Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att landstingskommunerna ges större frihet att själva utforma sin nämndorganisation. Hälso- och sjukvårdslagens system med särskilda organ skall kunna tillämpas inom nästan hela det landstings— kommunala verksamhetsområdet. De särskilda organen får ges uppgifter för både en viss del av den landstingskommunala verksamheten och för verksamhet som enbart avser ett geografiskt avgränsat område. De särskilda organen får också ges uppgifter som griper över flera nämnders ansvarsom rä— den. Härigenom fär landstingskommunerna på nmtsvarande sätt som kommunerna möjlighet att samordna sin nämmlorganisation lokalt.

De nya reglerna om (len friare nämmlorganisationen samlas i en särskild lag. Lagen föreslås träda i kraft den 1 januari 1986.

] Rikxdugun [984185 I mm]. Nr 98

• Sida 2
•  Original

I—J

Prop. 1984/85:98

Förslag till Lag om särskilda organ i landstingskommunerna

Härigenom föreskrivs följande.

1 & Landstingskommunerna får inrätta särskilda organ enligt bestämmelser- na i denna lag. '

Vad som i lagen sägs om landstingskommuncr gäller också kommuner som inte ingår i en landstingskommun. Bestämmelser om landstinget eller förvaltningsutskottct skall därvid avse kommunfullmäktige respektive kom- munstyrelsen.

2 5 Ett särskilt organ får under en eller flera nämnder handha förvaltning och verkställighet för en del av Iandstingskommunen eller för en eller flera anläggningar. Det får också under en eller flera nämnder handha förvaltning och verkställighet för en eller flera delar av den landstingskommunala verksamheten.

Ett särskilt organ fär handha förvaltning och verkställighet under ett eller flera andra särskilda organ.

3 5 Särskilda organ fär ges till uppgift att handha f("örvaltning och verkställig- het som enligt lag eller annan författning ankommer på hälso- och sjukvårds- nämnden. tandvårdsnämnden. omsorgsstyrelsen och utbildningsnämnden eller som kan handhas av sådana nämnder som avses i 3 kap. 13 få andra stycket kommunallagen(19771179).

45 För särskilda organ gäller vad som i lag eller annan-författning är föreskrivet om den eller de nämnder på vilka uppgifterna annars ankommer.

5 & Landstinget fär föreskriva att ett särskilt organ inte får väcka ärende hos landstinget.

Landstinget får också föreskriva att ett särskilt organ skall lämna sitt budgetförslag till den nämnd inom vars verksamhetsomräde organet handhar förvaltning och verkställighet. Förvaltningsutskottet får bestämma inom vilken tid budgetförslaget skall lämnas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1986.

| För verksämhet som enligt särskilda författningar ankommer på sådana landstingskommunala nämnder som anges i 3 % fär Iandstingskommunerna fram till den 1 januari 1988 inrätta särskilda organ med ledamöter och suppleanter som väljs för kortare mandattid än vad som följer av 3 kap. 5 & första stycket kommunallagen (1977zl79). I sådant fall skall mandattiden upphöra med utgången av är 1988. '

• Sida 3
•  Original

Prop. 1984/85:98 ' . 3

Förslag till Lag om ändring i kommunallagen(1977:179)

Härigenom föreskrivs att 3 kap. 13 & kommunallagen(1977: 179) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 kap. 13 ä'

Fullmäktige tillsätter nämnder för förvaltning och verkställighet som enligt särskilda författningar ankommer på dessa. För sådana nämnder gäller vad som är föreskrivet i dessa författningar.

För förvaltning och verkställighet i övrigt fär fullmäktige tillsätta de nämnder som behövs. Ledamöter och suppleanter i sädan nämnd väljes av fullmäktige till det antal som fullmäktige bestämmer. Beträffande sädan nämnd skall vad som är föreskrivet beträffande styrelsen i 2 5 andra stycket. 3 äförsta stycket.4 ä. 5 ätredje stycket. 7—12 ååå och. utom i fråga om nämnd i Stockholms kommun. () & tillämpas på motsvarande sätt.

Om vissa lokala organ i kommu- Om vissa lokala organ i kommu- nerna finns särskilda bestämmelser. nerna och särskilda organ i lands- tings/tommuncrna finns särskilda be- stämmelser.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1986.

' Senaste lydelse 1979:4t)7.

• Sida 4
•  Original

Prop . 1984/ 85 : 98 4

Förslag till Lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763)

Härigenom föreskrivs att 11 och 12 åå hälso- och sjukvårdslagen ('1982:763) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

"11 5

Ett eller flera särskilda organ får tillsättas för att under hälso- och sjukvårdsnämnden leda hälso- och

Av lagen (1985: ) om särskilda organ [ landsringskommunerna framgår attsärskilda organ för tillsät-

sjukvärden. vart och ettför den verk- samhet som landrtingskommunen bestämmer.

l

I fråga om särskild hälso- och sjukvårdsnämnd och organ som av- ses i 11 # gäller bestämmelserna i 3 kap. I.,—1255 kommunallagen(1977:179) i tillämpliga delar.

tas för att under hälso- och sjuk- vårdsnämnden leda hälso- och sjuk- vården.

%

I fråga om särskild hälso- och sjukvårdsnämnd gäller bestämmel- serna i 3 kap. 2—129'5 kommunal- lagen (1977:179) i tillämpliga delar.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1986.

• Sida 5
•  Original

Prop. l984/85:98 , 5

Utdrag

CIVILD EPARTEMENTET . PROTOKOLL vid regeringssammanträde

1984-12-06

Närvarande: statsministern Palme. ordförande. och statsråden 1. Carlsson. Lundkvist. Feldt. Sigurdson. Gustafsson. Leijon. Hjelm-Wallén. Peterson. Andersson. Boström. Bodström, Göransson. Gradin, Holmberg, Hell- ström. Thunborg

Föredragande: statsrådet Holmberg

Proposition om en friare nämndorganisation i landstingskommunerna

] Inledning

Inom det kommunala området pågår sedan flera är ett omfattande arbete som syftar till att öka den kommunala självstyrelsen och fördjupa den kommunala demokratin. Kommunaldemokratiska kommittén (Kn 1977:07)l har haft till uppgift att överväga reformer som kan stärka medborgarinflytan- det inom kommuner och landstingskommuner. Stat-kommunberedningen (C l983:02) överväger olika förändringar som bör göras i ansvars- och uppgiftsfördelningen mellan stat och kommun. Beredningen svarar också för genomförandet av en försöksverksamhet med ökad kommunal självstyrelse. 1983 års demokratiberedning (C 1983:03) studerar och analyserar problem och hinder som kan finnas för medborgarna att delta i samhällsarbetet inom kommunerna. En annan uppgift för beredningen är att lägga fram idéer om och förslag till ett förändringsarbete som syftar till att öka medborgarnas. partiernas och övriga folkrörelsers möjligheter till aktiv medverkan. delak- tighet och ansvar i den kommunala verksamheten. Beredningen skall också lägg fram förslag om principerna för en ny kommunallag.

Kommunerna kan sedan den 1 januari 1980 inrätta olika typer av lokala nämnder med stöd av lagen (1979z408) om vissa lokala organ i kommunerna (omtryckt 1979:1167. ändrad senast 1983:304). Lagens syfte är att möjliggöra för kommunerna att förankra sin verksamhet lokalt. Lokalorganslagen är inte tillämplig på landstingskommunerna. För deras del kan emellertid i viss

' Kommunalrådet Lars Eric Ericsson. ordförande. överförmyndaren Leif Andersson. landstingsrådet Bror R. Eriksson. landstingsrådet Karl-Gunnar Holmqvist. f.d. partisekreteraren Gustaf Jonnergärd. kommunalrådet Anita Jonsson. kommunalrå— det Rune Zachrisson och kommunalkonsulenten Göran Åstrand.

• Sida 6
•  Original

Prop. 1984/85:98 6

utsträckning liknande organ inrättas sektorsvis med stöd av annan lagstift- ning. '

Kommunaldemokratiska kommittén har i betänkandet (Ds C 19833.) Lokala organ i landstingskommunerna föreslagit att verksamheten med lokala organ i kommunerna utvidgas sa att också landstingskommunerna får möjlighet att inrätta sådana organ. Betänkandet bör i den del det innehåller en sammanfattning av kommitténs överväganden och förslag samt en redogörelse för nuvarande ordning fogas'till protokollet i detta ärende som bilaga ]. De författningsförslag som läggs fram i betänkandet bör fogas till protokollet som bilaga 2.

Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanser- na och en sammanställning av deras yttranden bör fogas till protokollet i ärendet som bilaga 3.

