Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås mål och inriktning för telepolitiken. Det redovisas också en bedömning av behovet av ytterligare utredning av statens regio- nalpolitiska och sociala ansvar på teleområdet och televerkets roll. Vidare föreslås att en ny myndighet. statens telenämnd. inrättas och övertar televerkets uppgifter att utfärda föreskrifter om anslutning av utrustning till det allmänna telenätet. Televerkets ensamrätt att ansluta kontorsväxlar och myntapparater till det allmänna telenätet föreslås upphöra senast den 1 januari 1990 respektive den 1 januari 1989. Vidare behandlas inriktningen och omfattningen av televerkets verksamhet under perioden 1988— 1991.

• Sida 2
•  Original

2. Historik och utveckling av telepolitiken

Telekommunikationer har i de flesta länder sedan länge erbjudits genom offentliga eller privata reglerade monopol — ofta i gemensamma organisa- tioner för post och tele. Under många år har det också i Sverige bara varit televerket som sålt telegraf— och telefontjänster och nästan bara televerket som köpt teleprodukter. Vissa av produkterna hyrdes ut till abonnenterna när man tecknade abonnemang på t. ex. telextjänsten eller telefontjänsten. Det har mellan åren 1918 och 1981 inte funnits något företag som funnit det tekniskt och ekonomiskt rimligt att ta upp konkurrensen med televerket. Men något formellt monopol har aldrig funnits. Vid sidan av televerkets nät har SJ. statens vattenfallsvcrk och försvaret drivit stora nät för eget bruk.

Telefonen introducerades i Sverige år 1877 ett år efter att Bell fått patent på sin uppfinning. 'l'elegrafverket gav sig in i tclefonkonkurrensen år 1881 men det dröjde länge innan man dominerade marknaden. I stället domine- rades denna av Stockholms Bell telefonaktiebolag. Stockholms Allmänna telefonaktiebolag och en mängd små kooperativa telefonföreningar och privata bolag, Stockholm var år 1885 den telefonrikaste staden i världen med de lägsta avgifterna i Europa. År 1887 fanns 13 700 telefoner i enskilda och 2000 i telegrafverkets nät.

Verket gjorde redan år 1881 den första av en rad framställningar till Kungl. Maj:t för att få monopol på telefontraflken i landet eftersom man ansåg att den undergrävde ekonomin i telegramtraflken. Ett embryo till en monopollagstiftning finns i en förordning från år 1883 om krav på tillstånd för att dra ledningar över Kronans mark. Den kom dock aldrig att i någon. större utsträckning hindra etablering av konkurrerande telefonnät. Efter- en särskild utredning om telefonmonopol och efter att ärendet vilat i nio år skrev Kungl.- Maj:t av ärendet år 1900. Därmed var också frågan om ett lagreglerat svenskt telemonopol tills vidare avskriven. Bakgrunden till Kungl. Maj:ts ställningstagande var att telegrafverket via uppköp av de enskilda lokala näten höll på att skaffa sig en helt dominerande ställning. Avgörande för denna utveckling var att telegrafverket och inte Stockholms Allmänna telefonaktiebolag år 1888 fle tillstånd att bygga linjen mellan Stockholm och Göteborg. .

I Stockholm bestod konkurrensen ända fram till år 1918 då telegrafver- ket köpte Stockholms Allmänna telefonaktiebolags stora nät. Fram till dess fanns det alltså två parallella nät i Stockholm. Genom statens överta- gande av Stockholms Allmännas nät kunde avsevärda samordningsvinster göras. Därefter var det bara telegrafverket/televerket som erbjöd anslut- ning till ett publikt telenät.

Under många är ägdes och anlades emellertid delar av detta nät. främst i glesbygd. av andra än verket. Bakgrunden var att televerket inte ansåg sig kunna göra investeringar med så liten avkastning som det i de fallen var fråga om. Detta system upphörde på 1950-talet efter ett beslut av riksdagen år 1946. Först då kom staten genom televerket att verkligen äga hela produktionssystemet för teletjänstcr med telefoner och andra apparater. ledningar och växlar.

• Sida 4
•  Original

Sverige har bevarat sin ställning som ett av världens mest framstående länder på telekommunikationsområdet. Detta hänger inte minst samman med det fruktbara samarbetet mellan televerket och Telefonaktiebolaget LM Ericsson. Tillsammans har verket och bolaget utvecklat AXE-syste- _ met för telefonstationer som blivit en stor svensk exportframgång. Det nordiska mobiltelefonsystemet NMT har utvecklats tillsammans med de övriga nordiska teleförvaltningarna och är idag det mest omfattande i världen. Sverige har också som ett av de första länderna i världen tagit i drift ett landstäckande digitalt långdistansnät. Det faktum att staten genom televerket tagit ett övergripande ansvar för ett sammanhållet telenät har bidragit till utvecklingen av telesystemet, den mycket höga telefontätheten och de låga telefontaxorna.

1 proposition 1980/81:66 om vissa telefrågor uppmärksammade den då— varande kommunikationsministern tendenser till ökande mångfald och konkurrens både vad gäller apparater och teletjänster. Statsmakterna har med anledning av den propositionen och därefter fattat en rad beslut som i allt väsentligt syftat till att dels möjliggöra en marknad för teletjänster och apparater som fungerar på ett bra sätt, dels ge televerket bättre och flexiblare förutsättningar att i en delvis ny miljö kunna fullfölja och utveck- la sin uppgift att tillgodose medborgarnas krav på goda telekommunika— tioner i hela landet. De beslut somjag avser är i huvudsak följande.

Genom riksdagens beslut med anledning av proposition 1980/81:66 (TU 9. rskr. 132.) förtydligades och begränsades televerkets anslutningsmono- pol (ensamrätt att ansluta terminaler till det allmänna telenätet) till att gälla endast utrustning för talkommunikation och viss dataanslutningsutrustning (modem). Därmed gjordes det klart att exempelvis telefonsvarare. datorer och telefaxapparater låg utanför monopolet. Vidare beslöt riksdagen att televerket skulle särredovisa sin konkurrensutsatta verksamhet för att garantera att den inte subventionerades av den övriga verksamheten. Riksdagens beslut innebär också att teleanslutningsnämnden skulle inrät- tas för överklaganden av televerkets beslut i vissa anslutningsärenden och att Teleinvest AB bildades som holdingbolag för bolagsdelen inom tele— verkskoncernen. Dessutom beslöt riksdagen samtidigt om vissa förbätt- ringar av televerkets finansieringsmöjligheter.

Beslutet innebar att televerket successivt skulle avveckla anslutnings- monopolet på modemer i takt med den tekniska utvecklingen. I enlighet härmed beslöt verket är 1983 att vidga möjligheterna att ansluta modemer. Från november 1984 tilläts anslutning av privata telexterminaler och vissa datorertill telexnätet. Riksdagen beslöt år 1984 (prop. 1983/84: 100. TU 16. rskr. 249) att televerket skulle få låna pä kreditmarknaden och år 1985 (prop. 1984/85: 158. TU 28. rskr. 382) att upphäva televerkets monopol på att ansluta telcfonapparater till sina anläggningar. Verket har ijuni 1987 beslutat om en avveckling fr.o.m. den 1 mars 1988 av det kvarvarande monopolet för s.k. höghastighetsmodem som skall anslutas till telefon- nätet.

De beslut som jag nu har redogjort för har medfört ett avsevärt ökat ' utbud av framför allt apparater. Genom de förslag som nu är aktuella växer marknaden på telekommunikatiorlsområdet ytterligare. Referensgruppen

• Sida 5
•  Original

för telefrågor och televerket har föreslagit en avveckling av kontorsväxel- monopolet. Televerket har i en skrivelse den 24 september 1987 dessutom föreslagit en avveckling av verkets monopol på anslutning av mynttele- foner. Jag återkommer till dessa förslag i det följande.

Inte bara när det gäller. apparater utan också i fråga om teletjänster har utbudet och därmed valmöjligheterna för konsumenterna ökat. Regeringen har t. ex. gett Comvik AB möjligheter att med användning av successivt fler radiofrekvenser vidareutveckla det mobiltelefonsystem som konkurre- rar med televerkets. Konsumenternas möjligheter att välja har också ökat i andra avseenden genom att televerket och andra företag erbjuder fler teletjänster. På senare år har tjänster som Videotex. personsökning. elek- tronisk post. teletex. datapak och mobiltelefoni tillkommit. Telefaxtjäns- ten och andra datakommunikationstjänster har haft en närmast explosions- artad utveckling. Antalet telefaxapparatcr ökade från 19000 är 1986 till ca 30000 är 1987. Av betydelse för utvecklingen av teletjänsten är också att televerket i sitt förslag till reviderad treårsplan för perioden 1988— 1990 har tillkännagett sin avsikt att helt frisläppa andrahandsuthyrning av överfö- ringskapacitet (s. k. tredjepartstraflk) efter att avgifterna för hyrda ledning- ar anpassats till kostnaderna. Därmed elimineras. enligt verket. hinder för introduktion av nya teletjänster.

När det gäller den nationella och internationella datatrafiken kan det konstateras att vissa storföretag numera inrättar egna "datanät", huvud- sakligen baserade på ledningar som hyrs av televerket och andra tele- förvaltningar. Företag som Geisco och IBM driver sådana globala nätverk som också upplåts för andra. Televerket har tagit initiativet till bildandet av Scandinavian Telecommunication Services AB som via televerket skall erbjuda näringslivet liknande tjänster vid sidan av det etablerade interna- tionella systemet.

Det är bl. a. mot bakgrund av den ökande konkurrensen inom nättjänst- området man bör se regeringens beslut att teletaxorna i högre grad skall anpassas till kostnaderna. Riksdagen har ställt sig bakom beslutet vid behandlingen av förra årets budgetproposition där motiven för omstruktu- reringen av taxorna redovisades. Jag framhöll i det sammanhanget att priserna för utlandssamtal och rikssamtal i genomsnitt är dubbelt så höga som televerkets kostnader för dem. Jag redovisade att det främst för storföretagen är intressant och möjligt att leda sin teletrafik vid sidan av det allmänna telenätet. En sådan utveckling skulle kunna få starkt negativa konsekvenser för televerkets ekonomi som till sist skulle drabba hushål— len. Jag ansåg därför att det var motiverat att i god tid och under kontrolle- rade former genomföra en omläggning av taxorna. Omläggningen är på lång sikt till gagn för alla men kan på kort sikt innebära kostnadsökningar för en del abonnenter.

Den utveckling och de beslut som jag nu redogjort för hänger samman med den revolutionerande tekniska utvecklingen. Den innebär bl.a. att möjligheterna att i telenäten hantera information på komplicerade och specialiserade sätt har ökat. Till kopplings-(växlings-) och transmissions- funktionerna för kommunikationstjänster har nu lagts en rad andra möjliga funktioner. Detta gör att tjänsterna som kan tillhandahållas i telenäten blir

• Sida 6
•  Original

svårare att skilja från varandra -— t. ex. datatjänster från teletjänster. Gränsen mellan tele- och dataom'rådena har 'suddats ut liksom gränsen mellan telekommunikation och andra områden. De förut separata tele- och datasektorerna överlappar nu varandra. De företag som erbjuder tjänster med utnyttjande av tele- och datateknik kommer från många olika bran- scher. Denna utveckling är internationell och har inneburit svårigheter att passa in de nya tjänsterna i det existerande regelverket.

Dessa förhållanden gör att det nu finns anledning att. utöver de åtgärder som hittills vidtagits av statsmakterna, överväga om ytterligare åtgärder erfordras. .

Marknaden för produkter och tjänster på teleområdet är mycket speciell med hänsyn till televerkets dominerande ställning. Televerket är både leverantör av utrustningar och tjänster och konkurrent till andra aktörer och har även viktiga uppgifter av myndighetskaraktär. En lång rad åtgär- der har redan vidtagits för att se till att konkurrensen på marknaden för teleutrustningar och teletjänster fungerar på rimliga villkor. Vissa problem som har med marknadens funktion att göra kvarstår emellertid. Ett sådant är televerkets dubbla roller. Verket: är aktör på en marknad där man i ökad utsträckning konkurrerar med andra och samtidigt är verket en myndighet med rätt att bestämma över konkurrenterna i vissa avseenden. Ett annat kvarstående problem har att göra med det s.k. kontorsväxelmonopolet som bl.a. till följd av den tekniska utvecklingen blivit allt svårare och mindre lämpligt att upprätthålla. I flera av remissvaren på de utredningar somjag nämnt i inledningen framhålls att åtgärder snarast bör vidtas för att komma till rätta med dessa förhållanden.

