Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i vattenlagen (1918:523), m.m.
Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1971 Prop. 1971: 106
Nr 106
Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i vattenlagen (1918:523), m.m.; given Stockholms slott den 2 april 1971.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över justitieärenden och lagrådets protokoll, föreslå riksdagen att bifalla de förslag om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,
enligt Dess nådiga beslut:
BERTIL
LENNART GEIJER
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås — i avbidan på en mera genomgripande reform av vattenlagen — att Kungl. Maj:ts prövningsrätt i vattenmål utvidgas och att vattendomstolarna inordnas i tingsrättsorganisationen. Vidare innehåller propositionen förslag beträffande fastighetsdomstolarnas uppgifter och sammansättning m. m.
För att behovet av allmän planering skall tillgodoses föreslås att Kungl. Maj:t skall pröva tillåtligheten av företag i vatten som är av
etydande omfattning eller ingripande beskaffenhet. Kungl. Maj:t skall kunna dels förordna om obligatorisk underställning för vissa slag av företag dels genom särskilt beslut förbehålla sig prövningen av visst företag. Bestämmelserna blir tillämpliga på bl.a. kraftverksbyggen, vattenregleringar och företag för vattenförsörjning samt vattenavlednings- och invallningsföretag.
Vidare föreslås att de sex vattendomstolarna avskaffas som fristående enheter och knyts till tingsrättsorganisationen på samma sätt som fastighetsdomstolarna, dvs. vissa tingsrätter utses att vara vattendomstol, varvid tingsrätten skall ha särskild sammansättning. Fullföljd av talan i vattenmål skall alltjämt ske hos vattenöverdomstolen. 1 Riksdagen 1971. I saml. Nr 106
I fråga om fastighetsdomstolarna innebär förslaget att deras kompetensområde utvidgas väsentligt. Vid fastighetsdomstol handläggs f.n. endast miljöskyddsmål. Beträffande vissa andra typer av mål och ärenden föreligger beslut att de skall överföras till fastighetsdomstolarna. Detta gäller mål om fastighetsbildning, arrende och hyra. I propositionen läggs nu fram förslag beträffande ytterligare slag av mål och ärenden som skall överföras till fastighetsdomstolarna. Förslagen innebär bl. a. att de nuvarande ägodelningsrätterna och expropriationsdomstolarna avskaffas och deras uppgifter övertas av fastighetsdomstolarna. .
Bestämmelserna om fastighetsdomstols sammansättning och domförhet föreslås ändrade i vissa hänseenden. Sålunda skall två tekniska ledamöter kunna ingå i domstolen i mera komplicerade mål. I mål om arrende och hyra samt vissa likartade mål skall domstolen i regel bestå av två lagfarna ledamöter och tre nämndemän, men undantagsvis skall teknisk ledamot kunna ingå i domstolen i stället för en av nämndemännen.
Förslaget innebär slutligen också att det blir möjligt att utse flera fastighetsdomstolar för samma område men med olika behörighet.
De föreslagna ändringarna avses träda i kraft den 1 januari 1972.
1 Förslag till Lag om ändring i vattenlagen (1918: 523)
Härigenom förordnas i fråga om vattenlagen (1918: 523),
dels att 4 kap. 13 § samt 11 kap. 4, 6, 8, 15 och 51 §8 skall upphöra att gälla,
dels att rubriken närmast före 4 kap. 13 § skall utgå,
dels att 2 kap. 14 §, 208 3 mom., 34 8, 47 § 2 mom. och 62 §, 3 kap. 11, 13, 16 och 28 §§, 4 kap. 10 §, 6 kap. 283, 7 kap. 45, 46 och 55 88, 10 kap. 33 § och 42 § 2 mom., 11 kap. 1—3, 5, 9, 11 och 12 88, 27 8 2 och 6 mom., 29 och 34 §§, 35 § 3 mom., 42 8, 45 § 2 mom., 52, 71— 73, 81, 92 och 99 88, 14 kap. 5 §& 1 mom. samt rubriken till 4 kap. skall ha nedan angivna lydelse,
dels att i lagen skall införas nya bestämmelser, 4 kap. 17—20 8§, 10 kap. 42 § 3 mom. och 11 kap. 35 § 4 mom., samt närmast före 4 kap. 17 $ ny rubrik av nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 kap.
14 §?
Tarvas för ändamålsenligt tillgodogörande av vatten eller för åtgärd som avses i 9 §, att å annan tillhörig fastighet lägges damm, vall eller väg eller ledning för vattnet eller ock verkställes grävning, sprängning eller annan åtgärd till strömbäddens reglerande eller till förebyggande eller minskande av skada, vare fastighetens ägare pliktig att tåla sådant intrång mot ersättning, som i 9 kap. skils. Samma lag vare, där det för utförande av byggnad för vattnets tillgodogörande och därmed förenade anläggningar eller eljest av åtgärd, som ovan nämnts, prövas nödigt, att annans mark tillfälligt tages i anspråk för arbetarbostäder eller andra byggnader, väg, upplagsplats, arbetsmaskiner eller dylikt. Om rätt att över annans mark framdraga ledning för vatten till husbehovsförbrukning gälle vad särskilt är stadgat.
Där vid meddelande av beslut angående inrättande av fiskväg eller vidtagande av annan anordning till förebyggande av skada å fiske eller till fiskets befrämjande förbud finnes böra givas mot bedrivande av fiske inom visst område, skall beträffande intrång, som därigenom tillskyndas annan i hans rätt till fisket, vad i första stycket stadgas äga motsvarande tillämpning. H
Senaste lydelse av
11 kap. 4 § 1969: 804
11 kap. 6 8 1932: 208
11 kap. 8 § 1960: 304
Senaste lydelse 1961: 48.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Erfordras till skydd mot förore- Erfordras till skydd mot förorening av vattendrag, sjö eller annat ning av vattendrag, sjö eller annat vattenområde, att å annan tillhörig vattenområde, att å annan tillhörig fastighet lägges besvär eller last, fastighet lägges besvär eller last, skall ock vad i första stycket är skall ock vad i första stycket är stadgat äga tillämpning. Meddelas stadgat äga tillämpning. Meddelas beslut härom, skall vattenrättsdo- beslut härom, skall vattenrättsdomaren ofördröjligen göra anmälan maren ofördröjligen göra anmälan om beslutet hos inskrivningsdoma- om beslutet hos inskrivningsmynren; och varde med anmälan så digheten för anteckning i fastigförfaret, som om bevis angående hetsboken. verkställd utmätning av fast egendom finnes föreskrivet.
20 §
3 mom? Finner vattendomsto- 3 mom. Finner vattendomstolen len vid prövning, som i I mom. vid prövning enligt I mom. att sägs, tillämnad byggnad, mot vil- hinder mot tillämnad byggnad ken hinder skulle möta av bestäm- möter enligt 3 § första och andra melserna i 3 § första och andra styckena men att det föreligger såstyckena, med hänsyn till stadgan- dana omständigheter som angivas i det i tredje stycket i samma $ än- 3 § tredje stycket, skall domstolen dock böra tillåtas, skall frågan med eget yttrande hänskjuta frådärom av domstolen hemställas gan till Konungens avgörande. Konungens avgörande.
34 §
Dammbyggnad i älv, ström, å eller större bäck eller annan i sådant vattendrag uppförd byggnad, varigenom märkbar inverkan sker på vattenståndet, må ej utrivas, med mindre dylik åtgärd blivit i laga ordning medgiven.
Vill ägare av byggnad, som i första stycket avses, icke längre nyttja byggnaden, göre i den ordning 11 kap. stadgar ansökan hos vattendomstolen om tillåtelse att utriva byggnaden. Prövas byggnadens borttagande medföra synnerlig skada för annan tillhörig fast egendom, må domstolen efter åtagande av ägare till sådan egendom föreskriva, att han och de, som i äganderätten efterträda honom, skola för framtiden, intill dess annorlunda varder bestämt, underhålla byggnaden så som i 33 § sägs och fullgöra vad beträffande byggnaden i övrigt enligt lag åligger ägaren; vållas genom byggnadens bibehållande ägaren skada, skall den ersättas. Kronan må ock till skydd för allmänna intressen åtaga sig underhållsskyldighet, som nu nämnts. Göres ej åtagande, varom nu är sagt, meddele vattendomstolen nödiga föreskrifter i avseende å byggnadens utrivande och äge i sammanhang därmed bestämma att, där byggnadens ägare brister i fullgörandet av vad honom ålagts, den, vars rätt är beroende därav, må utföra arbetet på ägarens bekostnad.
Har, på sätt i andra stycket Har, på sätt i audra stycket stadgas, ägare av fast egendom stadgas, ägare av fast egendom 2 Senaste lydelse 1961: 48.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse jämlikt åtagande ålagts att under- jämlikt åtagande ålagts att underhålla annan tillhörig byggnad i hålla annan tillhörig byggnad i vatten, skall vattenrättsdomaren vatten, skall vattenrättsdomaren ofördröjligen därom göra anmälan ofördröjligen därom göra anmälan hos domaren i det tingslag eller hos inskrivningsmyndigheten för hos rätten i den stad, där egendo- anteckning i fastighetsboken. men är belägen; och varde med anmälan så förfaret, som om bevis angående verkställd utmätning av fast egendom finnes föreskrivet.
47 §
2 mom.2 Finner vattendomsto- 2 mom. Finner vattendomstolen len vid prövning, som i I mom. vid prövning enligt I mom. att sägs, anordnande eller nyttjande hinder mot att anordna eller nyttav grundvattentäkt, varemot hin- ja grundvattentäkt möter enligt der skulle möta av bestämmel- 44 § första och andra styckena serna i 44 § första och andra styc- men att det föreligger sådana omkena, med hänsyn till stadgandet i ständigheter som angivas i 44 § tredje stycket i samma $ ändock tredje stycket, skall domstolen böra tillåtas, skall frågan diärom med eget vttrande hänskjuta fråav domstolen hemställas Konung- gan till Konungens avgörande. ens avgörande.
62 §5
Erfordras till skydd mot förorening av grundvatten, att å annan tillhörig fastighet lägges besvär eller last, vare fastighetens ägare pliktig att tåla sådant intrång mot ersättning, som sägs i 9 kap.
Meddelas beslut som avses i Meddelas beslut som avses i första stycket, skall vattenrättsdo- första stycket, skall vattenrättsdomaren ofördröjligen göra anmälan maren ofördröjligen göra anmälan om beslutet hos inskrivningsdoma- om beslutet hos inskrivningsmynren. Med anmälan skall så förfa- digheten för anteckning i fastigras, som finnes föreskrivet om bhe- hetsboken. vis angående verkställd utmätning av fast egendom.
3 kap.
11 §ö
Vill någon verkställa vattenreglering, som i 1 § sägs, göre ansökan därom hos vattendomstolen och varde målet därefter prövat i den ordning, som i 11 kap. stadgas för ansökningsmål; dock att, där det med hänsyn till omfattningen av erforderlig utredning eller eljest finnes lämpligt, vattenrättsdomaren eller vattendomstolen äger förordna, att målet skall behandlas vid syneförrättning, som i 10 kap. 32 § sägs. Meddelas 4 Senaste lydelse 1964: 110. s Senaste lydelse 1964: 110. « Senaste lydelse 1920: 459.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse sådant förordnande av vattendomstolen, må domstolen tillika lämna föreskrift om de huvudsakliga grunder, som av synemännen skola iakttagas.
Då mål efter ty nu sagts hänvisas till syneförrättning, skall till ledning vid förordnande av förrättningsman enligt vad i 10 kap. 32 § stadgas angivas, vilket av de i 1 § omförmälda ändamål bör anses såsom företagets huvudsakliga.
Synemännens utlåtande <an- Synemännens utlåtande -: angående vattenreglering skall un- gående vattenreglering skall underställas vattendomstolens pröv- derställas vattendomstolens prövning; dock må ej vattendomstolen ning om ej Konungen enligt 4 kap. ingå i bedömande av frågor rö- 17 § prövat företagets tillåtlighet. rande ersättning i vidare mån än Vattendomstolen får ej ingå i besom föranledes av anförda besvär dömande av frågor om ersättning eller av ändrade anordningar eller i vidare mån än som föranledes föreskrifter rörande företagets ut- av anförda besvär eller av ändrade förande. anordningar eller föreskrifter rö-
rande företagets utförande.
Om verkan av vattendomstolens beslut eller synemännens utlåtande angående vattenreglering äge vad i 7 kap. 56—58 8§ stadgas beträffande beslut i där omförmälda mål motsvarande tillämpning; och skall bestämmelsen i 59 § om jämkning för visst fall i utlåtande eller beslut rörande företag, som avses i 7 kap., lända till efterrättelse jämväl beträffande vattenreglering.
I fråga om Konungens prövningsrätt så ock vissa andra förhållanden rörande vattenreglering stadgas i 4 kap.
13 §7
Stadgar rörande vattenregleringsföretag skola angiva:
företagets benämning och ändamål under hänvisning till de beträffade företagets utförande och delaktigheten däri meddelade beslut;
den ort, där styrelsen skall hava sitt säte;
huru styrelsen skall sammansättas och grunderna för dess beslutförhet;
huru revision av styrelsens förvaltning skall ske;
tiden för räkenskapsavslutning;
huru ofta ordinarie sammanträde med deltagarna i företaget skall hållas;
det sätt, varpå kallelse till sammanträde skall ske och andra meddelanden bringas till deltagarnas kännedom, ävensom den tid före sammanträde, då föreskrivna kallelseåtgärder senast skola vara vidtagna;
så ock vad i övrigt kan finnas nödigt.
Styrelsen skall hava sitt säte inom den vattendomstols område, som lämnat medgivande till företaget.
Ej må i stadgarna intagas bestämmelse, som finnes stridande mot denna eller annan lags föreskrifter.
7 Senaste lydelse 1920: 459.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Stadgarna skola för att bliva Stadgarna skola för att bliva gällande granskas och fastställas gällande granskas och fastställas av Konungens befallningshavande av Konungens befallningshavande i den ort, där styrelsen har sitt i den ort, där styrelsen har sitt säte, eller i fall, som omförmäåles i säte. Vid granskningen skall sär- 4 kap. 13 §, av Konungen. Vid skilt tillses, att stadgarna innehålla granskningen skall särskilt tillses, betryggande föreskrifter för tillgoatt stadgarna innehålla betryg- doseende av sådana delägares rätt, gande föreskrifter för tillgodo- för vilka efter ty i 6 8 sägs skyldigseende av sådana delägares rätt, het att deltaga i företaget framdeför vilka efter ty i 6 § sägs skyldig- les kan komma att inträda. het att deltaga i företaget framdeles kan komma att inträda.
Beslutad ändring av stadgarna äge ej giltighet, med mindre den varder i nyssnämnda ordning fastställd.
16 [reg
Konungen äger, om och när det Konungen eller myndighet som för tillgodoseende av allmänt väl Konungen bestämmer äger, om prövas nödigt, utse en ledamot i och när det för tillgodoseende av styrelsen för vattenregleringsföre- allmänt väl prövas nödigt, utse en tag. Sådan styrelseledamot äge ledamot i styrelsen för vattenreglesamma rätt att deltaga i handha- ringsföretag. Sådan styrelseledavandet av de med företaget före- mot äge samma rätt att deltaga i nade angelägenheter som de med- handhavandet av de med företaget lemmar, vilka blivit i enlighet med förenade angelägenheter som de stadgarna till styrelse valda, och medlemmar, vilka blivit i enlighet åtnjute arvode, som bestämmes av med stadgarna till styrelse valda, Konungen. och åtnjute arvode, som bestäm-
mes av Konungen eller av myndig-
het som Konungen bestämmer.
28 8?
Har medgivande enligt denna Har medgivande enligt denna 1ag lämnats till företag, som avses lag lämnats till företag, som avses i 26 § första eller andra stycket, 1 26 § första eller andra stycket, och skola ej enligt vad ovan stad- och skola ej enligt vad ovan stadgats bestämmelserna i 12-25 §§ gats bestämmelserna i 12—25 §§ äga tillämpning, äger Konungen äga tillämpning, äger Konungen att, om och när det för tillgodo- eller myndighet som Konungen seende av allmänt väl prövas nö- bestämmer att, om och när det för digt, utse lämplig person att över- tillgodoseende av allmänt väl prövaka företagets utförande samt ut- vas nödigt, utse lämplig person att öva tillsyn å företagets skötsel och övervaka = företagets utförande handhavandet i övrigt av de med samt utöva tillsyn å företagets företaget förenade angelägenheter. skötsel och handhavandet i övrigt Sådan person åtnjute av den, för av de med företaget förenade anvars räkning företaget utföres, ar- gelägenheter. Sådan person åtnjute 8 Senaste lydelse 1920: 459.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse vode, som bestämmes av Ko- av den, för vars räkning företaget nungen. utföres, arvode, som bestämmes av
Konungen eller av myndighet som
Konungen bestämmer.
4 kap. Om särskilda villkor beträffande Om särskilda villkor beträffande större vattenkraftanläggningar och större företag enligt 2 och 3 kap. vattenregleringar.
10 8?
Vill kronan begagna sig av lös- Vill kronan begagna sig av lösningsrätt, som i 9 § stadgats, skall ningsrätt, som i 9 § stadgats, skall underrättelse därom meddelas underrättelse därom «meddelas strömfallets ägare under femte strömfallets ägare under femte året före den för inlösningen be- året före den för inlösningen bestämda tidpunkten samt frågan stämda tidpunkten samt frågan därefter före sistnämnda tidpunkt därefter före sistnämnda tidpunkt fullföljas genom ansökan om fullföljas genom ansökan om stämning till expropriationsdom- stämning till fastighetsdomstol. stol. Har kronan å tid, som nyss Har kronan å tid, som nyss sagts, sagts, underrättat = strömfallets underrättat strömfallets ägare, att ägare, att kronan vill begagna sig kronan vill begagna sig av lösav lösningsrätten, äge ock ström- ningsrätten, äge ock strömfallets fallets ägare att i enahanda ägare att i enahanda ordning fullordning fullfölja frågan. följa frågan.
Varder ej underrättelse å föreskriven tid Jämnad strömfallsägaren eller efter sådan underrättelse frågan före tidpunkten för lösningsrättens inträde från någondera sidan på nämnda sätt fullföljd, vare lösningsrätten för den gången förfallen.
Om Konungens prövningsrätt
17 §
Konungen kan förordna, att be-
träffande vissa slag av företag en-
ligt 2 eller 3 kap., som är av be-
tydande omfattning eller ingripan-
de beskaffenhet, frågan om tillåt-
ligheten skall prövas av Konungen.
Omfattas företag som angives i
första stycket ej av förordnande
som där sägs, kan Konungen för-
behålla sig prövningen. Besked om
förbehåll skall lämnas till vatten-
domstolen innan domstolen av-
gjort frågan om företagets tillåtlig-
het. I fall då syneförrättning enligt
Senaste lydelse 1949: 664.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
10 kap. 32 § äger rum skall beske-
det lämnas till synemännen innan dessa meddelat sitt utlåtande an-
gående företaget.
I samband med prövning av fö-
retag som avses i första eller andra
stycket får Konungen pröva även annat företag enligt denna lag, om
ansökan avser tillstånd till båda
företagen eller fråga uppkommit om företräde mellan dem.
18 För prövning enligt 17 % av företags tillåtlighet gäller andra—
fjärde styckena.
Företaget får ej komma till
stånd, om hinder däremot möter från allmänna planeringssynpunkter eller på grund av 2 kap. 3 § första och andra styckena, 11 §, 12 § första stycket eller 44 § första och andra styckena. Vid prövningen skall beaktas även annat företag enligt denna lag, som
med sannolikhet kan antagas bli
erforderligt för ett ändamålsenligt utnyttjande av det sökta företa-
get. Är företaget av synnerlig bety-
delse från allmän synpunkt, kan Konungen lämna medgivande till det även om hinder enligt andra stycket möter.
Konungen kan föreskriva villkor för att tillgodose allmänna intres-
sen.
19 LP
Den som vill utföra företag, vars — tillåtlighet kan — antagas komma under Konungens pröv-
ning, skall i god tid bereda Ko-
nungens befallningshavande, ve-
derbörande kommun samt övriga
myndigheter och — sammanslutningar som företaget angår tillfälle att vid planläggningen av företaget framföra önskemål med avseende på företagets verkningar från all-
1t Riksdagen 1971. I saml. Nr 106
Nuvarande lydelse Föreslagen Iydelse
män synpunkt, ävensom medverka
till att upplysning om planlägg-
ningen lämnas ortsbefolkningen.
Konungen kan meddela när-
mare föreskrifter för tillämp-
ningen av första stycket och an-
gående skyldighet för den som vill
utföra företaget att betala det all-
männas kostnader.
20 8
När fråga om företags tillåtlig-
het skall prövas av Konungen,
åligger det vattendomstolen eller,
om målet behandlas vid syneför-
rättning enligt 10 kap. 32 §, syne-
männen att med eget yttrande
hänskjuta frågan till Konungen.
6 kap.
28 §10
Varder allmän flottled avlyst eller har vattendomstol jämlikt 14 § förklarat beslut om flottleds inrättande förfallet, må kronan, kommun, förvaltare, som är utsedd enligt 82 a § lagen om flottning i allmän flottled, elter den, som av bibehållandet av anläggning för flottleden kan lida men, av vattendomstolen tillåtas bortskaffa anläggningen med rätt att fritt förfoga över det bortskaffade. Vattendomstolen meddelar behövliga föreskrifter i fråga om bortskaffandet. Domstolen äger därvid bestämma att den som är beroende av bortskaffandet får utföra arbetet på sökandens bekostnad, om denne ej fullgör vad som ålagts honom.
Om sannolika skäl föreligga att anläggning kan bortskaffas utan att allmänt eller enskilt intresse förnärmas, får bortskaffande ske utan att vattendomstolens tillstånd inhämtats. Har förvaltare utsetts enligt 82 a 8 lagen om flottning i allmän flottled och skall åtgärden vidtagas av annan än denne, skall dock förvaltaren ha lämnat sitt medgivande. Har anläggningen bortskaffats utan föregående prövning, är den som vidtagit åtgärden bevisningsskyldig beträffande de före åtgärden rådande förhållandena i vattnet.
Kan fast egendom skadas genom att anläggning i avlyst flottled bortskaffas eller vill någon använda sådan anläggning för att tillgodogöra sig vattnet, äger vattendomstolen bestämma att anläggningen skall övertagas av fastighetsägaren eller den som vill tillgodogöra sig vattnet. Vill kronan elter kommun till skydd för allmänna intressen få övertaga anläggning för flottleden, äger vattendomstolen besluta om sådant övertagande. Nye ägaren är skyldig att underhålla anläggningen så att fara ej uppkommer för allmän eller enskild rätt.
Har ägare av fast egendom, för Har ägare av fast egendom, för vilken bortskaffande av flottleds- vilken bortskaffande av flottleds- 10 Senaste lydelse 1969: 396.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse anläggning skulle medföra skada, anläggning skulle medföra skada, enligt tredje stycket berättigats enligt tredje stycket berättigats övertaga anläggningen, skall vat- övertaga anläggningen, skall vattenrättsdomaren = göra anmälan tenrättsdomaren göra anmälan härom hos inskrivningsdomaren härom hos inskrivningsmyndigheför anteckning i fastighetsboken. ten för anteckning i fastighetsbo-
ken.
7 kap.
45 §1
Vill någon utföra vattenavledning, som i 37 8 sägs, och äro sannolika skäl, att allmän eller enskild rätt därigenom förnärmas, eller skola två eller flera med skilda andelar taga del i företaget, skall, innan arbetet påbörjas, i den ordning nedan sägs inhämtas besked, huru och under vilka villkor arbetet må göras. -
Ansökan om vattenavledning skall ingivas till Konungens befallningshavande och varde frågan härom därefter prövad vid syneförrättning, som i 10 kap. 32 § sägs. Är företagets huvudsakliga ändamål att vinna sådan båtnad, som avses i 29 § första stycket i förevarande kap., må ansökningen i stället ingivas till vattendomstolen och varde målet därefter prövat i den ordning, som i 11 kap. stadgas för ansökningsmål; dock att, där det finnes lämpligt, vattenrättsdomaren eller vattendomstolen äger förordna, att målet skall behandlas vid syneförrättning, som i 10 kap. 32 8 sägs.
Avser - vattenavledningsföretag Avser = vattenavledningsföretag sänkning celler uttappning av sjö sänkning eller uttappning av sjö eller reglering av vattnets avrin- eller reglering av vattnets avrinning ur sådant vattenområde eller ning ur sådant vattenområde eller förändring av vattnets djup eller förändring av vattnets djup eller läge i vattendrag, där kungsådra läge i vattendrag, där kungsådra eller allmän farled celler allmän eller allmän farled eller allmän flottled finnes, skall utlåtande, flottled finnes, skall utlåtande, som avgivits av synemän, under- som avgivits av synemän, underställas vattendomstolens prövning; ställas vattendomstolens prövning, dock må ej vattendomstolen ingå i om ej Konungen enligt 4 kap. 17 § bedömande av frågor rörande ert- prövat företagets tillåtlighet. Vatsättning i vidare mån än som för- tendomstolen får ej ingå i bedöanledes av anförda besvär eller av mande av frågor om ersättning i ändrade anordningar eller före- vidare mån än som föranledes av skrifter rörande företagets utfö- anförda besvär eller av ändrade rande. Om underställning i visst anordningar eller föreskrifter röfall av särskild fråga stadgas i 10 rande företagets utförande. Om kap. 52 8. underställning i visst fall av sär-
skild fråga stadgas i 10 kap. 52 8.
1 Senaste lydelse 1944: 87.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
46 822
Är fråga om företag, som avser Är företag som avses i 37 % av sänkning av eller reglering av vatt- betydande omfattning eller ingrinets avrinning ur någon av sjöarna pande beskaffenhet, äga bestäm- Vänern, Vättern, Mälaren, Hjäl- melserna i 4 kap. 17—20 §§ om maren, Storsjön i Jämtland eller Konungens prövningsrätt motsva- Siljan, skola bestämmelserna i 4 rande tillämpning. kap. 13 § om Konungens prövningsrätt i vissa hänseenden och om skyldighet för vattendomstolen att hemställa frågan Konungens avgörande äga motsvarande tilllämpning; och skall vad sålunda är stadgat jämväl gälla beträffande annat företag, varigenom vattnets avrinning i större omfattning regleras eller vattenförhållandena eljest väsentligt förändras, såframt Konungen förbehåller sig sådan prövning och besked därom före målets avgörande lämnas synemännen eller i fall, då enligt 45 § underställning skall ske eller målet prövas i den för ansökningsmål stadgade ordning, vattendomstolen.
Finner = vattendomstolen = vid Finner = vattendomstolen = vid prövning av fråga om tillåtligheten prövning av fråga om tillåtligheten av tillämnad vattenavledning, mot av tillämnad vattenavledning, att vilken hinder skulle möta av be- hinder mot företaget möter enligt stämmelserna i 38 § eller 39 § 38 § eller 39 § första stycket men första stycket, att företaget med att det föreligger sådana omstänhänsyn till stadgandet i andra styc- digheter som angivas i 39 § andra ket av 39 § ändock bör komma till stycket, skall domstolen med eget stånd, skall frågan därom av yttrande hänskjuta frågan = till domstolen hemställas Konungens Konungens avgörande. avgörande.
55 813
Å invallning, som sker i eller vid sjö eller i eller vid sådant vattendrag, som i 45 § tredje stycket sägs, skola bestämmelserna i nämnda $ om underställning av synemännens utlåtande äga motsvarande tillämpning.
Vad i 46 § första stycket är stadgat om Konungens prövningsrätt skall beträffande invallning gälla allenast såframt Konungen i den ordning, som i sistnämnda $ 12 Senaste lydelse 1944: 87. 13 Senaste lydelse 1944; 87.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse sägs, förbehållit sig sådan prövningsrätt.
10 kap.
33 814
Förordnande, som i 32 § sägs, Förordnande, som i 32 8 sägs, skall efter ansökan meddelas av skall efter ansökan meddelas av Konungens befallningshavande. I Konungens befallningshavande. I ansökningen skola så fullständigt ansökningen skola så fullständigt som möjligt uppgivas företagets som möjligt uppgivas företagets beskaffenhet, omfattning och beskaffenhet, omfattning och verkningar med angivande av det verkningar med angivande av det vattenområde, som av företaget vattenområde som av företaget kan komma att beröras. Ansök- kan komma att beröras. Vidare ningen bör tillika innehålla uppgift skall uppgivas huruvida särskilda å de fastigheter, som företaget ef- bestämmelser med stöd av lag ter ty i 14 kap. 4 § sägs förmenas meddelats rörande användningen angå, samt ägarnas namn och av de mark- och vattenområden hemvist ävensom sådana nyttjan- som beröras av företaget. Anderättshavares, vilkas rätt kan vara sökningen bör tillika innehålla av företaget beroende. uppgift å de fastigheter, som före-
taget efter ty i 14 kap. 4 § sägs
förmenas angå, samt ägarnas namn
och hemvist ävensom sådana nytt-
janderättshavares, vilkas rätt kan
vara av företaget beroende.
Vad i 2 8 stadgas om ställande av säkerhet för förrättningskostnaden äge tillämpning jämväl i fråga om förordnande enligt denna $.
Beträffande företag, som avser torrläggning av mark, äger Konungen förordna, att ansökan, som i första stycket sägs, skall ingivas till annan myndighet än Konungens befallningshavande.
42 §
2 mom.!3 Kan företag antagas 2 mom. Förrättningsmannen beröra allmänna intressen inom skall utan dröjsmål översända avorten av någon betydelse, skall skrift av kungörelsen till vederböförrättningsmannen utan dröjsmål rande kommun. Kommun äger översända avskrift av kungörelsen föra talan för tillgodoscende av till vederbörande kommun. Kom- allmänna intressen inom orten. mun äger föra talan för tillgodo- Om sådan talan skall kommunen seende av allmänna intressen inom snarast underrätta kammarkollcorten. Om sådan talan skall kom- giet. munen snarast underrätta kammarkollegict.
3 mom. Är fråga om företag
vars — tillåtlighet kan — antagas 14 Senaste lydelse 1969: 393. 15 Senaste lydelse 1961: 548.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
komma under Konungens pröv-
ning enligt 4 kap. 17 §, skall av-
skrift av ansökningshandlingarna
jämte kungörelsen översändas till
statens naturvårdsverk och statens
planverk.
11 kap.
1 §16
Första domstol i vattenmål be- Första domstol i vattenmål be-
nämnes vattendomstol. nämnes vattendomstol. Den tings-
rätt som Konungen bestämmer
skall vara vattendomstol.
Överdomstol i vattenmål (vattenöverdomstol) är Svea hovrätt i den sammansättning nedan sägs.
Som sista domstol i vattenmål dömer högsta domstolen. Angående domstol i vattenmål och rättegången i sådant mål gälle i allt, varom ej i denna lag eller annan lag eller författning är särskilt stadgat, vad i fråga om allmän domstol är föreskrivet, där det tillämpligt är.
2 817
Vattendomstol består av en vat- Vattendomstol består av ordfö-
tenrättsdomare såsom ordförande rande, en teknisk ledamot samt två
samt såsom övriga ledamöter två nämndemän. Ytterligare en tekvattenrättsingenjörer och två vat- nisk ledamot får ingå i domstolen
tenrättsnämndemän. Är anlägg- efter ordförandens bestämmande. ning, företag eller annat, varom i vattenmål är fråga, utan nämnvärd inverkan å = vattenförhållandena och beröres därav ej heller motstående intresse av någon betydelse, vare dock i sådant mål vattendomstolen beslutför med vattenrättsdomaren och vaättenrättsnämndemännen samt allenast en vattenrättsingenjör.
Vattenrättsdomare skall vara Ordföranden utses bland de lag-
lagkunnig, i domarevärv erfaren farna domarna i tingsrätten. Han man. benämnes vattenrättsdomare.
Vattenrättsingenjörerna — skola Teknisk ledamot skall ha tekvara i vattenfrågors tekniska be- nisk utbildning och erfarenhet av handling sakkunniga och erfarna vattenfrågors behandling.
män.
Vattenrättsnämndemiännen böra Nämndeman skall vara nämndevara allmänt betrodda, om sin orts man i fastighetsdomstol inom vatförhållanden kunniga män och må tendomstolens domsområde.
ej hava uppnått sextiofem års ål-
18 Senaste lydelse 1946: 839. 17 Senaste lydelse 1969: 804.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
der; och skall i övrigt om valbar-
het till vattenrättsnämndeman vad om nämndeman vid tingsrätt är stadgat äga motsvarande tillämpning. Den, som uppnått sextiofem års ålder, må utan hinder därav
tjänstgöra i mål, varmed han förut
såsom vattenrättsnämndeman tagit
befattning.
3 g18
Vattenrättsdomare och vatten- Konungen eller myndighet som
rättsingenjör utnämnas av Ko- Konungen bestämmer utser vat-
nungen, som tillika bestämmer, tenrättsdomare samt utnämner elom samme = vattenrättsingenjör ler förordnar teknisk ledamot. skall tjänstgöra vid mera än en
vattendomstol. |
5 Av de till vattenrättsnämnde- Nämndeman tjänstgör efter kal-
män valda skola i vattendomstolen lelse av vattenrättsdomaren. Till tjänstgöra de två, som av vatten- tjänstgöring böra företrädesvis kal-
rättsdomaren för varje mål kallas las nämndemän från den domsaga
därtill. Till tjänstgöring böra kallas till vilken målet närmast har an-
nämndemän från det län, som be- knytning.
röres av det ifrågavarande målet;
avser målet företag, som berör mer än ett län, avgöre vattenrättsdomaren, om nämndemännen sko-
la tagas från olika län eller från
ett av dem.
Hålles vattendomstolens sammanträde vid syn på stället, böra företrädesvis de närmast boende nämndemännen kallas att tjänstgöra.
Är vattendomstolen enligt vad i
2 § sägs beslutför med allenast en vaättenrättsingenjör, skall vatten
rättsdomaren = till tjänstgöring i
domstolen kalla den av vattenrätts ingenjörerna, som = företrädesvis äger sakkunskap i det ämne varom fråga är.
18 Senaste lydelse 1932: 208. 29 Senaste lydelse 1941: 614.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
9 8
Antalet vattendomstolar i riket bestämmes av Konungen. Gränserna för de till varje vattendomstol hörande områden skola följa vattendelare mellan olika vattensystem, efter ty Konungen närmare förordnar.
11 För sina sammanträden vare Vattendomstol får för sina samvattendomstol berättigad att dispo- manträden förfoga över behövliga nera över nödiga lokaler i tings- lokaler i domstolsbyggnad eller eller rådhus, allmän skola eller an- annan allmän byggnad, som ej är nan allmän byggnad, som icke är upptagen för sitt huvudsakliga änför tillfället upptagen för sitt hu- damål eller utgöres av gudstjänstvudsakliga ändamål eller utgöres lokal. Vållas särskilda utgifter för av gudstjänstlokal. VWVållas sär- uppvärmning, belysning, städning skilda utgifter för uppvärmning, eller dylikt, skola de ersättas. belysning, städning eller dylikt, skola de ersättas. Bestämmelserna i första stycket skola gälla jämväl i fråga om sammanträden för muntlig förberedelse.
$21 12 Yppas vid överläggning i vatten- Yppas vid överläggning i vattendomstol skiljaktiga meningar, vare domstol skiljaktiga meningar, vare lag som i rättegångsbalken stadgas lag som i rättegångsbalken stadgas beträffande domstol, där allenast beträffande domstol, där allecnast lagfarna ledamöter hava säte i rät- lagfarna ledamöter hava säte i rätten. Vid omröstning säge vatten- ten. Vid omröstning säge vattenrättsdomaren sin mening först, rättsdomaren sin mening först, därefter vattenrättsingenjörerna därefter de tekniska ledamöterna och sist nämndemännen. och sist nämndemännen.
27 8
2 mom.?? Ansökan enligt 17 § 2 skall vara åtföljd av de ritningar jämte beskrivning och andra handlingar samt innehålla de upplysningar, vilka erfordras för bedömande av det tillämnade företagets beskaffenhet, omfattning och verkningar. Särskilt skola så fullständigt som möjligt uppgivas den eller de fastigheter, varå byggandet skall ske eller vilka företaget eljest efter ty i 14 kap. 4 § sägs angår, vederbörande ägares och nyttjanderättshavares namn och hemvist samt, om företaget ej är av större omfattning, de ersättningsbelopp sökanden förmenar böra till följd av företaget utgå till dylik fastighetsägare eller andra. Är fråga om utförande av byggnad för vattens tillgodogörande, skall uppgift lämnas å det 20 Senaste lydelse 1961: 548. 21 Senaste lydelse 1946: 839. 22 Senaste lydelse 1969: 393.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse område, med vilket, enligt sökandens åsikt, rätten till vattnets tillgodogörande lämpligen bör vara för framtiden förenad. Beträffande anläggning
kraft, som beräknas kunna vid lågvatten uttagas genom anläggningen, uppgiven.
I fråga om ansökan enligt 17 § 3, 4, 5, 7, 8, 9, 11 och 19 skall vad i första stycket stadgas i tillämpliga delar lända till efterrättelse.
I ansökan enligt 17 § 2—L11 och
19 skall uppgivas huruvida sär-
skilda bestämmelser med stöd av
lag meddelats rörande använd-
ningen av de mark- och vattenom-
råden som beröras av företaget.
6 mom."3 Ansökan rörande fö- 6 mom. Ansökan rörande föreretag av betydande omfattning el- tag, vars tillåtlighet kan antagas ler ingripande beskaffenhet skall komma under Konungens prövinnehålla uppgift om de åtgärder ning enligt 4 kap. 17 §, skall innesökanden må hava vidtagit för att hålla uppgift om de åtgärder söbereda Konungens befallningsha- kanden har vidtagit på grund av 4 vande i det län, inom vilket företa- kap. 19 § första stycket samt om get huvudsakligen skall verkstäl- vad som huvudsakligen förekomlas, samt övriga av företaget be- mit med anledning av dessa åtgärrörda myndigheter och samman- der. slutningar tillfälle att vid planläggningen av företaget framföra önskemål med hänsyn till företagets verkningar ur allmän synpunkt ävensom om vad i anledning av sådana åtgärder huvudsakligen förekommit.
Konungen äger för riket i dess Ansökan som avses t första helhet eller viss del därav meddela stycket skall åtföljas av en överbestämmelser angående skyldighet siktlig' redogörelse för sökandens för den som vill utföra företag en- bedömning av det tillämnade föreligt denna lag att före ansökning- tagets betydelse från allmänna plaens ingivande vidtaga åtgärder för neringssynpunkter samt uppgift ändamål, varom i första stycket om annat företag enligt denna lag sägs, samt att gälda kostnad, som i som med sannolikhet kan antagas samband med sådan förberedelse bli erforderligt för ett ändamålsenåsamkas det allmänna. ligt utnyttjande av det sökta före-
taget.
29 824
I mål, som i 27 8 1 och 5 mom. I mål, som i 27 § 1 och 5 mom. avses, skola samtliga ansöknings- avses, skola samtliga ansökningshandlingar ingivas i tre samt i öv- handlingar ingivas i tre exemplar, riga ansökningsmål i sex exemplar. i mål som avses i 27 § 6 mom. Där så finnes erforderligt, må vat- i åtta exemplar samt i övriga an- 23 Senaste lydelse 1952: 235. 24 Senaste lydelse 1948: 479.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse tenrättsdomaren föreskriva, att yt- sökningsmål i sex exemplar. Där terligare ett eller flera exemplar så finnes erforderligt, må vattenskola ingivas. rättsdomaren föreskriva, att ytter-
ligare ett eller flera exemplar sko-
la ingivas.
Hava ansökningshandlingar ej ingivits i nödigt antal exemplar, eller finner vattenrättsdomaren handlingarna eljest i något avseende ofullständiga, förelägge han sökanden viss tid att ingiva vad ytterligare erfordras, vid äventyr, om det försummas, att ansökningen förklaras förfallen.
34 825
Finnes fastighet, till vars ägare enligt 33 § underrättelse skall utsändas, tillhöra kronan eller allmän anstalt, eller av kronan eller dylik anstalt innehavas under nyttjanderätt, insände vattenrättsdomaren utan dröjsmål underrättelse om kungörelsens innehåll till Konungens befallningshavande i det län, där fastigheten är belägen; och åligge Konungens befallningshavande att ofördröjligen förordna ombud till bevakande av kronans eller anstaltens rätt eller, där sådant bevakande tillkommer annan myndighet, överlämna underrättelsen till den myndighet.
Är i ansökningen fråga om före- I mål som avses i 17 § 2—JIJ tag, som avses i 27 § 6 mom., skall och 19 skall vattenrättsdomaren ett exemplar av ansökningshand- alltid sända kungörelsen = till lingarna jämte kungörelsen över- Konungens befallningshavande. sändas till Konungens befallningshavande i det län, inom vilket företaget huvudsakligen skall verkställas.
35 §
3 mom." I mål, som avses i 17 § 2—11, 18 och 19, ävensom i mål, som anhängiggjorts genom ansökan enligt 2 kap. 8 § andra stycket samt 4 kap. 1 § sista stycket och 14 8 andra och femte styckena, må kommun föra talan för tillgodoseende av allmänna intressen inom orten. Om sådan talan skall kommunen snarast underrätta kammarkolleget.
Kan företag, som avses i första I mål, som avses i första stycket, stycket, antagas beröra allmänna skall — vattenrättsdomaren = utan intressen inom orten av någon be- dröjsmål översända kungörelsen tydelse, skall vattenrättsdomaren till vederbörande kommun. Är utan dröjsmål översända kungörel- fråga om ansökan om tillstånd att sen till vederbörande kommun. Är tillgodogöra grundvatten, «skall fråga om ansökan om tillstånd att kungörelsen städse tillställas komtillgodogöra grundvatten, skall mun, inom vars område tillgången dock kungörelsen städse tillställas på grundvatten kan påverkas. kommun, inom vars område tillgången på grundvatten kan påverkas.
25 Senaste lydelse 1961: 548. 28 Senaste lydelse 1969: 396.
Nuvarande lydelse Föreslagen Ivdelse
4 mom. Gäller ansökan före-
tag som avses i 27 § 6 mom.,
skall ett exemplar av ansöknings-
handlingarna jämte kungörelsen
översändas till statens naturvårds-
verk, statens planverk och Ko-
nungens befallningshavande samt,
om företaget avser grundvatten-
täkt, kammarkollegiet.
42 827
Då handling i vattenmål skall Då handling i vattenmål skall delgivas genom rättens försorg, delgivas genom rättens försorg, förordne därom vattenrättsdoma- förordnar därom vattenrättsdomaren eller vattenrättssekreterare. ren eller den som är behörig där-
till enligt bestämmelser som Ko-
nungen meddelar.
Kallelse av vittne och sakkunnig beslutas av vattenrättsdomaren.
45 3
2 mom.3 Vattenrättsdomaren 2 mom. Vattenrättsdomaren kan må ock, där så finnes lämpligt, wuppdraga åt teknisk ledamot att, uppdraga åt vattenrättsingenjö- med eller utan biträde av nämndererna eller en av dem att, med el- männen eller en av dem, verkställa ler utan biträde av vattenrätts- undersökning å stället. I enklare nämndemännen celler en av dem, fall kan sådant uppdrag lämnas åt verkställa undersökning å stället. I nämndemiännen eller en av dem. enklare fall må sådant uppdrag kunna lämnas åt vattenrättsnämndemännen eller en av dem.
Om tiden för sådan undersökning skall vattenrättsdomaren meddela parterna underrättelse i den för kallelser till dem bestämda ordning. Protokoll över undersökningen skall föras av den, vattenrättsdomaren därtill förordnat, och sedermera tillställas vattenrättsdomaren. Där undersökning sker allenast såsom förberedelse för domstolens sammanträde till syn på stället, vare dock underrättelse och protokoll, som nu nämnts, ej av nöden.
52 320
Mcnar part, att ledamot i vattendomstolen är jävig, framställe invändningen vid första domstolssammanträde, då den, som jävet angår, har säte i domstolen, eller, där parten då var av laga förfall hindrad att inställa sig eller den omständighet, varå jävet grundas, då ej var för handen eller parten kunnig, vid nästa sammanträde efter det förfallet upphörde eller han om jävet erhöll kännedom. Hålles vattendomstolens 27 Senaste lydelse 1960: 304. 28 Senaste lydelse 1920: 459. 23 Senaste lydelse 1969: 804.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse sammanträde, som nu nämnts, vid syn på stället, skall jävet framställas före synegångens början. Försummas vad sålunda stadgats, vare parts rätt att framställa invändningen försutten. Jäv mot ledamot i vattendomstol må ock i högre rätt göras, där den part, som vill frågan väcka, av annan orsak än förfallolös utevaro ej förrän i den högre rätten haft tillfälle att framställa jävet. Beträffande rätt till talan mot vattendomstols beslut rörande jäv mot ledamot i domstolen gälle vad i rättegångsbalken finnes stadgat angående beslut om jäv mot lagfaren domare i tingsrätt. Beslut varigenom jävsinvänd- Beslut varigenom <jävsinvändning mot vattenrättsnämndeman ning mot nämndeman varder gilvarder gillad skall ej medföra nå- lad skall ej medföra någon vergon verkan till rubbning eller upp- kan till rubbning eller upphävande hävande av åtgärd eller beslut, av åtgärd eller beslut, som tillsom tillkommit innan invänd- kommit innan invändningen gjorningen gjordes, där övriga ledamö- des, där övriga ledamöter varit om ter varit om åtgärden eller beslutet åtgärden eller beslutet ense. ense.
71 830
Beträffande fråga, vari det en- Beträffande fråga, vari det enligt förestående stadganden till- ligt förestående stadganden tillkommer vattenrättsdomaren att kommer vattenrättsdomaren att besluta, bör han, där frågans be- besluta, bör han, där frågans beskaffenhet det påkallar, rådgöra skaffenhet det påkallar, rådgöra med vattenrättsingenjörerna. med teknisk ledamot. Av vattenrättsdomarens beslut är vattendomstolen ej förhindrad att annorlunda förordna.
72 831 Vid vattendomstolens samman- Vid vattendomstolens sammanträde skall av tjänsteman vid vat- träde skall av tjänsteman vid rtingstendomstolen föras protokoll, som rätten föras protokoll, som underundertecknas av honom. Vatten- tecknas av honom. Vattenrättsrättsdomaren äge, då omständig- domaren äge, då omständigheterna heterna föranleda därtill, själv föra föranleda därtill, själv föra protoprotokollet. Protokoll skall föras kollet. Protokoll skall föras särsärskilt för varje mål. skilt för varje mål. Vattenrättsdomaren äge förordna, att utsaga av part, målsägande, vittne eller sakkunnig skall i stället för att antecknas i protokollet upptagas genom stenografi eller på fonetisk väg. I denna ordning må ock upptagas sammanfattning av utsaga, avseende vad som kan antagas vara av betydelse i målet. Stenograf utses av vattenrättsdomaren. Ej må den anlitas som protokollförare eller stenograf, vilken till saken eller till part står i sådant förhållande, att hans tillförlitlighet därigenom kan anses förringad. Protokollförare och stenograf skola hava avlagt ed eller försäkran enligt vad i rättegångsbalken stadgas. 320 Senaste lydelse 1920: 459. 31 Senaste lydelse 1960: 304.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Närmare föreskrifter om protokoll och om vad som upptagits enligt andra stycket meddelas av Konungen.
73 832
För varje ansökningsmål skall upprättas en akt, omfattande ett exemplar av samtliga de handlingar, som i målet ingivits, samt de i målet förda protokoll så ock avskrift av de utav vattenrättsdomaren i målet utfärdade kungörelser och meddelade beslut ävensom av vattendomstolens utslag i målet.
Vid akten skall jämväl fogas en Vid akten skall jämväl fogas en av vattenrättsdomaren eller annan av vattenrättsdomaren eller annan tjänsteman vid vattendomstolen tjänsteman vid tingsrätten underunderskriven förteckning över de skriven förteckning över de underunderrättelser, vilka på grund av rättelser, vilka på grund av bebestämmelserna i 33 och 47 §§ bli- stämmelserna i 33 och 47 88 blivit vit å posten avlämnade; och skall å posten avlämnade; och skall förförteckningen angiva den dag, då teckningen angiva den dag, då avavlämnandet skett. Förteckningen lämnandet skett. Förteckningen må, såframt det finnes lämpligt, må, såframt det finnes lämpligt, utgöras av hänvisning till uppgifter utgöras av hänvisning till uppgifter ij akten om sakägares namn och i akten om sakägares namn och hemvist. Där ej av eljest förelig- hemvist. Där ej av eljest föreliggande omständigheter annat för- gande omständigheter annat förhållande framgår, utgöre förteck- hållande framgår, utgöre förteckning, som nu nämnts, bevis att den ning, som nu nämnts, bevis att den uppgivna dagen underrättelser av- uppgivna dagen underrättelser avsänts under angivna adresser. sänts under angivna adresser.
Inom sex veckor efter utgången av varje kvartal skall till vattenöverdomstolen insändas renoverat exemplar av akterna i de ansökningsmål, vilka avgjorts genom beslut, som under kvartalet vunnit laga kraft.
Närmare föreskrifter om aktbildning meddelas av Konungen.
81 833
Vad i 42—435 §§, 49 8 första Vad i 42—-45 88, 49 3 första stycket, 50 § första stycket, 51 och stycket, 50 § första stycket, 52 §, 52 §§, 55 § första stycket, 56 § 55 § första stycket, 56 § första första stycket, 57, 58, 64, 67, 70— stycket, 57, 58, 64, 67, 70—72 88, 72 §§, 73 8 första, tredje och 73 § första, tredje och fjärde stycfjärde styckena samt 74 § stadgas kena samt 74 8 stadgas beträfbeträffande ansökningsmål skall, fande ansökningsmåil skall, där ej där ej annat framgår av vad nedan annat framgår av vad nedan i i denna $ sägs, äga motsvarande denna $ sägs, äga motsvarande tillämpning i fråga om stämnings- tillämpning i fråga om stämningsmål. mål.
I mål enligt 17 8 29 eller 36, vilket avser arbete till förebyggande eller avhjälpande av skada eller olägenhet till följd av företag enligt denna lag, skola jämväl bestämmelserna i 46 § äga motsvarande tillämpning. 32 Senaste lydelse 1960: 304. 33 Senaste lydelse 1960: 304.
Prop. 1971: 106 ta tv
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Utlåtande, som i 45 8 sägs, skall hållas för parterna tillgängligt å vattenrättsdomarens tjänsterum. I de fall, då enligt vad för ansökningsmål finnes föreskrivet parterna skola erhålla besked i den för kallelser till dem i 32 8 bestämda ordning, skall i stämningsmål med avseende å sättet för meddelande av sådant besked i stället lända till efterrättelse vad om delgivning är stadgat.
92 834
Vad i 29 § andra stycket, 39-41 §§, 56 § första stycket, 60 § första, andra och fjärde styckena, 70—72 88, 73 § första, tredje och fjärde styckena samt 74 83 stadgas beträffande ansökningsmål skall äga motsvarande tillämpning å underställningsmål ävensom i tillämpliga delar å besvärsmål vid vattendomstolen, 60 § dock med iakttagande av bestämmelserna i 3 kap. 11 8, 6 kap. 3 8 I mom. samt 7 kap. 45 och 55 8§. Bestämmelserna i 42—45, 48, Bestämmelserna i 42—45, 48, 49 88, 50 § första stycket, 57, 52, 49 88, 50 § första stycket, 52, 54, 54, 55, 57—59, 62—564, 66 och 35, 57—359, 62—64, 66 och 67 §§ 67 83 skola i tillämpliga delar gäl- skola i tillämpliga delar gälla bela besvärsmål vid vattendomstolen svärsmål vid vattendomstolen och och underställningsmål. underställningsmål.
99 835
Vill part vädja mot vattendom- Vill part vädja mot vattendomstols dom i mål, som cj är brott- stols dom i mål, som ej är brottmål, skall han inom två veckor mål, skall han inom två veckor från den dag, då domen gavs, hos från den dag, då domen gavs, hos vattenrättsdomaren anmäla vad. vattenrättsdomaren anmäla vad. Hos vattenrättssekreterare må ock Vadeanmälan kan också mottagas vädjas; pröve dock vattenrättsdo- av annan som är behörig därtill maren, huruvida sålunda gjord va- enligt bestämmelser som Konungdeanmälan rätteligen skott. en meddelar; pröve dock vattenrättsdomaren, huruvida sålunda gjord vadeanmälan rätteligen skett. Part, som anmält vad, skall inom fyra veckor från den dag, då domen gavs, fullfölja vadet genom att till vattenrättsdomaren inkomma med vadeinlaga.
14 kap.
1 mom.3§ Vill någon för uppgörande av plan eller eljest såsom förberedelse till företag enligt denna lag verkställa mätningar, avvägningar eller andra undersökningsarbeten å fastighet, som äges eller innehaves av annan, äge Konungens befallningshavande, när skäl därtill äro, föreskriva, att erforderligt tillträde till fastigheten under viss tid skall lämnas. 3 Senaste lydelse 1969: 393. 35 Senaste lydelse 1960: 304. 36 Senaste lydelse 1952: 235.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Konungens befallningshavande må ock, där för utförande av undersökningsarbete erfordras, att ett eiler flera vattenmärken eller observationsrör utsättas, stadga förbud, vid vite, att rubba eller skada sådant märke eller rör.
