SOU 1986:50
God man och förvaltare : delbetänkande
Till statsrådet och chefen för justitiedepartementet
Genom tilläggsdirektiv år 1982 fick utredningen (Ju 1977 :08) om barnens rätt i uppdrag att se över lagstiftningen om förmynderskap och godman- skap. År 1984 fördes denna del av utredningens uppdrag över till en särskild utredare. Med entledigande av den tidigare utredaren förordna- desjustitierådet Staffan Magnusson den 4 december 1985 till ny utredare. Till sekreterare åt utredningen förordnades från och med den 1 februari 1986 hovrättsassessorn Krister Thelin. Utredningen har antagit namnet förmynderskapsutredningen.
Numera försäkringsrättsrådet Anna-Karin Lundin förordnades från och med den 28 maj 1985 att som sakkunnig biträda utredningen.
Till experter förordnades från och med den 18 november 1985 bankju- risten Olov Lydén, Svenska Sparbanksföreningen, hovrättsassessorn Sten Pålsson, riksdagens ombudsmän, och kanslichefen Eric Sehlin, överförmyndarnämnden i Stockholm.
Utredningen lämnar i detta betänkande förslag till ändringar i föräl- drabalken varigenom bl.a. omyndigförklaringsinstitutet upphävs och er- sätts med ett system med förvaltarskap. Det nuvarande godmansinstitu- tet behålls med vissa ändringar. Det föreslås också en rad följdändringar i annan lagstiftning, däribland regeringsformen. Ändringarna får bl.a. till resultat att ingen i fortsättningen fråntas sin rösträtt på grund av sjukdom e.d.
Utredningen fortsätter sitt arbete med att se över bl.a. förvaltnings- och handläggningsbestämmelserna i föräldrabalken, liksom en del interna- tionellt privaträttsliga frågor.
Stockholm i december 1986. S taffan Magnusson
Krister Thelin
Sammanfattning
Utredningen har fått i uppdrag att med förtur undersöka möjligheterna att avskaffa institutet omyndigförklaring. I detta betänkande redovisar utredningen resultatet av sina överväganden i frågan.
Utredningen konstaterar inledningsvis att en omyndigförklaring har allvarliga konsekvenser för den som drabbas. Han eller hon berövas sin rättsliga handlingsförmåga i så gott som alla hänseenden. En omyndig- förklaring berör inte bara den ekonomiska rörelsefriheten utan begrän- sar över huvud taget den enskildes möjlighet att ta initiativ och hävda en åsikt. Något som upplevs som särskilt negativt är att rösträtten i allmän- na val går förlorad.
De långtgående inskränkningarna i den enskildes rättshandlingsför- måga inträffar även i sådana fall då en omyndigförklaring framför allt är motiverad för att ta ifrån den enskilde bestämmanderätten över viss egendom e.d. En omyndigförklaring kan alltså sägas vara ett trubbigt instrument som i stor utsträckning speglar en äldre tids synsätt. I många fall kan en omyndigförklaring få allvarliga följder för den omyndigför- klarades psykiska tillstånd och försvåra en social anpassning.
Genom en reform år 1974 av reglerna i föräldrabalken inskränktes möjligheterna att förklara en person omyndig, samtidigt som det blev lättare att förordna god man för den som behöver hjälp med att sköta sina angelägenheter. Härigenom har antalet omyndigförklarade sjunkit från ca 30 000 år 1976, då reformen trädde i kraft, till omkring 15 000 vid 1985 års utgång. Detta antal kan på sikt förväntas minska, bl.a. som resultat av en ökad aktivitet hos överförmyndarna när det gäller att ta initiativ till hävanden av omyndigförklaringar. Enligt utredningens me- ning har emellertid en omyndigförklaring sådana nackdelar att starka skäl talar för att institutet helt avskaffas. En sådan åtgärd står också i samklang med de tankegångar som kommer fram i socialtjänstlagen och den nyligen antagna lagen om särskilda omsorger om psykiskt utveck- lingsstörda m.fl. Respekten för människors självbestämmanderätt och integritet står där i förgrunden.
Ett avskaffande av omyndigförklaringsinstitutet kräver emellertid att man på ett annat sätt tillgodoser behovet av hjälp och skydd för personer som på grund av sjukdom e.d. saknar förmåga att själva ha hand om sina angelägenheter. Det är bl.a. viktigt att psykiskt svaga personer skyddas från påtryckningar av personer i deras omgivning som vill få till stånd
olika ekonomiska dispositioner. Vid sidan av dem som i dag är omyndig- förklarade finns det också andra grupper som behöver hjälp i såväl per- sonliga som ekonomiska eller rättsliga frågor.
För att den enskilde skall få ett tillfredsställande skydd är det inte tillräckligt med de möjligheter som erbjuds enligt socialtjänst— och om- sorgslagstiftningen. Inte heller kan man lita till de nuvarande möjlighe- terna att ogiltigförklara avtal som har slutits under inflytande av rubbad själsverksamhet m.m. I stället måste enligt utredningens mening nya for- mer för bistånd tillskapas inom ramen för föräldrabalken. Närmast till hands ligger då att bygga ut det nuvarande godmansinstitutet.
Utredningens undersökningar — som bl.a. har utförts genom en enkät till landets tingsrätter och ett stort antal överförmyndare _ visar att, även om det gällande godmansinstitutet väl fyller sin uppgift som ett alternativ till omyndigförklaring, det inte helt kan ersätta omyndigför— klaringarna. Framför allt utgör risken för att den gode mannen och hu- vudmannen ingår kolliderade rättshandlingar ett hinder. Denna kolli- sionsrisk hänger i sin tur samman med att den som får god man formellt behåller sin rättshandlingsförmåga.
Utredningen föreslår därför att, jämsides med att omyndigförklaring- arna avskaffas, det införs ett utbyggt godmansinstitut, kallat förvaltar- skap. För att inte den hjälpbehövande skall behöva utsättas för mer ingri- pande åtgärder än nödvändigt bör det nuvarande godmansinstitutet samtidigt behållas med vissa justeringar.
Huvuddragen i det föreslagna förvaltarinstitutet är följande. 0 De allmänna förutsättningarna för ett förvaltarförordnande är de- samma som vid förordnande av god man. En förvaltare kan sålunda förordnas, när någon på grund av sjukdom, hämmad förståndsut- veckling, försvagat hälsotillstånd eller liknande förhållande behöver hjälp med att bevaka sin rätt, förvalta sin egendom eller sörja för sin person. 0 Ett förvaltarskap skall anpassas så, att det motsvarar den enskildes behov av bistånd i varje särskilt fall. Förvaltarskapet kan begränsas till att avse förvaltningen av viss egendom, t.ex. en fastighet, eller viss rättslig angelägenhet. Det är inte nödvändigt att en viss egendom, t.ex. pensionstillgångar, ställs under förvaltning i sin helhet utan huvud- mannen kan ges rätt att själv disponera över en del. 0 Förvaltaren har ensam rådighet över den egendom och de angelägen- heter som omfattas av förvaltaruppdraget. I den delen förlorar alltså huvudmannen sin egen rättshandlingsförmåga. 0 Ett förvaltarförordnande påverkar inte huvudmannens rätt att rösta i allmänna val. Ingen skall alltså i fortsättningen kunna bli fråntagen sin rösträtt på grund av sjukdom e.d.
o Liksom en god man förordnas en förvaltare av tingsrätten. När för- hållandena motiverar det, är domstolen skyldig att ompröva omfatt- ningen av ett förvaltarskap. o Behöriga att ansöka om förvaltarförordnande är bl.a. den enskilde
själv, hans eller hennes make och närmaste släktingar samt överför- myndaren. Huvudregeln är att den enskilde skall höras muntligt, in- nan förvaltare förordnas. Vidare skall domstolen ha tillgång till läkar- intyg eller annan likvärdig utredning. Med den utformning förvaltarinstitutet har fått liknar det systemet med omyndigförklaringar i vissa andra länder där domstolarna har möj- lighet att bestämma räckvidden av en omyndigförklaring med hänsyn till de särskilda förhållanden som föreligger. Ett förvaltarförordnande rik- tar sig emellertid inte på samma sätt som en omyndigförklaring mot den enskildes person utan tar mera direkt sikte på förvaltningen av hans eller hennes egendom eller bevakning av en viss rättslig eller ekonomisk ange- lägenhet. Den enskilde slipper alltså den stämpel som det i dag innebär att bli omyndigförklarad.
Som tidigare nämnts föreslår utredningen att det nuvarande godmans- institutet behålls. Tanken är att domstolen först skall pröva om det är tillräckligt att förordna en god man för någon, innan ett förvaltarförord- nande tillgrips.
Utredningen föreslår en del ändringar i regleringen av godmansinsti- tutet för att det klarare skall framgå att den som har fått god man behåller sin rättsliga handlingsförmåga. Den gode mannen skall som regel vara skyldig att inhämta huvudmannens samtycke till de rättshandlingar han vill ingå för dennes räkning. Undantag gäller, om huvudmannens till- stånd utgör hinder mot inhämtande av hans eller hennes mening eller om huvudmannens mening av någon annan orsak inte kan inhämtas. En rättshandling som den gode mannen utan samtycke har ingått för huvud- mannen blir i princip ogiltig.
När det gäller förfarandet vid utseende av god man föreslås vissa änd- ringar för att stärka den enskildes rättssäkerhet. 1 stor utsträckning kom- mer enligt förslaget samma regler att gälla som vid förordnande av för- valtare.
Utredningens förslag medför omfattande ändringar i 10—20 kap. för- äldrabalken. Det föranleder även ändringar i knappt fyrtio författningar utanför föräldrabalken.
Utredningen föreslår att avskaffandet av omyndigförklaringsinstitutet sker så snart som möjligt, så att bl.a. det nuvarande rösträttshindret för- svinner. Eftersom det i den delen krävs en grundlagsändring, måste det emellertid först fattas två riksdagsbeslut med mellanliggande val. Det torde också vara nödvändigt med ett visst förberedelsearbete hos berör- da myndigheter, främst domstolar och överförmyndare, innan de nya reglerna kan träda i kraft. Med hänsyn härtill föreslår utredningen den 1 januari 1989 som ikraftträdandedag.
Utredningen fortsätter sitt arbete med övriga delar av uppdraget. Det innefattar bl.a. en översyn av föräldrabalkens förvaltningsregler och en undersökning av möjligheterna att förenkla handläggningen vid domsto- larna och hos överförmyndarna. Även de förmynderskapsfrågor som har internationell anknytning ingår i utredningens fortsatta uppdrag.
Författningsförslag
]. Förslag till Lag om ändring i föräldrabalken
Härigenom föreskrivs i fråga om föräldrabalken dels att 4 kap. 2 & och 18 kap. skall upphöra att gälla, delsatt 4 kap. 5 a 5, 10 och 11 kap., 12 kap. 2—6 55, 13 kap. 2— 10 åå, 14 kap. 1 5, 15 kap. l €), 16 kap. 1—14 åå, 17 kap.7 &, 19 kap. 17 5, 20 kap. 1,2, 5, 8 och 11 55 samt rubrikerna till 10— 17 kap. skall ha följande lydelse,
dels atti 15 kap. skall införas en ny paragraf, 20 å, och i 20 kap. tre nya paragrafer, 2 a—c åå, av följande lydelse.
Nu varande lydelse Föreslagen lydelse
4 kap. 5 a 5”
Den som inte har fyllt arton år får ej adopteras utan föräldrarnas samtycke. Moderns samtycke skall ha lämnats sedan hon har återhämtat sig tillräckligt efter nedkomsten. Vid adoption av någon annans adoptiv- barn skall i stället samtycke inhämtas från barnets adoptivföräldrar eller, om en adoptivförälder är gift med någon av barnets föräldrar, från båda dessa makar.
Samtycke enligt första stycket behövs ej av den som är sinnessjuk, sinnesslö, utan del i vårdnaden eller på okänd ort. Är detta fallet beträf- fande var och en av dem som enligt första stycket skall samtycka till adoptionen, skall i stället samtycke inhämtas från barnets förmyndare.
Den som är förklarad omyndig får inte adopteras utan förmynda- rens samtycke.
11 kap. Om förmyndare 10 kap. Om förmyndare llkap.15 10kap.lé
För barn som står under vård- För barn som står under vård- nad av bägge föräldrarna ärofär- nad av bägge föräldrarna är dessa åldrarna förmyndare. Dör en av förmyndare. Dör en av föräldrar- föräldrarna eller kan någon av na eller ärnågon av dem underårig dem enligt 4 j? icke vara förmynda- eller blir någon av dem entledigad re, eller blir någon av dem entledi- från förmynderskapet, är den an- gad från förmynderskapet, är den dre barnets förmyndare. andre barnets förmyndare.
” Senaste lydelse 1981 :363 2) Senaste lydelse 1976 :6 1 2
” Senaste lydelse 1976:612 3) Senaste lydelse 1974:1038
Nu varande lydelse
För barn som står under vård- nad av endast den ene av sina för- äldrar är denne ensam förmynda- re.
11 kap. 2 &”
Ingår underårigt barn äkten- skap, skall den som vid äktenska- pets ingående var förmyndare för barnet alltjämt vara barnets för- myndare.
11 kap. 3 &
Finnes ej någon som efter vad i 1 eller 2 & sägs skall vara förmynda- re_ ör underårig, skall rätten för- ordna förmyndare.
För den som är förklarad omyn- dig skall ock förmyndare förordnas.
l 1 kap. 4 53'
Den som själv är omyndig mä ej vara förmyndare; och upphöre där- för förmyndarens befattning, om han varderförklarad omyndig.
Har förmyndare förordnats en- ligt 3 éförsta stycket på grund av att fader eller moder är underårig, gäller förordnandet till dess fadern eller modern har uppnått myndig ålder.
11 kap. 5 531
När förmyndare skall förordnas skall därtill utses en rättrådig, erfa- ren och i övrigt lämplig man eller kvinna.
För underåriga syskon bör ge- mensam förmyndare förordnas, såvida icke särskilda skäl tala där- emot.
11 kap. 6 & Skall efter föräldrarnas död för- myndare förordnas för underårig,
Föreslagen lydelse
För barn som står under vård- nad av endast den ene av sina för- äldrar är denne ensam förmynda- re.
10 kap. 2 &
Ingår underårigt barn äkten- skap, skall den som vid äktenska- pets ingående var förmyndare för barnet alltjämt vara barnets för- myndare.
10 kap. 3 5
Finns det inte någon som skall vara förmyndare enligt 1 eller 2 &, skall rätten förordna förmyndare för den underårige.
10 kap.4é
Har förmyndare förordnats en- ligt 3 5 på grund av attfadern eller modern är underårig, gäller för- ordnandet till dess fadern eller modern har uppnått myndig ålder.
10 kap. 5 5
Till förmyndare skall utses en rättrådig, erfaren och i övrigt lämplig man eller kvinna.
Den som är underårig får inte vara förmyndare.
För underåriga syskon bör dom- stolen förordna en gemensam för- myndare, om inte särskilda skäl ta- lar däremot.
10 kap. 6 & Skall efter föräldrarnas död för- myndare förordnas för en underå-
Nuvarande lydelse
och hava föräldrarna eller en av dem givit tillkänna. vem de önska till förmyndare/ör den underårige. varde han därtill förordnad, så- framt han ej"/inner olämplig.
11 kap. 7g
För omyndig må. näromständig- heterna sådant påkalla, flera för- myndare förordnas.
Prövas den eller de som på grund av lag skola vara förmynda- re icke lämpligen böra handhava förmynderskapet allena, skall medförmyndare förordnas.
11 kap. 8 5”
En förmyndare har rätt att på begäran bli entledigad från för- mynderskapet. Detta gäller dock ej, om förmynderskapet för en underårig utövas av föräldrarna el- ler en av dem och särskilda skäl ta- lar mot att förmyndaren entledi— gas.
Har två särskilt förordnade för- myndare utsetts att gemensamt ut- öva vårdnaden om ett barn och vill någon av förmyndarna att vårdna- den inte längre skall vara gemen- sam, skall rätten på talan av en av dem eller båda anförtro vårdna- den om barnet åt en av dem efter vad som är bäst för barnet.
11 kap. 9 &
Görförmyndaren sig skyldig till missbruk eller försummelse vid ut- övandet av sin befattning, eller kommer han på ekonomiskt obe- stånd, och prövas han på grund hä- rav vara olämplig såsom förmyn- dare, ellerfinnes han av annan or- sak icke längre lämplig att inneha- va förmynderskapet, varde han ent- ledigad.
Föreslagen lydelse
rig och har föräldrarna eller en av dem gett tillkänna vem de önskar till förmyndare, skalldenneförord- nas, om han eller hon inte är oläm-
plig.
10 kap. 7 &
När omständigheterna påkallar det, kan flera förmyndare förord- nas för samma person.
Kan den eller de som på grund av lag skall vara förmyndare inte lämpligen ha hand om förmynder- skapet allena, skall medförmynda- re förordnas.
10 kap. 8 5
En förmyndare har rätt att på begäran bli entledigad från för- mynderskapet. Detta gäller dock ej, om förmynderskapet utövas av föräldrarna eller en av dem och särskilda skäl talar mot att för- myndaren entledigas.
Har två särskilt förordnade för- myndare utsetts att gemensamt ut- öva vårdnaden om ett barn och vill någon av förmyndarna att vårdna- den inte längre skall vara gemen- sam, skall rätten på talan av en av dem eller båda anförtro vårdna- den om barnet åt en av dem efter vad som är bäst för barnet.
10 kap. 9 &
En förmyndare skall entledigas, om han vid utövandet av sitt upp- drag gör sig skyldig till missbruk eller försummelse, om han kom- mer på ekonomiskt obestånd och på grund därav är olämplig att vara förmyndare eller om han av någon annan orsak inte längre är lämplig att inneha sitt uppdrag.
” Senaste lydelse 1983 :47
” Senaste lydelse 1976:612
Nu varande lydelse
11 kap. 105
Dör förmyndaren, och finnes ej någon som på grund av lag skall vara förmyndare, skall den som har boet i sin vård utan dröjsmål anmäla förhållandet till den rätt, hos vilken förmynderskapet är el- ler skall vara inskrivet.
11 kap. 11 &
Förmynderskap står under till- syn av överförmyndaren och rät- ten.
11 kap. 12 5”
Fråga om förordnande av för- myndare för underårig upptages av den rätt där förmynderskapet är inskrivet eller, om inskrivning av förmynderskapet icke ägt rum, av den rätt där inskrivning skall ske.
Då någon som uppnått myndig ålder förklaras omyndig, skall för— myndare förordnas av den rätt där ansökningen om omyndighetsför— klaring gjordes. Erfordras ny för- myndare, skall sådan förordnas av den rätt därförmynderskapet är in- skrivet.
Fråga om entledigande av för- myndare upptages av den rätt där förmynderskapet är inskrivet eller skall inskrivas.
11 kap. 13 5”
I ärende om förordnande av för- myndare skall rätten bereda över- förmyndaren tillfälle att lämna förslag på person som är lämplig för uppdraget.
11 kap. 14 5”
Ingen får förordnas till förmyn- dare eller entledigas från sådan be- fattning utan att ha fått tillfälle att yttra sig i ärendet.
Föreslagen lydelse
10 kap. 10 &
Dör förmyndaren och finns det inte någon som på grund av lag skall vara förmyndare, skall den som har boet i sin vård utan dröjs- mål anmäla förhållandet till den tingsrätt hos vilken förmynderska- pet är eller skall vara inskrivet.
10 kap. 11 &
Förmynderskap står under till- syn av överförmyndaren och tings- rätten.
10 kap. 12 &
Fråga om förordnande av för- myndare tas upp av den tingsrätt där förmynderskapet är inskrivet eller, om inskrivning av förmyn- derskapet inte har ägt rum, av den tingsrätt där inskrivning skall ske.
Fråga om entledigande av för- myndare tas upp av den tingsrätt där förmynderskapet är eller skall vara inskrivet.
10 kap. 13 &
I ärende om förordnande av för- myndare skall rätten bereda över- förmyndaren tillfälle att lämna förslag på person som är lämplig för uppdraget.
10 kap.14 ij
Ingen får förordnas till förmyn- dare eller entledigas från ett sådant uppdrag utan att ha fått tillfälle att yttra sig.
Nu varande lydelse
11 kap. 15 5”
Kan slutligt beslut ej ges ome- delbart i ärende om förordnande av förmyndare, får rätten, om omedelbar vård erfordras om den omyndiges angelägenheter, för- ordna förmyndare för tiden intill dess ärendet avgöres av rätten.
Har i mål om om yndighetsförkla- ring rätten meddelat beslut enligt 10 kap. 14 39 om att den, vars försättan- de i omyndighet det är fråga om, skall vara omyndig för tiden intill dess målet avgöres, skall rätten i där angiven ordning förordna för- m yndare för honom för nämnda tid.
11 kap. 16 &”
Uppkommer fråga om förmyn- dares entledigande av orsak som anges i9 & och kan slutligt beslut ej ges omedelbart, får rätten, om dröjsmål skulle medföra fara för den omyndiges rätt och bästa, för- ordna om förmyndarens skiljande från utövningen av förmynderska- pet för tiden intill dess ärendet av- göres av rätten.
Innan beslut fattas om förmyn- darens skiljande från utövningen av förmynderskapet, skall, om det kan ske utan märklig tidsutdräkt, för- myndaren beredas tillfälle att yttra srg.
11 kap. 17 53'
Ansökan om förordnande eller entledigande av en förmyndare får göras, förutom av överförmynda- ren och förmyndare, av den omyn- dige själv, om denne har fyllt sex- ton år, samt av hans eller hennes make och närmaste släktingar. En förmyndare som inte längre är lämplig att utöva vårdnaden om en underårig får entledigas även på
Föreslagen lydelse
10 kap. 15 5
Kan slutligt beslut ej ges ome- delbart i ärende om förordnande av förmyndare, får rätten, om den omyndiges angelägenheter kräver omedelbar vård, förordna förmyn- dare för tiden tilldess ärendet slut- ligt avgörs.
10 kap. 16 5
Uppkommer fråga om att enligt 9å entlediga en förmyndare och kan slutligt beslut ej ges omedel- bart, får rätten, om dröjsmål skulle medföra fara för den omyndige, besluta att förmyndaren skall skil- jas från sitt uppdrag för tiden till dess ärendet avgörs.
Innan rätten meddelar beslut en- ligt första stycket, skall förmynda- ren beredas tillfälle att yttra sig, om det inte är fara i dröjsmål.
10 kap. 17 9
Ansökan om förordnande eller entledigande av en förmyndare får göras, förutom av överförmynda- ren och förmyndare, av den omyn- dige själv, om denne har fyllt sex- ton år, samt av hans eller hennes make och närmaste släktingar. En förmyndare som inte längre är lämplig att utöva vårdnaden får entledigas även på ansökan av so-
” Senaste lydelse 1976:612 2' Senaste lydelse 1983 :47
Nu varande lydelse
ansökan av socialnämnden. Frå- gor som avses i denna paragraf skall rätten också ta upp själv- mant, när anledning förekommer till det.
] ärende som avses i första styc- ket skall rätten, när det rör omyn- dig som fyllt sexton år, bereda denne tillfälle att yttra sig, om det kan ske.
Mot rättens beslut i ärende som avses i första stycket får talan föras, förutom av den som beslutet särskilt rör, av var och en som har rätt att göra ansökan.
Föreslagen lydelse
cialnämnden. Frågor som avses i denna paragraf skall rätten också ta upp självmant, när anledning förekommer till det.
I ärende som avses i första styc- ket skall rätten, när det rör en omyndig som fyllt sexton år, bere- da denne tillfälle att yttra sig, om det kan ske.
Rättens beslut i ärende som avses i första stycket får överkla- gas, förutom av den som beslutet särskilt rör, av var och en som har rätt att göra ansökan.
11 kap. Om god man och förvaltare
Om god man
11 kap. 1 5
Kan en förmyndare på grund av sjukdom eller av annan orsak inte utöva förmynderskapet eller blir han enligt 10 kap. 16 35 skild från utövningen av det, skall rätten för- ordna god man att i förmyndarens ställe vårda den omyndiges angelä- genheter.
11 kap. 2 &
Har en förmyndare eller hans make och den omyndige del i oskif- tat dödsbo, skall rätten förordna god man att vårda den omyndiges rätt i boet vid boutredningen liksom vid bodelning och skifte eller ingå- ende av avtal om sammanlevnad i oskiftat bo.
God man skall ä ven förordnas för en omyndig eller annan på vars väg- nar det skall företas en rättshand- ling vid vilken ställföretrådaren en- ligt 13 kap. 2 5 ej kan företräda ho- nom eller henne. Detsamma gäller, om det uppstår fråga om rättegång
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
mellan å ena sidan den omyndige eller huvudmannen och å andra si- dan ställföreträdaren eller dennes make eller någon som ställföreträ- daren företräder.
Om det iannat fall än som avses i första eller andra stycket förekom- mer en angelägenhet där ställföre- trädaren eller hans make kan ha ett intresse som strider mot den om yn- diges eller huvudmannens, skall rät- ten förordna god man för den omyndige eller huvudmannen, om stål/företrädaren begär det eller det annars är lämpligt.
11 kap. 3 & Rätten skall förordna god man
1. om det vid ett dödsfall finns en till namnet känd arvinge som vistas på okänd eller avlägsen ort och därför inte kan bevaka sin rätt i boet och förvalta sin lott i det,
2. om det vid ett dödsfall inte kan utredas huruvida den döde har ef- terlämnat någon arvinge som år arvsberättigad före allmänna arvs- fonden eller före eller tillsammans med någon annan känd arvinge, el- ler också kunskap saknas om såväl namnet som vistelseorten beträffan- de en i övrigt känd arvinge, och det på grund av sådan omständighet krävs att okänd arvinges rått beva- kas och hans eller hennes lott i boet förvaltas,
3. om en testamentstagare vistas på okänd eller avlägsen ort eller är okänd och hans eller hennes rätt därför behöver bevakas enligt vad som föreskrivs om arvinge,
4. om det i övrigt krävs att en borto- varandes rätt bevakas eller en bor- tovarandes egendom förvaltas,
5. om det enligt förordnande i testa- mente eller annan rättshandling be- ror av en framtida händelse vem
Nu varande lydelse
Föreslagen lydelse
egendom skall tillfalla eller egen- dom förstframdeles skall tillträdas med äganderätt och det krävs att den blivande ägarens rätt bevakas eller att egendomen förvaltas för hans eller hennes räkning, eller
6. om egendom, enligt vad som sär- skilt föreskrivs, skall ställas under vård och förvaltning av god man som avses i detta kapitel.
Förordnande enligt första stycket sker efter anmälan eller när behovet blir känt på annat sätt. Krävs en god man för den som har rätt i ett dödsbo, skall det anmälas hos tingsrätten av den som har boet isin vård.
Rättshandlingar som en god man har företagit med stöd av ett förord- nande enligt denna paragrafgäller även om den egendom som förord- nandet avsåg tillfaller någon som den gode mannen inte var förord— nad att företräda.
11 kap. 4 5
Om någon på grund av sjukdom, hämmad förståndsutveckling, för- svagat hälsotillstånd eller liknande förhållande behöver hjälp med att bevaka sin rätt, förvalta sin egen- dom eller sörja för sin person, skall rätten, om det behövs, förordna god man för honom eller henne. Förord— nande får inte meddelas utan sam- tycke från den för vilken god man skall utses, om inte den enskildes tillstånd utgör hinder mot inhäm- tande av hans eller hennes mening eller det annars finns särskilda skäl.
11 kap. 5 5
Om en god man, som har före- tagit en rättshandling för huvud- mannen, har handlat utanför sitt förordnande, är rättshandlingen
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
inte bindande för huvudmannen. Detsamma gäller. om en god man har företagit en rättshandling inom ramen för förordnandet men utan samtycke från huvudmannen, såvi- da inte huvudmannens tillstånd har utgjort hinder mot inhämtande av hans eller hennes mening eller hu- vudmannens mening av annan or- sak inte har kunnat inhämtas.
Har den gode mannen inom ra— men för förordnandet ingått en rättshandling som sedvanligenföre- tas för den dagliga hushållningen, skall huvudmannens samtycke anses föreligga, om han eller han inte före rättshandlingen har gett uttryck för annat till den mot vilken rättshandlingen riktade sig.
11 kap. 6 &
Om en rättshandling som en god man har företagit för huvudmannen inte blir bindande enligt 5 9" , är den gode mannen skyldig att ersätta godtroende tredje man skada som denne lider på grund härav.
Om förvaltare
11 kap. 7 5
Om det beträffande någon före- ligger en sådan situation som anges i 4 3? och det inte är tillräckligt att god man förordnas eller att den en- skilde på något annat mindre ingri- pande sätt får hjälp, kan rätten för- ordna förvaltare för honom eller henne. Förvaltaruppdraget skall anpassas till den enskildes behov i varje särskilt fall och får begränsas till att avse viss egendom eller ange- lägenhet eller egendom överstigan- de ett visst värde. Rätten får överlå— ta åt överförmyndaren att lämna närmare föreskrifter om uppdragets omfattning.
Nu varande lydelse
Föreslagen lydelse
11 kap. 8 ij
Inom ramen förförvaltaruppdra- get har förvaltaren ensam rådighet över huvudmannens egendom och företräder denne i alla angelägen- heter som omfattas av uppdraget.
11 kap. 9 5
Med förvaltarens samtycke får huvudmannen själv företa rätts- handlingar även i en angelägenhet som omfattas av förvaltaruppdra- get. Om verkan av avtal som huvud- mannen har ingått utan samtycke gäller vad som föreskrivs i 9 kap. 6 och 7 5 5 för underåriga.
11 kap. 105 Endast om det finns särskilda skäl får förvaltaruppdraget omfatta ] . huvudmannens rätt att själv sluta avtal om tjänst eller annat arbete, 2. vad huvudmannen genom eget arbete har förvärvat efter det att förvaltare har förordnats, liksom avkastningen av sådan egendom och vad som har trätt i egendomens ställe samt
3. vad huvudmannen efter det att förvaltare har förordnats erhåller genom gåva eller testamente under villkor att egendomen inte skall om- fattas av förvaltarens rådighet.
11 kap. 11 &
Förvaltaren kan omhänderta egendom som avses i 10 59 i avvak- tan på att rätten avgör om egendo- men skall omfattas av förvaltarupp- draget.
Innan rätten meddelar beslut som avses i första stycket skall hu- vudmannen och överförmyndaren beredas tillfälle att yttra sig.
Nu varande lydelse Föreslagen lydelse
11 kap. 12?”
Om en förvaltare, som harföre- tagit en rättshandling för huvud- mannen, har handlat utanför för- valtaruppdraget, är rättshandling- en inte bindande för huvudmannen. Förvaltaren är i sådant fall skyldig att ersätta godtroende tredje man skada som denne lider på grund hä- rav.
Gemensamma bestämmelser
11 kap. 13é
Till god man eller förvaltare skall utses en rättrådig, erfaren och i övrigt lämplig man eller kvinna. Skall en god man förordnas att be- vaka en omyndigs eller bortovaran- des rätt i dödsbo och har den avlid- ne gett tillkänna vem han önskar till god man, skall denne förordnas, om han eller hon inte är olämplig.
Den som år underårig får inte vara god man eller förvaltare.
11 kap. 145
När omständigheterna påkallar det, kan flera gode män eller förval- tare förordnas för samma person.
Å )- flera gode män eller förvaltare ansvariga för skada som de har or- sakat tredje man, svarar de solida- riskt för ersättningen. Ersättnings- beloppet skall slutligt fördelas mel- lan de ansvariga efter den grad av vållande som åvilar dem. Om någon saknar tillgångar att betala sin an- del med. skall de övrigas ansvarig- het för bristen bestämmas på sam- ma sått.
11 kap. 15 å
Godmanskap och förvaltarskap står under tillsyn av överförmynda- ren och tingsrätten.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
11 kap. 165
Ansökan om förordnande av god man eller förvaltare får göras av överförmyndaren, förmyndare, den som ansökningen avser, om han el- ler hon har fyllt sexton år, samt hans eller hennes make och närmas- te släktingar.
Ansökan om förordnande av för- valtare får också göras av god man som avses i 4 35.
11 kap. 175
I ärende om förordnande av god man eller förvaltare för någon som har fyllt sexton år skall rätten bere- da denne tillfälle att yttra sig, om det kan ske.
I ärende om förordnande av god man enligt 4 39 eller förvaltare skall, om det inte är obehövligt, rätten också inhämta yttrande från make och närmaste släktingar, överför- myndaren. vårdinrättning och soci- alnämnd. Den som ansökningen a vser skall i ett sådant ärende höras muntligt, om det kan ske utan ska- da för honom eller henne och det inte är uppenbart att han eller hon inte förstår vad saken gäller. Rätten kan dock underlåta muntligt förhör, om den enskilde själv har gjort an- sökan eller medgivit det ifrågasatta förordnandet eller det annarsfinns särskilda skäl.
Myndigheter som anges i andra stycket är skyldiga att lämna rätten sådana uppgifter som kan 'om? av betydelse i ärendet.
11 kap. 18?)
Rätten får inte förordna förvalta- re utan läkarintyg eller annan lik- värdig utredning om den enskildes hälsotillstånd. Utan motsvarande utredning får rätten inte heller i
Nu varande lydelse Föreslagen lydelse
ärende om förordnande av god man enligt 4 55 underlåta att inhämta den enskildes mening på grund av hans eller hennes tillstånd.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med- dela närmare föreskrifter om sådan utredning som avses i första stycket.
11 kap. 19 &
K an slutligt beslut ej ges omedel- bart i ärende om förordnande av god man eller förvaltare, får rätten, om den enskildes angelägenheter kräver omedelbar vård eller ett dröjsmål annars skulle medföra uppenbar skada för den enskilde, förordna god man eller förvaltare för tiden till dess ärendet slutligt av- görs. Sådant förordnande av god man som avses i 4 59 eller förvaltare kan meddelas å ven beträffande den som är underårig att gälla från och med den dag han eller hon fyller ar- ton år.
Innan beslut enligt första stycket meddelas skall den som ansökning- en avser ha fått tillfälle att yttra sig, om det kan ske utan större tidsför- lust och utan skada för honom eller henne. _
Beslut enligt första stycket får när som helst ändras av rätten.
11 kap. 20 5
Om en god man eller förvaltare inte längre behövs, skall rätten be- sluta att godmanskapet eller förval- tarskapet skall upphöra. Har god man förordnats enligt 3 59 ]—5, skall han entledigas så snart huvud- mannen begär det. När en god man har slutfört sitt uppdrag, skall han genast anmäla det till rätten.
En god man eller förvaltare har rätt att på begäran bli entledigad
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
från sitt uppdrag. Skall godman— skapet eller förvaltarskapet fortsät- ta, är han dock skyldig att kvarstå till dess en ny god man ellerförval- tare har utsetts.
]] kap. 21 &
En god man eller förvaltare skall entledigas, om han vid utövandet av sitt uppdrag gör sig skyldig till miss- bruk eller försummelse, om han kommer på ekonomiskt obestånd och på grund därav är olämplig att vara god man eller förvaltare eller om han av någon annan orsak inte längre är lämplig att inneha sitt uppdrag.
Uppkommer fråga om att enligt första stycket entlediga en god man eller förvaltare och kan slutligt be- slut inte ges omedelbart, får rätten, om dröjsmål skulle medföra fara för huvudmannen, besluta att den gode mannen eller förvaltaren skall skil- jas från sitt uppdrag för tiden till dess ärendet avgörs.
11 kap. 22 &
Ansökan om entledigande av en god man eller förvaltare och om upphörande av godmanskap eller förvaltarskap får göras av överför- myndaren, den gode mannen eller förvaltaren, huvudmannen, om han eller hon har fyllt sexton år, samt huvudmannens make och närmaste släktingar.
Rätten får också självmant ta upp frågor som avses i första stycket.
11 kap. 23 &
Där en god man eller förvaltare skall den som har boet i sin vård utan dröjsmål anmäla förhållandet till den tingsrätt där godmanskapet eller förvaltarskapet är eller skall vara inskrivet.
Nu varande lydelse Föreslagen lydelse
11 kap. 24 &
Rätten är skyldig att på ansökan av någon av dem som anges i 16 5 ompröva ett godmanskaps eller för- valtarskaps omfattning. Rätten kan också utan ansökan göra en sådan omprövning.
Innan rätten meddelar beslut en- ligt första stycket. skall den gode mannen eller förvaltaren samt över- förmyndaren och huvudmannen be- redas tillfälle att yttra sig.
11 kap. 25 5
Ingen får förordnas till god man eller förvaltare eller entledigas från ett sådant uppdrag utan att ha fått tillfälle att yttra sig. Är det fråga om beslut enligt 2] 59 andra stycket, skall den gode mannen eller förval- taren beredas tillfälle att yttra sig, om det inte är fara i dröjsmål.
1] kap. 26 &
Frågor om förordnande eller ent- ledigande av god man enligt 1 eller 2 59 tas upp av den tingsrätt där för- mynderskapet eller motsvarande ställföreträdarskap är eller skall vara inskrivet. Är det fråga om för- mynderskap som inte skall vara in- skrivet, avgörs frågan om behörig domstol med tillämpning av 12 kap. 1 5? andra stycket.
Uppkommer vid utredning av ett dödsbo fråga om förordnande av god man enligt 3 ;. hör ärendet till den tingsrätt varunder boet lyder. Skall god man annars förordnas en- ligt 3 eller 4 5, tas ärendet upp av tingsrätten i den ort där den för vil- ken god man skall förordnas har egendom eller där annars behov av god man har yppa! sig.
Andra frågor som gäller god- manskap tas upp av den tingsrätt där godmanskapet är inskrivet.
Nu varande lydelse
12 kap. Om inskrivning av förmyn- derskap
Då någon som uppnått myndig ålder förklarats omyndig, varde för- mynderskapet inskrivet vid den rätt, där ansökningen om om yndighets- förklaring gjordes.
Finner rätten, där förmynderskap är inskrivet, med hänsyn till den omyndiges eller hans föräldrars boningsort eller av annan orsak, att tillsynen över förmynderskapet lämpligen bör överflyttas till an- nan rätt, äge den rätt, där förmyn-
Föreslagen lydelse
[ 1 kap. 27 &
Ansökan om förordnande avför- valtare tas upp av tingsrätten i den ort där den som avses med ansök- ningen har sitt hemvist eller, om han eller hon inte har hemvist i riket, av Stockholms tingsrätt.
Andra frågor som gäller förval- tarskap tas upp av den tingsrätt där
förvaltarskapet är inskrivet.
] 1 kap. 28 &
Rättens beslut ifrågor som gäller godmanskap eller förvaltarskap/år överklagas, förutom av den som be- slutet rör, av var och en som har rätt att göra ansökan i frågan. Förmyn- dare eller annan ställföreträdare
får dock inte överklaga beslut enligt 2 5 första och andra styckena.
11 kap. 29 &
Rätten skall genast kungöra be- slut om anordnande eller upphöran- de av förvaltarskap i Post- och Inri— kes Tidningar.
12 kap. Om inskrivning av förmyn- derskap, godmanskap och förval- tarskap
Godmanskap och förvaltarskap skall skrivas in vid den tingsrätt där ansökan om anordnande av god- manskapet eller förvaltarskapet gjordes.
Finner den tingsrätt där ett för— mynderskap är inskrivet, med hänsyn till den omyndiges eller hans föräldrars boningsort eller av annan orsak, att tillsynen över för- mynderskapet lämpligen bör över- flyttas till en annan tingsrätt, kan
Nu varande lydelse
derskapet är inskrivet, besluta där- om. Underrättelse om beslutet skall ofördröjligen givas den rätt, till vilken tillsynen sålunda över- flyttas, och varde förmynderska- pet där inskrivet.
Föreslagen lydelse
den tingsrätt där förmynderskapet är inskrivet besluta därom. Under- rättelse om beslutet skall utan dröjsmål ges till den tingsrätt dit tillsynen överflyttas, och förmyn- derskapet skall skrivas in där.
Första stycket tillämpas även i fråga om godmanskap enligt 11 kap. 1—3 559. Överflyttning av god- manskap som avses i ]] kap. ] eller 2 3? får dock, om även förmynder- skapet eller motsvarande ställföre- trädarskap är inskrivet, inte ske an- nat än i samband med överflyttning av detta.
Om den tingsrätt där ett god- manskap enligt ll kap. 4 59 eller ett förvaltarskap är inskrivet får kän- nedom om att huvudmannen har fått sitt hemvist på en ort som här under en annan tingsrätt, skall den förstnämnda tingsrätten överflytta tillsynen dit. Underrättelse om be- slutet skall utan dröjsmål ges till den tingsrätt dit tillsynen har över- flyttats, och godmanskapet eller för- valtarskapet skall skrivas in där.
45”
När förmynderskap inskrives, skall rätten, där så erfordras, angi- va, vilken överförmyndare det till- kommer att utöva tillsyn över för- mynderskapet.
I fråga om överflyttning av till- synen över förmynderskap från en överförmyndare till en annan inom samma domsaga, skall vadi 3 & sägs äga motsvarande tillämp- ning.
När förmynderskap, godman- skap eller förvaltarskap inskrivs, skall tingsrätten, om det behövs, ange vilken överförmyndare det tillkommer att utöva tillsynen.
I fråga om överflyttning av till- synen över förmynderskap, god- manskap ellerförvaltarskap från en överförmyndare till en annan inom samma domsaga tillämpas
35.
55
Rätten tillser, att förmynderskap inskrives och förmyndare varder förordnad, då det skall ske.
Tingsrätten skall se till att förmyn- derskap inskrivs och förmyndare förordnas, då det skall ske.
') Senaste lydelse 19691799
” Senaste lydelse 1974: 1038
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
651)
Då rätten meddelat beslut om inskrivning av förmynderskap, skall anteckning därom ske i för- mynderskapsbok, som föres vid rätten.
13. kap. Allmänna bestämmelser om förmyndares plikter
25
Uppstår fråga om rättshandling mellan myndlingen och förmynda- ren eller hans make eller någon som han företräder, äge förmyn- daren ej den rätt att företräda myndlingen, varom i lä sägs. Hava syskon gemensam förmyn- dare, äge denne dock företräda myndlingarna vid arvskifte dem emellan, såframt de ej hava inbör- des stridande intressen.
Har förmyndaren slutit avtal, vartill han, enligt vadi första styc- ket sägs, saknat behörighet, skall angående skyldigheten att återbära vad jämlikt avtalet må vara uppbu- ret, eller att utgiva ersättning där- för, vadi9 kap. 7 5 första stycket är stadgat äga motsvarande tillämp- ning.
Då rätten har meddelat beslut om inskrivning av förmynderskap, godmanskap eller förvaltarskap, skall anteckning därom ske i för— mynderskapsbok som förs hos tingsrätten.
13 kap. Allmänna bestämmelser om förmyndares, god mans och
förvaltares plikter
Uppstår fråga om rättshandling mellan en myndling och förmynda- ren eller hans make eller någon som han företräder, har förmyn- daren inte rätt att företräda mynd- lingen enligt 15. Har syskon ge- mensam förmyndare, får denne dock företräda myndlingarna vid arvskifte dem emellan, om de inte harinbördes stridande intressen.
En god man ellerförvaltare har inte rätt att företräda sin huvud- man, om det uppstår fråga om rätts- handling mellan å ena sidan huvud- mannen och å andra sidan den gode mannen eller förvaltaren, dennes make eller någon som den gode mannen eller förvaltaren företrä- der.
Har en förmyndare, god man el- ler förvaltare slutit avtal i strid med första eller andra stycket, tillämpas 9 kap. 7 5 första stycket ifråga om återbärings- och ersättningsskyl- dighet.
35
Upphävd genom lag 1974:1038 Förmyndare skall med omsorg och nit vårda myndlingens rätt och
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
främja hans bästa. Härvid skal/för- myndaren se till att myndlingens medel i skälig omfattning används till nytta för myndlingen.
451)
Förmyndaren skall med omsorg och nit vårda myndlingens rätt och främja hans bästa. Härvid skall för- myndaren se till att myndlingens medel i skälig omfattning an vändas till nytta för myndlingen.
Gode män och förvaltare skall omsorgsfullt och noggrant utföra sina uppdrag. Vid förvaltning av hu- vudmannens medel skall de se till att medlen i skälig omfattning an- vänds till nytta för huvudmannen.
55
Har myndlingen fyllt sexton är, bör förmyndaren, om det lämp- ligen kan ske, höra myndlingen rö- rande hans mening i angelägen- heter av vikt. Är myndlingen gift, skall jämväl makens mening in- hämtas.
Har en myndling fyllt sexton år, bör förmyndaren, om det lämp- ligen kan ske, höra myndlingen rö— rande hans eller hennes mening i angelägenheter av vikt. Är mynd- lingen gift, skall även makens me- ning inhämtas.
Motsvarande skyldighet åvilar gode män och förvaltare gentemot huvudmannen och dennes make. Om betydelsen av huvudmannens samtycke i vissa fall finns bestäm- melser i 11 kap. 5 9".
65
Förmyndaren skall rörande allt vadtill förmynderskapet hörergiva överförmyndaren ävensom rätten de upplysningar som infordras.
Förmyndare, gode män och för- valtare skall rörande allt som hör till förmynderskapet, godmanska- pet eller förvaltarskapet ge överför- myndaren och rätten de upplys— ningar som infordras.
7 52)
För den omyndiges egendom skall förmyndaren, såframt rätten prövar skäl därtill vara för handen, lämna pant eller annan säkerhet till visst av rätten bestämt belopp. Säkerheten skall, på sätt rätten be- stämmer, förvaras och förvaltas av överförmyndaren eller i annan lämplig ordning.
För en omyndigs egendom skall förmyndaren, om rätten finner skäl till det, lämna pant eller annan sä- kerhet till visst av rätten bestämt belopp. Motsvarande skyldighet att ställa säkerhet åvilar gode män och förvaltare. Säkerheten skall, enligt vad rätten bestämmer, förvaras och förvaltas av överförmyndaren eller i annan lämplig ordning.
” Senaste lydelse 1974:1038 3) Senaste lydelse 1970 : 1 000
” Senaste lydelse 1983 ;47
Nu varande lydelse Föreslagen lydelse
8 äl)
Har en omyndig flera förmyndare, skall de, såvitt rör egendomen, ha hand om förmynderskapet gemensamt. Rätten kan dock förordna att tillgångarna skall för förvaltning fördelas på visst sätt mellan dem eller att vissa tillgångar skall förvaltas av en förmyndare ensam. Den som ensam råder över vissa tillgångar får också ikläda den omyndige sådana förbindelser som faller inom området för dessa tillgångars förvaltning.
Står en underårig inte under vårdnad av någon förälder och har flera förmyndare förordnats, skall vårdnaden utövas av den bland förmyndarna som rätten utser där- till. Rätten kan också utse två för- myndare att gemensamt utöva vårdnaden, om de är gifta med varandra eller bor tillsammans un- der äktenskapsliknande förhållan- den. Den eller de som har anför- trotts vårdnaden kan, om det är lämpligt, av rätten befrias från skyldigheten att delta i handha- vandet av den omyndiges övriga angelägenheter. Har den som är förklarad omyndig flera förmynda— re, förordnar rätten en av dem att ha den omsorg om myndlingensper- son som anges i l 5.
Står en underårig inte under vårdnad av någon förälder och har flera förmyndare förordnats, skall vårdnaden utövas av den bland förmyndarna som rätten utser där- till. Rätten kan också utse två för- myndare att gemensamt utöva vårdnaden, om de är gifta med varandra eller bor tillsammans un- der äktenskapsliknande förhållan- den. Den eller de som har anför- trotts vårdnaden kan, om det är lämpligt, av rätten befrias från skyldigheten att delta i handha- vandet av den omyndiges övriga angelägenheter.
Har en omyndig flera förmyndare och kan dessa ej enas i ett ärende som rör den omyndiges egendom och som de skall besluta i, gäller den mening som överförmyndaren biträder. Är det fråga om en åtgärd som kräver överförmyndarens samtycke, kan samtycke ges till åtgärden även om förmyndarna har olika mening. I sådana fall skall överförmyndaren dock bereda medförmyndare tillfälle att yttra sig innan överförmynda- ren beslutar i saken.
Första och tredje styckena tilläm— pas även när någon har flera gode män eller förvaltare.
95
Förmyndare vare pliktig att er— sätta skada som han uppsåtligen eller av vårdslöshet tillskyndat den omyndige.
Förmyndare, gode män och för- valtare är skyldiga att ersätta skada som de uppsåtligen eller av vårds- löshet har orsakat den omyndige eller huvudmannen.
Nuvarande lydelse
Aro flera förmyndare ansvariga för skada som de tillskyndat den omyndige, svare de för ersättning- en en för alla och alla för en. Ersätt- ningsbeloppet varde förmyndarna emellan slutligen fördelat efter den större eller mindre skuld som prövas ligga envar av dem till last. Finnes någon sakna tillgång till gäldande av vad på honom belöper, skall de övrigas ansvarighet för bristen be- stämmas efter enahanda grunder.
Föreslagen lydelse
Ar flera förmyndare, gode män eller förvaltare ansvariga för skada som de har orsakat den omyndige eller huvudmannen, svarar de soli- dariskt för ersättningen. Ersätt- ningsbeloppet skall slutligt förde- las mellan de ansvariga efter den grad av vållande som åvilar dem. Om någon saknar tillgångar att be- tala sin andel med, skall de övrigas ansvarighet för bristen bestämmas på samma sätt.
105
Vill den omyndige, sedan han blivit myndig, eller ny förmyndare göra anspråk på ersättning efter vadi 95 stadgas, skall han, så- framt de handlingar, varom i 16 kap. 12 åförmäles, överlämnats till honom efter vad där sägs, inom ett år därefter väcka talan om ansprå- ket, eller vare sin talan förlustig. Vad sålunda stadgats skall ej äga tillämpning, om den avgående för- myndaren gjort sig skyldig till brottsligt förfarande.
14 kap. Om vård av omyndigs rätt i oskiftat bo
Vill en omyndig, sedan han blivit myndig, eller en ny förmyndare göra anspråk på ersättning enligt 95, skall han, om de handlingar som anges i 16 kap. 12 5 har över- lämnats till honom, inom ett år därefter väcka talan om anspråket. I annat fall har han förlorat sin ta- lerätt. Vad som nu har sagts gäller inte om den avgående förmynda— ren har gjort sig skyldig till brotts- ligt förfarande.
Första stycket tillämpas även i fråga om talan mot god man eller förvaltare.
14 kap. Om vård av rätt i oskiftat bo
lå
Har omyndig del i oskiftat bo, skall förmyndaren, med iakttagan- de av vad nedan stadgas, vårda den omyndiges rätt i boet.
Har en omyndig del i oskiftat bo, skall förmyndaren, med iaktta- gande av vad nedan stadgas, vårda den omyndiges rätt i boet. Detsam- ma gäller ifråga om gode män och förvaltare som har förordnats att förvalta huvudmannens egendom i fall då denne har del i oskiftat bo.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
15 kap. Om förmyndares förvalt- 15 kap. Om förvaltning av egen- ning av omyndigs egendom dom
lå
Förmyndaren varepliktig att till- En förmyndare, god man eller seatt den omyndiges tillgångar äro förvaltare är skyldig att se till att anbragta sålunda att erforderlig den omyndiges eller huvudman- trygghet finnes för deras bestånd nens tillgångar är anbragta så att och skälig avkastning erhålles. erforderlig trygghet/inns för deras bestånd och skälig avkastning er- hålls.
De föreskrifter som i 2—185559 reglerar förmyndares förvaltning tillämpas också i fråga om gode män och förvaltare.
Har egendom i dödsbo, vilken har förvaltats av en god man som avses i l ] kap. 3 5 , efter preskription av rätt att ta arv eller testamente el- ler annars tillfallit allmänna arvs— fonden. gäller i fråga om egendo- mens försäljning lagen (192828!) om allmänna arvsfonden.
20 &
Gode män och förvaltare år be- rättigade att efter uppdragets slut- förande eller, om uppdraget varar längre tid än ett år, årligen erhålla skäligt arvode för uppdraget samt ersättning för de utgifter som varit skäligen påkallade för uppdragets fullgörande.
Beslut om arvode och ersättning för utgifter fattas av överförmynda- ren. Denne bestämmer dessutom i vad mån arvode och ersättning för utgifter skall utgå av huvudman- nens medel. Arvode och ersättning som ej skall utgå av huvudmannens medel skall betalas av kommunen.
16 kap. Om förmyndares redovis- 16 kap. Om redovisningsskyldig-
ningsskyldighet
het
lå
Förmyndaren vare pliktig att över Förmyndare, gode män och för- sin förvaltning av den omyndiges valtare är skyldiga att föra räken-
Nuvarande lydelse
egendom föra räkenskaper på så- dant sätt att därigenom för varje år en noggrann redovisning lämnas för den omyndiges tillgångar och skulder samt för förvaltningens gång.
25
När egendom, som skall stå un- der förmyndarens förvaltning, första gången tillfaller underårig, skall förmyndaren inom en månad därefter till överförmyndaren ingi- va förteckning över egendomen. Varder den som uppnått myndig ål- der förklarad omyndig skall för- myndaren, inom tre månader från det förmynderskapet inskrevs, till överförmyndaren ingiva förteck- ning över den omyndiges egendom vid tiden för omyndighetsförkla- ringen.
Har den omyndige efter den tid som avses i första stycket erhållit egendom som skall stå under för- myndarens förvaltning, skall för- teckning över denna egendom ingivas till överförmyndaren inom en månad därefter.
Föreslagen lydelse
skaper över sin förvaltning av den omyndiges eller huvudmannens egendom på sådant sätt att där- igenom för varje år lämnas en nog- grann redovisning för den omyndi- ges eller huvudmannens tillgångar och skulder samt för förvaltning- ens gång.
När egendom, som skall stå un- der förmyndarens förvaltning, första gången tillfaller en underå- rig, skall förmyndaren inom en månad därefter till överförmynda- ren ge in en förteckning över egen- domen.
Gode män och förvaltare som har förordnats att förvalta egendom skall inom två månader från det att inskrivning ägt rum ge in en förteck- ning till överförmyndaren över den egendom som omfattas av förord- nandet. Denna skyldighet gäller inte, om förvaltningen avser andel i oskiftat dödsbo.
Förteckning som avges av en god man som har förordnats enligt 11 kap. 1 5 behöver endast uppta den lösa egendom som den gode man- nen har tagit hand om.
Har den omyndige eller huvud- mannen efter den tid som avses i första eller andra stycket erhållit egendom som skall stå under för- valtning av förmyndare, god man eller förvaltare, skall förteckning över denna egendom ges in till överförmyndaren inom en månad därefter.
Nu varande lydelse
Är det andel i oskiftat bo som tillfallit omyndig, skall förteck- ning, varom ovan stadgas, ingivas först inom en månad efter det bo- delning eller skifte skett.
Föreslagen lydelse
Är det andel i oskiftat bo som har tillfallit en omyndig eller hu- vudman, skall förteckning ges in först inom en månad efter det bo- delning eller skifte har skett.
Har domstolen beslutat utvidga omfattningen av en god mans eller förvaltares uppdrag när det gäller annan egendomsförvaltning än som avser andel i oskiftat bo, skall den gode mannen eller förvaltaren inom en månad från beslutet till överför- myndaren ge in en förteckning över den egendom som omfattas av det utvidgade uppdraget.
345
Å förteckning som avses i 25 skall förmyndaren teckna försäk- ran under edlig förpliktelse, att hans uppgifter äro iallo riktiga och att ej något är med vilja och vet- skap utelämnat. Rätten äge vid vite förelägga honom att bestyrka detta med ed, såframt yrkande därom framställes av överförmyn- daren eller det eljest/innes påkal- lat. Har annan tagit befattning med den omyndiges egendom, må ock edgång åläggas honom, om skäl äro därtill.
46
Saknar omyndig tillgångar, då förmynderskap för honom inskri- ves, skall förmyndaren göra anmä- lan därom till överförmyndaren inom tre månader från det inskriv- ningen ägde rum.
Vad i 3 & stadgas skall i tilläm- pliga delar gälla anmälan, varomi första stycket sägs.
På förteckning som avses i 25 skall förmyndaren, gode mannen eller förvaltaren teckna försäkran under edlig förpliktelse att hans uppgifter är till alla delar riktiga och att inte något är med vilja och vetskap utelämnat. Rätten får vid vite förelägga honom att bestyrka sinförsäkran med ed, om yrkande om detta framställs av överför- myndaren eller det annars är på- kallat. Om det änns skäl till det, kan edgång också åläggas annan som har tagit befattning med den omyndiges eller huvudmannens egendom.
Saknar en omyndig eller huvud- man tillgångar, då förmynder- skap, godmanskap eller förvaltar- skap skrivs in, skall förmyndaren, gode mannen eller förvaltaren göra anmälan om detta till överförmyn- daren inom två månader från det inskrivningen ägde rum.
Vad som föreskrivs i 35 skall i tillämpliga delar gälla en sådan an- mälan som avsesi första stycket.
Nu varande lydelse
Föreslagen lydelse
5 gl)
Före den 1 mars varje år avgive förmyndaren till överförmynda- ren årsräkning, innefattande redo- görelse för förvaltningen under fö- regående år eller den del av året, varunder förmyndaren innehaft sin befattning. Då förmyndarens befattning upphör, skall förmyn- daren ofördröjligen till överför- myndaren avgiva sluträkning, av- seende förvaltningen under det lö- pande året intill befattningens upphörande.
1 årsräkning och sluträkning skola upptagas tillgångar och skul- der vid början av den tid räkning- en avser, en sammanställning av inkomster och utgifter under nämnda tid samt tillgångar och skulder vid samma tids utgång.
Före den 1 mars varje år skall förmyndaren till överförmynda- ren avge årsräkning, innefattande redogörelse för förvaltningen un- der föregående år eller den del av året varunder förmyndaren inne— haft sin befattning. Då förmynda- rens befattning upphör, skall för- myndaren ofördröjligen till över- förmyndaren avge sluträkning, av- seende förvaltningen under det lö- pande året intill befattningens upphörande.
I årsräkning och sluträkning skall upptas tillgångar och skulder vid början av den tid räkningen avser, en sammanställning av in- komster och utgifter under nämn- da tid samt tillgångar och skulder vid samma tids utgång.
Första eller andra stycket gälleri tillämpliga delar även god man och förvaltare.
Har domstolen inskränkt omfatt- ningen av en god mans eller förval- tares uppdrag, gäller reglerna om sluträkning ifråga om den egendom som inte längre omfattas av uppdra- get. Upphör ett godmanskap enligt ]] kap. 1 59 innan tid för avgivande av årsräkning eller sluträkning röran- de förmynderskapet för den omyn— dige inträffar, får sluträkning rö- rande godmanskapet begränsas till att avse en redogörelse endast för de åtgärder som har vidtagits av den gode mannen. ] övrigt skall förmyn- daren avge en redogörelse för för- valtningen av den om yndiges egen- dom även under den tid som god- manskapet har varat.
” Senaste lydelse 1985 :941
" Senaste lydelse 1974: 1038
Nu varande lydelse
Föreslagen lydelse
651!
Har förmyndaren till överför- myndaren ingivitanmälan eller an- nan handling, enligt vilken den omyndige saknar tillgångar eller icke har andra tillgångar än lös- ören, som ej lämna inkomst, vare förmyndaren fri från skyldighet att avgiva räkning, intill dess genom föryttring av sådana lösören eller eljest tillgångar av annan beskaf- fenhet tillfalla den omyndige.
Överförmyndaren må i annat fall för visst år eller tills vidare be- fria förmyndare f rån att avgiva räk- ning eller medgiva att sådan upp- rättas i förenklad form, där det med hänsyn till tillgångarnas ringa värde eller beskaffenhet finnes kunna ske utan fara för den omyn- dige.
Har förmyndaren, den gode mannen eller förvaltaren till över— förmyndaren gett in en anmälan eller annan handling, enligt vilken den omyndige eller huvudmannen saknar tillgångar eller inte har and- ra tillgångar än lösören som inte lämnar inkomst, är han fri från skyldighet att avge räkning, intill dess genom föryttring av sådana lösören eller annars tillgångar av annan beskaffenhet tillfaller den omyndige eller huvudmannen.
Överförmyndaren får i annat fall för visst är eller tills vidare be- fria förmyndaren, den gode man- nen eller förvaltaren från att avge räkning eller medge att sådan upp- rättas i förenklad form, om det med hänsyn till tillgångarnas ringa värde eller beskaffenhet kan ske utan fara för den omyndige eller huvudmannen.
751)
I förteckning över omyndigs egendom så ocki årsräkning och sluträkning skola tillgångar och skulder fullständigt angivas med uppgift å de särskilda tillgångar- nas värde. Finnes hos den omyndi- ge pantbrev som avser honom till- hörig fastighet eller tomträtt, skall detta särskilt angivas. Aro medel insatta hos bank eller kvarstå me- del hos försäkringsbolag, skall uppgift lämnas om den räkning, varå medlen innestå. I fråga om värdepapper, som ej äro nedsatta hos bank efter vadi 15 kap. stad- gas, skall nummer eller annan be- teckning anmärkas. Finnas till- gångar som stå under den omyndi- ges eller annans särskilda förvalt— ning, skall förmyndaren jämväl
[ förteckning över en omyndigs egendom samt i årsräkning och sluträkning skall tillgångar och skulder fullständigt anges med uppgift om de särskilda tillgångar- nas värde. Finns hos den omyndige pantbrev som avser honom tillhö- rig fastighet eller tomträtt, skall detta särskilt anges. Är medel in- satta hos bank eller kvarstår medel hos försäkringsbolag, skall uppgift lämnas om den räkning där med- len innestår. I fråga om värdepap- per, som ej är nedsatta hos bank enligt bestämmelserna i 15 kap. skall nummer eller annan beteck- ning anmärkas. Finns det tillgång- ar som står under den omyndiges eller annans särskilda förvaltning, skall förmyndaren även lämna
Nuvarande lydelse
lämna uppgift därom, så ock om dessa tillgångars värde, såframt det är honom kunnigt. Skola i års- räkning eller sluträkning upptagas tillgångar eller skulder, för vilkas fullständiga angivande erfordras utförlig uppräkning, måbeträffan- de dem hänvisning göras till förut avgiven förteckning eller årsräk- ning, där det lämpligen kan ske.
Förteckning och räkning skola innehålla fullständig uppgift å för- myndarens och den omyndiges namn och hemvist samt förmynda- rens postadress.
Föreslagen lydelse
uppgift därom samt om dessa till- gångars värde, om han känner till det. Skalli årsräkning eller sluträk- ning upptas tillgångar eller skul- der, för vilkas fullständiga angi- vande erfordras utförlig uppräk- ning, får beträffande dem hänvis- ning göras till förut avgiven för- teckning eller årsräkning, om det lämpligen kan ske.
Förteckning och räkning skall innehålla fullständig uppgift om förmyndarens och den omyndiges namn och hemvist samt förmynda- rens postadress.
Första och andra styckena gäller i tillämpliga delar även för god man ochförvaltare.
8é”
Innehåller förteckning över omyndigs egendom uppgift å till- gångar som på grund av giftorått, arv, testamente eller gåva tillfallit den omyndige, eller upptager års- räkning eller sluträkning sådana tillgångar, om vilka uppgift förut ej lämnats, skall vid förteckningen eller räkningen fogas besannad av- skrift av bodelnings- eller skiftes- handling, testamente eller gåvo- brev, om sådant finnes, så ock av bouppteckning, där den ej förut ingivits till överförmyndaren. Är handling, varom nu sagts av vid- lyftig beskaffenhet, må avskriften lämnas allenast i erforderliga de- lar.
Upptager förteckning, årsräk- ning eller sluträkning värdehand- lingar som ej äro nedsatta hos riks- banken eller annan bank efter vad i 15 kap. stadgas, skall vid förteck- ningen eller räkningen fogas intyg av två personer, att värdehand-
Innehåller förteckning över omyndigs eller huvudmans egen- dom uppgift om tillgångar som på grund av giftorått, arv, testamente eller gåva tillfallit den omyndige eller huvudmannen, eller upptar årsräkning eller sluträkning såda- na tillgångar, om vilka uppgift för- ut ej lämnats, skall vid förteck- ningen eller räkningen fogas be- sannad avskrift av bodelnings- el- ler skifteshandling, testamente el- ler gåvobrev, om sådant finns, samt av bouppteckning, om den ej förut har getts in till överförmyn- daren. Är handling, som nu avses av vidlyftig beskaffenhet, får av- skriften lämnas i erforderliga de- lar.
Upptar förteckning, årsräkning eller sluträkning värdehandlingar som ej är nedsatta hos riksbanken eller annan bank enligt bestämmel- serna i 15 kap, skall vid förteck- ningen eller räkningen fogas intyg av två personer, att värdehand-
” Senaste lydelse 1981 : 1336
Nuvarande lydelse
lingarna finnas i förmyndarens förvar. Innestå medel hos bank, skall genom bevis från banken styrkas hur mycket som innestår, så ocki vad mån förbehåll gjorts att medlen må uttagas utan över- förmyndarens samtycke.
Möter till följd av förmynder- skapets vidlyftiga beskaffenhet el- ler av annan orsak hinder att inom tid, som är för varje särskilt fall be- stämd, avlämna förteckning, års- räkning eller sluträkning, skall inom samma tid anmälan om hin- dret göras till överförmyndaren; och utsätte denne ny tid, inom vil- ken förmyndaren har att ingiva handlingen.
Föreslagen lydelse
lingarna finns i förmyndarens, gode mannens eller förvaltarens förvar. Innestår medel hos bank, skall genom bevis från banken styrkas hur mycket som innestår samti vad mån förbehåll gjorts att medlenfår tas ututan överförmyn- darens samtycke.
9.5?
Möter till följd av förmynder- skapets, godmanskapets eller för- valtarskapets vidlyftiga beskaffen- het eller av annan orsak hinder att inom den tid, som är för varje sär- skilt fall bestämd, avlämna för- teckning, årsräkning eller sluträk- ning, skall inom samma tid anmä- lan om hindret göras till överför- myndaren. Denne ska/li såfall sät- ta ut en ny tid, inom vilken förmyndaren, gode mannen eller förvaltaren har att ge in handling- en.
105
Försummar förmyndaren att i rätt tid avgiva förteckning, årsräk- ning eller sluträkning eller anmä- lan, varom i 4 5 sägs, anmäle över- förmyndaren försummelsen hos rätten, och äge rätten att genom vite tillhålla förmyndaren att full- göra sitt åliggande. Innan anmä- lan göres efter vad nyss är sagt skall överförmyndaren, där det lämp- ligen kan ske, erinra förmyndaren om hans skyldighet.
Försummar förmyndaren, gode mannen eller förvaltaren att i rätt tid avge förteckning, årsräkning eller sluträkning eller anmälan som avsesi 4 &, skall överförmyn- daren anmäla försummelsen hos rätten, som genom vite kan tillhål- la den försumlige att fullgöra sitt åliggande. Innan anmälan görs, skall överförmyndaren, om det lämpligen kan ske, erinra förmyn- daren, gode mannen eller förvalta- ren om hans skyldighet.
115
Då förmyndarens befattning upphör, vareförmyndaren pliktig att till myndlingen, om han blivit myndig, eller, om förmynderska- pet övergått å annan, till denne ofördröjligen utgiva de tillgångar
Då förmyndarens befattning upphör, är han skyldig att till myndlingen, om han blivit myn- dig, eller, om förmynderskapet övergått till någon annan, till den- ne ofördröjligen utge de tillgångar
Nuvarande lydelse
som förmyndaren för myndling- ens räkning har om händer.
Föreslagen lydelse
som förmyndaren har hand om för myndlingens räkning. Motsvaran- de skyldighet åvilar en god man el- ler förvaltare när uppdraget upphör, inskränks eller övergår till någon annan.
129
Sedan av förmyndaren avgiven sluträkning blivit granskad, skall överförmyndaren till den som äger mottaga redovisning för förmyn- darens förvaltning överlämna, för- utom sluträkningen, hos överför- myndaren förvarad förteckning över den omyndiges tillgångar och skulder, så ock samtliga de räk- ningar som avgivits under hela den tid omyndighetstillståndet varat. Var förmyndaren, då hans befatt- ning upphörde, fri från skyldighet att avgiva sluträkning, skola de handlingar, varom ovan sägs, av överförmyndaren tillställas den som äger mottaga redovisning, en- dast såframt denne eller den avgå- ende förmyndaren framställer be- gäran därom eller ocköverförmyn- daren, på sätti 17 kap. 45 sägs, å sådan handling gjort anteckning om anmärkning, utan att anmärk- ningen föranlett ansökan till rät- ten.
Hava de handlingar som avses i första stycket tillställts ny förmyn- dare, åligger det denne att inom två månader därefter till överför- myndaren återställa handlingarna. Överförmyndaren skall vid hand- lingarnas överlämnande skriftli- gen erinra förmyndaren härom. Försummar förmyndaren att åter- ställa handlingarna, skall vad i 10 & stadgas om påföljd av försum- melse, varom där sägs, äga motsva- rande tillämpning.
Sedan av förmyndaren avgiven sluträkning blivit granskad, skall överförmyndaren till den som skall ta emot redovisning för för- myndarens förvaltning överläm- na, förutom sluträkningen, hos överförmyndaren förvarad för- teckning över den omyndiges till- gångar och skulder, liksom samtli- ga de räkningar som avgivits un- der hela den tid han eller hon varit omyndig. Var förmyndaren, då hans befattning upphörde, fri från skyldighet att avge sluträkning, skall handlingarna av överförmyn-
daren tillställas den som skall ta emot redovisning, endast om den- ne eller den avgående förmynda- ren framställer begäran därom el- ler överförmyndaren, enligt vad som sägs i 17 kap. 4 &, på sådan
handling gjort anteckning om an- märkning, utan att anmärkningen föranlett ansökan till rätten.
Har de handlingar som avses i första stycket tillställts en ny för- myndare, åligger det denne att inom två månader därefter till överförmyndaren återställa hand- lingarna. Överförmyndaren skall vid handlingarnas överlämnande skriftligen erinra förmyndaren härom. Försummar förmyndaren att återställa handlingarna, tilläm- pas bestämmelserna i 10 5 om på- följd av försummelse som avses där.
Nuvarande lydelse
Skall åtgärd, varomi första styc- ket sägs, vidtagas av överförmyn- daren, och varder den avgående förmyndarens förvaltning god- känd av myndlingen eller ny för- myndare, innan handlingarna till- ställts honom, vare godkännandet utan verkan.
Föreslagen lydelse
Skall åtgärd som avsesi första stycket vidtas av överförmynda- ren, och blir den avgående för- myndarens förvaltning godkänd av myndlingen eller ny förmynda- re, innan handlingarna tillställts honom, är godkännandet utan verkan.
Bestämmelserna i första—tredje styckena om förmyndare och om yn- dig tillämpas också ifråga om god man, förvaltare och huvudman.
135
När förmyndarens befattning upphört, skola de rörandeförmyn- derskapet förda räkenskaper samt de betalningsbevis och andra handlingar, som finnas förvarade till styrkande av särskilda poster i räkenskaperna, av förmyndaren hållas för granskning tillgängliga å tid och ort som i händelse av tvist bestämmas av överförmyndaren. Sedan tiden för väckande av talan om ersättning mot förmyndaren gått till ända eller, därsådan talan väckts, målet blivit avgjort genom laga kraft ägande dom, skola nämnda räkenskaper och hand- lingar utgivas till den som äger mottaga redovisning för förmyn- darens förvaltning.
När förmyndarens, gode man- nens eller förvaltarens befattning har upphört, skall de rörande upp— draget förda räkenskaper samt de betalningsbevis och andra hand- lingar, som finns förvarade till styrkande av särskilda poster i rä— kenskaperna, av förmyndaren, gode mannen eller förvaltaren hål- las tillgängliga för granskning på den tid och ort som i händelse av tvist bestäms av överförmyndaren. Sedan tiden för väckande av talan om ersättning mot förmyndaren, gode mannen eller förvaltaren gått till ända eller, om sådan talan väckts, målet blivit avgjort genom laga kraft ägande dom, skall nämnda räkenskaper och hand- lingar utges till den som skall ta emot redovisning för förmynda- rens, gode mannens eller förvalta- rens förvaltning.
145
Vad i 5—13 55 stadgas om för— myndare, skall om förmyndaren är död, äga motsvarande tillämp- ning å hans dödsbo eller, därest hans kvarlåtenskap är avträdd till konkurs, konkursförvaltningen.
Vad som i 5—13 55 föreskrivs om förmyndare, god man ochför- valtare skall, om förmyndaren, gode mannen eller förvaltaren är död, tillämpas på dennes dödsbo eller, om kvarlåtenskapen är av- trädd till konkurs, konkursförvalt- ningen.
Nuvarande lydelse
17 kap. Om tillsyn överförmynda- rensförvaltning
7?"
Upphävd genom lag 1974:1038.
19 kap. Om överförmyndare
Föreslagen lydelse
17 kap. Om tillsyn överförvaltning— en
Bestämmelserna i l—6 55 om
förmyndare och omyndig tillämpas
också ifråga om god man, förvalta- re och huvudman.
19 kap. Om överförmyndare
175
Överförmyndare och överför- myndarnämnd äro skyldiga att föra bok angående de förmynder- skap och godmanskap som inskri- vits och stå under deras tillsyn. Över ärenden rörande förmynder- skap, vilka ej inskrivits, skall sär- skild förteckning föras.
20 kap. Vissa gemensamma be- stämmelser om rättegången
Överförmyndare och överför- myndarnämnd är skyldiga att föra bok angående de förmynderskap, godmanskap och förvaltarskap som har inskrivits och står under deras tillsyn. Över ärenden röran- de förmynderskap, som ej inskri- vits, skall särskild förteckning föras.
20 kap. Vissa gemensamma be- stämmelser om rättegången
1511
I mål om faderskap, vårdnad, umgängesrätt, underhåll och omyndighetsförklaring eller dess hävande äga 15 kap. 29, 30 och 33 a55 giftermålsbalken motsva- rande tillämpning.
1 mål om faderskap, vårdnad, umgängesrätt eller underhåll till- lämpas 15 kap. 29, 30 och 30 a 55 giftermålsbalken.
251)
Vistas den, mot vilken talan en- ligt denna balk riktas, på okänd ort, skall hans rätt i saken bevakas av god man enligt 18 kap. Detsam- ma gäller, om han vistas på känd ort utom riket men stämningen el- ler andra handlingar i målet ej kunna delges honom eller han underlåter att ställa ombud för sig och särskilda skäl föreligga att för- ordna god man. Gode mannen
Vistas den, mot vilken talan en- ligt denna balk riktas, på okänd ort, skall hans rätt i saken bevakas av god man enligt 11 kap. Detsam- ma gäller, om han vistas på känd ort utom riket men stämningen el- ler andra handlingar i målet ej kan delges honom eller han underlåter att ställa ombud för sig och särskil- da skäl föreligger att förordna god man.
') Senaste lydelse 1976:612
Nuvarande lydelse
skall samråda med part för vilken han har förordnats, i den mån det kan ske.
Ifråga om ersättning till god man som avses i första stycket gäller vad som föreskrives i 10 kap. 13 5 om ersättning åt rättegångsbiträde.
Rättegångsbalkens bestämmel- ser om hämtning av part äga mot- svarande tillämpning på den som i annan egenskap än vittne eller sak- kunnig skall höras i mål eller ärende som avses i denna balk.
Då fråga är om om yndighets- förklaring, bör iakttagas att förord- nande om skyldighet att inställa sig personligen ej ges beträffande den som avses med ansökningen, om in- ställelsen skulle kunna medföra men eller fara för honom.
