Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås dels en ny lag om handel med ädelmetallarbe- ten, som skall ersätta lagen (1974z283) om handel med arbeten av guld, silver eller platina, dels ändringar i lagen (1971: 1081) om bestämning av volym och vikt.

Förslagen har sin bakgrund i det regclförenklingsarbete som pågår inom regeringskansliet. Därvid görs koncentrerade insatser bl.a. inom området teknisk provning och kontroll. Förslaget i propositionen bygger på förslag som tagits fram inom ramen för detta arbete och som redovisats i departe- mentspromemoriorna (Ds I 1984: 11) Ädelmetallkontroll? och (Ds 1 1985:4) Enklare kontroll av volym och vikt. Båda förslagen syftar till att göra den statliga kontrollen enklare och mer rationell.

Enligt nu gällande lagstiftning om ädelmetallarbeten skall alla sådana arbeten (guldarbeten med en minsta finhalt av 750 0/00 motsvarande 18 karat, silverarbeten med en minsta finhalt av 830 0/00, platinaarbeten med en minsta finhalt av 950 0/00) som saluhålls eller försäljs yrkesmässigt förses med dels ansvarsstämplar av tillverkare eller importörer, dels stat- liga kontrollstämplar av statens provningsanstalt. Det är också förbjudet att saluhålla eller försälja guld-, silver- eller platinaarbeten med lägre finhalt.

Enligt den nya lagen om ädelmetallarbeten behålls importörers och tillverkares skyldighet att ansvarsstämpla guld- och platinaarbeten, medan ansvarsstämpling av silverarbeten blir frivillig. Kravet pååstatlig kontroll- stämpling slopas. Möjlighet finns dock till frivillig statlig kontrollstämpel. Minsta finhalt för guldarbeten sänks till 585 0/00 motsvarande 14 karat.

• Sida 2
•  Original

Det blir tillåtet att sälja arbeten med lägre innehåll av guld, silver eller platina än som krävs för att uppfylla kraven på ädelmetallarbete, men arbetet får inte anges vara eller ges sken av att vara ädelmetallarbete eller som utfört av guld. silver eller platina. Den nya lagen föreslås träda i kraft den ljuli 1988.

Enligt lagen om bestämning av volym och vikt skall statlig kontroll ske av mätdon som används vid försäljning i detaljhandeln av varor efter volym och vikt. I praktiken gäller kontrollen främst butiksvågar och petro- leummätare. Lagen innehåller också ett principiellt krav på att en kundvåg skall finnas tillgänglig i lokaler för detaljhandel med livsmedel.

För kontrollen enligt denna lag finns en centralt och regionalt uppbyggd kontrollorganisation inom statens provningsanstalt. Regler om hur kon- trollen skall bedrivas återfinns i föreskrifter från provningsanstalten.

De ändringar i lagen om bestämning av volym och vikt .som nu föreslås har begränsad omfattning. I lagen tas bl.a. in regler som gör det möjligt att auktorisera enskilda serviceföretag att godkänna ett mätdon. Reglerna om kundvåg förenklas ytterligare. Bestämmelser om hur kontrollen skall ut- föras förutsätts alltjämt bli beslutade på myndighetsnivå. Lagändringarna föreslås träda i kraft den ljanuan' 1987. Nya myndighetsföreskrifter förut- sätts träda i kraft efter hand med beaktande av bl. a. praktiska skäl.

Förslagen bedöms inte medföra något försämrat konsumentskydd.

• Sida 3
•  Original

Propositionens lagförslag Prop. 1986/87: 8 1 Förslag till

Lag om handel med ädelmetallarbeten

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelser

15. Denna lag tillämpas på yrkesmässig handel med ädelmetallarbeten. Med ädelmetallarbeten avses arbeten av guld, silver eller platina som innehåller, om arbetet är utfört av !

guld, 585 tusendelar eller mer fint guld, ' silver, 830 tusendelar eller mer fint silver. platina, 950 tusendelar eller mer fn platina . med en tillåten avvikelse nedåt för guld och platina av" fem tusendelar samt för silver av åtta tusendelar.

Lagen gäller inte sådana arbeten som är avsedda uteslutande för medi- cinsk, vetenskaplig eller industriell användning eller uppenbarligen har antikvariskt värde. 25 I ett ädelmetallarbete får ingå, förutom delar av guld. silver eller platina samt legeringar av dessa metaller, delar av annan metall eller annat ämne under förutsättning att varje sådan del är lätt skönjbar och till utseendet tydligt skiljer sig från ädelmetallen.

Om tillverkningstekniska skäl föranleder det eller det krävs för att arbe- tet skall fylla sin praktiska uppgift, får även i annat fall ingå delar av annan metall eller annat ämne. i

Så När arbeten som innehåller guld, silver eller platina saluhålls eller försäljs inom landet, får endast arbeten som uppfyller kra'ven enligt 1 och Zåå utges för att vara ädelmetallarbeten eller vara utförda av guld, silver eller platina. Vid saluhållande eller försäljning av arbeten med lägre halt sådan metall får anges att arbetet innehåller guld, silver eller platina. Det måste dock därvid tydligt framgå att arbetet innehåller; lägre halt ädel metall än ett ädelmetallarbete.

Stämplar m. m. '

45 Med ansvarsstämplar avses stämplar som är avsedda uteslutande för ädelmetallarbeten. De får endast anbringas på sådana arbeten. 55 Ansvarsstämplar är tillverkarens eller importörens namnstämpel,f1n- haltsstämpel, ortsmärke och årsbeteckning. Namnstämpel skall vara godkänd och registrerad enligt 105 andra stycket för att få anbringas.

65 Ett ädelmetallarbete av guld eller platina skall vid saluhållande eller försäljning vara försett med finhaltsstämpel och namnstämpel. Namnstäm- pel behövs inte, om arbetet är kontrollstämplat enligt Bä. Namnstämpel krävs dock alltid, om arbetet är försett med ortsmärke eller årsbeteckning. Om i ett ädelmetallarbete som saluhålls eller försäljs ingår någon del av annan metall eller annat ämne enligt 25, skall detta vara angivet på denna del, om inte tillverkningstekniska hinder möter.

• Sida 4
•  Original

7 5 Ansvarsstämpling skall göras genom tillverkarens eller, för importe- rade arbeten, genom importörens försorg. Som tillverkare anses även den som yrkesmässigt har givit någon annan i uppdrag att utföra ädelmetallar- beten. Tillverkaren och importören ansvarar för att utförda ädelmetallar- beten motsvarar åsatta ansvarsstämplar.

85 Ädelmetallarbeten som har försetts med finhaltsstämpel skall på be- gäran kontrolleras med avseende på f1nhalt av den myndighet som rege- ringen bestämmer (kontrollmyndigheten). Om myndigheten finner att den uppgivna fmhalten är riktig, skall myndigheten bekräfta detta med en kontrollstämpel. Kan kontrollstämpling inte ske utan att arbetet skadas, får myndigheten i stället utfärda bevis om att arbetet uppfyller fordringarna för kontroll- stämpling.

95 Ädelmetallarbeten eller arbeten som inte till utseendet tydligt skiljer sig från sådana får inte förses med stämplar eller andra märken som lätt kan förväxlas med stämplar enligt denna lag.

Registrering

105 Den som yrkesmässigt inom landet tillverkar eller försäljer ädelme- tallarbeten av guld eller platina eller till landet inför sådana arbeten skall vara registrerad hos kontrollmyndigheten. Detsamma gäller den som yrkesmässigt inom landet tillverkar eller till landet inför ädelmetallarbeten av silver, som förses med ansvarsstämpel. Kontrollmyndigheten prövar frågor om godkännande och registrering av tillverkares och importörers namnstämplar.

Avgift

115 För kontroll enligt 85 skall avgift erläggas till kontrollmyndigheten. Detsamma skall gälla för registrering enligt 105. Avgift för registrering skall betalas årligen så länge registreringen består.

Bemyndiganden

125. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får

1. meddela ytterligare föreskrifter om ansvarsstämplar, kontrollstämp- lar och annan märkning enligt denna lag,

2. fastställa avgifter enligt denna lag.

135 Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med- ge undantag eller avvikelse från denna lag, om det behövs med hänsyn till överenskommelse med främmande stat eller till internationellt ekonomiskt samarbete eller om det annars finns särskilda skäl. Ett medgivande får förses med villkor.

Påföljder m.m. 145 Till böter eller fängelse i högst sex månader döms, om gärningen inte är belagd med straff i brottsbalken, den som uppsåtligen eller av oaktsam- het

1. saluhåller eller försäljer ädelmetallarbeten eller andra arbeten i strid mot 3 eller 65, 2. anbringar stämplar eller andra märken i strid mot denna lag eller

• Sida 5
•  Original

föreskrifter, som har meddelats med stöd av lagen, eller bryter mot skyl- dighet som följer av 75 tredje meningen, 3. inte iakttar registreringsskyldighet enligt 10 5, 4. bryter mot villkor som har meddelats med stöd av 13 5. I ringa fall döms inte till ansvar.

155 Ett arbete, som saluhålls i strid mot denna lag. eller värdet därav Skall förklaras förverkat, om det inte är uppenbart oskäligt.

165 Ädelmetallarbeten får inte utan tillstånd av den myndighet som regeringen bestämmer tas om hand på sätt som avses i 35 andra stycket tullagen (1973: 670). I övrigt gäller i fråga om rätten att hantera oförtullat sådant arbete lagen (1973: 980) om transport, förvaring och förstöring av införselreglerade varor m. m.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1988. Genom lagen upphävs lagen (1974: 283) om handel med arbeten av guld, silver eller platina.

• Sida 6
•  Original

2. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1971: 1081") om bestämning av volym och vikt

Härigenom föreskrivs att 1, 3 och 4 55 lagen (1971: 1081) om bestämning av volym och vikt' skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Denna lag äger tillämpning på yrkesmässig handel med vara som säljes efter volym eller vikt eller

som är märkt med uppgift om sådan kvantitet.

Föreslagen lydelse

Denna lag tillämpas på yrkes- mässig handel med vara som säljs efter volym eller vikt eller som är

märkt med uppgift om sådan kvan- titet.

Med färdigförpackad vara förstås i denna lag vara som utan omedelbart samband med överlämnande till konsument inneslutits i förpackning, av- sedd att brytas först av konsumenten. Medjusterut redskap avses i dett- na lag redskap som undersökts och godkänts av myndighet samt för- setts med bevis därom. Bestämmel- ser om justering meddelas av rege- ringen eller myndighet som rege- ringen bestämmer.

Säljes i detaljhandeln vara efter volym eller vikt på annat sätt än som avses i 25. skall justerat red- skap användas. Redskapet skall därvid användas så att kunden utan svårighet kan avläsa mätningsresul- tatet.

I lokal för detaljhandel med livs- medel skall finnas en justerad våg

' Lagen omtryckt 1978: 276

Med kontrollerat mätdon avses i denna lag mätdon som har god- känts vid obligatorisk kontroll samt försetts med bevis om detta. Rege- ringen eller den myndighet som re- geringen bestämmer meddelar fö- reskrifter om denna kontroll. Där- vidfår medges att enskild som utför underhåll eller reparation på mål- don får besluta om godkännande av mätdon.

Har typgodkännande uppställts som villkor för godkännande av viss typ av mätdon, får meddelat typgodkännande återkallas. om kontroll visar att typen uppenbarli- gen inte uppfyller kraven för typ- godkännandet.

När andra än färdigförpackade varor säljs efter volym eller vikt i detaljhandeln eller bränsle säljs ef- ter volynz eller vikt för direkt upp- värmning av bostäder eller lokaler, skall kontrollerat mätdon använ- das. Mätdonet skall därvid använ- das så att kunden utan svårighet kan avläsa mätningsresultatet.

I lokaler för detaljhandel med livsmedel, där varor som säljs i läs

• Sida 7
•  Original

Nuvarande lydelse

som kunderna får använda för den vägning som de villfiretaga Sådan våg skall vara lämplig för ändamå- let och finnas uppställd på en plats som är lätt tillgänglig för kunderna.

Föreslagen lydelse

vikt vägs av butikspersonal först vid en utgångskassa skall finnas en kontrollerad väg som kunderna får använda för den vägning som de vill företa. En sådan våg skall vara lämplig för ändamålet och finnas uppställd för kunderna.

[ andra lokaler för detaljhandel med livsmedel. där skyldighet finns att ha kontrollerad våg. skall kun- derna ha möjlighet att använda en sådan för den vägning som de vill _ftfr'reta.

Denna lag träder i kraft den ljanuari 1987. . Återkallande av typgodkännande enligt l & får ske endast om typgodkän- nandet har meddelats efter ikraftträdandet avdenna lag.

• Sida 8
•  Original

Industridepartementet Prop. 1986/87: 8

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 28 augusti 1986

Närvarande: statsrådet Sigurdsen, ordförande, och statsråden Gustafsson, Bodström, Gradin, R. Carlsson. Wickbom. Johansson, LindqviSt

Föredragande: statsrådet R. Carlsson

Proposition om handel med ädelmetallarbeten och om bestämning av volym och vikt

1. Inledning

Jag har vid tidigare tillfällen redovisat arbetet med förenkling av regler som riktar sig mot näringslivet. Senast har detta skett i årets budgetproposition (prop. 1985/86: 100 bil. 14) och i propositionen om försöksverksamheter i statlig reglering gentemot näringslivet (prop. 1985/86: 142).

Förenklingsarbetet sker med en bred ansats och med ett brett spektrum av åtgärder. Inom ramen för den breda ansatsen skall dock koncentrerade insatser göras inom vissa prioriterade områden. Ett av dessa är teknisk provning och kontroll, där sakansvaret ligger på industridepartementet. Inom detta område har flera initiativ tagits för att åstadkomma förenkling- ar.

Vadjag nu vill ta upp är förslag till förenklad kontroll av dels ädelmetall- arbeten, dels mätdon inom detaljhandeln. Förslagen innebär dels att en ny lag om handel med ädelmetallarbeten ersätter lagen (1974: 283) om handel med arbeten av guld, silver eller platina, dels att ändringar görs i lagen (1971: 1081) om bestämning av volym och vikt (LVV).