Vid undersökningsarbetets utförande skall så förfaras, att skada därav ej eller allenast såvitt den är oundviklig orsakas annan; växande träd må ej fällas utan särskilt medgivande av Konungens befallningshavande. För skada och intrång, som vållas av arbetet, skall ersättning gäldas med fulla värdet; och vare den, som verkställer eller låter verkställa arbetet, pliktig att, om Konungens befallningshavande prövar det nödigt, före arbetets påbörjande ställa säkerhet för ersättningens gäldande.
Talan om ersättning enligt and-
ra stycket upptages av den fas-
tighetsdomstol, inom vars område
fastigheten är belägen.
Konungen äger utfärda närmare förskrifter angående utförande av undersökningsarbeten, som ovan avses, och vad därmed äger samband.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972. .
2. Mål som före ikraftträdandet anhängiggjorts hos vattendomstol handlägges enligt äldre bestämmelser. I fråga om vattendomstols sammansättning gäller detta dock endast sådan huvudförhandling sor påbörjats före ikraftträdandet.
3. Har förrättningsman före ikraftträdandet förordnats enligt 10 kap. 32 § för att handlägga syneförrättning rörande företag enligt 3 eller 7 kap., tillämpas äldre bestämmelser på förrättningen.
4. Mål som är anhängigt hos expropriationsdomstol vid ikraftträdandet prövas av fastighetsdomstol, om huvudförhandling ej påbörjats dessförinnan.
5. Mål som vid ikraftträdandet är anhängigt hos allmän domstol handlägges enligt äldre bestämmelser.
6. Vad i Iag eller annan författning föreskrives om vattenrättsingenjör och vattenrättshrämndeman skall i stället avse teknisk ledamot och nämndeman i vattendomstol.
2 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1962: 627) om vissa åtgärder för utnyttjande
av vattenkraft vid krig m. m.
Härigenom förordnas, att 7 och 14 §8 lagen (1962: 627) om vissa åtgärder för utnyttjande av vattenkraft vid krig m. m. skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
78 Är företag enligt denna lag av
betydande omfattning eller ingri-
pande beskaffenhet, kan Ko-
nungen förbehålla sig prövning av
frågan huruvida företaget får
komma till stånd. I sådant fall
äger vad i 4 kap. 17, 18 och 20 §§
vattenlagen (1918: 523) föreskrives
om Konungens prövningsrätt mot-
svarande tillämpning.
Bestämmelserna i 4 kap. 1—12 Bestämmelserna i 4 kap. 1—12, och 16 83 vattenlagen skola ej äga 16 och 19 88 vattenlagen skola ej tillämpning i fråga om företag en- äga tillämpning i fråga om företag ligt denna lag. enligt denna lag.
14 §
Befinner sig riket i krig, skall Bestämmelserna i 11 kap. 27 § vad i II kap. 27 § 6 mom. vatten- 6 mom. första stycket vattenlagen lagen är stadgat icke äga tillämp- (1918:523) skola ej äga tillämpning i mål, som avses i denna lag. ning i mål som avses i denna lag.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.
3 Förslag till Lag om ändring i statstjänstemannalagen (1965: 274)
Härigenom förordnas, att 11 § statstjänstemannalagen (1965: 274) skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
11 8!
Tjänsteman är skyldig att utöva annan statlig tjänst enligt bestämmelser som Konungen meddelar.
Innehavare av ordinarie domar- Innehavare av ordinarie domartjänst är icke skyldig att utöva an- tjänst är icke skyldig att utöva annan statlig tjänst än jämställd eller nan statlig tjänst än jämställd eller högre domartjänst vid den domstol högre domartjänst vid den domstol han tillhör. Annan ordinarie un- han tillhör. Annan ordinarie underrättsdomare än lagman är dock derrättsdomare än lagman är dock skyldig att dessutom tjänstgöra skyldig att dessutom tjänstgöra som ledamot i annan underrätt som ledamot i annan underrätt inom samma hovrättsområde vid inom samma hovrättsområde vid handläggning för vilken kräves handläggning för vilken kräves flera lagfarna domare än en. Så- flera lagfarna domare än en. dan tjänstgöringsskyldighet åligger också ordinarie vattenrättsdomare. Ordinarie vattenrättsingenjör är skyldig att tjänstgöra som teknisk ledamot i fastighetsdomstol.
I den mån Konungen föreskriver är tjänsteman hos central förvaltningsmyndighet eller hos myndighet eller inrättning, vilken lyder under central förvaltningsmyndighet, skyldig att utöva tjänst vid myndighet eller allmän inrättning som icke är statlig men står under tillsyn av förvaltningsmyndigheten. Sådan föreskrift må meddelas endast om särskilda skäl föreligga.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.
Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om den som efter ikraftträdandet innehar ordinarie tjänst som vattenrättsdomare eller vattenrättsingenjör.
1 Senaste lydelse 1969: 251.
4 — Förslag till Lag om ändring i lagen (1969: 246) om fastighetsdomstol
Härigenom förordnas, att 1, 3, 4 och 7 §§ lagen (1969: 246) om fastighetsdomstol skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1§
I varje län skall finnas en fastig- I varje län skall finnas en fastighetsdomstol. Konungen kan dock hetsdomstol. Konungen kan dock föreskriva att annat område än län föreskriva att annat område än län skall utgöra domkrets för fastig- skall utgöra domkrets för fastighetsdomstol. Den allmänna under- hetsdomstol eller att flera fastigrätt som Konungen bestämmer hetsdomstolar skall finnas för skall vara fastighetsdomstol. samma område. Den tingsrätt som
Konungen bestämmer skall vara
fastighetsdomstol.
Fastighetsdomstol upptager de Fastighetsdomstol upptager de mål och ärenden som anges i sär- mål och ärenden som anges i särskild lag eller författning. skild lag eller författning. Om fle-
ra fastighetsdomstolar skall finnas
för samma område, bestämmer
Konungen hur skilda slag av mål
och ärenden skall fördelas mellan
domstolarna.
Fastighetsdomstol består av ord- Fastighetsdomstol består av två förande samt fyra andra ledamö- lagfarna ledamöter, en teknisk leter, varav två nämndemän. damot och två nämndemän. Om
: särskilda skäl föreligger, kan efter
ordförandens bestämmande ytter-
ligare en teknisk ledamot ingå i
domstolen.
I mål eller ärende angående ar-
rende, hyra, bostadsrätt = eller
tvångsförvaltning av bostadsfastig-
het består domstolen dock av två
lagfarna ledamöter och tre nämn-
demän. Teknisk ledamot får efter
ordförandens bestämmande ingå i
domstolen i stället för en av
nämndemännen, om målets be-
skaffenhet eller annat särskilt skäl
föranleder det. 1 Senaste lydelse 1970: 1022.
Nuvarande lydelse Föreslagen Ivdelse
Ordföranden utses bland de lag- En av de lagfarna ledamöterna farna domarna i den allmänna un- skall vara ordförande i fastighetsderrätten. Av domstolens övriga domstolen. Denne utses bland de ledamöter skall en vara lagfaren lagfarna domarna i tingsrätten. domare i underrätten eller i annan Den andre lagfarne ledamoten skall underrätt eller i vattendomstol vara lagfaren domare i tingsrätsamt en ha teknisk utbildning och ten eller i annan tingsrätt. Tekerfarenhet av fastighetsbildning el- nisk ledamot skall ha teknisk utler fastighetsvärdering. bildning och erfarenhet av fastig-
Nämndemännen bör vara allt- hetsbildning eller fastighetsvärdemänt betrodda och väl förtrogna ring. Nämndemännen bör vara allmed sin orts förhållanden. mänt betrodda och väl förtrogna
med sin orts förhållanden.
Om fastighetsdomstols sammansättning i hyresmål finns särskild föreskrift.
4 §.
Vid måls avgörande utan hu- När mål enligt särskilda bestämvudförhandling samt vid annan melser efter prövning av själva sahandläggning som ej sker vid hu- ken avgöres utan huvudförhandvudförhandling eller syn på stället ling är fastighetsdomstol domför är fastighetsdomstol domför utan utan nämndemännen. I övrigt är nämndemännen eller, i den om- fastighetsdomstol vid handläggfattning Konungen bestämmer, ning av mål domför med en lagfamed en lagfaren ledamot. ren ledamot i samma utsträckning
som föreskrives för tingsrätt.
Åtgärd som avser endast måls beredande får i den omfattning Konungen bestämmer vidtagas av lagfaren eller teknisk ledamot i fastighetsdomstolen eller av tjänsteman vid underrätten.
7 §
Val av nämndeman i fastighets- Val av nämndeman i fastighetsdomstol förrättas i kommun, som domstol förrättas i kommun, som ensam bildar domsaga, av kommu- ensam bildar domsaga, av komnens fullmäktige samt i annat fall munens fullmäktige samt i annat inför underrätt av valmän som ut- fall inför tingsrätt av valmän som ses av fullmäktige i varje kom- utses av fullmäktige i varje kommun inom domsagan. Bestämmel- mun inom domsagan. Bestäm-
serna i kommunallagen den 18 de- melserna i kommunallagen
cember 1953 (nr 753) om ersätt- den 18 december 1953 (nr 753) ning till fullmäktig äger motsva- om ersättning till fullmäktig äger rande tillämpning. motsvarande tillämpning.
Konungen eller myndighet, som Konungen bestämmer, fastställer det antal valmän jämte suppleanter för dem som skall utses.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Klagan över valet föres genom besvär hos hovrätten. Mot hovrättens beslut får talan ej föras.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.
Om Konungen ej bestämmer annat skall vad som i lag eller annan författning föreskrives om ägodelningsrätt och expropriationsdomstol i stället avse fastighetsdomstol samt vad som föreskrives om ägodelningsdomare, ägodelningsnämndeman och expropriationstekniker i stället avse ordförande, nämndeman och teknisk ledamot i fastighetsdomstol.
5 Förslag till Lag om ändring i lagen (1917: 189) om expropriation
Härigenom förordnas i fråga om lagen (1917: 189) om expropriation,
dels att 13, 15—19, 28 och 29 §§ skall upphöra att gälla,
dels att 14, 20, 38, 42, 67, 72, 89, 96 och 104 88 skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
14 82
Första domstol i expropriations- Första domstol i expropriationsmål är expropriationsdomstol, en mål är fastighetsdomstol. för varje domsaga eller stad med rådhusrätt.
20 8?
Expropriationsmål skall uppta- Expropriationsmål skall upptagas av expropriationsdomstolen i gas av fastighetsdomstolen i den den ort, där fastigheten är belägen. ort, där fastigheten är belägen.
Skall expropriation ske från sär- Skall expropriation ske från särskilda inom olika expropriations- skilda inom olika fastighetsdomdomstolars områden belägna fas- stolars områden belägna fastighetigheter, som cj lämpligen kunna ter, som ej lämpligen kunna för för expropriationsersättningens be- expropriationsersättningens bestämmande uppskattas annat än stämmande uppskattas annat än såsom en enhet, förordne Ko- såsom en enhet, förordne Konungen att frågan om expropria- nungen att frågan om cxpropriationen skall i sin helhet upptagas tionen skall i sin helhet upptagas av den av expropriationsdomsto- av den av fastighetsdomsiolarna larna Konungen bestämmer. Konungen bestämmer. 1 Senaste lydelse av 13, 15-—19, 28 och 29 §§ 1949: 663. 2 Senaste lydelse 1949: 663. 3 Scnaste lydelse 1949: 663.
Nuvarande lydelse Föreslagen lvdelse
38 §?
Beslut i fråga, som avses i 36 eller 37 §, må meddelas utan huvudförhandling. Innan beslut meddelas, skola parterna erhålla tillfälle att yttra sig.
Mot beslut, som av expropria- Mot beslut, som av fastighetstionsdomstol meddelats under rät- domstol meddelats under rättetegången i fråga, varom förmäles i gången i fråga, varom förmäles i första stycket, skall talan föras första stycket, skall talan föras särskilt. Mot hovrättens beslut i särskilt. Mot hovrättens beslut i dylik fråga må talan ej föras. dylik fråga må talan ej föras.
42 85
Så snart dom i målet vunnit laga kraft, skall genom domstolens försorg till den som för fastighetsregistret översändas det ena exemplaret av karta och beskrivning, som enligt 26 § andra stycket må hava ingivits i målet, jämte sådant utdrag av handlingarna i målet och domstolens dom, att därav framgår vilket område som avses med expropriationen. Å kartan skall tecknas bevis, att den legat till grund för expropriationen.
Har beträffande inskriven rättighet i målet gjorts utfästelse som avses i 30 3. skall domstolen, så snart domen vunnit laga kraft, göra anmälan om utfästelsen till inskrivningsmyndigheten för anteckning i fastighetsboken.
Har fastighet övergått till den Har fastighet övergått till den exproprierande enligt 40 3, skall exproprierande enligt 40 §, skall expropriationsdomstolen, så snart domstolen, så snart lagakraftlagakraftägande dom = angående ägande dom angående expropriaexpropriationsersättningen förclig- tionsersättningen föreligger, underger, underrätta inskrivningsmyn- rätta inskrivningsmyndigheten om digheten om det belopp till vilket det belopp till vilket löseskillingen löseskillingen för fastigheten slut- för fastigheten slutligt bestämts. ligt bestämts.
67 88
Den exproprierande vare pliktig Den exproprierande vare pliktig att, i den mån ej annat föranledes att, i den mån ej annat föranledes av vad i 18 kap. 6 och 8 §§ rätte- av vad i 18 kap. 6 och 8 §§ rättegångsbalken stadgas, vidkännas å gångsbalken stadgas, vidkännas å ömse sidor uppkomna kostnader å ömse sidor uppkomna kostnader å målet vid expropriationsdomstolen målet vid = fastighetsdomstolen ävensom vid expropriationsersätt- ävensom vid expropriationsersättningens fördelning och eljest i an- ningens fördelning och cljest i anledning av expropriationen. ledning av expropriationen.
Beträffande skyldigheten att svara för kostnad i expropriationsmål i högre rätt gäller, med tillämpning i övrigt av 18 kap. rättegångsbalken, att den exproprierande, där ej annat föranledes av 18 kap. 6 och 8 §§ 2 Senaste lydelse 1966: 258. 5 Senaste lydelse 1970: 1008. « Senaste lydelse 1966: 258.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse samma balk, alltid själv skall vidkännas sina kostnader, så ock kostnad som åsamkas motpart genom att den exproprierande fullföljt talan.
72 87
Föranleder undersökning, som i Föranleder undersökning, som i 71 8 avses, skada, skall ersättning 71 § avses, skada, skall ersättning därför gäldas av den, som påkallat därför gäldas av den, som påkallat undersökningen. Ersättningen undersökningen. Ersättningen skall, om Överenskommelse ej skall, om överenskommelse ej träffas, bestämmas av allmän träffas, bestämmas av fastighetsdomstol. domstol. Innan undersökningen börjas, skall sökanden hos Konungens befallningshavande ställa pant eller borgen för ersättningens gäldande.
89 83
Ansökning om expropriationsrätt för framdragande av telegraf- eller telefonledning eller annan elektrisk svagströmsledning skall åtföljas av fullständig beskrivning över det tilläimnade företaget med avfattning på karta av den föreslagna ledningens sträckning, styrkt uppgift å ägare och innehavare av fastighet, varöver ledningen skall framgå eller i vars mark den skall nedläggas, samt, om i något avseende överenskommelse träffats, redogörelse därför. Har fastighetens ägare förklarat Har fastighetens ägare förklarat sig villig att upplåta nyttjanderätt sig villig att upplåta nyttjanderätt för ändamålet och medför exprop- för ändamålet och medför expropriation därav allenast ringa men, riation därav allenast ringa men, vare Konungens tillstånd till ex- vare Konungens tillstånd till expropriationen ej erforderligt; och propriationen ej erforderligt; och skall i ty fall den utredning, som skall i ty fall den utredning, som skolat ingivas till Konungen, i stäl- skolat ingivas till Konungen, i stället förebringas hos expropriations- let förebringas hos fastighetsdomdomstolen. stolen.
96 §?
Är egendom, som i 90 8 avses, Är egendom, som i 90 8 avses, använd för lednings framdra- använd för lednings framdragande, och visar sig, att ledningen gande, och visar sig, att ledningen hindrar eller varaktigt försvårar hindrar eller varaktigt försvårar samfärdsel å egendomen eller samfärdsel å egendomen eller hindrar någon för samhället nödig hindrar någon för samhället nödig anläggning, såsom gas-, vatten- el- anläggning, såsom gas-, vatten- eller avloppsledning, spårväg, elekt- ler avloppsledning, spårväg, elek-
7 Senaste lydelse 1949: 663. 8 Senaste lydelse 1949: 663. + Senaste lydelse 1949: 663.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
risk ljus- eller kraftledning, eller trisk ljus- eller kraftledning, eller utgör hinder för egendomens un- utgör hinder för egendomens underhåll eller cljest för behövliga derhåll eller eljest för behövliga arbeten å egendomen eller är syn- arbeten å egendomen eller är synnerligen vanprydande, skall led- nerligen vanprydande, skall ledningen på bekostnad av dess ägare ningen på bekostnad av dess ägare ändras, flyttas eller borttagas, i ändras, flyttas eller borttagas, i den mån sådant erfordras för den mån sådant erfordras för hindrets eller olägenhetens undan- hindrets eller olägenhetens undanröjande. Har eljest nyttjanderätt röjande. Har eljest nyttjanderätt upplåtits för framdragande av led- upplåtits för framdragande av ledning, och medför denna på grund ning, och medför denna på grund av ändrade förhållanden bety- av ändrade förhållanden betydande olägenhet för fastigheten, dande olägenhet för fastigheten, vare ledningens ägare pliktig på vare ledningens ägare pliktig på sin bekostnad ändra eller flytta sin bekostnad ändra eller flytta ledningen, i den mån sådant 'er- ledningen, i den mån sådant erfordras för olägenhetens undanrö- fordras för olägenhetens undanröjande och kan ske utan synnerligt jande och kan ske utan synnerligt men för ledningen. Tvist i fråga, men för ledningen. Tvist i fråga, som nu är sagd, skall prövas av som nu är sagd, skall prövas av allmän domstol. fastighetsdomstol.
Vill ägare av fastighet, där led- Vill ägare av fastighet, där ledning är framdragen, för undanrö- ning är framdragen, för undanröjande av därmed förenad olägen- jande av därmed förenad olägenhet för fastigheten på egen bekost- het för fastigheten på egen bekostnad få ledningen ändrad eller flyt- nad få ledningen ändrad eller flyttad, må Konungens befallnings- tad, må Konungens befallningshavande, i den mån så prövas havande, i den mån så prövas skäligt med hänsyn å ena sidan skäligt med hänsyn å ena sidan till nämnda olägenhet och å andra till nämnda olägenhet och å andra sidan till det av ändringen eller sidan till det av ändringen eller flyttningen följande men för led- flyttningen följande men för ledningen, giva fastighetsägaren rätt ningen, giva fastighetsägaren rätt att, om erforderlig ändring eller att, om erforderlig ändring celler flyttning ej inom viss, av Konung- flyttning ej inom viss, av Konungens befallningshavande förelagd ens befallningshavande förelagd tid utföres av ledningens ägare, tid utföres av ledningens ägare, själv vidtaga sådan åtgärd; och själv vidtaga sådan åtgärd; och vare fastighetsägaren skyldig att vare fastighetsägaren skyldig att ersätta såväl uppkommande men ersätta såväl uppkommande men för ledningen som ock, om han ej för ledningen som ock, om han ej själv utfört ändringen eller flytt- själv utfört ändringen eller flyttningen, kostnaden härför med be- ningen, .kostnaden härför med belopp, som i händelse av tvist be- lopp, som i händelse av tvist bestämmes av allmän domstol. stämmes av fastighetsdomstol.
Upphör egendom att vara av den i 90 § angivna beskaffenhet, vare förut förvärvad rätt att hava ledning där framdragen ej längre gällande.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
104 810
Sökes för ändamål, som i 1 § 8 sägs, rätt till expropriation av mark, som sökanden innehar med nyttjanderätt och varå honom tillhörig byggnad finnes uppförd, äger Konungen förordna, att sökanden icke må mot sitt bestridande förpliktas att avflytta tidigare än å den fardag, som infaller näst efter det ansökningen blivit prövad. Bifalles ansökningen, äger sökanden, utan hinder av vad eljest skulle gälla, kvarsitta i avvaktan att expropriationen fullbordas eller, om expropriationsrätten upphör eller förverkas, till den fardag, som infaller näst därefter.
Därest på grund av vad i första Därest på grund av vad i första
stycket stadgas sökanden sitter stycket stadgas sökanden sitter kvar utöver den dag, då nyttjande- kvar utöver den dag, då nyttjanderätten eljest skolat upphöra, njute rätten eljest skolat upphöra, njute jordägaren skälig ersättning som, jordägaren skälig ersättning som, där överenskommelse cj träffas, där Överenskommelse ej träffas, bestämmes av allmän domstol. bestämmes av fastighetsdomstol. Kommer expropriation ej till stånd Kommer expropriation ej till stånd och är sökandens rätt att bortföra och är sökandens rätt att bortföra byggnaden eller annat, som han byggnaden eller annat, som han påkostat, enligt avtal eller bestäm- påkostat, enligt avtal eller bestämmelse i lag begränsad till viss tid melse i lag begränsad till viss tid cfter nyttjanderättens upphörande, efter nyttjanderättens upphörande, varde tiden för bortförandet räk- varde tiden för bortförandet räknad från den dag, då marken skall nad från den dag, då marken skall avträdas. avträdas.
Exproprieras det med ansökningen avsedda området, må vid uppskattning av dess värde hänsyn icke tagas till förbättring, vilken området vunnit genom arbete eller kostnad, som sökanden eller föregående innehavare, vars rätt övergått å denne, nedlagt å området utöver vad honom ålegat enligt vad vid upplåtelsen avtalats eller uppenbarligen varit förutsatt.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.
Mål som vid ikraftträdandet är anhängigt hos expropriationsdomstol prövas av fastighetsdomstol, om huvudförhandling ej påbörjats dessförinnan. Mål som vid ikraftträdandet är anhängigt hos allmän domstol handlägges enligt äldre bestämmelser.
10 Senaste lyuelse 1949: 663.
6 Förslag till Lag om ändring i lagen (1942: 350) om fornminnen
Härigenom förordnas, att i lagen (1942: 350) om fornminnen skall införas en ny paragraf, 17 §!, av nedan angivna lydelse.
Nuvarande Iydelse Föreslagen lydelse
17 §
Fråga om ersättning eller kost-
nad enligt 5 § tredje stycket, 7 §
första stycket, 9 § första stycket
eller 9 a § tredje stycket prövas
av den fastighetsdomstol inom
vars område fornlämningen är
belägen.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.
Mål som vid ikraftträdandet är anhängigt hos domstol handlägges enligt äldre bestämmelser. 1 Förutvarande 17 8 upphävd genom 1967: 77.
7 Förslag till
Lag om ändring i byggnadslagen (1947: 385)
Härigenom förordnas, att 23, 45, 53, 65, 70, 75, 113 och 137 88 byggnadslagen (1947: 385) skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
23 g1
Kan överenskommelse i ersätt- Kan överenskommelse i ersättningsfrågan icke träffas, skall den ningsfrågan icke träffas, skall den som vill framställa ersättningsan- som vill framställa ersättningsanspråk instämma sin talan till ex- språk instämma sin talan till faspropriationsdomstolen i den ort tighetsdomstolen. Jämväl staden där marken är. Jämväl staden äger äger påkalla prövning av ersättpåkalla prövning av ersättningsfrå- ningsfrågan enligt vad nu sagts. gan enligt vad nu sagts.
Staden skall vidkännas å ömse sidor uppkomna kostnader å målet, såframt cj domstolen med hänsyn till omständigheterna finner skäligt annorlunda förordna. 1 Senaste lydelse 1949: 666. 2 Riksdagen 1971. 1 saml. Nr 106
Nuvarande Iydelse Föreslagen lydelse
45 8?
Är, i annat fall än i 44 eller 44 a 8 sägs, mark som ingår i byggnadskvarter icke bebyggd i huvudsaklig överensstämmelse med stadsplanen och kan stadsplanens genomförande ej förväntas äga rum inom skälig tid utan stadens ingripande, må Konungen medgiva staden att lösa marken i den mån så erfordras. Kan syftet vinnas genom att staden allenast löser å marken uppförd byggnad för nedrivning, må Konungen lämna tillstånd därtill. Är marken i stadens ägo, må i samma ordning medgivas staden att lösa särskild rätt som besvärar marken och hindrar eller försvårar stadsplanens genomförande.
Prövas ansökan om inlösen en- Prövas ansökan om inlösen enligt första stycket icke kunna be- ligt första stycket icke kunna beviljas på den grund att stadspla- viljas på den grund att stadsplanens genomförande kan förväntas nens genomförande kan förväntas äga rum inom skälig tid utan sta- äga rum inom skälig tid utan stadens ingripande, må Konungen lik- dens ingripande, må Konungen likväl på stadens begäran föreskriva väl på stadens begäran föreskriva viss skälig tid inom vilken bebyg- viss skälig tid inom vilken bebyggelsen skall hava bragts i över- gelsen skall hava bragis i överensstämmelse med stadsplanen, ensstämmelse med = stadsplanen, vid äventyr att efter utgången vid äventyr att efter utgången av av sagda tid nämnda hinder mot sagda tid nämnda hinder mot ininlösen ej vidare skall anses före- lösen ej vidare skall anses föreligga. Meddelas sådan föreskrift, ligga. Meddelas sådan föreskrift, skall avskrift av beslutet tillställas skall anmälan därom göras hos ininskrivningsdomaren, som har att skrivningsmyndigheten för anteckså snart ske kan å inskrivningsdag ning i fastighetsboken. göra anteckning därom i fastighets- eller inteckningsboken.
Finnes i samband med prövning av förslag till stadsplan inlösen av viss i planen ingående mark böra ske enligt första stycket, må Konungen meddela fastställelse å planen eller del därav under villkor att sådan inlösen kommer till stånd inom viss tid, högst ett år; dock må, när synnerliga skäl äro därtill, tiden förlängas med högst ett år i sänder. Intill dess inlösen skett eller tiden därför gått till ända, må nybyggnad ej utan Konungens tillstånd företagas å den mark som omfattas av den villkorliga fastställelsen.
53 8?
Skall enligt stadsplan trafikled anordnas till eller genom specialområde och kunna staden och den som förfogar över området ej cnas om de åtgärder som böra vidtagas, äger Konungen förordna härom.
Den som förfogar över området Den som förfogar över området är pliktig att deltaga i kostnaden är pliktig att deltaga i kostnaden för trafikledens anordnande i den för trafikledens anordnande i den mån han kan anses hava nytta av mån han kan anses hava nytta av denna. I kostnaden inräknas er- denna. I kostnaden inräknas er- 2 Senaste lydelse 1965: 718. 3 Senaste lydelse 1949: 666.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse sättning för intrång som genom sättning för intrång som genom trafikleden = tillskyndas honom. trafikleden = tillskyndas honom. Uppstår tvist om skyldighet att Uppstår tvist om skyldighet att deltaga i kostnaden, skall tvisten deltaga i kostnaden, skall tvisten på talan av endera parten avgöras på talan av endera parten avgöras av expropriationsdomstolen. Kost- av fastighetsdomstolen. Kostnaden naden i sådant mål skall gäldas av i sådant mål skall gäldas av stastaden, såvitt ej med hänsyn till den, såvitt ej med hänsyn till omomständigheterna annat finnes ständigheterna annat finnes skäskäligt. ligt.
65 8
Tvist om ersättning för gatu- Tvist om ersättning för gatumark prövas av expropriations- mark prövas av fastighetsdomstodomstolen på talan av endera par- len på talan av endera parten. ten. Kostnaden i sådant mål skall Kostnaden i sådant mål skall gälgäldas av staden, såvitt ej med das av staden, såvitt ej med hänhänsyn till omständigheterna an- syn till omständigheterna annat nat finnes skäligt. finnes skäligt.
70 8
Lägges stadsplan över område i en ägares hand, må Konungen på ansökan av staden vid planens fastställande förordna, att mark som för områdets ändamålsenliga användning erfordras till gata eller annan allmän plats eller till allmän byggnad skall utan ersättning tillfalla staden, i den mån det med hänsyn till den nytta ägaren kan förväntas få av planens genomförande och övriga omständigheter prövas skäligt. Den mark som förordnandet avser skall angivas till läge och gränser. Marken skall avträdas, när staden behöver taga den i anspråk för avsett ändamål.
När fråga väckts om tillämp- När fråga väckts om tillämpning av vad i första stycket sägs, ning av vad i första stycket sägs, skall byggnadsnämnden göra an- skall byggnadsnämnden göra anmälan därom hos inskrivningsdo- mälan därom hos inskrivningsmaren, som har att så snart ske myndigheten för anteckning i faskan å inskrivningsdag göra anteck- tighetsboken; och vare överlåtelse ning i fastighets- eller intecknings- av mark som äger rum efter det boken om vad sålunda förekom- sådan anmälan inkommit ej hinder mit; och vare överlåtelse av mark för förordnande om markens avsom äger rum cfter det sådan an- stående till staden. mälan inkommit ej hinder för förordnande om markens avstående till staden.
Vid fastställande av ändring av stadsplan äger Konungen på ansökan av staden, om synnerliga skäl äro därtill, förordna att mark som avståtts enligt första stycket skall utbytas mot annan mark, såvitt det kan ske utan förfång för ägaren.
4 Senaste lydelse 1949: 666.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
75 8
Varder vid genomförandet av stadsplan område, som varit avsctt till allmän samfärdsel, helt eller delvis använt för annat ändamål eller ändrat till sitt höjdläge, och uppstår därigenom skada för ägare av invid liggande mark eller byggnad därå eller för den som har nyttjanderätt till marken eller byggnaden eller för innehavare av servitut som vilar å marken, är staden pliktig att ersätta skadan.
Tvist om ersättning enligt första
stycket prövas av fastighetsdom-
stolen.
113 §?
Lägges byggnadsplan över område i en ägares hand, må länsstyrelsen vid planens fastställande förordna, att ägaren skall, ändå att 112 § ej är tillämplig, utan ersättning upplåta obebyggd mark, som för områdets ändamålsenliga användning erfordras till väg eller annan allmän plats, i den mån det med hänsyn till den nytta ägaren kan förväntas få av planens genomförande och övriga omständigheter prövas skäligt. Den mark som förordnandet avser skall angivas till läge och gränser. Marken skall upplåtas, när den behöver tagas i anspråk för avsett ändamål.
Väckes hos kommunens full- Väckes hos kommunens fullmäktige fråga att göra framställ- mäktige fråga att göra framställning om förordnande som i första ning om förordnande som i första stycket sägs, skall byggnadsnämn- stycket sägs, skall byggnadsnämnden göra anmälan därom hos in- den göra anmälan därom hos inskrivningsdomaren, som har att så skrivningsmyndigheten för antecksnart ske kan å inskrivningsdag ning i fastighetsboken; och vare göra anteckning i fastighets- eller överlåtelse av mark som äger rum inteckningsboken om vad sålunda efter det sådan anmälan inkommit förekommit; och vare överlåtelse ej hinder för förordnande om av mark som äger rum efter det markens upplåtande. Uppkommer sådan anmälan inkommit ej hinder fråga om förordnande enligt första för förordnande om markens upp- stycket hos länsstyrelsen, har Jåtande. Uppkommer fråga om för- denna att fullgöra den nu stadgade ordnande enligt första stycket hos anmälningsskyldigheten. länsstyrelsen, har denna att fullgöra den nu stadgade anmilningsskyldigheten.
Äro synnerliga skäl därtill, må länsstyrelsen i samband med ändring av byggnadsplan besluta om jämkning i förordnande som avses i första stycket, såvitt det kan ske utan förfång för ägaren.
137 88
Med avseende å inlösen av mark enligt denna lag skola de allmänna bestämmelserna i lagen om expropriation i tillämpliga delar lända till efterrättelse med iakttagande av vad nedan i 138—4145 §§ stadgas.
5 Senaste lydelse 1959: 611. s Senaste lydelse 1949: 666.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
I mål, som eljest enligt denna I mål, som eljest enligt denna lag skall upptagas av expropria- lag skall upptagas av fastighetstionsdomstol, skola bestämmel- domstol, skola bestämmelserna om serna om domstol och rättegång i domstol och rättegång i expropriaexpropriationsmål i tillämpliga tionsmål i tillämpliga delar gälla, delar gälla, där ej annat är särskilt där ej annat är särskilt stadgat. stadgat.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.
Mål som vid ikraftträdandet är anhängigt hos expropriationsdomstol prövas av fastighetsdomstol, om huvudförhandling ej påbörjats dessförinnan. Är mål om ersättning enligt 75 § anhängigt hos allmän domstol vid ikraftträdandet, handlägges målet enligt äldre bestämmelser.
8 Förslag till Lag om iändring i lagen (1949: 658) om inlösen i vissa fall av rätt till
gruva m. m.
Härigenom förordnas, att 4 § lagen (1949: 658) om inlösen i vissa fall av rätt till gruva m. m. skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
4 §
Mål om inlösen skall upptagas Mål om inlösen skall upptagas av expropriationsdomstolen i den av fastighetsdomstolen i den ort ort där gruvföretaget har sitt drift- där gruvföretaget har sitt driftställe. Finnas driftställen inom ställe. Finnas driftställen inom olika expropriationsdomstolars olika fastighetsdomstolars områområden, förordne Konungen att den, förordne Konungen att fråfrågan om inlösen skall i sin hel- gan om inlösen skall i sin helhet het upptagas av den bland dessa upptagas av den bland dessa domstolar som Konungen be- domstolar som Konungen bestämstämmer. mer.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.
Mål som vid ikraftträdandet är anhängigt hos expropriationsdomstol prövas av fastighetsdomstol, om huvudförhandling ej påbörjats dessförinnan.
9 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1957: 390) om fiskearrenden
Härigenom förordnas, att 17 § lagen (1957: 390) om fiskearrenden skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
17 8!
Tvist om fiskearrende som ej Tvist om fiskearrende som ej ankommer på <:arrendenämnds ankommer på =<arrendenämnds prövning skall, om icke Konungen prövning skall upptagas av den bestämmer annat, upptagas av den fastighetsdomstol inom vars omfastighetsdomstol inom vars om- råde fastigheten är belägen. Även råde fastigheten är belägen. Även klandertalan som avses i 16 8 uppklandertalan som avses i 16 § upp- tages av samma domstol. tages av samma domstol.
Tvist som efter klander mot arrendenämnds beslut är anhängig vid
domstol får återförvisas till nämnden.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.
10 Förslag till Lag om ändring i lagen (1960: 690) om byggnadsminnen
Härigenom förordnas, att 10—13 §§ lagen (1960: 690) om byggnadsminnen skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
10 8
Träffas ej överenskommelse om Träffas ej överenskommelse om ersättning och har icke den, som ersättning och har icke den, som vill göra anspråk därpå, jämlikt 9 vill göra anspråk därpå, jämlikt 8 första stycket förlorat sin talan, 9 § första stycket förlorat sin talan, åligger det honom att väcka talan åligger det honom att väcka talan mot kronan hos expropriations- mot kronan hos fastighetsdomstodomstolen inom ett år från det len inom ett år från det laga kraft
laga kraft åkommit det beslut, åkommit det beslut, varå ansprå-
varå anspråket grundas, vid på- ket grundas, vid påföljd att han elföljd att han eljest går rätten till jest går rätten till ersättning förlusersättning förlustig. tig. 1 Senaste lydelse 1970: 1018.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Kronan äger, då fråga väckts Kronan äger, då fråga väckts om byggnads förklarande för om byggnads förklarande för byggnadsminne, vid expropria- byggnadsminne, vid = fastighetstionsdomstolen väcka talan mot domstolen väcka talan mot sakägasakägare om fastställande av de re om fastställande av de villkor villkor som därvid skola gälla be- som därvid skola gälla beträffande träffande ersättning. Kommer be- ersättning. Kommer beslut av det slut av det innehåll som förutsatts innehåll som förutsatts vid fastigvid expropriationsdomstolen icke hetsdomstolen icke till stånd inom till stånd inom ett år från det må- ett år från det målet avgjorts let avgjorts genom lagakraftä- genom lagakraftägande dom, skall gande dom, skall domen ej längre domen ej längre vara bindande för vara bindande för parterna. parterna.
11 §
Är fastighetsägaren enligt 5 § tillkommande ersättning bestämd att utgå på en gång och har fastigheten genom den åtgärd som föranlett rätten till ersättning undergått sådan minskning i värde att den kan antagas ej utgöra full säkerhet för fordran, för vilken fastigheten svarade, då rätten till ersättning uppkom, skall ersättningen nedsättas hos länsstyrelsen: och skall om fördelning och utbetalande av beloppet samt verkan därav i tillämpliga delar gälla vad som är stadgat för det fall att enligt lagen om Cxpropriation nyttjanderätt eller servitutsrätt upplåtes.
Har förlust å fordran som avses Har förlust å fordran som avses i första stycket uppstått till följd i första stycket uppstått till följd av att nedsättning ej skett, skall av att nedsättning ej skett, skall fordringens innehavare njuta er- fordringens innehavare njuta ersättning av kronan för förlusten sättning av kronan för förlusten mot avskrivning å fordringshand- mot avskrivning å fordringshandlingen. Detsamma gäller, där för- lingen. Detsamma gäller, där förlust tillskyndats fordringens inne- lust tillskyndats fordringens innehavare därigenom att ersättning havare därigenom att ersättning blivit för lågt beräknad och den- blivit för lågt beräknad och densamma till följd av överenskom- samma till följd av överenskommelse meilan kronan och den cr- melse mellan kronan och den ersättningsberättigade eller av annan sättningsberättigade eller av annan anledning ej blivit prövad av anledning ej blivit prövad av domstol. I sistnämnda fall skall ta- domstol. Talan om ersättning en- Jan om ersättning väckas vid ex- ligt detta stycke skall väckas vid propriationsdomstolen. fastigheisdomstolen.
12 [v0c]
I mål, som enligt denna lag I mål, som enligt denna lag skall upptagas av expropriations- skall upptagas av fastighetsdomdomstol, skola bestämmelserna om stol, skola bestämmelserna om domstol och rättegång i expropria- domstol och rättegång i expropriationsmål i tillämpliga delar gälla. tionsmål i tillämpliga delar gälla. Kronan skall vidkännas å ömse si- Kronan skall vidkännas å ömse sidor uppkomna kostnader å målet, dor uppkomna kostnader å måilct,
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse såframt ej domstolen med hänsyn såframt ej domstolen med hänsyn till omständigheterna finner skäligt till omständigheterna finner skäligt annorlunda förordna. annorlunda förordna.
13 §
Riksantikvarien skall ofördröjli- Riksantikvarien skall för angen underrätta inskrivningsdoma- teckning i fastighetsboken oförren, då fråga väckts om byggnads dröjligen underrätta inskrivningsförklarande för byggnadsminne, så myndigheten, då fråga väckts om ock då genom lagakraftägande be- byggnads förklarande för byggslut byggnad förklarats för bygg- nadsminne, så ock då genom laganadsminne, ansökan därom avsla- kraftägande beslut byggnad förgits eller beslut därom hävts. klarats för byggnadsminne, an-
sökan därom avslagits eller beslut
därom hävts.
Inskrivningsdomaren har att så snart ske kan efter inkommen underrättelse å inskrivningsdag göra anteckning därom i fastighetsboken.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.
Mål som vid ikraftträdandet är anhängigt hos expropriationsdomstol prövas av fastighetsdomstol, om huvudförhandling ej påbörjats dessförinnan. Mål som vid ikraftträdandet är anhängigt hos allmän domstol handlägges enligt äldre bestämmelser.
11 Förslag till
Lag om ändring i naturvårdslagen (1964: 822)
Härigenom förordnas, att 33—36 §§ naturvårdslagen (1964: 822) skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
33 8
Har ej Överenskommelse träf- Har ej överenskommelse träffats om ersättning enligt 25, 27, 28 fats om ersättning enligt 25, 27, 28 eller 29 § eller om inlösen av fas- eller 29 § eller om inlösen av fastighet och har icke den, som vill tighet och har icke den, som vill göra anspråk på ersättning eller göra anspråk på ersättning eller fordra inlösen, jämlikt 32 § första fordra inlösen, jämlikt 32 § första stycket förlorat sin talan, åligger stycket förlorat sin talan, åligger det honom att väcka talan mot det honom att väcka talan mot kronan hos expropriationsdomsto- kronan hos = fastighetsdomstolen
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse len inom ett år från det laga kraft inom ett år från det laga kraft åkommit det beslut varå anspråket åkommit det beslut varå anspråket grundas, vid påföljd att han eljest grundas, vid påföljd att han eljest går rätten därtill förlustig. går rätten därtill förlustig.
Kronan äger, då fråga uppkom- Kronan äger, då fråga uppkommit om meddelande av föreskrifter mit om meddelande av föreskrifter enligt 8 eller 9 §, vid expropria- enligt 8 eller 9 8, vid fastighetstionsdomstolen väcka talan mot domstolen väcka talan mot sakäsakägare om fastställande av de gare om fastställande av de villkor villkor som, därest föreskrifterna som, därest föreskrifterna medmeddelas, skola gälla beträffande delas, skola gälla beträffande erersättning eller inlösen. Meddelas sättning eller inlösen. Meddelas ej ej föreskrifter av det innehåll, som föreskrifter av det innehåll, som förutsatts vid expropriationsdom- förutsatts vid fastighetsdomstolen, stolen, inom ett år från det målet inom ett år från det målet avgjorts avgjorts genom lagakraftägande genom lagakraftägande dom, skall dom, skall domen ej längre vara domen ej lingre vara bindande för bindande för parterna. parterna.
34 §
Är fastighetsägaren enligt 25, 28 eller 29 § tillkommande ersättning bestämd att utgå på en gång och har fastigheten genom det beslut, som föranlett rätten tili ersättning, undergått sådan minskning i värde att den kan antagas ej utgöra full säkerhet för fordran för vilken fastigheten svarade då rätten till ersättning uppkom, skall ersättningen nedsättas hos länsstyrelsen; och skall om fördelning och utbetalande av beloppet samt verkan därav 1 tillämpliga delar gälla vad som är stadgat för det fall att enligt lagen om expropriation nyttjanderätt eller servitutsrätt upplåtes.
Har förlust å fordran som avses Har förlust å fordran som avses i första stycket uppstått till följd i första stycket uppstått till följd av att nedsättning ej skett, skall av att nedsättning ej skett, skall fordringens innehavare njuta er- fordringens innehavare njuta ersättning av kronan för förlusten sättning av kronan för förlusten mot avskrivning å fordringshand- mot avskrivning å fordringshandlingen. Detsamma gäller, om för- lingen. Detsamma gäller, om förlust tillskyndas fordringens inne- lust tillskyndas fordringens innehavare därigenom att ersättning havare därigenom att ersättning blivit för lågt beräknad och den- blivit för lågt beräknad och densamma till följd av överenskom- samma till följd av överenskommelse mellan kronan och den cr- melse mellan kronan och den ersättningsberättigade eller av annan sättningsberättigade eller av annan anledning ej blivit prövad av anledning ej blivit prövad av domstol. I sistnämnda fall skall ta- domstol. Talan om ersättning en- Jan om ersättning väckas vid ex- ligt detta stycke skall väckas vid propriationsdomstolen. fastighetsdomstolen.
35 §
Har ersättning utgått med anledning av föreskrifter eller tillståndsvägran enligt denna lag och upphävas sedermera föreskrifterna helt eller delvis eller gives tillstånd, må markens ägare eller innehavare, om med 2i Riksdagen 1971. 1 saml. Nr 106
Nuvarande lydelse Föreslagen Iydelse hänsyn till hans nytta av beslutet och omständigheterna i övrigt så finnes skäligt, förpliktas att återgälda ersättningen eller del därav. Vad nu sagts skall äga motsvarande tillämpning, om åtgärd företagits i strid mot föreskrifterna eller mot beslutet om tillståndsvägran samt länsstyrelsen och envar annan, som enligt 39 8 äger söka handräckning, beslutar att icke påkalla rättelse.
Talan om återbetalning skall Talan om iterbetalning skall väckas vid expropriationsdomsto- väckas vid = fastighetsdomstolen len inom ett år från det laga kraft inom ett år från det laga kraft åkommit det beslut varå anspråket åkommit det beslut varå anspråket grundas och senast tio år efter det grundas och senast tio år efter det ersättningen utbetalades, vid på- ersättningen utbetalades, vid påföljd att rätten därtill eljest förlo- följd att rätten därtill eljest förloras. Tas.
36 §
I mål, som enligt denna lag I mil, som enligt denna lag skall upptagas av expropriations- skall upptagas av fastighetsdomdomstol, skola bestämmelserna om stol, skola bestämmelserna om domstol och rättegång i expropria- domstol och rättegång i expropriationsmål i tillämpliga delar gilla, tionsmål i tillämpliga delar gälla, där ej annat är särskilt stadgat. Är där ej annat är särskilt stadgat. Är fråga om inlösen av fastighet, fråga om inlösen av fastighet, skola jämväl i övrigt de allmänna skola jämväl i övrigt de allmänna bestämmelserna i lagen om cx- bestämmelserna i lagen om cexpropriation i tillämpliga delar propriation i tillämpliga delar lända till efterrättelse. Jända till efterrättelse.
o
Kronan skall vidkännas å ömse sidor uppkomna kostnader å målet, såframt ej domstolen med hänsyn till omständigheterna finner skäligt förordna annat.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.
Mål som vid ikraftträdandet är anhängigt hos expropriationsdomstol prövas av fastighetsdomstol, om huvudförhandling ej påbörjats dessförinnan. Mål som vid ikraftträdandet är anhängigt hos allmän domstol handlägges enligt äldre bestämmelser.
12 Förslag till Lag om ändring i jordförvärvslagen (1965: 290)
Härigenom förordnas, att 11 § jordförvärvslagen (1965: 290) skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
11 §
Yrkande om inlösen enligt 10 § Yrkande om inlösen enligt 10 § skall vid äventyr av talans förlust skall vid äventyr av talans förlust skriftligen delges lantbruksnämn- skriftligen delges lantbruksnämnden inom två månader efter det att den inom två månader efter det att avslagsbeslutet vunnit laga kraft. avslagsbeslutet vunnit laga kraft. Talan skall vid samma äventyr Talan skall vid samma äventyr väckas genom stämning inom sex väckas genom stämning till den månader från nämnda tidpunkt. fastighetsdomstol inom vars områ- Har säljaren fått del av beslutet de egendomen är belägen inom först sedan detta vunnit laga kraft, sex månader från nämnda tidräknas dock tidsfristerna från da- punkt. Har säljaren fått del av begen för delfåendet. slutet först sedan detta vunnit Ia-
ga kraft, räknas dock tidsfristerna
från dagen för delfåendet.
Ingick i köpet egendom som ej skall lösas och var ej särskild köpeskilling utsatt för denna egendom eller visar nämnden att det utsatta beloppet understiger vad som av den sammanlagda köpeskillingen kan anses belöpa på samma egendom, skall löseskillingen bestämmas till så stor del av köpeskillingen som skäligen motsvarar den egendom som skall lösas.
Bifalles talan om inlösen, skall i domen, förutom erforderliga bestämmelser om löseskillingens belopp samt om tiden och sättet för beloppets erläggande, utsättas viss dag då egendomen skall övergå i statens ägo.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.
Mål som vid ikraftträdandet är anhängigt hos domstol handlägges enligt äldre bestämmelser.
13 Förslag till Lag om ändring i jordhävdslagen (1969: 698)
Härigenom förordnas, att 5 § jordhävdslagen (1969: 698) skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande Ixdelse Föreslagen lydelse
58 Har föreläggande om återställande av hävd meddelats med stöd av 3 3 första stycket 2, är staten skyldig att lösa jorden, om ägaren begär det.
Yrkande om inlösen skall vid Yrkande om inlösen skall vid äventyr av talans förlust skriftligen äventyr av talans förlust skriftligen göras hos lantbruksnämnden inom göras hos lantbruksnämnden inom två månader från det nämndens två månader från det nämndens beslut om föreläggande vunnit beslut om föreläggande vunnit Jaga kraft samt upptaga pris och laga kraft samt upptaga pris och övriga villkor. Bifalles icke yrkan- övriga villkor. Bifalles icke yrkandet, skall talan vid samma äventyr det, skall talan vid samma äventyr väckas genom stämning inom två väckas genom stämning till den månader från det avslagsbeslutet fastighetsdomstol inom vars områvunnit laga kraft. Har ägaren fått de egendomen är belägen inom två del av beslut först sedan detta vun- månader från det avslagsbeslutet nit laga kraft, räknas dock tidsfris- vunnit laga kraft. Har ägaren fått terna från dagen för delfåendet. del av beslut först sedan detta vun-
nit laga kraft, räknas dock tidsfris-
terna från dagen för delfåendet.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.
Mål som vid ikraftträdandet är anhängigt hos domstol handlägges enligt äldre bestämmelser.
14 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1970: 246) om tvångsförvaltning av
bostadsfastighet
Härigenom förordnas, att 4—6, 9, 11 och 15—-18 §§ lagen (1970: 246) om tvångsförvaltning av bostadsfastighet skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande Iydelse Föreslagen lydelse
4§
Förvaltaren uppbär hyror och andra löpande intäkter av fastigheten och företräder även i övrigt ägaren i angelägenheter som rör fastigheten och dess förvaltning.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Förvaltaren får ej överlåta fas- Förvaltaren får ej överlåta fastigheten eller eljest förfoga över tigheten eller eljest förfoga över den så att den helt eller delvis den så att den helt eller delvis frånhändes ägaren. Utan ägarens frånhändes ägaren. Utan ägarens medgivande får förvaltaren ej låta medgivande får förvaltaren ej låta inteckna fastigheten för fordran inteckna fastigheten eller taga upp eller taga upp lån i vidare mån än lån i vidare mån än som följer av som följer av 6 8 och ej heller låta 6 8 och ej heller låta företaga anföretaga annan åtgärd beträffande nan åtgärd beträffande inteckning fordringsinteckning i fastigheten, i fastigheten, om ej hyresnämnden om ej hyresnämnden lämnar sitt lämnar sitt tillstånd. tillstånd.
5§
Förvaltaren kan besluta att angelägenhet som saknar betydelse för ändamålet med förvaltningen skall undantagas från denna.
Fastighetsägaren får medge in- Fastighetsägaren får ansöka om teckning i fastigheten för fordran, inteckning i fastigheten, taga upp taga upp lån mot säkerhet av in- lån mot säkerhet i form av pantteckning i fastigheten eller före- rätt i fastigheten eller företaga antaga annan åtgärd beträffande nan åtgärd beträffande inteckning, fordringsinteckning om förvalta- om förvaltaren samtycker till det. ren samtycker till det. Vägras sam- Vägras samtycke kan hyrcsnämntycke kan hyresnämnden tillåta åt- den tillåta åtgärden, om denna ej gärden, om denna ej försämrar försämrar förutsättningarna för en förutsättningarna för en tillfreds- tillfredsställande fastighetsförvaltställande fastighetsförvaltning. ning.
6 §
Bör på fastigheten verkställas arbeten för vilka fordras tillskott av andra medel än sådana som inflyter vid den löpande förvaltningen eller eljest står till förfogande, skall förvaltaren ombesörja utredning om Jämpliga åtgärder, kostnaderna för dem och möjligheterna att genom belåning av fastigheten eller på annat sätt skaffa medel för åtgärderna. Redogörelse för utredningen jämte förslag till åtgärder skall överlämnas till fastighetsägaren.
Vill fastighetsägaren ej med- Vill fastighetsägaren ej medverka till de föreslagna åtgärderna, verka till de föreslagna åtgärderna, kan hyresnämnden lämna förval- kan hyresnämnden lämna förvaltaren tillstånd att företaga dem taren tillstånd att företaga dem samt meddela de föreskrifter som samt meddela de föreskrifter som behövs. Nämnden kan därvid till- behövs. Nämnden kan därvid tilllåta förvaltaren att till angivet be- låta förvaltaren att till angivet belopp taga upp lån för åtgärderna lopp taga upp lån för åtgärderna och vid behov medge inteckning i och vid behov ansöka om inteckfastigheten. ning i fastigheten.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
9? $
Förvaltaren skall på lämpligt Förvaltaren skall på lämpligt sätt underrätta hyresgästerna om sätt underrätta hyresgästerna om att fastigheten ställts under för- att fastigheten ställts under förvaltning och om vem som är för- valtning och om vem som är förvaltare samt om beslut att förvalt- valtare samt om beslut att förvaltningen förlänges eller upphör. ningen förlänges eller upphör. Han skall ofördröjligen undersöka Han skall ofördröjligen undersöka fastighetens inteckningsförhållan- fastighetens inteckningsförhållanden och underrätta kända inteck- den och underrätta borgenär, som ningshavare om förvaltningen. har panträtt i fastigheten och som
är känd, om förvaltningen.
11 §
Förvaltaren skall för varje kalenderår inom en månad från årets utgång lämna skriftlig redovisning till fastighetsägaren för sin förvaltning. När han frånträder sitt uppdrag, skall redovisning för den gångna delen av kalenderåret lämnas inom en månad från det uppdraget upphörde. Till redovisning skall fogas berättelse med sammanfattande uppgifter om vidtagna och planerade åtgärder samt om fastighetens skick. I fråga om arbeten som avses i 6 § lämnas särskild berättelse inom en månad från det arbetena slutfördes.
