Prop. 1993/94:111
Med sikte på hållbar utveckling; Genomförande av besluten vid FN:s konferens om miljö och utveckling - UNCED
&
Regeringens proposition 1993/ 94: 1 1 1 934]
Med sikte på hållbar utveckling; PTOP- . Genomförande av besluten vid FN:s konferens 1993/94'111 om miljö och utveckling - UNCED
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 9 december 1993
Carl Bildt
Olof Johansson (Miljö- och naturresursdepartementet)
Propositionens huvudsakliga innehåll
Världens länder tick ett gemensamt uppdrag vid FN:s konferens om miljö och utveckling (UNCED) att verka för en hållbar samhällsutveckling. I denna proposition lägger regeringen fram sin strategi för det fortsatta arbetet med att förverkliga målet om en hållbar utveckling i Sverige och en strategi för Sveriges insatser i det globala samarbetet för hållbar utveckling. Strategiema utgår från de vid konferensen beslutade principerna i Riodeklarationen och från handlingsprogrammet Agenda 21 . Ett av regeringens prioriterade områden är att verka för en långsiktig och hållbar utveckling i Sverige inom ramen för ekosystemens bärighet. Detta mål är väl förenligt med Riodeklarationen och Agenda 21. [propositionen redovisas allmänna riktlinjer för utvecklingen i Sverige inom olika problemområden och samhällssektorer. Tillsammans formar de en nationell strategi för hållbar utveckling och därmed en svensk Agenda 21. Som grund ligger av riksdagen redan beslutade miljöpolitiska mål och prioriteringar bl.a. i vad avser kretsloppsanpassad samhälls— utveckling, klimatfrågor, biologisk mångfald och skogspolitik samt ärenden under beredning och utveckling som miljöbalk, kemikaliefrågor och miljöskulden. En redovisning av den aktuella miljösituationen — regeringens årliga miljöredovisning till riksdagen — är bifogad proposi- tionen. Regeringen avser att vidta åtgärder för att beskrivningar av konsekvenserna för miljön som allmän regel skall göras redan före eller i samband med principiella beslut som fattas av regeringen eller av statliga myndigheter. Myndigheterna bör beakta konsekvenserna för
miljön innan de utfärdar regler i form av föreskrifter eller allmänna råd. instruktioner, författningar m.m. ses över för att bedöma behovet av rniljöanpassning.
Vidare avser regeringen att ge statliga myndigheter möjlighet att ta ett särskilt miljöansvar i sin verksamhet. Uppfyllelsen av detta ansvar förutsätts komma att granskas vid återkommande miljörevisioner.
Regeringen vill stödja kommunerna i arbetet med att utarbeta lokala handlingsprogram för en hållbar utveckling. För att uppnå en hållbar utveckling behövs en förbättrad resurshushållning, ändrade produktions— och konsumtionsmönster och förändrade livsstilar. I propositionen behandlas hur kommuner bl.a. i samband med upprättande av s.k. lokala Agenda 21 kan bidra till denna utveckling. Regeringen avser att återkomma i 1994 års budgetproposition till ett förslag från utredningen om kommmunernas arbete för en god livsmiljö om stimulans till arbetet med lokala Agenda 21 i kommuner och ideella organisationer.
Regeringen avser att ge Miljövårdsberedningen uppgiften att utveckla uppföljningen av Riobesluten i det svenska samhället.
System för miljöövervakning är av central betydelse för bl.a. uppföljningen av miljöarbetet och dess resultat. Sveriges kunnande inom miljöövervakningsområdet är internationellt efterfrågat. Regeringen avser att i 1994 års budgetproposition återkomma till frågan om medel för imemationellt utvecklingsarbete inom miliöövervakningsområdet.
] propositionen behandlas vidare den svenska strategin när det gäller det fortsatta arbetet med globala miljö- och utvecklingsfrågor. Mål, prioriteringar och åtgärder redovisas, liksom därmed förknippade organisations- och resursfrågor. En särskild arbetsgrupp tillsätts, som skall behandla miljö- och biståndsfrågor i ljuset av Riobesluten.
1. Förslag till riksdagsbeslut Prop. 1993/94:111
Regeringen föreslår att riksdagen
1. godkänner den huvudsakliga inriktningen av arbetet med genomförandet av Riobesluten i Sverige (kapitel 4),
2. godkänner den huvudsakliga inriktningen av den svenska strategin för det globala samarbetet för hållbar utveckling (kapitel 5).
2. Ärendet och dess beredning
En första redovisning med anledning av FN:s konferens om miljö och utveckling, UNCED, i Rio de Janeiro år 1992 har tidigare lämnats till riksdagen (skr. 1992/93:13, bet. 1992/93:JoU8, rskr. 1992/93:70). I skrivelsen meddelade regeringen sin avsikt att återkomma till riksdagen i fråga om det svenska arbetet med uppföljningen av konferensens beslut.
Vid Riokonferensen antogs tre grundläggande dokument: Riodeklarationen om miljö och utveckling, Agenda 21 samt Skogsprincipema. Dokumenten har rernissbehandlats, de två förstnämnda av Miljö— och naturresursdepartementet och det tredje, Skogsprincipema, av Jordbruksdepartementet. En sammanställning av remissyttrandena över Riodeklarationen och Agenda 21 änns som bilaga I.] till denna proposition. En sammanställning över remissyttrandena i fråga om Skogsprincipema änns tillgänglig på Jordbruksdepartementet.
Riodeklarationen och Agenda 21 har av Utrikesdepartementet remitterats till biståndsmyndighetema. En sammanställning av remissyttrandena änns i bilaga 1.2.
De svenska ambassaderna i 28 länder har fått i uppdrag att redovisa i stora drag vilka åtgärder som vidtagits i länderna som ett led i UNCED-uppföljningen.
Förslag som bl.a. har samband med UNCED—uppföljningen har vidare lagts fram i mars 1993 av Utredningen om kommunernas arbete för en god livsmiljö (KLIV) i betänkandet Kommunerna och miljöarbetet (SOU 1993:19). Den s.k. KLIV-utredningen har remissbehandlats. Yttrandena änns tillgängliga på Miljö- och naturresursdepartementet (dnr M93/ 1 070/ 8).
Frågor som sammanhänger med uppföljningen av UNCED har också aktualiserats av Statens naturvårdsverk i aktionsprogrammet Miljö 93. Aktionsprogrammet har remissbehandlats. Remissyttrandena änns tillgängliga på Miljö- och naturresursdepartementet (dnr M93/2488/4).
Ibudgetpropositionen år 1993 (prop. 1992/93:100 bil. 15) lämnades en redovisning av miljösituationen. En motsvarande, aktnaliserad redogörelse har tagits fram under hösten 1993 och återfinns i bilaga 2. Underlaget för miljöredovisningen har tagits fram av Statens naturvårdsverk i samarbete med Statistiska centralbyrån, Boverket, Kemikalieinspektionen och Statens strålskyddsinstimt.
3. Bakgrund
Regeringen har pekat ut fyra stora uppgifter för sitt arbete: miljön, Europasamarbetet, ekonomin och välfärdsfrågorna. Det är naturligt att miljön ges en central plats i politiken med tanke på det intresse och engagemang det svenska folket har för miljöfrågoma förutom den betydelse miljöfrågorna har även för ekonomi och välfärd.
Ett viktigt mål i miljöarbetet är att på sikt skapa hållbar utveckling genom att arbeta för ett kretsloppssamhälle. Det samhället bygger på principen att vad som utvinns ur naturen skall användas, återvinnas och
tas om hand utan att naturen skadas. Det innebär att i första hand Prop. 1993/94:111 använda förnybara reSurser som ingår i naturens eget kretslopp. Giftiga och svåmedbrytbara kemikalier och miljöfarliga metaller skall inte användas.
Samhällsplanerin gen skall vara ett verktyg för att förbättra miljön och för att underlätta byggandet av kretsloppssamhället. Miljöhänsynen skall in i ett tidigt skede i planeringen. Konsekvenserna för miljön skall därför redovisas före varje beslut som riskerar att ge en större miljöpåverkan.
Många miljöproblem måste lösas genom internationellt samarbete, till exempel försurningen, uttunningen av ozonskiktet och frågan om klirnatförändringama på grund av höjd koldioxidhalt i atmosfären. Ett liknande samarbete behövs dessutom ofta för att skydda utrotningshotade växter och djur. Sverige är aktivt i det internationella miljöarbetet såväl inom Europa som inom FN och andra globala organ.
En bakgrundsbeskrivning avseende uppföljningen av FN-konferensen om miljö och utveckling ges i det följande.
3.1. Riokonferensen
FN:s konferens om miljö och utveckling ägde rum i Rio de Janeiro år 1992. Konferensen behandlade globala miljö— och utvecklingsfrågor av stor betydelse för mänsklighetens fortlevnad.
Riokonferensen utmärkte sig genom sitt breda ämnesområde och sammankopplingen av miljö— och utvecklingsfrågoma, men även genom att konferensbesluten, när de omsätts i åtgärder och handlingar, på ett avgörande sätt kommer att påverka de långsiktiga levnadsvillkoren för människor i många länder.
Vid konferensen antogs som tidigare nämnts de tre grundläggande dokumenten: Riodeklarationen om miljö och utveckling, Agenda 21 samt Skogsprincipema. Två internationella miljökonventioner, konventionen om klimatförändringar och konventionen om biologisk mångfald var tillgängliga för underskrift vid konferensen och skrevs under av företrädare för mer än 150 länder och EG.
Riodeklarationen innehåller 27 grundläggande principer för miljö- och utvecklingsarbetet nationellt och internationellt.
Agenda 21 innehåller 40 kapitel med handlingsprogram och riktlinjer för nationellt och internationellt handlande under återstoden av 1900-talet och även in i nästa sekel, det 21:a århundradet. Agenda 21 är inte juridiskt bindande, men handlingsprogrammet är enligt regeringens mening politiskt och moraliskt förpliktande. Agenda 21 är ett uppdrag till alla regeringarna liksom till alla gnrpper och individer i samhället att arbeta för att uppnå målet om en hållbar utveckling, utrota fattigdom och undanröja hoten mot miljön.
Innehållet i Agenda 21 står i samklang med Riodeklarationens principer. I handlingsprogrammet betonas t.ex. att rniljöfrågoma måste integreras socialt och ekonomiskt. Betydelsen av demokrati och medverkan i beslutsfattandet stryks under liksom individers och olika folkgruppers ansvar och medverkan i genomförandet.
I det tredje dokumentet som behandlades vid Riokonferensen - Skogsprincipema - ges grundläggande riktlinjer för ett hållbart utnyttjande av världens skogar. Skogens alla funktioner skall skyddas. Finansiella resurser och kunskaper skall ställas till förfogande för u- länder med stora skogstillgångar för att de skall kunna hindra skövling och återgå till ett långsiktigt hållbart skogsbruk. Handelspolitiska åtgärder på skogsområdet måste vara förenliga med internationella avtal.
Enligt regeringens mening får Riokonferensen betecknas som en framgång. Sambandet mellan god miljö och hållbar utveckling markerades kraftfullt. Den innebär ett viktigt steg för att nationellt och internationellt lägga ökad vikt vid och ge ökade resurser till att lösa världens miljö- och utvecklingsproblem. Vikten av de frågor som behandlades och de beslut som togs understryks av det stora antal stats- och regeringschefer som deltog. Konferensens beslut skall ses som början på en långsiktig process mot en miljömässigt hållbar utveckling. Den fullständiga utvärderingen av Riokonferensen kommer att kunna göras först om ett antal år då man kan se hur konferensens rekommendationer har omsatts i praktisk handling och resultatorienterad politik.
Det står dock klart att det är nödvändigt med ett fortsatt, långsiktigt och uthålligt arbete på nationell och internationell nivå för att nå de mål som konferensen angivit.
3.2. Den nationella uppföljningen - remissynpunkter på Riodokumenten
Beslutsdokumenten från Riokonferensen — Riodeklarationen om miljö och utveckling, Skogsprincipema och Agenda 21 — har remitterats till en bred krets. Sammanlagt 165 instanser har yttrat sig.
Den allmänna meningen bland remissinstanserna är att Riodeklarationen om miljö och utveckling samt Agenda 21 anger en riktig och nödvändig inriktning av den framtida miljöpolitiken. Åtgärdsprogrammet måste dock preciseras med mål och handlingsplaner lokalt, nationellt, regionalt och globalt. Den stora majoriteten av remissvar uttrycker en stark vilja till handling men framhåller också samtidigt bristen på resurser.
Vissa myndigheter tillsammans med näringslivs— och intresse- organisationer framhåller att Sverige i stor utsträckning uppfyller över- enskomrnelsema från Riokonferensen. Andra instanser, däribland flertalet högskolor, kommuner och folkrörelser ser i stället behov av genomgri- pande förändringar av vårt samhälle för att motsvara de intemalionella principerna och målen. Mest kritiska till Agenda 21 är folkrörelsema som menar att dess rekommendationer är alltför allmänt formulerade.
Forsknings- och utbildningsinstitutioner påpekar samstämmigt att tvär- vetenskapliga ansatser är nödvändiga för att ta fram ett kunskapsunderlag för en hållbar utveckling. Miljöaspekter bör beaktas i all utbildning på alla nivåer och här framhålls sakkunskapen hos enskilda organisationer som en särskilt viktig resurs.
Flertalet instanser har påpekat statens viktiga roll när det gäller att
hantera information till olika aktörer i arbetet med den nationella uppföljningen av Riokonferensen. Bl.a. föreslås att en delegation knuten till Miljö— och naturresursdepartementet tillsätts med uppgift att driva och samordna arbetet med uppföljning och utvärdering av Agenda 21. Ett annat förslag är att inrätta en nationalkomrnitté för att genomföra Agenda 21.
Behovet av en bättre samordning mellan olika sektorer i samhället poängteras som medel för att miljöaspekter på ett tillfredsställande sätt skall kunna beaktas i arbetet. Flera instanser anser det viktigt att snabbt få fram miljöräkenskaper som ett komplement till nationalräkenskapema samt en ökad miljöhänsyn vid den offentliga upphandlingen. Nya organisations— och beslutsmodeller efterfrågas för att bättre främja ett hänsynstagande till miljön. Vidare föreslås att alla myndigheter bör ha sin egen miljöpolicy, miljöhandlingsplan, s.k. miljöcontroller samt obligatorisk miljörevision som redovisas i årsredovisningen.
Miljökonsekvensbeskrivningar bör, enligt äera instanser, få en vidgad tillämpning och alltid föregå politiska beslut. En översyn av begräns- ningsförordningen anses önskvärd så att förordningen ger stöd för att beakta de ekonomiska konsekvenserna av en fördärv-ad eller förbättrad miljö. Ett flertal förslag kring miljökonsekvensbeskrivningar läggs fram i svaren. Direktiv till statliga utredningar bör innefatta krav på miljökon— sekvensbeskrivningar och företag bör göra miljökonsekvensbeskrivningar på sina produkter och tjänster. Dessutom anges att en särskild miljökonsekvensbeskrivning bör tas in i samtliga propositioner och utskottsbetänkanden.
För att åstadkomma ett mer kretsloppsanpassat samhälle efterlyses ett utvidgat och än mer konkretiserat producentansvar. Behovet av en gemensam standard för miljömärkning understryks. Vikten av information betonas.
Flertalet instanser betonar vikten av ekonomiska styrmedel. Bland styrmedel som nämns märks sänkning av mervärdesskatten på miljö- märkta varor och dubbel avdragsrätt för miljöinvesteringar i företag. Vissa kommuner önskar få möjlighet att få ta ut miljörelaterad tätorts- avgift på biltrafiken.
Flera remissinstanser framhåller att det är kommunstyrelsen som bör ha ansvaret för framtagandet av den lokala Agenda 21 men att den för- valtning som har ansvaret för miljö— och hälsoskyddet lämpligen bör hålla i själva arbetet. Vidare föreslås att ett slags nätverk för kommuner skall byggas upp, dels som stöd till små kommuner, dels för att generellt få till stånd ett kunskapsutbyte på det kommunala planet kring frågor om en hållbar utveckling.
3.3. Den internationella uppföljningen - remissynpunkter och enkätsvar
Stor samstämmighet råder kring att Sverige bör vara ännu mer pådrivande i det internationella miljöarbetet inom FN:s ram och äera instanser efterfrågar bindande avtal på miljö— och utvecklingsområdet.
Vidare betonas att det är viktigt att änna lösningar på frågor kring u- ländemas skuldbörda. Vad gäller biståndet efterfrågas en tydligare prioritering av svenska arbetsområden. Kommunallagen bör ändras så att kommunerna kan delta mer i biståndsarbetet, såväl i tredje världen som i Östeuropa. Flera instanser ger uttryck för en stor oro för miljöproble- men i Östeuropa och menar att Sverige bör prioritera arbete i de närmast liggande östeuropeiska länderna.
Många instanser betonar vikten av ett miljösamarbete med EU men framhåller att Sverige vid ett medlemskap måste få behålla rätten till en självständig miljö- och biståndspolitik. Sverige bör, menar äera in— stanser, spela en aktiv roll inom OECD och GATT för att på olika sätt ge miljöaspekter ökad tyngd i de handelspolitiska besluten.
Att döma av den enkät som Miljö— och naturresursdepartementet och Utrikesdepartementet genomfört med hjälp av de svenska ambassaderna har uppföljningsprocessen kommit i gång i alla länder, om än med varierande takt och arnbitionsnivå. Någon form av nationell handlingsplan har presenterats eller är under utarbetande ide allra flesta länder. Nästan alla har bildat någon form av arbetsgrupp - interdepartemental, parlamen- tarisk eller med representation från äera samhällssektorer - för att arbeta med uppföljningen. Icke statliga organ framstår som viktiga krafter i uppföljningsarbetet. Utvecklingsländema och länderna i Östeuropa betonar att överföringen av änansiella och tekniska resurser är avgörande för framgång i uppföljningen av Riokonferensens beslut.
EU har ännu inte ratiäcerat varken klimatkonventionen eller kon- ventionen om biologisk mångfald. EU:s koldioxidmål och den därav följande övervakningen av ländernas koldioxidutsläpp har blivit en mycket kontroversiell fråga. Därmed har ratificering av klimatkon- ventionen försenats. Före utgången av år 1993 skall EU-länderna sammanställa nationalrapporter med anledning av klimatkonventionen och konventionen om biologisk mångfald. Under Riokonferensen meddelade EG att de avsåg att avsätta tre miljarder ECU till åtgärder i u—länder i enlighet med Agenda 21. Hittills har 600 miljoner ECU anslagits.
OECD har i en öppen workshop med deltagare från många av världens länder kommit fram till att varje land måste utforma sin nationella strategi i första hand efter sina egna förutsättningar. Det änns dock ett antal gemensamma kriterier för vad en strategi bör innehålla. 1) Ekologiska, ekonomiska och sociala frågor skall integreras. 2) Strategin bör ses som en kontinuerlig process för planering och agerande. 3) Strategisk planering innebär att den är långsiktig och gör prioriteringar. 4) Den sätter uppföljbara mål. 5) Den ger ansvar till och integrerar olika samhällssektorer som transporter, energi, jordbruk och industri. 6) Alla huvudintressenter och alla beslutsnivåer deltar. 7) Den är äexibel. 8) I utvecklingsländema skall planerna utgå från mottagamas behov och inte i första hand ifran givarnas villkor. Den lokala förankringen är av avgörande betydelse.
3.4 Miljö ”93 - Innehåll och remissynpunkter i samman- fattning
Statens naturvårdsverks rapport Ett miljöanpassat samhälle Miljö '93 ger en samlad bild av miljöproblemen. Verket föreslår aktionsprogram och åtgärder för miljöarbetet de närmaste fem till tio åren inom en rad sektorer i samhället.
I rapporten anges att redovisade åtgärder är angelägna men inte tillräckliga för att åstadkomma ett miljömässigt bärkraftigt samhälle. Många samhällssektorer måste ändras i grunden för att detta mål skall kunna uppnås. För att komma till rätta med miljöproblemen räcker det inte att enbart se till miljöstörningama eller deras effekter. De ekono- miska, politiska och sociala mekanismerna bakom miljöproblemen är lika viktiga att ta i beaktande.
