Miljön - Vårt gemensamma ansvar I Inriktningen av det miljöpolitiska arbetet IIRedovisning av tillståndet i miljön

Regeringens skrivelse

Reg

1994/95:120 ey

Skr.

Miljön - Vårt gemensamma ansvar

1994/95:120

I Inriktningen av det miljöpolitiska arbetet

ID Redovisning av tillståndet i miljön

Regeringen överlämnar denna skrivelse till riksdagen.

Stockholm den 20 december 1994

Mona Sahlin

Anna Lindh

(Miljö- och naturresursdepartementet)

Skrivelsens huvudsakliga innehåll

I skrivelsen presenterar regeringen inriktningen av det miljöpolitiska arbetet och lämnar en redovisning av tillståndet i miljön.

I Del I redovisas hur det internationella arbetet skall förstärkas och göras mer resultatinriktat. Sverige bör driva på det miljöpolitiska arbetet inom Europeiska unionen. Vidare bör Sverige fortsätta att spela en aktiv roll i det globala miljöarbetet och uppföljningen av FN:s konferens om miljö och utveckling i Rio de Janeiro år 1992 har därför hög prioritet. En svensk nationalkommitté kommer att tillsättas för uppföljning av Riokonferensen och för arbetet inför FN:s extra generalförsamling år 1997.

Det lokala arbetet är av stor betydelse. En markanvändningspolitik för en långsiktigt hållbar utveckling skall utvecklas och regeringen avser att lägga särskild vikt vid en hållbar utveckling av städer och tätorter, bl.a. genom att miljön får en starkare roll i den kommunala översiktsplaneringen.

Regeringen har tidigare föreslagit att programmet för landskapsvård utökas kraftigt. Ett särskilt stöd kommer också att utgå till jordbrukare som vill ställa om till ekologisk odling. Det är angeläget att miljöanpassningen inom bl.a. de areella näringarna fortsätter kombinerat med skydd av land- och vattenmiljöer för att säkerställa den biologiska mångfalden. Möjligheterna att införa en naturvårdsavgift i skogsbruket analyseras liksom om skogsvårdslagen bör infogas i eller på annat sätt

1 Riksdagen 1994/95. I saml. Nr 120

samordnas med en kommande miljöbalk. Regeringen avser vidare att ta Skr. 1994/95:120 fram ett samlat program för skyddet av fjällområden.

Regeringen avser att ge Naturvårdsverket i uppdrag att i samråd med andra sektorsmyndigheter föreslå ett samlat program för miljöinsatser som ger nya arbeten och samtidigt bidrar till en förbättrad ekonomi. En omfattande satsning på miljöinvesteringar ingår i regeringens ekonomiskpolitiska proposition.

Nya ekonomiska styrmedel införs i miljöpolitiken. Kretsloppsarbetet drivs vidare och en sammanhållen strategi för arbetet tas fram med bl.a. tydliga prioriteringar av vilka material och produkter som bör återanvändas och återvinnas. Producentansvar bör införas för prioriterade varugrupper. Ansvaret för miljöfarligt avfall förtydligas, liksom ansvaret för gamla miljöskador.

Miljöinsatserna inom trafiksektorn stärks. Naturvårdsverket får i uppdrag att i samråd med berörda sektorsmyndigheter föreslå hur utsläppen från arbetsfordon bör minskas genom nationella och internationella åtgärder. Ett aktivt miljöarbete kommer också att bedrivas inom energisektorn, bl.a. genom fortsatta insatser för att förbättra förutsättningarna för energieffektivisering och en ökad användning av förnybara energikällor.

En aktiv miljöpolitik förutsätter att varje sektor tar sitt miljöansvar, samtidigt som åtgärder inom olika sektorer samordnas. Regeringen kommer att fortlöpande redovisa miljöarbetet inom de olika departementens ansvarsområden.

Lagstiftningen samlas i en miljöbalk, som blir mer heltäckande än det tidigare framlagda balkförslaget.

I Del II beskrivs tillståndet i miljön, hur det utvecklats under senare år och i vilken utsträckning de mål och inriktningar som riksdagen har ställt upp inom miljöområdet har kunnat uppfyllas.

| Skr. 1994/95:120

Skr. 1994/95:120 I INRIKTNINGEN AV DET MILJÖPOLITISKA ARBETET

1¶En god livsmiljö

1.1¶Inledning

Omsorg om människan och människans livsmiljö är också omsorg om naturen. Naturen sätter allmänna ramar för mänsklig verksamhet, men samtidigt påverkar människans politiska, ekonomiska och sociala villkor

förhållandet i naturen.

En politik för hållbar utveckling måste därför utgå från människans villkor och ekosystemets långsiktiga bärighet - i Sverige och i världen.

Ett hållbart samhälle är inte bara en nödvändighet, utan också en möjlighet och en utmaning. En god livsmiljö är en del av välfärden. En

aktiv miljöpolitik kan bidra till en ekologiskt hållbar tillväxt och till att skapa nya arbeten som ökar välfärden och tryggar sysselsättningen. Miljöproblemen är omfattande. Försurningen är fortfarande det största

nationella miljöproblemet tillsammans med övergödning av sjöar och

vattendrag. Klimatfrågorna är det största globala miljöproblemet. Frågan om biologisk mångfald och om varornas miljöpåverkan uppmärksammas nu också allt mer. I och med nya internationella miljöavtal bl.a. i

samband med Rio-konferensen och medlemsskapet i EU har vi nu stora

möjligheter att på bred front bekämpa miljöproblemen, både i Sverige

och internationellt. Teknik för att reducera negativ miljöpåverkan finns redan eller kan utvecklas och hos många människor finns idag kunskap, medvetenhet och engagemang. Det är en början till de förändrade livsstilar som är nödvändiga för en hållbar utveckling.

Visionen är att Sverige och Europa i början av nästa sekel är föregångare för det nya uppdraget - ett ekologiskt hållbart samhälle. Industrisamhället uppstod i Europa runt Nordsjöns och Östersjöns

stränder. Den nya utmaningen är att bygga det ekologiskt hållbara

samhället - i Sverige, i Europa och resten av världen i solidaritet med utvecklingsländerna.

För att lyckas måste vi fortsätta att delta i det internationella arbetet och samarbeta med andra länder för att skydda den svenska miljön. Men

vi har också ett ansvar för miljön i andra länder. EU-medlemskapet bör utnyttjas för att driva på miljöpolitiken. Regeringen har därför lagt fram en strategi för en aktiv miljöpolitik i EU. Förslaget remissbehandlas för närvarande och därefter avser regeringen att lämna en skrivelse till

riksdagen om miljöarbetet i EU. Den internationella solidariteten är en

viktig del av miljöpolitiken. En bättre miljö i det forna Sovjetunionen och andra delar av Östeuropa är ett prioriterat område. Sverige skall delta

aktivt i miljö- och utvecklingsarbetet efter Rio-konferensen för bättre

livsvillkor och bättre miljö också i u-länderna.

Även det lokala och regionala miljöarbetet är viktigt. Verkligheten

förändras genom konkret arbete i bostadsområden och på arbetsplatser.

Enskilda människor, folkrörelser, kommuner, landsting och länsstyrelser Skr. 1994/95:120 har viktiga roller. Regeringen kommer att stödja detta arbete och vara lyhörd för förslag som kan stärka lokala initiativ. Det fortsatta arbetet med lokala Agenda 21 har hög prioritet. Genom samverkan i den fysiska planeringen kan våra städer och tätorter utvecklas i hållbar riktning.

Den nationella miljöpolitiken bör utgå från att värna den svenska naturen och ställa om det moderna industrisamhället i riktning mot en hållbar utveckling. Miljöhänsyn måste också integreras inom samhällets olika sektorer och verksamhetsgrenar.

Det behövs en sammanhållen politik för att skydda naturen och bevara

den biologiska mångfalden. De areella näringarna, dvs. jord- och

skogsbruket, fisket och rennäringen måste i högre grad präglas av

miljöhänsyn och aktivt förvalta den rikedom som den biologiska mångfalden utgör. Miljömålen bör därför ha samma vikt som ekonomiska och produktionsinriktade mål. Landskapsvården får kraftigt ökat stöd som

ett resultat av medlemskapet i EU. Fjällen och skärgårdsområdena tillhör våra mest skyddsvärda områden och måste få ett starkare skydd mot olika slags störningar. Formerna för att ta tillvara och utveckla grönområden

i städer och tätorter behöver också förstärkas.

Miljöskydd och ekonomisk utveckling hör ihop. Miljöanpassade varor och en industriproduktion med låga utsläpp blir viktiga framtida konkurrensmedel. Förutsättningar för "gröna marknader" bör skapas.

Miljömärkning av varor och miljörevision inom industrin är två exempel

på frivilliga styrmedel där staten anger ramarna. Vidare bör miljöpoli-

tiken och arbetet för ökad sysselsättning förstärka varandra. Det kan ske

både genom miljöinvesteringar som ger "gröna jobb" och genom en aktiv

miljöpolitik som kan vara ett konkurrensmedel för näringslivet.

Regeringen har lagt fram förslag om att satsa 400 miljoner kronor för att stödja miljöinvesteringar som skall ge nya arbetstillfällen.

Ekonomiska styrmedel och gröna nationalräkenskaper bör fortsätta att utvecklas. Sverige var först i världen med en omfattande satsning på

ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken och arbetet drivs vidare. Regeringen har redovisat flera förslag om förstärkta ekonomiska styrmedel. Kretsloppsarbetet drivs också vidare med kraft och en

sammanhållen strategi tas fram. Frågorna om miljö och handel förtjänar särskild uppmärksamhet.

En aktiv miljöpolitik förutsätter att miljöansvar integreras i olika sektorer i samhället inom ramen för en helhetssyn på miljöproblemen.

Omställningen av trafik- och energisystemen är nödvändig för miljön och också en del av moderniseringen av samhället. Regeringen kommer också

att fortlöpande redovisa miljöarbetet inom de olika departementens verksamhetsområden. Miljökonsekvensbeskrivningar bör göras av

viktigare förslag från regeringen och myndigheterna. Ett system motsvarande miljörevision bör införas för den statliga verksamheten. Miljövårdsberedningen kommer att få en särskild roll för att i samråd med berörda departement och aktörer föreslå hur miljöarbetet i olika sektorer kan stärkas. Samtidigt krävs det en analys av olika handlingsalternativ och att åtgärder inom olika sektorer samordnas. En markanvändningspolitik för

en långsiktig hållbar utveckling bör utarbetas. Skr. 1994/95:120

Denna redovisning till riksdagen är en inbjudan till en dialog om det framtida miljöarbetet. I stora delar av miljöpolitiken finns en bred samsyn mellan de = politiska partierna. Folkrörelser, som miljöorganisationerna, spelar en viktig roll i detta arbete. Näringslivets engagemang är nödvändigt för en bättre miljö och kan samtidigt skapa nya marknadsmöjligheter. Fackföreningsrörelsen gör mycket stora

insatser i kampen för en god arbetsmiljö och strävan efter att få bort skadliga ämnen i arbetsmiljön är nära kopplat till skyddet av den yttre

miljön. Arbetsmiljöaspekter behöver också läggas på ett stort antal frågor som ingår i kretsloppsarbetet.Det lokala arbetet i kommuner och ideella organisationer har en avgörande betydelse.

Inriktningen av arbetet redovisas närmare i följande avsnitt. Där redovisas bl.a. mål för miljöarbetet, miljöarbetet inom = olika

samhällssektorer och arbetet med effektiva styrmedel.

1.2¶Hur uppfylls miljömålen?

Miljöpolitikens inriktning har sin grund i visionen om en hållbar

samhällsutveckling och de därmed sammanhängande övergripande

miljömålen om att skydda människors hälsa, bevara den biologiska

mångfalden, främja en långsiktigt god hushållning med naturresurser

samt att skydda natur- och kulturlandskap. Grundläggande för miljöarbetet är också de allmänna = miljöprinciperna såsom försiktighetsprincipen, substitutionsprincipen och principen om att förorenaren bör vara den som betalar för att åtgärda de miljöskador han

förorsakar.

Sverige har under många år bedrivit ett aktivt miljöarbete såväl

nationellt som internationellt och har kommit långt i riktning mot att

uppfylla dessa mål. Behovet av fortsatta åtgärder för att förbättra miljön är trots det mycket omfattande och det gäller också att förebygga och förhindra nya miljöstörningar. I Del II beskrivs tillståndet i miljön, hur det utvecklats under senare år och i vilken utsträckning ett urval av de viktigaste mål och inriktningar som riksdagen har ställt upp inom miljöområdet har kunnat uppfyllas hittills.

Möjligheten att i fortsättningen uppfylla dessa mål kan, med utgångspunkt i en redovisning från Statens naturvårdsverk, sammanfattas

på följande sätt

Klimatrelaterade mål - Koldioxidutsläppen kommer att öka efter år 2000 varför målet att

utsläppen bör minska efter sekelskiftet inte kommer att kunna infrias

utan ytterligare åtgärder.

Transportsektorn och energisektorn är de samhällssektorer som bidrar

mest till koldioxidutsläppen. Ytterligare åtgärder behöver därför vidtas såväl vad gäller transportsystemets struktur samt för att få fram nya

fordon och drivmedel som ger låga utsläpp. Inom energiproduktionen Skr. 1994/95:120

bör det ske en ökad övergång till icke fossila bränslen och energin bör utnyttjas effektivare.

- Den svenska användningen av CFC bör i huvudsak vara avvecklad till utgången av år 1994. Målet får anses vara uppnått vid nyproduktion.

Försurningsrelaterade mål (NO, berör också övergödning) - Målet att minska svavelutsläppen med 804 till år 2000 från 1980 års

nivå är redan uppnått.

- En 30 procentig minskning av kväveoxidutsläppen mellan år 1980 och

år 1995 kommer inte att uppnås. Transporter och arbetsmaskiner svarar

för mer än tre fjärdedelar av kväveoxidutsläppen. Vägtrafikens bidrag

har minskat på grund av att andelen personbilar med katalysatorer

ökar. Åtgärder bör därför även vidtas mot utsläpp från annan trafik inklusive sjöfarten och flyget samt från arbetsmaskiner. Ökat trafikarbete försvårar också möjligheten att uppnå målet. Även inom

energi- och industrisektorn bör arbetet med utsläppsbegränsningen fortgå.

Mål relaterade till hälsorisker och kulturvård i tätorter - Riktvärdena för år 2000 angående utsläpp av svaveldioxid, sot och

koloxid i tätorterna klaras redan idag medan riktvärdet för kväveoxider

uppnås i mindre tätorter men ej i storstadsområden. Åtgärderna för att

minska kväveoxidutsläppen i tätorter är i huvudsak de samma som

redovisats allmänt för kväveutsläppen.

Mål relaterade till övergödning (se även NO, mål) - Målen om att halvera utsläppen av fosfor och kväve till vatten kommer

att nås för fosfor men inte för kväve. För att nå kvävemålet behöver

åtgärder vidtas för att minska läckaget av kväve från jordbruk och

skogsbruk. Likaså bör det ske en fortsatt utbyggnad av kvävereduktion

vid kommunala reningsverk.

Mål relaterade till hälsorisker och naturvård

- Målet om att utsläppen av flyktiga organiska ämnen, VOC, bör minska

med 50 § till år 2000 räknat från 1988 års nivå nås inte fullt ut. Inom

transportsektorn bör åtgärder vidtas såväl vad gäller transportsystemets struktur samt för att få fram nya fordon och drivmedel som ger låga

utsläpp. Vad gäller småskalig vedeldning bör användningen av miljögodkända pannor uppmuntras. Inom industrisektorn bör arbetet fortsätta med att begränsa användningen av organiska lösningsmedel.

- Mål om att halvera användningen av bekämpningsmedel till år 1996 säkrat i aktiv substans kommer troligen att uppnås.

- Vissa mål angående utsläpp av metaller kommer att nås med undantag 7

för nickel och kadmium. Nickelutsläppen kan minskas genom åtgärder

vid förbränning av olja. Kadmiumutsläppen kan minskas genom att Skr. 1994/95:120

begränsa läckagen från gruvavfall och genom ökad insamling av

kadmiumhaltiga batterier.

- Det återstår omfattande insatser för att målet om att bevara

representativa områden av olika naturtyper skall kunna säkerställas.

Det finns således mycket kvar att göra. Regeringen kommer därför att

ägna särskild uppmärksamhet åt att minska kväveutsläppen och åt att säkerställa den biologiska mångfalden. Att begränsa koldioxidutsläppen kräver också stora insatser.

Miljöhänsyn inom olika samhällssektorer

En närmare redovisning av åtgärder som behöver vidtas inom vissa samhällssektorer görs i avsnitt 4 och 5.

2 - Sverige och det internationella miljöarbetet Skr. 1994/95:120

Regeringens bedömning: Miljöpolitiken får en allt tydligare internationell dimension. Arbetet måste bedrivas på olika nivåer: närområdet, inkl. Norden, Europa och den globala nivån. Det är angeläget att agera långsiktigt, ofta i flera internationella fora samtidigt och tillsammans med likasinnade i de frågor Sverige prioriterar. Sverige bör driva på det miljöpolitiska arbetet inom Europeiska Unionen. En svensk nationalkommitté kommer att tillsättas för uppföljning av Rio-konferensen och för arbetet inför FN:s extra generalförsamling år 1997.

Miljöpolitiken har fått en allt tydligare internationell dimension. Många föroreningar känner inga gränser och miljöpolitiska åtgärder får i ökad utsträckning handelspolitiska effekter. På det globala planet har Brundtlandrapporten och Rio-konferensen understrukit nödvändigheten av att behandla miljö och utveckling tillsammans.

Vårt internationella agerande i miljöpolitiken måste bedrivas på flera olika nivåer: det omedelbara närområdet, Europa och den globala nivån. Politiken måste vara konsekvent men samtidigt anpassad till behoven på de olika nivåerna. Basen för vårt internationella agerande är de svenska miljöproblemen, de globala miljöhoten samt en internationell solidaritet

med länder i främst Central- och Östeuropa samt i u-länderna. Samtidigt

är ambitioner beträffande miljö och fysisk planering viktiga inslag i vår internationella profil. Det gäller naturligtvis inom EU, men också i hög grad på det globala planet.

Miljöfrågor behandlas numera, förutom i traditionella miljöfora även i ökad utsträckning i ekonomisk-politiska organisationer som GATT/WTO, OECD, Världsbanken etc.

För att nå framgång i det internationella samarbetet fordras att man i en fråga agerar både långsiktigt och målmedvetet. Ofta behöver man driva samma fråga i flera fora samtidigt. Detta fordrar en kraftsamling till de mest angelägna frågorna. En klar svensk prioritering krävs och internationell samordning med likasinnade länder är ofta en förutsättning för framgångsrikt internationellt samarbete. Det är också angeläget med ett nära samråd med bl.a. de ideella miljöorganisationerna även i det internationella arbetet.

2.1¶Det globala miljöarbetet - uppföljningen av Rio- Skr. 1994/95:120 konferensen

Globala miljöhot har i allt större utsträckning präglat det internationella samarbetet. Ozonlagrets uttunning, klimatfrågan, förlusten av biologisk mångfald, avskogning, landförstöring i torrområden, vattenresurserna, oceanerna och fisket, mycket av detta i perspektivet av den långsiktiga försörjningssäkerheten - allt har understrukit nödvändigheten av globalt samarbete. Rio-konferensen ledde också till en intensifiering av insatser som var både normativa och biståndsinriktade, dels centralt inom FNsystemet och de internationella finansieringsinstitutionerna, dels inom ramen för de nya internationella konventioner som tillkom i anslutning till Rio-konferensen: klimatkonventionen, konventionen om biologisk mångfald samt senare konventionen mot ökenspridning.

Sambanden mellan miljö- och handelspolitik tilldrar sig allt mer intresse i olika internationella fora. Sverige har varit ett av de ledande länderna i det arbete om dessa frågor som förekommer bl.a. i GATT, OECD, UNEP och UNCTAD. Eftersom en övervägande del av handelspolitiken omfattas av s.k. gemenskapskompetens kommer Sverige som EU-medlem i fortsättningen att satsa betydande resurser på att vara med och utforma inriktningen av EU:s politik i dessa frågor i syfte att göra miljö- och handelspolitiken ömsesidigt stödjande. Viktiga frågor som Sverige driver för närvarande är förhållandet mellan GATT och internationella miljökonventioner samt att miljökonsekvensbeskrivningar bör göras innan nya handelsavtal beslutas.

Sverige spelar en aktiv och drivande roll i förberedelsearbetet inför 1996 års FN-konferens om bebyggelsefrågor.

Förberedelserna för 1997 års extra generalförsamling i FN om uppföljningen av Rio-konferensen har påbörjats. Vid detta möte blir det tillfälle att bedöma hur arbetet med att genomföra Agenda 21, såväl nationellt som internationellt, fortskrider. Det fortsatta arbetet fordrar en fast nationell förankring. Därför avser regeringen att under våren år 1995 upprätta en svensk nationalkommitté med deltagande från en bred krets av det svenska samhället för att följa upp det internationella arbetet efter Rio-konferensen och förbereda 1997 års extra generalförsamling.

2.2 EU-arbetet

Sveriges inträde i EU skapar nya förutsättningar för den svenska miljöpolitiken. Sverige kommer som EU-medlem att vara med och från insidan påverka unionens miljöpolitik.

Miljö- och naturresursdepartementet har i rapporten (Ds 1994:126), Det svenska miljöarbetet i EU utarbetat ett förslag till svensk EU-strategi på miljöområdet. I förslaget prioriteras sådana frågor som försurning och klimat, kemikalier, kretslopp och internationellt samarbete. Förslaget är remitterat och regeringen avser återkomma till riksdagen i början av år 10

1995 med en miljöpolitisk EU-strategi. Skr. 1994/95:120

I det svenska EU-arbetet är det viktigt att göra noggranna prioriteringar, att samla sig till de mest angelägna miljöfrågorna. Största möjliga öppenhet i EU-arbetet eftersträvas också.

Vidare spelar EU en stor roll vad gäller ställningstaganden i andra

internationella fora. Sverige bör bl.a. vara aktivt inom EU när det gäller samarbete med länderna i Central- och Östeuropa, agerandet i miljökonventioner och vid internationella miljökonferenser.

2.3¶Fortsatt nordiskt samarbete

Det nordiska miljösamarbetet inom ramen för Nordiska ministerrådet har under de senaste åren genomgått en rad förändringar, som bl.a. syftat till

internationellt genomslag för den nordiska miljöpolitiken.

Med anledning av utgången av de finska, svenska och norska folkomröstningarna om medlemskap i EU ställs nya krav på det nordiska

samarbetet. Det nordiska miljösamarbetet bör ånyo prövas och nya

flexibla samarbetsformer bör sökas för att i största utsträckning tillvarata nordiska miljöintressen både inom EU och i ett vidare internationellt

sammanhang, på ett sätt som tillgodoser intressena hos samtliga nordiska länder. Verksamheten bör i ökad utsträckning inriktas på att effektivisera och stärka de nordiska ländernas insatser mot miljöproblem i närområdet,

inkl. Östersjöområdet och Barentsregionen.

2.4¶Hållbar utveckling i Östeuropa

I det bilaterala samarbetet om kunskapsuppbyggnad bör länderna i

Sveriges närområde prioriteras, dvs. i första hand Estland, Lettland, Litauen, nordvästra Ryssland och Polen. Det är i dessa länder både miljöeffekterna och själva etableringen av samarbetet bedöms bäst kunna gagna såväl mottagarländernas som svenska intressen. Det bilaterala stödet bör vara inriktat på att förstärka och komplettera regionalt och

internationellt arbete, i första hand åtgärdsprogrammet för Östersjön samt

det multilaterala programmet på kärnsäkerhets- och strålskyddsområdet.

Till detta kommer de insatser som genomförs i Östeuropa, främst

Baltikum för att kostnadseffektivt minska utsläppen av koldioxid. Åtgärderna innebär även lokala miljöförbättringar i form av minskade

kväve- och svavelutsläpp.

Sverige kommer att aktivt delta i arbetet med EU:s östeuropapolitik,

inte minst inom ramen för EU:s stödprogram PHARE (Programme of Assistance for Economic Restructuring in the countries of Central and Eastern Europe) och TACIS (Technical Assistance Programme to the Former Republic of the Soviet Union) programmen. Sverige har en viktig roll att spela vad gäller att öka EU:s stöd till Nordens närområde och att

de baltiska länderna knyts närmare EU:s miljöarbete. HH

Vid ministermötet i Tallinn i december år 1994 avslutades Skr. 1994/95:120 Östersjövisionens första etapp. Då fattades beslut om att bilda Committee

om Spatial Development in the Baltic Sea Region. Arbetet med

Östersjövisionen skall bedrivas i nära samarbete med EU:s projekt

European Spatial Development Perspective, ESDP. Sverige kommer att delta aktivt i förberedelserna inför 1996 års ECE-

konferens om transporter och miljö.

2.5¶Östersjöarbetet

För Östersjön finns ett internationellt överenskommet mål om att

återställa Östersjöns ekologiska balans. Östersjön belastas i dag av för höga halter av framför allt närsalter, tungmetaller som bly, kadmium och kvicksilver och vissa andra miljöfarliga ämnen.

För att påskynda Östersjöns rening finns sedan år 1992 det gemensamma åtgärdsprogrammet för Östersjön som är grundat på gemensamma prioriteringar av länderna i regionen av hur Östersjöns

ekologiska balans bör återställas. Programmet omfattar insatser för

kunskapsöverföring och investeringar i VA-sektorn, jordbruksområdet och industrin. Det svenska stödet t.o.m. budgetåret 1994/95 uppgår till

400 miljoner kronor.

Länderna i Östeuropa behöver även i fortsättningen stöd dels finansiellt dels i form av kunskapsöverföring. Bland andra BITS, Naturvårdsverket

och NUTEK disponerar medel för detta ändamål. En viktig komponent i detta arbete utgörs av kommunernas vänortssamarbete. Sverige kan därmed bidra till att miljöinvesteringar, t.ex. inom avloppsreningsverk,

genomförs som inte annars vore möjliga för landet att göra inom överskådlig tid. Sverige bör i detta sammanhang verka för en samordning

med övriga givarländer och med de internationella finansiella

institutionerna.

2.6¶Vissa miljökonventioner

Klimatkonventionen

Det första partsmötet med klimatkonventionen äger rum i Berlin den 28 mars - 7 april år 1995. Vid mötet kommer man bl.a. att behandla frågan

om åtagandena för industriländerna är tillräckliga och hur fortsatta förhandlingar skall bedrivas. Sverige bör verka för att ett protokoll tas fram som omfattar bindande åtaganden för så många stater som möjligt

och som omfattar alla växthusgaser. För industriländernas del bör

utsläppen av koldioxid minska efter sekelskiftet. För övriga länder bör målsättningen vara att utsläppen av koldioxid och andra växthusgaser

begränsas. Förhandlingarna bör vara slutförda vid det tredje Partsmötet,

dvs. år 1997. 12

Biologisk mångfald Skr. 1994/95:120

En konvention om biologisk mångfald undertecknades vid FN:s konferens

om miljö och utveckling i Rio de Janeiro år 1992. Konventionens syfte är att bevara den biologiska mångfalden och att åstadkomma ett hållbart nyttjande av de biologiska resurserna samt rättvis fördelning av de vinster som uppstår vid utnyttjande av genetiska resurser. Sverige ratificerade konventionen i december år 1993. Konventionens första partskonferens

har nyligen hållits. Sverige kommer att verka för att stärka

partskonferensens roll som aktiv deltagare i en dialog med de samhällssektorer som påverkar och förvaltar den biologiska mångfalden.

Vid nästa partsmöte fokuseras arbetet bl.a. på den biologiska mångfalden i de marina och kustnära områdenas ekosystem. Resultatet av det arbetet

bör påverka markanvändningen i kustområdena och naturresurs-

användningen i bl.a. fiskesektorn. Sverige ska vara pådrivande i arbetet

att utveckla konventionen som katalysator för sektorernas miljöarbete.

Kväveprotokoll

Inom <Genevekonventionen för långväga <gränsöverskridande luftföroreningar bör senast år 1997 ett nytt avtal ha förhandlats fram om

ytterligare begränsningar av kväveoxidutsläpp m.m. Sverige kommer att

verka för att få till stånd en överenskommelse som täcker flera föroreningar och flera miljöeffekter och där åtgärderna fördelas på ett

sätt som ger bästa möjliga miljöeffekt till minsta möjliga kostnad. Begreppet kritisk belastning vidareutvecklas för kväve och bör tillämpas

som en av utgångspunkterna i förhandlingen om ett nytt kväveprotokoll.

Nordsjön

Under året kommer = förberedelsearbetet med den fjärde

Nordsjökonferensen att intensifieras. Denna ministerkonferens skall hållas i Danmark i juni år 1995. Vid den tredje Nordsjökonferensen åtog sig

alla länder runt Nordsjön att minska utsläppen av närsalter med

storleksordningen 504. Nu visar det sig att inget land kommer att uppfylla detta mål. Sverige ligger dock närmast med 4086 minskning av kväveutsläppen och 5084 minskning av fosforutsläppen.

Inför förberedelsearbetet kommer Sverige att fortsätta driva frågan om reduktion av utsläpp av kväve och andra skadliga ämnen. Andra väsentliga frågor är att värna om den biologisk mångfalden och att minska utsläppen från sjöfart.