Statens övergripande intresse av en så långt möjligt väl fungerande marknad för tjänster och produkter är uttalat i konkurrenslagstiftningen och genom de uppgifter som lagts på de konkurrensvårdande myndigheter- na näringsfrihetsombudsmannen (NO). statens pris- och kartellnämnd (SPK) och marknadsdomstolen. De förslag somjag nu anmäler liggeri linje därmed. Jag övergår nu till att diskutera frågor av en delvis annan karaktär som aktualiserar behovet av att ange mål och inriktning för telepolitiken.

3. Telepolitikens mål och inriktning 3.1 Inledning

Produktionssystemet för teletjänster, telesystemet. ägdes tidigare i sin helhet av staten och förvaltades av televerket. Kunderna slöt abonne- mangsavtal för att få utnyttja telesystemet. som under lång tid inkluderade telefonerna och andra anslutna apparater. Produktionssystemet har dock genom successiva beslut i ökande grad kommit att kontrolleras också av andra än televerket genom att delar av systemet har fått olika ägare. Jag tänker då på att t.ex. telefonapparater. telexapparater, radioväxlar och dataterminaler av olika slag numera är i privat ägo. Mitt förslag att avveck- la kontorsväxelmonopolet verkar i samma riktning. En samverkan mellan flera delar av telesystemet är dock nödvändig för att något slags teletjänst,

• Sida 7
•  Original

t. ex. telefontjänsten'. skall kunna åstadkommas. Televerkets anläggningar intar därvid självfallet en särställning med tanke på deras omfattning och centrala placering i systemet. De tekniska konstruktioner som används i verkets anläggningar har därför avgörande betydelse för hur de privata delarna av systemet skall vara utformade för att samverkan mellan delarna skall vara möjlig.

Detta synsätt aktualiserar problem av en helt annan karaktär än de som har att göra med marknadens funktion. Problemen gäller ytterst statens ansvar för telesystemets kvalitet och utformning i ett läge då aktörerna. tjänsterna och produkterna ökar i antal. Det gäller därmed också telever- kets och andra myndigheters roll och uppgifter i den nya miljön. Referens- gruppen och flera av remissinstanserna har berört frågor av detta slag. Referensgruppen har funnit det angeläget att målen för statens agerande på teleområdet i detta läge tydliggörs. Jag delar den uppfattningen. Referens- gruppen har föreslagit mål som i huvudsak är desamma som jag föreslår i det följande. Inga remissinstanser har haft invändningar mot referensgrup- pens förslag. Allmänt gäller att remissinstanserna fäster olika vikt vid de olika målen. NO och Svenska Arbetsgivareföreningen anser exempelvis att intresset av konkurrens för att främja effektivitet och prispress klart bör framgå av målen medan Landstingsförbundet och Svenska kommunför- bundet särskilt bctonar det fördelnings- och regionalpolitiska målet. Kon- sumentverket anser att de enskilda konsumenternas behov och önskemål inte kommit tillräckligt tydligt till uttryck i gruppens förslag.

De mål som jag föreslår i det följande är allmänt formulerade. Jag anser ändå att de fyller sin funktion som en bas och en vägledning för de ställningstaganden och åtgärder som kommer att krävas i framtiden. Trots deras allmänna karaktär anserjag därför att riksdagen bör lägga fast målen och inriktningen för telepolitiken. Mina förslag syftar också till att tydlig- göra de olika frågeställningar som finns i telepolitiken och telekommunika- tionernas roll och betydelse i samhället.

Det faktum att det finns många mål för telepolitiken gör att åtgärder som är lämpliga för att uppnå ett mål ibland motverkar andra mål. Därför måste med nödvändighet valet av konkreta åtgärder vara uttryck för" kompromis- ser. Statsmakterna måste fortlöpande agera på ett sådant sätt att målen så långt möjligt skall kunna uppnås. I denna proposition redovisas några förslag till åtgärder. Vissa frågeställningar och avvägningar mellan olika mål och medel behöver utredas ytterligare. Jag återkommer till detta sedan jag redovisat mina principiella överväganden beträffande mål och inrikt- ning för telepolitiken i stort.

Av regeringens proposition 1987/88:66 om Sverige och den västeurope- iska integrationen framgår att EG-kommissionen tagit initiativ till en debatt om telepolitiken inom den Europeiska Gemenskapen genom den s. k. grönboken. Jag konstaterar att även om målen för telepolitiken i Sverige och inom EG helt naturligt inte är identiska så ligger den inriktning av den svenska telepolitiken, som jag föreslår i det följande, väl i linje med den förväntade utvecklingen inom EG. I vissa avseenden ligger Sverige före utvecklingen i många av EG-länderna. ”

• Sida 8
•  Original

3.2. Telepolitikens mål

Mitt förslag i korthet: — Det övergripande målet för telepolitiken skall vara att medborgar- na, näringslivct och den offentliga förvaltningen i landets olika delar skall erbjudas en tillfredsställande tillgång påtelekommunikationer till lägsta möjliga samhällsekonomiska kostnad. Detta mål vidareutvecklas ifcm delmål nämligen: — Telesystemet skall utformas så att det ger en god tillgänglighet och service för grundläggande telekommunikationcr. — Telesystemet skall utformas så att det bidrar till ett effektivt resurs- utnyttjande i samhället som helhet. Samtidigt skall telesystemet i sig vara effektivt. — Telesystemet skall utformas så att utvccklingsmöjligheternatas till- vara.

— Telesystemet skall utformas så. att det bidrar till regional balans och möjliggör sociala hänsynstaganden. — Telesystemet skall vara uthålligt och tillgängligt under kriser ochi krig.

Mitt förslag: Det övergripande målet för telepolitiken skall vara att medborgarna. näringslivet och den offentliga förvaltningen i landets olika delar skall erbjudas en tillfredsställande tillgång på telekommu- nikationer till lägsta möjliga"samhällsekonomiska kostnad.

Skälen för mitt förslag: Den tekniska utvecklingen på kommunikations- området har i grunden påverkat samhället och individernas levnadsvillkor. Detta gäller inte minst i fråga om utvecklingen på teleområdet. Det yttersta syftet med statens agerande på teleområdet är att telekommunikationerna skall bidra till att bibehålla och utveckla välfärden. Telepolitiken och trafikpolitiken kompletterar därvid den allmänna'ekonomiska politiken. socialpolitiken samt regional- och arbetsmarknadspolitiken.

Produktionen av teletjänster och teleprodukter utgör i sig betydande delar av samhällets totala produktion. Telekommunikationerna är emeller- tid också mycket betydelsefulla som stöd för verksamheter såsom bank- och försäkringsverksamhet. offentlig förvaltning, turism. transporter och tillverkning. De skapar alltså en ram och en infrastruktur för andra aktivi- teter och har därför stor betydelse för en lång rad samhällssektorer och därmed för landets ekonomiska styrka. 'l'elekommunikationer har vidare en växande betydelse för Sveriges ekonomiska integration med omvärl- den. Möjligheten för människor att kommunicera med varandra är natur- ligtvis i sig också betydelsefull för välfärden.

Produktion av telekommunikationstjänster skall ske till så låg samhälls-

• Sida 9
•  Original

ekOnomisk kostnad som möjligt. Denna produktion har avsevärt färre negativa externa effekter än vad som gäller t. ex. energi- och transportpro— duktion och är i det avseendet mer lättbedömd från samhällsekonomiska utgångspunkter. Däremot kan en felaktig prissättning av telekommunika- tioner innebära samhällsekonomisk ineffektivitet i resursanvändningen. Sammantaget finns det troligen en relativt hög grad av överensstämmelse mellan företagsekonomiskt och samhällsekonomiskt betraktelsesätt på te- leområdet. Det utesluter inte att det även på teleområdet kan behöva göras samhällsekonomiska bedömningar på ett tydligare sätt än för närvarande. Jag återkommer något till detta i det följande.

Mitt förslag: Telesystemet skall utformas så att det ger god tillgäng- lighet och service för grundläggande telekommunikationer.

Skälen för mitt förslag: Utbudet av teletjänster karaktäriseras numera av att många andra tjänster än telefoni erbjuds. Användarnas behov av de många olika tjänsterna varierar. Det är inte möjligt eller lämpligt att staten tar ett övergripande ansvar för att alla dessa olika behov tillgodoses. Det övergripande ansvaret bör avse grundläggande telekommunikationer. Sta- ten bör se till att dessa erbjuds med god tillgänglighet och service. Givetvis skall staten genom televerket kunna erbjuda även andra telekommunika- tioner än grundläggande.

Det är uppenbart att telefoni är ett grundläggande slags telekommunika- tion. I likhet med referensgruppen anser jag att det även framöver är fundamentalt att alla människor i landet skall erbjudas en telefonanslutning i den permanenta bostaden till samma pris och med samma service och kvalitet.

Statsmakterna bör ange riktlinjer för servicegrad m.m. för grundläggan- de telekommunikationer i samband med behandlingen av televerkets tre- årsplaner. Som förvaltare av stora centrala delar av telesystemet har verket ett avgörande inflytande över kvaliteten på de grundläggande tele- kommunikationerna. Diskussionen i det följande grundas på verkets redo- visning i den reviderade treårsplanen för åren 1988—1990 och i treårspla- nen för åren 1989—. 1991.

Den internationellt sett höga framkomligheten och driftsäkerheten i det svenska telefonnätet skall bevaras. eftersom den är motiverad av kunder- nas önskemål. Den höga nivån på framkomlighetsmålcn bör ses som resul- tatet av en avvägning mellan kundernas behov och kostnaderna för att tillgodose dessa behov.

• Sida 10
•  Original

Diagram: Andelen lyckade försök att ringa rikssamtal under vanlig Prop. 1987/88: 1 18 arbetstid. '

Framkomlighet Rikstrafik under kontorstid

Nästa teleområde _

_o' Medeltal

Sämsta teleområde

76/77 78/79 80/81 82/83 64/85 85/86 1986 1987 1938 .. 18 mån 12 mån

Ett framkomlighetsvärde är ett genomsnitt över tid och rum. Det är därför helt naturligt att både bättre och sämre värden ingår och att fram- komligheten varierar såväl geografiskt som tidsmässigt. Ett medelvärde som är tillfredsställande kan alltså dölja oacceptabla förhållanden. l avsikt att lyfta fram sådan information som underlag för åtgärder har televerket kompletterat målet med ett minimivärde. Det värdet har bestämts till 96 % och är den lägsta framkomlighet som verket accepterar för trafik mellan två godtyckliga orter i landet. Syftet är att bevara och förstärka telenätets goda kvalitet i hela landet.

Målet för framkomlighet i riksnätet fastställdes i de två första treårspla- nerna för budgetåren 1984/85—1986/87 och 1985/86—1987/88 till att 97 % av alla försök att koppla upp rikssamtal under dagtid skulle lyckas. Den kraftiga trafrktillväxten fr. o. m". är 1985 innebar till en början svårigheter för televerket att klara servicemålet. Samtidigt ökade klagomålen från abonnenterna. Verket vidtog snabbt åtgärder. innebärande främst en kraf- tig ökning av investeringarna för att höja telenätets kapacitet. Under budgetåret 1984/85 klarades framkomlighetsmålet i genomsnitt för landet.

I treårsplanen för åren 1986—1989 angavs att betydande insatser skulle göras för att förbättra framkomligheten. Målet höjdes till en nivå som bedömdes vara acceptabel för kunderna och samtidigt ekonomiskt försvar- bar nämligen till 97,5% år 1987 och 98% fr.o.m. år 1988. Riksdagen har (prop. 1985/86: 100 bil. 8. TU 16. rskr. 227) ställt sig bakom denna inrikt- ning. 10

• Sida 11
•  Original

Genomsnittligt för hela landet uppgick framkomligheten under hösten 1987 till 98.4% och den överträffar därmed nuvarande mål. Variationer förekommer dock mellan olika delar av landet. men de är begränsade så till vida att samtliga teleområden uppfyller. 97.5 %--målet sett över peri- oden april 1986 — mars 1987.

Höjningen av framkomlighetsmålet från 97 till 98% är motiverad av de negativa reaktionerna hos abonnenterna som blev följden då andelen lyckade samtal minskade till strax under 97 %. Det nya målet harmoniserar också väl med televerkets nyligen beslutade dimensioneringsnorm och driftsäkerhetspolicy för telenätet. Att i den närmaste framtiden ytterligare förbättra framkomligheten vore förenat med stora kostnader och kan inte anses ekonomiskt försvarbart. Dessutom är nu klagomålen på framkomlig- heten få.

Målet för framkomligheten — mått som andelen lyckade uppkopplings- försök för n'kssamtal under vanlig kontorstid '— skall alltså i genomsnitt vara minst 98%.

