Prop. 1971:106

Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i vattenlagen (1918:523), m.m.

Nr 106

Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i vattenlageu (1918:523), m.m.; given Stockholms slott den 2 april 1971.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över justitieärendcn och lagrådets protokoll, före- slå riksdagen att bifalla de förslag om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.

Under Hans Maj:ts Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,

enligt Dess nådiga beslut:

BERTIL

LENNART GEIJER

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås — i avbidan på en mera genomgripande reform av vattenlagen — att Kungl. Maj:ts prövningsrätt i vattenmål utvidgas och att vattendomstolarna inordnas i tingsrättsorganisationen. Vidare innehåller propositionen förslag beträffande fastighetsdom- stolarnas uppgifter och sammansättning m. rn.

För att behovet av allmän planering skall tillgodoses föreslås att Kungl. Maj:t skall pröva tillåtligheten av företag i vatten som är av

etydandc omfattning eller ingripande beskaffenhet. Kungl. Maj:t skall kunna dels förordna om obligatorisk underställning för vissa slag av företag dels genom särskilt beslut förbehålla sig prövningen av visst företag. Bestämmelserna blir tillämpliga på bl.a. kraftverksbyggen, vattenreglcringar och företag för vattenförsörjning samt vattenavled- nings- och invallningsföretag.

Vidare föreslås att de sex vattendomstolarna avskaffas som fristående enheter och knyts till tingsrättsorganisationen på samma sätt som fastighetsdomstolarna, dvs. vissa tingsrätter utses att vara vattendom- stol, varvid tingsrätten skall ha särskild sammansättning. Fullföljd av talan i vattenmål skall alltjämt ske hos vattenöverdomstolen.

Prep. 1971: 106 3

I fråga om fastighetsdomstolarna innebär förslaget att deras kompe- tensområde utvidgas väsentligt. Vid fastighetsdomstol handläggs f.n. endast miljöskyddsmål. Beträffande vissa andra typer av mål och ärenden föreligger beslut att de skall överföras till fastighetsdom- stolarna. Detta gällcr mål om fastighetsbildning, arrende och hyra. I propositionen läggs nu fram förslag beträffande ytterligare slag av mål och ärenden som skall överföras till fastighetsdomstolarna. Förslagen innebär bl. a. att de nuvarande ägodelningsrätterna och expropriations- domstolarna avskaffas och deras uppgifter övertas av fastighetsdom- stolarna. .

Bestämmelserna om fastighetsdomstols sammansättning och dom- förhet föreslås ändrade i vissa hänseenden. Sålunda skall två tekniska ledamöter kunna ingå i domstolen i mera komplicerade mål. I mål om arrende och hyra samt vissa likartade mål skall domstolen i regel bestå av två lagfarna ledamöter och tre nämndemän, men undantagsvis skall teknisk ledamot kunna ingå i domstolen i stället för en av nämndemän- nen.

Förslaget innebär slutligen också att det blir möjligt att utse flera fastighetsdomstolar för samma område men med olika behörighet.

De föreslagna ändringarna avses träda i kraft den 1 januari 1972.

Prop. 1971: 106 3

1. Förslag till Lag om ändring i vattenlagen (1918: 523)

Härigenom förordnas i fråga om vattenlagen (1918: 523)1, dels att 4 kap. 13 å samt 11 kap. 4, 6, 8, 15 och 51 åå skall upphöra att gälla,

dels att rubriken närmast före 4 kap. 13 å skall utgå, dels att 2 kap. 14 å, 20å 3 mom., 34 å, 47 å 2 mom. och 62 å, 3 kap. 11, 13, 16 och 28 åå, 4 kap. 10 å, 6 kap. 28 å, 7 kap. 45, 46 och 55 åå, 10 kap. 33 å och 42 å 2 mom., 11 kap. 1—3, 5, 9, 11 och 12 åå, 27 å 2 och 6 mom., 29 och 34 åå, 35 å 3 mom., 42 å, 45 å 2 mom., 52, 71— 73, 81, 92 och 99 åå, 14 kap. 5 å 1 mom. samt rubriken till 4 kap. skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i lagen skall införas nya bestämmelser, 4 kap. 17—20 åå, 10 kap. 42 å 3 mom. och 11 kap. 35 å 4 mom., samt närmast före 4 kap. 17 å ny rubrik av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap. 14 å2

Tarvas för ändamålsenligt tillgodogörande av vatten eller för åtgärd som avses i 9 *, att å annan tillhörig fastighet lägges damm, vall eller väg eller ledning för vattnet eller ock verkställes grävning, sprängning eller annan åtgärd till strömbäddens reglerande eller till förebyggande eller minskande av skada, vare fastighetens ägare pliktig att tåla sådant in- trång mot ersättning, som i 9 kap. skils. Samma lag vare, där det för ut- förande av byggnad för vattnets tillgodogörande och därmed förenade anläggningar eller eljest av åtgärd, som ovan nämnts, prövas nödigt, att annans mark tillfälligt tages i anspråk för arbetarbostäder eller andra byggnader, väg, upplagsplats, arbetsmaskiner eller dylikt. Om rätt att över annans mark framdraga ledning för vatten till husbehovsförbruk- ning gällc vad särskilt är stadgat.

Där vid meddelande av beslut angående inrättande av fiskväg eller vidtagande av annan anordning till förebyggande av skada å fiske eller till fiskets befrämjande förbud finnes böra givas mot bedrivande av fiske inom visst område, skall beträffande intrång, som därigenom tillskyndas annan i hans rätt till fisket, vad i första stycket stadgas äga motsvarande tillämpning.

* Senaste lydelse av 11 kap. 4å 1969: 804 11 kap. 6å 1932: 208 11 kap. 8 å 1960: 304 * Senaste lydelse 1961: 48.

Prop. 1971: 106

Nuvarande lydelse

Erfordras till skydd mot förore- ning av vattendrag, sjö eller annat vattenområde, att å annan tillhörig fastighet lägges besvär eller last, skall ock vad i första stycket är stadgat äga tillämpning. Meddelas beslut härom, skall vattenrättsdo- maren ofördröjligen göra anmälan om beslutet hos inskrivningsdoma- ren; och varde med anmälan så förfaret, som om bevis angående verkställd utmätning av fast egen— dom finnes föreskrivet.

20

3 mom.3 Finner vattendomsto- len vid prövning, som i 1 mom. sägs, tillämnad byggnad, mot vil- ken hinder skulle möta av bestäm- melserna i 3 5 första och andra styckena, med hänsyn till stadgan- det i tredje stycket i samma 55 än- dock böra tillåtas, skall frågan därom av domstolen lzemstiillas Konungens avgörande.

34

Föreslagen I ydelse

Erfordras till skydd mot förore- ning av vattendrag, sjö eller annat vattenområde, att å annan tillhörig fastighet lägges besvär eller last, skall ock vad i första stycket är stadgat äga tillämpning. Meddelas beslut härom, skall vattenrättsdo- maren ofördröjligen göra anmälan om beslutet hos inskrivningsmyn- digheten för anteckning i fastig- helsboken.

ff./>

3 mom. Finner vattendomstolen vid prövning enligt 1 mom. att hinder mot tillämnad byggnad möter enligt 3 35 första och andra styckena men att det föreligger så- dana omständigheter som angivas i 3 3? tredje stycket, skall domstolen med eget yttrande hänskjuta frå— gan till Konungens avgörande.

&

Dammbyggnad i älv, ström, å eller större bäck eller annan i sådant vattendrag uppförd byggnad, varigenom märkbar inverkan sker på vat— tenståndet, må ej utrivas, med mindre dylik åtgärd blivit i laga ordning medgivcn.

Vill ägare av byggnad, som i första stycket avses, icke längre nyttja byggnaden, göre i den ordning 11 kap. stadgar ansökan hos vattendom- stolen om tillåtelse att utriva byggnaden. Prövas byggnadens borttagande medföra synnerlig skada för annan tillhörig fast egendom, må domstolen efter åtagande av ägare till sådan egendom föreskriva, att han och de, som i äganderätten efterträda honom, skola för framtiden, intill dess an- norlunda varder bestämt, underhålla byggnaden så som i 33 å sägs och fullgöra vad beträffande byggnaden i övrigt enligt lag åligger ägaren; vållas genom byggnadens bibehållande ägaren skada, skall den ersättas. Kronan må ock till skydd för allmänna intressen åtaga sig underhålls- skyldighct, som nu nämnts. Göres ej åtagande, varom nu är sagt, med- dele vattendomstolen nödiga föreskrifter i avseende å byggnadens utri- vande och äge i sammanhang därmed bestämma att, där byggnadens ägare brister i fullgörandet av vad honom ålagts, den, vars rätt är be- roende därav, må utföra arbetet på ägarens bekostnad.

Har, på sätt i andra stycket stadgas, ägare av fast egendom

* Senaste lydelse 1961: 48.

Har, på sätt i andra stycket stadgas, ägare av fast egendom

Prop. 1971: 106

Nuvarande lydelse jämlikt åtagande ålagts att under- hålla annan tillhörig byggnad i vatten, skall vattenrättsdomaren ofördröjligen därom göra anmälan hos domaren i det tingslag eller hos rätten i den stad, där egendo- men är belägen; och varde med anmälan så förfaret, som om bevis angående verkställd utmätning av fast egendom finnes föreskrivet.

Föreslagen lydelse jämlikt åtagande ålagts att under- hålla annan tillhörig byggnad i vatten, skall vattenrättsdomaren ofördröjligen därom göra anmälan hos inskrivningsmyndigheten för anteckning i fastighets/Jaken.

47å

2 mom.4 Finner vattendomsto- len vid prövning, som i 1 mom. sägs, anordnande eller nyttjande av grtmdvattentäkt, vat-emot Izin- der skulle möta av bestämmel- serna i 44 ä' första och andra styc- kena, med hänsyn till stadgandet [ tredje stycket i samma å ändock böra tillåtas, skall frågan därom av domstolen hemställas Konung- ens avgörande.

2 inom. Finner vattendomstolen vid prövning enligt ] IIIOIll. att hinder mot att anordna eller nytt- ja grundvattentäkt möter enligt 44 5 första och andra styckena men att det föreligger sådana om- ständigheter som angivas i 44 5 tredje stycket, skall domstolen med eget yttrande hänskjuta frå- gan till Konungens avgörande.

62 så

Erfordras till skydd mot förorening av grundvatten, att å annan tillhö- rig fastighet lägges besvär eller last, vare fastighetens ägare pliktig att tåla sådant intrång mot ersättning, som sägs i 9 kap.

Meddelas beslut som avses i första stycket, skall vattenrättsdo- maren ofördröjligen göra anmälan om beslutet hos inskrivningsdoma- ren. .Med anmälan skall så förfa- ras, som finnes föreskrivet om be— vis angående verkställd utntätning av fast egendom.

Meddelas beslut som avses i första stycket, skall vattenrättsdo- maren ofördröjligcn göra anmälan om beslutet hos inskriwzingsnzyn- dig/teten för anteckning i fastig- hetsboken.

3 kap. 11 å0

Vill någon verkställa vattenreglering, som i 1 å sägs, göre ansökan därom hos vattendomstolen och varde målet därefter prövat i den ordning, som i 11 kap. stadgas för ansökningsmål ; dock att, där det med hänsyn till omfattningen av erforderlig utredning eller eljest finnes lämp- ligt, vattenrättsdomaren eller vattendomstolen äger förordna, att målet skall behandlas vid syneförrättning, som i 10 kap. 32 å sägs. Meddelas ' Senaste lydelse 1964: 110. 5 Senaste lydelse 1964: 110. ' Senaste lydelse 1920: 459.

Prop. 1971: 106

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

sådant förordnande av vattendomstolen, må domstolen tillika lämna fö- reskrift om de huvudsakliga grunder, som av synemännen skola iaktta- gas.

Då mål efter ty nu sagts hänvisas till syneförrättning, skall till ledning vid förordnande av förrättningsman enligt vad i 10 kap. 32 å stadgas an- givas, vilket av de i 1 å omförmälda ändamål bör anses såsom företagets

huvudsakliga.

Synemännens utlåtande an- gående vattenreglering skall un- derställas vattendomstolens pröv- ning; dock må ej vattendomstolen ingå i bedömande av frågor rö- rande ersättning i vidare mån än som föranledes av anförda besvär eller av ändrade anordningar eller föreskrifter rörande företagets ut-

Synemännens utlåtande - an- gående vattenreglering skall un- derställas vattendomstolens pröv- ning om ej Konungen enligt 4 kap. 17 5 prövat företagets tillåtlighet. Vattendontstolen får ej ingå i be- dömande av frågor om ersättning i vidare mån än som föranledes av anförda besvär eller av ändrade

förande. anordningar eller föreskrifter rö-

rande företagets utförande.

Om verkan av vattendomstolens beslut eller synemännens utlåtande angående vattenreglering äge vad i 7 kap. 56—58 åå stadgas beträffan- de beslut i där omförmälda mål motsvarande tillämpning; och skall be- stämmelsen i 59 å om jämkning för visst fall i utlåtande eller beslut rörande företag, som avses i 7 kap., lända till efterrättelse jämväl be- träffande vattenreglering.

I fråga om Konungens prövningsrätt så ock vissa andra förhållanden rörande vattenreglering stadgas i 4 kap.

13 å7

Stadgar rörande vattenregleringsföretag skola angiva: företagets benämning och ändamål under hänvisning till de beträf- fade företagets utförande och delaktigheten däri meddelade beslut;

den ort, där styrelsen skall hava sitt säte; huru styrelsen skall sammansättas och grunderna för dess beslutför- het;

huru revision av styrelsens förvaltning skall ske; tiden för räkenskapsavslutning; huru ofta ordinarie sammanträde med deltagarna i företaget skall hål- las;

det sätt, varpå kallelse till sammanträde skall ske och andra medde- landen bringas till deltagarnas kännedom, ävensom den tid före sam- manträde, då föreskrivna kallelseåtgärder senast skola vara vidtagna;

så ock vad i övrigt kan finnas nödigt. Styrelsen skall hava sitt säte inom den vattendomstols område, som lämnat medgivande till företaget.

Ej må i stadgarna intagas bestämmelse, som finnes stridande mot denna eller annan lags föreskrifter.

7 Senaste lydelse 1920: 459.

Prop. 1971: 106

Nuvarande lydelse

Stadgarna skola för att bliva gällande granskas och fastställas av Konungens befallningshavande i den ort, där styrelsen har sitt säte, eller i fall, som omförmäles i 4 kap. 13 5, av Konungen. Vid granskningen skall särskilt tillses, att stadgarna innehålla betryg- gande föreskrifter för tillgodo— seende av sådana delägares rätt, för vilka efter ty i 6 å sägs skyldig— het att deltaga i företaget framde- les kan komma att inträda.

Föreslagen lydelse

Stadgarna skola för att bliva gällande granskas och fastställas av Konungens befallningshavande i den ort, där styrelsen har sitt säte. Vid granskningen skall sär- skilt tillses, att stadgarna innehålla betryggande föreskrifter för tillgo- doseende av sådana delägares rätt, för vilka efter ty i 6 å sägs skyldig— het att deltaga i företaget framde- les kan komma att inträda.

Beslutad ändring av stadgarna äge ej giltighet, med mindre den varder i nyssnämnda ordning fastställd.

16

Konungen äger, om och när det för tillgodoseende av allmänt väl prövas nödigt, utse en ledamot i styrelsen för vattenregleringsföre- tag. Sådan styrelseledamot äge samma rätt att deltaga i handha- vandet av de med företaget före— nade angelägenheter som de med- lemmar, vilka blivit i enlighet med stadgarna till styrelse valda, och åtnjute arvode, som bestämmes av Konungen.

%

Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer äger, om och när det för tillgodöseende av allmänt väl prövas nödigt, utse en ledamot i styrelsen för vattenregle— ringsföretag. Sådan styrelseleda- mot äge samma rätt att deltaga i handhavandet av de med företaget förenade angelägenheter som de medlemmar, vilka blivit i enlighet med stadgarna till styrelse valda, och åtnjute arvode, som bestäm- mes av Konungen eller av myndig- het som Konungen bestämmer.

28 å8

Har medgivande enligt denna lag lämnats till företag, som avses i 26 å första eller andra stycket, och skola cj enligt vad ovan stad- gats bestämmelserna i 12—25 åå äga tillämpning, äger Konungen att, om och när det för tillgodo- seende av allmänt väl prövas nö- digt, utse lämplig person att över- vaka företagets utförande samt ut- öva tillsyn å företagets skötsel och handhavandet i övrigt av de med företaget förenade angelägenheter. Sådan person åtnjute av den, för vars räkning företaget utföres, ar-

" Senaste lydelse 1920: 459.

Har medgivande enligt denna lag lämnats till företag, som avses i 26 å första eller andra stycket, och skola ej enligt vad ovan stad- gats bestämmelserna i 12—25 åå äga tillämpning, äger Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer att, om och när det för tillgodoseende av allmänt väl prö- vas nödigt, utse lämplig person att övervaka företagets utförande samt utöva tillsyn å företagets skötsel och handhavandet i övrigt av de med företaget förenade an- gelägenheter. Sådan person åtnjute

Prop. 1971: 106

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

vode, som bestämmes av Ko- av den, för vars räkning företaget nungen. utföres, arvode, som bestämmes av Konungen eller av myndighet som Konungen bestämmer. 4 kap.

Om särskilda villkor beträffande större vattenkraftanläggningar och vattenregleringar.

Om särskilda villkor beträffande större företag enligt 2 och 3 kap.

10 å9

Vill kronan begagna sig av lös- ningsrätt, som i 9 å stadgats, skall underrättelse därom meddelas strömfallets ägare under femte året före den för inlösningen be— stämda tidpunkten samt frågan därefter före sistnämnda tidpunkt fullföljas genom ansökan om stämning till expropriationsdom- stol. Har kronan å tid, som nyss sagts, underrättat strömfallets ägare, att kronan vill begagna sig av lösningsrätten, äge ock ström- fallets ägare att i enahanda ordning fullfölja frågan.

Vill kronan begagna sig av lös- ningsrätt, som i 9 å stadgats, skall underrättelse därom meddelas strömfallets ägare under femte året före den för inlösningen be- stämda tidpunkten samt frågan därefter före sistnämnda tidpunkt fullföljas genom ansökan om stämning till fastighetsdomstol. Har kronan å tid, som nyss sagts, underrättat strömfallets ägare, att kronan vill begagna sig av lös- ningsrätten, äge ock strömfallets ägare att i enahanda ordning full— följa frågan.

Varder ej underrättelse å föreskriven tid lämnad strömfallsägaren eller efter sådan underrättelse frågan före tidpunkten för lösningsrättens in- träde från någondera sidan på nämnda sätt fullföljd, vare lösningsrätten för den gången förfallen.

].7

Senaste lydelse 1949: 664.

Om Konungens prövningsrätt

(Ifa

Konungen kan förordna, att be- träffande vissa slag av företag en- ligt 2 eller 3 kap., som är av be- tydande omfattning eller ingripan- de beskaffenhet, frågan om tillåt- ligheten skall prövas av Konungen.

Omfattas företag som angives i första stycket ej av förordnande som där sägs, kan Konungen för- behålla sig prövningen. Besked om förbehåll skall lämnas till vatten- domstolen innan domstolen av- gjort frågan om företagets tillåtlig- het. I fall då syneförrättning enligt

Prop. 1971: 106

Nuvarande lydelse

l'l' Riksdagen 1971. 1 saml. Nr 106

18

l9

Föreslagen lydelse

10 kap. 32 å äger rum skall beske- det lämnas till synemännen innan dessa meddelat sitt utlåtande an- gående företaget.

I samband med prövning av fö- retag som avses i första eller andra stycket får Konungen pröva även annat företag enligt denna lag, om ansökan avser tillstånd till båda företagen eller fråga uppkommit om företräde mellan dem.

För prövning enligt 17 5 av fö- retags tillåtlighet gäller andra— fjärde styckena.

Företaget får ej komma till stånd, om hinder däremot mö— ter från allmänna planeringssyn- punkter eller på grund av 2 kap. 3 5 första och andra styckena, 11 5, 12 55 första stycket eller 44 5 första och andra styckena. Vid prövningen skall beaktas även an- nat företag enligt denna lag, som med sannolikhet kan antagas bli erforderligt för ett ändamålsenligt utnyttjande av det sökta företa- get.

Är företaget av synnerlig bety- delse från allmän synpunkt, kan Konungen länma medgivande till det även om hinder enligt andra stycket möter.

Konungen kan föreskriva villkor för att tillgodose allmänna intres- sen.

ff./2

Den som vill utföra företag, vars tillåtlighet kan antagas komma under Konungens pröv- ning, skall i god tid bereda Ko- nungens befallningshavande, ve- derbörande kommun samt övriga myndigheter och sammanslut- ningar som företaget angår tillfälle att vid planläggningen av företaget framföra önskemål med avseende på företagets verkningar från all-

Prop. 1971: 106 10

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

män synpunkt, ävensom t-nedverka till att upplysning om planlägg- ningen lämnas ortsbefolkningen.

Konungen kan meddela när- mare föreskrifter för tillämp- ningen av första stycket och an- gående skyldighet för den som vill utföra företaget att betala det all- männas kostnader.

205

När fråga om företags tillåtlig— het skall prövas av Konungen, åligger det vattendomstolen eller, om målet behandlas vid syneför- rättning enligt 10 kap. 32 å, syne- männen att med eget yttrande hänskjuta frågan till Konungen.

6 kap. 28 å10

Varder allmän flottled avlyst eller har vattendomstol jämlikt 14 å för- klarat beslut om flottleds inrättande förfallet, må kronan, kommun, för- valtare, som är utsedd enligt 82 a å lagen om flottning i allmän flottled, eller den, som av bibehållandet av anläggning för flottleden kan lida men, av vattendomstolen tillåtas bortskaffa anläggningen med rätt att fritt förfoga över det bortskaffade. Vattendomstolen meddelar behövliga föreskrifter i fråga om bortskaffandet. Domstolen äger därvid bestämma att den som är beroende av bortskaffandet får utföra arbetet på sökan— dens bekostnad, om denne ej fullgör vad som ålagts honom.

Om sannolika skäl föreligga att anläggning kan bortskaffas utan att allmänt eller enskilt intresse förnärmas, får bortskaffande ske utan att vattendomstolens tillstånd inhämtats. Har förvaltare utsetts enligt 82 a å lagen om flottning i allmän flottled och skall åtgärden vidtagas av annan än denne, skall dock förvaltaren ha lämnat sitt medgivande. Har anlägg- ningen bortskaffats utan föregående prövning, är den som vidtagit åtgär— den bevisningsskyldig beträffande de före åtgärden rådande förhållan- dena i vattnet.

Kan fast egendom skadas genom att anläggning i avlyst flottled bort- skaffas eller vil-l någon använda sådan anläggning för att tillgodogöra sig vattnet, äger vattendomstolen bestämma att anläggningen skall övcrtagas av fastighetsägaren eller den som vill tillgodogöra sig vattnet. Vill kronan eller kommun till skydd för allmänna intressen få övertaga anläggning för flottleden, äger vattendomstolen besluta om sådant övertagande. Nye ägaren är skyldig att underhålla anläggningen så att fara ej uppkommer för allmän eller enskild rätt.

Har ägare av fast egendom, för Har ägare av fast egendom, för vilken bortskaffande av flottleds- vilken bortskaffande av flottleds-

” Senaste lydelse 1969: 396.

Prop. 1971: 106 11

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

anläggning skulle medföra skada, enligt tredje stycket berättigats övertaga anläggningen, skall vat- tenrättsdomaren göra anmälan härom hos inskrivningsdomaren för anteckning i fastighetsboken.

anläggning skulle medföra skada, enligt tredje stycket berättigats övertaga anläggningen, skall vat- tenrättsdomaren göra anmälan härom hos inskrivningsmyndighe- ten för anteckning i fastighetsbo- ken. 7 kap. 45 å11

Vill någon utföra vattenavledning, som i 37 å sägs, och äro sannolika skäl, att allmän eller enskild rätt därigenom förnärmas, eller skola två el- ler flcra med skilda andelar taga del i företaget, skall, innan arbetet på- börjas, i den ordning nedan sägs inhämtas besked, huru och under vilka villkor arbetet må göras. _

Ansökan om vattenavledning skall ingivas till Konungens befallnings— havande och varde frågan härom därefter prövad vid syneförrättning, som i 10 kap. 32 å sägs. Är företagets huvudsakliga ändamål att vinna sådan båtnad, som avses i 29 å första stycket i förevarande kap., må an- sökningen i stället ingivas till vattendomstolen och varde målet därefter prövat i den ordning, som i 11 kap. stadgas för ansökningsmål; dock att, där det finnes lämpligt, vattenrättsdomaren eller vattendomstolen äger förordna, att målet skall behandlas vid syneförrättning, som i 10 kap. 3.2 å sägs.

Avser vattenavledningsförctag sänkning eller uttappning av sjö eller reglering av vattnets avrin- ning ur sådant vattenområde eller förändring av vattnets djup eller läge i vattendrag, där kungsådra eller allmän farled eller allmän flottled finnes, skall utlåtande, som avgivits av synemän, under— ställas vattendomstolens prövning; dock må ej vattendomstolen ingå i bedömande av frågor rörande er- sättning i vidare mån än som för— anledes av anförda besvär eller av ändrade anordningar eller före- skrifter rörande företagets utfö- rande. Om underställning i visst fall av särskild fråga stadgas i 10 kap. 52 å.

" Senaste lydelse 1944: 87.

Avser vattenavledningsföretag sänkning eller uttappning av sjö eller reglering av vattnets avrin- ning ur sådant vattenområde eller förändring av vattnets djup eller läge i vattendrag, där kungsådra eller allmän farled eller allmän flottled finnes, skall utlåtande, som avgivits av synemän, under- ställas vattendomstolens prövning, om ej Konungen enligt 4 kap. 17 å” prövat företagets tillåtlighet. Vat- tendomstolen får ej ingå i bedö- mande av frågor om ersättning i vidare mån än som föranledes av anförda besvär eller av ändrade anordningar eller föreskrifter rö- rande företagets utförande. Om underställning 1 Visst fall av sär- skild fråga stadgas i 10 kap. 52 å.

Prop. 1971: 106

Nuvarande lydelse

12

Föreslagen lydelse

46 äl?

År fråga om företag, som avser sänkning av eller reglering av vatt- nets avrinning ur någon av sjöarna Vänern, Vättern, Mälaren, Hjäl- maren, Storsjön i Jämtland eller Siljan, skola bestämmelserna i 4 kap. 13 5 om Konungens pröv- ningsrätt i vissa hänseenden och om skyldighet för vattendomstolen att hemställa frågan Konungens avgörande äga motsvarande till- lämpning; och skall vad sålunda är stadgat jämväl gälla beträffande annat företag, varigenom vattnets avrinning i större omfattning reg- leras eller vattenförhållandena el- jest väsentligt förändras, såframt Konungen förbehåller sig sådan prövning och besked därom före målets avgörande lämnas syne- männen eller i fall, då enligt 45 5 underställning skall ske eller målet prövas i den för ansökningsmål

stadgade ordning, vattendomsto- len. Finner vattendomstolen vid prövning av fråga om tillåtligheten av tillämnad vattenavledning, mot vilken hinder skulle möta av be- stämmelserna i 38 5 eller 39 5 första stycket, att företaget med hänsyn till stadgandet i andra styc- ket av 39 5 ändock bör komma till stånd, skall frågan därom av domstolen hemställas Konungens avgörande.

År företag som avses i 37 5 av betydande omfattning eller ingri- pande beskaffenhet, äga bestäm- melserna i 4 kap. 17—20 55 om Konungens prövningsrätt motsva- rande tillämpning.

Finncr vattendomstolen vid prövning av fråga om tillåtligheten av tillämnad vattenavledning, att hinder mot företaget möter enligt 38 5 eller 39 5 första stycket men att det föreligger sådana omstän- digheter som angivas i 39 5 andra stycket, skall domstolen med eget yttrande hänskjuta frågan till Konungens avgörande.

55 513

A invallning, som sker i eller vid sjö eller i eller vid sådant vattendrag, som i 45 & tredje stycket sägs, skola bestämmelserna i nämnda & om un— derställning av synemännens utlåtande äga motsvarande tillämpning.

Vad i 46 5 första stycket är stadgat om Konungens prövnings- rätt skall beträffande invallning gälla allenast såframt Konungen i den ordning, som i sistnämnda så

1' Senaste lydelse 1944: 87. ” Senaste lydelse 1944: 87.

Prop. 1971: 106

Nuvarande lydelse sägs, förbehållit sig sådan pröv- ningsrätt.

13

Föreslagen lydelse

10 kap. 33 514

Förordnande, som i 32 & sägs, skall efter ansökan meddelas av Konungens befallningshavande. I ansökningen skola så fullständigt som möjligt uppgivas företagets beskaffenhet, omfattning och verkningar med angivande av det vattenområde, som av företaget kan komma att beröras. Ansök- ningen bör tillika innehålla uppgift å de fastigheter, som företaget ef- ter ty i 14 kap. 4 & sägs förmenas angå, samt ägarnas namn och hemvist ävensom sådana nyttjan- derättshavares, vilkas rätt kan vara av företaget beroende.

Förordnande, som i 32 & sägs, skall efter ansökan meddelas av Konungens befallningshavande. I ansökningen skola så fullständigt som möjligt uppgivas företagets beskaffenhet, omfattning och verkningar med angivande av det vattenområde som av företaget kan komma att beröras. Vidare skall uppgivas huruvida särskilda bestämmelser nted stöd av lag meddelats rörande användningen av de mark- och vattenområden som beröras av företaget. An- sökningen bör tillika innehålla uppgift å de fastigheter, som före- taget efter ty i 14 kap. 4 & sägs förmenas angå, samt ägarnas namn och hemvist ävensom sådana nytt- janderättshavares, vilkas rätt kan vara av företaget beroende.

Vad i 2 & stadgas om ställande av säkerhet för förrättningskostnaden äge tillämpning jämväl i fråga om förordnande enligt denna %.

Beträffande företag, som avser torrläggning av mark, äger Konungen förordna, att ansökan, som i första stycket sägs, skall ingivas till annan myndighet än Konungens befallningshavande.

42%

2 mom.”? Kan företag antagas beröra allmänna intressen inom arten av någon betydelse, skall förrättningsmannen utan dröjsmål översända avskrift av kungörelsen till vederbörande kommun. Kom— mun äger föra talan för tillgodo- seende av allmänna intressen inom orten. Om sådan talan skall kom- munen snarast underrätta kam- markollegiet.

" Senaste lydelse 1969: 393. " Senaste lydelse 1961: 548.

2 mom. Förrättningsmannen skall utan dröjsmål översända av- skrift av kungörelsen till vederbö- rande kommun. Kommun äger föra talan för tillgodoseende av allmänna intressen inom orten. Om sådan talan skall kommunen snarast underrätta kammarkolle- giet.

3 mom. Är fråga om företag vars tillåtlighet kan antagas

Prop. 1971: 106

Nuvarande lydelse

14

Föreslagen lydelse

komma under Konungens pröv- ning enligt 4 kap. 17 5)", skall av- skrift av ansökningshandlingarna jämte kungörelsen översändas till statens naturvårdsverk och statens planverk.

11 kap. 1 åls

Första domstol i vattenmål be- nämnes vattendomstol.

Första domstol i vattenmål be- nämnes vattendomstol. Den tings— rätt som Konungen bestämmer skall vara vattendomstol.

Överdomstol i vattenmål (vattenöverdomstol) är Svea hovrätt i den sammansättning nedan sägs.

Som sista domstol i vattenmäl dömer högsta domstolen. Angående domstol i vattenmål och rättegången i sådant mål gällc i allt, varom ej i denna lag eller annan lag eller författning är särskilt stad- gat, vad i fråga om allmän domstol är föreskrivet, där det tillämpligt är.

2 517

Vattendomstol består av en vat- tenrättsdomare såsom ordförande samt såsom övriga ledamöter två vattenrättsingenjörer och två vat- tenrättsnämndemän. Är anlägg- ning, företag eller annat, varom i vattenmål är fråga, utan nämnvärd inverkan å vattenförhållandena och beröres därav ej heller mot- stående intresse av någon bety- delse, vare dock i sådant mål vat- tendomstolen beslatför med vat- tenrättsdonuiren och vattenrätts- nämndemännen samt allenast en vattenrättsingenjör.

Vattetzrättsdomare skall vara lagkunnig, i domareviirv erfaren man.

Vattenrättsingenjörerna skola vara [ vattenfrågors tekniska be- handling sakkunniga och erfarna män.

Vattenrättsnämndemännen böra vara allmänt betrodda, om sin orts förhållanden kunniga män och må ej hava uppnått sextiofem års ål-

" Senaste lydelse 1946: 839. 17 Senaste lydelse 1969: 804.

Vattendomstol består av ordfö- rande, en teknisk ledamot samt två nämndemän. Ytterligare en tek- nisk ledamot fär ingå i domstolen efter ordförande/ts bestämmande.

Ordföranden utses bland de lag- farna domarna i tingsrätten. Han benämnes vattenrättsdomare.

Teknisk leda/not skall ha tek- nisk utbildning och erfarenlzet av vattenfrågors behandling.

Nämndeman skall vara nämnde- man i fastighetsdomstol inom vat- tendomstolens domsområde.

Prop. 1971: 106

Nuvarande lydelse

der; och skall i övrigt om valbar- het till vattenrättsnämndetnan vad om nämndeman vid tingsrätt är stadgat äga motsvarande llllänlp— ning. Den, som uppnått sextiofem års ålder, må utan hinder därav tjänstgöra i mål, varmed han förut såsom vattenrättsnämndeman tagit befattning.

3

Vattenrättsdomare och vatten- rättsingenjör utnämnas av Ko- nungen, som tillika bestämmer, om samme vattenrättsingenjör skall tjänstgöra vid mera än en vattendomstol. '

5

Av de till vattenrättsnämnde- män valda skola i vattendomstolen tjänstgöra de två, som av vatten- rättsdomaren för varje mål kallas därtill. Till tjänstgöring böra kallas nämndemän från det lätt, som be- röres av det ifrågavarande målet; avser målet företag, som berör mer än ett län, avgöre vattenrätts- domaren, om nämndemännen sko- la tagas från olika län eller från ett av dem.

Hålles vattendomstolens sam- manträde vid syn på stället, böra företrädesvis de närmast boende nämndemännen kallas att tjänst- göra.

Ä'r vattendomstolen enligt vad i 2 $? sägs beslutför med allenast en vattenriittsingenjör, skall vatten- rättsdomaren till tjänstgöring i domstolen kalla den av vattenrätts- ingenjörerna, som företrädesvis äger sakkunskap i det ämne varom fråga är.

” Senaste lydelse 1932: 208. " Senaste lydelse 1941: 614.

15

Föreslagen lydelse

ålS

Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer utser vat- tenrättsdomare samt utnämner el— ler förordnar teknisk ledamot.

519 Nämndeman tjänstgör efter kal- lelse av vattenrättsdomaren. Till tjänstgöring böra företrädesvis kal- las nämndemän från den domsaga till vilken målet närmast har an- knytning.

Prop. 1971: 106

Nuvarande lydelse

16

Föreslagen lydelse

95

Antalet vattendomstolar i riket bestämmes av Konungen.

Gränserna för de till varje vattendomstol hörande områden skola följa vattendelare mellan olika vattensystem, efter ty Konungen närmare för- ordnar.

11 gzo

För sina sammanträden vare vattendomstol berättigad att dispo- nera över nödiga lokaler i tings- eller rådhus, allmän skola eller an— nan allmän byggnad, som icke är för tillfället upptagen för sitt hu- vudsakliga ändamål eller utgöres av gudstjänstlokal. Vållas sär- skilda utgifter för uppvärmning, belysning, städning eller dylikt, skola de ersättas.

Vattendomstol får för sina sam— manträden förfoga över behövliga lokaler i domstolsbyggnad eller annan allmän byggnad, som ej är upptagen för sitt huvudsakliga än- damål eller utgöres av gudstjänst— lokal. Vållas särskilda utgifter för uppvärmning, belysning, städning eller dylikt, skola de ersättas.

Bestämmelserna i första stycket skola gälla jämväl i fråga om sam- manträden för muntlig förberedelse.

12 521

Yppas vid överläggning i vatten- domstol skiljaktiga meningar, vare lag som i rättegångsbalken stadgas beträffande domstol, där allenast lagfarna ledamöter hava säte i rät- ten. Vid omröstning säge vatten- rättsdomaren sin mening först, därefter vattenrättsingenjörerna och sist nämndemännen.

Yppas vid överläggning i vatten— domstol skiljaktiga meningar, vare lag som i rättegångsbalken stadgas beträffande domstol, där allenast lagfarna ledamöter hava säte i rät- ten. Vid omröstning säge vatten- rättsdomaren sin mening först, därefter de tekniska ledamöterna och sist nämndemännen.

27%

2 mom.22 Ansökan enligt 17 ä 2 skall vara åtföljd av de ritningar jämte beskrivning och andra handlingar samt innehålla de upplysningar, vilka erfordras för bedömande av det tillämnade företagets beskaffenhet, omfattning och verkningar. Särskilt skola så fullständigt som möjligt uppgivas den eller de fastigheter, varå byggandet skall ske eller vilka fö— retaget eljest efter ty i 14 kap. 4 & sägs angår, vederbörande ägares och nyttjanderättshavarcs namn och hemvist samt, om företaget ej är av större omfattning, de ersättningsbelopp sökanden förmenar höra till följd av företaget utgå till dylik fastighetsägare eller andra. Är fråga om utfö- rande av byggnad för vattens tillgodogörande, skall uppgift lämnas å det " Senaste lydelse 1961: 548. ” Senaste lydelse 1946: 839. " Senaste lydelse 1969: 393.

Prop. 1971: 106 17

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

område, med vilket, enligt sökandens åsikt, rätten till vattnets tillgodogö- rande lämpligen bör vara för framtiden förenad. Beträffande anläggning för uttagande av vattenkraft varde därjämte storleken av den vatten- kraft, som beräknas kunna vid lågvatten uttagas genom anläggningen, uppgiven.

I fråga om ansökan enligt 17 ä 3, 4, 5, 7, 8, 9, 11 och 19 skallvadi första stycket stadgas i tillämpliga delar lända till efterrättelse.

6 mom.?3 Ansökan rörande fö- retag av betydande omfattning el- ler ingripande beskaffenhet skall innehålla uppgift om de åtgärder sökanden må hava vidtagit för att bereda Konungens befallningsha- vande i det län, inom vilket företa- get huvudsakligen skall verkstäl- las, samt övriga av företaget be— rörda myndigheter och samman- slutningar tillfälle att vid planlägg- ningen av företaget framföra öns- kemål med hänsyn till företagets verkningar ur allmän synpunkt ävensom om vad i anledning av sådana åtgärder huvudsakligen förekommit.

Konungen äger för riket i dess helhet eller viss del därav meddela bestämmelser angående skyldighet för den som vill utföra företag en- ligt denna lag att före ansökning- ens ingivande vidtaga åtgärder för ändamål, varom i första stycket sägs, samt att gälda kostnad, som i samband med sådan förberedelse åsanzkas det allmänna.

I ansökan enligt 17 5 2—11 och 19 skall uppgivas huruvida sär- skilda bestämmelser med stöd av lag meddelats rörande använd- ningen av de mark- och vattenom- råden som beröras av företaget.

6 mom. Ansökan rörande före"- tag, vars tillåtlighet kan antagas komma under Konungens pröv- ning enligt 4 kap. 17 55, skall inne- hålla uppgift om de åtgärder sö- kanden har vidtagit på grund av 4 kap. 19 5 första stycket samt om vad som huvudsakligen förekom- mit med anledning av dessa åtgär- der.

Ansökan som avses ! första stycket skall åtföljas av en över- siktlig" redogörelse för sökandens bedömning av det tillämnade före- tagets betydelse från allmänna pla- neringssynpunkter samt uppgift om annat företag enligt denna lag sotn med sannolikhet kan antagas bli erforderligt för ett ändamålsen- ligt utnyttjande av det sökta före- taget.

29 524

I mål, som i 27 5 1 och 5 mom. avses, skola samtliga ansöknings— handlingar ingivas i tre samt i öv- riga ansökningsmål i sex exemplar. Där så finnes erforderligt, må vat-

" Senaste lydelse 1952: 235. " Senaste lydelse 1948: 479.

I mål, som i 27 5 1 och 5 mom. avses, skola samtliga ansöknings- handlingar ingivas i tre exemplar, i mål som avses i 27 5 6 mom. i åtta exemplar samt i övriga an—

Prop. 1971: 106

Nuvarande lydelse

tenrättsdomaren föreskriva, att yt-

18

Föreslagen lydelse

sökningsmål i sex exemplar. Där

terligare ett eller flera exemplar skola ingivas.

så finnes erforderligt, må vatten- rättsdomaren föreskriva, att ytter- ligare ett eller flera exemplar sko-' la ingivas.

I—Iava ansökningshandlingar ej ingivits i nödigt antal exemplar, eller finner vattenrättsdomaren handlingarna eljest i något avseende ofullstän- diga, förelägge han sökanden viss tid att ingiva vad ytterligare erfordras, vid äventyr, om det försummas, att ansökningen förklaras förfallen.

34 525

Finnes fastighet, till vars ägare enligt 33 % underrättelse skall utsändas, tillhöra kronan eller allmän anstalt, eller av kronan eller dylik anstalt in- nehavas under nyttjanderätt, insände vattenrättsdomaren utan dröjsmål underrättelse om kungörelsens innehåll till Konungens befallningsha- vande i det län, där fastigheten är belägen; och åligge Konungens befall- ningshavande att ofördröjligen förordna ombud till bevakande av kro- nans eller anstaltens rätt eller, där sådant bevakande tillkommer annan myndighet, överlämna underrättelsen till den myndighet.

Är i ansökningen fråga om före- I mål som avses i 17 5 2—1] tag, som avses i 27 55 6 mom., skall ett exemplar av ansökningshand- lingarna jämte kungörelsen över-

och 19 skall vattenrättsdomaren alltid sända kungörelsen till Konungens befallningshavande.

sändas till Konungens befallnings- havande i det län, inom vilket fö- retaget huvudsakligen skall verk- ställas.

35%

3 mom.?” I mål, som avses i 17 & 2—11, 18 och 19, ävensom i mål, som anhängiggjorts genom ansökan enligt 2 kap. 8 & andra stycket samt 4 kap. 1 & sista stycket och 14 å andra och femte styckena, må kommun föra talan för tillgodoseende av allmänna intressen inom orten. Om så- dan talan skall kommunen snarast underrätta kammarkolleget.

Kan företag, som avses i första stycket, antagas beröra allmänna intressen inom arten av någon be- tydelse, skall vattenrättsdomaren utan dröjsmål översända kungörel— sen till vederbörande kommun. Är fråga om ansökan om tillstånd att tillgodogöra grundvatten, skall dock kungörelsen städse tillställas kommun, inom vars område till- gången på grundvatten kan påver- kas.

35 Senaste lydelse 1961: 548. " Senaste lydelse 1969: 396.

I mål, som avses i första stycket, skall vattenrättsdomaren utan dröjsmål översända kungörelsen till vederbörande kommun. Är fråga om ansökan om tillstånd att tillgodogöra grundvatten, skall kungörelsen städse tillställas kom- mun, inom vars område tillgången på grundvatten kan påverkas.

Prop. 1971: 106

Nuvarande lydelse

19

Föreslagen lydelse

4 mom. Gäller ansökan före- tag som avses i 27 39 6 mom., skall ett exemplar av ansöknings— handlingarna jämte kungörelsen översändas till statens naturvårds- verk, statens planverk och Ko- nungens befallningshavande samt, om företaget avser grundvatten-

!äkt, kammarkollegiet.

42 g27

Då handling i vattenmål skall delgivas genom rättens försorg, förordne därom vattenrättsdoma- ren eller vattenrättssekreterare.

Då handling i vattenmål skall delgivas genom rättens försorg, förordnar därom vattenrättsdoma- ren eller den som är behörig där- till enligt bestämmelser som Ko- nungen meddelar.

Kallelse av vittne och sakkunnig beslutas av vattenrättsdomaren.

45

2 mom.28 Vattenrättsdomaren må ock, där så finnes lämpligt, uppdraga åt vattenrättsingenjö— rerna eller en av dem att, med el-

% 2 mom. Vattenrättsdomaren kan uppdraga åt teknisk ledamot att,

med eller utan biträde av nämnde- männen eller en av dem, verkställa

ler utan biträde av vattenrätts- nämndemännen eller en av dem, verkställa undersökning å stället. I enklare fall må sådant uppdrag kunna lämnas åt vattenrättsnänm- demännen eller en av dem.

undersökning å stället. I enklare fall kan sådant uppdrag lämnas åt nämndemännen eller en av dem.

Om tiden för sådan undersökning skall vattenrättsdomaren meddela parterna underrättelse i den för kallelser till dem bestämda ordning. Pro- tokoll över undersökningen skall föras av den, vattenrättsdomaren därtill förordnat, och sedermera tillställas vattenrättsdomaren. Där undersök- ning skcr allenast såsom förberedelse för domstolens sammanträde till syn på stället, vare dock underrättelse och protokoll, som nu nämnts, ej av nöden.

52 529

Menar part, att ledamot i vattendomstolen är jävig, framställe invänd- ningen vid första domstolssammanträde, då den, som jävet angår, har säte i domstolen, eller, där parten då var av laga förfall hindrad att in- ställa sig eller den omständighet, varå jävet grundas, då ej var för han— den eller partcn kunnig, vid nästa sammanträde efter det förfallet upp- hörde eller han om jävet erhöll kännedom. Hålles vattendomstolens

*" Senaste lydelse 1960: 304. 23 Senaste lydelse 1920: 459. " Senaste lydelse 1969: 804.

Prop. 1971: 106 20

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse sammanträde, som nu nämnts, vid syn på stället, skall jävet framställas före synegångens början. Försummas vad sålunda stadgats, vare parts rätt att framställa invändningen försutten.

Jäv mot ledamot i vattendomstol må ock i högre rätt göras, där den part, som vill frågan väcka, av annan orsak än förfallolös utevaro ej förr- än i den högre rätten haft tillfälle att framställa jävet. Beträffande rätt till talan mot vattendomstols beslut rörande jäv mot ledamot i domstolen gälle vad i rättegångsbalken finnes stadgat angående beslut om jäv mot lagfaren domare i tingsrätt.

Beslut varigenom jävsinvänd- ning mot vattenrättsnämndeman varder gillad skall ej medföra nå- gon verkan till rubbning eller upp- hävande av åtgärd eller beslut, som tillkommit innan invänd- ningen gjordes, där övriga ledamö- ter varit om åtgärden eller beslutet ense.

Beslut varigenom jävsinvänd- ning mot nämndeman varder gil- lad skall ej medföra någon ver- kan till rubbning eller upphävande av åtgärd eller beslut, som till— kommit innan invändningen gjor- des, där övriga ledamöter varit om åtgärden eller beslutet ense.

71 530

Beträffande fråga, vari det en- ligt förestående stadganden till- kommer vattenrättsdomaren att besluta, bör han, där frågans be- skaffenhet det påkallar, rådgöra med vattenrättsingenjörerna.

Beträffande fråga, vari det en- ligt förestående stadganden till— kommer vattenrättsdomaren att besluta, bör han, där frågans be- skaffenhet det påkallar, rådgöra med teknisk ledamot.

Av vattenrättsdomarens beslut är vattendomstolen ej förhindrad att annorlunda förordna.

72 g31

Vid vattendomstolens samman- träde skall av tjänsteman vid vat- tendomstolen föras protokoll, som undertecknas av honom. Vatten- rättsdomaren äge, då omständig- heterna föranleda därtill, själv föra protokollet. Protokoll skall föras särskilt för varje mål.

Vid vattendomstolens samman- träde skall av tjänsteman vid tings— rätten föras protokoll, som under— tecknas av honom. Vattenrätts- domaren äge, då omständigheterna föranleda därtill, själv föra proto— kollet. Protokoll skall föras sär- skilt för varje mål.

Vattenrättsdomaren äge förordna, att utsaga av part, målsägande, Vittne eller sakkunnig skall i stället för att antecknas i protokollet upp- tagas genom stenografi eller på fonetisk väg. I denna ordning må ock upptagas sammanfattning av utsaga, avseende vad som kan antagas vara av betydelse i målet.

Stenograf utses av vattenrättsdomaren. Ej må den anlitas som proto- kollförare eller stenograf, vilken till saken eller till part står i sådant förhållande, att hans tillförlitlighet därigenom kan anses förringad. Pro- tokollförare och stenograf skola hava avlagt ed eller försäkran enligt vad i rättegångsbalken stadgas.

” Senaste lydelse 1920: 459. ”1 Senaste lydelse 1960: 304.

Prop. 1971: 106 21

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Närmare föreskrifter om protokoll och om vad som upptagits enligt andra stycket meddelas av Konungen.

73 åsa

För varje ansökningsmål skall upprättas en akt, omfattande ett ex- emplar av samtliga de handlingar, som i målet ingivits, samt de i målet förda protokoll så ock avskrift av de utav vattenrättsdomaren i målet ut- färdade kungörelser och meddelade beslut ävensom av vattendomstolens utslag i målet.

Vid akten skall jämväl fogas en av vattenrättsdomaren eller annan tjänsteman vid vattendomstolen underskriven förteckning över de underrättelser, vilka på grund av bestämmelserna i 33 och 47 åå bli- vit å posten avlämnade; och skall förteckningen angiva den dag, då avlämnandet skett. Förteckningen må, såframt det finnes lämpligt, utgöras av hänvisning till uppgifter i akten om sakägares namn och hemvist. Där ej av eljest förelig- gande omständigheter annat för- hållande framgår, utgöre förteck- ning, som nu nämnts, bevis att den uppgivna dagen underrättelser av- sänts under angivna adresser.

Vid akten skall jämväl fogas en av vattenrättsdomaren eller annan tjänsteman vid tingsrätten under- skriven förteckning över de under- rättelser, vilka på grund av be- stämmelserna i 33 och 47 åå blivit å posten avlämnade; och skall för- teckningen angiva den dag, då av- lämnandet skett. Förteckningen må. såframt det finnes lämpligt, utgöras av hänvisning till uppgifter i akten om sakägares namn och hemvist. Där ej av eljest förelig— gande omständigheter annat för- hållande framgår, utgöre förteck- ning, som nu nämnts, bevis att den uppgivna dagen underrättelser av- sänts under angivna adresser.

lnom sex veckor efter utgången av varje kvartal skall till vattenöver- domstolen insändas renoverat exemplar av akterna i de ansökningsmål, vilka avgjorts genom beslut, som under kvartalet vunnit laga kraft. Närmare föreskrifter om aktbildning meddelas av Konungen.

81 533

Vad i 42—45 åå, 49 å första stycket, 50 å första stycket, 51 och 52 55, 55 å första stycket, 56 å första stycket, 57, 58, 64, 67, 70— 72 åå, 73 å första, tredje och fjärde styckena samt 74 å stadgas beträffande ansökningsmål skall, där ej annat framgår av vad nedan i denna å sägs, äga motsvarande tillämpning i fråga om stämnings- mål.

Vad i 42—45 åå, 49 å första stycket, 50 å första stycket, 52 $, 55 å första stycket, 56 å första stycket, 57, 58, 64, 67, 70—72 åå, 73 å första, tredje och fjärde styc- kena samt 74 å stadgas beträf- fande ansökningsmål skall, där ej annat framgår av vad nedan i denna å sägs, äga motsvarande tillämpning i fråga om stämnings- mål.

I mål enligt 17 å 29 eller 36, vilket avser arbete till förebyggande eller avhjälpande av skada eller olägenhet till följd av företag enligt denna lag, skola jämväl bestämmelserna i 46 å äga motsvarande tillämpning.

” Senaste lydelse 1960: 304. ” Senaste lydelse 1960: 304.

Prop. 1971: 106

L) |»)

Nuvarande lydelse F öreslagen lydelse

Utlåtande, som i 45 å sägs, skall hållas för parterna tillgängligt å vat- tenrättsdomarens tjänsterum.

I de fall, då enligt vad för ansökningsmål finnes föreskrivet parterna skola erhålla besked i den för kallelser till dem i 32 å bestämda ordning, skall i stämningsmål med avseende å sättet för meddelande av sådant be- sked i stället lända till efterrättelse vad om delgivning är stadgat.

92 534

Vad i 29 å andra stycket, 39—41 åå, 56 å första stycket, 60 å första, andra och fjärde styckena, 70—72 åå, 73 å första, tredje och fjärde styc— kena samt 74 å stadgas beträffande ansökningsmål skall äga motsva- rande tillämpning å underställningsmål ävensom i tillämpliga delar å be- svärsmål vid vattendomstolen, 60 å dock med iakttagande av bestämmel- serna i 3 kap. 11 å, 6 kap. 3 å 1 mom. samt 7 kap. 45 och 55 åå.

Bestämmelserna i 42——45, 48, 49 åå, 50 å första stycket, 51, 52, 54, 55, 57—59, 62—64, 66 och 67 åå skola i tillämpliga delar gäl- la besvärsmål vid vattendomstolen och underställningsmål.

Bestämmelserna i 42—45, 48, 49 åå, 50 å första stycket, 52, 54, 55, 57—59, 62—64, 66 och 67 åå skola i tillämpliga delar gälla be- svärsmål vid vattendomstolen och underställningsmål.

99 535

Vill part vädja mot vattendom- stols dom i mål, som ej är brott- mål, skall han inom två veckor från den dag, då domen gavs, hos vattenrättsdomaren anmäla vad. Hos vattenrättssekreterare må ock vädjas; pröve dock vattenrättsdo- maren, huruvida sålunda gjord va- deanmälan rätteligen skett.

Vill part vädja mot vattendom- stols dom i mål, som ej är brott- mål, skall han inom två veckor från den dag, då domen gavs, hos vattenrättsdomaren anmäla vad. Vadeanmälan kan också mottages av annan som är behörig därtill enligt bestämmelser som Konung- en meddelar; pröve dock vatten- rättsdomaren, huruvida sålunda gjord vadeanmälan rätteligen skett.

Part, som anmält vad, skall inom fyra veckor från den dag, då domen gavs, fullfölja vadet genom att till vattenrättsdomaren inkomma med va- deinlaga.

14 kap. 5 &

1 mom.36 Vill någon för uppgörande av plan eller eljest såsom förbe- redelse till företag enligt denna lag verkställa mätningar, avvägningar el- ler andra undersökningsarbeten å fastighet, som äges eller innehaves av annan, äge Konungens befallningshavande, när skäl därtill äro, före- skriva, att erforderligt tillträde till fastigheten under viss tid skall lämnas. " Senaste lydelse 1969: 393. " Senaste lydelse 1960: 304. " Senaste lydelse 1952: 235.

