Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen läggs fram förslag till en ny lag om obligatorisk kontroll genom teknisk provning m.m., som skall ersätta lagen (1974:896) om riksprovplatser m.m. och lagen (1975: 444) om beslutanderätt för riksprov- plats som ej är myndighet. Lagen gäller organisationen av kontrollorgan som svarar för sådan teknisk provning eller besiktning som är tvingande för enskilda. Syftet är att få till stånd en samordning av provningsrcsurser och skapa garantier för att verksamheten bedrivs kompetent, korrekt och effektivt.

Den nya organisationen avses kunna ligga till grund för enklare och effektivare kontrollåtgärder utan att säkerheten eftersätts. I propositionen understryks att kontrollen inte skall göras mer omfattande än nödvändigt. Det finns för föreskrivande myndigheter en variation av kontrollformer att välja bland och den nya lagen ger utrymme att anpassa kontrollen efter det faktiska behovet. Förslaget anSIuter till regeringens pågående strävan att förenkla och förbättra förvaltningen, isyfte att bl. a. åstadkomma krav och regler som inte verkar onödigt kostnadshöjande eller byråkratiskt krång- liga för näringslivet, industrin och enskilda.

Den nu föreslagna organisationen för kontroll kan utnyttjas inom samtli- ga områden där någon form av kontroll genom teknisk provning c. d. kan förekomma.

Kontrollordningen ärinte tvingande eftersom de myndigheter som utfär- dar lörfattningsföreskrifter eller andra beslut som uppställer krav på vissa egenskaper hos produkter eller anläggningar också disponerar över hur kontrollen skall utföras.

De nya reglerna föreslås träda i kraft den ljanuari 1986.

än

("'_'—___"1 ww tv!—n Prop. 1985/86: 27

• Sida 2
•  Original

lx)

Propositionens lagförslag

Förslag till Lag om obligatorisk kontroll genom teknisk provning m. m.

Härigenom föreskrivs följande

l & Med obligatorisk kontroll avses i denna" lag sådan kontroll genom teknisk provning, analys eller annan liknande undersökning som 1. är föreskriven i lag eller annan författning, eller 2. åläggs någon genom beslut av en myndighet. eller 3. är förutsättning för att en ekonomisk förmån, ett tillstånd eller annat liknande skall ges enligt föreskrift i författning.

2 & För varje område för obligatorisk kontroll (kontrollområde) kan en riksprovplats utses eller en eller flera provplatser auktoriseras (auktorise- rade provplatser).

Om det finns särskilda skäl, kan två eller flera riksprovplatser utses för samma kontrollområde.

3ä Har en riksprovplats eller en auktoriserad provplats utsetts för ett kontrollområde, skall obligatorisk kontroll inom området utföras vid den- na, om inte annat följer av föreskrifter eller av beslut i det särskilda fallet.

4 & En riksprovplats skall utföra obligatorisk kontroll på ett sakkunnigt, objektivt och även i övrigt lämpligt sätt.

Det allmänna skall ha ett bestämmande inflytande över verksamheten. Denna skall ha sådan inriktning att riksprovplatsens oberoende ställning inte kan sättas i fråga.

En riksprovplats utses av regeringen eller den myndighet som regering- en bestämmer.

5 5 En riksprovplats som skall utföra obligatorisk kontroll får vid kontrol- len utnyttja provningsresultat från tillverkare eller andra med motsvarande ansvar för produkten, om detta medges i föreskrifter eller i beslut i det särskilda fallet. _ '

Vid tillämpning av första stycket skall riksprovplatsen godkänna den' vars provningsresultat skall utnyttjas.

6 & Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får över- lämna till en riksprovplats som är bolag eller stiftelse att prövafrågor som gäller godkännande av personal, utrustning. förfarande, organisation, pro- dukt eller anläggning eller fastställande av avgift för utförd kontioll.

7 & En auktoriserad provplats skall utföra den obligatoriska kontrollen på ett sakkunnigt, objektivt och även i övrigt lämpligt sätt.

Auktorisation meddelas av regeringen eller den myndighet som regering- en bestämmer.

8 & Auktorisation meddelas för viss tid eller tills vidare.

Auktorisation kan återkallas, om provplatsen inte fullgör sin skyldighet enligt 7 5 eller annars i något väsentligt hänseende bryter mot de villkor som gäller för verksamheten .

• Sida 3
•  Original

9 & En riksprovplats eller auktoriserad provplats kan utses för kontroll som det åligger en myndighet att själv utföra eller låta utföra eller som enligt internationell överenskommelse skall utföras i viss ordning.

10 & Tillsyn över verksamheten vid riksprovplatser som inte är statliga myndigheter och vid auktoriserade provplatser utövas av den myndighet som regeringen bestämmer.

115. En riksprovplats skall lämna bidrag till den centrala förvaltningsrnyn- dighetens kostnader för dess verksamhet enligt denna lag och lagen (1974: 897) om riksmätplatser m.m.

Bidragets storlek fastställs av regeringen.

12 5 En auktoriserad provplats skall ersätta den myndighet som har med— delat auktorisationen för kostnader med anledning av denna.

13 & En riksprovplats får ta ut avgift för obligatorisk kontroll enligt vad regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer närmare föreskri- ver. ' '

14 & Regeringen får meddela föreskrifter om auktorisation att inom ett visst område utföra kontroll genom teknisk provning, analys eller annan liknande undersökning, som inte utgör obligatorisk kontroll enligt 1 % (auktorisation för frivillig kontroll). I fråga om sådan auktorisation tilläm- pas vad som gäller om auktoriserade provplatser enligt 7-10 och 12 åå.

15 5 Beslut i fråga om godkännande av tillverkare eller annan enligt 5 åfår överklagas genom besvär hos statens mät— och provråd. Mot beslut av mät- och provrädet i sådant ärende får talan inte föras.

Har beslut i annan fråga som avses i denna lag meddelats av annan myndighet än regeringen, får beslutet överklagas hos regeringen genom besvär. '

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1986, då lagen (1974: 896) om riksprovplatser m.m. oeh lagen (1975: 444) om beslutanderätt för riks- provplats som ej är myndighet skall upphöra att gälla.

2. Auktorisation som enligt äldre bestämmelser meddelats för termogra— l'ering av byggnader gäller fortfarande. I fråga om sådan auktorisation tillämpas äldre bestämmelser.

3. Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till föreskrift som ersätts genom bestämmelse i den nya lagen, skall i stället den nya bestämmelsen tillämpas.

• Sida 4
•  Original

1. Inledning

I ett stort antal författningar uppställs generella krav på egenskaper som skall vara uppfyllda hos ett visst slag av produkter eller anläggningar. Krav ställs också i ökande utsträckning på arbetssättet vid produkters framställ— ning. Syftet med föreskrifterna är att skydda liv, hälsa eller egendom. De föreskrivna kraven kompletteras ofta med ett åläggande för tillverkaren eller brukaren av produkten att prova eller besiktiga denna, så att man skall kunna avgöra om de för produkten föreskrivna kraven är uppfyllda eller inte. Detta senare led kallas officiell provning.

I en stor mängd författningar föreskrivs att viss verksamhet inte får bedrivas utan särskilt tillstånd. I samband med att tillstånd ges föreskrivs ofta villkor av olika slag-, som också syftar till att skydda allmänna eller enSkilda intressen. Det som kännetecknar denna kontroll är att kontrollen sker efter beslut i varje särskilt fall. På grund härav faller denna kontroll utanför det nuvarande begreppet officiell provning.

Statsmakterna har är 1972 (prop. 1972: 54. NL" 28, rskr 199) antagit vissa riktlinjer för organisationen av den officiella provningen. Avsikten har därvid varit att man skulle få klara ansvarsförhållanden, ett effektivt ut— nyttjande av resurser och garantier för att provningsverksamhcten bedrivs opartiskt.

Dessa n'ktlinjer preciserades år 1974 (prop. 1974: 162. NU 52, rskr 349) genom lagen (1974: 896) om riksprovplatser m.m. (riksprovplatslagen) som trädde i kraft den 1 januari 1975. Riksprovplatslagen föreskriver att den officiella provningen skall utföras vid en s. k. riksprovplats om inte annat är föreskrivet. Ansvaret för provningen skall uppdelas på så sätt att en riksprovplats skall utses för varje objektområde till dess behovet av prov- platser för officiell pmVning är täckt. Varje riksprOVplats som utses skall uppfylla högt ställda krav på att utföra provningen på ett sakkunnigt och opartiskt Sätt. Beslut om att utse en riksprovplats fattas av regeringen.

• Sida 5
•  Original

Hittills har sju rikSprovplatser utsetts, vilka tillsammans täcker 23 objekt- områden. [ riksprovplatslagen finns också bestämmelser om auktoriserade provplatser för sådan provning som inte är officiell. Auktorisation medde— las av statens mät- och provråd. som kräver att provplatsen har kompetent personal och lämplig utrustning. Dessa bestämmelser har hittills tillämpats i mycket begränsad omfattning.

[juni 1982 bemyndigade regeringen chefen för industridepartementet att tillkalla en särskild utredare med uppgift att göra en översyn av utform- ningen av lagstiftningen om officiell provning m. m. Utredningen som antog namnet Utredningen om RFP-systemet avlämnade i september 1983 betänkandet (Ds 1 1983: 22) Kontroll genom provning - översyn av lagstift- ningen om riksprovplatser. Betänkandet har rentissbehandlats. I det föl- jande föreslås att en ny lag om obligatorisk kontroll genom teknisk prov- ning m.m. träder i kraft den 1 januari 1986 i stället för riksprovplatslagen. Lagförslaget utgår från det förslag som utredningen framlagt i betänkan- det.

Till protokollet i detta ärende bör fogas en sammanfattning av betänkan- det som bilaga I, det lagförslag som lagts fram i betänkandet som bilaga 2 och en förteckning över remissinstanscrna och en sammanställning av remissyttrandena som bilaga 3.

Regeringen beslutade den 23 maj 1985 att. inhämta lagrådets yttrande över ett inom industridepartementet upprättat förslag till lag om obligato- risk kontroll genom teknisk provning m.m. Det till lagrådet remitterade lagförslaget bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 4 .

Lagrådet. har i sitt yttrande, som bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 5 , lämnat det remitterade lagförslaget utan erinran. Propositio- nens lagförslag skiljer sig från detta endast genom att vissa språkliga och redaktionella ändringar har gjorts.

Föredragandens överväganden och förslag

2. Allmänna utgångspunkter för en ny lagstiftning om obligatorisk kontroll genom teknisk provning m.m.

2.1. Allmänt om kontroll och kontrollsystem

Till skydd främst av liv, hälsa och egendom ställer samhället krav på särskilda egenskaper hos vissa produkter, material eller anläggningar. Kraven kan även gälla det arbetssätt som används vid produkternas fratri- ställning. Dessa krav kan antingen utfärdas generellt genom att de är föreskrivna i särskilda författningar eller också genom ett beslut i ett. särskilt fall och avse en bestämd produkt eller anläggning. Syftet med författningsförcskriften eller beslutet är dock detsamma.

Som regel krävs, antingen i författningen eller i beslutet, att de olika produkterna, materialen, processerna eller anläggningarna måste under- kastas nägon form av kontroll för att undersöka om de angivna kraven i säkerhetshänseende är uppfyllda. Kravet på kontroll är uppbyggt på så sätt

• Sida 6
•  Original

att de föreskrivna säkerhetskraven ingår som ett led i ett regelsystem, där grundregcln är det uppställda kravet på en eller flera egenskaper hos ett objekt. Detta krav är ofta förenat med någon form av sanktion som in- träder om kravet inte är uppfyllt, t. ex. förbud mot produktens användning eller försäljning, vilket i sin tur sanktioneras genom straff, vite m.m. eller indragning av ett tillstånd. Kontrollen kan sedan ske genom provning. besiktning eller något liknande förfarande, såsom övervakning av en till— verkares kvalitetsstyrning. Genom ett sådant förfarande får man ett fak- taunderlag för beslut i frågan om den aktuella produkten eller anläggningen kan godkännas eller inte. Syftet med den samhälleliga kontrollen är att förhindra att de produkter som inte uppfyller kraven kommer till använd- ning mcd risk för åtföljande skadeverkningar.

