Prop. 1987/88:4

om pantsättning av patent

Typ: Proposition
Datum: 1987-12-31
Källa: data.riksdagen.se

Regeringens proposition TE 1987/88:4 (ES

| |

Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 18 juni 1987.

På regeringens vägnar

Ingvar Carlsson |

| Sten Wickbom

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen föreslås vissa ändringar i patentlagen (1967:837). Syftet med ändringarna är att göra det möjligt att pantsätta patent och patentansökningar med sakrättslig verkan gentemot tredje man. Det sakrättsliga skyddet åstadkoms genom att pantsättningsavtalet registreras hos patentoch registreringsverket genom ett enkelt och billigt förfarande.

- De nya reglerna föreslås träda i kraft den I januari 1988.

Lagförslagen i denna proposition har granskats av lagrådet. Proposi-

tionen innehåller därför tre huvuddelar: lagrådsremissen (s. 7). lagrådets yttrande (s. 38) och föredragande statsrådets ställningstagan-

den till lagrådets synpunkter ts. 42).

läsa alla tre delarna.

I Riksdagen 1987/88. 1 saml. Nr 4

Propositionens lagförslag

I Förslag till

Lag om ändring i patentlagen (1967:837)

Härigenom föreskrivs i fråga om patentlagen (1967:837)'!

dels att 64 § skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas ett nytt kapitel, 12 kap., av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen Iydelse

64 § Den som vill väcka talan om pa- Den som vill väcka talan om pa-

tents ogiltighet, överföring av pa- tents ogiltighet, överföring av pa-

tent eller meddelande av tvångsli- tent eller meddelande av tvångslicens skall anmäla detta till patent- cens skall anmäla detta till patentmyndigheten samt underrätta envar myndigheten samt underrätta envar som enligt patentregistret innehar som enligt patentregistret innehar

licens till patentet. Vill licenstagare licens till eller panträtt i patentet.

väcka talan om intrång i patent eller Vill en licenstagare väcka talan om

om fastställelse enligt 63 § första intrång i patent eller om fastställelstycket, skall han underrätta pa- . se enligt 63 § första stycket, skall tenthavaren härom. han underrätta patenthavaren här-

om. Detsumma gäller, om en pant-

havare vill väcka talan med anled-

ning av intrång i patent.

Underr ättelseskyldighet enligt första stycket anses fullgjord, när underrättelse i betald rekommenderad försändelse sänts under den adress som antecknats i patentregistret.

Visas ej, när talan väckes, att anmälan eller underrättelse skett enligt föreskrifterna i första stycket, skall käranden givas tid därtill. Försitter han

denna tid. må hans talan icke upptagas till prövning.

12 kap.

: Pantsättning

Patent som har meddelats eller

har verkan här i riket kan pantsät-

tas enligt bestämmelserna i detta

kapitel. |

Pantsättning kan också avse

I. svensk patentahsökan, 2. internationell patentansökan

som har fidlföljts enligt 31 § eller

som har tagits upp till handlägg-

ning enligt 33 § tredje stycket eller

38 §, eller

3. europeisk patentansökan för

vilken översättning enligt 88 § har

kommit in till patentmyndigheten

I Lagen omtryckt 1983:433. [0]

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

eller: som har omvandlats enligt 93 §.

Punträtt i en patentansökan om-

fattar också en uppfinning som blir

föremål för delning eller utbrytning enligt 11 §.

95 §

Panträtt i patent eller patent-

ansökan > uppkommer genom

registrering av ett skriftligt avtal om pantsättning av egendomen. Ansökan om registrering görs hos "patentmyndigheten.

Om en registrerad panträtt här övergått på någon annan, skall det

på begäran antecknas i patent-

registret eller diariet för patentansökningar. : .

Har panträtt upplåtits till flera

var för sig, har den upplåtelse före-

träde för vilken ansökan om registrering först inkom till patentmyndigheten, om inte annat har avtalats.

Görs samma dag ansökan om re-

. a. - a gistrering av flera upplåtelser. har de sinsemellan företräde efter den tidsföljd i vilken de har ägt rum, om inte annat har avtalats. Är upplåtelserna samtidiga eller kan det inte utredas i vilken tidsföljd. de har skett, har de lika rätt.

96 §

Ansökan om registrering enligt

95 § görs av den som har rätt till patentet eller patentansökningen

eller av den till vilken pantirätt har

upplåtits. Sökanden skall styrka upplåtarens rätt till patentet eller

patentansökningen.

Den som i patentregistret anges som patenthuvaure skall anses ha

rätt till patentet, "om inte annat framgår i ärendet. Avser ansökan

om registrering pantsättning av en patentansökun, skall den som har registrerats hos putentmyndigheten som uppfinnare eller dennes rättsinnehavare anses -ha rätt till patentansökningen, om inte annat fram-

går i ärendet.

År upplåtaren, när ansökan om

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse registrering görs, på grund av utmätning, konkurs, omyndighet. be-

talningssäkring, kvarstad eller nå-.

gon annan anledning inte behörig

att förfoga över den pantförskrivna egendomen, får ansökningen inte

bifallas.

97 §

Ett avtal om pantsättning av puatent kan registreras när patent har meddelats eller, om avtalet avser

ett europeiskt patent, när detta en-

ligt 82 § har fått verkan här i riket. Ett avtal om pantsättning av patentansökan kan registreras när

denna har registrerats i putent-

myndighetens diarium eller, om avtalet avser en europeisk patentan-

sökan, när kungörelse enligt 88 §

har utfärdats. Öm en pantsatt patentansökan leder till att patent meddelas, gäller

därefter patentet som pantobjekt.

98 §

Även om registrering har skett, gäller panträtt i den pantsatta

egendomen endast om pantavtalet

har ingåtts av någon som var rätt ägare till egendomen och behörig att förfoga över den och om avtalet inte heller av någon annan anledning är ogiltigt.

995 Panträtten är förfallen, om patentet eller påtentansökningen har överförts på någon annan eller an-

nars på grund av bestämmelserna i

denna lag inte vidare skall gälla.

100 §

Registreringen skall avföras, om

panträtten genom lagakraftvunnen

dom har förklarats ogiltig eller om panträtten har förfallit eller annars upphört att gälla.

1017. $

Pantsättning av patent eller pa-

tentuansökan gäller från tiden för

ansökan om registrering enligt 95 § mot den som senare förvärvar

Nuvarande Iydelse Föreslagen Iyvdelse

äganderätt eller annan rätt till

egendomen.

Ett licensavtal gäller mot pant-

havaren, om avtalet har slutits före

ansökan om registrering av pantavtalet.

102 §

Bestämmelser i annan lag om handpanträtt vid utmätning eller i

konkurs gäller också för panträtt i

patent eller patentansökan. När ansökan om registrering enligt 95 §

inkommer till patentmyndigheten

medför det samma rättsverkningar

som när en panthavare tar en lös

sak i besittning.

Säljs pantsatt patent eller patent-

ansökan vid utmätning eller i kon-

kurs, består sådana licensavtal

som avses i 101 § andra stycket.

103 §

Pantborgenären får sälja panten

och ta ut sin fordran ur köpeskil-

lingen endast om han dessförinnan har underrättat gäldenären och

" åndra kända sakägare om försäljningen och dessa har erhållit skä-

ligt rådrum att bevaka sin rätt. -

Vid försäljning enligt denna

H ” o 2 DS paragraf består sådana licensavtal som avses i 101 § andra stycket.

104. $ Den som ansöker om registrering enligt detta kapitel skall betala en

avgift. Regeringen bestämmer avgiftens storlek.

Denna lag träder i kraft den I januari 1988.

Lag om ändring i lagen (1977:729) om patentbesvärsrätten

Härigenom föreskrivs att 4, 5 och 16 §§ lagen (1977:729) om patent-

besvärsrätten skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 §!

Patentbesvärsrätten är domför. med tre ledamöter. Fler än fyra får ej i annat fall än som sägs I'5 § § sitta i rätten.

I patentmål skall minst två: tek- I patentmål som inte gäller pantniskt kunniga ledamöter ingå i rät- sättning av patent eller patentanten och skall en ledamot vara lagfa- sökningar skall minst två tekniskt ren. om ej rätten finner att medver- kunniga ledamöter ingå i rätten och kan av lagfaren ledamot icke är be- skall en ledamot vara lagfaren, om hövlig. ej rätten finner att medverkan av

lagfaren ledamot icke är behövlig. I

mål om pantsättning av patent eller

putentansökningar skall minst två

lagfarna ledamöter ingå i rätten.

I mål om mönster, varumärke, namn eller utgivningsbevis för periodisk skrift skall minst två lagfarna ledamöter ingå i rätten.

Åtgärd som avser måls beredande får i den omfattning domstolen bestämmer vidtagas av ledamot i domstolen eller av annan tjänsteman hos denna.

5ö

Finner avdelningen vid överlägg- . Finner avdelningen vid överläggning till avgörande av patentmål att ning till avgörande av patentmål målet eller viss fråga är av särskild som inte gäller pantsättning av pabetydelse från principiell synpunkt. tent eller patentansökningar att får avdelningen förordna att målet . målet eller viss fråga är av särskild eller, om det kan ske, den särskilda betydelse från principiell synpunkt. frågan skall avgöras av domstolen i får avdelningen förordna att målet dess helhet. I mål om mönster. va- eller. om det kan ske, den särskilda rumärke, namn eller utgivnings- frågan skall avgöras av domstolen i bevis för periodisk skrift får i mot- dess helhet. I.mål om pantsättning svarande fall avdelningen förordna av patent eller patentansökningar, att domstolens samtliga lagfarna le- mönster, varumärke, namn eller utdamöter skall jämte avdelningen givningsbevis för periodisk skrift deltaga i avgörandet. får i motsvarande fall avdelningen

förordna att domstolens samtliga

lagfarna ledamöter skall jämte av-.

delningen deltaga i avgörandet.

16 §

Bestämmelserna i 39, 40: och Bestämmelserna i 39 och 42—533 §§ förvaltningsprocesslagen 42-—53 §§ förvaltningsprocesslagen (1971:291) äger motsvarande till- (1971:291) äger motsvarande tilllämpning vid handläggning enligt lämpning vid handläggning enligt denna lag. denna lag.

Denna lag träder i kraft den I januari 1988.

!. Senaste lydelse 1977:1021. 7 Senaste lydelse 1977:1021.

Justitiedepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 21 maj 1987.

Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande. och statsråden Sigurdsen, Gustafsson. Leijon. Hjelm-Wallén, Peterson, S. Andersson, Bodström, Göransson, Gradin, Dahl. Holmberg, Hellström, Wickbom, Johansson, Hulterström. G. Andersson

Föredragande: statsrådet Wickbom

Lagrådsremiss om pantsättning av patent

I Inledning ” es -

Med anledning av en motion till 1980/81 års riksmöte (mot. 1980/81:688)

uttalade riksdagen att de närmare förutsättningarna för en lagstiftning om pantsättning av patent med verkan mot tredje man borde utredas i lämpligt sammanhang (LU 1981/82:6, rskr. 11). | :

I mars 1983 tillkallades en särskild utredare (f. d. justitierådet Jan Ljungar) med uppdrag att utreda förutsättningarna för en lagstiftning om-pantsättning av patent och patentansökningar. Utredaren, som har bedrivit sitt arbete under namnet utredningen om pantsättning av patent och patentansökningar, lämnade i maj 1985 betänkandet (SOU 1985:10) Pantsättning av

patent.

Betänkandet har remissbehandlats. En sammanställning av remissyttrandena har gjorts i justitiedepartementet och finns tillgänglig i lagstiftningsärendet (dnr 1532—085).

Till protokollet i detta ärende bör fogas dels en sammanfattning av betänkandet som bilaga I, dels utredningens lagförslag som bilaga 2 , dels en förteckning över remissinstanserna som bilaga 3 .

Under lagstiftningsärendets beredning i justitiedepartementet har överläggningar hållits den 26 mars 1987 med företrädare för Svenska bankföreningen, Svenska sparbanksföreningen, Svenska handelsbanken, Första sparbanken, utvecklingsfonden i Stockholms län, styrelsen för teknisk

utveckling, Småföretagens riksorganisation. Sveriges industtiförbund,

Svenska uppfinnareföreningen samt Svenska patentombudsföreningen.

2¶Allmän motivering

2.1¶Reformbehovet

Gällande lagstiftning innehåller inte några särskilda bestämmelser om

pantsättning av patent. Det är också oklart om sådan pantsättning över

huvud taget kan ske enligt svensk rätt. Den rättsvetenskapliga doktrinen

och rättspraxis på området ger inte något säkert underlag för ett bestämt ställningstagande i frågan. Den genomgång och analys som utredningen har gjort av rättsläget visar dock att avtal om pantsättning av patent enligt gällande rätt i varje fall inte har någon sakrättslig verkan, dvs. verkan

gentemot tredje man. För en mer ingående redovisning av utredningens

analys hänvisas till betänkandet (s. 37—58).

Att ett patent inte med sakrättslig verkan kan utnyttjas som kreditunderlag genom pantsättning måste enligt min mening betecknas som cen brist. Det är i regel dyrbart att utveckla en uppfinning från en idé om en teknisk lösning till en praktiskt användbar produkt eller produktionsmetod. Ett patent kan ofta representera ett betydande ekonomiskt värde, och det skulle utan tvivel underlätta finansierandet av utvecklingskostnaderna om patentet kunde utnyttjas som säkerhet för lån.

Statsmakterna gör visserligen väsentliga insatser för att främja uppfinnarverksamheten, t. ex. i form av stöd i olika former till enskilda uppfinna-

re. Jag kan bl.a. peka på de insatser som görs genom styrelsen för teknisk utveckling och de olika regionala utvecklingsfonderna. Dessa organ kan

emellertid inte stödja varje projekt. I åtskilliga fall får därför den enskilde uppfinnaren själv försöka att finansiera sin innovationsverksamhet. Detta kan många gånger visa sig vara svårt. Under lagstiftningsärendets gång har det också, bl. a. genom kontakter : med olika kreditinstitut och organisationer som företräder uppfinnarna,

visat sig föreligga ett betydande intresse för att genom pantsättning kunna:

utnyttja patent som kreditsäkerhetsunderlag. Härigenom och genom de

undersökningar som utredningen låtit göra (se betänkandet s. 69-77) kan

man sålunda slå fast : — att patent torde vara användbara som kreditobjekt även i konkurrens

med andra säkerheter, bl. a. företagshypotek,

— att patent från olika håll bedömts ha ett påtagligt värde som kreditunder-

lag, — att kreditvärderingen inte synes erbjuda några oöverkomliga svårighe-

ter, s — att man åtminstone från affärsbankernas sida har bedömt att möjlighe-

terna alt ge kredit för innovationsändamål skulle avsevärt förbätträs om

palent kunde användas som säkerhet.

Mot den bakgrund som jag här i korthet:har skisserat anser jag att uttryckliga regler som gör det möjligt att pantsätta patent nu bör införas i lagstiftningen. Det går visserligen inte att dra några bestämda slutsatser om i vilken utsträckning patent verkligen kommer att användas som kreditun-

derlag i framtiden. Det positiva bemötande som utredningens förslag har fått under remissbehandlingen och resultatet av de överläggningar som

därefter har hållits under beredningen av lagstiftningsärendet (se avsnitt I) har emellertid övertygat mig om att en lagsuftning om pantsältning av patent fyller et viktigt praktiskt behov.

"Jag avser att längre fram (avsnitt 2.3) särskilt beröra frågan om även

patentansökningar bör kunna bli föremål för pantsättning.

I de följande avsnitten kommer jag vidare att behandla frågor som rör publicitetsverkan genom offentlig registrering m. m. i avsnitt 2.2,

| pantobjekten i i avsnitt 2.3,

godtrosförvärv och legitimation i i avsnilt 2.4, förhållandet mellan panträtt och andra begränsade sakrätter i avsnitt 2 2 5,

vissa processueclla regler i avsnitt 2.6,

kostnader i avsnitt 2.7 och

ikraftträdande m. m. i avsnitt 2.8.

Mina kommentarer till de enskilda lagbestämmelserna återfinns i specialmotiveringen (avsnitt 4).

2.2¶Publicitetsverkan genom offentlig registrering m. m.

Mitt förslag: Ett avtal om pantsättning av ett patent skall få sak-

rättslig verkan — publicitet — genom offentlig registrering. Pantsätt-

ningsordningen skall vara enkel och billig. Patent- och registrerings-

" verket skall svara för registrering av pantsättningsavtal.

Utredningens förslag: Överensstämmer med mitt (se betänkandet s. 81—

84 och 146—149). .

Remissinstanserna: Alla remissinstanser tillstyrker att publicitetsverkan skall uppnås genom offentlig registrering. Samtliga remissinstanser utom en tillstyrker också utredningens förslag om en enkel pantsättningsord-

ning. Ingen remissinstans har haft invändningar mot förslaget att patent- och

registreringsverket skall handlägga frågor om registrering av päntavtal.

Skälen för mitt förslag: Som jag har framhållit i föregående avsnitt är det för närvarande inte möjligt att pantsätta patent med sakrättslig verkan gentemot tredje man. Skälet härtill är att svensk rätt såvitt avser lös egendom i allmänhet kräver iakttagande av ett sakrättsligt moment — någon form av publicitet — för att ett avtal om pantsättning skall tillerkännas sakrättslig verkan.

När det gäller lösöre uppnås publicitetsverkan vanligen genom tradition,

dvs. alt egendomen övergår i panthavarens besittning, eller genom offent-

lig registrering av något slag. Ytterligare en form för publicitet är denuntiation. som används t. ex. vid pantsättning av egendom som befinner sig i tredje mans besittning. Denuntiationen fullgörs genom att pantsättaren lämnar ett meddelande om pantsättningen till den som har godset i sin” besittning.

Vid pantsättning av patent kan inte tradition komma i fråga, eftersom patenträtten som sådan inte kan överlämnas i panthavarens besittning på samma sätt som en lös sak. Patentbrevet är inte heller något värdepapper som är bärare av patenträtten. Det i doktrinen diskuterade alternativet att uppnå sakrättslig verkan genom tradition av själva patentbrevet måste

således också ullbakavisas (jfr betänkandet s. 47—48). Denuntiationsmöj- "ligheten står inte heller till buds, eftersom man svårligen kan tänka sig

någon tredje man som skulle vara behöri ig alt ta emot en underrättelse om pantsättningen.

