Prop. 1992/93:106

om åtgiirder rörande taxitrafiken

Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifo— gade utdrag ur regeringsprotokollet den 17 december 1992.

På regeringens vägnar

Carl Bildt

Mats Odell

Propositionens huvudsakliga innehåll

Den slopade behovsprövningen har i stort sett lett till avsett resultat vad gäl- ler tillgången till taxitjänster. Utbudet har ökat kraftigt, särskilt i storstadsre- gionerna. Kundernas väntetid vid teleft'mbeställning av taxi har i allmänhet minskat liksom också tiden för att få en bil framkörd. De befarade bristerna i glesbygd synes i stort sett ha uteblivit, bl.a. till följd av de villkor beträffande trafikutbud som ställs av kommuner och trafikhuvudmän vid upphandling av bl.a. skolskjutsar och färdtjänst. Sett över hela landet synes man nu nått nå- got av en balanspunkt i fråga om utbud och efterfrågan på taxitjänster, ut- tryckt i form av antalet taxifordon i trafik.

Även prisnivån har på de orter där det finns en fungerande konkurrens blivit gynnsam för konsumenterna. Effekterna av avregleringen är således övervägande positiva. Beslutet om avregleringen ligger därför fast.

Det kan emellertid också konstateras att avregleringen kommit att med- föra en del omställningsproblem för de tidigare etablerade taxiföretagcn. Detta är en konsekvens av att näringen sedan lång tid tillbaka varit reglerad i detalj. Nytillkomna taxiägare har heller inte överlag varit vana vid de servi- cekrav som bör ställas.

För att komma till rätta med en del missförhållanden inom taxinäringen har regeringen vid sitt sammanträde den 10 december 1992 beslutat om föl- jande åtgärder:

Krav på godkänt prov för taxiförare tas in i yrkestrafikförordningen. Yr- keskunnandct skall dokumenteras med en legitimation som skall hållas väl synlig för passageraren.

Den andra ändringen syftar till att få ett bättre samband mellan trafiktill-

ståndet, tillståndshavaren, det fordon som anmäls samt den registrerings— Prop. 1992/932106 skylt som skall finnas om tillståndet avser taxitrafik. Följande åtgärder föreslås i nu föreliggande proposition:

— Vägverket hör såsom central myndighet för yrkestrafikfrågor särskilt följa tipp effekterna av de krav på yrkeskunnande hos taxiförare som re— geringen beslutat om. — Den rapport om tillståndet inom den yrkesmässiga trafiken som Vägver- ket årligen skall utarbeta, bör ha kommit in till regeringen senast den 15 september varje år. — Li'tnsstyrelserna, Vägverket. Luftfartsverket och Konsumentverket bör ställa högre krav på prisinformationen från taxiföretagen och själva i till- lämpbara delar också bidra med information. — Länsstyrelserna bör utfärda föreskrifter om att innehavare av tillstånd till taxitrafik skall på sina taxifordon ange tillämpad taxa i enlighet med den överenskommelse som finns mellan Konsumentverket och Svenska Taxi- förbundet. — Bättre information på taxikvittot om grunderna för prissättningen (t.ex. hur lång tid på tidstaxa, hur lång sträcka på kni-taxa). Bilens registre— ringsnummer skall anges på kvittot. — Taxametrar skall titan undantag vara plomberade och inte enbart "vid be- hov".

— Nuvarande tillstånd att plombera taxametrar skall dras in snarast möjligt. — Höga krav på yrkeskunnande för plombering av taxametrar bör ställas. l—li-irigenom sker en begränsning av antalet ackrediterande verkstäder, vilket minskar risken för obehörigt intrång i taxametrar. — Nuvarande dispenser (TSVF81990:32 och 199157) för plombering av taxametrar upphävs. — Gt_)dkännande av verkstad för plombering skall göras av Styrelsen för teknisk ackreditering. — Den godkändaverkstaden skall årligen kontrollera plomberingen och ka- librera taxametern, bl.a vad avser vägtalct. — Kontroll av vägtal och plombering skall kunna ske vid flygande inspek- tion, också på uppställningsplatscr för taxi. — Bruten plombering skall som regel medföra att trafiktillståndet dras in. Föraren, och i vissa fall även tillståndshavaren, skall kunna dömas till penningböter. — De ackumulerande registren i taxametern skall vara plomberade i själva fordonet. Registren skall inte gå att nollställa. — Typ av taxameter och dess tillverkningsnummcr skall vara registrerat i bilregistret för resp. taxifordon. — Vägverket ges rätt att utfärda föreskrifter om användningen av taxamet- rar, innebärande bl.a. att kvitto skall skrivas ut efter varje avslutat tipp- drag och att taxametern skall registrera uppgifterna på kvittot efter varje uppdrag. Detta skall gälla även vid körningar till fasta priser. — Vägverket bör såsom central myndighet för yrkestrafikfrågor följa den internationella utvecklingen vad gäller fordonsutrustning och därvid verka för en ökad standardisering av taxametrar.

IJ

Kommunikationsdepartementet Pr0p. 1992/93:106

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 17 december 1992.

Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och . statsråden B. Westerberg, Friggebo, Johansson, Laurén, Hörnlund, Olsson, Svensson, Dinkelspiel, Thurdin, Hellsvik, Wibble, Björck, Davidson, Könberg, Odell, Lundgren, Unckel, Ask

Föredragande: statsrådet Odell

Proposition om åtgärder inom taxitrafiken

]. Inledning

Våren 1988 beslutade riksdagen att taxitrafiken skulle avregleras med ver- kan fr.o.m. den ljuli 1990 (prop. l987/88:50 bil.1 och prop. 1987/88:78, bet. 1987/88zTU15, rskr. 1987/88:166). Då slopades bl.a. behovsprövningen av tillstånden, indelningen i trafikområden, kommenderingsplanerna och den titbligatoriska anslutningen till en beställningsccntral. Någon av staten fastställd maximitaxa skulle inte heller finnas. Däremot infördes bestämmel- ser om att länsstyrelserna, som är tillståndsmyndigheter för huvuddelen av den yrkesmässiga trafiken, däribland taxitrafiken, skulle skärpa prövningen av de tillståndssökandes lämplighet och den uppföljande kontrollen av lämp- ligheten. linligt riksdagsbeslutet skulle vidare Transportrådet följa utveck- lingen inom taxinäringen och årligen lämna en rapport till regeringen om sina iakttagelser. I rapporten borde redovisas — framhölls det — hur de grund- läggande kraven på taxibranschen upprätthålls inom olika områden, t.ex. med avseende på trafikförsörjningen, effektiviteten inom beställnings- och uppdragsfunktionen, taxametrar m.m.

I den budgatproposition som regeringen beslöt om i december 1991 (prop. 1991/92:100 bil.7) behandlades i avsnittet Särskilda frågor avregle- ringen av taxi och dess effekter.

Riku/(igen behandlade emellertid inte regeringens förslag förrän under hösten 1992 med beslut i kammaren den 4november.

Med anledning dels av vad som i propositionen anförts om avregleringen av taxi och om riktlinjer för en skärpt lämplighetsprövning och uppföljning av lämpligheten, dels av två motioner i ärendet har riksdagen gett regeringen följande till känna (bet. 1992/93zTU1, rskr. 1992/9322).

Trafikutskottet framhåller att en sanering av taxinäringen är nödvändig för att taxikunderna skall kunna åka säkert till en kostnad som är rimlig i förhållande till resans omfattning. Detta kräver att tillsynsmyndigheten, dvs. länsstyrelsen, får de redskap som är nödvändiga. Detta kräver också att gäl- lande lagstiftning faktiskt tillämpas och att olaga yrkesmässig trafik beivras i större utsträckning än vad som för närvarande synes vara fallet. Skärp- ningar av lagstiftningen på bl.a. följande punkter bör övervägas. 3

_ Krav på ett trafiktillstånd till varje bil, — till skillnad från dagens situation där varje bolag har ett tillstånd. — Reglerna för lönegarantin bör inte få missbrukas. — Taxiföretag med stora skulder till samhället bör förlora trafiktillståndet. — Länsstyrelsen bör vid tillståndsprövning få tillgång till Riksskatteverkets datalistor.

— Rutinerna för utgivande och återlämnandc av taxiskyltar samt för god— kännande av taxametrar bör förbättras. De berörda frågorna bör enligt riksdagen skyndsamt utredas genom rege- ringens försorg. Regeringen bör därefter återkomma till riksdagen med er- forderliga förslag.

Föreliggande redovisning om åtgärder inom taxitrafiken har emellertid initierats långt före riksdagsbeslutet i november 1992.

När riksdagen våren 1988 beslöt om en avreglering av taxi ingick som en viktig del i beslutet att taxifordon skall vara utrustade med kvittoskrivande och registrerande trauma/rar.

En grundläggande tanke när reglerna för taxametrar skärptes i början av 1980-talet var att man skulle försvåra att en taxameter kunde manipuleras på ett sådant sätt att resenären kunde debiteras ett för högt pris i förhållande till transportprestationen, t.ex. körsträckan. ] riksdagens beslut år 1988 om en avreglering av taxi lades därför stor vikt vid en fungerande plombering. Sålunda angavs att en bruten plombering av taxametern skall kunna utgöra grund för återkallelse av trafiktillstånd.

I sina yttranden över Transportrådets rapport (1991:1) Avreglering av taxitrafiken redovisade flera remissinstanser att det fanns problem med de nya kvittoskrivande och registrerande taxametrarna. Risk fanns således för att plomberingen kunde brytas och att taxametern därefter inte fungerade på avsett sätt. Rcspriserna kunde således bli för höga. Risk fanns också för ett skatteundandragande.

Andra problem som redovisades var att taxametern kunde placeras i taxi- bilen på ett sådant sätt att den kunde utgöra skaderisk eller olägenhet för förare eller passagerare.

Med anledning av bl.a. de synpunkter som framfördes i remissyttrandena har inom Kommunikationsdepartementet utarbetats en promemoria angå- ende problemen kring taxametrars plombering m.m. På grundval av denna promemoria och med överlämnande av Transportrådets rapport samt re- missyttrandena över denna uppdrog regeringen, efter regeringsbeslut den 14 november 1991, åt Trafiksäkerhetsverket (TSV) att utreda frågorna och att lämna förslag till åtgärder.

2. Trafiksäkerhetsverkets redovisning av sitt uppdrag

TSV redovisade sitt uppdrag i en skrivelse som kom in till Kommunikations- departemcntet den 21 maj 1992. I skrivelsen framhåller TSV vikten'av att skapa lika konkurrens inom taxinäringen och av att minska möjligheterna till fusk med taxametrarna. Förslagen i skrivelsen är i sammanfattning följande:

— Förbud mot vissa typer av taxekonstruktioner. — Nya regler om plombering, med väsentligt ökat ansvar för taxametertill- verkaren.

— Lättnadcr i kraven på inrc säkerhet införs i syfte att underlätta montering av taxameterutrustning. Krav på bilbältesanvändning för taxiförare in- förs.

— Regler för användning av taxameter införs.

Skrivelsen har remissbehandlats. En samrmmfattning av remissyttrandcna finns tillgänglig på Kommunikationsdepartementet (Dnr K92/2479/4). .

3. Övriga i ärendet inkomna skrivelser

Stockholms stad har genom borgarrådet Mats Hulth den 7oktober 1992 kommit in med en skrivelse med hemställan om en utvärdering av avregle- ringen av taxiverksamheten. Mycket har blivit bra genom avregleringen-, framhålls det. Tillgången på taxifordon har ökat och priserna har pressats ner. Det finns emellertid också konsekvenser som är dåliga, vilket har att göra med att tillståndsgivningen är alltför kravlös.

Det andra problemet som tas upp i skrivelsen är brister i konsumentinfor- mationen rörande respriser med taxi för de resenärer som anländer med flyg till Arlanda flygplats. '

Skrivelsen har remitterats för yttrande till Länsstyrelsen i Stockholms län och till Luftfartsverket, Stockholm-Arlanda flygplats.