Den genomsnittliga leveranstiden för en anslutning till telefonnätet (huvudledning) för telefon i en permanentbostad skall vara högst 17 dagar. Tiden mellan att ett fel anmäls och det avhjälps skall vara i genomsnitt högst 2.1 arbetsdagar. 55% av felen skall vara avhjälpta inom 8 arbetstim- mar.

Servicemålen för telefontjänsten i permanentbostäder kompletterar framkomlighetsmålet då det gäller att ange kvaliteten på telefonin och är desamma som angetts i tidigare treårsplaner. Under år 1986 uppnåddes såväl målet för leveranstid som felavhjälpning. För år 1987 föreligger ännu inte några definitiva uppgifter. Jag ser för närvarande ingen anledning att ändra målen. Ett annat sätt att illustrera kvaliteten på telefonitjänsten är att mäta antalet fel. Enligt televerkets planer skall antalet fel på huvudled- ningar (mätt som antalet anmälda fel) inte vara fler än som motsvarar i genomsnitt ett fel van sjätte år på en huvudledning.

Televerket har inlett studier av servicemåtten och deras internationella jämförbarhet. Vad som hittills framkommit tyder på att nuvarande mått på framkomligheten väl fyller sin funktion samt att nivån är hög internatio- nellt sett. Televerket skall återkomma om de internationella jämförelserna efter ytterligare utredning.

Mitt förslag: Telesystemet skall utformas så att det bidrar' till ett effektivt resursutnyttjande i samhället som helhet. Samtidigt skall telesystemet i-sig vara effektivt.

Skälen för mitt förslag: Telesystemet är en viktig del av kommunika-l tionssystcmet. Kommunikationssystemcts egenskaper bidrar avsevärt till den effektivitet och struktur som landets totala produktion får. Föränd- ringar i kommunikationssystemet genom 1. ex. införande av ny teknik leder

• Sida 12
•  Original

förr eller senare till en omvandling av produktions- och konsumtionsstruk- turen. Utbyggnaden och förändringen av telesystemet har skapat nya förutsättningar för överföring av meddelanden, materialadministration m.m. Datakommunikationen över telenätet växer med ca 30% per år och telekommunikationerna spelar en central roll i effektiviseringen av varu- och tjänsteproduktioncn.

Produktionen av tjänster har under det senaste decenniet fått allt större ekonomisk betydelse mått som andel av BNP. Till detta har telekommuni- kationernas utveckling i hög grad bidragit. Genom telekommunikationerna har det t.ex. blivit möjligt att över långa avstånd distribuera informations- tjänster från banker och resebyråer. Dessa typer av tjänsteproduktion är därigenom i mindre utsträckning utsatta för geografiska restriktioner. Det- ta kan leda till en ökad specialisering och sänkta kostnader.

Den traditionella uppbyggnaden av varuproduktionen ersätts successivt av en systemorganisation med snabb. precis och därmed effektiv material- administration, mindre lagerhållning och större geografisk spridning av leverantörer av råvaror och halvfabrikat. Därigenom ökar företagens bero- ende av tillförlitliga och ändamålsenliga nationella och internationella tele- kommunikationer liksom av goda transporter.

Förutom att telesystemet bör bidra till effektivitetsökningar inom andra sektorer är det angeläget att resurserna inom telesystemet i sig används effektivt. Det svenska telenätet kan värderas till 120 miljarder kronor. Utbyggnaden sker nu i en takt som innebär att kapaciteten fördubblats på fem år. Det är av stor vikt att dessa tillgångar utnyttjas på bästa sätt.

Mitt förslag: Telesystemet skall utformas så att utvecklingsmöjlighe- terna tas tillvara.

Skälen för mitt förslag: Telesystemet utmärks sedan länge av en mycket snabb teknisk utveckling och därmed minskande kostnader för telekom- munikation. Exempelvis innebar automatiseringen av växlingen. som in- leddes vid slutet av 1920-talet. radikalt sänkta kostnader. Växlingstekni- ken har därefter successivt förbättrats. under senare är framför allt med hjälp av elektronik och digitalisering. Även överföringstekniken har ut— vecklats snabbt. Koaxialkablar. bärfrekvensteknik och radiolänk började användas efter andra världskriget. Digitaliseringen och användningen av optofibrer har också bidragit till att sänka kostnaderna för överföringen. Såsom jag redogjort för under avsnitt 2 har teknikutvecklingen också inneburit att många nya tjänster tillkommit.

Det finns all anledning att tro att den tekniska utvecklingen kommer att fortsätta och kunna medföra ännu bättre och billigare telekommunika- tioner och fler nya tjänster. Det är angeläget att telepolitiken utformas så att denna utvecklingspotential kan utnyttjas. Detta innebär bl.a. att använ- darna så obehindrat som möjligt skall kunna pröva de möjligheter som tekniken ger.

• Sida 13
•  Original

Målet om att utvecklingsmöjligheterna skall tas tillvara gäller såväl i ett kortsiktigt som långsiktigt perspektiv. I ett litet. avancerat industriland som Sverige måste förhållandena på teleområdet medge att inte bara mer kortsiktiga utvecklingsinsatser genomförs utan att också utvecklingsin- satser av långsiktig karaktär kan komma till stånd.

Mitt förslag: Telesystemet skall utformas så att det bidrar till regio- nal balans och möjliggör sociala hänsynstaganden.

Skälen för mitt förslag: Såväl stora som små företag. offentlig förvaltning och hushållen är beroende av väl fungerande telekommunikationer. Tele- kommunikationerna har därför betydelse för möjligheterna att uppnå re- gional balans och likartade produktionsbetingelseri olika delar av landet.

Vid en bedömning av hur regionalpolitiska hänsyn skall tas i telepoliti- ken bör det beaktas att regionalpolitiken syftar till att ge alla människor oavsett var de bor i landet tillgång till arbete. service och en god miljö.

Det regionalpolitiska delmålet för telepolitiken måste stå i samklang med de överordnade regionalpolitiska målen. Åtgärder inom telepolitikens om- råde för att förbättra den regionala balansen måste därför syfta till att stödja det som görs inom regionalpolitiken som helhet.

Det har under lång tid rått enighet om att de regionalpolitiska aspekterna är viktiga i telepolitiken. Detta har bl. a. kommit till uttryck i att riksdagen särskilt markerat televerkets samhällsansvar för s. k. grundtjänster till vilka telefon hör. Jag återkommer till dessa frågor under avsnitt 3.4.

Det är viktigt för välfärden att alla medborgare har goda möjligheter att kommunicera med varandra. Därför bör telepolitiken också utformas så att sociala hänsyn kan tas . T. ex. bör telepolitiken syfta till att alla skall ha råd att utnyttja grundläggande telekommunikationer. Alla bör därigenom på ett rättvist sätt få del av de fördelar som utvecklingen av teknik och tjänster på området innebär. Det gäller inte minst de handikappade som fått nya möjligheter till aktivitet och delaktighet genom den nya tekniken.

Mitt förslag: Telesystemet skall vara uthålligt och tillgängligt under kriser och i krig.

Skälen för mitt förslag: Telekommunikationernas funktionssäkerhet är av grundläggande betydelse för totalförsvaret under kriser och i krig. Detta är särskilt uppenbart i fråga om ledningsfunktionen och den operativa verksamheten inom alla delar av totalförsvaret.

Det är väsentligt att televerkets nät ges en sådan motståndskraft och flexibilitet att det kan uppfylla de höga funktionskrav som kommer att

• Sida 14
•  Original

ställas på det under kriser och i krig. Strävan bör vara att telekommunika- tioner för i krig prioriterade samhällsfunktioner med säkerhet skall kunna upprätthållas i godtagbar omfattning även under störda förhållanden.

Hänsynen till totalförsvarets intressen bör mot bakgrund av vad jag här har anfört vara ett uttryckligt mål för telepolitiken. Överbefälhavaren och televerket har särskilt framhållit detta i sina remissutlåtanden över refe- rensgruppens förslag.

3.3. Telepolitikens inriktning

Mitt förslag i korthet: — Statens åtgärder skall utformas i en dialog med intressenterna. Te- leverkets nätutbyggnadsplaner skall förankras på regional och lokal nivå.

— Konsumenterna skall ha så stor valfrihet som möjligt i sin använd- ning av teletjänster. — Staten skall skapa förutsättningar för en effektiv konkurrens på utrustningsmarknaden och vid utveckling av teletjänster. — Staten skall ansvara för att det finns ett sammanhållet och öppet telenät som täcker hela landet. '

— Kostnaderna för att ge alla tillgång till grundläggande telekommuni- kationer och för att tillgodose t.otalförsvarets intressen skall betalas solidariskt.

Telepolitiken skall ange grundläggande riktlinjer och utgångspunkter för beslut som rör telekommunikationer. Jag har därför valt-att i det följande redovisa min syn på telepolitikens inriktning med utgångspunkt från målen och hur jag anser att man med olika telepolitiska medel skall kunna påverka beslut om konsumtion. produktion, investeringar och betalning.

Mitt förslag: Statens åtgärder skall utformas i en dialog med intres- sentema. Televerkets nätutbyggnadsplaner skall förankras på regio- nal och lokal nivå.

Skälen för mitt förslag: Teleområdet förändras snabbt. Frågeställningar- na är nya och tekniskt komplicerade och avvägningar mellan olika intres- sen krävs. Det bör därför vara en grundläggande inriktning i telepolitiken att statens åtgärder på teleområdet utformas i en dialog med intressenter- na. Dialogen skall syfta till att både öka kunskaperna om förhållandena på telekommunikationsområdet hos alla berörda och till att förankra de åtgär-

• Sida 15
•  Original

der som vidtas. Den utredning som jag avser föreslå i det följande är ett sätt att stärka dialogen.

Televerkets planer för investeringar i nätutbyggnad har i flera avseenden stor betydelse för samhällsliv och produktion. Det är därför angeläget att televerket redovisar och förankrar sina utbyggnadsplaner genom någon form av samrådsförfarande på regional och lokal nivå. Televerket har redan inlett ett arbete med denna inriktning. Som ett led i detta arbete har televerket under hösten 1987 informerat landets länsstyrelser om den lokala långsiktiga planeringen. Formerna för samrådet bör övervägas yt- terligare.

Mitt förslag: Konsumenterna skall ha så stor valfrihet som möjligt i sin användning av teletjänster. Den successiva omläggningen av televerkets taxor skall fullföljas.

Skälen för mitt förslag: Användarnas behov skall styra utbudet av tele- tjänster. Därför är det viktigt att utbudet av andra än grundläggande telekommunikationer styrs av kundernas individuella preferenser och ef- terfrågan. Priserna för dessa tjänster skall i princip kostnadsanpassas.

Det finns även skäl att bättre kostnadsanpassa avgifterna för grundläg- gande telekommunikationer. Den nuvarande taxestrukturen i telefonnätet visar dålig överensstämmelse med televerkets kostnader. Det medför bl. a. ett ineffektivt utnyttjande av teletjänsterna. Överpriserna på långväga samtal innebär att dessa efterfrågas mindre än vad som vore samhällseko- nomiskt effektivt med hänsyn till hur de värderas av konsumenterna och kostnaden för att producera samtalen. Anslutningsledningar och lokalsam- tal. är andra sidan. har priser som understiger kostnaderna. De kommer därför att efterfrågas även av dem som värderar anslutningen eller lokal- samtalet lägre än produktionskostnaden. Således medför prissättningen en samhällsekonomiskt ineffektiv användning av telesystemet. Det innebär att användarna totalt sett får ut mindre nytta ur telesystemet än vad som vore möjligt. Den förändring av taxorna som nu sker med riksdagens stöd kommer enligt min mening att bidra till en bättre användning av teleresur- serna med hänsyn till konsumenternas värderingar. Då konkreta beslut om teletaxorna skall fattas måste dock även inriktningen om det solidariska betalningsansvaret beaktas (3.3.6).

Det är angeläget att konsumenterna har största möjliga valfrihet både i fråga om grundläggande och andra telekommunikationer. Telepolitiken skall stimulera utvecklingen av nya användaranpassäde tjänster och pro- dukter som konsumenten fritt kan välja mellan. Det ökar användarnas nytta av telekommunikationerna. Men önskemålet om valfrihet måste för grundläggande telekommunikationer vägas mot regionalpolitiska och soci- ala hänsynstaganden.

• Sida 16
•  Original

3.3.4 Effektiv konkurrens

Mitt förslag: Staten skall skapa förutsättningar för en effektiv kon- kurrens på utrustningsmarknadcn och vid utveckling av teletjänster. Särredovisningen av televerkets konkurrensutsatta verksamheter skall fortlöpande utvecklas.