I prop. 1983/84:152 (s. 18) om försöksverksamhet med ökad kommunal självstyrelse berörde jag frågan om lokala organ i landstingskommunerna. Jag uppgav därvid att jag avsåg att återkomma till regeringen med ett förslagi ämnet. Efter samråd med cheferna för socialdepartementet och utbildnings- departementet samt statsråden Sigurdson och Göransson tar jag nu upp denna fråga.

2. Allmän motivering

2.1. En friare nämndorganisation i-landstingskommunerna

Mitt förslag: Landstingskommunerna ges större frihet att själva utforma sin nämndorganisation.

Kommitténs förslag: Överensstämmer med mitt förslag. Remissinstanserna: Remissinstanserna är positiva till att landstingskom- munerna får en större frihet att utforma sin organisation. . Skälen för mitt förslag: Som jag redan har nämnt pågår det sedan flera år ett omfattande förändringsarbete med syfte att öka den kommunala sj älvsty- relsen och fördjupa den kommunala demokratin. Arbetet går bl. a. ut på att. ge människorna flera möjligheter till inflytande och deltagande t. ex. genom brukarmedverkan i olika former. Genom reformarbetet skall det också tas fram underlag för att minska den statliga detaljregleringen och ge kommuner och landstingskommuner större frihet att anpassa sin organisation till lokala förhållanden. En ökad frihet för landstingskommunerna att införa en decentraliserad organisation får ses som ett betydelsefullt led i detta förändringsarbete.

Kommunerna får enligt lagen om vissa lokala organ i kommunerna inrätta

• Sida 7
•  Original

Prop. 1984/85z98 7

lökala organ inom både det specialrogleradc området och det kommunallags- reglerade området. Avsikten med lokalorganslagen är att ge kommunerna stor frihet att förankra sin verksamhet lokalt. Lokalorganslagen är inte tvingande utan öppnar möjligheter för kommunerna att inrätta lokala organ. Fullmäktige bestämmer de lokala organens kompetens. Med den lagtekniska lösning som valts kan i stort sett alla uppgifter som sköts av de centrala facknämnderna läggas ut till lokala organ. om uppgifterna är lämpliga att handlägga på den nivån.

Lokalorganslagen gäller inte för landstingskonnnunerna. Dessa kan emellertid med _stöd av bestämmelser i vissa specialförfattningar redan nu inrätta nämnder med lokalt eller på annat sätt begränsad kompetens.

På det helt dominerande verksamhetsområdct. hälso- och sjukvården. har det sedan länge rått stor frihet för landstingskommunerna att utforma sin organisation. Den nya hälso- och sjukvårdslagen (1982z763; ändrad senast 1983z335) har befäst och ytterligare vidgat denna frihet. Av 11 & framgår sålunda att ett eller flera särskilda organ får tillsättas för att under hälso- och sjukvårdsnämnden leda hälso- och sjukvården. vart och ett för den verksam- het som landstingskommunen bestämmer. På hälso- och sjukvårdens område kan landstingskommunerna vidare enligt lagen (1980112) om förtroende- nämnder inom hälso- och sjukvården (ändrad senast 19821765) välja att inrätta en central förtroendenämnd eller flera sådana nämnder med ansvar för var sin del av landstingskommunen. Lagen är tidsbegränsad.

Lagen (198111243) om vård av missbrukare i vissa fall (ändrad senast 1982z404) ger landstingskommunerna möjlighet'att inrätta styrelser för förvaltning och verkställighet på lokal nivå. Enligt folhögskoleförordningen (1977z551, omtryckt 1983c510) skall det vidare finnas en styrelse för varje folkhögskola. En sådan styrelse är en obligatorisk nämnd.

När det gäller det kommunallagsreglerade området har landstingskommu— nerna samma möjlighet som kommunerna att inrätta nämnder för förvalt- ning och verkställighet för en eller flera anläggningar. s. k. institutionsstyrel- ser (3 kap. 13 å andra stycket kommunallagen). Principen om landstings— kommunen som en odelad förvaltningsenhet hindrar alltså inte att sådana lokala nämnder inrättas.

Av vad jag nu har anfört framgår. att landstingskommunerna har möjlighet att för en betydande del av sin verksamhet decentralisera sin nämndorganisation. För flera verksamhetsgrenar är detta emellertid inte möjligt. Det är inte tillåtet för landstingskommunerna att decentralisera organisationen för tandvården. omsorgerna om de psykiskt utvecklingsstör- da (inkl. särskolan) eller gymnasieskolan. Landstingskommunerna har inte heller samma möjlighet som kommunerna att samordna sin verksamhet på det lokala planet. De lokala nämnder som kan inrättas i landstingskommu- nerna får nämligen endast handha förvaltning och verkställighet inom en och samma sektor av den landstingskommunala verksamheten. De lokala nämnder som inrättas i kommunerna enligt lokalorganslagen kan däremot

• Sida 8
•  Original

Prop. 1984/85:98 8

vara sektorsövcrgripande. dvs. ges uppgifter som griper över flera nämnders ansvarsområden.

] många landstingskommuner prövar man nya organisationsmodeller. Detta har blivit möjligt genom landstingskommunernas frihet att organisera sin verksamhet inom hälso- och sjukvårdsområdet. Hälso- och sjukvårdsla- gen medger nämligen att särskilda organ kan inrättas dels för lokala uppgifter dels för uppgifter inom en speciell del av hälso- och sjukvården.

Ofta har man inrättat särskilda organ med ett ansvarsområde som är geografiskt avgränsat. Sådana organ benämns vanligen direktioner eller primärvårdsnämnder. Till direktionernas arbetsuppgifter hör oftast förvalt- ningen av ett länsdelssjukhus och primärvården i flera kommuner. De flesta landstingskommunerna har någon form av sådana direktioner. Genom primärvårdsnämnder kan landstingskommunen ytterligare decentralisera hälso- och sjukvårdsorganisationen. Primärvårdsnämnderna handhar öppenvården vid vårdcentralerna i en kommun. Ansvarsområdet kan också omfatta sjukhem. hemsjukvård m.m.

Landstingskommunerna kan också inrätta särskilda organ med ett övergri- pande ansvar för en del av hälso- och sjukvården. I någon landstingskommun har man sålunda inrättat en länssjukvårdsnämnd med uppgift att i första hand ansvara för verksamheten vid sjukhusen inom landstingskommunen. Ett annat exempel på särskilda organ med övergripande uppgifter är bloeknämn- der som kan ansvara för olika delområden av den landstingskommunala verksamheten. t. ex. psykiatri eller långvård.

Förutom den nu redovisade organisationen har ett antal landstingskom- muner plancrat att införa en ny organisation, som innebär att man under centrala nämnder inrättar sektorsövergripande organ. En sådan organisation kräver emellertid att landstingskommunerna får en ökad frihet att bestämma om sin organisation. Från några håll har man därför hemställt om sådana lagändringar att landstingskommunerna får samma möjligheter som kommu- nerna att inrätta lokala organ.

Enligt min mening är det väsentligt att öka kommunmedlemmarnas intresse för den landstingskommunala verksamheten. De kan i dag ha svårt att förstå landstingskommunernas roll som serviccorgan på det lokala planet. Många kommunmedlemmar anser också att den landstingskommunala verksamheten är svår att överblicka. De har i regel ett betydligt längre avstånd till landstingskommunernas förtroendevalda än till kommunernas. De många människornas medverkan i gemensamma lokala angelägenheter har en gammal tradition i det svenska samhället. Ett omfattande folkligt engagemangi det landstingskommunala arbetet har ett stort värde. Jag anser därför att det är viktigt att kommunmedlemmarna ges ökade möjligheter att påverka den landstingskommunala verksamheten. Ökade möjligheter för landstingskommunerna att bestämma om sin organisation kan underlätta medborgarnas medverkan. Detta överensstämmer med inriktningen av det förändringsarbete som jag tidigare har redovisat.

• Sida 9
•  Original

Prop. l984/85:98 _ 9

I prop. l982/83:97 om de förtroendevaldas arbetsförutsättningari kommu- ner och landstingskommuner m.m. anförde jag att det är viktigt från demokratisk synpunkt att så många medborgare som möjligt får tillfälle att medverka i kommunernas och landstingskommunernas verksamhet. En utbyggd oc'h decentraliserad organisation ger möjlighet till en samordnad verksamhet som också skapar bättre förutsättningar för att engagera flera medborgare i den landstingskommunala verksamheten. En decentralisering innebär sannolikt också att man får en effektivare och mera serviceinriktad verksamhet. En ökad decentralisering av den landstingskommunala förtro- endemannaorganisationen kan dessutom underlätta för de politiska par- tierna att delta i utformningen av den landstingskommunala verksamheten.

