpa eller sälja finansiella instrument. måste föregås av ett relativt omfattande förberedelsearbete. Detta syftar till att ta fram underlag för bedömning av villkoren och att färdigställa redovisnings- och annat informationsmateri- al. Detta arbete utförs i emissionsfallet i samarbete mellan emittenten och den fondkommissionär eller annan förmedlare som medverkar vid emis- sionen. Emissionsförmedlaren anses också ha till uppgift att granska de uppgifter som emittenten lämnar om sin verksamhet, att se till att prospek- tet är utformat på rätt sätt och att innehållet följer vad som anses vara god sed på marknaden. Arbetet är sådant att det ställs krav på personella och tekniska resurser för att ett sådant uppdrag skall kunna fullgöras. Ifall villkoren är för oförmånliga eller förhållandena ändrats negativt under erbjudandetiden kan den som medverkat vid emissionen — om han läm- nat garantier eller tagit de emitterade fondpapperen i egen portfölj för vidare spridning — bli tvungen att förvärva resp. behålla fondpapperen eller del av dem. Det krävs i dessa fall därför även finansiell styrka hos den som medverkar vid emissioner. Liksom andra tjänsteutövare på värdepap- persmarknaden kan emissionsförmedlaren också behöva finansiella resur- ser för att möta eventuella ersättningsanspråk från kunder. öm emissions- förmedlaren gör sig skyldig till försummelse.

Som nämnts tidigare kommerjag senare att lämna förslag till prospekt- regler i överensstämmelsc med EGs prospektdirektiv. Dessa regler kom- 112

mer att medföra att kraven på innehållet i emissionsprospektet skärps. Detta innebär i sin tur att höga krav kommer att ställas på emissionsför- medlarnas arbetsinsats och kunnande.

Hur en emission av aktier eller andra fondpapper genomförs och pro- spekt utformas har betydelse för den som tar del i emissionen. Även vid erbjudanden om köp eller försäljning av finansiella instrument som riktas till en obestämd krets av personer bör det krävas att erbjudandet är korrekt utformat. Det är därför viktigt att det även i dessa fall medverkar endast sådana företag som har tillräckliga kunskaper och tekniska resurser och som förfogar över tillräcklig finansiell styrka. Jag föreslår därför att sådan verksamhet som består i medverkan vid emissioner eller köp eller försälj- ning av-finansiella instrument till en öppen krets görs tillståndspliktig. Med öppen krets avses ett obestämt antal personer. Genom tillståndsplik- tcn ökar bankinspektionens möjligheter att övervaka att emissionsverk- samheten sker på ett sätt som överensstämmer med gällande bestämmelser och god sed på området.

En emissionsförmedlare kan. som nämnts, bli tvungen att förvärva de fondpapper som han medverkat till att avsätta på marknaden. 1 tillståndet för den som medverkar vid emission eller erbjudanden bör därför ingå rätt att också få förvärva finansiella instrument för egen räkning. '

En eller flera verksamheter

Av 13 & fondkommissionslagen följer att företag som i dag innehar fond- kommissionstillstånd får ägna sig åt samtliga de verksamheter som jag beskrivit. Emellertid bör särskilt tillstånd krävas för var och en av dessa verksamheter. Mitt förslag innebär således att ett företag får söka tillstånd för en eller flera av verksamheterna. Jag anser inte att de nuvarande fondkommissionsbolagen bör särbehandlas i detta avseende. Det behöver nämligen inte nödvändigtvis vara så att alla fondkommissionärer är lämp- liga att driva samtliga tillståndspliktiga verksamheter. Således bör även en kommissionär vara skyldig att söka tillstånd för var och en av de verksam- heter som enligt mitt förslag skall vara tillståndspliktiga.

Att beakta i sammanhanget är också att EGs förslag till direktiv om investeringstjänster, vilket jag berört i avsnitt 3.5. bygger på samma prin- ciper. Slutlig ställning har emellertid inte tagits inom EG till hur det framtida investeringstjänstedirektivet skall utformas. När så har skett kan det finnas anledning att återkomma bl.a. till frågan om hur de svenska reglerna om tillståndspliktiga verksamheter skall vara utformade.

Bankerna måste enligt gällande regler ha ett särskilt tillstånd för att få driva fondkommissionsrörelse. En bankoktroj inkluderar således inte rätt att driva sådan verksamhet. En del av den verksamhet som en bank bedriver vid sidan av bankrörelsen avser traditionellt förvaring och för- valtning av värdepapper. rådgivning i ekonomiska angelägenheter, med- verkan vid emissioner och market making, dvs. delvis sådana aktiviteter som enligt mitt förslag skall fordra särskilt tillstånd. Bankerna är dock av mycket olika storlek och har skilda förutsättningar att klara olika typer av uppgifter. För framtiden kan man också tänka sig mer specialiserad verk-

samhet även från bankernas sida. Även beträffande banker bör alltså krävas tillstånd till de verksamhetsgrenar som enligt mitt förslag skall vara tillståndspliktiga. Även en bank bör därför ha särskilt tillstånd för var och en av de omnämnda finansiella verksamheter som den vill utöva. Ett undantag utgör dock banks förvärv och handel med obligationer, förlags- bevis och andra fordringsbevis avsedda för den allmänna marknaden som regleras direkt i 2 kap. 25 bankrörelselagen. Vid tillståndsprövningen 'torde man för banker i många fall kunna utgå från att tillstånd för sådan verksamhet som i dag drivs av banker bör meddelas. Naturligtvis är det inget som hindrar att flera tillstånd söks vid ett och samma tillfälle.

6.2 Tillståndskraven

Mitt förslag: Verksamheten skall liksom hittills drivas i aktiebolags- form eller av ett bankinstitut. Den planerade verksamheten skall kunna antas komma att uppfylla kraven på en sund värdepappersrö- relse. Någon behovsprövning skall inte göras. För aktiebolag (värde- pappersbolag) krävs ett med hänsyn till verksamhetens omfattning och beskaffenhet tillräckligt stort aktiekapital.

Ägarbegränsningar införs inte. Regler om större ägares lämplighet utreds i särskild ordning. '

Kommitténs förslag: Kommitténs förslag överensstämmer i huvudsak med mitt förslag. Dock föreslår kommittén att kravet att rörelsen kan antas inte bli till skada för det allmänna skall finnas kvar vid tillstånds— prövningen oeh att de olika instituten skall ha ett i lag bestämt minsta aktiekapital. _ .

Remissinstanserna: De flesta remissinstanser lämnar förslaget utan erin- ran eller avstår från att kommentera det. Bankinspektionen anser att det föreslagna minsta aktiekapitalet är för lågt. OM motsätter sig att market maker generellt skall ha ett aktiekapital på 10 milj. kr. Invik &. Co AB har synpunkter på aktiekapitalets storlek för vissa verksamheter.

Skälen för mitt förslag Associatimzsjbr/n

I fondkommissionslagen anges att tillstånd att bedriva fondkommissions- rörelse endast får meddelas svenskt aktiebolag eller svenskt bankinstitut.

l förarbetena till lagen anges att det. med hänsyn till verksamhetens art och den ofta betydande kundkretsen, är rimligt att endast sådan företags- form får användas som innebär en garanti för viss varaktighet. vad gäller kapitalinsatser]. för en tillfredsställande revision och för möjligheter till en rimlig tillsyn. Vid sidan av bankinstituten ansågs aktiebolagsformen vara underkastad den mest ingående regleringen. varför man stannade för att fondkommissionsrörelse endast skulle få drivas i dessa två företagsformer (prop. 1978/79z9 5.35).

1 Sverige drivs sålunda fondkommissionsverksamhet uteslutande "av ak- tiebolag och bankinstitut. Det finns dock enstaka exempel på att market maker-verksamhet drivs av fysiska personer. Så är fallet vad gäller en till OM knuten market maker. Det övergripande motivet för att införa tillståndsplikt för de verksamhe- ter jag angett under avsnitt 6.1 är att dessa verksamheter direkt eller indirekt påverkar allmänhetens förtroende för handeln på värdepappers- marknaden. Av detta skäl bör verksamheterna bedrivas i en form som i det enskilda fallet kan förutses få en viss varaktighet samt ge de bästa möjlig- heterna till offentlighet och insyn och där förutsättningarna för en tillfreds- ställande tillsyn är bäst. Det framstår därför fortfarande som väl motiverat att ställa upp ett krav på viss associationsform. Därvid är aktiebolag lämpligast. Dessutom bör ifrågavarande verksamheter. liksom nu, få be- drivas av bankinstitut. Jag återkommer i avsnitt 6.11 till motsvarande fråga för utländska värdepappersföretag som vill öppna filial i Sverige.

S undhelskra v

1 fondkommissionslagen anges att tillstånd får meddelas endast om bola- get ej är olämpligt att driva fondkommissionsrörelse. Vidare måste det kunna antas att rörelsen inte skall bli till skada för det allmänna (6 å).

I motiven (prop. 1978/79:9 s. 175 f.) anges att den lämplighetsprövning som här föreskrivs utgör en väsentlig del av bankinspektionens prövning av ett tillståndsärende. De organisatoriska förhållanden under vilka rörel- sen skall drivas bör uppmärksammas. l sakens natur ligger vidare att en prövning skall ske av den personliga lämpligheten hos den verkställande ledningen och hos ägarna. Det sägs vidare att som villkor för tillstånd måste krävas att verksamheten kan antas bli bedriven på ett korrekt och omdömesgillt sätt.

1 10 & fondkommissionslagen ställs krav på att verkställande direktören och en av styrelseledamöterna genom tjänstgöring hos fondkommissionär eller på annat sätt skall ha skaffat sig den erfarenhet som behövs för verksamheten.

Lämplighetsprövningen enligt gällande fondkommissionslag tar alltså sikte på dels företagets organisatoriska uppbyggnad, dels erfarenheten och sakkunskapen hos företagets ledning. Hänsyn tas också till ägarnas lämp- lighet. Prövningen mynnar i realiteten ut i ett ställningstagande till om rörelsen kan förväntas komma att uppfylla de krav på en sund verksamhet som rimligen kan ställas. Enligt min mening bör tillståndskrav/et i den nya lagen formuleras så att den planerade verksamheten skall kunna förväntas uppfylla kraven på en sund värdepappersrörelse. Ett sådant krav bör enligt min mening ställas upp för samtliga här diskuterade verksamheter. Kraven på de organisatoriska förhållanden under vilka rörelsen skall bedrivas bör sättas i relation till den planerade verksamheten. Detta bör beaktas vid tillståndsprövningen. l-löga krav ställs på verksamheten i auktoriserade bo- lag. Styrelsen bör därför ha en viss minsta storlek och bolaget bör ha en verkställande direktör.

När det gäller sakkunskapen hos företagsledningen. dvs. styrelsen och

verkställande direktören, bör några formella krav på kunskap eller erfaren- het inte ställas upp. Även här får det ankomma på tillståndsmyndigheten att från fall till fall göra en bedömning av om företagsledningen. med hänsyn till önskemålet om kontinuitet i verksamheten och kravet på att den bedrivs på ett korrekt och omdömesgillt sätt. har den erfarenhet som behövs för verksamheten.

I detta sammanhang kan erinras om att ett fondkommissionsbolag enligt nuvarande lag är skyldigt att på tid och sätt som inspektionen bestämmer till inspektionen anmäla vem som har utsetts till styrelseledamot, verkstäl- lande direktör eller suppleant samt ändring i förhållande som anmälts. Inspektionen bör även i framtiden ha möjlighet att få del av sådana förändringar. Detta tillgodoses med mitt förslag till tillsynsregler.

Som nämnts ingår för närvarande i prövningen också att göra en bedöm- ning av ägarnas lämplighet. Det faller sig naturligt att den prövningen vad gäller sundhetskravet endast behöver avse ägare som kan ha ett icke oväsentligt inflytande i bolaget. Inom finansdepartementet pågår en över- syn av regler för lämplighetsprövning av ägare i bank bl. a. mot bakgrund av vad EGs direktiv innehåller i denna fråga. Bestämmelser om ett värde— pappersbolags ägares lämplighet bör ses över samtidigt som motsvarande regler beträffande bankerna.

Frågan om generella ägarbegränsningar beträffande banker m.fl. har nyligen behandlats av riksdagen (se avsnitt 2.7). Några regler som skulle begränsa ägandet i banker och försäkringsbolag har inte införts. Jag ser inga skäl för att införa sådana regler för värdepappersbolagen.

Som angetts får tillstånd enligt fondkommissionslagen meddelas bara om rörelsen kan antas inte bli till skada för det allmänna. Det rekvisitet inrymmer förutom en lämplighetsbedömning från allmänna utgångspunk- ter också ett hänsynstagande till om behov av rörelsen föreligger (prop. 1978/79:9 s. 134 och 176).

Den behovsprövning som fanns tidigare vid beviljande av bankoktroj har nyligen tagits bort genom en ändring i 2 kap. 3 äbankaktiebolagslagen. Oktrojprövningen för banker är numera rent kvalitativ och inriktad på bankens organisation, ägarförhållanden, kapitalstyrka och ledning m.m. De överväganden som gjordes i det sammanhanget (prop. 1989/90: 1 16) är enligt min mening relevanta även vad gäller värdepappersbolagen. Här kan nämnas den vansklighet som ligger i en kvantitativ bedömning av marknaden och det utrymme för godtycke som därvid är närmast ofrån- komligt. Jag anser därför att någon behovsprövning inte bör förekomma vid beviljande av tillstånd för värdepappersbolag.

Aktiekapitalels storlek

Enligt nuvarande lagstiftning måste ett fondkommissionsbolag ha ett ak— tiekapital på minst 500000 kr.

Kommittén föreslår att aktiekapitalet för fondkommissionärer, market makers och emissionsförmedlare skall uppgå till minst 10 milj. kr. Denna gräns bör enligt kommittén gälla för övriga tillståndspliktiga verksamheter om de samtidigt har tillstånd att handla i egen portfölj. Annars skulle dessa

få en konkurrensfördel framför de tre först nämnda. För övriga tillstånds- pliktiga verksamheter. som alltså inte handlar med finansiella instrument för egen räkning, bör enligt kommittén syftet med regleringen bli tillgodo- sett redan vid ett lägsta aktiekapital på 500000 kr.

Med hänsyn till värdepappersmarknadens utveckling framstår det som naturligt att kravet på aktiekapital anpassas till arten och omfattningen av den rörelse värdepappersbolaget driver. Ett krav på ett relativt stort aktie— kapital markerar att sådan rörelse endast bör bedrivas av företag med god finansiell styrka och goda förutsättningar att driva verksamheten varak- tigt. Mot ett krav på alltför stort aktiekapital kan invändas att det hämmar konkurrensen —- såväl internationellt som nationellt — genom att det dels utgör ett hinder för mindre aktörer att etablera sig på marknaden. dels kräver en högre lönsamhet på rörelsen än vad som skulle vara fallet med ett lägre aktiekapital. Storleken på aktiekapitalet bör därför bestämmas efter en avvägning mellan dessa båda intressen. Jag anser dock att det för vissa verksamheter kan finnas skäl att ställa högre krav på aktiekapitalets storlek än för andra. Ett högre aktiekapital skulle t.ex. kunna krävas av bolag som driver flera av de tillståndspliktiga verksamheterna och där- ibland handel för egen räkning och medverkan vid emissioner. Fondkom- missionsbolagen bör få skälig tid på sig för anpassning till det nya kravet på aktiekapital.

Främst av praktiska skäl bör det överlåtas till regeringen eller, efter regeringens bemyndigande. bankinspektionen att meddela föreskrifter om hur stort aktiekapital som skall krävas för de olika verksamheterna. Såda- na föreskrifter bör vara anpassade till de krav som i detta avseende kommer att ställas inom EG.

6.3 Rörelseregler för värdepappersbolag

Mitt förslag: Värdepappersbolag får inom ramen för tillståndet bedriva rådgivning i finansiella frågor och värdepappersförvaring och ta emot medel med redovisningsskyldighet. De får också efter bankinspektionens tillstånd lämna kredit och ta emot medel på konto. Därutöver skall tillstånd kunna ges till förvärv av organisa- tionsaktier m. m. och om det finns särskilda skäl till andra sidoverk- samheter som underlättar rörelsen.

värdepappersbolag får- inte förvärva annan egendom än sådan som behövs för rörelsen.

Kommitténs förslag: Kommittén föreslår att fondkommissionsbolag skall få lämna kredit mot säkerhet i fondpapper och ta emot medel på konto. Samtliga tillståndspliktiga bolag tillåts med vissa begränsningar handla med finansiella instrument. Om särskilda skäl föreligger skall de få utöva även annan verksamhet. Vidare föreslås att nuvarande uppräkning av vilken egendom som ett bolag får förvärva skall behållas.

Remissinstanserna: De remissinstanser som yttrat sig i denna del till-

styrker förslaget eller lämnar det utan erinran. Bankonganisationerna och Svenska Fondhandlareföreningen vill dock att ordningen för att ange vilka papper som kan belånas av fondkommissionsbolag snarast ses över. Enligt nämnda remissinstanser måste det stå klart att ett fondkommissionsbolag i likhet med en bank skall kunna ta säkerhet i de papper eller andra rättighe- ter i vilka bolaget får handla. '

Skälen för mitt förslag: 1 13 & fondkommissionslagen finns bestämmel— ser om vilka verksamheter som ett fondkommissionsbolag får driva för att underlätta fondkommissionsrörelsen. 1 lagen räknas upp vilka verksamhe- ter som det är fråga om. Som framgått tidigare föreslår jag att flera av dessa verksamheter får bedrivas först efter särskilt tillstånd. Detta gäller handel för egen räkning, portföljförvaltning och emissionsförmedling. Vad som därefter återstår av 13 5 är kreditgivning mot säkerhet i fondpapper, mottagande av medel på konto under förutsättning att avtal enligt 205 fondkommissionslagen träffats, värdepappersförvaring och placeringsråd- givning. Medel som fondkommissionsbolag tar emot med redovisnings— skyldighet skall enligt 20 ågenast avskiljas och insättas på bankräkning om inte annat har avtalats. Enligt 13 å andra stycket får bankinspektionen om särskilda skäl föreligger ge ett fondkommissionsbolag tillstånd att driva även annan rörelse.

I 15 & fondkommissionslagen finns bestämmelser om rätt för fondkom- missionsbolag att förvärva dels fast'egendom, tomträtt eller bostadsrätt för att bereda bolaget lokaler för rörelsen. dels inventarier till rörelsen. I paragrafen behandlas också rätten att placera likvida medel i fondpapper.

Jag anser i likhet med kommittén att det är en fördel att i lagen räkna upp de sidoverksamhetcr som bör vara tillåtna. Kommittén föreslår emel- lertid att andra bolag än fondkommissionsbolag måste ha tillstånd för sådan sidoverksamhet. Jag kan inte se något skäl att göra skillnad mellan de olika tillståndspliktiga verksamheterna, utan alla bolag med tillstånd att bedriva någon form av värdepappersrörelse'bör. ha möjlighet att ägna sig åt uppräknade sidoverksamhetcr. '

Värdepappersjörvaring, rådgivning i finansiella frågor och mottagande av redovisningsmedel

Redan i dag är det tillåtet för ettfondkommissionsbolag att inom ramen för tillståndet bedriva bl.a. värdepappersförvaring, placeringsrådgivning och ta emot medel med redovisningsskyldighet. Med mitt lagförslag till- kommer ytterligare tillståndpliktiga verksamheter. såsom förmedling, han- del för egen räkning, förvaltning och medverkan vid emissioner. För dessa verksamhetsformer utgör enligt min mening värdepappersförvaring och placeringsrådgivning en naturlig och underordnad del av verksamheten. Rådgivning bör utvidgas till att omfatta inte bara placeringar. utan också andra finansiella frågor, t. ex. företagsfinansiering och företagsstrukturella frågor. Även rätten att ta emot medel med redovisningsskyldighet utgör ett naturligt inslag i ifrågavarande verksamheter och underlättar rörelsen. Värdepappersbolag bör därför som ett led i rörelsen — utan särskilt till- stånd — också kunna bedriva förvarings- och rådgivningsverksamhet samt

ta emot medel med redovisningsskyldighet. När det gäller medel som tas emot med redovisningskyldighet bör liksom hittills, som kommittén också föreslagit, medlen genast avskiljas och sättas in på bank för kunds räkning. Kunden är härigenom skyddad i det fall värdepappersbolaget skulle råka i betalningSSVårigheter.

Mottagande av medel på konto -

Medel som tas emot på konto, inlåning, skall enligt 20 & fondkommissions- lagen som huvudregel genast avskiljas och insättas på räkning i bank. om inte annat har överenskommits enligt skriftligt avtal. Har ett bolag träffat en sådan överenskommelsemed en kund kommer de medel som inte avskiljs att ingå bland bolagets egna rörelsemedel. Motiven för 20 5 var att slå-vakt om bankernas ensamrätt till inlåning och att så långt som möjligt skydda kunderna i det fall fondkommissionsbolaget gåri konkurs (prop. 1978/79: 9 s. 144 f.). Kreditmarknadskommitte'n föreslog i sitt betänkande (SOU 1988:29 del 11 s. 64) att ett fondkommissionsbolag i stället för att sätta in medlen på bankräkning skulle kunna teckna en försäkring eller en bankga- ranti till förmån för insättarna. Här kan nämnas att insättarförsäkring av- seende kreditinstitut för närvarande diskuteras inom EG men något direktiv i ämnet finns ännu inte.

Värdepappersmarknadskommittén har ansett att krav på försäkring el- ler bankgaranti onekligen skulle stärka kundernas ställning i en konkurssi- tuation. Emellertid skulle. enligt kommittén. en sådan ordning leda till ökad byråkrati och ökade kostnader och eftersom det nuvarande systemet såvitt känt inte lett till kundförluster har kommittén ansett att den nuva- rande inlåningsrätten bör kunna bibehållas såvitt avser fondkommissions- bolagen. För dessa bolag är enligt kommittén inlåningen av gammal hävd och har stor betydelse för att underlätta fondkommissionsrörelsen. För övriga bolag som inte bedriver fondkommissionsrörelse har kommittén ansett att något motsvarande behov inte kan anses föreligga. Kommittén föreslog därför att fondkommissionsbolag utan krav på ytterligare tillstånd skall få ta emot inlåning genom att de får rätt att avtala bort den tidigare nämnda huvudregeln om att mottagna medel skall sättas in på bankräk- ning. Övriga värdepappersbolag skall däremot enligt kommittén inte få avtala bort den regeln vilket betyder att de endast får ta emot medel om dessa genast avskiljs och sätts in på bankräkning.

Enligt min mening kan inlåning ha en särskild betydelse för en fondkom- missionsrörelse. Likväl finns det risker för kunder som sätter in medel på konto hos en fondkommissionär. I praktiken innebär detta att kunden lånar ut dessa medel till fondkommissionsbolaget för att användas i dess rörelse. I värsta fall kan insättarens fordran inte infrias om fondkommis- sionsbolaget skulle råka i betalningssvårigheter. Denna osäkerhet inverkar på allmänhetens förtroende för värdepappersmarknaden. Kommittén har beträffande andra värdepappersbolag än fondkommissionsbolag framhål- lit att dessa kan ha skilda förutsättningar vad gäller kompetens. kapital- styrka och tekniska resurser varför endast en individuell prövning är möjlig för att avgöra om ett sådant bolag skall få bedriva viss sidoverksam-

het. Jag instämmer i detta men vill samtidigt tillägga att detsamma i princip gäller även för fondkommissionsbolag. Med hänsyn härtill och särskilt med beaktande av skyddet för kunderna bör —— till skillnad från vad kommittén har föreslagit —- för samtliga värdepappersbolag krävas bankinspektionens tillstånd för att få ta emot inlåning. För samtliga bör gälla att de för att erhålla tillstånd skall kunna visa att det finns kompe- tens. kapitalstyrka och tekniska resurser att ta emot inlåning. Vidare bör en kund som avser att sätta in medel tydligt informeras om vad detta kan innebära för honom.

Iförarbetenatill nuvarande fondkommissionslag(prop. 1978/79:9 s. 144) uttalade föredraganden: ”Fondkommissionsbolag bör liksom f. n. ha rätt att ta emot medel på särskilt konto. s.k. kundkonto. Dessa konton har stor betydelse i fondkommissionsfirmornas verksamhet genom att vidga möj- ligheterna till kreditgivning och handel med värdepapper för egen räkning. Kundkontona fyller vidare en funktion genom att på ett smidigt sätt reglera det löpande betalningsförhållandet mellan firman och dess kunder och därigenom underlätta fondkommissionshandeln. Det bör dock beto- nas. att inlåningen skall begränsas till vad som erfordras för att på ett praktiskt sätt underlätta kommissionshandeln. Bolagen får lika litet som nu driva en inlåningsverksamhet vid sidan härav på bankmässiga räkning- ar i strid med 1 19" lagen (1955: 183) om bankrörelse." Den syn på inlåning som framgår av citatet ovan anserjag alltjämt bör vara gällande.

Jag avser att senare i dag ta upp ett ärende om rörelseregler för bank m.m. I det ärendet behandlas också inlåningsbegreppet. varvid framhålls att in- låningsverksamhet bör förbehållas bank. Vidare konstateras att kontoin- sättningar med nära anknytning till någon annan affärsverksamhet än bank- rörclse bör falla utanför inlåningsbegrcppet. För att undvika missförstånd bör därför medel som ett värdepappersbolag tar emot från sina kunder och som inte avskiljs och sätts in på räkning i bankinstitut. i lagtext benämnas medel på konto. Jag har ändrat det till lagrådet remitterade lagförslaget i enlighet härmed.

K redi [gi vni n g

Fondkommissionsbolag får i dag. för att underlätta fondkommissionsrö- relsen. i samband med denna. lämna kredit mot säkerhet i fondpapper. Möjligheten för fondkommissionsbolag att lämna kredit har stor betydelse för värdepappersmarknaden. bl.a. genom att handeln blir enklare och smidigare. Jag kan se fördelar för allmänheten om man också i andra tillståndspliktiga verksamheter får möjlighet att under samma förutsätt- ningar lämna kredit. t.ex. förvaltning och medverkan vid emissioner. Vidare är det svårt att rent generellt hävda att kreditgivning i någon av de tillståndspliktiga verksamheternaskulle rubba allmänhetens förtroende för värdepappersmarknaden.

Kreditgivning till kunder kräver emellertid enligt min mening stor kun- skap och ansvarskännande. bl.a. måste även vid kreditgivning för värde- pappersaffärer en kreditprövning ske. Kreditgivaren måste förvissa sig om att kredittagaren har förmåga att uppfylla lånevillkoren. Detta gäller obe-

roende av om säkerhet lämnas. Värdepappersbolaget måste alltså kunna visa att det har tillgång till den kompetens. kapitalstyrka och erfarenhet som krävs för kreditgivning. Jag anser därför att rätten att lämna kredit skall ges till värdepappersbolag endast efter särskild prövning. Det kan finnas anledning att betona att kreditgivningen inte får utvecklas till att bli en fristående del av verksamheten i ett värdepappersbolag utan den är endast avsedd att underlätta rörelsen. Detta innebär att krediter som lämnas måste ha direkt anknytning till en kunds värdepappersaffärer.

I detta sammanhang vill jag ta upp frågan om säkerhet vid kreditgiv- ningen. Bankorganisationerna och Svenska Fondhandlareföreningen har i sitt gemensamma remissvar pekat på att fondkommissionsbolagcn saknar möjlighet att ta emot annan säkerhet än fondpapper som har inregistrerats vid fondbörs eller som har utbjudits till försäljning under sådana förhål- landen att det är sannolikt att de inom ett år från kreditens beviljande kommer att inregistreras eller OTC—aktier. Banker har inte denna begräns- ning. Nämnda remissinstanser anser att fondkommissionsbolag skall få lämna kredit mot betryggande Säkerhet i svenska och utländska finansiella instrument. Svenska Fondhandlareföreningen har i skrivelse till finansde- partementet den 30 augusti 1990 (dnr 3941/90) hemställt att ändring så snart som möjligt görs i 21 & fondkommissionslagen i enlighet med vad som framhållits i föreningens och bankorganisationernas remissyttrande.

Kommittén har föreslagit att kredit får lämnas endast mot säkerhet i fondpapper. och enligt en övergångsbestämmelse skall aktier som inte är börsregistrerade men som noteras på en icke officiell kurslista också god- kännas som säkerhet vid kreditgivningen. Då möjligheten att lämna kredit infördes i nuvarande fondkommissionslag framhölls att kreditgivningen skulle begränsas till vad som var erforderligt för att underlätta kommis- sionshandeln och att sambandet med denna borde kunna framgå av att endast fondpapper godtas som säkerhet (prop. 1978/79:9 s. 144). Kredit- marknadskommittén, som föreslog att fondkommissionsbolagens rätt att lämna kredit skulle behållas. berörde principen om att ägande och traditio— nell kreditgivning inte får blandas. Efter att dels ha övervägt andra lösning- ar vad gäller kravet på samband mellan kommissionsverksamhet och kreditgivning. dels ha diskuterat en skärpning av sambandskravet genom att ålägga bolagen att kontrollera vad krediterna används till, fann kredit- marknadskommitte'n att den gällande ordningen att kreditgivning endast får ske mot säkerhet i fondpapper hade klara fördelar (SOU 1988:29, del 2.5. 75 och 161).

Värdepappersbolagen får med mitt förslag rätt att lämna kredit först efter särskild prövning. Det förutsätts att kreditgivning liksom för närva- rande skall underlätta och ske i samband med bolagens ordinarie verksam- het. Värdepappersbolagens kreditgivning kan således bara ske i samband med utförande av finansiella tjänster. Praktiska skäl talar dessutom van- ligtvis för att just de finansiella instrument i en värdepappersaffär som bolaget utfört åt en kund lämnas som säkerhet vid kreditgivning. Redan enligt gällande rätt är det tillåtet att ta emot annan egendom eller borgen som tilläggssäkerhet om den ursprungligen lämnade säkerheten går ned i värde efter det att krediten beviljats. Någon risk att värdepappersbolag

kommer att ägna sig åt allmän kreditgivning torde därför inte föreligga. Prop. 1990/91: 142 Det bör inte vara några svårigheter att konstatera om kredittagaren utför sina värdepappersaffärer hos det bolag som lämnat krediten. Jag föreslår därför att värdepappersbolag får lämna kredit mot säkerhet som är betryg- gande, dvs. utan begränsning till finansiella instrument.

A nnan sidoverksamhet

Det är inte möjligt att i lag ange alla de sidoverksamhetcr som ett värde- pappersbolag kan tänkas vilja ägna sig åt. Behovet av annan verksamhet kan skifta med hänsyn till företagens organisation. men också den tekniska och den allmänna utvecklingen inom detta område kan spela en stor roll. Vilken annan verksamhet som bör tillåtas avgörs lämpligen av bankin— spektionen från fall till fall. För tillstånd bör krävas att särskilda skäl föreligger. Tillstånd bör kunna ges om verksamheten på något sätt kom- mer att underlätta rörelsen. Det kan t.ex. vara fråga om framställning av tryckalster med ekonomisk information till kunder eller viss utbildnings- verksamhet.

Förvärv av organisationsaktier. m. m.

Enligt 15 å andra stycket fondkommissionslagen får fondkommissionsbo- lag som ett led i organisationen av bolagets verksamhet förvärva aktie eller andel i ekonomisk förening efter tillstånd av bankinspektionen. I förarbe- tena till bestämmelsen anges att en förutsättning för tillstånd är att förvär- vet inte framstår som olämpligt från allmän synpunkt: t. ex. kan en uppdel- ning på olika juridiska personer medföra risk för att regler i fondkommis- sionslagen eller annan lagstiftning inte får avsedd verkan (prop. 1978/79: 9 s. 178). Förvärv av aktie eller andel i företag som ett led i organisationen av bolaget bör därför kräva bankinspektionens tillstånd.

Lokal och inventarier

För att ett värdepappersbolag skall kunna bedriva verksamhet måste bola- get ha någon lokal och det måste finnas inventarier. Att bolaget får förvär- va fast egendom m. m. för detta ändamål är så självklart att några detalje- rade regler härom inte behövs. Om ett bolag skulle skaffa lokaler utöver det behov som verksamheten rimligen ger upphov till bör bankinspektionen med framgång kunna ingripa. I specialmotiveringen till 4 kap. 1 åbehand- las också denna fråga.

6.4 Förvärv av finansiella instrument " Prop. 1990/91: 142

Mitt förslag: Den som handlar för egen räkning eller som medver— kar vid emission av fondpapper eller erbjudanden om köp eller försäljning av finansiella instrument. begränsas i sin rätt att förvär- va och driva handel med finansiella instrument till vissa risknivåer.

Dessa placeringar kräver även kapitaltäckning.

Bolag med tillstånd till handel för egen räkning eller emissionsmed- verkan får för att underlätta rörelsen förvärva egna aktier resp. aktier i moderbolaget motsvarande högst fem procent av aktiekapitalet i resp. bolag.

Kommitténs förslag: Kommittén föreslår att bestämmelserna om han- delslagrct behålls och att för alla bolag gränsen för lagret höjs till 150 milj. kr. Ett större lager tillåts om anskaffningsvärdet inte överstiger 50% av kapitalbasen. dock högst en miljard kronor. Handelslagret kräver kapital- täckning. Kommittén föreslår vidare ett förbud att äga mer än fem procent av aktierna (röster eller kapital) i ett enskilt bolag och ett förbud att företräda innehavda aktier i enskilda bolag på bolagstämma.

Remissinstanserna: De flesta remissinstanser tillstyrker eller lämnar utan erinran att gränsen för handelslagrct höjs. Flera remissinstanser har dock synpunkter på enskildheter i förslaget. Riksbanksjitllmäktige föror- dar att frågan om hanteringen av fondkommissionärernas handelslager utreds närmare eftersom de föreslagna kapitaltäckningsreglerna har en mycket svag koppling till institutens verkliga risktagande. Enligt styrelsen för Stockholms fondbörs behövs — utöver den övre gränsen på en miljard kronor — inga andra restriktioner än de som följer av kapitaltäckningsreg- lerna. Svenska Försäkringsbolags Riksförbund anser att den föreslagna höjningen av gränsen för handelslagrct är alltför omfattande och att den leder till att gränserna mellan mäklarverksamhet och kapitalförvaltnings— verksamhet suddas ut. Enligt riksförbundet bör kommissionärerna endast ha möjlighet att ha så stort lager som deras verksamhet som mäklare kräver. I tidigare nämnd skrivelse anför Svenska Fondhandlareföreningen att handelslagret bör sättas i relation till kapitalbasen i dess helhet.

Skälen för mitt förslag F örvärvjb'r egen räkning

Enligt nuvarande regler består en fondkommissionärs handelslager av aktier, emissionsbevis, andelar i värdepappersfonder och i ekonomiska föreningar. Fondkommissionärerna får för egen del förvärva obligationer. förlagsbevis och andra för den allmänna rörelsen avsedda förskrivningar. Enligt bankrörelselagen får en bank för egen räkning förvärva bl. a. obliga— tioner, förlagsbevis. förlagsandelsbevis och andra fordringsrätter som är avsedda för den allmänna marknaden. Motivet till att fondkommissionärerna har tillåtits ha ett handelslager är 123

att detta kan underlätta kommissionshandeln genom att göra marknaden mer likvid och bidra till kursutjämning samt genom att hanteringen av små värdepappersposter kan rationaliseras med handelslagrets hjälp. För att reducera riskerna med den intressekonflikt som kan bli följden av att fondkommissionärerna driver handel för egen räkning samtidigt med kommissionsuppdrag har emellertid en begränsning av handelslagrets stor- lek föreskrivits (prop. 1978/79:9 5.136 f.).

Fondkommissionslagens utgångspunkt är att fondkommissionärerna i princip uteslutande skall agera som kommissionärer. Den i lagen öppnade möjligheten för en fondkommissionär att ha ett eget handelslager innebär ett avsteg från denna princip. I takt med att gränsen för handelslagrets storlek höjts har också egenhandeln ökat. vilket för flera fondkommis— sionsbolag lett till att intäkterna av egenhandeln kommit att utgöra en allt större andel av de totala intäkterna. För de flesta fondkommissionsbolag utgör dock alltjämt courtageintäkterna den största inkomstkällan.

Motiveringen för handelslagerbegränsningen har varit att det kan uppstå en intressekonflikt genom att en fondkommissionär kan driva handel för egen räkning samtidigt med kommissionsuppdrag. Som kommittén fram- hållit är detta motiv knappast hållbart i dag. Man kan varken principiellt eller i en konkret affär minska den latenta intressekonflikten genom en kvantitativ begränsning av handelslagrct. eftersom lagret redan nu får vara så stort att en fondkommissionär i regel inte har några svårigheter att utnyttja sitt eget lager vid utförande av kommissionsuppdrag. Risken för en intressekonflikt påverkas således inte nämnvärt. även om volymen av egenhandeln skulle släppas helt fri. Effekten av att begränsningsregeln upphävs eller att det absoluta taket för handelslagrets storlek kraftigt höjs skulle sannolikt leda till en mer aktiv och målmedveten egenhandel med framför allt aktier. Därmed skulle likviditeten på aktiemarknaden förbätt- ras.

Ett större inslag av egenhandel på den svenska värdepappersmarknaden bör kunna ge positiva effekter för marknaden genom att likviditeten höjs och att prisbilden förbättras. En egenhandlare som är market maker måste alltid vara beredd att sälja och köpa till de priser han offentliggör. En begränsning av handelslagret innebär därför ett hinder i verksamheten. Den ökade handeln över gränserna leder också till att det finns ett beh0v av större handelslager. Den som gör affärer med utländska placerare bör ha möjlighet att genomföra affärerna för egen räkning eftersom detta är en internationellt tillämpad handelsteknik. Detta ökar servicenivån och inne- bär också att konkurrensförutsättningarna för svenska fondkommissionä- rer förbättras.

EGs förslag till investeringstjänste-direktiv (se avsnitt 3.5) innehåller inga begränsningar för den som handlar för egen räkning. Däremot före- slås i direktivförslaget om kapitaltäckning för finansiella tjänsteföretag att också riskerna i ett aktuellt innehav skall beaktas. Några motsvarande regler har inte föreslagits av kommittén.

Jag är mot den här bakgrunden beredd att under vissa förutsättningar helt överge de begränsningar som nu gäller för handelslagrct. Kommittén har varit inne på samma tankegångar men ändå stannat för att. utöver den

begränsning som realt följer av kravet på kapitaltäckning. fastställa en direkt gräns. Detta ställningstagande motiveras med att ett formellt slo- pande av handelslagerbegränsningen skulle kunna uppfattas som om aktie- förvärvsförbudet för banker hade upphävts och att det är viktigt att undvi- ka sådana slutsatser. Beträffande aktieförvärvsförbudet för bankerna vill jag hänvisa till det förslag om nya rörelseregler för bankerna som jag senare i dag kommer att presentera.

Somjag redan tidigare varit inne på utgör den tidigare berörda risken för intressekonflikt som finns då en fondkom missionär också handlar för egen räkning egentligen inte något hinder för att helt avskaffa handelslagerbe- gränsningen. Bl.a. motverkas denna risk av Stockholms fondbörs nya handelssystem SAX (se avsnitt 2.5) som innebär att en enskild kund kan kontrollera att han fått den bästa kurs som gällde vid en viss tidpunkt. Därutöver måste en kommissionär i handeln med optioner och terminer. enligt bankinspektionens allmänna råd. göra tidsstämplingar när ett upp- drag mottas och när det utförs. vilket också stärker kundernas intressen i handeln. ,

Jag har tidigare föreslagit att den som har särskilt tillstånd som egen- handlare skall ha rätt att för egen räkning handla med finansiella instru- ment. Även detta kan vara ett sätt att möta risken för nämnda intresse- konflikt. Det bör naturligtvis som jag tidigare framhållit vara möjligt för en kommissionär att även få tillstånd att handla för egen räkning. Däremot är denna rätt inte ovillkorlig. Tillstånd lämnas endast efter prövning i det enskilda fallet och i den prövningen bör det finnas utrymme för att även beakta kommissionärens förmåga att hantera denna risk. Skulle det visa sig att en kommissionär inte klarar av att hantera denna intressekonflikt kan tillståndet för egenhandel återkallas, vilket kan ske utan att kunderna i kommissionsrörelsen behöver bli lidande.

Kommittén har pekat på vissa risker som sammanhänger främst med att egenhandel kan utnyttjas för prismanipulationer eller för långsiktiga aktie- innehav och i kontrollsyfte. Jag har därför övervägt kommitténs förslag om en begränsningsregel som innebär förbud att förvärva mer än fem pro- cent av aktierna (röster eller kapital) i ett enskilt bolag och förbud att före- träda innehavda aktier i ett enskilt bolag på bolagsstämma. En sådan fem- procentregel skulle inte kunna tillämpas på organisationsaktier och av prak- tiska skäl inte heller på aktier som förvärvas av den som medverkar vid emissioner. Den torde också medföra problem i market maker-verksamhet. 1 den mån aktier som innehas av den som driver värdepappersrörelse skulle utnyttjas i ett syfte som är oförenligt med verksamhetens ändamål, dvs. att tillhandahålla tjänster på värdepappersmarknaden. så kan det anses tvek- samt om bolaget är lämpligt att driva tillståndspliktig värdepappersrörelse. Ett sådant förfarande skulle även kunna negativt påverka allmänhetens förtroende för värdepappersmarknaden. Det har heller inte framkommit - några sådana missförhållanden att en så ingripande åtgärd som att införa förbud att företräda innehavda aktier på bolagsstämma kan anses erforder- lig. Jag anser därför att några begränsningsregler inte är nödvändiga utan att eventuella missförhållanden kan åtgärdas i bankinspektionens tillsyns- verksamhet.

En ytterligare förutsättning för att helt släppa handelslagerbegränsning- en bör, som också kommittén framhållit, vara att riskerna med placeringar i finansiella instrument minskas. Nuvarande kapitaltäckningsregler. som beaktar kreditrisken i en placering. är otillräckliga för att möta den risk som en placering i ett finansiellt instrument innebär. den s.k. kursriskcn. Riksbanksfullmäktige pekar i sitt remissvar på den mycket svaga koppling som nuvarande kapitaltäckningsregler har till institutens verkliga riskta- gande. Fullmäktige anser att det bör vara möjligt att i detta sammanhang tillämpa samma metod som gäller för bankernas valutapositioner, dvs. ett system med limiter som genom att även ta hänsyn till termins— och op- tionsaffärer beaktar institutens nettoexponering. Även bankinspektionen och styrelsen för Stockholms fondbörs anser att kapitaltäckningsreglerna bör ta hänsyn till nettorisken i placeringarna.

Riksbankens system med limitbelopp för valutakursrisker innebär i korthet följande. För varje institut fastställs två limitbelopp som inte får överskridas. Båda beloppen uttrycks som en procentsats av institutets kapitalbas. Kapitalbasen beräknas enligt bankinspektionens anvisningar för kapitaltäckningsrapporteringen (BFFS 1990: 6). Det ena beloppet avser den kursrisk som föreligger i varje enskild valuta och som normalt får uppgå till högst 10% av kapitalbasen. Det andra beloppet avser den samlade kursriskcn i valutaportföljen som får uppgå till högst 20% av kapitalbasen. Institutcn kan allteftersom kapitalbasen ökar till riksbanken anmäla detta och därigenom erhålla högre limitbelopp. Rapportering till riksbanken sker såväl på daglig basis som veckovis. Här kan nämnas att bankinspektionen har motsvarande regler för institut under dess tillsyn som inte är av riksbanken godkända valutahandlare.

Principerna bakom riksbankens system med limiter för valutakursrisker bör enligt min mening kunna vara vägledande för fastställande av risk- nivåer för placeringar i finansiella instrument. I båda fallen gäller det att ta hänsyn till den kursrisk som en placering innebär. Principiellt är det ingen skillnad på en placering i en valuta eller i en aktie eller annat finansiellt instrument. Fördelen med detta system är att hänsyn också kan tas till placeringar i optioner och terminer. Vissa- svårigheter kan uppkomma första gången limiter skall fastställas men detta bör inte få utgöra ett hinder mot att ett sådant system införs. Jag vill här framhålla att det kan vara lämpligt att till en början sätta förhållandevis låga limiter. Utgångspunk- ten bör vara att de nya limiterna anpassas så att det totala innehavet av finansiella instrument någotsånär överensstämmer med bolagens nuvaran- de innehav. Allteftersom man vinner erfarenhet av hur limiterna påverkar de olika bolagen kan dessajusteras.

Med ett limitsystem uppfylls kravet på att beakta kursriskcn med en placering på ett godtagbart sätt. Detta system ligger också i linje med de diskussioner om nya internationella kapitaltäckningsregler avseende kurs- risker som för närvarande förs i Baselkommittén och inom EG. Jag före- slår således att ett värdepappersbolag som får förvärva finansiella instru- ment skall hålla sig inom de risknivåcr som föreskrivs. Reglerna om handelslager kan därmed tas bort.

En bank får i sin rörelse förvärva och driva handel med obligationer och andra fordringsrätter som är avsedda för den allmänna marknaden. Nya kapitaltäckningsregler avseende kursrisker kommer att omfatta även—ban— kers placeringar i räntebärande instrument. Jag anser därför att regler om risknivåer för sådana placeringar för närvarande inte bör införas för ban- ker. Däremot bör sådana regler gälla för bankägda värdepappersbolag.

En bestämmelse bör införas som ger rätt för regeringen eller. efter regeringens bemyndigande. bankinspektionen att utfärda närmare före— skrifter om vilken högsta risknivå som kan tillåtas. I dessa föreskrifter bör skillnad göras på aktier och andra aktierelaterade instrument å ena sidan och obligationer och andra ränterelaterade instrument å den andra sidan. Vid beräkning av risknivåer bör inte dessa båda grupper kunna läggas ihop till en total nettorisk. utan varje grupp bör åsättas en egen risknivå.

Regeln om handelslagerbegränsning förutsatte för att den inte skulle kunna kringgås att den gällde för en koncern i dess helhet, om flera bolag eller banker med fondkommissionstillstånd ingick i koncernen. Med mitt förslag till risknivåer finns det inte längre någon begränsningsregel att kringgå. Risknivån beräknas individuellt för varje bolag endast med hän— syn till det bolagets kapitalbas.

För utländska företag med filial här i landet bör det — på samma sätt som i fråga om kapitaltäckningen — ankomma på tillsynsmyndigheten i företagets hemland att kontrollera att företagets innehav av finansiella instrument inte medför en oförsvarlig riskexponering.

Egenhandlarens innehav av finansiella instrument är motiverat utifrån de tjänster han erbjuder sina kunder. Det får anses ligga i sakens natur att en egenhandlare regelbundet skall omsätta innehaven. Jag anser därför att någon uttrycklig lagbestämmelse härom inte är nödvändig.

[förvärv av egna aktier

Genom en lagändring som trädde i kraft den 1 juli 1987 tillåts ett fond- kommissionsbolag för att underlätta fondkommissionsrörelsen att förvär- va egna aktier och aktier i moderbolag under förutsättning att aktierna är inregistrerade på Stockholms fondbörs eller att de utbjudits till försäljning under sådana förhållanden att det är sannolikt att de inom ett år kommer att inregistreras vid fondbörsen eller att de är aktier i OTC—bolag. Det sammanlagda anskaff'ningsvärdet av sådana aktier får inte överstiga ett belopp motsvarande tre procent av värdet av handelslagrct. Bestämmelsen är ett undantag från det i 7 kap. l ä aktiebolagslagen stadgade förbudet mot förvärv av egna aktier och aktier i moderbolag.

En motsvarande bestämmelse för affärsbankerna finns i 6 kap. 9 å andra stycket bankaktiebolagslagen vilken dock inte gör undantag för aktier i moderbolag.

Fondkommissionärerna har tillåtits att handla med egna aktier och akticri moderbolag för att underlätta fondkommissionsrörelsen. Med mitt förslag att det bara är företag med tillstånd för egenhandel och medverkan vid emissioner som får förvärva aktier för egen räkning bör i konsekvens härmed endast sådana företag ha möjlighet att förvärva egna aktier. Med hänsyn till att det inte införs något generellt tak för innehav av aktier och

för att undvika att värdepappersbolag med ett lågt aktiekapital skall kunna förvärva alltför stor andel av sina egna aktier bör taket för ägandet av egna aktier begränsas i förhållande till det egna aktiekapitalets storlek. Den tillåtna andelen kan lämpligen sättas till fem procent. Regeln bör utformas så att ett värdepappersbolag eller ett svenskt bankinstitut med tillstånd att handla för egen räkning eller medverkar vid emissioner får äga egna aktier och aktier i moderbolag till ett belopp som svarar mot fem procent av bolagets aktiekapital och såvitt gäller moderbolag fem procent av det bolagets aktiekapital. Regeln bör tas in i den nya lagen om värdepappers- rörelse och gälla dem som erhållit tillstånd enligt den lagen. inkl. de svenska bankerna. Därmed kan 6 kap. 9 & andra stycket bankaktiebolags- lagen upphävas.

Likvida medel

För att bedriva en rörelse av vilket slag det än må vara erfordras alltid likvida medel. Behovet av likvida medel skiftar från tid till annan. Det framstår enligt min mening som naturligt att värdepappersbolagen som ett led i likviditetsförvaltningen får placera likvida medel i olika finansiella instrument. Av praktiska skäl bör de begränsningar av innehav av finansi- ella instrument som uppställs genom föreskrivna risknivåer även gälla för likviditetsförvaltningen.

6.5 Kapitaltäckning m.m.

Mitt förslag: Värdepappersbolag som har tillstånd att handla för egen räkning eller att medverka vid emission skall ha åtta procent kapitaltäckning i överensstämmelse med nuvarande regler. Samma gäller för bolag som har tillstånd att ta emot medel på konto. Alla värdepappersbolag åläggs att ha en ansvarsförsäkring för att täcka skadeståndsanspråk från i första hand mindre kunder.

Kommitténs förslag: Kommittén föreslår att samtliga tillståndspliktiga verksamheter skall ha kapitaltäckning enligt nuvarande regler. Därutöver föreslås 24% kapitaltäckningskrav på placeringar som ingår i handelslag- ret.

Remissinstanserna: Svea hovrätt anser att ett försäkringssystem för kundmedel bör tillskapas. Bankinspektionen. riksbankrfullmäklige och Sartre/sen för Stockho/msfondbörs anser att kapitaltäckningsbestämmelser- na bör ta hänsyn till nettorisker i institutens placeringar.

Skälen för mitt förslag Kapitalläckningsreg/er

Fondkommissionslagen innehåller kapitaltäckningsregler som efter möns- ter från bankrörelselagen ålägger fondkommissionsbolag att ha eget kapital

till visst lägsta belopp som är betryggande i förhållande till bolagets till- gångar samt ingångna garantiförbindelser och andra åtaganden på kapital- marknaden som innebär en kreditrisk för bolaget. '

De nya kapitaltäckningsreglerna som trädde i kraft den I februari 1990 har utformats i enlighet med de rekommendationer som utfärdats av den s.k. Baselkommittén. Dessa regler innebär att kapitalbasen beräknad på visst sätt skall uppgå till 8% av placeringarna med hänsyn tagen till deras kreditrisk. Viktiga principer är att endast inbetalt belopp får medräknas i kapitalbasen och att kapitalbasen till minst 50% skall innehålla kapital av högsta kvalitet. För placeringarna är huvudregeln att de skall tas upp till hela sitt belopp. Riskgraderingen sker genom att vissa placeringar får tas upp till 50% eller lägre vilket då ger ett faktiskt kapitalkrav på 4% eller lägre.