Prop. 1971: 106 23

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Konungens befallningshavande må ock, där för utförande av undersök- ningsarbete erfordras, att ett eller flera vattenmärken eller observations- rör utsättas, stadga förbud, vid vite, att rubba eller skada sådant märke eller rör.

Vid undersökningsarbetets utförande skall så förfaras, att skada därav ej eller allenast såvitt den är oundviklig orsakas annan; växande träd må ej fällas utan särskilt medgivande av Konungens befallningshavande. För skada och intrång, som vållas av arbetet, skall ersättning gäldas med fulla värdet; och vare den, som verkställer eller låter verkställa arbetet, pliktig att, om Konungens befallningshavande prövar det nödigt, förc ar- betets påbörjande ställa säkerhet för ersättningens gäldande.

Talan om ersättning enligt and- ra stycket upptages av den fas- tighetsdomstol, inom vars område fastigheten är belägen.

Konungen äger utfärda närmare förskrifter angående utförande av undersökningsarbeten, som ovan avses, och vad därmed äger samband.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972. .

2. Mål som före ikraftträdandet anhängiggjorts hos vattendomstol handlägges enligt äldre bestämmelser. I fråga om vattendomstols sam- mansättning gäller detta dock endast sådan huvudförhandling som på- börjats före ikraftträdandet.

3. Har förrättningsman före ikraftträdandet förordnats enligt 10 kap. 32 å för att handlägga syneförrättning rörande företag enligt 3 eller 7 kap., tillämpas äldre bestämmelser på förrättningen.

4. Mål som är anhängigt hos expropriationsdomstol vid ikraftträdan- det prövas av fastighetsdomstol, om huvudförhandling ej påbörjats dess- förinnan.

5. Mål som vid ikraftträdandet är anhängigt hos allmän domstol handlägges enligt äldre bestämmelser.

6. Vad i lag eller annan författning föreskrives om vattenrättsingen- jör och vattenrättsnämndeman skall i stället avse teknisk ledamot och nämndeman i vattendomstol.

Prop. 1971: 106

2. Förslag till

24

Lag om ändring i lagen (1962: 627) om vissa åtgärder för utnyttjande av vattenkraft vid krig m. m.

Härigenom förordnas, att 7 och 14 åå lagen (1962: 627) om vissa åt- gärder för utnyttjande av vattenkraft vid krig m.m. skall ha nedan an-

givna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

75

Bestämmelserna i 4 kap. 1—12 och 16 åå vattenlagen skola ej äga tillämpning i fråga om företag en— ligt denna lag.

Är företag enligt denna lag av betydande omfattning eller ingri- pande beskaffenhet, kan Ko- nungen förbehålla sig prövning av frågan huruvida företaget får komma till stånd. I sådant fall äger vad i 4 kap. 17, 18 och 20 59" vattenlagen (1918: 523) föreskrives om Konungens prövningsrätt mot— svarande tillämpning.

Bestämmelserna i 4 kap. 1—12, 16 och 19 åå vattenlagen skola ej äga tillämpning i fråga om företag enligt denna lag.

145

Befinner sig riket i krig, skall vad i 11 kap. 27 55 6 mom. vatten— lagen är stadgat icke äga tillämp— ning i mål, som avses i denna lag.

Bestämmelserna i 11 kap. 27 5 6 mom. första stycket vattenlagen (1918:523) skola ej äga tillämp- ning i mål som avses i denna lag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

Prop. 1971: 106

3. Förslag till Lag om ändring i statstjänstemannalagen (1965: 274)

Härigenom förordnas, att 11 å statstjänstemannalagen (19651274) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

11 st

Tjänsteman är skyldig att utöva annan statlig tjänst enligt bestämmel—

ser som Konungen meddelar.

Innehavare av ordinarie domar- tjänst är icke skyldig att utöva an- nan statlig tjänst än jämställd eller högre domartjänst vid den domstol han tillhör. Annan ordinarie un- derrättsdomare än lagman är dock skyldig att dessutom tjänstgöra som ledamot i annan underrätt inom samma hovrättsområde vid handläggning för vilken kräves flera lagfarna domare än en. Sä- dan tjänstgöringsskyldighet åligger också ordinarie vattenrättsdomare. Ordinarie vattenrättsingenjör är skyldig att tjänstgöra som teknisk ledamot i fastighetsdomstol.

Innehavare av ordinarie domar- tjänst är icke skyldig att utöva an- nan statlig tjänst än jämställd eller högre domartjänst vid den domstol han tillhör. Annan ordinarie un- derrättsdomare än lagman är dock skyldig att dessutom tjänstgöra som ledamot i annan underrätt inom samma hovrättsområde vid handläggning för vilken kräves flera lagfarna domare än en.

I den mån Konungen föreskriver är tjänsteman hos central förvalt- ningsmyndighet eller hos myndighet eller inrättning, vilken lyder under central förvaltningsmyndighet, skyldig att utöva tjänst vid myndighet el- ler allmän inrättning som icke är statlig men står under tillsyn av förvalt- ningsmyndigheten. Sådan föreskrift må meddelas endast om särskilda skäl föreligga.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om den som efter ikraftträdandet innehar ordinarie tjänst som vattenrättsdomare eller vattenrättsingenjör.

* Senaste lydelse 1969: 251.

Prop. 1971: 106

4. Förslag till

26

Lag om ändring i lagen (1969: 246) om fastighetsdomstol

Härigenom förordnas, att 1, 3, 4 och 7 åå lagen (1969: 246) om fas- tighetsdomstol skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

15

I varje län skall finnas en fastig- hetsdomstol. Konungen kan dock föreskriva att annat område än län skall utgöra domkrets för fastig- hetsdomstol. Den allmänna under- rätt som Konungen bestämmer skall vara fastighetsdomstol.

Fastighetsdomstol upptager de mål och ärenden som anges i sär- skild lag eller författning.

I varje län skall finnas en fastig- hetsdomstol. Konungen kan dock föreskriva att annat område än län skall utgöra domkrets för fastig- hetsdomstol eller att flera fastig— hetsdomstolar skall finnas för samma område. Den tingsrätt som Konungen bestämmer skall vara fastighetsdomstol.

Fastighetsdomstol upptager de mål och ärenden som anges i sär- skild lag eller författning. Om fle- ra fastighetsdomstolar skall finnas för samma område, bestämmer Konungen hur skilda slag av mål och ärenden skall fördelas mellan domstolarna.

3å1

Fastighetsdomstol består av ord- förande samt fyra andra ledamö- ter, varav två nämndemän.

1 Senaste lydelse 1970: 1022.

Fastighetsdomstol består av två lagfarna ledamöter, en teknisk le- damot och två nämndemän. Om ' särskilda skäl föreligger, kan efter

ordförandens bestämmande ytter- ligare en teknisk ledamot ingå i domstolen.

I mål eller ärende angående ar- rende, hyra, bostadsrätt eller tvångsförvaltning av bostadsfastig- het består domstolen dock av två lagfarna ledamöter och tre nämn- demän. Teknisk ledamot får efter ordförandens bestämmande ingå i domstolen i stället för en av nämndemännen, om målets be- skaffenhet eller annat särskilt skäl föranleder det.

Prop. 1971: 106

Nuvarande lydelse

Ordföranden utses bland de lag- farna domarna i den allmänna un— derrätten. Av domstolens övriga ledamöter skall en vara lagfaren domare i underrätten eller i annan underrätt eller i vattendomstol samt en ha teknisk utbildning och erfarenhet av fastighetsbildning el- ler fastighetsvärdcring.

Nämndemännen bör vara allt- mänt betrodda och väl förtrogna med sin orts förhållanden.

Om fastighetsdomstols samman- sättning i hyresmål finns särskild föreskrift.

4

Vid måls avgörande utan hu- vudförhandling samt vid annan handläggning som ej sker vid hu- vudförhandling eller syn på stället är fastighetsdomstol domför utan nämndemännen eller, i den om- fattning Konungen bestämmer, med en lagfaren ledamot.

Åtgärd som avser endast måls beredande får i den omfattning Konungen bestämmer vidtagas av lagfaren eller teknisk ledamot i fastighetsdomstolen eller av tjäns- teman vid underrätten.

7

Val av nämndeman i fastighets- domstol förrättas i kommun, som ensam bildar domsaga, av kommu- nens fullmäktige samt i annat fall inför underrätt av valmän som ut- ses av fullmäktige i varje kom- mun inom domsagan. Bestämmel- serna i kommunallagen den 18 de— cember 1953 (nr 753) om ersätt- ning till fullmäktig äger motsva— rande tillämpning.

27

Föreslagen lydelse

En av de lagfarna ledamöterna skall vara ordförande i fastighets- domstolen. Denne utses bland de lagfarna domarna i tingsrätten. Den andre lagfarne ledamoten skall vara lagfaren domare i tingsrät- ten eller i annan tingsrätt. Tek- nisk ledamot skall ha teknisk ut- bildning och erfarenhet av fastig- hetsbildning eller fastighetsvärde- ring. Nämndemännen bör vara all- mänt betrodda och väl förtrogna med sin orts förhållanden.

%.

När mål enligt särskilda bestäm- melser efter prövning av själva sa- ken avgöres utan huvudförhand- ling är fastighetsdomstol domför utan nämndemännen. I övrigt är fastighetsdomstol vid handlägg- ning av mål domför med en lagfa- ren lcdamot i samma utsträckning som föreskrives för tingsrätt.

%

Val av nämndeman i fastighets- domstol förrättas i kommun, som ensam bildar domsaga, av kom- munens fullmäktige samt i annat fall inför tingsrätt av valmän som utses av fullmäktige i varje kom- mun inom domsagan. Bestäm- melserna i kommunallagen den 18 december 1953 (nr 753) om ersättning till fullmäktig äger motsvarande tillämpning.

Konungen eller myndighet, som Konungen bestämmer, fastställer det antal valmän jämte suppleanter för dem som skall utses.

Prop. 1971: 106 23

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Klagan över valet föres genom besvär hos hovrätten. Mot hovrättens beslut får talan ej föras.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972. Om Konungen ej bestämmer annat skall vad som i lag eller annan författning föreskrives om ägodelningsrätt och expropriationsdomstol i stället avse fastighetsdomstol samt vad som föreskrives om ägodelnings- domare, ägodelningsnämndeman och expropriationstekniker i stället avse ordförande, nämndeman och teknisk ledamot i fastighetsdomstol.

5. Förslag till Lag om ändring i lagen (1917: 189) om expropriation

Härigenom förordnas i fråga om lagen (1917: 189) om expropria-

tionl,

dels att 13, 15—19, 28 och 29 åå skall upphöra att gälla, dels att 14, 20, 38, 42, 67, 72, 89, 96 och 104 åå skall ha nedan an- '

givna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

14 52

Första domstol i cxpropriations- mål är expropriationsdomstol, en för varje domsaga eller stad med rådhusrätt.

Första domstol i expropriations- mål är fastighetsdomstol.

20 53

Expropriationsmål skall uppta- gas av expropriationsdomstolen i den ort, där fastigheten är belägen.

Skall expropriation ske från sär- skilda inom olika expropriations- domstolars områden belägna fas- tigheter, som ej lämpligen kunna för expropriationsersättningens be- stämmande uppskattas annat än såsom en enhet, förordne Ko- nungen att frågan om expropria- tionen skall i sin helhet upptagas av den av expropriationsdomszo— larna Konungen bestämmer.

Expropriationsmål skall uppta- gas av fastiglzetsdomstolcn. i den ort. där fastigheten är belägen.

Skall expropriation ske från sär- skilda inom olika fastighetsdom- stolars områden belägna fastighe- ter, som ej lämpligen kunna för expropriationsersättningens be- stämmande uppskattas annat än såsom en enhet, förordne Ko- nungen att frågan om expropria- tionen skall i sin helhet upptagas av den av fastighetsdomstolarna Konungen bestämmer.

1 Senaste lydelse av 13, 15—19, 28 och 29 åå 1949: 663. " Senaste lydelse 1949: 663. ' Senaste lydelse 1949: 663.

Prop. 1971: 106

Nuvarande lydelse

29

Föreslagen lydelse

38 &

Beslut i fråga, som avses i 36 eller 37 &, må meddelas utan huvudför- handling. Innan beslut meddelas, skola parterna erhålla tillfälle att yttra Sig.

Mot beslut, som av expropria- tionsdomstol meddelats under rät- tegången i fråga, varom förmäles i första stycket, skall talan föras särskilt. Mot hovrättens beslut i dylik fråga må talan ej föras.

Mot beslut, som av fastighets- domstol meddelats under rätte- gången i fråga, varom förmäles i första stycket, skall talan föras särskilt. Mot hovrättens beslut i dylik fråga må talan ej föras.

42 gä

Så snart dom i målet vunnit laga kraft, skall genom domstolens för- sorg till den som för fastighetsregistret översändas det ena exemplaret av karta och beskrivning, som enligt 26 å andra stycket må hava ingivits i målet, jämte sådant utdrag av handlingarna i målet och domstolens dom, att därav framgår vilket område som avses med expropriationen. Å kar- tan skall tecknas bevis, att den legat till grund för expropriationen.

Har beträffande inskriven rättighet i målet gjorts utfästelse som avses i 30 &, skall domstolen, så snart domen vunnit laga kraft, göra anmälan om utfästelsen till inskrivningsmyndigheten för anteckning i fastighetsbo-

'en.

Har fastighet övergått till den exproprierande enligt 40 5, skall expropriationsdomstolen, så snart lagakraftägande dom angående expropriationsersättningen förelig- ger, underrätta inskrivningsmyn- digheten om det belopp till vilket löseskillingen för fastigheten slut- ligt bestämts.

Har fastighet övergått till den exproprierande enligt 40 5, skall domstolen, så snart lagakraft— ägande dom angående expropria- tionsersättningen föreligger, under- rätta inskrivningsmyndigheten om det belopp till vilket löseskillingen för fastigheten slutligt bestämts.

67 56

Den exproprierande vare pliktig att, i den mån ej annat föranledes av vad i 18 kap. 6 och 8 55 rätte- gångsbalken stadgas, vidkännas å ömse sidor uppkomna kostnader å målet vid expropriationsdomstolen ävensom vid expropriationsersätt- ningens fördelning och eljest i an- ledning av expropriationen.

Den exproprierande vare pliktig att, i den mån ej annat föranledes av vad i 18 kap. 6 och 8 55 rätte- gångsbalken stadgas, vidkännas å ömse sidor uppkomna kostnader målet vid fastighetsdomstolen ävensom vid expropriationsersätt- ningens fördelning och eljest i an- ledning av expropriationen.

Beträffande skyldigheten att svara för kostnad i expropriationsmål i högre rätt gäller, med tillämpning i övrigt av 18 kap. rättegångsbalken , att den exproprierande, där ej annat föranledes av 18 kap. 6 och 8 åå

* Senaste lydelse 1966: 258. 5 Senaste lydelse 1970: 1008. * Senaste lydelse 1966: 258.

Prop. 1971: 106 30

Nu varande lydelse Föreslagen lydelse

samma balk, alltid själv skall vidkännas sina kostnader, så ock kostnad som åsamkas motpart genom att den exproprierande fullföljt talan.

72 %?

Föranleder undersökning, som i 71 & avses, skada, skall ersättning därför gäldas av den, som påkallat undersökningen. Ersättningen skall, om överenskommelse ej träffas, bestämmas av allmän domstol.

Föranleder undersökning, som i 71 så avses, skada, skall ersättning därför gäldas av den, som påkallat undersökningen. Ersättningen skall, om överenskommelse ej träffas, bestämmas av fastighets- domstol.

lnnan undersökningen börjas, skall sökanden hos Konungens befall- ningshavande ställa pant eller borgen för ersättningens gäldande.

89 59

Ansökning om expropriationsrätt för framdragande av telegraf— eller telefonledning eller annan elektrisk svagströmsledning skall åtföljas av fullständig beskrivning över det tillämnade företaget med avfattning på karta av den föreslagna ledningens sträckning, styrkt uppgift å ägare och innehavare av fastighet, varöver ledningen skall framgå eller i vars mark den skall nedläggas, samt, om i något avseende överenskommelse träf- fats, redogörelse därför.

Har fastighetens ägare förklarat sig villig att upplåta nyttjanderätt för ändamålet och medför exprop- riation därav allenast ringa men, vare Konungens tillstånd till ex- propriationen ej erforderligt; och skall i ty fall den utredning, som skolat ingivas till Konungen, i stäl- let förebringas hos expropriations- domstolen.

Har fastighetens ägare förklarat sig villig att upplåta nyttjanderätt för ändamålet och medför exprop- riation därav allenast ringa men, vare Konungens tillstånd till ex- propriationen ej erforderligt; och skall i ty fall den utredning. som skolat ingivas till Konungen, i stäl— let förebringas hos fastighetsdom- stolen.

96 59

Är egendom, som i 90 & avses, använd för lednings framdra- gande, och visar sig, att ledningen hindrar eller varaktigt försvårar samfärdsel å egendomen eller hindrar någon för samhället nödig anläggning, såsom gas-, vatten- el— ler avloppslcdning, spårväg, elekt-

" Senaste lydelse 1949: 663. ' Senaste lydelse 1949: 663. ' Senaste lydelse 19491663.

Är egendom, som i 90 % avses, använd för lednings framdra- gande, och visar sig, att ledningen hindrar eller varaktigt försvårar samfärdsel å egendomen eller hindrar någon för samhället nödig anläggning, såsom gas-, vatten- el- ler avloppsledning, spårväg, elek-

Prop. 1971: 106

Nuvarande lydelse

risk ljus- eller kraftledning, eller utgör hinder för egendomens un- derhåll eller eljest för behövliga arbeten å egendomen eller är syn- nerligen vanprydande, skall led- ningen på bekostnad av dess ägare ändras, flyttas eller borttagas, i den mån sådant erfordras för hindrets eller olägenhetens undan- röjande. Har eljest nyttjanderätt upplåtits för framdragande av led- ning, och medför denna på grund av ändrade förhållanden bety- dande olägenhet för fastigheten, vare ledningens ägare pliktig på sin bekostnad ändra eller flytta ledningen, i den mån sådant 'er- fordras för olägenhetens undanrö- jande och kan ske utan synnerligt men för ledningen. Tvist i fråga, som nu är sagd, skall prövas av allmän domstol.

Vill ägare av fastighet, där led- ning är framdragen, för undanrö- jande av därmed förenad olägen- het för fastigheten på egen bekost- nad få ledningen ändrad eller flyt- tad, må Konungens befallnings- havande, i den mån så prövas skäligt med hänsyn å ena sidan till nämnda olägenhet och å andra sidan till det av ändringen eller flyttningen följande men för led- ningen, giva fastighetsägaren rätt att, om. erforderlig ändring eller flyttning ej inom viss, av Konung- ens befallningshavande förelagd tid utföres av ledningens ägare, själv vidtaga sådan åtgärd; och vare fastighetsägaren skyldig att ersätta såväl uppkommande men för ledningen som ock, om han ej själv utfört ändringen eller flytt— ningen, kostnaden härför med bc— lopp, som i händelse av tvist be- stämmes av allmän domstol.

31

Föreslagen lydelse

trisk ljus- eller kraftledning, eller utgör hinder för egendomens un— derhåll eller eljest för behövliga arbeten å egendomen eller är syn- nerligen vanprydande, skall led- ningen på bekostnad av dess ägare ändras, flyttas eller borttagas, i den mån sådant erfordras för hindrets eller olägenhetens undan- röjande. Har eljest nyttjanderätt upplåtits för framdragande av led- ning, och medför denna på grund av ändrade förhållanden bety- dande olägenhet för fastigheten, vare ledningens ägare pliktig på sin bekostnad ändra eller flytta ledningen, i den mån sådant er- fordras för olägenhetens undanrö- jande och kan ske utan synnerligt men för ledningen. Tvist i fråga, som nu är sagd, skall prövas av fastighetsdomstol.

Vill ägare av fastighet, där led- ning är framdragen, för undanrö- jande av därmed förenad olägen- het för fastigheten på egen bekost- nad få ledningen ändrad eller flyt— tad, må Konungens befallnings- havande, i den mån så prövas skäligt med hänsyn å ena sidan till nämnda olägenhet och å andra sidan till det av ändringen eller flyttningen följande men för led- ningen, giva fastighetsägaren rätt att, om erforderlig ändring eller flyttning ej inom viss, av Konung- ens befallningshavande förelagd tid utföres av ledningens ägare, själv vidtaga sådan åtgärd; och vare fastighetsägaren skyldig att ersätta såväl uppkommande men för ledningen som ock, om han ej själv utfört ändringen eller flytt- ningen,-kostnaden härför med bc— lopp, som i händelse av tvist be- stämmes av fastighetsdomstol.

Upphör egendom att vara av den i 90 % angivna beskaffenhet, vare förut förvärvad rätt att hava ledning där framdragen ej längre gällande.

Prop. 1971: 106 32

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

104 510

Sökes för ändamål, som i 1 5 8 sägs, rätt till expropriation av mark, som sökanden innehar med nyttjanderätt och varå honom tillhörig bygg- nad finnes uppförd, äger Konungen förordna, att sökanden icke må mot sitt bestridande förpliktas att avflytta tidigare än å den fardag, som infal- ler näst efter det ansökningen blivit prövad. Bifalles ansökningen, äger sökanden, utan hinder av vad eljest skulle gälla, kvarsitta i avvaktan att expropriationen fullbordas eller, om expropriationsrätten upphör eller förverkas, till den fardag, som infaller näst därefter.

Därest på grund av vad i första stycket stadgas sökanden sitter kvar utöver den dag, då nyttjande- rätten eljest skolat upphöra, njute jordägaren skälig ersättning som, där överenskommelse ej träffas, bestämmes av allmän domstol. Kommer expropriation ej till stånd och är sökandens rätt att bortföra byggnaden eller annat, som han påkostat, enligt avtal eller bestäm— melse i lag begränsad till viss tid efter nyttjanderättens upphörande, varde tiden för bortförandet räk- nad från den dag, då marken skall avträdas.

Därest på grund av vad i första stycket stadgas sökanden sitter kvar utöver den dag, då nyttjande- rätten eljest skolat upphöra, njute jordägaren skälig ersättning som, där överenskommelse ej träffas, bestämmes av fastighetsdomstol. Kommer expropriation ej till stånd och är sökandens rätt att bortföra byggnaden eller annat, som han påkostat, enligt avtal eller bestäm- melse i lag begränsad till viss tid efter nyttjanderättens upphörande, varde tiden för bortförandet räk- nad från den dag, då marken skall avträdas.

Exproprieras det med ansökningen avsedda området, må vid upp— skattning av dess värde hänsyn icke tagas till förbättring, vilken områ— det vunnit genom arbete eller kostnad, som sökanden eller föregående innehavare, vars rätt övergått å denne, nedlagt å området utöver vad honom ålegat enligt vad vid upplåtelsen avtalats eller uppenbarligen va- rit förutsatt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972. Mål som vid ikraftträdandet är anhängigt hos expropriationsdomstol prövas av fastighetsdomstol, om huvudförhandling ej påbörjats dessför- innan. Mål som vid ikraftträdandet är anhängigt hos allmän domstol handlägges enligt äldre bestämmelser.

" Senaste lydelse 1949: 663.

Prop. 1971: 106

6. Förslag till

33

Lag om ändring i lagen (1942: 350) om fornminnen

Härigenom förordnas, att i lagen (1942: 350) om fornminnen skall införas en ny paragraf, 17 51, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

17

Föreslagen lydelse

%

Fråga om ersättning eller kost- nad enligt 5 5 tredje stycket, 7 5 första stycket, 9 5 första stycket eller 9 a 5 tredje stycket prövas av den fastighetsdomstol inom vars område fornlämningen är belägen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972. Mål som vid ikraftträdandet är anhängigt hos domstol handlägges enligt äldre bestämmelser.

' Förutvarandc 17 & upphävd genom 1967: 77.

7. Förslag till Lag om ändring i byggnadslagen (1947: 385)

Härigenom förordnas, att 23, 45, 53, 65, 70, 75, 113 och 137 55 bygg- nadglagen (1947; 385) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Kan överenskommelse i ersätt- ningsfrågan icke träffas, skall den som vill framställa ersättningsan— språk instämma sin talan till ex- propriationsdomstalen i den ort där marken är. Jämväl staden äger påkalla prövning av ersättningsfrå— gan enligt vad nu sagts.

Föreslagen lydelse

Kan överenskommelse i ersätt- ningsfrågan icke träffas, skall den som vill framställa ersättningsan- språk instämma sin talan till fas- tighetsdomstolen. Jämväl staden äger påkalla prövning av ersätt- ningsfrågan enligt vad nu sagts.

Staden skall vidkännas å ömse sidor uppkomna kostnader å målet, så- framt ej domstolen med hänsyn till omständigheterna finner skäligt an- norlunda förordna.

! Senaste lydelse 1949: 666. 2 Riksdagen 1971. ] saml. Nr 106

Prop. 1971: 106 34

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

45 s2

Är, i annat fall än i 44 eller 44 a & sägs, mark som ingår ibyggnads— kvarter icke bebyggd i huvudsaklig överensstämmelse med stadsplanen och kan stadsplanens genomförande ej förväntas äga rum inom skälig tid utan stadens ingripande, må Konungen medgiva staden att lösa mar- ken i den mån så erfordras. Kan syftet vinnas genom att staden allenast löser å marken uppförd byggnad för nedrivning, må Konungen lämna tillstånd därtill. Är marken i stadens ägo, må i samma ordning medgivas staden att lösa särskild rätt som besvärar marken och hindrar eller försvårar stadsplanens genomförande.

Prövas ansökan om inlösen en— ligt första stycket icke kunna be- viljas på den grund att stadspla- nens genomförande kan förväntas äga rum inom skälig tid utan sta- dens ingripande,må Konungen lik- väl på stadens begäran föreskriva viss skälig tid inom vilken bebyg— gelsen skall hava bragts i över— ensstämmelse med stadsplanen, vid äventyr att efter utgången av sagda tid nämnda hinder mot inlösen ej vidare skall anses före- ligga. Meddelas sådan föreskrift, skall avskrift av beslutet tillställas inskrivningsdomaren, som har att så snart ske kan & inskrivningsdag göra anteckning därom i fastig- Iiets- eller inteckningsboken.

Prövas ansökan om inlösen en- ligt första stycket icke kunna be- viljas på den grund att stadspla- nens genomförande kan förväntas äga rum inom skälig tid utan sta— dens ingripande, må Konungen lik- väl på stadens begäran föreskriva viss skälig tid inom vilken bebyg- gelsen skall hava bragts i över— ensstämmelse med stadsplanen, vid äventyr att efter utgången av sagda tid nämnda hinder mot in- lösen ej vidare skall anses före- ligga. Meddelas sådan föreskrift, skall anmälan därom göras hos in- skrivningsmyndigheten för anteck- ning i fastigltetsboken.

Finnes i samband med prövning av förslag till stadsplan inlösen av viss i planen ingående mark böra ske enligt första stycket, må Konungen meddela fastställelse å planen eller del därav under villkor att sådan in- lösen kommer till stånd inom viss tid, högst ett år; dock må, när synner- liga skäl äro därtill, tiden förlängas med högst ett år 1 sänder. Intill dess inlösen skett eller tiden därför gått till ända, må nybyggnad ej utan Ko— nungens tillstånd företagas å den mark som omfattas av den villkorliga fastställelsen.

53 å3

Skall enligt stadsplan trafikled anordnas till eller genom specialom- råde och kunna staden och den som förfogar över området ej enas om de åtgärder som böra vidtagas, äger Konungen förordna härom.

Den som förfogar över området är pliktig att deltaga i kostnaden för trafikledens anordnande i den mån han kan anses hava nytta av denna. I kostnaden inräknas er-

2 Senaste lydelse 1965: 718. ' Senaste lydelse 1949: 666.

Den som förfogar över området är pliktig att deltaga i kostnaden för trafikledens anordnande i den mån han kan anses hava nytta av denna. I kostnaden inräknas er—

Prop. 1971: 106

Nuvarande lydelse

sättning för intrång som genom trafikleden tillskyndas honom. Uppstår tvist om skyldighet att deltaga i kostnaden, skall tvisten på talan av endera parten avgöras av expropriationsdomstolen. Kost- naden i sådant mål skall gäldas av staden, såvitt ej med hänsyn till

35

Föreslagen lydelse

sättning för intrång som genom trafikleden tillskyndas honom. Uppstår tvist om skyldighet att deltaga i kostnaden, skall tvisten på talan av endera parten avgöras av fastighetsdomstolcn. Kostnaden i sådant mål skall gäldas av sta- den, såvitt ej med hänsyn till om-

omständigheterna annat finnes ständigheterna annat finnes skä- skäligt. ligt. 65 &

Tvist om ersättning för gatu— mark prövas av expropriations- domstolen på talan av endera par- ten. Kostnaden i sådant mål skall gäldas av staden, såvitt ej med hänsyn till omständigheterna an- nat finnes skäligt.

Tvist om ersättning för gatu- mark prövas av fastighetsdomsto- len på talan av endera parten. Kostnaden i sådant mål skall gäl- das av staden, såvitt ej med hän- syn till omständigheterna annat finnes skäligt.

705

Lägges stadsplan över område i en ägares hand, må Konungen på an- sökan av staden vid planens fastställande förordna, att mark som för områdets ändamålsenliga användning erfordras till gata eller annan all- män plats eller till allmän byggnad skall utan ersättning tillfalla staden, i den mån det med hänsyn till den nytta ägaren kan förväntas få av pla- nens genomförande och övriga omständigheter prövas skäligt. Den mark som förordnandet avser skall angivas till läge och gränser. Marken skall avträdas, när staden behöver taga den i anspråk för avsett ändamål.

När fråga väckts om tillämp- ning av vad i första stycket sägs, skall byggnadsnämnden göra an— mälan därom hos inskrivningsdo- maren, som har att så snart ske kan å inskrivningsdag göra anteck— ning i fastiglzets— eller intecknings- boken om vad sålunda förekom- mit; och vare överlåtelse av mark som äger rum efter det sådan an-

När fråga väckts om tillämp- ning av vad i första stycket sägs, skall byggnadsnämnden göra an- mälan därom hos inskrivnings- myndigheten för anteckning i fas- tighetsboken; och vare överlåtelse av mark som äger rum efter det sådan anmälan inkommit ej hinder för förordnande om markens av- stående till staden.

mälan inkommit ej hinder för för- ordnande om markens avstående till staden.

Vid fastställande av ändring av stadsplan äger Konungen på ansökan av staden, om synnerliga skäl äro därtill, förordna att mark som avståtts enligt första stycket skall utbytas mot annan mark, såvitt det kan ske utan förfång för ägaren.

' Senaste lydelse 1949: 666.

Prop. 1971: 106 36

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

75 %

Varder vid genomförandet av stadsplan område, som varit avsett till allmän samfärdsel, helt eller delvis använt för annat ändamål eller änd— rat till sitt höjdläge, och uppstår därigenom skada för ägare av invid lig- gande mark eller byggnad därå eller för den som har nyttjanderätt till marken eller byggnaden eller för innehavare av servitut som vilar å mar- ken, är staden pliktig att ersätta skadan.

Tvist om ersättning enligt första stycket prövas av fastighetsdom- stolen.

113 åf)

Lägges byggnadsplan över område i en ägares hand, må länsstyrelsen vid planens fastställande förordna, att ägaren skall, ändå att 112 & ej är tillämplig, utan ersättning upplåta obebyggd mark, som för områdets än— damålsenliga användning erfordras till väg eller annan allmän plats, i den mån det med hänsyn till den nytta ägaren kan förväntas få av pla- nens genomförandc och övriga omständigheter prövas skäligt. Den mark som förordnandet avser skall angivas till läge och gränser. Marken skall upplåtas, när den behöver tagas i anspråk för avsett ändamål.

Väckes hos kommunens full- mäktige fråga att göra framställ- ning om förordnande som i första stycket sägs, skall byggnadsnämn- den göra anmälan därom hos in- skrivningsdomaren, som har att så snart ske kan å inskrivningsdag göra anteckning i fastighets- eller inteckningsboken om vad sålunda förekommit; och vare överlåtelse av mark som äger rum efter det sådan anmälan inkommit ej hinder för förordnande om markens upp- låtande. Uppkommer fråga om för- ordnande enligt första stycket hos länsstyrelsen, har denna att full- göra den nu stadgade anmälnings- skyldigheten.

Väckcs hos kommunens full- mäktige fråga att göra framställ- ning om förordnande som i första stycket sägs, skall byggnadsnämn- den göra anmälan därom hos in- skrivningsmyndiglteten för anteck- ning i fastiglzetsboken; och vare överlåtelse av mark som äger rum efter det sådan anmälan inkommit ej hinder för förordnande om markens upplåtande. Uppkommer fråga om förordnande enligt första stycket hos länsstyrelsen, har denna att fullgöra den nu stadgade anmälningsskyldigheten.

Äro synnerliga skäl därtill, må länsstyrelsen i samband med ändring av byggnadsplan besluta om jämkning i förordnande som avses i första stycket, såvitt det kan ske utan förfång för ägaren.

137 56

Med avseende å inlösen av mark enligt denna lag skola de allmänna bestämmelserna i lagen om expropriation i tillämpliga delar lända till ef- terrättelse med iakttagande av vad nedan i 138—145 %% stadgas.

5 Senaste lydelse 1959: 611. ' Senaste lydelse 1949: 666.

Prop. 1971: 106

Nuvarande lydelse

I mål, som eljest enligt denna lag skall upptagas av expropria— tionsdomstol, skola bestämmel- serna om domstol och rättegång i expropriationsmål i tillämpliga delar gälla, där ej annat är särskilt stadgat.

37

Föreslagen lydelse

I mål, som eljest enligt denna lag skall upptagas av fastighets- domstol, skola bestämmelserna om domstol och rättegång i expropria- tionsmål i tillämpliga delar gälla, där ej annat är särskilt stadgat.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972. Mål som vid ikraftträdandet är anhängigt hos expropriationsdomstol prövas av fastighetsdomstol, om huvudförhandling ej påbörjats dessför- innan. Är mål om ersättning enligt 75 & anhängigt hos allmän domstol vid ikraftträdandet, handlägges målet enligt äldre bestämmelser.

8. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1949: 658) om inlösen i vissa fall av rätt till

gruva m. m.

Härigenom förordnas, att 4 & lagen (1949: 658) om inlösen i vissa fall av rätt till gruva m. m. skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

45

Mål om inlösen skall upptagas av expropriationsdomstolen i den ort där gruvföretaget har sitt drift— ställe. Finnas driftställen inom olika expropriationsdomstolars områden, förordne Konungen att frågan om inlösen skall i sin hel- het upptagas av den bland dessa domstolar som Konungen be- stämmer.

Mål om inlösen skall upptagas av fastighetsdomstolen i den ort där gruvföretaget har sitt drift- ställe. Finnas driftställen inom olika fastiglzetsdonzstolars områ- den, förordne Konungen att frå- gan om inlösen skall i sin helhet upptagas av den bland dessa domstolar som Konungen bestäm- mer.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1.972. Mål som vid ikraftträdandet är anhängigt hos expropriationsdomstol prövas av fastighetsdomstol, om huvudförhandling ej påbörjats dessför- innan.

Prop. 1971: 106

9. Förslag till

38

Lag om ändring i lagen (1957: 390) om fiskearrenden

Härigenom förordnas, att 17 5 lagen (1957: 390) om fiskearrenden skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

17 st

Tvist om fiskearrende som ej ankommer på arrendenämnds prövning skall, om icke Konungen bestämmer annat, upptagas av den fastighetsdomstol inom vars om- råde fastigheten är belägen. Även klandertalan som avses i 16 % upp- tages av samma domstol.

Tvist om fiskearrende som ej ankommer på arrendenämnds prövning skall upptagas av den fastighetsdomstol inom vars om- råde fastigheten är belägen. Även klandertalan som avses i 16 % upp- tages av samma domstol.

Tvist som efter klander mot arrendenämnds beslut är anhängig vid domstol får återförvisas till nämnden.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

10. Förslag till Lag om ändring i lagen (1960: 690) om byggnadsminnen

Härigenom förordnas, att 10—13 55 lagen (1960: 690) om byggnads— minnen Skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

log

Träffas ej överenskommelse om ersättning och har icke den, som vill göra anspråk därpå, jämlikt 9 % första stycket förlorat sin talan, åligger det honom att väcka talan mot kronan hos expropriations- domstolen inom ett år från det laga kraft åkommit det beslut, varå anspråket grundas, vid på- följd att han eljest går rätten till ersättning förlustig.

1 Senaste lydelse 1970: 1018.

Träffas ej överenskommelse om ersättning och har icke den, som vill göra anspråk därpå, jämlikt 9 & första stycket förlorat sin talan, åligger det honom att väcka talan mot kronan hos fastighetsdomsto- len inom ett år från det laga kraft åkommit det beslut, varå ansprå- ket grundas, vid påföljd att han el— jest går rätten till ersättning förlus-

tig.

Prop. 1971: 106

Nuvarande lydelse

Kronan äger, då fråga väckts om byggnads förklarande för byggnadsminne, vid expropria- tionsdomstolen väcka talan mot

sakägare om fastställande av de villkor som därvid skola gälla be- träffande ersättning. Kommer be- slut av det innehåll som förutsatts vid expropriationsdomstolen icke till stånd inom ett år från det må- let avgjorts genom lagakraftä- gande dom, skall domen ej längre vara bindande för parterna.

39

Föreslagen lydelse

Kronan äger, då fråga väckts om byggnads förklarande för byggnadsminne, vid fastighets- domstolen väcka talan mot sakäga- re om fastställande av de villkor som därvid skola gälla beträffande ersättning. Kommer beslut av det innehåll som förutsatts vid fastig- lzetsdomstolen icke till stånd inom ett år från det målet avgjorts genom lagakraftägande dom, skall domen ej längre vara bindande för parterna.

1.1 &

Är fastighetsägaren enligt 5 & tillkommande ersättning bestämd att utgå på en gång och har fastigheten genom den åtgärd som föranlett rät- ten till ersättning undergått sådan minskning i värde att den kan antagas ej utgöra full säkerhet för fordran, för vilken fastigheten svarade, då rät- ten till ersättning uppkom, skall ersättningen nedsättas hos länsstyrelsen: och skall om fördelning och utbetalande av beloppet samt verkan därav i tillämpliga delar gälla vad som är stadgat för det fall att enligt lagen om expropriation nyttjanderätt eller servitutsrätt upplåtes.

Har förlust å fordran som avses i första stycket uppstått till följd av att nedsättning ej skett, skall fordringens innehavare njuta cr- sättning av kronan för förlusten mot avskrivning å fordringshand- lingen. Detsamma gäller, där för- lust tillskyndats fordringens inne- havare därigenom att ersättning blivit för lågt beräknad och den- samma till följd av överenskom- melse mellan kronan och den er- sättningsberättigade eller av annan anledning ej blivit prövad av domstol. I sistnämnda fall skall ta- lan om ersättning väckas vid ex- propriatiansdonzstolen.

12

I mål, som enligt denna lag skall upptagas av expropriations- domstol, skola bestämmelserna om domstol och rättegång i expropria- tionsmål i tillämpliga delar gälla. Kronan skall vidkännas å Ömsc si- dor uppkomna kostnader å målet,

Har förlust å fordran som avses i första stycket uppstått till följd av att nedsättning ej skett, skall fordringens innehavare njuta er- sättning av kronan för förlusten mot avskrivning å fordringshand- lingen. Detsamma gäller, där för— lust tillskyndats fordringens inne- havare därigenom att ersättning blivit för lågt beräknad och den- samma till följd av överenskom- melse mellan kronan och den er- sättningsberättigade eller av annan anledning ej blivit prövad av domstol. Talan om ersättning en- ligt detta stycke skall väckas vid fastiglzetsdomstolen.

.1 mål, som enligt denna lag skall upptagas av fastighetsdom- stol, skola bestämmelserna om domstol och rättegång i expropria- tionsmål i tillämpliga delar gälla. Kronan skall vidkännas å ömse si- dor uppkomna kostnader å målet,

Prop. 1971: 106

Nuvarande lydelse

såframt ej domstolen med hänsyn till omständigheterna finner skäligt annorlunda förordna.

40

Föreslagen lydelse

såframt ej domstolen med hänsyn till omständigheterna finner skäligt annorlunda förordna.

135

Riksantikvarien skall ofördröjli— gen underrätta inskrivningsdoma- ren, då fråga väckts om byggnads förklarande för byggnadsminne, så ock då genom lagakraftägande be— slut byggnad förklarats för bygg— nadsminne, ansökan därom avsla- gits eller beslut därom hävts.

Inskrivningsdomaren har att så snart ske kan efter inkommen un- derrättelse å inskrivningsdag göra anteckning därom i fastighetsbo- ken.

Riksantikvarien skall för an- teckning i fastiglzetsboken oför- dröjligen underrätta inskrivnings- myndiglzeten, då fråga väckts om byggnads förklarande för bygg- nadsminne, så ock då genom laga— kraftägande beslut byggnad för- klarats för byggnadsminne, an- sökan därom avslagits eller beslut därom hävts.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972. Mål som vid ikraftträdandet är anhängigt hos expropriationsdomstol prövas av fastighetsdomstol, om huvudförhandling ej påbörjats dessför- innan. Mål som vid ikraftträdandet är anhängigt hos allmän domstol handlägges enligt äldre bestämmelser.

11. Förslag till Lag om ändring i naturvårdslagen (1964: 822)

Härigenom förordnas, att 33—36 åå naturvårdslagen (1964: 822) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

335

Har ej överenskommelse träf— fats om ersättning enligt 25, 27, 28 eller 29 5 eller om inlösen av fas— tighet och har icke den, som vill göra anspråk på ersättning eller fordra inlösen, jämlikt 32 % första stycket förlorat sin talan, åligger det honom att väcka talan mot kronan hos expropriationsdomslo-

Har ej överenskommelse träf— fats om ersättning enligt 25, 27, 28 eller 29 % eller om inlösen av fas— tighet och har icke den, som vill göra anspråk på ersättning eller fordra inlösen, jämlikt 32 & första stycket förlorat sin talan, åligger det honom att väcka talan mot kronan hos fastighetsdomstolen

Prop. 1971: 106

Nuvarande lydelse

len inom ett år från det laga kraft åkommit det beslut varå anspråket grundas, vid påföljd att han eljest går rätten därtill förlustig.

Kronan äger, då fråga uppkom- mit om meddelande av föreskrifter enligt 8 eller 9 *, vid expropria- tionsdomstolen väcka talan mot sakägare om fastställande av de villkor som, därest föreskrifterna meddelas, skola gälla beträffande ersättning eller inlösen. Meddelas ej föreskrifter av det innehåll, som förutsatts vid expropriationsdom- stolen, inom ett år från det målet avgjorts genom lagakraftägande dom, skall domen ej längre vara bindande för parterna.

41

Föreslagen lydelse inom ett år från det laga kraft åkommit det beslut varå anspråket grundas, vid påföljd att han eljest går rätten därtill förlustig.

Kronan äger, då fråga uppkom- mit om meddelande av föreskrifter enligt 8 eller 9 5, vid fastighets- domstolen väcka talan mot sakä- gare om fastställande av de villkor som, därest föreskrifterna mcd- delas, skola gälla beträffande er- sättning eller inlösen. Meddelas ej föreskrifter av det innehåll, som förutsatts vid fastighetsdomstolen, inom ett år från det målet avgjorts genom lagakraftägande dom, skall domen ej längre vara bindande för parterna.

345

Är fastighetsägaren enligt 25, 28 eller 29 & tillkommande ersättning bestämd att utgå på en gång och har fastigheten genom det beslut, som föranlett rätten till ersättning, undergått sådan minskning i värde att den kan antagas ej utgöra full säkerhet för fordran för vilken fastigheten svarade då rätten till ersättning uppkom, skall ersättningen nedsättas hos länsstyrelsen; och skall om fördelning och utbetalande av beloppet samt verkan därav i tillämpliga delar gälla vad som är stadgat för det fall att enligt lagen om expropriation nyttjanderätt eller servitutsrätt upplåtes.

Har förlust å fordran som avses i första stycket uppstått till följd av att nedsättning ej skett, skall fordringens innehavare njuta er- sättning av kronan för förlusten mot avskrivning å fordringshand- lingen. Detsamma gäller, om för— lust tillslq/ndas fordringens inne- havare därigenom att ersättning blivit för lågt beräknad och den- samma till följd av överenskom- melse mellan kronan och den er- sättningsbcrättigade eller av annan anledning ej blivit prövad av domstol. [ sistnämnda fall skall ta- lan om ersättning väckas vid ex- propriationsdonzstolen.

Har förlust å fordran som avses i första stycket uppstått till följd av att nedsättning ej skett, skall fordringens innehavare njuta er- sättning av kronan för förlusten mot avskrivning" å fordringshand- lingen. Detsamma gäller, om för— lust tillskyndas fordringens inne— havare därigenom att ersättning blivit för lågt beräknad och* den- samma till följd av överenskom— melse mellan kronan och den er- sättningsberättigade eller av annan anledning ej blivit prövad av domstol. Talan om ersättning en- ligt detta stycke skall väckas vid fastiglzetsdomstolen.

355

Har ersättning utgått med anledning av föreskrifter eller tillståndsväg- ran enligt denna lag och upphävas sedermera föreskrifterna helt eller delvis eller gives tillstånd, må markens ägare eller innehavare, om med

Prop. 1971: 106 42

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

hänsyn till hans nytta av beslutet och omständigheterna i övrigt så fin- nes skäligt, förpliktas att återgälda ersättningen eller del därav. Vad nu sagts skall äga motsvarande tillämpning, om åtgärd företagits i strid mot föreskrifterna eller mot beslutet om tillståndsvägran samt länsstyrelsen och envar annan, som enligt 39 & äger söka handräckning, beslutar att icke påkalla rättelse.

Talan om återbetalning skall väckas vid expropriationsdomsto- len inom ett år från det laga kraft åkommit det beslut varå anspråket grundas och senast tio år efter det ersättningen utbetalades, vid på- följd att rätten därtill eljest förlo- ras.

Talan om återbetalning skall väckas vid fastiglzetsdomstolen inom ett år från det laga kraft åkommit det beslut varå anspråket grundas och senast tio år efter det ersättningen utbetalades, vid på- följd att rätten därtill eljest förlo— ras.

ses

I mål, som enligt denna lag skall upptagas av expropriations- domstol, skola bestämmelserna om domstol och rättegång i expropria- tionsmål i tillämpliga delar gälla, där ej annat är särskilt stadgat. Är fråga om inlösen av fastighet, skola jämväl i övrigt de allmänna bestämmelserna i lagen om ex— propriation i tillämpliga delar lända till efterrättelse.

I mål, som enligt denna lag skall upptagas av fastighetsdom- stol, skola bestämmelserna om domstol och rättegång i expropria- tionsmål i tillämpliga delar gälla. där ej annat är särskilt stadgat. Är fråga om inlösen av fastighet, skola jämväl i övrigt de allmänna bestämmelserna i lagen om ex— propriation i tillämpliga delar lända till efterrättelse.

Kronan skall vidkännas å ömse sidor uppkomna kostnader å målet. såframt ej domstolen med hänsyn till omständigheterna finner skäligt förordna annat.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972. Mål som vid ikraftträdandet är anhängigt hos expropriationsdomstol prövas av fastighetsdomstol, om huvudförhandling ej påbörjats dessför- innan. Mål som vid ikraftträdandet är anhängigt hos allmän domstol handlägges enligt äldre bestämmelser.

Prop. 1971: 106

12. Förslag till

43

Lag om ändring i jordförvärvslagen(1965: 290)

Härigenom förordnas, att 11 % jordförvärvslagen(1965: 290) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

llå

Yrkande om inlösen enligt 10 & skall vid äventyr av talans förlust skriftligen delges lantbruksnämn- den inom två månader efter det att avslagsbeslutet vunnit laga kraft. Talan skall vid samma äventyr väckas genom stämning inom sex månader från nämnda tidpunkt. Har säljaren fått del av beslutet först sedan detta vunnit laga kraft, räknas dock tidsfristerna från da- gen för delfåendet.

Yrkande om inlösen enligt 10 & skall vid äventyr av talans förlust skriftligen delges lantbruksnämn— den inom två månader efter det att avslagsbeslutet vunnit laga kraft. Talan skall vid samma äventyr väckas genom stämning till den fastighetsdomstol inom vars områ- de egendomen är belägen inom sex månader från nämnda tid- punkt. Har säljaren fått del av be- slutet först sedan detta vunnit la- ga kraft, räknas dock tidsfristerna från dagen för delfåendet.

Ingick i köpet egendom som ej skall lösas och var ej särskild köpeskil- ling utsatt för denna egendom eller visar nämnden att det utsatta belop- pet understiger vad som av den sammanlagda köpeskillingen kan anses bclöpa på samma egendom, skall löseskillingen bestämmas till så stor del av köpeskillingen som skäligen motsvarar den egendom som skall lösas.

Bifalles talan om inlösen, skall i domen, förutom erforderliga bestäm- melser om löseskillingens belopp samt om tiden och sättet för beloppets erläggande, utsättas viss dag då egendomen skall övergå i statens ägo.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972. Mål som vid ikraftträdandet är anhängigt hos domstol handlägges en— ligt äldre bestämmelser.

Prop. 1971: 106

13. Förslag till Lag om ändring i jordhävdslagen (1969: 698)

Härigenom förordnas, att 5 % jordhävdslagen (1969: 698) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

55

Har föreläggande om återställande av hävd meddelats med stöd av 3 g första stycket 2, är staten skyldig att lösa jorden, om ägaren begär det.

Yrkande om inlösen skall vid äventyr av talans förlust skriftligen göras hos lantbruksnämnden inom två månader från det nämndens beslut om föreläggande vunnit laga kraft samt upptaga pris och övriga villkor. Bifalles icke yrkan— det, skall talan vid samma äventyr väckas genom stämning inom två månader från det avslagsbeslutet vunnit laga kraft. Har ägaren fått del av beslut först sedan detta vun- nit laga kraft, räknas dock tidsfris- terna från dagen för delfåendet.

Yrkande om inlösen skall vid äventyr av talans förlust skriftligen göras hos lantbruksnämndcn inom två månader från det nämndens beslut om föreläggande vunnit laga kraft samt upptaga pris och övriga villkor. Bifalles icke yrkan- det, skall talan vid samma äventyr väckas genom stämning till den fastighetsdomstol inom vars områ- de egendomen är belägen inom två månader från det avslagsbeslutet vunnit laga kraft. Har ägaren fått del av beslut först sedan detta vun- nit laga kraft, räknas dock tidsfris- terna från dagen för delfåendet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972. Mål som vid ikraftträdandet är anhängigt hos domstol handlägges en- ligt äldre bestämmelser.

14. Förslag till Lag om ändring i lagen (1970: 246) om tvångsförvaltning av

bostadsfastighet

Härigenom förordnas, att 4—6, 9, 11 och 15—18 åå lagen (1970: 246) om tvångsföwaltning av bostadsfastighet skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4å

Förvaltaren uppbär hyror och andra löpande intäkter av fastigheten och företräder även i övrigt ägaren i angelägenheter som rör fastigheten och dess förvaltning.

Prop. 1971: 106

Nuvarande lydelse

Förvaltaren får ej överlåta fas- tigheten eller eljest förfoga över den så att den helt eller delvis frånhändes ägaren. Utan ägarens medgivande får förvaltaren ej låta inteckna fastigheten för fordran eller taga upp lån i vidare mån än som följer av 6 & och ej heller låta företaga annan åtgärd beträffande fordringsinreckning i fastigheten, om ej hyresnämnden lämnar sitt tillstånd.

45

Föreslagen lydelse

Förvaltaren får ej överlåta fas- tigheten eller eljest förfoga över den så att den helt eller delvis frånhändcs ägaren. Utan ägarens medgivande får förvaltaren ej låta inteckna fastigheten eller taga upp lån i vidare mån än som följer av 6 5 och ej heller låta företaga an- nan åtgärd beträffande inteckning i fastigheten, om ej hyresnämnden lämnar sitt tillstånd.

5å

Förvaltaren kan besluta att angelägenhet som saknar betydelse för än- damålet med förvaltningen skall undantagas från denna.

Fastighetsägaren får medge in- teckning i fastigheten för fordran, taga upp lån mot säkerhet av in- teckning i fastigheten eller före- taga annan åtgärd beträffande fardringsinteckning om förvalta- ren samtycker till det. Vägras sam- tycke kan hyresnämnden tillåta åt- gärden, om denna ej försämrar förutsättningarna för en tillfreds- ställande fastighetsförvaltning.

Fastighetsägaren får ansöka om inteckning i fastigheten, taga upp lån mot säkerhet i form av pant- rätt i fastigheten eller företaga an- nan åtgärd beträffande inteckning, om förvaltaren samtycker till det. Vägras samtycke kan hyresnämn- den tillåta åtgärden, om denna ej försämrar förutsättningarna för en tillfredsställande fastighetsförvalt- ning.

65

Bör på fastigheten verkställas arbeten för vilka fordras tillskott av and- ra medel än sådana som inflyter vid den löpande förvaltningen eller el- jest står till förfogande, skall förvaltaren ombesörja utredning om lämp- liga åtgärder, kostnaderna för dem och möjligheterna att genom belå— ning av fastigheten eller på annat sätt skaffa medel för åtgärderna. Re- dogörelse för utredningen jämte förslag till åtgärder skall överlämnas till

fastighetsägaren.

Vill fastighetsägaren ej med- verka till de föreslagna åtgärderna, kan hyresnämnden lämna förval— taren tillstånd att företaga dem samt meddela de föreskrifter som behövs. Nämnden kan därvid till— låta förvaltaren att till angivet be- lopp taga upp lån för åtgärderna och vid behov medge inteckning i fastigheten.

Vill fastighetsägaren ej med- verka till de föreslagna åtgärderna, kan hyresnämnden lämna förval- taren tillstånd att företaga dem samt meddela de föreskrifter som behövs. Nämnden kan därvid till- låta förvaltaren att till angivet be- lopp taga upp lån för åtgärderna och vid behov ansöka om inteck— ning i fastigheten.

Prop. 1971: 106

Nuvarande lydelse

46

Föreslagen lydelse

9å

Förvaltaren skall på lämpligt sätt underrätta hyresgästerna om att fastigheten ställts under för— valtning och om vem som är för- valtare samt om beslut att förvalt- ningen förlänges eller upphör. Han skall ofördröjligen undersöka fastighetens inteckningsförhållan- den och underrätta kända inteck- ningshavare om förvaltningen.

Förvaltaren skall på lämpligt sätt underrätta hyresgästerna om att fastigheten ställts under för- valtning och om vem som är för- valtare samt om beslut att förvalt— ningen förlänges eller upphör. Han skall ofördröjligen undersöka fastighetens inteckningsförhållan- den och underrätta borgenär, som har panträtt i fastigheten och som är känd, om förvaltningen.