Remissinstanserna har därvid anfört följande: Länsstyrelsen i Stockholms län hänvisar i sitt yttrande, daterat den 11 november 1992, till att man årligen handlägger ca 4000 ärenden om yrkesmässig trafik. Styrelsen ställer sig frå- gande till att tillståndsgivningen skulle vara alltför kravlös och att tillstånd skulle ges till olämpliga och oseriösa personer. Påståendet är opreciserat och inte underbyggt av något sakmaterial, framhålls det.

Länsstyrelsen anför vidare:

Den 1juli 1990 fanns i länet cirka 1.300 taxitrafikföretag med cirka 2.500 bilar. Kärnan av dessa återfanns i Stockholms stad. I dagens läge finns cirka 2.600 taxiföretag med cirka 6.000 bilar. Det innebär mer än en fördubbling av företagen medan antalet bilar tredubblats. Antalet nya ansökningar om taxitrafiktillstånd kommer in till Länsstyrelsen i oförminskat antal.

Under 1990 meddelade Länsstyrelsen 754 taxitillstånd till lika många före- tag och avslog_273 ansökningar på olika skäl såsom brott, konkurser, ekono- misk olämplighet samt krav på yrkeskunnande. Avslag meddelades alltså på 36 procent av ansökningarna.

Under 1991 meddelades 754 tillstånd och avslogs 226 eller 30 procent. Siffrorna under 1992 kan beräknas vara ungefär motsvarande. Sedan den 1juli 1990 har Länsstyrelsen återkallat flera hundra trafiktill- stånd inom hela området för yrkesmässig trafik på grund av olika i lagen an- givna skäl. Varning har meddelats ännu fler företag medan ett stort antal står på Länsstyrelsens observationslistor för omprövning årsvis."

Luftfansverket hänvisari sitt yttrande, daterat den 10 november 1992, till ti- digare skrivelser angående prisinformationen för taxiresor från Arlanda

'JI

flygplats. I skrivelserna framhålls bl.a. att verket inte har någon anledning att ha synpunkter på taxinäringens prissättning. Det ankommer inte på Luft— fartsverket att kontrollera att gällande lagstiftning efterlevs och att taxame- ter används i den utsträckning som lagstiftningen kräver. Luftfartsverket del- tar inte heller i prisdiskussioner vad avser andra transportsätt från och till flygplatsen.

Luftfartsverket avser att revidera den prisinformation som hittills givits från verkets sida om taxiresor. Arlanda flygplats kommer i transithall och vid taxis uppställningsplatscr framför terminalerna sätta upp ny aktuell pris- information. Flygplatsen överväger också — om det kan godtas från konkur- renssynpunkt — att tillsammans med Arlanda Remote utforma tydliga regler för hur taxitrafiken från Arlanda skall bedrivas. Dessa regler bör i första hand omfatta rena ordningsfrågor men även viss prisreglering. Överträdel- ser av ordningsregler och t.ex. oskäliga priser bör sålunda kunna beivras ge- nom att ifrågavarande förare inte tillåts utnyttja taxisystemet på Arlanda. Detta kommer sannolikt att innebära ett ökat antal förare som kommer att ”ragga kunder” utanför det etablerade framkallningssystemet.

"Luftfartsverket stöder industri- och näringslivsborgarrådets synpunkt att en utvärdering av avregleringen bör ske. Vad avser de speciella problemen vid Arlanda pågår en ständig dialog mellan Länsstyrelsen, olika taxibolag, Ar- landa Remote och Luftfartsverket. Så länge som de ursprungliga intentio- nerna med avregleringen — fri prissättning och i princip fri etablering — skall upprätthållas finns det emellertid små möjligheter för Luftfartsverket och Stockholm-Arlanda flygplats att genomföra några särlösningar.”

Vidare har den 14 oktober 1992 kommit in en rapport från arbelsgntppen "Vissa negativa konsekvenser av taxis avregleringi Stockholmsområdet”. Ar- betsgruppen har bestått av företrädare för Taxi Trafikförening i Stockholm, trafikföretaget Samtrans, Länsstyrelsen i Stockholms län, Polismyndigheten i Stockholm, Stockholms transportarbetareförening samt Försäkringsbola- get Folksam.

I rapporten hävdas att taxinäringen i Stockholm är en bransch i kaos. En- ligt skrivelsen har gruppen dock avstått från att själva lämna förslag till åtgär- der. Förslag till åtgärder har med anledning av arbetsgruppens inventering sedermera lämnats av Trafikpolisen i Stockholm i en skrivelse som kom in den 8 december 1992 och som har titeln ”Åtgärdspaket för den yrkesmässiga trafiken”. I skrivelsen föreslås bl.a. att det inrättas en s.k. yrkestrafiknämnd i varje län och att det skall finnas ett särskilt taxireglemente. Vidare önskar man att begreppen trafikområde och trafikeringsplikt återinförs. Förslag lämnas också om ett fordon per tillstånd samt om yrkestrafiktillstånd för att utrusta fordon som taxi.

Svenska Taxiförbundet har genom en skrivelse som kom in till Kommuni- kationsdepartcmentet den 260ktober 1992 hemställt om åtgärder beträf- fande vissa problem rörande trafiktillstånd för taxi, taxametrarna, den sär- skilda registreringsskylten samt yrkestrafikmärket. Det är enligt förbundet inte särskilt lätt att följa vilken myndighet och motsvarande som ska göra vad (TSV, AB Svensk Bilprovning m.fl.) och förbundet är därför tveksamt till om tillräcklig samordning sker. Det övergripande ansvaret åvilar länssty- relsen som tillsynsmyndighet.

Förbundet framhåller att enligt nuvarande rutiner kontroll ej sker av att det fordon som skall användas i taxitrafik är kopplat till tillståndsinnelntva- ren. Effekten blir då att icke tillståndsinnehavz-tre tilldelas gula registrerings- skyltar.

Vidare har en skrivelse kommit Kommunikationsdepartementct till handa den 28 oktober 1992 från Biltrajikens Arberxgivarejörlmnd och Svenska Trarzspormrlmtarcjörbundet. l skrivelsen hänvisas till att antalet taxibilar har ökat starkt till följd av avregleringen. Detta har i sin tur lett till dålig lönsam- het inom näringen, vilket tvingar taxiägarna till lönedumpning. De. anställda har tvingats att arbeta allt för långa arbetstider för att överhuvudtaget tjäna ihop till sitt uppehälle. Detta är bl.a. ett hot mot trafiksäkerheten.

Vidare anförs att upphandlingen från landsting och kommuner i många fall inte leder till kostnadstäckning för taxiföretagen. Återhållsamma lands- tingS- och kommunalupphandlare tar det billigaste alternativet och riskerar därmed att träffa avtal med mindre seriösa och serviceinriktade taxiföretag. Detta sägs strida mot trafikhuvudmännens i lagstiftningen ålagda ansvar för taxitrafiken.

Beslut bör enligt de båda organisationerna därför snarast fattas om

— att återinföra krav på tillhörighet till bcställningscentral, varigenom bl.a. uppnås möjlighet att identifiera fordon och förare, — att trafiktillstånd fortsättningsvis endast omfattar ett fordon, — att varje förare förses med legitimation av central myndighet t.ex. TSV. — att bl.a. länsstyrelsens övervakande funktioner förstärks. Detta krav kan exempelvis uppnås genom att tillståndshavaren med vissa mellanrum måste förnya sitt tillstånd. En förutsättning för nytt tillstånd är att ny läm- plighetsprövning sker. Länsstyrelsen bör enligt skrivelsen även ha det övergripande ansvaret för examination av förare. Filosofie doktorerna Anders Wigren och Hans Lind vid Stockholms uni- versitet har i en skrivelse, daterad den 12 november 1992, redovisat forsk- ningsresultat angående taximarknaden i länet och lämnat vissa förslag till nya regler. Bland de förslag de tar upp är krav på obligatorisk förarutbild-- ning och legitirnering av taxiförare, registrering av vilka som cxaminerats från s.k. BLIV-kurser, anmälningsplikt av taxifordon samt bättre samhälls- information om taxi. De tar också upp behovet av ökade- resurser för länssty- relsernas tillsynsverksamhet samt lämnar förslag till särskilda regler för taxi- föringen vid Arlanda flygplats.

Under beredningsarbctet har AB Svensk Bilprovning (ASB) den 16 november 1992 kommit in med en skrivelse angående plombering av taxa- metrar. I skrivelsen framhålls att några av de typgodkända taxametrarna inte går att plombera på det sätt som från början avsågs. För att klara föreslagna plt'nnberingskrav är enligt ASB det "helt uppenbart” att godkännandet för vissa taxameterfabrikat måste återkallas.

Med anledning av ASB:s skrivelse har Yl'ajiksäkerhelsverket anmodats att lämna en förklaring och lämna förslag till åtgärder. I en skrivelse daterad den 23 november 1992 ger TSV en ingående redogörelse för de befarade missför- hållandena. För ett av fabrikaten har TSV för avsikt att ändra verkets före—

Prop. 1992/93:1(16

skrifter om taxametrar så att det blir en hårdare knytning mellan fordon och totalrcgistret i taxametern. I övrigt gäller för de behandlade taxameterfabri- katen att de ger minst samma skydd mot obehörigt intrång som det som nor- malt accepteras i datasystem. För två av fabrikatcn är dessutom antalet plomberingstillstånd begränsat vilket ger ett tillfredsställande skydd mot ma- nipulation.

Den 16november 1992 kom Svenska Yi'anspomtrbetareförbttndet in med en skrivelse med förslag till åtgärder inom taxitrafiken. I skrivelsen framhålls att den i Sverige genomförda avregleringen medfört fler bilar i trafiken och i en del fall också lägre taxa men på bekostnad av branschens solvens och seriositet. Prissättningen bör vara mer enhetlig. Tillsynen och uppföljningen från myndigheternas sida måste skärpas. Frikostigheten vid länsstyrelsens tillståndsgivning överträffas endast av Kammarrättens servilitet i överklag— ningsärenden, framhåller förbundet. Ett förslag som framförs är att alla taxi- bilar skall vara anslutna till bcställningscentral, dit kunderna skall kunna vända sig med eventuella klagomål.

Svenska Taxiförbundet har i en skrivelse den 17november 1992 lämnat ett åtgärdsprogram i 15 punkter. Förslagen redovisas ibilaga ] .

Tax—ametertillverkaren KGK Fordonssystem AB har i en skrivelse daterad den 23 november 1992 lämnat förslag beträffande taxametrars säkerhet mot manipulation. I skrivelsen framhålls att erfarenheter visar att fysisk plom- bering är ett både enkelt, billigt och väl fungerande sätt att plombera. Förde- len är att den enkelt kan kontrolleras. Det framhålls också att oavsett typ av plombering förekommer fusk. Fusket nedbringas i fallet fysisk plombering till acceptabel nivå.

I skrivelsen lämnas också förslag till kontroll av taxametersystem. Länsstyrelsen i Älvsborgs län har i promemoria som kom in till Kommuni- kationsdepartementet den 23 november 1992 beskrivit taxinäringen i länet vad avser marknadsförhållanden, skatteskulder, konkurser m.m.

[..änsstvrelsen [ Stockholms län har genom beslut i sin styrelse den 26 november 1992 kommit in med en skrivelse där olika förslag till föränd- ringar av reglerna på taximarknaden behandlas. Skrivelsen (dock ej dess bi- lagor) redovisas i bilaga 2.

Slutligen har Svenska Taxiförbundet i en skrivelse som kom in den 9 december 1992 tagit upp vissa ytterligare frågor beträffande avregleringen av taxi. Förbundet hemställer bl.a. om att regeringen bör förnya och förtyd- liga inriktningen av dispenser från kravet på taxameter. Man vill också ha en mera restriktiv dispensgivning för hyrverk.

Jag vill också nämna att regeringen den 19 november beslutat att låta Stats- kontoret göra en förutsättningslös utvärdering av länsstyrelsernas tillsyn över den yrkesmässiga trafiken. Statskontoret skall redovisa sitt uppdrag senast den Ijuni 1993.