Ändringar av kapitaltäckningsreglerna med anledning av skatterefor- men innebär bl.a. vissa justeringar av kapitalbasens bestämning med ikraftträdande den 1 mars l99l.

Inom EG har det tagits fram ett förslag till direktiv om kapitaltäckning för finansiella tjänsteföretag (se avsnitt 3.5). Enligt detta skall inte endast kreditrisker kräva kapitaltäckning utan även kurs— och valutarisker. öppna positioner och viss del av föregående års fasta kostnader.

Kapital/tickning.;rcg/vrnas ..vjj/ic

Syftet med kapitaltäckningsreglerna är att skydda företagens kunder. Reg- lerna går ut på att företagen alltid måste ha en kapitalbas som är betryggan- de i förhållande tifl företagets tillgångar samt till ingångna garantiförbin- delser och andra åtaganden på kapitalmarknaden som innebär en kredit- risk för bolaget. De nuvarande reglerna beträffande kapitaltäckning. som är anpassade till EGs direktiv om kapitaltäckning för kreditinstitut. är relaterade till bruttoinnehavet av aktier i handelslagrct och beaktar inte de nya möjligheter som tillskapats på senare tid att med hjälp av optioner eller terminer minska risken i handelslagrct. Ett kapitaltäckningskrav rela- terat till nettorisken i handelslagrct skulle. som flera remissinstanser också anmärkt. bättre spegla den verkliga risken i lagret.

EGs direktivförslag till kapitaltäckningsregler för finansiella tjänsteföre- tag. vilka på goda grunder kan förmodas komma att stämma överens med de nya kapitaltäckningsregler som Baselkommitte'n senare kommer att rekommendera. har många lördelarjämfört med nuvarande svenska be- stämmelser. Dct kan dock inte uteslutas att förslaget kommer att jämkas i viktiga avseenden innan det slutligen antas. Jag anser därför att det inte är lämpligt att nu ändra gällande kapitaltäckningsregler. utan en sådan änd- ring får anstå till ett färdigt EG-direktiv föreligger. Däremot bör i avvak— tan på nya kapitaltäckningsregler de risker som kan uppkomma med innehav av finansiella instrument beaktas. Jag har behandlat detta i av- snitt 6.4.

Som nyss nämndes syftar nuvarande kapitaltäckningsregler till att skyd- da företagens kunder genom att företagens kapitalbas relateras till gjorda placeringar. Med mitt" förslag om tillståndsplikt för olika verksamhetsfor-

mer kommer endast värdepappersbolag med tillstånd att handla för egen räkning att kunna göra placeringar i finansiella instrument i någon omfatt- ning av betydelse. För värdepappersbolag som medverkar vid emissioner eller erbjudanden kan också betydande innehav av finansiella instrument uppkomma liksom garantiförbindelser utfärdas. Motsvarande skyddsin- tressc finns även när värdepappersbolag har tillstånd att ta emot inlåning. För dessa bolag bör därför nuvarande kapitaltäckningsregler gälla.

l de tillståndspliktiga rörelser som består-av kommission. förmedling och förvaltning. skall det inte vara tillåtet att göra egna placeringar. Un— dantag görs för tillgångar som behövs för rörelsen. för placeringar i finansi- ella instrument i bolagets likviditetslörvaltning och för förvärv av aktie eller andel i företag som ett led i organisationen av bolaget. Därutöver kan ett värdepappersbolag för att skydda egen fordran köpa egendom som är utmätt eller utgör säkerhet för fordran eller överta egendom som betal- ning för fordran, men sådan egendom skall avyttras så snart det är lämp- ligt.

Varken i en kommissions—. förmedlings- eller förvaltningsrörelsc finns det behov av kapitaltäckningsregler för att skydda kunderna. I dessa rörelser utgör värdepappersbolaget en mellanhand i ordets egentliga bety- delse. Alla tillgångar som en sådan mellanhand tar emot från kunder avskiljs från bolagets egna tillgångar. Vid köp och försäljning av finansiella instrument genom en sådan mellanhand ligger risken för att leverans av det köpta inte sker eller att betalning uteblir på motparten i avtalet. inte på mellanhanden. Det förekommer i och för sig att förvaltare garanterar sina kunder en viss minimiavkastning innebärande att förvaltaren, för det fall den verkliga avkastningen inte når upp till den utlovade nivån. fyller på med egna medel. Detta skulle kunna motivera krav på kapitaltäckning även för förvaltare. Som kapitaltäckningsreglerna är utformade skulle emellertid ett krav på kapitaltäckning inte medföra en tillräcklig kapital— styrka för att uppfylla anspråk på grund av garantiförpliktelser. Kommis- sionärer. förmedlare och förvaltare bör därför inte omfattas av kapital- täckningsreglerna.

[ de fall en kommissionär, förmedlare eller förvaltare har tillstånd att ta emot inlåning bör samma kapitaltäckningsregler som för egenhandlare och

emissionsförmedfare gälla. 1 (fe-fall tillstånd föreligger för flera verksamhe-_ ter och någon av dessa kräver kapitaltäckning bör kapitalkravct beräknas på placeringarna i samtliga tillståndspliktiga verksamheter. . '

.4 nsvarS/örsäkri ng

Reglerna om kapitaltäckning tillgodoser inte i alla lägen kundernas intres- sen av att värdepappersbolaget kan "fullgöra den skadeståndsskyldighet som kan uppkomma om det missköter sitt uppdrag. 1 lagen (1989: 508) om försäkringsmäklare finns bestämmelser om a_nsvarsförsäkring. En juridisk person som skall registreras som försäkringsmäklare måste ha en ansvars- försäkring för skadeståndsansvar som kan uppkömma gentemot uppdrags-

givare m.fl. Liknande försäkringskrav gäller för fastighetsmäklare enligt lagen (l984z81) om f'astighetsmäklare. Jag anser att ett motsvarande för- säkringssystem bör införas också för värdepappersbolag.

Försäkringen bör i första hand täcka anspråk från mindre kunder som inte har samma möjlighet att ta till vara sina intressen som en stor. professionell placerare har. Det obligatoriska ansvarsbeloppet bör således för varje försäkringsfafl ge ett grundläggande skydd och inte alltför mycket överstiga vad som kan antas bli aktuellt för ett bolag att betala i skadestånd till en mindre kund. Premien för en sådan försäkring bör för de värdepap- persbolag som har en stark finansiell ställning, vilket ofta gäller företag med kapitaltäckning, kunna hållas nere genom att bolaget gentemot för- säkringsgivaren tar på sig en relativt hög självrisk. Jag anser emellertid att någon närmare bestämning av försäkringens utformning inte bör göras i lagtext. Ytterligare föreskrifter om ansvarsförsäkring bör i stället kunna meddelas av regeringen. eller efter regeringens bemyndigande, bankin- spektionen.

6.6 Frågerätt och uppgiftsskyldighet

Mitt förslag: Bankinspektionen har rätt att begära upplysningar från sådana företag som har ett väsentligt samband med det bolag som fått tillstånd enligt lagen om värdepappersrörelse.

Kommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt förslag. Remissinstanserna: De remissinstanser som yttrat sig i denna del till- styrker förslaget.

Skälen för mitt förslag: 1 255 fondkommissionslagen (sambandspara- grafen) föreskrivs att bestämmelserna om fondkommissionsbolags verk- samhet och om tillsyn över sådana bolag i princip också skall gälla för vissa företag som har ett nära samband med fondkommissionsbolaget. Nära samband anses föreligga, om de båda företagen leds av samma eller i huvudsak samma personer. eller om vinsten av företagens verksamhet helt eller till betydande del skall. direkt eller indirekt. tillfalla samma eller i huvudsak samma personer. Paragrafen är endast tillämplig på företag vars huvudsakliga verksamhet består i att förvalta. handla med eller biträda vid ' handel med fondpapper eller lämna kredit mot säkerhet i fondpapper. Syftet med sambandsparagrafen är att bestämmelserna i fondkommis- sionslagen inte skall kunna sättas ur spel, genom organisatoriska arrange- mang.

Det väsentligaste syftet med bestämmelserna i förslaget till'lag om värdepappersrörelse är att skydda kundernas intressen. Det man bör fasta uppmärksamheten på är därför. om ett sambandsföretags verksamhet kan leda till att bolagets kander förfördefas. En eventuell sambandsparagraf bör därför vara anpassad för att förbättra kundernas ställning när sam- bandsföret'aget uppträder som deras motpart. Det kan därför ifrågasättas om det behövs någon sambandsparagraf som har till syfte att hindra

sambandsföretaget att bedriva verksamhet på andra premisser än de som gäller för värdepappersinstitutet. Det viktiga bör alltså vara att värdepap- persinstitutct eller dess ledning inte engagerar sig i andra företags verksam- het på ett sådant sätt att kundernas intressen otillbörligen åsidosätts. Att så inte sker bör i tillräcklig grad kunna motverkas genom dels tillsyn. dels en utökad upplysningsskyldighet.

En sådan tillsyn kan erhållas genom att en utvidgad motsvarighet till 365 fondkommissionslagen införs. Den av mig föreslagna paragrafen in- nebär att om det finns ett väsentligt samband mellan ett värdepappersin- stitut och ett företag som handlar med finansiella instrument eller lämnar kredit mot säkerhet i finansiella instrument. far bankinspektionen besluta att värdepappersinstitutct och det andra företaget skall lämna vissa upp- lysningar till bankinspektionen. Upplysningarna kan avse förhållandet mellan dessa båda företag och den verksamhet som anknyter till värdepap- persinstitutets verksamhet.

Hänvisningar till US11

6.7. Upplåning

Mitt förslag: Förbudet för värdepappersbolag att för sin verksamhet ge ut obligationer. förlagsbevis eller andra för den allmänna rörelsen avsedda förskrivningar tas bort.

Kommitténs förslag: Överensstämmer med mitt förslag. Remissinstanserna: S/j-"re/xtwjiir Slwk/m/msjbna'börx. hankarga/limno- m'rnu och Svens/ra Fond/mmI/arq/iircningen som är de enda remissinstan- serna som yttrat sig i denna del tillstyrker förslaget.

Skälen för mitt förslag: Det är nu inte tillåtet för ett fondkommissions- bolag att utfärda obligationer. förlagsbevis eller andra för den allmänna rörelsen avsedda förskrivningar. Motivet till förbudet var att fondkommis- sionsbolag inte fick utvecklas till allmänna kreditinstitut. Dessutom an- gavs att bolagens behov av upplåning torde bli mindre än vad det varit tidigare med hänsyn till de begränsningar av egenhandel och kreditgivning som linnsi fondkommissionslagen (prop. 1978/79z9 s. 143 och 178).

Som tidigare framgått förcslårjag att rätten att ta emot inlåning begrän- sas till bolag som får sådant tillstånd och att handelslagerbegränsningen slopas. Behov för värdepappersbolag som är egenhandlare av att kunna finansiera sin verksamhet kommer därmed att öka. Jag föreslår också att värdepappersbolag endast efter tillstånd skall få möjlighet att lämna kre- dit. Mot denna bakgrund kan jag inte se att en rätt att ta upp lån på den allmänna marknaden innebär någon risk för att bolagen utvecklas till allmänna kreditinsitut. Således finns det inte något skäl för att förbjuda värdepappersbolag att finansiera sin verksamhet genom lån på värdepap- persmarknaden.

6.8. Enhandskrediter och förbehåll om andel i vinst på affär

Mitt förslag: Bestämmelserna om enhandskrediter anpassas till vad som gäller för banker. Bankinspektionen ges rätt att utfärda före— skrifter rörande sådana krediter.

Reglerna om förbud mot förbehåll om andel i vinst upphävs.

Kommitténs förslag: Kommittén föreslår ett förbud mot andel i vinst på sådana affärer som bolaget inte självt får sluta.

Remissinstanserna: De remissinstanser som yttrat sig i denna del till- styrker förslaget. '

Skälen för mitt förslag Enhana'skrediler

Enligt 22 & fondkommissionslagen skall fondkommissionsbolag ägna sär- skild uppmärksamhct åt att kredit inte lämnas till samma kredittagare eller till kredittagare som är förbundna med varandra i väsentlig ekonomisk intressegemenskap i sådan omfattning att fara kan uppkomma för att fondkommissionsbolaget inte kan fullgöra sina förpliktelser. Detsamma gäller om ställd säkerhet utgörs av aktier eller förlagsbevis som har utgivits av samma aktiebolag eller av aktiebolag som är förenade i sådan intresse- gemenskap. Bestämmelsen skall tillämpas även på borgen gentemot fond— kommissionsbolag.

En motsvarande bestämmelse finns för bankernas del i 2 kap. 16; bankrörelselagen. Utöver vad som gäller för fondkommissionsbolagen skall bestämmelsen tillämpas också på annan garantiförbindelse till ban— ker än borgen. Enligt 2 kap. 189" samma lag skall bestämmelsen också tillämpas på garantiförbindelse som banken ikläder sig.

Syftet med de återgivna bestämmelserna är att begränsa s.k. enhands- krediter sä att fara för bolagets solvens inte uppstår. Största tillåtna engagemang har inte fastställts i lag. Bankinspektionen har i en särskild rekommendation utarbetat beräkningsgrunder för enhandsengagemangens storlek vad gäller banker. Engagemangcn får inte vara så stora att fara kan uppkomma för bankens säkerhet. De är således relaterade till bankens förmåga att bära förluster i kreditgivningen utan att dessa drabbar insät— tarna (prop. 1986/87112 band l s. 244).

lnom EG finns en rekommendation (87/62/EEC) till medlemsländerna att tillämpa vissa bestämmelser om enhandskrediter. Ett förslag till ett direktiv med bindande regler beträffande enhandskrediter avses att pre- senteras inom kort. ! avvaktan på utvecklingen inom EG föreslårjag ingen annan förändring beträffande nuvarande regler än att de. anpassas till vad som gäller för banker samt att bankinspektionen bör ges möjlighet att utfärda föreskrifter beträffande enhandskrediter.

.»f nde! [ vinst

Enligt 23 5 första stycket fondkommissionslagen får ett fondkommissions- bolag inte förbehålla sig andel i vinst på affär som bolaget avslutar i sin fondkommissionsrörelse eller i sådan verksamhet som avses i 13 & första stycket. Regeln gäller inte för bankinstitut som driver fondkommissionsrö- relse.

Skälet för denna bestämmelse var att fondkommissionsbolaget genom ett sådant förbehåll kunde anses bli delaktigt i affären. Om denna var sådan att bolaget inte självt hade fått avsluta den skulle det genom förbe— hållet uppkomna engagemanget uppenbarligen stå i mindre god överens- stämmelse med den restriktivitet som kommer till uttryck i 135 (prop. 1978/79z9 5.181).

Enligt 2 kap. ISå första och andra styckena bankrörelselagen får en bank inte vid avtal om kredit eller i sin rörelse i övrigt förbehålla sig andel i vinst på affär. som banken inte själv får avsluta. En bank får inte heller på annat sätt beredas andel i vinst på verksamhet, som banken inte-själv får bedriva. Detta gäller dock inte utdelning på aktier eller vad banken som ägare av aktier i övrigt har rätt till.

Som nämnts är syftet med bestämmelsen att hindra att fondkommis- sionsbolagen kringgår lagens begränsnings- och förbudsregler genom att förbehålla sig del i vinst som bolagens kunder gör. För att tillgodose detta syfte skulle det kunna betraktas som nödvändigt att behålla regeln. Som framgått skiljer sig utformningen av förbudet i_ fondkommissionslagen och bankrörelselagen åt. Medan förbudet i fondkommissionslagen är absolut så är förbudet i bankrörelselagen utformat så att det bara gäller om banken inte själv hade fått avsluta affären. Något sakligt skäl till denna skillnad finns inte. Ett alternativ är därför att regeln i lagen om värdepappersrörel— se utformas efter förebild i huvudregeln i bankrörelselagen. Emellertid skulle. med den uppdelning på tillståndspliktiga verksamheter som jag föreslår. enbart den som har tillstånd för handel för egen räkning kunna förbehålla sig andel i vinst på affär som bolaget avslutar. Det finns enligt min mening inga skäl att förbjuda t. ex. en förvaltare att ta betalt i relation till utfallet på de affärer han låter utföra åt sina klienter. Det förekommer dessutom att fondkommissionsbolag med uppdrag att förvalta en värde- pappersportfölj trots bestämmelsen tar betalt av kunden i relation till utfallet på de affärer som görs i portföljen. Metoden för avgiftens bestäm— mande har utarbetats i samråd med bankinspektionen. Det finns mot denna bakgrund enligt min mening inga skäl att fortsättningsvis ha kvar ett lagstadgat förbud för värdepappersbolag att förbehålla sig andel i vinst.

Hänvisningar till S6-8

  • Prop. 1990/91:142: Avsnitt 9.2

6.9. Ingripanden mot verksamhet som bedrivs utan tillstånd

Mitt förslag: Nuvarande ansvarsregler ersätts med ett vitesförfaran- de som ger bankinspektionen rätt att vid vite förelägga den som driver tillståndspliktig verksamhet utan tillstånd att upphöra med detta.

Kommitténs forslag: Kommittén föreslår att nuvarande ansvarsregler behålls.

Remissinstanserna: Bankinspektionen och riksåklagaren förordar att ansvarsreglerna ersätts med ett vitesförfarande i likhet med de regler som kommittén föreslår beträffande börs- och clearingverksamhet.

Skälen för mitt förslag: 1 47 g" fondkommissionslagen finns strafibestäm- melser för den som driver fondkommissionsrörelse utan tillstånd eller använder ordet fondkommission i sin firma utan att vara fondkommis- sionär. "Enligt 48ä kan styrelseledamot eller befattningshavare hos fond- kommissionsbolag som lämnar felaktiga upplysningar om verksamheten till bankinspektionen drabbas av straffansvar.

Enligt min niening kan det ifrågasättas om en straffrättslig reglering av dessa förfaranden är den mest effektiva. Den innebär att tillsynsmyndighe- ten för att beivra ett visst förfarande mäste polisanmäla en händelse eller ett pågående skeende för polisutredning och eventuellt allmänt åtal. En sådan utredning kan ta lång tid. En mer effektiv ordning torde vara att tillsynsmyndigheten ges möjlighet att förelägga dem som driver till- ståndspliktig verksamhet utan tillstånd vid vite att upphöra med verksam— heten. Ett sådant ingripande skall kunna ske mot både svenska och ut- ländska företag som inte uppfyller lagens krav. Det bör också gå att förena ett återkallande av ett tillstånd med ett förbud vid vite att fortsätta verk- samheten. Ett upprepat åsidosättande av uppgiftsskyldighetcn bör också kunna medföra att ett tillstånd dras in. En möjlighet att kunna utfärda varning bör också införas.

1 lagen (1990: 11 14) om värdepappersfonder finns ett sådant vitesförfa- rande. ] förarbetena sägs att regler om vilka sanktioner som bankinspektio- nen bör ha till sitt förfogande bör överensstämma med motsvarande bestämmelser i annan lagstiftning inom den finansiella sektorn'men att denna fråga dock bör behandlas i ett senare sammanhang (prop.1989/90: 153 s. 43). Jag anser att i avvaktan på att denna fråga ses över kan ett likartat system som för värdepappersfonder även införas i lagen om värdepappersrörelse.

Hänvisningar till S6-9

  • Prop. 1990/91:142: Avsnitt 9.2

6.10. Anställdas m.fl. innehav av finansiella instrument

Mitt förslag: Någon regel om skyldighet att anmäla innehav av fondpapper införs inte för anställda m.fl. i värdepappersbolag. .

Kommitténs förslag: Kommittén anser att både handelsförbudet och anmälningsskyldighetcn bör finnas kvar.

Remissinstanserna: Remissinstanserna framför inga invändningar mot kommitténs förslag.

Skälen för mitt förslag: I nuvarande 40 och 41 åå fondkornmissionslagen finns bestämmelser om skyldighet för anställda m.fl. hos fondkommis- sionär att anmäla innehav av fondpapper och förändringar i innehavet. Syftet med bestämmelserna är att allmänhetens förtroende för fondkom- missionärer skall upprätthållas.

Genom insiderlagen (1990:l342) vidgas kategorin insider väsentligt. Den omfattar bl.a. anställda m.fi. hos fondkommissionärer. Dessa är förbjudna att göra affärer för egen räkning i fondpapper när de har känne- dom om kurspåverkande information som inte offentliggjorts. Av denna anledning upphävdes bestämmelsen i fondkommissionslagen om handels- förbud.

De regler som finns i insiderlagen om anmälningsskyldighet avser främst att komplettera och effektivisera förbudet mot insiderhandel. Reglerna avses inte generellt träffa anställda m.fl. hos fondkommissionärer. Av detta skäl bör inte heller Specialregler om anmälningsskyldighet tas med i den nya lagen om värdepappersrörelse. Den stora vikt som bör fästas vid allmänhetens förtroende för verksamheten gör emellertid att ett åläggande av anmälningsskyldighet genom frivillig överenskommelse inom branchen enligt min mening bör övervägas.

6.1 ] Utländska värdepappersföretags etablering i Sverige

Mitt förslag: Utländska företag får efter tillstånd av bankinspektio- nen driva värdepappersrörelsc från filial i Sverige. För verksamhe- ten skall lagen om värdepappersrörelse gälla i tillämpliga delar.

Kommitténs förslag: Kommittén föreslår ett amnälningsförfarande för utländska företag som vill vara verksamma på den svenska värdepappers- marknaden.

Remissinstanserna: Bankitzspeklionen förordar ett system med en for- mell ansökan om tillstånd. Inspektionen hänvisar till den ordning som finns i lagen om värdepappersfonder.

Skälen för mitt förslag: Det tidigare förbudet för utlänningar att förvär- va aktier i svenska föndkommissionsbolag upphävdes den 1 augusti 1990. Sedan dess är det möjligt för utländska företag att etablera sig i Sverige genom dotterbolag. Samtidigt öppnades möjlighet för utländska banker att

etablera filialer i Sverige. För dessa filialer skall bankrörelselagens regler gälla i tillämpliga delar. En bankfilial skall bl. a. kunna få tillstånd att driva fondkommissionsrörelse här i landet. De skäl som framförts för denna öppning är främst en anpassning till de regler som gäller inom EG.

Samma skäl har naturligtvis bärkraft beträffande utländska värdepap- persföretags möjlighet att etablera filialeri Sverige. Frågan berördes också i det ovan nämnda lagstiftningsärendct (prop. 1989/90:116 s. 64) utan att något förslag lades fram.

Kommittén föreslår ett anmälningstörfarande för utländska företag som vill etablera filial i Sverige. Som skäl härför har kommitten anfört att principen om hemlandsauktorisation skall gälla för det utländska bolaget varför ett tillståndsförfarande inte är aktuellt.

Efter ett EES-avtal (se avsnitt 3.5) skall Sverige anpassa sin lagstiftning så att den överensstämmer med i avtalet ingående EG—direktiv. På detta område föreligger ett förslag till investeringstjänste-direktiv som. när det är antaget. sannolikt kommer att ingå i avtalet. Allt pekar på att EG i ett sådant direktiv kommer att hålla fast vid principen som redan är införd på bankområdet. att tillstånd och tillsyn över utländska etableringar skall ske genom hemlandsauktorisation och hemlandskontroll. l avvaktan på en svensk anslutning till denna princip bör emellertid enligt min mening ett tillståndsförfarande tillämpas. Ett tillståndsförfarande kommer för övrigt under alla omständigheter att behövas för företag från länder som saknar tillfredsställande regler om auktorisation och tillsyn. Till frågan hur de svenska reglerna skall utformas efter det att en anslutning uppnåtts avser jag att återkomma senare.

Det finns inte heller anledning att för närvarande avvika från principen att en grundläggande förutsättning för tillstånd måste vara att en utländsk filialetablering skall ha i huvudsak samma verksamhetsregler som motsva- rande svenska verksamhet. För en utländsk filial bör därför bestämmelser- na i lagen om värdepappersrörelse gälla i tillämpliga delar. Den utländska verksamheten måste också stå under bankinspektionens tillsyn på samma sätt som gäller för utländska bankfilialer. Filialetablering förutsätter också att inspektionen skall ha möjlighet att samarbeta med tillsynsmyndigheten i värdepappersföretagets hemland.

En särskild prövning bör således göras av den tilltänkta rörelsen innan tillstånd ges. Tillståndet bör avse en rätt för det utländska företaget att över huvud taget öppna en filial med den tilltänkta verksamheten i Sveri- ge. Om töretaget vill öppna fler än ett avdelningskontor bör inget ytterliga- re tillstånd krävas. Något hinder för ctt utländskt företag att etablera sig genom både dotterbolag och en filial bör inte heller finnas.

Utlänningars och utländska företags rätt att driva näringsvcrksamhet regleras av lagen ( 1968z555) om rätt för utlänning och utländskt företag att idka näring häri riket. Bl. &. gäller för utländska företagsfilialer i allmänhet att de skall stå under ledning av en verkställande direktör och att därjämte en vice verkställande direktör kan utses. För dessa båda gäller att de skall vara myndiga och bosatta häri landet. Verkställande direktören är ansva- rig för filialens verksamhet. Någon särskild styrelse behövs inte. Denna

modell bör också kunna tillämpas på filialer som omfattas av lagen om värdepappersrörelse.

I likhet med den lösning som valts beträffande bankfilialer anser jag att det inte bör ställas krav på ett särskilt avskilt kapital för de i Sverige etablerade filialerna. Kapitalbascn bör i stället utgöras av koncernens kapitalbas. Liksom beträffande bankerna bör kapitaltäckningsreglerna föl- jas upp av hemlandets myndighet. Tillstånd bör ges bara till företag som har betryggande kapitaltäckningsregler eller något annat regelsystem som ger väsentligen samma garantier för företagets soliditet som de svenska reglerna.

För utländska företags förvärv av fast egendom krävs enligt lagen (1982:618) om utländska förvärv av fast egendom m.m. särskilt tillstånd. Sådant tillstånd bör enligt min mening regelmässigt ges för fastighets- förvärv som har samband med den verksamhet som ryms inom ramen för den föreslagna lagen om värdepappersrörelse.

Hänvisningar till S6-10

6.12. Courtage

Mitt förslag: Storleken på den provision (courtage) som den som har tillstånd att driva värdepappersrörelse får uppbära med anled- ning av ett uppdrag som avser en affär med finansiella instrument regleras inte i lag.

Kommitténs förslag: Kommittén föreslår en oförändrad möjlighet för regeringen eller. efter regeringens bemyndigande bankinspektionen. att om det behövs med hänsyn till allmänhetens intresse meddela föreskrifter om det courtage som får uppbäras vid värdepappersaflärer om högst 10000 kr.

Remissinstanserna: Remissinstanserna framför inga invändningar mot kommitténs förslag.

Skälen för mitt förslag: I nuvarande 42 Q' fondkommissionslagen anges att regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om det courtage som en fondkommissionär får uppbära med anledning av värdepappersaffarer om högst 10 000 kr. Regeringen har bemyndigat bankinspektionen att utfärda sådana föreskrifter (SFS 1984:437). Bankinspektionen har inte utnyttjat denna möjlighet.

Bestämmelsen motiverades med att en fri prissättning inte skulle få försvåra eller omöjliggöra mindre aktieaffärer (prop. 1983/84:99 s. 6). För egen del harjag svårt att se några skäl för en prisregel på detta område. Emellertid är det angeläget att bankinspektionen följer utvecklingen. och skulle det visa sig att kostnaden för mindre värdepappersaffärer blir omotiverat hög är jag beredd att ompröva min ståndpunkt. Således bör några regler om courtage inte nu tas in i den nya lagen.

6.13. Bestämmelser om premieobligationer Prop. 1990/91: 142

Mitt förslag: Kungörelsen den 19 maj 1939 (nr 208) med vissa bestämmelser angående försäljning av Svenska statens premieobli- gationer upphävs.

Bakgrunden till mitt förslag: Kungörelsen den 19 maj 1939 (nr 208) med vissa bestämmelser angående försäljning av Svenska statens premieobliga- tioner förbjuder yrkesmässig verksamhet som består i försäljning av an- delar i premieobligationer eller att annan tillförsäkras rätt till utfallande vinst. Andra än riksgäldskontoret är också förbjudna att sälja premieobli- gationer på avbetalning eller att vid köp av sådana ta dessa som säkerhet för köpesumman. Inte heller får andel i bolag eller annan sammanslutning med huvudsakligt syfte att förvärva eller förvalta statens premieobliga- tioner utbjudas till eller tillhandahållas allmänheten. Överträdelser av förbuden i kungörelsen är straffbelagda.

Enligt placeringsreglerna i lagen om värdepappersfonder kan en f'onds tillgångar till väsentlig del placeras i premieobligationer.

Skälen för mitt förslag: Riksgäldskontoret har meddelat vissa dispenser från förbuden i kungörelsen. Varken riksgäldskontoret. bankinspektionen eller riksbanken har något att erinra mot att kungörelsen upphävs. Kungö- relsen synes inte längre fylla någon funktion och bör enligt min mening därför upphävas.

7 Ekonomiska effekter av mitt förslag

'Mina här framlagda förslag innebär att nuvarande ansvarsregler ersätts med ett vitesförfarande som ger bankinspektionen rätt att förelägga värde- pappersbolag vite. Sådant vite döms ut av länsrätt. Vidare föreslås att bankinspektionens beslut skall kunna överklagas till kammarrätt istället för som enligt gällande rätt till regeringen. Dessa lagändringar torde med— föra endast ringa ökning i domstolarnas arbetsbelastning varför inga ytter- ligare resurser erfordras.

Bankinspektionen åläggs enligt propositionens förslag nya och utökade uppgifter. Frågan i vad mån detta skall föranleda att inspektionen skall tillföras ytterligare resurser får prövas i budgetprocessen.

8 Upprättade lagförslag

I enlighet med det anförda har inom finansdepartementet upprättats för- slag till 1. lag om handel med finansiella instrument. 2. lag om värdepappersrörelse. 3. lag om ändring i kommunalskattelagen (19281370), 4. lag om ändring i lagen_(1949: 722) om pantlånerörelse. 139

5. lag om ändring i lagen (1968: 555) om rätt för utlänning och utländskt företag att idka näring här i riket.

6. lag om ändring i lagen (19741922) om kreditpolitiska medel.

7. lag om ändringi aktiebolagslagen (1975: 1385).

8. lag om ändring i lagen (1979: 749) om Stockholms fondbörs,

9. lag om ändring i sekretesslagen (1980: 100), 10. lag om ändring i hemförsäljningslagen (1981: 1361). 1 1. lag om ändring i lagen (19821617) om utländska förvärv av svenska företag m. m.,

12. lag om ändring i försäkringsrörelselagen (1982: 713). 13. lag om ändring i lagen (19831890) om allemanssparande. 14. lag om ändring i lagen (198311053) om skatt på omsättning av vissa värdepapper.

15. lag om ändring i lagen (198311092) med reglemente för allmänna pensionsfonden. _

16. lag om ändring i lagen (1985:277) om vissa bulvanförhållanden, 17. lag om ändring i lagen (1987:464) om vissa riktade emissioner i aktiemarknadsbolag. m.m..

18. lag om ändring i bankrörelselagen (1987161 7). 19. lag om ändring i bankaktiebolagslagen (1987: 618), 20. lag om ändring i sparbankslagen (1987:619). 21. lag om ändring i föreningsbankslagen (l987:620). 22. lag om ändring i konkurslagen (1987:672). 23. lag om ändring i lagen (1987:813) om homosexuella sambor. 24. lag om ändring i lagen (1988: 1385) om Sveriges riksbank. 25. lag om ändring i lagen (1990: 325) om självdeklaration och kontroll— uppgifter,

26. lag om ändring i lagen (1990:655) om återföring av Obeskattade reserver.

27. lag om ändring i lagen (1990: 750) om betalningar till och från utlandet m.m..

28. lag om ändring i insiderlagent199011342). 29. lag om upphävande av kungörelsen den 19 maj 1939 (nr 208) med vissa bestämmelser angående försäljning av svenska statens premieobliga- tioner.

Samråd har skett med chefen förjustitiedepartementet beträffande lag- förslag 7. 9. 10. 16. 17. 22 och 23. med chefen för industridepartementet beträffande lagförslag 5 och 11 samt med chefen för civildepartementet beträffande lagförslag 4.

9 Specialmotivering

9.1. Förslaget till lag om handel med finansiella instrument

] kap. Inlet/ande bestämmelser 1 kap. 1 5

(Jfr 2 5 i kommitténs förslag samt 2 & i kommitténs förslag till lag om börs- oeh clearingverksamhet)

Eftersom den föreslagna lagen innehåller grundläggande bestämmelser om handel med fondpapper och andra finansiella instrument har valts atti den ta in dessa båda begrepp. Någon definition av begreppet blankning erfordras inte eftersom 3 kap. 1 ägäller generellt för alla slag av förfogande över annan tillhöriga finansiella instrument.

Definitionerna av finansiellt instrument. fondpapper. option och termin har ingående behandlats i avsnitt 5.2. '

Enligt definitionen skall ettjinansiellt instrument vara avsett för handel på värdepappersmarknaden. 1 Zg ] insiderlagen (1990: 1342) definieras vad i den lagen avses med begreppet handel på värdepappersmarknaden. Förevarande lag är som utvecklats i avsnitt 5.2 inte begränsad på samma sätt som insiderlagen (jfr 1 och 2 59" insiderlagen). Sådana tillgångar som råvaror och valutor utgör i och för sig inte finansiella instrument men en option eller en termin som avser valuta eller en råvara kan utgöra ett finansiellt instrument om optionen eller terminen är avsedd för handel på värdepappersmarknaden. t. ex. på en organiserad marknadsplats.

Ett annat exempel på ett finansiellt instrument kan vara s.k. inköpsrät- tcr. dvs. en rätt gentemot ett aktiebolag att av detta bolag förvärva aktie i ett annat aktiebolag (jfr 9 kap. 1 5 4 aktiekontolagen och prop. 1989/90: 160 s. 44—45. 53—54). Även en option utfärdad av en enskild aktieägare på eget innehav kan utgöra ett finansiellt instrument.

Kommitténs förslag till definition av jimdpapper har förändrats i några avseenden. Den 1 januari 1991 ersattes aktiefondslagen (1974z931) av lagen (1990: 1 1 14) om värdepappersfönder. Detta har medfört att i defini- tionen av fondpapper andel i aktiefond ersatts med andel i värdepappers- fond. Vidare har efter andel i värdepappersfond lagts till en aktieägares rätt gentemot den som för hans räkning förvarar aktiebrev i ett utländskt bolag. Dessa s. k. depabevis representerar den rätt som en aktieägare har gentemot den bank (depåbank) som för hans räkning förvarar aktier i ett utländskt bolag (jfr prop. 1988/89:152 s. 76—77). Depåbevisen innefattar således äganderätten till vissa fondpapper men av praktiska och lagtekni- ska skäl riktar sig" depåbevisen mot annan än den ursprunglige utgivaren. llandel förekommer med depåbevis på likartat sätt som aktier och en innehavare av depåbevis kan göra gällande sina rättigheter som delägare i bolaget. För att klargöra att depåbcvisen räknas till fondpapper och även omfattas av insiderlagens bestämmelser har depåbevisen medtagits i fond- pappersdefinitionen.

Enligt definitionen finns det två typer av rättigheter som ingår i

begreppet fondpapper. dels delägarrätt, dels fordringsrätt. I fortsättningen diskuteras dessa rättigheter utifrån aktiebolagens horisont.

Delägarrätt som manifesteras genom ägandet av aktier innefattar ekono- miska och förvaltande rättigheter. Ekouomiska rättigheter innefattar rätt till andel i bolagets vinst och rätt till utdelning ur bolagets behållna tillgångar vid likvidation. Förvaltande rättigheter innefattar rätt att rösta på bolagsstämma.

Fordringsrätt innebär här främst rätt att få tillbaka utlånade pengar. En sådan fordringsrätt är som regel förenad med rätt till ränta på det utlånade beloppet. Räntan utbetalas normalt oberoende av resultatet. Borgenärens rätt att få ränta går före aktieägarens' rätt till utdelning. Borgenären har också vid likvidation rätt till betalning före aktieägaren. Ett bolag kan låna pengar på vanligt sätt i t. ex. en bank eller genom att ge ut s.k. marknads- lån. Marknadslån kan uppdelas i obligationslån och förlagslån. Obliga- tionslån ger vid likvidation rätt till betalning före förlagslånen som i sin tur ger rätt till betalning före aktier.

Till obligations- eller förlagslån kan knytas en konverteringsrätt, en optionsrätt, en vinstandel eller en konvertibel vinstandel. Konverterings- rätten innebär att det till skuldebrevet knyts en möjlighet för borgenären att helt eller delvis byta ut sin fordran mot aktier i det bolag som emitterat lånet. .

Konvertibla skuldebrev, skuldebrev förenade med optionsrätt till ny- teckning samt vinstandelsbevis och konvertibla vinstandelsbevis kan sägas utgöra mellanformer mellan delägarrätt och fordringsrätt. Beroende på hur den utnyttjas är den alltså antingen att betrakta som delägarrätt eller som fordringsrätt utgiven av en emittent. Det finns därför inte skäl att i . definitionen särskilt ange dessa mellanformer.

Ett aktiebolag kan efter bolagets bildande och innan aktiebrev utfärdats utge bevis om rätt till aktier, interimsbevis. Aktieägare som har företrädes- rätt att deltaga i nyemission eller fondemission har rätt att av aktiebolaget få ett bevis på sin rätt i emissionen, emissionsbevis (vid nyemission teckningsrättsbevis och vid fondemission delbevis). Dessa bevis utgör ett förstadium till den delägarrätt en aktie representerar. Eftersom emissions- bevisen och interimsbevisen ges ut av en emittent och liksom aktie och optionsrätt enligt 3 kap. 5 och 6 59" aktiebolagslagen i väsentliga stycken är jämställda med löpande skuldebrev. bör även sådana presumtiva delägar- rätter räknas som-fondpapper.

Gemensamt för alla dessa rättigheter är att de kan ges ut, emitteras, av ett aktiebolag. De kan också ges ut av andrajuridiska personer. Fordrings- rätter ges exempelvis ut av staten och bostadsfinansieringsinstitut. Det finns alltså en emittent som anskaffar kapital genom att ge ut sådana finansiella instrument. En annan gemensam nämnare är att det för varje 'tid finns ett av emittenten bestämtantal aktier eller ett bestämt nominellt belopp för vilket skuldebrev utfärdats på marknaden. Det är möjligt för en större enskild aktieägare att t.ex. utfärda optioner på eget aktieinnehav. Detta påverkar dock inte'bolagets finansiella ställning eller aktieägarens ställning gentemot bolaget. Sådana optioner är enligt definitionen inte att anse som fondpapper men väl som finansiella instrument.

Mot uttrycket fondpapper kan den kritiken riktas att det inte alltid är så att rättigheten finns manifesterad i ett fysiskt dokument vilket uttrycket fondpapper ger intryck av. Samma kritik kan, i takt med den övergång som sker till mer eller mindre papperslösa system, genom t. ex. dataregist- rering av värdepappersinnehav, riktas mot uttryck såsom värdepapper, värdepappersmarknad och skuldebrev. Jag har dock inte funnit att dessa begrepp eller uttrycket fondpapper bör bytas ut av den anledningen. Även "papperslösa" fondpapper är alltså att anse som fondpapper.

Gränsen mellan fondpapper och andra rättigheter med vilka handel förekommer på värdepappersmarknaden bör genom den föreslagna defini- tionen bli klar. Sådana andra rättigheter tillskapas av andra än dem som traditionellt är att anse som etnittenter på värdepappersmarknaden.

Även utländska finansiella instrument och fondpapper omfattas av de föreslagna definitionerna.

Den underliggande tillgången för en option resp. en termin kan utgöras av fondpapper eller andra finansiella instrument, valutor, råvaror och andra tillgångar eller av olika typer av index. Ett exempel på den sistnämn- da tillgången är när flera fondpappers sammanvägda kurser uttryckts i ett index. ] lagtexten kallas ett sådant index för kursindex. Oavsett vilken den underliggande tillgången är fullgörs optioner eller terminer ofta genom någon form av kontantavräkning. [ andra fall sker leverans till följd av lösen av optionen resp. av nettoposition i terminen. Det som då levereras är den underliggande tillgången.

Ytterligare en grupp av derivat som omfattas av definitionen är de s.k. syntetiska optionerna och terminerna. [ vissa fall vill man skapa en möjlig- het att välja vilket finansiellt instrument som skall levereras ur en grupp sådana instrument. Detta förekommer framförallt när det finns en grupp av finansiella instrument med likartade men inte identiska egenskaper och där man söker öka totalmängden leveransbara instrument för att motverka s.k. corners på marknaden (kapacitetsbrist på grund av att någon aktör köpt merparten av en underliggande tillgång). Förfarandet med flera leve- ransbara finansiella instrument är snarare regel än undantag på t.ex. de flesta ränteterminsmarknaderna i världen. När flera finansiella instrument är leveransbara måste det underliggande värdet för optionen eller termi- nen definieras så att kontantavräkning eller värdej ustering vid leverans av olika finansiella instrument möjliggörs. Definitionen kan ske på två sätt. Det första sättet innebär att man utser ett av de finansiella instrumenten sotn ingår i leveransgruppen till att vara det underliggande värdet._Det . andra innebär att man konstruerar ett underliggande värde som inte exakt överensstämmer med något av de existerande finansiella instrumenten men vars egenskaper t.ex. utgör ett medelvärde av egenskaperna för de leveransbara finansiella instrumenten. Ett på det senare sättet konstruerat finansiellt instrument sägs vara ”syntetiskt" och optioner och terminer baserade på ett sådant finansiellt instrument-kallas syntetiska optioner och syntetiska terminer. l Sverige förekommer handel med räntcoptioner och räntetermincr där den underliggande tillgången är en konstruerad obliga- tion. Bakom den underliggande tillgången finns en stor volym leveransba- ra f'ondpapper i form av Statsskuldväxlar och riksobligationer.

.143 -

Terminsavtalen kan uppdelas i två typer. nämligen forwards och futures. Den viktigaste skillnaden mellan dessa två typer är att det beträffande futures sker en daglig avräkning av vinster och förluster. En annan skillnad mellan forwards och futures är att ett future-avtal kan avslutas före löpti- dens slut medan ett forward-avtal alltid regleras på slutdagen.

För närvarande finns inte clearingverksanz/iet definierad i lag. Clearing innebär enligt vanligt språkbruk utjämning eller kvittning av ömsesidiga fordringar t.ex. mellan stater på grund av handelsavtal eller mellan bank- cr. (Tlearing kan inom options- och terminshandeln innefatta ytterligare ett moment. Den som bedriver clearingverksamhet påtar sig då ansvaret för att samtliga avtal som är föremål för clearing uppfylls. Detta åtagande kan uppfyllas genom att en clearingorganisation inträder som motpart till både köpare och säljare i varje options- och terminsaffär eller på annat sätt garanterar ett fullgörande av affären. Begreppet clearing används ibland internationellt för att uteslutande beteckna ett system för att fastställa aktörernas förpliktelser att betala eller leverera (jfr Trettio-gruppens rap- port. se avsnitt 3.2).

Förslaget till handelslag läggs fram innan förslaget till börs- och clearing- lag är färdigberett. I anledning av den väsentliga funktion en clearingorga- nisation har i handeln med optioner och terminer bör en definition åt— minstone tills vidare tas in i handelslagen.

För närvarande bedrivs clearingverksamhet av OM inom handeln med optioner och terminer. PMCs verksamhet kommer att omfatta clearing- verksamhet i cnlighef med definitionen. Även den verksamhet som VPC bedriver när bolaget räknar ut de kontoförande institutens förpliktelser att betala kommer att omfattas av definitionen på clearingverksamhet. OM och VPC står för närvarande under bankinspektionens tillsyn. Enligt för- slaget till lag om PenningmarknadsC'cntralen PmC AB i proposition 1990/91: 106 om ett kontobaserat penningmarknadssystem skall PMC stå under bankinspektionens tillsyn. '

Definitionerna av clearingverksamhet och clearingorganisation kan komma att omprövas i samband med beredningen av kommitténs förslag till börs- och clearinglag.

1kap.25

(Jfr 3 5 i kommitténs förslag)

Paragrafen motsvarar l & andra stycket insiderlagen (jfr prop. 1990/91:42 s. 76) och za lagen (19851571) om värdepappersmarknaden med följande ändringar. Fondpapper har ersatts med finansiella instru- ment. Detta begrepp omfattar. som framgår av definitionen i 1 $. fondpap- per. Bestämmelser om hur förvaltning av finansiella instrument skall bedrivas föreslås i lagen om värdepappersrörelse. Med hänsyn härtill och innehållet i denna lag har paragrafens omfattning begränsats.

Som framgår av avsnitt 5.3 utgör paragrafen en måttstock för utform- ningen av de finansiella instrument som får förekomma på marknaden. Om det skulle uppkomma en handel med finansiella instrument som äventyrar allmänhetens förtroende för marknaden får bankinspektionen

med stöd av 4 kap. 25 1 vid vite förelägga den som deltar i handeln att upphöra med detta.

Paragrafen utgör också grund för bankinspektionens verksamhet i syfte att övervaka att handeln överensstämmer med god sed på värdepappers- marknaden. Inspektionen bör därvid även i fortsättningen när behov föreligger aktivt medverka till att en självreglering kommer till stånd. Inspektionen kan också påverka utvecklingen genom att ge ut rekommen- dationer i form av allmänna råd eller vid behov vända sig till regeringen med begäran om lagstiftning.

2 kap. Särskilda bes/ämmelserför handel med optioner och tcmiincr

Zitapig

(Jfr fl gi kommitténs förslag)

Motsvarande paragrafi kommitténs förslag innehöll en beskrivning av syftet med bestämmelsen. Detta har utelämnats. Någon saklig förändring innebär inte justeringen. utan bestämmelsen syftar till att motverka möj— ligheterna till otillbörlig prismanipulation och främja en tillförlitlig kurs- sättning på optioner och terminer. Parterna i en options- eller terminsaffar har i regel olika intressen; en av värdeökning, en av värdeminskning. Vad som måste iakttas för att bestämmelsens syften skall bli tillgodosedda anges i paragrafen. Det får ankomma på bankinspektionen att i sin tillsyn se till att dessa syften följs. Bankinspektionen kan med stöd av 4 kap. 2 5 2 vid vite förbjuda handel eller clearing av sådana instrument som inte uppfyller paragrafens krav.

Uttrycket reglerad marknad är hämtat från lagstiftningen om värdepap- persfonder. Paragrafen är tillämplig på den handel med optioner och terminer som i dag förekommer hos OM och på penningmarknaden. Även Stockholms fondbörs omfattas givetvis av begreppet reglerad marknad.

För att optioner och terminer skall få handlas påen reglerad marknad eller bli föremål för clearingverksamhet krävs enligt paragrafen att det förekommer en betydande handel med tillförlitlig kurssättning i den eller de tillgångar optionen eller terminen grundas på. För att ett fondpapper skall få inregisteras "på en börs uppställs vanligen krav på omsättning och ägarspridning. För sådana fondpapper som är inregistrerade på en börs och även omsätts där bör bestämmelsens krav i de flesta fall vara uppfyllt (se dock avsnitt 5.5 om leveranskapacitet). Om ett fondpapper omsätts på en annan reglerad marknad, liknande den telefonmarknad som förekom- . mer inom penning- och obligationshandeln. bör prövningen avse exempel- vis likviditeten i fondpapperet och kurssättningen. Samma krav på till- fredsställande handel bör uppställas beträffande leveransbara fondpapper vid handel med s.k. syntetiska fondpapper. I detta fall utgör det underlig- gande värdet ett konstruerat "fondpapper" som inte exakt överensstäm- mer med existerande fondpapper men vars egenskaper t.ex. utgör ett medelvärde av egenskaperna för de leveransbara fondpapperen.

Även beträffande optioner och terminer som baserar sig på råvaror. valutor och andra finansiella instrument än fondpapper samt index eller

annat liknande värde som baserar sig på sådana tillgångar gäller ovan nämnda krav. Dessa skall vara så konstruerade att en tillförlitlig kursätt- ning kan ske och att möjligheter till prismanipulation motverkas. Det skall förekomma en betydande handel i tillgången. Exempel på sådana tillgång— ar är internationellt gångbara valutor. råolja. kaffe m.m. Vid denna pröv- ning bör utländska erfarenheter av exempelvis handeln med optioner och terminer på råvarubörser kunna vara till vägledning.

2kap.25

(Jfr 5 & i kommitténs förslag) Paragrafen har utförligt behandlats i avsnitt 5.4.2.

["o"/arta .)"!j-TÅ'L'!

Här föreskrivs att en clearingorganisation skall se till att säkerheten i clearingcn är betryggande. [ bestämmelsen anges inte vem clearingorgani- sationcns säkerhetskrav skall rikta sig mot. Av naturliga skäl riktas organi- sationens krav i första hand mot den clearingmedlem som gentemot orga- nisationen framträdcr som part i options- eller terminsavtalet om denne handlar som kommissionär men möjligheten att vända sig direkt mot slutkunden kan också finnas.

Lagens regler om säkerhet bör som framhållits i den allmänna motive- ringen utfyllas av de avtal som skall gälla för handeln. Det åligger således den som bedriver clearingverksamhet och andra aktörer att i avtalen närmare utforma säkerhetskraven. Avtalen bör bl.a. ange när säkerhet senast skall vara ställd. vilka säkerheter som godtas. inom vilken tid ytterligare säkerhet skall vara ställd om säkerhetskraven ökar liksom vilka sanktioner som kan komma i fråga om säkerhet inte ställs eller om säker- heten inte är tillräcklig.

.-f ndra stycket

Vad som avses med betryggande säkerhet har närmare utvecklats i avsnitt 5.4.2. Den ställda säkerheten skall således vid varje tid vara så stor att det med ianspråktagande av säkerheten går att avveckla det eller de konton som säkerheten avser utan att ytterligare kapital behöver tillskjutas. För att detta skall vara möjligt krävs att ett visst mått av översäkcrhct finns. eftersom det dels kan ta en viss tid innan bristen upptäcks. dels inte alltid går att avveckla ett konto omedelbart.

Uttrycket avveckla täcker även andra åtgärder i syfte att neutralisera eller minska risken på ett konto och således tillse att kontot åter täcks av betryggande säkerhet. De möjligheter som står till buds för att avveckla eller neutralisera ett konto är att återköpa eller återförsälja optioner. begära lösen samt köpa eller sälja terminer.

2kap.3å

(Jfr 7 5 i kommitténs förslag)

Som närmare utvecklats i avsnitt 5.4.3 skall i princip alla aktörer ställa säkerhet enligt 2 $. Endast om det är uppenbart att säkerhet inte erfordras kan säkerhetskravet efterges. Ett sådant beslut av en clearingorganisation får inte tillämpas innan det har godkänts av bankinspektionen. Utrymmet för en clearingorganisation att efterge kravet på säkerhet är således mycket begränsat.

