Propositionens huvudsakliga innehåll _

I propositionen föreslås vissa ändringar i patentlagen (l967:837). Syftet med ändringarna är att göra det möjligt att pantsätta patent och patentan- sökningar med sakrättslig verkan gentemot tredje man. Det sakrättsliga skyddet åstadkoms genom att pantsättningsavtalet registreras hos patent- och registreringsvcrket genom ett enkelt och billigt förfarande.

_ De nya reglerna föreslås träda i kraft den ljanuari 1988. '

Lagförslagen i denna proposition har granskats av lagrådet. Proposi- tionen innehåller därför tre huvuddelar: lagrådsremissen (s. 7). lag- rådets yttrande (s. 38) och föredragande statsrådets ställningstagan- den till lagrådets synpunkter (s. 42).

Den som vill ta del av samtliga skäl för lagförslagen måste därför läsa alla tre delarna.

• Sida 2
•  Original

Propositionens lagförslag ] Förslag till

Lag om ändring i patentlagen (.1967z837)

Härigenom föreskrivs i fråga om patentlagen (1967: 837)' dels att 64 & skall ha följande lydelse. dels att det i lagen skall inlöras ett nytt kapitel, lZ kap., av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

645

Den som vill väcka talan om pa- tents ogiltighet. överföring av pa- tent eller meddelande av tvångsli- cens skall anmäla detta till patent- myndigheten samt underrätta envar som enligt patentregistret innehar licens till patentet. Vill licenstagare väcka talan om intrång i patent eller om fastställelse enligt 63.5 första stycket. skall han underrätta pa- tenthävaren härom.

Den som vill väcka talan om pa- tents ogiltighet. överföring "av pa- tent eller meddelande av tv'ångsli- cens skall anmäla detta till patent- myndigheten samt underrätta envar som enligt patentregistret innehar licens till eller panträtt i patentet. Vill en licenstagare väcka talan om intrång i patent. eller om fastställel- . se enligt 63 s första stycket skall

han. underrätta patenthavaren här- om. Delsamma gäller. om en pant- havare vill väcka talan med anled- ning uvirtlrång iprttent.

Underrättelseskyldighet enligt första stycket anses fullgjord när under- rättelse i betald rekommenderad försändelse sänts under den adress som antecknats 1 patentregistret.

Visas ej. när talan väckes. att anmälan eller undenättelse skett enligt lö1eskrifterna 1 första stycket. skall käranden givas tid därtill. Fö1sitter han denna tid. mä hans talan icke upptagas till prövning.

' l..;igen omtryckt 1983z433.

12 kap. f.!)antsättning

94.6

. Patent S!)Ill"/1(ll' meddelats eller har verkan här i riket kan pantsät- tas enligt bestämnte/serna i detta kapitel. ' Pantsättning kan också avse I. svensk patentansökun. '

2. internatiemell pare/ttansökan som har fit/(följts enligt 31 si eller som har tagits upp till hand/("igg- ning enligt 33 # tredje stycket eller 38 &, eller

3. europeisk patentalm'ikan för vilken r'iversiittning enligt 88 53 har kommit in till patentmyndigheten

I".)

• Sida 3
•  Original

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

eller- som har omvandlats enligt 93 .5. Panträtt- i en patentansökan ont- fattar också en uppfinning som blir föremål/ör delning eller utbrytning enligt" ]] 9.

'959'

Panträtt i patent eller patent- ansökan 'uppkontmer genom registrering av ett skriftligt avtal om pantsättning av egendomen. Ansökan om registrering görs hos

'patentmyndigheten.

Om en registrerad panträtt har övergått på någon anmtn.' skall det på begäran antecknas i patent- registret eller diariet för patentan- sökningar. - .

Har panträtt upplåtits till flera varför sig. har den upplåtelse före-

. träde för vilken ansökan om regist-

rering först inkom till patent/nyn- digheten. om inte annat har avta- lats.

Görs samma dag ansökan om re-

. . . 0 gtstrertng av flera upplatelser. har de sinsemellan företräde efter den tidsjbljd [ vilken de har ägt rum. om

. inte annat har avtalats. Är upplä-

teIserna samtidiga eller kan det inte utredas i vilken tidsföljd de har skett. har de lika rätt.

96 9'

Ansökan om registrering enligt 95 s görs av den som har rätt till patentet eller patentansökningen eller av den till vilken panträtt har upplåtits. Sökanden skall styrka upplåta/"ens rätt till patentet eller patentansökningen.

Den som i patentregistret anges" som patenthavare skall anses ha rätt till patentet. "om inte annat framgår i ärendet. Avser ansökan om registrering pantsättning av en patentanst'ikan. skall den som har registrerats hos putentntyndigltcten som lip/.Zflllllllt'l) eller dennes rätts- innehtn'are anses -ha rätt till patent— ansökningen. om inte annat .fi-am- går i ärendet.

Är upplätaren. när ansökan om

'.:J

• Sida 4
•  Original

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

registrering görs. på grund av ut— mätning. konkurs. omyndig/tet. be— talningssäkring. kvarstad eller itä—- gon annan anledning inte behörig att förfoga över den pantfirskrivna egendomen. får ansökningen inte bifallas.

975

Ett avtal om pantsättning av pa— tent kan registreras när patent har meddelats eller. om avtalet avser ett europeiskt patent, när detta en- ligt 82 55 harfätt verkan här i riket.

Ett avtal om pantsättning av pa- tentansökan kan registreras när denna har registrerats i patent- myndighetens diarium eller. om av- talet avser en europeisk patentan- sökan. när kungörelse enligt 88.6 har utfärdats.

Om en . pantsatt patentansökan leder till att patent meddelas. gäller därefter patentet som pantob/ekt.

985

Även om registrering har skett. gäller panträtt i den pantsatta egendomen endast om pantavtalet har ingåtts av någon som var rätt ägare till egendomen och behörig attförjoga över den och om avtalet inte heller av någon annan anled- ning är ogiltigt.

99 9"

Panträtten ärjörfallen. om pa- tentet eller patentansökningen har överförts på någon annan eller an- nars på grund av bestämmelserna i denna lag inte vidare skall gälla.

100 #

Registreringen skall anföras. om panträtten genom Iagakraftvunnett dom har förklarats ogiltig eller om panträtten har förfallit eller annars upphört att gälla.

lOl Q'

Pantsiittning av patent eller pa- tentansökan gäller från tiden för ansökan om registrering enligt 95 $$ 'mot den som senare förvärvar

• Sida 5
•  Original

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

äganderätt eller annan rätt till egendomen".

Ett licensavtal gäller mot pant- havaren. om avtalet har slutits före ansökan om registrering av pantav- talet.

[02 &

Bestämmelser i (lamm lag om handpanträtt vid uttnätning eller i konkurs gäller också för panträtt i patent eller patentansökan. När ansökan om registrering enligt 95 9" inkommer till patentnzyndigheten medför det samma rättsverkningar som när en panthavare tar en lös sak i besittning.

Säljs pantsatt patent eller patent- ansökan vid uttnätning eller i kan- kurs. består. sådana licensavtal som avses i 10! Q' andra stycket.

[03 #

Pantbcu'genären får sälja panten och ta ut sin fordran ur köpeskil- lingen endast om han dessförinnan har underrättat gäldenären och

' andra kända sakägare om försälj-

ningen oeh dessa har erhållit skä- ligt rädrum att bevaka sin rätt. - Vid försäljning enligt denna paragrafbestär sådana licensavtal som avses i 10] $$ andra stycket.

[()4 ii

Den som ansöker om registrering enligt detta kapitel skall betala en avgift. "Regeringen bestämmer av- giftens storlek.

Denna lag träder i kraft den I januari 1988.

• Sida 6
•  Original

2. Förslag till

Lag om ändring i lagen (19771729) om patentbesvärsrätten

Härigenom föreskrivs att 4. 5 och 16 55 lagen (l977z729) om patent- besvärsrätten skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 4.5'

Patentbesvärsrätten är domför. med tre ledamöter. Fler än fyra får ej i _annat fall än som sägs i'5 & sitta i rätten.

I patcntmål Iskall minst två'tek- niskt kunniga ledamöter ingå i rät- ten och skall en ledamot vara lagfa- ren. om ej rätten finner att medver- kan av Iagfaren ledamot icke är bc- hövlig.

I patcntmål som inte gäller partl- sättning av patent eller patentan- sökningar skall minst två tekniskt kunnigt-1 lcldämötcr ingå i rätten och skall en ledamot vara lagfaren. om ej rätten finner att mcdverkan av lagfaren ledamot icke är behövlig. ! mål om pantsättning av patent eller patentansökningar skall minst två ' lagfarna ledamöter ingå i rätten.

I mål om mönster. varumärke. namnlellcr utgivningsbevis för periodisk skrift skall minst två lagfarna ledamöter ingå i rätten.

Åtgärd som avser måls beredande får i den omfattning domstolen be- stämmer vidtagas av ledamot i domstolen eller av .annan tjänsteman hos denna.

5

Finner avdelningen vid överlägg- ning till avgörande av patentmål att målet eller viss fråga är av särskild betydelse från principiell synpunkt. får avdelningen förordna att målet eller. om det kan ske. den särskilda frågan skall avgöras av domstolen i dess helhet. ! mål om mönster. va— rumärke. namn eller utgivnings- bevis för periodisk skrift får i mot- svarande fall avdelningen förord-na att domstolens samtliga lagfarna le- damöter skall jämte avdelningen deltaga i avgörandet.

&:

| . Finncr avdelningen vid överlägg- ning till avgörande av patentmål som inte gäller pantsättning av pa- tent el/er patentansökningar att . målet eller viss fråga är av särskild betydelse från principiell synpunkt. får avdelningen förordna att målet eller. om det kan ske. den särskilda frågan skall avgöras av domstolen i dess helhet.. I.mål om pantsättning av patent eller patentansökningar. mönster. varumärke. namn eller ut- givningsbevis för periodisk skrift får i motsvarande fall avdelningen förordna att domstolens samtliga

lagfarna ledamöter skall jämte av-. delningen deltaga i avgörandet. lös

Bestämmelserna i 39. 40" och 42—53 % förvaltningsprocesslagen (l97l:29l) äger motsvarande till- lämpning vid handläggning enligt denna lag. '

. Bestämmelserna i .39 och 42—53 åå förvältningsproccsslagen (l97l:29l) äger motsvarande till- lämpning vid handläggning enligt denna lag. -

Denna lag träderi kraft den ljanuari 1988.

'- Senaste lydelse 1977: 1021. 2 Senaste lydelse l9771l02l.

• Sida 7
•  Original

2. Allmän motivering

2.1. Reformbehovet

Gällande lagstiftning innehåller inte några särskilda bestämmelser öm pantsättning av patent. Det är också oklart om'sådan pantsättning över huvud taget kan ske enligt svensk rätt. Den rättsvetenskapliga doktrinen

• Sida 8
•  Original

och rättspraxis på omrädet ger inte något säkert underlag för ett bestämt ställningstagande i frågan. Den genomgång och analys som utredningen har gjort av rättsläget visar dock att avtal om pantsättning av patent enligt gällande rätt i varje fall inte har någon sakrättslig verkan. dvs. verkan gentemot tredje man. För en mer ingående redovisning av utredningens analys hänvisas till betänkandet (s. 37—58).

Att ett patent inte med sakrättslig verkan kan utnyttjas som kreditunder- lag genom pantsättning måste enligt min mening betecknas som en brist. Det är i regel dyrbart att utveckla en uppfinning från en idé om en teknisk lösning till en praktiskt användbar produkt eller produktionsmetod. Ett patent kan ofta representera ett betydande ekonomiskt värde. och det skulle utan tvivel underlätta finansierandet av utvecklingskostnaderna om patentet kunde utnyttjas-som säkerhet för lån.

Statsmakterna gör visserligen väsentliga insatser för att främja uppfin- narverksamhetcn. t.ex. i form av stöd i olika former till enskilda" uppfinna- re. Jag kan bl.a. peka på de insatser som görs genom styrelsen för teknisk utveckling och de olika regionala utvecklingsfonderna. Dessa organ kan emellertid inte stödja varje projekt. 1 åtskilliga fall får därför den enskilde uppfinnaren själv försöka att finansiera sin innovationsverksamhet. Detta kan många gånger visa sig vara svårt.

Under lagstiftningsärendets gång har det också. bl.a. genom kontakter ' med olika kreditinstitut och organisationer som företräder uppfinnarna, visat sig föreligga ett betydande intresse för att genom pantsättning kunna- utnyttja patent som kreditsäkerhetsunderlag. Härigenom och genom de undersökningar som utredningen låtit göra (se betänkandet s. 69—77) kan man sålunda slå fast

-— att patent torde vara användbara som kreditobjekt även i konkurrens med andra säkerheter. bl. a. företagshypotek. — att patent från olika håll bedömts ha ett påtagligt värde som kreditunder- lag. — att kreditvärderingen inte synes erbjuda några oöverkomliga svårighe- ter. '

— att man åtminstone från affärsbankernas sida har bedömt att möjlighe- terna att ge kredit för innovationsändamål skulle avsevärt förbättras om patent kunde användas som säkerhet. Mot den bakgrund som jag'här i korthet-har skisserat anser jag att

uttryckliga regler som gör det möjligt att pantsätta patent nu bör införas i lagstiftningen. Det går visserligen inte att dra några bestämda slutsatser om' i vilken utsträckning patent verkligen kommer att användas som kreditun- dcrlag i framtiden. Det positiva bemötande som utredningens förslag har fått under remissbehandlingen och resultatet av de överläggningar söm därefter har hållits under beredningen av lagstiftningsärendet (se avsnitt 1) har emellertid övertygat mig om att en lagstiftning om pantsättning av patent fyller ett viktigt praktiskt behov.