115

Förvaltaren skall för varje kalenderår inom en månad från årets ut— gång lämna skriftlig rcdovisning till fastighetsägaren för sin förvaltning. När han frånträder sitt uppdrag, skall redovisning för den gångna delen av kalenderåret lämnas inom en månad från det uppdraget upphörde. Till redovisning skall fogas berättelse med sammanfattande uppgifter om vidtagna och planerade åtgärder samt om fastighetens skick. I fråga om arbeten som avses i 6 & lämnas särskild berättelse inom en månad från det arbetena slutfördes.

Avskrift av handlingar som avses i första stycket sändes till hyres- nämnden och hälsovårdsnämnden.

Vill fastighetsägaren klandra re- dovisad förvaltning, skall han inom ett år från det han mottog redovisningen instämma förvalta- ren till domstol som avses i 3 kap. 72 5 första stycket första punkten lagen (1907: 36 s. 1) om nyttjan— derätt till fast egendom.

Vill fastighetsägaren klandra re- dovisad förvaltning. skall han inom ett år från det han mottog redovisningen instämma förvalta— ren till den fastighetsdomstol inom vars område fastigheten är belä- gen.

15å

Beslut att fastighet skall ställas under förvaltning samt beslut om förlängning eller upphörande av förvaltning sändes genast till in- skrivningsdomaren för anteckning i fastighetsboken eller tomträttsbo- ken.

Beslut att fastighet skall ställas under förvaltning samt beslut om förlängning eller upphörande av förvaltning sändes genast till in- skrivningstnyndigheten för anteck- ning i fastighetsboken eller tomt- rättsboken.

165

I fråga om förfarandet vid hy- resnämnden finns bestämmelser i lagen (1968: 349) om hyresnämn- der.

I fråga om förfarandet vid hy- resnämnden finns bestämmelser i lagen (1970: 998) om arrende- nämnder och hyresnämnden

Prop. 1971: 106

Nuvarande lydelse

47

Föreslagen lydelse

175

Mot hyresnämnds slutliga beslut i ärende enligt denna lag eller beslut enligt 14 å andra stycket får talan föras genom besvär. Mot annat beslut av nämnden får talan föras endast i samband med talan mot slutligt be- slut.

Besvärstiden är såvitt gäller beslut varigenom nämnden avvisat an- sökan eller avskrivit ärende en vecka och i annat fall två veckor från det att klaganden fick del av beslutet.

Talan föres hos domstol som avses i 3 kap. 72 5 första stycket första punkten lagen (1907: 36 s. 1 ) om nyttjanderätt till fast egen- dom. Besvären ingcs till domsto- len.

Talan föres hos domstol som avses i 11 3? tredje stycket. Besvä- ren inges till domstolen.

185

I besvärsmål skall part kallas att muntligen höras vid andet-rätten, om ej sådant hörande saknar bety- delse för utredningcn. I övrigt äger i fråga om handläggningen vid utt— det'rätten 52 kap. 2, 3 och 5—12 55 rättegångsbalken motsvarande tillämpning. Bestämmelsc som av— ser hovrätt gäller därvid i stället underrätten. Mot underrättens be- slut i anledning aV besvär över be— slut, varigenom hyresnämnd avvi— sat ansökan eller avskrivit ärende, får talan ej föras.

I besvärsmål skall part kallas att muntligen höras vid fastighets- domstolen, om ej sådant hörande saknar betydelse för utredningen. I övrigt äger i fråga om handlägg- ningen vid fastighetsdomstolen 52 kap. 2, 3 och 5—12 åå rättegångs- balken totsvarande tillämpning. Bestämmelsc som aVscr hovrätt gäller därvid i stället fastighets- domstolen. Mot fastighetsdomsto- lens beslut i anledning av besvär över beslut, varigenom hyres- nämnd avvisat ansökan eller av- skrivit ärende, får talan ej föras.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972. Mål som vid ikraftträdandet är anhängigt hos domstol handlägges en- ligt äldre bestämmelser.

Prop. 1971: 106

15. Förslag till

48

Lag om ändring i lagen (1970: 989) om införande av

fastighetsbildningslagen

Härigenom förordnas, att 7 och 15 åå lagen (1970: 989) om införande av fastighetsbildningslagen skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7å

Mål eller ärende, som är anhängigt hos ägodelningsrätten vid fastig- hetsbildningslagens ikraftträdande, prövas av fastighetsdomstolen. Det— samma gäller sådant besvärsmål enligt 5 kap. lagen (1917 : 269) om fas- tighetsbildning i stad som vid ikraftträdandet är anhängigt hos länsstyrel- sen eller hos den som fått förordnande med stöd av 21 å i samma kapi— tel.

Första stycket första punkten gäller ej mål i vilket huvudför- handling har påbörjats vid ikraft- trädandet. Sådant mål handlägges enligt äldre bestämmelser.

155

Servitut avseende skogsfång cl- ler bete får upphävas genom fas- tighetsreglering, även om sådana omständigheter som anges i 7 kap. 4 5 fastighetsbildningslagen ej föreligger.

Servitut avseende skogsfång el— ler betc får upphävas genom fas— tighetsreglering, även om sådana omständigheter som avses i 7 kap. 5 5 fastighetsbildningslagen ej föreligger.

Prop. 1971: 106

16. Förslag till Lag om ändring i jordabalken

49

Härigenom förordnas, att 8 kap. 32 5, 12 kap. 71 5 samt 13 kap. 23 och 24 åå jordabalken skall ha nedan angivna lydelse.

Nu varande lydelse Föreslagen lydelse

8 kap.

325

Arrendetvist som ej enligt 30 & ankommer på arrendenämnds prövning skall, om icke Konungen bestämmer annat, upptagas av den fastighetsdomstol inom vars om- råde fastigheten är belägen. Även klandertalan som avses i 31 å och ärende enligt 9 kap. 24 % upptages av denna domstol.

Arrendetvist som ej enligt 30 & ankommer på arrendenämnds prövning skall upptagas av den fastighetsdomstol inom vars om- råde fastigheten är belägen. Även klandertalan som avses i 31 5 och ärende enligt 9 kap. 24 & upptages av denna domstol.

Tvist som efter klander mot arrendenämnds beslut är anhängig vid domstol får återförvisas till nämnden.

12 kap.

71

Hyrestvist som ej enligt 69 5 an- kommer på hyresnämnds prövning och ej heller rör kollektivavtal skall, om icke Konungen bestäm— mer annat, upptagas av den fastig- hetsdomstol inom vars område fastigheten är belägen. Klanderta- lan som avses i 70 & upptages, om den rör kollektivavtal, av arbets- domstolen och i annat fall av domstol som nyss nämnts.

Fastighetsdomstol skall i hyres- mål bestå av ordföranden och den andre lagfarne ledamoten samt tre nämndemän.

%

l'lyrestvist som ej enligt 69 5 an- kommer på hyresnämnds prövning och ej heller rör kollektivavtal skall upptagas av den fastighets— domstol inom vars område fastig— heten är belägen. Klandertalan som avses i 70 & upptages, om den rör kollektivavtal, av arbetsdom- stolen och i annat fall av domstol som nyss nämnts.

Tvist som efter klander mot hyresnämnds beslut är anhängig vid domstol får återförvisas till nämnden.

Prop. 1971: 106

Nuvarande lydelse

50

Föreslagen lydelse

]3 kap. 23 å

Mål angående omprövning eller jämkning av avgäld, klander av uppsägning eller bestämmande av lösesumma upptages av expropria- tionsdomstol.

Mål angående omprövning eller jämkning av avgäld, klander av uppsägning eller bestämmande av lösesumma upptages av fastighets- domstol.

245

Angående rättegången i mål som avses i 23 å gäller i tillämpliga delar betämmelserna om expropriation i allmänhet. Rör tvisten fråga som kan inverka på den rätt som tillkommer innehavare av panträtt eller rättighet som är inskriven, är rätten ej bunden av parts yrkande eller medgivande.

I mål angående bestämmande av lösesumma skall fastighetsäga- ren vidkännas på ömse sidor upp- komna rättegångskostnader vid ex- propriationsdomstolen, i den mån ej annat föranledes av 18 kap. 6 och 8 åå rättegångsbalken. Beträf- fande skyldigheten att svara för kostnad i högre rätt gäller med till— lämpning i övrigt av 18 kap. rätte- gångsbalken, att fastighetsägaren, om ej annat föranledes av 18 kap. 6 och 8 åå samma balk, alltid själv skall vidkännas såväl sina egna kostnader som kostnad som åsam- kas motpart genom att fastighets- ägaren fullföljt talan.

I mål angående bestämmande av lösesumma skall fastighetsäga- ren vidkännas på ömse sidor upp- komna rättcgångskostnader vid fastiglzetsdomstolen, i den mån ej annat föranledes av 18 kap. 6 och 8 åå rättegångsbalken. Beträffande skyldigheten att svara för kostnad i högre rätt gäller med tillämpning i övrigt av 18 kap. rättegångsbal- ken, att fastighetsägaren, om ej annat föranledes av 18 kap. 6 och 8 åå samma balk, alltid själv skall vidkännas såväl sina egna kostna- der som kostnad som åsamkas motpart genom att fastighetsäga— ren fullföljt talan.

Prop. 1971: 106

17. Förslag till

51

Lag om ändring i lagen (1970: 995) om införande av nya jordabalken

Härigenom förordnas, att 4 och 52 åå lagen (1970: 995) om införande av nya jordabalken skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

4

Sådan lösningsrätt avseende ofri tomt i stad, som följer av 4 kap. 6 å äldre jordabalken jämförd med förordningen (1875: 42 s. 9) an- gående upphörande av hembuds- skyldighet, skall fortfarande till- komma markens ägare. I fråga om anteckning i fastighetsboken an- gående talan om utövande av lös- ningsrätten äger 19 kap. 20 å första och andra styckena nya bal- ken motsvarande tillämpning.

Föreslagen lydelse %

Sådan lösningsrätt avseende ofri tomt i stad, som följer av 4 kap. 6 å äldre jordabalken jämförd med förordningen (1875:42 s. 9) an- gående upphörande av hembuds— skyldighet, skall fortfarande till- komma markens ägare. Talan om utövande av lösningsriitten väckes genom ansökan om stämning till fastighetsdomstol. I fråga om an- teckning i fastighetsboken an- gående talan som nyss sagts äger 19 kap. 20 å första och andra styc- kena nya balken motsvarande till- lämpning.

Är mål om utövande av lös- ningsrätt anhängigt hos domstol vid nya balkens ikraftträdande handlägges målet enligt äldre be- stämmelser.

52 å

I fråga om rättighet i eller till förmån för tomträtt, som upplåtits före nya balkens ikraftträdande, gäller 13 kap. 7 å nya balken med iaktta— gande i tillämpliga delar av bestämmelserna i denna lag. Även i övrigt gäller 13 kap. 7 å nya balken på angivet sätt, om 4 kap. lagen (1907: 36 s. ]) om nyttjanderätt till fast egendom i dess lydelse enligt lagen (1953: 415) angående ändring i nämnda lag är tillämpligt på tomträlten.

Bestämmelserna i 13 kap. 26 å nya balken äger tillämpning även be- träffande tomträtt, som upplåtits före balkens ikraftträdande. Detsamma gäller bestämmelserna i 13 kap. 21 och 25 åå nya balken, såvitt angår tomträtt på vilken 4 kap. lagen (1907: 36 s. 1) om nyttjanderätt till fast egendom i dess förut angivna lydelse är tillämpligt.

Är mål angående tomträtt som enligt äldre bestämmelser skall upptagas av expropriationsdomstol anhängigt hos sådan domstol vid nya balkens ikraftträdande, prövas det av fastighetsdomstol, om hu- vudförhandling ej påbörjats vid ikraftträdandet.

Prop. 1971: 106

18. Förslag till

52

Lag om ändring i bostadsrättslagen ( : )

Härigenom förordnas, att 77 å bostadsrättslagen( nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse1

) skall ha

Föreslagen lydelse

77g

Tvist med anledning av upplå- telse av nyttjanderätt enligt 1 å (bostadsrättstvist) som ej ankom- mer på hyresnämnds prövning skall, om ej Konungen bestämmer annat, upptagas av den fastighets- domstol inom vars område fastig- heten är belägen. Detsamma gäller i fråga om talan enligt 76 å.

Tvist med anledning av upplå- telse av nyttjanderätt enligt 1 å (bostadsrättstvist) som ej ankom- mer på hyresnämnds prövning skall upptagas av den fastighets- domstol inom vars område fastig— heten är belägen. Detsamma gäller i fråga om talan enligt 76 å.

Besvär enligt 76 å andra stycket skall inges till domstolen. Tvist som efter klander mot hyresnämnds beslut är anhängig vid dom- stol får återförvisas till nämnden.

1 Lydelse enligt prop. 1971: 12.

Prop. 1971: 106 .. 53

Utdrag av protokollet över justiticärenden, hållet inf ör Hans Maj:t Ko- nungen i statsrådet på Stockholms slott den 12 mars 1971.

Närvarande: statsministern PALME, ministern för utrikes ärendena NILSSON, statsråden STRÄNG, ANDERSSON, HOLMQVIST, ASP- LING, SVEN-ERIC NILSSON, LUNDKVIST, GEIJER, ODHNOFF, WICKMAN, MOBERG, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, LID- BOM, CARLSSON.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Geijer, anmäler efter ge- mensam beredning med statsrådets övriga ledamöter frågor om proviso- riska ändringar i vattenlagens prövningssystem samt om fastighetsdom- stolarnar kompetensområde m. m. och anför.

1. Inledning

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 29 november 1968 till- kallades sakkunniga med uppdrag att se över vattenlagen(1918: 523) (VL). De sakkunniga1 har antagit namnet vattenlagsutredningcn. Utred- ningens uppdrag omfattar enligt direktiven (Ju 1969: 58) en allmän översyn av VL med huvudvikten lagd på de delar av lagen som har sam- band med samhällsplaneringen i stort. Enligt direktiven talar vägande skäl för att den vattenrättsliga tillståndsprövningen överflyttas från dom- stolar till administrativa organ. Som främsta alternativ bör övervägas att förlägga prövningen av större, mera principiella eller riksviktiga frågor till ett centralt organ och övrig prövning till länsstyrelserna eller vissa av dem. Som lämpligt centralt prövningsorgan anvisas koneessionsnämn- den för miljöskydd. Ersättningsfrågorna bör även i fortsättningen hand- läggas av domstol och utredningen bör överväga att förlägga denna pröv- ning till fastighetsdomstol. I direktiven anförs vidare att de sakkunniga om möjligt bör lägga fram ett delbetänkande i de organisatoriska frå- gorna.

Utredningen avlämnade i augusti 1970 delbetänkandet (SOU 1970: 40) Revision av vattenlagen. Del 1. Provisoriska ändringar i prövningssyste- met. I betänkandet föreslås »— i avvaktan på en mera genomgripande re-

1 Hovrättsrådct Gösta Dyrssen, ordförande, överinspektören Sven Andersson, direktören Sture Anncvall, överdirektören Jöran Hult, redaktören, ledamoten av riksdagen Göran Karlsson, direktören Bengt Sterne och distriktslantmätaren, le- damoten av riksdagen Bo Turesson.

Prop. 1971: 106 54

form av VL — att Kungl. Maj:ts prövningsrätt i vattenmålen utvidgas och att vattendomstolarna på visst sätt inordnas i den nya tingsrättsorga- nisationen. Betänkandet innehåller förslag till lagar om ändring i VL, la- gen (1962: 627) om vissa åtgärder för utnyttjande av vattenkraft vid krig m. m. och statstjänstemannalagen ( 1965: 274) samt utkast till vattenrätts- kungörelse. Förslaget till lag om ändring i VL torde få fogas till stats- rådsprotokollet i detta ärende som bilaga .I .

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av vattenöver- domstolen, Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut (SMHI), kammarkollegiet, statskontoret, lantbruksstyrelscn, fiskeristyrelsen, sta- tens naturvårdsverk, koncessionsnämnden för miljöskydd, statens plan- verk, statens vattenfallsverk, länsstyrelserna i Stockholms, Jönköpings, Göteborgs och Bohus, Kopparbergs, Västernorrlands, Jämtlands, Väster— bottens och Norrbottens län, domstolsverksutredningen, Svenska kom-

munförbundet, Riksförbundet Landsbygdens Folk, Svenska Kraftverks- föreningen, Svenska Vatten- och Avloppsverksföreningen, Näringslivets Byggnadsdelegation, Svenska naturskyddsföreningen, Svenska Samernas Riksförbund, Föreningen Sveriges tingsrättsdomarc (Domareföreningen), Sveriges advokatsamfund, Vattenrättsingenjörsföreningen, Tjänstemän— nens Centralorganisation (TCO) och Sveriges Akademikers Centralorga— nisation (SACO). Vattenöverdomstolen har bifogat yttranden från samt- liga vattendomstolar. Länsstyrelserna har bifogat yttranden från fiskeri- intendenterna i Mellersta, Nedre norra och Övre norra distrikten, läns- arbetsnämnden i Norrbottens län, länsarkitekterna i Stockholms, J önkö- pings, KopparbergS, Västernorrlands och Västerbottens län, naturvårds- rådet i Norrbottens län, Västerbottens länsorgan för vattenkraftfrågor, Norrbottens länsorgan för vattenkraftsfrågor samt Norrbottens läns landsting.

Yttranden i ärendet har dessutom inkommit från Norrlands Naturvärn och Svenska Teknologföreningen.

Utredningens förslag beträffande vattendomstolar-na har visst sam— band med andra frågor om domstolsorganisationen i mål rörande fast egendom. För handläggningen av vissa sådana mål har genom lagen (1969: 246) om fastighetsdomstol (FDL) inrättats fastighetsdomstolar. Dessa har f. 11. att pröva mål enligt miljöskyddslagen (1969: 387) och skall fr. o. m. den 1 januari 1972 handlägga även mål enligt den nya fas- tighetsbildningslagen (1970: 988) (FBL) samt arrende- och hyrestvister enligt den nya jordabalken (JB). Inom justitiedcpartementet har upprät— tats en promemoria (Ds Ju 1970: 27) om fastighetsdomstolarnas kompe- tensområde och lokalisering m. m. I promemorian föreslås att fastighets- domstolarna helt skall överta de uppgifter som nu ankommer på ägodel- ningsrätterna och expropriationsdomstolarna samt att dessutom vissa ty- per av mål som nu prövas av allmän underrätt skall överflyttas till fas- tighetsdomstol. Vidare behandlas frågor om fastighetsdomstols samman-

Prop. 1971: 106 55

sättning och domförhet samt om fastighetsdomstolarnas lokalisering och domkretsar. Promemorian innehåller förslag till lagar om ändring i FDL, VL, lagen (1917: 189) om expropriation (ExL), lagen (1933: 269) om ägofred, lagen (1942: 350) om fornminnen, byggnadslagen (1947: 385), lagen (1949: 658) om inlösen i vissa fall av rätt till gruva m.m., lagen (1960: 690) om byggnadsminnen, naturvårdslagen (19631: 822), jordförvärvslagcn (1965: 290), jordhävdslagen (1969: 698), lagen (1970: 246) om tvångsförvaltning av bostadsfastighet, JB och lagen (1970: 995) om införande av nya jordabalken (JP). Förslaget till lag om ändring i FDL torde få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga 2.

Yttranden över promemorian har efter remiss avgetts av samtliga hov- rätter, kammarkollegiet, byggnadsstyrelsen, statskontoret, lantmäteristy- relsen, planverket, länsstyrelserna i Stockholms, Jönköpings, Gävleborgs och Västernorrlands län, domstolsverksutredningen, vattenlagsutred- ningen, kommunförbundet, Sveriges Fastighetsägareförbund, Lantbru- karnas Riksförbund, Samfundet för fastighetsvärdering, Sveriges Indu- striförbund, Sveriges Skogsägareföreningars Riksförbund, Kraftverksför- eningen, Svenska Kommunal-Tekniska Föreningen, Domarcföreningen, advokatsamfundet, Vattenrättsingenjörsföreningen, Sveriges Lantmätare- förening, TCO, SACO, Statstjänstemännens Riksförbund och Hyresgäs— ternas Riksförbund. Yttranden har överlämnats av Svea hovrätt från lag- mannen i Stockholms tingsrätt, av Göta hovrätt från lagmännen i Linkö- pings, Jönköpings, Växjö och Kalmar tingsrätter, av länsstyrelserna i Stockholms och Jönköpings län från länsarkitekten och överlantmätaren i resp. län, av länsstyrelsen i Gävleborgs län från länsarkitekten, över- lantmätaren och Gävleborgs länsavdelning av Svenska kommunförbun- det samt av länsstyrelsen i Västernorrlands län från överlantmätaren och kommunstyrelserna i Härnösands och Sundsvalls kommuner.

Jag avser i fortsättningen att i skilda avsnitt behandla dels frågorna om tillståndsprövningen i vattenmål dels frågorna om fastighets- och vat- tendomstolarnas uppgifter och organisation.

2. Tillståndsprövningen i vattenmål m. 111. 2.1 Gällande rätt

Flertalet företag som kommer under bedömande enligt VL omfattas av bestämmelserna i lagens 2 kap. om byggande i vatten. Hit hör bl. a. vattenkraftstationerna och företagen för bortlcdning av vatten för kon- sumtion eller industriell förbrukning. Vad som gäller om vattenbygg— nadsföretagens tillåtlighet är tillämpligt bl. a. på företag för vattenregle- ring.

För att byggande i vatten skall vara tillåtligt krävs att de värden som

Prop. 1971: 106 56

vattenbyggnaden skapar från samhällelig och allmän ekonomisk syn— punkt väger tyngre än de värden som tillintctgörs genom byggnaden. Detta kommer till uttryck i bl. a. 2 kap. 3 å första stycket. Bestämmelsen medger tvångsrätt att bygga i vatten till skada för annan, om den sökta åtgärdens nettonytta står i visst matematiskt förhållande till den skada på annans egendom som uppkommer genom åtgärden. Nyttan och skadan uträknas i pengar. Även om företaget uppfyller kraven för tillåtlighet cn- ligt ?. kap. 3 å första stycket kan det vara otillåtligt enligt paragrafens andra stycke, nämligen om det medför avsevärd skada på vissa allmänna intressen. Sålunda skyddas bostäder för ett avsevärt antal bofasta perso- ner, större fabrik eller annan anläggning som ger uppehälle åt många, odlad jord till en efter ortsförhållandena betydande omfattning, fiskeri- eller annan näring av större betydenhet, befolkningens levnadsförhållan- den och närboendes trevnad. Även naturskyddets intresse tillgodoses. Hur stor nyttan av företaget än är får det inte heller komma till stånd, om det orsakar olägenhet av någon betydelse för befintlig allmän farled eller allmän flottled (2 kap. 11 å) eller vållar menlig inverkan på klima- tet eller allmänna hälsotillståndct eller eljest i avsevärd mån förnärmar andra allmänna intressen än sådana som särskilt skyddas enligt tidigare bestämmelser i 2 kap. (2 kap. 12 å första stycket). Det bör också nämnas att 2 kap. innehåller en generell bestämmelse om att byggnad i vatten skall göras så att ändamålet utan oskälig kostnad kan vinnas med minsta intrång och olägenhet för annan (2 å). Vid konkurrens mellan olika oförenliga företag skall företräde ges åt det företag som från allmän och enskild synpunkt kan antas bli till största gagn, och om möjligt skall en jämkning äga rum mellan de stridiga intressena så att vart och ett kan tillgodoses utan väsentligt förfång för annat (2 kap. 38 å).

För byggande i vatten behövs i stor utsträckning förhandstillstånd. Detta gäller regelmässigt för dammbyggnad men också för annat byg- gande som kan förnärma allmän eller enskild rätt (2 kap. 20 å 1 mom.). Även för vattenregleringar är förprövning obligatorisk (3 kap. 11 och 27 åå). Den som vill bygga i vatten har alltid rätt att begära förhands- prövning.

Tillstånd meddelas av vattendomstol eller undantagsvis av synemän. I vissa fall då viktiga samhällsintressen står på spel bedöms frågan av Kungl. Maj:t i statsrådet. Ärendena handläggs i jordbruksdepartementet. Kungl. Maj:ts prövningsrätt kan aktualiseras i två olika situationer. Om ett företag, trots att det är otillåtligt enligt 2 kap. 3 å första eller andra stycket, prövas vara av synnerlig betydelse för näringslivet eller orten el- ler eljest från allmän synpunkt, kan Kungl. Maj:t tillåta företaget efter hemställan av vattendomstolen (2 kap. 3 å tredje stycket). Vattendomsto— len skall pröva om företaget är så betydelsefullt att det bör få utföras och om det därför finns anledning att överlämna frågan till Kungl. Maj:ts avgörande. Domstolen kan alltså inte bifalla ansökan men där-

Prop. 1971: 106 57

emot slutgiltigt avslå den, om företagets betydelse bedöms otillräcklig för en underställning. Kungl. Maj:ts befogenhet att tillåta företag som är otillåtliga enligt 2 kap. 3 å första eller andra stycket innefattar inte rätt att dispensera från hinder som kan föreligga enligt 2 kap. 11 å eller 12 å första stycket.

Den andra situation i vilken Kungl. Maj:t kan komma att pröva tillåt- lighetsfrågor av nu aktuellt slag är vid ansökan om tillstånd till mycket omfattande vattenreglering (4 kap. 13 å). Om det sökta företaget avser reglering av Vänern, Vättern, Mälaren, Hjälmaren, Storsjön i Jämtland eller Siljan, får tillståndsfrågan aldrig avgöras av vattendomstol utan skall alltid överlämnas till Kungl. Maj:t. Andra vattenregleringar ”av synnerlig omfattning” får i och för sig tillåtas av vattendomstol, men Kungl. Maj:t kan förbehålla sig prövningsrätten. Kungl. Maj:ts pröv- ningsrätt enligt 4 kap. 13 å omfattar frågan om det finns hinder mot fö- retaget enligt 2 kap. 3å andra stycket, 11å eller 12å första stycket. Kungl. Maj:t prövar också företagets inverkan på vissa allmänna intres- sen som inte särskilt nämns i tillåtlighetsreglerna i 2 kap., nämligen för- svarets intressen och viss orts allmänna ekonomiska intressen.

När Kungl. Maj:t lämnar medgivande till företag som nu nämnts upp- ställs ofta särskilda villkor för tillståndet. Sökanden kan härigenom åläg- gas andra och längre gående förpliktelscr gentemot de skadelidande eller bygden i allmänhet än som annars kan föreskrivas i vattenmål.

Anläggande av grundvattcntäkt måste föregås av prövning vid vatten- domstol, när mera än 300 m3 om dygnet skall tillgodogöras vid vatten- täkten (2 kap. 47å 1 mom.). Prövningen sker efter grunder liknande dem som gäller för vattenbyggnadsföretagen (2 kap. 43, 44 och 48 åå). För att företaget skall vara tillåtligt krävs dock inte ett visst matematiskt förhållande mellan dess nytta och den skada det orsakar. I stället gäller en mera allmänt hållen tillåtlighetsregel att företaget skall från allmän och enskild synpunkt medföra fördel som Väsentligt överväger olägenhe- terna. Ävcn i fråga om grundvattcntäkt kan Kungl. Maj:t efter hemstäl- lan av vattendomstolen lämna tillstånd till särskilt betydelsefulla företag utan hinder av tillåtlighetsreglerna i övrigt.

Slutligen kan nämnas att Kungl. Maj:t kan komma att pröva företag också rörande allmän farled (5 kap. 3 och 7 åå), allmän flottled (6 kap. 3 å 2 mom. och 22 å), vattenavledning (7 kap. 39 och 46 åå) och invall- ning (7 kap. 55 å).

I underställningsfallen överlämnar vattendomstolen efter huvudför- handling handlingarna i målet med eget yttrande till Kungl. Maj:t. Kungl. Maj:ts ställningstagande föregås vanligen av ytterligare utred- ning. När Kungl. Maj:ts beslut i tillståndsfrågan föreligger fortsätts och avslutas målets handläggning vid vattendomstolen på vanligt sätt.

Prop. 1971: 106 58

2.2. Utredningen

Inledningsvis framhåller utredningen att samhällsutvecklingen på olika områden har lett till skärpt konkurrens om våra vattentillgångar och att viktiga samhällsintressen av olika slag står på spel på ömse sidor. Vatten- företagen måste på ett. effektivt sätt inordnas i den allmänna samhälls- planeringen. Eftersom de måste ses i ett större sammanhang än det rent vattenrättsliga kan den planeringspolitiska bedömningen självfallet inte uttömmande regleras i vattenlagstiftningen. Enligt utredningens mening har samhällsutvecklingen nu nått en punkt då ett samlat grepp över an— vändningen av våra vattenresurser knappast kan undvaras. Hur detta skall ske synes på längre sikt bero inte bara på hur VL utformas utan också, och kanske i högre grad, på vilka markpolitiska instrument som i övrigt står till buds. Det reformarbete som har inletts på planväsendets område torde vara av stor betydelse i sammanhanget. Inom civildepartc— mentet förbereds en översiktlig fysisk riksplanering. Planlagstiftningen överses f. 11. av bygglagutrcdningen (K 1969: 55) som skall arbeta från bl. a. den utgångspunkten att det i framtiden kommer att finnas en riks- plan som anger markanvändningen i stora drag och vars intentioner skall utvecklas närmare genom regionala översiktsplaner och detaljplaner. Om prövningen enligt en ny VL i enlighet med vattenlagsutredningens direk- tiv skall kunna bli ett led i en effektiv samhällsplanering, måste VL:s prövningssystem samordnas med det nya systemet för fysisk planering i så stor utsträckning som möjligt. Det gäller också att samordna pröv- ningen enligt VL med annan aktuell tillståndsgivning av t. ex. mark- el- ler cncrgipolitisk art. Av nu angivna omständigheter följer enligt utred- ningens mening att tiden ännu inte är mogen för ett slutligt ställningsta- gande till det blivande vattenrättsliga prövningssystemet. Det alltmer trängande behovet av ett samlat grepp över fördelningen av våra vatten— resurser motiverar emellertid enligt utredningens mening att man nu vid- tar provisoriska ändringar inom ramen för den gällande vattenlagstiftningen. Dessa bör gå ut på att tillåtlighetsprövningen i vikti- gare vattenmål anförtros åt Kungl. Maj:t i större omfattning än nu och att Kungl. Maj:t i samband därmed får möjlighet att tillämpa delvis andra prövningsgrunder än vattendomstolen.

För att samhällsplaneringens intresse skall tillgodoses bör enligt utred- ningen även vissa andra provisoriska författningsändringar vidtas. Dessa bör till en början gå ut på att tillgodose tillståndsmyndigheternas behov av information rörande existerande planbestämmelser rn. m. inom områ- den som berörs av tillämnade vattenföretag. Vidare bör planmyndighe- terna underrättas om tillståndsärcnden som är av betydelse från plansyn- punkt. Slutligen bör ansökningar om tillstånd till företag som kan antas komma under Kungl. Maj:ts prövning förberedas under fortlöpande samråd med de myndigheter som har att bevaka allmänna planerings- synpunkter.

Prop. 1971: 106 59

Vid behandlingen av frågan om K u n gl. M aj : ts p r ö v— n i n g 5 r ätt framhåller utredningen inledningsvis att det framför allt är i mål om tillstånd till kraftverk, vattenregleringar, företag för vatten- försörjning och andra större företag i vatten som samhällsplancringens intresse gör sig gällande. Vid prövningen av sådana företags tillåtlighet måste en avvägning ske mellan ofta väsentliga samhällsintressen, och av- görandet innefattar en prioritering av ett eller flera intressen på andras bekostnad. Tillståndsprövningen kan i denna del sägas vara en politiskt präglad uppgift som passar mindre väl för judiciella myndigheter. Kungl. Maj:t prövar redan enligt gällande VL vissa från allmän syn- punkt särskilt betydelsefulla företag. Denna prövningsrätt bör under den tid då den av utredningen föreslagna provisoriska ordningen skall tilläm- pas få omfatta alla större företag i vilka konflikter mellan viktiga sam- hällsintressen kan väntas uppkomma. Ett avgörande skäl för en central prövning hos Kungl. Maj:t är enligt utredningens mening att endast Kungl. Maj:t f.n. torde ha möjlighet att grunda en allsidig bedömning av tillståndsfrågor på det material som växer fram vid arbetet på den fy- siska riksplaneringen och övriga utredningar och inventeringar på plane- ringsområdet. Utredningen erinrar också om att Kungl. Maj:t inom ett flertal andra områden har en sådan prövningsrätt.

Företag för byggande i vatten eller vattenreglering kan f. n. bringas under Kungl. Maj:ts prövning dels om förutsättningar för underställning föreligger enligt 2 kap. 3 5 och dels om 4 kap. 13 5 är tillämplig. I det förra fallet, som har en motsvarighet för grundvattentäkternas del, har vattendomstolen en diskretionär rätt att avgöra om underställning skall ske eller inte efter en bedömning av företagets betydelse från allmän synpunkt. I det senare fallet har Kungl. Maj:t direkt i lagen tillagts pröv- ningsrätten beträffande regleringsföretag i de sex största sjöarna. Kungl. Maj:t kan dessutom förbehålla sig prövningsrätten beträffande andra mycket omfattande regleringsföretag.

Med hänsyn bl. a. till avgörandenas politiska natur vill utredningen inte rekommendera att vattendomstolarna får vidgade möjligheter att ef- ter diskretionär prövning underställa Kungl. Maj:t tillståndsfrågor för avgörande, I stället bör Kungl. Maj:ts nuvarande prövningsrätt enligt 4 kap. 13 ;— utvidgas till att omfatta alla företag som avses i 2 eller 3 kap., när företaget är av den kvalificerade beskaffenhet att Kungl. Maj:ts prövning anses erforderlig.

En utvidgning av Kungl. Maj:ts prövningsrätt i enlighet med det sagda kan enligt utredningen lagtekniskt genomföras huvudsakligen genom ändringar i 4 kap. VL. Utredningen föreslår att kapitlets rubrik ändras till att avse särskilda villkor beträffande större företag enligt 2 och 3 kap. samt att 13 & upphävs och bestämmelser om Kungl. Maj:ts pröv- ningsrätt under särskild rubrik tas in som fyra nya paragrafer (17—20 55) sist i kapitlet. De nya principerna för prövning av större företag bör

Prop. 1971: 106 60

vinna tillämpning också i fråga om vattenavlednings- och invallnings- företag, vilket föranleder jämkningar i 7 kap. Dessutom behövs vissa andra lagändringar, bl. a. i bestämmelserna om förfarandet i 10 och 11 kap.

Enligt utredningens mening bör Kungl. Maj:ts prövningsrätt om- f a t t a vattenföretag som är av betydande omfattning eller ingripande beskaffenhet. En föreskrift av sådan innebörd föreslås i 4 kap. 17 5.

I fråga om den närmare gränsdragningen mellan vattendomstolarnas och Kungl. Maj:ts prövningsrätt anges som en allmän utgångspunkt att Kungl. Maj:t bör pröva företag som absolut sett är mycket stora liksom företag vilka berör ett förhållandevis stort antal sakägare eller på annat sätt i mycket väsentlig grad ingriper i bygdens förhållanden. Vattenkraft- verk och vattenregleringar har ofta verkningar av sistnämnda slag. Även företag för en större regions eller industris vattenförsörjning kan vara av sådan betydelse för olika samhällsintressen att de bör prövas av Kungl. Maj:t. Likaså kan andra större företag i vatten, t. ex. broar eller andra anläggningar i vattenområden med livlig sjöfart, någon gång vara av det kontroversiella slag att en översiktlig bedömning från allmänna plane- ringssynpunkter är påkallad.

Utredningen har med hänsyn till svårigheterna att ange en klar gräns övervägt att låta Kungl. Maj:t utan generella föreskrifter beträffande varje företag där en tillämpning skulle kunna komma i fråga avgöra om företaget är av betydande omfattning eller ingripande beskaffenhet. En sådan ordning skulle emellertid bli alltför obestämd och kunna lämna såväl sökanden och hans motparter som vattendomstolen utan möjlighet att förutse hur tillåtlighetsprövningen skall ske. Utredningen förordar därför en annan väg. Förslaget innebär att det i en särskild vattenrätts— kungörelse skall anges vissa typer av företag som alltid skall vara un- derkastade Kungl. Maj:ts prövningsrätt (kungörelsefall). Beträffande öv- riga företag av betydande omfattning eller ingripande beskaffenhet skall Kungl. Maj:t kunna förbehålla sig prövningsrätten genom beslut för varje särskilt fall (förbehållsfall). Bestämmelser av denna innebörd före- slås i 4 kap. 18 &. Utredningen lägger fram förslag till vattenrättskungö- relse, enligt vilken Kungl. Maj:t alltid skall pröva dels företag som avser vattenkraftanläggning, vattenreglering, vattenbortledning eller grundvat- tentäkt och är av viss närmare angiven omfattning, dels annat företag enligt 2 eller 3 kap. som märkbart inverkar på vattenståndet i eller vat- tenavrinningen ur Vänern, Vättern, Mälaren, Hjälmaren, Storsjön i Jämtland, Siljan eller Torneträsk.

En genomgång av de mål som under åren 1966—1968 har kommit in till vattendomstolarna visar enligt utredningen att Kungl. Maj:ts pröv— ning, med de grunder som har angetts i förslaget till vattenrättskungö— relse, under dessa år skulle ha omfattat i genomsnitt ungefär fyra kraft-

Prop. 1971: 106 51

verksmål, två regleringsmål, två mål om vattenbortledning och två mål om grundvattentäkt per år.

Om Kungl. Maj:ts föreskrifter rörande obligatorisk underställning får i huvudsak den innebörd utredningen föreslår anses behovet av en över- siktlig bedömning i samhällsplaneringens intresse väsentligen ha tillgodo- setts. De olika gränsvärdena har emellertid med hänsyn till de skiftande förhållandena i landets olika delar satts relativt högt. Vidare kan andra typer av företag än de särskilt angivna tänkas vara av betydande omfatt- ning eller ingripande beskaffenhet. Huruvida reformens syfte skall vin- nas fullt ut blir därför enligt utredningen i viss utsträckning beroende av att Kungl. Maj:t förbehåller sig prövningsrätten när det finns anledning till det.

Den nuvarande förbehållsrätten enligt 4 kap. 13 & torde i allmänhet ha utövats först när frågan om tillstånd till det aktuella företaget har väckts vid 'attendomstol. Enligt 2 & kungörelsen (1961: 649) med vissa före- skrifter om bevakande av det allmännas rätt i vattenmål m.m. skall kammarkollegiet fästa Kungl. Maj:ts uppmärksamhet på att förbehålls— rälten kan böra utövas. Det förekommer dock att Kungl. Maj:t förbe— håller sig prövningsrätten efter framställning från kommun som berörs av företaget. Förbehåll har också undantagsvis gjorts på det sättet att Kungl. Maj:t, efter att ha fått kännedom om tänkbara vattenregleringar i visst sjösystem, anbefallt kammarkollegiet att anmäla till Kungl. Maj:t, om talan beträffande sådan reglering anhängiggörs. I ett fall har Kungl. Maj:t på framställning av länsstyrelsen förbehållit sig prövningsrätten i till äventyrs uppkommande mål om vattenreglering i visst vattensystem. Utredningen anser att kammarkollegiet även i fortsättningen bör ha skyl— dighet att underrätta Kungl. Maj:t när förbehållsrätten kan böra utövas.

Bestämmelserna i vattenrättsknngörelsen om obligatorisk underställ- ning kan självfallet tjäna till ledning också vid ett ställningstagande till frågan om förbehållsrätten bör utövas i ett speciellt fall. Så kan t. ex. böra ske om ett företag i landets mera tätbefolkade delar har en omfatt- ning som bara i mindre mån understiger de gränsvärden som anges i kungörelsen. Det bör beaktas att ett företag får anses vara av ingripande beskaffenhet om det, ehuru relativt obetydligt till omfattningen, sätter exempelvis väsentliga naturvårdsvärden i fara. Även en konflikt mellan byggnadsintresset och viktiga farledsintressen kan böra lösas av Kungl. Maj:t. Förbehållsrätten kan också tänkas böra utnyttjas exempelvis om utrivning av en större regleringsdamm blir aktuell. Man bör kunna räkna med att kammarkollegiet i allmänhet kan fästa Kungl. Maj:ts uppmärk- samhet på de företag som med hänsyn till sina verkningar från allmän synpunkt bör prövas av Kungl. Maj:t. Det får också antas att kommuner och andra företrädare för allmänna intressen liksom hittills tar motsva- rande initiativ. Detta är av särskild betydelse i mål om grundvattentäkt, eftersom kammarkollegiet inte får ansökningshandlingarna i sådana mål.

Prop. 1971: 106 53

Enligt 4 kap. 135 skall besked om Kungl. Maj:ts förbehåll lämnas vattendomstolen innan domstolen slutligen avgjort målet. Detta torde in- nebära att förbehållet skall ha kommit till domstolens kännedom innan avgörandet har vunnit laga kraft. Enligt utredningens mening är det av praktiska skäl angeläget att domstolen får del av ett beslut om förbehåll i ett så tidigt skede som möjligt av målets handläggning och åtminstone före den tidpunkt då avgörandet i tillåtlighetsfrågan meddelas. Detta torde också iakttas i praxis. I enlighet härmed föreskrivs i förslaget att besked om förbehåll skall lämnas till vattendomstolen innan denna av- gjort frågan om företagets tillåtlighet. Motsvarande föreslås gälla i syne- förrättningsfallen.

Det kan i vissa fall vara lämpligt att Kungl. Maj:t i samband med prövning av ett större företag också tar ställning till företag som inte är av betydande omfattning eller ingripande beskaffenhet. Ett sådant fall är att ansökningen avser flera sinsemellan sammanhängande företag av vilka kanske bara ett skall prövas av Kungl. Maj:t enligt 4 kap. 17 5. Som exempel nämns ansökan om tillstånd till bortlcdning av en stor kvantitet vatten ur en sjö jämte en mindre reglering av sjön. Ett annat fall är att olika sökande begär tillstånd till företag som inte båda kan ut- föras, t.ex. därför att de berör samma vattenområde, och bara det ena företaget är av det slag som avses i 4 kap. 17 %. I dessa fall bör Kungl. Maj:t efter förbehåll kunna pröva även det mindre företaget. Bestäm- melser härom föreslås i 4 kap. 18 å andra stycket.

Den av utredningen åsyftade helhetsbedömningen av de större företa- gen förutsätter att Kungl. Maj:ts prövning kan ske efter delvis andra g r u n d e r än som nu anges i VL:s tillåtlighetsregler. Det är i och för sig angeläget att dessa regler över huvud taget får en utformning som medger en friare och mera mångsidig bedömning av företagen. Tillåtlig— hetsreglerna måste emellertid återspegla de huvudprinciper som VL byg— ger på, och en allmän översyn av dem bör därför inte lämpligen ske i förevarande begränsade sammanhang. Företag vars tillåtlighet enligt ut- redningens förslag alltjämt kommer att prövas av vattendomstol eller sy- nemän torde vidare i allmänhet vara av mindre betydelse för samhälls- planeringen i stort. De ändringar i tillåtlighetsreglerna som nu bör vidtas i samhällsplaneringens intresse föreslås därför få formen av särskilda be- stämmelser för Kungl. Maj:ts prövning. Bestämmelserna har tagits upp i. olika punkter i 4 kap. 17 å andra stycket i utredningens förslag.

Reformens syfte är i första hand att hindra företag som skulle stå i strid med det allmännas långsiktiga bedömningar av hur våra vattenre— surser bäst skall utnyttjas. Det gäller med andra ord bl. a. att undvika felaktiga lokaliseringar, investeringar som på sikt kan visa sig felaktiga och onödig förstörelse av miljövärden. Detta uttrycks i förslaget så att företaget inte får komma till stånd om hinder möter från allmänna pla— neringssynpunkter. Även om en sådan avfattning kanske saknar en i och

Prop. 1971: 106 63

för sig önskvärd pregnans torde enligt utredningen någon risk för miss- tolkning inte föreligga. Föreskriften innebär bl. a. att hänsyn skall tas till militära skäl liksom till ortens ekonomiska intressen. Även mera långsik- tiga arbetsmarknadspolitiska aspekter bör kunna läggas på frågorna. Li- kaså bör den renskötande samebefolkningens intressen komma i betrak- tande. I övrigt bör Kungl. Maj:ts prövning omfatta företagets tillåtlighet enligt de allmänna tillåtlighetsreglerna i 2 kap. Företag för byggande i vatten och vattenreglering bör sålunda prövas med hänsyn till innehållet i 2 kap. 3 & första och andra styckena, 11 å och 12 5 första stycket samt grundvattentäkter enligt 2 kap. 44 & första och andra styckena. Bestäm- melser av nu angiven innebörd har tagits in som punkt 1 i 4 kap. 17 5 andra stycket.

En särskild fråga är i vad mån även andra företag än de som ansök- ningen avser skall eller kan beaktas vid tillåt]ighetsprövningen. När det gäller prövningen av ett företags ekonomiska tillåtlighet enligt 2. kap. 3 & första stycket har i praxis bl. a. fastslagits att man i båtnaden av en reg- lering skall räkna in den nytta som uppkommer för outbyggd men ut- byggnadsvärd vattenkraft som tillhör regleringssökanden. Vidare har vid tillåtlighetsprövningen i kraftverksmål hänsyn tagits till alla regleringar i älven som skulle medföra nytta för kraftverket och beträffande vilka man med viss säkerhet kunde anta att de skulle komma till stånd. Samma principer som vattendomstolarna hittills har tillämpat vid sin prövning enligt nämnda lagrum bör kunna iakttas också av Kungl. Maj:t. Någon speciell regel härom behövs inte.

Däremot finns det anledning att överväga särskilda regler för Kungl. Maj:ts prövning av frågan om hinder möter mot ett företag från all— männa planeringssynpunkter samt för prövningen enligt 2 kap. 3 5 andra stycket, 11 &, 12 & första stycket och 44 & första och andra styckena. Av- sikten skulle därvid vara att göra det möjligt för Kungl. Maj:t att beakta vissa följdföretag, oavsett om dessa har åberopats av sökanden i vatten- målet eller inte. Avser en ansökan exempelvis enbart tillstånd att bygga ett vattenkraftverk, kan det kanske vara uppenbart att kraftverksföreta— get måste åtföljas av en korttidsreglcring, om kraftverket skall kunna ut- nyttjas rationellt. Ett annat exempel är att det, på grund av anläggnings- delarnas dimensionering, redan från början står klart att ett sökt företag rörande vattenbortledning eller grundvattentäkt för kommunalt eller in- dustriellt ändamål är avsett att utvidgas. Om sådana förhållanden beak- tas kan bedömningen bli en annan än om det sökta företaget skulle ha prövats isolerat.

En helhetsbedömning i fall som de nu nämnda är enligt utredningens mening särskilt angelägen i fråga om de större företagen. Kungl. Maj:t bör därför redan från början kunna ta hänsyn till sannolika följdföretag vid sin prövning av frågan om ett sökt företags tillåtlighet från allmänna planeringssynpunkter liksom vid prövningen om hinder möter med hän-

Prop. 1971: 106 64

syn till de allmänna intressen som anges i 2 kap. 3 5 andra stycket, 11 %, 12 5 första stycket och 44 5 första och andra styckena. Utredningen föreslår därför i 4 kap. 17 å andra stycket punkt 2 en regel av innebörd att Kungl. Maj:t vid prövningen i nu berörda hänseenden kan beakta också annat företag enligt VL som med sannolikhet kan antas bli erfor— derligt för ett ändamålsenligt utnyttjande av det sökta företaget. Med tanke på företagarens fortsatta planeringsarbete kan det vara angeläget för honom att få veta vilka följdföretag Kungl. Maj:t har tagit hänsyn till. Det är alltså önskvärt att upplysning om detta meddelas i beslutet. Den omständigheten att ett följdföretag har beaktats av Kungl. Maj:t med stöd av den föreslagna bestämmelsen kan inte anses innebära att Kungl. Maj:t därmed formellt sett skulle ha prövat även följdföretaget. Slutlig ställning till detta kan självfallet tas först när ansökningen därom har kommit in.

Om byggnad i vatten prövas vara av synnerlig betydelse för näringsli- vet eller för orten eller eljest från allmän synpunkt, kan Kungl. Maj:t f.n. enligt 2 kap. 3 & tredje stycket lämna medgivande till byggnaden även om den är otillåtlig enligt lagrummets båda första stycken. En lik- nande bestämmelse rörande grundvattentäkt ges i 2 kap. 44 % tredje styc- ket. I fräga om vattenby gnad föreligger vissa begränsningar i Kungl. Maj:t dispensbefogenhet. Allmänna farleder och allmänna flottleder har sålunda till följd av bestämmelserna i 2 kap. 11 & ett i huvudsak ovill— korligt skydd mot mera betydande intrång av planerade vattenbyggnauer i leden. Vidare uppställs i 2 kap. 12 5 ett ovillkorligt förbud mot byg- gande i vatten som vållar menlig inverkan på klimatet eller på allmänna hälsotillståndet eller som eljest i avsevärd mån förnärmar allmänna in— tressen.

Vid bedömningen av de större företagen i vatten träder samhällseko— nomiska och planeringspolitiska synpunkter alltmer i förgrunden. Detta bör leda till att Kungl. Maj:t vid sin prövning av sådana företag kan väga olika samhällsintressen mot varandra mera fritt än VL:s tillåtlig- hetsregler nu medger. Kungl. Maj:t bör därför inte vara ovillkorligt bun- den av särskilda hindersbestämmelser i VL utan bör berättigas att trots dessa ge tillstånd till företag av synnerlig betydelse från allmän syn- punkt. En dispensbcfogenhet för Kungl. Maj:t motsvarande den som nu finns enligt 2 kap. 3 & tredje stycket och 2 kap. 44 % tredje stycket bör alltså inrymmas i bestämmelserna om Kungl. Maj:ts prövningsrätt. Det sagda gäller även de i 2 kap. 11 å och 12 5 första stycket uppställda för- buden mot visst byggande i vatten. Det kan visserligen synas tveksamt om Kungl. Maj:t bör ha formell möjlighet att tillåta företag som inver- kar menligt på klimatet eller allmänna hälsotillståndet. Enligt utredning- ens mening föreligger emellertid sakligt sett ingen egentlig anledning att behandla dessa samhällsintressen på annat sätt än de övriga. Utred- ningen framhåller att miljöfarlig verksamhet som avses i miljöskyddsla-

Prop. 1971: 106 65

gen och som innebär exempelvis luft- eller vattenförorening kan för- sämra klimatet eller allmänna hälsotillståndet i väl så stor utsträckning som ett vattenbyggnadsföretag, men att miljöskyddslagen saknar mot- svarighet till 2 kap. 12 5 första stycket VL. Mot bakgrund av det an- förda föreslår utredningen i 4 kap. 17 5 andra stycket punkt 3 en be- stämmelse, enligt vilken Kungl. Maj:t skall få lämna medgivande till ett företag av synnerlig betydelse från allmän synpunkt, även om hinder fin— nes möta vid prövningen enligt punkterna 1 och 2.

Den i förslaget angivna förutsättningen för dispens, dvs. att företaget är av synnerlig betydelse från allmän synpunkt, är avsedd att i förkortad form återge detsamma som gäller för Kungl. Maj:ts medgivande enligt 2 kap. 3 % tredje stycket och 44 &" tredje stycket. Tillstånd skall alltså kunna ges bl. a. när vattenbyggnad eller vattenreglering anses vara av synnerlig betydelse för näringslivet eller för orten och när grundvatten- täkt bedöms synnerligen betydelsefull för någon orts förseende med vat- ten ellcr för näringslivet.

De s.k. s ä rskild a vill ko r som f.n. brukar förenas med Kungl. Maj:ts tillstånd till företag i vatten kan sägas vara av två, principiellt sett olika slag. Den ena typen avser villkor som innebär åläggande för sökan- den att betala penningbelopp eller utföra åtgärder för att tillgodose all— männa intressen som annars inte skulle kunna kompenseras. Den andra typen utgörs av villkor som i och för sig skulle ha kunnat föreskrivas också av vattendomstolen. Dessa villkor avser närmast åtgärder av ska- deförebyggande karaktär. Gemensamt för de båda villkorstyperna kan sägas vara att de går ut på att tillgodose allmänna intressen. Kungl. Maj:t bör enligt utredningens mening alltjämt ha möjlighet att förena ett till- stånd med villkor i det syftet. En bestämmelse härom föreslås i punkt 4 i 4 kap. 17 å andra stycket.

Det förhållandet att tillståndsfrågor kommer att underställas Kungl. Maj:t för avgörande i större utsträckning än f.n. torde enligt utred- ningen inte böra leda till att sökande i vattenmål underkastas särskilda villkor annat än i ungefär samma situationer som nu. Genom villkoren kan Kungl. Maj:t gottgöra intressen som har kommit i kläm och före— bygga konflikter. Kungl. Maj:ts befogenhet att föreskriva särskilda vill- kor bör inte som i 19 & miljöskyddslagen begränsas till att avse allmänna intressen i bygden. En sådan begränsning skulle minska möjligheterna att på ett ändamålsenligt sätt tillgodose fiskeri- och renskötselintresseua. Det är vanligen en uppgift för vattendomstolen att fastställa närmare fö- reskrifter rörande företagets utformning och om skadeförebyggande eller skadebegränsande åtgärder. Kungl. Maj:ts befogenhet att lämna motsva- rande föreskrifter bör dock för den skull inte begränsas. Den bör för öv- rigt kunna inbegripa rätt att föreskriva exempelvis att naturvetenskapliga undersökningar o. d. liksom antikvarisk-kulturhistoriska inventeringar skall utföras på sökandens bekostnad. Vidare synes ägare av grundvat-

3 Riksdagen 1971. ] saml. Nr 106

Prop. 1971: 106 - 66

tentäkt enligt 2 kap. 49 å i vissa fall böra förpliktas att i framtiden avstå vatten för att tillgodose allmänna behov. Kungl. Maj:ts föreskrifter bör naturligtvis binda vattendomstolen, men de får anses ha karaktären av minimivillkor som vattendomstolen bör få komplettera om det behövs.