Föreslagen lydelse
Har ansökan om förvaltare gjorts beträffande någon som uppenbarli- gen inte förstår vad saken gäller el— ler skulle lida skada av att få del av ansökningen, skall rätten förordna en god man enligt 11 kap. att före- träda honom eller henne i ärendet och bevaka hans eller hennes rätt.
En god man som avses i första eller andra stycket skall samråda med den part för vilken han har för- ordnats, i den mån det skan ske.
2a5
Har ansökan gjorts om förvaltare och föreligger inte fall som avses i 2 5 andra stycket, skall rätten för- ordna ett biträde att bevaka den en- skildes rätt iärendet, om det inte är uppenbart att ett biträde inte be- hövs. Ett rättegångsbiträde skall också förordnas, om den som har förvaltare begär att förvaltarskapet skall upphöra eller ändras och det inte är uppenbart att ett biträde inte behövs.
2b5
Den som harförordnats till god man enligt 2 5 eller rättegångsbiträ- de enligt 2 a 5 har efter rättens pröv- ning rätt till skälig ersättning av all- männa medel för arbete, tidsspillan och utlägg som uppdraget har krävt. Kostnaden skall stanna på staten, såvida inte motparten till den, för vilken god man eller rättegångsbi- träde har förordnats, skäligen bör
Nu varande lydelse
Föreslagen lydelse
åläggas att ersätta staten kostna- den.
2c5
Rättegångsbalkens bestämmel- ser om hämtning av part tillämpas också på den som i annan egenskap än vittne eller sakkunnig skall höras
i mål eller ärende som avses i denna balk.
5 gi)
Bestämmelserna i 3 och 4 55 om förmyndare och förmynderskap gälla i tillämpliga delar beträffan- de god man och godmanskap. Härvid skola bestämmelserna om omyndig, hans make och närmaste fränder, då fråga är om godman- skap som avses i 18 kap. 3 eller 4 5, gälla den, för vilken god man för- ordnats, samt dennes make och närmaste fränder. Då fråga är om godmanskap för omyndig, har i ärende som avses i 35 även för- myndaren sådan behörighet som anges där.
Bestämmelserna i 3 och 4 55 om förmyndare och förmynderskap gälleri tillämpliga delar beträffan- de god man och godmanskap samt förvaltare och förvaltarskap. Här- vid skall bestämmelserna om omyndig, hans make och närmaste anhöriga, när det är fråga om god— manskap som avses i 1] kap. 3 eller 4 5, gälla den för vilken god man har förordnats och dennes make och närmaste släktingar samt i frå— ga om förvaltarskap den för vilken förvaltare har förordnats och den- nes make och närmaste släktingar. Är det fråga om godmanskap för en omyndig, har i ärende som avses i 35 även förmyndaren så- dan behörighet som anges där.
8 en
Beslut eller dom, som i mål om omyndighetsförklaring elleri ären- de om förmynderskap eller god- manskap enligt denna balk med- delas av överförmyndaren eller rätten, länder till efterrättelse utan hinder av att talan föres däremot. Vad som nu har sagts gäller ej rät- tens avgörande, varigenom avtal om sammanlevnad i oskiftat bo häves eller förmyndare eller god man dömes till utgivande av för- suttet vite.
Beslut som i ärende om förmyn- derskap, godmanskap eller förval- tarskap enligt denna balk medde- las av överförmyndaren eller rät— ten länder till efterrättelse utan hinder av att beslutet överklagas. Vad som nu har sagts gäller ej rät- tens avgörande, varigenom avtal om sammanlevnad i oskiftat bo hävs eller förmyndare, god man el- ler förvaltare döms till utgivande av försuttet vite.
” Senaste lydelse 1976:612
' Senaste lydelse 1983 :485
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
ugn
Mot beslut som underrätt har meddelat under rättegången i frå- gor som avses i 6 kap. 20 5, 7 kap. 155, 10 kap. 14 5, 11 kap. 15 eller 16 5 eller 18 kap. 14 5, skall talan
Beslut som tingsrätten har med- delat under rättegången i frågor som avses i 6 kap. 20 5, 7 kap. 15 5, 10 kap. 15 eller 16 5 eller 11 kap. 19 5 eller 21 5 andra stycket skall
föras särskilt. överklagas särskilt.
]. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1989.
2. Den som vid ikraftträdandet är omyndigförklarad enligt äldre be— stämmelser skall tills vidare, dock längst till utgången av år 1989, anses ha förvaltare enligt 11 kap. 7 5 i dess nya lydelse. Härvid skall förmynda- ren anses vara förvaltare med uppdrag att bevaka huvudmannens rätt, förvalta huvudmannens egendom och sörja för hans eller hennes person.
3. Förordnande av god man som har skett enligt äldre bestämmelser skall anses ha meddelats enligt motsvarande nya bestämmelser i 11 kap.
2. Förslag till _Lag om ändring i regeringsformen
Härigenom föreskrivs att 3 kap. 2 5 regeringsformen skall ha följande lydelse
Nu varande lydelse Föreslagen lydelse
3kap25
Rösträtt vid val till riksdagen tillkommer svensk medborgare som är bosatt i riket. Om rösträtt för svensk medborgare som ej är bosatt i riket finns bestämmelser i lag. Den som icke har uppnått aderton års ålder senast på valda- gen eller som är omyndigförklarad av domstol har ej rösträtt.
Rösträtt vid val till riksdagen tillkommer svensk medborgare som är bosatt i riket. Om rösträtt för svensk medborgare som ej är bosatt i riket finns bestämmelser i lag. Den som icke har uppnått aderton års ålder senast på valda- gen har ej rösträtt.
Frågan huruvida rösträtt enligt första stycket föreligger avgöres på grundval av en före valet upprättad röstlängd.
Denna lag träder i kraft den
3. Förslag till
Lag om ändring i vallagen (l972:620).
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 3 5 och 4 kap. 25 vallagen (1972:620) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 kap. 3 5'
Vid tillämpning av 2 5 beräknas antalet röstberättigade på grund- val av stommarna till mantalsläng- derna för året. Vid beräkningen anses som röstberättigad varje svensk medborgare som fyllt eller senare under kalenderåret fyller aderton år och som ej på grund av domstols förklaring är eller efter uppnådd myndighetsålder skall för- bli omyndig.
Vid tillämpning av 2 5 beräknas antalet röstberättigade på grund- val av stommarna till mantalsläng- derna för året. Vid beräkningen anses som röstberättigad varje svensk medborgare som fyllt eller senare under kalenderåret fyller aderton år.
4 kap. 2 5'
I allmän röstlängd tas upp svensk medborgare som den 1 juni enligt länsstyrelsens personband är kyrkobokförd i valdistriktet och som har fyllt eller före den 1 september det år röstlängden upprättas fyller sjutton år. Om en beslutad ändring i den kommunala indelningen skall träda i kraft vid följande årsskifte, tas i längden upp den som skall vara kyrko- bokförd i distriktet enligt den nya indelningen.
Under de förutsättningar som i första stycket anges för svenska med- borgare tas i röstlängden upp även de utlänningar som enligt länsstyrel- sens personband har varit kyrkobokförda i riket den 1 november de tre åren närmast före valåret.
Den som den 1 juni enligt länssty- relsens personband på grund av domstols förklaring är eller efter uppnådd myndighetsålder skallför- bli omyndig tas dock ej upp i läng- den.
För den som ej fyllt aderton år den 1 september det år röstlängden upprättas antecknas den dag då han blir röstberättigad.
För utlänningar antecknas att rösträtt ej föreligger vid val till riksda- gen.
Denna lag träder i kraft den
' Senaste lydelse 19851203
4. Förslag till
Lag om ändring i kommunallagen (l977:l79)
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 3 5 kommunallagen (l977:l79) skall ha föjande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2kap. 35
Rösträtt vid val av ledamöter och suppleanter i kommunfull- mäktige har den som är kyrkobok- förd i kommunen och som har uppnått aderton års ålder senast på valdagen. Den som är omyndig- förklarad av domstol har dock ej rösträtt. Den som ej är svensk med- borgare har rösträtt endast om han har varit kyrkobokförd i riket den 1 november de tre åren närmast före valåret. Varje röstberättigad har en röst.
Rösträtt vid val av ledamöter och suppleanter i kommunfull- mäktige har den som är kyrkobok- förd i kommunen och som har uppnått aderton års ålder senast på valdagen. Den som ej är svensk medborgare har rösträtt endast om han har varit kyrkobokförd i riket den 1 november de tre åren när- mast före valåret. Varje röstberät- tigad har en röst.
Rösträtt vid val av ledamöter och suppleanter i landsting har den som är röstberättigad vid val av ledamöter och suppleanter i kommunfull- mäktige i kommun inom landstingskommunen.
Frågan huruvida rösträtt enligt första och andra styckena föreligger avgöres på grundval av en före valet upprättad röstlängd.
Denna lag träder i kraft den
5. "Förslag till Lag om ändring i lagen (1982:1052) om församlingar och
kyrkliga samfälligheter.
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 3 5 lagen (1982: 1052) om församlingar och kyrkliga samfälligheter skall ha följande lydelse.
Nu varande lydelse
Föreslagen lydelse
2 kap. 35
Rösträtt vid val av ledamöter och suppleanter i kyrkofullmäkti- ge har den som är kyrkbokförd i församlingen, är medlem av svens- ka kyrkan och har uppnått arton års ålder senast på valdagen. Den
Rösträtt vid val av ledamöter och suppleanter i kyrkofullmäkti- ge har den som är kyrkobokförd i församlingen, är medlem av svens- ka kyrkan och har uppnått arton års ålder senast på valdagen. Den
Nu varande lydelse
som är omyndigförklarad av dom- stol har dock inte rösträtt. Den som inte är svensk medborgare har rös- trätt endast om han eller hon har varit kyrkobokförd i riket den 1 november de tre åren närmast före valåret. Varje röstberättigad har en röst.
Föreslagen lydelse
som inte är svensk medborgare har rösträtt endast om han eller hon har varit kyrkobokförd i riket den 1 november de tre åren närmast före valåret. Varje röstberättigad har en röst.
Den som är kyrkobokförd i en icke-territoriell församling har inte rösträtt vid val av ledamöter och suppleanteri kyrkofullmäktige i annan
församling.
Frågan huruvida rösträtt enligt första och andra styckena föreligger avgörs på grundval av en före valet upprättad röstlängd.
Denna lag träder i kraft den
6. Förslag till Lag om ändring i tryckfrihetsförordningen
Härigenom föreskrivs att 11 kap. 3 5 tryckfrihetsförordningen skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
11 kap. 3 5'
Har någon som laga ställföreträ- dare för juridisk person eller som förmyndare ellergod man att svara för enskilt anspråk på grund av tryckfrihetsbrott, må anspråket göras gällande även mot den juri- diska personen eller mot den, för vilken förmyndaren eller gode mannen förordnats, om och i den omfattning sådant anspråk eljest enligt lag må göras gällande.
Denna lag träder i kraft den
Har någon som laga ställföreträ— dare för juridisk person eller som förmyndare, god man eller förval- tare att svara för enskilt anspråk på grund av tryckfrihetsbrott, får anspråket göras gällande även mot den juridiska personen eller mot den, för vilken förmyndaren, gode mannen eller förvaltaren förord- nats, om och i den omfattning så- dant anspråk eljest enligt lag får göras gällande.
' Senaste lydelse 19821941
' Senaste lydelse 1973 :645 3 Senaste lydelse 1978z854 3 Senaste lydelse 1970:999
7. Förslag till
Lag om ändring i giftermålsbalken
Härigenom föreskrivs i fråga om giftermålsbalken dels att 2 kap. 2 5 skall upphöra att gälla, dels att 3 kap. 2 5, 5 kap. 14 5, 6 kap. 4 5 och 15 kap. 31 5 skall ha följande
lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
3 kap. 2 5' Den som varken är eller skall vara kyrkobokförd i riket skall vid hin- dersprövningen förete det intyg av utländsk myndighet om sin behörig- het att ingå äktenskapet som han kan anskaffa.
Fordras tillstånd eller samtycke till äktenskap enligt 2 kap. 1 eller 25 eller 35 andra stycket, skall bevis om sådant tillstånd ellersam- tycke företes vid hindersprövning— en.
Fordras tillstånd till äktenskap enligt 2 kap. 1 eller 3 5 andra styc— ket skall bevis om sådant tillstånd företes vid hindersprövningen.
5 kap. 14 52
Kan den ena maken på grund av sjukdom eller bortavaro inte själv sköta sina angelägenheter och fat- tas medel för familjens underhåll, får den andra maken i behövlig omfattning lyfta den sjuke eller bortavarande makens inkomst och avkastningen av den makens egen- dom samt kvittera ut banktillgodo- havanden och andra penningme- del. Vad som har sagts nu om makes behörighet gäller dock ej, om sammanlevnaden mellan ma- karna har upphört eller om full- mäktig, förmyndare eller god man finns för den sjuke eller bortava- rande maken.
Kan den ena maken på grund av sjukdom eller bortavaro inte själv sköta sina angelägenheter och fat- tas medel för familjens underhåll, får den andra maken i behövlig omfattning lyfta den sjuke eller bortavarande makens inkomst och avkastningen av den makens egen- dom samt kvittera ut banktillgodo- havanden och andra penningme- del. Vad som har sagts nu om makes behörighet gäller dock ej, om sammanlevnaden mellan ma- karna har upphört eller om full- mäktig, förmyndare, god man eller förvaltare finns för den sjuke eller bortavarande maken.
Rättshandling som avses i första stycket är bindande för den sjuke eller bortavarande maken även om medlen inte behövdes för familjens under- håll, såvida tredje man varken insåg eller borde ha insett att behovet ej
förelåg.
6 kap. 4 53
Make må ej avhända sig eller låta inteckna fast egendom, vari andra maken har giftorått, utan att
En makefår inte avhända sig el- ler låta inteckna fast egendom, vari andra maken har giftorått,
Nuvarande lydelse
denne skriftligen med två Vittnen samtycker därtill. Är andra maken omyndig eller bortovarande, an- komme på förmyndare eller god man att giva samtycke, varom nyss är sagt. Särskilt samtycke vare ej erforderligt, om den make, som vill företaga åtgärden är förmyndare ellergod man för andra maken.
Har make avhänt sig fast egen- dom utan erforderligt samtycke, vare åtgärden ogill, om andra ma- ken eller dennes förmyndare eller gode man väcker klander därå; han instämme dock sin talan inom tre månader, sedan han fick kän- nedom om åtgärden, och senast inom ett år, efter det lagfart bevil- jades.
Vad i denna paragraf är stadgat om fast egendom skall äga motsva- rande tillämpning i avseende å tomträtt; och skall vad iandra styc- ket sägs om lagfart gälla om in- skrivning.
15 kap.
Vistas den, mot vilken talan en- ligt denna balk riktas, på okänd ort, skall hans rätt i saken bevakas av god man som sägsi 18 kap. för- äldrabalken. Detsamma gäller, om han vistas på känd ort utom riket men stämningen eller andra hand- lingar i målet ej kan delges honom eller han underlåter att ställa om- bud för sig och särskilda skäl före- ligger att förordna god man. Gode mannen skall samråda med part för vilken han förordnats i den mån det kan ske.
Föreslagen lydelse
utan att denne skriftligen med två vittnen samtycker därtill. Är andra maken omyndig eller bortovaran- de eller har en förvaltareförordnats för honom eller henne, ankommer det på förmyndaren, god man eller förvaltaren att lämna sådant sam- tycke. Särskilt samtycke behövs inte, om den make som villföreta åtgärden är förmyndare, god man eller förvaltare för den andra rna- ken.
Har en make avhänt sig fast egendom utan erforderligt sam- tycke, är åtgärden ogiltig, om and- ra maken eller dennes förmynda— re, gode man eller förvaltare väcker klandertalan. Sådan talan skall väckas inom tre månader, sedan andra maken, förmyndaren, gode mannen eller förvaltaren fick kän- nedom om åtgärden, och senast inom ett år efter det lagfart bevilja- des.
Vad som föreskrivsi denna para- graf om fast egendom gäller i till- lämpliga delar tomträtt, varvid andra styckets föreskrift om lagfart skall gälla inskrivning.
31 5'
Vistas den, mot vilken talan en- ligt denna balk riktas, på okänd ort, skall hans rätt i saken bevakas av god man som avsesi 11 kap. för- äldrabalken. Detsamma gäller, om han vistas på känd ort utom riket men stämningen eller andra hand- lingar i målet ej kan delges honom eller han underlåter att ställa om- bud för sig och särskilda skäl före- ligger att förordna god man. Gode mannen skall samråda med part för vilken han förordnats i den mån det kan ske.
' Senaste lydelse 19781854
Nu varande lydelse
I fråga om ersättning till god man som avses i första stycket skall gälla vad i 10 kap. 13 5 föräldra- balken stadgas angående ersätt- ning åt rättegångsbiträde.
Denna lag träder i kraft den
8. Förslag till Lag om ändring i ärvdabalken
Föreslagen lydelse
I fråga om ersättning till god man som avses i första stycket skall gälla vad i 20 kap. 2 b 5förä1dra- balken stadgas angående ersätt- ning åt rättegångsbiträde.
Härigenom föreskrivs att 12 kap. 9 och 11 55,17 kap. 2 5, 18 kap. 2 5, 19 kap. 1 och 1855, 20 kap. 8 5 samt 24 kap. 4 och 5 55 ärvdabalken skall ha följande lydelse.
Nu varande lydelse
Föreslagen lydelse
12 kap. 95
Om nyttjanderättshavaren ge- nom vanvård av egendomen eller genom annat otillbörligt förfaran- de uppenbarligen äventyrar äga- rens bästa, må rätten på ansökan ålägga honom att ställa säkerhet för egendomen eller ock förordna, att denna skall ställas under vård och förvaltning av god man som avses i 18 kap. föräldrabalken.
För skada, som nyttjanderätts- havaren uppsåtligen eller av vårdslöshet tillskyndat ägaren, skall ersättning gäldas, då nyttjan- derätten upphör eller egendomen ställes under vård och förvaltning av god man.
Om nyttjanderättshavaren ge- nom vanvård av egendomen eller genom annat otillbörligt förfaran- de uppenbarligen äventyrar äga- rens bästa, får rätten på ansökan ålägga honom att ställa säkerhet för egendomen eller också förord- na, att denna skall ställas under vård och förvaltning av god man som avses i 11 kap. föräldrabalken.
För skada, som nyttjanderätts- havaren uppsåtligen eller av vårdslöshet vållat ägaren, skall er- sättning betalas, då nyttjanderät- ten upphör eller egendomen ställs under vård och förvaltning av god man.
115
Skall enligt testamente någon njuta avkomst av egendom i kvar- låtenskapen och egendomen, till betryggande av hans rätt, sättas under särskild vård, skall den, där ej annat följer av testamentet, stäl- las under förvaltning av god man som avses i 18kap. föräldrabalken.
Skall enligt testamente någon njuta avkomst av egendom i kvar- låtenskapen och egendomen, till betryggande av hans rätt, sättas under särskild vård, skall den, där ej annat följer av testamentet, stäl- las under förvaltning av god man som avses i 11 kap. föräldrabalken.
Nuvarande l vdelse Föreslagen l vdelse
17 kap. 2 5 Avsäger sig arvinge, genom godkännande av testamente eller eljest, skriftligen hos arvlåtaren sin rätt till arv, är det gällande. Bröstarvinge äger dock utfå sin laglott, med mindre han avstått från denna mot skäligt vederlag eller ock egendom, svarande mot laglotten, tillkommer arving- ens make enligt testamente eller tillfaller hans avkomlingar enligt lag eller enligt testamente med föreskrift om fördelning på sätt om bröstarv är stadgat.
Ej må underårig avsäga sig arv, ej heller omyndigförklarad utan förmyndarens skriftliga samtycke.
Där ejannat framgår av omstän- digheterna, gäller arvsavsägelse ock mot arvingens avkomlingar.
En underårig får inte avsäga sig arv utan förmyndarens skriftliga samtycke.
Om något annat inte framgår av omständigheterna, gäller arvsav- sägelse också mot arvingens av- komlingar.
18 kap. 2 5'
Till dess att egendomen har ta- gits om hand av samtliga dödsbo- delägare eller av den som i annat fall har att förvalta boet, skall egendomen, om den ej står under vård av förmyndare, syssloman el- ler annan, vårdas av delägare som sammanbodde med den avlidne eller annars kan ta hand om egen- domen. Den som har tagit hand om egendomen skall genast under- rätta övriga delägare om dödsfal- let och, om det behövs god man för någon delägare, göra anmälan hos rätten enligt 18 kap. föräldrabal- ken. Vad som har sagts om deläga- re gäller också efterlevande make som inte är delägare.
Till dess att egendomen har ta- gits om hand av samtliga dödsbo- delägare eller av den som i annat fall har att förvalta boet, skall egendomen, om den ej står under vård av förmyndare, syssloman el- ler annan, vårdas av delägare som sammanbodde med den avlidne eller annars kan ta hand om egen- domen. Den som har tagit hand om egendomen skall genast under- rätta övriga delägare om dödsfal- let och, om det behövs god man för någon delägare, göra anmälan hos rätten enligt 11 kap. föräldrabal— ken. Vad som har sagts om deläga- re gäller också efterlevande make som inte är delägare.
Finns det inte någon som sålunda tar hand om den dödes egendom, skall medlem av hushållet som den döde tillhörde, hyresvärd eller annan som är närmast till det ta hand om egendomen samt tillkalla delägare eller anmäla dödsfallet till socialnämnden. Då anmälan skett eller för- hållandet på annat sätt blir känt, skall socialnämnden, om det behövs, göra vad som enligt första stycket åligger delägare. För kostnaderna med anledning av detta har kommunen rätt till ersättning av boet.
' Senaste lydelse 1981 1359
Nu varande lydelse
Föreslagen l vdelse
19 kap. 15
Då dödsbodelägare begär det, skall rätten förordna, att egendo- men skall avträdas till förvaltning av boutredningsman, samt utse nå- gon att i sådan egenskap handhava förvaltningen. Har någon genom testamente blivit utsedd att i avse- ende å förvaltningen träda i ar- vingars och universella testa- mentstagares ställe (testamentsex- ekutor), äger jämväl han påkalla beslut som nu är sagt. Sådant be- slut skall ock meddelas på begäran av den som erhållit legat eller äger föra talan om fullgörande av ända- målsbestämmelse, där det prövas nödigt för legatets eller ändamåls- bestämmelsens verkställande, el- ler på begäran av borgenär eller den som står i ansvar för betalning av gäld efter den döde, där det måste antagas att dödsboet är på obestånd eller att sökandens rätt eljest äventyras. Är dödsbodeläga- re eller den som erhållit legat omyndig eller har enligt 18 kap. 3 eller 45 föräldrabalken god man förordnats för honom, skall döds- boet avträdas till förvaltning av boutredningsman, om överför- myndaren begär det och rätten fin-
ner skäl därtill. Skall enligt testamente egendo- men vara undantagen delägarnas förvaltning, men är testamentsexe- kutor ej utsedd eller kan den utsed- de ej utföra uppdraget, skall rät- ten, då ansökan göres av någon vars rätt är beroende av utredning- en eller förhållandet eljest varder kunnigt, meddela beslut som i förs- ta stycket sägs.
Beslut enligt denna paragraf må grundas jämväl å testamente som ej vunnit laga kraft.
Då dödsbodelägare begär det, skall rätten förordna, att egendo— men skall avträdas till förvaltning av boutredningsman, samt utse nå- gon att i sådan egenskap handha förvaltningen. Har någon genom testamente blivit utsedd att ifråga om förvaltningen träda i arvingars och universella testamentstagares ställe (testamentsexekutor), äger jämväl han påkalla beslut som nu är sagt. Sådant beslut skall också meddelas på begäran av den som erhållit legat eller äger föra talan om fullgörande av ändamålsbe- stämmelse, där det prövas nödigt för legatets eller ändamålsbestäm- melsens verkställande, eller på be- gäran av borgenär eller den som står i ansvar för betalning av gäld efter den döde, där det måste antas att dödsboet är på obestånd eller att sökandens rätt eljest äventyras. Är dödsbodelägare eller den som erhållit legat omyndig eller har en- ligt 11 kap. 3, 4 eller 7 5 föräldra- balken god man eller förvaltare förordnats för honom, skall döds- boet avträdas till förvaltning av boutredningsman, om överför- myndaren begär det och rätten fin- ner skäl därtill.
Skall enligt testamente egendo- men vara undantagen delägarnas förvaltning, men är testamentsexe- kutor ej utsedd eller kan den utsed- de ej utföra uppdraget, skall rät- ten, då ansökan görs av någon vars rätt är beroende av utredningen el- ler förhållandet eljest blir känt, meddela beslut som avsesi första stycket.
Beslut enligt denna paragraffår grundas ävenpå testamente som ej vunnit laga kraft.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
185
Boutredningsman är pliktig att ersätta skada, som han uppsåtligen eller av vårdslöshet tillskyndat dödsboet eller någon, vars rätt är beroende av utredningen.
Ära flera utredningsmän ersätt- ningspliktiga, svara de en för alla och alla för en. Ersättningsbelop- pet skall utredningsmännen emel- lan slutligen fördelas efter den större eller mindre skuld som prö- vas ligga envar av dem till last.
Om skyldighet att hos bank ned- sätta eller inbetala värdehandling- ar och penningmedel, som tillkom- ma omyndig eller den för vilken god man förordnats, stadgas i för- äldrabalken.
Boutredningsman är pliktig att ersätta skada, som han uppsåtligen eller av vårdslöshet vållat dödsbo- et eller någon, vars rätt är beroen- de av utredningen.
Är flera utredningsmän ersätt- ningsplikti ga, svararde solidariskt. Ersättningsbeloppet skall utred- ningsmännen emellan slutligen fördelas efter den större eller mindre skuld som prövas ligga en- var av dem till last.
Om skyldighet att hos bank ned- sätta eller inbetala värdehandling- ar och penningmedel, som tillkom- mer omyndig eller den för vilken god man eller förvaltare förord- nats, stadgas i föräldrabalken.
20 kap. 8 51
Bouppteckning skall inom en månad efter upprättandet jämte bestyrkt avskrift för registrering ingivas till rätten i den ort där den döde skolat svara i tvistemål i all- mänhet eller, om behörig domstol ej sålunda finnes, till Stockholms tingsrätt. Aro flera bouppteckning- ar, skola de ingivas samtidigt; och skall tiden härför räknas från det den sista bouppteckningen upp- rättades.
Bouppteckning skall inom en månad efter upprättandet jämte bestyrkt avskrift för registrering ges in till rätten i den ort där den döde skolat svara i tvistemål i all- mänhet eller, om behörig domstol ej sålunda finns, till Stockholms tingsrätt. Finns det flera boupp- teckningar, skall de ges in samti- digt; och skall tiden härför räknas från det den sista bouppteckning- en upprättades.
Bestyrkt avskrift av bouppteckningen skall förvaras hos rätten.
Har omyndig del i boet ellerfin- nes delägare, för vilken god man skall förordnas, skall ytterligare en bestyrkt avskrift ingivas för varje överförmyndare som skall ha till- syn över ifrågavarande förmyn- derskap eller godmanskap. Är bo- uppteckningen av vidlyftig beskaf- fenhet, må denna avskrift omfatta endast erforderliga delar.
Har omyndig del i boet eller är någon för vilken förvaltare enligt föräldrabalken har förordnats del- ägare eller finns delägare, för vil- ken god man skall förordnas, skall ytterligare en bestyrkt avskrift ges in för varje överförmyndare som skall ha tillsyn över ifrågavarande förrnynderskap,förvaltarskap eller godmanskap. Är bouppteckning-
' Senaste lydelse 1974: 1039
Nuvarande lydelse
Aro ej erforderliga avskrifter
Föreslagen lydelse
en av vidlyftig beskaffenhet, får denna avskrift omfatta endast er- forderliga delar.
Ar inte erforderliga avskrifter
ingivna, skola sådana tagas på ingivna, skall sådana tas på boets boets bekostnad. bekostnad. 24 kap. 4 5
Träder efterlevande make, som deltagit i avtalet, i nytt gifte, eller dör delägare och efterlämnar han såsom dödsbodelägare någon, som ej del- tagit i avtalet, skall detta, om uppsägning sker inom fyra månader däref- ter, upphöra att gälla tre månader efter uppsägningen.
Där förmyndare eller god man deltagit i avtalet, skall vid förmyn- derskapets eller godmanskapets upphörande rätt till uppsägning som i första stycket sägstillkomma den ä vars vägnar avtalet slutits.
Har, efter det avtal om samman- levnad i oskiftat bo slutits, väsent— lig ändring inträtt i de förhållan- den som därvid voro avgörande, eller finnes avtalet av annan sär- skild orsak ej böra bestå, må rätten på delägares talan förklara, att av- talet skall upphöra att gälla.
Om hävande av avtal, vars fort- satta bestånd medför äventyr för delägare som är omyndig eller för vilken god man är förordnad, är särskilt stadgat.
Denna lag träder i kraft den
Om förmyndare, god man eller förvaltare deltagit i avtalet, skall vid förmynderskapets, godman- skapets eller förvaltarskapets upp- hörande rätt till uppsägning som avses i första stycket tillkomma den på vars vägnar avtalet slutits.
5?)
Har, efter det avtal om samman- levnad i oskiftat bo slutits, väsent- lig ändring inträtt i de förhållan— den som därvid var avgörande, el- ler befinns avtalet av annan sär- skild orsak ej böra bestå,får rätten på delägares talan förklara, att av- talet skall upphöra att gälla.
Om hävande av avtal, vars fort- satta bestånd medför äventyr för delägare som är omyndig eller för vilken god man eller förvaltare är förordnad, är särskilt stadgat.
9. Förslag till
Lag om ändring i lagen (l928:281) om allmänna arvsfonden
Härigenom föreskrivs att 11 5 lagen (1928:281) om allmänna arvsfon- den skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
115'
Har egendom i dödsbo, vilken förvaltats av god man, som ill kap kap. 4 5 lagen om förmynderskap sägs, efter preskription av rätt att taga arv eller testamente eller ock eljest tillfallit fonden, vare han pliktig fullgöra vad enligt 8 5 första stycket åligger god man, som där avses.
Denna lag träder i kraft den
10. Förslag till Lag om ändring i jordabalken
Har egendom i dödsbo, vilken förvaltats av god man eller förval- tare enligt föräldrabalken, efter preskription av rätt att ta arv eller testamente eller annars tillfallit fonden, är den gode mannen eller förvaltaren skyldig att fullgöra vad som enligt 8 5 första stycket åligger en god man som där avses.
Härigenom föreskrivs att 18 kap. 3 5 jordabalken skall ha följande
lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
18 kap. 3 5 Bestämmelserna i 1 och 2 55 äger ej tillämpning, om
1. handling på vilken äganderätten grundats är förfalskad eller på rätte ägarens vägnar utfärdad av någon som saknade behörighet därtill eller är ogiltig såsom tillkommen under sådant tvång som avses i 285 lagen (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrät- tens område,
2. rätte ägaren, när han utfärda- de den handling på vilken ägande- rätten grundats, vari konkurs eller omyndig eller handlade under in- flytande av rubbad själsverksam- het,
2. rätte ägaren, när han utfärda- de den handling på vilken ägande- rätten grundats, vari konkurs eller omyndig eller handlade under in- flytande av rubbad själsverksam- het eller inte hade rätt att bestäm- ma över fastigheten på grund av att
' Senaste lydelse 1933 :3 1 8.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
en förvaltare enligt föräldrabalken var förordnad för honom,
3. förvärvet enligt lag är ogiltigt, enär det icke skett i föreskriven form eller med iakttagande av andra föreskrivna villkor eller med samtycke av någon vars rätt beröres eller med stöd av tillstånd eller annan åtgärd av domstol eller annan myndighet.
Denna lag träder i kraft den
11. Förslag till Lag om ändring i fastighetsbildningslagen (1970:988)
Härigenom föreskrivs att 4 kap. 125 fastighetsbildningslagen (1970:988) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
4 kap. 12 5 Om god man enligt 18 kap. 45 Om god man enligt 11 kap. 3 5 föräldrabalken behöver förord- föräldrabalken behöver förord- nas, skall fastighetsbildningsmyn- nas, skall fastighetsbildningsmyn- digheten anmäla detta hos rätten. digheten anmäla detta hos rätten.
Denna lag träder i kraft den
12. Förslag till Lag om ändring lagen (1973:]150) om förvaltning av samfälligheter.
Härigenom föreskrivs att 105 lagen (197311150) om förvaltning av samfälligheter skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
10 5 Kallelse och delgivning enligt Kallelse och delgivning enligt 9 5 ombesörjes av den som skall 9 5 ombesörjs av den som skall hål- hålla sammanträdet. Denne skall la sammanträdet. Denne skall vi- vidare göra anmälan hos rätten, dare göra anmälan hos rätten, när när god man enligt 18 kap. 4 5för- god man enligt 11 kap. 3 5 föräl- äldrabalken behöver förordnas. drabalken behöver förordnas.
Denna lag träder i kraft den
13. Förslag till
Lag om ändring i rättegångsbalken
Härigenom föreskrivs att 4 kap. 13 5, 10 kap. 7 5 och 20 kap. 14 5 rätte- gångsbalken skall ha följande lydelse.
Nu varande lydelse
Föreslagen lydelse
4 kap. 13 5'
Domare vare jävig att handläg- ga mål:
Domare är jävig att handlägga mål:
1. Om han själv är part eller eljest har del i saken eller av dess utgång kan vänta synnerlig nytta eller skada;
2. om han med part är eller varit gift eller åri rätt upp- eller nedstigan- de släktskap eller svågerlag eller är syskon eller är i det svågerlag, att den ene är eller varit gift med den andres syskon, eller om han på liknande sätt är part närstående;
3. om han till någon, som har del i saken eller av dess utgång kan vänta synnerlig nytta eller skada, står i förhållande, som avses i 2;
4. om han eller någon honom närstående, som avses i 2, är för- myndare eller god man för part el- ler eljest parts ställföreträdare eller är ledamot av styrelsen för bolag, förening eller annat samfund, stif- telse eller annan sådan inrättning, som är part, eller, då kommun eller annan sådan menighet är part, är ledamot av nämnd eller styrelse, som handhar förvaltningen av den angelägenhet målet rör;
4. om han eller någon honom närstående, som avses i 2, är för- myndare, god man eller förvaltare för part eller eljest parts ställföre- trädare eller är ledamot av styrel- sen för bolag, förening eller annat samfund, stiftelse eller annan så- dan inrättning, som är part, eller, då kommun eller annan sådan me- nighet är part, är ledamot av nämnd eller styrelse, som handhar förvaltningen av den angelägenhet målet rör;
5. om han eller någon honom närstående, som sägs i 2, till någon, som har del i saken eller av dess utgång kan vänta synnerlig nytta eller skada, står i förhållande, som avses i 4;
6. om han är parts vederdeloman, dock ej om parten sökt sak med honom för att göra honom jävig;
7. om han i annan rätt såsom domare eller befattningshavare fattat beslut, som rör saken, eller hos annan myndighet än domstol eller såsom
skiljeman tagit befattning därmed;
8. om han i saken såsom rättegångsombud fört parts talan eller biträtt part eller vittnat eller varit sakkunnig; eller
' Senaste lydelse 1973 :240
' Senaste lydelse 19742239
Nuvarande lydelse
Föreslagen lvdelse
9. om eljest särskild omständighet föreligger, som är ägnad att rubba förtroendet till hans opartiskhet i målet.
10 kap. 75
Tvist på grund av förmyndares eller god mans förvaltning må väckas vid den rätt, där förmyn- derskapet eller godmanskapet är eller senast varit inskrivet, eller ock vid rätten i den ort. där förvalt- ningen förts.
Har någon eljest haft annans egendom till förvaltning, må tvist på grund av förvaltningen väckas vid rätten i den ort, där förvalt- ningen förts.
20 kap.
Är målsäganden omyndig och rör brottet egendom, varöver han ej råder, eller rättshandling, som han ej själv äger ingå, äge hans ställföreträdare angiva brottet el- ler tala därå. Rör brottet den omyndiges person, äge den som har vårdnaden om honom angiva brottet eller tala därå. Vad i 11 kap. 2—555 är stadgat om part och ställföreträdare i tvistemål äge motsvarande tillämpning beträf- fande målsägande, även om han ej för talan.
Om rättegångsombud för måls- ägande gälle vad i 12 kap. är stad— gat.
Denna lag träder i kraft den
Tvist på grund av förmyndares, god mans eller förvaltares förvalt- ning får väckas vid den rätt där förmynderskapet. godmanskapet eller förvaltarskapet är eller senast varit inskrivet, eller också vid rät- ten i den ort där förvaltningen förts. Har någon eljest haft annans egendom till förvaltning, får tvist på grund av förvaltningen väckas vid rätten i den ort där förvaltning- en förts.
14 5'
Är målsäganden omyndig och rör brottet egendom, varöver han ej råder, eller rättshandling, som han ej själv äger ingå, får hans ställföreträdare angiva brottet el- ler tala dårå. Samma rätt har en förvaltare enligt föräldrabalken för en målsägandes räkning när brottet rör egendom eller rättshandling som omfattas av förvaltarens upp- drag. Rör brottet den omyndiges person, får den som har vårdna- den om honom angiva brottet eller tala därå. Vad i 11 kap. 2—5 55 är stadgat om part och ställföreträda- re i tvistemål tillämpas beträffande målsägande, även om han ej för ta- lan.
Om rättegångsombud för måls- ägande gäller vad i 12 kap. är stad- gat.
14. Förslag till
Lag om ändring i lagen (1946:807) om handläggning av domstolsärenden.
Härigenom föreskrivs att 65 lagen (1946:807) om handläggning av domstolsårenden skall ha följande lydelse.
Nu varande lvdelse
Föreslagen lydelse
65'
Underrätt är vid handläggning av ärende domför med en lagfaren domare, om ej annat följer av vad som föreskrives nedan i denna pa- ragraf.
Vid annan handläggning än som sägs i 3 eller 45 skall rätten hava den sammansättning som anges i tredje stycket,
om ärendet är tvistigt, om eljest särskild anledning fö— religger därtill, eller
om ärendet angår
1. medgivande till äktenskap en- ligt 2 kap. 2 5 giftermålsbalken eller till åtgärd beträffande makars egendom enligt 6 kap. 6 5 nämnda balk eller förordnande angående sådan egendoms förvaltning i and- ra fall,
2. talan mot överförmyndares beslut,
3. nedsättning av bolags aktie- kapital eller grundfond eller till- stånd till vinstutdelning i bolag eller till fusion,
4. förvaltning av stiftelse, eller
5. tillstånd till viss förvaltnings- åtgärd i annat fall än som avses ovan i detta stycke.
Underrätt är vid handläggning av ärende domför med en lagfaren domare, om ej annat följer av vad somföreskrivs nedan i denna para- graf.
Vid annan handläggning än som sägs i 3 eller 4 5 skall rätten ha den sammansättning som anges i tredje stycket,
om ärendet är tvistigt, om eljest särskild anledning fö- religger därtill, eller
om ärendet angår l. medgivande till åtgärd beträf- fande makars egendom enligt 6 kap. 6 5 giftermålsbalken eller för- ordnande angående sådan egen— doms förvaltning i andra fall,
2. anordnande eller upphörande avförvaltarskap enligt 11 kap. 7 el- ler 20 5 föräldrabalken.
3. talan mot överförmyndares beslut,
4. nedsättning av bolags aktie- kapital eller grundfond eller till- stånd till vinstutdelning i bolag eller till fusion,
5. förvaltning av stiftelse, eller
6. tillstånd till viss förvaltnings- åtgärd i annat fall än som avses ovan i detta stycke.
' Senaste lydelse 1984: 1032
' Senaste lydelse 1974: 1042
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 fall som avses i andra stycket skall rätten bestå av en lagfaren domare och nämndemän, när ärendet skall prövas enligt giftermålsbalken eller föräldrabalken, samt eljest av minst tre och högst fyra lagfarna domare. Har nämndemän säte i rätten äger 15 kap. 29 och 30 55 giftermålsbalken motsvarande tillämpning. Regeringen får för andra fall än som avses i andra stycket föreskri- va att ärenden som avser förord- nande eller entledigande av för- myndare eller god man eller in- skrivning av förmynderskap eller godmanskap får handläggas av en tjänsteman som inte är lagfaren.
Denna lag träder i kraft den
15. Förslag till
Regeringen får för andra fall än som avses i andra stycket föreskri- va att ärenden som avser förord- nande eller entledigande av för— myndare, god man ellerförvaltare eller inskrivning av förmynder- skap, godmanskap ellerförvaltar- skap får handläggas av en tjänste— man som inte är lagfaren.
Lag om ändring i lagen (l924:322) om vård av omyndigs
värdehandlingar.
Härigenom föreskrivs att 15 5 lagen (1924:322) om vård av omyndigs värdehandlingar skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
15 5'
Vad i den lag stadgas skall äga motsvarande tillämpning i fråga om vård av värdehandlingar, som tillhöra den för vilken god manför- ordnats efter vadi 18 kap. 3 eller 4 5 föräldrabalken stadgas, så ock i fråga om medel, som för hans räk- ning innestå hos bank och ej må uttagas utan överförmyndarens tillstånd.
Denna lag träder i kraft den
Vad som föreskrivs i denna lag skall tillämpas äveni fråga om vård av värdehandlingar som tillhörden för vilken god man enligt 11 kap. 3 eller 45 föräldrabalken eller för- valtare enligt samma balk harför- ordnats, liksom i fråga om medel som för huvudmannens räkning står inne hos bank och intefår tas ut utan överförmyndarens till- stånd.
16. Förslag till
Lag om ändring i lagen (1904:48 s. 1) om samäganderätt
Härigenom föreskrivs att 9 och 12 55 lagen (1904148 5. 1) om samägan- derätt skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
95
] sammanhang med förordnan- de om offentlig auktion bestämme rätten ock, där sådant av någon delägare yrkas, ett pris, varunder godset ejmå försäljas. Är fråga om försäljning av fastighet, däri omyndig har del, skall sådant pris utsättas, ändå att yrkande därom ej framställes.
1 övrigt varder försäljningsvill- koren bestämda av gode mannen.
Föreslagen lydelse
I samband med ett förordnande om offentlig auktion skall rätten också, om det yrkas av någon del- ägare, bestämma ett pris under vil- ket godset intefår försäljas. Är det fråga om försäljning av en fastig- het, i vilken en omyndig har del el- ler som till någon del förvaltas av en god man eller förvaltare enligt för- äldrabalken, skall ett sådant pris bestämmas, även om det inte yrkas av någon.
1 övrigt skall försäljningsvillko- ren bestämmas av gode mannen.
125'
Aro samtliga delägare vid auk- tionen tillstådes och varda de över- ens om antagande eller förkastan— de av anbud, som å auktionen göres skall vid deras beslut bero; dock att, där fråga är om fastighet, vari omyndig har del, försäljning ej må ske, utan den omyndiges andel varder betald efterdet enligt 9 5 ut- satta pris.
Varda delägarna ej ense, efter ty nyss är sagt, gälle högsta anbudet såsom antaget, där det ej understi- ger pris, som enligt 9 5 må vara ut- satt. Är lott i samfälld fastighet sär- skilt intecknad och uppgår den på sådan lott belöpande andeli den bjudna köpeskillingen icke till be- loppet av den gäld, för vilken lot- ten på grund av inteckning häftar, må ej anbudet antagas, med mind-
Om samtliga delägare är närva- rande vid auktionen och de är överens om att anta eller förkasta ett anbud som lämnas påauktio- nen, gäller deras beslut. Är det frå- ga om en fastighet, för vilken rätten utan yrkande enligt 9 5 skall be- stämma ett visst lägsta pris, får f ör- säljning dock inte ske om inte den omyndiges andel eller den andel som förvaltas av god man ellerför- valtare enligt föräldrabalken blir betald enligt det bestämda priset.
Ar delägarna ej ense, gäller högsta anbudet såsom antaget, om det ej understiger det pris som har bestämts enligt 9 5. Är lott i sam- fälld fastighet särskilt intecknad och uppgår den på sådan lott belö- pande andelen i den bjudna köpe- skillingen icke till beloppet av den gäld, för vilken lotten på grund av inteckning häftar, får anbudet inte antas, om inte ägare av Övriga lot-
' Senaste lydelse 1907183 5. 3
Nuvarande lydelse
re ägare av övriga lotter det medgi- va; dock att vad sålunda föreskri vits icke äger tillämpning, där försälj- ningen avser att från två eller flera hemmanslotter avsöndra mark, som varit till ständigt ryttare-, sol- dat- eller båtsmanstorp anslagen.
Denna lag träder i kraft den
17. Förslag till
Föreslagen lydelse
ter medger det. Vad som nu har sagts gäller dock inte, om försälj- ningen avser att från två eller flera hemmanslotter avsöndra mark, som varit anslagen till ständigt ryt- tare-, soldat- eller båtsmanstorp.
Lag om ändring i lagen (l915:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område
Härigenom föreskrivs att 225 lagen (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område skall ha följande lydel-
SC.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
225
Där fullmaktsgivaren förklaras omyndig eller kommer under an- nans målsmanskap, have rätts- handling, som fullmäktigen före- tager, icke större verkan än den skulle haft, om fullmaktsgivaren själv företagit densamma.
Denna lag träder i kraft den
Om fullmaktsgivaren får en för- valtare enligt föräldrabalken, har en rättshandling som fullmäktigen företar och som omfattas avförval- tarens uppdrag inte större verkan än den skulle ha haft, om full- maktsgivaren själv hade företagit rättshandlingen.
18. Förslag till
Lag om ändring i lagen (1936z81) om skuldebrev
Härigenom föreskrivs att 17 5 lagen (1936:81) om skuldebrev skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lvdelse Föreslagen lydelse
175
Ändå att ny borgenär är i god tro, må gäldenären mot honom göra gällande:
att skuldebrevet är förfalskat, el- ler å gäldenärens vägnar utfärdat av någon som därtill saknade be- hörighet, eller ogiltigt såsom till- kommet under tvång varom sägs i 28 5 lagen om avtal, eller såsom ut- färdat av någon som var omyndig eller handlade under inflytande av rubbad själsverksamhet; eller
att skuldebrevet dödats eller be- talning fullgjorts genom fordrings- beloppets nedsättande i allmänt förvar, eller att borgenären i följd av preskription eller proklama för- lorat sin talan eller att skuldförhål- landet ändrats genom tvångsack- ord.
Denna lag träder i kraft den
Även om en ny borgenär är i god tro, får gäldenären mot honom göra gällande att skuldebrevet är förfalskat, att det på gäldenärens vägnar har utfärdats av någon som saknade behörighet till det eller att det är ogiltigt på grund av att det har kommit tillunder sådant tvång som anges i 285 lagen (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område.
Vidare får gäldenären även mot en godtroende borgenär göra gäl- lande att skuldebrevet har utfärdats av någon som var omyndig eller handlade under inflytande av rub- bad själsverksamhet eller inte hade rätt att utfärda skuldebrevet på grund av att en förvaltare enligt för- äldrabalken var förordnad för ho-
nom. Slutligen får gäldenären även
mot en godtroende borgenär åbero- pa att skuldebrevet hardödats eller att betalning har fullgjorts genom att fordringsbeloppet har satts ned i allmänt förvar eller att bor- genären på grund av preskription eller proklama har förlorat sin ta- lan eller att skuldförhållandet har ändrats genom tvångsackord.
19. Förslag till Lag om ändring i lagen (1981zl31) om kallelse på okända borgenärer
Härigenom föreskrivs att 3 och 6 55 lagen (1981:131) om kallelse på okända borgenärer skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3 5 När boskillnad har beviljats eller det har dömts till äktenskapsskill- nad, får vardera maken ansöka om kallelse på egna eller andra makens okända borgenärer. Kallelse på okända borgenärer får också sökas av förmyndaren, när någon har förklarats omyndig.
Kallelse på okända borgenärer får också sökas av god man eller förvaltare enligt föräldrabalken.
65
En borgenär, som inte är uppta- gen i förteckningen över kända borgenärer och som underlåter att anmäla sin fordran inom den före- skrivna tiden, förlorar rätten att kräva ut fordringen, om han inte visar att gäldenären har känt till den före anmälningstidens utgång. Har kallelsen skett på ansökan av förmyndare, gäller vad som har sagts om gäldenären i stället för- myndaren. Anmälan behövs inte, om borgenären inom anmälnings- tiden åberopar sin fordran i gälde- närens konkurs eller i förhandling om offentligt ackord.
En borgenär, som inte är uppta- gen i förteckningen över kända borgenärer och som underlåter att anmäla sin fordran inom den före- skrivna tiden, förlorar rätten att kräva ut fordringen, om han inte visar att gäldenären har känt till den före anmälningstidens utgång. Har kallelsen skett på ansökan av god man eller förvaltare enligt för- äldrabalken, gäller vad som har sagts om gäldenären i stället gode mannen eller förvaltaren. Anmälan behövs inte, om borgenären inom anmälningstiden åberopar sin fordran i gäldenärens konkurs el- leri förhandling om offentligt ack- ord.
Förlust av rätten att kräva ut en huvudfordran omfattar även fordran på ränta och annan tilläggsförpliktelse samt fordran på grund av borgen.
Denna lag träder i kraft den
20. Förslag till
Lag om ändring i lagen (1962z381) om allmän försäkring
Härigenom föreskrivs att 16 kap. 8 och 10 55 och 20 kap. 85 lagen (19621381) om allmän försäkring skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
16 kap. 85'
Försäkrad som åtnjuter förtids- pension enligt 7 kap. 1 5 första stycket är skyldig att, om hans ar- betsförmåga väsentligt förbättras, utan oskäligt dröjsmål göra anmä- lan härom hos allmän försäkrings- kassa. Motsvarande skall beträf- fande försäkrad, vars rätt till för- tidspension grundats på varaktig arbetslöshet, så ock den som åtnju- ter änkepension eller förmån en- ligt 9 kap. gälla, om förhållandena så ändras att rätten till pensionen eller förmånen därav påverkas. Är den försäkrade omyndig, åvilar anmälningsskyldigheten förmyn- daren.
Underlätes anmälan som avses i första stycket utan giltigt skäl, må pensionen eller förmånen indra- gas för viss tid eller tills vidare.
Försäkrad som åtnjuter förtids- pension enligt 7 kap. 1 5 första stycket är skyldig att, om hans ar- betsförmåga väsentligt förbättras, utan oskäligt dröjsmål göra anmä- lan härom hos allmän försäkrings- kassa. Motsvarande skall beträf- fande försäkrad, vars rätt till för- tidspension grundats på varaktig arbetslöshet, så ock den som åtnju- ter änkepension eller förmån en- ligt 9 kap. gälla, om förhållandena så ändras att rätten till pensionen eller förmånen därav påverkas. Är den försäkrade omyndig, åvilar anmälningsskyldigheten förmyn- daren. Om den försäkrade har en god man eller förvaltare enligt för- äldrabalken, har denne motsvaran- de skyldighet att göra anmälan, om det kan anses ingå i uppdraget.
Underlåts anmälan som avses i första stycket utan giltigt skäl, får pensionen eller förmånen dras in för viss tid eller tills vidare.
105
Har någon under resa eller eljest blivit borta och kan det antagas att han avlidit, äga hans efterlevande åtnjuta familjepension enligt den- na lag. Såsom villkor för utbetal- ning av pension må dock krävas förklaring på heder och samvete av efterlevande att denne saknar varje underrättelse om den borto- varande. I fråga om omyndig må sådan förklaring infordras från hans förmyndare. Finnes den bor-
Har någon under resa eller eljest blivit borta och kan det antas att han avlidit, har hans efterlevande rätt till familjepension enligt den- na lag. Såsom villkor för utbetal- ning av pension får dock krävas förklaring på heder och samvete av efterlevande att denne saknar varje underrättelse om den borto- varande. I fråga om omyndig får sådan förklaring infordras från hans förmyndare. Förklaring kan
' Senaste lydelse 1972: 166
' Senaste lydelse 1974:510
Nuvarande lydelse
tovarande sedermera vara vid liv, skall pension ej vidare utgå.
Föreslagen lydelse
också infordras av en god man eller förvaltare som har förordnats enligt föräldrabalken. Befinns den borto- varande sedermera vara vid liv, skall pension ej vidare utgå.
20 kap. 8 5'
Den som är försäkrad eller eljest äger rätt till ersättning enligt den- na lag åligger att, i enlighet med de föreskrifter som meddelas av rege- ringen eller, efter regeringens be- stämmande, av riksförsäkrings- verket, lämna de uppgifter, som äro av betydelse för tillämpningen av lagen. Beträffande omyndig åvilar uppgiftsskyldigheten för- myndaren.
Denna lag träder i kraft den
21. Förslag till
Den som är försäkrad eller eljest äger rätt till ersättning enligt den- na lag åligger att, i enlighet med de föreskrifter som meddelas av rege- ringen eller, efter regeringens be- stämmande, av riksförsäkrings- verket, lämna de uppgifter som är av betydelse för tillämpningen av lagen. Beträffande den som är omyndig eller har god man eller förvaltare enligt föräldrabalken har förmyndaren eller, om det kan anses följa av uppdraget, gode man- nen eller förvaltaren skyldighet att lämna uppgifter.
Lag om ändring i lagen (1962z392) om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension
Härigenom föreskrivs att 85 lagen (1962:392) om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
815
Den som åtnjuter hustrutillägg eller kommunalt bostadstillägg är skyldig att, om hans eller hans makes ekonomiska förhållanden väsentligt förbättrats, utan oskä- ligt dröjsmål göra anmälan härom till den allmänna försäkringskas- sa, inom vars verksamhetsområde han senast blivit mantalsskriven.
Den som åtnjuter hustrutillägg eller kommunalt bostadstillägg är skyldig att, om hans eller hans makes ekonomiska förhållanden väsentligt förbättrats, utan oskä- ligt dröjsmål göra anmälan om det- ta till den allmänna försäkrings- kassa, inom vars verksamhetsom— råde han senast blivit mantalsskri-
Nuvarande lydelse
Enahanda skyldighet åligger ho- nom, om han åtnjuter kommunalt bostadstillägg och mantalsskrivesi annan kommun än förut, så ock om han ingår äktenskap eller om hans äktenskap upplöses genom makens död eller annorledes. Är den som åtnjuter tillägget omyndig åvilar anmälningsskyldigheten förmyndaren. Uppbäres förmånen av myndighet eller av annan per— son än den pensionsberättigade el- ler dennes förmyndare, är jämväl sådan myndighet eller person an- mälningsskyldig.
Underlåtes anmälan som avses i första stycket utan giltigt skäl, må, där underlåtenheten inverkat på rätten till eller beloppet av hustru- tillägg eller kommunalt bostadstill- lägg, sådan förmån indragas så- som stadgas i 7 5 första stycket.
Denna lag träder i kraft den
22. Förslag till
Föreslagen lydelse
ven. Enahanda skyldighet åligger honom, om han åtnjuter kommu- nalt bostadstillägg och mantals- skrivsi annan kommun än förut, så ock om han ingår äktenskap eller om hans äktenskap upplöses ge- nom makens död eller annorledes. Är den som åtnjuter tillägget omyndig åvilar anmälningsskyl- digheten förmyndaren. Om den som uppbär förmånen har en god man eller förvaltare enligt föräldra- balken, har denne motsvarande skyldighet att göra anmälan, om det kan anses ingå i uppdraget. Uppbärs förmånen av myndighet eller av annan person än den pen- sionsberättigade eller dennes för- myndare, gode man ellerförvalta- re, är även sådan myndighet eller person anmälningsskyldig.
Underlåts anmälan som avses i första stycket utan giltigt skäl får. om underlåtenheten inverkat på rätten till eller beloppet av hustru- tillägg eller kommunalt bostadstill- lägg, sådan förmån dras in enligt 7 5 första stycket.
Lag om ändring i studiestödslagen (l973:349)
Härigenom föreskriVS att 9 kap. 2 5 studiestödslagen (19732349) skall ha följande lydelse.
9 kap. 2 5' Har någon uppburit studiestöd obehörigen eller med för högt belopp och har han insett eller bort inse detta, kan vad för mycket utgått genast återkrävas.
Avbryter någon sina studier skall första stycket tillämpas beträffande uppburet studiestöd som avser tiden efter avbrottet. Beror avbrottet på
' Senaste lydelse 1986 :250
Nu varande lydelse Föreslagen lydelse
sjukdom skall studiestöd som den studerande uppburit enligt 3 kap. 15 — 1955, 4 kap. 28—35 55 eller 7 kap. 17 5 och de bestämmelser som anges där ej återkrävas. Detsamma gäller vid sådan ledighet som avses i 3 kap. 315, 4 kap. 445 och 7 kap. 17 a 5.
Avser återkrav enligt första eller andra stycket studiehjälp enligt 3 kap. till sådan studerande, som vid utbetalningstillfället var omyndig på grund av ålder, åvilar betal- ningsskyldigheten den som då var den omyndiges förmyndare.
Avser återkrav enligt första eller andra stycket studiehjälp enligt 3 kap. till sådan studerande, som vid utbetalningstillfället var omyndig, åvilar betalningsskyldigheten den som då var den omyndiges för- myndare.
På återbetalningspliktiga studiemedel enligt 3 kap., på studiemedel enligt 4 kap. och på särskilt vuxenstudiestöd enligt 7 kap. som återkrävs enligt första eller andra stycket utgår ränta från den dag när medlen uppburits efter en räntesats som vid varje tidpunkt med två procentenhe- ter överstiger statens utlåningsränta. På andra former av studiestöd som återkrävs enligt denna paragraf utgår ränta enligt samma räntesats från den dag som infaller en månad efter det beslut om återkrav fattats. Om det finns särskilda skäl kan den återbetalningsskyldige befrias helt eller delvis från sin skyldighet att erlägga räntan.
Denna lag träder i kraft den
23. Förslag till Lag om ändring i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring
Härigenom föreskrivs att 5 kap. 12 5 och 8 kap. 6 5 lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
5 kap. 125
Har försäkrad blivit borta under resa eller i annat sammanhang och kan det antagas att han har avlidit till följd av arbetsskada, har hans efterlevande rätt till livränta. Som villkor för utbetalning av livränta får dock krävas förklaring på he- der och samvete av efterlevande att denne saknar varje underrättel- se om den försäkrade. I fråga om omyndig får sådan förklaring krä- vas från hans förmyndare.
Har försäkrad blivit borta under resa eller i annat sammanhang och kan det antagas att han har avlidit till följd av arbetsskada, har hans efterlevande rätt till livränta. Som villkor för utbetalning av livränta får dock krävas förklaring på he- der och samvete av efterlevande att denne saknar varje underrättel- se om den försäkrade. ] fråga om omyndig får sådan förklaring krä- vas från hans förmyndare. Förkla- ring kan också infordras av en god
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
man eller förvaltare som har förord- nats enligt föräldrabalken.
Visar det sig sedermera att den försäkrade är vid liv eller att han har avlidit av annan orsak än arbetsskada, upphör rätten till livränta.
8 kap. 65
Den som har rätt till ersättning från arbetsskadeförsäkringen är skyldig att enligt föreskrifter som meddelas av regeringen eller myn- dighet som regeringen bestämmer lämna de uppgifter som är av bety- delse för tillämpningen av denna lag. Är den förmånsberättigade omyndig, skall uppgifterna lämnas av förmyndaren.
Denna lag träder i kraft den
24. Förslag till
Den som har rätt till ersättning från arbetsskadeförsäkringen är skyldig att enligt föreskrifter som meddelas av regeringen eller myn- dighet som regeringen bestämmer lämna de uppgifter som är av bety— delse för tillämpningen av denna lag. Är den förmånsberättigade omyndig eller har god man eller
förvaltare enligt föräldrabalken för—
ordnats för honom, skall uppgifter lämnas av förmyndaren eller, om det kan anses följa av uppdraget, av gode mannen eller förvaltaren.
Lag om ändring i lagen (l979z84) om delpensionsförsäkring
Härigenom föreskrivs att 23 5 lagen (1979:84) om delpensionsförsäk- ring skall ha följande lydelse.
Nu varande lydelse
Föreslagen lydelse
23 5'
Bestämmelserna i 16 kap. 12 5, 17 kap. 1 5 och 20 kap. 5, 6 och 8 55 lagen (1962:381) om allmän för- säkring om utbetalning till annan än den pensionsberättigade, sam- manträffande av förmåner, pre- skription, utmätningsförbud och uppgiftsskyldighet beträffande den som är omyndigförklarad till- lämpas även i fråga om delpen- sion.
Denna lag träder i kraft den
Bestämmelsernai 16 kap. 12 5 17 kap. 1 5 och 20 kap. 5, 6 och 8 55 lagen (1962z381) om allmän för- säkring om utbetalning till annan än den pensionsberättigade, sam- manträffande av förmåner, pre- skription, utmätningsförbud och uppgiftsskyldighet beträffande den som har god man eller förvalta- re enligt föräldrabalken tillämpas även i fråga om delpension.
' Senaste lydelse 1983 : 197
' Senaste lydelse 1981 : 1244 ? Senaste lydelse 1981:1254
25. Förslag till Lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620)
Härigenom föreskrivs att 48 5 socialtjänstlagen (19802620) skall ha föl- jande lydelse.
Nu varande lydelse Föreslagen lydelse
48 5' Uppdrag att besluta på socialnämndens vägnar får när det gäller föräl- drabalken avse endast uppgifter som anges i följande lagrum
] kap. 45 föräldrabalken,
2 kap. 1, 4—6, 8 och 9 55 föräldrabalken, dock inte befogenhet enligt 95 att besluta att inte påbörja utredning eller att lägga ned en påbörjad utredning,
3 kap. 5, 6 och 8 55 föräldrabalken,
7 kap. 7, 11 och 14 55 föräldrabal- 7 kap. 7, 11 och 14 55 föräldrabal- ken, dock inte befogenhet enligt ken, dock inte befogenhet enligt 75 att godkänna avtal som inne- 75 att godkänna avtal som inne- fattar åtagande att utge engångs- fattar åtagande att utge engångs-
belopp. belopp, 11 kap. 17 5 andra stycket föräldra-
balken.
Uppdrag att besluta på socialnämndens vägnar får inte heller omfatta befogenhet att meddela beslut i frågor som avses i 25, 27 eller 28 5 denna lag eller att fullgöra vad som ankommer på nämnden enligt 55 lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag eller enligt 9 5 lagen (1964:l43) om bidragsförskott.
Denna lag träder i kraft den
26. Förslag till Lag om ändring i lagen (1944:133) om kastrering
Härigenom föreskrivs att 45 lagen (1944:133) om kastrering skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
4 52 Kastrering må, där ej nedan an- Kastrering får, om ej nedan an- norlunda stadgas, företagas alle- norlunda stadgas, företas endast nast efter tillstånd av socialstyrel- efter tillstånd av socialstyrelsen. sen. Sådant tillstånd må icke läm- Sådant tillståndfår intelämnas för
Nuvarande lvdelse
nas för någon, med mindretillfälle att yttra sig, där så kan ske, beretts, om han är underårig den som har vårdnaden om honom, om han är omyndigförklarad hans förmynda- re, om han är gift hans make samt om han är intagen åallmän anstalt dennas läkare och föreståndare. På den som har fyllt tjugotre år och är i stånd att lämna giltigt sam- tycke får kastrering enligt 1 5 and- ra stycket företagas utan socialsty- relsens tillstånd, om den läkare som utför ingreppet samt någon annan läkare i den tjänsteställning regeringen föreskriver, i skriftligt utlåtande, med angivande av grun- den för åtgärden på heder och samvete har förklarat förutsätt- ningarna för densamma föreligga. Vad nu sagts skall dock ej gälla den som är intagen i kriminalvårds- anstalt, häkte eller hem som avses i lagen (1981 :1243) om vård av miss- brukare i vissa fall eller som är in- tagen på sjukhus med stöd av lagen (1966:293) om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall.
Föreslagen lydelse
någon, såvida inte tillfälle att yttra sig, där så kan ske, harberetts, om han är underårig den som har vårdnaden om honom, om han är gift hans make samt om han är in- tagen på allmän anstalt dennas lä- kare och föreståndare.
På den som har fyllt tjugotre år och är i stånd att lämna giltigt sam- tycke får kastrering enligt 1 5 and- ra stycket företas utan socialstyrel- sens tillstånd, om den läkare som utför ingreppet samt någon annan läkare i den tjänsteställning rege- ringen föreskriver, i skriftligt utlå- tande, med angivande av grunden för åtgärden på heder och samvete har förklarat förutsättningarna för den föreligga. Vad nu sagts skall dock ej gälla den som är intagen i kriminalvårdsanstalt, häkte eller hem som avses i lagen (198111243) om vård av missbrukare i vissa fall eller som är intagen på sjukhus med stöd av lagen (1966:293) om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall.
Vid prövning som avses i andra stycket skall i tillämpliga delar iaktta- gas vad i första stycket andra punkten stadgas.
Denna lag träder i kraft den
27. Förslag till Lag om ändring i lagen (l966:293) om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall
Härigenom föreskrivs att 18 5 lagen (19661293) om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall skall ha följande lydelse.
Nu varande lydelse Föreslagen lydelse
185'
Patienten eller hans make, om makarna sammanbodde vid tiden
Patienten eller hans make, om makarna sammanbodde vid tiden
' Senaste lydelse 19821782
Nuvarande lydelse
för intagningen, eller annan, som då stadigvarande sammanbodde med honom, eller hans barn, fa- der, moder, syskon, förmyndare eller gode man får göra ansökan om utskrivning.
Ansökan hos utskrivnings- nämnden göres skriftligen. Om pa- tient som avses i 17 5 andra stycket ger till känna att han icke vill vara intagen på sjukhuset, skall han ge- nom överläkarens försorg under- rättas om sin möjlighet att ansöka om utskrivning och tillfälle bere- das honom att upprätta erforderli- ga handlingar.
Utskrivningsnämnden är icke skyldig att pröva ansökan om ut- skrivning förrän en månad förflu- tit från prövningen av tidigare an- sökan.
Denna lag träder i kraft den
28. Förslag till
Föreslagen lydelse
för intagningen, eller annan, som då stadigvarande sammanbodde med honom, eller hans barn, fa-
der, moder, syskon, förmyndare, gode man eller förvaltare får göra ansökan om utskrivning.
Ansökan hos utskrivnings- nämnden skall göras skriftligen. Om patient som avses i 17 5 andra stycket ger till känna att han icke vill vara intagen på sjukhuset, skall han genom överläkarens för- sorg underrättas om sin möjlighet att ansöka om utskrivning och till- fälle beredas honom att upprätta erforderliga handlingar.
Utskrivningsnämnden är icke skyldig att pröva ansökan om ut- skrivning förrän en månad har förflutit från prövningen av tidiga- re ansökan.
Lag om ändring i transplantationslagen (1975zl90)
Härigenom föreskrivs att 4 och 5 55 transplantationslagen (19751190) skall ha följande lydelse.
Nu varande lydelse
Ingrepp som avses i denna lag får företagas på levande person om denne skriftligen samtyckt till ingreppet.
Ingrepp på den som ej fyllt ader- ton år eller som på grund av psy- kisk sjukdom, hämmad förstånds- utveckling eller psykisk abnormi- tet av annat slag saknar förmåga att lämna samtycke enligt första stycket får ske om medicinska skäl påkallar att biologiskt material för
Föreslagen lydelse
Ingrepp som avses i denna lag får företas på en levande person om denne skriftligen samtyckt till ingreppet.
Ingrepp på den som ej fyllt ader- ton år eller som på grund av psy- kisk sjukdom, hämmad förstånds- utveckling eller psykisk abnormi- tet av annat slag saknar förmåga att lämna samtycke enligt första stycket får ske om medicinska skäl påkallar att biologiskt material för
Nuvarande lydelse
transplantation tages från denne. 1 fall som nu nämnts fordras social- styrelsens tillstånd till ingreppet. Innan styrelsen avgör tillstånds- frågan skall beträffande den som är underårig hans vårdnadshavare och beträffande den som lider av psykisk abnormitet förmyndare el- ler god man beredas tillfälle att yt- tra sig. Tillstånd får lämnas endast om synnerliga skäl föreligger. In- grepp får icke företagas mot giva- rens vilja.
Vill någon komma i fråga som givare av biologiskt material skall den läkare som enligt 3 5 har rätt att besluta om ingrepp upplysa ho- nom och, i förekommande fall, vårdnadshavare, förmyndare eller god man om ingreppets beskaffen- het och om de risker som är för- knippade med detta. Samtycke som avses i 4 5 skall lämnas till lä- karen. Denne skall därvid förvissa sig om att givaren har förstått inne- börden av upplysningarna.
Denna lag träder i kraft den
29. Förslag till
Föreslagen lydelse
transplantation tas från denne. 1 fall som nu nämnts fordras social- styrelsens tillstånd till ingreppet. Innan styrelsen avgör tillstånds- frågan skall beträffande den som är underårig hans vårdnadshavare och beträffande den som lider av psykisk abnormitet god man eller förvaltare beredas tillfälle att yttra sig. Tillstånd får lämnas endast om synnerliga skäl föreligger. Ingrepp får icke företas mot givarens vilja.
Vill någon komma i fråga som givare av biologiskt material skall den läkare som enligt 3 5 har rätt att besluta om ingrepp upplysa ho- nom och, i förekommande fall, vårdnadshavare, förmyndare, god man eller förvaltare om ingreppets beskaffenhet och om de risker som är förknippade med detta. Sam- tycke som avses i 45 skall lämnas till läkaren. Denne skall därvid förvissa sig om att givaren har förstått innebörden av upplys- ningarna.
Lag om ändring i lagen (l985:568) om särskilda omsorger om
psykiskt utvecklingsstörda m.fl.
Härigenom föreskrivs att 6 och 11 55 lagen (l985:568) om särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda m.fl. skall ha följande lydelse.
Nu varande lydelse
Särskilda omsorger skall ges den psykiskt utvecklingsstörde en- dast om han begär det. Om han är
Föreslagen lydelse
65
Särskilda omsorger skall ges den psykiskt utvecklingsstörde en- dast om han begär det. Om han är
' Senaste lydelse 1968 :601
Nuvarande lydelse
under 15 år eller, i annat fall, om han uppenbart saknar förmåga att på egen hand ta ställning i frågan, skall de särskilda omsorgerna ges på begäran av vårdnadshavare, förmyndare eller god man.
Föreslagen lydelse
under 15 år eller, i annat fall, om han uppenbart saknar förmåga att på egen hand ta ställning i frågan, skall de särskilda omsorgerna ges på begäran av vårdnadshavare, förmyndare, god man ellerförval- tare enligt föräldrabalken.
115
Landstingskommunen skall an- mäla till överförmyndaren när en psykiskt utvecklingsstörd kan antas behöva förmyndare eller god man samt när en omyndighetsför- klaring bör kunna hävas eller ett godmanskap kunna upphöra.
Denna lag träder i kraft den
30. Förslag till
Landstingskommunen skall an- mäla till överförmyndaren när en psykiskt utvecklingsstörd kan antas behöva god man ellerförval- tare samt när ett godmanskap eller förvaltarskap bör kunna upphöra
eller uppdragets omfattning ändras.
Lag om ändring i lagen (1955:183) om bankrörelse
Härigenom föreskrivs att 705 lagen (1955:183) om bankrörelse skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
70 5'
Om yndig ägerutan förmyndares tillåtelse förfoga över medel som den omyndige själv satt in hos bankaktiebolag efter det att han fyllt sexton år. Utan den omyndi- ges samtycke får bankbolaget ej betala ut sådana medel till förmyn- daren. Har förmyndaren fått över- förmyndarens tillstånd att omhän- dertaga medlen och företett bevis på detta, äger den omyndige ej vi- dare förfoga över medlen. Sådan inskränkning i den omyndiges rätt skall antecknas på insättningsbe- vis eller i motbok, när beviset eller motboken företes hos bolaget.
Medel som förmyndare eller
En omyndigfår utan förmynda- rens tillåtelse förfoga över medel som den omyndige själv satt in hos bankaktiebolag efter det att han fyllt sexton år. Utan den omyndi- ges samtycke får bankbolaget ej betala ut sådana medel till förmyn- daren. Har förmyndaren fått över- förmyndarens tillstånd att omhän- derta medlen och företett bevis på detta, får den omyndige ej vidare förfoga över medlen. Sådan in- skränkning i den omyndiges rätt skall antecknas på insättningsbe- vis eller i motbok, när beviset eller motboken företes hos bolaget.
Medel som förmyndare, god
Nu varande lydelse
god man förvaltar enligt föräldra- balken få, utom såvitt angår ränta som stått inne kortare tid än ett år, tagas ut utan överförmyndarens tillstånd endast om förbehåll där- om skett enligt 15 kap. 95 andra stycket nämnda balk. Överför- myndaren kan när som helst för- ordna, att förbehållet ej skall gälla. Sådant förordnande skall anteck- nas på bevis eller i motbok, som utfärdats om insättningen. Över- förmyndare, förmyndare och god man öga på begäran erhålla bevis om beloppet av de medel, som sät- tasin eller stå inne, och i förekom— mande fall intyg att meddelat till- stånd icke utnyttjats.
Denna lag träder i kraft den
31. Förslag till
Föreslagen lydelse
man eller förvaltare förvaltar en— ligt föräldrabalkenfår, utom såvitt angår ränta som stått inne kortare tid än ett år, tas ut utan överför- myndarens tillstånd endast om förbehåll därom skett enligt 15 kap. 95 andra stycket nämnda balk. Överförmyndaren kan när som helst förordna, att förbehållet ej skall gälla. Sådant förordnande skall antecknas på bevis eller i motbok, som utfärdats om insätt- ningen. Överförmyndare, förmyn- dare, god man och förvaltare kan på begäran erhålla bevis om belop- pet av de medel som sätts in eller står inne, och i förekommande fall intyg att meddelat tillstånd inte utnyttjats.
Lag om ändring i lagen (1955:416) om sparbanker
Härigenom föreskrivs att 35 c 5 lagen (1955z4l6) om sparbanker skall ha följande lydelse.
Nu varande lvdelse
Föreslagen lydelse
35c5'
Omyndig äger utan förmynda- rens tillåtelse förfoga över medel som den omyndige själv satt in hos sparbank efter det att han fyllt sex- ton år. Utan den omyndiges sam- tycke får sparbanken ej betala ut sådana medel till förmyndaren. Har förmyndaren fått överför- myndarens tillstånd att omhänder- taga medlen och företett bevis på detta, äger den omyndige ej vidare förfoga över medlen. Sådan in- skränkning i den omyndiges rätt skall antecknas på insättningsbe-
En omyndigfår utan förmynda- rens tillåtelse förfoga över medel som den omyndige själv satt in hos sparbank efter det att han fyllt sex- ton år. Utan den omyndiges sam- tycke får sparbanken ej betala ut sådana medel till förmyndaren. Har förmyndaren fått överför- myndarens tillstånd att omhänder— ta medlen och företett bevis på det- ta,får den omyndige ej vidare för- foga över medlen. Sådan in- skränkning i den omyndiges rätt skall antecknas på insättningsbe-
' Senaste lydelse 1968 2602
' Senaste lydelse 1968 :605
Nuvarande lydelse
vis elleri motbok, när beviset eller motboken företes hos sparbanken.
Medel, som förmyndare eller god man förvaltar enligt föräldra- balken,få, utom såvitt angår ränta som stått inne kortare tid än ett år, tagas ut utan överförmyndarens tillstånd endast om förbehåll där- om skett enligt 15 kap. 95 andra stycket nämnda balk. Överför- myndaren kan när som helst för- ordna, att förbehållet ej skall gälla. Sådant förordnande skall anteck- nas på bevis eller i motbok, som utfärdats om insättningen. Över- förmyndare, förmyndare och god man äga på begäran erhålla bevis om beloppet av de medel, som sät- tasin eller ståinne, och i förekom- mande fall intyg att meddelat till- stånd icke utnyttjats.