"Jag avser att längre fram (avsnitt 2.3) särskilt beröra frågan om även patentansökningar bör kunna bli föremål för pantsättning.

1 de följande avsnitten kommerjag vidare att behandla frågor som rör publicitetsverkan genom offentlig registrering m.m. i avsnitt 2.2.

• Sida 9
•  Original

' pantobjekten i avsnitt 2.3. godtrosförvärv och legitimation i avsnitt 2.4. . . förhållandet mellan panträtt och andra begränsade sakrätter i avsnitt 2.5. vissa processuella regler i avsnitt 2.6. ' ' kostnaderi avsnitt 2.7 och ikraftträdande m.m. i avsnitt 2.8. Mina kommentarer till de enskilda lagbestämmelserna återfinns i spe-

cialmotiveringen (avsnitt 4).

2.2. Publicitetsverkan genom offentlig registrering m.m.

Mitt förslag": Ett avtal om pantsättning av ett patent skall få sak- rättslig verkan — publicitet —— genom offentlig registrering. Pantsätt- ningsordningen skall vara enkel och billig. Patent- och regifstrerings- ' verket skall svara för registrering av pantsättningsavtal.

Utredningens förslag: Överensstämmer med mitt (se betänkandet s. 81 — 84 och 146—149). .

Remissinstanserna: Alla remissinstanser tillstyrker att publicitetsverkan skall uppnås genom offentlig registrering. Samtliga remissinstanser utom .en tillstyrker också utredningens förslag om en enkel pantsättningsord- ning.

lngen remissinstans har haft invändningar mot förslaget att patent- och registreringsverket skall handlägga frågor om registrering av pantavtal.

Skälen-för mitt förslag: Somjag har framhållit i föregående avsnitt är" det för närvarande inte möjligt att pantsätta patent med sakrättslig verkan gentemot tredje man. 'Skälet härtill är att svensk rätt såvitt avser lös egendom i allmänhet kräver iakttagande av ett sakrättsligt moment — någon form av publicitet — för att ett avtal om pantsättning skall tillerkän- nas sakrättslig verkan.

När det gäller lösöre uppnås publicitetsverkan vanligen genom tradition. dvs. att egendomen övergår i panthavarens besittning. eller genom offent- lig registrering av något slag. Ytterligare en form för publicitet är (Ienuntia- tion.'som används t.ex. vid pantsättning av egendom som befinner sig i tredje mans besittning. Denuntiationen fullgörs genom att pantsättaren lämnar ett meddelande om pantsättningen till den som har godset i sin'

besittning. ,

Vid pantsättning av patent kan inte tradition komma i fråga. eftersom patenträtten som sådan inte kan överlämnas i panthavarens besittning på samma sätt som en lös sak. Patentbrevet är inte heller något värdepapper som är bärare av patenträtten. Det i doktrinen diskuterade alternativet att uppnå sakrättslig verkan genom tradition av själva patentbrevet måste således också tillbakavisas utr betänkandet s. 47—48). Denuntiationsmöj- 'ligheten står inte heller _till buds. eftersom man svårligen kan tänka sig någon tredje man som skulle vara behörig att ta emot en underrättelse om pantsättningen. ' '

• Sida 10
•  Original

Det är alltså inte praktiskt möjligt att åstadkomma något sakrättsligt moment i form av tradition eller denuntiation vid pantsättning av patent. Min slutsats blir därför att det är en primär uppgift att skapa ett system där publicitetsverkan uppnås genom en offentlig registrering. Detta är också den slutsats som utredningen liksom samtliga remissinstanser har kommit fram till.

Registrerings- eller panthrevsnwa'ell

En ordning där pantsättning av patent grundas på inskrivning i ett offentligt register kan utformas på flera sätt. En given utgångspunkt är emellertid att förfarandet skall vara både enkelt och billigt. samtidigt som det ger en sådan grad av säkerhet att det blir allmänt accepterat av kreditinstituten. 1 direktiven för utredningens arbete framhölls reglerna om fastighetspant och reglerna i lösöreköpsförordningen som två ytterligheter beträffande" frågan hur ett registreringssystem skulle kunna titformas. I första fallet rör det sig om ett system. präglat av noggranna och utförliga regler som är avsedda att tillgodose högt ställda krav på säkerhet. 1 det andra fallet utgörs regleringen i princip av endast en enkel registreringsbestämmelsc.

Utredningen har utförligt diskuterat tVå alternativa modeller. en s.k. registreringsmodell och en s k. pantbrevsmodcll (jfr betänkandet s. '81— 84). För egen del menar jag att redan kravet på att systemet skall vara enkelt och billigt utesluter det alternativ som innebär att jordabalkens regler om fastighetspant väljs som förebild. ljämförelse med omsättningen på fastighetsmarknaden kan patent antas få endast en relativt begränsad betydelse som kreditunderlag. Från den synpunktenlfinns det således inte något behov av en speciellt utförlig reglering..D'et finns inte heller något behov av att pantsättning skall kunna ske för ett bestämt belopp. .

I likhet med utredningen anser jag således att regler om pantsättning av patent bör grundas på ett okomplicerat registreringförfarande ._ en re- gistreringsmodell med utredningens terminologi. Denna ståndpunkt har också med något undantag vunnit anslutning hos remissinstanserna.

Ett patent bör alltså kunna pantsättaslgenom inskrivning inlett offentligt register. Själva registreringen blir då det sakrättsliga moment. varigenom pantsättningen fullbordas. Något "'pantbrev"" som tjänar som bevis om pantsättningen skall. somjag nyss angav. inte" utfärdas. Med detta system kan man visserligen inte genom inteckning bryta ut och pantsätta till beloppet bestämda delar av pantobjektet. Endast hela patentet kan pant- sättas. Detta behöver dock inte —' somjag kommer att utveckla närmare i specialmotiveringen —_utesluta att patenthavaren _utnyttjar patentet som säkerhet hos flera kreditgivare samtidigt. Möjligheten till sådan pantsätt- ning får anses önskvärd med hänsyn till de olika stöd— och låneformer som finns för uppfinnare. " '

Val av registreringstnyna'ighet

. Prop. 1987/8814

Utredningen har enligt sina. direktiv haft att'förtltsättningslölst pröva vilken -' myndighet som skall vara registreringsmyndighet och handlägga frågor om registrering av avtal om pantsättning av patent m.m. I likhet med utred-

• Sida 11
•  Original

ningen anSer jag att denna uppgift bör ankomma på patent- och registre- ringsverket (i fortsättningen benämnt patentverket). Skälen till denna upp- fattning'är främst följande. ' '

Patentverket för ett patentregister. Detta register skall enligt mitt förslag utnyttjas i den pantsättningsordning somjag förordar. '

Som kommer att framgå i avsnitt 2.4. där jag behandlar vissa frågor om godtrosförvärv och legitimation. är det nödvändigt att registreringsmyn- digheten har tillgång till uppgifter om vem som är registrerad som uppfin- nare eller patenthavare. De uppgifter som erfordras för att myndigheten skall kunna kontrollera att sökanden i ett ärende om pantsättning är behö- rig ftnns hos patentverket. Uppgiften att registrera pantavtal torde också. enligt vad utredningen har funnit, utan svårigheter kunna anpassas till de registreringsrutiner som tillämpas för närvarande inom patentverket.

Med hänsyn till det sagda framstår det som mest rationellt att uppgiften att vara registreringsmyndighet läggs på patentverket.

2.3 Pantobjekten .

Mitt förslag: Samtliga patent som är registrerade i Sverige'skall kunna pantsättas. Detsamma skall gälla svenska nationella patent- ansökningar. Vidare skall den nya registreringsordningen omfatta internationella patentansökningar som under den s.k. nationella fasen handläggs vid det svenska patentverket. Också sådana euro- peiska patentansökningar för vilka översättning av patentkraven har getts in till och registrerats vid det svenska patentverket skall kunna pantsättas här.

Utredningens förslag: Överensstämmer med mitt (betänkandet s. l04— ll7)';

Remissinstanserna: Remissutfallet är inte helt entydigt. Flertalet remiss— organ har tillstyrkt eller i'övrigt ställt sig positiva till utredningens förslag. Därvid har de dock inte uttalat sig särskilt 'i frågan om en pantsättningsord- ning bör omfatta. förutom patent. även parentansökningar. Endast två remissinstanser. SHlO—Familjeföretagen (numera Småföretagens riksorga- nisation) och Svenska patentombudsföreningcn. har uttryckligen'undcr- strukit värdet av att pantsättning kan ske redan på ansökningsstadiet och inte först ttär patent har beviljats. Mot utredningens förslag att även patentansökningar skall kunna pantsättas har kritik framförts främst av' Svea hovrätt och patcntbesvärsrätten. Deras kritik är av både praktisk och principiell natur. '

Skälen för mitt förslag: Inledande synpunkter

lnnanjag går närmare in på mina överväganden av frågan om den föreslag- na pantsättningsordningen ,_bör omfatta även. patentansökningar .vill jag

• Sida 12
•  Original

framhålla att valet av pantobjekt har betydelse inte bara i materiellt avse- ende. Det påverkar också den lagtekniska utformningen och omfattningen av de bestämmelser i patentlagen som skall reglera det nya pantsättnings- institutet.

Om man stannar för alternativet att endastbcviljade patent skall kunna pantsättas, skulle regleringen kunna göras tämligen enkel och bara behöva omfatta ett fåtal grundläggande regler. Väljer man å andra sidan att utfor- ma lagstiftningen så att den möjliggör pantsättning även av patentansök- ningar, måste regleringen göras mer omfattande. Lagbestämmelserna blir fler än i det första fallet. en konsekvens som har kritiserats under remiss- behandlingen och som sagts böra leda till att detta alternativ inte genom- förs. '

Enligt min mening kan dock inte lagtekniska skäl i sig tilläggas avgöran- de betydelse för valet av de pantobjekt som skall ingå i den nya pantsätt- ningsordningen. Finns det ett påtagligt behov av att kunna pantsätta även patentansökningar. bör dessa givetvis omfattas av regleringen. Om å andra sidan patentansökningarna endast i mindre utsträckning kan förväntas komma att utnyttjas som kreditobjekt. kan man överväga att lämna ansök- ningarna utanför regleringen. som då också blir lagtekniskt enklare. Be-' lim-'sfukmrn bör således tillmätas avgörande vikt i det ställningstagande som måste göras. _

Eftersom utfallet av remissbeha'ndlingen inte gav något-entydigt under- lag för att bedöma patentansökningarnas betydelse i detta sammanhang, har under beredningen i departementet överläggningar hållits i frågan med främst företrädare för kreditinstituten och upplinnarintressena (se avsnitt 1). .

Vid dessa överläggningar rådde enighet om att en pantsättningsordning som lämnar patentansökningarna utanför regleringen skulle vara av myck- et begränsat värde. om man önskar underlätta finansieringsmöjligheterna för uppfinnarna. Detta gäller särskilt för sådana uppfinnare som driver sin verksamhet i liten eller medelstor skala. Behovet av finansiering framhölls vara som störst i tiden närmast efter det att.en ttppfinning har gjorts och ansökningsstadiet tar vid. Väntetidcn på att få ett patent beviljat kan ofta uppgå till ca fem år. Om finansieringen av ett projekt inte dessförinnan är löst. har därför möjligheten att utnyttja ett patent som kreditunderlag ett mycket begränsat värde. Företrädarna för kreditinstituten förklarade vida- re att de inte bedömde svårigheterna och riskerna med att värdera patent- ansökningar som kreditsäkerhetsobiekt vara nämnvärt större än de som är förbundna med andra projekt där riskvilligt kapital behöver satsas. Nyss- nämnda faktorer skulle alltså inte avhålla kreditinstituten från att utnyttja patentansökningar som pantobjekt. Vid överläggningarna förelåg således enighet om att lagstiftningen borde utförmas så att även patentansökningar omfattas av en pantsättningordning av planerat slag. '

Jag vill också här redovisa några teoretiska invändningar som har rests mot att en pantsättningsordning utformas så att den omfattar även patent- ansökningar och inte bara beviljade patent. Det har således framhållits att någon definitiv rättighet av immaterialrättslig natur inte uppkommer förrän en ansökan om patent har bifallits och detta beslut har vunnit laga kraft.

• Sida 13
•  Original

Det skulle därför från en teoretisk utgångspunkt vara svårt att acceptera att pantobjektet, innan någon immateriell rättighet har etablerats. utgörs av den tekniska idén som sådan. dvs. uppfinningen.

För egen del anser jag inte att frågan behöver vålla några besvär från teoretisk synpunkt. [ och för sig är det naturligtvis riktigt att det som under ansökningsstadiet representerar ett förmögenhetsvärde är själva idén eller uppfinningen som sådan. Uppfinningen materialiseras och beskrivs emel- lertid närmare i patentansökan. Sedan ansökan har getts in till och diarie- förts hos patentverket knyts till den vissa latenta rättsverkningar. Ansökan representerar det värde som parterna i en pantsättningssituation anser ligga i att kunna utnyttja uppfinningen. senare med eventuell ensamrätt.

Samma teoretiska invändning skulle vidare kunna riktas mot tanken på en pantsättning av patent. Även efter det att ett patent beviljats är det naturligtvis uppfinningen som i realiteten pantsätts. då utrustad med vissa ytterligare rättsverkningar. Någon invändning mot att ett patent skall kunna pantsättas har emellertid inte framförts.

Jag kan således inte se att det skulle föreligga några teoretiska hinder mot att även patentansökningar skall kunna pantsättas. ' '

Vilka olika pantobjekt bör omfattar ?