Utredningen behandlar härefter frågan om u n d e r 1 a g e t för Kungl. Maj:ts prövning och erinrar till en början om att företagaren genom kungörelsen (1953: 177) angående förberedelse av vissa företag enligt vattenlagen har ålagts att redan före ansökan hos vattendomstol under- rätta länsstyrelsen och andra myndigheter samt orientera ortsbefolk- ningen om företaget. Detta utomproeessuella förberedelseförfarande sy- nes enligt utredningen inte till fullo ha motsvarat förväntningarna, och röster har höjts för att slopa det. Utredningen anser emellertid att det är av värde om mera omfattande eller ingripande företag kan planeras i samråd och samarbete med berörda myndigheter på olika nivåer. Här- igenom kan meningsmotsättningar lättare utjämnas än om förhandlingar inleds först sedan ansökan om tillstånd till företaget har getts in till vat- tendomstolen. Utredningen anser det också uppenbart att ett sålunda förberett tillståndsärende snabbare än annars kan föras fram till ett slut- ligt avgörande, vare sig detta ankommer på vattendomstol eller på Kungl. Maj:t. Förberedelseförfarandet synes från de angivna syn- punkterna inte kunna frånkännas betydelse. Det är också av värde att ortsbefolkningen i tid informeras om projekten. Utredningen påpekar vi- - dare att en viss motsvarighet till det vattenrättsliga förberedelseförfaran- det har föreskrivits i 11 & miljöskyddskungörelsen (1969: 388). Utred- ningen är av angivna skäl inte beredd att i detta sammanhang föreslå att det vattenrättsliga förberedelseförfarandet slopas eller att det ändras mer väsentligt. Förfarandet bör emellertid nu jämkas så att det blir ett första led i förberedandet av de ärenden som skall underställas Kungl. Maj:t. - Den som vill utföra ett företag vars tillåtlighet kan antas komma under Kungl. Maj:ts prövning bör redan från början bedriva projekteringsarbe- tet i samråd med de myndigheter som skall ta till vara det allmänna pla- neringsintrcsset. En allmän bestämmelse härom jämte ett bemyndigande för Kungl. Maj:t att meddela närmare'föreskrifter om tillvägagångssättet föreslås i 4 kap. 19 &.

Den ansökan om tillstånd till företaget som ges in till vattenrättsdoma- ren bör enligt utredningen liksom f.n. innehålla en redogörelse för de förberedande åtgärder som sökanden har vidtagit och för vad som hu- vudsakligen har förekommit med anledning av dessa åtgärder. Nuva- rande bestämmelser om denna uppgiftsskyldighet i 11 kap. 27 5 6 mom. föreslås ändrade så att de blir tillämpliga på företag vilkas tillåtlighet kan antas komma under Kungl. Maj:ts prövning enligt 4 kap. 17 5.

Det egentliga underlaget för Kungl. Maj:ts prövning bör enligt utred- ningen liksom f.n. bestå av upplysningar i ansökningshandlingarna, öv- rig utredning vid vattendomstolen, vattendomstolens yttrande samt, om

Prop. 1971: 106 . 67

det behövs, ytterligare utredning hos Kungl. Maj:t. Sökanden bör lämna en översiktlig redogörelse för sin bedömning av företagets betydelse från. allmänna planeringssynpunkter. Anspråken på innehållet i denna redo- görelse torde inte få ställas för högt. Det bör i allmänhet vara tillräckligt att sökanden presenterar det behov som skall tillgodoses, motstående in- tressen av allmän natur och de alternativa lösningar som kan stå till buds. Sökanden bör vidare med hänsyn till innehållet i 4 kap. 17 å andra stycket 2 uppge sannolika följdföretag. Bestämmelser om sökandens åligganden i dessa hänseenden föreslås infogade i 11 kap. 27 ä 6 mom.

Den förberedande utredningen vid vattendomstolen bör enligt utred- ningen liksom f. n. i första hand ta sikte på företagets verkningar i de hänseenden som normalt faller inom vattendomstolens kompetensom- råde. Det får emellertid anses önskvärt att de myndigheter som hos Kungl. Maj:t företräder det allmänna planeringsintresset — naturvårds— verket, planverket och länsstyrelsen — får möjlighet att aktivt delta i den förberedande processen vid vattendomstolen. F. n. gäller enligt 11 kap. 34 å andra stycket att ansökningshandlingarna jämte kungörelsen rö- rande företag av betydande omfattning eller ingripande beskaffenhet skall sändas till länsstyrelsen i det län där företaget huvudsakligen skall verkställas. Motsvarande underrättelseplikt bör nu införas också gent- emot planverket och naturvårdsverket. En gemensam bestämmelse om underrättelseplikten i mål som kan antas komma under Kungl. Maj:ts prövning föreslås intagen som ett nytt fjärde moment i 11 kap. 35 5.

Även vattendomstolens yttrande till Kungl. Maj:t bör enligt utred- ningen begränsas till vad som normalt faller inom domstolens kompe- tensområde, men det bör innehålla så mycket av det material som har förevarit hos domstolen att Kungl. Maj:t därigenom får en fyllig sam- manfattning av ärendet. Det är bl. a. angeläget att frågan om företagets tillåtlighet enligt 2 kap. 3 5 första stycket blir klarlagd i detalj. Vatten- domstolens sakkunskap synes också böra utnyttjas på så sätt att domsto- len uttalar sig om företagets tillåtlighet med hänsyn till sannolika följd- företag. Utredningen föreslår att vattendomstolarnas skyldighet att avge yttrande till Kungl. Maj:t lagfästes i 4 kap. 20 &.

Utredningen tar härefter upp vissa frågor om f öl j d ä n d r i n g a r till den föreslagna utvidgningen av Kungl. Maj:ts prövningsrätt. De tan- kegångar som ligger bakom utredningens förslag till ändrade regler för prövningen av större företag enligt 2 och 3 kap. VL synes enligt utred- ningen böra slå igenom även i fråga om vissa andra företag. Detta gäller dels större kraftförsörjningsföretag på vilka lagen om vissa åtgärder för utnyttjande av vattenkraft vid krig m.m. kan bli tillämplig och dels större vattenavlednings- och invallningsföretag som omfattas av bestäm- melserna i 7 kap. VL om torrläggning av mark.

Vid prövning av företag enligt 1962 års lag tillämpas i princip VL:s regler, om annat inte följer av särbestämmelser i lagen.-Någon sådan be-

Prop. 1971: 106 68

stämmelse har inte meddelats i fråga om 4 kap. 13 %. Enligt utredningen är det i de situationer då 1962 års lag är tillämplig mest ändamålsenligt att Kungl. Maj:ts prövningsrätt får utövas efter förbehåll i varje särskilt fall. Görs sådant förbehåll, bör de föreslagna reglerna i 4 kap. 17, 18 och 20 åå få motsvarande tillämpning. Däremot är det inte nödvändigt att i beredskapssammanhang upprätthålla det formella kravet på särskild utomproeessuell förberedelse. Bestämmelserna härom i 4 kap. 19 & bör därför inte vara tillämpliga. Regler av nu angiven innebörd föreslås in- tagna i 7 5 i 1962 års lag. Dessutom krävs en jämkning i lagens 14 5.

De nuvarande bestämmelserna i 4 kap. 13 & VL om obligatorisk un- derställning av regleringsföretag i våra sex största insjöar har enligt 7 kap. 46 5 första stycket motsvarande tillämpning på vattenavledningsfö- retag i sjöarna. Hänvisningen till 4 kap. 13 & gäller'också annat vattenav- ledningsföretag varigenom vattnets avrinning regleras i större omfattning eller vattenförhållandena eljest förändras väsentligt. Kungl. Maj:t kan i dessa fall förbehålla sig prövningsrätten. Enligt utredningens mening bör 7 kap. 46 & första stycket nu ändras så att de nya reglerna i 4 kap. 17— 20 åå om Kungl. Maj:ts prövningsrätt i tillämpliga delar kommer att gälla vattenavledningsföretag som är av betydande omfattning eller in— gripande beskaffenhet.

Bestämmelserna om vattenavledning har genom en hänvisning i 7 kap. 49 & gjorts tillämpliga på invallningsföretag i den mån annat inte följer av 7 kap. 50—55 åå. Enligt en särregel i 55 å andra stycket skall vadi 46 % föreskrivs om Kungl. Maj:ts prövningsrätt gälla bara om Kungl. Maj:t har förbehållit sig prövningsrätten. Utredningen anser att denna särregel utan olägenhet kan upphävas, vilket innebär att reglerna i 4 kap. 17—20 åå blir tillämpliga också i fråga om större invallningsföretag.

Frågor om tillstånd till vattenreglering enligt 3 kap. eller till vattenav- ledning eller invallning enligt 7 kap. kan handläggas vid syneförrättning. De lagändringar utredningen har föreslagit i syfte att i ansökningsmål bereda Kungl. Maj:t ett så fullständigt beslutsunderlag som möjligt bör få motsvarighet också när den förberedande handläggningen sker vid sy- neförrättning. Sålunda bör naturvårdsverket och planverket liksom i an- sökningsmål få tillfälle att aktivt delta i förfarandet inför synemän, när företagets tillåtlighet kan antas komma under Kungl. Maj:ts prövning. Synemännen bör för det ändamålet tillställa verken avskrift av ansök- ningshandlingarna jämte kungörelsen. En bestämmelse härom föreslås i ett nytt tredje moment i 10 kap. 42 %. Synemännen bör vidare vara skyl- diga atti underställningsärenden avge eget yttrande till Kungl. Maj:t. En föreskrift härom har införts i 4 kap. 20 &.

VL innehåller vissa bestämmelser om att synemäns utlåtande an- gående vattenreglerings- eller torrläggningsföretag skall underställas vat- tendomstolens prövning (3 kap. 11 & tredje stycket, 7 kap. 45 & tredje stycket och 7 kap. 55 5 första stycket). Enligt utredningens mening bör

Prop. 1971: 106 69

sådan underställning inte ske om företagets tillåtlighet har prövats av Kungl. Maj:t. En föreskrift härom har tagits in som ett nytt andra stycke i 7 kap. 46 å och en hänvisning till denna bestämmelse har gjorts i 3 kap. ' 11 & tredje stycket.

I 3 kap. 1.3 & ges vissa bestämmelser om stadgar för vattenreglerings- företag. Bl. a. föreskrivs i fjärde stycket att stadgarna för att bli gällande skall granskas och fastställas av vederbörande länsstyrelse. I fall som av- ses i 4 kap. 13 & ankommer dessa uppgifter nu på Kungl. Maj:t. Försla- get att 4 kap. 13 5 skall upphävas aktualiserar frågan om och i vilken ut- sträckning Kungl. Maj:t i fortsättningen bör befatta sig med regleringsfö- retagens stadgar. Utredningen föreslår att 3 kap. 13 & fjärde stycket änd- ras så att Kungl. Maj:t helt befrias från dessa uppgifter.

Efter att ha hänvisat till vissa uttalanden i förarbetena -till miljö- skyddslagen, enligt vilka tillstånd eller dispens inte får lämnas för företag - som skulle strida mot fastställd plan (prop. 1969: 28 s. 213 och 230), på- pekar utredningen att gällande b e b y g g e l s e p 1 a n e r måste beaktas även vid tillståndsprövning enligt VL. Det är därför viktigt att Kungl. Maj:t, domstol och synemän får kännedom om existerande planbestäm- melser och om pågående arbete med bebyggelseplaner. Planmyndighe- terna, framför allt länsstyrelserna och kommunerna, torde å sin sida ha intresse av att få komma till tals i tillståndsfrågor som är av betydelse från plansynpunkt. Ett motsvarande behov av samarbete mellan till- ståndsmyndigheter, länsstyrelser och kommuner föreligger med hänsyn till de restriktioner i markanvändningen som kan följa av bestämmelser i annan lagstiftning än byggnadslagen, t. ex. naturvårdslagen. Enligt ut- redningens mening skulle samhällsplaneringen främjas om länsstyrelse och kommun regelmässigt kopplas in i mål som kan vara av betydelse för deras verksamhet i markpolitiska sammanhang.

Utredningen föreslår till en början att sökandens utredningsplikt skall omfatta planförhållandena. Sökanden skall sålunda enligt ett föreslaget tillägg till 11 kap. 27 5 2 mom. uppge om särskilda bestämmelser rö- rande användningen av de mark— och vattenområden som berörs av före- taget har meddelats enligt byggnadslagen eller annan lagstiftning. Upp- giftsskyldigheten föreslås gälla sådana företag i vatten som avses i 11 kap. 1.7 5 2—11. Övriga kategorier torde sakna större intresse från mark- politisk synpunkt. Motsvarande föreskrifter föreslås införda i 10 kap. 33 & första stycket beträffande ansökan om förordnande av förrättnings— man för syneförrättning enligt 3, 7 eller 8 kap. VL. Utredningen föreslår vidare att vattenrättsdomaren genom en föreskrift i 11 kap. 34 & åläggs att tillställa länsstyrelsen kungörelsen i ansökningsmål som avses i 11 kap. 17 5 2—11. Någon motsvarande underrättelse behövs inte i mål som handläggs vid syneförrättning, eftersom länsstyrelsen redan i sam— band med förordnande av förrättningsman får kännedom om företaget. - Slutligen föreslås att vattenrättsdomarens underrättelseskyldighet mot

Prop. 1971: 106 '? -' 70

kommunerna preciseras. F.n. skall enligt 11 kap. 35 5 3 mom. kommun få kungörelse dels i ansökningsmål som avses i 11 kap. 17 5 2—11, dels i vissa andra ansökningsmål, i båda fallen under förutsättning att företa- get kan antas beröra allmänna intressen i orten av någon betydelse. Det kan med visst fog hävdas att det-finns anledning till sådant antagande, om företaget berör planlagt område. Utredningen anser emellertid att 11 kap. 35 ä 3 mom. under alla omständigheter bör förtydligas genom ett tillägg att kungörelse skall tillställas kommun, om företaget berör om- råde inom fastställd general- eller detaljplan. En motsvarande ändring för de fall där mål handläggs vid syneförrättning föreslås-i 10 kap. 42 ä 2 mom.

VL innehåller ett antal bestämmelser om u n d e r s t ä l 1 n i n g till Kungl.Maj:t efter diskretionär prövning hosvattcndomsto- len. Den viktigaste bestämmelsen av detta slag finns i 2 kap. 20 ä 3 mom. Där förutsätts för underställning att vattendomstolen vid sin tillåt- lighetsprövning finner att en byggnad i vatten visserligen är otillåtlig på grund av 2 kap. 3 5 första eller andra stycket men ändå är av så stor be- tydelse från allmän synpunkt att den bör tillåtas med hänsyn till innehål— let i lagrummets tredje stycke. En diskretionär rätt att avgöra om under- ställning skall ske eller inte gäller också i fråga om företag för grundvat- tentäkt enligt 2 kap. 47 5 2 mom. och för vattenavledning enligt 7 kap. 46 å andra stycket, vilken sistnämnda bestämmelse på grund av 7 kap. 49 & skall äga motsvarande tillämpning beträffande invallning.

Miljöskyddslagens bestämmelser om underställning, som återfinns i 16 &, innebär att prövningsmyndigheten skall underställa Kungl. Maj:t av- görandet, om myndigheten finner att å ena sidan skadeverkningarna ut- gör hinder mot tillstånd och å andra sidan verksamheten är av synnerlig betydelse från allmän synpunkt. Myndighetens prövning går alltså enbart ut på att slå fast om de i lagen angivna förutsättningarna för underställ- ning föreligger. Vattenlagsutredningen har enligt sina direktiv att över- väga en utformning av underställningsinstitutet i VL som i möjligaste mån ansluter till den angivna regeln.

Bakom utredningens förslag om utvidgad prövningsrätt för Kungl. Maj:t ligger bl. a. den uppfattningen att konflikter mellan viktiga sam- hällsintressen i allmänhet inte bör lösas domstolsvägen. Det är natur- ligtvis tänkbart att företag i vatten stundom kan visa sig vara ytterst kontroversiella från allmän synpunkt utan att de är av sådan omfattning eller beskaffenhet att de bör prövas av Kungl. Maj:t enligt 4 kap. 17—- 20 åå. Även sådana företag bör i möjligaste mån underställas Kungl. Maj:t för avgörande. Ett system med underställning efter diskretionär prövning av vattendomstol rimmar mindre väl med dessa tankegångar. Underställning bör ske under bestämda i lag angivna förutsättningar. Utredningen anser sig därför redan i detta sammanhang böra föreslå att 2 kap. 20 ä 3 mom., 2 kap. 47 & 2 mom. och 7 kap. 46 å andra styc- ket VL ändras med 16 & miljöskyddslagen som förebild.

Prop. 1971: 106 71

Genom detta förslag påverkas inte grunderna för Kungl. Maj:ts avgö rande. Såvitt avser 2 kap. 20 ä 3 mom. tillkommer det alltså Kungl. . Maj:t att efter en underställning pröva, om vattenbyggnaden är av syn- nerlig betydelse för näringslivet eller för orten eller eljest från allmän synpunkt, och i så fall lämna medgivande till företaget trots att hinder föreligger enligt 2 kap. 3 & första eller andra stycket. Inte heller de före- slagna reglerna i 4 kap. påverkar'Kungl. Maj:ts prövning i dessa fall. Liksom hittills torde Kungl. Maj:t finna sig oförhindrad att föreskriva särskilda villkor för medgivande.

De nya reglerna om Kungl. Maj:ts prövningsrätt föreslås träda i kraft den 1 januari 1972. De bör inte tillämpas i mål som har an- hängiggjorts vid vattendomstol före ikraftträdandet. Sådana mål får handläggas och bedömas enligt äldre lag. Likaså bör syneförrättning handläggas med tillämpning av äldre lag, om förrättningsman har för- ordnats före ikraftträdandet. Samma ordning bör övergångsvis gälla i fråga om de nya bestämmelserna om hänsyn till bebyggelseplaner och om underställning enligt bl. a. 2 kap. 20 ä 3 mom. Utredningens förslag upptar övergångsbestämmelser av denna innebörd.

Några övergångsbestämmelser till ändringen i 3 kap. 13 å, som inne- bär att länsstyrelserna skall överta Kungl. Maj:ts uppgift att granska och fastställa stadgar för vissa vattenregleringsförctag föreslås inte. Skulle ett fastställelseärende vara beroende på Kungl. Maj:ts prövning vid ikraft- trädandet, torde ärendet utan olägenhet kunna överlämnas till vederbö- rande länsstyrelse för avgörande.

Beträffande lagen om vissa åtgärder för utnyttjande av vattenkraft vid krig m. m. anses särskilda övergångsbestämmelser inte behövliga.

2.3. Remissyttrandena

Utredningens förslag har fått ett mycket positivt mottagande vid re- missbehandligen. Remissinstanserna ansluter sig i allmänhet till utred— ningens bedömning i fråga om behovet av p r 0 v i s 0 r i s k a l a g- ändringar och huvudinnehållet i förslaget tillstyrks eller lämnas utan erinran i praktiskt taget samtliga yttranden. Det framhålls som en särskild förtjänst hos förslaget att allmänna planeringssynpunkter kan beaktas vid prövningen av större företag och att Kungl. Maj:t kan ut- nyttja resultaten av den fysiska riksplaneringen. Några remissinstanser understryker dock att förslaget godtas därför att det är fråga om ett pro- visorium i avbidan på ett slutligt ställningstagande till det vattenrättsliga prövningssystemet. I vissa yttranden berörs frågor om den framtida ut- formningen av detta. Härvid uttalas sympatier både för en administrativ prövning i enlighet med utredningens direktiv och för en fortsatt dom- stolsprövning. Från länsstyrelsehåll framhålls, att länsstyrelsereformen den 1 juli 1971 kommer att göra länsstyrelserna bättre rustade att pröva tillståndsärenden enligt VL.

Prop. 1971: 106 72

Förslaget avstyrks av Svenska Samernas Riksförbund och Norrlands Naturvärn. Riksförbundet. anser att en prövning av domstol från samer- nas synpunkt är bättre än en prövning av Kungl. Maj:t och framhåller särskilt att införandet av administrativ prövning enligt miljöskyddslagen har lett till betydande försämringar för samerna. Norrlands Naturvärn anser att förslaget inte leder till någon nämnvärd förbättring i fråga om de brister som finns i det nuvarande prövningssystemct utan tvärtom in- nebär risker för motstående intressen. Naturvärnet påtalar vidare, i likhet med lantbruks—styrelsen, att förslaget medför risk för att det kommer att ta längre tid än f. n. att avgöra tillåtlighetsfrågan.

Västerbygdens vattendomstol anser att förslaget i fråga om Kungl. Maj:ts prövningsrätt är mer omfattande än som behövs. Domstolen före- slår den ordningen att Kungl. Maj:t i ett tidigt skede av vattenmålet skall ha rätt att bestämma om ett företag skall få komma till stånd eller inte med hänsyn till allmänna planeringssynpunkter samt att vattendomsto- len, om Kungl. Maj:t har sagt ja till ett företag, skall döma i målet enligt samma tillåtlighetsregler som f. n.

Enligt naturskyddsföreningen bör Kungl. Maj:ts prövning inskränkas till kontroll av att planerade företag som annars kunde komma att till- låtas inte strider mot allmänna intressen. Kungl. Maj:t bör ha möjlighet att hindra sådana företag eller föreskriva särskilda villkor för att all- männa intressen skall tillgodoses. Vidare anser föreningen att prövningen hos vattendomstolarna och överinstanser inte bör helt sättas ur spel. Un- derställning bör därför ske endast om domstolarna har funnit att företa— get bör komma till stånd trots att hinder föreligger enligt de tillåtlighets- regler som domstolarna har att tillämpa.

Österbygdens vattendomstol framhåller som en förtjänst hos förslaget att det inte som miljöskyddslagen försämrar sakägarnas möjligheter att aktivt medverka under tillåtlighetsfrågans behandling.

Näringslivets Byggnadsdelegalion påpekar att behovet av en bättre samordning av de grundläggande reglerna inom plan- och fastighetsreg- lerande lagstiftning måste komma i förgrunden för den utredningsverk- samhet som pågår på skilda håll. Även advokatsanzfmzdet pekar på sam- ordningsproblemen och föreslår att miljöskyddslagen ändras så att till- ståndsfrågan skall underställas Kungl. Maj:ts prövning när det uppstår konkurrens med sådant företag enligt VL som skall prövas av Kungl. Maj:t.

Naturvårdsverket och koncessimzsnänmden för miljöskydd finner det angeläget att frågan om ändring av gällande vattenhushållningsbestäm- melser som innebär tillstånd till 3. k. nolltappning snarast tas upp till sär- behandling. De framhåller att sådana äldre tillstånd i ett flertal ärenden enligt miljöskyddslagen har visat sig medföra inte oväsentliga olägenhe- ter från vattenvårdssynpunkt.

Vad gäller omfattningen av Kungl. Maj:ts pröv-

Prop. 1971: 106 _ 73

n i n g 8 r ät t ställer sig remissinstanserna positiva till den av utred- ningen föreslagna uppdelningen i kungörelsefall och förbehållsfall. Den närmare utformningen av kungörelsen diskuteras i många yttranden. Vattenöverdomstolen samt Mellanbygdens och Österbygdens vatten- domstolar framhåller att verkningarna av ett företag kan variera avse- värt beroende på i vilken del av landet det är beläget.

Naturskyddsföreningen anser att även mindre kraftbyggnadsföretag bör läggas under administrativ kontroll och påpekar vidare att Kungl. Maj:t bör kunna förbehålla sig prövningen beträffande vissa vattendrag eller sjöar. Norrbottens länsorgan för vattenkraftfrågor understryker vik- ten av att Kungl. Maj:ts prövningsrätt skall få omfatta inte endast större företag.

Mellanbygdens och Söderbygdens vattendomstolar anser att vatten- domstolarna bör ges möjlighet att av eget initiativ hänskjuta företag till Kungl. Maj:ts prövning. Vattenöverdomstolen framför samma önske— mål, dock endast såvitt avser företag som är av betydande omfattning el- ler ingripande beskaffenhet. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län ifrågasätter om inte länsstyrelserna borde ha möjlighet att begära Kungl. Maj:ts prövning av företag som utan att vara kungörelsefall kan väntas få betydande konsekvenser.

Planverket understryker betydelsen av att förbehållsrätten utövas i till- räcklig omfattning och framhåller att verket med hänsyn till sin all- männa kännedom om pågående inventeringar och översiktliga planöver- väganden kan fylla en uppgift när det gäller att ta initiativ till förbehåll.

I mål om grundvattentäkt är vattenrättsdomaren inte skyldig att över— sända kungörelse om ansökan eller ansökningshandlingarna till kammar— kollegiet. Vattenöverdomstolen och Mellanbygdens vattendomstol anser, att Kungl. Maj:ts möjligheter till förbehåll bör ytterligare säkerställas genom att kungörelsen i Vissa sådana mål översänds till kollegiet. Kan-z- markollegiet ifrågasätter införande av en regel om skyldighet att till kol— legiet översända även ansökningshandlingarna.

Vattenöverdomstolen och Västerbygdens vattendomstol understryker betydelsen av att besked om förbehåll enligt 4 kap. 18 % lämnas i ett så tidigt skede av målet som möjligt, helst före huvudförhandlingcn. Vat- tenöverdomstolen anser att ett yrkande om att vattendomstolen skall underställa tillståndsfrågan bör få framställas senast vid huvudförhand- lingen. Näringslivets Byggnadsdelegation framhåller som angeläget att Kungl. Maj:ts beslut om förbehåll motiveras så att vägledning kan er- hållas för framtiden.

Remissinstanserna är övervägande positiva till vad utredningen anför ' om g t u n d e r n a för Kungl. Maj:ts prövning. _Åtskilliga synpunkter framförs emellertid. "

F iskeristyrelsen anser att bestämmelsen i 4 kap. 17 5 för att garantera en fullständigare frihet i bedömningen bör geslen mera allmän utform-

3T Riksdagen 1971. 1 saml. Nr 106

Prop. 1971: 106 74

ning än utredningen föreslår och att några särskilda regler för Kungl. Maj:ts prövning inte behövs. Norrlands Naturvärn anser tvärtom att i lagtexten fylligt bör uppräknas exempel på vad som skall övervägas och på vad som utgör skäl för och emot tillstånd. Näringslivets Byggnadsde- legation, som säger sig godta den föreslagna opreciserade politiska intres- seavvägningen endast som ett provisorium, framhåller att det är ound- gängligen nödvändigt att vägledande intresseavvägningsregler utarbetas under det fortsatta utredningsarbetet. Delegationen framför önskemål om att Kungl. Maj:ts tillståndsbeslut motiveras, så att vägledning er- hålls för framtiden.

Det i 4 kap. 17 å andra stycket punkt 1 använda uttryckt ”allmänna planeringssynpunkter” är enligt Österbygdens vattendomstol oklart till innebörd och omfattning. Domstolen finner det emellertid svårt att hitta ett uttryck som bättre sammanfattar vad som åsyftas.

Vattenfallsverket utgår från att vid Kungl. Maj:ts avvägning mellan ansökt företag och de utökade motstående intressena fullvärdig betydelse skall tillmätas landets vattenkraftresurser. Kraftverksföreningen framför motsvarande synpunkt. Föreningen påpekar vidare att det hittills har funnits en laglig rätt för ägare av strömfall att under vissa förutsätt- ningar få tillstånd till utbyggnad av vattenkraft. Förslaget innebär att denna rättighet försvinner beträffande större företag och ersätts med ett koncessionsförfarande. Prövningen skall ske bl. a. med hänsyn till ”all- männa planeringssynpunkter”, Vilket är ett svävande uttryck som kan tolkas i för tillfället önskad riktning. Advokatsamfundet anför liknande synpunkter och anser att den föreslagna prövningen i politisk ordning in-- ger betänkligheter från rättssäkerhetssynpunkt.

Näringslivets Byggnadsdelegation anser att Kungl. Maj:ts tillstånds— prövning inte bör få innefatta s.k. vcrksamhetsplanering, som kan ut— nyttjas i näringsreglerande syfte, utan enbart skall inriktas på en pröv- ning av markanvändningsfrågor, dvs. en prövning om hinder möter mot företaget med hänsyn till andra kända anspråk på berörda mark- och vattenområden.

Naturvårdsverket och naturskyddsföreningen framhåller som angelä- get att miljövårdsintressets stora betydelse kommer till klart uttryck i motiven.

Vid uppräkningen i punkt 2 av de prövningsgrunder där följdföretag skall beaktas har utredningen utelämnat 2 kap. 3 5 första stycket med motiveringen att i praxis redan har fastslagits att man vid den ekono- miska prövningen kan ta hänsyn till säkra följdföretag. Nedre Norrbyg- dens vattendomstol påpekar att det inte kan vara fel att fastlägga praxis i lagtext men anser att uppräkningen bör utgå, eftersom Kungl. Maj:t kan finna det angeläget att gå längre vid beaktande av följdföretag än dom- stolarna hittills har funnit möjligt. Västerbygdens vattendomstol anser att det bör överlämnas åt praxis att bestämma avgränsningen av de företag

Prop. 1971: 106 75

som är att betrakta som följdföretag samt föreslår att uttrycket ”med sannolikhet” utgår. Vattenöverdomstolen förordar i första hand att be- stämmelsen omarbetas så att det klart framgår att Kungl. Maj:t kan be- akta den negativa effekten av sekundärföretag som inte är att bedöma enligt VL utan exempelvis enligt miljöskyddslagen och i andra hand att rekvisiten ”erforderligt” och ”ändamålsenligt utnyttjande” utgår, efter- som de kan leda till en begränsning av den krets följdföretag till vilka hänsyn bör tas.

Västerbygdens vattendomstol framhåller, att utredningen med det i punkt 3 använda uttrycket ”av synnerlig betydelse från allmän syn- punkt” avser att i förkortad form återge detsamma som gäller för Kungl. Maj:ts medgivande enligt 2 kap. 3 & tredje stycket och 44 & tredje styc- ket, och ifrågasätter lämpligheten av att använda skilda uttryck i bestäm— melser som avser likartade fall. Även naturskyddsföreningen påtalar denna dubblering. Kammarkollegiet framhåller att undantagsregeln i 2 kap. 3 & tredje stycket enligt förarbetena till VL inte skall tillämpas an- nat än i sällsynta undantagsfall och anscr att det bör utsägas i motiven att den föreslagna vidgade prövningsrätten inte får rubba denna princip.

Österbygdens vattendomstol förklarar sig dela utredningens uppfatt- ning, att det sakligt sett saknas anledning att behandla de i 2 kap. 11 å och 12 & första stycket angivna intressena annorlunda än andra samhälls- intressen. Kammarkollegiet anser att det i motiven bör klargöras att dis- pensbcfogenheten får användas endast under alldeles speciella omstän- digheter.

Vattenöverdomstolen förutsätter i anslutning till sina synpunkter om följdföretag under punkt 2 att Kungl. Maj:t skall ta hänsyn till nyttan även för andra än sökanden.

Länsstyrelsen i Jämtlands län framhåller att t. ex. tillfälliga sysselsätt- ningssvårigheter i en del av landet inte bör få medföra, att ett planerings— mässigt sett mindre välbetänkt företag tillåts, och anser att dispens bör få ges endast för att tillgodose ett bestående intresse av synnerlig betydelse från allmän synpunkt. Kammarkollegiet framför liknande synpunkter och anser att innebörden i vad utredningen anför om ”mera långsiktiga arbetsmarknadspolitiska aspekter” bör preciseras i motiven. Norrlands Naturvärn framför liknande åsikter.

Vattenöverdomstolen och Nedre Norrbygdens vattendomstol framhål- ler att andra regler än de i 4 kap. 17 & föreslagna kommer att gälla för sådana företag som hänskjuts till Kungl. Maj:t på grund av bestämmel- serna i 2 kap. 20 & 3 mom. och 47 5 2 mom. samt 7 kap. 46 & tredje styc— ket. Domstolarna föreslår att bestämmelserna ändras så, att de i 4 kap. 17 å andra stycket angivna grunderna för Kungl. Maj:ts prövning blir tillämpliga även efter underställning enligt nämnda lagrum i 2 och 7 kap.

Övre Norrbygdens vattendomstol ifrågasätter om inte det allmänna

Prop. 1971: 106 _ 76

planeringskravet som tillåtlighetsrekvisit bör gälla även de mindre före- tag som fortfarande kommer att ligga kvar under vattendomstolarnas prövning. Domstolen anser att denna tillåtlighetsbestämmelse bör skrivas in bland övriga tillåtlighetsregler i 2 kap., i förekommande fall med en undantagsbestämmelse för mindre företag. Västerbygdens vattendomstol samt länsstyrelsen och länsarkitekten i Jönköpings län framför liknande synpunkter.

Kammarkollegiet understryker att de 5 ä r s k i 1 (1 a vil 1 k 0 r som fö- reskrivs av Kungl. Maj:t inte ersätter utan snarare är en utbyggnad av de villkor för företaget som vattendomstolen kan föreskriva och att det hävdvunna begreppet ”särskilda villkor” har en saklig innebörd som skil— jer det från dessa villkor. Kollegiet anser att det bör klargöras i motiven att uteslutandet av ordet ”särskilda” i lagtexten inte får innebära någon ändring i sak. Vattenfallsverket, Kraftverksföreningen och Näringslivets Byggnadsdelegation framhåller angelägenheten av att möjligheten att fö— reskriva särskilda villkor hålls inom de gränser "som f.n. brukar iakttas. Mellanbygdens vattendomstol anser det påkallat med någon form av an— knytning till den bygd som direkt eller indirekt påverkas av vattenföreta- get.

Vad utredningen anför i fråga om u n d e rl a g et för Kungl. Maj:ts prövning får ett övervägande gott mottagande. Remissinstanserna fram- för dock åtskilliga ytterligare synpunkter.

Naturskyddsfören'ingen anser, att förslaget i vad avser det utompro— eessuella förberedelseförfarandet innebär en uppenbar försvagning av vad som gäller f. n. Enligt föreningens mening bör förfarandet inte in- skränkas till den lilla grupp av företag som kan antas komma under Kungl. Maj:ts prövning. Advokatsamfundet anser, att i 4 kap. 19 % bör föreskrivas att även enskilda sakägare i god tid skall underrättas om det planerade företaget. Planverket framhåller att Kungl. Maj:t redan prö— var om allmän hamn skall få komma till stånd (5 kap. 3 och 13 åå VL). Enligt planverket bör det utomproeessuella förberedelseförfarandet om- fatta även hamnanläggningar, eftersom de har en attraherande effekt från lokaliseringssynpunkt. De myndigheter som företräder det allmänna" planeringsintresset hos Kungl. Maj:t bör enligt planverket också ges möj- ' lighet att aktivt delta i den förberedande processen vid vattendomstolen.

Enligt Norrlands Naturvärn är de föreslagna reglerna i 11 kap. 27 ä 6 mom. om ansökans utformning inte tillräckliga för att skapa underlag för en bedömning av företaget i ett större sammanhang. '

Kammarkollegiet diskuterar partsställningen i vattenmål och framhål- ler att kollegiet har partsställning och att detsanuna gäller naturvårdsver- ket i vattenföroreningsfrågor men att länsstyrelserna inte har partsställ- ning och att planverket enligt utredningens förslag får betraktas som sakkunnigorgan åt domstolen eller kollegiet. Kollegiet tillägger att fiske-

ristyrelsen och vederbörande fiskeriintendent samt sjöfartsstyrelsen och ' '

Prop. 1971: 106 -. . 77

annan förvaltande myndighet enligt 11 kap. 49 & VL inte anses som par- ter. .

Österbygdens vattendomstol understryker att vattendomstolens ytt- rande torde betraktas som en mycket väsentlig del av underlaget för Kungl. Maj:ts prövning. Mellanbygdens och Söderbygdens vattendom- stolar anser det lämpligt att vattendomstolens yttrande avser även all- männa planeringssynpunkter, eftersom vattendomstolarna genom sin verksamhet torde ha vidsträckta erfarenheter i det avseendet. Mellanbyg- dens vattendomstol förutsätter att domstolen i fråga om sannolika följd- företag endast yttrar sig om ändringar av vattenförhållandena och ska- deinverkan, eftersom följdföretagets tillåtlighet inte skall prövas i sam- manhanget.

Kammarkollegiet ifrågasätter om inte Kungl. Maj:t bör inhämta ytt- rande från vattenöverdonstolen i tillåtlighetsfrågan, eftersom Kungl. - Maj:ts vidgade prövningsbefogenheter inskränker överrättsprocessen. Kollegiet framhåller att det torde behövas en särskild remissbehandling hos Kungl. Maj:t för att få underlag för föreskrifter om särskilda villkor.

Vattenfallsverket, som godtar de föreslagna ändringarna, förutsätter härvid att de inte innebär någon väsentlig ökning av sökandens utred- ningsbörda och kostnader. Advokatsamfundet tar upp frågan om kost- nader för enskilda sakägare och framhåller att ersättning har vägrats för kostnader i samband med underställning hos Kungl. Maj:t (NJA 1964 s. 295) men utdömts för kostnader vid utomproeessuellt förberedelse- förfarande (NJA 1960 s. 55). Rätt till ersättning för kostnader bör en- ligt samfundet nu lagfästas i båda dessa fall.

Utredningens förslag till f öl j d ä n (1 r i n g a r lämnas utan erinran av praktiskt taget samtliga remissinstanser.

Kammarkollegiet ifrågasätter om inte 7 kap. 46 å andra stycket i ut- redningens förslag bör utgå och underställning till vattendomstolen av synemäns utlåtande ske enligt gällande regler. Kungl. Maj:ts avgörande i tillståndsfrågan bör nämligen i princip inte innefatta en detaljreglering av villkoren för företaget. Vattendomstolen bör därför efter underställ- ning av synemännens utlåtande alltjämt kunna ta ställning till företagets närmare utformning.

Vattenöverdomstolen och Västerbygdens vattendomstol anser att det bör övervägas att i 11 kap. 46 % införa en begränsning av vattenrättsdo- marens möjligheter att medge provisoriska åtgärder i mål som är under- kastade Kungl. Maj:ts prövning. Västerbygdens vattendomstol efterlyser vidare en bestämmelse motsvarande 5 kap. 3 5 andra stycket VL som reglerar den fortsatta handläggningen vid vattendomstolen sedan Kungl. Maj:t har meddelat beslut i tillståndsfrågan.

Kammarkollegiet påpekar att utredningen inte har uppmärksammat frågan om det processuella förfarandet i fall, då Kungl. Maj:t har läm- nat sådant tillstånd till vattenbortledning som avses i 2 kap. 40 & VL.

Prop. 1971: 106 78

SMHI anser, att det i VL bör införas en bestämmelse att Kungl. Maj:t vid tillståndsgivning kan förordna särskild kontrollant att utöva tillsyn över företagets skötsel.

Vad utredningen föreslår om hänsynstagande till b e b y g g e l s e- plan er får över lag ett gynnsamt mottagande av remissinstanserna. Viss kritik framförs dock.

Vattenöverdomstolen, Mellanbygdens vattendomstol, planverket samt länsstyrelsen och länsarkitekten i Västernorrlands län kritiserar de av ut- redningen i 11 kap. 35 5 3 mom. andra stycket föreslagna begränsning- arna i fråga om underrättelseskyldigheten mot kommun och föreslår att kungörelse alltid skall översändas till berörda kommuner. Domstolarna begränsar sig dock härvid till mål enligt 11 kap. 17 % 2—11. Kommun- förbundet föreslår, att den i 11 kap. 35 ä 3 mom. andra stycket före- skrivna underrättelseskyldigheten gentemot kommun i mål om grund- vattentäkt utvidgas att omfatta även mål om ytvattentäkt.

Länsstyrelsen och länsarkitekten i Västerbottens län samt länsarkitek- ten i Stockholms län ifrågasätter om inte i utredningen bör som ett obli- gatoriskt led ingå en av vederbörande länsstyrelse verkställd utredning och bedömning, vilket skulle kunna minska sökandens utredningsplikt i fråga om planförhållandena. Länsarkitekten i Västernorrlands län fram- håller, att sökandens utredningsplikt bör omfatta även generalplanemäs- siga utredningar som har antagits av kommunfullmäktige samt andra översiktliga utredningar om mark- och bebyggelseförhållanden (disposi- tionsplaner). '

Vattenöverdomstolen vill inte motsätta sig att de av utredningen före- slagna bestämmelserna införs, eftersom de kan vara av betydelse för planmyndigheterna. Domstolen delar emellertid inte utredningens upp- fattning i fråga om vattendomstolens skyldighet och möjlighet enligt gäl- lande rätt att vid sin prövning beakta fastställda planer. I avsaknad av särskild lagbestämmelse därom torde enligt vattenöverdomstolens me- ning bristande överensstämmelse mellan ett företag enligt VL och fast— ställd plan inte kunna föranleda att tillstånd till företaget vägras. Möjli- gen kan tänkas att tillståndet förknippas med ett villkor eller en erinran att det inte får tas i anspråk förrän planen har ändrats.

Näringslivets Byggnadsdelegation anser, att Kungl. Maj:t som högsta planmyndighet bör vara oförhindrad att i samband med prövning enligt VL ompröva gällande planbestämmelser eller meddela erforderlig dis- pens för genomförande av det ansökta företaget. Advokatsamfundet framför liknande synpunkter.

Vad beträffar reglerna om underställning efter diskre- ti o 11 ä r p r 6 v nin g hos vattendomstolen ifrågasätter kammarkolle- giet om man inte kan upphäva 2 kap. 3 & tredje stycket och 20 ä 3 mom. samt motsvarande bestämmelser om grundvattentäkt och företag enligt 7 kap., eftersom dessa regler inte längre har någon uppgift att fylla. Kolle-

Prop. 1971: 106 79

giet påpekar att ett företag som varken är ekonomiskt tillåtligt eller av sådan omfattning att det skall prövas av Kungl. Maj:t inte rimligen kan ha sådan betydelse att det föreligger grund för dispens.

Vattenöverdomstolen anser det önskvärt att syftet med den föreslagna lagändringen kommer till klarare uttryck än i förslaget, vilket möjligen skulle bli fallet om man byter ut ordet ”föreligger” mot ”kan föreligga”. Även Mellanbygdens vattendomstol anser det påkallat med en tydligare formulering. Vattenöverdomstolen påpekar vidare att man bör undvika att använda termen underställning i en ny betydelse, eftersom den hittills har reserverats för underställning till vattendomstolen av synemäns utlå- tande. Enligt vattenöverdomstolens mening bör bestämmelserna utfor- mas som en föreskrift om att vattendomstolen skall ”hänskjuta frågan till Konungens prövning”. Naturskyddsföreningen påpekar att man inte kan utläsa av lagtexten i vilket skick målet skall befinna sig vid under- ställning och inte heller vad det är för fråga som underställs Kungl. Maj:ts avgörande.

I fråga om 6 v e r g å n g 5 r e g 1 e r n a anser naturskyddsföreningen att de nya bestämmelserna bör göras tillämpliga på redan anhängiga mål.

3. Fastighetsdomstolar och vattendomstolar 3.1 Gällande rätt

Allmän underrätt är första domstolsinstans i alla mål och ärenden rö- rande fast egendom som inte uttryckligen har undantagits från dess kompetens. F. n. gäller föreskrifter om undantag från huvudregeln be- träffande åtskilliga typcr av mål och ärenden. Undantagen betingas i all- mänhet av behovet av tekniska specialkunskaper hos domstolen inom olika områden. Detta behov har tillgodosetts genom inrättande av spe- cialdomstolar med särskilda regler om sammansättningen och förfaran- det. Sådana specialdomstolar är ägodelningsrätt, expropriationsdomstol och vattendomstol. Vidare gäller i fråga om vissa slag av mål och åren- den att de skall handläggas av fastighetsdomstol, som är viss underrätt i särskild sammansättning. Slutligen kan nämnas att vissa särskilda slag av mål och ärenden skall behandlas av annat specialforum. Sålunda skall mål om ersättning för mistad fiskerätt enligt 2 & första stycket lagen (1950: 599) om ersättning för mislad fiskerätt m. m. tas upp av fiskevår— deringsnämnd och vissa vatten- och avloppsmål enligt 37 & lagen (1970: 244) om allmänna vatten- och avloppsanläggningar av statens va- nämnd.

Angående fastighetsdomstol, ägodelningsrätt, expropriationsdomstol och vattendomstol samt rättegången vid sådan domstol gäller i tillämp— liga delar vad som är föreskrivet om allmän domstol i den män inte an-

Prop. 1971: 106 ' 80

nat följer av särskild föreskrift i lag eller annan författning. Bestämmel- ser av sådan innebörd finns i 2 % FDL, 21 kap. 1 & tredje stycket lagen (1926: 326) om delning av jord å landet (JDL), 13 & ExL och 11 kap. 1 & sista stycket VL.

3.1.1 Fastighetsdomstolarna

Enligt 1 5 första stycket FDL skall det finnas en fastighetsdomstol i varje län. Kungl. Maj:t kan dock föreskriva att annat område än län skall vara fastighetsdomstols domkrets. Den allmänna underrätt som Kungl. Maj:t bestämmer skall vara fastighetsdomstol. I paragrafens an— dra stycke föreskrivs att fastighetsdomstol skall ta upp de mål och åren- den som anges i särskild lag eller författning. Domstolens sammansätt- ning regleras i 3 å. I domstolen ingår fem ledamöter. Ordföranden utses bland de lagfarna domarna i den allmänna underrätten. Av de övriga le- damöterna skall en vara lagfaren domare i underrätten eller i annan un- derrätt eller i vattendomstol, en ha teknisk utbildning och erfarenhet av fastighetsbildning eller fastighetsvärdering samt två vara nämndemän. Dessa bör vara allmänt betrodda och väl förtrogna med sin orts förhål- landen. Nämndeman i fastighetsdomstol utses genom val för sex år. Kungl. Maj:t eller myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer fastställer för varje domsaga inom fastighetsdomstols område det antal nämndemän som skall utses. Bestämmelser om domförhet finns i 4 %. Fastighets- domstol är domför utan nämndemännen eller, i den omfattning Kungl. Maj:t bestämmer, med en lagfaren ledamot vid måls avgörande utan hu- vudförhandling samt vid annan handläggning som inte sker vid huvud- förhandling eller syn på stället. Åtgärd för måls förberedande får i den omfattning Kungl. Maj:t bestämmer vidtas av lagfaren eller teknisk leda- mot eller av tjänsteman vid underrätten. I 11 % andra—fjärde styckena kungörelsen (1969: 248) om fastighetsdomstol föreskrivs att domstolen är domför med en lagfaren ledamot vid måls avgörande utan huvudför- handling, vid annan handläggning som inte sker vid huvudförhandling eller syn på stället och vid handläggning av ärende samt att åtgärd för måls förberedande får vidtas av lagfaren ledamot i domstolen eller tjäns- teman vid underrätten i samma omfattning som gäller för allmänna tvis- tcmål.

Förslaget till FDL lades fram i prop. 1969: 44. Syftet med förslaget var i första hand att skapa lämpliga domstolar för fastighetsbildningsmål. I propositionen anfördes emellertid att även expropriationsmålen fram— deles borde föras till dessa domstolar. Detta ansågs lämpligt från både principiell och praktisk synpunkt, eftersom värderingsfrågorna'i framti- den beräknades få en mera framskjuten plats i fastighetsbildningsmålen än tidigare. Vidare framhölls att det låg nära till hands att låta samma domstol pröva också andra ersättningsfrågor än enligt fastighetsbild- nings- och expropriationslagstiftningen.

Prop. 1971: 106 31

De enda mål som f. n. skall tas upp av fastighetsdomstol är vissa mål enligt miljöskyddslagen, nämligen mål som rör inlösen av fastighet eller del av fastighet (33 5 första stycket), ersättningsanspråk eller annat en- skilt anspråk på grund av miljöfarlig verksamhet (34 5), gottgörelse för förlust som inteckningshavare lider till följd av att ersättning har blivit för lågt beräknad och inte har prövats av domstol (35 & sista stycket) samt ersättning för skada och intrång vid undersökningsarbete (51 5 and- ra stycket). För handläggning av miljöskyddsmål och ärenden som har samband med sådana mål har i kungörelSen om fastighetsdomstol sex- tingsrätter utsetts att vara fastighetsdomstol. Dessa är Stockholms tings- rätt för Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Gotlands, Örebro och Västmanlands län, Jönköpings tingsrätt för Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs, Kalmar och Skaraborgs län, Malmö tingsrätt för Blekinge, Kristianstads och Malmöhus län, Göteborgs tingsrätt för Hallands, Göte- borgs och Bohus, Älvsborgs och Värmlands län, Falu tingsrätt för Kop- parbergs, Gävleborgs och Jämtlands län samt Umebygdens tingsrätt för Västernorrlands, Västerbottens och Norrbottens län.

Beträffande fastighetsdomstolarnas framtida kompetensområde före- ligger redan nu vissa definitiva beslut. Enligt 1.5 kap. 1 % PBL, vilken träder i kraft den 1 januari 1972, skall fastighetsbildningsmål, dvs. mål som fullföljs från fastighetsbildningsmyndighet enligt bestämmelserna i nämnda kapitel, prövas av fastighetsdomstol. I 7 5 lagen (1970: 989) om införande av fastighetsbildningslagen (FBLP) föreskrivs att mål eller ärende som är anhängigt hos ägodelningsrätten vid FBL:s ikraftträdande skall prövas av fastighetsdomstolen. Detsamma Skall gälla sådant be- svärsmål enligt 5 kap. lagen (1917: 269) om fastighetsbildning i stad (FBLS) som vid samma tidpunkt är anhängigt hos vederbörande myn— dighet. Även JB, vilken likaledes träder i kraft den 1 januari 1972, inne- håller bestämmelser om prövning av fastighetsdomstol. Enligt 8 kap. 32 & första stycket-skall sådan domstol ta upp klandertalan mot arrende- nämnds beslut liksom arrendetvist som inte ankommer på arrende- nämnds prövning och vissa ärenden rörande arrende och enligt 1.2 kap. 71 & första stycket gäller detsamma klandertalan mot hyresnämnds be- slut och hyrestvist som inte ankommer på hyresnämnds prövning, om målet inte rör kollektivavtal. Fastighetsdomstol skall alltså vara exklusivt forum i arrende- och hyrestvister. Detta gäller också mål om lagsökning eller betalningsföreläggande. Enligt 12 kap. 71 å andra stycket JB skall fastighetsdomstol i hyresmål bestå av ordföranden och den andre lag- farne ledamoten samt tre nämndemän. Enligt 17 5 första" stycket lagen (1957: 390) om fiskearrenden i dess lydelse fr.o.m. den 1 januari 1972 (1970: 1018) skall fastighetsdomstol vara exklusivt forum också i tvister om fiskearrende. På fastighetsdomstol skall vidare fr. o. m. nämnda dag enligt lagen (1970: 998) om arrendenämnder och hyresnämnder an- komma att pröva dels besvär mot sådan nämnds avvisnings- och avskriv—

Prop. 1971: 106 82

ningsbeslut samt beslut om vissa ersättningar (22 5), dels frågor om utdö- mande av vite enligt nämnda lag (27 å).

Slutligen kan nämnas att fastighetsdomstol enligt 77 å i den i prop. 1971: 12 föreslagna nya bostadsrättslag som är avsedd att träda i kraft den 1 januari 1972 skall handlägga även vissa bostadsrättstvister.

3.1.2 Ägodelningsrätterna

De grundläggande reglerna om ägodelningsrätt finns i 21 kap. JDL och 6 kap. 16 & FBLS. För varje domsaga finns en ägodelningsrätt. I all- mänhet består ägodelningsrätten av en ägodelningsdomare som ordfö- rande samt tre ägodelningsnämndemän. Om domsaga helt eller delvis ut- görs av- stad vars rådhusrätt ersatts av tingsrätt, är emellertid tingsrätten ägodelningsrätt, vilket innebär att ägodelningsrätten består av tre lag- farna domare. Kungl. Maj:t kan dock för sådan domsaga föreskriva att ägodelningsrätten skall ha den sammansättning som följer av huvudre- geln. Ägodelningsdomare skall i regel utses bland de lagfarna domarna i tingsrätten, men viss möjlighet finns att förordna gemensam ägodelnings- domare för två eller flera domsagor. Ägodelningsnämndemän utses genom val för sex år och till ett antal av sex för varje domsaga. Ägodel- ningsnämndeman bör vara allmänt betrodd, kunnig i lanthushållning och väl förtrogen med ortens förhållanden. Han skall vara valbar till nämn- deman i domsagan och får inte ha uppnått 65 års ålder. Överlantmätarcn och länsarkitekten kan kallas att biträda ägodelningsrätten.

Bestämmelser att mål skall tas upp av ägodelningsrätt finns i JDL och FBLS. Dessutom finns sådana bestämmelser i bl.a. lagen (1926: 336) om sammanläggning av fastigheter å landet, lagen (1930: 99) om delning av fastighet vid ändring i rikets indelning m.m., lagen (1932: 223) med särskilda bestämmelser om delning av jord å landet inom vissa delar av Kopparbergs län, lagen (1952: 152) om sammanföring av samfälld väg- mark och av järnvägsmark med angränsande fastighet m.m. och lagen (1969: 140) om rätt för innehavare av järnväg att påkalla ägoutbyte. Alla nu nämnda lagar skall enligt 2 & FBLP upphöra att gälla när FBL träder i kraft. Också lagen (1932: 230) med särskilda bestämmelser om äldre ägogränser innehåller bestämmelse om att mål skall prövas av ägodel— ningsrätt. Denna lag upphävs enligt 2 & JP i samband med att JB träder i kraft.

Föreskrifter att mål skall tas upp av ägodelningsrätt finns i övrigt i 12 & sista stycket och 34 5 lagen (1921: 378) om ströängars indragande till kronan, 11 5 första stycket lagen (1925: 334) om rätt i vissa fall för nyttjanderättshavare att inlösa under nyttjanderätt upplåtet område (cn- sittarlagen), 37, 86 och 105 55 lagen (1939: 608) om enskilda vägar, 23 5 första stycket lagen (1943: 431) om allmänna vägar, 4 5 första stycket lagen (1945: 119) om stängselskyldighet för järnväg m.m., 11 5 första stycket och 18 å" andra stycket lagen (1962: 270) om äganderätts-

Prop. 1971: 106 83

utredning, lagfart och sammanläggning av fastigheter i vissa fall, 21 5 första stycket lagen (1966: 700) om vissa geinensamhetsanläggningar och 10 5 första stycket legaliseringslagen (1968: 578).

3.1.3 Expropriationsdomstolarna

I fråga om expropriationsdomstol finns de grundläggande bestämmel- serna i 14—19 åå ExL. Det finns en expropriationsdomstol för varje domsaga. Expropriationsdomstol består av ägodelningsdomaren i orten som ordförande, två särskilt utsedda expropriationstekniker och två nämndemän i orten. I mål av mindre betydelse är domstolen domför med ordförande, nämndemän och en tekniker. Expropriationstckniker förordnas av Kungl. Maj:t eller myndighet som Kungl. Maj:t bestäm- mer. De utses för sex år i sänder för varje län till lämpligt antal. Hälften av dem skall ha erfarenhet av fastighetsvärdering i tätort och hälften erfarenhet av sådan värdering på landet. Av de båda nämndemännen bör den ene äga fastighet men den andre inte.