Det skall också nämnas att regeringen samma dag beslöt om att tillåta sarnkörning av kronofogdcrnyndighetcrnas utsökningsregister om skatter och avgifter med yrkestrafikregistrct. Härigenom kan det ske en bättre upp- följning av lämpligheten hos den som fått tillstånd till yrkesmässig trafik.

De förslag till åtgärder inom taxinäringen, som redovisats i nu nämnda skrivelser liksom också i riksdagens tillkännagivande, diskuterades vid över-

lt'iggningar den 20 november 1992 med företrädare för ett stort antal myndig- heter och organisationer med anknytning till taxinäringen.

4. Allmänt om tillsynen över taxinäringen

Mitt förslag: Beslutet om avregleringen ligger fast.

Min bedömning: — Vägverket bör såsom central myndighet för yrkestrafikfrågor sär- skilt följa upp effekterna av de krav på yrkeskunnande hos taxi— förare som regeringen nyligen beslutat om. Den rapport om tillståndet inom den yrkesmässiga trafiken som Vägverket årligen skall utarbeta, bör ha kommit in till regeringen senast den 15 september varje år.

Skälen för mitt förslag och min bedömning: I 1992 års budgetproposition lämnades en ingående redogörelse för effekterna av avregleringen av taxi. Ungefär ett och ett halvt år hade då gått sedan beslutet om avregleringen trädde i kraft den 1juli 1990. Jag konstaterade då att tidsperioden kan bli relativt lång från det att en offentlig reglering slopats till dess att konkurren— sen fungerar, särskilt som taxinäringen har varit reglerad i stort sett sedan sekelskiftet.

Regeringens utgångspunkt var emellertid då och är enligt min åsikt den, att man inom den yrkesmässiga trafiken bör så långt möjligt undvika konkur— rensbegränsande regler och detaljstyrning av verksamheten. Vad som i stål- let bör eftersträvas är ökad effektivitet och en bättre kundtjänst. Medlen för detta är en fri konkurrens och en principiell etableringsfrihet under beak- tande av att tillständshavaren uppfyller lämplighetskraven som trafikut- övare.

Den slopade bchovsprövningen har i stort sett lett till avsett resultat vad gäller tillgången till taxitjänstcr. Utbudet har ökat kraftigt, särskilt i stor- stadsregionerna. Kundernas väntetid vid telefonbeställning av taxi har i all- mänhet minskat liksom också tiden för att få en bil framkörd. Många beställ- ningscentralcr har på senare tid börjat marknadsföra sina tjänster genom annonskampanjcr eller riktad reklam till företagsgrupper. De befarade bris- terna i glesbygd synes i stort sett ha uteblivit, bl.a. till följd av de villkor bc- träffande trafikuthud som ställs av kommuner och trafikhuvudmän vid upp- handling av Skolskjutsar och färdtjänst.

Sett över hela landet synes man nu nått något av en balanspunkt i fråga om utbud och efterfrågan på taxitjänster, uttryckt i form av antalet taxifordon i trafik. Medan antalet taxifordon ökade med ca 500 under år 1989 och med inte mindre än 3 400 under år 1990 skedde en minskning med ca 400 fordon

under år 1991. Det är första gången sedan år I9S3 som antalet taxifordon minskat i landet.

Det stora utbudet av taxifordon i St(rckholmsområdet påverkar givetvis lönsamheten för taxi i negativ riktning ijust detta område. Det är ändå svårt att instämma i påståendena att avregleringen av taxi skulle för landet som helhet ha medfört någon form av överetablering. Dålig lönsamhet kan exem- pelvis hänga samman med att lågkonjunkturen minskar antalet privatresor med taxi. Även färdtjänstresandct har minskat i omfattning, bl.a. till följd av bättre handikappanpassning av fordon i den kollektiva trafiken. En bidra- gande faktor, som kan ha minskat efterfrågan på taxis tjänster är införandet av moms (25 % påslag på resprisct) den f_januari 1991 inom bl.a. persontra- fikområdet. Detta innebar att taxis kostnader och respriser ökade med i ge- uornsnitt ca 18 %.

Dåvarande SPK har i sin rapport "Taxi efter avregleringen” undersökt om just taxi drabbats av relativt fler konkurser än andra likartade näringsgrenar. SPK framhåller följande:

”Under 1989 uppgick enligt SCB antalet taxiföretag som försattes i konkurs till 19. En ökning noteras för åren 1990 och l99l då antalet konkurser var 31 resp. 139 enligt Svensk I-landelstidningJustitia. Det är ett litet antal i relation till totala antalet taxiföretagi landet, som i slutet av 1991 beräknas ha upp— gått till omkring 7300. Antalet konkurser inom taxi de senaste åren awiker inte i nämnvärd utsträckning. relativt sett, från motsvarande förhållanden på andra transportområden med småföretag, t.ex. lastbilstrafiken.”

Länsstyrelsen i Älvsborgs län anger i sin skrivelse att av länets 450 taxiägare förekom per den 30april l99'2 endast 24 i kronofogdens register över ej be- talda skatter och avgifter. Antalet utgör 5,3 % av antalet tillståndshavare, vilket får anses vara en låg andel.

Ur konsumcntsynpunkt är det värdefullt att tillgången till taxibilar har ("ökat. Även prisnivån har på de orter där det finns en fungerande konkurrens blivit gynnsam för konsumenterna. Min bedömning är således att effekterna av avregleringen är över 'ägande positiva. Beslutet om avregleringen ligger därför fast. Det innebär att jag ställer mig avvisande till den stegvisa återreg- lering av taxi som Trafikpolisen i Stockholm vill införa i form av ett återinfö- rande av begreppen trafikmnrådcn och trafikeringsplikt. Sådana reglerings- rnoment går inte att införa utan att man också kräver bestämmelser om t.ex. kommenderingsplaner och prisreglering. Därmed skulle taxinäringen åter- igen bli reglerad. något som jag ställer mig aWisande till.

Detta mitt ställningstagande innebär självfallet inte att man bör negligera de problem som onekligen finns inom taxinäringen. Det kan således konsta- teras att avregleringen kommit att medföra en del omställningsproblem för de tidigare etablerade taxiföretagen. Detta är en konsekvens av att näringen sedan lång tid tillbaka varit reglerad i detalj. Nytillkomna taxiägare har hel- ler intc över lag varit vana vid de serviceförhållanden som bör gälla t.ex. vid Arlanda flygplats. Det kan emellertid också konstateras att en del uttryck för bristande serviceanda som gjorde sig gällande under den första tiden efter avregleringen minskat till följd av åtgärder inom taxinäringen själv.

Jag avser därvid bl.a. de strävanden som finns från åtskilliga tillståndsha-

vares och beställningscentralers sida att höja servicekvalitén också hos fö- Prop. 1992/93:106 rarna. Svenska Taxiförbundet tar aktiv del i detta arbete, bl.a. genom sitt projekt ”Auktorisation av beställningscentraler”.

God förarkompetens bör, som jag ser det, kunna vara ett verksamt kon— kurrensmedel mellan de olika taxiföretagen och mellan de olika beställnings— centraler till vilka företagen är anslutna. En bättre profilering från centraler- nas sida har också den fördelen att eventuella reklamationer från allmänhe- ten kan få en seriös behandling.

Svenska Taxiförbundets initiativ vad gäller föranttbildningen har alltså många tilltalande egenskaper. Jag finner dock förslaget otillräckligt. Detta hänger samman med att förbundet organiserar bara en del av taxiföretagcn i landet, varigenom effekterna för hela taxinäringen blir begränsade. Jag hy- ser också viss tveksamhet till att låta en branschorganisation svara för en så viktig del av en seriös taximarknad som yrkeskunnandet utgör. Åtgärden kan nämligen lätt leda till att man för in ett moment av behovsprövning inom näringen som skulle motverka ett fritt marknadstillträde. I den mån oseriös eller olaglig verksamhet förekommer bör detta i stället motverkas genom skärpt regelövervakning och genom en översyn från statsmakternas sida av gällande regelsystem.

Regeringen har därför nyligen beslutat om en ändring i yrkestrafikförord- . ningen (l988:1503) YTF, så att förare i taxitrafiken oavsett branschtillhörig- het skall besitta en viss yrkeskunskap. Ett villkor för att få framföra fordon i taxitrafiken skall således vara att föraren har blivit godkänd vid ett av Väg- verket anordnat skriftligt prov som styrker fullgjord utbildning. Genom ut- bildningen skall tillses att förarna har kunskaper i kartläsning samt om olika passagerares behov av hj älp samt den kännedom om yrkestrafiklagstiftning, arbetstidsbestämmelser som erfordras för arbetet som förare i yrkesmässig trafik.

Jag är naturligtvis medveten om att dessa nya bestämmelser om förarkom- petens knappast är behövliga för dem som arbetat länge inom näringen. Det har därför införts en möjlighet för Vägverket att medge undantag från be- stämmelserna för förarc som har arbetat i minst fem år som förare av fordon i yrkesmässig trafik för persontransporter. Ett villkor för att undantag skall medges är att Vägverket bedömer att föraren genom sitt arbete fått tillräck- lig erfarenhet av taxitrafik.

Yrkeskunnandet hos förarna skall bcstyrkas genom en legitimation med namn och fotografi. Föraren skall vid transport av passagerare hålla legiti- mationen väl synlig.

Ändringen i YTF innebär att Vägverket bör meddela närmare föreskrifter om .förarutbildningens innehåll m.m. Denna nya uppgift skall ses om en vik- tig del för Vägverket såsom central tillsynsmyndighet för den yrkesmässigt: trafiken. När det gäller taxitrafiken vill jag erinra om att i riksdagens trafik- politiska beslut är 1988 uttalades att Transportrådet skulle allmänt sett följa utvecklingen inom taxinäringen och årligen lämna en rapport till regeringen om sina iakttagelser.

I rapporten skall redovisas hur de grundläggande kraven på taxibranschen upprätthålls inom olika områden, t.ex. i trafikförsörjningshänseende, effek- tiviteten inom beställnings- och uppdragsfunktionen, taxametrar m.m. Väg- 11

verket övertar fr.o.m. den ljanuari 1993 uppgiften. Ft_)rtsättningsvis bör rap- porten komma regeringen till handa senast den l5 september så att even- tuella förslag till författningsändringar kan behandlas i den hudgetproposi— tion som läggs fram året därpå.

Ändringen i YTF innebär att de önskemål som framförts av bl.a. Biltral'i— kens Arbctsgivarcförbund och Svenska Transportarbetarcförbundct om att det bör vara en central statlig myndighet som svarar för legitimeringen av taxiförarna torde bli tillgodosett. Det innebär också att de förslag om förar- lcgitimering som lämnats av Länsstyrelsen i Stockholms län till större delen torde ha tillgodosetts. Eventuella regionala utbildningar bör därför inriktas på god l(_>kalkännedom och förarnas uppträdande mot kunderna. I övrigt bc— dömerjag att man bör avvakta effekterna av den förarutbildning som skall ske i enlighet med den nyligen beslutade ändringen i YTF. Vägverket bör därför i sin årliga rapport till regeringen särskilt behandla frågan om förarut- bildningen.

Biltrafikens Arbetsgivareförbund och Svenska Transportarbetareförbun- det har i sin skrivelse den 28 oktober 1992 också krävt att taxiföretagen obli- gatoriskt skall vara anslutna till en bestå/lningscentrul. Samma önskemål återfinns i skrivelsen från Svenska Transportarbetareförbundet, daterad den lö november 1992. Jag vill då erinra om att önskemålet avvisades under stor enighet av regeringöch riksdag år 1988 då beslutet om avregleringen togs. Motiveringen är fortfarande bärande, nämligen att en obligatorisk anslut- ning till en beställningscentral skulle kunna beskära konkurrensen och bidra till prishöjningar. Svårigheter uppstår också att kunna klart definiera vad som menas med en beställningscentral utan att man dessutom börjar reglera antalet anslutna fordon och eentralernas geografiska räckvidd, dvs. en åter- gång till det tidigare tillämpade begreppet trafikområde. Jag noterar också att Trafikpolisen i Stockholm i sin skrivelse den Sdeeember 1992 avstyrker förslaget om obligatorisk anslutning till beställningscentraler.