Det är alltså inte praktiskt möjligt att åstadkomma något sakrättsligt . Prop. 1987/88:4

moment i form av tradition eller denuntiation vid pantsättning av patent. Min slutsats blir därför att det är en primär uppgift att skapa ett system där publicitetsverkan uppnås genom cen offentlig registrering. Deua är också den slutsats som utredningen liksom samtliga remissinstanser har kommit

fram till.

Registrerings- eller pantbrevsmodell En ordning där pantsättning av patent grundas på inskrivning i ett offentligt

förfarandet skall vara både enkelt och billigt, samtidigt som det ger en

sådan grad av säkerhet att det blir allmänt accepterat av kreditinstituten. I direktiven för utredningens arbete framhölls reglerna om fastighetspant och reglerna i lösöreköpsförordningen som två ytterligheter beträffande: frågan hur ett registreringssystem skulle kunna utformas. I första fallet rör

det sig om ett system, präglat av noggranna och utförliga regler som är

avsedda att tillgodose högt ställda krav på säkerhet. I det andra fallet

utgörs regleringen i princip av endast en enkel registreringsbestämmelse.

Utredningen har utförligt diskuterat två alternativa modeller, en s.k.

registreringsmodell och en s.k. pantbrevsmodell jfr betänkandet s. 8- 84). För egen del menar jag att redan kravet på att systemet skall vara enkelt och billigt utesluter det alternativ som innebär att jordabalkens

regler om fastighetspant väljs som förebild. I jämförelse med omsättningen på fastighetsmarknaden kan patent antas få endast en relativt begränsad betydelse som kreditunderlag. Från den synpunkten finns det således inte

något behov av en speciellt utförlig reglering. Det finns inte heller något

behov av att pantsättning skall kunna ske för ett bestämt belopp.

I likhet med utredningen anser jag således att regler om pantsättning av

patent bör grundas på ett okomplicerat registreringförfarande — en re-

gistreringsmodell med utredningens terminologi. Denna ståndpunkt har också med något undantag vunnit anslutning hos remissinstanserna.

Ett patent bör alltså kunna pantsättas' genom inskrivning i ett offentligt register. Själva registreringen blir då det sakrättsliga moment varigenom

pantsättningen fullbordas. Något ”pantbrev” som tjänar som bevis om

pantsättningen skall, som jag nyss angav, inte utfärdas. Med detta system kan man visserligen inte genom inteckning bryta ut och pantsätta till

beloppet bestämda delar av pantobjektet. Endast hela patentet kan pant-

sättas. Detta behöver dock inte — som jag kommer att utveckla närmare i specialmotiveringen — utesluta att patenthavaren utnyttjar patentet som

säkerhet hos flera kreditgivare samtidigt. Möjligheten till sådan pantsätt-

ning får anses önskvärd med hänsyn till de olika stöd- och låneformer som

finns för uppfinnare. ” |

Val av registreringsmyndighet

Utredningen har enligt sina direktiv haft att förutsättningslöst pröva vilken .'

myndighet som skall vara registreringsmyndighet och handlägga frägor om registrering av avtal om pantsättning av patent m.m. I likhet med utred-

ningen anser jag att denna uppgift bör ankomma på patent- och registreringsverket (i fortsättningen benämnt patentverket). Skälen till denna uppfattning är främst följande. : |

Patentverket för ett patentregister. Detta register skall enligt mitt förslag utnyttjas i den pantsättningsordning som jag förordar. |

Som kommer att framgå i avsnitt 2.4, där jag behandlar vissa frågor om godtrosförvärv och legitimation, är det nödvändigt att registreringsmyndigheten har tillgång till uppgifter om vem som är registrerad som uppfinnare eller patenthavare. De uppgifter som erfordras för att myndigheten skall kunna kontrollera att sökanden i ett ärende om pantsättning är behörig finns hos patentverket. Uppgiften att registrera pantavtal torde också. enligt vad utredningen har funnit, utan svårigheter kunna anpassas till de

registreringsrutiner som tillämpas för närvarande inom patentverket.

Med hänsyn till det sagda framstår det som mest rationellt att uppgiften att vara registreringsmyndighet läggs på patentverket.

2.3¶Pantobjekten

Mitt förslag: Samtliga patent som är registrerade i Sverige skall kunna pantsättas. Detsamma skall gälla svenska nationella patentansökningar. Vidare skall den nya registreringsordningen omfatta internationella patentansökningar som under den s.k. nationella

fasen handläggs vid det svenska patentverket. Också sådana curo-

peiska patentansökningar för vilka översättning av patentkraven har getts in till och registrerats vid det svenska patentverket skall kunna pantsättas här.

Utredningens förslag: Överensstämmer med mitt (betänkandet s. 104—

117):

Remissinstanserna: Remissutfallet är inte helt entydigt. Flertalet remissorgan har tillstyrkt eller i' övrigt ställt sig positiva till utredningens förslag. Därvid har de dock inte uttalat sig särskilt i frågan om en pantsättningsordning bör omfatta, förutom patent. även patentansökningar. Endast två remissinstanser, SHIO-Familjeföretagen (numera Småföretagens riksorganisation) och Svenska patentombudsföreningen, har uttryckligen understrukit värdet av att pantsättning kan ske redan på ansökningsstadiet och inte först när patent har beviljats. Mot utredningens förslag att även patentansökningar skall kunna pantsättas har kritik framförts främst av”

Svea hovrätt och patentbesvärsrätten. Deras kritik är av både praktisk och principiell natur. ve

Skälen för mitt förslag: Inledande synpunkter Innan jag går närmare in på mina överväganden av frågan om den föreslagna pantsättningsordningen bör omfatta även. patentansökningar .vill jag 1

framhålla att valet av pantobjekt har betydelse inte bara i materiellt avseende. Det påverkar också den lagtekniska utformningen och omfattningen av de bestämmelser i patentlagen som skall reglera det nya pantsättningsinstitutet.

Om man stannar för alternativet att endast beviljade patent skall kunna pantsättas, skulle regleringen kunna göras tämligen enkel och bara behöva omfatta ett fåtal grundläggande regler. Väljer man å andra sidan att utfor-

ma lagstiftningen så att den möjliggör pantsättning även av patentansök-

ningar, måste regleringen göras mer omfattande. Lagbestämmelserna blir fler än i det första fallet, en konsekvens som har kritiserats under remissbehandlingen och som sagts böra leda till att detta alternativ inte genomförs. '

Enligt min mening kan dock inte lagtekniska skäl i sig tilläggas avgöran-

de betydelse för valet av de pantobjekt som skall ingå i den nya pantsätt-

ningsordningen. Finns det ett påtagligt behov av att kunna pantsätta även

patentansökningar. bör dessa givetvis omfattas av regleringen. Om å andra

sidan patentansökningarna endast i mindre utsträckning kan förväntas

komma att utnyttjas som kreditobjekt, kan man överväga att lämna ansök-

ningarna utanför regleringen, som då också blir lagtekniskt enklare. Be-'

hovsfaktorn bör således tillmätas avgörande vikt i det ställningstagande

som måste göras. | Eftersom utfallet av remissbehandlingen inte gav något entydigt under-

lag för att bedöma patentansökningarnas betydelse i detta sammanhang,

har under beredningen i departementet överläggningar hållits i frågan med

främst företrädare för kreditinstituten och uppfinnarintressena (se avsnitt

D. .

Vid dessa överläggningar rådde enighet om att en pantsättningsordning som lämnar patentansökningarna utanför regleringen skulle vara av myck-

et begränsat värde, om man önskar underlätta finansieringsmöjligheterna

för uppfinnarna. Detta gäller särskilt för sådana uppfinnare som driver sin

verksamhet i liten eller medelstor skala. Behovet av finansiering framhölls vara som störst i tiden närmast efter det att.en uppfinning har gjorts och ansökningsstadiet tar vid. Väntetiden på att få ett patent beviljat kan ofta uppga till ca fem år. Om finansieringen av ett projekt inte dessförinnan är

löst, har därför möjligheten att utnyttja ett patent som kreditunderlag ett

mycket begränsat värde. Företrädarna för kreditinstituten förklarade vida-

re att de inte bedömde svårigheterna och riskerna med att värdera patent-

ansökningar som kreditsäkerhetsobjekt vara nämnvärt större än de som är

förbundna med andra projekt där riskvilligt kapital behöver satsas. Nyss-

nämnda faktorer skulle alltså inte avhålla kreditinstituten från att utnyttja

patentansökningar som pantobjekt. Vid överläggningarna förelåg således

enighet om att lagstiftningen borde utförmas så att även patentansökningar

omfattas av en pantsättningordning av planerat slag.

Jag vill också här redovisa några teoretiska invändningar som har rests mot att en pantsättningsordning utformas så att den omfattar även patent-

ansökningar och inte bara beviljade patent. Det har således framhållits att någon definitiv rättighet av immaterialrättslig natur inte uppkommer förrän en ansökan om patent har bifallits och detta beslut har vunnit laga kraft.

Det skulle därför från en teoretisk utgångspunkt vara svårt att acceptera att pantobjektet, innan någon immateriell rättighet har etablerats. utgörs av den tekniska idén som sådan. dvs. uppfinningen.

För egen del anser jag inte att frågan behöver vålla några besvär från

teoretisk synpunkt. I och för sig är det naturligtvis riktigt att det som under ansökningsstadiet representerar ett förmögenhetsvärde är själva idén eller uppfinningen som sådan. Uppfinningen materialiseras och beskrivs emellertid närmare i patentansökan. Sedan ansökan har getts in till och diarieförts hos patentverket knyts till den vissa latenta rättsverkningar. Ansökan representerar det värde som parterna i en pantsättningssituation anser ligga i att kunna utnyttja uppfinningen, senare med eventuell ensamrätt.

Samma teoretiska invändning skulle vidare kunna riktas mot tanken på

en pantsättning av patent. Även efter det att ett patent beviljats är det naturligtvis uppfinningen som i realiteten pantsätts, då utrustad med vissa ytterligare rättsverkningar. Någon invändning mot att ett patent skall kunna pantsättas har emellertid inte framförts.

Jag kan således inte se att det skulle föreligga några teoretiska hinder mot att även patentansökningar skall kunna pantsättas. | |

Vilka olika pantobjekt bör omfattas?

Patent som gäller i Sverige kan erhållas på tre olika vägar. Det kan ske

genom en nationell svensk patentansökan, genom en internationell patentansökan och genom en europeisk patentansökan. En nationell svensk patentansökan görs alltid hos det svenska patentverket. En internationell patentansökan som omfattar Sverige kan, beroende på vern som är sökan-

de, göras i något av de länder som har tillträtt 1970 års konvention om

patentsamarbete. En europeisk patentansökan. slutligen, skall göras hos det europeiska patentverket i Mänchen.

Oavsett vilken väg sökanden väljer för att få patent med verkan i Sverige kommer dock de patent som gäller här i landet att slutligen registreras hos det svenska patentverket. Alla patent som gäller i Sverige finns alltså officiellt dokumenterade i landet. En pantsättningsordning kan därför i och för sig omfatta alla patent för Sverige utan att det krävs särskilda bestämmelser med hänsyn till den väg på vilken patentet har erhållits.

En avgörande fråga är om det finns något behov av att använda internationella och europeiska patent som kreditsäkerhet här. Det går visserligen inte att uttala sig med säkerhet i denna fråga. Det finns emellertid inte någonting som tyder på att behovet skulle vara så litet att dessa patent av denna anledning bör undantas från möjligheten till pantsättning. Lagstift-

ningen bör inte heller göras alltför snäv utan utformas så att den kan möta

eventuella framtida behov av pantsättning av dessa objekt. Alla patent som registreras här i landet bör således också kunna pantsättas här.

Jag går därefter över till frågan om patentansökningar bör omfattas av

.den nya pantsättningsordningen. Redan av vad jag i detta avsnitt inledningsvis anfört har framgått att det föreligger ett stort behov av alt en

patentsökt uppfinning kan pantsättas redan på ansökningsstadiet. Därmed

anser jag det uppenbart att lagstiftningen bör utformas så att den kommer att omfatta i vart fall de nationella svenska patentansökningarna.

I utredningens direktiv antogs, främst mot bakgrund av den handläggningsordning som gäller för internationella och europeiska ansökningar, att det inte var lämpligt att ett pantsättningssystem omfattade andra än de nationella svenska ansökningarna. Utredningens överväganden i denna

fråga visar emellertid att detta antagande kan ifrågasättas (jfr betänkandet "s. 113-117). .

Internationella patentansökningar som fuliföljs vid den svenska patentmyndigheten registreras och handläggs där enligt.2:kap. patentlagen på i

princip samma sätt som en svensk nationell ansökan. Jag kan inte finna

något vägande skäl mot att man öppnar en möjlighet till pantsättning av dessa ansökningar under den s. k: nationella fasen. Detta gäller naturligtvis särskilt som det inte kan sägas att det skulle saknas behov av en sådan

möjlighet. De regler som behövs för att omfatta internationella patentansökningar skulle inte heller bli nämnvärt utförligare än om pantsättnings-

ordningen begränsas till enbart de svenska ansökningarna.

Även sådana europeiska patentansökningar för. vilka översättning enligt 38 § patentlagen har getts in till 'patentverket bör omfattas av den nya

pantsätllningsordningen, Några tekniska hinder mot en sådan ordning föreligger inte. Denna väg att erhålla patent med verkan i Sverige synes också

bli alltmer anlitad och betydelsefull, låt vara att den i absoluta tal inte ännu är omfattande. Med hänsyn härtill och till vad jag förut har anfört om

lagstiftningens framåtsyftande karaktär är det från allmän synpunkt av

värde att pantsättning kan ske av dessa typer av ansökningar.

2.4¶Godtrosförvärv och legitimation

2.4.1 Godtrosförvärv

Mitt förslag: Ett godtrosförvärv av. panträtt i patent eller patentansökan skall inte kunna göras. Patentlagen kompletteras med en ut-trycklig regel om detta. En giltig panträtt förutsätter alltså att det finns ett giltigt pantavtal. Brister det i detta hänseende blir en

eventuell registrering utan verkan.

Utredningens förslag: Överensstämmer med mitt (betänkandet s. 84—91

och 171—172).

Remissinstanserna: Ett antal remissinstanser har uttryckligen tillstyrkt utredningens förslag, medan flertalet inte har uttalat sig särskilt i denna

fråga. Några remissinstanser har dock förordat en reglering som innebär att en anteckning om innehav i patentregistret tillerkänns sakrättslig ver-

kan.

Skälen för mitt förslag: En panthavare har självfallet ett intresse av att undvika tvister om vem som är rätt ägare till pantobjektet (patentet). Detta aktualiserar frågan om hur stränga krav som skall ställas på den som

upplåter panträtten när det gäller att visa sin rätt till pantobjektet — att han

är legitimerad att förfoga över det. Legitimationsfrågan är i sin tur nära » Prop. 1987/88:4 förknippad med reglerna om godtrosförvärv. Beträffande innehållet i dessa regler kan jag i huvudsak hänvisa till framställningen i betänkandet (s. 84— 91). För sammanhangets skull vill jag ändå kort nämna följande.:

Godtrosförvärv I allmänhet förutsätter att överlåtaren utåt sett framstår

som legitimerad att förfoga över egendomen, antingen genom att han har den i sin besittning eller genom att han i ett register är antecknad som rätt ägare. Ett annat villkor som uppställs t. ex. vid överlåtelse av lösöre är att egendomen övergår i förvärvarens besittning — att den traderas.

Reglerna om godtrosförvärv av lösöre har tidigare huvudsakligen utbil-

" dats i rättspraxis. De regler som. gäller numera finns i lagen (1986:796) om

godtrosförvärv av lösöre (prop. 1985/86:123,. LU 1986/87:4, rskr.

1986/87:6). . Beträffande patenträu, liksom. övriga immaterialrättigheter (upphovs-

rätt, varumärkesrätt etc.), saknas regler om godtrosförvärv i vår rättsord-

ning. Dessa rättigheter hänförs ju inte under begreppet lösöre, utan de

utgör annan lös egendom (se t. ex, Håstad, Sakrätt avseende lös egendom, : 1986, s. 42). Över huvud taget:ter det sig inte lätt att beträffande dessa

rättigheter ange någon omständighet som, på samma sätt som besittnings-

begreppet vid lösöre, kan användas som legitimation för den som obehörigen disponerar över rättigheterna. Beträffande patent har det i den rätts-

vetenskapliga litteraturen också ansetts att godtrosförvärv inte är möjliga.

Det borde därför inte heller vara möjligt att göra ett godtrosförvärv till en mer begränsad rätt till patentet; såsom panträtt.

När det gäller panträtt till lösöre är det visserligen numera uttryckligen fastslaget att en sådan begränsad rättighet kan godtrosförvärvas (7 8 lagen om godtrosförvärv av lösöre). En förutsättning för ett dylikt godtros-

förvärv är tradition (7 § jfrd med 2 § nämnda lag). Som jag har framhållit

kan emellertid sådan lös egendom som patent inte traderas. Det finns inte: . heller någon legitimerande omständighet att lägga till grund för ett godtrosförvärv. Följaktligen synes inte heller panträtt till patent kunna godtrosförvärvas.

Reglerna om godtrosförvärv brukar motiveras främst av hänsyn till: borgenärernas och omsättningens intressen. Ett väl utbyggt godtrosskydd

är en väsentlig komponent i en fungerande rättslig reglering av realkrediten. Kreditinstituten fäster givetvis stort avseende vid hur saken regleras.