Skälen för mitt förslag: Med hänsyn till målet att utvecklingsmöjligheter- na skall tas tillvara bör inte begränsningar införas för televerkets och andra aktörers möjligheter att verka på telekommunikationsområdet annat än om mycket talar för det. Konkurrensen är ett medel för att uppnå högre effektivitet i produktionen av teletjänster och större valfrihet för konsu- menterna men är naturligtvis inget självändamål. När konkurrensen ökar är det väsentligt att den sker på så lika villkor som möjligt.

Staten bör således eftersträva en effektiv konkurrens på marknaden för teleprodukter och tjänster. Staten skall därför kontrollera att en domine- rande marknadsposition inte missbrukas. En betydelsefull metod för att bidra till detta är den särredovisning av konkurrensutsatt verksamhet som televerket är ålagd och som granskas av riksrevisionsverket. Det är viktigt att särredovisningen är rättvisande och lämpligt utformad för en föränder- lig konkurrenssituation. Den bör därför fortlöpande utvecklas. Däri kan ingå utveckling av en redovisning av kostnader för grundläggande telekom- munikationer som skall betalas solidariskt. Jag återkommer till frågan om solidarisk betalning (3.3.6).

Åtgärder i syfte att föra över ansvaret för uppgifter som har karaktär av myndighetsutövning från televerket till andra organ bidrar också till en bättre konkurrenssituation. Även omstruktureringen av teletaxorna bidrar till detta.

Mitt förslag: Staten skall ansvara för att det finns ett sammanhållet och öppet telenät som täcker hela landet. Investeringar i de anlägg- ningar för tclekommunikation som televerket förvaltar skall ske med sikte på att uppnå målen för telepolitiken.

Skälen för mitt förslag: Grundprincipen om det allmännas ansvar för infrastrukturen på kommunikationsområdet gäller även telekommunikatio- nerna. Statens investeringar i telesystemet har idag mycket stor omfattning och får långsiktigt betydelsefulla effekter på samhällsutvecklingen. Samti- digt kommer i samband med ökande konkurrens successivt fler delar av systemet att ägas av andra än televerket. Det innebär att teletjänsternas kvalitet inte längre bara beror på televerkets agerande. En avveckling av kontorsväxelmonopolet kommer ytterligare att accentuera detta.

Det är. trots frånvaron av statlig ensamrätt på teleområdet. angeläget att landets samlade teleresurser i betydande utsträckning samordnas i ett

• Sida 17
•  Original

sammanhållet telesystem. Jag förordar därför att statens ansvar liksom hittills bör innefatta en samordning av landets teleresurser. Men en sam- ordning av teleresurserna i ett tekniskt sammanhållet system gör det möj- ligt att utnyttja de stordriftsfördelar som finns vid uppbyggnad av de fysiska anläggningarna. Det menar jag är en förutsättning för en riktig användning av resurserna i ett litet land som Sverige. Det är också särskilt till de mindre användarnas och glesbygdens fördel. De mindre användarna har inte som de stora företagen. myndigheterna och organisationerna möj- lighet att med hyrda eller egna förbindelser driva egna nät vid sidan av dem som upplåts för allmänheten.

Av samma skäl är det enligt min mening angeläget att det gemensamma telenätets tillgänglighet underlättas på olika sätt. Det skall vara lätt att ansluta sig till och använda de gemensamma teleanläggningarna. Nätet skall i den meningen vara öppet för alla. De förslag till metoder för att hantera frågor om anslutningar till det allmänna telenätet som jag lägger i det följande är i enlighet med denna inriktning. Det gäller även televerkets avsikt att fullt ut tillåta tredjepartstraflk.

Investeringarna i televerkets anläggningar har naturligtvis central bety- delse för telesystemets utveckling. Vid behandlingen av verkets förslag till treårsplaner skall därför inriktningen i stort och omfattningen av dessa investeringar bedömas av statsmakterna. Bedömningen skall göras med ledning av målen för telepolitiken. Däri innefattas en samhällsekonomisk syn på telesystemet och det finns enligt min mening skäl att närmare studera hur samhällsekonomiska värderingar bör komma in vid beslut om investeringar.

Mitt förslag: Kostnaderna för att ge alla tillgång till grundläggande telekommunikationer skall betalas solidariskt. Vid beslut om taxe- förändringar bör det beaktas att alla skall ha råd att ha tillgång till grundläggande telekommunikationer. Även kostnaderna för att tillgodose totalförsvarets intressen skall betalas solidariskt.

Skälen för mitt förslag: Statens ansvar för allas tillgång till grundläggande telekommunikationer utövas genom televerket men kan. när konkurrensen ökar, behöva utövas även gentemot andra aktörer på området. Metoderna för att betala tillgängligheten till grundläggande telekommunikationer. som är regionalpolitiskt betydelsefull. måste utredas närmare. Motsvarande gäller i fråga om betalningen av kostnaderna för att tillgodose totalförsva- rets intressen. En utgångspunkt för de fortsatta övervägandena bör vara att. såsom referensgruppen föreslagit, de samhälleliga uppgifternai princip skall betalas solidariskt. Det är angeläget inte minst med hänsyn till strävandena att åstadkomma konkurrens på likartade villkor mellan te- leverket och andra aktörer. 1987 års försvarsbeslut innebär att televerket

• Sida 18
•  Original

skall svara för finansieringen av sina beredskapsåtgärder (prop. 1986/87:95. FöU 11. rskr. 310).

För grundläggande telekommunikationer skall taxorna utjämnas och sociala och regionalpolitiska hänsyn därigenom tas. Tillgången till telefon är en så grundläggande nyttighet att taxesättningen enligt min mening bör spegla en vilja hos statsmakterna att se till att alla har råd att ha telefon. Såsom jag framhållit tidigare måste "taxorna också utformas med hänsyn till de samhällsekonomiska aspekterna (3.3.3).

3.4. Behov av ytterligare utredning

Min bedömning: Det behövs en närmare utredning av bl.a. statens regionalpolitiska och sociala ansvar på teleområdet och förtydligan- de av televerkets roll och uppgifter.

Skälen för min bedömning: Av min redovisning av förhållandena på teleområdet framgår det att antalet aktörer. teletjänster och produkter ökar. Detta innebär att televerkets roll förändras och att det inte längre är lika självklart hur televerkets regionalpolitiska och sociala ansvar på områ- det skall komma till uttryck. Som jag framhållit aktualiserar denna föränd- ring frågan om vilket ansvar staten bör ha för telesystemets kvalitet och utformning. I rapporten "Tele i förändring" (DsK 1987:9') från referens- gruppen för telefrågor och i betänkandet "Televerkets myndighetsutöv- ning" (DsK 1987:10) samt i remissyttrandena över dessa berörs även denna fråga.

Målen för telepolitiken kan som redan nämnts delvis strida mot varand- ra. Därför måste många gånger svåra avvägningar göras. Dessa avvägning- ar kan leda fram till olika bedömningar av'vilken roll staten skall spela på området. Referensgruppen och llera remissinstanser diskuterar statens ansvar för telekommunikationerna och hur det skall utövas. Referensgrup- pen har föreslagit vissa mer konkreta ställningstaganden då det gäller inriktningen av telepolitiken. Exempelvis föreslår gruppen att åtgärder som hämmar den utvecklingskraft som kommer av mångfald i tjänster och aktörer bör undvikas. Staten bör enligt gruppen ta ansvar för en stabil. kontinuerlig tillgång på de mest betydelsefulla tjänsterna. Det kan exem- pelvis krävas en viss kompetens och ekonomisk styrka av den som skall erbjuda vissa tjänster. Det kan också krävas tillstånd för den som vill upphöra att sälja viktiga tjänster.

Televerket anser i sitt remissvar att man i första hand bör pröva enkla lösningar. dvs. kommersiella avtal direkt mellan televerket och andra nätoperatörer. när det allmänna telenätet utnyttjas av såväl televerket som andra. Industriförbundet och Näringslivets telekommitté anser att mer— kostnaderna för sociala. regionalpolitiska och försvarspolitiska uppgifter på teleområdet i första hand bör finansieras över statsbudgeten. NO före- slår att finansiering sker antingen via statsbudgeten eller genom att en

• Sida 19
•  Original

konkurrensneutral teleavgift införs på sådan teletrafik som bedöms kunna bära kostnaderna för de sociala och regionalpolitiska förpliktelserna.

Vidare förordar en del remissinstanser att en ny telemyndighet bör få uppgifter som går utöver vad som är motiverat av allmänna marknadsvår- dande skäl. Teleanslutningsnämnden väcker frågan om inte myndigheten bör ha en reglerande funktion även beträffande privata telenät. i varje fall om de är av större omfattning. Enligt Sveriges Elektroindustriförening bör den nya myndigheten vara statens organ för telepolicy och taxepolicy samt ge koncessioncr. i den mån sådana blir aktuella. Leverantörföreningen Kontor Data AB (LKD) föreslår att myndigheten bör få det övergripande ansvaret för vad föreningen benämner "de allmänna teletjänsterna” i Sverige. Enligt LKD bör till myndighetens ansvarsområde höra internatio- nella kontakter. att vara tillsynsmyndighet för vissa s.k. nätadministratö- rer. fastställa regler för kris- och krigsplanering och villkor för hur nätad- ministratörer skall tillhandahålla de allmänna teletjänsterna.

Televerket har i sitt förslag till reviderad treårsplan för perioden 1988— 1990 tillkännagett sin avsikt att fullt ut tillåta andrahandsuthyrning av ledningar som verket hyr ut — s.k. tredjepartstraflk. Statskontoret har föreslagit att regler och procedurer för tredjepartstrafik utvecklas och att den som erbjuder tjänster i telenätet bör ha någon form av tillstånd.

Jag är inte beredd att i detta sammanhang ta ställning till dessa förslag eller nu mer precist ange gränserna för statens ansvar utöver vad jag redovisat i avsnitt 3 om telepolitikens mål och inriktning och vad som framgår om statens telenämnds uppgifter i avsnitt 4. Det utredningsmateri- al och underlag i övrigt som föreligger är ännu otillräckligt. Jag anser därför att dessa frågor behöver utredas ytterligare. Jag avser att senare återkomma till regeringen med begäran om bemyndigande att tillkalla en parlamentarisk utredning med uppgift att utreda statens regionalpolitiska och sociala ansvar på teleområdet och televerkets roll. Utredningen skall föreslå avgränsningar och preciseringar av statens ansvar på teleområdet och anvisa metoder för hur ansvaret skall tas. Som jag framhållit tidigare bör statens övergripande ansvar avse grundläggande telekommunika- tioner. Utredningen bör överväga vilka telekommunikationer som bör betraktas som grundläggande. Däri ingår att överväga hur införande av s.k. digital teknik och tjänsteintegrering i det allmänna telenätet bör påver- ka dcnna bedömning. En viktig uppgift blir att överväga och föreslå hur televerkets regionalpolitiska och sociala ansvar skall komma till' uttryck. Utredningen bör också studera effekterna av ett tillåtande fullt ut av tredjepartstraftk.

Mitt förslag till inriktning av telepolitiken innefattar också att den skall utformas i en dialog med intressenterna. Jag har också framhållit att televerket bör redovisa och förankra sina utbyggnadsplaner på regional och lokal nivå. Utredningen bör ha till uppgift att föreslå lämpliga former för förankringen av nätutbyggnadsplanerna.

Behovet av en precisering av det regionalpolitiska och sociala ansvaret gäller även för postverket. som liksom televerket skall avväga kommersiel- la och samhälleliga intressen. Utredningen bör därför även behandla postverkets samhällsansvar.

• Sida 20
•  Original

4 Inrättande av statens telenämnd ___—__| Mitt förslag: En ny statlig myndighet. statens telenämnd (STN) skall inrättas och teleanslutningsnämnden skall upphöra. STN skall ha till uppgift att — utfärda föreskrifter för anslutningar till televerkets anläggningar. — registrera utrustning som får anslutas till det allmänna telenätet. — följa den tekniska utvecklingen och det internationellaoch nationel- la standardiseringsarbetet och föreslå regeringen de åtgärder man finner motiverade samt ' — bistå de konkurrensvårdande myndigheterna med teknisk sakkun- skap. Nämndens verksamhet skall inte belasta statsbudgeten. Förslag om finansieringen skall föreläggas riksdagen senare.