Avskrift av handlingar som avses i första stycket sändes till hyresnämnden och hälsovårdsnämnden.
Vill fastighetsägaren klandra re- Vill fastighetsägaren klandra redovisad förvaltning, skall han dovisad = förvaltning, skall han inom ett år från det han mottog inom ett år från det han mottog redovisningen instämma förvalta- redovisningen instämma förvaltaren till domstol som avses i 3 kap. ren till den fastighetsdomstol inom 72 § första stycket första punkten vars område fastigheten är belälagen (1907: 36 s. I) om nyttjan- gen. derätt till fast egendom.
15 §
Beslut att fastighet skall ställas Beslut att fastighet skall ställas under förvaltning samt beslut om under förvaltning samt beslut om förlängning eller upphörande av förlängning eller upphörande av förvaltning sändes genast till in- förvaltning sändes genast till in- Sskrivningsdomaren för anteckning skrivningsmyndigheten för antecki fastighetsboken eller tomträttsbo- ning i fastighetsboken eller tomtken. rättsboken.
16 §
I fråga om förfarandet vid hy- I fråga om förfarandet vid hyresnämnden finns bestämmelser i resnämnden finns bestämmelser i lagen (1968: 349) om hyresnämn- lagen (1970:998) om arrendeder. nämnder och hyresnämnder.
Nuvarande Iyvdelse Föreslagen lydelse
17 3
Mot hyresnämnds slutliga beslut i ärende enligt denna lag eller beslut enligt 14 § andra stycket får talan föras genom besvär. Mot annat beslut av nämnden får talan föras endast i samband med talan mot slutligt beslut.
Besvärstiden är såvitt gäller beslut varigenom nämnden avvisat ansökan eller avskrivit ärende en vecka och i annat fall två veckor från det att klaganden fick del av beslutet.
Talan föres hos domstol som Talan föres hos domstol som avses 1 3 kap. 72 § första stycket avses 1 Il $ tredje stycket. Besväförsta punkten lagen (1907:36 s. ren inges till domstolen. I) om nyttjanderätt till fast egendom, Besvären inges till domstolen.
18 §
I besvärsmål skall part kallas att I besvärsmål skall part kallas att muntligen höras vid underrätten, muntligen höras vid fastighetsom cj sådant hörande saknar bety- domstolen, om ej sådant hörande delse för utredningen. I övrigt äger saknar betydelse för utredningen. I i fråga om hardläggningen vid un- övrigt äger i fråga om handläggderrätten 52 kap. 2, 3 och 5—12 ningen vid fastighetsdomstolen 52 $$ rättegångsbalken motsvarande kap. 2, 3 och 5—12 §§ rättegångstillämpning. Bestämmelse som av- balken motsvarande tillämpning. ser hovritt gäller därvid i stället Bestimmelse som avser hovrätt underriätten. Mot underrättens be- gäller därvid i stället fastighetsslut i anledning av besvär över be- domstolen. Mot fastighetsdomstoslut, varigenom hyresnämnd avvi- lens beslut i anledning av besvär sat ansökan eller avskrivit ärende, över beslut, varigenom <hyresfår talan ej föras. nämnd avvisat ansökan eller av-
skrivit ärende, får talan ej föras.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.
Mål som vid ikraftträdandet är anhängigt hos domstol handlägges enligt äldre bestämmelser.
15 Förslag till Lag om ändring i lagen (1970: 989) om införande av fastighetsbildningslagen
Härigenom förordnas, att 7 och 15 §§ lagen (1970: 989) om införande av fastighetsbildningslagen skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
7§
Mål eller ärende, som är anhängigt hos ägodelningsrätten vid fastighetsbildningslagens ikraftträdande, prövas av fastighetsdomstolen. Detsamma gäller sådant besvärsmål enligt 5 kap. lagen (1917: 269) om fastighetsbildning i stad som vid ikraftträdandet är anhängigt hos länsstyrelsen eller hos den som fått förordnande med stöd av 21 3 i samma Kkapitel.
Första stycket första punkten
gäller ej mål i vilket huvudför-
handling har påbörjats vid ikraft-
trädandet. Sådant mål handlägges
enligt äldre bestämmelser.
15 §
Scrvitut avseende skogsfång cl- Servitut avseende skogsfång eller bete får upphävas genom fas- ler bete får upphävas genom fastighetsreglering, även om sådana tighetsreglering, även om sådana omständigheter som anges i 7 kap. omständigheter som avses i 7 kap. 4 § fastighetsbildningslagen ej 5 § fastighetsbildningslagen ej föreligger. föreligger.
16 Förslag till
Lag om ändring i jordabalken
Härigenom förordnas, att 8 kap. 32 §, 12 kap. 71 § samt 13 kap. 23 och 24 §§ jordabalken skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
8 kap.
32 8
Arrendetvist som ej enligt 30 § Arrendetvist som ej enligt 30 8 ankommer på = arrendenämnds ankommer på = arrendenämnds prövning skall, om icke Konungen prövning skall upptagas av den bestämmer annat, upptagas av den fastighetsdomstol inom vars omfastighetsdomstol inom vars om- råde fastigheten är belägen. Även råde fastigheten är belägen. Även klandertalan som avses i 31 8 och klandertalan som avses i 31 § och ärende enligt 9 kap. 24 § upptages ärende enligt 9 kap. 24 § upptages av denna domstol. av denna domstol.
Tvist som cfter klander mot arrendenämnds beslut är anhängig vid domstol får återförvisas till nämnden.
12 kap.
71 8
Hyrestvist som ej enligt 69 § an- Hyrestvist som ej enligt 69 § ankommer på hyresnämnds prövning kommer på hyresnämnds prövning och cj heller rör kollektivavtal och ej heller rör kollektivavtal skall, om icke Konungen bestäm- skall upptagas av den fastighetsmer annat, upptagas av den fastig- domstol inom vars område fastighetsdomstol inom vars område heten är belägen. Klandertalan fastigheten är belägen. Klanderta- som avses i 70 3 upptages, om den Jan som avses i 70 § upptlages, om rör kollektivavtal, av arbetsdomden rör kollektivavtal, av arbets- stolen och i annat fall av domstol domstolen och i annat fall av som nyss nämnts. domstol som nyss nämnts.
Fastighetsdomstol skall i hyresmål bestå av ordföranden och den andre lagfarne ledamoten samt tre nämndemän.
Tvist som efter klander mot hyresnämnds beslut är anhängig vid domstol får återförvisas till nämnden.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
13 kap.
23 §
Mål angående omprövning eller Mål angående omprövning celler jämkning av avgäld, klander av jämkning av avgäld, klander av uppsägning eller bestämmande av uppsägning eller bestämmande av lösesumma upptages av expropria- lösesumma upptages av fastighetstionsdomstol. domstol.
24 §
Angående rättegången i mål som avses i 23 § gäller i tillämpliga delar betämmelserna om expropriation i allmänhet. Rör tvisten fråga som kan inverka på den rätt som tillkommer innehavare av panträtt eller rättighet som är inskriven, är rätten ej bunden av parts yrkande eller medgivande.
I mål angående bestämmande I mål angående bestämmande av lösesumma skall fastighetsäga- av lösesumma skall fastighetsägaren vidkännas på ömse sidor upp- ren vidkännas på ömse sidor uppkomna rättegångskostnader vid ex- komna = rättegångskostnader vid propriationsdomstolen, i den mån fastighetsdomstolen, i den mån ej ej annat föranledes av 18 kap. 6 annat föranledes av 18 kap. 6 och och 8 §3 rättegångsbalken. Beträf- 8 §§ rättegångsbalken. Beträffande fande skyldigheten att svara för skyldigheten att svara för kostnad kostnad i högre rätt gäller med till- i högre rätt gäller med tillämpning lämpning 1 övrigt av 18 kap. rätte- i Övrigt av 18 kap. rättegångsbalgångsbalken, att fastighetsägaren, ken, att fastighetsägaren, om ej om ej annat föranledes av 18 kap. annat föranledes av 18 kap. 6 och 6 och 8 §§ samma balk, alltid själv 3 §§ samma balk, alltid själv skall skall vidkännas såväl sina egna vidkännas såväl sina egna kostnakostnader som kostnad som åsam- der som kostnad som åsamkas kas motpart genom att fastighets- motpart genom att fastighetsägaägaren fullföljt talan. ren fuliföljt talan.
17 — Förslag till Lag om ändring i lagen (1970: 995) om införande av nya jordabalken
Härigenom förordnas, att 4 och 52 §§ lagen (1970: 995) om införande av nya jordabalken skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
$
Sådan lösningsrätt avseende ofri Sådan lösningsrätt avseende ofri tomt i stad, som följer av 4 kap. 6 tomt i stad, som följer av 4 kap. 6 $ äldre jordabalken jämförd med $ äldre jordabalken jämförd med förordningen (18735: 42 s. 9) an- förordningen (1875:42 s. 9) angående upphörande av hembuds- gående upphörande av hembudsskyldighet, skall fortfarande till- skyldighet, skall fortfarande tillkomma markens ägare. I fråga om komma markens ägare. Talan om anteckning i fastighetsboken an- utövande av lösningsrätten väckes gående talan om utövande av lös- genom ansökan om stämning till ningsrätten äger 19 kap. 20 8§ fastighetsdomstol. I fråga om anförsta och andra styckena nya bal- teckning i fastighetsboken anken motsvarande tillämpning. gående talan som nyss sagts äger
19 kap. 20 3 första och andra styc-
kena nya balken motsvarande till-
lämpning.
Är mål om utövande av lös-
ningsrätt anhängigt hos domstol
vid nya balkens ikraftträdande
handlägges målet enligt äldre be-
stämmelser.
52 §
I fråga om rättighet i eller till förmån för tomträtt, som upplåtits före nya balkens ikraftträdande, gäller 13 kap. 7 § nya balken med iakttagande i tillämpliga delar av bestämmelserna i denna lag. Även i övrigt gäller 13 kap. 7 § nya balken på angivet sätt, om 4 kap. lagen (1907: 36 s. 1) om nyttjanderätt till fast egendom i dess lydelse enligt lagen (1953: 415) angående ändring i nämnda lag är tillämpligt på tomträtten.
Bestämmelserna i 13 kap. 26 § nya balken äger tillämpning även beträffande tomträtt, som upplåtits före balkens ikraftträdande. Detsamma gäller bestämmelserna i 13 kap. 21 och 25 §§ nya balken, såvitt angår tomträtt på vilken 4 kap. lagen (1907: 36 s. 1) om nyttjanderätt till fast egendom i dess förut angivna lydelse är tillämpligt.
Är mål angående tomträtt som
enligt äldre bestämmelser skall
upptagas av expropriationsdomstol
anhängigt hos sådan domstol vid
nya balkens ikraftträdande, prövas
det av fastighetsdomstol, om hu-
vudförhandling ej påbörjats vid
ikraftträdandet.
18 Förslag till Lag om ändring i bostadsrättslagen ( : >)
Härigenom förordnas, att 77 § bostadsrättslagen ( ) skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse! Föreslagen lydelse
77 8
Tvist med anledning av upplå- Tvist med anledning av upplåtelse av nyttjanderätt enligt 1 § telse av nyttjanderätt enligt 1 § (bostadsrättstvist) som ej ankom- (bostadsrättstvist) som ej ankommer på hyresnämnds prövning mer på hyresnämnds prövning skall, om ej Konungen bestämmer skall upptagas av den fastighetsannat, upptagas av den fastighets- domstol inom vars område fastigdomstol inom vars område fastig- heten är belägen. Detsamma gäller heten är belägen. Detsamma gäller i fråga om talan enligt 76 §. i fråga om talan enligt 76 8.
Besvär enligt 76 § andra stycket skall inges till domstolen.
Tvist som efter klander mot hyresnämnds beslut är anhängig vid domstol får återförvisas till nämnden.
1 Tydelse enligt prop. 1971: 12.
Prop. 1971: 106 | 53
Utdrag av protokollet över justitieärenden, hållet inf ör Hans Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 12 mars 1971.
Närvarande: statsministern PALME, ministern för utrikes ärendena NILSSON, statsråden STRÄNG, ANDERSSON, HOLMQVIST, ASP- LING, SVEN-ERIC NILSSON, LUNDKVIST, GEIJER, ODHNOFF, WICKMAN, MOBERG, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, LID- BOM, CARLSSON.
Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Geijer, anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter frågor om provisoriska ändringar i vattenlagens prövningssystem samt om fastighetsdom- Sstolarnas kompetensområde m. m. och anför.
1. Inledning
Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 29 november 1968 tillkallades sakkunniga med uppdrag att se över vattenlagen (1918: 523) (VL). De sakkunniga! har antagit naronet vattenlagsutredningen,. Utredningens uppdrag omfattar enligt direktiven (Ju 1969:58) en allmän översyn av VL med huvudvikten lagd på de delar av lagen som har samband med samhällsplaneringen i stort. Enligt direktiven talar vägande skäl för att den vattenrättsliga tillståndsprövningen överflyttas från domstolar till administrativa organ. Som främsta alternativ bör övervägas att förlägga prövningen av större, mera principiella eller riksviktiga frågor till ett centralt organ och övrig prövning till länsstyrelserna eller vissa av dem. Som lämpligt centralt prövningsorgan anvisas koncessionsnämnden för miljöskydd. Ersättningsfrågorna bör även i fortsättningen handläggas av domstol och utredningen bör överväga att förlägga denna prövning till fastighetsdomstol. I direktiven anförs vidare att de sakkunniga om möjligt bör lägga fram ett delbetänkande i de organisatoriska frågorna.
Utredningen avlämnade i augusti 1970 delbetänkandet (SOU 1970: 40) Revision av vattenlagen. Del 1. Provisoriska ändringar i prövningssystemet. I betänkandet föreslås — i avvaktan på en mera genomgripande re-
1 Hovrättsrådet Gösta Dyrssen, ordförande, överinspektören Sven Andersson, direktören Sture Annevall, överdirektören Jöran Hult, redaktören, ledamoten av riksdagen Göran Karlsson, direktören Bengt Sterne och distriktslantmätaren, 1edamoten av riksdagen Bo Turesson.
form av VL — att Kungl. Maj:ts prövningsrätt i vattenmålen utvidgas och att vattendomstolarna på visst sätt inordnas i den nya tingsrättsorganisationen. Betänkandet innehåller förslag till lagar om ändring i VL, lagen (1962: 627) om vissa åtgärder för utnyttjande av vattenkraft vid krig m. m. och statstjänstemannalagen (1965: 274) samt utkast till vattenrättskungörelse. Förslaget till lag om ändring i VL torde få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga 1.
Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av vattenöverdomstolen, Sveriges metcorologiska och hydrologiska institut (SMHT), kammarkollegiet, statskontoret, lantbruksstyrelsen, fiskeristyrelsen, statens naturvårdsverk, koncessionsnämnden för miljöskydd, statens planverk, statens vattenfallsverk, länsstyrelserna i Stockholms, Jönköpings, Göteborgs och Bohus, Kopparbergs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län, domstolsverksutredningen, Svenska komnunförbundet, Riksförbundet Landsbygdens Folk, Svenska Kraftverksföreningen, Svenska Vatten- och Avloppsverksföreningen, Näringslivets Byggnadsdelegation, Svenska naturskyddsföreningen, Svenska Samernas Riksförbund, Föreningen Sveriges tingsrättsdomare (Domareföreningen), Sveriges advokatsamfund, Vattenrättsingenjörsföreningen, Tjänstemännens Centralorganisation (TCO) och Sveriges Akademikers Centralorganisation (SACO). Vattenöverdomstolen har bifogat yttranden från samtliga vattendomstolar. Länsstyrelserna har bifogat yttranden från fiskeriintendenterna i Mellersta, Nedre norra och Övre norra distrikten, länsarbetsnämnden i Norrbottens lin, länsarkitekterna i Stockholms, Jönköpings, Kopparbergs, Västernorrlands och Västerbottens län, naturvårdsrådet i Norrbottens län, Västerbottens länsorgan för vattenkraftfrågor, Norrbottens länsorgan för vattenkraftsfrågor samt Norrbottens läns landsting.
Yttranden i ärendet har dessutom inkommit från Norrlands Naturvärn och Svenska Tecknologföreningen.
Utredningens förslag beträffande vattendomstolarna har visst sarmband med andra frågor om domstolsorganisationen i mål rörande fast egendom. För handläggningen av vissa sådana mål har genom lagen (1969: 246) om fastighetsdomstol (FDL) inrättats fastighetsdomstolar. Dessa har f.n. att pröva mål enligt miljöskyddslagen (1969: 387) och skall fr. o. m. den 1 januari 1972 handlägga även mål enligt den nya fastighetsbildningslagen (1970: 988) (FBL) samt arrende- och hyrestvister enligt den nya jordabalken (JB). Inom justitiedepartementet har upprittats en promemoria (Ds Ju 1970: 27) om fastighetsdomstolarnas kompetensområde och lokalisering m. m. I promemorian föreslås att fastighetsdomstolarna helt skall överta de uppgifter som nu ankommer på ägodelningsrätterna och expropriationsdomstolarna samt att dessutom vissa typer av mål som nu prövas av allmän underrätt skall överflyttas till fastighetsdomstol. Vidare behandlas frågor om fastighetsdomstols samman-
sättning och domförhet samt om fastighetsdomstolarnas lokalisering och domkretsar. Promemorian innehåller förslag till lagar om ändring i FDL, VL, lagen (1917: 189) om expropriation (ExL), lagen (1933: 269) om ägofred, lagen (1942: 350) om fornminnen, byggnadslagen (1947: 385), lagen (1949: 658) om inlösen i vissa fall av rätt till gruva m.m., lagen (1960: 690) om byggnadsminnen, naturvårdslagen (1964: 822), jordförvärvslagen (1965: 290), jordhävdslagen (1969: 698), lagen (1970: 246) om tvångsförvaltning av bostadsfastighet, JB och lagen (1970: 995) om införande av nya jordabalken (JP). Förslaget till lag om ändring i FDL torde få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga 2.
Yttranden över promemorian har efter remiss avgetts av samtliga hovrätter, kammarkollegiet, byggnadsstyrelsen, statskontoret, lantmätcristyrelsen, planverket, länsstyrelserna i Stockholms, Jönköpings, Gävleborgs och Västernorrlands län, domstolsverksutredningen, vattenlagsutredningen, kommunförbundet, Sveriges Fastighetsägareförbund, Lantbrukarnas Riksförbund, Samfundet för fastighetsvärdering, Sveriges Industriförbund, Sveriges Skogsägareföreningars Riksförbund, Kraftverksföreningen, Svenska Kommunal-Tekniska Föreningen, Domarcföreningen, advokatsamfundet, Vattenrättsingenjörsföreningen, Sveriges Lantmätareförening, TCO, SACO, Statstjänstemännens Riksförbund och Hyresgästernas Riksförbund. Yttranden har överlämnats av Svea hovrätt från lagmannen i Stockholms tingsrätt, av Göta hovrätt från laemännen i Linköpings, Jönköpings, Växjö och Kalmar tingsrätter, av länsstyrelserna i Stockholms och Jönköpings län från länsarkitekten och överlantmätaren i resp. län, av länsstyrelsen i Gävleborgs län från länsarkitekten, över- Jantmätaren och Gävleborgs linsavdelning av Svenska kommunförbundet samt av länsstyrelsen i Västernorrlands län från överlantmätaren och kommunsiyrelserna i Härnösands och Sundsvalls kommuner.
Jag avser i fortsättningen att i skilda avsnitt behandla dels frågorna om tillståndsprövningen i vattenmiål dels frågorna om fastighets- och vattendomstolarnas uppgifter och organisation.
2. Tiliståndsprövningen i vattenmål m. m. 2.1 Gällande rätt
Flertalet företag som kommer under bedömande enligt VL omfattas av bestämmelserna i lagens 2 kap. om byggande i vatten. Hit hör bl. a. vattenkraftstationerna och företagen för bortledning av vatten för konsumtion eller industriell förbrukning. Vad som gäller om vattenbyggnadsföretagens tillåtlighet är tillämpligt bl. a. på företag för vattenreglering.
För att byggande i vatten skall vara tillåtligt krävs att de värden som
vattenbyggnaden skapar från samhällelig och allmän ekonomisk synpunkt väger tyngre än de värden som tillintetgörs genom byggnaden. Detta kommer till uttryck i bl. a. 2 kap. 3 § första stycket. Bestämmelsen medger tvångsrätt att bygga i vatten till skada för annan, om den sökta åtgärdens nettonytta står i visst matematiskt förhållande till den skada på annans egendom som uppkommer genom åtgärden. Nyttan och skadan uträknas i pengar. Även om företaget uppfyller kraven för tillåtlighet cnligt 2 kap. 3 § första stycket kan det vara otillåtligt enligt paragrafens andra stycke, nämligen om det medför avsevärd skada på vissa allmänna intressen. Sålunda skyddas bostäder för ett avsevärt antal bofasta personer, större fabrik eller annan anläggning som ger uppehälle åt många, odlad jord till en efter ortsförhållandena betydande omfattning, fiskerieller annan näring av större betydenhet, befolkningens levnadsförhållanden och närboendes trevnad. Även naturskyddets intresse tillgodoses. Hur stor nyttan av företaget än är får det inte heller komma till stånd, om det orsakar olägenhet av någon betydelse för befintlig allmän farled eller allmän flottled (2 kap. 11 §) eller vållar menlig inverkan på klimatet eller allmänna hälsotillståndet celler eljest i avsevärd mån förnärmar andra allmänna intressen än sådana som särskilt skyddas enligt tidigare bestämmelser i 2 kap. (2 kap. 12 § första stycket). Det bör också nämnas att 2 kap. innehåller en generell bestämmelse om att byggnad i vatten skall göras så att ändamålet utan oskälig kostnad kan vinnas med minsta intrång och olägenhet för annan (2 §). Vid konkurrens mellan olika oförenliga företag skall företräde ges åt det företag som från allmän och enskild synpunkt kan antas bli till största gagn, och om möjligt skall en jämkning äga rum mellan de stridiga intressena så att vart och ett kan tillgodoses utan väsentligt förfång för annat (2 kap. 38 §).
För byggande i vatten behövs i stor utsträckning förhandstillstånd. Detta gäller regelmässigt för dammbyggnad men också för annat byggande som kan förnärma allmän eller enskild rätt (2 kap. 20 § I mom.). Även för vattenregleringar är förprövning obligatorisk (3 kap. 11 och 27 §§). Den som vill bygga i vatten har alltid rätt att begära förhandsprövning.
Tillstånd meddelas av vattendomstol eller undantagsvis av synemän. I vissa fall då viktiga samhällsintressen står på spel bedöms frågan av Kungl. Maj:t i statsrådet. Ärendena handläggs i jordbruksdepartementet. Kungl. Maj:ts prövningsrätt kan aktualiseras i två olika situationer. Om ett företag, trots att det är otillåtligt enligt 2 kap. 3 § första eller andra stycket, prövas vara av synnerlig betydelse för näringslivet eller orten eller eljest från allmän synpunkt, kan Kungl. Maj:t tillåta företaget efter hemställan av vattendomstolen (2 kap. 3 § tredje stycket). Vattendomstolen skall pröva om företaget är så betydelsefullt att det bör få utföras och om det därför finns anledning att överlämna frågan till Kungl. Maj:ts avgörande. Domstolen kan alltså inte bifalla ansökan men där-
emot slutgiltigt avslå den, om företagets betydelse bedöms otillräcklig för en underställning. Kungl. Maj:ts befogenhet att tillåta företag som är otillåtliga enligt 2 kap. 3 § första eller andra stycket innefattar inte rätt att dispensera från hinder som kan föreligga enligt 2 kap. 11 § eller 12 § första stycket.
Den andra situation i vilken Kungl. Maj:t kan komma att pröva tillåtlighetsfrågor av nu aktuellt slag är vid ansökan om tillstånd till mycket omfattande vattenreglering (4 kap. 13 §). Om det sökta företaget avser reglering av Vänern, Vättern, Mälaren, Hjälmaren, Storsjön i Jämtland eller Siljan, får tillståndsfrågan aldrig avgöras av vattendomstol utan skall alltid överlämnas till Kungl. Maj:t. Andra vattenregleringar ”av synnerlig omfattning” får i och för sig tillåtas av vattendomstol, men Kungl. Maj:t kan förbehålla sig prövningsrätten. Kungl. Maj:ts prövningsrätt enligt 4 kap. 13 § omfattar frågan om det finns hinder mot företaget enligt 2 kap. 3 § andra stycket, 11§ eller 123 första stycket. Kungl. Maj:t prövar också företagets inverkan på vissa allmänna intressen som inte särskilt nämns i tillåtlighetsreglerna i 2 kap., nämligen försvarets intressen och viss orts allmänna ekonomiska intressen.
När Kungl. Maj:t lämnar medgivande till företag som nu nämnts uppställs ofta särskilda villkor för tillståndet. Sökanden kan härigenom åläggas andra och längre gående förpliktelser gentemot de skadelidande eler bygden i allmänhet än som annars kan föreskrivas i vattenmål.
Anläggande av grundvattentäkt måste föregås av prövning vid vattendomstol, när mera än 300 m? om dygnet skall tillgodogöras vid vattentäkten (2 kap. 47 § 1 mom.). Prövningen sker efter grunder liknande dem som gäller för vattenbyggnadsföretagen (2 kap. 43, 44 och 48 §§). För att företaget skall vara tillåtligt krävs dock inte ett visst matematiskt förhållande mellan dess nytta och den skada det orsakar. I stället gäller en mera allmänt hållen tillåtlighetsregel att företaget skall från allmän och enskild synpunkt medföra fördel som väsentligt överväger olägenheterna. Även i fråga om grundvattentäkt kan Kungl. Maj:t efter hemställan av vattendomstolen lämna tillstånd till särskilt betydelsefulla företag utan hinder av tillåtlighetsreglerna i övrigt.
Slutiigen kan nämnas att Kungl. Maj:t kan komma att pröva företag också rörande allmän farled (5 kap. 3 och 7 §§), allmän flottled (6 kap. 3 § 2 mom. och 22 §), vattenavledning (7 kap. 39 och 46 §§) och invallning (7 kap. 55 §).
I underställningsfallen överlämnar vattendomstolen efter huvudförhandling handlingarna i målet med eget yttrande till Kungl. Maj:t. Kungl. Maj:ts ställningstagande föregås vanligen av ytterligare utredning. När Kungl. Maj:ts beslut i tillståndsfrågan föreligger fortsätts och avslutas målets handläggning vid vattendomstolen på vanligt sätt.
2.2 Utredningen
Inledningsvis framhåller utredningen att samhällsutvecklingen på olika områden har lett till skärpt konkurrens om våra vattentillgångar och att viktiga samhällsintressen av olika slag står på spel på ömse sidor. Vattenföretagen måste på ett effektivt sätt inordnas i den allmänna samhällsplaneringen. Eftersom de måste ses i ett större sammanhang än det rent vattenrättsliga kan den planeringspolitiska bedömningen självfallet inte uttömmande regleras i vattenlagstiftningen. Enligt utredningens mening har samhällsutvecklingen nu nått en punkt då ett samlat grepp över användningen av våra vattenresurser Knappast kan undvaras. Hur detta skall ske synes på längre sikt bero inte bara på hur VL utformas utan också, och kanske i högre grad, på vilka markpolitiska instrument som i Övrigt står till buds. Det reformarbete som har inletts på planväsendets område torde vara av stor betydelse i sammanhanget. Inom civildepartementet förbereds en översiktlig fysisk riksplanering. Planlagstiftningen överses f.n. av bygglagutredningen (K 1969: 55) som skall arbeta från bl. a. den utgångspunkten att det i framtiden kommer att finnas en riksplan som anger markanvändningen i stora drag och vars intentioner skall utvecklas närmare genom regionala översiktsplaner och detaljplaner. Om prövningen enligt en ny VL i enlighet med vattenlagsutredningens direktiv skall kunna bli ett led i en effektiv samhällsplanering, måste VL:s prövningssystem samordnas med det nya systemet för fysisk planering i så stor utsträckning som möjligt. Det gäller också att samordna prövningen enligt VL med annan aktuell tillståndsgivning av t. ex. mark- eller energipolitisk art. Av nu angivna omständigheter följer enligt utredningens mening att tiden ännu inte är mogen för ett slutligt ställningstagande till det blivande vattenrättsliga prövningssystemet. Det alltmer trängande behovet av ett samlat grepp över fördelningen av våra vattenresurser motiverar emellertid enligt utredningens mening att man nu vidtar provisoriska ändringar inom ramen för den gällande vattenlagstiftningen. Dessa bör gå ut på att tillåtlighetsprövningen i viktigare vattenmål anförtros åt Kungl. Maj:t i större omfattning än nu och att Kungl. Maj:t i samband därmed får möjlighet att tillämpa delvis andra prövningsgrunder än vattendomstolen.
För att samhällsplaneringens intresse skall tillgodoses bör enligt utredningen även vissa andra provisoriska författningsändringar vidtas. Dessa bör till en början gå ut på att tillgodose tillståndsmyndigheternas behov av information rörande existerande planbestämmelser m. m. inom områden som berörs av tillämnade vattenföretag. Vidare bör planmyndigheterna underrättas om tillståndsärenden som är av betydelse från plansynpunkt. Slutligen bör ansökningar om tillstånd till företag som kan antas komma under Kungl. Maj:ts prövning förberedas under fortlöpande samråd med de myndigheter som har att bevaka allmänna planeringssynpunkter.
Vid behandlingen av frågan om Kungl. Maj:ts prövningsrätt framhåller utredningen inledningsvis att det framför allt är i mål om tillstånd till kraftverk, vattenregleringar, företag för vattenförsörjning och andra större företag i vatten som samhällsplancringens intresse gör sig gällande. Vid prövningen av sådana företags tillåtlighet måste er avvägning ske mellan ofta väsentliga samhällsintressen, och avgörandet innefattar en prioritering av ett eller flera intressen på andras bekostnad. Tillståndsprövningen kan i denna del sägas vara en politiskt präglad uppgift som passar mindre väl för judiciella myndigheter. Kungl. Maj:t prövar redan enligt gällande VL vissa från allmän synpunkt särskilt betydelsefulla företag. Denna prövningsrätt bör under den tid då den av utredningen föreslagna provisoriska ordningen skall tillämpas få omfatta alla större företag i vilka konflikter mellan viktiga samhällsintressen kan väntas uppkomma. Ett avgörande skäl för en central prövning hos Kungl. Maj:t är enligt utredningens mening att endast Kungl. Maj:t f.n. torde ha möjlighet att grunda en allsidig bedömning av tillståndsfrågor på det material som växer fram vid arbetet på den fysiska riksplaneringen och övriga utredningar och inventeringar på planeringsområdet. Utredningen erinrar också om att Kungl. Maj:t inom ett flertal andra områden har en sådan prövningsrätt.
Företag för byggande i vatten eller vattenreglering kan f.n. bringas under Kungl. Maj:ts prövning dels om förutsättningar för underställning föreligger enligt 2 kap. 3 § och dels om 4 kap. 13 § är tillämplig. I det förra fallet, som har en motsvarighet för grundvattentäkternas del, har vattendomstolen en diskretionär rätt att avgöra om underställning skall ske eller inte efter en bedömning av företagets betydelse från allmän synpunkt. I det senare fallet har Kungl. Maj:t direkt i lagen tillagts prövningsrätten beträffande regleringsföretag i de sex största sjöarna. Kungl. Maj:t kan dessutom förbehålla sig prövningsträtten beträffande andra mycket omfattande regleringsföretag.
Med hänsyn bl.a. till avgörandenas politiska natur vill utredningen inte rekommendera att vattendomstolarna får vidgade möjligheter att efter diskretionär prövning underställa Kungl. Maj:t tillståndsfrågor för avgörande, I stället bör Kungl. Maj:ts nuvarande prövningsrätt enligt 4 kap. 13 3 utvidgas till att omfatta alla företag som avses i 2 eller 3 kap., när företaget är av den kvalificerade beskaffenhet att Kungl. Maj:ts prövning anses erforderlig.
En utvidgning av Kungl. Maj:ts prövningsrätt i enlighet med det sagda kan enligt utredningen lagtekniskt genomföras huvudsakligen genom ändringar i 4 kap. VL. Utredningen föreslår att kapitlets rubrik ändras till att avse särskilda villkor beträffande större företag enligt 2 och 3 kap. samt att 13 § upphävs och bestämmelser om Kungl. Maj:ts prövningsrätt under särskild rubrik tas in som fyra nya paragrafer (17—20 88) sist i kapitlet. De nya principerna för prövning av större företag bör
vinna tillämpning också i fråga om vattenavlednings- och invallningsföretag, vilket föranleder jämkningar i 7 kap. Dessutom behövs vissa andra lagändringar, bl. a. i bestämmelserna om förfarandet i 10 och 11 kap.
Enligt utredningens mening bör Kungl. Maj:ts prövningsrätt om fatta vattenföretag som är av betydande omfattning celler ingripande beskaffenhet. En föreskrift av sådan innebörd föreslås i 4 kap. 17 8.
I fråga om den närmare gränsdragningen mellan vattendomstolarnas och Kungl. Maj:ts prövningsrätt anges som en allmän utgångspunkt att Kungl. Maj:t bör pröva företag som absolut sctt är mycket stora liksom företag vilka berör ett förhållandevis stort antal sakägare celler på annat sätt i mycket väsentlig grad ingriper i bygdens förhållanden. Vattenkraftverk och vattenregleringar har ofta verkningar av sistnämnda slag. Även företag för en större regions eller industris vattenförsörjning kan vara av sådan betydelse för olika samhällsintressen att de bör prövas av Kungl. Maj:t. Likaså kan andra större företag i vatten, t. ex. broar eller andra anläggningar i vattenområden med livlig sjöfart, någon gång vara av det kontroversiella slag att en översiktlig bedömning från allmänna planeringssynpunkter är påkallad.
Utredningen har med hänsyn till svårigheterna att ange en klar gräns övervägt att låta Kungl. Maj:t utan generella föreskrifter beträffande varje företag där en tillämpning skulle kunna komma i fråga avgöra om företaget är av betydande omfattning celler ingripande beskaffenhet. En sådan ordning skulle emellertid bli alltför obestämd och kunna lämna såväl sökanden och hans motparter som vattendomstolen utan möjlighet att förutse hur tillåtlighetsprövningen skall ske. Utredningen förordar därför en annan väg. Förslaget innebär att det i en särskild vattenrittskungörelse skall anges vissa typer av företag som alltid skall vara underkastade Kungl. Maj:ts prövningsrätt (kungörelsefall). Beträffande övriga företag av betydande omfattning celler ingripande beskaffenhet skall Kungl. Maj:t kunna förbehålla sig prövningsrätten genom beslut för varje särskilt fall (förbehållsfall). Bestämmelser av denna innebörd föreslås i 4 kap. 18 §. Utredningen lägger fram förslag till vattenrättskungörelse, enligt vilken Kungl. Maj:t alltid skall pröva dels företag som avser vattenkraftanläggning, vattenreglering, vattenbortledning eller grundvattentäkt och är av viss närmare angiven omfattning, dels annat företag enligt 2 eller 3 kap. som märkbart inverkar på vattenståndet i eller vattenavrinningen ur Vänern, Vättern, Mälaren, Hjälmaren, Storsjön i Jämtland, Siljan eller Torneträsk.
En genomgång av de mål som under åren 1966—1968 har kommit in till vattendomstolarna visar enligt utredningen att Kungl. Maj:ts prövning, med de grunder som har angetts i förslaget till vattenrättskungörelse, under dessa år skulle ha omfattat i genomsnitt ungefär fyra kraft-
verksmål, två regleringsmål, två mål om vattenbortledning och två mål om grundvattentäkt per år.
Om Kungl. Maj:ts föreskrifter rörande obligatorisk underställning får i huvudsak den innebörd utredningen föreslår anses behovet av en översiktlig bedömning i samhällsplaneringens intresse väsentligen ha tillgodosetts. De olika gränsvärdena har emellertid med hänsyn till de skiftande förhållandena i landets olika delar satts relativt högt. Vidare kan andra typer av företag än de särskilt angivna tänkas vara av betydande omfattning eller ingripande beskaffenhet. Huruvida reformens syfte skall vinnas fullt ut blir därför enligt utredningen i viss utsträckning beroende av att Kungl. Maj:t förbehåller sig prövningsrätten när det finns anledning till det.
Den nuvarande förbehållsrätten enligt 4 kap. 13 § torde i allmänhet ha utövats först när frågan om tillstånd till det aktuella företaget har väckts vid vattendomstol. Enligt 2 § kungörelsen (1961: 649) med vissa föreskrifter om bevakande av det allmännas rätt i vattenmål m. m. skall kammarkollegiet fästa Kungl. Maj:ts uppmärksamhet på att förbehållsrätten kan böra utövas. Det förekommer dock att Kungl. Maj:t förbehåller sig prövningsrätten efter framställning från kommun som berörs av företaget. Förbehåll har också undantagsvis gjorts på det sättet att Kungl. Maj:t, efter att ha fått kännedom om tänkbara vattenregleringar i visst sjösystem, anbefallt kammarkollegiet att anmäla till Kungl. Maj:t, om talan beträffande sådan reglering anhängiggörs. I ett fall har Kungl. Maj:t på framställning av länsstyrelsen förbehållit sig prövningsrätten i till äventyrs uppkommande mål om vattenreglering i visst vattensystem. Utredningen anser att kammarkollegiet även i fortsättningen bör ha skyldighet att underrätta Kungl. Maj:t när förbehållsrätten kan böra utövas.
Bestämmelserna i vattenrättskungörelsen om obligatorisk underställning kan självfallet tjäna till ledning också vid ett ställningstagande till frågan om förbehållsrätten bör utövas i ett specicllt fall. Så kan t. ex. böra ske om ett företag i landets mera tätbefolkade delar har en omfattning som bara i mindre mån understiger de gränsvärden som anges i kungörelsen. Det bör beaktas att ett företag får anses vara av ingripande beskaffenhet om det, eburu relativt obetydligt till omfattningen, sätter exempelvis väsentliga naturvårdsvärden i fara. Även en konflikt mellan byggnadsintresset och viktiga farledsintressen kan böra lösas av Kungl. Maj:t. Förbehållsrätten kan också tänkas böra utnyttjas exempelvis om utrivning av en större regleringsdamm blir aktucll. Man bör kunna räkna med att kammarkollegiet i allmänhet kan fästa Kungl. Maj:ts uppmärksamhet på de företag som med hänsyn till sina verkningar från allmän synpunkt bör prövas av Kungl. Maj:t. Det får också antas att kommuner och andra företrädare för allmänna intressen liksom hittills tar motsvarande initiativ. Detta är av särskild betydelse i mål om grundvattentäkt, eftersom kammarkollegiet inte får ansökningshandlingarna i sådana mål.
Enligt 4 kap. 13§ skall besked om Kungl. Maj:ts förbehåll lämnas vattendomstolen innan domstolen slutligen avgjort målet. Detta torde innebära att förbehållet skall ha kommit till domstolens kännedom innan avgörandet har vunnit laga kraft. Enligt utredningens mening är det av praktiska skäl angeläget att domstolen får del av ett beslut om förbehåll i ett så tidigt skede som möjligt av målets handläggning och åtminstone före den tidpunkt då avgörandet i tillåtlighetsfrågan meddelas. Detta torde också iakttas i praxis. I enlighet härmed föreskrivs i förslaget att besked om förbehåll skall lämnas till vattendomstolen innan denna avgjort frågan om företagets tillåtlighet. Motsvarande föreslås gälla i syneförrättningsfallen.
Det kan i vissa fall vara lämpligt att Kungl. Maj:t i samband med prövning av ett större företag också tar ställning till företag som inte är av betydande omfattning eller ingripande beskaffenhet. Ett sådant fall är att ansökningen avser flera sinsemellan sammanhängande företag av vilka kanske bara ett skall prövas av Kungl. Maj:t enligt 4 kap. 17 8. Som exempel nämns ansökan om tillstånd till bortledning av en stor kvantitet vatten ur en sjö jämte en mindre reglering av sjön. Ett annat fall är att olika sökande begär tillstånd till företag som inte båda kan utföras, t.ex. därför att de berör samma vattenområde, och bara det ena företaget är av det slag som avses i 4 kap. 17 §. I dessa fall bör Kungl. Maj:t efter förbehåll kunna pröva även det mindre företaget. Bestämmelser härom föreslås i 4 kap. 18 § andra stycket.
Den av utredningen åsyftade helhetsbedömningen av de större företagen förutsätter att Kungl. Maj:ts prövning kan ske efter delvis andra grunder än som nu anges i VL:s tillåtlighetsregler. Det är i och för sig angeläget att dessa regler över huvud taget får en utformning som medger en friare och mera mångsidig bedömning av företagen. Tillåtlighetsreglerna måste emellertid återspegla de huvudprinciper som VL bygger på, och en allmän översyn av dem bör därför inte lämpligen ske i förevarande begränsade sammanhang. Företag vars tillåtlighet enligt utredningens förslag alltjämt kommer att prövas av vattendomstol eller synemän torde vidare i allmänhet vara av mindre betydelse för samhällsplaneringen i stort. De ändringar i tillåtlighetsreglerna som nu bör vidtas i samhällsplaneringens intresse föreslås därför få formen av särskilda bestämmelser för Kungl. Maj:ts prövning. Bestämmelserna har tagits upp i olika punkter i 4 kap. 17 § andra stycket i utredningens förslag.
Reformens syfte är i första hand att hindra företag som skulle stå i strid med det allmännas långsiktiga bedömningar av hur våra vattenresurser bäst skall utnyttjas. Det gäller med andra ord bl. a. att undvika felaktiga lokaliseringar, investeringar som på sikt kan visa sig felaktiga och onödig förstörelse av miljövärden. Detta uttrycks i förslaget så att företaget inte får komma till stånd om hinder möter från allmänna planeringssynpunkter. Även om en sådan avfattning kanske saknar en i och
för sig önskvärd pregnans torde enligt utredningen någon risk för misstolkning inte föreligga. Föreskriften innebär bl. a. att hänsyn skall tas till militära skäl liksom till ortens ckonomiska intressen. Även mera långsiktiga arbetsmarknadspolitiska aspekter bör kunna läggas på frågorna. Likaså bör den renskötande samebefolkningens intressen komma i betraktande. I övrigt bör Kungl. Maj:ts prövning omfatta företagets tillåtlighet enligt de allmiinna tillåtlighetsreglerna i 2 kap. Företag för byggande i vatten och vattenreglering bör sålunda prövas med hänsyn till innehållet 12 kap. 3 § första och andra styckena, 11 § och 12 § första stycket samt grundvattentäkter enligt 2 kap. 44 § första och andra styckena. Bestämmelser av nu angiven innebörd har tagits in som punkt 1 i 4 kap. 17 § andra stycket.
En särskild fråga är i vad mån även andra företag än de som ansökningen avser skall eller kan beaktas vid tillåtlighetsprövningen. När det gäller prövningen av ett företags ekonomiska tillåtlighet enligt 2 kap. 3 § första stycket har i praxis bl. a. fastslagits att man i båtnaden av en reglering skall räkna in den nytta som uppkommer för outbyggd men utbyggnadsvärd vattenkraft som tillhör regleringssökanden. Vidare har vid tillåtlighetsprövningen i kraftverksmål hänsyn tagits till alla regleringar i älven som skulle medföra nytta för kraftverket och beträffande vilka man med viss säkerhet kunde anta att de skulle komma till stånd. Samma principer som vattendomstolarna hittills har tillimpat vid sin prövning enligt nämnda lagrum bör kunna iakttas också av Kungl. Maj:t. Någon speciell regel härom behövs inte.
Däremot finns det anledning att överväga särskilda regler för Kungl. Maj:ts prövning av frågan om hinder möter mot ett företag från allminna planeringssynpunkter samt för prövningen enligt 2 kap. 3 § andra stycket, 11 8, 12 § första stycket och 44 § första och andra styckena. Avsikten skulle därvid vara att göra det möjligt för Kungl. Maj:t att beakta vissa följdföretag, oavsett om dessa har åberopats av sökanden i vattenmålet eller inte. Avser en ansökan exempelvis enbart tillstånd att bygga ett vattenkraftverk, kan det kanske vara uppenbart att kraftverksföretaget måste åtföljas av en korttidsreglering, om kraftverket skall kunna utnyttjas rationellt. Ett annat cxempel är att det, på grund av anläggningsdelarnas dimensionering, redan från början står klart att ett sökt företag rörande vattenbortledning eller grundvattentäkt för kommunalt eller industriellt ändamål är avsett att utvidgas. Om sådana förhållanden bceaktas kan bedömningen bli en annan än om det sökta företaget skulle ha prövats isolerat.
En helhetsbedömning i fall som de nu nämnda är enligt utredningens mening särskilt angelägen i fråga om de större företagen. Kungl. Maj:t bör därför redan från början kunna ta hänsyn till sannolika följdföretag vid sin prövning av frågan om ett sökt företags tillåtlighet från allmänna planeringssynpunkter liksom vid prövningen om hinder möter med hän-
syn till de allmänna intressen som anges i 2 kap. 3 § andra stycket, 11 §, 12 § första stycket och 44 § första och andra styckena. Utredningen föreslår därför i 4 kap. 17 § andra stycket punkt 2 en regel av innebörd att Kungl. Maj:t vid prövningen i nu berörda hänseenden kan beakta också annat företag enligt VL som med sannolikhet kan antas bli crforderligt för ett ändamålsenligt utnyttjande av det sökta företaget. Med tanke på företagarens fortsatta planeringsarbete kan det vara angeläget för honom att få veta vilka följdföretag Kungl. Maj:t har tagit hänsyn till. Det är alltså önskvärt att upplysning om detta meddelas i beslutet. Den omständigheten att ett följdföretag har beaktats av Kungl. Maj:t med stöd av den föreslagna bestämmelsen kan inte anses innebära att Kungl. Maj:t därmed formellt sett skulle ha prövat även följdföretaget. Slutlig ställning till detta kan självfallet tas först när ansökningen därom har kommit in.
Om byggnad i vatten prövas vara av synnerlig betydelse för näringslivet eller för orten eller eljest från allmän synpunkt, kan Kungl. Maj:t f.n. enligt 2 kap. 3 § tredje stycket lämna medgivande till byggnaden även om den är otillåtlig enligt lagrummets båda första stycken. En liknande bestämmelse rörande grundvattentäkt ges i 2 kap. 44 § tredje stycket. I fråga om vattenbyggnad föreligger vissa begränsningar i Kungl. Maj:t dispensbefogenhet. Allmänna farleder och allmänna flottleder bar sålunda till följd av bestämmelserna i 2 kap. 11 § ett i huvudsak ovillkorligt skydd mot mera betydande intrång av planerade vattenbyggnaucr i leden. Vidare uppställs i 2 kap. 12 § ett ovillkorligt förbud mot byggande i vatten som vållar menlig inverkan på klimatet eller på allmänna hälsotillståndet eller som eljest i avsevärd mån förnärmar allmänna intressen.
Vid bedömningen av de större företagen i vatten träder samhällseKonomiska och planeringspolitiska synpunkter alltmer i förgrunden. Detta bör leda till att Kungl. Maj:t vid sin prövning av sådana företag kan väga olika samhällsintressen mot varandra mera fritt än VL:s tillåtlighetsregler nu medger. Kungl. Maj:t bör därför inte vara ovillkorligt bunden av särskilda hindersbestämmelser i VL utan bör berättigas att trots dessa ge tillstånd till företag av synnerlig betydelse från allmän synpunkt. En dispensbefogenhet för Kungl. Maj:t motsvarande den som nu finns enligt 2 kap. 3 § tredje stycket och 2 kap. 44 § tredje stycket bör alltså inrymmas i bestämmelserna om Kungl. Maj:ts prövningsrätt. Det sagda gäller även de i 2 kap. 11 § och 12 § första stycket uppställda förbuden mot visst byggande i vatten. Det kan visserligen synas tveksamt om Kungl. Maj:t bör ha formell möjlighet att tillåta företag som inverkar menligt på klimatet eller allmänna hälsotillståndet. Enligt utredningens mening föreligger cmellertid sakligt sett ingen egentlig anledning att behandla dessa samhällsintressen på annat sätt än de övriga. Utredningen framhåller att miljöfarlig verksamhet som avses i miljöskyddsla-
gen och som innebär exempelvis luft- eller vattenförorening kan försämra klimatet eller allmänna hälsotillståndet i väl så stor utsträckning som ett vattenbyggnadsföretag, men att miljöskyddslagen saknar motsvarighet till 2 kap. 12 § första stycket VL. Mot bakgrund av det anförda föreslår utredningen i 4 kap. 17 § andra stycket punkt 3 en bestämmelse, enligt vilken Kungl. Maj:t skall få lämna medgivande till ett företag av synnerlig betydelse från allmän synpunkt, även om hinder finnes möta vid prövningen enligt punkterna 1 och 2.
Den i förslaget angivna förutsättningen för dispens, dvs. att företaget är av synnerlig betydelse från allmän synpunkt, är avsedd att i förkortad form återge detsamma som gäller för Kungl. Maj:ts medgivande enligt 2 kap. 3 § tredje stycket och 44 § tredje stycket. Tillstånd skall alltså kunna ges bl. a. när vattenbyggnad eller vattenreglering anses vara av synnerlig betydelse för näringslivet eller för orten och när grundvattentäkt bedöms synnerligen betydelsefull för någon orts förseende med vatten eller för näringslivet.
De s.k. särskilda villkor som f.n. brukar förenas med Kungl. Maj:ts tillstånd till företag i vatten kan sägas vara av två, principiellt sett olika slag. Den ena typen avser villkor som innebär åläggande för sökanden att betala penningbelopp eller utföra åtgärder för att tillgodose allmänna intressen som annars inte skulle kunna kompenseras. Den andra typen utgörs av villkor som i och för sig skulle ha kunnat föreskrivas också av vattendomstolen. Dessa villkor avser närmast åtgärder av skadeförebyggande karaktär. Gemensamt för de båda villkorstyperna kan sägas vara att de går ut på att tillgodose allmänna intressen. Kungl. Maj:t bör enligt utredningens mening alltjämt ha möjlighet att förena ctt tillstånd med villkor i det syftet. En bestämmelse härom föreslås i punkt 4 i 4 kap. 17 § andra stycket.
Det förhållandet att tillståndsfrågor kommer att underställas Kungl. Maj:t för avgörande i större utsträckning än f.n. torde enligt utredningen inte böra leda till att sökande i vattenmål underkastas särskilda villkor annat än i ungefär samma situationer som nu. Genom villkoren kan Kungl. Maj:t gottgöra intressen som har kommit i kläm och förebygga konflikter. Kungl. Maj:ts befogenhet att föreskriva särskilda villkor bör inte som i 19 § miljöskyddslagen begränsas till att avse allmänna intressen i bygden. En sådan begränsning skulle minska möjligheterna att på ett ändamålsenligt sätt tillgodose fiskeri- och renskötselintressena. Det är vanligen en uppgift för vattendomstolen att fastställa närmare föreskrifter rörande företagets utformning och om skadeförebyggande eller skadebegränsande åtgärder. Kungl. Maj:ts befogenhet att lämna motsvarande föreskrifter bör dock för den skull inte begränsas. Den bör för övrigt kunna inbegripa rätt att föreskriva exempelvis att naturvetenskapliga undersökningar o.d. liksom antikvarisk-kulturhistoriska inventeringar skall utföras på sökandens bekostnad. Vidare synes ägare av grundvat-
3 Riksdagen 1971. I saml. Nr 106
Prop. 1971: 106 | 66
tentäkt enligt 2 kap. 49 § i vissa fall böra förpliktas att i framtiden avstå vatten för att tillgodose allmänna behov. Kungl. Maj:ts föreskrifter bör naturligtvis binda vattendomstolen, men de får anses ha karaktären av minimivillkor som vattendomstolen bör få komplettera om det behövs.
Utredningen behandlar härefter frågan om underlaget för Kungl. Maj:ts prövning och erinrar till en början om att företagaren genom kungörelsen (1953: 177) angående förberedelse av vissa företag enligt vattenlagen har ålagts att redan före ansökan hos vattendomstol underrätta länsstyrelsen och andra myndigheter samt orientera ortsbefolkningen om företaget. Detta utomprocessuella förberedelseförfarande synes enligt utredningen inte till fullo ha motsvarat förväntningarna, och röster har höjts för att slopa det. Utredningen anser emellertid att det är av värde om mera omfattande cller ingripande företag kan plancras i samråd och samarbete med berörda myndigheter på olika nivåer. Härigenom kan meningsmotsättningar lättare utjämnas än om förhandlingar inleds först sedan ansökan om tillstånd till företaget har getts in till vattendomstolen. Utredningen anser det också uppenbart att ett sålunda förberett tillståndsärende snabbare än annars kan föras fram till ett slutligt avgörande, vare sig detta ankommer på vattendomstol eller på Kungl. Maj:t. Förberedelseförfarandet synes från de angivna synpunkterna inte kunna frånkännas betydelse. Det är också av värde att ortsbefolkningen i tid informeras om projekten. Utredningen påpekar vi- : dare att en viss motsvarighet till det vattenrättsliga förberedelseförfarandet har föreskrivits i 11 § miljöskyddskungörelsen (1969: 388). Utredningen är av angivna skäl inte beredd att i detta sammanhang föreslå att det vattenrättsliga förberedelseförfarandet slopas eller att det ändras mer väsentligt. Förfarandet bör emellertid nu jämkas så att det blir ett första led i förberedandet av de ärenden som skall underställas Kungl. Maj:t. : Den som vill utföra ett företag vars tillåtlighet kan åntas komma under Kungl. Maj:ts prövning bör redan från början bedriva projekteringsarbetet i samråd med de myndigheter som skall ta till vara det allmänna planeringsintresset. En allmän bestämmelse härom jämte ett bemyndigande för Kungl. Maj:t att meddela närmare föreskrifter om tillvägagångssättet föreslås i 4 kap. 19 8.