Patent som gäller i Sverige kan erhållas på tre olika vägar. Det kan ske genom en nationell svensk patentansökan. genom en internationell patent- ansökan och genom en europeisk patentansökan. En nationell svensk patentansökan görs alltid hos det svenska patentverket. En internationell patentansökan som omfattar Sverige kan. beroende på vem som är sökan- de. göras i något av de länder som har tillträtt 1970 års konvention om patentsamarbete. En europeisk patentansökan. slutligen, skall göras hos det europeiska patentverket i Mönchcn.

Oavsett vilken väg sökanden väljer för att få patent med verkan i Sverige kommer dock de patent som gäller häri landet att slutligen registreras hos det svenska patentverket. Alla patent som gäller i Sverige finns alltså officiellt dokumenterade i landet. En pantsättningsordning kan därför i och för sig omfatta alla patent för Sverige utan att det krävs särskilda bestäm- melser med hänsyn till den väg på vilken patentet har erhållits.

En avgörande fråga är om det finns något behov av att använda interna- tionella och europeiska patent som kreditsäkerhct här. Det går visserligen inte att uttala sig med säkerhet i denna fråga. Det finns emellertid inte någonting som tyder på att behovet skulle vara så litet att dessa patent av denna anledning bör undantas från möjligheten till pantsättning. Lagstift- ningen bör inte heller göras alltför snäv utan utformas sa att den kan möta eventuella framtida behov av pantsättning av dessa objekt. Alla patent som registreras här i landet bör således också kttnna pantsättas här.

' Jag går därefter över till frågan om patentansökningar bör omfattas av .den nya pantsättningsordningen. Redan av vad jag i detta avsnitt inled- ningsvis anfört har framgått att det föreligger ett stort behov av att en patentsökt uppfinning kan pantsättas redan på ansökningsstadiet. Därmed

• Sida 14
•  Original

anserjag det uppenbart att lagstiftningen bör utformas så att den kommer att omfatta i vart fall de nationella sve/iska parentansökningarna.

I utredningens direktiv antogs. främst mot bakgrund av den handlägg— ningsordning som gäller för internationella och europeiska ansökningar, att det inte var lämpligt att ett 'pantsättningssystem omfattade andra än de nationella svenska ansökningarna. Utredningens överväganden i denna fråga visar emellertid att detta antagande kan ifrågasättas (jfr betänkandet

's. 113—117). _

Internationella parentunstfikningar som fullföljs vid den svenska patent- myndigheten registreras och handläggs där enligt.2-'kap. patentlagen på i princip samma sätt som en svensk nationell ansökan. Jag kan inte finna något vägande skäl mot att man öppnar en möjlighet till pantsättning av dessa ansökningar under den s. k: nationella fasen. Detta gäller naturligtvis särskilt som det inte kan sägas att det skulle saknas behov av en sådan möjlighet. De regler som behövs för att omfatta internationella patentan- sökningar skulle inte heller bli nämnvärt utförligare än om pantsättnings- ordningen begränsas till enbart de svenska ansökningarna.

Även sådana europeiska parentanto/(ningar för.vilka översättning'enligt 88;s patentlagen har getts in till"patentvcrket bör omfattas av den nya pantsättningsordningen. Några tekniska hinder mot en sådan ordning före- ligger inte. Denna väg att erhålla patent med verkan i Sverige synes också bli alltmer anlitad och betydelsefull. låt vara att den i absoluta tal inte ännu är omfattande. Med hänsyn härtill och till vad jag förut har anfört om lagstiftningens framåtsyftande karaktär är'det från allmän synpunkt av värde att pantsättning kan ske av dessa typer av ansökningar.

2.4. Godtrosförvärv och legitimation

Mitt förslag: Ett godtrosförvärv av. panträtt i patent eller' patentansö- kan skall inte kunna göras. Patentlagen kompletteras med en ut-- trycklig regel om detta. En giltig panträtt förutsätter alltså att det finns ett giltigt pantavtal. Brister det i detta hänseende blir en eventuell registrering utan verkan.

Utredningens förslag: Överensstämmer med mitt (betänkandet s. 84—91 och 171—172).

Remissinstanserna: Ett antal remissinstanser har uttryckligen tillstyrkt utredningens förslag. medan flertalet inte har uttalat sig särskilt i denna fråga. Några remissinstanser har dock förordat en reglering-som innebär att en anteckning om innehav i patentregistret tillerkänns sakrättslig ver— kan.

Skälen för mitt'förslag: En panthavare har självfallet ett intresse av att Undvika tvister om vem som är rätt ägare till pantobjektet (patentet). Detta aktualiserar frågan om hur stränga krav som skall ställas på den som upplåter panträtten när det gäller att visa sin rätt till pantobjektet — att han

• Sida 15
•  Original

är legitimerad att förfoga över det. Legitimationsfrägan är i sin tur nära förknippad med reglerna om godtrosförvärv. Beträffande innehållet i dessa regler kanjag i huvudsak hänvisa till'framställningen i betänkandet (s. 84— 91). För sammanhangets skull villjag ändå kort nämna följande.- Godtrosförvärv i allmänhet förutsätter att överlåtaren utåt sett framstår som legitimerad att förfoga över egendomen, antingen genom att han har den i sin besittning eller genom att han i ett register är antecknad som rätt ägare. Ett annat villkor som uppställs t. ex. vid överlåtelse av lösöre är att egendomen övergår i förvärvarens besittning — att den traderas. Reglerna om godtrosförvärv av lösöre har tidigare huvudsakligen utbil- ' dats i rättspraxis. De regler somgäller numera finns i lagen (1986:796) om godtrosförvärv av lösöre (prop. l985/86:123.. LU 1986/87z4, rskr. 1986/87:6). ' ' Beträffande patenträtt. liksom-övriga immaterialrättigheter (upphovs- rätt, varumärkesrätt etc.). saknas regler om godtrosförvärv i vår rättsord- ning. Dessa rättigheter hänförs ju inte under begreppet lösöre, utan de

'- Prop. 1987/88:4

utgör annan lös egendom (se t. ex. Håstad. Sakrätt avseende lös egendom. ' 1986. s. 42). Över huvud tagct'ter det sig inte lätt att beträffande dessa rättigheter ange någon omständighet som. på'samma sätt som besittnings- begreppet vid lösöre. kan användas som legitimation för den som obehö- rigett disponerar över rättigheterna. Beträffande patent har det i den rätts- vetenskapliga litteraturen också ansetts att godtrosförvärv inte är möjliga. Det borde därför inte heller vara möjligt att göra ett godtrosförvärv till en mer begränsad rätt till patentet; såsom panträtt.

När det gäller panträtt till lösöre är det visserligen nu'mera uttryckligen fastslaget att en sådan begränsad rättighet kan godtrosförvi'rrvas (7 & lagen om godtrosförvärv av lösöre). 'En förutsättning för ett dylikt godtros- förvärv är tradition (7 äjfrd med 2 & nämnda lag). Som jag har framhållit

kan emellertid sådan lös egendom som patent inte traderas. Det finns inte- .

heller någon legitimerande omständighet att lägga till grund för ett godtros- förvärv. Följaktligen synes inte heller panträtt till patent kunna godtros- förvärvas.

Reglerna om godtrosförvärv brukar motiveras främst av hänsyn till' borgenärernas och omsättningens intressen. Ett väl utbyggt godtrosskydd är en väsentlig komponent i en fungerande rättslig reglering av realkredi- ten. Kreditinstituten fäster givetvis stort avseende vid httr saken regleras.

Frågan är då, om borgenärernas och omsättningens intresse av en rätts- -

lig reglering när det gäller kreditgivningen i samband med pantsättning av

patent är så stort att detta motiverar att särskilda regler införs som skulle ' möjliggöra godtrosförvärv av panträtt i patent. Teoretiskt sett skulle tradi- tionen kunna ersättas av registrering i ett offentligt register- där registre- ringen utgör legitimerande otrrständighet. En förebild skulle t.ex. kunna hämtas från fastighetsrätten där fastighetsregistret fyller en funktion som legitimerande faktor. Det senare är möjligt därför att fastighetsregistret innehåller fullständiga och pålitliga uppgifter om ägandcförhållandena.

Enligt 27 & patentlagen (19672837) skall ett meddelat patent antecknas i patentregistret. som förs-av patentVerkct. I förhållande till fastighetsregi- stret föreligger emellertid den avgörande skillnaden att patentregistrets

• Sida 16
•  Original

uppgifter om ägarförhållandena inte är fullständiga. Enligt 44 & patentlagen gäller nämligen att, om patent har övergått på någon annan eller licens har upplåtits. detta förhållande antecknas endast på begäran. Det föreligger således inte något registreringstvång. Det kan enligt min mening därför inte komma i fråga att tillerkänna anteckningar i ett ofullständigt register av detta 51ng sådana sakrättsliga verkningar som här diskuteras. Risken för att allmänheten skulle kunna vilseledas är uppenbar.

Att införa ett obligatoriskt Och fullständigt system för registrering av patentinnehav är en möjlighet som har övervägts men förkastats i tidigare lagstiftningssammanhang (se t.ex. prop. 1977/78:l Del A s. 247 f.). Detta har hängt samman främst med de genomgripande verkningar som en sådan ordning har ansetts föra med 'sig. Utredningen har inte velat föreslå ett sådant system och har inte heller funnit någon annan lämplig väg för att möjliggöra godtrosförvärv av panträtt till patent (betänkandet s. 88—90).

Jag har redan inledningsvis angett att en förutsättning för att man skall införa en pantsättningsordning är att systemet är enkelt och billigt. Redan av detta skäl måste de här antydda och av. utredningen närmare penetrera- de alternativen avvisas. Inte heller har de synpunkter som framkommit under remissbehandlingen gett vid handen att avsaknaden av ett godtros- skydd i förevarande sammanhang skulle innefatta sådana riskmoment att en framtida kreditgivning på området skulle komma att äventyras. Det får alltså accepteras att det ankommer på den som skall ta emot panten (pantborgenären) att undersöka om den som erbjuder panten (pantgäldenä- ren) har rätt att förfoga över den på samma sätt som gäller inom företagsin- teckningsrätten (prop. 1983/84: 128 s. 34). Även om patentregistrets upp- gifter inte kan anses helt pålitliga. bör de ändå kunna ge goda tnöjligheter för en pantborgenär att undersöka vem som är rätt ägare till ett patent.

Jag anser således att man inte bör införa några regler om godtrosförvärv vid pantsättning av patent och patentansökningar. len särskild bestämmel- se i patentlagen (98 :$) bör slås fast att godtrosförvärv inte kan ske av den panträtt det här är fråga om. '

2.4.2 Legitimation ' . :

Mitt förslag: Den som ansöker om registrering av ett pantsättnings- avtal skall styrka sin rätt till det patent eller den patentansökan som pantsiittningen avser. Avser pantsättningen ett patent. skall den som är antecknad i patentregistret som patenthavare presumeras behörig att göra en sådan ansökan. Avser pantsättningen en patentansökan skall den som har registerats hos patentmyn'digheten som uppfinna— re eller dennes rättsinnehavare presumeras behörig att göra ansök- ningen. Om registrering söks av någon annan. skall denne styrka sin rätt till pantobjektet med en sammanhängande kedja av överlåtelser.

Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt (betänkan--

det s. 84—93 Och 169— 170).

• Sida 17
•  Original

Remissinstanserna: Utredningens förslag har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av så gott som samtliga remissinstanser.

Prop. 1987/8814

Skälen för mitt förslag: Av min redogörelse i föregående avsnitt torde ha _ ' ' framgått att det i ett registreringsärende' hos patentverket inte går att åstadkomma någon myndighetsprövning som garanterar att inte någon annan än den rätte ägaren av patentet kan få en pantupplåtelse registrerad. En sådan noggrann prövning från.myndighetcns sida skulle ha förutsatt att man inrättar ett obligatoriskt och fullständigt registreringssystem. Somjag har anfört bör emellertid ett sådant system inte komma i fråga. ' Om det således får ankomma på pantborgenären att själv undersöka om pantgäldcnären har rätt att förfoga över pantobjektet, är det ett rimligt krav att det ges vissa regler om förutsättningarna för att anteckning om pantsätt- ning skall få göras i registret. Dessa regler bör utformas så att riskerna för felaktigheter blir så små som möjligt. Reglernas funktion kan dock inte vara att "ersätta den kontroll av ägandeförhållandena som ytterst måste åvila pantborgenären.

Enligt 8 & fjärde stycket patentlagen skall uppfinnarens namn anges i patentansökan. Om patent söks av någon annan än uppfinnaren; skall sökanden styrka sin rätt till uppfinningen.

Det senare sker praktiskt taget alltid genom en skriftlig överlåtelsehand- ling. Frånsett vissa specialfall. såsom förvärv genom arv. testamente eller giftorätt. torde det vara ytterst sällsynt att sökanden — i de fall han är en annan än uppfinnaren — söker styrka sin rätt på något annat vis. :

I 445 patentlagen föreskrivs 'att anteckning på begäran skall göras i patentregistret. om ett patent har övergått på någon annan. Också vid registrering av sådana överlåtelser krävs enligt praxis en' sammanhängande kedja av överlåtelser från den som senast har antecknats som patenthava-'

re. .

De bestämmelser som jag nu har redogjort för synes inte ha föranlett några tillämpningssvårigheter.- Med'hänsyn' härtill och till vad jag inled- ningsvis i detta avsnitt har angett bör legitimationsreglerna utformas på följande sätt. '

Om ansökan om registrering av ett pantsättningsavtal avser ett meddelat patent, bör den som är antecknad i patentregistret som patenthavare — i enlighet med den praxis som har utbildats vid registrering av patentöverlå- tclscr — anses behörig att förfoga över pantobjektet och därmed att göra denna ansökan. . ' .