Av det anförda följer att det är ytterst angeläget att främja de strävanden som finns i landstingskommunerna.att finna en lämplig organisationsform. De rättsliga hinder som finns för att införa en friare (.)rganisation måste alltså undanröjas. Härigenom får landstingskommunerna ökade möjligheter att skapa en lokal förankring och samordning av sin verksamhet. En samverkan mellan landstingskommunerna och kommunerna kan också underlättas.

På grund av vad jag nu har anfört hör landstingskommunerna ges en ökad frihet att utforma sin organisation och samordna sin verksamhet. För att detta skall vara möjligt krävs lagstiftningsåtgärder. Jag återkommer till lagstiftningsfrågan sedan jag har redogjort för hur reformen enligt min mening bör utformas.

2.2. Särskilda organ med vidgade uppgifter

Mitt förslag: Landstingskmnmunerna ges möjlighet att inom större delen av den landstingskommunala verksamheten inrätta särskilda organ. Dessa får ges uppgifter både för en viss del av den landstings- kommunala verksamhetcn och för verksamheten inom ett geografiskt avgränsat område. De får också ges uppgifter som griper över flera nämnders ansvarsområden.

Kommitténs förslag: Överensstämmer med mitt förslag på det sättet att landstingskommunerna ges möjlighet att inrätta särskilda organ för omsor- gen om de psykiskt utvecklingsstörda och för tandvården. I övrigt föreslår kommittén att lokala organ får inrättas enligt lokalorganslagen inom utbildningens område och för den kommunallagsreglerade verksamheten. Förslaget öppnar endast en begränsad möjlighet för landstingskommunerna att inrätta organ med uppgifter som griper över flera nämnders ansvarsom- råden.

• Sida 10
•  Original

Prop. 1984/85:98 ' m

Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna ställer sig bakom kommit- téns förslag. Flera menar dock att det är naturligt att landstingskommunerna ges samma möjlighet som kommunerna att inrätta lokala organ. En del remissinstanser har invändningar mot att kommitténs förslag inte i tillräcklig utsträckning tillgodoser önskemålet att inrätta organ som har uppgifter som griper över flera nämnders ansvarsområden.

Skälen för mitt förslag: Olika lösningar kan övervägas när det gäller att ge landstingskommunerna en större frihet att bestämma om sin nämndorganisa- tion.

Kommittén har föreslagit en lösning som innebär att landstingskommuner- na får möjlighet att inrätta lokala organ enligt lokalorganslagen på vissa områden. Det gäller utbildningsnämndens och de kommunallagsreglerade nämndernas verksamhetsområden. På några andra områden föreslås hälso- och sjukvårdslagcns system med särskilda organ bli tillämpat. Det är alltså frågan om ett blandat system med olika rättsregler för skilda verksamhetsom— råden.

En avgörande invändning mot förslaget är att det endast i mycket begränsad utsträckning medger att landstingskommunerna inrättar sektors- övergripande organ. Ett väsentligt inslag i reformen måste vara att landstingskommunerna får denna möjlighet. Det är en förutsättning för att de organisationsförändringar som planeras i en del landstingskommuner skall kunna genomföras. Enligt min mening måste alltså reformen bygga på att landstingskommunerna i största möjliga utsträckning skall kunna inrätta sektorsövergripande organ. Härigenom skapas ökade möjligheter till sam- ordning av den landstingskommunala verksamheten och förutsättningar för ett effektivt samutnyttjande av de landstingskommunala resurserna.

En renodlad tillämpning av lokalorganslagen på landstingskommunerna skulle visse rligen tillgodose deras behov av sektorsövergripande lokala organ med både obligatoriska och fakultativa uppgifter. En sådan tillämpning skulle dock innebära mycket väsentliga avsteg från det nu existerande systemet inom hälso- och sjukvårdsområdet. Av detta skäl kan enligt min uppfattning en renodlad tillämpning av lokalorganslagen på landstingskom- munerna inte komma i fråga. '

Istället är det i första hand två alternativ som kan bli aktuella. Det ena är att göra lokalorganslagen delvis tillämplig på landstingskommunerna. Det andra är att låta hälso- och sjukvårdslagens system med särskilda organ omfatta också andra verksamhetsgrenar.

Alternativet med att delvis tillämpa lokalorganslagen på landstingskom- munerna skulle innebära att hälso- och sjukvårdslagens nuvarande system med särskilda organ behölls och att lokalorganslagens system tillämpades parallellt med detta. En landstingskommun som önskar tillägga särskilda organ med lokalt avgränsad kompetens. t. ex. distriktsdirektioner och primärvårdsnämnder. uppgifter utanför hälso- och sjukvården måste inrätta dessa som lokala organ enligt lokalorganslagen. lnom hälso- och sjukvården

• Sida 11
•  Original

Prop. 1984/85:98 ' 'x. ' . ' 11

skulle då två typer av organ kunna finnas i organisationen gentemot vilka hälso- och sjukvårdsnämnden skulle ha olika befogenheter. Enligt min mening är detta inte tillfredsställande. Jag anser nämligen att en sådan splittring av lagstiftningen kommer att medföra tillämpningssvårigheter i landstingskommunerna. En anpassning till lokalorganslagens system skulle för vissa landstingskommuner således sannolikt tvinga fram icke önskade ändringar i organisationen för att de skulle få till stånd en ökad lokal förankring. Slutsatsen av det resonemang jag har fört nu är att lokalorgansla- gen inte bör tillämpas i landstingskommunerna.

Enligt min mening måste en viktig utgångspunkt vara att ett nytt organisatoriskt system i största möjliga utsträckning knyter an till landstings- kommunernas nuvarandc organisation och de förändringar som man plane- rar. Härigenom blir det möjligt att genomföra reformen utan omfattande organisatoriska förändringar i'landstingskommunerna.

Dessa överväganden har lett mig till slutsatsen att man bör bygga vidare på det system med särskilda organ som redan finns på hälso- och sjukvårdsområ- det. Vad det gäller är att skapa förutsättningar för att särskilda organ skall kunna inrättas även inom andra sektorer av den landstingskommunala verksamheten samtidigt som man ger dessa organ möjligheter att på samma sätt som de lokala organen i kommunerna kunna handha uppgifter inom flera verksamhetsområden.

Jag föreslår alltså att hälso- och sjukvårdslagens system med särskilda organ tillämpas på större delen av det landstingskommunala verksamhets- området. Genom att jag knyter an till och vidareutvecklar det system som redan tillämpas inom en stor del av verksamheten behöver landstingskom- munerna inte anpassa sig till ett helt nytt system. Den valda lösningen ger landstingskommunerna möjlighet att utan stora organisatoriska insatser ge redan inrättade särskilda organ sektorsövergripande uppgifter. Härigenom tillgodoser jag de önskemål om möjligheter att inrätta sektorsövergripande organ som har framförts av en del remissinstanser. De särskilda organen bör kunna få uppgifter både för en viss del av den landstingskommunala verksamheten och för verksamhet inom ett geografiskt avgränsat område. ,

2.3. De särskilda organens verksamhetsområden

Mitt förslag: De särskilda organen får ha uppgifter inom hälso— och sjukvårdnämndcns. tandvårdsnämndens. omsorgsstyrelsens. utbild- ningsnämndens och de kommunallagsreglerade nämndernas verksam- hetsområden.

Kommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt förslag. Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna är positiva till kommitténs .

• Sida 12
•  Original

Prop. l984/85:98 12

förslag. 1 något fall anförs tveksamhet mot att förlägga uppgifter enligt omsorgslagen till lokal nivå. En del remissinstanser anser att institutionssty- relser bör kunna inrättas inom alla de specialreglerade områdena. Någon remissinstans ifrågasätter om inte kommitténs förslag borde ha omfattat också folkhögskolorna.

Skälen för mitt förslag: Min utgångspunkt är att landstingskommunerna skall få möjlighet att ge de särskilda organen så vida befogenheter som möjligt. Detta ligger i linje med vad jag tidigare har sagt om en ökad frihet för landstingskommunerna att själva bestämma om sin organisation. Endast om tungt vägande skäl föreligger bör därför något område undantas från det av mig föreslagna systemet.

Den av mig förordade lösningen att bygga vidare på det redan tillämpade systemet med särskilda organ inom hälso- och sjukvårdsområdet innebär att landstingskommunerna får inrätta institutionsstyrelser inom de verksam- hctsområden där särskilda organ kan förekomma. Därmed tillgodoses önskemålet från en del remissinstanser att institutionsstyrelser skall få förekomma i ökad utsträckning på det specialreglerade området.