Omfattningen och utformningen av den kontroll som skall företas enligt en särskild föreskrift eller ett beslut i ett särskilt fall är i hög grad beroende av hur de olika säkerhetskraven ser ut för den produkt som skall kontrol- leras och den grad av säkerhet som behövs för att bedöma om kraven är uppfyllda. De myndigheter som utfärdar föreskrifter har var och en inom sitt sakområde ansvaret för skyddet av liv, hälsa och egendom. Myndighe— terna skall i sina föreskrifter eller beslut ange vilka krav på egenskaper hos produkter eller anläggningar som gäller. Genom sådana föreskrifter får tillverkare eller leverantörer också en skyldighet att se till att de föreskriv- na kraven är uppfyllda.

Som nämndes i inledningen utgör sådan tvingande kontroll som är före- skriven i författning officiell provning enligt lagen (1974: 896) om riksprov- platser m. lTll. Förutom i denna lag regleras den officiella provningen och ordningen för denna genom förordningen (1974: 898) om riksprovplatser m.m., förordningen (1977: 608) om provning enligt lagen (l974:896) orn riksprovplatser m.m. samt lagen (1975:444) om beslutanderätt för riks- provplats som inte är myndighet.

I begreppet officiell provning innefattas inte sådan kOntroll genom prov- ning som sker efter ett beslut av en myndighet i ett enskilt fall med stöd av särskild lagstiftning. Beslutet kan innebära krav på att vissa villkor skall vara uppfyllda för att ett tillstånd till en viss verksamhet skall kunna medges eller ingå som ett led.i en allmän tillsynsverksamhet. Riksprov— platslagcn innehåller regler om den organisatoriska ramen för officiell provning. Den betydande del av den icke frivilliga provningen som faller utanför omrädet officiell provning kommer redan av detta skäl utanför lagens regelsystem. Vidare bedrivs i praktiken en stor del av den officiella provningen utanför riksprovplatssystemet. Riksprovplatslagen ger möjlig- het till undantag från huvudregeln att officiell provning skall utföras .vid riksprovplats. Den viktigaste förklaringen till att officiell provning bedrivs utanför riksprovplatssystemet är dock att lagstiftningen vid ikraftträdandet år 1975 inte gällde kontrollverksamhet som påbörjats dessförinnan. Det förutsattes visserligen att sådan verksamhet efter hand skulle infogas i den nya organisationen men så har skett endast i begränsad omfattning. En förklaring till detta har varit att riksprovplatssystemet i sin hittillsvarande utformning inte i tillräcklig grad har kunnat anpassas till särskilda förut- sättningar på olika områden. Den organisatoriska ramen-för kontrollor—

• Sida 7
•  Original

ganisationen hänger, som jag strax närmar'e'skall utveckla. nära samman Prop. 1985/86: 27 med fråga om kontrollformer och kontrollnivåer. Ett kontrollsystem måste utformas från ett helhetsperspektiv.

2.2. Den nya organisationen kan ligga till grund för. effektivare och mer flexibla kontrollsystem

Det lagförslag som läggs fram i det följande gäller den organisatoriska ramen för verksamhet som gäller teknisk provning eller besiktning som i någon mening är tvingande för enskilda. Syftet är att få till stånd samord- ning av provningsresurser och skapa garantier för att verksamheten be- drivs kompetent, korrekt och så rationellt som möjligt.

Den föreslagna lagen reglerar däremot inte alls när provning skall ske, vad som skall provas eller på vilket sätt provningen skall ske. Om detta beslutar liksom tidigare sektorsansvariga myndigheter med särskilda bc- myndiganden. vilka ytterst har stöd i lag. Den nu föreslagna lagen är emellertid betydelsefull på så sätt att den ger bättre utrymme än den nuvarande riksprovplatslagen för att'anpassa kontroll genom provning eller besiktning till förutsättningarna i särskilda fall. Lagen skall underlätta för de myndigheter som föranstaltar om kontroll att få denna utförd på ett effektivt. smidigt och rationellt sätt utan att säkerheten eftersätts. Kon- trollformerna måste också fortlöpande kunna anpassas till de snabba om- vandlingar som sker vid tillverkningen av de produkter vars säkerhet är kontrollens mål. Frågan om hur ett effektivt kontrollsystem bör utformas har nära samband med den nya lagen. Den har många aspekter och är så betydelsefull attjag här vill utveckla mina synpunkter närmare.

Den kontroll frågan gäller har i allmänhet som bakgrund att krav om viss kvalitet Ställs på produkter, material, anläggningar m.m. i syfte att före— bygga skador på personer eller egendom. Genom provning eller besiktning ' kontrolleras sedan att kraven uppfylls. Kontrollen kan ske före ibruktagan- det eller senare, ibland som t.ex. när det gäller bilar sker en återkom- mande 'besiktning. Kontrollen kan gälla samtliga objekt av ett visst slag eller ett urval. För massfabricerade artiklar som t. ex. elektrisk materiel är det vanligt med typkontroll som katt kombineras med tillverkningskontroll och typefterkontroll. Kontrollen kan också ske på så sätt att tillverkarens egenkontroll övervakas; Det finns ett stort antal kontrollformer och kon- trollnivåer.

En utgångspunkt för en kontrollverksamhet av detta slag bör vara att det helt grundläggande säkerhetsarbetet utförs och alltid måste utföras av tillverkaren av en produkt. Det är alltid han som har den största kunskapen om sin produkt. Säkerheten måste konstrueras in i produkten. den kan inte provas in. Tillverkaren har av såväl marknadsskäl som skadeståndsrätts- liga skäl ett avgörande eget intresse att tillhandahålla en säker produkt. En utveckling pågår också inom industrin i riktning mot allt mer avancerade system för kvalitetssäkring och kontroll av produktionen. Det är givet att en sådan utveckling påverkar förutsättningarna för den samhälleliga kon- trollen. Behovet av kontroll av färdiga produkter kan minska och inte sällan öppnas möjligheter till nya och ofta både enklare och effektivare 7

• Sida 8
•  Original

former att utöva kontrollen om denna inriktats på tillverkarens kvalitets- styrningssystem i stället för den slutliga produkten. Förenklingar kan också göras inom ramen för en äldre kontrollform, t.ex. på så sätt att provningsresultat från tillverkaren nyttjas i vissa fall i stället för att kon- trollorganet självt utför motsvarande prov.

En viktig konsekvens av det nu sagda är att företagens egna kontrollåt- gärder, den s.k. egenkontrollen, bör få en mycket mer framskjuten roll än tidigare när utformningen av samhällets kontroll bestäms. Den samhälleli- ga kontrollen bör kunna minska i omfattning och i högre utsträckning få karaktär av övervakning av egenkontroll.

Den samhälleliga kontrollens omfattning och utformning blir beroende av hur kraven ser ut och den grad av säkerhet som behövs för att garantera att de blir uppfyllda. Det måste i detta hänseende alltid bli fråga om en avvägning mellan behovet av kontroll och kostnaderna för denna kontroll. Häri. ligger att kontrollen inte bör vara mer omfattande än nödvändigt för att upprätthålla den avsedda säkerhetsnivån. Innan beslut om föreskrifter om obligatorisk kontroll fattas, bör regelbundet riskbedömningar bl.a. baserade på skadeerfarcnhetcr och ekonomiska konsekvensanalyscr gö- ras. Utan ordenligt underlag kommer besluten enbart att grundas på all— männa överväganden. Detta kan resultera i helt oförutsedda konsekven- ser. De mål som ställs upp beträffande skyddet av liv, hälsa och egendom skall givetvis uppnås, men formerna för hur de skall 'uppnås bör kunna variera inom tämligen vida gränser. Det bör vara en strävan hos de myn- digheter som ställer kontrollkraven-att förenkla kontrollen i största möjliga utsträckning utan att säkerheten eftersätts. Den nya lagen avses gc utrym- me för att kunna nyansera och anpassa kontrollen efter det faktiska beho- vet. Vid bedömande av kontrollbehovet bör också beaktas att det kan finnas andra styrmedel än tvingande kontrollregler för att uppnå den öns- kade säkerhetsnivån.

Så utformade kontrollsystem tillgodoser också bättre industrins och- näringslive'ts behov av regler som inte verkar onödigt kostnadshöjande, försvårar strukturförändringar eller får konkurrensbegränsande effekter som följd. Jag har tidigare, bl.a. i 1985 års budgetproposition (prop. 1984/ 85: 100 bil. 14), framhållit. betydelsen av att vi skapar förutsättningar för en stabil och gynnsam miljö för industriell tillväxt och förnyelse, kreativitet, nya initiativ och nyföretagande. Det inledda arbetet med att förenkla regler och tillämpning av regler som riktar sig mot. näringslivet sammanhålls av den s.k. normgruppen (l 19831H) inom regeringskansliet. Jag vill i sam- manhanget erinra om att regeringen i april i år utfärdade tilläggsbestäm- melser till gruppen, bl. a. med den innebörden att särskilda förenklingsin— satser bör göras inom området teknisk provning och kontroll. Normgrup- pen har redan lämnat ett antal förslag till förenklingar på området.

En viktig aspekt vid utformningen av kontrollregler är slutligen de han- delspolitiska behoven av internationellt harmoniserade kontrollsystem. Skillnaderi nationella kontrollregler och kontrollsystem kan ofta förorsaka tekniska handelshinder. Vid utformningen av kontrollregler och kontroll- system är det viktigt att beakta Sveriges internationella åtaganden visavi bl.a. GAT'T, EFTA. ECF. och samarbete med EG m.m. Ett omfattande.

• Sida 9
•  Original

harmoniseringsarbete, nordiskt, europeiskt" och internationellt i övrigt på- går, där bl.a. standardiseringsorgan har en betydelsefull roll. Av stor betydelse för svensk del är bl. a. det samarbete som pågår inom EG för att harmonisera kontrollordningar. Söm exempel på den vikt som tillmäts harmoniseringssträvandenn internationellt kan för Europas dcl nämnas att vid ett gemensamt ministermöte mellan EG- och EFTA-läntlerna i april 1984 antogs den s. k. Luxemburgdcklarationen, som betonar vikten av ett förs—tärkt samarbete och där frågan om avveckling av tekniska handels- hinder lyfts fram.

3. Gällande ordning 3.1 Officiell provning

År 1972 antog riksdagen riktlinjer för hur kontroll genom provning som är föreskriven i lag eller annan författning, s.k. officiell provning. skall bedri- vas.

Det grundläggande syftet med riktlinjerna var att organisera den statliga kontrollverksamheten så att det i vida kretsar skapades ett allmänt förtro- ende för hur verksamheten bedrivs i syfte att tillgodose allmänhetens och det allmännas rättssäkerhetsintressen. Förutom krav på kontrollorganens tekniska kompetens ställdes därför särskilda krav på deras oberoende och opartiskhet. Särskild vikt lades därför vid kontrollorganens ägarförhållan- den, beslutsordning, vinstintressen och verksamhet vid sidan av officiell provning.

Ytterligare motiv för riksdagens riktlinjer för organisationen av den officiella provningsverksamheten var att man ville åstadkomma klara an- svarsförhållanden mellan å ena sidan de myndigheter som ställer krav på

• Sida 11
•  Original

produkter och å andra sidan dc organ söm.—kontrollerar om kraven är uppfyllda. Man ville också uppnå ett mer effektivt utnyttjande av tillgäng- liga provningsresurser.

De angivna riktlinjerna preciserades år 1974 genom riksprovplatslagen enligt följande. -

Med officiell provning avses enligt riksprovplatslagen sådan teknisk provning, kontroll eller besiktning som är föreskriven i lag eller annan författning och som inte är egenkontroll. Officiell provning förutsätter således ett provningstvång, där den som är underkastad tvånget skall vända sig till ett utomstående organ för att få provningen utförd. Det förhållandet att provningen skall vara föreskriven i författning innebär att provningstvänget skall följa direkt av författningstexten.

