Prop. 1988/89:14

om internationella förmynderskapsfrågor

Typ: Proposition
Datum: 1988-09-29
Källa: www.riksdagen.se

Regeringens proposition

Eyes

1988/89:14 Es

Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 29 september 1988. På regeringens vägnar

Ingvar Carlsson

Bengt Göransson

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås ändringar i lagstiftningen om internationella förmynderskapsfrågor. Ändringarna är en konsekvens av förslagen i prop. 1987/88:32 och 124 att institutet omyndigförklaring skall avskaffas. I sak innebär ändringarna att de internationellt privaträttsliga reglerna m. m. rörande förmynderskap för omyndigförklarade kan tillämpas också på det 1 nämnda propositioner föreslagna institutet förvaltarskap.

Den nva lagstiftningen föreslås träda i kraft den I januari 1989.

I - Riksdagen 1988/S9. 1 samt. Nr 14

Propositionens lagförslag

I Förslag till Lag om nordiska rättsförhållanden rörande förvaltarskap

enligt föräldrabalken m. m.

Härigenom föreskrivs följande.

I & Förvaltarskap enligt föräldrabalken anordnas i Sverige för den som är medborgare i en sådan stat som avses i förordningen (1931:429) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap, adoption och förmynderskap och som har hemvist här i landet, om inte förmynderskap redan utövas av lagbestämd eller särskilt förordnad förmyndare i någon annan fördragsslutande stat. Tillfälligt förvaltarskap för en sådan medbor- ' gare får anordnas här i landet även om denne inte har hemvist här.

Då förvaltarskap anordnas i Sverige för en sådan medborgare som avses I första stycket, tillämpas bestämmelserna om omyndighetsförklaring och förmynderskap i 16—203§ nämnda förordning. Ett förvaltarskap med begränsning av förvaltarens uppdrag får dock inte överflyttas till en annan fördragsslutande stat.

Om ett förvaltarskap utan begränsning av förvaltarens uppdrag överflyttas från Sverige till en annan fördragsslutande stat, skall den som förvaltarskapet avser anses omyndigförklarad enligt den andra statens lag.

Om ett förmynderskap för omyndigförklarad överflyttas till Sverige från en annan fördragsslutande stat, skall den omyndigförklarade anses ha förvaltare utan begränsning av uppdraget.

28 Om den som har förvaltare i Sverige omyndigförklaras i en annan fördragsslutande stat där han eller hon har tagit hemvist. upphör förvaltarens uppdrag.

3 8 En omyndigförklarad medborgare i en fördragsslutande stat är i Sverige likställd med en person som har förvaltare utan begränsning av förvaltaruppdraget när det gäller behörighet att inneha uppdrag och befattningar samt att bedriva tillståndspliktig verksamhet.

Penna lag träder i kraft den I januari 1989.

Lag om ändring i lagen (1904:26 s.1) om vissa internationella

rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap

Härigenom föreskrivs att 5 kap. 1—6 och 8 8§, 7 kap. 5§ samt rubriken till 5 kap. lagen (1904:26 s. 1) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap'! skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 5 kap. Om Jförmynderskap för 5 kap. Om förvaltarskap enligt föromvyndigförklarade” äldrabalken m.m.

18 oo

Vad i svensk lag är stadgat om Vad i svensk lag är stadgat om omyndighetstörklaring och om för- — förvaltarskap skall äga tillämpning mynderskap för omyndigförklarade jämväl i avseende å svensk underskall äga tillämpning jämväl i avse- — såte, som ej har hemvist inom riket. ende å svensk undersäåte, som cj har — Varder förmynderskap anordnat i hemvist inom riket. Varder för- främmande stat för svensk undermynderskap anordnat i fftämmande = såte. som där har hemvist men som stat för svensk undersäte. som där = har förvaltare här i riket eller beträfhar hemvist men som är förklarad tande vilken ansökan om förordnan- " omyndig här i riket eller om vars — de av förvaltare har gjorts, må dock försättande i omyndighet här är frå- rätten, såframt ej särskilda omstänga, må dock rätten, såframt ej sär- — digheter påkalla, att förvaltarskap skilda omständigheter påkalla, att är anordnat här i riket, besluta, att förmynderskap är anordnat här i ri- — förvaltarskap ej skall vara anordnat ket, besluta. att förmynderskap ej — enligt svensk lag. skall vara anordnat enligt svensk | lag. | . -

Regeringen äger beträffande /för- Regeringen = äger = beträffande mynderskap för omyndigförklarade: förvaltarskap för svenska undersåsvenska undersåtar, som hava = tar, som hava hemvist i ffrämmande hemvist i fftämmande stat, meddela = stat, meddela särskilda bestämmelsärskilda bestämmelser angående = ser angående vården av värdechandvården av omyndigs värdehand- = lingar, så ock förordna svensk diplingar, så ock förordna svensk dip- = lomatisk eller konsulär tjänsteman lomatisk eller konsulär tjänsteman = att vara överförmyndare. Regeringatt vara överförmyndare. Regering- = en prövar fråga om entledigande av en prövar fråga om entledigandé av sådan överförmyndare. sådan överförmyndare.

Förmynderskap som avses i förs- Förvaltarskap som avses 1 första ta stycket och som är anordnat en- — stycket skall vara inskrivet vid ligt svensk lag skall vara inskrivet — Stockholms tingsrätt. Ersättning till vid Stockholms tingsrätt. Ersätt- Överförmyndare beträffande sådant ning till överförmyndare beträffan- — förvaltarskap utgår av statliga mede sådant förmynderskap utgår av — del enligt bestämmelser som regestatliga medel enligt bestämmelser ringen meddelar. Detsamma gäller söm regeringen meddelar. Detsam- = ersättning till förvaltare i den mån ma gäller ersättning till förmyndare — ersättningen ej enligt 15 kap. 21/$

! Senaste lydelse av lagens rubrik 1971:797. ” Senaste Iydelse av kapitelrubriken 1924:340. "Senaste lydelse 1976:1120.

Nuvarande lydelse Föreslagen lvdelse

i den mån ersättningen ej enligt föräldrabalken skall utgå av den en- 15 kap. 19§ föräldrabalken skall skildes medel. utgå av den omyndiges medel.

2 SM

Har ansökan gjorts om omvndig- Har ansökan gjorts om att förvalhetstörklaring av utländsk underså- tare skall förordnas för utländsk te, som har hemvist här i riket, in- « undersåte, som har hemvist här i hämte rätten, genom bemedling av riket, inhämte rätten, genom beministern för utrikes ärendena, hu- medling av ministern för utrikes ruvida förmynderskap kommer att ärendena, huruvida förmynderskap anordnas enligt den främmande kommer att anordnas enligt den statens lag. Upplyses det, att sådant främmande statens lag. Upplyses förmynderskap icke kommer att det, att sådant förmynderskap icke anordnas, eller erhålles ej svar kommmer att anordnas, celler erhålinom sex månader, varde omyndig- les ej svar inom sex månader, får hetsförklaring av rätten meddelad förvaltare förordnas enligt svensk och förmynderskap här anordnat lag. enligt svensk lag.

355 Är svensk undersåte förklarad Är svensk undersåte förklarad

omyndig i främmande stat. kan omyndig i främmande stat, kan omvyndighetsförklaringen hävas omyndighetsförklaringen hävas jämväl här i riket enligt svensk lag. jämväl här i riket. /ärvid tillämpas

vad som i svensk lag är föreskrivet

om upphörande av förvaltarskap.

Har undersåte i främmande stat Har förvaltarskap anordnats här i förklarats omyndig här i riket, men riket för undersåte i främmande varder förmynderskap för honom stat, men varder förmynderskap för anordnat enligt den främmande honom anordnat enligt den främstatens lag. skall den här förordna- mande statens lag, skall den här de förmyndaren entledigas. förordnade förvaliaren entledigas.

4 80

Skall i visst fall svensk lag ej äga Skall i visst fall svensk lag om tillimpning beträffande omyndig- anordnande av förvaliarskap ej äga hetstörklaring av någon, som vistas tillämpning beträffande någon, här i riket, eller är ännu ej utrett, som vistas här i riket, eller är ännu om det skall ske. äge likväl rätten, ej utrett, om det skall ske, äge likväl om dröjsmål uppenbarligen skulle rätten, om dröjsmål uppenbarligen medföra fara, förordna, att han skulle medföra fara. meddela förskall vara omyndig under tiden in- ordnande enligt 11 kap. I85§ föräldtill dess värd om hans angelägenhe- rabalken under tiden intill dess ter anordnats i enlighet med lagen i vård om hans angelägenheter anhans hemland eller rätten meddelat ordnats i enlighet med lagen i hans dom, så ock för samma tid förordna hemland eller rätten slutligt prövat förmyndare. I avseende å förord- frågan enligt 11 kap. 7§ föräldranande, varom nu är sagt, skall vad i balken. 10 kap. 14§, Il kap. 15§ andra

"Senaste lydelse 1924:340. "Senaste lydelse 1924:340. " Senaste Ivdelse 1976:1120.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

stycket och 20 kap. 11 föräldrabal-

ken är stadgat äga motsvarande tillämpning.

Är förmynderskap anordnat enligt lagen i främmande stat, må ock i trängande fall god man cenligt svensk lag förordnas att vårda den omyndiges angelägenheter.

5§

Om omyndighetsförklaring, som meddelats av behörig utländsk myndighet. skall genom svensk domstols försorg, på begäran, kungörelse införas i Post- och Inrikes Tidningar. Den utländska myndighetens behörighet skall styrkas genom intyg av här i riket anställd diplomatisk eller konsulär tjänsteman eller av svensk diplomatisk eller konsulär tjänsteman.

Vad i första stycket sägs skall äga Vad i första stycket sägs skall äga motsvarande = tillämpning, då motsvarande tillämpning, då behö-

omyndighetsförklaring blivit hävd rig utländsk myndighet har hävt en

av behörig utländsk myndighet. omyndighetsförklaring eller beslutat

att ett förvaltarskap skall upphöra.

6 är

Är förmynderskap. för omyndig- Är förmynderskap för omyndig-

förklarad efter vad ovan sägs an- förklarad efter vad ovan sägs anordnat I enlighet med utländsk Jag, ordnat i enlighet med utländsk lag, skall vad i 4 kap. 5§ är stadgat i skall vad i 4 kap. 5§& är stadgat i avseende å underårig äga motsva- avseende å underårig äga motsvarande tillämpning. rande tillämpning. Den omvyndig-

förklarades behörighet enligt svensk

lag skall därvid anses motsvara be-

hörigheten för den som har förvalta-

re utan begränsning av förvaltar-

uppdraget.

Har omyndighetsförklaringen kungjorts efter vad i detta kap. 5 § är sagt, må dock den, mot vilken den omyndigförklarade här i riket företagit rättshandling, icke åberopa, att han ej ägde eller bort äga kännedom om omyndighetsförklaringen.

Den som är omyndigförklarad i

enlighet med utländsk lag är här i

riket likställd med en person som

har förvaltare utan begränsning av

Jförvaltaruppdraget när det gäller be-

hörighet att inneha uppdrag och be-

Jattningar samt att bedriva till-

ståndspliktig verksamhet.

85”

Farder svensk undersåte, som Anordnas här i riket förvaltarskap har hemvist i ffrämmande stat, här i Jör svensk undersåte som har riket förklarad omyndig och för- hemvist i ffrämmande stat, göre rät-

7 Senaste lydelse 1977:657.

Senaste lydelse 1924:340. ” Senaste lydelse 1924:340.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop .1988/89:14

myndare för honom förordnad, göre ten ofördröjligen anmälan därom rätten ofördröjligen anmälan där- till ministern för utrikes ärendena. om till ministern för utrikes ärendena.

7 kap.

5 dn

Regeringen äger, efter avtal med I förhållande till Danmark, Fin- Danmark, Finland. Island och land, Island och Norge finns särskil- Norge eller med en eller flera av des- da bestämmelser i förordningen su stater, stadga avvikelser från de i (1931:429) om vissa rättstörhållandenna lag givna bestämmelser om den rörande äktenskap, "adoption internationella rättsförhållanden rö- och törmynderskap och i lagen rande äktenskaps ingående, äkten- (1988:000) om nordiska rättsförhål-' skapsskillnad, förmynderskap för landen rörande förvaltarskap enligt underåriga och omyndigförklarade föräldrabalken m.m. så ock I övrigt meddela föreskrifter i dessa hänseenden. .

Efter avtal med annan stat än nu är sagt äger regeringen. med avseende å undersåtar i fördragsslutande stat, stadga avvikelser från de i 4 och 5 kap. meddelade bestämmel- Serna.

Skall, enligt de i viss främmande stat gällande allmänna reglerna om internationella — rättsförhållanden, lagen i den stat, där hemvistet är, äga tillämpning med avseende å omyndighetsflörklaring och anordnande av förmynderskap tör underårig och omyndigförklarad, äger ock regeringen förordna beträffande undersåtar it den staten, vilka hava hemvist här i riket, att omyvndighetsförklaring må ske och förmynderskap anordnas enligt svensk lag. samt i fråga om svenska undersåtar, vilka hava hemvist i den främmande staten, att omyndighetstörklaring må ske och förmynderskap anordnas i den främmande staten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1989.

!9 Senaste lydelse 1976: 1120.

3¶Förslag till "Prop. 1988/89:14

Lag om ändring i förordningen (1931:429) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap,

adoption och förmynderskap = |

Härigenom föreskrivs att det i förordningen (1931:429) om vissa internationella rättstörhållanden rörande äktenskap, adoption och förmynderskap skall införas en ny paragraf, 21 a §. av följande lydelse. 21a8 Särskilda bestämmelser om förvaltarskap enligt föräldrabalken och förmynderskap för omyndigförklarade finns i lagen (1988:000) om nordiska rättsförhållanden rörande förvaltarskap enligt föräldrabalken -: m.m.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1989.

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 1 september 1988

Närvarande: statsministern Carlsson. ordförande, och statsråden Feldt,

Sigurdsen, Gustafsson, Hjelm—Wallén, Peterson, Bodström. Göransson,

Gradin, Dahl, R. Carlsson, Holmberg, Hellström, Johansson, Hulterström, Lindqvist, G. Andersson, Thalén

Föredragande: statsrådet Peterson

Lagrådsremiss om internationella förmynderskapsfrågor

I Inledning

De grundläggande reglerna om omyndighet och förmynderskap finns i föräldrabalken. Bestämmelser om förmynderskap med internationell anknytning finns framför allt i lagen (1904:26 s. 1) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap (1904 års lag).

Förhållandet till de andra nordiska länderna regleras emellertid i förord-

ningen (1931:429) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äk-

tenskap, adoption och förmynderskap (1931 års förordning), som inom

sitt område ersätter 1904 ärs lag.

Regeringen har i prop. 1987/88:32 och 124 föreslagit att institutet omyndigförklaring avskaffas. Det skall i stället — vid sidan av nuvarande godmansinstitut — införas en utbyggd form av godmanskap benämnd förvaltarskap. Ett förvaltarförordnande kan begränsas till att avse viss

egendom celler angelägenhet. Den som får förvaltare förlorar rådigheten

över det som omfattas av förvaltaruppdraget men behåller i övrigt rätten att bestämma över sina ckonomiska angelägenheter. Reformen föreslås

träda i kraft den I januari 1989. Den förutsätter ändringar i reglerna om

internationella förmynderskap. Riksdagen har den 25 maj 1988 såsom

vilande antagit de grundlagsändringar som ingår i den föreslagna reformen

(se rskr. 1987/88:314).

De föreslagna lagändringarna bygger på förmynderskapsutredningens

delbetänkande (SOU 1986:50) God man och förvaltare.

Förmynderskapsutredningen har 1 ett nytt delbetänkande. (SOU 1987:73) Internationella förmynderskapsfrågor, föreslagit ändringar i lag-

stiftningen om förmynderskap med internationell anknytning, såväl i fråga om nordiska som beträffande utomnordiska förhållanden. Förslaget är till

viss del en följd av att omyndigförklaringarna föreslås avskaffade. Betän-

kandet har remissbehandlats. Till protokollet i detta ärende bör fogas dels en sammanfattning av betänkandet som bilaga 1, dels de lagförslag som läggs fram i betänkandet som bilaga 2. dels en sammanställning av remissyttrandena som bilaga 3. 8

Beträffande nuvarande svenska och utländska förhållanden samt utredningens närmare överväganden hänvisas till betänkandet.