Den framtida utformningen av Nordsjöarbetet kommer att aktualiseras

i samband med konferensen. Det är av vikt att ett framtida arbete inriktas mot ett effektivt miljöskyddsarbete. Ministerkonferensen har aktualiserat en diskussion om hur det framtida

Nordsjöarbetet skall bedrivas. Från svensk utgångspunkt bör det

regionala miljöarbetet i våra närliggande havsområden prioriteras och

därför är det angeläget att ett framtida Nordsjöarbete ges såväl politisk 13

tyngd som goda förutsättningar att bedrivas effektivt.

tyngd som goda förutsättningar att bedrivas effektivt. Skr. 1994/95:120 I dagsläget är Nordsjöarbetet en del av det arbete som bedrivs inom

Oslo- och Pariskonventionerna (OSPARCOM), som förutom Nordsjön även omfattar Nordostatlanten. Då flertalet av OSPARCOM:s medlemsländer även kommer att vara EU-medlemmar är det sannolikt att konventionsarbetet förändras och blir alltmer beroende av utvecklingen inom EU.

Kärnavfall

Inom ramen för IAEA:s verksamhet bör Sverige medverka till att ta fram grundläggande säkerhetskriterier s.k. safety fundamentals för kärnavfall. Dessa kommer sedan att utgöra grunden för en planerad internationell konvention om kärnavfall. Sverige bör inrikta arbetet mot att en internationell konvention skall kunna föreligga under mandatperioden.

Skr. 1994/95:120

3 — Det lokala och regionala miljöarbetet

Regeringens bedömning: Det lokala miljöarbetet utgör grunden för en hållbar utveckling. För Sveriges del är kommunernas arbete med lokala Agenda 21 av central betydelse. Kommuninvånare, intresseorganisationer, företag samt övriga lokala aktörer behöver engageras i arbetet och bidra med sina kunskaper. Länsstyrelsernas ansvar att vara pådrivande och samordnande i miljöarbetet bör utvecklas ytterligare.

Samhällsplaneringen på alla nivåer bör utvecklas mot ett sektorsövergripande och strategiskt synsätt för att främja en hållbar utveckling av hela landet. Miljöproblem bör förebyggas bl. a.genom arbete med ett miljöanpassat transportsystem och samordnade insatser i fråga om markanvändning och byggande.

3.1¶Agenda 21-arbete

Vid FN:s konferens om miljö och utveckling i Rio de Janeiro antogs Agenda 21, ett program för hållbar utveckling. Omkring 200 svenska kommuner har tagit ett formellt beslut att följa FN:s rekommendation att ta fram en lokal långsiktig handlingsplan, en lokal Agenda 21, som skall vara klar 1996. Målet är att i dialog med kommuninvånarna skapa en miljömässigt, socialt och ekonomiskt hållbar utveckling.

Lokal kunskap och idérikedom används för att finna metoder för att nå de uppsatta målen. Enskilda människor, intresseorganisationer, folkrörelser och företag deltar aktivt i arbetet med och utbildning om lokala Agenda 21.

Många kommuner har anställt en projektledare för Agenda 21-arbetet. Vidare utbildas kommunens tjänstemän och politiker för att på bästa sätt kunna integrera miljöfrågorna i det ordinarie arbetet. Projekt pågår kring bl.a. kompostering, våtmarksrening, lokal produktion av ekologiska livsmedel, miljöanpassad offentlig upphandling m.m. Även bevarande och vård av närområden pågår i många kommuner. Många skolor genomför miljötemadagar och kommunerna håller konferenser och seminarier om lokal Agenda 21 och hållbar utveckling.

Miljövårdsberedningen har fått regeringens uppdrag att utveckla uppföljningen av Rio-besluten och Naturvårdsverket och länsstyrelserna skall stimulera arbetet med Agenda 21 i kommunerna. En rapport, Lokal Agenda 21 - en vägledning (SOU 1994:128), har tagits fram av miljövårdsberedningen.

Vad bör göras?

Det är viktigt att det redan påbörjade arbetet med Agenda 21 fortsätter

och att erfarenheterna sprids. En integrerad syn på miljö, samhälle och Skr. 1994/95:120 ekonomi är nödvändig liksom samarbete mellan kommunala förvaltningar och lokala aktörer. Avsikten är att arbetet skall utmynna i en handlingsplan med målsättningar som anger utvecklingsriktningen för kommunen.

Jämställdhetsfrågorna bör belysas kontinuerligt och finnas med i alla

skeden av arbetsprocessen. En integrering av mäns och kvinnors skilda erfarenheter kan leda till högre kvalitet i Agenda 21 arbetet.

Kommunerna bör även känna ansvar för att de nationella miljömålen uppnås och lägga fast strategier för hur detta skall göras. Viktiga områden för kommunernas miljöarbete kan vara markanvändning och transporter, energieffektivisering, naturvård, jordbruk, konsumtion och avfall, miljöanpassad näringslivsutveckling och miljöutbildning.

Arbetsmetoder som bör utvecklas och spridas

Varje kommun måste finna de arbetsmetoder och lösningar som passar just den egna kommunen. Projekt som har genomförts på andra håll bl.a. inom näringslivet kan tjäna som goda exempel. Några arbetsmetoder som har visat sig vara framgångsrika i Agenda 21-arbetet presenteras nedan.

Samhällsplanering kan i större utsträckning användas som verktyg för miljöanpassning och en långsiktigt hållbar markanvändningspolitik i kommunen. Det kan bla. innebära planering för minskade transportbehov, bättre förutsättningar för att bevara och återskapa värdefulla miljöer för biologisk mångfald samt skapa möjligheter för närskalig produktion. Många kommuner integererar hållbar utveckling i

arbetet med revideringen av översiktsplanen. Centrala myndigheter måste

vara lyhörda och i möjligaste mån undanröja de hinder som kan försvåra kommunernas arbete.

Kommunen kan uppmuntra miljöprofilering av näringslivet i syfte att skapa långsiktigt hållbara arbetstillfällen. Miljöanpassningen av samhället ökar efterfrågan på energi- och materialeffektiva produkter, varor och material som kan återanvändas och återvinnas. Samarbete mellan kommunen, näringslivet och högskola/universitet gynnar kunskapsutveckling kring miljöanpassade lösningar. Arbetsmarknadsåtgärder i form av utbildning och bidrag kan inriktas på

miljörelaterade arbeten. I exempelvis Södertälje kommun finns Södertälje FöretagarCenter, ett projekt med syfte att stötta och stimulera miljöteknikföretag. Företagen får hjälp med försäljning både i Sverige och utomlands.

Lokala marknader minskar behovet av transporter och gynnar lokal

cirkulation av näringsämnen. Det kan också ha positiva effekter på sysselsättningen. Flera kommuner prövar nya VA-system med bl.a.

våtmarksrening som är en kostnadseffektiv teknik för kväverening. Kommunen kan även uppmuntra utvecklingen av lokala marknader för återvunnet material, ekologiska livsmedel, biobränslen m.m. I Sunne

kommun pågår ett projekt kring lokal produktion och konsumtion 16 (PROKO), där man kopplar ekologiska odlare till konsumenter i trakten.

Man vänder sig speciellt till storkök och daghem. Skr. 1994/95:120

Miljöanpassad offentlig upphandling av varor och tjänster är ett viktigt instrument för att skynda på utvecklingen av nya produkter samt fasa ut användningen av miljöskadliga ämnen. Exempelvis ställer Göteborgs kommun långtgående miljökvalitetskrav vid sin upphandling. Teknik- och varuupphandling i samarbete med andra kommuner är viktiga verktyg som kan utvecklas. Kommunen kan vidare underlätta en miljöanpassad livsstil genom att arbeta aktivt för att ge konsumenter ökade möjligheter

att välja miljöanpassade alternativ. Detta kan till exempel gälla transporter, energi från förnybara källor och bostäder. Örebro kommun

har i samarbete med byggföretag tagit fram Miljömanualen - råd om hur miljöfrågorna kan behandlas i byggprocessen. Den kan användas som

styrmedel för att miljöanpassa byggprojekt och vara ett underlag för miljöklassning av byggnader. Ekonomiska styrmedel i form av servicetaxor som gynnar

resurssparande och ger incitament för effektivisering används i dag i flera

kommuner. Differentierade avfallstaxor där hämtning var fjortonde dag

ger lägre avgift blir allt vanligare.

Information om goda exempel har visat sig vara en effektiv metod för att sprida ett aktivt miljöarbete till andra kommuner och organisationer.

Former behöver utvecklas för spridning av information om arbetsmetoder

och framgångsrika projekt.

År 1996 kommer FN:s världskonferens om boende och

bebyggelsefrågor, Habitat I, att äga rum. Konferensen, som har kallats

kommunernas världstoppmöte, kommer bland annat att följa upp Riokonferensens beslut om att den lokala nivån utformar sina lokala Agenda

21 och förväntas även bli det forum där det lokala Agenda 21-arbetet i världens kommuner redovisas. Den svenska förberedelsegruppen, Boplats

96, arbetar för att knyta samman boende och stadsplaneringsfrågorna med det arbete som pågår i kommunerna för att forma lokala Agenda 21.

Den svenska nationalrapporten som skall utarbetas är tänkt att bygga vidare på den rapport som har tagits fram av Miljövårdsberedningen och den skall innehålla erfarenheter från kommunernas arbete med lokal Agenda 21.

Regionalt miljöarbete

Länsstyrelsen har en nyckelroll i miljöarbetet på regional nivå.

Länsstyrelsen bör föra ut innehållet i den nationella miljöpolitiken i länet,

samordna insatserna inom olika sektorer samt successivt följa upp och

utvärdera resultatet. Även om tyngdpunkten i länsstyrelsens arbete har legat vid prövning av mål och ärenden enligt miljö- och markanvändningslagstiftningen, pågår en omställning mot en mer aktiv

rådgivning och kunskapsförmedling. Länsstyrelsen förutsätts i ökad utsträckning verka för att nationella mål omsätts till regionala och lokala förhållanden. Decentraliseringen av miljöarbetet har ökat länsstyrelsens ansvar för samordning och uppföljning av de kommunala myndigheternas 17

verksamheter.

2 Riksdagen 1994/95. I saml. Nr 120

Länsstyrelsens ansvar att vara pådrivande och samordnande i Skr. 1994/95:120

miljöarbetet bör utvecklas ytterligare. Länsstyrelsen bör verka för att de miljöpolitiska instrumenten - särskilt miljökonsekvensbeskrivningar och

samhällsplanering - utvecklas i det förebyggande miljöarbetet, Dialogen

med statliga och kommunala myndigheter samt med övriga aktörer i länet

behöver förstärkas ytterligare. Kunskaperna från myndighetsutövningen kan bidra till ett aktivt utvecklingsarbete mot en hållbar utveckling, t.ex. genom att stimulera affärsidéer med miljöprofil. Det är angeläget att den strategiska inriktningen i länsstyrelsens miljöarbete förstärks. Det pågående arbetet med strategier för regionala

miljöanalyser (STRAM), som utformas i dialog med aktörerna inom länet, kan utgöra ett viktigt stöd för det lokala miljöarbetet. Arbetet med

underlag för ett miljöanpassat transportsystem (RES) kan utgöra grunden

för diskussioner om en långsiktigt hållbar utveckling av tätorter och landsbygd i länet. Stöd för detta finns bl.a. i rapporten Sverige 2009, som utarbetats av Boverket, Naturvårdsverket och NUTEK.

Länsstyrelsens samlade miljöarbete kommer även att påverkas av

Europasamarbetet, framför allt genom ett utökat gränsöverskridande samarbete och behovet av utredningsinsatser som stöd för det nationella arbetet.

3.2¶Samverkan för en hållbar tätortsutveckling

: Nästan nio av tio svenskar bor i städer och tätorter, som dock är

förhållandevis små och glesa i ett europeiskt perspektiv. Den byggda

miljön - d.v.s. bebyggelse med bostäder och andra anläggningar, parker

och grönområden, trafikleder, kommunikationsanläggningar samt det tekniska försörjningssystemet - är grunden för välfärdssamhället och för människors vardagsliv. Samtidigt är det uppenbart att användningen av mark- och vattenområden för bebyggelse och anläggningar har påtagliga effekter för miljön i vid mening.

Övergripande mål

Som övergripande mål för samhällsbyggandet inför 2000-talet bör gälla:

Att främja en långsiktigt bä i 1

Jämfört med andra europeiska länder utmärks Sverige av en låg

befolkningstäthet, av långa avstånd mellan ett antal små och medelstora

tätorter samt av ett glest kommunikationsnät. Denna bebyggelsestruktur bör förnyas och kompletteras så att en hushållning med mark- och

vattenområden, kulturmiljöns värden, en ekonomisk utveckling och en

god livsmiljö främjas. Stor vikt bör därvid läggas vid att hitta en balans mellan den byggda miljön och omgivande landskap.

n rik och le miljö Skr. 1994/95:120

Bebyggelsemiljön måste utvecklas med stor hänsyn till dess värden och

kvaliteter, så att både särart och mångfald främjas. Utformningen av bostadsområden och närmiljöer med tillgång till naturupplevelser, möjligheter till social samvaro och ett varierat utbud av arbetsplatser, kultur och service är grundläggande faktorer för en god livsmiljö.

a en tekniska i tru n

Utbyggnaden och förnyelsen av den tekniska infrastrukturen - för kommunikationer, vatten, avlopp etc. - måste ske med hänsyn både till

önskemålen om att skapa en samhällsekonomisk effektiv struktur och att minimera och förebygga miljökonsekvenserna av ingreppen. På grund av

miljöproblemen i städer och tätorter bör nya tekniska lösningar som

bygger på ett kretsloppstänkande främjas. Särskild tyngdpunkt bör läggas vid möjligheterna att utnyttja naturområden och omgivande

odlingslandskap.

Åtgärder och styrmedel

Bestämmelserna i lagen(1987:12) om hushållning med naturresurser samt plan- och bygglagen (1987:10), PBL, ger stöd för långsiktiga och samlade bedömningar av användningen av marken, vattnet och den byggda miljön. Lagarna bygger på en långt gående decentralisering av beslutsfattandet där kommunerna har huvudansvaret. Planerings- och beslutsformerna behöver emellertid utvecklas för att svara mot de ovan

nämnda övergripande målen samt för att medverka till att lösa de viktigaste miljöuppgifterna inför 2000-talet:

i v den kommunala översikts rin

Den kommunala översiktsplanen enligt PBL behöver stärkas för att kunna utgöra ett lokalt instrument för en hållbar utveckling. Det handlar främst om att bättre belysa miljöförhållanden och miljömål, analysera samband mellan olika verksamheter, underlag för <sektorsövergripande konsekvensbedömningar samt arbeta för en ökad mellankommunal samverkan i planeringen.

Utveckling av formerna för samverkan i planeringen

Önskemålen om en långsiktig hållbar bebyggelsestruktur ställer krav på en ökad samordning mellan planeringen på olika nivåer och inom olika sektorer. I arbetet med översiktsplanen behövs en bättre dialog både

mellan kommun och stat, men även mellan kommunen och dess medborgare, intresseorganisationer, företag och företrädare för regionala

myndigheter. Tvärsektoriellt behövs en bättre inbördes samordning av investeringar dels inom kommunikationssektorn, dels mellan planeringen 19

av bebyggelsen och planeringen för infrastruktur och tekniska

försörjningssystem. En förstärkt översiktsplanering kan i hög grad lägga Skr. 1994/95:120

grunden för en sådan samordning.

Fysisk ring och in ionell

I likhet med vad som sker inom miljöarbetet i övrigt behöver en allt

större uppmärksamhet ägnas åt det internationella samarbetet i frågor som rör den byggda miljön. Inriktningen av arbetet kommer i hög grad

att präglas av EU:s insatser på området, åt samverkan med våra grannländer samt åt samverkan med och kompetensöverföring till

Östeuropa och Östersjöstaterna. Inom EU ställs nya krav på miljökonsekvensbeskrivningar. Vidare läggs ökad tyngd vid att diskutera

olika förändringar utifrån ett övergripande, regionalt och geografiskt

perspektiv, bl.a. i samband med utbyggnaden av infrastruktur och bidrag ur EU:s strukturfonder.

20 :

4 — Biologisk mångfald och naturskydd Skr. 1994/95:120

Regeringens bedömning:

Den biologiska mångfalden, artrikedomen och den genetiska

variationen är en förutsättning för varaktigt liv. Aktionsplaner som

syftar till en mer naturvårdsanpassad verksamhet utarbetas nu inom

bl.a. skogsbruket, jordbruket, fisket och rennäringen.

Allemansrätten och strandskyddet är viktiga förutsättningar för

friluftslivet. Landets fjällområden bör värnas mot alltför hårt

nyttjande och slitage.

Den biologiska mångfalden, artrikedomen och den genetiska variationen, är en förutsättning för varaktigt liv. Genom olika anspråk på mark och vatten och genom ökad belastning av näringsämnen, försurande och giftiga ämnen hotas idag många arter och hela ekosystem.

Den svenska strategin för bevarande av biologisk mångfald och hållbart nyttjande av biologiska resurser innebär att miljömålen bör ges samma vikt som de ekonomiska och produktionsinriktade målen inom olika samhällssektorer i syfte att bygga mänsklig verksamhet på ekologisk grund. Den av riksdagen beslutade strategin omfattar dels en miljöanpassning av olika samhällsverksamheter, dels skydd av värdefulla naturområden,

4.1¶Ett hållbart skogsbruk

Det svenska skogsbruket genomgår en påtaglig naturvårdsanpassning. Riksdagens skogspolitiska beslut år 1993 som jämställer ett nytt miljömål med det sedan länge befintliga uthålliga produktionsmålet har fått en bred uppslutning inom skogsbruket och «skogsindustrin. Omfattande utbildningsinsatser har gjorts och pågår. De avser skogsvård och ekologi och riktar sig till både skogsägare och tjänstemän inom företag och myndigheter. FN:s konferens om miljö och utveckling i Rio de Janeiro år 1992 har starkt bidragit till denna utveckling men Sverige har både före och efter konferensen varit pådrivande i dessa frågor. I samband med vårt nationella arbete inom ramen för konventionen för biologisk mångfald pågår ett arbete inom skogsvårdsorganisationen med en aktionsplan för skogsbruket. Aktiva miljöorganisationer, både nationellt och internationellt, har också i dialog med näringen konstruktivt bidragit till ett mer naturvårdsanpassat skogsbruk.

Naturvårdens intressen i skogsbruket inklusive bevarandet av en biologisk mångfald bör i första hand tillgodoses genom att skogsägarna i sin löpande verksamhet tar grundläggande hänsyn. Det finns dessutom numera möjlighet för skogsvårdsmyndigheten att föreskriva om skydd för

särskilt värdefulla biotoper och att förbjuda arbetsföretag. Skogsdikning Skr. 1994/95:120

har förbjudits helt i stora delar av landet. På skogsmarksimpediment är

det inte längre tillåtet att kalavverka. De flesta stora skogsbolagen prövar

för närvarande landskapsövergripande planeringssystem för sina åtgärder i syfte att säkra, sprida och öka förekomsten av livskraftiga, för Sverige naturliga växt- och djurpopulationer. Hur motsvarande inriktning av

verksamheten bör kunna åstadkommas inom det starkt uppdelade

skogsinnehavet i enskild ägo undersöks för närvarande.

Utöver dessa åtgärder måste vi i likhet med andra länder avsätta större

reservatområden som är helt skyddade. Det sker genom förordnanden som naturreservat och nationalparker. Hur stort behovet av sådana är

beror av utfallet av den nya skogspolitiken. Skogsstyrelsen och

Naturvårdsverket har i uppgift att följa upp denna fråga. Enligt det skogspolitiska beslutet år 1993 kan det inte uteslutas att storleksordningen

5 2 av den produktiva skogsmarken nedanför skogsodlingsgränsen kan

vara ett riktvärde för reservatsbildningen. Naturvårdsverket har i

aktionsprogrammet Ett miljöanpassat samhälle, Miljö 93, angett att ca

5 % av den produktiva skogsarealen nedanför det fjällnära området bör vara helt undantagen från skogsbruk.

För finansiering av statens kostnader för avsättning av naturreservat

finns det för innevarande budgetår anvisat 190 miljoner kronor. Anslaget

höjdes med 55 miljoner kronor i samband med 1993 års skogspolitiska beslut för att möjliggöra ökade avsättningar av skogsreservat. Regeringen

har för avsikt att analysera möjligheten att införa en naturvårdsavgift eler

skatt som skulle kunna bidra till att finansiera inköp av mark och övriga naturvårdsåtgärder inom skogsbruket. Skogsföretagens konkurrenskraft

skall därvid beaktas.

I samband med att Miljöbalkutredningen (M1993:04), (tidigare Miljöorganisationsutredningen) skall utveckla det tidigare förslaget om en miljöbalk har den även fått i uppdrag att överväga om skogsvårdslagen

bör infogas i balken eller på annat sätt samordnas med balken.

Övervägandena kan ta sin utgångspunkt i Miljöskyddskommitténs

betänkande Miljöbalk (SOU 1993:27)och remissyttrandena över detta.

4.2¶Ett hållbart jordbruk

I prop. 1993/94:30 (bet. 1993/94: JoU 9, rskr. 1993/94:87) anges att "jordbruket skall bedrivas så att det bidrar till att bevara värdefulla delar

av flora och fauna i odlingslandskapet.” Det skall ske bl.a. genom att

långsiktigt behålla de naturtyper som har en. rik och varierad flora.

Denna inriktning av arbetet bör ses mot bakgrund av att de ekologiska

systemen står i ständig förändring av naturliga såväl som antropogena

orsaker. Ett statiskt tillstånd eftersträvas inte, annat än där det erfordras

för bevarandet av specifika biotoper och arter. Arbetet bör inriktas på naturtyper, så att förutsättningarna för arters överlevnad inte äventyras

av människans verksamheter.

Jordbrukslandskapet är till stor del ett av människan format landskap,

som för :sitt fortbestånd är beroende av att hävden upprättshålls. Motivet Skr. 1994/95:120

till att bevara den biologiska mångfalden i odlingslandskapet är att stor variation av naturtyper, arter och gener ger långsiktiga förutsättningar för att behålla ett produktivt jordbrukslandskap. Det traditionella odlingslandskapet är också en viktig del av vårt kulturarv.

Ett i alla avseenden mer miljöanpassat svenskt jordbruk kan utvecklas till ett viktigt konkurrensmedel för svenska jordbruksföretag på den

gemensamma europeiska marknaden. I regeringens proposition Vissa livsmedelspolitiska åtgärder vid ett medlemskap i EU (prop. 1994/95:75) anförs att en satsning på ekologisk odling och på utveckling av nya

kvalitetsprodukter med miljöanpassade odlingsmetoder snarare än bulkproduktion kommer att bli viktigt i framtiden. Regeringen avser att tillsammans med näringen ta initiativ till att utveckla en särskild strategi

för produktutveckling och marknadsföring av ett svenskt miljöanpassat

jordbruk.

Utveckling inom jordbruket mot allt större arealer av monokulturer innebär att återstående områden med hög biologisk och landskapsmässig variation och kulturlämningar måste bevaras. I biologiskt utarmade

områden måste återställningsåtgärder vidtas.

Vidare bör miljöanpassningen inom jordbruket vad gäller användningen av externa insatsmedel, såsom handelsgödsel och bekämpningsmedel, intensifieras, bl.a. genom att öka andelen ekologiska jordbruksföretag och genom att fortsätta de halverings- och minskningsprogram som pågår. Minskningen av bekämpningsmedel behandlas utförligare under

avsnitt 5.2 Kretslopp och kemikalier.

Under de senaste decennierna har den ändrade ägofördelningen och den ökade intensiteten i brukandet inneburit att växtnäringsförlusterna från

jordbruket har ökat kraftigt. Anledningen till detta har främst varit

misshushållningen med stallgödsel och växtföljder som varit dåligt

anpassade till att tillvarata den växtnäring som finns i marken.

Enligt de av riksdagen antagna miljömålen skall kväveläckaget halveras från jordbruket till år 1995, ammoniakutsläppen minskas med 25 § till

år 1995 och den totala förbrukningen av handelsgödselkväve minskas

med 20 § fram till sekelskiftet. Nuvarande prognoser pekar på att växtnäringsläckaget från jordbruket i det närmaste kommer att halveras, men inte till år 1995. Ett viktigt led i arbetet med att uppnå dessa miljömål är den förändring av avgiften på kväve i handelsgödsel som

nyligen beslöts i samband med regeringens proposition om Vissa livsmedelspolitiska åtgärder vid ett medlemskap i EU (prop. 1994/95:75). Programmet för landskapsvård bygger på ersättning till brukare för

fortsatt och förbättrad hävd av vissa från natur- och kulturmiljösynpunkt

särskilt värdefulla odlingslandskap. Det nuvarande programmet för

landskapsvårdande åtgärder bör revideras och infasas i EU:s program för miljövänliga jordbruksmetoder och bevarande av landskapet. Programmet

kommer samtidigt att utökas kraftigt för att täcka in kvarvarande arealer av särskilt skyddsvärda odlingslandskap. Inom områden där jordbruksutvecklingen utarmat landskapet miljörnässigt och kulturhistoriskt och som kan betraktas som särskilt 23 känsliga bör insatser göras för att återskapa ett rikare och mer varierat

odlingslandskap. Skr. 1994/95:120

Ett detaijprogram bör utarbetas för vilka insatser som skall ges ersättning från staten.

Riksdagen har antagit målsättningen att 10 &Z av den odlade arealen skall vara ekologiskt odlad år 2000. För att skynda på den utvecklingen kommer inom ramen för EU:s program för miljövänliga jordbruksmetoder att utgå ett särskilt stöd till jordbrukare som vill ställa om sitt företag till ekologisk odling.

4.3¶Ett hållbart fiske

I riksdagens beslut om Strategi för biologisk mångfald anges att målen

för natur- och miljövården inom fiskets område är att fisk och skaldjur

och deras näringsorganismer skall bevaras i livskraftiga, naturligt reproducerande bestånd. Det är också väsentligt att bevara inomartsvariationen.

Fiskeriverket har fått regeringens uppdrag att utarbeta en aktionsplan för biologisk mångfald avseende fisket. Planen bör ange åtgärder som syftar till att bevara den biologiska mångfalden bl.a. genom ett hållbart

nyttjande av fiskresurserna. Våren år 1994 beslutade riksdagen vidare om

kompletteringar i fiskelagen som gör det möjligt att föreskriva

miljökonsekvensbeskrivningar för att bedöma inverkan på miljön av

fiskemetoder och utsättande av fiskarter.

Det är väsentligt att inrikta fiskeripolitiska insatser så att varken den ekologiska balansen, eller fiskerinäringen hotas. De fångstkvoter som fastställts i internationella förhandlingar har ofta överstigit den nivå som rekommenderats av Internationella havsforskningsrådet (ICES) och har dessutom inte efterlevts i tillräcklig grad. Redskapen har ofta inte heller varit selektiva nog.

4.4¶Friluftsliv, allemansrätt och strandskydd

Lämplig mark och natur för friluftsliv bör avsättas, särskilt i närheten av

tätorter och kopplad till tätorternas grönstruktur. Samtidigt är det viktigt

att information sprids om de rättigheter och skyldigheter som är

förknippade med allemansrätten. Vandring, skidåkning, bärplockning och andra former av friluftsliv påverkar naturen obetydligt i det enskilda

fallet. Den samlade påverkan av många människors vistelse och aktiviteter kan däremot bli avsevärd och leda till slitageskador i utsatta områden. En kanalisering av besöksströmmarna blir därför ibland nödvändig. I vissa fall utnyttjas allemansrätten av företag inom rekreationssektorn, vilket har medfört särskilda problem. I de fall ett

sådant utnyttjande förekommer och skador på naturen sker bör det följas av ett åtagande av den som utnyttjar naturen att motverka skador. Naturvårdsverket har regeringens uppdrag att utarbeta förslag till 24

praktiska lösningar vad gäller det kommersiella utnyttjandet av «Skr. 1994/95:120

allemansrätten.

Naturvårdsverket har utarbetat rekommendationer för = orienteringstävlingar och annat organiserat friluftsliv för att förebygga konflikter, störningar och markslitage.

Generellt har användningen av motordrivna fordon i naturen ökat, såsom t.ex. av terrängcyklar, snöskotrar, terrängbilar (månbilar och

motorcyklar. Barmarkskörning är generellt förbjuden med vissa undantag

finns. Snöskotrar ger normalt inga markskador eller obetydliga så länge de inte körs på barmark. Effekterna av körning av snöskoter främst på

våren då snötäcket är tunt liksom användningen av nya "fordon" kräver

särskild uppmärksamhet. En proposition om skoteranvändningen kommer att föreläggas riksdagen våren 1995.

Sverige är rikt på sjöar, stränder, skärgårdsområden och vattendrag och

den sammanlagda strandsträckan är lång. Önskemålet att få uppföra

fritidshus m.m. i strandnära områden är olika starkt i olika delar av

landet. Regionala skillnader har främst beaktats genom avgränsningar av

strandskyddsområden som beslutats av länsstyrelserna. Även om sålunda

bebyggelsetrycket i stora delar av landet är lågt bör det understrykas att bevarandet av strandområdena måste ses i ett långsiktigt perspektiv. Att ett område nu är av mindre intresse för friluftslivet behöver inte innebära att så kommer att vara fallet för all framtid.

4.5¶Fjällvärlden

Fjälltrakterna, i synnerhet kalfjällen, är särskilt känsliga för slitage.

Känsligheten beror i hög grad på vegetationens låga produktionsförmåga, vilken i sin tur beror på klimat- och markförhållanden. Om vegetationen nöts bort och mineraljorden blottläggs förvärras en tramp- eller körskada genom inverkan av vind och vatten.

