Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att regeringen får besluta om förändringar av den nya befälsordningen för det militära försvaret.

I propositionen föreslås också att regeringen får vidgade befogenheter att besluta om ändringar av byggnads- och reparationsberedskapens upp- gifter och organisation.

Vidare red0visas erfarenheterna av kvinnors utbildning och anställning som officerare inom det militära försvaret. I propositionen konstateras att det inte längre finns grund för att begränsa kvinnors tillträde till militära yrkesområden. Återstående yrkesområden inom det militära försvaret skall därför bli tillgängliga för kvinnlig rekrytering.

Slutligen informeras om att författningsregleringen ifråga om försvarets pcrsonalkårer skall hävas, att personalfunktionen inom försvarsmaktens myndigheter bör få en kompentenshöjning samt att frågan som rör utbild- ning och utveckling för personal inom den civila delen av totalförsvaret bör utredas närmare.

&

&%%(] få?)

• Sida 2
•  Original

Försvarsdepartementet Prop- 1988/39:52

'Jtdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 17 november 1988.

Närvarande: Statsministern Carlsson. ordförande. och statsråden S. Anders- son, Bodström, Göransson. Dahl, R. Carlsson. Hellström, Johansson, Hul- terström. G. Andersson. Lönnqvist. Thalén. Nordberg. Engström, Freivalds. Wallström.

Föredragande: statsrådet R. Carlsson

Proposition om vissa personalfrågor inom försvaret m.m.

1. Inledning

] proposition 1986/87z95 om totalförsvarets fortsatta utveckling (försvars- beslutspropositionen) anmälde jag att en arbetsgrupp tillsatts inom för- svarsdepartementet med uppgift att följa upp och utvärdera införandet av den nya befälsordningen för det militära försvaret, vars utformning riksda- gen beslutade om 1978 (prop. 1977/78:24. FöU 10, rskr. 179). Gruppen skulle också bereda de förslag till ändringar som kunde komma att aktuali- seras. 1 budgetpropositionen (prop. 1987/88: 100. bilaga 6) anmälde jag min avsikt att föreslå regeringen att återkomma till riksdagen med en redovisning då gruppen slutfört sitt arbete.

Utredningen om personal- och ekonomiadministration inom försvaret (PEU 84). vars första betänkanden redovisades i proposition 1986/87z36 om vissa personalfrågor inom försvaret överlämnade i februari 1987 be- tänkandet (Ds Fö 198722) Personalarbetet i framtiden inom försvaret. I betänkandet har utredningen tagit upp vissa frågor som jag anser bör anmälas för riksdagen.

Försvarets personalutvecklingsutredning (FÖPU) har överlämnat sitt första betänkande (SOU 1988: 12) Civil personal i för5varet med förslag till åtgärder avseende utvecklingsmöjligheter för den civila personalen inom försvarsdepartementets verksamhetsområde. Betänkandet remissbe- handlas för närvarande. Jag anser det dock vara angeläget att nu ta upp en viss fråga som i detta sammanhang bör anmälas för riksdagen.

1 det följande kommer jag att redogöra för mina överväganden och förslag beträffande den nya befälsordningen. Jag redovisar också erfaren- heter av kvinnors utbildning och anställning som yrkesofficerare samt en bedömning av kvinnors fortsatta tillträde till officersyrket. Därefter redo- görjag för mina överväganden med anledning av PEU 8425 förslag beträf- fande personalkårer och utbildning inom det pcrsonaladministrativa om- rådet. Vidare tarjag upp frågan om utveckling för personal inom den civila delen av totalförsvaret och då närmast FÖPU:s förslag att inrätta en högskola för den civila delen av totalförsvaret. Slutligen berör jag vissa frågor om den särskilda organisationen inom försvarsmakten för bygg- nads- och reparationsbercdskapen. 2

• Sida 3
•  Original

2. Befalsordning för det militära försvaret 2.1 Allmän bakgrund

Riksdagen fattade 1978 beslut om en ny befalsordning för det militära försvaret (prop. 1977/78:24. FöU 10. rskr. 179).

Riksdagsbcslutet innebär bl. a. att allt blivande yrkesbefäl som värnplik- tiga genomgår befälsutbildning tillsammans med övriga värnpliktiga. Efter värnpliktsutbildningen följer en grundläggande yrkesutbildning som leder fram till samma första uppgiftsnivå för alla yrkesofficerare. Undantag görs för flygförare på stridsflygplan samt. vad gäller viss militär utbildning. för högskoleingenjörer och försvarsmeteorologcr.

Det är viktigt med ett brett rekryteringsundcrlag. varför det är nödvän- digt att rekrytera yrkesbefäl från alla kategorier av befälsutbildade värn- pliktiga. För tillträde till officersutbildning krävs allmän behörighet enligt högskoleförordningen och vissa särskilda förkunskaper. Den som inte har tillräckliga kunskaper i allmänna ämnen bör ges möjlighet att genomgå kompletterande utbildning. .

Allt yrkesbefäl skall ha kompetens att fullgöra uppgifter som chef. fack— man och utbildare i krigs- och fredsorganisationen. Alla officerare skall efterhand vidareutbildas till uppgifter på plutonchefnivån i krigsorganisa- tionen och till uppgifter som kvalificerade utbildare vid pluton, kvalifice- rade delsystemledare eller tekniker i fredsorganisationen. Ungefär hälften av varje årsklass officerare vidareutbildas till befattningar på högre nivåer. Detta urval skall ske successivt varvid individens utvecklingstakt och personliga förhållanden skall ges större betydelse än som tidigare varit fallet.

Den grundläggande officersutbildningen bör omfatta ca två år och inne- hålla såväl skolmässig utbildning som praktisk tjänstgöring under handled- ning.

Krigshögskolans allmänna kurs eller specialistkurs utgör en för alla yrkesofficerare obligatorisk utbildning till tjänstbarhet som plutonchefi krig/ställföreträdande plutonchefi fred. Allmänna kursen skall genomgås 1 —5 år efter officershögskolan och specialistkurscn 5—9 år efter officers- högskolan.