Den ansökan om tillstånd till företaget som ges in till vattenrättsdomaren bör enligt utredningen liksom f. n. innehålla en redogörelse för de förberedande åtgärder som sökanden har vidtagit och för vad som huvudsakligen har förekommit med anledning av dessa åtgärder. Nuvarande bestämmelser om denna uppgiftsskyldighet i 11 kap. 27 § 6 mom. föreslås ändrade så att de blir tillämpliga på företag vilkas tillåtlighet kan antas komma under Kungl. Maj:ts prövning enligt 4 kap. 17 8.
Det egentliga underlaget för Kungl. Maj:ts prövning bör enligt utredningen liksom f.n. bestå av upplysningar i ansökningshandlingarna, övrig utredning vid vattendomstolen, vattendomstolens yttrande samt, om
Prop. 1971: 106 . 67
det behövs, ytterligare utredning hos Kungl. Maj:t. Sökanden bör lämna en Översiktlig redogörelse för sin bedömning av företagets betydelse från. allmänna planeringssynpunkter. Anspråken på innehållet i denna redogörelse torde inte få ställas för högt. Det bör i allmänhet vara tillräckligt att sökanden presenterar det behov som skall tillgodoses, motstående intressen av allmän natur och de alternativa lösningar som kan stå till buds. Sökanden bör vidare med hänsyn till innehållet i 4 kap. 17 § andra stycket 2 uppge sannolika följdföretag. Bestämmelser om sökandens åligganden i dessa hänseenden föreslås infogade i 11 kap. 27 § 6 mom.
Den förberedande utredningen vid vattendomstolen bör enligt utredningen liksom f.n. i första hand ta sikte på företagets verkningar i de hänseenden som normalt faller inom vattendomstolens kompetensområde. Det får emellertid anses önskvärt att de myndigheter som hos Kungl. Maj:t företräder det allmänna planeringsintresset — naturvårdsverket, planverket och länsstyrelsen — får möjlighet att aktivt delta i den förberedande processen vid vattendomstolen. F.n. gäller enligt 11 kap. 34 § andra stycket att ansökningshandlingarna jämte kungörelsen rörande företag av betydande omfattning eller ingripande beskaffenhet skall sändas till länsstyrelsen i det län där företaget huvudsakligen skall verkställas. Motsvarande underrättelseplikt bör nu införas också gentemot planverket och naturvårdsverket. En gemensam bestämmelse om underrättelseplikten i mål som kan antas komma under Kungl. Maj:ts prövning föreslås intagen som ett nytt fjärde moment i 11 kap. 35 83.
Även vattendomstolens yttrande till Kungl. Maj:t bör enligt utredningen begränsas till vad som normalt faller inom domstolens kompetensområde, men det bör innehålla så mycket av det material som har förevarit hos domstolen att Kungl. Maj:t därigenom får en fyllig sammanfattning av ärendet. Det är bl. a. angeläget att frågan om företagets tillåtlighet enligt 2 kap. 3 § första stycket blir klarlagd i detalj. Vattendomstolens sakkunskap synes också böra utnyttjas på så sätt att domstolen uttalar sig om företagets tillåtlighet med hänsyn till sannolika följdföretag. Utredningen föreslår att vattendomstolarnas skyldighet att avge yttrande till Kungl. Maj:t lagfästes i 4 kap. 20 §.
Utredningen tar härefter upp vissa frågor om följdändringar till den föreslagna utvidgningen av Kungl. Maj:ts prövningsrätt. De tankegångar som ligger bakom utredningens förslag till ändrade regler för prövningen av större företag enligt 2 och 3 kap. VL synes enligt utredningen böra slå igenom även i fråga om vissa andra företag. Detta gäller dels större kraftförsörjningsföretag på vilka lagen om vissa åtgärder för utnyttjande av vattenkraft vid krig m. m. kan bli tillämplig och dels större vattenavlednings- och invallningsföretag som omfattas av bestämmelserna i 7 kap. VL om torrläggning av mark.
Vid prövning av företag enligt 1962 års lag tillämpas i princip VL:s regler, om annat inte följer av särbestämmelser i lagen. Någon sådan be-
stämmelse har inte meddelats i fråga om 4 kap. 13 3. Enligt utredningen är det i de situationer då 1962 års lag är tillämplig mest ändamålsenligt att Kungl. Maj:ts prövningsrätt får utövas efter förbehåll i varje särskilt fall. Görs sådant förbehåll, bör de föreslagna reglerna i 4 kap. 17, 18 och 20 §§ få motsvarande tillämpning. Däremot är det inte nödvändigt att i beredskapssammanhang upprätthålla det formella kravet på särskild utomprocessuell förberedelse. Bestämmelserna härom i 4 kap. 19 § bör därför inte vara tillämpliga. Regler av nu angiven innebörd föreslås intagna i 7 8 i 1962 års lag. Dessutom krävs en jämkning i lagens 14 8.
De nuvarande bestämmelserna i 4 kap. 13 § VL om obligatorisk underställning av regleringsföretag i våra sex största insjöar har enligt 7 kap. 46 § första stycket motsvarande tillämpning på vattenavledningsföretag i sjöarna. Hänvisningen till 4 kap. 13 § gäller också annat vattenavledningsföretag varigenom vattnets avrinning regleras i större omfattning eller vattenförhållandena eljest förändras väsentligt. Kungl. Maj:t kan i dessa fall förbehålla sig prövningsrätten. Enligt utredningens mening bör 7 kap. 46 § första stycket nu ändras så att de nya reglerna i 4 kap. 17— 20 §§ om Kungl. Maj:ts prövningsrätt i tillämpliga delar kommer att gälla vattenavledningsföretag som är av betydande omfattning eller ingripande beskaffenhet.
Bestämmelserna om vattenavledning har genom en hänvisning i 7 kap. 49 8 gjorts tillämpliga på invallningsföretag i den mån annat inte följer av 7 kap. 50—55 §§. Enligt en särregel i 55 § andra stycket skall vad i 46 8 föreskrivs om Kungl. Maj:ts prövningsrätt gälla bara om Kungl. Maj:t har förbehållit sig prövningsrätten. Utredningen anser att denna särregel utan olägenhet kan upphävas, vilket innebär att reglerna i 4 kap. 17—20 88 blir tillämpliga också i fråga om större invallningsföretag.
Frågor om tillstånd till vattenreglering enligt 3 kap. eller till vattenavledning eller invallning enligt 7 kap. kan handläggas vid syneförrättning. De lagändringar utredningen har föreslagit i syfte att i ansökningsmål bereda Kungl. Maj:t ett så fullständigt beslutsunderlag som möjligt bör få motsvarighet också när den förberedande handläggningen sker vid syneförrättning. Sålunda bör naturvårdsverket och planverket liksom i ansökningsmål få tillfälle att aktivt delta i förfarandet inför synemän, när företagets tillåtlighet kan antas komma under Kungl. Maj:ts prövning. Synemännen bör för det ändamålet tillställa verken avskrift av ansökningshandlingarna jämte kungörelsen. En bestämmelse härom föreslås i ett nytt tredje moment i 10 kap. 42 §. Synemännen bör vidare vara skyldiga att i underställningsärenden avge eget yttrande till Kungl. Maj:t. En föreskrift härom har införts i 4 kap. 20 §.
VL innehåller vissa bestämmelser om att synemäns utlåtande angående vattenreglerings- eller torrläggningsföretag skall underställas vattendomstolens prövning (3 kap. 11 § tredje stycket, 7 kap. 45 § tredje stycket och 7 kap. 55 § första stycket). Enligt utredningens mening bör
sådan underställning inte ske om företagets tillåtlighet har prövats av Kungl. Maj:t. En föreskrift härom har tagits in som ett nytt andra stycke i 7 kap. 46 § och en hänvisning till denna bestämmelse har gjorts i 3 kap. : 11 § tredje stycket.
I 3 kap. 13 § ges vissa bestämmelser om stadgar för vattenregleringsföretag. Bl. a. föreskrivs i fjärde stycket att stadgarna för att bli gällande skall granskas och fastställas av vederbörande länsstyrelse. I fall som avses i 4 kap. 13 § ankommer dessa uppgifter nu på Kungl. Maj:t. Förslaget att 4 kap. 13 § skall upphävas aktualiserar frågan om och i vilken utsträckning Kungl. Maj:t i fortsättningen bör befatta sig med regleringsföretagens stadgar. Utredningen föreslår att 3 kap. 13 § fjärde stycket ändras så att Kungl. Maj:t helt befrias från dessa uppgifter.
Efter att ha hänvisat till vissa uttalanden i förarbetena till miljöskyddslagen, enligt vilka tillstånd eller dispens inte får lämnas för företag : som skulle strida mot fastställd plan (prop. 1969: 28 s. 213 och 230), pågckar utredningen att gällande bebyggelseplaner måste beaktas även vid tillståndsprövning enligt VL. Det är därför viktigt att Kungl. Maj:t, domstol och synemän får kännedom om existerande planbestämmelser och om pågående arbete med bebyggelseplaner. Planmyndigheterna, framför allt länsstyrelserna och kommunerna, torde å sin sida ha intresse av att få komma till tals i tillståndsfrågor som är av betydelse från plansynpunkt. Ett motsvarande behov av samarbete mellan tillståndsmyndigheter, länsstyrelser och kommuner föreligger med hänsyn till de restriktioner i markanvändningen som kan följa av bestämmelser i annan lagstiftning än byggnadslagen, t. ex. naturvårdslagen. Enligt utredningens mening skulle samhällsplaneringen främjas om länsstyrelse och kommun regelmässigt kopplas in i mål som kan vara av betydelse för deras verksamhet i markpolitiska sammanhang.
Utredningen föreslår till en början att sökandens utredningsplikt skall omfatta planförhållandena. Sökanden skall sålunda enligt ett föreslaget tillägg till 11 kap. 27 § 2 mom. uppge om särskilda bestämmelser rörande användningen av de mark- och vattenområden som berörs av företaget har meddelats enligt byggnadslagen eller annan lagstiftning. Uppgiftsskyldigheten föreslås gälla sådana företag i vatten som avses i 11 kap. 17 § 2—11. Övriga kategorier torde sakna större intresse från markpolitisk synpunkt. Motsvarande föreskrifter föreslås införda i 10 kap. 33 $ första stycket beträffande ansökan om förordnande av förrättningsman för syneförrättning enligt 3, 7 eller 8 kap. VL. Utredningen föreslår vidare att vattenrättsdomaren genom cn föreskrift i 11 kap. 34 § åläggs att tillställa länsstyrelsen kungörelsen i ansökningsmål som avses i 11 kap. 17 8 2—11. Någon motsvarande underrättelse behövs inte i mål som handläggs vid syneförrättning, eftersom länsstyrelsen redan i samband med förordnande av förrättningsman får kännedom om företaget. : Slutligen föreslås att vattenrättsdomarens underrättelseskyldighet mot
Prop. 1971: 106 fe 70
kommunerna preciseras. F. n. skall enligt 11 kap. 35 § 3 mom. kommun få kungörelse dels i ansökningsmål som avses i 11 kap. 17 § 2—11, dels i vissa andra ansökningsmål, i båda fallen under förutsättning att företaget kan antas beröra allmänna intressen i orten av någon betydelse. Det kan med visst fog hävdas att det finns anledning till sådant antagande, om företaget berör planlagt område. Utredningen anser emellertid att 11 kap. 35 § 3 mom. under alla omständigheter bör förtydligas genom ett tillägg att kungörelse skall tillställas kommun, om företaget berör område inom fastställd general- eller detaljplan. En motsvarande ändring för de fall där mål handläggs vid syneförrättning föreslås i 10 kap. 42 § 2 mom.
VL innehåller ett antal bestämmelser om underställning till Kungl. Maj:t efter diskretionär prövning hosvattendomstolen. Den viktigaste bestämmelsen av detta slag finns i 2 kap. 20 § 3 mom. Där förutsätts för underställning att vattendomstolen vid sin tillåtlighetsprövning finner att en byggnad i vatten visserligen är otillåtlig på grund av 2 kap. 3 § första eller andra stycket men ändå är av så stor betydelse från allmän synpunkt att den bör tillåtas med hänsyn till innehållet i lagrummets tredje stycke. En diskretionär rätt att avgöra om underställning skall ske eller inte gäller också i fråga om företag för grundvattentäkt enligt 2 kap. 47 § 2 mom. och för vattenavledning enligt 7 kap. 46 § andra stycket, vilken sistnämnda bestämmelse på grund av 7 kap. 49 8 skall äga motsvarande tillämpning beträffande invallning.
Miljöskyddslagens bestämmelser om underställning, som återfinns i 16 $, innebär att prövningsmyndigheten skall underställa Kungl. Maj:t avgörandet, om myndigheten finner att å cna sidan skadeverkningarna utgör hinder mot tillstånd och å andra sidan verksamheten är av synnerlig betydelse från allmän synpunkt. Myndigbetens prövning går alltså enbart ut på att slå fast om de i lagen angivna förutsättningarna för underställning föreligger. Vattenlagsutredningen har enligt sina direktiv att överväga en utformning av underställningsinstitutet i VL som i möjligaste mån ansluter till den angivna regeln.
Bakom utredningens förslag om utvidgad prövningsrätt för Kungl. Maj:t ligger bl. a. den uppfattningen att konflikter mellan viktiga samhällsintressen i allmänhet inte bör lösas domstolsvägen. Det är naturligtvis tänkbart att företag i vatten stundom kan visa sig vara ytterst kontroversiella från allmän synpunkt utan att de är av sådan omfattning eller beskaffenhet att de bör prövas av Kungl. Maj:t enligt 4 kap. 17—- 20 88. Även sådana företag bör i möjligäste mån underställas Kungl. Maj:t för avgörande. Ett system med underställning efter diskretionär prövning av vattendomstol rimmar mindre väl med dessa tankegångar. Underställning bör ske under bestämda i lag angivna förutsättningar. Utredningen anser sig därför redan i detta sammanhang böra föreslå att 2 kap. 20 8 3 mom., 2 kap. 47 § 2 mom. och 7 kap. 46 § andra stycket VL ändras med 16 8 miljöskyddslagen som förebild.
Genom detta förslag påverkas inte grunderna för Kungl. Maj:ts avgö
rande, Såvitt avser 2 kap. 20 § 3 mom. tillkommer det alltså Kungl.
Maj:t att efter en underställning pröva, om vattenbyggnaden är av synnerlig betydelse för näringslivet eller för orten eller eljest från allmän synpunkt, och i så fall lämna medgivande till företaget trots att hinder föreligger enligt 2 kap. 3 § första eller andra stycket. Inte heller de föreslagna reglerna i 4 kap. påverkar Kungl. Maj:ts prövning i dessa fall. Liksom hittills torde Kungl. Maj:t finna sig oförhindrad att föreskriva särskilda villkor för medgivande.
De nya reglerna om Kungl. Maj:ts prövningsrätt föreslås träda i kraft den 1 januari 1972. De bör inte tillämpas i mål som har anhängiggjorts vid vattendomstol före ikraftträdandet. Sådana mål får handläggas och bedömas enligt äldre lag. Likaså bör syneförrättning handläggas med tillämpning av äldre lag, om förrättningsman har förordnats före ikraftträdandet. Samma ordning bör övergångsvis gälla i fråga om de nya bestämmelserna om hänsyn till bebyggelseplaner och om underställning enligt bl. a. 2 kap. 20 § 3 mom. Utredningens förslag upptar övergångsbestämmelser av denna innebörd.
Några övergångsbestämmelser till ändringen i 3 kap. 13 §, som innebär att länsstyrelserna skall överta Kungl. Maj:ts uppgift att granska och fastställa stadgar för vissa vattenregleringsföretag föreslås inte. Skulle ett fastställelseärende vara beroende på Kungl. Maj:ts prövning vid ikraftträdandet, torde ärendet utan olägenhet kunna överlämnas till vederbörande länsstyrelse för avgörande.
Beträffande lagen om vissa åtgärder för utnyttjande av vattenkraft vid krig m. m. anses särskilda övergångsbestämmelser inte behövliga.
2.3 Remissyttrandena
Utredningens förslag har fått ett mycket positivt mottagande vid remissbehandligen. Remissinstanserna ansluter sig i allmänhet till utredningens bedömning i fråga om behovet av provisoriska lapgändringar och huvudinnehållet i förslaget tillstyrks eller lämnas utan erinran i praktiskt taget samtliga yttranden. Det framhålls som en särskild förtjänst hos förslaget att allmänna plancringssynpunkter kan beaktas vid prövningen av större företag och att Kungl. Maj:t kan utnyttja resultaten av den fysiska riksplaneringen. Några remissinstanser understryker dock att förslaget godtas därför att det är fråga om ett provisorium i avbidan på ett slutligt ställningstagande till det vattenrättsliga prövningssystemet. I vissa yttranden berörs frågor om den framtida utformningen av detta. Härvid uttalas sympatier både för en administrativ prövning i enlighet med utredningens direktiv och för en fortsatt domstolsprövning. Från länsstyrelsehåll framhålls, att länsstyrelsereformen den 1 juli 1971 kommer att göra länsstyrelserna bättre rustade att pröva tillståndsärenden enligt VL.
Förslaget avstyrks av Svenska Samernas Riksförbund och Norrlands Naturvärn. Riksförbundet anser att en prövning av domstol från samernas synpunkt är bättre än en prövning av Kungl. Maj:t och framhåller särskilt att införandet av administrativ prövning enligt miljöskyddslagen har lett till betydande försämringar för samerna. Norrlands Naturvärn anser att förslaget inte leder till någon nämnvärd förbättring i fråga om de brister som finns i det nuvarande prövningssystemet utan tvärtom innebär risker för motstående intressen. Naturvärnet påtalar vidare, i likhet med lantibruksstyrelsen, att förslaget medför risk för att det kommer att ta längre tid än f. n. att avgöra tillåtlighetsfrågan.
Västerbygdens vattendomstol anser att förslaget i fråga om Kungl. Maj:ts prövningsrätt är mer omfattande än som behövs. Domstolen föreslår den ordningen att Kungl. Maj:t i ett tidigt skede av vattenmålet skall ha rätt att bestämma om ctt företag skall få komma till stånd eller inte med hänsyn till allmänna planeringssynpunkter samt att vattendomstolen, om Kungl. Maj:t har sagt ja till ett företag, skall döma i målet enligt samma tillåtlighetsregler som f. n.
Epligt naturskyddsföreningen bör Kungl. Maj:ts prövning inskränkas till kontroll av att planerade företag som annars kunde komma att tilllåtas inte strider mot allmänna intressen. Kungl. Maj:t bör ha möjlighet att hindra sådana företag celler föreskriva särskilda villkor för att allmänna intressen skall tillgodoses. Vidare anser föreningen att prövningen hos vattendomstolarna och överinstanser inte bör helt sättas ur spel. Underställning bör därför ske endast om domstolarna har funnit att företaget bör komma till stånd trots att hinder föreligger enligt de tillåtlighetsregler som domstolarna har att tillämpa.
Österbygdens vattendomstol framhåller som en förtjänst hos förslaget att det inte som miljöskyddslagen försämrar sakägarnas möjligheter att aktivt medverka under tillåtlighetsfrågans behandling.
Näringslivets Byggnadsdelegation påpekar att behovet av en bättre samordning av de grundläggande reglerna inom plan- och fastighetsreglerande lagstiftning måste komma i förgrunden för den utredningsverksamhet som pågår på skilda håll. Även advokatsamfundet pekar på samordningsproblemen och föreslår att miljöskyddslagen ändras så att tillståndsfrågan skall underställas Kungl. Maj:ts prövning när det uppstår konkurrens med sådant företag enligt VL som skall prövas av Kungl. Maj:t.
Naturvårdsverket och koncessionsnämnden för miljöskydd finner det angeläget att frågan om ändring av gällande vattenhushållningsbestämmelser som innebär tillstånd till s. k. nolltappning snarast tas upp till särbehandling. De framhåller att sådana äldre tillstånd i ett flertal ärenden enligt miljöskyddslagen har visat sig medföra inte oväsentliga olägenheter från vattenvårdssynpunkt.
Vad gäller omfattningen av Kungl. Maj:ts pröv-
Prop. 1971: 106 | 73
ningsrätt ställer sig remissinstanserna positiva till den av utredningen föreslagna uppdelningen i kungörelsefall och förbehållsfall. Den närmare utformningen av kungörelsen diskuteras i många yttranden. Vattenöverdomstolen samt Mellanbygdens och Österbygdens vattendomstolar framhåller att verkningarna av ctt företag kan variera avsevärt beroende på i vilken del av landet det är beläget.
Naturskyddsföreningen anser att även mindre kraftbyggnadsföretag bör läggas under administrativ kontroll och påpekar vidare att Kungl. Maj:t bör kunna förbehålla sig prövningen beträffande vissa vattendrag eller sjöar. Norrbottens länsorgan för vattenkraftfrågor understryker vikten av att Kungl. Maj:ts prövningsrätt skall få omfatta inte endast större företag.
Mellanbygdens och Söderbygdens vattendomstolar anser att vattendomstolarna bör ges möjlighet att av eget initiativ hänskjuta företag till Kungl. Maj:ts prövning. Vattenöverdomstolen framför samma önskemål, dock endast såvitt avser företag som är av betydande omfattning eller ingripande beskaffenhet. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län ifrågasätter om inte länsstyrelserna borde ha möjlighet att begära Kungl. Maj:ts prövning av företag som utan att vara kungörelsefall kan väntas få betydande konsekvenser.
Planverket understryker betydelsen av att förbehållsrätten utövas i tillräcklig omfattning och framhåller att verket med hänsyn till sin allmänna kännedom om pågående inventeringar och översiktliga planöverväganden kan fylla en uppgift när det gäller att ta initiativ till förbehåll.
I mål om grundvattentäkt är vattenrättsdomaren inte skyldig att översända kungörelse om ansökan eller ansökningshandlingarna till kammarkollegiet. Vattenöverdomstolen och Mellanbygdens vattendomstol anser, att Kungl. Maj:ts möjligheter till förbehåll bör ytterligare säkerställas genom att kungörelsen i vissa sådana mål översänds till kollegiet. Kammarkollegiet ifrågasätter införande av en regel om skyldighet att till kollegiet översända även ansökningshandlingarna.
Vattenöverdomstolen och Västerbygdens vattendomstol understryker betydelsen av att besked om förbehåll enligt 4 kap. 18 § lämnas i ctt så tidigt skede av målet som möjligt, helst före huvudförhandlingen. Vattenöverdomstolen anser att ett yrkande om att vattendomstolen skall underställa tillståndsfrågan bör få framställas senast vid huvudförhandlingen. Näringslivets Byggnadsdelegation framhåller som angeläget att Kungl. Maj:ts beslut om förbehåll motiveras så att vägledning kan crhållas för framtiden.
Remissinstanserna är övervägande positiva till vad utredningen anför ' om grunderna för Kungl. Maj:ts prövning. Åtskilliga synpunkter framförs emellertid. :
Fiskeristyrelsen anser att bestämmelsen i 4 kap. 17 § för att garantera en fullständigare frihet i bedömningen bör ges en mera allmän utform- 3t Riksdagen 1971.1 saml. Nr 106
ning än utredningen föreslår och att några särskilda regler för Kungl. Maj:ts prövning inte behövs. Norrlands Naturvärn anser tvärtom att i lagtexten fylligt bör uppräknas exempel på vad som skall övervägas och på vad som utgör skäl för och emot tillstånd. Näringslivets Byggnadsdelegation, som säger sig godta den föreslagna opreciserade politiska intresseavvägningen endast som ctt provisorium, framhåller att det är oundgängligen nödvändigt att vägledande intresscavvägningsregler utarbetas under det fortsatta utredningsarbetet. Delegationen framför önskemål om att Kungl. Maj:ts tillståndsbeslut motiveras, så att vägledning crhålls för framtiden.
Det i 4 kap. 17 § andra stycket punkt 1 använda uttryckt ”allmänna planeringssynpunkter” är enligt Österbygdens vattendomstol oklart till innebörd och omfattning. Domstolen finner det emellertid svårt att hitta ett uttryck som bättre sammanfattar vad som åsyftas.
Vattenfallsverket utgår från att vid Kungl. Maj:ts avvägning mellan ansökt företag och de utökade motstående intressena fullvärdig betydelse skall tillmätas landets vattenkraftresurser. Kraftverksföreningen framför motsvarande synpunkt. Föreningen påpekar vidare att det hittills har funnits en Jaglig rätt för ägare av strömfall att under vissa förutsättningar få tillstånd till utbyggnad av vattenkraft. Förslaget innebär att denna rättighet försvinner beträffande större företag och ersätts med ett koncessionsförfarande. Prövningen skall ske bl. a. med hänsyn till ”allmänna planeringssynpunkter”, vilket är ett svävande uttryck som kan tolkas i för tillfället önskad riktning. Advokatsamfundet anför liknande synpunkter och anser att den föreslagna prövningen i politisk ordning inger betänkligheter från rättssäkerhetssynpunkt.
Näringslivets Byggnadsdelegation anser att Kungl. Maj:ts tillståndsprövning inte bör få innefatta s. k. verksamhetsplancering, som kan utnyttjas i näringsreglerande syfte, utan enbart skall inriktas på en prövning av markanvändningsfrågor, dvs. en prövning om hinder möter mot företaget med hänsyn till andra kända anspråk på berörda mark- och vattenområden.
Naturvårdsverket och naturskyddsföreningen framhåller som angeläget att miljövårdsintressets stora betydelse kommer till klart uttryck i motiven.
Vid uppräkningen i punkt 2 av de prövningsgrunder där följdföretag skall beaktas har utredningen utelämnat 2 kap. 3 § första stycket med motiveringen att i praxis redan har fastslagits att man vid den ckonomiska prövningen kan ta hänsyn till säkra följdföretag. Nedre Norrbygdens vattendomstol påpekar att det inte kan vara fel att fastlägga praxis i lagtext men anser att uppräkningen bör utgå, eftersom Kungl. Maj:t kan finna det angeläget att gå längre vid beaktande av följdföretag än domstolarna hittills har funnit möjligt. Västerbygdens vattendomstol anser att det bör överlämnas åt praxis att bestämma avgränsningen av de företag
som är att betrakta som följdföretag samt föreslår att uttrycket ”med sannolikhet” utgår. Vattenöverdomstolen förordar i första hand att bestämmelsen omarbetas så att det klart framgår att Kungl. Maj:t kan beakta den negativa effekten av sekundärföretag som inte är att bedöma enligt VL utan exempelvis enligt miljöskyddslagen och i andra hand att rekvisiten ”erforderligt” och ”ändamålsenligt utnyttjande” utgår, eftersom de kan leda till en begränsning av den krets följdföretag till vilka hänsyn bör tas.
Västerbygdens vattendomstol framhåller, att utredningen med det i punkt 3 använda uttrycket ”av synnerlig betydelse från allmän synpunkt” avser att i förkortad form återge detsamma som gäller för Kungl. Maj:ts medgivande enligt 2 kap. 3 § tredje stycket och 44 3 tredje stycket, och ifrågasätter lämpligheten av att använda skilda uttryck i bestämmelser som avser likartade fall. Även naturskyddsföreningen påtalar denna dubblering. Kammarkollegiet framhåller att undantagsregeln i 2 kap. 3 § tredje stycket enligt förarbetena till VL inte skall tillämpas annat än i sällsynta undantagsfall och anser att det bör utsägas i motiven att den föreslagna vidgade prövningsrätten inte får rubba denna princip.
Österbygdens vattendomstol förklarar sig dela utredningens uppfattning, att det sakligt sett saknas anledning att behandla de i 2 kap. 11 § och 12 § första stycket angivna intressena annorlunda än andra samhällsintressen. Kammarkollegiet anser att det i motiven bör klargöras att dispensbefogenheten får användas endast under alldeles speciella omständigheter.
Vattenöverdomstolen förutsätter i anslutning till sina synpunkter om följdföretag under punkt 2 att Kungl. Maj:t skall ta hänsyn till nyttan även för andra än sökanden.
Länsstyrelsen i Jämtlands län framhåller att t. ox. tillfälliga sysselsättningssvårigheter i en del av landet inte bör få medföra, att ett planeringsmässigt sett mindre välbetänkt företag tillåts, och anser att dispens bör få ges endast för att tillgodose ett bestående intresse av synnerlig betydelse från allmän synpunkt. Kammarkollegiet framför liknande synpunkter och anser att innebörden i vad utredningen anför om ”mera långsiktiga arbetsmarknadspolitiska aspekter” bör preciseras i motiven. Norrlands Naturvärn framför liknande åsikter.
Vattenöverdomstolen och Nedre Norrbygdens vattendomstol framhåller att andra regler än de i 4 kap. 17 § föreslagna kommer att gälla för sådana företag som hänskjuts till Kungl. Maj:t på grund av bestämmelserna i 2 kap. 20 § 3 mom. och 47 § 2 mom. samt 7 kap. 46 § tredje stycket. Domstolarna föreslår att bestämmelserna ändras så, att de i 4 kap. 17 § andra stycket angivna grunderna för Kungl. Maj:ts prövning blir tillämpliga även efter underställning enligt nämnda lagrum i 2 och 7 kap.
Övre Norrbygdens vattendomstol ifrågasätter om inte det allmänna
Prop. 1971: 106 . 76
planeringskravet som tillåtlighetsrekvisit bör gälla även de mindre företag som fortfarande kommer att ligga kvar under vattendomstolarnas prövning. Domstolen anser att denna tillåtlighetsbestämmelse bör skrivas in bland övriga tillåtlighetsregler i 2 kap., i förekommande fall med en undantagsbestämmelse för mindre företag. Västerbygdens vattendomstol samt länsstyrelsen och länsarkitekten i Jönköpings län framför liknande synpunkter.
Kammarkollegiet understryker att de särskilda villkor som föreskrivs av Kungl. Maj:t inte ersätter utan snarare är en utbyggnad av de villkor för företaget som vattendomstolen kan föreskriva och att det hävdvunna begreppet ”särskilda villkor” har en saklig innebörd som skiljer det från dessa villkor. Kollegiet anser att det bör klargöras i motiven att uteslutandet av ordet ”särskilda” i lagtexten inte får innebära någon ändring i sak. Vattenfallsverket, Kraftverksföreningen och Näringslivets Byggnadsdelegation framhåller angelägenheten av att möjligheten att föreskriva särskilda villkor bålls inom de gränser som f. n. brukar iakttas. Mellanbygdens vattendomstol anser det påkallat med någon form av anknytning till den bygd som direkt eller indirekt påverkas av vattenföretaget.
Vad utredningen anför i fråga om underlaget för Kungl. Maj:ts prövning får ett övervägande gott mottagande. Remissinstanserna framför dock åtskilliga ytterligare synpunkter.
Naturskyddsföreningen anser, att förslaget i vad avser det utomprocessuclla förbercedelseförfarandet innebär en uppenbar försvagning av vad som gäller f. n. Enligt föreningens mening bör förfarandet inte inskränkas till den lilla grupp av företag som kan antas komma under Kungl. Maj:ts prövning. Advokatsamfundet anser, att i 4 kap. 19 § bör föreskrivas att även enskilda sakägare i god tid skall underrättas om det plancrade företaget. Planverket framhåller att Kungl. Maj:t redan prövar om allmän hamn skall få komma till stånd (5 kap. 3 och 13 §§ VL). Enligt planverket bör det utomprocessuella förberedelseförfarandet omfatta även hamnanläggningar, eftersom de har en attraherande effekt från lokaliseringssynpunkt. De myndigheter som företräder det allmänna planeringsintresset hos Kungl. Maj:t bör enligt planverket också ges möjlighet att aktivt delta i den förberedande processen vid vattendomstolen.
Enligt Norrlands Naturvärn är de föreslagna reglerna i 11 kap. 27 § 6 mom. om ansökans utformning inte tillräckliga för att skapa underlag för en bedömning av företaget i ett större sammanhang. |
Kammarkollegiet diskuterar partsställningen i vattenmål och framhåller att kollegiet har partsställning och att detsamma gäller naturvårdsverket i vattenföroreningsfrågor men att länsstyrelserna inte har partsställning och att planverket enligt utredningens förslag får betraktas som sakkunnigorgan åt domstolen eller kollegiet. Kollegiet tillägger att fiske-
ristyrelsen och vederbörande fiskeriintendent samt sjöfartsstyrelsen och '
Prop. 1971: 106 ne 77
annan förvaltande myndighet enligt 11 kap. 49 8 VL inte anses som parter. .
Österbygdens vattendomstol understryker att vattendomstolens yttrande torde betraktas som en mycket väsentlig del av underlaget för Kungl. Maj:ts prövning. Mellanbygdens och Söderbygdens vattendomstolar anser det lämpligt att vattendomstolens yttrande avser även allmänna planeringssynpunkter, eftersom vattendomstolarna genom sin verksamhet torde ha vidsträckta erfarenheter i det avseendet. Mellanbygdens vattendomstol förutsätter att domstolen i fråga om sannolika följdföretag endast yttrar sig om ändringar av vattenförhållandena och skadeinverkan, eftersom följdföretagets tillåtlighet inte skall prövas i sammanhanget.
Kammarkollegiet ifrågasätter om inte Kungl. Maj:t bör inhämta yttrande från vattenöverdomstolen i tillåtlighetsfrågan, eftersom Kungl. - Maj:ts vidgade prövningsbefogenheter inskränker överrättsprocessen. Kollegiet framhåller att det torde behövas en särskild remissbehandling hos Kungl. Maj:t för att få underlag för föreskrifter om särskilda villkor.
Vattenfallsverket, som godtar de föreslagna ändringarna, förutsätter härvid att de inte innebär någon väsentlig ökning av sökandens utredningsbörda och kostnader. Advokatsamfundet tar upp frågan om kostnader för enskilda sakägare och framhåller att ersättning har vägrats för kostnader i samband med underställning hos Kungl. Maj:t (NJA 1964 s. 295) men utdömts för kostnader vid utomprocessuellt förberedelseförfarande (NIA 1960 s. 55). Rätt till ersättning för kostnader bör enligt samfundet nu lagfästas i båda dessa fall.
Utredningens förslag till följdändringar limnas utan erinran av praktiskt taget samtliga remissinstanser.
Kammarkollegiet ifrågasätter om inte 7 kap. 46 § andra stycket i utredningens förslag bör utgå och underställning till vattendomstolen av synemäns utlåtande ske enligt gällande regler. Kungl. Maj:ts avgörande i tillståndsfrågan bör nämligen i princip inte innefatta en detaljreglering av villkoren för företaget. Vattendomstolen bör därför efter underställning av synemännens utlåtande alltjämt kunna ta ställning till företagets närmare utformning.
Vattenöverdomstolen och Västerbygdens vattendomstol anser att det bör övervägas att i 11 kap. 46 § införa en begränsning av vattenrättsdomarens möjligheter att medge provisoriska åtgärder i mål som är underkastade Kungl. Maj:ts prövning. Västerbygdens vattendomstol efterlyser vidare en bestämmelse motsvarande 5 kap. 3 3 andra stycket VL som reglerar den fortsatta handläggningen vid vattendomstolen sedan Kungl. Maj:t har meddelat beslut i tillståndsfrågan.
Kammarkollegiet påpekar att utredningen inte har uppmärksammat frågan om det processuclla förfarandet i fall, då Kungl. Maj:t har lämnat sådant tillstånd till vattenbortledning som avses i 2 kap. 40 & VL.
SMHI anser, att det i VL bör införas en bestämmelse att Kungl. Maj:t vid tillståndsgivning kan förordna särskild kontrollant att utöva tillsyn över företagets skötsel,
Vad utredningen föreslår om hänsynstagande till bebyggelseplaner får över lag ett gynnsamt mottagande av remissinstanserna. Viss kritik framförs dock.
Vattenöverdomstolen, Mellanbygdens vattendomstol, planverket samt länsstyrelsen och länsarkitekten i Västernorrlands län kritiserar de av utredningen i 11 kap. 35 § 3 mom. andra stycket föreslagna begränsningarna i fråga om underrättelseskyldigheten mot kommun och föreslår att kungörelse alltid skall översändas till berörda kommuner. Domstolarna begränsar sig dock härvid till mål enligt 11 kap. 17 8 2—11. Kommunförbundet föreslår, att den i 11 kap. 35 8 3 mom. andra stycket föreskrivna underrättelseskyldigheten gentemot kommun i mål om grundvattentäkt utvidgas att omfatta även mål om ytvattentäkt.
Länsstyrelsen och länsarkitekten i Västerbottens län samt länsarkitekten i Stockholms län ifrågasätter om inte i utredningen bör som ett obligatoriskt led ingå en av vederbörande länsstyrelse verkställd utredning och bedömning, vilket skulle kunna minska sökandens utredningsplikt i fråga om planförhållandena. Länsarkitekten i Västernorrlands län framhåller, att sökandens utredningsplikt bör omfatta även generalplanemässiga utredningar som har antagits av kommunfullmäktige samt andra översiktliga utredningar om mark- och bebyggelseförhållanden (dispositionsplaner). |
Vattenöverdomstolen vill inte motsätta sig att de av utredningen föreslagna bestämmelserna införs, eftersom de kan vara av betydelse för planmyndigheterna. Domstolen delar emellertid inte utredningens uppfattning i fråga om vattendomstolens skyldighet och möjlighet enligt gällande rätt att vid sin prövning beakta fastställda planer. I avsaknad av särskild lagbestämmelse därom torde enligt vattenöverdomstolens mening bristande överensstämmelse mellan ett företag enligt VL och fastställd plan inte kunna föranleda att tillstånd till företaget vägras. Möjligen kan tänkas att tillståndet förknippas med ett villkor eller en erinran att det inte får tas i anspråk förrän planen har ändrats.
Näringslivets Byggnadsdelegation anser, att Kungl. Maj:t som högsta planmyndighet bör vara oförhindrad att i samband med prövning enligt VL ompröva gällande planbestämmelser eller meddela erforderlig dispens för genomförande av det ansökta företaget. Advokatsamfundet framför liknande synpunkter.
Vad beträffar reglerna om underställning efter diskretionär prövning hos vattendomstolen ifrågasätter kamrmarkollegiet om man inte kan upphäva 2 kap. 3 § tredje stycket och 20 § 3 mom. samt motsvarande bestämmelser om grundvattentäkt och företag enligt 7 kap., eftersom dessa regler inte längre har någon uppgift att fylla. Kolle-
giet påpekar att ett företag som varken är ekonomiskt tillåtligt eller av sådan omfattning att det skall prövas av Kungl. Maj:t inte rimligen kan ha sådan betydelse att det föreligger grund för dispens.
Vattenöverdomstolen anser det önskvärt att syftet med den föreslagna lagändringen kommer till klarare uttryck än i förslaget, vilket möjligen skulle bli fallet om man byter ut ordet ”föreligger” mot ”kan föreligga”. Även Mellanbygdens vattendomstol anser det påkallat med en tydligare formulering. Vattenöverdomstolen påpekar vidare att man bör undvika att använda termen underställning i en ny betydelse, eftersom den hittills har reserverats för underställning till vattendomstolen av synemäns utlåtande. Enligt vattenöverdomstolens mening bör bestämmelserna utformas som en föreskrift om att vattendomstolen skall ”hänskjuta frågan till Konungens prövning”. Naturskyddsföreningen påpekar att man inte kan utläsa av Jagtexten i vilket skick målet skall befinna sig vid underställning och inte heller vad det är för fråga som underställs Kungl. Maj:ts avgörande.
I fråga om övergångsreglerna anser naturskyddsföreningen att de nya bestämmelserna bör göras tillämpliga på redan anhängiga mål.
3. Fastighetsdomstolar och vattendomstolar 3.1 Gällande rätt
Allmän underrätt är första domstolsinstans i alla mål och ärenden rörande fast egendom som inte uttryckligen har undantagits från dess kompetens. F.n. gäller föreskrifter om undantag från huvudregeln beträffande åtskilliga typer av mål och ärenden. Undantagen betingas i allmänhet av behovet av tekniska specialkunskaper hos domstolen inom olika områden. Detta behov har tillgodosetts genom inrättande av specialdomstolar med särskilda regler om sammansättningen och förfarandet. Sådana specialdomstolar är ägodelningsrätt, expropriationsdomstol och vattendomstol. Vidare gäller i fråga om vissa slag av mål och ärenden att de skall handläggas av fastighetsdomstol, som är viss underrätt i särskild sammansättning. Slutligen kan nämnas att vissa särskilda slag av mål och ärenden skall behandlas av annat specialforum. Sålunda skall mål om ersättning för mistad fiskerätt enligt 2 § första stycket lagen (1950: 599) om ersättning för mistad fiskerätt m. m. tas upp av fiskevärderingsnämnd och vissa vatten- och avloppsmål enligt 37 § lagen (1970: 244) om allmänna vatten- och avloppsanläggningar av statens vanämnd.
Angående fastighetsdomstol, ägodelningsrätt, expropriationsdomstol och vattendomstol samt rättegången vid sådan domstol gäller i tillämpliga delar vad som är föreskrivet om allmän domstol i den mån inte an-
Prop. 1971: 106 | 80
nat följer av särskild föreskrift i lag eller annan författning. Bestämmelser av sådan innebörd finns i 2 § FDL, 21 kap. 1 3 tredje stycket lagen (1926: 326) om delning av jord å landet (JDL), 13 8 ExL och 11 kap. 1 8 sista stycket VL.
3.1.1 Fastighetsdomstolarna
Enligt 1 § första stycket FDL skall det finnas en fastighetsdomstol i varje län. Kungl. Maj:t kan dock föreskriva att annat område än län skall vara fastighetsdomstols domkrets, Den allmänna underrätt som Kungl. Maj:t bestämmer skall vara fastighetsdomstol. I paragrafens andra stycke föreskrivs att fastighetsdomstol skall ta upp de mål och ärenden som anges i särskild lag eller författning. Domstolens sammansättning regleras i 3 §. I domstolen ingår fem ledamöter. Ordföranden utses bland de lagfarna domarna i den allmänna underrätten. Av de övriga ledamöterna skall en vara lagfaren domare i underrätten celler i annan underrätt eller i vattendomstol, en ha teknisk utbildning och erfarenhet av fastighetsbildning eller fastighetsvärdering samt två vara nämndemän. Dessa bör vara allmänt betrodda och väl förtrogna med sin orts förhållanden. Nämndeman i fastighetsdomstol utses genom val för sex år. Kungl. Maj:t eller myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer fastställer för varje domsaga inom fastighetsdomstols område det antal nämndemän som skall utses. Bestämmelser om domförhet finns i 4 §. Fastighetsdomstol är domför utan nämndemännen eller, i den omfattning Kungl. Maj:t bestämmer, med en lagfaren ledamot vid måls avgörande utan huvudförhandling samt vid annan handläggning som inte sker vid huvudförhandling eller syn på stället. Åtgärd för måls förberedande får i den omfattning Kungl. Maj:t bestämmer vidtas av lagfaren eller teknisk ledamot eller av tjänsteman vid underrätten. I 11 3 andra—fjärde styckena kungörelsen (1969: 248) om fastighetsdomstol föreskrivs att domstolen är domför med en lagfaren ledamot vid måls avgörande utan huvudförhandling, vid annan handläggning som inte sker vid huvudförhandling eller syn på stället och vid handläggning av ärende samt att åtgärd för måls förberedande får vidtas av lagfaren ledamot i domstolen eller tjänsteman vid underrätten i samma omfattning som gäller för allmänna tvistemål.
Förslaget till FDL lades fram i prop. 1969: 44. Syftet med förslaget var i första hand att skapa lämpliga domstolar för fastighetsbildningsmål. I propositionen anfördes emellertid att även expropriationsmålen framdeles borde föras till dessa domstolar. Detta ansågs lämpligt från både principiell och praktisk synpunkt, eftersom värderingsfrågorna i framtiden beräknades få en mera framskjuten plats i fastighetsbildningsmålen än tidigare. Vidare framhölls att det låg nära till hands att låta samma domstol pröva också andra ersättningsfrågor än enligt fastighetsbildnings- och expropriationslagstiftningen.
De enda mål som f£. n. skall tas upp av fastighetsdomstol är vissa mål enligt miljöskyddslagen, nämligen mål som rör inlösen av fastighet eller del av fastighet (33 § första stycket), ersättningsanspråk eller annat enskilt anspråk på grund av miljöfarlig verksamhet (34 8), gottgörelse för förlust som inteckningshavare lider till följd av att ersättning har blivit för lågt beräknad och inte har prövats av domstol (35 § sista stycket) samt ersättning för skada och intrång vid undersökningsarbete (51 8 andra stycket). För handläggning av miljöskyddsmål och ärenden som har samband med sådana mil har i kungörelsen om fastighetsdomstol sex. tingsrätter utsetts att vara fastighetsdomstol. Dessa är Stockholms tingsrätt för Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Gotlands, Örebro och Västmanlands län, Jönköpings tingsrätt för Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs, Kalmar och Skaraborgs län, Malmö tingsrätt för Blekinge, Kristianstads och Malmöhus län, Göteborgs tingsrätt för Hallands, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs och Värmlands län, Falu tingsrätt för Kopparbergs, Gävleborgs och Jämtlands län samt Umebygdens tingsrätt för Västernorrlands, Västerbottens och Norrbottens län. Beträffande fastighetsdomstolarnas framtida kompetensområde föreligger redan nu vissa definitiva beslut. Enligt 15 kap. 1 § FBL, vilken träder i kraft den 1 januari 1972, skall fastighetsbildningsmål, dvs. mål som fullföljs från fastighetsbildningsmyndighet enligt bestämmelserna i nämnda kapitel, prövas av fastighetsdomstol. I 7 8 lagen (1970: 989) om införande av fastighetsbildningslagen (FBLP) föreskrivs att mål eller ärende som är anhängigt hos ägodelningsrätten vid FBL:s ikraftträdande skall prövas av fastighetsdomstolen. Detsamma skall gälla sådant besvärsmål enligt 5 kap. lagen (1917: 269) om fastighetsbildning i stad (FBLS) som vid samma tidpunkt är anhängigt hos vederbörande myndighet. Även JB, vilken likaledes träder i kraft den 1 januari 1972, innehåller bestämmelser om prövning av fastighetsdomstol. Enligt 8 kap. 32 8 första stycket. skall sådan domstol ta upp klandertalan mot arrendenämnds beslut liksom arrendetvist som inte ankommer på arrendenämnds prövning och vissa ärenden rörande arrende och enligt 12 kap. 71 §& första stycket gäller detsamma klandertalan mot hyresnämnds beslut och hyrestvist som inte ankommer på hyresnämnds prövning, om målet inte rör kollektivavtal. Fastighetsdomstol skall alltså vara exklusivt forum i arrende- och hyrestvister. Detta gäller också mål om lagsökning eller betalningsföreläggande. Enligt 12 kap. 71 § andra stycket JB skall fastighetsdomstol i hyresmål bestå av ordföranden och den andre lagfarne ledamoten samt tre nämndemän. Enligt 17 § första stycket lagen (1957: 390) om fiskearrenden i dess lydelse fr. o. m. den 1 januari 1972 (1970: 1018) skall fastighetsdomstol vara exklusivt forum också i tvister om fiskearrende. På fastighetsdomstol skall vidare fr. o. m. nämnda dag enligt lagen (1970: 998) om arrendenämnder och hyresnämnder ankomma att pröva dels besvär mot sådan nämnds avvisnings- och avskriv-
ningsbeslut samt beslut om vissa ersättningar (22 §), dels frågor om utdömande av vite enligt nämnda lag (27 8).
Slutligen kan nämnas att fastighetsdomstol enligt 77 § i den i prop. 1971: 12 föreslagna nya bostadsrättslag som är avsedd att träda i kraft den 1 januari 1972 skall handlägga även vissa bostadsrättstvister.
3.1.2 Ägodelningsrätterna
De grundläggande reglerna om ägodelningsrätt finns i 21 kap. JDL och 6 kap. 16 8 FBLS. För varje domsaga finns en ägodelningsrätt. I allmänhet består ägodelningsrätten av en ägodelningsdomare som ordförande samt tre ägodelningsnämndemän. Om domsaga helt eller delvis utgörs av. stad vars rådhusrätt ersatts av tingsrätt, är emellertid tingsrätten ägodelningsrätt, vilket innebär att ägodelningsrätten består av tre lagfarna domare. Kungl. Maj:t kan dock för sådan domsaga föreskriva att ägodelningsrätten skall ha den sammansättning som följer av huvudregeln. Ägodelningsdomare skall i regel utses bland de lagfarna domarna i tingsrätten, men viss möjlighet finns att förordna gemensam ägodelningsdomare för två eller flera domsagor. Ägodelningsnämndemän utses genom val för sex år och till ett antal av sex för varje domsaga. Ägodelningsnämndeman bör vara allmänt betrodd, kunnig i lanthushållning och väl förtrogen med ortens förhållanden. Han skall vara valbar till nämndeman i domsagan och får inte ha uppnått 65 års ålder. Överlantmätaren och länsarkitckten kan kallas att biträda ägodelningsrätten.
Bestämmelser att mål skall tas upp av ägodelningsrätt finns i JDL och FBLS. Dessutom finns sådana bestämmelser i bl. a. lagen (1926: 336) om sammanläggning av fastigheter å landet, lagen (1930: 99) om delning av fastighet vid ändring i rikets indelning m. m., lagen (1932: 223) med särskilda bestämmelser om delning av jord å landet inom vissa delar av Kopparbergs län, lagen (1952: 152) om sammanföring av samfälld vägmark och av järnvägsmark med angränsande fastighet m. m. och lagen (1969: 140) om rätt för innehavare av järnväg att påkalla ägoutbyte. Alla nu nämnda lagar skall enligt 2 § FBLP upphöra att gälla när FBL träder i kraft. Också lagen (1932: 230) med särskilda bestämmelser om äldre ägogränser innehåller bestämmelse om att mål skall prövas av ägodelningsrätt. Denna lag upphävs enligt 2 § JP i samband med att JB träder i kraft.
Föreskrifter att mål skall tas upp av ägodelningsrätt finns i övrigt i 12 8 sista stycket och 34 § lagen (1921: 378) om ströängars indragande till kronan, 11 § första stycket lagen (1925: 334) om rätt i vissa fall för nyttjanderättshavare att inlösa under nyttjanderätt upplåtet område (censittarlagen), 37, 86 och 105 §§ lagen (1939: 608) om enskilda vägar, 238 första stycket lagen (1943: 431) om allmänna vägar, 4 § första stycket lagen (1945: 119) om stängselskyldighet för järnväg m. m., 11 § första stycket och 18 § andra stycket lagen (1962: 270) om äganderätts-
utredning, lagfart och sammanläggning av fastigheter i vissa fall, 21 8 första stycket lagen (1966: 700) om vissa gemensamhetsanläggningar och 10 § första stycket legaliseringslagen (1968: 578).
3.1.3 Expropriationsdomstolarna
I fråga om expropriationsdomstol finns de grundläggande bestämmelserna i 14—19 §§ ExL. Det finns en expropriationsdomstol för varje domsaga. Expropriationsdomstol består av ägodelningsdomaren i orten som ordförande, två särskilt utsedda expropriationstekniker och två nämndemän i orten. I mål av mindre betydelse är domstolen domför med ordförande, nämndemän och en tekniker. Expropriationstekniker förordnas av Kungl. Maj:t eller myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer. De utses för sex år i sänder för varje län till lämpligt antal. Hälften av dem skall ha erfarenhet av fastighetsvärdering i tätort och hälften erfarenhet av sådan värdering på landet. Av de båda nämndemännen bör den ene äga fastighet men den andre inte.
Föreskrifter att mål skall tas upp av expropriationsdomstol finns, förutom i ExL, i 2 kap. 18 § första stycket och 4 kap. 10 § första stycket VL, 14 § 1 och 3 mom. lagen (1886: 46 s. 1) angående stenkolsfyndigheter m. m., 1 § sista stycket lagen (1902: 71 s. 1) innefattande vissa bestimmelser om elektriska anläggningar, 4 kap. 24 § lagen (1907: 36 s. 1) om nyttjanderätt till fast cgendom, 24 § andra stycket lagen om allmänna vägar, 23, 39, 46, 53, 65, 69, 71, 85 och 117 §§ byggnadslagen (1947: 385), 2 § andra stycket lagen (1947: 290) om tvångsinlösen av vanhävdad jordbruksegendom, 4 § lagen (1949: 658) om inlösen i vissa fall av rätt till gruva m. m., 10 § och 11 3 andra stycket lagen (1960: 690) om byggnadsminnen samt 33 8, 34 § andra stycket och 35 § andra stycket naturvårdslagen (1964: 822).