Avser registreringsansökan pantsättning av en patentansökan. bör pa- tentansökningsdiariets uppgifter kunna bilda utgångspunkt för prövningen av vem som skall anses behörig sökande. Om ansökan görs av den som är antecknad som uppfinnare eller-.vökande i ärendet angående ansökan om patent. bör denne således i regel anses behörig.

De behörighetsregler som jag nu har förordat bör dock enbart skapa en presumtion för vem som är rätt sökande i pantsättningsärendet. Sotn utredningen framhåller bör ett undantag givetvis gälla. Om det av någon. särskild anledning framgår eller annars finns anledning anta att patentet ' eller patentansökan har överlåtits till någon annan. När ansökan om registrering av pantsättning görs av någon annan än den

'17

• Sida 18
•  Original

som är antecknad i patentregistret som patenthavare eller som i patentan- sökningsdiariet är'registrerad som uppfinnare eller dennes rättsinnehava- re. är det rimligt att kräva att denne sökande styrker sin rätt till patentet eller patentansökan. På samma sätt som i praktiken tillämpas vid registre- ring av överlåtelse av patent (jfr 44.5 patentlagen) bör det.krävas att överlåtelser som åberopas i ett pantsättningsärende bildar en samman- hängande kedja från den senast registrerade rättsinnehavaren till patentet eller patcntansökningen.

Denna reglering av legitimationsfrågorna i pantsättningsärenden tillgo- doser enligt min mening på ett rimligt sätt pantborgenärernas intresse av att obehöriga förfoganden över pantobjekten inte sker.

2.5. Förhållandet mellan panträtt och andra begränsade sakrätter

Mitt förslag: En licenstagare skall vara sakrättsligt skyddad mot pantsättning som sker efter det att licensen har upplåtits. Denna princip slås fast i en särskild bestämmelse.

Utredningens förslag: Överensstämmer med mitt ("betänkandet s. 93—99 och l75—l77). .

Remissinstanserna: Utredningens förslag har godtagits'av majoriteten av remissinstanserna. Patentbesvärsrätten har dock funnit det tveksamt om man bör införa ett sakrättsligt skydd för en licenstagare gentemot en panthavare när detta skydd för licenstagare i övrigt lämnas oreglerat. Svea hovrätt och Stockholms tingsrätt har vidare förordat att regler införs om panthavares respektive licenstagares ställning i de fall då en patenthavare avstår från patentet enligt 54 ;" patentlagen.

Skälen för mitt förslag: Ett syfte med en lagstiftning om pantsättning av patent är att tillförsäkra pantborgenären ett sakrättsligt skydd gentemot _ senare dispositioner över patentet från ägarens sida. Från tiden för ansö-.

kan om registrering blir pantsättningen gällande mot senare förvärvare. andrahandspanthavare eller licenstagare. Pantborgenärens rätt. t.ex. att - vid utebliven betalning realisera panten. förbliralltså orubbad. om pantgäl— dcnären säljer. på nytt pantsätter eller upplåter licens i den pantsatta egendomen. '

Av stor vikt är emellertid också en panthavares ställning gentemot tidigare rättsinnehavare. De problem som här aktualiseras gäller främst relationen mellan en licenstagare och innehavaren av en senare upplåten panträtt. Den relationen har också nära samband med förhållandet mellan en förvärvare av patentet och en tidigare licenstagare.

Den gällande patentlagstiftningen innehåller som nämnts inte några ut- tryckliga regler av sakrättslig natur. Såvitt avser överlåtelser av patent eller licenser torde det emellertid vara klart att överlåtelsen gäller mot överlåtarens borgenärer redan genom överlåtelseavtalet. I fråga om upplå-

Prop. 1987/88z4

'18

• Sida 19
•  Original

telse av licens torde också gälla att skydd mot upplåtarens borgenärer uppkommer redan genom upplåtelseavtalet. För de fallen att patent har överlåtits till flera var för sig eller att två oförenliga licenser har upplåtits av patenthavaren synes det inte heller råda något tvivel om att den s.k. prioritetsprincipen skall gälla. dvs. att den första rättshandlingen har före- träde (se t. ex. Jacobsson m. fl.. Patentlagstiftningen. 1980. s. 279 f.).

Rättsläget får däremot anses mera oklart när det gäller det fallet att en patenthavare först upplåter en licens och därefter överlåter patentet till någon annan än licenstagaren utan att göra förbehåll för upplåtelsen. Olika meningar har här gjort sig gällande inom den rättsvetenskapliga doktrinen. Enligt en mening skulle allmänna sakrättsliga grunder gälla. vilket innebär att nyttjanderätten (licensen) skulle få vika i förhållande till senare förvär- vare. Principen "köp bryter legostämma'” skulle således tillämpas. Det har emellertid också hävdats att prioritetsprincipen bör gälla även i detta fall och att licensrätten därför skulle stå sig mot en ny ägare av patentet (jfr betänkandet s. 94 och där gjorda hänvisningar). '

När det gäller nyttjanderätt till lösa saker i allmänhet torde det säkert förhålla sig så att nyttjanderätten inte alltid åtnjuter något skydd mot en' ny ägare till egendomen. Principen "köp bryter legostämma" torde enligt vad utredningen har funnit fortfarande gälla i Vart fall vid sådana kortvariga upplåtelser av saker som relativt lätt kan förhyras på nytt på annat håll. om nyttjanderättsavtalet skulle upphöra att gälla. Det har emellertid framhål- lits att nyttjanderätter under de senare årtiondena har fått en helt annan ekonomisk betydelse än tidigare. en omständighet som sagts böra föranle— da att problematiken övervägs utifrån nya utgångspunkter. Något fall där en domstol prövat frågan-torde inte ha förekommit under senare är såvitt gäller patenträtten.

I detta sammanhang tilldrar sig frågan om patentlicensernas ställning särskilt intresse. Det är givet att samma synsätt inte kan anläggas beträf- fande dessa rättigheter som när det gäller nyttjanderätt till lös sak i allmän- het..Ett licensavtal kan representera mycket stora ekonomiska värden. Redan denna omständighet. i förening med betydelsen av att kunna vid- makthålla ett licensavtal för att utveckla och exploatera en uppfinning. gör detta tydligt. Det framstår därför inte som rimligt att patenthavaren och en ny förvärvare av patentet skulle-kunna fritt disponera över licenstagarens rätt. '

Samma synsätt bör enligt min mening anläggas när det gäller en licensta- gares ställning gentemot innehavaren av en panträtt. En lagstiftning om pantsättning av patent bör därför innehålla en regel av den innebörden att en licenstagare skall vara sakrättsligt skyddad i förhållande till senare förvärvare av 'panträtt i patentet. Jag föreslår alltså att en sådan bestäm"- melse införs. ' '

Det skulle i och för sig vara önskvärt med en motsvarande reglering av rättsförhållz'tndet mellan en licenstagare och en senare förvärvare av paten- tet. Önskemål härom har också framkommit under remissbehandlingen. En sådan lagstiftning skulle emellertid innebära att man på denna enda punkt skulle lagreglera frågor om äganderättens utövande; Alla övriga sakrättsliga frågor beträffande äganderätt till patent skulle däremot 'förbli

Prop. l987/88:4

• Sida 20
•  Original

oreglerade. Lika litet som utredningen vill jag därför föreslå någon lagreg-

lering för denna situation. Det är i sammanhanget viktigt att notera den . diskussion som har förts under senare tid om bärkraften i principen-"köp bryter legostämma". Som utredningen har funnit kan det inte uteslutas att domstolarna skulle komma att avvisa en tillämpning av denna princip i förhållandet mellan en licenstagare och en ny ägare av patentet.

Till frågan om panthavares och licenstagares.ställning i de fall då patent- havaren avstår från sitt patent återkommerjag i specialmotiveringen.

Mitt förslag: Patent och patentansökningar skall liksom hittills kun- na ingå i underlaget för-företagshypotek. Detta föranleder inga lag- ändringar. ' '

Utredningens förSIag: Motsvarar mitt (betänkandet s. 99— l04'). Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna har inte uttalat sig särskilt i frågan. Svenska baukföreningen och Svenska sparbanksförening- en har uttryckligen tillstyrkt utredningens förslag. Svenska föreningen för industriellt rättsskydd anser däremot att det är en svaghet att en borgenär. som har säkerhet i ett företagshypotek vari ett patent _,ingår inte kan motsätta sig att gäldenären senare pantsättcr- patentet till säkerhet för någon annan kredit. . - - Skälen för mitt förslag: Enligt lagen ( 1986: 649) om företagshypotek. som den ljanuari 1986 ersatte den tidigare lagen (l966z454) om företagsinteck— ning. gäller som huvudregel att företagshypotek omfattar näringsidkar'es lösa egendom i den mån egendomen hör till den intecknade verksamheten (2 kap. l 5"). Från denna huvudregel görs vissa undantag. som dock ej berör egendom av sådant slag som patent och patentansökningar. Sådan egendom ingår alltså, liksom tidigare. i underlaget för säkerhetsrätten. Någon särskild regel om förhållandet mellan företagshypotek och en handpanträtt som har upplåtits efter det att en sådan säkerhet har stiftats linns inte i den nya lagen. och fanns inte heller tidigare. När en sådan pantsättning har fullbordats. ingår emellertid otvivelaktigt den berörda egendomen inte längre i underlaget för företagshypotek. Den förmånsrätt som följer med handpanträtthar nämligen företräde framför förmånsrätt som följer med företagshypotek (9 & förmånsrättslagen 197.02979). Denna -. ordning kommer också att gälla vid pantsättning av patent och patentan- sökningar, om inte några särskilda föreskrifter införs.

Frågan är då om det finns anledning att införa en bestämmelse varige- nom denna typ av egendom generellt undantas från inteckningsunderlaget för företagshypotek (jfr 2 kap. l å andra stycket 2 lagen om företagshypo--

tek). . . .

Som jag har framhållit tidigare avser den föreslagna lagstiftningen om pantsättning av patent och patentansökningar att underlätta för uppfinnare att ordna med finansieringen av uppfinnarverksamhete'n. Det måste då

• Sida 21
•  Original

allmänt sett vara en fördel om patent och-patentansökningar även'fortsätt-- ningsvis kan användas som kreditsäkerhetsunderlag utanf't'uxramen för det särskilda pantsättningssystemet. Det bör därför inte komma i fråga att begränsa de hittillsvarande möjligheterna att utnyttja uppfinningar som kreditunderlag. Lika litet som utredningen anser jag således attdet-finns skäl att generellt undanta patent och patentzmsökningar från underlaget för företagshypotek.

2.6. Vissa'processuella frågor

Mitt förslag: En panthavare skall kunna beivra-patentintrång. Några nya bestämmelser för att en sådan talan skall kunna föras behövs dock inte. Däremot införs en ny bestämmelse om.skyldighet för en panthavare att underrätta patenthavaren om sin avsikt att .väcka talan med anledning av patentintrång. Panthavaren skall vidare underrättas av den som vill. väcka talan. om patents ogiltighet. över- föring av patent. eller meddelande av tvångslicens.

Utredningens förslag: Överensstämmer med mitt (betänkandet s.. ll7— l'20). .

Remissinstanserna: Av det fåtal remissinstanser som har berört frågan förordar Stockholms tingsrätt att panthavaren får större möjligheter att bevaka sin rätt än som följer av utredningens _föt'slag.' Patentbesvärsrätten vill vidare att innehavarna- av skilda rättigheter till ett patent skallha .en ömsesidig skyldighet att underrätta varandra, om någon av dem vill väcka talan vid domstol.

Skälen för mitt förslag: lntrång i den ensamrätt som ett patent ger betecknas som patentintrång. Bestämmelser om sådant intrång .tinns i 57 &. patentlagen. Den som begår patentintrång kan drabbas av påföljder i form .. av straff och skadestånd. Efter en lagändring den 1 juli l986 (prop. l985/86:86, [U 29, rskr. l77, SFS l986z233). får domstolen också. på yrkande av patenthavaren eller den som på' grund av licens har rätt att utnyttja uppfinningen vid vite förbjuda den som gör patentintrång att fortsätta intrånget (57 & å patentlagen.)

Den som uppsåtligen-eller av oaktsamhet begår patentintrång skall utge skälig ersättning för utnyttjandet av uppfinningen samt ersättning för-den ytterligare skada som intrånget har medfört. Vid bestämmande av ersätt- ningens slorlek skall hänsyn tas även till patentinnehavarens intresse av att patentintrång inte begås och till övriga omständigheter av annan än rent ekonomisk betydelse (58 % patentlagen). .

Ytterligare en möjlighet att ingripa mot patentintrång följer av bestäm- melsen i 59 &, patentlagen. som innebär att rätten kan förordna om olika åtgärder beträffande ett patentskyddat alster. ] 63 & samma lag ges patent- och licenstagare rätt att föra fastställelsetalan. rörande patentets skydds- .

omfång.

• Sida 22
•  Original

En panthavare har givetvis typiskt sett ett starkt intresse av att patent- intrång kan beivras. Värdet av pantobjektet — patentet — kan ju genom intrånget förlora i värde så att pantborgenären inte får täck'ning för sin fordran vid en eventuell pantrealisation. Frågan är emellertid vilka möjlig- heter en panthavare kan anses ha enligt de nämnda reglerna att ingripa mot ett patentintrång.

Att en panthavarc'har rätt att anmäla ett patcntintrång till åtal kan det inte råda något tvivel om. I praktiken torde det emellertid vara skade- ståndssanktionen som är den viktigaste påföljden.