Denna lag träder i kraft den
32. Förslag till
Föreslagen lydelse
vis eller i motbok, när beviset eller motboken företes hos sparbanken.
Medel som förmyndare, god man eller förvaltare förvaltar en- ligt föräldrabalkenfår, utom såvitt angår ränta som stått inne kortare tid än ett år, tas ut utan överför- myndarens tillstånd endast om förbehåll därom skett enligt 15 kap. 95 andra stycket nämnda balk. Överförmyndaren kan när som helst förordna, att förbehållet ej skall gälla. Sådant förordnande skall antecknas på bevis eller i motbok, som utfärdats om insätt- ningen. Överförmyndare, förmyn- dare, god man och förvaltare kan på begäran erhålla bevis om belop- pet av de medel som sätts in eller står inne, och i förekommande fall intyg att meddelat tillstånd inte utnyttjats.
Lag om ändring i lagen (1956:216) om jordbrukskasserörelsen
Härigenom föreskrivs att 42d 5 lagen (1956:216) om jordbrukskasserö- relsen skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
42d 5'
Omyndig äger utan förmynda- rens tillåtelse förfoga över medel som den omyndige själv satt in hos centralkassa efter det att han fyllt sexton år. Utan den omyndiges samtycke får kassan ej betala ut så- dana medel till förmyndaren. Har förmyndaren fått överförmynda- rens tillstånd att omhändertaga medlen och företett bevis på detta,
En omyndigfår utan förmynda- rens tillåtelse förfoga över medel som den omyndige själv satt in hos centralkassa efter det att han fyllt sexton år. Utan den omyndiges samtycke får kassan ej betala ut så- dana medel till förmyndaren. Har förmyndaren fått överförmynda- rens tillstånd att omhänderta med- len och företett bevis på detta, får
Nuvarande lydelse
ägerden omyndige ej vidare förfo- ga över medlen. Sådan inskränk- ning i den omyndiges rätt skall an- tecknas på insättningsbevis eller i motbok, när beviset eller motbo- ken företes hos kassan. Medel som förmyndaren eller god man förvaltar enligt föräldra- balken få, utom såvitt angår ränta som stått inne kortare tid än ett år, tagas ut utan överförmyndarens tillstånd endast om förbehåll där- om skett enligt 15 kap. 95 andra stycket nämnda balk. Överför- myndaren kan när som helst för- ordna, att förbehållet ej skall gälla. Sådant förordnande skall anteck- nas på bevis eller i motbok, som utfärdats om insättningen. Över- förmyndare, förmyndare och god man äga på begäran erhålla bevis om beloppet av de medel, som sät- tas in eller stå inne, och i förekom- mande fall intyg att meddelat till- stånd icke utnyttjats.
Denna lag träder i kraft den
33. Förslag till
Föreslagen lydelse
den omyndige ej vidare förfoga över medlen. Sådan inskränkning i den omyndiges rätt skall anteck- nas på insättningsbevis eller i mot- bok, när beviset eller motboken fö- retes hos kassan.
Medel som förmyndare, god man eller förvaltare förvaltar enligt föräldrabalken får, utom såvitt angår ränta som stått inne kortare tid än ett år, tas ut utan överför- myndarens tillstånd endast om förbehåll därom skett enligt 15 kap. 9 5 andra stycket nämnda balk. Överförmyndaren kan när som helst förordna, att förbehållet ej skall gälla. Sådant förordnande skall antecknas på bevis eller i motbok, som utfärdats om insätt- ningen. Överförmyndare, förmyn- dare, god man och förvaltare kan på begäran erhålla bevis om belop- pet av de medel, som sätts in eller stårinne, och i förekommande fall intyg att meddelat tillstånd inte ut- nyttjats.
Lag om ändring i lagen (1970:596) om förenklad aktiehantering
Härigenom föreskrivs att 12 och 23 55 lagen (1970:596) om förenklad aktiehantering skall ha följande lydelse.
Nu varande lydelse
Föreslagen lydelse
12 5'
Den som med skriftlig handling visar att han till följd av uppdrag eller pantsättning eller på grund av villkor i testamente eller gåvobrev har rätt att i stället för den i aktie- boken införde aktieägaren lyfta ut- delning och mottaga emissionsbe-
Den som med skriftlig handling visar att han till följd av uppdrag eller pantsättning eller på grund av villkor i testamente eller gåvobrev har rätt att i stället för den i aktie- boken införde aktieägaren lyfta ut- delning och motta emissionsbevis
' Senaste lydelse 1981 :814
Nu varande lydelse Föreslagen lydelse
vis och, vid fondemission, brev på och, vid fondemission, brev på ny ny aktie skall på begäran upptagas aktie skall på begäran upptas i en i en särskild förteckning. Detsam- särskild förteckning. Detsamma ma gäller förmyndare eller god gäller förmyndare, god man eller man för aktieägare eller vid kon- förvaltare för aktieägare eller vid kurs konkursförvaltaren eller vid konkurs konkursförvaltaren eller utmätning, kvarstad eller betal- vid utmätning, kvarstad eller be- ningssäkring avseende aktier kro- talningssäkring avseende aktier nofogdemyndigheten. kronofogdemyndigheten.
l förteckningen skall för den som avses i första stycket antecknas sam- ma uppgifter som enligt 85 andra stycket skall införas i aktieboken om aktieägare. Av förteckningen skall även framgå den rätt som tillkommer den som avses i första stycket. Sådan anteckning skall avföras, när det visas att rätten upphört.
Uppgift ur förteckningen får ej Uppgift ur förteckningen får ej lämnas ut till annan utan samtycke lämnas ut till annan utan samtycke av den som beröres av förhållan- av den som berörs av förhållanden den som antecknats i förteckning- som antecknats i förteckningen. en.
23 5' Visar det sig att den som fått utdelning eller handling enligt 22 5 sakna- de rätt därtill, skall aktiebolaget likväl anses ha fullgjort sin skyldighet. Vad i första stycket sägs gäller ej om ]. aktiebolaget eller värdepapperscentralen hade kännedom om att utdelningen eller handlingen kom i orätta händer eller åsidosatt den aktsamhet som efter omständigheterna skäligen bort iakttagas,
2. mottagaren var omyndig. 2. mottagaren var omyndig eller hade en förvaltare förordnad att före- träda honom i denna angelägenhet.
Denna lag träder i kraft den
34. Förslag till Lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385)
Härigenom föreskrivs att 3 kap. 12 och 15 55 samt 4 kap. 3 5 aktiebo- lagslagen (1975:1385) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 3 kap. 12 52 [ avstämningsbolag skall den I avstämningsbolag skall den 'Senaste lydelse . . . . . . . . . som med skr1ftl1g handling Visar som med skr1ftltg handling Visar 1975.253 _ 2 senaste lydelse att han till följd av uppdrag eller att han till följd av uppdrag eller 1981 :458 pantsättning eller på grund av vill- pantsättning eller på grund av vill-
Nuvarande lydelse
kor i testamente eller gåvobrev har rätt att i stället för den i aktieboken införda aktieägaren lyfta utdel- ning och mottaga emissionsbevis och, vid fondemission, brev på ny aktie på begäran upptagasi en sär- skild förteckning. Detsamma gäl- ler förmyndare eller god man för aktieägare eller vid konkurs kon- kursförvaltaren eller vid utmät- ning, kvarstad eller bet'alningssäk- ring avseende aktier kronofogde- myndigheten.
Föreslagen lydelse
kor i testamente eller gåvobrev har rätt att i stället för den i aktieboken införda aktieägaren lyfta utdel- ning och motta emissionsbevis och, vid fondemission, brev på ny aktie på begäran upptas i en sär- skild förteckning. Detsamma gäl- ler förmyndare, god man ellerför- valtare för aktieägare eller vid kon- kurs konkursförvaltaren eller vid utmätning, kvarstad eller betal- ningssäkring avseende aktier kro- nofogdemyndigheten.
I förteckningen skall för den som avses i första stycket antecknas sam- ma uppgifter som enligt 10 5 första stycket skall införas i aktieboken om aktieägare. Av förteckningen skall även framgå den rätt som tillkommer den som avses i första stycket. Sådan anteckning skall avföras, när det visas att rätten upphört.
Uppgift ur förteckningen får ej lämnas till annan utan samtycke av den som beröres av förhållan- den som antecknats i förteckning- en.
Uppgift ur förteckningen får ej lämnas till annan utan samtycke av den som berörs av förhållanden som antecknats i förteckningen.
155
Vad som sägs i denna lag om ak- tieägares rätt att i bolaget företrä- da aktier skall gålla även beträf- fande den som genom testamente erhållit nyttjanderätten till eller rätten till avkomst av aktier, om testamentet innehåller bestämmel- se att han skall äga företräda akti- erna och, beträffande avkomst- rättshavaren, att aktierna till tryg- gande av hans avkomsträtt skall sättas under särskild vård.
Såväl ägaren som nyttjande- el- ler avkomsträttshavaren skall på anmälan bli införd i aktieboken. Vid införingen skall göras anteck- ning om ägenderättsförvärvet och om den med nyttjande- eller av- komsträtten förenade rätten att i bolaget företräda aktierna. I fråga om införing av nyttjande- eller av- komsträttshavaren gäller i övrigt
Vad som sägs i denna lag om ak- tieägares rätt att i bolaget företrä- da aktier skall gälla även beträf- fande den som genom testamente erhållit nyttjanderätten till eller rätten till avkomst av aktier, om testamentet innehåller bestämmel- se att han skall ha rätt att företräda aktierna och, beträffande avkomsträttshavaren, att aktierna till tryggande av hans avkomsträtt skall sättas under särskild vård.
Såväl ägaren som nyttjande- el- ler avkomsträttshavaren skall på anmälan bli införd i aktieboken. Vid införingen skall göras anteck- ning om äganderättsförvärvet och om den med nyttjande- eller av- komsträtten förenade rätten att i bolaget företräda aktierna. I fråga om införing av nyttjande- eller av- komsträttshavaren gäller i övrigt
Nu varande lydelse
vad som sägs i denna lag om infö- ring av aktieägare. Dock skall på- skrift om införingen ej ske på ak- tiebrevet. När det styrkes att nytt- jande- eller avkomsträtten upp- hört, skall anteckning därom göras i aktieboken.
När god man på grund av för- ordnandejämlikt 18 kap. 45 5 för- äldrabalken förvaltar aktier för blivande aktieägares räkning, skall blivande ägare på anmälan av gode mannen införas såsom ägare i aktieboken med anteck- ning om förvärvet och om förord- nandet.
4 kap.
Aktieägare som har företrädes- rätt att deltaga i emission har rätt att för varje aktie få särskilt emis- sionsbevis (vid nyemission teck- ningsrättsbevis och vid fondemis- sion delbevis). Är bolaget ej av- stämningsbolag, får till aktiebrev hörande kupong användas som emissionsbevis. Användes ej ku- pong som emissionsbevis, skall i beviset anges hur många sådana bevis som skall lämnas för varje ny aktie.
Begagnar aktieägare sin företrä- desrätt att deltagai emission i bo- lag som ej är avstämningsbolag, skall det aktiebrev på vilket före- trädesrätten grundas förses med påskrift härom, om ej kuponger användes som emissionsbevis.
] avstämningsbolag skall emis- sionsbevis och, vid fondemission, brev på ny aktie som tillkommer aktieägaren genast i rekommende— rat brev eller på annat betryggande sätt översändas till den som på av- stämningsdagen är införd i aktie- boken eller i förteckning enligt 3
Föreslagen lydelse
vad som sägs i denna lag om infö- ring av aktieägare. Dock skall på- skrift om införingen ej ske på ak- tiebrevet. När det styrks att nytt- jande- eller avkomsträtten upp- hört, skall anteckning därom göras i aktieboken.
När en god man på grund av för- ordnande enligt 11 kap. 35 5 föräl- drabalken förvaltar aktier för bli- vande aktieägares räkning, skall blivande ägare på anmälan av gode mannen införas såsom ägare i aktieboken med anteckning om förvärvet och om förordnandet.
3 &
Aktieägare som har företrädes- rätt att deltai emission har rätt att för varje aktie få särskilt emis- sionsbevis (vid nyemission teck- ningsrättsbevis och vid fondemis- sion delbevis). Är bolaget ej av- stämningsbolag, får till aktiebrev hörande kupong användas som emissionsbevis. Används ej ku- pong som emissionsbevis, skall i beviset anges hur många sådana bevis som skall lämnas för varje ny aktie.
Begagnat aktieägare sin företrä- desrätt att deltai emission i bolag som ej är avstämningsbolag, skall det aktiebrev på vilket företrädes- rätten grundas förses med påskrift härom, om ej kuponger används som emissionsbevis.
I avstämningsbolag skall emis- sionsbevis och, vid fondemission, brev på ny aktie som tillkommer aktieägaren genast i rekommende- rat brev eller på annat betryggande sätt översändas till den som på av- stämningsdagen är införd i aktie- boken eller i förteckning enligt 3
Nuvarande lydelse
kap. 12 5. Var han vid mottagandet ej berättigad, skall bolaget likväl anses ha fullgjort sin skyldighet. Detta gäller dock ej, om bolaget el- ler värdepapperscentralen hade kännedom om att handlingen kom i orätta händer eller åsidosatt den aktsamhet som efter omständighe- terna skäligen bort iakttagas och ej heller om mottagaren var omyn- dig.
Denna lag träder i kraft den
35. Förslag till
Föreslagen lydelse
kap. 12 5. Var han vid mottagandet ej berättigad, skall bolaget likväl anses ha fullgjort sin skyldighet. Detta gäller dock ej, om bolaget el- ler värdepapperscentralen hade kännedom om att handlingen kom i orätta händer eller åsidosatt den aktsamhet som efter omständighe- terna skäligen bort iakttas och ej heller om mottagaren var omyndig eller hade en förvaltare enligt för- äldrabalken förordnad att företrä- da honom i denna angelägenhet.
Lag om ändring i aktiefondslagen (1974z931)
Härigenom föreskrivs att 33 5 aktiefondslagen (1974z931) skall ha föl-
jande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
33 5'
I fråga om fondandelsbevis gäl- ler, om annat ej följer av denna lag, i tillämpliga delar vad i lagen (l936:81) om skuldebrev föreskri- ves om löpande skuldebrev. Här- vid är den som innehar fondan- delsbevis ställt till viss man eller order och enligt fondbolagets på- skrift på beviset anges vara ägare till fondandel som beviset avser likställd med den som enligt 135 andra stycket nämnda lag förmo- das äga rätt att göra skuldebrevet gällande. Påskrift på beviset skall göras endast om innehavaren styr- ker sitt förvärv av fondandel som beviset avser.
I fråga om fondandelsbevis gäl- ler, om annat ej följer av denna lag, i tillämpliga delar vad i lagen (l936:81) om skuldebrevföreskrivs om löpande skuldebrev. Härvid är den som innehar fondandelsbevis ställt till viss man eller order och enligt fondbolagets påskrift på be- viset anges vara ägare till fondan- del som beviset avser likställd med den som enligt 13 5 andra stycket nämnda lag förmodas äga rätt att göra skuldebrevet gällande. På- skrift på beviset skall göras endast om innehavaren styrker sitt för- värv av fondandel som beviset av- ser.
Om utdelningskuponger till fondandelsbevis finns bestämmelser i 24 och 25 55 lagen om skuldebrev.
' Senaste lydelse 1975 : 1392
Nuvarande lydelse
Utfärdas fondandelsbevis utan utdelningskuponger och innehål- ler fondbestämmelserna föreskrift att den som i fondbolagets register över innehav av fondandelar är antecknad såsom ägare av fondan- del är behörig att uppbära på an- delen belöpande utdelning, skall betalning av utdelning till denne anses giltig, även om han saknade rätt till utdelningen. Vad nu sagts gäller dock ej, om fondbolaget hade kännedom om att utdelning- en kom i orätta händer eller åsido- satt den aktsamhet som efter om- ständigheterna skäligen bort iakt- tagas eller om mottagaren var omyndig.
Denna lag träder i kraft den
36. Förslag till
Föreslagen lydelse
Utfärdas fondandelsbevis utan utdelningskuponger och innehål- ler fondbestämmelserna föreskrift att den som i fondbolagets register över innehav av fondandelar är antecknad såsom ägare av fondan- del är behörig att uppbära på an- delen belöpande utdelning, skall betalning av utdelning till denne anses giltig, även om han saknade rätt till utdelningen. Vad nu sagts gäller dock ej, om fondbolaget hade kännedom om att utdelning- en kom i orätta händer eller åsido- satt den aktsamhet som efter om- ständigheterna skäligen bort iakt- tagas eller om mottagaren var omyndig eller hade en förvaltare enligt föräldrabalken förordnad att företräda honom i denna angelä-
genhet.
Lag om ändring i försäkringsrörelselagen (1982z7l3)
Härigenom föreskrivs att 3 kap. 12 och 15 55 samt 4 kap. 65 försäk- ringsrörelselagen (l982z713) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3 kap. 12 5
I avstämningsbolag skall i en särskild förteckning på begäran tas upp den som med skriftlig handling visar att han till följd av uppdrag eller pantsättning eller på grund av villkor i testamente eller gåvobrev har rätt att i stället för den aktieägare som är införd i ak- tieboken lyfta utdelning och ta emot emissionsbevis och, vid fon- demission, brev på en ny aktie. Detsamma gäller förmyndare eller
I avstämningsbolag skall i en särskild förteckning på begäran tas upp den som med skriftlig handling visar att han till följd av uppdrag eller pantsättning eller på grund av villkor i testamente eller gåvobrev har rätt att i stället för den aktieägare som år införd i ak- tieboken lyfta utdelning och ta emot emissionsbevis och, vid fon- demission, brev på en ny aktie. Detsamma gäller förmyndare, god
Nu varande lydelse
god man för en aktieägare eller vid konkurs konkursförvaltaren eller vid utmätning, kvarstad eller be- talningssäkring avseende aktier kronofogdemyndigheten.
Föreslagen lydelse
man ellerförvaltare för en aktieä- gare eller vid konkurs konkursför- valtaren eller vid utmätning, kvar- stad eller betalningssäkring avse- ende aktier kronofogdemyndighe- ten.
I förteckningen skall för den som skall tas upp i denna enligt första stycket antecknas samma uppgifter som enligt 105 första stycket skall föras in i aktieboken om aktieägare. Av förteckningen skall även framgå den rätt som tillkommer honom. En sådan förteckning skall avföras, när det visas att rätten har upphört.
Uppgifter ur förteckningen får inte lämnas till någon annan utan sam- tycke av den som berörs av de förhållanden som har antecknats i förteck- ningen.
15 5
Vad som sägs i denna lag om aktieägares rätt att i bolaget företräda aktier skall gälla även för den som genom testamente erhållit nyttjande- rätten till eller rätten till avkomst av aktier, om testamentet innehåller en bestämmelse att denne skall få företräda aktierna och, för avkomsträtts- havaren, att aktierna till tryggande av dennes rätt skall sättas under sär- skild vård.
Såväl ägaren som nyttjande- eller avkomsträttshavaren skall på anmä- lan bli införd i aktieboken. Vid införandet skall göras en anteckning om äganderättsförvärvet och om den rätt att i bolaget företräda aktierna som är förenad med nyttjande- eller avkomsträtten. I fråga om införandet av nyttjande- eller avkomsträttshavaren gäller i övrigt vad som sägs i denna lag om införandet av aktieägare. Dock skall någon påskrift om införan- det inte ske på aktiebrevet. När det styrkts att nyttjande- eller avkoms- trätterna har upphört, skall en anteckning om detta göras i aktieboken.
När en god man på grund av ett förordnande enligt 18 kap. 45 5 föräldrabalken förvaltar aktier för en blivande aktieägares räkning, skall den blivande ägaren på an- mälan av den gode mannen föras in som ägare i aktieboken med an- teckning om förvärvet och om för- ordnandet.
När en god man på grund av ett förordnande enligt 11 kap. 3 5 5 föräldrabalken förvaltar aktier för en blivande aktieägares räkning, skall den blivande ägaren på an- mälan av den gode mannen föras in som ägare i aktieboken med an- teckning om förvärvet och om för- ordnandet.
4 kap. 6 5 De aktieägare som har företrädesrätt att delta i en emission har rätt att för varje aktie få ett särskilt emissionsbevis (vid nyemission tecknings- rättsbevis och vid fondemission delbevis). Om bolaget inte är ett avstäm- ningsbolag, får de kuponger som hör till aktiebrevet användas som emis- sionsbevis. Används inte sådana kuponger som emissionsbevis, skall det i beviset anges hur många sådana bevis som skall lämnas för varje ny aktie.
' Senaste lydelse av lagens rubrik 19742773 2 Senaste lydelse 19742997
Nu varande lydelse
Föreslagen lydelse
Om en aktieägare använder sin företrädesrätt att delta i en emission i ett bolag som inte är ett avstämningsbolag, skall anteckning härom göras på det aktiebrev på vilket företrädesrätten grundas, om inte kuponger används som emissionsbevis.
I avstämningsbolag skall emis- sionsbevisen och, vid fondemis- sion, breven på nya aktier som till- kommer aktieägare genast sändas i rekommenderat brev eller på an- nat betryggande sätt till dem som på avstämningsdagen är införda i aktieboken eller i förteckningen enligt 3 kap. 12 5. Om dessa inte var berättigade att ta emot hand- lingarna skall bolaget ändå anses ha fullgjort sin skyldighet. Detta gäller dock inte om bolaget eller värdepapperscentralen kände till att handlingarna skulle komma i orätta händer eller om någon av dem har åsidosatt den aktsamhet som de efter omständigheterna skäligen bort iaktta. Bolaget eller värdepapperscentralen anses inte heller ha fullgjort sin skyldighet om mottagaren var omyndig.
Denna lag träder i kraft den
37. Förslag till
I avstämningsbolag skall emis- sionsbevisen och, vid fondemis- sion, breven på nya aktier som till- kommer aktieägare genast sändas i rekommenderat brev eller på an- nat betryggande sätt till dem som på avstämningsdagen är införda i aktieboken eller i förteckningen enligt 3 kap. 12 5. Om dessa inte var berättigade att ta emot hand- lingarna skall bolaget ändå anses ha fullgjort sin skyldighet. Detta gäller dock inte om bolaget eller värdepapperscentralen kände till att handlingarna skulle komma i orätta händer eller om någon av dem har åsidosatt den aktsamhet som de efter omständigheterna skäligen bort iaktta. Bolaget eller värdepapperscentralen anses inte heller ha fullgjort sin skyldighet om mottagaren var omyndig eller hade en förvaltare enligt föräldra- balken förordnad att företräda ho- nom i denna angelägenhet.
Lag om ändring i taxeringslagen (1956:623)
Härigenom föreskrivs att 47 5 taxeringslagen (1956:623)' skall ha föl-
jande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
4752. Skyldighet att avgiva deklaration eller annan uppgift, varom i denna lag sägs, skall fullgöras
1) för omyndig av förmyndare eller god man, som förordnats en-
1) för omyndig av förmyndare
eller god man som förordnats en-
Nu varande lydelse
ligt 18 kap. 1 5 föräldrabalken, be- träffande vad förmyndaren eller gode mannen har under sin för- valtning,
2) för sådan person, för vilken god man förordnats enligt 18 kap. 3 eller 45 föräldrabalken, av gode mannen beträffande vad han har under sin förvaltning,
Föreslagen lydelse
ligt [] kap. 1 5 föräldrabalken, be- träffande vad förmyndaren eller gode mannen har under sin för- valtning,
2) för sådan person, för vilken god man eller förvaltare har för- ordnats enligt 11 kap. 3, 4 eller 75 föräldrabalken, av gode mannen eller förvaltaren beträffande vad han har under sin förvaltning,
3) för avliden person och hans dödsbo av dödsbodelägare eller testa- mentsexekutor, som har att förvalta den dödes egendom, dock att där egendomen avträtts till förvaltning av boutredningsman, denne har att fullgöra deklarations- eller uppgiftsskyldigheten,
4) för dödsbo, som ej längre består, av den som vid tidpunkten för dödsboets upplösning haft att förvalta boets egendom,
5) för annan deklarations- eller uppgiftsskyldig än enskild person och dödsbo av vederbörande styrelse, förvaltning, syssloman, förvaltare eller ombud, där ej beträffande staten, landsting, kommun eller annan dylik menighet regeringen annorlunda förordnar,
6) för aktiefond av det fondbolag, som handhar förvaltningen av fon- den eller, om förvaltningen övergått till förvaringsbank, av denna samt
7) för annan än här ovan omförmäld juridisk person, som ej längre består, av den som senast haft att förvalta dess angelägenheter.
Denna lag träder i kraft den
38. Förslag till
Lag om ändring i fastighetstaxeringslagen (1979:1152)
Härigenom föreskrivs att
Nu varande lydelse
18 kap. 25 fastighetstaxeringslagen (1979:1152) skall ha följande lydelse.
Föreslagen lydelse
18 kap. 2 5 Skyldighet att lämna deklaration eller annan uppgift, som sägs i denna lag, skall fullgöras
1. för omyndig av förmyndare eller god man, som förordnats en- ligt 18 kap. 1 5 föräldrabalken, be- träffande vad förmyndaren eller gode mannen har under sin för- valtning
2. för sådan person, för vilken god man förordnats enligt 18 kap. 3 eller45 föräldrabalken, av gode mannen beträffande vad han har under sin förvaltning
1. för omyndig av förmyndare eller god man, som förordnats en- ligt ]! kap. 1 5 föräldrabalken, be- träffande vad förmyndaren eller gode mannen har under sin för- valtning
2. för sådan person, för vilken god man eller förvaltare har för- ordnats enligt 11 kap. 3, 4 eller 75 föräldrabalken, av gode mannen eller förvaltaren beträffande vad han har under sin förvaltning
3. för dödsbo av dödsbodelägare eller testamentsexekutor, som har att förvalta den dödes egendom, dock att där egendomen avträtts till förvalt- ning av boutredningsman, denne har att fullgöra deklarations- eller upp-
giftsskyldigheten
4. för dödsbo, som ej längre består, av den som vid tidpunkten för dödsboets upplösning haft att förvalta boets egendom
5. för annan deklarations- eller uppgiftsskyldig än enskild person och dödsbo av vederbörande styrelse, förvaltning, syssloman, förvaltare eller ombud samt
6. för annan än här ovan nämnd juridisk person, som inte längre be- står, av den som senast haft att förvalta dess angelägenheter.
Denna lag träder i kraft den
39. Förslag till
Lag om ändring i lagen (1976:600) om offentlig anställning
Härigenom föreskrivs att 13 kap. 55 lagen (1976:600) om offentlig anställning skall ha följande lydelse.
Nu varande l vdelse
Föreslagen lydelse
13 kap. 55
Att arbetstagare hos staten kan vara skyldig att frånträda utövning av tjänst, om han förklaras omyn- dig eller försättesi konkurs, följer av särskilda bestämmelser i lag el- ler annan författning.
Denna lag träder i kraft den
40. Förslag till
Att arbetstagare hos staten kan vara skyldig att frånträda utövning av tjänst, om han försätts i kon- kurs, följer av särskilda bestäm- melser i lag eller annan författ- ning.
Lag om ändring i lagen (1977:293) om handel med drycker
Härigenom föreskrivs att 63 5 lagen (19771293) om handel med dryc- ker skall ha följande lydelse.
Nu varande lydelse
Föreslagen lydelse
635
Har den som fått tillstånd till de- taljhandel med öl eller till serve- ring av alkoholdrycker avlidit, för- satts i konkurs eller förklarats omyndig och vill dödsboet, kon- kursboet eller förm yndaren fortsät- ta rörelsen, skall anmälan göras till tillståndsmyndigheten med upp- gift om föreståndare. Anmälan skall ha inkommit senast två må- nader efter dödsfallet respektive första borgenärssammanträdet el- ler omyndighetsförklaringen. Har anmälan ej inkommit inom före- skriven tid, upphör tillståndet att gälla den dag anmälningstiden ut- gick.
Denna lag träder i kraft den
Har den som fått tillstånd till de- taljhandel med öl eller till serve- ring av alkoholdrycker avlidit eller försatts i konkurs och vill dödsbo- et eller konkursboet fortsätta rörel- sen, skall anmälan göras till till- ståndsmyndigheten med uppgift om föreståndare. Anmälan skall ha inkommit senast två månader efter dödsfallet eller första borge- närssammanträdet. Har anmälan ej inkommit inom föreskriven tid, upphör tillståndet att gälla den dag anmälningstiden utgick.
1. Direktiven
Genom tilläggsdirektiv år 1982 (Dir. 1982z25) fick utredningen (Ju 1977208) om barnens rätt i uppdrag att se över lagstiftningen om förmyn- derskap och godmanskap. År 1984 fördes denna del av utredningens uppdrag över till en särskild utredare (Dir. 1984135).
Enligt 1982 och 1984 års direktiv åligger det utredningen att utvärdera gällande regler om omyndighetsförklaring, utseende av god man och arvode till förmyndare och gode män. Vidare har utredningen enligt dessa direktiv till uppgift att bl.a. överväga förenklingar i regelsystemet när det gäller förmyndares rättigheter och skyldigheter. Slutligen har utredningen enligt ursprungsdirektiven att undersöka möjligheterna att rationalisera handläggningen av ärenden hos domstolarna och överför- myndarna.
Genom tilläggsdirektiv (Dir. 198555) den 19 december 1985 fick utredningen som uppgift att med förtur undersöka om institutet omyn- digförklaring kan avskaffas. I direktiven redogjorde föredragande stats— rådet, justitieministern Wickbom, inledningsvis för syftet med 1974 års reform när det gäller omyndigförklaringar, liksom för utredningens ur- sprungliga uppdrag. Han anförde härefter följande.
En omyndigförklaring innebär alltid, som min företrädare uttalade i samband med 1974 års reform, ett allvarligt ingrepp i en persons liv. Den omyndigförklarade förlorar inte bara rätten att själv bestämma över sina ekonomiska angelägenheter. En omyndigförklaring medför även långt- gående verkningar på områden som inte berör den ekonomiska rörelse— friheten. Bl.a. är den omyndigförklarade utesluten från rösträtt i allmän- na val. Över huvud taget medför en omyndigförklaring som regel en stark begränsning av möjligheten att ta egna initiativ och hävda egna åsikter. Detta kan få allvarliga följder för den omyndigförklarades psyki- ska tillstånd. När en omyndigförklaring väl en gång har skett, kan det vara svårt att få den hävd (prop. 1974:142 5. 113).
Mot denna bakgrund är det glädjande att antalet omyndigförklaringar har sjunkit kraftigt sedan 1974 års reform. År 1974 var antalet mål om omyndigförklaring i tingsrätterna 1 311 och år 1975 var det 1 080. När reformen hade trätt i kraft år 1976 var antalet mål 201. Antalet har däref- ter sjunkit årligen och var år 1984 nere i 53. När det gäller mål om hävan- de av omyndigförklaring skedde en uppgång åren närmast efter refor- men. Från att ha varit 329 mål år 1974 och 362 mål år 1975 steg antalet till 648 år 1976 och till 789 år 1977. Därefter har dock antalet mål sjunkit, och
år 1984 var antalet 321. Detta motsvarar alltså i stort sett antalet häv- ningsmål omedelbart före reformens ikraftträdande.
Antalet omyndigförklarade är nu ca 15 000. Som jämförelse kan näm- nas att motsvarande antal var ca 28 000 år 1976.
Med nuvarande lagstiftning kan man utgå från att antalet omyndig— förklaringar kommer att ligga på en relativt låg nivå ijämförelse med tiden före reformen. Jag anser dock att man inte bör nöja sig med detta.
Uppfattningen om alla människors lika värde är den grundläggande utgångspunkten för hur samhället skall utformas. Alla människor har kunskaper, erfarenheter och förmåga, som är viktiga för samhället. Och människornas aktiva deltagande i samhällslivet skall främjas, något som har kommit till uttryck i bl.a. socialtjänstlagens (1980:620) beskrivning av målet för samhällets socialtjänst. Även i övrigt finns det skäl att här knyta an till den målbeskrivningen, vilken bl.a. innebär att socialtjänsten skall inriktas på att under hänsynstagande till människans ansvar för sin och andras sociala situation frigöra och utveckla enskildas och gruppers egna resurser. Vidare gäller att verksamheten inom socialtjänsten skall bygga på respekt för människornas självbestämmanderätt och integritet (1 & socialtjänstlagen). Liknande tankegångar präglar den nya lagen (l985:568) om särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda m.fl., som träder i kraft den 1 juli 1986.
Det synsätt som sålunda har legat till grund för reformarbetet inom andra samhällsområden bör enligt min mening vara vägledande också för en reformering av lagstiftningen om förmynderskap och godman- skap, som har sina rötter i en äldre tids värderingar. Detta talar för att man helt och hållet avskaffar institutet omyndigförklaring. Det bör vara utredningens huvuduppgift att pröva denna fråga.
Ett avskaffande av institutet omyndigförklaring får givetvis inte inne- bära att de människor som är berörda fråntas det stöd och det skydd de kan behöva. Utredningen bör därför undersöka om de alternativa former som finns för detta ändamål är tillräckliga. Av vikt i det sammanhanget är bl.a. vilka möjligheter som erbjuds inom socialtjänstlagen. Av intresse är också bl.a. reglerna om rättshandlingars ogiltighet i 3 kap. lagen (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område (avtalslagen) och lagen (1924c323) om verkan av avtal, som slu- tits under inflytande av rubbad själsverksamhet. Reglerna om godman- skap bör givetvis också tas med i bedömningen.
Om utredningen finner att det inte ges tillräckliga möjligheter till stöd och skydd inom det nuvarande systemet bör utredningen — om den föreslår att institutet omyndigförklaring skall avskaffas — överväga nya eller ändrade former för sådant bistånd.
En möjlighet som kan vara aktuell är att förstärka godmansinstitutet. Här vill jag peka på möjligheten att inrätta ett ekonomiskt förvaltarskap. Den frågan togs upp i direktiven till den år 1964 tillkallade förmynder- skapsutredningen. Innebörden skulle vara att en person för viss tid eller tills vidare kan överlämna förvaltningen av sina tillgångar, helt eller delvis, till annan utan att själv behålla någon dispositionsrätt. Anord- ningen skulle närmast svara mot det i vissa utländska rättssystem före- kommande kuratelet, vilket innebär en genom myndighets försorg anordnad förmögenhetsrättslig representation av mindre omfattning än förmynderskapet. Skillnaden mellan ett sådant institut och det nuvaran- de godmanskapet gäller främst huvudmannens rättsliga förmåga. Vid ett s.k. kuratel avhänder han sig den, medan så inte är fallet när en god man förordnas.
1964 års förmynderskapsutredning avvisade visserligen tanken på att införa ett kuratel (SOU 1970:67 s. 32 och 50). Den gången var det emeller- tid inte aktuellt att avskaffa institutet omyndigförklaring. Mot att införa ett kuratel anfördes bl.a. att den principiella skillnaden mellan myndiga och omyndiga därigenom skulle genombrytas. Detta argument har inte bärkraft om institutet omyndigförklaring försvinner. Det kan då finnas anledning att på nytt pröva om ett kuratelinstitut i någon form bör infö- ras.
I utredningens uppdrag enligt de tidigare direktiven ligger inte bara att utreda frågor som rör omyndigförklarade utan också att undersöka i vad mån skyddet för sjuka eller handikappade bör förstärkas. Om utredning- en anser att det bör ske, kan en möjlighet vara att även i det syftet övervä- ga de alternativ till omyndigförklaring som jag nyss har pekat på.
I ett stort antal författningar föreskrivs att den som är omyndig inte får inneha viss befattning eller utöva viss verksamhet. Enligt min uppfatt- ning torde det, om institutet omyndigförklaring upphävs, inte vara nöd- vändigt att generellt ersätta eller komplettera kravet på att man skall vara myndig med någon form av lämplighetskriterium. Det kan dock inte uteslutas att detta behövs i något fall. Denna fråga bör utredningen över— vaga.
Även om utredningen stannar för att inte lägga fram något förslag om att avskaffa institutet omyndigförklaring, bör utredningen överväga att upphäva kopplingen till just detta institut när det gäller rösträtten. Enligt min mening är den utestängning från samhällsgemenskapen som förlust- en av rösträtten innebär en av de allvarligaste följderna av en omyndig- förklaring. Det argument som i första hand har åberopats för att inte låta de omyndigförklarade delta i allmänna val är att många omyndigförkla- rade lättare än andra kan bli offer för otillbörlig påverkan (SOU l972:15 s. 125, prop. 1973 :90 s. 164). Enligt min mening har emellertid detta argument inte så stor tyngd att det uppväger de skäl, främst respekten för den enskilda människans värde och integritet, som talar mot att den som har omyndigförklarats också fråntas sin rösträtt.
I den fråga som jag nu har berört bör utredningen samråda med folk- styrelsekommittén (Ju 1984:05).
Utredningens överväganden och förslag i de delar som tas upp i dessa direktiv bör redovisas före utgången av år 1986.
2 Utredningsarbetet
Utredningen har i en första etapp av sitt arbete försökt kartlägga effekter- na av 1974 års reform, främst när det gäller instituten omyndigförklaring och god man enligt 18 kap. 3 (j föräldrabalken (FB).
Övriga frågor som omfattas av utredningens uppdrag, bl.a. FB:s och övriga författningars regler om förvaltning och redovisning, avser utred— ningen att undersöka och behandla i ett senare skede av utredningsarbe— tet.
Kartläggningen av effekterna av 1974 års reform har skett dels genom enkäter till landets tingsrätter och ett stort antal överförmyndare, dels genom sammanträffande med företrädare för olika intressegrupper inom det berörda området.
I enkäten till tingsrätterna ställdes en rad frågor som bl.a. rörde om- fattningen av omyndigförklaringar och förordnanden av gode män efter reformens ikraftträdande den 1 januari 1976. Vidare efterfrågades anta- let fall av hävande av omyndigförklaring. Synpunkter begärdes också på detaljer kring de båda instituten.
Resultatet av tingsrättsundersökningen redovisas i avsnitt 5.1. I ett frågeformulär till 55 av landets 284 överförmyndare/överförmyn- darnämnder ställdes frågor som avsåg att utröna hur bl.a. institutet god man enligt 18 kap. 3 & FB tillämpades. Vidare hemställdes om synpunk- ter i olika avseenden beträffande såväl detta institut som omyndigförkla- ringsinstitutet.
Överförmyndarrepresentanterna hade utsetts så, att kommuner av oli- ka storlek och från skilda delar av landet kom att omfattas.
Resultatet av denna undersökning finns redovisad i avsnitt 5.2. Utredningen har vid en hearing den 13 maj 1986 träffat representanter för myndigheter och andra organ som är verksamma inom de områden som berörs av utredningens uppdrag. Närvarande vid mötet var repre- sentanter från Stockholms och Sollentuna tingsrätter, socialstyrelsen, överförmyndarnämnderna i Stockholm och Uppsala, Svenska kommun- förbundet, Föreningen Sveriges överförmyndare, Riksförbundet för so- cialt och mentalt handikappade (RSMH), Handikappförbundens cen- tralkommitté (HCK) och Godemans- och förmyndarföreningen (GM F) i Stockholm.
Härutöver har utredningen inhämtat synpunkter från Riksförbundet för utvecklingsstörda barn, ungdomar och vuxna (FUB).
Vid ett möte i början av hösten 1986 har diskussioner ägt rum med företrädare för vissa banker.
Särskilda studiebesök har gjorts vid överförmyndarnämnden i Stock- holm och hos överförmyndaren i Torsby. Vidare har främst utredningens sekreterare haft kontakt med andra överförmyndare och med företräda- re för vissa godemans- och förmyndarföreningar.
Utredaren och sekreteraren har genom besök i Köpenhamn, Helsing- fors och Oslo under våren och sommaren 1986 inhämtat upplysningar om förhållandena i de berörda nordiska länderna (se avsnitt 6). Diskus- sioner har förts med företrädare för justitiedepartementen där. I början av hösten 1986 har ett besök gjorts i Madrid, där överläggningar har ägt rum med företrädare för det spanska justitiedepartementet och med re- presentanter för en stiftelse med uppgifter inom bl.a. den sociala omsor- gen.
1 övrigt har information om innehållet i vissa utländska rättsordningar inhämtats genom förmedling av utrikesdepartementet, berörda ambas- sader samt Europarådet.
Slutligen har utredningen vid sina överväganden i rösträttsfrågor sam- rått med folkstyrelsekommittén (Ju 1984:05).
3 Gällande rätt
De grundläggande bestämmelserna om förmynderskap och godman- skap finns i föräldrabalken (FB). De reformerades år 1974 (prop. 1974: 142, LU 38, rskr 404). De nya reglerna trädde i kraft den 1 januari 1976. Reformen innebar bl.a. att omyndigförklaringar skulle användas i mindre utsträckning än tidigare och att man fick bättre garantier för att en omyndigförklaring hävs när det inte längre finns skäl för en sådan förklaring.
I följande avsnitt redovisas reglerna i FB om omyndigförklaring (av- snitt 3.1), omyndigförklarings hävande (avsnitt 3.2), förmyndare (avsnitt 3.3) och god man (avsnitt 3.4). Vidare lämnas en kortfattad redogörelse för vissa avtalsrättsliga regler (avsnitt 3.5), liksom för socialtjänstlagen (1980:620) och lagen (1985:568) om särskilda omsorger om psykiskt ut- vecklingsstörda m.fl. (avsnitt 3.6). Slutligen redovisas en del av de be- stämmelser som gäller för rätten att rösta i allmänna val (avsnitt 3.7—8).
3.1. Omyndigförklaring
3.1.1 Förutsättningar för omyndigförklaring och förfarandet Genom en lagändring år 1974 (prop. 1974144, LU 12, rskr 169) sänktes myndighetsåldern från dittillsvarande tjugo till arton år (9 kap. l & FB). Den som är under arton år (underårig) är omyndig och saknar full rätts- handlingsförmåga, dvs. han kan inte själv råda över sin egendom eller åta sig förbindelser i vidare mån än som följer av lag eller villkor vid gåva eller testamente (se 9 kap. FB samt 6 kap. 5 & GB och 9 kap. 1 (j ÄB). Omyndigförklaring är ett beslut av domstol att den som fyllt arton skall vara omyndig och därmed ha i huvudsak samma begränsade rättsli- ga handlingsförmåga som en underårig. Enligt 10 kap. 1 & FB skall den som fyllt arton år förklaras omyndig, om han på grund av psykisk sjukdom, hämmad förståndsutveckling eller psykisk abnormitet av annat slag är ut stånd att vårda sig eller sin egen- dom och det inte är tillräckligt att god man förordnas för honom eller att han på annat mindre ingripande sätt får bistånd i vården av sina angelä- genehter. Om dessa förutsättningar föreligger beträffande en underårig, kan rätten förklara att han skall förbli omyndig även efter att han har uppnått myndighetsåldern (10 kap. 2 & FB).
Omyndighetsgrunderna är således begränsade till fall där någons själsliga förmögenheter är sådana att han på grund härav inte kan vårda sig eller sin egendom. Före år 1976 kunde en person omyndigförklaras även för det fall han genom slöseri eller annan grov vanvård av sin egendom eller på annat sätt genom otillbörligt förfarande med avseende på egendomen äventyrade sin eller sin familjs välfärd. En ytterligare grund enligt de äldre bestämmelserna var att någon var hemfallen åt t.ex. alkoholmissbruk och till följd därav inte kunde vårda sig eller sin egen- dom. Enligt den tidigare ordningen kunde också någon på egen begäran eller med eget samtycke bli omyndigförklarad, om han på grund av sjuk- dom, försvagat häslotillstånd, lyte, oerfarenhet eller av annan orsak be— hövde bistånd i vården av sina angelägenheter.
Efter den inskränkning av omyndighetsgrunderna som genomfördes år 1974 gäller också, som framgår av 10 kap. l & FB, att omyndigförkla- ring inte i något fall får beslutas, om det är tillräckligt att god man förord- nas eller att bistånd på annat mindre ingripande sätt kan ordnas.
Genom begränsningen av omyndighetsgrunderna ville man från lag- stiftarens sida bryta med ett äldre synsätt, som främst utmärktes av en önskan att skydda den enskildes tillgångar för hans egna dispositioner, och anpassa lagstiftningen till ett samhälle med ett utbyggt socialt trygg- hetssystem (jfr. prop. 1974:142 5. 116). Den bärande tanken är att den hjälpverksamhet som ingår i samhällets socialvårdande uppgifter skall utnyttjas så långt som möjligt. När den enskildes behov av hjälp i rättsli- ga eller ekonomiska angelägenheter är så omfattande att det inte är till- räckligt med det bistånd som lämnas inom ramen för denna hjälpverk- samhet, skall det prövas om det inte är tillräckligt med en god man. Möjligheten att förordna god man utvidgades samtidigt som omyndig- hetsgrunderna inskränktes (se avsnitt 3.4).
De nuvarande reglerna innebär således att domstolen, sedan det har konstaterats att den enskildes tillstånd är sådant som anges i 10 kap. 1 &, i första hand skall pröva om han inte kan få tillfredsställande personlig omvårdnad genom anhöriga, inom ramen för kommunens sociala verk— samhet eller på sjukvårdsinrättning e.d. Vidare skall prövas om inte den enskildes rättsliga eller ekonomiska angelägenheter kan bli tillfredsstäl- lande skötta på något av de angivna sätten eller genom t.ex. en banks notariatavdelning, en advokat eller någon annan förtroendeman. Skulle den enskildes behov av hjälp inte kunna tillgodoses på sådant sätt, an- kommer det på domstolen att undersöka om det inte är tillräckligt med en god man.
I propositionen (prop. 1974: 142 s. 120) sägs emellertid att förhållande- na ibland kan vara sådana att en omyndigförklaring framstår som ound- gänglig. Framför allt anges detta vara fallet, om det finns en överhängan- de risk för att den sjuke ingår rättshandlingar som kolliderar med dem som en god man skulle komma att ingå och detta skulle medföra väsent- lig skada för den sjuke eller för tredje man. Föredragande statsrådet ansåg dock (prop. s. 118) att det i de flesta fall torde finnas små risker för
att den sjuke skulle ingå kolliderande rättshandlingar. Särskilt liten an- sågs risken vara i de fall då den sjuke själv var på det klara med sitt behov av hjälp. Även i andra situationer, t.ex. när den sjuke var föremål för fortlöpande vård, torde man normalt enligt uttalande i propositionen kunna bortse från risken för kolliderande rättshandlingar.
Högsta domstolen har i ett par avgöranden prövat hur gränsdragning- en mellan omyndigförklaring och förordnande av god man bör göras.
lett fall (NJA 1978 5.350), där HD prövade frågan om omyndigförkla- ring av en kvinna med gravt psykiskt handikapp, ansåg domstolen att personer, som befinner sig så långt från mänsklig kontakt och rationellt handlande att ett ingrepp i den personliga eller rättsliga handlingsfrihe- ten saknar all praktisk betydelse, inte berörs av de överväganden som i motiven redovisats i fråga om risken för kolliderande rättshandlingar. Med hänvisning bl.a. till detta fann HD att det inte fanns stöd för en tolkning som innebär att, sedan det konstaterats att någons sinnestill- stånd är sådant att omyndighetsförklaring kunde komma i fråga, graden av psykisk ohälsa i sig har betydelse vid prövningen av om en omyndig- hetsförklaring skall ske. Eftersom kvinnans bistånd med personliga an- gelägenheter var tillgodosett genom sjukvårdens försorg och det för be- hovet av bistånd i vården av hennes egendom var tillräckligt med god man, ogillades ansökningen om omyndigförklaring.
I ett annat fall (NJA 1981 s. 291) har högsta domstolen ansett god man tillräcklig för en 40-årig man med vissa missbruksproblem, som på grund av hämmad förståndsutveckling och psykisk abnormitet av annat slag befunnits vara ur stånd att vårda sig och sin egendom, även om det fanns en dokumenterad risk att mannen med bibehållen rättshandlingsförmå- ga skulle förbruka bl.a. sin förtidspension och ett kapital på 27 000 kr. Domstolen fäste bl.a. avseende vid att mannen var på det klara med sitt behov av hjälp och att han förklarat sig villig att låta en god man ta hand om pengarna.
Behöriga att ansöka om att någon skall förklaras omyndig är, förutom den som ansökningen avser, make och närmaste anhöriga. Även överför- myndaren får göra ansökan. I de fall ansökningen avser en underårig får den göras av förmyndaren (10 kap. 105 FB).
Rättens prövning skall normalt ske vid rättegång med huvudförhand- ling. Tingsrätten skall då bestå av en lagfaren domare och tre nämnde- män (10 kap. ll & och 20 kap. 1 & FB jfrt med 15 kap. 29 & giftermålsbal- ken). Har ansökan om omyndigförklaring gjorts av den som ansökning- en avser eller har denne medgivit att omyndigförklaring meddelas, får rätten utan huvudförhandling omedelbart avgöra målet. Tingsrätten är då domför med en lagfaren domare (10 kap. 11 ä 1 st och 20 kap. 1 & FB jfrt med 15 kap. 29 & giftermålsbalken och 1 kap. 3 % femte stycket rätte- gångsbalken).
För det fall att den som en ansökan avser uppenbarligen inte förstår vad saken gäller eller skulle lida allvarlig skada av att få del av ansök- ningen skall god man förordnas att företräda honom i målet och bevaka hans rätt (10 kap. 11 & FB).
Rätten får inte förklara någon omyndig utan att läkarintyg angående
hans eller hennes sinnestillstånd har företetts (10 kap. 15 & FB). Läkarin- tyget skall enligt en kungörelse (1974:1051) om läkarintyg för omyndig- hets- och myndighetsförklaringar vara utfärdat av en läkare som har specialistkompetens i allmän psykiatri, rättspsykiatri eller barn- och ung- domspsykiatri eller som annars har förklarats behörig av socialstyrelsen. Socialstyrelsen har fastställt ett särskilt formulär för sådana intyg.
Domstolen kan meddela interimistiskt förordnande om omyndigförk- laring, dvs. förordna att den som ansökningen avser skall vara omyndig för tiden intill dess målet avgörs. Sådant förordnande, som kan meddelas utan huvudförhandling, förutsätter att ett dröjsmål med dom i saken uppenbarligen skulle medföra fara för den som ansökningen avser eller för hans egendom (10 kap. 14 & FB).
En dom varigenom någon förklarats omyndig skall kungöras i Post- och Inrikes Tidningar (10 kap. 17 & FB). En sådan dom gäller utan hinder av att den överklagas (20 kap. 8 & FB).
Ett överklagande av en dom angående omyndigförklaring följer vanli- ga överklagningsregler. Det innebär att tingsrättens dom överklagas till hovrätten. Hovrättens dom kan överklagas till högsta domstolen, men för fullföljden gäller sedvanliga regler om prövningstillstånd.
3.1.2. Rättsverkningarna av en omyndigförklaring
Som nämnts ovan innebär en omyndigförklaring att personen i fråga förlorar sin rättshandlingsförmåga utom i vissa begränsade hänseenden. Han'blir i stort jämställd med en underårig och ställs under förmyndare (10 kap. 3-7 åå jfrt med 9 kap. 3-7 åå och 11 kap. 3 ij FB).
I följande hänseenden har den omyndigförklarade viss rättshandlings- förmåga. 0 Han får själv sluta avtal om tjänsteller annat arbete, dock med möjlig- het för förmyndare att efter rättens förordnande ingå eller häva så— dant avtal (10 kap. 4å FB). 0 En omyndigförklarad får själv råda över vad han harförvärvat genom eget arbete efter omyndigförklaringen. Under vissa omständigheter har dock förmyndaren rätt att, med överförmyndarens samtycke, ta hand om myndlingens arbetsförtjänst. Detta får ske om det anses er- forderligt med hänsyn till bl.a. myndlingens välfärd (10 kap. 5 5 och 9 kap. 3 5 andra stycket FB). 0 Om det i gåva eller i testamente till den omyndigförklarade som vill- kor har angivits att han själv skall få råda över egendom som överlåtits på det sättet, har han sådan rådighet, dock med den begränsningen att förmyndaren kan omhänderta egendomen på likartade grunder som gäller för arbetsförtjänst (10 kap. 6 g" och 9 kap. 49” FB). 0 Den omyndigförklarade har rätt att driva näring med tillstånd av för- myndaren elleri vissa fall överförmyndaren (15 kap. 13 & FB). Han får då, med vissa undantag, ingå rättshandlingar som faller inom områ- det för rörelsen (10 kap. 6 5 och 9 kap. 5 å).
0 I fråga om äktenskapsförordkrävs samtycke av förmyndare utom när äktenskapsförordet avser överlåtelse av egendom över vilken den omyndige själv råder (8 kap. 9 & giftermålsbalken). 0 En omyndigförklarad får göra testamente , om inte hinder möter på grund av hans sinnestillstånd (9 kap. ] åjfrd med 13 kap. 2 & ärvdabal- ken). Som en följd av omyndigförklaringen saknar den omyndigförklarade i likhet med en underårig rösträtt (se vidare avsnitt 3.7). En annan följd av omyndigförklaringen är att vederbörande inte får inneha vissa tjänster eller uppdrag (se t.ex. 3 kap. 10 & regeringsformen, 2 kap. 4 & kommunal- lagen, 4 kap. 1 och 6 55 rättegångsbalken, 8 kap. 45 aktiebolagslagen). En omyndigförklaring innebär i sig ingen förändring av det straffrätts- liga och skadeståndsrättsliga ansvaret. Det straffrättsliga ansvaret inträder för alla vid femton års ålder (33 kap. l & brottsbalken). Särskilda regler i fråga om åtalsunderlåtelse (20 kap. 7 & rättegångsbalken) och nedsättning eller uteslutning av påföljd (33 kap. 2 och 4 55 brottsbalken) finns emellertid för dem som begått brott under inflytande av sinnessjukdom, sinnesslöhet eller själslig ab- normitet av annat slag. När det gäller det skadeståndsrättsliga ansvaret skall det enligt 2 kap. 3 & skadeståndslagen (l972z207) göras en skälighetsbedömning med hän- syn till bl.a. skadevållarens sinnestillstånd. Följderna av en omyndigförklaring i avtalsrättsligt hänseende redovi- sas närmare i avsnitt 3.5.
3.2. Omyndigförklarings hävande
Enligt 10 kap. 8 & FB skall en omyndigförklaring hävas av rätten, om skäl för omyndigförklaring inte längre föreligger.
Tidigare kunde ansökan om hävande av omyndigförklaring endast göras av den omyndige själv eller hans förmyndare. För att så långt möjligt garantera att omyndigförklaringar hävs i behörig utsträckning infördes genom 1974 års reform en möjlighet även för överförmyndare att göra sådan ansökan (numera 10 kap. 10 å andra stycket FB).
Avsikten var att överförmyndaren genom en årlig granskning av alla förmynderskap som inte avser underåriga skulle upptäcka fall där behov förelåg av ansökan om hävande av omyndigförklaringen. Detta har ut- tryckligen föreskrivits i 3 & överförmyndarkungörelsen (1974: 1047). Där- emot ansågs det föra för långt att ha ett system med regelbundna ompröv- ningar av alla domar på omyndigförklaring (prop. 1974:142 5. 159).
I samband med 1974 års reform infördes även bestämmelser för bl.a. sociala nämnder och läkare att anmäla till överförmyndaren när någon som ärföremål för deras verksamhet inte längre bör vara omyndigförkla- rad (se numera t.ex. 42å socialtjänstförordningen, l981:750, och 1] (j lagen, 1985:568, om särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda m.fl.).
En ansökan om att omyndigförklaring skall hävas, som görs av den omyndige, kan avslås omedelbart utan huvudförhandling, om ansök- ningen är uppenbart ogrundad. Huvudförhandling behövs inte heller i vissa fall när en ansökan om hävande har gjorts eller tillstyrkts av både förmyndaren och överförmyndaren (10 kap. 12 lj FB).
Läkarintyg, som följer samma formkrav som läkarintyg vid ansökan om omyndigförklaring, erfordras normalt även när det är fråga om omyndigförklarings hävande. Endast om det föreligger synnerliga skäl kan sådant intyg undvaras (10 kap. 15 & FB).
l övergångsbestämmelserna till 1974 års reform har föreskrivits att beträffande den som omyndigförklarats före den 1 januari 1976 läkarin- tyg erfordras endast om grunden för omyndighetsförklaringen varit sin- nessjukdom, sinnesslöhet eller annan rubbning av själsverksamheten, dvs. vad som motsvarar den nuvarande grunden enligt 10 kap. l ä FB.
3.3. Förmyndare
De allmänna reglerna om förmyndare finnsi 11 kap. FB, medan förmyn- dares plikter, förvaltningsregler, redovisningsskyldighet m.m. regleras i 13-16 kap. FB.
3.3.1. Allmänna bestämmelser
Begreppet förmyndare används för att beteckna ställföreträdare för så- väl underårig som omyndigförklarad. I fråga om underårig är förmyn— derskapet knutet till vårdnaden, dvs. föräldrar är i sin egenskap av vård- nadshavare förmyndare för sina barn (lega/förmyndare). För barn som står under vårdnad av endast den ene av sina föräldrar är denne ensam förmyndare (11 kap. l & FB).
Enligt 11 kap. 3 åskall förmyndare förordnas för den som är omyndig- förklarad, liksom för underårig där myndig vårdnadshavare saknas (för- ordnadförmyndare). Till förmyndare skall utses en rättrådig, erfaren och i övrigt lämplig man eller kvinna (11 kap. 5 5).
Även om det inte finns någon föreskrift om att till förmyndare skall utses någon som står den omyndige nära, framhålls i motiven (prop. 1974:142 5. 126) att det många gånger är lämpligt att utse släktingar och liknande till förmyndare. En förälder är emellertid inte utan vidare för- myndare för en omyndigförklarad son eller dotter.
Det finns inte något förbud mot att till förmyndare utse den som på grund av avtal eller tjänst har att ta befattning med den omyndiges ange- lägenheter, t.ex. en socialsekreterare eller en kurator. ] motiven (LU 1974:38 s. 52) framhålls dock att försiktighet bör iakttas i dessa fall för att undvika att förtroendekonflikter skapas mellan förmyndaren och mynd- ligen. Den som i tjänsten har att handlägga ärenden som rör myndlingen kan nämligen av denne uppfattas stå i motsatsförhållande till honom.
Vid 1974 års reform uppmärksammades även att kritik hade riktats mot att många förmynderskap samlades hos en och samma person. En
förmyndare, som har hand om ett stort antal förmynderskap, ansågs få mindre tid att ägna sig åt myndlingens personliga omvårdnad, något som var en av huvudpunkterna i reformen. Någon gräns för det antal förmyn- derskap som får innehas av en person finns emellertid inte i FB. Såväl i propositionen (prop. s. 126) som i lagutskottets betänkande (s. 52) beto- nas dock att det bör åligga domstolen att förvissa sig om att den som förordnas till förmyndare har erforderlig tid att ägna sig åt sitt uppdrag.
Enligt de äldre bestämmelserna var det en medborgerlig plikt att äta sig uppdrag som förmyndare. Denna skyldighet togs bort i samband med 1974 års reform. En förordnad förmyndare har också som en följd härav en ovillkorlig rätt att bli entledigad på egen begäran (11 kap. 8 & FB). Viss inskränkning i denna rätt finns dock för legala förmyndare. Ett entledi_ gande kan inte heller enligt uttalande i propositionen äga rum förrän en ny förmyndare har förordnats (s. 127).
Förutom på egen begäran skall en förmyndare befrias från uppdraget, om han gör sig skyldig till missbruk eller försummelse vid utövandet av sin befattning. Motsvarande gäller om förmyndaren på grund av ekono- miskt obestånd eller av annan orsak kan anses olämplig för fortsatt upp- drag (11 kap. 9 & FB).
Förmynderskap står under tillsyn av överförmyndaren och rätten. Förmyndare för en omyndigförklarad utses av den domstol som har att pröva ansökan om omyndigförklaring. Överförmyndaren skall ha tillfäl- le att lämna förslag på lämplig person innan förordnande meddelas. Den som skall förordnas skall även höras (11 kap. 11-14 55 FB).
Rätten har möjlighet att meddela interimistiska beslut om förordnan- de och entledigande av förmyndare (11 kap. 15-16 55 FB).
3.3.2 Förmyndares plikter m.m. Enligt 13 kap. l 5 FB åligger det förmyndaren att sörja för myndlingens person samt att förvalta myndlingens förmögenhet och företräda honom i angelägenheter som rör denna. Genom 1974 års reform har myndlingens behov av personligt stöd och intressebevakning fått en lika framträdande ställning som behovet av ekonomisk förvaltning av myndlingens egendom. Tidigare betonades, som nämnts, förmyndarens uppgift som ekonomisk förvaltare. Detta hade enligt föredragande statsrådet (prop. 1974:142 5. 132) medfört att förmyndaren, i stället för att se till att myndlingens medel användes till hans nytta, sett som sin uppgift att i största möjliga utsträckning bevara egendomen, något som många gånger hade kommit främst arvingarna till godo. Numera föreskrivs därför inte bara att förmyndaren med omsorg och nit skall vårda myndlingens rätt och främja hans bästa utan också att förmyndaren skall se till att medlen i skälig omfattning används till myndlingens nytta (13 kap. 45 FB). Förmyndarens ekonomiska förvaltning avser såväl tillgångar som
skulder och omfattari regel hela förmögenheten. Inom ramen för förvalt- ningen har förmyndaren rätt och skyldighet att företräda den omyndige inför domstolar och myndigheter.
Det finns två slags inskränkningar i förmyndarens förvaltning: 0 Egendom över vilken myndlingen själv får råda ingår inte i förvalt- ningsuppdraget (jfr avsnitt 3.1.2). Inte heller omfattas egendom, där det genom bestämmelse vid gåva eller testamente har föreskrivits att förvaltningen skall handhas av annan, t.ex. en banks notariatavdel- ning (13 kap. 1 5 andra stycket FB).
o Förvaltningen är underkastad de detaljerade bestämmelser om bl.a. placering av tillgångar och inhämtande av överförmyndarens sam— tycke som finns intagna i 15 kap. FB.
Något hinder mot att en omyndig har flera förordnade förmyndare finns inte. Förvaltningen utövas då av dem gemensamt, dock med en möjlighet för rätten att fördela förvaltningsuppdraget, t.ex. avseende vis— sa tillgångar, mellan dem. Vid oenighet mellan flera gemensamma för- myndare avgör överförmyndaren (13 kap. 8 5 FB).
En förmyndare är skadeståndsskyldig för den skada som han uppsåtli- gen eller av vårdslöshet kan ha vållat myndlingen genom sin förvaltning (13 kap. 95 FB). Genom sitt handlande kan förmyndaren naturligtvis också ha gjort sig skyldig till brottsligt förfarande, t.ex. förskingring.
Kontrollen av att förmyndaren sköter sina åligganden åvilar i första hand överförmyndaren. Denne har bl.a. att granska förmyndarens redo— visning (17 kap. 1 5 FB). Förmyndaren skall före den 1 mars varje år lämna överförmyndaren en årsräkning, som innefattar en redogörelse för förvaltningen under föregående år (16 kap. 55 FB). Regler finns också i 16 kap. FB om upprättande av förteckning över myndlingens egendom när uppdraget inleds, liksom avlämnande av sluträkning när uppdraget har slutförts.
Genom reglerna i 12 kap. FB om inskrivning av förmynderskap, vilket bl.a. innebär att förmynderskapet antecknas i den förmynderskapsbok som förs vid tingsrätten, är det sörjt för ytterligare kontroll av förmyn- derskapet. Inskrivning av förmynderskap skall alltid ske när någon har omyndigförklarats (12 kap. 2 5 FB).
Särskilda regler om förmyndares förvaltning av omyndigs rätt i oskif- tat dödsbo finns i 14 kap. FB.
För sitt förvaltningsuppdrag och för arbetet med den personliga om- vårdnaden har förmyndaren rätt till skäligt arvode. Han har även rätt till skälig ersättning för de utgifter som han haft. Beslut om arvode och ersättning fattas av överförmyndaren (15 kap. 19 5 FB).
Storleken av arvodet bestäms efter grunder som har fastställts för varje överförmyndardistrikt. Kommunförbundet har i cirkulär (den 12 sep- tember 1975) angivit riktlinjer för arvodets storlek. Av dem framgår att normalarvode per år för förvaltningen av en omyndigs egendom är tre procent av basbeloppet vid redovisningsperiodens utgång, dvs. för år 1986 knappt 700 kr. Vid ekonomisk förvaltning av större omfång resp.
särskilt komplicerade uppdrag är procentsatsen sex resp. nio procent, dvs. 1 400 resp. 2 100 kr.-
Arvodet för den personliga omvårdnaden är i riktlinjerna likaledes relaterade till tre, sex eller nio procent av basbeloppet, allt beroende på uppc'ragets omfattning.
Arvode och ersättning skall utgå av den omyndiges medel, i den mån dennes inkomst eller tillgångar överstiger visst belopp (två resp. tre gång- er basbeloppet). I övrigt betalas förmyndares ersättning med kommunala medel (_ 15 kap. 19 5 FB).
3.4. God man
3.4.1. Allmänna bestämmelser
Reglerna om god man enligt FB finns intagna i 18 kap. God man kan förordnas i fyra huvudfall:
God man som tillfällig ersättare för förmyndare (18 kap. 1 5); god man i fall där förmyndare och myndling kan ha stridande in- tressen (18 kap. 2 5); god man såsom alternativ till omyndigförklaring (18 kap. 3 5); god man i vissa fall där huvudmannen är bortovarande eller okänd (18 kap. 4 5).
I fråga om de krav som ställs på den som skall förordnas till god man, liksom förfarandet och tillsyn över godmanskap, är bestämmelserna lik- artade dem som gäller för förordnad förmyndare (se 18 kap. 5-8 55 FB). Motsvarande gäller regler om förvaltning, redovisning samt rätt till er- sättning (se 18 kap. 8-14 55 FB).
[ följande avsnitt (3.4.2) skall närmare redogöras för förutsättningarna och rättsverkningarna av godmanskap enligt 18 kap. 3 5 FB, dvs. god- manskap såsom alternativ till omyndigförklaring. Redan nu bör dock nämnas en grundläggande skillnad mellan god man och förmyndare vad gäller förvaltning av egendomen, nämligen att den gode mannens hand- lande inte kan ske helt oberoende av huvudmannens vilja. Denne behål- ler sin rättsliga handlingsförmåga. I 18 kap. 8 5 föreskrivs i detta hänseen- de enbart att för förvaltning av egendom skall i tillämpliga delar gälla vad som stadgas i fråga om förmyndare och omyndigs egendom. Några bestämmelser som reglerar i vad mån en god man har rätt att vidta för- valtningsåtgärder som strider mot huvudmannens vilja finns således inte.
Vid sidan av FB:s regler om god man finns i andra författningar be- stämmelser om att god man eller syssloman kan förordnas för speciella situationer, såsom t.ex. vid förrättning enligt fastighetsbildningslagen (1970:988), vattenlagen (1983:291) och lagen (l939z608) om enskilda vä- gar eller vid tvångsåtgärd eller exekution (jfr 15 kap. 3 5 rättegångsbalken och 12 kap. 8 5 utsökningsbalken), liksom när det gäller förvaltning av samfälld egendom enligt lagen (1904148 5. 1) om samäganderätt. Därut-
över kan de allmänna reglerna om sysslomän eller ombudsmän i 18 kap. handelsbalken ibland också vara tillämpliga. De särskilda godmansfal- len enligt dessa författningar redovisas inte närmare här.
3.4.2. God man enligt 18 kap. 3 5 FB
Som nämnts utvidgades möjligheten att förordna god man genom 1974 års reform. Enligt 18 kap. 3 5 FB kan god man förordnas, om någon på grund av sjukdom, hämmad förståndsutveckling, försvagat hälsotill- stånd eller liknande förhållande behöver bistånd med att bevaka sin rätt, förvalta sin egendom eller sörja för sin person.
Den som enbart på grund av oerfarenhet e.d. har svårt att ensam beva— ka sina intressen kan således inte få god man förordnad för sig. Det skulle enligt föredragande statsrådet (prop. 1974:142 5. 121) föra alldeles för långt att för alla dessa fall införa en möjlighet att förordna god man. I propositionen hänvisades i detta sammanhang i stället till samhällets rättshjälp och till det bistånd med ekonomisk förvaltning som lämnas av banker och liknande.
Av redovisningen i avsnitt 3.1.1 framgår att möjligheten att förordna god man enligt 18 kap. 3 5 normalt skall övervägas vid ansökningar om omyndigförklaring och att god man skall förordnas först sedan man konstaterat att hjälpbehovet inte kan tillgodoses inom ramen för samhäl- lets vård- och biståndsinsatser i övrigt. Detta har uttryckts i lagrummet så, att domstolen skall förordna god man ”där så erfordras”.
] propositionen framhålls (prop. s. 121) att det i övrigt när det gäller förutsättningarna för förordnande av god man är angeläget att så långt möjligt undvika att en god man och hans huvudman företar kolliderande rättshandlingar. Någon regel finns dock inte om att god man inte skall kunna förordnas, om det föreligger risk för kolliderande rättshandlingar. Man underlät avsiktligen att införa en sådan regel för att undvika att domstolarna genom en alltför restriktiv tillämpning skulle kunna mot- verka önskemålet att begränsa antalet omyndigförklaringar (se prop. s. 122)
Som huvudregel föreskrivs i stället (18 kap. 3 5 2 p FB) att god man endast får förordnas med den enskildes samtycke. Undantag från detta krav får enligt bestämmelsen göras, om den enskildes tillstånd medför hinder mot att samtycke inhämtas eller annars särskilda skäl föreligger.
] motiven (prop. s. 122) anges att sådana särskilda skäl i första hand bör kunna föreligga, om den enskilde är part i rättegång och hans psyki- ska hälsa är sådan att han själv inte kan föra sin talan. God man kan då behöva utses för att man skall slippa avvisa den enskildes talan eller den talan som förs mot honom (jfr NJA 1977 s. 201).
Ifråga om vem som har rätt att ta initiativ till förordnande av god man gäller samma bestämmelser som beträffande omyndigförklaring (18 kap. 8 5).
Aven om en god man enligt 18 kap. 3 5 inte bör vara förordnad under längre tid än som behövs, leder de utvidgade möjligheterna att förordna
god man i många fall till att gode män kommer att fungera under lång tid och att deras uppgifter blir likartade dem som åvilar en förmyndare. Föredragande statsrådet erinrade i propositionen (s. 179) om att det i sådana fall är av stor betydelse att den enskildes behov av personlig omvårdnad blir tillgodosett. En skyldighet att sörja för den enskildes person föreligger således, även om den gode mannen har förordnats för att i första hand bistå den enskilde i en rättslig angelägenhet. I förordnan- det kan godmanskapet dock vara uttryckligen begränsat till att t.ex. avse enbart ett uppdrag att förvalta huvudmannens egendom (jfr prop. s. 186).
Som framhållits ovan inverkar ett förordnande om god man inte på huvudmannens rättshandlingsförmåga. Om huvudmannen sedan god man har förordnats skulle företa rättshandlingar i strid med gode man- nens vilja, kan dessa rättshandlingar i vissa fall bli ogiltiga enligt lagen (19241323) om verkan av avtal, som slutits under inflytande av rubbad själsverksamhet (se vidare avsnitt 3.5). Är inte denna lag tillämplig blir rättshandlingarna i princip gällande. Föredragande statsrådet (prop. s. 122) framhöll att detta ibland kan medföra svårigheter och hänvisade till att omyndigförklaring kan bli aktuell, om allvarliga brister skulle uppstå i samarbetet mellan huvudmannen och den gode mannen. Här finns således i godmansinstitutet en inbyggd konflikt mellan omsorgen om den enskildes välfärd sådan den gode mannen kan uppfatta den, å ena sidan, och respekten för huvudmannens bibehållna rättsliga handlingsförmå- ga, å andra sidan. Se vidare härom avsnitt 4.2.
1 de fall konflikter uppstår torde gode mannen ha att i första hand anmäla förhållandet för överförmyndaren. En möjlig lösning kan i något fall vara att förordna en annan person som god man.
3.5. Vissa avtalsrättsliga regler
Till avtalsrätten hör bl.a. regler om rättslig handlingsförmåga, avtals in- gående och avtals ogiltighet. Bestämmelserna återfinns i 9 och 10 kap. FB, lagen (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögen- hetsrättens område (avtalslagen) samt lagen (19242323) om verkan av avtal, som slutits under inflytande av rubbad själsverksamhet. I följande avsnitt lämnas en kortfattad redogörelse för dessa bestämmelser i de delar de har särskilt intresse i detta sammanhang.
3.5.1. Rättslig handlingsförmåga
Var och en betraktas som rättssubjekt, dvs. kan äga tillgångar och ha skulder. För att själv få förfoga över egendom eller ingå förbindelser (t.ex. sluta överlåtelseavtal eller sätta sig i skuld) erfordras att en person har rättslig handlingsförmåga. Som nämnts inträder full rättslig hand- lingsförmåga först i och med att myndighetsåldern arton år har uppnåtts (9 kap. 1 5 FB).
Före arton års ålder har den underårige endast begränsad rättshand-
lingsförmåga. Han kan t.ex. vid sexton års ålder i princip själv ingå vissa arbetsavtal, förfoga över viss arbetsinkomst samt inom ramen för en näringsverksamhet, som drivs med förmyndarens tillstånd, företa nor- mala rättshandlingar (9 kap. 2 5 jfrd med 6 kap. 12 5, 9 kap. 3 och 5 55 FB).
En underårig med eget hushåll får vidare för den dagliga hushållning- en eller uppfostran av barn ingå sedvanliga rättshandlingar (9 kap. 2 a 5 FB).
Slutligen kan en underårig i princip råda över det som han erhållit i gåva eller testamente under villkor att han själv får råda över det (9 kap. 4 5 FB).
I den omfattning den underårige saknar rättshandlingsförmåga erfor- dras alltid förmyndarens eller överförmyndarens samtycke innan t.ex. avtal ingås. Förmyndaren är, som nämnts, den omyndiges ställföreträda- re och handlar i dennes namn. Förmyndarens ställning är dock begrän- sad genom att vissa åtgärder också kräver bl.a. överförmyndarens till- stånd (se t.ex. 15 kap. FB).
Förmyndarens samtycke eller godkännade kan lämnas efter det rätts- handlingen ingåtts av den underårige, s.k. ratihabering. Samtycke eller godkännande kan även vara ”tyst”, dvs. framgå av omständigheterna utan att vara uttryckligt dokumenterat, s.k. konkludent handlande från förmyndarens sida.
Vad som nu har sagts om underåriga tillämpas i motsvarande män för dem som har omyndigförklarats. Av avsnitt 3.1.2 framgår närmare i vil- ken omfattning den omyndigförklarade har egen rättshandlingsförmåga.
Avtal som en omyndig (underårig eller omyndigförklarad) ingår utan förmyndares samtycke utanför ramen för den begränsade rättshand- lingsförmågan är enligt huvudregeln inte rättsligt bindande för den omyndige. Förmyndaren kan alltid kräva att avtalet skall gå åter. Den omyndiges motpart är emellertid i de fallen tillförsäkrad en viss rätt till ersättning (9 kap. 7 5 och 10 kap. 7 5 FB). Om den omyndige t.ex. ingått ett köp utan förmyndares samtycke, skall varan återlämnas mot att köpe- skillingen återfås.