En officer som har gått igenom krigshögskolans specialistkurs och be- döms lämplig för utbildning till befattning som kompanichefi krig/pluton- chefi fred bör ges möjlighet att genomgå sådan utbildning.

2.2. De huvudsakliga erfarenheterna av den nya befälsordningen

Min bedömning: Intentionerna bakom den nya befälsordningen för det militära försvaret har uppfyllts i allt väsentligt. Jag ser därför inget behov av att förändra befälsordningens bärande principer.

Skälen för min bedömning: Såväl den utvärdering som arbetsgruppen gjort som mina egna kontakter med personal på olika nivåer inom

• Sida 4
•  Original

försvarsmakten pekar på att den nya bcfälsordningen på det hela taget fungerar på avsett vis. Det är dock naturligt att en så omfattande reform successivt måste anpassas till utvecklingen och förbättras. En del föränd- ringar har också gjorts under de fem år befa'lsordningen har gällt.

Befälsordningens nivåfördelning förutsätter att en stor del av yrkesoffi- cerarna kommer att stanna som löjtnanter, kaptener och majorcr. Inled— ningsvis framhölls inte detta tillräckligt vid rekryteringen. utan en utveck- ling mot högre nivåer betonades. Så sker inte längre utan rekryteringen sker numera utifrån mer realistiska premisser. Jag har vidare erfarit att frågan om att till en del inrikta rekryteringen mot en bedömd slutnivå har diskuterats. Jag anser att en sådan "delad" rekrytering inte är motiverad.

Kravet att urval till högre nivåer skall ske successivt med utgångspunkt i resultaten av såväl praktisk tjänst som teoretisk utbildning, har i vissa fall inte tilllämpats på avsett vis. Samtliga försvarsgrenar har krav på betyget väl godkänd från officershögskolans teoridel resp. krigshögskolans högre kurs för tillträde till allmän kurs vid krigs- resp. militärhögskola. Den som endast fått betyget godkänd har alltså varit diskvalificerad oberoende av resultat från den praktiska tjänstgöringen. Dessa tillämpningsbestämmel- ser kommer efter vad jag har erfarit att ändras.

Grundläggande oliicersutbildning '

Den tvååriga officerskursen vid otticershögskolan ger i dag kompetens för att i krigsorganisationen inneha befattningar som kräver särskild kompe- tens på troppchefsnivån och i fredsorganisationen tjänstgöra som utbilda- re vid en pluton eller motsvarande enhet eller som delsystemledare eller tekniker.

Erfarenheterna av hittillsvarande rekrytering visar att ett stort antal yrkesofficersaspiranter har uppnått kompetens som plutonchefi krigsorga- nisationen redan efter den grundläggande värnpliktsutbildningen. Mot denna bakgrund är det enligt min mening rimligt att utbildningen vid ofl'iccrsliögskolan ger yrkesofficcren kompetens att tjänstgöra som pluton- chefi krigsorganisationen.

Vidareutbildning

Den stora skillnaden i kraven på praktisk tjänstgöringstid före krigshög- skolans allmänna kurs och specialistkurs (l — 5 år respektive 5—9 år efter officershögskolan) har inneburit att krigshögskolans specialistkurs kommit att uppfattas som ett sämre alternativ. Det bör vara möjligt att göra ett reellt val mellan alternativen. Krigshögskolans allmänna kurs och specia- listkurs bör därför placeras tidsmässigt parallellt. Reell möjlighet skall finnas att efter specialistkursen genomgå krigshögskolans högre kurs.

Förändringen medför att specialistkursen måste ges ett innehåll och en Omfattning som utgår från två års praktisk tjänstgöring efter officershög- skolan.

En officer med kaptens tjänstegrad med bl.a. intendentutbildning. ka— nieralutbildning eller fortifikationsteknisk utbildning bör efter anpassad

• Sida 5
•  Original

utbildning vid militärhögskolans allmänna kurs kunna utnämnas till ma— jor och krigsplaceras inom aktuellt fack.

De officerare som kan komma ifråga för denna utbildning bör ha tjänst— gjort under lång tid och därvid förvärvat ett stort mått av praktisk erfaren- het. Vilka delar av militärhögskolans allmänna kurs som skall ingå i den anpassade utbildningen får avgöras med hänsyn till dels den enskildes officersutbildning och erfarenhet. dels de krav som den avsedda befatt- ningen i krigsorganisationen ställer.

Reservbefäl

Nuvarande vakanser vid förbanden har inneburit att många reservoffice- rare har getts möjlighet till frivillig tjänstgöring under längre tid. För- bandschcfcr får härigenom en god uppfattning om den enskildes förmåga och lämplighet samtidigt som den enskilde får en säkrare grund för sitt yrkesval. Myndigheterna bör ges möjlighet att som yrkesofficer anställa en reservofficer som efter reservofficersutbildningen genom praktisk tjänst- göring visat mycket god förmåga som chef. utbildare och fackman. Re- servofficeren skall före anställning genomgå hela eller delar av lämpliga skolsteg i befälsordningen med hänsyn till genomförd praktisk tjänstgö- ring. Antalet reservofficcrare som hittills har anställts efter dispens från regeringen är relativt begränsat och efterhand som vakanssituationen för- bättras kommer sannolikt antalet som anställs genom detta förfarande att minska. Förfaringssättct får inte innebära att kvalitetskravet på yrkesoffi- cerarna sänks eller att en utbildningsväg som är snabbare än den ordinarie skapas.

2.3. Beslutanderätt om befälsordningen

Mitt förslag: Regeringen får besluta om förändringar i befälsord- ningen för det militära försvaret inom de principiella ramarna för denna.

Skälen för mitt förslag: Den nuvarande befälsordningen för det militära försvaret infördes som jag i det föregående redovisat genom riksdagsbeslut 1978. Jämfört med tidigare innebar den nya befälsordningen stora föränd- ringar och det var då naturligt att riksdagen hade ett intresse av att säkerställa systemets utformning genom relativt detaljerade bestämmelser.