Rätt att föra en skadeståndstalan tillkommer enligt allmänna process- rättsliga regler varje skadelidande. dvs. i detta sammanhang i första hand patenthavaren och licenstagaren. Enligt förarbetena till patentlagen (NU 1963z6 s. 342) skall kretsen av skadelidande anses begränsad till dem som har att på patentet grundar rättslig! intresse. Att denna bestämning till sin ordalydelse måste anses innefatta även en panthavare anserjag helt klart. och denne måste således anses ha rätt att föra talan om skadestånd. Talan kan visserligen inte avse ersättning för "utnyttjande av uppfinningen". eftersom en panthavare inte kan drabbas av en sådan omedelbar skada. Däremot bör talan kunna avse ersättning för den "ytterligare skada som intrånget medfört". Ett typfall av en skada av detta slag kan tänkas uppkomma, om det vid realisation av panten visar sig att denna till följd av ett intrång har förlorat så mycket i värde att den inte täcker panthavarens fordran. '

Några ytterligare sanktiönsm'öjligheter står inte en panthavare till buds enligt gällande regler. . '

Frågan är då om möjligheten att anmäla ett patentintrång till åtal och rätten att föra skadeståndstalan i den utsträckning som har angetts är tillräckliga medel för att en panthavare skall kunna bevaka sina intressen i detta sammanhang.

Det kan först noteras att det endast undantagsvis torde bli aktuellt att en panthavare behöver föra egen talan för att beivra patcntintrång. i det övervägande antalet fall kan förväntas att såväl panthavaren som patent- havaren bedömer situationen så att patentintrång föreligger och att det finns anledning att reagera. mot detta. När patenthavaren i dessa fall för talan om patentintrång. kommer han därigenom att tillvarata även pant- havarens intresse. Panthavaren har samtidigt en möjlighet att som interve— " nient delta i rättegången.

Om patenthavaren och panthavaren undantagsvis skulle bedöma situa— tionen olika. kan parterna redan i pantavtalet ha reglerat hur de skall förfara. Har frågan emellertid lämnats öppen dem emellan, kan panthava- ren själv föra den skadeståndstalan som jag förut har berört. Jag kan inte ansluta mig till uppfattningen att detta skulle vara ett otillräckligt reme- dit'1m för panthavaren. Det är därför inte enligt min mening nödvändigt att. för de undantagssituationer som det här gäller. utvidga möjligheterna till förbudstalan eller faststz'illelsetalan enligt 57 a 5 respektive 63 s' patentla- gen.

Det kan också ifrågasättas om en sådan utvidgning ens skulle vara lämplig. Till skillnad från vad som gäller för patenthavaren är den skada

• Sida 23
•  Original

som kan tillfogas panthavaren vid ett patcntintrång endast en indirekt följd av detta intrång; direkt föranleds skadan av att pantsättaren inte infriar sin . skuld till panthavaren. Panthavaren har därmed inte heller samma omedel- bara intresse som patenthavaren av att kunna föra en sådan förbudstalan eller fastställelsetalan som det nu är fråga om.

Slutsatsen av vad jag nu har sagt är att någon möjlighet för panthavaren- att föra en talan av detta slag inte bör införas.

Jag vill i detta avsnitt slutligen helt kort beröra frågan om underrättelse om väckt talan i patentmål. Utredningen har för sin del förordat att det genom ett tillägg i 64 & patentlagen införs en skyldighet för panthavaren att underrätta patenthavaren om sin avsikt att väcka talan med anledning av patcntintrång samt en skyldighet för den som vill väcka en sådan talan som avses i paragrafen att underrätta panthavaren om detta.

Enligt 64 & patentlagen skall den som vill väcka talan om patents ogiltig- het. överföring av patent eller meddelande av tvångslicens anmäla detta till patentmyndigheten. Vidare skall underrättelse lämnas till var och en som enligt patentregistret innehar licens till patentet. Har anmälan av det slag som nu avses gjorts till patentmyndigheten. skall detta enligt 43 å'första stycket pate'ntkungörelsen (l967:838) antecknas i patentregistret. '

Bakgrunden till de nu beskrivna bestämmelserna är att det har ansetts angeläget att patentregistret redovisar sådana rättsliga åtgärder som är ägnade att påverka en patenthavares eller en licenstagares rätt till patentet. Det har också ansetts viktigt att eventuella licenstagare får kännedom om en sådan talan. Det är nämligen ofta licenstagaren som har störst intresse av att patentet hävdas. '

Som jag tidigare har nämnt kan en licenstagare föra talan om intrång i patentet. Han kan också väcka positiv fastställelsetalan enligt 63 5 första stycket patentlagen. Vill licenstagaren väcka sådan talan, skall han under- rätta patenthavaren om detta (64 & första stycket andra meningen). Licens- tagaren måste givetVis även göra anmälan till patentmyndigheten.

Med hänsyn till syftet med dessa regler bör enligt min mening även panthavaren underrättasrespektiVe åläggas skyldighet att själv underrätta patenthavaren i de situationer som avses i lagrummet. Jag biträder således utredningens förslag även i denna del.

Mitt förslag: Patentverkets beslut i ärenden om registrering av pant- avtal skall kunna överklagas till patentbesvärsrätten och. om pröv-

nings'tillstånd meddelas. till regeringsrätten. De domförhetsregler som gäller för patentbesvärsrätten ändras så att två lagfarna'ledamö- ter alltid skall ingå i rätten vid-prövning av sådana överklaganden.

Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt (betänkan— dets. l24—l27). ' Remissinstanserna: Alla remissinstanser som har yttrat sig i frågan är

• Sida 24
•  Original

ense om att patentbesvärsrätten skall vara fullfölidsinstans | dessa typer av ärenden. . . . ,

Skälen för mitt förslag: Beslut i ärenden om registrering av _pantavtal måste, bl.a. av rättssäkerhetsskäl. kunna överklagas. Frågan är då vilken instans som skall'pröva sådana överklaganden. Valet står närmast mellan patentbesvärsrätten, allmän förvaltningsdomstol (kammarrätt) och allmän domstol (hovrätt).

De frågor som kan komma upp -i ärenden om registrering av pantavtal skiljer sig från dem som vanligen aktualiseras inompatentverket så'till vida att de till övervägande del blir av allmänt civilrättslig natur. De rent patenträttsliga inslagen torde däremot bli obetydliga. Detta förhållande kan visserligen inte antas medföra några större svårigheter Vidpatentver- kets handläggning av dessa ärenden. Vid överklagande av verkets beslut kan dock förhållandevis intrikata rättsliga bedömningar komma att aktuali- seras.

Patentmyndighetens beslut i patentärenden överklagas enligt gällande regler till patentbesvärsrätten. som är en förvaltningsdomstol. Ledamöter- na i denna domstol är antingen tekniskt kunniga eller lagfarna. Patent- besvärsrätten är domför med tre eller fyra ledamöter. [ patentmål skall minst två tekniskt kunniga ledamöter ingå i rätten. Vidare'skall-en lagfaren ledamot ingå. om inte rätten finner att medverkan av sådan ledamot im.»

behövs. Patentbesvärsrätten tar också upp mål om mönster. varumärke. -

namn eller utgivningsbevis för periodisk skrift. I dessa-fall skall minst två lagfarna ledamöter inga i rätten.

För min del anser jag att framför allt praktiska skäl talar för att man väljer patentbesvärsrätten som.lullföljdsinstans. En ordning som .skulle innebära att en viss kategori av patentverkets beslut i patentärenden över- klagas till en annan instans än den som gäller för alla andra beslut i sådana ärenden skulle kunna te sig förvirrande och onödigt komplicerad.

Även om patentbesvärsrättens sammansättning i första hand är anpas- sad lör prövning av tekniska frågor och inte för frågor ,av övervägande civilrättslig natur. besitter givetvis de lagfarna ledamöterna "erforderliga kunskaper för att pröva den nya-måltypen. Något hinder från denna synpunkt finns'därför inte mot att patentbesvärsrättengörs till fullföljds- instans. l förhållande till utredningens förslag bör dock-den komplettering- en göras. att domförhetsreglerna i 4 & lagen (l977z729) om patentbesvärs- rätten ändras så att domstolen vid handläggningen av de aktuella målen skall ha samma sammansättning som i t. ex. mönster- och varumärkesmål.

"Två lagfarna ledamöter kommer då alltid att ingå i rätten i dessa fall. Härigenom bör alla beaktansvärda rättssäkerhetsskäl kunna anses tillgo- dosedda. . .

Av 75 äpatcntlagen i paragrafens lydelse efter den 1 juli 1986 framgår att 'det krävs prövningstillstånd för att patentbesvärsrättcns beslut skall kunna överklagas till regeringsrätten. Det saknas anledning att ha en annan ord- ning för de fall som det nu är fraga om.

Nagon uttrycklig reglering av frågan om vem som skall ha rätt att - över klaga beslut 1 ärenden om pantsättning av patent och patentansökning- ar anser jag inte heller nödvändig. Den frågan bör kunna lösas med ut- gångspunkt i allmänna förvaltningsrättsliga principer.

Prop.'l987/88:4

• Sida 25
•  Original

I de frågor som jag har behandlat i detta avsnitt har jag samrått med chefen för industridepartementet.

2.7. Kostnader

Det pantsättningssystem som jag föreslår bör självklart finansieras genom avgifter från dem som använder sig av det. Kostnaderna kan bedömas bli tämligen begränsade. En avgift på något hundratal kronor bör vara fullt tillräcklig för att åstadkomma en rimlig täckning för patentverkets kostna- der. l patentlagen bör tas in en bestämmelse som slår fast att en sådan avgift får tas ut och som bemyndigar regeringen att bestämma avgiftens storlek. '

2.8 Ikraftträdande m. m. _

Den nya pantsättningsordningen bör kunna tillämpas så snart som möjligt. Såvitt nu kan bedömas bör de lagändringar som föranleds härav träda i kraft den ljanuari 1988. ' '

Nagra särskilda övergångsbestämmelser behövs inte.

3. Upprättade lagförslag

[ enlighet med vadjag nu har anfört'har inomjustitiedepartementet upprät- tats förslag till '

l. lag om ändring i patentlagen (1'967z837').

2. lag om ändring i lagen (' l977z729) om patentbesvärsrätten.

Förslagen bör fogas till protokollet i detta" ärende som bilaga 4. '

4. Speeialmotivering

4.l Förslaget till lag om ändringi patentlagen (1967z837) 64 å

' Den som vill väcka talan om patents ogiltighet. överföring av patent eller meddelande av tvångslicens skall anmäla detta till 'patentmyndigheten samt underrätta envar som enligt patentregistret innehar licens till eller panträtt [ patentet. Vill ('n licenstagare väcka talan om intrång i patent eller om fastställelse enligt 63 & första stycket. skall han underrätta patenthava- ren härom. Detta/mna gäller. om en panthavare rill väcka talan med anledning av intrång ip'atc'nt.

Underrättelseskyldighet enligt första stycket anses fullgjord n.ir under- rättelse' 1 betald rekommenderad lorsändelse sänts under den adress som antecknats i patentregistret. . ' -

Visas ej. när talan väckes. att anmälan eller underrättelse skett enligt föreskrifterna i första stycket. skall käranden givas tid därtill. Försitter han denna tid. må hans talan icke upptagas till prövning.

|»)

• Sida 26
•  Original

Bestämmelserna i denna paragraf reglerar frågan om underrättelse om väckt talan i patentmål. De kompletteringar som har gjorts innebär till en början att också en panthavare skall underrättas av den som avser att väcka talan om patents ogiltighet, överföring av patent eller meddelande av tvångslicens. Vidare skall en panthavare som själv vill väcka talan med anledning av patcntintrång underrätta patenthavaren om sin avsikt. Skälen för dessa kompletteringar har närmare utvecklats i den allmänna motive- ringen, avsnitt 2.6. l.

94.5

P(ttent som har meddelats eller har verkan här i riket kan pantsättas enligt bestämmelserna i detta kapitel.

Pantsiz'ttning kan också avse [. svensk patentansökan.

2. internationell patentuns('ik(tn som harfitllföljts enligt 3! s( eller som har tagits upp till handläggning enligt 33 eller 38 55. eller

3 . europeisk patentansökan för vilken översättning enligt 88 $$ har kom- mit in tillpatentmyndigheten eller som har omvandlats enligt 93 s'

Panträtt i en patentansökan (nnfattar ()( ksa en uppfinning som blir fo'renml för delning eller 11tbr_r_lning enligt ]] 55.

I denna paragraf tas upp de grundläggande bestämmelserna om pant-- objekten. dvs. de skilda typer av patent och patentansökningar som avses kunna bli föremål för pantsättning enligt den nya ordningen. Denna fråga har behandlats i den allmänna motiveringen. avsnitt 2.3.

Om en uppfinning har tillkommit i samarbete mellan flera personer. innehar dessa gemensamt rätten till ett patent och de rättigheter som är knutna till en patentansökan. Var och en har en ideell andel i egendomen. Andelsrätter av detta slag kan givetvis överlåtas och bör i motsvarande mån kunna pantsättas. På grund av de svårigheter som kan vara förenade med att beräkna vilka kvotdelar som tillkommer delägarna får det antas att pantsättning av andelsrätter i patent m.m. endast undantagsvis blir aktu- ell. Någon anledning att förbjuda pantsättning av andelar har inte ansetts föreligga.