Finns det köpta inte i behåll, skall säljaren enligt huvudregeln ha er- sättning för varan. Sådan ersättning utgår enligt en undantagsregel dock inte i vidare mån än varan använts till skäligt underhåll eller annars har medfört nytta för den omyndige (9 kap. 7 5 1 st FB). Har den omyndige således t.ex. köpt och konsumerat en onyttig vara får säljaren ingen er- sättning medan betalningen däremot skall återlämnas.
En vidare ersättningsskyldighet vid avtalets återgång finns dock, om den omyndige genom falska uppgifter (t.ex. oriktiga uppgifter om sin ålder) vilselett motparten. En säljare har då rätt till skälig ersättning för den förlust som föranletts av köpet (9 kap. 7 5 2 st FB).
Enligt 9 kap. 6 5 och 10 kap. 7 5 FB har även en motpart rätt att frånträ- da ett avtal som ingåtts utan förmyndarens samtycke. Detta gäller enligt huvudregeln endast så länge det inte har blivit behörigen fullgjort (t.ex.
ett köp har fullbordats) eller godkänt (t.ex. ratihaberats av förmyndaren). Var motparten i ond tro, dvs. kände till den omyndiges bristande behö- righet, måste han invänta en skälig tid för godkännande, innan han från- träder (ett icke fullgjort avtal.
3.5.2 Avtalslagen I lagen (1915z218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhets- rättens område finns de grundläggande reglerna om avtals ingående (1 kap. ), fullmakt (2 kap.) och rättshandlingars ogiltighet (3 kap.).
Ful/ma kt
2 kap. reglerar fullmaktsfallen, dvs. fall där en part handlar genom om- bud. Den grundläggande regeln (10 5) föreskriver att den som lämnar fullmakt åt någon annan att sluta avtal eller annars företa rättshandling, omedelbart blir berättigad och förpliktad i förhållande till tredje man genom rättshandling som fullmäktigen inom fullmaktens gränser företar i fullmaktsgivarens namn. I 10 5 2 st regleras vad som brukar kallas ställ- ningsfullmakt: Har någon till följd av anställningsavtal eller tjänsteavtal en viss funktion som enligt lag eller sedvänja medför viss behörighet att handla på annans vägnar, anses han ha fullmakt att företa rättshandling— ar som faller inom gränserna för denna behörighet.
Dessa regler om ombud eller mellanman ärinte tillämpliga på förmyn- dare som handlar i den omyndiges namn. Förmyndaren är vad som bru— kar kallas en legal ställföreträdare. Förmyndares behörighet är uttöm- mande reglerad i FB.
Motsvarande gäller i viss mån en god man som har förordnats enligt t.ex. 18 kap. 3 5. Den gode mannen har dock större likheter med en per- son som t.ex. har ställningsfullmakt därigenom att huvudmannen i likhet med fullmaktsgivaren har full rättshandlingsförmåga. Gränserna för den gode mannens behörighet att handla på huvudmannens vägnar är också bestämda genom förordnandet, exempelvis att ”förvalta” någons egen- dom. Tolkningen av bl.a. begreppet ”förvalta” bestämmer i vad mån den gode mannen kan företa rättshandlingar som binder huvudmannen. För att ge den gode mannen en vidare behörighet erfordras att huvudmannen ger honom fullmakt.
En fullmäktig som handlar inom ramen för sin behörighet, dvs. i enlig- het med en gällande fullmakt, binder alltid fullmaktsgivaren gentemot en motpart som är i god tro. Detta gäller även om fullmäktigen handlar i strid med någon inskränkande föreskrift från fullmaktsgivaren, dvs. full- mäktigen överskrider sin befogenhet (11 5 avtalslagen). Fullmaktsgiva- ren har dock rätt till skadestånd av fullmäktigen i den omfattning som befogenhetsöverskridandet kan anses vara ett kontraktsbrott i uppdrag- savtalet dem emellan (jfr 18 kap. 3 och 4 55 handelsbalken).
En fullmäktig som överskrider sin behörighet är skadeståndsskyldig gentemot en godtroende tredje man för den skada denne kan ha lidit därigenom att avtalet inte kan göras gällande (25 5 avtalslagen).
Enligt 22 5 avtalslagen har en rättshandling som en fullmäktig företar, sedan fullmaktsgivaren förklarats omyndig, inte större verkan än den skulle haft om fullmaktsgivaren själv hade företagit den. Fullmaktstaga- ren har dock i ett sådant fall rätt att vidta åtgärder som är nödvändiga för att skydda fullmaktsgivaren mot förlust (245 avtalslagen).
Rättshandlingars ogiltighet I 3 kap. avtalslagen regleras fall där rättshandlingar kan förklaras ogilti- ga. Det gäller bl.a. fall där motparten antingen använt någon form av rättsstridigt handlande (råntvång, utpressningstvång eller svek; 28-3') 55) eller utnyttjat någons trångmål, oförstånd, lättsinne eller beroende ställ- ning till att ta eller betinga sig alltför stora förmåner (ocker; 31 5). Vidare kan ett avtal förklaras ogiltigt om omständigheterna vid dess tillkomst var sådana att det skulle strida mot ”tro och heder” att med vetskap om dem åberopa rättshandlingen (33 5). Denna bestämmelse kan åberopas t.ex. när den som företagit rättshandlingen lider av någon lindrigare psy- kisk defekt eller av allmän ålderdomssvaghet, vilken satt honom ur stånd att klart bedöma handlingens innebörd och följder, och detta utnyttjats på ett ohederligt sätt (jfr NJA 1943 s. 728).
Ogiltighetsreglerna är tillämpliga endast i den mån den som företagit rättshandlingen hade rättshandlingsförmåga. För en omyndig som hand- lat utanför sin rättsliga handlingsförmåga blir det således inte aktuellt att tillämpa dessa bestämmelser. Som framgått av avsnitt 3.5.1 träder då andra ogiltighetsregler in.
3 kap. avtalslagen innehåller även vissa andra bestämmelser rörande bl.a. verkan av misstag vid viljeförklarings avgivande (32 5), skenhand— ling (34 5) och jämkning av oskäliga avtalsvillkor (36 5). Ingen av dessa bestämmelser eller de övriga återstående bestämmelserna i 3 kap. torde
vara av särskilt intresse för den kategori som omfattas av 10 och 18 kap. FB.
3.5.3 1924 års lag
Sedan gammalt har man inom avtalsrätten ansett att psykiska defekter eller annan nedsättning av den psykiska förmågan hos den rättshandlan- de kan medföra rättshandlingars ogiltighet. Detta synsätt ligger bakom inte bara 335 avtalslagen utan också lagen (1924:323) om verkan av avtal, som slutits under inflytande av rubbad själsverksamhet (nedan benämnd 1924 års lag).
Till skillnad från 335 avtalslagen föreskriver 1924 års lag ogiltighet utan hänsyn till motpartens goda tro. Vidare är återbärings— och ersätt- ningsreglerna likartade dem som finns i 9 kap. 7 5 FB, dvs. ersättnings- skyldigheten för den sjuke är begränsad till vad som använts till hans skäliga underhåll eller annars har använts till hans nytta.
1924 års lag föreskriver ogiltighet för avtal som ingåtts ”under inflytan- de av sinnessjukdom, sinnesslöhet eller annan rubbning av själsverksam- heten”. Begreppen motsvarar vad som i FB betecknas som ”psykisk sjuk-
dom, hämmad förståndsutveckling eller psykisk abnormitet av annat slag” (jfr 10 kap. 1 5 FB).
Att lagen enbart gäller avtal som ingåtts ”under inflytande” av någon psykisk abnormitet innebär att ett kausalitetssamband måste föreligga mellan sinnestillstånd och rättshandling. Här föreligger således en skill- nad mellan 1924 års lag och vad som föreskrivs för en omyndigs handlan- de (jfr 9 kap. 65 FB).
Även partiella själsdefekter och tillfälliga rubbningar (t.ex. vid skräm- sel, chock, hypnos eller höggradig berusning) omfattas av lagen. I moti- ven anförs i detta hänseende dock följande. ”I den mån handlingen själv till sin art och beskaffenhet närmar sig det normala, bör man, så framt ej tydliga former av sinnessjukdom eller utpräglad sinnesslöhet föreligga, endast med största varsamhet skrida till rättshandlingens underkännan- de. En dylik varsamhet kräves med hänsyn såväl till vederbörandes eget intresse av att varda bibehållen vid sin rättsliga handlingsförmåga som ock till den allmänna samfärdselns intresse av att rättshandlingar icke utan tvingande skäl förklaras ogiltiga” (se NJA II 1924 s. 595).
Som nämnts ovan är ersättningsskyldigheten för den handlande be- gränsad i likhet med vad som föreskrivs för omyndigs del (9 kap. 7 5). Dock har godtroende motpart i detta hänseende en mera förmånlig ställ- ning. Enligt lagen har han rätt atti skälig omfattning få ersättning för den förlust som har föranletts av avtalet. Enligt praxis (NJA 1938 s. 481) har den rättshandlande bevisbördan för motpartens onda tro för att undgå ersättningsskyldighet, dvs. han måste visa att denne hade anledning att misstänka den psykiska defekten hos den handlande.
3.6. Socialtjänst- och omsorgslagstiftning
Samhällets ansvar för den enskildes välfärd har kommit till uttryck i olika författningar. I följande avsnitt redovisas kortfattat den lagstift- ning som närmast berör utredningens uppdrag, nämligen socialtjänstla- gen (1980:260) och lagen (1985:568) om särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda m.fl.
3.6.1. Socialtjänstlagen m.m.
Den sociala vårdlagstiftningen reformerades år 1980, då bl.a. social- tjänstlagen (1980z620) antogs (prop. 1979/8021, SoU 12, rskr 34). Samti- digt upphävdes lagen (19542579) om nykterhetsvård, lagen (1956z2) om socialhjälp och barnavårdslagen (1960:97). 1 socialtjänstreformen ingick också en omorganisation av vården genom att huvudmannaskapet för bl.a. ungdomsvårdsskolor och nykterhetsvårdsanstalter överfördes från staten till kommuner och landstingskommuner. Slutligen reglerades i särskilda lagar vård utan samtycke av barn och missbrukare: lagen (19801621) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU) och la- gen (1981:1243) om vård av missbrukare i vissa fall (LVM). En närmare
redogörelse för bakgrunden till socialtjänstreformen finns intagen i NJA 111980 5. 537 och NJA II 1981 s. 542.
Grunddragen i socialtjänstlagen är att verksamheten skall präglas av en helhetssyn och ske i frivilliga former. Socialtjänstlagen är till sin ka- raktär en målinriktad ramlag. Huvuddragen är följande.
1 lagens inledande paragraf sägs att samhällets socialtjänst på demo— kratins och solidaritetens grund skall främja människors ekonomiska och sociala trygghet, jämlikhet i levnadsvillkor och aktiva deltagande i samhällslivet.
Det heter vidare att socialtjänsten under hänsynstagande till männi- skans ansvar för sin och andras sociala situation skall inriktas på att frigöra och utveckla enskildas och gruppers egna resurser. Verksamheten skall bygga på respekt för människornas självbestämmanderätt och inte- gritet.
Varje kommun skall svara för socialtjänsten inom sitt område. Kom— munen skall ha det yttersta ansvaret för att de som vistas i kommunen får det stöd och den hjälp som de behöver. För att fullgöra kommunens uppgifter inom socialtjänsten skall det i varje kommun finnas en social- nämnd.
Av central betydelse är bestämmelsen om den enskildes rätt till bistånd av socialnämnden för sin försörjning och sin livsföring i övrigt, om hans behov inte kan tillgodoses på annat sätt. Den enskilde skall genom bi- ståndet tillförsäkras en skälig levnadsnivå. Biståndet skall utformas så att det stärker hans resurser att leva ett självständigt liv.
I socialtjänstlagen sägs vidare att socialnämndens insatser för den en- skilde skall utformas och genomföras tillsammans med honom och vid behov i samverkan med andra samhällsorgan och med organisationer och andra föreningar. Socialnämnden bör i sin verksamhet underlätta för den enskilde att bo hemma och ha kontakter med andra.
Nämnden skall kunna utse en särskild person (kontaktperson) eller familj med uppgift att hjälpa den enskilde och hans närmaste i personliga angelägenheter, om den enskilde begär eller samtycker till det. Övervak- ning mot den enskildes vilja skall däremot inte kunna förekomma inom socialtjänsten.
Inom äldreomsorgen skall socialnämnden verka för att äldre männi- skor får möjlighet att leva och bo självständigt och att ha en aktiv och meningsfull tillvaro i gemenskap med andra. De tidigare ålderdomshem- men ersätts av bostäder med gemensam service (servicehus). Övergången från ett yrkesverksamt liv skall underlättas.
Ifråga om människor med handikapp anges i lagen att socialnämnden skall verka för att de som av fysiska, psykiska eller andra skäl möter betydande svårigheter i sin livsföring får möjlighet att delta i samhällets gemenskap och att leva som andra.
För människor - unga eller vuxna - som behöver vårdas eller bo i annat hem än det egna skall det finnas familjehem och hem för vård eller boen- de. Hem för vård eller boende är det sammanfattande begreppet för
socialtjänstens institutioner. Det ersätter de tidigare benämningarna barn- och ungdomshem, ungdomsvårdsskolor, nykterhetsvårdsanstal- ter, inackorderingshem för narkotikamissbrukare m.m.
Kommunerna och landstingskommunerna skall enligt lagen ha ansvar för att behovet av hem för vård eller boende inom socialtjänsten blir tillgodosett. Behovet av sådana hem och ansvaret för deras inrättande och drift skall redovisas i en plan för varje landstingskommun.
Socialtjänstlagen innehåller också bestämmelser om nämndorganisa- tionen, handläggning av ärenden och register.
Socialstyrelsen har tillsynen över socialtjänsten i riket. Till ledning för socialtjänstlagens tillämpning skall styrelsen utfärda allmänna råd.
Länsstyrelserna har i uppgift att följa lagens tillämpning, informera och ge råd till allmänheten i frågor som rör socialtjänsten, biträda social— nämnderna i deras verksamhet och se till att nämnderna fullgör sina uppgifter på ett ändamålsenligt sätt. Hem för vård eller boende skall stå under länsstyrelsens tillsyn.
Socialtjänstlagen innehåller slutligen bestämmelser om rätt för den enskilde att hos länsrätten överklaga socialnämndens beslut i ärenden om rätt till bistånd m.m.
I socialtjänstförordningen (l981:750) ges föreskrifter om vård och andra insatser enligt socialtjänstlagen, LVU och LVM. I förordningen regleras bl.a. förskole- och fritidsverksamhet, hem för vård eller boende och familjehem m.m.
Enligt 425 förordningen har socialnämnden bl.a. skyldighet att till överförmyndaren anmäla fall där behov av omyndigförklaring eller god man kan anses föreligga, liksom fall där omyndigförklaring kan hävas.
Samhällets ansvar för hälso- och sjukvården har nyligen reformerats och uttryckts i hälso- och sjukvårdslagen (19821763).
Lagen, som liksom socialstjänstlagen är en målinriktad ramlag, anger bl.a. landstingskommunernas ansvar när det gäller att erbjuda god hälso- och sjukvård åt var och en som är bosatt inom landstingsområdet. I de inledande paragraferna sägs att målet för hälso- och sjukvården är en god hälsa på lika villkor för hela befolkningen. Det anges också vilka krav som kan ställas på en god vård. Hänsynen till patientens behov betonas särskilt.
Lagen innehåller även bestämmelser om ledning, personal och tillsyn m.m.
Socialstyrelsen har tillsyn över landstingskommunernas verksamhet i fråga om hälso- och sjukvård. I lagen (198011 1) om tillsyn över hälso- och sjukvårdspersonalen m.fl. regleras socialstyrelsens tillsynsuppgifter rö- rande läkare och övrig vårdpersonal.
3.6.2 Omsorgslagen Regler om skolundervisning, vård och omsorger i övrigt åt psykiskt ut- vecklingsstörda fanns tidigare i lagen (1967 :940) angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda. Lagen avsåg psykiskt utvecklingsstörda
som på grund av hämmad förståndsutveckling för sin utbildning eller anpassning i samhället eller i övrigt behövde särskilda omsorger genom det allmänna.
Denna lag har fr.o.m. den 1 juli 1986 ersatts av lagen (1985:568) om särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda m.fl. (prop. 1984/ 85:176, SoU 27, rskr 386; nedan benämnd omsorgslagen).
Utgångspunkten för den reformerade omsorgsverksamheten är en strävan efter integrering och normalisering. Samhällets omsorger skall syfta till att ge den enskilde större möjligheter till delaktighet och gemen— skap i samhället och inriktas på att utveckla den enskildes egna resurser.
Huvuddragen i omsorgslagen är följande. Lagen omfattar dels psykiskt utvecklingsstörda, dels personer som på grund av hjärnskada, föranledd av yttre våld eller kroppslig sjukdom, har fått ett betydande och bestående begåvningshandikapp, dels slutli- gen personer med barndomspsykos. Lagen reglerar de insatser som de angivna grupperna behöver utöver dem som socialtjänstlagen och hälso- och sjukvårdslagen ger. Dessa extra insatser kallas särskilda omsorger och består av:
0 rådgivning, annat personligt stöd samt stöd av en kontaktperson, o daglig verksamhet för dem som inte förvärvsarbetar eller utbildar sig, 0 korttidsvistelse utanför det egna hemmet i syfte främst att avlösa an- höriga i vård och tillsyn, o bostad i familjehem eller elevhem för barn och ungdomar som behö- ver bo utanför föräldrahemmet, o bostad i grupphem för vuxna som inte kan bo självständigt.
Rätt till omvårdnad, fritidsverksamhet och kulturella aktiviteter ga- ranteras vissa grupper.
Landstingskommunerna skall enligt lagen ha ansvaret för de särskilda omsorgerna, men en möjlighet finns att genom avtal föra över uppgifter från landstingskommun till kommun.
För dem som inte kan bo i det egna hemmet skall således i stället finnas möjlighet att bo i familjehem eller elevhem (barn och ungdomar) eller grupphem (vuxna). De tidigare vårdhemmen för barn och ungdom av- vecklas. Vårdhemmen för vuxna och specialsjukhusen avvecklas i den takt de ekonomiska förutsättningarna och hänsynen till dem som bor där medger. Nyintagning får ske endast om synnerliga skäl föreligger.
Landstingskommunerna har huvudmannaskapet för särskolan. An- svaret för förskoleverksamheten för utvecklingsstörda barn åvilar kom- munerna.
Vård oberoende av samtycke kan inte som tidigare ges enligt omsorgs- lagen. De särskilda omsorgerna skall således ges endast på den utveck- lingsstördes eller i vissa fall hans vårdnadshavares, förmyndares eller gode mans begäran. Beslut om särskilda omsorger enligt omsorgslagen kan överklagas till länsrätt. Socialstyrelsen har tillsyn över omsorgsverk— samheten.
Enligt 11 5 omsorgslagen har landstingskommunen — eller kommu-
nen, om uppgifter överförts dit — skyldighet att anmäla till överförmyn— dare när en psykiskt utvecklingsstörd kan antas behöva förmyndare eller god man samt när en omyndigförklaring bör kunna hävas eller ett god- manskap kunna upphöra.
3.6.3 Kontaktperson m.m. Som framgår av föregående avsnitt (3.6.1-3.6.2) förekommer begreppet kontaktperson i såväl socialtjänstlagen som omsorgslagen. I det följande lämnas en närmare redogörelse för detta institut. Enjämförelse görs även mellan de uppgifter en kontaktperson anses ha och den skyldighet som gode män och förmyndare enligt FB har att sörja för huvudmannens person.
Kontaktperson enligt socialtjänstlagen
Som nämnts kan en socialnämnd utse en särskild person (kontaktperson) eller familj med uppgift att hjälpa den enskilde och hans närmaste i personliga angelägenheter, om den enskilde begär eller samtycker till det (10 5 socialtjänstlagen).
Begreppet kontaktperson infördes i sociallagstiftningen genom social- tjänstlagen. I propositionen (l979/80:1 Del A 5. 228) beskrivs institutet på följande sätt:
Kontaktpersonens väsentligaste uppgift skall vara att fungera som ett personligt stöd och hjälpa till på olika sätt. Om den enskilde t.ex. miss- brukar alkohol eller narkotika kan kontaktpersonen förmedla läkarbe- sök, besök på alkohol- eller narkomanvårdsklinik etc. I vissa fall kanske en kontaktperson även kan hjälpa den enskilde att bryta sig loss ur en i sammanhanget olämplig miljö. Kontaktpersonen skall även kunna underlätta för den enskilde att ordna utbildning, att söka arbete och att skaffa bostad. Han skall också söka hjälpa den enskilde till en menings- fylld fritidssysselsättning. Det är samtidigt viktigt att kontaktpersonen inte tar över vad den enskilde kan göra själv utan i stället söker aktivera honom.
1 andra sammanhang beskrivs kontaktpersonen som någon som är villig att ställa sig till förfogande som medmänniska för dem som av en eller annan anledning äri behov av stöd från samhällets sida. Avsikten är således inte att kontaktpersonen skall ersätta den professionella perso- nalen i kommunerna. Han eller hon kan emellertid ses som ett komple- ment till socialsekreterarna i deras arbete.
Formellt är kontaktpersonen att betrakta som en kommunens upp- dragstagare. Det innebär bl.a. att personen omfattas av sekretesslagens (1980:100) bestämmelser om tystnadsplikt (jfr 1 kap. 6 5 sekretesslagen). Med uppdraget kan dock följa en skyldighet att rapportera vissa iaktta- gelser till socialförvaltningen (jfr 71 5 andra stycket socialtjänstlagen).
För sitt uppdrag är kontaktpersonen berättigad till viss ersättning en- ligt rekommendationer som kommunförbundet har meddelat.
Socialstyrelsen har i en publikation (Socialstyrelsen redovisar 1985:3)
lämnat en utförligare beskrivning av kontaktmannaverksamheten. Någ- ra samlade uppgifter om verksamhetens omfattning i landet föreligger emellertid inte f.n.
Kontaktperson enligt omsorgslagen
Till skillnad från vad som föreskrivs i socialtjänstlagen är stöd av en särskild kontaktperson en uttrycklig rättighet enligt omsorgslagen (45 l). Rätten till en kontaktperson ingår i de särskilda omsorger som regleras i lagen (se avsnitt 3.6.2 ovan).
I propositionen (1984/85 : 176 s. 60) beskrivs kontaktpersonens uppgif- ter på följande sätt.
Det stöd av en kontaktperson som den nya lagen anger som en särskild omsorg skiljer sig från socialtjänstens. Dels bör en kontaktperson regel- mässigt erbjudas den psykiskt utvecklingsstörde, dels skall kontaktper- sonen spela en mera varierad och omfattande roll än vad som vanligtvis är fallet med socialtjänstens kontaktperson. Det måste understrykas att den psykiskt utvecklingsstörde själv, eller naturligtvis i förekommande fall hans behöriga företrädare, avgör om han skall ha denna särskilda omsorg liksom övriga omsorger. Kontaktpersonen skall vara en med- människa som kan ersätta eller komplettera kontakten med anhöriga. Kontaktpersonen kan ge råd till eller vara förespråkare för den psykiskt utvecklingsstörde i olika situationer. Det kan gälla att besvara skrivelser från myndigheter, tala med arbetsgivare osv. Kontaktpersonen kan vara till stöd även för medlemmarna i den psykiskt utvecklingsstördes familj.
Kontaktpersonens uppgifter ter sig olika beroende på om den psykiskt utvecklingsstörde bor på en institution eller i egen bostad. För den som bor på institution blir kontaktpersonens viktigaste uppgift att ge gemen- skap med någon utanför institutionen. För den som bor i egen bostad kan kontaktpersonens uppgift i större utsträckning vara att hjälpa till i kon- takterna med olika samhällsorgan och att medverka till att den psykiskt utvecklingsstörde får en meningsfull fritid. Kontaktpersonen bör hålla nära kontakt med den psykiskt utvecklingsstörde, helst genom regel— bundna besök. Han skall dock respektera den psykiskt utvecklingsstör- des integritet och först och främst vara ett stöd för dennes eget handlan- de.
Att en kontaktperson har utsetts av landstingskommunen utesluter inte att en förmyndare eller en god man kan behövas. Kontaktpersonen är allså inte attjämställa med ställföreträdare eller ombud i rättsligt hän- seende.
Kontaktpersoner definieras också i socialstyrelsens allmänna råd på området:
En kontaktperson är en medmänniska utrustad med tid, tålamod och intresse av att ge stöd åt en handikappad person. Kontaktpersonen ersät- ter eller kompletterar kontakten med anhöriga.
På motsvarande sätt som för en kontaktperson enligt socialtjänstlagen är avsikten att kontaktpersonen inte skall ersätta utan komplettera de insatser som utförs av annan personal.
Även en kontaktperson enligt omsorgslagen är att betrakta som en uppdragstagare, varför bl.a. reglerna om sekretess och tystnadsplikt ock- så här blir tillämpliga.
I likhet med socialtjänstlagens kontaktpersoner saknar en kontaktper- son för en utvecklingsstörd uttrycklig rätt att företräda den hjälpbehö- vande i formell mening.
Det innebär bl.a. att en kontaktperson inte utan vidare är behörig att t.ex. hos omsorgsnämnden begära andra särskilda omsorger för den ut- vecklingsstörde (jfr 6 5 omsorgslagen). En sådan behörighet tillkommer däremot vårdnadshavare, förordnad förmyndare eller god man.
Landstingets omsorgsnämnd utser och förordnar kontaktperson. Nämnden har också att bestämma ersättning för uppdraget.
I sina allmänna råd på området har socialstyrelsen närmare redovisat hur verksamheten är tänkt att fungera.
Förmyndare och god man jämförda med en kontaktperson Som framgått ovan saknar en kontaktperson enligt social- och omsorgs- lagstiftningen den behörighet att företräda den hjälpbehövande i rättsligt hänseende som t.ex. en god man har. Det utesluter inte att kontaktperso- nen i analogi med reglerna om ställningsfullmakt (se avsnitt 3.5.2) i vissa situationer kan ha sådan behörighet, t.ex. när det gäller att bistå med hjälp i vissa hushållsekonomiska transaktioner. När detär fråga om för- valtning av den hjälpbehövandes ekonomi i stort finns dock inte denna behörighet. Huvudansvaret för ekonomin tillkommer en förmyndare el- ler god man, om sådan finns.
Kontaktpersonens uppgifter är således inriktade på råd och hjälp när det gäller personliga förhållanden. En skyldighet i detta hänseende före- ligger emellertid, som nämnts, också för förmyndare och gode män. En- ligt 13 kap. 1 5 FB har sålunda förmyndare att sörja för myndlingens person. En god man har genom hänvisningen i 18 kap. 8 5 samma skyl- dighet beträffande huvudmannen.
l förarbetena anges om förmyndares och gode mäns skyldigheter i detta avseende sammantaget följande (prop. 1974:142 5. 132 och 172).
I 13 kap. 35 anges förmyndarens plikter när det gäller vården om myndlingens person. Där föreskrivs att förmyndaren för en omyndig- förklarad skall sörja för myndlingens person i den mån det erfordras med hänsyn till grunden för omyndighetsförklaringen eller av annan anledning. Vad gäller den personliga omvårdnaden om underårig hänvi- sas till vårdnadsreglerna i 6 kap. FB.
Det råder ingen tvekan om att de omyndiga i allmänhet har ett stort behov av personligt stöd och intressebevakning. Det får också anses minst lika viktigt att förmyndaren sörjer för den omyndiges person som att han sköter den ekonomiska förvaltningen av den omyndiges egen- dom. Detta förhållande bör komma till klart uttryck i lagtexten. Som har anförts i promemorian kan detta lämpligen ske genom att bestämmelser- na om förmyndarens skyldigheter när det gäller vården om myndlingens person flyttas från sin nuvarande platsi 13 kap. 3 5 till 1 5 samma kapitel.
Liksom övervägande antalet remissinstanser tillstyrkerjag alltså prome- morieförslaget i denna del.
1 uppgiften att sörja för myndlingens person måste, som några remiss- instanser har understrukit, ingå att se till att myndlingens medel verkli- gen används till hans nytta. På denna punkt torde förmyndarna inte sällan ha brustit. I stället för att använda den omyndiges egendom till hans nytta har de sett som sin uppgift att i största möjliga utsträckning bevara egendomen, något som många gånger har kommit främst arving- arna till godo. Bidragande till detta har emellertid säkerligen varit de nuvarande lagreglernas betoning av förmyndarens uppgift som ekono- misk förvaltare.
Enligt min mening bör förmyndarens skyldighet att se till ltt den omyndiges medel används till hans nytta komma till klart uttryck i lag- texten. Detta kan lämpligen ske i form av ett tillägg till 13 kap. 4 5...
I (13 kap. 1 5) första stycket föreskrivs att förmyndaren har att sörja för myndligens person samt att förvalta myndlingens förmögenhet och före- träda honom i angelägenheter som rör den. Bestämmelsen om förmynda- rens åliggande att sörja för myndlingens person har flyttats från 13 kap. 3 5 för att bättre markera att omsorgen om myndlingens person är en minst lika viktig uppgift för förmyndare som förvaltningen av myndling— ens förmögenhet.
Närmare bestämmelser om hur arbetet med den omyndiges personliga angelägenheter skall utföras har av naturliga skäl inte kunnat inges i lagtexten. Frågan måste bli beroende av omständigheterna i det enskilda fallet och även av anledningen till omyndigförklaringen. Erinras bör emellertid om den nyinsatta bestämmelsen i 13 kap. 4 5, enligt vilken förmyndaren är skyldig se till att den omyndiges medel i skälig omfatt- ning används till hans nytta. Jag vill också nämna att förmyndaren ge- nom 15 kap. 19 5 i dess nya lydelse har fått uttrycklig rätt till arvode för arbetet med den personliga omvårdnaden om myndlingen.
När det gäller den personliga omvårdnaden om underårig år det i första hand vårdnadsreglerna i 6 kap. som blir tillämpliga. En erinran härom har tagits in i tredje stycket av förevarande paragraf.
Användningen av institutet kontaktperson inom socialtjänsten har inte kartlagts eller utvärderats. Det är därför inte möjligt att nirmare ange i vilken omfattning t.ex. en utsedd kontaktperson också förordnas som god man. Inom omsorgslagens område har institutet kontaktperson först nyligen införts. Det är därför för tidigt att uttala sig om ivilken utsträckning uppdragen som god man och kontaktperson där förenas hos en person.
3.6.4. Förvaltning av privata medel inom vården m.m.
Socialstyrelsen har utfärdat allmänna råd om förvaltning av privata me- del m.m. inom socialtjänsten, sjukvården och omsorgerna om psykiskt utvecklingsstörda (SOFS 198314 och SOFS l986zl4). Dessa råd gäller fr.o.m. den 1 mars 1983.
Råden innehåller bl.a. följande.
Skriftlig överenskommelse om förvaltning av privata medel börträffas med den enskilde eller hans legale ställföreträdare. I sådan övererskom-
melse kan" även ingå medgivande att uttaga avgifter för vård eller boende från vederbörandes konto. Överenskommelse om förvaltning av privata medel m.m. kan givetvis när som helst annulleras av vederbörande eller hans legale ställföreträdare.
Det är viktigt att privata medel och andra tillhörigheter registreras, förvaras och förvaltas på ett från säkerhets- och servicesynpunkt till- fredsställande sätt.
Det är lämpligt att varje person, för vilken huvudmannen handhar medelsförvaltningen, erhåller ett eget, räntebärande konto, vilket nume- ra kan ske genom exempelvis banks försorg. Härigenom ges möjlighet både att erhålla kontobesked periodvis och att ränta beräknas för varje person individuellt.
Personal bör ej omhänderha penningmedel eller värdesaker för nå- gons räkning, såvida inte detta erfordras i samband med social träning.
Dessa föreskrifter gäller såväl psykiskt störda patienter som patienter inom den somatiska långtidssjukvården samt dem som enligt social- tjänstlagen (19801620) vistas på hem för vård eller boende eller i service- hus med helinackordering.
Landstingsförbundet har med stöd av socialstyrelsens bestämmelser år 1983 utfärdat anvisningar som mera i detalj reglerar förfarandet. Därur kan inhämtas vad som föreslås gälla t.ex. vid kortsiktiga och långsiktiga omhändertaganden och beträffande bankkontakter och intern kontroll och revision. Regler finns vidare för bl.a. dyrare inköp för patienters räkning. Det anges t.ex. att vid inköp av radio, TV-apparat m.m. skall samråd ske med förmyndare eller god man, om andra medel än patien- tens tillgängliga pensionsbelopp, flitpengar eller arbetspremier avses att komma till användning.
I stort innebär rutinerna i övrigt i huvudsak att för varje person vars medel är föremål för omhändertagande, upprättas genom t.ex. bank ett s.k. patientkonto. Detta disponeras av vårdpersonal enligt detaljerade föreskrifter beträffande de patienter som inte själva kan handha sin för- valtning. Patientkonton får som regel inte överstiga vissa belopp, t.ex. 1 500 eller 10 000 kr. Gränserna och detaljerna kan variera mellan olika landsting. Beloppen skiftar beroende på vilken kategori patienten tillhör. Den högre beloppsgränsen gäller som regel dem som är föremål för om- sorg enligt omsorgslagen.
Upprättandet av patientkonton bygger på överenskommelse mellan landstinget och patienten eller någon ställföreträdare för denne.
Beloppen på patientkonton är tänkta att användas för dels mindre privata inköp, dels rehabilitering och social träning samt rekreation.
Redovisning av användningen av patientkonton är avsedd att ske till patienten eller dennes ställföreträdare. Rutiner finns också för den inter- na revisionen och kontrollen av de tjänstemän inom vården som närmast svarar för förvaltningen av patientmedel.
En viss osäkerhet kan, enligt uppgift, i en del fall förekomma när det gälleri vilken utsträckning patientmedel får användas för t.ex. rehabilite- ring eller rekreation och när samtycke till en viss medelsdisponering
behöver inhämtas av patientens ställföreträdare eller anhöriga. Vårdper- sonalens och ställföreträdarens syn på behovet av en viss användning av medel för patientens räkning kan också i några fall gå isär och orsaka spänningar mellan dem.
Kommuner och landsting kan i en del fall, bl.a. när det gäller dem som är föremål för omsorg enligt omsorgslagen, tillgodogöra sig patienten tillkommande pensionsmedel som ersättning för vården. Detta regleras normalt över patientkontot, på vilket patientens del av t.ex. folkpensio- nen (s.k. pensionsandel) sätts in. Någon motsvarande kvittning när det gäller vårdavgifter för sjukhusvård får dock inte förekomma.
Bestämmelser om rätt till kvittning finns intagna i kungörelsen (1962:393) om rätt i vissa fall för kommun eller annan att uppbära folk- pension. Av 17 5 hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) jfrd med förord- ningen (1981:1177) om vissa avgifter vid sjukhusvård framgår att dessa vårdavgifter inte får tas ut av patientmedel på motsvarande sätt.
De bestämmelser som reglerar frågan om pensionsandelar har tidigare gett upphov till skilda tolkningar mellan bl.a. socialstyrelsen och vissa överförmyndare när det gäller äganderätten i vissa fall till pensionsande— larna. Socialstyrelsen hävdade att utvecklingsstörda endast hade ägan- derätt till så stor del av pensionsandelen som verkligen disponerades. Från överförmyndarnas sida ansåg man dock att en utbetald pensionsan- del i sin helhet tillhörde patienten. Frågan har betydelse bl.a. vid handha- vandet av sparade belopp och vid arvfall.
Justitieombudsmannen har vid flera tillfällen tagit upp frågan. 1 beslut 28.5.1984 (Dnr 2363-1982) förordade JO att lagändring gjordes för att undanröja Oklarheterna.
I samband med följdlagstiftningen till den nya omsorgslagen (se av— snitt 3.6.2) ändrades bestämmelserna i 1962 års kungörelse, så att det skall framgå att medlen fr.o.m. den 1 juli 1986 tillhör den utvecklingsstör- de; se förordningen (l986:567) om ändring i kungörelsen (19621393) om rätt i vissa fall för kommun eller annan att uppbära folkpension samt departementschefens uttalande i motiven till omsorgslagen (prop. 1984/ 86:176 s. 71 f).
Slutligen kan nämnas att genom ändring i 10 kap. 3 5 lagen (1962:381) om allmän försäkring och den nämnda ändringen i kungörelsen har landstingskommunerna inte längre rätt att uppbära pensioner för ut- vecklingsstörda som antingen är barn eller ungdomar i elevhem eller vuxna i gruppbostad (se prop. 1985/86:107 s. 10).
3.7. Rösträtt vid allmänna val
Enligt 3 kap. 2 5 regeringsformen (RF) krävs för rösträtt vid val till riks- dagen bl.a. svenskt medborgarskap. Den som inte har uppnått arton års ålder eller som är omyndigförklarad har inte rösträtt.
För val till kommun och landstingskommun gäller enligt 2 kap. 3 5 kommunallagen (l977:l79) likaledes att de som är under arton år eller
omyndigförklarade saknar rösträtt. Motsvarande bestämmelser för de kyrkliga valens del finns i 2 kap. 3 5 lagen (1982:1052) om församlingar och kyrkliga samfälligheter.
Frågan om rösträtt för omyndigförklarade har berörts i förarbetena till regeringsformen enligt följande.
Grundlagberedningen tog upp frågan i sitt betänkande (SOU 1972 : 1 5) Ny regeringsform Ny riksdagsordning. Då gällde, som nämnts, mera vidsträckta grunder för omyndigförklaring (se avsnitt 3.1.1.).
Beredningen övervägde bl.a. möjligheten att föreskriva att endast den som förklarats omyndig på grund av sådan oförmåga att handha person- liga eller ekonomiska angelägenheter som föranletts av sinnessjukdom, sinnesslöhet eller annan rubbning av själsverksamheten skulle förlora sin rösträtt. Denna lösning avvisades dock, eftersom den skulle innebära möjlighet att disponera över rösträtten genom att välja en annan grund för omyndighetsförklaring.
Beredningen ansåg det inte heller möjligt att ersätta sambandet mellan omyndigförklaring och förlust av rösträtt med ett fristående kriterium, som skulle ange de personer vilka på grund av sin sinnesbeskaffenhet inte borde ha rösträtt. Enligt beredningen skulle det nämligen möta myc- ket stora svårigheter att klart ange vilken grad av själslig abnormitet som borde krävas för att en person skulle förklaras förlustig sin rösträtt. Man skulle även i övrigt stöta på svårlösta problem när det gällde att utforma reglerna på sådant sätt att de blev praktiskt användbara utan att rättssä- kerhetskraven träddes för när.
Enligt beredningens uppfattning förelåg det därför endast två lösning- ar. Den ena var att behålla dåvarande ordning och alltså föreskriva att omyndigförklaring alltid skulle medföra förlust av rösträtt. Den andra var att tillerkänna alla medborgare, som uppnått rösträttsåldern, rösträtt utan hänsyn till om de var omyndigförklarade eller ej. Många omyndig- förklarade — fortsatte beredningen — , särskilt sådana som var drabba- de av svåra psykiska störningar, saknade emellertid den erfarenhet och det omdöme som krävs för att ta ställning i ett val och kunde lättare än andra bli offer för otillbörlig påverkan. Särskilt för att förebygga stötan- de konsekvenser härav stannade beredningen för att förorda att dåvaran- de ordning skulle behållas (s. 125).
I propositionen (prop. 1973 :90) med förslag till ny RF m.m. redovisade departementschefen grundlagberedningens bedömning. Han anförde att kritik inte hade riktats mot den vid remissbehandlingen och förklarade att han vid sina överväganden inte hade kommit till annan slutsats än beredningen (s. 164).
3.8. Vissa bestämmelser om röstning, m.m.
I vallagen (1972z620) regleras hur riksdagsval, landstings- och kommun- fullmäktigeval skall genomföras. 18 och 11 kap. finns vissa bestämmelser om röstning som är av intresse i förevarande sammanhang.
Enligt 8 kap. 1 och 255 är huvudregeln att väljaren själv på valdagen skall lämna sin valsedel till valförrättaren i vallokalen. Väljaren skall dock dessförinnan i vallokalen ha lagt in sin valsedel i ett valkuvert. Valförrättaren lägger det mottagna kuvertet i valurnan samtidigt som anteckning görs i röstlängden om att väljaren har röstat (8 kap. 4 5 och 9 kap. 3 5).
Den som är förhindrad att rösta på valdagen i vallokal får rösta på postanstalt inom riket, hos svensk utlandsmyndighet eller på svenskt fartyg i utrikesfart (8 kap. 1 5). Vid sådan röstning skall väljaren, sedan han lagt valsedeln i valkuvertet, själv lämna kuvertet till en särskild röst— mottagare (8 kap. 5 5).
Röstning skall äga rum inför öppna dörrar. Röstlokal skall dock vara anordad så, att väljaren utan insyn kan lägga sin valsedel i valkuvert (8 kap. 10 5).
I 11 kap. finns särskilda bestämmelser om röstning med s.k. valsedels- försändelse, dvs. fall där väljaren lämnar sin valsedel genom en annan person.
Detta får ske i tre fall: 0 Röstning genom make (11 kap. 1 5) o Röstning genom bud (11 kap. 3 5) o Röstning genom lantbrevbärare (11 kap. 5 5)
Några särskilda villkor för röstning genom make finns inte. Budröstning får ske enbart om väljaren på grund av sjukdom, rörelse- hinder eller hög ålder inte kan inställa sig i vallokalen eller, om han vistas utomlands, hos närmaste utlandsmyndighet där röstning äger rum. Bud får den vara som är väljarens barn, barnbarn, far, mor eller syskon eller hans vårdare och som fyllt 18 år (11 kap. 3 5).
För alla fall av röstning med valsedelsförsändelse gäller att väljaren själv skall lägga sin valsedel i ett s.k. innerkuvert. 1 närvaro av vittne — och vid budröstning även i budets närvaro — skall väljaren därefter lägga innerkuvertet i ett s.k. ytterkuvert och tillsluta detta. Väljaren skall därefter på ytterkuvertet teckna en försäkran på heder och samvete att han förfarit på detta sätt samt vid budröstning att han av något av de tidigare angivna skälen inte kan rösta i bl.a. vallokal. Vittnet, som skall ha fyllt 18 år och inte får vara make, barn eller makens barn, skall skriftli- gen intyga riktigheten av undertecknandet och försäkran. Vid röstning genom bud eller lantbrevbärare skall även dessa skriftligen intyga, lant- brevbäraren att han mottagit försändelsen och budet riktigheten av välja- rens försäkran (11 kap. 1, 3 och 5 55).
Valförsändelsen kan därefter lämnas av maken eller budet i vallokal, på postanstalt eller, i förekommande fall, hos utlandsmyndighet där röst- ning äger rum.
Lantbrevbäraren lämnar försändelsen på den postanstalt till vilken han är knuten (11 kap. 6 5).
Det åligger valförrättare och röstmottagare att kontrollera bl.a. att för— sändelsen är iordningställd på föreskrivet sått (11 kap. 7 och 8 55).
Uppmärksammas fel eller brist i något hänseende skall valsedelsför- sändelsen inte tas emot (11 kap. 9 5).
[ kontrollen ingår även att avgöra om försändelsen ställts i ordning inom föreskriven tid. Vid ordinarie val får valsedelsförsändelse inte anordnas tidigare än 24 dagar före valdagen (11 kap. 6 a 5).
Om det vid genomförande av val har förekommit avvikelse från den i vallagen föreskrivna ordningen eller om någon har förvanskat avgivna röster eller otillbörligen har verkat vid valet på annat sätt, kan valet upphävas och omval förordnas. Beslut härom fattas av valprövnings- nämnden efter besvär (15 kap. 7 5).
Möjligheten att rösta med hjälp av make som bud fanns redan enligt äldre bestämmelser; se 63-65 55 lagen (1920:796) om val till riksdagen. Däremot infördes budröstning för väljare som på grund av sjukdom, rörelsehinder eller hög ålder inte kunde inställa sig i vallokal först den 1 januari 1966; se lagen (1965:608) om ändring i 1920 års vallag.
I förarbetena till lagändringen anförde departementschefen om syftet bl.a. följande (prop. 1964:140 s. 240):
I ett demokratiskt samhälle är det angeläget, att de röstberättigade i så stor utsträckning som med beaktande av valsäkerhetens krav och andra samhällshänsyn rimligen kan ske sättes i tillfälle att utöva sin rösträtt. I stort sett torde med vår gällande valordning möjligheterna till valdelta- gande för de flesta röstberättigade få betecknas som utomordentligt goda. Alltjämt finns emellertid vissa medborgargrupper, som ej alls eller blott med största svårighet kan utöva sin rösträtt. En grupp, som från denna synpunkt träderi förgrunden, är de sjuka och de med demi detta hänseende jämställda invaliderna och åldringarna. Gällande bestäm- melser om rösträttens utövning är nämligen icke i tillräcklig omfattning utformade med hänsynstagande till de svårigheter för valdeltagandet, som kan föranledas av att väljaren är sjuk vid valtillfället eller lider av invaliditet eller ålderdomssvaghet. Visserligen upptar vallagarna före- skrift om att väljare, som på grund av kroppsligt fel är oförmögen att i föreskriven ordning avge sin röst vid valförrättning, äger anlita biträde vid röstningen. Denna föreskrift är emellertid av jämförelsevis begrän- sad räckvidd för den kategori väljare, varom här är fråga, eftersom den förutsätter, att vederbörandes kroppstillstånd tillåter honom att inställa sig personligen vid valförrättningen i vallokalen. Enligt en annan i valla- garna meddelad särbestämmelse för den här aktuella väljarkategorin äger den, som vårdas på sjukhus där postanstalt finns inrättad, å valda- gen poströsta på sjukhuset, oaktat detta är beläget å den ort där vederbö- rande är uppförd i röstlängd. Även denna särbestämmelse får dock för kategorin i stort sägas ha en tämligen begränsad effekt. Möjligheten att rösta på sjukhus kan överhuvud endast utnyttjas av väljare, som vistas på sådant sjukhus, där postanstalt finns eller vid valtillfället blivit inrättad, och som befinner sig i sådant fysiskt tillstånd, att han kan själv eller med hjälp förflytta sig till det ställe inom sjukhuset, där postanstalten är belä- gen. Av större betydelse i förevarande sammanhang torde de mera all- mänt inriktade röstningsbestämmelser vara, som möjliggör för gift välja- re att rösta genom andra maken meddelst valsedelsförsändelse. För många sjuka, invalider och åldringar, som är gifta, står genom dessa bestämmelser onekligen vissa möjligheter till buds att deltaga i val. Icke
heller äktamakeröstningen är emellertid ägnad att helt undanröja de svå- righeter för valdeltagandet, som föreligger inom berörda väljarkategoi. För sitt utnyttjande förutsätter denna röstningsform, att den andra ma- ken icke själv på grund av sjukdom, invaliditet eller annan orsak är förhindrad att inställa sig vid valförrättningen. För ensamstående saknas också motsvarighet till denna röstningsform. Den slutsatsen är följaktli- gen berättigad, att ett stort antal sjuka, invalider och åldringar icke har tillfredsställande möjligheter att utöva rösträtten. De, som vårdas i hem- met och där är bundna vid sängen eller i vart fall icke utan betydande svårigheter kan förflyttas därifrån till vallokalen, är sålunda — om de icke har möjlighet att rösta genom äktamakeförsändelse — praktiskt ta- get helt ur stånd att deltaga i allmänt val. Detsamma gäller sådana ensam- stående, som vårdas på ålderdomshem eller på annan vårdinstitution, där postanstalt icke inrättas på valdagen. Det synes därför vara av beho- vet påkallat att särskilda åtgärder vidtages i syfte att underlätta sjukas, invaliders och åldringars rösträttsutövning. Från skilda håll har också starka önskemål om sådana åtgärder uttalats.
Departementschefen bemötte den kritik som riktats mot att införa ett valsedelsförsändelseinstitut för denna kategori, motsvarande den ord- ning som gällde vid äktamakeröstning, bl.a. enligt följande (prop. s. 243).
I anledning av vissa farhågor, som från några håll yppats under re- missbehandlingen, vill jag framhålla, att hur ett valsedelsförsändelsein- stitut än utformas, det svårligen låter sig göra att totalt utesluta all risk för obehörig påverkan eller annat missbruk, när man nödgas frångå princi- pen om personlig inställelse vid valförrättning. Med ett valsedelsförsän- delseinstitut, i stort sett utformat efter de av valutredningen uppdragna riktlinjerna', synes riskerna dock icke bli sådana, att man av hänsyn till dem bör avstå från en så angelägen åtgärd som att bereda sjuka, invalider och åldringar tillfredsställande möjligheter att deltaga i allmänna val.
När det gällde kretsen av personer som kunde vara bud anförde depar- tementschefen i prop. l965:106 (s. 35):
Kretsen av de personer som enbart på grund av släktskap med väljaren skall äga inge dennes valsedelsförsändelse har i utredningens förslag bestämts så, att den omfattar väljarens barn, barnbarn, föräldrar och syskon. Även i denna del kan jag godtaga utredningens förslag, som härutinnan tillstyrkts eller lämnats utan erinran av flertalet remissorgan. Vad angår begreppet vårdare möter, såsom framgått under remissbe- handlingen, vissa svårigheter att med önskvärd stringens bestämma detta begrepp. Den som på grund av sitt yrke omhänderhar skötseln av sjuka, ålderstigna eller invalidiserade personer bör naturligen vara behörig att avlämna valsedelsförsändelser från sådana personer, i den mån de står under hans vård. Såsom socialstyrelsen i sitt remissvar påpekat, gäller detta såväl vårdpersonal, som är anställd vid olika vårdinrättningar, som personer som är yrkesverksamma inom den öppna vården, t.ex. privat- praktiserande läkare eller till den sociala hemhjälpen knuten personal. När fråga icke är om yrkesmässig vårdare, torde det kravet böra upprätt- hållas att vederbörande i skilda ting lämnar väljaren ett bistånd som icke är av helt obetydlig eller tillfällig karaktär. För att kunna anlitas såsom
* Se bl.a. s. 110-119 betänkandet (SOU 1961 :20) Vissa frågor rörande allmänna val.
ingivare av valsedelsförsändelse från sjuk eller därmed jämställd väljare torde, såsom valutredningen funnit, utöver kravet att vederbörande på angivet sätt skall stå i släktskapsförhållande till väljaren eller vara den- nes vårdare böra fordras, att han uppnått viss ålder.
Ett sådant otillbörligt förfarande som kan föranleda omval enligt 15 kap. 7 5vallagen har straffbelagtsi 17 kap. 8 5brottsbalken. Enligt den paragrafen kan bl.a. den som vid utövande av rösträtt söker hindra om- röstningen eller förvanska dess utgång eller eljest otillbörligen inverkar på omröstningen dömas för otillbörligt verkande vid röstning till böter eller fängelse i högst sex månader. För grovt brott är straffet fängelse i högst fyra år. Enligt 17 kap. 8 5 tredje stycket kan vidare dömas för tagan- de av olovlig belöning vid röstning. Det gäller fall där någon bl.a. mottar eller begär otillbörlig belöning för att rösta på visst sätt eller inte rösta. Ur brottsbalkskommentaren (BrB II femte uppl. s. 290 1) kan om brotten antecknas bl.a. följande.
Ett nära till hands liggande sätt att verka vid röstning är givetvis att söka påverka de röstberättigade. Detta är straffbart i den mån den hand- lande söker otillbörligen inverka på omröstningen. Det torde vara uppen- bart, att det förutsättes uppsåt att förmå den röstberättigade att, såsom i tredje stycket sägs, rösta på visst sätt eller icke rösta i allmänt ärende. Att blott söka förmå honom att utöva sin rösträtt, lika gott hur, är icke straff- bart. Att bjuda på skjuts till vallokalen är sålunda i och för sig icke straffbart. Som medel att förmå röstberättigad att rösta på visst sätt eller icke rösta får tydligen icke tillgripas åtgärder, vilka om de användes för att påverka utövningen av myndighet är straffbara enligt någon av de föregående paragraferna i kapitlet. Det måste sålunda anses otillbörligt ej blott att handgripligen eller på annat dylikt sätt söka hindra eller tvinga den röstberättigade utan även att hota honom med gärning som för honom medför lidande, skada eller annan olägenhet ävensom att lämna, utlova eller erbjuda muta eller annan dylik förmån. Vidare måste det i viss utsträckning anses straffbart att lämna vilseledande uppgifter som hänför sig till själva röstningen. Dit hör att lämna sviklig uppgift om rum eller tid för omröstningen, att svikligen utgiva sig eller annan för valbar eller icke valbar samt annat dylikt svek. Lagen har icke angivit några exempel utan överlämnat frågans lösning åt rättstillämpningen. Ett förfarande som förekommit i praktiken är, att röstberättigade för- måtts rösta medelst valsedelsförsändelser vilka tillhandahållits med på förhand gjorda namnteckningsbevittningar. (Jfr Regeringsrättens års- bok 1942 ref. nr 60). Härigenom bereds tillfälle att rösta i olaga ordning, varjämte rösthemligheten kan åsidosättas, och förfarandet bör anses straffbart enligt förevarande paragraf; för vittnena kan ansvar enligt 15:11 inträda - - -
Påverkan på de röstberättigade genom oriktig uppgift kan vara straff- bar, fastän gärningsmannen icke själv lämnat dem uppgiften. Även om de fått kännedom om den endast genom personer som i god tro fört den vidare, kan den som satt ryktet i gång bli att straffa. För straffbarhet förutsättes icke heller, att någon röstberättigad verkligen blivit påverkad utan redan att gärningsmannen sökt påverka gör brottet fullbordat - - -
Det bör emellertid framhållas, att det naturligtvis icke är i och för sig straffbart att framställa viss utgång av röstningen såsom lämplig eller
olämplig ens om uttalandet motiveras med oriktiga eller eljest vilseledan- de påståenden.
Fall där någon lagförs för brott enligt 17 kap. 8 5 brottsbalken synes vara sällsynta. Enligt tillgängliga statistiska uppgifter har fällande dom förekommit endast i tre fall under åren 1975 — 1984. Straffet bestämdes i samtliga fall till böter.
Frågan om otillbörligt förfarande vid budröstning har emellertid upp- märksammats vid de senare årens översyn av valbestämmelserna. I 1978 års vallagskommittés betänkande (SOU 1980:45) Översyn av vallagen 2 finns bl.a. en redovisning av otillbörliga förfaranden i samband med valen 1979. I tolv fall hade de anknytning till budröstning. Tre av anmäl- ningarna ledde till åtal och fällande domar. Omständigheterna var enligt kommitténs beskrivning i betänkandet (s. 149 f) följande.
I Hallsberg väcktes åtal mot bl.a. en kommunal förtroendeman, verk— sam inom socialvården, med påstående att han åsidosatt vallagens be- stämmelser i samband med upprättandet av drygt ett tjugotal valsedels- försändelser. Han dömdes för osant intygande i 20 fall. I omkring 15 av dessa fall innefattade hans förfarande även otillbörligt verkande vid röst- ning, anstiftan av osann försäkran och anstiftan av osant intygande. Om- ständigheterna var i korthet följande.
Kommunalmannen besökte väljare på ett ålderdomshem och i deras bostäder. Handlingsmönstret var i de flesta fallen likartat. Kommunal- mannen medförde valsedlar för sitt parti och kuvert för valsedelsförsän— delse. Han kontrollerade inte om väljaren var förhindrad att själv ta sig till vallokalen, vilket de i hälften av fallen inte var. Valsedelsförsändel— serna iordningställdes som regel utan att budet var närvarande. Kommu- nalmannen undertecknade vittnesintyget på valsedelsförsändelserna och förmådde i flertalet fall någon annan person att i efterhand skriva intyg på försändelsen som bud. I något fall tecknade kommunalmannen vittnesintyg in blanco på ytterkuvertet, som därefterjämte övrig valmate- riel skickades till väljaren.
Tre av de personer som i efterhand tecknat intyg på valsedelsförsän- delserna som bud dömdes för osant intygande.
Ytterligare tre fall av budröstning i Hallsberg ledde till fällande domar för osant intygande.
I Hudiksvall var det ett tiotal fall av röstning genom bud som ledde till att medverkande vittnen och bud fälldes till ansvar. Valsedelsförsändel- serna hade i samtliga fall iordningställts i resp. väljares bostad, pensio- närsbostäder i anslutning till ett ålderdomshem. Som vittne och bud medverkade bl.a. vårdbiträden och fastighetsskötare vid ålderdomshem- met samt valarbetare. I åtta av fallen hade endast en person, utöver välja— ren, varit närvarande när valsedelsförsändelsen iordningställdes. Den närvarande, bud eller vittne, dömdes för anstiftan till osann försäkran (av väljaren) och osant intygande samt i något fall även till anstiftan av osant intygande (av vittne eller bud som skrivit på i efterhand). I två av fallen ansåg tingsrätten budet icke behörigt som vårdare och dömde i dessa fall såväl vittne som bud för osant intygande.
Beträffande ett vårdbiträde och en fastighetsskötare vid ålderdoms- hemmet, båda tillika valarbetare, fann tingsrätten att gärningarna tillika var att bedöma som otillbörligt verkande vid röstning. Motivering var följande.
Gärningarna har i flertalet fall begåtts i samband med att de åtalade delade ut valsedlar för visst politiskt parti. Deras åtgärder vid röstningen måste på grund härav anses ha skett i syfte att påverka väljarna att rösta på detta parti. Genom sin medverkan har de berett möjlighet till röstning i olaga ordning, varjämte rösthemligheten kunnat åsidosättas. De skall därför dömas till ansvar för otillbörligt verkande vid röstning.
I Stockholm väcktes åtal i anledning av budröstning som ägde rum på ett inackorderingshem för bostadslösa med alkoholproblem tillhörigt den kommunala socialförvaltningen. Omständigheterna var i huvudsak följande.
Vid ett valmöte på inackorderingshemmet omkring en vecka före valet upplystes de närvarande om att de skulle ges tillfälle till röstning med valsedelsförsändelser på fackklubbens expedition på inackorderings- hemmet fredagen före valet. Meddelanden om detta anslogs också.
Ett fyrtiotal på inackorderingshemmet boende personer infann sig i expeditionslokalen för att rösta. De åtalade, en facklig förtroendeman och en tolk, informerade om hur valsedelsförsändelser skulle iordnings- tällas men också om att det var möjligt att rösta på annat sätt än genom bud. Vidare tillhandahöll de valsedlar samt inner- och ytterkuvert.
Sedan valsedelsförsändelser iordningställts av drygt ett tjugotal välja— re undertecknade de försäkran på ytterkuvert 111. Därefter underteckna- des intyget på kuvertet av ett vittne samt av endera av de åtalade som bud.
Tingsrätten konstaterade att hinder inte förelegat för någon av de 21 väljare som budröstat att ta sig till vallokalen för att rösta. Genom sin medverkan vid budröstningen befanns de åtalade skyldiga till anstiftan till osann försäkran samt osant intygande.
Vad som hade förekommit vid kommunfullmäktigvalet i Hallsbergs kommun ledde till att valprövningsnämnden genom beslut den 28 febru— ari 1980 upphävde valet och förordnade att omval skulle ske. Omvalet genomfördes den 1 juni 1980.
I sina överväganden i denna del anförde vallagskommittén, som ansåg att någon ändring av bestämmelserna inte erfordrades, bl.a. följande (5. 152).
lmånga av de fall som ovan refererats och som lett till åtal och fällande domar har uppenbarligen flera av vallagens bestämmelser om budröst- ning åsidosatts. Väljarna har i flera fall inte varit förhindrade att inställa sig i vallokalen. Många av dem som uppträtt som bud har uppenbarligen inte varit att hänföra till kategorien vårdare. Slutligen har man i flera fall åsidosatt kravet på att både budet och vittnet skall vara närvarande när valsedelsförsändelsen iordningställs.
Väljare som är hänvisade att anlita bud för att lämna sina valsedlar är ofta, på grund av sjukdom eller rörelsehinder, starkt beroende av sin omgivning. Därav följer att de kan ha svårt att stå emot påtryckningar. Av detta skäl är det av särskild vikt att förfarandet vid budröstning utfor- mas så att väljaren skyddas mot obehöriga påtryckningar från mindre nogräknade röstvärvare. Föreskrifterna om budets och vittnets samtidiga närvaro när valsedelsförsändelsen iordningställs samt om väljarens för- säkran och de båda övriga närvarandes intyg är, enligt kommitténs me- ning, betydelsefulla garantier för att detta skydd för väljaren upprätt- hålls. Från dessa utgångspunkter måste det anses mycket betänkligt och
allvarligt om valarbetare, som skett i något av de refererade fallen, när- mast vanemässigt åsidosätter vallagens bestämmelser om förfarandet vid budröstning. I och för sig är väl dessa händelser anledning nog att allvar- ligt överväga skärpning av reglerna om budröstning. Vid genomgång av övriga utredningar har kommittén emellertid fått intrycket att man bland valarbetare, måhända som ett utslag av kampen partierna emellan, ut- övar en tämligen noggrann kontroll av varandra vad gäller tillväga- gångssättet vid budröstning. Kommittén finner också anledning anta att publiciteten kring de ovan refererade fallen leder till skärpt uppmärk- samhet och kontroll vad gäller förutsättningarna för budröstning, budets behörighet och förfarandet i övrigt vid röstning med valsedelsförsändel- se vid kommande val. Kommittén har därför inte funnit tillräckliga skäl att nu föreslå någon skärpning vad gäller reglerna för budröstning.
1 ett senare betänkande (Ds Ju 198211) Översyn av vallagen 3 föreslog kommittén dock att bestämmelserna i vallagen skulle ändras, så att den tidigare direkta kopplingeni 15 kap. vallagen till 17 kap. 8 5brottsbalken upphävdes; 15 kap. 7 5 var utformad så, att brott enligt 17 kap. 8 5 var en förutsättning för att ett val skulle kunna upphävas. I stället föreslogs att förutsättningarna direkt skulle anges i vallagen. Härigenom blev det bl.a. möjligt att vid valfusk avgöra frågan om upphävande av valet utan att avvvakta utgången av en straffprocess vid allmän domstol. Kommitténs förslag ledde till den lagändring varigenom 15 kap. 75 erhöll sin nuva- rande lydelse (SFS 19822411; prop. 1981/82:222 s. 20 ff).
4 Riksdagsbehandling m.m. efter 1974 års reform
Efter 1974 års reform har, som framgår av utredningens direktiv, frågor om instituten omyndigförklaring och godmanskap vid flera tillfällen be- handlats av riksdagen med anledning av motioner i ämnet. I följande avsnitt redovisas behandlingen av de motioner som rör utredningens förtursuppdrag, dvs. främst frågan om avskaffande av institutet omyn- digförklaring och rösträtt för omyndigförklarade. Riksdagsbehandling- en av frågor som har anknytning till övriga delar av utredningens upp- drag kommer att redovisas i ett annat sammanhang. I ett särskilt avsnitt redogörs för vissa JO-uttalanden i anslutning till tillämpningen av de nuvarande bestämmelserna på området.
4.1. Motioner i riksdagen m.m.
Genom en motion (mot. 1976/77:657) under den allmänna motionstiden år 1977 aktualiserades frågan om en översyn av bestämmelserna om omyndigförklaring.
Lagutskottet konstaterade i sitt av riksdagen godkända betänkande (LU 1977/7822) med tillfredsställelse att antalet omyndigförklaringar hade gått ner kraftigt efter den ljanuari 1976 och att huvudsyftet med 1974 års reform således hade uppnåtts. Utskottet ansåg därför att någon översyn inte var påkallad.
Under hösten 1981 prövade lagutskottet ånyo frågor om omyndigför- klaring och utseende av god man m.m.
Två motioner hade väckts i frågan. [ den ena motionen (mot. 1979/ 802230) begärdes en översyn av reglerna om godmanskap. I den andra (mot. 1980/81:1192) yrkades en skyndsam utvärdering av reglerna om förmynderskap och godmanskap.
Iden förra motionen anfördes som skäl för en översyn bl.a. att det från kuratorshåll hade påpekats att reglerna om godmanskap var otillfreds- ställande. Det förekom bl.a. att de anhöriga inte alltid underrättades om att god man utsetts och att som god man kunde förordnas någon som var i konflikt med de anhöriga eller som hade för många godmanskap.
I den senare motionen anfördes bl.a. att 1974 års reform hade fram- tvingat en rättstillämpning som ofta illa svarade mot verklighetens behov av godtagbara lösningar. Enligt motionen hade det framkommit att lagen
inte längre gav skydd åt dem som kunde behöva stöd och hjälp mot påtryckningar av närstående eller andra personer. Det var, framhölls det, ytterst otillfredsställande att lagen förutsatte full rättshandlingsför- måga hos personer som kunde befinna sig bortom rationellt tänkande och handlande. De borde enligt motionären i stället skyddas mot krav på att behöva medverka vid ekonomiska transaktioner eller vid politiska val.
Utskottet hänvisade i sitt av riksdagen godkända betänkande (LU 1981/82:4) inledningsvis till sitt tidigare uttalande vid 1977/78 års riks- möte och anförde därefter:
Remissbehandlingen av de två nu aktuella motionerna har visat att antalet omyndighetsförklaringar fortfarande ligger på en låg nivå och att den enskildes hjälpbehov oftast har kunnat tillgodoses på annat sätt, exempelvis genom att god man förordnats. Att det i allmänhet är tillräck- ligt med ett godmansförordnande kan illustreras av det faktum att Stock- holms överförmyndarnämnd sedan de nya bestämmelserna trätt i kraft endast i ett fall har begärt att få en person omyndigförklarad vid Stock- holms tingsrätt med motiveringen att godmanskapet inte fungerat.
Även om huvudsyftet med 1974 års reform uppnåtts och de nya regler- na i allmänhet synes ha fungerat väl har dock 1 olika sammanhang viss kritik framförts mot lagstiftningens innehåll. Vid remissbehandlingen av motionerna har sålunda flera remissinstanser gjort gällande att reglerna om omyndighetsförklaring och om godmanskap i vissa hänseende är oklara och inte ger de tillämpande myndigheterna tillräcklig vägledning. Så har ansetts vara fallet beträffande bestämmelserna om förordnande av god man i den situationen att det kan föreligga risk för s.k. kollideran- de rättshandlingar mellan huvudmannen och gode mannen. I någon mån belyses problemet av utgången i rättsfallet NJA 1981 s. 291, där skiljakti- ga meningar yppades om möjligheterna att häva en omyndighetsförkla- ring och i stället förordna god man. 1 motionerna och remissyttrandena har även framhållits att bl.a. reglerna om ersättning till förmyndare och gode män kan behöva ses över. Sistnämnda fråga har också aktualiserats av Stockholms kommun i en särskild skrivelse till justitiedepartementet. Även andra spörsmål med anknytning till förmynderskapslagstiftningen övervägs f.n. i departementet med anledning av sk1ivelser från myndig- heter och organisationer.
Mot bakgrund av det anförda anser utskottet att det nu kan vara moti- verat med en närmare utvärdering av bestämmelserna i FB om förmyn- derskap och godmanskap. Syftet med utvärderingen bör vara att kartläg- ga de problem som yppat sig i tillämpningen av bestämmelserna. Bl.a. bör undersökas i vad mån skyddet för sjuka eller handikappade personer kan behöva förstärkas.
Som framgår av utredningens direktiv (dir. 1985z55) ledde riksdagens ställningstagande till att utredningen (Ju 1977:08) om barnens rätt erhöll tilläggsdirektiv i maj 1982 (dir. 1982:25).
Senare under samma riksmöte behandlade lagutskottet ytterligare en motion angående omyndigförklaring. I motionen (mot. 1981/82:523) be- gärdes att den utvärdering som riksdagen tidigare beslutat om också skulle ta hänsyn till vissa övriga synpunkter på frågan.
Motionärerna hänvisade inledningsvis till att en överförmyndare på- visat vilken glädje det varit för tidigare omyndigförklarade personer att efter en myndighetsförklaring återfå rätten att delta i allmänna val och att överförmyndaren ifrågasatt om det för framtiden över huvud taget var erforderligt med omyndighetsförklaringar.
Enligt motionärerna visade sådana uttalanden från personer som i sin dagliga verksamhet kom i kontakt med de aktuella problemen att det fanns skäl att se över förmynderskapsreglerna utifrån just dessa syn- punkter. Vid en översyn borde övervägas om man kunde tillskapa andra former för bistånd till tidigare omyndigförklarade eller om man möjligen kunde förstärka godmansförordnandet. Ett annat alternativ som borde utredas enligt motionen var att behålla institutet omyndighetsförklaring för den som var oförmögen att vårda sin egendom och därför behövde skydd men ge den omyndigförklarade rätt att delta i allmänna val.
Riksdagen (LU 1981/82:34) avslog motionen under hänvisning till att den utvärdering, som tidigare beslutats, syftade till en kartläggning av de olika problem som yppats i tillämpningen av förmynderskapsbestäm- melserna och att de frågor som hade tagits upp i motionen då också skulle komma att belysas.
Vid riksmötet 1983/84 behandlades också vissa frågor om hävande av omyndigförklaring.
I en motion (mot. 1983/84:1156) begärdes att reglerna om omyndig- förklarings hävande sågs över, så att även nära anhöriga — i likhet med vad som gäller för ansökan om omyndigförklaring — blev behöriga att ansöka om hävande av omyndigförklaring.
I en annan motion (mot. 1983/84:1537) önskade motionären att åtgär- der vidtogs för att säkra att 1974 års reform slog igenom i praxis. Motio- nären hänvisade till de rättsfall från högsta domstolen som förekommit och menade att de visade att det förelåg bristande överensstämmelse mellan rättssyn och praxis.
Utskottet (LU 1983/84:19) uttalade i denna del bl.a. följande:
Utskottet vill till en början framhålla att det är en viktig uppgift för förmyndare och överförmyndare att se till att omyndighetsförklaringar hävs när skäl för omyndighet inte längre föreligger. Utskottet vill särskilt peka på det ansvar som överförmyndaren har vid sin årliga prövning av de förmynderskap som avser omyndigförklarade. Också socialnämnden har en viktig uppgift att fylla när det gäller att bevaka att omyndighets- förklaringar hävs. Då ett omyndighetstillstånd är ett betydande ingrepp i en människas liv vill utskottet stryka under vikten av att frågan om omyndighetsförklaringar skall bestå fortlöpande prövas av berörda myndigheter.
Enligt utskottets mening bör det självfallet vara så att 1974 års reforme- ring av förmynderskapsreglerna och högsta domstolens avgöranden till ledning för tillämpningen får genomslag också i handläggningen hos myndigheterna.
Utskottet hänvisade därefter till sin tidigare behandling av frågan samt avslog motionerna med hänvisning till det uppdrag om utvärdering av
reglerna som hade överlämnats till utredningen (Ju 1977:08) om barnens rätt. Riksdagen följde utskottet.
I en motion som behandlades vid samma riksmöte (mot. 1982/ 83 : 1 134) yrkades att rösträttsreglerna sågs över, så att vissa vuxna utveck- lingsstörda, som genom omyndighetsförklaring berövats sin rösträtt, kunde återfå denna medborgerliga rättighet.
Konstitutionsutskottet (KU 1983/84:13) redovisade vad lagutskottet uttalat vid 1981/82 års riksmöte och vad utredningsdirektiven innehöll i denna del (dir. 1982:25) samt avstyrkte bifall till motionen med hänvis- ning till att frågan fick förutsättas bli belyst av den pågående utredning- en. Riksdagen följde utskottet.
1 en motion (mot. 1985/86zL277) till riksmötet 1985/86 yrkades att riksdagen begärde att regeringen lät utreda frågan om rättsliga biträden vid prövning av frågan om förordnande av god man.
Lagutskottet utgick i sitt av riksdagen godkända betänkande (LU 1985/86:27) från att utredningen kom att behöva ta upp frågan och att något initiativ från riksdagens sida med anledning av motionen därför inte var påkallat.
4.2. Vissa J O-uttalanden
Justitieombudsmannen (JO) har i flera ärenden efter den 1 januari 1976 prövat frågan om tillämpningen av de nya förmynderskapsbestämmel- serna. I en del fall har det rört överförmyndares och tingsrätters hand- läggning av ärenden enligt 15 och 16 kap. FB, dvs. huvudsakligen förvalt- nings- och redovisningsbestämmelserna, liksom vissa processuella och administrativa frågor (se t.ex. JO 1979/80 5. 105, 80/81 5. 20, 82/83 5. 31, 84/85 5. 85, 85/86 3. 75 och 86/87 5. 38).
JO har i åtskilliga fall härutöver särskilt prövat vissa frågor rörande god man enligt 18 kap. 3 5 FB. Det har rört bl.a. frågan om betydelsen av samtyckefrån den för vilken god man skall förordnas. Vidare har JO tagit upp betydelsen av att utredningsunderlaget är tillfredsställande och att ärendena handläggs på rätt sätt i tingsrätten. Slutligen har JO behandlat frågor om den gode mannens befogenhet och kolliderande rättshandling- ar.
Samtycke
Förordnande av god man enligt 18 kap. 3 5 FB får, som nämnts, enligt uttrycklig föreskrift inte ges utan samtycke från den det rör. Kravet på samtycke kan dock efterges om vederbörandes tillstånd medför hinder mot inhämtandet av samtycke eller eljest särskilda skäl föreligger. Sist- nämnda regel är emellertid, enligt vad JO i ett ärende uttalat, en undan- tagsregel som skall tillämpas med försiktighet. I ärendet sägs sålunda (1980/81 5. 30):
”Frågan huruvida hinder mot inhämtande av samtycke föreligger är tydligtvis närmast en medicinsk bedömningsfråga och hindret bör därför
i allmänhet styrkas med läkarintyg. Det kan ibland vara förenat med svårigheter att erhålla sådant intyg, men möjligheten bör som regel undersökas. För att överförmyndares eller annan ej sakkunnigs bedöm- ning skall kunna godtagas fordras uppenbarligen att de skäl varpå be- dömningen grundar sig framläggs och de bör självfallet dokumenteras i akten.”
I fråga om läkarintyg har JO ytterligare anfört bl.a. (84/85 5. 83 ff): ”När det i lagrummet talas om att huvudmannens tillstånd medför hin- der mot inhämtande av samtycke torde därmed åsyftas sådana fall där vederbörande ej har förmågan att uttrycka en egen vilja i saken. 1 andra fall torde utrymmet för att förordna god man utan samtycke vara tämli- gen begränsat. Det är rätten som skall avgöra om godmansförordnande kan ges utan att samtycke föreligger. Iakttagelser som gjorts i andra fall visar att det emellanåt bakom en läkares uttalande att det på grund av ”sjukdomens art' förelegat hinder mot inhämtande av samtycke kunnat ligga bedömningar som det bort ankomma på rätten att göra. Hänvis- ningen till *sjukdomens art” har tidigare varit bruklig i förevarandel slags läkarintyg. Med sådana intyg som de nu förevarande, vari helt saknas motivering för läkarens bedömning, har rätten inte något underlag för prövningen huruvida samtycke behövs. Detta är otillfredsställande med hänsyn till de betydelsefulla verkningarna av ett godmansförordnande och vikten av att en god man har sin huvudmans förtroende. Ett intyg av detta slag bör inte utan vidare läggas till grund för rättens avgörande. Det gäller särskilt när det i ärendet föreligger omständigheter som pekar i annan riktning än intyget. I den mån kompletterande utredning inför- skaffas skall denna självfallet dokumenteras i akten.”
Utredningsunder/aget
10 har i flera fall funnit anledning understryka att god man inte skall förordnas när behovet av bistånd redan är tillgodosett och att utredning på denna punkt inte får försummas. (Se senast 86/87 5. 45). Det har bl.a. rört fall där god man har förordnats, trots att behovet av bistånd hade kunnat tillgodoses genom en makes försorg. I dessa och andra fall har JO också kritiserat överförmyndarna och tingsrätten för att beslutsunderla- get inte varit tillfredsställande samt understrukit vikten av att anhöriga och den förordnandet avser hörs samt att denne bereds tillfälle att yttra sig över valet av god man.