Jag avvisar alltså förslaget om en lagreglering av beställningsccntralernas kompetens. Centralerna har emellertid en allmänt sett viktig uppgift när det gäller att förmedla taxiuppdrag. Beträffande de samhällsbetalda körning- arna vill jag hänvisa till att Transportforskningsberedningen efter initiativ av Kommunikationsdepartementet studerar för- och nackdelar med olika slag av bcställningscentraler. Undersökningen syftar till att belysa skillnader i effektivitet, till ledning för kommunernas upphandling av taxitjänster och av beställningsverksamhet. En rapport är att vänta vid årsskiftet 1992/93.

När det sedan gäller statens tillsyn över taxinäringen vill jag erinra om att när riksdagen våren 1988 beslöt om en avreglering av taxitrafiken skärptes också kraven på ekonomisk och personlig lämplighet för att vara trafikm- Örarc. Likaså skärptes uppföljningen av redan givna trafiktillstånd. Bl.a. in- fördes bcstämmelser för att komma till rätta med s.k. bulvanförhållandcn.

Även de personer som har ett stort personligt eller ekonomiskt inflytande i företaget skall således omfattas av prövningen och inte bara den eller de som har ansvaret för tral'ikutövningen. De personer som skall prövas är, ut— över den trafikansvarige, dels styrelseledamöter och styrelsesuppleanter som till följd av eget eller närståendes ekonomiska intresse har ett väsentligt inflytande i företaget, dels verkställande direktörer och andra som genom en

Prop. 1992/931.106

ledande ställning har ett bestämmande inflytande över verksamheten, dels bolagsmännen i handelsbolag. Även nära släktingar till den som söker ett tillstånd för yrkesmässig trafik skall omfattas av den skärpta lämplighets- prövningen.

När det finns misstanke om att en redan befintlig rörelse drivs med hjälp av bulvaner skall tillståndsmyndigheterna göra en förnyad prövning.

Om förutsättningar-na för tillståndsgivningen inte längre finns skall till- ståndet dras in, oavsett hur många fordon som tillståndshavaren har. Vidare gäller att om allvarliga missförhållanden uppkommit i annan verksamhet som tillståndshavaren driver, skall tillståndet också kunna återkallas.

Det finns alltså en ordning som möjliggör att tillstånd till taxitrafik kan dras in om det förekommer allvarliga missförhållanden i driften av trafik- rörelsen eller i annan näringsverksamhet som tillståndshavaren driver. Det gör attjag ställer mig tveksam till förslagen från Svenska Taxiförbundet satnt från Biltrafikens Arbetsgivarcförbund och Svenska Transportarbetareför- bundet om att tillståndshavarcn med jämna mellanrum skall förnya sitt till- stånd och då på nytt bli lämplighetsprövad. En sådan ordning skulle skapa onödig byråkrati och ytterligare öka arbetsbelastningen hos tillståndsmyn- digheten utan att rättsläget skulle förbättras jämfört med nuvarande konti- nuerliga uppföljning.

En annan sak är att förutsättningarna för tillståndsmyndighetens arbete kan behöva förbättras, en fråga somjag återkommer till i avsnittet8 närjag behandlar länsstyrelsernas samarbete med skattemyndigheterna.

Beträffande vad som anförts i riksdagens tillkännagivande och i ett antal skrivelser om att ett taxitillstånd endast skall omfatta ett taxifordon bedömer jag att t.ex. skattefusk och missbruk av lönegarantin kan ske i företag med en taxibil lika gärna som i företag med flera bilar. Kontrollproblemen i det avseendet minskar inte. Man kan också ställa sig undrande till att s.k. auk- tion med tillstånd skulle minska om det fanns en obligatorisk ordning med ett tillstånd per bil. Tendensen till bulvanuppköp skulle rentav kunna öka.

I det sammanhanget vill jag erinra Om att enligt yrkestrafikförordningen (1988:1503) skall, innan ett fordon används i yrkesmässig trafik, en skriftlig anmälan om fordonet och dess registreringsnummer lämnas till tillstånds- myndigheten. dvs. när det gäller taxitrafik till länsstyrelsen. En sådan anmä- lan är en förutsättning för att tillståndshavaren skall få ett s.k. yrkestrafik- märke för fordonet och för att få en gul taxiskylt. Tillståndshavaren får där- efter inte överlåta sina på detta sätt märkta fordon till något annat företag utan att den ansvarige för detta senare företag lämplighetsprövas. Myndig- heterna bör alltså redan nu kunna ha kännedom om varje fordon som an- vänds hos varje tillståndshavare till taxitrafik.

För att ytterligare säkerställa att en fordonsägare inte kan förfoga över gula registreringsskyltar för taxibilar utan att ha tillstånd till att bedriva taxi- trafik har vissa ändringar i yrkestrafikförordningen (YTF) genomförts efter beslut av regeringen den 10 december 1992. Ändringarna har ett samband med det förfarande somjag nyss redogjort för och som innebär att ett fordon och dess registreringsnummer skriftligen skall anmälas till länsstyrelsen in- nan fordonet får tas i yrkesmässig trafik. Ändringen innebär att länsstyrelsen då också skall kontrollera att fordonet och dess utrustning vid besiktning en-

ligt fordonskungörelsen (1972c595) verkligen ärgodkäm för det slag av trafik som yrkestrafiktillståndet avser. Vidare skall länsstyrelsen kontrollera att tillståndshavaren är ägare eller har nyttjanderätt till fordonet. Sådana kon- troller sker inte utan vidare med hittillsvarande bestämmelser, vilket t.ex. kan medföra att ett fordon utan godkänd taxameter kan sättas i trafik. Rege- ringsbeslutet innebär också att det införs en bestämmelse i YTF, vari sägs att om ett fordon inte längre skall användas enligt de förutsättningar som gäller för trafiktillståndct och för godkännandet av fordonet skall även detta skrift- ligen anmälas till länsstyrelsen innan användningen ändras. Härigenom torde säkerställas att det kontinuerligt finns ett samband mellan trafiktill- ståndet, tillståndshavaren, det fordon som anmäls samt den registrerings— skylt som skall finnas om tillståndet avser taxitrafik.

1 det sammanhanget bör också en ändring göras i bilregisterkungörelsen (1972:599) som innebär att uppgift skall föras in i bilregistret om taxifordo— nets taxametertyp och taxameterns tillverkningsnummer. Jag återkommer till regeringen med förslag till ändringar i bilregisterkungörelsen.

Ändringarna i yrkestrafikförordningen och i bilregisterförordningen torde kunna tillgodose ett av syftena med de önskemål som framförts bl.a. av riks- dagen, Biltrafikens Arbetsgivareförbund och Svenska Transportarbetareför- bundet om att ett taxitillstånd skall kunna omfatta endast ett taxifordon.

Om syftet med önskemålen däremot skulle vara att söka återinföra be- hovsprövningen för taxitillstånd ställerjag mig aWisande. Fortfarande bör gälla fri etableringsrätt, förutsatt att kraven på personlig och ekonomisk lämplighet är tillgodosedda. l etableringsfriheten ligger också, liksom för all annan näringsvcrksarnhet, en möjlighet att expandera om företagsledningen bedömer att det finns marknadsmässiga skäl härtill. En" sådan tillväxt inom ett taxiföretag skall kunna vara möjlig utan att statsmakterna återinför en detaljreglering av verksamheten.

Min redogörelse i det föregående visar sammanfbttningsvis att regleringen av taxiverksamheten är omfattande. Tillsammans med de förslag till änd- ringar i lagstiftningen som jag här nämnt får den anses i allt väsentligt vara tillräckligt omfattande i förhållande till taxinäringens storlek i landet. De brister som uppmärksammats beror nog snarast på tillämpningen av bestäm- melserna, vilket bl.a. Svenska kommunförbundet, Landstingsförbundet och Svenska I.okaltrafikföreningen understryker i sina remissyttranden.

Jag kommer därför i det följande ta upp ytterligare frågor rörande till- synen öv )r taxitrafiken som aktualiserats i TSV:s skrivelse och remissyttran- dena över denna. Därvid behandlas också vad som framförts i de fjorton skrivelser sorti jag nyss nämnt, liksom också de yttranden över Stockholms stads skrivelse som utarbetats av Länsstyrelsen i Stockholms län och Luft- fartsverket. Vidare behandlas vad som framförts av riksdagen i dess tillkän- nagivande till regeringen. TSV:s förslag om taxametrars placering i fordon harjag dock för avsikt att senare behandla i en proposition om trafiksäkerhe- ten som bör överlämnas till riksdagen våren 1.993.

5. Information om prissättningen för taxiresor PrOP- 1992/93:106

Min bedömning:

— Länsstyrelserna, Vägverket, l..uftfartsverket och Konsumentver- ket bör ställa högre krav på prisinformationen från taxiföretagcn och själva också i tillämpbara delar bidra med information. — Taxikvittot skall ge en tydlig information om grunderna för pris- sättningen. — Länsstyrelserna bör meddela föreskrifter om att innehavare av till- stånd till taxitrafik skall på sina taxifordon ange tillämpad taxa i enlighet med den överenskommelse som finns mellan Konsument- verket och Svenska "Taxiförbundet.

'Ii'afiksäkerhetsverkets skrivelse: Den taxekonstruktion som nu vanligtvis används debiterar efter både tid och körsträcka. Detta försvårar en jämfö- relse mellan respriset och utförd transportprestation. Möjligheterna att an- vända valfria taxekonstruktioncr bör därför begränsas.

Remissinstanserna: Nästan alla remissinstanser avstyrker förslaget. Enligt Konkurrensverket har det i TSst promemoria inte presenterats nå— gon hållbar anledning att införa en inskränkning i taxiföretagens rätt att till- lämpa valfri taxekonstruktion. Vad gäller den s.k. brytpunktstaxans even- tuella olägenheter för kunderna, anser verket att dessa ingalunda motiverar ett förbud. De olägenheter som konsumenterna kan anse vara förknippade med sådana taxekonstruktioner motverkas på ett långt effektivare sätt ge- nom prismedvetna konsumenters faktiska inköpsbeslut.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län vänder sig emot att man från myndighetshåll skulle begränsa valfriheten beträffande taxekonstruktioner genom detaljreglering.

Samma uppfattning har F ärdtjänstnämnden vid Stockholms läns landsting, Svenska kommunförbundet, Landstingsförbundet och Svenska Lokaltrajik- föreningen.

Svenska lartförbuna'et aWisar förslaget och menar att om rätten att kon- struera priset begränsas på så sätt som TSV föreslär, uppfattar branschen att en återgång till en reglering av näringen har inletts.

Konsumentverket tillstyrker däremot en lagändring. Det är enligt verket angeläget att taxiföretagen går över till mer begripliga och kontrollerbara debiteringsgrunder än vad brytpunktstaxan katt erbjuda. En tydlig prisinfor- mation som gör det möjligt attjämföra olika taxiföretags erbjudanden är en av iörutsättningarna för en väl fungerande konkurrens på området.

Skälen för min bedömning: Det är av vikt att konkurrensen inotn taxi kan fungera på lika villkor. De brister i informationen om gällande taxipriser som emellertid finns på en del orter gör att kunderna får svårigheter att göra taxe- jämförelser. Följden blir en svag priskonkurrens. Detta kan i sin tur med- föra — vid en eventuell överetablering och utslagning — att det inte nödvän— digtvis blir taxiföretag med relativt hög taxa som slås ut i konkurrensen. Det finns därför anledning att betona att i den skärpta uppföljning av lämplighe- 15

ten såsom trafikutövare som åvilar länsstyrelserna ligger också att vidta åt- gärder i tillståndsfrägor i det fall uppenbara brister finns i taxcinformationen från en tillståndshavare.