Som jag tidigare har nämnt är det möjligt för landstingskommunerna att inrätta förtroendenämnder med lokalt avgränsad kompetens. Lagen om förtroendenämnder avser en fi.")rsöksverksamhet som är tidsbegränsad. Verksamheten har utvärderatsi en rapport (Ds S 198416")Förtroendenämn- der inom hälso- och sjukvården. I denna föreslås att försöksverksamheten permanentas. Med hänsyn till att frågan om fortsatt lagstiftning rörande förtroendenämndernas uppgifter och ställning inte har slutbehandlats är jag nu inte beredd att föreslå att det skall vara möjligt att inrätta särskilda organ under en central förtroendenämnd.

Jag har i det tidigare angett att styrelsen för en folkhögskola är en obligatorisk nämnd. En del remissinstanser anser att styrelser för folkhög— skolor borde kunna inordnas under en central nämnd. t.ex. utbildnings- nämnden. Frågan om folkhögskolestyrelsernas ställning berör inte bara landstingskommunerna utan även organisationer och andra juridiska perso- ner som driver folkhögskolor. Om landstingskommunernas folkhögskole— verksamhet skulle inrymmas i det system som jag förordar skulle det få den effekten att två system för styrelse av folkhögskolor skulle tillämpas. Jag anser att detta inte är en lämplig ordning. Enligt min mening bör det därför inte göras några förändringar av reglerna på folkht'igskoleområdet.

Kommittén har övervägt om dess förslag bör omfatta de styrelser för hem för vård eller boende som landstingskommuner och kommuner måste inrätta enligt lagen om vård av missbrukare i vissa fall. Förvaltning och verkställig- het kan enligt lagen läggas på en särskild styrelse. på en styrelse för flera hem eller på en befintlig nämnd. Kommittén anser att styrelserna för hemmen för vård eller boende även fortsättningsvis bör regleras genom en specialförfatt- ning. Jag delar denna uppfattning och avstår därför från att låta systemet med _ särskilda organ omfatta styrelser för hem för vård eller boende enligt lagen om vård av missbrukare i vissa fall.

• Sida 13
•  Original

Prop. 1984/85z98 13

Jag har nu redogjort för de undantag som jag anser bör göras när det gäller landstingskommunernas möjligheter att inrätta särskilda organ. Jag anser följaktligen att de särskilda organen bör kunna tillföras uppgifter som'faller inom hälso- och sjukvärdsnämndens, tandvårdsnämndcns. omsorgsstyrel- sens. utbildningsnämndens och de kommunallagsrcglerade nämndernas verksamhetsområden.

Tanken med reformen är att öppna möjligheter för landstingskommuner- na att inrätta särskilda organ inom de verksamhetsområden jag nu har nämnt. Det får sedan ankomma på varje landstingskommun att besluta om och i vilken utsträckning särskilda organ skall inrättas. Av kommunallagen följer att det är landstinget som har att fatta sådana beslut. Därvid har landstinget att ta ställning till varje organs uppgifter. Kommittén har särskilt understrukit vikten av att det genom reglementen klargörs vilka uppgifter varje organ skall ha och att strikta kompetcnsgränser dras upp. Jag kan ansluta mig till den uppfattning som kommittén sålunda har gett uttryck åt.

2.4. De särskilda organens ställning

Mitt förslag: De särskilda organen skall verka under en eller flera nämnder. Ett särskilt organ kan också verka under ett annat särskilt

organ.

Skälen för mitt förslag: En följd av att använda hälso- och sjukvårdslage'ns system med särskilda organ är att de särskilda organen inordnas under en eller flera centrala nämnder. Enligt förarbetena till hälso- och sjukvårdslagen innebär detta att hälso- och sjukvårdsnämnden har rätt att lätnna direktiv till de särskilda organen utöver vad landstinget redan kan ha slagit fast genom bestämmelser i reglementen eller särskilda beslut. Någon motsvarande direktivrätt finns inte enligt lokalorganslagen gentemot de lokala organen i kommunerna. I praktiken är etnellertid skillnaden inte så stor. De övergri- pande uppgifterna skall nämligen även inom den kommunala sektorn ligga kvar på den centrala nämnden om en sådan måste finnas enligt den specialförfattning som är tillämplig eller om fullmäktige på det kommunal- lagsreglerade området har valt att ha kvar en central nämnd för det aktuella förvaltningsområdet. Den centrala nämndens uppgifter omfattar i sådant fall viss samordning av de lokala organens verksamhet inom förvaltningsområ- det. De särskilda organens ställning under en nämnd behöver därför i stort inte innebära att de får en mindre självständig roll än de lokala organ som har inrättats i kommunerna. ' '

Det finns landstingskommuner som tillämpar en organisation med särskil- da organ på två nivåer under hälso- och sjukvårdsnämnden. Det är då fråga om distriktsdirektioner som under sig har primärvi'trdsnämnder. Eftersom

• Sida 14
•  Original

Prop. 1984/85:98 14

det finns ett behov av att tillämpa en sådan organisation anser jag att de nya reglerna bör utformas på ett sådant sätt att landstingskommunerna får ett uttryckligt stöd för att ordna sin organisation på detta sätt.

I första hand bör det vara fråga om ett särskilt organ med lokalt avgränsade uppgifter som är underställt ett annat särskilt organ. Jag anser emellertid att landstingskommunerna även i detta avseende skall ha frihet att bestämma om sin organisation. Det finns därför ingen anledning att närmare ange den eller de kombinationer av särskilda organ som skall vara tillåtna och på så sätt styra utvecklingen. Det får ankomma på landstingskommunerna själva att utifrån lokala förutsättningar och behov bedöma vilken organisation som är lämplig. Lagstiftningen bör därför ge möjligheter för landstingskommunerna att inrätta särskilda organ för att ha hand om förvaltning och verkställighet under andra särskilda organ.

2.5. Lagstiftningsfrågan

Mitt förslag: De nya reglerna om landstingskommunernas friare nämndorganisation samlas i en särskild lag.

Skälen för mitt förslag: Av vad jag tidigare har anfört framgår att landstingskommunerna bör få frihet att inrätta särskilda organ på de flesta sektorerna av det landstingskommunala verksamhetsområdet. De särskilda organen skall kunna ha uppgifter som griper över flera nämnders ansvarsom- råden.

Eftersom möjligheterna för landstingskommunerna att införa de organisa- toriska förändringarna innebär avsteg från vad som gäller enligt kommunal- lagen kan det framstå som naturligt att genom ändringar i denna åstadkomma den nya ordningen. Kommunallagens framtida utformning övervägs emeller- tid f. 11. Som ett första steg i detta arbete skall 1983 års demokratiberedning ta fram en principskiss till hur en ny kommunallag skall utformas. Samtidigt pågår en försöksverksamhet med en friare kommunal nämndorganisation enligt den av riksdagen under våren antagna lagen (1984:382) om försöks- verksamhet mcd en friare kommunal nämndorganisation. ] denna försöks- verksamhet deltar några landstingskommuner. Erfarenheterna från försöks- verksamheten skall utnyttjas när det gäller att finna ett lämpligt system för den kommunala nämndorganisationen. Jag anser därför att det inte nu är lämpligt att i kommunallagen föra in de regler som kan behövas för att genomföra den av mig föreslagna reformen.

Jag har tidigare avvisat tanken på att tillämpa lokalorganslagens system på den landstingskommunala verksamheten eftersom det inte passar med systemet med särskilda organ inom hälso- och sjukvården. Det skulle naturligtvis vara möjligt att i lokalorganslagen föra in ett helt nytt avsnitt som

• Sida 15
•  Original

Prop. l984/85:98 ' . 15

gäller den landstingskommunala verksamheten. Samtidigt skulle emellertid hela lagstiftningen få tekniskt överarbctas. Min uppfattning är att ett sådant ingrepp skulle kunna störa de försök med lokala organ som pågår i kommunerna. Jag föreslår i stället att reglerna om särskilda organ i landstingskommunerna samlas i en särskild lag som därmed kommer att bli en för landstingskommunernas behov anpassad parallell till lt.)kalorgans- lagen. .

Enligt min mening kan det finnas anledning att efter någon tid utvärdera effekterna av den nya lagstiftningen. En sådan utvärdering bör i så fall ske i samband med det arbete som har påbörjats i 1983 års demokratiberedning med att utforma principerna för en ny kommunallag. En uppföljning bör sedan ske i samband med den slutgiltiga konstruktionen av en ny kommunal- lag. Jag vill erinra otn att lokalorganslagen och den särskilda försöksverksam- het med en friare kommunal nåmndorganisation som jag berördeltidigare också skall utvärderas.

Den föreslagna lagen om särskilda organ i landstingskommunerna föranle- der vissa ändringar i kommunallagen och i hälso- och sjukvårdslagen. Den nya lagen och de nämnda lagändringarna bör träda i kraft vid inträdet av nästa mandatperiod i landstingskommunerna. dvs. den 1 januari 1986.