I andra stycket anges vilka olika slag av patentansökningar som kan pantsättas. ] fråga om det lämpliga i att använda ordet patentansökningar som lagteknisk benämning på vissa av pantobjekten har olika meningar yppats i detta lagstiftningsärende. Utredningen har för sin del funnit att termen "patentansökan" som lagteknisk benämning för pantsättnings- objektet är mindre lämplig. närmast därför att det inte framstår som fullt stannat för att definiera pantobjektet i termer som "patentsökt uppfin- ning" eller "uppfinning som är föremål för ansökan om patent”. Vissa remissinstanser. bl. a. Svea hovrätt och patentbesvärsrätten, har kritiserat denna terminologi och tvärtom ansett att pantobjektet i dessa fall bör anges med termen "patentansökan". Själv anser jag att nackdelarna med att använda sistnämnda term inte är så stora" att man bör välja en annan terminologi. I lagtexten används därför termen "patentansökan" som objekt för pantsättningen. '

• Sida 27
•  Original

l paragrafens tredje stycke har i klarläggande syfte införts bestämmelser som reglerar det fall då en patentansökan blir föremål för delning respekti- ve utbrytning enligt ll .S patentlagen. Också i dessa fall undergår pant- objektet vissa förändringar. Den lösning som har valts innebär att en tidigare gjord pantsättning omfattar även den uppfmning som avses med delningen eller Utbrytningen.

En särskild fråga gäller verkningarna av s.k. löpdagsförskjutning. dvs. patentsökandens rätt att under vissa förutsättningarändra sin patentansö- kan. Löpdagsförskjutningcn kan ge upphov till olika problem av främst teoretiskt slag när det gäller dess inverkan på en pantsatt patentansökan. Det skulle t.ex. kunna hävdas att pantobjektet förändras när-den nya

ansökningen får ett annat innehåll än den tidigare. Den mest rimliga stånd- '

punkten är emellertid att pantsättningen av den ursprungliga patentansö- kan också får anses gälla den nya ansökningen samt att den ursprungliga dagen för registreringen av pantsättningen gäller även om en löpdagsför- skjutning har ägt rum. Att de nya reglerna har denna innebörd framgår av 95 & första stycket och 97 & tredje stycket.

95%

Panträtt i patent eller patentansökan uppkommer genom registrering av ett skriftligt avtal om pantsättning av egendomen. Ansökan om registre- ring görs hos parentmyndigheten.

Om en registrerad panträtt har övergått på någon annan. skall detta på begäran antecknas [ patentregistret eller diariet för patentansökningar.

Har panträtt upplåtits till flera varför sig. har den Upplåtelse företräde för vilken ansökan om registreringförst inkom till pätentt_n_vndigheten. om inte annat har avtalats. _

Görs samma dag ansökan om registrering av flera upplåtelser. har de sinsemellan företräde efter den tidsf'ölid [ vilken de har ägt mm, om inte annat har avtalats. Är upplåtelser/za samtidiga eller kan det inte utredas i vilken tidsfö'ljd de har skett. skall rätten på talan av någon av borgenärer- na förordna om företrädet mellan dem efter vad som med hänsyn till omständigheterm't är skäligt.

I denna paragraf slås'fast att panträtten kommer till stånd genom re- gistrering hos patentmyndigheten. Det som registreras är. som framgått av den allmänna motiveringen. det avtal om pantsättning som har träffats mellan parterna. Före registreringen har detta avtal endast obligations- rättslig verkan. Först genom registreringen uppkommer det sakrättsliga moment som motsvarar traditionen vid pantsättning av lös sak. De rättsli- ga effekterna av registreringen. dvs. det sakrättsliga skyddet. skall emel— lertid räknas redan från den tidpunkt då registrering-av pantavtalet söktes (se 101 och 102 5.5). Det har nämligen ansetts självklart att gäldenären skall kunna påverka tidpunkten för när det sakrättsliga skyddet skall inträda.

För att avtalet skall kunna registreras måste det vara avfattat i skriftlig form.

Den panträtt som upplåts i ett patent eller en patentansökan är en panträtt i lös egendom och följer de regler som i allmänhet gäller för denna typ av rättighet. Detta innebär bl. a. att panträtten som regel är beroende av att det finns en bakomliggande giltig huvudfordran. Till skillnad från

• Sida 28
•  Original

vad utredningen har föreslagit anser jag emellertid inte.-att det behöver ställas upp något krav i lagtexten på att en pantsättning endast får ske "till säkerhet för en fordran". Som framhållits under remissbehandlingcn fram— står det som osannolikt att innehavaren av rättigheterna till ett patent c. (1. skulle vara beredd att pantsätta dessa. om det inte föreligger något ford- ringsförhållande. Ett krav på bevisning därom skulle däremot vara ägnat att kompliccra handläggningen av registreringsärendcn hos patentmyndig- heten. vilket bör undvikas.- .

Om panträtten förvärvas av någon annan uppkommer ingen ny panträtt. Det står emellertid den nye innehavaren fritt att begära anteckning om förvärvet hos patentverket. Detta framgår av andra stycket Ufr 44 .5 första stycket). .

Enligt 96 % är s. k. återpantsättning — innebärande att panthavaren i sin tur belånar och pantsätter panten — inte möjlig när det gäller patent. Detta följer. av att endast uppfinnaren eller hans rättsinnehavare är behöriga att pantsätta patent m.m. (se närmare härom i spccialmotiveringen till 96 å).

Däremot är det möjligt att utnyttja pantobjektet som säkerhet hos flera kreditgivare. s. k. andrahandspantsättning. En sådan pantsättning innebär att egendom. som pantsätts hos en borgenär. i sin helhet blir föremål för ny- pantsättning hos en annan borgenär. givetvis med förbehåll för den förste borgenärens rätt. '

Om egendomen pantsätts hos fler' än en borgenär. maste det finnas något sätt att bestämma den inbördes företrädesordningen mellan borgenärerna. Regler om detta har införts i tredje och fjärde styckena. Som framhållits av bl.a. patentbesvärsrätten skulle det i och för sig vara önskvärt med en. enklare reglering. Jag har därför övervägt om det skulle vara tillfyllest att företrädesordningcn fick bestämmas t. ex. av vad gäldenären själv uppger därom när flera ansökningar ges in samtidigt. Med hänsyn till kravctpå ordning och reda och till vikten av att företrädesordningcn bestäms i så säkra former som möjligt anser jag. emellertid att den något utförliga reglering som utredningen har föreslagit får accepteras. Det torde också kunna förutses att reglerna endast undantagsvis kommer att aktualiseras. Farhagorna för eventuella t1llampn1ngssvar1gheter hos patentmyndighetcn bör därför inte överdrivas.

965

Den som ansöker om registrering enligt 95 .5 skall .1't_'vrka sin rätt till' patentet eller patentanso'ktm. Den som 1 patentt egt1tret anges som patenthav are skall anses lta rätt till patentet. om inte annat framgår i ärendet. Avser ansökan om registrering pantsättning av en patentansökan. skall den som har registrerats Itos. parenlmyndiglteten som uppfinnare eller dennes rättsinnehavare anses ha rätt till patennmsökan. om inte annat framgar' 1 ärendet.

Är sökanden när ansökan om registrering görs. på grund av utmätning. konkurs. on1_1ndtghet. betalningss(”ikring. ktarstad eller nagon annan att- ledning inte behörig att förfoga över den patttförskrivna egendomen. får ansökan inte bifallas. I detta stadgande regleras de s.k. legitimationsfrägorna. som har be- handlats i avsnitt 2.4.2 i den allmänna motiveringen.

- Prop. 1987/88:4l

• Sida 29
•  Original

I första stycket slås fast att den som vill registrera ett pantsättningsavtal - Prop. l987/88:4

skall styrka sin rätt till patentet respektive patentansökan.

Bestämmelsen i andra stycket innebär till en början att den som är antecknad som patenthavare i patentregistret skall presumeras ha en sådan rätt. Vidare innefattar bestämmelsen en presumtion för att den som har antecknats som uppfinnare respektive sökande i ett patentärende skall anses behörig att förfoga över den pantförskrivna egendomen. Mot denna behörighetspresumtion har patentbesvärsrätten invänt att det i patentan- sökningsdiariet eller i ansökningsakten inte sker någon registrering som innebär ett ställningstagande till frågan om patentsökandcn — när denne är .cn annan än uppfinnaren — har styrkt sin rätt till uppfinningen. Vad som sker är i stället att var och en som i patentansökan anges som sökande också registreras som sådan oberoende av behörighetsfrågan. Om sökan- den inte självmant styrker sin behörighet genom exempelvis en överlåtel- sehandling. föreläggs denne under handläggningen av ansökningen att" inkomma med komplettering. Om bevisningen brister. avslås ansökan så småningom. .

Härtill är följande att säga. Enligt 8 & fjärde stycket patentlagen skall, om patent söks av.någon annan än uppfinnaren, denne styrka sin rätt till uppfinningen. Har sökanden inte iakttagit" detta. skall patentmyndigheten förelägga honom att komplettera ansökan (IS-å). Om nu en'ansökan om pantsättning kommer in innan denna skyldighet har fullgjorts. föreligger' det givetvis hinder mot ätt bifalla ansökningen om pantsättning. Detta följer av att presumtionen för sökandens behörighet gäller endast "om inte annat framgår". Behörighetspresumtionen kan således tillämpas endast i sådana fall där frågan om sökandens ställning redan är utredd i patentan- sökningsärendct. Är den inte det. får patentmyndigheten föranstalta om kompletterande utredning innan registreringen av pantsättningsavtalet kan ske. Den anteckning som enligt vad patentbesvärsrätten har angett sker dessförinnan är däremot inte att betrakta som registrering i den mening som avses i förevarande bestämmelse. Anteckningen får därför inte heller den presumtionsverkan som patentbesvärsrätten har förutsatt.

Genom den utformning som legitimationsbestämmelserna fått framgår . att s.k. återpantsättning,— dvs. fall där panthavaren i sin tur belånar och . pantsätter panten — inte blir möjlig. Detta följer av att endast uppfinnaren eller dennes rättsinnehavare kan pantsätta patent och patentansökningar.

Om sökanden på grund av utm'ätnirig. konkurs. omyndighet, kvarstad eller betalningssäkring är obehörig att förfoga över egendomen. skall re- gistrering vägras enligt tredje stycket. Registrering får inte beviljas även om behörigheten har bortfallit först efter pantavtalets ingående. En förut- sättning är dock att behörighetsbristen föreligger vid den tidpunkt då registreringsansökan kommer in till patentmyndigheten. Omständigheter som'inträffar efter den dagen skall således inte beaktas.

Någon skyldighet att särskilt undersöka sökandens behörighet har pa- tentmyndigheten däremot inte. 1 de fall då myndigheten får kännedom om att bristande behörighet föreligger genom att detta framgår av handlingarna eller på annat sätt. skall ansökningen emellertid avslås.

I förhållande till utredningsförslaget"har den förändringen vidtagits i

• Sida 30
•  Original

tredje stycket att obehörighetsfallen inte har angetts genom en uttömman- de uppräkning utan som exemplifieringar genom tillägget av orden "av någon annan anledning". Som patentbesvärsrätten har påpekat avses näm- ligen detta stadgande kunna tillämpas även i sådana fall då rätten till en uppfinning på grund av bestämmelserna i lagen (l949:345') om rätten till arbetstagares uppfinningar kan vara svävande under viss tid (4—5 så). Uppfinnaren får då inte förfoga över uppfinningen. t. ex. genom att pant- sätta den (jfr betänkandets. 122).

97.5

Ett avtal om pantsättning av patent kan registreras när patent har medde- lats eller. om avtalet avser ett europeiskt patent. när detta enligt 82 5 har fått verka/1 här i riket.

Ett avtal om pantsättning av patentansökan kan registreras när denna- har registrerats [ patentnzymiiglzetens diarium eller. om avtalet avser en europeisk patentansökan. när kungörelse enligt 88 9” har utfärdats.

Om en pantsatt patentansökan leder till att patent meddelas. giiller därefter patentet som pantobjekt.

1 första och andra styckena anges i klarläggande syfte från vilken tid- punkt patent och patentansökningar kan användas som pantobjekt. Ett avtal om pantsättning av patent kan således registreras när beslutet att bifalla en patentansökan har vunnit laga kraft dvs. när patent har medde- lats. Om avtalet avser ett eu'ropciskt patent kan registrering dock ske först när detta enligt 82 & har fått ver kan här 1 landet.

Avser avt talet en patentansökan kan det registreras efter det att ansök- ningen har registrerats. Detta gälle1 även en sadan internationell patentan- sökan som enligt 94. andra stycket2 kan bli föremål för pantsättning. Dessa ansökningar registreras och handläggs vid den svenska patentmyn- digheten enligt 2 kap. patentlagen i princip på samma vis som en svensk nationell ansökan. Om avtalet avser en europeisk patentansökan, kan detta registreras när kungörelse enligt 88 s ha1 utfärdats.

Om en pantsatt patentansökan senare leder till ett beviljat patent utgörs pantobjektet fortsättningsvis i stället av patentet. En särskild föreskrift om detta har tagits in i tredje stycket. _

Det kan i detta sammanhang finnas skäl att något närmare redovisa den tänkta ordningen för registrering av pantavtal. I den allmänna motivering- en (avsnitt 2.2) har anförts att registreringen av pantavtal utan svårigheter torde kunna anpassas till de rutiner som för närvarande gäller hos pa- tentverket beträffande registrering av patent och patentansökningar. Des- sa rutiner innebär i korthet följande.

Patentverket för cnligt 7 & patentkungörelsen ett diarium över inkomna patentansökningar. Diariet består i praktiken av s.k. diariekort. När en patentansökan kommer in till patentverket. framställsett sådant kort. 17 & patentkungörelsen anges vidare vilka uppgifter diariet över inkomna pa- tentansökningar skall innehålla. Bl.a. skall i diariet antecknas de beslut som fattas i ärendet. Samtidigt med att diariekortet fylls i läggs det upp en akt i ärendet. På aktens kappa antecknas i huvudsak samma uppgifter som de som förs in på diariekortet. Under ärendets handläggning görs på

• Sida 31
•  Original

kappan kortfattade anteckningar om de olika åtgärder som har förekommit _ i ärendet.