Mina förslag bygger på förslag i departementspromemoriorna (Ds I 1984: 11) Ädelmetallkontroll? och (Ds I 1985: 4) Enklare kontroll av volym och vikt, som båda har remissbehandlats.

Till protokollet i detta ärende bör fogas som: Bilaga [ Lagförslaget i promemorian Ädelmetallkontroll? Bilaga 2 En förteckning av remissinstanserna och en sammanställning av remissyttrandena över promemorian Ädelmetallkontroll? Bilaga 3 Lagförslaget i promemorian Enklare kontroll av volym och vikt. Bilaga 4 En förteckning av remissinstanserna och en sammanställning av remissyttrandena över promemorian Enklare kontroll av volym och vikt.

Regeringen beslutade den 22 maj 1986 att inhämta lagrådets yttrande över inom industridepartementet upprättade förslag till lag om handel med ädelmetallarbeten samt lag om ändring i lagen (1971: 1081) om bestämning av volym och vikt. Förslagen var likalydande med dem som är fogade till propositionen. Lagrådet har lämnat förslagen utan erinran. Lagrådets ytt— rande bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 5.

• Sida 9
•  Original

Föredragandens överväganden

2.2. Området teknisk provning och kontroll

En ny lag (1985: 1105) om obligatorisk kontroll genom teknisk provning m.m. har trätt i kraft den 1 februari 1986 (prop. 1985/86: 27, NU 8, rskr. 96). Ett viktigt syfte med denna nya lagstiftning. som ersatte en lag från år 1974, är att öka flexibiliteten i den kontroll som sker genom teknisk provning och som är tvingande för enskilda. Den nya lagen ger ökade möjligheter att ha kontrollordningar som tar hänsyn till företagens egna kontrollåtgärder. Tillverkarnas egna provningsresultat kan i ökad utsträck- ning ligga till grund för beslut av statliga myndigheter om godkännande av produkter. Den nya lagen kan medföra betydande förenklingar för många företag.

En viktig aspekt i förenklingsarbetet inom detta område är att statlig kontroll inte bör vara mer omfattande än nödvändigt och fortlöpande anpassas till ändrade förhållanden. En snabb utveckling pågår t.ex. hos företagen i frågor som rör produktsäkerhct och kvalitetstänkande.

Exempel på ett område där den statliga kontrollen numera i hög grad förenklats är kontrollen av om elektrisk materiel orsakar radiostörningar. Genom en ny radiostörningsförordning (1985: 625). som trätt i kraft den 1 januari 1986, har möjligheter öppnats för tillverkare att saluföra sina pro- dukter utan förhandskontroll av statlig myndighet. De ändrade bestämmel- serna bygger på förslag i departementspromemorian (Ds 1 1984: 12) Enk- lare radiostörningskontroll. som upprättats inom industridepartementet inom ramen för normgruppens arbete. Vidare har den s. k. elmaterielutred- ningen i sitt betänkande (Ds I 1986'. 1) Effektivare kontroll och underlättad handel föreslagit ett slopande av den obligatoriska statliga förhandskon- trollen av elektrisk materiel i syfte att anpassa den svenska kontrollord- ningen till den som gäller inom EG. Betänkandet har remissbehandlats och frågan bereds för närvarande inom industridepartementet.

Jag vill vidare erinra om att jag nyligen tillkallat en utredare för att kartlägga den internationella utvecklingen inom provningsområdet och analysera dess konsekvenser för svenskt vidkommande (Dir. 1986:6). Uppdraget inkluderar förenklingsaspekter.

Vid sidan av dessa centralt initierade åtgärder sker löpande på myndig- hetsnivå en översyn av gällande regler. Som exempel kan nämnas översyn

• Sida 11
•  Original

av regler om kontroll av hissar och tryckkärl av statens planverk och

arbetarskyddsstyrelsen. De förslag som jag nu lägger fram utgör således en del i ett brett översynsarbete inom området teknisk provning och kontroll. Förslagen gäller regleringar med inslag som är historiskt betingade och i behov av modernisering och förenkling.

2.3. Förslagen i propositionen

Förslagen gäller handeln med ädelmetallvaror och kontrollen av mätdon, i praktiken främst vågar och petroleummätare. i detaljhandeln.

Regleringarna har vissa beröringspunkter. I båda fallen är syftet med den statliga kontrollen att skydda konsumenterna ekonomiskt. Som jag senare återkommer till åberopades vid tillkomsten av nuvarande regler om ädelmetallkontroll dessutom särskilt behovet att försvåra illegal handel med stöldgods. Statlig kontroll genom teknisk provning syftar annars i det stora flertalet fall till att skydda liv, hälsa eller miljö. Det ekonomiska skyddet för konsumenterna är normalt uppbyggt på annat sätt inom ramen för konsumentpolitiken och viss lagstiftning med konsumentpolitiskt syfte. Riksdagen har tidigare i år tagit ställning till inriktningen av konsumentpo- litiken (prop. 1985/86: 121, LU 34, rskr. 292).

De nu aktuella regelområdena har av historiskt betingade skäl legat vid sidan av konsumentpolitiken. Den statliga kontrollen har i båda fallen mycket gamla anor och en statlig kontrollorganisation har byggts upp vid statens provningsanstalt (SP). SP är riksprovplats för både "redskap för bestämning av volym eller massa” och "arbeten av guld. silver eller platina” (se förordningen 1985: 1 107 om riksprovplatscr och auktoriserade provplatser m.m.). Samtidigt är SP s.k. föreskrivande myndighet för båda områdena. Detta strider mot den princip som normalt gäller och som riksdagen i flera sammanhang kunnat ta ställning till (se t.ex. prop. 1985/86: 27 s. 9). Frågan har inte haft så stor betydelse på ädelmetallområ- det med hänsyn till att gällande lag och förordning innehåller så mycket detaljregler att utrymmet för myndighetsföreskrifter varit mycket begrän- sat. Rakt motsatt förhållandc råder för mätdonskontrollen. Av lag och förordning följer endast att "justerat redskap" skall användas. Det över- lämnas åt SP att bestämma hur kontrollen skall göras. vilket betyder att det är i föreskrifter från SP som man återfinner regler om typkontroll. första- gångskontroll och återkommande kontroll av mätdon. m.m. I departe- mentspromemorian föreslås att konsumentverket i fortsättningen skall vara föreskrivande myndighet vad gäller kontrollen av volym och vikt.

Kontrollreglerna gäller sådana ingrepp i enskildas förhållanden som omfattas av det s.k. primära lagområdet enligt 8 kap. 3å regeringsformen (RF). De faller emellertid också inom det s.k. delegeringsbara området enligt 8 kap. 7å RF, som avser föreskrifter inom vissa uppräknade ämnen. bl. a. näringsverksamhet. Riksdagen kan bemyndiga regeringen och myn- dighet som regeringen bestämmer att meddela sådana föreskrifter. Den närmare avvägningen av när sådana bemyndiganden bör lämnas bör enligt förarbetena till RF (prop. 1973: 90 s. 209) riksdagen få göra från fall till fall.

I frågan om ädelmetallkontrollen föreslår jag att den skyldighet att

• Sida 12
•  Original

ansvarsstämpla ädelmetallarbeten som tillverkare och importörer för när- varande har behålls beträffande guld- och platinaarbeten. Däremot avskaf- fas skyldigheten att låta kontrollstämpla ädelmetallarbeten hos SP. Möjlig- het skall dock finnas att frivilligt begära kontrollstämpling vid SP av vilket ädelmetallarbete som helst. En strävan har varit att i den nya lagen i högre utsträckning utnyttja möjligheterna att låta detaljföreskrifter återfinnas i en författning av lägre valör.

I fråga om LVV anser jag inte att det finns skäl att i högre utsträckning än tidigare ge föreskrifter om kontrollen i lag eller förordning. Det rör sig här till stor del om regler som lätt bör kunna anpassas till en föränderlig verklighet. Detta betyder att riksdagen inte bör ta ställning till flera i promemorian behandlade frågor om tider för kontroll av mätdon m. in. Jag redovisar i fortsättningen en allmän syn på dessa frågor, men inte heller regeringen bör besluta om detaljerna. Den garanti som bör finnas för att kontrollen organiseras på ett sätt som gagnar konsumenterna anserjag bör åstadkommas genom att, såsom föreslagits i departementspromemorian, föreskriftsansvaret överförs från SP till konsumentverket.

Konsumentverket har i sitt remissyttrande anfört att verket stöder prin- cipen att föreskrivande verksamhet bör särskiljas från verksamhet som riksprovplats. Verket menar dock att en överföring av föreskriftsansvaret till konsumentverket skulle medföra högre administrativa kostnader och ökad byråkratisering, eftersom konsumentverket måste bygga upp och vidmakthålla en egen kompetens inom området legal metrologi. Ett över- förande av föreskriftsansvaret skulle kräva att särskilda resurser anslås för ändamålet.

Enligt min mening behöver en överföring av föreskriftsansvaret till konsumentverket inte medföra väsentligt högre administrativa kostnader, om föreskriftsarbetet sker på ett rationellt sätt i nära samarbete med SP. En jämförelse kan göras med området el-, vatten- och värmemätare, där provningsanstalten är riksprovplats och statens energiverk resp. statens planverk är föreskrivande myndigheter. Det är det kontrollerande organet med speciell teknisk kompetens som gör det grundläggande arbetet med att ta fram förslag till föreskrifter. Den föreskrivande myndigheten ser framför allt till att kontrollen får en utformning och inriktning som är förenlig med syftet. Häri ligger bl.a. att bedöma om avvägningen mellan kostnaderna för kontrollen och nyttan av den är rimlig. Ordningen vad gäller cl-. vatten- och värmemätare har fungerat väl. Som ytterligare fackorgan finns att tillgå statens mät- och provråd. som har att bistå föreskrivande myndighe- ter med råd i provningsfrågor. I kontrollen enligt LVV har den för konsu- mentskyddet ansvariga myndigheten. konsumentverket. hittills varit myc— ket litet berörd. Enligt min mening är det angeläget att konsumentverkets särskilda kompetens. som bl.a. gäller förmågan att bedöma om en kon- trollordning är rimlig från konsumentskyddssynpunkt. utnyttjas. Detta sker bäst om konsumentverket övertar föreskriftsansvaret på föreslaget sätt. Mot bakgrund av vad jag tidigare sagt bör konsumentverkets behov att ta i anspråk resurser för ändamålet kunna bli begränsat. Jag har i denna fråga samrått med statsrådet Johansson.

1 det följande behandlar jag de två regelområdena var för sig (avsnitt 3 resp. 4).

• Sida 13
•  Original

3. Förslaget till lag om handel med ädelmetallarbeten

3.1. Allmän bakgrund

Med ädelmetallkontroll menas den kontroll över handeln med arbeten av ädla metaller som sedan gammalt sker i Sverige och i många andra länder. Nuvarande regler om sådan kontroll finns i lagen (1974:283) om handel med arbeten av guld. silver eller platina (prop 1974: 43. NU 20, rskr. 153). Lagen kompletteras av förordningen (1974: 284) om arbeten av guld, silver eller platina (ändrad senast 1982: 1218) och myndighetsföreskrifter från SP.

Sverige har med sju andra länder ratificerat konventionen om kontroll och märkning av arbeten av ädel metall, vilken undertecknades i Wien den 15 november 1972. 1 konventionen regleras förutsättningama för ömsesi- digt erkännande vad gäller kontroll och märkning av ädelmetallvaror. Regeringen har med anledning därav utfärdat förordningen (1975:49) om gemensam kontrollstämpel m.m. för arbeten av guld, silver eller platina (ändrad 1975: 1246). SP är i riket kontrollbyrå enligt konventionen.

Det ursprungliga och grundläggande motivet till kontrollen av ädelme- tallarbeten var att föremål av ädelmetall ansågs kunna användas inte bara till förmögenhetsbildning utan också som betalningsmedel. Detta förut- satte att föremålens värde väsentligen berodde av deras metallinnehåll. För priset på ädelmetallarbeten är metallvärdet numera praktiskt taget utan betydelse vad gäller silverföremål och av underordnad betydelse vad gäller konstnärligt bearbetade föremål av guld eller platina. Det har med- fört att den nuvarande kontrollen i stället har funktion som en kvalitets- kontroll. Behovet av en sådan kontroll började efter hand ifrågasättas från olika håll. Efter utredningsförslag i slutet av 1960-talet beslöt riksdagen år 1971 att den statliga obligatoriska kontrollstämplingen skulle ersättas med ett frivilligt system. där kontrollstämpling kunde ske på begäran (prop. 1971: 165. NU 50, rskr. 356). En ny lag om handel med ädelmetallarbeten antogs (SFS 1971: 1082), som skulle träda i kraft den ljuli 1973.

Innan lagen trätt i kraft tog dock ärendet en ny vändning. I en motion till 1972 års riksdag föreslogs att den obligatoriska kontrollstämplingen skulle behållas med hänsyn till den betydelse denna bedömdes ha för polisens brottsförebyggande verksamhet. Riksdagen anslöt sig till denna uppfatt- ning (mot. 1972: 1349, NU 57, rskr. 305) och gav regeringen detta till känna. I avvaktan på förslag om ny lagstiftning uppsköts ikraftträdandet av den år 1971 beslutade lagen. Efter utredningsarbete. som redovisades i promemorian (Ds I 1973: 3) Ädelmetallkontroll, antog riksdagen år 1974, med upphävande av 1971 års lag, den nu gällande lagen, som trädde i kraft den ljanuari 1975.

I departementspromemorian (Ds I 1984: 11) Ädelmetallkontroll? — här- efter i avsnitt 3 kallad betänkandet — konstateras att under den tid som förflutit utvecklingen på flera punkter har förändrat förutsättningama för riksdagens ställningstagande och att nyttan av ädelmetallkontrollen i brottsförebyggande syfte numera måste betraktas som liten. Remissopi- nionen har inte gett anledning till någon annan bedömning i denna del.