Den nya befälsordningen har nu vunnit både stadga och acceptans varför det inte finns något behov av att förändra befälsordningcns princi- per. De smärre justeringar som nu och framgent behöver göras är enligt min mening av den karaktären att regeringen kan fatta de nödvändiga besluten.

• Sida 6
•  Original

3. Kvinnor som yrkesofficerare 3.1 Allmän bakgrund

Frågan om kvinnans uppgifter inom försvaret har diskuterats återkom- mande under en följd av år. I början av 1970-talet aktualiserades frågan om inte försvarets yrken i större utsträckning borde öppnas för kvinnor.

Beredningen för det fortsatta arbetet om kvinnan i försvaret (BKF) tillsattes 1975. Direktiven till BKF innehöll två begränsningar: Kvinnlig värnplikt eller civil tjänsteplikt skulle inte behandlas och i en första etapp skulle arbetet inriktas enbart på s.k. icke stridande befattningar.

I sitt första betänkande (SOU 1977:26) Kvinnan och försvarets yrken föreslog BKF att kvinnor skulle inordnas under den generella ordning och de grundkrav som gäller för manligt befäl. Grundprincipen borde vara en gemensam befälsordning och en integrerad struktur inom ramen för nödvändiga fysiska krav.

BKF föreslog i sitt betänkande att kvinnor skulle ges möjlighet till anställning som stambefäl inom flygvapnet och att anställning i den första etappen skulle inriktas mot stridslcdnings-. sambands-, och teknisk tjänst. Regeringens proposition 1977/78:185 om anställning av kvinnor som befäl inom det militära försvaret m.m. och riksdagens beslut (FöU l978/79:l. rskr. 2) följde BKF:s förslag och de första kvinnorna började sin frivilliga grundutbildning inom flygvapnet 1980.

BKF redovisade i sitt första betänkande svårigheter med att begränsa utrymmet för kvinnligt yrkesbefäl till icke stridande befattningar. 1 april 1978 fick BKF uppdrag att utreda förutsättningarna för att låta kvinnor få anställning som yrkesofficerare utan begränsning till icke stridande befatt- ningar samt att föreslå åtgärder för fortsatt utveckling mot ett på sikt könsobundet bcfälsyrke.

Regeringens proposition 1981/8213 om anställning av kvinnor inom det militära försvaret. m.m. följde i princip förslagen i BKF:s slutbetänkande (Ds Fö 198015 —6) Kvinnan och försvarets yrken.

Med anledning av propositionen godkände riksdagen i november 1981 att rekrytering till befälsyrket fick ske oberoende av kön inom samtliga försvarsgrenar. (FöU 1981/826, rskr. 37). 1 det påföljande regeringsbeslu- tet i mars 1982 föreskrev regeringen att kvinnor fr.o.m. 1983 skulle få tillträde till signal- och trängtrupperna inom armén. sjöfrontsartilleri-. radar- och sambandstjänst inom kustartilleriet samt för marinen gemen- sam sjukvårdstjänst och stridslednings-, sambands- och underhållstjänst inom flottan. Vidare bemyndigades försvarsgrenscheferna att tidigast fr.o.m. 1983 ge kvinnor tillträde till: Inom armén. ingenjörstrupperna, luftvärnet. artilleriet och tygtekniska kåren, inom marinen. luftvärnstjänst och teknisk tjänst (kustartilleriet). mintjänst. teknisk tjänst samt ubåts- och ubåtsteknisk tjänst (flottan) och inom flygvapnet. markförsvarstjänst.

Återstående yrkesområden ankom det på regeringen att besluta om när erfarenheter vunnits av den inledande verksamheten och beträffande flyg- vapnet, när undersökningar genomförts av de yrkesmedicinska faktorerna.

De undantagna yrkesområdena var infanteriet, kavalleriet och pansar-

• Sida 7
•  Original

trupperna inom armén, kustjägar- och markstridstjänst inom marinen samt flygtjänst och tjänst som flygingenjör på flyglinjc inom flygvapnet.

De yrkesområden som nämnts omfattar de områden inom vilken den grundläggande officersutbildningen sker. Därutöver finns två yrkesområ- den till vilka rekrytering sker bland anställda yrkesofficerare oberoende av kön. Dessa är flygtjänst inom armén och helikoptertjänst inom marinen. Vidare har kvinnor också tillträde till befattningar som läkare. tandläkare. veterinär och apotekare vid försvaret.

3.2. Överbefälhavarens rapport om kvinnor inom försvaret

1 maj 1987 uppdrog regeringen åt överbefälhavaren att efter samråd med försvarets forskningsanstalt redovisa hur försvarsgrenscheferna utnyttjat bemyndigandena i regeringens beslut. Vidare innefattade uppdraget en utvärdering på grundval av de dittills gjorda erfarenheterna av kvinnor som genomgått grund- och officersutbildning samt av kvinnor som fått anställning som yrkesbefäl. Överbefälhavaren uppdrogs också att lämna förslag om vilka befattningar inom hemvärnet som borde öppnas för kvinnor som har respektive inte har genomgått militär grundutbildning samt mot denna bakgrund särskilt belysa de förhållanden som rikshem- värnschefen pekat på beträffande Gotland.

Överbefälhavaren lämnade sin redovisning i januari 1988. Av redovis- ningen framgår att chefen för armén 1983 öppnade samtliga yrkesområden enligt bemyndigandet. Rekryteringen till ingenjörstrupperna upphörde dock vid början av utbildningsåret 1984/85 på grund av den stora andel kvinnor som avbrutit utbildningen året innan. Kvinnor som avbrutit utbildningen anger som ett av skälen att de upplevt de manliga befälens attityder och värderingar som hårda och orättvisa.

Chefen för marinen öppnade 1983 samtliga angivna yrkesområden för kvinnor med undantag av ubåts- och ubåtsteknisk tjänst. De senare yrkes- områdena har inte öppnats med hänvisning till att det kvarstår osäkerhet om eventuellt ökade risker för fosterskador hos gravida kvinnor i samband med tung- och djupdykning.