JO konstaterade i ett ärende (80/81 5. 31) att ansökningshandlingarna inte erbjudit något underlag för någon självständig bedömning från rät- tens sida huruvida behovet av bistånd kunde anses tillgodosett på annat vis än genom god man. Härvidlag måste enligt JO större krav i allmänhet ställas på utredningen när det inte går att höra den person ansökningen
' l ärendet förelåg till grund för godmansförordnandet läkarintyg på stencilerade formulär, så utformade att genom kryss i ruta markerats att hinder förelåg mot inhämtande av samtycke. Om hindrets art framgick däremot inte uttryckligt.
gäller. Domstolen hade i detta fall varit helt hänvisad till den bedömning överförmyndaren gjort och som f.ö. inte ens kommit till särskilt uttryck i ansökningen. Det var självfallet enligt JO inte tillfredsställande att be- dömningar som det ankom på domstolen att göra i verkligheten gjordes av överförmyndaren (jfr 85/86 5. 82).
JO har också fäst uppmärksamheten på att tvistiga ärenden enligt 6 5 ärendelagen inte får avgöras med en lagfaren domare och att tingsnotari- es behörighet att över huvud taget handlägga ärende på eget ansvar då upphör (19 5 4 tingsrättsinstruktionen) (se 86/87 5. 63).
Även i ämbetsberättelsen 1982/83 har JO (s. 30) understrukit vikten av att tingsrätten genom överförmyndaren förses med alla handlingar som kan vara av betydelse för bedömningen av ärenden om förordnande av god man enligt 18 kap. 3 5. I det redovisade fallet hade en överförmynda- re försummat att inge en utredning från en kurator. Av utredningen fram- gick, vilket tingsrätten genom överförmyndarens underlåtenhet inte kom att uppmärksamma, att det förelåg oenighet mellan släktingarna om vem som skulle bli god man för en viss person.
Gode mannens befogenhet och kolliderande rättshandlingar JO har inte tillsyn över förmyndare och gode män. Frågor om deras befogenheter kan dock understundom komma upp till behandling vid JO:s bedömning av tillsynsmyndigheternas handläggning, varjämte åt- skilliga iakttagelser kan göras under granskning av handlingar. JO utta- lade i ett beslut (86/87 5. 52), som också särskilt har överlämnats till utredningen, bl.a. följande.
”Av 18 kap. 8 5 FB framgår att beträffande god man och egendom som skall förvaltas av god man skall i tillämpliga delar gälla vad i bl.a. 15 och 16 kap. stadgas i fråga om förmyndare och omyndigs egendom, ehuru med iakttagande av vad i 9— 11 55 sägs.
Stadgandet i 15 kap. 2 5 FB ger befogenhet för god man som omhän- dertagit egendom att efter skönsmässiga grunder avgöra om egendomen skall försäljas. Särskilt tillstånd behöver inte inhämtas. Det finns inte ens någon föreskrift om att huvudmannens åsikt skall inhämtas där så kan ske. Liksom övriga förfaranderegler för gode män är denna regel utfor— mad med tanke på den situationen att någon är omyndig och har förmyn- dare. Det är en situation, som på flera vis skiljer sig från den som råder vid godmanskap enligt 18 kap. 3 5 FB. En principiellt viktig skillnad är givetvis att den som blivit förklarad omyndig, saknar full rättslig hand- lingsförmåga. När det gäller den som har god man kan den reella förmå- gan att företa och förstå innebörden av olika dispositioner variera myc- ket. Endast i begränsad omfattning kommer denna förmåga under dom- stolens bedömande i samband med att god man förordnas, nämligen i sådana fall då samtycke till godmansförordnandet inte kunnat erhållas. Prövningen vid domstol grundar sig i dessa fall oftast på en rätt summa- risk utredning och tillgår understundom på ett sätt som inte är invänd— ningsfritt (jfr exempelvis JO:s ämbetsberättelse 1980/81 5. 29—30, 1983/
84 s. 53 foch 1984/85 5. 83 1). Eftersom godmanskap enligt 18 kap. 3 5 FB kan komma till stånd även när behovet av bistånd är övergående, kan dessutom förhållandena ändras, så att det uppkommer förbättrade förut- sättningar att inhämta huvudmannens ståndpunkt i olika frågor. I intet fall innebär ett godmansförordnande enligt 18 kap. 3 5 FB att domstolen berövar någon hans rättsliga handlingsförmåga. Den gode mannen är principiellt endast att uppfatta som ett biträde åt sin huvudman.
Ett ej ovanligt fall är att någon för vilken god man är förordnad är intagen på vårdinrättning. Det kan vara fråga om äldre personer med svårigheter att ta vård om sina egna angelägenheter. Ibland finns sam- tycke till godmansförordnandet, ibland inte. Ofta uppkommer i dessa fall fråga om avvecklande av en tidigare bostad och i samband därmed om avyttring av lösöre. De av överförmyndarnämnden i Stockholm med- delade anvisningar som finns bifogade detta beslut har tydligen avseende på sådana situationer. Jag kan inte se annat än att anvisningarna är välbetänkta. De illustrerar dock samtidigt hur omfattande och ingripan- de de åtgärder är som kan komma att vidtas av god man med stöd av Stadgandet i 15 kap. 2 5 FB. Understundom förekommer i klagoärenden uppgifter av innebörd att andra intressen än rent ekonomiska inte till- räckligt beaktats av gode mannen. I något fall har uppgetts att avyttring skett trots att det funnits testamentariskt förordnande beträffande visst lösöre.
Enligt min mening förtjänar det att noga övervägas om nuvarande författningsreglering av gode mannens befogenheter att avyttra lösöre är den lämpligaste.”
I ett annat ärende var upplyst att en god man till sig själv ställt om huvudmannens post. Överförmyndarnämnden anförde i sitt yttrande till JO bl.a. att den i efterhand fått vetskap om åtgärden och — även om den hade viss förståelse för denna — avsåg att meddela gode mannen att nämnden fann den olämplig. Av yttrandets innehåll i övrigt kunde förstås att nämnden bedömde risken vara överhängande att huvudman- nen skulle skada sina egna intressen genom att företa rättshandlingar i strid med gode mannens ansträngningar att hjälpa honom.
I sitt beslut, vilket han liksom i det nyss berörda ärendet särskilt till- ställde förmynderskapsutredningen, anförde JO (86/87 3. 53) att sådana konfliktsituationer som nämnden åsyftat syntes vara en ofrånkomlig följd av 1974 års reform av förmynderskapslagstiftningen, varigenom ju förutsättningarna för såväl omyndigförklaring som godmansförordnan- de enligt 18 kap. 3 5 FB på ett avgörande sätt omgestaltades. JO konstate- rade också att en god mans formella behörighet kunde brukas för åtgär- der som stred mot huvudmannens önskemål. Därefter anförde JO följan- de (86/87 5. 53).
”Som jag tidigare framhållit innebär emellertid inte ett godmansför- ordnande enligt 18 kap. 3 5 FB att huvudmannen berövats sin rättsliga handlingsförmåga. Principiellt är gode mannen att uppfatta som ett bi- träde åt huvudmannen. De befogenheter förordnandet ger måste brukas
med beaktande härav. Om huvudmannen visar benägenhet för att begag- na sin handlingsförmåga till skada för sig själv får man söka bromsa hans dispositioner, men under hänsynstagande till det förhållandet att han är myndig. För gode män och överförmyndare kan det vara mycket svårt att bedöma hur långt det är lämpligt att gå. Förarbetena till förmynder— skapsreformen ger härvidlag inte mycket ledning. Så mycket kan dock sägas, att strävan måste vara inriktad på att förebygga och undvika en konfliktsituation. 1 min tillsyn över överförmyndarna harjag redan tidi- gare sett exempel på att gode män emellanåt utnyttjar sin formella behö- righet i strid med huvudmannens önskemål på ett sådant sätt att det till sin effekt kan jämföras med sådana ingrepp som den enskilde enligt grundlagen skall vara skyddad mot gentemot det allmänna. Detta är enligt min mening djupt otillfredsställande. Ett oavvisligt krav är att huvudmannens personliga integritet visas full respekt. Kan inte godmans- uppdraget fullgöras på sådana villkor bör godmanskapet avvecklas, eventuellt för att ersättas av ett förmynderskap om det finns förutsätt— ningar för omyndigförklaring. På ett helt annat sätt än när det gäller anordnandet av godmanskapet ger f.ö. förfarandet i mål om omyndig- förklaring garantier för att den enskildes intressen tas tillvara och att en omsorgsfull materiell prövning kommer till stånd.”
Slutligen har frågan om kolliderande rättshandlingar i de fall då hu- vudmannen har befullmäktigat en person och gode mannen önskar sätta fullmakten ur kraft belysts av JO i ett ärende (1984/85 5. 85 ff).
JO anförde därvid bl.a.: ”Av 18 kap. 8 5 föräldrabalken jämförd med 13 kap. 1 5 samma balk kan utläsas att en god man är behörig att företräda huvudmannen i den- nes ekonomiska angelägenheter. Både huvudmannen och gode mannen är således behöriga att företa rättshandlingar för huvudmannens räk- ning. Föräldrabalkens regler hindrar inte att huvudmannen vidtar åtgär- der som står i strid med eller upphäver gode mannens dispositioner. Lagen torde inte heller hindra att gode mannen på motsvarande sätt företar rättshandlingar som strider mot åtgärder av huvudmannen. [ la- gen har inte reglerats hur man skall förfara vid sådana kolliderande rättshandlingar. Frågan har inte heller behandlats närmare i lagens för- arbeten. Det sägs dock (prop. 1974:142, 5. 122) att, om allvarliga brister skulle uppstå i samarbetet mellan huvudmannen och gode mannen, en omyndigförklaring kan bli aktuell.
Jag förstår att det kan vara nödvändigt att gode mannen ingriper och på huvudmannens vägnar återkallar en fullmakt i vissa fall då huvud- mannen inte längre är i sådant tillstånd att han kan uttrycka en egen vilja. Sådana fall torde i allmänhet inte behöva medföra några problem.
Svårigheter kan däremot uppstå om huvudmannen har sina sinnesför- mögenheter i behåll och motsätter sig att fullmakten återkallas. Det kan då knappast anses lämpligt eller tillrådligt att gode mannen utnyttjar sin formella behörighet till att företa rättshandlingar i direkt strid med hu- vudmannens uttalade vilja. Väl i linje med gode mannens uppgifter
ligger att försöka förmå sin huvudman att inte begagna sig av sin rättsliga handlingsförmåga till skada för sig själv. För gode mannen — och för överförmyndaren —— kan det vara svårt att bedöma hur långt det är lämp- ligt att gå i strävan att bromsa huvudmannens förehavande med hänsyn till att han är myndig. Kan huvudmannen inte avhållas från skadliga dispositioner med mindre han direkt förvägras rådigheten över sin egen— dom, står dock endast omyndigförklaring till buds. Det är då överför- myndarens skyldighet att ansöka därom, såvitt han bedömer övriga för- utsättningar vara för handen.
Om problemet med kolliderande rättshandlingar inte kan lösas efter dessa linjer, torde man nödgas konstatera att godmanskapet inte kan fungera och att rättsordningen inte erbjuder någon annan möjlighet än att huvudmannen får ombesörja sina angelägenheter själv.”
5. Resultatet av utförda undersökningar m.m.
Som framgår av redovisningen i avsnitt 2 har utredningen sökt kartlägga effekterna av 1974 års reform genom bl.a. enkäter till samtliga tingsrätter och vissa överförmyndare. I följande avsnitt redovisas resultatet av dessa undersökningar för såväl tingsrätternas (avsnitt 5.1) som överförmyndar- nas (avsnitt 5.2) del. I ett särskilt avsnitt (5.3) lämnas vissa statistiska uppgifter rörande långtidssjuka m.fl.
5.1. Tingsrättsenkäten
Samtliga 97 tingsrätter i landet erhöll ett enkelt frågeformulär (se bilaga 1) Alla tingsrätter svarade på frågorna. Svaren redovisas sammanställda under nedanstående rubriker.
Antalet omyndigförklarade och personer för vilka god man enligt 18 kap. 3 5 FB är förordnad (fråga 1—6 och 10 ifrägeformuläret) Hela antalet omyndigförklarade personer i landet uppgick enligt tings- rätternas redovisning till ca 15 000 vid utgången av år 1985. Antalet per- soner med god man enligt 18 kap. 3 5 FB var vid samma tid ca 20 000. Som jämförelse kan nämnas att år 1976 var knappt 30000 personer omyndigförklarade.
Endast en mycket liten del, ca 400 eller 2,6 procent, av antalet fall av omyndigförklaring har tillkommit efter den 1 januari 1976, då 1974 års reform trädde ikraft. Ungefär hälften av dessa omyndigförklaringar har beslutats under åren 1981 — 1985. Antalet mål om omyndigförklaring var 35 år 1985.
Uppgifterna från tingsrätterna tyder vidare på att i de fall ansökan om omyndigförklaring har gjorts under de senaste fem åren endast få fall har ogillats.
När det gäller förhållandet mellan antalet omyndigförklarade och an- talet personer med god man enligt 18 kap. 3 5 FB överväger i stort sett genomgående den senare kategorien. Det bekräftar att god man kommit att användas som alternativ till omyndigförklaring.
Genom tingsrätternas redovisning är det möjligt att se fördelningen av bl.a. antalet omyndigförklaringar mellan olika delar av landet. De som antingen är omyndigförklarade eller har god man enligt 18 kap. 3 5 FB utgör ca 0,43 procent av hela befolkningen. Avvikelser från detta genom-
snitt föreliggeri många kommuner, som framgår av den tablå som finns intagen i bilaga 2.
Klart över genomsnittet ligger Jämtlands län (0,62 %), Kronobergs län (0,55 %), Kopparbergs län (0,54 %) och Blekinge län (0,52 %). Under genomsnittet ligger Stockholms län (0,28 %), Hallands län (0,32 %), Sö- dermanlands län (0,36 %) och Skaraborgs län (0,37 %).
De kommuner med lägst antal omyndigförklarade m.fl. (Täby, Tyresö, Järfälla och Vaxholm) återfinns alla i Stockholms län, medan Övertor- neå kommun, som har den högsta andelen (1,16 %), ligger i en region som endast något överstiger riksgenomsnittet (Norrbottens län med 0,49 %). Tingsryds kommun (1,12 %) i Kronobergs län kommer därnäst, följd av Borgholm (1,1 %) i Kalmar län (0,5 %).
Till stor del torde skillnaderna mellan olika kommuner avspegla en skillnad i åldersstruktur hos kommuninvånarna. Andra orsaker kan vara förekomsten av vårdinrättningar liksom olika rutiner på vissa institutio- ner. 1 de fall t.ex. kuratorer på sjukhus mera regelmässigt anmäler till överförmyndare behovet av förmyndare eller god man torde det avspe- glas i bl.a. ett högre antal förordnanden enligt 18 kap. 3 5 FB.
Även olikheter i handläggningsrutiner mellan överförmyndarna i skil- da kommuner kan bidra till att förklara de resultat som framgår av ta- blån.
Mål om omyndigförklarings hävande (fråga 7 — 9)
Antalet anhängiggjorda mål om hävande av omyndigförklaring de senaste fem åren skiftar mellan tingsrätterna. Antalet mål om hävande i hela landet var 406 år 1985. För de mindre tingsrätterna uppgår antalet till ca 10 eller därunder under den senaste femårsperioden, medan de medel- stora tingsrätterna redovisas ca 20—30 mål per tingsrätt. Stockholms, Göteborgs och Malmö tingsrätter har haft resp. 72, 86 och 35 mål.
En påtaglig avvikelse från detta mönster utgör Sunne tingsrätt, där antalet mål under perioden har uppgått till 65, ett av de högsta antalet i landet. Inom tingsrättens domkrets finns bl.a. Torsby kommun. Enligt överförmyndaren i kommunen, som har ingått i överförmyndarenkäten (se avsnitt 5.2), gjordes genom hans försorg 53 ansökningar om omyndig- förklarings hävande under perioden.
I de fall ansökan om omyndigförklarings hävande har gjorts har talan bifallits 195—100 procent av målen. Ett undantag utgör Skellefteå tings- rätt, där enbart 25 av 37 ansökningar bifölls.
I mål om förordnande av god man enligt 18 kap. 3 5 FB har ansökning- arna i genomsnitt bifallits i 60—75 procent av fallen (fråga 9).
Övriga frågor (fråga ]] — 15) När det gäller förordnande av god man enligt 18 kap. 3 5 FB har tingsrät- terna i stor utsträckning uppgivit att förordnandet inte begränsats till att avse något visst slags uppgift (fråga 11). Till de tingsrätter som inte har redovisat något begränsat förordnande hör Gotlands tingsrätt, Ronneby
tingsrätt, Kristianstads tingsrätt, Stenungsunds tingsrätt, Strömstads tingsrätt, Arvika tingsrätt, Sunne tingsrätt, Ljusdals tingsrätt och Piteå tingsrätt. 1 de kommuner som hör till dessa tingsrätter fanns vid utgången av 1985 ca 1 300 förordnanden meddelade.
Från en minoritet av alla tingsrätter (Nyköpings tingsrätt, Sala tings- rätt, Norrköpings tingsrätt, Eksjö tingsrätt, Kalmar tingsrätt, Lidkö- pings tingsrätt, Mölndals tingsrätt, Uddevalla tingsrätt, Härnösands tingsrätt, Sundsvalls tingsrätt, Örnsköldsviks tingsrätt, Östersunds tings- rätt, Bodens tingsrätt och Gällivare tingsrätt) har uppgetts att över hälf- ten av förordnandena har begränsats på något sätt.
Antalet tvistiga fall vid entledigande av god man (fråga 12—13) är överlag mycket få. Enligt tingsrätternas redovisning inskränker de sig, om de alls har förekommit, till några enstaka fall under perioden 1981 — 1985. Redovisningen av utgången i de få tvistiga målen ger ingen entydig bild.
När det gäller rutiner vid inhämtande av upplysningar från anhöriga vid förordnande av god man (fråga 14— 15) har den överväldigande ma- joriteten av tingsrätterna uppgivit att de saknar sådana rutiner. Många tingsrätter har förklarat att de överlämnar åt överförmyndarna att höra de anhöriga.
Omkring en fjärdedel av tingsrätterna har lämnat synpunkter på frå- gan om ett avskaffande av institutet omyndigförklaring. En klar majori— tet av dessa har uppgivit sig vara emot eller ställt sig tveksam till att institutet avskaffas.
Flera av de tingsrätter som avstyrker anför som skäl att den skyddsas- pekt som motiverar en omyndigförklaring alltjämt har giltighet. Några av de tveksamma tingsrätterna menar att ett ersättande av en omyndig- förklaring med ett ”utbyggt" godmanskap inte är någon fördel, eftersom ett sådant godmanskap måste förenas med en begränsning av huvud- mannens rättshandlingsförmåga. Någon egentlig ändring i sak har då inte åstadkommits. Man får dessutom, påpekas det, två slags ”godman- skap”, ett där den gode mannen har behörighet som förmyndare och ett med samma behörighet som enligt nuvarande ordning.
De tingsrätter som är mera positiva till tanken på att omyndigförkla- ringsinstitutet avskaffas förordar överlag att detta ersätts med ett utbyggt godmanskap. Så gott som alla påpekar dock att ett sådant måste förenas med inskränkningar i huvudmannens rättsliga handlingsförmåga eller med behörighet för den gode mannen att handla i strid med huvudman- nens vilja.
5.2. Överförmyndarenkäten
De överförmyndare till vilka frågeformuläret sändes liksom frågorna framgår av bilaga 3. De svar som lämnades finns sammanställda under rubrikerna nedan. Vissa av frågorna (1 och 4) redovisas inte, eftersom de enbart rör antalet omyndigförklarade och personer för vilka god man
enligt 18 kap. 3 5 FB förordnats. Överförmyndarnas svar på dessa frågor överensstämmer väl med den redovisning som lämnats av tingsrätterna och som framgår av föregående avsnitt.
Ansökningar om hävande av omyndigförklaring (fråga 2— 3) Antalet fall där överförmyndarna under åren 1981—1985 gjort ansökan om omyndigförklarings hävande växlar mellan de överförmyndare som redovisat uppgifter i denna del. Överförmyndaren i Danderyds kommun redovisar således inte något fall, medan, som nämnts, överförmyndaren i Torsby kommun ansökt om hävande i 53 fall. Därmed svarar denne överförmyndare för en mycket stor del av de 65 mål som Sunne tingsrätt avgjort under perioden (63 av ansökningarna bifölls och 41 av personer- na erhöll i stället god man.)
Södra Roslags tingsrätt, till vars domkrets Danderyds kommun hör jämte Lidingö, Täby, Vallentuna, Vaxholms och Österåker kommuner, handlade under samma period enbart 8 mål (6 av ansökningarna bifölls och i ett av målen där ansökan bifölls erhöll personen i fråga god man).
Det högsta antalet fall av initierade ansökningar redovisas för Göte- borgs och Stockholms kommuner med resp. 75 och 56 fall. Därnäst kom- mer Uppsala kommun med 36 fall. Malmö kommun svarar för 27 ansök- ningar under perioden.
De flesta överförmyndarna har uppgett att de regelbundet granskar fallen av omyndigförklaring för att bedöma i vad mån någon åtgärd bör vidtas. Många överförmyndare har anfört att en anledning till att ansö- kan om hävning inte har kunnat göras har varit svårigheterna att få en nödvändig läkarundersökning till stånd. Man har bl.a. pekat på det hin- der som kravet på specialistkompetens hos läkaren här kan utgöra (jfr 10 kap. 15 5 FB).
Nackdelar med institutet god man (fråga 5 —6)
Ett mycket stort antal överförmyndare har angivit att en nackdel med ett godmansförordnande är risken för kolliderande rättshandlingar. Genom att huvudmannen har kvar sin rättsliga handlingsförmåga kan han ådra sig t.ex. kontokortsskulder eller ingå ofördelaktiga avbetalningsköp. I några fall framhålls faran för att huvudmannen också utnyttjas av anhö- riga till att t.ex. ge gåvor eller företa andra transaktioner.
Omfattningen av de ingripanden som kolliderande rättshandlingar medfört eller frekvensen av fallen framgår emellertid inte av de svar som lämnats.
Som ytterligare en nackdel har från något håll angivits att ett förord- nande av god man som regel kräver samtycke.
Ansökan om omyndigförklaring, m.m. (fråga 7 —8) Fallen där överförmyndaren tagit initiativ till en omyndigförklaring är genomgående få. Många överförmyndare anger att det under perioden inte skett i något fall.
Överförmyndaren i Malmö redovisar 19 fall, medan kollegerna i Stockholm och Göteborg uppger att ansökan gjorts i 3 resp. 9 fall.
Urval av personer som förordnas som förmyndare eller god man samt antal förordnanden per person, m.m. (fråga 9—12) Av de svar som lämnats är det svårt att urskilja något mönster när det gäller vilka grupper som förordnas som förmyndare eller god man. Det förefaller dock som om de personer som förordnas företrädesvis hämtas från, förutom anhörigkretsen, kategorierna pensionerade tjänstemän, socialsekreterare, politiker eller i övrigt ideellt aktiva samt, i en del fall, personer med juridisk eller ekonomisk utbildning.
Det uppgivna antalet myndlingar och huvudmän per förmyndare resp. god man är inte påfallande högt. Det högsta antalet redovisas från över- förmyndaren i Göteborgs kommun med 40 uppdrag som mest samlade hos en person.
Mycket få fall av misskötsamhet från förmyndares och gode mäns sida har redovisats. Det högsta antalet uppges från Malmö kommun. 10 fall har där förekommit. I samtliga fall har förhållandet lett till enbart entle- digande.
Antalet fall där någon fällts till ansvar överstiger sammanlagt inte 10 under perioden i de kommuner som nu berörs.
Övriga synpunkter dräga 13— 14) Många överförmyndare har lämnat synpunkter på den nuvarande ord- ningen. En stor del har — mot bakgrund av de nackdelar som man fört fram beträffande godmansinstitutet — anfört att den gode mannens be- hörighet på olika sätt bör utvidgas och att huvudmannens rättsliga hand- lingsförmåga i samma utsträckning bör minska. I en del fall har man ansett att den gode mannen bör ges samma ställning som en förmyndare.
Några överförmyndare har ansett att institutet omyndigförklaring kan avskaffas, oberoende av om godmanskapet ges en annan utformning.
Vissa överförmyndare har pekat på att möjligheten att omyndigförkla- ra bör vara kvar för att tillgodose skyddsbehovet. En del menar emeller- tid att rösträttshindret i varje fall bör kunna avskaffas.
Från flera överförmyndare har det understrukits att behovet av utbild- ning och information bättre bör tillgodoses i framtiden för dem som förordnas som förmyndare eller gode män.
Sammantaget visar svaren att förändringar när det gäller framför allt godmansinstitutet och huvudmannens rättsliga handlingsförmåga över- lag är önskvärda från överförmyndarhåll. Ett mycket litet antal överför- myndare förefaller helt nöjda med nuvarande ordning.
5.3 Vissa statistiska uppgifter om långtidssjuka m.fl. 5.3.1 Långtidssjuka Landstingsförbundet har vid flera tillfällen genomfört s.k. patientinven- teringar, varvid antalet patienter som var föremål för sluten somatisk
långtidssjukvård en viss dag registrerats. Sammanfattningsvis redovisas i den senaste utredningen, som avsåg förhållandena hösten 1985, bl.a. föl- jande resultat.
Totalt vårdades 49 407 patienter i sluten somatisk långtidssjukvård på inventeringsdagen. Det var 1 817 patienter fler än vid inventeringen 1983.
Av samtliga patienter är dubbelt så många kvinnor som män. 90 pro- cent av de inneliggande patienterna är 70 år eller äldre. De kvinnliga patienterna är i genomsnitt äldre än männen. Jämfört med tidigare in- venteringar har andelen patienter i de äldsta åldersgrupperna ökat.
Även antal vårdade patienter per invånare har ökat i de äldsta ålders- grupperna. I gruppen som är 95 år och äldre vårdas t ex 33 procent i den somatiska långtidssjukvården. 1980 var motsvarande andel 30 procent. Skillnaderna är stora mellan könen. Av kvinnorna vårdas 37 procent men endast 21 procent av samtliga män.
Antal patienter per invånare varierar relativt mycket mellan olika landsting och kommuner. För vissa landsting är variationerna också stora mellan inventeringarna. Några förklaringar till detta kan vara olika utbyggnad av servicehus med helinackordering, av sjukvård i hemmet och av social hemtjänst m.m.
De två vanligaste huvuddiagnoserna är ”åldersbetingade psykiska sjukdomar” (dvs. patienter med åldersdemens eller demens i samband med åderförkalkning) och hjärt- och kärlsjukdomar (inkl. hjärnblödning m.m.). Den första har ökat litejämfört med tidigare inventeringar medan den sista har minskat något.
Av samtliga patienter hade 28 procent en vårdtid som var högst 6 månader. Lika stor andel hade vårdats mer än 3 år. Huvuddiagnosen ”åldersbetingade psykiska sjukdomar” är den diagnosgrupp som har de längsta vårdtiderna.
Drygt 20 procent av de inneliggande patienterna, ca 10 800 personer, bedömdes som klinikfärdiga. Det vill säga de bedömdes vara utskriv- ningsklara men kunde ej skrivas ut på grund av platsbrist inom andra vårdformer eller andra skäl. En dryg tredjedel av denna grupp, 4 000 personer, skulle kunna skrivas ut till hemmet.
Landstingsförbundets redovisning är enbart fördelad på de olika landstingen, men utredningen har ställt samman vissa uppgifter fördela- de kommunvis. Sammanställningen finns intagen i bilaga 4.
I sammanställningen redovisas antalet långtidssjuka, fördelningen i ålder (under 75 år resp. 75 år eller däröver) samt den procentuella ande- len som lider av åldersbetingade psykiska sjukdomar (Åps), övriga psy- kiska sjukdomar (Öps) och cerebrovaskulära sjukdomar (Cerebro v.s.). Diagnosen ”åldersbetingade psykiska sjukdomar” omfattar i huvudsak de patienter som lider av egentlig åldersdemens eller demens i samband med åderförkalkning. Med ”cerebrovaskulära sjukdomar” avses hjärn- blödning m.m.
1 tabellerna har också som jämförelse i kolumnen ”% Invånare” inta- gits för varje kommun andelen långtidssjuka och den andel av befolk- ningen som antingen är omyndigförklarad eller för vilken god man är förordnad (jfr bilaga 2).
5.3.2 Patienter i psykiatrisk vård Socialstyrelsen har vissa statistiska uppgifter rörande det antal patienter som har tagits in för sluten psykiatrisk vård. Härmed avses all intagning på sjukhus eller annan vårdinrättning som innefattar psykisk vård, oav- sett om intagning skett med stöd av lagen (19662293) om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall (LSPV) eller ej. Antalet intagningar har under åren 1970-1984 legat mellan ca 90 000—120 000 per år. I dessa siffror ingår således fall där en patient intagits flera gånger. Av antalet intagningar utgör den andel som intagits med stöd av LSPV ca 10 pro- cent.
Utöver redovisningen av antalet intagningar finns en registrering av antalet inneliggande patienter en viss given dag. Enligt de uppgifter som senast redovisats (år 1982) var sammantaget ca 17 000 patienter föremål för vuxenpsykiatrisk vård. Fördelade efter diagnos utgjorde gruppen med schizofreni det största antalet, drygt 5 000. Därnäst följde de patien- ter som hade diagnosen senil och presenil demens, ca 3 500. Diagnoserna neuros, paranoisk psykos, affektiv psykos och alkoholism svarade var och en för ca 1 200 - 1 400 patienter. Antalet inneliggande patienter som var psykiskt utvecklingsstörda uppgick till ca 300.
Av de intagna med diagnosen senil och presenil demens var ca 1 200 intagna med stöd av LSPV. Ca 1 000 av dem var 75 år eller äldre.
5.3.3 Personer som är föremål för omsorg enligt omsorgslagen Av socialstyrelsens statistiska material framgår även antalet personer som är föremål för omsorg enligt omsorgslagen (se avsnitt 3.6.2). Enligt de senaste uppgifterna (november 1984) uppgick antalet sådana vuxna personer till ca 20 000. Halva antalet var boendei inackorderings- hem eller vårdhem, medan övriga var bosatta i egen bostad, föräldrahem eller annan enskilt hem. Ca 15 000 av dem har angivits ha en verksamhet som är knuten till olika former av ”dagcenter”. Av de övriga återfinns ca 3 500 i skyddat eller reguljärt arbete, medan 3 800 uppges ha ingen eller ”otillräcklig” verksamhet. Barn och ungdomar inom omsorgen uppgår till ca 12 000, dvs. drygt hälften av antalet vuxna.
5.3.4 Sammanfattning Grupperna långtidssjuka samt patienter inom psykiatrisk vård och vux- na som är föremål för omsorg enligt omsorgslagen uppgår enligt den tillgängliga statistiken således till sammantaget knappt 90 000. Med hän- syn till att viss dubbel redovisning kan ha skett i det statistiska materialet kan siffran nedbringas till uppskattningsvis ca 80 000. Av dessa utgör de utvecklingsstörda knappt 20 000. De långtidssjuka utgör den största gruppen, ca 45 000, medan de som vårdas för olika psykiska besvär upp- går till ca 15 000. Av de långtidssjuka vårdas över hälften för åldersbe- tingade psykiska sjukdomar, övriga psykiska sjukdomar eller bl.a. hjärn-
blödning. Antalet med någon av dessa diagnoser kan uppskattas till ca 25 000. Till detta antal kan läggas ca 3 000 patienter inom psykiatrisk vård med diagnosen senil och presenil demens.
Antalet personer som i dag är omyndigförklarade eller för vilka god man enligt 18 kap. 3 5 FB är förordnad uppgår till ca 35 000. Som fram- gått tidigare utgör antalet omyndigförklarade knappt 15 000. Som jämfö- relse kan nämnas att antalet röstberättigade i riksdagsvalet 1985 uppgick till ca 6 200 000. De omyndigförklarade utgör således ca 0,25 procent härav. Antalet röstande i samma val uppgick till 89,9 procent.
6 Huvuddragen av gällande rätt i vissa länder
6.1. Inledning
Utredningen har inhämtat upplysningar om innehållet i vissa utländska rättsordningar när det gäller motsvarigheterna till instituten omyndig- förklaring och godmanskap m.m. Förutom förhållandena i Danmark, Finland och Norge har uppgifter erhållits om bestämmelserna i Belgien, Frankrike, Förbundsrepubliken Tyskland, Italien, Schweiz, Spanien och Storbritannien samt några delstater i USA.
I följande avsnitt redovisas huvuddragen av de nu nämnda utländska rättsordningarna.
6.2. Danmark
Reglerna om omyndigförklaring m.m. finns intagna i lov (nr 443 av den 3/10 1985) om umyndighet og vaergemål (myndighedsloven), som gäller från och med den 1 januari 1986. Bestämmelserna om omyndighet och förmynderskap (vaergemål) är emellertid i stort oförändrade sedan 1922 års lag i ämnet. 1985 års lag innebar bl.a. att vissa regler om vårdnad (foraeldremyndighet) ändrades och infördes i myndighedsloven.
Omyndigförklaring
Enligt lagen (2 5) kan den som fyllt 18 år omyndigförklaras om han 1) på grund av sinnessjukdom, själslig svaghet eller annan själslig rubb- ning inte är i stånd att ta till vara sina angelägenheter, 2) genom sin slösaktighet eller annat oförsvarligt beteende utsätter sin eller familjens välfärd för fara, 3) på grund av dryckenskap eller liknande last är ur stånd att ta till vara sina angelägenheter, 4) på grund av kroppslig brist, sjukdom eller annan svaghet är mindre skickad att ta till vara sina angelägenheter och själv önskar bli förkla- rad omyndig.
Omyndigförklaringsgrunderna under punkt 2—4 tillämpas enligt uppgift mera sällan.
Beslut om omyndigförklaring fattas av domstol, som också förordnar förmyndare (vaerge).
En omyndigförklarad kan enligt huvudregeln inte själv råda över sin egendom eller ingå rättshandlingar. Den omyndigförklarade har dock på samma sätt som i Sverige rätt att själv ingå anställningsavtal och bestäm— ma över sin arbetsinkomst, dock med möjlighet för förmyndaren att in- gripa.
En omyndigförklaring kan också efter uttryckligt beslut av domstolen innebära en inskränkning i den omyndigförklarades rätt att bestämma över sin person (46 5), s.k. personlig omyndigförklaring till skillnad från omyndigförklaring i ekonomiskt avseende. En personlig omyndigförkla- ring kan inte ske utan att den samtidigt innefattar en ekonomisk omyn- digförklaring.
Oavsett omfattningen av omyndigförklaringen saknar den omyndig- förklarade rösträtt.
En omyndigförklaring kan hävas, när den omyndigförklarade anses kunna ta till vara sina angelägenheter.
Ad hoc vaerge
Om någon på grund av sjukdom eller frånvaro tillfälligt är förhindrad att ta tillvara sina angelägenheter kan en förmyndare (vaerge) förordnas så länge tillståndet varar. En sådan förmyndare kallas ibland ad hoc vaerge och får förordnas om den sjukes eller frånvarandes behov inte kan tillgo- doses på annat sätt. Vederbörandes samtycke skall om möjligt inhämtas innan domstolen förordnar vaerge i dessa fall (59 5).
Ad hoc vaergens ställning motsvarar den som förmyndare har i fall av omyndigförklaring, dvs. ad hoc vaergen har ensam bestämmanderätten. Uppdragets omfattning skall anges i beslutet.
La vvaergemål
Ett särskilt institut utan direkt motsvarighet i svensk rätt är lavvaergemål . Efter eget önskemål kan någon erhålla lavvaerge, om det anses påkallat av hänsyn till personens oerfarenhet eller i övrigt på grund av bristeri det kroppsliga eller själsliga tillståndet.
Rättsverkningarna skiljer sig från omyndigförklaring bl.a. därigenom att rättshandlingar endast kan företas av lavvaergen och den enskilde i förening. Lavvaergen kan således inte som en förmyndare ensam företrä— da huvudmannen och denne kan inte, som fallet äri Sverige vid godman- skap enligt 18 kap. 3 5 FB, företa någon rättshandling utan lavvaergens medverkan. I likhet med en omyndigförklarad har huvudmannen dock en viss begränsad självständig rättshandlingsförmåga. Att någon sätts under lavvaergemål innebär inte att rösträtten går förlorad.
Något om praxis Institutet lavvaergemål är av gammalt ursprung och hade tidigare sin huvudsakliga användning för änkor efter näringsidkare, vilka behövde bistånd med förvaltningen av den avlidne mannens rörelse. I praxis har
institutet numera kommit till användning även i andra fall där omyndig- förklaring bedöms vara en alltför ingripande åtgärd. Särskilt används denna ordning för unga handikappade som själva kan delta i skötseln av sina angelägenheter liksom för dem som uppfyller förutsättningarna att bli omyndigförklarade på grund av slösaktighet eller liknande. En grupp där behov av en mindre ingripande form än omyndigförklaring finns, men för vilken lavvaergemål inte ger tillräckligt skydd, uppges 1 Dan- mark vara de som lider av manodepressiva sjukdomar. Dessa personer behöver oftast skydd enbart tillfälligt, varför omyndigförklaring anses vara alltför ingripande. Å andra sidan saknar de möjlighet att medverka vid rättshandlingar under akuta sjukdomsperioder och en lavvaerge är då oförmögen att företa de åtgärder som skulle behövas för den sjukes räkning.
I de fall lavvaergemål kan användas är erfarenheterna i Danmark enligt vad som inhämtats goda. Mycket sällan behöver lavvaergemål övergå i t.ex. omyndigförklaring. Däremot förekommer det att en ord- ning med ad hoc vaerge ersätts med lavvaerge. Utvecklingen i praxis har — utan att detta utsagts i bestämmelserna — kommit att styras av upp- fattningen att den minst ingripande åtgärden bör prövas först. Det inne- bär att domstolen vid en ansökan om omyndigförklaring först inriktar sin prövning på om behovet av hjälp kan lösas på annat sätt, t.ex. genom anhörig, fullmakt, ad hoc vaerge eller lavvaergemål. På motsvarande sätt prövas, i fall då en omyndigförklaring likväl bedöms nödvändig, om denna inte kan inskränkas till en ekonomisk omyndigförklaring.
Regelmässigt infordras läkarintyg om vederbörandes tillstånd även vid prövning av om beslut om lavvaergemål bör meddelas. Det tidigare kravet på att läkarintyg vid omyndigförklaring skulle vara utfärdat av en läkare med specialistkompetens i psykiatri har emellertid numera bortta- gits. Denna ändring har ansetts innebära en stor lättnad i ansökningsför- farandet.
[ Danmark meddelades under åren 1982—1985 domar på omyndig- förklaring och beslut om lavvaergemål i resp. 497, 507, 559 och 630 fall. Uppskattningsvis en fjärdedel av dessa avgöranden avsåg lavvaergemål. Enligt uppskattningar från Köpenhamns byrett, som svarar för ca 15 procent av antalet avgöranden i hela landet, utgör de senildementa ca två tredjedelar av det antal som omyndigförklaras varje år.
Någon statistik över det antal personer som vid en given tidpunkt är omyndigförklarade eller satta under lavvaergemål finns inte. Med ut- gångspunkt från de siffror som nu har redovisats kan det dock på goda grunder antas att antalet sådana personer i procent av befolkningen inte är lägre i Danmark än den andel som i Sverige är omyndigförklarad eller har god man enligt 18 kap. 3 5 FB. Som tidigare har nämnts omyndig- förklarades i Sverige sammanlagt ca 400 personer under åren 1976— 1985.
Tillsyn och kontroll Som regel har domstolen, sedan beslut om omyndigförklaring eller lav- vaergemål meddelats och vaerge resp. lavvaerge förordnats, inte någon vidare befattning med ärendet, även om registrering och kungörelse (tin- glysning) sker genom domstolens försorg. I Köpenhamn svarar overpre- sidiet för granskning och tillsyn av vaergens uppdrag liksom för eventu— ellt entledigande eller byte av förmyndare. I övriga landet ankommer kontrollen och tillsynen på statsamtet. Overpresidiets och statsamtets beslut kan överklagas till justitiedepartementet, som också har den över- gripande tillsynen.
6.3. Finland
Förmynderskapslagstiftningen reviderades i Finland genom lag den 8 april 1983. Härvid gjordes omfattande ändringar i lagen den 19 augusti 1898 om förmynderskap m.m. Reformen, som trädde i kraft den 1 januari 1984, gällde närmast bestämmelserna om omyndigförklaring, omyndi— gas rättsliga ställning och förfarandet vid omyndigförklaring och dess hävande.
Om yndigförklaring
Myndighetsåldern är i Finland 18 år. Genom beslut av domstol kan omyndigförklaring meddelas beträffande ”den som inte förmår sköta sig själv eller de angelägenheter som rör hans egendom och vars ekonomiska ställing, utkomst eller andra viktiga intressen till följd därav uppenbart äventyras” (17 5).
Det föreskrivs vidare uttryckligen att ”den vars intresse i tillräcklig utsträckning kan tillvaratas genom att god man förordnas att sköta hans angelägenheter” inte skall förklaras omyndig (17 5).
En omyndigförklaring kan av domstolen bestämmas att gälla viss tid. Den som fyllt 17 år kan förklaras omyndig från det han fyller 18 år. En underårig i Finland har i stort samma rättshandlingsförmåga som en underårig i Sverige. Genom 1983 års reform erhöll omyndigförklarade i Finland samma rättshandlingsförmåga som underåriga. Tidigare hade omyndigförklarade inte rätt att t.ex. råda över egendom som de själva som omyndiga förvärvat.
Rättsverkningarna av avtal som ingås av en omyndig (underårig eller omyndigförklarad) är likartade dem som gäller i Sverige i motsvarande fall.
Förfarandet i mål om omyndigförklaring och dess hävande överens- stämmer mycket nära med de svenska reglerna på området.
God man som alternativ
Som nämnts skall god man förordnas som alternativ till omyndigförkla- ring om det är tillräckligt.
Förutsättningarna för förordnande av god man är enligt 66 5 förmyn- derskapslagen, som inte ändrades genom 1983 års reform, följande.
”Skall viss egendom eller angelägenhet vårdas för den, som av sjuk- dom eller annan sådan orsak själv är oförmögen därtill, och är ej skäl att ställa honom under förmynderskap,...” kan god man förordnas av rätten på hans eller anhörigs ansökan. Även förmyndarnämnden (motsvarar överförmyndare; se nedan) kan göra sådan ansökan.
Att god man förordnas innebär inte någon begränsning av huvudman- nens rättsliga handlingsförmåga.
Förordnande av god man förekommer främst för dem som stadigva- rande är föremål för anstaltsvård eller för den som i övrigt visserligen är oförmögen att sköta sina angelägenheter men inte med egna åtgärder kan äventyra sin ekonomiska ställning eller sina andra intressen.
Tills yn och kontroll I varje kommun finns en förmyndarnämnd som motsvarar den svenska överförmyndarnämnden.
Förmyndarnämnden har att utöva tillsyn och kontroll över förmynda- res och gode mäns förvaltning. Förvaltningsreglerna har inte reviderats genom 1983 års reform och innebär omfattande inskränkningar i för- myndarnas rätt att handha de omyndigas egendom.
Förmyndare och gode män utses av rätten på förslag av förmyndar- nämnden. Enligt uppgift utses tämligen ofta advokater till förmyndare.
Om det finns brist på lämpliga personer skall i kommunen inrättas tjänster som ”professionella” förmyndare, benämnda tjänsteförmynda- re. De flesta kommuner i Finland har tjänsteförmyndare. Dessa kan inte vägra att motta uppdrag som förmyndare eller god man.
Enligt uppgifter från år 1985 var drygt 45 procent av antalet förordna- de förmyndare tjänsteförmyndare.
Över förmyndarnämnden har domstolen viss tillsyn.
Utvärdering av 1983 års reform Justitieministeriet har nyligen påbörjat en utvärdering av 1983 års re- form. 1 första hand önskar man ta reda på hur antalet omyndigförkla- ringar och hävande av dessa påverkats av reformen. Bl.a. följande upp- gifter föreligger för åren 1983—1985. Antalet omyndigförklaringar år 1983, dvs. året före reformens ikraftträdande, var drygt 1 200. Året därpå sjönk det till knappt 230. Antalet fall år 1985 var ca 250. Fallen av häv- ningar var för de tre åren resp. 37, 46 och 64.
Antalet omyndigförklaringar har efter lagändringen således minskat med ca 80 procent.
Köns- och åldersfördelningen av de omyndigförklarade har genom- gått en tydlig förändring efter reformen. År 1983 utgjorde kvinnor över 65 är ca 39 procent av hela antalet omyndigförklarade, medan deras andel år 1984 var 26 procent och år 1985 25 procent. En förklaring torde vara att många personer i pensionsåldern ofta är föremål för någon värd
på institution och att det därför är tillräckligt att god man förordnas att sköta deras angelägenheter. I Finland är 65 procent av dem som fyllt 65 är kvinnor.
Någon uppgift beträffande det totala antalet fall av omyndigförklara- de för senare år föreligger inte. Den senaste uppgiften avser år 1977, då ca 22 000 personer var omyndigförklarade i Finland.
Den nya möjligheten att tidsbegränsa beslut om omyndigförklaring har utnyttjats sparsamt. Under år1985 meddelades beslut härom i sju fall. Det har bl.a. gällt personer som på grund av alkoholmissbruk eller psy- kos (schizofreni) omyndigförklarats, men där prognosen varit gynnsam. Tiden för beslutet har varierat från 1 till 5 år.
Rösträtt
År 1972 upphävdes den bestämmelse som tidigare föreskrivit att omyn- digförklarade saknade rösträtt i riksdagsmannaval, i val av elektorer för valet av republikens president och i kommunalval.
I Finland anses dock i praktiken den som är uppenbart sinnesrubbad eller sinnesförvirrad sakna förutsättningar att utöva sin rösträtt. Särskil- da föreskrifter har meddelats bl.a. när det gäller förhandsröstning på sinnessjukhus. Valbestyrelsen (valnämnden) är vid sådan röstning ålagd att med hjälp av anstaltens ledning utreda och avgöra från fall till fall om röstning är möjlig.
Några praktiska problem som en följd av att rösträtt för omyndigförk- larade har införts i Finland har inte uppgivits föreligga.
6.4. Norge
- Regler om omyndigförklaring finns i lagen den 28 november 1898 om umyndiggjorelse. I denna lag jämte vergemålsloven den 22 april 1927 regleras den norska förmynderskapslagstiftningen.
Om yndigfärklaring
Myndighetsåldern är i Norge 18 år. En myndig person kan av domstol omyndigförklaras, om han på grund av själssvaghet eller sinnessjukdom eller dryckenskap eller missbruk av morfin eller andra berusnings- eller bedövningsmedel saknar förmåga att sörja för sig eller sin egendom (1 5 l umyndiggjorelseloven).
”Själssvaghet”, till vilket också räknas intellektuell oförmåga på grund av ålderdomssvaghet, och ”sinnessjukdom” är de grunder som oftast tillämpas.
Omyndigförklaring kan också ske vid vissa fall av kroppslig svaghet eller ”oansvarig” livsföring (1 5 1-2 umyndiggjorelseloven).
En omyndigförklarad person saknar rättshandlingsförmåga i stort i den omfattning som i Sverige gäller för motsvarande fall (2 och 31 —37 55 vergemålsloven).
En omyndigförklarad person företräds av en förmyndare (verge). Reg-
lerna om förmyndarens plikter m.m., liksom reglerna om förordnad för- myndare för underårig, ansluter nära till motsvarande svenska reglering.
Antalet personer som vid utgången av år 1984 var omyndigförklaradei Norge uppgick till 5 882.
Hjelpeverge I Norge finns ett institut, s.k. hjelpeverge (god man), som används som alternativ till omyndigförklaring.
Enligt 90 a 5 i vergemålsloven kan det för en myndig person förordnas en hjelpeverge, om den hjälpbehövande på grund av sinnessjukdom eller annan ”sinneslidelse” är förhindrad att ta till vara sina angelägenheter.
Denna möjlighet infördes år 1934 och var ursprungligen avsedd för tillfälliga förhållanden. Detta krav togs bort år 1961. Beslut om hjelpever- ge meddelas av skiftesförvaltare (domare) och överförmyndare gemen- samt eller i vissa fall av överförmyndaren ensam.
En person som har hjelpeverge behåller i princip sin rättsliga hand- lingsförmåga. Det innebär att institutet hjelpeverge medför risk för kolli- derande rättshandlingar på samma sätt som i Sverige gäller när god man har förordnats enligt 18 kap. 3 5 FB.
Institutet används emellertid i relativt stor utsträckning. Tidigare undersökningar visar att förhållandet omyndighetsförklaring och hjel- peverge i Osloområdet är 1:1 och utanför Oslo 113. Utvecklingen går mot en ökad användning av hjelpeverge.
En sak som mera påtagligt skiljer hjelpeverge från god man enligt 18 kap. 3 5 FB i Sverige är att hjelpevergens förvaltning inte i samma ut- sträckning är föremål för offentlig kontroll som en god mans. Det medför t.ex. att fallen av kolliderande rättshandlingar inte alltid kommer att uppmärksammas.
Tillsyn och kontroll I Norge finns en överförmyndarorganisation (overformynderi) med kommunal anknytning och förtroendevalda lekmän.
I en del fall kan härutöver en statligt avlönad ordförande för överför- mynderiet tillsättas.
Överförmyndarnas främsta uppgift är att granska förmyndarnas för- valtning. I flera fall krävs tillstånd av överförmyndaren för förmynda- rens förvaltningsåtgärder (jfr 38 —61 55 vergemålsloven). Belopp över en viss nivå skall också förvaltas direkt av överförmyndarna genom bank- placering eller köp av godkända statsfordringsbevis (62—76 55 verge- målsloven).
Överförmyndarna, som regel två i varje stad och härad, står under tillsyn av länsstyrelsen (fylkesmannen).
Härutöver ankommer en del tillsynsuppgifter på justitiedepartemen- tet.
Beslut om omyndigförklaring meddelas av domstol, medan själva för- ordnandet av förmyndaren beslutas av skiftesförvaltaren/överförmyn- daren. Domstolen tar inte del i granskningen av förvaltningen.
Rösträtt
Genom en grundlagsändring år 1980 infördes rösträtt i allmänna val för omyndigförklarade i Norge genom att den tidigare diskvalificeringen i grundlagen togs bort. Röstberättigad är nu varje norsk medborgare som har fyllt 18 år.
Samtidigt gjordes dock ett tillägg i grundlagen som anger att regler om rösträtt för röstberättigade personer som uppenbart lider av allvarliga själsliga svagheter eller nedsatt medvetenhet kan meddelas i lag.
Genom en ändring i vallagstiftningen år 1983 föreskrivs f.n. ett visst förfarande för den grupp röstberättigade som nu har angivits. Valförrät- taren (”stemmestyret”) skall i särskild ordning ta hand om en valsedel som lämnas av en väljare, om det finns grund att anta att denne lider av en allvarlig själslig svaghet eller nedsatt medvetenhet. Valsedeln jämte anteckningar om bl.a. beslutet och grunden härför skall senare lämnas till valnämnden (”valgstyret”) som avgör om väljarens röst skall ogiltig- förklaras (se 41 5 vallagen). Enligt uppgift har ändringen i vallagstift- ningen inte medfört några praktiska problem.
Reformarbete
ljanuari 1980 lämnade en kommitté förslag till vissa ändringar i förmyn- derskapsrätten och rösträtten (betänkandet NOU 1979:57 Lov om in- skrenkninger i persons råderätt m.v.).
Hittills har enbart utredningens förslag angående rösträtt genomförts (se föregående avsnitt), medan övriga delar f.n. bereds i regeringskansli— et.
I betänkandet föreslås en viss modernisering och språklig omarbet— ning av 1898 års umyndiggjorelselov, dock utan större ändringar i sak. När det gäller hjelpeverge föreslår utredningen en viss åtstramning för att förbättra rättssäkerheten för den enskilde. Utredningen menar att det kan vara praktiskt och för den enskilde förmånligt att undvika omyndig- förklaring men att förfarandet vid förordnande av hjelpeverge inte har de rättssäkerhetsgarantier som föreligger vid beslut om omyndigförkla- ring. Utredningen föreslår därför bl.a. att hjelpeverge skall kunna för- ordnas för en relativt kort tid. Tanken är att hjelpeverge inte skall kunna förordnas för längre tid än sex år. För förordnande på längre tid föreslår utredningen att det skall krävas läkarintyg varav det framgår att omyn- digförklaring inte är lämplig av medicinska skäl. Utredningen föreslår också att hjelpeverge i ökad utsträckning skall kunna förordnas att beva- ka någons rätt i ett visst angivet fall och inte bara ges ett allmänt uppdrag att företräda huvudmannen i alla fall.
I utredningens betänkande behandlas också frågor som rör begräns- ningar i en myndig persons rätt att förfoga över pensions- och socialför-
säkringsförmåner. Vid fall av missbruk (bl.a. användning av medlen till uppenbar skada för sig själv och försörjningsberättigade) och när frivilli- ga ordningar visat sig inte vara tillräckliga skall en särskild person, ”till- synsförer”, kunna utses att förvalta de utgående medlen. Beslut härom meddelas av Rikstrygdeverket (motsvarande riksförsäkringsverket i Sve- rige). En ”tillsynsförer” skall också kunna förordnas att bevaka någons rätt till viss förmån eller förvalta en förmån för den som på grund av mental eller kroppslig svaghet själv inte är i stånd till detta.
Utredningens förslag i denna del är avsett att vara ett alternativ till såväl omyndigförklaring som hjelpeverge.
6.5. Belgien
1 Belgien regleras förmynderskapslagstiftningen i Code civil (art. 388— 515 och 1238— 1253) från den 26 mars 1803 med senare ändringar.
Om yndigförklaring
Myndighetsåldern är 21 år. Myndiga personer kan av domstol förklaras omyndiga på grund av sitt sinnestillstånd. Det krävs att vederbörande varaktigtlider av en grav själslig svaghet och på grund därav är oförmö- gen att förvalta sin egendom.
Beslutet innebär en allmän förlust av rättshandlingsförmågan fr.o.m. dagen för beslutet. Den omyndigförklarade erhåller en förmyndare (tuteur ).
En omyndigförklaring kan också meddelas beträffande en underårigi form av en utsträckning av underårigheten ( status de minorite'prolonge'e ).
Övriga former av rädighetsinskränkning
De som lider av själsliga svagheter av lindrigare grad än som förutsätts för omyndighetsförklaring kan erhålla en rättslig rådgivare (conseil judi- caire). Även den som på grund av sinnesförvirring eller sedeslöst leverne förslösar sin egendom och äventyrar sin och familjens försörjning kan erhålla en sådan rådgivare.
Ett beslut om ”conseil judicaire” innebär att vederbörande inte utan biträde av rådgivare kan företa vissa i lagen uppräknade handlingar (bl.a. överlåta eller pantsätta egendom). Domstolen anger omfattningen av rådighetsinskränkningen inom ramen för lagens uppräkning (art. 513 och 1247).
En dömd person förlorar automatiskt rådigheten över sin egendom i vissa fall under tiden han avtjänar straff. Förvaltningen omhändertas i stället av en förvaltare (curateur) som utväljs av ”familjerådet” (”le con- seil de famille”). Denna inrättning består av anhöriga, som anges i lag (art. 407—416), jämte en fredsdomare. Familjerådet har allmänt vissa uppgifter när det gäller förmynderskap för underåriga, bl.a. när båda föräldrarna har avlidit.
Vissa övriga åtgärder som i princip inte inverkar på den enskildes rättshandlingsförmåga men innebär en viss rädighetsinskränkning kan också vidtas. Det gäller bl.a. vissa intagna på institution för psykisk vård. Genom beslut kan man dels skapa en legal presumtion för att rättshand- lingar är ogiltiga, dels anordna en provisorisk förvaltning av visst slag. Presumtionen innebär en lättnad i bevisbördan för den som gör gällande att ett avtal är ogiltigt på grund av bristande förmåga att avge viljeförkla- rmg.
Rösträtt
Av de rådighetsinskränkningar som angivits ovan medför omyndigför- klaring och de inskränkningar som rör vissa intagna för vård även förlust av rösträtt under den tid som beslutet gäller.
6.6. Frankrike
Förmynderskapsbestämmelserna finns intagna i Code Civil (art. 488— 514).
I Frankrike finns tre former av bistånd i vården av en vuxen persons angelägenheter, förmynderskap (tutelle), ”kuratel” (curatelle) och ”rätts- ligt beskydd” (sauvegarde de justice).
En gemensam förutsättning för alla tre formerna är att sjukdom, sjuk- lighet eller ålderdomssvaghet förorsakar en rubbning av den psykiska eller fysiska förmågan till viljeyttringar.
Omyndigförklaring Omyndigförklaring, som beslutas av domstol, kan komma i fråga för personer som har fyllt 18 år, vilket är myndighetsåldern.
Förutom kriterier angående en persons psykiska eller fysiska tillstånd enligt ovan erfordras att denne är i behov av att mera varaktigt vara företrädd av förmyndare.
En omyndigförklarad person saknari princip rättshandlingsförmåga. Domstolen kan emellertid ge den omyndigförklarade rätt att ingå rätts- handlingar, ensam eller tillsammans med förmyndaren, i särskilt angiv- na fall. Domstolen har frihet att ange omfattningen. Till de rättshand- lingar som den omyndigförklarade efter förordnande kan vidta hör inte rätten att rösta (se nedan).
Kuratel m.m.
Kuratel används när en person, utan att vara ur stånd att handla själv, är i behov av rådgivning eller kontroll av sina rättshandlingar. Efter ett be- slut om kuratel behåller huvudmannen i princip sin rättshandlingsför- måga men för vissa handlingar krävs medverkan av förvaltaren (”cura- teur”).
Om förvaltaren vägrar sin medverkan i något fall, kan huvudmannen hos förmynderskapsdomstolen begära att han blir ensam behörig.
Skulle huvudmannen företa en handling för vilken förvaltarens med- verkan krävs, kan handlingen förklaras ogiltig på huvudmannens eller förvaltarens talan.
Den minst ingripande formen av skydd, sauvegarde dejustice , medför att domstolen förklarar att de rättshandlingar som en person ingår kan ogiltigförklaras ellerjämkas på grunder som i stort motsvarar den svens- ka 1924 års lag (se avsnitt 3.5.3).
Rösträtt
Som nämnts saknar omyndigförklarade personer rösträtt. Beslut om ku- ratel eller sauvegarde de justice medför dock inte förlust av rösträtt i allmänna val.
Som jämförelse kan nämnas att rösträtten i Frankrike går förlorad bl.a. för dem som döms för vissa brott eller är i konkurs.
6.7. Förbundsrepubliken Tyskland
Förmynderskapslagstiftningen regleras i Bärgerliches Gesetzbuch (BGB) (6-115 55, 1773-192155).
Om yndigförklaring
En myndig person (över 18 år) kan av domstol förklaras omyndig, om han o på grund av sinnessjukdom eller sinnessvaghet inte kan sköta sina egna angelägenheter, eller 0 genom slöseri utsätter sig eller sin familj för risk för ekonomiskt obe- stånd, eller 0 på grund av missbruk av rusgivande medel inte kan sköta sina angelä- genheter eller utsätter sin familj för risk för ekonomiskt obestånd eller hotar andras säkerhet.
Sinnessjukdom och sinnessvaghet är inga medicinska begrepp. Sin- nessvaghet anses föreligga om någon i sin andliga förmåga befinner sig på en nivå som understiger en sjuårings.
De övriga två grunderna (slöseri och missbruk) åberopas enligt uppgift mera sällan.
En omyndigförklarad förlorari princip sin rättshandlingsförmåga och ställs under förmyndare.
Reglerna om förmyndarens plikter och omyndigas handlingsförmåga överensstämmer i stort med de svenska.
Alternativ till omyndigförklaring I praxis har utvecklats en ordning där godmanskap (Pflegschaft) an- vänds som ett alternativ till omyndigförklaring.
Enligt bestämmelserna (19105 BGB) kan god man förordnas för den som i ett visst fall behöver hjälp med någon angelägenhet. Ett förordnan- de kräver samtycke av den för vilken god man skall förordnas.
I praxis har god man kommit att förordnas utan uttryckligt samtycke i de fall huvudmannen varit oförmögen att ta ställning till frågan. Som grund har då använts, förutom hjälpbehovet, en bedömning att rättslig handlingsförmåga inte föreligger på grund av sjukdom eller liknande (jfr 1924 års lag).
Även om god man således i en del fall kommer till användning när någon saknar rättshandlingsförmåga, innebär ett förordnande härom inte att rättshandlingsförmågan går förlorad.
Rösträtt
En omyndigförklarad person saknar rösträtt, medan en person som har god man formellt har rösträtt.
Reformarbete
Förmynderskapslagstiftningen är f.n. föremål för översyn. Ett arbete inomjustitiedepartementet har påbörjats under våren 19861 syfte att bl.a. minska antalet omyndigförklaringar och utveckla godmanskapet som alternativ. Det anses att hjälp- och skyddsbehovet i dag inte är tillräckligt tillgodosett och att de åtgärder som vidtas alltför mycket inkräktar på den enskildes rättigheter.
6.8. Italien
Reglerna om förmynderskap finns i Codice Civile (art. 414—432).
Om yndigförklaring En myndig person eller en underårig som erhållit viss självbestämman- derätt kan förklaras omyndig, om han på grund av stadigvarande själslig svaghet är ur stånd att ta till vara sina intressen.
Beslutet meddelas av domstol och kan även gälla fr.o.m. myndighets- dagen för en underårig.
En omyndigförklarad ställs under förmyndare. Han saknar i princip rättshandlingsförmåga och handlingar som han utför kan förklaras ogil- tiga på talan av honom själv eller förmyndaren.
K uratel
Som ett alternativ till omyndigförklaring finns en möjlighet att förordna förvaltare (curatore) för någon. Det kan ske i tre fall, nämligen för o den som lider av själslig svaghet som inte är så allvarlig att omyndig— förklaring erfordras o den som genom slöseri eller missbruk av rusgivande medel utsätter sig eller sin familj för allvarliga ekonomiska risker o den som är dövstum eller är blind från födseln och inte har erhållit tillräcklig utbildning. Beslutet innebär att vederbörande förklaras ur stånd att sköta sig själv.
Domstolen anger i beslutet vad den hjälpbehövande själv får göra och vad som erfordrar ställföreträdarens, förvaltarens, medverkan. Rätts- handlingar som huvudmannen företar utan att iaktta vad som har före- skrivits i beslutet kan förklaras ogiltiga på talan av huvudmannen eller förmyndaren.
Rösträtt
Varken omyndigförklarade eller de som förklarats ur stånd att klara sig själva och därför erhållit förvaltare har rösträtt i allmänna val.
6.9. Schweiz
Förmynderskapslagstiftningen i Schweiz regleras i Code Civil från den 1 januari 1912.
Om yndigförklaring
En omyndigförklaring, som meddelas av domstol, innebär att vederbö- rande berövas sina medborgerliga rättigheter (les droits civiles) sådana de definieras i art. 12 i den schweiziska Code Civil:
l) rätten att företa rättshandlingar, 2) det straffrättsliga ansvaret, 3) förmågan till rättslig representation.
Förutsättningarna för att förklara någon omyndig (incapable de di- scernement) är att någon har berövats förmågan till rationellt handlande som en följd av ålder, psykisk sjukdom, andlig svaghet eller liknande orsak.
En omyndigförklarad bibehåller sin rättshandlingsförmåga i fråga om giftermål och rätten att göra testamente. Handlingarna på dessa områden är dock möjliga att angripa med påstående om att de skall ogiltigförkla- ras p g a den omyndiges sinnestillstånd, men de ärinte som övriga hand- lingar av den omyndigförklarade ogiltiga i sig själva.
Myndighetsåldern är 20 år. En undrårig står antingen under föräldra- myndighet eller särskilt förordnad förmyndare (la tutelle).
En underårig kan erhålla myndighet, förutom genom uppnådd myn- dighetsålder, genom giftermål eller efter särskilt domstolsbeslut därom (I”emancipation).
Om yndighet i vissa särskilda fall
En domstol kan förklara att en myndig person i vissa särskilt uppräknade fall förbjuds att ingå rättshandlingar (les interdits): 0 vid psykiska besvär eller svaghet 0 vid slösaktighet eller försumlig förvaltning 0 vid omhändertagande av myndighet i vissa fall 0 vid fall av senilitet eller oerfarenhet
Härutöver erfordras att vederbörande saknar förmåga att själv förval- ta sin egendom eller sörja för sin person, hotar annans säkerhet eller riskerar att göra sig eller familjen hjälpbehövande.
En omyndigförklaring på en av dessa grunder medför att vederböran- de sätts under förmyndare.
Underåriga (les mineurs) och de som har förklarats omyndiga i de särskilda fallen (interdits) har rättshandlingsförmåga i viss utsträckning. De särskilda fall då rättshandlingsförmåga föreligger är angivna i lag (art 19). Vidare kan föräldrar eller förmyndare godkänna handlingen. I grova drag motsvarar det vad som i Sverige föreskrivs för omyndiga.
Olika former av ställföreträdare Vid sidan av förmynderskap finns instituten rättsligt biträde (le conseil légal) och kuratel (la curatelle). Härjämte finns möjlighet till inskränk- ning av rådigheten och ställföreträdarskap vid viss omsorg eller vård (la privation de liberté a des fins d'assistance).
Institutet rättsligt biträde är ett ställföreträdarskap som ligger nära det förmyndarskap som föreligger vid de särskilda fallen om omyndigförk- laring. Skillnaden visar sig främst i två hänseenden: o den som har rättsligt biträde bibehåller sin rättsliga handlingsförmåga
(jfr godmanskap)
o förmynderskap medför skyldighet till personlig omvårdnad som inte finns vid rättsligt biträde Institutet är avsett främst för permanenta fall men är således inte lika ingripande som omyndigförklaring. Ett biträde kan vara antingen ”sam- arbetande” rådgivare (le conseil legal cooperant) eller ”förvaltande” råd- givare (le conseil legal ge'rant).
Även om den som har rådgivare inte förlorar sin rättshandlingsför- många över hela linjen, har dock rådgivaren ensam behörighet inom uppdragets ram. De fall där de två formerna kan föreligga är uttryckligt angivna i lag (art 395).
K uratel
Kuratel (la curatelle) är en form av ställföreträdarskap som inte heller inskränker vederbörandes rättsliga handlingsförmåga i stort. Kuratelet kan vidare begränsas i tiden och till att avse endast vissa förhållanden. Det anses mindre ingripande än rättsligt biträde.
Tre olika former av kuratel finns: 0 ”Ställföreträdarkuratel” (le curatelle de representation) o ”Förvaltarkuratel” (la curatelle de gestion) o Frivilligt kuratel (la curatelle volontaire)
Det första fallet är avsett att användas när vederbörande själv eller dennes ställföreträdare är ur stånd att handla eller intressekonflikter fö- religger. Bristen kan vara orsakad av en fysisk sjukdom eller psykiska besvär av lättare eller övergående slag eller liknande förhållande. Det kan också vara fall då vederbörande av dessa eller andra skäl inte kan utse eget ombud (jfr. god man).
”Förvaltarkuratel” avser vissa fall då egendom behöver förvaltas p.g.a. ägarens bortovaro eller sjukdom m.m. Det används även i fall som mot-
svarar vad som i Sverige föreskrivs för god mani 18 kap. 2 5 FB samt när ett bolag eller stiftelse inte har en fungerande styrelse (art 393).
Det frivilliga kuratelet (art 394) innebär en mera stadigvarande för- valtning och även personlig omvårdnad. Däri liknar det således ett för- mynderskap. Det krävs att åtgärden begärs av personen själv och att denne inte kan utse egen fullmäktig. Någon vidare prövning görs ej av domstolen.
Vid samtliga fall av kuratel har förvaltaren en behörighet inom ramen för uppdraget som motsvarar den som en förmyndare har. Vid ”förval- tarkuratel” har ”kuratorn” emellertid ingen behörighet att företräda hu- vudmannen i personliga frågor.
Rösträtt
Rösträtten för omyndiga personer är på det federala planet begränsad enbart för personer som har förklarats omyndiga på grund av psykisk ohälsa eller andlig svaghet. Övriga inskränkningar i rättshandlingsför- mågan som har redovisats ovan inverkar således inte på rösträtten.
På den kantonala nivån äger varje kanton ange förutsättningarna för rösträtt. I många fall motsvarar inskränkningarna vad som har föreskri- vits på federal nivå.
6.10. Spanien
Förmynderskapslagstiftningen i Spanien regleras i art. 199—306 1 Codi- go Civil. Bestämmelserna reviderades genom lag 13/1983 den 24 oktober 1983. Syftet med reformen var att åstadkomma en bättre anpassning till den sociala verkligheten och bryta med ett tidigare patriarkaliskt synsätt. Ett viktigt huvuddrag i den nya lagstiftningen var att det s.k. familjerådet (consejo de familia) helt ersattes av ett kuratel, som är ett gammalt insti- tut med rötter i den romerska rätten men som under lång tid hade fått stå tillbaka för familjerådet. Ett annat huvuddrag var att domstolens ställ- ning stärktes. Domstolen skall inte som tidigare vara bunden av exempel- vis testamentariska förordnanden rörande förmynderskap för underåri- ga. Domstolens betydelse markeras även i ett långtgående krav på munt- lighet vid handläggningen av olika ärenden. En betydande nyhet, slutli- gen, är att domstolen vid beslut om omyndigförklaring kan ange förmyn- derskapets omfattning och på så sätt göra institutet mera flexibelt. I det följande behandlas de olika spanska instituten.
Om yndigförklaring Myndighetsåldern i Spanien är 18 år. En omyndigförklaring (declarado de la incapacitacion), som beslutats av domstol, kan ske om någon på grund av varaktig psykisk eller fysisk sjukdom eller svaghet är ur stånd att ta hand om sina egna angelägenheter. På samma grunder är det möj- ligt att förklara en underårig omyndig vid uppnådd myndighetsålder.
En motsvarighet till omyndigförklaring kan meddelas beträffande underåriga som inte är självförsörjande och inte redan står under föräl- dramyndighet eller har förordnad förmyndare. Även en underårig som av domstol förklarats myndig, vilket kan ske fr.o.m. 16 års ålder, kan förklaras omyndig vid föräldrarnas dödsfall eller om den underårige annars är ur stånd att klara sig.
Slutligen kan en omyndigförklaring meddelas för myndiga personer på grund av slösaktigt leverne. I praktiken förekommer det sällan omyn- digförklaringar på denna grund.
En omyndigförklaring innebär att vederbörande fråntas sin rättshand— lingsförmåga och ställs under förmyndare.
Vid varje beslut om omyndigförklaring skall domstolen ange omfatt— ningen av förklaringen och således i vilken utsträckning rättshandlings- förmågan går förlorad.
S tällföreträdarskap
I Spanien skiljer man mellan tre olika former av ställföreträdarskap: förmynderskap (tutela), kuratel (curatela) och juridiskt biträde (defensor judicial).
Tutela avser fall då förmyndare har förordnats för underårig och den som omyndigförklarats. Juridiskt biträde motsvarar närmast god man, förordnad för särskild rättslig angelägenhet eller visst fall.
Förmyndare är tvungna att inhämta tillstånd från domstolen vid vissa förvaltningsåtgärder. Bestämmelserna motsvarar i stort vad som i Sveri- ge föreskrivs i 14 och 15 kap. FB.
K uratel
Kuratel är en mindre ingripande form av ställföreträdarskap som kan användas för följande fall: 0 Underåriga som är självförsörjande men vars föräldrar avlidit o Underåriga som förklarats omyndiga o Personer som inte kan sköta sin ekonomi
Kuratel skall ha föregåtts av ett beslut om omyndigförklaring och är således inte ett alternativ härtill utan en särskild form av ställföreträdar- skap. I beslutet skall domstolen ange omfattningen av förklaringen (dec- larado de la incapacitacion) och således gränsen mellan fall där huvud- mannen har ensam behörighet och fall där han måste handla tillsammans med ”kuratorn” (art. 210 jfrd m. art. 287).
Rättsverkningarna är annorlunda än när förmyndare har förordnats. ”Kuratorn” biträder nämligen enbart huvudmannen och kan inte handla utan dennes samtycke. Det innebär att huvudmannens rättsliga hand- lingsförmåga inte helt år upphävd. Gentemot tredje man kan huvudman- nen å sin sida inte handla, t.ex. uppta lån, annat än med samtycke från ”kuratorn”.
Om domstolen inte förordnat annat erfordras kuratorns samtycke vid alla de rättshandlingar där en förmyndare är tvungen att inhämta dom-
stolens tillstånd (se ovan). Det gäller exempelvis överlåtelse eller upplå- telse av fast egendom, upptagande av län eller avstående från arv.
Domstolens beslut om bl.a. omfattningen av ett förordnande om kura- tor antecknas i den personakt som i enlighet med folkbokföringsreglerna förvaras hos lokal myndighet på vederbörandes födelseort. Med känne- dom om var en person är född är det således möjligt för t.ex. tredje man att kontrollera om någon inskränkning i rättshandlingsförmågan förelig- ger. Någon central registrering föreligger inte. Uppgifter om beslut om kuratel förs däremot in i bl.a. handelsregister och fastighetsregister.
Rättshandlingar som huvudmannen har ingått utan erforderligt sam- tycke kan ogiltigförklaras på talan av denne eller av kuratorn.
Reformen har ännu inte utvärderats av de spanska myndigheterna, och man har därför inte kunnat bedöma hur tillämpningen av det återin- förda institutet kuratel har kommit att bli. Statistiska uppgifter om anta- let omyndigförklarade föreligger inte heller.
Rösträtt
Rösträtt vid allmänna val har varje spansk medborgare som fyllt 18 år och som inte till någon del har omyndigförklarats.
När det gäller omyndigförklarade går rösträtten förlorad endast om domstolen i beslutet uttryckligen förklarat att beslutet också innebär för- lust av rösträtt. Domstolen kan också besluta om förlust av rösträtten för vissa intagna för psykisk vård liksom för vissa fängelsedömda.
6.11. Storbritannien
Regler om omyndigförklaring m.m. finns i Mental Health Act från år 1983. Bestämmelser av betydelse i detta sammanhang finns även i Endu- ring Powers of Attorney Act från år 1985.
Om yndigfärklaring Mental Health Act reglerar över huvud taget frågor som rör psykisk ohälsa, således även vad som i Sverige t.ex. regleras i lagen (1966:293) om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall.
Om någon vuxen person (över 18 år) på grund av psykisk ohälsa (men- tal disorder) är ur stånd att sköta sig och sin egendom, kan domstol förklara att denne, som i lagen genomgående benämns ”patient”, blir en ”unperson”. Det innebär förlust av rättshandlingsförmåga när det gäller ekonomisk förvaltning.
Domstolen kan förordna en förvaltare (”receiver”) att ombesörja sköt- seln av ”patientens” ekonomiska angelägenheter.
Genom beslutet om omyndigförklaring och förordnande om förvalta- re förlorar ”patienten” inte rätten att själv bestämma över sin person, t.ex. när det gäller medicinsk behandling.
Lagen medger dock att domstol vid fall av särskilda slag av psykiska besvär utser en motsvarighet till ”förmyndare” (guardian) för en ”unper-
son”. Förmyndaren kan besluta om annat än ekonomiska förhållanden, t.ex. var patienten bör bo eller vistas för vård, arbete, utbildning eller social träning.