Föreskrifter att mål skall tas upp av expropriationsdomstol finns, för- utom i ExL, i 2 kap. 18 5 första stycket och 4 kap. 10 5 första stycket VL, 14 ä 1 och 3 mom. lagen (1886: 46 s. 1) angående stenkolsfyndig- heter m. m., 1 & sista stycket lagen (1902: 71 s. 1) innefattande vissa be- stämmelser om elektriska anläggningar, 4 kap. 24 5 lagen (1907: 36 s. 1) om nyttjanderätt till fast egendom, 24 å andra stycket lagen om all- männa vägar, 23, 39, 46, 53, 65, 69, 71, 85 och 117 åå byggnadslagen (1947: 385), 2 5 andra stycket lagen (1947: 290) om tvångsinlösen av vanhävdad jordbruksegcndom, 4 & lagen (1949: 658) om inlösen i vissa fall av rätt till gruva rn. m., 10 å och 11 å andra stycket lagen (1960: 690) om byggnadsminnen samt 33 %, 34 å andra stycket och 35 å andra styc— ket naturvårdslagen (1964: 822).

Lagen om nyttjanderätt till fast egendom upphävs i samband med JB:s ikraftträdande. Bestämmelsen i 4 kap. 24 & har emellertid i sak oförändrad överförts till 13 kap. 23 & JB. Beträffande byggnadslagen träder vissa ändringar i kraft den 1 januari 1972 (1970: 992). Änd- ringarna innebär bl. a. att 46 & upphävs och att hänvisningen till ex- propriationsdomstol i 39 & utgår.

Enligt 6 & lagen (1924: 384) om återköpsrätt till fast egendom skall talan om återköpsrätt väckas vid expropriationsdomstol. Lagen upphör- de att gälla med utgången av år 1968 men skall fortfarande tillämpas på återköpsrätt som då bestod. Efter utgången av år 1973 får åter- köpsrätt dock inte göras gällande.

3.1.4 Vattendomstolarna

Vattendomstolsorganisationen regleras i sina huvuddrag i 11 kap. 2— 15 åå VL och kungörelsen (1959: 363) om rikets vattendomstolar. Anta- let vattendomstolar, som enligt 11 kap. 9 5 första stycket VL bestäms av

Prop. 1971: 106 ' 34

Kungl. Maj:t, är f.n. sex, Övre Norrbygdens vattendomstol i Luleå, Nedre Norrbygdens i Umeå, Mellanbygdens i Östersund, Österbygdens i Stockholm, Söderbygdens i Växjö och Västerbygdens i Vänersborg. Gränserna mellan de olika vattendomstolarnas domkretsar skall enligt 11 kap. 9 & andra stycket följa vattendelare mellan olika vattensystem. Kungl. Maj:t har i nyssnämnda kungörelse meddelat närmare föreskrif- ter om dessa gränser. Vattendomstolarna är fristående från de allmänna underrätterna och lyder i administrativt hänseende under Svea hovrätt såsom vattenöverdomstol.

Vattendomstol består enligt 11 kap. 2 ä'av en vattenrättsdomare som ordförande, vilken skall vara lagkunnig och erfaren i domarvärv, två vattenrättsingenjörer, vilka skall vara sakkunniga och erfarna i vattenfrå- gors tekniska behandling, samt två vattenrättsnämndemän. I mål rörande företag som är utan nämnvärd inverkan på vattenförhållandena och som inte berör motstående intressen av någon betydelse är domstolen domför med ordförande, nämndemän och en vattenrättsingenjör. Enligt 3 & stad- gan (1960: 306) för vattendomstolarna skall vattenrättsingenjörerna ha sakkunskap särskilt i fråga om byggande-i vatten (vattenbyggnadstek- niska ingenjörer) eller särskilt i fråga om torrläggning av mark (agrikul- turtekniska ingenjörer). Om två vattenrättsingenjörer skall tjänstgöra i domstolen skall den ene vara vattenbyggnadsteknisk ingenjör och den andre agrikulturteknisk ingenjör. I mål om grundvatten eller avloppsvat- ten kan dock i stället för endera förordnas annan ingenjör med särskild sakkunskap i ämnet. Vattenrättsnämndemännen bör vara allmänt be- trodda och kunniga om sin orts förhållanden samt skall vara valbara till nämndemän vid allmän underrätt och får inte ha uppnått 65 års ålder. Varje ledamot i domstolen har vid omröstning en röst (11 kap. 12 å). Vattenrättsdomare och vattenrättsingenjör utnämns av Kungl. Maj:t som också bestämmer om samme vattenrättsingenjör skall tjänstgöra vid mer än en vattendomstol (11 kap. 3 5). Vattenrättsingenjör brukar ut- nämnas vid rikets samtliga vattendomstolar med tjänstgöringsskyldighet företrädesvis vid en av dem. Vattenrättsnämndemän utses genom val för- sex år. Kungl. Maj:t eller myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer fast- ställer det antal nämndemän som skall utses för varje domsaga (11 kap. 4 5). Vattenrättsdomaren bestämmer för varje mål vilka nämndemän som skall tjänstgöra i domstolen. Till tjänstgöring bör kallas nämndemän från det län som berörs av målet. Om mer än ett län berörs," avgör vat- tenrättsdomaren om nämndemännen skall tas från olika län eller ett av : dem (11 kap. 5 €). Hos vattendomstol skall enligt 11 kap. 8 å en eller flera vattenrättssekreterare (fiskalspersonal) vara anställda.

I VL finns inte några bestämmelser om att vattendomstol kan vara domför med ordföranden ensam. Däremot innehåller lagen en rad regler om att vissa åtgärder av förberedande karaktär och vissa beslut ankom- mer på vattenrättsdomaren, i'vissa fall vattenrättssekreterare.

Prop. 1971: 106 .' 85

Vattendomstol handlägger och prövar vattenmål. Vad som skall hän- föras till vattenmål anges i 11 kap. 17—21 åå VL. Talan mot avgöran- den av vattendomstol fullföljs i vattenöverdomstolen.

3.2. Förslagen i departementspromemorian och vattenlagsutredningens betänkande

3.2.1. Fastighetsdomstolarnas kompetensområde

I departementspromemorian konstateras till en början att det vid fas- tighetsdomstolarnas tillkomst förutsattes att dessa skall utgöras av all- männa underrätter — tingsrätter — som i särskild sammansättning skall pröva mål med anknytning till fast egendom, främst sådana som rör fas- tighetsbildning och fastighetsvärdering. Genom att målen koncentreras till ett begränsat antal domstolar med stora domsområden samt genom reglerna om domstolarnas sammansättning och om förfarandet skapas garantier för att målen handläggs och prövas på ett sätt som uppfyller både rättssäkerhetens och effektivitetens krav. Mot bakgrund härav läggs i promemorian fram förslag till hur "fastighetsdomstolarnas kom- petensområde närmare skall bestämmas.

När JDL och FBLS upphävs i samband med att FBL träder i kraft upphör ägodelningsrättcrna att finnas till. Fastighetsdomstolarna bör en- ligt promemorian uppenbarligen överta ägodelningsrätternas nuvarande uppgifter enligt sådan lagstiftning som skall gälla även i fortsättningen. De lagar det här är fråga om har angetts i avsnitt 3.1.2. Samtliga dessa lagar behöver överarbetas även i andra avseenden med anledning av den nya fastighetsbildningslagstiftningen. Eftersom arbete härmed pågår inom justitiedcpartementet läggs inte några förslag till ändringar i dessa lagar fram i promemorian. Sannolikt kommer dock även efter utgången av år 1971 att i olika lagar och andra författningar finnas kvar uttryck som ägodelningsrätt, ägodelningsdomare och ägodelningsnämndemän. Därför bör lämpligen i en övergångsbestämmelse föreskrivas att dessa uttryck efter utgången av är 1971 skall avse fastighetsdomstol, ordfö- rande i fastighetsdomstol resp. nämndeman i fastighetsdomstol.

Vad beträffar expropriationsmålen har enligt promemorian" efter riks- dagsbehandlingen av prop. 1969: 44 med förslag till FDL inte tillkommit någonting nytt som ger anledning att frångå den därvid gjordabedöm- ningen att dessa mål lämpligen bör överföras till fastighetsdomstolarna. Expropriationsdomstolarna bör på samma sätt som ägodelningsrätterna avskaffas och ersättas av fastighetsdomstolarna fr. o.m. den 1 januari 1.972. Detta föranleder ändringar i 14, 20," 38, 42, 67 och" 89 åå ExL. Vi- dare föreslås att 13, 15—19, 28 och 29 åå samma lag upphävs, eftersom motsvarigheter till dessa bestämmelser finns 1 FDL.

Inom kommunikationsdepartementet förbereds förslag till ny lag om

Prop. 1971: 106 86

allmänna vägar på grundval av vägsakkunnigas betänkande (SOU 1968: 17) Allmänna vägar. Eftersom det kan förutses att mål enligt den nya lagen, som avses träda i kraft den 1 januari 1972, föreslås bli hand- lagda av fastighetsdomstol, har den nu gällande lagen om allmänna vä- gar förbigåtts i promemorian. Även gruvlagstiftningen är f. 11. under översyn. Ny lagstiftning förbereds inom industridepartementet på grund— val av gruvrättsutredningens betänkanden (SOU 1969: 10) Ny gruvlag och (SOU 1970: 45) Gruvrättslig speciallagstiftning. Någon ny lagstift— ning torde dock inte hinna genomföras till den 1 januari 1972. De be- stämmelser inom gruvrätten som föreskriver att frågor skall prövas av expropriationsdomstol bör därför anpassas till den situation som inträder när expropriationsdomstolarna avskaffas. Några andra ändringar på gruvrättens område har däremot inte övervägts i promemorian.

De bestämmelser utanför ExL och lagen om allmänna vägar som in- nebär att mål skall tas upp av expropriationsdomstol har redovisats i av- snitt 3.1.3. Alla dessa mål avser inlösen av fast egendom eller ersättning för skada och intrång på sådan egendom eller i övrigt frågor som fastig— hetsdomstol skall vara speciellt skickad att pröva. Därför föreslås att ordet expropriationsdomstol fr. o. m. den 1 januari 1972 byts ut mot fas- tighetsdomstol i de paragrafer där det nu direkt utsägs vid vilken dom- stol talan skall väckas. De paragrafer som bara hänvisar till forumbe- stämmelser i ExL eller byggnadslagen behöver däremot inte ändras. Inte heller anses någon ändring i den redan upphävda lagen om återköpsrätt till fast egendom böra komma i fråga. På grund av dessa överväganden läggs i promemorian fram förslag till ändrad lydelse av 4 kap. 10 & VL, 13 kap. 23 och 24 åå JB, 23, 53, 65 och 137 55 byggnadslagen, 45 lagen om inlösen i vissa fall av rätt till gruva m. m., 10, 11 och 12 55 lagen om byggnadsminnen samt 33, 34, 35 och 36 åå naturvårdslagen. Vidare föreslås att i en övergångsbestämmelse föreskrivs att, om i lag eller an- nan författning förekommer något av uttrycken expropriationsdomstol eller expropriationstekniker, detta uttryck efter utgången av år 1971 skall avse fastighetsdomstol resp. teknisk ledamot i fastighetsdomstol. En så- dan övergångsbestämmelse föranleder att eventuella mål om återköpsrätt skall handläggas vid fastighetsdomstol.

När det gäller mål som f. n. handläggs av allmän domstol konstateras i promemorian att fastighetsdomstol enligt JB blir exklusivt forum i ar- rendetvister och hyrestvister. Detsamma gäller tvister om fiskearrende samt, enligt förslaget till ny bostadsrättslag, bostadsrättstvister. En kate- gori av mål som har många beröringspunkter med nu nämnda tvister är sådana som avser besvär mot hyresnämnds beslut enligt lagen (1970: 246) om tvångsförvaltning av bostadsfastighet. I promemorian an- förs att dessa mål rimligen bör handläggas av samma domstol som prö— var hyrestvister. Forumregeln i 17 & tredje stycket sistnämnda lag före-

Prop. 1971: 106 87

slås därför ändrad. Detsamma gäller regeln i 115 tredje stycket om klander av förvaltningen. . Bland de övriga mål söm kommer i fråga att föra över från allmän domstols till fastighetsdomstols kompetensområde behandlas i promemo- rian först mål om inlösen eller annat tvångsförvärv av fast egendom. Mål om inlösen enligt 10 & jordförvärvslagcn (1965: 290) rör såväl mark- användnings- som fastighetsvärderingsfrågor. Sådana mål föreslås där- för överflyttade till fastighetsdomstol genom ett tillägg till 11 5 första stycket andra punkten nämnda lag. Vidare anförs att det saknas anled- ning att i processuellt avseende behandla mål om inlösen av jord enligt 5 & jordhävdslagen (1969: 698) på annat sätt än mål om inlösen i allmän- het. Fastighetsdomstol föreslås därför genom en ändring i 55 andra stycket nämnda lag bli behörig att pröva också sådana mål. I 4 & JP fö- reskrivs att sådan lösningsrätt avseende ofri tomt i stad som följer av 4 kap. 6 5 äldre jordabalken jämförd med förordningen (1875: 42 s. 9) an- gående upphörande av hembudsskyldighet fortfarande skall tillkomma markens ägare. I promemorian anförs att mål om sådan lösningsrätt torde vara sällsynta och så småningom helt upphöra men att någon an- ledning att i processuellt hänseende behandla dem annorlunda än andra mål om inlösen inte finns. Därför föreslås ett tillägg till berörda paragraf i JP med föreskrift att mål som avses i paragrafen skall tas upp av fas- tighetsdomstol.

Enligt gällande lagstiftning har allmän domstol att i åtskilliga fall pröva frågor som huvudsakligen rör fastighetsteknik eller fastighetsvär- dering. I den mån mål där sådana frågor förekommer står fastighetsbild- nings- eller expropriationsmålen mycket nära bör de enligt promemorian överföras till fastighetsdomstol.

Det ankommer nu på allmän domstol att pröva vissa tvister enligt ExL. I promemorian föreslås att tvister om ersättning för skada vid för- undersökning för expropriation (72 å första stycket), tvister om ändring, flyttning eller borttagande av elektrisk svagströmsledning (96ä första och andra styckena) samt tvister om ersättning till jordägare i fall då ex- propriationssökande som har nyttjanderätt till marken sitter kvar utöver den dag då nyttjanderätten skolat upphöra (104å andra stycket) över- förs till fastighetsdomstols kompetensområde. Frågor som avses i 755 byggnadslagen, dvs. tvister om ersättning för skada på intilliggande mark m. m. till följd av att område som har varit avsett till allmän samfärdsel vid genomförandet av stadsplan blir använt för annat ändamål eller änd- rat till sitt höjdläge, bör enligt promemorian inte prövas i annan ordning än övriga ersättningsfrågor enligt byggnadslagen. Därför föreslås att ett nytt andra stycke införs i 75 5 med hänvisning till bestämmelserna i 65 & om handläggningen av tvister om ersättning för gatumark. I denna para- graf föreskrivs bl.a. att kommunen skall svara för rättegångskostna- derna i målet, om inte annat finnes skäligt med hänsyn till omständighe-

Prop. 1971: 106 88

terna. Den föreslagna hänvisningen innebär att denna kostnadsregel blir tillämplig också på tvister enligt 75 å, vilket enligt promemorian förefal- ler befogat.

Ersättningsfrågor enligt lagen (1942: 350) om fornminnen handläggs f.n. av allmän domstol. Något avgörande skäl att låta sådana mål och mål om ersättning enligt lagen om byggnadsminnen behandlas vid olika slag av domstolar synes enligt promemorian inte föreligga. Vidare bör samma forumregler gälla för alla slag av tvister enligt fornminneslagen. På grund härav föreslås att tvister om ersättning för kostnad eller skada till följd av att riksantikvarien låter undersöka eller vidtar annan åtgärd med fast fornlämning (5 å tredje stycket), om ersättning till den som vägras tillstånd att rubba, förändra eller ta bort fast fornlämning (7 å första stycket) samt om kostnad för särskild undersökning av forn- lämning eller särskild åtgärd för att bevara fornlämning (9 å första stycket) skall prövas av fastighetsdomstol.

I enlighet med vad som nu gäller enligt 51å andra stycket miljö- skyddslagen och vad som föreslås beträffande tvist om ersättning för skada vid förundersökning för expropriation föreslås att fastighetsdom- stol också skall ta upp mål om ersättning för skada och intrång vid un- dersökningsarbete enligt 14 kap. Så 1 mom. VL. Sådana mål prövas f. 11. av allmän domstol.

F. 11. gäller enligt 11 å andra stycket första punkten lagen om bygg- nadsminnen och 34å andra stycket första punkten naturvårdslagen att fordringshavares talan mot staten om ersättning för förlust till följd av att nedsättning hos länsstyrelsen av fastställd ersättning inte har skett skall väckas vid allmän domstol. Enligt promemorian framstår det emel— lertid som den mest rationella ordningen att samma domstol som har att handlägga mål om ersättning för skada eller intrång också skall ta upp därav föranlett följdmål av nyssnämnt slag. Lagen om byggnadsminnen och naturvårdslagen föreslås därför ändrade också med hänsyn härtill.

Slutligen föreslås i promemorian att 46å lagen (1933: 269) om ägo- fred ändras så att fastighetsdomstol skall pröva också mål om stängsel- skyldighet och betesreglering enligt denna lag. Sådana mål rör nämligen främst frågor om fastighetsteknik och i viss mån också fastighetsvärde- ring.

I fortsättningen diskuteras i promemorian om det är möjligt och lämp- ligt att till fastighetsdomstol överföra ytterligare kategorier av mål som har anknytning till fast egendom och som nu handläggs av allmän dom- stol. Som exempel på mål där frågor om fastighetsbildning eller fastig- hetsvärdering uppkommer nämns mål om servitut enligt 14 kap. IB, om grannelagsrättsliga förhållanden enligt 3 kap. JB och om byggnadsen- treprenad. Det anses dock inte påkallat att vidga fastighetsdomstolarnas kompetensområde att omfatta dessa typer av mål. Som ett väsentligt skäl för denna ståndpunkt anges att svåra gränsdragningsproblem skulle

Prop. 1971: 106 89

kunna uppstå. En i detalj fixerad skiljelinje skulle många gånger före- falla godtycklig och en i mera generella ordalag utformad regel om fas- tighetsdomstolarnas kompetens skulle bli svårtillämpad.

Med hänsyn till att fastighetsdomstol enligt JB blir exklusivt forum i arrende- och hyrestvister och dessutom föreslås överta expropriations- domstols uppgifter i fråga om tomträttsmål skulle det kunna betraktas som följdriktigt att också andra nyttjanderättstvister prövas av fastighets- domstol. En sådan lösning avvisas dock i promemorian. Anledningen till att arrende- och hyrestvister har förts till fastighetsdomstolarna är att dessa mål bör koncentreras till färre och större domstolsenheter och att de bör prövas i en domstolssammansättning med starkt lekmannainslag. De tomträttstvister som avses i 13 kap. 23 å JB är å sin sida av speciellt slag och står expropriationsmålen mycket nära. Inget av nu anförda skäl föreligger i fråga om andra nyttjanderättstvister. Beträffande tvister an- gående panträtt i fast egendom eller tomträtt anförs i promemorian att sådana tvister sällan torde röra frågor som fastighetsdomstolarna skall vara särskilt skickade att bedöma. Eftersom panträtten dessutom har ett intimt samband med inskrivningsväsendet bör panträttstvister inte kon— centreras till fastighetsdomstolarna, åtminstone inte så länge det i princip finns en inskrivningsmyndighet i varje domsaga.

Vad sedan angår äganderättstvister anmärks i promemorian att detta begrepp i allmänhet används som en tämligen vidsträckt samlingsbeteck- ning för tvister av skilda slag. Fastighetsdomstol synes i och för sig vara lämpligt forum för flertalet av dessa tvister. Det torde finnas fog för an- tagandet att de flesta äganderättstvister som gäller fastighetsindelningens beskaffenhet i praktiken kommer att prövas vid förrättning enligt FBL och i andra instans av fastighetsdomstol. De förhållandevis få tvister av detta slag som inte tas upp i denna ordning torde i de allra flesta fall ha samband med sådana frågor som bör prövas av allmän domstol. Vid re- missbehandlingen av fastighetsbildningskommitténs förslag till FBL gjor- des från några håll gällande att fastighetsbildningsmyndigheten borde få exklusiv behörighet att handlägga frågor om fastighetsindelningens be- skaffenhet. Departementschefen påpekade emellertid (prop. 1969: 128 5. B 789) att det ibland föreligger ett samband mellan sådana frågor och frågor som faller under allmän domstols behörighet och att en forumre- gel av antytt slag därför skulle kunna medföra betydande processuella svårigheter, varför försiktigheten syntes bjuda att man håller möjligheten att stämningsvägen få indelningsfrågor prövade av allmän domstol öp- pen. I promemorian anförs att detta uttalande synes äga än större giltig- het i fråga om andra äganderättstvister än dem som rör fastighetsindel— ningens beskaffenhet. Med hänsyn härtill föreslås inte någon från gäl- lande rätt avvikande bestämmelse om forum i äganderättstvister. Samma skäl åberopas mot att göra fastighetsdomstol behörig att ta upp mål en- ligt 5 kap. JB om verkan av att fast egendom frånvinnes någon efter

Prop. 1971: 106 — 90

klander och mål enligt 2 kap. JB om vad som är tillbehör till fast egen- dom. _

Slutligen behandlas i promemorian frågan om forum i mål enligt skogsvårdslagen (1948: 237). Antalet mål enligt denna lag är numera mycket litet. Huvudlinjerna i skogspolitikcn övervägs av skogspolitiska utredningen som väntas avsluta sitt arbete under år 1971. Det kan antas att skogsvårdslagen så småningom blir helt omarbetad. Med hänsyn här- till föreslås inte någon ändring av forumreglerna i detta sammanhang.

Hänvisningar till S3-2-1

3.2.2. Fastighetsdomstalsj sammansättning och domförhet

Förslaget i departementspromemorian innebär att den tekniske leda- moten alltid skall delta i handläggningen av andra mål än hyresmål, bo- stadsrättsmål och mål om tvångsförvaltning av bostadsfastighet. Visserli— gen påpekas, genom hänvisning till uttalanden av fastighetsbildnings— kommittén, att behovet av teknisk expertis stundom kan vara mindre starkt framträdande. Den föreslagna ordningen anses emellertid motive— rad med hänsyn till önskemålet om så enkla och lättillämpade samman— sättningsregler som möjligt. Även om teknisk expertis i enstaka fall skulle vara obehövlig anses regeln inte utgöra någon olägenhet. Vad be- träffar hyresmål, bostadsrättsmål och mål om tvångsförvaltning av bo- stadsfastighet, som i allmänhet inte innehåller några tekniska moment, . framhålls i promemorian att det i undantagsfall kan föreligga behov av teknisk expertis i domstolen, t. ex. i hyrestvist angående affärslokal. I så- dana fall vore det mindre lyckligt om det helt saknades möjlighet att låta den tekniske ledamoten delta i handläggningen. För dessa måltyper före- slås därför att domstolen i regel skall bestå av de lagfarna ledamöterna och tre nämndemän men att den tekniske ledamoten får ingå i domsto- len i stället för en av nämndemännen, om ordföranden med hänsyn till målets beskaffenhet finner särskilda skäl föreligga därtill. Reglerna om fastighetsdomstols sammansättning bör enligt promemorian vara sam— lade i en enda författning. De har sin plats i 3 å FDL. Denna" paragraf föreslås ändrad med hänsyn härtill, varvid 12 kap. 71 å andra stycket JB kan utgå.

Även domförhetsreglerna bör enligt promemorian till alla delar finnas i FDL och inte som nu delvis i en tillämpningskungörelse. Såvitt avser måls avgörande utan huvudförhandling och annan handläggning som inte sker vid sådan förhandling eller syn på stället samt vidtagande av förberedande åtgärder anses de nuvarande reglerna väl lämpade för alla slag av mål som föreslås ankomma på fastighetsdomstol. Ett undantag utgör dock de fall då mål får avgöras i materiellt hänseende utan huvud- förhandling, t. ex. enligt 16 kap. 8 å första stycket FBL. Liksom tingsrätt bör fastighetsdomstol kunna bestå av en lagfaren ledamot vid huvudför- handling som sker i förenklad form. 4å FDL föreslås därför få sådan avfattning att fastighetsdomstol blir domför med en lagfaren ledamot vid

Prop. 1971: 106 91

måls avgörande utan huvudförhandling, om avgörandet inte innefattar prövning av saken, vid huvudförhandling som sker i förenklad form samt vid annan handläggning som inte sker vid huvudförhandling eller syn på stället. Vidare föreslås att åtgärd som avser bara måls beredande får vidtas av lagfaren ledamot av fastighetsdomstolen eller av tjänsteman vid underrätten i samma omfattning som gäller för allmänna tvistemål eller av teknisk ledamot i den omfattning Kungl. Maj:t bestämmer.

Enligt 17å andra stycket andra punkten ExL bör vid kallelse av nämndemän i expropriationsmål såvitt möjligt iakttas att den ene är ägare av fastighet men den andre inte. Denna bestämmelse föreslås överflyttad till 8 å FDL och utsträckt till att gälla också andra mål om tvångsförvärv av fast egendom. '

När det gäller ärenden som ankommer på fastighetsdomstol följer av 2å FDL att lagen (1946: 807) om handläggning av domstolsärenden skall gälla i tillämpliga delar i den mån inte annat föreskrivs i FDL eller annan författning. F. 11. är fastighetsdomstol vid handläggning av ärende domför med en lagfaren ledamot enligt 11å sista stycket kungörelsen om fastighetsdomstol. Enligt promemorian torde denna regel inte kunna bibehållas när fastighetsdomstolarna skall ta upp också andra ärenden än sådana som har samband med mål enligt miljöskyddslagen. Om re- geln slopas utan att ersättas av någon annan bestämmelse blir domför- hetsreglerna i 6å lagen om handläggning av domstolsärenden tillämp— liga. Detta leder till att fastighetsdomstol skall ha den sammansättning som enligt 3 å FDL krävs för domförhet i allmänhet i motsvarande ut- sträckning som tingsrätt skall vara fullsutten vid handläggning av dom- stolsärende. Någon särskild bestämmelse i FDL om handläggning av ärende föreslås därför inte.

Slutligen anförs i promemorian att det inte f.n. finns anledning att frångå eller komplettera de kvalifikationskrav på ledamot i fastighets- domstol som uppställs i FDL.

3.2.3 Övergångsfrågor :” anledning av fastighetsdomstolsre ormen

I 7 å FBLP föreskrivs att mål eller ärende som är anhängigt hos ägo- delningsrätten vid FBL:s ikraftträdande prövas av fastighetsdomstolen. Enligt 8 å skall sådant mål eller ärende handläggas i den ordning som är föreskriven för fastighetsbildningsmål. I promemorian föreslås en mot- svarande kompetensregcl också beträffande mål eller ärende som är an- hängigt hos expropriationsdomstol, när dessa domstolar avskaffas. Om handläggningen då har fortskridit så långt att huvudförhandling påbör- jats, bör dock expropriationsdomstolen få fullfölja och avsluta handlägg- ningen.

Arrende- eller hyrestvist vari talan väckts före nya jordabalkens ikraftträdande skall enligt 46 å första stycket och 50 å JP behandlas en- ligt äldre bestämmelser. Med hänsyn till att övergångsbestämmelserna

Prop. 1971: 106 92

bör göras så enhetliga som möjligt föreslås i promemorian att samma reglering skall tillämpas också på andra mål och ärenden som allmän domstol vid utgången av år 1971 varit behörig att ta upp.

3.2.4. Fastighersdomstolarnas domkretsar

I ett särskilt avsnitt av promemorian behandlas frågor om fastighets- domstolarnas lokalisering och domkretsar. Dessa frågor ankommer på Kungl. Maj:t att avgöra. Med anledning härav skall här endast nämnas att förslaget innebär att det i princip inrättas en fastighetsdomstol i varje län, i regel lokaliserad till den ort som är säte för länsstyrelsen. Vidare påpekas i promemorian att det kan vara lämpligt att sammanföra mål av viss typ från två eller flera fastighetsdomstolars domkretsar till en sådan domstol. Såvitt gäller hyresmål kan detta ske med stöd av bemyndigan— det för Kungl. Maj:ti 12 kap. 71 å första stycket JB.

3.2.5. Vattendomstolarna

Vattenlagsutredningen anser sig kunna utgå från att den judiciella prövningen enligt en ny vattenlag kommer att förläggas till fastighets- domstolarna, vilket innebär att vattendomstolarna kan avvecklas. Som skäl för en sådan omläggning anförs att det råder ett påtagligt samband mellan värderingsfrågorna i vattenmål och i sådana mål som skall hän— föras till fastighetsdomstolarnas kompetensområde. Vidare påpekas att vattendomstolarnas arbetsbörda, i varje fall på längre sikt, torde undergå sådana förändringar att en översyn av domstolsorganisationen under alla förhållanden blir nödvändig. Det finns anledning anta att den nuvarande organisationen så småningom blir överdimensionerad. Den arbetskraft som till följd av utvecklingen blir disponibel utnyttjas bäst inom ramen för den större, mera flexibla organisation som de allmänna underrätterna bildar.

De ändringar i fråga om Kungl. Maj:ts prövningsrätt som utredningen föreslår kan i och för sig genomföras utan att man rubbar den nuva- rande vattendomstolsorganisationen. Denna skulle alltså övergångsvis kunna finnas kvar. Emellertid pågår f. n. ett omfattande reformarbete på det allmänna domstolsväsendets område och utredningen anser det mo- tiverat att överväga om inte den avveckling av vattendomstolarna som förr eller senare blir nödvändig kan samordnas med detta reformarbete. Utredningen pekar i detta sammanhang på riskerna för att en längre tids osäkerhet rörande vattendomstolspersonalens framtid kan få icke önsk- värda effekter på domstolarnas arbetsresultat bl. a. till följd av omfat- tande personalavgång från domstolarna.

Av olika skäl, bl. a. det förhållandet att domsområdena hör samman- falla med nederbördsområden, räknar utredningen med att vattenmålen får koncentreras till ett fåtal fastighetsdomstolar. Utredningen har i första hand undersökt möjligheterna att omedelbart överföra vattenrätts-

Prop. 1971: 106 93

skipningen på vissa fastighetsdomstolar. Härvid skulle emellertid vatten- domstolsorganisationen få behållas för handläggning av de mål som an- hängiggörs innan reformen träder i kraft, medan nytillkommande mål får behandlas vid fastighetsdomstol. En sådan ordning anses förenad med praktiska olägenheter av olika slag. Ett system med dubbla domsto- lar under flera år måste sålunda te sig förvillande från partssynpunkt. Vidare torde personalsvårigheterna bli betydande, även om samma per- sonal i viss utsträckning kan tjänstgöra i både vattendomstol och fastig- hetsdomstol. Ytterligare framhålls att de nytillkommande vattenmålen kommer att omfatta frågor om tillstånd och därmed förenade villkor och att fastighetsdomstols sammansättning inte i första hand har anpassats för frågor av detta slag. Slutligen pekas på de lagtekniska svårigheter re— formen skullc medföra. Utredningen anser sig mot bakgrund härav inte kunna föreslå att vattenrättsskipningen redan nu förs över till fastighets- domstolarna.

Enligt utredningens mening får man den smidigaste övergången från det gamla till det nya systemet genom en reform i två etapper. Redan i samband med att fastighetsdomstolsorganisationen byggs ut bör man för— söka bedöma till vilka domstolar vattenrättsskipningen i framtiden bör förläggas. Vattendomstolarna bör därefter i en första reformetapp över- gångsvis knytas till den allmänna underrättsorganisationen på samma sätt som fastighetsdomstolarna. Efter denna etapp, som lämpligen bör genomföras den 1 januari 1972, skulle det finnas ett mindre antal all- männa underrätter, förslagsvis sex, vilka som fastighetsdomstol dömer i bl. a. fastighetsbildnings- och immissionsmål och som vattendomstol i vattenmål. Vattendomstolarna upphör därmed att vara självständiga or- ganisatoriska enheter men består som ett judiciellt begrepp. I en andra reformetapp, som bör genomföras samtidigt som en ny vattenlag träder i kraft, förs dc judiciella uppgifterna över på fastighetsdomstolarna. De olägenheter som utredningen funnit förenade med en omedelbar reform av den innebörden torde huvudsakligen kunna undvikas. Den judiciella prövningen kan visserligen övergångsvis komma att ske dels hos vatten- domstol såvitt gäller anhängiga mål och dels hos fastighetsdomstol be- träffande nya mål. Uppgifterna ankommer emellertid med utredningens förslag då i båda fallen på samma underrätt, låt vara i olika sammansätt— ning.

Utredningens förslag genomförs lagtekniskt genom ett tillägg till 11 kap. 1 å första stycket VL, där det anges att tingsrätt som Kungl. Maj:t bestämmer skall vara vattendomstol. Bemyndigandet i 11 kap. 9å för Kungl. Maj:t att bestämma antalet vattendomstolar blir därigenom överflödigt och kan upphävas. Det finns enligt utredningen inte anled- ning att göra någon ändring beträffande vad som nu gäller om vatten- domstolarnas domsområden och kansliorternas belägenhet.

I detta sammanhang tar utredningen upp vissa frågor om vattendom-

Prop. 1971: 106 94

stols sammansättning. Enligt 11 kap. 2 å första stycket VL är vattendom- stol beslutför med en lagfaren vattenrättsdomare som ordförande, två vattenrättsingenjörer och två vattenrättsnämndemän. I vissa bagatellar- tade mål är domstolen beslutför med ordförande, nämndemän och en vattenrättsingenjör, nämligen i mål om företag "som är utan nämnvärd inverkan på vattenförhållandena och som inte heller berör motstående intressen av någon betydelse.

Med hänsyn till att de tekniska problemen i de större målen normalt spänner över ett stort fält kräver enligt utredningen domstolens befatt- _. ning med dessa mål alltjämt medverkan av två ingenjörer. Bl. a. av detta skäl kan domförhetsreglerna inte nu bringas till fullständig överensstäm- melse med vad som gäller beträffande fastighetsdomstol, dvs. två lag- farna ledamöter, en tekniker och två nämndemän. Vissa ändringar kan dock övervägas beträffande de tekniska ledamöterna i domstolen. Enligt 11 kap. 2å tredje stycket skall vattenrättsingenjör vara sakkunnig och erfaren i vattenfrågors tekniska behandling. Av stadgan för vattendom- stolarna framgår att ingenjörerna skall ha antingen vattenbyggnadstek- nisk eller agrikulturteknisk grundutbildning. Utredningen föreslår att sist- nämnda kompetenskrav slopas och ersätts av ett krav på erfarenhet av fastighetsvärdering. Vad beträffar antalet tekniska ledamöter påpekar ut- redningen att ett förhållandevis stort antal vattenmål är av enkel beskaf- fenhet och att de tekniska frågorna i sådana mål i allmänhet inte kräver att två ingenjörer medverkar i domstolen. Den nuvarande möjligheten att handlägga mål med en vattenrättsingenjör utnyttjas dock ganska sällan. Detta beror framför allt på att målens beskaffenhet ofta inte kan bedö- mas i förväg och att målen i regel behandlas i samband med annan för- rättning vid vilken två ingenjörer skall tjänstgöra. Enligt utredningens mening bör vattendomstolens sammansättning i större utsträckning än f. n. kunna anpassas till behovet av teknisk sakkunskap i varjesärs'kilt mål. Utredningen anser det angeläget att den högt kvalificerade sakkun- skap som vattenrättsingenjörerna representerar inte tas i anspråk i onö- dan. Det bör kunna överlämnas till vederbörande ordförande att be- stämma om ett mål skall handläggas med en eller två vattenrättsingenjö- rer. Skall två ingenjörer delta bör regelmässigt den ene vara vattenbygg- nadsteknisk ingenjör och den andre värderingsteknisk. Ordföranden bör dock ha viss frihet att, när målets beskaffenhet medger det, besluta att två ingenjörer av samma slag skall tjänstgöra.

I fråga om vattenrättsnämndemännen föreskrivs i 11 kap. 2å fjärde stycket VL att de bör vara allmänt betrodda och kunniga om sin orts förhållanden. De utses genom särskilda val i enlighet med närmare be- stämmelser i bl.a. 11 kap. 4 å. För nämndemän i fastighetsdomstol gäl- ler liknande kompetenskrav och även de utses genom särskilda val. Ut- redningen "anser att man redan nu bör kunna ta ett steg mot en fullstän- dig integration av de båda domstolstyperna genom att låta dem- som har

Prop. 1971: 106 - 95

valts till nämndemän i fastighetsdomstol svara för lekmannainslaget också i vattendomstol. Benämningen vattenrättsnämndeman föreslås bli utmönstrad ur VL.

Utredningens överväganden föranleder lagändringar huvudsakligen i bestämmelserna om vattendomstol i 11 kap. 2—15 55 VL. Frågorna om vattendomstols sammansättning och om ledamöternas allmänna kvalifi- kationer bör alltjämt behandlas i 2 %. Där föreskrivs i förslaget att vat— tendomstol är domför med en vattenrättsdomare som ordförande, en vattenrättsingenjör och två nämndemän samt att ytterligare en vatten— rättsingenjör får sitta i domstolen. I bestämmelserna om ledamöternas kvalifikationer föreslås vissa smärre jämkningar. Det anses tillräckligt att föreskriva att vattenrättsdomare skall utses bland de lagfarna do- marna i tingsrätten och att vattenrättsingenjör skall ha teknisk utbild- ning och erfarenhet av vattenfrågors tekniska behandling. Beträffande nämndemännen föreslås att de skall vara nämndemän i fastighetsdom— stol inom vattendomstolens domsområde. I överensstämmelse med lagen om fastighetsdomstol föreslås i 3 5 en föreskrift att Kungl. Maj:t eller myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer utser vattenrättsdomare samt utnämner eller förordnar vattenrättsingenjör.

I 11 kap. 55 första och andra styckena anges efter vilka grunder nämndeman skall kallas att tjänstgöra i vattendomstolen. Utredningen föreslår att vattenrättsdomaren skall få avgöra denna fråga mera fritt och att det efter mönster av lagen om fastighetsdomstol endast föreskrivs att till tjänstgöring företrädesvis bör kallas nämndemän från den dom- saga till vilken målet närmast har anknytning. Bestämmelsen i paragra- fens sista stycke om vilken ingenjör som skall tjänstgöra i mål där dom- stolen är domför med fyra ledamöter föreslås upphävd. I 11 kap. 6 & andra stycket finns regler om tillvägagångssättet vid förfall för nämnde- man. Reglerna, som i allt väsentligt överensstämmer med vad som för motsvarande situation föreskrivs i 4 kap. 10% rättegångsbalken, anses överflödiga med hänsyn till den allmänna hänvisningen till bl. a. rätte- gångsbalken i 11 kap. 1 & sista stycket VL. Utredningen föreslår därför att de upphävs. I 1.1 kap. finns vidare ett antal bestämmelser som är av huvudsakligen administrativ natur och som i samband med organisa- tionsrcformen lämpligen bör ersättas med administrativa föreskrifter. Hit hör bestämmelserna i 6 & första stycket om tillvägagångssättet vid förfall för vattenrättsdomare och vattenrättsingenjör, i 8 5 om vattenrättssekre- terare, i 15 & om mottagande av handlingar m. m. i vattenrättsdomarens frånvaro samt i 51 5 om särskilda kallelser till vattenrättsingenjörer och vattenrättsnämndemän. Dessa bestämmelser föreslås därför utgå ur la- gen.

De ökade möjligheterna att handlägga mål med fyra ledamöter i vat- tendomstol bör enligt utredningen kunna utnyttjas också i mål som är anhängiga hos domstolen vid ikraftträdandet. Sålunda bör t. ex. upp-

Prop. 1971: 106 96

skjutna ersättningsfrågor i anhängiga mål kunna tas upp efter den 1 ja- nuari 1972 med den mindre sammansättningen, om frågornas beskaffen— het medger det. Om domstolen i sammansättning med fem ledamöter har handlagt viss fråga vid huvudförhandling före ikraftträdandet men fortsätter huvudförhandlingen efter den tidpunkten bör däremot äldre bestämmelser naturligtvis alltjämt tillämpas. Detsamma gäller om hu- vudförhandlingen äger rum före men överläggningen till dom efter ikraftträdandet. Utredningen föreslår en övergångsbestämmelse av inne— börd att äldre bestämmelser om vattendomstols sammansättning skall gälla vid huvudförhandling som har påbörjats före de nya reglernas ikraftträdande samt vid överläggning efter ikraftträdandet rörande fråga som behandlats vid sådan huvudförhandling. Av 4 kap. 8 och 9 55 rätte- gångsbalken följer att i sådana fall de förutvarande vattenrättsnämnde— männen är skyldiga att tjänstgöra även efter de nya reglernas ikraftträ- dande.

Enligt 11% andra stycket statstjänstemannalagcn är ordinarie under- rättsdomare med undantag av chefsdomare i tingsrätt skyldig att tjänst- göra som ledamot i annan underrätt, om denna ligger inom samma hov- rättsområde och det är fråga om handläggning för vilken det krävs flera lagfarna domare än en. Sådan tjänstgöringsskyldighet åligger också ordi- narie vattenrättsdomare. Utredningen föreslår att sistnämnda regel slopas när vattendomstolarna införlivas med tingsrättsorganisationen.

3.3. Remissyttrandena

3.3.1. Fastighetsdomstolar/ms kompetensområde

Departementspromemorians förslag rörande avgränsningen av fastig-. hetsdomstolarnas kompetensområde i stort har mött ett övervägande po— sitivt gensvar vid remissbehandlingen. Förslaget att fastighetsdomsto- larna skall överta ägodelningsrätternas och expropriationsdomstolarnas nuvarande uppgifter vinner sålunda allmänt gillande. I remissyttrandena ägnas frågan om överföring av mål och ärenden från de allmänna dom- stolarna till fastighetsdomstolarna det största utrymmet.

SACO intar en avvisande hållning till förslagets grundprinciper. I prop. 1969: 44 angående de allmänna underrätternas organisation m.m. anförde departementschefen att det inte finns någon anledning att frångå den hittills gällande principen om en mycket vidsträckt kompetens för de allmänna underrätterna. Samtidigt framhöll han att det är av allmänt in- tresse att domarkårens mångsidighet bevaras. Enligt SACO:s mening är det tveksamt om departementspromemorians förslag verkligen medger att denna målsättning realiseras på ett nöjaktigt sätt. Förslagen i prome- morian och vattenlagsutredningens förslag om vattendomstolarnas inte- grering i vissa tingsrätter kommer att resultera i en uppdelning av under-

Prop. 1971: 106 97

rättsorganisationen så att tingsrätterna kommer att bestå av A-, B- och C-domstolar, av vilka de förstnämnda anförtros alla typer av mål och B- domstolarna alla mål utom vattenmål, medan till C-domstolarna hän- skjuts endast allmänna tvistemål och brottmål. Detta kan enligt SACO medföra svårigheter för rekryteringen till C—domstolarna. Ett sätt att åt- minstone delvis komma förbi detta problem skulle vara att tillåta att vissa typer av mål, vilka i promemorian hänförs till fastighetsdomsto— larna, också i fortsättningen bchandlas vid alla underrättcr. Som er:-em» pel på en sådan typ av mål nämns hyresmål.

Också hovrätten för Västra Sverige diskuterar risken för att skillnader i underrätternas kompetens inbördes ger upphov till olika värdering av underrätterna. Hovrätten anser emellertid att de fördelar som står att vinna med en överföring av mål om inlösen eller annat tvångsförvärv av fast egendom till fastighetsdomstol är så stora att förslaget i dessa delar ändå bör genomföras. Däremot ifrågasätter hovrätten om hyres- och ar— rendemål är av den särskilda beskaffenhet att det är motiverat att över- föra dem till fastighetsdomstol. Göta hovrätt anser att i synnerhet den speciella sammansättningen av fastighetsdomstolen i hyresmål talar mot en sådan överföring och påpekar att det vid tillkomsten av den nya hy- reslagstiftningen inte ansågs att hyrestvister var av den speciella art att en särskild domstolsform behövde anordnas för dem. Även lagmannen [ Jönköpings tingsrätt förordar en omprövning av förslaget att överföra hyresmålen till fastighetsdomstolarna. Också Domareföreningen anser starka skäl tala för att hyrestvisterna handläggs vid allmän domstol. Eventuellt kan det vara ändamålsenligt att koncentrera mål som gäller klandertalan mot hyresnämnds beslut till en sådan domstol för varje län. Inte heller i övrigt är föreningen övertygad om att alla grupper av mål som avses bli prövade av fastighetsdomstol verkligen bör hänföras dit.

Advokatsamfundet har inget att erinra mot att de i promemorian fö— reslagna målgrupperna överförs till fastighetsdomstol. Samfundet går längre och ifrågasätter om det inte skulle vara lämpligt att dit överföra alla de mål för vilka reglerna om exklusivt fastighelsforum i 10 kap. 10 % rättegångsbalken nu gäller. Under alla omständigheter bör enligt sam- fundet grannelagstvister av det slag som avses i 3 kap. 7 & JB liksom andra mål om grannelagsrättsliga förhållanden överföras till fastighets- domstolarna. Samma synpunkter framför lagmannen i Stockholms tings- rätt. Också lantmäteristyrelsen och Samfundet för fastighetsvärdering anser att grannelagsrättsliga tvister bör behandlas av fastighetsdomsto- larna och pekar på det nära sambandet mellan sådana mål och miljö- skyddsmål.

Lantmäteristyrelsen anser vidare att tvister om servitut enligt 14 kap. JB , vilka ofta har sin tyngdpunkt i frågor av fastighetsteknisk eller fas- tighetsekonomisk art, bör hänföras till fastighetsdomstolarnas kompe— tensområde. Om det behövs för att undvika gränsdragningsproblem kan

Prop. 1971: 106 ' 98

man enligt styrelsen utan större olägenhet göra både fastighetsdomstol och allmän domstol behöriga i såväl sådana mål som äganderättstvister. Enligt överlantmätarcn [ Stockholms län är servitutsfrågor av så väsent- lig betydelse för fastighetsindelningen och fastighetsbildningsverksam- heten att det måste anses vara av stort intresse att mål härom hänförs till fastighetsdomstol. Överlantmätaren ifrågasätter om gränsdragningspro- blemet har så stor betydelse att det utgör hinder för en ändring av fo- rumregeln i sådana mål. Hovrätten för Övre Norrland anför beträffande rättshandlingsscrvituten att fastighetsdomstol mycket väl skulle kunna pröva exempelvis vissa vederlagsfrågor men att också andra, för allmän domstol mera lämpade tvister kan tänkas uppstå. Eftersom det inte synes möjligt att finna en klar och tydlig formel för Vilka servitutsmål som skulle överföras till fastighetsdomstol torde man enligt hovrätten inte i detta hänseende böra utvidga domstolens kompetensområde.

Svea hovrätt anför att det inte kan vara en god ordning att sådana äganderättstvister —— parcell- och gränstvister — som avser fastighetsin- delningens beskaffenhet skall kunna utan föregående utredande förrätt- ning avgöras av allmän domstol i en sammansättning som är helt skild från den som bör medverka i avgörandet av frågor om fastighetsindel- ningens beskaffenhet. En sådan möjlighet kan föranleda part att t. ex. av misstro mot fastighetsbildningsmyndigheten eller i kostnadsbesparande syfte förbigå förrättningsinstitutet. Enligt hovrätten bör man därför överväga en föreskrift att tvist av ifrågavarande slag alltid skall anhäng- iggöras genom ansökan hos fastighetsbildningsmyndigheten. Om det i något tvistemål vid allmän domstol skulle förekomma fråga vars avgö- rande är beroende på utgången av en parcell- eller gränstvist — något som enligt hovrätten måste vara ytterst sällsynt —— bör domstolen kunna hänvisa parterna att få denna tvist löst fastighetsbestämningsvägen. Nå- gon gång inträffar det att jakt eller fiske sker på omtvistat område i enda syfte att utan kostnad för den enskilde få en utredning till stånd om fas— tighetsindelningens beskaffenhet. Hovrätten anser det dock inte påkallat med en specialreglering för sådana brottmål. Hovrätten för Nedre Norr- land framhåller att det bland äganderättstvister—na finns en grupp som enligt gällande lag skall handläggas av ägodelningsrätt som exklusivt fo- rum, nämligen sådana mål om rågång eller annan fastighetsgräns som skall anhängiggöras genom stämning (Zl kap. 15% 4 JDL). Hovrätten ifrågasätter om det inte bör övervägas att för sådana rena gränstvister göra fastighetsdomstol till exklusivt forum. Överlantmätaren i Gävle- borgs län anför att frågan om forum i äganderättstvister inte kan anses helt tillfredsställande löst i promemorian. Hovrätten för Övre Norrland ansluter sig däremot till vad som i promemorian anförs som skäl för att inte överföra bl.a. äganderättstvister till fastighetsdomstol. Hovrätten framhåller dock att spörsmålet delvis är ganska tveksamt.

.Hovrätten för Västra Sverige och Industriförbundet ifrågasätter om

Prop. 1971: 106 99

det inte skulle vara till'fördel om mål enligt 143= förköpslagen(1967: 868) handlades av fastighetsdomstol. Industriförbundet ifrågasätter vi- dare om det på sikt finns skäl att behålla statens va-nämnd som spe— cialforum för vatten- och avloppsmål och om inte också dessa bör över-' tas av fastighetsdomstolarna.

Svea hovrätt och vattenlagsutredningen föreslår att fråga som avses i 34 å andra stycket ExL, dvs. fråga om ersättning för skada eller intrång som har uppstått efter expropriationsmålets slutliga avgörande och inte har kunnat förutses i målet, skall prövas av fastighetsdomstol, trots att ExLzs bestämmelser inte är tillämpliga i detta fall. Enligt hovrätten bör fastighetsdomstol vidare ta upp tvist om ersättning till expropriat för kostnader som har uppkommit under behandlingen hos Kungl. Maj:t av ansökan om expropriation. Expropriaten är berättigad till sådan ersätt- ning enligt 67 å första stycket sista ledet ExL men ersättningen kan inte utdömas i expropriationsmålet.

Vidare bör enligt Svea hovrätt talan enligt 49 & första stycket lagen om ägofred, dvs. klandertalan grundad på syn i anledning av försummat un- derhåll av stängsel, instämmas till fastighetsdomstol med hänsyn till så- dan talans samband med mål om stängselskyldighet. Enligt hovrätten över Skåne och Blekinge bör uttrycket fastighetsdomstol för tydlighets skull införas också i 295 tredje stycket och 31 5 första stycket i lagen. Samma remissinstans anser att de nuvarande bestämmelserna i 36 och 37 åå om uppvisande vid allmän underrätt av förening lämpligen kan avse sådan allmän underrätt som är fastighetsdomstol i den ort där de fastigheter som föreningen angår är belägna. '

Göta hovrätt ifrågasätter om inte talan om utdömande av vite som har förelagts enligt 75 jordförvärvslagcn eller 3 & jordhävdslagen bör föras vid fastighetsdomstol i likhet med vad sem gäller enligt 225 lagen om arrendenämnder och hyresnämnder.

Enligt hovrätten för Övre Norrland kan det diskuteras om inte en fil- reskrift om sådan protokollföringsplikt som enligt 28% ExL föreligger när enskilda ledamöter på domstolens uppdrag verkställer undersökning på stället borde tas in i 9 % FDL. Anledningen till att detta inte skedde vid FDLzs tillkomst kan inte utläsas av lagens förarbeten. Sådan proto- kollföringsplikt är föreskriven i 11 kap. 45 ä 2 mom. andra stycket VL. Bl. a. rättssäkerhetsskäl talar för en sådan protokollföringsplikt.

Hovrätten för Nedre Norrland anför att avsikten med 75 & byggnads- lagen inte torde vara att reglera skadeståndsskyldigheten vid genomfö- rande av stadsplan i andra än de i paragrafen uttryckligen angivna fallen. Om skada annars uppkommer vid stadsplans genomförande lär emeller- tid under särskilda omständigheter skadeståndsskyldighet kunna före- ligga på grund av allmänna rättsregler, varvid prövningen ankommer på allmän domstol. Konsekvensen av förslaget i denna del blir att likartade tvistefrågor kan bli föremål för behandling vid både fastighetsdomstol

Prop. 1971: 106 100

och allmän domstol beroende på om som grund för skadeståndsskyldig- heten åberopas reglerna i 75 & byggnadslagen eller allmänna rättsregler. Om fastighetsdomstolarna övertar också de mål som grundar sig på all— män skadeståndsskyldighet, kan besvärliga gränsdragningsproblem upp- stå. Hovrätten ifrågasätter därför om inte tvister enligt 75 & byggnadsla- gen också i fortsättningen bör prövas av allmän domstol. Hovrätten kriti- serar också förslaget att den särskilda rättegångskostnadsregeln i 65% skall bli tillämplig på tvister enligt 75 &. Utöver betänkligheter rörande regelns lämplighet i sådana tvister anför hovrätten att det inte kan vara riktigt att tillämpa andra kostnadsregler i dessa mål än som gäller då i likartade mål skadeståndsskyldigheten grundas på allmänna rättsregler. Kostnadsregeln föranleder invändningar även från länsstyrelsen i Gävle- borgs län, kommunförbundet, Gävleborgs länsavdelning av kommunför- bundet och lagmannen i Stockholms tingsrätt. Som skäl för invändning- arna anförs bl. a. att den enskilde måste i förhållande till samhället ha obeskuren möjlighet att utan eget kostnadsutlägg hävda sin rätt och att rättegångskostnadsreglerna i 67 & ExL bör gälla i dessa fall. Svea hovrätt ansluter sig däremot till den i promemorian framförda uppfattningen.

Hovrätten över Skåne och Blekinge anser att mål om ersättning för kostnad eller skada som uppkommer vid undersökning eller bärgning av skeppsvrak är av den art att de bör handläggas vid fastighetsdomstol. Hovrätten föreslår därför att ett tillägg görs till 9 a % tredje stycket lagen . om fornminnen av innehåll som motsvarar den i promemorian före- slagna sista punkten i 5 5 tredje stycket.

Vattenlagsutredningen tillstyrker den föreslagna ändringen i 14 kap. 5 5 1 mom. VL men påpekar att allmän domstol alltjämt kommer att vara behörig i liknande vanligen bagatellartade ersättningsfrågor. Med hänsyn till den pågående översynen av VL och det troligen mycket be- gränsade antalet mål synes emellertid nuvarande ordning kunna behållas tills vidare för dessa fall.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län ifrågasätter om det kan anses be- fogat att ha kvar det särskilda mindre, domstolsliknande organ, benämnt vägsynenämnd, som regleras i lagen om allmänna vägar. Dess uppgifter torde utan olägenheter kunna direkt övertas av fastighetsdomstol.

3.3.2. F astighetsdomstolarnas sammansättning och domförhet

Remissinstansernas intresse knyter sig främst till frågan hur teknisk sakkunskap skall tillföras fastighetsdomstolen.