Om ansökningen leder till att patent beviljas. avslutas och arkiveras akten i ansökningsårendet. Patentet förs in i patentregistret. som i prakti- ken består av s.k. patentkort. På patentkortet antecknas vidare vissa uppgifter om patenthavaren och uppfinnaren enligt vad som stadgas i 39 & patentkungörelsen. ] patentregistret skall även åtskilliga andra uppgifter föras in enligt särskilda föreskrifter därom i patentlagstiftningen. exempel- ' vis anteckning om övergång eller om lieensupplätelse av patent. Åtgärder som inträffar på ”patentstadiet'”. alltså efter det att patent har beviljats. antecknas i ett s. k. allmänt diarium. ] ärenden angående exempelvis överlåtelse av patent upprättas dessutom ett särskilt beslutsprotokoll. som arkiveras utan samband med akten i ansöknihgsärendet.

I enlighet med dessa rutiner bör registreringen av ett pantsättningsavtal kunna ske enligt följande.

Pantsättning av en patentansökan antecknas i diariet över inkomna patentansökningar. Därutöver synes det vara lämpligt att det på aktens kappa görs en motsvarande notering. Pantsättning av patent skall anteck- nas i patentregistret. dvs. på det patentkort som hör till patentet. Anteck- ningen bör innehålla panthavarens namn och adress samt datum för pant- avtalet. registreringsansökans ingivande och registreringsbeslutet. l före- kommande fall bör också antecknas uppgift om företrädesordning mellan två eller flera upplåtna panträtter. Det förefaller vidare lämpligt att. liksom vid överlåtelse. ett särskilt protokoll upprättas över registreringsbeslutet.

Såsom påpekats under remissbehandlingen torde det också vara lämpligt att patentverket utfärdar ett bevis om pantsättningen. Detta kan ske t. ex. genom att verket tillhandahåller en kopia av det protokoll som upprättas i registreringsärendet.

Patentverkets diarium över inkomna patentansökningar är endast delvis datoriserat. Vissa uppgifter angående åtgärder under handläggningen till- förs såväl dataregistret som diariekorten. medan andra endast antecknas manuellt i diariet. På samma sätt upprättas patentkorten med databehand— ling, medan exempelvis uppgifter om överlåtelse antecknas manuellt på patentkorten. Vid förfrågningar från allmänheten i olika hänseenden häm- tar den handläggande tjänstemannen de relevanta uppgifterna från dia- rie- eller patentkorten och inte från dataregistret. Det väsentliga i föreva- rande sammanhang. torde alltså vara att uppgifter om pantsättning på ett tydligt sätt förs in på diarie- eller patentkortet. Huruvida uppgifterna där- jämte bör tillföras dataregistret synes närmast vara en lämplighetsfråga. Jag avser att i annat sammanhang ta upp denna fråga med chefen för industridepartementet. där olika spörsmål som har samband med datorise- ringen av verkets register och diarier övervägs för närvarande.

De handläggningsregler som jag nu har förordat kräver vissa ändringar i patentkungörelsen. Jag avser att i samråd med chefen för industrideparte— mentet senare lägga fram förslag till regeringen om de ändringar som behövs.

• Sida 32
•  Original

98 % Registreringen saknar rer/tan: om pantavtalet har ingåtts av någon som inte var rätt ägare till den pantsatta egendomen eller om avtalet av någon annan anledning är ogiltigt.

Bakgrunden till denna bestämmelse har utförligt redovisats i den allmän- na motiveringen, avsnitt 2.4.1. Paragrafen ger uttryck för principen att en giltig panträtt förutsätter ett giltigt pantavtal. Av stadgandet följer. att godtrosförvärv av panträtt ilpatent eller patentansökan från någon som utger sig för att vara ägareleller uppfinnare inte är möjligt. Har avtalet om pantsättning ingåtts av någon som inte var rätt ägare. leder detta undan- tagslöst till att borgenären drabbas av avtalets bristande rättsverkningar. .

Att panträtt till patent och patentansökningar kan.-överlåtas har framgått av kommentarerna till. 95 &. Också i. sådana fall där själva panträtten överlåts är godtrosförvärv uteslutet (jfr betänkandet s. l7l— l72).

99%

Pantriitten ärfi'itfal/en. om "patentet eller patentansökan har ("it'erförts på någon annan eller annars på _erllltl ar bestäm/nelserna i denna lag inte vidare skall gälla.

I denna paragraf föreskrivs att- panträtten skall anses förfallen i vissa situationer där-olika regler i patentlagen medför rättsverkningar som berör pantobjektet. _

[7 kap.-patentlagen finns sålunda åtskilliga regler om patents upphöran- de m.m. Ett patent kan förfalla enligt Sl &. förklaras ogiltigt enligt 52 &. överföras enligt 53 & eller efter avstående förklaras ha upphört enligt 54 ål.. Regler som innebär att en patentansökan kan förlora sina ursprungliga rättsverkningar finns i 15. 18 och 20 åå patentlagen. Följden härav måste i dessa fall bli att panträtten förfaller. Att registreringen till följd härav skall avföras framgår av l00 ;. : '

Detta ställningstagande fordrar i-ett avseende en närmare kommentar.. Som nämnts i den allmänna motiveringen (avsnitt 7.5.1) har ett par remiss- instanser förordat att regler införs om panthavares respektive licenstagares ' ställning i de fall då en patenthavare "avstår från patentet enligt 54 & patentlagen. Under förarbetena till denna övervägdes också om det borde krävas att en licenstagare som har antecknats i patentregistret samtycker till att en sådan åtgärd vidtas (prop. 1966140 s. 198). Det ansågs. dock inte finnas tillräckliga skäl att ställa upp ett sådant krav. Därvid framhölls att patenthava'ren'kunde ådra sig skadeståndsskyldighet gentemot licenstaga— ren. om avståendet strider mot hans förpliktelser mot denne. Om patent-' havaren avstår från patentet. kan detta givetvis innebära menliga verkning- ar även för en panthavare. Jag anser i likhet med utredningen att man bör

behandla båda fallen lika och att något krav på samtycke från panthavaren således inte bör ställas upp. Det står givetvis parterna fritt att i pantsätt- ningsavtalet "genom en skadeståndsklausul reglera frågan hur panthavaren skall kunna hållas skadcslös i en situation som den här beskrivna.

• Sida 33
•  Original

lOO &

Registreringen skall avföras. om panträtten genom lagakraftvunnen dom llarjörklarats (::giltig eller om panträtten Itarj'c'ir/allit eller annars upphört att gälla.

Registreringens syfte är att ge publicitet åt pantsättningen. vilket är en förutsättning för att denna skall kunna tillerkännas sakrättsliga verkningar (jfr den allmänna motiveringen avsnitt 2.2 och specialmotiveringen till 95 å). För att publiciteten skall vara rättvisande är det givetvis av vikt att anteckningar om pantsättning som inte längre ger ett riktigt uttryck för rättsläget kan avföras. Regler om detta tas upp i denna paragraf.

Registreringen skall således avföras om panträtten är ogiltig. t. ex. där- för att själva pantavtalet är ogiltigt av sådana skäl som har nämnts i kommentaren till 98 &. Ogiltigheten kan också bero på någon annan om- ständighet. t. ex. konkurs som har inträffat efter det att pantavtalet slöts men som inte var känd för patentmyndigheten vid registreringstillfället. Prövningen av ogiltighetsfrågorna ankommer på allmän domstol.

Registreringen skall också avföra-s om panträtten är förfallen enligt 99 9". Att panträtten är förfallen måste anses liktydigt med att den har upphört att gälla.

Registreringen skall slutligen avföras om panträtten annars har upphört att gälla. Huvudfallet är att panträtten upphör på grund av att den fordran för vilken panträtten utgjort säkerhet har betalats av gäldenären. Ett annat fall är att pantborgenären utnyttjar sin möjlighet att realisera panten när gäldenären inte fullgör sin betalningsskyldighet. Panträtten kan också upp- höra på grund av utmätning eller konkurs. Sedan utredning om detta har företetts för patentmyndigheten skall registreringen avföras.

10] %

Pantsiittning av patent eller patentanst'ikanfår mot den som senareförvär- var äganderätt eller annan rätt till egendmnen göras gällande från tiden för ansokan om registrering enligt 95 s .

Ett lit'ensavtal gäller mot panthavaren. mn avtalet har .s'ltttitsjöre ansö- kan ont registrering ('n' pantavtalet.

I denna paragraf ges föreskrifter om en viktig del av det sakrättsliga skydd som den nya pantsättningsordningen medför. Bestämmelserna re- glerar till en början skyddet i förhållande till gäldenärens s.k. singularsuc- cessorer. Att pantsättningen gäller mot en senare förvärvare. andrahands- panthavare eller en licenstagare innebär att pantborgenärens rättigheter — främst naturligtvis att realisera panten vid utebliven betalning — inte på- verkas av att gäldenären säljer. på nytt pantsätter eller upplåter licens i den . pantsatta egendomen. Det saknar därvid betydelse om gäldenären i avtalet har underlåtit att göra förbehåll om .panträttens bestånd. Inte heller har det någon betydelse om förvärvaren. en ny pantborgenär eller licenstagaren känner till att panträtt tidigare har upplåtits. Det ankommer på dem att kontrollera om en panträtt har registrerats i patentverkets register eller ansökningsdiarium.

Prop. 1987/88:41

'.A) '_'->

• Sida 34
•  Original

Ett pantsatt patent eller en pantsatt patentansökan kan självklart överlå- tas. En ny förvärvare är emellertid bunden av pantsättningen på samma sätt som överlätaren även om något förbehåll om pantsättningen inte har gjorts vid överlåtelsen. Pantborgenärens rätt är därmed skyddad.

Vidare kan lic'ens upplåtas'på grundval av ett pantsatt patent. Men panthavaren kan vid utebliven betalning från gäldenärens sida realisera patentet. varvid licensrätten bortfaller. Detta är otvivelaktigt en omstän- dighet av betydelse för den som överväger att sluta licensavtal med patent- havaren. En annan sak är att en licensupplåtelse i åtskilliga fall kan öka det ekonomiska värdet hos-ett patent och att panthavaren då kan tänkas vara intresserad av att sälja patentet med förbehåll för licensen. Enligt 103 5 skall bl. a. en licenstagare underrättas innan en sådan pantrealisation Som verkställs genom pantborgenärens försorg äger rum. Licenstagaren ges därigenom tillfälle att bevaka sina intressen.

När registrering har skett. får det sakrättsliga skyddet göras gällande från tidpunkten för ansökan om registrering av pantavtalet. Denna regel kan synas stå i motsättning till den i 95 & uttalade principen att det sakrätts- liga momentet vid pantsättning av förevarande slag utgöres av själva registreringen. I själva verket föreligger ingen sådan motsättning. Som har framhållits där utgör registreringen det sakrättsliga momentet. medan dess rättsliga effekter räknas fran ansökningsdagen. ' '

1 paragrafens andra stycke har tagits in bestämmelser som ger licensta- ' ' garen sakrättsligt skydd' ] förhallande till en senare förvärvare av panträtti patentet. Skälen härtill har utförligt redovisats' ! den allmänna motivering- en. avsnitt 2.5.1.

102 %

Bestämmelser i annan lag om handpanträtt vid utmätning eller i konkurs gäller också för panträtt i patent eller patentansökan. När ansökan om registrering enligt 95 ä' inkommer till patentmyndig/teten medför detta samma rättsverkningar som när en panthavare tar en lös sak i besittning. Säljs pantsatt patent eller patentanst'ikan vid utmätning eller i konkurs. består sådana lieensmftal som avses i 10] .$ andra stycket.

Bestämmelserna i första stycket behandlar panthavarens sakrättsliga skydd mot pantsättarens borgenärer. För att reglerna skall bli så enkla som möjligt anknyter de till redan gällande bestämmelser om handpanträtt. Det sakrättsliga skydd som inträder vid tradition när det gäller lösa saker uppkommer i förevarande sammanhang vid den tidpunkt då ansökan om registrering av ett pantsättningsavtal inkommer till patentmyndigheten. Samtidigt innebär regleringen att panträtt i patent och patentansökan kom- mer att ha den förmånsrätt som följer med handpanträtt enligt bestämmel- serna i förmånsrättslagen (l970z979). '

Beträffande reglernas inverkan vid utmätning och i konkurs kan hänvi- sas till framställningen i betänkandet s. '177— 179. .

Bestämmelseni andra stycket avser att ge skydd åt en licenstagare vid pantrealisation i samband med utmätning och konkurs under samma förut- "sättning som angetts i specialmotiveringen till 101 & andra stycket. dvs. att

• Sida 35
•  Original

lieensavtalet har slutits före ansökan om registrering av pantsättningsavta— let. '

103 &

Pantborgenären får sälja panten oc/z ta ut sin fordran ar köpeskillingen endast om han dessfl'irinnan ltar underrättat gäldenären och andra kända .. sakägare om _f?"5rsälinihgen och dessa har erhållit skäligt rådram att beva-

ka sin rätt. . Vid försz'iljning enligt .denna paragraf består sådana licensavtal som avses i [01 5 andra stycket. '

I denna paragraf tas upp vissa bestämmelser som rör pantborgenärens- rätt att vid utebliven betalning realisera panten. ] förhållande till Utred-,

ningsförslaget har regleringen gjorts väsentligt mer kortfattad. Utredningens förslag byggde på förutsättningen att de ålderdomliga reg- lerna i handelsbalken 10 kap. 25 om försäljning av .lösörepant skulle ersättas med modernare regler efter förslag i promemorian (Ds Ju 1981 :2) Rätt att sälja kvarlämnat gods. Det förslaget föranledde emellertid inte någon generell reglering av förutsättningarna och formerna för realisation av lösörepant. Orsaken härtill var närmast att reformbehovet inte ansågs akut och att förslaget ansågs behöva övervägas ytterligare (prop: 1984/85:210 s. 13). . Någon anledning att särskilt ingående reglera formerna för-realisation av sådana pantobjekt som det härär fråga om anserjag inte föreligga. Kredit- givningen kommer så gott som uteslutande att förmedlas av stora banker och andra seriösa kreditinstitut. Uppfinnare. även små och medelstora sådana. har särskilda organisationer som företräder deras intressen. Patent och patentansökningar torde inte lämpa sig för försäljning på auktion. Det är inte fråga om handelsvaror med någon stor marknad eller relativt stabil prisnivå. Det rör sig i stället om unika förmögenhetsobjekt.

svåra att värdera och ofta av intresse endast för en begränsad och mycket . specialiserad krets. Det bästa ekonomiska resultatet av en pantrealisation torde regelmässigt uppnås vid en underhandsförsäljning. Det kan därför också förväntas att parterna i pantsättningsavtalet kommer överens om denna försäljningsform. Någon bestämmelse på denna punkt anserjag inte erforderlig. ' .