Inte ens ett beslut om ”guardian” medför dock att den omyndigförkla- rade förlorar sin rätt att vägra samtycke till medicinsk behandling.
Alternativ till om yndigförklaring Några andra möjligheter än förordnande av ”receiver” eller ”guardian” enligt Mental Health Act finns inte i Storbritannien.
] beslutet om t.ex. förvaltare (receiver) kan domstolen dock avpassa behörigheten och uppdraget till det enskilda fallet.
I särskild lagstiftning rörande socialförsäkringsförmåner finns också möjlighet att förordna att annan än den försäkrade skall uppbära och förvalta förmånen. Detta förutsätter inte ett beslut enligt Mental Health Act.
Genom den nyligen antagna Enduring Powers of Attorney Act har ett särskilt institut inrättats, ett slags ”privat” godmanskap. Enligt lagen kan domstol besluta att en fullmakt, som utfärdats på visst sätt och registrer- ats, skall bestå även om fullmaktsgivaren förlorar sin psykiska hälsa. 1 lagen regleras fullmaktstagarens behörighet på ett sätt som är avsett att skydda fullmaktsgivaren. Utövandet av uppdraget står under domstols
4 tillsyn. Domstolen kan besluta om fullmaktens upphörande, om t.ex. fullmaktsgivaren återfår hälsan.
En fullmakt enligt denna lag upphör också, om domstol beslutar om förvaltare enligt Mental Health Act.
Rösträtt
En person som efter domstols beslut enligt Mental Health Act har förkla- rats som ”unperson” har inte rösträtt.
För vissa andra intagna på mentalsjukhus och liknande föreskriver vallagstiftningen att de skall registrera sig genom att skriftligen lämna en förklaring om sin avsikt att rösta för att kunna utöva rösträtten. Regi- streringen måste ske utan biträde av annan och blir i praktiken för många ett hinder för utövande av rösträtten.
6.12. Kalifornien
I delstaten Kalifornien regleras frågor om omyndigförklaring m.m. i Ca- lifornia Civil Code och Probate Code.
Om yndigförklaring En myndig person kan av domstol omyndigförklaras (adjudged incapa- ble) om hans sinnestillstånd motiverar det (unsound mind).
I samband med beslutet kan domstolen, om det begärs, förordna om ”förvaltarskap” (conservatorship) , vilket innebär en viss form av förvalt- ning av egendom och rädighetsinskränkning i övrigt.
Om ej annat förordnas av domstolen saknar en omyndigförklarad per- son rättshandlingsförmåga. Den omyndige får dock 0 omhänderha visst familjerättsligt underhåll 0 själv råda över arbetsinkomst o göra testamente o företa för uppehållet nödvändiga rättshandlingar
Förvaltarskap
I ett beslut om förvaltarskap kan domstolen ange omfattningen av upp- draget, såväl till tid som till slag av egendom eller rättshandlingar. I lagen anges vissa exempel på vad som kan förordnas i detta hänseende: o att huvudmannen vid vissa rättshandlingar först inhämtar samtycke av förvaltaren eller domstolen; o att förvaltaren kan ogiltigförklara vissa handlingar som huvudman- nen har företagit, om de inte är sådana som en någorlunda omsorgs- full person skulle ha ingått; o att vissa restriktioner för huvudmannens del är tidsbegränsade.
Ett beslut av domstolen angående förvaltarskap kan ändras eller upp- höra på ansökan av huvudmannen, förvaltaren eller huvudmannens an- höriga eller annan person med intresse i saken.
Särskilda föreskrifter möjliggör för domstolen att förordna att förval- taren också skall företräda huvudmannen, när det gäller att ge samtycke till medicinsk vård.
En godtroende tredje man som köper fast egendom eller mottar pant i sådan egendom, trots att egendomen inte fick överlåtas eller pantsättas som en följd av inskränkningar genom beslut av förvaltarskap, är skyd- dad i sitt förvärv, om inte beslutet om förvaltarskap har registrerats på den ort där fastigheten är belägen.
Rösträtt
En person för vilken förvaltare har förordnats kan genom domstolsbes- lut också fråntas rösträtten, om domstolen finner att han saknar förmåga att genomföra röstningen.
6.13. Virginia
1 delstaten Virginia regleras frågor om omyndighet m.m. i Code of Virgi- nia (37.1 sec. 128—14755).
Omyndigförklaring Om detär utrett att en person på grund av psykisk sjukdom eller på grund av att han är utvecklingsstörd saknar förmåga att sköta sin person eller sina ekonomiska angelägenheter, kan domstol förklara personen omyn- dig (”lega11y incompetent”).
Genom beslutet förlorar vederbörande sin rättshandlingsförmåga.
Ställföreträdarskapet utövas av en kommitté (”committee”), som t.ex. kan vara företrädare för en vårdinrättning eller liknande. Kontrollen över kommitténs förvaltarskap utövas av domstolen. Beslut om omyndigförklaring skall föregås av muntlig förhandling, varvid god man (”guardian ad litem”) skall utses att företräda den som ansökningen avser.
Alternativ till omyndigförklaring
Vid en prövning av en ansökan om omyndigförklaring skall domstolen också avgöra om det inte är tillräckligt med ett mindre ingripande beslut, ett avgörande att någon endast har begränsad förmåga (”incapacitated”) på grund av psykiska eller fysiska orsaker. Beslutet kan också avse den som saknar förmåga att handha sina egna angelägenheter på grund av hög ålder utan att sjukdom föreligger.
Ett beslut om den mindre ingripande formen kan också meddelas efter ansökan därom. Vid bifall utses en ”god man” (guardian) vars uppgifter skall framgå av beslutet.
I beslutet skall domstolen ange följande: 0 arten och graden av vederbörandes begränsade förmåga o gränserna för den gode mannens behörighet o längden av inskränkning, dvs om den gäller tills vidare eller viss tid 0 effekterna av att vederbörande saknar rättshandlingsförmåga, såväl i personligt som ekonomiskt hänseende. Vid sidan av dessa möjligheter att utse representanter för personer i behov av hjälp finns det särskilda regler om ställföreträdare i samband med medicinsk vård eller behandling. Reglerna syftar till att möjliggöra ställningstagande till viss vård eller behandling i de fall någon saknar egen förmåga härtill.
Rösträtt
En omyndigförklaring (”determined legally incompetent”) medför för- lust av rösträtt.
Ett beslut om bristande förmåga (”determined legally incapacitated”) innebär ingen inskränkning i rösträtten.
7 Allmänna överväganden
7.1. Utgångspunkter för en reform
Enligt 10 kap. 1 5 föräldrabalken (FB) skall den som fyllt 18 år förklaras omyndig, om han på grund av psykisk sjukdom, hämmad förståndsut- veckling eller psykisk abnormitet av annat slag är ur stånd att vårda sig eller sin egendom och det inte är tillräckligt att god man förordnas för honom eller att han på något annat mindre ingripande sätt får bistånd i vården av sina angelägenheter.
Bestämmelsen fick sin nuvarande utformning i samband med en om- fattande reform av förmynderskapslagstiftningen år 1974. Tanken bak- om 1974 års reform var att omyndigförklaringar, med hänsyn till de skadeverkningar de kunde ha för de enskilda, borde begränsas så långt möjligt. Det behov av bistånd i personliga eller ekonomiska angelägen- heter som kunde finnas borde i stället tillgodoses genom bl.a. förordnan- de av god man. Genom 1974 års reform utvidgades också möjligheterna till sådana förordnanden. Enligt 18 kap. 3 5 FB kan en god man utses för den som på grund av sjukdom, hämmad förståndsutveckling, försvagat hälsotillstånd eller liknande förhållande behöver bistånd med att bevaka sin rätt, förvalta sin egendom eller sörja för sin person.
Som framgår av ett tidigare avsnitt visar utredningens undersökningar att antalet omyndigförklaringar har minskat kraftigt sedan 1974 års re— form och att de numera håller sig på en låg nivå. År 1976, när reformen hade trätt i kraft, förekom 201 mål om omyndigförklaring. Antalet har därefter sjunkit och var år 1985 nere i 35 mål. När det gäller hävanden av omyndigförklaringar skedde en uppgång närmast efter reformen. Anta- let mål var 648 år 1976 och 789 år 1977. Därefter har antalet mål om hävande sjunkit för att år 1985 uppgå till 406.
Med den tolkning av gällande rätt som har gjorts i bl.a. högsta domsto- len kommer omyndigförklaring närmast i fråga för personer vars till- stånd visserligen är sådant som anges i 10 kap. 1 5 FB men som samtidigt är såpass aktiva att det kan uppstå praktiska komplikationer, om de får behålla sin rättshandlingsförmåga. En omyndigförklaring blir sålunda aktuell främst när risken är alltför stor att personen i fråga företar rätts- handlingar som strider mot dem som en god man gör eller avser att göra, s.k. kolliderande rättshandlingar. Om en persons tillstånd däremot är
sådant att han eller hon är helt passiv finns det normalt inte någon anled- ning att tillgripa omyndigförklaring.
Att antalet omyndigförklaringar har sjunkit är glädjande med hänsyn till de allvarliga konsekvenser som en sådan åtgärd har för den enskilde. Den som omyndigförklaras berövas sin rättsliga handlingsförmåga i så gott som alla hänseenden. En omyndigförklaring berör inte bara den ekonomiska rörelsefriheten utan begränsar över huvud taget den enskil- des möjlighet att ta initiativ och hävda en åsikt. Något som upplevs som särskilt negativt är att rösträtten i allmänna val går förlorad.
De långtgående inskränkningarna i den enskildes rättshandlingsför- måga inträffar även i sådana fall då en omyndigförklaring framför allt är motiverad för att frånta den enskilde bestämmanderätten över viss egen- dom e.d. En omyndigförklaring kan alltså sägas vara ett trubbigt instru- ment som i stor utsträckning speglar en äldre tids synsätt.
I många fall kan en omyndigförklaring också få allvarliga följder för den omyndigförklarades psykiska tillstånd. I vart fall är åtgärden ägnad att försvåra en social anpassning. Inte minst gäller detta i fråga om vissa utvecklingsstörda. Under utredningsarbetet har bl.a. företrädare för soci- alstyrelsen framhållit att personer som tillhör denna grupp ofta påverkas starkt negativt av vetskapen att de har berövats rättigheter som tillkom- mer människor utan mentala handikapp.
En nackdel med det nuvarande systemet är också, som tidigare be- rörts, att personer som är så gravt handikappade att de helt saknar f örmå- ga till viljeyttring e.d. ofta förblir myndiga, medan de som är mindre handikappade och mera aktiva i vissa fall drabbas av en omyndigförkla- ring. Denna skillnad har uppfattats som egendomlig.
Även om antalet omyndigförklaringar har sjunkit, är de omyndigför- klarade ändå såpass många som ca 15 000. Detta antal kan visserligen på sikt förväntas minska, även om inte lagstiftningen ändras. Bl.a. torde en ökad aktivitet hos överförmyndarna när det gäller att ta initiativ till hä- vanden av omyndigförklaringar kunna ge vissa resultat. Enligt vad som framkommit vid utredningsarbetet möter dock överförmyndarna ofta praktiska problem. Sålunda är det på sina håll svårt att få fram utlåtande från läkare med erforderlig kompetens. Det kan också vara besvärligt att få den omyndigförklarade att medverka till en läkarundersökning.
Om man vill åstadkomma en mera radikal förändring måste lagänd- ringar vidtas. Det är också utredningens uppgift att överväga hur lagstift- ningen på det aktuella området bör vara utformad för framtiden.
De nackdelar som är förenade med en omyndigförklaring talar starkt för att institutet helt avskaffas. Som tidigare nämnts speglar det i stor utsträckning en äldre tids värderingar. Den sociallagstiftning som har tillkommit under senare år bygger på att alla människor har kunskaper, erfarenheter och förmåga som är viktiga för samhället och att männi- skornas aktiva deltagande i samhällslivet skall främjas. Dessa tanke- gångar kommer fram i bl.a. socialtjänstlagen (1980:620) och den nyligen antagna lagen (1985:568) om särskilda omsorger om psykiskt utveck-
lingsstörda m.fl. ] socialtjänstlagen framhålls att verksamheten inom so- cialtjänsten skall bygga på respekt för människornas självbestämmande- rätt och integritet.
I och för sig är det tänkbart att reformera omyndigförklaringsinstitutet så att vissa rättsverkningar tas bort. I åtskilliga länder (se avsnitt 6) har domstolarna möjlighet att i samband med ett beslut om omyndigförkla- ring ange i vilken omfattning den enskildes rättshandlingsförmåga skall vara begränsad. På de flesta håll går dock rösträtten alltid förlorad.
Det skulle således kunna övervägas att göra det svenska omyndigför- klaringsinstitutet mera flexibelt, så att domstolarna får möjlighet att när- mare bestämma rättsverkningarna. Det är också möjligt att i lagen be- gränsa följderna av en omyndigförklaring, så att exempelvis rösträtten aldrig påverkas. Som framhållits i utredningens direktiv är den utestäng- ning från samhällsgemenskapen som förlusten av rösträtten innebär en av de allvarligaste följderna av en omyndigförklaring. Flera skäl, bl.a. respekten för människors lika värde och integritet, talar för att rösträtten — åtminstone som huvudprincip — finns kvar. Detta är också den lös- ning som har valts i bl.a. Finland och Norge.
Institutet omyndigförklaring har emellertid sådana nackdelar att deti första hand bör övervägas att helt avskaffa det. Att göra en sådan pröv- ning är också utredningens huvuduppgift.
Ett avskaffande av omyndigförklaringsinstitutet kräver emellertid att man på ett annat sätt tillgodoser behovet av hjälp och skydd för personer som på grund av sjukdom e.d. saknar förmåga att själva ha hand om sina ekonomiska och personliga angelägenheter. Det gäller alltså att på något sätt ersätta omyndigförklaringens skyddsfunktion.
Att omyndigförklaringen har en sådan funktion har ibland kommit i bakgrunden i den allmänna debatten. Under utredningsarbetet har emel- lertid denna aspekt starkt understrukits, bl.a. från de tingsrätter och över- förmyndare som har yttrat sig inom ramen för den tidigare berörda en- kätundersökningen (se avsnitt 5.1 och 5.2). Det har framhållits som ange- läget att psykiskt svaga personer skyddas från påtryckningar av personer i deras närmaste omgivning som vill få till stånd olika ekonomiska dispo- sitioner. Även i andra avseenden har de omyndigförklarade i många fall ett hjälpbehov som måste tillgodoses på något annat sätt, om förmyndar- institutet avskaffas.
Vid sidan av dem som i dag är omyndigförklarade finns det även andra grupper som behöver hjälp i såväl personliga som ekonomiska eller rätts- liga angelägenheter. Det ingår också i utredningens uppdrag att helt all- mänt undersöka i vad mån skyddet för sjuka och handikappade bör förstärkas (se LU 1981/8214).
Av intresse i detta sammanhang är bl.a. de möjligheter till bistånd som erbjuds enligt socialtjänst- och omsorgslagstiftningen. Som framgår av ett tidigare avsnitt (3.6.3) kan hjälpbehövande med stöd av denna lag- stiftning bl.a. få en kontaktperson utsedd. Kontaktpersonens uppgifter är emellertid huvudsakligen begränsade till att ge råd och hjälp i person-
liga frågor. Bl.a. med hänsyn härtill kan kontaktpersonerna inte ersätta de nuvarande förmyndarna, i varje fall inte om den enskilde behöver mera omfattande hjälp med ekonomisk förvaltning o.d. Även i övrigt är sociallagstiftningens hjälpmöjligheter begränsade.
För att den enskilde skall få ett tillfredsställande skydd är det inte heller tillräckligt med de möjligheter till återgång eller ogiltigförklaring av rättshandlingar som finns enligt 3 kap. avtalslagen eller 1924 års lag om verkan av avtal, som slutits under inflytande av rubbad själsverksam- het (se avsnitt 3.5.2-3). Det måste då i varje särskilt fall utredas inför domstol i vad mån den enskildes handlande har påverkats av hans eller hennes bristande själsförmögenheter. Bortsett från den tidsutdräkt och de praktiska svårigheter som kan uppstå, talar också kostnadsaspekterna mot en sådan lösning.
1 och för sig är det tänkbart att ändra förutsättningarna för ogiltigför- klaring av ett avtal enligt exempelvis [924 års lag, så att avtal som har ingåtts av personer tillhörande de nu aktuella grupperna lättare kan från- kännas verkan. Kvar står dock bl.a. de praktiska problem som det inne- bär att förhållandena kring avtalets ingående måste utredas i varje sär- skilt fall.
Avskaffas omyndigförklaringarna, måste i stället nya former för bi- stånd tillskapas inom ramen för FB. Även för andra grupper av sjuka och handikappade än dem som f.n. är omyndigförklarade kan sådana nya biståndsformer behövas. Närmast till hands ligger att bygga ut det nuva- rande godmansinstitutet. Detta är också den lösning som har anvisats av åtskilliga tingsrätter och överförmyndare.
Utredningens undersökningar visar att gode män som förordnas enligt 18 kap. 3 & FB i många fall är till stor nytta och att godmansinstitutet väl fyller sin uppgift som ett alternativ till omyndigförklaring. ] sin nuvaran- de utformning kan emellertid institutet inte helt ersätta omyndigförkla- ringarna. Framför allt utgör den tidigare berörda risken för kolliderande rättshandlingar mellan den gode mannen och huvudmannen ett hinder. Denna kollisionsrisk hänger i sin tur samman med att huvudmannen behåller sin rättshandlingsförmåga trots att en god man har förordnats för honom eller henne.
Enligt utredningens mening bör det emellertid vara möjligt att bygga ut godmansinstitutet på så sätt att den enskilde helt eller delvis fråntas sin bestämmanderätt beträffande den egendom eller den angelägenhet som detär fråga om. Liknande system finns i vissa utländska rättsordningar. I ett kommande avsnitt redovisar utredningen hur ett sådant utbyggt god- mansinstitut, benämnt förvaltarskap, skulle kunna anordnas. Redan nu vill utredningen framhålla att förvaltarskapen torde kunna ges en sådan utformning att de helt kan tillgodose de nuvarande förmynderskapens skyddsfunktion för de berörda grupperna. Det innebär att omyndigför- klaringsinstitutet helt kan avskaffas. Detta är också utredningens förslag. Införs ett förvaltarskapssystem, kan det diskuteras i vad mån det nuva- rande godmansinstitutet bör behållas och hur det i så fall bör vara utfor-
mat. Dessa frågor tas upp i avsnitt 7.2. I det följande avsnittet, 7.3, be- handlas det nya förvaltarskapssystemet. I avsnitt 7.4 diskuteras frågan om rösträtt för dem som idag är omyndigförklarade, medan vissa över- gångsproblem tas upp i avsnitt 7.5. I avsnitt 7.6 slutligen behandlas hur den föreslagna reformen lagtekniskt bör genomföras och vilka följdän- dringar som behöver vidtas i FB och andra författningar. Även kostnads- frågor berörs i avsnitt 7.6.
7.2. Godmansinstitutet
Som framgår av redogörelsen för gällande rätt (avsnitt 3.4.1) kan god man f.n. förordnas i en rad olika situationer. Bestämmelser härom finns framför allti 18 kap. FB. I 18 kap. ] åbehandlas det fallet att en förmyn— dare inte kan utöva sitt uppdrag på grund av sjukdom e.d., medan 18 kap. 25 reglerar bl.a. situationer då en förmyndare och hans myndling har motstående intressen. Godmanskapet som alternativ till omyndigförkla- ring behandlas i 18 kap. 3 5, medan 18 kap. 4 5 innehåller bestämmelser om bl.a. god man för bortovarande.
Att god man dessutom kan förordnas i mål om omyndigförklaring och i andra processuella sammanhang framgår av 10 kap. 11 & tredje stycket och 20 kap. 2 5 första stycket FB.
Enligt utredningens mening står det klart att det även i fortsättningen kan finnas behov att förordna en god man i de speciella situationer som anges i 18 kap. 1, 2 och 4 åå FB. Dessa bestämmelser bör alltså i princip behållas sakligt oförändrade. Eftersom de delar av bestämmelserna som gäller omyndiga bara kommer att avse underåriga, om omyndigförkla- ringsinstitutet avskaffas, behövs emellertid vissa kompletteringar. Utred- ningen återkommer till dessa frågor i specialmotiveringen.
Den nuvarande möjligheten att utse god man i mål om omyndigförkla- ring blir inte längre aktuell, om detta institut avskaffas. Däremot kan det övervägas att införa en motsvarande möjlighet till godmansförordnande när det uppkommer fråga om att utse förvaltare. Även detta spörsmål, liksom övriga fall av godmansförordnanden i processuella samman- hang, skall tas upp i specialmotiveringen.
Kvar står frågan om man bör behålla möjligheten att förordna god man i sådana fall som angesi 18 kap. 3 & FB. Som nämnts används denna typ av godmansförordnanden bl.a. i sådana fall då en omyndigförklaring i och för sig kan övervägas men en sådan åtgärd framstår som onödigt ingripande gentemot den enskilde. Om omyndigförklaringsinstitutet av- skaffas och ersätts med ett system som har mindre allvarliga verkningar, kan det hävdas att det inte längre finns behov av sådana godmanskap som avsesi 18 kap. 3 & FB. Även intresset av att så långt möjligt förenkla lagstiftningen talar i denna riktning.
Enligt utredningens mening måste emellertid en ledande princip vara att den som behöver bistånd i ekonomiska eller personliga angelägen- heter inte utsätts för mer ingripande åtgärder än nödvändigt. Även om
det nya förvaltarskapet ges en utformning som har mindre allvarliga konsekvenser för den enskilde än en omyndigförklaring, innebär dock förslaget, som utredningen senare skall återkomma till, att den enskilde fråntas sin bestämmanderätt i sådana angelägenheter som omfattas av ett förvaltarförordnande. På det sättet kvarstår en viktig skillnad i förhållan- de till det nuvarande godmansinstitutet, som åtminstone formellt inte inverkar på den enskildes rättshandlingsförmåga.
Möjligheten att förordna god man enligt 18 kap. 3 & FB har kommit att utnyttjas i stor utsträckning. Utredningens undersökningar visar att anta- let gällande godmansförordnanden av detta slag uppgick till ca 20 000 vid utgången av år 1985. Enligt vad som framkommit synes denna ord- ning i de flesta fall fungera utan problem. En svaghet är visserligen, som tidigare har berörts, att den gode mannen och huvudmannen kan komma att ingå kolliderande rättshandlingar. I praktiken synes dock sådana kol- lisioner uppkomma förhållandevis sällan. Som utredningen skall åter- komma till bör det också vara möjligt att genom några justeringar av lagreglerna minska den berörda kollisionsrisken.
Även på några andra punkter finns det anledning att ändra reglering- en av godmansinstitutet. Med sådana ändringar anser utredningen emel- lertid att institutet även i fortsättningen kan fylla en viktig uppgift, låt vara att en del godmansförordnanden i framtiden kan komma att ersät— tas av förvaltarskap. Ett godmansförordnande torde emellertid vara på- kallat i åtskilliga fall då ett förvaltarskap framstår som alltför ingripande men den enskildes tillstånd å andra sidan är sådant att han eller hon inte kan klara sig med en fullmäktig e.d. Att det nuvarande godmansinstitutet bör finnas kvar jämsides med ett utbyggt godmanssystem synes också vara en allmän uppfattning bland dem som har hörts under utredningsar- betet.
Utredningen föreslår alltså att, jämsides med att omyndigförklarings- institutet avskaffas och ett nytt förvaltarskapssystem införs, möjligheten att förordna god man som ett alternativ behålls.
I det följande går utredningen närmare in på olika frågor som rör godmanskap. I ett första avsnitt behandlas spörsmålen om förutsättning- arna för anordnande av godmanskap och den gode mannens uppgifter, bl.a. när det gäller huvudmannens personliga förhållanden. Utredningen diskuterar därefter frågan om den gode mannens behörighet och förhål- landet till tredje man. I ett sista avsnitt kommer en del processuella spörs- mål att tas upp.
7.2.1 Förutsättningar för godmansförordnande och uppgifter för den gode mannen Förutsättningarna för att en god man skall förordnas enligt 18 kap. 3 & FB är, som tidigare nämnts, att någon behöver bistånd i vissa närmare angivna hänseenden på grund av sjukdom, hämmad förståndsutveck— ling, försvagat hälsotillstånd eller liknande förhållande. Det kan vara fråga om såväl kroppslig som psykisk sjukdom, och det ställs inte upp
något krav på att sjukdomen skall vara långvarig eller permanent. Det ligger dock i sakens natur att godmansförordnanden inte kommer i fråga vid alltför kortvariga sjukdomstillstånd.
Det har inte under utredningsarbetet framkommit några önskemål om ändringar av de nu angivna förutsättningarna för förordnande av god man enligt 18 kap. 3 & FB. Förutsättningarna bör därför behållas oför- ändrade.
När det gäller den gode mannens uppgifter framgår det av lagtexten att han kan förordnas för att bevaka någons rätt, förvalta någons egen- dom eller sörja för någons person. Genom förordnandet anges alltså ramen för den gode mannens behörighet.
Utredningens undersökningar visar att tingsrätterna i de allra flesta fall vid förordnande av god man inte närmare anger vilken av de tre biståndsformerna som förordnandet avser (se avsnitt 5.1). Om ej annat sägs, får uppdraget anses omfatta alla tre uppgifterna.
Att en god man även i fortsättningen skall kunna få i uppdrag att bevaka någons rätt eller förvalta någons egendom har inte ifrågasatts under utredningsarbetet. På dessa punkter föreslår inte heller utredning- en någon ändring. Däremot kan det diskuteras om en god man i framti- den bör kunna förordnas för att sörja för någons person. Denna fråga, liksom övriga spörsmål som gäller den gode mannens bevakning av hu- vudmannens personliga intressen, skall här behandlas närmare.
Vid 1974 års reform betonades vikten av att förmyndare inte bara sköter den ekonomiska förvaltningen av den omyndiges egendom utan också sörjer för den omyndiges person. En särskild bestämmelse härom togs in i 13 kap. 1 € FB.
I uppgiften att sörja för myndlingens person ingår, enligt vad som understryks i motiven, att se till att myndlingens medel används till hans eller hennes nytta. Även på den punkten infördes en särskild lagregel (13 kap. 4 5). I förarbetena anges i övrigt inte närmare vari det personliga ansvaret består. Det framhålls emellertid att ansvaret blir beroende av omständigheterna i det särskilda fallet. Många gånger torde förmynda- ren bli skyldig att t.ex. försöka bereda den omyndige vård på institution e.d. eller att i övrigt företräda denne gentemot bl.a. kommunala myndig- heter när det gäller rätt till bostad eller social service.
Genom hänvisningarna i 18 kap. FB har reglerna om förmyndares ansvar för myndlingens person i princip gjorts tillämpliga också beträf- fande gode män enligt 18 kap. 3 5. Ett sådant ansvar blir naturligtvis i första hand aktuellt när den gode mannen uttryckligen har förordnats att sörja för huvudmannens person. Även i andra situationer kan emellertid den gode mannen bli skyldig att tillgodose huvudmannens behov av personlig omvårdnad. I ännu högre grad än när det gäller förmynder- skap blir emellertid de särskilda förhållandena av betydelse, bl.a. om den gode mannen har förordnats på grund av sjukdom av övergående natur eller vid en mer långvarig nedsättning i huvudmannens hälsa.
Det kan anmärkas att gode män liksom förmyndare har en uttrycklig
rätt till arvode för det arbete som de lägger ned på den personliga om- vårdnaden.
Sedan 1974 års reform trädde i kraft har det skett en utveckling inom socialtjänsten och omsorgslagstiftningen (se avsnitt 3.6) som medfört att de enskilda har fått ökade möjligheter till bistånd den vägen. Särskilt kan nämnas möjligheterna att få en kontaktperson utsedd enligt socialtjänst- eller omsorgslagen. Har någon fått en kontaktperson eller blivit intagen för vård på en institution e.d. blir behovet av personlig omvårdnad i stor utsträckning tillgodosett. Det kan ifrågasättas om inte förhållandena ge- nerellt är sådana att de gode männen inte längre skall behöva ha något ansvar för huvudmännens person. De gode männens uppgifter skulle i så fall kunna renodlas till att enbart avse förmögenhetsförvaltning eller bevakning av huvudmannens rätt.
Det finns emellertid flera skäl som talar mot den antydda lösningen. Till en början är det svårt att dra en skarp gräns mellan sådant bistånd som gäller ekonomiska eller rättsliga angelägenheter och hjälp i mera personliga frågor. Även om den gode mannens huvudsakliga uppgift skulle vara att syssla med egendomsförvaltning, innebär det inte att han enbart skall se till att egendomen behåller eller ökar sitt värde. Som tidigare berörts är det en viktig uppgift för den gode mannen att se till att huvudmannens medel används till hans eller hennes nytta. Bl.a. med hänsyn härtill måste den gode mannen ha god kännedom om huvudman- nens personliga förhållanden.
Härtill kommer att, enligt vad som framgår av förarbetena till social- tjänst- och omsorgslagstiftningen, avsikten inte är att en kontaktperson skall få sådana uppgifter att han helt kan överta de nuvarande gode männens funktioner på det personliga området. De företrädare för bl.a. socialstyrelsen som utredningen har haft överläggningar med har be- stämt avrått från en sådan lösning. Det har framhållits att exempelvis kontakter med myndigheter så långt möjligt bör skötas av andra än kon- taktpersoner. Det har också påpekats att den berörda lagstiftningen på socialtjänst- och omsorgsområdena ännu inte har hunnit verka så länge och att erfarenheterna av institutet kontaktperson därför är begränsade
Det sagda leder för det första till att gode män liksom 1 dag bör kunna förordnas att sörja för någons person. Även om den gode mannen inte uttryckligen har fått ett sådant uppdrag, måste han hålla sig informerad om huvudmannens personliga förhållanden. Av uppdraget följer också i många fall att den gode mannen skall bevaka huvudmannens personliga intressen. Självklart blir dock den gode mannens ansvar i detta hänseen- de mindre, om huvudmannen exempelvis har anhöriga som hjälper ho- nom eller henne. Har en kontaktperson förordnats, bör den gode man- nen samråda med denne, så att bl.a. dubbelarbete så långt möjligt und- viks.
Frågan om den gode mannens ansvar i personliga angelägenheter kommer att diskuteras ytterligare i specialmotiveringen.
Utredningen vill i detta sammanhang slutligen understryka det ange-
lägna i att domstolarna så långt möjligt preciserar den gode mannens uppgifter, så att uppdraget inte blir mer omfattande än som är klart motiverat.
7.2.2. Den gode mannens behörighet och förhållandet till tredje man
Genom godmansförordnandet anges, som tidigare nämnts, ramen för den gode mannens behörighet. Frågan är emellertid vilken rätt han har att inom denna ram fatta bindande beslut för huvudmannens räkning. På den punkten innehåller 18 kap. FB inte några särskilda bestämmelser utöver en allmän hänvisning till reglerna om förmyndare, bl.a. reglerna om förmyndarnas förmögenhetsförvaltning. Det innebär att den gode mannen i vissa situationer är skyldig att inhämta överförmyndarens till- stånd innan han kan vidta en ekonomisk disposition för huvudmannens räkning. I stor utsträckning kan emellertid den gode mannen handla helt självständigt. Han har ingen formell skyldighet att inhämta samtycke från sin huvudman och kan t.o.m. företa handlingar som strider mot huvudmannens önskemål, trots att denne formellt har kvar sin rättsliga handlingsförmåga.
Denna ordning har kritiserats av bl.a. JO (se avsnitt 4.2). Enligt JO har det förekommit fall, bl.a. i samband med avyttring av egendom, då den gode mannen på ett oacceptabelt sätt har handlat i strid med huvudman- nens önskemål. De befogenheter som ett godmansförordnande ger måste enligt JO brukas med beaktande av att den gode mannen principiellt är att uppfatta som ett biträde åt huvudmannen.
Nära samband med frågan om den gode mannens behörighet har det tidigare berörda problemet med kolliderande rättshandlingar mellan den gode mannen och huvudmannen. Under utredningsarbetet har, sär- skilt från överförmyndarhåll, framhållits att risken för sådana kollisio- ner är den största svagheten med det nuvarande godmansinstitutet. I de flesta fall synes svårigheterna ha kunnat avhjälpas på ett smidigt och informellt sätt, t.ex. genom byte av god man, medan erfarenheterna i några fall är mera negativa. Exempel har anförts då problemen har blivit så stora att en omyndigförklaring har fått tillgripas. Detta är också den utväg som anvisas i förarbetena till 1974 års lagstiftning.
Även JO har tagit upp problemet med kolliderande rättshandlingar. Enligt JO ligger det i linje med den gode mannens uppgifter att försöka förmå sin huvudman att inte begagna sig av sin rättsliga handlingsförmå- ga till skada för sig själv. Kan huvudmannen inte avhållas från skadliga dispositioner med mindre han eller hon direkt förvägras rådigheten över sin egendom, står dock enligt JO endast omyndigförklaring till buds.
Enligt utredningens mening är situationen sådan att den gode man- nens behörighet och förhållandet till tredje man bör preciseras närmare. Vägledande bör därvid vara att, som JO har framhållit, en god man principiellt bör ses som ett biträde åt huvudmannen. Med ett annat syn- sätt försvinner till stor del skillnaden mellan en god man och en förmyn- dare. Även gränslinjen mellan godmansinstitutet och det nya förvaltarin-
stitutet suddas ut, om den gode mannen ges en alltför självständig ställ- ning.
Det sagda leder till att den gode mannen inte bara bör vara skyldig att så långt möjligt samråda med sin huvudman utan att han också i princip bör inhämta huvudmannens samtycke till de rättshandlingar som han vill företa för dennes räkning. Undantag från denna regel måste rimligt- vis gälla i fall då huvudmannens hälsotillstånd e.d. utgör hinder mot att samtycke inhämtas. Om emellertid den gode mannen har ingått en rätts— handling utan huvudmannens samtycke trots att samtycke i och för sig har kunnat inhämtas, bör principen vara att rättshandlingen inte blir bindande för huvudmannen. På det sättet får den gode mannen i viss utsträckning samma ställning som en fullmäktig.
I likhet med vad som gäller i fullmaktsfallen bör även en rättshandling som den gode mannen har företagit på huvudmannens vägnar utanför uppdragets ram vara ogiltig.
Regeln att den gode mannen i princip måste handla med huvudman- nens samtycke innebär inte bara att den gode mannens egentliga ställ- ning som biträde åt huvudmannen markeras. En fördel med regeln är också att problemet med kolliderande rättshandlingar minskar. Om hu- vudmannen har lämnat sitt samtycke till en åtgärd som den gode mannen vill företa, får det förutsättas att huvudmannen i allmänhet avhåller sig från att i efterhand handla i strid mot åtgärden.
Det förordade kravet på samtycke från huvudmannen kan självfallet ibland vara betungande för den gode mannen. Enligt utredningens me- ning får detta accepteras. Det är emellertid ingenting som hindrar att huvudmannen lämnar ett generellt samtycke till de rättshandlingar som den gode mannen vill företa. Samtycke bör också kunna lämnas i efter- hand. I enlighet med allmänna principer bör vidare i vissa fall ett tyst samtycke kunna anses föreligga.
Även för tredje man kan svårigheter uppkomma. Innan han ingår en rättshandling med den gode mannen måste han i princip kontrollera antingen att huvudmannen har lämnat sitt samtycke eller att omständig- heterna är sådana att samtycke inte har kunnat inhämtas. Är det fråga om en mera betydelsefull rättshandling är det naturligt att en sådan kontroll görs. Kontrollen kan emellertid bli betungande när det rör sig om en rättshandling av mera vardaglig natur. I sådana fall torde tredje man visserligen ibland kunna utgå från att i varje fall tyst samtycke föreligger. Skäl talar emellertid för att man av hänsyn till tredje man inför en sär- skild presumtionsregel som minskar kravet på kontroll. Regeln kan lämpligen anges omfatta rättshandlingar som sedvanligen företas för den dagliga hushållningen (jfr 9 kap. 2 aå första stycket FB och 5 kap. 12 & första stycket giftermålsbalken).
Utredningen föreslår således att den tidigare förordade regeln om att den gode mannen bara får handla med huvudmannens samtycke kom- pletteras med en bestämmelse om att, när den gode mannen inom upp— dragets ram ingår en rättshandling som sedvanligen företas för den dag-
liga hushållningen, huvudmannens samtycke skall anses föreligga och rättshandlingen därmed bli bindande för huvudmannen, såvida han eller hon inte i förväg har gett uttryck för något annat till tredje man. Närmare kommentarer till denna bestämmelse kommer att lämnas i specialmoti- veringen.
Skulle en rättshandling bli ogiltig på grund av att den gode mannen har handlat utanför sitt uppdrag eller utan samtycke från huvudmannen, bör den gode mannen ha ett skadeståndsansvar gentemot godtroende tredje man. Det kan i fallet med bristande samtycke övervägas att begränsa skadeståndsansvaret med hänsyn till att situationen ibland kan vara svårbedömd för den gode mannen. En tänkbar regel skulle kunna vara att den gode mannen blir skadeståndsskyldig när han uppsåtligen eller av vårdslöshet har underlåtit att inhämta huvudmannens samtycke, trots att detta i och för sig har kunnat inhämtas (jfr vad som gäller om gode mäns skadeståndsansvar gentemot huvudmannen enligt 18 kap. 8 åjfrd med 13 kap. 9 & FB).
Hänsynen till tredje man talar dock för att den gode mannen får ett längre gående skadeståndsansvar i fall då han har handlat utan samtycke från huvudmannen. Det ligger även här nära till hands att efterbilda de regler som gäller för en fullmäktig som överskrider sin behörighet (se 25 & avtalslagen). Utredningen föreslår sålunda att den gode mannen alltid blir skadeståndsskyldig gentemot en godtroende tredje man såväl när han har handlat utanför uppdraget som när han har underlåtit att inhäm- ta huvudmannens samtycke, trots att detta har kunnat ske, och rättshand- lingen därför inte blir bindande.
Ersättningen vid fall av skadeståndsskyldighet bör motsvara det s.k. positiva kontraktsintresset, dvs. tredje man bör ha rätt till skadestånd som motsvarar vad han skulle ha erhållit om avtalet hade varit bindande. Även utebliven vinst bör alltså vara ersättningsgill.
Den nyss förordade regeln om att den gode mannen i princip skall vara skyldig att inhämta huvudmannens samtycke till de rättshandlingar han vill företa är, som tidigare nämnts, ägnad att minska risken för kollide- rande rättshandlingar. Helt kan dock risken inte elimineras. Skulle en kollision inträffa, bör principen vara att huvudmannens handlande har företräde framför den gode mannens. Detta följer av att godmansförord- nanden formellt inte inverkar på huvudmannens rättsliga ställning. En- dast om huvudmannen med stöd av 1924 års lag kan frånkännas rätts- handlingsförmåga eller någon annan ogiltighetsgrund föreligger, bör hans eller hennes åtgärder sakna betydelse.
Liksom f.n. torde fall kunna inträffa då de praktiska problemen blir så stora att godmanskapet inte längre kan bestå. Detta kan utgöra en anled- ning att i stället för god man använda det nya förvaltarskapsinstitutet.
Den omständigheten att den som får god man behåller sin rättsliga handlingsförmåga och att rättshandlingar som han eller hon ingår i prin- cip blir bindande medför att tredje man inte torde ha så stort intresse av att uppgifter om godmansförordnanden ges en mera allmän spridning.
Situationen är alltså här en annan än när det gäller en omyndigförklaring eller ett förvaltarskap.
Detta innebär att, lika litet som i dag, domstolarna bör vara skyldiga ! att kungöra godmansförordnanden. Inte heller kan det anses påkallat att införa en central registrering av dessa beslut.
Skulle tredje man ha ett intresse av att veta om en person har en god man bör han liksom hittills vara hänvisad till att kontrollera saken hos överförmyndaren eller tingsrätten. För att underlätta denna kontroll bör det emellertid införas föreskrifter som medför att sådana godmansför- ordnanden som avses i nuvarande 18 kap. 3 & FB normalt är inskrivna vid den tingsrätt inom vars område huvudmannen bor. 1
7.2.3. Processuella frågor
Liksom i dag bör principen vara att en god man som avses i nuvarande 18 kap. 3 & FB bara får förordnas med den enskildes samtycke. ] överens- stämmelse med gällande rätt bör undantag härifrån kunna göras, om den enskildes tillstånd medför hinder mot inhämtande av hans eller hennes mening eller det annars finns särskilda skäl. För att rätten skall kunna underlåta att inhämta den enskildes mening på grund av hans eller hen- nes tillstånd bör, som bl.a. JO har påpekat, utredningen inte vara alltför summarisk. I princip bör det företes ett läkarintyg. Det bör dock inte vara nödvändigt med intyg från en läkare med specialistkompetens. Vidare bör läkarintyg kunna ersättas med annan likvärdig utredning om den enskildes hälsotillstånd, t.ex. yttrande från vårdinrättning.
När det i övrigt gäller handläggningen av de aktuella godmansärende- na finns det anledning understryka att den enskildes behov av bistånd måste vara ordentligt klarlagt och att god man inte skall förordnas, om hjälpbehovet kan tillgodoses på något annat sätt, t.ex. genom en anhörig. , Vid bl.a. JO:s undersökningar har det framkommit fall där tingsrättens , beslutsunderlag har varit otillfredsställande. Utredningen föreslår därför att kraven på utredning skärps.
Att den som avses med en ansökan om god man skall beredas tillfälle att yttra sig, om det kan ske, framgår redan av gällande rätt. Denna regel bör självfallet behållas. Därutöver bör föreskrivas att, om det inte är obehövligt, yttrande 1 de aktuella godmansärendena skall inhämtas från den enskildes make och närmaste släktingar och vidare från överförmyn- daren, vårdinrättning där den enskilde vistas samt socialnämnd som har haft kontakt med honom eller henne. Detta överensstämmer delvis med vad som i dag gäller i mål om omyndigförklaring.
För att rätten skall få en riktig bild av den enskildes tillstånd och hans eller hennes hjälpbehov måste det också många gånger vara av värde att den enskilde hörs muntligt. Det finns även här anledning att efterbilda de regler som i dag gäller vid ansökningar om omyndigförklaring. Princi- pen bör alltså vara att den som avses med en ansökan om god man skall höras muntligt, om det kan ske utan skada för honom eller henne och det inte är uppenbart att vederbörande inte förstår vad saken gäller. Höran-
de bör dock kunna underlåtas, om den enskilde själv har ansökt om eller medgett godmansförordnandet eller det annars finns särskilda skäl, t.ex. med hänsyn till godmanskapets ringa omfattning.
När det gäller frågorna om behörighet att ansöka om förordnande av god man, interimistiskt förordnande, upphörande av godmanskap och entledigande av god man m.m. bör i huvudsak samma regler gälla som f.n. Utredningen får i dessa delar hänvisa till specialmotiveringen.
I mål om omyndigförklaring har den enskilde f.n. vissa möjligheter att få hjälp av ett rättegångsbiträde. Som utredningen skall återkomma till bör deti fortsättningen finnas en motsvarande möjlighet när detär aktu- ellt att förordna förvaltare för någon. Däremot kan det inte anses påkal- lat att utsträcka möjligheten att utse rättegångsbiträde till att avse ären- den om förordnande av god man.
Utredningen har tidigare understrukit vikten av att rätten redan från början preciserar den gode mannens uppgifter så långt möjligt och ser till att godmanskapet inte får en onödigt vidsträckt omfattning. Rätten bör också ha en uttrycklig skyldighet att ompröva omfattningen av ett god- manskap, om förhållandena föranleder det.
7.3. Förvaltarskap
Utredningen har i det föregående föreslagit att det införs ett förstärkt godmansinstitut, kallat förvaltarskap. Motsvarigheter till ett sådant insti- tut finns i åtskilliga länder, bl.a. Danmark, Frankrike, Schweiz, Spanien och en del amerikanska stater (se avsnitt 6). Dessa institut kan karakteri- seras som en förmögenhetsrättslig representation som anordnas genom en myndighets försorg och har en mindre omfattning än förmynderska- pet. Till skillnad mot vad som är fallet vid det svenska godmansinstitutet förlorar huvudmannen enligt dessa system sin självständiga rättshand- lingsförmåga. Det vanliga är dock att den ställföreträdare som utses inte har rätt att på egen hand fatta beslut på huvudmannens vägnar utan att han måste ha samtycke från huvudmannen i varje särskilt fall.
Med ett system av den nu angivna karaktären upphör risken för kolli- derande rättshandlingar. Eftersom huvudmannen i princip förlorar sin självständiga rättshandlingsförmåga kan han inte, sedan han och ställfö- reträdaren har fattat ett beslut, ensidigt företa en handling i strid med beslutet. En sådan handling har inte någon bindande verkan, såvida inte ställföreträdaren i efterhand godkänner den.
Nackdelen med den angivna ordningen är emellertid att ställföreträ- daren i princip inte kan fatta några beslut alls för huvudmannens räk- ning, om de båda inte är överens. Detta kan uppenbarligen medföra sådana praktiska problem att systemet inte fungerar. I de berörda länder- na kan då en omyndigförklaring behöva tillgripas.
Ett bättre system är att, som fallet är i några av de utländska rättssy- stem som utredningen har undersökt, tillerkänna ställföreträdaren en självständig rätt att företräda huvudmannen. Detta hindrar inte att ställ-
företrädaren, så långt det är möjligt och lämpligt, bör ta kontakt med huvudmannen och söka inhämta dennes samtycke till den avsedda rätts- handlingen. Men oavsett om detta har skett eller ej, blir ställföreträda- rens handlingar bindande, förutsatt att han har hållit sig inom ramen för ., sitt uppdrag. ,
Det senast angivna systemet har onekligen flera likheter med ett för- mynderskapssystem. Det uppstår emellertid en viktig skillnad i förhål- lande till det nuvarande svenska omyndigförklaringsinstitutet om, som utredningen ämnar föreslå, ett förvaltarskap inte medför att huvudman- nen förlorar sin rättshandlingsförmåga på alla områden utan förvaltar- skapet i stället görs flexibelt, så att det kan anpassas till den enskildes ' behov i varje särskilt fall. i
På det sättet kommer förvaltarskapet att mer likna systemet med omyndigförklaringar i vissa andra länder där, som tidigare berörts, dom- stolarna har möjlighet att bestämma räckvidden av en omyndigförkla- ring med hänsyn till de särskilda förhållanden som föreligger. Även här blir det emellertid en skillnad genom att ett förordnande av förvaltare inte på samma sätt som en omyndigförklaring riktar sig mot den enskil- des person utan, som utredningen också skall återkomma till, mera di— rekt tar sikte på förvaltning av hans eller hennes egendom eller bevak- ning av en viss rättslig eller personlig angelägenhet. Den enskilde slipper alltså den stämpel som det i dag innebär att bli omyndigförklarad.
Viktigt i det sammanhanget är att ett förordnande av förvaltare enligt utredningens förslag aldrig skall kunna inverka på den betydelsefulla rätten att rösta vid allmänna val (se vidare avsnitt 7.4).
I det följande redovisar utredningen närmare sina överväganden rö- rande ett förvaltarskapssystem. Åtskilliga frågor kommer också att tas upp i specialmotiveringen.
7.3.1. Allmänna förutsättningar för förvaltarförordnande
En viktig princip är, som redan antytts, att den enskilde inte skall fråntas sin rättshandlingsförmåga i vidare utsträckning än som är klart befogat. Detta medför att, innan ett förvaltarförordnande tillgrips, det först måste undersökas om det inte är tillräckligt att förordna en god man. Förvaltar- skapen skall alltså ses som ett komplement till godmanskapen. Det skall också stå klart att den enskildes hjälpbehov inte kan tillgodoses på något annat, mindre ingripande sätt, t.ex. genom någon anhörig eller en full- mäktig.
När det gäller huvudmannens hälsotillstånd bör förutsättningarna vara desamma som vid förordnande av god man enligt nuvarande 18 kap. 3 & FB. Därav följer att inte endast psykiska svaghetstillstånd, som nu vid omyndigförklaring, kan beaktas. Lika litet som vid förord- nande av god man bör något krav uppställas på att huvudmannens till— stånd är permanent. I praktiken blir det dock, ännu mindre än vid god- mansförordnanden, aktuellt att förordna en förvaltare för den som en- dast är kortvarigt sjuk.
Till dem vars psykiska svaghetstillstånd kan motivera ett förvaltarför- ordnande hör framför allt vuxna utvecklingsstörda, personer med ål- dersbetingade psykiska besvär och sådana som lider av vissa psykiska sjukdomar, bl.a. manodepressiva. Inte minst beträffande den senast nämnda gruppen har det visat sig svårt att få ett godmanssystem att fungera, eftersom den sjuke under en manisk period inte sällan företar rättshandlingar som kolliderar med den gode mannens åtgärder. Den sjukes handlingar kan visserligen ibland ogiltigförklaras med stöd av 1924 års lag. Detta är dock i många fall en opraktisk utväg. I stället har i en del fall omyndigförklaring fått tillgripas, något som från andra syn- punkter har framstått som alltför långtgående.
7.3.2 Förvaltarskapets omfattning Som tidigare nämnts är det väsentligt att förvaltarskapet, när en förvalta- re utses, får en omfattning som motsvarar den enskildes behov av bistånd i varje särskilt fall. Förvaltarskapet bör också i efterhand på ett smidigt sätt kunna anpassas till ändrade förhållanden.
I fråga om en förvaltares huvudfunktioner bör samma regler gälla som beträffande gode män. En förvaltare bör alltså till en början kunna utses för att förvalta någons egendom.
Kravet på att förvaltarskapet skall anpassas till behovet i det särskilda fallet medför emellertid att uppdraget kan behöva anges mera detaljerat. Ett förvaltarskap bör t.ex. kunna begränsas till att avse förvaltningen av viss egendom, t.ex. en fastighet, eller handhavandet av huvudmannens pensionstillgångar. Förvaltaren bör också kunna få i uppdrag att företrä- da huvudmannen vid ingående av kreditköpsavtal o.d. En ytterligare avgränsning bör kunna göras när det gäller egendomens storlek. Det bör sålunda inte alltid vara nödvändigt att huvudmannens hela pension e.d. ställs under förvaltning, utan huvudmannen bör kunna ges rätt att själv disponera över en del. Ett liknande system praktiseras för övrigt redan nu i vissa fall beträffande dem som har omyndigförklarats.
För att man skall uppnå den önskvärda flexibiliteten och tingsrätterna inte alltför mycket belastas med en detaljreglering bör domstolen kunna överlåta åt överförmyndaren att lämna närmare föreskrifter beträffande omfattningen av ett förvaltaruppdrag, t.ex. vilka beloppsgränser som skall gälla.
Liksom när det är fråga om omyndigförklarade bör huvudmannen i princip ha rätt att själv ingå arbetsavtal och att disponera över sin arbets- inkomst liksom över sådan egendom som han eller hon har fått genom gåva eller testamente med villkor att den skall vara undantagen från särskild förvaltning. Även sådan egendom som nu har angetts bör emel- lertid kunna tas om hand av förvaltaren, om det finns särskilda skäl, t.ex. en påtaglig risk att egendomen skall användas på ett sätt som skadar huvudmannen.
Även om ett förvaltarskap i första hand torde komma att avse en rent ekonomisk förvaltning bör en förvaltare liksom en god man också kunna
få i uppdrag att företräda huvudmannen i angelägenheter av rättslig art. En förvaltare bör exempelvis kunna förordnas att företräda huvudman- nen inför domstolar och andra myndigheter. Det är bl.a. i ärenden om rätt till bidrag eller till vård eller omsorg enligt sociallagstiftningen som den typen av förvaltarförordnande kan bli aktuellt.
På samma sätt som när det gäller gode män bör en förvaltare vidare kunna få i uppdrag att sörja för huvudmannens person. Även om förval- taren inte uttryckligen har fått en sådan uppgift, måste han hålla sig informerad om huvudmannens personliga förhållanden. Skall förvalta- ren syssla med egendomsförvaltning, bör han vara skyldig att se till att medlen i skälig omfattning används till huvudmannens nytta.
När det i övrigt gäller den personliga intressebevakningen bör samma principer gälla som för en god man (se avsnitt 7.2.1). Har huvudmannen fått en kontaktperson enligt socialtjänst- eller omsorgslagen, bör förval- taren givetvis samråda med denne, liksom med anhöriga och andra som har att bevaka huvudmannens personliga intressen.
Som tidigare nämnts bör rätten vara skyldig att ompröva omfattning- en av ett förvaltarskap, så snart det finns anledning till det. Det kan t.ex. vara fråga om att ge den enskilde rätt att i större omfattning än tidigare disponera över pensionsmedel o.d. Självfallet skall en förvaltare liksom en god man entledigas så snart han inte längre behövs, t.ex. därför att huvudmannens hälsotillstånd har förbättrats.
7.3.3. Förhållandet till tredje man
När det gäller avtal och andra rättshandlingar som huvudmannen själv har ingått utan samtycke på ett område där förvaltaren har ensamrådig- het, bör samma regler gälla som för underåriga i motsvarande situation (se 9 kap. 6 och 7 && FB). Principen är alltså att rättshandlingen inte blir gällande, såvida inte förvaltaren har godkänt den.
Om en förvaltare har överskridit sin behörighet och handlat utanför förvaltaruppdraget, bör regeln på samma sätt som vid godmanskap vara att rättshandlingen inte är gällande mot huvudmannen. I det fallet bör förvaltaren vara skadeståndsskyldig gentemot godtroende tredje man. Även detta överensstämmer med vad som har föreslagits för de gode männens vidkommande i motsvarande situation.
Eftersom rättshandlingar som huvudmannen själv ingår på ett område som omfattas av ett förvaltaruppdrag i princip inte blir bindande, är det angeläget att tredje man har möjlighet att få kännedom om såväl förval- tarförordnanden som den huvudsakliga omfattningen av ett förordnan- de. Liksom när det i dag gäller omyndigförklaringar bör rätten vara skyldig att kungöra beslut om anordnande av förvaltarskap i Post- och Inrikes Tidningar. Även beslut om upphörande av förvaltarskap bör kungöras. Det närmare innehållet i kungörelserna kommer att beröras i specialmotiveringen.
För att informationen till tredje man skall bli mer effektiv har utred- ningen övervägt att även föreslå någon form av central registrering av
förvaltarförordnanden. Denna fråga har bl.a. diskuterats vid ett sam- manträffande med representanter för bankerna. Att märka är att det i dag sker en central registrering av omyndigförklaringar. Domstolarna är så- lunda skyldiga att lämna uppgifter om sådana beslut till pastorsämbetet (se 4 & förordningen, 19491661, om skyldighet för domstol att lämna upp- gifter i mål och ärenden enligt föräldrabalken, m.m.). Uppgifterna tas sedan in i den allmänna folkbokföringen. Det innebär att en bank eller annan som har att göra med en person som kan tänkas vara omyndig- förklarad kan kontrollera detta i folkbokföringsregistret.
Enligt utredningens mening talar emellertid flera skäl mot att införa en motsvarande registrering när det gäller förvaltarförordnanden. Till dessa skäl hör framför allt hänsynen till den enskildes personliga integritet. Det bör också beaktas att ett förvaltarskap, till skillnad mot en omyndigför- klaring, inte så mycket gäller den enskildes person utan i stället tar sikte på hans eller hennes egendom e.d. Det är alltså fråga om uppgifter som i varje fall inte lämpar sig för införing i folkbokföringsregistret.
Frågan är då om det bör införas någon annan form av central registre- ring av förvaltarförordnanden. Integritetshänsynen talar dock även mot en sådan tanke. Varje central registrering skulle också innebära ett avse- värt arbete för berörda myndigheter, bl.a. med hänsyn till att förvaltar- förordnandena inte sällan torde bli detaljerade och dessutom kan kom— ma att ändras vid upprepade tillfällen.
Det kan också ifrågasättas om tredje mans behov av en central regi- strering är så stort. För bankernas del skulle en kontroll i ett centralt register knappast bli aktuell i fall då någon exempelvis vill göra ett uttag från en bankräkning. På motsvarande sätt som idag sker i samband med en omyndigförklaring bör, när någon har fått en förvaltare, förvaltaren eller överförmyndaren vara skyldig att anmäla hos banken vilka räk- ningar som berörs av förvaltarskapet och vilka villkor som skall gälla för uttag från dem. Banken kan då göra de noteringar som behövs. Det innebär att banken inte behöver ha tillgång till några uppgifter i ett cen- tralt register för att förhindra oriktiga uttag beträffande den som har förvaltare.
En möjlighet att via ett centralt register få kännedom om förvaltarför- ordnanden skulle sannolikt ha större betydelse när det är fråga om att bevilja någon kredit. Detsamma gäller vid avtal om köp o.d. En central registrering torde inte minst ligga i kreditupplysningsföretagens intresse. Dessa företag är emellertid redan i dag nödsakade att i flera avseenden inhämta uppgifter om en person från olika håll, t.ex. när det gäller betal- ningsanmärkningar.
Enligt utredningens åsikt talar med hänsyn till det sagda övervägande skäl mot att man inför en central registrering av förvaltarförordnanden. Utredningen vill således inte förorda en sådan ordning. Däremot kan det vara lämpligt att låta uppgifter om förvaltarskap föras in i register av mera speciell karaktär. Av särskilt intresse är inskrivningsmyndigheter- nas register. I fall då en fastighet omfattas av ett förvaltarförordnande
bör enligt utredningens mening rätten vara skyldig att anmäla detta till berörd inskrivningsmyndighet (jfr motsvarande uppgiftsskyldighet en- ligt 26å bostadsförvaltningslagen, 1977z782). En bestämmelse härom kan lämpligen föras in i den tidigare nämnda förordningen (1949:661) om skyldighet för domstol att lämna uppgifter i mål och ärenden enligt föräldrabalken, m.m. Vidare bör inskrivningsmyndigheterna åläggas en anteckningsskyldighet.
Även i fråga om en del andra register kan det finnas behov att göra ändringar eller kompletteringar i de föreskrifter som gäller uppgiftsläm- nande m.m. Utredningen återkommer till denna fråga i specialmotive- ringen (avsnitt 8.4).
I tveksamma fall har tredje man möjlighet att, om han inte känner till huruvida motpartens egendom står under förvaltning, skaffa sig visshet genom att höra sig för hos överförmyndaren eller tingsrätten. För att tredje man normalt inte skall behöva vända sig till flera tingsrätter bör det, på samma sätt som har förordats beträffande sådana godmanskap som avses i nuvarande 18 kap. 3 & FB, införas föreskrifter som medför att ett förvaltarskap i princip är inskrivet vid den tingsrätt inom vars område huvudmannen bor.
7.3.4 Processuella frågor m.m. Med hänsyn till de ingripande verkningar som ett förvaltarskap kan ha för den enskilde är det viktigt att behovet av ett förvaltarförordnande blir ordentligt klarlagt innan beslut fattas. I stort sett bör samma regler gälla som vid förordnande av en sådan god man som avses i nuvarande 18 kap. 3 & FB. Därmed uppnås också i stor utsträckning överensstämmelse med vad som i dag är föreskrivet beträffande mål om omyndigförklaring. Till en början bör den som avses med en ansökan om förvaltare bere- das tillfälle att yttra sig, om det kan ske. Har den enskilde själv gjort ansökan, bör han eller hon få tillfälle att yttra sig över det material som har tillförts ärendet av andra. Om exempelvis överförmyndaren har läm- nat förslag på vem som skall utses till förvaltare, bör sålunda den enskil- de få yttra sig över förslaget. Om det inte är obehövligt, bör rätten vidare, innan förvaltare förord- nas, inhämta yttrande från den enskildes make och närmaste släktingar samt från överförmyndaren, vårdinrättning där den enskilde vistas och socialnämnd som har haft kontakt med honom eller henne. I ännu högre grad än när det gäller godmanskap kan det vara av värde att den enskilde hörs muntligt, innan en förvaltare förordnas. Formellt bör emellertid reglerna vara desamma i båda typerna av ärenden. Princi- pen bör alltså vara att den som avses med en ansökan om förvaltare skall höras muntligt, om det kan ske utan skada för honom eller henne och det inte är uppenbart att vederbörande inte förstår vad saken gäller. Höran- de bör dock kunna underlåtas, om den enskilde själv har ansökt om eller medgett förvaltarförordnandet eller det annars finns särskilda skäl. Normalt bör rätten införskaffa läkarintyg om den enskildes hälsotill-
stånd i ett ärende om anordnande av förvaltarskap. Till skillnad mot vad som idag gäller i mål om omyndigförklaring bör det emellertid inte vara nödvändigt med specialistkompetens hos den undersökande läkaren. Läkarintyg bör också kunna ersättas av yttrande från vårdinrättning eller av annan likvärdig utredning om hälsotillståndet hos den som ansök— ningen avser.
Initiativ till förvaltarskap bör kunna tas av den enskilde själv och vidare av hans eller hennes närmaste anhöriga samt av överförmynda— ren. Har den enskilde en god man, bör också denne kunna ansöka om förordnande av förvaltare. En sådan ansökan kan bli aktuell när det visar sig att godmanskapet inte fungerar. Det bör inte vara något som hindrar att godmanskapet endast delvis ersätts av ett förvaltarförordnande. Den gode mannen bör då själv kunna förordnas till förvaltare i den delen.
Även i fall då godmanskapet helt och hållet upphör bör den som har varit god man kunna utses till förvaltare. En sådan lösning kan dock i en del situationer vara mindre lämplig, t.ex. om det har uppstått motsätt- ningar mellan den gode mannen och huvudmannen.
Liksom i dag när det gäller förordnande av förmyndare bör det i första hand prövas om någon som står huvudmannen nära, t.ex. en make, kan utses. Hänsyn måste dock självfallet tas till vad förvaltarskapet skall omfatta. Är det fråga om en mera krävande egendomsförvaltning eller bistånd i en rättslig angelägenhet av mera kvalificerat slag kan en ekono- miskt eller juridiskt kunnig person behöva förordnas till förvaltare.
Om det krävs omedelbar vård om den enskildes angelägenheter eller ett dröjsmål annars skulle medföra uppenbar skada för den enskilde, bör rätten, på motsvarande sätt som vid godmanskap, kunna meddela interi- mistiskt förordnande om förvaltarskap. Ett sådant förvaltarförordnande bör även kunna meddelas beträffande den som är underårig, att gälla fr.o.m. hans eller hennes l8-årsdag. I ett sådant fall bör, utöver de tidigare nämnda, den underåriges förmyndare vara behörig att ansöka om förval- tare.
Samma personer som är behöriga att ta initiativ till förvaltarförord- nande bör kunna begära omprövning av ett förvaltarskaps omfattning. Rätten bör även utan ansökan kunna företa omprövning. Motsvarande regler bör gälla beträffande upphörande av förvaltarskap och entledi- gande av förvaltare.
Till skillnad mot vad som gäller beträffande omyndigförklaringar bör frågor om förvaltarskap alltid handläggas som ärenden. I princip blir alltså lagen (l946:807) om handläggning av domstolsärenden tillämplig. Vid beslut om anordnande och upphörande av förvaltarskap, liksom vid tvistiga förvaltarskapsärenden av annat slag, bör rätten bestå av en lagfa- ren ledamot jämte nämndemän. I övrigt bör rätten vara domför med en lagfaren domare.
I processen börden enskilde kunna få hjälp av en god man eller ett rättegångsbiträde (se vidare specialmotiveringen). Liksom godmanskap bör förvaltarskap stå under tillsyn av överförmyndaren och tingsrätten.
Förvaltaren bör ha samma skyldighet som en god man att i vissa fall inhämta samtycke från överförmyndaren och att avge redovisning. För- valtare bör också liksom gode män ha rätt till arvode och ersättning för utgifter.
Det kan här anmärkas att utredningen i en kommande etapp avser att se över och om möjligt förenkla FB:s regler om förvaltning och redovis- ning m.m.
7.4. Rösträtt
I det föregående har utredningen föreslagit att institutet omyndigförkla- ring avskaffas. Därmed bortfaller den diskvalificeringsgrund i fråga om rätten att rösta vid allmänna val som nu finns intagen i bl.a. regeringsfor- men. Att detta hinder för rösträtt slopas är också ett av de viktigaste skälen för avskaffandet av omyndigförklaringsinstitutet.
Även om en omyndigförklaring inte längre kan utgöra något rösträtts- hinder är det därmed inte sagt att rösträtten måste vara helt oinskränkt för vuxna personer. Det äri och för sig tänkbart att införa regler som gör det möjligt att i undantagsfall, vid allvarlig psykisk ohälsa e.d., frånta den enskilde rösträtten. En sådan ordning finns bl.a. i Finland och Nor- ge. I båda länderna har man nyligen avskaffat bindningen mellan omyn- digförklaringar och rätten att rösta. Däremot har valmyndigheterna vissa möjligheter att från fall till fall pröva om personer med ”allvarlig själslig svaghet” o.d. skall få rösta.
Det argument som i Sverige i första hand har åberopats för att inte låta omyndigförklarade delta i allmänna val är att de lättare än andra kan bli offer för otillbörlig påverkan (SOU 1972:15 s. 125, prop. 1973190 5. 164). Avskaffas omyndigförklaringsinstitutet, skulle samma argument kunna användas för att frånta vissa allvarligt sjuka rösträtten. Som har framhål- lits i de nu aktuella utredningsdirektiven har emellertid argumentet inte så stor tyngd att det uppväger de skäl, främst respekten för den enskilda människans värde och integritet, som talar för att alla skall få behålla sin rösträtt.
Att låta valmyndigheterna från fall till fall avgöra om en person skall få rösta inger betänkligheter från rättssäkerhetssynpunkt. Ett sådant sy- stem är också ägnat att vålla besvärliga praktiska problem.
Vad som nu har sagts innebär att ingen bör förlora sin rösträtt på grund av sjukdom e.d. Även personer vars hälsotillstånd är sådant att en förval- tare har förordnats för dem bör ha rätt att rösta. Det ankommer därvid i princip på dem själva att utöva sin rösträtt. För dem som på grund av sjukdom e.d. inte kan ta sig till vallokalen finns emellertid möjlighet att bl.a. rösta genom bud (se avsnitt 3.8).
Mot bakgrund av de fall av otillbörlig röstning som förekommit ifråga- satte 1978 års vallagskommitté (SOU l980:45) om inte reglerna om bud- röstning borde skärpas. Kommittén stannade emellertid för att inte före-
slå någon sådan skärpning. Enligt utredningens mening finns det inte heller anledning att nu ändra reglerna om budröstning.
Utredningen vill emellertid understryka vikten av att valförrättare och andra som medverkar vid röstning är uppmärksamma på risken för otill- börlig påverkan. Självfallet har även personalen på vårdinrättningar och inom socialtjänsten m.m. ett ansvar i detta avseende.
7.5. Ikraftträdande- och övergångsfrågor
Det är angeläget att avskaffandet av omyndigförklaringsinstitutet kan ske så snart som möjligt, så att bl.a. det nuvarande rösträttshindret för- svinner. Eftersom det i den delen krävs en grundlagsändring, måste det emellertid först fattas två riksdagsbeslut med mellanliggande val. Det torde också vara nödvändigt med ett visst förberedelsearbete hos berör- da myndigheter, främst domstolar och överförmyndare, innan de nya reglerna kan träda i kraft. Med hänsyn till det sagda har utredningen stannat för att föreslå den 1 januari 1989 som ikraftträdandedag.
Det kan förutsättas att många av dem som i dag är omyndigförklarade även i fortsättningen behöver hjälp genom bl.a. förvaltare. Att utreda hjälpbehovet hos alla berörda tar självfallet en viss tid. Det kan därför ifrågasättas att låta gällande omyndigförklaringar bestå under en period efter ikraftträdandet av de nya bestämmelserna, till dess hjälpbehovet i varje särskilt fall har blivit utrett. Eventuellt skulle då vissa rättsverkning- ar av en omyndigförklaring, främst förlusten av rösträtten, falla bort dessförinnan.
Enligt utredningens mening är det emellertid en bättre ordning att låta omyndigförklaringsinstitutet upphöra helt och hållet, så snart de nya bestämmelserna träder i kraft. För att de som i dag är omyndigförklarade inte skall stå utan skydd under en övergångsperiod kan det lämpligen föreskrivas att de tills vidare skall anses ha förvaltare med uppdrag att bevaka deras rätt, förvalta deras egendom och sörja för deras person. De tidigare förmyndarna bör då tills vidare, utan särskilt förordnande, tjänstgöra som förvaltare.
Överförmyndarna bör emellertid vara skyldiga att så snart som möjligt gå genom alla sina förmynderskapsärenden och ta ställning till vilka åtgärder som behöver vidtas. I många fall torde det bli aktuellt att ansöka hos domstolen om ett mera permanent förvaltarförordnande, eventuellt begränsat till viss egendom e.d. Det är också tänkbart att ett godmansför- ordnande är tillräckligt. För att inte de nyss berörda provisoriska förval- tarskapen skall bestå under alltför lång tid bör det föreskrivas att de upphör senast vid en viss tidpunkt, lämpligen ett år efter de nya reglernas ikraftträdande. Överförmyndarna har alltså den tiden på sig att ansöka om ett mera permanent förvaltar- eller godmansförordnande.
När det i övrigt gäller övergångsfrågor hänvisas till specialmotivering- en.
7.6. Författningsreglering och följdändringar m.m.
Den föreslagna reformen nödvändiggör omfattande ändringar i FB. Som utredningen skall återkomma till i specialmotiveringen bör det nuvaran- de 10 kap., som handlar om omyndigförklaring, utgå. I ett nytt 10 kap. bör i stället tas in de regler om förmyndare som nu återfinns i 11 kap. Reglerna blir i fortsättningen tillämpliga på förmyndare för underåriga. Det nya 11 kap. bör innehålla bestämmelser om god man, delvis motsva- rande dem som nu finns i 18 kap., och om förvaltare. I övrigt krävs följdändringar i en rad andra kapitel i FB.
Följdändringar behöver också vidtas i ett antal andra författningar. För att få en uppfattning om vilka författningar som berörs har utred- ningen anlitat bl.a. det dataregister som innehåller författningar intagna i Svensk författningssamling. Härvid har drygt 100 författningar tagits fram där begreppen omyndig (omyndigförklarad), förmyndare eller god man förekommer.
En första grupp av författningar som berörs av utredningens förslag innehåller bestämmelser om behörighet för en tjänst eller ett uppdrag. Det anges där bl.a. att den som skall utses inte får vara omyndig.
I en andra grupp författningar finns regler om rättshandlingar som ingås av eller riktar sig mot den som är omyndig eller omyndigförklarad. Innebörden av dessa regler äri allmänhet att sådana rättshandlingar är utan verkan e.d.
Till en tredje grupp kan hänföras författningar där förmyndare och gode män tillerkänns rätt att företräda den omyndige resp. huvudman- nen och ingå rättshandlingar på dennes vägnar.
En särskild grupp som också berörs av utredningens förslag är de internationellträttsliga författningar som innehåller regler om omyndi- ga. Dessa författningar är i stor utsträckning konventionsbundna.
Vad först gäller de författningar som anger att den som är omyndig inte får utses till en tjänst eller ett uppdrag kommer, om omyndigförkla- ringsinstitutet avskaffas, endast underåriga att träffas av sådana bestäm- melser. Frågan är då om man bör lägga till regler om att även de som är allvarligt sjuka e.d. skall vara utestängda. Enligt utredningens mening behövs dock inga sådana regler. Om någon på grund av sjukdom e.d. kan anses mindre lämplig att inneha en tjänst eller ett uppdrag, kan hänsyn tas till detta redan med stöd av gällande allmänna bestämmelser (se t.ex. 13 kap. lagen, 1976:600, om offentlig anställning). Det kan också erinras om att ett förordnande av god man enligt nuvarande 18 kap. 3 & FB inte automatiskt medför att den som får god man blir obehörig.
I de bestämmelser som innehåller behörighetskrav bör således begrep- pet omyndig — med betydelsen underårig — stå kvar utan någon kom— plettering.
När det gäller författningar som tillhör de tidigare angivna grupperna 2 och 3 behöver ändringar göras i olika hänseenden. Principen bör vara att vad som sägs om rättshandlingar som ingås av eller riktar sig mot
omyndigförklarade i fortsättningen skall gälla rättshandlingar rörande personer som har förvaltare, förutsatt att rättshandlingen faller inom ramen för förvaltaruppdraget. Vidare bör förvaltare, likaledes inom ra- men för uppdraget, tillerkännas en rätt att företräda sin huvudman, mot- svarande den som idag enligt de olika författningarna tillkommer en förmyndare i förhållande till en omyndigförklarad.
Utredningens överväganden har resulterat i förslag till ett antal änd- ringar i olika lagar. Vilka lagar detär fråga om och det närmare innehål- let i förslagen framgår av specialmotiveringen, avsnitt 8.3. I det följande avsnittet 8.4 kommenteras kortfattat de författningar som har gåtts ige- nom men där någon ändring inte föreslås.
Till de författningar som nu lämnas oförändrade hör de internationellt privaträttsliga författningarna. Dessa författningar kräver särskilda överväganden som får anstå till en följande etapp av utredningsarbetet.
När det gäller kostnadseffekterna av utredningens förslag är det svårt att göra en säker bedömning. De besparingar som blir följden av att omyndigförklaringsinstitutet upphävs torde i stor utsträckning uppvägas av kostnader i ärenden om förvaltarskap. De utredningskrav som i det föregående har förordats beträffande såväl godmans- som förvaltarären- den kan komma att medföra ett visst merarbete i förhållande till nuläget hos berörda myndigheter. Det bör emellertid beaktas att utredningens fortsatta arbete med förvaltnings- och handläggningsbestämmelserna i FB torde komma att resultera i vissa förenklingar och därmed också besparingar.
8 Specialmotivering
8.1. Inledning
Utredningens förslag medför omfattande ändringar i 10—20 kap. FB. Genom att institutet omyndigförklaring föreslås avskaffat upphör inne- hållet i nuvarande 10 kap. Detta kapitel föreslås i stället innehålla be- stämmelser om förmyndare för underåriga, motsvarande de bestämmel- ser härom som nu finns i 11 kap. I ett nytt 11 kap. återfinns reglerna om god man och förvaltare. Reglerna om god man har med vissa ändringar överförts till 11 kap. från 18 kap., vilket därigenom kan upphöra att gälla.
1 12— 17 samt 19 och 20 kap. har gjorts ändringar som har föranletts av bl.a. det nya institutet förvaltare, omyndigförklaringarnas avskaffande och den ändrade regleringen av institutet god man.
Avsnitt 8.2 innehåller specialmotiveringen till ändringarna i FB och övergångsbeståmmelserna, medan det i avsnitt 8.3 redovisas följdän- dringar i en rad andra lagar. I avsnitt 8.4 slutligen kommenteras kortfat- tat vissa författningar som har lämnats oförändrade.
I de paragrafer i FB och övriga författningar som är föremål för sakliga ändringar har också vissa språkliga ändringar gjorts.
8.2. Föräldrabalken
4 kap. Om adoption
4kap.20ch5aé
Bestämmelserna i 4 kap. 2 5 och 5 a 5 tredje stycket, där det föreskrivs att förmyndare skall lämna sitt samtycke när en omyndigförklarad person vill adoptera resp. avses bli adopterad, föreslås upphävda. Något mot— svarande krav på samtycke kommer i fortsättningen inte att gälla beträf- fande dem som har fyllt arton år. Enligt 4 kap. 6 5 har emellertid rätten att göra en allmän prövning av en tilltänkt adoptions lämplighet.
Det kan i detta sammanhang erinras om att utredningen (Ju 1977:08) om barnens rätt har i uppdrag att se över bestämmelserna om adoption.