En viktig utgångspunkt för det framtida arbetet är att förhindra att miljöskador uppstår. Miljöhänsyn måste därför komma in tidigare och få större tyngd i all samhällsplanering. Med hänsyn härtill föreslås att miljödirektiv ges till statliga utredare och kommittéer och att alla regeringsförslag till riksdagen innehåller en beskrivning av dess rniljökonsekvenser. Det föreslås vidare att begränsningsförordningen utvidgas till att omfatta även miljöaspekter. Miljöfrågoma måste enligt verket få en central plats även i kommunernas fysiska planering.
Ekonomiska styrmedel som instrument för att minska varornas och avfallets miljöpåverkan bör utredas närmare, bl.a. miljöklassning av ytterligare produkter, sänkt skatt på miljömärkta varor och skatt på osorterat avfall.
Inom energiområdet framhåller verket behovet av energisparande och ökad användning av förnybara energislag.
Koldioxidskattema bör höjas och omfatta äer områden. Behovet av att långsiktigt komma ifrån beroendet av fossila bränslen bör prägla trafiksektoms miljöarbete i lika hög grad som energisektoms. Ekonomiska och andra styrmedel som stimulerar till bättre miljöprestanda behöver utvecklas för alla uaäkslag. Avgaskrav bör ännas på alla motorer. Det internationella samarbetet är viktigt.
Varor och kemikalieprodukter måste redan från början utformas så att de är materialsnåla och inte drar onödiga resurser under användningen. Återanvändning, källsortering och återvinning skall underlättas och produkterna skall innehålla så lite skadliga ämnen som möjligt. Det avfall som ändå blir kvar skall kunna tas om hand utan risk för miljön. Under år 1995 kommer verket att presentera ett samlat program för att sanera förorenade land- och vattenområden.
Industrin har en nyckelroll för varornas miljöpåverkan och måste ta ett större ansvar. Tillstånden enligt miljöskyddslagen för industrier kommer att omprövas enligt tidigare plan. Utbytesprincipen rörande kemikalier bör tillämpas i högre grad, varorna bör miljöanpassas bättre och ökade krav bör ställas beträffande avfällshantering.
Miljöarbetet inorn VA-området bör särskilt prioritera minskade utsläpp av närsalter i hav och inlandsvatten. Tillförseln av kemikalier från anslutna industrier måste minska. Åtgärder för en förbättrad rening i
enskilda avloppsanläggningar bör genomföras.
Att bevara den biologiska mångfalden står i centrum för miljöarbetet inom jord- och skogsbruket. Inom skogsbruket kräver detta att bruknings- metodema anpassas och att vissa områden och skogstyper undantas från skogsbruk. Inom jordbruket bör de gödande utsläppen minska till grundvatten, sjöar och hav.
Bland övriga förslag märks de om ökad kalkning för att motverka försurningen, skydd för odikade våtmarker, förbud och avgifter beträffande ozonnedbrytande ämnen, ett heltäckande system för att kontrollera dels förändring av genetisk sammansättning av organiskt liv, dels spridning av sådana modifierade organismer. Bättre hushållning med naturgrus måste eftersträvas och förslag till avgifter presenteras.
Beträffande rennäringen framhålls att renhjordamas storlek måste anpassas till betesmarkemas produktionsförmåga. Övergripande miljömål bör fastställas för rennäringen på samma sätt som för övriga areella näringar.
Naturvårdsverkets redovisning har remissbehandlats och remiss- yttrandena finns tillgängliga på Miljö- och naturresursdepartementet.
Yttranden har avgivits från hundratalet remissinstanser. Naturvårds- verkets program får ett helt övervägande positivt mottagande. Särskilt påpekas värdet av bredden i programmet samtidigt som det också begränsat möjligheterna för remissinstansema att mer ingående behandla alla förslagen i redovisningen. Programmet ses som en god plattform för det fortsatta miljöarbetet, bl.a. framhålls dess värde för kommunerna när lokala Agenda 21 skall upprättas.
4. Nationell strategi för en hållbar utveckling
4.1. Allmänna utgångspunkter
Regeringens förslag: De riktlinjer och bedömningar som redovisas i det följande rörande övergripande frågor och integrerad miljöpo- litik formar tillsammans grundläggande element i en nationell strategi för hållbar utveckling och därmed en svensk Agenda 21. Denna strategi utvecklas fortlöpande i takt med att kunskapen om miljösitnationen i Sverige och i vår omvärld förfinas och fördjupas. Strategins utveckling redovisas för riksdagen i samband med regeringens årliga redovisning av miljötillståndet i Sverige.
Skälen för regeringens förslag: Riodeklarationen om miljö och utveckling och dess principer för hållbar utveckling är ett grundläggande uttryck för världssamfundets samsyn och solidariska ansvar i arbetet för en hållbar utveckling inom ramen för ekosystemens bärighet. Dessa principer måste enligt regeringens mening ses som politiskt och moraliskt förpliktande. De ligger till grund för de förslag till riktlinjer och strategi för hållbar utveckling i Sverige och för den svenska strategin för det
fortsatta globala samarbetet i miljö- och utvecklingsfrågor.
Ett av regeringens prioriterade områden är att verka för en hållbar utveckling i Sverige. Regeringen framhöll i sin skrivelse till riksdagen med redogörelse med anledning av FN:s konferens om miljö och utveckling - UNCED (skr. 1992/93:13) att de i Riokonferensen deltagan- de länderna åtagit sig att långsiktigt sträva mot en hållbar utveckling inom ramen för ekosystemens bärighet, vilket efter Riokonferensen är ett mellanstatligt erkänt långsiktigt mål för hela världssamfundet.
I skrivelsen anfördes vidare att Riokonferensens handlingsprogram Agenda 21, som omfattar alla sektorer och grupper i samhället, är en vägvisare till att förverkliga detta mål. Övergången till en hållbar utveckling måste ses i långt tidsperspektiv och åtgärderna vidtas i de enskilda länderna med tonvikt på insatser på det lokala planet. Strävan mot hållbar utveckling måste i framtiden genomsyra och prägla alla delar av samhällets verksamhet och vara vägledande vid utformningen av ländernas politik inom olika sektorer. Sektorsansvaret för en hållbar utveckling förstärks av Riobesluten.
Riksdagen har tagit del av vad som har anförts i skrivelsen (bet. 1992/93:10U8, rskr. 1992/93:70).
I skrivelsen förutskickades ett brett samråd om Riobesluten. Ett sådant brett samråd har ägt rum under våren 1993, bl.a. på grundval av ett gemensamt brev från Miljö- och naturresursdepartementet och Svenska kommunförbundet riktat till samtliga kommuner.
Riodokumenten har vidare remitterats. Remissutfallet ger allmänt vid handen att remissinstansema praktiskt taget enstämmigt ställer sig bakom huvuddragen i besluten från Riokonferensen, och avser att efter råd och läglighet framgent verka i Riokonferensens anda inom sina olika verksamhetsområden i samhället. Det övervägande antalet remissinstanser accepterar det övergripande målet att säkerställa en hållbar utveckling i Sverige. Remiss och samråd har medverkat till att målet om en hållbar utveckling i Sverige nu kan sägas vara väl förankrat i det svenska samhället.
I Agenda 21 sägs att länderna bör upprätta nationella strategier och handlingsplaner för att genomföra åtagandena från Rio. Flera remissin- stanser understryker behovet av en övergripande strategi i detta avseende.
I enlighet med förslag i Agenda 21 skall FN sammankalla till en särskild session med generalförsamlingen senast år 1997 för en över- gripande översyn och bedömning av hur Agenda 21 tillämpas i världens länder.
Mot denna bakgrund anser regeringen det angeläget att utforma en samlad nationell strategi för hållbar utveckling i Sverige. I första hand bör tidsperspektivet för strategin vara åren fram till 1997, med inslag av delar med mer långsiktig räckvidd.
I det följande anges allmänna riktlinjer för åtgärder inom olika pro- blemområden och samhällssektorer, samt förslag till ändringar i vissa regelsystem inom den statliga sektorn m.m. Tillsammans formar dessa riktlinjer de grundläggande elementen r en nationell strategi för hållbar utveckling och utgör därmed väsentliga inslag' 1 en svensk Agenda 21.
Denna strategi skall fortlöpande utvecklas i takt med att kunskaper om
nriljösituationen i Sverige och i vår omvärld förfinas och fördjupas. Det är regeringens avsikt att i fortsättningen redovisa strategins utveckling i samband med regeringens årliga redovisning till riksdagen av miljötill- ståndet i Sverige.
4.1.1. Strategins innehåll
Varje land måste utforma sin nationella strategi i första hand efter sina egna förutsättningar. Det finns dock ett antal gemensamma kriterier för vad en strategi bör innehålla baserat på de viktigaste grundtankama i Agenda 21. Dessa är bl.a. att ekonomiska och ekologiska frågor skall integreras och att ansvaret för miljön hos samhällets olika sektorer, såsom t.ex. trafik, energi, jordbruk och industri, skall tydliggöras. Vidare är den lokala förankringen av avgörande betydelse.
Den nationella strategin för hållbar utveckling tar således sin utgångs- punkt i en strävan efter ökad integration av ekonomi och miljö. Det innebär som tidigare nämnts att den ekonomiska utvecklingen måste ske inom ramen för ekosystemens bärighet. Den ekonomiska utvecklingen får inte hota livsvillkoren för människor, växter eller djur. En god miljö är en av grundförutsättningama för en långsiktigt bärkraftig ekonomi. I planering och beslutsfattande på alla nivåer och inom alla delar av samhället måste därför ekonomiska överväganden och miljöhänsyn vävas samman. Miljökonsekvensbeskrivningar är ett viktigt instrument härför och bör i ökad utsträckning komma till användning i princip— och programinriktade beslut.
Ett annat sätt att öka integrationen mellan miljö och ekonomi är genom ytterligare skatteväxling, dvs. att inom ramen för det totala skatteuttaget göra förändringar, så att skattesystemet inriktas mot ett ökat inslag av miljörelaterade skatter. För att säkerställa en god livsmiljö för framtida generationer bör kostnadseffektiva ekonomiska styrmedel av olika slag användas för att minska miljöpåverkan och gynna ett miljövänligt beteende. Den som förorenar bör betala kostnaderna för detta. Den s.k. miljöskulden, dvs. de ackumulerade kostnaderna för att återställa miljöskador eller förlorade naturresurser, får inte tillåtas växa.
I Agenda 21 betonas starkt att våra produktions- och konsumtions- mönster behöver ändras och ges ett ökat inslag av resurshushållning, återanvändning och materialåtervinning, dvs. olika slag av kretslopps- anpassning. För Sveriges del innebär detta att producenterna av varor, produkter och förpackningar kommer att få ett ökat ansvar för att till- verkning, användning och omhändertagande kan ske på ett miljöanpassat sätt. Dessutom måste alla hjälpas åt i arbetet med att kretsloppsanpassa sarnhällsutvecklingen. Industrin, handeln, myndigheter och den enskilde, alla har ansvar för vår gemensamma livsmiljö, liksom de olika sam- hällssektorema. .
I handlingsprogrammet Agenda 21 betonas också att en förutseende sarnhällsplanering har stor betydelse för att främja målen om en god livsmiljö och en hållbar samhällsutveckling. Behovet av en långsiktigt
god hushållning med naturresurser och en uthållig användning av mark- och vattenområden betonas.
4.1.2. Miljömål och prioriteringar
I bilaga 2 beskrivs tillståndet i miljön, hur det utvecklats under senare år och i vilken utsträckning de mål som riksdagen har ställt upp inom miljöområdet har kunnat uppfyllas. I fiera fall har målen redan uppnåtts eller kommer att uppnås inom angiven tid. Inom några områden krävs det dock ytterligare åtgärder för att målen skall kunna uppfyllas.
Statens naturvårdsverk har i en rapport år 1992 redovisat ett antal framtidsscenarier över Sveriges miljö är 2020 under olika antaganden om samhällsutvecklingen. De visar klart att det behövs kraftfulla insatser om vi skall kunna motverka försämringar och än större insatser för att åstadkomma förbättringar. De mål vi hittills satt upp och redan ingångna avtal räcker inte för att t.ex. försumingen och växthuseffekten inte skall förvärras under de kommande 30 åren.
Boverket arbetar på regeringens uppdrag tillsammans med Närings- och tekrrikutvecklingsverket (NUTEK) och Naturvårdsverket med att utveckla en nationell vision, Sverige 2009. Syftet är att bättre överblicka de långsiktiga anspråken på mark och vatten. För att åstadkomma en långsiktigt hållbar utveckling när det gäller trafik, varuflöde, föroreningar m.m. måste påverkan på resurserna mark och vatten klarläggas, bl.a. beträffande möjligheter till utnyttjande och bevarande i ett långsiktigt perspektiv.
Regeringen har tagit initiativ till ett samarbetsprojekt för länderna runt Östersjön med uppgift att utarbeta en vision för Östersjön 2010.
På kort sikt anser regeringen att det är särskilt viktigt att vidta åtgärder mot miljöproblemen försurning och övergödning av sjöar och hav och att förebygga globala förändringar av klimatet. Trafiksystemen måste miljöanpassas både genöm en framsynt samhällsplanering och genom utveckling av tekniken för att begränsa utsläppen. Åtgärder inom ener- gisektorn spelar också en framträdande roll. Nyttjandet av biologiska resurser måste anpassas till naturens gränser för att den biologiska mångfalden skall kunna bevaras. Vidare har det internationella miljöar- betet en stor betydelse eftersom vi bara delvis kan påverka miljötillstån- det i Sverige genom egna åtgärder. Vi är i hög grad beroende av den miljöpolitik som förs i andra länder och regeringen verkar därför för ett brett internationellt samarbete inom miljöområdet.
4.1.3. Arbete med uppföljningen
Regeringen har efter konferensen bedrivit ett intensivt arbete för att informera om konferensens beslut med syfte att påbörja och stimulera processen mot en omvandling av besluten till konkreta åtgärder i det svenska samhällets olika delar. En del av detta arbete beskrivs i den förut nämnda regeringsskrivelsen till riksdagen.
Under första halvåret 1993 har alla landets kommuner fått en
gemensam skrivelse från Miljö- och naturresursdepartementet och Prop. 1993/94:111 Svenska kommunförbundet med information om Riokonferensen och en uppmaning att påbörja arbetet med att omsätta besluten i praktisk handling i kommunerna. Miljö- och naturresursdepartementet samt Svenska kommunförbundet och dess länsförbund i samverkan har under våren 1993 anordnat sju regionala konferenser om frågor rörande upp- åljningen av UNCED.
Under våren 1993 har tillkommit material som rör uppföljningen av Riokonferensens beslut i kommunerna. Det gäller bl.a. utredningen om kommunernas arbete för en god livsmiljö och Statens naturvårdsverks rapport med ett aktionprogram för ett miljöanpassat samhälle - Miljö '93. Verket har också som tidigare nämnts tillsammans med ett antal andra myndigheter och Miljö- och naturresursdepartementet utarbetat en redovisning av miljötillståndet i landet.
Den nya skogspolitiken som riksdagen beslutade våren 1993 är ett annat exempel på uppföljningsarbetet. Den tar sin utgångspunkt i Rio- konferensens beslut. Andra exempel utgör regeringens propositioner om godkännande av klimatkonventionen, konventionen om biologisk mång- fald samt om kretsloppsanpassad samhällsutveckling.
4.1.4. Ansvar för den fortsatta uppföljningen av Riobesluten
Regeringens bedömning: Den fortsatta uppföljningen och genom- förandet av Riobesluten bör ses som ett uppdrag till hela samhället men också till den enskilda människan. En övergång till hållbar utveckling måste genomsyra och prägla alla delar av samhällets verksamhet och ligga till grund för utformningen och inriktningen av politiken inom skilda samhällssektorer. Sektoremas ansvar för sin miljöpåverkan och för hållbar utveckling förstärks av Riobeslu- ten. '
Skälen för regeringens bedömning: Vid remissbehandlingen har bl.a. pekats på vikten av att ansvaret för samordningen av den fortsatta upp— följningen av besluten och åtagandena från Riokonferensen ges en tyng organisatorisk hemvist. I flera länder har särskilda kommittéer eller kommissioner inrättats för detta ändamål.
Ansvaret för den fortsatta uppföljningen av Riobesluten bör i huvudsak bygga på den befintliga ansvars- och organisationsstruktnren. Miljö- och naturresursdepartementets roll i den löpande samordningen av upp- följningen av Riokonferensen i regeringskansliet kvarstår oförändrad liksom uppgifterna i denna del för olika myndigheter.
Miljövårdsberedningen, som är regeringens råd i miljöfrågor, har aktivt deltagit i förberedelsearbetet, genomförandet och uppföljningen av Riokonferensen. Miljövårdsberedningen har anordnat konferenser om det svenska förberedelsearbetet, om Riokonferensen i Sydperspektiv och ur kvinnoperspektiv, samt om en hållbar utveckling speglad i bistånd och 16 handel. Efter Riokonferensen samlade beredningen idégivare från olika
delar av det svenska samhället för att utarbeta en idérapport om den svenska uppföljningen av konferensen (SOU 1992:104).
Miljövårdsberedningen har i samarbete med Kommunförbundet utarbetat boken Kretslopp — basen för en hållbar stadsutveckling (Eco- cycles - The Basis of Sustainable Urban Development) som också var Sveriges bidrag till stadskonferensen i Curitiba i Brasilien. Miljö- vårdsberedningen har arbetat med - att utveckla och inspirera det kommunala arbetet med Lokal Agenda 21 i samarbete med kommuner och idéella organisationer.
Regeringen anser att det bör vara Miljövårdsberedningens uppgift att inom ramen för sin verksamhet utveckla uppföljningen av Riobesluten i det svenska samhället, bl.a. i kontakter med kommuner, folkrörelser, forskning m.m. Väsentliga inslag i denna verksamhet blir också att informera och skapa debatt om hur uppföljningen fortskrider i Sverige, internationellt och i FN-systemet samt Sveriges roll i detta skeende.
Regeringen avser att inom kort ge beredningen direktiv med bl.a. denna inriktning.
4.1.5 EU - UNCED
Regeringens bedömning: En utgångspunkt för regeringens EES/EU-arbete är att högsta tillämpade ambitionsnivå bör gälla i miljöarbetet, både det svenska och det inom EU. Därmed kommer inga miljökrav i olika rättsregler att sänkas. Sverige bör fortsätta att driva på i det europeiska miljövårdsarbetet, bl.a. på kretslopps- området och för att integrera ekonomi och ekologi. Regeringen avser att kraftfullt agera i denna riktning redan från EES-avtalets ikraftträdande.
Skälen för regeringens bedömning: En grund för arbetet på övergången till en hållbar utveckling är ett vidgat regionalt och internationellt samarbete mellan länder med i stora delar likartade problem och förutsättningar. Vikten av sådant samarbete understryks genomgående i Agenda 21:s olika kapitel. Det är mot denna bakgrund som ett vidgat samarbete mellan Sverige och EU bör ses. Genom EES-avtalet kommer Sverige att få större möjligheter att påverka gemenskapens miljöpolitik än hittills.
I EU:s femte miljöhandlingsprograrn (A European Community Programme of Policy and Action in relation to the Environment and Sustainable Development) som utarbetats av EG-kommissionen slås fast att miljöproblem skall förebyggas och att målet är en hållbar utveckling. Miljöhänsyn skall integreras i olika samhällssektorer. Ekonomiska och andra styrmedel skall utvecklas. I en rådsresolution har EU:s miljömin- istrar ställt sig bakom programmets allmänna inriktning.
Genom det närmare samarbetet med EU ges Sverige tillfälle att delta i ett stort antal expertgrupper som har till uppgift att lägga fram förslag till ändring och skärpning av miljöregler för EU/EES. Ett omfattande
samråd på politisk nivå förutses innan beslut om ny lagstiftning tas av Prop. 1993/94:111 EES-organen. .
Det närmare samarbetet med EU medför att inriktningen på gemen- samma regler snarare än nationella särlösningar kommer att bli än tydligare. Vi kommer att i allt högre utsträckning gemensamt med andra EU/EES-länder utarbeta bindande miljöregler för hela Västeuropa.
Rent konkret kommer detta att medföra att Sverige i ökad utsträckning kommer att delta i det europeiska internationella samarbetet redan från utredningsstadiet. Det innebär sannolikt att ökade resurser måste disponeras för att förbereda ett aktivt deltagande i olika EU-fora. Samtidigt innebär detta att EU:s samlade utredningsr'esurser blir lättare tillgängliga för den svenska förvaltningen.