I ett särskilt hänseende finns det emellertid anledning att införa särskilda bestämmelser.. Det gäller frågan hur andra sakägare. t. ex. licenstagare och andrahandspanthavarc. skall kunna bevaka sina intressen om underhands- försäljning blir den normalaförsäljningsformen. I likhet med vad utred- ningen har föreslagit bör en förutsättning för att pantborgenären skall få- realisera panten vara att gäldenären Och andra kända sakägare har under- rättats om en förestående försäljning. En regel om detta har tagits in i första stycket. Parterna ges härigenom en möjlighet att tillsammans lösa de ekonomiska eller andra problem som kan ha föranlett att försäljningen aktualiserats. Däri bör ligga ett från praktisk synpunkt viktigt skydd för de olika intressenterna. .

Det bör vidare framhållas att en panthavare till följd av sin vårdn'adsplikt beträffande panten är skyldig att iaktta vederbörlig omsorg vid pantensl'

'.» 'JI

• Sida 36
•  Original

realiserande. Om en försäljning under hand har ägt rum under förhållanden som varit uppenbart ogynnsamma. kan detta leda till att panthavaren blir skadeståndsskyldig (jfr prop. 1984/85:210 s. 45 f.).

Jag vill i detta sammanhang också beröra förfarandet vid pantrealisation efter utmätning och i konkurs. De nya reglerna om pantsättning av patent och patentansökningar föranleder inte några ändringar i utsökningsbalken. Skälen härtill är följande.

Enligt 9 kap. 1 & utsökningsbalken gäller beträffande utmätt-lös egen- dom att den skall säljas på offentlig auktion eller under hand. Av 9 kap. 8 & utsökningsbalken följer vidare att utmätt egendom bör säljas under hand om det är sannolikt att högre köpeskilling kan uppnås därigenom och _sådan försäljning även i övrigt är ändamålsenlig. Sökanden. gäldenären och andra kända sakägare vilkas rätt beror av försäljningen skall beredas tillfälle att yttra sig i frågan. om anledning föreligger därtill.

Som jag har anfört tidigare torde underhandsförsäljning när det gäller realisation av patent e. (1. vara den försäljningsform som regelmässigt kommer att inbringa den högsta köpeskillingen med hänsyn till pantobjek- tens specifika natur. Någon ändring av 9 kap. 8 & utsökningsbalken behövs därför inte för att underhandsförsäljning genom' kronofogdemyndighetens försorg skall komma till stånd.

När det gäller försäljning av lös egendom i konkurs anserjag inte heller ' att det behöver vidtas några ändringar i konkurslagen till följd av de nya regler som föreslås i detta lagstiftningsärende. Riksdagen prövar för närva- rande det förslag till ny konkurslag som har lagts fram i prop. 1986/87:90. I den nya konkurslagen finns regler om försäljning av lös egendom i bl.a. 8 kap. 7 och 9 åå. En tillämpning av dessa regler. som föreslås träda i kraft den I januari 1988. torde av samma skäl som i utmätningsfallet regelmäs- sigt komma att leda till att den mest förmånliga försäljningsformcn väljs, dvs. i regel underhandsförsäljning. Eftersom borgenären måste sälja egen- domen på auktion bör förvaltaren normalt utnyttja möjligheten att lösa in egendomen från panthavaren för att själv sälja den under hand. Det kan utan vidare antas att så kommer att ske. eftersom förvaltaren är skyldig att tillgodose samtliga borgenärers intressen och inte gärna kan medverka till att pantobjektet säljs till underpris.

] paragrafens andra stycke har vidare tagits upp regler som syftar till att trygga licenstagares rätt vid sådan pantrealisation som inte sker i samband med utmätning eller i konkurs (jfr vad som har anförts under 101— 102 5.5).

1043'

Den som ansöker om registrering enligt detta kapitel skall betala en avgift. Regeringen bestämmer avgiftens storlek.

Som har angetts i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.7) skall den föreslagna pantsättningsordningen tinansieras genom avgifter. Bestämmel- sen i denna paragraf ger det stöd som fordras för att ta ut avgiften och innefattar ett bemyndigande för regeringen att bestämma avgiftens storlek. Detta kan lämpligen ske genom tillägg till avgiftsbestämmelserna i patent- kungörelsen.

Prop. 1987/8814

• Sida 37
•  Original

4.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (l977z729) om. patentbesvärsrätten

45

Patentbesvärsrätten är domför med tre ledamöter. Fler än fyra får ej i annat fall än som sägs i 5 & sitta i rätten.

] patentmål skall minst två tekniskt kunniga ledamöter ingå i rätten och skall en ledamot vara lagfaren. om ej rätten finner att medverkan av lagfaren ledamot icke är behövlig. _ '

I mål om mönster. varumärke. namn. utgivningsbevis för periodisk skrift eller pantsättning av patent och parentansökningar skall minst två lagfarna ledamöter ingå i rätten.

Åtgärd som avser måls beredande får i den omfattning domstolen be- stämmer vidtagas av ledamot i domstolen eller av annan tjänsteman hos denna.

Ändringen av domförhetsreglerna i denna paragraf har behandlats utför- ligt i avsnitt 2.6.2 i den allmänna motiveringen.

5. Hemställan

Jag hemställer att lagrådets yttrande inhämtas över förslagen till 1. lag om ändring i patentlagen (l967:837). 2. lag om ändring i lagen ( l977z729) om patentbesvärsrätten.

6. Beslut

Regeringen beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.

• Sida 38
•  Original

Sammanfattning av" utredningens betänkande

Utredningen har haft till uppgift att överväga möjligheterna att införa en. lagstiftning om pantsättning av patent och patentansökningar. Lagbestäm- melser i ämnet saknas f.n. helt. De konventioner på patenträttens område till vilka Sverige anslutit sig innehåller inte heller några uttryckliga bestäm-- melser om pantsättning.

[ föreliggande betänkande konstateras att sådan pantsättning enligt gäl- . lande rätt inte torde kunna komma till stand med sakrättslig verkan. Det avgörande skälet är att enligt nuvarande ordning det inte går att utrusta pantavtalet med någon publicitet. ett s.k. sakrättsligt moment. De under- sökningar som företagits under utredningen ger emellertid vid handen att . det föreligger ett inte obetydligt intresse från såväl långivar- och uppfinnar- håll att få till stånd en fungerande ordning för pantsättning av sådan egendom som det här gäller.

Mot bakgrund av vad nyss sagts har huvuduppgiften under utredningsar- betet blivit att tillskapa ett fungerande system för åstadkommande av publicitet. Utgångspunkten har härvid varit att sådan publicitet bör komma till stånd genom offentlig registrering och att det registerpantsystem som sålunda tillskapas bör vara så enkelt och billigt som möjligt.

Utredningen föreslår att pantsättning av patent och patentansökningar skall få sakrättslig verkan genom att pantavtalet registereras hos patent- myndigheten. dvs. -Patent- ochlregistreringsverket. Enligt förslaget utgör således själva registreringen det sakrättsliga momentet. Möjligheten att. tillskapa en ordning som innebär att patentmyndigheten utfärdar ett "pant- brev" som sedan kan överlämnas som säkerhet för fordran har övervägts men avvisats. Detta sammanhänger med att utredningen funnit att ett fullt utbyggt.inteckningssystem i anslutning till vad som gäller exempelvis på fastighets1ättens område 1 förevarande sammanhang inte är vare sig nöd- vändigt eller ens önskvärt. .

Ett särskild problem har varit att åstadkomma en ordning för utnyttjande av egendomen som säkerhet hos flera borgenärer samtidigt. De allmänna reglerna om pantsättning lav lös egendom innebär att ett pantobjekt kan bli föremål för s. k. andrahandspantsattning. dvs. egendom som pantsatts hos en borgenär kan i sin helhet bli föremål för förnyad pantsättning hos en annan borgenär, givetvis med förbehåll för förste borgenärens rätt. Dessa regler bör vara tillämpliga även i fråga om patent och patentansökningar.

De nackdelar för andrahandsborgenären som detta system innebär i förhål- .. lande till vad som gäller inom ramen för en inteckningsordning har ansetts godtagbara. ' ' Utredningens förslag innebär att godtrosförvärv av panträtt i förevaran- de sammanhang inte blir möjligt. Godtrosförvärv i allmänhet förutsätter att överlåtaren utåt framstår som legitimerad att förfoga över egendomen. antingen genom att han har den i sin besittning eller genom att han i ett offentligt register är antecknad som rätt ägare. Någon sådan s.k. legitime- -

rande omständighet ftnns inte i fråga om patent och patentansökningar. Det är inte obligatoriskt att anteckna överlåtelse av sådan egendom i

Prop. 1987/88: 4

• Sida 44
•  Original

patentregistret. Registrets uppgifter om innehavare är alltså inte pålitliga. Prop. l987/88:4 Att införa obligatorisk registrering är en genomgripande åtgärd som inte kan komma i fråga i detta sammanhang. '

Den som vid ansökan om patent hos patentmyndigheten antecknats som uppfinnare eller dennes rättsinnehavare bör godtas som rätt sökande i ärende angående registrering av pantavtalet. Sökes registrering av någon annan, bör han styrka sin rätt medelst en sammanhängande kedja av överlåtelser. Denna regel tillämpas redan nu av patentmyndigheten vid ansökan om registrering av överlåtelse av patent.

När det gäller förhållandet mellan panträtt och andra begränsade sakrät- ter i patent och patentansökningar har utredningen till att börja med funnit det nödvändigt att sakrättsligt skydda en licenshavare mot en pantsättning som sker efter licensavtalets ingående. Härvidlag har också lagstiftningsåt- gärder föreslagits. Utredningen anser sig'dessutom kunna utgå ifrån att samma regel, om saken ställs på sin spets, i rättspraxis kommer att tilläm- pas i förhållandet mellan en licenshavare och en senare förvärvare av äganderätt till egendomen.

Utredningen har vidare funnit att patent och patentansökningar liksom enligt gällande rätt bör ingå i underlaget för företagsinteckning och — fr.o.m. den 1 januari 1986 — företagshypotek. Ett viktigt skäl för-denna bedömning är att det måste anses som en fördel om ifrågavarande slag av egendom även fortsättningsvis kan användas som kreditsäkerhet också utanför ramen för den nu föreslagna pantsättningsordningen.

Rättsverkningarna vid utmätning och konkurs föreslås bli desamma som för lös egendom vilken är föremål för handpanträtt, varvid registreringen ersätter traditionen som sakrättsligt moment. Även reglerna för pantreali- sation föreslås bli utformade i anslutning till vad som gäller för lös egen- dom vilken innehas såsom handpant. En viktig skillnad är att försäljning under hand förutsätts bli den normala försäljningsformen om inte avtal träffats om sättet för försäljningen. Egendom av det slag det här gäller torde nämligen inte lämpa sig för försäljning på offentlig auktion.

1 utredningens direktiv framhålls att patent för Sverige _numcra kan erhållas på tre olika vägar. nämligen genom en nationell svensk patentan— sökan. genom en internationell patentansökan och genom en europeisk patentansökan. Oavsett vilken väg sökanden väljer för att få patent för Sverige. sägs det vidare. kommer dock slutligen de patent som gäller för Sverige att registreras hos det svenska patentverket. Utredningen föreslår också att samtliga i Sverige registrerade patent skall kunna pantsättas häri landet. Detsamma gäller svenska nationella patentansökningar. Härutöver bör också vissa andra patentansökningar kunna bli föremål för pantsätt- ning, nämligen sådana internationella patentansökningar som under den s.k. nationella fasen handläggs vid det svenska patentverket och sådana europeiska patentansökningar. beträffande vilka översättning av patent- kraven ingivits och registrerats vid det svenska patentverket. Utredningen föreslär lagstiftning av denna innebörd.

Registermyndighet bör vara patentverket. De uppgifter som erfordras för kontroll av om sökanden skall anses legitimerad finns där och det skulle vara både onödigt och kostnadskrävande att lägga registreringsfunktionen på någon annan myndighet.

• Sida 45
•  Original

Den pantsättningsordning som här föreslås är så enkel att kostnaderna — som i och för sig måste bäras av dem som utnyttjar systemet. dvs. pantsät- tarna — kan bedömas bli små. Det bör vara tillräckligt att ta ut en registre- ringsavgift på — idagslägct — högst 200 kr.

De föreslagna lagreglerna rörande pantsättning har sammanförts i ett nytt avslutande kapitel i patentlagen.

• Sida 46
•  Original

Utredningens lagförslag

1. Förslag till