Markskador och andra olägenheter på grund av terrängkörning bör begränsas. I många fall t.ex. för snöskoter kan det vara lämpligt att

kanalisera markanvändningen till leder. Även användningen av andra

fordon i naturen bör följas upp, t.ex. användningen av s.k. terrängcyklar i fjällvärlden. Detta gäller inte minst i närheten av fjällstationer och

hotell och där utnyttjandet av naturen kan vara intensivt. Det ligger i allas intresse att skador kan undvikas. Rennäringen har på grund av överbetning och terrängkörning, främst

barmarkskörning, negativa effekter på bl.a. vegetationsutvecklingen på

kalfjället. Rennäringen måste anpassa sin verksamhet till naturens

förutsättningar. Inom ramen för dessa förutsättningar måste näringen också få rationalisera sin verksamhet. Jordbruksverket har bemyndigats

att meddela föreskrifter om naturvårdshänsyn vid renskötsel. Fjällen tillhör våra mest skyddsvärda områden och måste få ett starkare skydd mot olika slags störningar. Miljövårdsberedningen kommer därför att få i uppdrag att göra en samlad analys av situationen i landets

fjällområden. 25

5 — Det ekologiskt hållbara industrisamhället Skr. 1994/95:120

Regeringens bedömning: Ett miljöanpassat näringsliv är en förutsättning för en hållbar utveckling och kan stärka konkurrenskraften. Producenterna bör ta ett ökat miljöansvar för varor och produkter under hela dess livscykel. Kretsloppsarbetet drivs vidare med kraft. Spridning av skadliga ämnen som medför risk för miljö och hälsa bör begränsas så långt möjligt. Mängden avfall bör minska avsevärt jämfört med dagens situation.

Miljöanpassningen av det svenska energisystemet fortsätter, bl.a. för att minska riskerna för globala klimatförändringar. Strålskyddsoch säkerhetsarbetet inom kärnbränslecykeln bedrivs med fortsatt höga ambitionsmål. Som ny medlem i europeiska unionen bör Sverige verka för att miljöaspekterna får en stor tyngd i den framtida europeiska energipolitiken.

Genomförandet av programmet för omprövning av industrins utsläppsvillkor är av stor betydelse för att så långt möjligt begränsa industriutsläppen.

Vad beträffar transportsystemets miljöanpassning avser regeringen att arbeta efter en strategi med tre huvudlinjer, nämligen ett ökat engagemang inom EU, ett breddat och fördjupat arbete i Sverige och ett fortsatt internationellt arbete främst inom ramen för ECE:s och OECD:s verksamheter. En sådan anpassning behövs för att åstadkomma begränsningar av utsläppen och ett långsiktigt hållbart transportmönster.

5.1¶Miljöanpassat näringsliv

Ökade miljökrav ställs nu av konsumenter och stora inköpare i den privata och offentliga sektorn. Miljöanpassad produktion är på väg att bli ett viktigt konkurrensmedel. Ett miljöanpassat näringsliv har därför ökade förutsättningar för tillväxt och export och därmed också för att generera sysselsättning och välstånd. Med miljöanpassning menas här inte bara renare produktion, utan att hänsyn tas till miljön i företaget som helhet, inklusive ansvar för produktens miljöpåverkan under användning och då den till slut bör kasseras eller återvinnas. Denna miljöanpassning sker delvis inom näringslivet som en del av dess normala marknadsanpassning. Staten har dock en roll i att driva på och underlätta denna process för att bidra till att skapa ett miljöanpassat näringsliv.

Förändringar inom näringslivet Skr. 1994/95:120

En viktig uppgift för regeringen är att få näringslivet att än mer inse betydelsen av att vara offensiv inom miljöområdet.

I EU markeras betydelsen av miljöanpassning tydligt i den Vitbok som utarbetats om tillväxt, konkurrenskraft och sysselsättning. Vidare kan

nämnas att USA:s regering arbetar på att ta fram en handlingsplan för att

göra näringslivet mer miljöanpassat och därmed konkurrenskraftigt inför

framtiden.

Frivillig miljöstyrning och miljörevision i industrin (EMAS, Eco-

Management and Audit Scheme) är en viktig faktor för

förändringsprocessen inom industrin. Regeringen har nyligen lagt en proposition (prop. 1994/95:101, JoU:09, rskr. 1994/95:86) i frågan. Propositionen har utarbetats på grundval av de regler som tagits fram inom EU. Syftet med systemet är att förbättra och utvärdera industrins

miljöarbete och att ge allmänheten information om detta arbete. Reglerna

innehåller högt ställda krav på hur miljöarbetet skall bedrivas inom de

företag som väljer att ansluta sig till det. Det kommer också att kunna leda till att det skapas en ökad trovärdighet för det miljöarbete och de

förbättringar som sker inom industrin.

En liknande åtgärd som diskuteras internationellt i detta sammanhang är att företag bör redovisa sin miljöpolicy och miljöeffekter av sin

verksamhet i årsredovisningen.

Teknisk utveckling

Utbildning, både inom skola och högskola, samt inom vidareutbildning och arbetsmarknadsutbildning är viktiga områden för att öka kompetensen inom det miljörelaterade området.

För att få fram nya produkter, nya material etc. behövs ökad

teknikutveckling. Exempel på intressanta områden är utvecklingen av förnybar energi, nya material, miljöanpassad teknik, effektivare och mera resurssnåla industriella processer, energisnåla fordon och modernare kollektivtrafik.

För att få fullt genomslag för nya tekniska lösningar behövs en ökad koppling mellan forskning, utveckling, demonstrationsanläggningar och

fullskalig produktion. Statligt ledd teknikupphandling har redan visat sig effektiv för att få fram = energieffektivare produkter. En = fortsatt satsning på teknikupphandling inom andra miljörelaterade områden har stora möjligheter att bidra till en positiv teknisk utveckling. Även stöd till

uppfinnare och småföretag kan behövas för att innovationer skall kunna utnyttjas bättre.

För att stödja investeringar och därmed sysselsättning inom miljöområdet föreslog regeringen i prop. 1994/95:25 att 400 miljoner kronor som engångsinsats skulle avsättas för att stödja investeringar inom miljöområdet, som förbättrad avloppsrening, utbyggd fjärrvärme, 27

upprustning av naturvårdsområden, <bullerbekämpning och

bullerbekämpning och efterbehandling av förorenade industriområden. Skr. 1994/95:120

Dessutom skall regeringen inleda en <försöksverksamhet med investeringsbidrag för omställning i ekologiskt hållbar riktning i näringsliv och kommuner.

Sammantaget kan miljösektorn, både i en direkt bemärkelse såsom

vatten- och luftrening, avfallshantering m.m. och i en vidare bemärkelse

som gäller hela näringslivet, bidra till att skapa nya arbetstillfällen. Det

mesta av detta arbete bör ske på initiativ av näringslivet.

Regeringen har dock en roll i att driva på och underlätta denna process, och har redan vidtagit vissa åtgärder. För att fortsätta utveckla detta område bör närings-, finans och miljöpolitiken samordnas

ytterligare. Naturvårdsverket får i uppdrag att i samråd med övriga

berörda sektorsmyndigheter föreslå ett samlat program för miljöinsatser som kan ge nya arbeten. Regeringen avser också att aktivt deltaga i det arbete som pågår i EU och i andra internationella organ inom detta område.

5.2¶Kretslopp och kemikalier

En förutsättning för att uppnå en långsiktigt hållbar utveckling vad gäller

varor och produkter är att alla samhällssektorer deltar och engageras i att ändra beteende från att vara belastande och förbrukande till att värna om

vår miljö och våra naturresurser.

Samhällets materialhantering är i dag i allt för hög grad enkelriktad-

från utvinning av råvara till deponering av avfall. Spridningen av

kemiska ämnen via varor och produkter har ökat till följd av en ökad industriell användning av kemikalier vid tillverkningsprocesser. I framtiden bör produktionen inriktas på att utforma varor och produkter så att de utan skador på hälsa och miljö kan användas, återanvändas, återvinnas och ingå i ett naturligt kretslopp.

Åtgärder beträffande varor

Producenterna bör ta ett ökat miljöansvar för varor och produkter under

hela dess livscykel. En strategi bör utvecklas för en kretsloppsanpassad varuproduktion. Bilar, elektroniska och elektriska produkter samt byggprodukter har redan pekats ut som prioriterade områden (prop. 1992/93:180, bet. 1992/93:JoU14, rskr. 1992/93:344). Nya varugrupper

bör successivt indentifieras där särskilda åtgärder t.ex. producentansvar

eller andra styrmedel kan övervägas. Vad gäller t.ex. byggprodukter är

det viktigt att de är lämpliga för sitt ändamål och att ett gott inomhusklimat kan erhållas. Nya varugrupper där producentansvar kan övervägas bör successivt identifieras.

Producentansvar bör införas för prioriterade varor varvid

producenternas ansvar för hela eller delar av produktens livscykel

regleras. Producentansvaret kan t.ex. omfatta skyldighet att upprätta

energi- och materialbalanser samt miljövarudeklarationer och att uppnå

återanvändnings- och återvinningsmål. Det internationella perspektivet är Skr. 1994/95:120 viktigt att beakta i dessa sammanhang.

Producenten spelar en viktig roll i arbetet med att varor utformas så att

restprodukter utan risk för skada på hälsa och miljö kan ingå i naturens

eget kretslopp. Det är i första hand producenterna som känner till sammansättningen av sina produkter och har kompetensen att utforma miljöanpassade varor som minimerar avfallsmängderna för deponering. Producenterna kan också göras ansvariga för att uppfylla av statsmakterna uppställda mål om t.ex. återanvändning och återvinning. Information om miljöeffekter vid användning av en produkt bör utformas av producenten. Det finns industriföretag, främst de större, som redan idag aktivt arbetar med att minska produkternas miljöpåverkan under hela

livscykeln t.ex. med s.k. livscykelanalyser (LCA). De företag som arbetar i enlighet med det synsättet bör tjäna som goda exempel för andra

företag.

Konsumenterna bör i ökad grad stimuleras att göra ett bra miljöval

mellan produkter med likvärdig funktion. Miljömärkning och varuinformation är viktiga instrument för att underlätta val av varor och produkter som inte skadar miljö och hälsa. De officiella miljömärkningssystemen, det nordiska miljömärkningssystemet samt

EU:s miljömärkning som nu börjar tillämpas i Sverige, är exempel på

sådan information. Det finns också andra frivilliga miljömärknings-

system. Det är viktigt att de officiella märkningssystemen vidareutvecklas. Det är också viktigt att öka det internationella samarbetet kring dessa frågor, eftersom man kommer att handla alltmer med miljömärkta varor över gränserna. Arbete kring detta pågår nu bland annat inom EU, OECD, GATT och UNCTAD, med Sverige som aktiv deltagare.

Centrala myndigheter bör arbeta aktivt med förslag till utformning av

producentansvar inklusive konsekvensbeskrivningar av införande av producentansvar samt förslag till andra styrmedel m.m.

Sverige bör vara pådrivande för en gemensam policy vad gäller kretsloppsanpassad varuproduktion inom EU i syfte att hushålla med ändliga resurser och minska avfallsmängerna. Sverige bör också aktivt delta i arbetet inom EU vad gäller pågående arbeten i projektgrupper med prioriterade avfallssttömmar och producentansvar. Projektgrupper

finns för bl.a. byggavfall och elektroniskt avfall. Syftet är att ta fram

underlag för rekommendationer i brett samarbete med industri,

konsumentorganisationer m.fl. Det nordiska arbetet är också viktigt. Inom ramen för Nordiska rådet bedrivs arbete som syftar till miljöriktigt

omhändertagande av uttjänta varor, t.ex. för elektronik.

Åtgärder beträffande skadliga ämnen

Spridningen av skadliga ämnen som medför risk för miljö och hälsa bör

begränsas så långt möjligt. Konsumenter och producenter av miljöskadliga produkter har ett ansvar att begränsa användningen av 29

skadliga produkter till att inte använda mer än vad som krävs och att

undvika skadliga produkter som kan ersättas med mindre skadliga då Skr. 1994/95:120

alternativ finns. Skadliga ämnen i varor och produkter bör minska så att ämnena inte sprids via avfall och restprodukter.

Kunskapen behöver öka om kemiska produkters risker för hälsa och miljö såväl i hushållen som inom industrin. Mindre företag bör också få kunskaps- och kompetensstöd vad gäller kemikalielagstiftning samt hantering av kemiska risker från miljösynpunkt. Det pågående riskbegränsningsarbetet vad gäller skadliga kemiska produkter bör

intensifieras. Arbetet med att byta ut miljö- och hälsoskadliga kemikalier

mot mindre skadliga, d.v.s. tillämpningen av substitutionsprincipen,

måste kraftfullt drivas vidare. Arbetet med att reducera såväl risker med som användningen av

bekämpningsmedel inom jordbruket måste offensivt fortsätta i den

riktning som nu sker. Utvecklingen måste också följas vad gäller bekämpningsmedelsanvändningen inom = jordbruket. Insatser för förhandsgranskning av biocider och biologiska bekämpningsmedel är

viktiga.

De centrala myndigheterna har en viktig roll i informationsarbetet till

regionala och lokala myndigheter. Stödet bör förbättras till regionala och

lokala = tillsynsmyndigheter inom <kemikalieområdet om = hur riskbegränsningsarbetet kan bedrivas. Man bör även stödja en ökad

kompetensutveckling inom detta område.

Om industrins eller branschens frivilliga insatser för att genomföra

begränsnings- eller substitutionsarbete går långsammare än vad som är tekniskt och ekonomiskt möjligt i förhållande till kalkylerade miljövinster får andra åtgärder övervägas såsom ekonomiska styrmedel.

På kemikalieområdet måste Sverige driva på arbetet inom EU med kemikaliekontrollen med utgångspunkt från Sveriges nationella mål. Samtidigt måste Sverige göra särskilda insatser för en regelutveckling som tillgodoser de svenska behoven på de områden där tidsbegränsade undantag föreligger i medlemskapsavtalet. Arbetet inom OECD bör inriktas på att främja integrationen mellan OECD och andra internationella organ, t.ex. FN:s Intergovernments Forum on Chemical

Safety. OECD-arbetet bör vara ett sätt att även fortsättningsvis bidra till

att utveckla den internationella kemikaliekontrollen och därmed också arbetet mot kemiska risker inom EU.

Arbetet inom Nordiska ministerrådet bör också utnyttjas för att driva

för Sverige angelägna kemikaliefrågor.

Insatserna mot Östeuropa för att öka kunskapen om kemikaliers egenskaper och risker samt om lagstiftning är angelägna i såväl ett internationellt perspektiv som för att säkerställa en låg miljöbelastning på

Östersjön och i Sverige.

Åtgärder inom avfallsområdet

Olika avfall har olika återvinningspotential. Regeringen avser att överväga möjligheterna att genom ekonomiska styrmedel skapa bättre 30 förutsättningar för ökad resurshushållning och minskad belastning på

miljön. Skr. 1994/95:120

Producentansvar är ett annat viktigt styrmedel för att minska

avfallsmängder och behovet av deponering. För att skapa bättre förutsättningar för ett slutligt omhändertagande av avfall och

restprodukter, som innebär bl.a. resursbesparing och bättre hantering från miljösynpunkt, bör det ske en ökad sortering i olika, materialspecifika fraktioner. Avfall och restprodukter från industri och hushåll bör i än högre grad nyttiggöras som insatsprodukter vid nytillverkning av varor och produkter. Energiutvinning bör kunna ske för visst slags avfall. I sammanhanget bör noteras att utveckling av metoder och processer för

omhändertagande, återanvändning och återvinning av avfall och produkter måste inbegripa aspekter på arbetsmiljön. Kommunerna har en viktig roll genom sina direkta kontakter med kommuninvånare och näringsliv samt genom sin övergripande avfallsplanering. Kommunerna har i dag inget ansvar för insamling och

omhändertagande av industriavfall. Det är emellertid lika viktigt att få till stånd källsortering av industriavfall som av annat avfall. För vissa industriavfall, t.ex byggproduktionsavfall, bör producentansvar övervägas.

Arbetet med att minska mängderna miljöfarligt avfall måste kraftfullt fortsätta. Regeringen har skärpt kontrollen över hanteringen av miljöfarligt avfall. För vissa slag av miljöfarligt avfall bör producentansvar övervägas.

Deponering av återvinningsbart avfall är inte förenligt med principerna

för ett kretsloppssamhälle. Gamla avfallsanläggningar måste avvecklas

och återvinningsanläggningar skapas som led i minskad avfallsdeponering och ökad återvinning. Mängderna avfall bör avsevärt minska jämfört med dagens situation.

För sanering och återställning av miljöskadade områden bedrivs i dag inom Naturvårdsverket ett femårigt program som pågår t.o.m. budgetåret 1995/96. I programmet ingår bl.a. att genomföra sanerings- och

återställningsåtgärder, ta fram uppgifter om behovet av och kostnader för saneringsinsatser, kunskap om metoder för sanering och förslag till plan

för det fortsatta arbetet. Regeringen har erfarit att Naturvårdsverket i

oktober år 1995 kommer att redovisa ett förslag till plan för det fortsatta arbetet med åtgärder mot miljöskador. Regeringen avser därefter lägga fast en handlingsplan för åtgärder inom miljöskadade områden, inbegripet finasieringsfrågor. Det juridiska ansvaret för skador i miljön efter industriell verksamhet måste också klarläggas. Detta ingår i

tilläggsdirektiven till Miljöbalksutredningen, se vidare avsnitt 6.1.

Regeringen föreslår i propositionen Vissa ekonomisk-politiska åtgärder m.m. (prop. 1994/95:25) att 75 miljoner kronor av inledningsvis nämnda 400 miljoner kronor för miljöinvesteringar, anslås som engångsinsats för efterbehandling av miljöskador inom gamla industriområden.

Arbete pågår med åtgärdsprogram för insamling av uttjänta varor och produkter innehållande kvicksilver. En plan för slutförvaring av upparbetat kvicksilverhaltigt avfall bör fastställas.

Sverige bör inom avfallsområdet vara pådrivande för att regler 31

utvecklas inom EU för förbränning och deponering av avfall. De totala

avfallsmängderna i Europa bör minskas och det farliga avfallet Skr. 1994/95:120 minimeras. Inom EU har den principen utvecklats att varje land har

ansvaret för sitt eget avfall. Denna princip bör även gälla globalt.

Sverige bör verka för att det klart skall kunna framgå vad som är restprodukt så att kretsloppstanken med återanvändning och återvinning

skall kunna utvecklas ytterligare.

Inom UNEP har konventionen om kontroll av gränsöverskridande

transporter och slutligt omhändertagande av farligt avfall utarbetats,

Baselkonventionen. Det är viktigt att konventionen efterlevs och Sverige

bör vara pådrivande inom ramen för konventionens arbete. Inom OECD finns en Waste Management Policy Group som utarbetar policies på området avfallshantering. Sverige bör likaledes vara pådrivande i detta

arbete. Det nordiska arbetet på avfallsområdet har pågått i många år.

Det arbetet är en bra bas och spelar en viktig roll för annat internationellt arbete. Samarbetet med Östeuropa inom avfallsområdet bör intensifieras.

Sverige bör verka för att de totala mängderna avfall minskas, kunskap förmedlas om miljöregler vid förbränning och deponering av avfall samt

att mängderna miljöfarliga komponenter i avfallet minskas.

5.3¶Energisystemets miljöanpassning

Produktion, distribution och användning av energi ger upphov till miljöpåverkan t.ex. av försurande ämnen, klimatpåverkande gaser och

andra föroreningar med hälsoeffekter.

Energipolitikens mål är att på kort och lång sikt trygga tillgången på el och annan energi på med omvärlden konkurrenskraftiga villkor. Energipolitiken bör vidare utgå från vad natur och miljö kan bära.

Miljöarbetet för energisektorn styrs av de utsläppsmål riksdagen fastställt om utsläpp av koldioxid och andra växthusgaser, svavel- och kväveoxider, flyktiga organiska ämnen samt <cancerframkallande substanser.

Klimatkonventionen trädde i kraft i mars år 1994. Åtaganden inom

ramen för konventionen är av stor betydelse för miljöarbetet inom energisektorn. Miljöfrågorna påverkas också av den energipolitik som bedrivs. Riksdagen beslutade år 1991 om riktlinjer för energipolitiken - den s.k.

trepartiöverenskommelsen. Tidpunkten för när kärnkraftavvecklingen kan inledas och i vilken takt den kan ske avgörs enligt dessa riktlinjer av resultatet av hushållningen med el, tillförseln av el från miljöacceptabel kraftproduktion och möjligheten att bibehålla konkurrenskraftiga priser.

Riksdagen har tidigare uttalat (prop. 1979/80:170 NV 70, rskr. 410) att

det bör slås fast att den sista reaktorn i Sverige skall stängas senast år

2010. Skydd mot utbyggnad av större älvar och älvsträckor har föreskrivits i lag (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m. En effektivare energianvändning, biobränslen och andra förnybara energikällor bör främjas. Ett nytt program med utgångspunkt i riksdagens

beslut om kärnkraftavveckling och beslutet om att begränsa utsläppen av Skr. 1994/95:120 koldioxid tas fram av Energikommissionen (N 1994:04).

Omställnin gen av energisystemet - klimatfrågan

Miljöproblemen inom energisektorn är till stor del regionala eller globala till sin natur. Det är därför angeläget att Sverige utnyttjar möjligheterna till att internationellt driva på miljöarbetet, förbättra energieffektiviteten och främja användningen av förnybara energislag. Det är särskilt viktigt i länder som fortfarande inte effektiviserat sin energianvändning eller där efterfrågan på energi ökar stadigt. Naturligtvis behövs också aktiva nationella insatser i Sverige.

Det fortsatta arbetet med att miljöanpassa energisystemet och övriga stödjande åtgärder inom ramen för klimatkonventionen kommer inte bara att ge en betydande kunskap om kostnader och åtgärdsmöjligheter i andra länder utan också bidraga till en bärkraftig utveckling av energisektorn

i bl.a. Östeuropa.

Frågan om att starta en försöksperiod för gemensamt genomförande av nationella åtaganden kommer att behandlas på klimatkonventionens första partskonferens. Avsikten med försöksperioden är bl.a att vinna erfarenheter av denna typ av styrmedel. Sverige har påbörjat ett sådant arbete och har sedan år 1993 genom bidrag och lån bidragit till att åstadkomma en miljöanpassning av energisystemen i Baltikum och

Östeuropa.

Sverige har nu som medlem i EU nya möjligheter att medverka i det europeiska miljöarbetet. Det gäller såväl inom EU som i förhållande till de länder i Östeuropa som ansökt om medlemsskap. Försurningen och klimatfrågan = tillhör regeringens prioriterade områden för det näraliggande miljöarbetet inom EU. Sverige bör verka för att EU inför en koldioxidskatt eller andra ekonomiska styrmedel med samma effekt. Det är också viktigt att direktivet om stora förbränningsanläggningar revideras i syfte att minska utsläppen av försurande ämnen.

År 1996 kommer frågan om en gemensam energipolitik upp inom EU. Sverige får i och med medlemsskapet nu möjlighet att aktivt delta i miljöanpassningen av EU:s energipolitik så att miljöfrågorna integreras i arbetet.

Energieffektiviteten inom den svenska industrin har stadigt ökat. Energieffektivisering bidrar till dels en minskad miljöbelastning dels till att öka industrins konkurrenskraft och fösörjningstrygghet. Det är därför angeläget att sådan forskning och utveckling bedrivs som leder till nya och energisnålare processer inom de energiintensiva basnäringarna och att denna teknikutveckling stimuleras. Staten har program för energieffektiv processteknik som administreras av NUTEK.

Det är vidare nödvändigt att ytterligare främja utveckling av energisnåla produkter. Energikommissionen bör överväga styrmedel för att stimulera till en ökad energihushållning. I det sammanhanget kan normer för elförbrukning för hushållsapparater m.m. övervägas.

De svenska programmen för omställning av energisystemet utreds nu 33 av den parlamentariskt sammansatta Energikommissionen (N 1994:04).

3 Riksdagen 1994/95. I saml. Nr 120 Rättelse: S. 34 rad I har tillkommit

Kommissionen bör enligt sina direktiv utforma sina förslag till energi- Skr. 1994/95:120 och miljöpolitiska styrmedel så att omställningen och miljöanpassningen av energisystemet kan ske på samhälls- och marknadsekonomiskt riktiga grunder.

Förutsättningarna för energieffektivisering och användning av förnybara energislag måste förbättras. Kommunerna har ett stort inflytande över boendet och klimathänsyn måste utgöra en integrerad del av framtida samhällsbyggnad. Detta synsätt måste också omfatta trafikplaneringen. Utvecklingen av det moderna konsumtionssamhället är avgörande för den ökande energiförbrukningen i stort. Konsumtionsmönster och människors beteende kan ses som en funktion av värderingar och attityder. Det finns en inneboende tröghet i förändringsprocessen, vilket gör att en genomgripande förändring kan ta tid. Det är emellertid väsentligt att starta en process för att påskynda denna utveckling. Ovanstående frågeställningar utgör en naturlig uppgift i kommunernas Agenda-21 arbete.

Kundernas krav på miljöanpassade produkter har skapat en snabb marknadsanpassning. Detta börjar också skönjas inom energisektorn.

Kärnkraft

Energikommissionen utreder de samhällsekonomiska, miljö- och energipolitiska konsekvenserna av en avställning av en eller flera reaktorer under 1990-talet. Utifrån sin analys bör kommissionen överväga och föreslå lämpliga styrmedel. Forsknings- och utvecklingsarbetet bör även fortsättningsvis bedrivas så att metoder finns tillgängliga för en säker avveckling och rivning av kärntekniska anläggningar i vilka verksamhet inte längre skall bedrivas.

Kärnsäkerhet och strålskydd

Kärnsäkerhetsarbetet i Sverige bör bedrivas med fortsatt höga ambitioner. Arbetet bör även i fortsättningen inriktas mot att förebygga, samt vidmakthålla och förstärka skyddet mot allvarliga tillbud och haverier. Myndigheterna bör vidareutveckla tillsynsrutinerna så att förmågan att i god tid upptäcka och åtgärda säkerhetsbrister vidmakthålls och förstärks. Inspektionsmetoderna bör ytterligare utvecklas.

Reaktorinnehavarna bör ytterligare se över sitt interna säkerhetsarbete och förbättra underlaget för säkerhetsredovisningen. Erfarenhetsrapporteringen bör förbättras.

Sverige bör göra särskilda insatser för att minska sannolikheten för att en kärnkraftsolycka vid Ignalina med stora radioaktiva utsläpp skall inträffa före avvecklingstidpunkten för anläggningen.

Kärnämneskontroll Skr. 1994/95:120

IAEA har bekräftat att Sverige uppfyllt sina åtaganden enligt gällande

safeguardavtal. Statens kärnkraftsinspektion (SKD bör även

fortsättningsvis delta i arbetet med att utveckla och effektivisera IAEA:s ”safeguardsystem". Vidare bör Sverige verka för att mottagarstaterna skall ha kontroll över kärnämnen inom eget territorium och därigenom

säkerställa att sådant material inte används olagligt. Det använda

kärnbränslet och kärnavfallet bör omhändertas och lagras på ett från säkerhets- och miljösynpunkt acceptabelt sätt.

Kärnavfallssäkerhet

Genomförandet av de återstående delarna av det svenska

slutförvarsprogrammet har påbörjats genom förberedelser för en

inkapslingsstation och de inledande förstudierna i platsvalsprocessen.

Regeringen avser att ge sådana riktlinjer för genomförandeprocessen att en god offentlig insyn blir möjlig och processen underlättas.

Myndigheternas arbete bör även fortsättningsvis vara inriktat mot att

behandling, mellanlagring och annan hantering samt slutförvaring av

använt kärnbränsle och kärnavfall sker så att läckage av radioaktiva ämnen till omgivningen förhindras eller begränsas. Ett slutförvar för

använt kärnbränsle och kärnavfall bör utföras i två huvudfaser, nämligen demonstrationsdeponering och slutförvaring. Demonstrationsdeponeringen

bör omfatta endast en del av den totala mängden använt kärnbränsle och kärnavfall. Beslutet om slutförvaring bör inte tas förrän efter det att demonstrationsdeponeringen genomförts och resultaten av densamma utvärderats samt andra alternativ övervägts.

En allsidighet bör därför även fortsättningsvis upprätthållas i FoUarbetet när det gäller hanterings- och förvaringsmetoder. Det radioaktiva avfallet bör minimeras och tas om hand på ett sätt som är godtagbart med hänsyn till strålskyddet. Kriterier och bestämmelser

för det låg- och medelaktiva avfallet, inklusive rivningsavfallet, samt för

det högaktiva avfallet bör under mandatperioden utvecklas och

överarbetas. Regeringen har i en lagrådsremiss bl.a. föreslagit ett förbud

mot mellanlagring av utländskt kärnbränsle.

Strålskydd

Nya kraftledningar bör inte konstrueras på ett sådant sätt att människor i onödan utsätts för den elektromagnetiska strålning som alstras. Trenden vad gäller ökade stråldoser till personal på de svenska kärnkraftverken

måste brytas och i stället successivt minska.

Luftföroreningar och försurning Skr. 1994/95:120

Utsläppen av luftföroreningar från energisektorn bör hållas på en fortsatt låg nivå även efter kärnkraftavvecklingen. Riktlinjerna för prövning av nya elproduktionsanläggningar liksom andra styrmedel för att begränsa svavel- och kväveoxidutsläpp bör ses över.