Egenkontroll innebär kontroll som någon utan krav på cpartiskhet hos den provande utför eller låter utföra i egen verksamhet och på eget ansvar. Ibland förekommer att en myndighet föreskriver att sådan kontroll skall ske, s.k. föreskriven egenkontroll, vilket alltså trots att den inte är frivillig faller utanför begreppet officiell provning.

Den officiella provningen skall utföras vid s.k. riksprovplats om inte annat är särskilt föreskrivet. En riksprovplats är ett provningsörgan som uppfyller högt ställda krav på att utföra provningen på ett sakkunnigt och opartiskt sätt.

Ansvaret för den officiella provningen skall fördelas inom olika objekt- områdcn, varvid en enda riksprovplats skall utses som ansvarigt prov- ningsorgan för varje sådant område. Enligt den gällande ordningen skall således ett system av riksprOVplatser organiseras, vilka tillsammans skall täcka behovet av officiell provning.

Regeringen föreskriver de objektområden på vilka riksprovplatslagen är tillämplig och beslutar om att utse riksprovplats enligt förordningen (1977: 608) om provning enligt lagen (1974: 896) om riksprovplatscr m.m. Hittills har följande sju riksprovplatscr utsetts. vilka f.n. tillsammans täcker 23 objektområden:

AB Svensk Bilprovning AB Statens Anläggningsprovning SEMKO, Svenska Elektriska Materielkontrollanstalten AB Statens maskinprovningar Statens provningsanstalt Apoteksbolagets Centrallaboratorium Statens väg- och trafrkinstitut

Som nämnts bedrivs f.n. en betydande del av den officiella provningen utanför nksprovplatssystemet.

Den 1 juli 1983 bildades statens mät- och provråd, som bl.a. övertog statens provninganstalts tidigare uppgift som central förvaltningsmyn- dighet för den officiella provningen (prop. 1982/83: 100 bil. 14). Mät- och provrådets organisations- och verksamhetsområde framgår av förordning- en (1983: 695) med instruktion för statens mät- och provråd. Huvuduppgif- ten är att vara samordnings- och tillsynsorgan för riksprovplatserna, vilket innebär att mät- och provrädct får en vid överblick över en viktig del av det

• Sida 12
•  Original

område där de föreskrivande myndigheterna är verksamma. Innan en myndighet föreskriver om officiell provning skall enligt riksprovplatsför- ordningen samråd ske med mät- och provrådet.

Riksprovplatserna har var och en inom sitt område att tillämpa föreskrif- ter från flera sådana myndigheter. Miit- och provrådct skall jämföra olika föreskriftsc—mrådcn, kartlägga de ekonomiska effekterna inom de prov- ningsområclen man överblickar samt rikta vederbörande beslutsorgans uppmärksamhet mot ett eventuellt behov av åtgärder.

Statens mät- och provräd meddelar också auktorisation för sådan prov- ning som inte är officiell. Vid sidan av rikSprovplatssystemet finns i riks— provplatslagcn bestämmelser om s.k. auktoriserade provplatser för sådan provning som inte är officiell (frivillig provning). Auktorisationen i dessa fall innebär en prövning av att organet har kompetent personal och lämplig utrustning för den provning auktorisationen gäller. Mät- och provrådet kontrollerar också fortlöpande att kompetenskravet är uppfyllt.

Bestämmelserna om auktorisation har hitintills tillämpats i mycket be- gränsad omfattning. Endast på två områden finns auktoriserade prov- platser, nämligen för termografering av byggnader och cisternkontroll.

3.2. Kontroll genom provning efter beslut av myndighet i särskilt fall

Som tidigare angivits innefattas inte i begreppet officiell provning sådan kontroll genom provning som sker efter beslut av en myndighet i enskilt fall. Beslut om kontroll genom provning i ett sådant fall grundar sig alltid på ett bemyndigande i lag eller annan författning att myndigheten får fatta ett sådant beslut. Bemyndigandet kan vara utformat så att det uttryckligen framgår att det innefattar en rätt att besluta om provning, men ofta är bemyndigandet allmänt utformat som en rätt att föreskriva villkor eller beslut om förelägganden som behövs för lagens efterlevnad. Två typfall förekommer. Det första avser kontroll av att visst villkor för verksamhet som kräver koncession eller något annat tillstånd uppfylls. Tillstånd enligt miljöskyddslagen (1969: 387) förenas t.ex. regelmässigt med villkor som bl.a. kan innefatta kontroll genom provning eller besiktning. Det andra typfallet avser myndighetens tillsynsverksamhet, då en myndighet-med ansvar för tillsyn över en ViSS verksamhet har bemyndigande att besluta om provning eller annan undersökning som behövs för tillsynen. Som exempel kan nämnas miljö- och hälsoskyddsnämnderna och yrkesinspek- tionen.

För att i någon mån redogöra för hur den kontroll är organiserad som skall ske efter beslut om kontroll i särskilt fall anges i det'följande några exempel på lagstiftning och verksamhet, där sådana beslut kan förekom- rna.

• Sida 13
•  Original

Enligt miljöskyddslagen (1969: 387) och miljöskyddsförordningen (1981: 574) krävs bl.a. att man inhämtar tillstånd innan särskilt uppräknade typer av s. k. miljöfarlig verksamhet påbörjas. Tillståndsprövningen i des- sa fall ankommer på koncessionsnämnden för miljöskydd eller länsstyrel- sen. 1 tillståndsbesluten meddelas föreskrifter om försiktighetsmått och de villkor i övrigt som skall gälla för verksamheten. Slutligen föreskrivs regelmässigt att ett kontrollprogram skall upprättas. Koncessionsnämnden brukar överlåta åt länsstyrelsen. som har ansvaret för den löpande till- synen enligt miljöskyddslagen, att fastställa kontrollprogrammets innehåll. Programmet-skall vara utformat så att man kan kontrollera att de för tillståndsbeslutet föreskrivna villkoren uppfylls. Vanligen innehåller kon- trollprogrammet krav på besiktning av anläggningen och föreskrifter om löpande mätningar, provtagningar, mätmetoder m.m. Besiktningarna ut— förs vanligen av utomstående besiktningsorgan som godkänts av länssty- relsen i förväg. Provningar och analyser utförs vanligen genom egenkon- troll i det berörda företagets regi eller genom konsulter.

Hälsoskyddslagen (1982: 1080) syftar allmänt till att hindra uppkomsten av och undanröja sanitära olägenheter. Miljö- och hälsoskyddsnämnden utövar den omedelbara tillsynen inom kommunen över lagens efterlevnad. Inom länet har länsstyrelsen tillsynsansvaret medan den centrala tillsynen utövas av socialstyrelsen och statens naturvårdsverk. Tillsynsmyndighet äger därvid tillträde till byggnader och lokaler m.m. och får där göra undersökningar och ta prover (17 å). Miljö- och hälsoskyddsnämnden får meddela de förelägganden och förbud som behövs för att bestämmelserna i lagen skall efterlevas (18 å).

Livsmedelslagen(1971: 51 I) och Iivsmedclskungörelsen (1971: 807) inne- håller bestämmelser om livsmedels beskaffenhet, hantering, märkning, saluhållande m.m. Statens livsmedelsverk utövar den centrala tillsynen över lagens efterlevnad. Länsstyrelsen utövar tillsynen inom länet, medan miljö— och hälsoskyddsnämnden utövar den omedelbara tillsynen inom varje kommun. Bestämmelserna om tillsyn finns i 24-29 55 livsmedelsla- gen. Bl.a. gäller att tillsynsmyndighet äger tillträde till område, livsme- delslokal eller annat utrymme för att där göra undersökning eller ta prov (26 5).

Enligt 50 & livsmedelskungörelsen anvisar livsmedelsverket övriga till- synsmyndigheter de laboratorier som i första hand skall anlitas vid tillsyns- verksamheten (anvisningslaboratorium). Som anvisningslaboratorium kan förordnas laboratorium som har resurser och kompetens för livsmedelsun- dersökningar och i vilket stat och kommuner har sådant inflytande att laboratorieverksamhetcn kan utövas som en offentlig funktion. Livsme- delsverket kan vidare godkänna enskilda laboratorier för undersökning av livsmedels beskaffenhet (godkända livsmedelslaboratorier). Verket ger år- ligen ut en förteckning över anvisningslaboratorier och godkända laborato- rier. Förteckningen omfattar f.n. ca 45 anvisningslaboratorier och tio godkända laboratorier.

Besiktning eller provning efter beslut i särskilt fall förekommer som synes inom en stor mängd områden och de redovisade områdena utgör exempel på hur kontrollverksamheten kan variera.

• Sida 14
•  Original

Bestämmelser som ger stöd för beslut med krav på kontroll i särskilt fall och bestämmelser om tillsyn och om rätt att i samband därmed påkalla undersökningar eller prover finns slutligen också bl. a. i 7 kap. 3 & arbets- miljölagen (1977: 1160), 15 åstrålskyddslagen (1958: 110), 2 åförordningen (1961:309) om bekämpande av salmonellainfektion hos djur m.m., 18 & läkemedelsförordningen (1962: 701), 11 å bisjukdomskungörelsen (1974: 212), 5 & kungörelsen (1974: 270) om kontroll vid införsel av livsmedel, 3 & kungörelsen (1974:271) om kontroll vid utförsel av livsmedel, 5 & lagen (1975: 187) om kontroll av fabrikssteriliserade engångsartiklar för hälso- och sjukvårdsändamäl. 5 ålagen (1976: 1054.) om svavclhaltigt bränsle. 9 & epizootilagen(1980: 369) samt 12 ålagen (1982: 821) om transport av farligt gods.

4. Allmän motivering till en ny lagstiftning om obligatoriskkontroll genom teknisk provning m.m.

4.1. Allmänt om en ny lagstiftning

Ord ningen för samhällets kontroll oeh provning av produkter, material och anläggningar är som framgår av det tidigare enhetligt reglerad endast såvitt avser den officiella provningen. Regleringen av kontroll som faller utanför den officiell-.a provningen är svåröverskådlig och i många fall ofullständig. Inom vissa områden finns föreskrifter om vem som skall svara för kontrol- len, medan på andra områden saknas motsvarande bestämmelser. Behovet av en organisation av denna verksamhet har övervägts i flera samman- hang. Miljöskyddsutredningen diskuterade i betänkandet (SOU 1978180) Bättre miljöskydd frågan om att bilda en riksprovplats för miljön. Utred— ningen om den regionala laboratorieverksamheten (LAB 76) föreslog i betänkandet (SOU 1979:3) Regional laboratorieverksamhet dels en ut- byggnad av regionala laboratorier för bl.a. miljövård inom ramen för ett rikstäckande företag, dels ett auktorisationssystem för laboratorier för att tillgodose samhällets krav på kvalitet i laboratorieverksamheten. Riksda- gen har slutligen ytterligare uttalat sig för en skyndsam utredning av möjligheterna att inrätta ett serviceorgan på miljökontrollens område (JoU 1982/83: 17, rskr 94).

lnom företagshälsovärden har företagshälsovårdsutredningen (A l976:01) föreslagit att ett auktorisationssystem för laboratorie- och mät- tekniska frågor skall införas inom ramen för lagstiftningen om riksprov- platscr (Ds A 1981: 01). Utredningens förslag förutsätter att auktorisation kan ske för officiell provning. I prop. 1981/82: 121 hänvisade föredragan- den bl. a. till att företagshälsovårdsutredningens förslag innebär en viktig principiell förändring av grunderna för hur den officiella provningen skall bedrivas, men att de skäl som anförts för att t. ex. på arbetsmiljöomrädet kunna utföra officiell provning inom ramen för ett auktorisationssystem har betydande tyngd. Föredraganden ansåg dock att den föreslagna lag- ändringen behövde övervägas ytterligare oeh hänvisade till den nu ifråga- varande översynen av riksprovlagstiftningen. Riksdagen delade föredra-

• Sida 15
•  Original

gandens bedömning, varvid utskottet underströk vikten av att arbetet med utredningen och översynen av denna lagstiftning bedrevs skyndsamt (SOU 1981/82: 46, rskr 429).