Under lagstiftningsärendets beredning i justitiedepartementet har överläggningar hållits med företrädare för justitiedepartementen i de andra nordiska länderna.

2¶Allmän motivering

2.1¶Nordiska förhållanden

Mitt förslag: Den nuvarande svenska regleringen rörande de nordiska förhållandena beträffande förmynderskap för omyndigförklarade skall omfatta även förvaltarskap. Ett svenskt förvaltarskap utan begränsning av förvaltarens uppdrag skall kunna överflyttas till ett annat nordiskt land. Det skall därvid enligt svensk rätt betraktas som ett förmynderskap för omyndigförklarad enligt det landets lag. Ett förmynderskap för en omyndigförklarad skall kunna överflyttas till Sverige från de andra nordiska länderna och skall då enligt svensk rätt betraktas som ctt förvaltarskap utan begränsning i förvaltarens uppdrag. Om någon som har förvaltare i Sverige omyndigförklaras i ett annat nordiskt land där han har hemvist, upphör förvaltarens uppdrag. De nya bestämmelserna tas in i en särskild lag.

Förmynderskapsutredningens förslag: Även förmynderskapsutredningen vill inlemma förvaltarskapen i den nuvarande internordiska regleringen. Utredningens förslag ger dock inte möjlighet att överflytta förvaltarskap från Sverige eller att flytta hit förmynderskap för omyndigförklarade från övriga Norden. Förvaltare skall kunna utses för en person som har hemvist i Sverige även om denne är omyndigförklarad i något av de andra länderna. Omyndigförklaringen skall då hävas. Även i övrigt får svensk domstol häva en omyndigförklaring för den som har hemvist här. Den som har förvaltare får omyndigförklaras i ett annat nordiskt land där han har hemvist. De nya bestämmelserna skall tas in i 1931 års förordning (sc betänkandet s. 120—124).

Remissinstanserna: Två remissinstanser har framhållit önskvärdheten av rättslikhet i de nordiska länderna. I övrigt har ingen av remissinstanserna haft någon erinran i sak mot utredningens förslag.

Skälen för mitt förslag: I förhållandet mellan de nordiska länderna regleras frågor om förmynderskap, såväl för underåriga som för omyndigförklarade, av konventionen (SÖ 1931:19) med Danmark, Finland, Island och Norge innehållande internationellt privaträttsliga bestämmelser om äktenskap, adoption och förmynderskap. Konventionen har införlivats med svensk rätt genom 1931 års förordning.

Utgångspunkten för regleringen när det gäller förmynderskap (se 14— 2288 1 1931 års förordning) är att beslut i olika förmynderskapsfrågor fattas i det land där den berörde har sitt hemvist och att därvid hemvist-

bestämmande av både tillämplig lag och behörigheten för domstolar och andra myndigheter. Som ett undantag gäller dock att interimistiska beslut får meddelas även i det land där personen i fråga är medborgare. Vidare

föreskrivs att medborgarskapslandet skall underrättas beträffande beslut

om omyndigförklaring eller dess hävande som har meddelats i ett annat land. :

Domar och administrativa myndigheters beslut som är meddelade i ett nordiskt land gäller utan stadfästelse eller någon annan prövning i de andra nordiska länderna. .

Enligt bestämmelserna kan tillfälliga förmynderskap anordnas och andra tillfälliga åtgärder vidtas i varje nordiskt land. Därmed täcker regleringen bland annat vissa kortvariga former av godmanskap. Bestämmelserna har i praktiken kommit att tillämpas även på andra former av godmanskap, t.ex. sådana som enligt 18 kap. 3 § (motsvaras i förslaget enligt prop. 1987/88:124 av II kap. 48) föräldrabalken anordnas vid sjukdom och

liknande.

Ett institut som har reglerats särskilt är det danska institutet lavvaergemål, som kan sägas utgöra ett förstärkt godmanskap. Har lavvaergemål anordnats beträffande den som har hemvist i Danmark, skall i olika avseenden bestämmelserna om omyndigförklaring tillämpas. Den som står under lavvaergemål i Danmark får utan hinder därav omyndigförklaras i cn annan stat, där han har hemvist.

Ett förmynderskap kan överflyttas från ett nordiskt land till ett annat, om den enskilde har bytt hemvist eller om en överflyttning av annat skäl är lämplig, t. ex. om han har ärvt fast egendom celler rörelse i ett annat land. År 1987 överflyttades elva fall av förmynderskap eller godmanskap från Sverige, medan ett fall flyttades hit.

Det har inte framkommit att regleringen av de nordiska förmynderskapsfrågorna skulle ha vållat några tillämpningssvårigheter som motiverar en ändring. Däremot nödvändiggör förvaltarskapsreformen vissa justeringar av bestämmelserna. Utgångspunkten bör härvid vara att den nu gällande regleringen skall utsättas för så små ingrepp som möjligt.

Den nuvarande möjligheten att flytta över förmynderskap bör behållas. Det framstår därvid som naturligt att låta föräldrabalkens regler om förvaltarskap bli tillämpliga på sådana förmynderskap för omyndigförklarade som har flyttats hit från de andra länderna.

En annan fråga är om det bör vara möjligt att flytta över svenska förvaltarskap till ett annat nordiskt land. När man skall ta ställning till den frågan gör sig olika synpunkter gällande beroende på omfattningen av förvaltarens uppdrag. Likaväl som ett förmynderskap för omyndigförklarad bör kunna flyttas till Sverige, bör ett förvaltarskap utan någon begränsning av förvaltarens uppdrag kunna flyttas från Sverige till ett annat nordiskt land. Det framstår då som naturligt att förvaltarskapet enligt svensk rätt betraktas som ctt förmynderskap för omyndigförklarad enligt det nya landets bestämmelser. Vid partiella förvaltarskap är en sådan lösning inte lika given. En överflyttning skulle då leda till att den enskildes rättshandlingsförmåga inskränks, eftersom de andra nordiska länderna

anser därför att det är bättre att inte tillåta överflyttning av partiella förvaltarskap till annat nordiskt land. I så fall får det i stället anrkomma på ' myndigheterna i det land till vilket den enskilde har flyttat att ta ställning till om han bör omyndigförklaras där. Om det sker, bör förvaltaruppdraget 1 Sverige upphöra. |

Även med ett system som möjliggör överflyttning av obegränsade förvaltarskap kan det från de andra nordiska ländernas synpunkt finnas ett behov av att omyndigförklara en person som har förvaltare i Sverige. Om någon som har obegränsad förvaltare i Sverige omyndigförklaras i ett annat nordiskt land, bör förvaltaruppdraget även i detta fall upphöra att gälla.

Jag har tidigare nämnt att överläggningar har ägt rum med företrädare för justitiedepartementen i de andra nordiska länderna. Vid dessa överläggningar vanns cnighet kring en internordisk reglering av det slag som jag nu har förordat. Det framkom dock att det i ett par länder skulle möta hinder att i detta skede göra ändringar i 1931 års konvention. I stället träffades en överenskommelse att man i Sverige — som en provisorisk lösning i avvaktan på en omarbetning av konventionen — utfärdar en särskild lag med de bestämmelser som föranleds av förvaltarskapsreformen.

Mot den nu angivna bakgrunden har jag föreslagit att bestämmelserna i” 1931 års förordning kompletteras med en särskild lag om nordiska förmynderskap för omyndigförklarade m. m. Det är svårt att i dag ge närmare besked om när den aviserade omarbetningen av 1931 års konvention kan vara klar. En överenskommelse om att inleda det arbetet under hösten 1988 har emellertid träffats med företrädare för justitiedeparternenten i de övriga nordiska länderna. Då får de frågor som berörs i den nu föreslagna lagen tas upp till förnyad behandling i ett vidare sammanhang.

Jag kommer i specialmotiveringen att gå igenom vilka närmare konsekvenser den föreslagna lagen om nordiska förmynderskap för omyndigförklarade m. m. kommer att få för tillämpningen av 1931 års förordning.

2.2¶Utomnordiska förhållanden

Mitt förslag: I avvaktan på en mera omfattande reform på den internationella familjerättens område anpassas bestämmelserna om förmynderskap i 1904 ärs lag till förvaltarskapsreformen.

Förmynderskapsutredningens förslag: Utredningen har lagt fram två alternativa förslag. Huvudförslaget innebär att 1904 års lag upphävs och att nya regler om förmynderskap m.m. förs in 1 den lag om internationella familjerättsfrågor som familjelagssakkunniga har föreslagit i betänkandet (SOU 1987:18) Internationella familjerättsfrågor. Det alternativa förslaget. som läggs fram som en provisorisk lösning för den händelse huvudförslaget inte hinner träda i kraft samtidigt med förvaltarskapsreformen,

innebär att bestämmelserna i 1904 års lag utan någon saklig förändring anpassas till denna reform. Förslaget i denna del överensstämmer i stort sett med mitt förslag (se betänkandet s. 140—141).

Remissinstanserna: De provisoriska ändringarna i 1904 års lag har tillstyrkts av ett par remissinstanser. Två av. remissinstanserna har ställt sig tveksamma till en sådan tillfällig lösning. De flesta remissinstanserna har inte uttalat sig särskilt i saken.

Skälen för mitt förslag: De bestämmelser som i Sverige reglerar frågor om förmynderskap med utomnordisk anknytning återfinns, som tidigare nämnts, i 1904 års lag (beträffande förmynderskap för omyndigförklarade, se 5 kap.). Lagen bygger på ett konventionsarbete som inleddes mot slutet av det förra århundradet.

Till skillnad från den nordiska regleringen utgår bestämmelserna i 1904 års lag från nationalitetsprincipen. Den enskildes medborgarskap bestämmer bland annat vilket lands lag som skall tillämpas. För svenska medbor- : gare med hemvist utomlands skall förmynderskap i princip vara anordnat enligt svensk lag. Regeringen har möjlighet att förordna svenska diplomatiska och konsulära tjänstemän att fungera som överförmyndare i det främmande landet. Förmynderskapen skall vara inskrivna vid Stockholms tingsrätt.

I fråga om utländska medborgare som vistas här skall förmynderskap i princip anordnas enligt det ffrämmande landets lag. Fen del undantagsfall, t.ex. när det är oklart om ett utländskt förmynderskap kommer att anordnas, blir dock svensk lag tillämplig.

Enligt en särskild bestämmelse i 1904 års lag (se 5 kap. 7 §) är reglerna om omyndigförklaring och anordnande av förmynderskap tillämpliga även på likartade åtgärder som inskränker en persons rättsliga handlingsförmåga. Bestämmelsen omfattar sådana kuratel som kan anordnas enligt vissa främmande rättsordningar. Däremot gäller den inte godmansförordnanden och liknande åtgärder som inte inskränker den enskildes rättshandlingsförmåga.

Bestämmelser om förvaltarskap och förmynderskap med utomnordisk anknytning har en naturlig plats i den nya lag om internationella familjerättsfrågor som familjelagssakkunniga har föreslagit. Den slutliga utformningen av dessa bestämmelser bör därför anstå tills arbetet med en sådan lag kan fullföljas, något som beräknas ske först om något celler några år. Å andra sidan är det angeläget att förvaltarskapsreformen inte försinkas. Den reformen förutsätter vissa justeringar i de nuvarande reglerna om förmynderskap med utomnordisk anknytning. Intresset av att lagstiftningen om förvaltarskap genomförs utan tidsutdräkt uppväger enligt min mening eventuella olägenheter av att en nu genomförd reglering av de intcrnationella förhållandena blir av begränsad varaktighet. Jag lägger därför i dagsläget bara fram förslag till sådana ändringar i 1904 års lag som dirckt föranleds av det nya institutet förvaltarskap. I allt väsentligt rör det sig enbart om rena konsekvensändringar i 1904 års lag. Några sakliga förändringar är det alltså inte fråga om nu.

De nu framlagda lagförslagen är en direkt följd av förvaltarskapsreformen och föreslås träda 1 kraft samtidigt som denna. nämligen den I januari 1989. I det förslag till ändring i föräldrabalken som utgör stommen till reformen (prop. 1987/88:124) ingår vissa övergångsbestämmelser. Jag ser därutöver inte något behov av särskilda övergångsbestämmelser med avseende på de internationella förhållandena.

2.4 Kostnader och resursbehov

De i detta skede föreslagna ändringarna i den internationella förmynderskapslagstiftningen torde inte ha nämnvärda kostnadseffekter.

3¶Upprättade lagförslag

I enlighet med vad jag nu har anfört har inom jJustitiedepartementet upprättats förslag till

1. lag om nordiska förmynderskap för omyndigförklarade m. m..

2. lag om ändring i lagen (1904:26 s. 1) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap.

Förslagen bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 4.

4¶Specialmotivering

4.1¶Förslaget till lag om nordiska förmynderskap för omyndigförklarade m. m. (lagförslag 1)!

1 yr Förvaltarskap enligt föräldrabalken anordnas i Sverige för den som är medborgare i en sådan stat som avses i förordningen (1931:429) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap, adoption och förmynderskap och som har hemvist här i landet, om inte förmynderskap redan utövas av lagbestämd eller särskilt förordnad förmyndare i någon annan fördragsslutande stat. Tillfälligt förvaltarskap för en sådan medborgare fär anordnas här i landet även om denne inte har hemvist här.

Då förvaltarskap anordnas i Sverige för en sådan medborgare som avses I första stycket, tillämpas bestämmelserna om omyndighetsförklaring och förmynderskap i 16—208§ nämnda förordning. Ett förvaltarskap med begränsning av förvaltarens uppdrag får dock inte överflyttas till en annan fördragsslutande stat.

Om ett förvaltarskap utan begränsning av förvaltarens uppdrag överflyttas från Sverige till en annan fördragsslutande stat, skall det enligt svensk rätt anses utgöra ett förmynderskap för omyndigförklarad enligt den andra statens lag.

Om ett förmynderskap för omyndigförklarad överflyttas till Sverige från

"Ändrad lydelse på lagens rubrik i propositionsförslaget. ” Andrad lydelse i propositionsförslaget. 13

förvaltarskap utan begränsning av förvaltarens uppdrag.

(Jfr 198 tredje stycket och 21 a§ första—tredje styckena i utredningens lagförslag 3)

Av första stycket första meningen framgår att svensk domstol får förordna förvaltare för en medborgare i ett annat nordiskt land, om denne har hemvist i Sverige. En förutsättning är dock att förmynderskap inte är anordnat för honom 1 något av de andra länderna, antingen i hemlandet eller i något av de övriga. Av 14 §i 1931 års förordning följer att en svensk medborgare med hemvist i ett annat nordiskt land på motsvarande sätt får . omyndigförklaras i det landet, om inte förmynderskap är anordnat för honom i något av de andra. Av 23 framgår att förvaltarskap därvid inte jämställs med förmynderskap. Ett förvaltarskap utgör alltså inte hinder mot omyndigförklaring i något av de andra nordiska länderna.

Första stycket andra meningen ger möjlighet för svensk domstol att anordna tillfälligt förvaltarskap enligt 11 kap. 183 föräldrabalken (i dess lydelse enligt prop. 1987/88:124) för nordiska medborgare som intc har hemvist i Sverige. Bestämmelsen motsvarar 1581 1931 års förordning. Den torde framför allt komma att tillämpas då personen i fråga har cgendom här. Ett tillfälligt förvaltarskap av detta slag upphör enligt 2 § att gälla om personen omyndigförklaras i hemvistlandet. Om en ansökan om omyndigförklaring skulle ogillas i det landet, finns i regel ingen grund att ha kvar det tillfälliga förvaltarförordnandet. Detta bör i den situationen hävas av den svenska domstolen.

Förordnas förvaltare för någon med stöd av bestämmelserna i första stycket, skall enligt hänvisningen i andra stycket första meningen bestämmelserna om omyndighetsförklaring och förmynderskap i 16—20 §§ i 1931 «års förordning tillämpas. Ett förvaltarskap skiljer sig dock i ett viktigt hänseende från förmynderskapen, såväl de svenska som de utländska. Förvaltaruppdragets omfattning skall nämligen anpassas till förhållandena i det enskilda fallet. Denna skillnad nödvändiggör en del speciella bestämmelser för förvaltarskapens del för att dessa skall passa in i det internordiska regelsystemet. En sådan bestämmelse finns i andra stycket andra meningen, där möjligheten till överflyttning av förvaltarskap till de andra nordiska länderna har inskränkts till fall då förvaltaruppdraget är utan begränsning. Vidare har det i tredje och fjärde styckena tagits in bestämmelser om överflyttning av obegränsade förvaltarskap och förmynderskap för omyndigförklarade.