Lagen om nyttjanderätt till fast egendom upphävs i samband med JB:s ikraftträdande. Bestämmelsen i 4 kap. 24 § har emellertid i sak oförändrad överförts till 13 kap. 23 § JB. Beträffande byggnadslagen träder vissa ändringar i kraft den 1 januari 1972 (1970: 992). Ändringarna innebär bl. a. att 46 83 upphävs och att hänvisningen till expropriationsdomstol i 39 3 utgår.
Enligt 6 § lagen (1924: 384) om återköpsrätt till fast egendom skall talan om återköpsrätt väckas vid expropriationsdomstol. Lagen upphörde att gälla med utgången av år 1968 men skall fortfarande tillämpas på återköpsrätt som då bestod. Efter utgången av år 1973 får återköpsrätt dock inte göras gällande.
3.1.4 Vattendomstolarna
Vattendomstolsorganisationen regleras i sina huvuddrag i 11 kap. 2— 15 3§ VL och kungörelsen (1959: 363) om rikets vattendomstolar. Anta- Jet vattendomstolar, som enligt 11 kap. 9 § första stycket VL bestäms av
Prop. 1971: 106 | 84
Kungl. Maj:t, är f.n. sex, Övre Norrbygdens vattendomstol i Luleå, Nedre Norrbygdens i Umeå, Mellanbygdens i Östersund, Österbygdens i Stockholm, Söderbygdens i Växjö och Västerbygdens i Vänersborg. Gränserna mellan de olika vattendomstolarnas domkretsar skall enligt 11 kap. 9 § andra stycket följa vattendelare mellan olika vattensystem. Kungl. Maj:t har i nyssnämnda kungörelse meddelat närmare föreskrifter om dessa gränser. Vattendomstolarna är fristående från de allmänna underrätterna och lyder i administrativt hänseende under Svea hovrätt såsom vattenöverdomstol. Vattendomstol består enligt 11 kap. 2 % av en vattenrättsdomare som ordförande, vilken skall vara lagkunnig och erfaren i domarvärv, två vattenrättsingenjörer, vilka skall vara sakkunniga och erfarna i vattenfrågors tekniska behandling, samt två vattenrättsnämndemän. I mål rörande företag som är utan nämnvärd inverkan på vattenförhållandena och som inte berör motstående intressen av någon betydelse är domstolen domför med ordförande, nämndemän och en vattenrättsingenjör. Enligt 3 § stadgan (1960: 306) för vattendomstolarna skall vattenrättsingenjörerna ha sakkunskap särskilt i fråga om byggande i vatten (vattenbyggnadstekniska ingenjörer) eller särskilt i fråga om torrläggning av mark (agrikulturtekniska ingenjörer). Om två vattenrättsingenjörer skall tjänstgöra i domstolen skall den ene vara vattenbyggnadsteknisk ingenjör och den andre agrikulturteknisk ingenjör. I mål om grundvatten eller avloppsvatten kan dock i stället för endera förordnas annan ingenjör med särskild sakkunskap i ämnet. Vattenrättsnämndemännen bör vara allmänt betrodda och kunniga om sin orts förhållanden samt skall vara valbara till nämndemän vid allmän underrätt och får inte ha uppnått 65 års ålder. Varje ledamot i domstolen har vid omröstning en röst (11 kap. 12 §). Vattenrättsdomare och vattenrättsingenjör utnämns av Kungl. Maj:t som också bestämmer om samme vattenrättsingenjör skall tjänstgöra vid mer än en vattendomstol (11 kap. 3 8). Vattenrättsingenjör brukar utnämnas vid rikets samtliga vattendomstolar med tjänstgöringsskyldighet företrädesvis vid en av dem. Vattenrättsnämndemän utses genom val för. sex år. Kungl. Maj:t eller myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer fastställer det antal nämndemän som skall utses för varje domsaga (11 kap. 4 8). Vattenrättsdomaren bestämmer för varje mål vilka nämndemän som skall tjänstgöra i domstolen. Till tjänstgöring bör kallas nämndemän från det län som berörs av målet. Om mer än ett län berörs, avgör vattenrättsdomaren om nämndemännen skall tas från olika län eller ett av : dem (11 kap. 5 8). Hos vattendomstol skall enligt 11 kap. 8 § cn eller flera vattenrättssekreterare (fiskalspersonal) vara anställda. I VL finns inte några bestämmelser om att vattendomstol kan vara domför med ordföranden ensam. Däremot innehåller lagen en rad regler om att vissa åtgärder av förberedande karaktär och vissa beslut ankommer på vattenrättsdomaren, i vissa fall vattenrättssekreterare.
Prop. 1971: 106 : 85
Vattendomstol handlägger och prövar vattenmål. Vad som skall hänföras till vattenmål anges i 11 kap. 17—21 §§ VL. Talan mot avgöranden av vattendomstol fullföljs i vattenöverdomstolen.
3.2 Förslagen i departementspromemorian och vattenlagsutredningens betänkande 3.2.1 Fastighetsdomstolarnas kompetensområde
I departementspromemorian konstateras till en början att det vid fastighetsdomstolarnas tillkomst förutsattes att dessa skall utgöras av allmänna underrätter — tingsrätter — som i särskild sammansättning skall pröva mål med anknytning till fast egendom, främst sådana som rör fastighetsbildning och fastighetsvärdering. Genom att målen koncentreras till ett begränsat antal domstolar med stora domsområden samt genom reglerna om domstolarnas sammansättning och om förfarandet skapas garantier för att målen handläggs och prövas på ett sätt som uppfyller både rättssäkerhetens och effektivitetens krav. Mot bakgrund härav läggs i promemorian fram förslag till hur 'fastighetsdomstolarnas kompetensområde närmare skall bestämmas.
När JDL och FBLS upphävs i samband med att FBL träder i kraft upphör ägodelningsrätterna att finnas till. Fastighetsdomstolarna bör enligt promemorian uppenbarligen överta ägodelningsrätternas nuvarande uppgifter enligt sådan lagstiftning som skall gälla även i fortsättningen. De lagar det här är fråga om har angetts i avsnitt 3.1.2. Samtliga dessa Jagar behöver överarbetas även i andra avseenden med anledning av den nya fastighetsbildningslagstiftningen. Eftersom arbete härmed pågår inom justitiedepartementet läggs inte några förslag till ändringar i dessa lagar fram i promemorian. Sannolikt kommer dock även efter utgången av år 1971 att i olika lagar och andra författningar finnas kvar uttryck som ägodelningsrätt, ägodelningsdomare och ägodelningsnämndeman. Därför bör lämpligen i en övergångsbestämmelse föreskrivas att dessa uttryck efter utgången av år 1971 skall avse fastighetsdomstol, ordförande i fastighetsdomstol resp. nämndeman i fastighetsdomstol.
Vad beträffar expropriationsmålen har enligt promemorian efter riksdagsbehandlingen av prop. 1969: 44 med förslag till FDL inte tillkommit någonting nytt som ger anledning att frångå den därvid gjorda bedömningen att dessa mål lämpligen bör överföras till fastighetsdomstolarna. Expropriationsdomstolarna bör på samma sätt som ägodelningsrätterna avskaffas och ersättas av fastighetsdomstolarna fr. o. m. den 1 januari 1972. Detta föranleder ändringar i 14, 20; 38, 42, 67 och 89 §§ ExL. Vidare föreslås att 13, 15—19, 28 och 29 §§ samma lag upphävs, eftersom motsvarigheter till dessa bestämmelser finns i FDL. '
Inom kommunikationsdepartementet förbereds förslag till ny lag om
allmänna vägar på grundval av vägsakkunnigas betänkande (SOU 1968: 17) Allmänna vägar. Eftersom det kan förutses att mål enligt den nya lagen, som avses träda i kraft den 1 januari 1972, föreslås bli handlagda av fastighetsdomstol, har den nu gällande lagen om allmänna vägar förbigåtts i promemorian. Även gruvlagstiftningen är f.n. under översyn. Ny lagstiftning förbereds inom industridepartementet på grundval av gruvrättsutredningens betänkanden (SOU 1969:10) Ny gruvlag och (SOU 1970: 45) Gruvrättslig speciallagstiftning. Någon ny lagstiftning torde dock inte hinna genomföras till den 1 januari 1972. De bestämmelser inom gruvrätten som föreskriver att frågor skall prövas av expropriationsdomstol bör därför anpassas till den situation som inträder när expropriationsdomstolarna avskaffas. Några andra ändringar på gruvrättens område har däremot inte övervägts i promemorian.
De bestämmelser utanför ExL och lagen om allmänna vägar som innebär att mål skall tas upp av expropriationsdomstol har redovisats i avsnitt 3.1.3. Alla dessa mål avser inlösen av fast egendom eller ersättning för skada och intrång på sådan egendom eller i övrigt frågor som fastigketsdomstol skall vara speciellt skickad att pröva. Därför föreslås att ordet expropriationsdomstol fr. o. m. den 1 januari 1972 byts ut mot fastighetsdomstol i de paragrafer där det nu direkt utsägs vid vilken domstol talan skall väckas. De paragrafer som bara hänvisar till forumbestämmelser i ExL eller byggnadslagen behöver däremot inte ändras. Inte heller anses någon ändring i den redan upphävda lagen om återköpsrätt till fast egendom böra komma i fråga. På grund av dessa överväganden läggs i promemorian fram förslag till ändrad lydelse av 4 kap. 10 § VL, 13 kap. 23 och 24 §§ JB, 23, 53, 65 och 137 §§ byggnadslagen, 4 § lagen om inlösen i vissa fall av rätt till gruva m. m., 10, 11 och 12 §§ lagen om byggnadsminnen samt 33, 34, 35 och 36 §§ naturvårdslagen. Vidare föreslås att i en övergångsbestämmelse föreskrivs att, om i lag eller annan författning förekommer något av uttrycken expropriationsdomstol eller expropriationstekniker, detta uttryck efter utgången av år 1971 skall avse fastighetsdomstol resp. teknisk ledamot i fastighetsdomstol. En sådan övergångsbestämmelse föranleder att eventuella mål om återköpsrätt skall handläggas vid fastighetsdomstol.
När det gäller mål som £. n. handläggs av allmän domstol konstateras i promemorian att fastighetsdomstol enligt JB blir exklusivt forum i arrendetvister och hyrestvister. Detsamma gäller tvister om fiskearrende samt, enligt förslaget till ny bostadsrättslag, bostadsrättstvister. En kategori av mål som har många beröringspunkter med nu nämnda tvister är sädana som avser besvär mot hyresnämnds beslut enligt lagen (1970: 246) om tvångsförvaltning av bostadsfastighet. I promemorian anförs att dessa mål rimligen bör bandläggas av samma domstol som prövar hyrestvister. Forumregeln i 17 § tredje stycket sistnämnda lag före-
slås därför ändrad. Detsamma gäller regeln i 1138 tredje stycket om klander av förvaltningen.
Bland de övriga mål som kommer i fråga att föra över från allmän domstols till fastighetsdomstols kompetensområde behandlas i promemorian först mål om inlösen eller annat tvångsförvärv av fast egendom. Mål om inlösen enligt 10 3 jordförvärvslagen (1965: 290) rör såväl markanvändnings- som fastighetsvärderingsfrågor. Sådana mål föreslås därför överflyttade till fastighetsdomstol genom ett tillägg till 11 8 första stycket andra punkten nämnda lag. Vidare anförs att det saknas anledning att i processuellt avseende behandla mål om inlösen av jord enligt 5 § jordhävdslagen (1969: 698) på annat sätt än mål om inlösen i allmänhet. Fastighetsdomstol föreslås därför genom en ändring i 5§ andra stycket nämnda lag bli behörig att pröva också sådana mål. I 48 JP föreskrivs att sådan lösningsrätt avseende ofri tomt i stad som följer av 4 kap. 6 § äldre jordabalken jämförd med förordningen (1875: 42 s. 9) angående upphörande av hembudsskyldighet fortfarande skall tillkomma markens ägare. I promemorian anförs att mål om sådan lösningsrätt torde vara sällsynta och så småningom helt upphöra men att någon anledning att i processuellt hänseende behandla dem annorlunda än andra mål om inlösen inte finns. Därför föreslås ett tillägg till berörda paragraf i JP med föreskrift att mål som avses i paragrafen skall tas upp av fastighetsdomstol.
Enligt gällande lagstiftning har allmän domstol att i åtskilliga fall pröva frågor som huvudsakligen rör fastighetsteknik eller fastighetsvärdering. I den mån mål där sådana frågor förekommer står fastighetsbildnings- eller expropriationsmålen mycket nära bör de enligt promemorian överföras till fastighetsdomstol.
Det ankommer nu på allmän domstol att pröva vissa tvister enligt ExL. I promemorian föreslås att tvister om ersättning för skada vid förundersökning för expropriation (72 § första stycket), tvister om ändring, flyttning eller borttagande av elektrisk svagströmsledning (96 §& första och andra styckena) samt tvister om ersättning till jordägare i fall då expropriationssökande som har nyttjanderätt till marken sitter kvar utöver den dag då nyttjanderätten skolat upphöra (104 § andra stycket) överförs till fastighetsdomstols kompetensområde. Frågor som avses i 75 § byggnadslagen, dvs. tvister om ersättning för skada på intilliggande mark m. m. till följd av att område som har varit avsctt till allmän samfärdsel vid genomförandet av stadsplan blir använt för annat ändamål eller ändrat till sitt höjdläge, bör enligt promemorian inte prövas i annan ordning än Övriga ersättningsfrågor enligt byggnadslagen. Därför föreslås att ett nytt andra stycke införs i 75 § med hänvisning till bestämmelserna i 65 8 om handläggningen av tvister om ersättning för gatumark. I denna paragraf föreskrivs bl.a. att kommunen skall svara för rättegångskostnaderna i målet, om inte annat finnes skäligt med hänsyn till omständighe-
terna. Den föreslagna hänvisningen innebär att denna kostnadsregel blir tillämplig också på tvister enligt 75 §, vilket enligt promemorian förefaller befogat. Ersättningsfrågor enligt lagen (1942: 350) om fornminnen handläggs f.n. av allmän domstol. Något avgörande skäl att låta sådana mål och mål om crsättning enligt lagen om byggnadsminnen behandlas vid olika slag av domstolar synes enligt promemorian inte föreligga. Vidare bör samma forumregler gälla för alla slag av tvister enligt fornminneslagen. På grund härav föreslås att tvister om ersättning för kostnad eller skada till följd av att riksantikvarien låter undersöka eller vidtar annan åtgärd med fast fornlämning (5 § tredje stycket), om ersättning till den som vägras tillstånd att rubba, förändra eller ta bort fast fornlämning (7 § första stycket) samt om kostnad för särskild undersökning av fornlämning eller särskild åtgärd för att bevara fornlämning (9 8 första stycket) skall prövas av fastighetsdomstol. I enlighet med vad som nu gäller enligt 51 § andra stycket miljöskyddslagen och vad som föreslås beträffande tvist om ersättning för skada vid förundersökning för expropriation föreslås att fastighetsdomstol också skall ta upp mål om ersättning för skada och intrång vid undersökningsarbete enligt 14 kap. 5§ 1 mom. VL. Sådana mål prövas f.n. av allmän domstol. F.n. gäller enligt 11 § andra stycket första punkten lagen om byggnadsminnen och 34 3 andra stycket första punkten naturvårdslagen att fordringshavares talan mot staten om ersättning för förlust till följd av att nedsättning hos länsstyrelsen av fastställd ersättning inte har skett skall väckas vid allmän domstol. Enligt promemorian framstår det emellertid som den mest rationella ordningen att samma domstol som har att handlägga mål om ersättning för skada eller intrång också skall ta upp därav föranlett följdmål av nyssnämnt slag. Lagen om byggnadsminnen och naturvårdslagen föreslås därför ändrade också med hänsyn härtill. Slutligen föreslås i promemorian att 46 § lagen (1933: 269) om ägofred ändras så att fastighetsdomstol skall pröva också mål om stängselskyldighet och betesreglering enligt denna lag. Sådana mål rör nämligen främst frågor om fastighetsteknik och i viss mån också fastighetsvärdering. I fortsättningen diskuteras i promemorian om det är möjligt och lämpligt att till fastighetsdomstol överföra ytterligare kategorier av mål som har anknytning till fast egendom och som nu handläggs av allmän domstol. Som exempel på mål där frågor om fastighetsbildning eller fastighetsvärdering uppkommer nämns mål om servitut enligt 14 kap. IB, om grannelagsrättsliga förhållanden enligt 3 kap. JB och om byggnadsentreprenad. Det anses dock inte påkallat att vidga fastighetsdomstolarnas kompetensområde att omfatta dessa typer av mål. Som ett väsentligt skäl för denna ståndpunkt anges att svåra gränsdragningsproblem skulle
kunna uppstå. En i detalj fixerad skiljelinje skulle många gånger förefalla godtycklig och en i mera generella ordalag utformad regel om fastighetsdomstolarnas kompetens skulle bli svårtillämpad.
Med hänsyn till att fastighetsdomstol enligt JB blir exklusivt forum i arrende- och hyrestvister och dessutom föreslås överta expropriations-
domstols uppgifter i fråga om tomträttsmål skulle det kunna betraktas
som följdriktigt att också andra nyttjanderättstvister prövas av fastighetsdomstol. En sådan lösning avvisas dock i promemorian. Anledningen till att arrende- och hyrestvister har förts till fastighetsdomstolarna är att dessa mål bör koncentreras till färre och större domstolsenheter och att de bör prövas i en domstolssammansättning med starkt lekmannainslag. De tomträttstvister som avses i 13 kap. 23 § JB är å sin sida av speciellt slag och står expropriationsmålen mycket nära. Inget av nu anförda skäl föreligger i fråga om andra nyttjanderättstvister. Beträffande tvister angående panträtt i fast egendom eller tomträtt anförs i promemorian att sådana tvister sällan torde röra frågor som fastighetsdomstolarna skall vara särskilt skickade att bedöma. Eftersom panträtten dessutom har ett intimt samband med inskrivningsväsendet bör panträttstvister inte koncentreras till fastighetsdomstolarna, åtminstone inte så länge det i princip finns en inskrivningsmyndighet i varje domsaga.
Vad sedan angår äganderättstvister anmärks i promemorian att detta begrepp i allmänhet används som en tämligen vidsträckt samlingsbeteckning för tvister av skilda slag. Fastighetsdomstol synes i och för sig vara lämpligt forum för flertalet av dessa tvister. Det torde finnas fog för antagandet att de flesta äganderättstvister som gäller fastighetsindelningens beskaffenhet i praktiken kommer att prövas vid förrättning enligt FBL och i andra instans av fastighetsdomstol. De förhållandevis få tvister av detta slag som inte tas upp i denna ordning torde i de allra flesta fall ha samband med sådana frågor som bör prövas av allmän domstol. Vid remissbehandlingen av fastighetsbildningskommitténs förslag till FBL gjordes från några håll gällande att fastighetsbildningsmyndigheten borde få exklusiv behörighet att handlägga frågor om fastighetsindelningens beskaffenhet. Departementschefen påpekade emellertid (prop. 1969: 128 s. B 789) att det ibland föreligger ett samband mellan sådana frågor och frågor som faller under allmän domstols behörighet och att en forumregel av antytt slag därför skulle kunna medföra betydande processuclla svårigheter, varför försiktigheten syntes bjuda att man håller möjligheten att stämningsvägen få indelningsfrågor prövade av allmän domstol öppen. I promemorian anförs att detta uttalande synes äga än större giltighet i fråga om andra äganderättstvister än dem som rör fastighetsindelningens beskaffenhet. Med hänsyn härtill föreslås inte någon från gällande rätt avvikande bestämmelse om forum i äganderättstvister. Samma skäl åberopas mot att göra fastighetsdomstol behörig att ta upp mål enligt 5 kap. JB om verkan av att fast egendom frånvinnes någon efter
Prop. 1971: 106 : 90
klander och mål enligt 2 kap. JB om vad som är tillbehör till fast cgendom. .
Slutligen behandlas i promemorian frågan om forum i mål enligt skogsvårdslagen (1948: 237). Antalet mål enligt denna lag är numera mycket litet. Huvudlinjerna i skogspolitiken övervägs av skogspolitiska utredningen som väntas avsluta sitt arbete under år 1971. Det kan antas att skogsvårdslagen så småningom blir helt omarbetad. Med hänsyn härtill föreslås inte någon ändring av forumreglerna i detta sammanhang.
3.2.2 Fastighetsdomstols sammansättning och domförhet
Förslaget i departementspromemorian innebär att den tekniske ledamoten alltid skall delta i handläggningen av andra mål än hyresmål, bostadsrättsmål och mål om tvångsförvaltning av bostadsfastighet. Visserligen påpekas, genom hänvisning till uttalanden av fastighetsbildningskommittén, att behovet av teknisk expertis stundom kan vara mindre starkt framträdande. Den föreslagna ordningen anses emellertid motiverad med hänsyn till önskemålet om så enkla och lättillämpade sammansättningsregler som möjligt. Även om teknisk expertis i enstaka fall skulle vara obehövlig anses regeln inte utgöra någon olägenhet. Vad beträffar hyresmål, bostadsrättsmål och mål om tvångsförvaltning av bostadsfastighet, som i allmänhet inte innehåller några tekniska moment, framhålls i promemorian att det i undantagsfall kan föreligga behov av teknisk expertis i domstolen, t. ex. i hyrestvist angående affärslokal. I sådana fall vore det mindre lyckligt om det helt saknades möjlighet att låta den tekniske ledamoten delta i handläggningen. För dessa måltyper föreslås därför att domstolen i regel skall bestå av de lagfarna ledamöterna och tre nämndemän men att den tekniske ledamoten får ingå i domstolen i stället för en av nämndemännen, om ordföranden med hänsyn till målets beskaffenhet finner särskilda skäl föreligga därtill. Reglerna om fastighetsdomstols sammansättning bör enligt promemorian vara samlade i en enda författning. De har sin plats i 3 § FDL. Denna paragraf föreslås ändrad med hänsyn härtill, varvid 12 kap. 71 § andra stycket TB kan utgå.
Även domförhetsreglerna bör enligt promemorian till alla delar finnas i FDL och inte som nu delvis i en tillämpningskungörelse. Såvitt avser måls avgörande utan huvudförhandling och annan handläggning som inte sker vid sådan förhandling eller syn på stället samt vidtagande av förberedande åtgärder anses de nuvarande reglerna väl lämpade för alla slag av mål som föreslås ankomma på fastighetsdomstol. Ett undantag utgör dock de fall då mål får avgöras i materiellt hänseende utan huvudförhandling, t. ex. enligt 16 kap. 8 § första stycket FBL. Liksom tingsrätt bör fastighetsdomstol kunna bestå av en lagfaren ledamot vid huvudförhandling som sker i förenklad form. 4 8& FDL föreslås därför få sådan avfattning att fastighetsdomstol blir domför med en lagfaren ledamot vid
måls avgörande utan huvudförhandling, om avgörandet inte innefattar prövning av saken, vid huvudförhandling som sker i förenklad form samt vid annan handläggning som inte sker vid huvudförhandling eller syn på stället. Vidare föreslås att åtgärd som avser bara måls beredande får vidtas av lagfaren ledamot av fastighetsdomstolen eller av tjänsteman vid underrätten i samma omfattning som gäller för allmänna tvistemål eller av teknisk ledamot i den omfattning Kungl. Maj:t bestämmer.
Enligt 17 § andra stycket andra punkten ExL bör vid kallelse av nämndemän i expropriationsmål såvitt möjligt iakttas att den ene är ägare av fastighet men den andre inte. Denna bestämmelse föreslås överflyttad till 8§ FDL och utsträckt till att gälla också andra mål om tvångsförvärv av fast egendom. |
När det gäller ärenden som ankommer på fastighetsdomstol följer av 28 FDL att lagen (1946: 807) om handläggning av domstolsärenden skall gälla i tillämpliga delar i den mån inte annat föreskrivs i FDL eller annan författning. F.n. är fastighetsdomstol vid handläggning av ärende domför med en lagfaren ledamot enligt 113 sista stycket kungörelsen om fastighetsdomstol. Enligt promemorian torde denna regel inte kunna bibehållas när fastighetsdomstolarna skall ta upp också andra ärenden än sådana som har samband med mål enligt miljöskyddslagen. Om regeln slopas utan att ersättas av någon annan bestämmelse blir domförhetsreglerna i 6 8 lagen om handläggning av domstolsärenden tillämpliga. Detta leder till att fastighetsdomstol skall ha den sammansättning som enligt 3 § FDL krävs för domförhet i allmänhet i motsvarande utsträckning som tingsrätt skall vara fullsutten vid handläggning av domstolsärende. Någon särskild bestämmelse i FDL om handläggning av ärende föreslås därför inte.
Slutligen anförs i promemorian att det inte f.n. finns anledning att frångå eller komplettera de kvalifikationskrav på ledamot i fastighetsdomstol som uppställs i FDL.
3.2.3 Övergångsfrågor i anledning av fastighetsdomstolsreformen
I 7 8 EBLP föreskrivs att mål eller ärende som är anhängigt hos ägodelningsrätten vid FBL:s ikraftträdande prövas av fastighetsdomstolen. Enligt 8 8 skall sådant mål eller ärende handläggas i den ordning som är föreskriven för fastighetsbildningsmål. I promemorian föreslås en motsvarande kompetensregel också beträffande mål eller ärende som är anhängigt hos expropriationsdomstol, när dessa domstolar avskaffas. Om
handläggningen då har fortskridit så långt att huvudförhandling påbör-
jats, bör dock expropriationsdomstolen få fullfölja och avsluta handläggningen.
Arrende- eller hyrestvist vari talan väckts före nya jordabalkens ikraftträdande skall enligt 46 § första stycket och 50 § JP behandlas enligt äldre bestämmelser. Med hänsyn till att övergångsbestämmelserna
bör göras så enhetliga som möjligt föreslås i promemorian att samma reglering skall tillämpas också på andra mål och ärenden som allmän domstol vid utgången av år 1971 varit behörig att ta upp.
3.2.4 Fastighetsdomstolarnas domkretsar
I ett särskilt avsnitt av promemorian behandlas frågor om fastighetsdomstolarnas lokalisering och domkretsar. Dessa frågor ankommer på Kungl. Maj:t att avgöra. Med anledning härav skall här endast nämnas att förslaget innebär att det i princip inrättas en fastighetsdomstol i varje län, i regel lokaliserad till den ort som är säte för länsstyrelsen. Vidare påpekas i promemorian att det kan vara lämpligt att sammanföra mål av viss typ från två eller flera fastighetsdomstolars domkretsar till en sådan domstol. Såvitt gäller hyresmål kan detta ske med stöd av bemyndigandet för Kungl. Maj:t i 12 kap. 71 § första stycket JB.
3.2.5 Vattendomstolarna
Vattenlagsutredningen anser sig kunna utgå från att den judiciella prövningen enligt en ny vattenlag kommer att förläggas till fastighetsdomstolarna, vilket innebär att vattendomstolarna kan avvecklas. Som skäl för en sådan omläggning anförs att det råder ctt påtagligt samband mellan värderingsfrågorna i vattenmål och i sådana mål som skall hänföras till fastighetsdomstolarnas kompetensområde. Vidare påpekas att vattendomstolarnas arbetsbörda, i varje fall på längre sikt, torde undergå sådana förändringar att en översyn av domstolsorganisationen under alla förhållanden blir nödvändig. Det finns anledning anta att den nuvarande organisationen så småningom blir överdimensionerad. Den arbetskraft som till följd av utvecklingen blir disponibel utnyttjas bäst inom ramen för den större, mera flexibla organisation som de allmänna underriätterna bildar.
De ändringar i fråga om Kungl. Maj:ts prövningsrätt som utredningen föreslår kan i och för sig genomföras utan att man rubbar den nuvarande vattendomstolsorganisationen, Denna skulle alltså övergångsvis kunna finnas kvar. Emellertid pågår £. n. ett omfattande reformarbete på det allmänna domstolsväsendets område och utredningen anser det motiverat att överväga om inte den avveckling av vattendomstolarna som förr eller senare blir nödvändig kan samordnas med detta reformarbete. Utredningen pekar i detta sammanhang på riskerna för att en längre tids osäkerhet rörande vattendomstolspersonalens framtid kan få icke önskvärda effekter på domstolarnas arbetsresultat bl. a. till följd av omfat-
tande personalavgång från domstolarna.
Av olika skäl, bl. a. det förhållandet att domsområdena bör sammanfalla med nederbördsområden, räknar utredningen med att vattenmålen får koncentreras till ett fåtal fastighetsdomstolar. Utredningen har i första hand undersökt möjligheterna att omedelbart överföra vattenrätts-
skipningen på vissa fastighetsdomstolar. Härvid skulle emellertid vattendomstolsorganisationen få behållas för handläggning av de mål som anhängiggörs innan reformen träder i kraft, medan nytillkommande mål får behandlas vid fastighetsdomstol. En sådan ordning anses förenad med praktiska olägenheter av olika slag. Ett system med dubbla domstolar under flera år måste sålunda te sig förvillande från partssynpunkt. Vidare torde personalsvårigheterna bli betydande, även om samma personal i viss utsträckning kan tjänstgöra i både vattendomstol och fastighetsdomstol. Ytterligare framhålls att de nytillkommande vattenmålen kommer att omfatta frågor om tillstånd och därmed förenade villkor och att fastighetsdomstols sammansättning inte i första hand har anpassats för frågor av detta slag. Slutligen pekas på de lagtckniska svårigheter reformen skulle medföra. Utredningen anser sig mot bakgrund härav inte kunna föreslå att vattenrättsskipningen redan nu förs över till fastighetsdomstolarna.
Enligt utredningens mening får man den smidigaste övergången från det gamla till det nya systemet genom en reform i två etapper. Redan i samband med att fastighetsdomstolsorganisationen byggs ut bör man försöka bedöma till vilka domstolar vattenrättsskipningen i framtiden bör förläggas. Vattendomstolarna bör därefter i en första reformetapp övergångsvis knytas till den allmänna underrättsorganisationen på samma sätt som fastighetsdomstolarna. Efter denna etapp, som lämpligen bör genomföras den 1 januari 1972, skulle det finnas ett mindre antal allmänna underrätter, förslagsvis sex, vilka som fastighetsdomstol dömer i bl. a. fastighetsbildnings- och immissionsmål och som vattendomstol i vattenmål. Vattendomstolarna upphör därmed att vara självständiga organisatoriska enheter men består som ett judiciellt begrepp. I en andra reformctapp, som bör genomföras samtidigt som en ny vattenlag träder i kraft, förs de judiciella uppgifterna över på fastighetsdomstolarna. De olägenheter som utredningen funnit förenade med en omedelbar reform av den innebörden torde huvudsakligen kunna undvikas. Den judiciella prövningen kan visserligen övergångsvis komma att ske dels hos vattendomstol såvitt gäller anhängiga mål och dels hos fastighetsdomstol beträffande nya mål. Uppgifterna ankommer emellertid med utredningens förslag då i båda fallen på samma underrätt, låt vara i olika sammansättning.
Utredningens förslag genomförs lagtekniskt genom ett tillägg till 11 kap. 1§ första stycket VL, där det anges att tingsrätt som Kungl. Maj:t bestämmer skall vara vattendomstol. Bemyndigandet i 11 kap. 9§ för Kungl. Maj:t att bestämma antalet vattendomstolar blir därigenom överflödigt och kan upphävas. Det finns enligt utredningen inte anledning att göra någon ändring beträffande vad som nu gäller om vattendomstolarnas domsområden och kansliorternas belägenhet.
I detta sammanhang tar utredningen upp vissa frågor om vattendom-
stols sammansättning. Enligt 11 kap. 2 § första stycket VL är vattendomstol beslutför med en lagfaren vattenrättsdomare som ordförande, två vattenrättsingenjörer och två vattenrättshämndemän. I vissa bagatellartade mål är domstolen beslutför med ordförande, nämndemän och en vattenrättsingenjör, nämligen i mål om företag 'som är utan nämnvärd inverkan på vattenförhållandena och som inte heller berör motstående intressen av någon betydelse.
Med hänsyn till att de tekniska problemen i de större målen normalt spänner Över ett stort fält kräver enligt utredningen domstolens befatt- . ning med dessa mål alltjämt medverkan av två ingenjörer. Bl. a. av detta skäl kan domförhetsreglerna inte nu bringas till fullständig överensstämmelse med vad som gäller beträffande fastighetsdomstol, dvs. två lagfarna ledamöter, en tekniker och två nämndemän. Vissa ändringar kan dock övervägas beträffande de tekniska ledamöterna i domstolen. Enligt 11 kap. 2§ tredje stycket skall vattenrättsingenjör vara sakkunnig och erfaren i vattenfrågors tekniska behandling. Av stadgan för vattendomstolarna framgår att ingenjörerna skall ha antingen vattenbyggnadsteknisk eller agrikulturteknisk grundutbildning. Utredningen föreslår att sistnämnda kompetenskrav slopas och ersätts av ett krav på erfarenhet av fastighetsvärdering. Vad beträffar antalet tekniska ledamöter påpekar utredningen att ctt förhållandevis stort antal vattenmål är av enkel beskaffenhet och att de tekniska frågorna i sådana mål i allmänhet inte kräver att två ingenjörer medverkar i domstolen. Den nuvarande möjligheten att handlägga mål med en vattenrättsingenjör utnyttjas dock ganska sällan. Detta beror framför allt på att målens beskaffenhet ofta inte kan bedömas i förväg och att målen i regel behandlas i samband med annan förrättning vid vilken två ingenjörer skall tjänstgöra. Enligt utredningens mening bör vattendomstolens sammansättning i större utsträckning än f.n. kunna anpassas till behovet av teknisk sakkunskap i varje särskilt mål. Utredningen anser det angeläget att den högt kvalificerade sakkunskap som vattenrättsingenjörerna representerar inte tas i anspråk i onödan. Det bör kunna överlämnas till vederbörande ordförande att bestämma om ett mål skall handläggas med en eller två vattenrättsingenjörer. Skall två ingenjörer delta bör regelmässigt den ene vara vattenbyggnadsteknisk ingenjör och den andre viärderingsteknisk. Ordföranden bör dock ha viss frihet att, när målets beskaffenhet medger det, besluta att två ingenjörer av samma slag skall tjänstgöra.
I fråga om vattenrättsnämndemännen föreskrivs i 11 kap. 2§ fjärde stycket VL att de bör vara allmänt betrodda och kunniga om sin orts förhållanden. De utses genom särskilda val i enlighet med närmare bestämmelser i bl. a. 11 kap. 4 §. För nämndemän i fastighetsdomstol gäller liknande kompetenskrav och även de utses genom särskilda val. Utredningen anser att man redan nu bör kunna ta ett steg mot en fullständig integration av de båda domstolstyperna genom att låta dem. som har
Prop. 1971: 106 : 95
valts till nämndemän i fastighetsdomstol svara för lekmannainslaget också i vattendomstol. Benämningen vattenrättsnämndeman föreslås bli utmönstrad ur VL.
Utredningens överväganden föranleder lagändringar huvudsakligen i bestämmelserna om vattendomstol i 11 kap. 2—15 88 VL. Frågorna om vattendomstols sammansättning och om ledamöternas allmänna kvalifikationer bör alltjämt behandlas i 2 8. Där föreskrivs i förslaget att vattendomstol är domför med en vattenrättsdomare som ordförande, en vattenrättsingenjör och två nämndemän samt att ytterligare en vattenrättsingenjör får sitta i domstolen. I bestämmelserna om ledamöternas kvalifikationer föreslås vissa smärre jämkningar. Det anses tillräckligt att föreskriva att vattenrättsdomare skall utses bland de lagfarna domarna i tingsrätten och att vattenrättsingenjör skall ha teknisk utbildning och erfarenhet av vattenfrågors tekniska behandling. Beträffande nämndemännen föreslås att de skall vara nämndemän i fastighetsdomstol inom vattendomstolens domsområde. I överensstämmelse med lagen om fastighetsdomstol föreslås i 3 § en föreskrift att Kungl. Maj:t eller myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer utser vattenrättsdomare samt utnämner celler förordnar vattenrättsingenjör.
I 11 kap. 5§ första och andra styckena anges efter vilka grunder nämndeman skall kallas att tjänstgöra i vattendomstolen. Utredningen föreslår att vattenrättsdomaren skall få avgöra denna fråga mera fritt och att det efter mönster av lagen om fastighetsdomstol endast föreskrivs att till tjänstgöring företrädesvis bör kallas nämndemän från den domsaga till vilken målet närmast har anknytning. Bestämmelsen i paragrafens sista stycke om vilken ingenjör som skall tjänstgöra i mål där domstolen är domför med fyra ledamöter föreslås upphävd. I 11 kap. 6 8 andra stycket finns regler om tillvägagångssättet vid förfall för nämndeman. Reglerna, som i allt väsentligt överensstämmer med vad som för motsvarande situation föreskrivs i 4 kap. 10§ rättegångsbalken, anses överflödiga med hänsyn till den allmänna hänvisningen till bl. a. rättegångsbalken i 11 kap. 1§ sista stycket VL. Utredningen föreslår därför att de upphävs. I 11 kap. finns vidare ett antal bestämmelser som är av huvudsakligen administrativ natur och som i samband med organisationsreformen lämpligen bör ersättas med administrativa föreskrifter. Hit hör bestämmelserna i 6 § första stycket om tillvägagångssättet vid förfall för vattenrättsdomare och vattenrättsingenjör, i 8 § om vattenrättssekreterare, i 15 § om mottagande av handlingar m. m. i vattenrättsdomarens frånvaro samt i 51 § om särskilda kallelser till vattenrättsingenjörer och vattenrättshämndemän. Dessa bestämmelser föreslås därför utgå ur lagen.
De ökade möjligheterna att handlägga mål med fyra ledamöter i vattendomstol bör enligt utredningen kunna utnyttjas också i mål som är anhängiga hos domstolen vid ikraftträdandet. Sålunda bör t.ex. upp-
skjutna ersättningsfrågor i anhängiga mål kunna tas upp efter den 1 januari 1972 med den mindre sammansättningen, om frågornas beskaffenhet medger det. Om domstolen i sammansättning med fem ledamöter har handlagt viss fråga vid huvudförhandling före ikraftträdandet men fortsätter huvudförhandlingen efter den tidpunkten bör däremot äldre bestämmelser naturligtvis alltjämt tillimpas. Detsamma gäller om hu-
vudförhandlingen äger rum före men överläggningen till dom efter
ikraftträdandet. Utredningen föreslår en övergångsbestämmelse av innebörd att äldre bestämmelser om vattendomstols sammansättning skall gälla vid huvudförhandling som har påbörjats före de nya reglernas ikraftträdande samt vid överläggning efter ikraftträdandet rörande fråga som behandlats vid sådan huvudförhandling. Av 4 kap. 8 och 9 8§ rättegångsbalken följer att i sådana fall de förutvarande vattenrättsnämndemännen är skyldiga att tjänstgöra även efter de nya reglernas ikraftträdande.
Enligt 11 § andra stycket statstjänstemannalagen är ordinarie underrättsdomare med undantag av chefsdomare i tingsrätt skyldig att tjänstgöra som ledamot i annan underrätt, om denna ligger inom samma hovrättsområde och det är fråga om handläggning för vilken det krävs flera lagfarna domare än en. Sådan tjänstgöringsskyldighet åligger också ordinarie vattenrättsdomare. Utredningen föreslår att sistnämnda regel slopas när vattendomstolarna införlivas med tingsrättsorganisationen.
3.3 Remissyttrandena
3.3.1 Fastighetsdomstolarnas kompetensområde
Departementspromemorians förslag rörande avgränsningen av fastighetsdomstolarnas kompetensområde i stort har mött ett övervägande positivt gensvar vid remissbehandlingen. Förslaget att fastighetsdomstolarna skall överta ägodelningsrätternas och expropriationsdomstolarnas nuvarande uppgifter vinner sålunda allmänt gillande. I remissyttrandena ägnas frågan om överföring av mål och ärenden från de allmänna domstolarna till fastighetsdomstolarna det största utrymmet.
SACO intar en avvisande hållning till förslagets grundprinciper. I prop. 1969: 44 angående de allmänna underrätternas organisation m. m. anförde departementschefen att det inte finns någon anledning att frångå den hittills gällande principen om en mycket vidsträckt kompetens för de allmänna underrätterna. Samtidigt framhöll han att det är av allmänt intresse att domarkårens mångsidighet bevaras. Enligt SACO:s mening är det tveksamt om departementspromemorians förslag verkligen medger att denna målsättning realiseras på ett nöjaktigt sätt. Förslagen i promemorian och vattenlagsutredningens förslag om vattendomstolarnas integrering i vissa tingsrätter kommer att resultera i en uppdelning av under-
rättsorganisationen så att tingsrätterna kommer att bestå av A-, B- och C-domstolar, av vilka de förstnämnda anförtros alla typer av mål och Bdomstolarna alla mål utom vattenmål, medan till C-domstolarna hänskjuts endast allmänna tvistemål och brottmål. Detta kan enligt SACO medföra svårigheter för rekryteringen till C-domstolarna. Ett sätt att åtminstone delvis komma förbi detta problem skulle vara att tillåta att vissa typer av mål, vilka i promemorian hänförs till fastighetsdomstolarna, också i fortsättningen behandlas vid alla underrätter. Som cxempel på en sådan typ av mål nämns hyresmål.
Också hovrätten för Västra Sverige diskuterar risken för att skillnader i underrätternas kompetens inbördes ger upphov till olika värdering av underrätterna. Hovrätten anser emellertid att de fördelar som står att vinna med en överföring av mål om inlösen eller annat tvångsförvärv av fast egendom till fastighetsdomstol är så stora att förslaget i dessa delar ändå bör genomföras. Däremot ifrågasätter hovrätten om hyres- och arrendemål är av den särskilda beskaffenhet att det är motiverat att överföra dem till fastighetsdomstol. Göta hovrätt anser att i synnerhet den speciella sammansättningen av fastighetsdomstolen i hyresmål talar mot en sådan överföring och påpekar att det vid tillkomsten av den nya hyreslagstiftningen inte ansågs att hyrestvister var av den speciella art att en särskild domstolsform behövde anordnas för dem. Även lagmannen i Jönköpings tingsrätt förordar en omprövning av förslaget att överföra hyresmålen till fastighetsdomstolarna. Också Domareföreningen anser starka skäl tala för att hyrestvisterna handläggs vid allmän domstol. Eventuellt kan det vara ändamålsenligt att koncentrera mål som gäller klandertalan mot hyresnämnds beslut till en sådan domstol för varje län. Inte heller i övrigt är föreningen övertygad om att alla grupper av mål som avses bli prövade av fastighetsdomstol verkligen bör hänföras dit.
Advokatsamfundet har inget att erinra mot att de i promemorian föreslagna målgrupperna överförs till fastighetsdomstol. Samfundet går längre och ifrågasätter om det inte skulle vara lämpligt att dit överföra alla de mål för vilka reglerna om exklusivt fastighetsforum i 10 kap. 10 § rättegångsbalken nu gäller. Under alla omständigheter bör enligt samfundet grannelagstvister av det slag som avses i 3 kap. 7 8 JB liksom andra mål om grannelagsrättsliga förhållanden överföras till fastighetsdomstolarna. Samma synpunkter framför lagmannen i Stockholms tingsrätt. Också lantmäteristyrelsen och Samfundet för fastighetsvärdering anser att grannelagsrättsliga tvister bör behandlas av fastighetsdomstolarna och pekar på det nära sambandet mellan sådana mål och miljöskyddsmål.
Lantmäteristyrelsen anser vidare att tvister om servitut enligt 14 kap. JB, vilka ofta har sin tyngdpunkt i frågor av fastighetsteknisk eller fastighetsekonomisk art, bör hänföras till fastighetsdomstolarnas kompetensområde. Om det behövs för att undvika gränsdragningsproblem kan 4 Riksdagen 1971. 1 saml. Nr 106
man enligt styrelsen utan större olägenhet göra våde fastighetsdomstol och allmän domstol behöriga i såväl sådana mål som äganderättstvister. Enligt överlantmätaren i Stockholms län är servitutsfrågor av så väsentlig betydelse för fastighetsindelningen och fastighetsbildningsverksamheten att det måste anses vara av stort intresse att mål härom hänförs till fastighetsdomstol. Överlantmätaren ifrågasätter om gränsdragningsproblemet har så stor betydelse att det utgör hinder för en ändring av forumregeln i sådana mål. Hovrätten för Övre Norrland anför beträffande rättshandlingsservituten att fastighetsdomstol mycket väl skulle kunna pröva exempelvis vissa vederlagsfrågor men att också andra, för allmän domstol mera lämpade tvister kan tänkas uppstå. Eftersom det inte synes möjligt att finna en klar och tydlig formel för vilka servitutsmål som skulle överföras till fastighetsdomstol torde man enligt hovrätten inte i detta hänseende böra utvidga domstolens kompetensområde.
Svea hovrätt anför att det inte kan vara en god ordning att sådana äganderättstvister — parcell- och gränstvister — som avser fastighetsindelningens beskaffenhet skall kunna utan föregående utredande förrättning avgöras av allmän domstol i en sammansättning som är helt skild från den som bör medverka i avgörandet av frågor om fastighetsindelningens beskaffenhet. En sådan möjlighet kan föranleda part att t. ex. av misstro mot fastighetsbildningsmyndigheten eller i kostnadsbesparande syfte förbigå förrättningsinstitutet. Enligt hovrätten bör man därför överväga en föreskrift att tvist av ifrågavarande slag alltid skall anhängiggöras genom ansökan hos fastighetsbildningsmyndigheten. Om det i något tvistemål vid allmän domstol skulle förekomma fråga vars avgörande är beroende på utgången av en parcell- eller gränstvist — något som enligt hovrätten måste vara ytterst sällsynt — bör domstolen kunna hänvisa parterna att få denna tvist löst fastighetsbestämningsvägen. Någon gång inträffar det att jakt eller fiske sker på omtvistat område i enda syfte att utan kostnad för den enskilde få en utredning till stånd om fastighetsindelningens beskaffenhet. Hovrätten anser det dock inte påkallat med en specialreglering för sådana brottmål. Hovrätten för Nedre Norrland framhåller att det bland äganderättstvisterna finns en grupp som enligt gällande lag skall handläggas av ägodelningsrätt som exklusivt forum, nämligen sådana mål om rågång eller annan fastighetsgräns som skall anhängiggöras genom stämning (21 kap. 158 4 JDL). Hovrätten ifrågasätter om det inte bör övervägas att för sådana rena gränstvister göra fastighetsdomstol till exklusivt forum. Överlantmätaren i Gävleborgs län anför att frågan om forum i äganderättstvister inte kan anses helt tillfredsställande löst i promemorian. Hovrätten för Övre Norrland ansluter sig däremot till vad som i promemorian anförs som skäl för att inte överföra bl.a. äganderättstvister till fastighetsdomstol. Hovrätten framhåller dock att spörsmålet delvis är ganska tveksamt.
. Hovrätten för Västra Sverige och Industriförbundet ifrågasätter om
det inte skulle vara till fördel om mål enligt 148 förköpslagen (1967: 368) handlades av fastighetsdomstol. Industriförbundet ifrågasätter vi-
dare om det på sikt finns skäl att behålla statens va-nämnd som spe-
cialforum för vatten- och avloppsmål och om inte också dessa bör övertas av fastighetsdomstolarna.
Svea hovrätt och vattenlagsutredningen föreslår att fråga som avses i 34 § andra stycket ExL, dvs. fråga om ersättning för skada eller intrång som har uppstått efter expropriationsmålcts slutliga avgörande och inte har kunnat förutses i målet, skall prövas av fastighetsdomstol, trots att ExL:s bestämmelser inte är tilliimpliga i detta fall. Enligt hovrätten bör fastighetsdomstol vidare ta upp tvist om ersättning till expropriat för kostnader som har uppkommit under behandlingen hos Kungl. Maj:t av ansökan om cxpropriation. Expropriaten är berättigad till sådan ersättning enligt 67 § första stycket sista ledet ExL men ersättningen kan inte utdömas i expropriationsmålet.
Vidare bör enligt Svea hovrätt talan enligt 49 § första stycket lagen om ägofred, dvs. klandertalan grundad på syn i anledning av försummat underhåll av stängsel, instämmas till fastighetsdomstol med hänsyn till sådan talans samband med mil ora stängselskyldighet. Enligt hovrätten över Skåne och Blekinge bör uttrycket fastighetsdomstol för tydlighets skull införas också i 29 3 tredje stycket och 31 3 första stycket i lagen. Samma remissinstans anser att de nuvarande bestämmelserna i 36 och 37 §§ om uppvisande vid allmän underrätt av förening lämpligen kan avse sådan allmän underrätt som är fastighetsdomstol i den ort där de fastigheter som föreningen angår är belägna. |
Göta hovrätt ifrågasätter om inte talan om utdömande av vite som har förelagts enligt 7 8 jordförvirvslagen eller 3 § jordhävdslagen bör föras vid fastighetsdomstol i likhet med vad som gäller enligt 22 § lagen om arrendenämnder och hyresnämnder.
Enligt hovrätten för Övre Norrland kan ået diskuteras om inte en föreskrift om sådan protokollföringsplikt som enligt 28 § ExL föreligger när enskilda ledamöter på domstolens uppdrag verkställer undersökning på stället borde tas in i 9 § FDL. Anledningen till att detta inte skedde vid FDL:s tillkomst kan inte utläsas av lagens förarbeten. Sådan protokollföringsplikt är föreskriven i 11 kap. 45 3 2 mom. andra stycket VL. BL. a. rättssäkerhetsskäl talar för en sådan protokollföringsplikt.
Hovrätten för Nedre Norrland anför att avsikten med 75 § byggnads- Jagen inte torde vara att reglera skadeståndsskyldigheten vid genomförande av stadsplan i andra än de i paragrafen uttryckligen angivna fallen. Oin skada annars uppkommer vid stadsplans genomförande lär emellertid under särskilda omständigheter skadeståndsskyldighet kunna föreligga på grund av allmänna rättsregler, varvid prövningen ankommer på allmän domstol. Konsekvensen av förslaget i denna del blir att likartade tvistefrågor kan bli föremål för behandling vid både fastighetsdomstol
4t Riksdagen 1971. 1 saml. Nr 106
Prop. 1971: 106 100
och allmän domstol beroende på om som grund för skadeståndsskyldigheten åberopas reglerna i 75 § byggnadslagen eller allmänna rättsregler. Om fastighetsdomstolarna övertar också de mål som grundar sig på allmän skadeståndsskyldighet, kan besvärliga gränsdragningsproblem uppstå. Hovrätten ifrågasätter därför om inte tvister enligt 75 § byggnadslagen också i fortsättningen bör prövas av allmän domstol. Hovrätten kritiserar också förslaget att den särskilda rättegångskostnadsregeln i 65 § skall bli tillämplig på tvister enligt 75 §. Utöver betänkligheter rörande regelns lämplighet i sådana tvister anför hovrätten att det inte kan vara riktigt att tillämpa andra kostnadsregler i dessa mål än som gäller då i Jikartade mål skadeståndsskyldigheten grundas på allmänna rättsregler. Kostnadsregeln föranleder invändningar även från länsstyrelsen i Gävleborgs län, kommunförbundet, Gävleborgs länsavdelning av kommunförbundet och lagmannen Ii Stockholms tingsrätt. Som skäl för invändningarna anförs bl. a. att den enskilde måste i förhållande till samhället ha obeskuren möjlighet att utan eget kostnadsutlägg hävda sin rätt och att rättegångskostnadsreglerna i 67 § ExL bör gälla i dessa fall. Svea hovrätt ansluter sig däremot till den i promemorian framförda uppfattningen.
Hovrätten över Skåne och Blekinge anser att mål om ersättning för kostnad eller skada som uppkommer vid undersökning eller bärgning av skeppsvrak är av den art att de bör handläggas vid fastighetsdomstol. Hovrätten föreslår därför att ett tillägg görs till 9 a 3 tredje stycket lagen . Om fornminnen av innehåll som motsvarar den i promemorian föreslagna sista punkten i 5 § tredje stycket.
Vattenlagsutredningen tillstyrker den föreslagna ändringen i 14 kap. 58 1 mom. VL men påpekar att allmän domstol alltjimt kommer att vara behörig i liknande vanligen bagatellartade ersättningsfrågor. Med hänsyn till den pågående översynen av VL och det troligen mycket begränsade antalet mål synes emellertid nuvarande ordning kunna behållas tills vidare för dessa fall.
Länsstyrelsen i Västernorrlands län ifrågasätter om det kan anses befogat att ha kvar det särskilda mindre, domstolsliknande organ, benämnt vägsynenämnd, som regleras i lagen om allmänna vägar. Dess uppgifter torde utan olägenheter kunna direkt övertas av fastighetsdomstol.
3.3.2 Fastighetsdomstolarnas sammansättning och domförhet
Remissinstansernas intresse knyter sig främst till frågan hur teknisk sakkunskap skall tillföras fastighetsdomstolen.
Svea hovrätt anser att det bör övervägas om inte tekniker också med annan erfarenhet än av fastighetsbildning eller fastighetsvärdering skall kunna fast anställas vid fastigbetsdomstolarna. Det torde dock enligt hovrätten inte vara möjligt att med fast anställda personer möta alla de behov av teknisk sakkunskap som bör tillgodoses. På grund härav synes det hovrätten erforderligt att vid sidan av de fast anställda förordna ett
Prop. 1971: 106 101
antal tekniker, ur vilken krets fastighetsdomstol vid oundgängligt behov av särskild sakkunskap skall kunna tillkalla en att tjänstgöra i domstolen i stället för den ordinarie tekniske ledamoten. En sådan ordning kan också visa sig värdefull vid tillfälliga arbetstoppar. Liknande synpunkter anlägger lagmannen i Stockholms tingsrätt.