Svea hovrätt anser att det bör övervägas om inte tekniker också med annan erfarenhet än av fastighetsbildning eller fastighetsvärdering skall kunna fast anställas vid fastighetsdomstolarna. Det torde dock enligt hovrätten inte vara möjligt att med fast anställda personer möta alla de behov av teknisk sakkunskap som bör tillgodoses. På grund härav synes det hovrätten erforderligt att vid sidan av de fast anställda förordna ett

Prop. 1971: 106 101

antal tekniker, ur vilken krets fastighetsdomstol vid oundgängligt behov av särskild sakkunskap skall kunna tillkalla en att tjänstgöra i domstolen i stället för den ordinarie tekniske ledamoten. En sådan ordning kan också visa sig värdefull vid tillfälliga arbetstoppar. Liknande synpunkter anlägger lagmannen i Stockholms tingsrätt.

Göta hovrätt anför att expropriationsmålens överförande till fastig- hetsdomstol innebär en försvagning av domstolens sammansättning på teknikersidan. I ett icke ringa antal mål kan antas föreligga behov av flera tekniker och särskilt av sådana som är hemmastadda på olika spe- cialområden. Det bör därför enligt hovrätten övervägas att tillföra fastig- hetsdomstolarna ett starkare sakkunniginslag än som föreslås i prome- morian. Lantmäteristyrelsen förordar att fastighetsdomstolens ordfö- rande får möjlighet att låta två tekniker ingå i domstolen, om målets be— skaffenhet ger anledning till det. Möjligheten bör stå öppen inte bara i expropriationsmål och liknande mål utan också i t. ex. mål om inlösen enligt 8 kap. FBL. Om två tekniker ingår i domstolen blir antalet leda- möter sex. Om antalet inte får vara högre än fem måste följden bli att den andre teknikern träder in i stället för den ene juristledamoten. En domstolssammansättning med två tekniska ledamöter eller åtminstone möjlighet att låta en andre tekniker träda in i stället för den ene juristle- damoten i mera komplicerade mål förordas också av vattenlagsutred- ningen, advokatsamfundet, Domareföreningen, Vattenrt'ittsingenjörsföre- ningen, Samfundet för fastighetsvärdering och överlantntätaren i Gävle- borgs län. Advokatsamfundet förordar att det nuvarande systemet med tekniker i expropriationsmål bibehålls, bl. a. med hänsyn till statsverkets kostnader, medan Samfundet för fastighetsvärdering föreslår att den ene tekniske ledamoten skall vara heltidsanställd och den andre utses så som de nuvarande expropriationsteknikerna. Flera remissinstanser understry- ker bchovet av företagsekonomisk sakkunskap. Överlantmätaren i Jön- köpings län anför att det kan övervägas om man inte borde försöka skapa en organisation som bättre än förslaget ger möjlighet att ta tillvara den samlade sakkunskap som finns hos kåren av expropriationstekniker.

Svea hovrätt och lagmannen i Stockholms tingsrätt ifrågasätter om det inte är lämpligare att helt slopa föreskriften om nämndemännen i 175 andra stycket andra punkten ExL än att överföra den till FDL, eftersom nämndemännen inte är avsedda att vara partsrepresentanter utan ojäviga ledamöter i domstol. En motsatt uppfattning företräds av TCO och Hy- resgästernas Riksförbund, vilka föreslår att fastighetsdomstol i ärenden som rör hyra, bostadsrätt eller tvångsförvaltning av bostadsfastighet ges sådan sammansättning att partsorganisationerna på hyresmarknaden i likhet med vad som är fallet i hyresnämnderna blir direkt represente- rade. Förbundet finner det vidare naturligt att mål rörande expropria- tion, miljöskydd och naturvård skall kunna handläggas med samma sammansättning som hyresmål. '

Prop. 1971: 106 - 102

Fastighetsägareförbandet och kommunstyrelsen i Sundsvall ifrågasät- ter om inte fastighetsdomstol bör ha samma sammansättning i hyresmål, bostadsrättsmål och mål om tvångsförvaltning av bostadsfastighet som i andra mål. Förbundet är inte benäget att dela den i promemorian fram- förda uppfattningen att det i hyresmål och liknande mål i allmänhet inte föreligger behov av teknisk sakkunskap. Lagmannen i Stockholms tings- rätt uttalar att möjligheten till en sammansättning med teknisk ledamot också i hyresmål och liknande mål blir av stort värde. Som exempel på mål där teknisk expertis kan behövas nämner han sådana mål där det gäller att bestämma hyra för en bostadslägenhet med ledning av jämfö- relsematerial angående bruksvärdet för likvärdiga lägenheter. Med hän- syn till arten av den prövning som skall ske enligt lagen om tvångsför— valtning av bostadsfastighet ifrågasätter hovrätten för Västra Sverige om inte teknisk ledamot normalt bör ingå i fastighetsdomstolen vid hand- läggning av mål enligt denna lag.

Hovrätten över Skåne och Blekinge anser att promemorieförslagct brister i enhetlighet i reglerna om fastighetsdomstols sammansättning. Någon egentlig anledning att behandla hyresmål annorlunda än andra typer av mål där teknikern kan undvaras synes inte kunna åberopas. En- ligt hovrättens mening bör därför teknikern antingen ingå i domstolen i alla mål eller också bytas ut mot en nämndeman i alla de mål där något behov av teknisk sakkunskap inte finns. Med hänsyn till att tillgången på välkvalificerade tekniker torde vara begränsad förordar hovrätten en lös- ning enligt det senare alternativet.

Kommunstyrelsen i Sundsvall anser att mandattiden för nämndeman i fastighetsdomstol bör vara tre år och sammanfalla med den mandattid som gäller för andra kommunalt valda förtroendemän.

Göta hovrätt anser att den föreslagna 4 5 i FDL bör arbetas om. En- ligt hovrätten synes den nya bestämmelsens ordalydelse innebära att mål om lagsökning och betalningsföreläggande vid fastighetsdomstol inte kan avgöras av ensamdomarc. I vart fall kan tvekan råda om innebörden. Hovrätten för Västra Sverige kritiserar uttrycket ”domför med en lagfa- ren ledamot”, eftersom det inte klart ger vid handen om avsikten är att domstolen skall vara en- enmansdomstol eller bestå av en lagfaren leda— mot, en teknisk ledamot och två nämndemän. Lagmannen i Stockholms tingsrätt anser att 4å första stycket FDL bör ges sådan utformning att det framgår klart att ensamdomare under förberedelsen kan .meddela tredskodom och dom som grundas på medgivande, något som särskilt för hyrcsmålens del torde vara ofrånkomligt. Hovrätten över Skåne och Blekinge anför att promemorians förslag ger det till synes egendomliga resultatet att domförhetsreglerna förefaller strängare vid måls avgörande utan huvudförhandling än vid huvudförhandling i förenklad form. Inget skäl härtill anförs i promemorian utöver hänvisningen till 16 kap. 8 5 första stycket FBL. Talan som medgivits eller eftergivits och stadfästelse

Prop. 1971: 106 103

av förlikning torde mycket väl lämpa sig för avgörande av en enda lag- faren ledamot. Hovrätten avstyrker att något undantag görs från regeln om domförhet vid måls avgörande utan huvudförhandling. Om i något fall en undantagsreglering skulle vara motiverad torde denna med fördel kunna tas in i den särskilda författningen.

Hovrätten för Västra Sverige och hovrätten för Nedre Norrland påpe- kar att departementschefen vid fastighetsdomstolarnas tillkomst uttalade (prop. 1969: 44 s. 254) att anordningen med omedelbar huvudförhand- ling i anslutning till förberedelsen inte borde tillämpas vid fastighets- domstol utan att det behov av en förenklad handläggningsform'som föreligger i vissa av de mål sådan domstol har att pröva i stället borde tillgodoses genom att man — efter förebild från 16 kap. 85 FBL — öppnade möjlighet att avgöra mål utan huvudförhandling i betydligt större omfattning än som kan ske i vanliga tvistemål. I promemorian har inte angetts något skäl för att man där intar en motsatt ståndpunkt. En- ligt hovrätten för Nedre Norrland bör ytterligare övervägas om sådana särbestämmelser om måls avgörande utan huvudförhandling som 16 kap. 85 FBL innehåller skall införas beträffande andra mål som faller inom fastighetsdomstols kompetens. Hovrätten påpekar vidare att depar- tementschefen i nyssnämnda proposition (s. 253) uttalade att de mål som enligt 16 kap. 8 & FBL kan avgöras utan huvudförhandling är av sådan beskaffenhet att utrymmet för lekmannasynpunkter är mycket begränsat och att det då synes från både principiella och praktiska synpunkter olämpligt att uppställa ett ovillkorligt krav på att nämndemännen skall medverka vid prövningen. Enligt förslaget i promemorian skulle det emellertid inte vara möjligt att på sätt departementschefen sålunda för- ordade handlägga här åsyftade mål utan nämndemän. Hovrätten anser att det saknas skäl att nu frångå den ståndpunkt som intogs vid behand- lingen av förslagen till FBL och .FDL.

3.3.3 Övergångsfrågor i anledning av fastighetsdonzstolsrefornten Förslaget att reformen av underrättsorganisationen i fastighetsmål skall vara fullt genomförd den 1 januari 1972 föranleder i allmänhet inga invändningar i remissyttrandena. Bara lagmannen i Växjö tingsrätt anser det önskvärt att utvidgningen av fastighetsdomstolarnas kompe- tensområde sker successivt. Utvidgningen bör till en början bara om- fatta mål och ärenden'enligt FBL och i varje fall bör upphörandet av vattendomstolarna som självständiga enheter och av expropriations- domstolarna anstå till en senare tidpunkt än den 1 januari 1972. Enligt Svea hovrätt däremot måste det anses vara av stort intresse att fastighetsdomstolarna snarast kan börja arbeta i full utsträckning och att mål av samma typ inte samtidigt handläggs vid domstolar av skilda slag och med olika sammansättning. Därför bör redan från början så många mål som möjligt överföras till fastighetsdomstolarna. Å andra sidan bör

Prop. 1971: 106 104

ett mål inte överflyttas, om handläggningen har fortskridit så långt att det är av stor betydelse att samma ledamöter som tidigare har deltagit fortsätter därmed. Detta leder enligt hovrätten till följande övervägan- den. Mål som är anhängigt hos expropriationsdomstol bör inte överföras, om undersökning enligt 28 & ExL har påbörjats, om syn har hållits, om till någon del bifallande beslut har meddelats i tvistig förskottsfråga eller om huvudförhandling har förekommit. Mål som är anhängigt hos all- män domstol bör prövas av fastighetsdomstol, om huvudförhandling inte påbörjats vid lagändringens ikraftträdande. Hos ägodelningsrätt anhän- gigt mål bör inte överflyttas, om undersökning enligt 21 kap. 325 JDL påbörjats, om syn hållits eller om huvudförhandling förekommit. Det sagda föranleder att FBLP och JP bör ändras. Lagmannen i Stockholms tingsrätt framställer samma förslag såvitt avser mål som är anhängiga hos expropriationsdomstol och allmän domstol.

Också Göta hovrätt, hovrätten för Nedre Norrland och lagmannen i Växjö tingsrätt föreslår att mål eller ärende som vid FBL:s ikraftträ- dande är anhängigt hos ägodelningsrätt skall handläggas av denna även därefter, om huvudförhandling har påbörjats före ikraftträdandet.

Expropriationsdomstol kan enligt 34 5 första stycket ExL ha hänvisat part att föra särskild talan vid domstolen om ersättning. Lagmannen i Stockholms tingsrätt anför att det möjligen behövs en övergångsbestäm- melse som klargör att saken skall instämmas till fastighetsdomstolen.

3.3.4. F astighetsdomstolarnas domkretsar

Många remissinstanser anför synpunkter på promemorieförslaget i fråga om fastighetsdomstolarnas lokalisering och domkretsar. De all- männa principerna godtas genomgående, men kritik riktas mot lösningen av särskilda lokaliseringsfrågor. Vissa remissinstanser, bl.a. domstols— verksutredningen och Domareföreningen, föreslår att 1 & FDL ändras på sådant sätt att det blir möjligt att inrätta två eller flera fastighetsdomsto- lar med samma domsområde men med olika kompetens. Anledningen härtill är att det i vissa län kan medföra ogynnsamma verkningar om t.ex. hyresmål och liknande mål skall handläggas vid samma domstol som bör vara forum i andra fastighetsdomstolsmål.

3.3.5. Vattendomstolarna

Vattenlagsutredningens förslag har fått ett mycket positivt mottagande vid remissbehandlingen. Förslaget att avvecklingen av vattendomstolarna skall genomföras i två etapper och att vattendomstolarna nu skall in- ordnas i den allmänna underrättsorganisationen som en dömande funk- tion sidoordnad med fastighetsdomstolarna tillstyrks eller lämnas utan erinran i praktiskt taget samtliga yttranden. På flera håll framhålls som en förtjänst hos förslaget att det torde garantera att vattenrättsskip— ningens nuvarande kvalitet bibehålls.

Prop. 1971: 106 105

Förslaget avstyrks av Söderbygdens vattendomstol och Norrbottens läns landsting. Vattendomstolen framhåller att vattendomstolarnas ar- betsbelastning inte torde minska till dess frågan om tillståndsgivningen i vattenmål har fått sin slutliga lösning omkring år 1975. Det saknas därför skäl att ändra vattendomstolarnas status förrän det har blivit av- gjort om och när domstolarnas tillståndsgivning skall upphöra. I vart fall bör någon ändring inte ske förrän i samband med att ett centralt dom- stolsverk inrättas. Landstinget anser att de föreslagna organisationsför- ändringarna är omotiverade och onödiga, eftersom övervägande skäl ta- lar för att de vattenrättsliga frågor som skall avgöras av domstol bör prövas av fastighetsdomstol. Länsstyrelsen i Kopparbergs län, som i och för sig inte har något att erinra mot förslaget, framhåller att det medför risk att man binder sig för en bestämd lösning när det gäller frågan om tillståndsprövningen i framtiden skall ske i administrativ eller judiciell ordning.

Mellanbygdens vattendomstol ansluter sig i huvudsak till vad utred- ningen anför om antalet ingenjörer men anser att lagtexten bör utformas så att det klart framgår att huvudregeln är att två ingenjörer skall ingå i domstolen. Domstolen framhåller vidare att bestämmelsen om att vattendomstol är domför med en ingenjör måste utformas så att högre rätt inte kan åberopa domstolens sammansättning som grund för ett undanröjandc. Österbygdens vattendomstol, Vattenrättsingenjörsför- eningen, Teknologföreningen och vattenrättsingenjärerna vid Nedre Norrbygdens vattendomstol framför liknande synpunkter. Vattenöver- domstolen påpckar vid behandlingen av kompetensreglerna i stadgan för vattendomstolarna att även de vattenbyggnadstekniska ingenjörerna syss- lar med värderingsfrågor i så stor utsträckning att kravet på erfarenhet av fastighetsvärdering är uppfyllt för deras del. Detta bör framhållas i motiven. Motsvarande synpunkt framförs av lllellanbygdens och Öster- bygdens vattendomstolar samt Vattenrättsingenjörsföreningen.

Nedre Norrbygdens vattendomstol anser, att vattendomstolarna bör få behålla sina särskilda nämndemän. Domstolen framhåller emellertid att det enligt 4 kap. 9 % rättegångsbalken är möjligt att i påbörjade mål an- vända förut anlitade nämndemän. Övre Norrbygdens och Mellanbyg- dens vattendomstolar framför samma önskemål, sistnämnda domstol med det tillägget att vattenrättsnämndemännen bör få tjänstgöra även i nya mål åtminstone till löpande valperiods slut. Österbygdens vatten- domstol ifrågasätter om inte den nuvarande åldersgränsen för vatten- rättsnämndeman, 65 år, bör bibehållas, eventuellt genom att införas för nämndeman i fastighetsdomstol.

Prop. 1971: 106 106

4. Departementschefen

4.1 Tillståndsprövningen i vattenmål m. m.

Med större företag i vatten följer i allmänhet betydelsefulla lång- siktiga verkningar av skilda slag. Med hänsyn härtill och till de många viktiga men inbördes motstridiga intressen som kräver beaktande när det gäller användningen av våra vattentillgångar är det uppenbarligen av stor betydelse att dessa företag blir inpassade i samhällsplaneringen i stort. Teknikens framsteg och den allmänna samhällsutvecklingcn medför att behovet av ett samlat grepp över vattenresursernas använd- ning gör sig gällande med allt större kraft. De nuvarande reglerna för tillståndsprövningen i vattenmål tillgodoser inte detta behov på ett till- fredsställandc sätt. Prövningen ankommer i flertalet fall på vattendom— stol, som varken har den överblick över alla synpunkter som måste beaktas eller de rättsliga befogenheter som skulle behövas. Som jag har framhållit i andra sammanhang bör den prövning det här är fråga om hellre företas av administrativa myndigheter och nära samordnas med annan samhällsplanering. Genom miljöskyddslagen har tillståndspröv- ningen såvitt gäller en viss typ av vattenanvändning flyttats över från vattendomstolarna till administrativ myndighet, och vattenlagsutred- ningen skall enligt sina direktiv lägga fram förslag till en liknande re- form beträffande andra vattenrättsliga tillståndsfrågor.

I sitt nu avgivna delbetänkande anför utredningen att tiden ännu inte är mogen för ett slutligt ställningstagande till frågan om utformningen av det vattenrättsliga prövningssystemet. Som skäl härför anger utred- ningen att reglerna måste samordnas med det nya system för fysisk planering som kan bli resultatet av bygglagutredningens arbete och det arbete som bedrivs inom civildepartcmcntet på en fysisk riksplanering. Samordning måste enligt utredningen också ske med annan aktuell till- ståndsgivning av t. ex. mark- eller energipolitisk art. Det alltmer träng- ande bchovet av ett samlat grepp över fördelningen av våra vatten- rcsurser motiverar emellertid enligt utredningens mening att man nu vidtar provisoriska ändringar inom ramen för den gällande vattenlagstiftningen. Utredningen föreslår därför att VL ändras så att tillåtlighctsprövningen i viktigare vattenmål anförtros Kungl. Maj:t och att Kungl. Maj:t får möjlighet att vid sin prövning i större omfatt- ning än nu anlägga allmänna planeringssynpunkter. Ett avgörande skäl för att prövningen nu bör förläggas hos Kungl. Maj:t är enligt utred- ningen att ingen annan än Kungl. Maj:t f.n. torde ha möjlighet att grunda en allsidig bedömning av tillståndsfrågor på det material som växer fram vid arbetet på den fysiska ril-zsplaneringcn. De nya bestäm- melserna föreslås gälla företag enligt 2 och 3 kap. VL, dvs. bl. a. kraft- verksbyggen, vattenregleringar och grund 'attentäkter, samt vattenav-

Prop. 1971: 106 107

ledning och invallning enligt 7 kap. Lagtekniskt innebär förslaget en utvidgning av den prövningsrätt som enligt 4 kap. 13 % f.n. tillkommer Kungl. Maj:t i fråga om vissa vattenregleringsföretag.

Remissinstanserna ansluter sig i allmänhet till utredningens bedöm- ning i fråga om behovet av provisoriska lagändringar, och huvudinne- hållet i utredningens förslag tillstyrks eller lämnas utan erinran i prak— tiskt taget samtliga yttranden. Som en särskild förtjänst hos förslaget framhålls att allmänna planeringssynpunkter kan beaktas vid- pröv— ningen av större företag.

Jag kan godta utredningens bedömning att tiden ännu inte är mogen för ett slutligt ställningstagande till det vattenrättsliga prövningssyste- mets utformning. Jag instämmer också i att det med hänsyn till vikten av att kunna tillgodose allmänna planeringssynpunkter föreligger be- hov av provisoriska lagändringar. Det förslag utredningen har lagt fram är väl ägnat att tillgodose detta behov och bör därför genomföras. Jag är emellertid angelägen om att utredningen så snart som möjligt lägger fram förslag till en mera slutgiltig lösning efter de riktlinjer som har angetts i direktiven. Vid utarbetandet av ett sådant förslag bör ut- redningen samråda med bygglagutrcdningen, och det synes lämpligt att de båda utredningarna bedriver sitt arbete på sådant sätt att den fort- satta behandlingen av deras förslag kan samordnas.

Som några remissinstanser har påpekat föreligger både enligt gäl- lande rätt och enligt förslaget vissa samordningsproblem i förhållande till miljöskyddslagen och byggnadslagstiftningen. Det är nästan omöj- ligt att undvika sådana olägenheter i ett övergångsskede. I praktiken torde problemen emellertid kunna lösas på ett smidigt sätt genom sam- arbete mellan berörda parter och myndigheter. Den föreslagna utvidg- ningen av Kungl. Maj:ts prövningsrätt underlättar lösningen av åtskil- liga samordningsproblem.

Innan jag går närmare in på de nya reglernas utformning vill jag be- röra en fråga som naturvårdsverket och koncessionsnämnden för miljö- skydd har tagit upp i sina remissyttranden. De anser det angeläget att VL snarast ändras så att möjlighet öppnas till omprövning från vatten— vårdssynpunkt av gällande vattenhushållningsbestämmelser som inne- bär tillstånd till s.k. nolltappning. Denna fråga är emellertid utom- ordentligt komplicerad och har sådant samband med en rad andra reg— ler i VL att jag för min del har svårt att se att några fördelar skulle vara att vinna med att bryta ut den till särbehandling. Skulle vatten- lagsutredningen vid sitt fortsatta arbete komma till en annan uppfatt- ning är det emellertid inte något som hindrar att frågan tas upp sär- skilt.

I likhet med utredningen anser jag att de nya reglerna om K u n gl. M aj t : s prövning lämpligen kan tas in i 4 kap. och ersätta den nuvarande 13 5. Vad gäller 0 mf attn i n g e n av prövningsrätten

4T'l' Riksdagen 1971. ] saml. Nr 106

Prop. 1971: 106 108

innebär utredningens förslag att det i en särskild vattenrättskungörelse skall anges vissa typer av företag, som alltid skall prövas av Kungl. Maj:t (kungörelsefall), medan Kungl. Maj:t beträffande andra företag skall kunna förbehålla sig prövningsrätten genom särskilt beslut (för— behållsfall). Som allmän förutsättning för Kungl. Maj:ts prövningsrätt skall dock för båda fallen gälla att företaget är av betydande omfatt- ning eller ingripande beskaffenhet.

I likhet med remissinstanserna anser jag den föreslagna upplägg- ningen lämplig. Kungl. Maj:ts prövningsrätt bör principiellt omfatta en- dast företag som är av betydande omfattning eller ingripande be- skaffenhet. Den närmare regleringen av vilka företag som skall hän- föras till denna kategori får, som utredningen föreslår, ske genom kungörelse och särskilda förbehåll från Kungl. Maj:t. I enlighet med vad utredningen föreslår bör vidare Kungl. Maj:t kunna pröva även sådana mål som har nära samband med mål som enligt gällande före- skrifter skall prövas av Kungl. Maj:t. Från vattendomstolshåll har framförts önskemål om att vattendomstolarna därutöver skall få möj- lighet att av eget initiativ hänskjuta företag till Kungl. Maj:ts prövning. Jag kan inte biträda detta förslag.

För att den föreslagna ordningen skall få åsyftad effekt är det givet- vis av vikt att Kungl. Maj:t utnyttjar förbehållsrätten i avsedd om— fattning. Vid bedömningen av om förbehåll skall göras blir det i regel av avgörande betydelse i vilken mån allmänna planeringssynpunkter behöver anläggas vid tillståndsprövningen. Det är givetvis viktigt att Kungl. Maj:t får det underlag som behövs för ett ställningstagande till denna fråga. Ofta torde planverket samt länsstyrelser och kommuner som ansvariga för planläggningen ha anledning att fästa Kungl. Maj:ts uppmärksamhet på behovet av ett förbehåll. De skyldigheter som sedan gammalt åligger kammarkollegiet på detta område torde böra bestå. Med hänsyn härtill bör, som kollegiet har påpekat, den gällande skyl- digheten att översända ansökningshandlingarna i vattenmål till kollegiet utvidgas att omfatta också viktigare mål om grundvattentäkt. Besked om förbehåll bör givetvis lämnas i ett så tidigt skede av vattenmålct som möjligt och helst före huvudförhandlingen. Förbehållsrätten bör inte få utövas efter det att dom eller beslut har meddelats i tillåtlighets-' frågan oavsett om överklagande sker eller inte.

I fråga om grunderna för Kungl. Maj:ts prövning delar jag utredningens uppfattning att särskilda bestämmelser bör införas vilka medger en friare och mera mångsidig prövning av företagen än som f.n. kan ske vid vattendomstol. Ett huvudsyfte med reformen är att viktigare företags tillåtlighet skall kunna bedömas inte bara enligt nu- varande tillåtlighetsregler utan även och framför allt från allmänna pla- neringssynpunkter. Detta bör givetvis komma till uttryck i lagtexten. Prövningen skall innefatta en allsidig bedömning, varvid alla de as—

Prop. 1971: 106 109

pekter som tillmäts betydelse i planeringssammanhang skall beaktas. Hit hör givetvis intresset av att effektivt kunna utnyttja vattnet för elkraftsproduktion samt för privat och industriell konsumtion men också exempelvis intresset av att förhindra ekonomiskt olämplig loka- lisering och onödig förstörelse av miljövärden. Som utredningen på- pekar kan även arbetsmarknadspolitiska intressen komma att tillmätas betydelse i detta sammanhang. Att som Näringslivets Byggnadsdelega- tion förordar inrikta prövningen uteslutande på markanvändningsfrå- ger och bortse från s.k. verksamhetsplanering synes mig varken lämp— ligt eller möjligt. I praktiken sker verksamhetsplaneringen och mark- användningsplaneringen i så nära samband att det inte går att isolera den ena från den andra.

Det synes mig självklart att Kungl. Maj:t vid sin prövning från all- männa planeringssynpunkter får ta hänsyn inte bara till det företag ansökningen avser utan också till företag som kan väntas bli aktualise- rade av detta. Jag anser emellertid att det kan vara lämpligt att i lagen ta in en erinran om att Kungl. Maj:t skall beakta sannolika följdföretag enligt VL. Bestämmelsen bör ges en mera generell utformning än ut- redningen föreslår.

Som utredningen anför bör Kungl. Maj:t vid sin tillståndsprövning kunna väga olika samhällsintressen mot varandra på ett friare sätt än VL:s tillåtlighetsregler f.n. medger. Kungl. Maj:t bör alltså inte vara ovillkorligen bunden av särskilda hindersbestämmelser i VL utan kun- na med bortsccnde från dem ge tillstånd till företag som är av syn- nerlig betydelse från allmän synpunkt. Detta innebär att Kungl. Maj:t bör ges en dispensbefogenhet motsvarande den som nu finns enligt 2 kap. 3 & tredje stycket och 44 & tredje stycket VL. Dispensbefogen- heten bör gälla även hinder som avses i 2 kap. 11 5 och 12 5 första stycket, dvs. sådana som har samband med farleds- och flottledsintres- sen samt klimat— och hälsosynpunkter. Det är självfallet att dispensbc- fogenheten skall utnyttjas endast då mycket starka skäl talar för att ett företag bör tillåtas.

Vattenöverdomstolen och Nedre Norrbygdens vattendomstol föreslår att bestämmelserna i 2 kap. 20 ä 3 mom. och 47 % 2 mom. samt 7 kap. 46 å andra stycket VL ändras så att de av utredningen föreslagna grunderna för Kungl. Maj:ts prövning blir tillämpliga även vid under- ställning enligt nämnda lagrum. Detta skulle bl. a. medföra den sakliga ändringen att underställning och dispens kunde ske även när hinder föreligger enligt 2 kap. 11 & eller 12 5 första stycket. Vidare skulle Kungl. Maj:t få ett uttryckligt lagstöd för att anlägga allmänna pla— neringssynpunkter vid prövningen. Även om systematiska skäl talar för den föreslagna ändringen anser jag inte att det finns tillräcklig anledning att nu ändra tillåtlighetsreglerna i 2 och 7 kap. Det torde f. ö. ligga i sakens natur att Kungl. Maj:t vid sin allmänna prövning av

Prop. 1971: 106 110

frågan om företaget skall få komma till stånd har att fästa stor vikt vid allmänna planeringssynpunkter.

Från flera håll ifrågasätts om inte det allmänna planeringskravct som tillåtlighetsrekvisit bör gälla också de mindre företag som fortfa- rande kommer att ligga kvar under vattendomstolarnas prövning. I lik- het med utredningen anser jag emellertid att de provisoriska ändringar som nu skall företas bör inskränkas till att gälla Kungl. Maj:ts pröv- ningsrätt. Syftet med den föreslagna reformen är ju f.ö. att vatten— domstolarnas prövning i fortsättningen inte skall gälla andra företag än sådana som är av mindre betydelse för samhällsplaneringen i stort.

I fråga om Kungl. Maj:ts möjlighet att föreskriva särskilda villkor i samband med ett tillstånd kan jag ansluta mig till vad utredningen har anfört. Villkor bör alltså komma i fråga i ungefär samma situationer som f.n. I likhet med utredningen anser jag det olämpligt att i lagtexten anknyta till bygdens intressen, eftersom detta skulle kunna minska möjligheterna att på lämpligaste sätt tillgodose fiskeri- och renskötselintressena.

I syfte att tillförsäkra Kungl. Maj:t ett tillfredsställande u n d e r 1 a g för prövningen föreslår utredningen vissa bestämmelser om utompro- eessuellt förberedelseförfarande, om innehållet i "ansökan och om den förberedande handläggningen vid vattendomstolen. Jag kan i allt vä- sentligt ansluta mig till vad utredningen sålunda föreslår. Jag instäm- mer i att det utomproeessuella förberedelseförfarandet åtminstone tills vidare bör bibehållas och att dess användningsområde bör bestämmas till sådana företag som kan antas komma under Kungl. Maj:ts pröv- ning. Förfarandet skall säkerställa att projekteringsarbetet för sådana företag bedrivs i samråd med de myndigheter som skall ta till vara det allmänna planeringsintresset. Det bör också innefatta information till den ortsbefolkning som berörs av det planerade företaget. Närmare föreskrifter i ämnet får meddelas av Kungl. Maj:t.

I likhet med utredningen anser jag att ansökan rörande företag som kan antas komma under Kungl. Maj:ts prövning bör innehålla redo- görelse för den utomproeessuella förberedelse som har ägt rum, en be- dömning av företagets betydelse från allmänna planeringssynpunkter och uppgift om eventuella följdföretag enligt VL samt att ansöknings- handlingarna bör översändas från vattendomstolen till naturvårdsver- ket, planverket och vederbörande länsstyrelse. Detta innebär att både sökanden och vattenrättsdomaren i förväg måste bedöma sannolikhe- ten för att Kungl. Maj:t kommer att utöva sin förbehållsrätt. I tvek- samma fall är det givetvis lämpligt och tillrådligt att iaktta de regler som gäller för företag som kan komma att prövas av Kungl. Maj:t.

Planverket påpekar i sitt remissyttrande att de föreslagna reglerna om utomproeessuell förberedelse och om medverkan av myndigheter som företräder planintresset bör omfatta även hamnanläggningar efter-

Prop. 1971: 106 111

som sådana anläggningar har stor betydelse från lokaliseringssynpunkt. Frågor om allmän hamn regleras i 5 kap. VL. Det ankommer alltid på Kungl. Maj:t att pröva om allmän hamn skall få komma till stånd (5 kap. 3 och 1.3 55). Jag anser inte motiverat att nu införa några nya regler beträffande handläggningen av sådana frågor. Hamn som inte är allmän bedöms enligt 2 kap. VL och kan alltså komma att omfattas av de föreslagna nya bestämmelserna.

Vattendomstolens yttrande torde i fortsättningen liksom hittills kom- ma att utgöra en väsentlig del av underlaget för Kungl. Maj:ts pröv- ning. I likhet med utredningen anser jag att domstolarnas skyldighet att avge sådant yttrande bör lagfästas. Yttrandet bör innehålla vatten- domstolens ställningstagande i alla de frågor som faller inom dom- stolens kompetens. Även beträffande andra frågor torde domstolen kunna bidra med värdefulla faktiska upplysningar. Någon anledning för Kungl. Maj:t att som kammarkollegiet ifrågasätter inhämta ytt— rande från vattenöverdomstolen i tillståndsärendet synes mig normalt inte föreligga.

Advokatsamfundet tar i sitt yttrande upp vissa kostnadsfrågor och framhåller att ersättning har vägrats för sakägares kostnader i samband med underställning hos Kungl. Maj:t men utdömts för kostnader vid utomproeessuellt förberedelseförfarande. Samfundet anser att rätt till ersättning för kostnader bör föreligga i båda dessa fall. För min del anser jag det inte lämpligt att ta upp dessa frågor nu. De bör anstå till den slutliga översynen av VL.

Jag ansluter mig till de av utredningen föreslagna f ö lj d ä n d r i n g- a r som innebär att de nya reglerna om Kungl. Maj:ts prövning görs till- lämpliga även på kraftförsörjningsföretag som omfattas av lagen om vissa åtgärder för utnyttjande av vattenkraft vid krig m.m. samt på större vattenavlednings— och invallningsföretag enligt 7 kap. VL. I lik- het med utredningen anser jag att Kungl. Maj:ts prövningsrätt enligt förstnämnda lag bör få utövas efter förbehåll i varje särskilt fall och att något krav på utomproeessuellt förberedelseförfarande inte bör gälla.

Vattenöverdomstolen och Västerbygdens vattendomstol anser att vat- tenrättsdomarens befogenhet att medge provisoriska åtgärder enligt 11 kap. 46 & bör begränsas i fråga om mål som skall prövas av Kungl. Maj:t. Jag anser inte att det finns tillräckligt behov av en sådan be- gränsning. Jag anser inte heller att det behövs några särskilda regler om förfarandet i sådana fall som avses i 2 kap. 40 5.

Vissa vattenreglerings— och torrläggningsföretag enligt 3 och 7 kap. VL kan prövas vid syneförrättning. Jag ansluter mig till utredningens förslag till särskilda regler rörande handläggningen av syneförrättningar där tillståndsfrågan kan komma under Kungl. Maj:ts prövning. Under vissa förutsättningar skall synemännens utlåtande underställas vatten- domstolens prövning. Utredningen föreslår att sådan underställning inte

Prop. 1971: 106 112

skall ske om Kungl. Maj:t har prövat företagets tillåtlighet. Kammar- kollegiet kritiserar detta förslag under hänvisning till att vattendomsto- len även i sådana fall bör kunna ta ställning till den närmare utform- ningen av företaget. För egen del ansluter jag mig emellertid till utred- ningens förslag, eftersom det måste anses onödigt att vattendomstol prövar förrättningsutlåtande när Kungl. Maj:t redan har tagit ställning till företagets tillåtlighet.

Utredningen diskuterar frågan om den betydelse som vid tillstånds- prövning enligt VL skall tillmätas gällande b e b y g g e l s e p la n e r och hänvisar i detta sammanhang till vissa uttalanden i förarbetena till miljöskyddslagen enligt vilka tillstånd inte får lämnas till före- tag som strider mot fastställd plan. Vattenöverdomstolen tar upp sam- ma fråga i sitt remissyttrande. I avsaknad av särskild lagbestämmelse torde enligt domstolen bristande överensstämmelse mellan ett företag enligt VL och fastställd plan inte kunna föranleda att tillstånd till företaget vägras. Möjligen kan tillståndet förknippas med ett villkor eller en erinran om att det inte får tas i anspråk förrän planen har ändrats. För egen del vill jag i detta sammanhang endast påpeka att, som framhållits i förarbetena till miljöskyddslagen, tillstånd i vissa fall bör kunna lämnas under förutsättning att planen ändras så att det hinder den innebär mot företaget undanröjs. Jag vill dessutom hänvisa till vad jag tidigare har sagt om de samordningsproblem som tills vi— dare kan uppstå. Jag kan inte acceptera det av Näringslivets Byggnads— delegation och advokatsamfundet framförda förslaget att Kungl. Maj:t som högsta planmyndighet vid prövning av ett företag enligt VL skall kunna ompröva gällande planbestämmelser eller meddela erforderlig dispens. Jag vill erinra om att det i första hand ankommer på veder- börande kommun att ta initiativ i planfrågor.

Oberoende av vad som nu har sagts är det givetvis av stor betydelse att viss samordning sker mellan vattendomstolen och planmyndigheter- na och att upplysningar om planförhållandcna finns tillgängliga i må- let. Jag instämmer därför i vad utredningen föreslår om att ansök- ningen Skall innehålla uppgifter om gällande planer samt att länssty- relsen och vederbörande kommun skall underrättas i målet. I likhet med flera remissinstanser anser jag emellertid att underrättelseskyldig- heten gentemot kommun inte bör vara beroende av att företaget berör område inom fastställd general- eller detaljplan.

De regler om underställning till Kungl. Maj:t efter dis- k r e tio n ä r p r ö v n in g hos vattendomstol som f.n. finns i 2 kap. 20 ä 3 mom. m. fl. lagrum i VL torde efter den föreslagna utvidgning- en av Kungl. Maj:ts prövningsrätt få mycket liten betydelse. Att som kammarkollegiet föreslår helt slopa reglerna anser jag dock inte till- rådligt. Däremot instämmcr jag med utredningen i att bestämmelserna

Prop. 1971: 106 113

bör formuleras om efter mönster av 16 & miljöskyddslagen, vilket in- nebär att vattendomstolens diskretionåra prövningsrätt upphör.

De nya reglerna bör som utredningen har föreslagit t r ä d a i k r a ft den 1 januari 1972 men inte tillämpas i mål som har anhängiggjorts vid vattendomstol före ikraftträdandet och inte heller vid syneförrätt- ning om förrättningsman har förordnats före denna tidpunkt.

4.2. Fastighetsdomstolar och vattendomstolar 4.2.1 .4l/lztii1ma synpunkter

Vid reformen av den allmänna underrättsorganisationen uttalade dåvarande departementschefen (prop. 1969:44 s. 174) som sin åsikt att det inte fanns anledning att gå från den dittills gällande principen om en mycket vidsträckt kompetens för de allmänna underrätterna. Han påpekade emellertid att vissa typer av mål såsom ägodelnings- mål, expropriationsmål och vattenmål ofta har speciella drag och i någon mån kräver en specialisering hos dem som skall bedöma dem, i synnerhet som det inom landet som helhet förekommer endast ett begränsat antal mål av varje sådan typ. Det skulle därför vara av värde om målen kunde koncentreras till jämförelsevis få domstolar vars domare därmed skulle få att handlägga ett inte alltför ringa antal mål och på det sättet bli förtrogna med ämnesområdet. Ett riktmärke borde emel- lertid enligt departementschefen vara att vår restriktiva inställning när det gäller att skapa specialdomstolar i egentlig mening behålls och att man efterstävar att de domare som sysslar med de specifika slagen av mål också har kontakt med allmänna tvistemål och brottmål. Därför borde principen vara att man uppdrar handläggningen av berörda mål till endast vissa av de allmänna underrätterna. Mot bakgrund av dessa överväganden tillskapades fastighetsdomstolarna. Dessa ingår i den all- männa underrättsorganisationen på det sättet att vissa tingsrätter utses att vara fastighetsdomstol. I denna egenskap består tingsrätten normalt av två lagfarna domare, en tekniskt sakkunnig ledamot samt två nämn- clemän.

Fastighetsdomstolarnas sammansättning gör dem särskilt skickade att pröva mål där det krävs teknisk sakkunskap, främst i fråga om fastighetsbildning och fastighetsvärdering, och de har också i första hand tillskapats med tanke på sådana mål. F. n. handläggs vissa frågor enligt miljöskyddslagen av fastighetsdomstol. Fr.o.m. den 1 januari 1972, då FBL träder i kraft, skall till fastighetsdomstolarna överföras mål om fastighetsbildning, vilka f.n. handläggs av ägodelningsrätt. Vid tillkomsten av FDL förutsattes att fastighetsdomstolarna också skulle ersätta de nuvarande expropriationsdomstolarna. Ett par andra typer av mål som fr.o.m. den 1 januari 1972 skall handläggas av fastig- hetsdomstol är mål om arrende och hyra enligt JB. Som ett viktigt

Prop. 1971: 106 114

skäl för att koncentrera dessa mål till ett begränsat antal domstolar kan anföras att underrätten här är överinstans i förhållande till ar- rende- och hyresnämnderna och att möjligheterna att fullfölja talan mot dom i sådana mål är begränsade, vilket gör det särskilt angeläget att få en enhetlig bedömning inom större regioner.

Förslagen i departementspromemorian följer de riktlinjer som tidi— gare har dragits upp i fråga om fastighetsdomstolarnas kompetensom- råde. De innebär i huvudsak att dit skall hänföras dels sådana mål som f.n. ankommer på ägodelningsrätt och expropriationsdomstol, dels vissa mål av sällan förekommande slag som nu handläggs av allmän domstol men som i sak står fastighetsbildnings- och expropriations- målen nära, dels slutligen mål om arrende och hyra samt vissa därmed närbesläktade mål. Detta innebär att åtskilliga typer av mål som rör fast egendom kommer att falla utanför kompetensområdet. Förslaget har fått ett övervägande positivt mottagande vid remissbehandlingen. Från skilda håll har dock både utvidgningar och inskränkningar av kompetensområdet ifrågasatts. Det har också gjorts gällande att kon- centrationen av vissa mål till ett begränsat antal domstolar kan få skadliga verkningar i fråga om personalrekryteringen.

För egen del vill jag understryka att det från olika synpunkter är angeläget att varje allmän underrätt har en vidsträckt behörighet och att koncentration av vissa måltyper till särskilda domstolar därför inte bör komma i fråga i andra fall än då det är motiverat av speciella skäl. En annan synpunkt som måste beaktas i sammanhanget är att be- hörighetsrcglcrna bör vara klara och lättillämpade så att gränsdrag— ningsproblem i möjligaste mån undviks. Jag återkommer strax till frå- gan om fastighetsdomstolarnas kompetensområde men vill redan nu framhålla att förslagen i departcmentspromemorian synes mig väl av- vägda mot den angivna bakgrunden.

Med anledning av de under rcmissbehandlingen yppade farhågorna från personalrekrytcringssynpunkt vill jag anföra följande. Eftersom fastighetsdomstolarna inte har någon fristående ställning utgörs de lag- farna ledamöterna av domare som innehar tjänster i den tingsrätt som är fastighetsdomstol eller i annan tingsrätt. F.n. kan också domare i vattendomstol komma i fråga. Det är inte meningen att de domare som tjänstgör i fastighetsdomstolen skall syssla uteslutande med fastighets- domstolsgöromål, även om dessa göromål givetvis blir helt dominerande för många av dem. Genom fastighetsdomstolarnas anknytning till tings- rättsorganisationen finns goda förutsättningar för att ett stort antal domare skall få erfarenhet av fastighetsdomstolstjänstgöring. Detta gäl- ler inte bara domare i den tingsrätt som är fastighetsdomstol utan också domare i andra tingsrätter. Mot bakgrund härav synes några större problem från personalrekryteringssynpunkt inte vara förenade med en

Prop. 1971: 106 115

koncentration av mål rörande fast egendom till ett begränsat antal un- derrätter.

Vad härefter gäller vattendomstolarna har vattenlagsutredningen en- ligt sina direktiv i uppdrag att överväga en överflyttning av vissa av deras uppgifter till fastighetsdomstol. Utredningen ansluter sig till tan- ken på en sådan reform men anser av olika skäl att den bör delas upp i två etapper, varav den första genomförs den 1 januari 1972 och den andra i samband med den slutliga revision av VL som utredningens arbete syftar till. I den första etappen skall enligt förslaget vattendom- stolarna avskaffas som fristående enheter och knytas till tingsrättsorga— nisationen på samma sätt som fastighetsdomstolarna, dvs. vissa tings- rätter utses att vara vattendomstol, varvid tingsrätten skall ha särskild sammansättning. I den andra etappen överförs de dömande funktio- nerna på fastighetsdomstolarna. Utredningsförslaget, som har fått ett mycket positivt mottagande vid remissbehandlingen, innebär enligt min mening en tekniskt smidig lösning och har betydande fördelar från både vattenrättsskipningens och den berörda personalens synpunkt. Jag ansluter mig därför till förslaget. Jag återkommer längre fram till vissa frågor som rör vattendomstolarnas sammansättning.

4.2.2. Farlig/zctsdomstolarnas kompetensområde

Som anförs i departementspromemorian är det uppenbart att fastig- hetsdomstolarna, som enligt FBL skall handlägga fastighetsbildningsmål i stället för de nuvarande ägodelningsrätterna, också bör överta ägodel- ningsrätternas uppgifter enligt sådan lagstiftning som skall bestå efter FBL:s ikraftträdande. Samtliga dessa uppgifter är nämligen av den särskilda beskaffenhet att de bör ankomma på fastighetsdomstol. Med hänsyn till att det arbete med följdlagstiftningen till FBL som f. n. pågår inom justitiedcpartementet inbegriper de lagar det här rör sig om finns emellertid inte anledning att nu lägga fram förslag till ändringar i dessa lagar.

Bland de lagar som måste överarbetas och anpassas till FBL ingår också lagen om ägofred. På grund härav bör inte heller frågor om änd- ring i denna lag tas upp nu. Jag delar dock den i promemorian fram- förda uppfattningen att mål om stängselskyldighet och betesreglering enligt 46 & bör överföras till fastighetsdomstol. Som Svea hovrätt påpe- kar bör detsamma gälla klandertalan enligt 49 & första stycket. Däremot synes det mig mera tveksamt om de av hovrätten över Skåne och Ble- kinge förordade ändringarna i lagen är befogade. Slutlig ställning till dessa frågor får tas vid den fortsatta överarbctningen av lagen.

Som jag redan tidigare har framhållit bör expropriationsdomstolarna avskaffas och deras uppgifter överföras till fastighetsdomstol. Remiss- instanserna har inte haft något att erinra mot en sådan reform. De i pro- memorian i detta sammanhang föreslagna ändringarna i ExL och annan

Prop. 1971: 106 116

lagstiftning har inte föranlett annan erinran än att hovrätten för Övre Norrland ifrågasatt om inte föreskriften i 28 å andra stycket ExL om protokollföringsplikt då enskilda domstolsledamöter företar undersök— ning på stället borde införas i 9 & FDL. Sådan undersökning på platsen som en eller flera ledamöter av fastighetsdomstolen enligt sistnämnda paragraf kan verkställa på uppdrag av domstolens ordförande och var- om parterna skall underrättas torde emellertid vara att anse som sam- manträde för förhandling i rättegångsbalkens mening. Protokollförings— plikt föreliggcr därför enligt bestämmelserna i 6 kap. rättegångsbalken, om undersökningen inte sker endast som förberedande åtgärd för syn på stället. Det av hovrätten ifrågasatta tillägget till 9 & FDL är alltså obe- hövligt.

Vad sedan angår de mål som nu prövas av allmän underrätt har i flera remissyttranden kritik riktats mot att arrende- och hyresmålen förs in under fastighetsdomstolarnas exklusiva behörighet. Denna kritik ut- gör dock enligt min mening inte tillräcklig anledning att nu ompröva de beslut av denna innebörd som har fattats genom antagandet av JB. Om hyresmål skall prövas av fastighetsdomstol bör också vissa andra typer av mål som är av mycket likartad beskaffenhet lämpligen behandlas i samma ordning. I prop. 1971: 1” har föreslagits att vissa bostadsrätts- tvister enligt 77 & första stycket bostadsrättslagen skall tas upp av fastig— hetsdomstol. De mål som här i övrigt kommer i fråga är sådana som avser besvär mot hyresnämnds beslut enligt lagen om tvångsförvaltning av bostadsfastighet. Även dessa mål, liksom mål om klander av redovisad förvaltning enligt 11 % tredje stycket samma lag, bör — som föreslås i promemorian —— prövas av fastighetsdomstol.

Vissa mål om inlösen av fast egendom ankommer nu på allmän un- derrätts prövning. Detta gäller mål enligt 11 5 första stycket jordför— värvslagen, 5 5 andra stycket jordhävdslagen och 4 & JP. Som anförs i promemorian saknas anledning att i processuellt avseende behandla dessa mål på annat sätt än mål om inlösen i allmänhet. De bör därför överföras till fastighetsdomstolarnas kompetensområde.

Ett par remissinstanser ifrågasätter om inte också mål enligt förköps- lagen bör handläggas av fastighetsdomstol. Sådana mål avser inte själva det tvångsförvärv som förköpet innebär utan bara vissa följdfrågor i an- ledning av förköp. De frågor som skall prövas av domstol är sådana som rör ogiltighet eller jämkning av köpevillkor (5 & andra och tredje styckena), undantagande av lös egendom "från förköp (6 5), ersättning till köparen för fullgörelse enligt köpeavtalet eller för kostnader i sam- band med köpet (13 & första stycket) samt ersättning till kommunen för värdeminskning på egendomen som har förorsakats av köparen (13 å andra stycket). Av dessa frågor synes endast de som rör värdeminsk- ning vara av den beskaffenheten att det-kan finnas anledning att hänföra dem till fastighetsdomstol. Jag anser dock att dessa frågor, som f. 6. när-

Prop. 1971: 106 - 117

mast är av skadeståndsrättslig natur, inte bör brytas ut för handläggning i annan ordning än övriga frågor enligt samma lag.

I promemorian föreslås vidare att tvister, som enligt 72 5 första styc- ket, 96 å första och andra styckena samt 104 5 andra stycket ExL skall prövas av allmän underrätt, överförs till fastighetsdomstol. Förslaget, som inte har föranlett några invändningar vid remissbehandlingen, bör enligt min mening godtas. Ett par remissinstanser förordar vissa ytterli- gare ändringar i ExL. Sålunda föreslås att frågor om ersättning för ska- da eller intrång som har uppstått efter expropriationsmålets slutliga av- görande och inte har kunnat förutses i målet samt om ersättning till ex— propriat för kostnader som har uppkommit under behandlingen hos Kungl. Maj:t av ansökan om expropriation skall prövas av fastighets- domstol. På frågor av det förstnämnda slaget är enligt 34 å andra styc- ket ExL lagens bestämmelser inte tillämpliga. De torde vanligen få be- dömas enligt grannelagsrättsliga regler. Som jag strax skall utveckla när- mare anser jag inte att fastighetsdomstol bör göras till forum i tvister om grannelagsrättsliga förhållanden. Den bör då inte heller pröva så- dana frågor som avses i 34 å andra stycket ExL. Inte heller frågor om ersättning för kostnader i samband med Kungl. Maj:ts prövning av ex- propriationsansökan synes mig vara av den beskaffenhet att det finns anledning att överföra dem till fastighetsdomstol.

Jag ansluter mig till förslaget i promemorian att frågor som avses i 75 & by gnadslagen i likhet med övriga ersättningsfrågor enligt lagen skall prövas av fastighetsdomstol. Promemorieförslaget innebär att i så- dana mål fördelningen av rättegångskostnaderna skall ske— enligt regeln i 65 % byggnadslagen i stället för som nu enligt rättegångsbalkens regler. Detta förslag har mött viss kritik vid remissbehandlingen. Med hänsyn härtill och till den översyn av byggnadslagstiftningen som f.n. pågår inom bygglagutrcdningen anser jag lämpligast att inte nu göra någon ändring i gällande rätt på denna punkt.

Mål enligt lagen om byggnadsminnen handläggs f.n. av expropria- tionsdomstol och överförs enligt vad jag tidigare har föreslagit till fas- tighetsdomstol. Som anförs i promemorian bör samma domstol hand- lägga också mål om ersättning enligt lagen om fornminnen, vilka mål f.n. prövas av allmän domstol. Jag instämmer med hovrätten över Skåne och Blekinge i att detta bör gälla även mål enligt 9 a & tredje stycket nämnda lag om ersättning för kostnad eller skada, som uppkom- mer vid undersökning eller bärgning av skeppsvrak eller annan åtgärd för dess skydd och vård. De nya bestämmelserna om forum i mål enligt lagen om fornminnen synes lämpligen kunna tas upp i en ny 17 5.

Eftersom ersättning för skada och intrång vid förundersökning enligt miljöskyddslagen och ExL skall prövas av fastighetsdomstol, bör detta gälla också ersättning i motsvarande fall enligt 14 kap. .5 & 1 mom. VL. Promemorians förslag härom bör sålunda genomföras.

Prop. 1971: 106 118

Som anförs i promemorian framstår det som den mest rationella ordningen att den domstol som har handlagt mål om ersättning för skada eller intrång enligt lagen om byggnadsminnen eller naturvårds- lagen också skall ha att pröva därav föranlett följdmål om ersättning till innehavare av fordran, för vilken marken svarar, för förlust till följd av att den i huvudmålet bestämda ersättningen inte har nedsatts hos länsstyrelsen. Lagen om byggnadsminnen och naturvårdslagen bör alltså ändras i enlighet härmed.

Någon anledning att som Göta hovrätt ifrågasätter hänföra mål om utdömande av vite enligt jordförvärvslagen och jordhävdslagen till fas- tighetsdomstol föreligger enligt min mening inte. Att sådana frågor en- ligt lagen om arrendenämnder och hyresnämnder skall prövas av fas- tighetsdomstol sammanhänger med att fastighetsdomstol har karaktären av överinstans i förhållande till dessa nämnder.

I promemorian diskuteras en rad andra tvister som rör fast egendom och där det skulle kunna komma i fråga att göra fastighetsdomstol till exklusivt forum. Hit hör exempelvis äganderättstvister av skilda slag samt tvister om servitut och grannelagsförhållanden. I mål av dessa typer uppstår otvivelaktigt ofta frågor av den beskaffenhet som fastig- hetsdomstolarna är särskilt skickade att pröva. Jag har emellertid mot bakgrund av vad jag tidigare har anfört om vikten av återhållsamhet när det gäller att koncentrera mål till särskilda domstolar och om in— tresset av att i möjligaste mån undvika gränsdragningsproblem stannat för. att den i promemorian föreslagna ordningen, som innebär att fas- tighetsdomstol inte görs till exklusivt forum i dessa mål, är den lämp— ligaste. Att som lantmäteristyrelsen ifrågasätter öppna möjlighet att låta vissa mål handläggas både av fastighetsdomstol och av tingsrätt i van- lig sammansättning bör av såväl praktiska som principiella skäl inte komma i fråga.