Hänvisningen i andra stycket första meningen till 16 § i 1931 års förordning innebär att frågor om förordnande av förvaltare skall prövas helt. . enligt föräldrabalkens regler. Detta gäller även då tilltälligt förvaltarskap anordnas i avvaktan på att frågan om omyndigförklaring skall prövas i . något av de andra nordiska länderna.

Av hänvisningen till 17§ i 1931 års förordning följer att ett förvaltarskaps verkan i förmögenhetsrättsligt hänseende och förvaltarens behörighet skall bedömas enligt lagen i den stat där förvaltarskapet utövas. Ett förvaltarskap — liksom ett förmynderskap — ”utövas” i den stat där det

”är anordnat” (jfr 14 och 19 881 1931 års förordning), dvs. där inskrivning har skett. Rättshandlingsförmågan för en person som har förvaltare i Sverige bedönis alltså enligt föräldrabalkens regler om förvaltarskap även när det gäller rättshandlingar som företas i något av de andra nordiska länderna. Detta gäller också i det fallet att förvaltarskapet är particllt, t. ex. bara gäller förvaltningen av en fastighet. Överflyttas ett förvaltarskap utan begränsning av förvaltarens uppdrag till ett av de andra länderna enligt bestämmelserna i 18 §i 1931 års förordning, skall dock rättshandlingsförmågan bedömas enligt det landets lag. Av tredje stycket i förevarande paragraf framgår att personen 1 fråga då skall betraktas som omyndigförklarad enligt lagen i det nya landet.

Genom hänvisningen till 18 § i 1931 års förordning — jämförd med andra stycket andra meningen i förevarande paragraf — kommer möjligheten till överflyttning av förmynderskap att omfatta även förvaltarskap utan begränsning av förvaltarens uppdrag. De skillnader som föreligger mellan svenska förvaltarskap och förmynderskap för omyndigförklarade i

de andra nordiska länderna innebär en del komplikationer vid överflytt-

ningar mellan länder med olika system. Därför har det i tredje och fjärde styckena i förevarande paragraf intagits ett par bestämmelser som närmast kan karakteriseras som omvandlingsregler.

När ett förvaltarskap utan begränsning av förvaltarens uppdrag flyttas. från Sverige skall det enligt svensk rätt betraktas som ett förmynderskap enligt det nya landets lag. Flyttas i stället ett förmynderskap för omyndigförklarad till Sverige, skall det här enligt svensk rätt betraktas som ett förvaltarskap utan begränsning av förvaltarens uppdrag.

Att ett till Sverige överflyttat förmynderskap skall betraktas som ett förvaltarskap slår igenom på alla områden. Först och främst skall den enskildes rättshandlingsförmåga och hans ställföreträdares behörighet bedömas enligt föräldrabalkens regler om förvaltarskap. Möjligheten att jämka ett förvaltarskaps omfattning står till buds även i fall som nu avses. Vidare gäller föräldrabalkens regler om egendomsförvaltning, redovisningsskyldighet och tillsyn över förvaltningen. Även bestämmelser om t.ex. förordnande och entledigande av förvaltare skall tillämpas.

Av hänvisningen till 19 §i 1931 års förordning framgår att ett förvaltarförordnande kan hävas i ett av de andra nordiska länderna om det har överflyttats dit. På samma sätt kan en omyndigförklaring som har meddelats i ett annat nordiskt land hävas här i riket. om förmynderskapet har flyttats hit. Frågan prövas i det fallet enligt föräldrabalkens bestämmelser om upphörande av förvaltarskap. Inte bara de materiella bestämmelserna i föräldrabalken blir tillämpliga utan också de erforderliga processuella reglerna.

Hänvisningen till 20§ i 1931 års s förordning innebär att underrättelse skall sändas till medborgarskapslandet när förvaltarskap anordnas eller upphör beträffande medborgare i de andra nordiska länderna. Underrättelseskyldigheten får anses gälla även då ett förmynderskap för omyndigförklarad, vilket har flyttats hit enligt 18 § 1 1931 års förordning. ersätts av ett partiellt förvaltarskap.

Om den som har förvaltare i Sverige omyndigförklaras i en annan fördragsslutande stat där han eller hon har tagit hemvist, upphör förvaltarens uppdrag.

(Ufr 21 ad fjärde stycket i utredningens lagförslag 3)

Av paragrafen framgår att ctt svenskt förvaltarskap inte utgör hinder mot omyndigförklaring i något av de andra nordiska länderna. Skulle omyndigförklaring ske. upphör förvaltarens uppdrag. Förmyndaren i det andra landet övertar då förvaltningen av det som dessförinnan omfattades av förvaltarförordnandet.

3§

En omyndigförklarad medborgare i en fördragsslutande stat är i Sverige likställd med cen person som har förvaltare utan begränsning av förvaltaruppdraget när det gäller behörighet att inneha uppdrag och befattningar samt att bedriva tillståndspliktig verksamhet.

(Saknar motsvarighet i utredningens lagförslag)

Den som har förvaltare är i många fall underkastad inskränkningar i rätten att inneha uppdrag och befattningar samt att bedriva olika typer av verksamhet. Av I $ fjärde stycket följer att samma inskränkningar gäller den som har omyndigförklarats i ett annat nordiskt land när förmynderskapet har överflyttats till Sverige. I förevarande paragraf klargörs att inskränkningarna gäller även 1 andra fall då nordiska medborgare är omyndigförklarade. En motsvarande bestämmelse för utomnordiska förhållanden har tagits in i 5 kap. 6 § tredje stycket i 1904 års lag.

4.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1904:26 s. 1) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap (lagförslag 2)

5 kap. Om förvaltarskap enligt föräldrabalken m.m.

I! Vad i svensk lag är stadgat om förvaltarskap skall äga tillämpning jämväl i avseende å svensk undersåte, som cj har hemvist inom riket. Varder förmynderskap anordnat i främmande stat för svensk undersåte, som där har hemvist men som har förvaltare här i riket eller beträffande vilken ansökan därom har gjorts . må dock rätten. såframt cj särskilda omständigheter päkalla, att förvaltarskap är anordnat här i riket. besluta, att förvaltarskap ej skall vara anordnat enligt svensk lag.

Regeringen äger beträffande förvaltarskap för svenska undersåtar, som hava hemvist i främmande stat, meddela särskilda bestämmelser angående vården av den enskildes värdehandlingar, så ock förordna svensk diplomatisk eller konsulär tjänsteman att vara överförmyndare. Regeringen prövar fråga om entledigande av sådan överförmyndare.

Förvaltarskap som avses 1 första stycket skall vara inskrivet vid Stockholms tingsrätt. Ersättning till överförmyndare beträffande sådant förvaltarskap utgår av statliga medel enligt bestämmelser som regeringen med-

t Ändrad lydelse i propositionsförslaget. 16

delar. Detsamma gäller ersättning till förvaltare i den mån ersättningen éj "enligt 15 kap. 2/7 §& föräldrabalken skall utgå av den enskildes medel.

28 i Har ansökan gjorts om att förvaltare skall förordnas för utländsk undersåte, som har hemvist här i riket, inhämte rätten, genom bemedling av ministern för utrikes ärendena, huruvida förmynderskap kommer att anordnas enligt den främmande statens lag. Upplyses det, att sådant förmynderskap icke kommmer att anordnas, eller erhålles 'ej svar inom sex månader, får förvaltare förordnas enligt svensk lag.

(Jfr 5 kap. I och 2 §§ i utredningens lagförslag 4)

Paragraferna har ändrats så att, när det gäller svensk lag, det talas om förordnande av förvaltare och förvaltarskap i stället för omyndigförklaring och förmynderskap för omyndigförklarade. Liksom hittills är det i princip den enskildes medborgarskap som är avgörande för vilket lands lag som skall tillämpas.

Lika litet som i dag nämns möjligheten att förordna god man enligt 11 kap. 43 (tidigare 18 kap. 3 §) föräldrabalken. I enlighet med den princip som gäller enligt föräldrabalken bör det emellertid först undersökas om inte ett godmansförordnande är tillräckligt, innan förvaltare utses. Svensk lag får anses tillämplig i samma utsträckning, vare sig det är fråga om ett godmans- eller ett förvaltarförordnande. |

38! Är svensk undersåte förklarad omyndig i främmande stat, kan omyndighetsförklaringen hävas jämväl här i riket. Härvid tillämpas vad som i svensk lag är föreskrivet om upphörande av förvaltarskap .

Har undersåte i främmande stat fått förvaltare här i riket, men varder förmynderskap för honom anordnat enligt den främmande statens lag, skall den här förordnade förvaltaren entledigas. 4

Ofr 5 kap. 3 §i utredningens lagförslag 4)

I första stycket har gjorts ett tillägg som innebär att reglerna om upphörande av förvaltarskap skall tillämpas då en omyndigförklaring som har meddelats i ett annat land hävs i Sverige. Bestämmelser om upphörande av förvaltarskap finns i I 1 kap. 19 och 21'$$ föräldrabalken (i lydelse enligt prop. 1987/88:124). Förevarande paragraf ger utrymme för att låta ett förvaltarskap — helt eller partiellt — eller ett godmanskap träda i stället för den utländska omyndigförklaringen.

Andra stycket har ändrats så att det i stället för omyndigförklaring här i landet och entledigande av förmyndare talas om förordnande och entledigande av förvaltare.

48 Skall i visst fall svensk lag om förordnände av förvaltare ej äga tillämpning beträffande någon, som vistas här i riket, eller är ännu cj utrett, om det skall ske, äge likväl rätten, om dröjsmål uppenbarligen skulle medföra fara, förordna förvaltare enligt I1 kap. 18§ föräldrabalken under tiden

! Ändrad lydelse i propositionsförslaget. > Ändrad lydelse i propositionsförslaget. 17

2 Riksdagen 1988/89. I saml. Nr 14

intill dess vård om hans angelägenheter anordnats i enlighet med lagen i hans hemland celler rätten slutligt prövat frågan enligt I1 kap. 7 § föräldrabalken.

Är förmynderskap anordnat enligt lagen i främmande stat, må ock i trängande fall god man enligt svensk lag förordnas att vårda den omyndiges angelägenheter.

(fr 5 kap. 4§ i utredningens lagförslag 4)

Första stycket gör det möjligt att beträffande den som vistas här meddela interimistiskt förordnande om förvaltare enligt 11 kap. 18 § föräldrabalken även i de fall svensk lag i övrigt inte skall tillämpas eller det är oklart vilket lands lag som skall gälla. Förutsättningen för ett sådant interimistiskt förordnande är att ett dröjsmål uppenbarligen skulle medföra fara.

För att ett interimistiskt beslut skall kunna övergå i ett mera permanent förordnande erfordras att förutsättningar för detta föreligger enligt 1 eller 238.

5§

Om omyndighetsförklaring, som meddelats av behörig utländsk myndighet, skall genom svensk domstols försorg, på begäran, kungörelse införas i Post- och Inrikes Tidningar. Den utländska myndighetens behörighet skall styrkas genom intyg av här i riket anställd diplomatisk elter konsulär tjänsteman eller av svensk konsulär tjänsteman:

Vad i första stycket sägs skall äga motsvarande tillämpning, då behörig utländsk myndighet har hävt en omyndighetsförklaring eller beslutat att ett förvaltarskap skall upphöra.

(Jfr 5 kap. 53 i utredningens lagförslag 4)

I andra stycket har skyldigheten att kungöra utländska avgöranden vidgats till att avse även beslut om hävande av förvaltarskap. På samma sätt som 3§ ger svensk domstol möjlighet att i vissa fall' häva utländska omyndigförklaringar torde det nämligen i utländska rättsordningar komma att finnas möjlighet att häva svenska förordnanden om förvaltarskap.

68 Är förmynderskap för omyndigförklarad efter vad ovan sägs anordnat i enlighet med utländsk lag, skall vad i 4 kap. 53 är stadgat i avseende å underårig äga motsvarande tillämpning. Den omyndigförklarades behörighet enligt svensk lag skall därvid anses motsvara behörigheten för den som har förvaltare utan begränsning av förvaltaruppdraget.

Har omyndighetsförklaringen kungjorts efter vad i detta kap. 5 § är sagt, må dock den. mot vilken den omyndigförklarade här i riket företagit rättshandling, icke åberopa, att han ej ägde eller bort äga kännedom om omyndighetsförklaringen.

Den som är omyndigförklarad i enlighet med utländsk lag är här i riket liksiälld med en person som har förvaltare utan begränsning av tförvaltaruppdraget när det gäller behörighet att inneha uppdrag och befattningar samt att bedriva tillståndspliktig verksamhet. |

(Jfr 5 kap. 6 §i utredningens lagförslag 4)

Paragrafen reglerar vilken verkan en utländsk omyndigförklaring har här i riket.

skap för underårig. Enligt dessa bestämmelser skall lagen i det land där förmynderskapet är anordnat tillämpas i fråga om verkan av omyndighe- ten och förmyndarens behörighet att företräda den underårige. I en viss situation skall dock svensk rätt tillämpas. Om den underårige har företagit en rättshandling som han är obehörig att företa enligt den utländska lagen men som han har behörighet att utföra enligt svensk lag, är rättshandlingen bindande för honom i fall där tredje man har varit i god tro med avseende på hans behörighet. För att motsvarande regel efter avskaffandet av omyndigförklaringsinstitutet skall kunna tillämpas på personer som har omyndigförklarats utomlands, har det i förevarande stycke lagts till att den omyndigförklarades behörighet enligt svensk lag skall anses motsvara behörigheten för den som har förvaltare utan begränsning av förvaltaruppdraget.

I ett nytt tredje stycke har föreskrivits att den som är omyndigförklarad utomlands skall likställas med en person som har förvaltare utan begränsning av uppdraget när det gäller behörighet att inneha uppdrag och befattningar samt att bedriva tillståndspliktig verksamhet. Bestämmelsen får ses mot bakgrund av att den som har förvaltare i många fall är underkastad begränsningar i dessa hänseenden. Som exempel på sådana befattningar m.m. som avses kan nämnas domare, verkställande direktör, revisor och fastighetsmäklare. En motsvarande bestämmelse för nordiska förhållanden finns i 3 § lagen om nordiska förmynderskap för omyndigförklarade m.m.

885! Förordnas här i riket förvaliare för svensk undersåte som har hemvist i främmande stat, göre rätten ofördröjligen anmälan därom till ministern för utrikes ärendena.

(fr 5 kap. 8§ i utredningens lagförslag 4)

I sin nya lydelse tar paragrafen sikte på förvaltarförordnande i stället för omyndigförklaring.

7 kap. 58 I förhållande till Danmark, Finland, Island och Norge finns särskilda bestämmelser i förordningen (1931:429) om vissa rättsförhållanden rörande äktenskap, adoption och förmynderskap och i lagen (1988:000) om nordiska förmynderskap för omvadigtförklarade m.m.

(Jfr 7 kap. 5 §i utredningens lagförslag 4)

Paragrafen ger i sin nuvarande lydelse regeringen viss rätt att utfärda bestämmelser om avvikelse från bestämmelserna i lagen. De internordiska bestämmelserna i 1931 års förordning har meddelats med stöd av denna paragraf.

1974 års regeringsform medger inte att normgivningskompetensen överlåts till regeringen i grundläggande civilrättsliga frågor av det slag som

! Ändrad lydelse i propositionsförslaget. ” Andrad lydelse i propositionsförslaget.

regleras 1 1904 års lag. Delegationsbestämmelserna i förevarande paragraf har därför utgått. I stället har intagits en hänvisning till bestämmelserna i 1931 års förordning och den föreslagna lagen om nordiska förmynderskap för omyvndigförklarade m. m. : |

5 Hemställan

Jag hemställer att lagrådets yttrande inhämtas över förslagen till

1. lag om nordiska förmynderskap för omyndigförklarade m. m.,

2. lag om ändring i lagen (1904:26 s. 1) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap.

6 Beslut

Regeringen beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.