___—I

Utredningen: Utredarens förslag; i betänkandet "Televerkets myndig- hetsutövning" (DsK 1987: 10) överensstämmer delvis med mitt. Utredaren har dock föreslagit att STN på förslag av televerket "efter remissförfarande skall utfärda föreskrifterna om anslutningsvillkoren för teleutrustning. En- ligt utredaren skall televerket även fortsättningsvis fatta särskilda beslut om anslutningsgodkännanden av teleutrustningar. Dessa beslut som utre- daren benämner förvaltningsbeslut skall enligt utredarens förslag kunna överklagas till'STN som sista instans.

Remissinstanserna: Utredarens förslag tillstyrks i huvudsak av ett stort antal remissinstanser. Flera remissinstanser anser dock att förvaltnings- besluten om godkännande av utrustning för anslutning till telenätet bör fattas av STN och inte av televerket. Bland dessa återfinns televerket. teleanslutningsnämnden. statskontoret. SPK. Industriförbundet. m.fl. Te- leverket anser att den personal som idag utfärdar godkännanden av utrust- ning för anslutning till nätet skall överföras till STN. Teleanslutningsnämn- den för fram tanken på en stegvis överföring av uppgifter från televerket till STN.

Många remissinstanser. däribland televerket. och Standardiseringskom- missionen i Sverige (SlS). anser att 815 bör få en betydande roll när det gäller kravspecifikationer. provning och godkännande.

En del remissinstanser tar särskilt upp frågan om formerna för provning och godkännande av utrustning. T. ex. anser statens energiverk att samma organ bör prova och godkänna utmstning och att provningen på teleområ- det bör inrymmas i det generella riksprovplatssystemet. Kontrollform- utredningen och statens mät- och provråd (MPR) föreslår att MPR skall auktorisera laboratorier för provning av teleutrustning. Statens provnings- anstalt anser att man bör överväga att till oberoende provningslaboratori- er. t.ex. statens provningsanstalt, delegera såväl godkännande som typ- efterkontroll.

Bakgrund till mitt förslag: För närvarande gäller att en abonnent till televerkets anläggningar endast får ansluta sådan telefonapparat. utrust- ning eller anordning som är godkänd av televerket. Televerket fastställer

• Sida 21
•  Original

därför kravspecifikationer för sådan utrustning och genom provning kon— trolleras att utrustningen uppfyller kravspecifikationen. Provningen kan ske antingen i televerkets laboratorium eller i något annat laboratorium vars provning televerket accepterar. Med ledning av provningsprotokollen godkänner televerket att en utrustning skall få anslutas. Vanligen sker godkännandet i form av ett typgodkännande som är ett generellt godkän- nande för serieproducerad utrustning av en viss typ och i ett visst utföranv de. Utrustningar som typgodkänts förses med ett särskilt godkännande- nummer och får T—märkas. Genom T-märkningen kan man säga att leve- rantören intygar att utrustningen uppfyller televerkets krav för anslutning till dess tcleanläggningar.

Före år 1980 ingick utrustningar såsom telefoner i det av televerket förvaltade nätet. 1 abonnemangsavtalet ingick att-televerket också tillhan- dahöll utrustningen. Utrustningar producerades delvis av televerket självt och köptes delvis från andra producenter. Det sågs som naturligt att televerket såsom förvaltare av statens telenät och ansvarig för dess kvali- tet också hade kontroll över all utrustning i telesystemet. Felaktig utrust- ning kan nämligen skada nätets funktion. Detta förhållande har, sedan terminalmarknaden delvis liberaliserats. tagit sig uttryck i att endast ut- rustning som godkänts av televerket fått anslutas till det allmänna telenä- tet.

Skälen för mitt förslag: Televerket har en dubbelroll Såsom jag tidigare skildrat har allt större delar av telesystemet kommit att ägas av andra än verket. Televerkskoncernen är nu en av många köpare och en av många säljare av telefoner och andra apparater. Samtidigt bestämmer televerket om villkoren för anslutning av dessa. Televerket har således här en dubbelroll som kan vara besvärande — dels konkurrerar verket om apparatförsäljningen. dels bestämmer verket om konkurrenter- nas produkter skall få anslutas eller inte. Detta problem uppmärksamma- des redan i prop. 1980/81:66 och teleanslutningsnämnden inrättades för att behandla överklaganden av televerkets beslut. Denna möjlighet för te- leverkets konkurrenter på apparatområdet att få" en tekniskt sakkunnig överprövning av verkets beslut har dock inte löst problemet.

Jag konstaterar visserligen att det inte finns belägg för att televerket blandat samman sin godkännandefunktion med sin affärsverksamhet. Var- ken utredaren eller remissinstanserna har visat på några sådana fall. Men jag anser liksom utredaren att systemet måste vara utformat så att det inte ens kan finnas grund för misstankar om en sammanblandning av myndig- hetsutövning och affärsverksamhet. Den överföring av vissa uppgifter från televerket till STN som jag nu föreslår har uteslutande principiella skäl.

Många remissinstanser inklusive televerket har kritiserat utredningens förslag att televerket även fortsättningsvis skulle fatta förvaltningsbeslu- ten. Med de förslag som jag lägger fram bör de intressen som dessa remissinstanser ger uttryck för tillgodoses.

S TN skall utfärda anslutningsföreskrifter och registrera utrustning ST N bör enligt min mening besluta alla föreskrifter för anslutning av

• Sida 22
•  Original

utrustning till televerkets anläggningar. STN bör således överta hela an- svaret för föreskrifterna på området. Endast utrustningar som registrerats hos STN skall få anslutas till televerkets anläggningar. STN skall registrera sådana utrustningar som. enligt intyg från kompetenta laboratorier. uppfyl- ler STst föreskrifter. Föreskrifterna skall också gälla televerkets telefo- ner. terminaler. kontorsväxlar och annan utrustning av'motsvarande slag.

Registreringen är inget godkännande av utrustningar utan syftar till att skapa kännedom om vilken utrustning på marknaden som får anslutas till det allmänna telenätet. STN bör verka för att det på lämpligt sätt framgår för köpare och användare att en. produkt som säljs på marknaden är registrerad. Särskilt angeläget är detta naturligtvis då det gäller i handeln vanligt förekommande produkter.

Med tanke på den snabba utvecklingen av teletekniken och av förhållan- dena på marknaden för teletjänster och teleprodukter finns behov av att staten håller utvecklingen under uppsikt. Enligt min mening bör också detta vara STN: 5 uppgift. Det innefattar såväl den internationella som den nationella utvecklingen. STN bör därför med uppmärksamhet följa stan- dardiseringsarbetet.

NO har framhållit att nämnden bör bistå de konkurrensvårdande myn- digheterna med teknisk värdering och synpunkter._Jag biträder denna uppfattning.

Enligt min mening ligger det förslagjag lagt väl i linje med utvecklingen inom EF'l'A och EG på detta område och jag bedömer att det därför kommer att underlätta samarbetet med övriga västeuropeiska länder i dessa avseenden. Förslagen ligger också väl i linje med de förslag som framförts i utredningen ”Provning och kontroll i internationell samver— kan" (SOU 198816). S'l'N bör ha ett ansvar för att se till att likformighetcn med den västeuropeiska utvecklingen upprätthålls.

Föreskrifter med anknytning till standarder Av stor betydelse för mina förslag är att det. sedan utredningsarbetet avslutats. från den 1 januari 1988 bildats ett nytt fackorgan inom ramen för Standardiseringskommissionen i Sverige. Organisationen har fått namnet SlS-lnformationstekniska Standardiseringen (SIS-ITS") och skall represen- tera alla intressentgrupper på informationsteknikområdet — leverantörer, myndigheter och kunder. SIS-ITS utformar svensk standard inom tele— och dataområdet huvudsakligen baserad på internationell standard. Svensk standard fastställs därefter av 518 Tekniska Nämnd i den ordning som anges i de av regeringen fastställda stadgarna för SIS.

SIS-ITS verksamhet kommer att omfatta all informationsteknologisk utrustning dvs. både tele- och c.atautrustning som ingår i telenät och utrustningar som inte ingår i sådana nät. För utrustningar som ingår i telenät gäller att en del är avsedda att ingå i privata. företagsinterna nät medan andra är avsedda för anslutning till televerkets anläggningar för telefon-. telex- eller datatrafik.

Det vore. enligt min mening. rationellt om S'l'N på lämpligt sätt kunde anknyta sina föreskrifter till relevanta svenska standarder. Därigenom kan det tekniska arbetet till stor del ske inom standardiseringsverksamheten

Is) h) 8

• Sida 23
•  Original

och begränsade ingenjörsresurser utnyttjas effektivt samt onödig admini- stration undvikas. I standardiseringsprocessen är inbyggt att olika intres- sen vägs mot varandra. Jag tänker därvid på såväl televerkets intressen som nätägare som på tillverkarnas och användarnas intressen.

Det är viktigt att rollfördelningen mellan STN och standardiseringsorga- net är klar. En myndighetsföreskrift är rättsligt tvingande. medan en stan- dard är ett icke bindande dokument. Tvingandc regler måste därför framgå av föreskriften och standarden anknytas till denna på ett rättsligt korrekt sätt.

Innan S'l'N utfärdar föreskrifter bör intressenterna beredas tillfälle att medverka och yttra sig. Därigenom åstadkoms den breda förankring som jag bedömer som nödvändig.

Abonnentens och leverantörens ansvar Det ankommer på abonnenten att förvissa sig om att den utrustning som ansluts är registrerad hos STN. Det bör liksom idag också ankomma på abonnenten att rätta fel i utrustningen. Som abonnemangsvillkor bör kun- na gälla att televerket ytterst kan säga upp abonnemanget. Jag utgår från att leverantörerna lämnar kunden all väsentlig information om produkten och att tillräckliga garantier skapas för att konsumenternas intressen tas tillvara. Genom marknadsföringslagen (197511418) finns möjligheter att ingripa mot de leverantörer som inte lämnar korrekt information om rätten att ansluta produkten till det allmänna telenätet.

Att utrustningen uppfyller S'l'N:s föreskrifter visas genom att något kompetent laboratorium inom eller utom Sverige efter provning och kon— troll intygar (certifierar) att så är fallet. Vilka laboratorier som kan komma i fråga bör tills vidare prövas av STN. som härvid vid behov bör samråda med statens mät- och provråd (MPR).

Genomförande och finansiering . Mina förslag innebär att den särskilda godkännandcfunktionen tas bort. Av abonnemangsvillkoren får framgå att endast sådan utrustning som är re- gistrerad hos STN får anslutas. Den föreslagna ordningen medför således att några godkännandcbeslut inte kommer att fattas av vare sig STN eller televerket. Något särskilt fastlagt system för efterkontroll av "godkända" utrustningar behöver således inte införas. Teleanslutningsnämnden som idag är överklagningsinstans för televerkets beslut om godkännade får inte någon funktion när några sådana beslut ej längre kommer att fattas. Den bör därför upphöra i samband med att S'l'N inrättas.

Det är angeläget att överförandet av ansvaret för föreskrifterna sker så smidigt som möjligt. Jag förutsätter därför att televerkets föreskrifter kom- mer att gälla övergångsvis och successivt ersättas med nya som meddelas av STN. I likhet med vad som gäller inom andra områden skall givetvis STN endast utfärda föreskrifter när det behövs.

STst verksamhet bör finansieras med avgifter. Idag finansieras te— leverkets arbete med dessa uppgifter i princip av avgifter som betalas i samband med beslut om anslutningsgodkännanden. Några sådana godkän- nandebeslut kommer inte att fattas om mitt förslag genomförs. Avgifterna

• Sida 24
•  Original

får alltså tas ut på annat sätt. De anslagstekniska frågorna bör underställas riksdagen senare. Utredaren har föreslagit att myndigheten skall organiseras som en

nämnd med ett kansli på fem personer. Det ankommer på regeringen att . _ bestämma om den närmare organisationen och lokaliseringen av myndig- heten med hänsyn till en preciserad uppgiftsfördelning mellan berörda parter. Jag konstaterar att det kommer att krävas mycket hög kompetens hos myndigheten. T.ex. kommer det att krävas ingående kännedom om telesystemets konstruktion och uppbyggnad. Det är nödvändigt inte minst för att statens telenämnd aktivt skall kunna följa det internationella och nationella standardiseringsarbetet och inta en självständig hållning gent- emot aktörerna på teleområdet -— i första hand televerket.

5. Lagstiftningen på radiokommunikationsområdet

Min bedömning: Grunderna för fördelning av frekvensutrymmet skall ses över. I avvaktan därpå skall televerket behålla sina myn- dighetsuppgifter på området.