Chefen för flygvapnet öppnade markförsvarsfacket 1983. Rekryteringen avbröts dock fr.o.m. 1985 eftersom avgångarna varit stora och yrket ansågs alltför fysiskt krävande för kvinnor.

I följande sammanställning summeras de kvantitativa resultaten t.o.m. våren 1988 av kvinnors utbildning och anställning inom det militära försvaret.

• Sida 8
•  Original

Rekrytering av kvinnor till militära yrken (våren 1988)

Period 1983/84—1987/88 1980/81—1987/88 Armén Marinen Flygvapnet Antal sökande 789 1 850 1 896 Påbörjat grundutbildning 157 155 211 Genomfört grund- utbildning 106 123 174 Sökt tillträde till officershögskola 68 101 142 Påbörjat officershögskola 44 (varav 5 61 (varav 6 1 10 (varav under ut- under ut- 9 under bildning) bildning) utbild- ning) Genomfört officers- högskola 22 24 82 Antal anställda kvinnliga officerare 18 fänrikar 24 fänrikar 56 fänrikar

18 löjtnanter 8 kaptener

Antalet sökande till grundutbildningen har minskat från ca 1000 kvin- nor år 1983 till ca 600 kvinnor år 1987.

Av överbefälhavarcns redovisning framgår vidare att de kvalitativa erfarenheterna av kvinnor i försvaret i huvudsak är positiva inom de tre försvarsgrenarna. Kvinnorna är ofta mer motiverade än manliga värnplik- tiga eftersom de genomgår utbildningen frivilligt. 1 teoretiska och allmän- militära ämnen uppnår kvinnorna likvärdiga eller bättre resultat än männen medan prestationerna inom fysiskt ansträngande verksamhet är sämre, särskilt under fysiskt krävande längre övningar. I regel smälter kvinnorna bra in i den sociala miljön och anses påverka denna i positiv riktning.

Från de skolor där kvinnor hittills har varit elever, är erfarenheterna i stort överensstämmande med vad som nyss sagts beträffande frivillig grundutbildning.

Överbefälhavaren anger vidare att erfarenheterna av kvinnor verksam- ma som yrkes- och reservofficerare är goda. Kvinnorna anses generellt vara duktiga som utbildare och det ökade antalet kvinnliga befäl har medfört en positiv förändring av stil och miljö. Under övningar har kvinnorna visat prov på mycket god psykisk stabilitet och styrka. Liksom tidigare nämnts klarar sig kvinnorna dockjämförelsevis sämre i de fysiskt ansträngande delarna av verksamheten. Chefen för flygvapnet anser även att kvinnor klarar sig sämre än männen i det tekniska facket. vad avser både de rent teoretiska kunskaperna och den tekniska förståelsen.

Sammanfattningsvis anser överbefälhavaren att de kvinnor som nu är verksamma som yrkesofficerare utgör ett positivt tillskott till verksamhe-

• Sida 9
•  Original

ten. De motsvarar väl de krav som ställs i aktuell nivå och bedöms ha samma framtidsutsikter som männen.

För att förbättra de yrkesområden som idag är öppna för kvinnor samt för att minska de stora avgångarna, avser överbefälhavaren bl. a. att initi- era personalutvecklande åtgärder i syfte att bearbeta negativa värderingar och attityder till kvinnor samt förbättra rådgivningen och informationen om officersyrket.

Mot bakgrund av bl.a. utländska erfarenheter som visar på mycket positiva resultat med kvinnor som militära förhörsledare/tolkar avser överbefälhavaren att utreda möjligheten att inrätta en reservofficerslinjc för dessa yrken samt därmed rekrytering till försvarets tolkskola.

Överbefälhavaren anser också att kvinnor som har genomfört grundut- bildning bör teckna frivilligavtal och krigsplaceras. Överbefälhavaren av- ser därför att vidta åtgärder som underlättar och stimulerar detta.

Utöver inrättandet av en reservofficerslinje för militära tolkar/förhörs- ledare anser överbefälhavaren att man för närvarande inte bör öppna fler yrkesområden för kvinnor. När det gäller ubåts- och ubåtsteknisk tjänst samt flygning av högprestandaflygplan anser överbefälhavaren att det fysiska och medicinska underlaget idag är otillfredsställande när det gäller kvinnors lämplighet för dessa yrkesområden. Överbefälhavaren redovisar också ekonomiska konsekvenser av att kvinnor utbildas till stridspiloter: Utbildning av förare på högprestandaflygplan är förenad med mycket höga kostnader och tiden som aktiv stridsflygare är förhållandevis kort. Tiden sammanfaller i stort med kvinnans fertila period. Av detta följer att en eventuell graviditet förkortar den aktiva flygperioden avsevärt och att därmed kostnaden för den effektiva tiden som stridspilot stiger.

Överbefälhavaren bedömer att även om stora rekryteringsansträngning— ar görs så kommer andelen kvinnor av det totala antalet sökande att vara mycket liten. Det finns därför inte behov av att öppna ytterligare områden för kvinnor på grund av stor tillströmning. 1 stället anser överbefälhavaren att kraft och resurser skall koncentreras till att utveckla och förbättra förhållandena inom redan öppna yrkesområden.

1 sin redovisning behandlar överbefälhavaren även frågan om rekryte— ring av kvinnor till hemvärnet på Gotland. Rikshemvärnschefen har 1986 i en skrivelse till regeringen föreslagit att vakanserna inom Gotlands hcmvärnsområde skulle kunna minskas och om möjligt täckas genom rekrytering av kvinnor. Frivilligorganisationerna har i bilaga till skrivelsen ställt sig avvisande till förslaget. .

Överbefälhavaren säger i sin redovisning att det framlagda förslaget skulle kunna försvåra rekrytering av kvinnor till befattningar inom avtals- organisationernas ansvarsområde dvs. till befattningar inom stabs- och underhållstjänsten. Överbefälhavaren anger också att organisationsför- ändringar har påbörjats inom Gotlands militärkommando i syfte att mins- ka antalet hemvärnsområden. Personalbehovet för ledning och underhåll kommer att minska och vakanserna i stridande befattningar kommer att kunna täckas med män. Inom ramen för Försvarsmaktsutredning 88 kan även uppgiftsfördelningen mellan hemvärn och övriga förband komma att omprövas.