Naturvårdsverket har regeringens uppdrag att lämna förslag till ytterligare åtgärder för att minska utsläppen av kväveoxider till år 2005. Naturvårdsverket har också regeringens uppdrag att följa upp riksdagens mål att minska utsläppen av flyktiga organiska ämnen med 50 § till år 2000.

En stor källa för utsläpp av cancerframkallande ämnen och flyktiga organiska ämnen är vedeldning i små pannor och kaminer. Naturvårdsverket och NUTEK har tidigare föreslagit åtgärder för att minska utsläppen av luftföroreningar och andra olägenheter från småskalig vedeldning. Förslaget bereds f.n. i regeringskansliet.

5.4¶Industriutsläpp

Det övergripande målet är att till år 2000 begränsa industrins utsläpp till en sådan nivå att miljön inte tar skada. Ett annat mål är att begränsa utsläppen av klorerade organiska ämnen så att de inte ger skadlig påverkan på miljön eller hälsan. Tillförseln av metaller till skog och mark bör begränsas så att inte människors hälsa eller naturen skadas i ett långsiktigt perspektiv. För närsaltsutsläpp gäller det långsiktiga målet att förhindra att övergödning uppstår och det nationella målet är att halvera utsläppen av kväve till år 1995.

För att kunna uppnå detta krävs ett fortsatt åtgärdsarbete för att reducera utsläpp av metaller, . VOC, organiska miljögifter, klimatpåverkande och ozonförstörande ämnen, försurande ämnen och närsalter.

Inriktning på arbetet

Pågående program för omprövning av gällande villkor i tillstånd enligt miljöskyddslagen innebär att drygt hälften av alla industrianläggningar kommer att omprövas under den kommande tioårsperioden. Det är av stor vikt att detta program genomförs. Bland de branscher som prioriteras är skogsindustrin, järn- och stålverk, organisk kemisk industri, gruvor och mineralullsfabriker.

Det är positivt att kunna konstatera att skogsindustrins utsläpp av klorerade organiska ämnen har minskats kraftigt under senare år. Effekterna av de klorfria processerna bör emellertid ananlyseras ytterligare, då även icke klorerade organiska ämnen kan ge upphov till miljöeffekter. Ett annat positivt tecken är att den tekniska utvecklingen

nu gör det möjligt att utveckla teknik för s.k. slutna processer. Skr. 1994/95:120

Övergödningen av våra hav, sjöar och vattendrag måste förhindras. För kväveutsläppen gäller att vi inte kommer att kunna uppfylla det 50 procentiga reduktionsmålet till år 1995. Naturvårdsverket har därför fått i uppdrag att föreslå ytterligare åtgärder för att uppfylla detta mål. I sammanhanget bör även de samhällsekonomiska konsekvenserna belysas. Genomförandet av omprövningsprogrammet är av stor betydelse och i detta sammanhang måste reduktion av kväveutsläpp prioriteras.

Vatten- och avloppsfrågorna ingår också i omprövningsprogrammet. Efter jordbruket är vatten- och avloppssektorn den största utsläppskällan

av kväve. För att kunna uppnå kvävereduktionsmålen krävs ökade investeringar i förbättringar av de kommunala vatten- och avloppsnäten fram till år 1998. Flertalet av de föråldrade ledningssystemen bör bytas

ut och förbättras. Regeringen har med anledning av detta i propositionen om Vissa ekonomisk-politiska åtgärder m.m. (prop. 1994/95:25) föreslagit att bidrag skall lämnas till åtgärder inom Va-sektorn inkl. ledningsnät. Andra åtgärder kan vara att återskapa våtmarkerna som

naturliga avrinningsområden för avloppsvatten.

För vissa metaller kommer inte riksdagens mål om en 50 procentig reduktion av utsläppen kunna uppfyllas till år 1995. Som större källor för metallutsläppen kan nämnas gruvavfallsområden, <avfallsdeponier,

ytbehandlingsanläggningar men även skogsindustrin. För de senare är

arbetet med att utveckla teknik för s.k. slutna processer av stor betydelse.

Den svenska utfasningen av användningen av CFC har varit framgångsrik. Sverige har bland annat varit ledande i att hitta alternativ till. CFC-baserade lösningsmedel inom =: industriella processer. Naturvårdsverket har tillsammans med den svenska industrin en viktig roll att sprida dessa erfarenheter till andra delar av världen för att effektivare hindra uttunningen av ozonskiktet.

Användningen av CFC i bl.a. handelns kylanläggningar skall avvecklas helt. Vidare bör alternativ till all användning av HCFC som köldmedium

utvecklas för att en slutlig avveckling av ozonnedbrytande ämnen skall uppnås.

Miljökvalitetsnormer och generella föreskrifter

Miljökvalitetsnormer och generella föreskrifter hänger nära samman med varandra. Generella föreskrifter för olika typer av utsläpp kan ibland användas i stället för eller som komplement till individuella

koncessionsnämndsprövningar av varje enskild industri.

5.5¶Ett miljöanpassat transportsystem

Det fortsatta arbetet med trafikens miljöanpassning bör baseras på en avvägning mellan behovet av att utveckla transporterna för att möta

4 Riksdagen 1994/95. I saml. Nr 120

2000-talets transportbehov och av behovet och nödvändigheten av att öka Skr. 1994/95:120

transportsystemens miljöanpassning.

En grundläggande uppgift är att förändra systemet så att det klarar de krav som resenärer och transportköpare ställer på funktionella och effektiva transporter samtidigt som miljö- och hälsoproblemen kan

bemästras.

Med begreppet ett miljöanpassat transportsystem avses ett sätt att

organisera och genomföra transporter av personer och gods inom de ramar som människor och natur tål. Regeringens bedömning är att arbetet med att begränsa trafikens

miljöpåverkan måste drivas vidare på ett kraftfullt sätt. Åtgärder för att

skapa ett miljöanpassat transportsystem behövs dels för att åstadkomma begränsningar av utsläppen och dels för att åstadkomma ett

transportmönster som är långsiktigt hållbart och förenligt med en god

livsmiljö. Sverige har jämfört med många andra länder inom EU kommit långt när det gäller miljöåtgärder inom transportsektorn inte minst när det

gäller åtgärder inom vägtrafiken och då särskilt krav på fordon och

bränslen. Sverige har genom besluten om miljöklassning bland de renaste fordonsbränslena som idag står att få i världen. Ytterligare åtgärder krävs dock för att förbättra fordon och bränslen. Vidare bör den fysiska

planeringen på lokal och regional nivå inriktas mot att minska

transportbehovet totalt och för att möjliggöra utveckling av transporter med liten eller ingen miljöbelastning.

Trafikverkens miljörapporter och Naturvårdsverkets Miljö-93 visar emellertid att det framgent krävs omfattande åtgärder utöver de som redan genomförts. Verken visar i de senaste miljörapporterna från hösten

år 1994 att inte ens de etappmål som preliminärt införts i Sverige kan nås. Verken pekar främst ut behovet av att ytterligare reducera kväveoxiderna och inte minst koldioxidutsläppen.

Behovet av att fördjupa och bredda detta arbete har redan inletts bl.a. genom ett övergripande arbete med temat "miljöanpassat transportsystem” som sker gemensamt mellan Statens Naturvårdsverk och de fyra trafikverken samt andra berörda verk och forskningsorgan.

Länsstyrelserna arbetar på regeringens uppdrag med regional

samhällsplanering för ett miljöanpassat transportsystem och Boverket med

en nationell vision där bl.a. frågan om miljöanpassade kommunikationer behandlas. De grundläggande avvägningar som måste göras med hänsyn till såväl

miljöpolitikens som kommunikationspolitikens mål har uppmärksammats

av förra årets riksmöte. Den fortsatta miljöanpassningen av det svenska transportsystemet kräver en bred politisk förankring då arbetet i förlängningen kommer att

innebära förändringar i det svenska samhället.

Regeringen avser inom kort att tillkalla en särskild parlamentarisk

kommitté med uppgiften att ge förslag till en övergripande nationell plan

för Sveriges kommunikationer, som skall baseras på en helhetssyn.

Inriktningen blir sådan att planen medverkar till att uppnå ett Skr. 1994/95:120

miljöanpassat transportsystem samtidigt som välfärd och tillväxt främjas.

Regeringens arbete med trafikens miljöanpassning inriktas nu efter tre huvudlinjer, nämligen: 1 - ett ökat engagemang inom EU, 2 - ett breddat

och fördjupat arbete i Sverige såväl inom den kommande parlamentariska

kommittén som i övrigt samt 3 - ett fortsatt internationellt arbete främst inom ECE:s och OECD:s ram.

Ett ökat engagemang inom EU

Medlemsskapet i EU ger viktiga ramar för det svenska arbetet med att

minska transporternas miljöpåverkan. Det ger samtidigt Sverige ökade

möjligheter att påverka unionens miljöpolitik på detta område.

Huvudinriktningen för Sveriges arbete med trafik- och miljöfrågor bör vara att medverka i utvecklingen av de synsätt som måste ligga som grund för utvecklingen av miljöanpassade transportsystem (t.ex. ett

utvecklat kostnadsansvar) samt dels mer konkret driva frågor som berör miljökrav på fordon och bränslen. I båda fallen har Sverige erfarenheter

som torde vara intressanta för andra medlemsstater inom EU. Regeringen avser att söka påskynda takten i EU:s arbete. Fler

fordonskategorier bör omfattas av avgaskrav och framförhållningen när det gäller kommande krav på fordon och bränslen bör förbättras både vad

gäller personbilar och lastbilar. Beträffande kväveoxider bör Sverige söka påverka EU att införa utsläppskrav på tunga fordon för tiden efter år

2000, vilket idag helt saknas.

När det gäller koldioxidutsläppen och därmed bränsleförbrukningen i personbilar bör Sverige verka för att takten i EG-kommissionens arbete

ökar. Sverige kommer därför att verka för att koldioxidkrav införs. I ett längre perspektiv behövs dessutom bränslen baserade på biologiska

råvaror för att minska nettoutsläppen av koldioxid.

I arbetet med Transeuropean Network och i övrigt beträffande investeringar 1 infrastruktur avser regeringen att driva att de både till sin helhet och sina delar utformas på ett sätt som medverkar till att främja en långsiktigt hållbar utveckling i Europa i enlighet med EG:s femte miljöhandlingsprogram och vitboken om transporter. På transportområdet bör investeringarna bidra till att forma ett miljöanpassat transportsystem.

Det är vidare viktigt att de strukturella effekterna av investeringarna noga övervägs och att samordning sker med övrig markanvändningsplanering. Miljökonsekvensbeskrivningar bör göras av hela system och dess delar.

EU:s arbete med trafikens miljöfrågor behöver samordnas ytterligare

inom EG-kommissionen. Sverige kommer att verka för en ökad

integrering mellan berörda direktorat i kommissionen när det gäller dessa frågor.

Naturvårdsverket får i uppdrag att utforma ett förslag för minskade utsläpp från arbetsfordon med syfte att minska emissionerna av buller och

avgaser. En viktig utgångspunkt för detta arbete är gällande och Skr. 1994/95:120 kommande EG-direktiv.

Ett breddat och fördjupat arbete i Sverige

Det nationella svenska arbetet med att öka miljöanpassningen av transportsystemet kommer att intensifieras under mandatperiooden. Redan under år 1995 kommer ett flertal utredningar att lämna delförslag som

berör = trafiksektorns = miljöanpassning. Under den kommande

fyraårsperioden avser regeringen att pröva flera åtgärder på fordonsområdet.

På sikt bör i princip likartade krav gälla för sjö- och luftfartstransporter

som för landbaserade källor vad beträffar buller samt utsläpp till luft och vatten. Arbetet med sjö- och luftfartens miljöfrågor måste dock i stor utsträckning lösas inom ramen för det internationella samarbetet inom IMO (International Maritime organisation), ICAO (International Civil

Aviation organisation) och EU (Europeiska Unionen).

Sjöfartsverket har i sin rapport "Åtgärder-Luftföroreningar” visat på behovet av att begränsa fritidsbåtssektorns miljöpåverkan. Regeringen

avser att verka för att åtgärder vidtas i syfte att minska fritidsbåtssektorns utsläpp. Detta kan bl.a. ske genom regler för saluförande av nya

fritidsbåtsmotorer. Miljöklassutredningen, som skall lämna förslag på en miljöklassindelning av snöskotrar med avseende på buller och avgaser

samt därtill hörande ekonomiska styrmedel, skall även utreda förutsättningarna för ett motsvarande system för fritidsbåtsmotorer. Detta

redovisas till regeringen senast den 1 oktober år 1995 med delredovisning

den 15 februari år 1995.

Regeringen avser att fortsätta stimulera utvecklingen av alternativa teknologier för alla slags bilar. Kommunikationsforskningsberedningens och NUTEK:s arbete med alternativa fordon måste följas upp. Regeringen bedömer dock att sådana teknologier kommer att få ett påtagligt genomslag först på lång sikt.

Inom bränsleområdet är det regeringens avsikt att bland annat verka för att införa en miljöklass 1 för bensin samt överväga åtgärder för att öka

användningen av alkylatbensin. Blyad bensin har fasats ut och oblyad bensin i miljöklass 3 kommer inte att säljas efter den 1 juli år 1995 enligt överenskommelse mellan Naturvårdsverket och Svenska

Petroleuminstitutet. Vidare bör även en sänkning av svavelhalten i bunkerolja eftersträvas.

Ekonomiska styrmedel är ett viktigt instrument då det gäller att stimulera introduktionen av renare fordon och bränslen. Sverige bör

därför med högsta prioritet arbeta för att utveckla EG:s direktiv vad

beträffar ekonomiska styrmedel. På en nationell nivå kan styrmedlen utvecklas ytterligare inom ramen för gällande direktiv.

Avgifter som belastar de olika transportslagen bör på sikt utformas så Skr. 1994/95:120

att den ur miljösynpunkt bästa tekniken och renaste bränslena gynnas.

Även denna fråga måste dock i stor utsträckning ses i ett internationellt

perspektiv. Frågan om ett internationellt index för sjöfartens säkerhets-

och miljöfrågor diskuteras för närvarande inom IMO med syfte att bl.a. premiera de fartyg som reducerar sjöfartens negativa miljöpåverkan.

Inom ICAO finns idag accept för en differentiering av flygplatsernas

landningsavgifter så att de minst bullrande planen premieras. Motsvarande möjlighet med avseende på luftutsläppen diskuteras. Regeringen föreslog i proposition 1993/94:25 vissa ekonomisk-politiska

åtgärder, att 2 miljarder kronor anslås redan innevarande budgetår på tilläggsbudget på ett särskilt anslag inom Kommunikationsdepartementets

verksamhets-område för sysselsättningsskapande åtgärder. De därigenom föreslagna medlen bör användas till att öka underhålls- och reinveste-

ringsåtgärder på vägar och järnvägar. Däribland innefattas bl.a. åtgärder

för att förbättra miljön, t.ex. åtgärder mot trafikbuller.

Förbättrad markanvändningsplanering på lokal och regional nivå kan bidra till att minska transportbehovet och möjliggöra utveckling av alternativ till vägtransporter. Den fysiska planeringen ger möjligheter att bidra till ett förbättrat transportsystem. Det är angeläget med en noggrann värdering av projektens miljöpåverkan i ett tidigt skede av planeringsprocessen.

Koordineringen av planering av och investering i transportinfrastruktur bör utvecklas. Ett väl utbyggt järnvägsnät och ett väl utvecklat system för

sjöfart som uppfyller högt ställda miljö- och servicekrav bör vara viktiga

inslag i ett framtida miljöanpassat transportsystem. Järnvägsnätet bör

binda ihop folkrika regioner såväl i södra Sverige som i Norrland. En

samhällsekonomisk analys bör utgöra en del av underlaget för beslut om prioriteringar mellan transportslagen och mellan olika projekt. De olika

trafikverken bör utveckla beskrivningen av projektens miljökonsekvenser vad gäller projektens bidrag till att uppfylla antagna miljömål.

Sambanden mellan långsiktig investeringsplanering och markanvändning, bebyggelseutveckling och hushållning med = naturresurser bör klarläggas.

Investeringsplaneringen bör i större utsträckning omfatta frågor som berör de större tätorterna. Möjligheterna att främja den regionala och lokala kollektivtrafiken bör beaktas inför nästa planeringsomgång.

En väl utbyggd kollektivtrafik i de stora och medelstora tätorterna är

en förutsättning för ett miljöanpassat transportsystem. Kollektivtrafiken måste utvecklas i nära samspel med bebyggelseutvecklingen. Det måste också finnas ändamålsenliga bytespunkter mellan interregional, regional och lokal trafik samt mellan olika trafikslag. Trafiken i stora och medelstora tätorter är betydelsefull för trafiksektorns möjligheter att uppfylla trafik och miljöpolitiska mål. Offentliga och privata investeringar kommer att vara viktiga för att främja kollektivtrafik som alternativ till privatbilen. Gång- och cykeltrafikens villkor bör förbättras.

4i

Det föreligger betydande skillnader mellan olika regioner såväl Skr. 1994/95:120

beträffande de miljöproblem som trafiken orsakar som möjliga lösningar. Länsstyrelsernas arbete med en regional samhällsplanering för ett miljöanpassat transportsystem väntas ge underlag för att bedöma förutsättningen för regionalt anpassade lösningar. De fyra trafikverken bör ges likartade miljöansvar. Regeringen avser att verka stödjande och pådrivande gentemot trafiksektorn för att nå miljömålen. Miljömålen för sektorn bör förtydligas. En process för uppföljning av målen och trafiksektorns åtgärdsprogram bör utvecklas.

Den parlamentariska kommitté regeringen nu tillsätter får en viktig roll

i trafiksystemets miljöanpassning. Många av de ovan nämnda frågorna

kommer att behandlas av kommittéen. Kommitténs huvuduppgift är att lämna förslag till en övergripande nationell plan för kommunikationerna i Sverige. Den framtida trafik- och

investeringsplaneringen blir således väsentliga delar i kommitténs arbete.

De direktiv kommittén ges innebär att en rad villkor måste uppfyllas. Ett

av villkoren är att investeringarna i transportsystemet ges en inriktning

mot ett miljöanpassat transportsystem samtidigt som välfärd och tillväxt främjas. I direktiven till denna kommitté behandlas också bl.a. de

ekonomiska styrmedlen inom transportsektorn.

Kommittén skall också analysera vilka åtgärder som krävs för att på ett bättre sätt än idag integrera de olika transportslagen och

kommunikationsmedlen till ett system.

Ett fortsatt internationellt arbete

Sverige har allt sedan Rio-konferensen om utveckling och miljö aktivt

arbetat med att bl.a. inom FN:s ram lyfta fram trafikens miljöfrågor.

Resultatet av detta arbete har utmynnat i att EG-kommissionen och den

svenska regeringen till FN:s regionala organ i Europa - ECE våren år

1994 gemensamt lade fram förslag om att år 1996 genomföra i alleuropeisk konferens om trafik och miljö.

Arbetet pågår för att finna innehåll och form för detta FN-arbete. Ett 20-tal regeringar i Europa är involverade i detta arbete. Arbetet leds av

företrädare för den tyska regeringen med stöd av företrädare från Frankrike och Ryssland. Inriktningen är att kunna finna bindande

åtaganden för att implementera gällande avgaslagstifning i så många stater som möjligt i Europa samt att utarbeta en alleuropeisk, politisk

plattform för miljöarbetet inom transportsektorn.

6 :Styrmedel i miljöpolitiken Skr. 1994/95:120

Regeringens bedömning: Ett nytt förslag till miljöbalk bör kunna

läggas fram för riksdagen under hösten 1997. Förslaget kommer

bl.a. att innefatta frågor som rör om vattenlagen bör infogas i

balken. Utredningen skall överväga om lagen om skötsel av

jordbruksmark bör infogas i eller på annat sätt samordnas med

balken. Detsamma gäller skogsvårdslagen. Dessutom kommer det

att innehålla överväganden om att stärka miljöorganisationernas

ställning och om hur instansordningen vid prövning av miljöärenden

skall utformas.

Nya ekonomiska styrmedel införs inom miljöpolitiken. Den utredning som skall undersöka förutsättningarna för en ökad

miljörelatering av skattesystemet (skatteväxlingsutredningen) är

viktig 1 sammanhanget. Som ett led i finansieringen av EU-med-

lemsskapet aviseras bl.a. höjd koldioxid- och elskatt. Miljöavgifterna

på handelsgödsel har höjts.

Åtgärder bör omfatta en sammanvägning av miljöskydds- och

markanvändningsaspekter. Miljökonsekvensbeskrivningar skall göras

av viktigare förslag från regeringen och myndigheterna.

Miljöövervakning är en förutsättning för såväl det nationella som

internationella miljöarbetet.

Den nationella miljöforskningen bör i framtiden vara bred så till

vida att den bör vara tvärvetenskaplig men också så att den uppmun-

trar och engagerar till samarbete mellan forskargrupper och

institutioner.

6.1¶En ny miljöbalk

Ett grundläggande medel att nå miljömålen är en effektiv lagstiftning. Lagarna på miljöns område har dock tillkommit vid skilda tidpunkter

med olika synsätt på miljöproblemen. Det finns därför ibland brister i

fråga om samordning och gränsdragning mellan de olika lagarna. En

bättre samordning och integrering av de olika miljölagarna kommer att göra lagstiftningen effektivare och lättare att tillämpa. Regeringen har nu för avsikt att lägga fram ett nytt förslag till miljöbalk för riksdagen. Miljöbalksutredningen (tidigare Miljöorganisationsutredningen) (M :1993:04) har därför, genom tilläggsdirektiv (dir.

1994:134), fått i uppdrag att ytterligare utveckla och komplettera tidigare Skr. 1994/95:120 förslag till miljöbalk genom att lämna förslag till en närmare integrering av olika delar av miljölagstiftningen. Inriktningen är att utredningen skall resultera i en proposition om Miljöbalk, som kan träda i kraft under denna mandatperiod.

Till de frågor som utredningen enligt direktiven bör ägna särskild uppmärksamhet hör att - samordna miljö- och hälsoskyddsreglerna med varandra i miljöbalken,

- samordna balkens straffbestämmelser med motsvarande bestämmelser

i miljöanknutna lagar utanför balken,

- infoga vattenlagen helt eller delvis,

- införa regler som särskilt rör jord- och skogsbruket, - föreslå en tydligare ansvarsordning för äldre miljöskador.

Utredningen bör också undersöka möjligheterna att stärka miljöorganisationernas inflytande. Miljöbalksutredningen bör slutligen

överväga och lämna förslag till instansordningen i mål och ärenden om skydd för miljön under beaktande av förslag om miljödomstol och andra

alternativ som bl.a. redovisats av Miljöskyddskommittén. Enligt redan tidigare givna direktiv har Miljöbalksutredningen också i

uppdrag att lämna förslag till sådana organisationsförändringar som behövs med anledning av förslaget till en miljöbalk. Utredningen bör lämna förslag rörande ansvarsfördelning mellan olika centrala myndigheter, rätten att meddela föreskrifter, instansordning för tillståndsprövning samt formerna för tillsyn. I tilläggsdirektiv (dir. 1994:48) fick utredningen vidare i uppdrag att lämna förslag om

inrättandet av en Miljöombudsman. Utredningen presenterade ett förslag

i augusti i år och frågan om Miljöombudsman kommer att studeras vidare i samband med att utredningen nu får i uppdrag att se över ideella miljöorganisationers talerätt.

Avsikten är att Miljöbalksutredningen bör kunna lämna sitt huvudbetänkande senast till sommaren år 1996. Därefter vidtar arbete i

regeringskansliet med sikte på att åstadkomma en proposition som kan

läggas fram för riksdagen under hösten år 1997.

6.2¶Markanvändningspolitik

En politik för en långsiktigt hållbar utveckling i enlighet med Agenda 21

omfattar bl.a. användningen av mark och vatten. Ett integrerat synsätt,

samordnade åtgärder och medborgerlig förankring är centrala begrepp i detta sammanhang. Beskrivningar av miljökonsekvenserna vid olika

markanvändningsalternativ är viktiga instrument.

Det krävs en rad samverkande åtgärder i olika skeden av samhällsbyggnadsprocessen - planering, byggande och drift - för att målen om en långsiktigt hållbar utveckling skall nås. Beslut att ändra

markanvändningen eller den bebyggda miljön bör samordnas med

planeringen för olika verksamheter och sektorer samt med stödet till Skr. 1994/95:120

investeringar och regional utveckling. Förebyggande åtgärder, t.ex.

anpassning av de tekniska försörjningssystemen, bör följas upp av

åtgärder som främjar omställning av <konsumtions- och produktionsmönster etc. Ett integrerat synsätt med samordning av miljövård och markanvändningsaspekter med ekonomisk utveckling måste åstadkommas.

Informationsteknologin får allt större betydelse som hjälpmedel för samordning och framtagande av beslutsunderlag. Ett samlat grepp är nödvändigt vad gäller bland annat landskapsinformation, samordning av databaser samt uppbyggnad av och arbete med Geografiska Informationssystem (GIS).

Huvudansvaret för genomförandet av markanvändningsplaneringen

ligger på kommunerna i samverkan med sektorsmyndigheter och

länsstyrelser. Statsmaktens roll är i sammanhanget att ange mål för utvecklingen, utforma en lagstiftning som svarar mot dessa mål samt att

främja forskning och metodutveckling inom området.

Åtgärder för en långsiktigt hållbar markanvändningspolitik bör utvecklas inom bl.a. följande områden.

- Lokaliseringsmönster för boende, arbete, utbildning och fritid som

begränsar behovet av transporter

» Kretsloppsanpassad produktion och teknisk försörjning

- Den ekologiska staden > Landsbygdsutveckling, de areella näringarna - Miljöanpassat transportsystem

- Miljöanpassad energiförsörjning

Boverket har till regeringen presenterat en rapport kallad Sverige 2009. Innehållet i rapporten har en sektorsövergripande ansats med geografisk

dimension som länkar samman miljö- och markanvändningsaspekter i ett långsiktigt perspektiv. Tillsammans med andra insatser, bl.a.

länsstyrelsernas arbete med regional samhällsplanering för ett

miljöanpassat transportsystem, kan den bilda utgångspunkt för den vidare utvecklingen av en markanvändningspolitik för en långsiktigt hållbar utveckling som regeringen avser att bedriva under de närmaste åren. Arbetet bör koordineras med EU:s arbete, European Spatial Development Perspective, ESDP, inom Committee on Spatial Development.

6.3¶Miljökonsekvensbeskrivningar

Utgångspunkter

Det är angeläget att vid beslutsfattande i ökad utsträckning beakta

konsekvenser av beslut för miljön, människors hälsa och hushållningen

med naturresurser. Krav kommer därför att ställas på användning av Skr. 1994/95:120 miljökonsekvensbeskrivningar, MKB. Utvecklingen av en MKB i ett tidigt skede av beslutsprocessen gör det möjligt att på ett bättre sätt tillvarata miljöintressena och ger allmänheten större möjlighet att påverka

besluten från miljösynpunkt genom att utgöra underlag för en öppen demokratisk debatt.

Det är vidare angeläget att öka det internationella samarbetet när det

gäller att bedöma miljöpåverkan, särskilt i ett gränsöverskridande

sammanhang. Användningen av MKB som ett instrument för sådan

bedömning är således inte enbart av betydelse för det land där ett beslut fattas. Redan genom EES-avtalet åtog sig Sverige att uppfylla rådets

direktiv 85/337/EEG om bedömningen av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt. Sverige har även anslutit sig till den s.k. Esbo-konventionen om MKB i fråga om gränsöverskridande miljöstörningar.

MKB i samband med tillståndsprövning av projekt

Den förra regeringens sedermera återkallade proposition (prop.

1994/95:10) med förslag till en miljöbalk omfattade bl.a. förslag till bestämmelser om MKB. Enligt förslaget skulle det redan av lagtexten framgå att alternativ till sökt åtgärd skall redovisas i en MKB. Vidare skulle allmänhetens inflytande vid utformningen av en MKB förstärkas

genom att en MKB skulle föregås av samråd med bl.a. allmänheten.

Regeringen delar i huvudsak dessa bedömningar.

Enligt riksdagens beslut om "En strategi för biologisk mångfald" är jordbrukets inverkan på landskapet och betydelse för den biologiska

mångfalden stor. I likhet med vad som gäller för skogsbruket, borde därför finnas samlade bestämmelser om MKB i jordbruket. Närmare utformning och avgränsning av sådana bestämmelser har tidigare ansetts behöva övervägas närmare. Regeringen anser att det nu finns anledning att fullfölja införandet av bestämmelser om MKB för jordbruk. En ny bestämmelse om MKB har tidigare även införts i fiskelagen.

Bestämmelser om MKB för jordbruk är även motiverade av att Sverige bör uppfylla det ovan nämnda EG-direktivet. Av samma skäl är det vidare angeläget att arbetet med att införa bestämmelser om MKB för

järnvägar nu slutförs inom ramen för den föreslagna lagen om järnvägsplanering. Kommissionen har lämnat ett förslag till ändringar av direktivet i syfte bl.a. att precisera kriterierna för vilka projekt som skall omfattas och att utvidga antalet projekt. Sverige kommer att ta en aktiv del i arbetet med ändringsdirektivet.

MKB i samband med strategiskt viktiga beslut m.m.