[ 14 9" yrkestrafiklagcn (19881263) sägs att den sotn har tillstånd till taxitra- fik är skyldig att låta passagerare före färden få kännedom om den taxa som han tillämpar. ] riksdagsbeslutet om avregleringen av taxi hänvisades bl.a. till att beställningscentralerna lämpligen borde profilera sig och upplysa om den taxa som gäller för de fordon som är anslutna till dessa. Så har också skett till viss del. Det är också i linje med riksdagsbeslutet att Konsumentver- ket och Svenska Taxiförbundet i oktober 1990 träffat en överenskommelse innehållande en mall för hur en prisinformation bör se ut.

Denna överenskommelse har av Länsstyrelsen i Stockholms län förts vi- dare i form av ett beslut den 160ktober 1992 om villkor för innehavare av tillstånd till taxitrafik. Länsstyrelsen föreskriver med stöd av 9 & yrkestrafik- lagen följande: Innehavare av tillstånd till taxitrafik, utfärdade av Länssty- relsen i Stockholms län, skall på samtliga fordon i sin taxirörelse ha utmärk- ning av tillämpad taxa i enlighet med överenskommelse mellan Konsument- verket och Svenska Taxiförbundet.

Enligt min mening ligger det stora fördelar i om Konsumentverket och länsstyrelserna fortsätter sitt arbete med prisinformation rörande taxiresor. Länsstyrelserna bör därför allmänt följa Länsstyrelsens i Stockholms län exempel och kräva prisinformation på själva taxifordonet. Även Vägver- ket — som fr.o.m. den ljanuari 1993 övertar TSV:s uppgifter på bl.a. yrkes- trafikomrädet — bör i sitt arbete med föreskrifter om taxametrar beakta pris- informationens betydelse. Så till exempel bör på kvittot anges fordonets re- gistreringsnummer. På så sätt blir det lättare för kunden att i efterhand göra reklamation om exempelvis det debiterade milpriset inte stämmer överens med det pris som meddelades före resans början.

Även Luftfartsverket bör liksom hittills medverka genom att samman- ställa uppgifter om ungefärliga priser på de mest frekventa resmålen för taxi från de större flygplatserna. En sådan information bör kunna vara till hjälp för exempelvis turister som anländer till Arlanda och som inte är medvetna om att maximitaxan är avskaffad. Jag kan emellertid med tillfredsställelse konstatera att det stora utbudet av taxifordon vid flygplatserna efter hand lett till en marknadsmässig prissättning med väsentligt lägre priser än vad som hittills har tillämpats i en del uppmärksammade fall.

Det kan också noteras att beställningscentraler runt om i landet börjat priskonkurrera genom att införa fasta priser. Dåvarande SPK har beräknat att det finns 40—50 orter där det tillämpas fasta priser på taxiresor, t.ex. i form av zonpriser. Detta är givetvis bra för kunderna eftersont det här- igenom blir lätt att jämföra respriserna. En tillämpning av fasta priser får dock självfallet inte leda till skatteundandragande. Jag återkommer till den frågan i avsnitt7 om föreskrifter för taxametrars handhavande.

Även på annat sätt har taxornas utformning blivit enklare efter avreg- leringen. Så till exempel är det vanligt att man slopat de personberoendc taxorna, liksom också den högre taxan vid förbeställningar. Skillnaden mel— lan grundavgift och maximal framkörningsz'tvgift har också blivit mindre. En- ligt Länsstyrelsen i Stockholms län tillämpar de beställningscentraler som

slopat avgiften för själva framkörningen eller har en relativt låg maximal framkörningsavgift totalt sett låga respriser.

Vad nu sagts innebär att jag avstyrker TSV:s förslag om att lagreglera vil- ken form av taxekonstruktion som bör tillämpas. Prissättningen för taxiresor bör i princip vara fri, dock självfallet inom ramen för vad som är tekniskt möjligt att kunna redovisa på kvittot.

För att förbättra informationen om grunderna för prissättningen bör Väg- verket överväga hur taxikvittot kan få en sådan utformning att redovisning kan ske av den sammanlagda tid som taxametern har gått på tidstaxa och den sammanlagda sträcka som taxametern gått på sträcktaxa. Tillsammans med de uppgifter som skall registreras redan på grundval av vad som nu krävs, får kunden möjlighet att kunna jämföra transportprestationen med det pris som taxametern debiterat. Han får då också möjlighet att jämföra det pris som debiterats i form av t.ex. kronor per kilometer och kronor per timma med den taxa som enligt 145 yrkestrafiklagen (198826) skall kunna lämnas innan resan börjar. Om jämförelsen då visar att resenären debiterats ett för högt pris kan det föreligga ett bedrägligt beteende från förarens eller fordon- sägarens sida, tråget som bör komma till tillståndsmyndighetens kännedom för vidare åtgärder.

6. Plombering av taxametrar samt kontroll av taxametrar

Min bedömning:

— Nuvarande tillstånd för att plombera taxametrar bör upphöra så snart som möjligt. Antalet nya tillstånd att plombera taxametrar bör genom höga krav på yrkeskunnande hos tillståndshavaren begränsas kraftigt. Ackreditering av verkstad för plombering av taxametrar bör ske enligt lagen (1989:164) om kontroll genom teknisk provning och om mätning. Styrelsen för teknisk ackreditering skall underrätta Vägverket om ackrediteringar och återkallelser av ackredite-

ringar. _ Den montör eller verkstad som ackrediterats för plombering bör

årligen kontrollera plomberingen och också kalibrera taxametern, bl.a. vad avser en körd vägsträckas överensstämmelse med den vägsträcka som registreras i taxametern (kontroll av vägtalet). Kontrollen bör också omfatta föreskriven funktion hos taxametern i form av programvara. Besiktningar av taxametrar bör också ge- nomföras i samband med kontrollbesiktning enligt fordonskungö- relsen (1972595). Kontroll av vägtal skall också kunna ske i samband med flygande inspektion. Flygande inspektion av taxifordon på uppställningsplatscr för taxi- fordon bör vara en inom polisväsendet prioriterad uppgift.

"I”rat'rksäkerhetsverkets skrivelse: Installation och plombering får enligt TSV endast göras av innehavaren av den som fått typgodkännandct av taxa— metern. Denne bör ges möjlighet att under särskilda förutsättningz'n' dele- gera ansvaret till av honom auktoriserad verkstad.

Med en sådan ordning kan antalet av myndighet utfärdade tillstånd redu- ceras från nuvarande ca 650 till endast ett fåtal. Den fortlöpande övervak- ningen bör kunna utföras av central myndighet.

Om det vid kontroll uppdagas brister hos taxametern och dessa inte rättas till, bör såväl typgodkännandet som märkningstillständet för det aktuella fa- brikatet kunna omprövas.

Förslaget bör kompletteras med krav i 13115 fordonskungörelsen om årli- gen återkommande kalibrering av taxameterutrustningen. Denna kalibre- ring bör kunna utföras av de verkstäder som har tillstånd till plombering.

Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser som yttrat sig i frågan påtalar att det är stora problem med plomberingen av taxametrar och att det finns risker för att dessa debiterar ett felaktigt pris i förhållande till utförd tran- sportprestation.

Särskilt uppmärksammas att det finns brister i det s.k. vägtalet hos taxa- metern. Rn manipulering av vägtalet kan medföra att den vägsträcka som körs kan vara kortare än den sträcka som registreras och som kunden får betala för.

Svenska ktnnmunförbundet framhåller att TSV endast tar upp frågan om den rent fysiska plomberingen av utrustningen. En minst lika viktig fråga är hur man ska kunna kontrollera de program som styr taxametern.

AB Svensk Bilprovning (ASB) delar inte TSV:s uppfattning om att alla på marknaden förekommande typgodkända taxametrar är skyddade mot obe- hörigt intrång. ASB anser att TSV bör i sina föreskrifter om typgodkän- nandc av taxametrar införa krav om vägtal och kontroll av inställt vägtal, t.ex. vid flygande besiktning.

Även Statens Pravningsanstal! finner det nödvändigt med en fortlöpande kontroll av taxametrars mätnoggrannhet. Kontrollen bör utföras av opartisk instans.

Svenska Duéförbundet menar att en manipulation med vägtalet skall ge likartad straffpåföljd som en bruten plombering. Uppgift om vägtalet bör därför tas in i handlingen från registreringsbesiktningcn alternativt som ett intyg i fordonet. Ett annat alternativ är att uppgiften läggs in i bilregistret och tas med på Y—märket. Möjligheten att kunna kontrollera att vägtalet är korrekt är även en trygghet och säkerhet för taxiföretagaren.

Ett taxametersystem utan säker plombering av de ackumulerande regist- ren kan heller inte sägas ge förutsättningar för acceptabel skattekontroll; re- gistren måste hållas intakta och skall ej vara möjliga att nollställa. Dessa skall vara plomberade i fordonet.

När det gäller vem som skall utföra plomberingen finns starka invänd-

" ningar gentemot TSV:s förslag. Konkurrensverket avvisar en ordning som i praktiken upphäver konkurrensen vad gäller plomberingstjänsterna och an- ser att ansvaret för plomberingen inte bör överföras till taxameterleverantö- ren/typgodkännandeinnehavaren.

Enligt Svenska tattförbundet är förslaget ett steg i fel riktning och förstär- ker taxameterföretagens oligopolliknande ställning.

Taxamcterjörctagen fli-ancometcrAB och Frogne Svenska AB tillstyrker däremot TSV:s förslag. K. G. Knutsson vill dock lägga till kravet att en auk- toriserad verkstad skall godkännas också av myndighet, lämpligtvis av Sty— relsen för teknisk ackreditering (SWEI')AC).

Även riksdagar har i sitt tillkännagivande tagit upp vissa problem kring taxametrarna och framhåller att rutinerna för godkännandet av dessa bör förbättras.

Skälen till min bedömning: ] 1992 års budgetproposition konstateradejag att införandet av kvittoskrivande och registrerande taxametrar har varit till stor nytta vid debiteringen av samhz'illsbetalda resor. Även för andra kund- grupper är kvittoskrivningen till nytta genom att kvittot anger ett samband mellan debiterat pris och utförd transportprestation. Exempel på prestatio- ner, som är förknippade med taxiuppdrag, är — beroende på taxans utform- ning — den körsträcka, den körtid och den framkörning som åtgått för upp— draget och som kunden betalt för. Liksom vid all annan tjänsteproduktion är det ett konsumentintrcsse att det i efterhand kan utläsas vilka tjänster som föranlett det debiterade priset.

Avgörande för kundens nytta av taxametrarna är emellertid — självklart nog — att dessa anger rätt pris i förhållande dels till transportprestationen, dels till den taxa som kunden kan få information om innan resan börjar. Det senare problemet harjag behandlat i föregående avsnitt i samband med min redogörelse för vad som lämpligen bör redovisas på det kvitto resenären får efter resan.

Det förstnämnda problemet har ett samband med att taxametrarna ul— vecklats från finmekaniska till elektroniska instrument. Några har en kapaci- tet som motsvarar en vanlig persondators. Somliga laddas med nya taxor via radiovågor, andra via persondatorer till datakassetter. Detta gör att taxame- tern inte bara skall skyddas mot mekaniskt intrång utan även elektroniskt.

Begreppet plombering kan därmed leda tankarna fel på så sätt att det där- med skulle kunna avses enbart en fysisk blyplombering. Med plombering av- ses i det följande en funktion [ taxametern som säkerställer obehörigt intrång i taxametenl och otillåtet utbyte av utrustningen. Denna definition utesluter inte möjligheten till en användning av en fysisk plombering med god säker- het. '

Färdtjänstnämnden vid Stockholms läns landsting, som administrerar drygt en femtedel av alla färdtjänstresor i landet, framhåller att enligt upp- gift har programvara försålts "Svart” som gjort det möjligt att manipulera taxametrar. Detta är alltså ytterligare ett fält för databrottslighet.

Även elektroniska taxametersystem kan emellertid enligt uppgift från taxametertillverkare utrustas med system för kontroll av inställt vägtal. Flera remissinstanser, såsom AB Svensk Bilprovning, framhåller att det ganska enkelt vid t.ex. flygande inspektion går att kontrollera vägtalet. Kontroll— sträckan behöver inte vara särskilt lång.