• Sida 10
•  Original

Överbefälhavaren anser mot denna bakgrund. att kvinnor inte skall rekryteras till hemvärnet för att täcka vakanser inom stridande befattning- ar.

3.3. Nya yrkesområden för kvinnor

Min bedömning: Kvinnor bör få tillträde till alla militära yrkesom- råden.

Skälen för min bedömning: Av tradition har endast män kunnat få anställning som yrkesofficerare i det militära försvaret. Genom successiva reformer under 1970— och 1980-talet har dock de flesta yrkesområdena för militär personal inom försvarsmakten öppnats också för kvinnor. Avgö- rande. för utvecklingcn har varit inrättandet av den särskilda militära grundutbildningen för kvinnor. Genom denna har kvinnorna fått möjlig- het att skaffa sig samma grundläggande kompetens för en yrkeskarriär inom det militära försvaret som männen får genom värnpliktsutbildning- en.

En tjänst som yrkesofficer vid försvarsmakten skiljer sig principiellt inte från andra statliga tjänster. Vid tillsättningen av en sådan tjänst skall därför enligt regeringsformen (11 kap. 9 &) avseende endast fästas vid sakliga grunder. 1 grundlagstexten exemplifieras detta med förtjänst, dvs. i praktiken antalet tjänsteår, och skicklighet, dvs. lämpligheten för arbets- uppgifterna med hänsyn till teoretisk och praktisk utbildning m.m. 1 lagen (1976:600) om offentlig anStällning (4 kap. 3 _S) anges att bland de grunder som skall beaktas vid tjänstetillsättning skall skickligheten sättas främst, om det inte finns särskilda skäl för något annat.

Tillhörigheten till ett visst kön kan inte anses vara ett objektivt kriteri- um vid tjänstetillsättning. Det är därför inte förenligt med grundlagen att förbehålla vissa statliga tjänster endast det ena könet. Strävandena att motverka dominans för det ena könet har däremot föranlett frågan om sökande tillhörande det underrepresenterade könet får favoriseras vid tillsättning av en viss tjänst.

Det anförda innebär att det numera med en utbyggd allmän militär grundutbildning för kvinnor inte kan resas några principiella hinder för kvinnor att få tillträde till de militära yrkesområdena. En kvinna som uppfyller kraven på förkunskaper. fysiska och psykiska egenskaper etc. bör alltså få konkurrera med manliga medsökande om tjänsterna, oavsett till vilket militärt yrkesområde de kan hänföras. Den som på sakliga grunder bedöms kunna klara de med tjänsten förenade arbetsuppgifterna bäst skall normalt få tjänsten. Vad som skall vägas in vid en sådan prövning får avgöras i det enskilda fallet. Att hålla kvinnor utanför vissa befattningar därför att samhällets kostnader för utbildningen är för hög kan inte vara gOÖIagbart. Med samma synsätt skulle t. ex. läkaryrket kunna förbehållas enbart män.

De fysiologiska skäl som har anförts mot att kvinnor får anställas i t. ex. ubåtstjänst och som flygförare kan alltså inte ges generell bärighet och

• Sida 11
•  Original

grunda ett allmänt förbud mot kvinnor i dessa befattningar. En prövning måste i stället göras i det enskilda fallet varvid kvinnans lämplighet får vägas mot övriga medsökandes.

Att kvinnor och män konkurrerar på lika villkor om de militära tjänster- na innebär ett utvidgat rekryteringsundcrlag vilket i förlängningen medför en kvalitetshöjning bland yrkesofficerarna. Detta serjag som mycket posi- tivt för det militära försvaret i sin helhet.

De hittills vunna erfarenheterna av kvinnor i försvaret är. som överbe- fälhavaren redovisat, i huvudsak mycket positiva. Jag vill därför i detta sammanhang understryka hur betydelsefullt det är att kvinnor nu i ökad omfattning söker sig till försvarets samtliga yrkesområden.

Jag är medveten om att det inom vissa yrkesområden kommer att vara endast få kvinnor som kan bli aktuella för rekrytering — detta gäller framför allt inom de områden där särskilt höga fysiska krav ställs på den sökande. Arbetsgivaren har också ett ansvar för att en arbetstagare inte ges arbetsuppgifter för vilka han eller hon saknar nödvändiga förutsättningar. ' Från principiell synpunkt är det enligt min mening dock viktigt att de kvinnor som så önskar kan söka även till de mer fysiskt ansträngande yrkesområdena.

För att underlätta kvinnors inträde i befälsyrket är det betydelsefullt att de kvinnliga sökandena får fullgod information om de yrkesalternativ som ges och vad dessa innebär. Jag har erfarit att många av de avgångar som skett inom de hittills tillgängliga yrkesområdena har varit orsakade av att kvinnorna inte varit tillräckligt informerade om vad yrket innebär och vilka krav som ställs. Med effektivare yrkesinformation kan förmodligen avgångarna bland kvinnor reduceras väsentligt. Också de attityder som mött kvinnorna har haft betydelse. I likhet med överbefälhavaren anserjag att det är viktigt med ett kontinuerligt arbete inom alla delar av försvaret i syfte att motverka negativa attityder och värderingar mot kvinnor. I sammanhanget vill jag än en gång poängtera att kvinnorna utgör ett tillskott till försvarets organisation och att det därför är viktigt att de får ett positivt bemötande. Jag avser senare föreslå regeringen att uppdra åt berörda myndigheter att årligen redovisa vilka åtgärder som vidtagits på området samt vilka resultat som uppnås.

Jag skall nu gå över till att beröra frågan om kvinnor inorn hemvärnet. För närvarande rekryteras ordinarie hemvärnsmän från den del av den manliga befolkningen som har genomgått militär grundutbildning.