I Agenda 21 framhölls bl.a. att det kan bli nödvändigt med en justering

eller till och med en grundläggande förändring av beslutfattandet om

miljö och utveckling skall kunna sättas i centrum för det ekonomiska och Skr. 1994/95:120

politiska beslutsfattandet och en fullständig integrering av dessa frågor

skall kunna uppnås i praktiken. Det övergripande målet är att förbättra eller omstrukturera beslutprocessen så att sociala, ekonomiska och

miljöpolitiska frågor beaktas och integreras och en bredare delaktighet från allmänhetens sida säkerställs. Enligt riksdagens beslut om genomförande av besluten vid FN:s konferens om miljö och utveckling -

UNCED (prop. 1993/94:111) är det bl.a. mot denna bakgrund angeläget

att beskrivningar av miljökonsekvenser systematiskt kommer in i ett tidigt skede av den politiska processen. Sådana beskrivningar bör göras när det

gäller program, plan- och policyarbete i viktiga samhällssektorer. Beskrivningar av miljökonsekvenserna bör som allmän regel innefattas

i propositioner och andra förslag till övergripande beslut av strategisk karaktär. Myndigheterna bör även beakta konsekvenserna för miljön innan de utfärdar regler i form av föreskrifter eller allmänna råd. Instruktioner, författningar m.m. bör ses över för att bedöma behovet av miljöanpassning.

Inom EU pågår ett arbete med att ta fram ett direktiv för strategiska

miljökonsekvensbeskrivningar (SEA). Ett utvecklande av nationella regler

om strategiska MKB ökar Sveriges möjlighet att påverka utformningen av direktivet.

MKB i den fysiska planeringen

Bestämmelser om MKB i planarbete finns bl.a. vad avser detaljplaner, arbetsplaner, väghållningsplaner och planer för länstrafikanläggningar.

Utveckling av strategiska MKB pågår inom Banverkets och Vägverkets

verksamhetsområden. Plan- och byggutredningen (M 1992:03) har behandlat frågan om hur krav på MKB kan införas för detaljplan samt

hur kommunala intentioner i kommunala översiktsplaner bör följas av

konsekvensanalyser. Det är enligt regeringens uppfattning viktigt att utvecklingen på detta område drivs vidare aktivt.

6.4¶Ekonomiska styrmedel

För att bl.a. skapa en korrekt prissättning på miljöförstöringen och på uttaget av naturresurser är det viktigt att öka användningen av

ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken, En ökad användning av miljöskatter och avgifter kan öka iönsamheten för investeringar i

miljöskyddande och resursbesparande teknik, vilket ofta i sin tur leder till

teknisk utveckling. Ett annat mål med ekonomiska styrmedel är att internalisera de externa miljökostnader som uppstår under en produkts hela livscykel, från källa, via produktion, distribution, användning och slutligt omhändertagande, så att inte mer miljövänliga produkter får en konkurrensmässig nackdel

jämfört med miljömässigt sämre produkter. Därmed kan man uppnå det Skr. 1994/95:120 internationellt vedertagna målet om att förorenaren bör betala för de miljökostnader som den orsakar och på ett effektivt sätt styra över till mindre miljöbelastande verksamheter.

Det är också viktigt att betona samspelet mellan olika styrmedel. Exempelvis kan miljömärkning, i kombination med

konsumentupplysning, ekonomiska styrmedel och individuell prövning av industriutsläpp bidra till snabba förbättringar. Den snabba introduktionen av klorfritt papper är ett exempel där flera av olika faktorer samverkade.

Regeringen har aviserat att koldioxidskatten för industrin, skatten på

äldre vattenkraft, skatt på kärnkraftsel och på viss dieselolja skall höjas

för att finansiera vårt medlemsskap i EU.

Regeringen har också beslutat att utreda en ny skatt på naturgrus. Dess

syfte är att stimulera en ökad övergång från uttag av naturgrus till användning av krossat grus. Sammantaget beräknas de föreslagna och de

aviserade höjda energi- och miljöskatterna förstärka de offentliga

finanserna med 1,4 miljarder kronor.

Regeringen kommer att fullfölja tillsättandet av den utredning om så kallad skatteväxling som den förra regeringen inledde. Utredningen bör analysera förutsättningarna för och belysa problemen med ytterligare

miljöanpassning av skattesystemet. I detta ingår möjligheten att höja intäkterna från miljörelaterade skatter och sänka dem på andra skatter, t.ex skatter på arbete, för att på så sätt eventuellt förbättra förutsättningarna för tillväxt och sysselsättning.

Inom transportsektorn skall de ekonomiska styrmedlen utvecklas ytterligare för att tillsammans med andra åtgärder bidra till förverkligandet av ett hållbart transportsystem.

Beskattning inom energisektorn är ett riktigt instrument i miljöpolitiken som bör utvecklas ytterligare. Naturvårdsverket har utrett möjligheterna att använda s.k. utsläppsrätter. Utredningen pekade på behovet av ytterligare belysning av ett antal frågor Regeringen avser att utvecklingsarbetet inom detta område bör fortsätta, givetvis med beaktande av de ökade internationella erfarenheterna, främst i USA.

Monetära miljöräkenskaper

För att få en bättre makroekonomisk belysning av kopplingarna mellan ekonomi och miljö utformades tre uppdrag på förslag av Miljöräkenskapsutredningen (SOU 1991:37). Naturvårdsverket fick i uppdrag att ta fram ett system för s.k.

miljöindex, som bör ge en samlad bild av tillståndet i några svenska ekosystem. Uppdraget är nu avrapporterat.

Statistiska Centralbyrån arbetar med att ta fram = fysiska

miljöräkenskaper, som skall beskriva flödet av olika miljöförstörande

substanser i ekonomin. Slutligen fick Konjunkturinstitutet i uppdrag att

utarbeta monetära miljöräkenskaper, som bör visa miljöförstöringens

kostnader. KI och SCB kommer före årets slut att lämna en gemensam «Skr. 1994/95:120

delrapport där resultaten av deras arbete redovisas.

6.5¶Miljöövervakning

Miljöövervakning är en av hörnstenarna i såväl det nationella som internationella miljöarbete vad gäller att beskriva tillståndet i miljön,

bedöma hotbilder, analysera utsläppskällors påverkan på miljön etc.

Miljöövervakningen i Sverige har under de senaste åren befunnit sig i ett intensivt och dynamiskt skede. År 1991 beslutade riksdagen om ett

nytt samordnat program för nationell och regional miljöövervakning i

Sverige som naturvårdsverket ålades att bygga upp.

Uppbyggnaden av programmet har inneburit att stationsnätet har kunnat

förtätas och att fler miljöhot har kunnat följas upp. Med hittills avsatta medel har ca 70 procent av det nationella miljöövervakningsprogrammet

införts. Programmet har även inneburit att arbetet med en regional

miljöövervakning har kunnat påbörjats. En grundbild över tillståndet i

den regionala miljön har arbetats fram där de miljöhot som är

framträdande i den enskilda regionen börjat identifieras. Pilotprojekt har satts igång bl.a. för att fastställa stationstäthet och ändamålsenlig metodik.

Utbyggnaden av den regionala miljöövervakningen kommer att ske i den takt som tillgängligheten av erforderliga medel tillåter. Den nationella miljöövervakningen har varit en förutsättning för det bredare internationella arbetet och bör så förbli även i framtiden. Sverige har idag åtaganden gentemot flera internationella konventioner och organisationer att rapportera om såväl inhemsk som gänsöverskridande miljöpåverkan. Hit hör bland annat samarbetet inom EU:s miljöbyrå, EEA, som i framtiden kommer att få en alltmer framträdande roll. Inom EEA kommer användningen av satellitdata för miljöövervakning att vara ett viktigt instrument vilket bör gynna det fortsatta arbetet med

miljödatacentret i Kiruna.

6.6¶Forskning och utbildning

Den tvärvetenskapliga miljöforskningen är en förutsättning för att

upptäcka, kartlägga och åtgärda miljöproblemen. Forskningsarbetet bidrar

till att nya miljöhot upptäcks tidigt. Detta möjliggör att problem kan åtgärdas tidigt och därmed med oftast mindre kostsamma åtgärder. I dag

står de globala och gränsöverskridande miljöhoten i fokus och därmed

ökar vikten av samarbete och forskning inom de olika internationella

konventionerna och organisationerna. Svensk miljöforskning har nått långt, vilket innebär att vi har mycket att bidra med kunskapsmässigt och

erfarenhetsmässigt i det fortsatta forskningssamarbetet inom EU. Skr. 1994/95:120

Forskning kring renare och effektivare industriella processer och tillämpningar, kretsloppsanpassad forskning samt forskning om förnybara

naturresurser och om olika styrmedel bör ha fortsatt hög prioritet. Därför bör den nationella miljöforskningen även i framtiden vara bred så till vida att den skär över många discipliner men också att den uppmuntrar

och engagerar samarbete mellan forskargrupper och institutioner. Här har de nybildade forskningsstiftelserna och då främst Stiftelsen för

miljöstrategisk forskning (MISTRA) en viktig roll att spela genom att stödja såväl nationell som =<internationell samverkan inom

miljöforskningen. Samarbete mellan olika FoU-finansiärer är angeläget.

Naturvårdsverket har en övergripande och samordnande roll.

Utbildning

Det finns i dag ett stort engagemang bland barn och ungdomar för miljöfrågor. Detta intresse bör uppmuntras, vidgas och fördjupas. Skolan kan forma och påverka barn och ungdomars livshållning och inställning

till naturen och miljön såväl lokalt som globalt. I arbetet med

kommunernas lokala Agenda 21-planerna t.ex. utgör skolan en viktig

komponent. Stimulerande är också kontakt och samarbete med skolor i

andra länder. Så sker t.ex. inom nätverken Baltic Sea Project School, ett arbete i Agenda 21-anda, och Miljöundervisningen i Norden som berör intressekonflikter i bruket av naturresurser. Arbete med sådana projekt bör fortsätta och vidareutvecklas. Både i de nya läroplanerna för grundskolan, gymnasieskolan och

motsvarande skolformer (prop. 1992/93:220, 1993/94:UbU1, rskr. 1993/94:82 resp. prop. 1992/93:250, 1993/94:UbU2, rskr. 1993/94:93)

samt i propositionen Med sikte på en hållbar utveckling (prop.

1993/94:111, 1993/94:JoU19, rskr. 1993/94:256) poängteras att

miljöfrågorna bör ges stor uppmärksamhet i undervisningen. Detta gäller för alla nivåer; grundskola, gymnasieskola, komvux samt universitet och högskola.

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 20 december 1994 Skr. 1994/95:120

Närvarande: statsrådet Sahlin, ordförande, och statsråden Hjelm-Wallén, Peterson, Hellström, Freivalds, Wallström, Tham, Schori, Blomberg, Heckscher, Hedborg, Andersson, Uusmann, Nygren, Ulvskog, Sundström, Lindh, Johansson

Föredragande: statsrådet Lindh

Regeringen beslutar skrivelse 1994/95:120 Miljön - Vårt gemensamma

ansvar.

gotab 47466, Stockholm 1994

Skr. 1994/95:120

Innehållsförteckning

Skr. 1994/95:120

II Redovisning av tillståndet i miljön

Inledning

I denna rapport redovisas miljösituationen i Sverige, med koppling till de tillstånd och aktiviteter som påverkar miljön samt till de miljömål som beslutats av riksdagen.

Miljöpolitiken syftar till att e skydda människors hälsa e bevara den biologiska mångfalden e hushålla med uttaget av naturresurser så att de kan

utnyttjas långsiktigt « skydda natur- och kulturlandskap (Prop. 1990/91:90, s. 11, bet. 1990/91 JoU 30, rskr. 1990/91:338)

I förhållande till förra årets redovisning är data uppdaterade och vissa nya områden har kommit till. Underlaget har tagits fram av Statens naturvårdsverk i samarbete med Boverket, Kemikalieinspektionen, Statens strålskyddsinstitut och Statistiska centralbyrån.

Skr. 1994/95:120

1¶Klimatpåverkande gaser

Klimatpåverkande gaser är ett globalt miljö-

Av riksdagen antagna mål och

problem. Utsläppen ger samma effekter oavinriktningar: sett var på jordklotet de sker. Under det se- Atmosfärens koncentration av växthusga- naste århundradet har den globala medeltemser stabiliseras till en nivå som förhindrar peraturen stigit med 0,5”C. farlig antropogen störning i klimatsyste- Stegringen är av den storleksordning som met. kan förväntas på grund av den ökande växt- (Klimatkonventionen, artikel 2) huseffekten. Den kan dock ännu inte med sä-

kerhet skiljas från den naturliga klimatvaria- En nationell strategi bör vara att koldiox- tionen under de senaste århundradena, som idutsläppen från fossila bränslen stabilise- uppgår till 0,5-1,0?C. ras i enlighet med klimatkonventionen till Koldioxid är den viktigaste växthusgasen. 1990 års nivå år 2000. Den står för 80 procent av Sveriges bidrag till (Prop. 1992/93:179, bil. 1, s. 33, JoU 19 rskr. 361) förhöjningen av växthuseffekten. Övriga växt-

husgaser är metan (står för 14 procent), dikvä-

veoxid (4 procent) och gasformiga fluorföre- Metanutsläppen från avfallsupplag bör

ningar (2 procent). minska med 30 procent till år 2000.

Under 1980-talet har de svenska utsläppen (Prop. 1992/93:179, bil. 1,s. 36, JoU T9, rskr.

av koldioxid minskat med omkring 25 pro- 361)

cent. Trenden har fortsatt under 1990-talets

första år. Från mitten av 1990-talet beräknas

utsläppen emellertid börja öka igen, för att

Figur 1 Temperaturförändringar i världen 1858-1994, ”C. ce 0,4 0,3 0,2 AA FaR > SE

0,1

[0] -0,1 -0,2 DS -0,4 | | |;

-0,6 FOT LI F T T T T T T | SN a rn 1 T T T T 1

1858 1866 1874 1882 1890 1898 1906 1914 19 22 1930 1938 1946 1954 1962 1970 1978 1986 1994 Medeltemperaturen i världen stiger, men ligger fortfarande inom ramen för de normala variationerna. Källa: Hadley Centre, U. K.

Skr. 1994/95:120

Figur 2 Svenska utsläpp av koldioxid (CO,) till Figur 3 Utsläpp av koldioxid (CO,) ton per capita

luft från olika utsläppskällor (1980-1993), miljo- från förbränning och industriprocesser i valda ner ton. länder 1991.

Miljoner ton COoz2 ton/capita 100 0 5 10 15 20 USA 80 Saudiarabien F.d. Sovjet

60 +

Danmark 40 Tyskland Storbritannien 20 Japan ot = : : Polen 1980 82 84 86 88 90 92 Frankrike Sverige Utsläppen av koldioxid i Sverige har minskat med 25

procent under 1980-talet. Sydkorea Källa: SCB, Na 18 SM 9405. Mexico

Turkiet

omkring år 2000 åter vara i samma storleks- Kina ordning som år 1990. Thailand Målet om en stabilisering på 1990 års nivå Brasilien kommer därför inte att nås utan ytterligare åt- Indonesien gärder. Nigeria

Indien Guatemala Viet Nam Ghana | Bangladesh | Tanzania

Sverige har förhållandevis låga utsläpp av koldioxid per capita jämfört med många industriländer, men betydligt högre än flertalet u-länder. Källa: World resources 1994-95 (Oxf. Univ. Pr. 1994)

Skr. 1994/95:120

2¶Uttunning av ozonskiktet

Både i Sverige och internationellt bedrivs ett

Av riksdagen antagna mål och

intensivt arbete med att hitta alternativ till kloinriktningar: rerade och bromerade organiska föreningar

Uttunningen av ozonskiktet hejdas så att som skadar ozonskiktet. människors hälsa och de ekologiska syste- CFC (klorfluorkarboner) är den grupp av men inte skadas. ämnen som skadar ozonskiktet mest, eftersom (Prop. 1990/91:90, s. 19, JoU 30, rskr. 338) dessa ämnen förekommer i de största mäng-

derna.

1993 hade förbrukningen av CFC minskat Den svenska användningen av CFC skall i

med 80 procent jämfört med 1986. Motsvahuvudsak vara helt avvecklad till utgången

rande siffra för de bromhaltiga halonerna är av 1994.

95 procent. Förbrukningen av HCFC, så kalla- (Prop. 1987/88:85, s. 173, 188, JoU 23, rskr. 373)

de mjuka freoner, ökade under början av 1990-

talet, men var 1993 åter nere på 1989 års nivå. Användningen av CFC som arbetsme-

Den minskade användningen av CFC och dium i nya installationer av kyl-, värme- haloner har nu börjat ge resultat. CFC-halteroch klimatanläggningar kan och bör ha

na i atmosfären ökar visserligen fortfarande, upphört senast vid årsskiftet 1994/95.

men inte lika snabbt. Detsamma gäller halon- (Prop. 1987/88:85, s. 194, JoU 23, rskr. 373)

halterna. Då kostnaderna för att åstadkomma

minskningar av utsläppen varierar mellan oli-

Figur 4 Förbrukningen av CFC i Sverige Figur 5 Användning av CFC 1993. 1986-93.

Processråvara Övrig råvara Ton CFC 3 20 Övrig plast 6 000

Avfettning -

rengöring 196 5 000

4 000 4

3 000 4

Kyla --värme 2000 660

1000

I Sverige användes totalt 1 066 ton CFC 1993. De

största användningsområdena var i kylanläggningar

0 1986 1987 1988 1989 1990 1991 1992 1993 och vid skumplasttillverkning. Källa Kemi.

Den svenska förbrukningen av CFC sjunker stadigt. Målet är att användningen ska vara i stort sett avvecklad till utgången av 1994. Källa: Kemi.

Skr. 1994/95:120

ka länder finns en diskussion i många länder Av riksdagen antagna mål och om möjligheter till s.k. gemensamt genomföinriktningar: rande (joint implementation). All användning av CFC i kemtvättar kan Om de nuvarande internationella avtalen och bör ha upphört senast vid årsskiftet om avvecklingen av användningen av ozon- 1994/95. nedbrytande ämnen följs kommer halten av (Prop. 1987/88:85, s. 192, JoU 23, rskr. 373) klor i de övre atmosfärslagren att nå sitt maxi-

munm runt år 2000.

Då blir också ozonskiktet som tunnast. Be- Kommunerna skall ombesörja att CFC-

räkningar visar att förtunningen i genomsnitt innehållet i kasserade kyl- och frysskåp

kommer att ligga runt fem procent per år. Unomhändertas på ett miljöriktigt sätt (på ett

der vårmånaderna stiger denna siffra till tio sådant sätt att CFC återvinns) senast från

procent. den 1 januari 1995.

Det kommer att ta lång tid innan ozonskik- (Prop. 1990/91:90, s. 268, JoU 30, rskr. 338)

tet har återhämtat sig helt. Eftersom de ozon-

nedbrytande ämnena är mycket långlivade Från den 1 januari 1996 skall Sverige strä- räknar forskarna med att detta inte kommer va efter att HCFC inte används där miljö- att inträffa förrän under andra halvan av 2000vänligare alternativ finns och att använd- talet. ningen begränsas till de områden där Uttunningen av ozonskiktet leder till ökad HCFC ersätter de kontrollerade ämnena infallande UV-strålning. Mer om detta i avsnitt CFC, halon, koltetraklorid, 1,1,1-triklor-

5. etan och HBFC. HCFC förbrukningen får från och med 1996 uppgå till högst den kalkylerade nivån för 1989. Till år 2004 skall förbrukningen ha reducerats med 35 procent och till år 2010 med 65 procent, för att år 2015 vara nere i 10 procent av 1989 års kalkylerade förbrukning. Den slutliga utfasningen skall i princip vara genomförd till år 2020, då endast 0,5 procent av tidigare förbrukning tillåts. All förbrukning skall ha upphört till år 2030. (Prop. 1992/93:179, s. 52, JoU 19, rskr. 316)

Användningen av halon som brandsläckningsmedel i befintliga anläggningar skall ha upphört senast den 1 januari 1998.

(Prop. 1990/91:90, s. 270, JoU 30, rskr. 338)

Skr. 1994/95:120

Figur 6 Ozonskiktets avvikelse i procent av normal tjocklek över

Norrköping, 1982-1994, mätperiod 1 april-31 mars. Procent

-10 4 -15 73

-20

-25 T T T T T

1982 1984 1986 1988 1990 1992 1994

Efter de stora uttunningarna under vintrarna 1992 och 1993 varierar ozonskiktet över Sverige nu inom det normala intervallet. Källa: Weine Josefsson, SMHI

Skr. 1994/95:120

3¶Försurning av mark och vatten

Luftutsläpp av svaveldioxider, kväveoxider

Av riksdagen antagna mål och

och ammoniak är de grundläggande orsakerna inriktningar: till försurningen i Europa. I Sverige är nedfal- Nedfallet av svavel- och kväveoxider be- let av svavel för närvarande klart viktigast, gränsas till nivåer som inte skadar naturen medan kväveoxidernas betydelse tenderar att eller människors hälsa. öka. (Prop: 1990/91:90, s. 25, JoU 30, rskr. 338) Mellan åren 1980 och 1992 minskade utsläp-

pen av svaveldioxid i Sverige med 80 procent. De svenska svavelutsläppen skall minska Sverige har därmed uppfyllt sina nationella med 80 procent mellan åren 1980 och mål och internationella åtaganden till år 2000. 2000. Nedgången i Sverige betyder emellertid (Prop. 1990/91:90, s. 25, JoU 30, rskr. 338) inte att svavelproblemet är löst. Belastningen

från utlandet har inte minskat i samma omfatt- Kväveoxidutsläppen skall minska med 30 ning. Den kritiska belastningen, som enligt deprocent till år 1995 räknat från 1980 års finitionen är den kvantitativa uppskattningen nivå. av en föroreningspåverkan vid vilken skadliga (Prop. 1990/91:90, s. 25, JoU 30, rskr. 338) effekter på miljön kan konstateras, överskrids i

nästan hela Sverige. Allvarligast är läget i syd- Ammoniakutsläppen bör minska med 25 västra Götaland. Där överskrids den kritiska procent mellan åren 1980 och 1995. belastningen mer än fem gånger. (Prop. 1990/91:90, s. 25, JoU 30, rskr. 338) För att understiga den kritiska belastningen

i Sverige måste utsläppen av svavel i Europa

minska med 70 procent jämfört med 1990.

I Sverige är var femte sjö och vattendrag

skadat av försurningen. För att motverka för-

surningen pågår en omfattande. kalkning av

dessa. Kalkningen har medfört att effekterna

på ytvattnet minskat betydligt.

Under budgetåret 1992/93 kalkades fler än

6 100 sjöar. För 88 procent (91 procent av sjö-

ytan) lyckades kalkningen, dvs surhetsgraden

understeg inte pH 6. Detta kan jämföras med

Naturvårdsverkets mål att 90 procent av kalk-

ningarna ska lyckas. Kalkningsverksamheten

utvärderas för närvarande. En omfattande för-

söksverksamhet med kalkning av skogsmark

för att motverka försurningen pågår och är un-

der utvärdering.

Skr. 1994/95:120

Figur 7 Utsläpp av svaveldioxid, (SO,), från Figur 8 Utsläpp av kväveoxider, (NO,), från oliolika utsläppskällor 1980-1993, tusen ton/år. ka utsläppskällor 1980-1993, tusen ton/år.

Tusen ton/år Tusen ton/år

600 - OSS 600 Er

500 3 a 500 Totalt

400 4004

Samfärdsel

300 I ae 300 |

200 | yE 00 2 ” Mål för NO utsläpp 1995 |

INAustr, OR | 100 dr 100 3 Förbränning —

Samfärdsel IDIOGCESSET menn

0 AR 0 ET SSE ohh od 1980 82 84 86 88 90 92 1980 82 84 86 88 90 92 Målet att minska de svenska svavelutsläppen med Målet att minska utsläppen av kväveoxider med 30 80 procent mellan år 1980 och 2000 nåddes redan procent mellan 1980 och 1995 kommer inte att nås. 1992. Källa: SCB, Na 18 SM 9404 samt SNV Rap- Källa: SCB, Na 18 SM 9404 samt SNV Rapport port 4381. 4381.

Figur 9 Överskridande av kritisk svavelbelastning i Europa 1990.

Svavel mg/m? och år

Em > 5 000

2 000 - 5 000 = 500-22 000 = 100-500 =E3 <100

LC Ingen överskridning I stora delar av Europa överskrider det sura nedfallet den kritiska belastningen. Källa: DNMI, EMEP/MSC-W.

Skr. 1994/95:120

Figur 10 Utsläpp av svaveldioxid i Europa.

1 000 ton SOJEMEP ruta och år

ER >200

EJ «5

CC Inga data För att understiga den kritiska belastningen för svavelnedfall i Sverige måste utsläppen i Europa minska med 70 procent, jämfört med 1990. Källa:DNMI, EMEP/MSC-W.

Skr. 1994/95:120

Figur 11 Svenska svavelutsläpp till andra länder samt nedfall på Sverige

från andra länder 1993, tusen ton/år.

Från Sverige Till Sverige

Hav Tyskland I Polen

| Storbritanni

SvVeger | Danmark Ryssland Övriga länder Tjeckien Finland Ukraina Frankrike

Vitryssland.

Estland orge.. Litauen Lettland. Slovakien aan Moldavien

T T

50 40 Of 10 20 30 40 50

Tusen ton/år Tusen ton/år

Källa EMEP/MSC-W REport 1/94.

Figur 12: Svenska kväveutsläpp till andra länder samt nedfall på Sverige från

andra länder 1993, tusen ton/år.

Från Sverige Till Sverige

CSvenge

Tyskland...

"Storbritannien

Ryssland...

Frankrike... Tjeckien. .

Vitryssland Litauen Lettland Ukraina

H Estland

I Slovakien Moldavien

50 > 40 30 20 10 20 30 40 50 Tusen ton/år Tusen ton/år

Källa EMEP/MSC-W REport 1/94.

Skr. 1994/95:120

4¶Fotokemiska oxidanter/marknära ozon

Halterna av fotokemiska oxidanter, främst Av riksdagen antagna mål och ozon, är periodvis över vad hälsa och miljö inriktningar: tål. I Svealand är medelvärdet av ozonhalten Utsläppen av flyktiga organiska ämnen under vegetationssäsongen 50-70 procent för bör minska med 50 procent till år 2000 högt. räknat från 1988 års nivå. Vi utsätts idag för skadliga ozonhalter un- (Prop. 1990/91:90, s. 25, JoU 30, rskr. 338) der tio gånger så lång tid som kan anses vara acceptabelt. Utsläppen av kväveoxider bör minska Utsläppen i både Sverige och övriga Europa med 30 procent mellan åren 1980 och av ozonbildande föreningar som flyktiga orga- 2000. niska ämnen och kväveoxider, måste minska (Prop. 1984/85:127, s. 6, JoU 28, rskr. 275, prop. kraftigt för att nivåerna ska bli oskadliga. De 1990/91:90, s. 25, Jou 30, rskr. 338) svenska utsläppen av flyktiga organiska ämnen minskar. Med nuvarande åtgärder kommer de nästan att ha halverats till år 2000. Däremot är åtgärderna mot utsläppen av kväveoxider otillräckliga för att minska utsläppen så mycket att det mål som riksdagen antagit uppnås.

Figur 13 Antal timmar per dygn med ozonhalter över 120 respektive 150 1g/m, vid Rörvik juni-augusti 1994.

Antal timmar/dygn 16 14

[0 >150 ug/m?

120 ug/m?

5 10 15 20 25 30 5 10 15 20 25 30 5 10 15 20 25 30 Juni Augusti

Sommaren 1994 uppmättes ovanligt höga halter av märknära ozon. För höga halter skadar växtligheten. Den kritiska nivån för människor är 120 mikrogram per kubikmeter under högst tolv timmar varje år och nivån 150 mikrogram bör inte överskridas alls. Under juli månad överskreds båda gränserna. Källa: IVL, Miljöövervakningsprogrammet. 12

Skr. 1994/95:120

Figur 14 Utsläpp av flyktiga organiska ämnen (VOOC) till luft i Sverige 1000 ton/år.

Tusen ton 700 600

— Hushåll och 500 1 bekmpn. medel

200 Trafik

300 200 ndustri 100 I- och värme-

produktion

1988 1990 1992

De svenska utsläppen av flyktiga organiska ämnen kommer nästan att halveras till år 2000 med nuvarande åtgärdsprogram. Källa: SCB, Na 18 SM 9402 samt SNV Rapport 4312

Skr. 1994/95:120

5 - Tätorternas luftföroreningar och buller

Luftföroreningar i tätorter

Av riksdagen antagna mål och

Luften har blivit bättre i svenska tätorter, trots

inriktningar:

att trafiken ökat. Utsläppen av sot och svavel- Luftkvaliteten skall förbättras så att de

dioxid har minskat. Halterna av kväveoxider återstående riskerna för människors hälsa

ligger fortfarande över Naturvårdsverkets rikttill följd av utsläpp av luftföroreningar

värden på många håll. från trafik, industri och energianläggning-

Förbättringen beror främst på att både inar undanröjs.

dustri och kommunala värmeverk minskat sin (Prop. 1990/91:90, s. 31, JoU 30, rskr. 338)

användning av fossila bränslen eller har gått

över till lågsvavliga sådana. Även stoftrening- Den värdefulla kulturmiljön i städerna

en har förbättrats. Utbyggnaden av fjärrvärskall bevaras.

menäten är en annan orsak. Hetvattenproduk- (Prop. 1990/91:90, s. 31, JoU 30, rskr. 338)

tionen sker idag oftast i anläggningar med bra

reningsutrustning. Buller i tätorter bör minska så att det kommer att ligga under Naturvårdsverkets

Vägtrafikens utsläpp

riktlinjer.

Trafiken står för 70-80 procent av de totala ut-

(Prop. 1990/91:90, s. 31, JoU 30, rskr. 338)

släppen av kväveoxider och många andra äm-

nen (ej svavel) i tätorter. För höga halter av Vid år 2 000 skall halterna av koloxid, kväveoxider, svaveldioxid, sot och partiklar kväveoxider är ett hälsoproblem vid starkt tra-

underskrida de riktvärden som utarbetats av Naturvårdsverket.