2 kap.-45

Som framhållits i den allmänna motiveringen bör det i första hand åligga aktörerna att närmare utforma regler för handeln med optioner och termi- ner. Regeringen eller. efter regeringens bemyndigande. bankinspektionen bör dock ha möjlighet att meddela föreskrifter om säkerhetskravets ut- formning.

3 kap. F (fir/("mande överfinansiella instrument som lill/lör någon annan

3kap.]å

(Jfr 13 _S i kommitténs förslag och 2 g' förfogandelagen)

Paragrafens syfte och omfattning har utförligt behandlats i avsnitt 5.5. Till skillnad mot förfogandelagen är bestämmelsen endast tillämplig på avtal som företag som står under bankinspektionens eller försäkringsin- spektionens tillsyn sluter eller medverkar till. Innehav av finansiella in- strument som tillhör annan förekommer i betydande omfattning på värde- pappersmarknaden. Det kan vara fråga om instrument för försäljning i kommission eller på grund av inköp i kommission. Vidare lämnas ofta finansiella instrument för förvaring och förvaltning. Det kan också vara fråga om pantsatta finansiella instrument. För att ett företag som står under tillsyn och som innehar annans finansiella instrument skall få förfo- ga över instrumentet för egen räkning krävs ett skriftligt avtal i särskild för ändamålet upprättad handling. Samma krav uppställs om företaget lånar in ett finansiellt instrument för att förfoga över det för egen räkning. exempelvis ett aktielån för att bota en Ieveransbrist eller för blankning.

Termen aktielån kan diskuteras eftersom lån tar sikte på att man lämnar tillbakajust det lånande föremålet medan begreppet försträckning karakte- riseras av att inte det lånade föremålet utan blott ett liknande föremål överlämnas. Man försträcker Sådana ting. där den ena enheten är lika god som den andra. t.ex. pengar (fungibla ting). l allmänt språkbruk brukas numera begreppet lån även vid sådana avtal som enligt nyss nämnda terminologi borde benämnas försträekning. Även i skattelagstiftningen har begreppet lån använts för att beskriva ifrågavarande transaktion (jfr 24 g" 2 och 5 lagen om statlig inkomstskatt). Därtill kommer att begrepp såsom aktielån. värdepapperslån. låneavtal. långivare och låntagare är allmänt accepterade för aktuell avtalstyp. Mot bakgrund härav bör termen aktielan kunna utnyttjas.

Kravet på att avtalet skall slutas skriftligen i särskild för ändamålet upprättad handling överensstämmer med såväl kommitténs förslag beträf- fande blankning som förfogandelagens regel. Det förfogande som avses skall anges noggrant i avtalet. Hinder föreligger inte mot att parterna i ett ramavtal anger villkoren för exempelvis ett framtida lån av fondpapper och att efterföljande muntliga avtal. t.ex. per telefon. bekräftas med en avräkningsnota eller annan skriftlig dokumentation.

Bankinspektionen kan med stöd av 4 kap. 2 & 3 ingripa mot företag som inte följer föreskrifterna i förevarande paragraf. Till skillnad från motsva— rande bestämmelse i förfogandelagen är den nya regleringen av närings- rättslig karaktär.

3kap. lå

(Jfr 3 få förfogandelagen)

] propositionen om ett kontobaserat penningmarknadssystem föreslås att skuldförbindelser. i vilka panträtt har stiftats enligt den föreslagna lagen om registrering av rätt till vissa skuldförbindelser. får säljas utan tillämpning av bl.a. förfogandelagens bestämmelser. Som skäl för det generella undantaget från förfogandelagen anges i propositionen följande (5. 77). "Med hänsyn till risken för prisfall kan. inte minst i ägarnas intressen. skuldförbindelser i vilka panträtt stiftats enligt förevarande lag behöva realiseras omedelbart. Det förfarande som föreskrivs i lagen (l979z750) om rätt att förfoga över annan tillhöriga fondpapper kan då inte alltid iakttas."

Skälen för undantaget vid pantrealisation i penningmarknadssystemet har bärkraft även vid övriga försäljningar av pantsatta finansiella instru- ment. För att underlätta en pantrealisation. som i många fall kan vara önskvärd för båda parterna och även kan medföra att en högre köpeskil- ling erhålls. bör formkravet inte gälla i detta fall. En ändring bör möjliggö- ra cn försäljning av pant under hand eftersom en sådan försäljning. av exempelvis en s.k. kontrollpost. kan leda till högre pris. Bestämmelse om rätt att sälja en pant bör därför kunna tas in i ett förfogandeavtal utan krav på angivande av var panten får försäljas. Några väsentliga nackdelar för en pantsättare synes denna förenkling av förfogandelagens regler inte medfö- r'a. För det första måste även i fortsättningen ett avtal träffas om rätt för panthavaren att sälja de pantsatta instrumenten för det fall panten inte löses i tid. För det andra är panthavaren enligt allmänna rättsprinciper skyldig att vid en pantrealisation ta hänsyn till pantsättarens intressen. _dvs. att få ut bästa möjliga pris.

3kap.3å

(Jfr 4 & förfogandelagen)

Paragrafen motsvarar 4_S förfogandelagen med i första hand den änd- ringen att den endast riktar sig till företag som står under bankinspektio- nens eller försäkringsinspektionens tillsyn.

Reglerna i denna lag är som tidigare nämnts näringsrättliga. Äterpant—

sättning av finansiella instrument regleras även av l0 kap. 6 g' handelsbal- ken. Lagrummet är till skillnad från förfögandelagcn dispositivt. Här uppställs två krav. Det ena är att panten inte får återpantsättas för högre belopp eller på andra för pantsättaren sämre villkor än för vilka den häftar hos panthavaren. Det andra kravet är att panthavaren skall underrätta ägaren. innan åtgärden vidtas. Påföljden för otillåten pantsättning i strid mot lagrummet är i första hand skadestånd. Om en olovlig återpantsätt- ning leder till att pantsättaren frånhändes sin rätt är den straffbar enligt 10 kap. brottsbalken (jfr Lennander. Panthavares skyldigheter. s. 172 f.).

Straflbestämmelsen som finns i 5 & förfogandelagen har tagits bort. Bestämmelsen var avsedd att tillämpas då fondkommissionärer förfogat över fondpapper i strid med förfogandelagen (jfr bl.a. prop. 1978/7929 s. 203). Om den som har tillstånd att bedriva värdepappersrörelse överträder bestämmelsen i den förevarande lagen kan detta utgöra grund för återkal- lelse av tillståndet. Straffrättsligt ansvar kan därtill alltjämt komma i fråga enligt brottsbalkens bestämmelse i 10 kap. 459 om olovligt förfogande. Vidare finns möjligheten att kräva skadestånd. Skäl saknas därför för att hålla fast vid straffbestämmelsen.

3 kap.45

Paragrafen. som är ny. ger regeringen eller. efter regeringens bemyndigan- de. bankinspektionen rätt att meddela föreskrifter om villkor för sådana avtal som avses i f och 3 åå.

Som framhållits i avsnitt 5.5 bör det i första hand åligga nu aktuella företag att reglera hur avtal om förfogande över annans finansiella instru- ment skall utformas. Bankorganisationerna och Svenska Fondhandlareför- eningen har i sitt remissyttrande föreslagit att det bör anförtros åt bran- schen att utarbeta regler för hur lån av fondpapper för blankning skall ske i organiserad och säker form. En sådan s.k. självreglering kan lämpligen ske genom att branschorganisationerna utarbetar förslag till avtalsinnehåll vid lån och andra förfoganden över annans finansiella instrument _och även rekommendationer för hur denna verksamhet bör bedrivas. Beträffande reglerna i förfogandelagen finns i dag sådana mallavtal utarbetade av bankföreningcn.

Bankinspektionen skall i sin tillsyn bevaka att verksamheten bedrivs på ett sätt som inte skadar allmänhetens förtroende för värdepappersmarkna- den eller äventyrar enskildas kapitalinsatser. Erfarenheterna från framför- allt blankning är emellertid små i Sverige på grund av blankningsförbudet för fondkommissionärer. Med hänsyn härtill bör regeringen ges en rätt att meddela föreskrifter om villkoren för förfogande över annans finansiella instrument. Rätten till återpantsättning i 3 & är omdiskuterad och kan som bl.a. kreditmarknadskommittén framhållit i sitt betänkande medföra ri- sker för exempelvis en kund som pantsatt sina fondpapper hos en fond- kommissionär (se SOU l988:29 s. 65—71). Med hänsyn härtill bör rege- ringen även ges rätt att meddela föreskrifter om villkor för sådan pantsätt- ning.

4 kap. Til/x_t'n nt. m. 4 kap. 1 5

(Jfr 15 å i kommitténs förslag) _

Bankinspektionen skall övervaka att lagens bctämmelscr följs. Inspek- tionen skall alltså se till att de som agerar på värdepappcrsmarknaden följer den norm som anges i 1 kap. 2 9". att de optioner eller terminer som är föremål för handel uppfyller de krav som sägs i 2 kap. 1 & att säkerheter ställs i den utsträckning som anges i 2 kap. 2 och 3 åå samt att lån och andra förfogande över annan tillhöriga finansiella instrument sker på sätt som sägs i 3 kap.

Inspektionens övervakning skall i första hand inriktas på de institut som erhållit tillstånd att bedriva verksamhet enligt den nya lagen om värdepap- persrörelse. Des'sa institut är tillsammans med olika marknadsplatser och clearingorganisationer en förutsättning för en fungerande värdepappers- marknad. llöga krav måste därför ställas på den verksamhet som dessa institut bedriver sa att inte förtroendet för dem och värdepappcrmarkna- den rubbas.

Nämnda företag och de företag som står under försäkringsinspektioncns tillsyn är även föremål för tillsyn enligt andra lagar och i dessa finns möjligheter att ingripa med olika slag av påföljder. såsom vite och återkal- lelse av tillstånd. Skulle ett sådant företag inte följa bestämmelserna i denna lag kan även påföljd komma i fråga enligt de andra lagar som reglerar deras verksamhet.

Mot andra aktörer som inte är föremål för offentlig tillsyn och som bryter mot bestämmelser i förevarande lag. kan bankinspektionen endast ingripa med stöd av detta kapitel. Hos dessa aktörer kan naturligtvis inspektion inte utföras utan ingripande torde därför komma i fråga endast om inspektionen blir särskilt upptnärksammad på saken av allmänheten eller genom pressen eller på annat sätt.

4 kap. 2 g

(Jfr 16 och 17 på i kommitténs förslag)

Paragrafen som i huvudsak överensstämmer med kommitténs förslag anger att vitesföreläggande är det sanktionsmedel bankinspektionen kan tillgripa enligt denna lag. 1 punkt 1 är det fråga om en handel med finansiella instrument som strider mot den grundläggande regeln i 1 kap. 2 &. Punkt 2 avser det fall en handel skulle uppkomma med optioner eller terminer som inte uppfyller kraven i 2 kap. l &. dvs. om det inte förekom- mer tillfredsställande handel i den eller de tillgångar som optionen eller terminen grundas på. Enligt punkt 3 kan vitessanktionen tillgripas om ett företag inte iakttar reglerna avseende förfogande över finansiella instru- ment som tillhör annan i 3 kap. 1 eller 3 öö.

4 kap.3å

(.lfr 18 g" i kommitténs förslag) Paragrafen överensstämmer med motsvarande bestämmelser i bl.a. in-

siderlagen. Som tidigare framhållits vid 1 & kommer bankinspektionens Prop. 1990/91:142 övervakning av att denna lag följs att främst vara riktad mot marknads- platser och institut med tillstånd att bedriva värdepappersrörelse. Före- skrifter om avgifter meddelas av regeringen.

5 kap. Öre/klagande 5 kap. l 5

(Jfr 19 å i kommitténs förslag)

Valet avöverinstans motiveras i speeialtnotivcringen till 7 kap. 1 Qiagen om värdepappersrörelse. Enligt 29% lörvaltningsproeesslagen (197lz291) kan domstol förordna att det överklagade beslutet tills vidare inte skall gälla (inhibition).

Bankinspektionen får inte någon rätt att döma ut vite. Detta innebär att bestämmelserna i lagen (1985:206) om viten kotnmer att gälla. Frågor om utdömande av vite skall i enlighet med den lagen prövas av länsrätten på ansökan av den myndighet som utfärdat vitesföreläggandet.

Övergångsbestämmelser

Av punkterna I och 2 framgår att lagen träder i kraft den 1 juli 1991 samt att lagen om rätt att förfoga över annan tillhöriga fondpapper då upphör att gälla.

1 punkt 3 föreskrivs att förfogandelagens regler skall gälla i fråga om avtal som har ingåtts före ikraftträdandet. Bestämmelsen tar främst sikte på förfogandelagens ogiltighetsregel. Enligt förfogandelagen är nämligen avtal som inte uppfyller de i lagen angivna formföreskrifterna ogiltiga.

Straffbestämmelsen i 5 äförfogandelagen har inte tagits in handelslagen. Efter det förfogandelagen har upphört kan. enligt straffrättsliga principer. straff inte utdömas för brott mot 5 & förfogandelagen. Däremot kan straff- rättsligt ansvar komma i fråga enligt brottsbalkens bestämmelse i 10 kap. 4 ;" om olovligt förfogande.

Hänvisningar till S9-1

9.2. Förslaget till lag om värdepappersrörelse

1 kap. Inledande bestämma/sa' 'l'illämpningsområde

] kap. 1 5

(Jfr 1 äi kommitténs förslag)

[första stycket

1 paragrafen anges att lagen gäller värdepappersrörelse. Detta begrepp. som inte förekommer i den nuvarande lagstiftningen. definieras i 2 &. 151

.—'f ndra stycket

Sveriges riksbank är undantagen från lagens tillämpningsområde. Även sådan förvaltning av finansiella instrument som är reglerad i annan lag undantas från tillämpningen. liondbolagens förvaltning av finansiella in- strument berörs således inte av lagen. eftersom deras verksamhet regleras i lagen (1990: 1 1 14) om värdepappersfonder. Av övrig förvaltning av finan- siella instrument som är reglerad i annan lag kan nämnas boutrednings- mans förvaltning av fondpapper tillhörande dödsbo eller förvaltning som kommit till stånd på grund av sådant godmansförordnande som avses i 18 kap. ärvdabalken. Ett annat exempel är konkursförvaltares förvaltning av fondpapper som ingår i konkursbo. På samma sätt bör också en förvaltare enligt 8 kap. aktiekontolagen (l989z827) bedömas.

Definitioner

1 kap. 2 5

(Jfr 2 & i kommitténs förslag)

Paragrafen innehåller definitioner av värdepappersrörelse. värdepap— persbolag. bankinstitut. utländskt värdepappersföretag eeh värdepappers- institut.

1-"'ärdepappul'.w't')'l'c/St? är en samlingsbeteckning på de olika yrkesmässigt bedrivna verksamheter avseende finansiella instrument som lagens bc- stämmelser är tillämpliga på och som för att få utövas fordrar tillstånd av bankinspektionen. Vilka de avsedda verksamheterna är framgår av 3 5.

För att en verksam het skall betraktas som värdepappersrörelse skall den enligt definitionen bestå i ett yrkesmässigt tillhandahållande av tjänster. 1 kravet på yrkesmässighct ligger att det skall vara fråga om tner än enstaka uppdrag. Om exempelvis en advokat vid enstaka tillfällen förmedlar eller medverkar vid värdepappersafiärer, t.ex. i samband med en bodelning eller en affärsuppgörelse. så skall detta inte omfattas av lagen. För bedöm— ningen har det också betydelse hur verksamheten marknadsförs. Om ett företag t.ex. i annonsering erbjuder sina värdepapperstjänster bör lagen anses tillämplig även om det sedan skulle leda till endast ett fåtal uppdrag.

Tillstånd att bedriva värdepappersrörelse kan enligt 5 g" meddelas bl.a. svenskt aktiebolag. Ett sådant bolag betecknas i lagen va'ra'epapua/'..vfmlag. Den närmaste motsvarigheten härtill enligt gällande rätt är fondkommis- sionsbolag.

Att ett aktiebolag skall vara svenskt innebär inte att bolaget måste vara ägt av svenska fysiska eller juridiska personer. Med svenskt menas här att bolaget bildats enligt svensk lag. Ett svensk aktiebolag kan alltså helt eller delvis ägas av utländska personer.

Definitionen av bankinstitut överensstämmer. med en mindre språklig justering. med den som firms i bl.a. 25 lagen om kreditpolitiska medel (1974:922) och 1 åfondkommissionslagen.

Med utländskt t'a':'depamwrsjfö'retag avses annat utländskt företag än bank som fått tillstånd att driva värdepappersrörelse från filial här i landet.

Begreppet i'ärdcpappersinstilut täcker alla företag. både svenska och Prop. 1990/912142 utländska. som fått tillstånd att driva värdepappersrörelse. De företag som kan ges sådant tillstånd anges i 5 &. Av den paragrafen framgår att det är svenska aktiebolag. bankinstitut och utländska företag.

Tillståndsplikt 1 kap. 3 5

(Jfr 2 och 3 55 i kommitténs förslag)

Första stycket

Bestämmelsen motsvarar l ä 2 och 35 första stycket fondkommissions- lagen (1979:748).

Endast företag som fått bankinspektionens tillstånd får driva värdepap- persrörelse. Vilka olika slags verksamheter som utgör värdepappersrörelse framgår av punkterna 1 —5 i paragrafen. De olika verksamheter som anges där har beskrivits i allmänmotiveringen (avsnitt 6.1). Här kommenteras endast två av vcrksamhctsformerna ytterligare..

Med tillståndspliktig förvaltning enligt punkten 4 avses bl.a. då en kund uppdragit åt en förvaltare att göra omplaceringar i en portfölj mcd finansi— ella instrument. Uppdraget kan gå ut på att förvaltaren själv får avgöra vilka omplaceringar som skall göras eller att en omplacering får göras endast efter hörande av kttnden. Att ett företag ger upplysningar till en kund som på eget initiativ frågar om råd i enskilda affärer utgör inte förvaltning enlig punkten 4. Rådgivning i finansiella frågor ryms inom vad ett värdepappersbolag och ett utländskt värdepappersföretag får göra en- ligt 3 kap. 4 & första stycket 1.

Som framgått av allmänmotiveringen förekommer för närvarande att finansbolag uppträder som förvaltare av finansiella instrument åt andra. Emellertid kan inte finansbolag få tillstånd att driva rörelse enligt denna lag. Detta följer av reglerna om vilken sidoverksamhet ctt värdepappers- bolag får ägna sig åt. Enligt dessa regler får ett värdepappersbolag lämna kredit endast för att underlätta värdepappersrörelsen. och finansbolagens huvudsakliga verksamhet ärjust kreditgivning.

Av förarbetena till bankrörelselagen framgår att bl.a. notariatrörelse och mottagande av värdehandlingar för förvaring och förvaltning enligt praxis har ansetts utgöra bankverksamhet (prop. 1986/87: 12 Band 1 s. 214). Notariatrörelse karaktäriseras som en typ av förvaltning som kan röra bevakning av emissioner. kupongtagning i de fall fondpapperen inte är VPC-registrerade. anmälan om registrering av innehav m.m. Sådan rörel- se som har karaktären av förvaring får en bank även i fortsättningen bedriva inom ramen för bankoktrojen: ett värdepappersbolag. liksom ett utländskt värdepapperföretag. får inom ramen för sitt tillstånd bedriva motsvarande verksamhet enligt 3 kap. 45 första stycket 2. Däremot kom- mer sådan förvaltning av kundens finansiella instrument som går utöver vad som ryms i notariatrörelse fortsättningsvis att kräva tillstånd enligt 153

förevarande lag. Sådan verksamhet skall alltså inte längre anses ingå i bankoktrojen. Jag avser att inom kort i ett annat lagstiftningsäremfe före- lägga regeringen förslag till nya regler om vad som skall anses vara bankverksamhet.

Pun/(10715 innebär att tillstånd krävs för den som lämnar garanti eller på annat sätt medverkar vid emission av fondpapper till en öppen krets. En garanti kan bestå av ett löfte från institutet om att emissionen av fondpap- peren kommer att tecknas fullt ut eller att institutet själv tecknar hela emissionen för vidare spridning. Medverkar gör den som är en emittent behjälplig t. ex. med utformande av villkor m. m. vid en emission eller som tar hand om den praktiska hanteringen vid emissionen. Fondpapper är definierade i lagen om handel med finansiella instrument.

Vidare föreligger krav på tillstånd för den som medverkar vid erbjudan- den om köp eller försäljning av finansiella instrument som riktar sig till en öppen krets. Det kan t. ex. vara fråga om när någon offentligt erbjuder sig att köpa aktierna i ett marknadsnoterat bolag eller när en aktieägare som vill sprida aktieägandet i ett bolag bjuder ut sina aktier till försäljning.

Med emissioner eller erbjudanden som är riktade till en öppen krets avses att emissionen eller erbjudandet offentliggörs på ett eller annat sätt. t.ex. genom annonser i dagspress. eller att emissionen eller erbjudandet riktar sig till t. ex. kunderna hos ett eller flera värdepappersinstitut. Emit- tenten eller den som lämnar erbjudandet har alltså inte bestämt vilka personer som kan teckna i emissionen eller acceptera erbjudandet: ett visst bestämmande kan dock finnas kvar. t.ex. vid överteckning då någon fördelning måste ske. Således omfattas bl.a. vad som brukar kallas upp- köpserbjudanden. offentliga erbjudanden och introduktionserbjudanden. Emissioner eller erbjudanden som riktas till vissa bestämda mottagare sker däremot inte till en öppen krets. Det kan avse t. ex. anställda eller styrelsen i ett företag.

Enligt aktiebolagslagen. försäkringsrörelselagen och bankaktiebolags- lagen föreligger i vissa fall skyldighet att upprätta emissionsprospekt. Den na skyldighet gäller bl.a. när ett aktiebolag. försäkringsakticbolag eller bankaktiebolag eller aktieägare i sådana bolag offentliggör eller på annat sätt till en vidare krets riktar inbjudan att förvärva aktier. teckningsrätter. skuldebrev. Optionsbevis och vinstandelsbevis (jfr 4 kap. 18 ä. 5 kap. 16 å. och 7 kap. 3 & aktiebolagslagen. 4 kap. 20 g" och 5 kap. 2 & försäkringsrörel— selagen samt 4 kap. 19 g— och 5 kap. 18 g" bankaktiebolagslagen). En vidare krets i detta sammanhang har i förarbetena till aktiebolagslagen ansetts vara då emissioner eller erbjudanden riktar sig till ca 200 personer eller däröver (SOU 1971:9 s. 80). Detta innebär att skyldighet att upprätta emissionsprospekt föreligger vid erbjudanden till t.ex. de anställda om de är fler än 200. Däremot är det inget krav på att den som medverkar vid ett sådant erbjudande har tillstånd enligt förevarande lag. eftersom erbjudan- det inte riktar sig till en öppen krets.

Separat tillstand fordras för var och en av de i paragrafen uppräknade verksamheterna. Vad gäller motiven för en sådan ordning hänvisas till allmänmotiveringen (avsnitt 6. l ).

lkap.45

Enligt 2 kap. 29' bankrörelselagen får en bank för egen räkning förvärva Och driva handel med — förutom mynt. sedlar. checkar och anvisningar — obligationer. förlagsbevis. förlagsandelsbevis och andra fordringsbevis som är avsedda för den allmänna marknaden. Denna grundläggande rätt för bank att med stöd av bankoktrojen kunna förvärva och driva handel med angivna finansiella instrument har ansetts åtminstone inte för närva— rande böra inordnas i regelsystemet för värdepappersrörelse. Eftersom sådan verksamhet enligt 3 55 är tillståndspliktig värdepappersrörelse ford- ras ett särskilt undantag.

1kap.55

(Jfr 3 och 42 gå i kommitténs förslag)

Paragrafen motsvarar närmast 3 åandra stycket fondkommissionslagen. De som har möjlighet att få tillstånd att driva värdepappersrörelse är svenskt aktiebolag. bankinstitut och utländskt företag som inte är bankin- stitut. Kraven i fråga om associationsform har behandlats i avsnitt 6.2.

lkap.6å

Bestämmelsen som utformats efter förebild i bankrörelselagen (1 kap. 45 andra stycket) öppnar möjlighet för svenska aktiebolag som erhållit till- stånd att driva värdepappersrörelse enligt 1 kap. 3 & att etablera sig genom en filial i utlandet. Vid prövningen av frågor om filialetablering bör i princip samma överväganden göras som vid etablering genom dotterbolag. ] dotterbolagsfallet krävs också tillstånd enligt 3 kap. 1 & andra stycket eftersom en sådan etablering förutsätter förvärv av organisationsaktier. För att tillstånd skall lämnas bör krävas att det land där etableringen sker har tillfredsställande regler för auktorisation och tillsyn. l-lärigenom ska- pas vissa garantier för att det finns en tillfredsställande kontroll av att filialen driver verksamhet på ett godtagbart sätt och att. om så inte sker. tillsynsmyndigheten i det främmande landet har tillräckliga befogenheter att ingripa. En annan förutsättning för tillstånd att inrätta en filial bör vara att det finns ett fungerande informationsutbyte mellan bankinspektionen och tillsynsmyndigheten i det främmande landet. Visar det sig genom det informationsutbyte som sker att bolaget inte sköter verksamheten på ett sätt som bankinspektionen finner godtagbart och vidtas inte tillräckligt kraftfulla åtgärder mot filialen av tillsynsmyndigheten i det land där fili- alen finns kan bankinspektionen återkalla filialtillståndet.

Sundhetskrav

lkap.7å

(Jfr 12 å i kommitténs förslag) Den i paragrafen intagna regeln för den som bedriver värdepappersrö-

relse saknar motsvarighet i fondkommissionslagen. Däremot finns i både 2 5 lagen om värdepappersmarknaden och 1 & insiderlagen liknande regler. Dessa utgör förebild för den här intagna bestämmelsen. ! den nu föreslag- na lagen om handel med finansiella instrument finns också en likartad regel. Denna och bestämmelsen i förevarande paragraf ersätter de nämnda bestämmelserna i lagen om värdepappersmarknaden och insiderlagen.

Genom paragrafen införs begreppet sund värdepappersrörelse efter före- bild i banklagstif'tningen (se t. ex. 2 kap. 3 & tredje stycket bankaktiebolags- lagen och 7 kap. 1 5 andra stycket bankrörelselagen). Den materiella ok- trojprövningen för banker baseras på en bedömning av huruvida rörelsen kan antas komma att uppfylla kraven på en sund bankverksamhet. Vad denna prövning utifrån sundhetskravet skall omfatta har utvecklats i prop. 1989/90:116 om ägande i banker och andra kreditinstitut m.m. (s.-59 f.) Med stöd av sundhetskriteriet skall bl.a. en banks organisation. verksam- het enligt bolagsordningen samt inre kontroll- och säkerhetsuppbyggnad prövas. Vidare sägs att bankens verkställande ledning och större ägare skall bedömas uppfylla de kunskapsmässiga krav och vara så omdömesgilla i sitt handlande som erfordras för att de skall kunna på ett långsiktigt och stabilt sätt driva sund bankverksamhet. Även de organisatoriska förhållandena skall bedömas. Uppmärksamhet skall också riktas på t. ex. verksamhet som en ägare driver vid sidan av den tillståndspliktiga rörelsen. Principen om sund värdepappersrörelse är avsedd att uttrycka samma krav som de nämnda i fråga om värdepappersrörelse.

Innebörden av rekvisitet sund värdepappersrörelse är inte statisk utan kan variera beroende på hur värdepappersmarknaden utvecklas. När det gäller att fastställa innehållet i begreppet bör bankinspektionens verksam- het i form av allmänna råd och praxis spela en viktig roll. Av betydelse är naturligtvis också de rekommendationer som ges av Svenska Fondhand- lareföreningen samt av Aktiemarknadsnämnden. Näringslivets Börskom- mitté och liknande organisationer.

Sekretess

[kap.sg

(Jfr 55 Q' i kommitténs förslag)

Bestämmelsen motsvarar i sak 44 & fondkommissionslagen. Den i paragrafen föreskrivna tystnadsplikten gäller inte bara styrelsele- damöter och anställda hos ett värdepappersbolag och ett utländskt värde- pappersföretag utan också andra befattningshavare som fått kännedom om förhållanden som omfattas av tystnadsplikt. t.ex. revisorer. I den frågan hänvisas till motiven till motsvarande bestämmelse i lagen (1979:749) om Stockholms fondbörs (prop. 1975/76:175 s. 26). Där an- märks att utsedda revisorer räknas som befattningshavare och att de sålunda omfattas av bestämmelsen utan att detta behöver anges på annat sätt.

Den som bryter mot bestämmelsen kan dömas för brott mot tystnads- plikt enligt 20 kap. 3 & brottsbalken.

1 en banks fondkommissionsrörelse gäller föreskriften om tystnadsplikt i 1 kap. 69" bankrörelselagen. Brott mot den tystnadsplikten är emellertid inte straffsanktioncrade. vilket framgår av bestämmelsen i 9 kap. få samma lag. Här föreligger alltså en skillnad gentemot fondkommissionsbo- lagen. Den förevarande paragrafen ändrar inte på detta förhållande.

Frågan om straffsanktion för brott mot tystnadsplikt togs upp av lagrå- det vid granskningen av lagen (1990:749) om valutareglering. Lagrådet anmärkte i det sammanhanget på att straffsanktion ej fanns för befatt- ningshavare vid bank eller annat kreditinstitut som bryter mot tystnads- plikten vid behandling av ärende enligt valutaregleringslagen (prop. 1989/90: 135 s. 153). I propositionen (s. 163) framhölls med anledning härav att problematiken kring tystnadsplikt för tjänstemän vid kreditinsti- tut bör övervägas i ett större sammanhang. där även frågan om brott mot sekretessen i den allmänna bankverksamhetcn kan tas upp.

1 avvaktan på att sekretessen i kreditinstut utreds bör inte några änd- ringar vidtas av bestämmelserna härom i vare sig bank- eller värdepap- perslagstiftningen. Detta innebär att det vid överträdelse av tystnadsplik- ten kommcr att föreligga en olikhet i det straffrättsliga ansvaret mellan anställda i värdepappersbolag och anställda i bank som bedriver värdepap- persrörelse.

Kommission

lkap.95

(Jfr 5 g i kommitténs förslag)

Paragrafen motsvarar 25 fondkommissionslagen. Den innehåller en erinran om att bestämmelserna om handelskommission i lagen (1914:45) om kommission. handelsagentur och handelsresande gäller i den mån särskilda bestämmelser inte ges i lagen om värdepappersrörelse. Detta innebär bl.a. att reglerna om självinträde i kommissionslagen gäller om kommissionären uppträder som kundens motpart i en affär.

Det bör uppmärksammas att i prop. 1990/91:63 föreslås att en ny lag om handelsagentur skall ersätta de delar av kommissionslagen som hand- lar om handelsagenter och att lagen i samband härmed föreslås få ändrad rubrik.

lkapJOQ

("Jfr 6 5 i kommitténs förslag)

Av paragrafen. som är ny. följer att reglerna om självinträde i kommis- sionslagen skall gälla i alla de situationer där ett värdepappersinstitut som erhållit tillstånd som kommissionär enligt 3 5 1 utför uppdrag åt en kund och kundens motpart är en större ägare i värdepappersinstitutct eller är ett sambandsföretag eller är en större ägare i ett sådant företag. Av 9 & framgår att reglerna om självinträde gäller när värdepappersinstitutct uppträder som kundens motpart.

15.7

Första stt-'cket

Reglerna i kom missionslagen medför att värdepappersinstitutct skall med- dela kunden vem som är motpart. Institutet är också skyldigt att tillvarata kundens intresse med samma omsorg som när uppdraget utförts genom att avtal skett med tredje man. I fråga om pris gäller bl.a. att detta inte får sättas mindre fördelaktigt än det som var gängse vid den tidpunkt då meddelande om självinträde avsändes eller gavs muntligen. Vill kunden göra gällande att värdepappersinstitutet inte var berättigat att göra upp affären med ägare till institutet. sambandsföretagct eller ägare till detta åligger det kunden att utan oskäligt uppehåll. efter det han fått underrättel- se om självinträdet. meddela institutet detta. Vad som avses med sambandsföretag framgår av 6 kap. 3 5.

..-f ndra stycket

Av främst praktiska skäl har självinträdesreglernas tillämpning på ägare till värdepappersinstitutct eller sambandsföretagct begränsats till sådana med betydande ägarandel. Denna har i paragrafen preciserats till tio procent eller mer av aktiekapitalet eller andelarna eller av röstetalet i institutet resp. sambandsföretagct.

2 kap. Förutsättningar/ör (il/_yzäna' nt. m, Värdepappersbolag 2 kap. 1 5

(Jfr 8 5 första stycket i kommitténs förslag)

Kriterierna för den materiella prövningen har erhållit en ny lydelse som knyter an till det i 1 kap. 7 g” införda sundhetskravet.

Den materiella prövning som avses i punkten 2 har behandlats i allmän- motiveringen (avsnitt 6.2). Vad gäller innebörden av sundhetskravet kan också hänvisas till vad som anförts i anslutning till 1 kap. 7 &.

Zkap. ze

(Jfr 8 5 andra stycket och 99" första stycket 2 och andra stycket i kommit- téns förslag)

Första stycket

Första stycket överensstämmer med 6 & andra stycket fondkommissions- lagen.

.4 ndra stycke!

Bestämmelsen i andra stycket saknar motsvarighet i fondkommissions- lagen. Den har tillkommit efter förebild i banklagstiftningen. l bl.a. 2 kap.

3 _S bankaktiebolagslagen krävs att det till en ansökan om oktroj fogas en plan för den tilltänkta verksamheten (verksamhetsplan). Prövningen av en oktrojansökan innefattar bl. a. en allmän bedömning av omfattningen och beskaffenheten av den planerade verksamheten. Syftet med uppgifterna i verksamhetsplanen är att de skall komplettera de uppgifter om den till- tänkta verksamheten som finns i bolagsordningen (se prop. 1984/85: 191 s. 25 och prop. 1986/87: 12 Band 2 s. 6). Kravet på att det till ansökan om tillstånd att driva värdepappersrörelse skall fogas en verksamhetsplan har uppställts från samma utgångspunkter.

Enligt föreskrifter i 339 bankrörelseförordningen (l987:647) skall en verksamhetsplan för banker innehålla.

1. en beskrivning av den tilltänkta verksamheten.

2. en redogörelse för bankens organisation.

3. uppgift om bankens verksamhetsområde.

4. en analys av det förväntade kapitalkravct fördelat på olika riskklasser.

5. en prognos över det förväntade ekonomiska utfallet under det inle- dande skedet.

6. de uppgifter i övrigt som bankinspektionen bestämmer. När det gäller att avgöra frågan om tillstånd för ett bolag enligt den föreslagna lagen om värdepappersrörelse synes i huvudsak samma typ av uppgifter som krävs av en banks verksamhetsplan vara av betydelse. Att. som kommitten föreslår. ta in detaljföreskrifterna om vad verksam- hetsplanen skall innehålla i lagen synes inte ändamålsenligt.

2kap.35

(Jfr 9 & första stycket 1 och tredje stycket i kommitténs förslag)

Paragrafen motsvarar 7 & fondkommissionslagen. Bolagsordningen skall enligt 2 kap. 45 aktiebolagslagen ange bl.a. föremålet för bolagets verk- samhet. angivet till sin art. Redan där framgår vilken verksamhet bolaget skall bedriva. Av verksamhetsplanen enligt 29' andra stycket skall därut- över framgå verksamhetens omfattning mer i detalj.

Av 2 kap. 4 & aktiebolagslagen framgår att bolagsordningen skall inne- hålla bolagets firma. Enligt [25 fondkommissionslagen är ett aktiebolag som erhållit tillstånd att driva fondkommissionsrörclse skyldigt att i sin firma använda beteckningen fondkommission. Samtidigt framgår det av 4ä fondkommissionslagen att ingen annan får använda ordet fondkom- mission eller avledning av det ordet i sin firma eller annars vid beteckning av sin rörelse. Kommittén har föreslagit att dessa bestämmelser skall finnas kvar. Samtidigt skall de utökas med förbud att använda någon av beteckningarna på de övriga tillståndspliktiga verksamheterna. Däremot föreslår kommitten att det nuvarande förbudet för en fondkommissionär att använda ordet bankir i sin firma inte skall finnas kvar.

Den pågående internationella integreringen av värdepappersmarknader- na kommer sannolikt att medföra att svenska aktörer i ökad utsträckning etablerar sig även utomlands samtidigt som utländska aktörer kommer att verka i Sverige. Att i detta skede söka vidmakthålla krav på viss beteck- ning för de svenska aktörerna samtidigt som ett förbud att använda vissa

beteckningar införs är enligt min mening inte ägnat att skapa ordning och reda på detta område. Att endast kräva att en av de tillståndspliktiga aktörerna — kommissionärerna -— skall vara tvungna att ha en i lag bestämd beteckning med i sin firma förefaller inte ändamålsenligt.

1 den nu föreslagna lagen om värdepappersrörelse har. till skillnad från kommitténs lagförslag. ingen beteckning åsatts de olika tillståndspliktiga verksamheterna. Det överlåts i stället åt företagen som avser att driva värdepappersrörelse i någon form att själva finna ut lämpliga firmabeteck- ningar. Som nämnts skall bankinspektionen godkänna de olika bolagens bolagsordningar; i bolagsordningen skall ingå bolagets firma. Det får i samband därmed ankomma på inspektionen att se till att firmabeteekning- en inte blir olämplig eller vilseledande för allmänheten.

2 kap.4å

(Jfr 11 å i kommitténs förslag)

1 105 fondkommissionslagen anges'att ett fondkommissionsbolags sty- relse skall bestå av minst tre ledamöter. att styrelsen skall utse en verkstäl- lande direktör och att denne och en av styrelseledamöterna skall genom tjänstgöring hos fondkommissionär eller på annat sätt ha skaffat sig den erfarenhet som behövs för verksamheten. '

Av 8 kap. 1 och 3 SS aktiebolagslagen framgår att ett aktiebolags styrelse skall bestå av minst tre ledamöter om aktiekapitalet eller maximikapitalet uppgår till minst 1 milj. kr. och att det i sådana bolag skall utses en verkställande direktör. Som påpekats i allmänmotiveringen bör bolag som bedriver värdepappersrörelse ha en styrelse av viss minsta storlek samt en verkställande direktör. Som minsta antal styrelseledamöter har. i likhet med kommitténs förslag. fem funnits lämpligt. Vilka som skall utses till styrelseledamöter avgörs av aktieägarna. Huruvida styrelsens ledamöter helt eller delvis skall rekryteras ur ägarkretsen blir därmed också en sak för aktieägarna att avgöra. Av 8 kap. 35 aktiebolagslagen framgår att den verkställande direktören utses av styrelsen.

I fondkommissionslagen. liksom i kommitténs förslag. ställs ett uttryck- ligt krav på att verkställande direktören och en av styrelseledamöterna genom tjänstgöring hos fondkommissionär eller på annat sätt skaffat sig den erfarenhet som behövs för verksamheten. Detta får anses ingå i den materiella tillståndsprövningen och behöver inte uttryckas särskilt i lagtex- ten.

2kap.55

(Jfr lt") _s i kommitténs förslag") Frågan om värdepappersbolagens aktiekapital behandlas i den allmänna motiveringen (avsnitt 6.2).

Bankinstitut

2kap.6ä

(Jfr 48 5 i kommitténs förslag)

Paragrafen motsvarar 37 & fondkommissionslagen. I paragrafen slås fast att även banker måste söka särskilt tillstånd för att få driva värdepappers- rörelse enligt lagen. Vid tillståndsprövningen skall inspektionen göra en lämplighetsprövning på motsvarande sätt som gäller enligt 1 5 första styc- ket 2. Frågan om tillstånd för bank att bedriva värdepappersrörelse har även kommenterats i avsnitt 6.1 i allmänmotiveringen

Utländska värdepappersföretag 2 kap. 7 5

(Jfr 42 5 i kommitténs förslag) Bestämmelsen är ny.

Första stycket

De utländska företag som avses är sådana som i sitt hemland bedriver värdepappersrörelse. Om företaget vill etablera sig i Sverige krävs tillstånd av bankinspektionen.

A ndra stycket

Det ankommer på inspektionen att undersöka om företaget blivit föremål för en godtagbar auktorisationsprövning i hemlandet. Har så skett och finns det också en tillfredsställande tillsyn av företaget bör företaget få agera på den svenska marknaden. Det är här, liksom påtalats på andra ställen. av vikt att bankinspektionen åstadkommer ett informationsutbyte med tillsynsmyndigheten där företaget är auktoriserat.

En förutsättning för tillstånd till filialetablering är att det utländska företagets planerade verksamhet här i landet kan antas uppfylla kraven på en sund värdepappersrörelse. Sundhetskriteriet har utformats i överens- stämmelse med vad som föreslås gälla som villkor för att svenska aktiebo— lag skall få tillstånd att driva värdepappersrörelse. Som framhållits i den allmänna motiveringen (avsnitt 6.2) skall denna tillståndsprövning uteslu- tande grundas på en kvalitativ bedömning av företaget och dess planerade verksamhet. Sundhetskravet har vidare utvecklats i anslutning till 1 kap. 7 &.

Grundtanken med bestämmelsen är att det vid tillståndsprövningen för utländska företag skall ställas krav som i princip är likvärdiga med dem som gäller för svenska aktiebolag.

Givetvis skall inte utländska företag som önskar etablera sig i Sverige missgynnas av auktorisationsregler och tillståndspraxis. Det är emellertid av vikt att stor omsorg ägnas den kvalitativa prövningen av ansökningar om filialetablering. Även om den verksamhet som skall bedrivas här i

landet kommer att vara underkastad svenska rörelseregler och svensk tillsyn, så är det ofrånkomligt att vid tillståndsprövningen värdera de förhållanden under vilka företaget verkar i hemlandet. Det måste därför krävas att den lagstiftning och de övriga normer som i hemlandet styr företagets verksamhet är i rimlig utsträckning tillgängliga och överskådli- ga. Av stor betydelse är att ett företag. som vill ägna sig åt sådan verksam- het som enligt 5 kap. fordrar kapitaltäckning. i sitt hemland är underkastat betryggande kapitaltäckningsregler eller något annat regelsystem som ger väsentligen samma garantier för företagets soliditet som de svenska kapi— taltäckningsreglerna.

Tredje stycket

I tredje stycket anges att också bestämmelserna i lagen (1968: 555) om rätt för utlänning och utländskt företag att idka näring här i riket gäller för de utländska företagens filialverksamhet här i Sverige. Av dessa bestämmel- ser framgår bl.a. att ett utländskt företag skall bedriva sin näringsvcrksam- het här genom ett avdelningskontor med självständig förvaltning. s.k. filial. Filialen skall stå under ledning av en verkställande direktör för den svenska rörelsen. Det utländska företagets verksamhet här skall drivas under firma. som innehåller företagets namn med tillägg av ordet filial som också tydligt anger företagets nationalitet. Firman tecknas av den verkställande direktören. Filialen skall ha en bokföring som är helt skild från det utländska företagets bokföring i övrigt. ll övrigt hänvisas till specialmotiveringen till förslaget till ändringi 1968 års lag.

3 kap. Rörelseregler

Egendomsförvärv

3kap.lå

(Jfr 14 & första och andra styckena i kommitténs förslag)

Första stycket

1 första stycket ges den grundläggande regeln för ett värdepappersbolags och ett utländskt värdcpappersföretags förvärv av egendom. _

I 15 5 första stycket fondkommissionslagen finns bestämmelser om rätt för fondkommissionsbolagen att förvärva bl.a. fast egendom. tomträtt eller bostadsrätt för att bereda bolaget lokaler för rörelsen samt inventarier till rörelsen. 1 paragrafen ges fondkommissionsbolagen också rätt att för egen räkning förvärva obligationer och aktier.

För att ett värdepappersbolag skall kunna bedriva den verksamhet som omfattas av lagen och som också skall finnas angiven i bolagsordningen måste detta ske i någon lokal och det måste finnas inventarier. Vad som stadgas i nuvarande lag utgör därför i och för sig en sådan absolut förut- sättning för verksamheten att det. som kommitten anfört, kan ifrågasättas

om det behöver anges i lag. Jag anser. till skillnad från kommittén. att denna bestämmelse kan tas bort. Om ett bolag förvärvar egendom som inte har samband med den verksamhet som anges i bolagsordningen eller verksamhetsplanen, bör bankinspektionen kunna ingripa mot detta. I den här paragrafen har därför endast angetts särskilt att bolaget inte får förvär- va annan egendom än sådan som behövs i rörelsen samt, i andra stycket, att bolaget inte har rätt att utan särskilt tillstånd förvärva organisationsak- tier m.m. Något särskilt tillstånd av bankinspektionen att få förvärva annan egendom. som föreslagits av kommittén. behövs därför inte.

Andra stycket

Värdepappersbolag, liksom utländskt värdepappersföretag. får endast med bankinspektionens tillstånd förvärva aktier eller andelar i företag. om förvärvet ingår som ett led i organisationen av bolagets resp. företagets verksamhet. Med andelari företag avses bl.a. andelar i handelsbolag och ekonomiska föreningar samt aktier eller andra andelar i utländska företag.

För att ett svenskt bolag skall kunna etablera sig genom ett dotterbolag i utlandet krävs således tillstånd från bankinspektionen att få förvärva aktierna i dotterbolaget. Vid denna prövning bör i princip samma övervä- . ganden göras som vid tillstånd att etablera filial-i utlandet enligt 1 kap. 6 &. Vad gäller dessa överväganden hänvisas till vad som anförts i anslutning till den bestämmelsen.

3kap. 25

(Jfr 17 ä 1 kommitténs förslag)

Paragrafen överensstämmer i huvudsak med 17 & fondkommissions- lagen. En ändring" är att förvärv får ske även vid annan börs eller reglerad marknad än Stockholms fondbörs.

Beträffande egna aktier följer av 7 kap. l & aktiebolagslagen att aktiebo- lag får bl. a. på auktion'inropa för-bolagets fordran utmätt aktie. Värdepap- persbolag får enligt 6 & ta. emot egna aktier som säkerhet för kredit. Värdepappersbolaget bör då också få kunna ta i anspråk denna säkerhet om krediten inte blir löst. Enligt förevarande bestämmelse får ett värde- pappersbolag för att skydda egen fordran förvärva egna aktier även om de inte är utmätta. Även för egna aktier gäller att de skall säljas så snart det är lämpligt och senast när det kan ske utan förlust för bolaget. "Av 9Ikap. 1 & aktiebolagslagen framgår att egna aktier inte får företräda-s vid bolags'stäm- -

ma.

Enligt nuvarande bestämmelser, liksom kommitténs förslag, skall den typen av förvärv som det här gäller alltid anmälas till bankinspektionen. En sådan regel ter sig onödigt formalistisk. Enligt min mening är det tillräckligt att bevakningen av att egendomen inte innehas under längre tid än vad som föreskrivs i andra stycket ingår i bankinspektionens fortlöpan- de tillsyn över de ifrågavarande instituten.

- 163

3kap.3å

Förutom av bestämmelserna i 1 och 2 55 regleras värdcpappersinstitutens förvärv av finansiella instrument även i 4 kap. Paragrafens syfte är att i nära anslutning till de angivna bestämmelserna fästa uppmärksamhet på detta förhållande.

Sidoverksamheter

3 kap. 4 5 (Jfr 13 g" i kommitténs förslag)

F örsta stycket

Enligt 13 5 första stycket fondkommissionslagen får ett fondkommissions- ' bolag. för att underlätta rörelsen, i samband med denna ägna sig åt vissa uppräknade verksamheter, däribland handel för egen räkning. förvaltning av finansiella instrument samt medverkan vid emission av fondpapper. Av 1 kap. 3 g" i den förevarande lagen framgår att var och en av de nämnda . verksamheterna utgör värdepappersrörelse och fordrar tillstånd.

Första stycket i den förevarande paragrafen ger ett värdepappersbolag och ett utländskt värdepappersföretag rätt att. utan något ytterligare till- Stånd. som ett led i värdepappersrörelsen ge råd i finansiella frågor. förva- ra värdcpapper och ta emot medel med redovisningsskyldighet. I likhet med vad som nu gäller skall medel som tas emot med redovisningsskyldig- het genast avskiljas och sättas in på räkning i bank. Denna fråga berörs närmare i kommentaren till 5 &.

Den i punkten 1 angivna rådgivningsverksamheten kan, liksom för närvarande. avse placering i finansiella instrument. Den kan också avse t. ex. rådgivning i samband med företagsförvärv (corporate finance).

I sammanhanget bör även påpekas att det inte föreligger någon till— ståndsplikt enligt den förevarande lagen för företag som enbart sysslar med placeringsrådgivning och förvaring av värdepapper eller endera av dessa verksamheter.

Andra stycket

För att underlätta värdepappersrörelsen får ett värdepappersbolag och ett utländskt värdepappersföretag, efter tillstånd av bankinspektionen. ta emot kunders medel på konto och lämna kredit mot säkerhet. Kunders medel får liksom hittills mottas på konto endast om det finns ett skriftligt låneavtal med kunden. Frågan om mottagande av medel på konto har behandlats i allmänmotiveringen (avsnitt 6.3). Dessutom hänvisas till bestämmelserna i 5 9" om kunders medel och vad som anförs i anslutning till den paragrafen.

Tredje stycket

Enligt bestämmelsen har bankinspektionen möjlighet att efter en individu— ell prövning tillåta ett värdepappersbolag och ett utländskt värdepappers- företag att utöva annan verksamhet än som framgårav första-och andra styckena. om den kan antas komma att underlätta rörelsen. Sist-nämnda krav ställs inte i den motsvarande regel som nu finns i fondkommissions- lagen. Ett exempel på sådan verksamhet som bör kunna tillåtas enligt tredje stycket är utgivning av informationsblad .eller tidning'med informa- tion och råd om placeringar på värdepappersmarknaden till företagets kunder och presumtiva sådana. Motiveringen i övrigt har redovisats i avsnitt-6.3.

Kunders medel

3kap.55

(Jfr 13 åförsta stycket 2 och 22 5 i kommitténs förslag)

Första stycket

Första stycket motsvarar 20 & fondkommissionslagen. :1 den nu föreslagna lagen görs en uttrycklig distinktion mellan medel som tas emot med redovisningsskyldighet och sådana som utgör inlåningilåfråga om redovis- ningsmedlen har därför inte tagits med den möjlighetatteavtala'om:annan placering som ZOé fondkommissionslagen innehåller. Sakrättsliga regler om medel som tagits emot med redovisningsskyldighet »finns i lagen (1944: 181) om redovisningsmedel. Till skillnad från .vadsom annars gäller enligt lagen om redovisningsmedel finns härett krav .på att medlen skall- ' sättas in på bankräkning.

Andra stycket

Vid mottagande av kunders medel på konto i värdepappersrörelsen krävs ett skriftligt 'avtal. Denna regel gäller redanåi dag för fondkommissionsbo- lagen. Som framgår av 4 5 andra stycket måste ett värdepappersbolag och ett utländskt värdepappersföretaginhämta' bankinspektionenstillstånd för att över huvud taget få ta emot kunders medel;-på konto. Bankinspektionen har utfärdat rekommendationer för hur mottagande av kunders-medel på konto bör gå till. Eftersom det .är .av stor vikt att kundernas medel inte äventyras finns i andra-stycket en bestämmelse som innebär att regeringen eller, efter regeringens bemyndigande. bankinspek- tionen får utfärda föreskrifter avseende villkoren för'mottagandeav kun- ders medel på konto. Föreskrifterna bör ges sådant innehåll att medelsom . tas emot inte får användas för långsiktig placering.e'ller över huvud taget för annat än'damål än att-underlätta kundens löpande =.värdepappershan- del. Dessa företag får inte heller ta emot kunders.medel på konto :i sådan utsträckning att det utgör en väsentlig finansiering av. rörelsen.