• Sida 14
•  Original

3.2 Den nuvarande kontrollen

Den nuvarande kontrollen gäller den yrkesmässiga handeln med arbeten av guld, silver eller platina. Undantagna från lagens tillämpning är arbeten utförda av låghaltiga legeringar (andelen ädelmetall understigande 200 o/oo guld eller 400 o/oo silver eller platina). arbeten där ädelmetallen enbart är ytbeläggning, arbeten uteslutande avsedda för medicinsk, vetenskaplig eller industriell användning m.m.

Utgångspunkten för kontrollen är att endast sådana arbeten som har en viss lägsta finhalt (guld 750 o/oo motsvarande 18 karat (K), silver 830 o/oo, platina 95.0 o/oo) skall få saluhållas eller försäljas yrkesmässigt. Arbeten som uppfyller kraven på sådan fmhalt betecknas ädelmetallarbeten. Så- dana skall för att få försäljas vara försedda med föreskrivna stämplar, som utgör en garanti för metallinnehållet.

Stämplarna är av två slag. unsvarsstämpel och kontrollstämpel. För att arbetet ansvarsstämplas svarar tillverkaren, om arbetet är svensktillver- kat. och annars importören. Den som anbringar stämpeln svarar för att de uppgifter som framgår av stämpeln är korrekta. Kontrollstämpel anbringas av SP.

Kontrollstämpeln utgörs av lilla riksvapnet. dvs. tre kronor. i trepassfor- mad sköld (den s.k. kattfoten) för svensktillverkade produkter och i oval sköld för importerat gods. Även i andra avseenden gäller andra regler för importerade arbeten än för inhemskt tillverkade produkter.

Alla ädelmetallarbeten skall, oavsett vikt. ansvarsstämplas. För svensk- tillverkade arbeten krävs i princip fyra olika märken med uppgift om:

tillverkare finhalt tillverkningsort får utelämnas om inte tillräckligt tillverkningsår utrymme finns på arbetet Importerade arbeten ansvarsstämplas genom att finhaltsstämpel anbrin- gas. Alla importerade arbeten kontrolleras med avseende på detta.

Kontrollstämpling görs av SP. Denna verksamhet sker dels centralt vid SP i Borås. dels regionalt på ett antal olika orter i landet. Förutom att SP är kontrollorgan meddelar myndigheten föreskrifter och svarar för tillsyn på området.

Kontrollstämpel är obligatorisk endast för ädelmetallarbeten ner till en viss vikt, för guld- och platinaarbeten 1 gram och för silverarbeten 15 gram. Lättare arbeten kan på begäran få kontrollstämpel. Detsamma gäller arbeten som inte skall försäljas yrkesmässigt. En förutsättning är då att arbetet av tillverkaren åsatts finhaltsstämpel.

Kontrollen av tinhalt sker genom s.k. probering. Kontroll får ske genom stickprov när detta kan anses betryggande.

På återförsäljaren ligger att se till att arbeten som saluhålls eller försäljs är försedda med föreskrivna stämplar.

Den som yrkesmässigt inom landet tillverkar, försäljer eller importerar ädelmetallarbeten skall vara registrerad hos SP. För registrering utgår en årlig avgift.

Den obligatoriska kontrollen leds från SP:s huvudförvaltning i Borås,

• Sida 15
•  Original

som har centrala laboratorieresurser för ändamålet. Här bedrivs även föreskriftsarbete och organisationen av tillsyn m.m. I Bo'rås kontrolleras allt importerat gods och arbeten tillverkade i Boråstrakten. Vidare kontrol- leras prover som skickas in från regionala kontrollstämplingsförrättare.

I övrigt ombesörjs kontrollstämplingen genom 7 proberingsfilialer och ca 60 kontrollstämplingsförrättare. Proberingsfilialerna är belägna på orter med mera omfattande tillverkning av ädelmetallarbeten. De har utrustning som på plats medger kontroll av finhalt för stämplingen. Kontrollstämp- lingsförrättarna finns på orter med liten tillverkning av ädelmetallföremål. Omkring 15% av de ädelmetallarbeten som tillverkas i landet lämnas till förrättarna för kontroll. Dessa skall okulärt kontrollera att arbetet motsva- rar gällande föreskrifter samt ta prover som skickas in till Borås för analys eller probering. Denna probering görs således i efterhand.

Kontrollstämplingsförrättarna är knutna till SP som uppdragstagare mot ett symboliskt arvode. Tillsammans med sina vikarier och personalen vid filialerna utgör de en arbetsstyrka av ca 140 personer spridda över landet.

I betänkandet finns en redogörelse för omfattningen av de ädelmetallar- beten som kontrollerats under senare år. Därav framgår bl. a. följande.

Värdet av de försålda guldarbetena under år 1983 kan skattas till om— kring 740 milj. kr. Motsvarande belopp för silverarbetena var ca 450 milj. kr. Härav representerade metallvärdena ca 275 milj. kr. resp. 80 milj. kr.

Intäkterna från kontrollstämplingen uppgick under år 1983 till 7532 000 kr. frånsett uppdragsgivarnas hanteringskostnader. Härav utgjorde de fas- ta avgifterna 969000 kr. samt vikt- och Stämplingsavgifterna för guld resp. silver 3 882000 kr. och 2681 000 kr. Om de fasta avgifterna fördelas i proportion till vikt— och stämplingsavgifterna skulle avgifterna för guldkon- trollen under året uppgått till 4445 000 kr. och för silverkontrollen till 3077 000 kr. SP:s kostnader för kontrollen samma år var ca 6,1 milj. kr.

Importerade arbeten svarade för omkring 59% av vikt- och stämplings- avgiften för guld resp. 63 % för silver. Kontrollstämpling utanför den obligatoriska förekom här för 25% av guld- resp. 69% av silverarbetena. Medelvikten för de inhemska arbetena var 3,0 gram för guld resp. 21 gram för silver.

3.3. Mitt förslag till ny lagstiftning 3.3.1 Allmänna synpunkter

Efter att grundligt ha utretts under 1960- och 1970-talen och föranlett tre ställningstaganden av riksdagen åren 1971-1974 togs frågan om ädelmetall- kontrollen åter upp år 1984. Det skedde då som ett led i förenklingsarbetet inom området teknisk provning och kontroll och mot bakgrund av att de skäl för obligatorisk kontroll som åberopades i 1974 års lagstiftningsärende knappast längre kunde anses bärande. Resultatet av utredningsarbetet presenterades i den tidigare nämnda departementspromemorian Ädelme- tallkontroll?

Förslaget anknöt i fråga om kontrollens omfattning nära till det förslag som riksdagen antog år 1971, vars huvudpunkt var att kravet på ansvars—

• Sida 16
•  Original

stämpling behölls, medan den statliga obligatoriska kontrollstämplingen ersattes med ett frivilligt system där kontrollstämpling kunde ske på begä- ran. Vad gäller silver föreslogs i 1984 års betänkande att även ansvars- stämplingen skulle vara frivillig.

' Betänkandet innehöll emellertid också ett annat förslag som gäller fin- haltskravet på guld. Som framgått av det tidigare är detta i Sverige 18 K och förbud råder att sälja arbeten med lägre halt.

Frågan om uppställandet av minimikrav på finhalt beträffande legeringar för ädelmetallföremål togs upp från principiell synpunkt i den skrivelse från mynt- och justeringsverket år 1963 som inledde utredningsarbetet på 1960-talet. Man kunde enligt verkets mening starkt ifrågasätta skäligheten av att meddela förbud mot att tillverka, importera eller försälja ädelmetall- arbeten som icke håller av staten fastställda minsta finhalter. Det borde i stället ankomma på ädelmetallbranschen att standardisera finhalterna och på den enskilde köparen att själv bedöma vad han anser sig böra förvärva.

Frågan togs upp i 1971 års lagstiftningsärende (prop. 1971: 165 s. 29 1):

”Frågan huruvida också s.k. underhaltiga ädelmetallvaror, t.ex. guldar- beten med lägre finhalt än 18 karat, bör tillåtas i vårt land har uppmärksam- mats vid remissbehandlingen av 1967 års betänkande. Flera branschorga- nisationer uttalade sig därvid för att man borde behålla gällande minimi- halter och hänvisade till att frågan om finhalter borde lösas på det interna- tionella planet. Vid remissbehandlingen av departementspromemorian har branschorganisationerna och ett flertal andra remissinstanser ansett att nuvarande minimigränser för finhalter bör behållas. I några remissyttran- den har emellertid framhållits att ett slopande av finhaltskraven skulle öka konsumenternas valmöjligheter.

För egen del harjag förståelse för att delade meningar kan råda om vilka finhalter som bör tillåtas, eftersom bl.a. ett ställningstagande i detta hänse- ende sammanhänger med frågan om det över huvud taget bör vara förbju- det att saluföra ädelmetallvaror under viss finhalt. Jag vill i detta samman- hang erinra om det arbete som f.n. pågår inom EFTA. EEC och internatio- nella branschorganisationer. Detta arbete, som ännu inte avslutats, avser att i första hand underlätta den internationella handeln med ädelmetall- varor genom överenskommelscr om gemensamma metoder för kontroll av ädelmetallvaror, vissa regler om materialkvalitet, finhalter, obligatoriska stämplar m.m. l avvaktan på att det nämnda internationella arbetet slut- förts bör man om möjligt undvika att göra ändringar i de nuvarande bestämmelserna på ifrågavarande område. Jag vill i detta sammanhang erinra om att enligt det av mig i det följande framlagda lagförslaget Kungl. Maj:t får medge undantag från lagen, om det är påkallat med hänsyn till överenskommelse med främmande stat eller till internationellt ekonomiskt samarbete. Med hänsyn till det anförda och då något allmänt önskemål f. n. inte föreligger om att tillåta yrkesmässig handel med s.k. underhaltiga ädelmetallvaror bör någon ändring tills vidare inte ske i våra nuvarande bestämmelser om finhalterna. Jag förordar därför att bara sådana ädelme- tallvaror som håller de enligt gällande regler föreskrivna minimihalterna får saluhållas och säljas inom riket. Den föreslagna kontrollstämplingen bör i konsekvens härmed få ske bara i fråga om sådana varor. Vidare bör endast ädelmetallarbeten, dvs. sådana arbeten som håller de angivna minimihal- terna, få vara försedda med ansvarsstämplar. Andra arbeten bör inte få utges för eller ges sken av att vara ädelmetallarbeten."

• Sida 17
•  Original

I 1984 års betänkande konstaterades att även när det gällde denna fråga förutsättningama hade ändrats sedan riksdagens ställningstagande i början av 1970-talet. Någon internationell harmonisering hade inte skett och var knappast att vänta inom den närmaste framtiden. De flesta länderna i Västeuropa tillåter en finhalt ner till 14 K för guldarbeten, i Förbundsrepu- bliken Tyskland t.o.m. ner till 8 K. I Danmark råder inget förbud mot att sälja guldföremål med lägre finhalt än 14 K, men dessa får då inte beteck- nas som guldvaror. Enligt betänkandet var det svårt att finna skäl att i Sverige förbjuda försäljning av arbeten med finhalt som är tillåten i Dan- mark och Förbundsrepubliken Tyskland och förslaget blev att finhaltskra- vet på guld skulle sänkas från 18 till 8 K. Något förbud mot att sälja arbeten som innehåller guld, silver eller platina utan att vara ädelmetallarbeten skulle inte längre råda.

Förslaget innebar vidare att den som yrkesmässigt tillverkar. säljer eller importerar guld- eller platinaarbeten eller frivilligt stämplar silverarbeten skulle vara registrerad hos SP. SP skulle vidare bedriva tillsyn genom stickprovskontroller.

En stor majoritet av remissinstanserna har anslutit sig till förslagen i betänkandet. Motstånd har framför allt rests från branschorganisationer- na, som avstyrker såväl borttagandet av den obligatoriska kontrollstämp- lingen som sänkningen av finhaltskravet. Skälen för invändningarna är flera. Branschen hänvisar bl.a. till en gjord opinionsundersökning som, enligt deras uppfattning, visar att konsumenterna vill ha kvar såväl höga finhaltskrav som obligatorisk statlig kontrollstämpel. Man pekar vidare på företagsekonomiska negativa effekter, risk för ökad import m.m. Vidare tillbakavisas förslaget om tillsyn av verksamheten. SP har också invänd- ningar mot förslaget och menar att effekterna av de förändringar som föreslås inte är tillräckligt belysta. varför ytterligare utredning behövs.

Några remissinstanser menar att finhaltssänkningen för guld inte bör gå längre än till 14 K. Spontana remissvar har vidare inkommit från bl.a. tillverkande industri (företag och personalorganisationer), där man ut-

tryckt oro över vad den kraftiga sänkningen av finhaltskravct skall innebä— ra för sysselsättningsnivån.

Konsumentverket och socialstyrelsen har tagit upp ett särskilt problem som inte behandlats i promemorian, nämligen nickelallergier. Den stora omfattningen av sådana allergier motiverar enligt dessa myndigheter att ädelmetallarbeten skall ha beteckningar som anger varans sammansättning med avseende på eventuellt nickelinnehåll. Alternativt kan problemet före- byggas genom andra säkerhets- och informationsregler i anknytning till lagförslaget.

I anslutning till remissomgången har branschen presenterat ett alterna- tivt förslag. Enligt förslaget skall all offentlig kontroll slopas. Branschen skall själv garantera att "konsumenternas behov av vägledning" fylls av företagen och på deras ansvar. För att "ge konsumenterna samma säker- het och trygghet som enligt nuvarande system" skall branschen ingå avtal med SP om kontrollstämplingen. Förutsättningarna för kontrollstämpling skall regleras i detta avtal. I 20 punkter redovisas villkoren för stämpling. Punkterna är i stort en överföring av nuvarande lagvillkor till avtalsform.

• Sida 18
•  Original

Samma villkor som i dag vad gäller detaljutformning av stämplar, skillnad mellan importerat och inhemskt material m.m. föreslås gälla.

För egen del delar jag den uppfattning som framförts i promemorian och som fått de allra flesta remissinstansers stöd att skälen för den obligatoris- ka statliga kontrollstämplingen av ädelmetallarbeten inte längre än hållba- ra. Den bör därför avskaffas. Jag delar också uppfattningen att finhaltskra- vet för guld bör sänkas. Vad som framkommit under remissbehandlingen föranleder dock att sänkningen bör ske endast till 14 K. Detta innebär i praktiken en betydande harmonisering i förhållande till omvärlden. Det förslag jag nu lägger fram tillgodoser också synpunkter som framförts i det nordiska handelshinderarbetet och innebär att man därmed undanröjer ett svenskt handelshinder.