Frågan är då, om borgenärernas och omsätltningens intresse av en rätts- -

lig reglering när det gäller kreditgivningen i samband med pantsättning av patent är så stort att detta motiverar att särskilda regler införs som skulle ” möjliggöra godtrosförvärv av panträtt i patent. Teoretiskt sett skulle traditionen kunna ersättas av registrering i ett offentligt register: där registre-

ringen utgör legitimerande omständighet. En förebild skulle t.ex. kunna hämtas från fastighetsrätten där fastighetsregistret fyller en funktion som legitimerande faktor. Det senare är möjligt därför att fastighetsregistret

innehåller fullständiga och pålitliga uppgifter om ägandeförhållandena. Enligt 27 § patentlagen (1967:837) skall ett meddelat patent antecknas i

patentregistret, som förs av palentverket. I förhållande till fastighetsregistret föreligger emellertid den avgörande skillnaden att putentregistrets

uppgifter om ägarförhållandena inte är fullständiga. Enligt 44 § patentlagen

gäller nämligen att, om patent har övergått på någon annan eller licens har upplåtits. detta förhållande antecknas endast på begäran. Det föreligger

således inte något registreringstvång. Det kan enligt min mening därför inte komma i fråga att tillerkänna anteckningar i ett ofullständigt register av

detta slag sådana sakrättsliga verkningar som här diskuteras. Risken för att

allmänheten skulle kunna vilseledas är uppenbar.

Att införa ett obligatoriskt och fullständigt system för registrering av

patentinnehav är en möjlighet som har övervägts men förkastats i tidigare

lagstiftningssammanhang (se t. ex. prop. 1977/78:1 Del A s. 247 f.). Detta

har hängt samman främst med de genomgripande verkningar som en sådan

ordning har ansetts föra med 'sig. Utredningen har inte velat föreslå ett

sådant system och har inte heller funnit någon annan lämplig väg för att möjliggöra godtrosförvärv av panträtt till patent (betänkandet s. 88—90).

Jag har redan inledningsvis angett att en förutsättning för att man skall införa en pantsättningsordning är att systemet är enkelt och billigt. Redan av detta skäl måste de här antydda och av utredningen närmare penetrerade alternativen avvisas. Inte heller har de synpunkter som framkommit under remissbehandlingen gett vid handen att avsaknaden av ett godtros-

skydd i förevarande sammanhang skulle innefatta sådana riskmoment att en framtida kreditgivning på området skulle komma att äventyras. Det får

alltså accepteras att det ankommer på den som skall ta emot panten (pantborgenären) att undersöka om den som erbjuder panten (pantgäldenä-

ren) har rätt att förfoga över den på samma sätt som gäller inom företagsinteckningsrätten (prop. 1983/84:128 s. 34). Även om patentregistrets upp-

gifter inte kan anses helt pålitliga. bör de ändå kunna ge goda möjligheter för en pantborgenär att undersöka vem som är rätt ägare till ett patent.

Jag anser således att man inte bör införa några regler om godtrosförvärv

vid pantsättnihg av patent och patentansökningar. I en särskild bestämmel-

se i patentlagen (98 §) bör slås fast att godtrosförvärv inte kan ske av den

panträtt det här är fråga om. |

2.4.2 Legitimation os

Mitt förslag: Den som ansöker om registrering av ett pantsättnings-

avtal skall styrka sin rätt till det patent eller den patentansökan som

pantsättningen avser. Avser pantsättningen ett patent, skall den som är antecknad i patentregistret som patenthavare presumeras behörig all göra en sådan ansökan. Avser pantsättningen en patentansökan skall den som har registerats hos patentmyridigheten som upplfinnare eller dennes rättsinnehavare presumeras behörig att göra ansökningen. Öm registrering söks av någon annan, skall denne styrka sin rätt till pantobjektet med en sammanhängaride kedja av överlåtelser.

Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt (betänkan--

det s. 84—93 och 169-170).

Remissinstanserna: Utredningens förslag har tillstyrkts eller lämnats Prop: 1987/88:4 utan erinran av så gott som samtliga remissinstanser.

Skälen för mitt förslag: Av min redogörelse i föregående avsnitt torde ha

framgått att det i ett registreringsärende hos patentverket inte går att

åstadkomma någon myndighetsprövning som garanterar att inte någon

annan än den rätte ägaren av patentet kan få en pantupplåtelse registrerad.

En sådan noggrann prövning från. myndighetens sida skulle ha förutsatt att man inrättar ett obligatoriskt och fullständigt registreringssystem. Som jag

har anfört bör emellertid ett sådant system inte komma i fråga.

Om det således får ankomma på pantborgenären att själv undersöka om pantgäldenären har rätt att förfoga över pantobjektet, är det ett rimligt krav att det ges vissa regler om förutsättningarna för att anteckning om pantsättning skall få göras i registret. Dessa regler bör utformas så att riskerna för

felaktigheter blir så små som möjligt. Reglernas funktion kan dock inte

vara att ersätta den kontroll av ägandeförhållandena som ytterst måste

åvila pantborgenären.

Enligt 8 § fjärde stycket patentlagen skall uppfinnarens namn anges i patentansökan. Om patent söks av någon annan än uppfinnaren: skall sökanden styrka sin rätt till uppfinningen.

Det senare sker praktiskt taget alltid genom en skriftlig överlåtelsehandling. Frånsett vissa specialfall, såsom förvärv genom arv, testamente eller giftorätt, torde det vara ytterst sällsynt att sökanden — i de fall han är en annan än uppfinnaren — söker styrka sin rätt på något annat vis. :

I 448 patentlagen föreskrivs 'utt anteckning på begäran skall göras i

patentregistret, om ett patent har övergått på någon annan. Också vid

registrering av sådana överlåtelser krävs enligt praxis en sammanhängande

kedja av överlåtelser från den som senast har antecknats som patenthava-' re. . :

De bestämmelser som jag nu har redogjort för synes inte ha föranlett

några tillämpningssvårigheter. Med hänsyn härtill och till vad jag inled-

ningsvis i detta avsnitt har angett bör legitimationsreglerna utformas på följande sätt. | :

Om ansökan om registrering av ett pantsättningsavtal avser ett meddelat patent, bör den som är antecknad i patentregistret som patenthavare — i enlighet med den praxis som har utbildats vid registrering av patentöverlätelser — anses behörig att förfoga över pantobjektet och därmed att göra denna ansökan. | : :

Avser registreringsansökan pantsättning av en patentansökan, bör pa-

tentansökningsdiariets uppgifter kunna bilda utgångspunkt för prövningen av vem som skall anses behörig sökande. Om ansökan görs av den som är antecknåd som uppfinnare eller sökande i ärendet angående ansökan om patent, bör denne således i regel anses behörig.

De behörighetsregler som jag nu har förordat bör dock enbart skapa en presumtion för vem som är rätt sökande i pantsättningsärendet. Som

utredningen framhåller bör ett undantag givetvis gälla, om det av någon .

särskild anledning framgår eller annars finns anledning anta att patentet ” eller patentansökan har överlåtits till någon annan.

När ansökan om registrering av pantsättning görs av någon annan än den

2 Riksdagen 1987/88.-1 saml. Nr4

som är antecknad I patentregistret som patenthavare eller som i patentansökningsdiariet är registrerad som uppfinnare eller dennes rättsinnehava-

re, är det rimligt att kräva att denne sökande styrker sin rätt till patentet eller patentansökan. På samma sätt som I praktiken tillämpas vid registre-

ring av överlåtelse av patent (jfr 44 § patentlagen) bör det krävas att

överlåtelser som åberopas i ett pantsättningsärende bildar en samman-

hängande kedja från den senast registrerade rättsinnehavaren till patentet eller patentansökningen.

Denna reglering av legitimationsfrågorna i pantsättningsärenden tillgodoser enligt min mening på ett rimligt sätt pantborgenärernas intresse av att obehöriga förfoganden över pantobjekten inte sker.

2.5¶Förhållandet mellan panträtt och andra begränsade sakrätter

2.5.1 Panträtter och licensrätter

Mitt förslag: En licenstagare skall vara sakrättsligt skyddad mot pantsättning som sker efter det att licensen har upplåtits. Denna princip slås fast i en särskild bestämmelse.

Utredningens förslag: Överensstämmer med mitt (betänkandet s. 93—99

och 175—177). |

Remissinstanserna: Utredningens förslag har godtagits av majoriteten av remissinstanserna. Patentbesvärsrätten har dock funnit det tveksamt om man bör införa ett sakrättsligt skydd för en licenstagare gentemot en panthavare när detta skydd för licenstagare i övrigt lämnas oreglerat. Svea hovrätt och Stockholms tingsrätt har vidare förordat att regler införs om panthavares respektive licenstagares ställning i de fall då en patenthavare avstår från patentet enligt 54 § patentlagen.

Skälen för mitt förslag: Ett syfte med en lagstiftning om pantsättning av patent är att tillförsäkra pantborgenären ett sakrättsligt skydd gentemot senare dispositioner över patentet från ägarens sida. Från tiden för ansö-. kan om registrering blir pantsättningen gällande mot senare förvärvare. andrahandspanthavare eller licenstagare. Pantborgenärens rätt, t.ex. att

: vid utebliven betalning realisera panten, förblir.alltså orubbad, om pantgäldenären säljer. på nytt pantsätter eller upplåter licens i den pantsatta

egendomen. |

Av stor vikt är emellertid också en panthavares ställning gentemot tidigare rättsinnehavare. De problem som här aktualiseras gäller främst relationen mellan en licenstagare och innehavaren av en senare upplåten

panträtt. Den relationen har också nära samband med förhållandet mellan

en förvärvare av patentet och en tidigare licenstagare.

Den gällande patentlagstiftningen innehåller som nämnts inte några uttryckliga regler av sakrättslig natur. Såvitt avser överlåtelser av patent eller licenser torde det emellertid vara klart att överlåtelsen gäller mot

överlåtarens borgenärer redan genom överlåtelseavtalet. I fråga om upplå- 18

telse av licens torde också gälla att skydd mot upplåtarens borgenärer uppkommer redan genom upplåtelseavtalet. För de fallen att patent har

överlåtits till flera var för sig eller att två oförenliga licenser har upplåtits av patenthavaren synes det inte heller råda något tvivel om att den s.k.

prioritetsprincipen skall gälla, dvs. att den första rättshandlingen har företräde (se t.ex. Jacobsson m. fl., Patentlagstiftningen, 1980, s. 279 f.).

Rättsläget får däremot anses mera oklart när det gäller det fallet att en patenthavare först upplåter en licens och därefter överlåter patentet till

någon annan än licenstagaren utan att göra förbehåll för upplåtelsen. Olika

meningar har här gjort sig gällande inom den rättsvetenskapliga doktrinen. Enligt en mening skulle allmänna sakrättsliga grunder gälla. vilket innebär att nyttjanderätten (licensen) skulle få vika i förhållande till senare förvärvare. Principen ”köp bryter legostämma'” skulle således tillämpas. Det har emellertid också hävdats att prioritetsprincipen bör gälla även i detta fall och att licensrätten därför skulle stå sig mot en ny ägare av patentet Gfr betänkandet s. 94 och där gjorda hänvisningar).

När det gäller nyttjanderätt till lösa saker i allmänhet torde det säkert

förhålla sig så att nyttjanderätten inte alltid åtnjuter något skydd mot en ny

ägare till egendomen. Principen ”köp bryter legostämma ”" torde enligt vad utredningen har funnit fortfarande gälla i vart fall vid sådana kortvariga upplåtelser av saker som relativt lätt kan förhyras på nytt på annat håll, om

nyttjanderättsavtalet skulle upphöra att gälla. Det har emellertid framhål-

lits att nyttjanderätter under de senare årtiondena har fått en helt annan ekonomisk betydelse än tidigare. en omständighet som sagts böra föranle-

da att problematiken övervägs utifrån nya utgångspunkter. Något fall där en domstol prövat frågan:torde inte ha förekommit under senare år såvitt

gäller patenträtten.

I detta sammanhang tilldrar sig frågan om patentlicensernas ställning särskilt intresse. Det är givet att samma synsätt inte kan anläggas beträffande dessa rättigheter som när det gäller nyttjanderätt till lös sak i allmänhet.. Ett licensavtal kan representera mycket stora ekonomiska värden. Redan denna omständighet, 1 förening med betydelsen av att kunna vid-

makthålla ett licensavtal för att utveckla och exploatera en uppfinning, gör

detta tydligt. Det framstår därför inte som rimligt att patenthavaren och en ny förvärvare av patentet skulle kunna fritt disponera över Flicenstagarens rätt.

Samma synsätt bör enligt min mening anläggas när det gäller en licenstagares ställning gentemot innehavaren av en panträtt. En lagstiftning om

pantsättning av patent bör därför innehålla en regel av den innebörden att

en licenstagare skall vara sakrättsligt skyddad i förhållande till senare förvärvare av panträtt i patentet. Jag föreslår alltså att cn ) sådan bestämmelse införs.

Det skulle i och för sig vara önskvärt med en motsvarande reglering av

rättsförhållandet mellan en licenstagare och en senare förvärvare av påtentet. Önskemål härom har också framkommit under remissbehandlingen. En sådan lagstiftning skulle emellertid innebära att man på denna enda punkt skulle lagreglera frågor om äganderättens utövande. Alla övriga sakrättsliga frågor beträffande äganderätt till patent skulle däremot förbli

oreglerade. Lika litet som utredningen vill jag därför föreslå någon lagreg-

lering för denna situation. Det är I sammanhanget viktigt att notera den .

diskussion som har förts under senare tid om bärkraften i principen"”köp bryter legostämma”. Som utredningen har funnit kan det inte uteslutas att domstolarna skulle komma att avvisa en tillämpning av denna princip i förhållandet mellan en licenstagare och en ny ägare av patentet.

Till frågan om panthavares och licenstagares ställning i de fall då patent-

havaren avstår från sitt patent äterkommer jag i specialmotiveringen.

2.5.2 Panträtter och företagshypotek

Mitt förslag: Patent och patentansökningar skall liksom hittills kun-

na ingå i underlaget för företagshypotek. Detta föranleder inga lagändringar. : | |

Utredningens förslag: Motsvarar mitt (betänkandet s. 99—104). Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna har inte uttalat sig särskilt i frågan. Svenska baukföreningen och Svenska sparbanksförening-

en har uttryckligen tillstyrkt utredningens förslag. Svenska föreningen för

industriellt rättsskydd anser däremot att det är en svaghet att en borgenär,

som har säkerhet i ett företagshypotek vari ett patent ingår, inte kan motsätta sig att gäldenären senare pantsätter patentet till säkerhet för någon annan kredit. :

Skälen för mitt förslag: Enligt lagen (1986:649) om företagshypotck. som den I januari 1986 ersatte den tidigare lagen (1966:454) om företagsinteckning, gäller som huvudregel att företagshypotek omfattar näringsidkares lösa egendom i den mån egendomen hör till den intecknade verksamheten (2 kap. 1 §). Från denna huvudregel görs vissa undantag. som dock ej berör egendom av sådant slag som patent och patentansökningar. Sådan

egendom ingår alltså, liksom tidigare, i underlaget för säkerhetsrätten.

Någon särskild regel om förhållandet mellan företagshypotek och en

handpanträtt som har upplåtits efter det att en sådan säkerhet har stiftats finns inte i den nya lagen. och fanns inte heller tidigare. När en sådan pantsättning har fullbordats, ingår emellertid otvivelaktigt den berörda

egendomen inte längre i underlaget för företagshypotek. Den törmånsrätt

som följer med handpanträtt har nämligen företräde framför förmånsrätt som följer med företagshypotek (9 § förmånsrättslagen 1970:979). Denna -

ordning kommer också att gälla vid pantsättning av patent och patentan-

sökningar, om inte några särskilda föreskrifter införs. Frågan är då om det finns anledning att införa en bestämmelse varige-

nom denna typ av egendom generellt undantas från inteckningsunderlaget för företagshypotek (jfr 2 kap. I $ andra stycket 2 lagen om företagshypo-:

tek). . oe | . Som jag har framhållit tidigare avser den föreslagna lagstiftningen om pantsättning av patent och patentansökningar att underlätta för uppfinnare

att ordna med finansieringen av uppfinnarverksamheten. Det mäste då

allmänt sett vara en fördel om patent och -patentansökningar även fortsätt--

ningsvis kan användas som kreditsäkerhetsunderlag utanför ramen för det

särskilda pantsättningssystemet. Det bör därför inte komma i fråga att

begränsa de hittillsvarande möjligheterna att utnyttja uppfinningar som

kreditunderlag. Lika litet som utredningen anser jag således att. det finns skäl att generellt undanta patent och patentansökningar från underlaget för företagshypotek.

2.6¶Vissa processuella frågor

2.6.1¶Rätt att föra talan i patentmål m. m.

Mitt förslag: En panthavare skall kunna beivra:patentinträng. Några nya bestämmelser för att en sådan tälan skall kunna föras behövs

dock inte: Däremot införs en ny bestämmelse om. skyldighet för en

panthavare att underrätta patenthavaren om sin avsikt att väcka talan med anledning av patentintrång. Panthavaren skall vidare

underrättas av den som vill. väcka talan. om patents ogiltighet. Över-

föring av patent eller meddelande av tvångslicens.

Utredningens förslag: Överensstämmer med mitt (betänkandet s.. 117— 120). .

Remissinstanserna: Av det fåtal remissinstanser som har berört frågan

förordar Stockholms tingsrätt att panthavaren får större möjligheter att

bevaka sin rätt än som följer av utredningens förslag. Patentbesvärsrätten vill vidare att innehavarna av skilda rättigheter till ett patent skall.ha en

ömsesidig skyldighet att underrätta varandra, om någon av dem vill väcka

talan vid domstol.

Skälen för mitt förslag: Intrång i den ensamrätt som ett patent ger

betecknas som patentinträng. Bestämmelser om sådant intrång finns i 57 §

patentlagen. Den som begår patentintrång kan drabbas av påföljder i form .

av straff och skadestånd. Efter en lagändring den 1 juli 1986 (prop.

1985/86:86, LU 29, rskr. 177, SFS 1986:233), får domstolen också, på

yrkande av patenthavaren eller den som på grund av licens har rätt att

utnyttja uppfinningen, vid vite förbjuda den som gör patentintrång att

fortsätta intrånget (57 a § patentlagen).

Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet begår patentintrång skall utge

skälig ersättning för utnyttjandet av uppfinningen samt ersättning för den

ytterligare skåda som intrånget har medfört. Vid bestämmande av ersätt-

ningens storlek skall hänsyn tas även till patentinnehavarens intresse av att patentintrång inte begås och till övriga omständigheter av annan än rent ekonomisk betydelse (58 § patentlagen). .