1 övrigt hänvisas till vad som i allmänmotiveringen (avsnitt 6.3) sagts om värdepappersbolags mottagande av kunders medel på konto i värde- pappersrörelsen.

Kreditgivning 3 kap. 6 5

(Jfr 23 å i kommitténs förslag)

Paragrafcns bestämmelser om säkerhet riktar sig till de värdepappersfö- retag som enligt 45 andra stycket fått bankinspektionens tillstånd att bedriva kreditgivning. ] motsats till vad som i dag gäller är den säkerhet som får godtas inte begränsad till vissa värdepapper. Bestämmelsen kom- menteras i avsnitt 6.3 i allmänmotiveringen.

Första stycket

Alla typer av säkerheter kan godtas redan vid kreditens beviljande. En förutsättning är dock. liksom för närvarande. att säkerheten är betryggan— de. En god vägledning för vad som skall anses vara betryggande säkerhet erbjuder bankernas belåningsregler som vunnit allmänt erkännande. Yt- terst får det ankomma på bankinspektionen att ange vad som skall anses vara betryggande säkerhet i detta sammanhang. Detta bör liksom nu kunna ske i form av allmänna råd.

A ndra stycket

Andra stycket överensstämmer med andra stycket i 21 & fondkommis- sionslagen. Sedan den 1 juli 1987 får ett fondkommissionsbolag som säkerhet för kredit ta emot egna aktier och aktier i moderbolag. Det gäller situationer då en kund önskar pantsätta hela sin aktieportfölj i vilken ingår en mindre post aktier i fondkommissionsbolaget eller dess moderbolag. Av praktiska skäl skall inte bolaget behöva avskilja dessa aktier utan kunna ta emot hela aktieportföljen som pant (jfr prop. 1986/87: 12 band 1 s. 360). För bankaktiebolagen finns en liknande bestämmelse i 6 kap. 95 tredje stycket bankaktiebolagslagen vilken dock inte gör undantag för aktier i moderbolag.

l 7 kap. l & första stycket aktiebolagslagen anges bl.a. att aktiebolag inte får såsom pant ta emot egen aktie. Den föreliggande regeln utgör ett undantag från bestämmelsen i aktiebolagslagen.

3kap.7å

(Jfr 24 5 i kommitténs förslag)

Paragrafen innehåller bestämmelser avsedda att förhindra att de risker som värdepappersbolag är utsatta för vid kreditgivning och fordringsinne- hav samt vid innehav och utfärdande av garantiförbindelser onödigtvis ökar därför att de koncentreras till en eller ett fåtal personer.

Gällande bestämmelser om s.k. enhandskrediter finns i 22 & fondkom- missionslagen. '

Första stycket

Bestämmelsen har efter förebild i 2 kap. 16 och 18 åå bankrörelselagen utsträckts till att omfatta även andra fordringar än krediter samt garanti- förbindelser.

Andra stycket

Här framgår att reglerna i första stycket också skall tillämpas på garantiför- bindelser som värdepappersbolagen och de utländska värdepappersföre- tagen ikläder sig. Dessa får alltså inte lämna garanti för annans åtagande så att det uppstår fara för att bolaget resp. företaget inte kan fullgöra sina skyldigheter.

Tredje stycket

Bestämmelsen i tredje stycket är ny. Den innebär att bankinspektionen av regeringen kan ges rätt att utfärda föreskrifter vad gäller de begränsningar för enhandskrediter m. m. som avses i paragrafens två föregående stycken. Iövrigt hänvisas till vad som anförts om dessa frågor i avsnitt 6.8.

Börs- eller noteringsstopp

3kap.8_$

(Jfr 26 å i kommitténs förslag)

Nuvarande bestämmelser om skyldighet att avbryta handeln med fond- papper vid börsstopp och börsstängning finns i 245 fondkommissions- lagen. Enligt den förevarande paragrafen blir samtliga värdepappersinsti— tut skyldiga att avbryta all handel med ett finansiellt instrument som är börsstoppat.

Förbudet enligt paragrafen avser finansiellt instrument som handlas på eller noteras vid Stockholms fondbörs. ] kravet på en sund värdepappers— rörelse (1 kap. 7 5) får emellertid anses ligga att institutet också avhåller sig från att handla eller medverka vid handel med samma instrument på börs eller annan marknad i utlandet, även om instrumentet inte är börsstoppat där.

Avräkningsnota

3kap.95

(Jfr 43 ——47 55 i kommitténs förslag) Bestämmelser om skyldighet att upprätta avräkningsnota finns i dag i 17—21 && lagen om värdepappersmarknaden. Skyldigheten att upprätta avräkningsnota gäller enligt nuvarande regler även värdepappersafiärer '

mellan privatpersoner. Det är bl. a. skattekontrollskäl som motiverat den- na vittgående skyldighet (prop. 1984/85: 157 s. 67). Detta kontrollbehov tillgodoses numera i tillräcklig omfattning genom VP-systemet och det kommande PMC-systemet (se avsnitt 2.5). Att avräkningsnota finns kan emellertid underlätta bankinspektionens tillsyn och dessutom ges kunder- na en möjlighet att på ett enkelt sätt kunna kontrollera genomförda affärer. Därför bör skyldighet att upprätta avräkningsnota behållas när det gäller värdepappersaffärer i vilka företag med tillstånd till värdepappersrörelse deltar. Med dagens teknik kan det också finnas möjlighet att på elektronisk väg överföra avräkningsnota till såväl kunder som bankinspektionen. Skyl— digheten behöver därför inte bli alltför betungande. Med hänsyn till det anförda och då det inte ansetts nödvändigt att i lagen införa detaljbestäm- melser om avräkningsnota har överlämnats åt regeringen eller. efter rege- ringens bemyndigande, bankinspektionen att utforma sådana bestämmel- ser.

4 kap. Förvärv av finansiella instrument

4kap. 15

(Jfr 14 ä 3 i kommitténs förslag)

Bestämmelsen ger värdepappersinstituten rätt att i syfte att underlätta en normal likviditetsförvaltning förvärva finansiella instrument. Med nor- mal likviditetsförvaltning avses en likviditetsförvaltning som till art och omfattning är naturlig i förhållande till företagets verksamhet och storlek (jfr prop. 1987/88: 149 s. 25). Bestämmelsen har också kommenterats i avsnitt 6.4.

4kap. 25

Bestämmelsen är ny och ger ett värdepappersinstitut som har erhållit verksamhetstillstånd enligt 1 kap." 3 & 3 rätt att förvärva finansiella instru- ment för den rörelsen. Handel för egen räkning har behandlats i allmän- motiveringen (avsnitt 6.1).

4 kap. 3 5 (Jfr 15 & fjärde stycket i kommitténs förslag)

1 paragrafen finns en bestämmelse som till viss del motsvarar 15 å tredje stycket fondkommissionslagen och 2 kap. 7ä andra stycket bankrörelse— lagen. Bestämmelsen ger ett värdepappersinstitut som erhållit verksam- hetstillstånd enligt 1 kap. 3 g" 5 rätt att förvärva finansiella instrument som institutet medverkar till att avsätta på marknaden. Företaget behöver alltså inte ha tillstånd att bedriva handel för egen räkning med finansiella instrument (1 kap. 3 5 3) för att kunna göra sådana förvärv.

Finansiella instrumenten i fråga skall avyttras så snart det är lämpligt och senast inom tre år från förvärvet.- Den nuvarande tidsfristen på ett år har förlängts för att bankinspektionen inte onödigtvis skall belastas med

ansökningar om förlängning av innehavstiden. Bankinspektionen får med- ge förlängning av denna om synnerliga skäl föreligger.

För banker med fondkommissionstillstånd finns i dag regler i 2 kap. 7 & tredje stycket om förvärv i samband med emissionsmedverkan som mot- svarar dem i 15 & tredje stycket fondkommissionslagen. Den nämnda paragrafen i bankrörelselagen föreslås bli upphävd som en följd av att emissionsmedverkan görs till föremål för särskilt tillstånd i den här lagen. Detta innebär att för bank som erhåller verksamhetstillstånd enligt 1 kap. 3 5 5 att medverka vid emissioner och vid erbjudande om köp eller försäljning av finansiella instrument kommer den förevarande paragrafens bestämmelser om förvärv av finansiella instrument i samband därmed att gälla.

4kap.4å

(Jfr 15 å i kommitténs förslag)

1 den förevarande paragrafen har det nu gällande systemet med handels- lager i 165 fondkommissionslagen ersatts med en bestämmelse som till— låter förvärv och innehav av finansiella instrument inom risknivåer som skall bestämmas av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, bankinspektionen. Bestämmelsen har betydelse i första hand för värde- pappersinstitut med tillstånd att bedriva handel för egen räkning (1 kap. 3 Q' 3) eller att medverka vid emissioner m.m. (1 kap. 3 5 5). Det är endast dessa institut som har möjlighet att i någon större omfattning förvärva finansiella instrument och därmed kunna utsätta sig för de risker som sådana placeringar kan innebära.

Innehav av organisationsaktier skall inte beaktas vid risknivåberäkning- en. Däremot skall, främst av praktiska skäl. finansiella instrument som förvärvats med stöd av 1 & rymmas inom de risknivåer som bestäms.

Bestämmelsen har behandlats i allmänmotiveringen (avsnitt 6.4).

4kap. 55

(Jfr 15 åtredje stycket i kommitténs förslag) .

Paragrafen tillåter värdepappersbolag och svenska bankinstitut med verksamhetstillstånd enligt 1 kap. 3 5 3 eller 5 att förvärva egna aktier Och aktier i moderbolag för att underlätta rörelsen. Den motsvarar delvis 16 å andra stycket fondkommissionslagen och 6 kap. 9 & andra stycket bankak- tiebolagslagen.

Första stycket

Förvärv av egna aktier och aktier i moderbolag är tillåtet om aktierna är inregistrerade vid Stockholms fondbörs eller om de har utbjudits till försäljning under sådana förhållanden att det är sannolikt att de kommer att inregistreras vid fondbörsen. Vidare tillåts förvärv om aktierna är noterade på OTC-listan vid fondbörsen.

Andra stycket

lnnehavet av egna aktier och aktier i moderbolag får inte överstiga fem procent av aktiekapitalet i något av bolagen. Av 9 kap. l & tredje stycket aktiebolagslagen framgår att rösträtten för de avsedda aktierna inte får ut- övas vid bolagsstämma, och aktierna skall inte heller medräknas för giltig- heten av stämmobeslut.

Av förslaget till ändring i bankaktiebolagslagen framgår att 6 kap. 95 andra stycket. som ger bankaktiebolag rätt att i viss omfattning förvärva egna aktier för att underlätta bankens fondkommissionsrörelse. skall upp- höra att gälla. Denna bestämmelse ersätts av den förevarande paragrafen.

] övrigt hänvisas till de uttalanden om förvärv av egna aktier och aktier i moderbolag som gjorts i allmänmotiveringen (avsnitt 6.4).

5 kap. Kapita/täckning

5kap1—4åå

(Jfr 18 —20 åå i kommitténs förslag)

Kapitaltäckningsreglerna i 1 —4 55 motsvarar nu gällande bestämmelser för fondkommissionsbolagen (se 18 5 samt 18 a—c åå).

Kapitaltäckningskrav ställs i den nu föreslagna lagen på dels värdepap- persbolag som har fått tillstånd att bedriva handel för egen räkning (1 kap. 3 5 3) eller att medverka vid emissioner m.m. (1 kap. 3 5 5), dels bolag som har fått bankinspektionens medgivande att ta emot medel på konto. .

Kapitaltäckningsreglerna har kommenterats i allmänmotiveringen (av- snitt 6.5).

5kap.55

Bestämmelsen är ny och har tillkommit efter förebild i 45 2 lagen (1989: 508) om försäkringsmäklare. Den har kommenterats i allmänmo— tiveringen (avsnitt 6.5). Som där framhållits är försäkringen avsedd att i första hand skydda privatpersoner och andra mindre kunder hos värde- pappersbolagen och de utländska värdepappersföretagen. 1 de föreskrifter som får meddelas om sådan försäkring bör detta avspeglas genom en begränsning av det ersättningsbelopp som skall kunna "utgå vid varje skadefall. I övrigt torde viss vägledning vid utformningen av dessa före- skrifter kunna hämtas i de föreskrifter som finns beträffande försäkrings— mäklares ansvarsförsäkring (se SFS 1989: 854).

6 kap. Tillsyn Upplysningsskyldighet

6 kap. 1 och 2 55

(Jfr 27 &, 29 & första stycket och 38 å i kommitténs förslag) Paragraferna överensstämmer i huvudsak med 26—28 och 34 åå fond- kommissionslagen.

Tillsynsbestämmelserna har förenklats och moderniserats. Avsikten är att bankinspektionen därigenom skall kunna bedriva sin tillsyn på ett mer effektivt sätt och ha viss flexibilitet i tillsynen så att den kan anpassas efter ändrade förhållanden på värdepappersmarknaden. Av detta skäl har en del onödiga detaljbestämmelser tagits bort. Inspektionens allmänna tillsyn sker genom granskning av de uppgifter som inspektionen har rätt att begära in. Inspektionen har vidare rätt att göra undersökningar hos värde- pappersinstituten.

De nya bestämmelserna innebär att bankinstutens värdepappersrörelser kommer att stå under tillsyn enligt den förevarande lagen och inte som nu enligt banklagstiftningen. De praktiska skillnaderna jämfört med den nu- varande ordningen torde dock vara små eftersom tillsynsreglerna i huvud- sak överensstämmer med varandra.

6kap.35

(Jfr 40 _5 i kommitténs förslag) Bestämmelsen har behandlats i allmänmotiveringen (avsnitt 6.6).

Första stycket

Paragrafen vars första stycke har sin motsvarighet i 36å fondkommis- sionslagen behandlar bankinspektionens rätt till insyn i företag som har väsentligt samband med ett värdepappersinstitut. 1 andra stycket anges när ett väsentligt samband skall anses föreligga.

] 365 fondkommissionslagen anges de verksamheter som sambandsfö- retagct skall bedriva för att paragrafen skall bli tillämplig. Verksamheterna är att förvalta. handla med eller biträda vid handel med värdepapper eller att lämna kredit mot säkerhet i värdepapper. Som framgår av 1 kap. 3 5 i den förevarande lagen är merparten av sådan verksamhet tillståndspliktig . och står därmed under bankinspektionens tillsyn. Förevarande bestäm- melse kan därför begränsas till att avse företag som handlar med finansiel- la instrument eller som lämnar kredit mot säkerhet i finansiella instru- ment. För icke tillståndspliktiga företag har bankinspektionen genom den- na paragrafen möjlighet till insyn.

Uppgiftsskyldighetcn har ålagts såväl det tillståndspliktiga institutet som det s.k. sambandsföretagct.

A ndra stycket

1 paragrafens andra stycke anges när ett väsentligt samband skall anses föreligga.

Av punkten ] följer att värdepappersinstitutet och det s.k. sambandsfö- retaget skall ha samma eller stå under väsentligt inflytande av samma eller i huvudsak samma personer. Även släktskap eller äktenskap eller liknande närståenderelationer mellan personer i de båda företagens ledningar eller att de båda företagen står under väsentligt inflytande av personer närståen- de varandra är tillräckligt för att väsentligt samband skall anses föreligga.

Till företagets ledning hör verkställande direktören. vice verkställande direktören och styrelseledamöterna. Till den grupp som utom företagsled- ning kan anses ha ett väsentligt inflytande över företaget hör större ägare. Den som har en ägarandel eller en röstandel på tio procent eller mer i de båda företagen bör anses ha ett sådant inflytande. Bedömningen blir densamma om samma personer" tillsammans äger minst en sådan andel i de båda före- tagen eller att personer närstående till varandra gör det. Detta utgör dock bara en riktpunkt och får bedömas mot bakgrund av övriga förhållanden. Omständigheter som kan vägas in är om personer tillhörande samma in- tressesfär tillsammans kan anses ha ett väsentligt inflytande över de båda företagen. . ' .

Företag som handlar med finansiella instrument eller lämnar kredit mot säkerhet i finansiella instrument kan bli sambandsföretag. Detta betyder att bankinspektionen kan begära in upplysningar från i princip alla företag som handlar med finansiella instrument och som leds eller står under väsentligt inflytande av samma personer som i värdepappersinstitutet.

Av punkten 2 följer att väsentligt samband också anses föreligga om resultatet av värdepappersinstitutcts och sambandsföretagets verksamhet helt eller till betydande del skall direkt eller indirekt fördelas inom en sådan personkrets som anges i punkten 1.

Andra stycket har också betydelse för när reglerna om självinträde skall göras tillämpliga. se vid 2 kap. 3 5.

Hur tillsynen skall bedrivas

6kap.4å

(Jfr 28 å andra stycket i kommitténs förslag)

En liknande bestämmelse finns i 275 andra stycket. fondkommissions— lagcn_ 1 den förevarande paragrafen anges att bankinspektionens tillsyn över värdepappersinstituten skall syfta till att främja en sund utveckling inom det aktuella området.

l 1 kap. 7 5 ställs krav på att en värdepappersrörelse skall vara sund. Vad som avses härmed har utvecklats, förutom i anslutning till nämnda para- graf, i allmänmotiveringen (avsnitt 6.2).

6kap.55

(Jfr 36 5 i kommitténs förslag)

Paragrafen överensstämmer väsentligen med 325=fondkommissions- lagen. En ändring är att bankinspektionen har getts rätt att avgöra om en av inspektionen förordnad revisor behövs eller inte. Med hänsyn till att de. verksamheter som kommer att kräva tillstånd kan vara av mycket skiftan- de karaktär och omfattning kan det inte förutsättas attförhållandena i varje värdepappersinstitut är sådana att de kräver en av inspektionen särskilt förordnad revisor. .

l ll & fondkommissionslagen finns en bestämmelse om att minst en av ett fondkommissionsbolags revisorer skulle vara auktoriserad revisor.

Motivet till bestämmelsen var att det ansågs vara ett viktigt komplement till den tillsyn som utövas av bankinspektionen att fondkommissionsbo- lagen är underkastade en sakkunnig och opartisk revisor. I aktiebolagsla- gen ställs krav på att minst en utsedd revisor skall vara auktoriserad eller godkänd revisor. Denna" regel om kvalificerade revisorer i alla aktiebolag trädde i kraft den 1 januari 1983. Den föreskrift som nu finns i aktiebo- lagslagen om kvalificerade revisorer torde utgöra en tillräcklig garanti för att alla aktiebolag får en tillfredsställande revision. Det saknas därför skäl att i förevarande lag ange någon specialregel i denna fråga.

6kap.65

(Jfr 37 & i kommitténs förslag)

Paragrafen svarar mot 33å fondkommissionslagen. Lydelsen har dock ändrats något så att den harmonierar med motsvarande bestämmelse i bankrörelselagen (7 kap. 4 5).

Ingripanden mot värdepappersinstitut

6kap.7å

(Jfr 30 å i kommitténs förslag) .

Paragrafen saknar motsvarighet i fondkommissionslagen. Bestämmel- serna har utformats efter förebild i 7 kap. 8 & bankrörelselagen, 7 5 första stycket lagen (1963:76) om kreditaktiebolag och 165 lagen om finansbo- lag. Bestämmelsen ger inspektionen möjlighet att på ett tidigt stadium ingripa mot felaktiga beslut.

6kap.85

(Jfr 31 å i kommitténs förslag)

Paragrafens syfte är att hindra de auktoriserade företagen att agera på en marknad där det inte finns en tillfredsställande tillsyn och kontroll samt ett godtagbart regelsystem. 1 kommitténs förslag till lag om börs— och clearingverksamhet finns en bestämmelse enligt vilken en fondkommis- sionär eller marknadsgarant som vill ansluta sig till en utländsk börs eller en utländsk clearingorganisation måste ha regeringens eller bankinspektio- nens medgivande innan anslutning får ske. Syftet med regeln är att-hindra att svenska företag handlar på börser eller anlitar clearingorganisationer som inte står under en godtagbar tillsyn.

Enligt min mening är emellertid en regel som ger möjlighet att förbjuda handel på en viss börs eller marknad eller genom en viss clearingorganisa- tion att föredra framför en regel som kräver tillstånd. Ett tillståndsförfa- rande riskerar nämligen alltid att skapa en onödig byråkratisk ordning. Förevarande paragraf föreslås därför omfatta de fall då ett värdepappers- institut vcrkar på en utländsk värdepappersmarknad från Sverige. alltså utan egen etablering i det främmande landet. Den bör även gälla verksam-

het via ett dotterbolag eller en filial i det främmande landet och fall där bolaget verkar på en svensk marknadsplats. Enligt bestämmelsen får bank- inspektionen förelägga ett värdepappersinstitut att upphöra med handel med finansiella instrument om det framstår som uppenbart olämpligt att institutet bedriver sådan verksamhet. Så är fallet om det regelsystem som är uppställt för handeln, av marknadsplatsen eller av clearingorganisa— tionen eller tillsynen över denna framstår som otillfredsställandc. Det olämpliga kan uttryckas så att verksamheten om den får fortsätta kan komma att skada allmänhetens förtroende för bolaget och därmed den Svenska värdepappersmarknaden.

Återkallelse av tillstånd

6 kap. 9 5 (Jfr 32 å i kommitténs förslag)

Första stycket

I paragrafen anges två fall då återkallelse av ett värdepappersinstituts tillstånd att driva värdepappersrörelse skall ske. Andra tillstånd som läm- nats med stöd av denna lag skall återkallas enligt punkten l. Punkten l överensstämmer i huvudsak med gällande rätt (295 fondkommissions- lagen).

Även här har bestämmelserna förenklats i förhållande till kommitténs förslag. De krav som uppställs för tillstånd måste naturligtvis vara uppfyll- da även efter det att sådant beviljats. Någon uttrycklig bestämmelse i detta avseende har —' i motsats till vad kommittén föreslagit —' inte ansetts nödvändig. Sker förändringar i dessa förhållanden som leder till att verk- samheten inte drivs på ett sätt som överensstämmer med kravet på en sund värdepappersrörelse skall i sista hand återkallelse av tillståndet kun- na ske. I gällande rätt (29% 2 fondkommissionslagen) och kommitténs lagförslag (33 & första stycket) tas uppenbart åsidosättande av uppdragsgi- varens intresse upp som exempel på sätt att visa sig olämplig att utöva tillståndspliktig verksamhet. Enligt min mening är detta självklart och behöver därför inte nämnas särskilt i lagtexten.

Den återkallelsesituation som anges i punkten 2 är ny och är framför allt en konsekvens av att separata tillstånd enligt den förevarande lagen kan erhållas för flera olika verksamheter. Om ett bolag innehar tillstånd till flera verksamheter kan oklarheter uppstå gentemot dess "kunder och även 'i förhållande till tillsynsmyndigheten ifall bolaget inte bedriver'samtliga de verksamheter som tillstånden avser. En sådan situation är om ett värde- pappersinstitut i sin marknadsföring påstår att det bedriver värdepappers- rörelse som det i realiteten inte gör. Innan ett tillstånd återkallas med stöd av punkten 2 bör bolaget av bankinspektionen uppmärksammas på förhål- landet och ges möjlighet att vidta lämpliga åtgärder. Självklart gäller återkallelsegrunden även i de fall då ett företag endast har tillstånd att driva en av de verksamheter som anges ! kap. 3 5 1—5.

Av 12 å andra stycket framgår att ett beslut om återkallelse får förenas med förbud vid vite att fortsätta verksamheten.

Andra stycket

För ett värdepappersbolag, dvs. ett svenskt aktiebolag, skall tillstånd som erhållits enligt denna lag återkallas om bolagets egna kapital reducerats till en nivå som understiger 2/ 3 av det registrerade aktiekapitalet och bristen inte täckts inom viss tid. När denna tid är till ända skall tillståndet återkallas. .

Gränsen för tvångslikvidation enligt 13 kap. 2 & aktiebolagslagen är satt till hälften av aktiekapitalet.

Tredje stycket

Även om grund för återkallelse föreligger enligt punkten l i första stycket har bankinspektionen möjlighet att i stället för att genast återkalla ett tillstånd meddela varning. Bestämmelsen har utformats efter förebild i 43 & lagen om värdepappersfonder. '

Fjärde stycket

Kommittén har föreslagit vissa handlingsregler som skall gälla om tillstånd som meddelats enligt lagen återkallas (se 33 och 34 åå kommitténs förslag). Genom bestämmelsen i fjärde stycket överlämnas i stället till bankinspek- tionen att i sitt beslut om återkallelse av ett tillstånd ge anvisningar om hur avvecklingen av rörelsen bör ske. Härmed uppnås en större flexibilitet och möjlighet att ta hänsyn till individuella förhållanden hos det värdepap— persinstitut som berörs av beslutet.

Femte stycket

När bankinspektionen återkallar ett tillstånd att driva värdepappersrörelse får samtidigt ges ett förbud vid vite att fortsätta verksamheten.

Ingripanden mot den som saknar tillstånd

6kap.105

(Jfr 41 å i kommitténs förslag)

Bestämmelserna i paragrafen saknar motsvarighet i gällande fondkom- missionslagstiftning. De ger möjlighet för bankinspektionen att ingripa mot den som utövar tillståndspliktig verksamhet utan att ha tillstånd. Bestämmelserna är utformade efter förebild i 44 & lagen om värdepappers— fonder.

Första stycket

Nuvarande regler om straff för den som driver fondkommissionsrörelse ersätts nu med ett vitesförfarande. Bestämmelserna om vite finns i 12 5.

Andra stycket

Enligt andra stycket har bankinspektionen också möjlighet att begära in upplysningar från ett företag om det är osäkert huruvida den verksamhet som företaget bedriver omfattas av lagens bestämmelser om tillstånd eller inte. Syftet med bestämmelsen är att öppna en möjlighet för bankinspek- tionen att rikta en formell förfrågan till företag som kan antas ägna sig åt tillståndspliktig verksamhet.

Föreläggande att lämna upplysningar får enligt 12 & förenas med vite.

Tredje stycket

Ett föreläggande med stöd av första eller andra stycket som avser ett utländskt företag får riktas både mot företaget och den som här i landet är verksam för företagets räkning. Förutom i lagen om värdepappersfonder finns en motsvarande bestämmelse i 25 bä lagen (1950:272) om rätt för utländska företag att driva försäkringsrörelse i Sverige (se prop. 1989/90: 34).

Avgifter till bankinspektionen

6kap.115

(Jfr 53 å i kommitténs förslag)

Paragrafen motsvarar 435 första stycket fondkommissionslagen. Av- giftsplikten omfattar alla svenska värdepappersinstitut.

I 43 å" andra stycket fondkommissionslagen erinras om att för tillsyn av banks fondkommissionsrörelse betalas avgift enligt bestämmelserna i bankrörelselagen. Någon motsvarande regel finns naturligvis inte här ef- tersom en banks värdepappersrörelse står under tillsyn enligt den föreva- rande lagen och avgiftsplikt också föreligger enligt denna.

Vite 6 kap. 12 5 (Jfr 56 5 i kommitténs förslag)

Första styck et

Paragrafen har sin förebild i 45å fondkommissionslagen. Där sägs att inspektionen i samband med meddelande av föreskrift eller förbud får utsätta vite.

Bankinspektionen skall inte få döma ut förelagt vite. Därmed kommer lagen (1985:206) om vite att bli tillämplig. Detta innebär att inspektionen får ansöka hos länsrätten om utdömande av vitct.

I övrigt hänvisas till vad som anförts om vite i allmänmotiveringen (avsnitt 6.9).

7 kap. Överklagande

7 kap. [5

(Jfr 57 å i kommitténs förslag) I paragrafen ges bestämmelser om överklagande. Sådana finns i dag i 46 & fondkommissionslagen.

Första stycket

Bankinspektionens beslut i särskilda fall bör med två undantag kunna överklagas. Beslut enligt 6 kap. 6 & och 105 andra stycket bör inte kunna överklagas. Om så vore fallet skulle den som vill tredskas kunna fördröja bankinspektionens utredning i onödan. '

A ndra stycket

Tidigare har som huvudprincip gällt att bankinspektionens beslut skall överklagas hos regeringen. Denna princip har nu börjat brytas upp. I lagen om värdepappersfonder som trädde i kraft vid årsskiftet föreskrivs nämli- gen att bankinspektionens beslut enligt den lagen skall överklagas till kammarrätten. I motiven anfördes att sådana ärenden som inte av någon speciell orsak kräver regeringens bedömning i fortsättningen inte bör kun- na överklagas till regeringen (prop. 1989/90: 153 s. 75). Ärendena i den nu föreslagna lagen får anses tillhör denna kategori.

Enligt artikel 6 i Europarådets konvention angående skydd för de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna — som Sverige är bunden av — gäller att den enskilde skall ha rätt att få sina civila rättighe- ter och skyldigheter prövade inför en inhemsk domstol. En sådan civil rättighet kan vara rätten att driva en viss näringsverksamhet. I EGs förslag till direktiv om investeringstjänster ställs också, i likhet med andra direk- tiv inom området finansiella tjänster, krav på att beslut som tillstånds- och tillsynsmyndigheterna meddelar skall kunna överklagas hos domstol. .

Mot denna bakgrund bör bankinspektionens beslut enligt förevarande lag överklagas till kammarrätten.

Av allmänna principer om vilka beslut som kan överklagas följer att även ett beslut om varning kan överklagas.

Som anmärktes redan i förarbetena till lagen om värdepappersfonder bör reglerna om bankinspektionens tillsyn inom den finansiella sektorn — däri inbegripet också reglerna om hur man överklagar _ utformas så enhetligt som möjligt. Det kan emellertid inte uteslutas att den nu föreslag- na instansordning, som alltså överensstämmer med den som gäller enligt lagen om värdepappersfonder. kan komma att justeras i något hänseende. Jag ser emellertid inte någon direkt olägenhet med detta.

Övergångsbestämmelser

Av punkterna 1 och 2 framgår att lagen träder i kraft den 1 juli 1991 samt att fondkommissionslagen och lagen om värdepappersmarknaden då upp- hör att gälla.

I punkterna 3 och 4 införs övergångsbestämmelser som syftar'till att mildra konsekvenserna för de företag som driver någon eller några av de verksamheter som kräver särskilt tillstånd enligt den förevarande lagen. Det gäller såväl banker och fondkommissionsbolag som andra företag som driver sådan verksamhet.

Bestämmelsen i andra meningen av punkten 3 innebär bl.a. att fond- kommissionslagens bestämmelser om blankningsförbud och handelslager fortsätter att gälla för fondkommissionsbolag och banker som efter lagens ikraftträdande bedriver verksamhet med stöd av ett tillstånd enligt fond— kommissionslagen.

Punkterna 5—8 motsvarar de övergångsbestämmelser som föreskrivits i samband med införandet av kapitaltäckningsregler i fondkommissions- lagen (1979: 748) och ändringar av dessa (SFS 1990: 1309).

Av punkten 9 följer att bankinspektionens beslut som meddelats före lagens ikraftträdande skall prövas av regeringen.

9.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1968: 555) om rätt för utlänning och utländskt företag att idka näring häri riket ,

135

I andra stycket av paragrafen anges nu att bestämmelserna i 1 kap. 45 bankrörelselagen gäller beträffande utländskt bankföretags rätt att bedriva verksamhet. Stycket tillfördes paragrafen den 1 augusti 1990 då möjlighet för utländsk bank att etablera filial häri landet infördes. Det nu föreslagna tillägget i andra stycket avseende utländska värdepappersföretag har sam- ma bakgrund.

Innebörden av tillägget är att tillståndsprövning enligt 1968 års lag inte skall ske i fråga om utländska värdepappersföretags rätt att verka i Sverige. I stället skall de nu föreslagna bestämmelsen i 2 kap. 7 & lagen om värde- pappersrörelse tillämpas. Av denna framgår att utländska företag kan få bankinspektionens tillstånd att driva värdepappersrörelse från filial i Sve- rige. Som villkor gäller därvid att företaget står under tillsyn av myndighet eller något annat behörigt organ i hemlandet och att den planerade verk- samheten kan antas komma att uppfylla kraven på en sund värdepappers- rörelse.

Merparten av bestämmelserna i värdepappersrörelselagen om verksam- heten och förvärv av finansiella instrument i en värdepappersrörelse gäller för de utländska värdepappersföretagen. Om inte annat följer av värde- pappersrörelselagen gäller i övrigt de generella regler för utländska före- tagsfiliåler som finns i 1968 års lag. Denna lag hänvisar i sin tur(l 5) till att utlänningar och utländska företag skall följa de föreskrifter som enligt andra författningar gäller för näringsvcrksamhet häri landet.

Hänvisningar till S9-2

9.4. Förslaget till lag om ändring i lagen (1974: 922) om kreditpolitiska medel

25

Med kreditinstitut avses i den nuvarande lydelsen av paragrafen bl.a. fondkommissionsbolag. I och med att fondkommissionslagen upphävs försvinner begreppet fondkommissionsbolag ur lagstiftningen. Enligt den föreslagna lagen om värdepappersrörelse, som ersätter fondkommissions- lagen, kan värdepappersbolag och utländska värdepappersföretag få till— stånd av bankinspektionen att i sin värdepappersrörelse lämna kredit mot säkerhet (se 3 kap. 45andra stycket och 65 första stycket lagen om värdepappersrörelse). Både värdepappersbolagen och de utländska värde- papperföretagcn faller in under samlingsbeteckningen värdepappers'instut i värdepappersrörelselagen (se 1 kap. 2ä 5 jfr med 1 kap. 55). Mot bakgrund av angivna förhållanden har fondkommissionsbolag i den före- varande definitionen av kreditinstitut ersatts med värdepappersinstitut.

9.5. Förslaget till lag om ändring i aktiebolagslagen (1975: 1385)

3 kap. 10 och 11 55 samt4 kap. 3a och 17 55

Ändringarna föranleds av att lagen om värdepappersrörelse träderi stället för fondkommissionslagen (1979: 748). Definitionen av fondkommis- sionär ersätts av en definition av värdepappersinstitut. Värdepappersinsti- tut definieras som företag som fått tillstånd att driva värdepappersrörelse (1 kap. Zå 5). Sådant tillstånd får bl.a. ges för handel med finansiella instrument för annans räkning i eget namn (kommissionshandel).

4kap. 1 åochSkapJå

Ändringarna föranleds av att lagen (1985:571) om värdepappersmarkna- den upphör att gälla.

9.6. Förslaget till lag om ändring i lagen (1979: 749) om Stockholms fondbörs

Ändringarna i fondbörslagenlär, med ett undantag, konsekvenser av att fondkommissionslagen upphävs och att därvid begreppen fondkommis- sionär och fondkommissionsbolag avlägnas ur lagstiftningen.

15

I den föreslagna lagen om handel med finansiella instrument (] &) har legaldefintionen av fondpapper erhållit en ny lydelse. Ändringen i paragra- fen är en följd av detta. Den nya definitionen av fondpapper har behand- latsiallmänmotiveringen (avsnitt 5.2)och i kommentarentill ! älagen om

. handel med finansiella instrument. Som framgår där avses inte sådana enkla skuldebrev som inte är konstruerade för allmän omsättning omfattas av det nya fondpappersbegreppet.

25

Paragrafens andra stycke innehåller en bestämmelse som möjliggör handel' med OTC-aktier på fondbörsen. Av bestämmelsen framgår att det i OTC- handeln skall finnas ett avtal mellan bolaget och en fondkommissionär, som skall fungera som market maker för bolagets aktier. Eftersom begrep— pet fondkommissionär, som tidigare nämnts, tas bort ur lagstiftningen måste det ersättas med något annat. I den förevarande paragrafen byts fondkommissionär ut mot ”värdepappersinstitut med tillstånd enligt 1 kap. 3 5 1 och 3 lagen om värdepappersrörelse”. Tillstånd enligt 1 kap. 3 & 1 avser handel med finansiella instrument för annans räkning i eget namn, dvs. kommissionsverksamhet, medan tillstånd enligt 1 kap. 3 & 3 omfattar handel med finansiella instrument för egen räkning, häri inbegrips market maker-verksamhet. Att det inte räcker med värdepappersinstitut som har det senare tillståndet framgår av den föreslagna nya lydelsen av 11 5 i fondbörslagen. Där ställs nämligen krav på att värdepappersinstut, för att kunna antas som medlem av fondbörsen och därmed ha möjlighet att verka på börsen, skall inneha tillstånd för kommissionsverksamhet.

115

Endast den som har tillstånd att driva fondkommissionsrörelse kan enligt den gällande lydelsen av paragrafen antas till medlem av fondbörsen. Enligt lagen om värdepappersrörelse krävs separata tillstånd för verksam- heter som nu ryms i ett tillstånd att bedriva fondkommissionsrörelse. Frågan uppkommer då vilket eller vilka tillstånd som skall kunna medföra medlemskap vid börsen. De uppgifter som fondkommissionärerna utför i handeln på börsen hänför sig till två av de verksamheter som enligt värdepappersrörelselagen är tillståndspliktiga. nämligen kommissions- verksamhet (1 kap. 3 5 1) och egenhandel (] kap. 3 5 3). Att kräva att båda dessa tillstånd måste innehas av ett värdepappersinstitut som vill bli medlem av fondbörsen synes dock inte nödvändigt. Tillståndet att handla för egen räkning behövs ju endast om institutet vill fungera som market maker i OTC-handeln. Detta har berörts i kommentaren till 2 &. Samtidigt vill jag, innan värdepappersmarknadskommitténs förslag till ny börslagstift- ning färdigberetts, vänta med att ta ställning till vilka krav som skall ställas på den som vill antas till börsmedlem. Den bedömningen är också beroen- de av hur frågan om tillträde till utländska börser löses i det förväntade EG-direktivet om investeringstjänster (se avsnitt 3.5).

Mot bakgrund av det anförda bör i rådande situation endast värdepap- persinstitut som har tillstånd enligt värdepappersrörelselagen att bedriva kommissionsverksamhet få antas till börsmedlem. Den i paragrafen före- -

skrivna lämplighetsprövningen gäller oförändrad.

125

Enligt den föreslagna nya lydelsen av 11 5 skall endast värdepappersinstut som har tillstånd enligt 1 kap. 35 1 lagen om värdepappersrörelse kunna antas till medlem vid fondbörsen. Detta har utvecklats i motiveringen till den paragrafen. Ändringen i den förevarande paragrafen är gjord i sym- metri med 11 å. '

Hänvisningar till S9-6

9.7. Förslaget till lag om ändring i sekretesslagen (1980: 1.00) 8 kap. 55

Ändringen i första stycket är en följd av att lagen om värdepappersrörelse träder i stället för fondkommissionslagen (19791748). Fondkommissio- närsväsendet ersätts av värdepappersinstitut. Värdepappersinstitut defini- eras som företag som fått tillstånd att driva värdepappersrörelse (1 kap. 2 & 5). Sådant tillstånd får bl. a. ges för handel med finansiella instrument för annans räkning i eget namn (kommissionshandel).

Ändringen i andra stycket föranleds av att lagen (1985: 571) om värde- ' pappersmarknaden upphör att gälla.

9.8. Förslaget till lag om ändring i hemförsäljningslagen (1981: 1361)

15

Ändringen är en följd av att lagen (1985: 571) om värdepappersmarknaden upphör att gälla. En definitionen av fondpapper införs i stället i lagen om handel med finansiella instrument. Där definieras också det vidare begrep— pet finansiella instrument som innebär fondpapper och annan rättighet eller förpliktelse avsedd för handel på värdepappersmarknaden. När fond- papper undantogs från hemförsäljningslagens tillämpningsområde anförde föredraganden att lagens skyddssyfte knappast har någon tyngd vid försälj- ning av sådan lös egendom som omsätts på värdepappersmarknaden (prop. 1986/87:88 s. 5). Denna bedömning har alltjämt bärighet.-Därför utvidgas bestämmelsen till att avse alla typer av finansiella instrument.

9.9. Förslaget till lag om ändring i lagen (1982: 617) om utländska förvärv av svenska företag m. m.

i4b5

Paragrafen infördes år 1990 i samband med att förbuden mot utländskt" ägande i bl. a. bankaktiebolag och fondkommissionsbolag togs bort (prop. 1989/9011 16, NU38, rskr. 351). Enligt den nuvarande lydelsen ger bestäm- melsen sådana banker och fondkommissionsbolag som är kontrollsubjekt rätt att trots detta förvärva aktier m.m. under förutsättning att förvärvet är tillåtet enligt bankrörelselagen resp. fondkommissionslagen. De förvärv som omfattas är förvärv för att underlätta fondkommissionsrörelsen och

för att medverka vid en aktieemission samt förvärv för att skydda egen fordran. Däremot omfattas inte s.k organisationsförvärv (2 kap. 5 och 6 55 bankrörelselagen resp. 15 å andra stycket fondkommissionslagen).

Enligt ändringsförslaget har i punkten 1. som enbart avser bankers förvärv, hänvisningen till 2 kap. 7 & bankrörelselagen tagits bort, eftersom den paragrafen upphävs och ersätts av bestämmelser i den föreslagna lagen om värdepappersrörelse. För detta redogörs närmare i specialmotivering- en till ändringarna i bankrörelselagen.

Ändringarna i punkten 2 är föranledda av att fondkommissionslagen upphävs och ersätts av den föreslagna värdepappersrörelselagen. Till skill- nad mot vad som för närvarande är fallet gäller punkten 2 även för banker. Till värdepappersinstuten hör nämligen sådana banker som erhållit till- stånd att driva värdepappersrörelse.

9.10. Förslaget till lag om ändring i lagen (1983: 1053) om skatt på omsättning av vissa värdepapper

Ändringarna är en konsekvens av att fondkommissionslagen (l979:749) upphävs och ersätts med-lagen om värdepappersrörelse. Värdepappersrö- relse är enligt den lagen verksamhet som består i att yrkesmässigt tillhan- dahålla tjänster på värdepappersmarknaden, t.ex. kommissionshandel, förmedling och förvaltning. Företag som erbjuder sådana tjänster kallas värdepappersinstitut.

Värdepappersinstitut är enligt 45 befriade från skatt för handel med värdepapper för egen räkning. Uttrycket handel för egen räkning tog tidigare sikte på fondkommissionärernas handel som sker mot eget han- delslager (se prop. 1989/90:83 s. 8). Regler om handelslager finns inte längre. Värdepappersinstitut får enligt 4 kap. 1 5 lagen om värdepappers- rörelse förvärva finansiella instrument för egen räkning som ett led i sin likviditetsförvaltning..Värdepappersinstitut som handlar för egen räkning får enlig 4 kap. 2 & förvärva finansiella instrument med vissa begränsning- ar. Vidarc får enligt 4 kap.- 35 värdepappersinstitut som bedriver emis- sionsrörelsc förvärva de-finansiella-instrument som institutet medverkar till att avsätta på marknaden. För förvärv som' ett institut med stöd av dessa bestäm melser gör för egen räkning skall skatt inte tas ut. Detta innebär i princip ingen förändring i förhållande till vad som gäller i dag.

Värdepappersinstitut som sluter avtal om omsättning av värdepapper eller medverkar till sådant avtal är skattskyldiga. Skattskyldighet inträder när avslut sker eller, om vederlagcts storlek då inte är känd, vartefter storleken blir känd. Institut som är förmedlare och som medverkar till avslut mellan köpare och säljare. utan attisjälv vara part, är skattskyldigt för såväl sälj- som köpledet. En förvaltare som på en kunds uppdrag t. ex. köper ett värdepapper: är inte skattskyldig om köpet sker hos ett annat värdepappersinstitut, t-. ex. kommissionär eller-förmedlare. 1 den situatio- nen sluts avtalet om omsättning av kommissionären eller förmedlaren, vilken då är skattskyldig. Däremot är förvaltaren skattskyldig om han

medverkar till ett avtal med någon som inte är ett värdepappersinstitut. Förvaltaren är därvid skattskyldig för båda leden i transaktionen.

9.11. Förslaget till lag om ändring i bankrörelselagen (19871617)

2kap.15

Ändringen i paragrafen är en konsekvens av att fondkommissionslagen upphävs och ersätts av den föreslagna lagen om värdepappersrörelse.

2kap.75

Paragrafen föreslås bli upphävd eftersom den ersätts av bestämmelser i lagen om värdepappersrörelse. _

Enligt första stycket får sparbank och central förcningsbank — till skill- nad mot bankaktiebolag — medverka vid emissioner av aktier, förlagsbe- vis och förlagsandelsbevis på den allmänna marknaden först efter tillstånd av bankinspektionen. Medverkan vid emissioner av fondpapper och vid erbjudanden om köp eller försäljning av finansiella instrument som är rik- tade till en öppen krets fordrar enligt den föreslagna lagen om värdepap- persrörelse (1 kap. 3 & 5) särskilt tillstånd. Sådant tillstånd krävs också för finansiella instrument som är räntebärande. Tillståndsplikten gäller samt- liga bankinstitut. Nämnda verksamheter skall därför inte kunna bedrivas med stöd av en bankoktroj. '

1 det andra stycket regleras banks rätt att behålla aktie som förvärvats i samband med en emission i vilken banken medverkat. Bestämmelsen ersätts av 4 kap. 3 5 lagen om värdepappersrörelse.

Tredje stycket innehåller regler om handelslager för bank med fondkom- missionstillstånd. Motsvarande bestämmelser för fondkommissionsbolag återfinns i 165 fondkommissionslagen. Som framgår av förslaget till lag om värdepappersrörelse (4 kap. 4 &) ersätts de nuvarande handelslagerbe- gränsningarna med en bestämmelse som tillåter värdepappersinstitut som fått tillstånd att bedriva handel för egen räkning eller att medverka vid emissioner m.m. att förvärva och inneha finansiella instrument inom de risknivåer som bestäms av regeringen eller, efter regeringens bemyndigan- de, bankinspektionen. Bestämmelserna har behandlats i allmänmotive- ringen (avsnitt 6.4) och i kommentaren till 4 kap. 4 5 lagen om värdepap- persrörelse.

Hänvisningar till S9-11

9.12. Förslaget till lag om ändring i bankaktiebolagslagen (1987: 618)

6kap.95

Ändringen i paragrafen innebär att andra stycket upphävs. Detta är en följd av att bestämmelserna om banks värdepappersrörelse samlas i lagen om värdepappersrörelse. Där finns bestämmelserna om förvärv av egna aktier och aktier i moderbolag i 4 kap. 5 &. För bankaktiebolag med

tillstånd att driva värdepappersrörelse enligt 1 kap. 3 5 3 eller 5 lagen om värdepappersrörelse innebär den nyss nämnda bestämmelsen i samma lag ett undantag från det principiella förbudet mot förvärv av sådana aktier som finns i första stycket av den förevarande paragrafen i bankaktiebolags- lagen. Detta innebär en utvidgning av undantaget eftersom bankerna nu ' tillåts förvärva även aktier i moderbolag.

7kap.9å

Paragrafen innehåller ett förbud för vissa i bank anställda att vara styrelse- ledamot i sådana företag vars huvudsakliga verksamhet består i att förval— ta eller driva handel med aktier eller som driver emissionsrörelse. Kreditmarknadskommittén föreslog i sitt slutbetänkande (SOU 1988: 29 s. 283 f.) att förbudet skulle tas bort i fråga om företag som ingår i samma koncern som banken. Även jag anser att förbudet bör begränsas. Det bör ske på sätt som kommittén föreslagit, nämligen genom att ett andra stycke införs som möjliggör för den i första stycket avsedda personkretsen att vara styrelseledamot i t. ex. ett värdepappersbolag som är dotter- eller systerföretag till banken. Övriga ändringar i bankaktiebolagslagen beror på antingen att hänvisning vad gäller aktiemarknadsbolag inte längre kan göras till lagen om värdepapersmarknaden, eftersom den upphävs. eller att fondkommissionärsbegreppet avförs ur lagstiftningen.

9.13. Förslaget till lag om'ändring i sparbankslagen (1987: 619)

3 kap. 8 5

Ett andra stycke har tillförts paragrafen. Ändringen är av samma slag'som i . 7 kap. 9 & bankaktiebolagslagen och har kommenterats i anslutning till den bestämmelsen.

9.14. Förslaget till lag om ändring i föreningsbankslagen (1987: 620) '

6kap.85

Ett andra 'stycke har tillförts paragrafen. Ändringen är av samma-slag som i 7kap. 9 & bankakatiebolagslagen' och har kommenterats i anslutning till den bestämmelsen.

9.15. Förslaget till ändring i lagen (1987: 813) om homosexuella sambor

punkt 13

Ändringen innebär att 10 % insiderlagen (1990: 1342) skall tillämpas även på homosexuella sam bor om någon av dem är en person med insynsställning i aktiemarknadsbolag som fullgör anmälningsskyldighet för aktier enligt in- siderlagen.

9.16. Förslaget till lag om ändring i lagen (1988: 1385) om Sveriges riksbank

35

Ändringen är densamma som i lagen om kreditpolitiska medel och har kommenterats i anslutning till förslaget till ändring i den lagen.

9.17. Förslaget till lag om ändring i lagen (1990: 325) om självdeklaration och kontrolluppgifter

3 kap. 33 &

Ändringen är en följd av att bestämmelserna om avräkningsnota förs över från lagen om värdepappersmarknaden, som upphävs,.till den föreslagna lagen om värdepappersrörelse. Som framgår av lagförslaget (3 kap. 9 5) har överlämnats åt regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, bankin- spektionen att meddela närmare föreskrifter om avräkningsnota. Vilka uppgifter som skall finnas med i denna kommer därför att framgå av föreskrifterna. Vid utformningen av dessa bör skattemyndighetens behov av uppgifter beaktas.

Övriga ändringar i lagen om självdeklaration och kontrolluppgifter be- tingas av att fondkommissionärsbegreppet avförs ur lagstiftningen.

9.18. Förslaget till lag om ändring i lagen (1990: 750) om betalningar till och från utlandet m.m. '

15

Ändringen innebär att definitionen av fondpapper anpassas till den defini- tion av fondpapper som införs i lagen om handel med finansiella instru- ment. Den nya definitionen av fondpapper har behandlats i allmänmotiveé ringen (avsnitt 5.2) och i kommentaren till 1 5 lagen om handel med finansiella instrument.

4, 8 och 9 55

Ändringarna föranleds av att lagen om värdepappersrörelse träder i stället för fondkommissionslagen (1979:748). Definitionen av fondkommis- sionär ersätts av en definition av värdepappersinstitut. Värdepappersinsti- tut definieras som företag som fått tillstånd att driva värdepappersrörelse (1 kap. 25 5). Sådant tillstånd får bl.a. ges för handel med finansiella instrument för annans räkning i eget namn (kommissionshandel).

Hänvisningar till S9-18

9.19. Förslaget till lag om ändring i insiderlagen (1990: 1342) 1 5

Den grundläggande principen om att handel med och förvaltning av finan— siella instrument skall bedrivas så att allmänhetens förtroende för värde-

' 185

pappersmarknaden upprätthålls överförs till lagen om handel med finansi- ella instrument, såvitt gäller handel. 1 lagen om värdepappersrörelse regle- ras förvaltning av finansiella instrument.