Utredningen: Utredaren har föreslagit att STN skall överta vissa av televerkets uppgifter på radioområdet. STN bör således enligt utredaren ha till uppgift att bl. a. utifrån internationella överenskommelser utarbeta en nationell plan för användning av radiofrekvenser. Nämnden föreslås vidare överta uppgiften att besluta om föreskrifter för tillstånd att använda radiosändare och att utse laboratorier, vars provningsresultat kan ligga till grund för bedömningar av om en radiosändare uppfyller föreskrivna vill- kor. Televerket förutsätts även framgent fatta förvaltningsbesluten. dvs. beslut i enskilda tillståndsärenden.

Remissinstanserna: De fiesta remissinstanserna" tillstyrker i huvudsak utredarens förslag. Flera instanser. däribland televerket. anser dock att besluten i enskilda tillståndsärenden bör fattas av STN och inte av telever- ket. .

Skälen för min bedömning: Som jag redan tidigare har varit inne på är televerkets roll som den myndighet som närmast under regeringen är ansvarig för telekommunikationerna inte utan problem. Dessa problem har accentuerats i takt med att det tillkommit fler aktörer på telemarknaden. vilka delvis är konkurrenter till televerket. Mina förslag när det gäller anslutning av utrustning till televerkets anläggningar kommer att minska dessa problem. Televerket har emellertid en liknande dubbelställning även i fråga om prövningen av tillstånd enligt radiolagen (1966z755) att inneha radiosändare och den därmed sammanhängande frågan om tilldelning av radiofrekvenser.

[ radiolagen föreskrivsltillstånd av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer-för att här i riket eller på svenskt fartyg eller luftfartyg få inneha eller använda radiosändare. ofullständig radiosändare och byggsats för tillverkning av radiosändare. Tillståndet skall meddelas

• Sida 25
•  Original

för viss tid. Genom kungörelsen (19671446) om radiosändare har regering- en bestämt att televerket skall vara tillståndsgivande myndighet. Enligt kungörelsen kan televerket meddela generella tillstånd. Tillståndsskyldig- heten för radiosändare grundas huvudsakligen på omsorgen om den natio- nella och internationella radiomiljön. Det begränsade frekvensutrymmet skall utnyttjas så väl som möjligt och störningar skall undvikas.

Televerket skall enligt sin instruktion (l985:764) verka för att samhällets och enskildas behov av telekommunikationer tillgodoses och därvid svara för att möjligheten till radiokommunikationer utnyttjas på bästa sätt. Sam- tidigt som televerket i sin frekvensförvaltning har myndighetsuppgifter på radioområdet bedriver man konkurrensutsatt verksamhet som är beroende av tillgång till radiosändare och radiofrekvenser. Det gäller hittills framför allt de mobila teletjänsterna. Televerket är även i övrigt en stor användare av radiofrekvenser och konkurrerar således på flera sätt om det begränsa- de frekvensutrymmet.

Frågan hur det utrymmet-skall fördelas rymmer åtskilliga problem. En bedömning måste sålunda göras av angelägenhetsgraden av olika verksam- heter som använder radiosändare och deras behov av frekvenser.

Föreskrifter om fördelningen av frekvensutrymmet kräver numera enligt regeringsformen lagform. Det innebär att det är riksdagen som skall beslu- ta om efter vilka principer som frekvenstilldelningen skall ske medan de närmare detaljerna kan fastställas av regeringen i form av verkställighets- föreskrifter. Det krävs bättre underlag för ett ställningstagande till frågan efter vilka grunder"frekvenstilldelningen i fortsättningen bör ske. Frågan om vilken eller vilka myndigheter som skall pröva frågor om tillstånd bör därför också övervägas ytterligare. 1 avvaktan därpå är jag inte beredd att lägga förslag som rör frekvensförvaltningen. Det innebär att jag inte nu föreslår någon ändring av televerkets myndighetsuppgifter på radioområ- det. Den verksamhet som televerket idag bedriver kan ske med stöd av övergångsbestämmelserna till regeringsformen.

6. Avveckling av anslutningsmonopol

Mitt förslag: Senast fr.o.m. den 1 januari 1990 skall kontorsväxlar som uppfyller föreskrivna villkor få anslutas till televerkets anlägg-

ningar. Senast fr.o.m. den 1 januari 1989 skall myntapparater som upp- fyller föreskrivna villkor få anslutas till televerkets anläggningar.

Referensgruppens och televerkets förslag överensstämmer i princip med mitt.

Remissinstanserna: Referensgruppens förslag om slopande av kon- torsväxelmonopolet tillstyrks av alla remissinstanser som berört frågan.

Bakgrund till mitt förslag: I samband med riksdagens behandling av prop. 1985/86:100 uttalade trafikutskottet (TU 1985/86: 16) att abonnent- växlar (kontorsväxlar) tills vidare borde undantas från den del av telever-

• Sida 26
•  Original

kets vcrksamhetsområde som den konkurrensutsatta verksamheten utgör. Härför talade enligt utskottet bl.a. växlarnas nära anknytning till telenä- tets funktion och värdet av televerkets dominerande ställning på telekom- munikationsområdet. Utskottet ville dock inte utesluta att den tekniska utvecklingen kunde komma att medföra att förutsättningarna för den nuva- rande monopolavgränsningen kunde komma att ändras. Mer principiella förändringar i fråga om monopolavgränsningen borde dock underställas riksdagens prövning. Upphävandet. av kontorsväxelmonopolet utgör enligt min mening en sådan principiellt viktig förändring som fordrar riksdagens godkännande. Riksdagen har med anledning av proposition 1984/85:158 också tagit ställning till frågan om anslutningsmonopol för utrustningar för offentlig telefoni (telefonautomatcr o.d.). Även denna fråga bör därför underställas riksdagen.

Skälen för mitt förslag: Teknikutrecklingen försvårar gränsdragningar Jag vill åter erinra om att en rad steg redan tagits som innebär avveckling av televerkets ensamrätt att äga och kontrollera anläggningar i telesyste- met. Dessa steg som i stort följer vad som händer internationellt är mer eller mindre framtvingade av den tekniska utvecklingen — framför allt sammansmältningen av data- och teletekniken. Teleområdet har. som jag framhållit i det föregående. traditionellt varit reglerat medan datautrust- ning erbjudits på en fri marknad. Den snabbhet med vilken förändringarna sker inom tele- och dataområdena "försvårar klara gränsdragningar och gör det därmed också svårt att upprätthålla strikta och separata regelsystem. Det har inte varit lämpligt och inte heller praktiskt möjligt att låta anslut- ningsmonopolet för teleutrustning omfatta all ny datautrustning. Istället har steg tagits för att anpassa telemarknaden till den större frihet som råder på datamarknaden.

Kontorsväxlar användes tidigare enbart för talkommunikation. Emeller- tid har tekniken för koppling förändrats. från elektromekanisk till elektro- nisk såväl i det gemensamma telenätet som i kontorsväxlar och företags- nät. I takt med elektronikens utveckling har dessa kontorsväxlar — genom digital signalteknik — kommit att utnyttja samma teknik som moderna datorer. Detta medför att det är fullt tekniskt möjligt att utnyttja kon- torsväxeln för kommunikation inte bara för tal— utan även för text-. data- och bildöverföring. En modern digital kontorsväxel svarar inom ett företag ofta för kommunikationsfunktioncn i ett lokalt nätverk. En sådan växel kan vara praktiskt taget omöjlig att skilja från andra datorer som används för datakommunikation.

Jag är mot denna bakgrund enig med referensgruppen och remissinstan- serna om att den tekniska utvecklingen nu inte längre gör det möjligt att upprätthålla televerkets ensamrätt att ansluta kontorsväxlar till nätet.

Det finns enligt min mening också effektivitcts- och handelspolitiska skäl som talar för en avveckling av monopolet. Ett borttagande av mono— polet bör också medföra prispress och en större valfrihet. Det senare är särskilt betydelsefullt i ett skede när kundernas krav blir allt mer variera- de. Televerkets ensamrätt att ansluta kontorsväxlar bör således avvecklas.

Detta innebär inte att avvecklingen av kontorsväxelmonopolet är opro-

• Sida 27
•  Original

blematisk. Ett omfattande arbete krävs föratt ta fram gcncrclla regler för anslutningen av kontorsväxlar. Det kan gälla såväl tekniska krav på gränssnittet vid anslutningen till det allmänna telenätet som krav på de fastighetsnät eller andra anslutningar som finns till kontorsväxeln och som fortsättningsvis kan komma att ägas av andra än televerket. Nuvarande fastighetsnät. som ägs av televerket. kan behöva säljas till andra i samband med avvecklingen av monopolet. Televerket har i en särskild skrivelse den 21 januari 1988 angett att verket är berett att så snart vcderbörliga beslut tagits tillsätta en samarbetsgrupp med leverantörsorganisationerna för att klara trt olika praktiska problem inför upplösningen av kontorsväxelmono- polet. Verket har i skrivelsen också gjort en bedömning av hur lång tid detta arbete kommer att ta. Enligt verket kan avvecklingen av monopolet ske stegvis och vara avslutad trnder är 1989. Jag biträder denna bedöm- ning. Det bör ankomma på regeringen att bestämma om de närmare de- taljerna i samband med avvecklingen.

Omstiil/tringspmblem

Avvecklingen av kontorsväxelmonopolct kommer naturligtvis att innebära vissa omställningsproblcm för televerket. Referensgruppen har bedömt att de marknadsandelar som vcrkct kommer att förlora direkt efter att mono- polet upphävts till stor del kommer att återvinnas när televerkets starka ställning på marknaden ger utslag i bättre service m.m. Enligt min mening kommer televerkets generellt sett expansiva verksamhet att på ett godtag- bart sätt ktrnna ta hand om den omställning som är nödvändig.

Av central betydelse i detta sammanhang är naturligtvis att marknaden för kontorsväxlar kommer att fungera på rimliga villkor när monopolet avvecklats. De förslag om inrättande av statens telenämnd som jag lagt i det föregående kommer enligt min mening att bidra härtill. Televerket har för sin del i skrivelsen den "21 januari deklarerat att verket givetvis avser att erbjuda anslutningar och olika slag av nättjänster på villkor som är obero- ende av om televerket eller någon annan levererar kundutrustningari form av kontorsväxlar. datorer eller terminaler. Även jag anser att det är av största betydelse att någon otillbörlig sammanblandning inte kommer att ske av televerkets roll som dominerande nå'ttförvaltare och som försäljare av kontorsväxlar. De konkurrensvårdande myndigheterna har att överva- ka dctta. STN skall. som jag framhållit tidigare. kunna bidra med teknisk expertis.

M _vlrlapparater . I prop. 1984/85:158 med bl. a. förslag om slopande av anslutningsmonopo- let för telefonapparater angavs att monopolet på utrustningar för offentlig telefoni (telefonautomatcr o.d.) skulle bibehållas. Inte heller riksdagen ('I'U 1984/85:28) ansåg att någon förändring i detta avseende då var moti- verad. Utskottet påpekade dock att den tekniska utvecklingen kunde kom- ma att medföra ändrade förutsättningar som skulle motivera en anpassning av monopolavgränsningen.

Televerket har nu föreslagit att verkets monopol på att ansluta mynt- apparater i det allmänna telenätet avvecklas. Verket anser att detta mono-

• Sida 28
•  Original

pol på grund av den tekniska utvecklingen blivit meningslöst. Så har det t. ex, varit möjligt för andra företag att sätta upp kontokortsautomater utan att bryta mot monopolbestämmelserna.

Televerket har för regeringen redogjort för sin policy när det gäller telefonautomater. Verket redovisar följande inriktning:

i orter med flera telefonautomater skall respektive automat bära sina egna kostnader samt ge ett rimligt överskott

i en ort eller på en plats där det bara finns en telefonautomat får den bibehållas även om den går med förlust. Förlusterna får dock inte bli orimliga i förhållande till servicebehovet. Någon absolut gräns har inte satts utan de lokala förhållandena får avgöra.

Utan monopol säger sig verket kunna fortsätta med samma policy under förutsättning att det inte krävs någon avkastning på det kapital som inves- teras i telefonautomaterna. Lönsamma automater får då finansiera auto- mater i glesbygd som ger ett rimligt underskott. För att förbättra ekonomin totalt och möjligheten att uppnå rimlig ekonomi för ett stort antal av glesbygdens automater höjer verket avgifterna för utnyttjande av automa- terna. Utöver detta avser verket att fortsätta med olika åtgärder för att nedbringa kostnaderna.

Det finns idag ca 17 000 telefonautomater som televerket sköter i egen regi samt ca 25000 som abonneras av hotell. restauranger etc. De 17000 automaternas placering ses ständigt över och anpassas till servicebehovet genom omplacering. nedtagning och nyuppsättning.