Ytterligare en möjlighet att ingripa mot patentintrång följer av bestäm-

melsen i 59 §, patentlagen. som innebär att rätten kan förordna om olika

åtgärder beträffande ett patentskyddat alster. I 63 § samma lag ges patentoch licenstagare rätt att föra fastställelsetalan. rörande patentets skyddsomfång. . : .

En panthavare har givetvis typiskt sett ett starkt intresse av att patentintrång kan beivras. Värdet av pantobjektet — patentet — kan ju genom intrånget förlora i värde så att pantborgenären inte får täckning för sin fordran vid en eventuell pantrealisation. Frågan är emellertid vilka möjligheter en panthavare kan anses ha enligt de nämnda reglerna att ingripa mot ett patentintrång.

Att en panthavarce har rätt att anmäla ett patentintrång till åtal kan det inte råda något tvivel om. I praktiken torde det emellertid vara skadeståndssanktionen som är den viktigaste påföljden.

Rätt att föra en skadeståndstalan tillkommer enligt allmänna processrättsliga regler varje skadelidande, dvs. i detta sammanhang i första hand patenthavaren och licenstagaren. Enligt förarbetena till patentlagen (NU 1963:6 s. 342) skall kretsen av skadelidande anses begränsad till dem som har ett på patentet grundat rättsligt intresse. Att denna bestämning till sin ordalydelse måste anses innefatta även en panthavare anser jag helt klart, och denne måste således anses ha rätt att föra talan om skadestånd. Talan kan visserligen inte avse ersättning för ”utnyttjande av uppfinningen”. eftersom en panthavare inte kan drabbas av en sådan omedelbar skada. Däremot bör talan kunna avse ersättning för den ”ytterligare skada som intrånget medfört”. Ett typfall av en skada av detta slag kan tänkas uppkomma, om det vid realisation av panten visar sig att denna till följd av ett intrång har förlorat så mycket i värde att den inte täcker panthavarens fordran. |

Några ytterligare sanktionsmöjligheter står inte en panthavare till buds enligt gällande regler. | |

Frågan är då om möjligheten att anmäla ett patentintrång till åtal och rätten att föra skadeståndstalan i den utsträckning som har angetts är tillräckliga medel för att en panthavare skall kunna bevaka sina intressen i detta sammanhang.

Det kan först noteras att det endast undantagsvis torde bli aktuellt att en panthavare behöver föra egen talan för att beivra patentintrång. I det övervägande antalet fall kan förväntas att såväl panthavaren som patenthavaren bedömer situationen så att patentintrång föreligger och att det finns anledning att reagera mot detta. När patenthavaren i dessa fall för talan om patentintrång, kommer han därigenom att tillvarata även panthavarens intresse. Panthavaren har samtidigt en möjlighet att som interve- > nient delta i rättegången.

Om patenthavaren och panthavaren undantagsvis skulle bedöma situationen olika, kan parterna redan i pantavtalet ha reglerat hur de skall förfara. Har frågan emellertid lämnats öppen dem emellan, kän panthavaren själv föra den skadeståndstalan som jag förut har berört. Jag kan inte ansluta mig till uppfattningen att detta skulle vara ett otillräckligt reme-

för de undantagssituationer som det här gäller, utvidga möjligheterna till förbudstalan eller fastställelsetalan enligt 57 a § respektive 63 § patentlagen.

Det kan också ifrågasättas om en sådan utvidgning ens skulle vara lämplig. Till skillnad från vad som gäller för patenthavaren är den skada

som kan tillfogas panthavaren vid ett patentintrång endast en indirekt följd av detta intrång; direkt föranleds skadan av att pantsättaren inte infriar sin skuld till panthavaren. Panthavaren har därmed inte heller samma omedel-

bara intresse som patenthavaren av att kunna föra en sådan förbudstalan

eller fastställelsetalan som det nu är fråga om.

Slutsatsen av vad jag nu har sagt är att någon möjlighet för panthavaren att föra en talan av detta slag inte bör införas.

Jag vill i detta avsnitt slutligen helt kort beröra frågan om underrättelse om väckt talan i patentmål. Utredningen har för sin del förordat att det genom ett tillägg i 64 § patentlagen införs en skyldighet för panthavaren att

underrätta patenthavaren om sin avsikt att väcka talan med anledning av

patentintrång samt en skyldighet för den som vill väcka en sådan talan som avses I paragrafen att underrätta panthavaren om detta.

Enligt 64 § patentlagen skall den som vill väcka talan om patents ogiltighet, överföring av patent eller meddelande av tvångslicens anmäla detta till patentmyndigheten. Vidare skall underrättelse lämnas till var och en som

enligt patentregistret innehar licens till patentet. Har anmälan av det slag

som nu avses gjorts till patentmyndigheten, skall detta enligt 43 §' första stycket patentkungörelsen (1967:838) antecknas i patentregistret. |

Bakgrunden till de nu beskrivna bestämmelserna är att det har ansetts angeläget att patentregistret redovisar sådana rättsliga åtgärder som är ägnade att påverka en patenthavares eller en licenstagares rätt till patentet.

Det har också ansetts viktigt att eventuella licenstagare får kännedom om

en sådan talan. Det är nämligen ofta licenstagaren som har störst intresse av att patentet hävdas. |

Som jag tidigare har nämnt kan en licenstagare föra talan om intrång i patentet. Han kan också väcka positiv fastställelsetalan enligt 63 § första

stycket patentlagen. Vill licenstagaren väcka sådan talan, skall han underrätta patenthavaren om detta (64 § första stycket andra meningen). Licenstagaren mäste givetvis även göra anmälan till patentmyndigheten.

Med hänsyn till syftet med dessa regler bör enligt min mening även panthavaren underrättas. respektive äläggas skyldighet att själv underrätta patenthavaren i de situationer som avses i lagrummet. Jag biträder således utredningens förslag även i denna del.

2.6.2¶Överklagande

Mitt förslag: Patentverkets beslut i ärenden om registrering av pantavtal skall kunna överklagas till patentbesvärsrätten och, om prövningstillstånd meddelas, till regeringsrätten. De domförhetsregler

som gäller för patentbesvärsrätten ändras så att två lagfarna ledamö-

ter alltid skall ingå i rätten vid-prövning av sådana överklaganden.

Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt (betänkan-

det s. 124—127). |

Remissinstanserna: Alla remissinstanser som har yural sig i frågan är

ense om att patentbesvärsrätten skall vara fullföljdsinstans I dessa typer av ärenden. .

Skälen för mitt förslag: Beslut i ärenden om registrering av pantavtal

måste, bl.a. av rättssäkerhetsskäl, kunna överklagas. Frågan är då vilken

instans som skall pröva sådana överklaganden. Valet står närmast mellan

patentbesvärsrätten, allmän förvaltningsdomstol (kammarrätt) och allmän domstol (hovrätt).

De frågor som kan komma upp i ärenden om registrering av pantavtal skiljer sig från dem som vanligen aktualiseras inom patentverket så till vida alt de till övervägande del blir av allmänt civilrättslig natur. De rent patenträttsliga inslagen torde däremot bli obetydliga. Detta förhållande

kan visserligen inte antas medföra några större svårigheter vid patentver-

kets handläggning av dessa ärenden. vid överklagande av verkets beslut kan dock förhållandevis intrikata rättsliga bedömningar komma att aktuali-

seras. Patentmyndighetens beslut i patentärenden överklagas enligt gällande

regler till patentbesvärsrätten, som är en förvaltningsdomstol. Ledamöterna i denna domstol är antingen tekniskt kunniga eller lagfarna. Patentbesvärsrätten är domför med tre eller fyra ledamöter. I patentmål skall minst två tekniskt kunniga ledamöter ingå i rätten. Vidare skall:en lagfaren

ledamot ingå, om inte rätten finner att medverkan av sådan ledamot inte

behövs. Patentbesvärsrätten tar också upp mål om mönster, varumärke, : namn eller utgivningsbevis för periodisk skrift. I dessa fall skall minst två lagfarna ledamöter ingå i-rätten.

För min del anser jag att framför allt praktiska skäl talar för att man väljer patentbesvärsrätten som fullföljdsinstans. En ordning som .skulle

innebära att en viss kategori av patentverkets beslut i patentärenden överklagas till en annan instans än den som gäller för alla andra beslut i sådana

ärenden skulle kunna te sig förvirrande och onödigt komplicerad. |

Även om patentbesvärsrättens sammansättning i första hand är anpassad för prövning av tekniska frågor och inte för frågor av övervägande civilrättslig natur, besitter givetvis de lagfarna ledamöterna erforderliga

kunskaper för alt pröva den nya-måltypen. Något hinder från denna synpunkt finns därför inte mot att palentbesvärsrätten görs till fullföljdsinstans. I förhållande till utredningens förslag bör dock:den komplettering-

en göras, att domförhetsreglerna I 4 § lagen (1977:729) om patentbesvärs-

rätten ändras så att domstolen vid handläggningen av de aktuella målen

skall ha samma sammansättning som i t. ex. mönster- och varumärkesmål.

"Två lagfarna ledamöter kommer då alltid att ingå i rätten i dessa fall. Härigenom bör alla beaktansvärda rättssäkerhetsskäl kunna anses tillgodosedda.

Av 75 § patentlagen i paragrafens lydelse efter den I juli 1986 framgår att "det krävs prövningstillstånd för att patentbesvärsrättens beslut skall kunna överklagas till regeringsrätten. Det saknas anledning att ha en annan ord-

ning för de fall som det nu är fråga om.

Någon uttrycklig reglering av frågan om vem som skall ha rätt att : överklaga beslut i ärenden om pantsättning av patent och patentansökning-

ar anser jag inte heller nödvändig. Den frågan bör kunna lösas med ut-

gångspunkt i allmänna förvaltningsrättsliga principer.

I de frågor som jag har behandlat i detta avsnitt har jag samrätt med chefen för industridepartementet.

2.7¶Kostnader

Det pantsättningssystem som jag föreslår bör självklart finansieras genom avgifter från dem som använder sig av det. Kostnaderna kan bedömas bli

tämligen begränsade. En avgift på något hundratal kronor bör vara fullt tillräcklig för att åstadkomma en rimlig täckning för patentverkets kostna-

der. I patentlagen bör tas in en bestämmelse som slår fast att en sådan avgift får tas ut och som bemyndigar regeringen att bestämma avgiftens storlek.

2.8¶Ikraftträdande m. m. .

Den nya pantsättningsordningen bör kunna tillämpas så snart som möjligt. Såvitt nu kan bedömas bör de lagändringar som föranleds härav träda i

kraft den 1 januari 1988. | |

Några särskilda övergångsbestämmelser behövs inte.

3¶Upprättade lagförslag

I enlighet med vad jag nu har anfört har inom justitiedepartementet upprättats förslag till

1. lag om ändring i patentlagen (1967:837), : 2, lag om ändring i lagen (1977:729) om patentbesvärsrätten. Förslagen bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 4.

4¶Specialmotivering

4.1¶Förslaget till lag om ändring i patentlagen (1967:837)

64 §

"Den som vill väcka talan om patents ogiltighet, överföring av patént eller meddelande av tvångslicens skall anmäla detta till patentmyndigheten samt underrätta envar som enligt patentregistret innehar licens till eller panträtt i patentet. Vill en licenstagare väcka talan om intrång i patent eller

om fastställelse enligt 63 § första stycket. skall han underrätta patenthavaren härom. Detsamma gäller, om en panthavare vill väcka talan med

anledning av intrång i patent.

Underrättelseskyldighet enligt första stycket anses fullgjord, när underrättelse i betald rekommenderad försändelse sänts under den adress som

antecknats i patentregistret.

Visas ej, när talan väckes, att anmälan eller underrättelse skett enligt föreskrifterna i första stycket, skall käranden givas tid därtill. Försitter han denna tid, må hans talan icke upptagas till prövning. ta "An

väckt talan i patentmål. De kompletteringar som har gjorts innebär till en

början att också en panthavare skall underrättas av den som avser att väcka talan om patents ogiltighet, överföring av patent eller meddelande

av tvångslicens. Vidare skall en panthavare som själv vill väcka talan med anledning av patentintrång underrätta patenthavaren om sin avsikt. Skälen för dessa kompletteringar har närmare utvecklats i den allmänna motiveringen, avsnitt 2.6.1.

94 § Patent som har meddeluts eller har verkan här i riket kan pantsättas enligt bestämmelserna i detta kapitel. Pantsättning kan också avse I. svensk patentansökan,

2. internationell patentansökan som har fullföljts enligt 31 § eller som har tagits upp till handläggning enligt 33 eller 38 §. eller

3. europeisk patentansökan för vilken översättning enligt 88 § har kommit in till patentmyndigheten eller som har omvandlats enligt 93 §.

Panträtt i en patentansökan omfattar också en uppfinning som blir

föremål för delning eller utbrytning enligt 11 §.

I denna paragraf tas upp de grundläggande bestämmelserna om pant-:

objekten, dvs. de skilda typer av patent och patentansökningar som avses

kunna bli föremål för pantsättning enligt den nya ordningen. Denna fråga har behandlats i den allmänna motiveringen, avsnitt 2.3.

Om en uppfinning har tillkommit i samarbete mellan flera personer, innehar dessa gemensamt rätten till ett patent och de rättigheter som är knutna till en patentansökan. Var och en har en ideell andel i egendomen. Andelsrätter av detta slag kan givetvis överlåtas och bör i motsvarande

mån kunna pantsättlas. På grund av de svårigheter som kan vara förenade

med att beräkna vilka kvotdelar som tillkommer delägarna får det antas att

pantsättning av andelsrätter i patent m. m. endast undantagsvis blir aktu-

ell. Någon anledning att förbjuda pantsättning av andelar har inte ansetts föreligga.

I andra stycket anges vilka olika slag av patentansökningar som kan

pantsättas. I fråga om det lämpliga i att använda ordet patentansökningar

som lagteknisk benämning på vissa av pantobjekten har olika meningar

yppats i detta lagstiftningsärende. Utredningen har för sin del funnit att termen "patentansökan" som lagteknisk benämning för pantsättningsobjektet är mindre lämplig. närmast därför a att det inte framstår som fullt

stannat för att definiera pantobjektet i termer som patentsökt uppfinning” eller ”uppfinning som är föremål för ansökan om patent”. Vissa

remissinstanser, bl. a. Svea hovrätt och patentbesvärsrätten, har kritiserat

denna terminologi och tvärtom ansett att pantobjektet i dessa fall bör anges

med termen "patentansökan. Själv anser jag att nackdelarna med att

använda sistnämnda term inte är så stora att man bör välja en annan terminologi. I lagtexten används därför termen ”patentansökan” som

objekt för pantsättningen. |

I paragrafens tredje stycke har i klarläggande syfte införts bestämmelser

som reglerar det fall då en patentansökan blir föremål för delning respekti-

ve utbrytning enligt 11 § patentlagen. Också i dessa fall undergår pantobjektet vissa förändringar. Den lösning som har valts innebär att en tidigare gjord pantsättning omfattar även den uppfinning som avses med

delningen eller utbrytningen.

En särskild fråga gäller verkningarna av s.k. löpdagsförskjutning, dvs. patentsökandens rätt att under vissa förutsättningar ändra sin patentansökan. Löpdagsförskjutningen kan ge upphov till olika problem av främst teoretiskt slag när det gäller dess inverkan på en pantsatt patentansökan. Det skulle t.ex. kunna hävdas att pantobjektet förändras när: den nya

ansökningen får ett annat innehåll än den tidigare. Den mest rimliga stånd-

punkten är emellertid att pantsättningen av den ursprungliga patentansökan också får anses gälla den nya ansökningen samt att den ursprungliga dagen för registreringen av pantsättningen gäller även om cen löpdagsförskjutning har ägt rum. Att de nya reglerna har denna innebörd framgår av 95 § första stycket och 97 § tredje stycket.

95 §

Panträtt i patent eller patentansökan uppkommer genom registrering av ett skriftligt avtal om pantsättning av egendomen. Ansökan om registrering görs hos patentmyndigheten.

Om en registrerad punträtt har övergått på någon annan, skall detta på

begäran antecknas i patentregistret eller diariet för patentansökningar.

Har panträtt upplåtits till flera var för sig, har den upplåtelse företräde för vilken ansökan om registrering först inkom till pätentmyndigheten, om inte annat har avtalats.

Görs samma dag ansökan om registrering av flera upplåtelser, har de sinsemellan företräde efter den tidsföljd i vilken de har ägt rum, om inte

annat har avtalats. Är upplåtelserna samtidiga eller kan det inte utredas i

vilken tidsföljd de har skett, skall rätten på talan av någon av borgenärerna förordna om företrädet mellan dem efter vad som med hänsyn till omständigheterna är skäligt.

I denna paragraf slås fast att panträtten kommer till stånd genom registrering hos patentmyndigheten. Det som registreras är, som framgått av den allmänna motiveringen, det avtal om pantsättning som har träffats mellan parterna. Före registreringen har detta avtal endast obligationsrättslig verkan. Först genom registreringen uppkommer det sakrättsliga moment som motsvarar traditionen vid pantsättning av lös sak. De rättsliga effekterna av registreringen, dvs. det sakrättsliga skyddet. skall emel-

lertid räknas redan från den tidpunkt då registrering av pantavtalet söktes (se 101 och 102 §§). Det har nämligen ansetts självklart att gäldenären skall

kunna påverka tidpunkten för när det sakrättsliga skyddet skall inträda.

För att avtalet skall kunna registreras måste det vara avfattat i skriftlig

form. .

Den panträtt som upplåts i ett patent eller en patentansökan är en panträtt i lös egendom och följer de regler som i allmänhet gäller för denna typ av rättighet. Detta innebär bl. a. att panträtten som regel är beroende av att det finns en bakomliggande giltig huvudfordran. Till skillnad från

vad utredningen har föreslagit anser jag emellertid inte.att det behöver . Prop. 1987/88:4

ställas upp något krav i lagtexten på att en pantsättning endast får ske ”till säkerhet för en fordran”. Som framhållits under remissbehandlingen framstår det som osannolikt att innehavaren av rättigheterna till ett patent e.d. skulle vara beredd att pantsätta dessa, om det inte föreligger något ford-

ringsförhållande. Ett krav på bevisning därom skulle däremot vara ägnat att komplicera handläggningen av registreringsärenden hos patentmyndigheten, vilket bör undvikas. | .