Under ärendets beredning inom regeringskansliet har förekommit vissa överläggningar med berörda intressenter. Därvid har synpunkter framförts som påverkat utformningen av mitt förslag i vissa delar. bl. a. tillsynsfrå- gan.

Jag behandlar i fortsättningen olika delar av mitt förslag i avsnitten 3.3.2-3.3.5. Detaljer återkommerjag till i specialmotiveringen. Iavsnitt 3.4 behandlarjag konsekvenserna för bl. a. SP. Dessförinnan vill jag ta upp en särskild fråga av grundläggande betydelse. nämligen behovet av särskild lagstiftning över huvud taget.

Syftet med lagen är konsumentskydd. Med detta som bakgrund är det rimligt att ifrågasätta behovet av specialreglering av handeln med ädelme- taller. Några remissinstanser pekar på att andra produktgrupper med be- tydligt högre kapitalvärden som pälsar, diamanter och konstföremål inte är föremål för särskild reglering. För dessa och andra produkter gäller de allmänna köprättsliga regler som följer av konsumentköplag. marknadsfö- ringslag och liknande generellt verkande lagstiftning. Det är svårt att finna några avgörande skäl varför inte konsumentskyddet vad gäller ädelmetall- arbeten skulle kunna hanteras inom ramen för konsumentverkets verksam- het.

Jag har för egen del stor förståelse för synpunkter om det tveksamma i att ha en särskild lagstiftning på detta område. På sikt bör det också vara möjligt att avskaffa specialregleringen av ädelmetallhandeln. Den långvari— ga traditionen med särreglering samt de internationella åtaganden som gjorts gör dock att en särlagstiftning bör behållas på kortare sikt.

Den nya lagstiftningen bör dock utvärderas inom en femårsperiod, var- vid ny ställning får tas till frågan om fortsatt specialreglering. Denna tidsrymd ger även branschen möjlighet att i samråd med olika intressenter utveckla ett system som utan statlig reglering tillgodoser önskemål om opartisk konsumentinformation. garantiordning för konsumenterna, nä- ringsfrihet och andra viktiga aspekter.

• Sida 19
•  Original

3.3.2 Definition av ädelmetallarbeten

Mitt förslag: Ädelmetallarbeten definieras som arbeten av guld. silver eller platina och som innehåller — om arbetet är utfört av

guld — minst 585 o/oo (14 K) silver — minst 830 0/00 platina — minst 950 0/00

Betänkandet: Överensstämmer med mitt förslag med undantag för guld- arbeten, där utredningen föreslagit 333 o/oo (8 K) som lägsta tillåtna finhalt.

Remissinstanserna: De flesta instanser tillstyrker betänkandets förslag. Några instanser — som statens industriverk, brottsförebyggande rådet och TCO — menar dock att en sänkning till den internationellt vanligaste finhalten (14 K) är att föredra. Synpunkter från svenska tillverkande före- tag har även inkommit, där oro uttrycks över effekten av den kraftiga finhaltssänkning som föreslagits i betänkandet.

Skälen för mitt förslag: Som jag tidigare nämnt anser jag det rimligt att anpassa finhaltsnivån på ädelmetallarbeten till vad som i allmänhet gäller i vår omvärld. I likhet med bl. a. statens industriverk anserjag dock att det för närvarande saknas skäl att gå lägre än det internationellt vanligaste finhaltskravet. Jag har också viss förståelse för argumentet att beteckning- en guld bör förbehållas arbete som huvudsakligen består av denna metall. I sammanhanget vill jag också nämna att jag under hand inhämtat att de tekniska provningsmetoderna för bestämmande av finhalt är betydligt mer komplicerade och kostsamma för arbeten med så låg finhalt som betänkan- det föreslagit. Mot denna bakgrund vill jag föreslå att finhaltskravet för guld skall vara minst 14 K.

3.3.3. Saluhällning oehförsäljning av arbeten av guld. silver eller plutina

Mitt förslag: Endast ädelmetallarbeten får försäljas som sådana ar- beten ellcr som arbeten av guld. silver eller platina. Inget förbud råder mot att sälja arbeten med lägre finhalt under förutsättning att det tydligt framgår att arbetet innehåller lägre halt ädel metall än ett ädelmetallarbete.

Betänkandet: Överensstämmer med mitt förslag. Remissinstanserna: Behandlar i allmänhet inte frågan särskilt.

Skälen för mitt förslag: För saluhållning eller försäljning av arbeten av guld, silver eller platina bör krävas att de uppfyller kraven på ädelmetallar- bete. Till skillnad från vad som nu gäller bör dock arbeten som innehåller guld, silver eller platina —— utan att vara ädelmetallarbete — få saluföras. men inte som utfört av ädelmetall eller som utfört av guld, silver eller platina. Det måste tydligt framgå att arbetet inte uppfyller kraven på ett ädelmetallarbete. För saluhållning av guld- och platinaarbeten bör också krävas att de är försedda med stämplar i enlighet med vad jag redovisar i nästa avsnitt.

• Sida 20
•  Original

3.3.4 Ansvars- och kmztrollstämplar m. m.

Mitt förslag: Kravet på obligatorisk kontrollstämpling slopas. Ädel— metallarbeten av guld eller platina skall vara försedda med finhalts- oeh namnstämpel från tillverkare eller importör. Namnstämpeln får ersättas med kontrollstämpel.

Betänkandet: Överensstämmer med mitt förslag utom såvitt avser möj- ligheten att ersätta namnstämpeln med kontrollstämpel. Frågan om nickel- allergier har inte behandlats.

Remissinstanserna: De allra flesta tillstyrker utredningens förslag. Kon— sumentverket och socialstyrelsen m. fl. har tagit upp frågan om nickelaller- gier.

Skälen för mitt förslag: Av vad jag framhållit i avsnitt 2 framgår den vikt jag fäster vid att bl. a. föreskrifter om kontrollordningar löpande ses över och att statlig kontroll inte är mer omfattande än nödvändigt. I fråga om den statliga kontrollen av ädelmetallvaror har den numera alltmer fått karaktären av en allmän kvalitetskontroll i konsumentskyddande syfte. I likhet med konsumentverket menarjag att den statliga kontrollstämplingen inte är nödvändig för att konsumenterna skall få information om varans tekniska kvalitet. Jag menar även att ett system med ansvarsstämplar. som jag förordar, klart markerar att ansvaret för varans kvalitet ligger hos tillverkare och importör. Denna princip har också understrukits i den proposition om inriktningen av konsumentpolitiken som riksdagen nyligen har tagit ställning till.

Ett tidigare åberopat skäl för den statliga kontrollstämplingen är dess brottsförebyggande effekt. Som jag tidigare nämnt är inte heller detta skäl för att bibehålla statlig obligatorisk kontroll längre hållbart. Bctänkandets förslag har också tillstyrkts av rikspolisstyrelscn (RPS). RPS anger att beträffande silvervaror kan förslaget medföra att omärkta produkter kom- mer att säljas. Detta framstår i förstone som oacceptabelt från härlednings- synpunkt. Enligt RPS måste det dock beaktas att exempelvis huvuddelen av i Sverige sålt matsilver tillverkas av ett fåtal fabriker. vars namnstämp- lar således har relativt ringa identitetsskapande effekt. RPS menar därför att förslaget även i denna del kan godtas.

Kravet på obligatorisk statlig kontrollstämpling bör således slopas. Som framhållits innebär detta inte att konsumenterna kommer att sakna infor- mation om varans tekniska kvalitet. För att ädelmetallarbeten av guld eller platina skall få saluföras krävs att de ansvarsstämplats som sådana. För ansvarsstämplingen svarar tillverkare eller importör. Ansvarsstämplarna bör som hittills ange finhalt samt uppgift om tillverkare eller importör. Vidare bör liksom hittills ädelmetallarbeten kunna åsättas ortsmärke och årsbeteckning. Detta bör dock, som föreslås i betänkandet, vara frivilligt. Den likabehandling av svensktillverkade och importerade arbeten som jag förordar föranleder att möjligheten att åsätta onsmärke och årsbeteckning bör stå öppen även för importerade arbeten. Ortsmärke och årsbeteckning har gamla traditioner och det finns åtminstone vad gäller konstnärligt

• Sida 21
•  Original

bearbetade arbeten anledning att anta att traditionen kommer att behållas. Om sådana stämplar anbringas. måste också namnstämpel finnas. Av det följande framgår att namnstämpel kan ersättas med kontrollstämpel. Den senare bekräftar dock bara finhalten och inte de uppgifter som följer av ortsmärke och årsbeteckning. För åsättande av ansvarsstämplar ansvarar som hittills tillverkaren eller importören. Själva stämplingen bör kunna uppdras åt något annat organ. men tillverkaren eller importören har gent- emot konsumenterna det fulla ansvaret för att stämpeluppgifterna är kor- rekta. Möjlighet bör också finnas att utnyttja SP för sådan stämpling.

För de tillverkare eller importörer som så önskar bör möjlighet finnas till frivillig kontrollstämpling. SP bör liksom för närvarande kunna bekräfta ansvarsstämpelns uppgift om finhalt med en offentlig kontrollstämpel. Som anförs i betänkandet bör därvid inte importerade arbeten särbehand- las. Detta gäller såväl taxor som utformning av stämpel.

På en väsentlig punkt skiljer sig mitt förslag från betänkandets. Jag föreslår att kravet på namnstämpel skall bortfalla, om arbetet kontroll- stämplas av SP. En sådan lösning har bl. a. den fördelen att importörerna, som hittills inte behövt ha namnstämpel. får möjlighet att undvara denna och liksom hittills överlåta stämplingsförfarandet till SP. Möjligheten bör stå öppen också för svenska tillverkare. SP ansvarar då med sin kontroll- stämpel för angiven finhalt. Inget hindrar givetvis att ett arbete förses med både namnstämpel och kontrollstämpel. Om den s. k. kattfoten skall förbe- hållas som kontrollstämpel för viss högre finhalt får övervägas i samband med utformningen av föreskrifterna om stämplar och märkning.

Mitt förslag innebär således att vissa guld— och platinaarbeten kan kom- ma att sakna namnstämpel, vilket givetvis försvårar eftersökandet av tillverkaren eller importören. Från konsumentskyddsynpunkt är dock be- tydelsen av detta begränsad. eftersom förhållandet endast avser kontroll- stämplade arbeten och konsumentens naturliga kontaktpunkt vid reklama- tion är inköpsställct. För importörer finns för närvarande ingen namnstäm- pel. Frågan om att införa en sådan var aktuell i l97l års lagstiftnings- ärende. Föredragande statsrådet ansåg då att någon importstämpel inte borde införas med hänsyn till den kritik mot förslaget att införa en sådan som anförts (prop. l97l:165 s. 28).

Frågan om allergier som förorsakas av att smycken innehåller nickel har tagits upp av bl. a. konsumentverket och socialstyrelsen. Problemet med nickelallergier är av mycket stor omfattning. Det finns beräkningar som visar att mellan 400000 och 500000 kvinnor i Sverige lider av nickelaller- gier.

Konsumentverket har pekat på att ädelmetaller kan ha ett stort inslag av nickel utan att detta framgår på något sätt. Detta är enligt min mening inte en tillfredsställande ordning. Här finns givetvis möjlighet att i lagform kräva att t.ex. ansvarsstämplingen även ger uppgifter om förekomst av nickel. För egen del känner jag dock tveksamhet inför att nu slå fast innehåll i och former för konsumentinformationcn i detta avseende. Före- trädare för branschorganisationerna har också under hand förklarat sig beredda att i samråd med berörda statliga myndigheter skapa en ordning som tillfredsställer konsumenterna. Jag räknar därför för närvarande inte

• Sida 22
•  Original

med att några särskilda lagbestämmelser skall behövas. Jag utgår vidare från att berörda parter kommer fram till riktlinjer för en god informations- ordning.

I nickelallergifrågan bör ytterligare nämnas att regeringen nyligen tillsatt en kommitté (S 1986: 2) för att utreda frågor kring förebyggande av aller- gier och andra överkänslighetsreaktioner (Dir. 1986: 7). Kommittén skall bl.a. kartlägga vilka kemiska och andra ämnen och produkter som kan vålla allergier samt undersöka vilka system för redovisning av innehåll och kontroll som i dag finns. Kommittén skall särskilt studera vilka åtgärder som bör vidtas för att så långt som möjligt motverka att nickelallergier utlöses genom håltagning i öronen. Kommitténs arbete skall vara avslutat under år 1987.

För arbeten försedda med stämplar enligt ädelmetallkonventionen gäller speciella regler som inte påverkas av vad som föreslås här.

3.3.5. Registrering och tillsyn

Mitt förslag: Den som yrkesmässigt tillverkar. säljer eller importerar guld- eller platinaarbeten eller stämplade silverarbeten skall regi- streras hos SP.

Några särskilda tillsynsbestämmelser tas inte in i den nya lagen. Betänkandet: Registrering i enlighet med mitt förslag. Tillsyn föreslås ske genom stickprovskontroll av SP.

Remissinstanserna: T illstyrks av flertalet. Några instanser, bl. a. riks- revigionsverkct (RRV), ifrågasätter dock om det finns behov av en så stark offentlig kontroll som stickprovskontrollen innebär.

Skälen för mitt förslag: I likhet med vad som gäller för närvarande bör det finnas uppgifter om vilka som tillverkar. säljer eller importerar ädelme- tallarbeten. Detta ger en överblick över marknaden. En sådan överblick är viktig ur kontrollsynpunkt. Den kan även ge värdefullt underlag i samband med utvärderingen av den nya lagstiftningen.

] fråga om tillsynen över lagens efterlevnad skiljer sig mitt förslag från betänkandets. Där föreslogs att omfattningen av tillsynen borde förstärkas när kravet på obligatorisk kontrollstämpel togs bort. Bl.a. RRV har ifråga- satt behovet av detta.