2 5

I första stycket görs ändringar till följd av att fondkommissionslagen ersatts med lagen om värdepappersrörelse. 1 punkt 2 anpassas definitionen av fondpapper till den definition som införs i lagen om handel med finansiella instrument. Ändringen medför att s.k. depåbevis, dvs. hand- ling som representerar aktieägares rätt gentemot den som för hans räkning förvarar aktiebrev i ett utländskt bolag, omfattas av lagen. Den nya defini- tionen av fondpapper har behandlats i allmänmotiveringen (avsnitt 5.2) och i kommentaren till 1 5 lagen om handel med finansiella instrument.

75

1 punkt 1 har undantaget från handelsförbudet i 45 ändrats till att avse befattningshavare hos värdepappersinstitut. Värdepappersinstitut definie- ras i 1 kap. 25 5 lagen om värdepappersrörelse såsom företag som har tillstånd att driva värdepappersrörelse. Skyldighet att fullgöra köp- och säljorder i rörelsen torde bara kunna komma att åligga dem som har tillstånd att verka som kommissionär eller att handla med finansiella instrument för egen räkning, de sistnämnda endast i den mån deras skyl- dighet följer av ett åtagande som market maker.

135

Ändringen är en följd av att lagen (1985: 571) om värdepappersmarknaden upphävs.

185

Ändringen i punkt 6 är en följd av att fondkommissionslagen upphävs. Den innebär att uppgifter kan inhämtas från kommissionär, den som förmedlat kontakt mellan köpare och säljare på värdepappersmarknaden (t.ex. broker på penningmarknaden), den som handlar yrkesmässigt med . finansiella instrument för egen räkning (t. ex. market maker). förvaltare av finansiella instrument, och den som medverkar vid emissioner. Detta innebär en utvidgning i förhållande till gällande rätt.

Hänvisningar till S9-19

9.20. Förslaget till lag om upphävande av kungörelsen den 19 maj 1939 (nr 208) med vissa bestämmelser angående försäljning av'svenska statens premieobligationer

Förslaget behandlas i avsnitt 6.13 allmänmotiveringen.

9.21. Övriga lagförslag

Övriga föreglagna lagändringar är konsekvenser av att fondkommissio- närsbegreppet avförs ur lagstiftningen och att hänvisning till definitionen av aktiemarknadsbolag inte längre kan ske till lagen om värdepappers- marknaden.

10 Hemställan

Med hänvisning till vad jag har anfört hemställerjag att regeringen föreslår riksdagen att anta förslagen till

1. lag om handel med finansiella instrument,

2. lag om värdepappersrörelse,

3. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370).

4. lag om ändring i lagen (1949: 722) om pantlånerörelse,

5. lag om ändring i lagen (1968:555) om rätt för utlänning och utländskt företag att idka näring här i riket,

6. lag om ändring i lagen (1974:922) om kreditpolitiska medel,

7. lag om ändringi aktiebolagslagen (1975: 1385),

8. lag om ändring i lagen (1979: 749) om Stockholms fondbörs,

9. lag om ändring i sekretesslagen (1980: 100). 10. lag om ändring i hemförsäljningslagen (1981: 1361). 1 1. lag om ändring i lagen (1982:617) om utländska förvärv av svenska företag m.m.,

12. lag om ändring i försäkringsrörelselagen (1982: 713), 13. lag om ändring i lagen (1983: 890) om allemanssparande. 14. lag om ändring i lagen (1983: 1053) om skatt på omsättning av vissa värdepapper,

15. lag om ändring i lagen (1983:1092) med reglemente för allmänna pensionsfonden.

16. lag om ändring i lagen (1985:277) om vissa bulvanförhållanden, 17. lag om ändring i lagen (1987:464) om vissa riktade emissioner i aktiemarknadsbolag. m. m.,

18.1ag om ändring i bankrörelselagen (1987161 7), 19. lag om ändring i bankaktiebolagslagen (1987: 618). 20. lag om ändring i sparbankslagen (1987:619). 21. lag om ändring i föreningsbankslagen (1987: 620), . lag om ändring i konkurslagen (19871672). . lag om ändring i lagen (198 7: 813) om homosexuella sambor, . lag om ändring i lagen (1988: 1385) om Sveriges riksbank. 5. lag om ändringi lagen (1990:325) om självdeklaration och kontroll- uppgifter,

26. lag om ändring i lagen (1990:655) om återföring av Obeskattade reserver,

27. lag Om ändring i lagen (1990: 750) om betalningar till och från utlandet m. m..

28. lag om ändringi insiderlagen (1990: 1342).

kul”—)

lx) lx) N IJ J).

29. lag om upphävande av kungörelsen den 19 maj 1939 (nr 208) med Prop. 1990/911.142 vissa bestämmelser angående försäljning av svenska statens premieobliga- noner

1 1 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden lagt fram.

Sammanfattning av betänkandet Prop. 1990/91: 142 Värdepappersmarknaden i framtiden (kap. 8 och Bllaga 1

1 0) Handeln med optioner och terminer, blankning m. m.

I kap. 8 redogörs för vårt förslag till lagreglering av handeln med optioner och terminer samt blankning av fondpapper. _

I nuvarande lagstiftning saknas bestämmelser som är direkt tillämpliga på optioner, terminer och liknande s.k. finansiella instrument (med den terminologi vi har valt). Vi anser till att börja med att den grundläggande bestämmelse som finns i den nuvarande 25 värdepappersmarknadslagen bör utvidgas även till finansiella instrument, dvs. att handel och förvalt- ning skall bedrivas så att allmänhetens förtroende upprätthålls och enskil— das kapitalinsatser inte otillbörligen äventyras. Bestämmelsen bör vidare överföras till en av oss utformad ny lag, benämnd lag om handel med fondpapper och andra finansiella instrument.

Även i övrigt bör konsumentskyddet i handeln stärkas. Handel med standardiserade optioner eller terminer skall enligt vårt lagförslag alltid vara föremål för clearing hos en clearingorganisation. Den som utfärdar en option eller köper eller säljer en termin skall ställa betryggande säkerhet för sitt åtagande.

För ej standardiserade optioner och terminer anser vi det inte vara möjligt att kräva att handeln skall clearas hos en clearingorganisation.

Standardiserade optioner eller terminer avseende aktie får bli föremål för handel endast om aktien är inregistrerad vid svensk eller utländsk börs. Utgörs det underliggande fondpapperet av räntebäran- de instrument, måste omfattningen av handeln i och storleken på lånet vara tillfredsställande. Handel med indexoptioner eller -terminer får före- komma bara om indexet beräknas på grundval av sådana fondpapper som har angivits ovan.

Hittills har i Sverige företaget OM efter inrådan av bankinspektionen ställt krav på att den som utfärdar en köpoption eller förvärvar en säljop- tion avseende aktier eller säljer aktier på termin i princip måste inneha de underliggande aktierna vid avtalets ingående, s.k. leveranskapacitet. Vi anser inte tillräckliga skäl föreligga att i lag ge föreskrifter om leveranska— pacitet.

1 den nuvarande fondkommissionslagen uppställs ett förbud mot med- verkan från fondkommissionärs sida i blankningsaffärer för egen eller annans räkning. Med blankning avses försäljning av fondpapper som någon mottagit som lån med skyldighet att förvärva och återställa ett sådant fondpapper vid en framtida tidpunkt. Vi föreslår att blankningsför- budet upphävs av de skäl som har sammanfattats ovan under kap. 5 och som närmare utvecklas i betänkandets kap. 8 och 10. Blankning bör dock inte få ske i alltför ”tunna” fondpapper. Det är också viktigt att den som lånar ut fondpapperet får tillräckliga garantier för att fondpapperet åter— lämnas.

Efterlevnaden av lagen skall övervakas av bankinspektionen. Liksom på 189

andra områden anser vi att inspektionens tillsyn i första hand bör inriktas Prop. 1990/91: 142 på efterhandskontroll. Det krävs således enligt vårt förslag inte ett för- Bilaga 1 handsgodkännande för en introduktion av ett nytt finansiellt instrument på marknaden. Skulle det visa sig att handeln med ett nytt instrument står i strid med den grundläggande normen bör inspektionen ingripa för att stoppa denna handel. Beslut av bankinspektionen enligt denna lag bör kunna överklagas till kammarrätten. Övriga bestämmelser i vårt förslag till ny lag om handel med fondpapper och andra finansiella instrument framgår av redogörelsen i kapitlet samt lagförslag och specialmotivering.

Fondkommissionärerna

1 kap. 10 behandlas förhållandena bland fondkommissionärer och andra mellanhänder på värdepappersmarknaden. '

Vi har konstaterat att en rad nya typer av finansiella tjänster numera erbjuds på marknaderna. lnterbankbrokers agerar som ombud för banker och fondkommissionsbolag och utför affärer för annans räkning men ej i eget namn. En likartad funktion fullgörs av företag som gentemot allmän- heten agerar som ombud för vissa fondkommissionärer. Ett företag bedri- ver sedan några år tillbaka förmedling av aktielån. Market maker-verk- samhet förekommer inom handeln med aktier, optioner och terminer resp. penning- och obligationsmarknadsinstrument. Vidare förekommer yrkes— mässigt specialiserad emissionsmedvcrkan, rådgivning. förvaltning och förvaring avseende fondpapper och andra finansiella instrument.

Dessa verksamheter omfattas inte av gällande lagstiftning. Inom EG har utarbetats ett direktivförslag enligt vilket ett enhetligt auktorisationsförfa- rande bör införas för dem som på värdepappersmarknaden yrkesmässigt utför finansiella tjänster av vissa slag. Enligt vår uppfattning bör alla aktörer som bedriver sådan" yrkesmässig verksamhet som kan påverka allmänhetens intressen inom handeln med fondpapper och andra finansi- ella instrument få utöva denna först efter särskilt tillstånd och stå under statlig tillsyn. [ vårt förslag till ny fondkommissionslag finns detaljerade bestämmelser om detta.

Fr.o.m. år 1983 finns ett förbud mot utländskt ägande isvenska fond- kommissionsbolag. Vi ansluter oss till kreditmarknadskominitte'ns förslag att detta förbud upphävs, eftersom vi anser att det inte finns anledning att se principiellt annorlunda på utländska än på svenska företags etableringar på den svenska marknaden. Utlänningars förvärv av svenska fondkom- missionsbolag bör alltså falla under den allmänna förvärvskontroll som stadgas i företagslörvärvslagen och tillstånd lämnas om förvärvet inte strider mot något väsentligt allmänt intresse och om företaget fyller upp- ställda lämplighetskrav.

] den s.k. sambandsparagrafcn (25 _S) i fondkommissionslagen före- skrivs att vissa bestämmelser om fondkommissionsbolags verksamhet ock- så skall gälla för vissa bolag som har ett nära samband med fondkommis- sionsbolaget. Vi föreslår att sambandsparagrafen upphävs och att bankin- spektionen i stället får rätt att begära upplysningar från sambandsbolaget 190

om sådan verksamhet som anknyter till fondkommissionsbolagets rörelse. Prop. 1990/91: 142 Reglerna om självinträde i kommissionslagen bör vidare äga tillämpning i Bilaga 1 de fall då kundens motpart är en person eller ett företag som är närstående ' det förmedlande bolaget. Ett led i vår strävan att bevara och om möjligt förstärka den svenska värdepappersmarknadens internationella konkurrenskraft är att skapa vidgade möjligheter för s.k. market maker-handel. Detta bör kunna ske genom vissa förändringar i lagstiftningen. Vi föreslår en kraftig höjning av det absoluta taket för handelslagrets storlek, förenat med en rad begräns- ningar för att förhindra missbruk. Som har framgått av sammanfattningen av kap. 8 föreslår vi också att det nuvarande förbudet mot blankning upphävs. Vi framför i detta sammanhang ytterligare några förslag som bland annat syftar till att föra in en så stor del av aktiehandeln som möjligt på fondbörsen. Det bör således bli möjligt att ansluta även en ny typ av marknadsaktör till fondbörsen, nämligen s.k. marknadsgaranter. Utländs- ka deltagare bör också kunna tas in som börsmedlemmar. oavsett om de har egen etablering här i landet eller ej. _ Övriga bestämmelser i vårt förslag till ny fondkommissionslag framgår av redogörelsen i kapitlet samt lagförslag och specialmotivering.

Värdepappersmarknadskommitténs lagförslag i Prop. 1990/91: 142 betänkandet SOU 1989: 72 ' _ Bllaga 2 1 Förslag till

Lag (1990: 000) om handel med fondpapper och andra finansiella instrument

Härigenom föreskrivs som följer.

Inledande bestämmelser

l 5 Denna lag innehåller bestämmelser om handel med och förvaltning av fondpapper och andra finansiella instrument.

Definitioner

2 5 I denna lag förstås med:

1. börsverksamhet, börs, clearingverksamhet, clearingorganisation, fondpapper, finansiellt instrument, option och termin: vad som anges i 2 5 lagen (1990:000) om börs- och clearingverksamhet,

2. standardiserad option: en option för vilken börsen, clearingorganisa- tionen eller eljest någon annan än parterna bestämt vad som är föremål för handeL

3. standardiserad termin: en termin för vilken börsen. clearingorganisa- tionen eller eljest någon annan än parterna bestämt vad som är föremål för handeL

4. fondkommissionsbolag och bankinstitut: vad som anges i 25 fond- kommissionslagen (1990:000),

5. blankning: försäljning av ett fondpapper som mottagits som lån med skyldighet att förvärva och återlämna ett sådant fondpapper som sålts vid en framtida tidpunkt.

Allmän bestämmelse

35 Handel med och förvaltning av fondpapper och andra finansiella instrument skall bedrivas så att allmänhetens förtroende för värdepappers- marknaden upprätthålls och enskildas kapitalinsatser inte otillbörligen äventyras.

Särskilda bestämmelser för handel med optioner och terminer 4 & Handel med standardiserade optioner eller terminer skall vara föremål för clearingverksamhet hos en clearingorganisation.

55 Den som utfärdar en standardiserad option eller köper eller säljer en standardiserad termin skall senast klockan 12 dagen efter det att avslut skett ställa betryggande säkerhet för sitt åtagande och under avtalets löptid vidmakthålla sådan säkerhet. om inte annat följer av 7 5. Säkerheten skall anses betryggande, om det på goda grunder kan antas att de standardiserade optioner eller terminer som säkerheten avser att 192

täcka kan avvecklas utan att ytterligare kapital behöver tillskjutas utöver Prop. 1990/91: 142 ställd säkerhet. Bilaga 2 Bankinspektionen får. om särskilda skäl föreligger. meddela föreskrifter om att ytterligare säkerhet skall ställas utöver vad som tidigare krävts. Sådana föreskrifter skall iakttas omedelbart och gälla intill dess inspektionen upphävt dem.

65 Uppfyller en kund som skall ställa säkerhet inte kraven enligt 5 5 skall clearingorganisationen eller det bankinstitut eller det fondkommissionsbo- lag som förmedlat affären så snart ske kan låta avveckla eller på annat sätt neutralisera eller minska risken i kundens options— eller terminsaflärer, om särskilda skäl inte talar däremot. Om synnerliga skäl föreligger får en clearingorganisation även i annat fall än som sägs i första stycket låta avveckla eller på annat sätt neutralisera eller minska risken 1 en kunds options— eller terminsaflärer.

75 Styrelsen för en clearingorganisation får i särskilt beslut medge ett bankinstitut befrielse från det krav på säkerhet som anges i 5 5, om sådan säkerhet kan anses obehövlig. Sådant medgivande skall tidsbegränsas och förenas med villkor. Bankinspektionen skall omedelbart underrättas om beslut enligt första stycket. Regeringen eller efter regeringens bemyndigande bankinspektionen får meddela föreskrifter om villkor för befrielse från krav på säkerhet enligt första stycket.

85 Blir avslut om optioner eller terminer som inte är standardiserade föremål för clearingverksamhet hos en clearingorganisation gäller bestämmelserna i 5—7 55.

95 För avslut om optioner eller terminer som inte är standardiserade gäller i annat fall än som sägs i 8 5 bestämmelserna i 5 5 första och andra styckena endast om avtal ej träffats att säkerhet inte skall ställas.

10 5 llar i fall som avses i 9 5 avtal ej träffats om att säkerhet inte skall ställas. får innehavaren av en option eller köparen eller säljaren av en termin säga upp avtalet till omedelbart upphörande. om motparten inte fullgör sin skyldighet enligt 5 5

Den som sagt upp avtalet enligt första stycket äger rätt att. oavsett avtalets innehåll. påfordra att kontantavräkning sker mellan honom och motparten som om slutdagen för avtalet inträffade den dag då uppsägning skedde.

Uppsägning skall anses ha skett klockan 12 dagen efter det att underrättelse om uppsägning avsänts i brev eller på annat ändamålsenligt sätt under motpartens vanliga adress.

(indet'liggttnde til/gt'ing och index '

115 I syfte att motverka möjligheterna att skapa en värdestegring på standardiserade optioner eller terminer genom att på ett otillbörligt sätt påverka värdet på fondpapper eller annat linunsiellt instrument eller index eller annat liknande värde, som optionerna eller terminerna baseras på, 193

samt för att främja en tillförlitlig kurssättning på optioner och terminer. Prop. 1990/91: 142 skall följande iakttas: Bilaga 3 l. Standardiserade optioner eller terminer avseende aktie eller annan delägarrätt i en juridisk person eller andel i aktiefond eller baserade på index eller annat liknande värde avseende sådana fondpapper får bli föremål för handel endast om fondpapperet är inregistrerat vid svensk börs eller utländsk officiell börs och fondpapperets omsättning och ägar- spridning är tillfredsställande. 2. Standardiserade optioner eller terminer avseende obligation eller annan fordringsrätt avsedd för allmän omsättning eller baserade på index eller annat liknande värde avseende sådana fondpapper får bli föremål för handel endast om omfattningen av handeln i och storleken på lånet är tillfredsställande. Standardiserade optioner eller terminer med annan underliggande till- gång eller baserade på index eller annat liknande värde av annat slag än som sägs i första stycket får bli föremål för handel endast om de syften som anges i första stycket ändå kan tillgodoses. Metoden för uträknande av sådant index eller annat liknande värde som avses i första eller andra stycket skall vara utförligt redovisad.

125 Optioner eller terminer som inte är standardiserade får bli löremål för börs- eller clearingverksamhet endast om de uppfyller de förutsättning- ar som anges i 11 5.

Blankning

135 En näringsidkare får i sin näringsvcrksamhet träffa avtal om lån av fondpapper av visst slag för blankning eller medverka vid sådant avtal endast om bankinspektionen godkänt fondpapperet för blankning. Om en näringsidkare i sin näringsvcrksamhet är part i avtal om lån av fondpapper för blankning skall avtalet slutas skriftligen i särskild för ändamålet upprättad handling. Detta skall gälla också när en näringsidka- re medverkar vid lån av fondpapper för annans räkning. Formulär för sådant avtal fastställs av bankinspektionen.

145 En näringsidkare får i sin näringsvcrksamhet för egen räkning sälja fondpapper avista som näringsidkaren inte innehar eller medverka vid sådan försäljning för annans räkning endast om han eller hans uppdragsgi- vare förvärvar sådana fondpapper som sålts senast dagen efter försäljning- en.

Ti /l.x"_1 'n

155 Bankinspektionen övervakar efterlevnaden av bestämmelserna i denna lag.

165 Bankinspektionen får vid vite förelägga den som deltar i handeln med ett linanSiellt instrument att upphöra därmed. om handeln strider mot 3 5. Inspektionen får även vid vite förelägga den sötn deltar i handeln med en option eller termin som inte uppfyller de krav som ställts upp i 1 1 eller 12 5 att upphöra därmed.

17 5 Bankinspektionen får vid vite förelägga en näringsidkare som deltar eller medverkar vid blankning av fondpapper utan att iaktta bestämmel- 194

serna i IB 5 första stycket att upphöra därmed. Inspektionen får även vid Prop. 1990/91: 142 vite förelägga en näringsidkare som bryter mot bestämmelserna i 135 Bilaga 3 andra stycket eller 14 5 att upphöra därmed.

Kostnad/lir lil/syn

185 För att täcka kostnaden för bankinspektionens övervakning enligt denna lag skall aktiebolag och bankinstitut som erhållit tillstånd att driva rörelse enligt fondkommissionslagen (1990:000) samt Stoekholms fond- börs och annan börs eller clearingorganisation som erhållit tillstånd enligt lagen (1990:000) om börs- och clearingverksamhet årligen betala bidrag enligt de närmare föreskrifter som meddelas av regeringen.

Hur man överklagar 195 Bankinspektionens beslut enligt denna lag får överklagas hos kam-. marrätten. Inspektionens beslut skall gälla omedelbart.

205 Föreskrifter om hur beslut av styrelsen för en börs eller en clea- ringorganisation klandras finns i 775 lagen (1990:000) om börs- och clearingverksamhct.

Denna lagträder i kraft den ljanuari l99l.

2 Förslag till Prop. 1990/91: 142 Fondkommissionslag (1990:000)

Härigenom föreskrivs som följer.

Inledande bestämmelser

1 5 Denna lag reglerar de verksamheter som anges i 2 5. Den gäller dock inte om sådan verksamhet drivs av Sveriges riksbank. Ej heller gäller denna lag förvaltning av fondpapper som är reglerad i annan lag. För bankinstitut gäller lagen endast om detta är särskilt angivet.

Definitioner

25 I denna lag förstås med:

1. fondkommissionsrörelse: yrkesmässigt utövad verksamhet som avser handel med fondpapper och andra finansiella instrument för annans räk- ning i eget namn.

2. marknadsgarantrörelse: yrkesmässigt utövad verksamhet som avser handel med fondpapper och andra finansiella instrument för egen räkning grundad på ett i ett avtal fastställt åtagande att upprätthålla en marknad i ett eller flera finansiella instrument genom att för dessa instrument ange köp- och säljpris och till dessa priser göra affärer.

3. emissionsförmedlarrörelsc: yrkesmässigt utövad verksamhet som av- ser att lämna garanti eller på annat sätt medverka vid emission av fond— papper på den allmänna marknaden eller vid försäljning av fondpapper under sådana former att emissionsprospekt skall upprättas enligt aktiebo- lagslagen (197511385). försäkringsrörelselagen (1982: 713) eller enligt bankaktiebolagslagen (1987161 8).

4. fondpappersförvaltarrörelse: yrkesmässigt utövad verksamhet som avser förvaring eller förvaltning av annans fondpapper och andra finansi- ella instrument.

5. placeringsrådgivarrörelse: yrkesmässigt utövad verksamhet som av- ser personlig rådgivning i fråga om investering i fondpapper och andra finansiella instrument.

6. värdepappersförmedlarrörelse: yrkesmässigt utövad verksamhet som avser att förmedla kontakt mellan köpare och säljare av fondpapper och andra finansiella instrument eller i annat fall medverka vid transaktioner avseende sådana instrument.

7. fondkommissionär, marknadsgarant. emissionsförmedlarc. fondpap- persförvaltare. placeringsrådgivare och värdepappersförmedlare: den som har tillstånd att driva sådan rörelse som framgår av beteckningen.

8. fondkommissionsbolag. marknadsgarantbolag. emmissionsförmed- larbolag. fondpapperslörvaltarbolag. placeringsrådgivarbolag och värde— pappersförmedlarbolag: aktiebolag som har tillstånd att driva sådan rörel- se som framgår av beteckningen.

9. bankinstitut: bankaktiebolag. sparbank eller central förcningsbank. 10. fondpapper. finansiellt instrument. börs. option och termin: vad som anges i 2 5 lagen (1990:000) om börs- och clearingverksamhet,

11. blankning: vad som anges i 2 5 5 lagen (1990:000) om handel med fondpapper och andra finansiella instrument. 196

Allmänna bestämmelser Prop. 1990/91: 142

. . ' .. 7 35 Rörelse som anges i 25 1—6 får drivas endast efter tillstånd av Blhga "

bankinspektionen. Tillstånd får meddelas svenskt aktiebolag och svenskt bankinstitut.

45 För aktiebolag som erhållit tillstånd enligt 35 gäller vad som är föreskrivet om aktiebolag i allmänhet. om annat ej följer av denna lag.

55 Om annat inte följer av denna lag. gäller för fondkommissionsrörelse bestämmelserna om handelskommission i lagen (1914145) om kommis- sion. handelsagentur och handelsresande.

65 Vad som föreskrivs om självinträde i 40—45 55 lagen (1914z45) om kommission. handelsagentur och handelsresande gäller även när ett aktie- bolag som erhållit tillstånd enligt 3 5 utför uppdrag avseende köp. försälj— ning eller byte av fondpapper och andra finansiella instrument genom avtal med företag som har sådant samband med bolaget som avses i 40 5. Vad som sägs i första stycket skall också tillämpas då avtalet ingås med någon som är ägare till aktiebolaget eller till ett företag som har sådant samband med bolaget som avses i 40 5.

75 Ett aktiebolag som erhållit tillstånd att driva fondkommissionsrörel- se skall i sin firma använda beteckningen fondkommission. Beteckningen fondkommissionär, marknadsgarant, emissionsförmedlare. fondpappers- förvaltare. placeringsrådgivare eller värdepappersförmedlare eller avled- ning därav eller utländsk form av sådant ord får i firma eller i övrigt vid beteckning av verksamhet inte användas av annan än den som erhållit tillstånd att driva sådan verksamhet som framgår av beteckningen.

Tillstånd

85 Tillstånd för ett aktiebolag att driva rörelse enligt 25 1— 6 får medde- las endast om:

1. bolagsordningen ej strider mot denna lag eller annan författning,

2. bolaget ej är olämpligt att driva sådan rörelse.

3. rörelsen kan antas ej bli till skada för det allmänna.

4. bolaget uppfyller de villkor som i övrigt anges i denna lag. Ansökan om tillstånd får göras innan bolaget har registrerats. Har sådan ansökan gjorts inom sex månader från stiftelseurkundens undertecknande. räknas den i 2 kap. 95 första stycket aktiebolagslagen (1975: 1385) före- skrivna tiden från tillståndsbeslutet.

9 5 Bankinspektionen godkänner bolagsordningen för ett aktiebolag som ansökt om tillstånd enligt 35 i samband med att tillstånd meddelas för bolaget. Till ansökan om tillstånd skall fogas en plan för den tilltänkta verksamheten.

Plan som anges i första stycket skall innehålla:

1. en beskrivning av den tilltänkta verksamheten.

2. en redogörelse för bolagets organisation.

3. uppgift om bolagets verksamhetsområde.

4. en prognos över det förväntade ekonomiska utfallet under det inle- dande skedet.

5. de uppgifter i övrigt som bankinspektionen bestämmer.

6. i det fall bolaget avser att för egen räkning driva handel med fondpap- 197

per och andra finansiella instrument en analys av det förväntade kapital- Prop. 1990/91: 142 behovet fördelat på olika riskklasser. Bilaga 2 Beslut om ändring av bolagsordning för ett aktiebolag som erhållit tillstånd enligt 3 5 skall prövas av bankinspektionen och får inte registreras innan det har godkänts av inspektionen.

105 Aktiekapitalet skall uppgå för fondkommissions-. marknadsgarant- och emissionsförmedlarbolag till minst tio miljoner kronor samt för fond— papperslörvaltar-. placeringsrådgivar— och värdcpappersförmedlarbolag till minst femliundratusen kronor.

lnncfattar den verksamhet som drivs av ett fondpapperslörvaltar-. pla- ceringsrådgivar- eller värdepapperslörmedlarbolag även handel med fond- papper och andra finansiella instrument för cgcn räkning skall dock bola- gets aktiekapital uppgå till minst tio miljoner kronor.

115 Styrelsen för ett aktiebolag som erhållit tillstånd enligt 35 skall bestå av minst fem ledamöter. Styrelsen skall utse en verkställande direk- tör. Denna och en av ledamöterna skall genom tjänstgöring hos fondkom- missionär eller på annat sätt ha skaffat sig den erfarenhet som behövs för verksamheten.

Verksamheten

125 Ett aktiebolag som erhållit tillstånd enligt 35 skall utöva sin verk- samhet med iakttagande av god sed på värdepappersmarknaden.

135 Ett fondkommissionsbolag får, för att underlätta fondkommissions- rörelsen. i samband med denna: ]. lämna kredit mot säkerhet enligt 23 5.

2. motta medel på konto under förutsättning att avtal enligt 225 har träffats.

3. köpa. sälja och byta fondpapper och andra finansiella instrument för egen räkning med den begränsning som följer av 14 och 15 55.

Verksamhet som anges i första stycket punkt 3 får som ett led i rörelsen drivas även av ett aktiebolag som fått tillstånd enligt 3 5 till annan typ av rörelse än fondkommissionrörclsc.

Om särskilda skäl föreligger får ett aktiebolag som fått tillstånd enligt 35 efter tillstånd av bankinspektionen utöva även annan verksamhet än som följer av tillståndet eller sägs i första och andra styckena.

145 Ett aktiebolag som erhållit tillstånd enligt 3 5 får för egen räkning förvärva

1. fast egendom. tomträtt eller bostadsrätt för att bereda bolaget lokaler för rörelsen eller tillgodose därmed sammanhängande behov.

2. inventarier för rörelsen eller till fastighet som bolaget äger eller till lokaler som bolaget i övrigt innehar.

3. fondpapper och andra finansiella instrument med de begränsningar som följer av andra stycket och 15 5.

Aktie eller andel i ekonomisk förening får ett aktiebolag som erhållit tillstånd enligt 35 inte förvärva utan tillstånd av bankinspektionen, om förvärvet ingår som ett led i organisationen av bolagets verksamhet.

Om synnerliga skäl föreligger. kan bankinspektionen medge att ett aktie- bolag som erhållit tillstånd enligt 3 5 får förvärva annan egendom än som avses i första stycket. 198

155 Ett aktiebolag som erhållit tillstånd enligt 3 5 får. med iakttagande av Prop. 1990/91: 142 vad som i övrigt följer av andra—sjätte styckena. för att underlätta rörel- Bilaga 2 sen inneha aktier. emissionsbevis och andelar i aktiefonder och ekonomis- ka föreningar till ett anskaffningsvärde av högst 150 miljoner kronor eller det högre värde som svarar mot femtio procent av aktiebolagets kapitalbas enligt 18 5 dock högst en miljard kronor. Om ett sådant bolag ingår i koncern. i vilken ingår ytterligare bolag eller bankinstitut som erhållit tillstånd enligt 3 5. gäller denna begränsning för koncernen i dess helhet. I sådant fall skall moderbolaget till bankinspektionen anmäla vilka värde— gränser som bestämts för de olika företagens innehav av nämnda fondpap- per. Det åligger aktiebolagets styrelse att tillse att fondpapper som avses i första stycket omsätts utan dröjsmål. Fondkommissionsbolag får. för att underlätta fondkommissionsrörel- sen. förvärva egna aktier och aktier i moderbolag utan hinder av bestäm- melsen i 7 kap. 1 5 första stycket aktiebolagslagen (1975zl385). Detta gäller dock endast om aktierna är av det slag som sägs i 23 5 första stycket. Anskaffningsvärdet av det sammanlagda innehavet av egna aktier och aktier i annat bolag i den koncern som bolaget tillhör får inte vid något tillfälle överstiga tre miljoner kronor. Att innehavet ej heller får överstiga viss andel av aktierna i något av bolagen föreskrivs i femte stycket. Ett aktiebolag som erhållit tillstånd att driva emissionsförmedlarrörclse får förvärva de fondpapper som aktiebolaget i denna sin rörelse medverkar till att avsätta på marknaden. Avser förvärvet aktier. emissionsbevis. andelar i aktiefonder eller andelar i ekonomiska föreningar skall dessa avyttras så snart det lämpligen kan ske och senast ett år efter förvärvet. Om särskilda skäl föreligger. kan bankinspektionen medge att nämnda fondpapper får innehas längre tid. Ett aktiebolag som erhållit tillstånd enligt 3 5 får i rörelsen inte äga eller genom lån förfoga över en större andel av aktierna i ett enskilt bolag än som svarar mot högst fem procent av röstetalet för samtliga aktier eller fem procent av aktiekapitalet. Vid tillämpning av första och femte styckena skall inte medräknas innehav av sådan aktie som avses i fjärde stycket eller i 14 5 andra stycket.

165 Aktier som förvärvats med stöd av bestämmelserna i 135 första stycket 3 och andra stycket får inte företrädas vid bolagsstämman. Sådana aktier skall inte medräknas när det fordras samtycke av ägare till en viss delav aktierna i bolaget för att ett beslut skall bli giltigt eller en befogenhet skall få utövas.

17 5 För att skydda fordran får ett aktiebolag som erhållit tillstånd enligt 3 5 utan hinder av vad som i övrigt föreskrivs i denna lag dels på offentlig auktion eller Stockholms fondbörs eller annan börs eller vid exekutiv försäljning köpa egendom som är utmätt eller utgör säkerhet för fordring- en. dels som betalning överta egendom som utgör säkerhet för fordringen eller annan egendom. om det finns anledning att bolaget annars skulle lida avsevärd förlust.

Egendom som ett aktiebolag har förvärvat enligt första stycket skall avyttras så snart det lämpligen kan ske och senast när det kan äga rum utan förlust för bolaget. Har egendomen inte avyttrats inom tre år från förvär- vet. krävs bankinspektionens tillstånd för fortsatt innehav.

Förvärv enligt första stycket skall anmälas till bankinspektionen enligt de närmare föreskrifter som utfärdas av regeringen eller efter regeringens bemyndigande av bankinspektionen. 199

185 Ett aktiebolag som erhållit tillstånd enligt 3 5 skall till uppdragsgi- Prop. 1990/91: 142 varnas skydd ha en kapitalbas som motsvarar lägst åtta procent av det Bilaga 2 sammanlagda belopp till vilket placeringar skall tas upp enligt 19 5 andra stycket (kapitalkrav). Kapitalbasen utgörs av primärt kapital och supple- mentärt kapital med den avräkning som föreskrivs i fjärde stycket. Med primärt kapital avses dels eget kapital. dels femtio procent av ett belopp som svarar mot bolagets reserver för utlåning, garantiförbindelser och utländska valutor, mot bolagets reserver för obligationer och aktier, varmed avses det belopp med vilket dessa tillgångars marknadsvärde överstiger nettobokföringsvärdet, samt mot bolagets reserv i följd av av- skrivning på egendom som upplåtits till nyttjande. dels andra reserver och tillskott som efter regeringens eller, efter regeringens bemyndigande. bank- inspektionens medgivande får likställas med eget kapital. Med supplementärt kapital avses dels det nominella värdet av förlagsbe- vis och andra skuldförbindelser, vilkas ursprungliga löptid överstiger fem år och som medför rätt till betalning först efter bolagets övriga borgenärer. dock högst ett belopp som motsvarar hälften avbolagets primära kapital. dels reserver och andra förbindelser som efter regeringens eller. efter regeringens bemyndigande, bankinspektionens medgivande får inräknas i kapitalbasen. Förlagsbevis och andra skuldförbindelser. vilkas återstående löptid understiger fem år. skall därvid tas upp till ett belopp som motsva- rar tjugo procent av nominellt värde för varje helt år som återstår till förfallodagen. Supplementärt kapital får uppgå till ett belopp som högst motsvarar det primära kapitalet. Från summan av primärt kapital och supplementärt kapital skall avräk- nas det bokförda värdet av vad som tillskjutits som aktiekapital eller i annan form till in- eller utländskt företag som driver någon form av verksamhet enligt denna lag. Sådan avräkning skall dock inte ske i fråga om aktietillskott som motsvarar högst fem procent av bolagets eget kapital och högst fem procent av företagets aktiekapital eller i fråga om tillskott i företag som omfattas av bestämmelserna i 20 5.

195 Kapitalkravet bestäms i förhållande till bolagets tillgångar samt ingångna garantiförbindelser och andra åtaganden på kapitalmarknaden (placeringar). Vid beräkningen av kapitalkravet indelas placeringarna i följande fem grupper. nämligen: A. tillgångar och åtaganden som avses i 2 kap. 105 A bankrörelselagen (l987:617). B. tillgångar och åtaganden som avses i 2 kap. 105 B bankrörelselagen, C. tillgångar och åtaganden som avses i 2 kap. 10 5 C bankrörelselagen. D. fordringar med efterställd betalningsrätt på aktiebolag vars aktier är inregistrerade på Stockholms fondbörs eller annan svensk börs samt tillgångar och åtaganden som enligt bankrörelselagen hänförs till 2 kap. 10 5 E. E. aktier, emissionsbevis och andelar i aktiefond och ekonomisk förening samt övriga tillgångar och åtaganden på kapitalmarknaden som inne- has som ett led i rörelsen utom sådana som enligt 185 fjärde stycket skall avräknas vid kapitalbasens beräkning eller som omfattas av be— stämmelserna i 20 5. För placeringar som anges under A gäller inte något kapitalkrav. Kapi- talkrav gäller inte heller för en fordran på ett företag som ingår i samma koncern som bolaget. I övrigt skall vid beräkningen av kapitalkravct placeringarna tas upp till sammanlagt:

l. tjugo procent av summan av placeringar som anges under B. Prop. 1990/91: 142

2. femtio procent av summan av placeringar som anges under C. Bilaga 2

3. etthundra procent av summan av placeringar som anges under D.

4. trehundra procent av summan av placeringar som anges under E. För placeringar i optioner och terminer för vilka säkerhet ställts enligt lagen (1990:000) om handel med fondpapper och andra finansiella instru- ment gäller inte något kapitalkrav. Tillgångar som använts för att ställa sådan säkerhet får inte inräknas i aktiebolagets kapitalbas vid tillämpning av 18 5 första stycket.

Till grund för beräkningen enligt andra stycket skall placeringarna tas upp till följande värden. nämligen:

1. tillgångar. för vilka reserver som avses i 18 5 andra stycket avsatts. till sitt bruttobokföringsvärde. obligationer och aktier dock till sitt mark- nadsvärde.

2. övriga tillgångar till sitt nettoboklöringsvärde.

3. garantiförbindelser. som är knutna till kreditgivning, till sitt nomi- nella belopp,

4. övriga garantiförbindelser till halva sitt nominella belopp. samt

5. andra åtaganden på kapitalmarknaden till sitt nominella belopp. om inte regeringen eller efter regeringens bemyndigande bankinspektion i föreskrift angivit ett lägre belopp.

205 Om ett aktiebolag som erhållit tillstånd enligt 3 5 har ett dotterföre- tag skall vad som i 185 föreskrivs om kapitalkrav även tillämpas på koncernen (konsoliderat kapitalkrav). Beräkningen av koncernens kapitalbas (konsoliderad kapitalbas) och koncernens placeringar skall göras med tillämpning av de regler som enligt 11 kap. 11 5 aktiebolagslagen (1975: 1385) gäller för upprättande av kön- cernbalansräkning. Den konsoliderade kapitalbasen skall därvid i före- kommande fall även omfatta redovisade minoritetsandelar. Rcdovisad goodwill skall avräknas från primärt kapital. Placeringar skall tas upp till de värden som föreskrivs i 19 5 fjärde stycket.

21 5 Ett aktiebolag som erhållit tillstånd enligt 35 skall hålla en med hänsyn till rörelsens art och omfattning tillfredsställande betalningsbered- skap.

225 Medel som ett aktiebolag som erhållit tillstånd enligt 3 5 mottager med redovisningsskyldighet skall genast avskiljas och insättas på räkning i bankinstitut. Fondkommissionsbolag äger dock träffa överenskommelse om annat. om detta sker i ett skriftligt avtal. Regeringen eller efter regeringens bemyndigande bankinspektionen får utfärda närmare föreskrifter om villkoren för fondkommissionsbolagens inlåning enligt första stycket.

235 För kredit som ett fondkommissionsbolag lämnar skall finnas be- tryggande säkerhet i fondpapper som har inregistrerats vid Stockholms fondbörs eller en annan svensk börs eller vid en utländsk officiell börs eller som har utbjudits till försäljning under sådana förhållanden att det är sannolikt att de inom ett år från kreditens beviljande kommer att inregi- streras vid sådan börs. Bestämmelsen i första stycket gäller också ett aktiebolag som erhållit tillstånd att driva rörelse som avses i 25 2—6 och som enligt 135 tredje stycket erhållit tillstånd att lämna kredit. Lämnas aktier som säkerhet för kredit och ingår som en mindre del 201

bland dessa aktier även aktier i det aktiebolag som lämnar krediten eller Prop. 1990/91: 142 dess moderbolag. får bolaget utan hinder av bestämmelsen i 7 kap. 1 5 Bilaga 2 aktiebolagslagen (1975: 1385) som pant motta även dessa aktier. Regering- en eller efter regeringens bemyndigande bankinspektionen utfärdar när- mare föreskrifter om vilka begränsningar som i detta fall skall gälla. Om säkerhet som har ställts vid kreditens beviljande går ned i värde under kredittiden. får även annan egendom eller borgen godtas som till- läggssäkerhet.

24 5 Ett fondkommissionsbolag skall ägna särskild uppmärksamhet åt att bolaget inte i sådan omfattning att fara kan uppkomma för dess säkerhet har fordringar på samma låntagare eller på låntagare som är förbundna med varandra i väsentlig ekonomisk intressegcmenskap. Detsamma gäller fodringar mot säkerhet i aktier eller förlagsbevis. som utgivits av samma aktiebolag eller aktiebolag som är förenade i sådan gemenskap. Med ford- ran jämställs säkerhet i form av borgen eller annan garantiförbindelse till fondkommissionsbolaget.

Bestämmelserna i första stycket skall gälla också på garantiförbindelse som fondkommissionsbolaget ikläder sig.

Regeringen eller efter regeringens bemyndigande bankinspektionen får utfärda närmare föreskrifter om vilka begränsningar som skall gälla i fall som avses i första och andra styckena.

Vad som sägs i första—tredje styckena skall också tillämpas på aktiebo— lag som avses i 23 5 andra stycket.

255 Ett aktiebolag som erhållit tillstånd enligt 3 5 får inte vid avtal om köp eller försäljning av fondpapper och andra finansiella instrument eller i sin rörelse i övrigt förbehålla sig andel i vinst på affär som bolaget inte självt får avsluta. Bolaget får inte heller på annat sätt beredas andel i vinst på verksamhet som bolaget inte självt får bedriva.

265 Under tid. då sådant beslut om avbrytande av handel och informa- tion om marknadsläget som avses i 51 eller 52 5 lagen (1990:000) om börs- och clearingverksamhet gäller. får ett aktiebolag som erhållit tillstånd enligt 3 5 ej vid eller utanför Stockholms fondbörs eller en annan svensk eller utländsk officiell börs avtala eller medverka vid avtal om köp eller försäljning av fondpapper eller annat finansiellt instrument som beslutet avser. Uppgörelse får dock ske av en redan avslutad affär. Första stycket skall tillämpas också under tid då ett beslut enligt 535 lagen (1990:000) om börs- eller clearingverksamhet gäller. om regeringen ej föreskriver annat.

Tillsyn

275 Aktiebolag som erhållit tillstånd enligt 35 står under tillsyn av bankinspektionen.

28 5 Bankinspektionen övervakar att ett aktiebolag som erhållit tillstånd enligt 3 5 följer denna lag och annan författning som reglerar dess verksam- het samt bolagsordningen och de beslut som med stöd av lag eller bolags- ordningen har meddelats av bolagsstämman eller styrelsen. Inspektionen skall även i övrigt med uppmärksamhet följa bolagets verksamhet i den mån det behövs för kännedom om de förhållanden som 202

kan inverka på bolagets säkerhet eller annars är av betydelse för en sund Prop. 1990/91: 142 utveckling av verksamheten. Bilaga 2 inspektionen är inte skyldig att vaka över att sådana bestämmelser iakttas som gäller rättigheter och skyldigheter för aktieägare i sådant aktiebolag i förhållande till bolaget eller till annan aktieägare eller sådana bestämmelser som angår bolagets inre angelägenheter.

295 Bankinspektionen utövar tillsyn med ledning av handlingar. vilka ett aktiebolag som erhållit tillstånd enligt 3 5 skall lämna till inspektionen. och upplysningar som inspektionen enligt denna lag inhämtar vid under- sökning hos bolaget eller på annat sätt. Undersökning hos ett sådant aktiebolag skall äga rum när bankinspek- tionen anser dct behövligt.

305 Har ett aktiebolag som erhållit tillstånd enligt 3 5 fattat beslut som strider mot denna lag eller annan författning som reglerar bolagets verk- samhet, mot föreskrift som meddelats med stöd av denna lag eller mot bolagsordningen. får bankinspektionen förbjuda verkställighet av beslutet. Har beslutet gått i verkställighet får inspektionen förelägga bolaget att göra rättelse. om det kan ske. Driver ett bolag verksamhet i strid mot de i första stycket angivna reglerna för verksamheten eller åsidosätter bolaget uppenbart kunds in- tresse eller visar det sig på annat sätt olämpligt att utöva verksamhet, får bankinspektionen förelägga bolaget att inom viss tid göra rättelse. om det kan ske. "Ett sådant föreläggande får dock inte meddelas i fråga om sådana föreskrifter i lag. som det är straffbart att överträda.

31 5 Bankinspektionen får förelägga ett aktiebolag som erhållit tillstånd enligt 35 att upphöra med verksamhet som innefattar handel med fond- papper eller andra finansiella instrument för egen eller andras räkning på en utländsk värdepappersmarknad. om det med hänsyn till reglerna för eller tillsynen av marknaden framstår som olämpligt att bolaget utövar verksamhet där.

325 Tillstånd som enligt denna lag givits ett aktiebolag att driva rörelse får återkallas av bankinspektionen om:

1. bolagets eget kapital understiger två tredjedelar av det registrerade aktiekapitalet och bristen inte har blivit fylld inom tre månader efter det att den blev känd för bolaget.

2. bolaget genom att överträda denna lag eller föreskrift som meddelas med stöd av lagen eller genom att uppenbart åsidosätta uppdragsgivares intresse eller på annat sätt visar sig olämpligt att utöva sådan rörelse som tillståndet avser.

3. förutsättningar för tillstånd enligt denna lag inte längre föreligger.

4. rörelsen annars prövas vara till skada för det allmänna.

335 Tillstånd som enligt 145 andra stycket givits ett aktiebolag att förvärva aktie eller andel i ekonomisk förening i ett utländskt företag som i hemlandet driver rörelse som avses i 2 5 1—6 får återkallas av bankinspek- tionen. om företaget uppenbart åsidosätter svenska uppdragsgivares in- tressen eller på annat sätt visat sig olämpligt att driva sådan rörelse. Har tillstånd återkallats enligt första stycket skall aktiebolaget skynd- samt sälja förvärvade aktier eller andelar eller på annat sätt avveckla sitt ägande i företaget.

345 Återkallar bankinspektionen tillstånd att driva rörelse enligt denna Prop. 1990/91: 142 lag. kan inspektionen förelägga aktiebolaget att. intill dess denna rörelse Bilaga 2 har avvecklats. upphöra med annan verksamhet. Hänför sig förhållande som anges i 32 5 2—4 till verksamhet som drivs med tillstånd enligt 135 tredje stycket. kan bankinspektionen återkalla sådant tillstånd och förelägga aktiebolaget att upphöra med denna verk- samhet för viss tid eller tills vidare. Har tillstånd återkallats. får aktiebolaget dock vidta de åtgärder som behövs för att fullgöra ingångna avtal eller för att skydda uppdragsgivare mot förlust.

355 Föreligger förhållande som anges i 32 5 2—4. får bankinspektionen meddela aktiebolaget skriftlig erinran i stället för att återkalla bolagets tillstånd. om det kan antas att bolaget låter sig rättas därav. Inspektionen får även meddela ett aktiebolag som erhållit tillstånd enligt 35 skriftlig erinran. om bolaget annars inte följer i 28 5 första stycket angivna stadgan- den och bcslut eller om annat förhållande föreligger som menligt inverkar på bolagets säkerhet eller motverkar en sund utveckling av verksamheten. Skriftlig erinran får förenas med föreskrift om rättelse. Föreligger missförhållande hos ett aktiebolag som erhållit tillstånd enligt 3 5 i annat fall än som anges i första stycket. får bankinspektionen i särskilt beslut göra anmärkning om det.

365 Bankinspektionen skall. om inte särskilda skäl talar däremot, för- ordna en revisor att med övriga revisorer delta i revisionen av ett bolag som erhållit tillstånd enligt 3 5. Inspektionen kan när som helst återkalla sådant förordnande och i stället utse ny revisor. Har tillstånd för ett aktiebolag att driva rörelse återkallats. gäller förord- nandet för den av bankinspektionen utsedde revisorn till dess rörelsen har avvecklats och revisorn till inspektionen har avlämnat en berättelse över avvecklingen. Aktiebolaget skall till revisor, som har förordnats enligt första stycket. utge ersättning med belopp som bankinspektionen bestämmer.

375 Bankinspektionen får kalla till sammanträde med styrelsen för ett aktiebolag som erhållit tillstånd enligt 3 5 eller begära att styrelsen kallar till extra bolagsstämma. Har styrelsen inte efterkommit sådan begäran. får inspektionen kalla till extra bolagsstämma. Företrädare för inspektionen får närvara vid styrelsesammanträde. som inspektionen har utlyst. och vid bolagsstämma samt delta i överläggningarna.

38 5 Regeringen eller efter regeringens bemyndigande bankinspektionen får meddela föreskrifter om hur ett aktiebolag som erhållit tillstånd enligt 3 5 skall föra räkenskaper och om hur dess värdehandlingar skall förvaras och inventeras.

395 Ett aktiebolag som erhållit tillstånd enligt 35 skall på tid och sätt som bankinspektionen bestämmer: 1. hålla bolagets kassa, övriga tillgångar. räkenskapsmaterial och andra handlingar tillgängliga för granskning av inspektionen. 2. upprätta och till inspektionen lämna översikt som visar bolagets tillgångar och skulder. 3. till inspektionen lämna årsredovisning och i förekommande fall kon- cernredovisning jämte revisionsberättclse samt protokoll vid ordinarie bolagsstämma. 204

4. till inspektionen anmäla vem som har utsetts till styrelseledamot. Prop. 1990/91:142 verkställande direktör eller suppleant samt ändring i förhållande som har Bilaga 2 anmälts.

5. underrätta inspektionen om bolaget har beslutat upphöra eller annars upphör med rörelse vartill bolaget fått tillstånd enligt denna lag.

6. även i övrigt meddela inspektionen alla de upplysningar och uppgifter som inspektionen anser behövliga för tillämpningen av denna lag.

Finner bankinspektionen anledning anta att bolagets eget kapital under- stiger två tredjedelar av det registrerade aktiekapitalet. skall bolaget på anmodan av inspektionen ofördröjligen upprätta balansräkning och kalla revisorerna att granska denna.

405 Finns ett väsentligt samband mellan ett aktiebolag som erhållit tillstånd enligt 3 5 och ett annat företag som handlar med fondpapper och andra finansiella instrument eller lämnar kredit mot säkerhet i fondpap- per, får bankinspektionen besluta att företaget skall lämna upplysning om förhållandet till bolaget och om sådan verksamhet som anknyter till bola- gets verksamhet. Väsentligt samband anses föreligga om ]. aktiebolaget och företaget leds eller står under väsentligt inflytande av samma eller i huvudsak samma personer eller personer som genom släkt- skap eller äktenskap eller liknande förhållande är varandra närstående.