Om panträtten förvärvas av någon annan uppkommer ingen ny panträtt. Det står emellertid den nye innehavaren fritt att begära anteckning om förvärvet hos patentverket. Detta framgår av andra stycket (jfr 44 § första

stycket). . Enligt 96 § är s. k. återpantsättning — innebärande att panthavaren i sin

tur belånar och pantsätter panten — inte möjlig när det gäller patent. Detta följer av att endast uppfinnaren eller hans rättstinnehavare är behöriga att

pantsätta patent m. m. (se närmare härom i specialmotiveringen till 96 §).

Däremot är det möjligt att utnyttja pantobjektet som säkerhet hos flera kreditgivare, s.k. andrahandspantsättning. En sådan pantsättning innebär att egendom. som pantsätts hos en borgenär, i sin helhet blir föremål för ny . pantsättning hos en annan borgenär, givetvis med förbehåll för den förste

borgenärens rätt. |

Om egendomen pantsätts hos fler än en borgenär, måste det finnas något sätt att bestämma den inbördes företrädesordningen mellan borgenärerna.

Regler om detta har införts i tredje och fjärde styckena. Som framhållits av bl. a. patentbesvärsrätten skulle det i och för sig vara önskvärt med en

enklare reglering. Jag har därför övervägt om det skulle vara tillfyllest att företrädesordningen fick bestämmas t. ex. av vad gäldenären själv uppger

därom när flera ansökningar ges in samtidigt. Med hänsyn till kravet på ordning och reda och till vikten av att företrädesordningen bestäms i så

säkra former som möjligt anser jag emellertid att den något utförliga reglering som utredningen har föreslagit får accepteras. Det torde också kunna förutses att reglerna endast undantagsvis kommer att aktualiseras. Farhågorna för eventuella tillämpningssvårigheter hos palentmyndigheten bör därför inte överdrivas.

96 8

Den som ansöker om registrering enligt 95 § skall styrka sin rätt till"

patentet eller patentansökan.

Den som i patentregistret anges som patenthav are skall anses ha rätt till

patentet, om inte annat framgår i ärendet. Avser ansökan om registrering

pantsättning av en patentansökan, skall den som har registrerats hos.

patentmyndigheten som uppfinnare eller dennes rättsinnehavare anses ha rätt till patentansökan, om inte annat framgår i ärendet. Är sökanden, när ansökan om registrering görs, på grund av v utmätning,

konkurs, omyndighet, betalningssäkring, kvarstad eller någon annan an-

ledning inte behörig att förfoga över den pantförskrivnaå egendomen, får

ansökan inte bifallas.

I detta stadgande regleras de s.k. legitimationsfrågorna. som har be-

handlats i avsnitt 2.4.2 i den allmänna motiveringen.

I första stycket slås fast att den som vill registrera ett pantsättningsavtal : skall styrka sin rätt till patentet respektive patentansökan.

Bestämmelsen i andra stycket innebär till en början att den som är antecknad som patenthavare i patentregistret skall presumeras ha en sådan rätt. Vidare innefattar bestämmelsen en presumtion för att den som har antecknats som uppfinnare respektive sökande i ett patentärende skall anses behörig att förfoga över den pantförskrivna egendomen. Mot denna

behörighetspresumtion har patentbesvärsrätten invänt att det i patentan-

sökningsdiariet eller i ansökningsakten inte sker någon registrering som innebär ett ställningstagande till frågan om patentsökanden — när denne är .en annan än uppfinnaren — har styrkt sin rätt till uppfinningen. Vad som sker är i stället att var och en som i patentansökan anges som sökande också registreras som sådan oberoende av behörighetsfrågan. Om sökan-

den inte självmant styrker sin behörighet genom exempelvis en överlåtelsehandling, föreläggs denne under handläggningen av ansökningen att: inkomma med komplettering. Om bevisningen brister, avslås ansökan så småningom. .

Härtill är följande att säga. Enligt 8 § fjärde stycket patentlagen skall, om patent söks av.någon annan än uppfinnaren, denne styrka sin rätt till uppfinningen. Har sökanden inte iakttagit detta, skall patentmyndigheten förelägga honom att komplettera ansökan (15 §). Om nu en ansökan om pantsällning kommer in innan denna skyldighet har fullgjorts, föreligger det givetvis hinder mot ätt bifalla ansökningen om pantsättning. Detta

följer av att presumtionen för sökandens behörighet gäller endast ”om inte annat framgår”. Behörighetspresumtionen kan således tillämpas endast i

sådana fall där frågan om sökandens ställning redan är utredd i patentansökningsärendet. Är den inte det, får patentmyndigheten föranstalta om

kompletterande utredning innan registreringen av pantsättningsavtalet kan

ske. Den anteckning som enligt vad patentbesvärsrätten har angett sker dessförinnan är däremot inte att betrakta som registrering i den mening som avses i förevarande bestämmelse. Anteckningen fär därför inte heller den presumtionsverkan som patentbesvärsrätten har förutsatt.

Genom den utformning som legitimationsbestämmelserna fått framgår

att s.k. återpantsättning.— dvs. fall där panthavaren i sin tur belånar och

pantsätter panten — inte blir möjlig. Detta följer av att endast uppfinnaren eller dennes rättsinnehavare kan pantsätta patent och patentansökningar.

Om sökanden på grund av utmätning, konkurs, omyndighet, kvarstad eller betalningssäkring är obehörig att förfoga över egendomen, skall re-

gistrering vägras enligt tredje stycket. Registrering får inte beviljas även om behörigheten har bortfallit först efter pantavtalets ingående. En förutsättning är dock att behörighetsbristen föreligger vid den tidpunkt då

registreringsansökan kommer in till patentmyndigheten. Omständigheter som inträffar efter den dagen skall således inte beaktas.

Någon skyldighet att särskilt undersöka sökandens behörighet har pa-

tentmyndigheten däremot inte. I de fall då myndigheten får kännedom om

att bristande behörighet föreligger genom att detta framgår av handlingarna eller på annat sätt, skall ansökningen emellertid avslås.

I förhållande till utredningsförslaget har den förändringen vidtagits i

tredje stycket att obehörighetsfallen inte har angetts genom en uttömman-

de uppräkning utan som exemplifieringar genom tillägget av orden ”av

någon annan anledning”. Som patentbesvärsrätten har påpekat avses näm-

ligen detta stadgande kunna tillämpas även i sådana fall då rätten till en

uppfinning på grund av bestämmelserna i lagen (1949:345) om rätten till

arbetstagares uppfinningar kan vara svävande under viss tid (4—5 88).

Uppfinnaren får då inte förfoga över uppfinningen, t. ex. genom att pantsätta den (jfr betänkandet s. 122).

97 8

Ett avtal om pantsättning av patent kan registrerås när patent har meddelats eller, om avtalet avser ett europeiskt patent, när detta enligt 82 § har fått verkan här i riket.

Ett avtal om pantsättning av patentansökan kan registreras när dennahar registrerats i patentmyndighetens diarium eller, om avtalet avser en europeisk patentansökan, när kungörelse enligt 88 § har utfärdats.

Om en pantsatt patentansökan leder till att patent meddelas, gäller därefter patentet som pantobjekt. :

I första och andra styckena anges i klarläggande syfte från vilken tid-

punkt patent och patentansökningar kan användas som pantobjekt. Ett avtal om pantsättning av patent kan således registreras när beslutet att bifalla en patentansökan har vunnit laga kraft, dvs. när patent har medde-

lats. Om avtalet avser ett curopeiskt patent, kan registrering dock ske först

när detta enligt 82 § har fått verkan här i landet. Avser avtalet en patentansökan, kan det registreras efter det att ansök-

ningen har registrerats. Detta gäller även en sådan internationell patentansökan som enligt 94 § andra stycket 2 kan bli föremål för pantsättning. Dessa ansökningar registreras och handläggs vid den svenska patentmyndigheten enligt 2 kap. patentlagen i princip på samma vis som en svensk nationell ansökan. Öm avtalet avser en europeisk patentansökan, kan detta registreras när kungörelse enligt 88 § har utfärdats.

Om en pantsatt patentansökan senare leder till ett beviljat patent, utgörs pantobjektet fortsättningsvis i stället av patentet. En särskild föreskrift om detta har tagits in i tredje stycket. |

Det kan i detta sammanhang finnas skäl att något närmare redovisa den tänkta ordningen för registrering av pantavtal. I den allmänna motiveringen (avsnitt 2.2) har anförts att registreringen av pantavtal utan svårigheter

torde kunna anpassas till de rutiner som för närvarande gäller hos patentverket beträffande registrering av patent och patentansökningar. Des-

sa rutiner innebär i korthet följande.

Patentverket för enligt 7 § patentkungörelsen ett diarium över inkomna patentansökningar. Diariet består i praktiken av s.k. diariekort. När en

patentansökan kommer in till patentverket, framställs ett sådant kort. I 7 §

patentkungörelsen anges vidare vilka uppgifter diariet över inkomna påtentansökningar skall innehålla. Bl.a. skall i diariet antecknas de beslut

som fattas I ärendet. Samtidigt med att diariekortet fylls i läggs det upp en

akt i ärendet. På aktens kappa antecknas i huvudsak samma uppgifter som

de som förs in på diarickortet. Under ärendets handläggning görs på

kappan kortfattade anteckningar om de olika åtgärder som har förekommit

i ärendet.

Om ansökningen leder till att patent beviljas, avslutas och arkiveras akten i ansökningsärendet. Patentet förs in I patentregistret, som i praktiken består av s.k. patentkort. På patentkortet antecknas vidare vissa

uppgifter om patenthavaren och uppfinnaren enligt vad som stadgas i 39 §

patentkungörelsen. I patentregistret skall även åtskilliga andra uppgifter föras in enligt särskilda föreskrifter därom i patentlagstuftningen, exempelvis anteckning om övergång eller om licensupplätelse av patent. Åtgärder

som inträffar på ”patentstadiet”, alltså efter det att patent har beviljats, antecknas i ett s.k. allmänt diarium. I ärenden angående exempelvis

överlåtelse av patent upprättas dessutom ett särskilt beslutsprotokoll, som arkiveras utan samband med akten I ansökningsärendet.

I enlighet med dessa rutiner bör registreringen av ett pantsättningsavtal kunna ske enligt följande.

Pantsättning av en patentansökan antecknas 1 diariet över inkomna patentansökningar. Därutöver synes det vara lämpligt att det på aktens kappa görs en motsvarande notering. Pantsättning av patent skall antecknas I patentregistret, dvs. på det patentkort som hör till patentet. Anteck-

ningen bör innehålla panthavarens namn och adress samt datum för pant-

avtalet, registreringsansökans ingivande och registreringsbeslutet. I förekommande fall bör också antecknas uppgift om företrädesordning mellan två eller flera upplåtna panträtter. Det förefaller vidare lämpligt att, liksom vid överlåtelse. ett särskilt protokoll upprättas över registreringsbeslutet.

Såsom påpekats under remissbehandlingen torde det också vara lämpligt

att patentverket utfärdar ett bevis om pantsättningen. Detta kan ske t.ex. genom att verket tillhandahåller en kopia av det protokoll som upprättas i registreringsärendet.

Patentverkets diarium över inkomna patentansökningar är endast delvis datoriserat. Vissa uppgifter angående åtgärder under handläggningen tillförs såväl dataregistret som diariekorten, medan andra endast antecknas manuellt i diariet. På samma sätt upprättas patentkorten med databehandling, medan exempelvis uppgifter om överlåtelse antecknas manuellt på patentkorten. Vid förfrågningar från allmänheten i olika hänseenden hämtar den handläggande tjänstemannen de relevanta uppgifterna från diaric- eller patentkorten och inte från dataregistret. Det väsentliga i förevarande sammanhang. torde alltså vara att uppgifter om pantsättning på ett

tydligt sätt förs in på diarie- eller patentkortet. Huruvida uppgifterna därjämte bör tillföras dataregistret synes närmast vara en lämplighetsfråga.

Jag avser att i annat sammanhang ta upp denna fråga med chefen för industridepartementet, där olika spörsmål som har samband med datoriseringen av verkets register och diarier övervägs för närvarande.

De handläggningsregler som jag nu har förordat kräver vissa ändringar i patentkungörelsen. Jag avser att i samråd med chefen för industridepartementet senare lägga fram förslag till regeringen om de ändringar som behövs.

98 § Registreringen saknar verkan: om pantavtalet har ingåtts av någon som inte var rätt ägare till den pantsätta egendomen eller om avtalet av någon annan anledning är ogiltigt.

Bakgrunden till denna bestämmelse har utförligt redovisats i den allmänna motiveringen, avsnitt 2.4.1. Paragrafen ger uttryck för principen att en giltig panträtt förutsätter ett giltigt pantavtal. Av stadgandet följer. att godtrosförvärv av panträtt i patent eller patentansökan från någon som utger sig för att vara ägare eller uppfinnare inte är möjligt. Har avtalet om pantsättning ingåtts av någon som inte var rätt ägare, leder detta undantagslöst till att borgenären drabbas av avtalets bristande rättsverkningar. .

Att panträtt till patent och patentansökningar kan.överlåtas har framgått av kommentarerna till. 95 §. Också i sådana fall där själva panträtten överlåts är godtrosförvärv uteslutet (jfr betänkandet s. 171—172).

99 § Panträtten är förfallen, om patentet eller patentansökan har överförts på någon annan eller annars på grund av bestämmelserna i denna lag inte vidare skall gälla.

I denna paragraf föreskrivs att panträtten skall anses förfallen i vissa situationer där-olika regler I patentlagen medför rättsverkningar som berör pantobjektet. |

I 7 kap.-patentlagen finns sålunda åtskilliga regler om patents upphörande m. m. Ett patent kan förfalla enligt 51 §, förklaras ogiltigt enligt 52 §, överföras enligt 53 § eller efter avstående förklaras ha upphört enligt 54 §.. Regler som innebär att en patentansökan kan förlora sina ursprungliga rättsverkningar finns i 15, 18 och 20 §§ patentlagen. Följden härav mäste i dessa fall bli att panträtten förfaller. Att registreringen till följd härav skall avföras framgår av 100 §. - | .

Detta ställningstagande fordrar i.ett avseende en närmare kommentar. . Som nämnts i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.5.1) har ett par remissinstanser förordat att regler införs om panthavares respektive licenstagares ” ställning i de fall då en patenthavare 'avstår från patentet enligt 54 § patentlagen. Under förarbetena till denna övervägdes också om det borde krävas att en Jicenstagare som har antecknats i patentregistret samtycker till att en sådan åtgärd vidtas (prop. 1966:40 s. 198). Det ansågs dock inte finnas tillräckliga skäl att ställa upp ett sådant krav. Därvid framhölls au patenthavaren' kunde ådra sig skadeståndsskyldighet gentemot licenstagaren, om avstäendet strider mot hans förpliktelser mot denne. Om patent-' havaren avstår från patentet. kan detta givetvis innebära menliga verkningar även för en panthavare. Jag anser i likhet med utredningen att man bör behandla båda fallen lika och att något krav på samtycke från panthavaren således inte bör ställas upp. Det står givetvis parterna fritt att i pantsättningsavtalet genom en skadeståndsklausul reglera frågan hur panthavaren skall kunna hållas skadeslös i en situation som den här beskrivna.

Registreringen skall avföras, om panträtten genom lagakraftvunnen dom har förklarats ogiltig eller om panträtten har förfallit eller annars upphört

att gälla.

Registreringens syfte är att ge publicitet åt pantsättningen, vilket är en förutsättning för att denna skall kunna tillerkännas sakrättsliga verkningar (jfr den allmänna motiveringen avsnitt 2.2 och specialmotiveringen till 95 §). För att publiciteten skall vara rättvisande är det givetvis av vikt att anteckningar om pantsättning som inte längre ger ett riktigt uttryck för rättsläget kan avföras. Regler om detta tas upp i denna paragraf.

Registreringen skall således avföras om panträtten är ogiltig, t. ex. där-

för att själva pantavtalet är ogiltigt av sådana skäl som har nämnts i kommentaren till 98 3. Ogiltigheten kan också bero på någon annan om-

ständighet, t. ex. konkurs som har inträffat efter det att pantavtalet slöts men som inte var känd för patentmyndigheten vid registreringstillfället.

Prövningen av ogiltighetsfrågorna ankommer på allmän domstol.

Registreringen skall också avföras om panträtten är förfallen enligt 99 §. Alt panträtten är förfallen måste anses liktydigt med att den har upphört att gälla.

Registreringen skall slutligen avföras om panträtten annars har upphört att gälla. Huvudfallet är att panträtten upphör på grund av att den fordran för vilken panträtten utgjort säkerhet har betalats av gäldenären. Ett annat fall är att pantborgenären utnyttjar sin möjlighet att realisera panten när

gäldenären inte fullgör sin betalningsskyldighet. Panträtten kan också upp-

höra på grund av utmätning eller konkurs. Sedan utredning om detta har

företetts för patentmyndigheten skall registreringen avföras.

101 § .

Pantsättning av patent eller patentansökan får mot den som senare förvär-

var äganderätt eller annan rätt till egendomen göras gällande från tiden för ansökan om registrering enligt 95 §.

Ett licensavtal gäller mot punthavaren, om avtalet har slutits före ansö-

kan om registrering av pantavtalet.

I denna paragraf ges föreskrifter om en viktig del av det sakrättsliga skydd som den nya pantsättningsordningen medför. Bestämmelserna reglerar till en början skyddet i förhållande till gäldenärens s.k. singularsuccessorer. Att pantsättningen gäller mot en senare förvärvare. andrahandspanthavare eller en licenstagare innebär att pantborgenärens rättigheter — främst naturligtvis att realisera panten vid utebliven betalning — inte på-

verkas av att gäldenären säljer, på nytt pantsätter eller upplåter licens i den

pantsatta egendomen. Det saknar därvid betydelse om gäldenären i avtalet

har underlätit att göra förbehåll om panträttens bestånd. Inte heller har det

någon betydelse om förvärvaren, en ny pantborgenär eller licenstagaren

känner till att panträtt tidigare har upplåtits. Det ankommer på dem att

kontrollera om en panträtt har registrerats i patentverkets register eller ansökningsdiarium. ' ET

3 Riksdagen 1987i88. 1 saml. Nr 4

Ett pantsatt patent eller en pantsatt patentansökan kan självklart överlå- Prop. 1987/88:4 '

tas. En ny förvärvare är emellertid bunden av pantsättningen på samma sätt som överlåtaren även om något förbehåll om pantsättningen inte har

gjorts vid överlåtelsen. Pantborgenärens rätt är därmed skyddad.