3. Upprättade lagförslag

I enlighet med vad jag nu har anfört har inom eivildepartementet upprättats förslag till

1. lag om särskilda organ i landstingskommunerna. 2. lag om ändring i kommunallagen (19771179). 3. lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (1982z763).

Förslaget under 3 har upprättats i samråd med statsrådet Sigurdsen.

4. Specialmotivering 4.1 Lagen om särskilda organ i landstingskommunerna

l ä Landstingskommunerna får inrätta särskilda organ enligt bestämmel- serna i denna lag.

Vad som i lagen sägs om landstingskommuner gäller också kommuner som inte ingår i en landstingskommun. Bestämmelser om landstinget eller förvaltningsutskottet skall därvid avse kommunfullmäktige respektive kom- munstyrelsen.

I paragrafen anges att särskilda organ får inrättas enligt bestämmelserna i lagen. Begreppet särskilda organ knyter an till den terminologi som redan förekommer på hälso— och sjukvårdens område. De särskilda organens uppgifter och ställning i organisationen behandlas i 2 s" och deras verksam- hetsområden i 3 &.

• Sida 16
•  Original

Prop. l984/85z98 16

Av kommunallagen följer att det år landstinget som har att fatta beslut om att inrätta särskilda organ. Inom ramen för bestämmelserna i lagförslaget har landstinget därvid också att fatta beslut om de särskilda organens uppgifter. verksamhetsområden och ställning i den landstingskommunala organisa- tionen.

Paragrafen behandlar i övrigt lagens tillämpningsområde. Den gäller för landstingskommunerna. Av paragrafens andra stycke framgår att lagen dessutom gäller för de tre kommuner som inte ingår i någon landstingskom- mun men som handhar uppgifter som annars ankommer på en landstings- kommun. Dct gäller Göteborgs. Malmö och Gotlands kommuner. Dessa kommuner kan redan tillämpa lokalorganslagens bestämmelser på all den kommunz'tllagsreglerade verksamheten. De får nu också möjlighet att enligt lagförslaget inrätta särskilda organ för kommunallagsreglerad verksamhet. Att två i viss utsträckning parallella regelsystem blir tillämpliga i dessa kommuner kan i och för sig medföra vissa (_)rganisatoriska problem. Det finns emellertid anledning att tro att de tre berörda kommunerna kommer att utnyttja de möjligheter som lagförslaget ger på ett sådant sätt att några sådana problem inte skall uppkomma. Någon särskild begränsning för dessa kommuners del att ordna sin nämndorganisation på det sätt som de finner lämpligt har därför inte ansetts påkallad.

För Göteborgs. Malmö och Gotlands kommuner skall de bestämmelser i lagförslaget som gäller landstinget eller förvaltningsutskottet avse kommun- fullmäktige resp. kommunstyrelsen. Sådana bestämmelser finns i 5 s.

2 & Ett särskilt organ får under en eller flera nämnder handha förvaltning och verkställighet för en del av landstingskommunen eller för en eller flera anläggningar. Det får också under en eller flera nämnder handha förvaltning och verkställighet för en eller flera delar av den landstingskotnmunala verksamheten.

Ett särskilt organ får handha förvaltning och verkställighet under ett eller flera andra särskilda organ.

Paragrafen behandlar de särskilda organens uppgifter och ställning i organisationen.

De särskilda organen får enligt första stycket handha förvaltning och verkställighet. De är därigenom nämnder i kommunallagens mening. Kommunallagens regler om nämnder och de regler som kan finnas om nämnder i specialf("irfattningarna bör därför gälla för de särskilda organen. ] 4 :$ har tagits in en bestämmelse av den innebörden.

Av första stycket framgår att de särskilda organen handhar sina uppgifter Linder andra nämnder. Denna ordning motsvarar vad som redan gäller i landstingskomtnunerna på hälso- och sjukvårdens område. Av första stycket framgår också att de särskilda organen får handha uppgifterna antingen under en eller flera nämnder. De får sålunda anförtros sektorsövergripande uppgifter. dvs. uppgifter som griper över flera nämnders ansvarsområden. Detta är en nyhet som är betingad av önskemålet att landstingskommunerna

• Sida 17
•  Original

Prop. 1984/85:98 ' ' 17

skall få i stort sett samma organisatoriska frihet som kommunerna redan har enligt lokalorganslagen.

Av paragrafens första stycke framgår vidare vilken organisatorisk struktur som en landstingskommun kan välja för sin nämndorganisation. De särskilda organen får handha uppgifter som har begränsats till att avse en viss del av landstingskommunens territoriella område, t. ex. en kommun. eller till att avse en eller flera anläggningar. t.ex. ett sjukhus. De får också handha uppgifter som gäller en eller flera delar av den landstingskommunala verksamheten. t. ex. en specialitet inom hälso- och sjukvården. Bestämmel- . sen medger att man kombinerar uppgifter inom flera av de angivna områdena och alltså lägger dem på ett och samma särskilda organ.

I kommuner och landstingskommuner har man tidigare strikt upprätthållit synen på kommunen och landstingskommunen som en odelad förvaltnings- enhet. det 5. k. odelade ansvarets princip. Denna princip innebär att det för varje verksamhetsområde skall finnas ett enda förvaltningsorgan. dvs. en nämnd för hela kommunen. Det är därför inte möjligt att utan stöd i särskild lagstiftning inrätta flera nämnder som var och en för ett geografiskt avgränsat område svarar för förvaltningsuppgifter av samma slag. På kommunernas område har principen i viss mån luckrats upp genom att lokalorganslagen medger lokal förvaltning. För landstingskommunernas del gäller inte heller principen om det odelade ansvaret fullt ut främst genom att de har möjlighet att inrätta särskilda organ under hälso- och sjukvårdsnämnden. Principen genombryts nu ytterligare. Genom att det i paragrafen föreskrivs att ett särskilt organ skall verka under en eller flera nämnder skall emellertid landstingskommunerna, om de inrättar särskilda organ. behålla vissa nämnd- uppgifter på central nivå. Härigenom kan verksamheten i de särskilda organen samordnas och centrala direktiv meddelas i frågor av övergripande natur. Därmed tillgodoses i väsentlig mån det önskemål om överblick och enhetlighet som det-odelade ansvarets princip avser att skydda.

Lokalorganslagen begränsar de lokala organens uppgifter genom det i lagen uppställda kravet att uppgifterna på grund av sin anknytning till kommundelen och beskaffenhet i övrigt skall lämpa sig för handläggning i ett lokalt organ. En motsvarande bestämmelse har inte ansetts nödvändig för landstingskomtnunernas del. llälso- och sjukvårdslagens regler om särskilda organ har nämligen kunnat tillämpas utan olägenheter trots att den lagen inte har några sådana begränsningar.

I paragrafens andra stycke anges att ett särskilt organ kan agera under ett eller flera andra särskilda organ. I några landstingskommuner förekommer det inom hälso- och sjukvården att särskilda organ är underställda andra särskilda organ. Regeln i andra stycket avser att ge ett uttryckligt stöd för denna konstruktion.

35 Särskilda organ får ges till uppgift att handha förvaltning och verkställighet som enligt lag eller annan författning ankommer på hälso- och sjukvårdsnämnden. tandvårdsnämnden, omsorgsstyrelsen och utbildnings-

• Sida 18
•  Original

Prop. 1984/85:98 18

nämnden eller som kan handhas av sådana nämnder som avses i 3 kap. 13 5 andra stycket kommunallagen (1977:l79).

I paragrafen anges uttömmande de verksamhetsområden inom vilka de särskilda organen får handha förvaltning och verkställighet. Det gäller dels den specialreglerade verksamhet som ankommer på de nämnder som räknas Upp i paragrafen. dels all kommunallagsreglerad verksamhet.

4 5 För särskilda organ gäller vad som i lag eller annan författning är föreskrivet om den eller de nämnder" på vilka uppgifterna annars ankommer.

Paragrafen behandlar vilka förfaranderegler som skall gälla för de särskilda organen. [ paragrafen anges att de särskilda organen är underkasta- dc,samma bestämmelser som gäller för den eller de nämnder på vilka uppgifterna annars ankommer.-

För särskilda organ med enbart kommunallagsreglerad verksamhet inne- bär bestämmelsen att kommunallagens förfaranderegler för fakultativa nämnder kommer att gälla. För särskilda organ som handhar uppgifter inom hälso- och sjukvården, tandvården och omsorgsområdet kommer till följd av hänvisningarna i specialförfattningarna kommunallagens regler i 3 kap. 2—12 åå beträffande antalet ledamöter. valbarhet. mandattid. jäv m.m. att gälla. För ett särskilt organ som handhar uppgifter inom utbildningsområdet gäller också dessa bestämmelser med det undantaget. att förvaltningslagens(1971 :290. ändrad senast 1982:332) bestämmelser om jäv gäller för ett sådant organ i stället för kommunallagens jävsbestämmelse.