Den 1 januari 1994.beräknas EES-avtalet träda i kraft. Det innefattar ett långtgående samarbete mellan EU- och EFI'A-länderna på miljö- området. Genom avtalet tar Sverige över ett 50-tal rättsakter, såväl s.k. rninirnidirektiv (art 130) som harmoniserade produktkrav (art 100 A). På det sistnämnda området har EFTA-ländema vissa undantag och över— gångsregler i de fall man har mer långtgående miljökrav, exempel på detta är bilavgasområdet samt kemikalier. EES-avtalet omfattar även samarbete vad gäller miljöforskning, miljöövervakning, användningen av ekonomiska styrmedel etc. Enligt avtalet skall Sverige tillämpa EU:s regler om t.ex. miljökonsekvensbeskrivningar, utsläpp av miljöfarliga ämnen samt avfallshantering. EES-avtalet gör också att Sverige konrrner in i EU:s miljöarbete på centrala områden, t.ex. utsläpp från industrier. Därutöver väntas ett samarbete med EU på områden som inte ingår direkt i avtalet, t.ex. när det gäller att arbeta fram nya miljöavgifter. Sverige deltar också i EU:s miljöövervakning och miljöforskning.
Sveriges förhandling om ett medlemsskap i EU är nu inne i ett slutskede. Ett sådant vidgat samarbete innebär att Sverige kan bidra till utvecklingen av det gemensamma regelverket.
Chefen för Miljö- och namnesursdepartementet har efter regeringens bemyndigande tillkallat en kommitté (M 1993: 02) med uppdrag att närmare belysa vilka konsekvenser olika former av deltagande från svensk sida i den europeiska integrationen får för miljön. Kommittén avslutar sitt arbete under början av år 1994.
4.2 Övergripande frågor - miljö- och naturresurspolitik-
4.2.1. Effektivare regelsystem och miljöövervakning
I detta avsnitt presenteras ett antal konkreta åtgärder för att göra vissa styrmedel effektivare och för att förbättra myndighetsorganisation och uppföljning. För ett effektivt miljöarbete krävs verkningsfulla styrmedel. Några av de styrmedel som kan användas är information och utbildning, miljöav- gifter, lagar och samhällsplanering. Det är också viktigt att sätta upp tydliga mål för miljöarbetet och en tidtabell för när målen skall vara 18
uppfyllda.
Styrrnedlen på miljöområdet kan liknas vid en trappa, där det svagaste Prop. 1993/94:111 styrrnedlet finns längst ned på trappen och det starkaste stynnedlet högst upp. Första steget i trappen består av information och utbildning. Nästa steg är frivilliga åtaganden från tillverkare eller leverantörer. Steget därefter innebär ekonomiska styrmedel som panter, miljöavgifter och miljöskatter. Det sista steget innebär föreskrifter eller andra lagar som i vissa fall kan innebära förbud. Regeringens politik är att tydligt ange miljömål och tidtabell för genomförandet men att låta aktörerna hitta lösningar och tillvägagångssätt.
Miljökonsekvensbeskrivningar m.m.
Regeringens bedömning: Det är angeläget att beskrivningar av miljökonsekvenser systematiskt kommer in i ett tidigt skede av den politiska processen. Sådana beskrivningar bör göras när det gäller program, plan- och policyarbete i viktiga samhällssektorer. Regeringen anser att beskrivningar av miljökonsekvensema som allmän regel skall innefattas i propositioner och andra förslag till övergripande beslut av strategisk karaktär. Med den nu föreslagna ordningen kommer konsekvenserna för miljön av större beslut av strategisk karaktär att regelmässigt beskrivas.
Myndigheterna bör beakta konsekvenserna för miljön innan de utfärdar regler i form av föreskrifter eller allmänna råd. Regering- en avser att se över regelsystem, som instruktioner, författningar m.m., i syfte att bedöma behovet av miljöanpassning av dessa.
Skälen för regeringens bedömning: Enligt princip 17 i Riodeklarationen skall miljökonsekvensbeskrivningar användas som ett nationth in- strument för sådana föreslagna verksamheter som kan antas ha en betydande skadlig inverkan på miljön och som kräver beslut av behörig nationell myndighet. I Agenda 21 framhålls bl. a. (kapitel 8) att det kan bli nödvändigt med en justering eller till och med en grundläggande förändring av beslutsfattandet om miljö och utveckling skall kunna sättas i centrum för det ekonomiska och politiska beslutsfattandet och en fullständig integrering av dessa frågor skall kunna uppnås i praktiken. Det övergripande målet är" att förbättra eller omstrukturera beslutsproces- sen så att sociala, ekonomiska och miljöpolitiska frågor beaktas och integreras och en bredare delaktighet från allmänhetens sida säkerställs.
I sitt aktionsprogram Ett miljöanpassat samhälle (Miljö '93) har Naturvårdsverket föreslagit att särskilda miljödirektiv skall införas för statliga utredare och kommittéer. Miljöaspektema föreslås också redovisas tydligt i samband med övergripande politiska beslut och i samtliga propositioner. Flera remissinstanser framför liknande förslag.
Redan i dag är regler om miljökonsekvensbeskrivningar intagna i ett tjugotal olika lagar. '
Riksdagen har i anslutning" till 1988 års miljöpolitiska proposition 19 (prop. 1987/88:85, l987/88:JoU23, rskr. 1987/88:373) angett att
miljökonsekvensbeskrivningar är ett medel som bidrar till att kunna tillmäta miljökonsekvensema av ett beslut samma tyngd som de ekonomiska konsekvensema. Regeringen har i 1992 års budget- proposition angett att miljökonsekvenserrra skall redovisas före varje beslut som ger större miljöpåverkan. I proposition 1993/94:30 om en strategi för biologisk mångfald anges vidare att miljömålen skall ges samma vikt och betydelse som skilda ekonomiska överväganden i syfte att bygga mänsklig verksamhet på ekologisk grund.
Det kan i detta sammanhang noteras att EG-kommissionen i juni i år beslutat att regelmässigt bedöma miljökonsekvensema av sina förslag. Vid viktigare lagförslag skall redovisas kostnader och nytta för miljön. Inom kommissionen bereds vidare förslag till miljökonsekvens- beskrivningar i planeringsprocessen på policynivån under benämningen Strategic Environmental Assessment (SEA).
Även inom Nordiska ministerrådet pågår arbete med miljökonsekvens- beskrivningar. En ad hoc-grupp har gått igenom arbetet med miljö— konsekvensbeskrivningar i de nordiska länderna. Under en kommande treårsperiod skall en arbetsgrupp, i vilken också representanter för den fysiska planeringen ingår, arbeta för en integrering av miljö och fysisk planering bl.a. vad gäller riktlinjer för användningen av miljökonse- kvensbeskrivningar i strategisk planering ("policy, plans and programs").
Med den nu föreslagna ordningen lägger regeringen en grund för det fortsatta nordiska och europeiska samarbetet i dessa frågor.
Miljö och standardisering
Standardiseringen har på senare tid fått en ökad betydelse för miljöarbetet. Förutom den traditionella miljörelaterade standardiseringen, som ofta avser mätmetoder och analyser, har nya områden som direkt eller indirekt påverkar miljön blivit aktuella för standardisering.
Myndigheternas resurser är begränsade och insatser bör därför göras där de får störst samhällsekonomisk nytta och bidrar till en mer effektiv resurshushållning och kretsloppsanpassning. Kemikalieinspektionen och Naturvårdsverket har på uppdrag av regeringen redovisat sin syn på prioritering av arbetet som rör standardisering och miljö. Med beaktande av myndigheternas ställningstaganden anser regeringen att hög prioritet i det svenska miljörelaterade standardiseringsarbetet bör ges åt i första hand sådan standardisering som görs på beställning av EU/EFTA, åt riktlinjer för arbetet med att beakta miljöaspekter vid all produktstandar- disering samt åt systeminriktad standardisering.
Inom EU kan standarder delvis komma att ersätta annan reglering genom att EU (och EFl'A) i flera fall överlämnar - ger mandat — åt de europeiska standardiseringsorganen CEN, CENELEC och ETSI, att precisera reglerna i direktiv och förordningar genom att ta fram standarder som knyts till lagstiftningen. Inom miljöområdet kan s.k. mandaterad standardisering förväntas komma att öka väsentligt i omfattning i framtiden. EFIA—ländema kommer i och med EES-avtalet att ges ökad möjlighet att medverka vid framtagandet av mandaten. En sådan medverkan måste enligt regeringens mening betecknas som mycket
angelägen eftersom mandaten lägger grunden för den standard som Prop. 1993/941111 senare knyts till lagstiftningen. Vidare bör arbetet med standardiseringen efter det att mandatet givits till CEN eller CENELEC utföras med hög prioritet. Svenska intressenter bör verka för detta via den svenska standardiseringsorganisationen.
Miljöaspekter måste beaktas vid all produktstandardisering och miljökonsekvensema av en produktstandard bör bedömas innan den fastställs. Standardisering kan annars innebära en styrning mot från miljösynpunkt olämpligt val av material eller innehåll i en produkt. För att möjliggöra detta behöver rutiner för att tillvarata miljöhänsyn byggas in i själva standardiseringsarbetet. Det pågår för närvarande internatio- nellt arbete med att ta fram riktlinjer för detta. Regeringen anser att Sverige bör verka aktivt för att dessa riktlinjer utformas på sådant sätt att de främjar en effektivare resursanvändning och en kretsloppsanpassad utveckling. De bör utformas med syfte att kunna bidra till att avgifta kretsloppen, dvs. minska mängden hälso- och miljöfarliga kemiska ämnen i produkter. Syftet bör också vara att bidra till att produkter av olika slag utfomras så att de lättare kan återanvändas, återvinnas eller energiutvin- nas. Ett minimum bör vara att nya produktstandarder inte onödigtvis skall medföra att ämnen eller produkter som kan ha skadliga miljöeffekter blir nödvändiga att använda.
Den systeminriktade standardiseringen har som målsättning att vara ett verktyg för att kvalitetssäkra företagens miljöarbete på samma sätt som det i dag finns system för kvalitetssäkring av företagens produktion. Inom den globala standardiseringsorganisationen, ISO, har ett arbete inletts för att standardisera inom bl.a. områdena industrins kvalitetssäkringsarbete avseende miljön, miljörevision, miljömärkning och livscykelanalyser. Regeringen anser att arbetet kommer att ge främst industrin goda verktyg för att förändra produktionsmönstren i miljövänlig riktning och att det är viktigt för svenska intressenter att delta för att påverka utformningen av standarderna. Ansvaret för detta arbete bör emellertid främst åvila näringslivet.
Med syfte att ge miljöstandardiseringsarbetet en ökad prioritet, beslutades år 1992 att inom SIS inrätta en policygrupp för miljöfrågor. Policygruppen skall bevaka att miljöaspekter beaktas vid standardisering samt kunna initiera egna standardiseringsprojekt.
Det pågår i Industriförbundets regi en utredning om arbetssätt och organisation inom den svenska standardiseringen. Utredningen, som väntas presentera sitt förslag före årsskiftet, kan leda till förändringar av arbetssätt och organisation inom den svenska standardiseringen. Regeringen avser återkomma i 1994 års budgetproposition till frågan om medel till det svenska standardiseringsarbetet.
Lagstiftning
Regeringens bedömning: De lagar som gäller på miljöområdet kan i dag vara svåra att överblicka och behöver i en del fall skärpas. Regeringen avser därför att samla flertalet miljölagar i en miljö- balk. Regeringen kommer i enlighet med regeringsförklaringen att lägga fram ett förslag under år 1994 om sådan samlad och i vissa avseenden skärpt miljölagstiftnirrg. Miljölagstiftningen skall därmed bli effektivare och lättare att överblicka och tillämpa.
Skälen för regeringens bedömning: Miljöskyddskommittén lämnade i sitt huvudbetänkande Miljöbalk (SOU 1993:27) förslag om att samman- föra bl.a. följande viktiga lagar: naturvårdslagen (1964z882), miljö- skyddslagen (1969z387), renhållningslagen (1979z596), hälsoskyddslagen (1982:1080), lagen (l985:426) om kemiska produkter och lagen (l987:12) om hushållning med naturresurser m.m.
I förslaget till miljöbalk har perspektivet vidgats till att omfatta målet en på lång sikt hållbar utveckling av samhället, i linje med principerna i Riodeklarationen och kretsloppsanpassningen av samhället. Allmänna aktsarnhetsregler föreslås där försiktighetsprincipen utgör ett bärande element. Vissa stora tralikanläggningar skall tillåtlighetsprövas av regeringen innan de byggs. Det skall vidare enligt förslaget bli möjligt att utfärda miljökvalitetsnormer som skall ge uttryck för de krav som bör ställas på kvalitén på vatten, luft och mark med utgångspunkt i vad människan och naturen tål.
Förslaget till miljöbalk har remissbehandlats och bereds för närvarande i regeringskansliet med sikte på en proposition under våren 1994.
Myndighetsorganisatian
I och med att viktiga lagar sammanförs i en miljöbalk finns det behov av att i vissa avseenden se över myndighetsorganisationen inom miljöområdet. Miljöorganisationsutredningen (M 1993104) har därför fått i uppgift av regeringen att bl.a. se över ansvarsfördelningen mellan centrala myndigheter, arbetet med generella föreskrifter, tillsyn inom det område som balken täcker och vissa frågor som rör tillståndsprövning. Utredningen skall redovisa sina förslag i september 1994.
Myndigheternas interna miljöarbete
Det blir allt vanligare att företag och organisationer med verksamhet som påverkar miljön har en miljöpolicy. Även myndigheter bör ha en egen miljöpolicy, en miljöhandlingsplan, och utföra miljörevision. Som en följd av EES-avtalet kommer Sverige att anta EG:s förordning om miljöstymingssystem och miljörevision (Council Regulau'on EEC No 1836 793). Systemet bygger på frivilligt deltagande från i första hand industrin men det finns möjlighet att utvidga förordningen till att gälla även för andra typer av verksamheter. Regeringen avser därför att ge
myndigheter möjlighet att ansluta sig till systemet. Finansieringen Prop. 1993/94:11] förutsätts ske genom omprioritering inom myndigheten.
Miljöövervakning
Regeringens bedömning: Det internationella samarbetet med miljöövervakning bör inriktas på det nordiska och europeiska samarbetet samt på de övervakningsaktiviteter som sker inom FN. Riokonferensens beslut och rekommendationer bör särskilt uppmärksammas.
Regeringen har för avsikt att i direktiv till fördjupad anslagsframställning för Naturvårdsverket avseende budgetperioden 1995/96-1998/99 ge verket i uppdrag att redovisa en fördjupad analys och förslag till strategi för det intemationella samarbetet på miljöövervakningsområdet. Verket bör också utifrån sina utgångspunkter och behov redovisa förslag till hur ett miljödatacentrum kan etableras i Kiruna samt kostnadsberäkna detta.
Remissinstanserna: Rymdstyrelsen redovisar att data från ijärranalyssa- telliter kan bidra till en effektiv uppföljning av Agenda 21. Det gäller såväl framställning av dataunderlag för planering och beslutsfattande som kontinuerlig övervakning av miljön (vegetation, jord, vatten och luft inkl. ozon). Sverige har en väl utvecklad kompetens och kapacitet inom området vilken bör användas i nationth och internationellt arbete för miljö och utveckling. Rymdstyrelsen konstaterar också att det änns ett förslag om inrättande av ett miljödatacentrum i Kiruna och man framhåller vikten av att ett formellt beslut fattas snarast.
Statens naturvårdsverk anför att olika uppföljnings- och utvärderingsinsatser kommer att vara centrala i den lokala Agenda 21- processen. Verkets stöd i detta arbete kommer att ske genom fortsatt förmedling av information om miljötillståndet på basis av bl.a. miljöövervakningen. Naturvårdsverket framhåller också vikten av att ett miljödatacentrum kan etableras i Kiruna. Sverige har inom detta område en internationellt sett mycket hög kompetens som verket menar kan spela en central roll i Agenda 21-processen. Verket anser att denna fråga även har näringspolitisk betydelse och att kompetensen kan bli ett viktigt svenskt bidrag till det globala miljöarbetet, inte minst i utvecklingsländer— na.
Skälen för regeringens bedömning: 1 Agenda 21 redovisas bl.a. att länder och internationella organisationer bör inventera information om miljön, resurser och utveckling med hänsyn till nationella globala prio- riteringar vad avser arbetet med hållbar utveckling. De bör fastslå vilka luckor som finns och vidta åtgärder för att fylla dessa luckor. Länder och internationella organisationer bör utnyttja ny teknik för datainsamling, 23 inkl. ljärrmätning per satellit. I Agenda 21 framhålls att praktiska
rekommendationer bör utarbetas för samordnad och harmoniserad da— tainsamling och utvärdering av information på nationell och internationell nivå. Även i konventionen om biologisk mångfald änns bestämmelser om identiäering och övervakning av särskilt betydelsefulla delar av den biologiska mångfalden.
Ett nytt utbyggt program för nationell miljöövervakning genomförs för närvarande i Sverige och avses slutföras under år 1994. 75 miljoner kronor har satsats under en treårsperiod. Internationellt deltar Sverige i en rad aktiviteter. Det änns sedan gammalt ett väletablerat nordiskt samarbete inom monitoringområdet och år 1993 redovisade Nordiska ministerrådet en rapport rörande miljösituationen i Norden. Inom EG änns en interimistisk organisation European Environmental Agency (EEA), Task Force, vars uppgift är att göra sammanställningar och utvärderingar av miljötillståndet i Europa. Sverige har förklarat sin avsikt att aktivt delta i EEA:s arbete. Sverige har informellt etablerat ett visst samarbete med EEA. Beslut har nyligen fattats om att myndigheten skall lokaliseras till Danmark. Detta beräknas ske i mitten av år 1994. Med stor sannolikhet kommer mycket av det miljöövervakningsarbete i Europa som i dag drivs under olika huvudmän att samordnas genom EEA. Sverige rapporterar vidare via sitt miljöövervakningsprogram till ett antal internationella miljökonventioner och andra överenskommelser.
Ett utvecklingsarbete pågår som syftar till att etablera ett centrum i Kiruna som skall analysera och göra satellitinformation tillgänglig för användarna inom rniljösektom, nationellt och internationellt. Detta är ett samarbete mellan Naturvårdsverket, Rymdbolaget, Länsstyrelsen i Norrbottens län, Kiruna kommun och lantmäteriverket. Sverige deltar i en arbetsgrupp inom EU vars uppgift är att närmare precisera och deäniera vilka satellitdata som kan användas för miljöövervakning.
Sammanfattrringsvis kan sägas att Sveriges deltagande i det intematio— nella arbetet med miljöövervakningsfrågor inriktats på det nordiska och europeiska samarbetet samt på de övervakrringsaktiviteter som sker inom FN. Regeringens uppfattning är att detta bör vara inriktningen även i framtiden. Riokonferensens beslut och rekommendationer bör särskilt uppmärksammas.
Utvecklingen av det internationella samarbetet på miljöövervaknings- området har stor miljöpolitisk och näringspolitisk betydelse. Sveriges kunnande är internationellt efterfrågat och det är angeläget att vi kan delta aktivt i det internationella utvecklingsarbetet när det gäller miljö- övervakning på det sätt som framhålls i Agenda 21. Den tilltagande användningen av satellitbaserad information ger viktiga utvecklings- möjligheter för avancerad svensk elektronikindustri.
Regeringen avser att i 1994 års budgetproposition återkomma till frågan om det internationella utvecklingsarbetet på miljöövervakningsom- rådet.
4.2.2. På väg mot kretsloppssamhället
Ett av de grundläggande målen för miljöpolitiken är att vårt sätt att leva inte skall skapa problem för kommande generationer — att samhället skall
vara inriktat på hållbar utveckling. För att nå det målet krävs ett Prop. 1993/94:111 samhälle, som är inriktat på att förebygga miljöskador och att hushålla med naturresurser. Resursanvändningen måste effektiviseras och kretsloppsanpassas.
Det första viktiga steget mot kretsloppssamhället togs i den kretslopp— sproposition (prop. 1992/93:180) som regeringen lämnade till riksdagen i februari 1993. Propositionen, som antogs av riksdagen (bet. 1992/93zloUl4, rskr. 1992/93:344), syftar till att minska miljöpåverkan från varor som används i dagens samhälle. Det skall ske genom att minska mängden avfall och redan vid tillverkningen anpassa varorna till återanvändning och återvinning, dvs. att ingå i ett kretslopp.