2. vinsten av bolagets och företagets verksamhet helt eller till betydande del skall direkt eller indirekt tillfalla samma eller i huvudsak samma personer eller personer som genom släktskap eller äktenskap eller liknande förhållande är varandra närstående.

41 5 Om någon driver sådan verksamhet. att denna lag kan antas vara tillämplig. får bankinspektionen förelägga denne att till inspektionen läm- na de upplysningar om verksamheten som behövs för att bedöma om lagen är tillämplig.

425 Den som i annat land driver rörelse som avses i 25 1—6 får vara verksam på den svenska värdepappersmarknaden endast om anmälan härom skett till bankinspektionen. Finner bankinspektionen att den som enligt första stycket är anmäl- ningsskyldig inte i hemlandet meddelats tillstånd att driva rörelse efter prövning som framstår som godtagbar eller att tillsynen i hemlandet av den anmälningsskyldige inte är tillfredställande skall inspektionen offent- liggöra detta förhållande. Har anmälan enligt första stycket inte inkommit till bankinspektionen eller har offentliggörande som avses i andra stycket skett. får ett aktiebolag som erhållit tillstånd enligt 35 inte medverka vid affärer avseende fond- papper eller andra finansiella instrument där den anmälningsskyldige före- träder någon part eller är verksam för egen räkning.

Skyldig/ze! (Ill upprätta ui'rf'i/cizliz_f.'srmm

435 Vid köp. försäljning eller byte av fondpapper eller andra finansiella instrument skall avräkningsnota upprättas samma dag som avtal därom slutits. Har avtalet avslutats i kommission skall en särskild avräkningsnota upprättas beträffande uppgörelsen mellan kommissionären och den för vars räkning kommissionären handlat (kommittcnten). 205

Avräkningsnotan skall upprättas på särskild blankett. Formulär till så- Prop. 1990/91: 142 dan blankett skall fastställas av bankinspektionen. Bilaga 2

445 Avräkningsnota skall upprättas av säljaren vid köp och av vardera parten vid byte. Är fondkommissionsbolag. för egen del eller annans räkning. part i avtalet skall avräkningsnotan dock alltid upprättas av honom.

45 5 En avräkningsnota skall innehålla uppgift om

1. kontrahenternas nanm och adress.

2. vilken dag avtalet ingåtts.

3. det antal och de slag av fondpapper eller andra finansiella instrument som omsatts. '

4. köpeskillingen eller avtalat värde på de fondpapper eller andra finan- siella instrument som omsatts genom byte och vid bytet avtalad mellan- skillnad.

5. vem som upprättat notan. Har avtalet avslutats i kommission skall detta anges i avräkningsnotan. Är kommissionären inte f'ondkommissionär skall även kommittentens namn och adress anges i avräkningsnotan.

465 Den som upprättat en avräkningsnota skall inom tre dagar sända en kopia av notan till motparten i avtalet. Har ett fondkommissionsbolag handlat för någon annans räkning skall en kopia av notan inom samma tid sändas också till kommittentcn. Ett aktiebolag som erhållit tillstånd enligt 3 5 skall under minst tio år på betryggande sätt förvara avräkningsnotor. som upprättats av denne.

475 Ett aktiebolag som erhållit tillstånd enligt 35 skall. på sätt bankin- spektionen beslutar. lämna inspektionen uppgift om innehållet i de avräk- ningsnotor som upprättats.

Bestämmelsernas tillämplig/ret pä bankinslilul

485 Tillstånd för ett bankinstitut att driva rörelse som avses i 25 1—6 får meddelas endast om bankinstitutet inte är olämpligt att driva sådan rörelse och om det kan antas att rörelsen inte blir till skada för det allmänna. Ett bankinstitut får driva rörelse som avses i 25 1—6 och samtidigt äga ett aktiebolag som erhållit tillstånd att driva rörelse som avses i 2 5 1—6.

495 I fråga om rörelse som avses i 25 1—6 och som drivs av ett bankinstitut gäller 6 5. 12 5. 26 5. 32 5 2—4. 34 5 tredje stycket. 40 5. 425 tredje stycket. 43—47 55 samt bankrörelselagen (1987:617) och. alltefter bankinstituts art. bankaktiebolagslagen (l987:618). sparbankslagen (l987:619) eller föreningsbankslagen (l987:620).

Förbud mot handel [ vissa/hl!

505 Den som på grund av befattning eller annars har anknytning till ett aktiebolag eller ett bankinstitut som erhållit tillstånd enligt 3 5 får inte för egen räkning genom köp. byte eller därmed jämförligt fång förvärva fond- papper ellcr förvärva eller sälja andra finansiella instrument annat än för långsiktig f'c'irmögenhetslörvaltning. om han normalt har insyn i uppdrags- 206

givares affärer med fondpapper och andra finansiella instrument som har Prop. 1990/91: 142 sådan omfattning att det allmänna försäljningsvärdet kan påverkas. Vad Bilaga 2 som nu sagts gäller också i fråga om blankning av fondpapper. Utan hinder av första stycket far förvärv ske av sådana obligationer och förlagsbesvis som inte är konvertibla.

51 5 Den som avses i 505 skall till aktiebolaget eller bankinstitutet ofördröjligen anmäla innehav av fondpapper och andra finansiella instru- ment och ändring i innehavet. Anmäfningsskyfdigheten gäller inte för sådana obligationer och förlagsbevis som inte är konvertibla. Bolaget eller bankinstitutet skall föra förteckning över anmälningarna och hålla den tillgänglig för bankinspektionen.

Ånmälningsskyldighet enligt första stycket omfattar fondpapper och andra finansiella instrument som ägs av:

I. den anmälningsskyldige.

2. make eller sambo till den anmälningsskyldige.

3. omyndigt barn som står under den anmälningsskyldiges vårdnad.

4. juridisk person över vars verksamhet den anmälningsskyldige har väsentligt inflytande och i vilken den anmälningsskyldige eller någon som avses i 2 eller 3 eller flera av dem tillsammans har en:

ägarandel. uppgående till tio procent eller mer av aktiekapitalet om den juridiska personen är ett aktiebolag eller av andelarna om denjuridiska personen är av annat slag. eller

ekonomisk andel. innefattande rätt att uppbära tio procent eller mer av avkastningen. eller

röstandel. uppgående till tio procent eller mer av röstetalet för samtliga aktier om den juridiska personen är ett aktiebolag eller av röstetalet hos det högsta beslutande organet om den juridiska personen är av annat slag.

Om flera personer är anmälningsskyldiga för samma innehav av ett finansiellt instrument eller för ändring i innehavet behöver anmälan en- dast göras av en av dem.

52 5 Styrelsen för eller verkställande direktör hos ett aktiebolag eller ett bankinstitut som avses i 505 skall skyndsamt skriftligen erinra den som avses i 51 5 första stycket om hans anmälningsskyldighet enligt denna lag.

A vgf/ijö'r lil/syn

535 För att täcka kostnaden för bankinspektionens tillsynsverksamhet enligt denna lag skall ett aktiebolag som erhållit tillstånd enligt 3 5 årligen betala bidrag enligt de närmare föreskrifter som regeringen meddelar. För tillsyn över rörelse som bedrivs av ett bankinstitut enligt denna lag betalas avgift enligt bestämmelser i bankrörelselagen (1987: 67l ).

Courtage

545 Om det behövs med hänsyn till allmänhetens intresse får regeringen eller efter regeringens bemyndigande bankinspektionen meddela föreskrif- ter om den provision (courtage) som ett aktiebolag eller ett bankinstitut som erhållit tillstånd enligt 3 5 får uppbära med anledning av ett uppdrag som avser en affär med fondpapper eller andra finansiella instrument till ett belopp av högst tiotusen kronor. 207

'Ct-t.strzadsplikl Prop. ] 990/ 91 : 142 555 Styrelseledamot eller befattningshavare hos ett aktiebolag eller ett Bilaga 2 bankinstitut som erhållit tillstånd enligt 35 får inte obehörigen röja upp- dragsgivares aflärsförhållanden eller personliga förhållanden, om vilka han erhållit kännedom i denna sin egenskap. elleri strid med uppdragsgi- vares intresse utnyttja sådan kännedom. Han får inte heller obehörigen röja eller utnyttja vad han till följd av anmälan enligt 51 5 har fått veta om annans ekonomiska eller personliga förhållanden.

Vi te 565 Meddelar bankinspektionen föreläggande. föreskrift eller förbud enligt denna lag får inspektionen förelägga vite.

]] ur man överklagar

575 Beslut som bankinspektionen i särskilt fall meddelat enligt denna lag eller med stöd av regeringens förordnande enligt lagen får överklagas hos kammarrätten. Inspektionens beslut skall gälla omedelbart. Föreskrifter om överklagande av bankinspektionens beslut om föreskrif- ter med stöd av ett bemyndigande enligt denna lag meddelas av regering- en.

.4 usvar

585 Den som driver rörelse som avses i 25 1—6 utan tillstånd döms till böter eller fängelse i högst ett år.

595 Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 75 döms till böter.

605 Om styrelseledamot eller befattningshavare hos aktiebolag som er- hållit tillstånd enligt 35 uppsåtligen eller av oaktsamhet genom oriktig bokföring eller på annat sätt lämnar bankinspektionen felaktiga upplys- ningar om verksamheten. döms han till böter eller fängelse i högst ett år. ] ringa fall döms inte till ansvar.

1. Denna lag träder i kraft den ljanttari 1991.

2. Genom lagen upphävs fondkommissionslagen (1979: 748).

3. Ett fondkommissionsbolag som vid ikraftträdandet vid sidan av fondkommissionsrörelsen även driver annan rörelse som kräver tillstånd enligt denna lag får utan hinder av att tillstånd inte meddelats fortsätta verksamheten. dock längst till utgången av år 1992 eller. om ansökan om tillstånd då getts in. till dess ansökningen slutligt har prövats.

4. Ett fondkommissionsbolag som vid lagens ikraftträdande inte uppfyl- ler bestämmelsen i 105 får utan hinder härav fortsätta verksamheten. dock: längst till utgången av år l992.

5. Den som vid lagens ikraftträdande driver rörelse som avses i 2 5 2—6 och som inte har tillstånd att driva fondkommissionsrörelse får utan hinder av att tillstånd inte meddelats fortsätta verksamheten. dock längst till utgången av år 1992 eller. om ansökan om tillstånd då getts in. till dess ansökan slutligt har prövats. 208

6. Regeringen får föreskriva lägre kapitalkrav än vad som anges i 18 5. Prop. 1990/91: 142 Sådan föreskrift får dock gälla längst till utgången av är 1992. Bilaga 2 7. Vad som sägs om fondpapper i 235 första stycket gäller även aktier som avses i punkt 3 i övergångsbestämmelserna till lagen (l9901000) om börs- och clearingverksamhet. 8. Besvär över bankinspektionens beslut som fullföljts'till regeringen före lagens ikraftträdande skall prövas av regeringen.

209 .

Sammanställning av remissyttranden över PFOP- 1990/913142 värdepappersmarknadskommitténs betänkande Bilaga 3 (SOU 1989: 72) Värdepappersmarknaden i framtiden innehållande allmänna synpunkter på betänkandet och synpunkter på frågorna om regler för handel på värdepappersmarknaden och för fondkommissionärer och andra aktörer på samma marknad.

Efter remiss har yttrande över de i rubriken angivna avsnitten i betänkan- det avgetts av Svea hovrätt, kammarrätten i Stockholm. bankinspektio- nen. försäkringsinspektionen, riksskatteverket, konsumentvcrket. riks— gäldskontoret. kommerskollegium. näringsf'rihetsombudsmannen (NO). riksbanksfullmäktige. styrelsen för Stockholms fondbörs, allmänna pen- sionsfonden. (1 —3:e fondstyrelserna). allmänna pensionsfonden. (4:e fondstyrelsen). allmänna pensionsfonden. (2za löntagarfondstyrclsen). Svenska Bankföreningen, Svenska Sparbanksföreningen. Sveriges För- eningsbankers Förbund, Svenska Fondhandlareföreningen. Fondbolagens Förening. Svenska Försäkringsbolags Riksförbund (numera Sveriges För- säkringsförbund). Sveriges Finansanalytikers Förening. Sveriges Industri- förbund. Svenska Ilandclskammarförbundet. Landsorganisationen i Sve- rige (LO). Tjänstemännens Centralorganisation (TCO). Svenska Arbetsgi- vareföreningen (SAF). Stockholms Optionsmarknad OM Fondkommis- sion Aktiebolag. Konungariket Svcrigs Stadshypotekskassa. Finansbola- gens Förening. Svensk lndustriförening. Penningmarknadscentralen PMC AB. Sveriges Advokatsamfund och Invik & Co Aktiebolag.

Svenska Bankföreningen. Svenska Sparbanksföreningen. Sveriges För- eningsbankers Förbund och Svenska Fondhandlareföreningen har inkom- mit med ett gemensamt yttrande. Till detta har Fondbolagens Förening och Finansbolagens Förening anslutit sig.

Gemensamt yttrande har också avgetts av Sveriges Industriförbund och Svenska Handelskammarförbundet. Svenska Arbetsgivareföreningen har instämt i detta yttrande.

1 Allmänna och sammanfattande synpunkter på betänkandet

1.1 Kammarrätten i Stockholm

Kommittén har haft i uppdrag att utvärdera värdepappershandelns organi- sation och former i övrigt. förekommande värdepapper. mellanhänders verksamhet. insiders ställning. börsetiska frågor samt tillsyn och sanktio- ner. Den allt övervägande delen av det remitterade materialet rör sådant som ligger vid sidan om kammarrättens ansvarsområde. Allmänt kan domstolen dock säga att de önskemål. som uttalas i direktiven. synes bli i huvudsak tillgodosedda om den nuvarande regleringen ändras i enlighet 210

med kommitténs förslag. 1 det följande tas endast upp några frågor av mer Prop. 1990/91: 142 allmän räckvidd. I'luvuddelen av yttrandet avser härvid sådant som på ett Bilaga 3 mer direkt sätt berör eller kan komma att beröra domstolens arbetsområ- de.

Kommittén framhåller att lagförslagen på många punkter har fått karak- tär av en förhållandevis generell ramlagstiftning. Kammarrätten har ofta i remissyttranden krititserat en sådan lagstiftningsteknik. En lagstiftning som riktar sig till såväl enskilda som myndigheter måste så långt som möjligt utformas så att osäkerhet inte uppkommer hos dem som berörs. Med hänsyn till den snabba utvecklingen på värdepappersmarknaden torde det dock både nationellt och internationellt vara ofrånkomligt att lagstiftningen på området i viss mån får karaktär av ramlagstiftning. Förarbetena får härvid en mycket stor betydelse. Det är därför angeläget att där ges största möjliga vägledning för den praktiska tillämpningen av bestämmelserna. I syfte att utan dröjsmål undanröja osäkerhet hos berör- da parter är det angeläget att bankinspektionens och marknadsorganisatio- nernas tänkta normeringsåtgärder tillkommer så snabbt som möjligt.

Avslutningsvis vill kammarrätten framhålla, att den föreslagna lagstift- ningen innebär att verksamhetsgrenar på värdepappersmarknaden blir tillståndspliktiga i större omfattning än nu samt att bankinspektionens tillsyn över verksamheten på marknaden utökas väsentligt. Denna utvid- gning av den offentliga kontrollen och av det offentliga inflytandet i övrigt medför ökade kostnader för kunderna på marknaden. Det har tidigare visat sig att investerare väljer att förflytta sin handel i värdepapper utom- lands när kostnaderna för handeln i Sverige har ökat. Det för företagen nödvändiga riskvilliga kapitalet söker sig därmed i större utsträckning utanför landets gränser. Mot den nackdel som antytts nu bör vägas in intresset av att reglerna på området harmoniseras med de lösningar som väljs inom EG samt att förtroendet för den svenska värdepappersmarkna- den upprätthålls och förstärks i utlandet.

1.2 Bankinspektionen

Bankinspektionen anser att de förslag värdepappersmarknadskommittén (VMK) lagt framt till övervägande del är väl avvägda och tillstyrker att förslagen i huvudsak läggs till grund för lagstiftning.

Inspektionen är dock kritisk mot flera av de koncessionsvillkor som VMK ställer upp för den som vill bedriva börs- eller clearingverksamhet och till att Stockholms fondbörs särbehandlas i den föreslagna lagstiftning- en. Inspektionen avvisar också kommitténs förslag att inspektionen skall godkänna emissionsprospekt utgivna av aktiebolag vars aktier inte är registrerade vid en börs. Inspektionen föreslår att ett avskaffande av rätten till förvaltarregistrering övervägs med hänsyn till det nya papperslösa aktiesystemet. Vidare har inspektionen en avvikande uppfattningjämfört med kommittén när det gäller om s. k. nollriskkunder bör få förekomma i options- och terminshandeln.

I flera fall föreslår inspektionen dessutom att föreslagna bestämmelser kompletteras eller preciseras. Det gäller bl.a. blankning. tillståndsplikt för 211

banker och fondkommissionsbolag som samtidigt bedriver t.ex. place- Prop. 1990/91:142 ringsrådgivarrörelse och vissa sekretessfrågor. Bilaga 3

Om VMKzs förslag genomförs kommer bankinspektionen att få nya och omfattande tillsynsuppgiftcr. Inspektionen är beredd att påta sig dessa uppgifter under förutsättning att den får erforderliga kvalitativa och kvan- titativa resurser.

Innan bankinspektionen går in på olika sakfrågor och förslag i betänkan- det vill inspektionen ta upp frågan om den lagtekniska utformningen av förslagen. VMK1s förslag innebär att tre lagar upphävs och att sex nya lagar införs. Dessutom föreslås Riljdändringar i en rad befintliga lagar. Kredit- marknadskommittén föreslog i sitt betänkande Förnyelse av kreditmark- naden (SOU 1988:29) att reglerna för instituten utanför banksystemet och hypoteksinstituten inordnades i en gemensam lag. kapitalmarknadslagen. I den lagen föreslogs reglerna för kreditaktiebolagen. finansbolagen och fondkommissionsbolagen bli samlade.

Bankinspektionens principiella inställning är att reglerna för värdepap- persmarknaden bör samlas helst i en enda lag eller i vart fall i endast några få lagar. Detta är till fördel både vad gäller överskådlighet och överblick- barhet för såväl myndigheter som enskilda personer och företag. Inspek- tionen vill mot bankgrund härav understryka betydelsen av att det fortsat- ta lagstiftningsarbetet bedrivs så att de olika förslagen samordnas.

Vad gäller den lagtekniska utformningen som VMK föreslår anser bank- inspektionen att det är olyckligt om utvecklingen skulle gå dithän att antalet lagar som gäller för värdepappersmarknaden skulle utökas. Samti- digt måste medges att de föreslagna lagarna i flera fall berör vitt skilda områden och att det därför i och för sig är förståeligt att VMK valt den föreslagna lagtekniska utformningen. Emellertid anser inspektionen att den föreslagna lagen om börs- och clearingverksamhct och lagen om infor- mationsskyldighet lör aktiebolag vilkas aktier är allmänt spridda utan nackdel kan sammanföras i en gemensam lag. Förhållandet är enligt in- spektionens mening detsamma vad gäller förslaget till lag om handel med fondpapper och andra finansiella instrument och lag om insynshandcl på värdepappersmarknaden. ()m dessutom VMK:s förslag till ny fondkom- missionslag sammanförs med de lagar som reglerar kreditaktiebolagens och finansbolagens verksamhet bör en större överskådlighet och en bättre systematik uppstår.

1.3 Riksskatteverket

Med de utvecklingstendenser som anförts i betänkandet och vad som i övrigt kan noteras. kommer de organ som skall övervaka den svenska Värdepappersmarknaden att få en delvis annorlunda roll. som ställer större krav än hittills på utbyte av information och samordning. l betänkandet föreslås utvidgade befogenheter för bankinspektionen (BI). RSV delar denna uppfattning och vill framhålla vikten av att BI erhåller erforderliga resurser för sin verksamhet. Samtidigt är det viktigt att andra berörda

lx) I J

myndigheter får ta del av 1315 erfarenheter. Det vore värdefullt om man i Prop. 1990/91: 142 propositionen på ett mera påtagligt sätt kunde redogöra för hur man tänkt Bilaga 3 sig att samverkan bör kunna ske. Med den utvidgade internationella handeln i värdepapper ser RSV som viktigt att anpassa kontrollmöjligheterna till de nya situationerna. så att de inte är mindre i fråga om utländska värdepapper eller vid anlitande av utländsk fondkotnmissionär. i synnerhet sådan utan etablering i Sverige. Här föreligger ett samband med pågående lagstiftning rörande valutaregle- ring m. m.

1.4 Konsumentverket

Konsumentverket har i princip inget att erinra mot de förslag till regeländ- ringar och tillsyn inom området som läggs fram i betänkandet. Verket vill dock peka på vissa detaljer i betänkandets överväganden och förslag avseende information och skydd för enskilda värdepappersinnehavare.

Under de senare åren har en markant omvandling skett på värdepap- persmarknaden. Samtidigt som privatpersonernas ägarandel av börskapi- talet har minskat så har antalet småaktieägare ökat. Dessa ser aktieägande o.dyl. som en alternativ sparform till banksparande. Det är viktigt att det skapas tillfredsställande konsumentskydd för denna grupp.

Särskilt viktigt är att informationen om olika erbjudanden på värdepap- persmarknaden är tillfredsställande. Den måste vara tillräckligt utförlig: vederhäftig. lättbegriplig och tillgänglig för alla. dvs. också för ovana köpare och säljare på värdepapperstnarknaden.

1.5 Riksgäldskontoret

1 ett antal fall vill riksgäldskontorct särskilt understryka vikten av vissa av VMKzs förslag. Detta gäller slopandet av blankningsförbudet saint infö- rande av insiderregler i offentlig verksamhet.

Frågan om samhällsintressets roll på värdepappersmarknaden är enligt riksgäldskontoret viktig. Enligt kontorets mening föreligger ett samhällsin- tresse i att svara för att låneprospekt uppfyller vissa legala formkrav. att informationsspridning från emittenter sker på ett godtagbart sätt. att ge- nomlysning och informationsspridning om avslutskurser och handelsvoly- mer sker så att vissa minimikrav uppfylls samt att handeln sker under iakttagande av god etik. F n ombesörjer Stockholms Fondbörs vissa av dessa arbetsuppgifter medan Bankinspektionen svarar för andra.

Formerna för utövningen av samhällsintresset bör samordnas med in- ternationell praxis. EG:s regler härvidlag bör speciellt beaktas. Detta är av speciell vikt bl.a. för emittenterna så att investerare inom bl.a. EG smidigt kan inVestera i svenska värdepapper. Vidare är det enligt riksgäldskontoret av vikt att regelverket anpassas till de speciella förutsättningar som gäller på olika delmarknader då skyddsintrcsset varierar mellan olika markna- der. 213

1.6 Kommerskollegium Prop. 1990/91: 142

_. _ .

fattats om att inleda förhandlingar mellan EG och EFTA om ett Europe- iskt ekonomiskt samarbetsområde (EES). EG-kommissionen har också sedan i höstas fortlöpande överlämnat listor över s.k. relevant acquis dvs. de delar av EG:s regelverk (Acquis communautaire) där samordnade reg- ler bör finnas inom ett framtida EES. Kollegiet konstaterar att den acquis som har presenterats på värdepappersområdet till sina huvudsakliga delar utgörs av de EG-direktiv m.m. som omnämns i det aktuella betänkandet.

De direktiv m.m. som ingår i det som betraktas som acquis. men som inte omnämns i betänkandet. är dels vissa direktiv/direktivförslag som handlar om aktiefonder s.k. UCITS dels ett direktivförslag som skall framläggas under 1990 angående kapitaltäckningsregler för fondkommis- sionärer och liknande. Kollegiet utgår ifrån att även dessa direktiv/direk- tivförslag kommer att beaktas vid utformningen av framtida regler för värdepappersmarknaden i Sverige.

I sammanhanget konstateras också att samtliga rättsakter som aviserats i EG:s vitbok på värdepappersområdet även ingår i det som betraktas om acquis. Detta innebär att EG:s arbete med utformningen av den inre marknaden på värdepappersområdet inte behöver beaktas i särskild ord- ning. såvitt inte nya vitbokspunkter tillkommer.

1.7 Näringsfrihetsombudsmannen (NO)

NO anser att värdepappersmarknadskommittén i stort sett genom sina förslag till ny och förändrad lagstiftning på värdepappersmarknadsområ— det, inom ramen för sitt uppdrag. väl lyckats uppnå de övergripande målsättningarna för reglering av dessa marknader. Angelägna mål från konkurrenssynpunkt är att verksamheten skall drivas effektivt och med villkor som främjar likabehandling av olika aktörer. Konkurrens. häri inbegripet möjligheter till nyetablering. är ett viktigt medel för att uppnå den eftersträvade effektiviteten. NO har i vissa avseende invändningar mot kommitténs förslag. bl.a. vad gäller systemet för tillståndsprövning för börser och fondkommissionärer och andra aktörer på värdepappers- marknaden. NO har i övrigt inte funnit anledning att detaljerat kommen- tera kommittc'ns många olika förslag utan begränsar sig främst till frågor där det finns skäl att föra fram konkurrenspolitiska aspekter. Även i några andra frågor framför NO synpunkter.

Samtidigt som de effektivitetsfrämjande inslagen i kommitténs förslag är speciellt angelägna att framhålla från NOS utgångspunkter vill NO inte underlåta att peka på de negativa effekter som särskilt omsättningsskatten på värdepapper har haft för den svenska värdepappersmarknadens kon- kurrenskraft. Denna skall har medfört att en betydande del av handeln med fria aktier i svenska börsnoterade bolag sker utomlands liksom blivit fallet vad gäller handeln med obligationer. Utökningen år 1989 till att även omfatta fondkommissionärernas affärer mot eget lager har medfört för- sämrad likviditet på börsen och sämre service mot småkunderna. Jämfört 214

härmed bör effekterna av kommitténs förslag inte överdrivas. Det nyligen Prop. 1990/91: 142 fattade beslutet till justeringar vad gäller uttagandet av denna skatt är Bilaga 3 därför välmotiverat. Man får hoppas att effekterna i form av utflyttning från de svenska marknadsplatserna skall kunna gå att reparera. Eftersom skatteproblematikcn på värdepappcrsmarknadsområdet legat utanför kommitténs uppdrag finns inte anledning att vidare kommentera dessa

aspekter.

1.8 Riksbanksfullmäktige

Värdepappersmarknadskommittén har haft i uppdrag att göra en översyn av regler och tillsyn på den svenska värdepappersmarknaden. Fullmäktige har funnit det nödvändigt att komplettera kommitténs analys av de grund- läggande skyddsintressena på denna marknad och behovet av särskild reglering. Slutsatserna av denna diskussion kan sammanfattas i tre punk- ter:

För det första är skyddsintressena på värdepappersmarknaden av en annan karaktär än i bank- och försäkringsverksamhet och i flera avseende av lägre samhällsekonomisk dignitet.

För det andra är skyddsintressena i första hand knutna till verksamhet som ansvarar för betalningar och hantering av värdepapper. där risk för bedrägeri eller annan otillbörlig behandling uppstår. Intresset kommer därmed att koncentreras på s.k. clearing- och settlementverksamhet. där det även finns ett systemskyddsintresse. och mellanhänder av olika slag.

För det tredje gäller skyddsintressena vid sidan av clearing och settle- ment i allt väsentligt konsumentskydd. Behovct av ett sådant är koncent- rerat till aktiemarknaden genom att det i första hand är där som för den enskilde placeraren svårtillgänglig och svårtolkad information har betydel— se.

Enligt fullmäktiges bedömning har kommitten överbetonat vikten av ett generellt konsumentskydd på värdcpappcrsmarknadcrna. [ synnerhet gäl- ler detta de problem som kan uppstå på marknadsplatsen/börsen. Risker- na för att konsumenterna ska råka illa ut just i detta led är relativt små. då varken tillgångar hanteras eller betalningar sker via börsen. Vidare är det nödvändigt att göra skillnad mellan marknadsplatser för olika typer av instrument då de ger upphov till skilda problem för den enskilde investera- ren. Mot denna bakgrund kan fullmäktige inte ansluta sig till kommitténs förslag att skapa en generell lagstiftning för alla former av värdepappers- handel. Det bör dessutom påpekas att den av kommittén föreslagna börs- definitionen inte har någon motsvarighet inom EG. där det inte finns någon ambition att samordna lagstiftningen på hela värdepappersområ- det.

Fullmäktige tillstyrker kommitténs förslag att avskaffa det legala mono- polet för Stockholms fondbörs att organisera börshandel i fondpapper. Fullmäktige anser att behovsprövning vid auktorisation av börser och clearingorganisationer kan hämma värdepappersmarknadens effektivitet. Denna form av etableringshinder saknar dessutom internationella motsva- righeter. I sitt remissvar på kreditmarknadskommittc'ns betäkande tog 215

fullmäktige avstånd från behovsprövning vid auktorisation av banker. Prop. l990/9l2142 Skyddsintressena på själva marknadsplatsen är svagare än inom banksck- Bilaga 3 torn och andra delar av värdcpappcrshandeln. varför det finns än större anledning att inte försvåra etablering av börser. Fullmäktige avstyrker därför kommitténs förslag om att tillämpa behovsprövning vid auktorisa- tion av börser. En kvalitativ prövning av den planerade verksamheten är tillräcklig. De kvalitativa kraven bör sättas så högt att börsverksamheten kan bedrivas under betryggande former. i synnerhet ges viss varaktighet. Dc krav på kapitalbas i börsföretagen som kommittén föreslår framstår därför som motiverade.

] sina förslag till offentlig reglering av värdepappersmarknaderna tar kommittén i mycket aktiemarknaden som utgångspunkt. Detta i förening med kommitténs ambition att åstadkomma en enhetlig lagstiftning lör värdepappersmarknaderna har lett till förslag som kan få negativa konse- kvenser på penning- och obligationsmarknaderna. Fullmäktige anser där- för att den föreslagna börsdeftnitionen inte är tillämpbar på handel med räntebärande värdepapper. Aktiemarknadens handelssystem är inte nöd- vändigtvis lämpligt för penning- och obligationsmarknaden och rcgel— och tillsynssystem måste anpassas till de skillnaderi skyddsintrcsscn som finns mellan marknaderna. Däremot bör clearingverksamhet även på penning- och obligationsmarknaderna stå under tillsyn.

Fullmäktige ansluter sig till förslaget att tillåta blankning. Handeln med räntebärande värdepapper är av den karaktären att generell möjlighet till blankning bör ges. i synnerhet för stats— och bostadspapper.

Beträffande omfattning av den direkta tillsynsverksamheten betonar fullmäktige att fördelarna med minskade risker måste vägas mot kostna- derna. Det förhållandet att det är de tillsedda instituten som belastats med avgifter för att täcka kostnaderna för bankinspektionens verksamhet får inte undanskymma att det ytterst är kunderna. dvs. placerare och emitten- tcr som betalar huvuddelen. En överskattning av kundernas betalnings- vilja gör att handeln flyttar utomlands och handeln fungerar sämre. Full- mäktige noterar också att ett problem med att ge bankinspektionen omfat- tande nya arbetsuppgifter är att den traditionella tillsynen av kreditinstitu- ten kan få stå tillbaka. Fullmäktige förordnar mot denna bakgrund att insiderfrågor skall hanteras av annan myndighet. eventuellt direkt av åklagarmyndighet. Fullmäktige avvisar vidare förslaget att bankinspektio- nen skall göras till tillsynsmyndighet för företag vars aktier är föremål för allmän handel. men ej är börsnoterade. Det måste från såväl principiell som praktisk synpunkt uppfattas som orimligt att förvandla bankinspek- tionen. som är tillsynsmyndighet för finansiella institut. till en allmän företagsinspektion med tillsynsansvar för ett stort antal icke-finansiella företag.

1.9 Styrelsen för Stockholm fondbörs

Gränsöverskridande handel med värdepapper i större omfattning har som inledningsvis nämnts vuxit kraftigt under senare år. Utvecklingen med en fortsatt ökning av denna handel kan förväntas fortsätta. På grund härav är 216

det välbetänkt att — ienlighet med VMKs förslag — undvika en detaljerad Prop. 1990/91: 142 materiell lagstiftning och i stället överlåta åt bankinspektionen att etablera Bilaga 3 praxis i takt med att handeln utvecklas. Börsstyrelscn lämnar därför VMKs förslag i dessa avseenden utan erinran. Dock vill börsstyrclsen anmärka att regeln om anmälningsskyldighet för utländskt rättssubjekt avseende verksamhet här i landet ej får ges den innebörden att svensk fondkommissionär eller annan mellanhand åläggs undersökningsplikt här- om.

1 betänkandet framförs synpunkter på vad som skall vara vägledande för bedömande av frågan om var börsverksamhet skall anses vara utövad. Enligt börsstyrclsens mening bör därvid särskilt beaktas — vid vilken eller vilka börser de värdepapper som är föremål för handel

är registrerade — var och på vilket sätt clearing och settlement sker —— var eventuellt uppkomna tvister skall lösas.

1.10 Allmänna pensionsfonden (1 —- 3: e fondstyrelserna)

Fondstyrelsernas utlåtande tar först upp frågan om den avgränsning av värdepappershandeln som föreslås av kommittén. Enligt styrelsens mc- ning har gränsdragningen blivit oklar i vissa avseenden. Därefter behand- las kommitténs krav på behovsprövning som villkor för tillträde till mark- naderna. Betänkandet uppställer ett nyttorekvisit för all börsverksamhet. Det av kommittén föreslagna regelsystemet har relaterats till .rk_t-'a'a'.s'iiztres-- se! för olika verksamheter. Enligt fondstyrelsernas mening har dessa in- tressen givits en alltför rigorös innebörd. Därför har också den av kommit- te'n föreslagna ti/Is_t-'n.s'verksani/zeten kommit att bli alltför omfattande och betungande.

1 ett särskilt avsnitt tar styrelserna upp några frågor kring kommitténs förslag om organisationen av handeln med räntebärande papper. Det är denna marknad som ligger närmast l —3 AP-fondens eget verksamhetsom- råde. Fondstyrelserna koncentrerar därför framställningen till handeln med värdepapper. Enligt fondens mening har kommittén inte tillräckligt beaktat skillnaderna mellan aktiemarknaden och obligationsmarknaden utan mekaniskt föreslagit att ett regelsystem anpassat till den förra skall gälla även för den senare. '

1.11 Allmänna pensionsfonden (4:e fondstyrelsen)

Kommittén har på ett förtjänstfullt sätt kartlagt utvecklingen och utveck- lingstendenserna på värdepappersmarknaderna såväl i Sverige som inter- nationellt. Fondstyrelscn vill understryka att. den snabba utvecklingen på de olika marknaderna. den fortgående internationaliseringcn och integrationen mellan olika marknader kräver en kontinuerlig övervakning och anpass- ning av regelsystcmcn. Fondstyrelsen ställer sig bakom de flesta av kommitténs förslag. Fond- 217

styrelsen instämmer i kommitténs bedömning att lagstiftningen i många Prop. 1990/91: 142 avseende måste vara generell. Det måste ankomma på såväl övervakande Bilaga 3 myndigheter som andra aktörer på marknaden att närmare utforma och utveckla anvisningar och regler som verksamt bidrar till en väl fungerande värdepappershandel.

1.12 Allmänna pensionsfonden (2:a löntagarfondstyrelsen)

I vår verksamhet är vi inriktade på att söka medverka till att lösa företa- gens riskkapitalförsörjning samtidigt som vi har att tillgodose våra huvud- mäns krav på god avkastning. Det är med dessa utgångspunkter vi läst och bedömt föreliggande betänkande.

Enligt vår mening kan man genom tillskapande av väl fungerande mar- knader öka det kapital som vid varje tidpunkt ställs till förfogande. Det gäller såväl det totala kapitalet men i synnerhet det kapital som ställs till förfogande på olika delmarknader. Det senare har framförallt betydelse för att få kapital att strömma från lågriskplaceringar till högriskplaceringar. Slutsatsen av detta är attju bättre värdepappersmarknaderna lör riskkapi- tal fungerar desto större blir flödet från placeringar med lägre risk till placeringar med högre risk. Härigenom underlättas alltså företagens för- sörjning med riskkapital. En god riskkapitalförsörjning är en förutsättning för en långsiktigt bra utveckling av företagen.

I syfte att tillskapa bättre fungerande marknader framlägger kommittén förslag på en rad olika delområden. Dessa förslag gäller transaktionssyste- men. transaktionskostnaderna. likviditeten. neutralitet gentemot berörda aktörer. relevant information om företagen, information om handeln, emissionsprospekt och god sed. 1 det följande vill vi särskilt kommentera några av dessa.

I övrigt kommer enligt vår mening kommitténs förslag. om de genom- förs. att bidra till en bättre fungerade marknad för riskkapital och därmed också att bidra till en positiv utveckling av svenskt näringsliv. Mot denna bakgrund kan vi i korthet konstatera att vi kan ställa oss bakom de förslag som kommittén framför.

1.13 Bankorganisationerna och Svenska Fondhandlareföreningen

Kommittén har gjort en mycket grundlig genomgång av den svenska värdepappersmarknaden. Med tanke på sitt omfattande uppdrag har den arbetat snabbt. Resultaten av arbetet är på många sätt mycket förtjänstful- la. Många av de förslag som lagts fram tycks väl avvägda och kan tillstyr- kas.

Trots den brett upplagda beskrivningen i betänkandet kan man konsta- tera att genomgången i allt väsentligt har sin utgångspunkt i en juridisk bedömning av värdepappersmarknaden. Det hade i stället varit lämpligt att utgå från en ekonotnisk-marknadsmässig syn på marknaden och dess nytta och funktionssätt, varefter det rättsliga betraktelsesättet med frågor om regleringen bort följa på detta. Nu har den nuvarande regleringen 218

bildat en väsentlig utgångspunkt för arbete med den större risk för ett Prop. 1990/911142 statiskt synsätt som detta ger. Föreningarna kommer därför i det följande Bilaga 3 att föreslå en del förändringar i kommittéförslagen för att anpassa dessa till den marknad i vilka de skall verka. Enligt föreningarnas uppfattning bör en genomgång av värdepappersmarknaden ta sin utgångspunkt i det vikti- gaste intresset i sammanhanget. nämligen nödvändigheten för samhället och för vår välfärd att vi har en fungerande kapitalmarknad. För att tillgodose detta intresse är det tydligt att regleringen i första hand måste utformas så att den främjar kapitalmarknadens funktionsduglighct och effektivitet. _ _

1 det sammanhanget är det naturligt att. som kommittén gjort. undersö- ka om det finns intressen som kräver särskilt skydd. Varje skyddande regleringsingrepp måste dock vägas mot det övergripande intresset av en god marknadsfunktion. Detta måste i det fortsatta" lagstiftningsarbetet _ genomföras mer systematiskt än vad kommittén gjort. Kommittén har i stället haft en långtgående ambition att undanröja olika tänkbara risker genom att tillgripa medel som hämmar funktionsdugligheten i marknaden. Exempel på det är offentlig prisövervakning och t.o.m. offentlig prissätt- ning, offentlig avtalskontroll i enskilda fall. alltför långtgående etablerings- hinder och liknande.

Föreningarna påkallar således att det fortsatt arbetet i högre grad inrik- tas på marknadens effektivitet. En kostnadseffektiv kapitalbildning är en grundsten för vårt samhälle liksom att näringsvcrksamhet — även på värdepappersområdet — alltid är nödvändigt förknippad med vissa risker. _ Om de senare elimineras, elimineras också förutsättningarna för markna- den.

Trots arbetets stora bredd har betänkandet likväl kommit att starkt koncentreras på aktie— och derivatmarknaderna, medan avistamarknader- na i penningmarknadsinstrument och obligationer kommit att behandlas mer summariskt.

De framlagda förslagen synes med något undantag ligga väl i linje med vad som gäller eller föreslås gälla inom EG-området. Det är viktigt att denna aspekt beaktas också i det fortsatta lagstiftningsarbetet.

Kommittén har sökt kartlägga förekomsten av nya handelsmetoder. nya finansiella produkter. nya marknadsaktörer etc. En fullständig kartlägg- ning av detta synes emellertid'omöjlig och blir naturligtvis alltid snabbt föråldrad. Det är dock viktigt att den reglering som kommer till stånd inte hindrar en fortlöpande anpassning till den pågående utvecklingen. För- eningarna skall i det följande söka peka på de ändringar i förslagen detta kan kräva. Det är också mycket viktigt att denna aspekt hålls aktuell i det fortsatt lagstiftningsarbetet. Den rättsliga regleringen måste således tillåtas ge utrymme för en större flexibilitet än vad kommitténs förslag i vissa avseenden skulle ge.

Det nu sagda skall inte undanskymma det förtjänstfulla i kommitténs arbete. Detta kan i många avseenden läggas till grund för en reglering av framtidens svenska värdepappersmarknad.

I det följande kommer föreningarna att behandla kommittéförslaget kapitel för kapitel. Med tanke på betäkandets mycket breda genomgång av 219

värdepappersmarknaden kommer i huvudsak endast mer principiella frå- Prop. 1990/91: 142 gör att tas upp. Det vore i och för sig nog så viktigt att lägga synpunkter Bilaga 3 också på lagtexten, men detta har inte varit möjligt med tanke på den förhållandevis korta remisstiden. Föreningarna förutsätter dock att de bereds möjlighet att ge ytterligare synpunkter i det fortsatta lagstiftningsar- betet. ctt förfarande som fö synes mer effektivt. Sidhänvisningarna i fortsättningen avser t.o. m. kap. 9 del I av betän- kandet och därefter del 11.

Dcpäkrdvctför utländska Värdepapper

På sid 197 sägs att valutabestämmelserna föreskriver att valutainlänning som förvärvar utländska aktier måste anlita svenska valulabank eller av riksbanken godkänd fondkommissionär. Denna föreskrift återfinns i den nyligen framlagda departementspromemorian (Ds 1989:74) med förslag till ny valutalagstiftning. Man måste emellertid konstatera att grunden härför endast är behovet av skattekontroll. I en fortgående internationali- sering är det tveksamt om en dylik begränsning kan upprätthållas under någon längre tid. På sikt måste vi därför räkna med att konkurrensen tillåts verka även på detta område.

Det bör påpekas att kommitténs uttalande om att utländska aktier skall förvaras i särskild depå hos svensk valutabank eller fondkommissionär inte är helt riktigt. Det behövs ingen särskild depå utan kundens vanliga depå kan användas. Vidare gäller i praktiken att sådana aktier förvaras i depå utomlands. medan de endast bokförs i den svenska depån.

Lagslijlningcn rörande PmC m. ut.

När utredningen — såsom på s 198 — beskriver den blivande Penning- marknadscentralen PmC och Pml-systcmet sker det utan någon analys av betydelsen av dessa system. Även om kommittén alltså inte går djupare in på dessa vill föreningarna göra ett principiellt påpekande om regleringen av dylika system.

Vad först gäller PmI-systemet är detta ett databaserat införmationssys- tem grundat på privaträttsliga avtal. låt vara med en offentligrättslig vä- sentlig delägare". riksbanken. Beträffande detta finns lika lite som för andra informationssystem något behov av särskild reglering.

PmC däremot kommer att bli föremål för en ganska omfattande lagstift- ning. liknande den som finns beträffande VPC. Föreningarna har i fråga om såväl den nuvarande lagstiftningen rörande VP-systemet som den föreslagna rörande PmC-systemet varit kritiska mot den kasuistiska lag- stiftningstcknik som använts och den monopolställning som lagstiftningen ger VPC resp PmC. Föreningarna har den principiella inställningen att legala monopol bör undvikas inom den finansiella sektorn. En konkurrens- kraftig svensk värdepappersmarknad gynnas av etableringsfrihet inom generella legala ramar. Den kostnadseffektivitet en sådan frihet medför gynnar det svenska samhället och dem som utnyttjar marknaden. En etableringsfrihet får denna positiva effekt även om faktiska monopol kom- 220

mer att kvarstå: dessa tvingas då nämligen försvara sin position genom att Prop. 1990/91: 142 hela tiden visa sin förmåga. Bilaga 3 Såsom arbetet med PmC—lagstiftningen nu ligger uppkommer visserligen inget direkt legalt monopol för den typ av verksamhet som PmC kommer att driva. såsom fallet är med VPC. Det är emellertid självklart att en stödjande lagstiftning, såsom den rörande PmC-systemet. ger ett mycket påtagligt försteg framför tänkbara konkurrenter. som inte kan falla tillbaka på en dylik stödjande lagstiftning. Föreningarna vill alltså påkalla att åtgärder vidtas för en förändring av lagstiftningen i dessa hänseenden. Man borde således kunna tänka sig en generell lagstiftning rörande verksamhet och rättsliga förutsättningar för dokumentlös värdepappershantering med rätt för den som uppfyller preci- serade auktorisationskrav att utföra sådan verksamhet. Man kan därvid förutsätta att VPC och PmC uppfyller dessa krav. men också kanske andra som kan skaffa behövliga tekniska. kunskapsmässiga och kapitalmässiga förutsättningar.

Omsätträngas/tal[en på värdepapper

] avsnittet 2.6 säger kommittén att omsättningsskatten på värdepapper har lett till en viss överflyttning av handel i svenska värdepapper till utlandet. Detta är en betydande underskattning. Utflyttningen har varit högst avse- värd. Med det starka internationella konkurrenstrycket är detta mycket allvarligt. Att reformera den svenska värdepappersmarknaden och lägga fast grunden för en fungerande sådan i framtiden, som måste vara syftet med värdepappersmarknadskommitténs arbete. kan bara göras om om- sättningsskatten tas bort helt. Det partiella slopande av skatten som är aktuellt är inte tillräckligt. Inte minst beskattningen av utlänningars han- del med svenska värdepapper genom svensk fondkommissionär kommer att leda till fortsatt utflyttning och föranleda stora svårigheter att återföra marknad till Sverige. även i fall då den naturligen hör hemma här.

För att det fulla syftet med värdepappersmarknadskommitte'ns arbete skall uppnås måste därför lta/a omsättningsskatten tas bort.

-ln1ernarivna/[sering

I avsnitt 2.7. l .2 behandlar utredningen utländska aktieemissioner i Sveri- ge och nämner i samband därmed systemet med depåbevis. Det bör påpekas att det numera. vid sidan om detta system. utvecklats ett särskilt dcpåbanksystem. Detta har redan kommit till användning och kan förvän- tas komma att få vidgad användning i framtiden.

Under rubriken Aktiehandel över gränserna tar kommitten bl.a. helt kort tipp bla marknadsplatsen Nordex. Den är ett exempel på en alternativ handelsplats till Stockholms fondbörs. låt vara endast till en mycket bc- gränsad del. Det hade varit angeläget om kommittén djupare än som skett analyserat de internationella alternativ som kan finnas. En sådan analys hade med all säkerhet visat att kommitténs förslag om ett faktiskt — om än inte rättsligt — monopol för Stockholms fondbörs inte varit hållbart. 221

Det kan inte råda någon tvekan om att i vart fall utländska fondkommis- Prop. 1990/91: 142 sionärer har rätt att utan svenskt tillstånd handla på t.ex. Nordex och Bilaga 3 liknande marknadsplatser (jämför bankinspektionens uttalande om ut- ländsk banks handel på SOFE, s 203). utländska företag med mer eller mindre stark anknytning till svenska fondkommissionärer kan således handla på marknadsplatser utanför Sverige. Det kan då inte vara rimligt att inte tillåta svensk fondkommissionär att göra detsamma. Med en annan inställning skulle svensketablerad fondhandef ges en påtaglig an- draplansroll i framtiden.

Man kan _då konstatera att andra handelssystem som har utvecklats har tekniska fördelar framför SAX-systemet på Stockholms fondbörs (exem- pelvis genom bättre svarstider, mer användarvänligt s.k. interface och mer användarvänlig dialog). SAX-systemet kan för sin det ha andra konkur- rensfördelar. När man ändå tvingas öppna andra handelsplatser eller han- delssystem för svenska fondkommissionärer vore det bättre att tillåta sådana platser eller system att konkurrera med Stockholms fondbörs på lika villkor också i Sverige. Härigenom skulle de fördelar dessa platser eller system kan ha komma den svenska marknaden tillgodo.

Ulvecklingrlendmser på viirdepappwzwnarknadt'rna

Kommittén tycks hävda att den tekniska utvecklingen är den starkaste drivkraften bakom förändringen av värdepappersmarknaderna. Förening- arna delar inte den uppfattningen. Störst betydelse har i stället den allmän- na politiska situationen. vilken skapar marknadsförutsättningarna. Här kan pekas på den aktuella utvecklingen i Europa — såväl inom EG som i öststaterna.

Som ett viktigt exempel av detta slag kan nämnas utvecklingen av eurobondmarknaden. Den var mindre beroende av skatteeffekter än vad kommitten påstår utan började med det förhållandet att sovjetiska dollar- innehav inte kunde placeras i amerikanska banker. De kom då i stället att utgöra bas för en eurodollarmarknad och har därefter fyllt ett viktigt behov inom internationell finansiering.

Kommitténs allmänna rna/jär marknaden

[ avsnittet Krav på värdepappersmarknaderna (5.2) anger kommitten några allmänt formulerade mål, som bör vara uppfyllda för att värdepap- persmarknaderna skall kunna fullgöra sina uppgifter. Föreningarna ställer sig bakom målen. De bör — såsom kommittén vill göra —— tas till utgångs- punkt för den fortsatta regleringen av marknaden.

Målet att transaktionssystemen skall vara snabba och säkra kan inte uppnås på bästa sätt med mindre olika system tillåts fungera vid sidan av varandra. varvid det visas vilket eller vilka som sammantaget är bäst.

När det gäller marknadens likviditet. som är av avgörande betydelse för marknadens funktionsduglighet. erbjuder inte SAX den oomtvistat bästa lösningen. Likviditeten hämmas vidare högst påtagligt så länge det före- kommer en transaktionsskatt i värdepappersmarknaden. 222

Rävaru- och valzrmmarknaa'erna Prop. 1990/91: 142I avsnitt 5.3 konstaterar kommittén att råvarumarknadcrna liksom valuta- Bllaga 3 marknaden faller utanför dess uppdrag.

Man bör inte utesluta att en råvarumarknad av finansiell betydelse kan etableras också i Sverige. Utöver vad som sägs under rubriken Råvaru- och valutaderivat längre fram i detta yttrande finns det dock inte skäl att här gå närmare in på detta.

Mer beklagligt är att värdepappersmarknadskömmitten inte gått in på valutamarknadens samband med värdepappersmarknaden. Trots att kom- mittén själv inte ansett valutahandeln omfattas av dess uppdrag har flera av kommitténs förslag direkt bäring på denna. Det gäller t.ex. för valuta- derivat. Begreppet ”andra finansiella instrument". som i lagförslagen kompletterar begreppet fondpapper, skall emellertid uppenbarligen inte avse valutor.

Med den internationalisering som värdepappersmarknaden genomgått och genomgår är en stor del av värdepappershandeln nödvändigt förknip- pad med valutahandeln. När placeringar i utländska värdepapper blivit vanligare kan det således mycket väl uppkomma krav på börshandel i valuta. Likaså kommer placerarönskemål om valutakonton att uppträda allt oftare.