Enligt min mening bör ingen statlig tillsynsverksamhet byggas upp. SP är inte lämpad för polisiär verksamhet. I stället bör prövas vad branschens egenåtgärder kan åstadkomma. Detta ligger i linje med de tankar som förs fram i propositionen om inriktningen av konsumentpolitiken. Frågan om tillsynsbehov från statens sida hör till dem som bör tas upp i samband med den utvärdering av den nya lagstiftningen som enligt vad jag tidigare förordat bör ske inom en femårsperiod.

• Sida 23
•  Original

3.4. Konsekvenser och genomförande

I betänkandet har beräknats att borttagandet av den obligatoriska kontroll- stämplingen skulle innebära en minskning av de årliga kontrollkostnaderna för näringslivet med 12—l7 milj. kr. Som vägledning för bedömning av personalkonsekvenserna har i betänkandet uppskattats att den frivilliga stämplingen kommer att omfatta ca 60% av den nuvarande volymen. Vidare föreslogs i betänkandet en utvidgad tillsynsverksamhet.

SP har i sitt remissvar framhållit att den frivilliga stämplingen på längre sikt kommer att bli av marginell betydelse. På sikt innebär det borttagna obligatoriet att ca 25—30 arbetstillfällen avvecklas vid SP.

Jag kan för närvarande inte bedöma i vilken omfattning SP kommer att påverkas av slopandet av den obligatoriska kontrollstämplingen. Den framtida sysselsättningen på ädelmetallaboratoriet på SP i Borås och på andra orter i landet är beroende av i vilken omfattning branschen vill utnyttja SP:s tjänster vad gäller ansvars- och kontrollstämpling. Enligt vad jag erfarit har branschen visat stort intresse för att även framgent anlita SP. Till bilden av sysselsättningsförändringen hör också vilka omplacerings- möjligheter som finns inom myndigheten. Om underlag finns bör SP till anslagsframställningen för budgetåret 1987/88 ha kunnat redovisa en be- dömning av personalkonsekvenser samt en redovisning av åtgärder som planeras.

De eventuella omställningar som behövs torde underlättas av att den nya lagstiftningen bör träda i kraft först den I juli 1988. Det är nödvändigt att branschen får en väl tilltagen tid för att förbereda de ändrade förhållanden som förslaget leder till.

4. Förslaget till ändring i lagen om bestämning av volym och vikt

4.1. Allmän bakgrund

Det är mycket vanligt att beslut av olika slag baseras på mätresultat. Detta gäller t. ex. beslut om dosering (inom medicin och kemisk industri). beslut om justering av tryck. temperatur och andra parametrar (inom processin- dustrin). beslut om prissättning (inom handel m.m.). beslut om godkän- nande/underkännande (vid produktkontroll), beslut om tillstånd eller för- bud (vid kontroll av hygieniska gränsvärden). beslut om kurs och/eller hastighetsändring (vid navigering), beslut om åtal (vid t. ex. hastighets- och nykterhetskontroller). En nödvändig förutsättning för att dessa beslut skall bli riktiga är att mätresultaten är korrekta, vilket i sin tur förutsätter att de erhållits med hjälp av rättvisande mätutrustningar som använts och avlästs korrekt. Läran om hur man genomför mätningar och kontrollerar mätresul- tatcns korrekthet kallas metrologi. medan det tekniska utnyttjandet av denna lära omfattas av mättekniken.

Att en mätutrustning visar rätt kan man kontrollera genom kalibrering, vilket innebär att man jämför utrustningen med en annan och finare utrust- ning, som i sin tur tidigare kontrollerats mot en ännu finare utrustning osv.

• Sida 24
•  Original

På detta sätt bygger man upp en kalibreringshierarki, där toppen utgörs av de vetenskapligt baserade definitionerna på måttenheterna. Mätutrustning- ar som enbart är avsedda för kalibreringsändamål och som fungerar som referenser för måttenheter kallar man normaler.

Omfattningen av och formerna för den metrologiska verksamheten i ett land bestäms bl. a. av hur man har reglerat verksamheten i landets lagstift- ning. Man brukar skilja mellan legal och allmän metrologi, varvid man med legal metrologi avser den del av den mättekniska verksamheten om vilken regler finns i lag eller annan författning och som t.ex. ålägger användare att kontrollera vissa mätutrustningar. All annan metrologi är allmän metro- logi.

I Sverige är endast en liten del av metrologin författningsreglerad. Krav i författning på kontroll av mätdon finns för närvarande endast i några fall. Ett sådant är den i lagen om bestämning av volym och vikt föreskrivna kontrollen av mätdon som används vid försäljning i detaljhandeln av varor efter volym och vikt.

I LVV finns också föreskrifter om stickprovskontroll av riktigheten av uppgifter om volym och vikt på färdigförpackade varor. Lagen innehåller vidare ett principiellt krav på att en kundvåg skall finnas tillgänglig i lokaler för detaljhandel med livsmedel.

Kontroll och tillsyn enligt LVV handhas av SP. Enligt den tidigare nämnda lagen om obligatorisk kontroll genom teknisk provning m. ni. skall kontroll som sker genom teknisk provning och som är tvingande för enskilda i princip utföras inom ramen för systemet med riksprovplatscr och auktoriserade provplatser. SP är riksprovplats för "redskap för be- stämning av volym eller massa" (se förordningen (1985: 1107) om riksprov- platser och auktoriserade provplatser m.m.).

I LVV används termen justering för den kontroll — innefattande under- sökning. godkännande och godkännandemärkning — som skall göras av i lagen angivna mätdon. Den i andra sammanhang använda termen kröning har samma innebörd; termen syftar på den krona som finns i godkännande- märket.

l departementspromemorian (Ds I l985:4) Enklare kontroll av volym och vikt. härefter i avsnitt 4 kallad betänkandet. föreslogs att som rättsliga beteckningar i fortsättningen skulle användas termerna verifiering och verifikation. Statens mät- och provråd (MPR) har i sitt remissyttrande föreslagit att i stället den inom provningslagstiftningen generellt använda termen kontroll bör användas. Jag delar denna uppfattning och har utfor- mat mitt lagförslag i enlighet härmed.

Kontrollen av mått och vikt har mycket gamla traditioner. I Sverige fanns bestämmelser om detta redan under medeltiden. Den nu gällande lagen. LVV. antogs av riksdagen år 1971 (prop. 1971: 164, NU 49, rskr. 355). Den ersatte då en äldre lag från år 1934. En betydelsefull skillnad i förhållande till äldre rätt var att LVV fick ett annat syfte.

Huvudsyftet med den äldre lagen var att främja en riktig mätning i affärstransaktioner och liknande verksamhet. Detta ansågs vid tillkomsten av LVV till stor del kunna åstadkommas på annat sätt än genom lagregle- ring. I stället skulle den nya lagen främst tillgodose konsumenternas behov

• Sida 25
•  Original

av skydd mot oriktig vägning och mätning. Detta medförde att det lagreg- lerade området delvis blev ett annat än tidigare. En hel del äldre bestäm- melser fick ingen motsvarighet i den nya lagen. I stället tillkom några nya som var föranledda av att försäljningen av konsumentvaror i dagligvaru- handeln i stor utsträckning övergått till att avse färdigförpackade varor. Som helhet fick dock tillkomsten av LVV karaktär av avreglering. Den legala metrologin har i Sverige liten omfattning jämfört med flertalet väst- europeiska länder.

4.2. Den nuvarande kontrollen

4.2.1. Författningsregler

LVV har i huvudsak följande innehåll.

Lagen tillämpas på yrkesmässig handel med varor som säljs efter volym eller vikt eller är märkta med uppgift om volym eller vikt (l 15). Enligt livsmedelslagstiftningen skall färdigförpackat livsmedel som väger mellan 25 gram och 25 kilogram vara märkt med livsmedlets nettovikt eller netto- volym vid förpackningstillfället. Den myndighet som regeringen bestäm- mer ( =SP) skall genom stickprov hos tillverkare m.fl. kontrollera att volym- och viktuppgifter på färdigförpackade varor är riktiga (25). För icke färdigförpackade varor som i detaljhandeln säljs efter volym och vikt skalljusterat mätdon användas. Kunden skall utan svårighet kunna avläsa mätningsresultatet ("3 5).

I lokaler för detaljhandel med livsmedel skall finnas tillgänglig en jus- terad våg som kunderna kan använda (4 5). Den myndighet som regeringen bestämmer (=SF) skall utöva tillsyn över efterlevnaden av 3 och 4 55 (5 å). Myndigheten har därvid rätt till tillträde m.m. (6 5). Det är straffbclagt för en förpackare eller importör att uppsåtligen eller av oaktsamhet utbjuda färdigförpackade varor med uppgift om större volym eller högre vikt än den verkliga. Det är också straffbelagt att uppsåtligen bryta mot 3 eller 45 (7 €). Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får i visst fall medge undantag från 3 eller 4 & eller för vissa slag av företag föreskriva undantag från 4.5 (8 5)-

Tillämpningsföreskrifter till LVV finns i förordningen (1973: 85, om- tryckt 1978: 279) om bestämning av volym och vikt. m.m. Däri fastställs SP:s uppgifter och befogenheter vid tillämpningen av lagen.

I fråga om kontroll gäller följande: SP utförjustering som är obligatorisk enligt lagen och på begäran även frivilligjustcring (l ä). Mätdon fårjusteras endast om det är graderat i enheter som ingår i det s.k. SI-systemet (25 ] stycket). SP får dock om särskilda skäl föreligger justera även annat mätdon (3 $). Justeringen upphör att gälla om ett justerat mätdon avsiktligt eller genom ovarsamhet förändras så att förutsättningama förjustering inte längre finns (5 ä). SP får medge att justering utförd i utlandet skall gälla i riket (6 5).

Ersättning förjustering utgår enligt av SP i samråd med riksrevisionsver- ket fastställd taxa (9 5). SP får meddela ytterligare föreskrifter omjustering (25 andra stycket).

• Sida 26
•  Original

I fråga om stickprovskontroll av färdigförpackade varor föreskrivs att SP skall utföra denna och att därvid undersökning av livsmedel skall ske i samråd med statens livsmedelsverk ( 75).

I fråga om kundvågar bemyndigas SP att medge undantag i de fall som detta är möjligt enligt lagen (8 5).

SP åläggs att utöva tillsyn över efterlevnaden av att justerade redskap används och att kundvågar finns tillgängliga när lagen kräver detta (7 #3). SP får också ett allmänt bemyndigande att utfärda ytterligare tillämpningsfö- reskrifter (10 å).

Som synes bestäms i lagen och förordningen att kontroll skall ske i vissa avseenden och vem som skall utföra den. Däremot överlåts i stor utsträck- ning åt SP att bestämma hur kontrollen närmare skall utformas. Det betyder att bestämmelser om detta återfinns i föreskrifter meddelade av SP. Föreskrifter t.o.m. oktober 1983 är kungjorda i SP:s författningssam- ling (SPFS, tidigare SP-FÖR). Numera kungörs SP:s föreskrifter i statens mät- och provråds författningssamling (MPFS).

Ett omfattande internationellt samarbete sker på det metrologiska områ- det. I fråga om legal metrologi är det övergripande organet för global samordning OIML (Organisation Internationale de Métrologie Légale). Till mycket stor del grundar sig svenska föreskrifter på rekommendationer av OIML.

För kontroll av mätdon finns allmänna föreskrifter i SPFS 1983: 6. De mätdon som omfattas av bestämmelserna är i praktiken butiksvågar. han- delsvikter och petroleummätare. I föreskrifterna används termen kröning.

Kontrollen sker i form av första kröning och omkröning. Kröning gäller under den giltighetsperiod som särskilt anges för resp. mätdon. Till om- kröning anmält mätdon får dock användas till dess kröning lämpligen kan utföras.

Om ett kontrollerat mätdon inom giltighetsperioden avsiktligt eller ge— nom ovarsamhet förändras så att fordringarna för kröning inte längre uppfylls. t.ex. om föreskrivna plomber brutits, eller om någon del av mätdonet som är väsentligt för mätningsresultatet reparerats eller ersatts. skall omkröning ske. För sådan kröning gäller samma regler som för första kröningen.

Tvpgodkännande kan föreskrivas som krav för kröning. De flesta nytill- kommande mätdon är underkastade detta krav. Undantagna är vissa me- kaniska vågar enligt äldre väl beprövade principer samt vissa materialise- rade mått såsom vikter och volymmått. Typgodkännande utfärdas av SP sedan mätdonet underkastats godkänd typkontroll. _

Med typkontroll avses undersökning för att fastslå huruvida en objekt- typ fyller de av SP föreskrivna kraven.

Ett typgodkännande gäller under den tid och med de villkor som anges i godkännandet. På varje mätdon som omfattas av detta skall anbringas typgodkännandebeteckning och övrig märkning som SP föreskriver. Regler om periodtider för kröning finns i SPFS 1982: 18. Petroleummä- tare. fjädervågar och elektroniska vågar skall kontrolleras årligen. medan periodtiden är tre år för mekaniska vägar och handelsvikter. I samband med kontroll förseglas delar av mätdonet som är väsentliga

• Sida 27
•  Original

för visningsresultatet. Detta sker för att förhindra ändring av mätdonet i bedrägligt syfte. Kontrollen bekräftas genom märkning av mätdonet med krona, beteckningen SP samt årtalsangivelse. Plomben eller märklappen som läser försegligen är försedd med kronotecken.

I fråga om kundvågar har SP utfärdat en särskild föreskrift (SPFS 1980: 8) som närmare stipulerar villkor om vågens beskaffenhet, placering och utmärkning. Vidare ges i föreskriften generell dispens från kravet åt bl.a. kiosker. frukt- och konfektyrbutiker. saluhallsstånd samt åt butiker med enbart försäljning över disk eller med en försäljningsyta understi- gande 40 kvm.

SP har utfärdat anvisning om kontrollen av färdigförpackade varor (SP-FÖR 1974: 5). Vidare har SP kungjort ett par tilläggsanvisningar gäl- lande kontroll av bröd och fågel som försäljs styckvis.