Som tidigare nämnts syftade 1972 och 1974 års riktlinjer till att åstad- komma ctt tillförlitligt system för den officiella provningen med en klar organisation och ansvarsfördelning. Erfarenheterna av den lagstiftning de angivna riktlinjerna har lett fram till och utbyggnaden av det rådande systemet med riksprovplatscr har visat att regelsystemet i stort sett är ändamålsenligt. Vissa problem och behov har dock framkommit under tillämpningstiden. Riksprovplatssystemet har också i flera sammanhang blivit utsatt för kritik som bl.a. går ut på att systemet innebär kraftiga fördyringar, bristande effektivitet och ökad byråkrati. Att varje riksprov- plats har en monopolställning för provningen inom landet inom sitt område har angetts som en orsak till att systemet har bedömts som stelbent och medfört betydande kostnadshöjningar och tidsutdräkter.

Utredaren har efter sin utvärdering av det rådande systemet funnit att detta i stort sett fungerat väl och att det i vart. fall innebär en förbättring jämfört med tidigare förhållanden. Utredaren föreslår därför ingen genom- gripande systemförändring utan endast vissa åtgärder som behövs för att vidareutveckla och förbättra systemet. Därvid föreslås bl. a. att riksprov- platslagen ersätts med en ny lag, som skall kunna omfatta all kontroll som är tvingande oavsett om den är föreskriven i författning eller åläggs någon genom ett beslut i ett särskilt fall. 1 sakligt hänseende finner utredaren inte skäl att. göra någon skillnad mellan den i bägge fallen föreskrivna kontrol- len. Utredaren förcslår också en ökad flexibilitet i systemet genom att det också blir möjligt att auktoriserade provplatser i vissa fall kan utföra den föreskrivna kontrollen. Utredaren framhåller slutligen att utvärderingen visat att erfarenhetsåterlöringen mellan de kontrollerande organen och de föreskrivande myndigheterna hittills inte har fungerat tillräckligt bra. Det föreslagna systemet bygger alltjämt på principen att det ansvarsmässigt görs en boskillnad mellan de kontrollerande organen och de föreskrivande myndigheterna. Utredaren understryker därvid att detta förutsätter ett väl fungerande samspel mellan dem.

De flesta remissinstanserna anser att det är väl motiverat med en över- syn av systemet med riksprOVplatser och har i huvudsak inget att erinra mot utredarens överväganden och förslag. Några remissinstanser, där- ibland statens planverk, Sveriges industriförbund samt länsstyrelsen i Stockholms län. är övervägande kritiska till förslagen. Den kritik som kommit fram vid remissbehandlingen kommer framför allt från intressenter i sådan provningsverksamhet som bedrivs utanför nuvarande riksprov- platssystem och från andra som är oroliga för att tvångsmässigt integreras i det nu föreslagna kontrollsystemet. Förslaget innebär dock ingen föränd- ring i detta hänseende i förhållande till den nuvarande ordningen. Beträf— fande de föreslagna förändringarna i systemet återkommer jag till remiss- behandlingen i det följande. _

För egen del finnerjag att utredaren på ett överskådligt sätt beskrivit de olika formerna för samhällets befintliga kontroll- och provningsmöjliglieter och de praktiska problem och behov som har framkommit under de år den

• Sida 16
•  Original

nuvarande lagstiftningen om den officiella provningen har tillämpats. Detta utgör en god grund för de förändringar som ändå behövs för att åstadkom- ma nödvändiga förbättringar. Jag delar utredarens bedömning att någon genomgripande systcmändring inte är påkallad, utan finner det vara till- räckligt med de olika föreslagna åtgärderna för att vidareutveckla systemet så att det även. i likhet med vad utredaren föreslagit, kan bli mer flexibelt och tillämpligt på andra områden för obligatorisk kontroll.

4.2. Mitt förslag till lag om obligatorisk kontroll genom teknisk provning m.m. '

Regeringen beslöt den 23 maj 1985 att för lagrådets yttrande överlämna ett inom industridepartementet upprättat förslag till lag om obligatorisk kon- troll genom teknisk provning m.m. ] lagrådsremissen anslötjag mig till de principer som legat till grund för utredarens förslag till lag om obligatorisk kontroll genom teknisk provning. Jag konstaterade att förslaget är väl avvägt och ägnat att i väsentliga delar läggas till grund för lagstiftning. Lagrådet lämnade i sitt yttrande den 5 juni 1985 det dit remitterade försla- get utan erinran. Det förslagjag nu lägger fram skiljer sig från detta endast genom vissa språkliga och redaktionella ändringar.

Jag redovisar i det följande de viktigaste avsnitten i mitt förslag till lag om obligatorisk kontroll genom teknisk provning. Jag tar därvid upp in- vändningar och synpunkter som kommit fram under remissbehandlingen och redovisar sakliga avvikelser som gjorts i förhållande till utredarens förslag. Frågor av detaljkaraktär behandlas i speeialmotiveringen.

[ det följande behandlas följande frågor avsnitt 4.3 Ny lag med viss ändrad terminologi avsnitt 4.4 Avgränsningen av området för obligatorisk kontroll avsnitt 4.5 Kontrollverksamhetens organisation Den nya lagen skall träda i kraft den ljanuari 1986. Med hänsyn till att den nu föreslagna organisationen för kontroll inte föranleder nägra omedel- bara förändringar i rädande kontrollsystem bör det inte föranleda några problem med den föreslagna tidpunkten för ikraftträdandet.

4.3. Ny lag med viss ändrad terminologi

Mitt förslag: Lagen ( l974: 896) om riksprovplatscr m. m. ersätts med en ny lag som benämns Lag om obligatorisk kontroll genom teknisk provning m.m. Begreppet officiell provning och objektområde er- sätts med obligatorisk kontroll resp. kontrollområde. Termerna riks- provplats resp. auktoriserad provplats bibehålls.

Utrcdarcns förslag: Överensstämmer med mitt förslag med undantag av att. utredaren föreslagit att termerna riksprovplats och auktoriserad provplats ersätts med offentlig kontrollanstalt resp. auktoriserat kontrollförctag.

• Sida 17
•  Original

Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna tillstyrker utredarens för- slag med undantag av de föreslagna uttrycken offentlig kontrollanstalt och auktoriserat kontrollföretag, Flera remissinstanser framför därvid att de gällande uttrycken riksprovplats och auktoriserad provplats numera blivit väl inarbetade och accepterade.

Skälen för mitt förslag: 1 den gällande riksprovplatslagen är lagens tillämp- ningsområdc begränsat till att endast avse sådan kontroll som är föreskri- ven i någon lag eller annan författning. Med hänsyn till den föreslagna utvidgningen av tillämpningsområdet kommer det föreslagna begreppet" obligatorisk kontroll att innefatta ett vidare område än begreppet officiell provning enligt nuvarande lagstiftning, vilket på motsvarande sätt gäller det föreslagna begreppet kontrollområde i stället för objektområde.

Erfarenheterna av den nuvarande terminologin inom det gällande riks-

_ provplatssystemet visar på ett behov av en enkel, enhetlig och genomarbe— tad terminologi och att de hittills använda begreppen orsakat åtskillig terminologisk förvirring bland myndigheter och andra som har kommit i beröring med lagen. Den nya lagstiftningen syftar till att erbjuda en likfor- mig kontrollorganisation, både vad avser kompetens och service, för i huvudsak alla områden, där samhället uppställer vissa egenskapskrav på produkter eller anläggningar. Det framstår därvid som angeläget att de begrepp SOm skall användas i dessa sammanhang blir klara och adekvata. Terminologin skall också kunna anpassas efter samtliga verksamhetsområ- den, som kan komma att beröras av den nya lagstiftningen.

Utredaren har funnit att begreppet kontroll är en mer adekvat benäm- ning än provning på vad som avses, eftersom kontroll innebär en under- sökning för att bestämma om ett objekt fyller uppställda krav beträffande en eller flera egenskaper. Liksom utredaren finner jag att begreppet obliga- torisk kontroll är den mest adekvata benämningen för den kontroll som den föreslagna lagstiftningen i fortsättningen kommer att innefatta, nämli- gen kontroll som antingen följer direkt av en föreskrift i en författning eller av myndighets beslut i särskilt fall.

Det ändrade begreppet kontroll har också motiverat utredaren att föreslå en motsvarande ändring av begreppen riksprovplats och auktoriserad provplats till offentlig kontrollanstalt resp. auktoriserat kontrollföretag, vilket enligt utredaren bättre motsvarar vad som är karakteristiskt för dessa organ. Flera remissinstanser, bl.a. riksrevisionsverket, statens provningsanstalt, statens mät- och provråd, Apoteksbolaget AB, SIS- Standardiseringskonnnissionen i Sverige, Svenska Elektriska Materiel— kontrollanstalten AB (SEMKO) samt AB Svensk Bilprovning har framfört att såväl riksprovplats som auktoriserad provplats har blivit väl etablerade beteckningar och att det är förenat med avsevärda kostnader för berörda myndigheter och företag att ändra dem. I likhet med de angivna remissin- stanserna anser jag att fördelarna är större med att behålla de gamla begreppen än att ersätta dem med de av utredaren föreslagna.

• Sida 18
•  Original

4.4 Avgränsningen av området för obligatorisk kontroll -

Mitt förslag: Den obligatoriska kontrollen föreslås utvidgas till att ! också omfatta sådan kontroll som antingen åläggs någon genom ' beslut av en myndighet i ett särskilt fall eller som ett led i en kontroll, som är förutsättning för att en ekonomisk förmån, tillstånd eller liknande lämnas.

Utredarens förslag: Överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna: De fiesta remissinstanserna tillstyrker utredarens för- slag. Några remissinstanser, bl.a. statens livsmedelsverk, statens natur- vårdsverk och statens planverk, är negativa till förslaget och anser att deras ansvarsområden bör hållas utanför det föreslagna systemet.

Skälen för mitt förslag: Den nuvarande lagen om riksprovplatscr m.m. gäller endast Officell provning, dvs. sådan teknisk provning, kontroll eller besiktning som är föreskriven i lag eller annan författning. Detta innebär att sådan provning och kontroll som sker efter beslut av myndighet i varje särskilt fall inte inbegrips. Den angivna gränsdragningen kan sägas vara formell. Del. syfte som skall tillgodoses genom varje föreskriven kontroll, nämligen skyddet av liv, hälsa eller egendom, är detsamma, oavsett om kontrollen har föreskrivits generellt i en författning eller i ett särskilt beslut.

Med någon generalisering kan sägas att behovet av samhällskontroll är starkast beträffande verksamheter som är underkastade tillståndsplikt. I fråga om sådana verksamheter föreskrivs som tidigare redovisats ofta omfattande kontrollprogram. som således formellt inte innefattas i begrep— pet ofliciell provning enligt nuvarande lagstiftning. Svagast får behovet av skydd anses: vara inom de områden där myndigheterna, utan att krav på tillstånd uppställts, har en allmän tillsyn över att verksamheten bedrivs i enlighet med lag eller annan författning. Kontrollen sker där till övervä- gande del stickprovsmässigt med i många fall länga mellanrum. Den s.k. officiella provningen enligt riksprOVplatslagcn kan sägas inta en mellan- ställning. .

Den redovisade gränsdragningen mellan officiell provning och provning efter beslut i särskilt fall kan också förekomma inom samma område. Det kan förekomma att en och samma kontroll kan vara föreskriven både som officiell provning och som kontroll efter beslut i särskilt fall. Som exempel kan anges att den årliga kontrollbesiktningen av fordons beskaffenhet och utrustning är officiell provning, medan en kontrollbesiktning som sker efter beslut av t. ex. en polisman efter en s.k. flygande inspektion formellt inte är det.

Som framgår av det anförda finns sakligt sett inga skäl att göra skillnad mellan kontroll som är föreskriven i författning och kontroll som sker efter beslut i särskilt fall. Syftet med kontrollen är detsamma; behovet av samhällskontroll är normalt lika stort och kan också ofta vara större än vad

• Sida 19
•  Original

som gäller för den nuvarande provningen. Dessutom kan det finnas gräns- fall av kontroll som inte utan vidare kan hänföras till den ena eller andra kategorin.