Inget hinder bör föreligga för kvinnor som genomgått militär grundut— bildning att söka tjänstgöring som ordinarie hemvärnsmän. De bör därvid gå in under samma krav 'och bestämmelser som gäller för manliga sökande.

Till driftvärnet rekryteras både män och kvinnor. Med hänsyn till dels driftvärnets uppgifter dels knytningen till den ordinarie arbetsplatsen före- ligger där inte samma krav på militär grundutbildning.

I propositionen 1977/78: 185 om anställning av kvinnor som befäl inom det militära försvaret m. m. anförde dåvarande chefen för försvarsdeparte— mentet att kvinnor på försök borde kunna rekryteras till vissa befattningar i beredskapsstyrka för FN-tjänst. Riksdagen godtog detta (FöU 1978/79: 1. rskr. 2).

• Sida 12
•  Original

Vad jag har anfört i det föregående om kvinnors tillträde till militära yrken bör alltså även gälla när en kvinna vill få anställning i beredskaps- styrkan.

Detta innebär att för befattningar där den militära kompetensen är avgörande måste en kvinnlig sökande ha en väl genomförd militär utbild- ning. För bcfattningar där den civila kompetensen är mest väsentlig och kravet på militär utbildning kan sättas lägre bör urvalet ske med de civila meriterna som främsta grund. 1 de fall då den som uttagits saknar tillräck- lig militär utbildning bör personen ifråga. på det sätt som nu sker, få en lämpligt avpassad allmänmilitär utbildning.

Givetvis måste dock beaktas om FN för visst uppdrag inte tillåter kvinnor i beredskapsstyrka. Tillbörlig hänsyn måste alltid tas till den kultur och de allmänna värderingar som råder i aktuellt område.

4. Försvarsmaktens personalkårer 4.1 Allmän bakgrund

1 allmänt språkbruk används begreppet ”kår" som kollektiv benämning på en yrkesgrupp. exempelvis domar- eller läkarkåren. Inom försvarsmakten har kårbegreppet tillagts en specifik och snävare betydelse i och med att begreppet "personalkår" författningsmässigt har fastlagts.

Yrkes— och reservofficerare tillhör personalkårer och får sin tjänstegrad genom utnämning till tjänstegraden i en personalkår. Försvarsmaktens civila personal berörs inte av personalkårsindelningen.

lnom försvarsmakten finns 90 personalkårer varav 67 är lokala, dvs. anknutna till en lokal myndighet. Av de övriga 23 är fyra (fortifikationskå- ren. försvarets intendentkår. försvarets medicinalkår samt väg- och vatten- byggnadskåren) gemensamma för försvarsmakten. elva (arméns generali- tet, generalstabskåren. arméns tekniska kår samt åtta truppslagskårer) tillhörande armén. fyra (amiralitetet. mariningenjörkåren, flottans perso- nalkår samt kustartilleriets personalkår) tillhörande marinen och fyra (flygvapnets generalitet. flygvapnets personalkår, flygingenjörkåren samt mctcorologkåren) tillhörande flygvapnet.

Grundläggande bestämmelser om personalkårerna finns i förordningen (FFS 1983: 1 1) om försvarsmaktens personalkårer.

För varje personalkår — utom generaliteten och amiralitetet. vilka lyder direkt under regeringen — finns en chef. Personalkårchefen skall verka för att lämplig personal rekryteras och att personalen får en ändamålsenlig utbildning. Han skall dessutom planera vidareutvecklingcn på längre sikt för kårens personal. avge vitsord och befordringsomdömen, delta i beford- ringsberedningar, ge förslag till antagning av personal i och aspiranter till kåren. ge förslag till urval och antagning av personal till fortsatt utbildning och ge förslag till tjänsteställningsbefordran, placering och kommendering av personal.

Att vara personalkårchefär i regel en tillikabefattning.

• Sida 13
•  Original

4.2. Författningsreglering

Min bedömning: Regeringen bör inte längre föreskriva en indelning av försvarsmakten i personalkårer. De nuvarande personalkårerna bör avvecklas.

PEU 84:s förslag: Överensstämmer i huvudsak med min bedömning. Remissinstanserna: Remissopinionen är splittrad. Överbefälhavaren, försvarets rationaliseringsinstitut, Östersunds armégarnison. Blekinge kustartilleriförsvar med Karlskrona kustartilleriregemente. statens arbets- marknadsnämnd. Landsorganisationen och Försvarets Civila Tjänsteman- naförbund instämmer i utredningens förslag. Också försvarets förvalt- ningsskola, västkustens marinkommando och Sveriges Civilingenjörsför- bund instämmer i utredningens förslag men vill göra undantag för vissa personalkårer. Livgrenadjärregementet. Norrbottens flygflottilj. Central- organisationen SAC O/SR och Svenska Officersförbundet avstyrker försla- gen. Norrbottens flygflottilj dock med vissa undantag. Väg- och vatten- byggnadskåren avstyrker beträffade denna kår liksom försvarets sjuk— vårdsstyrelse och Svenska militärläkareföreningen beträffade försvarets medicinalkår. Officerarnas Riksförbund anser att vissa kårer behövs men tar i övrigt inte ställning. Försvarets materielverk. militärbefälhavaren i Nedre Norrlands militärområde, riksrevisionsverket och statens arbets- givarverk tar av olika skäl inte ställning till förslagen.

Skälen för min bedömning: Riksdagen har uttalat att arbetet med förenk- lingen av de personalpolitiska regelsystemen bör intensifieras (prop. 1984/85:219. AU 1985/8626. UbU 5. rskr. 48 och 50). l proposition 1986/87:36 om vissa personalfrågor inom försvaret gjorde jag bedömning- en att i princip bör arbetstagarna vid myndigheter som hör till försvarsde- partementets område vara anställda vid den myndighet där de tjänstgör en längre tid och att huvuddelen av de pcrsonaladministrativa uppgifter som berör de anställda bör utföras av denna myndighet. Riksdagen hade ingen invändning mot detta (FöU 1986/87: 3. rskr. 69).