Lagrådet

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1988-09-22

Närvarande: f.d. regeringsrådet Nordlund, fegeringrådet Palm, justitierådet Lind. Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 1 september 1988 har regeringen på hemställan av statsrådet Peterson beslutat inhämta lagrådets yttrande över förslag till

1. lag om nordiska förmynderskap för omyndigförklarade m. m., "2. lag om ändring i lagen (1904:26 s. 1) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap.

Förslagen har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Bo Blomquist.

Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådet.

Lagen om nordiska förmynderskap för omyndigförklarade m.m.

I avsnitt III (14--21 §§) förordningen (1931:429) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap, adoption och förmynderskap regleras såvitt gäller förhållandet mellan de nordiska länderna frågor om förmynderskap både för underåriga och för omyndigförklarade. Genom att . Sverige nu avskaffar institutet omyndigförklaring och ersätter det med en utbyggd form av godmanskap som benämns förvaltarskap har behov uppkommit av att inpassa det nya institutet i regleringen mellan de nordiska länderna. Lagrådet godtar att detta sker genom att man inför en ny särskild lag som dock bör få rubriken ”Lag om nordiska rättsförhållanden rörande förvaltarskap enligt föräldrabalken m.m.” Som den nya lagen utformats : uppkornmer emellertid ett inte alldeles lättillgängligt samspel mellan avsnitt HI i 1931 års förordning och den nya lagen. Det skulle vara en fördel om sambandet särskilt underströks genom att i 1931 års förordning införs en hänvisning till den nya lagen, jfr hänvisningen i 7 kap. 5 § i det remitterade förslaget till ändring i lagen (1904:26 s.1) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap. Lagrådet föreslår att en ny paragraf, 21 a§, införs i 1931 års förordning av följande lydelse:

”Särskilda bestämmelser om förvaltarskap enligt föräldrabalken och .förmynderskap för omyndigförklarade finns i lagen (1988:000) om nordiska rättsförhållanden rörande förvaltarskap enligt föräldrabalken m. m.”

Lagen om ändring i lagen (1904:26 s.1) om vissa

internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap

Hänvisningen i 7 kap. 5 § bör justeras med beaktande av lagrådets förslag : beträffande rubriken till den nya lagen om nordiska rättsförhållanden rörande förvaltarskap enligt föräldrabalken m. m. 21

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 29 september 1988 Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Sigurdsen, Gustafsson, Hjelm-Wallén, Bodström, Göransson, Dahl, R. Carlsson, Holmberg, Hellström, Johansson, Hulterström. Lindqvist. G. Andersson, Lönnqvist, Thalén Föredragande: statsrådet Göransson

Proposition om internationella förmynderskapsfrågor

I Anmälan av lagrådsyttrande m. m.

Föredraganden anmäler lagrådets yttrande (beslut om lagrådsremiss fattat vid regeringssammanträde den 1 september 1988) över förslag till

1. lag om nordiska förmynderskap för omyndigförklarade m. m..!

2. lag om ändring i lagen (1904:26 s. 1) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap.

Föredraganden redogör för lagrådets yttrande och anför.

Jag biträder lagrädets förslag. Härutöver bör vissa redaktionella ändringar göras i de remitterade lagförslagen. |

2 Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att anta

dels de av lagrådet granskade lagförslagen med vidtagna ändringar,

dels förslag till lag om ändring i förordningen (1931:429) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap, adoption och förmynderskap.

3 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden har lagt fram.

Ändrad lydelse på lagens rubrik i propositionsförslaget. [Ng ta

Sammanfattning av utredningens betänkande

Bilaga 1 Utredningen har i ett tidigare betänkande (SOU 1986:50) God man och förvaltare föreslagit bl.a. att omyndigförklaringsinstitutet skall avskaffas och att. om någon behöver hjälp med att sköta sina angelägenheter och det inte är tillräckligt med ett godmansförordnande, en förvaltare skall kunna utses. Under hösten 1987 har regeringen beslutat en lagrådsremiss på grundval av betänkandet. Grundlagsfrågorna har sedan brutits ut och behandlats i en särskild proposition (prop. 1987/88:32).

Utredningen har fortsatt sitt arbete med att se över de internationella förmynderskapsfrågorna. Resultatet av översynen redovisas i detta betänkande. De förslag som utredningen lägger fram är delvis föranledda av förslaget om omyndigförklaringsinstitutets avskaffande. Utredningen har också beaktat de förslag som har lagts fram av familjelagssakunniga i betänkandet (SOU 1987:18) Internationella familjerättsfrågor.

På förmynderskapsområdet, liksom inom andra delar av familjerätten, finns det i dag särskilda regler för nordiska medborgare. Reglerna, som grundar sig på en nordisk konvention, finns intagna i en förordning från 1931. Principen i den nordska regleringen är att en persons hemvist är avgörande för vilket lands myndigheter som är behöriga att vidta åtgärder och vilket lands lag som skall gälla. Det innebär exempelvis att, om någon behöver förmyndare, förmynderskapet skall anordnas i de land där han eller hon har sitt hemvist och med tillämpning av det landets lag.

Utredningen föreslår inga andra ändringar i den nordiska regleringen än som är föranledda av förslaget om avskaffande av omyndigförklaringsinstitutet. Utgångspunkten är att ingen som har hemvist här i landet skall vara omyndigförklarad. I enlighet härmed föreslås att, om en nordisk medborgare som har hemvist i Sverige tidigare har omyndigförklarats. antingen här eller i ett annat nordiskt land, förvaltare skall kunna förordnas för honom eller henne. I samband därmed skall omyndigförklaringen hävas. Det skall också vara möjligt att upphäva en omyndigförklaring utan att förvaltare utses.

När det gäller förmynderskapsfrågor med utomnordisk anknytning finns det f.n. bestämmelser i en lag från 1904. Bestämmelserna är till stor del föråldrade och svårgenomträngliga. Till skillnad från den nordiska regleringen är principen i 1904 års lag att en persons medborgarskap är avgörande för vilket lands myndigheter som är behöriga att besluta om åtgärder och vilket lands lag som skall tillämpas.

Utredningen konstaterar att det innebär en rad fördelar att lägga en persons hemvist till grund även för den utomnordiska regleringen på förmynderskapsområdet. En person har ofta en starkare anknytning till det land där han eller hon lever än till medborgarskapslandet. Rent praktiskt är det också i allmänhet enklast för den enskilde att få klarhet i vilka regler som gäller i hemvistlandet. Hemvistprincipen underlättar verksamheten för myndigheter och juridiska rådgivare, som får förutsättas vara mer förtrogna med det egna landets bestämmelser än med utländska förhållanden.

Vad särskilt gäller förmynderskapsrätten är det enligt utredningens mening angelägenhet att alla som mera varaktigt vistas här i landet får det Bilaga 1 skydd som den svenska förmynderskapslagstiftningen avser att ge.

Det är också önskvärt att den tanke som ligger bakom bl. a. avskaffandet av omyndigförklaringsinstitutet, att ingen skall behöva utsättas för mer ingripande åtgärder än som är klart motiverat, får slå igenom beträffande alla som har hemvist här.

Utredningen anser alltså att även den utomnordiska regleringen bör bygga på hemvistprincipen. Rent lagtekniskt föreslår utredningen att reglerna skall samordnas med familjelagssakunnigas förslag till lag om internationella familjerättsfrågor och bida ett särskilt kapitel där.

Huvudpunkterna i den utomnordiska regleringen är följande:

— Svenska domstolar och andra svenska myndigheter är behöriga att ta upp frågor om förordnande av förmyndare (för underårig), god man och förvaltare, liksom andra förmynderskapsrättsliga frågor, förutsatt att den som frågan gäller har hemvist här i landet. Svenska myndigheter får också ta upp frågor om tillfälligt förmynderskap, godmanskap och förvaltarskap i fråga om personer som vistas tillfälligt i Sverige eller som har egendom här eller behöver få sin rätt bevakad här.

— När en svensk domstol eller myndighet tar upp en förmynderskaps-: fråga skall svensk lag tillämpas. För att t.ex. en förvaltare skall kunna förordnas måste alltså förutsättningarna i föräldrabalken vara uppfyllda.

— När det gäller föräldrars rätt att företräda en underårig och den underåriges behörighet att själv ingå rättshandlingar tillämpas lagen i den stat där den underårige har hemvist. En artonåring med hemvist i Sverige kan alltså ingå bindande rättshandlingar även om han eller hon är medborgare i ett land där myndighetsåldern är högre.

— Oavsett vad som gäller enligt hemvistlandets lag är en rättshandling bindande, om den är giltig enligt lagen i det land där rättshandlingen företas och den som rättshandlingen riktar sig mot är i god tro.

— Utländska avgöranden på förmynderskapsområdet skall..i princip gälla i Sverige. Undantag gäller dock, om t.ex. talan inte har väckts på ett riktigt sätt eller om det utländska avgörandet strider mot ett svenskt avgörande.

— Om den som omfattas av ett utländskt avgörande flyttar till Svcrige, kan avgörandet upphävas och, allt efter det behov som föreligger, ersättas av ett svenskt förordnande om förmyndare, god man eller förvaltare.

För den händelse utredningens förslag på det utomnordiska området inte kan träda i kraft samtidigt som reformen om avskaffande av omyndigförklaringsinstitutet lägger utredningen fram:förslag om sådana provisoriska ändringar i 1904 års lag som är direkt föranledda av avskaffandet av omyndigförklaringarna. :

Utredningen fortsätter sitt arbete med att se över reglerna i i föräldrabalken om förvaltning av omyndigas egendom m. m. Enligt direktiven skall utredningen bl. a. undersöka om det är möjligt att ge föräldrar större frihet vid förvaltingen av sina barns medel samt pröva möjligheterna att decentralisera och förenkla handläggningen hos överförmyndarna och tingsrätterna.

Utredningens lagförslag

Bilaga 2

I Förslag till ändring i förslaget till lag om internationella

familjerättsfrågor

Utredningen föreslår beträffande familjelagssakkunnigas förslag till lag om internationella familjerättsfrågor dels att nuvarande 5 och 6 kap. i lagen skall betecknas 6 respektive 7 kap., dels att nuvarande 6 kap. I och 4 §§ skall ha följande lydelse, dels att det i lagen skall införas nya bestämmelser och rubriker av följande lydelse.

1.1¶Förslag till ett kapitel om förmynderskap m. m.

5 kap. Förmynderskap m. m. Ställföreträdarskap utan särskilt beslut I 8 Beträffande den rätt att företräda någon som utan särskilt beslut tillkommer en förälder eller annan liknande ställföreträdare tillämpas lagen i den stat där den som företräds har hemvist. Detsamma gäller den enskildes rätt att själv företa rättshandlingar.

Förmynderskap m.m. på grund av myndighets beslut 2 8 Frågor om förordnande av förmyndare, god man eller förvaltare och andra förmynderskapsrättsliga frågor får tas upp av svensk domstol eller annan svensk myndighet, om den underårige eller den som frågan annars gäller har hemvist i Sverige.

Om en fråga som avses i första stycket gäller en svensk medborgare med hemvist utomlands, är svenska myndigheter behöriga att ta upp frågan, såvida hemviststatens myndigheter saknar behörighet.

I fråga om den som utan att ha hemvist i Sverige vistas här, har egendom här eller annars behöver få sin rätt bevakad här får svensk myndighet ta upp frågor om tillfälligt förmynderskap, godmanskap eller förvaltarskap.

3 8 I frågor som enligt 2 § tas upp av svensk domstol eller annan svensk myndighet tillämpas svensk lag.

Rättsverkningarna av avgöranden som har meddelats med stöd av 2§ bedöms enligt svensk lag,

Erkännande av utländska avgöranden m. m. 4 § Ett lagakraftvunnet avgörande av utländsk domstol eller annan utländsk myndighet i en fråga som rör förmynderskap, godmanskap eller annat liknande ställföreträdarskap gäller i Sverige, om avgörandet har meddelats eller annars gäller i den stat där den som hade eller genom avgörandet fick ställföreträdare hade hemvist.

5 8 Det utländska avgörandet gäller dock inte i Sverige,

I. om det har meddelats mot en part som inte har gått i svaromål och som inte har fått kännedom om den väckta talan i tillräcklig tid för att kunna svara i saken eller om en part annars inte har fått rimliga möjligheter att föra sin talan i det utländska förfarandet,

2. om avgörandet strider mot ett svenskt avgörande,

3. om avgörandet strider mot ett här i landet giltigt utländskt avgörande i ett förfarande som började tidigare än det andra utländska förfarandet,

4. om det i Sverige pågår ett förfarande som kan utmynna i ett motstridigt avgörande, eller Bilaga 2

5. om det utomlands pågår ett förfarande som kan leda till ett motstridigt avgörande, såvida det förfarandet har börjat tidigare än det andra utländska förfarandet och kan antas leda till ett här i landet giltigt avgörande.

6 & Ett utländskt avgörande som gäller här i landet skall prövas av Svea hovrätt innan verkställighet får ske.

7 & I fråga om den som har tagit hemvist i Sverige får, utan hinder av att ett utländskt avgörande gäller enligt 4 §, förmyndare, god man eller förvaltare förordnas enligt svensk lag. I samband därmed skall domstolen förklara att det utländska avgörandet, i den mån det strider mot förordnandet, inte längre skall gälla.

Även i övrigt får svensk domstol förklara att ett utländskt avgörande som avses i 4§ inte längre skall gälla, om det avser någon som har tagit hemvist i Sverige. Härvid tillämpas vad som 1 svensk lag är föreskrivet om upphörande av förvaltarskap.

8 & Rättsverkningarna av ett utländskt avgörande som enligt 4§ skall gälla 1 Sverige bedöms enligt lagen i det land där avgörandet har meddelats.

Verkan av vissa rättshandlingar

9 8 Oavsett vad som föreskrivs i 18, 3 § andra stycket och 8§ är en rättshandling som någon har företagit i Sverige eller utomlands bindande mot den som företog rättshandlingen om behörighet förelåg enligt lagen i det land där rättshandlingen företogs och den mot vilken rättshandlingen företogs var i god tro.

Om verkan av förbindelse enligt växel celler check finns särskilda bestämmelser.

Gemensamma bestämmelser

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Finns det inte någon behörig Finns det inte någon behörig domstol när svensk domsrätt före- domstol när svensk domsrätt föreligger enligt denna lag, tas målet el- ligger enligt denna lag, tas målet cller ärendet upp av Stockholms ler ärendet upp av Stockholms tingsrätt. tingsrätt.

Skall ett ärende tas upp av svensk

överlörmyndare, tas ärendet upp av

överförmyndaren i Stockholm, om

det inte finns någon annan behörig

överlörmyndare.

Om det sedan talan har väckts Om det sedan talan har väckts inträffar en ändring av de omstän- eller ansökan har gjorts inträffar en digheter som grundar svensk dom- ändring av de omständigheter som stols behörighet enligt denna lag, grundar svensk domstols eller anupphör inte domstolens behörig- nan myndighets behörighet enligt het. denna lag, upphör inte domstolens

eller myndighetens behörighet.

Lag om upphävande av lagen (1904:26 s. 1) om vissa Bilaga 2

internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och

förmynderskap

Härigenom föreskrivs att lagen (1904:26 s. 1) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap skall upphöra att gälla vid utgången av år 198.

Denna lag träder i kraft

Bilaga 2

Lag om ändring förordningen (1931:429) om vissa

internationella rättsförhållanden rörande äktenskap,

adoption och förmynderskap

Härigenom föreskrivs i fråga om förordningen (1931:429) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap, adoption och förmynderskap' dets att 19 och 22 §§ skall ha följande lydelse, defs att det i förordningen skall införas en ny paragraf, 21 a §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

198:

Fråga om hävande av omyndig- Fråga om hävande av omyndighetsförklaring, som meddelats i för- hetsförklaring, som meddelats i fördragsslutande stat, skall, om den dragsslutande stat, skall, om den omyndigförklarade är medborgare i omyndigförklarade är medborgare i sådan stat, prövas i den stat, där sådan stat, prövas 1 den stat, där förmynderskapet är anordnat. förmynderskapet är anordnat.

Vid prövningen tillämpas i varje Vid prövningen tillämpas i varje stat där gällande lag. stat där gällande lag.

I fråga om den som har hemvist i

Sverige gäller 21 a§.

21a8

Har en medborgare i en fördrags-

slutande stat hemvist i Sverige, kan

förvaltare förordnas för honom eller

henne enligt svensk lag. Är han eller

hon omyndigförklarad, skall omyn-

digtörklaringen samtidigt hävas.