Övervägande skäl talar därför för att den kontroll som sker efter beslut i särskilt fall där så är praktiskt möjligt bör vara organiserad efter samma riktlinjer som gäller för den officiella provningen. Samma principer bör nämligen gälla all kontroll som syftar till att tillgodose skyddet av liv, hälsa eller egendom. Samma grundläggande krav på sakkunskap, objektivitet och opartiskhet bör således gälla.

Några remissinstanser, bl.a. statens livsmedelsverk. statens naturvårds— verk och statens planverk. har framfört att deras kontrollområden bör hållas utanför det föreslagna systemet. Livsmedelsverket hänvisar därvid till att det föreslagna systemet inte är möjligt för livsmetlelsområdet med hänsyn dels till det opraktiska i en decentraliserad livsmedelstillsyn med en centraliserad livsmedelsprovning, dels till att livsmedelskontrollen till stor del inte är en objektkontroll utan en kontroll av ett hanteringsskede. Naturvårdsverket å sin sida bedömer att det nu föreligger betydande praktiska och resursmässiga svårigheter att realisera det föreslagna riks- provplatssystemet inom miljökontrollområdet.

Planverket är kritisk till utredarens förslag och anser att byggområdet helt bör undantas från lagens tillämpning.

Med lagens uppbyggnad som ett frivilligt instrument kan det inte finnas skäl till att något kontrollområde utesluts från tillämpningen. Det måste vara till fördel för varje kontrollområde och för de föreskrivande myndig- heterna, att det finns möjlighet att utse kontrollorgan enligt det föreslagna systemet, när de föreskrivande myndigheterna bedömer att detta är lämp- ligt.

Som tidigare anförts är ordningen splittrad när det gäller den kontroll inom områden som faller utanför den officiella provningen. Till stor del påminner den om den ordning som rådde på det officiella provningsområ- det före riksprovplatssystemets införande. Den främsta orsaken till splitt— ringen torde vara att myndigheterna i stort sett oberoende av varandra försökt få till stånd den provningsverksamhet som deras beslut ger upphov till. Denna splittring leder sannolikt också till att tillgängliga resurser inte utnyttjas tillräckligt effektivt och att frågorna inte bedöms enhetligt. Det rådande förhållandet har också uppmärksammats av statsmakterna. I prop. 1982/83221 redovisades den splittring som råder inom laboratorie- verksamheten och föreslogs en rekonstruktion av AB Svensk Laborato- rietjänst i syfte att åstadkomma en ändamålsenlig regional laboratorieverk- samhet. Riksdagen beslöt i enlighet med regeringens förslag (J oU l982/'83:9. rskr 67). Av vad som anförts framgår att riktlinjer för en organisation av den kontroll som sker efter beslut i särskilt fall kan behö- vas. Denna fråga är på miljöområdet f.n. föremål för överväganden i olika avseenden. Ställning till hur kontrollen på miljöområdet skall utformas i framtiden får tas när resultat av dessa överväganden föreligger. En bety— delsefull faktor därvid är givetvis möjligheten att då kunna utnyttja det här föreslagna regelsystemet. Också livsmedelskontrollen är föremål för utred- ning.

• Sida 20
•  Original

Prop. 1985/86: 27 I samband med att riksprovplatssystemet infördes för den officiella provningen framhölls också att den verksamhet som då bedrevs utövades i olika former. Därför måste organisationen anpassas till de olika förhållan— dena inom varje område och de föreslagna samordningsåtgärderna ske successivt under en tämligen lång övergångstid. Det anförda bör i hög grad vara vägledande även nu.

Ett viktigt inslag i riksprovplatssystemet är slutligen den samordning och tillsyn som statens mät- och provråd svarar för. Enligt min mening bör mät— och provrådet kunna spela motsvarande roll också vad gäller den verksamhet som avser kontroll efter beslut i särskilt fall.

En annan grund för provning och kontroll kan föreligga när en myndig- het föreskriver att en ekonomisk förmån, som län eller bidrag till viss verksamhet.. endast utgår om den produkt som skall användas för visst ändamål är godkänd på visst sätt, t. ex. krav på typgodkännandc i samband med bostadslån till installation av en värmepump i bostadshus. Någon rättslig skyldighet att begära typgodkännande finns inte och provningen kan därför inte anses föreskriven, vare sig i särskilt beslut eller i författ- ning. Ett starkt faktiskt tvång föreligger emellertid. Ett liknande fall då ett starkt faktiskt provningstvång föreligger är då provningen utgör en förut— sättning för att få ett tillstånd med sådana rättsverkningar att tillståndet i praktiken är en förutsättning för att få sälja den kontrollerade produkten. Med hänsyn till de allmänna intressen som i dessa fall gör sig gällande bör denna kontroll också ske på samma sätt som den som föreskrivits i författ- ning eller i särskilt beslut och alltså såsom utredaren föreslagit innefattas i begreppet obligatorisk kontroll.

4.5. Kontroll'verksamhetens organisation

Mitt förslag: Obligatorisk kontroll genom teknisk provning m.m. skall. förutom vid riksprovplatscr, kunna utföras vid auktoriserade provplatser.

Vid obligatorisk kontroll som skall utföras av riksprovplats. kan tillverkarens provningsresultat utnyttjas i större utsträckning än vad som gäller f.n.

Auktorisation för frivillig kontroll får ske inom visst område sedan regeringen meddelat föreskrift därom.

Utredarens förslag: Överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna tillstyrker utredarens för- slag.

Skälen för mitt förslag: Som tidigare anförts är det de myndigheter som utfärdar säkerhetsföreskrifter som var och en inom sitt område har ansva- ret för skyddet av liv, hälsa och egendom. På så sätt är det de föreskri- vande myndigheterna som anger ramen för den kontrollerande verksamhe- ten, inom vilken kontrollorganen sedan har att verka. Utgångspunkten för

• Sida 21
•  Original

de föreskrivande myndigheternas arbete måste i sin tur "vara det ansvar som allmänt åvilar tillverkare m.fl. av farliga produkter. Det grundläggan- de i allt säkerhetsarbete är och måste alltid vara tillverkarens egna kon- trollåtgärder, den s.k. egenkontrollen. Det är tillverkaren som har den största kunskapen om sin produkt. Säkerhet måste konstrueras in i en produkt, den kan aldrig provas in. I Sverige har också tillverkare och importörer ett långtgående ansvar för att de produkter de tillverkar eller importerar inte skall vålla nägra skador. I de fall samhället har funnit det befogat att ställa upp särskilda krav på egenskaper hos en produkt och att det skall ske en kontroll för att ta reda på om egenskapskraven är upp- fyllda, bör kontrollkraven vara utformade på ett sådant sätt att kontrollen inte blir mer omfattande än nödvändigt för att upprätthålla den avsedda säkerhetsnivån. [nnan beslut om obligatorisk kontroll fattas, bör normalt riskbedömningar bl.a. baserade på skadeerfarenheter och ekonomiska konsekvensanalyser göras. Utan sådana kommer besluten att grundas på allmänna överväganden, vilket kan vara vanskligt.

De mål som ställs upp beträffande skyddet av liv, hälsa och egendom skall givetvis kunna uppnås, men formerna för hur de skall uppnås bör kunna varieras inom tämligen vida gränser. Det bör finnas en stor variation av kontrollformer att välja på och det bör vara en strävan hos de föreskri- vande myndigheterna, som ställer kontrollkraven, att förenkla kontrollen i största möjliga utsträckning utan att säkerheten eftersätts.

Lagen om riksprovplatscr m.m. har som huvudprincip att all obligato- risk kontroll, s.k. officiell provning, enligt lagens terminologi, skall ske genom riksprovplats och att en riksprovplats skall utses för varje kontroll- område, s.k. objektområde. Lagen bygger i viss män på principen ”allt eller intet" och tillämpningen har också varit tämligen sträng. Som tidigare nämnts har sju riksprovplatscr utsetts hittills, vilka täcker 23 kontrollområ- den. Vid sidan av riksprovplatssystemet har statens mät— och provråd möjlighet att meddela auktorisation för vissa organ att utföra frivillig kontroll. Med stöd av en år 1977 företagen ändring i förordningen (1961: 568) om brandfarliga varor har också omkring 150 företag auktori- serats att utföra s. k. officiell provning i form av vissa cisternbesiktningar. I de auktoriserade företagens uppgifter ingår dock inte att meddela beslut om godkännande.

Flera myndigheter samt riksprovplatser såsom riksrevisionsverket och statens provningsanstalt har föreslagit att lagen om riksprovplatscr anpas- sas så att auktoriserade provplatser får möjlighet att utföra obligatorisk kontroll. Som skäl har i allmänhet anförts att de nuvarande riksprovplat- sernas monopols'tällning medför risker för att verksamheten inte bedrivs på ett rationellt och kostnadsbesparande sätt. Sprängämnesinspektioncn har anfört att systemet med auktoriserade provplatser för besiktning av cisterner är rationellt och att de hittillsvarande erfarenheterna är positiva.

I och för sig är det självklart, med hänsyn till vad som tidigare anförts, att kontrollverksamheten inte skall-organiseras i mer kvalificerade former _än vad som är nödvändigt. Att anlita en riksprovplats för viss kontroll kan - ibland framstå som en alltför ambitiös lösning. Det är fördelaktigt om systemet ger möjlighet att anpassa organisationen efter vad som är ända-

• Sida 22
•  Original

målsenligt. Flera ansvariga myndigheter har hänvisat till att lagen bör öppna möjligheter att låta auktoriserade provplatser utföra obligatorisk kontroll. Erfarenheterna av att låta auktoriserade provplatser utföra viss cistcrnkon'troll har uppgivits vara goda. ] likhet med utredaren finner jag att. övervägande skäl talar för att obligatorisk kontroll också skall kunna utföras av auktoriserade provplatser. Därmed får systemet den ökade flexibilitet. som efterlysts i många fall och som är särskilt nödvändig med hänsyn till vad som föreslås kunna innefattas i lagens tillämpningsområde. En ytterligare kontrollnivå bör finnas att tillgå för sådan obligatorisk kon— troll som bedöms kunna utföras utan att kontrollorganet uppfyller de stränga krav som gäller och fortfarande föreslås gälla för en riksproxtplats. Inom de kontrollområden där någon riksprovplats inte finns att tillgå kan auktoriserade provplatser möjligen erbjuda en ersättande kontrollverk- samhet. .

Som nämnts föreslås de principer fortfarande gälla som hittills varit vägledande: i fråga om de krav som skall ställas på en riksprovplats. I motiven till lagen om riksprovplatser m.m. framhålls att höga krav måste ställas på opartiskhet och oberoende och att detta gör att t. ex. ägarförhål- landen, organisation och verksamhetsinriktning kan behöva ändras innan ett i övrigt lämpligt organ utses till riksprovplats. Mot bakgrund av detta föreslås att samhället skall ha det bestämmande inflytandet i en riksprov- plats och att den oberoende ställningen bör manifesteras förutom i ägarför- hållanden, i organisation och övrig verksamhetsinriktning.

Det vanliga är att en riksprovplats skall utföra alla kontrollmoment som ingår i sådan obligatorisk kontroll avseende produkt inom ett kontrollom- råde, för vilket riksprovplats är utsedd. I praktiken har det i vissa sådana fall visat sig finnas ett behov av ett kontrollförfarande som är en mellan- form mellan egenkontroll och ett fullständigt kontrollförfarande vid en riksprovplats. Så t.ex. har arbetarskyddsstyrelsen infört ett system för enkla serietillverkade tryckkärl och gasflaskor, där företagen efter ansö- kan kan få tillstånd att ersätta föreskriven officiell provning med egenkon- troll. Som villkor ställs då att riksprovplatsen skall övervaka och stick- provsvis kontrollera egenkontrollen på visst sätt. Önskemål har uttryckts om att tillverkares provningsresultat skall kunna utnyttjas i större utsträck- ning än f.n. För att således möjliggöra en ytterligare flexibilitet i det nya kontrollsystemet föreslår jag därför att tillverkarens provningsresultat i vissa fall skall få läggas till grund för prövningen i de fall den obligatoriska kontrollen skall utföras vid en riksprovplats. Särskilt skall detta gälla tids- eller kostnadskrävande kontrollmoment eller sådana som förekommer så sällan att det inte är försvarligt att bygga upp särskilda kontrollresurser. Däremot får inte arbetsbelastningen vid riksprovplatsen vara styrande för när tillverkares provningsresultat skall kunna utnyttjas. En ytterligare förutsättning är också att tillverkarens kontroll övervakas av riksprovplat- sen på ett tillfredsställande sått. Även andra än tillverkare, som har mot- svarande ansvar för den produkt som skall kontrolleras, kan tänkas utföra den obligatoriska kontrollen i angivna fall, t.ex. importörer med egna laboratoriercsurscr.