Grundtanken i riksdagsbeslutet är att staten skall sätta krav och ange ramar. Producentema av varorna får sedan fritt utforma metoder för att uppfylla kraven. .
Varor, produkter och förpackningar innehåller ett stort antal " en vars effekter på miljön delvis är okända. Många av dessa ämnen har kemiska egenskaper som liknar dem som änns hos kända miljögifter. När produkterna används eller som uttjänta hamnar på soptipp eller förbränns är det stor risk att giftet sprids till miljön.
För att företagen skall ta hänsyn till varornas miljöbelastning kan det vara nödvändigt att riksdag och regering genom exempelvis lagstiftning eller ekonomiska styrmedel förstärker marknadssignalema och företagens incitament att minska varornas miljöbelastning. Med anledning av regeringens proposition om riktlinjer för en kretleppsanpassad sam- hällsutveckling har riksdagen i renhållningslagen (1979z596) bemyndigat regeringen att föreskriva om producentansvar för olika varor och produkter. Producentema av vissa förpackningar får inom kort ansvar för dessa t.o.m. avfallsledet. Från den 1 januari 1994 är producenterna skyldiga att ombesörja återanvändning eller materialåtervinning av vissa typer av använda förpackningar.
Närmast i tiden kommer producentansvar att introduceras för övriga förpackningar och returpapper. Nya produktgrupper och varuområden kommer sedan successivt att omfattas av producentansvar, exempelvis datorer, slqotdäck och bilar. Den av regeringen tillsatta Kretslopps- delegationen (M 1993:A) har till uppgift att peka ut nya områden som bör omfattas av producentansvar.
Regeringen eftersträvar även att skärpa innehavarens/producentens skyldigheter i samband med hantering av miljöfarligt avfall. Regeringen planerar att inom kort lämna ett förslag till riksdagen på detta område.
Vidare förbereder regeringen en proposition med förslag om kemikali- ekontroll och om det fortsatta arbetet med att begränsa användningen av miljöskadliga kemikalier. Kemikalieinspektionen har i sitt yttrande avseende Riodeklarationen konstaterat att förutsättningen för en god kemikaliekontroll är ett fungerande samspel mellan tillsynsmyndighetema på central, regional och lokal nivå. Inte minst är detta viktigt för att få genomslag för den s.k. substitutionsprincipen, dvs. att den som hanterar eller importerar en kemisk produkt har ett ansvar för att byta ut farliga ämnen och produkter mot mindre farliga. Regeringen fäster stor vikt vid 25 att information, vägledning och kunskapsstöd till lokala tillsynsmyndig-
heter i kemikaliefrågor inte försummas. I kretsloppspropositionen Prop. 1993/942111 föreslogs även vissa åtgärder i syfte att få ett renare slam från de
kommunala avloppsreningsverken för att öka möjligheten att använda slammet som jordförbättrande medel i jordbruket. Genom en förändring i förordningen (1985:840) om vissa hälso— och miljöfarliga produkter m.m. har regeringen nyligen infört bestämmelser om gränsvärden för metaller i slam.
Riksdagen har i samband med 1990 års budgetproposition (prop. 1989/90:100 bil. 16, bet. 1989/90:10Ul6, rskr. 1989/90:241) angett som delmål för arbetet på avfallsområdet att källsortering bör utvecklas med sikte på att allt avfall som går till slutbehandling sorteras i kategorier som möjliggör ett från resurshushållningssynpunkt lämpligt omhändertagande fr.o.m. år 1994. En ökad satsning på källsortering bör enligt riksdagsbe- slutet leda till att förbränning och deponering av osorterat hushålls- och industriavfall i allt väsentligt upphör. En särskild utredare (M l993:09) har tillsatts av regeringen för att analysera effekterna av olika alternativ för beskattning av osorterat avfall och lämna förslag till den lagstiftning som behövs. Syftet med en avfallsskatt är att styra mot miljöanpassad varuproduktion, effektivare resursanvändning, bl.a. genom användning av bioråvaror, en ökad återanvändning och återvinning, samt förbättrat omhändertagande av avfall. Utredningen skall presentera sitt förslag senast den 1 juli 1994.
Regeringen har också tillkallat en särskild utredare (M 1993:16) som skall klarlägga möjligheterna att utveckla och öka användningen av biologiska råvaror i Sverige. En övergång till bioråvaror är också ett led i utvecklingen av ett kretsloppsanpassat samhälle. Utredaren skall redovisa sina förslag före utgången av juni 1994.
Översyn av konswnenlpolitiken
I maj 1992 tillsatte regeringen en kommitté (C 1992104) med uppgift att göra en översyn av den statliga konsumentverksamheten och att bedöma arten, omfattningen och inriktningen av det statliga engagemanget. Kommittén avser att lämna sina förslag vid årsskiftet 1993/94.
I direktiven beskrivs den ökade betydelse miljöhänsynen fått för konsumenterna och den starka kopplingen mellan miljöpolitik och konsumentpolitik. Vidare sägs att allt fler människor i dag är beredda att genom sitt levnadssätt verka för en minskad belastning på miljön. Kommittén skall undersöka om det finns behov av ytterligare åtgärder på det konsumentpolitiska området för att stimulera den utveckling som pågår.
Miljömärkning Ett nordiskt miljömärkningssystem - med svanmärke — inrättades år 1989 och har sedan starten i Sverige huvudsakligen finansierats med stats- anslag.
Under innevarande budgetår uppgår anslaget till 5 miljoner kronor, vilket är en ökning från föregående budgetår med 2 miljoner kronor. 26 Ökningen är främst avsedd att täcka kostnader för kriterieutveckling,
marknadsföring och deltagande i EU:s expertgrupper. I dag änns kriterier utarbetade för 17 produktgnrpper. På den nordiska marknaden änns omkring 500 produkter som märkts med miljömärket svanen, varav ca 250 på den svenska marknaden, främst pappersprodukter och tvättmedel.
På många håll och inom olika organisationer pågår verksamhet som avser att ge konsumenterna underlag för deras val mellan mer eller mindre miljöanpassade varor. De övriga miljömärkningssystem som nu änns i Sverige för olika konsumentprodukter, t.ex. Naturskyddsförening- ens Bra miljöval och KRAV:s ekologiskt odlade och framställda produkter, ger viktiga signaler till köparna om produkternas risker eller fördelar. Informationen måste vara klar och entydig när det gäller produkternas miljöegenskaper för att konsumenterna skall kunna rikta efterfrågan mot mer miljöanpassade alternativ. '
4.2.3. Miljörelaterade skatter — skatteväxling
Regeringens bedömning: En utvärdering av den hittillsvarande användningen av ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken visar att vissa miljöskatter/avgifter är effektiva styrmedel. Samhällsekono- miskt och miljömässigt effektiva ekonomiska styrmedel bör därför användas i ökad utsträckning.
Skattesystemets struktur kan utformas så att den bidrar till att uppfylla väsentliga miljömål. De intäkter som de miljörelaterade skatterna ger kan skapa utrymme för angelägna skattesänkningar, samtidigt som de kan bidra till samhällsekonomisk effektivitet på så sätt att de korrigerar brister i den samhällsekonomiska prissätt- ningen. Det änns mot denna bakgrund anledning att utreda förutsättningama för ytterligare miljörelatering inom skattesyste— met. Hänsyn måste härvid självfallet tas till andra angelägna mål som exempelvis en bibehållen konkurrenskraft och att skattetrycket inte höjs av eventuella förändringar. ' Det änns mot denna bakgrund anledning att utreda förutsätt- ningama för en sådan skatteväxling som innebär ytterligare miljörelatering inom skattesystemet. Regeringen avser att inom kort återkomma i denna fråga.
Skälen för regeringens bedömning: Den ekonomiska utvecklingen i samhället får inte hota livsvillkoren för människor, växter och djur. I 1993 års budgetproposition läggs fast att miljöskulden inte får öka. Med miljöskuld menas kostnaden för att åtgärda redan uppkomna miljöskador. På samma sätt som Sveriges skuld på det ekonomiska området behöver minskas, måste också Sveriges miljöskuld begränsas.
Regeringen har tidigare slagit fast att miljöhänsyn måste integreras i olika beslut och att de ekologiska konsekvenserna av olika förslag är lika viktiga som de ekonomiska konsekvenserna. I regeringens proposition om
biologisk mångfald har lagts fast att miljömålen skall ges samma vikt och betydelse som skilda ekonomiska överväganden. Syftet är att bygga all mänsng verksamhet på en ekologisk grund. Sambandet mellan ekonomi och ekologi måste därför göras tydligare. Ett sätt är att använda ekonomiska styrmedel. Rätt utformade är de ofta mycket effektiva, såväl ur miljömässig som samhällsekonomisk utgångspunkt, eftersom de utnyttjar marknadsekonomiska styrmekanismer.
Redan i dag har Sverige infört fler miljöavgifter och miljöskatter än något annat land, till exempel skatt eller avgift på utsläpp av koldioxid, kväveoxider och svaveloxid samt miljöklassning av fordon och diesel- bränsle. Vissa av dessa skatter och avgifter har varit effektiva för att påverka i positiv riktning för miljön.
Regeringen bereder för närvarande följande förslag till miljöavgifter och miljöskatter:
* Breddning av miljöavgifter på kväveoxider från stora anläggningar för energiproduktion. * Miljöklassning av bensin. " Utredning om avfallsskatt. I Riodeklarationens princip 16 anges att enskilda länder skall sträva efter att intemalisera miljökostnader genom användning av ekonomiska styrmedel. I samma princip uttalas också klart förorenarens skyldighet att betala för de skador som uppstår till följd av dennes verksamhet.
I Agenda 21 slås vidare fast att det är nödvändigt att utforma ekonomiska och politiska reformer som främjar en effektiv planering och användning av resurser för en hållbar utveckling genom en sund ekonomisk och social politik, genom att införliva de sociala och miljömässiga kostnaderna vid prissättning av resurser. Särskilt betonas vikten av att låta miljökostnadema påverka producentemas och konsu- menternas beslut, att bryta tendensen att miljön behandlas som en "fri nyttighet", och därmw skjuta över miljökostnadema på andra delar av samhället, på andra länder eller på kommande generationer
En stor majoritet av remissinstansema stöder ambitionen att in— temalisera miljökostnader genom användning av ekonomiska styrmedel. Flera instanser pekar på vikten av att regeringen utarbetar en strategi för användning av ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken, samt att det är angeläget att Sverige offensivt driver utvecklingen internationellt.
I Sverige introducerades ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken i mitten av 1970-talet. Användningen har därefter successivt ökat, och det stora genombrottet kom under slutet av 1980— och början av 1990-talet i samband med att Miljöavgiftsutredningen presenterade sina betänkanden (SOU 1989:21, 1989:84 samt 199059).
Riksdagen godtog våren 1992 utan erinran en av regeringen i kompletteringspropositionen framlagd strategi för ökad användning av ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken (prop. 1991/92:150 bil. I:12, bet. 1991/92:FiU20, rskr. 1991/92:128).
Resultatet från en översiktlig utvärdering av de ekonomiska styrmedel som hittills använts i miljöpolitiken i Sverige visar att miljöskatter/av- gifter med fördel kan användas för att minska miljöpåverkan. Enligt
utredningen har styreffekten generellt varit god, och de administrativa kostnaderna för insamling och kontroll av skatterna har varit låga.
I debatten har tankar på en systematisk växling av vissa skatter mot mera miljörelaterade framförts. Avsikten är att skatteuttaget ökas på aktiviteter som bör dämpas, därför att de har negativa miljöeffekter, och därmed kan minskas på verksamhet som bör uppmuntras, t.ex. före- tagande, arbete och sparande. Skatteväxling innebär därmed i sig vare sig en sänkning eller höjning av skattetrycket så länge miljöskatten inte minskar utsläppen och därmed reducerar skattebasen.
En ökning av miljöskatterna som änansierar nya utgifter på t.ex miljöns område skulle däremot innebära en höjning av det totala skattetrycket och utgör därför inte någon skatteväxling.
Grundtanken med skatteväxlingen är att uppnå två mål, nämligen en dämpning av miljöfarlig verksamhet och skattesänkningar på andra områden som sammantaget kan ge en rad dynamiska effekter, t.ex. öka sysselsättningen. Det är dock inte självklart att dessa båda mål går att uppfylla samtidigt.
En förutsättning för skatteväxling är att utrymme skapas för skatte- sänkningar på t.ex. arbete genom ökad miljöbeskattning. Det innebär en övergång från en relativt konstant skattebas (arbete) till en ofta lättflyktig skattebas (miljöfarlig verksamhet). En miljöskatt med stark styreffekt innebär att skattebasen minskar i takt med den miljöskadliga verksam- heten. Därmed minskar statens intäkter. Detta kan då kompenseras med nya skattehöjningar men det änns svårigheter i att bedöma styrkan av beteendeförändringar. För att undvika att skattebasen urholkas med ökande budgetunderskott som följd, krävs därför att förutsättningama noga undersöks innan förändringar genomförs.
En säker änansiering kräver en miljöskatt med en stabil skattebas. Detta kan erhållas genom att sätta skattesatsen till en sådan nivå att den styrande effekten reduceras, vilket å andra sidan innebär att den positiva miljöeffekten minskar. För att skattebasen skall kunna behållas krävs att det är relativt svårt att minska utsläppen av de skattepliktiga förore- ningarna. Detta inträffar bl.a. när den process som orsakar föroreningar- na är svår att ersätta. Ett exempel på sådana utsläpp är i dag koldioxid. Slutsatsen är att det är svårt att på samma gång uppnå en förbättrad miljö och samtidigt säkerställa den änansiering som krävs för att kunna sänka skatten på arbete. En skatteväxling kan dock innebära en samhällsekono- misk förbättring även om utsläppen inte minskar, om skatten motsvarar den samhällsekonomiska kostnaden för utsläppen.
I ett land med redan högt skattetryck, som Sverige, är det vidare av vikt att identifiera möjligheter att öka användningen av miljöskatter utan att skattetrycket höjs totalt sett. Det änns många olika möjligheter att uppnå sådana statsänansiellt neutrala lösningar, och ett flertal har redan utnyttjats i Sverige. Nedan följer en genomgång av alternativa möjlig- heter, som kan användas för att uppnå kombinationen av styreffekt och skatteänansiell neutralitet:
1. Användning av differentierade skattesatser, dvs. i stället för att ha Prop. 1993/94311 enhetliga skattenivåer bör i ökad utsträckning övervägas möjligheten att differentiera skattesatserna utifrån miljöpåverkan för det objekt som är föremål för beskattning. Miljöklassema för olika slag av drivmedel samt miljöklassningen av nya bilar, lastbilar och bussar är exempel på skatteneutrala lösningar som ändå styr effektivt mot en lägre grad av miljöpåverkan. Vid utformningen av sådana system är det viktigt att beakta utvecklingen inom EU.
2. I samband med den omfattande skatteomläggningen 1990/91 infördes nya miljöskatter samtidigt som skatten på bl.a. sparande och arbetsinkomster sänktes. Härigenom kunde skatteuttaget i högre grad baseras på aktiviteter som bör dämpas, samtidigt som skattetrycket minskade på arbets— och kapitalinkomster. Riksdagen har informerats om denna form av miljöstyming i samband med behandling av kompletteringspropositionen (prop. l991/92:150 bilaga 1:12). I sammanhanget bör också noteras att EU-kommissionens vitbok om tillväxt, konkurrenskraft och sysselsättning framställer skatteväxling som en intressant och möjlig åtgärd för att förbättra miljön och minska arbetslösheten.
3. Avgiften på utsläpp av kväveoxider har på kort sikt bidragit till en ca 40—procentig reduktion av kväveoxidutsläppen från de drygt hundratalet större förbrukningsanläggningar som omfattas av systemet. Systemets utformning med återbetalning av infiutna avgiftsmedel innebär att avgiften inte gett upphov till någon påtaglig konkurrens— nackdel för de större pannorna i förhållande till mindre anläggningar.
Utöver skatteänansith neutrala lösningar bör även möjligheten för staten att minska utgifterna i kombination med en ökad grad av miljöstyming övervägas genom att ta bort miljöskadliga subventioner. Detta är även något som riksdagen ställt sig bakom i samband med behandlingen av kompletteringspropositionen år 1992.
En form av ekonomiskt styrmedel som i teorin ger goda resultat men som ännu ej prövats i praktiken i Sverige är handel med överlåtbara utsläppsrätter. På regeringens uppdrag har Statens naturvårdsverk utrett vissa förutsättningar för att i begränsad omfattning pröva tillämpligheten av utsläppsrätter i praktiken. Naturvårdsverket kom till slutsatsen att ytterligare utredning av frågan är nödvändig för att närmare precisera svårigheter och möjligheter. Frågan om utsläppskvoter för närsalter kommer att behandlas vidare, bl.a. inom en arbetsgrupp inom Helsing- forskonventionen.
Regeringen avser att återkomma med ytterligare förslag till åtgärder för att begränsa miljöskulden.
4.2.4. Biologisk mångfald
I regeringens proposition 1993/94:30 Strategi för biologisk mångfald föreslås att en svensk strategi med grundläggande principer för bevarande och hållbart nyttjande av biologisk mångfald antas av riksdagen. Riksdagen har anslutit sig till regeringens förslag och beslutat att anta strategins grundläggande principer (bet. 1993/94:10U9, rskr. 30
1993/94:87). Strategin innebär att miljömålen skall ges samma vikt och Prop. 1993/94:111 betydelse som skilda ekonomiska överväganden i syfte att bygga mänsklig verksamhet på ekologisk grund. En helhetssyn skall tillämpas vad gäller de åtgärder som måste vidtas för att upprätthålla ekologiska processer och säkra arters långsiktiga överlevnad.
Den jämställdhet mellan miljömål och ekonomiska aktiviteter som lagts fäst och den helhetssyn som skall tillämpas för att uppnå dessa mål, innebär bl.a. att en ökande tyngd skall läggas på att miljöanpassa verksamheten inom olilm samhällssektorer. Utveckling av naturvårdsan- passade skogsbruksmetoder och av ekologiskt anpassat jordka och äske, anpassning av utsläpp av miljöskadliga ämnen till de ekologiska belastningsgränsema, bebyggelse- och infrastrukturplanering på ekologisk grund och ett fortsatt arbete med att skydda särskilt värdefulla naturområ- den är hörnstenarna i politiken.
Att genomföra denna omfattande politik kräver en utvecklad dialog mellan alla sektorer i samhället och de miljövårdande myndigheterna, både centralt och regionalt. Ett lokalt engagemang är avgörande för framgången i arbetet. Kommunernas arbete med lokala Agenda 21 måste bygga på dessa principer. Enskilda företagare och brukare av biologiska resurser skall engageras aktivt i arbetet. Kunskaperna om hur den biologiska mångfalden skall utnyttjas hållbart måste förstärkas.
I propositionen redovisas därför särskilda satsningar på forskning genom inrättande av en vetenskaplig kommitté för biologisk mångfald samt ett centrum för forskning om biologisk mångfald. Vidare görs särskilda satsningar på information och utbildning samt inventeringar. Förstärkta möjligheter för kommunerna att aktivt planera för bevarande och hållbart nyttjande av biologisk mångfald skall utredas. Behovet av en förstärkt och aktiv dialog mellan olika aktörer lyfts fram. Särskilda aktionsplaner för bevarande och hållbart nyttjande av biologisk mångfald inom de areella näringarna skall utarbetas.
Tidigare beslutade skyddsbestämmelser i naturvårdslagen skall tillämpas genom beslut om biotopskydd och förbud mot markavvattning i delar av Sverige.
I propositionen ges också en ingående redogörelse för de nya förutsättningar och möjligheter som konventionen om biologisk mångfald innebär för det svenska utvecklingssarnarbetet. Frågan om utveck- lingssamarbetet och Riobesluten kommer att behandlas ytterligare i det följande i anslutning till behandlingen av frågor om det globala samarbe- tet. .
I proposition 1992/93:227 har regeringen föreslagit att riksdagen skall godkänna konventionen om biologisk mångfald för svenskt vidkomman- de. Riksdagen har godkänt vad regeringen föreslagit (bet. l993/94:JoU4, rskr. 1993/94:27). Regeringen beslutade den 9 december 1993 att ratiäcera konventionen om biologisk mångfald.