Jag tar också fasta på vad flera remissinstanser framfört. nämligen att själva vägtalet skall vara plomberat i fordonet. "Uppgift om vägtal bör finnas dels på etikett på taxametern, dels i installationsprotokoll som upprättas vid

installationen och då ärlig kalibrering verkställts. Kontrollen av att en körd kilometer motsvarar en i taxametern registrerad kilometer bör ske genom det slag av besiktningar av taxifordon som jag vill förorda. Jag återkommer strax till den frågan. Om det vid besiktningen konstateras en manipulation av vägtalet bör detta givetvis rapporteras till tillståndsmyndighetcn. Jag vill tillägga att kontroll av vägtalet bör kunna ske också i samband med flygande inspektion. Sådan kontroll av taxifordon skall kunna ske också på uppställ- ningsplatserför uni och vara en inom polisväsendet prioriterad uppgift. ln- stallationen av taxametern bör vara utförd på ett sådant sätt att polisens kon- troll kan underlättas.

Redan nu gäller att en bruten plombering kan medföra att trafiktillståndct dras in. Jag vill på denna punkt göra ett förtydligande som innebär att till- ståndet skall återkallas, såvida den brutna plomberingen inte berott på en omständighet som tillståndshavaren inte haft inflytande över.

Därutöver skall gälla att föraren skall dömas till pcnningböter om plombe- ringen brutits. Även tillståndshavaren skall dömas till penningbötcr, om inte förseelsen berott på någon händelse som han inte haft inflytande över. De sanktionsbestämmelser somjag nu nämnt bör lämpligen tas in i fordonskun- görelsen. Jag återkommer till regeringen med författningsförslag härom.

Det är inte minst från skattesynpunkt viktigt att de ackumulerande regist- ren är plomberade i själva fordonet. De skall heller inte vara möjliga att noll- ställa. Det förhållandet att sådana register kan tas ur fordonet innebär att uppgifter om hur många mil fordonet rullat privat inte finns i taxameterns register. En tillfredsställande säkerhet kan uppnås först då det är säkerställt att registren alltid är i funktion.

Den viktjag fäster vid plomberingen av taxametrar gör attjag också finner det befogat att ändra bestämmelserna i 13aä fordonskungörelsen på så sätt att en taxameter skall vara plomberad och inte som nu endast vid behov. Därmed förhindras att det sker ett otillbörligt utbyte av programvara till taxametern. Avsikten med plomberingen är således att avslöja obehörigt in- grepp i och otillåtct utbyte av utrustningen.

Det innebär att Vägverket bör upphäva beslutet (TSVFS 1991:57) om att inte kräva att taxametrar skall vara så plomberade att dess registrering inte kan avbrytas eller dess funktion ändras utan att plomberingen bryts. Vidare bör Vägverket upphäva beslutet (TSVFS 199032) som innebär att två sär- skilda taxameterfabrikat är undantagna från kravet på f astsättning i fordonet (punkt 6.2 i föreskrifterna om taxametrar). Detta innebär att Vägverket skärper föreskrifterna om taxametrar så att kravet på säkerhet mot obehö- rigt intrång i taxametrar tillgodoses.

Det bör då nämnas att för vissa taxametrar går det nu att öppna dem för programmering genom att ett servicekort avläses i kortläsaren samt att en fyrställig kod knappas in på knappsatsen. Vid varje sådan öppning registre- rar taxametern vilket servicekort som använts, den personliga koden och tid- punkten för ingreppet.

Det krävs således tillgång dels till servicekort och dels personlig kod för att kunna göra ändringar i taxametern.

Säkerhetsnivån får därför sägas vara g()d,fömtsatt att servicekorten förva-

Prop. l.992/93:'1t)6

ras på ett betryggande sätt och att inte de personliga koderna är kända av andra än dem som äger rätt att öppna taxametern.

Detsamma gäller för sådana taxametrar som kan öppnas för programme- ring med hjälp av en s.k. "hard—ware-kcy”. När en sådan öppning sker regi— streras dels vilken "hard—ware-key” som använts, dels tidpunkten för ingrep— pet. För att sedan kunna utföra förändringar krävs dessutom tillgång till da- torkapacitet och speciell programvara. Tillgång till programvara sker genom en fyrställig personlig kod.

Generellt för de system som nu nämnts är att de inte kan plomberas på traditionellt sätt, dvs. med ståltråd och präglad blyplomb, men att de, såsom TSV framhåller, erbjuder minst samma skydd mot obehörigt intrång som det som normalt accepteras i datasystem.

Av detta följer då också att en mycket viktig fråga i sammanhanget är vi!- ke! organ som bör svara för plomberingen av nu'amelrar. Jag delar därvid TSV:s åsikt att det är djupt otillfredställande att inemot 650 företag, däri- bland en del trafikföretag, nu har uppgiften att svara för plombering av taxa- metrar. Någon uppföljning och kontroll av hur plomberingen går till sker emellertid inte. Denna bristande ordning måste rättas till.

Liksom TSV anserjag att en kraftig minskning bör ske av det antal företag som nu har tillstånd att plombera taxametrar. Nuvarande tillstånd bör så snart som möjligt dras in. Jag kan emellertid inte ansluta mig till TSV:s för- slag att uppgiften därefter skulle överlåtas till taxameterföretagen. I likhet med vad Svenska Taxiförbundet framhåller bedömer jag att en sådan ord- ning skulle förstärka taxamctertillverkarnas oligopolliknande ställning.

I stället vill jag föreslå att plombering av taxametrar ombesörjs på samma sätt som i fortsättningen skall gälla för .färdskrivare. Godkännande av verk- stad l)ör således ske enligt lagen (1989: 164) om kontroll genom teknisk prov- ning och om mätning. Godkännandet bör ske genom beslut av Styrelsen för teknisk ackreditering (SWEDAC). SWEDAC bör underrätta Vägverket om vilka verkstäder som ackrediterats och om återkallelser av ackrediteringar.

Vid godkännande av verkstäderna bör givetvis beaktas att dessa genom utbildning hos leverantörerna av taxametrar har god kännedom om de olika fabrikatens funktionssätt och om den programvara som används. Ackredite- ringen innebär att verkstaden i fråga är godkänd för att på ett säkert sätt kunna svara för installationen av en taxameter av ett visst fabrikat och också kunna svara för kalibreringen. Ackrediteringen av en verkstad skall därför inte kunna ske gentemot en taxametertillverkares vilja. Genom att i före- skrifter om taxametrar (TSVFS 1985z47) ställa höga krav på en verkstads kunskaper om taxameterfabrikatens funktionssätt, torde man kunna tillgo- dose önskemålet om att antalet godkända verkstäder bör vara begränsat, till förmån för säkerheten mot obehörigt intrång i taxametrarna.

De verkstäder som godkänts för uppgiften bör alltså svara för en fortlö- pande kontroll av taxametrars funktionsduglighet. Såsom Statens provnings- anstalt (SP) framhåller kan en sådan kontroll jämställas med t.ex. kröning av vägar. Kontroll av taxametrar och deras plombering samt kalibrering av taxametrar bör årligen ske hos de verkstäder som ackredite rats. Det hör an- komma på Vägverket att i sina föreskrifter om taxametrar ange vilka krav

Prop. 1992/93z'106

som bör gälla avseende mätnoggrannhet, kalibrering, mätsträcka vid kon— troll av vägtalet m.m.

Kontroll skall också ske i samband med registrerings—och kontrollbesikt— ning enligt fordonskungörelscn. Dessa besiktningar bör dock enbart avse kontroll av att kalibrering och funktionskontroll skett inom föreskriven tid och utförts av ackrediterad verkstad.

Jag återkommer till regeringen med förslag om sådana ändringar i for- donskungörelsen som m(';')jliggör de slag av kontroller av taxametrar och de- ras plombering som jag nu nämnt.

Jag vill slutligen göra ett förtydligande vad gäller vilka villkor som bör gälla för att en tillständshavarc skall kunna få dispens från kravet på taxame- ter. Ett sådant förtydligande har önskats av bl.a. Svenska Taxiförbundet. I regeringens proposition (11987/8850) om trafikpolitiken inför (JO—talet sägs (5.280) att det vid tillståndsgivningen för sjuktransporter bedömts som lämpligt att från kravet på taxametcr undanta sådana lättare fordon som re- gelmässigt används för sådana transporter. Den kommentaren bör nu göras att begreppet ”sjuktransporter” inte torde vara identiskt med begreppet ”sjukresor” utan snarare avse transporter med ambulans eller andra special- utrustade fordon. Sjukresor utförs däremot vanligtvis med taxi. Jag har svårt att se att vanliga taxifordon skulle komma att uteslutande användas för så- dan trafik. Vad som också talar för att taxameter behövs vid sådana resor är att de resenärer som betalar egenavgift skall kunna få ett taxameterprintat kvitto.

7. Föreskrifter om taxametrars handhavande

Min bedömning: Vägverket bör bemyndigas att utfärda Iörcskrifter om användningen av taxametrar.

'l'raflksäkerhetsverkets skrivelse: 'l'rafiksäkerhetsverkct föreslår, med hän- visning till det ökade ansvar som ålagts verket i samband med övertagandet av vissa arbetsuppgifter från Transportrådet, att verket erhåller erforderligt mandat att utfärda föreskrifter om taxitrafik. Ett sådant mandat torde kunna införas i yrkestrafikförordningen (19881503).

Remissinstanserna: Praktiskt taget samtliga remissinstanser som yttrat sig i frågan tillstyrker f("ärslaget, dock i några fall med ett påpekande att TSV redan har ett mandat att utfärda föreskrifter.

De som avstyrker är Svenska Kommunförbun(lct, Lundstingsjörbunde!, S FMIS/(tl Lokallraji/eföreninng och Färdtjälzsmämndcn vid Stockholms läns landsting. De anser att man i första hand skall se till att gällande föreskrifter efterlevs innan man inför nya regler.

Malmö kommun hänvisar däremot till vikten av att eliminera fusk med taxametrar och priser och framhåller att samtliga s.k. zontaxor bör förbjudas i de fall då taxameter inte används. Bestämmelserna om kvittoskrivandc taxameter bör tillämpas vid samtliga resor med taxi för att eliminera fusk

med moms, "svartkörning" m.m. Samtliga resor bör enligt kommunen regi- Prop. 1992./93306 streras på taxameter och kvittokravet bör gälla i samtliga fall.

En motsatt uppfattning har Länstrafiken [ "I"-länAB som anser att om taxi kör på s.k. zorrtaxa kan taxametern uteslutas helt och hållet.

Svenska fliu'ij'örbzmdct hänvisar till att TSV:s föreskrifter kräver att taxa- metern skall varaktigt registrera data om varje uppdrag. Någon tveksamhet borde därför inte finnas på denna punkt. Eftersom TSV inte gör denna tolk- ning bör TSVFS tillföras ett moment som fastslår att varje uppdrag skall regi- streras vid resans start, således även resor mot fast pris.

Länsstyrelserna i Stockholms och Malmöhus län tillstyrker T SV:s förslag. Enligt Länsstyrelsen i Göteborgs och Bairas lli/t bör taxameter alltid använ- das. Länssgtrelsen [Jämtlands län finner TSV:s påpekande om att ”det inte finns något krav på att använda taxameter” såsom anmärkningsvärt.

Riksskatteverket framhåller att det är otillfredsställande ur skattesynpunkt att det inte finns regler. för hur taxametcrutrustningen skall användas.

Även Rikspolisstyrelsen, Statens prowringsanstalt och AB Svensk Bilprov- ning tillstyrker TSV:s förslag.

Taxarneterföretagen Frogne Svenska AB och K. G. Knutsson anser att fö- raren skall vara skyldig att överlämna kvitto till passagerare vid varje avslu— tat köruppdrag.

Ikaurre/tsvm'ket tillstyrker TSV:s förslag men framhåller att föreskrif— terna måste utformas på ett sådant sätt att de inte råkar i konflikt med intres- set att vidmakthålla och främja en fungerande konkurrens inom taxiverk- samheten.