Vidare kan licens upplåtas på grundval av ett pantsatt patent. Men panthavaren kan vid utebliven betalning från gäldenärens sida realisera

patentet. varvid licensrätten bortfaller. Detta är otvivelaktigt en omstän-

dighet av betydelse för den som överväger att sluta licensavtal méd patenthavaren. En annan sak är att en licensupplåtelse i åtskilliga fall kan öka det ekonomiska värdet hos ett patent och att panthavaren då kan tänkas vara

intresserad av att sälja patentet med förbehåll för licensen. Enligt 103 §

skall bl. a. en licenstagare underrättas innan en sådan pantrealisation som verkställs genom pantborgenärens försorg äger rum. Licenstagaren ges därigenom tillfälle att bevaka sina intressen.

När registrering har skett. får det sakrättsliga skyddet göras gällande

från tidpunkten för ansökan om registrering av pantavtalet. Denna regel

kan synas stå i motsättning till den 195 § uttalade principen att det sakrättsliga momentet vid pantsättning av förevarande slag utgöres av själva

registreringen. I själva verket föreligger ingen sådan motsättning. Som har framhållits där utgör registreringen det sakrättsliga momentet, medan dess

rättsliga effekter räknas från ansökningsdagen.

I paragrafens andra stycke har tagits in bestämmelser som ger licensta- ' ”

garen sakrättsligt skydd i i förhållande till en senare förvärvare av panträtt i

patentet. Skälen härtill har utförligt redovisats i den allmänna motivering-

en, avsnitt 2.5.1.

102 §

Bestämmelser i annan lag om handpanträtt vid utmätning eller i konkurs gäller också för panträtt i patent eller patentansökan. När ansökan om registrering enligt 95 § inkommer till patentmyndigheten medför detta samma rättsverkningar som när en panthavare tar en lös sak i besittning.

Säljs pantsatt patent eller patentansökan vid utmätning eller i konkurs, består sådana licensavtal som avses i 101 § andra stycket.

Bestämmelserna i första stycket behandlar panthavarens sakrättsliga skydd mot pantsättarens borgenärer, För att reglerna skall bli så enkla som

möjligt anknyter de till redan gällande bestämmelser om handpanträtt. Det sakrättsliga skydd som inträder vid trådition när det gäller lösa saker uppkommer i förevarande sammanhang vid den tidpunkt då ansökan om registrering av ett pantsättningsavtal inkommer till patentmyndigheten.

Samtidigt innebär regleringen att panträtt i patent och patentansökan kommer att ha den förmånsrätt som följer med handpanträtt enligt bestämmel-

serna i förmänsrättslagen (1970:979). |

Beträffande reglernas inverkan vid utmätning och i konkurs kan hänvi-

sas till framställningen i betänkandet s. 177—179. | Bestämmelsen i andra stycket avser att ge skydd åt en licenstagare vid pantrealisation i samband med utmätning och konkurs under samma förut-

"sättning som angetts i specialmotiveringen till 101 § andra stycket, dvs. att 34

licensavtalet har slutits före ansökan om registrering av pantsättningsavtalet. - e |

103 §

Puntborgenären får sälja panten och ta ut sin fordran ur köpeskillingen

endast om han dessförinnan har underrättat gäldenären och andra kända sakägare om försäljningen och dessa har erhållit skäligt rådrum att bevaka sin rätt. .

Vid försäljning enligt denna paragraf består sådana licensavtal som

avses i 101 § andra stycket. |

I denna paragraf tas upp vissa bestämmelser som rör pantborgenärens:

rätt att vid utebliven betalning realisera panten. I förhållande till utred-, ningsförslaget har regleringen gjorts väsentligt mer kortfattad.

Utredningens förslag byggde på förutsättningen att de ålderdomliga reg-

lerna i handelsbalken 10 kap. 2 § om försäljning av lösörepant skulle

ersättas med modernare regler efter förslag i promemorian (Ds Ju 1981:2) Rätt att sälja kvarlämnat gods. Det förslaget föranledde emellertid inte någon generell reglering av förutsättningarna och formerna för realisation av lösörepant. Orsaken härtill var närmast att reformbehovet inte ansågs

akut och att förslaget ansågs behöva övervägas ytterligare (prop. 1984/85:210 s. 13). |

Någon anledning att särskilt ingående reglera formerna för realisation av

sådana pantobjekt som det här är fråga om anser jag inte föreligga. Kredit-

givningen kommer så gott som uteslutande att förmedlas av stora banker

och andra seriösa kreditinstitut. Uppfinnare, även små och medelstora

sådana. har särskilda organisationer som företräder deras intressen.

Patent och patentansökningar torde inte lämpa sig för försäljning på auktion. Det är inte fråga om handelsvaror med någon stor marknad celler

relativt stabil prisnivå. Det rör sig i stället om unika förmögenhetsobjekt,

svåra att värdera och ofta av intresse endast för en begränsad och mycket . specialiserad krets. Det bästa ckonomiska resultatet av en pantrealisation torde regelmässigt uppnås vid en underhandsförsäljning. Det kan därför också förväntas att parterna i pantsättningsavtalet kommer överens om denna försäljningsform. Någon bestämmelse på denna punkt anser jag inte erforderlig. .

I ett särskilt hänseende finns det emellertid anledning att införa särskilda

bestämmelser. Det gäller frågan hur andra sakägare. t. ex. licenstagare och andrahandspanthavare, skall kunna bevaka sina intressen om underhands-

försäljning blir den normala försäljningsformen. I likhet med vad utredningen har föreslagit bör en förutsättning för att pantborgenären skall få -realisera panten vara att gäldenären och andra kända sakägare har underrättats om en förestående försäljning. En regel om detta har tagits in i

första stycket. Parterna ges härigenom en möjlighet att tillsammans lösa de ekonomiska eller andra problem som kan ha föranlett att försäljningen

aktualiserats. Däri bör ligga ett från praktisk synpunkt viktigt skydd för de

olika intressenterna. . Det bör vidare framhållas att en panthavare till följd av sin vårdnadsplikt 2 'n beträffande panten är skyldig att iaktta vederbörlig omsorg vid pantens '

realiserande. Om cen försäljning under hand har ägt rum under förhållanden

som varit uppenbart ogynnsamma, kan detta leda till att panthavaren blir

skadeståndsskyldig (jfr prop. 1984/85:210 s. 45 f.).

Jag vill i detta sammanhang också beröra förfarandet vid pantrealisation efter utmätning och i konkurs. De nya reglerna om pantsättning av patent

och patentansökningar föranleder inte några ändringar i utsökningsbalken.

Skälen härtill är följande.

Enligt 9 kap. I $ utsökningsbalken gäller beträffande utmätt lös egendom att den skall säljas på offentlig auktion eller under hand. Av 9 kap. 8 § utsökningsbalken följer vidare att utmätt egendom bör säljas under hand

om det är sannolikt att högre köpeskilling kan uppnås därigenom och sådan försäljning även i övrigt är ändamålsenlig. Sökanden, gäldenären

och andra kända sakägare vilkas rätt beror av försäljningen skall beredas

tillfälle att yttra sig i frågan, om anledning föreligger därtill.

Som jag har anfört tidigare torde underhandsförsäljning när det gäller

realisation av patent e.d. vara den försäljningsform som regelmässigt

kommer att inbringa den högsta köpeskillingen med hänsyn till pantobjektens specifika natur. Någon ändring av 9 kap. 8 § utsökningsbalken behövs därför inte för att underhandsförsäljning genom [ronofogdemyndighetens försorg skall komma till stånd.

När det gäller försäljning av lös egendom i konkurs anser jag inte heller ' att det behöver vidtas några ändringar i konkurslagen till följd av de nya

regler som föreslås i detta lagstiftningsärende. Riksdagen prövar för närvarande det förslag till ny konkurslag som har lagts fram i prop. 1986/87:90. I den nya konkurslagen finns regler om försäljning av lös egendom i bl. a. 8 kap. 7 och 9 §§. En tillämpning av dessa regler, som föreslås träda i kraft

den I januari 1988, torde av samma skäl som i utmätningsfallet regelmässigt komma att leda till att den mest förmånliga försäljningsformen väljs,

dvs. i regel underhandsförsäljning. Eftersom borgenären måste sälja egendomen på auktion bör förvaltaren normalt utnyttja möjligheten att lösa in egendomen från panthavaren för att själv sälja den under hand. Det kan

utan vidare antas alt så kommer att ske, eftersom förvaltaren är skyldig att

tillgodose samtliga borgenärers intressen och inte gärna kan medverka till

att pantobjektet säljs till underpris. |

| paragrafens andra stycke har vidare tagits upp regler som syftar till att

trygga licenstagares rätt vid sådan pantrealisation som inte sker i samband med utmätning eller i konkurs (jfr vad som har anförts under 101— 102 §§).

104 §

Den som ansöker om registrering enligt detta kapitel skall betala en avgift. Regeringen bestämmer uvgiftens storlek.

Som har angetts i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.7) skall den föreslagna pantsättningsordningen finansieras genom avgifter. Bestämmel-

sen i denna paragraf ger det stöd som fordras för att ta ut avgiften och

innefattar ett bemyndigande för regeringen att bestämma avgiftens storlek. Detta kan lämpligen ske genom tillägg till avgiftsbestämmelserna i patentkungörelsen.

patentbesvärsrätten

4§

Patentbesvärsrätten är domför med tre ledamöter. Fler än fyra får ej i annat fall än som sägs i 35 § sitta i rätten.

I patentmål skall minst två tekniskt kunniga ledamöter ingå i rätten och

skall en ledamot vara lagfaren, om ej rätten finner att medverkan av lagfaren ledamot icke är behövlig.

I mål om mönster, varumärke, namn, utgivningsbevis för periodisk skrift eller pantsättning av patent och patentansökningar skall minst två

lagfarna ledamöter ingå i rätten. Atgärd som avser måls beredande får i den omfattning domstolen be-

stämmer vidtagas av ledamot i domstolen eller av annan tjänsteman hos denna.

Ändringen av domförhetsreglerna i denna paragraf har behandlats utförligt i avsnitt 2.6.2 i den allmänna motiveringen.

5 Hemställan

Jag hemställer att lagrådets yttrande inhämtas över förslagen till

I. lag om ändring i patentlagen (1967:837),

2. lag om ändring i lagen (1977:729) om patentbesvärsrätten.

6 Beslut

Regeringen beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.

Lagrådet

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1987-06-01

Närvarande: f.d. regeringsrådet Wieslander, justitierådet Sterzel, rege-

ringsrådet Tottie.

Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 21 maj 1987 har regeringen på hemställan av statsrådet Wickbom beslutat inhämta lagrådets yttrande över förslag till lag om ändring i patentlagen (1967:837), m. m. |

Förslagen har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Håkan Rustand.

Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådet :

Förslaget till lag om ändring i patentlagen Den valda lösningen innebär i stora drag att panträtt uppkommer genom registrering och att för denna rätt i övrigt reglerna om handpanträtt fått tjäna som förebild med de modifikationer som följer av att registreringen skall ersätta traditionen som sakrättsligt moment. Förslaget kännetecknas

av en strävan att hålla regelsystemet så enkelt som möjligt. Detta uppnås

framför allt genom att godtrosförvärv av den nya panträtten inte skall kunna äga rum. Invändningar mot giltigheten av pantförskrivningen skall kunna framställas även sedan registrering har skett, oavsett panthavarens goda eller onda tro. Också bestämmelserna om vad som gäller vid konkurrens mellan den som fått panträtt i patent upplåten till sig, på ena sidan, och upplåtarens singularsuccessorer och borgenärer vid utmätning och i konkurs, på den andra, blir enligt förslaget enkla. Panthavaren erhåller inget skydd mot sådana förfoganden av pantsättaren som ägt rum före registreringen eller mot utmätning eller konkurs som infaller i tiden före

registreringen. Avgörande tidpunkt för beräkning av den föreslagna pant-

rättens företräde i förhållande till konkurrerande anspråk blir dagen då ansökan om registrering ingavs till registermyndigheten, patentverket.

Lagrådet kan för sin del biträda valet av principlösning. Något behov av att bygga ut regelsystemet ytterligare och införa exempelvis bestämmelser om godtrosskydd har inte visats föreligga. Några invändningar synes ej heller kunna riktas mot förslaget att även ansökningar om pätent skall kunna bli föremål för pantsättning. Förslaget bör kunna genomföras i stort sett i det skick som det nu föreligger.

Med den kombination av bestämmelser för handpanträtt och för regis-

terpanträtt som förslaget utvisar uppkommer på några punkter frågan om

vilket av grundsystemen som bör få stå modell vid utformandet av detalj-

lösningen. Lagrådet tar i det följande upp några sådana punkter där — inte

minst i förenklande syfte — en annan lösning synes förtjäna att övervägas.

95 §

Enligt utredningsförslaget torde registermyndigheten vid pantsättning till

flera alltid ha att tillse att en viss förmånsrättsordning blir rådande mellan

för tillskapandet av lika rätt för två eller flera borgenärer. Som yttersta

lösning, när prioriteten inte kan fastställas på annat sätt, anvisar utredning-

en principerna i 17:4 jordabalken, avseende konkurrerande förvärv som

inte kan utövas vid sidan av varandra (SOU 1985:10 s. 168 f.).

Den sistnämnda lösningen — innebärande att registreringsfrågan vilar i avbidan på utgången av en tvist om företrädet — har upptagits också i det remitterade förslaget. Samtidigt har emellertid, för det fall att ansökan görs samma dag om registrering av flera upplåtelser, vid sidan av en rangordning efter tidsföljden getts cn möjlighet att ordna företrädet efter vad som har avtalats. Under föredragningen har upplysts att ett sådant avtal kan innebära lika rätt för två eller flera borgenärer. Eftersom principerna i

jordabalken om konkurrerande förvärv som inte kan utövas vid sidan av

varandra har föga bärkraft när fråga är om panträtter, kan denna remissens innebörd godtas. Den synes dessutom böra leda till att de angivna princi- ' perna helt överges i förevarande sammanhang. Är upplåtelserna samtidiga eller kan det inte. utredas i vilken tidsföljd de har skett, bör de i stället erhålla lika rätt. Om någon av borgenärerna anser att han bör ha företräde framför den eller de andra, kan han på eget initiativ och utan att möjligheten behöver nämnas i lagtexten föra talan därom vid allmän domstol. Sista meningen i fjärde stycket bör enligt lagrådets mening ändras i enlighet med

det sagda: ”Är upplåtelserna samtidiga eller kan det inte utredas i vilken

tidsföljd de har skett, har de lika rätt.”

96 §

Av paragrafens utformning — särskilt dess tredje stycke — och av motiven framgår, att endast den som är innehavare av ett patent eller, i fråga om en .

patentansökan, är uppfinnare eller dennes rättsinnehavare, är behörig

sökande i ett ärende om registrering av pantavtal. Under föredragningen har emellertid upplysts att avsikten inte varit att utesluta möjligheten att den enligt pantavtalet berättigade — den blivande panthavaren — uppträder som sökande med stöd av fullmakt från motparten. Anledning saknas ju att på detta område ställa strängare krav än vad som gäller inför registermyndigheten vid uttagande av pantbrev i skepp eller fast egendom (se prop. 1973:42 s. 278 och Rodhe, Sakrätt s. 428). :

Det bör vidare enligt lagrådets mening övervägas att ta steget fullt ut och låta även den blivande panthavaren i denna sin egenskap få möjlighet att

uppträda som sökande. Här är ju inte fråga om att reglera det förstadium

till pantsättningen som uttagandet av pantbrev i skepp eller fast egendom utgör. Principen att endast den till patentet respektive patentansökningen berättigade är behörig att pantförskriva rättigheten skulle inte heller trädas för när, om det av denne undertecknade pantavtalet kunde inges även av motparten. Eftersom pantavtalet under alla förhållanden måste ges in vid registreringen skulle utredningen i ärendet inte behöva bli mer omfattande än enligt förslaget. Tvärtom skulle registermyndigheten besparas besväret att beakta vem av parterna som uppträder såsom sökande samt i förekommande fall att pröva dennes behörighet såsom fullmäktig. Vad lagrådet nu -

anfört kan beaktas genom förslagsvis följande avfattning av första och tredje styckena: |

”Ansökan om registrering enligt 95 § görs av den som har rätt till

patentet eller patentansökningen eller av den till vilken panträtt upplåtits.

Sökanden skall styrka upplåtarens rätt till patentet eller patentansökning-

en.

Den som — — — i ärendet.

Är upplåtaren, när ansökan om registrering görs på grund av utmätning, konkurs, omyndighet, betalningssäkring, kvarstad eller någon annan anledning inte behörig att förfoga över den pantförskrivna egendomen, får ansökningen inte bifallas.”

98.8¶I 98 § behandlas det fallet att pantavtalet av någon anledning är ogiltigt. Registreringen sägs då sakna verkan. Enligt motiven skall paragrafen ge uttryck för principen att en giltig panträtt förutsätter ett giltigt pantavtal och att därav följer att godtrosförvärv av panträtt inte är möjligt.

I 100 § sägs att registreringen skall avföras, bl.a. om panträtten genom lagakraftvunnen dom har förklarats ogiltig. Som exempel på sådana fall anges I motiven att själva pantavtalet är ogiltigt av skäl som nämnts vid

98 §. . .

En sammanställning av lagrummen visar alltså att ogiltigheten av ett pantavtal inte skall iakttas ex officio utan blir beroende av att talan därom förs vid allmän domstol av någon därtill behörig. Detta skulle komma till tydligare uttryck om 98 § erhöll en mindre kategorisk avfattning och mer

direkt tog sikte på den princip. som man velat uttrycka i paragrafen.