Även jag anser att den tekniska utvecklingen nu gjort att monopolet på myntapparater förlorat sin betydelse. Jag tillstyrker därför televerkets förslag. Konkurrens på området kan enligt min mening också bidra till en bättre service. Ensamrättcn bör upphöra senast den 1 januari 1989..Denna verksamhets speciella karaktär bör beaktas i samband med utvecklingen av särredovisningen av konkurrensutsatt verksamhet som jag tidigare be- rört (3.3.4'). .

Om mina förslag om kontorsväxlarna och myntapparaterna genomförs kvarstår inget anslutningsmonopol för televerket. Detta tillsammans med övriga åtgärder innebär att den svenska telemarknaden kommer att vara bland de öppnaste i världen.

• Sida 29
•  Original

7. Inriktning och omfattning av televerkets verksamhet under perioden 1988— 1991 7.1 Allmän inriktning

Mitt förslag: Televerkets verksamhet under perioden 1988— 1991 skall inriktas på '

— en fortsatt koncentration på nätutveckling och nättjänster. — effektivisering och behovsanpassning av investeringarna.

— åtgärder för att möta en ökande konkurrens inklusive — en ökad kostnadsanpassning av avgifterna som delvis får ske selek- tivt.

Bakgrund till mitt förslag: Televerket har i sitt förslag till reviderad treårsplan för 1988—1990 och treårsplan för 1989—1991 redovisat sin syn på inriktningen av verksamheten.

Effektivare styrning av investeringarna

I samband med det interna budgetarbetet hösten 1986 beslöt verkets led- ning öka ansträngningarna att förbättra televerkskoncernens långsiktiga lönsamhet och konkurrenskraft. Beslut fattades om ett åtgärdsprogram: Kraftsamling 90. I programmet ingår — förutom mer kostnadsanpassade taxor — bl. a. förbättrad investeringsstyrning för att bromsa kapitalkostna- derna och en effektivisering av säljorganisationen. Arbetet med åtgärds- programmet har redan avsatt en del konkreta resultat i form av reducerade investeringar för treårsperioden utan att servicekraven åsidosätts. När det gäller investeringar i mellanortslinjenätet sker ingen ändring i förhållande till tidigare planer.

Ökade investeringar föreslås på mobiltelefonområdet för att möta den starka efterfrågan. NMT 900 måste byggas ut parallellt med NMT 450 och vidgas till att täcka större delen av landet. '

Televerket måste med sina stora investeringsbehov göra allt för att åstadkomma maximal effektivitet och behovsanpassning och därigenom dämpa kapitalkostnadsutvecklingen, vilken kraftigt påverkar resultaträk- ningen. Televerket satsar hårt på att digitalisera nätet i samband med ersättningsinvesteringar och kapacitetsutbyggnad. Inom ramen för det med Ericssonkoncernen ägda utvecklingsföretaget Ellemtel har ett inten- sivt arbete bedrivits för att sänka AXE—systemets kostnader. En långt gången digitalisering av det svenska telenätet tillsammans med kraftigt sänkta grundkostnader för ny AXE—utrustning medför tillsammans att tiden nu är mogen att ändra strategi vid modernisering av telefonstationer.

Idag sker modernisering av telefonstationer genom att en station med äldre. teknik (s.k. analog teknik) helt ersätts av en AXE-station och att nertagen materiel i stor utsträckning används för kapacitetsökningar på andra analoga stationer. Nettoökningen av nummer sker således med digital teknik. Denna nertagning och uppsättning av använd materiel är kostnadskrävande. Den nya moderniseringsstrategin innebär att kapacite- ten vid fullgoda analoga stationer byggs ut med AXE-utrustning. Detta kan

• Sida 30
•  Original

ske även vid förhållandevis små utökningsbehov. För en given ökning av antalet nummer kan investeringsbehovet reduceras med uppemot 25 %. Effekterna av den nya investeringsstrategin för investeringsplaneringen börjar göra sig gällande fr.o.m. år 1989. Televerket har'mot slutet av perioden dessutom nerjusterat sina investeringsplaner genom en hårdare prioritering av investeringsprojekten.

Den nya investeringsstrategin har fördelar även från marknadssynpunkt. AXE-investeringar kan bättre och snabbare styras till områden med kun- der som vill ha moderna nättjänster. Rimligen kommer härigenom sprid- ningen av AXE även att bli jämnare över landet än annars.

Landsony'attande utbyggnad

Den redan pågående landsomfattande och kraftfulla utbyggnaden av riks- nätet kommer att fortsätta. Härigenom erhålls inte bara en förbättrad framkomlighet i nätet utan också en klart förbättrad driftsäkerhet. Detta medför bättre kommunikation för inte minst glesbygdsområdena och där- med ökad möjlighet för en regional utveckling i dessa områden.

Under år 1987 erbjöds vissa kunder anslutna med elektroniska kon- torsväxlar att delta i en provverksamhet med 56/64 Kbit/s kopplad höghas- tighetstjänst. Tjänsten ger förutsättningar att erbjuda kunder avancerade kommunikationslösningar oberoende av deras geografiska placering. Detta kommer att underlätta etablering av högteknologiska arbetsplatser även utanför storstadsregioncrna.

Minskad sårbarhet .

Televerket bedriver ett aktivt arbete för att minska nätets sårbarhet. Den vanligaste orsaken till allvarliga driftavbrott är att kablar skadas av gräv- maskiner. Sådana händelser kan innebära en tillfällig förlust av flera tusen förbindelser. Vid sidan av en fortlöpande effektivisering av dn'fts- och underhållsorganisationen ökas kontinuerligt den s.k. maskformigheten i nätet. Därigenom kan trafiken dirigeras förbi en del av nätet som drabbas av fel eller skadegörelse. Dessutom införs kontinuerligt nya funktioner i ' syfte att begränsa verkningarna av stora fel och förkorta återställningsti— derna.

Ökad konkurrenskraft

Verket framhåller att utvecklingen på telekommunikationsmarknaden i allt snabbare takt går i riktning mot ökad konkurrens både vad gäller kundut— rustning och nättjänster. Den taxepolitik, som statsmakterna nu ställt sig bakom. är en utomordentligt viktig utgångspunkt för de förändringar i pris- och taxestruktur som måste göras under kommande år för att anpassa verksamheten till en alltmer konkurrensbetonad miljö.

Televerket har i sitt förslag till reviderad treårsplan och i en komplette- rande skrivelse till regeringen den 21 januari 1988 tillkännagett sin avsikt att s.k. tredjepartstrafik skall tillåtas fullt ut när taxorna för förhyrda ledningar hunnit anpassas till de faktiska kostnaderna. Enligt televerket är en förutsättning för att detta skall kunna ske också att verket har möjlighet att genom individuella avtal kunna lämna konkurrenskraftiga volymrabat-

• Sida 31
•  Original

ter för telefontraflk på vissa sträckor i det kopplade nätet till vissa storkun- der. Det rabatterade priset skall givetvis innebära att verket får täckning för alla sina kostnader samt erhåller skälig vinst.

Som ett ytterligare led i ansträngningarna att förbättra sin konkurrens- kraft har tcleverkskoncernen etablerat ett särskilt bolag för internationella nättjänster. Avsikten är att erbjuda näringslivet ändamålsenliga internatio- nella kommunikationslösningar.

Teleinvestgruppen

Teleinvest AB är ett helägt förvaltningsbolag för televerkets bolagssektor (med vissa undantag). Bolaget skall verka inom områdena telekommunika- tion och elektronik. Teleinvest AB har vidare till uppgift att äga och förvalta fastigheter och aktier samt sköta vissa gemensamma funktioner inom televerkskoncernen. Fr.o.m. den 1 juli 1984 svarar Teleinvest AB för den upplåning på den allmänna kreditmarknaden som erfordras för såväl televerket som bolagssektorn.

Teleinvestgruppen består av moderbolaget Teleinvest AB, ett antal hel- ägda dotterbolag (7 st våren 1988). ett antal .hel- eller delägda dotterdotter- bolag samt ett antal delägda bolag i övrigt. Gruppen beräknas omsätta 6400 milj. kr. år 1988 och 7700 milj. kr. år 1991 i löpande priser. Antalet anställda var år 1988 ca 6 200. Bland bolagen kan följande nämnas.

Telefinans finansierar och hyr ut olika typer av terminaler och telekom- munikationssystem som televerket marknadsför. Telcfinans erbjuder te- leverkets kunder konkurrenskraftiga finansieringsformer för andra delar av verksamheten än nättjänster.

Taleannmzskonccrrmz fungerar idag både som försäljningsagent för te- leverkets kommersiella katalogprodukter t. ex. Gula Sidorna och Företags- katalogen samt som utgivare av lokala telefonkataloger.

Televerkskoncernens speciella nättjänster organiseras i Teledelta. Tele- delta strukturerar. utvecklar, driver och säljer sina tjänster i allt väsentligt i egen regi.

Scandinavian Telecommunicalions Services (STS) skräddarsyr interna- tionella kommunikationer för näringslivet. Försäljning och kundkontakter sker genom televerket. STS avser att ge "end-to-cnd-service” genom att bl.a. arbeta med agenter i olika länder. Genom'att STS inte har några standardtjänster till standardtaxor kan bolaget möta konkurrensen inom sitt arbetsområde på ett mycket flexibelt sätt.

Tele Larm är televerkskoncernens specialistföretag för säkerhet och har sin ryggrad i larmkommunikationen. Verksamheten kan i hög grad ses som en förädling av "råvaran” telekommunikation.

Telis roll inom tcleverkskoncernen är att utveckla och tillverka produk- ter som stöder koncernens ambitioner att vara ledande på den svenska marknaden. För den svenska marknaden kan utvecklingsinsatserna kon- centreras kring televerkets behov av strategiska produkter inom områdena telefonstationer. kontorsväxlar. telefoner samt nödvändiga tillbehör inom dessa produktområden.

'I'elzdogicgmp/mn sysslar med utveckling av metoder. språk och hjälp- medel för utveckling av programvara. Telelogic deltar i ett antal stora

Prop. 1987/881118

• Sida 32
•  Original

utvecklingsprojckt för televerket och Ellemtel. I dessa projekt används Prop. 1987/882118 Telelogics verktyg.

Infovox arbetar i princip med att. marknadsföra resultaten av ett mång- årigt svenskt forskningsarbete framför allt på KTH i Stockholm inom talteknologiområdet. Företaget får troligen en unik nisch, nämligen talsvarsutrustningar för telefonstationer. En annan nisch för detta bolag är handikapputrustningar.-

Swedtel arbetar sedan år 1967 med att föra ut svenskt telekunnande genom internationell konsultverksamhet företrädesvis till Asien, Afrika och Latinamerika. Swedtel möter en hård konkurrens från väl etablerade konsultföretag och från ett ökande antal nybildade konsultföretag.

Skälen för mitt förslag: Televerkskoncernens omsättning beräknas under perioden 1988— 1991 stiga från 24 miljarder till 31 miljarder kronor per år i löpande priser. Antalet anställda i koncernen beräknas minska från ca 49 400 den ljanuari 1988 till 47 300 år 1991.

Teletrafiken ökar mycket snabbt liksom antalet anslutningsledningar till televerkets telefonstationer. Trafiken har från år 1985 ökat betydligt mer än under tidigare år på 1980-talet. En avgörande orsak är att olika former av datakommunikation ökar med ca 30% per år. Telefontrafikens öknings- takt är relativt sett lägre (ca 5%) men av stor omfattning i absoluta tal. Trafiken beräknas fortsätta öka kraftigt under de närmaste åren. Totalt beräknas trafiken i de gemensamma anläggningarna växa med 10% per år under perioden fram till år 1991.

TELETRAFIKENS ÖKNING I SVERIGE UNDER PERIODEN 1956—1987" I ANTAL MILJONER MARKERINGAR

)( Aumu'xnsxumunmm: ;

Mlllonor markorlnalr .. 8 2 D > 5 å ä ä

, MANUELLA sum f— (sou MARKERINGAR)

. x—x KX (! & ? K$Zäa

56/57 61/62 66/67 86/87

L).) I”»)

• Sida 33
•  Original

För att förnya anläggningarna och för att klara den ökande trafiken krävs mycket stora investeringar. Ny effektiv (digital) teknik används. Moderni- seringen medför höjning av standard och framkomlighet i nätet för vanliga telefonsamtal och ger samtidigt kraftigt ökad kapacitet för datatrafik. Detta är en förutsättning för en storskalig utbyggnad av data/texttjänster såsom Datex. Datapak och Videotex. Den tidigare fastlagda strategin för koncen- tration på nättjänster och nätutveckling. inklusive åtgärder för att minska nätets sårbarhet. bör bibehållas. Den har varit lyckosam i så måtto att framkomligheten för teletrafi ken starkt förbättrats och målen för framkom- ligheten har med marginal klarats. Mina förslag till servicemål har jag redovisat tidigare (3.2.2).