Även I övrigt kan svensk domstol

häva en omyndiglörklaring beträf-

Jande den som har hemvist i Sveri-

ge. lIlärvid tillämpas vad som i

svensk lag är föreskrivet om upphö-

rande av förvaltarskap.

Bestämmelserna i 17 och 20§§

om omyndigförklaring tillämpas

också när förvaltare har förordnats

enligt första stycket.

Den för vilken förvaltare har för-

ordnats i Sverige får utan hinder

därav omyndigförklaras i en annan

fördragsslutande stat där han eller

hon har tagit hemvist.

2 §

Lagakraftvunnen dom eller ad- Lagakraftvunnen dom eller administrativ myndighets beslut, som ministrativ myndighets beslut, som i en av staterna meddelats jämlikt i en av staterna meddelats jämlikt 5, 7,8, 11, 13. 14, 15, 19 eller 218, 5, 7. 8, 11,13, 14, 15. 19, 21 eller skall gälla i övriga stater utan sär- 21a§, skall gälla i övriga stater skild stadfästelse och utan prövning utan särskild stadfästelse och utan

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Bilaga 2

av avgörandets riktighet eller av prövning av avgörandets riktighet dess förutsättningar med hänsyn eller av dess förutsättningar med till hemvist celler medborgarskap i hänsyn till hemvist celier medborden ena eller andra av de fördrags- garskap i den ena eller andra av de slutande staterna. Detsamma gäller fördragsslutande staterna. Detsamlagakraftvunnen dom som medde- ma gäller lagakraftvunnen dom lats i en av staterna och avser ogil- som meddelats i en av staterna och tighet eller återgång av äktenskap avser ogiltighet eller återgång av äkmellan medborgare i fördragsslu- tenskap mellan medborgare i förtande stat. dragsslutande stat.

Denna lag träder i kraft den

Lag om ändring i lagen (1904:26 s. 1) om vissa

internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och

förmynderskap

Härigenom föreskrivs att rubriken till 5 kap. samt 7kap. 5§ i lagen(1904:26 s. 1) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 5 kap. Om förmynderskap för 5 kap. Om förvaltarskap m.m. omyndigförklarade

Vad i svensk lag är stadgat om Vad som föreskrivs i svensk lag omyndighetsförklaring och om för- om förvaltarskap skall tillämpas mynderskap för omyndigförklarade också på svensk medborgare som skall äga tillämpning jämväl i avse- inte har hemvist här i landet. Om ende å svensk undersåte, som ej har förmynderskap anordnas i ett annat hemvist inom riket. Varder förmyn- land för en svensk medborgare som derskap anordnat i främmande stat har hemvist där och denne redan för svensk undersåte, som där har har förvaltare här i landet eller anhemvist men som är förklarad sökan därom har gjorts, får domstoomyndig här i riket eller om vars len besluta att förvaltare inte skall försättande i omyndighet här är frå- vara förordnad enligt svensk lag. ga, må dock rätten, såframt ej särt- Detta gäller dock inte, om särskilda skilda omständigheter påkalla, att omständigheter påkallar att förvalförmynderskap är anordnat här i ri- tarskap är anordnat här i landet. ket, besluta, att förmynderskap ej skall vara anordnat enligt svensk lag.

Regeringen äger beträffande för- Regeringen — får = beträffande mynderskap för omyndigförklarade svensk medborgare, för vilken försvenska undersåtar, som hava valtare har förordnats och som har hemvist i främmande stat, meddela hemvist i ert annat land, meddela särskilda bestämmelser angående särskilda föreskrifter om vården av vården av omyndigs värdehand- den svenske medborgarens värdelingar, så ock förordna svensk dip- handlingar samt förordna svensk lomatisk eller konsulär tjänsteman diplomatisk eller konsulär tjänsteatt vara överförmyndare. Regering- man att vara överförmyndare. Reen prövar fråga om entledigande av geringen prövar frågan om entledisådan överförmyndare. gande av sådan överförmyndare.

Förmynderskap som avses i förs- Förvaltarskap som avses i första ta stycket och som är anordnat en- stycket och som är anordnat enligt ligt svensk lag skall vara inskrivet svensk lag skall vara inskrivet vid vid Stockholms tingsrätt. Ersätt- Stockholms tingsrätt. Ersättning till ning till överförmyndare beträffan- överförmyndare beträffande sådant de sådant förmynderskap utgår av förvaltarskap utgår av statliga mestatliga medel enligt bestämmelser del enligt bestämmelser som regesom regeringen meddelar. Detsam- ringen meddelar. Detsamma gäller ma gäller ersättning till förmyndare ersättning till förvaliare i den mån 1 den mån ersättningen ec/ enligt ersättningen inte enligt 15 kap. 20 § 15 kap. 19§ föräldrabalken skall föräldrabalken skall utgå av den enutgå av den omvadiges medel. skildes medel. 31

28 Bilaga 2

Har ansökan gjorts om omvyndig- Har en ansökan gjorts om att förhetsförklaring av utländsk underså- valtare, skall förordnas för en utte, som har hemvist här i riket, in- ländsk medborgare som = har hämte rätten, genom bemedling av hemvist här i landet, skall domstoministern för utrikes ärendena, hu- len genom utrikesdepartementets ruvida förmynderskap kommer att Jörsorg inhämta upplysning huruvianordnas enligt den främmande da förmynderskap kommer att anstatens lag. Upplyses det, att sådant ordnas enligt den främmande staförmynderskap icke kommer att tens lag. Om det upplyses att föranordnas, celler erhålles ej svar mynderskap inte kommer att aninom sex månader, varde omyndig- ordnas eller svar inte erhålls inom hetsförklaring av rätten meddelad sex månader, får förvaltare förordoch förmvnderskap här anordnat nas enligt svensk lag. enligt svensk lag.

3 §

Ar svensk undersåte förklarad Om en svensk medborgare har

omyndig i främmande stat, kan” blivit omyndigförklarad å ett annat omvyndighetsförklaringen hävas land, kan - omyndigförklaringen jämväl här i riket enligt svensk lag. hävas även här i landet. Härvid

tillämpas vad som i svensk lag är

föreskrivet om upphörande: av

förvaltarskap. |

Har undersåte i främmande: stat Har det för en medborgare 4 ett förklarats omyndig här i riket, men annat land förordnats förvaltare här

varder förmynderskap för honom i landet, men anordnas förmynder-

anordnat enligt den främmande skap för honom enligt den främstatens lag, skall den här förordna- mande statens lag. skall den här i de förmyndaren entledigas. landet förordnade förvaltaren entle-

digas.

4§

Skall i visst fall svensk lag ej äga Skall i eft visst fall svensk lag om tillämpning beträflande omyndig- Jörordnande av förvaltare inte hetsförklaring av någon, som vistas tillämpas beträffande någon som här i riket, eller är ännu ej utrett, vistas här i landet, eller är frågan om det skall ske, äge likväl rätten, om tillämplig lag inte utredd, får om dröjsmål uppenbarligen skulle domstolen förordna förvaltare enligt medföra fara. förordna, att han ll kap. 18§ föräldrabalken, om skall vara omyndig under tiden in- den enskildes angelägenheter kräver till dess vård om hans angelägenhe- omedelbar vård eller ett dröjsmål ter anordnats i enlighet med lagen i annars skulle medföra uppenbar

hans hemland eller rätten meddelat skada för den enskilde. '

dom, så ock för samma tid förordna förmyndare. I avseende å förordnande, varom nu är sagt, skall vad i I0O kap. 14§, Il kap. 15§ andra"

stycket och 20 kap. I15§ föräldrabal-

ken är stadgat äga motsvarande tillämpning.

År förmynderskap anordnat en- Har förmynderskap anordnats

ligt lagen i främmande stat, må ock för någon enligt et annat lands lag,

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Bilaga 2 i trängande fall god man enligt får domstolen i trängande fall också svensk lag förordnas att vårda den förordna god man enligt I!1 kap. 2: omvyndiges angelägenheter. eller 3 § föräldrabalken för att tillva-

rata den enskildes rätt.

Om omyndighetsförklaring, som En omvyndigförklaring, som har meddelats av behörig utländsk meddelats av . behörig utländsk myndighet. skall genom svensk myndighet, skall genom svensk domstols försorg, på begäran, kun- domstols försorg på begäran kungögörelse införas 1 Post- och Inrikes ras 1 Post- och Inrikes Tidningar. Tidningar. Den utländska myndig- Den utländska myndighetens behöhetens behörighet skall styrkas ge- righet skall styrkas genom intyg av nom intyg av här i riket anställd en diplomatisk eller konsulär tjänsdiplomatisk celler konsulär tjänste- teman, som är anställd här i landet, man eller av svensk diplomatisk el- eller av en svensk diplomatisk eller ler konsulär tjänsteman. konsulär tjänsteman.

Vad i första stycket sägs skall äga Första stycket tillämpas även när motsvarande tillämpning, då omyn- en omyndigförklaring har hävts av dighetstörklaring blivit hävd av be- en behörig utländsk myndighet. hörig utländsk myndighet.

6§

: Ar förmynderskap för omyndig- Om förmynderskap är anordnat

förklarad efter vad ovan sägs anord- . enligt utländsk lag, tillämpas vad nat i enlighet med utländsk lag, som föreskrivs 14 kap. 5 § beträftanskall vad i 4 kap. 5§ är stadgat i de underåriga. avseende å underårig äga motsvarande tillämpning.

IHar omyndighetsförklaringen . Om en omvyndigförklaring har kungjorts efter vad i detta kap. 5§ kungjorts enligt 58, får dock den är sagt, må dock den. mot vilken mot vilken den omyndigförklarade den omyndigförklarade här i riket här i landet har företagit .en rättsföretagit rättshandling, icke åbero- handling inte åberopa att han inte pa, att han ej ägde eller bort äga kände till eller bort känna till kännedom om ompynadighetstförkla- omyndigförklaringen.

ringen. i

Vad i detta kapitel sägs om Vad som i detta kapitel föreskrivs

omvyvndighetstörklaring och förmyn- om omyndigförklaring och anordderskaps anordnande enligt ut- nande av förmynderskap enligt utländsk lag skall äga motsvarande ländsk lag tillämpas också på annan tillämpning i avseende å annan där- jämförlig åtgärd, som är förenad med jämförlig åtgärd, som är för- med inskränkning i den rättsliga enad med inskränkning i den rätts- handlingsförmågan. liga handlingsförmågan.

8§

Farder svensk undersåte, som Om förvaltare förordnas här i lanhar hemvist i fträmmande stat, här i det för en svensk medborgare som riket förklarad omyndig och för- har hemvist i ett främmande land, myndare för honom förordnad, göre skall rätten genast anmäla detta till

3 Riksdagen 1988/89. I saml. Nr 14

Nuvarande lydelse Föreslagen Ivdelse

Bilaga 2 rätten ofördröjligen anmälan där- utrikesdepartementet. om till ministern för utrikes ärenden.

7 kap.

5§

Regeringen äger, efter avtal med Regeringen får. efter avtal med Danmark. Finland, Island och Danmark. Finland. Island och Norge eller med en eller flera av Norge celler med en eller flera av dessa stater. stadga avvikelser från dessa stater föreskriva avvikelser de i denna lag givna bestämmelser från hestämmelserna i denna lag om internationella rättsförhållan- om internationella rättsförhållanden rörande äktenskaps ingående, den rörande äktenskaps ingående, äktenskapsskillnad, förmynderskap äktenskapsskillnad. förmynderskap för underåriga och omyndigförkla- för underåriga och omyndigförklarade så ock 1 övrigt meddela före- rade samt förvaltarskap och också i skritter i dessa hänseenden. övrigt meddela föreskrifter i dessa

hänseenden.

Etter avtal med annan stat än nu - Efter avtal med annan stat än nu är sagt äger regeringen, med avseen- är sagt fär regeringen, när det gäller de å undersåtar i fördragsslutande medborgare i fördragsslutande stat, stat, sradga avvikelser från de i 4 föreskriva avvikelser från de i 4 och och 5 kap. meddelade bestämmel- 5 kap. meddelade bestämmelserna. serna.

Skall. enligt de i viss främmande Skall. enligt de i en viss främstat gällande allmänna reglerna om mande stat gällande allmänna reginternationella — rättsförhållanden, lerna om internationella rättsförlagen 1 den stat, där hemvistet är, hållanden, lagen i hemviststaten äga tillämpning med avseende å tillämpas på omyndigförklaring och omvadighetstörklaring och anord- anordnande av förmynderskap för nande av förmynderskap för under- ' underårig och omyndigförklarad. årig och omyndigförklarad. äger Jär regeringen också beträffande och regeringen förordna beträffande medborgare i den staten, som har. undersåtar 1 den staten, vilka hava hemvist här i landet, besluta att förhemvist här i riket, att omyndig- valtare får förordnas enligt svensk hetstörklaring må ske och förmyn- lag, samt 1 fråga om svenska mecdderskap anordnas enligt svensk lag, borgare som har hemvist i den samt i fråga om svenska undersåtar, främmande staten besluta att vilka hava hemvist i den främman- omyndiglförklaring får ske och förde staten, att omvadighetstörkla- mynderskap anordnas i den främring må ske och förmynderskap an- mande staten. | ordnas i den främmande staten.

Denna lag träder i kraft den

Remissammanställning

Bilaga 3

Förmynderskapsutredningens betänkande (SOU 1987:73)

Internationella förmynderskapsfrågor

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av Svea hovrätt, hovrätten för Övre Norrland. Stockholms tingsrätt. domstolsverket. socialstyrelsen, Uppsala universitets juridiska fakultetsnämnd. Sveriges advokatförbund, Föreningen jurister vid Sveriges allmänna advokatbyråer, Svenska bankföreningen, Svenska sparbanksföreningen, Föreningen Sveriges överförmyndare, överförmyndarnämnden 1 Stockholm och Utlandssvenskarnas förening.

Remissyttrandena återges i regel i oavkortat skick och utan bearbetning.

I Övergripande synpunkter

Svea hovrätt: Hovrätten har inte funnit anledning till erinran mot det framlagda lagförslaget och har inte heller eljest något att anföra med anledning av remissen.

Hovrätten för Övre Norrland:

Hovrätten har i tidigare yttranden tillstyrkt förmynderskapsutredningens förslag om avskaffande av omyndigförklaringsinstitutet och familjerättssakkunnigas förslag till lag om internationella familjerättsfrågor. Föreliggande lagförslag på det internationellrättsliga området står i överensstämmelse med dess förslag och tillstyrkes därför.

Domstolsverket: Domstolsverket (DV) tillstyrker utredningens förslag.

DV har i sitt yttrande över betänkandet Internationella familjerättsfrågor (SOU 1987:17) tillstyrkt förslaget i nämnda utredning om att låta domicilprincipen vara styrande för tillämpning av svensk lag och svensk domsrätt. Det förslag som förmynderskapsutredningen nu lägger fram överensstämmer 1 allt väsentligt med förslaget till lag om internationella familjerättsfrågor. Enligt DV:s mening är det positivt att man söker uppnå en enhetlig reglering så att även förmynderskapsrätten kommer att styras av domicilprincipen. En stor fördel med utredningens förslag är att samma regler i stor utsträckning kommer att gälla för såväl nordiska som utomnordiska medborgare. Med hänsyn härtill är det önskvärt att reglerna, åtminstone på sikt, kunde samlas i en gemensam lag.

Socialstyrelsen: Socialstyrelsen anser i likhet med förmynderskapsutredningen att hemvistet bör vara utslagsgivande när det gäller frågan om myndigheters behörig- 35

het och vilket lands lag som skall gälla. För den enskilde är det också enklast att få klarhet i vad som gäller i hemvistlandet. Socialstyrelsen Bilaga 3 tillstyrker med hänsyn till ovanstående det framlagda förslaget.

Uppsala universitets juridiska fakultetsnämnd: 1. Sammanfattningsvis anser fakultetsstyrelsen att de remitterade förslagen — med beaktande av de synpunkter som nedan anföres — kan läggas till "grund för lagstiftning. .

. De framlagda förslagen är till en del föranledda av förslaget om omyndigförklaringsinstitutets avskaffande. Styrelsen har i inga invändningar mot denna del av det nu aktuella förslaget.