4.2.5. Hushållning med mark och vatten - fysisk planering
Regeringens bedömning: Det svenska planerings— och beslutssyste- met motsvarar till stora delar de krav som beslutades vid Riokon- ferensen. Formerna för planeringen och för prövning av föränd- ringar i mark— och vattenanvändningen behöver emellertid ut- vecklas för att kunna bidra till en hållbar sarnhällsutveckling. Pågående översyn av planlagstiftningen syftar till att stärka planeringens möjligheter att förebygga miljöproblem och öka miljöhänsynen. Översiktsplanen enligt plan- och bygglagen bör utnyttjas som ett led i arbetet med lokala Agenda 21. Regionpla- neinstrumentet bör förstärkas.
Skälen för regeringens bedömning: Den svenska mark- och planlagstilt— ningen - dvs. i första hand plan- och bygglagen, PBL, (1987210) och lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m. (NRL) - överensstämmer i väsentliga avseenden med de bärande principerna i Agenda 21 och Riodeklarationen. Erfarenheten har visat att hela samhället måste anpassas i miljövänlig och resurshushållande riktning. De nationella miljömål som riksdagen beslutat om är viktiga uttryck för den insikten. Vi har ett ansvar att leva upp till Riodeklarationens principer om ett långsiktigt hållbart samhällsbyggande. Målen kan förverkligas bara om den lokala och regionala samhällsplaneringen mobiliseras för en varaktigt hållbar utveckling. Detta kräver en öppen och demokratisk beslutsprocess.
Olika exploateringsprojekt skall självfallet genomföras bara under förutsättning att de prövas tillåtliga och lämpliga enligt gällande lagstiftning. Miljökonsekvenserna skall då vara omsorgsfullt belysta. Kommunerna har planeringsansvar för markanvändning och miljö inom sina gränser och länsstyrelserna är statens företrädare i dessa frågor. Kvalificerade insatser behövs från länsstyrelsernas och kommunernas sida för att se till att projekten lokaliseras och utformas på ett sätt som är förenligt med en hållbar utveckling.
Översyn av plan- och bygglagen
Det svenska planerings— och beslutssystemet kännetecknas av en långtgående decentralisering till kommunerna, utvecklade former för insyn och medborgarinllytande samt av förhållandevis effektiva och ändamålsenliga beslutsprocesser. Flera remissinstanser, bl.a. Boverket, Naturvårdsverket, Statskontoret och Vägverket, har emellertid föreslagit förändringar i lagstiftningen och redovisat nya arbetssätt och planerings- metoder som syftar till att Sverige bättre än i dag skall kunna uppfylla intentionerna i handlingsprogrammet.
Genom riksdagens beslut med anledning av proposition om riktlinjer för en kretsloppsanpassad utveckling (prop.l992/93:l80) har den inledande paragrafen i plan- och bygglagen (PBL) också ändrats så att det
klart framgår att planläggning och beslut om markanvändningen syftar till att främja en god och långsiktigt hållbar livsmiljö.
Regeringen har vidare i december 1992 tillsatt en särskild utredare med uppgift att se över vissa frågor i plan- och bygglagen m.m. (dir. l992:104). I direktiven konstaterar regeringen bl.a. att FN-konferensen om miljö och utveckling måste följas upp, bl.a. genom att skapa förutsättningar för en långsiktigt hållbar utveckling och inrikta samhället efter kretsloppsprincipen. Utredningen skall därför bl.a. belysa hur planeringen i ökad utsträckning kan bidra till att förebygga miljöproblem, åstadkomma ett effektivt resursutnyttjande och en god hushållning med naturresursema. I detta sammanhang pekas på den kommunala över- siktsplaneringens och den regionala planeringens roll i det övergripande miljöarbetet. Utredningen har vidare till uppgift att överväga möjlig- heterna till att stärka medborgarinflytandet, utan att planeringsprocessen för den skull blir ineä'ektiv. Utredningen syftar även till avregleringar och förenklingar. Utredningens resultat i dessa frågor redovisas i början av år 1994.
I detta sammanhang kan konstateras att PBL:s bestämmelser om översiktsplan i stora delar stämmer överens med principerna i hand- lingsprogrammet Agenda Zl. Översiktsplanen enligt PBL erbjuder bl.a. sådana former för medborgarinflytande och förankring som Agenda 21 tömtsätter. Arbetet med översiktsplanen förutsätter i hög grad ett sektorövergripande arbetssätt i syfte att den antagna översiktsplanen skall ge underlag för breda och allsidiga avvägningar. Kommunernas översiktsplanen'ng bör därför kunna utgöra ett viktigt led i deras arbete med lokala handlingsprogram, lokala Agenda 21.
Överrildrplanering
Nästan alla kommuner har nu en antagen översiktsplan enligt plan- och bygglagen. En dynamisk samhällsutveckling medför nya förutsättningar och behov av nya idéer och nya analyser. Lagstiftningen förutsätter därför att kommunernas översiktsplaner skall hållas aktuella och levande. Behovet av genomtänkt planering gäller inte minst utvecklingen av bebyggelse, trafik och energiförsörjning men också frågor som berör exploatering av odlingslandskapet, skogsmark och vattenområden. Landsbygdsperspektivet har lyfts fram i regeringens direktiv rörande översyn av plan- och bygglagen m.m. Genom naturresurslagen knyts alla lagar om hur mark-och vattenområden skall användas samman. Den skall tillämpas av alla myndigheter som arbetar med utvecklingen av vår yttre miljö. Till ytterligare ledning för detta arbete gäller sedan den 1 juli 1993 förordningen om tillämpning av naturresurslagen. Förordningen tydliggör bl. a. ansvarsfördelningen mellan olika myndigheter i fråga om kun- skapsförsörjningen. Översiktplanens nyckelroll vid tillämpningen av natunesurslagen markeras.
På regionplaneområdet pågår verksamhet 1 alla de tre storstadsom- rådena. Regeringen har hösten 1992 med anledning av den s.k. Dennis- överenskommelsen beslutat att pröva regionplanen för Stockholm enligt 12 kap. 5 5 plan- och bygglagen. Prövningen avser frågan om planen
tillgodoser riksintressen enligt naturresurslagen. Göteborgsregionens kommunalförbund har ansökt om förlängt förordnande som regionplane— fo'rbund enligt 7 kap. l & plan- och bygglagen. För Malmöregionen har regionberedningen föreslagit att en regional fysisk strukwrplanering bör bedrivas inom ramen för ett för Skåne gemensamt s.k. regionförbund. Den svenska kunskapsnivån inom lantrnäteri— och fastighetsdataom- rådet, fysisk planering och geografiska informationssystem håller hög internationell klass. Swedesurvey AB och Swedeplan bedriver verksam- heter utomlands, bl.a. inom dessa områden, både i närområdet och i u- länder genom finansiering av de svenska biståndsorganen.
Miljökonsekvensbeskrivning i NRL
Den 1 juli 1991 infördes föreskrifter i naturresurslagen (NRL) med krav på miljökonsekvensbeskrivningar inför beslut enligt de lagar som anknyter till naturresurslagen.
På grundval av regeringens proposition 1992/93:60 om ändring i miljöskyddslagen m.m. har riksdagen beslutat om vissa ändringar i den svenska lagstiftningen för att uppfylla EG:s direktiv på miljöområdet. Bl.a. skall en miljökonsekvensbeskrivning i vissa fall ingå i underlaget för detaljplan enligt plan- och bygglagen.
Boverket har regeringens uppdrag att i samråd med Statens naturvårds— verk, Riksantikvarieämbetet och Svenska kommunförbundet införa miljökonsekvensbeskrivningar i det svenska planerings- och beslutssyste- met. Arbetet omfattar i huvudsak tre områden: information/utbildning, försöksverksamhet och föreskrifter/allmänna råd. Boverket har nyligen lämnat en underhandsrapport om arbetet till regeringen. Av rapporten framgår bl.a. att arbetet med föreskrifter och allmänna råd pågår med inriktning mot ett ikraftträdande år 1994.
Älvrkydd
I regeringens proposition 1992/93:80 om utökat älvskydd föreslogs genom ett tillägg till naturresurslagen att ytterligare 13 älvar och älvsträckor skyddas mot vattenkraftsutbyggnad och att de fyra största outbyggda älvarna skall utgöra Sveriges nationalälvar. Dessutom föreslogs att regeringens rätt att f'orbehålla sig prövning av ett vattenföre- tag förtydligas genom en ändring i vattenlagen (1983:29l). Slutligen aviserade regeringen fortsatt inventering av värdefulla vattenområden och älvsträckor som bör skyddas mot vattenkraftsutbyggnad.
Riksdagen följde den 24 mars 1993 regeringens förslag om utökat älvskydd (bet. 1992/931B0U 07, rskr. 1992/93:214). Enligt riksdagen borde dock ytterligare överväganden göras beträffande vissa älvsträckor i Österdalälven, Gideälven, Gimån och Luleälven.
Regeringen beslutade den 24 juni 1993 att tillsätta en särskild utredare (M 1993:12) som skall lämna förslag om vilka ytterligare värdefulla vattenområden och älvsträckor i landet som bör skyddas mot vattenkrafts— utbyggnad. Utredaren skall redovisa resultatet av sitt arbete före den 1 februari 1994.
Buller
Riksdagen uttalade hösten 1990 att en samlad handlingsplan mot buller skyndsamt borde föreläggas riksdagen (bet. l990/9lzloUl7, rskr.1990/91127). Regeringen har tillkallat en särskild utredare som överlämnade sitt betänkande (SOU l993:65, Handlingsplan mot buller) den 1 juli 1993. Utredaren lämnar förslag för att bl.a. komma till rätta med bullerproblemen inom transportsektorn, t.ex. att en bullerklassad bil med väsentliga skatteförmåner skall ingå i det nya miljöklassystemet för bilar samt att ett bullersaneringsprogram skall genomföras i särskilt störda bostadsområden och att detta skall finansieras med en ökad fordonsskatt. Exempel på förslag som ges inom andra områden är att ett särskilt miljömärke skall införas för den maskin eller apparat som är särskilt tyst samt att ett ljudklassningssystem skall införas för alla nya bostäder. Utredarens förslag, som remitterats för yttrande, bereds för närvarande inom regeringskansliet med sikte på en proposition till riksdagen våren 1994 om en handlingsplan mot buller i samhället. Utredningen om åtgärder mot buller i ljällområden och skärgårdar m.m. överlämnade sitt slutbetänkande (SOU 199351) till regeringen sommaren 1993. Utredaren har övervägt åtgärder för att i områden som är särskilt värdefulla för det rörliga friluftslivet minska bullerstömingarna från motorbuma fritidsaktiviteter bl.a. från trafiken med motorbåtar och snöskotrar. Bullerrestriktioner, bullemorrner och hastighetsbegränsningar har övervägts. Utredningen har tidigare lämnat förslag som lett till riksdagsbeslut som reglerar vattenskoteranvändningen. Remissbehandlingen av utredningens slutbetänkande har nyligen avslutats. Regeringen avser att lämna förslag till riksdagen inom kort.
Grundvatten
Några remissinstanser aktualiserar frågor rörande Sveriges grundvatten- tillgångar. Insikten om att vi också i Sverige måste betrakta grundvattnet som en begränsad och sårbar naturresurs har successivt ökat. Regeringen beslutade den 4 november 1993 att tillsätta en utredning (M 1993:15) om förbättrad hushållning med grundvatten. Utgångspunkten är att våra grundvattentillgångar måste värnas och utnyttjas på ett balanserat sätt. I vissa bebyggelseområden med vattenbrist och saltvatteninträngning i ensldlda brunnar har problemen blivit akuta under senare år. Ansvarsför- delningen hos berörda myndigheter är diffus och lagstiftningen är svåröverskådlig. Vidare saknas samordning vad gäller information, teknikutveckling och gemensamhetslösningar.
Den fysiska planeringen är ett av de viktigaste styrrnedlen för att förebygga brist och skador på grundvattnet. Utredaren skall bl.a. klarlägga hur hushållningen med grundvatten skall kunna förbättras genom en förbättrad fysisk planering och genom bättre reglering av vattenuttag ur enskilda brunnar. Vidare skall undersökas vilka tekniska möjligheter det finns att minska vattenförbrukningen, t.ex. genom nya kretsloppsanpassade tekniska lösningar på VA—området. Utredningen ligger i linje med riksdagens beslut (bet. 1990/91:10U30, rskr. 1990/911338) med anledning av propositionen En god livsmiljö. Den
ligger likaså i linje med regeringens proposition 1992/93:180 om riktlinjer för en kretsloppsanpassad samhällsutveckling.
4.2.6. IGimatpåverkan och luftföroreningar
Klimatpåverkan
Riksdagen antog i maj 1993 regeringens proposition om åtgärder mot klimatpåverkan (prop. 1992/93:179, bet. 1992/93zJoUl9, rskr. 1992/93:361). Den av riksdagen antagna målsättningen är att koldiox- idutsläppen från fossila bränslen bör, i enlighet med klimatkonventionen, år 2000 vara på 1990 års nivå, för att därefter minska. lrmebörden av målsättningen är såväl en precisering som en skärpning för Sveriges del av de åtaganden som konventionen innebär.
Huvudstrategin för att uppnå målet är att begränsa behovet av eldning med fossila bränslen genom att ersätta dessa med förnybara energiråvaror och att hushålla och effektivisera energisystemen. Jord- och skogsbruket måste med dessa utgångspunkter ses som en resurs i miljöarbetet. Skogsstyrelsen, Jordbruksverket och Närings- och teknikutvecklingsver- ket har därför fått regeringens uppdrag att göra en samlad bedömning av hur jord- och skogsbruket mest effektivt kan bidra till ett minskat nettoutsläpp av koldioxid. Uppdraget kommer att redovisas till regeringen senast den 15 december 1993.
Det änns flera växthusgaser som påverkar jordens klimat och som förtjänar uppmärksamhet. Metan är en sådan gas. En viktig källa till metan är deponier för hushållsavfall. I ett flertal kommuner har man i dag system som tar tillvara den metan som bildas och använder den för produktion av värme- eller elenergi. Det änns emellertid ett stort antal deponeringsanläggningar där det inte är lönsamt med metanutvinning. Naturvårdsverket har på regeringens uppdrag utarbetat en rapport om styrmedel för att stimulera tillvaratagande av metan från deponeringsan- läggningar. Målsättningen för arbetet är att flertalet tippar skall ha någon form av behandlingssystem. Rapporten remissbehandlas för närvarande.
I-IFC- och FC-föreningar är kraftfulla s.k. växthusgaser. I-IFC- föreningar har främst kommit till användning för att ersätta CFC- och HCFC-föreningar som förstör jordens ozonskikt. Naturvårdsverket har regeringens uppdrag att kartlägga och analysera användningen och utsläppen av dessa substanser och lämna förslag till åtgärder. Uppdraget skall redovisas senast den 1 februari 1994.
En stor källa till koldioxidutsläpp är transportsektorn. För att ge underlag till det fortsatta arbetet med att begränsa koldioxidutsläppen inom denna sektor har regeringen tillsatt kommittén (dir.l993:64) om vidareutveckling av systemet med miljöklassning för bilar m.m samt kommitten (dir. l993:40) om att begränsa utsläppen av koldioxid från traäken. Uppdragen kommer att redovisas i juni nästa år.
Skydd av ozonskiktet Sedan länge är det känt att utsläpp av CFC-föreningar angriper ozonskik— tet som omger jorden. Även utsläpp av HCFC-föreningar som använts bl.a. för att ersätta CFC i olika sammanhang har visat sig vara aggressi- va mot jordens ozonskikt om än inte med samma styrka som CFC. HCFC-föreningar bryter emellertid ned ozonskiktet efter kortare tid än CFC-utsläppen, vilket innebär att effekten av HCFC-utsläppen adderas till effekten av tidigare gjorda CFC-utsläpp.
Användningen av CFC har successivt förbjudits och fr.o.m. den 1 januari 1995 är all CFC—användning i princip förbjuden. I fråga om användning av CFC som köldmedium gäller förbudet nya anläggningar. I beäntlig sådan utrustning får CFC användas tills vidare under de förutsättningar som anges i Statens naturvårdsverks köldmediekungörelse.
Även användningen av HCFC samt andra ozonförstörande ämnen har successivt reglerats. Från den 1 januari 1994 är användningen av HCFC begränsad till två områden, nämligen som isolergas i hård skumplast och som köld- och värrneöverföringsmedium i kyl— och vänneanläggningar. Regeringen har beslutat om notiäering (EFTA, GATT och EU) av en ändring av HCFC-föreskriftema av innebörd att även användningen av hård skumplast förbjuds successivt med början den 1 januari 1995.
Med hänsyn till den negativa inverkan av CFC och HCFC på jordens ozonskikt är det angeläget att utsläppen minimeras och att köldmedium från konverterad eller skrotad utrustning tas om hand på ett betryggande sätt. Det är vidare viktigt att tillse att ny utrustning inte tillkommer som ökar mängden miljöskadligt köldmedium i samhället. Hanteringen av beäntlig CFC-baserad köldutrustning är reglerad genom de föreskrifter Naturvårdsverket utfärdat i sin köldmediekungörelse.
Som tidigare nämnts gäller att all produktion och förbrukning av nytillverkat CFC skall ha upphört till den 1 januari 1995. Den nödvändi- ga förbrukningen bör enligt regeringens mening efter detta datum hållas mycket låg. Vidare bör även användningen av andra ozonnedbrytande ämnen såsom HBFC och metylbromid upphöra. Avvecklingen av de ozonnedbrytande ämnena bör vara klar senast omkring år 2000. Statens naturvårdsverk har regeringens uppdrag att utreda formerna för avvecklingen och utarbeta förslag till nödvändiga åtgärder från regering och riksdag för genomförandet.
4.2.7. Försurning
Försuming av mark- och vatten är ett av Sveriges allvarligaste och tydligaste miljöproblem.
Redan år 1988 ställde sig riksdagen bakom målsättningen att minska de svenska svavelutsläppen med 80 % till år 2000 räknat från 1980 års nivå. Fram till 1991 hade svavelutsläppen minskat med 65 %. Med planerade åtgärder kommer 80—procentsmålet att kunna nås till år 2000.
Det intemationella arbetet på detta område bedrivs inom Genevekon- ventionen om långväga gränsöverskridande luftföroreningar (LRTAP) som funktionth är knutet till ECE i Geneve. Till konventionen som
undertecknades 1979 änns ett antal bindande protokoll, bl.a. det rörande svavel från år 1985, som innebär att svavelutsläppen i varje land skall minskas med 30 % fram till år 1993 räknat från 1980 års nivå. Polen och Storbritannien, dvs. två av de länder som bidrar med en stor del av det svenska nedfallet, har inte undertecknat svavelprotokollet.
Inom LRTAP pågår nu förhandlingar om ett nytt svavelprotokoll. Ett omfattande arbete har lagts ned för att utforma underlag till förhand- lingsprocessen. Sverige har tillsammans med bl.a. övriga nordiska länder drivit ståndpunkten att ett nytt svavelprotokoll bör bygga på kritiska belastningsgränser. Dataunderlag änns numera om såväl kritiska belastningsgränser som atmosfäriska transportbanor för luftföroreningar i Europa. Med hjälp av kostnadskurvor som beskriver marginalkostnader för olika åtgärdsnivåer har modeller konstruerats som visar hur stora reduktioner av svavelutsläppen som är nödvändiga i olika under.
Dessa kalkyler tyder på att många länder kommer att behöva minska sina utsläpp med 80—90 % till år 2000 räknat från 1980 års nivå för att halvera överskridandet av de kritiska belastningsgränsema i Europa. Den totala kostnaden för att få till stånd en sådan minskning uppskattas till omkring 100 miljarder kronor per år.
Sverige driver kraftfullt på i förhandlingsarbetet om ett nytt svavelpro- tokoll. Möjligheterna att begränsa försumingen i Sverige beror till största delen på framgången i detta arbete. Det är därför glädjande att kunna konstatera att ett genombrott skett i förhandlingarna. Med största sannolikhet kommer ett nytt svavelprotokoll att undertecknas i juni 1994. Det fortsatta arbetet inom LRTAP kommer att avse en strategi för att minska NOx-utsläpp i Europa.