Föreningarna hänvisar här till sina respektive yttranden över departe- mentspromemorian (Ds 1989: 74) om en ny valutalagstiftning.

Det är viktigt att valutahandeln också hålls utanför det fortsatta lagstift- ningsarbetet i detta ärende. eftersom kommitténs genomgång inte ger underlag för en bedömning av valutaområdet. l verkligeheten kan man dock inte skilja så klart mellan valuta- och värdepappersmarknaderna som kommittén tycks ha ansett.

E n god bas/ör marknaden

På 5 274 gör kommittén ett uttalande. som är värt att uppmärksamma. Där sägs: "En helt nödvändig förutsättning för att marknaden skall vara inter- nationellt attraktiv och respekterad är dock att den inhemska basen för en fungerande aktiemarknad inte urholkas". Statsmakternas åtgärder. främst omsättningsskatten. har dock lett till en sådan urholkning. Det är nu enligt föreningarnas uppfattning viktigt att det fortsatt arbetet med kommitténs förslag inte får en liknande effekt. Det är således viktigt att den svenska marknaden inom ramen för en generell lagstiftning tillåts utvecklas fritt och så att konkurrens och vinstintresse tillåts verka för en nödvändig flexibilitet och anpassning till utveckling.

Skattesystenrats borjar/.se

Kommittén pekar på s 283—284 på ett väsentligt problem. som ligger utanför dess uppdrag. nämligen beskattningens betydelse för bolagens val av notering på olika listor, och därmed — mer principiellt — beskattning- ens betydelse för riskkapitalanskaffningcn i samhället.

lx) I'd '.)J

I det fortsatta lagstiftningsarbetet måste skattelagstil'tningens konse- Prop. 1990/91: 142 kvenser beaktas. Härvid kan konstateras att det i den stora reformering av Bilaga 3 det svenska skattesystemet som föreslås återstår att ange inriktningen på förmögenhctsbeskattningen och arvs- och gåvobeskaltningen. När det sker måste de nu aktuella problemen tas tipp. Föreningarnas principiella in- ställning är därvid att valet av listor. eller valet eller tvånget att utnyttja kapitalmarknaden för att utveckla en verksamhet. inte bör få skattekon- sckvenser som hämmar en för svensk näringsliv nyttig kapitalanskaffning. Beskattningen får inte hindra företagens möjligheter att utveckla verksam— heten genom att ta in kapital utifrån eller allmänhetens sparande i aktier och andra värdepapper. Enda sättet att åstadkomma detta och undvika en sakligt omotiverad skattestyrning är att hålla en rimlig nivå på beskatt- ningen.

Med dessa påpekanden nöjer sig föreningarna med att slå fast att en väl fungerande värdepappersmarknad i högre grad beror på beskattningen än på det slag av näringsrättslig reglering som kommittén behandlar.

Grå/mf)"vem/(ria?!nde vi'il'dr'pappers/zanc/c/

Med den internationalisering värdepappersmarknaden genomgått och kommer att genomgå blir den gränsöverskridande handeln allt viktigare. Den svenska valutaregleringen har mycket tydligt pekat på detta. Det är då också viktigt att svenska aktörer kan agera effektivt i den utländska kon- kurrensen. Samtidigt måste vi tillåta utlänska aktörer att vara verksamma häri konkurrens med etablerade svenska verksamheter.

1 mycket handlar det om en anpassning av det svenska regelverket till internationella förhållanden. Kommitténs förslag är överlag i den delen i huvudsak positiva. För att de internationella kapitalströmmarna skall komma Sverige till godo måste också den svenska beskattningen anpassas till den som gäller i var omvärld.

När det gäller den internationella harmoniseringcn i stort pekar kom- mittén på utvecklingen inom EG. till vilken vi självklart måste anpassa oss. Vidare pekas t.ex. på frivillig internationell harmonisering (l4.3.4). varvid den s.k. Group of Thirty nämns. Det kan därvid påpekas att den självreglerande verksamhet i fråga om leveransregler m.m. som bedrivits pa den svenska värdepappersmarknaden ligger mycket väl i linje med de viktiga principer som slagits fast av the Group ofThirty.

Beträffande svensk internationell privaträtt (14.3.5) kan upplysas att Svenska Fondhandlareföreningen påbörjat ett arbete inriktat på vad som sakrättsligt gäller beträffande överlåtelse. pantsättning m.m. av värdepap- pcr i de viktigaste länderna i vår omvärld. Resultaten kommer bl.a. att med sakkunnig hjälp analyseras från internationell privaträttslig utgångs- punkt.

1.14 Landsorganisationen i Sverige (LO) . Prop. 1990/91:142

. Bilaga 3 Det är önskvärt att samhällets regler gäller lika för all handel med värde—. papper. LO tillstyrker därför den utvidgning av begreppet börsverksamhet som föreslås av utredningen, och som leder till att handel med bl. a. optioner och terminer omfattas av reglerna.

Den särställning som enligt utredningens förslag även i framtiden förut- sätts för Stockholms fondbörs är enligt LOs uppfattning väl motiverad.

LO anser att de särskilda krav som även i framtiden föreslås ställas på Stockholms fondbörs bör kompletteras med ett krav på Stockholms fond- börs att ge en fullgod service till kunder i hela landet via det nya datorisera- de handelssystem som börsen nyligen infört.

LO delar däremot inte utredningens syn på "sk blankning. Skall allmän- hetens förtroende för värdepappersmarknadens funtion kunna upprätthål- las är det väsentligt att verksamheten har stöd i allmänhetens rättsmedve- teande och att reglerna inte i onödan uppmuntrar till spekulativa beteen- den, vars samhällsekonomiska värde torde vara svåra att visa.

LO tillstyrker vidare kravet på auktorisation av aktörerna på de finansi— ella marknaderna. vilket bör kunna leda till en välkommen sanering av marknaden.

1.15 Tjänstemännens Centralorganisation (TCO)

TCO instämmer i kommitténs uppfattning att värdepappersmarknadens funktion är att omfördela sparande och att erbjuda möjligheter att begrän- sa eller omfördela risk. TCO anser att om marknaden skall kunna fungera effektivt så måste det finnas klara spelregler som respekteras av alla och med välavvägda sanktionsmöjligheter. "

Kommittén föreslår på flera områden att de svenska reglerna anpassas till internationella regler. I flera fall innebär denna anpassning en skärp- ning av de svenska reglerna.

1.16 Svensk Industriförening

En väl fungerande värdepappershandel är en mycket viktig förutsättning för ett livskraftigt svenskt näringsliv. Marknadssystemet och handelsplat- serna måste åtnjuta förtroende hos allmänhet. marknadsaktörer och myn- digheter. Handeln med värdepapper måste därför omgärdas med ett re- gelverk som garanterar att detta förtroende består. Samtidigt får reglerna ej störa eller förhindra en effektiv och rationell handel med värdepapper. Kommittén lägger fram ett antal förslag i syfte att förbättra börsetiken och effektivisera handeln med värdepapper. Svensk lndustriförening delar i huvudsak kommitténs bedömningar och har därmed inga allvarliga erin- x ringar att anföra mot flertalet av de förslag kommittén lägger fram. Vad gäller några av förslagen vill föreningen emellertid särskilt redogöra för sin uppfattning och även framlägga vissa invändningar. 225

2 Handelsregler på värdepappersmarknaden ETFP- 13990/911143 l aga 2.1 Allmänna synpunkter

2.1.1 Svea hovrätt

Hovrätten tillstyrker i allt väsentligt utredarnas förslag till lagstiftning.

2.1.2 Bankinspektionen

Bankinspektionen anser att de regler som. VMK föreslår skall gälla för handel med optioner och terminer är i huvudsak väl avvägda och tillstyr- ker en lagreglering enligt förslaget med de påpekanden som görs i det följande. För inspektionen är det för detta ställningstagande av vikt att inga väsentliga ändringar görs iförslaget i det fortsatta lagstiftningsarbetet.

2.1 .3 Bankorganisationerna och Svenska Fondhandlareföreningen

Kommittén diskuterar ett antal områden inom derivathandeln för vilka lagstiftning kan komma i fråga. Utgångspunkten har varit att stärka skyd- det för mindre investerare. Därvid har kommittén föreslagit komplette- ringen av begreppet fondpapper med "andra finansiella instrument". För- eningarna tillstyrker detta. I det fortsatta lagstiftningsarbetet bör dock det senare begreppet preciseras mer noggrant än vad kommittén gjort. Detta gäller inte minst mot bakgrund av att begreppet avses förekomma i den straffsanktionerade insiderregleringen. Bl a bör klargöras att valuta inte ingår i begreppet.

2.1.4 Sveriges Industriförbund och Svenska I—landelskamniarförbundet

Organisationerna tillstyrker de förslag som kommittén presenterar ifråga om handelsregler för fondpapper och andra finansiella instrument.

2.1.5 Konungariket Sveriges Stadshypotekskassa

Lagförslaget ”Lag om handel med fondpapper och andra finansiella instru— ment" avses vara en lag som skall täcka samtliga finansiella instrument oavsett vilken delmarknad de är avsedda för.

Skillnaden i kraven på konsumentskydd. likviditet. insyn. clearing m.m. mellan aktie- och obligationsmarknaderna är dock betydligt större än vad kommitten gjort klart för sig. Kassastyrelsen ifrågasätter därför lämpligheten av att en generell lagstiftning skall täcka hela området.

2.1.6 l'enningmarknadscentralen PMC AB

Såsom vi uppfattar det. avser dock lagförslaget "Lagom handel med fondpapper och andra finansiella instrument” — en lag som skall täcka samtliga finansiella instrument oavsett vilken delmarknad de är avsedda för.

ls) IJ ON

För det första ifrågasätter vi lämpligheten av att en generell lagstiftning Prop. 1990/91: 142 skall täcka ett så brett område. För det andra grundar sig i detta fall den Bilaga 3 bakomliggande analysen för förslaget framförallt på aktiemarknadens avista och derivathandel.

2.2 Nya finansiella instrument

2.2.1 Kammarrätten i Stockholm

När det gäller introduktion av nya finansiella instrument på värdepappers- marknaden uttalar (del l s 405) kommitten att bankinspektionen bör övervaka utvecklingen. Tyngdpunkten för tillsynsverksamheten i denna del bör enligt föreslaget ligga på efterhandskontroll med en möjlighet att förbjuda handel i ett nyintroducerat instrument. En formlig förhands- granskning avvisas. Kommitten anser dock att det bör vara möjligt för en börs eller en clearingorganisation eller annan auktoriserad aktör att få "ett ej formaliserat förhandsbesked" av bankinspektionen innan en introduk- tion sker.

Den ordning som kommitten föreslår medför att en kapitalplacering i ett nytt finansiellt instrument kan utgöra ett stort risktagande. [ vart fall är den ägnad att skapa osäkerhet så länge inte ett bindande besked kan erhållas i förväg. Instrumentet kan ju komma att förbjudas i efterhand vilket sannolikt medför ekonomiska förluster för investerarna. En sådan osäkerhet i fråga om nya finansiella instrument måste innebära risker för utvecklingen på värdepappersmarknaden. Den tänkta ordningen kommer därmed att strida mot kommittens uppfattning. till vilken kammarrätten ansluter sig. att utvecklingen bör styras så att handeln bedrivs på ett sådant sätt att allmänhetens förtroende för värdepappersmarknaden upprätthålls och att kapitalinsatser från enskilda inte otillbörligen äventyras.

Kammarrätten anser att frågan om en bindande törhandsgranskning bör övervägas ytterligare. En sådan granskning torde i inte ringa omfattning äga rum redan i dag när det gäller den skattemässiga sidan. Om ett nytt finansiellt instrument skall lanseras. torde man nämligen normalt vara intresserad av att i förväg veta vilka de skattemässiga konsekvenserna blir. i sådana fall söks förhandsbesked hos riksskatteverkets nämnd för rätts- ärenden. Det finns dock exempel på skatterättsliga innovationer (lär man avsiktligt har underlåtit att begära förhandsbesked. med efterföljande bc- svärande effekter för enskilda som följd. Dcpositionsleasing är ett sådant exempel. De nackdelar som kommitten har anfört (del 1 s 404 i) mot en förhandsgranskning uppvägs enligt domstolens bedömning av de fördelar som en sådan granskning innebär i fråga om stabilitet och förutsebarhet för den enskilde investeraren.

2.2.2 Näringsfrihetsombudsmannen (NO)

Kommittén för en diskussion om huruvida man skall införa en tillstånds- prövning för nya finansiella instrument. NO vill i denna fråga uttryckligen avråda från någon form av förhandsgodkännande. En sådan förhands-

lo to xl

prövning skulle kunna vara en stark hämsko på innovationer och produkt— Prop. 1990/91: 142 utveckling. Kommitténs förordandc av en cfterhandsgranskning med möj- Bilaga 3 lighet till ingripande för bankinspektionen synes vara den rimliga lösning- en och tillstyrks av NO. Den längst gående åtgärden att förbjuda ett finansiellt instrument som introducerats på marknaden bör bara komma ifråga i uppenbara fall.

2.2.3 Bankorganisationerna och Svenska Fondhandlareföreningen '

I avsnitt 8.3.3 diskuterar kommittén om en prövning av nya finansiella produkter bör förekomma. och när prövningen i såfall skall ske. Det föreslås en efterhandsprövning grundad på rekvisit som är fastlagda i "lagstiftningen. Föreningarna godtar en statlig efterhandsgranskning av nya finansiella instrument. En sådan ligger i linje med bankinspektionens nuvarande tillsynsuppgift. Genom att det klargörs att inspektionens pröv- ning skall utgå från vad som kan vara till skada för det allmänna reduceras risken för att handel i sådana instrument som med en annan prövning inte skulle godtas söker sig vid sidan av banker och fondkommissionsbolag. Sådana diskussioner som förekommit i sen tid om införande av s.k. syntetiska derivat bör med förslaget kunna undvikas. Det bör understrykas att prövningen måste göras på grundval av lagstiftningen.

Det måste alltid ankomma på utgivarna, marknadsplatserna, marknads- aktörerna och de potentiella placerarna att inom ramen för gällande lag- stiftning besluta om vilka nya instrument skall införas på marknaden. En statlig förhandsgranskning på detta område vore således inte godtagbar. En sådan skulle hämma utveckligen av den svenska finansiella marknaden till nackdel för det väsentliga huvudsyfte den har att uppfylla. nämligen kapitalanskaffning i samhället. För att detta skall kunna uppfyllas på bästa sätt förutsätts möjligheter till smidig anpassning inte minst vid stora internationella affärer. Att i sådana fall först skaffa tillstånd kunde många gånger bli mycket besvärande för möjligheterna till svensk medverkan.

2.2.4 Sveriges Industriförbund och Svenska Handelskammarförbundet

Organisationerna vill här särskilt understryka förslaget om att det inte skall krävas ett förhandsgodkännande för en introduktion av ett nytt finansiellt instrument på marknaden. En statlig förhandsprövning skulle riskera att hämma utvecklingen av den finansiella marknaden. Det bör vara marknadsaktörerna som själva prövar lämpligheten av att lansera ett nytt instrument. En sådan prövning måste antas ske med omdöme och noggrannhet. Skulle introduktionen av det nya papperet senare trots allt visa sig vara till skada kan bankinspektionen, enligt förslaget. ingripa och stoppa handeln. Detta bör vara tillräckligt.

. 2.3 Frågor om säkerhet Prop. 1990/91:142

2.3.1 Bankinspektionen Bilaga 3

Bankinspektionen vill därvid särskilt understryka vikten av att betryggan- de säkerhet skall ställas i de fall som anges i lagsförslaget. Vidare är det väsentligt att det i lag slås fast en obligatorisk skyldighet för en clearingor- ganisation. ett bankinstitut eller ett fondkommissionsbolag att tvångsvis . avveckla eller på annat sätt neutralisera eller minska risken i en intagen position där säkerhetskravet inte blivit uppfyllt. _ '

Bankinspektionen känner tveksamhet inför kommittens förslag att tillå- ta att banker befrias från kravet på säkerhet i options- och terminshandeln. Förslaget synes utgå från att banker undantagslöst skulle utgöra nollrisk- kunder som motparter i handeln. Detta är ingalunda fallet i synnerhet inte i ett internationellt perspektiv. Förslaget är också. ett avsteg från en av ' kommittens huvuvdtankar nämligen att det bör råda konkurrensneutrali- tet mellan olika institut på marknaden. Enligt inspektionens åsikt bör inga- undantag från kravet på ställande av säkerhet medges.

Det är således ett överordnat intresse att säkerhetskraven" uppfylls. Där- emot synes det vara omotiverat att såsom kommitten föreslagit ha en regel om krav på att clearing skall ske hos en clearingorganisation. En sådan regel kan leda till att faktiska monopol tillskapas. I synnerhet omlregeln kombineras med ett fem procentigt kapitaltäckningskrav.

2.3.2 Riksgäldkontoret

VMK föreslår att styrelsen för en clearingorganisation får medge ett bank- institut befrielse från de säkerhetskrav i options- och terminshandel som ställs upp i förslaget till lag om handel med fondpapper och andra finansi- ella instrument. Riksgäldskontoret anser att några sådana undantag inte bör vara möjliga.

Förslaget utgår från att banker är s.k. nollriskkunder. föreställningen att det existerar kunder som inte är förenade med vare sig kredit-. leverans- eller annan risk är emellertid felaktig. Riksgäldskontoret anser det vara en betydelsefull grundregel, som ytterst syftar till att bevara det finansiella systemets stabilitet, att några sådana undantag inte medges.

2.3.3 Näringsfrihetsombudsmannen (NO)

NO anförde redan i yttrande över Optionsutredningens betänkande'att det var värefullt från konkurrenssynpunkt att säkerhetskravet blev lika för alla aktörer, eftersom detta främjar likabehandling av konkurrenter. Options- utredningen ansåg inte att några s.k. nollriskkunder skulle få förekomma. Kommittén för nu en diSkussion (avsnitt 8.4.6.7) i denna fråga som leder fram till att huvudprincipen bör vara att alla skall ställa säkerhet för sina åtagan'ten. Dock finner man att det bör tillskapas en möjlighet att medge undantag från säkerhetskravet för banker. NO anser inte att ett sådant 229

Bilaga 3

undantag bör medges. Principen om likabehandling bör inte överges. Då slipper man också den av kommittén anförda risken att en clearingorgani- sation använder befrielse från säkerhetskravet som konkurrensmedel.

2.3.4 Riksbanksfullmäktige

Kommittén föreslår att styrelsen för en clearingorganisationd särskilt beslut får medge ett bankinstitut befrielse från de säkerhetskrav i options- och terminshandel som ställs upp i förslaget till lag om handel med fondpapper och andra finansiella instrument. I_likhet med Optionsutred- ningen anser fullmäktige dock att några sådana undantag inte bör vara möjliga.

Förslaget utgår från att banker är s.k. nollriskkunder. Föreställningen att det existerar kunder som inte är förenade med vare sig kredit-, leve- rans- eller annan risk är emellertid felaktig. Fullmäktige anser det vara en betydelsefull grundregel, som ytterst syftar till att bevara det finansiella systemets stabilitet, att några sådana undantag över huvud taget inte medges. Fullmäktige avvisar därför förslaget att undanta bankinstitut från säkerhetskrav.

2.3.5 Bankorganisationerna och Svenska F ondhandlareföreningen

[ avsnitt 8.4.6 anges att krav på säkerheter bör ställas vid handel i standar- diserade optioner och terminer. Vidare ges möjligheten för vissa bankin- stitut att, efter beslut av. clearingorganisations styrelse, befrias från säker- hetskravet vid egna affärer.

Föreningarna anser att det bör anges att säkerhet skall ställas dels från kund till fondkommissionär, dels från den senare till clearingorganisa- tionen. Fondkommissionär bör dock har rätt att avstå från säkerhet ay kund när säkerhet kan anses obehövlig eller när. särskilda skäl annars föreligger för att avstå. I övrigt godtar föreningarna kommitténs förslag.

2.3.6 Svenska Försäkringsbolags Riksförbund

Kraven på säkerhet för denna handel är enligt riksförbundet oerhört stora.

När det gäller VMK:s diskussion på sid 419—424 i del 1 om undantag från kraven att ställa säkerhet hävdar riksförbundet att begreppet nollrisk- kund måste kunna behållas. VMK noterar. själv på sid 420 att det mot bakgrund av olika kunders kreditvärdighet k'an framstå som naturligt att kunder behandlas olika i affärslivet. Som riksförbundet anförde i sitt yttrande över Optionsutredningens, förslag'bör åtminstone de största för- säkringsbolagen, med hänvisning just till deras: kapitalstyrka och den omfattande tillsyn som försäkringsinspektionen har över bolagen, kunna bedömas som nollri'skföretag. Eftersom försäkringsverksamhetens syfte är ' att bära risker för försäkringstagarkollektivet måste bolagen enligt sitt regelverk, försäkringsrörelselagen, ha en solid organisation för detta. De måste i särskild ordning förvalta sin egendom för försäkringstagarnas räkning. Ett krav på att avsätta säkerheter hos någon annan skulle innebä-

Bilaga 3

ra att de avhänder sig en del av sin egendom. vilket skulle utgöra samma nackdel för försäkringsbolagens verksamhet som bankerna hänvisat till att säkerhetskraven skulle innebära i deras rörelse. När VMK föreslår att möjlighet skall finnas att befria vissa banker från att ställa säkerheter finns enligt riksförbundets mening samma skäl att befria vissa försäkringsbolag.

Skulle alla försäkringsbolag ändå omfattas av kraven på ställande av säkerhet måste beaktas att det blir mycket komplicerat för bolagen att ställa säkerheter hos varje fondkommissionär som de stora bolagen hand- lar med. För att bevara anonymiteten i sina affärer sprider dessa bolag affärerna hos olika fondkommissionärer. Att flytta säkerheter fram och tillbaka mellan kommissionärerna allt efter affärernas skiftande omfatt- ning skulle medföra transport- och ränterisker som bolagen ej kan accepte- ra.

2.3.7 Penningmarknadscentralen PMC AB

l 5 4 föreslås att handel med standardiserade optioner och terminer skall vara föremål för clearing hos en clearingorganisation. Det främsta motivet bakom förslaget om en lagfäst skyldighet att cleara standardiserade termi- ner och optioncr hos en clearingorganisation torde Vara en önskan om förhöjd säkerhet på marknaden. ' .

Önskan om förhöjd säkerhet torde delas av samtliga aktörer. med un- dantag av de som spekulerar med andras säkerheter. Vi ifrågasätter sålun— da inte motiven för ny lagstiftning.

Däremot anser vi att metoden att erhålla den förhöjda säkerheten ge- nom ett krav på obligatorisk clearing hos en clearingorganisation är felak- tig. Dessutom skullc detta leda till ett faktiskt monopol för en redan etablerad clearingorganisation.

Den önskade Säkerhetsnivån kan erhållas på annat och marknadsmäs- sigt mer neutralt sätt.

Det enklaste torde vara att föreskriva att företag får bedriva handel i standardiserade eller icke standardiserade optioner och i terminer först efter godkännande av Bankinspektionen och att de 'därvid måste följa de av Bankinspektionen fastställda kraven på säkerhet.

Detta innebär att varje nytt finansiellt instrument som någon vill intro— ducera på marknaden och som är avsett för allmän handel först klassifice- ras ur risksynpunkt av Bankinspektionen som också utformar krav på säkerhet utifrån denna klassificering. Motsvarande klassificering görs re- dan idag vad gäller kapitaltäckningskrav på banker och fondkommissions- bolag vad gäller deras placeringar och exponeringar.

Det åligger därefter Bankinspektionen att vid sin granskning av banker och fondkommissionsbolag som bedriver handel i sådana finansiella in- strument. kontrollera att säkerhetsföreskrifterna följs och att tillämpa de sanktioner de finner lämpligt mot de som bryter mot föreskrifterna.

2.4 Blankning och leveranskapacitet Prop. 1990/91:142 2.4.1 Svea hovrätt Bilaga 3 Mot bakgrund av den förhållandevis modesta form av fenomenet blank- ning som förslaget innefattar och då fenomentet är allmänt godtaget i internationella sammanhang har hovrätten inte något att invända mot att förbudet mot blankning tas bort. '

2.4.2 Bankinspektionen

VMK har relativt noggrant prövat frågan om tillåtande av blankning och stannat för att s.k. äkta blankning i princip bör vara tillåten medan s.k. oäkta blankning i princip bör vara förbjuden. Bankinspektionen delar denna kommitténs bedömning.

Såsom kommittén framhållit är erfarenheterna av blankning i Sverige små. Det är därför viktigt att avskaffandet av förbudet mot äkta blankning sker under kontrollerade former. Det regelsystem som kommittén förordar . i denna fråga skapar också förutsättningar för att blankningsaffärer inled- ningsvis endast sker i ett mycket begränsat antal aktieslag. Såsom nämnts under avsnitt 3.2 anser inspektionen däremot att ett annat synsätt kan läggas på räntebärande papper. Det är också av vikt att den som yrkesmäs- sigt förmedlar lån av fondpapper står under bankinspektionens tillsyn.

Bankinspektionen har av flera skäl en restriktiv inställning till blank- ningsaffärer. Tillåtande av äkta blankning och slopandet av leveranskapa- citetskravet för aktieoptioner kan antas öka möjligheterna att manipulera kursen både på optionerna och på den underliggande aktien. Inspektionen kommer därför att med uppmärksamhet följa utvecklingen. Visar det sig att tillåtande av äkta blankning leder till bristande ordning på marknaden bör inspektionen ges möjlighet att omedelbart stoppa sådana tendenser.. Detta kan ske genom att inspektionen ges rätt att återta ett tidigare givet godkännande dvs. om inspektionen medgivit äkta blankning av ett före- tags aktier så bör inspektionen också ha rätt att återta ett sådant medgivan- de. Införs en sådan möjlihget bör det leda till att i vart fall de institut som står under tillsyn själva stävjar varje tendens till missbruk-. Inspektionen förordar således att ett tillägg görs i 135 första stycket i lagförslaget med innehåll att sådant godkännande som där sägs kan återtas av inspektionen.

Med detta tillägg i lagförslaget anser bankinspektionen att lagstiftaren vidtagit så omfattande försiktighetsåtgärder att de risker för manipula- tioner och andra oegentligheter som blankningsförbudets upphävande kan leda till minimerats.

Inledningsvis kommer bankinspektionen att behandla frågan om äkta blankning som en försöksverksamhet. Beroende på utvecklingen och aktö- rernas benägenhet att inte missbruka den nyvunna friheten kan antalet blankningsbara fondpapper utökas eller minskas. Eftersom de föreslagna reglerna är fiexibla är det aktörernas eget agerande som kommer att vara avgörande för hur snabbt blankningsförbudet kan avvecklas i praktiken.

VMK har inte förordat införandet av en regel om leveranskapacitet. I stället har kommitten föreslagit en regel där krav på underliggande tillgång 232

till standardiserade optioner och terminer ställs upp. Bankinspektionen Prop. 1990/912142 accepterar kommittens synsätt utom på en avgörande punkt. Bilaga 3

Ett av de skäl som kommitten anför för att inte ställa upp något krav på leveranskapacitet är att blankningsförbudet föreslås bli avskaffat. Bankin- spektionen tillstyrker förslaget under förutsättning av — vilket närmare redovisas nedan — att möjligheten till blankning kringgärdas med stränga regler för hur blankning skall få gå till och att inspektionen ges rätt att ange i vilka fondpapper blankning får ske. Tillåtande av blankningsaffärer torde mot bakgrund härav i vart fall inledningsvis komma att avse endast ett fåtal aktieslag. En trolig början kan vara att medge blankning i de 16 mest omsatta aktieslagen på Stockholms fondbörs. När det gäller räntebärande papper finns dock knappast skäl för en så restriktiv hållning. För sådana papper bör inspektionen vara oförhindrad att ge ett generellt tillstånd till blankning. '

Den situationen kan komma att inträffa att det på marknaden kommer att finnas aktieoptioner där blankning av den underliggande aktien är tillåten och där sådan blankning är förbjuden. I sistnämnt fall kommer nuvarande förhållanden således att bestå. Enligt bankinspektionens me- ning finns det i dessa fall goda skäl som'talar för ett krav på leveranskapa- citet.

Bankinspektionen förordar mot bakgrund av vad som sagts att den föreslagna lagen kompletteras med en bestämmelse som ger inspektionen rätt att föreskriva krav pålleveranskapacitet i de fall blankning av det underliggande fondpapperet inte är tillåtet samt att det av lag eller motiv- uttalanden framgår att inspektionens godkännande av fondpapper för blankning kan ges generellt för en viss typ av fondpapper såsom t.ex. riksobligationer eller statsskuldväxlar.

2.4.3 Riksskatteverket

Utredningen föreslår att blankning skall tillåtas. Det är Länsskattemyndig- hetens uppfattning att nya instrument på finansmarknaden ofta ger upp- hov till olika former av skatteplanering. Länsskattemyndigheten kan för närvarande inte peka på några konkreta risker med blankning härvidlag men anser att man noga bör utreda skattemässiga konsekvenser innan man tillåter blankning.

2.4.4 Riksgäldskontoret

Enligt nuvarande lagstiftning finns ett förbud för ett fondkommissionsbo- lag att för egen räkning sälja fondpapper som bolaget har mottagit som lån eller att medverka vid blankning för annans räkning. Riksgäldskontoret instämmer med kommittén att de skäl som förelåg vid lagens ikraftträdan- de inte föreligger i dag. Förbudet mot blankning har för den räntebärande marknaden inneburit att en lånemarknad med internationell förebild ej utvecklats. En sådan lånemarknad vore enligt kontorets åsikt ett framsteg för den svenska räntebärande marknaen. En sådan skulle leda till en mer flexibel och likvid 233

marknad och en effektivare prissättning. Den risk för kursmanipulationer, Prop. 1990/91: 142 som skulle kunna befaras i en liten och tunn marknad, är ej vid handen när Bilaga 3 det gäller handeln i räntebärande statspapper. Kontoret vill därför under- stryka vikten av att förbudet för blankning slopas vad gäller handeln i statspapper.

2.4.5 Riksbanksfullmäktige

Fullmäktige anslutersig til-l kommitténs förslag att avskaffa förbudet mot blankningsaffarer. Möjlighet till blankning på pcnning- och obligations- marknaderna kommer enligt fullmäktiges mening att leda till stabilare marknader med reducerade räntevariationcr.

Kommittén föreslår att bankinspektionen skall avgöra vilka värdepap- per som är lämpliga att blanka. Motivet för detta är att undvika kursmani- pulation i papper med liten omsättning. På penning- och obligationsmark- nadcrna finns emellertid inte de risker för kursmanipulationer som kan finnas på aktiemarknaden. Den specifika risken i ett räntebärande värde- papper är begränsad, varför kursen i huvudsak styrs av den allmänna ränteutvecklingen. Fullmäktige anser därför att det bör ges en generell möjlighet att utföra blankningsaffärer på penning— och obligationsmarkna- derna. i synnerhet i stats- och bostadspapper.

Principiellt bör det dessutom betonas att möjligheterna till kursmanipu- lationer inte är beroende av om blankning av tillgången i fråga är tillåten eller ej. Problem med prissättningen uppkommer i första hand om omsätt- ningen i tillgången är liten. Mycket talar för att möjlighet till blankning gör att marknadspriserna blir mer rättvisande, t. ex. genom att investerare som tror på ett kursfall men inte innehar tillgången kan påverka prisutveckling- en. Detta miskar riskerna i handeln och kan i sig bidra till att förbättra likviditeten. Att .införa starka begränsningar i blankningsmöjligheterna kan därför motverka syftet att minska riskerna för kursmanipulationer. Fullmäktige ställer sig därför skeptiskt till kommitténs förslag att använda likviditeten i ett värdepapper som utgångspunkt för bedömningen om blankning bör tillåtas eller ej.

2.4.6 Styrelsen för Stockholms fondbörs

Börsstyrelsen tillstyrker att förbudet mot äkta blankning upphävs. Styrel- sen kan vidare godta att oäkta blankning tillåts den korta tid en säljtrans- aktion är registrerad i den dagliga journalen hos VPC. Styrelsen har ej heller något att erinra mot de särskilda regler som föreslås om skriftligt avtal, tidsbegränsning, begränsning av antalet blankningsbara fondpapper och rapporteringsskyldighet.

2.4.7 Allmänna pensionsfonden (2: a löntagarfondstyrelsen)

Vi delar kommitténs uppfattning att endast äkta blankning bör tillåtas. 234

2.4.8 Bankorganisationerna och Svenska F ondhandlareföreningen Prop. 1990/91 : 142 Kommittén föreslår att det nuvarande förbudet mot-äkta blankning upp— Bilaga 3 hävs. Föreningarna tillstyrker förslaget och ställer sig bakom kommitténs motiveringar i den. delen. Även oäkta blankning tas upp i betänkandet, varvid det föreslås ett förbud för sådan blankning, dock med undantag för blankning under den korta tid då en säljtransaktion är registrerad i den dagliga journalen hos VPC. Föreningarna har inget att invända mot detta, eftersom en sådan ”blankning?” kan underlätta för handeln i vissa fall. Det kan dock förutses att man inom fondhandcln alltjämt kommer att tillämpa huvudregeln att den som säljer aktier skall kunna dokumentera ett innehav av dessa i enlighet med grunderna för de leveransregler för den svenska marknaden som Svenska fondhandlareföreningen utfärdat. . När det gäller den äkta blankningen föreslår kommittén ett antal form- krav och begränsningar. Möjligheten till blankning är av stor vikt för att upprätthålla en likvid marknad. Det är då också viktigt att regleringen inte lägger hinder i vägen för ett utnyttjande av blankningsmöjligheterna på den svenska marknaden till förfång för bästa möjliga utveckling av mark- naden. Regelsystemet måste således medge effektiva och organiserade lånemöjligheter. Lån av värdepapper i ordnade former förekommer på de flesta större utländska marknader och anses där som en viktig funktion för att möjliggöra korrekta leveranser. Erfarenheter från utländska stora marknader visar att blankning i denna form är till mycket tydlig nytta för marknadsfunktionen. Det gäller både aktie- och räntemarknaderna. Föreningarna ser risker i att de av kommittén föreslagna restriktionerna med ett föreskrivet avtalsformulär och en låst tidsram för lån på längst tre månader kan få negativa effekter på möjligheterna att utnyttja blankning till' full nytta för marknaden. Blir det så, är de positiva effekter-na med kommitténs förslag begränsade. På de viktigaste utländska marknaderna finns inga föreskrivna avtalsformulär. Däremot förekommer lånemed- givanden. i t. ex. depåavtal som tecknas i samband med öppning av värde— pappersdepå. En vanlig form för blankning är återköpsavtal. Utan omsättningsskatt bör s.k. repor kunna fungera också i Sverige. När en market maker skall skydda risker i ett värdepapperslager skulle det t. ex. kunna ske genom att "repa" in ett visst papper i lagret. Regleringen får inte hindra det. Med ett föreskrivet avtalsformulär uppstår risk för att de tillvägagångs- sätt som vore mest lämpliga i en viss situation inte skulle kunna tillämpas. Mot den angivna bakgrunden föreslår föreningarna att några föreskrifter inte utfärdas rörande avtalsformulär och absolut tidsfrist. Det bör i stället anförtros ät branschen genom organisationerna att — på det sätt fond- handlareföreningen redan tagit initiativ till rörande market making — utarbeta normer för hur en ändamålsenlig blankning skall ske i organiserad och säker form. Det får sedan ankomma på bankinspektionen att i sin tillsyn bevaka att allt går rätt till. Beträffande s.k. leveranskapacitet har kommittén konstaterat att kravet

|») U.) (J!

härpå varit starkt förknippat med blankningsförbudget. Genom att detta Prop. 1990/91: 142 föreslås upphävt kan kravet på leveranskapacitet avskaffas. Föreningarna Bilaga 3 har tidigare invänt mot kravet på leveranskapacitet för förvärvade aktie- säljoptioner. Kravet har föranlett att marknaden för sådana optioner i dag liksom tidigare är ytterst tunn och att aktieoptionernas riskavläggande funktion inte kunnat verka fullt ut. Föreningarna delar sålunda kommit- téns uppfattning att det inte finns skäl att i lag ange krav på leveranskapa- citet för vare sig utfärdade köpoptioner eller förvärvade Säljoptioner. Dock bör det, som kommittén anfört, få fritt för en clearingorganisation

att träffa avtal som leder till en garanterad leveranskapacitet. '

2.4.9 Svenska Försäkringsbolags Riksförbund

VMK:s förslag att tillåta s.k. äkta blankning är också ett led i att skapa god likviditet. Riksförbundet kan tillstyrka förslaget med hänsyn till att verk- samheten föreslås få ske i begränsade former.

2.4.10 Landsorganisationen i Sverige (LO)

LO delar däremot inte utredningens syn på s.k. blankning. Skall allmänhe- tens förtroende för värdepappersmarknadens funktion kunna upprätthål— las är det väsentligt att verksamheten har stöd i allmänhetens rättsmedve- tande och att reglerna inte i onödan uppmuntrar till spekulativa beteen- den. vars samhällsekonomiska värde torde vara svåra att visa.

2.4.11 Invik & Co AB

Invik biträder kommitténs slutsatser vad avser blankning men anser inte att reglerna bör göras så detaljerade vad avser bankinspektionens roll som föreslås. Invik biträder inte kommitténs förslag till formella regler för aktielån och blankning. .

Kommitténs motivering till förslaget att bankinspektionen skall bestäm- ma vilka fondpapper som får utnyttjas för blankning synes inte övertygan- de. På sätt kommittén själv angett kan blankningseffekten uppnås genom andra förfaranden (jfr betänkandet del 2 s 79 m). Kommittén har inte i . förslag till lag om handel med fondpapper och andra finansiella instruå ment infört krav på att bankinspektionen skall godkänna de fondpapper som omfattas av optioner eller terminer. Principiellt får det anses strida mot bankinspektionens roll som tillsynsmyndighet att myndigheten ges möjlighet att styra vilka värdepapper som skall vara föremål för ett visst slags handel. .

Som kommittén självt funnit är blankning tillåtet i ett flertal länder. Om blankning tillåts i Sverige utöver vad som gäller i dag minskas risken för att sådan verksamhet helt flyttar utomlands.

I samband med att blankningsförbudet tas bort bör de skattemässiga konsekvenserna regleras. En sådan reglering får dock inte leda till att förfarandet blir bedömt mer ogynnsamt än andra likvärdiga förfaranden.

Kommittén föreslår att aktielån för blankning 'skall ske enligt särskilt 236

skriftlig handling enligt av bankinspektionen fastställt formulär. Invik Prop. 1990/911142 uppfattar detta så att aktielån i andra sammanhang inte kräver skriftligt Bilaga 3 avtal. Aktielån kan t. ex. förekomma för att uppfylla leveransskyldigheten i samband med optionshandel. Invik vill i detta sammanhang när aktielån diskuteras påpeka att det civilrättsligt egentligen inte är fråga om ”lån” utan om "försträckning”. Då en avgift utgår kan det också tänkas att frågan är om en slags hyra då ”lån” och ”försträckning" i princip avser benefika transaktioner.

Invik delar inte kommitténs uppfattning att formulär för avtal skall fastställas av bankinspektionen. Däremot delar Invik kommitténs uppfatt- ning att avtalen skall träffas skriftligen men detta krav bör upprätthållas för alla slag av aktielån på motsvarande sätt som gäller för alla slag av förfoganden som omfattas av lagen om rätt att förfoga över annan tillhöri- ga fondpapper (förfogandelagen). Invik föreslår att en särskild lag införs som reglerar både frågan om aktielån/aktieförsträckning och rätten att förfoga över annan tillhörigt fondpapper så att en enhetlig reglering kom- mer till stånd. Att förfoga över fondpapper genom lån eller försträckning är inte mer ingripande än att förfoga över fondpapper som innehas som pant eller säkerhet. Förfogandelagen tillämpas på den som innehar fond- papper som pant eller på grund av inköp och på fondkommissionär som har mottagit fondpapper till förvaring, dvs. sådan verksamhet som liknar värdepappersförvaltning enligt förslaget till fondkommissionslag. Invik har uppfattat att förfogandelagens bestämmelser avseende fondkommis- sionärer och banker kommer att bli tillämplig på den som bedriver till- ståndspliktig verksamhet enligt förslaget till fondkommissionslag. Detta innebär att de generella förfogandeavtal som tillämpas av fondkommissio- närer med stöd av 2 & förfogandelagen också kan användas av värdepap- persförmedlare då dessa kommer att stå under bankinspektionens tillsyn.

Inviks huvudsakliga motiv till att formulären inte skall fastställas av bankinspektionen är i huvudsak följande.

Förfoganden enligt förfogandelagen skall ske skriftligen. Sådana förfo- ganden kan vara mer ingripande än aktielån och något krav på att bankin- spektionen skall fastställa särskilda avtalsformulär för sådan verksamhet har inte uppställts. Motivet härtill är helt enkelt att man inte har funnit att något behov föreligger. Kommittén har inte i förslaget förebringat något sådant särskilt behov. Ur samhällets synpunkt måste det vara viktigare att kontroll sker av den som driver verksamheten i fråga vilket kommer att ske genom bankinspektionens tillsyn. Ett avtalsformulär kan inte heller bota den fråga som är av störst betydelse för att skydda aktieutlånare vid aktielånen. nämligen att erforderlig säkerhet ställs.

Kraven på visst formulär skall enligt kommittén gälla i samband med att näringsidkare lånar aktier. Kommitténs uttalanden om vem som är nä- ringsidkare är något oklart då man dels hänvisar till konsumentlagstift- ningens begrepp (betänkandet del 2 s 87 my), dels hänvisar till bokförings- lagens bestämmelser (betänkandet del 2 s 354 x).

2.5 Avräkningsnota Prop. 1990/91:142 2.5.1 Riksskatteverket Bilaga 3 Värdepappersmarknadskommittén har inte ansett det meningsfullt att räkna upp alla de olika finansiella instrument som förekommer på mark- naden. ”Nya instrument introduceras ständigt och en sådan uppräkning skulle snabbt bli föråldrad”. "Kommittén har därför valt att ge de värde- papper som omfattas av förslaget en allmän beskrivning. I konsekvens med detta synsätt stadgas i l & förslag till lag om börs- och clearingverk- samhet följande: "Denna lag innehåller bestämmelser om börs- och cle- aringverksamhet som avser fondpapper och andra finansiella instrument". Motsvarande paragraf finns intagen i 1.5 förslag till lag Om handel med fondpapper och andra finansiella instrument. Det kan därför ifrågasättas om kommitténs författningsförslag till lag om ändring i taxeringslagen 39 5 9 p bör kvarstå i sin nuvarande utformning vad gäller de uppgifter en anmaning kan avse. Enligt 43 & fondkommissionslagen finns inte motsva- rande begränsning för de fall vid vilka fondkommissionär är skyldig att upprätta avräkningsnota. i 43 ;" stadgas " vid köp. försäljning eller byte av fondpapper eller andra finansiella instrument skall avräkningsnota upprät- tas samma dag som avtal därom slutits Taxeringslagen bör därför ändras till följande såvitt gäller vad uppgif- tern skall avse i 39 Q 9 p. "Sådana uppgifter som enligt 45 & fondkommis- sionslagen skall tas in i avräkningsnota och som skall upprättas enligt 43 & samma lag".

2.5.2 Bankorganisationerna och Svenska Fondhandlareföreningen

I den föreslagna 43å fondkommissionslagen anges skyldigheten att upp- rätta avräkningsnota. Denna skyldighetbör anpassas till rådande förhål- landen. Det måste således vara möjligt att för utlandsrelaterade affärer upprätta nota först nästkommande bankdag. eftersom sådana affärer kan ske "hur sent som helst" på dygnet. Vidare bör det vara möjligt att ersätta notan med meddelande i annan form. I t.ex. SAX. liksom i andra system. finns således möjlighet att bekräfta avslut på annat sätt än genom svarsno- ta. Det bör också lör depåkunder vara möjligt att komma överens om att en registrering i depån skall ersätta en avräkningsnota. Nota bör således kunna ersättas av meddelande eller registrering i annan form förutsatt att mottagaren godtagit denna form eller att mottagaren på ett med notan likvärdigt sätt får besked om affären. -

Det kan konstateras att kommitténs förslag leder till att det inte krävs att avräkningsnota upprättas vid affärer mellan personer som inte är auktori- serade. Det är oklart om detta varit avsikten.

2.6 Övriga frågor

2.6.1 Svea hovrätt

Kammarrätt förefaller vara en lämplig fullföljdsinstans lör bankinspektio- nens beslut enligt denna lag. 238

2.6.2 Näringsfrihetsombudsmannen (NO) Prop. 1990/91: 142 NO anförde redan i remissyttrande över Optionsutredningens betänkande Bilaga 3 argument mot att införa positionsbegränsningsregler. NO ser därför posi— tivt på att kommittén kommer till slutsatsen att sådana regler inte bör införas. Det synes dock rimligt att införa en sådan regel om hur standardi— serade optioner och terminer skall vara konstruerade som kommittén föreslår i syfte att motverka prismanipulationer.

2.6.3 Bankorganisationerna och Svenska F ondhandlareföreningen

Kommittén diskuterari avsnitten 8.4.8 och 8.4.9 behovet av att i lag ställa krav på positions- och lösenlimiter. Kommitténs slutsats blir att detta inte kan anses befogat mot bakgrund dels av att det föreslås krav på hur derivativa instrument skall vara konstruerade. dels kontrollsvårigheterna rörande sådana limiter. Syftet att via positionsbegränsningar minska ri- skerna i handeln anser kommittén att man uppnår genom säkerhetssyste- met. Föreningarna har inga invändningar mot kommitténs förslag. I det fall behov av positions- eller lösenlimiter uppkommer är det den som tillhandahåller marknadsplats eller clearing som är bäst skickad att sätta upp regler för detta.

Kommittén föreslår att bankinspektionen skall övervaka efterlevnaden av bestämmelserna rörande handel i fondpapper och andra finansiella instrument. Sålunda föreslås att samtliga institut som medverkar i handel i dessa instrument. vare sig de är auktoriserade av bankinspektionen eller ej. skall omfattas av de föreslagna reglerna. Föreningarna. som tillstyrker förslaget. anser att en utvidgning av den kontrollerbara kretsen som deltar i handeln med fondpapper och andra finansiella instrument är nödvändig bl.a. med tanke på allmänhetens förtroende för värdepappersmarknaden som sådan. Det vore olyckligt om olika aktörer kunde agera olika p.g.a. att de verkar utifrån skilda spelregler.

I avsnitt 8.4.1! diskuteras handeln i råvaru- och valutaderivat. varvid kommittén föreslår att de särskilda bestämmelserna om handel med de- rivat skall omfatta även sådana derivat. Föreningarna delar kommitténs . uppfattning att de föreslagna reglerna för derivat även bör vara tillämpliga för handel i råvaru- och valutaderivat. Då det emellertid är ofrånkomligt att det finns en koppling mellan handel i derivat och handel i underliggan- de värden. anser föreningarna att de som bereds möjlighet att handla i derivativa instrument även bör beredas möjlighet att handla i det underlig- gande värdet.

2.6.4 Stockholms Optionsmarknad OM Fondkommission AB Underliggande värde ( II 5)

l paragrafen anges vissa krav på det underliggande värdet lör att handel skall få ske i optioner och terminer i detta värde. Syftet härmed sägs vara att motverka värdcstcgring på derivatinstrument genom att på otillbörligt sätt påverka värdet på det underliggande värdet samt att främja en tillför-

I”») b.) ©

litlig kurssättning. Syftet kan också vara att motverka värdeminskningar Prop. 1990/91: 142 på derivatinstrument. Det finns ju alltid två parter med, i princip, rakt Bilaga 3 . motsatta intressen. Bestämmelsen bör ändras till "att motverka möjlighe- terna att skapa en värdeförändring på standardiserade optioner” etc.

3 Fondkommissionärer och andra aktörer på värdepappersmarknaden

3.1 Tillståndsfrågor m.m. 3.1.1 Svea hovrätt

Hovrätten tillstyrker att de med lagförslaget avsedda verksamheterna underkastas ett gemensamt auktorisationsförfarande och instämmer i att bankinspektionen är det lämpligaste organet att omhänderha såväl till- ståndsprövningen som tillsynsfunktionen enligt lagen. Hovrätten instäm- mer vidare i att bankinspektionens beslut enligt fondkommissionslagen bör överklagas till kammarrätt.

EG-harmoniseringen

I sjätte börsdirektivet stipuleras att den som ansöker om tillstånd att bedriva bl. a. fondkommissionsverksamhet har rätt till ett motiverat beslut om tillstånd beviljats eller ej inom tre månader från det att en komplett ansökan gjorts. Vidare anges att i den mån inget beslut ges inom sex månader skall det anses som om ansökan lämnats utan bifall. Hovrätten anser att regeln har ett klart berättigande även inom svensk lagstiftning och föreslår att en bestämmelse av detta slag tas in i fondkommisions- lagen. Därvid bör även anges att det formlösa avslagsbeslutet går att överklaga till domstol.

3.1.2 Bankinspektionen

VMK föreslår att förutom fondkommissionsrörelse även ytterligare fem typer av finansiella tjänster skall vara föremål för tillståndsplikt. Förslaget är en anpassning till regler som föreslås gälla inom EG. Förslaget får till följd att de f1esta som bedriver någon form av finansiell verksamhet och som riktar sig mot eller har betydelse för allmänheten kommer att regleras på ett enhetligt sätt. Bankinspektionen tillstyrker att förslagen genomförs utom såvitt avser skyldigheten för banker och fondkommissionsbolag att söka tillstånd för samtliga typer av verksamheter.

Förslaget medför en betydande arbetsinsats från bankinspektionens sida. Detta är ofrånkomligt men den arbetsinsatsen bör kunna minskas genom ett par enkla förändringar av förslaget.

Enligt EG-förslaget krävs inte särskild auktorisation för bank som bedri- ver investeringsverksamhet och vars banktillstånd omfattar ifrågavarande verksamhet. För en bank torde emissionsförmedlarrörelse, marknadsga- 240

rantrörelse. fondpappersförvaltarrörelse. placeringsrådgivarrörelse och Prop. 1990/91: 142 värdepappersförmedlarrörclse kunna anses utgöra en normal del av en Bilaga 3 banks verksamhet. För att uppfylla de normer som föreslås gälla inom EG synes det vara tillräckligt att i bankrörelselagen ange att dessa typer av verksamhet omfattas av bankoktrojen. Därigenom kan en hel del onödig tillståndsgivning undvikas.

Även för ett aktiebolag som beviljats fondkommissionstillstånd bör presumtionen vara att bolaget har kapacitet att fullgöra nyss nämnda uppgifter. I fondkommissionslagen bör därför införas en bestämmelse där det slås fast att även dessa verksamheter omfattas av fondkommissions- tillståndet.

Bankinspektionen finner det vara angeläget att här förordade föränd- ringar genomförs. Varje möjlighet till förenkling av regelsystemet bör tas till vara under förutsättning att kraven på säkerhet och sundhet inte eftersätts.