Av paragrafen följer att ett särskilt organ med sektorsövcrgripande uppgifter måste för varje verksamhetsgren inom sitt kompetensområde iaktta-de regler som gäller för den centrala nämnd under vilken verksamhe- ten bedrivs. Ett särskilt organ med [uppgift t.ex. inom både hälso- och sjukvårdsområdet och det kotnmunallagsregleradc området skall således tillämpa hälso- och sjukvårdslagens regler när det handlägger frågor inom den lagens område och kommunallagens regler när det handlägger de fakultativa uppgifterna.

5 & Landstinget får föreskriva att ett särskilt organ inte får väcka ärende hos landstinget.

Landstinget får också föreskriva att ett särskilt organ skall lämna sitt budgetförslag till den nämnd inom vars verksamhetsområde organet handhar förvaltning och verkställighet. Förvaltningsutskottet får bestämma inom vilken tid budgetförslaget skall lämnas.

De särskilda organen är. som tidigare har nämnts, nämnderi kommunalla- gens mening. De kommunala nämnderna har enligt 2 kap. 15 åkommunalla- gen rätt att väcka ärenden hos fullmäktige. s. k. initiativrätt. om inte annat är föreskrivet i lag. Principen om att landstingskommunerna själva så långt som möjligt skall få besluta om sina arbetsformer upprätthålls bäst om landstinget får avgöra om ett särskilt organ skall ha initiativrätt eller ej. 1 paragrafens

• Sida 19
•  Original

Prop. l984/85:98 19

första stycke ges därför landstinget möjligheter att inskränka de särskilda organens initiativrätt. '

Genom att de särskilda organen är nämnder följer av 4 kap. 4 & kommunallagen att de skall lämna sitt budgetförslag till förvaltningsutskot- tet. En sådan ordning kan dock vara till nackdel från samordningssynpunkt. I paragrafens andra stycke har därför tagits in en föreskrift om att landstinget får bestämma att ett särskilt organs budgetförslag skall lämnas till den nämnd inom vars verksamhetsområde organet handhar förvaltning och verkställig- het. Förvaltningsutskottet får möjlighet att bestämma inom vilken tid ett särskilt organ skall avge sitt budgetförslag till en central nämnd. Motsvaran- de bestämmelser finns i lokalorganslagen.

Ikraftträdande m. m. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1986.

För verksamhet som enligt särskilda författningar ankommer på sådana landstingskommunala nämnder som anges i 3 5 får landstingskommunerna fram till den 1 januari 1988 inrätta särskilda organ med ledamöter och suppleanter som väljs för kortare mandattid än vad som följer av 3 kap. 5 5 första stycket kommunallagen (19771179). I sådant fall skall mandattiden upphöra med utgången av år 1988.

Den angivna ikraftträdandetidpunkten sammanfaller med tiden för en ny mandatperiod i landstingskommunerna. När lagen har utfärdats, kommer landstingen att kunna besluta att särskilda organ skall inrättas med verkan från den 1 januari 1986. Val av ledamöter och suppleanter förrättas därefter i enlighet med bestämmelserna i 2 kap. 9 ä kommunallagen före december månads utgång.

Av 4 & framgår att de specialförfattningar som reglerar de centrala nämndernas verksamhet blir gällande för de särskilda organen när de handhar uppgifter som ankommer'på sådana nämnder. Specialförfattningar- na hänvisar till bl. a. 3 kap. 5 .5 första stycket kommunallagen som innehåller bestämmelser om ledamöters och suppleanters mandattid. Ledamöterna och suppleanterna i särskilda organ som har specialreglcrade uppgifter kommer därigenom att få en mandattid på tre är. Vissa landstingskommuner som vill inrätta sådana organ kan emellertid behöva en längre förberedelsetid än till den 1 januari 1986. För dessa öppnas därför en möjlighet att fram till den 1 januari 1988 inrätta särskilda organ i vilka ledamöter och suppleanter väljs för kortare tid. Mandattiden får dock inte vara längre än till utgången av år 1988. då mandattiden går ut för de förtroendevalda i övriga nämnder.

• Sida 20
•  Original

Prop. 1984/85z98 20

4.2. Lagen om ändring i kommunallagen

I 3 kap. 13 & tredje stycket kommunallagen finns f. n. en hänvisning till l(1)kalorganslagen. Denna hänvisning har kompletterats med en hänvisning även till lagen om särskilda organ i landstingskommunerna.

4.3. Lagen om ändring i hälso- och sjukvårdslagen

Särskilda organ inom hälso- och sjukvårdsområdet regleras f.n. genom bestämmelsen i ll & hälso- och sjukvårdslagen. Eftersom reglerna om särskilda organ nu skall samlas i en särskild lag ersätts bestämmelsen meden hänvisning till den särskilda lagen. '

I 12 & hälso- och sjukvårdslagen sägs att i fråga om. särskild hälso- och sjukvårdsnämnd och särskilda organ enligt'den lagen gäller bestämmelserna i 3 kap. 2—12 åå kommunallagen ('l977:179) i tillämpliga delar. Hänvisningen till kommunallagen såvitt gäller de särskilda organen blir inte längre nödvändig eftersom reglerna om särskilda organ nu tas in i en särskild lag.

5. Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att anta förslagen till

l.. lag om särskilda organ i landstingskommunerna. 2. lag om ändring i kommunallagen (1977zl79), 3. lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (1982z763).

6. Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden har lagt fram.

• Sida 21
•  Original

Prop. l984/85:98 - 21 Bilaga ]

Kommitténs sammanfattning av sina överväganden och förslag samt dess redogörelse för nuvarande ordning

Sammanfattning

Kommunerna kan sedan den 1 januari 1981) inrätta distriktsnämnder, kommundelsnämndcr och institutionsstyrelser med stöd av den särskilda lagen (19792408) om vissa lokala organ i kommunerna. Lagens syfte är att möjliggöra en försöksverksamhet med decentraliserat förtroendemannain- flytande på viss kommunal verksamhet. Försöksverksamheten skall i ett senare skede utvärderas.

Lokalorganslagen är inte tillämplig på landstingskommunerna. För deras del kan emellertid vissa lokala organ inrättas med stöd av annan lagstiftning. Det gäller styrelser för folliögskolor med landstingskommunalt huvud— mannaskap. förtroendenämnder inom hälso- och sjukvården. styrelser för sådana hem för vård eller boende som avses i socialtji'tnstlagstiftningcn samt de särskilda organ som regleras genom den nya hälso— och sjukvårdslagen (1982z763). Med hänsyn till att dessa specialreglerade utvägar likväl ger landstingskommuncrna mer begränsade möjligheter att inrätta lokala organ än lokalorganslagen ger kommunerna föreslär kommittén i detta betänkande att den inledda först'iksverksamhcten skall vidgas genom att landstings- kommunernas befogenheter på omrädet ökas. Detta bör enligt kommitténs förslag ske genom vissa ändringar i lokalorganslagen samt genom tillägg till hälso- och sjukvårdslagen (avseende tand 'ården) och lagen (l9o7z94tl) angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda (avseende omsorg- sområdet). [ samband med en sådan reform behöver viss samordning ske med annat pågående utrednings— och beredningsarbete utanför kommunal- demokratiska kommitténs uppdrag.

Nuvarande ordning Styre/.se för folkhögskola

Enligt 8 & folkhögskoleförordningen (1977551) skall varje folkht'igskola ha en egen styrelse. Förordningen gör i denna del ingen skillnad mellan s. k. rörelseskolor. s.k. stödföreningsskolor och skolor med kommun eller landstingskommun som huvudman. Sävitt gäller de landstingskommunala folkhögskolorna innebär bestämmelsen sålunda en skyldighet — inte bara en möjlighet — för landstingskommunen att inrätta en fristående styrelse för varje sädan skola. Den landstingskommunala t'olkhögskolestyrelsen är därmed en obligatorisk landstingskommunal nämnd. för övrigt den enda i författningssystcmet vid sidan av fört-'altningsutskottet. Den eljest vanliga alternativa möjligheten att lägga specialreglerade nämnduppgiftcr på en

3 Riksdagen Now.-585. lmml. NNA'

• Sida 22
•  Original

Prop. 1984/85:98 " zz

annan landstingskommunal nämnd föreligger alltså inte i fråga om styrelse för folkhögskola. Det är inte heller möjligt att ha gemensam styrelse för flera' folkhögskolor i samma landstingskommun.