10 kap. Om förmyndare
lå
Paragrafen motsvarar nuvarande 11 kap. 1 5 med bl.a. en ändring som föranletts av att innehållet i 11 kap. 4 & första stycket delvis har utgått.
25
Paragrafen överensstämmer med nuvarande 11 kap. 2 &.
3?)
Bestämmelsen i det tidigare 11 kap. 3 5 andra stycket om att förmyndare skall förordnas för omyndigförklarade har tagits bort.
45
Bestämmelsen i 11 kap. 4 & första stycket om att den som är omyndig inte får vara förmyndare har utgått. 1 sin nya lydelse motsvarar paragrafen nuvarande andra stycket av 11 kap. 4 &. Att den som är underårig inte får vara förmyndare framgår av 5 5 andra stycket.
55
Första och tredje styckena motsvarar nuvarande 11 kap. 5 5. I ett nytt andra stycke föreskrivs att den som är underårig inte får vara förmynda- re. Motsvarande regel finns nu i 11 kap. 45 första stycket.
6—1155
Paragraferna överensstämmer, frånsett en del språkliga ändringar, med nuvarande 11 kap. 6—11 55.
12?
Till skillnad mot nuvarande 11 kap. 12?) innehåller första stycket inte längre orden ”för underårig”.
Andra stycket i nuvarande 11 kap. 12 å, som handlar om förordnande av förmyndare för omyndigförklarad, har utgått, vilket har medfört att det nuvarande tredje stycket i 11 kap. 12 & har blivit andra stycket i före- varande paragraf.
13 och 14 åå
Paragraferna överensstämmer med nuvarande 11 kap. 13 och 14 åå, från- sett några språkliga justeringar i sistnämnda paragraf.
15ä
Jämfört med nuvarande 11 kap. 15 5 har den sakliga ändringen gjorts att andra stycket, som handlar om interimistiska förordnanden av förmyn- dare för omyndigförklarade, har utgått.
16 och 17 åå
Paragraferna överensstämmer i sak med nuvarande 11 kap. 16 och 17 åå, frånsett att uttrycket ”om det kan ske utan märklig tidsutdräkt” i nuva- rande 11 kap. 16å andra stycket har ändrats till ”om det inte är fara i dröjsmål” (jfr den nya lydelsen av 11 kap. 25 å).
11 kap. Om god man och förvaltare
I kapitlet har intagits de nya bestämmelserna om god man och förvaltare. I 1—6 åå finns de särskilda bestämmelserna om god man, medan 7—— 12 åå reglerar förvaltarinstitutet. I 13—29 åå återfinns gemensamma bestämmelser.
Om god man
15
Paragrafen motsvarar, med vissa språkliga och redaktionella ändringar, nuvarande 18 kap. 1 å. Paragrafen kommer i fortsättningen endast att handla om god man för underårig, när förmyndaren blir sjuk e.d. Någon motsvarande möjlighet att utse god man när t.ex. en förvaltare blir sjuk har inte ansetts behövlig.
Om en förmyndare enligt 10 kap. 16 å skiljs från sitt uppdrag, har rät- ten möjlighet att, i stället för att utse en god man enligt förevarande paragraf, förordna en ny förmyndare genom interimistiskt beslut enligt 10 kap. 15 å.
25
Paragrafen motsvarar nuvarande 18 kap. 2 å. Den har emellertid vidgats på så sätt att god man kan utses inte bara när en omyndig, dvs. en underå- rig, och hans förmyndare m.fl. har motstridiga intressen utan också när motsvarande förhållanden inträffar inom ramen för ett godmanskap el- ler förvaltarskap (jfr också 13 kap. 2 å).
35
Paragrafen, som handlar om utseende av god man för bl.a. bortovaran- de, motsvarar, med en del språkliga och redaktionella ändringar, nuva- rande 18 kap. 4 å.
4 & Paragrafen motsvarar, med vissa ändringar, nuvarande 18 kap. 3 å. I paragrafen anges således förutsättningarna för förordnande av god man i andra fall än dem som anges i 1—3 åå. I fråga om det närmare innehållet hänvisas till redogörelsen för gällande rätt i avsnitt 3.4.2 och till den allmänna motiveringen, avsnitt 7.2.1.
På samma sätt som uttryckligen har föreskrivits beträffande förvaltar-
skap i 7 å kan ett godmansförordnande vara begränsat till att avse viss egendom eller angelägenhet e.d. Detta överensstämmer med vad som gäller i dag.
I andra meningen i paragrafen anges att förordnande inte får medde- las utan samtycke från den för vilken god man skall utses, om inte veder— börandes tillstånd utgör hinder mot inhämtande av hans eller hennes mening eller det annars finns särskilda skäl. Den ändrade ordalydelsen jämfört med 18 kap. 3 å avser att klarare ange vad som redan i dag torde gälla. Som en nyhet föreskrivs i 11 kap. 18 å första stycket att rätten inte får underlåta att inhämta den enskildes mening på grund av hans eller hennes tillstånd, om det inte föreligger läkarintyg eller annan likvärdig utredning om tillståndet.
Som exempel på fall då det bör kunna finnas särskilda skäl att förord- na en god man utan den enskildes samtycke har i prop. 1974:142 nämnts den situationen att den enskilde är part i rättegång och hans eller hennes psykiska hälsa är sådan att han eller hon själv inte kan föra sin talan. God man kan då behöva utses för att man skall slippa avvisa den enskildes talan eller den talan som förs mot honom eller henne. Att det i sådana fall också kan bli aktuellt att förordna förvaltare framgår av specialmotive- ringen till 7 å.
5 &
Paragrafen, som är ny, handlar om den gode mannens behörighet att med bindande verkan för huvudmannen ingå rättshandlingar för hans eller hennes räkning. Hithörande frågor har diskuterats i avsnittet 7.2.2 i den allmänna motiveringen.
Iförsta stycket anges till en början att en rättshandling som den gode mannen har företagit utanför sitt förordnande inte är bindande för hu- vudmannen. Ramen för den gode mannens behörighet bestäms således genom rättens förordnande enligt l—4 åå, eventuellt ändrat efter om- prövning med stöd av 24 å.
För bedömningen av om rättshandlingen är bindande saknar tredje mannens goda tro betydelse. God tro hos tredje mannen är dock en förutsättning för att han enligt 6 å skall ha rätt till skadestånd av den gode mannen.
Även om den gode mannen har handlat inom ramen för sitt uppdrag, binds inte huvudmannen, om den gode mannen har företagit en rätts- handling utan samtycke från honom eller henne. Undantag gäller dock, om huvudmannens tillstånd har utgjort hinder mot att hans eller hennes mening inhämtas eller huvudmannens mening av någon annan orsak inte har kunnat inhämtas. Detta framgår av andra meningen i första stycket.
Hinder mot inhämtande av huvudmannens mening på grund av av hans eller hennes tillstånd bör anses föreligga inte bara när huvudman- nen helt saknar förmåga att uttrycka en vilja utan också när huvudman- nens tillstånd är sådant som avses i 1924 års lag (se avsnitt 3.5.3). Andra
omständigheter som kan utgöra hinder är att huvudmannen är underårig eller bortovarande. Här avses främst de fall då en god man har förord- nats enligt 1—3 åå.
Liksom fallet är med förmyndares samtycke till underårigas handlan- de kan huvudmannens samtycke lämnas i efterhand eller vara underför- stått. Huvudmannen kan också ge den gode mannen ett generellt sam- tycke till rättshandlingar inom ramen för uppdraget.
När den gode mannen tar kontakt med en tredje man för att ingå en rättshandling för huvudmannens räkning, torde han normalt få förete ett bevis om sitt förordnande. För att tredje man skall kunna vara säker på att rättshandlingen blir bindande gentemot huvudmannen, måste den gode mannen i princip också visa att han har fått huvudmannens sam- tycke eller att huvudmannens mening inte har kunnat inhämtas. Tredje man kan naturligtvis också själv ta kontakt med huvudmannen för att få reda på dennes mening. Är det fråga om mera betydelsefulla transaktio- ner får den angivna ordningen anses naturlig. För att emellertid inte mera vardagliga rättshandlingar skall försvåras alltför mycket har i and- ra stycket ställts upp en presumtionsregel, som innebär att om den gode mannen inom ramen för uppdraget har ingått en rättshandling som sed- vanligen företas för den dagliga hushållningen, skall huvudmannens samtycke anses föreligga, om han eller hon inte före rättshandlingens in- gående har gett uttryck för annat till tredje man.
Under presumtionsregeln faller normala inköp av livsmedel och klä— der m.m. och även andra regelbundna betalningar som följer med ett hushåll, t.ex. hyresbetalningar. Regeln täcker också bankuttag och över- föringsuppdrag m.m. som utgör led i sådana betalningar. Det är särskilti fråga om denna typ av transaktioner som regeln torde få praktisk bety— delse.
Som nämnts gäller presumtionsregeln bara i den mån den gode man- nen handlar inom ramen för sitt uppdrag. Regeln är alltså inte tillämplig, om godmansförordnandet avser en intressebevakning som inte har med huvudmannens dagliga hushållning att göra.
Som framgår av lagtexten bryts presumtionen för huvudmannens sam- tycke, om denne på ett eller annat sätt har gett till känna för tredje man, t.ex. den bank som har hand om utbetalningar för huvudmannens räk- ning, att han eller hon inte vill gå med på rättshandlingen. Detta är ett utflöde av principen att ett godmansförordnande inte fråntar huvud- mannen dennes rättshandlingsförmåga. För att presumtionen skall bry- tas måste emellertid huvudmannen ge till känna sin mening i förväg. Skulle han eller hon i efterhand, sedan rättshandlingen har ingåtts, ge uttryck för sitt ogillande, har detta ingen verkan mot tredje man.
Av 6 å följer att en godtroende tredje man har rätt till skadestånd av den gode mannen, om denne har företagit en rättshandling för huvud- mannens räkning som inte blir bindande för denne, antingen därför att den gode mannen har handlat utanför sitt förordnande eller därför att han har underlåtit att inhämta huvudmannens samtycke, trots att detta i
och för sig har kunnat ske, och samtycke inte heller skall anses föreligga enligt presumtionsregeln. Gentemot sin huvudman kan den gode man- nen bli skadeståndsskyldig enligt 13 kap. 9 å.
Bestämmelserna i förevarande paragraf ger som nämnts uttryck för principen att den som har fått god man har kvar sin rättshandlingsförmå- ga och att den gode mannen närmast skall ses som biträde åt huvudman- nen. Bestämmelserna är emellertid också ägnade att minska risken för att den gode mannen och huvudmannen företar kolliderande rättshandling- ar. Helt kan dock denna risk inte elimineras. Om en god man ingår en rättshandling för huvudmannens räkning gentemot exempelvis en bank efter att ha fått huvudmannens samtycke eller i tron att ”tyst” samtycke föreligger, men huvudmannen därefter vill handla på ett annat sätt, kan banken inte vägra att gå huvudmannen till mötes med hänvisning till den tidigare rättshandlingen eller godmansförordnandet, såvida inte om- ständigheterna är sådana att t.ex. 1924 års lag är tillämplig. Det är härvid utan betydelse om huvudmannen handlar själv eller genom någon befull— mäktigad person.
På motsvarande sätt blir gåvohandlingar som huvudmannen företar i princip giltiga, även om de strider mot vad den gode mannen anser lämp- ligt. De begränsningar som enligt 15 kap. FB gäller för den gode man- nens förvaltning, bl.a. skyldigheten att i vissa fall inhämta överförmyn- darens samtycke, kan inte åberopas gentemot huvudmannen.
Om den gode mannen och huvudmannen t.ex. säljer samma lösa egen- dom till två olika personer, kan det liksom f.n. bli fråga om att tillämpa reglerna om tvesalu. Det innebär att god tro hos tredje man jämte besitt- ningsövergång blir avgörande för vilket köp som skall anses gällande. Om den gode mannen har handlat utan samtycke från huvudmannen trots att detta har kunnat inhämtas, har emellertid huvudmannens rätts- handling företräde, om den inte kan anses ogiltig av någon annan anled- ning. Tredje mans goda tro eller besittningsövergången blir i det fallet utan betydelse.
Enligt 3 å kungörelsen (1962:394) med vissa bestämmelser rörande an- sökan om pension enligt lagen om allmän försäkring, m.m., krävs att ansökningar om olika pensionsförmåner undertecknas av sökanden själv, om han är myndig. Endast om han är ur stånd att själv skriva under ansökningen gäller en annan ordning. Det har förekommit att försäk- ringskassor med hänvisning till denna bestämmelse inte har godkänt en ansökan som har undertecknats av en god man, även i fall då dennes förordnande har innefattat en rätt att företräda huvudmannen i pen- sionsangelägenheter. Om emellertid den gode mannen enligt de nu be- handlade reglerna är behörig att handla på huvudmannens vägnar, bör försäkringskassan inte kunna vägra medverka. För att klargöra detta finns det anledning att ändra den angivna kungörelsen.
65
Paragrafen reglerar den gode mannens skadeståndsskyldighet gentemot en godtroende tredje man. Förutsättningen är att den gode mannen har företagit en rättshandling för huvudmannens räkning som enligt 5 å inte blir bindande mot huvudmannen. Den skadeståndsskyldighet som den gode mannen ådrar sig motsvarar vad som enligt 25 å avtalslagen gäller för en fullmäktig som handlar utanför sin behörighet.
Det bör observeras att om huvudmannens samtycke skall anses före- ligga enligt presumtionsregeln i 5 å andra stycket, blir den gode mannens rättshandling bindande för huvudmannen och någon skadeståndsskyl- dighet således inte aktuell.
Den gode mannens skadeståndsskyldighet avser inte endast den kost- nad som motparten kan ha förorsakats genom att den gode mannen ingick avtalet, det s.k. negativa kontraktsintresset, utan också den förlust som motparten har drabbats av genom att avtalet inte är bindande, dvs. det positiva intresset. Ersättningsskyldigheten kan alltså omfatta också en utebliven vinst (jfr. 15 kap. 18 å).
I fråga om kravet på god tro hos tredje man tillämpas sedvanliga krite- rier (se t.ex. 39 å avtalslagen).
Om förvaltare
75
] paragrafen anges grundförutsättningarna för användningen av det nya institutet förvaltare (se allmänmotiveringen avsnitt 7.3.1 och 7.3.2). En förvaltare kan förordnas, om någon på grund av sjukdom, hämmad förståndsutveckling, försvagat hälsotillstånd eller liknande förhållande behöver hjälp med att bevaka sin rätt, förvalta sin egendom eller sörja för sin person och det inte är tillräckligt att god man förordnas för honom eller henne eller att den enskilde får hjälp på något annat mindre ingri- pande sätt.
Ett förordnande om förvaltare är alltså förbehållet de situationer då ett godmansförordnande inte är tillräckligt. Situationen kan vara sådan att det utan vidare måste bedömas som meningslöst att förordna en god man för den enskilde. Det kan också vara fråga om ett fall då den enskilde redan har en god man men då samarbetet mellan huvudmannen och den gode mannen inte fungerar och den gode mannen därför bör ersättas av en förvaltare. Det måste dock på goda grunder kunna antas att det bris- tande samarbetet inte endast är tillfälligt eller beroende av vem som har förordnats till god man.
Lika litet som när det gäller förordnande av god man enligt 4å är möjligheten att förordna förvaltare begränsad till fall då den enskildes hjälpbehov är föranlett av ett psykiskt svaghetstillstånd. Allmän ålder- domssvaghet eller fysisk sjukdom är i sig tillräckligt. Något krav på att tillståndet skall vara permanent har inte heller uppställts. Avsikten är
dock inte att förvaltare skall kunna förordnas vid fall av t.ex. övergående fysisk sjukdom. I en sådan situation torde bistånd normalt kunna ordnas på något annat mindre ingripande sätt.
Över huvud taget skall, liksom fallet är vid förordnande av god man enligt 4 å, prövas om inte den enskildes rättsliga eller ekonomiska ange- lägenheter kan bli tillfredsställande skötta på ett mindre ingripande sätt, t.ex. genom en banks notariatavdelning, advokat eller annan uppdrags- tagare. När det gäller behovet av personlig omvårdnad måste förekom- sten av anhöriga beaktas, liksom möjligheten till insatser genom kommu- nal social verksamhet eller sjukhusvård.
Att den enskilde normalt skall höras muntligt framgår av 11 kap. 17 å andra stycket. I samma lagrum finns en bestämmelse om inhämtande av yttrande från anhöriga m.fl. Vidare föreskrivsi 11 kap. 18 å att rätten inte får förordna förvaltare utan att ha tillgång till läkarintyg eller annan likvärdig utredning om den enskildes tillstånd.
1 förevarande paragraf föreskrivs vidare att förvaltaruppdraget skall anpassas till den enskildes behov i varje särskilt fall och att det får be- gränsas till att avse viss egendom eller angelägenhet eller egendom över- stigande ett visst värde.
I denna föreskrift ligger en möjlighet, som inte finns vid de nuvarande omyndigförklaringarna, att avgränsa uppdraget för en förvaltare så att det passar varje enskilt fall (se allmänmotiveringen avsnitt 7.3.2). Detta kan ses som en vidareutveckling av den möjlighet att ta hänsyn till varje enskilds behov som enligt 4å finns vid ett förordnande av god man.
Med stöd av bestämmelsen kan en förvaltare t.ex. förordnas att förval- ta en viss angiven fastighet eller att företräda huvudmannen vid ingående av kontokreditförbindelser eller kreditköp och andra låneavtal. ] fall då den enskilde uppbär pension eller annan löpande inkomst kan det ofta vara lämpligt att låta honom eller henne själv disponera över en del, medan förvaltaren kan få till uppdrag att bestämma över resten. Motsva- rande bör gälla när den enskilde har tillgångar på bank e.d. Det kan då vara lämpligt att en del av medlen sätts in på en räkning där den enskilde själv får göra uttag, medan tillgångarna i övrigt sätts in på en eller flera räkningar som förvaltaren bestämmer över, eventuellt efter tillstånd från överförmyndaren enligt bestämmelserna i 15 kap. Om förvaltarförord- nandet rör banktillgodohavanden i mer än en bank, bör förvaltaren lämpligen se till att de belopp som huvudmannen själv skall få förfoga över samlas hos en bank.
Ett förvaltarförordnande kan naturligtvis också omfatta en persons hela egendom, såväl lös som fast. En förvaltare kan då få i uppdrag att t.ex. ”företräda X i alla ekonomiska angelägenheter”.
Enligt nuvarande ordning är det möjligt att förordna en god man att bevaka huvudmannens rätt i en viss rättegång. Även om en god man enligt huvudregeln får förordnas endast med den enskildes samtycke, finns, som framgår av 4 å, en möjlighet till förordnande utan samtycke, om det finns särskilda skäl. Särskilda skäl har som nämnts bl.a. ansetts
föreligga, om den enskilde är part i rättegång och hans eller hennes psyki- ska tillstånd är sådant att han eller hon inte själv kan föra sin talan (se avsnitt 3). I en sådan situation finns det naturligtvis en risk för kollide- rande rättshandlingar mellan den gode mannen och huvudmannen. Det kan då finnas anledning att pröva om inte den gode mannen bör ersättas med en förvaltare (se i detta sammanhang 11 kap. 1 å och 34 kap. 1 å rättegångsbalken). Ett förvaltarförordnande är inte beroende av sam- tycke från den som ansökningen avser, och förvaltaren blir genom för- ordnandet ensam behörig enligt 8 å i förevarande kapitel.
När det gäller uppdrag att bevaka någons talan i en process bör som regel bara en advokat eller annan juridiskt skolad person komma ifråga. Ett förordnande av detta slag kan ges oavsett om huvudmannen är kä- rande (sökande) eller svarande (motpart).
Slutligen föreskrivs i förevarande paragraf att rätten får överlåta åt överförmyndaren att lämna närmare föreskrifter om förvaltaruppdra- gets omfattning. Denna delegationsmöjlighet bör framför allt kunna ut- nyttjas när det är aktuellt att låta den enskilde själv disponera över en del av sin pension e.d. Eftersom bl.a. beloppsgränsen kan behöva ändras med vissa mellanrum kan det vara lämpligt att låta överförmyndaren bestämma denna gräns liksom andra detaljer. Rättens förordnande kan då utformas så att förvaltaren får i uppdrag att ”förvalta X* pensionsme- del med de begränsningar och förbehåll som överförmyndaren kan kom- ma att meddela”.
Överförmyndaren kan vid ett sådant förordnande i sin tur föreskriva t.ex. att ”av de pensionsbelopp, som förvaltas åt X, skall X själv förfoga över 1 000 kr per månad utom juni —-— augusti och december, då X själv har rätt att förfoga över 2 000 kr per månad”.
Om en förvaltare inte rättar sig efter rättens eller överförmyndarens föreskrifter utan företar en rättshandling för huvudmannen utanför ra- men för sitt uppdrag, blir rättshandlingen enligt 12å inte bindande för huvudmannen. I sådant fall kan förvaltaren också enligt samma paragraf bli skadeståndsskyldig gentemot tredje man. Det kan vidare bli aktuellt att entlediga förvaltaren med stöd av 21 å.
Skulle å andra sidan huvudmannen ingå rättshandlingar och ikläda sig förpliktelser utöver vad som följer av förordnandet om förvaltare eller överförmyndarens föreskrifter, blir de att bedöma enligt 8 och 9 åå.
85
I paragrafen anges att förvaltaren inom uppdragets ram har ensam rådighet över huvudmannens egendom och företräder denne i alla ange- lägenheter som omfattas av uppdraget.
Härigenom markeras skillnaden mellan en god man och en förvaltare. Förvaltaren är inte beroende av huvudmannens samtycke för sina åtgär— der utan har att handla på eget ansvar i huvudmannens intresse och för dennes räkning.
Förvaltarens rådighet gäller enbart inom uppdragets ram sådan den har angetts i rättens förordnande enligt 7 å, eventuellt kompletterat ge- nom närmare föreskrifter av överförmyndaren. Uppdragets omfattning kan emellertid också ha ändrats efter omprövning med stöd av 24 å. I 12 å anges följden av att förvaltaren har handlat utanför uppdraget.
En konsekvens av förvaltarens ensamrådighet blir att eventuella full— makter som huvudmannen har utfärdat före förvaltarförordnandet för- lorar sin verkan i motsvarande mån (se förslaget till ändring i 22 å avtals- lagen).
I fråga om egendom och angelägenheter som omfattas av uppdraget är förvaltarens rådighet alltså utan konkurrens från huvudmannen. Om emellertid förvaltaren enbart har förordnats att ha hand om huvudman- nens ekonomiska angelägenheter, har han inte någon bestämmanderätt över huvudmannen i frågor av mera personligt slag. Huvudmannen tor- de då normalt själv få t.ex. ansöka om medlemskap i en ideell förening, om detta inte medför några mera omfattande ekonomiska åtaganden. Även i de fall då förvaltaren har förordnats att representera huvudman- nen i någon icke-ekonomisk fråga, t.ex. rörande den sociala vårdlagstift- ningen, bör huvudmannen ofta kunna tillerkännas en viss självszändig- het. Risken för negativa konsekvenser av kolliderande rättshandlingar på det området torde vara försumbara med hänsyn till den officiilpröv- ning som åligger sociala myndigheter m.fl.
I allmänhet bör huvudmannen också själv få bestämma i frågor som rör hans eller hennes boende liksom innehållet i erbjuden vård. En för- valtare bör således i normala fall inte företräda huvudmannen när det gäller frågor om samtycke till t.ex. operativa ingrepp. Detta hindrar na- turligtvis inte att man från bl.a. vårdinrättningars sida inhämtar förvalta- rens synpunkter. Se även förslagen till ändring i bl.a. lagen (1944:133) om kastrering och transplantationslagen (1975:190) i avsnitt 8.3.
Den ensamrådighet som enligt paragrafen tillkommer förvaltaren in- verkar inte på möjligheterna att utmäta egendom som står under förvalt- ning. Sådan egendom skall också ingå i huvudmannens konkursba. För- hållandet är således detsamma som för exempelvis en fastighet som är föremål för förvaltning enligt bostadsförvaltningslagen (l977:792); se 21 å i den lagen och prop. 1976/77:1515. 101.
95
I paragrafen ges huvudmannen rätt att med förvaltarens santycke ingå rättshandlingar även inom områden som omfattas av förvatarens ensamrådighet. Om huvudmannen handlar utan sådant samtycke, blir rättsverkningen densamma som föreskrivs när en underårig handlar utan förmyndarens samtycke. Det innebär att avtalet enligt huvudregen inte blir bindande, om samtycke inte ges, och att tredje man i vissa fall tan ha att avvakta samtycke. Har avtalet fullgjorts eller, när det gäller arbetsav- tal, fullgörs på ett behörigt sätt, får tredje man inte frånträda avtalet. Se vidare 9 kap. 6 å.
Även beträffande huvudmannens återbärings- och ersättningsskyldig- het i de fall ett avtal går åter gäller samma regler som för underåriga. Detta följer av hänvisningen till 9 kap. 7 å.
lOå
1 paragrafen anges till en början att huvudmannens rätt att själv sluta avtal om tjänst eller annat arbete får omfattas av ett förvaltaruppdrag endast om det finns särskilda skäl. Motsvarande begränsning föreligger beträffande vad huvudmannen har förvärvat genom eget arbete efter det att förvaltare har förordnats, liksom beträffande avkastning av sådan egendom och substitut för egendomen. Bestämmelserna överensstämmer med vad som föreskrivs i vissa fall för underårig i 6 kap. 12 å och 9 kap. 3 å FB.
Endast om särskilda skäl föreligger får huvudmannens rätt inskränkas i berört hänseende. Därmed avses främst att huvudmannen skulle lida skada av att ha egen rådighet. Huvudmannen kan t.ex. välja en anställ- ning som uppenbart inte är lämplig för honom eller henne. På samma sätt kan förfogandet över arbetsinkomsten behöva inskränkas, om den an- vänds till direkt skadliga ändamål. Det är emellertid inte tillräckligt att huvudmannen inte iakttar normal sparsamhet eller konsumerar till över- mått. Vid fall av t.ex. mera uttalat alkoholmissbruk eller förödelse av egendomen kan en inskränkning dock komma i fråga.
Som arbetsinkomst räknas inte pensionsmedel, även om de till någon del avser t.ex. tilläggspension enligt lagen (1962:381) om allmän försäk- ring och grundas på inkomst av förvärvsarbete.
I paragrafen föreskrivs vidare att huvudmannen i princip har egen förfoganderätt över egendom som han eller hon har fått genom gåva eller testamente med villkor att egendomen skall vara undandragen förvalta— rens rådighet. Endast om det finns särskilda skäl ingår sådan egendom i förvaltaruppdraget. Liksom vid arbetsinkomst avser detta undantag framför allt fall då ett förfogande kan skada huvudmannen.
Bestämmelserna i denna del motsvarar vad som föreskrivs beträffande underåriga i 9 kap. 1 och 4 åå FB. Någon motsvarighet till bestämmelser- na i 9 kap. 5 å om rätt att ingå rättshandlingar inom en rörelse har inte ansetts påkallad.
Av 7 och 11 åå följer att beslut i frågor som avses i förevarande para- graf meddelas av rätten. Prövningen av dessa frågor kan inte delegeras till överförmyndaren.
llå
I paragrafens första stycke ges förvaltaren rätt att i avvaktan på rättens beslut omhänderta sådan egendom som enligt 10å får ingå i förvaltar- uppdraget endast om det finns särskilda skäl. Om förvaltaren anser att t.ex. en arbetsinkomst används på ett sådant skadligt sätt att särskilda skäl enligt 10 å föreligger, kan han alltså ta hand om egendomen i avvak- tan på att rätten avgör frågan.
Har rätten redan i samband med förvaltarförordnandet beslutat om hur det skall förfaras med egendom som avses i 10 å, blir den nu behand- lade bestämmelsen inte aktuell.
I andra stycket av förevarande paragraf har rätten ålagts en skyldighet att bereda huvudmannen och överförmyndaren tillfälle att yttra sig in- nan beslut enligt första stycket meddelas.
Om rätten finner att den egendom som förvaltaren tillfälligt tagit om hand inte skall omfattas av uppdraget, skall egendomen omgående åter- ställas till huvudmannen. I annat fall består naturligtvis förvaltarens om- händertagande. Enligt 20 kap. 8 å gäller beslut av rätten utan hinder av överklagande. När det gäller egendom som finns hos tredje man, t.ex. en bank, får det ankomma på förvaltaren att underrätta banken om såväl ett beslut om omhändertagande som rättens beslut. Om banken har fått veta att medel, som är insatta på ett visst konto och som disponeras fritt av huvudmannen, tagits om hand, är bankräkningen därigenom spärrad och medlen får inte lyftas av huvudmannen (jfr 15 kap. 9 å). Banken bör göra anteckning härom på bevis eller motbok som har utfärdats om till- godohavandet.
Om huvudmannen inte lämnar ifrån sig egendomen har förvaltaren rätt att med stöd av förevarande paragraf begära handräckning enligt handräckningslagen (1981 :847).
Det bör i detta sammanhang framhållas att någon möjlighet för en god man att i strid med huvudmannens önskan på motsvarande sätt förfoga över dennes egendom inte finns. Huvudmannens medel kan inte ”spär- ras” eller göras oåtkomliga för honom. Hans eller hennes åtgärder kan emellertid ogiltigförklaras, om exempelvis 1924 års lag skulle vara till- lämplig på handlandet.
12å
I paragrafen föreskrivs att en rättshandling som en förvaltare har före- tagit utanför sitt uppdrag inte är bindande för huvudmannen. En godtro- ende tredje man har i sådant fall rätt till skadestånd av förvaltaren.
Uppdragets omfattning bestäms av rättens förordnande enligt 7 å, eventuellt kompletterat genom närmare föreskrifter av överförmynda- ren. Omfattningen av uppdraget kan också ha omprövats med stöd av 24 å.
Bestämmelserna i förevarande paragraf motsvarar vad som för de gode männens del har föreskrivits i 11 kap. 5 och 6 åå. Genom skade- ståndsansvaret, som motsvarar det s.k. positiva kontraktsintresset (se kommentaren till 6 å), understryks vikten av att förvaltaren inte handlar för huvudmannens räkning i en vidare omfattning än som motsvaras av hans uppdrag.
Har förvaltaren brutit mot föreskrifterna i 15 kap. om inhämtande av överförmyndarens samtycke, gäller dessutom 15 kap. 17 och 18 åå. Även skadeståndsbestämmelserna i 13 kap. 9 å kan bli tillämpliga.
Gemensamma bestämmelser
13å
Paragrafen, som handlar om gode mäns och förvaltares kvalifikatio- ner, motsvarar med vissa redaktionella ändringar vad som nu föreskrivsi 18 kap. 5 å första stycket och 11 kap. 5 å första stycket för god man och förmyndare (se också avsnittet 7.3.4 i den allmänna motiveringen).
145
1 första stycket anges att flera gode män eller förvaltare kan förordnas för samma person, när omständigheterna påkallar det. Bestämmelsen motsvarar nuvarande 18 kap. 5å andra stycket och 11 kap. 7å första stycket, såvitt avser god man och förmyndare.
Det kan i detta sammanhang påpekas att det inte föreligger något hinder mot att rätten beträffande samma person förordnar en god man för en viss angelägenhet och förvaltare för en annan. En sådan ordning torde dock endast undantagsvis komma i fråga.
I andra stycket finns föreskrifter om solidariskt ansvar för skada som har orsakats tredje man av gode män eller förvaltare. Det är alltså fråga om fall då flera gode män eller förvaltare har handlat så att skadestånds- ansvar enligt 11 kap. 6 resp. 12 å föreligger. En föreskrift om solidariskt ansvar för skada som har vållats huvudmannen finns i 13 kap. 9 å andra stycket.
15å
Paragrafen, som handlar om tillsyn över godmanskap och förvaltar- skap, motsvarar vad som nu föreskrivs för god man i 18 kap. 6 å.
16å
I paragrafen anges vem som får ansöka om förordnande av god man eller förvaltare. Bestämmelserna motsvarar vad som nu föreskrivs i 18 kap. 14åjfrd med 11 kap. 17 å.
En ansökan från förmyndare kan bli aktuell dels när det är fråga om godmansförordnande enligt 1—3 åå, dels när detär fråga om att förord- na god man enligt 4 å eller förvaltare för en underårig som närmar sig 18 års ålder. Det kan då finnas behov att förordna en interimistisk god man eller förvaltare enligt 19 å.
När det gäller förvaltarskap ingår också gode män enligt 4 å i kretsen av dem som får göra ansökan. En ansökan av en god man kan bli aktuell när godmanskapet inte fungerar på grund av exempelvis kolliderande rättshandlingar.
l7å
Första stycket, som handlar om inhämtande av yttrande från den för ,4 vilken ett godmans- eller förvaltarförordnande har ifrågasatts, motsva- rar nuvarande 18 kap. 14 å jfrd med 11 kap. 17 å andra stycket. '
Yttrande skall inhämtas, om det kan ske. Rätten kan sålunda låta bli att inhämta yttrande, om den enskilde är bortovarande eller ur stånd att uttrycka en vilja. Har den enskilde själv ansökt om god man eller förval- tare, skall han eller hon beredas tillfälle att yttra sig över sådant som har . tillförts ärendet av andra, t.ex. förslag på god man eller förmyndare. :
Enligt andra stycket åligger det rätten att i ärende om förordnande av god man enligt 4å eller förvaltare dessutom inhämta yttrande från den enskildes make och närmaste släktingar, överförmyndare, vårdinrätt- ning och socialnämnd. Yttrande behöver dock inte inhämtas om det är obehövligt. Om t.ex. en anhörig eller överförmyndaren är sökande torde inställningen från dem framgå redan av ansökningen. Överförmyndaren bör dock alltid beredas tillfälle att lämna förslag på person som är lämp- lig för uppdraget (jfr nuvarande 18 kap. 13 å). Yttrande från socialnämnd | kan avvaras, om det t.ex. gäller en person som under lång tid varit inta- 1 gen för vård på vårdinrättning. i
Vad som föreskrivs om inhämtande av yttrande gäller också när fråga uppkommer om byte av god man eller förvaltare. I sistnämnda fall torde dock vissa yttranden ofta kunna anses obehövliga. Att den som skall entledigas skall beredas tillfälle att yttra sig framgår av 25 å.
I andra stycket föreskrivs vidare att den som avses med en ansökan om god man enligt 4å eller förvaltare skall höras muntligt, om det kan ske ' utan skada för honom eller henne och det inte är uppenbart att han eller hon inte förstår vad saken gäller. Om det inte föreligger hinder mot den enskildes hörande, är det alltså inte tillräckligt att han eller hon yttrar sig skriftligen, utan den enskilde skall i princip inställa sig till sammanträde med rätten. Detta överensstämmer i stort med vad som i dag gäller vid ansökningar om omyndigförklaring men är en nyhet såvitt avser god— mansansökningar. Såväl beträffande ifrågasatta godmanskap enligt 11 kap. 4 å som i fråga om förvaltarförordnanden har utredningen emel- lertid ansett det vara av värde att rätten själv får bilda sig en uppfattning ! om den enskildes hälsotillstånd m.m. När den enskilde hörs, bör han eller hon också yttra sig över behovet och omfattningen av ett godman- skap eller förvaltarskap. |
Enligt en särskild bestämmelse kan rätten underlåta att höra den en- skilde, om han eller hon själv har ansökt om god man eller förvaltare eller medgett det ifrågasatta förordnandet eller om det annars finns särskilda skäl. Sådana särskilda skäl kan föreligga, om det t.ex. bara är fråga om byte av god man eller förvaltare. Är det fråga om godmanskap, bör för- hör också kunna underlåtas, om godmanskapet är av mindre omfattning. Om god man bara skall förordnas för att t.ex. avveckla ett hyresförhål- lande, kan det vara onödigt att höra den enskilde muntligt. Det bör dock
mera sällan komma i fråga att underlåta förhör av en sådan anledning i ärenden om förordnande av förvaltare.
Frågan huruvida den enskildes tillstånd utgör hinder mot hörande torde normalt få avgöras med ledning av det läkarintyg eller den motsva- rande utredning som skall föreligga enligt 18 å. Om den enskilde inte kan höras på grund av sitt hälsotillstånd, skall god man förordnas enligt 20 kap. 2 å. Förordnas inte en sådan god man, kan den enskilde få ett rättegångsbiträde enligt 20 kap. 2 a å.
I ett tredje stycke har tagits in en bestämmelse om skyldighet för myndigheter som anges i andra stycket att lämna rätten sådana uppgifter som kan vara av betydelsei ärendet. Bestämmelsen avser att förhindra att exempelvis myndigheter inom hälso- och sjukvården eller socialtjänsten med hänvisning till sekretesslagstiftningen anser sig inte kunna lämna vissa upplysningar i ett infordrat yttrande, jfr 1 kap. 3 å, 7 kap. 1 och 4 åå samt 14 kap. 1 å sekretesslagen (1980:100). De sekretessbelagda uppgifter som domstolen genom förevarande bestämmelse kan komma att erhålla är sekretessbelagda också hos domstolen i den omfattning som anges i 12 kap. sekretesslagen.
18å
l paragrafens första stycke föreskrivs att rätten inte får förordna för- valtare eller, i ärende om förordnande av god man enligt 4 å, underlåta att inhämta den enskildes mening på grund av hans eller hennes tillstånd, om det inte genom läkarintyg eller på annat likvärdigt sätt föreligger utredning om hälsotillståndet. Läkarintyg är således inte obligatoriskt. Det erfordras inte heller att läkaren har specialistkompetens i t.ex. psyki- atri. Vidare behöver intyget inte ha utfärdats i det aktuella ärendet. Före— ligger det ett färskt uttalande från läkare som har gjorts för ett annat ändamål, kan detta således ibland godtas. På motsvarande sätt kan det när det gäller en person som sedan lång tid är föremål för vård på vårdin- rättning vara tillräckligt att hälsotillståndet styrks genom journaluppgif— ter jämte utlåtande från en kompetent befattningshavare.
Är det fråga om byte av god man eller förvaltare, torde rätten normalt inte behöva införskaffa nytt läkarintyg e.d. utan kunna nöja sig med den utredning som redan föreligger.
I andra stycket sägs att regeringen eller den myndighet som regering- en bestämmer får meddela närmare föreskrifter om den ifrågavarande utredningen. Med stöd av denna delegationsbestämmelse kan regeringen exempelvis uppdra åt socialstyrelsen att meddela de föreskrifter som kan behövas för att få en enhetlig tillämpning bland läkarna vid avgivande av intyg, t.ex. på en särskild blankett e.d.
19å
I paragrafens första stycke ges en möjlighet till interimistiskt beslut i ärende om förordnande av god man eller förvaltare. Förutsättningen är
att den enskildes angelägenheter kräver omedelbar vård eller att dröjs— mål annars skulle medföra uppenbar skada för den enskilde. Bestämmel- sen motsvarari stort vad som nu föreskrivs enligt 18 kap. 14 å och 11 kap. 15 å i fråga om god man och förmyndare.
Enligt första stycket kan ett interimistiskt beslut om sådan god man som avses i 4 å eller om förvaltare meddelas även beträffande den som är underårig att gälla från och med den dag han eller hon fyller arton år. Bestämmelsen avser att förhindra att någon vid uppnådd myndighetsål- der skulle sakna erforderligt skydd. Någon möjlighet att annat än interi- mistiskt förordna en god man enligt 4 å eller en förvaltare för den som är underårig finns inte.
I paragrafens andra stycke föreskrivs att den som ansökningen avser skall ha fått tillfälle att yttra sig, om det kan ske utan större tidsförlust och utan skada för honom eller henne. Av bestämmelsen följer att hörande också kan underlåtas, om den enskilde inte skulle förstå vad saken gäller (jfr 17 å andra stycket).
Enligt tredje stycket kan domstolen när som helst ändra ett interimis- tiskt beslut.
20å
I paragrafens första stycke föreskrivs att godmanskap eller förvaltar— skap skall upphöra, om det inte längre behövs. Vidare sägs att en god man som har förordnats enligt 3 å 1—5 skall entledigas på huvudman— nens begäran. I stycket regleras också frågan om anmälningsskyldighet för en god man som har slutfört sitt uppdrag.
För att kunna besluta att exempelvis ett förvaltarskap skall upphöra kan rätten behöva ha tillgång till läkarintyg eller annan utredning som avses i 18 å. Rätten kan också behöva inhämta yttrande från anhöriga m.fl., liksom naturligtvis från den enskilde själv, om det inte är han eller 1 hon som har begärt att förvaltarskapet skall upphöra. Rätten har emeller- tid frihet att bestämma vilken utredning som krävs.
Liksom överförmyndare i dag är skyldiga att regelbundet gå genom sina förmynderskapsärenden bör en viktig uppgift för dem vara att beva- ka alla godmans- och förvaltarärenden och göra framställning hos rätten om att godmanskapet eller förvaltarskapet skall upphöra, så snart det finns anledning anta att det inte längre behövs. Överförmyndaren har enligt 22 å behörighet att göra sådan framställning.
I andra stycket föreskrivs att gode män och förvaltare har rätt att entle- digas på egen begäran men att de har skyldighet att kvarstå till dess en ny god man eller förvaltare har förordnats i fall då behov av god man eller förvaltare i sig alltjämt föreligger.
Paragrafen motsvarar till viss de] vad som nu föreskrivs i 18 kap. 5 å tredje stycket och 10 å samt 11 kap. 8 å för god man och förmyndare.
21å
Paragrafen, som reglerar entledigandefrågor vid fall av missbruk m.m., motsvarar med vissa redaktionella ändringar vad som nu före- skrivs i 18 kap. 5 å tredje stycket och 11 kap. 9å samt 18 kap. l4å och 11 kap. 16 å beträffande god man och förmyndare.
22å
Paragrafen, som handlar om vem som får ta initiativ till entledigande av en god man eller förvaltare och upphörande av godmanskap eller förvaltarskap, motsvarar vad som nu gäller enligt 18 kap. 14 å och 11 kap. 17 å första stycket för god man och förmyndare. I specialmotiveringen till 20å har understrukits vikten av att överförmyndarna fortlöpande bevakar sina godmans- och förvaltarärenden och tar de initiativ som behövs.
23å
Paragrafen, som behandlar det fallet att en god man eller förvaltare dör, motsvarar vad som nu föreskrivs i 18 kap. Så tredje stycket och 11 kap. 10å för godmanskap och förmynderskap.
24å
I paragrafens första stycke föreskrivs att rätten på ansökan av någon av dem som har rätt att ansöka om förordnande av god man eller förvaltare skall ompröva omfattningen av ett förvaltarskap eller godmanskap. Även ex officio kan en sådan omprövning ske.
Bestämmelsen är avsedd att säkerställa att ett godmanskap eller för- valtarskap vid varje tillfälle har den lämpligast möjliga omfattningen. Rättens beslut kan t.ex. innebära att ett förvaltarskap begränsas till viss egendom eller att en ny beloppgräns införs för den enskildes rätt att bestämma över sina inkomster (jfr 7 å). En omprövning kan också leda till att ett förvaltarskap upphör och ersätts med förordnande av god man eller omvänt. Innan ett sådant beslut fattas, måste emellertid rätten beak- ta utredningskraven enligt 17 och 18 åå.
Det kan inte uteslutas att rätten i vissa fall får ett stort antal ompröv- ningsärenden t.ex. genom att huvudmannen själv påkallar prövning. Skulle huvudmannen återkomma gång på gång med en uppenbart ogrundad ansökan, kan emellertid rättens prövning bli summarisk.
Anledning för en tingsrätt att självmant ompröva omfattningen av ett förvaltarskap kan uppkomma genom exempelvis information från bo- uppteckningsavdelningen vid tingsrätten.
I andra stycket föreskrivs att den gode mannen eller förvaltaren samt överförmyndaren och huvudmannen skall beredas tillfälle att yttra sig innan beslut om omprövning fattas.
När det gäller huvudmannens möjligheter att yttra sig får naturligtvis dennes hälsotillstånd betydelse (jfr kommentaren till 17 å andra stycket).
Utöver vad som följer av lagbestämmelsen är rätten givetvis oförhin- drad att när så erfordras införskaffa ytterligare utredning. Som nyss 1 nämnts kan ibland utredningskraven enligt 17 och 18 åå bli tillämpliga.
25å
Paragrafen, som handlar om hörande av god man och förvaltare i olika fall, motsvarar vad som nui 18 kap. 14 å samt 11 kap. 14 å och 16 å andra stycket föreskrivs för god man och förmyndare. För att den gode mannen eller förvaltaren snabbt skall kunna avstängas när det finns en överhängande risk att han vållar huvudmannen skada gäller enligt para- grafen att yttrande i fall som avses i 21 å andra stycket kan avvaras om det är fara i dröjsmål.
26å
Paragrafen, som anger vilken domstol som är behörig att ta upp olika godmansfrågor, motsvarar den nuvarande 18 kap. 12 å. Första stycket har utformats så, att det även täcker fall då detär fråga om förordnande ; eller entledigande av god man enligt 2 å för den som redan har god man 1 eller förvaltare men där det föreligger motstridiga intressen.
27å
I paragrafens första stycke anges behörig domstol för ansökan om förordnande av förvaltare. Ansökningen upptas av tingsrätten i den ort där den enskilde har sitt hemvist eller, om han eller hon inte har hemvist i riket, av Stockholms tingsrätt.
I andra stycketanges atti andra frågor som rör förvaltarskap än ansök- ningar om förordnande av förvaltare är den domstol där förvaltarskapet är inskrivet rätt domstol. Inskrivningsforum gäller således för t.ex. frågor om entledigande av förvaltare, förordnande av ny förvaltare eller om- ' prövning enligt 24 å av förvaltarskapet. |
Att förvaltarskap skall skrivas in vid den tingsrätt där ansökan gjordes om anordnande av förvaltarskapet följer av 12 kap. 2 å, medan 12 kap. 3 å innehåller regler om ny inskrivning när den enskilde har bytt hemvist.
28å
Paragrafen, som behandlar frågan om besvärsrätt, motsvarar vad som nu föreskrivs i 18 kap. 14 å och 11 kap. 17 å tredje stycket för god man och förmyndare. Beskrivning av fall då rätt till överklagande inte föreligger har dock anpassats till 2 å.
29å
I paragrafen föreskrivs att beslut som gäller anordnande eller upphö- rande av förvaltarskap genast skall kungöras av rätten i Post- och Inrikes Tidningar. Under bestämmelsen faller även interimistiska förordnanden
av förvaltare enligt 19 å. Andra beslut som gäller förvaltarskap, t.ex. be- slut efter omprövning enligt 24 å, behöver däremot inte kungöras.
Bestämmelsen tar i första hand sikte på beslut av tingsrätten men är också tillämplig på beslut i högre instans efter överklagande (jfr nuvaran- de 10 kap. 17 å andra stycket).
Syftet med kungörelsen är att ge tredje man kunskap om att förvaltar- skap har anordnats eller upphört. Det erfordras emellertid inte att alla detaljer i rättens beslut kungörs. Det bör vara tillräckligt att kungörelsen anger t.ex. att ”tingsrätten har beslutat att förordna förvaltare åt X med uppdrag att förvalta viss egendom alt. företräda denne i vissa angelä- genheter”.
12 kap. Om inskrivning av förmynderskap, godmanskap och förvaltarskap
Rubriken har ändrats så att den också innefattar godmanskap och förval- tarskap.
2å
1 paragrafen anges att godmanskap och förvaltarskap skall skrivas in vid den tingsrätt där ansökan om anordnande av godmanskapet eller förvaltarskapet gjordes. Motsvarande föreskrift finns nu i 18 kap. 7å första stycket när det gäller godmansförordnanden.
35
Iförsta stycket, som handlar om flyttning av tillsynen över förmynder- skap och ändrad inskrivning av förmynderskap, har vissa språkliga änd- ringar gjorts. Bestämmelserna kommer i fortsättningen, liksom övriga regler om förmynderskap, att gälla förmynderskap för underåriga.
Genom paragrafens andra stycke har första stycket gjorts tillämpligt också på godmanskap som avses i 11 kap. 1—3 åå. Bestämmelsen mot- svarar vad som nu föreskrivs i 18 kap. 7 å andra stycket.
I tredje stycket, som handlar om godmanskap enligt 11 kap. 4 å och om förvaltarskap, åläggs tingsrätten att flytta tillsynen över godmanskapet eller förvaltarskapet, när den får kännedom om att huvudmannen har flyttat till en ort som hör under en annan tingsrätt. I och med att tillsynen flyttas skall också inskrivning ske vid den nya tingsrätten.
Bestämmelserna medför alltså att ett godmanskap enligt 11 kap. 4å eller ett förvaltarskap i princip alltid är inskrivet vid tingsrätten på den ort där huvudmannen bor. Detta är till fördel för bl.a. den som står i begrepp att träffa avtal med någon som kan tänkas ha god man eller förvaltare. Det kan då kontrolleras hos tingsrätten i vederbörandes hem- ort hur det förhåller sig.
Tingsrätten torde normalt få underrättelse från överförmyndaren om att huvudmannen har flyttat. Underrättelse kan emellertid också lämnas direkt av den gode mannen eller förvaltaren. Det får anses ligga i deras
uppdrag att alltid hålla sig informerade om förändringar i huvudman- nens bosättning. Som framgår av ]] åjfrd med 19— 24 och 27 åå folkbok- föringslagen (l967:198) leder inte alla flyttningar till ändrad kyrkobok- föring. Speciella regler finns för bl.a. boende i servicehus resp.intagning på sjukvårdsinrättning (23 resp. 24 å). Den gode mannen eller förvalta- ren bör i princip inte göra någon tolkning av dessa bestämmelser utan enbart anmäla flyttningen till överförmyndaren eller tingsrätten, som sedan får undersöka om förändringen också har medfört ändrad kyrko- bokföring och därav följande ändring av mantalsskrivningen. En följd av kopplingen till folkbokföringen är att flyttningar mellan vårdinrätt- ningar i närliggande kommuner normalt inte behöver medföra att tillsy- nen överflyttas.
Huvudmannens flyttning kan men behöver inte medföra att också god man eller förvaltare byts. Även om huvudmannen och den gode mannen eller förvaltaren har skilda hemvist kan uppdraget i många fall utföras tillfredsställande. Av 17 kap. 2 å andra stycket jfrt med 17 kap. 7 å fram- går att överförmyndaren i huvudmannens kommun kan begära hjälp av överförmyndaren i den gode mannens eller förvaltarens distrikt när det gäller tillsynen.
45
Paragrafen, som f.n. reglerar vilken överförmyndare som skall utöva tillsyn över ett förmynderskap, har gjorts direkt tillämplig också på god- manskap och förvaltarskap. För godmanskapens del är paragrafen f.n. tillämplig genom en hänvisning i 18 kap. 7 å.
Så
Paragrafen, som ålägger tingsrätten att se till att förmynderskap in- skrivs m.m., har jämkats språkligt. Att göra paragrafen tillämplig på godmanskap och förvaltarskap har inte ansetts påkallat. Det har inte heller ansetts motiverat att bygga ut 7 å.
65
Paragrafen, som handlar om anteckning i förmynderskapsbok, har gjorts direkt tillämplig på såväl förmynderskap som godmanskap och förvaltarskap.
13 kap. Allmänna bestämmelser om förmyndares, god mans och förvaltares plikter
Rubriken har fått ändrad lydelse för att omfatta också god man och förvaltare.
2é'
Enligt första stycket , som har jämkats språkligt, har en förmyndare inte rätt att företräda myndlingen enligt 1 å, om det uppstår fråga om
rättshandling mellan å ena sidan myndlingen och å andra sidan förmyn- daren eller hans make eller någon som förmyndaren företräder.
En motsvarande regel har införts i andra stycket för det fallet att det uppstår fråga om rättshandling mellan å ena sidan den som har god man eller förvaltare och å andra sidan den gode mannen eller förvaltaren, hans make eller någon som den gode mannen eller förvaltaren företrä- der. Den gode mannen resp. förvaltaren har då inte en sådan rätt att företräda huvudmannen som annars tillkommer honom enligt bestäm- melserna i 11 kap.
I tredje stycket , som beträffande förmyndare motsvarar nuvarande andra stycket, föreskrivs att bestämmelserna i 9 kap. 7 å första stycket om återbärings- och ersättningsskyldighet tillämpas i fall då en förmyndare, god man eller förvaltare har slutit ett avtal trots att han inte har varit behörig enligt första eller andra stycket i förevarande paragraf.
Enligt 11 kap. 2 å andra stycket skall en särskild god man förordnas för den enskilde, om det skall företas en rättshandling för honom eller henne och den ställföreträdare som den enskilde annars har är obehörig enligt förevarande paragraf.
3å
Paragrafen, som handlar om förmyndares skyldigheter, motsvarar nu— varande 4 å.
45
I paragrafen anges att gode män och förvaltare omsorgsfullt och nog- grant skall utföra sina uppdrag. Vid förvaltning av huvudmannens medel skall de se till att medlen i skälig omfattning används till nytta för huvud- mannen. Motsvarande bestämmelser gäller redan i dag för gode män.
Vilka insatser som gode män och förvaltare mera i detalj skall göra blir i första hand beroende på hur deras förordnande är utformat. De huvud- uppgifter som kan komma i fråga är, som framgår av 11 kap. 4 och 7 åå, att bevaka huvudmannens rätt, förvalta huvudmannens egendom eller sörja för hans eller hennes person. I många fall torde emellertid gränsen komma att dras snävare, så att den gode mannen eller förvaltaren får i uppgift att t.ex. förvalta en viss närmare angiven egendom (se vidare specialmotiveringen till 11 kap. 7 å). Vilka insatser som krävs av den gode mannen eller förvaltaren blir också i någon mån beroende av uppdragets längd.
I den allmänna motiveringen (avsnitt 7.2.1 och 7.3.2) har särskilt be— rörts vilket ansvar för huvudmannens person som bör åvila gode män och förvaltare. Ett sådant ansvar uppkommer naturligtvis i första hand när det uttryckligen framgår av förordnandet. Men även i andra fall torde den gode mannen eller förvaltaren många gånger vara skyldig att svara för en viss personlig intressebevakning. Detta följer bl.a. av be- stämmelsen om att den som förvaltar huvudmannens medel skall se till
att de i skälig omfattning används till huvudmannens nytta. För att kun- na uppfylla detta krav måste den gode mannen resp. förvaltaren skaffa sig kännedom om huvudmannens personliga förhållanden och undersö- ka i vilket avseende medlen kan göra mest nytta.
Den gode mannen eller förvaltaren bör således hålla sig informerad om bl. a. huvudmannens boendeförhållanden, hans eller hennes behov av vård eller social service samt omfattningen och behovet av sociala kontakter och rekreation. Om det konstateras brister, har den gode man— nen eller förvaltaren skyldighet att så långt möjligt försöka se till att de avhjälps. Kontakt kan då behöva tas med anhöriga eller sociala organ. I många fall torde det också vara befogat att huvudmannens medel an- vänds för att bekosta en bättre bostad eller en bättre form av vård. Det kan också ligga i huvudmannens intresse att få göra en rekreationsresa e.d. I de fall huvudmannen är intagen på en vårdinrättning bör den gode mannen eller förvaltareninhämta de synpunkter som från medicinskt eller kurativt håll kan finnas på medelsanvändningen (jfr avsnitt 3.6.4).
Även om den gode mannens eller förvaltarens uppdrag är av begrän- sad omfattning torde det ofta vara naturligt att han träffar sin huvudman och ägnar sig åt en viss kurativ verksamhet. För de gode männens del gäller dessutom att de i princip är skyldiga att inhämta huvudmannens samtycke till varje rättshandling (se 11 kap. 5 å). Det föreskrivs också i 13 kap. 5 å andra stycket att såväl gode män som förvaltare bör, så långt det lämpligen kan ske, inhämta huvudmannens och dennes makes me- ning i angelägenheter av vikt.
Vilket mått av personlig intressebevakning som den gode mannen eller
212. Specialmotivering SOU 1986:50 !
förvaltaren skall ägna sig åt beror naturligtvis, utöver förordnandet, ock- så på omständigheterna i det särskilda fallet. Om huvudmannen har make eller andra anhöriga är det naturligt att dessa i första hand svarar för personlig omvårdnad och intressebevakning. Det är alltså inte me- ningen att en god man eller förvaltare skall ta ifrån de anhöriga sådana uppgifter som dessa vill och lämpligen bör ha hand om. På motsvarande sätt blir de gode männens och förvaltarnas ansvar för huvudmannens person i de flesta fall mindre, när huvudmannen är intagen för vård e.d.
I de fall då huvudmannen har fått en kontaktperson utsedd enligt socialtjänst- eller omsorgslagen åligger deti första hand denne att bevaka huvudmannens personliga intressen. Den gode mannen resp. förvaltaren bör i sådana fall diskutera med kontaktpersonen vilka åtgärder som skall vidtas för huvudmannens räkning. Över huvud taget är det angeläget att samråd sker med såväl kontaktpersoner som andra samhällsorgan, så att bl.a. dubbelarbete undviks.
Det arbete som den gode mannen eller förvaltaren har lagt ned på personlig omvårdnad och intressebevakning skall beaktas vid bestäm- mandet av arvode enligt 15 kap. 20 å (jfr beträffande förmyndare 15 kap.
19 å).
55
I första stycket, som är oförändrat, föreskrivs att förmyndaren för den som har fyllt sexton är bör, om det lämpligen kan ske, inhämta myndling- ens och i förekommande fall dennes makes mening i angelägenheter av vikt. Genom ett nytt andra stycke har bestämmelsen gjorts tillämplig också på gode män och förvaltare. För de gode männens del gäller regeln redan i dag till följd av hänvisningen till 13 kap. i 18 kap. 8 å.
I andra stycket har också tagits in en erinran om betydelsen av huvud- mannens samtycke enligt 11 kap. 5 å.
6—10åå
Genom tillägg till paragraferna har de gjorts tillämpliga även på gode män och förvaltare. Härjämte har vissa redaktionella ändringar gjorts. För de gode männens del ersätter ändringarna den nuvarande hänvis- ningen i 18 kap. 8 å till ifrågavarande paragrafer.
14 kap. Om vård av rätt i oskiftat bo Rubriken har fått ändrad lydelse för att innefatta också godmanskap och förmynderskap.
lå
l paragrafen har genom ett tillägg kapitlets bestämmelser gjorts tillämpliga också på gode män och förvaltare i fall då de har förordnats att förvalta huvudmannens egendom och denne har del i oskiftat bo (jfr nuvarande 18 kap. 8 å när det gäller god man).
15 kap. Om förvaltning av egendom Rubriken har fått ändrad lydelse för att omfatta också förvaltning av god man och förvaltare.
Det bör erinras om att de begränsningar som enligt 15 kap. gäller för den gode mannens förvaltning inte kan åberopas gentemot huvudman— nen. Utredningen vill också påpeka att 15 kap. tillhör de kapitel i FB som kommer att ses över i en senare etapp av utredningsarbetet. Den föreva- rande regleringen får alltså ses som ett provisorium.
15
I paragrafens första stycke har gode män och förvaltare ålagts att på samma sätt som förmyndare svara för en trygg förvaltning av huvudman- nens tillgångar med krav på bl.a. skälig avkastning.
Genom ett nytt andra stycke har kapitlets övriga bestämmelser, utom 19 å, gjorts tillämpliga också i fråga om god man och förvaltare. För de gode männens del ersätter tillägget vad som nu föreskrivs i 18 kap. 8 å.
15 kap. 19å reglerar förmyndares rätt till arvode. För god man och
förvaltare finns bestämmelser om ersättning för uppdraget i 20 å.
Till ett tredje stycke har överförts vad som nu föreskrivs i 18 kap. 9 å tredje stycket om försäljning av egendom som har tillfallit allmänna arvs- fonden.
20å Paragrafen, som handlar om ersättning till gode män och förvaltare, motsvarar med vissa redaktionella ändringar vad som nu föreskrivs i 18 kap. 11 å för gode män.
16 kap. Om redovisningsskyldighet Rubriken har fått ändrad lydelse för att inte begränsa bestämmelserna till enbart förmynderskap.
lå
Paragrafens allmänna bestämmelser om skyldighet att föra räkenska— per och lämna redovisning har gjorts direkt tillämpliga även på gode män och förvaltare. För de gode männens del ersätter tillägget nuvaran- de 18 kap. 8 å.
2 &
Iförsta styckethar bl.a. en bestämmelse som gäller vid omyndigförkla- ring utgått.
Enligt andra stycket är gode män och förvaltare som har förordnats att förvalta egendom skyldiga att inom två månader från det att godmanska- pet resp. förvaltarskapet skrevs in ge in en förteckning till överförmynda- ren över den egendom som omfattas av godmans- resp. förvaltarförord- nandet. Förteckning behöver således inte ges in beträffande annan egen- dom som tillhör huvudmannen. Inte heller gäller bestämmelsen i fråga om andel i oskiftat dödsbo (jfr sista stycket i paragrafen). Om godmans- eller förvaltarförordnandet inte avser egendomsförvaltning blir det över huvud taget inte aktuellt att upprätta någon förteckning över huvudman- nens egendom.
Bestämmelsen motsvarar för de gode männens del vad som nu före- skrivs i 18 kap. 9 å första stycket. Tiden då förteckning senast skall ges in har dock förlängts från en till två månader.
Till tredje stycket har överförts vad som nu föreskrivs för en god man i visst fall enligt 18 kap. 9 å andra stycket första punkten.
Ifjärde stycket har intagits — jämte tillägg beträffande god man och förvaltare — vad som nu föreskrivs i fråga om förmyndare i andra styc- ket av förevarande paragraf.
Femte stycket motsvarar med tillägg för fall av godmanskap och för- valtarskap paragrafens nuvarande tredje stycke.
I sista stycket har tagits in en regel för det fallet att domstolen med stöd av 11 kap. 24å har utvidgat omfattningen av en god mans eller
förvaltares uppdrag. Den gode mannen eller förvaltaren skall då inom en månad efter domstolsbeslutet ge in en förteckning över den tillkomman- de egendomen till överförmyndaren.
3—4éå
Bestämmelserna har gjorts tillämpliga även på gode män och förvalta- re. För de gode männens del ersätter ändringarna vad som nu genom hänvisning föreskrivs i 18 kap. 8 å. För att man skall uppnå överensstäm- melse med den tidsfrist som föreskrivs i 2å andra stycket har anmäl- ningsfristen i 4å första stycket bestämts till två månader.
55
I paragrafensförsta och andra stycken har endast språkliga ändringar gjorts.
I tredje stycket, som är nytt, föreskrivs att de två föregående styckena i tillämpliga delar gäller även i fråga om god man och förvaltare (jfr för de gode männens del nuvarande 18 kap. 8 å).
Ijärde stycket, som likaledes är nytt, har tagits in en regel för det fallet att domstolen med stöd av 11 kap. 24 å har inskränkt omfattningen av ett godmans- eller förvaltaruppdrag. Den gode mannen eller förvaltaren skall då lämna sluträkning enligt första och andra styckena i fråga om sådan egendom som inte längre omfattas av uppdraget.
Bestämmelserna om sluträkning blir också tillämpliga, om någon som exempelvis redan har god man erhåller en särskild förvaltare för ett be- gränsat uppdrag, medan godmanskapet i övrigt består. Den gode man- nen skall då lämna sluträkning beträffande den egendom som inte längre omfattas av hans uppdrag.
Paragrafens nyafemte styckemotsvarar vad som nu föreskrivs för vissa gode män i 18 kap. 9 å andra stycket andra punkten.
6—14åå Bestämmelserna har gjorts direkt tillämpliga även på god man och förvaltare samt godmanskap och förvaltarskap. Härjämte har vissa re- daktionella ändringar gjorts. För de gode männens del ersätter ändring- arna vad som nu genom hänvisning föreskrivs i 18 kap. 8 å.
Vad särskilt beträffar bestämmelserna i 7å om förteckning över en omyndigs egendom och om årsräkning och sluträkning bör påpekas att bestämmelserna endast gäller i tillämpliga delar för god man och förval- tare. Innehållet i förteckningar och räkningar som gode män och förval- tare skall upprätta blir beroende av omfattningen av deras uppdrag. Om de endast har till uppgift att förvalta viss egendom, får förteckningar och räkningar begränsas på motsvarande sätt.
[7 kap. Om tillsyn över förvaltningen Rubriken har fått ändrad lydelse för att innefatta även godmanskap och förvaltarskap.
skall tillämpas också 1 fråga om god man, förvaltare och huvudman. För de gode männens del ersätter paragrafen den hänvisning som nu finns 1 18 kap. 8 å.
19 kap. Om överförmyndare 17 å
] paragrafen har tillagts att överförmyndarnas skyldighet att föra bok också gäller förvaltarskap.
20 kap. Vissa gemensamma bestämmelser om rättegången 1 5
Paragrafen har ändrats på så sätt att vad som nu föreskrivs om omyn- digförklaring eller dess hävande har utgått. Att frågor om förvaltarskap handläggs som domstolsärenden framgår av den ändring som föreslås 1 lagen (1946. 807) om handläggning av domstolsärenden (se avsnitt 8. 3).
25
Första stycket, som handlar om förordnande av god man för den som vistas på okänd ort m. m., motsvarar det nuvarande första styckets första och andra meningar. Hänvisningen till 18 kap har dock ändrats till att gälla 11 kap. Bestämmelsen 1 den nuvarande sista meningen om samråd har flyttats till ett nytt tredje stycke
Enligt det nya andra stycket har den som avses med en ansökan om förvaltare rätt till god man enligt 11 kap. i ärendet, om han eller hon uppenbarligen inte förstår vad saken gäller eller skulle lida skada av att få del av ansökningen. Bestämmelsen motsvarar vad som nu föreskrivs 1 10 kap 11 å tredje stycket 1 fall då ansökan har gjorts om omyndigförkla- ring. Domstolens skyldighet att förordna god man har dock vidgats nå- got. I prmc1p skall god man alltid förordnas när den enskildes tillstånd' är sådant att han eller hon enligt 11 kap. 17 å andra stycket inte kan höras muntligt. Om å andra sidan den enskildes tillstånd inte utgör hinder för muntligt förhör, föreligger inte förutsättningar för ett godmansförord- nande. Däremot torde den enskilde normalt ha behov av rättegångsbiträ- de enligt 2 a å.
Det ankommer på rätten att se till att behovet av god man tillgodoses. Vetskap om det bör rätten kunna erhålla antingen genom upplysning från sökanden, i vart fall om denne är överförmyndare eller god man, eller genom den utredning som skall införskaffas enligt 11 kap. 17 och
216. Specialmotivering SOU 1986: 50 7 & l paragrafen har införts en föreskrift om att kapitlets bestämmelser
18 55
2 a å
Paragrafen innehåller bestämmelser om rättegångsbiträde i ärenden om förvaltarskap. Huvudregeln är att sådant biträde skall förordnas dels
när ansökan har gjorts om förvaltare och situationen inte är sådan att den enskilde skall ha en god man enligt 2 å andra stycket, dels när huvudman- nen begär att förvaltarskapet skall upphöra eller ändras. I båda fallen kan dock domstolen låta bli att förordna biträde, om det är uppenbart att det inte behövs.
Reglerna om rättegångsbiträde överensstämmer med vad som i dag föreskrivs för sådana fall då omyndigförklaring begärs eller föreslås bli upphävd (se nuvarande 10 kap. 13 å första stycket).
Vid förordnande av såväl god man som rättegångsbiträde bör rätten utse en juridiskt kunnig och i övrigt lämplig person.
2bå
[ paragrafen regleras rätten till ersättning för gode män enligt 2 å och rättegångsbiträden enligt 2 a åjämte återbetalningsskyldigheten för mot- part. Motsvarande bestämmelser fmns nu i 2 å andra stycket ochi 10 kap. 13 å andra stycket.
2cå
Paragrafen, som handlar om hämtning, motsvarar nuvarande 2 å tred- je stycket.
Så
I paragrafen har gjorts ett tillägg som innebär att bestämmelserna i 3 och 4 åå om förmyndare och förmynderskap gäller i tillämpliga delar inte bara gode män och godmanskap utan också förvaltare och förvaltar- skap. Bestämmelserna handlar bl.a. om rätt att göra ansökan om vissa domstolsåtgärder och att söka tillstånd från överförmyndaren samt rätt att överklaga domstolens resp. överförmyndarens beslut.
8och llåå
I paragraferna, som handlar om omedelbar verkställighet av överför- myndarens eller rättens beslut och om överklagande av underrättens be- slut under rättegången, har tillägg gjorts i fråga om förvaltarskap. Vidare har omyndigförklaringarnas avskaffande föranlett vissa följdändringar.
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser Som framgår av avsnitt 7.5 föreslår utredningen att ändringarna i FB träder i kraft den 1 januari 1989. Detta anges i punkt 1 .
[punkt 2 i övergångsbestämmelserna föreskrivs att den som vid lagens ikraftträdande är omyndigförklarad tills vidare, dock längst till utgången av år 1989, skall anses ha förvaltare enligt 11 kap. 7 å FB. Förmyndaren skall anses vara förvaltare med uppdrag såväl att bevaka huvudmannens rätt och förvalta hans eller hennes egendom som att sörja för huvudman- nens person. Det innebär att förmyndaren får den rådighet som anges i
11 kap. 9—12 åå.
Genom att de provisoriska förvaltarskapen gäller längst ett år får bl.a. överförmyndarna den tiden på sig att gå igenom de ärenden som förelig- ger och föreslå de åtgärder som kan vara påkallade. Utöver att ansöka om ett mera permanent förvaltarförordnande kan det bli aktuellt att begära omprövning enligt 11 kap. 24å eller föreslå att förvaltarskapet skall upphöra enligt 11 kap. 20 å. Eventuellt kan förvaltarskapet då ersät- tas av ett godmansförordnande. Även andra än överförmyndaren, dvs. alla de som anges i 11 kap. 16 å, har rätt att ta initiativ och exempelvis ansöka om ett mera permanent förvaltar- eller godmansförordnande.
Om inget beslut har meddelats beträffande de förvaltarskap som upp- står genom ikraftträdandet, upphör de helt att gälla vid utgången av år 1989. Det innebär att den enskilde då återfår sin fulla rättshandlingsför- måga och att han inte längre har någon företrädare enligt FB.
[ tredje punkteni övergångsbestämmelserna föreskrivs att förordnan- den av god man enligt äldre bestämmelser skall anses ha meddelats enligt de motsvarande nya bestämmelserna i 11 kap. Härigenom undviks miss- förstånd, om det t.ex. i någon bestämmelse eller handling skulle hänvisas till en äldre bestämmelse i det tidigare 18 kap. FB.
Några övergångsbestämmelser har inte meddelats för det fallet att det vid ikraftträdandet pågår ett mål om omyndigförklaring eller hävande av | sådan förklaring. Om det undantagsvis skulle inträffa att handläggning-
218 Specialmotivering SOU 1986:50 11 kap. 8 å samt att förvaltarskapet i övrigt följer bestämmelserna i bl.a.
en av en sådan fråga har påbörjats men inte slutförts före ikraftträdandet, får handläggningen avbrytas och målet avskrivas.
8.3. Följdändringar i författningar utanför FB
Som framgår av avsnitt 7.6 innebär ett avskaffande av omyndigförkla- ringsinstitutet och ett införande av förvaltarskap att ändringar erfordras i ett flertal författningar utanför FB. ] detta avsnitt kommenteras de för- slag till lagändringar som har gjorts. Vid utarbetandet av lagförslagen har utredningen inte tagit hänsyn till de propositioner som nyligen har lagts fram med förslag till äktenskapsbalk m.m. (prop. 1986/8711) och ny banklagstiftning (prop. 1986/87:12). Utredningen har vidare avstått från att föreslå några ikraftträdande- eller övergångsbestämmelser till de oli- ka lagförslagen.
Författningarna redovisas i följande ordning. '
1. Regeringsformen, tryckfrihetsförordningen och vallagstiftningen
2. Giftermålsbalken, ärvdabalken, jordabalken och rättegångsbalken m.m.
3. Lagen om handläggning av domstolsärenden och lagen om vård av omyndigs värdehandlingar
4. Samäganderättslagen, avtalslagen och skuldebrevslagen m.fl.
5. Lagen om allmän försäkring, studiestödslagen och arbetsskadeför- säkringslagen m.fl.
6. Omsorgslagen, lagen om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall och transplantationslagen m.fl.
7. Aktiebolagslagen, aktiefondslagen och banklagstiftningen m.m.
8. Taxeringslagen och fastighetstaxeringslagen
9. Lagen om offentlig anställning m.fl.
Regeringsformen
1 3 kap. 2 59 har föreskriften om att omyndigförklarade saknar rösträtt utgått. Det innebär att, vid sidan om bestämmelserna om medborgarskap och bosättning, det enda villkoret för rösträtt enligt lagrummet är att den röstande har uppnått arton års ålder senast på valdagen.
Vallagen (1972 :620)
l 2 kap. 3 9" och 4 kap. 2 5 har de diskvalificeringsbestämmelser som nu finns beträffande omyndigförklarade utgått.
Kommunallagen (l977:l79)
I 2 kap. 3 5 har bestämmelsen om att omyndigförklarade inte har rösträtt utgått.
Lagen (1982:1052) om församlingar och kyrkliga samfälligheter.
[ 2 kap. 3 59 har bestämmelsen om att den som är omyndigförklarad sak- nar rösträtt utgått.
I 1] kap. 3 5? har till de företrädare som i vissa fall skall svara för enskilt anspråk på grund av tryckfrihetsbrott lagts förvaltare. Av sammanhanget framgår att därmed avses förvaltare enligt FB.
Beträffande denna bestämmelse i tryckfrihetsförordningen se NJA 11 1949 s. 482.
Det föreslås för det första att 2 kap. 2 5, där det sägs att den som är omyndigförklarad skall ha förmyndarens samtycke för att kunna ingå äktenskap, skall upphöra att gälla. Någon motsvarande regel för det fallet att någon t.ex. har förvaltare har inte ansetts böra införas. I det fallet har alltså den enskilde själv bestämmanderätt.
Slopandet av 2 kap. 2 å medför en följdändring i 3 kap. 2 5. En förutsättning för en giltig vigsel är enligt 4 kap. 8 å giftermålsbalken bl.a. att mannen eller kvinnan vid vigseln avger sitt ja och samtycke till äktenskapet. I de fall en eller båda av vigselkontrahenterna befinner sig i ett sådant tillstånd att samtycke inte kan lämnas på föreskrivet sätt kan en giltig vigsel inte komma till stånd. De förhållanden som hindrar så- dant samtycke kan i en del fall tänkas vara sådana att de har motiverat ett förordnande av god man enligt 11 kap. 4å FB eller förvaltare.
Enbart den omständigheten att t.ex. en av kontrahenterna har saknat rättslig handlingsförmåga hindrar emellertid inte att ett giltigt äktenskap likväl föreligger (se NJA 11 1973 s. 135).
Enligt 8 kap. 9 å giftermålsbalken får en trolovad eller make, även om han eller hon är omyndig, sluta äktenskapsförord och överlåta sparade medel. Förmyndaren skall dock lämna sitt samtycke, om det inte är fråga om överlåtelse av egendom som den omyndige själv får råda över. Dessa bestämmelser, som inte föreslås ändrade, kommer i fortsättningen en- bart att gälla underåriga.
Det föreligger emellertid inte något hinder mot att utforma ett förval- tarförordnande enligt 11 kap. 7 å FB så att det även innefattar en begräns— ning i rätten att ingå äktenskapsförord. Om förordnandet t.ex. avser för- valtning av en fastighet, bör det normalt innebära att huvudmannen inte utan förvaltarens samtycke får ingå äktenskapsförord som omfattar fas- tigheten.