Göta hovrätt anför att expropriationsmålens överförande till fastighetsdomstol innebär en försvagning av domstolens sammansättning på teknikersidan. I ett icke ringa antal mål kan antas föreligga behov av flera tekniker och särskilt av sådana som är hemmastadda på olika specialområden. Det bör därför enligt hovrätten övervägas att tillföra fastighetsdomstolarna ett starkare sakkunniginslag än som föreslås i promcemorian. Lantmäteristyrelsen förordar att fastighetsdomstolens ordförande får möjlighet att låta två tekniker ingå i domstolen, om målets beskaffenhet ger anledning till det. Möjligheten bör stå öppen inte bara i expropriationsmål och liknande mål utan också i t. ex. mål om inlösen enligt 3 kap. FBL. Om två tekniker ingår i domstolen blir antalet ledamöter sex. Om antalet inte får vara högre än fem måste följden bli att den andre teknikern träder in i stället för den ene juristledamoten. En domstolssammansättning med två tekniska ledamöter eller åtminstone möjlighet att låta en andre tekniker träda in i stället för den ene juristledamoten i mera komplicerade mål förordas också av vattenlagsutredningen, advokatsamfundet, Domareföreningen, Vattenriättsingenjörsföreningen, Samfundet för fastighetsvärdering och överlantmätaren i Gävleborgs län. Advokatsamfundet förordar att det nuvarande systemet med tekniker i expropriationsmål bibehålls, bl. a. med hänsyn till statsverkets kostnader, medan Samfundet för fastighetsvärdering föreslår att den ene tekniske ledamoten skall vara heltidsanställd och den andre utses så som de nuvarande expropriationsteknikerna. Flera remissinstanser understryker behovet av företagsekonomisk sakkunskap. Överlantmätaren i Jönköpings län anför att det kan övervägas om man inte borde försöka skapa en organisation som bättre än förslaget ger möjlighet att ta tillvara den samlade sakkunskap som finns hos kåren av expropriationstekniker.
Svea hovrätt och lagmannen i Stockholms tingsrätt ifrågasätter om det inte är lämpligare att helt slopa föreskriften om nämndemännen i 17 § andra stycket andra punkten ExL än att överföra den till FDL, eftersom nämndemännen inte är avsedda att vara partsrepresentanter utan ojäviga ledamöter i domstol. En motsatt uppfattning företräds av TCO och Hyresgästernas Riksförbund, vilka föreslår att fastighetsdomstol i ärenden som rör hyra, bostadsrätt eller tvångsförvaltning av bostadsfastighet ges sådan sammansättning att partsorganisationerna på hyresmarknaden i Jikhet med vad som är fallet i hyresnämnderna blir direkt representerade. Förbundet finner det vidare naturligt att mål rörande expropriation, miljöskydd och naturvård skall kunna handläggas med samma sammansättning som hyresmål.
Prop. 1971: 106 | 102
Fastighetsägareförbundet och kommunstyrelsen i Sundsvall ifrågasätter om inte fastighetsdomstol bör ha samma sammansättning i hyresmål, bostadsrättsmål och mål om tvångsförvaltning av bostadsfastighet som i andra mål. Förbundet är inte benäget att dela den i promemorian framförda uppfattningen att det i hyresmål och liknande mål i allmänhet inte föreligger behov av teknisk sakkunskap. Lagmannen i Stockholms tingsrätt uttalar att möjligheten till en sammansättning med teknisk ledamot också i hyresmål och liknande mål blir av stort värde. Som exempel på mål där teknisk expertis kan behövas nämner han sådana mål där det gäller att bestämma hyra för en bostadslägenhet med ledning av jämförelsematcrial angående bruksvärdet för likvärdiga lägenheter. Med hänsyn till arten av den prövning som skall ske enligt lagen om tvångsförvaltning av bostadsfastighet ifrågasätter hovrätten för Västra Sverige om inte teknisk ledamot normalt bör ingå i fastighetsdomstolen vid handläggning av mål enligt denna lag.
Hovrätten över Skåne och Blekinge anser att promemorieförslaget brister i enhetlighet i reglerna om fastighetsdomstols sammansättning. Någon egentlig anledning att behandla hyresmål annorlunda än andra typer av mål där teknikern kan undvaras synes inte kunna åberopas. Enligt hovrättens mening bör därför teknikern antingen ingå i domstolen i alla mål eller också bytas ut mot en nämndeman i alla de mål där något behov av teknisk sakkunskap inte finns. Med hänsyn till att tillgången på välkvalificerade tekniker torde vara begränsad förordar hovrätten en Jösning enligt det senare alternativet.
Kommunstyrelsen i Sundsvall anser att mandattiden för nämndeman i fastighetsdomstol bör vara tre år och sammanfalla med den mandattid som gäller för andra kommunalt valda förtroendemän.
Göta hovrätt anser att den föreslagna 4 § i FDL bör arbetas om. Enligt hovrätten synes den nya bestämmelsens ordalydelse innebära att mål om lagsökning och betalningsföreläggande vid fastighetsdomstol inte kan avgöras av ecnsamdomarce. I vart fall kan tvekan råda om innebörden. Hovrätten för Västra Sverige kritiserar uttrycket ”domför med en lagfaren ledamot”, eftersom det inte klart ger vid handen om avsikten är att domstolen skall vara en enmansdomstol eller bestå av en lagfaren ledamot, en teknisk ledamot och två nämndemän. Lagmannen i Stockholms tingsrätt anser att 4§ första stycket FDL bör ges sådan utformning att det framgår klart att ensamdomare under förberedelsen kan meddela tredskodom och dom som grundas på medgivande, något som särskilt för hyresmålens del torde vara ofrånkomligt. Hovrätten över Skåne och Blekinge anför att promemorians förslag ger det till synes egendomliga resultatet att domförhetsreglerna förefaller strängare vid måls avgörande utan huvudförhandling än vid huvudförhandling i förenklad form. Inget skäl härtill anförs i promemorian utöver hänvisningen till 16 kap. 8 8 första stycket FBL. Talan som medgivits eller eftergivits och stadfästelse
Prop. 1971: 106 103
av förlikning torde mycket väl lämpa sig för avgörande av en enda lagfaren ledamot. Hovrätten avstyrker att något undantag görs från regeln om domförhet vid måls avgörande utan huvudförhandling. Om i något fall en undantagsreglering skulle vara motiverad torde denna med fördel kunna tas in i den särskilda författningen.
Hovrätten för Västra Sverige och hovrätten för Nedre Norrland påpekar att departementschefen vid fastighetsdomstolarnas tillkomst uttalade (prop. 1969: 44 s. 254) att anordningen med omedelbar huvudförhandling i anslutning till förberedelsen inte borde tillämpas vid fastighetsdomstol utan att det behov av en förenklad handläggningsform som föreligger i vissa av de mål sådan domstol har att pröva i stället borde tillgodoses genom att man — cfter förebild från 16 kap. 8§ FBL — öppnade möjlighet att avgöra mål utan huvudförhandling i betydligt större omfattning än som kan ske i vanliga tvistemål. I promemorian har inte angetts något skäl för att man där intar en motsatt ståndpunkt. Enligt hovrätten för Nedre Norrland bör ytterligare övervägas om sådana särbestämmelser om måls avgörande utan huvudförhandling som 16
kap. 8§ FBL innehåller skall införas beträffande andra mål som faller
inom fastighetsdomstols kompetens. Hovrätten påpekar vidare att departementschefen i nyssnämnda proposition (s. 253) uttalade att de mål som enligt 16 kap. 8 § FBL kan avgöras utan huvudförhandling är av sådan beskaffenhet att utrymmet för lekmannasynpunkter är mycket begränsat och att det då synes från både principiella och praktiska synpunkter olämpligt att uppställa ett ovillkorligt krav på att nämndemännen skall medverka vid prövningen. Enligt förslaget i promemorian skulle det emellertid inte vara möjligt att på sätt departementschefen sålunda förordade handlägga här åsyftade mål utan nämndemän. Hovrätten anser att det saknas skäl alt nu frångå den ståndpunkt som intogs vid behandlingen av förslagen till FBL och FDL.
3.3.3 Övergångsfrågor i anledning av fastighetsdomstolsreformen
Förslaget att reformen av underrättsorganisationen i fastighetsmål skall vara fullt genomförd den 1 januari 1972 föranleder i allmänhet Inga invändningar i remissyttrandena. Bara lagmannen i Växjö tingsrätt anser det önskvärt att utvidgningen av fastighetsdomstolarnas kompetensområde sker successivt. Utvidgningen bör till en början bara omfatta mål och ärenden enligt FBL och i varje fall bör upphörandet av vattendemstolarna som självständiga enheter och av expropriationsdomstolarna anstå till en senare tidpunkt än den 1 januari 1972.
Enligt Svea hovrätt däremot måste det anses vara av stort intresse att fastighetsdomstolarna snarast kan börja arbeta i full utsträckning och att mål av samma typ inte samtidigt handläggs vid domstolar av skilda slag och med olika sammansättning. Därför bör redan från början så många mål som möjligt överföras till fastighetsdomstolarna. Å andra sidan bör
Prop. 1971: 106 104
ett mål inte överflyttas, om handläggningen har fortskridit så långt att det är av stor betydelse att samma Icdamöter som tidigare har deltagit fortsätter därmed. Detta leder enligt hovrätten till följande överväganden. Mål som är anhängigt hos expropriationsdomstol bör inte överföras, om undersökning enligt 28 § ExL har påbörjats, om syn har hållits, om till någon del bifallande beslut har meddelats i tvistig förskottsfråga eller om huvudförhandling har förekommit. Mål som är anhängigt hos allmän domstol bör prövas av fastighetsdomstol, om huvudförhandling inte påbörjats vid lagändringens ikraftträdande. Hos ägodelningsrätt anhängigt mål bör inte överflyttas, om undersökning enligt 21 kap. 32 § JDL påbörjats, om syn hållits eller om huvudförhandling förekommit. Det sagda föranleder att FBLP och JP bör ändras. Lagmannen i Stockholms tingsrätt framställer samma förslag såvitt avser mål som är anhängiga hos expropriationsdomstol och allmän domstol.
Också Göta hovrätt, hovrätten för Nedre Norrland och lagmannen i Växjö tingsrätt föreslår att mål eller ärende som vid FBL:s ikraftträdande är anhängigt hos ägodelningsrätt skall handläggas av denna även därefter, om huvudförhandling har påbörjats före ikraftträdandet.
Expropriationsdomstol kan enligt 34 § första stycket ExL ha hänvisat part att föra särskild talan vid domstolen om ersättning. Lagmannen i Stockholms tingsrätt anför att det möjligen behövs en övergångsbestämmelse som klargör att saken skall instämmas till fastighetsdomstolen.
3.3.4 Fastighetsdomstolarnas domkretsar
Många remissinstanser anför synpunkter på promemorieförslaget i fråga om fastighetsdomstolarnas lokalisering och domkretsar. De allmänna principerna godtas genomgående, men kritik riktas mot lösningen av särskilda lokaliseringsfrågor. Vissa remissinstanser, bl. a. domstolsverksutredningen och Domareföreningen, föreslår att 1 § FDL ändras på sådant sätt att det blir möjligt att inrätta två eller flera fastighetsdomstolar med samma domsområde men med olika kompetens. Anledningen härtill är att det i vissa län kan medföra ogynnsamma verkningar om t. ex. hyresmål och liknande mål skall handläggas vid samma domstol som bör vara forum i andra fastighetsdomstolsmål.
3.3.5 Vattendomstolarna
Vattenlagsutredningens förslag har fått ett mycket positivt mottagande vid remissbehandlingen. Förslaget att avvecklingen av vattendomstolarna skall genomföras i två etapper och att vattendomstolarna nu skall inordnas i den allmänna underrättsorganisationen som en dömande funktion sidoordnad med fastighetsdomstolarna tillstyrks eller lämnas utan erinran i praktiskt taget samtliga yttranden. På flera håll framhålls som en förtjänst hos förslaget att det torde garantera att vattenrättsskipningens nuvarande kvalitet bibehålls.
Prop. 1971: 106 105
Förslaget avstyrks av Söderbygdens vattendomstol och Norrbottens läns landsting. Vattendomstolen framhåller att vattendomstolarnas arbetsbelastning inte torde minska till dess frågan om tillståndsgivningen i vattenmål har fått sin slutliga lösning omkring år 1975. Det saknas därför skäl att ändra vattendomstolarnas status förrän det har blivit avgjort om och när domstolarnas tillståndsgivning skall upphöra. I vart fall bör någon ändring inte ske förrän i samband med att ett centralt domstolsverk inrättas. Landstinget anser att de föreslagna organisationsförändringarna är omotiverade och onödiga, eftersom övervägande skäl talar för att de vattenrättsliga frågor som skall avgöras av domstol bör prövas av fastighetsdomstol. Länsstyrelsen i Kopparbergs län, som i och för sig inte har något att erinra mot förslaget, framhåller att det medför risk att man binder sig för en bestämd lösning när det gäller frågan om tillståndsprövningen i framtiden skall ske i administrativ eller judiciell ordning.
Mellanbygdens vattendomstol ansluter sig i huvudsak till vad utredningen anför om antalet ingenjörer men anser att lagtexten bör utformas så att det klart framgår att huvudregeln är att två ingenjörer skall ingå i domstolen. Domstolen framhåller vidare att bestämmelsen om att vattendomstol är domför med en ingenjör måste utformas så att högre rätt inte kan åberopa domstolens sammansättning som grund för ctt undanröjande. Österbygdens vattendomstol, Vattenrättsingenjörsföreningen, Teknologföreningen och vattenrättsingenjörerna vid Nedre Norrbygdens vattendomstol framför liknande synpunkter. Vattenöverdomstolen påpekar vid behandlingen av kompetensreglerna i stadgan för vattendomstolarna att även de vattenbyggnadstekniska ingenjörerna syss-
lar med värderingsfrågor i så stor utsträckning att kravet på erfarenhet
av fastighetsvärdering är uppfyllt för deras del. Detta bör framhållas i motiven. Motsvarande synpunkt framförs av Mellanbygdens och Österbygdens vattendomstolar samt Vattenrättsingenjörsföreningen.
Nedre Norrbygdens vattendomstol anser, att vattendomstolarna bör få behålla sina särskilda nämndemän. Domstolen framhåller emellertid att det enligt 4 kap. 9 § rättegångsbalken är möjligt att i påbörjade mål använda förut anlitade nämndemän. Övre Norrbygdens och Mellanbygdens vattendomstolar framför samma önskemål, sistnämnda domstol med det tillägget att vattenrättsnämndemännen bör få tjänstgöra även i nya mål åtminstone till löpande valperiods slut. Österbygdens vattendomstol ifrågasätter om inte den nuvarande åldersgränsen för vattenrättsnämndeman, 65 år, bör bibehållas, eventuellt genom att införas för nämndeman i fastighetsdomstol.
Prop. 1971: 106 106
4, Departementschefen
4.1 Tillståndsprövningen i vattenmål m. m.
Med större företag i vatten följer i allmänhet betydelsefulla långsiktiga verkningar av skilda slag. Med hänsyn härtill och till de många viktiga men inbördes motstridiga intressen som kräver beaktande när det gäller användningen av våra vattentillgångar är det uppenbarligen av stor betydelse att dessa företag blir inpassade i samhällsplaneringen i stort. Teknikens framsteg och den allmänna samhällsutvecklingen medför att behovet av ctt samlat grepp över vattenresursernas användning gör sig gällande med allt större kraft. De nuvarande reglerna för tillståndsprövningen i vattenmål tillgodoser inte detta behov på ett tillfredsställande sätt. Prövningen ankommer i flertalet fall på vattendomstol, som varken har den överblick över alla synpunkter som måste beaktas eller de rättsliga befogenheter som skulle behövas. Som jag har framhållit i andra sammanhang bör den prövning det här är fråga om hellre företas av administrativa myndigheter och nära samordnas medl annan samhällsplanering. Genom miljöskyddslagen har tillståndsprövningen såvilt gäller en viss typ av vattenanvändning flyttats över från vattendomstolarna till administrativ myndighet, och vattenlagsutredningen skall enligt sina direktiv lägga fram förslag till en liknande reform beträffande andra vattenrättsliga tillståndsfrågor.
I sitt nu avgivna delbetänkande anför utredningen att tiden ännu inte är mogen för ett slutligt ställningstagande till frågan om utformningen av det vattenrättsliga prövningssystemet. Som skäl härför anger utredningen att reglerna måste samordnas med det nya system för fysisk planering som kan bli resultatet av bygglagutredningens arbete och det arbete som bedrivs inom civildepartementet på cen fysisk riksplanering. Samordning måste enligt utredningen också ske med annan aktuell tillståndsgivning av t. ex. mark- eller cnergipolitisk art. Det alltmer trängande behovet av ett samlat grepp över fördelningen av våra vattenresurser motiverar emellertid enligt utredningens mening att man nu vidtar provisoriska ändringar inom ramen för den gällande vattenlagstiftningen. Utredningen föreslår därför att VL ändras så att tillåtlighetsprövningen i viktigare vattenmål anförtros Kungl. Maj:t och att Kungl. Maj:t får möjlighet att vid sin prövning i större omfattning än nu anlägga allmänna plancringssynpunkter, Ett avgörande skäl för att prövningen nu bör förläggas hos Kungl. Maj:t är enligt utredningen att ingen annan än Kungl. Majt f.n. torde ha möjlighet att grunda en allsidig bedömning av tillståndsfrågor på det material som växer fram vid arbetet på den fysiska riksplaneringen. De nya bestämmelserna föreslås gälla företag enligt 2 och 3 kap. VL, dys. bl. a. kraftverksbyggen, vattenregleringar och grundvattentäkter, samt vattenav-
Prop. 1971: 106 107
ledning och invallning enligt 7 kap. Lagtekniskt innebär förslaget en utvidgning av den prövningsrätt som enligt 4 kap. 13 § £. n. tillkommer Kungl. Maj:t i fråga om vissa vattenregleringsföretag.
Remissinstanserna ansluter sig i allmänhet till utredningens bedömning i fråga om behovet av provisoriska lagändringar, och huvudinnehållet i utredningens förslag tillstyrks eller lämnas utan erinran i praktiskt taget samtliga yttranden. Som cen särskild förtjänst hos förslaget framhålls att allmänna planeringssynpunkter kan beaktas vid: prövningen av större företag.
Jag kan godta utredningens bedömning att tiden ännu inte är mogen för ett slutligt ställningstagande till det vattenrättsliga prövningssystemets utformning. Jag instämmer också i att det med hänsyn till vikten av att kunna tillgodose allmänna planeringssynpunkter föreligger behov av provisoriska lagändringar. Det förslag utredningen har lagt fram
Jag är emellertid angelägen om att utredningen så snart som möjligt lägger fram förslag till en mera slutgiltig lösning efter de riktlinjer som har angetts i direktiven. Vid utarbetandet av ett sådant förslag bör utredningen samråda med bygglagutredningen, och det synes lämpligt att de båda utredningarna bedriver sitt arbete på sådant sätt att den fortsatta behandlingen av deras förslag kan samordnas.
Som några remissinstanser har påpekat föreligger både enligt gällande rätt och enligt förslaget vissa samordningsproblem i förhållande till miljöskyddslagen och byggnadslagstiftningen. Det är nästan omöjligt att undvika sådana olägenheter i ett övergångsskede. I praktiken torde problemen emellertid kunna lösas på ett smidigt sätt genom samarbete mellan berörda parter och myndigheter. Den föreslagna utvidgningen av Kungl. Maj:ts prövningsrätt underlättar lösningen av åtskilliga samordningsproblem.
Innan jag går närmare in på de nya reglernas utformning vill jag beröra en fråga som naturvårdsverket och koncessionsnämnden för miljöskydd har tagit upp i sina remissyttranden. De anser det angeläget att VL snarast ändras så att möjlighet öppnas till omprövning från vattenvårdssynpunkt av gällande vattenhushållningsbestämmelser som innebär tillstånd till s.k. nolltappning. Denna fråga är emellertid utomordentligt komplicerad och har sådant samband med en rad andra regler i VL att jag för min del har svårt att se att några fördelar skulle vara att vinna med att bryta ut den till särbehandling. Skulle vattenlagsutredningen vid sitt fortsatta arbete komma till en annan uppfattning är det emellertid inte något som hindrar att frågan tas upp särskilt.
I likhet med utredningen anser jag att de nya reglerna om Kun gl. Majt:s prövning lämpligen kan tas in i 4 kap. och ersätta den nuvarande 13 §. Vad gäller omfattningen av prövningsrätten 4tt Riksdagen 1971. 1 saml. Nr 106
Prop. 1971: 106 108
innebär utredningens förslag att det i en särskild vattenrättskungörelse skall anges vissa typer av företag, som alltid skall prövas av Kungl. Maj:t (kungörelsefall), medan Kungl. Maj:t beträffande andra företag skall kunna förbehålla sig prövningsrätten genom särskilt beslut (förbehållsfall). Som allmän förutsättning för Kungl. Maj:ts prövningsrätt skall dock för båda fallen gälla att företaget är av betydande omfattning eller ingripande beskaffenhet.
I likhet med remissinstanserna anser jag den föreslagna uppläggningen lämplig. Kungl. Maj:ts prövningsrätt bör principiellt omfatta endast företag som är av betydande omfattning celler ingripande beskaffenhet. Den närmare regleringen av vilka företag som skall hänföras till denna kategori får, som utredningen föreslår, ske genom kungörelse och särskilda förbehåll från Kungl. Maj:t. I enlighet med vad utredningen föreslår bör vidare Kungl. Maj:t kunna pröva även sådana mål som har nära samband med mål som enligt gällande föreskrifter skall prövas av Kungl. Maj:t. Från vattendomstolshåll har framförts önskemål om att vattendomstolarna därutöver skall få möilighet att av eget initiativ hänskjuta företag till Kungl. Maj:ts prövning. Jag kan inte biträda detta förslag.
För att den föreslagna ordningen skall få åsyftad effekt är det givetvis av vikt att Kungl. Maj:t utnyttjar förbehållsrätten i avsedd omfattning. Vid bedömningen av om förbehåll skall göras blir det i regel av avgörande betydelse i vilken mån allmänna planeringssynpunkter behöver anläggas vid tillståndsprövningen. Det är givetvis viktigt att Kungl. Maj:t får det underlag som behövs för ett ställningstagande till denna fråga. Ofta torde planverket samt länsstyrelser och kommuner som ansvariga för planläggningen ha anledning att fästa Kungl. Maj:ts uppmärksamhet på behovet av ctt förbehåll. De skyldigheter som sedan gammalt åligger kammarkollegiet på detta område torde böra bestå. Med hänsyn härtill bör, som kollegiet har påpekat, den gällande skyldigheten att översända ansökningshandlingarna i vattenmål till kollegiet utvidgas att omfatta också viktigare mål om grundvattentäkt. Besked om förbehåll bör givetvis lämnas i ett så tidigt skede av vattenmålet som möjligt och helst före huvudförhandlingen. Förbehållsrätten bör inte få utövas efter det att dom eller beslut har meddelats i tillåtlighets-' frågan oavsett om överklagande sker eller inte.
I fråga om grunderna för Kungl. Maj:ts prövning delar jag utredningens uppfattning att särskilda bestimmelser bör införas vilka medger en friare och mera mångsidig prövning av företagen än som f.n. kan ske vid vattendomstol. Ett huvudsyfte med reformen är att viktigare företags tillåtlighet skall kunna bedömas inte bara enligt nuvarande tillåtlighetsregler utan även och framför allt från allmänna planeringssynpunkter. Detta bör givetvis komma till uttryck i lagtexten. Prövningen skall innefatta en allsidig bedömning, varvid alla de as-
Prop. 1971: 106 109
pekter som tillmäts betydelse i planeringssammanhang skall beaktas. Hit hör givetvis intresset av att effektivt kunna utnyttja vattnet för elkraftsproduktion samt för privat och industriell konsumtion men också exempelvis intresset av att förhindra ekonomiskt olämplig lokalisering och onödig förstörelse av miljövärden. Som utredningen påpekar kan även arbetsmarknadspolitiska intressen komma att tillmätas betydelse i detta sammanhang. Att som Näringslivets Byggnadsdelegation förordar inrikta prövningen uteslutande på markanvändningsfrågor och bortse från s. k. verksamhetsplanering synes mig varken lämpligt eller möjligt. I praktiken sker verksamhetsplaneringen och markanvändningsplaneringen i så nära samband att det inte går att isolera den ena från den andra.
Det synes mig självklart att Kungl. Maj:t vid sin prövning från allmiänna planeringssynpunkter får ta hänsyn inte bara till det företag ansökningen avser utan också till företag som kan väntas bli aktualiscrade av detta. Jag anser emellertid att det kan vara lämpligt att i lagen ta in en erinran om att Kungl. Maj:t skall beakta sannolika följdföretag enligt VL. Bestämmelsen bör ges en mera generell utformning än utredningen föreslår. .
Som utredningen anför bör Kungl. Maj:t vid sin tillståndsprövning kunna väga olika samhällsintressen mot varandra på ett friare sätt än VL:s tillåtlighetsreglor f.n. medger. Kungl. Maj:t bör alltså inte vara ovillkorligen bunden av särskilda hindersbestämmelser i VL utan kunna med bortseende från dem ge tillstånd till företag som är av synnerlig betydelse från allmän synpunkt. Detta innebär att Kungl. Maj:t bör ges en dispensbefogenhet motsvarande den som nu finns enligt 2 kap. 3 § tredje stycket och 44 § tredje stycket VL. Dispensbefogenheten bör gälla även hinder som avses i 2 kap. 11 § och 12 8 första stycket, dvs. sådana som har samband med farleds- och flottledsintressen samt klimat- och hälsosynpunkter. Det är självfallet att dispensbefogenheten skall utnyttjas endast då mycket starka skäl talar för att ett företag bör tillåtas.
Vattenöverdomstolen och Nedre Norrbygdens vattendomstol föreslår att bestämmelserna i 2 kap. 20 8 3 mom. och 47 § 2 mom. samt 7 kap. 46 § andra stycket VL ändras så att de av utredningen föreslagna grunderna för Kungl. Maj:ts prövning blir tillämpliga även vid underställning enligt nämnda lagrum. Detta skulle bl. a. medföra den sakliga ändringen att underställning och dispens kunde ske även när hinder föreligger enligt 2 kap. 11 § eller 12 § första stycket. Vidare skulle Kungl. Maj:t få ett uttryckligt lagstöd för att anlägga allmänna planeringssynpunkter vid prövningen. Även om systematiska skäl talar för den föreslagna ändringen anser jag inte att det finns tillräcklig anledning att nu ändra tillåtlighetsreglerna i 2 och 7 kap. Det torde f. ö. ligga i sakens natur att Kungl. Maj:t vid sin allmänna prövning av
Prop. 1971: 106 110
frågan om företaget skall få komma till stånd har att fästa stor vikt vid allmänna planeringssynpunkter.
Från flera håll ifrågasätts om inte det allmänna planeringskravet som tillåtlighetsrekvisit bör gälla också de mindre företag som fortfarande kommer att ligga kvar under vattendomstolarnas prövning. I likhet med utredningen anser jag emellertid att de provisoriska ändringar som nu skall företas bör inskränkas till att gälla Kungl. Maj:ts prövningsrätt. Syftet med den föreslagna reformen är ju £.ö. att vattendomstolarnas prövning i fortsättningen inte skall gälla andra företag än sådana som är av mindre betydelse för samhällsplaneringen i stort.
I fråga om Kungl. Maj:ts möjlighet att föreskriva särskilda villkor i samband med ett tillstånd kan jag ansluta mig till vad utredningen har anfört. Villkor bör alltså komma i fråga i ungefär samma situationer som f.n. I likhet med utredningen anser jag det olämpligt att i lagtexten anknyta till bygdens intressen, eftersom detta skulle kunna minska möjligheterna att på lämpligaste sätt tillgodose fiskeri- och renskötselintressena.
I syfte att tillförsäkra Kungl. Maj:t ett tillfredsställande underlag för prövningen föreslår utredningen vissa bestämmelser om utomprocessuellt förberedelseförfarande, om innehållet i ansökan och om den förberedande handläggningen vid vattendomstolen. Jag kan i allt väsentligt ansluta mig till vad utredningen sålunda föreslår. Jag instämmer i att det utomprocessuella förberedelseförfarandet åtminstone tills vidare bör bibehållas och att dess användningsområde bör bestämmas till sådana företag som kan antas komma under Kungl. Maj:ts prövning. Förfarandet skall säkerställa att projekteringsarbetet för sådana företag bedrivs i samråd med de myndigheter som skall ta till vara det allmänna planeringsintresset. Det bör också innefatta information till den ortsbefolkning som berörs av det planerade företaget. Närmare föreskrifter i ämnet får meddelas av Kungl. Maj:t.
I likhet med utredningen anser jag att ansökan rörande företag som kan antas komma under Kungl!. Maj:ts prövning bör innehålla redogörelse för den utomprocessuclla förberedelse som har ägt rum, en bedömning av företagets betydelse från allmänna planeringssynpunkter och uppgift om eventuella följdföretag enligt VL samt att ansökningshandlingarna bör översändas från vattendomstolen till naturvårdsverket, planverket och vederbörande länsstyrelse. Detta innebär att både sökanden och vattenrättsdomaren i förväg måste bedöma sannolikheten för att Kungl. Maj:t kommer att utöva sin förbehållsrätt. I tveksamma fall är det givetvis lämpligt och tillrådligt att iaktta de regler som gäller för företag som kan komma att prövas av Kungl. Maj:t.
Planverket påpekar i sitt remissyttrande att de föreslagna reglerna om utomprocessuell förberedelse och om medverkan av myndigheter som företräder planintresset bör omfatta även hamnanläggningar efter-
Prop. 1971: 106 111
som sådana anläggningar har stor betydelse från lokaliseringssynpunkt. Frågor om allmän hamn regleras i 5 kap. VL. Det ankommer alltid på Kungl. Maj:t att pröva om allmän hamn skall få komma till stånd (5 kap. 3 och 13 §8). Jag anser inte motiverat att nu införa några nya regler beträffande handläggningen av sådana frågor. Hamn som inte är allmän bedöms enligt 2 kap. VL och kan alltså komma att omfattas av de föreslagna nya bestämmelserna.
Vattendomstolens yttrande torde i fortsättningen liksom hittills komma att utgöra en väsentlig del av underlaget för Kungl. Maj:ts prövning. I likhet med utredningen anser jag att domstolarnas skyldighet att avge sådant yttrande bör lagfästas. Yttrandet bör innehålla vattendomstolens ställningstagande i alla de frågor som faller inom domstolens kompetens. Även beträffande andra frågor torde domstolen kunna bidra med värdefulla faktiska upplysningar. Någon anledning för Kungl. Maj:t att som kammarkollegiet ifrågasätter inhämta yttrande från vattenöverdomstolen i tillståndsärendet synes mig normalt inte föreligga.
Advokatsamfundet tar i sitt yttrande upp vissa kostnadsfrågor och framhåller att ersättning har vägrats för sakägares kostnader i samband med underställning hos Kungl. Maj:t men utdömts för kostnader vid utomproccessuellt förberedelseförfarande. Samfundet anser att rätt till ersättning för kostnader bör föreligga i båda dessa fall. För min del anser jag det inte lämpligt att ta upp dessa frågor nu. De bör anstå till den slutliga översynen av VL.
Jag ansluter mig till de av utredningen föreslagna följ dändrin ear som innebär att de nya reglerna om Kungl. Maj:ts prövning görs tilllämpliga även på kraftförsörjningsföretag som omfattas av lagen om vissa åtgärder för utnyttjande av vattenkraft vid krig m. m. samt på större vattenavlednings- och invallningsföretag enligt 7 kap. VL. I likhet med utredningen anser jag att Kungl. Maj:ts prövningsrätt enligt förstnämnda lag bör få utövas efter förbehåll i varje särskilt fall och att något krav på utomprocessuellt förberedelseförfarande inte bör gälla.
Vattenöverdomstolen och Västerbygdens vattendomstol anser att vattenrättsdomarens befogenhet att medge provisoriska åtgärder enligt 11 kap. 46 § bör begränsas i fråga om mål som skall prövas av Kungl. Maj:t. Jag anser inte att det finns tillräckligt behov av en sådan begränsning, Jag anser inte heller att det behövs några särskilda regler om förfarandet i sådana fall som avses i 2 kap. 40 3.
Vissa vattenreglerings- och torrläggningsföretag enligt 3 och 7 kap. VL kan prövas vid syneförrättning. Jag ansluter mig till utredningens förslag till särskilda regler rörande handläggningen av syneförrättningar där tillståndsfrågan kan komma under Kungl. Maj:ts prövning. Under vissa förutsättningar skall synemännens utlåtande underställas vattendomstolens prövning. Utredningen föreslår att sådan underställning inte
Prop. 1971: 106 112
skall ske om Kungl. Maj:t har prövat företagets tillåtlighet. Kammarkollegiet kritiserar detta förslag under hänvisning till att vattendomstolen även i sådana fall bör kunna ta ställning till den närmare utformningen av företaget. För egen del ansluter jag mig emellertid till utredningens förslag, eftersom det måste anses onödigt att vattendomstol prövar förrättningsutlåtande när Kungl. Maj:t redan har tagit ställning till företagets tillåtlighet.
Utredningen diskuterar frågan om den betydelse som vid tillståndsprövning enligt VL skall tillmätas gällande bebyggelseplaner och hänvisar i detta sammanhang till vissa uttalanden i förarbetena till miljöskyddslagen enligt vilka tillstånd inte får lämnas till företag som strider mot fastställd plan. Vattenöverdomstolen tar upp samma fråga i sitt remissyttrande. I avsaknad av särskild lagbestämmelse torde enligt domstolen bristande överensstämmelse mellan ett företag enligt VL och fastställd plan inte kunna föranleda att tillstånd till företaget vägras. Möjligen kan tillståndet förknippas med ett villkor eller en erinran om att det inte får tas i anspråk förrän planen har ändrats. För egen del vill jag i detta sammanhang endast påpeka att, som framhållits i förarbetena till miljöskyddslagen, tillstånd i vissa fall bör kunna lämnas under förutsättning att planen ändras så att det hinder den innebär mot företaget undanröjs. Jag vill dessutom hänvisa till vad jag tidigare har sagt om de samordningsproblem som tills vidare kan uppstå. Jag kan inte acceptera det av Näringslivets Byggnadsdelegation och advokatsamfundet framförda förslaget att Kungl. Maj:t som högsta planmyndighet vid prövning av ett företag enligt VL skall kunna ompröva gällande planbestämmelser eller meddela erforderlig dispens. Jag vill erinra om att det i första hand ankommer på vederbörande kommun att ta initiativ i planfrågor.
Oberoende av vad som nu har sagts är det givetvis av stor betydelse att viss samordning sker mellan vattendomstolen och planmyndigheterna och att upplysningar om planförhållandena finns tillgängliga i målet. Jag instämmer därför i vad utredningen föreslår om att ansökningen skall innehålla uppgifter om gällande planer samt att länsstyrelsen och vederbörande kommun skall underrättas i målet. I likhet med flera remissinstanser anser jag emellertid att underrättelseskyldigheten gentemot kommun inte bör vara beroende av att företaget berör område inom fastställd gencral- eller detaljplan.
De regler om underställning till Kungl. Maj:t efter diskretionär prövning hos vattendomstol som f. n. finns i 2 kap. 20 8 3 mom. m. fl. lagrum i VL torde efter den föreslagna utvidgningen av Kungl. Maj:ts prövningsrätt få mycket liten betydelse. Att som kammarkollegiet föreslår helt slopa reglerna anser jag dock inte tillrådligt. Däremot instämmer jag med utredningen i att bestämmelserna
Prop. 1971: 106 113
bör formuleras om efter mönster av 16 § miljöskyddslagen, vilket innebär att vattendomstolens diskretionära prövningsrätt upphör.
De nya reglerna bör som utredningen har föreslagit träda i kraft den 1 januari 1972 men inte tillämpas i mål som har anhängiggjorts vid vattendomstol före ikraftträdandet och inte heller vid syneförrättning om förrättningsman har förordnats före denna tidpunkt.
4.2 Fastighetsdomstolar och vattendomstolar 4.2.1 Allmänna synpunkter
Vid reformen av den allmänna underrättsorganisationen uttalade dåvarande departementschefen (prop. 1969:44 s. 174) som sin åsikt att det inte fanns anledning att gå från den dittills gällande principen om en mycket vidsträckt kompetens för de allmänna underrätterna. Han påpekade emellertid att vissa typer av mål såsom ägodelningsmål, expropriationsmål och vattenmål ofta har speciella drag och i någon mån kräver en specialisering hos dem som skall bedöma dem, i synnerhet som det inom landet som helhet förekommer endast ctt begränsat antal mål av varje sådan typ. Det skulle därför vara av värde om målen kunde koncentreras till jämförelsevis få domstolar vars domare därmed skulle få att handlägga ett inte alltför ringa antal mål och på det sättet bli förtrogna med ämnesområdet. Ett riktmärke borde cmellertid eniigt departementschefen vara att vår restriktiva inställning när det gäller ati skapa specialdomstolar i egentlig mening behålls och att man efterstävar att de domare som sysslar med de specifika slagen av mål också har kontakt med allmänna tvistemål och brottmål. Därför borde principen vara att man uppdrar handläggningen av berörda mål till endast vissa av de allmänna underrätterna. Mot bakgrund av dessa överväganden tillskapades fastighetsdomstolarna. Dessa ingår i den allminna underrättsorganisationen på det sättet att vissa tingsrätter utses att vara fästighetsdomstol. I denna egenskap består tingsrätten normalt av två lagfarna domare, en tekniskt sakkunnig ledamot samt två nämndemän.
Fastighetsdomstolarnas sammansättning gör dem särskilt skickade att pröva mål där det krävs teknisk sakkunskap, främst i fråga om fastighetsbildning och fastighetsvärdering, och de har också i första hand tillskagpats med tanke på sådana mål. F.n. handläggs vissa frågor enligt miljöskyddslagen av fastighetsdomstol. Fr.o.m. den 1 januari 1972, då FBL träder i kraft, skall till fastighetsdomstolarna överföras mål om fastighetsbildning, vilka f.n. handläggs av ägodelningsrätt. Vid tillkomsten av FDL förutsattes att fastighetsdomstolarna också skulle ersätta de nuvarande expropriationsdomstolarna. Ett par andra typer av mål som fr.o.m. den 1 januari 1972 skall handläggas av fastighetsdomstol är mål om arrende och hyra enligt JB. Som ett viktigt
Prop. 1971: 106 114
skäl för att koncentrera dessa mål till ett begränsat antal domstolar kan anföras att underrätten här är överinstans i förhållande till arrende- och hyresnämnderna och att möjligheterna att fullfölja talan mot dom i sådana mål är begränsade, vilket gör det särskilt angeläget att få en enhetlig bedömning inom större regioner.
Förslagen i departementspromemorian följer de riktlinjer som tidigare har dragits upp i fråga om fastighetsdomstolarnas kompetensområde. De innebär i huvudsak att dit skall hänföras dels sådana mål som f.n. ankommer på ägodelningsrätt och cexpropriationsdomstol, dels vissa mål av sällan förekommande slag som nu handläggs av allmän domstol men som i sak står fastighetsbildnings- och cexpropriationsmålen nära, dels slutligen mål om arrende och hyra samt vissa därmed närbesläktade mål. Detta innebär att åtskilliga typer av mål som rör fast egendom kommer att falla utanför kompetensområdet. Förslaget har fått ett övervägande positivt mottagande vid remissbehandlingen. Från skilda håll har dock både utvidgningar och inskränkningar av kompetensområdet ifrågasatts. Det har också gjorts gällande att koncentrationen av vissa mål till ett begränsat antal domstolar kan få skadliga verkningar i fråga om personalrekryteringen.
För egen del vill jag understryka att det från olika synpunkter är angeläget att varje allmän underrätt har en vidsträckt behörighet och att koncentration av vissa måltyper till särskilda domstolar därför inte bör komma i fråga i andra fall än då det är motiverat av speciella skäl. En annan synpunkt som måste beaktas i sammanhanget är att behörighetsreglerna bör vara klara och lättillimpade så att gränsdragningsproblem i möjligaste mån undviks. Jag återkommer strax till frågan om fastighetsdomstolarnas kompetensområde men vill redan nu framhålla att förslagen i departementspromemorian synes mig väl avvägda mot den angivna bakgrunden.
Med anledning av de under remissbehandlingen yppade farhågorna från personalrekryteringssynpunkt vill jag anföra följande. Eftersom fastighetsdomstolarna inte har någon fristående ställning utgörs de lagfarna ledamöterna av domare som innehar tjänster i den tingsrätt som är fastighetsdomstol eller i annan tingsrätt. F.n. kan också domare i vattendomstol komma i fråga. Det är inte meningen att de domare som tjänstgör i fastighetsdomstolen skall syssla uteslutande med fastighetsdomstolsgöromål, även om dessa göromål givetvis blir helt dominerande för många av dem. Genom fastighetsdomstolarnas anknytning till tingsrättsorganisationen finns goda förutsättningar för att ett stort antal domarc skall få erfarenhet av fastighetsdomstolstjänstgöring. Detta gäller inte bara domare i den tingsrätt som är fastighetsdomstol utan också domare i andra tingsrätter. Mot bakgrund härav synes några större problem från personalrekryteringssynpunkt inte vara förenade med cen
Prop. 1971: 106 115
koncentration av mål rörande fast egendom till ett begränsat antal underrätter.
Vad härefter gäller vattendomstolarna har vattenlagsutredningen enligt sina direktiv i uppdrag att överväga en överflyttning av vissa av deras uppgifter till fastighetsdomstol. Utredningen ansluter sig till tanken på en sådan reform men anser av olika skäl att den bör delas upp i två etapper, varav den första genomförs den 1 januari 1972 och den andra i samband med den slutliga revision av VL som utredningens arbete syftar till. I den första etappen skall enligt förslaget vattendomstolarna avskaffas som fristående enheter och knytas till tingsrättsorganisationen på samma sätt som fastighetsdomstolarna, dvs. vissa tingsrätter utses att vara vattendomstol, varvid tingsrätten skall ha särskild sammansättning. I den andra etappen överförs de dömande funktionerna på fastighetsdomstolarna. Utredningsförslaget, som bar fått ett mycket positivt mottagande vid remissbehandlingen, innebär enligt min mening en tekniskt smidig lösning och har betydande fördelar från både vattenrättsskipningens och den berörda personalens synpunkt. Jag ansluter mig därför till förslaget. Jag återkommer längre fram till vissa frågor som rör vattendomstolarnas sammansättning.
4.2.2 Fastighetsdomstolarnas kompetensområde
Som anförs i departementspromemorian är det uppenbart att fastighetsdomstolarna, som enligt FBL skall handlägga fastighetsbildningsmål i stället för de nuvarande ägodelningsrätterna, också bör överta ägodelningsrätternas uppgifter enligt sådan lagstiftning som skall bestå efter FBL:s ikraftträdande. Samtliga dessa uppgifter är nämligen av den särskilda beskaffenhet att de bör ankomma på fastighetsdomstol. Med hänsyn till att det arbete med följdlagstiftningen till FBL som f. n. pågår inom justitiedepartementet inbegriper de Jagar det här rör sig om finns emellertid inte anledning att nu lägga fram förslag till ändringar i dessa lagar.
Bland de lagar som måste överarbetas och anpassas till FBL ingår också lagen om ägofred. På grund härav bör inte heller frågor om ändring i denna lag tas upp nu. Jag delar dock den i promemorian framförda uppfattningen att mål om stängselskyldighet och betesreglering enligt 46 § bör överföras till fastighetsdomstol. Som Svea hovrätt påpekar bör detsamma gälla klandertalan enligt 49 § första stycket. Däremot synes det mig mera tveksamt om de av hovrätten över Skåne och Blekinge förordade ändringarna i lagen är befogade. Slutlig ställning till dessa frågor får tas vid den fortsatta överarbetningen av lagen.
Som jag redan tidigare har framhållit bör expropriationsdomstolarna avskaffas och deras uppgifter överföras till fastighetsdomstol. Remissinstanserna har inte haft något att erinra mot en sådan reform. De i promemorian i detta sammanhang föreslagna ändringarna i ExL och annan
Prop. 1971: 106 116
lagstiftning har inte föranlett annan erinran än att hovrätten för Övre Norrland ifrågasatt om inte föreskriften i 28 § andra stycket ExL om protokollföringsplikt då enskilda domstolsledamöter företar undersökning på stället borde införas i 9 § FDL. Sådan undersökning på platsen som en cller flera ledamöter av fastighetsdomstolen enligt sistnämnda paragraf kan verkställa på uppdrag av domstolens ordförande och varom parterna skall underrättas torde emellertid vara att anse som sammanträde för förhandling i rättegångsbalkens mening. Protokollföringsplikt föreligger därför enligt bestämmelserna i 6 kap. rättegångsbalken, om undersökningen inte sker endast som förberedande åtgärd för syn på stället. Det av hovrätten ifrågasatta tillägget till 9 § FDL är alltså obehövligt.
Vad sedan angår de mål som nu prövas av allmän underrätt har i flera remissyttranden kritik riktats mot att arrende- och hyresmålen förs in under fastighetsdomstolarnas exklusiva behörighet. Denna kritik utgör dock enligt min mening inte tillräcklig anledning att nu ompröva de beslut av denna innebörd som har fattats genom antagandet av JB. Om hyresmål skall prövas av fastighetsdomstol bör också vissa andra typer av mål som är av mycket likartad beskaffenhet lämpligen behandlas i samma ordning. I prop. 1971: 12 har föreslagits att vissa bostadsrättstvister enligt 77 § första stycket bostadsrättslagen skall tas upp av fastighetsdomstol. De mål som här i övrigt kommer i fråga är sådana som avser besvär mot hyresnämnds beslut enligt lagen om tvångsförvaltning av bostadsfastighet. Även dessa mål, liksom mål om klander av redovisad förvaltning enligt 11 § tredje stycket samma lag, bör — som föreslås i promemorian — prövas av fastighetsdomstol.
Vissa mål om inlösen av fast egendom ankommer nu på allmän underrätts prövning. Detta gäller mål enligt 11 § första stycket jordförvärvslagen, 5 § andra stycket jordhävdslagen och 4 § JP. Som anförs i promemorian saknas anledning att i processuelit avseende behandla dessa mål på annat sätt än mål om inlösen i allmänhet. De bör därför överföras till fastighetsdomstolarnas kompetensområde.
Ett par remissinstanser ifrågasätter om inte också mål enligt förköpslagen bör handläggas av fastighetsdomstol. Sådana mål avser inte själva det tvångsförvärv som förköpet innebär utan bara vissa följdfrågor i anledning av förköp. De frågor som skall prövas av domstol är sådana som rör ogiltighet eller jämkning av köpevillkor (5 § andra och tredje styckena), undantagande av lös egendom från förköp (6 §), ersättning till köparen för fullgörelse enligt köpeavtalet eller för kostnader i samband med köpet (13 § första stycket) samt ersättning till kommunen för värdeminskning på egendomen som har förorsakats av köparen (13 § andra stycket). Av dessa frågor synes endast de som rör värdeminskning vara av den beskaffenheten att det-kan finnas anledning att hänföra dem till fastighetsdomstol. Jag anser dock att dessa frågor, som f. ö. när-
Prop. 1971: 106 : 117
mast är av skadeståndsrättslig natur, inte bör brytas ut för handläggning i annan ordning än övriga frågor enligt samma lag.
I promemorian föreslås vidare att tvister, som enligt 72 § första stycket, 96 § första och andra styckena samt 104 § andra stycket ExL skall prövas av allmän underrätt, överförs till fastighetsdomstol. Förslaget, som inte har föranlett några invändningar vid remissbehandlingen, bör enligt min mening godtas. Ett par remissinstanser förordar vissa ytterligare ändringar i ExL. Sålunda föreslås att frågor om ersättning för skada eller intrång som har uppstått efter expropriationsmålets slutliga avgörande och inte har kunnat förutses i mälet samt om ersättning till expropriat för kostnader som har uppkommit under behandlingen hos Kungl. Maj:t av ansökan om expropriation skall prövas av fastighetsdomstol. På frågor av det förstnämnda slaget är enligt 34 § andra stycket ExL lagens bestämmelser inte tillämpliga. De torde vanligen få bedömas enligt grannelagsrättsliga regler. Som jag strax skall utveckla närmare anser jag inte att fastighetsdomstol bör göras till forum i tvister om grannelagsrättsliga förhållanden. Den bör då inte heller pröva sådana frågor som avses i 34 § andra stycket ExL. Inte heller frågor om ersättning för kostnader i samband med Kungl. Maj:ts prövning av expropriationsansökan synes mig vara av den beskaffenhet att det finns anledning att överföra dem till fastighetsdomstol.
Jag ansluter mig till förslaget i promemorian att frågor som avses i 75 § byggnadslagen i likhet med övriga ersättningsfrågor enligt lagen skall prövas av fastighetsdomstol. Promemorieförslaget innebär att i sådana mål fördelningen av rättegångskostnaderna skall ske enligt regeln i 65 § byggnadslagen i stället för som nu enligt rättegångsbalkens regler. Detta förslag har mött viss kritik vid remissbehandlingen. Med hänsyn härtill och till den översyn av byggnadslagstiftningen som f.n. pågår inom bygglagutredningen anser jag lämpligast att inte nu göra någon ändring i gällande rätt på denna punkt.
Mål enligt lagen om byggnadsminnen handläggs f.n. av expropriationsdomstol och överförs enligt vad jag tidigare har föreslagit till fastighetsdomstol. Som anförs i promemorian bör samma domstol handlägga också mål om ersättning enligt lagen om fornminnen, vilka mål f.n. prövas av allmän domstol. Jag instämmer med hovrätten över Skåne och Blekinge i att detta bör gälla även mål enligt 9 a § tredje stycket nämnda lag om ersättning för kostnad eller skada, som uppkommer vid undersökning eller bärgning av skeppsvrak eller annan åtgärd för dess skydd och vård. De nya bestämmelserna om forum i mål enligt Jagen om fornminnen synes lämpligen kunna tas upp i en ny 17 8.
Eftersom ersättning för skada och intrång vid förundersökning enligt miljöskyddslagen och ExL skall prövas av fastighetsdomstol, bör detta gälla också ersättning i motsvarande fall enligt 14 kap. 5 § I mom. VL. Promemorians förslag härom bör sålunda genomföras.
Prop. 1971: 106 118
Som anförs i promemorian framstår det som den mest rationella ordningen att den domstol som har handlagt mål om ersättning för skada eller intrång enligt Jagen om byggnadsminnen eller naturvårdslagen också skall ha att pröva därav föranlett följdmål om ersättning till innehavare av fordran, för vilken marken svarar, för förlust till följd av att den i huvudmålet bestämda ersättningen inte har nedsatts hos länsstyrelsen. Lagen om byggnadsminnen och naturvårdslagen bör alltså ändras i enlighet härmed.
Någon anledning att som Göta hovrätt ifrågasätter hänföra mål om utdömande av vite enligt jordförvärvslagen och jordhävdslagen till fastighetsdomstol föreligger enligt min mening inte. Att sådana frågor enligt lagen om arrendenämnder och hyresnämnder skall prövas av fastighetsdomstol sammanhänger med att fastighetsdomstol har karaktären av överinstans i förhållande till dessa nämnder.
I promemorian diskuteras en rad andra tvister som rör fast egendom och där det skulle kunna komma i fråga att göra fastighetsdomstol till exklusivt forum. Hit hör exempelvis äganderättstvister av skilda slag samt tvister om servitut och grannelagsförhållanden. I mål av dessa typer uppstår otvivelaktigt ofta frågor av den beskaffenhet som fastighetsdomstolarna är särskilt skickade att pröva. Jag har emellertid mot bakgrund av vad jag tidigare har anfört om vikten av återhållsamhet när det gäller att koncentrera mål till särskilda domstolar och om intresset av att i möjligaste mån undvika gränsdragningsproblem stannat för att den i promemorian föreslagna ordningen, som innebär att fastighetsdomstol inte görs till exklusivt forum i dessa mål, är den lämpligaste. Att som lantmätcristyrelsen ifrågasätter öppna möjlighet att låta vissa mål handläggas både av fastighetsdomstol och av tingsrätt i vanlig sammansättning bör av såväl praktiska som principiella skäl inte komma i fråga.
Vad gäller äganderättstvister som rör fastighetsindelningens beskaffenhet torde man, som påpekas i promemorian, kunna utgå från att de i regel kommer att prövas vid förrättning enligt FBL och i andra instans av fastighetsdomstol, vilket torde vara den också från partssynpunkt lämpligaste ordningen. Att tvist av detta slag inte tas upp i angiven ordning kan antas bli en ren undantagsföreteelse som mestadels har sin orsak i att tvisten har ett omedelbart samband med sådana frågor som inte bör prövas av fastighetsdomstol. De av Svea hovrätt uttalade farhågorna för att möjligheten att vända sig direkt till domstol i tvister som rör fastighetsindelningen skulle missbrukas synes mig överdrivna. Inte heller finns det enligt min åsikt anledning att nu bereda tingsrätt möjlighet att mot parts vilja hänvisa fråga om fastighetsindelningens beskaffenhet till handläggning av fastighetsbildningsmyndigheten. Om tingsrätten finner att frågan lämpligen bör prövas i denna ord-
Prop. 1971: 106 119
ning torde det i regel vara möjligt att få en sådan prövning till stånd genom parternas frivilliga medverkan.