Samtidigt med arbetet på att begränsa de sura utsläppen i Sverige och i andra länder sker en omfattande kalkning i sjöar och vattendrag. En fortsatt försurning av skogsmarken riskerar att leda till avsevärda skador i form av virkesförluster. Detta kan få stor betydelse för skogsbrukets framtida ekonomi liksom för sysselsättningen i skogsindustrin. Skogssty- relsen har regeringens uppdrag att senast den 1 juni 1994 redovisa skogsskadomas omfattning och föreslå relevanta åtgärder.
4.2.8. Hav och vatten
Övergödning
Övergödningen tillhör också de stora miljöproblemen. Problemet uppmärksammades först när utsläppen av avloppsvatten från samhällen och industrier gav störande algutveckling och äskdöd i många sjöar och vattendrag framför allt under 1960-talet. Den storskaliga övergödningen av hav och kustvatten äck först ett par decennier senare större upp- märksamhet. Utbyggnaden av reningsverk har förbättrat förhållandena i utsläppskällomas närhet, men utsläppen av näringsämnen orsakar fortfarande problem. Nu står också jordbruk, enskilda avlopp och andra utspridda källor för en stor del av de samlade utsläppen.
Övergödning av havsområden kan bara bemästras genom samfällda
åtgärder' i de lcringliggande länderna. Reduktionema av svenska utsläpp Prop. 1993/94:11] kan dock ha stor betydelse för situationen i vikar och skärgårdsområden. Sverige genomför för närvarande ett omfattande åtgärdsarbete för att minska utsläppen av närsalter till vatten och hav. Målet för åtgärdsarbetet är att halvera landbaserade utsläpp av antropogent kväve till havet samt att kraftigt reducera motsvarande fosforutsläpp. Sverige har dessutom gjort internationella åtaganden som innebär att såväl landbaserade kväve- som fosforutsläpp skall reduceras med 50 % mellan 1985/ 1987 och 1995.
Åtgärdsprogrammet innebär att samtliga avloppsreningsverk dirnensio- nerade för minst 10 000 personer, utmed väst- och sydkusten samt östkusten upp till och med Stockholms skärgård, skall omprövas. Riktlinjerna för omprövningen är att kvävereduktionen skall vara minst 50 %. Åtgärdsprogrammet innebär för jordbrukets del att näringsläckaget skall halveras. Åtgärderna är redan beslutade och håller på att genom- föras. Naturvårdsverket har i Miljö '93 redovisat det förväntade resultatet. Frågan om ytterligare åtgärder behöver vidtas bereds för närvarande inom regeringskansliet. Regeringen avser att återkomma till riksdagen 1 denna fråga under våren 1994.
Metaller och organiska miljögifter
Det övergripande målet för Sverige i det fortsatta arbetet är att minska utsläppen av metaller och organiska miljögifter till sådana nivåer att miljön inte skadas och hälsan inte påverkas. Andra mål är att Sveriges utsläpp av metaller skall minskas under perioden 1985-1995 med 70% för kvicksilver, kadmium och bly samt med 50 % för övriga tungmetaller. Målet för långlivade organiska ämnen, däribland klorerade organiska ämnen, som orsakas av människans verksamhet är att de skall begränsas så att de till sekelskiftet nått en sådan nivå att miljön inte tar skada.
Användningen av kvicksilver, kadmium och bly har minskat betydligt under senare år. Rideagen har efter förslag i miljöpropositionen 1990/91:90 beslutat om särskilda avvecklingsprogram för dessa ämnen.
Under de senaste åren har det åstadkommits en kraftig minskrling av metallutsläppen till luft och vatten genom åtgärder vid bl.a. punktkällor. Naturvårdsverket har vidare redovisat för regeringen ett tioårigt program för översyn av industrins utsläppsvillkor. En mycket god utveckling kan redovisas vad gäller reduktion av skogsindustrins utsläpp av organiska stabila ämnen. Dessa har minskat med ca 90 % under en femtonårspe- riod, vilket beror på en kombination av myndigheternas och industrins arbete samt marknadens krav. Havsmålen och behovet av ytterligare åtgärder för att uppnå dessa avser regeringen att återkomma till i en proposition om miljöskulden våren 1994.
Marina konventioner
Oslo- och Pan'skonventionema
Oslo- och Pariskonventionema tillkom för att förhindra föroreningar i 39 Nordsjön och Nordostatlanten. Konventionema har reviderats under år
1992 vilket inneburit en sammanslagning av de två tidigare konventionerna. Sverige har undertecknat den nya konventionen. Den nya konventionen omfattar samtliga källor till föroreningar och skadliga effekter på den marina miljön. Även föroreningar från landbaserade källor som når havet via luften omfattas. Vidare beaktas försiktighetsprin— cipen och principen om att f'ororenaren betalar. Genom den nya konventionen omfattar bestämmelserna om dumpning även radioaktiva
amnen.
HeLringforskonvenlionen
Helsingforskonventionen (HELCOM) har tillkommit för att skydda Östersjöns marina miljö. Konventionen som funnits sedan år 1974 reviderades år 1992. Revideringen innebär bl. a. att konventionen även omfattar våra kustområden, inre vatten och vissa naturvårdsfrågor. År 1992 års konvention har undertecknats av samtliga länder runt Östersjön samt EU.
Östersjön är med sitt bräckta vatten särskilt känsligt för föroreningar. Havet är också mycket förorenat. Ett åtgärdsprogram för Östersjön - Baltic Sea Joint Comprehensive Action Programme- har tagits fram för att återställa Östersjöns ekologiska balans. Miljöministrarna i länderna runt Östersjön ställde sig bakom programmets huvuddrag vid en diplomatisk konferens år 1992. Programmet pekar ut 132 konkreta utsläppskällor och anger åtgärder såsom kunskapsöverföring, institutions- byggande, utbildning m.m. för att återställa Östersjöns ekologiska balans. Tyngdpunkten ligger på investeringsprogrammet för att åtgärda de 132 s.k. "hot spots". Den totala kostnaden för att genomföra programmet uppskattas till 150 miljarder kronor eller 18 miljarder ECU. Program- mets genomförande beräknas ta minst 20 år och har nyligen påbörjats.
Regeringen lägger stor vikt vid genomförandet av åtgärdsprograrnmet för Östersjön. Detta program, med sin stora betoning på att alla viktiga aktörer aktivt deltar i arbetet med att rena Östersjön, utgör en ny form av målstyrt internationellt miljösamarbete. Som ett resultat av ett tidigt och omfattande samarbete mellan länderna kring Östersjön, de in- ternationella finansieringsinstiurtionema och ideella organisationer med att utveckla programmet, har arbetet med att genomföra programmet snabbt kommit i gång. Samordnings- och samarbetsformer kring de tunga delarna av åtgärdsprogrammet, främst investeringsdelen, har organiserats inom PITF (Programme Implementation Task Force) inom HELCOM. Sverige har speciellt åtagit sig ett samordnande ansvar för sektorn kommunala avloppsreningsverk.
Sverige har hittills avsatt ca 250 miljoner kronor för programmets genomförande. Dessa medel används för bilateralt kunskapsutbyte, avloppsreningsverk i Baltikum och insatser på jordbruksområdet. Fortsatta insatser planeras med i stort samma inriktning.
I satsningarna ingår ett samarbete mellan Sverige och de baltiska länderna kring kärnsäkerhet och strålskydd. Det krävs stora investeringar för att snabbt höja säkerhetsnivån vid de östeuropeiska kärnkraftverken till en acceptabel nivå. En del av hjälpen från Sverige syftar därför till
att minska de baltiska ländernas beroende av kämkraft. Delar av det svenska stödet går till exempel till bioenergianläggningar och åtgärder för energisparande. Det är också nödvändigt med samlade internationella insatser för att höja säkerheten på kärnkraftverken. De svenska insatserna samordnas med arbetet i andra länder och i det internationella atomener— giorganet IAEA och följer de prioriteringar och rekommendationer som arbetas fram i internationellt samförstånd.
Östersjövisionen 2010
Vid en ministerkonferens i Karlskrona i augusti 1992 enades de deltagande statema och regionerna om att tillsammans låta utarbeta ett dokument "Vision and strategies for the Baltic Sea Region 2010" (prop. 1992/93:179, bet. 1992/93:10U19, rskr. 1992/93:361, bet. 1992/93:10U28, rskr. 1992/93:439). En inspirationskälla för arbetet är det arbete inom EG som resulterat i rapporten "Europe 2000. Outlook for the Development of the Community s Territory".
Östersjövisionen förväntas lyfta fram de industriella, kulturella och naturgeografiska resurser som regionen sammanlagt förfogar över samt hur ett intensifierat samarbete kan bidra till en regionalt hållbar utveckling. Genom den form av samarbete som valts för att utarbeta visionen kan nationella och lokala utvecklingsfrågor fogas in i ett internationellt sammanhang.
En tjänstemannagrupp för Östersjövisionen har tillsatts med företrädare för Danmark, Estland, Lettland, Litauen, Norge, Polen, Tyskland, Ryssland (St Petersburg—området, Karelen och Kaliningrad), Sverige och Vitryssland, som i sitt arbete samverkar med EU—kommissionen, Nordiska ministerrådssekretadatet, HELCOM, Östersjöområdets trafikministerkonferens, Östersjöstädemas råd, Östersjörådet, Barents- rådet, Europarådet, ECE m.fl. i syfte att tillvarata redan framtagna studier och erfarenheter.
Det andra högnivåmötet om utarbetandet av en vision för Östersjöom- rådet, 2010, äger rum i Gdansk den 14-15 december 1993. Då kommer ett första utkast till slutdokumentet för Östersjöområdets territoriella/- rumsliga struktur att presenteras. Som gemensam utgångspunkt har tre tematiska delrapporter utarbetats. Dessa syftar till att koncentrera det fortsatta arbetet på lämpliga strategier för Östersjöområdets långsiktiga miljöförbättringar och rumsliga/territoriella utveckling. Situationen i Östersjöområdet beskrivs genom fyra sammanhängande områden omfattande de norra delarna, bältet Oslo—Stockholm- -Helsingfors— —St Petersburg, Öresundsregionen samt sydöstra Östersjöregionen.
På uppdrag av regeringen utarbetar Boverket en svensk vision, Sverige 2009. Boverket har tillsammans med NUTEK och Naturvårdsverket bildat en särskild arbetsgmpp för detta arbete. Östersjövisionen kommer att utgöra underlag för regeringens kommande överväganden inför den regionalpolitiska proposition som skall föreläggas riksdagen under våren 1994.
4.2.9. Tätortsmiljön
Programområdena 1 Agenda 21 berör 1 hög grad livsmiljön i städer och tätorter. Även om miljöproblemen i de svenska tätorterna i ett in- ternationellt perspektiv är relativt begränsade, fokuseras en stor del av miljöarbetet på att åtgärda och förebygga miljöproblem samt utveckla kvaliteter och särdrag i våra städer och tätorter. Det gäller framför allt trafikens miljöproblem, frågor om luftkvalitet, parker och grönområden samt natur- och kulturvärden i den byggda miljön. För att komma till rätta med miljöproblemen och förebygga framtida problem i städer och tätorter kräVS ett antal samverkande åtgärder. Dessa bör utgå från ett långsiktigt handlingsprogram för utveckling av en god livsmiljö i staden och stadsregionen. Också flera remissinstanser tar upp miljöfrågor i tätorterna och betonar planeringens roll i arbetet med att förebygga miljöproblem.
Transportfrågoma är av strategisk betydelse för tätortsmiljön. Enligt Agenda 21 bör den övergripande utgångspunkten för administration och transportplanering i alla länder vara att främja effektiva och miljömässigt sunda transportsystem i städerna. Storstadsförhandlingama har resulterat i överenskommelser om investeringar i storstädernas trafiksystem. För att bl.a. klargöra överenskommelsemas effekter på tätortsmiljön har regeringen begärt och fått redovisningar enligt 6 kap. 2 & naturresursla- gen av berörda kommuner och länsstyrelser i Stockholm och Malmö och avser att begära motsvarande redovisning för Göteborg.
Miljön i de tre storstadsområdena är särskilt hårt belastad. Boverket och Naturvårdsverket har på regeringens uppdrag kartlagt miljöproble— men i storstadsområdena (Storstadsuppdraget, Boverket 1992 och Storstädemas miljö, Naturvårdsverkets rapport 4159). Verkens rapporter har medverkat till olika regeringsinitiativ i fråga om tätortsmiljön, framför allt i fråga om förebyggande åtgärder i samhällsplaneringen. Bl.a. har regeringen gett länsstyrelserna i storstadslänen i uppdrag att analysera hur den planerade markanvändningen medverkar till att nå miljömålen inom områdena luftkvalitet och buller, kulturmiljövård, biologisk mångfald och grönstruktur. Analysen skall redovisas till regeringen senast den 1 april 1995. Regeringen avser att under våren 1994 återkomma till riksdagen med vissa förslag till skydd av miljövärde- na i Ulriksdal-Haga-Brunnsviken-Djurgårdsområdet.
I den pågående översynen av plan— och bygglagen skall bl.a. belysas hur den fysiska planeringen kan bidra till att främja en god livsmiljö, genom att begränsa och förebygga miljöproblem och värna miljökvalite— ter. Översynen syftar även till avreglering och förenkling av lagstift- ningen. Också forrnema för den regionala planeringen av markan- vändning för bebyggelse och trafik i storstadsregionema skall ses över i detta sammanhang. Regeringen har därutöver nyligen gett utredningen i uppdrag att belysa hur planering och säkerställande av grönområden i tätorterna kan förbättras. Även formerna för skötsel och förvaltning av grönområden uppmärksanunas.
4.2.10. Ursprungsbefolkningar
Särskild uppmärksamhet ägnades i Agenda 21 åt betydelsen av ursprungs- befolkningamas värderingar, kunskaper och metoder för hantering av naturresurser.
Regeringen föreslog i proposiu'on 1992/93:32 Om samerna och samisk kultur m.m. bl.a. att ett sameting skulle inrättas. Den 26 augusti 1993 invigdes Sametinget i Sverige. Sametinget utses genom val av den samiska befolkningen. Dess kansli är förlagt till Kiruna. Sametinget har till uppgift att verka för en levande samisk kultur och att besluta om fördelningen av statens bidrag och av medel ur Samefonden till samisk kultur och samiska organisationer. nget skall vidare leda det samiska språkarbetet, medverka i samhällsplaneringen och bevaka att samiska behov beaktas, däribland rennäringens intressen vid utnyttjande av mark och vatten samt informera om samiska förhållanden.
4.3. Integrerad miljöpolitik
4.3.1. Areella näringar m.m.
Regeringens politik på jordbruks-, skogsbmks- och fiskeområdena bygger på klara målsättningar och bestämda miljökrav.
Efter förslag från regeringen beslutade riksdagen våren 1993 om ett miljömål för skogsbruket som jämställs med produktionsmålet för skogsbruket. Miljömålet innebär att skogen skall brukas så att växt- och djurarter i skogen kan leva vidare. Hotade arter och naturtyper skall skyddas.
I det livsmedelspolitiska beslutet år 1990 lades mål för jordbruket fast som innebär att slå vakt om ett rikt och varierat odlingslandskap och en bevarad biologisk mångfald och att minimera jordbrukets miljöbelastning som beror på växtnäringsläckage och användningen av bekärnpningsme- del.
På fiskets område är det angeläget att fisk och skaldjur och deras näringsorganismer bevaras i livskraftiga, naturligt reproducerade bestånd.
Även vad gäller rennäringen har miljörelaterade mål beslutats som bl.a. innebär att näringen skall anpassas till den långsiktiga tillgången på bete och till kravet på hänsyn till andra samhällsintressen.
4.3.2. Jordbruk
Betydande delar av besluten från Riokonferensen berör jordbruket. Det gäller främst kapitel 14 i Agenda 21, att främja ett hållbart jordbruk och en hållbar landsbygdsutveckling, men även kapitlen om biologisk mångfald, bioteknik, miljöanpassad hantering av giftiga kemikalier och skydd av kvalitet och tillgång på färskvattenresurser. Indirekt berör jordbruket också kapitlet om skydd av hav och kustområden genom den påverkan som vattenföroreningar i jordbruket har. Även de kapitel som handlar om markanvändning i vid mening berör jordbruketi många delar
av världen.
Miljömålet inom jordbrukspolitiken är att slå vakt om ett rikt och varierat odlingslandskap och dess kulturvärden, bevara den biologiska mångfalden och minimera jordbrukets miljöbelastning på grund av växtnäringsläckage och användning av bekämpningsmedel. Program för ersättning till brukare för landskapsvårdande åtgärder har införts.
Ett miljövänligt jordbruk kommer att ha en mycket viktig roll i arbetet med att skapa kretsloppssamhället. Råvaror från jordbruket kan användas för att ersätta icke-fömybara råvaror. Olika former av bioenergi, t.ex. etanol, metanol eller flis, kan ersätta energi från kol, olja, naturgas och kämkraft. Plast tillverkad av stärkelse kan ersätta plast tillverkad av olja. En utredare har som tidigare nämnts nyligen tillkallats för att klarlägga möjligheterna att utveckla och öka användningen av biologiska råvaror.
Det ekologiska jordbruket har en strategisk betydelse och bygger på en helhetssyn som omfattar de ekologiska och sociala sidorna av jordbnrksproduktionen. Särskilt stöd lämnas till det ekologiska jord- bruket, bl.a. i forrn av rådgivning och marknadsfrämjande åtgärder. Tidigare har lämnats anläggningsstöd till ekologiskt jordbruk.
Jordbruksministem har den 25 november 1993 fått regeringens bemyndigande att tillkalla en utredare med uppgift att lämna förslag till ett svenskt program för stöd enligt EG:s förordning (nr 2078/92) om miljövänliga jordbruksmetoder och bevarandet av landskapet. Utredaren bör redovisa sina förslag senast den 1 april 1994.
Odlingslandskapet
Jordbruket har i många avseenden positiva miljöeffekter, inte minst genom det äldre odlingslandskapet med betesmarker och ängar som bidrar till en varierad landskapsbild och en artrik och varierad flora och fauna.
Systemet för landskapsvårdande åtgärder, vars syfte är att bevara odlingslandskap med fastlagda natur- och kulturmiljövärden av nationth intresse, omfattade den 30 juni 1993 ca 266 000 hektar åker och betesmark. Systemet bygger på avtal med bmkama av marken och som underlag för avtalstecknandet ligger länsvisa bevarandeprogram. Därutöver finns ett system för ersättning för natrrrvårdsåtgärder i odlingslandskapet som riktas mot betes- och slåttermarker med stora naturvärden och omfattar ca 45 600 hektar.
Vägrenama är i dag den sammantaget största arealen som hävdas med slåtter i Sverige. Ett flertal av det gamla odlingslandskapets slåttermark— sväxter har i dag därför sin viktigaste hemvist längs vägrenama, vilket i många fall leder till att vägrenen är en estetisk upplevelse. Vägverket har därför aktivt intresserat sig både för vägrenarnas botaniska värde och för vägen som en del i det gamla kulturlandskapet. Det är av stor vikt för bevarandet av den biologiska mångfalden i det gamla kulturlandskapet att detta arbete fortsätter.
Det livsmedelspolitiska beslutet år 1990 har hittills inte medfört några drastiska förändringar av det svenska odlingslandskapet. Ca 380 000 hektar har anmälts för omställning inom ramen för det särskilda
omställningsprogrammet. Den pågående utvärderingen av miljöeffekterna Prop. 1993/94:111 av det livsmedelspolitiska beslutet tyder på att nedläggning av åker utanför omställningsprogrammet är mycket liten. För att bevara de natur- och kulturmiljövärden som finns i det svenska odlingslandskapet behövs ett fortsatt informationsarbete riktat till bmkama och fortsatta landskap-
svårdsåtgärder.
Miljöskydd
Enligt riksdagens beslut (1990/91:90, bet. 1990/91:10U30, rskr. 1990/91:338) skall kväveläckaget från jordbruket halveras mellan åren 1985 och 1995 och fosforläckaget minskas väsentligt. Hälso- och miljöriskema med användningen av kemiska bekämpningsmedel skall elimineras och användningen halveras fram till strax efter mitten av nittiotalet. En första halvering av förbrukningen av kemiska bekämp- ningsmedel uppnåddes redan år 1990. Vad gäller bekämpningsmedel har användningen därefter minskat med 65 % , men vissa odlingskulturer står fortfarande för en stor förbrukning. Användningen av handelsgödsel hade år 1992 reducerats med 20% jämfört med år 1986. Enligt Jordbruksver- kets bedörnning kommer åtgärderna för att minska näringsläckaget, bl.a. bestämmelser om djurtäthet, grönmark i kombination med en minskad intensitet i odlingen och omställning av jordbruksareal, att leda till en i det närmaste halvering av kväveförlusterna. Det fortsatta arbetet inriktas bl.a. på att utarbeta avvecklingsplaner för vissa hälso— och miljömässigt belastade bekämpningsmedel, t.ex. vissa medel som används vid odling av potatis.