4.2.2 Kontrollen av mätdon Typkontroll

För samtliga moderna vägar och petroleummätare som omfattas av den obligatoriska kontrollen krävs för närvarande att de först skall genomgå typkontroll och erhålla typgodkännande. Både typkontroll och beslut om typgodkännande sker hos enheten för mått och vikt vid SP i Borås. Kompletterande prov sker för vissa typer av mätdon vid installationsplat- sen.

Typkontrolluppdrag till SP som anknöt till den obligatoriska kontrollen omfattade 15 vågärenden resp. fem mätarärenden under år 1983. SP:s intäkter för dessa uppgick till ca 240000 kr. I de enskilda ärendena låg avgifterna mellan 540 kr. och 15 000 kr. för vägarna resp. 400 kr. och 85 615 kr. för mätarna. De lägre avgifterna har antingen avsett viss kompletteran- de tilläggskontroll eller kontroll för att medge anslutning av ny tillsats- utrustning i tidigare godkända mätsystem; de högre avgifterna har gällt relativt omfattande typkontrolluppdrag. För typkontroll och typgodkän- nande av vägar för en högsta vikt av 30 kg eller mindre har SP numera en fast taxa, s.k. saktaxa. Den belöper sig för närvarande till 21200 kr.

I praktiken måste för närvarande mer än 50% av de vågtyper som utsätts för kontroll rättas till för att klara kontrollkraven. För flertalet typer av bensinpumpar krävs ofta 5-6 rättelser innan objekten kan godkännas.

För varje typgodkänt mätdon publiceras ett dokument ”Mätdon typgod— känt för kröning". Vid kontrollen tillämpas internationella rekommenda- tioner som utgetts av OIML.

Kontroll av enskilda mätdon

Huvuddelen av SP:s kontrollverksamhet bedrivs regionalt genom ca 20 distriktskontor.

Som nämndes tidigare skall i princip omkontroll ske även inom giltig- hetsperioden, om plomben brutits i samband med reparation e.d. SP medger dock användning av mätdon även utan föreskriven försegling och kontrollmärkning, om innehavaren har anmält att ny kontroll krävs. Ser-

• Sida 28
•  Original

viceföretag kan förbereda denna genom att försegla och plombera mät- donen efter reparation. Vid godkänd kontroll anbringar då SP-personalen de föreskrivna märkningarna på dessa förseglingar. Den tillämpade ord- ningen förhindrar inte förekomsten av oförseglade och oplomberade mät- don i drift. eftersom någon skyldighet för serviceföretagen att försegla inte finns. Vissa serviceföretag gör inte detta. Ibland krävs en viss justering av mätdonet (intrimning) innan det kan godkännas. En sådan görs då vid kontrollen före försegling. I SP:s statistik redovisas särskilt om intrimning har gjorts.

Under år 1982 införde SP efter hand ett datauppföljningssystem för kontrollverksamheten, vilket var i full drift under år 1983.

De flesta mätdonen får med tiden en tendens till felvisning till säljarens nackdel. Generellt sett tenderar således mätdonen att visa lägre volym eller vikt än den verkliga. Det betyder att säljaren har ett ekonomiskt intresse av att mätdonen löpande ses över. I fråga om petroleummätare sker detta också regelbundet. Från konsumentskyddssynpunkt motiveras den offentliga kontrollen av att denna dels avslöjar avsiktliga manipula- tioner med mätdonen, dels uppdagar det inte obetydliga antal fall där förslitningseffekter m.m. kan ge upphov till felvisning till konsumenternas , nackdel. Av SP:s intäkter från den regionala kontrollverksamheten har den domi- nerande intäktsobjektgruppen varit genomströmningsmätare med flöde ' upp till 100 liter/min. Dessa gav en intäkt av ca 6.9 milj. kr. för 1983. En stor intäktsandel härrör också från vägar med belastning upp till 30 kg. som gav ca 3.9 milj. kr. för 1983.

Överskottet från den regionala uppdragsverksamheten uppgick till 1,8 resp. 1, 7 milj. kr. för budgetåren 1982/83 resp. 1983/84. Härav överfördes 1.1 milj. kr. från 1982/83 resp. 1,3 milj. kr. från 1983/84 till resultatutjäm- ningsfond. Tillsynsverksamheten inom området, viss del av stickprovs- kontrollerna av färdigförpackade varor och utbildning av personal samt utvecklingen av datauppföljningssystemet har bekostats genom överskot- ten.

SP:s intäkter kommer delvis från uppdrag om kontroll som inte omfattas av lagen om bestämning av volym och vikt. Det gäller dels kontroll av mätdon inom offentlig verksamhet, dels frivillig kontroll.

LVV gäller som framgått av det tidigare endast yrkesmässig handel. Bestämmelser om kontroll av mätdon inom offentlig verksamhet finns i olika författningar, där verksamheten i övrigt regleras. Till viss del sker kontroll även utan uttryckliga bestämmelser.

4.2.3. Kundvågar

Ursprungligen krävdes enligt LVV att affärsinnehavaren skulle anvisa en särskild våg enbart för kundernas behov av kontrollvägning. Bestämmel- sen ledde till ett stort antal dispensärenden hos SP. Genom en lagändring år 1978 (prop. 1977/78: 132, NU 56. rskr. 259) ändrades kravet på en ”särskild" väg för ändamålet till en "anvisad”. Därigenom kunde butiker- na ställa en väg som också användes för andra ändamål till kundernas

• Sida 29
•  Original

disposition under förutsättning att den var lätt tillgänglig för dem. Detta har tolkats så att en våg som används i en snabbköpskassa normalt inte är godtagbar som kundvåg, eftersom den mycket ofta kan antas vara uppta- gen när en kund själv vill kontrollväga. Efter lagändringen har antalet dispensärenden minskat väsentligt (sammanlagt under perioden ca 200 stycken). Om nuvarande praxis kan följande sägas.

Under fyraårsperioden 1981-1984 behandlades totalt 48 kundvågsären- den. I 18 av dessa beviljades dispens på grund av att butikerna hade låg omsättning (mindre än 1,5 milj. kr./år). I fem fall beviljades dispens på grund av att försäljningen enbart omfattade färdigförpackade varor som redan var underkastade offentlig stickprovskontroll. I ett fall beviljades dispens på grund av att försäljningen enbart skedde över disk. I tio av de återstående 24 fallen godtogs redan befintliga vågar; av dessa var åtta placerade i närheten av kassan. För 13 fall avslogs begäran om dispens; butikerna ålades alltså att skaffa kundvåg. Ett ärende gällde slutligen anmälan till åtal. Butiksinnehavaren hade trots upprepade anmaningar från SP vägrat att åtlyda ett sådant åläggande.

Kontroll av att bestämmelsen om kundvåg följs sker i samband med SP:s övriga kontroll i butikerna. Någon mätning har inte gjorts om utnyttjande- graden av kundvågarna. Det är dock en allmän uppfattning att de sällan används.

4.2.4 Kontrollen av färdigförpackade varor

SP:s enhet för mått och vikt i Borås svarar för den centrala ledningen av verksamheten rörande stickprovskontroller av färdigförpackade varors volym- och viktuppgifter. Undersökningarna utförs regionalt genom dis- triktskontoren.

Vid stickprovsundersökningarna kontrolleras att varans vikt eller volym överensstämmer med förpackningsuppgiften. För att ett parti varor skall godkännas krävs dels att antalet varor med för litet mängdinnehåll är mindre än en viss andel, dels att det genomsnittliga innehållet i partiet överensstämmer med det som angivits. Mer än 97,5 % av varuförpackning- arna måste vara riktigt märkta, inom givna felgränser. för att partiet skall kunna godkännas.

Under budgetåret 1983/84 utfördes ca 1000 kontrollbesök hos butiker som själva förpackar kött— och charkvaror. Totalt kontrollerades ca 3500 partier, vilket motsvarar ca 28000 kontrollvägningar. Totalt finns i landet drygt 2 000 butiker som packar själva. För närvarande kontrolleras således varje sådan butik med en ungefärlig genomsnittlig frekvens av knappt en gång vartannat år.

SP har påbörjat en ytterligare effektivisering av stickprovskontrollerna genom att utnyttja moderna datoriserade vägningsutrustningar.

Vid upprepade förseelser anmäler SP fallen till åklagarmyndigheten. De böter som utdömts har varit blygsamma.

• Sida 30
•  Original

4.2.5. Omfattningen av den försäljning som kontrolleras genom LVV

I betänkandet har en uppskattning gjorts av försäljningsbelopp på de produkter som mäts upp med kontrollerade mätdon eller som är föremål för offentlig stickprovskontroll. Uppgifterna avser år 1983 och delvis också är 1984.

Totalt omsattes årligen i detaljhandeln vid denna tid livsmedel och kemisk-tekniska varor för ca 100 miljarder kronor, varav i lösvikt varor för knappt 10 miljarder kronor. År 1983 såldes knappt 5 miljoner rn3 motorben- sin för ca 20 miljarder kronor, drygt 2 miljoner m3 dieselolja för ca 5,5 miljarder kronor och ca 5 miljoner m3 eldningsolja nr 1 för drygt 12 miljarder kronor.

SP-kontrollen av färdigförpackade varor inriktas i praktiken främst mot färska köttvaror som förpackas i butikerna. Det totala försäljningspriset för sådana artiklar var ca 5 miljarder kronor.

Under år 1983 kontrollerades omkring 15 300 enkelmätare och 12000 blandmätare. Den genomsnittliga sammanlagda leveransvolymen per mä- tare var ca 250 m3. Det genomsnittliga leveransvärdet från en dieselmätare var ca 640000 kr. och från en bensinmätare ca 1 milj. kr.

Beträffande mätarna kan en uppskattning göras att sådana mätare som korrigeras eller underkänns vid kontrollen skulle ha kunnat ge en samman- lagd feldebitering av i storleksordningen 2.5 milj. kr. till konsumenternas nackdel resp. 5 milj. kr. till säljarnas nackdel. Som framgått av det tidigare är det genomsnittligt sett säljarna som tjänar på att mätdon sorteras ut vid kontrollen.

4.2.6. SP:s regionala kontrollkår

SP har ute i landet ca 20 distriktskontor. Distrikten är förenade i distrikts- grupper. Inom varje distrikt finns en avdelningsingenjör som har ansvaret för kontrollarbetet i det egna distriktet. Distrikten är underställda en förste avdelningsingenjör, som dels leder kontrollen i ett distrikt kring den egna orten. dels är arbetsledare för avdelningsingenjörerna i distrikten som tillhör gruppen. Den regionala kontrollkåren. som förutom hjälppersonal omfattar ca 40 ingenjörer. ingår i enheten för mått och vikt vid SP. Det centrala enhetskontoret i Borås svarar för den övergripande samordningen och ledningen av den regionala verksamheten.

4.3. Mitt förslag till ändrad lagstiftning 4.3.1 Allmänna synpunkter

Den i betänkandet gjorda översynen av LVV och den därpå grundade kontrollordningen syftar till att åstadkomma förenklingar och rationalise- ringar utan att skyddet för konsumenterna eftersätts. Förslagen innebär att nuvarande kontrollformcr behålls och att förändringarna sker inom ramen för dessa. Förslagen har i sina huvuddrag bemötts positivt av remissinstan- serna och invändningar gäller i stort sett enskilda detaljer. Särskilt tungt väger givetvis den bedömning som har gjorts av den för konsumentskyddet ansvariga myndigheten, konsumentverket. att förslagen inte försämrar konsumentskyddet. För egen del vill jag framhålla att de möjliggör en

• Sida 31
•  Original

rationalisering av kontrollordningen i enlighet med de principer för teknisk provning och kontroll som jag har behandlat i avsnitt 2.

Vad gäller mitt ställningstagande till förslagen har jag i avsnitt 2.3 tagit upp vissa grundläggande frågor. Förslagen i betänkandet kräver endast i begränsade delar ändringar i LVV, eftersom den närmare utformningen av kontrollordningen bör finnas i föreskrifter från SP. Mitt förslag till ändring- ar i LVV överensstämmer i sak med betänkandets. Som framgått av avsnitt 2.3 ämnar jag föreslå regeringen att föreskriftsansvaret överförs till konsumentverket i nära samarbete med SP och att den närmare utform- ningen av kontrollordningen liksom hittills sker på myndighetsnivå. Vissa resurser kommer att överföras från SP till konsumentverket för det be- skrivna arbetet. Det betyder att det i praktiken blir dessa myndigheter som får ta ställning till åtskilliga av förslagen i betänkandet. Jag anser mig därvid kunna utgå från att kontrollordningen kommer att utformas med utgångspunkt från vad som föreslagits i betänkandet och som fått ett positivt mottagande av remissinstanserna, men någon formell bindning till dessa förslag bör inte göras. Jag vill erinra om att kontrollordningar lö- pande bör ses över och anpassas till förändrade förhållanden. Förslagen i betänkandet innebär i huvudsak följande.

Ändringar i LVV

Överensstämmer med mitt förslag — se avsnitt 4.3.2.

Förslagen i övrigt

Större möjlighet ges att anpassa kontrollförfarandet vid typkontroll till behovet i särskilda fall.

Företag med erforderlig teknisk kompetens ges efter ansökan rätt att själva kontrollera mätdon av egen tillverkning (egenkontroll). SP meddelar beslut om detta. vilka kan överklagas till statens mät- och provråd (MPR). SP övervakar egenkontrollen.

Tiden för omkontroller ökas från ett till två år för petroleummätare, elektroniska vägar och fjädervågar samt från tre till fyra år för mekaniska vägar och vikter. Dessa "ordinarie” kontroller utförs som tidigare av SP.

MPR får auktorisera serviceföretag att under giltighetstiden för "ordina- rie” kontroller på nytt godkänna mätdon när förseglingen brutits på grund av reparation eller liknande. SP utövar tillsyn över serviceföretagens kon- troll och kan vid sidan av "ordinarie" kontroller göra stickprovskon- troller. Möjligheten för enskilda att besluta om godkännande lagfästs. se ändringarna i LVV.