En god investeringsstyrning är nödvändig med hänsyn till verkets effek- tivitet och ekonomi. Jag noterar med tillfredsställelsc verkets ansträng- ningar i detta avseende. Såsom jag tidigare framhållit bör de samhällseko- nomiska aspekterna på teleinvesteringarna studeras närmare. Jag konsta- terar också att den pågående landsomfattande utbyggnaden av riksnätet medför ökade möjligheter för utvecklingen inte minst i glesbygdsområde- na.

Sammantaget bedömer jag att televerkets nätinvesteringar ligger väl i linje med de telepolitiska målen.

Det förutsedda avskaffandet av kontorsväxelmonopolet accentuerar den ökande konkurrensen på teleområdet somjag tidigare redogjort för. Också i fråga om utlandstrafiken skärps konkurrensen. Verket planerar att möta denna med bl. a. sänkta utlandstaxor och ett nytt bolag för försäljning av internationella kommunikationslösningar till näringslivet. Televerket har ambitionen att även i en konkurrenssituation vara den svenska markna— dens ledande telekommunikationsleverantör. Jag bedömer att televerkets taxeåtgärdcr. som sker inom ramen för statsmakternas beslut om en suc- cessiv omstrukturering av teletaxorna. och övriga åtgärder ger verket goda förutsättningar att förverkliga denna ambition. Åtgärderna ligger också i linje med den inriktning av telepolitiken som jag föreslagit.

Televerket har i sitt förslag'till reviderad treårsplan tagit upp frågan om att vidga möjligheterna för andra att bedriva verksamhet inom telekommu- nikationsområdet. Ett sätt att göra det är att. såsom televerket anfört. fullt ut tillåta andrahandsuthyrning av teleförbindelser — s.k. tredjepartstrafik. Det innebär att andra får sälja exempelvis data- och informationstjänster via förbindelser som hyrts av televerket. Televerket avser att före 1989 års utgång helt acceptera tredjepartstrafik under förutsättning att taxorna fått en bättre kostnadsanpassning. Som jag anfört i det föregående (3.4) anser jag att den parlamentariska utredningen bör studera effekterna av ett tillåtande av tredjepartstrafik fullt ut.

Televerket har i sammanhanget framhållit att det bör vara möjligt för verket att kunna lämna vissa volymrabatter för telefontrafik i det kopplade nätet och därmed selektivt kostnadsanpassa taxorna. Jag anser att telever- ket bör ha en sådan möjlighet och bedömer att en viss flexibilitet i taxesätt- ningen kan medföra att televerket lättare kan behålla företagens teletrafik. Det kan i sin tur möjliggöra en något långsammare takt i den generella omstruktureringen av teletaxorna och kan därmed mildra effekterna av

• Sida 34
•  Original

denna. En sådan långsammare omstrukturering av teletaxorna ligger enligt min mening i linje med de sociala hänsyn som bör tas i telepolitiken.

7.2 Soliditet

Mitt förslag: Televerkskoncernen skall år 1992 ha en soliditet på minst 65 %, vilket innebär att statskapitalet plus-avsättningar minst skall utgöra 65 % av totalkapitalet. '

Bakgrund till mitt förslag: Televerket har i sin reviderade treårsplan för perioden 1988—1990 antagit att marknaden för kontorsväxlar gradvis öpp- nas för konkurrens under åren 1988 och 1989 i takt med att nödvändiga tekniska specifikationer blir färdiga. Denna förändring beräknas leda till en nedgång i försäljningsvolymen för televerket. Detta kommer i sin tur att leda till en nedgång i finansieringsbehovet för kontorsväxlar. Koncernens upplåningsbehov kommer att minska som en följd därav. Hänsyn har tagits till dessa effekter i de finansiella beräkningarna i den reviderade treårs- planen.

Televerkskoncernens investeringar åren 1988—1991 (milj. kr.)

1987 1988 1989 1990 1991 Ber. utfall Plan Plan . Plan Plan

9 270 8 734 8 180 7 900 7 900

Televerkskoncernens samlade investeringar för åren 1988-1990 beräk— nas. jämfört med den tidigare behandlade treårsplanen för perioden. mins- ka med 1.8 miljarder kronor till 24,8 miljarder. Detta påverkar både resul- tatutvecklingen och lånebehovet. Investeringsvolymen i treårsplanen 1989— 1991 är 24 miljarder. '

I sin planering utgår televerkskoncernen från de av riksdagen beslutade målen för soliditet och real avkastning. Den planerade taxeutvecklingen under perioden speglar då i stor utsträckning önskan att höja självfinansi- eringsgraden så att koncernens soliditet år 1990 uppgår till 65 %. Det förutsätter en real räntabilitet på 7.6 %. 10% respektive 1 1.6% åren 1988 till 1990. För år 1991 anger televerket en real räntabilitet på 89% och en soliditet på 68.7 %. Beräkningarna bygger bl. a. på att verket får göra årliga taxehöjningar i samma takt som inflationen som beräknas till 4% per år. Sammantaget innebär detta att koncernen kan minska sitt ianspråktagande av utrymmet på kapitalmarknaden så att utestående lån år 1990 blir en miljard lägre än tidigare beräknat.

I samband med behandlingen av ett förslag från televerket till ändrade taxor har Statens pris- och kartellnämnd (SPK) yttrat att soliditetsmålet — 65 % år 1990 — är förhållandevis högt och kommer i direkt konflikt med det för närvarande högt prioriterade målet om låg inflationstakt. Soliditetsmå- Iet får enligt SPK ocksåsärskildakonsekvcnser för prishöjningstakten om

• Sida 35
•  Original

det skall uppnås under en tidsperiod när investeringsprogrammet är omfat- tande, vilket varit fallet på senare år. Efter en investeringstopp år 1987 kommer investeringsnivån successivt att sjunka vilket framgår av telever- kets reviderade 3-årsplan för åren 1988—1990. Konsekvenserna av detta blir att dagens användare av televerkets tjänster till en del får betala även för det framtida utnyttjandet av telenätet.

Skälen för mitt förslag: Riksdagen har beslutat att televerkskoncernens soliditet skall vara 65% år 1990. Regeringen har den 3 december 1987 beslutat att televerket skall få höja den genomsnittliga nivån på sina taxor med högst 4.5 % under år 1988. Beslutet fattades under hänsynstagande till behovet av att dämpa den allmänna prisutvecklingen och innebär en lägre höjning än vad som skulle erfordras för att televerket, utan mycket stora taxehöjningar åren 1989 och 1990, skall klara att uppnå den av riksdagen angivna soliditeten. Jag anser därför att regeringen bör föreslå en föränd- ring av målet för televerkets soliditet så att verket åläggs att uppnå den angivna soliditeten först år 1992.

Jag noterar att en översyn av avskrivningstiderna för televerkets anlägg- ningstillgångar pågår inom verket. Resultatet kommer att redovisas i nästa treårsplan. Denna översyn kan leda till en sänkning av den redovisade soliditeten. Huruvida detta bör leda till nya soliditetsmål får bedömas i samband med behandlingen av nästa treårsplan.

Riksdagen har lagt fast principen att avkastningen på televerkets kapital. räntabiliteten, skall vara så hög att den i kombination med planerad inves- teringsnivå räcker för att klara soliditetsmålet. Genom den förändring av soliditetsmålet som jag föreslår kan avkastningskravet således sänkas nå- got i förhållande till vad televerket utgått från och erforderliga prishöjning- ar hållas tillbaka. För tydlighetens skull vill jag dock framhålla att jag bedömer att det krävs högre avkastning än det avkastningskrav på 3% realt som tidigare fastställts. Detta krav bör således inte gälla för den nu aktuella perioden.

Televerkskoncernens soliditet och avkastning har utvecklats enligt föl- jande sedan budgetåret 1982/83.

(%) - 1982/83 1983/84 1984/85 1985/86 Soliditet vid årets slut 80.2 79,0 68,1 58,5 Räntabilitet realt 0.8 2.5 0 3.0

I förhållande till treårsplanerna blev räntabiliteten budgetåren 1984/85 och 1985/86 (18 mån.) något sämre än planerat medan soliditeten blev avsevärt lägre. Televerket har angett att orsakerna till avvikelserna huvud- sakligen är att inflationstakten och investeringsbehoven underskattades dessa år. Med den effektivare investeringsstyrning som verket inför bör förutsättningarna för mer korrekta bedömningar av investeringsbehoven förbättras.

• Sida 36
•  Original

___—___,å

Index för telefontaxor och konsumentprlslndex Index (1976/77. 100)

250

200

150

100 — deotndcx

— - - Konnumont— prillndox

Televerkets generella taxenivå steg under tiden 1983/84—1985/86 med ca 8 %. Inflationen var under samma period ca 15 %. Jag är nu inte beredd att ange något precist mål för utvecklingen av teletaxorna för de kommande åren. Alla ansträngningar bör dock göras för att förena en god service med en låg prisnivå. Den tekniska utvecklingen skapar goda förutsättningar för detta. Priset på elektronik sjunker snabbt och utrustningarnas prestanda förbättras. Arbetsproduktiviteten i verket — mätt i försäljning i fast pris per anställd — ökade med 9,5 % budgetåret 1984/85 och med 3.6 % budget- året 1985/86. Den relativt låga ökningen 1985/86 berodde på att mycket personal rekryterades när investeringsprogrammet utökades. Denna per- sonal måste utbildas innan den kunde sättas in i full produktiv verksamhet. Den genomsnittliga produktivitetsökningen under perioden 1983/84— 1985/86 uppgick till 6.6 % per år. Produktivitetsökningen beräknas i te- leverkets reviderade treårsplan för perioden 1988—1990 till 5.3 % per år.

8. Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att 1. godkänna mina förslag till mål och inriktning för telepolitiken (3). 36

• Sida 37
•  Original

2. godkänna att en ny myndighet inrättas med de uppgifter somjag har förordat (4).

3. godkänna att televerkets ensamrätt att ansluta kontorsväxlar och myntapparater till televerkets anläggningar upphör senast fr.o.m. den ljanuari l990 respektive den ljanuari l989 (6),

4. godkänna vad jag har förordat rörande inriktningen och omfatt- ningen av televerkets verksamhet och investeringar under perioden l988—l99l (7.1).

5. godkänna att televerkets verksamhet skall inriktas på det solidi- tetsmål som jag har förordat (7.2).

9. Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden har lagt fram.

• Sida 38
•  Original

Innehållsförteckning ' Prop. 1987/88: 118

1 Inledning .................................................. 2 2 Historik och utveckling av telepolitiken ....................... 3 3 Telepolitikens mål och inriktning ............................. 6 3.1 Inledning ........................... ................. 6 3.2 Telepolitikens mål ...................................... 8 3.2.1 Det övergripande målet för telepolitiken .............. 8 3.2.2 God tillgänglighet och service ............. | .......... 9 3.2.3 Effektivitet ....................................... 11 3.2 .4 Utvecklingsmöjligheter ............................. 12 2. 5 Regional balans och sociala hänsyn .................. 13 3. 2. 6 Uthållighet under kriser och ] krig ................... 13 3.3 Telepolitikens inriktning ................. - ................ 14 3.3.1 Inledning ......................................... .14 3. 3. 2 Dialog och förankring . . . . . . ........................ 14 3. 3. 3 Valfrihet ......................................... 15 3. 34 E4ffektiv konkurrens ............................... 15- 3.3.5 Ett sammanhållet öppet telenät ...................... 16 3.3.6 Solidarisktbetalningsansvar ........................ 17 3.4 Behov av ytterligare utredning ......................... -. . . 18 4 Inrättande av statens telenämnd .............................. 20 5 Lagstiftningen på radiokommunikationsområdet ....... -. . .' ...... 24 6 Avveckling av anslutningsmonopol ........................... 25 7 Inriktning och omfattning av televerkets verksamhet under perioden 1988—1991 ........................................ 29 7.1 Allmän inriktning ....................................... 29 7.2 Soliditet ............................................... 34 8 Hemställan .............................................. |. . 36 9 Beslut ...................................... ' ............... 37 Bilaga I Sammanfattning av förslagen från referensgruppen för tele- frågor i rapporten "Tele i förändring" (DsK 1987: 9) ...... 38 Bilaga 2 Sammanfattning av betänkandet ”Televerkets myndighets- utövning" (DsK 1987: 10) ............................. 39 Bilaga 3_ Sammanställning av remissvaren över rapporterna "Tele i förändring" (DsK 198719) och ”'l'ele'verkets myndighetsut- övning" (DsK 1987110) ...... ' ......................... 4l

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1988 46