Utredningen har också beaktat de förslag som tidigare lagts fram av familjelagssakkunniga i betänkandet Internationella familjerättsfrågor (SOU 1987:18). Liksom i detta betänkande föreslås i det nu aktuella betänkandet en övergång till hemvistprincipen även när det gäller den utomnordiska regleringen. De föreslagna reglerna skall enligt utredningen samordnas med familjelagssakkunnigas förslag till lag om internationella familjerättsfrågor och där bilda ctt särskilt kapitel.

Fakultetsstyrelsen, som i sitt yttrande 1988—01—18 över betänkandet Internationella familjerättsfrågor förklarat sig inte ha något att invända mot att man nu övergår till att använda hemvistet såsom främsta anknytningspunkt på det familjerättsliga området, har givetvis inte anledning att i det aktuella lagstiftningsärendet inta en annan ståndpunkt.

Svenska bankföreningen: I sitt remissyttrande den 29 mars 1988 över familjelagssakkunnigas betänkande SOU 1987:18 har Bankföreningen tillstyrkt att en persons hemvist skall bilda utgångspunkt för valet av tillämplig lag i de hänseenden familjelagssakkunniga har föreslagit. Bankföreningen tillstyrker nu också förmynderskapsutredningens förslag att hemvistprincipen skall tillämpas som huvudregel i fråga om internationella förmynderskapsfrågor. Samtidigt vill föreningen även i detta sammanhang framhålla vikten av att statsmakterna ombesörjer att de som kan komma att beröras av lagen erhåller särskild information om. lagens verkningar. För exempelvis en 18-årig svensk medborgare som flyttar till ett land med högre myndighetsålder torde lagförslaget — om det genomförs — annars kunna komma att medföra konsekvenser som inte på något sätt varit förutsedda. |

Svenska sparbanksföreningen: Svenska Sparbanksföreningen har genom remiss beretts tillfälle. att avge yttrande över förmynderskapsutredningens betänkande ”Internationella förmynderskapsfrågor” (SOU 1987:73).

Sparbanksföreningen får i anledning härav meddela att vi tillstyrker utredningens förslag.

Utlandssvenskarnas förening: Prop. 1988/89: 14

Bilaga 3 Informationsplikt

I vttrandet den 12 februari 1988 angående Internationella familjerätts-

frågor har föreningen framhållit. att den som flyttar utomlands, tillfälligt

eller stadigvarande, i samband därmed måste få klarhet i om han eller hon räknas som utvandrare. Staten måste här åläggas en omfattande informa-

tionsplikt. Även om förmynderskapsfrågor kanske inte uppkommer så ofta

som internationella familjerättsfrågor i övrigt, kommer ändå begreppet ställföreträdare att ha en annan innebörd och utländska myndigheter och

domstolar en helt annan ställning än tidigare.

Domicilprincipen

Om domicilprincipen i övrigt kommer att tillämpas beträffande familje-'

rättsfrågorna, verkar det ofrånkomligt att samma princip får dominera :

även beträffande förmynderskapsfrågorna.

Av vad nedan sägs kan föreningen tänka sig fall, då svensk domstols behörighet bör gå utöver vad förslaget anger.

Allmänt

Som föreningen framhöll i sitt yttrande den 12 februari 1988 är svenskar, som flyttar utomlands, oftast omedvetna om vilken eller vilka lagar som i

framtiden kommer att bli gällande r rörande deras förmögenhetsrättsliga frågor. :

Det är av vikt att de olika internationella familjerättsförhållandena samlas i ex lag, mera lämpad efter nu rådande förhållanden i världen än 1904 års lag. Det har varit av stort värde, att frågorna pencetrerats och belysts så att frågeställningar framkommit och svar getts. där kanske

tidigare stor oklarhet rått. - |

Föreningen återkommer till informationsplikten och framhåller vikten av att förändringar och konsekvenserna därav blir belysta i broschyrer som

kan distribueras och vara tillgängliga genom utrikesförvaltningen. Föreningen är å sin sida beredd att på olika platser i världen lämna information.

Utomnordiska förhållanden

2.1¶Allmänt

Hovrätten för Övre Norrland:

— — — Från lagteknisk synpunkt torde det vara lämpligt att använda rubriker som motsvarar de som i övrigt finns i förslaget till lag om internationella familjerättsfrågor — t.ex. Svensk domstols celler annan myndig-

hets behörighet (2 §), ullämplig lag (1: 3 och 9 §§) och Erkännande av ' 37

inledas med den domförhetsregel som utredningen betecknat som $ 2. Bilaga 3

Stockholms tingsrätt: De föreslagna ändringarna i 1931 års förordning och 1904 års lag är föranledda av I regeringens proposition 1987/88:124 God man och förvaltare föreslagna ändringar i föräldrabalken, baserade på utredningens förslag i etapp ett om omyndigförklaringsinstitutets avskaffande. Mot dessa följdändringar har tingsrätten ingen erinran.

Tingsrätten får, vad gäller förslaget angående den utomnordiska regleringen, utifrån de utgångspunkter den har att beakta anföra följande.

Tingsrätten tillstyrker att förmynderskapsfrågorna inlemmas i den av familjelagssakkunniga föreslagna gemensamma lagen om internationella familjerättsfrågor på sätt utredningen föreslår. Tingsrätten tillstyrker också utredningens förslag om en övergång från nationalitetsprincipen till hemvistprincipen men ifrågasätter om inte något utrymme borde lämnas för svenska myndigheter att ingripa till skydd för svenska underåriga medborgare utan hemvist i Sverige men med stark anknytning hit.

De föreslagna nya bestämmelserna framstår med några få undantag som väl genomarbetade och väl formulerade och bör kunna läggas till grund för lagstiftning; dock med beaktande av vad tingsrätten fortsättningsvis anför.

Domstolsverket: Utredningen föreslår vissa provisoriska ändringar i 1904-års lag som är direkt föranledda av förslaget om att avskaffa omyndigförklaringsinstitutet. Beslut härom kan fattas först sedan det nyvalda riksmötet hunnit samlas i oktober 1988. Det synes därför tveksamt om lagändringarna rörande omyndigförklaring kan träda ikraft så snart som den 1 januari 1989. Om tiden mellan ett ikraftträdande av ändringarna rörande omyndigförklaring och ett ikraftträdande av lagen om internationella familjerättsfrågor inte blir alltför lång, bör det kunna anstå någon tid med att avskaffa omyndigförklaringsinstitutet. En samordning kan då ske för att undvika den provisoriska reglering som föreslås i 1904-års lag.

Socialstyrelsen: Socialstyrelsen anser i likhet med förmynderskapsutredningen att hem vistet bör vara utslagsgivande när det gäller frågan om myndigheters behörighet och vilket lands lag som skall gälla. För den enskilde är det också enklast att få klarhet i vad som gäller i hemvistlandet. Socialstyrelsen tillstyrker med hänsyn till ovanstående det framlagda förslaget.

Uppsala universitets juridiska fakultetsnämnd: Fakultetsstyrelsen, som 1 sitt yttrande 1988—01—18 över betänkandet Internationella familjerättsfrågor förklarat sig inte ha något att invända 38

mot att man nu övergår till att använda hemvistet såsom främsta anknytningspunkt på det familjerättsliga området, har givetvis inte anledning att Bilaga 3 1 det aktuella lagstiftningsärendet inta en annan ståndpunkt.

Fallmänmotiveringen sägs (s. 118) att de principiella skillnaderna mellan regleringen av å ena sidan nordiska och å andra sidan utomnordiska förhållanden utgör en klar nackdel. Denna uppfattning delas av fakultetsstyrelsen såsom en grund för införandet av hemvistprincipen även i den utomnordiska regleringen. Emellertid bör det i detta sammanhang ändå ifrågasättas, om det inte kan finnas sakskäl för den skillnad som råder med nuvarande reglering. Bl.a. de likartade sociala och kulturella mönstren inom Norden talar måhända starkare för en anknytning till hemvistet beträffande de inomnordiska än de utomnordiska förhållandena. Detta utgör dock inte enligt fakultetsstyrelsens mening ett tillräckligt skäl för att bibehålla de nämnda skillnaderna, särskilt med hänsyn till att man på . familjerättens område i övrigt nu kommer att gå över till hemvistprincipen även i den utomnordiska regleringen i enlighet med den föreslagna lagen om internationella familjerättsfrågor.

Sveriges advokatsamfund: Samfundet deltar utredningens uppfattning att även den utomnordiska regleringen av förmynderskapsfrågorna bör bygga på domicilprincipen och tillstyrker att de framlagda författningsförslagen läggs till grund för lagstiftning.

Föreningen jurister vid Sveriges allmänna advokatbyråer: Föreningen delar utredningens grundsyn att tillämpa hemvistprincipen även för den utomnordiska regleringen på förmynderskapsområdet.

Svenska bankföreningen: I sitt remissyttrande den 29 mars 1988 över familjelagssakkunnigas betänkande SOU 1987:18 har Bankföreningen tillstyrkt att en persons hemvist skall bilda utgångspunkt för valet av tillämplig lag i de hänseenden familjelagssakkunniga har föreslagit. Bankföreningen tillstyrker nu också förmynderskapsutredningens förslag att hemvistprincipen skall tillimpas som huvudregel i fråga om internationella förmynderskapsfrågor. Samtidigt vill föreningen även i detta sammanhang framhålla vikten av att statsmakterna ombesörjer att de som kan komma att beröras av lagen erhåller särskild information om lagens verkningar. För exempelvis en 18-årig svensk medborgare som flyttar till ett land med högre myndighetsålder torde lagförslaget — om det genomförs — annars kunna komma att medföra konsekvenser som inte på något sätt varit förutsedda.

Föreningen Sveriges överförmyndare: Sammanfattning Föreningen Sveriges Överförmyndare tillstyrker utredningens förslag till ändring i familjelagssakkunnigas förslag till lag om internationella familje- 39

1) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och för- Bilaga 3 mynderskap. :

Allmänt Enligt gällande bestämmelser skall svensk lag tillämpas beträffande omyndiga svenska medborgare som vistas utanför de nordiska länderna. Överförmyndarnämnden i Stockholm har att utöva tillsyn över dessa förmynderskap, såvida inte regeringen förordnat någon svensk diplomatisk eller konsulär tjänsteman att. vara överförmyndare.

Tilisynen försvåras många gånger av förmyndarens ovilja att följa den svenska förmynderskapslagstiftningens föreskrifter om redovisningsskyldighet till nämnden. Liten förståelse finns också för de regler som ålägger förmyndaren att inhämta överförmyndarens tillstånd till en förvaltningsåtgärd. Det är således begränsade möjligheter för nämnden att utöva en tillfredsställande tillsyn över förmynderskapen.

Att förmyderskapsutredningen i sitt betänkande lämnar förslag om att hemvistprincipen skall gälla i framtiden, synes naturligt med hänsyn till att familjelagssakkunniga bygger sitt förslag till lag om internationella familjerättsfrågor på denna princip. För överförmyndare synes det ge bättre möjligheter att ta tillvara omyndigas intressen. Det kan upplevas som mera meningsfullt att tillsynen avser omyndiga som vistas i Sverige.

Överförmyndarnämnden i Stockholm:

Överförmyndarnämnden tillstyrker utredningens förslag till ändring i familjelagssakkunnigas förslag till lag om internätionella familjerättsfrågor. Utredningens förslag om provisoriska ändringar i 1904 års lag tillstyrkes även.

Utlandssvenskarnas förening: Domicilprincipen | Om domicilprincipen i övrigt kommer att tillämpas beträffande familjerättsfrågorna, verkar det ofrånkomligt att samma princip får dominera även beträffande förmynderskapsfrågorna. " Av vad nedan sägs kan föreningen tänka sig fall, då svensk domstols behörighet bör gå utöver vad förslaget anger.

Allmänt Som föreningen framhöll i sitt yttrande den 12 februari 1988 är svenskar. som flyttar utomlands, oftast omedvetna om vilken eller vilka lagar som i framtiden kommer att bli gällande rörande deras förmögenhetsrättsliga frågor. 40

samlas i en lag, mera lämpad efter 'nu rådande förhållanden i världen än = Bilaga 3 1904 års lag. Det har varit av stort värde, att frågorna penetrerats och belysts så att frågeställningar framkommit och svar getts, där kanske tidigare stor oklarhet rått.

Förslag till ändring i lag om internationella familjerättsfrågor. 5 kap. förmynderskap m. m. Iemvistbegreppet Föreningen vill peka på, att hemvistbegreppet 1 ett avseende kan vara svårare att bestämma, då det gäller förmynderskapsfrågor än eljest.

Det gäller var den. ”företrädda”, respektive den ”underårige” har hemvist. Ofta vistas vederbörande i det ifrågavarande landet tillsammans med sina föräldrar och familjen har celler tar nytt gemensamt hemvist. Så är dock långt ifrån alltid fallet. Det kan vara lämpligt att ge ett exempel. . Två svenska föräldrar flyttar med sitt underåriga svenska barn till ett annat, icke nordiskt land. De har inte för avsikt att stanna där annat än under mannens tillfälliga arbete i landet. Efter en tid beslutar sig cmellertid hustrun för att stanna kvar i landet, eftersom hon mött en annan man. Hon vill att barnet skall stanna kvar hos henne. Mannen återvänder till Sverige. . |

Ska barnet enligt bestämmelserna i förevarande kapitel anses ha hemvist 1 Sverige eller i utlandet?

Ytterligare frågor uppkommer vid egenmäktighet med barn. Den ena förälderna tar det minderåriga barnet till sitt hemland i klar avsikt att kvarstanna där med barnet. Det torde vara uppenbart att föräldern får hemvist i det främmande landet, men får även barnet enligt bestämmelserna i förevarande kapitel sitt hemvist i detta land?

Föreningen ser ingen anledning att yttra sig beträffande omyndighetsförklaringsfrågorna på annat sätt än att det förefaller olämpligt med två så tätt på varandra följande lagändringar.

2.2¶Ställföreträdarskap utan särskilt beslut

| Utlandssvenskarnas förening: Ställföreträdare utan särskilt beslut Förutom vad ovan sagts om svårigheten att fastställa hemvistet kan uppenbarligen svenska barn få sin rättsliga rörelsefrihet inskränkt, om föräldrarna bosätter sig i ett land med större föräldramakt.

Det kan till och med betyda att ett barn, som, om det vistades i Sverige var myndigt, inte i ett tredje land kan företaga rättshandlingar, t.ex. i en bank ta ut sin egen egendom, eftersom bårnet enligt I $ är underkastat hemvistlandets bestämmelser angående rätten att själv företaga rättshandlingar. Texten i 9 § tycks inte innebära någon ändring härvidlag. 41

4 Riksdagen 1988/89. I saml. Nr 14

En svensk medborgares möjligheter att företaga rättshandlingar i Sverige eller i ett tredje land bör inte inskränkas av hemvistlandets lag.

2.3¶Förmynderskap m. m. på grund av myndighets beslut

Stockholms tingsrätt: Förslag till ändring i förslaget till lag om internationella familjerättsfrågor 5 kap.

2§

Tingsrätten delar i princip utredningens mening om att hemvistprincipen helt skall få slå igenom. Det kan dock uppstå situationer när en svensk underårig medborgares anknytning till Sverige är så stark att skyddsintresset påkallar ingripande från svenska myndigheter och då svenska lag bör kunna tillämpas. oavsett om hemvistlandets myndigheter är behöriga att ta sig an en aktuell förmynderskapsfråga eller ej. Som exempel kan anges ett vid tingsrätten nyligen aktuellt ärende.

En underårig flicka bodde sedan flera år tillsammans med föräldrarna i ett annat europeiskt land. Familjen hade för avsikt att stanna i landet. När flickan var 13 år avled modern. Fadern hade avlidit ett par år tidigare. Flickans mor- och farföräldrar, liksom övriga släktingar, bodde i Sverige. Släktingarna kände ansvar för flickan och vill helt naturligt sörja för henne i fortsättningen. Efter att ha övervägt olika möjligheter hade de kommit fram till att flickan, i vart fall tills vidare, skulle bo kvar utomlands och avsluta sin skolgång där. Släktingarna hemställde att tingsrätten till en början skulle förordna en morbror som förmyndare för flickan.

Efter den föreslagna ändringen skulle inte svenska myndigheter kunna ingripa vid angivna och liknande förhållanden om hemvistlandets myndigheter var behöriga att förordna förmyndare; ett förhållande som inte kan anses tillfredsställande då det gäller en underårig. svensk medborgare med stark anknytning till Sverige.