Pågående program fortsätter. Åtgärderna följs upp med hjälp av jordbrukets recipientkontroll som nu vidareutvecklas och ingår i det nationella miljöövervakningsprograrnmet.
Kadmium är en av de tungmetaller som förekommer i miljön och som kan förorsaka olika störningar på det levande, bl.a. genetiska skador och njurskador hos människan. Tillförseln av kadmium till jordbruksmark sker huvudsakligen genom nedfall via luften och genom användning av handelsgödsel. För att minska kadmiumhaltema i handelsgödsel har ett gränsvärde för högsta halt kadmium i handelsgödsel införts den 1 januari 1993. Vidare har riksdagen beslutat att införa en miljöavgift på kadmium ihandelsgödsel den 1 januari 1994.
Genetiska resurser
Bevarande av genetiska resurser av betydelse för jordbruket och livsmedelsproduktionen är av största vikt. De genetiska resurserna är en förutsättning för att kommande generationer skall kunna förädla växter och djur för att möta nya behov och ändrade förutsättningar. I framtiden kommer sannolikt att ställas ökade krav på bl.a. förbättrade kvalitets— och resistensegenskaper hos kulturväxtema när dessa skall ingå i miljövänliga
odlingssystem. I Sverige arbetar ett flertal olika institutioner med bevarande av genetiskt material, bl.a. Nordiska Genbanken för 'jordbruks- och 45
trädgårdsväxter, muséer, odlar- och avelsföreningar, frivilligorganisatio—
ner och stiftelsen Nordens Ark. Myndighetsansvaret åvilar numera Jordbruksverket. Till verket änns knuten en rådgivande nämnd, Genbanksnämnden. Särskilda bevarandeplaner för de svenska husdjurs- raserna och lantsortema skall nu utarbetas.
4.3.3. Skogsbruk
Regeringens bedömning: Uppföljningen av de vid UNCED beslutade Skogsprincipema sker såväl nationellt som inom ramen för internationella organisationer.
Den nationella uppföljningen har redan nått långt genom 1993 års skogspolitiska beslut och de beslut om biologisk mångfald i skogslandskapet, som regeringen nyligen har fattat.
Skälen för regeringens bedömning: Skogsprincipema slår fast att alla typer av skog utgör basen för nuvarande och potentiella möjligheter att skapa resurser som kan tillgodose mänskliga behov och tillhandahålla miljövärden. Det är angeläget att skogarna brukas och bevaras på ett riktigt sätt. Principerna bör tillämpas i enlighet med varje stats nationella lagstiftning. Ett grundläggande ställningstagande är att skog och skogsmark bör förvaltas på ett hållbart sätt för att tillgodose nuvarande och kommande generationers sociala, ekonomiska, ekologiska, kulturella och andliga mänskliga behov. Dessa behov omfattar produkter och tjänster som virke, vatten, mat, djurfoder, läkemedel, bränsle, bostäder, arbetstillfällen, fritidsaktiviteter, hemvist för djur, landskapsmångfald, kolsänkor och kolreservoarer. Lämpliga åtgärder bör vidtas för att skydda skogen mot skador.
Skogsfrågorna behandlas inom ramen för Agenda 21 på ett sätt som är i linje med Skogsprincipema.
Skogsprincipema har en direkt koppling till konventionen om biologisk mångfald. Konventionen introducerar på global bas ett modernt namr— vårdstänkande. Den är bl.a. inriktad på att den biologiska mångfalden måste skyddas också i de stora områden som används för skogsbruk, jordbruk och äske. Enligt konventionen räcker det alltså inte med ett totalskydd för begränsade områden i form av naturreservat eller nationalparker.
Sverige är genom åtaganden vid konferensen i Rio de Janeiro förpliktat att utforma skogspolitiken med hänsyn tagen till skogarnas globala betydeISe i olika avseenden, men också på sådant sätt att vi tillvaratar de nyttigheter av olika slag som skogarna ger. Genom konferensen och det uppföljningsarbete som sker uppmärksammas vår skogspolitik alltmer internationellt.
Riksdagen har under våren 1993 beslutat om en ny skogspolitik som i huvudsak börjar gälla den 1 januari 1994. Detta skogspolitiska beslut tar sin utgångspunkt i de överenskommelser som träffades vid Riokon- ferensen. Dagens kunskaper och värderingar har fått komma till uttryck
i den konkreta utformningen och tillämpningen av den nya skogspoliti- ken. Den nya skogspolitiken har därmed fått en både långsiktig och ekologiskt anpassad inriktning.
Svensk skogspolitik har sedan länge präglats av att staten mer eller mindre starkt har ställt krav på en varaktig hushållning med skogs- resurserna. Med hänsyn till de långa växttider som gäller för svenskt skogsbruk kommer beslut och åtgärder som vidtas att ge resultat först för kommande generationer. I 1979 års skogspolitiska beslut slogs det bl.a. fast att vi bör eftersträva en väl avvägd hushållning med skogarna som gör det möjligt att kontinuerligt utnyttja det virke som skogarna kan ge. Även om miljöfrågoma mer än i tidigare skogspolitiska beslut lyftes fram, äck de inte den tyngd som vi i dag anser vara nödvändig och som även kommer till uttryck i de globala Skogsprincipema. Detta var ett av de viktigare skälen att ompröva 1979 års skogspolitiska beslut, vilket gjordes genom 1993 års riksdagsbeslut.
En av grunderna för den nya skogspolitiken är att skogarna är en nationell tillgång som skall vårdas och utnyttjas ansvarsfullt för vårt och kommande generationers bästa. Härigenom för vi vidare en svensk skogspolitisk tradition som gällt sedan länge. Det är ett ansvarstagande som i olika sammanhang har väckt positiv uppmärksamhet internationellt. Det är angeläget att fortsätta utvecklingen av skogspolitiken med detta . som grund och med inriktningen att bättre än hittills hävda ansvaret för miljön både nationellt och internationellt.
Miljövårdens betydelse i skogsbmket förstärks också genom ett miljömål som blirjämställt med produktionsmålet. Miljömålet innebär att skogsmarkens naturliga produktionsförrnåga skall bevaras och en biologisk mångfald och genetisk variation i skogen skall säkras. Skogen skall brukas så att växt- och djurarter som naturligt hör hemma i skogen ges förutsättningar att fortleva under naturliga betingelser och i livskrafti- ga bestånd. Hotade arter och naturtyper skall skyddas och skogens kulturmiljö, estetiska och sociala värde värnas. Produktionsmålet innebär att skogen och skogsmarken skall utnyttjas effektivt och ansvarsfullt så att den uthålligt ger en god avkastning. Skogsproduktionens inriktning skall ge handlingsfrihet i fråga om användningen av vad skogen producerar.
Den fjällnära skogen kräver i vissa delar ett sår5kilt skydd. Enligt skogsvårdslagen gäller därför särskilda restriktioner för skogsbmket där. Betydande delar av skogen i det fjällnära området har dessutom skyddats som naturreservat under senare år. Bl.a. har det beslutats att merparten av de fjällnära områden, som tidigare skyddats som s.k. Domänreservat, vid ombildningen av Domänverket till aktiebolag skulle successivt omföras till naturreservat.
I samband med det skogspolitiska beslutet ökades resurserna för avsättning av naturreservat med ca 40%. Särskilda medel har också anvisats för att bekosta civilrättsliga avtal om tidsbegränsade skydd för vissa skogsområden. Något riktvärde för reservatbildning, så som vissa forskare och organisationer har förordat, har inte lagts fast. Det kan inte uteslutas att storleksordningen 5 % av den produktiva skogsmarksarealen nedanför skogsodlingsgränsen kan behöva avsättas för att de miljöpo-
litiska målen skall nås. Erfarenheterna av den nya skogspolitiken får visa Prop. 1993/94:111 detta.
Genom den nya politiken ges skogsägaren en större handlingsfrihet samtidigt som ansvaret både för produktion och miljö är klart uttalat. Skogsmyndigheten får ett klart deänierat planerings- och tillsynsansvar för att miljöintressena blir tillgodosedda i skogsbruket. De skogspolitiska medlen utgörs av många delar varav de viktigaste är forskning och utbildning, information, rådgivning samt lagstiftning. De lagar som används av de skogliga myndigheterna är förutom skogsvårdslagen också naturvårdslagens bestämmelser om biotopskydd och bestämmelse om samråd vid arbetsföretag som kan skada miljön. Med hjälp av de nämnda skogspolitiska medlen integreras naturvården tydligare i skogspolitiken.
Fiske
Förutsättningama för fisket är att haven skyddas — kapitel 17 1 Agenda 21. Inom äsket är ett viktigt mål att bevara naturligt reproducerande bestånd av äsk och skaldjur. Bevarandet av den biologiska mångfalden - kapitel 15 - innebär att särskild hänsyn måste tas till inomartsvariationen. . Denna är betydande för t.ex. lax, som tillsammans med flodkräftan och malen bör bli föremål för åtgärder inom ramen för ett handlingsprogram för upprätthållande av bestånd av hotade akvatiska arter. Möjligheterna att förbättra situationen för den naturligt reproducerade laxen ligger bl.a. i att vid den omprövning av gamla vattenkraftsdomar som nu är förestående, få till stånd skadeförebyggande åtgärder i form av nya vandringsvägar och restaurering av lekbiotoper. Frågan om åtgärder för att undanröja hoten mot den naturligt reproducerade laxen omnämns närmare i regeringens proposition 1993/93:30 En strategi för biologisk mångfald. Frågan om bekostande av skadeförebyggande och skadekom- penserande åtgärder vid omprövning av tillstånd enligt äldre vattenrättslig lagstiftning bereds för närvarande i regeringskansliet med sikte på att förslag skall lämnas till vårriksdagen 1994.
Bevarandet av olika äskbestånd är beroende av ett balanserat utnyttjande av beäntliga äskresurser. Det är av stort intresse att nå en selektering av äsket, som också gynnar fångstmöjlighetema på sikt och som minskar oönskade bifångster. Internationella överenskommelser om förvaltning av resurserna är av grundläggande betydelse för att bibehålla bestånden av marina arter.
Iérrängkörning
Regeringen tillsatte i juni 1993 en särskild utredning (M 1993:11) för att kartlägga vilka skador som snöskotrar åstadkommer för jordbruket och skogsbmket. Uppdraget skall redovisas till regeringen senast den 1 februari 1994.
Regeringen har vidare i oktober 1993 lämnat ett särskilt uppdrag till Länsstyrelsen i Västerbottens län för att före den 1 februari 1994 utreda snöskoteråkningens effekter på naturmiljön.
4.3.4. Transporter
Åtgärder för att främja ett miljöanpassat transportsystem
I Agenda 21 tas upp behoven av miljöanpassningar av trafiken och transportsektorn i dess helhet. Målet är att begränsa utsläpp och annan miljöpåverkan från transportsektorn. Bland åtgärder som rekorrrrnenderas till regeringarna och andra aktörer märks att
— utveckla kostnadseffektiv-a, mindre förorenande transportsystem, särskilt kollektivtraäk i stad och på landsbygd, — integrera transport-planeringen i bostads— och bebyggelseplaneringen
i syfte att minska transportemas miljöeffekter,
— underlätta tillgången till och överförandet av, säker, effektiv - även resurseffektiv — och mindre förorenande transportteknik,
— intensiäera arbetet med att inhämta, analysera och utbyta relevant information om sambandet mellan transporter och miljö samt — inom ramen för FN:s och dess regionala ekonomiska kommissioners verksamhet sammankalla regionala konferenser om transport och miljö De utgångspunkter som anges i Agenda 21 ligger som grund för det svenska arbetet med att miljöanpassa det svenska transportsystemet.
Flera av remissinstansema efterlyser på olika sätt en ökad systemsyn inom transportsektorn. Till dessa hör dåvarande Transportforsknings— beredningen, Kungliga Vetenskapsakademien, Vägverket, Boverket och Statskontoret.
Transportsektorn är en väsentlig källa till utsläpp av koldioxid, kväveoxider, kolväten, kolmonoxid och cancerframkallande partiklar. Den berörs därför i hög grad av de utsläppsmål som uppställts av riksdagen och de åtaganden om utsläppsreduktioner som Sverige har gjort internationellt. Traäkbuller är det buller som berör flest människor. Antalet människor i Sverige som utsätts för buller från de olika traäksla- gen kan uppskattas till drygt 2 miljoner. Traäkanläggningar tar stora arealer i anspråk och påverkar natur- och kulturlandskapet, förut- sättningama för friluftslivet och den biologiska mångfalden framför allt genom barriäreffekter. De har också sekundäreffekter och långsiktiga konsekvenser för bebyggelsemönstret, transportrnönstret, friluftslivet och natur- och kulturmiljövärden. Transporterna svarar också för en stor andel av energiförbrukningen. Inom transportsektorn åtgick 1990 82,5 TWh, vilket är ca 20 % av den totala energianvändningen. Åren 1970-90 ökade energianvändningen inom transportsektom med ca 50 %.
Traäkens miljöpåverkan är komplex och måste angripas på ett integrerat sätt. För att åstadkomma ett effektivt, säkert och miljöanpassat transportsystem krävs åtgärder för bl.a. teknisk utveckling av fordon och bränslen, utveckling av ekonomiska styrmedel m.m. Det är vidare nödvändigt att lägga fast genomtänkta strategier för utvecklingen av investeringar i bebyggelse och transportinfrastruktur samt åtgärder för att främja övergång till miljövänliga transportsätt. Den fysiska planeringen har här en viktig uppgift.
Arbete pågår på många håll med frågor av betydelse för utvecklingen av ett miljöanpassat transportsystem. Boverket, Naturvårdsverket och
NUTEK har till regeringen redovisat en rapport, Sverige 2010 - Två Prop. 1993/94:111 framtidsbilder av transporter och miljö. Verken arbetar nu på regeringens uppdrag med att utforma en nationell vision för samhällsutvecklingen i Sverige till år 2009. Därvid behandlas bl.a. frågan om miljöanpassade kommunikationer. Vägverket har redovisat en rapport, Ett miljöanpassat transportsystem. Trafik- och klimatkommittén (K 1993:Ol) har inom ramen för sitt uppdrag bl.a. till uppgift att belysa principerna för ett miljöanpassat transportsystem. Naturvårdsverket aviserar i rapporten Miljö' 93, som överlämnats till regeringen, en utredning för att klargöra innebörden av ett långsiktigt uthålligt transportsystem och kommer under hösten 1993 att genomföra en förstudie tillsammans med trafrkverken.
Att utveckla ett miljöanpassat transportsystem kräver forsknings- och utvecklingsinsatser och ett aktivt deltagande från medborgare och företag. Både att utforma handlingsprogram och att genomföra föreslagna åtgärder är viktiga delar i det nödvändiga förändringsarbete som behöver utföras centralt, regionalt och lokalt för att främja en miljöanpassad sam— hällsutveckling. Det är också nödvändigt att utveckla genomförandepro— cessen så att budgetprocess och investeringsplanering samspelar med den fysiska planeringen.
Transporter och jysisk planering
Genomförandet av riksdagens beslut om investeringar i trafikens infrastruktur m.m. ställer stora krav på samhällsplaneringen. De olika projekten skall ges en lokalisering och utformning som är fömuftig iett brett och långsiktigt samhällsperspektiv. Ett genomtänkt program för ett miljöanpassat trafiksystem i landets olika delar skall vara en viktig utgångspunkt för det långsiktiga arbetet för regional utveckling och förnyelse av trafikens infrastruktur. Under de närmaste åren bör dessa frågor utvecklas genom samverkan mellan länsstyrelserna, kommunerna och berörda centrala organ, främst trafikverken.
Länsstyrelserna har en viktig roll när det gäller bedömningar av detta slag. De nationella miljömålen för begränsning av trafikens utsläpp skall konkretiseras. Regeringen har därför gett samtliga länsstyrelser i uppdrag att utarbeta en regional trafik- och miljöanalys som skall redovisas till Boverket den 1 april 1995. Som en första etapp i arbetet skall länsstyrel- serna senast den 1 april 1994 till Boverket redovisa ett program för arbetet med analysen. Boverket skall redovisa resultatet av länsstyrelser- nas arbete med regionala trafik- och miljöanalyser till regeringen senast den 1 september 1995. Länsstyrelsemas remissvar över trafikverkens förslag till IO-årsplaner inleder arbetet med regionala trafik- och miljöanalyser. Regeringen avser att i förslag till tilläggsbudget I till statsbudgeten för innevarande budgetår ta upp frågan om medel till länsstyrelserna och Boverket för att genomföra dessa uppdrag.
Regeringen avser att snarast möjligt lägga fram ett förslag till lagstiftning för byggande av järnvägar som tillgodoser moderna krav på en bred planeringsprocess som är förankrad i kommunal och regional planering och bland berörd allmänhet. Det innebär bl.a. att krav på miljökonsekvensbeskrivningar och hänsynstaganden till naturresurslagens 50
hushållningsbestärnmelser förs in i lagstiftningen.
Arbete pågår också inom regeringen med syfte att se över berörda lagar för att i lokaliseringsbeslut om vägar och järnvägar ge ökade möjligheter att beakta de politiska målen och de krav som naturresursla- gen ställer. Utgångspunkten är att åstadkomma en allsidig och smidig prövning samt eftersträva en god förankring i länsstyrelsernas och kommunemas planering redan i ett tidigt skede av planeringsprocessen.
Den fysiska planeringen kan påverka resmönstren mot ökad effektivitet och resurshushållning. Hårt belastade punkter i trafiksystemet kan avlastas, vilket leder till att det kapital som är bundet i infrastruktur utnyttjas effektivare av både enskilda och näringslivet.
Betydelsen av sambanden mellan bebyggelse och trafik har upp- märksammats alltmer i kommunernas och de statliga myndigheternas arbete för en god miljö. Genom att utveckla kunskaperna om dessa samband skapas en grund för de åtgärder som behövs för en sam- hällsutveckling som både minskar behovet av transporter och trans- portsektoms miljöpåverkan. Det gäller således att vända den bebyggel— seutveckling som inneburit ett kraftigt ökat transportarbete.
Miljösituationen i de svenska tätorterna är med internationella mått god. Trots detta finns det anledning att vidta ytterligare åtgärder för att sänka halterna av luftföroreningar i miljöer där många vistas dagligen.
Införandet av miljözoner kan vara ett led i att förbättra tätortsmiljön. Regeringen har därför gett Utredningen om att begränsa utsläppen av koldioxid m.m. från trafiken (dir. 1993z40) i uppdrag att utreda förutsättningama för att införa miljözoner i vissa tätorter för fordon med nollutsläpp.
Luftföroreningar och buller
Sverige har sedan ett par år genom en rad beslut påbörjat en långsiktig anpassning av transportemas miljöpåverkan mot uthållighet. Strängare avgaskrav för personbilar, miljöklassystemet för dieselbränslen och skattedifferentiering mellan blyad och oblyad bensin ger nu effekt. Den framtida effekten blir än större. Därutöver har vägtrafiken minskat på grund av lågkonjunkturen och ett högt bensinpris, vilket ytterligare bidragit till en minskad miljöpåverkan.
Systemet med miljöklasser som infördes år 1993 för lätta och som kommer att införas år l994 för tunga vägfordon samt satsningarna på infrastruktur förväntas minska utsläppen av avgaser ytterligare. Specith satsningarna på järnvägsnätet kan leda till en ökad marknadsandel för spårbunden trafik.
På längre sikt fordrar en miljöanpassning av transportsystemet nya tekniker. Riksdagen fattade våren 1991 beslut om att anvisa 120 miljoner kronor till Kommunikationsforskningsberedningen (KFB) för ett fyraårigt forsknings-, utvecklings— och demonstrationsprogram för användning av motoralkoholer som fordonsbränsle. Våren 1993 beslutade riksdagen att anvisa medel till KFB för ett fyraårigt utvecklingsarbete rörande el- och hybridfordon. 10713 har på regeringens uppdrag lämnat ett förslag om hur finansieringen av utvecklingsprogrammet skall ske. Regeringen åter—
kommer i 1994 års budgetproposition med förslag till finansiering.