,Det är inte möjligt att nu ta närmare ställning till vilka olika objekt som

• Sida 23
•  Original

kan komma i fråga för kontroll vid riksprovplats eller vid auktoriserad provplats. Produkter eller anläggningar som kan tänkas medföra begränsa-I de risker för liv eller hälsa eller som uteslutande kan skada egendom bör t.ex. kunna komma i fråga för kontroll vid auktoriserad provplats. Viti avvägningen mellan de olika formerna för kontroll måste såväl säkerhets- skäl som ekonomiska och rationella skäl beaktas. Internationella hänsyn kan också tala för en viss form av kontroll. Ett ställningstagande i varje konkret fall måste dock föregås av noggranna utredningar och övervägan- den, vilka i första hand ankommer på de föreskrivande myndigheterna. På samma sätt är det de föreskrivande myndigheterna som närmare har att överväga om någon tillverkares provningsresultat kan godtas i samband med en kontroll som skall utföras vid riksprovplats.

Som jag nämnde tidigare får statens mät- och provråd i enlighet med lagen och förordningen om riksprovplatscr m.m. meddela auktorisation för visst organ att utföra provning och kontroll som inte är officiell. Auktorisation kan endast få ske om organet har kompetent personal och lämplig utrustning för provningen.

Auktorisation av provningsverksamhet förekommer i flera länder. And- ra länders syften att etablera en auktorisationsordning har angetts vara såväl nationella som internationella behov. Så föreligger t.ex. ofta behov för exportörer att kunna visa upp provningsprotokoll på att deras pro- dukter uppfyller vlssa krav i importlandet för att undvika en förnyad provning.

I det sammanhanget bör också nämnas att det inom internationella standardiseringsorgan har tagits fram standarder avseende krav på kvali- tetsstyrningssystem. Efter kontroll av ett certilieringsorgan kanen tillver- kare, ett laboratorium e. d. få bevis om att företaget uppfyller standardens krav (certifiering). Förfarandet är frivilligt men har stor betydelse genom att vid upphandling eller i affärskontrakt, villkor kan ställas om kvalitets- styrning enligt sådana standarder. Ett syfte med standarderna är att leve- rantörer, inte minst vid internationell konkurrens, ställs inför så likartade krav som möjligt.

Den internationella utvecklingen inom detta område har således lett till att allt fler länder ställer krav på provningsresultat från auktoriserade laboratorier eller liknande. Alternativet är att produkterna antingen måste kontrolleras i importlandet eller att inspektörer från importlandet kontrol- lerar tillverkarens provningsverksamhet. För att i största möjliga utsträck- ning eliminera olika slag av tekniska handelshinder är det därför angeläget att i Sverige kunna auktorisera organ för annan kontroll än den obligatoris- ka.

Den nuvarande bestämmelsen om auktorisation har hittills tillämpats i mycket begränsad omfattning. Ett växande intresse för olika former av auktorisation av provningsverksamhct föreligger dock. Det är således inte uteslutet att det i vissa fall, t.ex. inom områden där det helt saknas krav på obligatorisk kontroll, kan finnas skäl att införa ett auktorisationssystem för frivillig kontroll. Jag föreslår därför att sådan auktorisation får ske inom vissa områden och sådana beslut lämpligen fattas av regeringen.

• Sida 24
•  Original

Prop. 1985/86: 27

5. Upprättat lagförslag

[ enlighet med vad jag nu har anfört har inom industridepartementet upprättats förslag till lag om obligatorisk kontroll genom teknisk provning m.m.

6. Specialmotivering

6.1 Förslag till lag om obligatorisk kontroll genom teknisk provning. m. m. -

1?) Med obligatorisk kontroll avses i denna lag sådan kontroll genom teknisk provning, analys eller annan liknande undersökning som

1. är föreskriven i lag eller annan författning, eller

2. åläggs någon genom beslut av en myndighet, eller

3. är förutsättning för att en ekonomisk förmån, ett tillstånd eller annat liknande skall ges enligt föreskrift i författning.

Lagrummct anger vad som avses med begreppet obligatorisk kontroll som är utvidgat i jämförelse med begreppet officiell provning enligt riks- provplatslagen.

Enligt första punkten omfattar begreppet sådan teknisk provning, analys eller annan liknande undersökning som det på grund av en bestämmelse i lag eller annan författning föreligger en skyldighet att utföra. Det måste alltså enligt lagrummets första punkt vara fråga om en rättslig skyldighet att utföra kontrollen, vilket överensstämmer med vad som gäller enligt riksprovplatslagen.

Enligt andra punkten avses också sådan kontroll som åläggs någon genom beslut i varje särskilt fall, vilket är en utvidgad tillämpning. Där- emot utgör inte den kontroll som utförs av den beslutande myndigheten såsom tillsynsmyndighet över den genom beslutet tillåtna anläggningen eller verksamheten obligatorisk kontroll i lagens mening.

Enligt tredje punkten omfattar lagen slutligen sådan kontroll som är. förutsättning för att en ekonomisk förmån, tillstånd eller annat liknande skall ges enligt föreskrift i författning, t. ex. då den föreskrivna kontrollen utgör en förutsättning för att erhålla statsbidrag. En viktig begränsning är att den förmån som skall uppnås skall vara författningsrcglerad. Detta innebär att i den mån förmånen består av ett tillstånd eller liknande skall detta vara förenat med rättsverkningar.

Det är de föreskrivande myndigheterna som beslutar om kontrollformer och kontrollnivåer. I tidigare avsnitt har framhållits vikten av att dessa noga övervägs. Kontrollen'måsle bl. a. anpassas till den snabba utveckling som pågår i riktning mot mer avancerade syStem för kvalitetsstyrning, och som i hög grad påverkar behovet av och formerna för samhällets kontroll. Omfattningen och utformningen av kontrollen, den faktiska kontrollnivån och i vilket skede i en framställningsprocess kontrollen skall äga rum beslutas således inte av provningsorganen, utan dessa skall utföra den obligatoriska kontrollen på det sätt som angivits i föreskriften eller beslu- tet.

• Sida 25
•  Original

25 För varje område för obligatorisk kontroll (kontrollområde) kan en riksprovplats utses eller en eller flera provplatser auktoriseras (auktorise- rade provplatser). Om det finns särskilda skäl kan två eller flera riksprovplatscr utses för samma kontrollområde.

Enligt ovanstående lagrum kan för varje särskilt område för obligatorisk kontroll. s.k. kontrollområdc, utses antingen en riksprovplats eller aukto- riserade provplatser.

Den enligt gällande lag använda terminologin objektområde har i lagrum— met ersatts med kontrollområde med hänsyn till att lagen numera skall kunna få sådan omfattning att ordet objektområde inte längre kan anses helt adekvat. Detta innebär dock inte att man i fortsättningen skall frångå den hittills gällande s.k. objektområdesprincipen, som innebär att själva provningsobjekten utgör indelningsgrund.

Bestämmelsen att endast en riksprovplats skall utses för visst varu- eller objektområdc motsvarar den gällande regleringen, där ansvaret för den . officiella provningen har fördelats mellan de olika riksprovplatserna så att var och en har ansvar för ett visst objektområde. I riksprovplatsens ansvar ingår sedan att bedriva verksamheten riksomfattande och med anpassning till det totala behovet inom provplatsens objektområde, vilket har fört med sig att en riksprovplats kan få bedriva verksamhet på flera olika orter i landet. Av vad som anförts följer också att om en riksprovplats har utsetts inom ett visst kontrollområde bör det inte få finnas auktoriserade prov- platser inom detta område. Riksprovplats skall dock utan något särskilt förordnande kunna utföra auktoriserad kontroll som enligt föreskriften skulle kunna utföras vid auktoriserad provplats.

Enligt gällande ordning föreskriver regeringen på vilka objektområden lagen är tillämplig och utser riksprovplatscr, förordningen (1977: 608) om provning enligt lagen (1974: 896) om riksprovplatser m.m. Denna ordning avses bibehållas. Vad gäller auktoriserade provplatser avser regeringen att föreskriva inom vilka kontrollområden auktorisation för obligatorisk kon— troll kan meddelas.

I lagtexten anges att en riksprovplats eller auktoriserade provplatser kan utses för varje kontrollområde. Detta möjliggör att både nytillkommande kontrollområden och områden inom vilka sedan gammalt en annan ordning för kontrollen råder, kan inordnas i systemet. Bestämmelsen innebär ock- så att det inte är tvingande att inordna några kontrollområden i det nu föreslagna systemet. Ett skäl till varför en riksprovplats eller auktoriserad provplats inte utses för ett kontrollområde, kan vara t. ex. att den föreskri- vande myndigheten bedömer, att den rådande ordningen för kontroll inom hela dess ansvarsområde eller del därav fungerar tillfredsställande. Ett inordnande av ett kontrollområde i det nu föreslagna systemet förutsätter självfallet att ett samordnat intresse av detta föreligger mellan den f örcskn- vande myndigheten och ett ifrågasatt kontrollorgan.

Lagregeln innehåller slutligen att två eller flera riksprovplatscr kan utses för samma kontrollområde, när det föreligger särskilda skäl. Avsikten är att detta är en undantagsbestämmelse som skall användas restriktivt, när

k)

• Sida 26
•  Original

det någon gång kan visa sig ändamålsenligt. Det kan t. ex. tänkas att större kommunala laboratorier kan vara obenägna att ingå i en rikstäckande organisation. Konkurrens mellan riksprovplatser bör inte förekomma, utan i sådana fall förutsätts det att det sker en regional uppdelning av verksamheten.

3 5 Har en riksprovplats eller en auktoriserad prövplats utsetts för ett kontrollområde, skall obligatorisk kontroll inom området utföras vid derr— na, om inte annat följer av föreskrifter eller av beslut. i det särskilda fallet.

Paragrafen motsvarar 2 & riksprovplatslagen. Presumtionen är att obli- gatorisk kontroll skall utföras vid riksprovplats eller. auktoriserad prov- plats om sådan utsetts för kontrollområdet. Enligt paragrafen kan obligato- risk kontroll inte bara utföras vid riksprovplats utan också vid auktoriserad provplats.

För att uppnå en ökad flexibilitet i gällande system har möjligheten införts att obligatorisk kontroll kan utföras av ett auktoriserat organ, s.k. auktoriserad provplats. Detta innebär dels fördelar genom att det finns ytterligare en kontrollnivå att tillgå för sådan obligatorisk kontroll, som bedöms kunna utföras utan att kontrollorganet uppfyller de stränga krav som skall gälla för en riksprovplats, dels en ökad flexibilitet som behövs i samband med det utvidgade tillämpningsområdet för obligatorisk kontroll som den nya lagen kan innebära.

Inom kontrollområden för vilka riksprovplats eller auktoriserad prov- plats utsetts kan liksom enligt gällande ordning om det finns särskilda skäl undantagsvis förekomma att kontrollen inte behöver utföras vare sig vid riksprovplats eller auktoriserad provplats. Endast starka sakliga skäl bör dock föranleda sådana undantag. t. ex. att kontrollen avser obetydligheter.

Med egenkontroll avses sådan kontroll som någon låter utföra på eget ansvar utan krav på att kontrollen utförs vid någon riksprovplats eller auktoriserad provplats.