Folkhögskolestyrelserna var också enligt den tidigare gällande folkhög- skoleförordningen (19581478) obligatoriska nämnder. Frågan om styrelser- nas sammansättning var emellertid ofta under diskussion. Genom 1977 års förordning -— som grundar sig på 1973 års folkhögskoleutrednings (U 1972:08) betänkande (SOU 1976:16) Folkhögskolan och regeringens

prop. 1976/77:55 om folkhögskolan — har en större stringens numera uppnåtts. 11—12 5.6 folkhögskoleförordningen har följande lydelse:

11 5 Styrelsen för folkhögskola med enskild huvudman skall bestå av minst fem ledamöter. Dessa skall utses av huvudmannen.

[ fråga om styrelse för folkhögskola med kommun eller landsting- skommun som huvudman tillämpas föreskrifterna i 3 kap. 2 5. 3 5 första stycket. 4 &" 5 & tredje stycket. 7 och 8 ss. 9 & första stycket. 10 och 11 åå samt 12 å andra och tredje styckena kommunallagen (19771179) på motsvarande sätt. [ landstingskommun och i annan kommun än Stockholms kommun tillämpas även föreskrifterna i 3 kap. 5 & första stycket och 6 & nämnda lag på motsvarande sätt.

Utan hinder av ?. ä 2. förvaltningslagen(19711290) tillämpas 4 och 5 55 nämnda lag i samtliga ärenden hos styrelse för folkhögskola med kommun eller landstingskommun som huvudman.

12 & Företrädare för de studerande. lärare och övrig personal får närvara vid styrelsens sammanträden med rätt att deltaga i överlägg- ningarna och med rätt att ställa förslag. Sådan företrädare har även rätt att till protokollet anteckna skiljaktig mening.

l-länvisningarna till kommunallagen i 115 andra stycket innebär att följande bestämmelser om förvaltningsutskottet är tillämpliga på landstings- kommunal folkhögskolscstyrelse:

. val av ledamöter och suppleanter. antal ledamöter och suppleanter. inkallelseordning för suppleanter (3 kap. 2 s) . valbarhet och valbarhetshinder för ledamöter och suppleanter (3 kap. 3 & första stycket) 0 rätt till ledighet från anställning för ledamöter och suppleanter (3 kap. 4 5) . valperiodens längd. förfarandet vid omval och avgång (3 kap. 5 .»5 första

och tredje styckena)

val av ordförande och vice ordförande m.m. (3 kap. 6 å) sammanträden och närvarorätt (3 kap. 7 å).

suppleants tjänstgöring (3 kap. 8 &) beslutförhet (3 kap. 9 & första stycket) möjlighet till proportionellt val av avdelning eller beredningsorgan:

beslutsfattande. protokollft'iring m.m. (3 kap. lt) &) 0 när handling skall anses ha kommit in: delgivning (3 kap. 11 s) . delegation av beslutanderätt (3 kap. 12 & andra och tredje styckena).

• Sida 23
•  Original

Prop. 1984/85:98 . ' 23

Att den fakultativa regeln om reglemente för förvaltningsutskottet i 3 kap. 12 5 första stycket kommunallagen inte är tillämplig på folkhögskolestyrelse beror på att reglemente för folkhögskola enligt 9 så folkhögskoleförordning— en är obligatoriskt och följer särskilda regler (antas av landstinget. fastställs av skolöverstyrelsen).

Hänvisningen till förvaltningslagen i 11 % tredje stycket innebär att förvaltningslagens jävsregler alltid skall tillämpas på folkhögskolestyrelse med landstingskommunal huvudman. [ konsekvens härmed hänvisar andra stycket inte till kommunallagens jävsregler i 3 kap. 9 & andra stycket.

De rättigheter som enligt 12 % tillkommer företrädare för de studerande. lärare och övrig personal går i två hänseenden utöver vad som är möjligt enligt lagen (1972:271) om närvarorätt vid sammanträde med kommunal eller landstingskommunal nämnd (förslagsrätten och rätten till s.k. tyst reservation). Hithörande frågor har i särskild ordning och från mer generella utgångspunkter behandlats av kommittén (Kn 1978102) för medbestämman- defrågor i betänkandet (SOU 1982156) Kommunal förvaltning och medbe- stämmanderätt.

Utifrån den principiella terminologiska skillnad som gjorts i det föregåen- de mellan kommundelsnämnder. distriktsnämnder och institutionsstyrelser är folkhögskolestyrelserna utpräglade institutionsstyrelser.

Förtroendenämnd inom hälso- och Sjukvården

Sedan den 1 juli 1980 gäller. med tidsbegränsning till utgången av juni 1985. lagen (1980:12) om förtroendenämnder inom hälso- och sjukvården. Den verksamhet som lagen reglerar är en försöksverksamhet. som enligt förarbetena (i denna del”) socialutskottets betänkande (SOU 1.979/80:16) bör utvärderas innan försöksperioden löper ut. Lagens l & har efter en ändring (1982z765) följande lydelse sedan den 1 januari 1983:

För den hälso- och sjukvård som en landstingskommun och en kommun som inte tillhör landstingskommun ombesörjer enligt hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) skall det finnas en eller flera förtroen- denämnder med uppgift att främja kontakterna mellan patienterna och hälso- och sjukvårdspersonalen samt att åt patienterna förmedla den hjälp som förhållandena påkallar.

Landstingskommunen eller kommunen får tillsätta särskild förtro- endenämnd eller uppdra åt någon annan nämnd att vara förtroende- nämnd. När flera förtroendenämnder finns, skall varje nämnd fullgöra de uppgifter som sägs i första stycket för en viss del av landstingskom- munen eller kommunen eller för en viss vårdinrättning.

' Enligt de grundläggande förslagen från medicinalansvarskommitten (S 1974:02) i betänkandet (SOU 1978:26) Hälso— och sjukvårdspersonalen. Ansvarsfrägor. Samver- kan personal-patienter samt i regeringens prop. 19781'79220 om samhällets tillsyn över hälso- och sjukvårdspersonalcn m. (1. skulle bestämmelserna om förtroendenämndcr- na föras in i sjukvårdslagen.

• Sida 24
•  Original

Prop. l984/85:98 24

Med något undantag har landstingskommunerna valt att inrätta en enda fristående förtroendenämnd för hela landstingskommunen. Den möjlighet som föreligger att tillsätta lokala nämnder har sålunda nästan inte utnyttjats.

Det framgår av paragrafen att förtroendenämndernas uppgifter-är av ett ganska speciellt slag. Det är sålunda knappast fråga om sådan förvaltning och verkställighet som enligt 1 kap. 5 å andra stycket kommunallagen normalt skall ankomma på de landstingskommunala nämnderna. Likväl är förtroen- denämnderna självfallet nämnder i kommunallagens mening och denna lags samtliga bestämmelser om nämnder är tillämpliga också på förtroendenämn- derna. Av 2 & förtroendenämndslagen framgår att bestämmelserna om förvaltningsutskottet i 3 kap. 2—12 äs' i deras helhet skall tillämpas på motsvarande sätt i fråga om de särskilda förtroendenämndcrna. Det innebär bl. a. att det är kommunallagens jävsregler som gäller för ledamöter och suppleanter i förtrt.)endenämnd.

Terminologiskt är förtroendenämnderna närmast att jämställa med kom- mundelsnänmder eller distriktsnärnnder i den mån det i samma landstings- kommun inrättats mer än en sådan nämnd.

Styrelse för hem för vård eller boende

Enligt 22 % socialtjänstlagen(1980:620) skall ktmimunens socialnämnd sörja för att den som behöver vårdas eller bo i ett annat hem än det egna tas emot i ett familjehem eller i ett hem för vård eller boende. De senare definieras närmare i 6 & s("tcialtjänstförordningen (19811226). Av 23 & socialtjänstlagen följer vidare att behovet av hem för vård eller boende inom varje landstingskommun skall tillgodoses av landstingskommuncn och kommunerna i området samt att dessa gemensamt upprättar en plan över behovet av sådana hem och fördelningen av ansvaret för deras inrättande och drift. Ifråga om ledningen av hem för vård eller boende gäller f("tljande enligt 11 älagen (198111243) om vård av missbrukare i vissa fall (LVM):

Vård med stöd av denna lag lämnas genom hem som drivs av landstings- kommuner eller kommuner och som enligt den plan som anges i 23s' socialtjänstlagen (l98t):62()) är särskilt avsedda att kunna lämna vård enligt denna lag. Ett sådant hem skall stå under ledning av en styrelse.

Landstingskommunen eller kommunen kan antingen utse en särskild styrelse eller uppdra åt någon annan nämnd att vara styrelse. Två eller flera hem kan ha en gemensam styrelse.

[ fråga om särskild styrelse tillämpas 3 kap. 2—125249 kommunallagen(1977z179) på motsvarande sätt. Landstinget eller kommunfullmäktige får besluta att även annan än ledamot eller suppleant i styrelsen får närvara vid styrelsens sammanträden och delta i överläggningarna men ej i besluten samt få sin mening antecknad till protokollet.