4.2.3 Fastighetsdomstols sammansättning och domförhet
Som huvudregel gäller f.n. att fastighetsdomstol består av två lagfarna ledamöter, av vilka den ene är domstolens ordförande, samt en ledamot med teknisk sakkunskap och två nämndemän. Promemorieförslaget innebär inte någon ändring av denna regel. Vid remissbehand- Jingen har särskilt frågan om det tekniska inslaget i domstolen tilldragit sig intresse. Olika meningar har yppats och ett flertal förslag har förts fram, bl. a. av innebörd att två tekniska ledamöter skall kunna medverka i domstolen. -
Vid fastighetsdomstolarnas tillkomst underströk dåvarande departementschefen (prop. 1969:44 s. 211) att den tekniskt sakkunnige ledamotens uppgift inte skulle vara att fungera som expert i vissa speciella frågor av betydelse för målets utgång utan att han med sin sakkunskap skulle medverka till en riktig bedömning av utredningen i målet och till en lämplig utformning av domstolens utslag. Jag ansluter mig till detta synsätt. Genom den tekniskt sakkunnige ledamoten skall domstolen tillföras sådana allmänna insikter på det tekniska området som behövs för att den skall kunna rätt bedöma argumentation och utredning av teknisk art. Den speciella expertis som kan behövas i en viss teknisk fråga får däremot tillhandahållas domstolen genom sakkunnigbevisning i målet.
Eftersom det för expropriationsdomstolarna som huvudregel gäller att två tekniska ledamöter skall delta i handläggningen kan en övergång till fastighetsdomstolar med endast en sådan ledamot synas innebära att det tekniska inslaget i domstolen försvagas. Emellertid måste beaktas att de tekniska ledamöterna i det nya systemet får en mycket fastare anknytning till domstolen, vilket medför dels att de förvärvar stor rutin som domare dels att de kan följa och medverka i den förberedande handläggningen av målen. Koncentrationen av mål till ett begränsat antal domstolar leder också till att juristdomarna får större erfarenhet av tekniska bedömningar. Mot bakgrund av det nu anförda anser jag att det inte finns anledning att nu gå ifrån principen att i fastighetsdomstol normalt skall tjänstgöra endast en ledamot med teknisk sakkunskap. Det bör dock finnas möjlighet att i vissa fall utöka antalet tekniska ledamöter till två, vilket innebär att domstolen kommer att bestå av sammanlagt scx ledamöter. Jag vill dock understryka att denna möjlighet inte är avsedd att utnyttjas annat än i undantagsfall, när målet är osedvanligt komplicerat från teknisk synpunkt och det därför kan vara av särskild betydelse att mer än en ledamot med teknisk sakkunskap medverkar vid bedömningen av de tekniska frågorna.
Prop. 1971: 106 120
F. n. gäller att teknisk ledamot i fastighetsdomstol skall ha sakkunskap i fråga om fastighetsbildning eller fastighetsvärdering. Mot bakgrund av vad jag här förut har anfört om att de tekniska ledamöterna inte skall vara experter i vissa speciella frågor anser jag det inte motiverat att ytterligare precisera kraven på sakkunskap cller på annat sätt ändra reglerna härom, Jag vill emellertid i detta sammanhang påpeka att tjänsterna för teknisk ledamot i fastighetsdomstol torde komma att förenas med tjänstgöringsskyldighet vid flera sådana domstolar och att det dessutom torde bli nödvändigt att vid ledigheter och stor arbetsanhopning tillfälligt förordna utomstående tekniker att tjänstgöra i fastighetsdomstolen. Detta innebär att man kommer att ha vissa valmöjligheter när det gäller att utse teknisk ledamot för visst mål.
De flesta mål som skall tas upp av fastighetsdomstol är av sådan typ att de normalt kräver viss teknisk sakkunskap hos domstolen. Med hänsyn till intresset av enkla och lättillämpade sammansättningsregler bör därför, som anförs i promemorian, den tekniske ledamotens medverkan i domstolen vara obligatorisk i dessa mål. I fråga om några speciella slag av mål gäller emellertid att de i allmänhet inte fordrar sådan sakkunskap, medan det däremot är angeläget med ett starkt lekmannainslag. De mål jag här syftar på är i första hand hyresmålen men också bostadsrättsmål och mål om tvångsförvaltning av bostadsfastighet. I sådana mål bör i stället för teknikern en tredje nämndeman ingå i domstolen. Som har påpekats både i promemorian och i vissa rTemissyttranden kan det dock också i mål av dessa typer, kanske särskilt i mål om tvångsförvaltning av bostadsfastighet, tänkas komma upp frågor av svårbedömd teknisk natur. Det bör därför finnas möj- 'ighet att undantagsvis även i sådana mål använda en sammansättning med teknisk ledamot och två nämndemän. Jag ansluter mig alltså till promemorians förslag i denna del men vill betona att möjligheten att låta teknikern delta i dessa mål bör utnyttjas restriktivt. Om det sålunda införs möjlighet att anlita den tekniske ledamoten i hyresmål bör de för dessa mål gällande sammansättningsreglerna lämpligen göras tillämpliga också i arrendemål.
Vad beträffar nämndemännen kan jag instämma i den kritik som Svea hovrätt och lagmannen i Stockholms tingsrätt har riktat mot föreskriften i 17 § andra stycket andra punkten ExL om att en av nämndemännen bör vara fastighetsägare och den andre inte. Denna regel bör därför inte överföras till FDL.
Enligt 16 kap. 8 § första stycket FBL kan fastighetsdomstol under vissa förutsättningar pröva fastighetsbildningsmål i materiellt hänseende utan huvudförhandling. Som dåvarande departementschefen påpekade i samband med FDL:s tillkomst är det här fråga om mål av sådan beskaffenhet att utrymmet för lekmannasynpunkter torde vara mycket begränsat och det synes därför olämpligt från både principiella och
Prop. 1971: 106 121
praktiska synpunkter att ställa upp ett ovillkorligt krav på att nämndemän skall medverka vid prövningen. Jag instämmer i den av hovrätten för Nedre Norrland uttalade uppfattningen att det saknas skäl att nu frångå denna ståndpunkt. I övrigt bör gälla att fastighetsdomstolen vid handläggning av mål kan bestå av en lagfaren domare i samma utsträckning som gäller för tingsrätt. En sådan domförhetsregel blir till- Jämplig vid handläggning av frågor om avvisning av mål och om utdömande av vite samt vid måls avgörande i sådana fall som avses i 42 kap. 18 § rättegångsbalken, dvs. vid meddelande av tredskodom, dom i anledning av medgivande eller eftergivande samt stadfästelse av förlikning. Vidare kommer regeln att gälla vid huvudförhandling som sker 1 förenklad form och vid annan handläggning som inte sker vid huvudförhandling eller syn på stället. Att mål om lagsökning och betalningsföreläggande kan handläggas av en lagfaren domare följer av 30 8 lagsökningslagen (1946: 808). Vad beträffar ärenden blir domförhetsreglerna i 6 § lagen om handläggning av domstolsärenden tillämpliga. I fall då enligt nämnda paragraf domstolen skall ha den sammansättning som gäller för mål i allmänhet torde utan särskild bestämmelse stå klart att de föreskrifter som i allmänhet gäller för domförhet enligt FDL är tillämpliga. Fastighetsdomstols domförhet bör som anförs i promemorian till alla delar regleras i lag och inte som nu delvis i annan författning. Jag föreslår därför att uttömmande bestämmelser i ämnet tas upp 148 FDL.
4.2.4 Övergångsfrågor i anledning av fastighetsdomstolsreformen
Fastighetsdomstolarna bör överta sina nya uppgifter samtidigt som JB och FBL samt därtill anknytande författningar träder i kraft, dvs. den 1 januari 1972. Härigenom torde övergången till den nya lagstiftningen underlättas och enhetligheten i tillämpningen främjas.
Enligt 7 § FBLP skall mål eller ärende som är anhängigt hos ägodelningsrätt vid utgången av år 1971 prövas av fastighetsdomstol. I promemorian föreslås motsvarande regel beträffande mål och ärenden som vid samma tidpunkt är anhängiga hos expropriationsdomstol. Om expropriationsdomstolen då har påbörjat huvudförhandling föreslås dock att domstolen skall få fullfölja och avsluta handläggningen.
Man bör uppenbarligen i möjligaste mån undvika att särskilda domstolar, som är under avveckling, övergångsvis får bestå vid sidan av de domstolar som i fortsättningen skall handlägga samma slag av mål och ärenden. Jag anser därför att den i promemorian föreslagna regleringen är ändamålsenlig och att det inte bör komma i fråga att som Svca hovrätt och lagmannen i Stockholms tingsrätt förordar utsträcka ägodelningsrätternas och expropriationsdomstolarnas möjlighet att fortsätta sin verksamhet efter utgången av år 1971 längre än som föreslås där. Jag förutsätter att arbetet hos domstolarna bedrivs så att mål och
Prop. 1971: 106 122
ärenden på vilka ett omfattande förberedelsearbete har lagts ned om möjligt kan avgöras slutligt före utgången av år 1971.
Jag föreslår alltså att mål eller ärende som är anhängigt hos expropriationsdomstol vid utgången av år 1971 skall prövas av fastighetsdomstol om huvudförhandling då inte har påbörjats. Jag föreslår vidare att 7 § FBLP anpassas så att motsvarande regel kommer att gälla beträffande ägodelningsrätt. Av de föreslagna reglerna följer bl.a. att nu gällande fullföljdsbestämmelser blir tillämpliga också på avgöranden som meddelas av expropriationsdomstol och ägodelningsrätt efter den 1 januari 1972.
Vad härefter gäller mål och ärenden som är anhängiga hos tingsrätt vid utgången av år 1971 finns, eftersom dessa domstolar skall bestå oförändrade efter nämnda tidpunkt, inte tillräcklig anledning att flytta över dem till fastighetsdomstol. Jag instämmer därför i promemorians förslag att sådana mål och ärenden skall behandlas enligt äldre bestämmelser.
Lagmannen i Stockholms tingsrätt har ifrågasatt införande av en övergångsbestämmelse enligt vilken part, som av expropriationsdomstol med stöd av 34 § första stycket ExL har hänvisats att föra särskild talan vid domstolen, i stället skall väcka talan vid fastighetsdomstolen. Enligt min mening torde det utan vidare stå klart att en sådan hänvisning skall avse fastighetsdomstolen och någon övergångsbestämmelse härom synes mig inte behövlig.
4.2.5 Fastighetsdomstolarnas domkretsur
Enligt 1 § första stycket FDL skall det finnas en fastighetsdomstol i varje län. Kungl. Maj:t kan dock föreskriva att annat område än län skall vara fastighetsdomstols domkrets. Bestämmelsen innebär att alla fastighetsdomstolsmål från ett visst område skall tas upp av samma domstol. Forumbestämmelserna för arrende- och hyrestvister öppnar emellertid möjlighet till avvikelse från denna ordning. Kungl. Maj:t kan nämligen bestämma att sådan tvist skall tas upp vid annat forum än den fastighetsdomstol inom vars område fastigheten är belägen (8 kap. 32 § första stycket och 12 kap. 71 § första stycket JB samt 17 § första stycket lagen om fiskearrenden). Detsamma skall enligt 77 § första stycket förslaget till bostadsrittslag gälla beträffande bostadsrättstvister.
F.n. finns i hela landet sammanlagt sex fastighetsdomstolar, vilka alla har domkretsar omfattande mer än ett län. Enligt promemorian skall fr. o. m. den 1 januari 1972 i princip finnas en fastighetsdomstol i varje län, som regel förlagd till den ort där länsstyrelsen har sitt säte. Det torde även i fortsättningen få ankomma på Kungl. Maj:t att bestämma både om antalet fastighetsdomstolar och om deras lokalisering. Dessa frågor torde få tas upp vid ett senare tillfälle. Jag vill emellertid redan i detta sammanhang deklarera hur jag ser på dem. I allt väsent-
Prop. 1971: 106 123
ligt biträder jag vad som anförs i promemorian härom. Även om antalet fastighetsdomstolsmål kan väntas bli ganska ringa i vissa län synes mig sålunda fastighetsdomstolarnas domkretsar i princip inte böra omfatta mer än ett län. Möjligen kan det, som påpekas i promemorian, vara motiverat att för vissa speciella slag av mål — cxempelvis mål enligt miljöskyddslagen — ha större domkretsar. När det gäller lokaliseringen av fastighetsdomstolarna talar övervägande skäl, främst behovet av nära kontakt med olika länsmyndigheter, för att de bör förläggas till den ort där länsstyrelsen har sitt säte. Till skillnad från vad som föreslås i promemorian anser jag att detta bör gälla även i fråga om Västernorrlands län och att fastighetsdomstolen där alltså bör förläggas till Härnösand.
En förläggning av fastighetsdomstolen till den ort där länsstyrelsen har sitt säte är emellertid beträffande vissa län förenad med bestämda nackdelar såvitt gäller hyresmålen. Dessa mål är som regel koncentrerade till de större tätorterna. I fråga om dem talar därför starka skäl för att fastighetsdomstolen bör vara förlagd till den största tätorten i !änet, vilket inte alltid är den ort där länsstyrelsen finns.
Mot bakgrund av det nu anförda anser jag att det bör införas regler som ger Kungl. Maj:t större möjligheter än nu att åstadkomma en lämplig fördelning av fastighetsdomstolsmålen. Sålunda bör mål av viss typ från flera fastighetsdomstolars domkretsar kunna sammanföras till en sådan domstol. Vidare bör för samma område kunna finnas två celler flera fastighetsdomstolar, var och en med behörighet att handlägga vissa typer av mål. Det ligger i sakens natur att regler av nu åsyftad innebörd bör utnyttjas restriktivt. Härför talar både önskemålet om klara och lättillimpade forumregler och intresset av att inte onödigtvis splittra fastighetsdomstolsmålen på ett stort antal tingsrätter. Det bör aldrig finnas mer än en domstol som är rätt forum för ett visst mål. Om flera fastizhetsdomstolar inrättas med helt eller delvis sammanfallande domkretsar måste alltså klart preciseras hur måltyperna skall fördelas mellan domstolarna.
Jag förordar att i I $ FDL införs ett tillägg som ger Kungl. Maj:t befogenhet att bestämma att flera fastighetsdomstolar skall finnas för samma område, varvid Kungl. Maj:t också skall bestämma hur skilda slag av mål och ärenden skall fördelas mellan domstolarna. Det föreslagna tillägget kan crsätta de nyssnämnda regler i bl.a. JB, enligt vilka Kung! Maj:t i fråga om vissa slag av mål kan förordna att de skall tas upp av annan domstol än den fastighetsdomstol inom vars område fastigheten ligger. Dessa regler bör därför upphävas.
Min avsikt är att senare föreslå Kungl. Maj:t att i Södermanlands, Älvsborgs och Västernorrlands län särskilda fastighetsdomstolar inrättas för upptagande av mål och ärenden angående arrende, hyra, bostadsrätt
Prop. 1971: 106 124
och tvångsförvaltning av bostadsfastighet i resp. Eskilstuna, Borås och Sundsvall. |
4.2.6 Vattendomstolarna
Som jag tidigare har anfört ansluter jag mig till vattenlagsutredningens förslag att vattendomstolarna integreras i vissa tingsrätter, som vid handläggningen av vattenmål skall ha särskild, för denna miltyp avpassad sammansättning i likhet med vad som gäller när tingsrätt handlägger mål i egenskap av fastighetsdomstol. Av praktiska skäl bör benämningen vattendomstol behållas som beteckning för tingsrätten i denna speciella sammansättning. De särskilda processuella reglerna för vattenmål bör alltjämt gälla och fullföljd av talan bör ske hos vattenöverdomstolen.
Förslaget innebär alltså att vattendomstolarna avskaffas som organisatoriska enheter, vilket även betyder att vattenöverdomstolens ställning av administrativ chefsmyndighet för vattendomstolarna upphör. Några särskilda tjänster för vattenrättsdomare, vattenrättsingenjörer och vattenrättssekreterare bör inte längre finnas utan de bör ersättas av motsvarande tjänster vid de tingsrätter som utses att vara vattendomstol.
I enlighet med vad jag nu har anfört bör i 11 kap. 1 § VL föreskrivas att tingsrätt som Kungl. Maj:t bestämmer skall vara vattendomstol. Med tanke på en framtida överföring av vattenrättsskipningen till fastighetsdomstol är det lämpligt att till vattendomstol utses tingsrätter som också är fastighetsdomstol. Antalet vattendomstolar och deras förläggning bör emellertid inte ändras, och jag ämnar därför föreslå Kungl. Maj:t att till vattendomstol utse tingsrätter som har sitt kansli på ort där det nu finns vattendomstol och som också utses att vara fastighetsdomstol. Någon ändring av vattendomstolarnas domsområden avser jag inte att föreslå.
Enligt VL har vattenrättsdomaren, dvs. ordföranden i vattendomstolen, en rad självständiga uppgifter i målen. Benämningen vattenrättsdomare bör därför finnas kvar som beteckning på ordföranden i tingsrätten i dess egenskap av vattendomstol. Benämningen vattenrättsingenjör bör däremot i VL ersättas med teknisk ledamot. Även benämningarna vattenrättsnämndeman och vattenrättssekreterare bör mönstras ut ur VL. Som utredningen har anfört bör de som har valts till nämndemän i fastighetsdomstol vara behöriga att tjänstgöra även i vattendomstol.
Sammansättningsreglerna är olika för vattendomstol och fastighetsdomstol. I fastighetsdomstol skall enligt huvudregeln ingå två lagfarna ledamöter, en tekniker och två nämndemän. Vattendomstol består av en vattenrättsdomare, två vattenrättsingenjörer och två vattenrättsnämndemän. I undantagsfall kan antalet ingenjörer minskas till en, men regeln härom är utformad på sådant sätt att den i praktiken har kommit
Prop. 1971: 106 125
till mycket ringa användning. Jag instämmer med utredningen i att det inte är lämpligt att nu helt anpassa reglerna om vattendomstols sammansättning till vad som gäller för fastighetsdomstol. I likhet med utredningen anser jag emellertid att möjligheterna att handlägga mål med endast en teknisk ledamot bör vidgas. Mycket ofta är behovet av teknisk sakkunskap tillgodosett med en sådan ledamot, och jag anser därför att reglerna bör utformas så att denna ordning framstår som huvudalternativet. Det bör överlämnas åt domstolens ordförande att i det särskilda fallet avgöra om målets beskaffenhet är sådan att ytterligare en teknisk ledamot bör delta. Beträffande kompetenskraven för de tekniska ledamöterna bör i lagen endast anges att de skall ha teknisk utbildning och erfarenhet av vattenfrågors behandling. Jag kommer att senare ta upp frågan om mera specificerade kompetenskrav skall föreskrivas i kungörelseform. Jag vill dock redan nu framhålla att den gällande uppdelningen i vattenbyggnadstekniska och agrikulturtekniska ingenjörer har förlorat mycket av sin betydelse och inte synes böra bibehållas i sin nuvarande utformning.
5. Upprättade lagförslag
I enlighet med det anförda har inom justitiedepartementet upprättats förslag till -
1) lag om ändring i vattenlagen (1918: 523),
2) lag om ändring i lagen (1962: 627) om vissa åtgärder för utnyttjande av vattenkraft vid krig m. m.,
3) lag om ändring i statstjänstemannalagen (1965: 274), 4) lag om ändring i lagen (1969: 246) om fastighetsdomstol, 5) lag om ändring i lagen (1917: 189) om expropriation, 6) lag om ändring i lagen (1942: 350) om fornminnen, 7) lag om ändring i byggnadslagen (1947: 385),
8) lag om ändring i lagen (1949: 658) om inlösen i vissa fall av rätt till gruva m. m.,
9) lag om ändring i lagen (1957: 390) om fiskearrenden, 10) lag om ändring i lagen (1960: 690) om byggnadsminnen, 11) lag om ändring i naturvårdslagen (1964: 822), 12) lag om ändring i jordförvärvslagen (1965: 290), 13) lag om ändring i jordhävdslagen (1969: 698),
14) lag om ändring i lagen (1970: 246) om tvångsförvaltning av bostadsfastighet,
15) lag om ändring i lagen (1970: 989) om införande av fastighetsbildningslagen, |
16) lag om ändring i jordabalken,
Prop. 1971: 106 126
17) lag om ändring i lagen (1970: 995) om införande av nya jordabalken, 18) lag om ändring i bostadsrättslagen ( ). Förslagen torde få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga 3.2 Rörande vissa av de upprättade förslagen vill jag ytterligare anföra följande.
6. Specialmotivering
6.1 Förslaget till lag om ändring i vattenlagen 2 kap. 14 § I tredje stycket har företagits en redaktionell ändring för att anpassa bestämmelsen till terminologin i den nya jordabalken.
2 kap. 20 § 3 mom. I enlighet med vad jag har anfört i den allmänna motiveringen har bestämmelsen ändrats så att vattendomstolens prövning inte längre skall vara av diskretionär art utan endast gå ut på att fastslå om de i 2 kap. 3 § tredje stycket angivna förutsättningarna för prövning av Kungl. Maj:t föreligger. Bestämmelsen har formulerats med 16 § miljöskyddslagen som förebild. I enlighet med vattenöverdomstolens förslag har dock termen ”underställa” ersatts av ”hänskjuta”.
2 kap. 34 § I tredje stycket har gjorts motsvarande anpassning till jordabalken som i 2 kap. 14 §.
2 kap. 47 § 2 mom. Bestämmelsen har ändrats i enlighet med utredningens förslag på motsvarande sätt som 2 kap. 20 § 3 mom.
2 kap. 62. $ I andra stycket har gjorts motsvarande anpassning till jordabalken som 1 2 kap. 14 3. 3 kap. 11 § Som jag har anfört i den allmänna motiveringen ansluter jag mig till utredningens förslag att underställning av synemäns utlåtande till vattendomstol inte skall ske om Kungl. Maj:t har prövat företagets tillåtlighet. En bestämmelse härom har tagits upp i denna paragraf. 1 Av bilagan återges här dels 4 kap. 17 §, 11 kap. 27 § 2 mom, och 34 § samt övergångsbestämmelserna ur förslag 1 dels förslag 14. Förslagen i övrigt, som frånsett några smärre redaktionella ändringar är likalydande med de vid propositionen fogade förslagen, har uteslutits.
Prop. 1971: 106 127
3 kap. 13 §
F.n. gäller enligt paragrafens fjärde stycke att vattenregleringsföretags stadgar skall granskas och fastställas av vederbörande länsstyrelse eller i fall som avses 1 4 kap. 13 % av Kungl. Maj:t. Jag biträder utredningens förslag att Kungl. Maj:t helt befrias från ifrågavarande uppgifter. Detta resultat uppnås genom att undantaget för fall som avses i 4 kap. 13 3 får utgå utan att ersättas av någon annan föreskrift.
3 kap. 16 §
Enligt denna paragraf kan Kungl. Maj:t för bevakande av det allmännas intresse utse en ledamot i styrelsen för vattenregleringsföretag. Departementsutredningen (Ju 1964: 58) föreslår i sin promemoria 122 Om befogenheten att förordna ledamöter, revisorer m. m. i vissa organ, att Kungl. Maj:ts befogenhet enligt paragrafen att utse ledamot skall kunna genom särskilt beslut delegeras till länsstyrelsen i det län där företagets styrelse har sitt säte. Yttranden över förslaget har inhämtats från länsstyrelserna i Malmöhus, Örebro och Gävleborgs län, Bolmens regleringsföretag, Hjälmarens och Kvismarens sjösinkningsbolag samt Ljusnans och Voxnans vattenregleringsföretag. Förslaget har därvid Jämnats utan annan erinran än att Bolmens regleringsföretag förklarat sig anse att beslutanderätten i fråga om detta företag bör tillkomma vattenfallsverket. För egen del instämmer jag med departementsutredningen i att Kungl. Maj:t bör ha rätt att delegera sin beslutanderätt enligt paragrafen till underordnad myndighet, och paragrafen har ändrats i enlighet härmed.
3 kap. 28 §
Bestämmelsen har ändrats på motsvarande sätt som 3 kap. 16 8.
4 kap. 10 §
Ordet ”expropriationsdomstol” i första stycket har ersatts av ”fastighetsdomstoti”.
4 kap. 13 §
Bestämmelsen med tillhörande rubrik föreslås upphävd. Den ersätts av de nya reglerna om Kungl. Maj:ts prövningsrätt i 17—20 §§.
4 kap. 17 §
Denna paragraf motsvarar 4 kap. 17 § första stycket samt 18 3 i utredningens förslag. Genom paragrafen bemyndigas Kungl. Maj:t att, såvitt gäller företag enligt 2 och 3 kap. som är av betydande omfattning eller ingripande beskaffenhet, dels förordna om obligatorisk underställning för vissa slag av företag (kungörelsefall), dels förbehålla sig prövningen av visst företag som inte omfattas av sådant förordnande
Prop. 1971: 106 128
(förbehållsfall). Förbehållsrätten kan inte utövas efter det att vattendomstol eller synemän har meddelat dom eller beslut i tillåtlighetsfrågan. I allmänhet torde beslut om förbehåll komma att meddelas efter det att ansökan har väckts, Det finns emellertid inte något som hindrar att beslutet meddelas dessförinnan, exempelvis sedan planerna på företaget har blivit kända genom den utomprocessuella förberedelsen. Naturskyddsföreningen har anfört att Kungl. Maj:t bör kunna förbehålla sig prövningen beträffande vissa sjöar eller vattendrag. Något hinder häremot synes inte föreligga under förutsättning att förbehållet utformas så att det inte täcker andra företag än sådana som är av betydande omfattning eller ingripande beskaffenhet. Beträffande vissa sjöar eller vattendrag kan förhållandena vara sådana att praktiskt taget varje företag får anses vara av ingripande beskaffenhet.
I sista stycket har i enlighet med utredningens förslag intagits en bestämmelse att Kungl. Maj:t i samband med prövning av företag som är av betydande omfattning eller ingripande beskaffenhet får pröva även annat företag enligt VL, om ansökan avser tillstånd till båda företagen eller fråga har uppkommit om företräde mellan dem. I sistnämnda fall krävs givetvis att ansökningar till företagen föreligger samtidigt.
4 kap. 18 §
I denna paragraf, som motsvarar 17 § andra stycket i utredningens förslag, anges grunderna för Kungl. Maj:ts prövning i enlighet med vad jag har anfört i den allmänna motiveringen. Det kan framhållas att Kungl. Maj:t vid sin prövning kan ha att beakta även andra bestämmelser i 2 och 3 kap. än dem som särskilt nämns i paragrafen, cxempelvis 2 kap. 4§ och 3 kap. 2§. Den av utredningen föreslagna regeln om följdföretag enligt VL har getts en generell utformning och förts in i andra stycket. Dispensregeln i tredje stycket är avsedd att ha samma innebörd som motsvarande bestämmelser i 2 kap. 3 § tredje stycket och 44 § tredje stycket samt 7 kap. 39 § andra stycket. Eftersom dessa bestämmelser inte är helt likalydande sinsemellan kan lydelsen inte exakt anslutas till dem.
Med anledning av vad SMHI har anfört i sitt remissyttrande vill jag framhålla att det även utan särskild föreskrift torde stå klart att Kungl. Maj:t i samband med tillstånd till ett företag kan föreskriva att detta i visst hänseende skall stå under tillsyn av särskild kontrollant.
4 kap. 19 §
I enlighet med utredningens förslag innehåller paragrafen en allmän bestämmelse att den som vill utföra ett företag vars tillåtlighet kan antas komma under Kungl. Maj:ts prövning skall bedriva projekteringsarbetet i samråd med de myndigheter som skall ta till vara det allmänna planeringsintresset. Härutöver föreskrivs att företagaren också skall
Prop. 1971: 106 129
medverka till att ortsbefolkningen får upplysning om planläggningen. Utredningen föreslår att en sådan föreskrift meddelas i kungörelse. Enligt min mening är emellertid regeln av sådan vikt att den bör tas upp i lagen.
Paragrafens andra stycke innehåller ett bemyndigande för Kungl. Maj:t att meddela närmare föreskrifter om det utomprocessuella förberedelseförfarandet.
4 kap. 20 §
I paragrafen lagfästes i enlighet med utredningens förslag vattendomstolarnas och synemännens skyldighet att avge eget yttrande till Kungl. Maj:t. Jag anser det däremot inte nödvändigt med bestämmelser om den fortsatta handläggningen sedan Kungl. Maj:t har meddelat beslut i tillåtlighetsfrågan.
6 kap. 28 §
I fjärde stycket har med anpassning till jordabalken ordet ”inskriv- ' ningsdomaren” bytts ut mot ”inskrivningsmyndigheten”.
7 kap. 45 §
Tredje stycket motsvarar i huvudsak 3 kap. 11§ tredje stycket och har ändrats på samma sätt som detta. Ändringen medför att 7 kap. 46 § andra stycket i utredningens förslag blir överflödigt och kan utgå.
7 kap. 46 §
"Första stycket innehåller en bestämmelse att 4 kap. 17-—20 88 om Kungl. Maj:ts prövningsrätt skall äga motsvarande tillämpning i fråga om vattenavledning och vattenreglering för torrläggning av mark. Andra stycket, som motsvarar 2 kap. 208 3 mom. och 478 2 mom., har ändrats på motsvarande sätt som dessa lagrum.
7 kap. 55 §
Särregeln i andra stycket föreslås upphävd. Bestämmelserna om Kungl. Maj:ts prövningsrätt kommer därigenom på grund av hänvisningen i 7 kap. 49§ att utan inskränkning gälla även för invallningsföretag.
10 kap. 33 §
Jag ansluter mig till utredningens ändringsförslag som innebär att i ansökan skall uppges om särskilda bestämmelser meddelats enligt byggnadslagen eller annan lagstiftning för de fastigheter som berörs av företaget. Länsarkitekten i Västernorrlands län anser att sökandens utredningsplikt bör omfatta även generalplanemässiga utredningar som har antagits av kommunfullmäktige samt andra översiktliga utredningar om mark- och bebyggelseförhållanden (dispositionsplaner). Jag instäm-
Prop. 1971: 106 130
mer i att sådan utredning lämpligen bör tillhandahållas i målet men anser inte att det i lagtexten bör tas in någon föreskrift härom.
10 kap. 42 §
Ändringen i 2 mom. innebär att underrättelseskyldigheten mot kommun har gjorts generell.
I fråga om företag som kan antas komma under Kungl. Maj:ts prövning skall enligt ett nyinfört 3 mom. avskrift av ansökningshandlingarna Översändas till naturvårdsverket och planverket. Motsvarande underrättelseplikt i förhållande till länsstyrelsen behövs inte, eftersom denna har fått kännedom om företaget redan i samband med förordnandet av förrättningsman.
11 kap. 1 §
I första stycket har tillagts att den tingsrätt som Kungl. Maj:t bestämmer skall vara vattendomstol.
Il kap. 28
Paragrafen innehåller regler om vattendomstolens sammansättning. I första stycket anges att vattendomstol skall bestå av ordförande, en teknisk ledamot samt två nämndemän. Efter ordförandens bestämmande kan ytterligare en teknisk ledamot ingå i domstolen. I de följande styckena anges att ordförande utses bland de lagfarna domarna i tingsrätten och kallas vattenrättsdomarc, att teknisk ledamot skall ha teknisk utbildning och erfarenhet av vattenfrågors behandling samt att nämndemännen skall vara nämndemän i fastighetsdomstol inom vattendomstolens område.
Il kap. 3 §
I paragrafen föreskrivs att Kungl. Maj:t eller myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer skall utse vattenrättsdomare och utnämna eller förordna teknisk ledamot. Detta överensstämmer med vad som enligt 5 8 FDL gäller för fastighetsdomstol.
Il kap. 4 §
Paragrafen, som innehåller regler om vattenrättsnämndemän, föreslås upphävd.
11 kap. 5 §
Bestämmelserna om nämndemän har inskränkts till att de skall tjänstgöra efter kallelse av vattenrättsdomaren och att till tjänstgöring företrädesvis bör kallas nämndemän från den domsaga till vilken målet närmast har anknytning. Reglerna överensstämmer med 8§ FDL.
Prop. 1971: 106 DS 131
11 kap. 6 §
Denna paragraf innehåller nu regler om åtgärder vid jäv eller annat förfall för ledamot. Beträffande nämndeman finns motsvarande bestämmelser i 4 kap. 10§ rättegångsbalken. I övrigt kan de i paragrafen behandlade frågorna regleras genom föreskrifter meddelade av Kungl.
11 kap. 8 §
Denna paragraf, som handlar om vattenrättssekreterare, föreslås upphävd. Särskilda vattenrättssekreterare skall inte längre finnas. De uppgifter som f.n. ankommer på vattenrättssekreterare kan fortsättningsvis skötas av tingsfiskaler och tingsnotarier.
11 kap. 9 §
Första stycket i paragrafen upphävs eftersom det ersätts av föreskriften i 1 § att Kungl. Maj:t bestämmer vilka tingsrätter som skall vara vattendomstol.
II kap. 11 §
Bestämmelsen har formulerats om med 13 8 FDL som förebild. I vattenmål gäller enligt 11 kap. 97 § särskilda bestämmelser om vem som skall ersätta kostnad för sammanträde.
II kap. 12 §
Ordet ”vattenrättsingenjörerna” i paragrafen har bytts ut mot ”de tekniska ledamöterna”.
11 kap. 15 §
De i denna paragraf intagna föreskrifterna är av en typ som kan meddelas av Kungl. Maj:t ensam. Paragrafen föreslås därför utgå ur lagen.
11 kap. 27 §
Det nya tredje stycket i 2 mom. motsvarar den i 10 kap. 33 § införda föreskriften att ansökan skall innehålla uppgifter om planförhållandena.
Ansökan rörande företag som kan antas komma under Kungl. Maj:ts prövning skall enligt 6 mom. innehålla dels uppgifter om vad som har förekommit vid det utomprocessuella förberedelscförfarandet (första stycket) dels en bedömning av företagets betydelse från allmänna planeringssynpunkter och uppgift om eventuella följdföretag enligt VL (andra stycket). II kap. 29 §
Vattenöverdomstolen har påpekat att de i 11 kap. 35 § 4 mom. föreslagna ändringarna i fråga om skyldigheten att översända ansöknings-
Prop. 1971: 106 132
handlingar får konsekvenser för det antal exemplar av handliugarna som sökanden skall åläggas att ge in. Detta antal föreslås ökat till åtta i mål som kan antas komma under Kungl. Maj:ts prövning.
11 kap. 34 §
I andra stycket har intagits en föreskrift att vattenrättsdomaren alltid skall sända kungörelse till länsstyrelsen i mål som avses i 11 kap 17 § 2—11. Den nu gällande bestämmelsen har överförts till 35 § 4 mom. 11 kap. 35 §
Ändringen i 3 mom. innebär att underrättelseskyldighet mot kommun föreligger i alla de mål i vilka kommunen enligt första stycket kan föra talan vare sig företaget berör område inom fastställd plan eller inte.
I ett nytt 4 mom. har intagits regler motsvarande 10 kap. 42 § 3 mom. Om ansökningen rör företag som kan komma att prövas av Kungl. Maj:t skall ansökningshandlingarna sändas till naturvårdsverket, planverket och länsstyrelsen samt i mål om grundvattentäkt dessutom till kammarkollegiet. Skälet för sistnämnda föreskrift är att kollegiet skall kunna fästa Kungl. Maj:ts uppmärksamhet på behovet av ett förbehåll. I andra mål där förbehåll kan bli aktuellt får kollegiet handlingarna enligt 35 § I mom.
II kap. 42 §
Ändringen är föranledd av att benämningen vattenrättssekreterare avskaffas. II kap. 45 § 2 mom.
Orden ”vattenrättsingenjörerna” och ”vattenrättshtämndemännen” har bytts ut mot ”teknisk ledamot” resp. ”nämndemännen”. II kap. 51 §
Paragrafen, som innehåller en föreskrift om kallande av vattenrättsingenjörer och nämndemän, kan upphävas som obehövlig.
11 kap. 52 §
I tredje stycket har ordet ”vattenrättsnämndeman” bytts ut mot ”nämndeman”. 11 kap. 71 §
Ordet ”vattenrättsingenjörerna” har bytts ut mot ”teknisk ledamot”.
11 kap. 72 och 73 §§
Eftersom det enligt förslaget inte skall finnas några tjänster vid vattendomstol, har uttrycket ”tjänsteman vid vattendomstolen” bytts ut mot ”tjänsteman vid tingsrätten”.
Prop. 1971: 106 133
11 kap. 81 §
I första stycket utgår hänvisningen till 51 §, som upphävs.
11 kap. 92 §
I andra stycket utgår hänvisningen till 51 §.
11 kap. 99 §
Ändringen är föranledd av att de särskilda vattenrättssekreterarna avskaffas.
I4 kap. 5 § I mom.
I det nya tredje stycket utsägs att talan om ersättning enligt ändra stycket skall upptas av fastighetsdomstol.
Övergångsbestämmelserna
I punkt 1 av övergångsbestämmelserna föreskrivs att lagändringarna träder i kraft den 1 januari 1972. Mål som redan är anhängiga hos vattendomstol skall enligt punkt 2 handläggas enligt äldre bestämmelser. Undantag från denna huvudregel föreslås dock beträffande reglerna om vatiendomstols sammansättning. De ökade möjligheterna att handlägga mål med fyra ledamöter i domstolen bör nämligen få användas även i äldre mål. De organisatoriska ändringarna skall givetvis gälla omedelbart från ikraftträdandet. Enligt punkt 3 skall syneförrättning handläggas enligt äldre bestämmelser om förrättningsman förordnats före ikraftträdandet. Enligt punkt 4 skall anhängiga mål enligt 2 kap. 18 § och 4 kap. 10 83 överföras från expropriationsdomstol till fastighetsdomstol, om inte huvudförhandling har påbörjats. Enligt punkt 5 skall mål som är anhängigt vid allmän domstol handläggas enligt äldre bestämmelser. Sistnämnda båda regler överensstämmer med vad som föreslås i fråga om andra fall där mål överförs från expropriationsdomstol eller allmän underritt till fastighetsdomstol. I punkt 6 har intagits en föreskrift om att vad som föreskrivs i lag eller annan författning om vattenrättsingenjör och vattenrättshämndeman i fortsättningen skall avse teknisk ledamot och nämndeman i vattendomstol. Det torde utan vidare stå klart att detsamma gäller föreskrift som har intagits i dom. Den föreslagna övergångsbestämmelsen har motsvarighet i övergångsbestämmelserna till ändringarna i FDL. Lagändringarna innebär att vattenrättsnämndemännens uppdrag får anses upphöra med utgången av år 1971. Av 4 kap. 9 § rättegångsbalken följer dock att vattenrättshämndeman även i fortsättningen kan tjänstgöra i mål där han tidigare har medverkat.
5 Riksdagen 1971. I saml. Nr 106
Prop. 1971: 106 =: 134
6.2 Förslaget till lag om ändring i lagen om vissa åtgärder för utnyttjande av vattenkraft vid krig m. m. Av 7 §i dess nuvarande lydelse framgår att 4 kap. 13 § är tillämplig på företag som avses i lagen, De föreslagna ändringarna innebär att de nya reglerna om Kungl. Maj:ts prövningsrätt blir tillämpliga på sådana företag, dock endast efter förbehåll och med undantag för de i 4 kap. 19 § intagna föreskrifterna om utomprocessuell förberedelse. I 14 § görs en följdändring betingad av att utomprocessuell förberedelse inte skall äga rum.
6.3 Förslaget till lag om ändring i statstjänstemannalagen Eftersom vattendomstolarna skall integreras med tingsrätterna och tjänsterna som vattenrättsdomare och vattenrättsingenjör skall upphöra föreslås att de särskilda reglerna i 11 § andra stycket om innehavare av sådan tjänst upphävs. Reglerna bör dock alltjämt gälla i fråga om den som efter ikraftträdandet innehar ordinarie tjänst som vattenrättsdomare eller vattenrättsingenjör.
6.4 Förslaget till lag om ändring i lagen om fastighetsdomstol
1§
Paragrafen innehåller de grundläggande bestämmelserna om fastighetsdomstolarnas organisation och kompetens. Enligt huvudregeln i paragrafens första stycke skall det finnas en fastighetsdomstol i varje län. Kungl. Maj:t kan dock föreskriva att fastighetsdomstols domkrets skall utgöras av annat område än län. Domkretsen kan alltså bestå av mer än ett län eller av en del av ett län. Det ankommer på Kungl. Maj:t att bestämma vilken underrätt inom domkretsen som skall vara fastighetsdomstol och som i denna egenskap skall ta upp de mål och ärenden som avses i paragrafens andra stycke. Av skäl som har berörts i avsnitt 4.2.5 har i paragrafen öppnats möjlighet för Kungl. Maj:t att förordna att flera fastighetsdomstolar skall finnas för samma område. Har sådant förordnande meddelats skall enligt andra stycket Kungl. Maj:t också bestämma hur skilda slag av mål och ärenden skall fördelas mellan domstolarna.
3§
Paragrafen innehåller de grundläggande bestämmelserna om fastighetsdomstols sammansättning. | Som huvudregel gäller enligt första stycket att domstolen består av två lagfarna ledamöter, en teknisk ledamot och två nämndemän. Detta överensstämmer med gällande rätt. Enligt förslaget kan ytterligare en teknisk
Prop. 1971: 106 135
ledamot få ingå i domstolen. Härför krävs att det föreligger särskilda skäl. Sammansättningen med två tekniska ledamöter bör förekomma bara i undantagsfall, då de tekniska frågorna är speciellt komplicerade. Det ankommer på ordföranden att avgöra om cen andra teknisk ledamot skall tillkallas.
Andra stycket innehåller särskilda regler om domstolens sammansättning i mål och ärenden som rör arrende, hyra, bostadsrätt och tvångsförvaltning av bostadsfastighet. I dessa mål och ärenden består domstolen i regel av de båda lagfarna ledamöterna och tre nämndemän. Om särskilda skäl föreligger kan dock en av nämndemännen bytas ut mot teknisk ledamot. Denna möjlighet kan utnyttjas när det i målet föreligger särskilt behov av teknisk sakkunskap inom domstolen. Bestämmelsen i andra stycket motsvarar 12 kap. 71 § andra stycket JB, vilket stycke därför kan utgå. Också hänvisningen i sista stycket av förevarande paragraf utgår.
Tredje stycket innehåller allmänna bestimmelser om de kvalifikationer fastighetsdomstols ledamöter skall ha. I sak överensstämmer de med vad som gäller f. n.
4§
I paragrafen regleras de fall då fastighetsdomstol är domför i förenk- Jad sammansättning.
I första stycket föreskrivs till en början i enlighet med de överväganden som har redovisats i avsnitt 4.2.3 att fastighetsdomstol är domför utan nämndemännen när mål enligt särskilda bestämmelser avgörs efter prövning av själva saken utan huvudförhandling. Härmed åsyftas de regler i 16 kap. 8 § första stycket FBL som gör det möjligt att under vissa omständigheter pröva fastighetsbildningsmål utan huvudförhandling. I övrigt skall fastighetsdomstol vid handläggning av mål vara domför med endast en lagfaren domare i samma utsträckning som föreskrivs för tingsrätt. Beträffande den närmare innebörden härav kan hänvisas till vad som har anförts i avsnitt 4.2.3. Påpekas bör att bestämmelserna i 4 8 inte hindrar t. ex. att fråga om avskrivning av mål prövas av de båda juristledamöterna och den tekniske ledamoten eller att nämndemännen deltar vid handläggning enligt 16 kap. 8 8& FBL.
F. n. föreskrivs i paragrafens andra stycke att förberedande åtgärder i målen får vidtas av lagfaren eller teknisk ledamot i fastighetsdomstolen eller tjänsteman vid underrätten i den omfattning Kungl. Maj:t bestämmer. Såvitt avser lagfaren ledamot och tjänsteman vid underrätten torde detta följa av vad som allmänt gäller för tingsrätt. Vad beträffar den tekniske Jedamoten torde några andra förberedande åtgärder än undersökning av det slag som regleras i 9 § inte komma i fråga. Med hänsyn till det nu anförda har det nuvarande andra stycket fått utgå som överflödigt.
Prop. 1971: 106 136
7§
I paragrafen, som innehåller bestämmelser om val av nämndeman, har gjorts en redaktionell ändring.
Övergångsbestämmelserna
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 1972. Eftersom det kan tänkas att vissa uttryck som hänför sig till de avskaffade ägodelningsrätterna och expropriationsdomstolarna finns kvar i olika författningar efter denna tidpunkt har i övergångsbestämmelserna tagits in en föreskrift att sådana uttryck skall avse deras motsvarigheter i fastighetsdomstol. De av mig föreslagna ändringarna i vissa andra lagar innebär att ägodelningsrätt och expropriationsdomstol under vissa förutsättningar kan finnas kvar efter den 1 januari 1972, Vidare gäller att ägodelningsdomare skall fullgöra vissa uppgifter vid fuliföljd av talan i jorddelningsmål. Sådana uppgifter kan bli aktuella efter nämnda tidpunkt. Med hänsyn till tänkbara komplikationer av detta slag föreslås att Kungl. Maj:t skall få befogenhet att föreskriva avvikelser från vad som annars skall gälla enligt andra stycket i övergångsbestämmelserna.
6.5 Förslagen till lagar om ändring i byggnadslagen och i lagen om byggnadsminnen
Ändringarna i 45, 70 och 113 §§ byggnadslagen innebär en anpassning till terminologin i JB. Detsamma gäller 13 § lagen om byggnadsminnen.
6.6 Förslaget till lag om ändring i jordförvärvslagen
Ändringarna i 1 § andra stycket 2 och 3 föranleds dels av kommunreformen och dels av den nya lagstiftningen om förvaltning av kyrklig jord. Nämnda lagstiftning träder i kraft den 1 januari 1972 och därvid upphävs lagen (1927: 1) angående tillstånd till försäljning av kyrklig jord i vissa fall samt till upplåtelse av sådan jord under tomträtt.
6.7 Förslaget till lag om ändring i lagen om tvångsförvaltning av bostadsfastighet
I enlighet med vad som har anförts i den allmänna motiveringen har i 11 och 17 §§ tagits upp föreskrifter om att talan som avses i dessa paragrafer skall föras hos fastighetsdomstol. Detta har föranlett vissa följdändringar i 18 §.
Övriga föreslagna ändringar i lagen syftar framför allt till att anpassa denna i sakligt och terminologiskt hänseende till de nya reglerna i JB om panträtt i fast egendom och tomträtt. I JB har termen inteck-
Prop. 1971: 106 137
ning reserverats för inskrivning i fastighet eller tomträtt av visst penningbelopp (6 kap. 1 § första stycket JB). Orden ”för fordran” har därför kunnat utgå ur 4 §. Termen inteckning kan i gällande rätt syfta dels på inskrivningen i fastighets- eller tomträttsboken, dels på det intecknade fordringsbeviset. Enligt JB har termen endast den först angivna betydelsen. Fordringsbeviset motsvaras i JB:s system av pantbrev eller vilandebevis. 4 och 5 §§ har ändrats i enlighet härmed. Medgivande av inteckning enligt gällande rätt motsvaras i JB:s system närmast av ansökan om inteckning. Panträtt uppkommer inte som nu genom själva inskrivningen utan först genom en särskild upplåtelse. Det nu sagda motiverar ändringar i 5 och 6 §§. Även i 9 § har en terminologisk ändring gjorts.
Ändringarna i 15 och 16 §§ föranleds dels av att beteckningen ”inskrivningsdomare” genom JB har ersatts av ”inskrivningsmyndighet” dels av tillkomsten av lagen (1970: 998) om arrendenämnder och hyresnämnder.
6.8 Förslaget till lag om ändring i lagen om införande av fastighetsbildningslagen
Enligt den nuvarande lydelsen av 15 § FBLP får servitut avseende skogsfång eller bete upphävas genom fastighetsreglering även om sådana omständigheter som anges i 7 kap. 4 § FBL inte föreligger. De förutsättningar under vilka andra servitut får upphävas anges emellertid inte i 7 kap. 4 § FBL, som avser ändring av servitut, utan i 7 kap. 5 8. Hänvisningen i 15 § FBLP är alltså felaktig och bör korrigeras.
7. Hemställan
Jag hemställer, att lagrådets yttrande genom utdrag av protokollet inhämtas över förslagen till
1) lag om ändring i vattenlagen (1918: 523),
2) lag om ändring i lagen (1962: 627) om vissa åtgärder för utnyttjande av vattenkraft vid krig m. m.,
3) lag om ändring i statstjänstemannalagen (1965: 274), 4) lag om ändring i lagen (1969: 246) om fastighetsdomstol, 5) lag om ändring i lagen (1917: 189) om expropriation, 6) lag om ändring i lagen (1942: 350) om fornminnen, 7) lag om ändring i byggnadslagen (1947: 385), |
8) lag om ändring i lagen (1949: 658) om inlösen i vissa fall av rätt till gruva m. m.,
9) lag om ändring i lagen (1957: 390) om fiskearrenden,
10) lag om ändring i lagen (1960: 690) om byggnadsminnen,
11) lag om ändring i naturvårdslagen (1964: 822), 12) lag om ändring i jordförvärvslagen (1965: 290), 13) lag om ändring i jordhävdslagen (1969: 698), 14) lag om ändring i lagen (1970: 246) om tvångsförvaltning av bostadsfastighet, 15) lag om ändring i lagen (1970: 989) om införande av fastighetsbildningslagen, 16) lag om ändring i jordabalken, 17) lag om ändring i lagen (1970: 995) om införande av nya jordabalken, 18) lag om ändring i bostadsrättslagen ( ).
Vad föredraganden sålunda med instämmande av stats-
rådets övriga ledamöter hemställt bifaller Hans Maj:t
Konungen.
Ur protokollet:
Britta Gyllensten
Prop. 1971: 106 139
Bilaga 1
Vattenlagsutredningen
Förslag till
Lag om ändring i vattenlagen (1918: 523)
Härigenom förordnas i fråga om vattenlagen (1918: 523),
dels att 4 kap. 13 § samt 11 kap. 4, 6, 8, 15 och 51 §§ skall upphöra att gälla,t dels att rubriken närmast före 4 kap. 13 § skall utgå, dels att 2 kap. 20 8 3 mom. och 47 § 2 mom., 3 kap. 11 och 13 §§, 7 kap. 46 och 55 §§, 10 kap. 33 § och 42 § 2 mom., 11 kap. 1—3, 5 och
9 §§, 27 § 2 och 6 mom., 34 8, 35 § 3 mom., 42 8, 45 § 2 mom., 52, 71, 81 och 92 §§ samt rubriken till 4 kap. skall ha nedan angivna lydelse,
dels att i lagen skall införas nya bestämmelser, 4 kap. 17—20 §§, 10 kap. 42 § 3 mom. och 11 kap. 35 § 4 mom., samt närmast före 4 kap.
17 8 ny rubrik av nedan angivna lydelse.
(Nuvarande Iydelse) (Föreslagen lydelse)
2 KAP.
20 8.
3 mom.” Finner vattendomsto- 3 mom. Finner vattendomstolen
Ien vid prövning, som i I mom. vid prövning som avses i I mom. sägs, tillämnad byggnad, mot vil- att hinder mot tillämnad byggnad ken hinder skulle möta av bestäm- möter enligt 3§ första och andra
melserna i 3§ första och andra styckena men att det föreligger såstyckena, med hänsyn till stadgan- dana omständigheter som anges i
det i tredje stycket i samma $ än- 3 § tredje stycket, skall domstolen
dock böra tillåtas, skall frågan med eget yttrande underställa frå-
därom av domstolen hemställas gan Konungens avgörande.
Konungens avgörande.
47 8.
2 mom.3 Finner vattendomsto- 2 mom. Finner vattendomstolen len vid prövning, som i I mom. vid prövning som avses i I mom. sägs, anordnande eller nyttjande att hinder mot att anordna eller
av grundvattentäkt, varemot hin- nyttja grundvattentäkt möter enligt
der skulle möta av bestämmel- 44§ första och andra styckena serna i 44 § första och andra styc- men att det föreligger sådana om-
kena, med hänsyn till stadgandet i ständigheter som anges i 44 § tred-
1 Senaste lydelse av
11 kap. 4 § 1969: 804
11 kap. 6 § 1932: 208
11 kap. 8 § 1960: 304, 2 Senaste lydelse 1961: 48. 2 Senaste lydelse 1964: 110.
Prop. 1971: 106 140
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse) tredje stycket i samma $ ändock je stycket, skall domstolen med böra tillåtas, skall frågan därom eget yttrande underställa frågan av domstolen hemställas Konung- Konungens avgörande. ens avgörande.