Figur 15 Miljöindex för luftkvalitet i tätorter (Prop. 1990/91:90, s. 31, JoU 30, rskr. 338)

sammanvägt 1986/87-1993/94.

Utsläppen av cancerframkallande ämnen i Index

150 tätorterna skall halveras till år 2005.

(Prop. 1990/91:90,; s.31, JoU 30, rskr. 338)

100 SS

75

50

25

0

1986/87 1988/89 1990/91 1992/93

Ett miljöindex för luftkvalitet2n vintertid i tätorter i

Sverige har beräknats genom sammanvägning av

befolkningstal och halter av svaveldioxid, sot och

kväveoxid. Index för 1990 har satts till 100.

Källa: SCB, Na 24 SM 9401.

Skr. 1994/95:120

fikerade gator (mer än 20000 fordon per Buller

dygn).

Trafikbuller är ett landsomfattande problem

På sikt minskar utsläppen tack vare att allt

som berör mer än två miljoner människor. De fler bilar har katalysatorer. Takten i och effek-

flesta av dessa, ca 70 procent, bor i tätorter. Till ten av detta är beroende av hur trafiken ut-

skillnad från hälsoeffekter vid luftföroreningar vecklas. År 1990 var dock omkring 300 000

är inte bullerstörningar lika hårt knutna till människor utsatta för halter över gränsvärdet

storstadsområdena. Bara 15-20 procent av de för kväveoxider. Huvuddelen av dessa bor i

som utsätts för buller över 55 dB bor i de tre Stockholm och Göteborg.

storstadsområdena.

När det gäller kolväten, såsom flyktiga or-

Antalet bullerstörda har halverats sedan ganiska ämnen och polyaromatiska kolväten,

1960-talet. Detta beror främst på att trafiken är mätunderlaget så bristfälligt att man inte

avletts från bostads- och centrumområden. kan dra några säkra slutsatser om trender.

Gränsen för vad som anses störande har Dessa typer av föreningar är skadliga för häl-

satts vid 55 decibel vid bostadshusets yttervägg san. Uppskattningar med hjälp av modeller ty-

och 45 decibel inomhus. der på att de orsakar cirka 225 fall av cancer

varje år.

Figur 16 Antal bullerexponerade personer i

Utsläppen av luftföroreningar från trafiken

Sverige i tusental, (>55dBA ekv. nivå). har under senare år förändrats på följande sätt:

Antal invånare i tusental Kväveoxider + 290 1980-92

120 Kolväten -209N0 1988-92

1004 Partiklar — 5040 1975-87

807 Koloxid - 39 1980-88

607 Svaveldioxid -700 1980-92

404

207 De krav på bland annat miljöklassade bilar

g 55-60 60-65 65-70 >70 dBA som införts nu kan få fullt genomslag omkring

år 2010. Om omsättningen av miljöklassade bi- El Storstäder CJ Storstadsförorter CI Landsbygd

lar blir maximal beräknas utsläppen från trafi-

Var fjärde svensk störs av buller. Men bara 15-20 ken ändras enligt följande:

procent av de som utsätts för nivåer över 55 dB bor i

storstäder. Källa: SNV Rapport 4036.

Kväveoxider -60Y0 1980-2010

Svaveldioxid + 0 1980-2010

Ovanstående siffror är beräknade utifrån svenska förhållanden. Ett EU-medlemskap får konsekvensen att miljöklass 1 för personbilar inte längre ges rabatt på försäljningsskatten.

Skr. 1994/95:120

6¶Övergödning

mycket syre. Vidsträckta områden av Öster- Av riksdagen antagna mål och sjöns och Kattegatts djupbottnar lider nu av

inriktningar: syrebrist eller är till och med helt syrefria. På

dessa slås bottenfaunan ut. Torsken. vars ägg Naturligt förekommande arter i havs- och utvecklas ovan djuphålorna, får svårt att fortvattenområden skall kunna bevaras i livsplanta sig. Även i kraftigt övergödda sjöar är kraftiga, balanserade populationer. (Prop. 1990/91:90, s. 41, JoU 30, rskr. 338) syrebrist ett problem.

Det syrgasrika saltvatteninbrottet i Östersjön 1993, som var det första på 16 år, har för- Föroreningar skall inte begränsa användningen av vatten från sjöar och vattendrag bättrat situationen. Syrehalterna 1 Gotlandssamt grundvatten som vattentäkt. djupet var våren 1994 de högsta på 30 år. Men

(Prop. 1990/91:90, s. 41, JoU 30, rskr. 338) det är för närvarande oklart om förbättringen är tillräcklig. Saltvatteninbrott har förekommit De vattenburna utsläppen av kväve från även under 1994 men effekterna av dessa är mänskliga verksamheter skall halveras ännu ej klarlagda. mellan 1985 och 1995. Övergödningen av haven beror både av till- (Prop. 1990/91:90, s. 41, JoU 30, rskr. 338) försel av fosfor och kväve. För flertalet växtar-

ter är det, till skillnad från i insjöarna, kväve Ammoniakutsläppen bör minska med 25 som styr tillväxten. Under den senaste tjugoprocent mellan 1980 och 1995. årsperioden har halterna av fosfor och kväve i

(Prop. 1990/91:90, s. 41, JoU 30, rskr. 338) haven i stort sett fördubblats. De största utsläppskällorna till vatten är jordbruk och avloppsvatten.

Nuvarande svenska mål att minska luftutsläppen med 30 procent för kväveoxider kom-

mer inte att nås med nuvarande åtgärder. Målet om minska utsläppen av ammoniak med 25

procent kommer inte kunna nås, men kväve- Övergödningen är det miljöproblem som påläckaget kommer inte att minska med 50 proverkat störst arealer i Sverige. Från den norska cent till år 1995, eftersom vidtagna åtgärder

kusten i väst till Ålands hav i ost är havet bitvis

inte når full effekt förrän efter ytterligare nåkraftigt övergött. Dessutom är var sjätte sjö got år. alltför näringsrik. Särskilt allvarligt är läget

För insjöarna är läget något bättre. Utsläpomkring stora tätorts- och jordbruksområden. pen från två av de största fosforkällorna (av- Även marken påverkas. I många skogar, loppsanläggningar och industri) har minskat ängar och hagmarker har floran förändrats gebetydligt under 1980- och 1990-talen. nom att kväveälskande växter brett ut sig.

Mycket återstår dock att göra, framför allt I sjöar och hav leder övergödningen, förutinom jordbrukssektorn. Det finns också fortfaom algblomningar och förändringar i artsamrande ett stort antal fastigheter i glesbygd med mansättningen, till igenväxning och sämre undermålig avloppsrening. badvatten.

I stora delar av Sverige överskrider kväve- När de stora mängderna alger och annan nedfallet den kritiska belastningen, dvs den biomassa ska brytas ned krävs tillgång till

Skr. 1994/95:120

Figur 17 - Antropogen tillförsel av fosfor till ha- Figur 19 Utsläpp av kväveoxider (NO),) från oli-

ven 1990. ka utsläppskällor 1980-1993, tusen ton/år.

Tusen ton/år 600

500 Totalt 400 ; Samfärdsel 300 Mål för NOx

200 utsläpp 1995

100 å Förbränning IndustriprocesSer "=== 0 UN i TT T | 1980 82 84 86 88 90 92 Avloppsanläggningarnas, industrins samt jord- och

skogsbrukets andel av fosforutsläppen har minskat Målet att minska utsläppen av kväve oxid med 30 radikalt. Källa SNV Rapport 4147. procent i Sverige mellan åren 1980 och 1995 kommer inte att nås. Källa: SCB, Na 18 SM 9404 samt SNV Rapport 4381.

Figur 20 Utsläpp till luft i Sverige av ammoniak Figur 18 Kvävebelastning via vattendrag på (NHs) 1 000 ton. Östersjön 1990. Antropogent och naturligt.

Övrigt består av skogs- och industri- 2190 60r processer och RE energianläggningar 2120

50 SR

: Mål 1995 40 oo

30- Jordbruk 20 — I 10 ER —X 0 5 10 15 20 2590 [0] L L L L 1987/88 1990/91 1992/93

Under de senaste tjugo åren har halterna av kväve i Östersjön fördubblats. Mycket kommer från de forna öststaterna. Källa: SNV, Miljöövervakningsprogram- Källa: SCB, Na 18 SM 9404 samt SNV Rapport met PLC 90, (Helcom) och Riverine Input 90, (Par- 4381. com).

belastning naturen tål. För att nå denna måste utsläppen av kväveföreningar i Europa minska med 70-80 procent jämfört med 1990 års nivåer. Nuvarande internationella avtal tyder på att belastningen bara kommer att minska med 20-30 procent.

Skr. 1994/95:120

7¶Påverkan genom metaller

Tungmetaller som kvicksilver, kadmium och Av riksdagen antagna mål och bly kan ge skador på växter och djur. Eftersom inriktningar: de ackumuleras i näringskedjorna innebär

höga halter också en risk för människor. Tillförseln av tungmetaller till mark och

Den stora, och hela tiden ökande, mängden vatten får inte överstiga den naturliga hal-

metaller i produkter, avfall och förorenad ten i miljön med mer än vissa procenttal.

mark är ett potentiellt hot för miljön i framti- Dessa procenttal varierar mellan olika

den. metaller och mellan olika geografiska områden beroende på miljöns känslighet. De allvarligaste miljöeffekterna är: (Prop. 1990/91:90, s. 244, JoU 30, rskr. 338)

e hög kvicksilverhalt i insjöfisk Användningen av kvicksilver bör på sikt e i vissa fall hög kadmiumhalt i spannmål från avvecklas. södra Sverige (Prop. 1990/91:90, s. 245, JoU 30, rskr. 338)

e höga bly-, kvicksilver- och kadmiumhalter i

skogsmark Användningen av bly bör på sikt avvecklas. De höga tungmetallhalterna i viss insjöfisk, (Prop. 1990/91:90, s. 249, JoU 30, rskr. 338) spannmål och skogsmark är framförallt orsa-

kade av metallnedfall från luften. Nedfallet Användningen av kadmium måste mins- härrör till största delen från andra länder. I kas kraftigt. södra Sverige kommer till exempel så mycket (Prop. 1990/91:90, s. 252, JoU 30, rskr. 338) som 90 procent av kadmiumnedfallet från ut-

landet. Användningen av arsenik-och kromfören-

Figur 21 Kadmium i strömmingslever, ålder 3-4 ingar i träskyddsmedel måste minskas

år Landsort, 1981-93 (ug/g torrvikt). kraftigt. (Prop. 1990/91:90, s. 255, JoU 30, rskr. 338) ny/g torrvikt

3,5 Diffus spridning av kvicksilver hör inte 3,0 + hemma i ett krets-loppssamhälle. Använd-

2,5 ningen av amalgam inom tandvården bör avvecklas senast till år 1997. Övrig kvick- 2,0 silveranvändning bör avvecklas till år 2000. (Prop. 1993/94:163, JoU 23, rskr. 273) 1,0

0,5

0 = T , T T - T T T r T - r

1980 1982 1984 1986 1988 1990 1992

Halterna av metaller, bland annat kadmium, i ström-

ming stiger. Källa: Miljöövervakningsprogrammet,

Naturhistoriska riksmuséet.

Skr. 1994/95:120

Sedan 1985 har nedfallet av bly över Sverige lan 1985 och 1995 kommer i huvudsak att nås minskat med 30 procent och nedfallet av kad- med undantag för nickel. För kadmium råder mium med 15 procent. dock en viss tveksamhet. För kadmium från Detta räcker emellertid inte. Halterna av handelsgödsel t.ex., har det ej satts upp ett bly i marken ökar fortfarande genom att mer kvantitativt mål. Tillförseln av kadmium från bly tillförs än vad som lakas ut. För att kadmi- handelsgödsel är idag ca 30 procent jämfört umhalterna i spannmål ska nå acceptabla nivå- med tillförseln år 1970. er (0,1 mikrogram per gram torr kärna) måste Utsläppen i Sverige av tungmetaller till vatbelastningen halveras. ten har minskat kraftigt. Från Polen, Ryssland Även kvicksilverhalterna i mark ökar ge- och Baltikum är dock utsläppen fortfarande nom att mer tillförs än vad som lakas ut. För att mycket stora. Floder som har sitt utlopp i Östvi på sikt ska få acceptabla halter i insjöfisk ersjön för med sig tungmetaller från de inre demåste nedfallet minska med 80 procent. larna av dessa länder. Den svenska ambitionen att minska utsläp- Nedfallet av metaller från bland annat kolpen av kvicksilver, kadmium, bly, koppar, zink, förbränning i andra länder står också för en nickel, krom och arsenik med 50 procent mel- mycket stor del av belastningen.

Figur 22 Metalltillförseln till de hav som omger Sverige, 1990.

Bly (3 000 ton/år) Koppar (2 750 ton/år) Övriga 390 Övriga 826 Lettland 720 Finland Sverige 59 112 > Ryssland 3200

Polen 24940 Ryssland Sverige 6120 24/0

Polen 2590

Zink (11 700 ton/år) Kadmium (140 ton/år) Övriga 126 Övriga 426 — Ryssland 62 Finland 326 Sverige 520 Finland 12260 Ryssland 31240

vd | Polen Sverige 482 3020 Polen 600

Tungmetallutsläppen till vatten har minskat mycket kraftigt under de senaste årtiondena. Men utsläppen från de forna öststaterna är emellertid fortfarande mycket stora. Källa: Metallerna och miljön SNV Rapport 4135.

Skr. 1994/95:120

Figur 23 Svenska metallutsläpp 1985-95.

Ton/år 180 160

1985 90 95 1985 90 95 1985 90 95 1985 90 95 Nickel Arsenik Krom Koppar

Ton/år å onör 2.000 + 8 3 2. - Luft 1600 6 tt Vatten

12004 57 4-4

1985 1990 199 1985 1990 1995 1985 1990 1995 1985 1990 1995 Bly Zink Kvicksilver Kadmium

1995 kommer utsläppen av bly att ha minskat med 70 procent och utsläppen av zink ha halverats. Det är tveksamt om målen med att minska utsläppen av nickel, kvicksilver och kadmium kommer att nås. Källa: Metallerna och miljön SNV Rapport 4135.

Skr. 1994/95:120

S& Påverkan av organiska miljögifter

Stabila organiska ämnen finns över hela jor-

Av riksdagen antagna mål och

den. Spridningen sker med vindarna, med inriktningar: havsströmmarna, via levande organismer och Utsläppen av stabila organiska ämnen inte minst genom handel med olika produkter. skall begränsas, så att de till sekelskiftet De flesta stabila organiska ämnen framnått en sådan nivå att miljön inte tar ska- ställs av människan. I allmänhet är halterna da. Stabila organiska och miljöskadliga förhöjda i närheten av större städer och induämnen skall på sikt inte få förekomma i strisamhällen. miljön. Föreningar som innehåller stabila organis- (Prop. 1990/91:90, s. 41, JoU 30, rskr. 338) ka ämnen är ofta fettlösliga och binds lätt till partiklar och annat organiskt material. Ibland är de ekologiska effekterna mycket tydliga. DDT sätter till exempel ned olika däggdjurs och fåglars förmåga att fortplanta sig.

Koncentrationerna av DDT, PCB, polyklorerade naftalener (PCN), polybromerade difenyletrar (PBDE) och dioxiner är högst i södra Sverige.

I havet är situationen en annan. Halterna är högst i norra Östersjön, medan de är lägre i norra Bottenviken och på västkusten. Djur Figur 24 Halter av PCB och Hexakloronaftalen som tar sin föda ur havet har koncentrationer (HXCN) i sillgrissleägg från Stora Karlsö 1974—- av stabila organiska ämnen i vävnaderna som 1988. är 10-100 gånger större än hos rent landlevande arter. mny/g fettvikt, PCB (ppm) & ng/g fetivikt, HXCN (ppb) O Svårnedbrytbara organiska ämnen är fett- 350 lösliga och samlas lätt i vävnaderna hos exempelvis feta fiskarter som lax och strömming. 300 + e Människan får i sig dessa ämnen främst genom e födan.

Under de senaste årtiondena har halterna 200 av DDT, toxafener, PCB, dioxinlika PCB och dioxiner i vävnader sjunkit, i fisk till en tiondel av då uppmätta värden. Även koncentratione- 1004 rna i modersmjölk har minskat. Halterna verkar nu ha stabiliserats på en lägre nivå.

50 .

Däremot ökar koncentrationerna av PBDE 0 RT T T T T T

i sillgrissleägg. Ämnet finns i flamskyddsme-

1974 76 78 80 82 84 86 88 del. Samma tendens har tidigare konstaterats i Sillgrisslan, som tar sin föda ur havet, är mera utsatt sediment. Variationerna under 1980-talet var för PCB än heli landlevande djur. Halterna är dock- emellertid så stora att det är svårt att säga om på väg ned. Källa: Järnberg et al. Environ. Sci. Tehkoncentrationerna fortsätter att öka. nol. Vol. 27, No. 7, 1993.

Skr. 1994/95:120

Figur 25 Dioxiner (PCDD och PCDF) och PCB i Figur 27 Utsläpp av klorerade organiska äm-

bröstmjölk. nen, (AOX) till vatten från massablekerierer samt produktion av blekt massa, 1988-1993. Tox. eg. pg/g fett 160 —-—— 7 Utsläpp (AOX) tusen ton

g

Lu PCDD

140 4 -

120 100 SE re

80 + 60

40 PRE 1988 1989 1990 1991 1992 1993 20 I Sulfatmassa I Sulfitmassa 077972 4976 1980 1985 1989 Produktion av blekt kemisk massa miljoner ton

Halterna av dioxiner och PCB i modersmjölk verkar nu ha stabiliserats på en lägre nivå. Källa: Norén, 1990. The science of the Total Environment 139/40 (1993) 347-355.

Figur 26 Medelkoncentrationerna av PBDE i sollgrissleägg från Stora Karlsö 1969-1992, ng/g fett. 0 å SE Sd

1988 1989 1990 1991 1992 1993 ng/g fett

1600 Utvecklingen inom skogsindustrin går mot helt klorfri blekning. Därmed minskar utsläppen av högklorera-

14005 ET de organiska ämnen. Källa: ITM, Stockholms univ./

12005 SNV miljöövervakningsprogrammet.

800 ÅA

600 JA

400 =

Orr Tr TS 1968 1972 1976 1980 1984 1988 1992

Koncentrationerna av PBDE i sillgrissleägg ökar. Ämnet finns i flamskyddsmedel. Källa ITM, Stockholms univ./Miljöövervakningsprogrammet.

22:

Skr. 1994/95:120

9 Introduktion och spridning

av främmande organismer

Utvecklingen och användningen av genetiskt

Av riksdagen antagna mål och

modifierade organismer väntas få allt större inriktningar: betydelse, både i Sverige och utomlands. Införandet av främmande arter eller ge- I Sverige förekommer dessa främst inom netiskt modifierade organismer skall ske jordbruk och läkemedelsindustri. Utsättningmed stor restriktivitet och under betryg- en av genmanipulerade växter är tillståndsgande kontroll så att förutsättningarna pliktig sedan 1989 och utsättning av biologiska för den inhemska floran och faunan inte bekämpningsmedel kräver tillstånd sedan äventyras. 1993. Från den 1 juli 1994 har vi en heltäckande (Prop=l990791:90, s-35. JoU 30, rskr. 338) gentekniklag.

Den första utsättningen gjordes 1989. Sedan dess ökar antalet ansökningar i en allt snabbare takt.

Hittills har genetiskt förändrade varianter av raps, potatis, sockerbeta och asp godkänts. Detta rör försöksutsättningar. Under 1994 genomförs sortprovning av raps i Sverige, vilket är ett steg närmare en färdig produkt.

Figur 28 Antal utsättningar av främmande Figur 29 Antal genmanipulerade arter. organismer i Sverige 1989-1994.

Antal 10 g9+ Vårraps

77

Potatis 67 54

Sockerbetor

Hybridasp-

poppel

0 1 2 3 4 5 6 7 8 1989 1990 1991 1992 1993 1994 Antal arter

Utsättningen av genmanipulerade växter är till- Vårraps och potatis är de grödor som det har gjorts ståndspliktig i Sverige sedan 1989. Fler och fler för- flest utsättningar av i Sverige. Källa: Statens Jordsök görs. Källa: Statens Jordb ruksverk. bruksverk.

Skr. 1994/95:120

Endast en ansökan har fått avslag sedan Figur 30 Antal EU-godkända försök med växter tillståndspliken infördes. Det skedde 1993 och gällde ett försök att göra trädet asp härdigare Raps mot kyla genom att införa en gen från ishavs-

Majs torsk. Tillstånd gavs sedan 1994 efter ny ansökan. Potatis

Främmande organismer, som inte är gen-

Sockerbetor manipulerade, omfattas inte av denna typ av reglering men genomgår ändå en miljöbedöm-

Tomater ning. Ett exempel på detta är biologiska bekämpningsmedel. Chicory

Inom EU regleras genmanipulation genom

Tobak två bioteknikdirektiv. Enligt dessa ska varje

| T T T it T 7 T t | land informera om vilka försök som fått klar- 0 20 40 60 80 100 tecken. Från det att bioteknikdirektiven börja- Antal godkända försök de gälla hösten 1991 till den 1 juli 1994 hade to- Inom EU har 292 försök med genmanipulation godtalt 292 försök godkänts. Av dessa gällde 17 känts. Figuren visar de 275 växtförsöken. Övriga stycken virus eller bakterier och resten växter. försök har gällt virus och bakterier.

Källa: EG Doc XI/559/94.

EU har godkänt tre olika genetiskt förändrade produkter. Det rör sig om två virusbaserade vacciner och en tobaksplanta. Dessa om-fattas även av EES-avtalet.

Skr. 1994/95:120

10 - Nyttjande av mark och vatten som

produktions- och försörjningsresurs

Sveriges yta är 450 000 km?. Av dessa är 411 — Figur 31 Markanvändningen i Sverige.

000 km? landyta och 39 000 km? vattenyta. (kanse Landarealen består av: [7] Fjällbjörkskog

Övrig skog

e 11000 km? bebyggd mark

[ETT Jordbruksmark

e 35 000 km? jordbruksmark EM ran

e 236 000 km? skogsmark

e 129 000 km? övrig mark

Mellan åren 1980 och 1990 ökade den bebyggda marken med 325 km? medan jordbruksmarken minskade med 1 000 km?. Sedan 1960 har jordbruksmarken minskat med omkring 4 400 km”. Markanvändningen varierar mycket mellan olika län.

Skogsbruk

FINLAND Sverige är ett skogsland. Hela 59 procent av landytan är täckt av skog. Det som händer i skogen och med skogen har därför mycket stor betydelse för landets miljö som helhet.

Tillväxten i skogen har fördubblats sedan 1920-talet. 1993 var den omkring 100 miljoner kubikmeter. 65-70 procent av den årliga tillväxten avverkas, vilket innebär att virkesförrådet för närvarande ökar.

Förändringarna av vårt sätt att utnyttja skogen har sedan 1800-talet medfört en utarmning av skogslandskapets biologiska mångfald. Många arter har missgynnats av den brist på gammal skog och grova träd och j . än mer av den brist på död ved som är ound- faland Fo Växjö viklig i brukad skog oavsett avverkningsmetod. > SS

I Skåne Kristianstad

Skogsbruket har under senare år utveck- Malmö i lats mot allt bättre naturhänsyn. En nyligen

DANMARK gjord uppföljning av ett stort antal avverkningar visar att 75 procent uppfyller alla krav POLEN på naturhänsyn, jämfört med 50 procent för två och ett halvt år sedan. Källa: SNV. Monitor 14.

Skr. 1994/95:120

Riksskogstaxeringen har gjort ett försök att Av riksdagen antagna mål och undersöka hur några faktorer, som talar om inriktningar: hur skogen mår, påverkas av skogsbruk, se fi- Naturresurserna skall nyttjas på ett lång- gur 32-34. siktigt hållbart sätt.

Jordbruk

(Prop. 1990/91:90, s.37, JoU 30, rskr. 338)

För att balansera tillgång och efterfrågan mås- Förnybara resurser skall utnyttjas inom te produktionen av spannmål minska. Ett omramen för ekosystemets produktionsför- ställningsprogram till ett avreglerat jordbruk måga. Användningen av icke förnybara började därför genomföras 1991. 1994 ingick naturresurser skall i ännu högre grad präg- 13 procent av landets åkerareal i omställningslas av en ansvarsfull hushållning. programmet. Det motsvarar 3 630 kvadratkilo- (Prop. 1990/91:90, s. 35, JoU 30, rskr. 338) meter. Den största andelen omställd mark

finns i norra Götaland och i södra och östra Skogsmarkens naturgivna produktionsför- Svealand. måga skall bevaras. En biologisk mångfald En alternativ användning kan i många fall och genetisk variation i skogen skall säk- ge positiva effekter för miljön. Nästan hälften ras. Skogen skall brukas så att växt- och (45 procent) av den omställda marken ligger i djurarter som naturligt hör hemma i sko- vänteläge, dvs någon ny alternativ användning gen ges förutsättningar att fortleva under har ännu inte kommit till stånd. naturliga betingelser och i livskraftiga be- Av den omställda mark som verkligen används stånd. Hotade arter och naturtyper skall till annat har den största delen (68 procent) bliskyddas. Skogens kulturmiljövärden samt vit betesmark. Detta leder både till en mer vadess estetiska och sociala värden skall vär- rierad flora och fauna och till att näringsläckanas. get minskar. Det finns dock en risk att bete på (Prop. 1992/93:226, s. 27, JoU 15, rskr. 352) bra jordbruksmark konkurrerar ut betesmar-

ker med betydligt större natur- och kulturvär- Skogen och skogsmarken skall utnyttjas den, till exempel ängs- och hagmarker. effektivt och ansvarsfullt så att den ger en På 20 procent av den omställda marken oduthålligt god avkastning. Skogsproduktio- las numera fleråriga alternativa grödor inklusinens inriktning skall ge handlingsfrihet i ve energiskog. Grödor som energigräs och enfråga om användningen av vad skogen

ergiskog ger ett minskat näringsläckage och en producerar. låg användning av växtnäring och bekämp- (Prop. 1992/93:226, s. 32, JoU 15, rskr. 352)

ningsmedel.

Skog odlas på knappt tio procent av den

omställda arealen medan en procent har blivit

våtmark. I dessa områden ökar antalet arter,

samtidigt som näringsläckaget minskar.

Efter EU-medlemskapet kommer Sverige

att få en ny jordbrukspolitik vilket kommer att

påverka omställningsprogrammet.

Skr. 1994/95:120

Figur 32 Andel lövträd >20 procent.

Av riksdagen antagna mål och procent inriktningar: 40

Vid val av arbetet med markanvändning och brukningsmetoder i jordbruket måste hänsyn tas till kraven på en god miljö och

30 långsiktig hushållning med naturresurserna. Målet skall vara att slå vakt om ett rikt

23 och varierat odlingslandskap och att minimera jordbrukets miljöbelastning.

20 t t t t t

(Prop. 1989/90:146, s. 49, JoU 25, rskr. 327) 83-87 86-88 87-89 88-90 89-91 90-92

Lövträd är nödvändiga för många os Götaland Åkermarken bör så långt som möjligt bi-

växters och djurs överlevnad. Den ss Svealand behållas som en betydelsefull produk- kritiska nivån för många arter lig- : S Norr tionsresurs. Den långsiktiga produktions- ger runt 20 procent. omm N NOT förmågan hos jordbruksmark som används för livsmedels- och biobränslepro-

Figur 33 Andel grova träd. duktion bör användas så att framtida återgång till livsmedelsproduktion är möjlig, procent eller för att återskapa skyddsvärda naturtyper som försvunnit på grund av uppodlingen. (Prop. 1989/90:146, s. 102, JoU 25, rskr. 327)

Tillstånd till torvtäkter skall prövas restriktivt i områden som i den kommunala planeringen angetts vara av riksintresse

0 + t + t + för naturvården, kulturmiljövården och 83-87 86-88 87-89 88-90 89-91 90-92 friluftslivet. Grova träd är viktiga för lavar, svampar, insekter och (Prop. 1990/91:90, s. 38, JoU 30, rskr. 338) fåglar som bygger bo i träden.

Grushållningsplaner upprättas för områ-

Figur 34 Gammal skog den med materialförsörjningsproblem el-

procent ler markanvändningskonflikter. I sådana områden inriktas materialförsörjningen i första hand mot bergtäkter och andra al-

os ternativa material till naturgrus. KR (Prop. 1990/91:90, s. 38, JoU 30, rskr. 338)

[0] + t t t t

83-87 86-88 87-89 88-90 89-91 90-92

Den riktigt gamla skogen erbjuder en rad livsmiljöer

som är en förutsättning för många skogslevande

arter.

Skr. 1994/95:120

Figur 35 Markfauna i tallskog, antal individer som ryms under en skosula, storlek 44.

Småringmaskar 400

Mygg- och fluglarver 20 Spindlar 10 Kvalster 19 000 Rundmaskar 100 000 Totalt c:a 120 000

Mer än hundra tusen maskar och leddjur kan dölja sig i marken under en skosula av storlek 44. Källa: SNV, Monitor 14.