Tingsrätten föreslår därför följande tillägg till 2 § 2 st sm essrrreserrrronernrr såvida hemviststatens myndigheter saknar behörighet eller om det med hänsyn till den underåriges anknytning till Sverige eljest föreligger särskilda skäl. (Se 4§ 3 p. Lagen (1985:367) om internationella fadefskapsft ågon).

28 3 st talas om tillfälligt förmynderskap ett begrepp som inte förekommer i föräldrabalken. Bestämmelsen ersätter den materiella regeln i 4 kap. 33 1904 års lag om sådant förmynderskap.

I 1583 1931 års förordning föreskrivs att tillfälligt förmynderskaäp kan anordnas. I motiven hänvisas till den nämnda regeln i 1904 års lag, vilken lag inte längre skall gälla.

Utredningen nämner i detta sammanhang som exempel förmynderskap.. som förordnas enligt 10 kap. 15 3 förslaget till föräldrabalk, dvs. ett interimistiskt beslut jämförbart med beslut enligt nuvarande 11 kap. 15 3 föräldrabalken. — Då ctt interimistiskt beslut om förordnande av förmyndare inte torde kunna meddelas utan att fråga är om slutligt förordnade av förmyndare i Sverige, bör den föreslagna bestämmelsen ersättas med en materiell regel motsvarande den i 4 kap. 3 § 1904 års lag intagna regeln.

Bilaga 3

I specialmotiveringen till den föreslagna 5 kap. 2§ Lagen om internationella familjerättsfrågor (IFTL) anför utredningen när det gäller tredje stycket (s. 150), att svensk domstols eller annan myndighets behörighet att ta upp frågor om tillfälligt förmynderskap, godmanskap eller förvaltarskap förutsätter att det kan sägas föreligga fara i dröjsmål . Fakultetsstyrelsen delar utredningens uppfattning att en sådan behörighet bör finnas, men anser att om en förutsättning skall vara att det är fara i dröjsmål, detta bör. om inte annat av rättssäkerhetsskäl, klart anges som ett rekvisit i lagtexten

Utlandssvenskarnas förening: Förmynderskap m.m. på grund av myndighetsbeslut" Även här gäller i hög grad ovannämnda synpunkter beträffande hemvistbegreppet. Det är överhuvudtaget att beakta, att starka motsättningar kan föreligga mellan föräldrarna. Svensk domstol bör inte fråntas möjligheten att ta upp förmynderskapsfrågor beträffande svenska medborgare celler personer med tidigare hemvist här. Föreningen framhäver åter de frågor . som uppkommer i synnerhet beträffande egenmäktighet med barn.

I betänkandet framhålls t.ex. på sid. 128 att ”När det gäller svenska medborgare som har sitt hemvist utanför Sverige får det i princip förutsättas att deras intressen blir i tillräcklig grad tillgodosedda i hemvistlandet”. Om detta i familjerättsliga sammanhang kan sägas ens beträffande vuxna är tveksamt, i varje fall om det nya hemvistlandet inte tillhör något av industriländerna. Det kan med än mindre säkerhet sägas beträffande underåriga. Detta gäller även om svenska myndigheter har ”begränsade möjligheter att utöva en effektiv kontroll utomlands”.

Det kan t. ex. i kidnappningsfall vara avgörande att svensk domstol inte ”tappar taget”. Det bör således inte vara tillräckligt med den domsrätt som tillkommer myndigheterna i hemviststaten (betänkandet sid. 133).

Det kan alltså finnas fall, då det inte är tillräckligt med ett tillfälligt förmynderskap, godmanskap celler förvaltarskap enligt 2 §. Inte heller bör ett sådant förordnande obligatoriskt upphöra så snart det konstaterats att det finns en behörig ställföreträdare enligt hemviststatens lag med möjlighet att företräda den omyndige i behövlig utsträckning (betänkandet sid. 134). Det är också att märka, att interimistiska förordnanden i många länder inte respekteras på samma sätt som slutliga avgöranden.

I övrigt finns ingenting att invända mot bestämmelsen.

2.4¶Erkännande av utländska avgöranden m. m.

Stockholms tingsrätt:

4§

Tingsrätten anser att paragrafen bör få en mer lättfattlig utformning och föreslår följande lydelse. 43

Ett lagakraftvunnet avgörande av utländsk domstol eller annan utländsk myndighet i en fråga som rör förmynderskap, godmanskap eller annat Bilaga 3 liknande ställföreträdarskap gäller i Sverige, om avgörandet har meddelats eller annars gäller i den .stat där den ställföreträdarskapet avser hade hemvist. |

5§

Tingsrätten ifrågasätter om de i paragrafen uppräknade undantagen är anpassade till de avgöranden det här är fråga om. Väsentliga skillnader föreligger mellan övriga familjerättsliga avgöranden och här aktuella avgöranden, såsom i fråga om rättskraft, partsställning och möjlighet att ingå i svaromål. .

För de fall undantag från 4 § anses behövliga bör de kunna formuleras i en mer allmänt hållen regel.

Utlandssvenskarnas förening: Erkännanden av utländska avgöranden Bestämmelserna har utformats i stort sett i likhet med motsvarande bestämmelser i slutbetänkandet angående Internationella familjerättsfrågor. Föreningen har inget att invända mot de synpunkter som redovisas. i utredningen. .

Det torde dock beträffande de förmynderskapsrättsliga ärendena finnas fler fall då frågor om ordre public uppkommer,

2.5¶Verkan av vissa rättshandlingar

Uppsala universitets juridiska fakultetsnämnd: I förslaget till 5 kap. 9§ IFL (specialmotiveringen sid. 158 ff) anges att en rättshandling som någon har företagit i Sverige eller utomlands blir bindande för honom, om behörighet förelåg enligt lagen i det land där rättshandlingen företogs och motparten var i god tro. Fakultetsstyrelsen måste först ställa sig frågande till formuleringen ”i Sverige eller utomlands” . Det kan ifrågasättas om det låter sig göras att i svensk lag föreskriva rättsverkningar för förhållanden utomlands. Vidarc är fakultetsstyrelsen tveksam till hur den föreslagna regeln förhåller sig till den inhemska svenska regleringen i nuvarande 9 kap. 6 § föräldrabalken . där bundenheten styrs av ej endast god tro hos motparten, utan även ratihabition eller behörigt fullgörande inom skälig tid. Det är något oklart vad som åsyftas med begreppet god tro i förslaget, eller, med andra ord, vilka förhållanden som kan omfattas av god tro för att regeln skall bli tillämplig. Så länge det är fråga om god tro om den utländska rätten, dvs. att motparten är i god tro om att samma regler om behörighet gäller för hans medkontrahent, som de, vilka normalt gäller i inhemska förhållanden, synes läget klart. Är det däremot fråga om god tro t.ex. så att motparten har anledning förutsätta att ett förmyndarsamtycke föreligger eller att medkontrahenten p. g. a. eget arbe- | 44

om det inte kan tänkas bli en konflikt med nuvarande 9 kap. 6 § föräldra- Bilaga 3 balken. Fakultetsstyrelsen ifrågasätter därför behovet av den föreslagna regeln vad gäller rättshandlingar, företagna i Sverige.

Svenska bankföreningen: ' I övrigt vill föreningen endast kortfattat uppehålla sig vid 9§ 1 st i utredningens förslag till ett nytt kapitel 5 i förslaget till lag om internationella familjerättsfrågor. Bestämmelsen är avsedd att i vissa hänseenden tillgodose ett skydd för tredje man. Som förutsättning gäller dock bland annat att tredje man var i god tro. I likhet med vad Bankföreningen anförde i sitt remissvar beträffande familjelagssakkunnigas betänkade vill föreningen framhålla att det uppställda skyddet för bankernas del förefaller något tunt, eftersom kravet på den goda tron för sådana institutioner normalt ställs mycket högt. Nu sägs visserligen i förmynderskapsutredningens betänkande att, för det fall det är fråga om en ordinär rättshandling, den mot vilken rättshandlingen företogs normalt inte torde behöva utreda närmare vilken behörighet som kan tillkomma medkontrahenten. Enligt Bankföreningens mening bör den föreslagna bestämmelsen ändock ändras så att den endast kommer att innefatta ett villkor om att den som ingick rättshandlingen inte insett att motparten saknade behörighet att företa rättshandlingen.

Utlandssvenskarnas förening: Verkan av vissa rättshandlingar Mot denna bestämmelse finns inte någon invändning.

3 Nordiska förhållanden

Stockholms tingsrätt: De föreslagna ändringarna i 1931 års förordning och 1904 års lag är föranledda av i regeringens proposition 1987/88:124 God man och förvaltare föreslagna ändringar i föräldrabalken, baserade på utredningens förslag i etapp ett om omyndigförklaringsinstitutets avskaffande. Mot dessa följdändringar har tingsrätten ingen erinran.

Uppsala universitets juridiska fakultetsnämnd: Å sid. 123 anför utredningen när det gäller nordiska förmynderskapsfrågor. att det tidigare föreslagna avskaflandet av omyndigförklaringsinstitutet i svensk rätt cj bör få andra konsekvenser än att för frågan om hävande av omyndighetsförklaring i Sverige reglerna om upphörande av förvaltarskap görs tillämpliga. Detta innebär enligt utredningen bl. a. att svenska medborgare med hemvist 1 ett annat nordiskt land även framdeles bör kunna 45

omyndigförklaras där. Det kan enligt fakultetsstyrelsens mening synas märkligt att medborgare från andra nordiska länder med hemvist i Sverige Bilaga 3 inte kan bli omyndigförklarade, medan svenska medborgare kan bli omyndigförklarade om de har hemvist i ett annat nordiskt land. Särskilt mot bakgrund av att ett viktigt syfte med det föreslagna avskaffandet av det svenska omyndigförklaringsinstitutet är att detta utgör en åtgärd av mycket ingripande natur för den enskilde kan det möjligen här vara skäl att man från svensk sida verkar för en enhetlig reglering i Norden. Utredningen utgår visserligen från (s. 124), när det gäller rättsverkningarna av en omyndigförklaring i annat nordiskt land, att rösträtten för svenska medborgare ej skulle komma att påverkas av en:'sådan förklaring, eftersom svenska bestämmelser torde komma att gälla beträffande denna rättsverkan av en omyndigförklaring i annat nordiskt land. Förutsatt att utredningens beskrivning av rättsläget är korrekt finner fakultetsstyrelsen ingen anledning till anmärkning på denna punkt. Emellertid kvarstår dock frågan om lämpligheten av att låta det vara möjligt att omyndigförklara en svensk medborgare i annat nordiskt land med tanke på andra rättsverkningar av en sådan omyndigförklaring, främst de förmögenhetsrättsliga rättsverkningarna. Här är också utredningen av den uppfattningen, att verkningarna av en omyndigförklaring i förmögenhetsrättsligt hänseende skall bedömas enligt lagen i den stat där förmynderskapet anordnas (s. 123 n — 124 ö). Enligt fakultetsstyrelsens mening kan det finnas risk för att svenska medborgare drabbas av rättsverkningar, som är av ingripande natur, om de omyndigförklaras i annat nordiskt land. Eftersom sådana rättsverkningar inte kan drabba personer med hemvist i Sverige (med undantag för de mindre ingripande rättsverkningar, som föreslås följa av ett förvaltarskapsanordnande), kan det synas underligt att så kan bli fallet för svenskar, bosatta i ett annat nordiskt land. En harmonisering av de nordiska ländernas inhemska regleringar på detta område vore därför välkommen. Fakultetsstyrelsen är emellertid medveten om att de nu nämnda följderna är en logisk konsekvens av hemvistprincipen.

Föreningen jurister vid Sveriges allmänna advokatbyråer: En reglering grundad på hemvistprincipen har, som utredningen funnit, fungerat väl mellan de nordiska länderna. varför utredningen inte föreslår annan ändring i de bestämmelser som rör nordiska förhållanden än de som föranleds av förslaget om avskaffande av omyndigförklaringsinstitutet.

Det är enligt föreningens mening inte tilltalande att en nordisk enhet inte kunnat uppnås beträffande förmynderskapsinstitutets vara eller inte vara. Detta synes enligt utredningens förslag kunna ge till konsekvens att om t.ex. en dansk medborgare blivit. omyndigförklarad kan han efter att ha tagit hemvist i Sverige erhålla i landet ett hävande av omyndigförklaringen samtidigt som den danska omyndigförklaringen fortfarande gäller där. Likaså kommer svenska medborgare med hemvist i annat nordiskt land att kunna omyndigförklaras där. |

Föreningen är av den bestämda uppfattningen att inte minst med hänsyn till de personliga intigritetsfrågor varom här är fråga är synnerligen 46

angeläget att en enhetlig lagstiftning uppnås i Norden. Föreningen anser emellertid ändock ej att önskemålet om en enhetlig nordisk lagstiftning är Bilaga 3 så starkt att det bör fördröja genomförandet av förmynderskapsutredningens förslag.

Utlandssvenskarnas förening: Då det gäller förslaget till ”Lag om ändring i förordningen (1931:429) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap, adoption och förmynderskap” verkar $$ 19 och 21 A få en svåröverskådlig lydelse.

Föreningen ifrågasätter om inte bestämmelserna i 21 A $ kunde flyttas upp som inledning till 19 § och övriga bestämmelser i 19 8 anges åsyfta de övriga nordiska länderna.

4¶Kostnadseffekter

Stockholms tingsrätt: Den föreslagna lagändringen kan komma att innebära en ökad ärendetillströmning och ökad arbetsbelastning för Stockholms tingsrätt. Omfattningen därav beror till viss del på i vilken utsträckning förmynderskap i fortsättningen skall skrivas in. Förslag härom föreligger ännu inte. En resursförstärkning torde i allt fall komma att bli nödvändig.

Svenska bankföreningen: —— — Samtidigt vill föreningen även 1 detta sammanhang framhålla vikten av att statsmakterna ombesörjer att de som kan komma att beröras av lagen erhåller särskild information om lagens verkningar. — — —

Utlandssvenskarnas förening: I yttrandet den 12 februari 1988 angående Internationella familjerättsfrågor har föreningen framhållit, att den som flyttar utomlands, tillfälligt eller stadigvarande, i samband därmed måste få klarhet i om han eller hon räknas som utvandrare. Staten måste här åläggas en omfattande informationsplikt.

Föreningen återkommer till informationsplikten och framhåller vikten av att förändringar och konsekvenserna därav blir belysta i broschyrer som kan distribueras och vara tillgängliga genom utrikesförvaltningen.

5¶Övriga frågor

Stockholms tingsrätt: God mans behörighet att uppbära barnbidrag Med stöd av 18 kap. I & föräldrabalken, jämförd med 4 kap. 3 § 2 st 1904 ärs lag, förordnas god man för underäriga utländska medborgare utan legal 47

ställföreträdare här i riket. Enligt I $ 2 st lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag skall sådant bidrag utgå jäm väl för här bosatt barn som icke är Bilaga 3 svensk medborgare såframt barnet fostras av någon som är bosatt och mantalsskriven i riket celler ock barnet eller endera av dess föräldrar sedan minst sex månader vistats i riket. Enligt 4 § nämnda lag skall rätten att uppbära barnbidrag för ett barn tillkomma föräldrarna eller den som fostrar barnet.

Enligt riksförsäkringsverkets rekommendation till de allmänna försäk- . ringskassorna får barnbidrag uppbäras av god man endast i viss speciell situation. Denna ordning har fått till följd att överförmyndarce/socialnämnder ofta begär att särskilt förordnad förmyndare skall förordnas för det underåriga utländska barnet.

Tingsrätten finner emellertid att det är i det närmaste : omöjligt att för de barn det här gäller förordna förmyndare. Detta kräver kontakt med barnets hemlandsmyndigheter och utredning om föräldrar m. m. vilket inte är praktiskt genomförbart.

Om en god man som förordnas enligt nuvarande 18 kap. I 8 föräldrabalken inte f.n. anses ha behörighet att uppbära barnbidrag, bör en sådan rätt uttryckligen tillerkännas den förordnade. Det kan lämpligen ske genom ett tillägg till 4 §i lagen om allmänt barnbidrag. Rättens sammansätttning vid avgörande av vissa ärenden enligt töräldrabalken : Enligt lagen (1946:807) om handläggning av domstolsärenden är underrätt vid handläggning av vissa tvistiga ärenden, bl.a. frågor om godmanskap, och frågor gällande talan mot överförmyndarens beslut domför med en lagfaren domare och nämndemän.