Det är enligt min mening myndighetschefen som bär det odelade ansva- ret för myndighetens personalpolitik och personaladministration. Perso- nalkårcheferna har nu personaladministrativa uppgifter som ingår i detta ansvarsområde men som kan sträcka sig över flera myndigheter. Det nu tillämpade personalkårsystemet innebär att arbetsgivaransvaret och perso- naladministrationen splittrats upp utifrån kategoriindelningar av persona- len. Det innebär också en begränsning av myndighetschefernas möjlighe- ter att inom de ramar som statsmakterna i myndigheternas instruktioner angett organisera och ta ansvar för verksamheten liksom att flexibelt utnyttja de yrkesofficerare som tjänstgör vid myndigheten. Det finns där- för inte längre anledning för statsmakterna att föreskriva en indelning av försvarsmaktens militära personal i personalkårer med fastlagda uppgifter för personalkårchefer. Tvärtom kan en sådan reglering motverka en ända- målsenlig utveckling av personalfrågorna inom försvarsmakten.

Det ankommer på regeringen att fatta beslut i denna fråga.

• Sida 14
•  Original

5. Kompetenskrav inom det pcrsonaladministrativa området.

Min bedömning: Det finns ett behov av utbildning för all personal vid personalfunktionen inom försvarsmakten. Såväl civil som mili- tär personal bör kunna inneha alla tjänster inom personaladmini- strationen.

PEU 84:s förslag: Personalfunktionen inom försvarsmaktens myndighe- ter skall ges en nödvändig kompetenshöjning. Utbildningsinsatsema bör inriktas mot att kompetenskraven likställs med vad som tillämpas inom övrig offentlig förvaltning och näringsliv.

Alla pcrsonaladministrativa befattningar bör kunna bemannas med så- väl civil personal. som getts erforderlig verksamhetsanpassad utbildning, som övergångsutbildade yrkesofficerare.

Remissinstanserna: Remissinstansernas åsikter om utredningens förslag går vitt isär. De militära myndigheterna samt de personalorganisationer som representerar militär personal anser inte att alla befattningar inom personalområdet kan bemannas med civil personal. Dessa remissinstanser anser att en militär miljökunskap. vilken endast kan erhållas genom mång- årig tjänstgöring vid såväl freds- som krigsorganiserade förband, är nöd- vändig. Övriga remissinstanser har uppfattningen att alla befattningar inom det pcrsonaladministrativa området kan innehas av såväl militär som civil personal. Som skäl anförs bl.a. en ökad kontinuitet på viktiga befattningar samt förbättrade utvecklingsmöjligheter för den civila perso- nalen.

Skälen för min bedömning: De ändringar som gjorts i förordningen (19831276. ändrad senast 1988:547) om verksamheten inom försvarsmak- ten för att stärka personalenhetens organisatoriska ställning skall uppfattas som ett uttryck för den alltmer centrala roll regeringen anser att personal- funktionen har och kommer att ha i framtiden inom försvaret. För att den ändrade organisatoriska ställningen skall ge avsedd effekt, är det emeller- tid viktigt att personal vilken har att handlägga pcrsonaladministrativa frågor har nödvändig kompetens.

Jag har tidigare funnit att det är nödvändigt med ökade Utbildningsin- satser inom personaladministrationens område (prop. 1986/87:36, FöU 3. rskr. 69). Detta arbete har redan till viss del startat. Jag tänker då närmast på den nya personalchefsutbildningen vid försvarets förvaltningsskola.

Försvarets förvaltningsskola som instruktionsmässigt har att ge utbild- ning inom området genomför under innevarande budgetår för första gång- en den nya personalchefsutbildning. vilken jag redovisat i budgetproposi- tionen (prop. 1987/88: 100 bil. 6. FöU ll, rskr. 346). Denna utbildning på förvaltningsskolan och även andra pcrsonaladministrativa utbildningar inom departementsområdet skall vara öppen och gemensam för såväl civil som militär personal.

Kursernas uppläggning och innehåll bör vara sådana att kompetens- nivån för såväl handläggande personal som chefer, höjs till en nivå som är

• Sida 15
•  Original

jämförlig med vad som gäller i övrigt inom offentlig förvaltning och näringsliv. Därigenom ges den anställde såväl möjlighet att utveckla sig inom sin tjänst som möjlighet att få mer kvalificerade tjänster. Jag vill med detta framhålla att det skall vara förtjänst och skicklighet. med betoning på skicklighet. som skall gälla vid tillsättning av tjänster inom det personaladministrativa området, oavsett personalkategori. Enligt min me- ning är vissa remissinstansers krav på militär miljökunskap hos personal- administratörerna överdrivna. lnom statsförvaltningen i övrigt liksom inom näringslivet uppställs inte så långtgående krav på erfarenhet av verksamheten som sådan. Förhållandena inom det militära kan inte gene- rellt anses så specifika att särskilda krav på miljökunskap är motiverade.

6. Utbildning och utveckling för personal inom den civila delen av totalförsvaret

1 proposition 1986/87:95 om totalförsvarets fortsatta utveckling (försvars- beslutspropositionen) anfördejag att samverkan mellan militärt och civilt försvar är av utslagsgivande betydelse för totalförsvarets effektivitet under beredskap och i krig. De båda grenarna av totalförsvaret är beroende av samverkan även i kris- och katastrofsituationer i fred.

Försvarets personalutvecklingsutredning (FÖPU) har i sitt första betän- kande (SOU 1988:12) Civil personal i försvaret föreslagit bl.a. utveck- lingsåtgärder för personalen inom den civila delen av totalförsvaret.

Min bedömning: Personal som arbetar med frågor avseende bered- skap m.m. inom den civila delen av totalförsvaret skall genom utbildning och övning ges nödvändig kompetens för att effektivt kunna fylla sin uppgift. För att tillgodose behovet inte endast för statliga myndigheter utan också för övriga offentliga organ, närings- liv m.fl. bör en mer systematisk utbildning än den som för närva- rande finns övervägas liksom de närmare förutsättningarna för att eventuellt inrätta en högskola för sådan utbildning.