5 kap. 14 59 Genom ett tillägg i paragrafen kan det få betydelse för en makes behörig— het att företräda den andra maken, om den senare har en förvaltare enligt FB.
6kap. 4 9"
Till dem som har att lämna samtycke enligt paragrafen vid bl.a. en makes överlåtelse av fast egendom har lagts förvaltare. Av sammanhanget fram- går att därmed avses förvaltare enligt FB. När det gäller god mar. och förvaltare är denna bestämmelse underordnad bestämmelserna i 11 kap. angående gode mäns och förvaltares behörighet m.m. Det innebär att det skall ingå i den gode mannens eller förvaltarens uppdrag att företräda maken i angelägenheter som rör egendomen.
När det talas om förmyndare avses i fortsättningen endast företrädare för underårig. Enligt 10 kap. 2 å FB är den som vid en underårigs äkten- skap var förmyndare för den underårige, dvs. som regel föräldrarna, alltjämt förmyndare. Det finns emellertid inte något hinder mot att en make förordnas till förmyndare enligt 10 kap. 3 å FB.
15 kap. 31 59
I paragrafen har hänvisningarna till lagrum i FB ändrats.
Ändringar har gjortsi 12 kap. 90ch ]] åå, 17kap. 2 5,18 kap. 2 5, 19kap. 1 och 18 få", 20 kap. 8 5? samt 24 kap. 4 och 5 M. De innebär, föruton att hänvisningar till lagrum i FB ändrats, att föreskrifter som gäller personer med förmyndare eller god man har kompletterats så att de omfattar även personer som har förvaltare enligt FB.
] 17 kap. 2 å har bestämmelsen i andra stycket om att en omyndigför-
klarad inte får avsäga sig arv utgått. Den som har förvaltare enligt FB kan ha att inhämta dennes samtycke, om det ingår i förvaltarens uppdrag att företräda huvudmannen när det gäller en sådan angelägenhet som arvs- avsägelse.
Lagen (1928z28l) om allmänna arvsfonden
I 11 35 har föreskrivits att en förvaltare som förvaltar egendom i ett döds- bo har samma skyldighet som enligt lagrummet åvilar en god man med motsvarande förvaltningsuppdrag.
1 18 kap. 3 5 2har lagts till fall då en ägare av en fastighet inte har haft rätt att bestämma över den på grund av att en förvaltare enligt FB har varit förordnad för honom. Detta förhållande, som måste framgå av förvalta- rens förordnande enligt 11 kap. 7 å, blir att jämställa med fall då ägaren t.ex. är i konkurs eller omyndig.
Fastighetsbildningslagen (1970:988) I 4 kap. 12 5? har en hänvisning till lagrum i FB ändrats.
Lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter 1 10 5 har en hänvisning till lagrum i FB ändrats.
Rättegångsbalken 4 kap. 13 5
Till jävsgrunderna i 4 kap. 13 å 4 har lagts fall då domaren eller någon av hans närstående är förvaltare för en part.
10 kap. 7 55"
Paragrafens regler om forum vid tvist om förmyndares eller god mans förvaltning har kompletterats så att de innefattar också förvaltarskap.
20 kap. 14 59
Genom ett tilläggi paragrafen har en förvaltare i fall då huvudmannen är målsägande fått samma rätt att ange ett brott och föra talan som en ställföreträdare för en omyndig har. En förutsättning är dock att brottet rör egendom eller rättshandling som omfattas av förvaltarens uppdrag.
Lagen (l946:807) om handläggning av domstolsärenden I 6 59 andra stycket har en ändring gjorts som följd av att 2 kap. 2 å gifter- målsbalken föreslås upphävd. Vidare har ärenden om anordnande eller upphörande av förvaltarskap tagits upp bland dem där rätten alltid skall bestå av en lagfaren domare och nämndemän. Andra ärenden som rör förvaltarskap, t.ex. omprövning av förvaltarskapets omfattning eller byte av förvaltare, kan däremot handläggas av en lagfaren domare. Det—
samma gäller ärenden om godmanskap. Om ärendet är tvistigt, dvs. om någon som är behörig att föra talan i saken motsätter sig en ansökan, skall dock också i dessa fall nämndemän delta.
Som framgår av 11 kap. 17 å FB skall den som berörs av en ansökan om godmanskap eller förvaltarskap höras muntligt i vissa fall. Av 4å andra stycket ärendelagen följer att rätten i sådant fall skall sätta ut tid och ställe för förhandling inför rätten och kalla till sådan förhandling. I ärendelagen saknas föreskrift om var förhandling skall äga rum. Rätten torde då få tillämpa de bestämmelser som gäller för huvudförhandling i tvistemål. Enligt 1 kap. 6 å rättegångsbalken skall sammanträde för hu- vudförhandling (ting) hållas på tingsställe, om ej särskilda skäl talar för att sammanträdet hålls på annan ort. När det gäller sammanträde enligt ärendelagen för hörande av den som avses med en ansökan om godman- skap eller förvaltarskap torde sammanträde inte sällan behöva äga rum utanför tingsstället.
Enligt sista stycket i 6 3? får regeringen föreskriva att ärenden om bl.a. förordnande eller entledigande av förmyndare eller god man i vissa fall får handläggas av tjänstemän som inte är lagfarna. Denna delegations- möjlighet har utvidgats till att omfatta motsvarande ärenden rörande förvaltarskap. Med hänsyn till att förvaltarskapsinstitutet är nytt kan det emellertid finnas skäl att t.v. utnyttja den nya delegationsmöjligheten med försiktighet.
Lagen (1924z322) om vård av omyndigs värdehandlingar I 15 å föreskrivs att lagens bestämmelser skall gälla också i fråga om vård av värdehandlingar som tillhör den som har god man enligt 11 kap. 3 eller 4å FB eller förvaltare. Detsamma gäller i fråga om viss medelsför- valtning för en sådan huvudmans räkning.
Som framgår av allmänmotiveringen (avsnitt 7.3.4) avser utredningen att i ett kommande skede se över FB:s förvaltningsbestämmelser, varvid även bestämmelserna i förevarande lag kommer att utredas närmare.
Lagen (1904:48 s. 1) om samäganderätt I 9 och 12 559 har gjorts tillägg för det fallet att en fastighet till någon del förvaltas av en god man eller förvaltare enligt FB.
Lagen (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område. Den nuvarande bestämmelsen i 22 å, som handlar om det fallet att en fullmaktsgivare förklaras omyndig eller kommer under någon annans målsmanskap, har ersatts med en regel för det fallet att en fullmaktsgiva— re får en förvaltare enligt FB. Om fullmäktigen i en sådan situation före— tar en rättshandling som omfattas av förvaltaruppdraget, har den inte större verkan än om fullmaktsgivaren själv hade företagit rättshandling- en.
Lagen (l936:81) om skuldebrev
Förutom vissa språkliga och redaktionella ändringar har till de kvalifice- rade ogiltighetsgrunderna i 175 lagts det fallet att ett skuldebrev har utfärdats av någon som saknade behörighet, eftersom vederbörande hade en förvaltare enligt FB förordnad för sig. För ogiltighet krävs att utfärdandet av skuldebrevet har fallit inom ramen för förvaltarens en- samrådighet enligt 11 kap. 8 å FB och att förvaltarens samtycke enligt 11 kap. 9 å FB inte heller föreligger.
Lagen (l981zl31) om kallelse på okända borgenärer
Genom ändringar i 3 och 6 55 har gode män och förvaltare enligt FB blivit behöriga att ansöka om kallelse på okända borgenärer. Det förut- sätts härvid att det ingår i gode mannens eller förvaltarens uppdrag att företa en sådan åtgärd.
För de gode männens del innebär ändringen ett tillmötesgående av vissa synpunkter som lagrådet förde fram vid lagens tillkomst. Lagrådet satte bl.a. i fråga om inte en god man enligt 18 kap. 3å FB borde ges behörighet att ansöka om kallelse på okända borgenärer (se NJA II 1981 s. 51 1).
Lagen (1962:381) om allmän försäkring Ändringar har gjorts i 16 kap. 8och 10 55 samt 20 kap. 8 5. De innebär att gode män och förvaltare enligt FB har, inom ramen för sitt uppdrag, ålagts samma skyldighet att göra anmälan och att lämna förklaring och uppgifter i vissa hänseenden som nu gäller för förmyndare.
Lagen (1962:392) om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension
8 5 har ändrats på ett sätt som motsvarar ändringen i 16 kap. 8 å lagen om allmän försäkring.
Studiestödslagen (l973z349)
I 9 kap. 2 59 tredje stycket har hänvisningen till den som var omyndig ”på grund av ålder” utgått som obehövlig.
Lagen ( l976:380) om arbetsskadeförsäkring Genom ändringar i 5kap. 12 å och 8kap. 6 åhar gode män och förvaltare fått behörighet att i vissa fall lämna förklaring resp. skyldighet att lämna uppgifter. Skyldigheten att lämna uppgifter gäller dock enbart om det kan anses ingå i uppdraget som god man eller förvaltare.
Lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring I 23 5 har hänvisningen till vissa bestämmelser i lagen (1962:381) om allmän försäkring gjorts tillämplig i fall då någon har god man eller förvaltare enligt FB.
Socialtjänstlagen (1980:620) 1 48 9" har yttrande enligt 11 kap. 17 å andra stycket FB angetts bland de uppgifter som enligt paragrafen får delegeras.
Lagen (1944:133) om kastrering I 4 åhar föreskriften att en förmyndare skall höras för den som är omyn- digförklarad utgått utan att ersättas av någon ny bestämmelse. Det inne- bär att det inte är obligatoriskt att höra en god man eller förvaltare enligt FB innan socialstyrelsen beslutar om tillstånd för kastrering av en hu- vudman. Det finns emellertid inget som hindrar att yttrande likväl in- hämtas, om det kan anses ingå i den gode mannens eller förvaltarens uppdrag att lämna sådant.
Lagen (1966:293) om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall Genom en ändring i 18 55 har förvaltare fått behörighet att jämte bl.a. förmyndare och gode män göra ansökan om utskrivning. Av samman- hanget framgår att endast förvaltare enligt FB avses.
Huruvida gode män och förvaltare har rätt och skyldighet att bevaka huvudmannens intressen också på de områden som faller under föreva— rande lag är i första hand beroende av uppdragets utformning (se avsnitt 7.2.2 och specialmotiveringen till 13 kap. 4å FB). Om en god man eller förvaltare som i och för sig bara har i uppdrag att syssla med egendoms- förvaltning gör iakttagelser som aktualiserar tillämpning av förevarande paragraf, får han dock anses ha en skyldighet att göra anmälan till exem- pelvis överförmyndaren härom. En anmälan kan eventuellt föranleda en utvidgning av uppdraget och därmed en behörighet att också formellt ansöka om utskrivning.
Transplantationslagen (1975 : 190)
I 4 och 5 55 har förmyndare ersatts med förvaltare i fråga om vem som skall yttra sig resp. erhålla upplysning i vissa fall av ingrepp enligt lagen. Av sammanhanget framgår att det är förvaltare enligt FB som avses. Liksom i andra sammanhang bestäms den gode mannens resp. förvalta— rens roll ytterst av uppdragets utformning (jfr vad som sagts i föregående avsnitt).
Lagen (l985:568) om särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda m.fl. Genom ändring i 6 5 har förvaltare fått behörighet attjämte god man och vårdnadshavare ansöka om omsorg. Vad som i avsnittet om lagen om beredande av sluten psykiatrisk vård har sagts om gode mäns och förval— tares bevakning av huvudmannens intressen gäller också enligt fötewa- rande lag.
I 11 åhar anmälningsskyldigheten för landstingskommun angetts gällla frågan om behov, upphörande eller omprövning av godmanskap eller förvaltarskap.
Lagen (1955:183) om bankrörelse [ 70 5 har vissa regler om förmyndares och gode mäns medelsförvaltning gjorts tillämpliga också på förvaltare enligt FB.
Lagen (l955:416) om sparbanker I 35 c 5 har ändringar gjorts som motsvarar dem i bankrörelselagen.
Lagen (1956:216) om jordbrukskasserörelsen 1 42 d 55 har ändringar gjorts som motsvarar dem i bankrörelse- och sparbankslagarna.
Lagen (1970:596) om förenklad aktiehantering 1 12 51 har förvaltare jämte bl.a. förmyndare och gode män fått rätt att bli upptagna i särskild förteckning över dem som i vissa fall företräder aktie- ägare.
23 5 har ändrats så, att aktiebolag i vissa fall inte anses ha fullgjort sin skyldighet, om mottagaren av utdelning eller handling har förvaltare enligt FB förordnad att företräda honom i angelägenheten.
3 kap. 12 5? och 4 kap. 3 5 har ändrats på ett sätt som motsvarar ändringar- na i lagen (1970:596) om förenklad aktiehantering I 3 kap. 15 har hänvisningen till lagrum i föräldrabalken ändrats.
Aktiefondslagen (1974z93l)
Ändringen i 33 å motsvarar ändringen i 23 å lagen (1970:596) om förenk- lad aktiehantering och 4 kap. 3 å aktiebolagslagen (1975:1385).
Försäkringsrörelselagen (1982 :713)
Ändringarna i 3kap. 12 och 15 55 samt 4kap. 6 åmotsvarar de ändringar som har gjorts i aktiebolagslagen (1975:1385).
Genom en ändringi 47 åhar förvaltare enligt FB gjorts deklarationsskyl- diga för huvudmannens räkning beträffande vad de har under sin för- valtning.
Fastighetstaxeringslagen (1979:1152) Ändringen i 18 kap. 25 motsvarar ändringen i 47å taxeringslagen (1956:623).
Lagen (1976:600) om offentlig anställning I 13 kap. 5 5 har hänvisningen till att någon förklarats omyndig utgått utan att ersättas av någon annan bestämmelse. Det innebär att enbart den omständigheten att någon får en förvaltare enligt FB inte, lika litet som
ett förordnande om en god man, medför en skyldighet att frånträda en utövning av tjänst.
Att det finns möjlighet att avstänga en arbetstagare från arbetet, om han på grund av t.ex. sjukdom inte fullgör sina arbetsuppgifter på ett tillfredsställande sätt, framgår av 13 kap. 2—4 åå i förevarande lag och 21-27 åå anställningsförordningen (1965:601).
Lagen (1977:293) om handel med drycker
I 63 9" har omyndighetsförklaring utgått som grund för det särskilda an- mälningsförfarande som regleras i paragrafen.
8.4. Författningar som lämnas oförändrade
Som framgår av avsnitt 7.6 har utredningen ansett att frågan om en över- syn av de internationellt privaträttsliga författningarna får anstå till ett senare skede av utredningsarbetet. Det gäller lagen (1904:26 s. 1) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynder- skap, förordningen (1931 1429) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap, adoption och förmynderskap samt lagen (1977:595) om erkännande och verkställighet av nordiska domar på privaträttens område. Det kan anmärkas att denna lagstiftning f.n. är föremål för över- syn av familjelagssakkunniga (Ju 1970:52) i de delar den avser äkten— skap.
1 de lagar i övrigt som berörs av utredningens arbete men som inte föreslås ändrade förekommer bl.a. begreppet omyndig. Detta begrepp kommer, som tidigare framhållits, i fortsättningen endast att avse under— årig. Någon anledning att komplettera lagarna med bestämmelser för det fallet att någon har fått god man eller förvaltare har utredningen inte ansett föreligga (se avsnitt 7.6). De lagar det gäller är bl.a. lagen (1971 :289) om allmänna förvaltningsdomstolar, lagen (1974:371) om rät- tegången i arbetstvister och lagen (1974:1082) om bostadsdomstol.
Utredningen lägger inte i detta betänkande fram förslag till några änd- ringar i förordningar eller kungörelser. Ändringar behöver emellertid vidtas i fråga om åtskilliga författningar av detta slag. Hit hör bl.a. för- myndarvårdskungörelsen (1952:303) och överförmyndarkungörelsen (1974:1047). I övrigt kan det även i fråga om förordningar och kungörel- ser finnas anledning att företa ändringar enligt de riktlinjer som utred- ningen har angett i avsnitt 7.6.
Som har förutskickats i avsnitt 7.3.3 kan det också övervägas att genom förordningsbestämmelser ålägga rätten att lämna uppgift till olika speci— ella register när en förvaltare har förordnats att ha hand om egendom som omfattas av registret. Utöver inskrivningsmyndigheternas register beträffande fastigheter kan nämnas skepps- och luftfartygsregistren samt företagsinteckningsregistret. Det kan också finnas behov att kom- plettera vissa bestämmelser som gäller ansökan om registrering, så att t.ex. den som ansöker om registrering i handelsregister blir skyldig att förete bevis om att verksamheten inte omfattas av ett förvaltarförordnan- de.
Vissa frågor angående omyndiga och gode män
]. Antalet om yndigförklarade personer vid utgången av år 1985 ?
Svar:
2. Antalet omyndigförklarade fördelade på de kommuner som ingår i tingsrättens domkrets?
Svar: .................... kommun: .................... kommun: .................... kommun: .................... kommun:
3. A v det antal som antecknats under punkt 2, hur många omyndigförkla- ringar som beslutats före resp. efter den 1 januari 1976?
Före 76-01-01 Efter 76-01-01
4. Hur många ansökningar om om yndigförklaring har gjorts åren 1981 — 1985 ?
Svar: 1981: 1984:
1982: 1985: 1983:
5. Utgången i tingsrätten av de mål som angivits under punkt 4?
Målet ej Ansökan bifallen Ansökan ogillad prövat i sak Svar: 1981: 1982: 1983: 1984: 1985:
6. 1 hur många av de fall där ansökan om om yndigförklaring har ogillats (punkt 5 ovan) har tingsrätten förordnat god man enligt 18 kap. 3 ;
Svar: 1981: 1982: 1983: 1984: 1985:
7. Hur många ansökningar om ha" vande av om yndigförklaring har gjorts åren 1981 — 1985?
Svar: 1981: 1982: 1983: 1984: 1985:
8. Utgången i tingsrätten av de mål som angivits under punkt 7?
Målet ej Ansökan bifallen Ansökan ogillad prövat i sak Svar: 1981: 1982: 1983: 1984: 1985:
9. 1 hur många av de fall där ansökan om hä vande av om yndigförklaring
har bifallits (punkt 8 ovan), har tingsrätten förordnat god man enligt 18 kap. 3 5? föräldrabalken?
Svar: 1981: 1982: 1983: 1984: 1985:
10. Antalet personer för vilka god man enligt 18 kap. 3 j? föräldrabalken varförordnad vid utgången av är 1985 ?
Svar: .................... kommun: .................... kommun: .................... kommun:
11. Hur många av godmansförordnandena under punkt 10 är i något hän- seende begränsade? (Ett förordnande anses inte vara begränsat om det utan precisering avser att vara god man eller om det avser säväl bevakande av rätt som förvaltning av egendom och personlig omvårdnad.)
12. A ntal tvistiga fall (dvs. när nämndemän har medverkat) där det prövats om god man (18 kap. 3 5 föräldrabalken) skall entledigas?
Svar: 1981: 1982: 1983: 1984: 1985:
13. Utgången i tingsrätten i de fall som avses under punkt 12?
Ansökan om entledigande bifallen Ansökan ogillad
Svar: 1981: 1982: 1983: 1984: 1985:
14. Har tingsrätten som rutin att anhöriga skall ha haft tillfälle att yttra sig innan god man enligt 18 kap. 3 5 föräldrabalken förordnas ?
Svar:
15. Om svaret på frågan under punkt 14 är "ja ange kortfattat hur förfa- randet är inrättat.
Svar:
16. Övrigt
Tingsrätt:
Kontaktperson :
Bilaga2 I följande tabell anges för varje kommun, förutom antalet invånare, an- talet omynd1gförk1arade (”10:1”), antalet omyndigförklarade efter den 1 januar1 1976 (”Efter 1/1-76”) och antalet personer i kommunen som har god man enligt 18 kap. 3 å föräldrabalken (”183”). I två särsk1lda kolum- ner (”% 10:1” och ”%18z3") anges hur stor andel av kommuninvånarna som är omynd1gförk1arad resp. har god man. Uppg1fterna om folkmängd avser förhållandena den 31 december 1984, medan övriga uppgifter hänför sig till förhållandena vid utgången av år 1985. Kommun Folk- Kommun Folk- mängd mängd Efter % % Efter % % 10:1 1/1-76 18:3 10:1 18:3 S:a 10:1 1/1-76 18:3 10:1 18:3 S:a Stockholms Söderman- län 1464 39 3089 1562 490 0,09 0,19 0,28 lands län 563 10 369 250515 0,22 0,14 0,36 Botkyrka 43 4 86 65927 0,06 0,13 0,19 Eskilstuna 178 1 88 88664 0,2 0,1 0,3 Danderyd 26 1 33 28484 0,09 0,11 0,20 Flen 68 _ 31 17447 0,39 0,17 0,56 Ekerö 16 2 18 16375 009 0,11 0,2 Katrineholm 70 1 50 31883 0,22 0,15 0,37 Haninge 39 1 54 60460 0,06 0,08 0,14 Nyköping 120 7 115 64686 0,18 0,17 0,35 Huddinge 61 2 89 69581 0,08 0,12 0,2 Oxelösund 32 _ 26 13376 0,24 0,19 0,43 Järfälla 26 _ 42 55776 004 0,07 0,11 Strängnäs 61 1 42 24715 0,24 0,17 0.41 Lidingö 16 _ 34 37987 0,04 0,08 0,12 Vingåker 34 _ 17 9744 0,35 0,17 0,52 Nacka 32 1 79 59009 0,05 0,13 0,18 Norrtälje 96 1 101 42101 0,22 0,33 0.45 Östergötlands Nynäshamn 19 _ 23 20762 0,09 0,11 0,20 län 705 12 1033 392887 0,17 0,26 0,43 Salem 6 _ 15 12406 0,04 0,12 0,16 Boxholm 12 _ 11 5692 0,21 0,19 0,4 Sigtuna 21 3 32 28956 0,07 0,11 0,18 Finspång 33 1 33 23874 0,13 0,13 0,26 Sollentuna 25 2 58 47587 0,05 0,12 0,17 Kinda 30 — 46 10230 0.29 0.45 0.74 Solna 53 1 105 48828 0,1 0,21 0,31 Linköping 169 — 239 115600 0,14 0,2 0,34 Stockholm 660 13 1887 653455 0,10 0,29 0,39 Mjölby 53 3 69 25769 0,2 0,26 0,46 Sundbyberg 38 2 75 27444 0,13 0,27 0,4 Motala 61 2 78 41364 0,14 0,18 0,32 Södertälje 83 1 123 79429 011 0,15 0,26 Norrköping 200 5 401 118451 0,16 0,33 0,49 Tyresö 10 1 20 32041 0,03 0,06 0,09 Söderköping 37 _ 65 12175 0,3 0,53 0,83 Täby 8 _ 40 52771 0,01 0,07 0,08 Vadstena 27 1 20 7505 0,36 0,26 0,62 Upplands- Valdemarsvik 19 _ 28 8906 0,21 0,31 0,52 Bro 12 30 19653 0,06 0,15 0,21 Ydre 10 _ _ 4373 0,23 _ 0,23 Upplands- Åtvidaberg 38 — 29 12847 0,29 0,22 0,51 Väsby 55 2 56 33477 0,16 0,16 0,32 Ödeshög 16 _ 14 6101 0,26 0,22 0,48 Vallentuna 22 _ 16 19189 0,11 0,08 0,19 Vaxholm — — 7 6263 — 0,11 0,11 Jönköpings Värmdö 22 _ 30 18719 0,11 0,16 0,27 län 561 9 822 300924 0,18 0,27 0,45 Österåker 75 2 36 25810 0,29 0,13 0,42 Aneby 14 _ 22 6903 0,2 0,3 0,5 Eksjö 34 _ 63 18054 0,18 0,35 0,53 Uppsala län 448 12 627 249712 0,17 0,25 0,42 Gislaved 64 _ 97 28376 0,22 0,34 0,56 Enköping 54 _ 65 32808 0,16 0,19 0,35 Gnosjö 8 1 23 9086 0,08 0,25 0,33 Håbo 2 _ 15 13780 0,01 0,1 0,11 Jönköping 160 4 214 107031 0,14 0,2 0,34 Tierp 60 3 71 19986 0,3 0,35 0,65 Nässjö 78 2 77 30900 025 0,25 0,50 Uppsala 243 7 381 152579 0,15 0,24 0,39 Sävsjö 46 1 42 11634 039 0,36 0,75 Älvkarleby 17 _ 29 9361 0,18 0,31 0,49 Tranås 35 _ 35 18122 0,19 0,19 0.38 Östhammar 72 2 66 21198 0,34 0,31 0,65 Vaggeryd 16 _ 26 12133 0,13 0,21 0,34 Vetlanda 60 1 96 28190 0,21 0,34 0,55 Värnamo 46 _ 127 30495 0,15 0,41 0,56
232
Kommun Folk— Kommun mängd Efter % % 10:1 1/1-76 18:3 10:1 1813 S:a Kronobergs Svedala län 458 5 516 174 265 0,26 0,29 0,55 Trelleborg Alvesta 89 I 65 19 791 0,45 0,32 0,77 Vellinge Lessebo 19 — 22 8 874 0,21 0,25 0,46 Ystad Ljungby 49 _ 83 27 360 0,17 0,3 0,47 ,, Markaryd 23 1 20 1 1 323 0,2 0,17 0,37 ""'""s '" Tingsryd 95 _ 68 14 452 0,65 0,47 1,12 Fa'kmbefg Uppvidinge 43 1 29 10 621 0,4 0,27 0,67 "a'ms'ad Växjö 109 2 198 66 173 0,16 0,29 0,45 Hylte Älmhult 31 _ 31 15 671 0,19 0,19 0,38 gå?"” Kalmar län 577 10 632 239 380 0,24 0,26 0,5 ”">"! Borgholm 57 1 66 1 1 183 0,51 0,59 1,1_ Göte,» s Emmaboda 41 _ 37 10 952 0,37 0,33 0,70 och Bodås län Hultsfred 57 3 46 17 120 0,33 0,26 0,59 G.. b Högsby 36 3 18 7 547 0,48 0,24 0,72 H;: 323 Kalmar 42 _ 130 53 747 0,07 0,24 0,31 Kun Yälv Mönsterås 47 1 27 13 093 0,36 0,20 0,56 L sei" Mörbylånga 46 2 19 12 805 0,35 0,14 0,49 Myunkeda, Nybro 54 _ 49 20 992 0,25 0,23 0,48 Mölndal Oskarshamn 59 _ 60 27 788 0,21 0,21 0,42 Orust Torsås 33 _ 27 7 921 0,41 0,34 0,75 Pardue Vimmerby 27 _ 32 15 837 0,17 0,20 0,37 Sotenäs Västervik 78 _ 121 40 395 0,19 0,30 0,49 Stenungsund Gotlands län igår:” Gotland 134 1 1 1 1 56 203 0,23 0,19 0,42 Tjörn Blekinge län 383 4 417 151 652 0,25 0,27 0,52 gå?”” Karlshamn 80 _ 105 31 678 0,25 0,33 0,58 Karlskrona 151 3 181 59 660 0,25 0,30 0,55 Älvs” s län Olofström 42 1 25 15 070 0,28 0,16 0,44 Ale '5 Ronneby 72 — 75 29 684 0,24 0,25 0,49 Alin sås Sölvesborg 38 _ 31 15 560 0,24 0,2 0,44 Bengtsfors Kristianstads 321235 d län 565 37 817 280 330 0,2 0,29 0,49 Fär elanda Bromölla 8 1 24 12 143 0,06 0,19 0,25 Hej,.” a Båstad 22 _ 19 12 453 0,17 0,15 0,32 Len"; 8 Hässleholm 131 8 183 48 600 0,26 0,37 0,63 Lilla Edet Klippan 41 1 36 16 261 0,25 0,22 0,47 Mark Kristianstad 155 4 264 69 581 0,22 0,37 0,59 Mellerud Osby 18 1 40 13 633 0,13 0,29 0,42 Sven,.unga Perstorp 13 3 14 7 258 0,18 0,19 0,37 Tranåmo Simrishamn 39 10 56 20 018 0,19 0,28 0,47 Trollhättan Tomelilla 32 2 26 12 389 0,26 0,21 0,47 Ulricehamn A_storp 22 3 29 12 638 0,17 0,23 0,4 va' 3 da Angelholm 39 2 57 31 071 0,12 0,18 0,3 v.. 5 'b Örkelljunga 28 2 33 9 303 0,30 0,35 0,65 Aang," (”3 Östra Göinge 17 _ 36 14 982 0,1 1 0,24 0,35 '" Skaraborgs Malmöhus län län 1 419 76 2 155 747 140 0,18 0,28 0,46 Essunga Bjuv 32 2 29 14 179 0,22 0,20 0,42 Falköping Burlöv 20 2 31 14 308 0,13 0,21 0,34 Grästorp Eslöv 63 2 106 26 356 0,23 0,4 0,63 Gullspång Helsingborg 171 12 289 104 689 0,16 0,27 0,43 Götene Höganäs 52 1 73 22 232 0,23 0,32 0,55 Habo Hörby 50 4 38 12 845 0,39 0,29 0,68 Hjo Höör 35 4 40 1 1 495 0,3 0,35 0,65 Karlsborg Kävlinge 15 1 33 20 977 0,07 0,15 0,22 Lidköping Landskrona 72 1 132 35 350 0,2 0,37 0,57 Mariestad Lomma 13 1 22 16 915 0,07 0,13 0,2 Mullsjö Lund 161 13 347 81 199 0,19 0,42 0,61 Skara Malmö 457 25 714 229 107 0,19 0,31 0,5 Skövde Sjöbo 53 3 45 15 123 0,35 0,29 0,64 Tibro Skurup 36 _ 31 12 824 0,28 0,24 0,52 Tidaholm Staffanstorp 19 — 29 17 323 0,1 0,16 0,26 Töreboda Svalöv 37 — 39 12 760 0,29 0,3 0,59 Vara
10:1
33 77 23 55
347 75 85 35 39 33 80
1 181 759 30 23 20 24 49 40 36 26 28 21 37 18 49 21
704 24 49 22 127 21 44 19 19 26 31 34 14 12 72 51 30 85 24
479 18 49 10 22 33 6 21 12 33 42 3 33 70 16 23 35 53
Efter 1/1—76 18:15
34 95 28 51
_- _Nw wN—N
431 62 164 38 71 44 52
lus—N
2 274 1 495 36 50 84 34 132 38 61 28 33 46 48 22 161
6
|__..I_I._Zk
|__—.tol—l
0 1 090 43 75 29 1 269 — 19 — 3 1 1 18 — 34 — 46 — 86 — 30 — 30 — 20 2 162 52 — 32 4 83 l 3 1
14 556 17 82 17 8 15 10 — 29 14 72 47 8 52 72 18 22 12 — 61
|_llo._.1 llNl—l
t.. 1
Folk- mängd
16482 34071 24 995 23 910
238 347 35 523 76 971 10 921 47 700 21 404 45 828
712 078 424 085 24 638 31 209 14 971 10 734 49 063 12 909 28 681 9 208 16 864 9 980 11 506 12 425 45 703 10 102
426 325 23 486 31 074 11 962 99 945
5 341 7 422 9 329 30 898 1 1 939 31 748 10 532 10 985 12 331 48 922 22 145
9 459 35 540 13 267
270 382 5 906 31 565 5 831 6 461 13 086 8 666 8 938 8 087 35 229 24 178 6 900 17 933 46 273 1 1 136 13 048 10 257 16 888
% 1011
0,2 0,22 0,09 0,23
0,14 0,21 0,11 0,32 0,08 0,15 0,17
0,16 0,17 0,12 0,07 0,13 0,22 0,1 0,31 0,12 0,28 0,16 0,21 0,32 0,14 0,1 0,2
0,16 0,10 0,15 0,18 0,12 0,39 0,59 0,20 0,06 0,21 0,09 0,32 0,12 0,09 0,14 0,23 0,31 0,23 0,18
0,17 0,30 0,15 0,17 0,34 0,25 0,06 0,23 0,15 0,09 0,17 0,04 0,18 0,15 0,14 0,17 0,34 0,31
% 183
0,2 0,27 0,1 1 0,21
0,18 0.17 0,21 0,34 0,14 0,2 0,1 1
0.31 0,35 0,14 0, 16 0,56 0,31 0,26 0,29 0,21 0,3 0,19 0,46 0,41 0,17 0,35 0,05
0,25 0,18 0,24 0,24 0,26 0,35 0,41 0,19 0,11 0,38 0,27 0,28 0,27 0,16 0,33 0,23 0,34 0,23 0,23
0,2 0,28 0,26 0,29 0,12 0,1 1 0,1 1 0,32 0,17 0,2 0,19 0,1 1 0,29 0,15 0,16 0,16 0,1 1 0,36
0,4 0,49 0,2 0 44
0,32 0,38 0,32 0,66 0,22 0,35 0,28
0,47 0,52 0,26 0,23 0,69 0,53 0,36 0,60 0,33 0,58 0,35 0,67 0,73 0,31 0,45 0,25
0,41 0,28 0,39 0,32 0,38 0,74 1,0 0,39 0,17 0,59 0,36 0,60 0,39 0,25 0,47 0,46 0,65 0,46 0,41
0,37 0,58 0,41 0,46 0,46 0,36 0,17 0,55 0,32 0,29 0,36 0,15 0,47 0,30 0,30 0,33 0,45 0,67
SOU 1986:50 Kommun Folk— mängd Efter % %
10:1 1/1-76 18:3 10:1 18:3 S:a Värmlands län 611 29 766 280 499 0,21 0.27 0,48 Arvika 84 — 104 26 616 0,31 0,39 0,70 Eda 25 — 32 9 494 0,26 0,34 0,60 Filipstad 39 2 73 13 910 0,28 0,52 0,80 Forshaga 16 — 16 11 697 0,13 0,13 0,26 Grums 18 I 33 10 420 0,17 0,31 0,48 Hagfors 42 1 38 16 688 0,25 0,22 0,47 Hammarö 26 2 19 12 535 0,2 0,15 0,35 Karlstad 119 8 130 74 324 0,16 0,17 0,33 Kil 14 2 13 11427 0,12 0,11 0,23 Kristinehamn 61 3 81 26 356 0,23 0,30 0,53 Munkfors 12 I 12 4 889 0,25 0,25 0,50 Storfors 14 — 5 5 411 0,25 0,09 0,34 Sunne 38 5 35 13 147 0,29 0,26 0,55 Säffle 35 — 78 18 394 0,19 0,42 0,61 Torsby 35 4 60 15 325 0,22 0,39 0,61 Årjäng 33 — 37 9 866 0,33 0,37 0,70 Örebro län 490 7 551 270 961 0,18 0,2 0,38 Askersund 30 — 26 l 1 744 0,25 0,22 0,47 Degerfors 15 -— 22 12 014 0,12 0,18 0,3 Hallsberg 30 - 40 16 828 0,17 0,23 0,40 Hällefors 28 — 42 9 974 0,28 0,42 0,7 Karlskoga 26 — 62 35 170 0,07 0,17 0,24 Kumla 24 — 55 17 806 0,13 0,3 0,43 Laxå 12 — 18 8 102 0,14 0,22 0,36 Lindesberg 56 4 36 24 870 0,22 0,14 0,36 Ljusnarsberg 21 — 17 6 787 0,31 0,25 0,56 Nora 30 — 21 10 097 0,3 0,21 0,51 Örebro 218 3 212 117 569 0.18 0,18 0,36 Västmanlands län 407 10 613 255 691 0,15 0,23 0,38 Arboga 17 — 28 14 484 0,11 0,19 0,3 Fagersta 26 2 36 14 199 0,18 0,25 0,43 Hallstaham- mar 27 — 55 17 036 0,15 0,32 0,47 Heby 38 — 23 13 162 0,29 0,17 0,46 Kungsör 15 — 19 8 348 0,18 0,22 0,4 Köping 45 1 56 26 503 0,16 0,21 0,37 Norberg |7 — 17 6 551 0,26 0,26 0,52 Sala 76 3 75 21 052 0,36 0,35 0,71 Skinnskatte- berg l 1 — 31 5 286 0,21 0,59 0,8 Surahammar 15 — 8 11412 0,13 0,07 0,2 Västerås 120 4 265 117 658 0,10 0,22 0,32 Kopparbergs län 703 15 877 285 113 0,24 0,3 0,54 Avesta 86 2 121 25 317 0,33 0,47 0,80 Borlänge 72 1 118 46 181 0,15 0,15 0,4 Falun 102 1 165 51 443 0,19 0,32 0,51 Gagnef 17 — 13 9 904 0,17 0,13 0,3 Hedemora 48 —— 86 16 988 0,28 0,5 0,78 Leksand 31 — 59 13 918 0,22 0,42 0,64 Ludvika 68 1 49 30 281 0,22 0,16 0,38 Malung 31 1 18 11 796 0,26 0,15 0,41 Mora 59 1 49 19 788 0,24 0,24 0,48 Orsa 24 — 23 7 379 0,32 0,31 0,63 Rättvik 23 — 47 1 1 115 0,2 0,42 0,62 Smedjeback- en 39 2 33 13 328 0,29 0,24 0,53 Säter 31 — 50 11 140 0,27 0,45 0,72 Vansbro 36 2 24 8 246 0,43 0,29 0,72 Älvdalen 36 4 22 8 289 0,43 0,26 0,69
Kommun
Gävleborgs län
Bollnäs Gävle Hofors Hudiksvall Ljusdal Nordanstig Ockelbo Ovanåker Sandviken Söderhamn
Västernorr- lands län Härnösand Kramfors Sollefteå Sundsvall Timrå
Ånge Örnsköldsvik
Jämtlands län Berg Bräcke Härjedalen Krokom Ragunda Strömsund Åre
Östersund
Västerbottens län Bjurholm Dorotea Lycksele Malå Nordmaling Norsjö Robertsfors Skellefteå Sorsele Storuman Umeå Vilhelmina Vindeln Vännäs Åsele Norrbottens län Arjeplog Arvidsjaur Boden Gällivare Haparanda Jokkmokk Kalix Kiruna Luleå Pajala Piteå Älvsbyn Överkalix Övertorneå
10:1
646 76 159 26 70 69 44 15 38 69 80
666 69 1 13 85 159 43 55 142
385 43 39 50 46 41 46 30 90
552 IS 14 31 7 37 18 22 147 1 1 19 126 24 26 25 30
507
24 61 53 24 17 47 47 66 35 51 16 17 39
Efter 1/ I -76
.. _.gs_._.1_._._.._._.t..
_- u—l ut—ox—xl
Ul
lN—Nll
I c
151—11Nw1 It,.11_._.|_._.ll
1823
773 97 294 22 54 87 17 21 25 98 58
588 81 78 76 134 59 45 I 15
462 36 24 38 53 18 69 28 196
416 11 10 45 5 20 6 7 112 10 18 110 9 29 13 11
803 27 1 1 130 108 37 21 33 64 170 41 92 21 14 34
Folk- mängd
290 533 28 059 87 817 12 459 37 723 21 319 11 646
6 583 13 624 40 778 30 525
263 598 27 556 25 501 25 515 93 569 18 405 13 134 59918
134 731 8 700 8 944 12 894 13 999 7 432 16 752 9 603 56 407
245 181 3 156 3 866 14 165 4 241 7 952 5 483 7 778 74 329 3 775 8 256 84 192 8 686 6 758 8 102 4 442
263684 3917 8264 29113 23717 10000 6941 19483 27220 66811 8719 38 797 9536 4904 6262
% 10:1
0,22 0,27 0,18 0,2 0,18 0,32 0,37 0,23 0,27 0,16 0,26
0,25 0,25 0,44 0,33 0,17 0,23 0,41 0,23
0,28 0,49 0,43 0,39 0,33 0,55 0,27 0,31 0,15
0,22 0,48 0,36 0,21 0,16 0,46 0,33 0,28 0,19 0,29 0,23 0,14 0,27 0,38 0,30 0,68
0,19 0,17 0,29 0,2 0,22 0,24 0,24 0,24 0,17 0,09 0,4 0,13 0,16 0,34 0,62
% 1813
0,26 0,34 0,33 0,17 0,14 0,4 0,14 0,32 0,18 0,24 0,19
0,22 0,29 0,30 0,29 0,14 0,32 0,34 0,19
0,34 0,41 0,26 0,29 0,38 0,24 0,41 0,29 0,34
0,16 0,35 0,26 0,31 0,1 1 0,25 0,1 1 0,09 0,15 0,27 0,21 0,13 0,1 0,43 0,16 0,25
0,3 0,69 0,13 0,44 0,45 0,37 0,53 0,17 0,23 0,25 0,47 0,23 0,22 0,28 0,54
0,48 0,61 0,51 0,37 0,32 0,72 0,51 0,55 0,45 0,4 0,45
0,47 0,54 0,74 0,62 0,31 0,55 0,75 0,42
0,62 0,9 0,69 0,68 0,71 0,79 0,68 0,60 0,49
0,38 0,83 0,62 0,52 0,27 0,71 0,44 0,37 0,34 0,56 0,44 0,27 0,37 0,81 0,46 0,93
0,49 0,86 0,42 0,64 0,67 0,61 0,77 0,41 0,4 0,34 0,87 0,36 0,38 0,62 1 , 16
Överförmyndaren/överförmyndarnämnden i följande kommuner har fått utredningens bilagda frågeformulär.
Alvesta Avesta Borlänge Borås Botkyrka Danderyd Emmaboda Eskilstuna Gävle Göteborg Halmstad Haninge Helsingborg Hudiksvall Härnösand Järfälla Jönköping Karlskrona Karlstad Katrineholm Kiruna Kramfors Kungälv Kävlinge Landskrona Lidingö Ljungby Lomma Malmö Mark Mjölby
Norrköping Nyköping Nässjö Oskarshamn Partille Piteå Skellefteå Skövde Solna Stockholm Sundsvall Tingsryd Torsby Tyresö Umeå Upplands Väsby Uppsala Vallentuna Varberg Västervik Västerås Växjö Örebro Östersund
Bilaga 3
236
Vissa frågor angående omyndigförklarade och gode män
I . A ntalet omyndigförklarade personer vid utgången av år 1985 ?
Svar:
2. Hur många ansökningar om hävande av omyndigförklaring har initie- rats av överförmyndaren åren 1981 — 1985 ?
Svar: 1981: 1982: 1983: 1984: 1985:
3. 1 hur många fall under 1985 har överförmyndaren prövat om det finns skäl att ansöka om hävande av om yndigförklaringen men avstått från detta. Vilken är den huvudsakliga anledningen till att ansökan inte gjorts ?
Svar:
4. Antalet personer för vilka god man enligt I 8 kap. 3 5? föräldrabalken var förordnad vid utgången av år 1985?
Svar:
5. Ange de eventuella nackdelar som enligt överförmyndarens mening är förenade med ett godmanskap enligt 18 kap. 3 59 föräldrabalken i jämfö- relse med en omyndigförklaring.
Svar:
6. Antal fall där kolliderande rättshandlingar, dvs. bl.a. situationer där huvudmannen och den gode mannen inte kunnat enas om någon ekono- misk disposition eller transaktion, har medfört någon åtgärd från över- förmyndarens sida, t.ex. ansökan om att godmanskapet skulle upphöra och ersättas av omyndigförklaring eller att en annan god man förord- nas?
Svar: 1981: 1982: 1983: 1984: 1985:
7. 1 hur många fall har ett godmanskap enligt 18 kap. 3 9" ersatts av omyn- digförklaring under åren 1981—1985? (Ange också den huvudsakliga orsaken härtill, t.ex. om anledningen varit kolliderande rättshandling-
ar.) Svar: 1981: 1982: 1983: I984: I985:
8. 1 hur många fall har en omyndigförklaring ersatts av ett godmanskap enligt 18 kap. 3 5 under åren 1981—1985?
Svar: 1981: 1982: 1983: 1984: 1985:
9. A nge ur vilken krets gode män enligt 18 kap. 3 59 resp. förordnad förmyn- dare enligt 11 kap. 3 5 2 st huvudsakligen hämtas, dvs. om anhöriga eller icke-anhöriga samt om t.ex. någon särskild yrkeskategori eller liknande kan urskiljas.
Svar: Förmyndare God man 10. Vilket är det högsta antal huvudmän som en god man resp. förmyndare hade vid utgången av är 1985? Svar: Förmyndare
God man
11. 1 hur många fall under åren 1981—1985 har överförmyndaren gjort anmälan till tingsrätt, polis- eller åklagarmyndighet i anledning av att god man eller förm yndare visat sig olämplig eller misstänks ha gjort sig skyldig till missbruk eller försummelse (jfr ]] kap. 9 5 och 18 kap. 5 5 3 st) vid utövande av sin befattning?
Förmyndare God man Svar: 1981: 1982: 1983: 1984: 1985:
12. Vad har utgången blivit i de fall som avgjorts under punkt 1] ?
Entledigande Åtal Dömd Ingen åtgärd Svar: 1981: 1982: 19832 1984: 1985:
13. Om institutet omyndigförklaring avskaffas, vilka förändringar bör en- ligt överförmyndarens mening vidtas beträffande godmanskap enligt 18 kap. 3 5 ? Ange särskilt om den gode mannen bör erhålla en mera vidsträckt behörighet i ekonomiskt förvaltningshänseende än i dag samt huruvida detta kan ske med bibehållande av någon rätt för huvud— mannen att själv förvalta sin egendom.
Svar:
14. Övriga synpunkter som överförmyndaren önskar lämna rörande om yn- digförklaring och god man:
_ . A..__.»_»;_...__ .Ämu
Bilaga 4
I följande bilaga redovisas för varje kommun antalet långtidssjuka i kommunen. I olika kolumner anges de långtidssjukas åldersfördelning (under 75 år resp. 75 år eller däröver) samt andelen långtidssjuka med åldersbetingade psykiska sjukdomar (Åps), övriga psykiska sjukdomar (Öps) resp. cerebrovaskulära sjukdomar (Cerebrov.s.). Diagnosen ”ål- dersbetingade psykiska sjukdomar” omfattar i huvudsak de patienter som lider av egentlig åldersdemens eller demens i samband med åderför- kalkning. Med ”cerebrovaskulära sjukdomar” avses hjärnblödning m.m. I en särskild kolumn ”% Invånare” anges den andel av befolkningen i kommunen som tillhör gruppen långtidssjuka och — inom parentes — den andel som antingen är omyndigförklarad eller för vilken god man enligt 18 kap. 3 & FB är förordnad (jfr. bilaga 2).
Uppgifterna om de långtidssjuka avser förhållande den 24 september 1985, medan redovisningen rörande invånarantal och omyndigförklara— de m.m. hänför sig till förhållandena den 31 december 1984 resp. utgång- en av år 1985.
240
Stockholms län
Kommun
Upplands-Väsby Vallentuna Österåker Värmdö Järfälla Ekerö Huddinge Botkyrka Salem Haninge Tyresö Upplands-Bro Täby Danderyd Sollentuna Stockholm Södertälje Nacka Sundbyberg Solna Lidingö Vaxholm Norrtälje Sigtuna Nynäshamn S:a
Uppsala län
Kommun
Håbo Älvkarleby Tierp Uppsala Enköping Östhammar S:a
Antal
65 74 68 79 103 50 199 154 35 156 57 35 157 139 183 6 666 295 258 170 273 193 33 278 100 103 9 924
Antal
15 69 149 671 189 126 1219
%(75år
29 17 27 18 36 20 21 29 22 24 21 26 25 22 20 16 27 25 34 26 24 13 17 21 22
%(75år
40 12 16 15 24 17
%>75år
71 83 73 82 64 80 79 71 78 76 79 74 75 78 80 84 73 75 66 74 76 87 83 79 78
%>75år
60 88 84 85 76 83
% Invånare
0,19 (0,32) 0,38 (0,19) 0,26(0,42) 0,42 (0,27) 0,18 (0,11) 0,3 (0,2 ) 0,28 (0,2 ) 0,23 (0,19) 0,28 (0,16) 0,25 (0,14) 0,17 (0,09) 0,17 (0,21) 0,29 (0,08) 0,48 (0,2 ) 0,38 (0,17) 1,02 (0,39) 0,37 (0,26) 0,43 (0,18) 0,62 (0,4 ) 0,55 (0,31) 0,5 (0,12) 0,53 (0,11) 0,66 (0,45) 0,34(0,18) 0,49 (0,2 ) 0,63 (0,28)
% Invånare
0,1 (0,11) 0,74 (0,49) 0,74 (0,65) 0,44 (0,39) 0,57 (0,35) 0,59 (0,65) 0,48 (0,42)
%Åps
38 39 37 37 27 34 38 46 34 29 23 40 36 32 31 36 49 28 29 41 36 45 35 36 20
%Åps
40 36 28 34 42 31
%Ö p 5 % Cerebro v. s
xIONOJÄUIAwwN
OMR/Il UIL'JWUIJAUIJÄNLHONNU-
1 0 9 8 4 1
17 19 21 22 25 30 19 17 14 14 33 20 16 28 21 19 18 19 28 22 16
9 21 20 24
% Ö p 5 % Cerebro v. s
27 12 21 21 24 21
Södermanlands län
Kommun Antal % ( 75 år % > 75 år % Invånare % Å p 5 % Ö p 5 % Cerebro v. s Vingåker 57 19 81 0,58 (0,52) 7 5 26 Nyköping 350 19 81 0,54 (0,35) 26 4 24 Oxelösund 56 25 75 0,42 (0,43) 27 4 32 Flen 147 25 75 0,84 (0,56) 23 9 22 Katrineholm 253 22 78 0,79 (0,37) 17 10 29 Eskilstuna 498 18 82 0,56 (0,3 ) 19 2 33 Strängnäs 165 19 81 0,66 (0,41) 20 6 22
S:a 1 526 0,6 (0,36)
Östergötlands län
Kommun Antal % ( 75 år % > 75 år % Invånare % Å p 5 % Ö p s % Cerebro v. s Ödeshög 36 16 84 0,59 (0,48) 33 3 22 Ydre 33 7 93 0,76 (0,23) 30 — 27 Kinda 80 22 78 0,78 (0,74) 25 3 31 Boxholm 37 10 90 0,66 (0,4 ) 27 — 41 Åtvidaberg 87 16 84 0,67 (0,51) 29 3 37 Finspång 93 22 78 0,39 (0,26) 38 4 20 Valdemarsvik 57 33 67 0,64 (0,52) 25 7 18 Linköping 566 19 81 0,48 (0,34) 45 4 20 Norrköping 750 21 79 0,63 (0,49) 20 4 31 Söderköping 60 22 78 0,49 (0,83) 22 5 28 Motala 275 21 79 0,66 (0,32) 35 3 25 Vadstena 54 12 88 0,72 (0,62) 43 6 24 Mjölby 159 19 81 0,61 (0,46) 24 3 25 S:a 2 287 0,58 (0,43)
Jönköpings län
Kommun Antal % ( 75 år % > 75 år % Invånare % Å p 5 % Ö p 5 % Cerebro v. s Aneby 38 7 93 0,55 (0,5 ) 45 3 18 Gnosjö 35 8 92 0,38 (0,33) 20 6 26 Gislaved 104 16 84 0,36 (0,56) 30 2 35 Vaggeryd 57 20 80 0,47 (0,34) 28 — 30 Jönköping 459 17 83 0,42 (0,34) 31 1 28 Nässjö 124 18 82 0,4 (0,5 ) 34 2 31 Värnamo 129 22 78 0,42 (0,56) 25 3 27 Sävsjö 74 9 91 0,63 (0,75) 23 5 34 Vetlanda 163 28 72 0,58 (0,55) 22 3 26 Eksjö 80 17 83 0,44 (0,53) 39 —— 24 Tranås 113 17 83 0,62 (0,38) 39 7 29 S:a 1 376 0,45 (0,45)
Kronobergs län
Kommun Antal % ( 75 år % > 75 år % Invånare % Å p 5 % Ö p s % Cerebro v. s Uppvidinge 101 18 82 0,95 (0,67) 29 — 25 Lessebo 69 1 1 89 0,78 (0,46) 22 1 35 Tingsryd 1 12 24 76 0,77 (1,12) 21 4 22 Alvesta 134 23 77 0,68 (0,77) 23 4 21 Älmhult 91 21 79 0,58 (0,38) 19 2 16 Markaryd 95 20 80 0,84 (0,37) 33 5 22 Växjö 307 17 83 0,46 (0,45) 17 4 27 Ljungby 147 18 82 0,53 (0,47) 31 3 28 S:a 1 056 0,6 (0,55)
Kalmar län
Kommun Antal % ( 75 år % > 75 år % Invånare % Å p 5 % Ö p 5 % Cerebro v. s Högsby 54 21 79 0,72 (0,72) 15 2 19 Torsås 67 24 76 0,84 (0,75) 19 4 39 Mörbylånga 73 18 82 0,57 (0,49) 22 4 32 Hultsfred 137 21 79 0,8 (0,59) 26 4 26 Mönsterås 84 21 79 0,64 (0,56) 20 4 24 Emmaboda 82 15 85 0,75 (0,7 ) 28 10 26 Kalmar 279 19 81 0,51 (0,31) 24 3 28 Nybro 173 26 74 0,82 (0,48) 20 6 27 Oskarshamn 123 17 83 0,44 (0,42) 29 4 25 Västervik 292 19 81 0,72 (0,49) 29 4 22 Vimmerby 87 28 72 0,55 (0,37) 22 8 24 Borgholm 84 18 82 0,75 (1,1 ) 25 8 18 S:a 1 535 0,64 (0,5 )
Gotlands län
Kommun Antal % ( 75 år % > 75 år % Invånare % Å p 5 % Ö p 5 % Cerebro v. s
Gotland 333 22 78 0,59 (0,42) 24 5 23
Blekinge län
Kommun Antal % ( 75 år % > 75 år % Invånare % Å p 5 % Ö p 5 % Cerebro v. 5 Olofström 60 39 61 0,4 (0,44) 23 3 23 Karlskrona 350 20 80 0,58 (0,55) 20 4 27 Ronneby 174 14 86 0,58 (0,49) 26 4 30 Karlshamn 163 21 79 0,51 (0,58) 25 6 20 Sölvesborg 73 25 75 0,47 (0,44) 23 8 25 S:a 820 0,54 (0,52)
Kristianstads län
Kommun
Östra Göinge Örkelljunga Tomelilla Bromölla Osby Perstorp Klippan Åstorp Båstad Kristianstad Simrishamn Ängelholm Hässleholm S:a
Malmöhus län
Kommun
Svalöv Staffanstorp Burlöv Vellinge Bjuv Kävlinge Lomma Svedala Skurup Sjöbo Hörby Höör Malmö Lund Landskrona Helsingborg Höganäs Eslöv Ystad Trelleborg S:a
Antal
76 55 69 23 90 37 78 44 54 351 101 152 198 1 328
Antal
129 26 48 29 72 86 37 47 64 1 12 81 61 1 405
359 184 514 90 128 143 173 3 790
% ( 75 år
25 20 12 22 22 16 15 32 29 15 19 18 17
%(75år
28 23 25 15 30 23 35 14 12 18 14
5 17 18 17 17 15 15 22 17
% > 75 år
75 80 88 78 78 84 85 68 71 85 81 82 83
%>75år
72 77 75 85 70 77 65 86 88 82 86 95 83 82 83 83 85 85 78 83
% Invånare
0,51(0,35) 0,59(0,65) 0,56(0,47) 0,19(0,25) 0,66(0,42) 0,51(0,37) 0,48(0,47) 0,34(0,4 ) 0,43(0,32) 0,5 (0,59) 0,5 (0,47) 0,49(0,3 ) 0,4 (0,63) o,47(0,49)
% Invånare
1,0 (0,59) 0,15(0,26) 0,33(0,34) 0,11(0,2 ) 0,51(o,42) 0,41(0,22) 0,21(0,2 ) 0,28 (0,4 ) 0,5 (0,52) 0,74(0,64) 0,63(O,68) 0,53(0,65) 0,61 (0,5 ) 0,44(0,61) 0,52(o,57) 0,49(0,43) 0,4 (0,55) 0,48(0,63) 0,59(0,44) 0,5 (0,49) 0,5 (0,46)
%Åps
25 16
6 26
8 5 21 14 13 21 30 18 19
%Åps
39 19 31 21 21 29 24 17 33 31 15 18 42 29 39 22 22 20 31 27
% Ö p 5 % Cerebro v. s
26 42 29 43 33 16 33 34 30 24 39 26 30
% Ö p 5 % Cerebro v. 5
| oa
_.
wsmN—ONAMNWNÖOOUJWOÅ
22 38 35 28 36 27 30 28 23 25 32 30 20 29 23 31 32 23 20 31
Hallands län
Kommun Antal % ( 75 år % > 75 år % Invånare % Å p 5 % Ö p 8 % Cerebro v. s Hylte 103 15 85 0,94 (0,66) 27 5 24 Halmstad 413 21 79 0,53 (0,32) 26 4 23 Laholm 144 15 85 0,67 (0,35) 19 3 25 Falkenberg 173 17 83 0,48 (0,38) 15 2 17 Varberg 226 14 86 0,49 (0,28) 24 4 25 Kungsbacka 152 23 77 0,31 (0,22) 29 2 28
S:a 1 211 0,5 (0,32)
Göteborg och Bohus län
Kommun Antal % ( 75 år % > 75 år % Invånare % Å p 5 % Ö p 5 % Cerebro v. 5 Härryda 84 20 80 0,34 (0,26) 30 2 24 Partille 82 18 82 0,28 (0,33) 23 — 29 Öckerö 37 21 79 0,36 (0,25) 8 5 16 Stenungsund 51 26 74 0,3 (0,35) 35 2 27 Tjörn 66 19 81 0,53 (0,31) 26 6 21 Orust 75 18 82 0,58 (0,6 ) 24 3 27 Sotenäs 90 15 85 0,97 (0,58) 43 7 13 Munkedal 100 20 80 0,93 (0,53) 44 8 17 Tanum 105” 17 83 0,91 (0,73) 39 11 17 Göteborg 2 773 18 82 0,65 (0,52) 21 3 23 Mölndal 221 24 76 0,45 (0,36) 28 4 23 Kungälv 128 13 87 0,41 (0,23) 27 5 27 Lysekil 129 19 81 0,86 (0,69) 34 4 20 Uddevalla 333 21 79 0,72 (0,45) 29 5 18 Strömstad 85 15 85 0,85 (0,67) 21 2 13 S:a 4 359 0,61 (0,47)
Älvsborgs län
Kommun Antal % ( 75 år % > 75 år % Invånare % Å p 5 % Ö p 5 % Cerebro v. s Dals-Ed 33 7 93 0,62 (0,74) 45 6 12 Färgelanda 63 8 92 0,84 (1,0 ) 56 5 22 Ale 73 22 78 0,31 (0,28) 34 5 29 Lerum 90 16 84 0,29 (0,17) 36 6 31 Vårgårda 57 19 81 0,6 (0,65) 40 — 21 Tranemo 48 27 73 0,39 (0,25) 25 2 29 Bengtsfors 77 16 84 0,64 (0,32) 52 3 27 Mellerud 75 19 81 0,71 (0,6 ) 27 5 24 Lilla Edet 70 23 77 0,58 (0,59) 29 13 11 Mark 165 17 83 0,52 (0,36) 36 3 20 Svenljunga 60 14 86 0,55 (0,39) 35 3 33 Herrljunga 88 13 87 0,94 (0,39) 23 10 23 Vänersborg 150 27 73 0,42 (0,46) 34 4 22 Trollhättan 240 17 83 0,49 (0,47) 41 4 21 Alingsås 161 23 77 0,51 (0,39) 33 3 30 Borås 532 20 80 0,53 (0,38) 24 5 29 Ulricehamn 176 1 1 89 0,79 (0,46) 47 2 20 Åmål 99 17 83 0,75 (0,41) 30 2 20 S:a 2 257 0,52 (0,41)
Skaraborgs län
Kommun Antal % ( 75 år % > 75 år % Invånare % Å p 5 % Ö p 5 % Cerebro v. s Grästorp 57 25 75 0,93 (0,46) 30 4 32 Essunga 44 11 89 0,74 (0,58) 41 5 30 Mullsjö 35 21 79 0,5 (0,15) 31 — 29 Habo 44 26 74 0,51 (0,17) 34 14 14 Karlsborg 84 10 90 1,05 (0,32) 38 7 17 Gullspång 74 13 87 1,15 (0,46) 22 18 16 Vara 145 24 76 0,86 (0,67) 34 4 24 Götene 102 19 81 0,78 (0,36) 18 6 25 Tibro 87 22 78 0,78 (0,3 ) 28 6 26 Töreboda 87 18 82 0,85 (0,45) 31 6 21 Mariestad 140 15 85 0,58 (0,36) 22 7 25 Lidköping 219 17 83 0,62 (0,29) 34 5 27 Skara 221 17 83 1,23 (0,47) 42 4 19 Skövde 218 16 84 0,47 (0,3 ) 28 5 33 Hjo 58 19 81 0,65 (0,55) 19 12 28 Tidaholm 123 23 77 0,94 (0,33) 17 9 23 Falköping 253 18 82 0,8 (0,41) 20 5 24 S:a 1 991 0,73 (0,37)
Värmlands län
Kommun
Kil Eda Torsby Storfors Hammarö Munkfors Forshaga Grums Årjäng Sunne Karlstad Kristinehamn Filipstad Hagfors Arvika Säffle
S :a
Örebro län
Kommun
Laxå Hallsberg Degerfors Hällefors Ljusnarsberg Örebro Kumla Askersund Karlskoga Nora Lindesberg S:a
Antal
66 162 21 62 46 58 63 85 106 435 185 109 158 193 172 1 965
Antal
51 104 91 85 65 644 118 86 175 68 161 1 648
%(75år %>75år %Invånare %Åps %Öps %Cerebrov.s
14 86 0,38 (0,23) 36 2 23 * 24 76 0,7 (0,6 ) 15 3 30 27 73 1,05 (0,61) 29 6 24 10 90 0,38 (0,34) 24 5 48 19 81 0,49 (0,35) 42 3 18 31 69 0,95 (0,5 ) 22 2 30 20 80 0,5 (0,26) 31 16 22 22 78 0,6 (0,48) 33 2 32 21 79 0,86 (0,7 ) 36 2 24 27 73 0,8 (0,55) 35 3 22 23 77 0,58 (0,33) 32 4 24 20 80 0,7 (0,53) 40 8 21 21 79 0,78 (0,8 ) 35 9 22 16 84 0,95 (0,47) 29 3 25 18 82 0,72(0,7 ) 36 5 18 18 82 0,93 (0,61) 49 2 27 0,7 (0,48)
%(75år %>75år %Invånare %Åps %Öps %Cerebrov.s
16 84 0,62 (0,36) 49 2 16 17 83 0,61 (0,4 ) 38 2 23 21 79 0,75 (0,3 ) 45 1 25 16 84 0,85 (0,7 ) 27 4 34 17 83 0,97 (0,56) 52 6 20 21 79 0,54 (0,36) 35 5 22 17 83 0,66 (0,43) 27 4 22 22 78 0,73 (0,47) 23 1 17 23 77 0,49 (0,24) 31 3 44 19 81 0,68(0,51) 41 6 19 19 81 0,64 (0,36) 25 3 22
0,6 (0,38)
Västmanlands län
___—___——__.__—_——————
Kommun Antal % ( 75 år % > 75 år % Invånare % Å p 5 % Ö p 5 % Cerebro v. s Skinnskatteberg 34 22 78 0,65 (0,8 ) 47 9 15 Surahammar 55 11 89 0,48 (0,2 ) 33 4 29 Heby 103 18 82 0,78 (0,46) 25 3 25 Kungsör 54 23 77 0,65 (0,4 ) 37 9 15 Hallstahammar 95 16 84 0,55 (0,47) 27 8 24 Norberg 51 20 80 0,78 (0,52) 14 12 16 Västerås 543 17 83 0,46 (0,32) 32 6 24 Sala 144 15 85 0,68 (0,71) 39 5 17 Fagersta 100 18 82 0,7 (0,43) 38 5 22 Köping 145 31 69 0,54 (0,37) 34 11 23 Arboga 85 25 75 0,59 (0,3 ) 2 2 62 S:a 1 409 0,55 (0,38)
__________________________—_——
Kopparbergs län
_____________________——__—_
Kommun Antal % ( 75 år % > 75 år % Invånare % Å p 5 % Ö p s % Cerebro v. s Vansbro 94 22 78 1,14 (0,72) 32 9 22 Malung 81 22 78 0,69 (0,41) 6 4 30 Gagnef 50 20 80 0,5 (0,3 ) 30 4 28 Leksand 114 13 87 0,82 (0,64) 39 5 22 Rättvik 89 15 85 0,8 (0,62) 40 6 18 Orsa 57 26 74 0,78 (0,63) 32 5 23 Älvdalen 59 22 78 0,71 (0,69) 20 10 44 Smedjebacken 90 17 83 0,67 (0,53) 29 6 19 Mora 103 15 85 0,52 (0,48) 21 7 35 Falun 319 23 77 0,62 (0,51) 31 4 29 Borlänge 317 27 73 0,68 (0,4 ) 34 7 23 Säter 82 15 85 0,73 (0,72) 40 12 22 Hedemora 136 23 77 0,8 (0,78) 18 6 13 Avesta 137 28 72 0,54 (0,8 ) 21 5 25 Ludvika 225 24 76 0,74 (0,38) 33 8 26 S:a 1 953 0,68 (0,54)
__________________.__—_————_
Gävleborgs län
Kommun Antal % ( 75 år % > 75 år % Invånare % Å p 5 % Ö p 5 % Cerebro v. s Ockelbo 50 20 80 0,76 (0,55) 39 — 22 Hofors 73 19 81 0,58 (0,37) 26 5 26 Ovanåker 62 24 76 0,45 (0,45) 11 — 35 Nordanstig 78 17 83 0,67 (0,51) 14 8 33 Ljusdal 145 20 80 0,68 (0,72) 43 2 15 Gävle 480 19 81 0,54 (0,51) 39 5 25 Sandviken 217 20 80 0,53 (0,4 ) 31 5 23 Söderhamn 131 16 84 0,42 (0,45) 34 2 21 Bollnäs 143 23 77 0,51 (0,61) 15 — 24 Hudiksvall 186 25 75 0,49 (0,32) 31 2 25 S:a 1 565 0,53 (0,48)
Västernorrlands län ,
Kommun Antal % ( 75 år % > 75 år % Invånare % Å p 5 % Ö p 5 % Cerebro v. s
27 i
Ånge 114 16 84 0,87 (0,75) 32 2 Timrå 67 21 79 0,36 (0,55) 16 4 37 ; Härnösand 197 22 78 0,71 (0,54) 25 4 33 j Sundsvall 390 25 75 0,41 (0,31) 34 4 27 ' Kramfors 230 22 78 0,9 (0,74) 32 3 30 Sollefteå 175 15 85 0,68 (0,62) 35 7 29 Örnsköldsvik 414 20 80 0,69 (0,42) 40 3 24 S:a 1 587 0,6 (0,47)
Jämtlands län
Kommun Antal % ( 75 år % > 75 år % Invånare % Å p 5 % Ö p 5 % Cerebro v. s Ragunda 70 14 86 0,94 (0,79) 29 4 17 Bräcke 78 14 86 0,87 (0,69) 22 3 23 Krokom 78 16 84 0,56 (0,71) 28 4 27 Strömsund 136 17 83 0,81 (0,68) 15 1 24 Åre 77 24 76 0,8 (0,6 ) 25 4 22 Berg 68 16 84 0,78 (0,9 ) 34 3 21 Härjedalen 79 19 81 0,61 (0,68) 11 5 33 Östersund 212 23 77 0,37 (0,49) 26 2 25 S:a 798 0,59 (0,62)
Västerbottens län
Kommun Antal % ( 75 år % > 75 år % Invånare % Å p 5 % Ö p 5 % Cerebro v. s Nordmaling 80 14 86 1,01 (0,71) 26 6 20 Bjurholm 49 19 81 1,58 (0,83) 24 4 27 Vindeln 75 13 87 1,11 (0,81) 27 5 23 Robertsfors 94 23 77 1,22 (0,37) 49 4 13 Norsjö 44 39 61 0,81 (0,44) 27 16 16 Malå 41 38 62 0,97 (0,27) 20 12 10 Storuman 25 28 72 0,3 (0,44) 36 4 32 Sorsele 39 16 84 1,05 (0,56) 36 3 23 Dorotea 54 24 76 1,42 (0,62) 22 7 17 Vännäs 71 29 71 0,87 (0,46) 35 8 25 Vilhelmina 61 26 74 0,7 (0,37) 30 8 23 Åsele 48 16 84 1,09 (0,93) 27 8 27 Umeå 393 24 76 0,46 (0,27) 37 7 25 Lycksele 10] 27 73 0,71 (0,52) 45 6 21 Skellefteå 554 20 80 0,74 (0,34) 33 9 17 S:a 1 729 0,7 (0,38)
Norrbottens län
Kommun Antal % ( 75 år % > 75 år % Invånare % Å p 5 % Ö p 5 % Cerebro v. s Arvidsjaur 82 13 87 1,0 (0,42) 45 4 23 Arjeplog 28 14 86 0,71 (0,86) 25 — 32 Jokkmokk 53 21 79 0,76 (0,77) 32 4 25 Överkalix 53 17 83 1,08 (0,62) 38 2 9 Kalix 151 21 79 0,77 (0,41) 21 3 15 Övertorneå 58 16 84 0,93 (1,16) 43 12 14 Pajala 68 20 80 0,78 (0,87) 10 1 28 Gällivare 1 18 24 76 0,49 (0,67) 36 4 22 Älvsbyn 77 22 78 0,81 (0,38) 27 3 29 Luleå 368 22 78 0,55 (0,34) 45 8 20 Piteå 245 27 73 0,63 (0,36) 36 2 25 Boden 236 19 81 0,81 (0,64) 34 3 23 Haparanda 82 26 74 0,82 (0,61) 37 2 27 Kiruna 122 22 78 0,44 (0,4 ) 28 2 31 S:a ] 741 0,66 (0,49)
Statens offentliga utredningar 1986
Systematisk förteckning
Justitiedepartementet
Oversyn av rättegångsbalken 2. Högsta domstolen och rätts- bildningen. [1] Påföljd för brott 1. Lagtext och sammanfattning. [13] Päföljd för brott 2. Motiv. [14] Påföljd för brott 3. Bilagor, [15] Aktiers röstvärde. [23]
Integritetsskydd i informationssamhället. [24] Åklagarväsendets lokala organisation m.m. [ 6]
Folkets främsta företrädare. [27] Folkstyrelsen under krig och krigsfara. [28] Fastighetsbildning 4. Förrättningsförfarande och boendeinfly- tande mm. [29] Framtid, huvudbetänkande. [33] Framtid, bilagedel. [34] Samernas folkrättsliga ställning. [36] Förvärv av nya småhus, [38] Integritetsskyddeti informationssamhället 2. [46] Målsägandebiträde, [49] God man och förvaltare. [50]
Försvarsdepartementet
Militära skyddsområden, [7] Datorer, sårbarhet, säkerhet. [12] Vapenfriutbildningen iframtiden. [30 Befrielse från värnpliktstjänstgöring. 43]
Socialdepartementet
Allmänna socialtjänstfrägor. [19] Barns behov och föräldrars rätt. [20]
Barns behov och föräldrars rätt —— sammanfattning. [21] Handel med teknisk sprit m. rn. [35]
Deltidspension [47]
Finansdepartementet
Soliditet och skälighet i försäkringsvarksamheten. [8] Riksbanken och riksgäldsfullmäktige. [22] Reavinst aktier och obligationer. [37] Skatteutredningar. [39] Utgiftsskatt. Teknik och effekter. [40] Utgiftsskatt. Ej utk. [41] Staketmetod för beskattning av handelsbolag. [44]
Utbildningsdepartementet
En treårig yrkesutbildning — riktlinjer. [2] En treårig yrkesutbildning — beskrivningar, förslag. [3] Enklare skolförfattningar. Del 1. Sammanfattning, författnings— förslag. [10] Enklare skolförfattningar. Del 2. Motiv m.m, [11]
Jordbruksdepartementet Kontroll av livsmedel. [25]
Arbetsmarknadsdepartementet Ny lönegarantilag. [9]
Bostadsdepartementet
Bostadskommitténs slutbetänkande, Sammanfattning. [4] Bostadskommitténs slutbetänkande. Del 1. 5 Bostadskommitténs slutbetänkande, Del 2. 6
lndustridepartementet
Vägar till effektiv energianvändning. [16] EFU 87, [31] EFU 87. Bilagedel. [32] Bränsle och drivmedelsberedskapen under kriser och i krig. [42]
Civildepartementet
Framtid i samverkan. Del 1. 17 Framtid i samverkan. Del 2. 18 Bibeln — Tillägg till gamla testamentet. [45]
Anm. Siffrorna inom klammer betecknar utredningens nummer i den kronologiska förteckningen.
Statens offentliga utredningar 1986
Kronologisk förteckning
.. PPPFPS'IPPN
_.'_._._._._._._._. PPFPP'PPNT'
nur—sunnunun Scendebut—anar:
Sååååågå
ÖJ) wuwww wuuw NeåsosnsemgPNr—P
. Översyn av rättegångsbalken 2. Högsta domstolen och rättsbildningen. Ju. En treårig yrkesutbildning — riktlinjer. U. En treårig yrkesutbildning — beskrivningar, förslag. U. Bostadskommittens slutbetänkande. Sammanfattning. Bo. Bostadskommitténs slutbetänkande. Del 1, Bo. Bostadskommitténs slutbetänkande. Del 2. Bo. Militära skyddsområden. Fö, Soliditet och skälighet i försäkringsverksamheten. Fi. Ny Iönegarantilag. A. Enklare skolförfattningar. Del 1. Sammanfattning, författ- ningsförslag. U. Enklare skolförfattningar. Del 2. Motiv m.m. U. Datorer, sårbarhet, säkerhet. Fö. Påfölid för brott 1. Lagtext och sammanfattning. Ju. Påföljd för brott 2. Motiv. Ju. Päföljd för brott 3. Bilagor. Ju. Vägar till effektiv energianvändning. I. Framtid i samverkan. Del 1. C. Framtid i samverkan. Del 2. C. Aktuella socialtjänstfrägor. S. . Barns behov och föräldrars rätt. 5. . Barns behov och föräldrars rätt. Sammanfattning. S. . Riksbanken och riksgäldsfullmäktige. Fi. . Aktiers röstvärde. Ju. . Integritetsskydd i informationssamhället. Ju. . Kontroll av livsmedel. Jo. Åklagarväsendets lokala organisation m.m. Ju. . Folkets främsta företrädare. Ju. Folkstyrelsen under krig och krigsfara. Ju. Fastighetsbildning 4. Förrättningsförfarande och boende- inflytande m.m. Ju. Vapenfriutbildningen i framtiden. Fö. EFU 87.1 EFU 87. Bilagedel. 1, Framtid, huvudbetänkande. Ju. Framtid, bilagedel. Ju. Handel med teknisk sprit m.m. $. Samernas folkrättsliga ställning. Ju. Reavinst, aktier och obligationer, Fi. Förvärv av nya småhus. Ju.
Skatteutredningar. Fi. Utgiftsskatt. Teknik och effekter. Fi. Utgiftsskatt. Ej urk. Fi. Bränsle- och drivmedelsberedskapen under kriser och i krig. |. Befrielse från värnpliktstjänstgöring. Fö. Staketmetod för beskattning av handelsbolag. Fi. Bibeln — Tillägg till gamla testamentet. C. Integritetsskyddet i informationssamhället 2. Ju. Deltidspension. S.
Rättssäkerheten vid direktawisningar. A. Målsägandebiträde. Ju. God man och förvaltare. Ju.
KUNGL. nu.
1986 '12' l ! arom-low