Skälen till min bedömning: Enligt 13:15 fordonskungörelsen (1972z595) skall fordon som används i taxitrafik vara försett med en taxameter av god- känd typ. Taxameterns fastsättning och, vid behov, även taxametern skall vara plomberad. Enligt 102 på i kungörelsen ges TSV rätt att utfärda föreskrif- ter orn fordons beskaffenhet och utrustning, liksom också att typgodkänna viss utrustning. Slutligen ges TSV rätt att med stöd av 1045 medge vissa un— dantag från vad som anges i kungörelsen.

TSV har med stöd av dessa bestämmelser meddelat föreskrifter om taxa- metrar (TSVFS 1985z47). Föreskrifterna innehåller bl.a. krav på taxamet- rars utformning. funktionssätt och plombering. En taxameter skall således efter varje avtalat uppdrag skriva ut ett kvitto och med ett sådant innehåll som preciseras i föreskriften. Vidare skall taxametern registrera varje upp- drag så att uppgifterna på kvittot för uppdraget kan rekonstrueras i efter- hand. Det föreskrivs också att en taxameter inte får stängas av så att dess funktion upphör.

Dessa regler är emellertid mera att se som funktionskrav för taxametrar. Därutöver behövs föreskrifter som avser hur taxametrar skall få användas.

När det sedan gäller det närmare innehållet hos föreskrifter om använd- ningen av taxametrar har flera remissinstanser redovisat synpunkter. Jag har tidigare anfört behov av ändringar beträffande vad som sägs i föreskrifterna om kvittoskrivning och registrering samt om plombering, brytande av plom— bering och tillstånd till plombering av taxametrar. Som jag tidigare nämnt finns redan nu bestämmelser om att kvitto skall skrivas ut efter varje avslutat

["J '.N

uppdrag och att taxametern skallregistrerauppgifterna på kvittot efter varje

uppdrag. Det innebär att även vid körningar till fasta priser skall kvitto skri- vas ut och innehållet hos kvittot registreras i taxametern. Sanktioner bör vid- tas i form av penningböter om det blir känt att en taxameter inte slagits på vid ett köruppdrag och att någon kvittoskrivning och registrering därmed inte kunnat äga rum.

Jag vill också understryka att Vägverket som central myndighet för yrkes- trafikfrågor skall följa den internationella utvecklingen vad gäller fordonsut- rustning och därvid verka för en ökad standardisering av taxametrar och .färdskrivare.

8. Övriga frågor

Min bedömning: Konkurrensen inom taxinäringen bör ske på så lika villkor som möjligt.

Skälen för min bedömning: Riksdagen har i sitt tillkännagivande till rege- ringen framhållit att taxiföretag med stora skulder till samhället bör förlora sitt trafiktillstånd.

Av 65 yrkestrafiklagen (1988263) framgår bl.a. att trafiktillstånd endast får ges till den som med hänsyn till sina ekonomiska förhållanden, till sin vilja och förmåga att fullgöra sina skyldigheter mot det allmänna samt lag- lydnad i övrigt bedöms vara tillämplig att driva verksamheten. Återkallelse av tillståndet skall ske om förutsättningarna för tillståndet inte längre förelig— ger, dvs. om t.ex. tillståmlshavaren inte längre visar vilja eller förmåga att fullgöra sina skyldigheter mot det allmänna. Till sådana missförhållanden som kan föranleda att trafiktillståndet återkallas hör att taxiföretaget släpar efter med skatter. Vad riksdagen uttalat i sitt tillkännagivande torde därmed kunna bli tillgodosett.

I förra årets buclgetproposition framhöll jag vikten av en skärpt lämplig- lzctsprövrzing och en skärpt uppföljning av lämpligheten för att inneha ett tra- fiktillstånd. Jag hänvisade bl.a. till att det var angeläget med ett närmare samarbete mellan lr'r'nsstyrclserna och skattemyndighetema. Ett sådant samar- bete är viktigt vid prövningen av nya tillstånd men framför allt vid uppfölj- ningen av lämpligheten. Länsstyrelserna måste bl.a. kunna få vetskap om vilka företag som släpar efter med inbetalningar av skatter och avgifter.

Fram till oktober 1990 hade länsstyrelserna möjlighet till samkörning av kronofogdemyndigheternas utsökningsregister REX med TSV:s bilregister. De liggare som därvid framställdes har setts som ett effektivt hjälpmedel vid tillsynen av personer och företag med tillstånd att bedriva yrkesmässig tra- fik. Efter oktober 1990 har denna samkörning inte varit möjlig, efter beslut av Datainspektionen. som ansett att bearbetningen inte var förenlig med be- stämmelserna i utsökningsregisterlagen (l9ötjzöl7).

Med anledning härav har Riksskatteverket (RSV) den 23 april 1992 i en skrivelse till regeringen (ll'itiansdepartemcntet-) hemställt att regeringen medger samkörning av TSV:s register och utsökningsregistret för framtag- ning av uppgifter till länsstyrelsernas tillsynsenheter på trafikområdct.

Enligt 105 utsökningsregisterlagen skall myndighet som är registeransva- Prop. 1992/935106 rig för utsökningsregistret särskilt iaktta att uppgifterna i registret får bear- betas endast i enlighet med registrets ändamål. Regeringen får för särskilt fall medge annan bearbetning, om det föreligger särskilda skäl.

Regeringen har genom beslut den 19 november "1992 funnit att sådant sär- skilt skäl föreligger när det gäller behovet av att vid ett enstaka tillfälle sam- köra TSV:s yrkestrafikregisler med uppgifter i utsökningsregistret om ford- ringar som drivs in av kronofogdemyndigheten i allmänt mål. Beslutet avser ett medgivande till en samkörning under första halvåret av år 1993.

Även på denna punkt torde riksdagens tillkännagivande kunna bli tillgo- dosett.

I riksdagens tillkännagivande till regeringen anförs också att reglemaför == lönegarantin inte får missbrukas. _.

Det är en stor och viktig fråga som tagits upp och som bl.a. har att göra med att företag som är försatta i konkurs och som drivs vidare med utnytt— jande av lönegarantimedcl kan negativt påverka andra företag i branschen. Konkurrensen sker därmed inte på lika villkor.

För att komma till rätta med de avigsidor och missbruk av lönegarantireg- lerna som kan förekomma, beslöt riksdagen våren 1992 med anledning av regeringens proposition (1991/92:139) om statlig lönegaranti vid konkurs att minska storleken på de belopp som kan betalas ut från lönegarantin (bet. 1991/92:LU37, rskr. 1991/92:318). Beslutet innebar att beloppen mins- kade från ca 400000 kronor till 100000 kronor.

Det kan tilläggas att den s.k. Insolvensutredningen (Ju 1988z02) genom re- geringsbeslut den 7november 1991 fick tilläggsdirektiv med uppgift att se över reglerna om statlig lönegaranti vid konkurs. Utredningen borde i sam- band med sitt arbete med lönegarantifrågorna undersöka om företag som är försatta i konkurs och som drivs vidare med utnyttjande av lönegarantimedel kan skada andra företag i branschen och om lönegarantin i sådana situatio- ner leder till osund konkurrens mellan företagen.

Utredningen överlämnade den Zdecember "1992 sitt betänkande (SOU 1992:1 13) Lag om företags rekonstruktion till regeringen. Betänkan- det skall därefter remissbehandlas.

Det bör också nämnas att regeringen den 3 december 1992 beslöt om kom- mittédirektiv beträffande en översyn av den statliga lönegarantin vid kon- kurser. En särskild utredare skall tillsättas för uppdraget.

Utredaren skall analysera om lönegarantireglerna har en ändamålsenlig utformning när det gäller vilka lönefordringar som skall ersättas av garantin samt föreslå de lagändringar som en sådan granskning kan ge anledning till. Han skall också överväga och lämna förslag till hur utbetalningsfunktionen skall vara utformad i framtiden.

Syftet med utredarens arbete skall vara att åstadkomma sådana regeländ- ringar som 5 utan att garantins sociala syfte går förlorad — sammantaget bc- gränsar utgifterna för garantin och effektiviserar granskningen av att garan- tin används på det sätt som är avsett.

fx) 'Jt

9. Hemställan

Med hänvisning till vadjag nu har anfört hemställerjag att regeringen före- slär riksdagen att I. godkänna vad jag anfört om avregleringen av taxi (4), 2. ta del av vad jag anfört om Vägverket som central myndighet för yrkestrafikfrägor (4), 3. ta del av vad jag anfört om Vägverkets årliga rapport till rege- ringen (4), 4. ta del av vad jag anfört om information om prissättningen för taxiresor (5), 5. ta del av vad jag anfört om föreskrifter meddelade av länsstyrel- serna (5), 6. ta del av vad jag anfört om flygande inspektion av taxifordon (6), 7. ta del av vadjag anfört om tillstånd att plombera taxametrar (6), 8. ta del av vad jag i övrigt anfört om plombering av taxametrar samt kontroll av taxametrar (6), 9. ta del av vadjag anfört om föreskrifter om användningen av taxa— metrar (7) samt 10. ta del av vadjag anfört om konkurrensen inom taxinäringen (8).

10. Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden lagt fram.

;. 6

Sammanfattning av förslag till åtgärder inom PFOP- 1992/93306 taxinäringen, lämnade i en skrivelse den magi" 17n.ovember 1992 från Svenska Taxiförbundet

1. Regeringen bör bifalla en hemställan från Riksskatteverket till rege— ringen om att särskilda ADB—program får användas för att sammanställa uppgifter ur TSV:s och RSV:s register, i syfte att förbättra möjligheterna för länsstyrelsernas tillsyn av yrkesmässig trafik. . En föreskrift införs om att taxameter alltid skall användas från start vid hämtningsadressen. Detta skall gälla även vid ”fast-pris-transporter". (Förslaget fördes fram i förbundets remissvar över TSV-förslagen om taxametrar m.m. se skrivelse 1992-09-30.) Tillsammans med informa— lx) tionsätgärder bör detta kunna få en viss allmänpreventiv verkan. '.'—) . Svenska Taxiförbundet har i ovanstående remiss framfört en rad förslag beträffande taxameterreglerna, bl.a. att de s.k. ackumulerandc regist- ren skall vara fysiskt plomberade i fordonet, samt även dokumenteras vid kontrollbesiktning. Förbundet hänvisar till nämnda skrivelse och i synnerhet till förslaget om en arbetsgrupp i taxameterfrågorna som snabbt kan arbeta fram konkreta förslag. De olika intressena samt kunnandet i taxameterfrågor är spritt varför en arbetsgrupp är väl motiverad.

4. Kommunikationsdepartementet förfar på lämpligt sätt för att initiera fler poliskontroller, gärna även ”flygande besiktningar" tillsammans med TSV.

5. Bilprovningsrutinerna måste förbättras. Det äri dag möjligt att ""klara” en taxibil genom kontrollbesiktningen utan att det finns typgodkänd taxameter. Detta måste förhindras.

6. Beroende på ”luckor” i de administrativa rutinerna mellan Trafiksäker- hetsverket och länsstyrelserna är det i dag möjligt att få ut gul registre- ringsskylt utan att ha taxitillstånd. Förbundet har i en tidigare skrivelse begärt att Kommunikationsdepartementet vidtar åtgärder för att råda bot på detta förhållande.

7. Fler länsstyrelser bör följa Länsstyrelsens i Stockholms län exempel ge- nom att villkora samtliga trafiktillstånd till att följa Svenska Taxiförbun- dcts branschöverenskommelse med Konsumentverket om prisinforma- tion. l budgetpropositionen har regeringen anvisat att bristande prisin- formation kau vara skäl för varning eller återkallelse från länsstyrelsen. länsstyrelser och polismyndigheter bör snarast prestera kontroller av hur kravet på prisinformation enligt YTL 145 efterlevs.

8. l allmänpreventivt syfte bör straffet för olaga yrkesmässig trafik skärpas.