Skälen för min bedömning: Personalen inom den civila delen av total- försvaret utgör en utomordenligt viktig tillgång för att bygga upp och behålla en god beredskap inför kriser och krig. Den ökade sårbarheten i samhället medför ökande behov av beredskapsåtgärder och krav på vidga- de kunskaper om samhället och dess sätt att fungera. De anställda måste enligt min mening få möjlighet till en sådan utveckling och anpassning av sina kunskaper som svarar mot den föränderliga verksamhetens behov och mot deras individuella förutsättningar för utveckling.

Den civila delen av totalförsvaret har redan i fred viktiga uppgifter i samband med katastrofer och försörjningskriser. Det är av stor vikt att ledning. planläggning och utbildning fungerar tillfredsställande. Samord- ning och ledning inom detta område berör inte enbart statliga och kommu-

• Sida 16
•  Original

nala myndigheter utan innefattar även samverkan med bl.a. olika bran- scher inom näringslivet. Jag delar FÖPU:s uppfattning att de personer inom den civila sektorn som har att svara för planläggning och ledning måste ges erforderlig utbildning för sina uppgifter inte enbart med avseen- de på krigsförhållanden utan även för att kunna svara upp mot krav som ställs i kris- och katastrofsituationer i fred.

FÖPU har framhållit att utbildningsbehoven inom den civila delen av totalförsvaret är stora bl. a., som jag redan framhållit. inom områdena planläggning och ledning. Det är nödvändigt att chefer och deras närmaste medarbetare ges utbildning och träning så att de kan handla rationellt i olika situationer.

Statsmakterna bör enlig min mening ta ansvaret för att en relevant utbildning för personal inom den civila delen av totalförsvaret kommer till stånd. De närmare förutsättningarna för en högre utbildning för denna personal liksom en sådan utbildnings organisation och inriktning bör dock utredas ytterligare. Härvid bör möjligheterna till samordning av och med befintliga utbildningsanordnare och deras kursutbud undersökas.

Jag har erfarit att överstyrelsen för civil beredskap nu genomför viss försöksutbildning inom området. Jag avser att senare återkomma till rege- ringen med förslag om att ett uppdrag lämnas att utreda de närmare förutsättningarna för utbildningen liksom elevunderlag, organisation. be- hov av lärare, lokalisering. kostnader m. m.

7. Beslutanderätt om byggnads- och reparationsberedskapen

Mitt förslag: Regeringen skall besluta om byggnads- och repara-

tionsberedskapens uppgifter och organisation.

Skälen för mitt förslag: Byggnads— och reparationsberedskapen är en organisation som skall vara verksam under krig och. om regeringen beslu- tar om det, vid krigsfara. Organisationen har till uppgift att genom särskil- da arbetsorgan utföra byggnads- och reparationsarbeten för totalförsvaret.

Byggnads- och reparationsberedskapen fick sin nuvarande organisation och sina uppgifter genom ett riksdagsbeslut 1959 (prop. 1959: 1, bil. 6 p. 10; SU 4; rskr. 4) Regeringen utfärdade med anledning härav kungörelsen (1959: 177) om byggnads- och reparationsberedskapen.

Fortifikationsförvaltningen skall. enligt direktiv från överbefälhavaren, i fred organisera byggnads- och reparationsberedskapen samt planlägga och förbereda organisationens verksamhet. Fortifikationsförvaltningen fastställer storleken och sammansättningen av de arbetsorgan som skall kunna utnyttjas för arbeten som skall utföras av organisationen. Arbetsor- ganen sätts upp av enskilda företag eller av statliga eller kommunala myndigheter på grundval av avtal mellan fortifikationsförvaltningen och vederbörande företag eller myndighet.

• Sida 17
•  Original

Arbetsmarknadsstyrelsen eller efter dess bemyndigande länsarbets- nämnden handhar uppgifter som rör personalen i arbetsorganen.

Fortifikationsförvaltningen har efter samråd med bl.a. överbefälhava- ren. överstyrelsen för civil beredskap. arbetsmarknadsstyrelsen och före- trädare för byggbranschen i en skrivelse till regeringen hemställt om vissa förändringar för byggnads- och reparationsberedskapen. I huvudsak inne- bär förslaget att byggnads- och reparationsberedskapen bör kunna träda i verksamhet om så erfordras även vid sådana utomordentliga förhållanden som är föranledda av krig eller av krigsfara vari riket har befunnit sig. Vidare föreslås att de regionala och lokala delarna av byggnads- och reparationsberedskapen skall finnas inrättade redan i fred och då vara en del av fortifikationsförvaltningen. I övrigt föreslås smärre ändringar av närmast formell och redaktionell art.

Jag delar i huvudsak fortifikationsförvaltningens uppfattning i frågan. Förslagen fordrar ändringar i kungörelsen (1959: 177) om byggnads- och reparationsberedskapen. Även annan författningsreglering kan behövas. Innehållet i den gällande författningen bands i detalj med riksdagen genom tidigare nämnda riksdagsbeslut. Frågorna är dock av sådan art att de numera bör kunna avgöras av regeringen.

8. Hemställan

Med hänvisning till vadjag nu anfört hemställerjag att regeringen dels föreslår riksdagen att 1. godkänna vad jag har förordat om att regeringen skall få beslu— ta om förändringar i befälsordningen för det militära försvaret (avsnitt 2.3) 2. godkänna vad jag förordat om byggnads- och reparationsbe- redskapens uppgifter och organisation (avsnitt 7), dels bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag i övrigt har anfört i fråga om 1. befälsordning för det militära försvaret (avsnitt 2), 2. kvinnor som yrkesofficerare (avsnitt 3). 3. hävandet av författningsregleringen i fråga om försvarets per- sonalkårer (avsnitt 4) 4. kompetenskrav inom det pcrsonaladministrativa området (av- snitt 5) 5. utbildning och utveckling för personal inom den civila delen av totalförsvaret (avsnitt 6).

9. Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition förelägga riksdagen vad föredraganden har anfört för de åtgärder och det ändamål som föredraganden har hemställt om.

• Sida 18
•  Original