I fråga om stickprovskontrollen av färdigförpackade varor understryks i betänkandet vikten av att den framtida omfattningen. inriktningen och uppläggningen av denna kontroll snarast läggs fast. Ett utredningsarbete avseende denna kontroll har initierats inom finansdepartementet.

• Sida 32
•  Original

4.3.2. Ändringar i va

Mitt förslag: LVV ändras i följande avseenden Beteckningen "justerat redskap" ersätts med "kontrollerat mät- don". Möjlighet införs att medge enskild som utför underhåll eller repara- tion på mätdon att besluta om godkännande. Möjlighet införs att återkalla ett utfärdat typgodkännande. Lagens tillämpningsområde preciseras att i enlighet med praxis även gälla mätdon som används för Uppmätning av bränsle för direkt uppvärmning av bostäder eller lokaler. Kravet på särskild anvisad kundvåg begränsas till butiker med kassa vid utgången och där varor säljs i lös vikt utan omedelbar vägning som görs av personal. I övrigt får kunderna rätt att på begäran utnyttja någon befintlig väg för kontrollvägning.

Betänkandet: Överensstämmer med mitt förslag utom att ”verifierat mätdon" används i stället för "kontrollerat mätdon".

Remissinstanserna: Invändningar mot termen ”verifiering” har gjorts av MPR. SP och RRV. Köpmannaförbundet och Grossistförbundet anser att kravet på kundvåg bör slopas helt.

Skälen för mitt förslag: De grundläggande skälen har jag redovisat i det föregående. Jag tar här upp några ytterligare frågor och behandlar i övrigt detaljer i Specialmotiveringen.

Rätten för enskilda att godkänna tar sikte på möjligheten att auktorisera serviceföretag i enlighet med promemorians förslag. Vad gäller möjlighe- ten att medge företag med erforderlig kompetens att utföra förstakontroll som egenkontroll behövs inget lagstöd. eftersom detta inte är myndighets- utövning utan ett medgivande från myndigheten att företaget självt får granska mätdonet under viss övergripande tillsyn från myndigheten.

Vad gäller myndighetsansvaret för auktorisation och tillsyn av auktori- serade företag delarjag MPR:s uppfattning att samma ordning bör gälla här som i andra auktorisationsfall. Jag avser att föreslå regeringen att MPR får detta ansvar. Jag förutsätter därvid att uppgiften fullgörs i nära samarbete med SP.

I fråga omkundvågar delarjag uppfattningen i betänkandet att kravet på en särskilt anvisad våg bör begränsas till att avse sådana fall när kunden själv plockar åt sig varor utan att butikspersonal omedelbart väger varor- na. Som påpekades i betänkandet torde en särskild väg i sådana fall nästan alltid tillhandahållas kunderna som en service. I praktiken bör därför kravet inte föranleda några extrakostnader av betydelse för butikerna.

Lagändringen bör kunna träda i kraft den 1 januari 1987. I fråga om genomförandet hänvisar jag vidare till avsnitt 4.4.

• Sida 33
•  Original

4.4. Konsekvenser och genomförande

Enligt promemorian kan nettobesparingen för företagen på grund av mins- kade kontrollkostnader skattas till ca 4.2 milj. kr. Förutom dessa bespa- ringar skulle även andra kostnader minska hos företagen.

De minskade kostnaderna för företagen motsvaras av minskade intäkter för SP. En rent teoretisk beräkning visar att bortfallet av intäkter motsva- rar ca 15 av kontrollkårens ingenjörer. I promemorian framhålls att den regionala kontrollkåren genom sin kompetens och landsomfattande täck- ning utgör en resurs som bör kunna utnyttjas för andra aktiviteter, bl.a. frivillig provningsverksamhet. Vidare kommer enligt promemorian kon- trollkåren sannolikt även framgent att få svara för stickprovskontrollen av färdigförpackade varor. Omfattningen av denna kontroll kan dock inte bedömas förrän utredningen om stickprovskontrollens framtida omfatt- ning, inriktning och uppläggning är färdig.

SP bedömer i Sitt remissvar att bortfallet i uppdragsmängd på den obligatoriska sidan inte i någon större omfattning kan kompenseras genom ökade uppdrag inom den frivilliga sektorn. SP framhåller vidare att då en del personal arbetar deltid innebär förslaget att antalet övertaliga personer är större än 15. Dessa är stationerade på olika orter i Sverige. Det kan därför bli aktuellt att avveckla mellan 15 till 20 tjänster. Denna omställning kan inte ske inom ordinarie verksamhetsramar, varför särskilda åtgärder måste aktualiseras.

I likhet med personalkonsekvenserna av den ändrade regleringen av handeln med ädelmetaller kan personalkonsekvenser av den ändrade rc- gleringen av kontrollen enligt LVV för närvarande inte till fullo över- blickas. Av särskild betydelse ur sysselsättningssynpunkt är med vilken intensitet kontrollen av vågar och, i synnerhet, bensinmätare, skall ske. Att fastställa giltighetstider bör. somjag tidigare framhållit. vara en uppgift för konsumentverket i sin roll av föreskrivande myndighet. Jag utgår från att konsumentverket i sitt samrådsförfarande med SP på ett tidigt stadium klargör vilka kontrollperioder som ska gälla. Av stor betydelse är också att genomförandet av de ändrade kontrolltiderna sker på ett sätt som medger ordentliga förberedelser. För egen del villjag peka på att det i betänkandet föreslogs att den ändrade giltighetstiden för petroleummätare först skall gälla fr.o.m. den ljanuari 1988.

För bedömning av vilka personalkonsekvenser som kan följa av de ändrade regler som här föreslås samt de ändringar som föreskrivande myndighet anser erforderliga är det av vikt att stickprovskontrollens fram- tida omfattning, organisation och inriktning snarast slås fast. Det tidigare nämnda utredningsarbetet bildar också underlag för bedömning av perso- nella konsekvenser av de nya reglerna.

u.:

• Sida 34
•  Original

5. Upprättade lagförslag

I enlighet med vad jag nu har anfört har inom industridepartementet upprättats förslag till

1.1ag om handel med ädelmetallarbeten. 2.1ag om ändring i lagen (1971:1081) om bestämning av volym och vikt.

Som nämndes i inledningen är förslagen likalydande med dem som den 22 maj 1986 remitterades till lagrådet och som av lagrådet har lämnats utan erinran.

6. Specialmotivering

6.1. Förslaget till lag om handel med ädelmetallarbeten

I jämförelse med förslaget i departmentspromemorian Ädelmetallkon— troll?, härefter i avsnitt 6.1 kallad betänkandet. har vissa sakliga ändringar gjorts som behandlats i den allmänna motiveringen. Som där också anförts har en strävan varit att i högre utsträckning än tidigare utnyttja möjlighe- terna att låta detaljföreskrifter återfinnas i en författning av lägre valör. Det betyder att mitt lagförslag innehåller färre bestämmelser än betänkandets. En redaktionell bearbetning har också gjorts jämte införande av rubriker för att underlätta läsningen.

När i det följande hänvisningar görs till den gällande lagen ( 1974: 283) om handel med arbeten av guld, silver eller platina används för denna beteck- ningen LGSP.

Inledande bestämmelser

15 Denna lag tillämpas på yrkesmässig handel med ädelmetallarbeten.

Med ädelmetallarbeten avses arbeten av guld. silvcr eller platina som innehåller, om arbetet är utfört av guld. 585 tusendelar eller mer fint guld. silver. 830 tusendelar eller mer fint silver. platina. 950 tusendelar eller mer frn platina, med en tillåten avvikelse nedåt för guld och platina av fem tusendelar samt för silver av åtta tusendelar. Lagen gäller inte sådana arbeten som är avsedda uteslutande för medi- cinsk, vetenskaplig eller industriell användning eller uppenbarligen har

antikvariskt värde.

I fråga om innebörden av uttrycket yrkesmässig handel vill jag hänvisa

• Sida 35
•  Original

Några särbestämmelser om arbeten där halten ädel metall är lägre eller där guldet, silvret eller platinan endast förekommer som plätering. för- gyllning. försilvring eller platinering behövs inte. eftersom förbudet att handla med vissa slags arbeten har tagits bort. Enligt 35 måste dock vissa regler iakttas vid saluhållande eller försäljning av arbeten, som innehåller guld, silver eller platina utan att vara ädelmetallarbeten. i syfte att de inte skall kunna förväxlas med ädelmetallarbeten. Att sådana arbeten inte är ädelmetallarbeten följer av att de inte uppfyller förutsättningama i 1 5. Att de inte får förses med ansvars- eller kontrollstämplar eller stämplar eller märken som lätt kan förväxlas med sådana följer av andra bestämmelser i

lagen. Paragrafens sista stycke motsvarar helt 1 5 tredje stycket LGSP.

25 I ett ädelmetallarbete får ingå, förutom delar av guld. silver eller platina samt legeringar av dessa metaller. delar av annan metall eller annat ämne under förutsättning att varje sådan del är lätt skönjbar och till utseendet tydligt skiljer sig från ädelmetallen. Om tillverkningstekniska skäl föranleder det eller det krävs för att arbe- tet skall fylla sin praktiska uppgift, får även i annat fall ingå delar av annan metall eller annat ämne.

Paragrafen gäller s.k. sammansatta arbeten. Liksom hittills bör lagen innehålla allmänt hållna huvudprinciper om sådana arbeten som får fyllas ut med mer detaljerade bestämmelser i tillämpningsföreskrifter. Enligt andra stycket får i vissa fall av praktiska skäl undantag göras från huvudre- geln att delar av annan metall eller annat ämne skall vara lätt urskiljbara. Motsvarande bestämmelse finns för närvarande i 65 förordningen om arbeten av guld, silver eller platina. Eftersom undantagsregeln knappast har karaktär av tillämpningsbestämmelse har den nu tagits in i lagen.

35 När arbeten som innehåller guld, silver eller platina saluhålls eller försäljs inom landet, får endast arbeten som uppfyller kraven enligt 1 och 255 utges för att vara ädelmetallarbeten eller vara utförda av guld, silver eller platina. Vid saluhållande eller försäljning av arbeten med lägre halt sådan metall får anges att arbetet innehåller guld, silver eller platina. Det måste dock därvid tydligt framgå att arbetet innehåller lägre halt ädel metall än ett ädelmetallarbete.

Paragrafen motsvarar 35 andra stycket LGSP och 35 första stycket i betänkandets lagförslag.

Paragrafen innehåller grundläggande bestämmelser om förutsättningar- na för den yrkesmässiga handeln med ädelmetallarbeten. Därvid gäller att

• Sida 36
•  Original

arbeten som utges för att vara ädelmetallarbeten måste uppfylla kraven i 1 och 255. Endast sådana arbeten får benämnas ädelmetallarbeten. Att de måste innehålla i l 5 föreskriven halt fm metall är självklart. Att de också måste uppfylla kraven i 25 innebär att ett sammansatt arbete inte får saluföras eller försäljas som ädelmetallarbete, om inte arbetets karaktär av sammansatt arbete tydligt framgår eller 25 andra stycket är tillämpligt.

Den nya lagen innehåller som framgått av den allmänna motiveringen inget förbud att sälja arbeten med lägre halt. Dessa får dock inte utges för att vara ädelmetallarbeten eller guld-, silver- eller platinaarbeten. Ett arbe- te med lägre halt av guld än 14 K får således inte i marknadsföringen betecknas som ett guldarbete.

Av paragrafen följer vidare att arbeten med lägre halt inte får marknads- föras på ett sådant sätt att konsumenten bibringas uppfattningen att det är fråga om ädelmetallarbeten, även om detta inte uttryckligen påstås. Det är givetvis tillåtet att upplysa om att låghaltiga arbeten innehåller halter av guld, silver eller platina, men det måste tydligt framgå att det är fråga om legeringar med lägre metallinnehåll. Sådana arbeten får som framgår av 45 inte förses med ansvars- eller kontrollstämplar.

Av paragrafen följer att ansvarsstämplar är avsedda för ädelmetallarbe- ten och bara får anbringas på sådana. Som anges i 65 är vissa ansvars- stämplar obligatoriska på guld- och platinaförcmål. som saluhålls eller försäljs. I övrigt får alla arbeten som fyller kraven på ädelmetallarbete i 1 5 andra stycket förses med ansvarsstämplar.

55 Ansvarsstämplar är tillverkarens eller importörens namnstämpel, frn- haltsstämpel, ortsmärke och årsbeteckning. Namnstämpel skall vara godkänd och registrerad enligt 105 andra stycket för att få anbringas.

I paragrafen ges bestämmelser om ansvarsstämplar. Dessa är desamma som tidigare bortsett från att identifikationsstämpel krävs också av impor- törer som ansvarsstämplar. Enligt 65 är namn- och fmhaltstämpel obliga- torisk vid försäljning av guld- och platinaarbeten, dock att namnstämpel kan ersättas av SP:s kontrollstämpel. Om både namn- och kontrollstämp- ling skulle bli helt frivillig, skulle guld- och platinaförcmål kunna omsättas utan möjlighet att identifiera den som svarar för finhaltsstämpeln i de fall finhalten inte kontrolleras av SP.

• Sida 37
•  Original

Enligt sista stycket skall namnstämpel vara godkänd och registrerad för att få användas. För närvarande sker motsvarande prövning vid registre- ring av tillverkare.

65 Ett ädelmetallarbete av guld eller platina skall vid saluhållande eller försäljning vara försett med finhaltsstämpel och namnstämpel. Namnstäm- pel behövs inte, om arbetet är kontrollstämplat enligt 85. Namnstämpel krävs dock alltid, om arbetet är försett med ortsmärke eller årsbeteckning. Om i ett ädelmetallarbete som saluhålls eller försäljs ingår någon del av annan metall eller annat ämne enligt 25, skall detta vara angivet på denna del, om inte tillverkningstekniska hinder möter.

Paragrafen motsvarar 3 5 andra stycket, 45 (delvis) och 95 andra stycket LGSP samt 3 5 andra stycket, 45 (delvis) och 95 tredje stycket i betänkan- dets lagförslag.