9. Kommunikationsdepartementet bör ta erforderliga initiativ för att åkla— garmyndighcternas benägenhet att väcka åtal ökar beträffande miss— tänkt olaga yrkcsmässig trafik. 10. Uppmaningen till länsstyrelserna om att skärpa lämplighetsprövningen och uppföljningen måste upprepas och skärpas. Skulle länsstyrelserna anse sig sakna resurser inom yrkestrafikenheterna och ytterligare resur- ser frän staten inte kommer att tillföras, mäste omprioriteringar ske

Prop. 1992/932106

11.

14.

15.

inom resp. länsstyrelse. Detta är en fråga direkt för resp. länsledning. Den kommunikationscxpert som länsstyrelserna enligt uppgift tillförts kan t.ex. avdelas för att få fram åtgärder inom en av kommunikations- grenarna, dvs. idetta fall taxi. Länsstyrelserna saknar möjligheter att överklaga domar i kammarrätten vilka går emot länsstyrelsens linje. Länsstyrelserna bör snarast få en så— dan möjlighet genom allmänt ombud i yrkestrafikfrågor. En sådan åt— gärd bör inte awakta den domstolsutredning som nu pågår. . Möjligheterna i YTL att vägra eller återkalla tillstånd bör klarläggas.

Större konkurser i tidigare företag eller bristande förmåga att fullgöra sina skyldigheter mot det allmänna när det gäller inbetalning av skatter och avgifter bör leda till återkallelse av tillståndet. En dom i Kammar- rätten i Sundsvall visar att förarbeten och praxis om konkurser i tidigare företag kan leda till märkliga tolkningar. En särskild PM i frågan kom- mer att sändas in till departementet.

. Det bör krävas taxitillstånd för varje taxibil. ] dag kan en taxiföretagare sätta in hur många bilar som helst på sitt tillstånd. Taxibilen skall endast anmälas till länsstyrelsen. Förbundet föreslår att det skall krävas ett till- stånd för varje taxibil. Det innebär ingen behovsprövning, däremot får länsstyrelsen möjlighet att pröva lämpligheten varje gång trafiken skall utökas. Taxi-licens bör snabbutredas. ] stället för att taxiföretagen får ett till- stånd som gäller tills vidare bör man pröva ett licenssystem som är tids— begränsat. Eftersom länsstyrelsernas lämplighetstillsyn brister kan man lägga om systemet så att taxiföretagarna måste redovisa att man gjort rätt för sig mot det allmänna med skatter och avgifter för att få förnyad licens.

Det behövs en politisk markering om att samordningscentraler för sam- hällsbetalda resor bör upphandlas i konkurrens där även taxi kan vara med och lägga anbud.

Skrivelse den 26 november 1992 från Länsstyrelsen PI'OP- "1992/932106 i Stockholms län med förslag till förändringar av 31118” reglerna på taximarknaden (ej bilagor) Förändringar av reglerna på taximarknaden

l snart två och ett halvt år har taxiverksamheten varit fri från regleringar av priser, utbud, trafikområden, växeltillhörighet, föreningsplikt, kommende- ringsplan och körplikt.

Länsstyrelsen i Stockholms län som noga följt utvecklingen av taximark- naden i länet, kan konstatera att de friare reglerna haft både positiva och negativa konsekvenser. De positiva är att tillgängligheten till taxi ökat kraf- tigt, att kundernas väntetider i växlarna och framkörningstiden minskat av- sevärt samt att priserna har pressats, i vissa fall betydligt. Allt beroende på att antalet bilar blivit mycket högre.

Till de positiva resultaten hör också att konkurrensen mellan taxiväxlarna har ökat betydligt. Ett antal nyetablerade växlar har genomfört innovationer i form av fasta priser på frekventa resmål, rabatter till vissa grupper samt kundanpassad service till företag.

Taxiväxlarna i länet har på senare tid börjat marknadsföra sina tjänster genom annonskampanjcr och riktad reklam till kontantbetalande kunder. färdtjänstkunder och företag. Växlarna deltar även i Svenska Taxiförbun- dets arbete att auktorisera taxiväxlar, som uppfyller vissa krav på kvalitet.

Till de negativa konsekvenserna av de fria reglerna hör vissa fall av vålds- brott och uttagande av ockerpriser. Omfattningen är dock svår att fastställa. De ekonomiska brotten, begångna både av ägare och av förare, har ökat. Länsstyrelsen har även konstaterat att ett antal förare saknar tillräcklig lo— kalkännedom. Allvarliga tillbud har bl. a inträffat på grund av att vissa fö- rare inte hittat till akutsjukhusen. Det inträffar även att kunder nekas kör- ning till begärd adress eller att förare begär skyhöga priser till impopulära destinationer. Många känner sig otrygga att åka taxi.

Åtgärder p. å riksplanet

länsstyrelsen har noterat att riksdagen i olika sammanhang diskuterat frå— gor som berör taxiområdet och i enlighet med ett förslag från trafikutskottet beslutat uppdra åt Regeringen att överväga skärpning av lagstiftningen en-

ligt bl.a. följande punkter:

— Krav på ett trafiktillstånd till varje bil — till skillnad från dagens situation där varje bolag har ett tillstånd. — Reglerna för ltimegarantin bör inte få missbrukas. — Taxiföretag med stora skulder till samhället bör förlora trafiktillståndet. — Länsstyrelsen bör vid tillståndsprövning få tillgång till Riksskatteverkets datalistor.

— Rutinerna för utgivande och återlämnande av taxiskyltar samt för god- kännande av taxametrar bör förbättras.

Länsstyrelsen. som under året ingående övervägt behovet av såväl dessa som 79

andra lagändringar, vill här inledningsvis kortfattat kommentera några av de Prop. 1992/93:106 punkter ivilka riksdagen uppdragit åt regeringen att överväga en skärpning Bilaga 2 av lagstiftningen.

När det gäller lönegarantin har Länsstyrelsen för sin del genom påpekan- den och egna initiativ sökt motverka flagrant missbruk. Regeringen har dock uttalat att detta inte är en tillsynsuppgift för Länsstyrelsen utan för polis- och kronofogdemyndigheter. Eftersom bl.a. nästan alla större taxiföretag gått i konkurs är dock arbetsbördan för kronofogdemyndigheter och polis orimligt stor. Länsstyrelsen anser därför att alla goda krafter borde medverka i till- synsarbetet.

Att taxiföretag med stora skulder till samhället bör förlora tillståndet framstår för Länsstyrelsens del närmast som en självklarhet. Frågan när en skuld skall anses som ”stor" tolkas dock ibland olika av Länsstyrelsen och Kammarrätten i Stockholm. Domstolen går enbart på exegibla fordringar och accepterar avbetalningsplaner i större utsträckning än Länsstyrelsen. Länsstyrelsen, som i sitt tillsynsarbete nära följer det verkliga skeendet, an- ser sig kunna fastslå att en skuld av någorlunda storlek sällan är en tillfällig- het. Fordringarna växer medan processen pågår men det tar lång tid innan de blir registrerade som utmätningsbara. Länsstyrelsen förordar därför att gränsen för ”tillåtna” skulder sätts snävt. Även mycket stora taxiföretag (200 bilar eller fler) har sällan ett aktiekapital på mer än minimibeloppet 50000 kronor.

Länsstyrelsen kan, i likhet med riksdagen, icke finna en sådan registeran- vändning vara en allvarlig integritetskränkning mot seriösa trafikutövare. Det förtjänar också i sammanhanget påpekas att företrädare för branschen delar Länsstyrelsens bedömning och anser det t.o.m. oförsvarligt att kon- trollen inte får ske.

Rutinerna för ._skvltning' av fordon och för kontroll av taxametrar är när- mast en fråga för TSV. Länsstyrelsen har dock för egen del för avsikt att inom sitt område verka för en minskad anonymitet för taxibilen genom di— verse skyltning i fordonet. Taxameterfrågan är tyvärr tekniskt svårlöst och måste angripas förutsz'ittningslöst. Den omständigheten att större delen av den godkända taxameterparken kan behöva byggas om får inte avskräcka TSV och vid behov Regeringen från att ta initiativ i frågan. ldagsläget är det alltför lätt att göra olika elektroniska ingrepp i taxametrarna. Länsstyrelsen har också i skrivelse till Kommunikationsdepartcmentet påpekat behovet av ett förtydligande av kravet på att taxametern skall registrera varje körning även om fast pris tillämpas.

Länsstyrelsen har härutöver i ett yttrande över en skrivelse från borgarrå- det Hulth den 11 november 1992 till Kommunikationsdepartementet utveck- lat sin syn på vissa företeelser inom taxitrafiken.

Lokala/reg- ionala åtgärder

Vad i nyssnämnda skrivelse till Kommunikationsdepartementet främst he— handlats är frågor angående tillståndshavarna och dessas fi:")rhållande till all- mänheten och det allmänna. Yrkestrafiklagstiftningcn ställer idag inga sär- 30

skilda krav på förarnas utbildning och kompetens. Detta är enligt Länssty— relsens mening inte tillfredsställant'le.

På grund härav har Länsstyrelsen låtit utarbeta ett förslag till ett legitime— ringssystern baserat på en obligatorisk yrkesutbildning av förarna i bl.a. lokalkännedOm. Förslaget förutsätter att Länsstyrelsen som grund för'obli- gatoriet utfärdar ett taxireglemente. ]" reglementet föreskrivs också viss obli- gatorisk utmärkning av och information i taxibilarna. Det är länsstyrelsens målsättning att förslagen kan genomföras per den 1juli 1993 och i vart fall senast vid årsskiftet 1993/94.

Förslaget. som inte i något avseende kan ses som en återgång till den gamla regleringen, är avsett att återskapa allmänhetens fulla förtroende för taxiförz'trkåren och för taxibilen som ett säkert och tryggt kollektivtransport— medel.

En förarlegitirnation kräver ett återskapande av ett taxireglemente. Ett genomförande kräver också att Länsstyrelsen får befogenhet ta ut en avgift för legitimationsförfarandet.

Denna sistnämnda hantering (formell prövning och hantering av legitima- tionskorten) kräver vissa ekonomiska resurser. Taxi Trafikförening (norra Europas största taxiförening) beräknar sin legitimationshantering kosta ca 275 kronor per handling. Med en förarkår i länet på minst 10000 innebär detta för Länsstyrelsens del nära tre miljoner kronor, vilken kostnad inte ryms inom befintliga anslag.

Länsstyrelsen finner det därför enklast att den högst rimliga avgiften direkt får tillfalla Länsstyrelsen eller — om detta av principiella skäl aWisas — att avgiften får ingå i statskassan och tilldelas Länsstyrelsen anslagsvägen (jfr. den tidigare avgiften för fritidsbåtar). Mcdelstilldclningen kan baseras helt på antalet utfärdade legitimationer.

Länsstyrelsen vill för kännedom samt godkännande i avgiftsfrågan under- ställa Regeringen dessa planer.

l awaktan på Regeringens ställningstagande i avgiftsfrågan kommer Länsstyrelsen att skicka ut förslaget till reglemente på bred remiss inom länet. Samtidigt kommer utbildningsrcsurserna att inventeras i detalj och tekniken bakom den tilltänkta legitimationshandlingen att utvecklas. [ sam- band därmed blir det också möjligt att prissätta förfarandet. Länsstyrelsen avser att fortlöpande hålla Regeringen underrättad om frågans utveckling.

Beslut i detta ärende har fattats av styrelsen. I beslutet deltog Landshöv— dingen Ulf Adelsohn, ordförande, ledamöterna "Knut Nilsson, Andres Käärik, Birgitta Rydberg, Stig Nyman, Jan l—ljertsson, Ralph Lédel, Elwe Nilsson, Barbro Noreson, Sylvia Lindgren, Bosse Ringholm, Peder Svensson och Mats Pemer samt tjz'instgörande suppleanterna Conny Andersson och Ola Rask.

] den slutliga handläggningen deltog även länsöverdircktören Birgitta Isaksson Peres, byrådirektör Anders Wigren och länsrådet Per-Åke Herrström, föredragande. .

Vid styrelsens behandling av ärendet var härutöver personalföreträdarna Pia Stadig och Mikael Wiman närvarande.

Ulf/1 (le/salut Per-slem! Herrström