Egenkontroll som är föreskriven i författning omfattas av definitionen på obligatorisk kontroll enligt l 5. Att frivillig egenkontroll, dvs..sådan kon- troll som inte följer av någon författning utan enbart företas på eget initiativ. inte: omfattas av lagen följer redan av definitionen av den obligato- riska kontrollen. Att föreskriven egenkontroll inte i något fall måste ut- föras vid riksprovplats eller auktoriserad provplats följer självfallet av den föreskrivande myndighetens föreskrift eller beslut.

4 & En rikSprovplats skall utföra obligatorisk kontroll på ett sakkunnigt, objektivt och även i övrigt lämpligt sätt. Det allmänna skall ha ett bestäm- mande inllytande över verksamheten. Denna skall ha sådan inriktning att riksprovplatsens oberoende ställning inte kan sättas ifråga.

En riksprovplats utses av regeringen eller den myndighet som regering- en bestämmer.

I paragrafcn anges de grundläggande krav som måste ställas på en riksprovplats. Skäl att ändra de principer som hittills varit vägledande i

• Sida 27
•  Original

detta hänseende har inte förelegat. Riksprovplatserna skall därför var och en inom sitt område representera nödvändig sakkunskap. De skall också vara fristående från kommersiella och andra intressen på ett sådant sätt att deras objektivitet i förhållande till sitt kontrollområde inte kan ifrågasättas. Detta framstår som viktigt med hänsyn till det förtroende som riksprov- platsen bör åtnjuta. Denna oberoende ställning bör manifesteras i ägarför- hållandena, organisationen och den eventuella verksamhetsinriktning som provplatsen kan ha förutom den obligatoriska kontrollen.

I samtliga riksprovplatscr. som regeringen hittills har utsett och som inte är myndigheter. har staten det bestämmande ägarinllytandet. Att även fortsättningsvis kräva att staten skall ha det bestämmande ägarinflytandet inom de provplatser som utses och som inte är myndigheter, förefaller inte nödvändigt. För att få en garanti för att provplatsens oberoende ställning inte skall kunna ifrågasättas bör det vara tillräckligt att staten tillsammans med svenska kommunförbundet eller landstingsförbundet e.d. har det bestämmande inflytandet.

Enligt paragrafens tredje stycke ankommer det på regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att utse riksprovplats.

5 & En riksprovplats som skall utföra obligatorisk kontroll får vid kontrol- len utnyttja provningsresultat från tillverkare eller andra med motsvarande ansvar för produkten, om detta medges i föreskrifter eller i beslut i det särskilda fallet.

Vid tillämpning av första stycket skall rikSprovplatsen godkänna den vars provningsresultat skall utnyttjas.

Normalt gäller att alla olika kontrollmoment som ingår i den obligatoris- ka kontrollen skall utl'öras av den för kontrollområdet utsedda riksprov- platsen. I viss utsträckning har det också tidigare förekommit att tillverka- rens provningsresultat har lagts till grund för provningen vid riksprovplats. I paragrafen öppnas möjligheter till att vissa fabrikanters provningsresultat skall kunna utnyttjas i större utsträckning än tidigare. Detta bör endast gälla sådana kontrollområden för vilka riksprovplats är utsedd. Endast sådana tillverkare eller andra med motsvarande ansvar för den produkt som skall kontrolleras, t.ex. en-importör med egna laboratorieresurser, skall kunna komma i fråga för kontroll som den berörda riksprovplatsen har godkänt för sådan kontroll. I övrigt bör det ankomma på de föreskri— vande myndigheterna att överväga vilka kontrollmoment som kan utföras av angivna tillverkare och i vilka fall det inte får ske.

Att en riksprovplats liksom hittills får utnyttja provningsresultat från andra kontrollorgan som riksprovplatsen har förtroende för. har inte an- setts behöva komma till uttryck i lagtexten. Att sådana provningsresultat ligger till grund för riksprovplatsens bedömningar och beslut är på vissa områden vanligt förekommande, t.ex. inom Norden. Ett internationellt samarbete på provningsområdct är i hög grad önskvärt för att underlätta handeln och förhindra dubbelarbete. Det är dock viktigt att komma ihåg att bedömningar och beslut i ett ärende alltid sker på riksprovplatsens ansvar även om ett utifrån kommande provningsresultat ligger till gmnd härför.

• Sida 28
•  Original

6 & Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får över— lämna till en riksprovplats som är bolag eller stiftelse att pröva frågor som gäller godkännande av personal, utrustning, förfarande. organisation, pro- dukt eller anläggning eller fastställande av avgift för utförd kontroll.

Paragrafen upptar de bestämmelser som nu återfinns i lagen om beslu— tanderätt för riksprovplats som inte är myndighet.

7 & En auktoriserad provplats skall utföra den obligatoriska kontrollen på ett sakkunnigt, objektivt och även i övrigt lämpligt sätt.

Auktorisation meddelas av regeringen eller den myndighet som regering- en bestämmer.

Paragrafen upptar de krav som ska ställas på auktoriserade prOVplatser. Genom auktorisationsförfarandet skapas ett komplement till systemet med riksprovplatscr. Som exempel på organ-som kan komma-i fråga kan näm- nas statliga och kommunala verk med teknisk verksamhet samt industrilä- boratorier och konsultföretag som för egen eller annans räkning utför kontroll. Med hänsyn till att deras verksamhet numera avses gälla obliga- torisk kontroll skall kraven för auktorisation inte bara avse krav på sak- kunskap, vilket innebär en prövning av att provplatsen har kompetent personal och lämplig utrustning för viss kontroll. En viss prövning med avseende på redbarhct skall också ske rn. rn. I de fall en tillverkare ska bli auktoriserad för viss obligatorisk kontroll kan t.ex. krav ställas på att tillverkaren skall ha en sådan organisation, som innebär att den kontrolle- rande verksamheten är skild från den tillverkande delen av verksamheten.

Sedan auktorisation meddelats skall den myndighet som meddelat auk- torisationen fortlöpande kontrollera att de nämnda kraven är uppfyllda,

I likhet med vad som gäller beträffande riksprovplats ankommer det på regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att utse auktori- serad provplats.

8 & Auktorisation meddelas för viss tid eller tills vidare.

Auktorisationen kan återkallas, om provplatsen inte fullgör sin skyldig- het enligt 7 5 eller annars i något väsentligt hänseende bryter mot de villkor som gäller för verksamheten.

Paragrafen motsvarar 8 och 10 åå rikSprovplatslagcn och innehåller be- stämmelser om giltighetstiden för auktorisation och om återkallelse.

9 5 En riksprovplats eller auktoriserad provplats kan utses för kontroll som det åligger en myndighet att själv utföra eller låta utföra eller som enligt internationell överenskommelse skall utföras i viss ordning.

• Sida 29
•  Original

Som tidigare nämnts kan en myndighet-som är tillsynsmyndighet enligt en viss lagstiftning komma att utöva kontroll genom teknisk provning c. d. beträffande anläggningar eller produkter vilka tillåtits genom myndighe- tens beslut. Enligt l ä 2 skall sådan kontroll inte anses utgöra obligatorisk kontroll i lagens mening. Denna kontroll bör ändå kunna inrymmas i systemet på så sätt att en riksprovplats eller auktoriserad provplats skall kunna utses för kontrollen.

Enligt paragrafen skall vidare en riksprovplats eller auktoriserad prov- plats kunna utses för sådan kontroll som enligt internationell överenskom- melse, till vilken Sverige anslutit sig. skall utföras i viss särskild ordning. Som exempel på sådana överenskommelser kan nämnas de reglementen som Förenta Nationernas ekonomiska kommission för Europa (ECE) fast- ställt för vissa fordonskomponenter m.m. Varje reglemente innehåller regler om provning och typgodkännande, vilka i några fall saknar motsva- righet i fordonskungörelsen. Godkännande enligt dessa reglementen kan ske i vilken som helst av de anslutna staterna och gäller i samtliga dessa stater. Möjlighet bör finnas att utse en riksprovplats eller auktoriserad provplats för dessa kontroller.

10 lj Tillsyn över verksamheten vid riksprovplatscr som inte är statliga myndigheter och vid auktoriserade provplatser utövas av den myndighet som regeringen bestämmer.

Paragrafen motsvarar 6 & riksprovplatslagen med tillägget att tillsynen numera också omfattar de auktoriserade provplatserna.

Såvitt avser en riksprovplats som är statlig myndighet bör det även i fortsättningen ankomma på regeringen att meddela de föreskrifter som behövs. För auktoriserade provplatser som är statliga myndigheter, bör det organ som auktoriserat myndigheten för den ifrågavarande kontrollen vara tillsynsmyndighet med hänsyn till de åtgärder, van' tillsynen kan bestå.

11 & En riksprovplats skall lämna bidrag till den centrala förvaltningsmyn- dighetens kostnader för dess verksamhet enligt denna lag och lagen (1974: 897) om riksmätplatser m.m.

Bidragets storlek fastställs av regeringen.

Paragrafen motsvarar ll & riksprovplatslagen. I paragrafen föreskrivs att en riksprovplats liksom tidigare skall lämna bidrag till den centrala förvaltningsmyndighetens kostnader för administration av riksprovplats- och riksmätplatssystemet.

12 5 En auktoriserad provplats skall ersätta den myndighet som har med- delat auktorisationen för kostnader med anledning av denna.

• Sida 30
•  Original

De auktoriserade provplatserna är skyldiga att ersätta förvaltningsmyn- dighetens kostnader för auktorisation. Skyldigheten omfattar också de kostnader som sammanhänger med den fortlöpande kontrollen av att kra- ven för auktorisation fortfarande är uppfyllda. Regeringen eller den myn- dighet regeringen bestämmer skall meddela närmare föreskrifter för til— lämpningen.

13 _8, En riksprovplats får ta ut avgift för obligatorisk kontroll enligt vad regeringen eller den myndighet regeringen bestämmernärmare föreskri- ver.

Paragrafen motsvarar 12 & riksprovplatslagen. I paragrafen fastslås rätten att ta ut ersättning för den kontroll som har utförts av riksprovplats. Paragrafen innehåller också ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet. som regeringen bestämmer att meddela normer för debiteringen liksom de övriga föreskrifter som behövs för tillämpningen av bestämmelsen.

145 Regeringen får meddela föreskrifter om auktorisation att inom ett visst område utföra kontroll genom teknisk provning, analys eller liknande undersökning, som inte utgör obligatorisk kontroll enligt l % (auktorisation för frivillig kontroll). I fråga om sådan auktorisation tillämpas vad som gäller om auktoriserade provplatser enligt 7—10 och 12 åå.

Paragrafen innehåller bemyndigande för regeringen att meddela före- skrifter om att auktorisation för frivillig kontroll får ske inom ett visst område. Därvid skall de bestämmelser som är tillämpliga för auktoriserade provplatser i. huvudsak gälla.

15 5 Beslut i fråga om godkännande av tillverkare eller annan enligt 5 &, får överklagas genom besvär hos statens mät- och provråd. Mot beslut av mät— och prevrådet i sådant ärende får talan inte föras.

Har beslut i annan fråga som avses i denna lag meddelats av annan myndighet än regeringen, får beslutet överklagas hos regeringen genom besvär.

Paragrafens första stycke upptar en bestämmelse om rätt att föra talan mot riksprovplats beslut angående godkännande av sådana tillverkare, vars provningsresultat skall få utnyttjas för den kontroll som annars skall ske vid riksprovplats.

Paragrafcns andra stycke motsvarar 13 å riksprovplatslagen och upptar en bestämmelse om rätt i övrigt att överklaga beslut av annan myndighet än regeringen.

• Sida 31
•  Original

7. Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att anta förslaget till lag om obligatorisk kontroll genom teknisk provning m.m.

8. Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att anta det förslag föredraganden har lagt fram.