Samtidigt bör här klargöras att sådan bristande behörighet att förfoga över egendomen som avses i 96 § tredje stycket men inte uppmärksammats redan i registreringsärendet också är en omständighet som får åberopas trots att registrering skett (se remissens motivering till 100 §). Detta utgör ju inte ett fall då själva pantavtalet är ogiltigt.

Paragrafen skulle förslagsvis kunna ges följande lydelse:

”Även om registrering har skewu, gäller panträtt i den pantsatta egendomen endast om pantavtalet ingåtts av någon som var rätt ägare till egendomen och behörig att förfoga över den och om avtalet inte heller av någon annan anledning är ogiltigt.”

Är parterna överens om att pantavtalet är ogiltigt av skäl som sägs i denna paragraf bör registrering kunna avföras utan att allmän domstol förklarat panträtten ogiltig (se utredningen s: 173).

101 8

Ordet ”senare” kommer med det remitterade förslagets avfattning att syfta på den inledningsvis i paragrafen nämnda pantsättningen och inte, som avsikten torde vara, på den i slutet av lagtexten angivna tiden för ansökan om registrering enligt 95 §. Paragrafen kan. i närmare anslutning till utredningens förslag, i stället ges följande avfattning: 40

”Pantsättning av patent eller patentansökan gäller från tiden för ansökan om registrering enligt 95 § mot den som senare förvärvar äganderätt eller

annan rätt till egendomen.”

Förslaget till lag om ändring i lagen om patentbesvärsrätten Förslaget lämnas utan erinran.

Justitiedepartementet :

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 18 juni 1987

Närvarande: statsrådet Feldt. ordförande. och statsråden Gustafsson,

Hjelm-Wallén, Peterson. S. Andersson, Bodström, Göransson, Gradin, R.

Carlsson, Holmberg, Hellström, Wickbom, Johansson, Hulterström,

Lindqvist, G. Andersson, Lönnqvist

Föredragande: statsrådet Wickbom

Proposition om pantsättning av patent .

I Anmälan av lagrådsyttrande

Föredraganden anmäler lagrådets yttrande (beslut om lagrådsremiss fattat vid regeringssammanträde 1987-05-21) över förslag till

1. lag om ändring i patentlagen (1967:837), 2. lag om ändring i lagen (1977:729) om patentbesvärsrätten. Föredraganden redogör för lagrådets yttrande och anför.

Lagrådet har för sin del biträtt den principlösning som förslaget till en

pantsättningsordning avseende patent och patentansökningar innehåller. Även i övrigt har lagrådet i allt väsentligt godtagit de remitterade lagförsla-

gen. På några punkter har lagrådet dock förordat vissa ändringar, främst i förenklande syfte. |

Jag kan för min del, med någon mindre redaktionell jämkning, godta lagrådets ändringsförslag. Härutöver bör några ändringar av redaktionell

art göras i 94—96, 99 och 102 §§ i det remitterade förslaget till lag om

ändring I patentlagen och i 4 § i det remitterade förslaget till lag om ändring

i lagen om patentbesvärsrätten. Vidare bör en ändring göras i 5 8 i sist-

nämnda lag som följd av ändringen i 4 §. Samtidigt bör även den hänvisning som finns i 16 § till 40 § förvaltningsprocesslagen (1971: 291) tas bort eftersom sistnämnda paragraf upphör att gälla från och med den 1 januari 1988 (prop. 1986/87:89, JuU 31, rskr 278, SFS 1987: 748).

2 Hemställan

Jag hemställer alt regeringen föreslår riksdagen att anta de av lagrådet granskade lagförslagen med vidtagna ändringar.

3 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden

har lagt fram.

Bilaga 1

Sammanfattning av utredningens betänkande

Utredningen har haft till uppgift att överväga möjligheterna att införa en. lagstiftning om pantsättning av patent och patentansökningar. Lagbestämmelser i ämnet saknas f.n. helt. De konventioner på patenträttens område

till vilka Sverige anslutit sig innehåller inte heller några uttryckliga bestäm-:

melser om pantsättning. I föreliggande betänkande konstateras att sådan pantsättning enligt gäl- -

lande rätt inte torde kunna komma till stånd med sakrättslig verkån. Det avgörande skälet är att enligt nuvarande ordning det inte går att utrusta

pantavtalet med någon publicitet, ett s.k. sakrättsligt moment. De under-

sökningar som företagits under utredningen ger emellertid vid handen att .

det föreligger ett inte obetydligt intresse från såväl långivar- och uppfinnarhåll att få till stånd en fungerande ordning för pantsättning av sådan

egendom som det här gäller.

Mot bakgrund av vad nyss sagts har huvuduppgiften under utredningsarbetet blivit att tillskapa ett fungerande system för åstadkommande av publicitet. Utgångspunkten har härvid varit att sådan publicitet bör komma till stånd genom offentlig registrering och att det registerpantsystem som sålunda tillskapas bör vara så enkelt och billigt som möjligt.

Utredningen föreslår att pantsättning av patent och patentansökningar skall få sakrättslig verkan genom att pantavtalet registereras hos patentmyndigheten, dvs. Patent- och registreringsverket. Enligt förslaget utgör

således själva registreringen det sakrättsliga momentet. Möjligheten att.

tillskapa en ordning som innebär att patentmyndigheten utfärdar ett ”pant-

brev” som sedan kan överlämnas som säkerhet för fordran har övervägts men avvisats. Detta sammanhänger med att utredningen funnit att ett fullt utbyggt inteckningssystem i anslutning till vad som gäller exempelvis på fastighetsrättens område i förevarande sammanhang inte är vare sig nödvändigt eller ens önskvärt.

Ett särskild problem har varit att åstadkomma en ordning för utnyttjande av egendomen som säkerhet hos flera borgenärer samtidigt. De allmänna

reglerna om pantsättning av lös egendom innebär att ett pantobjekt kan bli föremål för s. k. andrahandspantsättning, dvs. egendom som pantsatts hos en borgenär kan i sin helhet bli föremål för förnyad pantsättning hos en annan borgenär, givetvis med förbehåll för förste borgenärens rätt. Dessa regler bör vara tillämpliga även i fråga om patent och patentansökningar. De nackdelar för andrahandsborgenären som detta system innebär i förhål- -

lande till vad som gäller inom ramen för en inteckningsordning har ansetts

godtagbara. oe |

Utredningens förslag innebär att godtrosförvärv av panträtt i förevarande sammanhang inte blir möjligt. Godtrosförvärv i allmänhet förutsätter att överlåtaren utåt framstår som legitimerad att förfoga över egendomen,

antingen genom att han har den i sin besittning eller genom att han i ett offentligt register är antecknad som rätt ägare. Någon sådan s.k. legilime- -

rande omständighet finns inte i fråga om patent och patentansökningar.

Det är inte obligatoriskt att anteckna överlåtelse av sådan egendom i

patentregistret. Registrets uppgifter om innehavare är alltså inte pålitliga. Att införa obligatorisk registrering är en genomgripande åtgärd som inte

kan komma i fråga i detta sammanhang.

Den som vid ansökan om patent hos patentmyndigheten antecknats som uppfinnare eller dennes rättsinnehavare bör godtas som rätt sökande i

ärende angående registrering av pantavtalet. Sökes registrering av någon

annan, bör han styrka sin rätt medelst en sammanhängande kedja av

överlåtelser. Denna regel tillämpas redan nu av patentmyndigheten vid

ansökan om registrering av överlåtelse av patent.

När det gäller förhållandet mellan panträtt och andra begränsade sakrät-

ter i patent och patentansökningar har utredningen till att börja med funnit det nödvändigt att sakrättsligt skydda en licenshavare mot en pantsättning som sker efter licensavtalets ingående. Härvidlag har också lagstiftningsåt-

gärder föreslagits. Utredningen anser sig: dessutom kunna utgå ifrån att samma regel, om saken ställs på sin spets, i rättspraxis kommer att tilläm-

pas i förhållandet mellan en licenshavare och en senare förvärvare av äganderätt till egendomen. |

Utredningen har vidare funnit att patent och patentansökningar liksom

enligt gällande rätt bör ingå i underlaget för företagsinteckning och —

fr.o.m. den I januari 1986 — företagshypotek. Ett viktigt skäl för denna

bedömning är att det måste anses som en fördel om ifrågavarande slag av egendom även fortsättningsvis kan användas som kreditsäkerhet också

utanför ramen för den nu föreslagna pantsättningsordningen.

Rättsverkningarna vid utmätning och konkurs föreslås bli desamma som för lös egendom vilken är föremål för handpanträtt, varvid registreringen ersätter traditionen som sakrättsligt moment. Även reglerna för pantrealisation föreslås bli utformade i anslutning till vad som gäller för lös egen-

dom vilken innehas såsom handpant. En viktig skillnad är att försäljning under hand förutsätts bli den normala försäljningsformen om inte avtal träffats om sättet för försäljningen. Egendom av det slag det här gäller torde nämligen inte lämpa sig för försäljning på offentlig auktion.

I utredningens direktiv framhålls att patent för Sverige numera kan erhållas på tre olika vägar, nämligen genom en nationell! svensk patentansökan, genom en internationell patentansökan och genom en europeisk patentansökan. Oavsett vilken väg sökanden väljer för att få patent för

Sverige, sägs det vidare, kommer dock slutligen de patent som gäller för Sverige att registreras hos det svenska patentverket. Utredningen föreslår

också att samtliga i Sverige registrerade patent skall kunna pantsättas här i landet. Detsamma gäller svenska nationella patentansökningar. Härutöver

bör också vissa andra patentansökningar kunna bli föremål för pantsättning, nämligen sådana internationella patentansökningar som under den

s.k. nationella fasen handläggs vid det svenska patentverket och sådana

europeiska patentansökningar, beträffande vilka översättning av patent-

kraven ingivits och registrerats vid det svenska patentverket. Utredningen

föreslår lagstiftning av denna innebörd.

Registermyndighet bör vara patentverket. De uppgifter som erfordras för kontroll av om sökanden skall anses legitimerad finns där och det skulle

vara både onödigt och kostnadskrävande att lägga registreringsfunktionen 44 på någon annan myndighet.

Den pantsättningsordning som här föreslås är så enkel att kostnaderna — Prop . 1987/88:4 som i och för sig måste bäras av dem som utnyttjar systemet, dvs. pantsättarna — kan bedömas bli små. Det bör vara tillräckligt att ta ut en registre-

ringsavgift på — i dagsläget — högst 200 kr.

De föreslagna lagreglerna rörande pantsättning har sammanförts i ett nytt avslutande kapitel i patentlagen.

Bilaga 2

Utredningens lagförslag

1¶Förslag till

Lag om ändring i patentlagen (1967:837)

Härigenom föreskrivs i fråga om patentlagen (1967:837)! dels att 14, 64 och 75 §§ skall ha nedan angivna lydelse, dels att till lagen skall fogas ett nytt kapitel, 12 kap., av nedan angivna lydelse.

Nuvarande Ivdelse Föreslagen lydelse

148 Ändrar sökanden ansökningen inom sex månader från den dag då ansök-

ningen gjordes skall ansökningen anses gjord vid den tidpunkt då ändringen vidtogs, om han yrkar det.

Yrkande enligt första stycket skall framställas inom två år från den dag

då ansökningen gjordes. Sådant yrkande får framställas endast en gång och får inte återtas. Utan hinder av vad som sagts i

första stycket skall sådan registre-

ring av pantsättning, som skett före den tidpunkt då ändringen vidtogs. fortfarande gälla. Panträtt som

uppkommit till följd av sådan re-

gistrering skall anses omfatta även.

de rättigheter som härflyter ur pa-

tentansökningen i dess Ilvdelse efter ändringen.

64 §

Den som vill väcka talan om pa- Den som vill väcka talan om paåtents ogiltighet, överföring av pa- tents ogiltighet, överföring av patent eller meddelande av tvångsli- tent eller meddelande av tvångsli-

cens skall anmäla detta till patent- cens skall anmäla detta till patentmyndigheten samt underrätta envar myndigheten samt underrätta envar

som enligt patentregistret innehar som enligt patentregistret innehar

licens till patentet. Vill licenstagare licens till eller panträtt i patentet. väcka talan om intrång i patent eller Vill licenstagare väcka talan om in-

om fastställelse enligt 63 § första trång i patent eller om fastställelse stycket. skall han underrätta pa- enligt 63 § första stycket, skall han tenthavaren härom. underrätta patenthavaren därom.

Detsamma gäller, om panthavare

vill väcka talan i anledning av intrång i patent. Underrättelseskyldighet enligt första stycket anses fullgjord, när under-

rättelse i betald rekommenderad försändelse sänts under den adress som antecknats i palentregistret.

I Lagen omtryckt 1983:433. 46

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. :1987/88:4

” LÅ

Visas ej, när talan väckes, att anmälan eller underrättelse skett enligt

föreskrifterna i första stycket, skall käranden givas tid därtill. Försitter han denna tid, må hans talan icke upptagas till prövning.

758 Talan mot annat slutligt beslut av Talan mot annat slutligt beslut av patentmyndigheten enligt denna lag patentmyndigheten enligt denna lag än som avses i 24 § samt talan mot än som avses 1 24 eller 105 § samt

beslut enligt 42, 72 eller 73 § föres talan mot beslut enligt 42, 72 eller

genom besvär hos patentbesvärs- 73 8 föres genom besvär hos pa-

rätten inom två månader från beslu- tentbesvärsrätten inom två måna-

tets dag. Den som vill anföra besvär der från beslutets dag. Den som. vill skall erlägga fastställd besvärsav- anföra besvär skall erlägga fast-

gift inom samma tid vid påföljd att ställd besvärsavgift inom samma tid besvären icke upptages till pröv- vid påföljd att besvären icke uppta-

ning. ges till prövning.

Mot patentbesvärsrättens slutliga Mot patentbesvärsrättens slutliga beslut föres talan hos regeringsrät- beslut föres talan hos regeringsrät-

ten genom besvär inom två måna- 'ten genöm besvär inom två månader från beslutets dag. der från beslutets dag.

12 kap.

Pantsättning

94 §

Patent som meddelats här i riket

kan pantsättas i enlighet med vad

som stadgas nedan i 95—102 §§.

Detsamma gäller uppfinning som -:-

är föremål för

I. svensk patentansökan,

2. internationell patentansökan

som fullföljts enligt 31 § patentlagen eller upptagits till handlägg-

ning enligt 38:$ samma lag,

3. europeisk patentansökan som

omvandlats "enligt 93 § patentla-

gen.

Beträffande europeiskt patent

som har verkan här i riket samt

europeisk patentansökan finns sär-

skilda bestämmelser i 103—104-$$.

Panträtt som upplåtes i patent-

Sökt uppfinning omfattar även upp-

finning som blir föremål för sådan

senare gjord patentansökan som

avses Ull $ denna lag.

95 8

Panträtt i patent eller patentsökt

uppfinning blir gällande när skrift-

ligt avtal om pantsättning av egen-

domen till säkerhet för fordran re-

gistreruts hos patentmyndigheten.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Har panträtt som avses i första

stycket övergått på annan, skall på

begäran anteckning därom göras i patentregistret.

Har panträtt upplåtits till flera var för sig, äger den upplåtelse fö-

reträde varom ansökan om registrering först inges till patenimyndigheten, såvitt ej annat avtalats.

Göres samma dag ansökan om registrering av flera upplåtelser,

har de sinsemellan företräde efter den tidsföljd i vilken de ägt rum. Är

upplåtelserna samtidiga eller kan

det ej utrönas i vilken tidsföljd de skett, skall rätten på talan av någon av borgenärerna förordna om

företrädet mellan dem efter vad som med hänsyn till omständigheterna är skäligt.

96 §

Den som söker registrering enligt 95 § skall styrka sin rätt till uppfinningen eller, när fråga är om pantsättning av patent, till patentet. Sådan rätt skall, om inte annat fram-

går, anses föreligga när sökanden i ärendet angående ansökan om pa-

tent registrerats som uppfinnare eller som dennes rättsinnehavare.

År sökanden, när ansökan om registrering göres. till följd av utmätning, konkurs, omyndighet, betalningssäkring eller kvarstuad ej behörig att förfoga över den pantför-

skrivna egendomen, får ansökan

om registrering ej bifallas.

97 8

Avtal om pantsättning av patentsökt uppfinning kan registreras när

ansökan om patent registrerats i

patentmyndighetens diarium. . Avtal om pantsättning av patent

kan registreras när beslutet att bifalla patentansökningen — vunnit laga kraft. Patent som beviljas på pantsatt

uppfinning träder i uppfinningens

ställe såsom pantobjekt.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

98§

Har pantavtalet ingåtts av någon som ej var rätt ägare till den pantsatta egendomen eller är avtalet eljest ogiltigt är registrering utan verkan.

998 Registreringen skall avföras om panträtten genom lagakraftvunnen dom förklarats ogiltig eller om det visas att panträtten upphört att gälla.

Punträtten är förfallen och registreringen skall uvföras om pa-

tentet har förfallit enligt 51 § eller förklarats ogiltigt enligt 52 § eller

blivit överfört enligt 53 § eller förklarats upphört enligt 54 § första stycket. Detsamma gäller i fall som avses i 18 § eller om patentansökan

. återkallats, avskrivits enligt 15 eller

20 §§ utan att därefter återupptas, eller avslagits.

100 §

. Pantsättning av patent eller patentsökt uppfinning är från tiden för ansökan om registrering enligt 95 § gällande mot den som senare förvärvar äganderätt eller annan rätt till egendomen.

Avtal om licens är gällande mot panthavare om licensavtalet ingåtts före unsökan om registrering av pantavtalet.

101 SE

Vad i lag är stadgat om handpanträtt vid utmätning eller i konkurs äger tillämpning på panträtt i patent eller patentsökt uppfin- ning; därvid inträder de rättsverkningar. som är knutna till

besittningstagandet av lös sak, vid den tidpunkt då ansökan om regist-

rering enligt 95 § inges till patentmyndigheten. :

Säljes pantsatt patent eller pa-

tentsökt uppfinning vid utmätning eller i konkurs består sådant licens-

avtal som avses i 100 § andra stycket. S

4¶Riksdagen 1987/88. I saml. Nr 4

102 §

Pantborgenären får sälja panten och ta ut sin fordran ur köpeskillingen under förutsättning att

I. fordringen har förfallit till betalning,

2. gäldenären därefter har anmanats att betala skulden och i anma-

ningen upplysts om att panten annärs kan komma att säljas efter en

viss tid, minst en månad, efter an-

maningen; samt

3. den tid som har angetts i anmaningen har löpt ut.