Enligt tingsrättens mening är rättens sammansättning vad gäller avgörande av godmansärenden och talan mot överförmyndarens beslut, inte ändamålsenlig. Handläggningen skulle vinna på om ärendena istället kunde avgöras av tre lagfarna domare. — Ärendena bör handläggas relativt snabbt och avgörs ofta efter föredragning. Nämndemän kan emellertid inte kallas in för enstaka ärenden, vilket får till följd att handläggningen fördröjs 1 avvaktan på att flera ärenden kan avgöras av samma nämnd. Nägon direktkontakt med parterna förekommer i allmänhet inte. Nämndemännen har vanligen inte någon erfarenhet av denna typ av frågor och uppfattar — enligt vad tingsrätten erfarit — inte sin närvaro som meningsfull.

Enligt förslag i propositionen 1987/88:124, sc departementschefens uttalande sid. 149, skall frågor om förvaltarskap handläggas som domstolsärenden och nämndemän delta vid avgörande. Även vad gäller dessa frågor ifrågasätter tingsrätten om rättens sammansättning vid avgörande är ändamålsenlig.

Tingsrätten föreslår en ändring av ärendelagen innebärande att ovan nämnda ärenden framledes kan avgöras av tre lagfarna domare.

Bilaga 3 Vad gäller utredningens diskussion om 1961 års konvention om skydd för underåriga (s. 130 f), anser fakultetsstyrelsen inte att tillräckliga skäl anförs av utredningen för att en svensk anslutning till konventionen inte skall tillstyrkas. I denna del hade det varit önskvärt med en något mera utförlig undersökning.

Utlandssvenskarnas förening: 1961 års konvention om skydd lör underåriga Vad gäller 1961 års konvention om skydd för underårig verkar konventionens sammanblandning av förmynderskapsregler och vårdnadsregler olycklig och föreningen instämmer i att en svensk anslutning inte kan tillstyrkas.

1980 års Europakonvention och Haagkonvention' Däremot vill föreningen framhäva nödvändigheten av att Sverige snarast ansluter sig till 1980 års Europarådskonvention och 1980 års Haagkonvention, båda av största vikt beträffande internationella bortföranden av barn,

Lagrådsremissens lagförslag

Bilaga 4

I Förslag till Lag om nordiska förmynderskap för omyndigförklarade m.m.

Härigenom föreskrivs följande.

18 Förvaltarskap enligt föräldrabalken anordnas i Sverige för den som är medborgare i en sådan stat som avses i förordningen (1931:429) om vissa Internationella rättsförhållanden rörande äktenskap, adoption och förmynderskap och som har hemvist här i landet, om inte förmynderskap redan utövas av lagbestämd eller särskilt förordnad förmyndare i någon annan fördragsslutande stat. Tillfälligt förvaltarskap för en sådan medborgare får anordnas här i landet även om denne inte har hemvist här.

Då förvaltarskap anordnas i Sverige för en sådan medborgare som avses i första stycket, tillämpas bestämmelserna om omyndighetsförklaring och förmynderskap i 16—20§8§ nämnda förordning. Ett förvaltarskap med begränsning av förvaltarens uppdrag får dock inte överflyttas till en annan fördragsslutande stat.

Om ctt förvaltarskap utan begränsning av förvaltarens uppdrag överflyttas från Sverige till en annan fördragsslutande stat, skall det enligt svensk rätt anses utgöra ett förmynderskap för omyndigförklarad enligt den andra statens lag.

Om ett förmynderskap för omyndigförklarad överflyttas till Sverige från cen annan fördragsslutande stat, skall det enligt svensk rätt anses utgöra ett förvaltarskap utan begränsning av förvaltarens uppdrag.

2§ Om den som har förvaltare i Sverige omyndigförklaras i en annan fördragsslutande stat där han eller hon har tagit hemvist, upphör förvaltarens uppdrag.

3§ En omyndigförklarad medborgare i en fördragsslutande stat är i Sverige likställd med en person som har förvaltare utan begränsning av förvaltaruppdraget när det gäller behörighet att inneha uppdrag och befattningar samt att bedriva tillståndspliktig verksamhet.

Denna lag träder i kraft den I januari 1989.

Bilaga 4

Lag om ändring i lagen (1904:26 s.1) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap

Härigenom föreskrivs att 5 kap. 1—6 och 8 §§, 7 kap. 5§ samt rubriken till 5 kap. lagen (1904:26 s. 1) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap! skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 5 kap. Om förmynderskap för 5 kap. Om förvaltarskap enligt föromyndigförklarade? äldrabalken m.m.

18 Vad i svensk lag är stadgat om Vad i svensk lag är stadgat om omyndighetsförklaring och om ftör- förvaliarskap skall äga tillämpning mynderskap för omyndigförklarade jämväl i avseende å svensk underskall äga tillämpning jämväl i avse- såte, som ej har hemvist inom riket. ende å svensk undersåte. som ej har Varder förmynderskap anordnat i hemvist inom riket. Varder för- främmande stat för svensk undermynderskap anordnat i fftämmande såte. som där har hemvist men som stat för svensk undersåte, som där har förvaltare här i riket eller beträf har hemvist men som är förklarad tande vilken ansökan därom har omyndig här i riket eller om vars gjorts, må dock rätten, såframt ej försättande i omyndighet här är frå- särskilda omständigheter påkalla, ga, må dock rätten, såframt ej sär- att förvaltarskap är anordnat här i skilda omständigheter påkalla, att riket, besluta, att förvaltarskap ej förmynderskap är anordnat här i ri- skall vara anordnat enligt svensk ket, besluta, att förmynderskap ej lag. | skall vara anordnat enligt svensk lag.

Regeringen äger beträtfande för- Regeringen äger = beträffande mynderskap för omyndigförklarade förvaltarskap för svenska undersvenska undersåtar. som hava såtar. som hava hemvist i främhemvist i fftämmande stat, meddela mande stat, meddela särskilda besärskilda bestämmelser angående stämmelser angående vården av vården av omyvadigs värdehand- den enskildes värdehandlingar, så lingar, så ock förordna svensk dip- ock förordna svensk diplomatisk cllomatisk eller konsulär tjänsteman ler konsulär tjänsteman att vara att vara Överförmyndare. Regering- överförmyndare. Regeringen pröven prövar fråga om entledigande av ar fråga om entledigande av sådan sådan överförmyndare. överförmyndare.

Förmynderskap som avses 1 förs- Förvaltarskap som avses i första

ta stycket och som är anordnat en- stycket skall vara inskrivet vid ligt svensk lag skall vara inskrivet Stockholms tingsrätt. Ersättning till vid Stockholms tingsrätt. Ersätt- överförmyndare beträffande sådant ning till överförmyndare beträffan- förvaltarskap utgår av statliga mede sådant förmynderskap utgår av del enligt bestämmelser som regestatliga medel enligt bestämmelser ringen meddelar. Detsamma gäller som regeringen meddelar. Detsam- ersättning till förvaliare i den mån ma gäller ersättning till förmyndare ersättningen ej enligt 15 kap. 215§ i den mån ersättningen cj enligt föräldrabalken skall utgå av den en-

I a Senaste lydelse av lagens rubrik 1971:797.

Senaste lydelse av kapitelrubriken [924:340.

S cnaste lydelse 1976:1120. in

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

15 kap. 19§ föräldrabalken skall skildes medel. utgå av den omyndiges medel.

2 1

Har ansökan gjorts om omyndig- Har ansökan gjorts om att förvalhetsförklaring av utländsk underså- tare skall förordnas för utländsk te, som har hemvist här i riket, in- undersåte, som har hemvist här i hämte rätten, genom bemcedling av riket, inhämte rätten, genom beministern för utrikes ärendena, hu- medling av ministern för utrikes ruvida förmynderskap kommer att ärendena, huruvida förmynderskap anordnas enligt den främmande kommer att anordnas enligt den statens lag. Upplyses det, att sådant främmande statens lag. Upplyses förmynderskap icke -kommer att det, att sådant förmynderskap icke anordnas, eller erhålles ej svar kommmer att anordnas, eller erhålinom sex månader, varde omyndig- les ej svar inom sex månader, får hetstörklaring av rätten meddelad förvaltare förordnas enligt svensk och förmynderskap här anordnat lag. enligt svensk lag.

Är svensk undersåte förklarad Är svensk undersåte förklarad

omyndig i främmande stat, kan omyndig i främmande stat, kan omyndighetsförklaringen hävas omyndighetsförklaringen hävas jämväl här i riket enligt svensk lag. jämväl här i riket. Härvid tillämpas

vad som i svensk lag är föreskrivet

om upphörande av förvaltarskap.

Har undersåte i främmande stat Har undersåte i ffrämmande stat förklarats omyndig här i riket. men fått förvaltare här i riket; men varvarder förmynderskap för honom der förmynderskap för honom ananordnat enligt den främmande ordnat enligt den främmande stastatens lag, skall den här förordna- tens lag, skall den här förordnade de förmyndaren entledigas. förvaltaren entledigas.

Skall i visst fall svensk lag ej äga Skall i visst fall svensk lag om tillämpning beträffande omyndig- förordnande av förvaltare ej äga

hetsförklaring av någon, som vistas tillämpning beträffande någon.

här i riket, eller är ännu cj utrett, "som vistas här i riket, eller är ännu om det skall ske, äge likväl rätten, ej utrett, om det skall ske, äge likväl

om dröjsmål uppenbarligen skulle rätten, om dröjsmål uppenbarligen

medföra fara, förordna, att han skulle medföra fara, förordna förskall vara omyndig under tiden in- valtare enligt 11 kap. 18 § föräldratill dess vård om hans angelägenhe- 'balkén under tiden intill dess vård ter anordnats i enlighet med lagen i om hans angelägenheter anordnats hans hemland eller rätten meddelat i enlighet med lagen i hans hemland dom, så ock för samma tid förordna eller rätten slutligt prövat frågan enförmyndare. I avseende å förord- ligt I1 kap. 7§ föräldrabalken. nande, varom nu är sagt, skall vad i 10 kap. 14§8, I1 kap. 15§ andra stycket och 20 kap. 11 § föräldrabal-

+ Senaste lydelse 1924:340. 5 Scnaste lydelse 1924:340. " Scnastce lydelse 1976:1120. 52

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

| Bilaga 4 ken är stadgat äga motsvarande tillämpning. |

Är förmynderskap anordnat enligt lagen i främmande stat. må ock i trängande fall god man enligt svensk lag förordnas att vårda den omyndiges angelägenheter.

Om omyndighetsförklaring., som meddelats av behörig utländsk myndighet, skall genom svensk domstols försorg. på begäran, kungörelse införas i Post- och Inrikes Tidningar. Den utländska myndighetens behörighet skall styrkas genom intyg av här i riket anställd diplomatisk eller konsulär "tjänsteman eller av svensk diplomatisk eller konsulär tjänsteman.

Vad i första stycket sägs skall äga Vad i första stycket sägs skall äga motsvarande = tillämpning, då motsvarande tillämpning, då behöomvyndighetstörklaring blivit hävd rig utländsk myndighet har hävt en av behörig utländsk myndighet. omyndighetsförklaring eller beslutat

att ett förvaltarskap skall upphöra.

6 §5

Är förmynderskap för omyndig- Är förmynderskap för omyndig-

förklarad efter vad ovan sägs an- förklarad efter vad ovan sägs anordnat i enlighet med utländsk lag, ordnat i enlighet med utländsk lag, skall vad i 4 kap. 5§ är stadgat i skall vad i 4 kap. 5§ är stadgat i avseende å underårig äga motsva- avseende å underårig äga motsvarande tillämpning. rande tillämpning. Den omyndig-

förklarades behörighet enligt svensk

lag skall därvid anses motsvara be-

hörigheten för den som har förvalta-

re utan begränsning av förvaltar-

uppdraget. : |

Har omyndighetsförklaringen kungjorts efter vad i detta kap. 5 § är sagt, må dock den, mot vilken den omyndigförklarade här i riket företagit rättshandling, icke åberopa, att han cj ägde eller bort äga kännedom om omyndighetsförklaringen.

Den som är omyndigförklarad i

enlighet med utländsk lag är här i

riket likställd med en person som

har förvaltare utan begränsning av

förvaltaruppdraget när det gäller be-'

hörighet att inneha uppdrag och be-

fattningar samt att bedriva till

ståndspliktig verksamhet.

Farder svensk undersåte, som Förordnas här i riket förvaltare har hemvist i främmande stat, här i för svensk undersåte som har riket förklarad omyndig och Jför- hemvist i ffräm mande stat, göre rätmyndare för honom förordnad, göre ten ofördröjligen anmälan därom

7 Senaste lydelse 1977:657.

Senaste lvdelse 1924:340. ” Senaste tvdelse 1924:340. 53

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

rätten ofördröjligen anmälan där- till ministern för utrikes ärendena. om till ministern för utrikes ärendena.

7 kap.

5 Fv

Regeringen äger, efter avtal med I förhållande till Danmark, Fin- Danmark, Finland, Island och land, Island och Norge finns särskil- Norge eller med en eller flera av des- da bestämmelser i förordningen så stater, stadga avvikelser från de i A1931:429) om vissa rättsförhållandenna lag givna bestämmelser om den rörande äktenskap, adoption internationella rättsförhållanden rö- och förmynderskap och i lagen rande äktenskaps ingående, äkten- (1988:000) om nordiska förmynderskapsskillnad, förmynderskap för skap lör omyndigförklarade m.m. underåriga och omvyndigförklarade så ock i övrigt meddela föreskrifter i dessa hänseenden.

Efter avtal med annan stat än nu är sagt äger regeringen, med avscende å undersåtar i fördragsslutande stat, stadga avvikelser från de i 4 och 5 kap. meddelade bestämmelserna.

Skall, enligt de i viss främmande stat gällande allmänna reglerna om internationella rättsförhållanden, lagen i den stat, där hemvister är, äga tillämpning med avseende å omvyndighetstförklaring och anordnande av förmynderskap för underårig och omyndigförklarad, äger ock regeringen förordna beträffande undersåtar i den staten, vilka hava hemvist här i riket, att omyndighetsförklaring må ske och tförmynderskap anordnas enligt svensk lag, samt i fråga om svenska undersåtar, vilka hava hemvist i den främmande staten, att omyndighetstörklaring må ske och förmynderskap anordnas i den främmande staten.

Denna lag träder i kraft den I januari 1989.

!! Senaste lydelse 1976: 1120. 54

sid. Propositionens huvudsakliga innehåll -osoossossseeeeerrorres oroa 1 Propositionens lagförslag s.sssoossserresersererrrrrrr reses resta 2 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den I september 1988 8 I Inledning sososeserereresseeererrres ere rr r tr rr rr rr RK reses 8 2 Allmän motivering sossosoeeeereseereeres etter rss rr rss ses es 9

2.1 Nordiska förhållandet sosssosseeeseresrsreers re rs sees sea 9 2.2 Utomnordiska förhållanden s.ssossssosrsserereerrrerer res 11 2.3 Ikraftträdande sososeeeeerrerrrrrrer rear ers rer ere rer reta 13 2.4 Kostnader och resursbehOVv .sssssssrerrrerrrrserrr re er ras 13

3 Upprättade lagförsläg .ssossosesesse rr rrr rer sr rr rar rr reser era 13 4 Specialmotivering ..sssosssersseseereesrrseses tr raser esse esset 13

4.1 Förslaget till lag om nordiska förmynderskap för omyndigförklarade MM. sosososressereeerrreres ser s str rss rr rese ens 13 4.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1904:26 s. 1) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och för- MYyYnderSkaPp sososeeseeessereeesrrar rss ss rss rst ts rss sen sa 16

5 HemställaN s.sssoseoserseesrrerererreresetre rr rer sr rr sr r ss res 20 6 Beslut sosseosesrssererrereeserr rer reser rr reser r rr rer Kers 20

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 29 september ICK& 22

Bilaga 2 Utredningens lagförslag «.sossosssssserssses reser ro ere 25 Bilaga 3 Remissammanställning ...ssssossemssersreesss ers rs reor 35 Bilaga 4 Lagrådsremissens lagförslag ..soooossssssasrresrr reor rs 51

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1988 55