I paragrafens första stycke ställs krav på ansvarsstämpling som villkor för saluhållande och försäljning av guld- och platinaarbeten. Som framgått av den allmänna motiveringen är detta återstoden av de krav på ansvars- och kontrollstämpling som LGSP har ställt. Namnstämpeln kan. som också framgått av det tidigare, ersättas med kontrollstämpel från SP. Om ortsmärke eller årsbeteckning anbringas, behövs dock namnstämpeln som identifikation.

75 Ansvarsstämpling skall göras genom tillverkarens eller. för importe- rade arbeten, genom importörens försorg. Som tillverkare anses även den som yrkesmässigt har givit någon annan i uppdrag att utföra ädelmetallar- beten. Tillverkaren och importören ansvarar för att utförda ädelmetallar- beten motsvarar åsatta ansvarsstämplar.

Liksom för närvarande är det tillverkare och importörer som ansvarar för att ansvarsstämpling sker och att den görs korrekt. Det betyder inte att de är förhindrade att uppdra förfarandet åt någon annan. Uppdrag kan ges även till SP. Som framgått av 65 kan SP:s kontrollstämpling ersätta namn- stämpeln. SP övertar därmed inte ansvaret för produkten gentemot konsu- menterna men svarar givetvis för att finhaltskontrollen gjorts på ett riktigt sätt.

85 Ädelmetallarbeten som har försetts med finhaltsstämpel skall på be- gäran kontrolleras med avseende på finhalt av den myndighet som rege- ringen bestämmer (kontrollmyndigheten). Om myndigheten finner att den uppgivna finhalten är riktig, skall myndigheten bekräfta detta med en kontrollstämpel. Kan kontrollstämpling inte ske utan att arbetet skadas. får myndigheten i stället utfärda bevis om att arbetet uppfyller fordringarna för kontroll- stämpling.

• Sida 38
•  Original

Iden nya lagen är kontrollstämplingen frivillig. även om den kan få vissa rättsverkningar enligt det föregående. Motiven till detta har redovisats i den allmänna motiveringen.

Paragrafens andra stycke överensstämmer helt med 175 LGSP.

95 Ädelmetallarbeten eller arbeten som inte till utseendet tydligt skiljer sig från sådana får inte förses med stämplar eller andra märken som lätt kan förväxlas med stämplar enligt denna lag.

På samma sätt som tidigare skyddas stämplar och märken enligt lagen mot förväxlingsbar stämpling eller märkning. Bestämmelsen gäller också arbeten som är förväxlingsbara med ädelmetallarbeten.

Registrering

105 Den som yrkesmässigt inom landet tillverkar eller försäljer ädelme- tallarbeten av guld eller platina eller till landet inför sådana arbeten skall vara registrerad hos kontrollmyndigheten. Detsamma gäller den som yrkesmässigt inom landet tillverkar eller till landet inför ädelmetallarbeten av silver, som förses med ansvarsstämpel. Kontrollmyndigheten prövar frågor om godkännande och registrering av tillverkares och importörers namnstämplar.

Som framgått av den allmänna motiveringen bör SP liksom hittills ha uppgifter om vilka som tillverkar, säljer eller importerar ädelmetallarbe- ten. För silverarbeten gäller dock registreringsskyldigheten av naturliga skäl endast tillverkare och importörer som vill utnyttja möjligheten till ansvarsstämpling.

Som framgått av den allmänna motiveringen byggs ingen särskild till- synsverksamhet upp vid SP. SP:s register kan dock utnyttjas bl.a. för identifiering av stämplade ädelmetallarbeten.

Avgift 115 För kontroll enligt 85 skall avgift erläggas till kontrollmyndigheten. Detsamma skall gälla för registrering enligt 105. Avgift för registrering skall betalas årligen så länge registreringen består.

Om kontrollavgift finns regler i 185 LGSP och 155 i betänkandets lagförslag. Om registreringsavgift finns motsvarande regler i 20 resp. 17 5. Eftersom kontrollen har offentligrättslig karaktär, har i lagen intagits en bestämmelse om avgiftsskyldighet. Bestämmelsen innefattar däremot inte de uppdrag som SP kan få från importörer och tillverkare att åsätta an- svarsstämplar för deras räkning. Paragrafen innehåller också en bestäm-

• Sida 39
•  Original

Bemyndiganden

125 Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får [. meddela ytterligare föreskrifter om ansvarsstämplar, kontrollstämplar och annan märkning enligt denna lag.

2. fastställa avgifter enligt denna lag.

Som framgått av det tidigare har en strävan varit att i den nya lagen minska detaljregleringen. Det har bl.a. inneburit att några motsvarigheter inte finns till detaljregleringen i LGSP om utformningen av stämplar och märken. I stället ges regeringen eller den myndighet som regeringen be- stämmer ett bemyndigande att meddela föreskrifter om dessa.

Liksom i LGSP ges också ett bemyndigande att fastställa avgifter. Utan stöd av särskilt bemyndigande kan givetvis vanliga verkställighets- föreskrifter meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

135 Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med- ge undantag eller avvikelse från denna lag. om det behövs med hänsyn till överenskommelse med främmande stat eller till internationellt ekonomiskt samarbete eller om det annars finns särskilda skäl. Ett medgivande får förses med villkor.

Paragrafen motsvarar 225 LGSP och 195 i betänkandets lagförslag. Paragrafen överensstämmer helt med 225 LGSP. som främst motiverats av det internationella samarbetet på handelns område. Som tidigare be- rörts påverkas inte de speciella skyldigheter som Sverige har enligt ädel- metallkonventionen av ändringarna i den nya lagen.

Påföljder m. m.

145 Till böter eller fängelse i högst sex månader döms, om gärningen inte är belagd med straffi brottsbalken, den som uppsåtligen eller av oaktsam- het l. saluhåller eller försäljer ädelmetallarbeten eller andra arbeten i strid mot 3 eller 65,

2. anbringar stämplar eller andra märken i strid mot denna lag eller före- skrifter, som har meddelats med stöd av lagen. eller bryter mot skyldig— het som följer av 75 tredje meningen,

3. inte iakttar registreringsskyldighct enligt 105,

4. bryter mot villkor som har meddelats med stöd av 13 5.

Iringa fall döms inte till ansvar. Straffbestämmelser finns i 235 LGSP och 205 i betänkandets lagförslag. Liksom tidigare är straffbestämmelserna subsidiärt tillämpliga i förhål-

• Sida 40
•  Original

1 punkt 1 straffbeläggs att saluhålla eller försälja ädelmetallarbeten eller andra arbeten i strid mot 3 eller 65. Ädelmetallarbetena skall uppfylla kraven på sådana och i förekommande fall vara märkta på riktigt sätt. Straffbestämmelsen innefattar vidare förfaranden när ett arbete som inte är ädelmetallarbete saluhålls eller försäljs på ett sådant sätt att det utges för att vara eller ges sken av att vara ett ädelmetallarbete. Det senare blir fallet om arbetet utges för att vara utfört av guld, silver eller platina utan att det samtidigt framgår att halten ädel metall är lägre än lagen kräver.

I motsats till tidigare innehåller den nya lagen ingen uttrycklig skyldighet för den som säljer eller saluhåller ädelmetallarbeten att se till att föreskriv- na stämplar är åsatta. Detta följer dock indirekt av andra bestämmelser i lagen.

I punkt 2 straffbeläggs att anbringa stämplar eller andra märken i strid mot lagen eller på den grundade föreskrifter. Hit hör både att felaktigt stämpla ädelmetallarbeten och att ansvarsstämpla arbeten som inte är ädelmetallarbeten. Underlåtenhet att stämpla eller märka ädelmetallarbe- ten i den omfattning som krävs för saluhållning eller försäljning omfattas däremot inte. Här inträder straffbarhet först när arbetet säljs eller saluhålls utan föreskrivna stämplar eller märken. Däremot kan tillverkare eller importörer som inte uppfyller den skyldighet som följer av 75 att se till att ansvarsstämplarna är korrekta straffas enligt den sista delen av punkt 2.

Enligt punkt 3 straffbeläggs underlåtenhet att iaktta registreringsskyl- dighet. Sådan skyldighet inträder enligt 105 då någon yrkesmässigt börjar att tillverka, försälja eller importera guld- eller platinaarbeten eller an- svarsstämplade silverarbeten. Att anbringa en inte registrerad namnstäm- pel är straffbart enligt punkt 2.

Paragrafen motsvarar 245 LGSP och 225 i betänkandets lagförslag. Liksom tidigare skall arbeten som saluhålls i strid mot lagen förverkas. om det inte är uppenbart oskäligt. Bestämmelsen har preventivt syfte.

165 Ädelmetallarbeten får inte utan tillstånd av den myndighet som regeringen bestämmer tas om hand på sätt som avses i 35 andra stycket tullagen (1973: 670). I övrigt gäller i fråga om rätten att hantera oförtullat sådant arbete lagen (1973: 980) om transport, förvaring och förstöring av införselreglerade varor m.m.

• Sida 41
•  Original

Paragrafen motsvarar 25 5 LGSP och 225 i betänkandets lagförslag. Paragrafen gäller tullhantering av importerade arbeten och har samma innebörd som tidigare. SP får således fortfarande en överblick över impor- ten av ädelmetallvaror. För de importörer som vill utnyttja möjligheten enligt 65 att slippa namnstämpla kan stämplingsförfarandet ske på samma sätt som tidigare. Närmare bestämmelser om förtullning får liksom för närvarande meddelas i tillämpningsföreskrifter.

Ikraftträdande

Lagen träder i kraft den ljuli 1988. Genomförandet har behandlats i den allmänna motiveringen. Några särskilda övergångsbestämmelser har inte ansetts behövliga med hänsyn till att den nya lagen genomgående innebär lättnader i kontrollen.

6.2. Förslaget till lag om ändring i lagen (1971: 1081) om bestämning av volym och vikt

Som framgått av den allmänna motiveringen föreslås endast begränsade ändringar i LVV. Endast marginella förändringar har gjorts i förhållande till lagförslaget i betänkandet Enklare kontroll av volym och vikt.

15 Denna lag tillämpas på yrkesmässig handel med vara som säljs efter volym eller vikt eller som är märkt med uppgift om sådan kvantitet. Med färdigförpackad vara förstås i denna lag vara som utan omedelbart samband med överlämnande till konsument inneslutits i förpackning, av- sedd att brytas först av konsumenten. Med kontrollerat mätdon avses i denna lag mätdon som har godkänts vid obligatorisk kontroll samt försetts med bevis om detta. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar föreskrifter om denna kontroll. Därvid får medges att enskild som utför underhåll eller reparation på mätdon får besluta om godkännande av mätdon. Har typgodkännande uppställts som villkor för godkännande av viss typ av mätdon. får meddelat typgodkännande återkallas, om kontroll visar att typen uppenbarligen inte uppfyller kraven för typgodkännandet.

Ändringarna har berörts i den allmänna motiveringen, avsnitt 4.3. De gäller till en början terminologin. där "justerat redskap" bytts ut mot ”kontrollerat mätdon". Vidare införs möjlighet dels att medge serviceföre- tag att besluta om godkännande, dels att återkalla ett utfärdat typgodkän- nande, om typen vid senare kontroll visar sig ha sådana brister att den inte uppfyller ställda krav. Det har i praktiken visat sig att vissa svagheter framkommer först vid fältmässig användning. Effekten av ett återkallande blir att vidare försäljning stoppas. Redan försålda produkter får fortsätta att användas. Bristfälliga exemplar får utrangeras eller åtgärdas i samband med omkontroll. Som framgår av lagtexten får möjligheten att återkalla endast användas i uppenbara fall.

• Sida 42
•  Original

35 När andra än färdigförpackade varor säljs efter volym eller vikt i detaljhandeln eller bränsle säljs efter volym eller vikt för direkt uppvärm- ning av bostäder eller lokaler. skall kontrollerat mätdon användas. Mät- donet skall därvid användas så att kunden utan svårighet kan avläsa mätningsresultatet.

I paragrafen har lagens tillämpningsområde i enlighet med tidigare praxis preciserats till att också aVse mätdon som används för Uppmätning av bränsle för direkt uppvärmning av bostäder eller lokaler. För att underlätta läsningen har den tidigare hänvisningen till 25 ersatts med en direkt angi- velse av att bestämmelsen avser andra än färdigförpackade varor.

45 I lokaler för detaljhandel med livsmedel, där varor som säljs i lös vikt vägs av butikspersonal först vid en utgångskassa, skall finnas en kontrol- lerad våg som kunderna får använda för den vägning som de vill företa. En sådan våg skall vara lämplig för ändamålet och finnas uppställd på en plats som är lätt tillgänglig för kunderna. I andra lokaler för detaljhandel med livsmedel. där skyldighet finns att ha kontrollerad våg, skall kunderna ha möjlighet att använda en sådan för den vägning som de vill företa.

I paragrafen har kravet på en särskilt anordnad våg begränsats till att avsc sådana fall där kunden själv plockar åt sig varor utan att butiksper- sonal omedelbart väger varorna. Motivet till detta har behandlats i den allmänna motiveringen.

Enligt andra stycket skall kunderna i andra butiker, där skyldighet finns att ha kontrollerad våg, ha rätt att få använda en sådan för kontrollvägning. Att kravet på lättillgänglighet i dessa fall har tagits bort betyder i praktiken att kunden kan bli hänvisad till en våg i en utgångskassa. I de fall där livsmedelsförsäljning äger rum utan att det finns någon skyldighet enligt 35 att ha kontrollerad våg, har den skyldighet som tidigare formellt förelegat enligt 45 att ha en kundvåg bortfallit. Det rör sig då om små försäljnings- ställen som bara säljer varor som färdigförpackats på annat håll. För sådana fall har dock tidigare SP medgett dispens i fråga om kundvågen, se avsnitt 4.2.3.

Ikraftträdande

Denna lag träder i kraft den ljanuari 1987.

Tiden för ikraftträdandet och genomförandet av en ny kontrollordning har behandlats i den allmänna motiveringen. Möjligheten att återkalla typgodkännande bör inte ges retroaktiv verkan.

• Sida 43
•  Original

7. Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att anta förslagen till 1. lag om handel med ädelmetallarbeten, 2. lag om ändring i lagen (1971: 1081) om bestämning av volym och vikt.

8. Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden har lagt fram.

• Sida 44
•  Original