Vad gäller äganderättstvister som rör fastighetsindelningens beskaf- fenhet torde man, som påpekas i promemorian, kunna utgå från att de i regel kommer att prövas vid förrättning enligt FBL och i andra in- stans av fastighetsdomstol, vilket torde vara den också från partssyn— punkt lämpligaste ordningen. Att tvist av detta slag inte tas upp i an- given ordning kan antas bli en ren undantagsföreteelse som mestadels har sin orsak i att tvisten har ett omedelbart samband med sådana frå- gor som inte bör prövas av fastighetsdomstol. De av Svea hovrätt utta- lade farhågorna för att möjligheten att vända sig direkt till domstol i tvister som rör fastighetsindelningen skulle missbrukas synes mig över- drivna. Inte heller finns det enligt min åsikt anledning att nu bereda tingsrätt möjlighet att mot parts vilja hänvisa fråga om fastighetsindel- ningens beskaffenhet till handläggning av fastighetsbildningsmyndighe- ten. Om tingsrätten finner att frågan lämpligen bör prövas i denna ord-

Prop. 1971: 106 119

ning torde det i regel vara möjligt att få en sådan prövning till stånd ge- nom parternas frivilliga medverkan.

4.2.3. Fastighetsdomstols sammansättning och domförhet

Som huvudregel gäller f.n. att fastighetsdomstol består av två lag- farna ledamöter, av vilka den ene är domstolens ordförande, samt en ledamot med teknisk sakkunskap och två nämndemän. Promemorie- förslaget innebär inte någon ändring av denna regel. Vid remissbehand- lingen har särskilt frågan om det tekniska inslaget i domstolen tilldragit sig intresse. Olika meningar har yppats och ett flertal förslag har förts fram, bl. a. av innebörd att två tekniska ledamöter skall kunna med— verka i domstolen.

Vid fastighetsdomstolarnas tillkomst underströk dåvarande departe— mentschefen (prop. 1969: 44 s. 211) att den tekniskt sakkunnige leda- motens uppgift inte skulle vara att fungera som expert i vissa speciella frågor av betydelse för målets utgång utan att han med sin sakkunskap skulle medverka till en riktig bedömning av utredningen i målet och till en lämplig utformning av domstolens utslag. Jag ansluter mig till detta synsätt. Genom den tekniskt sakkunnige ledamoten skall domstolen tillföras sådana allmänna insikter på det tekniska området som behövs för att den skall kunna rätt bedöma argumentation och utredning av teknisk art. Den speciella expertis som kan behövas i en viss teknisk fråga får däremot tillhandahållas domstolen genom sakkunnigbevisning i målet.

Eftersom det för expropriationsdomstolarna som huvudregel gäller att två tekniska ledamöter skall delta i handläggningen kan en över- gång till fastighetsdomstolar med endast en sådan ledamot synas inne— bära att det tekniska inslaget i domstolen försvagas. Emellertid måste beaktas att de tekniska ledamöterna i det nya systemet får en mycket fastare anknytning till domstolen, vilket medför dels att de förvärvar stor rutin som domare dels att de kan följa och medverka i den förbe- redande handläggningen av målen. Koncentrationen av mål till ett be- gränsat antal domstolar leder också till att juristdomarna får större erfarenhet av tekniska bedömningar. Mot bakgrund av det nu anförda anser jag att det inte finns anledning att nu gå ifrån principen att i fastighetsdomstol normalt skall tjänstgöra endast en ledamot med tek- nisk sakkunskap. Det bör dock finnas möjlighet att i vissa fall utöka antalet tekniska ledamöter till två, vilket innebär att domstolen kom- mer att bestå av sammanlagt sex ledamöter. Jag vill dock understryka att denna möjlighet inte är avsedd att utnyttjas annat än i undantags— fall, när målet är osedvanligt komplicerat från teknisk synpunkt och det därför kan vara av särskild betydelse att mer än en ledamot med teknisk sakkunskap medverkar vid bedömningen av de tekniska frå- gorna.

Prop. 1971: 106 120

F. n. gäller att teknisk ledamot i fastighetsdomstol skall ha sakkunskap i fråga om fastighetsbildning eller fastighetsvärdering. Mot bakgrund av vad jag här förut har anfört. om att de tekniska ledamöterna inte skall vara experter i vissa speciella frågor anser jag det inte motiverat att ytterligare precisera kraven på sakkunskap eller på annat sätt ändra reglerna härom. Jag vill emellertid i detta sammanhang påpeka att tjänsterna för teknisk ledamot i fastighetsdomstol torde komma att förenas med tjänstgöringsskyldighet vid flera sådana domstolar och att det dessutom torde bli nödvändigt att vid ledigheter och stor arbets- anhopning tillfälligt förordna utomstående tekniker att tjänstgöra i fastighetsdomstolen. Detta innebär att man kommer att ha vissa val— möjligheter när det gäller att utse teknisk ledamot för visst mål.

De flesta mål som skall tas upp av fastighetsdomstol är av sådan typ att de normalt kräver viss teknisk sakkunskap hos domstolen. Med hän— syn till intresset av enkla och lättillämpade sammansättningsregler bör därför, som anförs i promemorian, den tekniske ledamotens medver- kan i domstolen vara obligatorisk i dessa mål. I fråga om några spe- ciella slag av mål gäller emellertid att de i allmänhet inte fordrar sådan sakkunskap, medan det däremot är angeläget med ett starkt lek- mannainslag. De mål jag här syftar på är i första hand hyresmålen men också bostadsrättsmål och mål om tvångsförvaltning av bostads- fastighet. I sådana mål bör i stället för teknikern en tredje nämndeman ingå i domstolen. Som har påpekats både i promemorian och i vissa remissyttranden kan det dock också i mål av dessa typer, kanske sär- skilt i mål om tvångsförvaltning av bostadsfastighet, tänkas komma upp frågor av svårbedömd teknisk natur. Det bör därför finnas möj- lighet att undantagsvis även i sådana mål använda en sammansättning med teknisk ledamot och två nämndemän. Jag ansluter mig alltså till promemorians förslag i denna del men vill betona att möjligheten att låta teknikern delta i dessa mål bör utnyttjas restriktivt. Om det så- lunda införs möjlighet att anlita den tekniske ledamoten i hyresmål bör de för dessa mål gällande sammansättningsreglerna lämpligen göras tillämpliga också i arrendemål.

Vad beträffar nämndemännen kan jag instämma i den kritik som Svea hovrätt och lagmannen i Stockholms tingsrätt har riktat mot föreskriften i 17 å andra stycket andra punkten ExL om att en av nämndemännen bör vara fastighetsägare och den andre inte. Denna regel bör därför inte överföras till FDL.

Enligt 16 kap. 8 % första stycket FBL kan fastighetsdomstol under vissa förutsättningar pröva fastighetsbildningsmål i materiellt hänseende utan huvudförhandling. Som dåvarande departementschefen påpekade i samband med FDLzs tillkomst är det här fråga om mål av sådan beskaffenhet att utrymmet för lekmannasynpunkter torde vara mycket begränsat och det synes därför olämpligt från både principiella och

Prop. 1971: 106 121

praktiska synpunkter att ställa upp ett ovillkorligt krav på att nämnde— män skall medverka vid prövningen. Jag instämmer i den av hov— rätten för Nedre Norrland uttalade uppfattningen att det saknas skäl att nu frångå denna ståndpunkt. I övrigt bör gälla att fastighetsdomsto— len vid handläggning av mål kan bestå av en lagfaren domare i samma utsträckning som gäller för tingsrätt. En sådan domförhetsregel blir till— lämplig vid handläggning av frågor om avvisning av mål och om utdö- mande av vite samt vid måls avgörande i sådana fall som avses i 42 kap. 18 & rättegångsbalken, dvs. vid meddelande av tredskodom, dom i anledning av medgivande eller eftergivande samt stadfästelse av förlik— ning. Vidare kommer regeln att gälla vid huvudförhandling som sker i förenklad form och vid annan handläggning som inte sker vid hu- vudförhandling eller syn på stället. Att mål om lagsökning och betal- ningsföreläggande kan handläggas av en lagfaren domare följer av 30 & lagsökningslagen (1.946: 808). Vad beträffar ärenden blir domförhets— reglerna i 6 5 lagen om handläggning av domstolsärenden tillämpliga. I fall då enligt nämnda paragraf domstolen skall ha den sammansättning som gäller för mål i allmänhet torde utan särskild bestämmelse stå klart att de föreskrifter som i allmänhet gäller för domförhet enligt FDL är tillämpliga. Fastighetsdomstols domförhet bör som anförs i promemo- rian till alla delar regleras i lag och inte som nu delvis i annan författ- ning. Jag föreslår därför att uttömmande bestämmelser i ämnet tas upp i 4 % FDL.

4.2.4 Övergångsfrågor i anledning av fastighetsdonlstolsreformen Fastighetsdomstolarna bör överta sina nya uppgifter samtidigt som JB och FBL samt därtill anknytande författningar träder i kraft, dvs. den 1 januari 1972. Härigenom torde övergången till den nya lagstift- ningen underlättas och enhctligheten i tillämpningen främjas. Enligt 7 & FBLP skall mål eller ärende som är anhängigt hos ägodel- ningsrätt vid utgången av år 1971 prövas av fastighetsdomstol. I pro- memorian föreslås motsvarande regel beträffande mål och ärenden som vid samma tidpunkt är anhängiga hos expropriationsdomstol. Om expro- priationsdomstolen då har påbörjat huvudförhandling föreslås dock att domstolen skall få fullfölja och avsluta handläggningen. Man bör uppenbarligen i möjligaste mån undvika att särskilda dom- stolar, som är under avveckling, övergångsvis får bestå vid sidan av de domstolar som i fortsättningen skall handlägga samma slag av mål och ärenden. Jag anser därför att den i promemorian föreslagna regle- ringen är ändamålsenlig och att det inte bör komma i fråga att som Svea hovrätt och lagmannen i Stockholms tingsrätt förordar utsträcka ägodelningsrätternas och expropriationsdomstolarnas möjlighet att fort- sätta sin verksamhet efter utgången av år 1971 längre än som föreslås där. Jag förutsätter att arbetet hos domstolarna bedrivs så att mål och

Prop. 1971: 106 122

ärenden på vilka ett omfattande förberedelsearbete har lagts ned om möjligt kan avgöras slutligt före utgången av år 1971.

Jag föreslår alltså att mål eller ärende som är anhängigt hos ex- propriationsdomstol vid utgången av år 1971 skall prövas av fastighets- domstol om huvudförhandling då inte har påbörjats. Jag föreslår vidare att 7 % FBLP anpassas så att motsvarande regel kommer att gälla be- träffande ägodelningsrätt. Av de föreslagna reglerna följer bl.a. att nu gällande fullföljdsbestämmelser blir tillämpliga också på avgöranden som meddelas av expropriationsdomstol och ägodelningsrätt efter den 1. januari 1972.

Vad härefter gäller mål och ärenden som är anhängiga hos tings- rätt vid utgången av år 1971 finns, eftersom dessa domstolar skall be- stå oförändrade efter nämnda tidpunkt, inte tillräcklig anledning att flytta över dem till fastighetsdomstol. Jag instämmer därför i prome- morians förslag att sådana mål och ärenden skall behandlas enligt äldre bestämmelser.

Lagmannen i Stockholms tingsrätt har ifrågasatt införande av en övergångsbestämmelse enligt vilken part, som av expropriationsdomstol med stöd av 34 5 första stycket ExL har hänvisats att föra särskild talan vid domstolen, i stället skall väcka talan vid fastighetsdomstolen. Enligt min mening torde det utan vidare stå klart att en sådan hänvis- ning skall avse fastighetsdomstolen och någon övergångsbestämmelse härom synes mig inte behövlig.

Hänvisningar till S4-2-3

4.2.5. Fastighetsdomstolamas domkretsar

Enligt 1 5 första stycket FDL skall det finnas en fastighetsdomstol i varje län. Kungl. Maj:t kan dock föreskriva att annat område än län skall vara fastighetsdomstols domkrets. Bestämmelsen innebär att alla fastighetsdomstolsmål från ett visst område skall tas upp av samma domstol. Forumbestämmelserna för arrende- och hyrestvister öppnar emellertid möjlighet till avvikelse från denna ordning. Kungl. Maj:t kan nämligen bestämma att sådan tvist skall tas upp vid annat forum än den fastighetsdomstol inom vars område fastigheten är belägen (8 kap. 32 5 första stycket och 12 kap. 71 5 första stycket JB samt 17 & första stycket lagen om fiskearrenden). Detsamma skall enligt 77 5 första stycket förslaget till bostadsrättslag gälla beträffande bostadsrättstvister.

F.n. finns i hela landet sammanlagt sex fastighetsdomstolar, vilka alla har domkretsar omfattande mer än ett län. Enligt promemorian skall fr.o.m. den 1 januari 1972 i princip finnas en fastighetsdomstol i varje län, som regel förlagd till den ort där länsstyrelsen har sitt säte. Det torde även i fortsättningen få ankomma på Kungl. Maj:t att be- stämma både om antalet fastighetsdomstolar och om deras lokalisering. Dessa frågor torde få tas upp vid ett senare tillfälle. Jag vill emellertid redan i detta sammanhang deklarera hur jag ser på dem. I allt väsent-

Prop. 1971: 106 123

ligt biträder jag vad som anförs i promemorian härom. Även om antalet fastighetsdomstolsmål kan väntas bli ganska ringa i vissa län synes mig sålunda fastighetsdomstolarnas domkretsar i princip inte böra omfatta mer än ett län. Möjligen kan det, som påpekas i promemorian, vara motiverat att för vissa speciella slag av mål — exempelvis mål enligt miljöskyddslagen — ha större domkretsar. När det gäller lokaliseringen av fastighetsdomstolarna talar övervägande skäl, främst behovet av nära kontakt med olika länsmyndigheter, för att de bör förläggas till den ort där länsstyrelsen har sitt säte. Till skillnad från vad som föreslås i promemorian anser jag att detta bör gälla även i fråga om Västernorr— lands län och att fastighetsdomstolen där alltså bör förläggas till Härnö- sand.

En förläggning av fastighetsdomstolen till den ort där länsstyrelsen har sitt säte är emellertid beträffande vissa län förenad med bestämda nackdelar såvitt gäller hyresmålen. Dessa mål är som regel koncentrera- de till de större tätorterna. I fråga om dem talar därför starka skäl för att fastighetsdomstolen bör vara förlagd till den största tätorten i lä- net, vilket inte alltid är den ort där länsstyrelsen finns.

Mot bakgrund av det nu anförda anser jag att det bör införas regler som ger Kungl. Maj:t större möjligheter än nu att åstadkomma en lämplig fördelning av fastighetsdomstolsmålen. Sålunda bör mål av viss typ från flera fastighetsdomstolars domkretsar kunna sammanföras till en sådan domstol. Vidare bör för samma område kunna finnas två eller flera fastighetsdomstolar, var och en med behörighet att handlägga vis- sa typer av mål. Det ligger i sakens natur att regler av nu åsyftad inne- börd bör utnyttjas restriktivt. Härför talar både önskemålet om klara och lättillämpade forumregler och intresset av att inte onödigtvis splitt- ra fastighetsdomstolsmålen på ett stort antal tingsrätter. Det bör aldrig finnas mer än en domstol som är rätt forum för ett visst mål. Om flera fastighetsdomstolar inrättas med helt eller delvis sammanfallande domkretsar måste alltså klart preciseras hur måltyperna skall fördelas mellan domstolarna.

Jag förordar att i 1 & FDL införs ett tillägg som ger Kungl. Maj:t befogenhet att bestämma att flera fastighetsdomstolar skall finnas för samma område, varvid Kungl. Maj:t också skall bestämma hur skilda slag av mål och ärenden skall fördelas mellan domstolarna. Det före- slagna tillägget kan ersätta de nyssnämnda regler i bl.a. JB, enligt vilka Kungl. Maj:t i fråga om vissa slag av mål kan förordna att de skall tas upp av annan domstol än den fastighetsdomstol inom vars område fastigheten ligger. Dessa regler bör därför upphävas.

Min avsikt är att senare föreslå Kungl. Maj:t att i Södermanlands, Älvsborgs och Västernorrlands län särskilda fastighetsdomstolar inrättas för upptagande av mål och ärenden angående arrende, hyra, bostadsrätt

Prop. 1971: 106 124

och tvångsförvaltning av bostadsfastighet i resp. Eskilstuna, Borås och Sundsvall.

Hänvisningar till S4-2-5

4.2.6. Vattendomstolarna

Som jag tidigare har anfört ansluter jag mig till vattenlagsutred— ningens förslag att vattendomstolarna integreras i vissa tingsrätter, som vid handläggningen av vattenmål skall ha särskild, för denna måltyp avpassad sammansättning i likhet med vad som gäller när tingsrätt handlägger mål i egenskap av fastighetsdomstol. Av praktiska skäl bör benämningen vattendomstol behållas som beteckning för tingsrät- ten i denna speciella sammansättning. De särskilda processuella regler- na för vattenmål bör alltjämt gälla och fullföljd av talan bör ske hos vattenöverdomstolen.

Förslaget innebär alltså att vattendomstolarna avskaffas som organi- satoriska enheter, vilket även betyder att vattenöverdomstolens ställning av administrativ chefsmyndighet för vattendomstolarna upphör. Några särskilda tjänster för vattenrättsdomare, vattenrättsingenjörer och vat- tenrättssekreterare bör inte längre finnas utan de bör ersättas av mot- svarande tjänster vid de tingsrätter som utses att vara vattendomstol.

I enlighet med vad jag nu har anfört bör i 11 kap. 1 & VL föreskrivas att tingsrätt som Kungl. Maj:t bestämmer skall vara vattendomstol. "Med tanke på en framtida överföring av vattenrättsskipningen till fas- tighetsdomstol är det lämpligt att till vattendomstol utses tingsrätter som också är fastighetsdomstol. Antalet vattendomstolar och deras förläggning bör emellertid inte ändras, och jag ämnar därför föreslå Kungl. Maj:t att till vattendomstol utse tingsrätter som har sitt kansli på ort där det nu finns vattendomstol och som också utses att vara fastighetsdomstol. Någon ändring av vattendomstolarnas domsområden avser jag inte att föreslå.

Enligt VL har vattenrättsdomaren, dvs. ordföranden i vattendomsto- len, en rad sjäIVStändiga uppgifter i målen. Benämningen vattenrätts— domare bör därför finnas kvar som beteckning på ordföranden i tings- rätten i dess egenskap av vattendomstol. Benämningen vattenrättsingen- jör bör däremot i VL ersättas med teknisk ledamot. Även benämning- arna vattenrättsnämndeman och vattenrättssekreterare bör mönstras ut ur VL. Som utredningen har anfört bör de som har valts till nämnde- män i fastighetsdomstol vara behöriga att tjänstgöra även i vattendom- stol.

Sammansättningsreglerna är olika för vattendomstol och fastighets- domstol. I fastighetsdomstol skall enligt huvudregeln ingå två lagfarna ledamöter, en tekniker och två nämndemän. Vattendomstol består av en vattenrättsdomare, två vattenrättsingenjörer och två vattenrättsnämn- demän. I undantagsfall kan antalet ingenjörer minskas till en, men re- geln härom är utformad på sådant sätt att den i praktiken har kommit

Prop. 1971: 106 125

till mycket ringa användning. Jag instämmer med utredningen i att det inte är lämpligt att nu helt anpassa reglerna om vattendomstols sam- mansättning till vad som gäller för fastighetsdomstol. I likhet med ut- redningen anser jag emellertid att möjligheterna att handlägga mål med endast en teknisk ledamot bör vidgas. Mycket ofta är behovet av tek- nisk sakkunskap tillgodosett med en sådan ledamot, och jag anser där- för att reglerna bör utformas så att denna ordning framstår som hu- vudalternativet. Det bör överlämnas åt domstolens ordförande att i det särskilda fallet avgöra om målets beskaffenhet är sådan att ytterligare en teknisk ledamot bör delta. Beträffande kompetenskraven för de tekniska ledamöterna bör i lagen endast anges att de skall ha teknisk utbildning och erfarenhet av vattenfrågors behandling. Jag kommer att senare ta upp frågan om mera specificerade kompetenskrav skall föreskrivas i kungörelseform. Jag vill dock redan nu framhålla att den gällande uppdelningen i vattenbyggnadstekniska och agrikulturtekniska ingenjörer har förlorat mycket av sin betydelse och inte synes böra bibehållas i sin nuvarande utformning.

5. Upprättade lagförslag

I enlighet med det anförda har inom justitiedcpartementet upprättats förslag till _

1) lag om ändring i vattenlagen(1918: 523), 2) lag om ändring i lagen (1962:627) om vissa åtgärder för utnytt- jande av vattenkraft vid krig m.m.,

3) lag om ändring i statstjänstemannalagen (1965: 274), 4) lag om ändring i lagen (1969: 246) om fastighetsdomstol, 5) lag om ändring i lagen (1917: 189) om expropriation, 6) lag om ändring i lagen (1942: 350) om fornminnen, 7.) lag om ändring i byggnadslagen (1947: 385), 8) lag om ändring i lagen (1949: 658) om inlösen i vissa fall av rätt till gruva m. m.,

9) lag om ändring i lagen (1957: 390) om fiskearrenden, 10) lag om ändring i lagen (1960: 690) om byggnadsminnen, 11) lag om ändring i naturvårdslagen (1964: 822), 12) lag om ändring i jordförvärvslagcn (1965: 290), 13) lag om ändring i jordhävdslagen (1969: 698), 14) lag om ändring i lagen (1970: 246) om tvångsförvaltning av bostadsfastighet,

15) lag om ändring i lagen (1970: 989) om införande av fastighets- bildningslagen, -

16) lag om ändring i jordabalken ,

Prop. 1971: 106 126

17) lag om ändring i lagen (1970: 995) om införande av nya jorda— balken, 18) lag om ändring i bostadsrättslagcn ( ).

Förslagen torde få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga 3 .1-

Rörande vissa av de upprättade förslagen vill jag ytterligare anföra följande.

6. Speeialmotivering 6.1 Förslaget till lag om ändring i vattenlagen 2 kap. 14 5

I tredje stycket har företagits en redaktionell ändring för att anpassa bestämmelsen till terminologin i den nya jordabalken.

2 kap. 20 5 3 mom.

I enlighet med vad jag har anfört i den allmänna motiveringen har bestämmelsen ändrats så att vattendomstolens prövning inte längre skall vara av diskretionär art utan endast gå ut på att fastslå om de i 2 kap. 3 % tredje stycket angivna förutsättningarna för prövning av Kungl. Maj:t föreligger. Bestämmelsen har formulerats med 16 & miljö- skyddslagen som förebild. I enlighet med vattenöverdomstolens förslag har dock termen ”underställa” ersatts av ”hänskjuta".

2 kap. 34 5

I tredje stycket har gjorts motsvarande anpassning till jordabalken som i 2 kap. 14 &.

2 kap. 47 5 2 mom.

Bestämmelsen har ändrats i enlighet med utredningens förslag på motsvarande sätt som 2 kap. 20 & 3 mom.

2 kap. 62 5

I andra stycket har gjorts motsvarande anpassning till jordabalken som i 2 kap. 14 ä.

3 kap. 11 &?

Som jag har anfört i den allmänna motiveringen ansluter jag mig till utredningens förslag att underställning av synemäns utlåtande till vattendomstol inte Skall ske om Kungl. Maj:t har prövat företagets tillåtlighet. En bestämmelse härom har tagits upp i denna paragraf.

1 Av bilagan återges här dels 4 kap. 175, 11 kap. 27 ä 2 mom. och 34 & samt övergångsbestämmelsema ur förslag ] dels förslag 14. Förslagen i övrigt, som frånsett några smärre redaktionella ändringar är likalydande med de vid pro- positionen fogade förslagen, har uteslutits.

Prop. 1971: 106 127

3 kap. 13 5

F.n. gäller enligt paragrafens fjärde stycke att vattenregleringsförc- tags stadgar skall granskas och fastställas av vederbörande länsstyrelse eller i fall som avses i 4 kap. 13 & av Kungl. Maj:t. Jag biträder utred- ningens förslag att Kungl. Maj:t helt befrias från ifrågavarande upp- gifter. Detta rcsultat uppnås genom att undantaget för fall som avses i 4 kap. 13 5 får utgå utan att ersättas av någon annan föreskrift.

3 kap. 16 59

Enligt denna paragraf kan Kungl. Maj:t för bevakande av det all- männas intresse utse en ledamot i styrelsen för vattenregleringsföretag. Departementsutredningen (Ju 1964: 58) föreslår i sin promemoria 122 Om befogenheten att förordna ledamöter, revisorer m. m. i vissa organ, att Kungl. Maj:ts befogenhet enligt paragrafen att utse ledamot skall kunna genom särskilt beslut delegeras till länsstyrelsen i det län där företagets styrelse har sitt säte. Yttranden över förslaget har inhämtats från länsstyrelserna i Malmöhus, Örebro och Gävleborgs län, Bolmens regleringsföretag, Hjälmarens och Kvismarens sjösänkningsbolag samt Ljusnans och Voxnans vattenregleringsförctag. Förslaget har därvid lämnats utan annan erinran än att Bolmens regleringsföretag förklarat sig anse att beslutanderätten i fråga om detta företag bör tillkomma vattenfallsverket. För egen del instämmer jag med departementsutred- ningen i att Kungl. Maj:t bör ha rätt att delegera sin beslutanderätt enligt paragrafen till underordnad myndighet, och paragrafen har änd- rats i enlighet härmed.

3 kap. 28 _?

Bestämmelsen har ändrats på motsvarande sätt som 3 kap. 16 5.

4 kap. 10 5

Ordet *'expropriationsdomstol” i första stycket har ersatts av ”fastig- hetsdomstol”.

4 kap. 13 5

Bestämmelsen med tillhörande rubrik föreslås upphävd. Den ersätts av de nya reglerna om Kungl. Maj:ts prövningsrätt i 17—20 55.

4 kap. 17 5

Denna paragraf motsvarar 4 kap. 17 & första stycket samt 18 å i ut- redningens förslag. Genom paragrafen bemyndigas Kungl. Maj:t att, såvitt gäller företag enligt 2 och 3 kap. som är av betydande omfatt— ning eller ingripande beskaffenhet, dels förordna om obligatorisk un- derställning för vissa slag av företag (kungörelsefall), dels förbehålla sig prövningen av visst företag som inte omfattas av sådant förordnande

Prop. 1971: 106 128

(förbehållsfall). Förbehållsrätten kan inte utövas efter det att vatten- domstol eller synemän har meddelat dom eller beslut i tillåtlighetsfrå- gan. I allmänhet torde beslut om förbehåll komma att meddelas efter det att ansökan har väckts. Det finns emellertid inte något som hindrar att beslutet meddelas dessförinnan, exempelvis sedan planerna på före- taget har blivit kända genom den utomproeessuella förberedelsen. Na- turskyddsföreningen har anfört att Kungl. Maj:t bör kunna förbehålla sig prövningen beträffande vissa sjöar eller vattendrag. Något hinder häremot synes inte föreligga under förutsättning att förbehållet utfor- mas så att det inte täcker andra företag än sådana som är av betydande omfattning eller ingripande beskaffenhet. Beträffande vissa sjöar eller vattendrag kan förhållandena vara sådana att praktiskt taget varje fö- retag får anses vara av ingripande beskaffenhet.

I sista stycket har i enlighet med utredningens förslag intagits en be- stämmelse att Kungl. Maj:t i samband med prövning av företag som är av betydande omfattning eller ingripande beskaffenhet får pröva även annat företag enligt VL, om ansökan avser tillstånd till båda före— tagen eller fråga har uppkommit om företräde mellan dem. I sistnämn— da fall krävs givetvis att ansökningar till företagen föreligger samtidigt.

4 kap. 18 5

I denna paragraf, som motsvarar 175 andra stycket i utredningens förslag, anges grunderna för Kungl. Maj:ts prövning i enlighet med vad jag har anfört i den allmänna motiveringen. Det kan framhållas att Kungl. Maj:t vid sin prövning kan ha att beakta även andra be- stämmelser i 2 och 3 kap. än dem som särskilt nämns i paragrafen, exempelvis 2 kap. 45 och 3 kap. 2 5. Den av utredningen föreslagna regeln om följdföretag enligt VL har getts en generell utformning och förts in i andra stycket. Dispensregeln i tredje stycket är avsedd att ha samma innebörd som motsvarande bestämmelser i 2 kap. 3 % tredje stycket och 44 % tredje stycket samt 7 kap. 39 å andra stycket. Efter- som dessa bestämmelser inte är helt likalydande sinsemellan kan ly- delsen inte exakt anslutas till dem.

Med anledning av vad SMHI har anfört i sitt remissyttrande vill jag framhålla att det även utan särskild föreskrift torde stå klart att Kungl. Maj:t i samband med tillstånd till ett företag kan föreskriva att detta i visst hänseende skall stå under tillsyn av särskild kontrollant.

4 kap. 19 39

I enlighet med utredningens förslag innehåller paragrafen en allmän bestämmelse att den som vill utföra ett företag vars tillåtlighet kan an- tas komma under Kungl. Maj:ts prövning skall bedriva projekterings- arbetet i samråd med de myndigheter som skall ta till vara det allmänna planeringsintresset. Härutöver föreskrivs att företagaren också skall

Prop. 1971: 106 129

medverka till att ortsbefolkningen får upplysning om planläggningen. Utredningen föreslår att en sådan föreskrift meddelas i kungörelse. En- ligt min mening är emellertid regeln av sådan vikt att den bör tas upp i lagen.

Paragrafens andra stycke innehåller ett bemyndigande för Kungl. Maj:t att meddela närmare föreskrifter om det utomprocessuella för- beredelseförfarandet.

4 kap. 20 5?

I paragrafen lagfästes i enlighet med utredningens förslag vattendom- stolarnas och synemännens skyldighet att avge eget yttrande till Kungl. Maj:t. Jag anser det däremot inte nödvändigt med bestämmelser om den fortsatta handläggningen sedan Kungl. Maj:t har meddelat beslut i tillåtlighetsfrågan.

6 kap. 28 55

I fjärde stycket har med anpassning till jordabalken ordet ”inskriv- ' ningsdomaren” bytts ut mot 'linskrivningsmyndigheten”.

7 kap. 45 Q'

Tredje stycket motsvarar i huvudsak 3 kap. 11% tredje stycket och har ändrats på samma sätt som detta. Ändringen medför att 7 kap. 46 å andra stycket i utredningens förslag blir överflödigt och kan utgå.

7 kap. 46 ä'

'Första stycket innehåller en bestämmelse att 4 kap. 17—20 gå om Kungl. Maj:ts prövningsrätt skall äga motsvarande tillämpning i fråga om vattenavledning och vattenreglering för torrläggning av mark. And- ra stycket, som motsvarar 2 kap. 205 3 mom. och 475 2 mom., har ändrats på motsvarande sätt som dessa lagrum.

7 kap. 55 5

Särregeln i andra stycket föreslås upphävd. Bestämmelserna om Kungl. Maj:ts prövningsrätt kommer därigenom på grund av hänvis- ningen i 7 kap. 495 att utan inskränkning gälla även för invallnings- företag.

10 kap. 33 5

Jag ansluter mig till utredningens ändringsförslag som innebär att i ansökan skall uppges om särskilda bestämmelser meddelats enligt bygg— nadslagen eller annan lagstiftning för de fastigheter som berörs av företaget. Länsarkitckten i Västernorrlands län anser att sökandens utredningsplikt bör omfatta även generalplanemässiga utredningar som har antagits av kommunfullmäktige samt andra översiktliga utredningar om mark- och bebyggelseförhållanden (dispositionsplaner). Jag instäm-

Prop. 1971: 106 130

mer i att sådan utredning lämpligen bör tillhandahållas i målet men anser inte att det i lagtexten bör tas in någon föreskrift härom.

10 kap. 42 55

Ändringen i 2 mom. innebär att underrättelseskyldighetcn mot kom— mun har gjorts generell.

I fråga om företag som kan antas komma under Kungl. Maj:ts pröv- ning skall enligt ett nyinfört 3 mom. avskrift av ansökningshandling- arna översändas till naturvårdsverket och planverket. Motsvarande un- derrättelseplikt i förhållande till länsstyrelsen behövs inte, eftersom denna har fått kännedom om företaget redan i samband med förord- nandet av förrättningsman.

]] kap. 1 5

I första stycket har tillagts att den tingsrätt som Kungl. Maj:t bc- stämmer skall vara vattendomstol.

11 kap. 2 5

Paragrafen innehåller regler om vattendomstolens sammansättning. I första stycket anges att vattendomstol skall bestå av ordförande, en teknisk ledamot samt två nämndemän. Efter ordförandens bestämman- de kan ytterligare en teknisk ledamot ingå i domstolen. I de följande styckena anges att ordförande utses bland de lagfarna domarna i tings- rätten och kallas vattenrättsdomare, att teknisk ledamot skall ha tek- nisk utbildning och erfarenhet av vattenfrågors behandling samt att nämndemännen skall vara nämndemän i fastighetsdomstol inom vatten- domstolens område.

11 kap. 3 5

I paragrafen föreskrivs att Kungl. Maj:t eller myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer skall utse vattenrättsdomare och utnämna eller för— ordna teknisk ledamot. Detta överensstämmer med vad som enligt 5 & FDL gäller för fastighetsdomstol.

11 kap. 4 &

Paragrafen, som innehåller regler om vattenrättsnämndcmän, föreslås upphävd. ]! kap. 5 5

Bestämmelserna om nämndemän har inskränkts till att de skall tjänst- göra efter kallelse av vattenrättsdomaren och att till tjänstgöring före- trädesvis bör kallas nämndemän från den domsaga till vilken målet närmast har anknytning. Reglerna överensstämmer med Så FDL.

Prop. 1971: 106 _ " 131

11 kap. 6 5

Denna paragraf innehåller nu regler om'åtgärder vid jäv eller annat förfall för ledamot. Beträffande nämndeman finns motsvarande bestäm- melser i 4 kap. 105 rättegångsbalken. I övrigt kan de i paragrafen be- handlade frågorna regleras genom föreskrifter meddelade av Kungl. Maj:t. Paragrafen kan därför upphävas som obehövlig.

]] kap. 8 5

Denna paragraf, som handlar om vattenrättssekreterare, föreslås upp- hävd. Särskilda vattenrättssekreterare skall inte längre finnas. De upp- gifter som f. n. ankommer på vattenrättssekreterare kan fortsättnings— vis skötas av tingsfiskaler och tingsnotarier.

]] kap. 9 5

Första stycket i paragrafen upphävs eftersom det ersätts av före- skriften i 1 5 att Kungl. Maj:t bestämmer vilka tingsrätter som skall vara vattendomstol.

]] kap. 1] 5

Bestämmelsen har formulerats om med 13 & FDL som förebild. I vattenmål gäller enligt ll. kap. 97 & särSkilda bestämmelser om vem som skall ersätta kostnad för sammanträde.

11 kap. 12 så

Ordet ”vattenrättsingenjörerna” i paragrafen har bytts ut mot "de tekniska ledamötema”.

]] kap. 15 5

De i denna paragraf intagna föreskrifterna är av en typ som kan meddelas av Kungl. Maj:t ensam. Paragrafen föreslås därför utgå ur lagen.

]] kap. 27 5

Det nya tredje stycket i 2 mom. motsvarar den i 10 kap. 33 & införda föreskriften att ansökan skall innehålla uppgifter om planförhållandena.

Ansökan rörande företag som kan antas komma under Kungl. Maj:ts prövning skall enligt 6 mom. innehålla dels uppgifter om vad som har förekommit vid det utomproeessuella förberedelseförfarandet (första stycket) dels en bedömning av företagets betydelse från allmänna pla- neringssynpunkter och uppgift om eventuella följdföretag enligt VL (andra stycket).

11 kap. 29 5

Vattenöverdomstolen har påpekat att de i 11 kap. 35 ä 4 mom. före- slagna ändringarna i fråga om skyldigheten att översända ansöknings—

Prop. 1971: 106 132

handlingar får konsekvenser för det antal exemplar av handlingar- na som sökanden skall åläggas att ge in. Detta antal föreslås ökat till åtta i mål som kan antas komma under Kungl. Maj:ts prövning.

]] kap. 34 5

I andra stycket har intagits en föreskrift att vattenrättsdomaren all- tid skall sända kungörelse till länsstyrelsen i mål som avses i 11 kap 17 % 2—11. Den nu gällande bestämmelsen har överförts till 35 ä 4 mom.

1] kap. 35 5

Ändringen i 3 mom. innebär att underrättelseskyldighet mot kommun föreligger i alla de mål i vilka kommunen enligt första stycket kan föra talan vare sig företaget berör område inom fastställd plan eller inte.

I ett nytt 4 mom. har intagits regler motsvarande 10 kap. 42 5 3 mom. Om ansökningen rör företag som kan komma att prövas av Kungl. Maj:t skall ansökningshandlingarna sändas till naturvårdsver- ket, planverket och länsstyrelsen samt i mål om grundvattentäkt dess- utom till kammarkollegiet. Skälet för sistnämnda föreskrift är att kol- legiet skall kunna fästa Kungl. Maj:ts uppmärksamhet på behovet av ett förbehåll. I andra mål där förbehåll kan bli aktuellt får kollegiet handlingarna enligt 35 5 1 mom.

1] kap. 42 5

Ändringen är föranledd av att benämningen vattenrättssekreterare avskaffas.

]] kap. 45 5 2 mom.

Orden ””vattenrättsingenjörerna,, och ”vattenrättsnämndemännen” har bytts ut mot ”teknisk ledamot” resp. ”nämndemännen”.

]] kap. 51 5

Paragrafen, som innehåller en föreskrift om kallande av vattenrätts- ingenjörer och nämndemän, kan upphävas som obehövlig.

11 kap. 52 5

I tredje stycket har ordet ”vattenrättsnämndeman” bytts ut mot ”nämndeman”.

11 kap. 71 5

Ordet ”vattenrättsingenjörerna" har bytts ut mot ”teknisk ledamot”.

11 kap. 72 och 73 55

Eftersom det enligt förslaget inte skall finnas några tjänster vid vat- tendomstol, har uttrycket ”tjänsteman vid vattendomstolen” bytts ut mot ”tjänsteman vid tingsrätten”.

Prop. 1971: 106 133

1] kap. 8] 5

I första stycket utgår hänvisningen till 51 %, som upphävs.

]] kap. 92 så

I andra stycket utgår hänvisningen till 51 5.

11 kap. 99 5

Ändringen är föranledd av att de särskilda vattenrättssekreterarna av- skaffas.

14 kap. 5 5 1 mom.

I det nya tredje stycket utsägs att talan om ersättning enligt andra stycket skall upptas av fastighetsdomstol.

Övergå/igsbestälnnzelserna

I punkt 1 av övergångsbestämmelserna föreskrivs att lagändringarna "träder i kraft den 1 januari 1972. Mål som redan är anhängiga hos vat- tendomstol skall enligt punkt 2 handläggas enligt äldre bestämmelser. Undantag från denna huvudregel föreslås dock beträffande reglerna om vattendomstols sammansättning. De ökade möjligheterna att hand- lägga mål med fyra ledamöter i domstolen bör nämligen få användas även i äldre mål. De organisatoriska ändringarna skall givetvis gälla omedelbart från ikraftträdandet. Enligt punkt 3 skall syneförrättning handläggas enligt äldre bestämmelser om förrättningsman förordnats före ikraftträdandet. Enligt punkt 4 skall anhängiga mål enligt 2 kap. 18 å och 4 kap. 10 % överföras från expropriationsdomstol till fas- tighetsdomstol, om inte huvudförhandling har påbörjats. Enligt punkt 5 skall mål som är anhängigt vid allmän domstol handläggas enligt äldre bestämmelser. Sistnämnda båda regler överensstämmer med vad som föreslås i fråga om andra fall där mål överförs från expropriations- domstol eller allmän underrätt till fastighetsdomstol. I punkt 6 har in- tagits en föreskrift om att vad som föreskrivs i lag eller annan författ- ning om vattenrättsingenjör och vattenrättsnämndeman i fortsättningen skall avse teknisk ledamot och nämndeman i vattendomstol. Det torde utan vidare stå klart att detsamma gäller föreskrift som har intagits i dom. Den föreslagna övergångsbestämmelsen har motsvarighet i över- gångsbestämmelserna till ändringarna i FDL. Lagändringarna innebär att vattenrättsnämndemännens uppdrag får anses upphöra med ut— gången av år 1971. Av 4 kap. 9 & rättegångsbalken följer dock att vattenrättsnämndeman även i fortsättningen kan tjänstgöra i mål där han tidigare har medverkat.

Prop. 1971: 106 ;" .. 134

6.2 Förslaget till lag om ändring i lagen om vissa åtgärder för utnyttjan- de av vattenkraft vid krig m. ut.

Av 7 & i dess nuvarande lydelse framgår att 4 kap. 13 5 är tillämplig på företag som avses i lagen. De föreslagna ändringarna innebär att de nya reglerna om Kungl. Maj:ts prövningsrätt blir tillämpliga på sådana företag, dock endast efter förbehåll och med undantag för de i 4 kap. 19 & intagna föreskrifterna om utomproeessuell förberedelse. I 14 & görs en följdändring betingad av att utomproeessuell förberedelse inte skall äga rum.

6.3 Förslaget till lag om ändring i statstjänstemannalagen

Eftersom vattendomstolarna skall integreras med tingsrätterna och tjänsterna som vattenrättsdomare och vattenrättsingenjör skall upphöra föreslås att de särskilda reglerna i 11 å andra stycket om innehavare av sådan tjänst upphävs. Reglerna bör dock alltjämt gälla i fråga om den som efter ikraftträdandet innehar ordinarie tjänst som vattenrättsdo- mare eller vattenrättsingenjör.

6.4 Förslaget till lag om ändring i lagen om fastighetsdomstol

15

Paragrafen innehåller de grundläggande bestämmelserna" om fastig— hetsdomstolarnas organisation och kompetens.

Enligt huvudregeln i paragrafens första stycke skall det finnas en fas- tighetsdomstol i varje län. Kungl. Maj:t kan dock föreskriva att fastig- hetsdomstols domkrets skall utgöras av annat område än län. Dorn- kretsen kan alltså bestå av mer än ett län eller av en del av ett län. Det ankommer på Kungl. Maj:t att bestämma vilken underrätt inom dom— kretsen som skall vara fastighetsdomstol och som i denna egenskap skall ta upp de mål och ärenden som avses i paragrafens andra stycke.

Av skäl som har berörts i avsnitt 4.2.5 har i paragrafen öppnats möj- lighet för Kungl. Maj:t att förordna att flera fastighetsdomstolar skall finnas för samma område. Har sådant förordnande meddelats skall en- ligt andra stycket Kungl. Maj:t också bestämma hur skilda slag av mål och ärenden skall fördelas mellan domstolarna.

3 &

Paragrafen innehåller de grundläggande bestämmelserna om fastig- hetsdomstols sammansättning. ' ' ' _

Som huvudregel gäller enligt första stycket att domstolen består av två lagfarna ledamöter, en teknisk ledamot och två nämndemän. Detta över- ensstämmer med gällande rätt. Enligt förslaget kan ytterligare en teknisk

Prop. 1971: 106 135

ledamot få ingå i domstolen. Härför krävs att det föreligger särskilda skäl. Sammansättningen med två tekniska ledamöter bör förekomma bara i undantagsfall, då de tekniska frågorna är speciellt komplicerade. Det ankommer på ordföranden att avgöra om en andra teknisk ledamot skall tillkallas.

Andra stycket innehåller särskilda regler om domstolens sammansätt— ning i mål och ärenden som rör arrende, hyra, bostadsrätt och tvångsför- valtning av bostadsfastighet. I dessa mål och ärenden består domstolen i regel av de båda lagfarna ledamöterna och tre nämndemän. Om sär- skilda skäl föreligger kan dock en av nämndemännen bytas ut mot tek- nisk ledamot. Denna möjlighet kan utnyttjas när det i målet föreligger särskilt behov av teknisk sakkunskap inom domstolen. Bestämmelsen i andra stycket motsvarar 12 kap. 71 å andra stycket JB, vilket stycke därför kan utgå. Också hänvisningen i sista stycket av förevarande pa- ragraf utgår.

Tredje stycket innehåller allmänna bestämmelser om de kvalifikatio- ner fastighetsdomstols ledamöter skall ha. I sak överensstämmer de med vad som gäller f. n.

45

I paragrafen regleras de fall då fastighetsdomstol är domför i förenk- lad sammansättning.

I första stycket föreskrivs till en början i enlighet med de övervägan- den som har redovisats i avsnitt 4.2.3 att fastighetsdomstol är domför utan nämndemännen när mål enligt särskilda bestämmelser avgörs efter prövning av själva saken utan huvudförhandling. Härmed åsyftas de reg- ler i 16 kap. 8 5 första stycket FBL som gör det möjligt att under vissa omständigheter pröva fastighetsbildningsmål utan huvudförhandling. I övrigt skall fastighetsdomstol vid handläggning av mål vara domför med endast en lagfaren domare i samma utsträckning som föreskrivs för tingsrätt. Beträffande den närmare innebörden härav kan hänvisas till vad som har anförts i avsnitt 4.2.3. Påpekas bör att bestämmelserna i 4 & inte hindrar t. ex. att fråga om avskrivning av mål prövas av de båda juristledamöterna och den tekniske ledamoten eller att nämnde- männen deltar vid handläggning enligt 16 kap. 8 & FBL.

F.n. föreskrivs i paragrafens andra stycke att förberedande åtgärder i målen får vidtas av lagfaren eller teknisk ledamot i fastighetsdomstolen eller tjänsteman vid underrätten i den omfattning Kungl. Maj:t bestäm- mer. Såvitt avser lagfaren ledamot och tjänsteman vid underrätten torde detta följa av vad som allmänt gäller för tingsrätt. Vad beträffar den tekniske ledamoten torde några andra förberedande åtgärder än under- sökning av det slag som regleras i 9 & inte komma i fråga. Med hänsyn till det nu anförda har det nuvarande andra stycket fått utgå som över- flödigt.

Prop. 1971: 106 136

75

I paragrafen, som innehåller bestämmelser om val av nämndeman, har gjorts en redaktionell ändring.

Övargångsbesrämmelserna

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 1972. Eftersom det kan tänkas att vissa uttryck som hänför sig till de avskaffade ägodel— ningsrätterna och expropriationsdomstolarna finns kvar i olika författ- ningar efter denna tidpunkt har i övergångsbestämmelserna tagits in en föreskrift att sådana uttryck skall avse deras motsvarigheter i fastig— hetsdomstol. De av mig föreslagna ändringarna i vissa andra lagar in— nebär att ägodelningsrätt och expropriationsdomstol under vissa förut— sättningar kan finnas kvar efter den 1 januari 1972. Vidare gäller att ägodelningsdomare skall fullgöra vissa uppgifter vid fullföljd av talan i jorddelningsmål. Sådana uppgifter kan bli aktuella efter nämnda tid- punkt. Med hänsyn till tänkbara komplikationer av detta slag föreslås att Kungl. Maj:t skall få befogenhet att föreskriva avvikelser från vad som annars skall gälla enligt andra stycket i övergångsbestämmelserna.

6.5 Förslagen till lagar om ändring i byggnadslagen och i lagen om byggnadsminnen

Ändringarna i 45, 70 och 113 åå byggnadslagen innebär en anpass- ning till terminologin i JB. Detsamma gäller 13 % lagen om byggnads- minnen.

6.6 Förslaget till lag om ändring i jordförvärvslagen

Ändringarna i 1 5 andra stycket 2 och 3 föranleds dels av kommun- reformen och dels av den nya lagstiftningen om förvaltning av kyrklig jord. Nämnda lagstiftning träder i kraft den 1 januari 1972 och därvid upphävs lagen (1927: 1) angående tillstånd till försäljning av kyrklig jord i vissa fall samt till upplåtelse av sådan jord under tomträtt.

6.7 Förslaget till lag om ändring i lagen om tvångsförvaltning av bo- stadsfastighet

I enlighet med vad som har anförts i den allmänna motiveringen har i 11 och 17 åå tagits upp föreskrifter om att talan som avses i dessa paragrafer skall föras hos fastighetsdomstol. Detta har föranlett vissa följdändringar i 18 5.

Övriga föreslagna ändringar i lagen syftar framför allt till att an- passa denna i sakligt och terminologiskt hänseende till de nya reglerna i JB om panträtt i fast egendom och tomträtt. I JB har termen inteck-

Prop. 1971: 106 137

ning reserverats för inskrivning i fastighet eller tomträtt av visst pen- ningbelopp (6 kap. 1 5 första stycket JB). Orden ”för fordran” har därför kunnat utgå ur 4 &. Termen inteckning kan i gällande rätt syfta dels på inskrivningen i fastighets- eller tomträttsboken, dels på det in- tecknade fordringsbeviset. Enligt JB har termen endast den först an- givna betydelsen. Fordringsbeviset motsvaras i JB:s system av pant— brev eller vilandebevis. 4 och 5 %$, har ändrats i enlighet härmed. Med— givande av inteckning enligt gällande rätt motsvaras i Jst system när- mast av ansökan om inteckning. Panträtt uppkommer inte som nu ge- nom själva inskrivningen utan först genom en särskild upplåtelse. Det nu sagda motiverar ändringar i 5 och 6 55. Även i 9 % har en termino- logisk ändring gjorts.

Ändringarna i 15 och 16 55 föranleds dels av att beteckningen ”in- skrivningsdomare” genom JB har ersatts av ””inskrivningsmyndighet” dels av tillkomsten av lagen (1970: 998) om arrendenämnder och hy— resnämnder.

6.8 Förslaget till lag om ändring i lagen om införande av fastighetsbild- ningslagen

Enligt den nuvarande lydelsen av 15 & FBLP får servitut avseende skogsfång eller bete upphävas genom fastighetsreglering även om så- dana omständigheter som anges i 7 kap. 4 % FBL inte föreligger. De förutsättningar under vilka andra servitut får upphävas anges emeller- tid inte i 7 kap. 4 & FBL, som avser ändring av servitut, utan i 7 kap. 5 &. Hänvisningen i 15 & FBLP är alltså felaktig och bör korrigeras.

Hänvisningar till US13

7. Hemställan

Jag hemställer, att lagrådets yttrande genom utdrag av protokollet inhämtas över förslagen till

1) lag om ändring i vattenlagen(1918: 523), 2) lag om ändring i lagen (] 962: 627 ) om vissa åtgärder för utnytt- jande av vattenkraft vid krig m. m.,

3) lag om ändring i statstjänstemannalagen (1965: 274 ), 4) lag om. ändring i lagen (1969: 246) om fastighetsdomstol, 5) lag om ändring i lagen (1917: 189) om expropriation, 6) lag om ändring i lagen (1942: 350) om fornminnen, 7) lag om ändring i byggnadslagen (1947: 385 ), . 8) lag om ändring i lagen (1949: 658) om inlösen i vissa fall av rätt till gruva m. m.,

9) lag om ändring i lagen (1957: 390) om fiskearrenden, 10) lag om ändring i lagen (1960: 690) om byggnadsminnen,

Prop. 1971: 106 . . 138

11) lag om ändring i naturvårdslagen (1964: 822 ), 12) lag om ändring i jardförvärvslagen (1965: 290 ), 13) lag om ändring i jordhävdslagen (1969: 698), 14) lag om ändring i lagen (1970: 246) om tvångsförvaltning av bo- stadsfastighet,

15) lag om ändring i lagen (1970: 989) om införande av fastighets- bildningslagen,

16) lag om ändring i jordabalken, 17) lag om ändring i lagen (1970: 995 ) om införande av nya jorda-

balken, 18) lag om ändring i bostadsrättslagen( ).

Vad föredraganden sålunda med instämmande av stats- rådets övriga ledamöter hemställt bifaller Hans Maj:t Konungen.

Ur protokollet:

Britta Gyllensten

Prop. 1971: 106

Förslag till

139

Lag om ändring i vattenlagen (1918: 523)

Vattenlagsutredningen

Härigenom förordnas i fråga om vattenlagen(1918: 523), dels att 4 kap. 13 å samt 11 kap. 4, 6, 8, 15 och 51 åå skall upphöra att gälla,1

dels att rubriken närmast före 4 kap. 13 å skall utgå, dels att 2 kap. 20 å 3 mom. och 47 å 2 mom., 3 kap. 11 och 13 åå, 7 kap. 46 och 55 åå, 10'kap. 33 å och 42 å 2 mom., 11 kap. 1—3, 5 och 9 åå, 27 å 2 och 6 mom., 34 å, 35 å 3 mom., 42 å, 45 å 2 mom., 52, 71, 81 och 92 åå samt rubriken till 4 kap. skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i lagen skall införas nya bestämmelser, 4 kap. 17—20 åå, 10 kap. 42 å 3 mom. och 11 kap. 35 å 4 mom., samt närmast före 4 kap. 17 å ny rubrik av nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

2 KAP. 20 g.

3 mom.2 Finner vattendomsto- len vid prövning, som i 1 mom. sägs, tillämnad byggnad, mot vil- ken hinder skulle möta av bestäm- melserna i 35 första och andra styckena, med hänsyn till stadgan- det i tredje stycket i samma 5 än- dock böra tillåtas, skall frågan därom av domstolen hemställas Konungens avgörande.

47

2 mom.3 Finner vattendomsto- len vid prövning, som i ] mom. sägs, anordnande eller nyttjande av grumlvattentäkt, varemot hin- der skulle möta av bestämmel- serna i 44 5 första och andra styc— kena, med hänsyn till stadgandet i

1 Senaste lydelse av 11 kap. 4 å 1969: 804

11 kap. 69" 1932: 208 11 kap. Så 1960: 304. ” Senaste lydelse 1961: 48. ' Senaste lydelse 1964: 110.

3 inom. Finner vattendomstolen vid prövning som avses i 1 mom. att hinder mot tillämnad byggnad möter enligt 3 5 första och andra styckena men att det föreligger så- dana omständigheter som anges i 3 5 tredje stycket, skall domstolen med eget yttrande underställa frå- gan Konungens avgörande.

å.

2 inom. Finner vattendomstolen vid prövning som avses i 1 mom. att hinder mot att anordna eller nyttja grzuzdvattentäkt möter enligt 44 5 första och andra styckena men att det föreligger sådana om- ständigheter som anges i 44 5 tred-

Prop. 1971: 106

(Nuvarande lydelse)

tredje stycket i samma Si ändock böra tillåtas, skall frågan därom av domstolen hemställas Konung— ens avgörande.

140

(Föreslagen lydelse)

je stycket, skall domstolen med eget yttrande underställa frågan Konungens avgörande.

3 KAP. 11 å.4 Vill någon —————— skola iakttagas. Då mål —— —— — —— företagets huvudsakliga. Synemännens utlåtande an- Synemännens utlåtande an- gående vattenreglering skall un- derställas vattendomstolens pröv- ning; dock må ej vattendomstolen ingå i bedömande av frågor rö- rande ersättning i vidare mån än som föranledes av anförda besvär eller av ändrade anordningar eller föreskrifter rörande företagets ut- förande.

gående vattenreglering skall, med iakttagande av vad i 7 kap. 465 andra stycket föreskrives för där avsett fall, underställas vatten- domstolens prövning. Vattendoms— tolen får ej ingå i bedömande av frågor om ersättning i vidare mån än som föranledes av anförda be- svär eller av ändrade anordningar eller föreskrifter rörande företa- gets utförande.