VMK:s förslag innehåller regler om minimikapital för bolag som önskar bedriva vissa finansiella verksamheter. För fondkommissionär. marknads- garanter och emissionsförmedfare föreslås ett aktiekapital på minst 10 Mkr och för övriga tillståndspliktiga verksamheter under förutsättning att bolagen inte handlar i egen portfölj minst 500000 kr. Inspektionen anser att de föreslagna nivåerna är för låga. Det är av vikt att bolag som etablerar sig på marknaden i kraft av ett tillstånd från bankinspektionen har goda förutsättningar för att bedriva verksamheten varaktigt. Inspektionen anser att ett aktiekapital på 25 Mkr för fondkommissionärer. marknadsgarantcr och emissionsförmedfare och 1 Mkr för fondpappersförvaltare. placerings- rådgivare och värdepappersförmedlare bättre svarar mot syftet med regle- ringen. Det högre kapitalkravct bör gälla så snart någon av de sistnämnda även handlar i egen portfölj.

3.1.3 Näringsfrihetsombudsmannen (NO)

NO är skeptisk till att inför nya regleringar på marknader där inte några missförhållanden av betydelse har konstaterats och (lär skyddsintresset för allmänheten inte är framträdande. Mot denna bakgrund är NO principiellt negativ till kommitténs förslag att föra in nästan alla kategorier av aktörer som yrkesmässigt driver finansiell verksamhet med anknytning till värde- papper under den nya fondkommissionslagen, inkluderande auktorisation och tillsyn. Med hänsyn till intresset av att uppnå en harmoniering med de regler som kan förväntas inom EG enligt det av kommittén återgivna direktivförslaget vill NO ändå inte motsätta sig förslaget att införa regle- ring lör även övriga verksamheten vid sidan av fondkommissionärer.

3.1.4 Styrelsen för Stockholms fondbörs

Börsstyrelsen delar VMK:s uppfattning att kreditmarknadskomiiiitténs förslag om en uppdelning av aktiemarknad och penninginarknad inte bör genomföras. Den nuvarande fondkommissionnärsstrukturen bör således 24l

bibehållas. Börsstyrelsen tillstyrker vidare kommitténs förslag om att till- Prop. l990/9l: 142 stånd bör krävas för market-making. portföljförvalning. verksamhet avse- Bilaga 3 ende emissionsgarantier. förvaring och förvaltning av fondpapper samt brokerverksamhet. Däremot avstyrker styrelsen tillståndstvånget såvitt avser placeringsrådgivning. Enligt styrelsens mening föreligger inte behov av bestämmelser på detta område. Därtill kommer svårigheter när det gäller avgränsningen av verksamheten och möjligheten att ordna en me- ningsfull tillsyn. Som kommittén föreslagit bör egenhandel utanför nu angivna områden inte omfattas av tillståndsplikt.

Börsstyrelsen godtar kommitténs förslag i fråga om associationsform för fondkommissionsrörelse och aktiekapital. Lika med kommittén anser sty- relsen att nuvarande skaderekvisit vid tillståndsgivningen bör behållas.

3.1.5 Bankorganisationerna och Svenska Fondhandlareföreningen

Föreningarna delar kommitténs uppfattning att kreditmarknadskonimit- téns förslag om särskild tillståndsplikt för kommissionshandel resp. egen- handel inte bör genomföras (lO.4.l.). [ likhet med kommittén anser för- eningarna det vidare uteslutet att införa tillståndsplikt för egenhandel i allmänhet (10.4.2.) Däremot bör — också i enlighet med kommitténs förslag (lO.4.3—10.4.8) — tillstånd krävas för den form av egenhandel som innebär market making liksom för portföljförvaltning. verksamhet avseende emissionsgarantier. placeringsrådgivning. förvaltning och förva- ring av fondpapper samt brokerverksamhet.

Beträffande brokerverksamhet finns det anledning att peka på att det institut som har mest omfattande verksamhet i Sverige — Fulton — har hemvist i Luxemburg. I-lär torde emellertid kommande EG-reglering ge balans i förhållande till ett svenskt tillståndskrav och svensk tillsyn.

Om de nya tillståndskraven införs. bör banker och fondkommissionsbo— lag utan särskilt tillstånd få driva sådan verksamhet av de nämnda verk- samhetsslagen som följer med en bankoktroj resp. ett fondkommissions- tillstånd. Under alla förhållanden måste kommitténs förslag kompletteras med en övergångsbestämmelse som säger att verksamhet på pågår får fortsätta i avvaktan på tillståndsprövning.

Föreningarna godtar kommitténs förslag ifråga om associationsform (10.5.2) och aktiekapital (10.5.3) för fondkommissionsbolag. Förslaget att inte införa en behovsprövning utan en skadeprövning av det slag förening- arna vill ha också för börsverksamhet tillstyrks.

3.1.6 Sveriges Finansanalytikers Förening

SFF ställer sig positiv till förslaget att kräva särskilt tillstånd för att få bedriva: marknadsgarantverksamhct. fondpappersförvaltning. verksam- het innefattande medverkan vid emissioncr. placeringsrådgivning och vär- depappersförincdling. Bankinspektionen är en lämplig tillsynsmyndighet. Även om det som man säger i utredningen "kan vara svårt att vid en tilltänkt prövning bedöma företagets lämplighet för framtiden" så äi det ett tungt vägande skäl att man "genom återkallelse av tillstånd kan för- 242

hindra fortsatt verksamhet av olämpliga företag". Ett annat viktigt skäl är Prop. 1990/91: 142 harmoniseringen till EG. Bilaga 3 Formella krav på godkända företag; ]) verksamheten måste bedrivas 1 aktiebolagform 2) aktiekapitalet skall uppgå till minst 500000 kronor eller om bolaget ocksa bedriver handel med värdepapper. 10 miljoner kronor 3) kontroll att verksamheten kan antas bedrivas korrekt. Betonas att styrelsen är av viss minsta storlek och att några ledamöter rekryteras utanför ägarkretsen. VD bör utnämnas efter samråd med Bankinspektio- nen. Vad avscr ovan nämnda formella krav anser inte SFF att de är speciellt hårda. Kapitalkravet skulle t.ex. kunna vara högre. Föreningen ställer sig dock tveksam till att VD inte ska kunna utses utan samråd med Bankin- spektionen. Kommittén nämner ingenting om auktorisation av enskilda personer i ovannämnda verksamheter. En önskvärd följd av att företagen godkänns och underställs något högre krav än idag. är att även kraven på anställda ökar.

3.1.7 Landsorganisation i Sverige (LO)

LO har inga invändningar mot förslaget om att öka möjlijheterna till market making. som ett sätt att Öka marknadens likviditet. De farhågot som tidigare funnits mot att market-making skulle leda till diskriminering av vissa kunder torde till stor del bortfalla om handeln sker via datorisera- de system. såsom Stockholmsbörsens nya SAX-system

3.1.8 Sveriges Advokatsamfund

Den som medverkar vid en emission av aktier eller andra fondpapper skall ha tillstånd av bankinspektionen (se förslag till fondkommissionslag 39” och betänkandet del II sid 30—31).

Vad som innefattas i medverkan är oklart. Eventuellt omfattas rådgiv- ning. Det bör klargöras att advokater som medverkar med rådgivning inte behöver tillstånd av inspektionen.

3.1.9 Invik & Co AB

Invik instämmer i kommitténs förslag till tillståndskrav för de olika rörel- seidkare som upptas i förslaget till fondkommissionslag 2 _5 p 1—6. lnvik är dock av den uppfattningen att tillståndsplikten vad avser verksamheter- na enligt p 3—5 bör begränsas till sådan verksamhet som riktas till den som inte är näringsidkare för dennes enskilda placering. lnvik delar inte kommitténs samtliga förslag till regler för de olika verksamheterna bl.a. vad avser kapitalkrav. lnvik anser att de definitioner av tillståndspliktiga verksamheter som upptas i förslaget till 25 p l—6 i många avseenden är

'x) .]:— b.:

oklara, t.ex. vad avser värdepappersförmedlare. eller ger upphov till en Prop. 1990/91: 142 alltför vid omfattning av lagens tillämpning. t. ex. vad avser emissionsför- Bilaga 3 medlarrörelse. fondpappersförvaltarrörelse och placeringsrådgivarrörelse.

] brokerverksamhet eller värdepappersförmedling som verksamheten betecknats i förslaget till fondkommissionslag skall inrymmas sådan yrkes- mässigt utövad verksamhet som avser att förmedla kontakt mellan köpare och säljare av värdepapper, långivare och låntagare av aktier och överhu- vudtaget verksamhet där utövaren inte uppträder i eget namn för annans räkning (betänkandet del 2 sid 367y). Förmedlaren är med en annan juridisk terminologi en mäklare eller en agent. För att falla in under definitionen av värdepappersförmedlare skall såsom förslaget måste tolkas förmedlingen avse verksamhet där avslut skall ske direkt mellan parterna (köpare och säljare. långivare och låntagare) vare sig det är fråga om köp eller försäljning eller fråga om lån.

Följden av kommitténs förslag är att fondkommissionslagen görs til- lämplig på alla aktörer på värdepappersmarknaden som handlar med aktier åt annan vare sig det sker i eget namn men för annans räkning (kommissionär) eller i huvudmannens namn (agent). Denna utvidgning av fondkommissionslagens tillämpningsområde bör dels markeras i lagens namn. dels medföra en annan disponering av lagtexten. Lagtexten kan inledas och avslutas med bestämmelse som skall gälla för all verksamhet men särskilda kapitel bör införas för varje verksamhetsområde där de särskilda reglerna för verksamheten upptas.

Inviks verksamhet med avseende på aktielån (nedan i texten kallas denna verksamhet för ”Inviks verksamhet") utgör inte sådan förmedlings- verksamhet som definierats i kommitténs förslag. vilket också framgår av den beskrivning av Inviks verksamhet som görs under 10.223. lnvik lånar värdepapper i eget namn av långivare och lånar därefter i sin tur ut värdepapper till låntagare. Om avsikten är att även sådan verksamhet skall falla in under tillståndspliktig värdepappersförmedling bör detta uttryckli— gen anges i lagtexten.

Dct främsta skälet till Inviks sätt att bedriva verksamheten är sekretess- skäl. Parterna vid aktielån önskar oftast att den andra parten inte skall känna till vem som är ursprunglig långivare respektive slutlig låntagare. Det kan också vara av vikt att sekretess föreligger i dessa avseenden då information. t. ex. att viss person lånar en större post aktier. annars skulle kunna utnyttjas på ett otillbörligt sätt. Invik som part i varje lån innebär för långivare och låntagare att en enhetlig säkerhetshantering sker där Invik kontinuerligt följer upp värdet av ställd säkerhet och genomför säkerhetsbevakning. Genom att lnvik är både låntagare och långivare finns alltid en part som tar ett ansvar för en enhetlig säkerhetshantering. Härigenom minskas riskerna för inblandade parter.

3.2 Kapitaltäckning m.m. Prop. 1990/911142

Bila ra 3.2.l Bankinspektionen &” 3

Från och med den I februari 1990 gäller nya kapitaltäckningsregler för bl.a. banker och fondkommissionsbolag. Reglerna grundar sig på de för- slag kapitaltäckningsgruppen lade fram i sin rapport (Ds 1988: 70). Desssa kapitaltäckningsregler bör gälla också för de andra institut som enligt VMK:s förslag till fondkommissionslag skall få bedriva verksamhet först efter tillstånd och stå under tillsyn av bankinspektionen.

Såsom kommittén själv anfört skulle ett kapitaltäckningskrav relaterat till nettorisken i handelslagret bättre spegla den verkliga risken i lagret. Kommittén har dock. mot bakgrund av att varken Kapitaltäckningsgrup- pen. Cooke-kommittén eller Kreditmarknadskommittén byggt sina förslag på en nettoriskberäkning. inte funnit skäl att frångå den existerande brut— toriskprincipen. Inspektionen förordar dock att det i det fortsatta lagstift- ningsarbetet görs ytterligare överväganden i denna fråga för att söka finna en kapitaltäckningsmetod som tar hänsyn till institutens verkliga riskta- gande.

Det förtjänar här nämnas att arbete pågår inom den tidigare nämnda Cooke-kommittén och inom IOSCO (International Organization of Secu— rities Commissions) för att söka komma fram till kapitaltäckningsregler för här ifrågavarande risker. där nettorisken beaktas. Sådana regler skulle i så fall vara desamma för banker och för fondkommissionsbolag. Dessutom ' är att vänta att EG kommer att föreslå regler i samma syfte. Initiativ har också tagits för att samordna arbetet mellan de olika grupperna. vilkas förslag kan väntas komma under hösten i år.

3.2.2 Styrelsen för Stockholms fondbörs

Kapitaltäekningsreglerna är av betydelse för bl.a. handelslagrets storlek. Sedan VMK lämnat sitt förslag, har ny lagstiftning trätt i kraft avseende kapitaltäckningsregler för banker. fondkommissionsbolag m fl. VMKs för- slag till nya regler om handelslager behöver inte innebära något omedel- bart bchov av ändring i de nya kapitaltäckningsreglerna. Börsstyrelsen utgår från att bankinspektionen med uppmärksamhet följer utvecklingen. Det är emellertid önskvärt att så snart som möjligt finna system för kapitaltäckningsregler grundade på institutens nettorisk.

3.2.3 Bankorganisationerna och Svenska Fondhandlareföreningen

Kommittén har lagt fram förslag till ändrade kapitaltäckningsregler. som bygger på kapitaltäckningsgruppens förslag (Ds 1988: 70). Det uttalas dock att kommittén inte har övervägt kapitaltäckningsgruppens förslag i sak utan ”endast lagtekniskt anpassat” sina förslag till gruppens. Föreningarna vill erinra om att riksdagen i december 1989 beslutade om nya kapitaltäck- ningsregler för banker, fondkommissionsbolag m fl. Dessa regler avviker 245

delvis från kapitaltäckningsgruppens förslag. Hänsyn härtill måste givetvis Prop. 1990/91: 142 tas i den fortsatta beredningen av kommitténs förslag såvitt avser kapital- Bilaga 3 täckningsreglerna.

Kommittén behandlar speciellt kapitaltäckningsreglerna för handelslag- ret av aktier m.m. och ansluter sig därvid till kapitaltäckningsgruppens förslag om ett krav på 24% täckning. Föreningarna vill kraftigt understry- ka att det krav på täckning till åtta procent som blev resultatet av den senaste lagstiftningen på området alltjämt skall gälla. Föreningarna före- slog den nivån vid remissbehandling av kapitaltäckningsgruppens förslag. Högre krav skulle innebära en svensk reglering med strängare krav och större kostnader än i omvärlden.

Kommittén diskuterar _vidare begränsningsreglerna för handelslagren. Här nämns att ett sätt att "förhindra uppkomsten av alltför stora handels- lager skulle kunna vara att vid en viss nivå införa ett progressivt kapital- täckningskrav". Kommittén framlägger dock inget sådant förslag utan föreslår att lagrets storlek skall stå i en direkt femtioprocentig relation till kapitalbasen.

Föreningarna anser visserligen att kommitténs förslag kan synas något komplicerade med ett par beloppsgränserjämte anknytningen till kapital- basen. Bestämmelserna bör dock inte medföra några större tillämpnings- problem för de berörda företagen och kan därför godtas. Något progressivt kapitaltäckningskrav av-det slag kommittén diskuterat bör inte komma i fråga. Med en kapitalbasanknytning har en tillräcklig riskbegränsning er- hållits.

Kommittén uttalar att ett formellt slopande av handelslagerbegränsning- en skulle kunna uppfattas som om aktieförvärvsförbudet för banker hade upphävts och tillägger att sådana slutsatser måste undvikas. Detta förbud är enligt kommittén ”grundläggande och bör alltjämt framstå som huvud- regel". Kommittén berör här ett viktigt och omfattande frågekomplcx. som emellertid torde ha legat utanför dess uppdrag. Kommitténs referera- de ställningstagande till aktieförvärv-'sförbudets bibehållande har inte mo- tiverats i betänkandet. Inte heller förefaller kommittén före sitt ställnings- tagande ha beaktat att Sveriges förändrade relationer till omvärlden nume- ra måste vägas in vid bedömningen av denna fråga. Den pågående anpass- ningen till EG kan således aktualisera en översyn även av reglerna på detta område. De fria kapitalrörclserna mellan Sverige och omvärlden samt framlagda förslag om ökade möjligheter för utlänningar — även utländska banker — att köpa aktier i svenska företag kan motivera att svenska banker. av bl. a. konkurrensskäl, bör ha generell möjlighet till aktieförvärv inom vissa begränsningar. t. ex. på liknande sätt som följer av EGs andra banksamordningsdirektiv. Föreningarna anser mot denna bakgrund att frågan om förbud eller rättighet för bankerna att förvärva aktier m.m. måste bedömas i ett betydligt vidare perspektiv än vad kommittén har gjort.

Kommittén föreslår att placeringar i optioner eller terminer. för vilka säkerheter ställts i enlighet med kommitténs förslag till lag om handel med fondpapper och andra finansiella instrument. inte skall kräva kapitaltäck- ning. Föreningarna tillstyrker detta förslag. Däremot förstår föreningarna 246

inte kommitténs uttalande att tillgångar som använts för sådan säkerhet Prop. 1990/91: 142 inte får inräknas i kapitalbasen. Denna bas består inte av tillgångar utan av Bilaga 3 eget kapital och vissa reserver. Om kommittén med sin formulering skulle avse att de tillgångar. som använts för att ställa den ifrågavarande säkerhe- ten. skall avräknas från kapitalbasen. skulle detta innebära 100 procents kapitalkrav för placeringar i optioner och terminer. Detta skulle vara uppenbart orimligt och bör inte komma ifråga. Förmodligen har kommit- tén inte haft denna uppfattning utan uttalandet kan antas bygga på _en felsyn i fråga om kapitalbasens uppbyggnad.

3.2.4 Stockholms Optionsmarknad OM Fondkommission AB

På flertalet derivatmarknader finns olika aktörer med olika roller. Tidigare har kort berörts specialistens roll på vissa börser. På andra marknader. t.ex. i Chicago. Stockholm och Amsterdam finns market makers (mark- nadsgaranter). med skyldighet att ställa tvåvägspriser för olika optionsscri- er. Det finns också "locals" på vissa golv-marknader med uppgiften att fungera som handlare mellan handlarna. det finns "orderbook officials" och andra speciella aktörer. På börserna eller clearingorganisationerna ställs för dessa kapitalkrav med hänsyn till effektiviteten i de kontrollsys- tem som finns för att övervaka deras exponering. och med beaktande av den finansiella buffert man därutöver anser sig behöva som skydd för fallissemang. Hänsyn tas även till vad som är rimligt för att locka till sig nya aktörer i likviditetsskapande syfte. I princip bör vad gäller antalet maket markers helst ett "överskott" föreligga som gör att de skickligaste erhåller god avkastning medan de mindre skickliga lämnar uppgiften för att andra istället ska kunna träda till och pröva sin kapacitet. I en sådan situation erhålls ett ändamålsenligt konkurrenstryck som ger smala sprea- dar och god likviditet. Att vara s.k. market maker i den svenska OTC— marknaden. och därigenom slussa en ny aktie till handeln med hjälp av ett åtagande att ställa priser. är en uppgift som är helt skild från den som föreligger på derivatmarknaden för en market maker. Att därför i svensk värdepappershandel enligt kommitténs förslag schablonmässigt kräva att en market maker som sådan. förutom att vara godkänd av bankinspektio— nen. skall ha ett eget kapital på 10 mkr och att det ska gälla båda dessa helt olika slags aktörer. är inte ändamålsenligt och strider mot internationell praxis och andra börsers nivåkrav. I flertalet börser är kapitalkravct betyd- ligt lägre. Det måste komma an på marknadsplatsen/elearingorganisa- tionen att värdera vad för finansiell buffert och yrkesmässig kompetens market makern skall dokumentera visavi clearingorganisationen och i övrigt genom lämpliga övervakningssystem se till att den risk som bärs av clearingorganisationen på grund av sådana aktörer är väl anpassad. Man får inte glömma att market markcrn i derivathandeln fortlöpande ställer säkerhet som är beräknad just för att täcka kredit- och positionsrisk. OM motsätter sig därför kravet på 10 Mkr för market makers i derivathandeln och anser att ett minimikrav på 1 Mkr är tillfyllest. , 7 _4

nu

3.2.5 Invik&Co AB Prop. 1990/91:142 Aktiekapitalets storlek har i förslaget i princip gjorts beroende av huruvida Bilaga 3 bolaget i den tillståndspliktiga verksamheten bedriver handel med fond- papper och andra finansiella instrument för egen del eller ej. Bedrivs handel för egen del skall det högre kravet på aktiekapital 10 miljoner kronor gälla. Det är dock oklart vad som avses med "handel” i detta avseende. Reglerna om handel är kopplade till 10.9 som reglerar handelsla- ger och dess storlek. I vissa avseendenjämställs lån med innehav i handels- lager såsom vid regeln om begränsningar vid förvärv av aktier i enskilt bolag (förslaget till fondkommmissionslag 15 5 5 st). Det är dock oklart om handelsreglerna i övrigt omfattar lånade aktier t. ex. i anslutning till kapi- taltäckningsreglerna. Invik bedriver på sätt angetts under föregående punkt verksamhet där Invik självt lånar in aktier som låntagare. Om sådan låneverksamhet är att betrakta som handel för egen del kan detta komma att innebära att det högre kravet på aktiekapital skall gälla för Inviks del. Invik anser inte att de högre krav på aktiekapitalets storlek för vissa verksamheter som angetts under 10.5.3 skall gälla för det fall att aktier lånas för egen del. För aktielån skall alltid ställas säkerhet och det högre kravet på aktiekapitalets storlek bör därför inte vara tillämpligt. Invik delar inte kommitténs motiv till den synnerligen stora höjning av lägsta aktiekapital som kommittén föreslår skall krävas. Ett högt aktiekapi— tal innebär i princip ett initialt skydd men ger inget långsiktigt skydd i sig. Invik anser att frågan om aktiekapitalets storlek och det skyddsbchov detta skall täcka i stället uppfylls genom de krav på kapitaltäckning som föreslås samt de förhållanden att verksamheterna kräver tillstånd och kommer att stå under kontinuerlig myndighetstillsyn. Invik anser inte heller att särskil- da kapitalkrav skall gälla för vissa verksamheter på sätt kommittén före— slår. Genom att uppsätta det höga kravet på aktiekapital försvåras nyeta- bleringar på marknaden och minskas konkurrensen. I vart fall bör kraven på högre aktiekapitalkrav begränsas till den som riktar verksamheten till annan än näringsidkare för dennes enskilda placering.

Även dessa bestämmelser hänför sig till handelslagret. Invik uppfattar inte att det i handelslagrct också skall inräknas aktier som lånats i eget namn. Däremot är det något oklart om ställda säkerheter för sådana aktielån skall räknas in i kapitaltäckningsbehovet. Invik föreslår att förtyd- ligande görs i dessa delar av lagtextförslaget.

3.3 Handelslagcr

3.3.1 Bankinspektionen

VMK föreslår att handelslagrct av aktier m.m. tillåts vara betydligt större än hittills och anger att syftet med handelslagrct bör förutom att underlätta fondkommissionsrörelsen även vara att bidra till utvecklandet av en mer

effektiv egenhandel. Vidare föreslår kommittén flera regler som syftar till att aktier i handelslagrct inte skall utnyttjas i syfte att utöva makt i de enskilda bolagen. _ 248 e

Bankinspektionen tillstyrker förslagen med anmärkningar som anges Prop. 1990/912142 nedan. Bilaga 3

Enligt bankinspektionens uppfattning utgör de senaste årens volymut- veckling och kursförändringar på aktiemarknaden i sig tillräckliga skäl för att överväga en ytterligare höjning av gränsen för handelslagret. Inspektio- nen vill emellertid framhålla att fondkommissionärernas behov av ökning av beloppsgränsen med hänsyn till den historiska utnyttjandegraden vari- erar.

Handelslagrets egentliga funktion kan sägas vara att underlätta aktie- handeln och handen i vissa andra värdepapper. Den omständigheten att handelslagrct har måst hållas på en nivå som för många fondkommisionä- rer varit mycket låg i förhållande till omsättningen har emellertid gjort att handelslagret inte fått denna eftersträvade effekt.

Vissa fondkommissionsbolag. liksom självfallet bankerna, medverkar ofta i värdepappersaffärer med stora poster till avsevärda belopp. I dessa fall har den gällande handelslagerbegränsningen omöjliggjort för en kom- missionär att köpa och/eller sälja den aktuella posten vid ett tillfälle. Kommissionären har då i stället tvingats att under en kortare tid samla på sig den aktuella posten eller successivt sälja ut den. De problem som härvid uppstått har tydligast kommit till uttryck hos de fondkommissions- bolag som aktivt medverkat vid emissioner av fondpapper på den allmän- na marknaden. Åtaganden från"fondkommissionsbolagen i samband med sådan medverkan, t.ex. genom garantiställanden. har således vid flera tillfällen föranlett inspektionen att ge medgivanden enligt l6 & sista stycket i fondkommissionslagen.

Något som även förtjänar att poängteras i detta sammanhang är att konkurrensen från utlandet blivit alltmer märkbar när det gäller den svenska aktiehandeln. Ett aktivt deltagande i den internationella aktiehan- deln från de svenska fondkommissionsbolagens sida har tydligt visat beho- vet av att kunna hålla hög likviditet i värdepapper genom att kommissio- nären snabbt kan ta på sig en stor post i eget lager.

I olika sammanhang har också uttalats att fondkommissionärer velat ha högre gränser för handelslagrets storlek endast för att kunna utöka egen- handeln. Bankinspektionen har dock kunnat notera att den egenhandel som förekommit i de festa fall varit av relativt begränsad omfattning. De vinster som gått att göra på egenhandeln har varit mindre jämfört med andra vinster i handeln. Härtill kommer att de intressekonflikter som ansetts kunna uppstå i kommissionärens egenhandel och i handeln för kunders räkning inte i det konkreta fallet minskar genom en kvantitativ begränsning av handelslagrets storlek. Något hinder för en utökning av handelslagrct bör alltså inte längre vara aktuellt.

3.3.2 Riksbanksfullmäktige

Kommittén föreslår som ett led i försöket att underlätta marknadsgarant- handel att den tillåtna omfattningen av fondkommissionärers handelslager skall vidgas avsevärt. Potentiellt kan detta leda till ökat risktagande. Kommittén väljer att använda kapitaltäckningsregler för att begränsa han- 249

Bilaga 3

delslagrets storlek. Kapitalkravet relateras till bruttoinnehavet-i handels- lagret. Kommittén noterar att en nettoberäkning. där hänsyn tas till even- tuella termins- eller optionspositioner. skulle ge en mer rättvisande bild av den verkliga riskexponeringen. Denna möjlighet avvisas dock med hänvis- ning till att regleringen skulle bli alltför komplicerad. Vidare anförs att varken kreditmarknadskommittén, Cooke-kommittén eller EG-kommis- sionen föreslagit nettoberäkning av riskexponeringen.

Dessa resonemang är dock inte invändningsfria. För det första framstår det på principiella grunder som tveksamt att tillämpa kapitaltäckningsreg- ler med mycket svag koppling till institutens verkliga risktagande. Denna kommentar gäller inte bara kommitténs förslag utan i lika hög grad t. ex. Cooke-kommitténs regler, som i huvudsak bortser från andra risker än kreditrisk. För det andra bör det när det gäller den praktiska hanteringen vara möjligt att tillämpa samma metoder som för bankernas valutaposi- tioner. Valutalimiter, som tillämpas både i Sverige och andra länder. beaktar bankens nettoexponering, d v s hänsyn tas även till termins- och ' optionsaffärer, på ett sätt som bör kunna anpassas till värdcpappersinne- hav. .

Det är angeläget att basera regelsystemet på rättvisande riskmått. I annat fall kan kostnaderna för att hålla handelslager bli så stora att en fungerande marknadsgaranthandel inte kan upprätthållas. Fullmäktige. förordar att frågan om hanteringen av fondkommissionärernas handelsla- ger utreds närmarc. Utgångspunkten bör därvid vara att finna mer till— fredsställande riskmått än de som kommittén föreslår.

3.3.3 Styrelsen för Stockholms fondbörs

För att göra marknaden mera likvid och bidra till kursutjämning föreslår kommittén att fondkommissionärerna ges möjlighet att hålla större han- delslager än för närvarande. Det föreslås att lagret utan andra begränsning— ar än vad som följer av kapitaltäckningsreglerna skall kunna uppgå till 150 mkr. Därutöver skall gränsen bestämmas till ett anskaffningsvärde mot- svarande 50 % av kapitalbasen, dock får anskaffningsvärdet aldrig översti- ga 1 miljard kr. '

Börsstyrelsen tillstyrker den övre gränsen på 1 miljard kr. Enligt styrel- sens mening finns emellertid därjämte inte behov av-andra restriktioner än vad som följer av kapitaltäckningsreglerna. Styrelsen avstyrker därför förslaget i övrigt.

Börsstyrelsen godtar de begränsningar som kommittén föreslår såvitt avser rätten att ha egna aktier i lagret. rösträttsförbud för Iageraktier samt möjligheten till innehav i ett enskilt bolag.

3.3.4 Allmänna pensionsfonden (2: a löntagarfondsstyrelsen)

Market maker funktion hos olika aktörer kan bidra till en bättre likviditet i marknaden. Därför är det angeläget att denna typ av funktion underlättas bl.a genom möjligheter till större handelslager hos fondkommissionärer och banker.

En effekt-av detta kan emellertid bli att kursutvecklingen för de aktier Prop. 1990/91: 142 som hålls i handelslagret får relativt stor resultatpåverkan för de olika Bilaga 3 aktörerna. Med en market maker funktion följer därför också ett intresse - för kursutvecklingen på handelslagrct. Idag har fondkommissionärer och banker haft en mer renodlad mellanmansfunktion medan de med liggande förslag också kommer att bli placerare; Detta innebär naturligtvis ett ökat intresse för den insiderproblematik som finns hos dessa. Förslaget kan leda till vissa strukturella förändringar vad avser uppbyggnad och utnytt- jande av analyskapacitet, där analys i större utsträckning flyttas från fondkommissioner och banker till mer renodlade placerare. Detta kan innebära att villigheten hos placerare att betala courtage minskar samtidigt som banker och fondkommissionärer har möjlighet att tjäna pengar på . skillnaderna mellan köp-och säljkurser. .

En sådan utveckling kan innebära att vissa av de utgångspunkter som kommittén haft för sina ställningstaganden kan komma att förändras. Det finns därför skäl att följa den fortsatta utvecklingen i detta avseende.

3.3.5 Bankorganisationerna och Svenska Fondhandlareföreningen

För en utvecklad market making och för en marknad med god internatio- nell konkurrensförmåga förutsätts möjlighet för banker och fondkommis- sionsbolag att hålla betydligt större handelslager än f.n. Detta har kommit- tén insett och har lagt fram förslag med en sådan inriktning.

Det är enligt föreningarna mycket viktigt att den nuvarande gränsen för handelslagrct vidgas. Föreningarna är därför beredda att godta de olika begränsningsregler som beskrivs i avsnittet 1093. såsom begränsning av rätten att ha egna aktier i) lagret, rösträttsförbud för Iageraktier, begräns— ning avseende innehav i visst bolag eller viss koncern m. m. När erfarenhe- ter har vunnits av andra handelslagerrutiner än f.n. kan det dock vara anledning att se över begränsningarna, främst de. angivna beloppen och procentuella gränserna. Det får ankomma på föreningarna att då ta upp saken. _

Den viktigaste handelslagerbegränsningen har dock samband med kopp- lingen till kapitalbasen, som diskuteras i nästa avsnitt. .

Kommittén uttalar på s 378 att det som regel inte är rimligt att aktier behålls i lagret längre än trettio dagar. Det är dock inte möjligt att ”töm- ma" lagret inom trettio dagar. eftersom en market maker utan lager inte kan ställa kurser. En omsättning av lagret per trettio dagar blir lika verklig- hetsfrämmande. eftersom olika market makers mycket väl sig emellan kan byta lagrade papper en gång i månaden. Den i lagtexten angivna skyldighe- ten för styrelsen att tillse att papper i lagret ”omsätts utan dröjsmål” bör således utgå. Vad som bör gälla kan bättre beskrivas av marknaden själv, t. ex. genom fondhandlareföreningen. med möjlighet för bankinspektionen att göra sig hörd.

Beträffande emissionsgaranlier kan konstateras att några av fondkom- missionsbolagen jämte de större affärsbankerna är det dominerande emis- sionsinstituten. Det är då rimligt att de har samma rörelseförutsättningar. 251

Föreningarna tillstyrker därför förslaget till fjärde stycke i 15 & fondkom- Prop. 1990/91: 142 missionslagen. Den nuvarande ordningen. som för fondkommissionsbola- Bilaga 3 gens del bygger på tillstånd när förvärvet blir aktuellt, är givetvis helt opraktisk. Innan en emission garanteras måste därför ett sådant bolag vara förvissat om att ett tillstånd senare kommer att ges. Lagstiftningen bör anpassas till denna verklighet, vilket sker med kommitténs förslag. Det senast sagda föranleder föreningarna att vidhålla en tidigare fram- - förd begäran om förlängd tidsfrist innan ett emissionsinstitut måste sälja emissionsaktier, som institutet själv förvärvat. Den av kommittén bibe- hållna fristen bör förlängas till tre år för såväl banker som fondkommis- sionsbolag. Erfarenheterna-visar att det många gånger behövs en så lång tid för att i god ordning sälja aktierna. En sådan förlängning skulle inte öka riskerna.

3.3.6 Svenska F örsäkringsbolags Riksförbund

Riksförbundet delar VMKs uppfattning att en hög likviditet är av godo för marknaden. För att åstadkomma detta föreslår VMK bl.a. en avsevärd höjning av fondkommissionärernas handelslager. VMK anför att ett nytt synsätt bör anläggas på syftet med handelslager. Det bör. förutom att underlätta kommissionshandeln, främja en effektiv egenhandel. VMK på— pekar dock att dessa båda syften kan leda till en intressekonflikt och till spekulativa inslag i kommissionärernas verksamhet.

Riksförbundet anser att VMKs förslag till höjning av handelslagren är alltför omfattande och att det leder till att gränserna mellan mäklarverk- samhet och kapitalförvaltningsvcrksamhet suddas ut, vilket riskerar att ge de icke önskvärda konsekvenser som VMK varnar för. Fondkommissionä- rer bör enligt riksförbundets mening ges möjlighet att ha endast så stora handelslager som deras verksamhet som mäklare kräver. dvs. för att hålla likviditet i de papper de handlar med. Det bör därför huvudsakligen vara till rörelsens omfattning som gränsen för handelslagret bör knytas. Det bör inte ges en generell gräns för handelslagrets storlek utan denna bör bedö- mas från fall till fall. Givetvis bör det även beaktas att det egna kapitalet hos fondkommissionären inte får riskeras.

När det gäller market markers kan riksförbundet instämma i att dessa har behov av att ha ett relativt stort eget handelslager i de värdepapper de åtar sig att garantera marknad för.

3.3.7 Invik & Co AB Förvärv av egna aktier och aktier i moderbolag

Bestämmelsen om rätten att förvärva egna aktier och aktier i moderbolag bör också utvidgas till aktielånevcrksamheten.

Bolag som beriver aktielåncförmedling eller sådan aktielånevcrksamhet som bedrivs av Invik kan bli nödgat att göra täckningsköp i fall låntagare inte uppfyller avtalet. Om aktielånet skulle omfattas av ett moderbolags aktier skulle detta innebära att värdepappersförmedlaren inte kan genom-

|») U| ix)

föra täckningsköpet. De motiv som anges för tillskapandet av undantags- Prop. 1990/91: 142 bestämmelsen för fondkommissonsrörelse äger motsvarande tillämplighet Bilaga 3 vid aktielån.

Begränsning av förvärv av aktier i ett enskilt bolag

Begränsningarna avser både ägande och lån. Invik utgår ifrån att med lån i detta avseende avses lån för egen räkning och inte endast ett sådant lån som förmedlats och där avtalsslut sker mellan två fristående parter eller utlåning sker i anslutning till inlåningen. Klargörande bör ske i förslaget till fondkommissionslag 15 5 5 st.

3.4 Sambandsparagrafen m.m.

3.4.1 Styrelsen för Stockholms fondbörs

Börsstyrelsen tillstyrker att sambandsparagrafen upphävs.

3.4.2 Bankorganisationerna och Svenska Fondhandlareföreningen

Föreningarna anser det välgörande att kommittén föreslagit att den s.k. sambandsparagrafen slöpas. Den har tjänat ut sitt syfte och har skapat ett antal onödiga tillämpningssvårigheter. Förslaget tillstyrks alltså.

Däremot ser föreningarna uppenbara problem med den upplysnings- skyldighet för affärer med närstående. som kommittén föreslagit i enlighet med kreditmarknadskommitténs förslag. En sådan upplysning skulle inne— bära att en affär angavs vara gjord för egen räkning trots att den rättsligt sett är en kommissionsaffär. Upplysningen blir således falsk med den rättsliga osäkerhet och de komplikationer i övr-igt detta kan föra med sig. I en genomlyst marknad finns inget behov av en sådan'bestämmelse.

3.4.3 Invik & Co AB

Invik delar kommitténs uppfattning att sambandsparagrafen bör upphä- vas och att regler om ökad indirekt tillsyn och ökad upplysningsskyldighct i stället införs. Om alla de verksamheter man'nu _.gör tillståndspliktiga skulle omfattas av sambandsparagrafen skulle bankinspektionens tillsyns- verksamhet bli helt oöverskådlig. Det stora antalet bolag som skulle omfat- tas av sambandsparagrafen skulle medföra betydande tillämpningssvårig- heter för inspektionen och för inblandade parter.

Om sambandsparagrafen behålles är det av vikt att den inte görs tillämp- lig på alla tillståndspliktiga verksamheter utan begränsas till de som kan anses vara av särskild vikt såsom fondkommissionärsrörelse.

|») Ul Ud

3.5 Sidoverksamhet m.m. Prop. 1990/91:142 3.5.1 Svea hovrätt Bilaga 3 Till skillnad från utredarna anser hovrätten att kreditmarknadskommit- téns förslag att tillskapa ett försäkringssystem för kundmedel bör vinna gehör hos lagstiftaren. Hovrättens skäl för detta är desamma som framgår av kreditmarknadskommitténs slutbetänkande SOU 1988:29 del 11 sid 63ff. Härutöver vill hovrätten påpeka överensstämmelsen med de krav som finns uppställda i EG:s sjätte börsdirektiv rörande denna fråga. (SOU 1989:72 del 11 sid 528.)

3.5.2 Styrelsen för Stockholms fondbörs

Börsstyrelsen delar kommitténs uppfattning såvitt avser fondkommis- sionsbolagens sidoverksamhet. Även i fortsättningen bör således anges att fondkommissionsbolag får lämna kredit mot säkerhet i fondpapper. motta medel på konto med redovisningsskyldighet och göra affärer med fondpap- per och andra finansiella instrument för cgen räkning.

Kommitténs förslag att upphäva nuvarande förbud för fondkommis- sionsbolag till upplåning genom att utfärda obligationer, förlagsbevis m.m. tillstyrks, likaså att bankinspektionen ges rätt att utfärda tvingande föreskrifter vad gäller enhandskrediter. Börsstyrelsen har vidare inte något att erinra mot att reglerna om möjlighet för fondkommissionsbolag att förbehålla sig del i vinst på en affär anpassas till vad som gäller för banker.

3.5.3 Bankorganisationerna och Svenska Fondhandlareföreningen

Föreningarna delar kommitténs uppfattningar i fråga om sidoverksamhe- tcr i fondkommissionsbolag. Beträffande rätten att ge kredit mot säkerhet i fondpapper och andra fnansie/la instrument måste dock följande påpekan- den göras.

Med de stora förändringar som värdepappersmarknaden genomgått un- der l980-talet bör den hittillsvarande ordningen för att ange vilka papper som kan belånas av fondkommissionsbolag ses över. Kommitténs förslag avseende 235 fondkommissionslagen synes därvid vara ett steg i rätt riktning. Det måste således stå klart att ett fondkommissionsbolag — i likhet med en bank —- skall kunna ta säkerhet i de papper eller andra rättigheter i vilka bolaget får handla. Lagen måste ges ett sådant innehåll. Såsom hittills är det sedan lämpligt att de närmare förutsättningarna får anges inom branschen i den belåningskurskommitté som fungerar inom bankföreningen med deltagande också av fondhandlareföreningen. För att åstadkomma en marknadsanpassad lösning borde lagtexten endast ange att fondkommissionsbolag får ge kredit mot betryggande säkerhet i fond- papper eller andra finansiella instrument, liksom i utländska motsvarighe- ter som bolaget kan handla med. Det bör sedan ankomma på branschen att — såsom hittills skett i belåningskurskommittén — närmare precisera kravet på betryggande säkerhet. Bankinspektionen bör i sin tillsyn följa denna verksamhet. 254

Med tanke på de snabba förändringar som marknaden genomgår bör en Prop. 1990/91: 142 anpassning av belåningsrätten behandlas med förtur. "Bilaga 3 I bankaktiebolagslagen finns ingen motsvarighet till 12 kap 7 ,é' aktiebo- lagslagen avseende förbud att låna av bolaget. Fondkommissionslagen bör för fondkommissionsbolagens del samordnas med vad som gäller för ban- kerna.

3.5.4 Invik & Co AB

Även värdepappersförmedlare bör ha möjlighet att motta medel på konto som säkerhet för utlåning av aktier. Den som erhållit sådant tillstånd bör ha möjlighet att avtalet bort huvudregeln så att medlen kan utnyttjas på effektivast sätt. '

3.6 Enhandskrediter m.m.

3.6.1 Bankorganisationerna och Svenska Fondhandlareföreningen

Föreningarna ansluter sig till kommitténs på kreditmarknadskommittén grundade uppfattning om fondkommissionsbolags upplåningsrätl. Likaså instämmer föreningarna i samordningen med vad som gäller för banker i fråga om enhandskrediter och förbehåll om andel i vinst. varvid föreningar- na i det senare hänseendet hänvisar till att frågan om kredit mot rätt till andel i vinst behandlats av kreditmarknadskommittén. En sådan möjlig- het bör enligt föreningarna ges i Sverige. I fråga om enhandskrediter måste dock tilläggas att när ”borgen eller annan garantiförbindelse till fondkom— . missionsbolaget” skall tas med i beräkningen kan detta skapa svårigheter. Säkerheter i clearingsystem ställs nämligen ofta i form av bankgarantier. Denna ordning får givetvis inte försvåras. Bankinspektionen bör därför kunna medge undantag när detta är påkallat. '

3.6.2 Invik & Co AB

Bestämmelserna om enhandskrediter avser även garantiåtaganden. .Ut- formningen av lagtexten och kommitténs kommentarer ger vid handen att med fordringar avses kredit i pengar och inte ett sådant fordringskrav som kan uppkomma till följd av aktielån.

Värdepappersförmedling såsom denna är angiven i utredningens förslag till fondkommissionslag omfattas av det civilrättsliga mäklarbegreppet. Den vanligaste formen av arvode för mäklare och liknande slag av mellan- män t.ex. agenter är provision på 'den affär som förmedlas. Detta är vedertaget och anges t.ex. i lagen om kommissionärer Och agenter och i lagen om fastighetsmäklare. På den internationella marknaden är det inte " heller ovanligt att den som förmedlar en affär aVSeende aktier både vid försäljning av samtliga aktier eller enstaka aktieposter erhåller provisions- ersättning. Invik föreslår därför att bestämmelserna i 25 g" förslaget till lag ' 255

om fondkommissionslag gör undantag för sådan verksamhet som avser Prop. 1990/91: 142 Värdepappersförmedling även i de fall värdepappersförmedlaren inte Bilaga3 självt skulle få avsluta affären

3.7 Ansvarsregler

3.7.1 Bankinspektionen

VMK föreslår i likhet med vad som gäller i dag enligt fondkommissions- lagen att den som bedriver tillståndspliktig rörelse enligt lagen utan till- stånd döms till böter eller fängelse i högst ett år.

VMK har i förslaget till börs- och clearingsverksamhet föreslagit en annan lösning. Där sägs att bankinspektionen får vid vite förelägga den som bedriver sådan verksamhet utan tillstånd att upphöra med verksam— heten.

Bankinspektionen anser att sanktionssystemt bör vara likformigt utfor- mat i dessa båda situationer.

Såsom kommittén framhållit i specialmotiveringen till 705 i förslaget till lag om börs— och clearingverksamhet innebär en straffbestämmelse ett mindre effektivt sanktionsmedel än en kraftfull ekonomisk sanktion ge- nom vite. Inspektionen förordar därför att den föreslagna straffbestäm- melsen i förslaget till fondkommissionslag ersätts med en bestämmelse som innebär att inspektionen får vid vite förelägga den som uppsåtligen eller av oaktsamhet utan tillstånd driver rörelse enligt 2 5 1—6 att upphöra med verksamheten.

3.8 Ägarbegränsning 3.8.1 Styrelsen för Stockholms fondbörs

Börsstyrelsen konstaterar med tillfredsställelse att regeringen i prop 198/902116 bl.a. föreslagit att 8 aå i fondkommissionslagen skall upp- hävs. Propositionsförslaget innebär vidare att — i linje med VMKs förslag —företagsförvärvslagen görs tillämplig också på fondkommissionsbo- lagen, vilket enligt börsstyrefsens mening framstår som den lämpligaste lösningen av frågan om utländskt ägande av dessa bolag.

3.8.2 Bankorgansiationerna och Svenska Fond handlareföreningen

Föreningarna delar kommitténs uppfattning att vanliga förvärvsregler. dvs. företagsförvärvslagen. bör gälla också för fondkommissionsbolag. En ändring i det avseendet —- slopande av 8 aé i fondkommissionslagen— bör genomföras samtidigt som rätt för utlänning att förvärva bankaktier införs. Med tanke på Sveriges internationella relationer bör det ske skynd- samt. Det är alltså viktigt att nu påbörjat lagstiftningsarbete fullföljs. Föreningarna har tidigare avstyrkt de förslag till ägarbegränsningar i bank som lades fram av kreditmarknadskommittén. Sådana begränsningar är om möjligt än mindre motiverade för fondkommissionsbolag. För- 256

eningarna ställer sig således bakom kommitténs uppfattning i detta avse- Prop. 1990/91: 142 ende. Bilaga 3 Föreningarna delar också uppfattningen att man inte kan kräva börsre- gistrering av aktierna i fondkommissionsbolag. En sådan ordning skulle f. ö. inte kunna fungera utan åtskilliga undantag. t. ex. för bankägda fond- kommissionsbolag. Dessutom skulle nyetableringsmöjligheterna beskäras

till nackdel för en god marknad, som gynnas av att det finns ett flertal aktörer med olika "profil”.

3.9 Anmälningsskyldighet för innehav av finansiella instrument

3.9.1 Riksskatteverket

Rikskatteverket har inhämtat yttrande från länsskattemyndigheten i Stockholms län som anför följande.

I förslaget till fondkommissionslag 505 stadgas förbud mot handel i vissa fall. I 51 & stadgas om anmälningsskyldighet vid förändring av värde- pappersinnehav. Enligt länsskattemyndigheten bör även stadgas ett direkt förbud för anställd hos fondkommissionär att vid sidan av anställningen bedriva fondkommissionärsverksamhet i eget bolag. Möjligen följer detta redan av reglerna i 50 och 51 55 men länsskattemyndigheten har erfarit att denna typ av verksamhet har förekommit varvid diskussion uppkommit om anställningsförhållande förelegat eller ej. Från skattesynpunkt är ett klarläggande i denna fråga av stort intresse.

3.9.2 Bankorganisationerna och Svenska Fondhandlareföreningen

Föreningarna hade förväntat sig att kommittén skulle ha satt bestämmel- serna om llandelsjö'rbud m. m. i fondkommissionslagen. vilka nu flyttas till 50—52 59". i samband med sina förslag om insiderhandel. Detta måste enligt föreningarnas uppfattning ske i det fortsatta lagstiftningsarbetet. Bestämmelserna avser en form av insynshandel. Det finns då inte skäl att behandla den annorlunda än annan insynshandel. En samordning bör således göras så långt det kan ske. Den tvåårsfrist för bestämning av Iångsiktigheten som nuvarande och föreslagen bestämmelse i fondkom- missionslagen enligt sina motiv bygger på bör i det sammanhanget ersättas med en sexmånadersfrist. Den nuvarande tvåårsfristen baseras på den skattefrist som inom kort upphävs. Också av det skälet bör en anpassning ske. Samtidigt finns det skäl att vid bedömning av Iångsiktigheten bortse från om ett förvärv finansierats med kredit. Vid en helt genomförd sam- ordning med insiderregleringen skulle hithörande bestämmelse i fondkom- missionslagen kunna utgå. För enhetlighetens skull skall vad nu sagts givetvis gälla också börs- och clearingverksamhet och aktiefondsverksam- het. liksom annan verksamhet i vilken nuvarande regler gäller. 257

3.10 Utländska fondkommissionärers etableringar i Sverige Prop. 1990/91: 142 3.10.1 Bankinspektionen Bllaga 3 VMK föreslår att utländska företag som vill vara verksamma på den svenska värdepappersmarknaden måste göra anmälan härom till bankin- spektionen och att inspektionen vid misskötsamhet kan föra upp ett så- dant företag på en särskild ”'varningslista” som skall offentliggöras-In- spektionen föreslås vidare kunna förbjuda svenska aktiebolag som erhållit verksamhetstillstånd enligt fondkommissionslagen att göra affärer med ett sådant företag. En motsvarande situation har i förslaget till ny aktiefondslag (Ds 1989: 71) reglerats på ett något annorlunda sätt. Enligt det förslaget får ett utländskt fondföretag agera på den svenska marknaden först efter tillstånd av regeringen eller efter regeringens bemyndigande av bankinspektionen.

Det är av vikt att regler med anknytning till den internationella handeln utformas så enhetligt som möjligt. Detta leder till ökad överblickbarhet och överskådlighet. För inspektionen förenklas handläggningen genom att samma rutiner kan tillämpas oavsett vilken typ av institut som åtgärderna riktas mot. Bankinspektionen förordar därför att ytterligare överväganden görs i denna fråga i det fortsatta lagstiftningsarbetet. För egen del önskar inspektionen vid valet av vilken metod som bör tillämpas redovisa följan— de synpunkter. .

Vid en tillståndsprövning formaliseras förfarandet och tillståndsmyn- digheten får från början ett underlag att göra en bedömning av om sökan- den fyller högt ställda krav. Det sökande företaget kan inte påbörja verk- samheten förrän tillstånd givits. Ett anmälningsförfarande däremot leder till att företaget omedelbart kan påbörja sin verksamhet i Sverige. Inspek- tionen kan ingripa först i efterhand och då kan skadeverkningarna ha hunnit bli betydande. Bankinspektionen förordar därför den lösning som framlagts i förslag till ny aktiefondslag.

Lagrådet Prop. 1990/91:142

Närvarande: f.d. regeringsrådet Bengt O. Hamdahl, regeringsrådet Bertil Werner, justitierådet Ulf Gad.

Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 21 februari 1991 har rege- ringen på hemställan av statsrådet Åsbrink beslutat inhämta lagrådets yttrande Över förslag till lag om handel med finansiella instrument, m.m. - Förslaget har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Lars Afrell och kammaråklagaren Catarina Walldén. Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.