3 KAP.
11 5." Vill någon —————— skola iakttagas. Då mål — — — — företagets huvudsakliga. Synemännens utlåtande =an- Synemännens utlåtande = angående vattenreglering skall un- gående vattenreglering skall, med derställas vattendomstolens pröv- iakttagande av vad i 7 kap. 46 § ning; dock må ej vattendomstolen andra stycket föreskrives för där ingå i bedömande av frågor rö- avsett fall, underställas vattenrande ersättning i vidare mån än domstolens prövning. Vattendomssom föranledes av anförda besvir tolen får ej ingå i bedömande av eller av ändrade anordningar eller frågor om ersättning i vidare mån föreskrifter rörande företagets ut- än som föranledes av anförda beförande. svär eller av ändrade anordningar eller föreskrifter rörande förctagets utförande. Om verkan — — — -— beträffande vattenreglering. Ifråga Oo—————-—>— i 4 kap.
13 8.5 Stadgar rörande — — ——-—— finnas nödigt. Styrelsen skall ————-—>— till företaget. Fjmå— ————— lags föreskrifter. Stadgarna skola för att bliva Stadgarna skola för att bliva gällande granskas och fastställas gällande sranskas och fastställas av Konungens befallningshavande av Konungens befallningshavande i den ort, där styrelsen har sitt i den ort, där styrelsen har sitt säte, eller i fall, som omförmäles i säte. Vid granskningen skall sär- 4 kap. 13§, av Konungen. Vid skilt tillses, att stadgarna innehålla granskningen skall särskilt tillses, betryggande föreskrifter för tillgoatt stadgarna innehålla betryg- doseende av sådana delägares rätt gande föreskrifter för tillgodo- som enligt 6 § kan bliva skyldiga seende av sådana delägares rätt, att framdeles deltaga i företaget. för vilka efter ty i 6 § sägs skyldighet att deliaga i företaget framdeles kan komma att inträda. Beslutad ändring — — — — — ordning fastställd.
4 Scnaste lydelse 1920: 459. 5 Senaste lydelse 1920: 459.
Prop. 1971: 106 141
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
4 KAP.
Om särskilda villkor beträffande Om särskilda villkor beträffande större vattenkraftanläggningar större företag enligt 2 och 3 kap. och vattenregleringar.
Om Konungens prövningsrätt.
17 §.
När företag enligt 2 eller 3 kap. är av betydande omfattning eller ingripande beskaffenhet, prövar Konungen huruvida företaget får komma till stånd.
För Konungens prövning gäller följande: 1. Företaget får ej komma till stånd, om hinder däremot finnes möta från allmänna planeringssynpunkter eller på grund av 2 kap. 3§ första och andra styckena, 11§, 12§ första stycket eller 44 § första och andra styckena. 2. Vid prövning av fråga om hinder möter mot företaget från allmänna planeringssynpunkter eller på grund av 2 kap. 3 § andra stycket, 11 §, 12 § första stycket eller 44§ första och andra styckena -beaktas även annat företag enligt denna lag som med sannolikhet kan antagas bli erforderligt för ett ändamålsenligt utnyttjande av det sökta företaget. 3. Är företaget av synnerlig betydelse från allmän synpunkt, kan Konungen lämna medgivande till detsamma, även om hinder finnes möta vid prövningen enligt I och 2. 4. Konungen kan föreskriva villkor för att tillgodose allmänna intressen..
18 §.
Konungen kan. .förordna att vissa slag av företag skall prövas enligt 17 §. Beträffande företag, som ej. omfattas av sådant förordnande men dock bedömes vara av betydande omfattning eller ingri-
5§t Riksdagen 1971. 1 saml. Nr 106
Prop. 1971: 106 142
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
pande beskaffenhet, förbehåller
Konungen sig prövningen. Besked därom lämnas till vattendomstolen.
eller, om målet behandlas vid sy-
'neförrättning enligt 10 kap. 32§,
till synemännen innan domstolen eller synemännen avgjort frågan
om företagets tillåtlighet. I samband med prövning av fö-
retag som avses i 17 § första stvc-
ket får Konungen pröva även annat företag enligt denna lag, om
ansökan avser tillstånd till båda
företagen eller fråga uppkommit om företräde mellan dem.
19 §.
Den som vill utföra företag vars
tillåtlighet kan antagas komma under Konungens prövning skall i
"god tid bereda Konungens befallningshavande, vederbörande kommun samt övriga myndigheter och sammanslutningar som företaget angår tillfälle att vid planläggningen av företaget framföra öns-
kemål" med hänsyn till företagets verkningar från allmän synpunkt.
Konungen -kan utfärda närmare föreskrifter för tillämpningen av : första stycket och angående skyldighet för den som vill utföra företaget att betala det allmännas kostnader.
20 §. När frågan om företags tillåtlig-
het skall prövas av Konungen, åligger det vattendomstolen eller,
om målet behandlas vid syneförrättning enligt 10 kap. 32 §, synemännen att före avgörandet med eget yttrande: hänskjuta frågan till
Konungen.
'7 KAP.
46 8.8
Är fråga om företag, som avser Är företag som avses i 37 % av sänkning av eller reglering av vatt- " betydande omfattning eller ingri-
Senaste lydelse 1944: 87. ' :
Prop. 1971: 106 143
(Nuvarande lydelse) ( F öreslagen lydelse)
nets avrinning ur någon av sjöarna pande beskaffenhet, skola bestäm- Vänern, Vättern, Mälaren, Hjäl- melserna i 4 kap. 17—20 §§ om maren, Storsjön i Jämtland eller Konungens prövningsrätt äga mot- Siljan, skola bestämmelserna i 4 svarande tillämpning. kap. 13§ om Konungens pröv- När företags tillåtlighet har pröningsrätt i vissa hänseenden och - vats av Konungen skall, om målet om skyldighet för vattendomstolen behandlas vid syneförrättning, unatt hemställa frågan Konungens derställning enligt 45 § till vattenavgörande äga motsvarande till- domstolen av synemännens utlålämpning; och skall vad sålunda är tande ej äga rum. stadgat jämväl gälla beträffande annat företag, varigenom vattnets avrinning i större omfattning regleras eller vattenförhållandena eljest väsentligt förändras, såframt Konungen förbehåller sig sådan prövning och besked därom före målets avgörande lämnas synemännen eller i fall, då enligt 45 § underställning skall ske eller målet prövas i den för ansökningsmål stadgade ordning, vattendomsto-' len. Finner = vattendomstolen: = vid prövning av fråga om tillåtligheten Finner = vattendomstolen = vid av tillämnad vattenavledning, mot prövning av fråga om tillåtligheten vilken hinder skulle möta av be- av tillämnad vattenavledning att stämmelserna i 38§ eller 39§ hinder mot företaget möter enligt första stycket, att företaget med 38 § eller 39 § första stycket men hänsyn till stadgandet i andra styc- att det föreligger sådana omstänket av 39 § ändock bör komma till "digheter som anges i 39 § andra' stånd, skall frågan därom av stycket, skall domstolen med eget domstolen hemställas Konungens yttrände underställa frågan Koavgörande. nungens avgörande.
55 §
ÅA invallning, —— ——>— motsvarande tillämpning. Vad i 46§ första stycket är stadgat om Konungens prövningsrätt skall beträffande invallning gälla allenast såframt Konungen i den ordning, som i sistnämnda $ sägs, förbehållit sig sådan prövningsrätt.
7 Senaste lydelse 1944: 87,
Prop. 1971: 106 144
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
10 KAP.
33 8.
Förordnande; som i 32§ sägs, Förordnande som anges i 32§ skall efter ansökan meddelas av skall efter ansökan meddelas av Konungens befallningshavande. I Konungens befallningshavande. I ansökningen skola så fullständigt ansökningen skola så fullständigt som möjligt uppgivas företagets : som möjligt uppgivas företagets beskaffenhet, omfattning och beskaffenhet, omfattning och verkningar med angivande av det verkningar med angivande av det vattenområde, som av företaget vattenområde som kan komma att kan komma att beröras. Ansök- beröras av företaget. Vidare skall ningen bör tillika innehålla uppgift uppgivas huruvida särskilda beå de fastigheter, som företaget ef- stämmelser rörande användningen ter ty i 14 kap. 4 § sägs förmenas av de mark- och vattenområden angå, samt ägarnas namn och som beröras av företaget meddehemvist ävensom sådana nyttjan- lats enligt byggnadslagen eller anderättshavares, vilkas rätt kan vara nan lagstiftning. Ansökningen bör av företaget beroende. även innehålla uppgift om de fas-
tigheter som företaget enligt 14
kap. 4 § förmenas angå samt ägar-
nas namn och hemvist ävensom
sådana nyttjanderättshavares vil-
kas rätt kan vara beroende av fö-
retaget.
Vadio—————————— denna 8.
Beträffande företag, — — — Konungens befallningshavande.
42 8.
2 mom? Kan företag antagas 2 mom. Berör företaget område beröra allmänna intressen inom inom fastställd general- eller deorten av någon betydelse, skall taljplan enligt byggnadslagen eller förrättningsmannen utan dröjsmål kan företaget eljest antagas beröra översända avskrift av kungörelsen allmänna intressen i orten av nåtill vederbörande kommun. Kom- gon betydelse, skall förrättningsmun äger föra talan för tillgodo- mannen utan dröjsmål översända seende av allmänna intressen inom avskrift av kungörelsen till vederorten. Om sådan talan skall kom- börande kommun. Kommun äger munen snarast underrätta kam- föra talan för tillgodoseende av markollegiet. allmänna intressen inom orten.
Om sådan talan skall kommunen
snarast underrätta kammarkolle-
giet. |
3 mom. Är fråga om företag
vars — tillåtlighet kan = antagas
komma under Konungens pröv-
ning enligt 7 kap. 46 § första styc-
ket eller 49 §, skall avskrift av an- » Senaste lydelse 1969: 393. « Senaste lydelse 1961: 548.
Prop. 1971: 106 145
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
sökningshandlingarna jämte kun-
görelsen översändas till statens na-
turvårdsverk och statens planverk.
11 KAP.
1 §.10
Första domstol i vattenmål be- Första domstol i vattenmål benämnes vattendomstol. nämnes vattendorastol. Den tings-
rätt som Konungen bestämmer
skall vara vattendomstol.
- Överdomstol i —— —— ——— — nedan sägs.
Som sista — ————— — högsta domstolen. Angående domstol — — — — — — tillämpligt är.
2 gu
Vattendomstol består av en vat- Vattendomstol består av en vattenrättsdomare såsom ordförande tenrättsdomare såsom ordförande samt såsom övriga ledamöter två samt såsom övriga ledamöter en vattenrättsingenjörer och två vat- vattenrättsingenjör och två nämn-
tenrättshämndemän. Är anlägg- demän. Ytterligare en vattenrättsning, företag eller annat, varom i ingenjör får sitta i domstolen.
vattenmål är fråga, utan nämnvärd
inverkan å = vattenförhållandena och beröres därav ej heller mot-
stående intresse av någon betydelse, vare dock i sådant mål vat-
tendomstolen beslutför med vattenrättsdomaren och vattenrätts-
nämndemännen samt allenast en
vattenrättsingenjör.
Vattenrättsdomare skall vara Vattenrättsdomare utses bland lagkunnig, i domarevärv erfaren de lagfarna domarna i tingsrätten. .
man. Vattenrättsingenjörerna — skola Vattenrättsingenjör skall ha tek-
vara i vattenfrågors tekniska be- nisk utbildning och erfarenhet av handling sakkunniga och erfarna vattenfrågors tekniska behandling. män.
Vattenrättsnämndemännen böra Nämndemännen skola — vara vara allmänt betrodda, om sin orts nämndemän i fastighetsdomstol förhållanden kunniga män och må inom vattendomstolens domsom-
ej hava uppnått sextiofem års ål- råde. der; och skall i övrigt om valbarhet till vattenrättsnämndeman vad
om nämndeman vid tingsrätt är stadgat äga motsvarande tillämpning. Den, som uppnått sextiofem 20 Senaste lydelse 1946: 839. 2 Senaste lydelse 1969: 804.
Prop. 1971: 106 146
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
års ålder, må utan hinder därav
tjänstgöra i mål, varmed han förut
såsom vattenrättsnämndeman tagit befattning. :
3 g.12
Vattenrättsdomare och vatten- Konungen eller myndighet som
rättsingenjör utnämnas av Ko- Konungen bestämmer utser vatnungen, som tillika bestämmer,. -tenrättsdomare samt utnämner el-' om samme = vattenrättsingenjör : ler förordnar vattenrättsingenjör.
skall tjänstgöra vid mera än en: vattendomstol.
5 8.13
Av de till vattenrättsnämnde- Nämndeman tjänstgör efter kal-
män valda skola i vattendomstolen lelse av vattenrättsdomaren. Till
tjänstgöra de två, som av vatten- tjänstgöring böra företrädesvis kalrättsdomaren för varje mål kallas . las nämndemän från den domsaga därtill. Till tjänstgöring böra kallas till vilken målet närmast har an-
nämndemän från det län, som be- knytning. röres av det ifrågavarande målet;
avser målet företag, som berör
mer än ett län, avgöre vattenrätts-
domaren, om nämndemännen skola tagas från olika län eller
från ett av dem. Hålles vattendomstolens sammanträde vid syn på stället, böra företrädesvis de närmast boende nämndemännen kallas att tjänstgöra.
Är vattendomstolen enligt vad i
2§ sägs beslutför med allenast en vattenrättsingenjör, skall vattenrättsdomaren till tjänstgöring i domstolen kalla den av vattenrättsingenjörerna, som företrädesvis
äger sakkunskap i det ämne varom fråga är.
9 8.
Antalet vattendomstolår i riket
bestämmes av Konungen.
Gränserna för närmare förordnar.
1: Senaste lydelse 1932: 208. 13 Senaste lydelse 1941: 614.
Prop. 1971: 106 147
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
27 8. 2 mom.!4 Ansökan enligt — — — anläggningen, uppgiven. I fråga — — — — — — — — — till efterrättelse.
I ansökan jämlikt 17.$ 2—11
skall uppgivas huruvida särskilda
bestämmelser rörande = använd- .
ningen av de mark- och vattenom-
råden som beröras av företaget .
meddelats enligt byggnadslagen. el- -
ler annan lagstiftning.
6 mom.15 Ansökan rörande före- 6 mom. Ansökan rörande företag av betydande omfattning eller tag, vars tillåtlighet kan antagas ingripande beskaffenhet skall in- komma under Konungens prövnehålla uppgift om de åtgärder sö- ning enligt 4 kap. 17 §, skall innekanden må hava vidtagit för att hålla uppgift om de åtgärder sö-
bereda Konungens befallningsha- .kanden har vidtagit på grund av 4
vande i det län, inom vilket företa- kap. 19§ första stycket samt om get huvudsakligen skall verkstäl- vad som huvudsakligen förekomlas, samt övriga av företaget be- mit med anledning av dessa åtgärrörda myndigheter och samman- der. slutningar tillfälle att vid planläggningen av företaget framföra önskemål med hänsyn till företagets verkningar ur allmän synpunkt ävensom om vad i anledning av sådana åtgärder huvudsakligen . förekommit. |
Konungen äger för riket i dess helhet eller viss del därav meddela bestämmelser angående skyldighet för den som vill utföra företag enligt denna lag att före ansökningens ingivande vidtaga åtgärder för ändamål, varom i första stycket sägs, samt att gälda kostnad, som i samband med sådan förberedelse åsamkas det allmänna.
Ansökan som avses i första
stycket skall åtföljas av en över-
siktlig redogörelse för sökandens
bedömning av det tillämnade företagets betydelse från allmänna pla- '
neringssynpunkter samt uppgift =
om annat företag enligt denna lag
som med sannolikhet kan antagas
bli erforderligt för ett ändamålsen-
ligt utnyttjande av det sökta före-
taget.
4 Senaste lydelse 1969: 393. 15 Senaste lydelse 1952: 235.
Prop. 1971: 106 148
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
$.16
Finnes fastighet, den myndighet.
Är i ansökningen fråga om före- I mål som avses i 17§ 211 tag, som avses i 27 § 6 mom., skall skall vattenrättsdomaren sända
ett exemplar av ansökningshand- kungörelsen till Konungens befalllingarna jämte kungörelsen. över-' ningshavande.: sändas till Konungens befallningshavande i det län, inom vilket fö-
retaget huvudsakligen skall verk-
ställas.
35 8.
3 mon? I mål, — — — underrätta kammarkollegiet.
Kan företag, som avses i första Berör företag som avses i första stycket, antagas beröra allmänna stycket område inom fastställd
intressen inom orten av någon be- general- eller detaljplan enligt tydelse, skall vattenrättsdomaren byggnadslagen eller kan företaget
utan dröjsmål översända kungörel- eljest antagas beröra allmänna insen till vederbörande kommun. Är tressen inom orten av någon betyfråga om ansökan om tillstånd att delse, skall vattenrättsdomaren tillgodogöra grundvatten, skall utan dröjsmål översända kungöreldock kungörelsen städse tillställas sen till vederbörande kommun. Är
kommun, inom vars område till- fråga om ansökan om tillstånd att
gången på grundvatten kan påver- tillgodogöra grundvatten, «skall kas. dock kungörelsen alltid tillställas kommun inom vars område tillgången på grundvatten kan påver-
kas.
4 mom. Är i ansökningen fråga
om företag som avses i 27§ 6 mom. skall ett exemplar av ansökningshandlingarna jämte kungörelsen översändas till statens natur-
vårdsverk, statens planverk och
Konungens befallningshavande.
RR 3.18
Då handling i vattenmål 'skall Då handling i vattenmål skall
delgivas genom rättens försorg, delgivas genom rättens försorg, förordne därom vattenrättsdoma- "förordnar därom vattenrättsdoma-
ren eller vattenrättssekreterare. ren eller den som är behörig därtill enligt bestämmelser som Ko-
nungen meddelar.
Kallelse av av vattenrättsdomaren.
16 Senaste lydelse 1961: 548. 17 Senaste lydelse 1969: 396. 18 Senaste lydelse 1960: 304.
Prop. 1971: 106 149
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
45 8. 2 mom.9 Vattenrättsdomaren 2 mom. Vattenrättsdomaren kan må ock, där så finnes lämpligt, även, när han finner det lämpligt, uppdraga åt vattenrättsingenjö- uppdraga åt vattenrättsingenjör rerna eller en av dem att, med el- att, med eller utan biträde av ler utan biträde av vattenrätts- nämndemännen eller en av dem, nämndemännen eller en av dem, verkställa undersökning på stället. verkställa undersökning å stället. I I enklare fall kan sådant uppdrag enklare fall må sådant uppdrag lämnas åt nämndemännen eller en kunna lämnas åt vattenrättsnämn- av dem. demännen eller en av dem. Om tiden av nöden.
52 8.20
Menar part, invändningen försutten. Jävmot ——————>-— i tingsrätt. Beslut varigenom = jävsinvänd- Beslut varigenom jävsinvändning mot vattenrättsnämndeman ning mot nämndeman gillats skall varder gillad, skall ej medföra nå- ej rubba eller upphäva åtgärd eller gon verkan till rubbning eller upp- beslut, som tillkommit innan inhävande av åtgärd eller beslut, vändningen gjordes, när Övriga lesom tillkommit innan invänd- damöter varit ense om åtgärden elningen gjordes, där övriga ledamö- ler beslutet. | ter varit om åtgärden eller beslutet ense.
71 g.21
Beträffande fråga, vari det en- Beträffande fråga, vari det enligt förestående stadganden till- ligt förestående stadganden tillkommer <vattenrättsdomaren att kommer vattenrättsdomaren att besluta, bör han, där frågans be- besluta, bör han, när frågans beskaffenhet det påkallar, rådgöra skaffenhet påkallar det, rådgöra med vattenrättsingenjörerna. med vattenrättsingenjör. Av vattenrättsdomarens — — — — annorlunda förordna.
81 g.22
Vad i 42—45 §§, 493 första Vad i 42—45 §§, 49§ första
stycket, 50 § första stycket, 51 och stycket, 50 § första stycket, 52 §, 52 §§, 558 första stycket, 56 § 558 första stycket, 56 § första första stycket, 57, 58, 64, 67, 70— stycket, 57, 58, 64, 67, 70—72 88, 7288, 738 första, tredje och 73 8 första, tredje och fjärde stycfjärde styckena samt 74 § stadgas kena samt 74§ stadgas beträfbeträffande ansökningsmål skall, fande ansökningsmål skall, när ej 2 Senaste lydelse 1920: 459. 9 Senaste lydelse 1969: 804. 31 Senaste lydelse 1920: 459. 2 Senaste lydelse 1960: 304.
Prop. 1971: 106 150
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse) där ej annat framgår av vad nedan annat framgår av vad nedan i i denna $ sägs, äga motsvarande denna 8 sägs, äga motsvarande tillämpning i fråga om stämnings- tillämpning i fråga om stämningsmål mål.
I mål — — — — — — — motsvarande tillämpning. |
Utlåtande, som — — — vattenrättsdomarens tjänsterum.
ldeo—————-—— är stadgat. .
92 §2
Vadio-————>—>— 7 kap. 45 och 55 §§.
Bestämmelserna i 42—45, 48, Bestämmelserna i 42—45, 48, 49 88, 50 § första stycket, 51, 52, 49 §3, 508 första stycket, 52, 54, 54, 55, 57-—59, 62—64, 66 och 55, 57-59, 62—64, 66 och 67 33 67 §§ skola i tillämpliga delar skola i tillämpliga delar gälla be-
gälla besvärsmål vid vattendom- svärsmål vid vattendomstolen och
stolen och underställningsmål. underställningsmål.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.
Mål som vid lagens ikraftträdande är anhängigt hos vattendomstol handlägges och bedömes enligt äldre bestämmelser. I fråga om vattendomstols sammansättning skall äldre lag dock gälla endast vid huvudförhandling som påbörjats före nya lagens ikraftträdande samt vid överläggning efter ikraftträdandet rörande fråga som behandlats vid sådan huvudförhandling.
Har före ikraftträdandet förrättningsman förordnats enligt 10 kap. 32 § för att handlägga syneförrättning rörande företag enligt 3 eller 7 kap., skall äldre bestämmelser tillämpas på förrättningen.
22 Senaste lydelse 1969: 393.
Prop. 1971: 106 151
Bilaga 2
Departementspro- .
memorian .
Förslag till
Lag om ändring i lagen (1969: 246) om fastighetsdomstol
Härigenom förordnas, att 3, 4 och 8 §§ lagen (1969: 246) om fastig- |
hetsdomstol skall ha nedan angivna lydelse.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
3 §2
Fastighetsdomstol består av ord- Fastighetsdomstol består av ordförande samt fyra andra ledamö- förande samt fyra andra ledamöter, varav två nämndemän. ter.
Ordföranden utses bland de lag- Ordföranden utses bland de lag-
farna domarna i den allmänna un- farna domarna i den allmänna un-
derrätten. Av domstolens övriga "derrätten. Av domstolens övriga
ledamöter skall en vara lagfaren ledamöter skall en vara lagfaren domare i underrätten eller i annan domare i underrätten celler i annan
underrätt eller i vattendomstol underrätt eller i vattendomstol, en
samt en ha teknisk utbildning och - ha teknisk utbildning och erfarenerfarenhet av fastighetsbildning el- het av fastighetsbildning eller fasler fastighetsvärdering. tighetsvärdering samt två vara nämndemän. I mål angående hyra, bostads-
rätt eller tvångsförvaltning av bo-
stadsfastighet består domstolen
dock av ordföranden, den andre
lagfarne ledamoten och tre nämn-
aemän. "Den tekniske ledamoten
får ingå i'domstolen i stället för en
av nämndemännen, om ordföran-
den med hänsyn till målets beskaf-
fenhet finner särskilda skäl därtill
föreligga. Nämndemännen bör — — — — — orts förhållanden. Om fastighetsdomstols samman-
sättning i hyresmål finns särskild
föreskrift.
1 Nuvarande lydelse enligt prop. 1970: 145.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
4 8.
Vid måls avgörande utan hu- Fastighetsdomstol är domför vudförhandling samt vid annan med en lagfaren ledamot vid måls handläggning som ej sker vid hu- avgörande utan huvudförhandling, vudförhandling eller syn på stället om avgörandet ej innefattar prövär fastighetsdomstol domför utan ning av saken, vid huvudförhandnämndemännen eller, i den om- ling som sker i förenklad form fattning Konungen bestämmer, samt vid annan handläggning som med en lagfaren ledamot. ej sker vid huvudförhandling eller syn på stället. Åtgärd som avser endast måls Åtgärd som avser endast måls beredande får i den omfattning beredande får vidtagas av lagfaren Konungen bestämmer vidtagas av ledamot i fastighetsdomstolen ellagfaren eller teknisk ledamot i ler tjänsteman vid underrätten i fastighetsdomstolen eller av tjäns- samma omfattning som gäller för teman vid underrätten. allmänna tvistemål eller av teknisk ledamot i den omfattning Konungen bestämmer.
8 8.
Nämndeman tjänstgör efter kal- Nämndeman tjänstgör efter kallelse av fastighetsdomstolens ord- lelse av fastighetsdomstolens ordförande. Till tjänstgöring bör fö- förande. Till tjänstgöring bör företrädesvis kallas nämndemän från reträdesvis kallas nämndemän från den domsaga till vilken målet när- den domsaga .till vilken målet närmast har anknytning. mast har anknytning. I mål angående inlösen eller annat tvångsförvärv av fast egendom takttages därvid såvitt möjligt att den ene är ägare av fastighet men den andre icke.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972. Såvitt avser tiden efter ikraftträdandet skall vad i lag eller annan författning föreskrivs om ägodelningsrätt och. expropriationsdomstol i stäl- Jet avse fastighetsdomstol samt vad som föreskrivs om ägodelningsdomare, ägodelningsnämndeman och expropriationstekniker i stället avse ordförande, nämndeman och teknisk ledamot i fastighetsdomstol.
Prop. 1971: 106 153
Bilaga 3
De remitterade förslagen
1 Utdrag av förslag till Lag om ändring i vattenlagen (1918:523)
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
4 kap.
17 §
Konungen kan beträffande vis-
sa slag av företag enligt 2 eller
3 kap., som är av betydande om-
fattning eller ingripande beskaf-
fenhet, förordna, att frågan om
företag får komma till stånd skall
prövas av honom.
Omfattas företag som angives i
första stycket ej av förordnande
som där sägs, kan Konungen för-
behålla sig prövningen. Besked om
förbehåll skall lämnas till vatten-
domstolen eller, om målet be-
handlas vid syneförrättning enligt
10 kap. 32 §, till svnemännen in-
nan domstolen eller synemännen
avgjort frågan om företagets till-
låtlighet.
I samband med prövning av fö-
retag som avses i första eller and-
ra stycket får Konungen pröva
även annat företag enligt denna
lag, om ansökan avser tillstånd till
båda företagen eller fråga upp-
kommit om företräde mellan dem.
11 kap.
2 mom.! Ansökan enligt 17 & 2 skall vara åtföljd av de ritningar jämte beskrivning och andra handlingar samt innehålla de upplysningar, vilka erfordras för bedömande av det tillämnade företagets beskaffenhet, omfattning och verkningar. Särskilt skola så fullständigt som möjligt uppgivas den eller de fastigheter, varå byggandet skall ske eller vilka företaget eljest efter ty i 14 kap. 4 § sägs angår, vederbörande ägares och nyttjanderättshavares namn och hemvist samt, om företaget ej är av större omfattning, de ersättningsbelopp sökanden förmenar böra till följd av företaget utgå till dylik fastighetsägare eller andra. Är fråga
om utförande av byggnad för vattens tillgodogörande, skall uppgift 1 Senaste lydelse 1969: 393.
Prop. 1971: 106 154
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Jämnas å det område, med vilket, enligt sökandens åsikt, rätten till vattnets tillgodogörande lämpligen bör. vara för framtiden förenad. Beträffande anläggning för uttagande av vattenkraft varde därjämte stor-. leken av den vattenkraft, som beräknas kunna vid lågvatten uttagas genom anläggningen, uppgiven. I fråga om ansökan enligt 17 8 3, 4, 5, 7, 8, 9, 11 och 19 skall vad i första stycket stadgas i tillämpliga delar lända till efterrättelse. I ansökan enligt 17 § 2—I11 skall uppgivas huruvida särskilda bestämmelser med stöd av lag meddelats rörande användningen av de mark- och vattenområden som beröras av företaget.
34 82
Finnes fastighet, till vars ägare enligt 33 § underrättelse skall utsändas, tillhöra kronan eller allmän anstalt, eller av kronan eller dylik anstalt innehavas under nyttjanderätt, insände vattenrättsdomaren utan dröjsmål underrättelse om kungörelsens innehåll till Konungens befallningshavande i det län, där fastigheten är belägen; och åligge Konungens befallningshavande att ofördröjligen förordna ombud till bevakande av kronans eller anstaltens rätt eller, där sådant bevakande tillkommer annan myndighet, överlämna underrättelsen till den myndighet. Är i ansökningen fråga om fö- I mål som avses it 17 § 2—11 retag, som avses i 27 § 6 mon, skall vattenrättsdomaren = alltid skall ett exemplar av ansöknings- — sända kungörelsen till Konungens handlingarna jämte kungörelsen — befallningshavande. översändas till Konungens befallningshavande i det län, inom vilket företaget huvudsakligen skall verkställas.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972. 2. Mål som vid ikraftträdandet är anhängigt hos vattendomstol handlägges enligt äldre bestämmelser. I fråga om vattendomstols sammansättning gäller detta dock endast sådan huvudförhandling som påbör-
jats före ikraftträdandet. |
3. Har förrättningsman före ikraftträdandet förordnats enligt 10 kap. 32 § för att handlägga syneförrättning rörande företag enligt 3 eller 7 kap., tillämpas äldre bestämmelser på förrättningen. 4. Mål som är anhängigt hos expropriationsdomstol vid ikraftträdandet prövas av fastighetsdomstol, om huvudförhandling ej påbörjats dessförinnan. 5. Mål som vid ikraftträdandet är anhängigt hos allmän domstol handlägges enligt äldre bestämmelser. 6. Vad i lag eller annan författning föreskrives om vattenrättsingenjör och vattenrättsnämndeman skall i stället avse teknisk ledamot och
nämndeman i vattendomstol. |
3 Senaste lydelse 1961:548.
Prop. 1971: 106 155
14 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1970: 246) om tvångsförvaltning av
bostadsfastighet
Härigenom förordnas, att 4-—6, 9, 11 och 15—18 8§ lagen (1970: ' 246) om tvångsförvaltning av bostadsfastighet skall ha. nedan angivn lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Förvaltaren uppbär hyror och andra löpande intäkter av fastigheten och företräder även i övrigt ägaren i angelägenheter som rör fastigheten och dess förvaltning.
Förvaltaren får ej överlåta fas- Förvaltaren får ej överlåta fastigheten eller eljest förfoga över tigheten eller eljest förfoga över
den så att den helt eller delvis den så att den helt eller delvis frånhändes ägaren. Utan ägarens frånhändes ägaren. Utan ägarens
medgivande får förvaltaren ej låta medgivande får förvaltaren ej låta inteckna fastigheten för fordran inteckna fastigheten eller taga upp eller taga upp lån i vidare mån lån i vidare mån än som följer av än som följer av 6 8 och ej heller 6 § och ej heller låta företaga anlåta företaga annan åtgärd beträf- nan åtgärd beträffande inteckning fande fordringsinteckning i fastig- i fastigheten, pantbrev eller vilanheten, om ej hyresnämnden läm- debevis, om ej hyresnämnden nar sitt tillstånd. lämnar sitt tillstånd.
5§
Förvaltaren kan besluta att angelägenhet som saknar betydelse för ändamålet med förvaltningen skall undantagas från denna.
Fastighetsägaren får medge in- Fastighetsägaren får ansöka om teckning i fastigheten för fordran, inteckning i fastigheten, taga upp taga upp lån mot säkerhet av in- lån mot säkerhet i form av pantteckning i fastigheten eller före- . rätt i fastigheten eller företaga antaga annan åtgärd beträffande nan åtgärd beträffande inteckning, fordringsinteckning om förvaltaren pantbrev eller vilandebevis om samtycker till det. Vägras sam- förvaltaren samtycker till det. Vägtycke kan hyresnämnden tillåta åt- ras samtycke kan hyresnämnden gärden, om denna ej försämrar tillåta åtgärden, om denna ej förförutsättningarna för en tillfreds- sämrar förutsättningarna för en ställande fastighetsförvaltring. tillfredsställande fastighetsförvalt-
ning.
6§
Bör på fastigheten verkställas arbeten för vilka fordras tillskott av andra medel än sådana som inflyter vid den löpande förvaltningen eller eljest står till förfogande, skall. förvaltaren ombesörja utredning om lämpliga åtgärder, kostnaderna för dem och möjligheterna att ge-
Prop. 1971: 106 156
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse nom belåning av fastigheten eller på annat sätt skaffa medel för åtgärderna. Redogörelse för utredningen jämte förslag till åtgärder skall överlämnas till fastighetsägaren.
Vill fastighetsägaren ej medver- Vill fastighetsägaren ej medverka till de föreslagna åtgärderna, ka till de föreslagna åtgärderna, kan hyresnämnden lämna förvalta- kan hyresnämnden lämna förvaltaren tillstånd att företaga dem samt ren tillstånd att företaga dem samt meddela de föreskrifter som be- meddela de föreskrifter som behövs. Nämnden kan därvid tillåta hövs. Nämnden kan därvid tillåta förvaltaren att till angivet belopp förvaltaren att till angivet belopp taga upp lån för åtgärderna och taga upp lån för åtgärderna och vid behov medge inteckning i fas- vid behov ansöka om inteckning tigheten. och upplåta panträtt i fastigheten.
9 8
Förvaltaren skall på lämpligt Förvaltaren skall på lämpligt sätt underrätta hyresgästerna om sätt underrätta hyresgästerna om att fastigheten ställts under förvalt- att fastigheten ställts under förvaltning och om vem som är förvalta- ning och om vem som är förvaltare samt om beslut att förvaltning- re samt om beslut att förvaltningen en förlänges eller upphör. Han förlänges eller upphör. Han skall skall ofördröjligen undersöka fas- ofördröjligen undersöka fastighetighetens inteckningsförhållanden tens inteckningsförhållanden och och underrätta kända intecknings- underrätta borgenär, som har havare om förvaltningen. panträtt i fastigheten och som är
känd, om förvaltningen.
11 8
Förvaltaren skall för varje kalenderår inom en månad från årets utgång lämna skriftlig redovisning till fastighetsägaren för sin förvaltning. När han frånträder sitt uppdrag, skall redovisning för den gångna delen av kalenderåret lämnas inom en månad från det uppdraget upphörde. Till redovisning skall fogas berättelse med sammanfattande uppgifter om vidtagna och planerade åtgärder samt om fastighetens skick. I fråga om arbeten som avses i 6 § lämnas särskild berättelse inom en månad från det arbetena slutfördes.
Avskrift av handlingar som avses i första stycket sändes till hyresnämnden och hälsovårdsnämnden.
Vill fastighetsägaren klandra re- Vill fastighetsägaren klandra redovisad förvaltning, skall han in- dovisad förvaltning, skall han inom om ett år från det han mottog re- ett år från det han mottog redodovisningen instämma förvaltaren visningen instämma förvaltaren till till domstol som avses i 3 kap. den fastighetsdomstol inom vars 72 § första stycket första punkten område fastigheten är belägen. lagen (1907:36 s. 1) om nyttjanderätt till fast egendom.
15 §
Beslut att fastighet skall stäl- Beslut att fastighet skall ställas las under förvaltning samt beslut under förvaltning samt beslut om om förlängning eller upphörande förlängning eller upphörande av
Prop. 1971: 106 157
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse av förvaltning sändes genast till förvaltning sändes genast till ininskrivningsdomaren för anteck- skrivningsmyndigheten för anteckning i fastighetsboken cller tomt- ning i fastighetsboken eller tomträttsboken. rättsboken.
16 §
I fråga om förfarandet vid hy- I fråga om förfarandet vid hyresnämnden finns bestämmelser i resnämnden finns bestämmelser i lagen (1968: 349) om hyresnämn- lagen (1970:998) om arrendeder. nämnder och hyresnämnder.
17 §
Mot hyresnämnds slutliga beslut i ärende enligt denna lag eller beslut enligt 14 § andra stycket får talan föras genom besvär. Mot annat beslut av nämnden får talan föras endast i samband med talan mot slutligt beslut.
Besvärstiden är såvitt gäller beslut varigenom nämnden avvisat ansökan eller avskrivit ärende en vecka och i annat fall två veckor från det att klaganden fick det av beslutet.
Talan föres hos domstol som av- Talan föres hos domstol som ses i 3 kap. 72 § första stycket avses i II $ tredje stycket. Besväförsta punkten lagen (1907:36 s. 1) ren inges till domstolen. om nyttjanderätt till fast egendom. Besvären inges till domstolen.
18 IP
I besvärsmål skall part kallas att I besvärsmål skall part kallas att muntligen höras vid underrätten, muntligen höras vid fastighetsom ej sådant hörande saknar be- domstolen, om ej sådant hörande tydelse för utredningen. I övrigt saknar betydelse för utredningen. äger i fråga om handläggningen I övrigt äger i fråga om handvid underrätten 52 kap. 2, 3 och läggningen vid fastighetsdomstolen 5—12 §§ rättegångsbalken mot- 52 kap. 2, 3 och 5—12 88 rättesvarande tillämpning. Bestimmel- gångsbalken motsvarande tillimpse som avser hovrätt gäller därvid ning. Bestämmelse som avser hovi stället underrätten. Mot under- rätt gäller därvid i stället fastigrättens beslut i anledning av be- hetsdomstolen. Mot fastighetsdomsvär över beslut, varigenom hyres- stolens beslut i anledning av besvär nämnd avvisat ansökan eller av- över beslut, varigenom = hyresskrivit ärende, får talan ej föras. nämnd avvisat ansökan eller av-
skrivit ärende, får talan ej föras.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972. Mål som vid ikraftträdandet är anhängigt hos domstol handlägges enligt äldre bestämmelser.
Prop. 1971: 106 158
Utdrag av protokoll, hållet i lagrådet den 1 april 1971.
Närvarande: justitierådet BRUNNBERG, regeringsrådet HJERN, justitierådet BERGSTEN, justitierådet GYLLENSVÄRD.
Enligt lagrådet den 30 mars 1971 tillhandakommet utdrag av protokoll över justitieärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 12 mars 1971, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets yttrande skulle inhämtas över upprättade förslag till 1) lag om ändring i vattenlagen (1918: 523), 2) lag om ändring i lagen (1962: 627) om vissa åtgärder för utnyttjande av vattenkraft vid krig m.m., 3) lag om ändring i statstjänstemannalagen (1965: 274), 4) lag om ändring i lagen (1969: 246) om fastighetsdomstol, 5) lag om ändring i lagen (1917: 189) om expropriation, 6) lag om ändring i lagen (1942: 350) om fornminnen, 7) lag om ändring i byggnadslagen (1947: 385), 8) lag om ändring i lagen (1949: 658) om inlösen i vissa fall av rätt till gruva m.m., 9) lag om ändring i lagen (1957: 390) om fiskearrende, 10) lag om ändring i lagen (1960: 690) om byggnadsminnen, 11) lag om ändring i naturvårdslagen (1964: 822), 12) lag om ändring i jordförvärvslagen (19635: 290), 13) lag om ändring i jordhävdslagen (1969: 698), 14) lag om ändring i lagen (1970: 246) om tvångsförvaltning av bostadsfastighet, 15) lag om ändring i lagen (1970:989) om införande av fastighetsbildningslagen, 16) lag om ändring i jordabalken, 17) lag om ändring i lagen (1970: 995) om införande av nya jordabalken, 18) lag om ändring i bostadsrättslagen ( ).
Förslagen, som finns bilagda detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits, de under 1)—3) anmärkta förslagen av hovrättsassessorn Lars K. Beckman samt övriga lagförslag av hovrättsassessorn Carl Behrman.
Lagrådet yttrade:
Enligt vad som föreslås i remissen skall tillåtlighetsprövningen i viktigare vattenmål överflyttas till Kungl. Maj:t, som skall få möjlighet att vid sin bedömning anlägga allmänna plancringssynpunkter, samt vattendomstolarna administrativt knytas till den allmänna underrättsorganisationen. Vidare föreslås att fastighetsdomstolarna, som i samband med FBL:s ikraftträdande skall ersätta ägodelningsrätterna såvitt gäller prövningen av mål om fastighetsbildning, får sitt kompetensområde ytterligare vidgat, bl. a. på det sättet att de får övertaga expropriationsdomstolarnas uppgifter. Lagrådet har i princip inte något att erinra mot de sålunda föreslagna ändringarna.
Prop. 1971: 106 159
Åtskilliga av de remitterade lagförslagen innehåller bestämmelser, enligt vilka mål som vid den nya lagstiftningens ikraftträdande den 1 januari 1972 är anhängigt hos expropriationsdomstol eller ägodelningsrätt skall efter ikraftträdandet prövas av fastighetsdomstol, om ej huvudförhandling påbörjats dessförinnan. Av bestämmelserna — som bör ses mot bakgrunden av att ny processlag i princip tillämpas på rättegång även om denna börjats redan innan lagen trätt i kraft — framgår att expropriationsdomstol resp. ägodelningsrätt skall även efter den 1 januari 1972 fortsätta handläggningen, när huvudförhandling i ett mål inletts före den dagen. Det får anses ligga i sakens natur att hänsyn härvid endast skall tagas till huvudförhandling, som leder till målets avgörande. Om exempelvis huvudförhandling påbörjats före den 1 januari 1972 men blir inställd och ny huvudförhandling därefter inledes, bör sålunda tidpunkten för den nya förhandlingens början vara avgörande för om gammal celler ny lag skall tillämpas i fråga om vilken domstol som skall handlägga målet. På motsvarande sätt bör man, när ett mål efter återförvisning till expropriationsdomstol eller ägodelningsrätt upptages till förnyad handläggning, bortse från sådan huvudförhandling i första instansen som ägt rum före återförvisningen. Påpekas bör vidare att, när expropriationsdomstol eller ägodelningsrätt med tillämpning av en övergångsbestämmelse av ifrågavarande slag avdömt ett mål efter den 1 januari 1972 och talan fullföljes mot avgörandet, det ankommer på expropriationsdomstolen resp. ägodelningsdomaren att pröva huruvida talan blivit fullföljd på föreskrivet sätt och inom rätt tid. Det kan inte råda någon tvekan om att detsamma gäller också fall, då domstolens avgörande meddelats före nämnda dag men fullföljden sker först därefter. Vilken befattningshavare som har att i övergångsfallen tjänstgöra som ägodelningsdomare och därmed även som ordförande i expropriationsdomstolen torde få bestämmas med stöd av 19 § FBLP.
Förslaget till lag om ändring i vattenlagen
4 kap.
17 8
Enligt andra stycket skall besked om förbehåll lämnas till vattendomstolen eller, om målet behandlas vid syneförrättning, till synemännen innan domstolen eller synemännen avgjort frågan om företagets tillåtlighet. Innebörden av bestämmelsen är något oklar såvitt gäller det fallet att syneförrättning äger rum. Syneförrättning kan beträffande företag som avses med bestämmelsen äga rum när fråga är om vattenreglering, och underställning hos vattendomstolen skall då alltid äga rum (se 3 kap. 11 §). Enligt hänvisningar i 7 kap. 46 och 49 8§ skall
Prop. 1971: 106 160
bestämmelsen emellertid gälla även vattenavlednings- och invallningsföretag. Beträffande dessa företag är underställning hos vattendomstolen ej erforderlig i alla fall (se 7 kap. 45 och 55 §§). Med förslaget torde avses att — med ändring av vad som för närvarande gäller enligt 4 kap. 13 § och 7 kap. 46 8 — besked om förbehåll alltid, vare sig underställning hos vattendomstolen skall äga rum eller ej, måste lämnas innan synemännen meddelat sitt utlåtande angående företaget. Lagtexten bör jämkas, så att innebörden tydligt framgår.
18 8
Kungl. Maj:t skall enligt förslaget kunna lämna tillstånd till ett företag även om hinder skulle möta mot företaget på grund av 2 kap. 12 8 första stycket. I nämnda lagrum förbjudes bl. a. företag som har menlig inverkan på allmänna hälsotillståndet. Att lagtexten formuleras så, att det ges formell möjlighet att dispensera från detta förbud, får anses godtagbart endast med tanke på att lagstiftningen är ett provisorium i avbidan på en mera genomgripande reformering av vattenlagen. Självfallet bör det ej komma i fråga att man med öppna ögon tillåter ett företag, som menligt påverkar det allmänna hälsotillståndet, hur viktigt företaget än må vara ut ekonomisk eller annan allmän synpunkt.
11 kap.
Av vad som uttalades i samband med inrättandet av fastighetsdomstolar framgår att dessa inte är avsedda att utgöra specialdomstolar i egentlig mening. Det betonades att fastighetsdomstolarna ingår i den allmänna underrättsorganisationen, låt vara att fastighetsdomstol inte skall finnas vid alla tingsrätter, och att de åtgärder i mål och ärenden som författningsenligt ankommer på fastighetsdomstol följaktligen vidtas av tingsrätten (prop. 1969: 44 s. 175, 400 och 402). Den organisationsändring som nu föreslås bli genomförd beträffande rättsskipningen på vattenrättens område innebär att vattendomstolarna kommer att i förhållande till tingsrätterna intaga samma ställning som fastighetsdomstolarna. I enlighet med det betraktelsesätt som anlagts i fråga om dessa skulle vattendomstolarna bli att betrakta som allmänna domstolar i särskild sammansättning.
I anslutning till vad som nu sagts vill lagrådet påpeka, att avfattningen av de regler i detta kapitel som anger gränsdragningen mellan vattendomstols och annan domstols kompetensområde bygger på att vattendomstolen är en särskild, i förhållande till den allmänna domstolsorganisationen fristående specialdomstol (se 21 och 23 §3). Några tilllämpningssvårigheter med anledning härav synes dock inte vara att befara.
Prop. 1971: 106 161
27 och 34 88
Föreskriften i det nytillagda tredje stycket i 27 § 2 mom. innebär att i ansökan enligt 17 § 2—11 skall lämnas vissa uppgifter om planförhållanden. Enligt lagrådets mening bör detsamma gälla ansökan enligt 17 3 19 rörande vissa vattenavlednings- och invallningsföretag samt företag, som avses i 8 kap. Det kan nämnas, att sådan uppgiftsskyldighet kommer att gälla enligt 10 kap. 33 §, då ansökan görs om liknande företag att prövas vid syneförrättning.
Motsvarande tillägg bör göras i 34 § andra stycket.
Övergångsbestämmelserna
I punkten 2 torde med tanke på det fall att återförvisning av ett före ikraftträdandet avgjort mål äger rum efter ikraftträdandet orden ”vid ikraftträdandet är anhängigt” utbytas mot ”före ikraftträdandet anhängiggjorts”. I detta fall av återförvisning bör till skillnad från det fall som avses i punkten 4 (jfr lagrådets yttrande i inledningen) äldre lag :' i princip äga tillämpning.
Förslaget till lag om ändring i lagen om fastighetsdomstol
Enligt övergångsbestämmelser som ingår i flera av övriga nu framlagda lagförslag och även enligt FBLP skall viss handläggning övergångsvis ankomma på expropriationsdomstol, ägodelningsrätt och ägodelningsdomare. Övergångsbestämmelsen i förevarande lagförslag torde ej — även om uttalanden i remissprotokollet möjligen kan tyda därpå — avse stadganden som är tillämpliga i sådana fall.
Förslaget till Jag om ändring i lagen om tvångsförvaltning av bostads-
fastighet
Det i gällande lydelse av 4 och 5 §§ förekommande uttrycket ”annan åtgärd beträffande fordringsinteckning” avser endast s. k. inteckningsåtgärder. Ersättes ordet ”fordringsinteckning” såsom nu föreslagits med ”inteckning, pantbrev eller vilandebevis” kan bestämmelserna ge intryck av att omfatta även yttre åtgärder beträffande själva inteckningshandlingen. Sålunda finns risk att 4 § i den föreslagna lydelsen skulle anses ligga hinder i vägen för förvaltaren att utan hyresnämndens tillstånd utverka handräckning hos överexekutor för att komma i besittning av obelånad inteckningshandling, som fastighetsägaren vägrar att lämna från sig. Om den föreslagna ändringen genomföres, bör därför samtidigt anges att fråga endast är om åtgärd enligt 22 kap. JB. Lagrådet vill emellertid ifrågasätta, om det är påkallat att vid sidan av inteckning
nämna pantbrev och vilandebevis. De enda åtgärder beträffande sådana handlingar som kan företagas enligt 22 kap. JB är utbyte och anteckning om innehav, och det finns knappast anledning att särskilt reglera förvaltarens och fastighetsägarens möjligheter att föranstalta om åtgärder av detta slag.
I 6 § andra stycket torde orden ”och upplåta panträtt” kunna utgå.
Övriga lagförslag
Förslagen lämnas utan crinran.
Ur protokollet:
Ingrid Hellström
Utdrag av protokollet över justitieärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet på Stockholm stott den 2 april 1971.
Närvarande: statsministern PALME, ministern för utrikes ärendena NILSSON, statsråden STRÄNG, ANDERSSON, HOLMQVIST, ASP- LING, SVEN-ERIC NILSSON, LUNDKVIST, GEIJER, MYRDAL, ODHNOFF, MOBERG, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, LID- BOM, CARLSSON, FELDT.
Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Geijer, anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter lagrådets yttrande över förslagen till
1) lag om ändring i vattenlagen (1918: 523),
2) lag om ändring i lagen (1962: 627) om vissa åtgärder för utnyttjande av vattenkraft vid krig m. m.,
3) lag om ändring i statstjänstemannalagen (1965: 274), 4) lag om ändring i lagen (1969: 246) om fastighetsdomstol, 5) lag om ändring i lagen (1917: 189) om expropriation, 6) lag om ändring i lagen (1942: 350) om fornminnen, 7) lag om ändring i byggnadslagen (1947: 385),
8) lag om ändring i lagen (1949: 658) om inlösen i vissa fall av rätt till gruva m. m.,
9) lag om ändring i lagen (1957: 390) om fiskeurrenden, 10) lag om ändring i lagen (1960: 690) om byggnadsminnen, 11) lag om ändring i naturvårdslagen (1964: 822), 12) lag om ändring i jordförvärvslagen (1965: 290), 13) lag om ändring i jordhävdslagen (1969: 698),
14) lag om ändring i lagen (1970: 246) om tvångsförvaltning av bostadsfastighet,
15) lag om ändring i lagen (1970: 989) om införande av fastighetsbildningslagen,
16) lag om ändring i jordabalken,
17) lag om ändring i lagen (1970: 995) om införande av nya jordabalken,
18) lag om ändring i bostadsrättslagen ( ).
Föredraganden redogör för lagrådets yttrande och anför.
Jag ansluter mig till vad lagrådet har anfört i fråga om vattenlagen. De av lagrådet föreslagna ändringarna i 4 kap. 17 §, 11 kap. 27 8 2 mom. tredje stycket och 34 § andra stycket samt övergångsbestämmelserna punkt 2 bör vidtas.
Med hänsyn till vad lagrådet har anfört beträffande lagen om tvångsförvaltning av bostadsfastighet anser jag att pantbrev och vilandebevis
inte behöver särskilt nämnas i 4 och 5 §§. Också lydelsen av 6 § bör utformas i enlighet med lagrådets påpekande.
Även i övrigt godtar jag de synpunkter som lagrådet har framfört. Utöver vad som följer av det anförda bör vissa redaktioneila ändringar vidtas i några av de remitterade förslagen.
I prop. 1971: 30 har föreslagits en ändring i 1 8 jordförvärvslagen motsvarande den ändring som det nu remitterade förslaget innehåller. I detta lagstiftningsärende bör ifrågavarande ändringsförslag därför utgå.
Förslaget att avskaffa vattendomstolarna som fristående organisatoriska enheter medför att nuvarande tjänster i vattendomstolarna måste dras in. |
Vad gäller tjänster för domare i tingsrätter som utses att vara fastighetsdomstol och vattendomstol ämnar jag senare i år för Kungl. Maj:t anmäla fråga om proposition med förslag om ytterligare tjänster för domare i dessa tingsrätter. F. n. finns i vattendomstolarna 13 ordinarie och 2 extra ordinarie tjänster för vattenrättsdomare, 3 extra ordinarie tjänster för biträdande vattenrättsdomare samt 18 ordinarie och 5 extra ordinarie tjänster för vattenrättsingenjör. Kungl. Maj:t bör inhämta riksdagens bemyndigande att vidta de övergångsanordningar som kan behövas för att genomföra den nya organisationen. BL. a. torde det bli nödvändigt att föra vissa ordinarie domartjänster på övergångsstat. Innehavarna av dessa tjänster kommer att i fortsättningen i huvudsak få utföra domaruppgifter av samma slag som f. n.
Beträffande avtalsbara anställnings- och arbetsvillkor avser jag att ge statens avtalsverk det förhandlingsuppdrag som behövs.
Jag hemställer, att Kungl. Maj:t genom proposition föreslår riksdagen att
dels antaga de av lagrådet granskade lagförslagen med vidtagna ändringar,
dels bemyndiga Kungl. Maj:t att vidtaga de övergångsanordningar som kan behövas beträffande nuvarande tjänster i vattendomstolarna.
Med bifall till vad föredraganden sålunda med instäm-
mande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar
Hans Maj:t Konungen att till riksdagen skall avlåtas propo-
sition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Britta Gyllensten
MARCUS BOKTR. STELM 1971 710146