Styrelsen fi.")restår vården vid hemmet i den mån uppgiften inte har överlåtits på en särskild föreståndare.

Förarbetena till LVM återfinns i socialberedningens (S 1980107) betän-

• Sida 25
•  Original

Prop. 1984/85z98 25 kande (SOU 1981:7) LVM Lag om vård av missbrukare i vissa fall och i regeringens prop. l981/82:8 i samma ämne. Till följd av öVergångsbestäm- melser till socialtjänstlagen och LVM har de kommunala huvudmännens ansvar för institutionsvården enligt 23 & socialtjänstlagen och 11 & LVM fått full verkan först fr.o.m. den .1 januari 1983.

En särskild vårdhemsstyrelse av detta slag är terminologiskt en institu-l tionsstyrelse. Den skiljer sig från folkhé'igskolestyrelsen i tre hänseenden: dels står möjligheten att låta en annan nämnd vara vårdhemsstyrelse öppen. dels medger lagtexten uttryckligen alternativet att låta två (eller flera) hem ha en gemensam styrelse. dels slutligen är 3 kap. 2—12 55 kommunallagen helt och hållet (och därmed bl. a. kommunallagens jävsregler.) tillämpliga på vårdhemsstyrelse. Såvitt gäller möjligheterna till delegation av beslutande- rätt enligt 3 kap. 12 5 andra stycket måste emellertid observeras att dessa möjligheter har en begränsning genom en specialbestämmelse i 16 å andra stycket LVM: rätten att besluta om förlängning av vårdtid får uttryckligen inte delegeras utan tillkommer endast styrelsen i dess helhet. '

Den särskilda närvarorätt som möjliggörs genom tredje stycket tillfördes paragrafen på förslag av socialutskottet (SoU NSI/82:22). Utskottet anförde i denna del följande:

En omständighet som kommer att sätta en särskild prägel på institutions- styrelsernas verksamhet är vidare att den ansvariga kommunen eller landstingskommunen ofta kommer att ha vårdavtal med andra kommunala huvudmän av innebörd att dessa mot ersättning får disponera viss del av vårdplatserna vid institutionen. Fråga kan då uppkomma om hur man kan tillgodose det berättigade intresse utnyttjarkommunerna kan ha av att få en löpande insyn i hur ärendena rörande deras klienter handläggs liksom i hur vården bedrivs i stort. Särskilt när det rör sig om ett långvarigt och fast samarbete kan det anses önskvärt att den placerande kommunen ges tillfälle till insyn i mera organiserad form. Att kalla en representant för annan kommun att närvara vid styrelsens sammanträden är dock inte möjligt enbart med stöd av kommunallagens regler. I syfte att öka möjligheterna för huvudmännen att utforma vårdavtal med beaktande av eventuella önskemål om styrelserepresentation föreslår därför utskottet ett tillägg till 1 1 & LVM. Det blir härigenom möjligt att genom beslut av landsting resp. kommunfull- mäktige tillförsäkra en placerande kommun rätt till adjunktion'i styrelsen. Såväl förtroendemän som tjänstemän eller experter kan komma i fråga. Regeln har emellertid ansetts böra begränsas till särskilt utsedda institutions- styrelser.

Denna speciella närvarorättsregel går utöver den som följer av 3 kap. 15 & kommunallagen och som avser vissa förtroendevalda som inte är ledamöter eller suppleanter i en viss nämnd. Den liknar samtidigt den bestämmelsen genom att det är landstinget. inte nämnden/styrelsen. som beslutar om närvarorätten.

I vilken utsträckning möjligheten att inrätta separata vårdhemsstyrelser hittills utnyttjats eller kan komma att utnyttjas kan tills vidare inte överblickas.

• Sida 26
•  Original

. Prop. l984/85:98 26

Särskilda organ inonfhälso- och sjukvården

Enligt 11 5 1 mom. 1962 års sjukvårdslag skulle tillsynen vid och ansvaret för förvaltningen av sjukhus närmast under sjukvårdsstyrelsen utövas av en direktion. i den män inte personaladministration och/eller egendomsförvalt- ning centraliserats till någon annan nämnd genom ett sådant beslut som avses i 3 kap. 14 & kommunallagen. En direktion kunde vara gemensam för två eller flera sjukhus och kunde utöver sjukhusförvaltningen anförtros andra motsvarande uppgifter inom sjukvården, framför allt inom den öppna vården. Landstinget kunde besluta att sjukvårdsstyrelsen tillika skulle vara direktion. Enligt 4 5 första stycket 7. sjukvårdskungörelsen (1972:676) ålåg det sjukvårdsstyrelsen att ge sjukhusens direktioner de anvisningar för förvaltningen som behövdes.

Bestämmelseni "11 5 1 mom. sjukvårdslagen var alltså en sådan regel som gav erforderligt lagstöd för undantag från principen om kommunen som en odelad förvaltningsenhet genom inrättande av lokala organ för förvaltande och verkställande uppgifter. Den hade motsvarigheter även i äldre lagstift- ning: direktioner för enbart sjukhusförvaltning omnämns sålunda redan i 8 5 lagen (1928z302) om vissa av landsting eller kommun drivna sjukhus ( 1928 års

sjukhuslag).

Enligt 10 & hälso- och sjukvårdslagen (19821763) — som ersatte 1962 års 'sjukvårdslag vid årsskiftet 1982—83 — utövas ledningen av den landstingskom- munala hälso- och sjukvården av en hälso- och sjukvårdsnämnd. i den män inte dess uppgifter begränsats genom ett sådant beslut som avsesi 3 kap. 14 å kommunallagen. Uppgiften att vara hälso- och sjukvårdsnämnd kan läggas ' på'en fristående nämnd. på en befintlig annan nämnd eller på förvaltningsut- skottet. Bestämmelsen om direktioner i sjukvårdslagen motsvaras i hälso- och sjukvårdslagen av 11 å. som har följande lydelse:

Ett eller flera särskilda organ får tillsättas för att under hälso- och sjukvårdsnämnden leda hälso- och sjukvården. vart och ett för den verksamhet som landstingskommunen bestämmer.

Förarbetena till hälso- och sjukvårdslagen återfinns i hälso och sjukvårds- utredningens (S 1975z04) betänkande (SOU 1979:178) Mål och medel för hälso- och sjukvården. Förslag till hälso- och sjukvårdslag samt i regeringens prop. 1981/82:97 i ämnet. Bestämmelsen om särskilda organ inom hälso— och sjukvården innebär en betydande frihet för huvudmännen att fritt disponera över sin hälso- och sjukvårdsorganisation i förtroendemannaledet. genom att det tidigare lagstödet för undantag från principen om kommunen som en odelad förvaltningsenhet både behållits oeh vidareutvecklats. Organen kan nu vara både lokala (och avse exempelvis förvaltningen av ett sjukhus eller någon annan vårdinrättning eller bådadera) och mer verksamhetsanknutna genom att anförtros ledningen av ett visst verksamhetsområde (t. ex. mödra- och barnhälsovården eller den psykiatriska vården) inom hela eller en viss del av landstingskommunen. Det kan alltså vara såväl institutionsstyrelser som

• Sida 27
•  Original

Prop. 1984/85:98 27

distriktsnämnder som nämnder med hela landstingskommunen som verk- samhetsområde. Sjukvårdslagens tidigare låsning av direktionernas ansvars- områden till sjuhusförvaltning har upphört.

Organen verkar under hälso- och sjukvårdsnämnden och måste sålunda underordna sig de direktiv som denna kan utfärda. Denna reglering — som hade en full motsvarighet i den tidigare sjukvårdslagstiftningens bestämmel- ser om förhållandet mellan sjukvårdsstyrelsen och direktionerna — är unik för hälso- och sjukvården och har sålunda inte någon parallell i regleringen av förhållandet mellan socialnämnden och de sociala distriktsnämnderna enligt socialtjänstlagen. Landstingets reglementen för hälso- och sjukvårdsnämn- den resp. för organen lägger fast den grundläggande kompetensfördelningen mellan de olika typerna av nämnd.

Enligt 12 & hälso- och sjukvårdslagen gäller bestämmelserna om förvalt- ningsutskottet i 3 kap. 2—12 åå kommunallagen i tillämpliga delar också beträffande organen (således gäller bl. a. kommunallagens jävsregler).

Hur de möjligheter som hälso- och sjukvårdslagen öppnar i fråga om nämndorganisation genom särskilda organ kommer att tas till vara kommer först successivt att klarläggas: lagen trädde i kraft den 1 januari 1983.

• Sida 28
•  Original

Prop. 1984/_85:98 28