Figur 36 Kvävegödsling inom jordbruket Nyttjande av vatten

JA I Sverige används varje år 3 606 miljoner ku-

N | N ton/år bikmeter vatten. Av detta kommer omkring 20

R å 350 000 procent från grundvatten.

j Vattenanvändningen är fördelad enligt föl-

/ : 300 000 jande:

j Industri 2 540 milj m? 70,4 Yo

AA an 250 000 8 snitt nh DYNA Hushåll 575 milj m 16,0 Yo

ess. "+ Handelsgödsel Jordbruk 171 milj m? 4,7 Yo

MN 200000 Övriga 320 milj m? 8,9 Ye

6 od Te 150000

Grus och torv

Stallgödsel 100-500 Produktionen av ballastmaterial, främst grus

HE RA | och krossat berg, har minskat från 140 miljoner

| | ton per år under 1970-talet till cirka 90 miljo-

| nt mt 50 000 ner ton på 1990-talet. PES ODE a Det första målet för övergång från natur-

1930 1950 i 1070 1590 grus till bergkross (30 procent) har nåtts. De 13 procent som inte utgörs av bergskross eller na-

Förbrukningen av handelsgödsel nådde ett maxiturgus är främst schaktmassor, skrotsten från mum under början av 1980-talet, men har sedan

prydnadsstentäkter och morän.

minskat. Källa: SNV Monitor 14.

Torvproduktionen varierar mycket från år till år beroende på vädret. Detta gäller särskilt brytningen av energitorv.

Skr. 1994/95:120

Figur 37 Andel omställd jordbruksmark Figur 38 Grusproduktion i Sverige 1955-1991, miljoner ton.

Miljoner ton 160 + - oe 140-

100-1 27

804 Å

60 /

of

0 T T T

1955 1960 1965 1970 1975 1980 1985 1990 Grusproduktionen har minskat betydligt sedan

1970-talets toppår. Källa: SCB.

Figur 39 Produktion av torv 1980-1993.

Tusen m? i stack.

Tusentals m?3

-4 500

Odlingstorv

[7 Energitorv

3 S 5 (0)

13 procent av Sveriges åkerareal har ställts om till

1980 1982 1984 1986 1988 1990 1992

annan produktion. Cirklarnas storlek motsvarar den totala arealen åkermark i varje region. Brytningen av energitorv varierar mycket år från år beroende på vädret. Källa: SCB.

Skr. 1994/95:120

11 Exploatering av mark och vatten

Tätorternas struktur

Av riksdagen antagna mål och

Tätorterna upptar 1,2 procent av Sveriges yta.

inriktningar:

Det motsvarar 5 000 kvadratkilometer av 450 Mark- och vattenområden med särskilt

000 kvadratkilometer. Här bor 7,1 miljoner höga naturvärden liksom ekologiskt sär-

människor, vilket motsvarar 83 procent av lanskilt känsliga områden skall så långt som

dets befolkning. Dessutom finns här 3,6 miljo-

möjligt undantas från exploatering.

ner arbetsplatser. Det är 79 procent av alla ar- (Prop. 1990/91:90, s. 39, JoU 30, rskr. 338)

betsplatser i Sverige.

De tre storstadsregionernas yta uppgår till På 1990-talet skall den fysiska planering-

1 100 kvadratkilometer (22 procent) av tätorens huvuduppgifter vara att säkerställa en

ternas yta. Befolkningen i dessa områden upplångsiktigt god hushållning med mark- och

går till 2 600 000 personer, vilket motsvarar 36 vattenresurser, främja en långsiktigt för-

procent av alla tätortsinvånare i Sverige. nuftig lokalisering av bebyggelse, anlägg-

En sådan koncentration medför både fördeningar och infrastruktur samt utveckla en

lar och nackdelar. Fördelarna utgörs av möjligrik och levande stadsmiljö samt ta hänsyn

heternas mångfald t ex tillgång till en stor och till naturens kretslopp i samhällsplane-

varierad arbetsmarknad, ett stort utbud av varingen.

ror och tjänster och tillgång till speciella ut- (Prop. 1991/92:100, bil. 15,5. 10; JoU 13, rskr.

bildningar och kulturarrangemang. En stark

213)

koncentration utgör också en förutsättning för

resurshushållning beträffande energi och in- Tätorterna bör i framtiden planeras allt

frastrukturanläggningar. tydligare utifrån uppsatta miljökrav. Ge-

nom god planering kan bl a behovet av

transporter minska. Industrier som kan

påverka människors hälsa lokaliseras så Figur 40 Antal pendlare över kommungräns

1970-1990 att tillräckliga skyddsavstånd erhålls till

områden där människor bor och vistas. Antal pendlare i tusental

Områden för friluftsliv och rekreation bör 1200

avsättas i tillräcklig omfattning.

1.000 (Prop. 1990/91:90, s. 33, JoU 30, rskr. 338)

800 Naturvårdsverket har formulerat kvali-

tetsmål för sjöar och vattendrag. För att

kunna uppnå och bibehålla en god vatten-

400 kvalitet i Sverige bör kvalitetsmålen ingå

som del i länsstyrelsernas beslutsunderlag. 200 (Prop. 1990/91:90, s. 45, JoU 30, rskr. 338) or a

1970 1975 — 1980 — 1985 — 1990

Antalet pendlare har mer än fördubblats sedan

1970. Källa: Regionalt Folkstyre, Landstingsförbun-

det, 1994.

Skr. 1994/95:120

Koncentrationen medför också nackdelar Figur 41 Svenska tätorter som t ex långa arbetsresor, bostadsområden av ofta lägre kvalitet, längre avstånd till skog och mark, luftföroreningar och buller som följd av storstadstrafik, koncentration av stora avfallsmängder etc.

Residensstäderna utgör ofta lokala centra kring vilka de mindre tätorterna är grupperade. Folkmängden i dessa varierar mellan 50 000 och 120 000 personer. I dessa bor omkring 16 procent av alla tätortsinvånare.

Mellan 1960 och 1990 ökade tätorternas samlade yta med nästan 50 procent. Folkmängdens ökning under samma tid var endast 30 procent. Den stora areella tillväxten var alltså ett uttryck för den utglesning som den ökade levnads- och bostadsstandarden medförde. Tätorternas areella tillväxt skedde med största intensitet mellan 1960 och 1980. Efter 1980 vidtog en förtätning av tätorterna, som ibland skedde på bekostnad av grönområden. Tätorternas obebyggda ytor sjönk från 44 procent (1970) till 38 procent (1990).

Transporter

Trafik- och transportytor täcker cirka 2 700 kvadratkilometer av landets yta. Omkring 80 procent av transportytorna består av vägar, 15 procent av järnvägar, resten av hamnar och flygfält.

Det sammanlagda transportarbetet utgjorde 1990 56 miljarder tonkilometer, varav 49 procent på landsvägar, 36 procent på järnväg och 14 procent via sjöfart. Tätorter

Ökningen av transportytorna under perio- Sö

1 000 000 invånare den 1970-1990 uppskattades till mellan 200

Även om transportanläggningarna upptar relativt begränsade markytor och dess aktuella 83 procent av landets befolkning bor I tätorter. tillväxt är begränsad så är deras effekter på miljön desto mer betydande.

Persontransporterna fördubblades till c:a 1200 mil per invånare och år mellan 1960 och

Skr. 1994/95:120

1990. Ökningen fortsatte även när tätorternas Av riksdagen antagna mål och tillväxt avstannade. De ständigt längre arbets-

inriktningar: resorna och den externa etableringen av af-

färscentra är två av förklaringarna. Betydelsen av sambanden mellan bebyg-

Omfattningen av arbetsresor över komgelse och trafik har uppmärksammats allt-

mungränserna har mer än fördubblats mellan mer i kommunernas och de statliga myn-

1970 och 1990 från cirka 500 000 till cirka 1 100 digheternas arbete för en god miljö. Ge-

000. Mer än hälften av ökningen inträffade nom att utveckla kunskaperna om dessa

mellan 1980 och 1990, alltså när tätortstillväxsamband skapas en grund för de åtgärder

ten avstannade. Detta kan delvis förklaras av som behövs för en samhällsutveckling som

bland annat regionaliseringen av storstadsombåde minskar behovet av transporter och

rådena och de större tätorterna. Allt fler hustransportsektorns miljöpåverkan. Det gäl-

håll bostätter sig i mindre tätorter i storstäderler således att vända den bebyggelseut-

nas omgivningar. Deras längre arbetsresor biveckling som inneburit ett ökat transport-

drar till det ökade transportarbetet och den arbete. (Prop. 1993/94:111,s. 51) ökade pendlingen. Tendensen återfinns i lan-

dets samtliga län. Behovet av grönområden i tätorter och Godstransportarbetet har ökat långsamma-

re med 37 procent från 41 miljarder tonkilometätortsnära områden skall tillgodoses i den kommunala planeringen. ter 1970 till 56 miljarder tonkilometer 1990. (Prop. 1[990/91:90;s;31, JoU-30, rskr. 338) Här ökade lastbilstrafikens andel från 43 till 49

procent, medan järnvägstrafikens andel sjönk

från 42 till 36 procent. Den eftersträvade över-

Figur 42 Allmänt tillgänglig mark

Högsta andelen allmänt tillgänglig mark finns kring Jönköpings tötort.

Skr. 1994/95:120

flyttningen av landsvägstransporterna till järn- I det område som ligger inom en femkilomevägarna uppnåddes alltså inte. terszon från våra tio största tätorter är i ge-

nomsnitt 40 procent av ytan allmänt tillgänglig

mark. Mark för friluftsliv Högsta andelen finns kring Jönköpings tät- Den allmänt tillgängliga markarealen kring ort. Där är 56 procent av ytan (200 km?) inom tätorterna varierar kraftigt inom landet. Inom femkilometerszonen allmänt tillgänglig. Lägtre kilometer från tätortsgränsen finns: sta andelen finns runt Malmö. Motsvarande

siffra där är fem procent (12 km?).

e ca 120 m? per tätortsinvånare i Malmöhus

län (lägsta värdet i landet) e ca 600 m? per tätortsinvånare i Stockholms

län

e ca 3 000 m? per tätortsinvånare i Koppar-

bergs län (högsta värdet i landet).

Skr. 1994/95:120

12 Anspråk mot särskilt värdefulla områden

I Sverige finns omkring 50 000 arter av växter,

Åv riksdagen antagna mål och svampar och djur. Det är cirka tre procent av

det totala artbeståndet i världen.

inriktningar:

När det gäller vissa artgrupper, främst mos- Representativa områden av alla förekom-

sor och lavar, är Sverige väl så artrikt som den mande naturtyper skall säkerställas. Skyd-

tropiska regnskogen. Åtskilliga arter inom det av urskogar, våtmarker och vissa na-

dessa grupper har betydande delar av sina euturtyper i odlingslandskapet bör priori-

ropeiska bestånd här. teras. Mångfalden i flora och fauna bör bi-

Det svenska beståndet av en art kan dessutbehållas. Mark bör säkerställas och göras

om vara unikt och oersättligt, även om arten bättre tillgänglig för rekreation och fri-

ifråga är lika väl, eller till och med ännu bättre, luftsliv särskilt runt våra tätorter.

representerad på andra håll i världen. Speciellt (Prop. 1987/88:85, s. 45, JoU 23, rskr. 373)

om arten hos oss lever på randen av sitt utbred-

ningsområde kan det svenska beståndet skilja Den biologiska mångfalden och den gene-

sig genetiskt från övriga bestånd av samma art. tiska variationen skall säkerställas. Växt-

Mer än 200 arter har försvunnit från Sverige och djursamhällen bevaras så att i landet

sedan slutet av förra seklet. Idag räknas nästan naturligt förekommande växt- och djurar-

1 300 arter som akut hotade eller sårbara. Ytter ges förutsättningar att fortleva under

terligare 1 900 är sällsynta eller hänsynskränaturliga betingelser och i livskraftiga be-

vande. Tillsammans utgör dessa så kallade rödstånd.

listade arter omkring sju procent av det totala

(Prop. 1990/81:90, s. 35, JoU 30, rskr. 338)

artbeståndet.

Den direkta orsaken till att arter trängs un- Viltet skall vårdas i syfte att bevara de vilt-

dan och försvinner är i de flesta fall att deras arter som tillhör landets viltbestånd och

livsmiljöer förändras eller förstörs. Att försöka att främja en med hänsyn till allmänna och

skydda en art i naturen vars naturliga livsmiljö enskilda intressen lämplig utveckling av

har gått förlorad torde i längden vara utsiktsviltstammarna.

löst. (Prop. 1986/87:58, s. 22, JOU 15, rskr. 190)

1992/93 förvärvades 124 kvadratkilometer

mark med stöd av naturvårdslagen till en kost- Naturligt förekommande arter i havs--och

nad av 200 miljoner kronor. Den totala skydvattenområdena skall.kunna bevaras i livs-

dade arealen uppgår idag till 35 000 kvadratkikraftiga, balanserade populationer. Föro-

lometer, varav 6 500 kvadratkilometer vatten. reningar skall inte begränsa användningen

Av den produktiva skogsmarken är cirka tre av vatten från sjöar och vattendrag samt

procent skyddad, varav merparten i det fjällnägrundvatten som vattentäkt.

ra området. Utanför detta område är bara 0,5 (Prop. 1990/91:90, s. 41, JoU 30, rskr. 338)

procent skyddad från skogsbruk genom avsätt-

ning av reservat. För att behålla den nuvaran-

de artrikedomen måste en mångdubbelt större

andel av skogsarealen lämnas ostörd. Ett kom-

plement till naturreservat är de nya styrme-

deln biotopskydd, naturvårdsavtal och stöd till

Skr. 1994/95:120

Figur 43 Förekomst av de nationellt rödlistade arterna i olika län.

Ryggradsdjur Kärlväxter

Mossor Lavar Svampar

Källa: SNV, Monitor 14 Över 3 000 arter i Sverige är rödlistade. Det innebär att de är hotade, sårbara, sällsynta eller hänsynskrävande. Tillsammans utgör de omkring sju procent av hela artbeståndet i landet.

Skr. 1994/95:120

naturvårdsåtgärder. Till detta kommer cirka 40 Figur 45 Skyddade naturtyper 000 kvadratkilometer lågproduktiva skogar som skyddas genom skogsvårdslagen. Öppen

vegetation

Myr- och fjällområdena har däremot redan 25700 idag ett gott skydd i form av reservat och gene- Skog

36N0 rella restriktioner mot exempelvis dikning.

I jordbrukslandskapet är det numera vanligt att värdefulla marker förblir i brukarens Övrig

öppen ägo, men att den traditionella skötseln garan- Oo,

Ma Jordbruksteras genom avtal och statlig ersättning. Mer

3 mark 190 om detta i avsnitt 6. Myr

Vatten 92,

1890 Figur 44 Skyddade arealer i Sverige

36 procent av den skyddade arealen är skog. Den

totala ytan skulle emellertid behöva mångdubblas Områdestyp Antal Total Land-

för att trygga den biologiska mångfalden.

areal areal

Källa: SCB Na 41 SM 9401 Nationalparker 23 6 334 5812 Naturreservat 1511 25 426 20 560 Naturvårdsområden = 111 1965 1259 Djurskyddsområden 932 1119 611

Summa 2 577 34 844 28 242

Den 30 juni 1994 uppgick den totala skyddade arealen till nästan 35 000 kvadratkilometer. Av dessa är 6 500 kvadratkilometer vatten.

Skr. 1994/95:120

13 Brutna kretslopp,

avfall och miljöfarliga restprodukter

Lokal Agenda 21 i Sverige Av riksdagen antagna mål och

Riksdagen har antagit prop. 1993/94 där svens-

inriktningar:

ka kommuner särskilt uppmanas att anta en lo- Källsortering av hushållsavfall bör utveck- kal Agenda 21 i enlighet med de beslut som fat-

las så att allt avfall som lämnas till slutbe-

tades vid FN:s konferens om miljö och utveckhandling från och med år 1994 sorteras i ling 1992. kategorier som möjliggör lämplig hante-

Omkring 200 svenska kommuner har besluring och så att förbränning och deponering tat att inleda sitt arbete med Agenda 21. I av osorterat avfall i allt väsentligt skall ha många kommuner har projektledare anställts upphört vid utgången av 1993. och man har initierat dialoger med näringsliv, (Prop. 1989/90:100, bil. 16, s. 58, JoU 16, rskr. skolor, föreningar, jordbrukare m.fl. för att fin-

241)

na arbetsmetoder och formulera målsättning-

ar. Miljökataloger, nyhetsbrev och konferen- Källsortering av avfall är av central betyser används för att engagera medborgarna. delse i arbetet med att kretsloppsanpassa Hittills rör de flesta projekten ekologiskt odlaavfallshanteringen. I syfte att påskynda de livsmedel, kemikalier, avfall, utbildning, dithän bör en avfallsbeskattning övervävåtmarker och energi. Både ideella organisagas. tioner, studieförbund och myndigheter är in- (Prop. 1992/93:180, JoU 14, rskr. 344, s. 90) volverade i arbetet med lokala Agenda 21 på

central nivå för utbyte av information och erfa- Miljöpolitiken skall underlätta industrins renheter. anpassning till kretsloppssamhället, bl a

För att stimulera arbetet med lokal Agenda genom att skapa goda förutsättningar för 21 delade regeringen ut 7 miljoner kronor till användning äv förnybara resurser, energi- 39 projekt, som drivs av kommuner eller ideelsnåla processer, återanvändning och återla organisationer. Resultaten av projekten ska vinning. redovisas under hösten 1995. (Prop. 1992/93:180, s. 18, JoU 14, rskr. 344)

Kommunal avfallshantering

Åtgärder inom jord- och skogsbruket, i I september 1994 hade 187 av Sveriges 286 transportsektorn, inom energiförsörjningkommuner fastställt sina avfallsplaner. Många en och i industrin skall inriktas mot ett rehar byggt ut återvinningscentraler och -statiosurssnålt kretsloppssamhälle. ner. (Prop. 1992/93:180, s..20, JoU 14, rskr. 344)

Hushållens källsorteringen omfattar i de

flesta kommuner separation av papper, glas,

batterier och miljöfarligt avfall. För returpap-

per och förpackningar gäller idag producent-

ansvar. Därmed är det producenterna som är

ansvariga för insamlingssystemen.

Riksdagens mål att förbränning och depo-

nering av osorterat avfall i huvudsak skulle ha

Skr. 1994/95:120

upphört vid utgången av 1993 uppnåddes inte. Av riksdagen antagna mål och För att klara detta och för att stimulera till inriktningar: ökad sortering av avfall har flera kommuner Eftersom kommunerna spelar en avgöran- infört differentierade avfallstaxor för hushålls-

avfall. Många har också infört, eller tänker inde roll i arbetet för att ställa om till ett kretsloppsanpassat samhälle bör krets- föra, differentierade taxor på avfallsupplagen. loppsprincipen få stort genomslag i kom- Syftet med detta är att öka sorteringen av inmunernas arbete för att omsätta och kon- dustriavfall och avfall från byggnads- och rivkretisera Riokonferensens handlingspro- ningsverksamhet. gram Agenda 21 i lokala program för en Idag satsar kommunerna också i ökad uthållbar utveckling. Centrala miljömyndig- sträckning på hemkompostering av trädgårdsheter och länsstyrelser bör stödja kommu- avfall och i vissa fall även matavfall för att nernas arbete. minska mängden hushållssopor. I Sverige finns (Prop. 1992/93:180, s. 32, JoU 14, rskr. 344) idag cirka 300 kommunala avfallsupplag i drift

och omkring 4 000 nedlagda. Insamlingsmålet för försålda lösa och fast Deponigas bildas i avfallsupplag med orgamonterade NIiCd-batterier skall vara 90 niskt avfall. Gasen innehåller metan och koldiprocent. oxid. Vid ungefär 50 deponier finns anlägg- (Prop. 1990/91:90, s. 254, JoU 30, rskr. 338) ningar för utvinning av deponigas.

Lakvatten från avfallsupplagen riskerar att

på sikt förorena omgivande mark- och vatten-

områden om inte nuvarande lakvattenhante-

ring utvecklas och förbättras. Grundvattnet

kan också vara hotat.

Figur 46 Kommunalt genererat avfall 1990 i några utvalda länder, kg/capita

USA

Finland

Kanada

Holland

Norge

Schweiz

Japan

Sverige

Tyskland

Italien

Spanien

Grekland

Portugal

Källa: Environmental 0 100 200 300 400 500 600 700 800 Indicators OECD, 1991. kg/capita

Skr. 1994/95:120

Förorenade områden

Av riksdagen antägna mål och

I Sverige finns tusentals områden som förore-

inriktningar:

nats av industriell verksamhet. Hittills har mer Som riktlinjer för en kretsloppsanpassad

än 1 700 objekt identifierats. 1 450 av dessa samhällsutveckling skall gälla att ekono-

måste åtgärdas eller i varje fall undersökas vimiska styrmedel i ökad omfattning skall

dare. utvecklas och användas inom miljöpoliti-

Till dessa kommer omkring 500 kommunala ken.

deponier med blandat avfall och några hundra (Prop. 1992/93:180, s. 36, JoU 14, rskr. 344)

objekt från försvarets verksamhet.

Av de hittills kartlagda områdena står Som riktlinjer för en kretsloppsanpassad

skogsindustrisektorn (träimpregnering, massautveckling skall gälla att nya produktgrup-

och pappersindustri) för 49 procent av de idenper och varuområden successivt anges för

tifierade objekten. Metallsektorn (gruvinduproducentansvar. Inom flera områden på-

stri, järn- och stålindustri, metallverk, ytbegår redan arbete i denna riktning, t ex när

handlingsindustri) står för 20 procent och kedet gäller skrotdäck och bilar. Andra om-

misektorn (kloralkaliindustri, gasverk) för 17 råden som bör bli aktuella inom kort är

procent. plaster, byggnadsmaterial, elektroniska

Metallföroreningar är vanligast. De föreoch elektriska produkter.

kommer i flest objekt och i de största mängder- (Prop: 1992/93:180, s. 98, JoU 14, rskr. 344)

na. Därefter kommer petroleumkolväten och

klorerade kolväten. För plaster bör bättre hushållning ske med

Dessa förorenade områden utgör betydansådant plastmaterial som framställs ur

de källor för läckage av ämnen som idag inte ändliga naturresurser genom ökad återan-

längre får användas eller håller på att avveckvändning och materialåtervinning. Sär-

las, exempelvis kvicksilver och PCB. skilt. miljöbelastande plastmaterial bör

undvikas helt. Utvecklingen av alternativa

plastmaterial, som kan tillverkas av förny-

bara råvaror, bör stödjas.

(Prop. 1992/93:180, s. 100, JoU 14, rskr. 344) Figur 47 Områden förorenade av miljöskadlig

verksamhet

Nuvarande bilskrotningssystem skall ut- Övrigt

Avfall 3940 formas till ett återvinningssystem där till- 80 Metallindustri

Trafik 2090 verkare och importörer har fysiskt och

3A0 ekonomiskt ansvar att ta tillbaka uttjänta

bilar och återvinna material från dem.

(Prop. 1992/93:180, s. 106; JoU 14, rskr. 344)

Kemi-

Inriktning: industri

1790 Återtagningsmålet för dryckesförpack-

ningar skall vara minst 90 procent. Skogsindustri

(Prop. 1989/90:100, bil. 16, s. 58, JoU 16, rskr. 4990 241)

Av de 1 200 förorenade områden som hittills under-

sökts står skogsindustrin, metallinindustrin och ke-

miindustrin för flertalet.

Källa: Efterbehandlingsdatabasen, SNV, Km.

Skr. 1994/95:120

För att miljömålen för metaller och svår- Figur 48 Behandlade mängder miljöfarligt

avfall nedbrytbara organiska ämnen ska kunna nås måste dessa områden åtgärdas.

Avfallsslag Ton

Erfarenheter från andra länder visar att problemets omfattning blir allt större i takt Oljeavfall 140 000

Uppskattningar har gjorts för att dimensio- Avfall som innehåller andra nera det framtida arbetet med efterbehand- tungmetaller 135 560

kunskaperna ökar.

Mängduppgifterna i tabellen kan till viss del vara

räknade två gånger, eftersom en behandlad mängd Nickel-kadmiumbatterier kan ha sänts till en annan anläggning för vidare be-

handling. Batterier står idag för mer än 90 procent av kadmiumomsättningen i Sverige. Försäljningen av slutna nickel-kadmiumbatterier har ökat Idag finns cirka 30 anläggningar som har mycket kraftigt sedan slutet av 1980-talet. 1992 tillstånd för slutligt omhändertagande av milberäknades nettotillförseln av dessa vara drygt jöfarligt avfall. Även de företag som mellan- 540 ton. lagrar och behandlar miljöfarligt avfall innan

Dagligvaruhandeln har, som ett led i produ- det går till slutligt omhändertagande ska nucentansvaret, till regeringen åtagit sig att samla mera ha tillstånd. Detta ger bättre möjligheter in minst 60 procent av samtliga i landet förbru- att följa upp hur ett företags avfall hanteras, kade nickel-kadmiumbatterier under verk- både externt och internt. samhetsåret 1993/94. Under följande verksamhetsår skall insamlingsgraden stiga till 90 pro-

cent. Handel med farligt avfall

Målet för första verksamhetsåret uppnåd- När det gäller export och import talar man om des emellertid inte. Endast 31 procent av de farligt avfall istället för om miljöfarligt. Beförsålda batterierna samlades in.

greppet farligt avfall är bredare. I detta ingår

till exempel också sådana avfallstyper som är

explosiva eller brandfarliga.

Miljöfarligt avfall

Handel med farligt avfall regleras i förord- Miljöfarligt avfall uppkommer främst inom in- ningen om farligt avfall. 1993 exporterades dustrin, men även från bilvårdsanläggningar, omkring 22 000 ton farligt avfall till andra länbygg och rivningsverksamhet och hushåll. der. De viktigaste mottagarländerna var Dan-

Skr. 1994/95:120

Figur 49 Import och export av miljöfarligt avfall 1990, 1 000 ton/år.

Import Export

Tyskland

Holland

Schweiz

Österrike

Spanien

Finland

Danmark

Frankrike

600 500 400 300 200 100 (0) (0) 100 200 300 400 500 600

1 000 ton/år 1 000 ton/år

Av de 70 000 ton farligt avfall som importeras varje år står blybatterier och metallhaltigt stoft för huvuddelen. Metallhaltigt avfall är också den vanligaste exportprodukten. Källa: OECD.

mark, England och Spanien. Den domineran- Återvinning och producentansvar

de avfallstypen var metallhaltigt avfall. Expor-

I augusti 1994 utfärdade regeringen en förordten gick nästan uteslutande till materialåter-

ning om producentansvar för förpackningar. vinning. Bara två procent deponerades.

Förordningen trädde i kraft den 1 oktober

Importen uppgick samma år till omkring 70

1994 och ersätter förordningen om producent- 000 ton. Blybatterier och metallhaltigt stoft var

ansvar för glasförpackningar och förpackningde vanligaste produkterna. Batterierna och

ar av wellpapp. Från detta datum gäller dessutstoftet behandlades ochåtervanns sedan i

om producentansvar för returpapper (tid- Sverige.

ningspapper och liknande).

Handeln med farligt avfall är i samma stor-

Från den 1 oktober 1994 gäller också produleksordning som tidigare år. Lågkonjunkturen

centansvar för däck. 60 procent av alla däck tycks inte ha inneburit att exporten minskat.

som återlämnas ska inte deponeras från och Det finns dock en statistisk osäkerhet i uppgif-

med 1997. Efter två år höjs målet till 80 proterna som beror på mellanlagring i väntan på

cent. export och brister i företagens rapporterings-

rutiner. Detta gör det svårt att fastställa min-

dre förändringar.

Skr. 1994/95:120

Figur 50 Producentansvar för förpackningar Förpackningsslag Återanvändning eller material

återvinning I viktprocent Förpackningar av aluminium, 50 260 återanvändning eller materialdock inte dryckesförpackningar återvinning Förpackningar av papp, 30 260 återanvändning eller materialpapper och kartong återvinning Förpackningar av wellpapp 65 26 återanvändning eller material

återvinning Förpackningar av plast, dock inte 30 26 återanvändning eller materialdryckesförpackningar av PET återvinning Förpackningar av stålplåt 50 26 återanvändning eller material-

återvinning Standardiserade förpackningar 95 20 återanvändning av glas för öl och läsk Förpackningar av glas för vin 90 26 återanvändning och sprit fyllda i Sverige Övriga förpackningar av glas 70 20 återanvändning eller material-

återvinning Producentansvaret innebär att det är tillverkaren som har ansvaret för att olika typer av förpackningar återanvändas eller att materialet i dem återvinns. Tabellen ovan visar vilka nivåer som gäller.

Skr. 1994/95:120

14 Kemikalier

Ungefär 20 000 kemiska ämnen finns idag på Av riksdagen antagna mål och svenska marknaden. Dessa förekommer i sin

inriktningar: tur i omkring 50 000 kemiska produkter och i

en stor mängd material och varor. Flödena och användningen av hälso- och

För de särskilt skadliga kemiska ämnena miljöfarliga kemikalier bör minska. De

finns begränsningsplaner. Exempel på ämnen flöden som ändock innehåller farliga ke-

vars användning begränsas är bly, kvicksilver, mikalier bör i möjligaste mån slutas.

klorerade lösningsmedel, plastadditiv och bro- Användningen av de mest skadliga ämne-

merade flamskyddsmedel. Begränsningarna na bör avvecklas.

regleras dels genom lagstiftning, dels genom (Prop. 1990/91:90, s. 46, JOU 30, rskr. 338)

frivilliga åtgärder inom respektive bransch.