Om verkan — — —— _ beträffande vattenreglering. I fråga ———————— i 4 kap.

13 å.5 Stadgar rörande —————— finnas nödigt. Styrelsen skall — — —. —— — — till företaget. Ej må —————— lags föreskrifter.

Stadgarna skola för att bliva gällande granskas och fastställas av Konungens befallningshavande i den ort, där styrelsen har sitt säte, eller i fall, som omförmäles i 4 kap. 135, av Konungen. Vid granskningen skall särskilt tillses, att stadgarna innehålla betryg- gande föreskrifter för tillgodo- seende av sådana delägares rätt, för vilka efter ty i 6 9" sägs skyldig- het att deltaga i företaget framde- lcs kan komma att inträda.

Stadgarna skola för att bliva gällande granskas och fastställas av Konungens befallningshavande i den ort, där styrelsen har sitt säte. Vid granskningen skall sär- skilt tillses. att stadgarna innehålla betryggande föreskrifter för tillgo- doseende av sådana delägares rätt som enligt 65 kan bliva skyldiga att framdeles deltaga i företaget.

Beslutad ändring ————— ordning fastställd.

4 Senaste lydelse 1920: 459. ' Senaste lydelse 1920: 459.

Prop. 1971: 106

("Nuvarande lydelse)

l4l

(Föreslagen lydelse)

4 KAP.

Om särskilda villkor beträffande större vattenkraftanläggningar och vattenregleringar.

Om särskilda villkor beträffande större företag enligt 2 och 3 kap.

Om Konungens prövningsrätt.

17 5.

När företag enligt 2 eller 3 kap. är av betydande omfattning eller ingripande beskaffenhet, prövar Konungen huruvida företaget får komma till stånd.

För Konungens prövning gäller följande:

1. Företaget får ej komma till stånd, om hinder däremot finnes möta från allmänna planeringssyn— punkter eller på grund av 2 kap. 3 5 första och andra styckena, 11 5, 12 å' första stycket eller 44 Q första och andra styckena.

2. Vid prövning av fråga om hin- der möter mot företaget från all- männa planeringssynpunkter eller på grund av 2 kap. 3 5 andra styc- ket, 11 55, 12 5 första stycket eller 44 5 första och andra styckena beaktas även annat företag enligt denna lag som med sannolikhet kan antagas bli erforderligt för ett ändamålsenligt utnyttjande av det sökta företaget.

3. Är företaget av synnerlig bety- delse från allmän synpunkt, kan Konungen lämna medgivande till detsamma, även om hinder finnes möta vid prövningen enligt 1 och 2.

4. Konungen kan föreskriva vill— kor för att tillgodose allmänna in— tressen._

18 5.

Konungen kan. . förordna att vissa slag av företag _skall prövas enligt 17 Q'. Beträffande företag, som ejomfattas av sådant förord- nande men dock bedömes vara av betydande omfattning eller ingri-

Prop. 1971: 106

(Nuvarande lydelse)

142

:( Föreslagen lydelse) pande beskaffenhet, förbehåller Konungen sig prövningen. Besked därom lämnas till vattendomstolen. eller, om målet behandlas vid sy- neförrättning enligt 10 kap. 32 5, till synemännen innan domstolen eller synemännen avgjort frågan om företagets tillåtlighet.

I "samband med prövning av fö- retag som avses i 17 5 första styc-

-.ket får-Konungen pröva även an- nat företag enligt denna lag, om ansökan avser tillstånd till båda företagen eller fråga uppkommit om företräde mellan dem.

19 5.

Den som vill utföra företag vars tillåtlighet kan antagas komma un- der Konungens prövning skall i ' god tid bereda Konungens befall-

ningshavande, vederbörande kom- mun samt övriga myndigheter och sammanslutningar sotn företaget angår tillfälle att vid planlägg- ningen av företaget framföra öns- kemål” med hänsyn till företagets verkningar från allmän synpunkt. Konungen kan utfärda närmare föreskrifter för tillämpningen av - första stycket'och angående skyl—

dighet för den som vill utföra fö- retaget att betala det allmännas kostnader.

20 5.

När frågan om företags tillåtlig- het Iskall. prövas av Konungen, åligger det vattendomstolen eller, om målet behandlas vid syneför- rättning enligt 10 kap. 32 5, syne- männen att före avgörandet med eget yttrande hänskjuta frågan till Konungen.

"7 KAP. 46 5.6

Å r fråga om företag," som" avser Är företag som avses i 37 5 av sänkning av eller reglering av vatt- " betydande omfattning eller ingri-

Senaste lydelse 1944: 87." -

Prop. 1971: 106

(Nuvarande lydelse)

nets avrinning ur någon av sjöarna Vänern, Vättern, Mälaren, Hjäl- maren, Storsjön i Jämtland eller Siljan, skola bestämmelserna i 4 kap. 136 om Konungens pröv— ningsrätt i vissa hänseenden och om skyldighet för vattendomstolen att hemställa frågan Konungens avgörande äga motsvarande till- lämpning; och skall vad sålunda är stadgat jämväl gälla beträffande annat företag, varigenom vattnets avrinning i större omfattning reg-' leras eller vattenförhållandena el- jest väsentligt förändras, såframt Konungen förbehåller sig sådan prövning och besked "därom före målets avgörande lämnas syne- männen eller i fall, då enligt 45 5 underställning skall ske eller målet prövas i den för ansökningsmål stadgade ordning, vattendomsto-' len.

Finner vattendomstolen vid prövning av fråga om tillåtligheten av tillämnad vattenavledning, mot vilken hinder skulle möta av be- stämmelserna i 38 5 eller 39 5 första stycket, att företaget med hänsyn till stadgandet i andra styc- ket av 39 5 ändock bör komma till stånd, skall frågan därom av domstolen hemställas Konungens avgörande.

143

(Föreslagen lydelse)

pande beskaffenhet, skola bestäm- melserna i 4 kap. .17—20 55 om Konungens prövningsrätt öga mot- svarande tillämpning. " _ När företags tillåtlighet har prö-

- vats av Konungen skall, om målet behandlas vid syneförrättning, un-

derställning enligt 455 till vatten- domstolen av synemännens utlå- tande ej äga rum. '

Finner vattendomstolen vid prövning av fråga om tillåtligheten av tillämnad vattenavledning att hinder mot företaget möter enligt 38 5 eller 39 5 första stycket men att det föreligger sådana omstän- digheter som' anges i 39 5 andra"

stycket, skall domstolen med eget yttrande underställa frågan Ko- nungens avgörande.

55._ å-7

Å invallning, _____ motsvarande tillämpning. Vad i 465 första. stycket är stadgat om Konungens prövnings- rätt skall beträffande invallning gälla allenast såframt Konungen i den ordning, som i sistnämnda s? sägs, förbehållit sig sådan pröv- ningsrätt.

" Senaste lydelse 1944: 87.

Prop. 1971: 106

(Nuvarande lydelse)

144

(Föreslagen lydelse)

10 KAP. 33 se

Förordnande,- som i 325 sägs, . skall efter ansökan meddelas av Konungens befallningshavande. I ansökningen skola så'fullständigt som möjligt uppgivas företagets beskaffenhet, omfattning och verkningar med angivande av det vattenområde, som av företaget kan komma att beröras. Ansök— ningen bör tillika innehålla uppgift å de fastigheter, som företaget ef- ter ty i 14 kap. 4 & sägs förmenas angå, samt ägarnas namn och hemvist ävensom sådana nyttjan- derättshavarcs, vilkas rätt kan vara av företaget beroende.

Förordnande som anges i 32 5 skall efter ansökan meddelas av Konungens befallningshavande. I ansökningen" skola så fullständigt - som möjligt uppgivas företagets

beskaffenhet, omfattning och verkningar med angivande av det vattenområde som kan komma att beröras av företaget. Vidare skall uppgivas huruvida särskilda be- stämmelser rörande användningen av de mark- och vattenområden som beröras av företaget medde- lats enligt byggnadslagen eller an- nan lagstiftning. Ansökningen bör även innehålla uppgift om de fas- tigheter som företaget enligt 14 kap. 4 & förmenas angå samt ägar- nas namn och hemvist ävensom sådana nyttjanderättshavares vil— kas rätt kan vara beroende av fö- retaget.

Vad i ——————————— denna &. Beträffande företag, — — — Konungens befallningshavande.

42 g.

2 mom.9 Kan företag antagas beröra allmänna intressen inom orten av någon betydelse, skall förrättningsmannen utan dröjsmål översända avskrift av kungörelsen till vederbörande kommun. Kom- mun äger föra talan för tillgodo- seende av allmänna intressen inom orten. Om sådan talan skall kom— munen snarast underrätta kam- markollcgiet.

' Senaste lydelse 1969: 393. . Senaste lydelse 1961: 548.

2 mom. Berör företaget område inom fastställd general- eller de- taljplan enligt byggnadslagen eller kan företaget eljest antagas beröra allmänna intressen i orten av nå— gon betydelse, skall förrättnings— mannen utan dröjsmål översända avskrift av kungörelscn till vcdcr- börande kommun. Kommun äger föra talan för tillgodoseende av allmänna intressen inom orten. Om sådan talan skall kommunen snarast underrätta kammarkolle-

giet. . 3 mom. Är fråga om företag vars tillåtlighet kan antagas

komma under Konungens pröv- ning enligt 7 kap. 46 5 första styc— ket eller 49 9', skall avskrift av an-

Prop. 1971: 106

(Nuvarande lydelse )

145

(Föreslagen lydelse) sökningshandlingarna jämte kun- görelsen översändas till statens na- turvårdsverk och statens planverk.

ll KAP. 1 &_10

Första domstol i vattenmål be- nämnes vattendomstol.

- Överdomstol i _______

Första domstol i vattenmål be— nämnes vattendomstol. Den tings- rätt som Konungen bestämmer skall vara vattendomstol.

—— nedan sägs.

Som sista ——————— högsta domstolen. Angående domstol _____ —— tillämpligt är.

2 gul

Vattendomstol består av en vat- tenrättsdomare såsom ordförande samt såsom övriga ledamöter två vattenrättsingenjörer och två vat- tenrättsnämndemän. År anlägg- ning, företag eller annat, varom i vattenmål är fråga, utan nämnvärd inverkan å vattenförhållandena och beröres därav ej heller mot- stående intresse av någon bety- delse, vare dock i sådant mål vat- tendomstolen beslutför med vat- tenrättsdomaren och vattenrätts— nämndemännen samt allenast en vattenrättsingenjör.

Vattenrättsdomare skall vara lagkunnig, [ domarevärv erfaren man.

Vattenrättsingenjörerna skola vara i vattenfrågors tekniska be- handling sakkunniga och erfarna män.

Vattenrättsnämndemännen böra vara allmänt betrodda, om sin orts förhållanden kunniga män och må ej hava uppnått sextiofem års ål- der; och skall i övrigt om valbar- het till vattenrättsnämndeman vad om nämndeman vid tingsrätt är stadgat äga motsvarande tillämp- ning. Den, som uppnått sextiofem

" Senaste lydelse 1946: 839. " Senaste lydelse 1969: 804.

Vattendomstol består av en vat- tenrättsdomare såsom ordförande samt såsom övriga ledamöter en vattenrättsingenjör och två nämn- demän. Ytterligare en vattenrätts- ingenjör får sitta i domstolen.

Vattenrättsdomare utses bland de lagfarna domarna i tingsrätten. .

Vattenrättsingenjör skall ha tek- nisk utbildning och erfarenhet av vattenfrågors tekniska behandling.

skola vara fastighetsdomstol vattendomstolens domsom-

Nämndemännen nämndemän i inom råde.

Prop. 1971: 106

(Nuvarande lydelse) års ålder, må utan hinder därav

tjänstgöra i mål, varmed han förut '

såsom vattenrättsnämn'deman tagit befattning.

3 Vattenrättsdomare och vatten— rättsingenjör utnämnas av Ko-

nungen , om

som

samme vattenrättsingenjör

skall tjänstgöra vid mera-'är: en- vattendomstol.

5

Av de till vattenrättsnänmde- män valda skola i vattendomstolen tjänstgöra de två, som av vatten- rättsdomaren för varje mål kallas .. därtill. Till tjänstgöringböra kallas nämndemän från det län, som be- röres av det ifrågavarande målet; avser målet företag, som berör mer än ett län, avgöre "vattenrätts-' domaren, om nämndemännen skola tagas från olika län eller från ett av dem.

Hålles vattendomstolens sam- manträde vid syn på stället, böra företrädesvis de närmast boende nämndemännen kallas att tjänst- göra.

Å r vattendomstolen enligt vad i 2 5 sägs beslutför med allenast en vattenrättsingenjör, skall _vatt'enl rättsdomaren till tjänstgöring i domstolen kalla den av vattenrätts- ingenjörerna, som företrädesvis äger sakkunskap i det ämne varom fråga är.

tillika. bestämmer-, .

146

( F äreslagen lydelse)

g_12

Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer utser vat- tenrättsdomare samt utnämner el-' ' ler förordnar vattenrättsingenjör.

5.13

Nämndeman" tjänstgör efter kal-' Ielse av vattenrättsdomaren. Till tjänstgöring böra företrädesvis kal- _ las nämndemän från den. domsaga till vilken målet närmast har an- knytning.

95.

Antalet vattendomstolar i riket-

bestämmes av Konungen.

Gränserna för —— _ — — — närmare förordnar.

" Senaste lydelse 1932: 208. " senaste lydelse 1941: 614.

Prop. 1971: 106

147

(Nuvarande lydelse) ( F öreslagett- lydelse) 27 ä. 2 inom.14 Ansökan enligt — — —— anläggningen, uppgiven. I fråga — —— — — .— — — —_- —— till efterrättelse.

6 mom.15 Ansökan rörande före- tag av betydande omfattning eller ingripande beskaffenhet skall in- nehålla uppgift om de åtgärder sä- kanden må hava vidtagit för att bereda Konungens befallningsha- vande i det län, inom vilket företa- get huvudsakligen skall Iverkstäl- las, samt övriga av företaget be- rörda myndigheter och samman- slutningar tillfälle att vid planlägg- ningen av företaget framföra öns- kemål med hänsyn till företagets verkningar ur allmän "synpunkt ävensom om vad i anledning av sådana åtgärder förekommit. .

Konungen äger för riket i "dess helhet eller viss del därav meddela bestämmelser angående skyldighet för den som vill utföra företag en- ligt denna lag att före ansökning- ens ingivande vidtaga åtgärder för ändamål, varom i första stycket sägs, samt att gälda kostnad, _som i samband med sådan förberedelse åsamkas det allmänna.

” Senaste lydelse 1969: 393. " Senaste lydelse 1952: 235.

huvudsakligen : '

] ansökan jämlikt 17-5 '2—'11 skall uppgivas huruvidasärskilda bestämmelser rörande använd- . ningen av de mark- och vattenom- råden som beröras av företaget . meddelats enligt byggnadslagen-el- - ler annan lagstiftning.

6 mom. Ansökan rörande före- tag, vars tillåtlighet kan antagas komma under Konungens pröv- ning enligt-4- kap. 17 5, skall inne- .hålla uppgift om de åtgärder sö- kanden-har vidtagit på grund av 4 kap. 19 5 första stycket samt om. vad som huvudsakligen förekom- mitlmed anledning av_ dessa åtgär- der. '

Ansökan som avses i första stycket skall åtföljas av en över- siktlig redogörelse för sökandens bedömning av det tillämnade. före- " tagets betydelse från allmänna p'la- ' neringssynpunkter samt om annat företag enligt denna" lag som med sannolikhet kan antagas bli erforderligt för ett ändamålsen- ligt utnyttjandeav- det sökta före- taget.

uppgift. " "

. Prop.'1971: 106

(Nuvarande lydelse)

148

(Föreslagen lydelse)

_ 34 5.16 Finnes fastighet, —————— den myndighet. '

Är i ansökningen fråga om före- tag, som avses i 27 5 6 mom., skall ett exemplar av ansökningshand- lingarna jämte kungörelsen. över-" sändas till Konungens befallnings- havande i det län, inom vilket fö- retaget huvudsakligen skall verk- ställas.

I mål som avses i 175 2—1] skall vattenrättsdomaren sända "kungörelsen till Konungens befall- ningshavande. -

35 ä.

3 inom.17 1 mål, —— — —— underrätta kammarkollegiet.

.Kan företag, som avses i första stycket, antagas beröra allmänna intressen inom orten av någon be- tydelse, skall vattenrättsdomaren utan dröjsmål översända kungörel- sen till vederbörande kommun. Är fråga om ansökan om tillstånd att tillgodogöra grundvatten. skall dock kungörelsen städse tillställas kommun, inom vars område till- gången på grundvatten kan påver- kas.

Berör företag som avses i första stycket område inom fastställd general- eller detaljplan enligt byggnadslagen eller kan företaget eljest antagas beröra allmänna in- tressen inom orten av någon bety- delse, skall vattenrättsdomaren utan dröjsmål översända kungörel- sen till vederbörande kommun. Är fråga om ansökan om tillstånd att tillgodogöra grundvatten, skall dock kungörelsen alltid tillställas kommun inom vars område till- gången på grundvatten kan påver- kas.

4 mom. Är i ansökningen fråga om företag som avses i 27 9 6 mom. skall ett exemplar av ansök- ningshandlingarna jämte kungörel— sen översändas till statens natur- vårdsverk, statens planverk och Konungens befallningshavande.

42 518

Då handling i vattenmål 'skall delgivas genom rättens försorg, förordne därom vattenrättsdoma- ren eller vattenrättssekreterare. '

Då. handling i vattenmål skall delgivas genom rättens försorg, ' förordnat" därom vattenrättsdoma- ren eller den som är behörig där-

" ' till enligt bestämmelser som Ko-

nungen meddelar.

Kallelse av — —- — —' — — av vattenrättsdomaren.

" Senaste lydelse 1961: 548. " Senaste lydelse 1969: 396. " Senaste lydelse 1960: 304.

Prop. 1971: 106

(Nuvarande lydelse)

149

(Föreslagen lydelse)

45 ä..

2 mom.19 Vattenrättsdomaren må ock, där så finnes lämpligt, uppdraga åt vattenrättsingenjö- rerna eller en av dem att, med el- ler utan biträde av vattenrätts- nämndemännen eller en av dem, verkställa undersökning å stället. I enklare fall må sådant uppdrag kunna lämnas åt vattenrättsnämn- demännen eller en av dem.

2 mom. Vattenrättsdomaren kan även, när han finner det lämpligt, uppdraga åt vattenrättsingenjör att, med eller utan biträde av nämndemännen elleren av dem, verkställa undersökning på stället. I enklare fall kan sådant uppdrag lämnas åt nämndemännen eller en av dem.

Om tiden —-— — — '—— — — — — av nöden. 52 5.20 Menar part, ————— invändningen försutten. Jäv mot ——————— i tingsrätt. Beslut varigenom jävsinvänd- Beslut varigenom jävsinvänd-

ning mot vattenrättsnämndeman varder gillad, skall ej medföra nå- gon verkan till rubbning eller upp- hävande av åtgärd eller beslut, som tillkommit innan invänd- ningen gjordes, där övriga ledamö- ter varit om åtgärden eller beslutet ense.

ning mot nämndeman gillats skall ej rubba eller upphäva åtgärd eller beslut, som tillkommit innan in- vändningen gjordes, när övriga le- damöter varit ense om åtgärden el- ler beslutet.

71 5.21

Beträffande fråga, vari det en- ligt förestående stadganden till- kommer vattenrättsdomaren att besluta. bör han, där frågans bc- skaffenhet det påkallar, rådgöra med vattenrättsingenjörerna.

Beträffande fråga. vari det en- ligt förestående stadganden till- kommer vattenrättsdomaren att besluta, bör han, när frågans be- skaffenhet påkallar det, rådgöra med vattenrättsingenjör.

Av vattenrättsdomarens —— —- — — annorlunda förordna.

81 5.22

Vad i 42—45 åå, 49% första stycket, 50 & första stycket, 5.1 och 52 595, 55 5 första stycket, 565 första stycket, 57, 58, 64, 67, 70— 72 55, 73 & första, tredje och fjärde styckena samt 745 stadgas beträffande ansökningsmål skall,

" Senaste lydelse 1920: 459. " Senaste lydelse 1969: 804. * Senaste lydelse 1920: 459. ” Senaste lydelse 1960: 304.

..

Vad i 42—45 55, 495 första stycket, 505 första stycket, 52 s?, 55 5 första stycket, 565 första stycket, 57, 58, 64, 67, 70—72 åå, 73 5 första, tredje och fjärde styc- kena samt 745 stadgas beträf- fande ansökningsmål skall, när ej

Prop. 1971: 106 - : . 150

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen I ydelse)

där ej annat framgår av vad nedan annat framgår av vad nedan i i denna 5 sägs, äga motsvarande denna 5 sägs, äga motsvarande tillämpning i fråga om stämnings— tillämpning i fråga om stämnings-

mål. ' ' mål. I mål _ _- — — + '— ——- motsvarande tillämpning. . Utlåtande, som — — —— vattenrättsdomarens tjänsterum. lde——-—————'—-—-—är stadgat. _ 9'2' 5 23 Vad 1 +++++++ 7 kap. 45 och 55 55.

Bestämmelserna i 42—45, 48, Bestämmelserna i 42—45, 48, 49 55, 50 5 första stycket, 51, 52, 4955, 505 första stycket, 52, 54. 54, 55, 57—59, 62—64, 66 och 55, 57—59, 62—64, 66 och 67 55 67 55 skola i tillämpliga delar skola i tillämpliga delar gälla be- gälla besvärsmål vid vattendom- svärsmål vid vattendomstolen och stolen och underställningsmål. underställningsmål.

Denna lag träder' 1 kraft den 1 januari 1972. Mål som vid lagens ikraftträdande är anhängigt hos vattendomstol handlägges och bedömes enligt äldre bestämmelser. I fråga om vatten- domstols sammansättning skall äldre lag dock gälla endast vid huvud- förhandling som påbörjats före nya lagens ikraftträdande samt vid över- läggning efter ikraftträdandet rörande fråga som behandlats vid sådan huvudförhandling.

Har före ikraftträdandet förrättningsman förordnats enligt 10 kap.

32 5 för att handlägga syneförrättning rörande företag enligt3 eller 7 kap., skall äldre bestämmelser tillämpas på förrättningen.

" Senaste lydelse 1969: 393.

Prop. 1971: 106

Förslag till

151

Lag om ändring i lagen'(1'969: 246) om fastighetsdomstol

Härigenom förordnas, att 3, 4 och'8 55 lagen (1969: 246) 'om fastig- ' hetsdomstol skall ha nedan angivna lydelse. '

(Nuvarande lydelse ) (Föreslagen lydelse)

3 5.1

Fastighetsdomstol består av ord- förande samt fyra andra ledamö- ter, varav två nämndemän.

Ordföranden utses bland de lag- farna domarna i den allmänna un- derrätten. Av domstolens övriga ledamöter skall en vara lagfaren domare i underrätten eller i annan underrätt eller i vattendomstol samt en ha teknisk utbildning och erfarenhet av fastighetsbildning el- ler fastighetsvärdering.

Fastighetsdomstol består av ord- förande samt fyra andra ledamö- ter

Ordföranden utses bland de lag-

farna domarna i den allmänna un-

derrätten. Av domstolens övriga ledamöter skall en vara lagfaren domare i underrätten eller i annan underrätt eller i vattendomstol, en - ha teknisk utbildning och erfaren-

het av fastighetsbildning eller fas- tighetsvärdering samt två vara nämndemän.

I mål angående h_vra, bostads- rätt eller tvångsförvaltning av bo- stadsfastighet består domstolen dock av ordföranden, den andre lagfarne ledamoten och tre "nämn- aemän. "Den tekniske ledamoten får ingå i'domstolen i stället för en'

-av nämndemännen, om ordföran-

den med hänsyn till målets'beskaf— " fenhet finner särskilda skäl därtill föreligga.

Nämndemännen bör ————— orts förhållanden.

Om fastighetsdomstols samman- sättning i hyresmål finns särskild föreskrift.

1 Nuvarande lydelse enligt prop. 1970: 145.

Prop. 1971: 106

(Nuvarande lydelse)

152

(Föreslagen lydelse)

45.

Vid måls avgörande utan hu- vudförhandling samt vid annan handläggning som ej sker vid hu- vudförhandling eller syn på stället är fastighetsdomstol domför utan nämndemännen eller, i den om- fattning Konungen bestämmer, med en lagfaren ledamot.

Åtgärd som avser endast måls beredande får i den omfattning Konungen bestämmer vidtagas av lagfaren eller teknisk ledamot i fastighetsdomstolen eller av tjäns- teman vid underrätten.

Fastighetsdomstol är domför med en lagfaren ledamot vid måls

avgörande utan huvudförhandling,

om avgörandet ej innefattar pröv- ning av saken, vid huvudförhand- ling som sker i förenklad form samt vid annan handläggning som ej sker vid huvudförhandling eller syn på stället.

Åtgärd som avser endast måls beredande får vidtagas av lagfaren. ledamot i fastighetsdomstolen el- ler tjänsteman vid underrätten i samma omfattning som gäller för allmänna tvistemål eller av teknisk ledamot i den omfattning Ko- nungen bestämmer.

85.

Nämndeman tjänstgör efter kal- lelse av fastighetsdomstolens ord- förande. Till tjänstgöring bör fö- reträdesvis kallas nämndemän från den domsaga till vilken målet när- mast har anknytning.

Nämndeman tjänstgör efter kal- lelse av fastighetsdomstolens ord- förande. Till tjänstgöring bör fö- reträdesvis kallas nämndemän från den domsaga—till vilken målet när- mast har anknytning. I mål an- gående inlösen eller annat tvångs- förvärv av fast egendom iakttages därvid såvitt möjligt att den ene är ägare av fastighet men den and- re icke.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972. Såvitt avser tiden efter ikraftträdandet skall vad i lag eller annan för- fattning föreskrivs om ägodelningsrätt och- expropriationsdomstol i stäl- let avse fastighetsdomstol samt vad som föreskrivs om ägodelningsdo- mare, ägodelningsnämndeman och expropriationstekniker i stället avse ordförande, nämndeman och teknisk ledamot i fastighetsdomstol.

Prop. 1971: 106 153

De remitterade förslagen

1 Utdrag av förslag till Lag om ändring i vattenlagen(1918:523)

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse ' 4 kap. 17 &

Konungen kan beträffande vis- sa slag av företag enligt 2 eller 3 kap., som är av betydande om- fattning eller ingripande beskaf- fenhet, förordna, att frågan om företag får komma till stånd skall prövas av honom.

Omfattas företag som angives i första stycket ej av förordnande som där sägs, kan Konungen för- behålla sig prövningen. Besked om förbehåll skall lämnas till vatten- domstolen eller, onz målet be— handlas vid syneförriittning enligt 10 kap. 32 5, till synemän/ten in- nan domstolen eller synemän/ten avgjort frågan om företagets till- [ätlig/tet.

I samband med prövning av fö- retag som avses i första eller and- ra stycket får Konungen pröva även annat företag enligt denna lag, om ansökan avser tillstånd till båda företagen eller fråga upp- kommit om företräde mellan dem.

11 kap. 27 5

2 mom.? Ansökan enligt 17 ä 2 skall vara åtföljd av de ritningar jäm- te beskrivning och andra handlingar samt innehålla de upplysningar. vilka erfordras för bedömande av det tillämnade företagets beskaffen- het, omfattning och verkningar. Särskilt skola så fullständigt som möj- ligt uppgivas den eller de fastigheter, varå byggandet skall ske eller vil- ka företaget eljest efter ty i 14 kap. 4 & sägs angår, vederbörande äga- res och nyttjanderättshavares namn och hemvist samt, om företaget ej är av större omfattning, de ersättningsbelopp sökanden förmenar höra till följd av företaget utgå till dylik fastighetsägare eller andra. Är fråga om utförande av byggnad för vattens tillgodogörande, skall uppgift

1 Senaste lydelse 1969: 393.

Prop. 1971: 106 154

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

lämnas å det område, med vilket, enligt sökandens åsikt, rätten till vatt- nets tillgodogörande lämpligen bör. vara för framtiden förenad. Be- träffande anläggning för uttagande av vattenkraft varde därjämte stor-. leken av den vattenkraft, som beräknas kunna vid lågvatten uttagas ge- nom anläggningen, uppgiven.

I fråga om ansökan enligt 17 ä 3, 4, 5, 7, 8, 9, 11 och 19 skall vad i första stycket stadgas i tillämpliga delar lända till efterrättelse.

I ansökan enligt 17 5 2—11 skall uppgivas huruvida särskilda bestämmelser med stöd av lag meddelats rörande användningen av de mark- och vattenområden som beröras av företaget.

34 s2

Finnes fastighet, till vars ägare enligt 33 & underrättelse skall utsän- das, tillhöra kronan eller allmän anstalt, eller av kronan eller dylik an- stalt innehavas under nyttjanderätt, insände vattenrättsdomaren utan dröjsmål underrättelse om kungörelsens innehåll till Konungens befall- ningshavande i det län, där fastigheten är belägen; och åligge Konungens befallningshavande att ofördröjligen förordna ombud till bevakande av kronans eller anstaltens rätt eller, där sådant bevakande tillkommer annan myndighet, överlämna underrättelsen till den myndighet.

Är i ansökningen fråga om _fö- I mål sotn avses i 17 ä' 2—1] retag, som avses i 27 5 6 mom., skall vattenrättsdomaren alltid skall ett exemplar av ansöknings- sända kungörelsen till Konungens handlingarna jämte kungörelsen befallningslmvande. översändas till Konungens befall- ningshavande i det län, inom vil-

ket företaget huvudsakligen skall verkställas.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

2. Mål som vid ikraftträdandet är'anhängigt hos vattendomstol hand- lägges enligt äldre bcstämmelser. I fråga om vattendomstols samman- sättning gäller detta dock endast sådan huvudförhandling som påbör- jats före ikraftträdandet. '

3. Har förrättningsman före ikraftträdandet förordnats enligt 10 kap. 32 5 för att handlägga syneförrättning rörande företag enligt 3 eller 7 kap., tillämpas äldre bestämmelser på förrättningen.

4. Mål som är anhängigt hos expropriationsdomstol vid ikraftträdan- det prövas av fastighetsdomstol, om huvudförhandling ej påbörjats dess- förinnan. '

5. Mål som vid ikraftträdandet är anhängigt hos allmän domstol handlägges enligt äldre bestämmelser. . ,

6. Vad i lag eller annan författning föreskrives om vattenrättsingen- jör och vattenrättsnämndeman skall i stället'avse teknisk ledamot och nämndeman i vattendomstol. '

* Senaste lydelse l961:548. '

Prop. 1971: 106

14 Förslag till

155

Lag om ändring i lagen (19702246) om tvångsföriialtning av bostadsfastighet

Härigenom förordnas, att 4—6, 9, 11 och 15—18 55 lagen (1970: 246) om tvångsförvaltning av bostadsfastighet skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Förvaltaren uppbär hyror och andra löpande intäkter av fastigheten och företräder även i övrigt ägaren i angelägenheter som rör fastigheten och dess förvaltning.

Förvaltaren får ej överlåta fas- tigheten eller eljest förfoga över den så att den helt eller delvis frånhändes ägaren. Utan ägarens medgivande får förvaltaren ej låta inteckna fastigheten för fordran eller taga upp lån i vidare mån än som följer av 6 & och ej heller låta företaga annan åtgärd beträf- fande fordringsinteckning i fastig- heten, om ej hyresnämnden läm- nar sitt tillstånd.

Förvaltaren får ej överlåta fas- tigheten eller eljest förfoga över den _så att den helt eller delvis frånhändes ägaren. Utan ägarens medgivande får förvaltaren ej "låta inteckna fastigheten eller taga upp" lån i vidare mån än som följer av 6 & och ej heller låta företaga an- nan åtgärd beträffande inteckning i fastigheten, pantbrev eller vilan- debevis, om ej hyresnämnden lämnar sitt tillstånd.

55

Förvaltaren kan besluta att angelägenhet som saknar betydelse för ändamålet med förvaltningen skall undantagas från denna.

Fastighetsägaren får medge in- teckning i fastigheten för fordran, taga upp lån mot säkerhet av in-

teckning i fastigheten eller före- . taga annan åtgärd beträffande fordringsinteckning om förvaltaren samtycker till det. Vägras sam- tycke kan hyresnämnden tillåta åt- gärden, om denna ej försämrar förutsättningarna för en tillfreds- ställande fastighetsförvaltning.

Fastighetsägaren får ansöka om inteckning i fastigheten, taga upp lån mot säkerhet i form av pant- rätt i fastigheten eller företaga an- nan'åtgärd beträffande inteckning, pantbrev eller vilandebevis om förvaltaren samtycker till det. Väg— ras samtycke kan hyresnämnden tillåta åtgärden, om denna ej för- sämrar förutsättningarna för en tillfredsställande fastighetsförvalt- ning.

65

Bör på fastigheten verkställas arbeten för vilka fordras tillskott av andra medel än sådana som inflyter vid den löpande förvaltningen eller eljest står till förfogande, skallförvaltaren ombesörja utredning om lämpliga åtgärder, kostnaderna för dem och möjligheterna att ge-

Prop. 1971: 106

Nuvarande lydelse

156

Föreslagen lydelse

nom belåning av fastigheten eller på annat sätt skaffa medel för åt- gärderna. Redogörelse för utredningen jämte förslag till åtgärder skall överlämnas till fastighetsägaren.

Vill fastighetsägaren ej medver- ka till de föreslagna åtgärderna, kan hyresnämnden lämna förvalta- ren tillstånd att företaga dem samt-

meddela de föreskrifter som be- hövs. Nämnden kan därvid tillåta förvaltaren att till angivet belopp taga upp lån för åtgärderna och vid behov medge inteckning i fas- tigheten.

Vill fastighetsägaren ej medver- ka till de föreslagna åtgärderna, kan hyresnämnden lämna förvalta- ren tillstånd att företaga dem samt meddela de föreskrifter som be- hövs. Nämnden kan därvid tillåta förvaltaren att till angivet belopp taga upp lån för åtgärderna och vid behov ansöka om inteckning och upplåta panträtt i fastigheten. 95

Förvaltaren skall på lämpligt sätt underrätta hyresgästerna om att fastigheten ställts under förvalt- ning och om vem som är förvalta- re samt om beslut att förvaltning- en förlänges eller upphör. Han skall ofördröjligen undersöka fas- tighetens inteckningsförhållanden och underrätta kända intecknings- havare om förvaltningen.

Förvaltaren skall på lämpligt sätt underrätta hyresgästerna om att fastigheten ställts under förvalt- ning och om vem som är förvalta- re samt om beslut att förvaltningen förlänges eller upphör. Han skall ofördröjligen undersöka fastighe- tens inteckningsförhållanden och underrätta borgenär, som har panträtt i fastigheten och som är känd," om förvaltningen. 11%

Förvaltaren skall för varje kalenderår inom en månad från årets ut- gång lämna skriftlig redovisning till fastighetsägaren för sin förvaltning. När han frånträder sitt uppdrag, skall redovisning för den gångna delen av kalenderåret lämnas inom en månad från det uppdraget upphörde. Till redovisning skall fogas berättelse med sammanfattande uppgifter om vidtagna och planerade åtgärder samt om fastighetens skick. I fråga om arbeten som avses i 6 & lämnas särskild berättelse inom en månad från det arbetena slutfördes.

Avskrift av handlingar som avses i första stycket sändes till hyres- nämnden och hälsovårdsnämnden.

Vill fastighetsägaren klandra re- dovisad förvaltning, skall han in- om ett år från det han mottog re- dovisningen instämma förvaltaren till domstol som avses i 3 kap. 72 5 första stycket första punkten lagen (1907: 36 s. 1) om nyttjan- derätt till fast egendotn.

Vill fastighetsägaren klandra re- dovisad förvaltning, skall han inom ett år från det han mottog redo- visningen instämma förvaltaren till den fastighetsdomstol inom vars otnråde fastigheten är belägen.

15%

Beslut att fastighet skall stäl- las under förvaltning samt beslut om förlängning eller upphörande

Beslut att fastighet skall ställas under förvaltning samt beslut om förlängning eller upphörande av

Prop. 1971: 106

Nuvarande lydelse

av förvaltning sändes genast till inskrivningsdomaren för anteck- ning i fastighctsboken eller tomt- rättsbokcn.

157

Föreslagen lydelse

förvaltning sändes genast till in- skrivningsmyndigheten för anteck- ning i fastighetsboken eller tomt- rättsboken.

16%

I fråga om förfarandet vid hy- resnämnden finns bestämmelser i lagen (1968: 349) om hyresnämn— der.

I fråga om förfarandet vid hy- resnämnden finns bestämmelser i lagen (1970: 998) om arrende- nämnder oeh hyresnämnder.

175

Mot hyresnämnds slutliga beslut i ärende enligt denna lag eller be- slut enligt 14 å andra stycket får talan föras genom besvär. Mot annat beslut av nämnden får talan föras endast i samband med talan mot slut- ligt beslut.

Besvärstiden är såvitt gäller beslut varigenom nämnden avvisat ansö- kan eller avskrivit ärende en vecka och i annat fall två veckor från det att klaganden fick del av beslutet.

Talan föres hos domstol som av— ses i 3 kap. 72 5 första stycket första punkten lagen ( 1907:36 s. 1 ) om nyttjanderätt till fast egendom. Besvären inges till domstolen.

18

I besvärsmål skall part kallas att muntligen höras vid underrätten, om ej sådant hörande saknar be- tydelse för utredningen. I övrigt äger i fråga om handläggningen vid mzderriitten 52 kap. 2, 3 och 5—12 55 rättegångsbalken mot- svarande tillämpning. Bestämmel- se som avser hovrätt gäller därvid i stället underrätten. Mot under- rt'ittens beslut i anledning av be- svär över beslut, varigenom hyres— nämnd avvisat ansökan eller av- skrivit ärende, får talan cj föras.

Talan föres hos domstol som avses i 11 5 tredje stycket. Besvä- ren inges till domstolen.

V!)

]. besvärsmål skall part kallas att muntligen höras vid fastighets- domstolen, om ej sådant hörande saknar bety else för utredningen. I övrigt äger i fråga om hand- läggningen vid fattig/zetsdomsto/en 52 kap. 2. 3 och 5—12 åå rätte— gångsbalken motsvarande tillämp- ning. Bestämmelse som avser hov- rätt gäller därvid i stället fastig- lzetsdomstolen. Mot fastighetsdom- stolens beslut i anledning av besvär över beslut, varigenom hyres- nämnd avvisat ansökan eller av— skrivit ärende, får talan ej föras.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972. Mål som vid ikraftträ— dandet är anhängigt hos domstol handlägges enligt äldre bestämmelser.

Prop. 1971: 106 158

Utdrag av protokoll, hållet i lagrådet den 1 april 1971.

Närvarande: justitierådet BRUNNBERG, regeringsrådet HJERN, jus- titierådet BERGSTEN, justitierådet GYLLENSVÄRD.

Enligt lagrådet den 30 mars 1971 tillhandakommet utdrag av proto- koll över justitieärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 12 mars 1971, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets yttrande skulle inhämtas över upprättade förslag till 1) lag om ändring i vatten- lagen (1918: 523), 2) lag om ändring i lagen (1962: 627) om vissa åtgär- der för utnyttjande av vattenkraft vid krig m.m., 3) lag om ändring i statstjänstemannalagen (1965:274), 4) lag om ändring i lagen (1969: 246) om fastighetsdomstol, 5) lag om ändring i lagen (1917: 189) om expropriation, 6) lag om ändring i lagen (1942: 350) om fornminnen, 7) lag om ändring i byggnadslagen (1947: 385), 8) lag om ändring i lagen (1949: 658) om inlösen i vissa fall av rätt till gruva m.m., 9) lag om ändring i lagen (1957: 390) om fiskearrende, 10) lag om ändring i lagen (1960: 690) om byggnadsminnen, 11) lag om ändring i naturvårdslagen (1964: 822), 12) lag om ändring i jordförvärvslagen(1965: 290), 13) lag om ändring i jordhävdslagen (1969: 698), 14) lag om ändring i lagen (1970: 246) om tvångsförvaltning av bostadsfastighet, 15) lag om änd- ring i lagen (1970: 989) om införande av faslig/1etsbildningslagen, 16) lag om ändring i jordabalken, 17) lag om ändring i lagen (1970: 995) om införande av nya jordabalken, 18) lag om ändring i bostadsrätts- lagen ( ).

Förslagen, som finns bilagda detta protokoll, hade inför lagrådet före- dragits, de under 1)——3) anmärkta förslagen av hovrättsassessorn Lars K. Beckman samt övriga lagförslag av hovrättsassessorn Carl Behrman.

Lagrådet yttrade:

Enligt vad som föreslås i remissen skall tillåtlighetsprövningen i vikti- gare vattenmål överflyttas till Kungl. Maj:t, som skall få möjlighet att vid sin bedömning anlägga allmänna planeringssynpunkter, samt vatten- domstolarna administrativt knytas till den allmänna underrättsorganisa- tionen. Vidare föreslås att fastighetsdomstolarna, som i samband med FBL:s ikraftträdande skall ersätta ägodelningsrätterna såvitt gäller pröv- ningen av mål om fastighetsbildning, får sitt kompetensområde ytter- ligare vidgat, bl.a. på det sättet att de får övertaga expropriationsdom— stolarnas uppgifter. Lagrådet har i princip inte något att erinra mot de sålunda föreslagna ändringarna.

Prop. 1971: 106 159

Åtskilliga av de remitterade lagförslagen innehåller bestämmelser, en- ligt vilka mål som vid den nya lagstiftningens ikraftträdande den 1 ja— nuari 1972 är anhängigt hos expropriationsdomstol eller ägodelnings- rätt skall efter ikraftträdandet prövas av fastighetsdomstol, om ej huvud- förhandling påbörjats dessförinnan. Av bestämmelserna — som bör ses mot bakgrunden av att ny processlag i princip tillämpas på rättegång även om denna börjats redan innan lagen trätt i kraft — framgår att expropriationsdomstol resp. ägodelningsrätt skall även efter den 1 janua— ri 1972 fortsätta handläggningen, när huvudförhandling i ett mål inletts före den dagen. Det får anses ligga i sakens natur att hänsyn härvid endast skall tagas till huvudförhandling, som leder till målets avgörande. Om exempelvis huvudförhandling påbörjats före den 1 januari 1972 men blir inställd och ny huvudförhandling därefter inledes, bör sålunda tidpunkten för den nya förhandlingens början vara avgörande för om gammal eller ny lag skall tillämpas i fråga om vilken domstol som skall handlägga målet. På motsvarande sätt bör man, när ett mål efter åter— förvisning till expropriationsdomstol eller ägodelningsrätt upptages till förnyad handläggning, bortse från sådan huvudförhandling i första in- stansen som ägt rum före återförvisningen. Påpekas bör vidare att, när expropriationsdomstol eller ägodelningsrätt med tillämpning av en över- gångsbestämmelse av ifrågavarande slag avdömt ett mål efter den 1 ja- nuari 1972 och talan fullföljes mot avgörandet, det ankommer på ex- propriationsdomstolen resp. ägodelningsdomaren att pröva huruvida ta- lan blivit fullföljd på föreskrivet sätt och inom rätt tid. Det kan inte råda någon tvekan om att detsamma gäller också fall, då domstolens avgö- rande meddelats före nämnda dag men fullföljden sker först därefter. Vilken befattningshavare som har att i övergångsfallen tjänstgöra som ägodelningsdomare och därmed även som ordförande i expropriations- domstolen torde få bestämmas med stöd av 19 & FBLP.

Förslaget till lag om ändring i vattenlagen

4 kap. 17 &

Enligt andra stycket skall besked om förbehåll lämnas till vatten- domstolen eller, om målet behandlas vid syneförrättning, till synemän- nen innan domstolen eller synemännen avgjort frågan om företagets tillåtlighet. Innebörden av bestämmelsen är något oklar såvitt gäller det fallet att syneförrättning äger rum. Syneförrättning kan beträffande företag som avses med bestämmelsen äga rum när fråga är om vatten- reglering, och underställning hos vattendomstolen skall då alltid äga rum (se 3 kap. 11 5). Enligt hänvisningar i 7 kap. 46 och 49 åå skall

Prop. 1971: 106 160

bestämmelsen emellertid gälla även vattenavlednings- och invallnings— företag. Beträffande dessa företag är underställning hos vattendomstolen ej erforderlig i alla fall (se 7 kap. 45 och 55 åå). Med förslaget torde avses att — med ändring av vad som för närvarande gäller enligt 4 kap. 13 å och 7 kap. 46 5 — besked om förbehåll alltid, vare sig underställ— ning hos vattendomstolen skall äga rum eller ej, måste lämnas innan synemännen meddelat sitt utlåtande angående företaget. Lagtexten bör jämkas, så att innebörden tydligt framgår.

1.8 g

Kungl. Maj:t skall enligt förslaget kunna lämna tillstånd till ett före- tag även om hinder skulle möta mot företaget på grund av 2 kap. 12 & första stycket. I nämnda lagrum förbjudes bl. a. företag som har menlig inverkan på allmänna hälsotillståndet. Att lagtexten formuleras så, att det ges formell möjlighet att dispensera från detta förbud, får anses godtagbart endast med tanke på att lagstiftningen är ett provisorium i avbidan på en mera genomgripande reformering av vattenlagen. Själv- fallet bör det ej komma i fråga att man med öppna ögon tillåter ett företag, som menligt påverkar det allmänna hälsotillståndet, hur vik- tigt företaget än må vara ut ekonomisk eller annan allmän synpunkt.

11 kap.

Av vad som uttalades i samband med inrättandet av fastighetsdom- stolar framgår att dessa inte är avsedda att utgöra specialdomstolar i egentlig mening. Det betonades att fastighetsdomstolarna ingår i den allmänna underrättsorganisationen, låt vara att fastighetsdomstol inte skall finnas vid alla tingsrätter, och att de åtgärder i mål och ärenden som författningsenligt ankommer på fastighetsdomstol följaktligen vid- tas av tingsrätten (prop. 1969144 5. 175, 400 och 402). Den organisa- tionsändring som nu föreslås bli genomförd beträffande rättsskipningen pa vattenrättens område innebär att vattendomstolarna kommer att i för- hållande till tingsrätterna intaga samma ställning som fastighetsdomsto- larna. I enlighet med det betraktelsesätt som anlagts i fråga om dessa skulle vattendomstolarna bli att betrakta som allmänna domstolar i sär- skild sammansättning.

I anslutning till vad som nu sagts vill lagrådet påpeka, att avfatt— ningen av de regler i detta kapitel som anger gränsdragningen mellan vattendomstols och annan domstols kompetensområde bygger på att vattendomstolen är en särskild, i förhållande till den allmänna domstols- organisationen fristående Specialdomstol (se 21 och 23 åå). Några till- lämpningssvårighcter med anledning härav synes dock inte vara att be- fara.

Prop. 1971: 106 161

27 och 34 åå

Föreskriften i det nytillagda tredje stycket i 27 å 2 mom. innebär att i ansökan enligt 17 å 2—11 skall lämnas vissa uppgifter om planförhål- landen. Enligt lagrådets mening bör detsamma gälla ansökan enligt 17 å ]9 rörande vissa vattenavlednings- och invallningsföretag samt företag, som avses i 8 kap. Det kan nämnas, att sådan uppgiftsskyldig- het kommer att gälla enligt 10 kap. 33 å, då ansökan görs om liknande företag att prövas vid syneförrättning.

Motsvarande tillägg bör göras i 34 å andra stycket.

Övergångsbestämmelserna

I punkten 2 torde med tanke på det fall att återförvisning av ett före ikraftträdandet avgjort mål äger rum efter ikraftträdandet orden ”vid ikraftträdandet är anhängigt” utbytas mot ”före ikraftträdandet an- hängiggjorts”. I detta fall av återförvisning bör till skillnad från det fall som avses i punkten 4 (jfr lagrådets yttrande i inledningen) äldre lag ' i princip äga tillämpning.

Förslaget till lag om ändring i lagen om fastighetsdomstol

Enligt övergångsbestämmelser som ingår i flera av övriga nu fram- lagda lagförslag och även enligt FBLP skall viss handläggning över- gångsvis ankomma på expropriationsdomstol, ägodelningsrätt och ägo- delningsdomare. Övergångsbestämmelsen i förevarande lagförslag torde ej — även om uttalanden i remissprotokollet möjligen kan tyda därpå —— avse stadganden som är tillämpliga i sådana fall.

Förslaget till lag om ändring i lagen om tvångsförvaltning av bostads- fastighet

Det i gällande lydelse av 4 och 5 åå förekommande uttrycket ”annan åtgärd beträffande fordringsinteckning” avser endast 5. k. intecknings- åtgärder. Ersättes ordet *”fordringsintcckning” såsom nu föreslagits med ”inteckning, pantbrev eller vilandebevis” kan bestämmelserna ge in- tryck av att omfatta även yttre åtgärder beträffande själva intecknings- handlingen. Sålunda finns risk att 4 å i den föreslagna lydelsen skulle anses lägga hinder i vägen för förvaltaren att utan hyresnämndens till- stånd utverka handräckning hos överexekutor för att komma i besittning av obelånad inteckningshandling, som fastighetsägaren vägrar att lämna från sig. Om den föreslagna ändringen genomföres, bör därför sam- tidigt anges att fråga endast är om åtgärd enligt 22 kap. JB. Lagrådet vill emellertid ifrågasätta, om det är påkallat att vid sidan av inteckning

Prop. 1971: 106 162

nämna pantbrev och vilandebevis. De enda åtgärder beträffande såda- na handlingar som kan företagas enligt 22 kap. JB är utbyte och an- teckning om innehav, och det finns knappast anledning att särskilt reg- lera förvaltarens och fastighetsägarens möjligheter att föranstalta om åtgärder av detta slag.

I 6 å andra stycket torde orden ”och upplåta panträtt” kunna utgå. Övriga lagförslag Förslagen lämnas utan erinran.

Ur protokollet: Ingrid Hellström

Prop. l971:106 163

Utdrag av protokollet över justitieärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholm stott den 2 april 1971.

Närvarande: statsministern PALME, ministern för utrikes ärendena NILSSON, statsråden STRÄNG, ANDERSSON, HOLMQVIST, ASP- LING, SVEN-ERIC NILSSON, LUNDKVIST, GEIJER, MYRDAL, ODHNOFF, MOBERG, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, LlD- BOM, CARLSSON, FELDT.

Chefen för justitiedcpartementet, statsrådet Geijer, anmäler efter ge— mensam beredning med statsrådets övriga ledamöter lagrådets yttrande över förslagen till

1) lag om ändring i vattenlagen(1918: 523 ), 2) lag om ändring i lagen (1962: 627) om vissa åtgärder för utnytt— jande av vattenkraft vid krig in. in.,

3) lag om ändring i statstjänstemannalagen(1965: 274 ), 4) lag om ändring i lagen (1969: 246) om fastighetsdomstol, 5) lag om ändring i lagen (1917: 189) om expropriation, 6) lag om ändring i lagen (1942: 350) om fornminnen, 7) lag om ändring i byggnadslagen (1947: 385), 8) lag om ändring i lagen (1949: 658) om inlösen i vissa fall av rätt till gruva m. m.,

9) lag om ändring i lagen (] 95 7: 390) om fiskearrende/z, 10) lag om ändring i lagen (1960: 690) om byggnadsminnen, 11) lag om ändring i naturvårdslagen (1964: 822 , 12) lag om ändring i jordförvärvslagcn (1965: 290), 13) lag om ändring ijord/zävdslagen (1969: 698), 14) lag om ändring i lagen (1970: 246) om tvångxförraltning av bo- stads/astiglzet,

15) lag om ändring i lagen (1970: 989) om införande av fastighets- bildningslagen,

16) lag on: ändring i jordabalken, 17) lag om ändring i lagen (1970: 995) om införande av nya jorda- balken,

18) lag om ändring i bostadsrättslagen( ). Föredraganden redogör för lagrådets yttrande och anför. Jag ansluter mig till vad lagrådet har anfört i fråga om vattenlagen. De av lagrådet föreslagna ändringarna i 4 kap. 17 å, 11 kap. 27 å 2 mom. tredje stycket och 34 å andra stycket samt övergångsbestämmel- serna punkt 2 bör vidtas.

Med hänsyn till vad lagrådet har anfört beträffande lagen om tvångs— ft'iri'altning av bostadsfastighet anser jag att pantbrev och vilandebevis

Prop. 1971:106 164

inte behöver särskilt nämnas i 4 och 5 55. Också lydelsen av 6 & bör utformas i enlighet med lagrådets påpekande.

Även i övrigt godtar jag de synpunkter som lagrådet har framfört. Utöver vad som följer av det anförda bör vissa redaktionella ändringar vidtas i några av de remitterade förslagen.

I prop. 1971: 30 har föreslagits en ändring i 1. & jordförvärvslagcn motsvarande den ändring som det nu remitterade förslaget innehåller. I detta lagstiftningsärcnde bör ifrågavarande ändringsförslag därför utgå.

Förslaget att avskaffa vattendomstolarna som fristående organisa- toriska enheter medför att nuvarande tjänster i vattendomstolarna mås- te dras in. '

Vad gäller tjänster för domare i tingsrätter som utses att vara fastig- hetsdomstol och vattendomstol ämnar jag senare i år för Kungl. Maj:t anmäla fråga om proposition med förslag om ytterligare tjänster för domare i dessa tingsrätter. F. n. finns i vattendomstolarna ”13 ordina- rie och 2 extra ordinarie tjänster för vattenrättsdomare, 3 extra ordina- rie tjänster för biträdande vattenrättsdomare samt 18 ordinarie och 5 extra ordinarie tjänster för vattenrättsingenjör. Kungl. Maj:t bör inhämta riksdagens bemyndigande att vidta de övergångsanordningar som kan behövas för att genomföra den nya organisationen. Bl. a. torde det bli nödvändigt att föra vissa ordinarie domartjänster på övergångsstat. ln- nehavarna av dessa tjänster kommer att i fortsättningen i huvudsak få utföra domaruppgifter av samma slag som f.n.

Beträffande avtalsbara anställnings- och arbetsvillkor avser jag att ge statens avtalsverk det förhandlingsuppdrag som behövs.

Jag hemställer, att Kungl. Maj:t genom proposition föreslår riksda- gen att

dels antaga de av lagrådet granskade lagförslagen med vidtagna änd- ringar,

dels bemyndiga Kungl. Maj:t att vidtaga de övergångsanordningar som kan behövas beträffande nuvarande tjänster i vattendomstolarna.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instäm- mande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Maj:t Konungen att till riksdagen skall avlåtas propo- sition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Britta G _vllensten

MARCUS BOKTR. STHLM l97l 7IOI46