• Sida 32
•  Original

Bilaga [

sammanfattning

I ett stort antal författningar, som i flertalet fall är verksföreskrifter, ställs upp generella krav på egenskaper som skall vara uppfyllda hos ett visst. slag av produkter eller anläggningar (t.. ex. motorfordon). Syftet med föreskrifterna är att. skydda liv, hälsa eller egendom. Sammanlagt ett 30-tal myndigheter har rätt att utfärda sådana föreskrifter. Kraven kompletteras ofta med ett åläggande för tillverkaren eller brukaren att prova eller besik- tiga produkten eller anläggningen för att man skall kunna avgöra om föreskrifternas krav är uppfyllda eller inte. Detta senare led kallas officiell. provning.

I en stor mängd lagar och andra författningar föreskrivs att viss verk- samhet inte får bedrivas utan särskilt tillstånd (t. ex. miljöfarlig verksam- het). I samband med att tillstånd ges föreskrivs ofta villkor av olika slag för att skydda allmänna eller enskilda intressen. Genom tillsyn kontrolleras att vad som är föreskrivet i lag eller författning eller tillståndsbeslut iakttas. Tilllsynen kan bestå exempelvis i undersökningar på platsen eller tagande av prover. 1 åtskilliga fall får verksamhet bedrivas utan tillstånd men den är underkastad tillsyn så att myndighet har rätt att göra undersökningar och/eller ta prover (exempel finns bl. a. i livsmedelslagen). Känneteck- nande för sådan kontroll är att kontrollen sker efter beslut i varje särskilt fall. Kontrollen faller därmed utanför begreppet officiell provning.

Statsmakterna antog år 1972 vissa riktlinjer för organisationen av den officiella provningen. Riktlinjerna kompletterades är 1974 med bl.a. lagen om riksprovplatscr m. ni. som trädde i kraft den 1 januari 1975. Enligt den gällande ordningen skall organiseras ett system av riksprovplatscr, vilka tillsammans skall täcka behovet av officiell provning. Ansvaret för prov- ningen inom varje objektområde skall läggas påen enda riksprovplats som uppfyller högt ställda krav på att utföra provningen på ett sakkunnigt och opartiskt sätt.

Beslut om utseende av riksprovplats fattas av regeringen. Hittills har sju riksprovplatscr utsetts, tillsammans täckande 22 objektområden.

! lagen om riksprovplatscr m. m. finns bestämmelser också om s.k. auktoriserade provplatser för provning som inte är officiell (frivillig prev- ning). För auktorisation krävs att organet har kompetent personal och lämplig utrustning. Auktorisation meddelas av statens mät- och provråd. Bestämmelserna har hittills tillämpats i begränsad utsträckning. Enligt särskilda bestämmelser utför auktoriserade provplatser officiell provning av vissa enklare cisterner.

Under tillämpningen av lagen Om riksprovplatser m.m. har vissa pro- blem oeh praktiska behov framkommit. En översyn av lagstiftningen har därför ansetts påkallad. Denna skall enligt direktiven omfatta följande.

1. Lämpligheten av den nuvarande avgränsningen av området för offici— ell provning.

2. Prövningen av lämpligheten av att låta officiell provning bedrivas av auktoriserade organ.

• Sida 33
•  Original

3. Konsekvenserna för berörda kontrollföretag och deras personal då en riksprovplats bildas eller ett nytt objektområde utvidgas.

4. De problem och behov i övrigt som framkommit vid tillämpningen av lagstiftningen. Riksprovplatssystemet har i olika sammanhang blivit utsatt för kritik. Såvitt utredaren kunnat finna gäller emellertid en stor del av kritiken mer de föreskrivande myndigheterna än riksprovplatsema. Kritiken gäller nämligen ofta omfattningen och inriktningen av provningen, att myndighe— terna utfärdar för Sverige unika föreskrifter och att de försummar att göra ekonomiska konsekvensanalyser. Den kritik som direkt riktar sig mot riksprovplatssystemct går bl. a. ut på att systemet inneburit kraftiga för- dyringar, bristande effektivitet och ökad byråkrati. Enligt de undersök- ningar utredaren utfört saknar talet om kraftiga fördyringar i allt väsentligt grund. Punktvis har dock prisstegringar utöver konsurnentprisindex skett. Påståendena om sänkt effektivitet och ökad byråkrati har inte kunnat beläggas. En stor del av kritiken mot riksprovplatssystemet är alltså ogrun- dad eller överdriven. Den allmänna slutsats som kan dras av utvärderingen är att riksprovplatssystemet i stort fungerat. väl och att det innebär en förbättring i relation till tidigare förhållanden. Någon genomgripande sys- temändn'ng är därför inte påkallad. Vad som behövs är olika åtgärder för att vidareutveckla och förbättra systemet. Utredaren föreslår att riksprovplatslagen ersätts med en ny lag, be— nämnd lagen om obligatorisk kontroll genom provning m. m. I förslaget används i vissa delar en ändrad terminologi. Sålunda har begreppet offici— ell provning utmönstrats och ersatts av obligatorisk kontroll. Riksprov— plats har bytts ut mot offentlig kontrollanstalt. Vad gäller avgränsningen av området för obligatorisk kontroll konstate- rar utredaren att gränser mellan officiell provning och provning efter beslut i särskilt fall är formell. [ sak är det samma syfte som skall tillgodoses, nämligen skyddet av liv, hälsa eller egendom. Inom vissa områden före- kommer att en och samma kontroll kan vara föreskriven som officiell provning men också kan ske som provning efter beslut i särskilt fall. Hur provningen efter beslut i särskilt fall är organiserad varierar. ] vissa fall har myndigheten erforderliga egna resurser och utför de undersökning- ar som behövs. I andra fall anlitas organ med status som i stort motsvarar en riksprovplats. [ stor utsträckning finns emellertid endast privata labora- torier eller konsultföretag att tillgå. Bilden är alltså splittrad och till stor del påminnande om' den ordning som rådde på det officiella provningsområdet före riksprovplatssystcmets införande. De största bristerna anses föreligga på miljökontrollens område. Utredaren menar att det sakligt sett inte finns något skäl att göra skillnad mellan direkt iförfattning föreskriven kontroll och kontroll som sker efter beslut i särskilt fall. Övervägande skäl anses tala för att kontrollen bör vara organiserad efter saruma riktlinjer oavsett på vilken grund den kommer till stånd. Obligatorisk kontroll skall alltså enligt förslaget omfatta kontroll som sker efter beslut i särskilt fall. Liksom f.n. undantas s.k. egenkon- troll. Närmast med tanke på det nu aktuella området föreslår utredaren att när

'.J)

• Sida 34
•  Original

särskilda skäl föreligger två eller flera regionalt verksamma offentliga .komrollanstalter skall kunna utses.

Utredaren konstaterar att det i vissa fall förekommer provning som inte är direkt föreskriven i författning eller ålagd genom beslut i särskilt fall men där det föreligger ett starkt faktiskt tvång att utföra provningen. Som exempel anförs att statsbidragsförfattningar som villkor för statsbidrag uppställer att": viss provning skett och att på byggområdet formellt frivillig provning kan vara ett villkor för att byggnadsnämnd skall godta visst utförande utan att göra egna undersökningar. Kontroll av dessa slag bör enligt förslaget anses som obligatorisk om den utförs som förutsättning för att ekonomisk förmån, tillstånd eller liknande skall lämnas enligt föreskrift i författning.

En slutsats; av utvärderingen är att variationen och mångfalden i kon- trollformcrna behöver öka. Fråga om lämpligheten av att låta obligatorisk kontroll utföras av auktoriserade organ bör enligt utredaren prövas mot denna bakgrund. Bakgrunden till denna slutsats är följande.

Ett flertal myndigheter, riksprovplatscr och organsiationer har i olika sammanhang uttalat sig för att obligatorisk kontroll bör kunna utföras av auktoriserade organ. Som skäl anförs främst att ett inslag av konkurrens ger lägre priser utan att för den skull nödvändigtvis leda till sämre kvalitet. Systemet med auktoriserade prOVplatser för besiktning av vissa enklare cisterner anses vara rationellt och hittillsvarande erfarenheter positiva.

Utredaren framhåller mot denna bakgrund att kontrollverksamheten inte bör organiseras i mer kvalificerade former än som är nödvändigt. Att anlita en offentlig kontrollanstalt för viss kontroll kan ibland framstå som en alltför ambitiös lösning. Med hänsyn till opinionen även bland ansvariga myndigheter och de positiva erfarenheterna av cisternkontrollen föreslär utredaren att möjligheter öppnas att låta auktoriserade kontrollföretag i vissa fall utföra obligatorisk kontroll. Enligt utredaren är i första hand aktuella anordningar som medför begränsade risker för liv eller hälsa eller som uteslutande kan skada egendom. Typprovning anses i regel inte kunna komma. i fråga. Beslut i godkännandefrågor bör inte heller delegeras på auktoriserade organ.

Utredaren diskuterar i övrigt möjligheterna att på olika sätt öka variatio- nen oeh mångfalden i kontrollformerna och gör vissa uttalanden och re- kommenderar vissa lösningar.

Enligt förslaget skall en offentlig kontrollanstalt eller auktoriserade kon- trollföretag kunna utses för kontroll som myndighet själv utför eller låter utföra eller för kontroll som enligt internationell överenskommelse skall utföras i viss ordning. i samband med att AB Statens anläggningsprovning bildades uttalade riksdagen bl. a. att stor hänsyn till krav på anställningstrygghet och likvär- diga anställningsvillkor skulle tas då det gällde att till bolaget föra över befmtlig verksamhet. I betänkandet redogörs för tillvägagångssättet vid bildandet av bolaget. Enligt utredaren bör de tillämpade principerna kunna vara vägledande när offentliga kontrollanstalter etableras framledes. Samma konsekvenser som då en offentlig kontrollanstalt bildas kan uppstå också då ett objektområde utvidgas. Också då bör skälig hänsyn tas

• Sida 35
•  Original

.._., till berörda företag och deras personal. Kan konsekvenserna antas bli mera avsevärda bör enligt förslaget myndigheten vara skyldig att underställa regeringen beslutet.

indelningen i kontrollområden fastställs av regeringen. Smärre ändring- ar bör kunna ske i enkla former. Utredaren föreslår att statens mät- och provråd bemyndigas att meddela kompletterande föreskrifter till indelning— en i kontrollområden.

Riksprovplatssystemet bygger på principen att det ansvarsmässigt görs en boskillnad mellan den föreskrivande myndigheten och det provande organet. Denna skillnad bör upprätthållas. Den förutsätter emellertid ett väl fungerande samspel mellan den föreskrivande myndigheten _och kon- trollorganet. Utvärderingen visar att erfarenhetsåterl'ölingen mellan kon- trollerande organ och föreskrivande myndighet inte fungerar tillräckligt bra. Utredaren föreslår att offentlig kontrollanstalt fortlöpande skall hålla föreskrivande myndighet underrättad om iakttagelser som den gör av betydelse för myndighetens verksamhet och föreslå de ändringar i myn- dighetens föreskrifter som den anser påkallade. liöreskrivande myndighet skall å sin sida särskilt samråda med offentlig kontrollanstalt innan före- skrifter ufärdas eller ändras.

Utredaren erinrar om att förarbetena till auktorisationsbestämmelserna i riksprovplatslagen är knapphändiga och inte ger någon egentlig ledning för tillämpningen. l realiteten har statens mät- och provråd fått en in blanco- fullmakt att auktorisera för olika ändamål. En sådan fullmakt är inte förenlig med den restriktivitet som präglar statsmakternas inställning till frivilliga auktorisationssystem. Enligt utredaren är det emellertid inte ute- slutet att det någon gång kan finnas skäl att införa auktorisation för frivillig kontroll. Så bör då kunna ske utan alltför stor omgång. Utredaren föreslår att det skall ankomma på regeringen att bestämma inom vilka områden auktorisation får ske.

I övrigt berörs i betänkandet vissa frågor rörande sjöfarts- och byggom- rådcna, verksamhet vid sidan av obligatorisk kontroll och påföljder för underlåten kontroll. i dessa delar läggs inte fram några konkreta förslag.

De förslag utredaren lägger fram beräknas inte leda till ökade kostnader som inte uppvägs av besparingar.

• Sida 36
•  Original