Kopia av anmaningen till gäldenären skall tillställas andra kända sakägare.

Anmaningsskyldigheten — anses

fullgjord genom att anmaningen

har sänts i rekommenderat brev under den adress som gäldenären har uppgivit eller som annars är känd för borgenären. sr

Angående sättet för försäljning-

en av panten skall gälla vad

pantborgenären och pantgäldenä-

ren avtalat härom. Har avtal ej träffats, får panten säljas under hand. |

Vid försäljning enligt denna puragraf består sådant licensavtal som avses i 100 § andra stycket. -— Om pantens ägare är i konkurs, gäller i stället 73 § konkurslagen

(1921:225).

103 §

Bestämmelserna i -94—102 §§ äger tillämpning även i fråga om

europeiskt patent som har verkan

här i riket, om ej annat följer av vad nedan och i 104 § sägs. Detsamma

gäller uppfinning som är föremål

för europeisk patentansökan, beträffande vilken översättning som avses i 88 § patentlagen inkommit - till patentverket.

Avtal om pantsättning av euro-

peiskt: patent kan registreras när patentet enligt de i 82 § upptagna bestämmelserna fått verkan här i

riket.

- Avtal om pantsättning av uppfinning som sägs i första stycket kan

Nuvarande Iydelse Föreslagen lydelse registreras, när kungörelse enligt 88 § utfärdats.

104 §

Vid tillämpning av 96 § i ärende ungående pantsättning av europeiskt patent skall den som i patentre-

gistret antecknats som patent-

havare anses som rätt sökande, om inte annat framgår I ärendet.

Vid tillämpning av 96 § i ärende

angående pantsättning av uppfin-

ning som avses it 103 § första Styck-'

et skall den som hos patentmyndig-

heten antecknats som uppfinnare eller dennes rättsinnehavare anses som rätt sökande, om inte annat

framgår i ärendet.

105 § Talan mot beslut av patentmyn-

digheten i ärende som avses i detta kapitel föres genom besvär hos patentbesvärsrätten inom två måna-

der från beslutets dag.

Mot patentbesvärsrättens beslut

föres talan hos regeringsrätten ge-

nom besvär inom två månader från beslutets dag.

Denna lag träder i kraft den

Lag om ändring i konkurslagen (1921:2 25)

Härigenom föreskrivs att 71 och 73 §§ konkurslagen (1921:2 25) skall ha

nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

71 §'

Försäljning av lös egendom, som icke sker genom fortsättande av gäldenärens rörelse, skall äga rum på auktion eller i annan ordning efter vad förvaltaren finner vara mest fördelaktigt för boet.

Lös egendom, vari borgenär har panträtt eller annan särskild förmånsrätt. må ej i något fall utan hans samtycke säljas annorledes än å auktion,

så framt hans rätt är av försäljningen beroende.

Samtycke som avses i andra Samtycke som avses i andra stycket fordras icke, när förvalta- stycket fordras icke, när förvalta-

ren vill genom fondkommissionär ren vill genom fondkommissionär

sälja på fondbörs noterat värdepap- sälja på fondbörs noterat värdepap-

per till gällande börspris eller när per till gällande börspris eller när fråga är om försäljning av lös egen-' fråga är om försäljning av lös egendom genom fortsättande av gälde- dom genom fortsättande av gäldenärens rörelse. -närens rörelse eller försäljning av

patent eller patentsökt uppfinning.

Skall fartyg, som ej är infört i skeppsregistret eller i motsvarande ut-

ländska register, luftfartyg som ej är registrerat, gods i fartyg eller gods i

luftfartyg säljas, äge förvältaren, där egendomen finnes inom riket, begära försäljning i den ordning som gäller för utmätt sådan egendom.

Är fråga om försäljning av registrerat skepp. registrerat luftfartyg eller intecknade reservdelar till luftfartyg och finnes egendomen inom riket, skall vad i 70 § första och andra styckena sägs äga motsvarande tillämpning.

Skall gäldenären tillkommande rätt till andel i inteckning som belastar hans luftfartyg eller till sådant fartyg hörande reservdelar säljas, låte förvaltaren innan försäljning sker anskaffa särskild inteckningshandling å det gäldenären tillkommande beloppet, där laga hinder däremot icke möter. Skall försäljning ske av inteckningshandling, som innehaves av gäldenären och för vilken han är personligen ansvarig, vare förvaltaren pliktig

att, där ej gäldenären medgiver, att handlingen må försäljas med bibehål-

lande av hans ansvarighet, förse handlingen med påskrift, varigenom gäldenären frikallas från ansvarighet.

Bestämmelserna i 70 § sista stycket äga motsvarande tillämpning, när

gäldenären tillhörig lös egendom under konkursen skall säljas i den ordning

som gäller för utmätt sådan egendom. I sådant fall skall förvaltaren dessutom, i den mån det är påkallat. i ärendet föra talan för borgenärer som ha

förmånsrätt enligt 10 § förmånsrättslagen (1970:979) samt genom brev

underrätta borgenär om yrkande som han framställer på dennes vägnar.

! Senaste lydelse 1981:825. tin

Nuvarande Iyvdelse Föreslagen lydelse

73 §2.

Har borgenär lös egendom såsom Har borgenär lös egendom såsom pant eller eljest under panträtt i pant eller eljest under panträtt i handom, äge han besörja, att egen- handom, äge han besörja, att egen- -

domen varder såld å auktion eller, domen varder såld å auktion eller, ' då fråga är om å fondbörs noterat då fråga är om å fondbörs noterat

värdepapper, genom fondkommis- värdepapper, genom fondkommissionär till gällande börspris; dock sionär till gällande börspris: är frå-

må sådan försäljning ej utan förval- gå om pantsatt patent eller patent-

tarens samtycke äga rum tidigare sökt uppfinning, skall egendomen än fyra veckor efter första borge- säljas under hand, om inte särskilnärssammanträdet. Försäljning ge- da skäl talar däremot. Försäljning nom borgenärens försorg må cj hel- får dock ej utan förvaltarens samler ske, där förvaltaren vill lösa tycke äga rum tidigare än fyra veckegendomen för konkursboets räk- or efter första borgenärssammanning; åliggande det borgenären att trädet. Försäljning genom borgenäminst en vecka innan han vidtager rens försorg må ej heller ske, där åtgärd för egendomens försäljning förvaltaren vill lösa egendomen för hembjuda den åt förvaltaren till in- konkursboets räkning; åliggande lösen. Utgöres egendomen av far- det borgenären att minst en vecka tyg eller av gods i fartyg eller i luft- innan han vidtager åtgärd för egenfartyg eller av intecknade reserv- domens försäljning hembjuda den delar till luftfartyg, skall försälj- åt förvaltaren till inlösen. Utgöres ningen ske i den ordning, som om egendomen av fartyg eller av gods i dylik egendom; den där blivit ut- fartyg eller i luftfartyg eller av inmätt, särskilt är stadgad. . Skall tecknade reservdelar till luftfartyg,

egendomen säljas annorledes än ut- skall försäljningen ske i den ord-

mätningsvis och är ej fråga om så- ning. som om dylik egendom, den

dan försäljning av värdepapper. där blivit utmätt, särskilt är stad-

som enligt vad nyss sagts må ske gad. Skall egendomen säljas annorutan auktion, må försäljningen ej ledes än utmätningsvis och är ej fråäga rum' å annan ort än den, där ga om sådan försäljning av värdeegendomen finnes, med mindre papper eller äv pantsatt patent eller förvaltaren samtycker därtill;. och patentsökt uppfinning, som enligt låte borgenären förvaltaren minst vad nyss sagts må ske utan auktion,

tre veckor förut veta, när och var må försäljningen ej äga rum å annan

försäljningen skall ske. Har försälj- ort än den, där egendomen finnes. ning skett i annan än den för utmätt med mindre förvaltaren samtycker

egendom stadgade ordning, vare därtill; och låte borgenären förval-

borgenären pliktig att för förvalta- taren minst tre veckor förut veta, : ren redovisa för vad som influtit. när och var försäljningen skall ske.

Har försäljning skett i annan än den

för utmält egendom stadgade ord-

ning. vare borgenären pliktig att för

förvaltaren redovisa för vad som in-

flutit.

> Senaste lydelse 1981:825. An '

Vill ej borgenären föranstalta om försäljningen, äge förvaltaren därom

besörja. Dock må inteckning i luftfartyg eller reservdelar till sådant fartyg,

vilken blivit av ägaren till den. intecknade egendomen lämnad såsom pant,

icke av förvaltaren säljas, utan äge han allenast låta sälja den rätt till andel i inteckningen, som efter ty särskilt är stadgat må tillkomma gäldenären.

Denna lag träder i kraft den

Lag om ändring i utsökningsbalken (1981:774)

Härigenom föreskrivs att 9 kap. 8 § utsökningsbalken (1981:774) skall ha nedan angivna lydelse. |

Nuvarande lydelse | . Föreslagen lydelse

9 kap.

8§

Utmätt egendom bör säljas under hand, om det är sannolikt att högre

köpeskilling kan uppnås därigenom och sådan försäljning även i övrigt är

ändamålsenlig. Sökanden, gäldenären och annan känd sakägare vars rätt beror av försäljningen skall beredas tillfälle att yttra sig i frågan, om anledning föreligger därtill.

Försäljning får dock ej ske under hand, om egendomen häftar för sjö- -

eller luftpanträtt eller ovisshet råder härom samt det cj är känt vem som gör anspråk på sådan panträtt eller var han uppehåller sig.

Utmätt patent eller patentsökt uppfinning skall säljas under hand,

om inte särskilda skäl talar där-

emot.

Denna lag träder i kraft den

Bilaga 3

Förteckning över remissinstanserna

Yttranden över utredningens betänkande har avgetts av Svea hovrätt, kammarrätten i Sundsvall, Stockholms tingsrätt, patentbesvärsrätten, riksskatteverket, patent- och registreringsverket, juridiska fakulteten vid Lunds universitet, styrelsen för teknisk utveckling, länsstyrelsen i Malmöhus län, Svenska handelskammarförbundet. regionala utvecklingsfonden i : Jönköpings län, Sveriges advokatsamfund, Sveriges industriförbund, Sveriges hantverks- och industriorganisation, SHIO-Familjeföretagen, Sveri-.

ges föreningsbankers förbund. . Svenska bankföreningen, Svenska sparbanksföreningen, Finansbolagens förening, Svenska uppfinnareföreningen, Svenska patentombudsföreningen, Svenska föreningen för indu-

striellt rättsskydd, Tjänstemännens Centralorganisation och Landsorgani-

sationen i Sverige. : | |

Bilaga 4 Prop. 1987/88:4

Lagrådsremissens lagförslag

I Förslag till

Lag om ändring i patentlagen (1967:837)

Härigenom föreskrivs i fråga om patentlagen (1967:837)! dels att 64 § skall ha följande lydelse, dels att det i lagen skall införas ett nytt kapitel, 12 kap., av följande

lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen Iydelse

64 § Den som vill väcka talan om pa- Den som vill väcka talan om pa-

tents ogiltighet. överföring av pa- " tents ogiltighet, överföring av pa-

tent eller meddelande av tvångsli- tent eller meddelande av tvångsli-

cens skall anmäla detta till patent-' cens skall anmäla detta till patent- .

myndigheten samt underrätta envar myndigheten samt underrätta envar som enligt patentregistret innehar som enligt patentregistret innehar. licens till patentet. Vill licenstagare licens till eller panträtt i patentet. väcka talan om intrång i patent eller Vill ex licenstagare väcka talan om om fastställelse enligt 63 § första intrång”i patent eller om fastställelstycket, skall han underrätta pa- se enligt 63 § första stycket, skall

tenthavaren härom. han underrätta patenthavaren här-

om. Detsamma gäller, om en panthavare vill väcka talan med anted-

ning av intrång i patent.

Underrättelseskyldighet enligt första stycket anses fullgjord, när under-

rättelse i betald rekommenderad försändelse sänts under den adress som

antecknats i putentregistret.

Visas ej, när talan väckes, att anmälan eller underrättelse skett enligt

föreskrifterna i första stycket, skall käranden givas tid därtill. Försitter han denna tid, må hans talan icke upptagas till prövning.

12 kap.

Pantsättning

94 §

Patent som har meddelats eller

har verkan här i riket kan pantsät-

tas enligt bestämmelserna i detta

kapitel.

Pantsättning kan också avse

I. svensk patentansökan,

2. internationell patentansökan

som har fullföljs enligt 31 § eller

som har tagits upp till handlägg-

ning enligt 33 eller 38 §, eller

! Lagen omtryckt 1983:433. 57

Nuvarande Ivdelse Föreslagen lydelse

3. europeisk patentansökan för vilken översättning enligt 88 § har kommit in till patentmyndigheten eller som har omvandlats enligt 93 §. Panträtt i en patentansökan omfattar också en uppfinning som blir föremål för delning eller utbrytning enligt 11 §.

95 §

Panträtt i patent eller patentansökan uppkommer genom registrering av ett skriftligt avtal om pantsättning av egendomen. Ansökan

om registrering görs hos patent-

myndigheten.

Om en registrerad panträtt har

övergått på någon annan, skall det-

ta på begäran antecknas.i patentregistret eller diariet för patentansökningar. .

Har panträtt upplåtits till flera vär för sig, har den upplåtelse före-

träde för vilken ansökan om registrering först inkom till patentmyndigheten, om inte annat har avtalats.

Görs samma dag ansökan om registrering av flera upplåtelser, har

de sinsemellan företräde efter den tidsföljd i vilken de har ägt rum, om inte annat har avtalats. Är upplåtelserna samtidiga eller kan det inte utredas i vilken tidsföljd de har skett, skall rätten på talan äv någon av borgenärerna förordna om företrädet mellan dem efter vad som med hänsyn till omständigheterna är skäligt.

96 § Den som ansöker om registrering enligt 95 § skall styrka sin rätt till

patentet eller patentansökan.

Den som Ii patentregistret anges som patenthavare skall unses ha rätt till patentet, om inte annat framgår I ärendet. Avser ansökan

om registrering pantsättning av en

patentansökan, skall den som har registrerats hos patentmyndigheten

som uppfinnare eller dennes rätts-

innehavare anses ha rätt till patent-

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

ansökan, om inte annat framgår i

ärendet.

Är sökanden, när ansökan om registrering görs, på grund av utmätning, konkurs, omyndighet, betal-

ningssäkring, kvarstad eller någon annan anledning inte behörig att

förfoga över den pantförskrivna egendomen, får ansökan inte bifal-

las.

978 Ett avtal om pantsättning av pa-

tent kan registreras när patent har

meddelats eller, om avtalet avser ett europeiskt patent, när detta enligt 82 § har fått verkan här i riket.

Ett avtal om pantsättning av pa-

tentansökan kan registreras när

denna har registrerats i patentmyn-

dighetens diarium eller, om avtalet avser en europeisk patentansökan,

här kungörelse enligt 88 § har ut-

färdats. Om en pantsatt patentansökan leder till att patent meddelas, gäller

därefter patentet som pantobjekt.

98 §

Registreringen saknar verkan,

om pantavtalet har ingåtts av nå-

gon som inte var rätt ägare till den pantsatta egendomen eller om avtalet av någon annan anledning är ogiltigt.

99 §

Panträtten är förfallen, om patentet eller patentansökan har

överförts på någon annan eller an-

nars på grund av bestämmelserna i denna lag inte vidare skall gälla.

100 § Registreringen skall avföras, om

panträtten genom lagakraftvunnen dom har förklarats ogiltig eller om panträtten hur förfallit eller annars

upphört att gälla.

101 §

Puantsättning av patent eller patentansökan får mot den som senare förvärvar äganderätt eller annan

Nuvarande Ivdelse Föreslagen lydelse

rätt till egendomen göras gällande från tiden för ansökan om registre-

ring enligt 95 §.

Ett licensavtal gäller mot panthavaren, om avtalet har slutits före ansökan om registrering av pantavtalet.

102 §

Bestämmelser i annan lag om

handpanträtt vid utmätning eller i konkurs gäller också för panträtt i

patent eller patentansökan. När ansökan om registrering enligt 95 § inkommer till patentmyndigheten

medför detta summa rättsverkningar som när en panthavare tar en lös

sak i besittning.

Säljs pantsatt patent eller patent-

ansökan vid utmätning eller i konkurs, består sådana licensavtal

som avses i 101 § andra stycket.

103 §

Pantborgenären får sälja panten och ta ut sin fordran ur köpeskil-

lingen endast om han dessförinnan

har underrättat gäldenären och andra kända sakägare om försäljningen och dessa har erhållit skä-

ligt rådrum att bevaka sin rätt.

Vid försäljning enligt denna paragraf består sådana licensavtal som avses i 101 § andra stycket.

104 §

Den som ansöker om registrering enligt detta kapitel skall betala en avgift. Regeringen bestämmer av-

giftens storlek.

Denna lag träder i kraft den I januari 1988.

Lag om ändring i lagen (1977:729) om patentbesvärsrätten

Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1977:729) om patentbesvärsrätten skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 3!

Patentbesvärsrätten är domför med tre ledamöter. Fler än fyra får ej i annat fall än som sägs i 5 § sitta i rätten.

I patentmål skall minst två tekniskt kunniga ledamöter ingå i rätten och skall en ledamot vara lagfaren, om ej rätten finner att medverkan av lagfaren ledamot icke är behövlig.

I mål om mönster. varumärke, I mål om mönster, varumärke, namn eller utgivningsbevis för pe- namn, utgivningsbevis för perioriodisk skrift skall minst två lagfar- — disk skrift eller pantsättning av pana ledamöter ingå i rätten. tent och patentansökningar skall

minst två lagfarna ledamöter ingå i

rätten.

Åtgärd som avser måls beredande får i den omfattning domstolen bestämmer vidtagas av ledamot i domstolen eller av annan tjänsteman hos denna. :

Denna lag träder i kraft den I januari 1988.

! Senaste lydelse 1977:1021. 61

PropOSiliOoN€N0 sossserererseserrers ere rss rer sr rss rss ass ses ess