Användningen av bly och kvicksilver har till Användningen av klorerade lösningsme-

exempel minskat betydligt. Bly används inte del skall med något undantag upphöra

längre som tillsats i bensin. Även användninghelt till 1995.

en av ämnet som tillsats i färg har minskat. (Pröp. 1990/91:90,s. 97, JoU 30, rskr. 338)

Klor- och klorföreningar är en annan omde- Användningen av metylenklorid och tri- batterad ämnesgrupp. Idag används omkring kloretylen bör avvecklas helt till utgången 700 olika klorföreningar i Sverige. Volymerna av 1995. är för det mesta små, dvs mindre än ett ton. (Prop. 1990/91:90, s. 258, JoU 30, rskr. 338) Stora volymer används emellertid vid PVC-

tillverkning, och som vägsalt.

Minst 90 procent av användningen i Sverige av nonylfenoletoxylater bör ha

Figur 51 Användningen av klor inom industrin upphört till år 2000.

och som vägsalt, viktandelar i procent. (Prop. 1990/91:90, s. 263, JoU 30, rskr. 338)

Övrigt Blekmedel Användningen av kemiska bekämpnings- 790 1090

medel inom jordbruk, räknat i aktiv sub- Oxidations-

medel 526 stans, skall halveras till år 1990, med utgångspunkt från den genomsnittliga an- Låsnings-

Vägsalt medel 1396 vändningen 1981-85. Användningen skall

3540 halveras ytterligare en gång till strax efter mitten av 1990-talet.

(Prop. 1989/90:146, JoU 25, rskr. 327) Plasttillverkning

ar 22/0

Övriga syntes-

råvaror 790

Över 700 klorföreningar används i Sverige idag.

Stora volymer går åt till vägsalt och vid plasttillverk-

ning. Källa: Keml.

Skr. 1994/95:120

I ett internationellt perspektiv har Sverige Bekämpningsmedel nått långt med begränsningsåtgärder mot klor-

Den totala användningen av bekämpningsmeföreningar inom de områden som huvudsakli-

del har minskat betydligt under 1980-talet. gen uppmärksammas, nämligen:

Även antalet godkända bekämpningsmedel e CEC (klorfluorkarboner) har minskat kraftigt. De medel som har dålig e klorerade bekämpningsmedel dokumentation om sina hälso- och miljörisker e klorerade lösningsmedel gallras ut, liksom de farligaste medlen. e klorerade blekmedel inom skogsindust- rin Den största minskningen har skett inom » PCB jordbruket. Målet att halvera användningen av e utsläpp av dioxiner bekämpningsmedlen inom jordbruket, jämfört

med genomsnittsförbrukningen 1981-85, upp- Miljökrav och den tekniska utvecklingen har

nåddes 1990. under senare år gjort att sammansättningen av

Nästa mål är att ytterligare halvera förbruktvätt-, disk- och rengöringsmedel genomgått

ningen fram till strax efter mitten av 1990-talet. genomgripande förändringar:

Minskningen fram till år1993 var 66 procent. e nya tensider med bättre rengöringseffekt Den största mängden bekämpningsmedel

och bättre rengöringsegenskaper ersätter används idag inom industrin till i första hand

och kompletterar de traditionella anjonten- tryck- och vacuumimpregnering av virke. Den

siderna sålda mängden krom och arsenik har minskat e användningen av klorblekmedel i maskin- under de senaste fyra åren medan kreosotan-

diskmedel och i samband med textiltvätt vändningen har legat still. En ny kreosotolja

har minskat med en mindre farlig sammansättning håller e fosfatbaserade produkter ersätts i snabb dock på att utvecklas.

takt.

Figur 52 Användningen av bekämpningsmedel, Figur 53 Försåld mängd bekämpningsmedel i 1993. jord- och trädgårdsbruk, 1984-1993 ton.

Trädgård

Hus 4260 190 Verksamt ämne i ton

Jorsdbruk 6 000

182

5 000

4 000

3 000

Industri

7940 2000

1000 Totalt används 8 915 ton bekämpningsmedel i Sverige, de största kvantiteterna inom industri och jordbruk. Källa: Keml.

1984 85 86 87 88 89 90 9 92 93

1986 ökade lantbrukarna sina inköp av bekämp-

ningsmedel för att undvika höjda prisregleringsavgif-

ter från 1987. Källa: Keml.

Skr. 1994/95:120

Figur 54 Till industrin sålda krom- och arsenik-

föreningar i träskyddsmedel, ton verksam substans Ton 1200 1.000

1989 1990 1991 1992 1993

De sålda mängderna arsenik och kromföreningar har minskat under de senaste åren. Figuren visar ton verksam substans. Källa: Keml.

Skr. 1994/95:120

15 - Kärnsäkerhet och strålskydd

Säkerhets- och strålskyddsläget vid Sammanfattning av drifterfarenheter 1993-94

de svenska kärnkraftverken 1993-94 Drifterfarenheter och åldrandefrågor

Drifttillgängligheten har varit hög med undan-

tag för avställningar för större reparations- och Säkerheten i de svenska kärnkraftverken över-

renoveringsarbeten på tre av de äldre reakvakas av Statens kärnkraftinspektion (SKI).

torerna. Statens strålskyddsinstitut (SSI) övervakar strålskyddet vid anläggningarna och kontrolle-

Kontroller och reparationer av reaktortankar, rar att radioaktiva utsläpp till luft och vatten vid normaldrift hålls inom fastställda gränser. SKI rörsystem och inneslutningar

Block 2 i Barsebäck stod avställt ca fem månaoch SSI redovisar årligen till regeringen säker-

der i slutet av 1993. Orsaken var läckage i en hets-och strålskyddsläget vid de svenska kärnkraftverken. tätplåt vid en kabelgenomföring till reaktorin-

neslutningen. Läckaget upptäcktes vid före-

skriven återkommande täthetskontroll och be- Sammanfattande bedömning rodde på byggfel som ledde till att tätplåten Erfarenheterna från perioden 1993-94 har be- rostade sönder. Detta föranledde omfattande

kontroll-och reparationsarbeten i Barsebäck 2. kräftat och förstärkt de överväganden och be-

Undersökningar av övriga reaktorinneslutdömningar av säkerhetsläget vid de svenska

ningar visade att ingen av dessa var behäftade reaktorerna som gjordes i förra årets rapport.

med liknande fel. Sålunda har erfarenheterna pekat på vikten av

Block 2 i Ringhals 2 stod avställt mer än sju en fortsatt noggrann prövning av vissa äldre

månader från sommaren 1993. Orsaken var en säkerhetsanalyser och konstruktionsförutsätt-

spricka i en svetsfog vid en genomföring för ningar, liksom vikten av fortsatt skärpt upp-

styrdon i reaktortanklocket. Sprickan uppmärksamhet på åldersbetingade förändringar.

täcktes vid föreskriven kontroll och kunde här- Perioden har också givit ytterligare nyttiga på-

ledas till tillverkningsfel. SKI godkände repaminnelser om att det fortfarande kan finnas

ration av sprickan för fortsatt drift under besvagheter i säkerhetsanalyser och konstruktionslösningar som inte uppmärksammats till- gränsad tid. Ett nytt tanklock kommer att in-

stalleras under revisionsavställningen 1996. räckligt. Det är då liksom föregående år viktigt

Vid revisionsavställningen 1994 kontrollerades att notera att den grundläggande säkerhets-

tanklocket och ingen skadeutveckling noterastrategin — ett djupförsvar i flera led mot allvarliga olyckor — är utformad utifrån förutsätt- des. Detta gäller även de mindre defekter som

upptäcktes vid revisionsavställningen 1992. ningen att dolda fel och brister kan finnas, men

Sveriges äldsta reaktor, Oskarshamn 1 var att de inte skall leda till längre än till tillbud

avställd under hela perioden för omfattande utan allvarligare konsekvenser utanför anlägg-

kontroller och renovering (projektet Fenix). ningen. Mot denna bakgrund ser SKI och SSI

Vid föreskriven kontroll i samband med byte vid en samlad bedömning inte heller i år någon

av isolering upptäcktes omfattande sprickbildanledning att ompröva den riskbild som inled-

ning i ett antal rör innanför och utanför reakningsvid refererades till.

tortanken. Orsakerna härleddes främst till

mindre lämpliga konstruktionslösningar och

tillverkningsmetoder. Radioaktiva belägg-

Skr. 1994/95:120

ningar i reaktortanken och anslutande rörsys- INES-skalan (International Nuclear Event tem har kunnat tvättas bort så effektivt att in- Scale) och fått klassificeringen 1, vilket är den gående kontroller och reparationer kan ge- lägsta nivån. Vid en av dessa händelser (felutnomföras även inuti tanken utan oacceptabla lösning av inskruvning av styrstavar i Forsmark stråldoser till berörd personal. Kontrollen av 3) var säkerhetsmarginalen till begränsade reaktortanken visar enligt uppgift från OKG bränsleskador på väg att påverkas men återinte på något anmärkningsvärt. SKIs gransk- ställdes genom ett snabbt ingripande av operaning av provningsresultaten är ännu inte slut- törerna i kontrollrummet. Överhuvudtaget viförd. OKG har beslutat att genomföra ett om- sar årets erfarenheter att marginalerna till fattande renoveringsprogram för reaktorn som bränsleskador behöver ägnas skärpt uppmärkäven innefattar utbyten, kompletteringar och samhet bl.a. i anslutning till att nya bränslevissa ombyggnader för att öka tillförlitligheten konstruktioner och härddriftmönster introduhos reaktorns säkerhetssystem. SKIs tillstånd ceras i syfte att förbättra bränsleekonomin. fordras för återstart som planeras till början av 1995.

Säkerhetsanalyser

Erfarenheterna från dessa tre block liksom årets provningserfarenheter i övrigt tyder lik- Lärdomarna från händelsen i Barsebäck den som tidigare års erfarenheter på att kontroll- 28 juli 1992 och det därpå följande fem reakprogrammet fångar upp skadebildning på ett torstoppen medförde att såväl SKI som krafttidigt stadium. Därigenom kan marginalerna företagen inledde översyner av tidigare säkertill läckage och brott av väsentlig säkerhetsbe- hetsanalyser och konstruktionsförutsättningtydelse hållas på en tillfredsställande nivå trots ar. Dessa översyner har blivit mer ingående, att anläggningarna blir äldre. En fortsatt tek- omfattande och därmed tidskrävande än vad nik- och metodutveckling i linje med vad som som först förutsågs. Preliminärt kommer de att krävs i SKIs nya föreskrifter på området (SKI slutföras under 1997. Insatserna uppskattas till FS 1994:01) är dock en nödvändig förutsätt- ett par hundra ingenjörsår. Redan nu har dock ning. Inga tidigare okända skademekanismer resultat avsatts i form av program för säkerhar observerats. Inte heller har någon allmän hetsförbättringar. Hit hör bl.a. förbättringar av och utbredd åldersbetingad degradering kun- tillförlitligheten hos vissa grupper av ventiler nat konstaterats i reaktorerna som skulle ge och hos nivåmätsystemen samt ökad kapacitet anledning att ompröva tidigare bedömningar i vissa borinsprutningssystem. Hittills har dock av den tekniska livslängden. Däremot under- analyserna inte lett till att den ”kontrakterade stryker årets erfarenheter tidigare bedömning- säkerhetsnivån” (se avsnittet om utgångspunkar att omfattande renoveringsinsatser kan be- ter) för drifttillstånd ifrågasatts. hövas på specifika punkter för att komma till- Allmänt förstärker hittillsvarande analysrerätta med följderna av mindre lämpliga kon- sultat tidigare bild att de senast byggda reakstruktionslösningar, tillverkningsmetoder och torerna (Forsmark 1,2 och 3 samt Oskarshamn driftsätt. 3) har en säkerhetsmässigt mer avancerad kon-

struktion än de äldre, särskilt när det gäller Övriga drifterfarenheter 1993-94 skyddet mot händelser som brand, översväm- Snabbstoppsfrekvensen har fortsatt att ligga ning och jordbävning. Å andra sidan visar det på en tillfredsställande låg nivå. Sju händelser sig inte sällan att säkerhetsfunktioner i äldre av viss betydelse för säkerheten redovisas i föl- reaktorer kan vara mindre känsliga för fel med jande avsnitt i denna rapport. Av dessa händel- gemensam orsak, t.ex. att samma komponentser har fem klassificerats på den sjugradiga eller underhållsfel skulle kunna samtidigt slå

Skr. 1994/95:120

ut flera säkerhetssystem. Vid en sammanvägd Strålskyddsläget bedömning av säkerhetsnivån i äldre och yng-

Utsläppen till luft och vatten har varit låga och re reaktorer tenderar sådana skillnader att ta

legat på bråkdelar av tillåtna värden. Ringhalsut varandra, särskilt om man ser till den osä-

verket har redovisat något förhöjda utsläpp i kerhet som finns i analysmetoderna.

förhållande till tidigare år, bl.a. på grund av en

Erfarenheterna från den pågående renover-

bränsleskada i block 1. Inga händelserelateraingen av Oskarshamn 1 (Projekt Fenix) har va-

de utsläpp som krävt särskild rapport till SSI rit särskilt värdefulla. Granskningen av säker-

har inträffat. hetsanalyser och konstruktionsförutsättningar

Den totala kollektivdosen till följd av yrkeshar här i några fall visat att vissa säkerhets-

exponering vid de svenska kärnkraftverken funktioners kapacitet och tillförlitlighet inte

uppgick under 1993 till 27,0 manSievert eller fullt ut motsvarade vad som förutsatts i tidiga-

ca 2,8 manSv per installerad gigawatt elektrisk re säkerhetsredovisningar. Detta rättas nu till

effekt. Detta överstiger väsentligt SSIs ambiinför återstart av Oskarshamn 1, och avses se-

tionsnivå om 2 manSv per installerad gigawatt. dan följas av ett program för att ytterligare

Drygt 70 20 av kollektivdosen kom från de omhöja säkerhetsnivån. Erfarenheterna från Pro-

fattande ombyggnadsarbetena i de äldre kojekt Fenix understryker ytterligare vikten av

karreaktorerna. Detta ledde med SSI som påatt noggrant pröva vissa äldre säkerhetsanaly-

drivande till kraftfulla insatser vid verken för ser och konstruktionsförutsättningar.

att få ned dosbelastningen. Förutsättningarna

verkar hittills goda för att man för 1994 skall

kunna innehålla SSIs ambitionsnivå enligt Samspelet människa-teknik-organisation.

ovan. Säkerhetskultur.

Ett positivt drag har varit de medvetna och långsiktiga satsningar samtliga kärnkraftföre- Strålning och radionuklider i miljön

tag inlett för att förbättra samspelet människa Människan utsätts för strålning från en rad -teknik-organisation och för att utveckla och strålningskällor. Förutom den naturliga strålvidmakthålla en hög säkerhetskultur. Inträffa- ningen från marken och rymden utsätts vi ockde händelser och SKIs inspektioner inom om- så för strålning vid medicinsk behandling och i rådet pekar dock på att det tidvis kan uppstå mindre utsträckning även för strålning från svackor i den dagliga hanteringen av säker- konstgjorda radioaktiva ämnen i vår omgivhetsfrågor inom vissa delar av en kraftverksor- ning. ganisation. Under perioden 1993-94 har SKI Den viktigaste strålningskällan är radon i fått och följt upp indikationer på sådana svack- bostäderna. I vissa delar av Sverige kan också or vid Barsebäcks- och Oskarshamnsverken, cesiumnedfallet från Tjernobyl och radon i vilket i samtliga fall lett till kraftfulla och ända- grundvatten vara ett problem. målsenliga åtgärder från respektive kraft- Lokalt är effekterna av Tjernobyl fortfaranverksledningar. Detta visar både på en i grun- de tydliga. I de värst drabbade områdena är ceden god säkerhetskultur och på betydelsen av siumhalterna i ren, vilt och insjöfisk från näen ständig verksamhetsutveckling för att till- ringsfattiga sjöar med lång omsättningstid fortgodose kravet på förebyggande säkerhet. farande förhöjda.

Skr. 1994/95:120

Figur 55 Cesium-137 i människan, medelvärden för några olika befolkningsgrupper.

Kroppsinnehåll av Cs-137 (Bq/kg) Ungefärlig stråldos mSv/år 10 Renskötare 1000 ll Gävle Bönder ET TTT Gävle ej bönder 500 T Västernorr Barn Västernorr Vuxna Medelvärde Sverige SSI Barn 3 d Ilmeocl SSI Vuxna

An [=] PETYETTT Oo ENSE e TT 0.1 TT TT i

TT

- TTT S un ETS 0.001

T T T T T T T T 1984 1986 1992 Källa: SSI Miljölab.

Figur 56 Cesiumhalter i älg och rådjur 1986- Figur 57 Cesiumhalter i gädda, (Bq/kg), i nä-

1993 (Gävle). ringsrik respektive näringsfattig sjö, 1985-1994 (Västernorrland).

Cesium-137 Cesium - 137 Bqa/kg Bq/kg våtvikt 7 000 10 000 6 000

5000 8 000

4 000 6 000 3 000 4 000 2000

1.000 2000 0 1986 87 88 89 90 1985 86 87 88 89 90 91 92 93 94

Källa: SSI, Miljölab. Cesiumhalterna i gädda från näringsfattiga sjöar med långsam omsättning ligger betydligt högre än i de gäddor som kommer från näringsrika sjöar. Källa: SSI.

Skr. 1994/95:120

Det finns också mätbara skillnader mellan Ultraviolett strålning

kroppsinnehållet av cesium hos de mest utsatta

Våren 1993 var ozonskiktet över Sverige 20 befolkningsgrupperna och hos befolkningen i

procent tunnare än normalt. I kombination genomsnitt.

med vackert väder resulterade detta i att den

Från folkhälsosynpunkt är dock dosbidraget

infallande skadliga UVB-strålningen i april från Tjernobyl generellt betydelselöst. Ned-

blev 60 procent större än normalt. fallet från kärnvapenproven på 1960-talet gav

Under sommaren 1994 var visserligen ozontill exempel ett större dosbidrag.

skiktets tjocklek normal. Men det extrema

Medelvärdet för hela landet av stråldosen

högtrycket ledde till att den infallande UVBför en person summerat över 50 år uppskattas

strålningen under juli blev 20-30 procent hötill 0,7 millisievert. Större delen, 0,6 millisie-

gre än under samma månadnågot av de fyra fövert, kommer från den direkta strålningen från

regående åren. markbeläggningen.

Långvarig påverkan av ultraviolett strål-

I vissa delar av landet är stråldoserna högre.

ning kan leda till hudcancer. Den allvarliga De kan variera beroende på skillnader i kost-

hudcancerformen malignt melanom ökar för vanor. Osäkerheten är emellertid mycket stor.

närvarande med omkring fem procent årligen. Nuvarande uppskattningar tyder på att om-

kring en femtedel av alla bidrag till stråldosen

från Tjernobyl kommer från födan. Då är det Figur 58 Månatlig UVB-dos, (Norrköring) 1993

jämfört med normalen, 1983-1992. stråldosen för en person summerat över 50 år

som avses. Tusen räknarutslag

140

Radon i bostäder

Gränsvärden för radon i bostäder infördes

1981. I nybyggda bostäder har den genomsnitt- 80

liga radonhalten sedan dess minskat till hälf-

ten, men inte nämnvärt i bostadsbeståndet i övrigt. Medelvärdet för landet, 108 becquerel per 40

kubikmeter, har därför inte minskat. I 14 pro-

cent av bostadsbeståndet överstiger radonhal-

ten 200 becquerel per kubikmeter.

Gränsvärdena för radon i bostäder halvera- jan mars maj juli sept nov

des 1994 och är för nybyggda hus 200 becquerel

Det tunna ozonskiktet över Sverige våren 1993 gjorper kubikmeter. För äldre hus är gränsen för

de att den infallande UVB-strålningen blev högre än sanitär olägenhet 400 becquerel per kubikme- normalt.

ter. | Källa: SMHI, SNV Miljöövervakningsprogrammet

Radon i bostäder beräknas orsaka mellan

300 och 1 500 lungcancerfall varje år. Den ge-

nomsnittliga dosen för en person under ett år

uppgår till cirka två millisievert.

Skr. 1994/95:120

Figur 59 UVB-strålningens effekter

Sekunder

— Svetsljusbåge på nära håll

Minuter

10 — Sommarsol på Kanarieöarna

20 Solarium

Sommarsol i Sverige med

30 3096 Ozonskiktsuttunning.

— Sommarsol i Sverige

— Vårsol i Sverige Timmar

— Halogenlampa vid 1 000 lux

Dygn eller mer — (”Vintersol” i Sverige)

Är fösumbart för

akuta risker Ä i

Lysrörsbelysning Veckor Månader /Z Glödlampsbelysning

År

Ultraviolett strålning kan ge akut hudskadeverkan (hudrodnad) om ”bestrålningen” överskriver viss tid. Källa: SSI.

Skr. 1994/95:120

16 Ekonomiska styrmedel

Jämfört med andra OECD-länder har vi En del av samhällets kostnader för miljömånga miljöskatter och miljöavgifter i Sverige. vårdsinsatser finansieras av avgifter. Också Speciellt gäller detta produkter. kärnkraftindustrin betalar avgifter. Dessa ska Till de redovisade skatterna och avgifterna användas dels för att finansiera slutförvaring-

kommer även de allmänna energiskatterna, en av använt kärnbränsle, dels för att reakto-

vilka i viss utsträckning kananses vara miljöre- rerna ska kunna avvecklas och rivas på ett sälaterade. kert sätt.

Figur 63 Utsläppsavgifter och -skatter

Avgift/skatt Utgår på Belopp Inkomst Användning (Införandetid) 1993/94

(miljoner kr)

Koldioxidskatt Olja, kol, naturgas, 33,3 öre/kg utsläpp 11315 Allmän in komst i (1991) fotogen, gasol (för industrin stadsbudget

och bensin 8,3 öre/kg) Svavelskatt Olja, kol och torv 30 kr/kg svavel 217 Allmän inkomst i (1991) statsbudgeten Miljöskatt på Utsläpp av kväve- 12 kr/kg utsläppta 190 Allmän inkomst inrikesflyget oxider och kolväten kolväten och statsbudgeten (1991) kväveoxider

Utsläpp av koldioxid 1 kr/kg förbrukat bränsle Kväveoxid- Uppmältta utsläpp av 40 kr/kg utsläppta 533 Bruttoomsättningen avgift kväveoxider från kväveoxider inom systemet åter- (1992) större anläggningar förs till de avgiftsskyl-

för kraft- och diga i proportion till

värmeproduktion deras produktion av

nyttiggjord energi

I Sverige finns förhållandevis många miljöskatter och -avgifter. Uppgifterna ovan är hämtade från en uppdatering av rapporten ”Avgifter, skatter och bidrag med anknytning till miljövård” (SNV Rapport 4173).

Skr. 1994/95:120

Figur 64 Produktavgifter och -skatter

Avgift/skatt Utgår på Belopp Intäkt Användning (Införandetid) 1993/94

(miljoner kr) Avgift på handels- Kväveinnehåll 60 öre/kg kräve 170 Bekostar rådgivning, gödsel för Kadmiuminnehåll 30 kr/g kadmium (om miljöforskning, naturkväve (1984) och kadmiuminnehållet vård m.m. och allmän för kadmium (1994) överstiger 50 g/ton inkomst i statsbud-

fosfor) geten Avgift på bekämp- 8 kr/kg verksam 14 Bekostar rådgivning, ningsmedel (1984) substans miljöforskning,

naturvård Avgift på batterier Alkaliska/kvick- 23 kr/kg 48 Beskostar omhänder- (1987) silveroxid tagande och infor-

Nickel/kadmium 46 kr/kg mation.

Bly 40 kr/st Ej till statskassan,

tillfaller särsskild

batterifond

Vid skatteväxling får statens intäkter från skatter och avgifter på utsläpp och produkter bekosta sänkningar av skatter på inkomst och sparande. Uppgifterna ovan är hämtade från en uppdatering av SNV Rapport 4173.

Figur 65 Differentierade skatter

Blyad/oblyad bensin Bensinskatten är 51 öre högre per liter för blyad än för oblyad bensin (dvs

prisskillnaden exklusive moms mellan blyad och oblyad bensin är 51 öre).

Miljöklassade dieseloljor Dieseloljeskatten är för miljöklass 1: 562 kr/m3, miljöklass 2: 1 040 kr/m? och

för miljöklass 3: 1 300 kr/m?

Miljöklasser för bensin Bensinskatt uttas med 3,14 kr/l för bensin som uppfyller kraven för

miljöklass 2, med 3,20 kr/l för bensin som uppfyller kraven för miljöklass 3 och med 3,71 kr/l för annan bensin

Miljöklassade nya fordon Försäljningsskatten på nya motorfordon (bilaccisen) differentieras utifrån

miljöklassning. Miljöklass 1: —-4 000 kr, miljöklass 2: 0 kr,

miljöklass 3: 2 000 kr.

Differentierade skatter har visat sig vara ett framgångsrikt sätt att få konsumenterna att välja miljövänligare alternativ.

Skr. 1994/95:120

Figur 66 Miljörelaterade energiskatter Figur 67 Några exempel på avgiftsfinansierade

miljövårdsinsatser Skatt Inkomst 1993/94 Skatt Inkomst 1993/94

De allmänna energiskatterna kan i viss utsträckning En del av samhällets kostnader för miljövårdsinsatanses vara miljörelaterade. ser finansieras av avgifter.

Exemplet NO -avgiften avgiftsbeloppet omfördelas mellan de avgifts-

skyldiga. Företag med bra energiutnyttjande, Avgiften på utsläpp av kväveoxider från stora

vilket även innebär lägre utsläpp, får tillbaka förbränningsanläggningar, den så kallade

ett större belopp än de betalat in, medan före- NO, -avgiften, har visat sig vara ett mycket bra

tag med lågt energiutnyttjande och stora utexempel på hur ett ekonomiskt styrmedel kan

släpp förlorar på systemet. användas för att snabbt få ner utsläppen från

En grov uppskattning visar att utsläppen en homogengrupp av anläggningar.

från de berörda anläggningarna minskade med

NO -avgiften är unik till sin konstruktion.

cirka 40 procent från den tidpunkt då lagför- De ingående anläggningarna, ca 130 stycken,

slaget lanserades (1989) till slutet av första bebetalar 40 kronor per kilo NO, för sina utsläpp.

skattningsåret (1992). Under 1993 har utsläp- Men pengarna går inte till statskassan. Varje

pen minskat med ytterligare 13 procent jämanläggning får istället tillbaka pengar i propor-

fört med 1992. tion till hur mycket nyttiggjord energi som har

En del av minskningen beror på lågkonproducerats under året.

junkturen och individuell tillståndsprövning.

Konstruktionen innebär alltså att det totala

Skr. 1994/95:120

7¶Kostnader för miljövård

Statens kostnader bevara vissa nationellt värdefulla miljöer som

innehåller fastlagda kvaliteter från naturvårds- Statistiken över de statliga kostnaderna för och kulturmiljösynpunkt. miljövård är för närvarande bristfällig. Den

I juni 1994 hade 14 200 sådana avtal om erförsvåras dessutom av att anslagsstrukturen sättning tecknats. Kostnaderna för denna stödförändrats under de senaste åren. Ramanslag form uppgick 1993/94 till 250miljoner kronor. är till exempel vanligare idag än för några år

Kostnaderna fördelade sig mellan följande sedan. myndigheter: Länsstyrelser (245 miljoner kro- Diagrammet nedan visar därför bara sådanor), Naturvårdsverket (2,65 miljoner), Jordna miljöanslag som klart framgår av proposibruksverket (0,6 miljoner) och Riksantikvarietioner. Miljösatsningar inom andra anslag, exämbetet (1,75 miljoner). empelvis internbudgetbelopp, är inte med.

Vid samma tidpunkt fanns 4 400 avtal om Under det senaste budgetåret har bland an- NOLA-bidrag, där NOLA står för naturvårdsnat kalkningsverksamheten och olika internaåtgärder i odlingslandskapet. Anslagen för tionella verksamheter fått ökade anslag. NOLA i Naturvårdsverkets internbudget upp- Medlen för landskapsvårdande åtgärder går till 39 miljoner kronor per budgetår. ska enligt riksdagens beslut användas för att

Figur 68 Statliga anslag till miljövård

3000 —

2500 4 Löpande penningvärde

- 2000 4

Fast penningvärde

1500 +

1000 1

Statistiken över statliga anslag till miljövår är behäftad med många brister. Figuren visar endast de anslag som klart framgår av propositioner.

Skr. 1994/95:120

Kommunernas kostnader 1991 uppgick de kommunala förvaltningarnas kostnader för miljövård till 700 miljoner kronor. Det visar en undersökning som SCB har gjort. Då ingår inte kostnader inom trafiksektorn, exempelvis trafiksanering och bullerskydd. Totalbeloppet motsvarar 80 kronor per person.

Kostnaderna för avloppshantering, dvs reningsverk och ledningsnät, uppgick 1991 till 5,0 miljarder kronor. Av dessa var 2,0 miljarder kronor kapitalkostnader. Den kommunala avfallshanteringen kostade cirka 2,7 miljarder kronor.

Industrins kostnader SCB har även undersökt kostnaderna för miljöskyddsåtgärder inom industrin. 1991 uppgick skogsindustrins investeringar i miljöskyddsåtgärder till 600 miljoner kronor. Motsvarande siffra för järn- och stålindustrin var 125 miljoner kronor. Samtidigt uppgick de löpande kostnaderna för de två branscherna till 550 miljoner kronor. |

De angivna beloppen är emellertid behäftade med mycket stor osäkerhet. Någon totalsiffra för hela industrin kan inte anges, eftersom underlaget för övriga branscher är mycket osäkert.