På regeringens uppdrag har Naturvårdsverket tagit fram ett förslag om hur bensin lmn delas in i miljöklasser grundat på innehållet i bensinen. Förslaget bereds i regeringskansliet. Transporterna förblir under en överskång tid en av de största källorna till luftföroreningar. Trafikver- ken konstaterar i sin årliga miljörapport att transportsektorn ej när de av riksdagen uppställda målen för utsläppen av koldioxid, kväveoxider och svaveldioxid. Däremot uppfylls målet för utsläpp av kolväten. Statens naturvårdsverk kommer fram till liknande slutsatser i rapporten Trafik och Miljö.
Vad gäller utsläppen av kväveoxider är situationen problematisk. Trafikverket fann att transportsektoms samlade kväveoxidutsläpp minskar med 13 % mellan 1980 och 1995 och med 23 % till år 2000, vilketi stort överensstämde med Naturvårdsverkets bedömning. Trots att vägtrafikens utsläppsminskning varit omfattande får denna minskning inget genomslag, eftersom utsläppen från flyg och sjöfart har ökat. Regeringen bedömer det dock som ogörligt att införa nationell särlagstift- ning med krav på avgasrening för flyg och sjöfart. Orsaken är dessa transportgrenars internationella karaktär. Regeringen har dock i september 1993 gett Sjöfartsverket i uppdrag att redovisa de tekniska och ekonomiska förutsättningarna för att införa avgaskrav och renare bränsle för inrikes sjöfart. Förutsättningarna för att införa differentierade miljörelaterade landningsavgifter inom luftfarten prövas.
En särskild utredare ser över systemet med miljöklassning av vägfordon. I utredningens direktiv ingår att överväga hur en komplette— ring av systemet med en eller flera miljöklasser med mycket långt gående miljökrav kan ske som en del i ett program för att påskynda introduktio- nen av fordon med mycket låga utsläpp. Utredaren skall vidareutveckla tillverkaransvaret. Från miljösynpunkt är det viktigt att avgasreningen fungerar väl under bilens hela livslängd. Detta kan tillgodoses genom att det ställs krav på både tillverkare och bilägare.
Även när det gäller koldioxidutsläppen från transportmedlen är över- skridandet betydligt i förhållande till det uppställda målet. För närvarande arbetar Trafik- och klimatkonunittén (K l993:01)med att ta fram förslag med syfte att begränsa utsläppen av koldioxid och andra klimatgaser från transportsektorn. Kommittén beräknas avlämna sitt förslag den 1 juli 1994.
Inom transportsektorn är energifrågan tätt kopplad till koldioxidpro- blematiken. I Sverige är det enda större undantaget från detta den eldrivna spårbundna trafiken.
Arbetet för att minska koldioxidutsläppen från trafiken innebär därför automatiskt att energifrågoma ställs i fokus. Trafik— och Klimatkommit— tens arbete kan ses som ett led i arbetet med att effektivisera energian— vändningen inom transportsystemet.
Den särskilde utredare som ser över systemet med miljöklasser för vägfordon har även till uppgift att överväga om systemet skall komplette- ras med krav på bränsleförbrukningen.
Som tidigare nämnts har bullerutredningen redovisat sitt betänkande Handlingsplan mot buller till regeringen. Regeringen avser att under
våren 1994 återkomma med förslag till riksdagen i dessa frågor. Inriktningen är för väg— och tågtrafikbuller att redovisa långsiktiga åtgärdsprogram för en tioårsperiod.
Internationellt arbete
I Sveriges medlemskapsf'orhandlingar markerar regeringen att det är Sveriges ambition att ett medlemskap inte skall leda till sänkta miljökrav. Då Sverige hittills har haft strängare miljökrav för vägfordon än EU begär regeringen att Sverige skall få behålla sitt regelverk till dess att EU nått upp till samma nivå.
Framtida skärpningar av miljökraven för bilar bör samordnas med utvecklingen inom EU. Även vad beträffar miljökrav på andra typer av fordon och på arbetsmaskiner bör arbetet samordnas med EU. Regeringen avser därför att noga följa utvecklingen av EU:s miljökrav för olika typer av fordon och arbetsmaskiner.
Genom ett svenskt initiativ föreslås i Agenda 21 att världsdelsvisa konferenser om trafik och miljöfrågorna skall anordnas. Inom ECE - FN:s regionala ekonomiska kommission för Europa — planläggs nu ett beslut om att anordna en större europeisk trafik— och miljökonferens. Sverige medverkar aktivt i arbetet med utformning och inriktning av konferensen.
Regeringen har inom ramen för den europeiska transport- ministerkonferensen — CEMT — tillsammans med den schweiziska regeringen aktualiserat frågan om att anordna en ny internationell hearing med världens bilindustri. Den första sammankomsten ägde rum är 1990.
I syfte att förbereda detta internationella möte kommer en särskild förhandlingsgrupp med representanter för medlemsstaterna, bl.a. Sverige, och företrädare för internationella bilindustriföreningen (OICA), att inleda förhandlingar om utformningen av en samsyn när det gäller koldioxidreduktion i fordon. Överläggningama syftar till att arbeta fram en avsiktsdeklaration i dessa frågor.
Agenda 21 innehåller även åtaganden om internationell samverkan på transportområdet. Sverige tog redan hösten 1991 initiativ till ett sådant samarbete. Inom Östersjöregionen pågår ett intensivt arbete med att slutföra en minister-deklaration mellan tolv stater nrnt Östersjön avseende trafik-och miljöarbetets inriktning. Under våren 1994 sammankallas för andra gången ministerkonferensen "Baltic Sea Conference of Ministers of Transport" för att fatta beslut i denna fråga.
4.3.5. Energi
Riksdagen beslutade våren 1991 om riktlinjer för energipolitiken (prop. 1990/91:88, bet. l990/9lzNU40, rskr. 1990/911373). Riksdagen godkände i allt väsentligt regeringens proposition, som baserades på en överenskommelse mellan Socialdemokratema, Folkpartiet liberalerna och Centerpartiet. Riktlinjerna innehöll ett program för omställning och utveckling av energisystemet. Utgångspunkten för de energipolitiska programmen för omställning och utveckling av energisystemen överens-
stämmer väl med de principer för energiområdet som angavs i Agenda 21.
För att koldioxidutsläppen från energisektorn skall kunna hållas på en så låg nivå som möjligt, måste energiförsörjningen på sikt klaras genom ett effektivt utnyttjande av varaktiga och miljövänliga, helst förnybara energikällor. Hushållning med energi och en ökad användning av förnybara energikällor är därför avgörande inslag i en strategi för minskad klimatpåverkan. Viktiga styrmedel från statens sida är de energipolitiska programmen för energihushållning, främjande av biobränslen, vindkraft och solenergi. Energibeskattningen har också stor betydelse för att öka användningen av förnybara energikällor samt en effektiv energihushållning.
En särskild programstyrelse knuten till NUTEK har inrättats för att främja användningen av biobränsle. Från 1 juli 1992 disponerar styrelsen 625 miljoner kronor för en femårsperiod. Medlen kan användas till projekt som syftar till att utveckla ny teknik för elproduktion från biobränslen i försöks- eller firllskaleanläggning. Stöd kan också lämnas till andra projekt som rör biobränslekedjan.
Energisektom belastar miljön även på annat sätt. Förutom trans- portsektorn är energisektorn den största källan till utsläpp av NOx och kolväten. Svavelutsläppen har kunnat begränsas kraftigt genom reningsåt- gärder, minskad oljeanvändning och lägre svavelhalt i olja samt svavelskatten.
Enligt riktlinjerna skall landets energiförsörjning tryggas genom ett energisystem som i största möjliga utsträckning grundas på varaktiga, helst inhemska och förnybara energikällor samt en effektiv energihushåll- ning. Vidare skall man trygga tillgången på el och annan energi på med omvärlden konkurrenskraftiga villkor.
Energibeskattningen är också ett av medlen då det gäller att uppnå riksdagens mål att koldioxidutsläppen från fossila källor, i enlighet med klimatkonventionen, skall stabiliseras år 2000 till 1990 års nivå för att därefter minska.
För att energibeskattningen skall tjäna sitt syfte är det viktigt att reglerna och tillämpningen av skattesystemet uppfattas som stabila. Härigenom skapas en fäst grund för företagens långsiktiga planering av produktionen och framtida investeringsbeslut i riktning mot stats- makternas mål. Dagens skattesystem uppvisar brister på dessa punkter. Reglerna uppfattas som komplicerade och oklara, särslcilt inom kraft- och fiärrvärmesektom. El och värme beskattas enligt skilda principer och skattesatserna är olika stora mellan industri- och övrigsektom. Detta leder till gränsdragningsproblem. Energibeskattningen måste också utformas med hänsyn till industrins konkurrenskraft i ett internationellt perspektiv.
Inom regeringskansliet pågår en översyn av energibeskattningen för kraft- och fjärrvärmesektom. Målet för detta arbete är att åstadkomma ett skattesystem som främjar kraftproduktion i kraftvärmeverk med ett högt elutbyte och ett högt energiutnyttjande och som bidrar med låga koldioxidutsläpp genom bl.a. främjande av användningen av biobränslen. Förslag till ändrad energibeskattning i miljöanpassad riktning avses att
föreläggas riksdagen under våren 1994.
Som en del av omläggningen av energibeskattningen fr.o.m 1 januari 1993 aviserades i kompletteringspropositionen våren 1992 en avsättning av 500 miljoner kronor per år för att änansiera insatser vad gäller förnybar energi, energihushållning samt vissa stödåtgärder i Baltikum och Östeuropa. Ytterligare program för att främja biobränslen och elfordon har startats.
Arbetet med att reformera den svenska elmarknaden fortsätter. Målet för reformen är att genom ökad konkurrens nå ett än mer rationellt utnyttjande av produktions— och distributionsresursema och att tillförsäkra kunderna flexibla leveransvillkor till lägsta möjliga priser. Regeringen avser att våren 1994 till riksdagen överlämna en proposition med förslag om en reformerad elrnarknad.
Internationellt pågår samarbete inom en rad organisationer. Av särskild betydelse är samarbetet inom International Energy Agency (IEA) som sedan länge bedriver en omfattande verksamhet inom området. Sverige stöder aktivt vissa forsknings—och utvecklingsprojekt.
Vid IEA:s senaste ministermöte i juni 1993 betonades bl.a. att nuvarande trender i riktning mot ökad användning av fossila bränslen ställer stora krav på medlemsländerna att bl.a. främja effektivare energianvändning genom ny teknik och utveckling av förnybara energislag, minimera miljöeffekterna av energisystemet och inte minst stödja icke IEA-länder i deras strävan att uppnå en effektiv energimar- knad, minska miljöbelastningen och förbättra säkerheten i energisystemet. Vid mötet överenskoms också att IEA skulle öka sina insatser för att genomföra klimatkonventionen.
Ett viktigt arbete pågår inom International Panel of Climate Change (IPCC) där energi och miljöfrågorna också kommer att beskrivas, med tonvikt på klimatproblemen. Resultatet av arbetet kommer att presenteras i slutet av 1995 och kommer att ligga till grund för den fortsatta utvecklingen av klimatkonventionen. Flera svenska forskare deltar i arbetet.
Inom EU änns äera program bl.a. Thermie, SAVE och ALTERNER som syftar till att öka energieffektiviteten m.m.
Inom FN:s ekonomiska kommission för Europa änns bl.a. projektet Energy Eäiciency 2000, där NUTEK representerar Sverige. Projektet startade år 1991 med målsättningen att främja handel med energieäektiva produkter, tjänster, kunskap och arbetsmetoder mellan öst och väst. Sverige har deltagit aktivt i detta arbete sedan starten.
I Östeuropa kännetecknas energisystemen av stora brister i alla led i energisystemet, från utvinning och produktion till användning. Tillförseln av energi baseras i de flesta fall på fossila bränslen som leder till allvarlig miljöpåverkan. Bristerna i energisystemet leder till att det är förhållandevis billigt att reducera utsläpp av koldioxid jämfört med situationen i många västländer, särskilt i Sverige. Enligt klirnatkon- ventionen skall åtagandena mot klimatförändringar kunna vidtas gemensamt av konventionens parter. Den första partskonferensen skall utarbeta kriterier för gemensamt genomförande, s.k. joint irnplementa- tion. Möjligheten till gemensamt genomförande har tagits in i klimatkon-
ventionen för att möta kravet på kostnadseffektivitet. Detta innebär att konventionens parter inte ser någon motsättning mellan nationella ansträngningar och t.ex. regionalt samordnade insatser för att minska globala miljöproblem.
Sverige bidrar aktivt till arbetet med att förbättra säkerheten, energieffektiviteten och miljöanpassningen av energisystemen i Baltikum och Östeuropa. Regeringen anser det också angeläget att frågor som rör gemensamt genomförande blir uppmärksammade i det fortsatta arbetet med klimatkonventionen.
4.3.6. Industrins miljöarbete
Industrins ansvar för miljöföroreningar och användning av naturresurser uppmärksammas också särskilt i Agenda 21. Vidare påvisas industrins roll vid övergången till mera resurshushållande produktions- och konsumtionsmönster. Riktlinjer för industrins miljöåtaganden utarbetades inför UNCED av ett särskilt organ inom näringslivet, Business Council for Sustainable development och av Internationella Handelskammaren (ICC).
Industriförbundet ställer sig i sitt remissvar bakom de principer be- träffande näringslivets ansvar för miljöfrågorna som avses i Agenda 21. Man betonar vikten av samarbete mellan regering och näringsliv i miljöfrågorna och det internationella miljöarbetets avgörande betydelse, särskilt insatser i Östersjöregionen.
- MiUöstyrning och miljörevision
En förordning om ett system för miljöstyming och miljörevision trädde i kraft i EG i juli 1993 (Council Regulation EEC No 1836/739). Sverige kommer att anta förordningen i och med att EES-avtalet träder i kraft. Systemet som bygger på frivilligt deltagande från industrin har till syfte att förbättra och bedöma industrins miljöarbete och att tillhandahålla offentlig information. Förordningen innehåller högt ställda krav på hur miljöarbetet skall bedrivas inom de företag som väljer att ansluta sig till systemet.
Förordningen omfattar i första hand industrin men försök kan göras med att utvidga den även till andra samhällssektorer såsom transporter och den offentliga sektorn. Små och medelstora företag kan ges stöd för att kunna delta i systemet.
Företag som ansluter sig till systemet skall
- ta fram en miljöpolicy
- gå igenom verksamheten med utgångspunkt från policyn - införa ett miljöprogram och ett miljöstymingssystem
- låta utföra en miljörevision - skriva en miljörapport (som blir offentlig) - låta en extern, härför ackrediterad, miljöverifikatör veriäera
miljörapporten samt att företaget genomfört punkterna ovan i enlighet med kraven i förordningen
- sända den verifierade miljörapporten till ett härför utsett registre-
ringsorgan
I gengäld får företaget använda en i förordningen angiven logotyp som bevis på sitt deltagande i systemet. Logotypen får dock inte användas vid annonsering för produkter, på produkterna eller på förpackningar till produkterna.
Det är obligatoriskt för ett medlemsland att inrätta ett ackrediteringsor- gan och ett registreringsorgan som båda skall vara oberoende och opartiska. Ackrediteringsorganet skall ansvara för ackreditering och tillsyn av miljöveriäkatörer. Registreringsorganet skall föra en för- teckning över deltagande företag. Registreringsorganet skall också kunna avföra ett företag från listan om kraven i förordningen inte längre följs eller om tillsynsmyndigheten påvisar att företaget bryter mot miljökrav.
Såväl industrin som myndigheter är angelägna om att systemet snabbt införs i Sverige. Regeringen kommer därför att i ett första steg ge SWEDAC i uppdrag att förbereda sig för att kunna bli ackrediteringsor- gan.
Prövning av miljöfarlig verksamhet
Den individuella prövningen av miljöfarlig verksamhet vid industrier och andra anläggningar har gått in i ett nytt skede med färre nyprövningar och en ökad andel omprövningar. Naturvårdsverket har inlett genomfö- randet av sin omprövningsplan som innefattar ett tioårigt program för översyn av utsläppsvillkoren. Målsättningen är att till sekelskiftet begränsa industrins utsläpp till sådana nivåer att miljön inte tar skada och att människors hälsa inte påverkas negativt.
4.3.7. Försvaret och miljön
Genom riksdagens beslut våren 1993 (prop. 1992/93:100 bil. 5, bet. 1992/93zFöU9, rskr. 1992/93:333) har en grundläggande inriktning för försvarsmaktens miljöarbete lagts fast.
Verksamheten inom totalförsvaret genomförs i enlighet med de mål som har fastställts av statsmakterna. Sålunda skall försvarsmakten i fred bl.a. vidta förberedelser för verksamhet i krig. Regeringen har i 1993 års regleringsbrev angett att detta är det övergripande målet också i miljöhänseende.
För att kunna uppfylla de krav som ställs kan det inte undvikas att särSkilt verksamheten inom totalförsvarets militära del redan i fred kan komma i konäikt med samhällets miljömål. Att detta måste accepteras blir särskilt tydligt om man betänker att krig kan vara det mest allvarliga miljöhotet. Den fredstida verksamheten - att vidta förberedelser för att förhindra krig — har därför redan i sig ett stort positivt miljövärde. Regeringen anser att intresset att verksamheten inom totalförsvaret i fred bedrivs på ett ändamålsenligt sätt har en sådan övergripande samhällelig betydelse att det i vissa fall leder till att miljöfarlig verksamhet måste tillåtas. Detta irmebär att det kan vara nödvändigt att regeringen meddelar särskilda föreskrifter för att försvarsmakten skall kunna fullgöra sin
huvuduppgift.
Inom ramen för det synsätt som nu redovisats utförs å andra sidan ett framsynt och betydelsefullt miljöarbete bl.a. inom försvarsmakten. Enligt regeringens mening är det angeläget att detta miljöarbete fortsätter och utvecklas. En miljöpolicy har således antagits för försvarsmakten. Bland målen i denna policy kan pekas på att vid materielanskaffning och modifiering av materiel hänsyn skall tas till resursförbnikning, miljöfar- lighet och återanvändningsmöjligheter. Exempel i policyn på åtgärder på kort sikt är inrättandet av Försvarets miljöberedning och utarbetandet av en försvarets miljöplan. Exempel på åtgärder på lång sikt är att fullfölja miljöplanen, att förbättra miljöutbildningen inom försvarsmakten och att öka strävandena att ersätta miljöskadliga ämnen och verksamhetsformer med mindre miljöskadliga sådana.
Regeringen förordar vidare att försvarsmaktens verksamhet - med beaktande av de villkor som måste gälla - i miljöhänseende så långt det är möjligt och på olika plan integreras i samhället i övrigt. Ett steg i en sådan integrering är Överbefälhavarens arbete att i samverkan med berörda intressenter utarbeta en miljöplan, Agenda 21, för försvars- makten. Denna bör också kunna vara ett värdefullt komplement till de lokala Agenda 21 som kommunerna kommer att utarbeta.
På det internationella planet pågår olika former av samarbete när det gäller försvaret och miljön. Ett exempel på sådant samarbete utgör frågan om hur man återställer mark efter militär verksamhet. Det är enligt regeringens mening angeläget att försvarsmakten så långt det är möjligt skaffar sig erfarenheter från sådant återställningsarbete utomlands samtidigt som våra erfarenheter kan spridas till andra stater.
Genom 1993 års planeringsanvisningar uppdrog regeringen åt Överbefälhavaren att redovisa frågor om dels militärt bistånd vid miljökatastrofer, dels försvarsmaktens miljöarbete i förhållande till de nationella miljömålen. Överbefälhavaren skulle vidare lämna en lägesredovisning avseende miljöarbetet inom försvarsmakten. Uppdraget har redovisats i Överbefälhavarens programplan för åren 1994 — 1999. Regeringen avser att återkomma till dessa frågor i 1994 års budget- proposition.
Regeringen vill i detta sammanhang också erinra om att FN:s miljöprogram (UNEP) vid sitt styrelsemöte i Nairobi i maj 1993 på svenskt och nordiskt initiativ fattat ett beslut om tillämpligheten av miljönorrner vid militär verksamhet. UNEP uppmanar i beslutet staterna att upprätta en nationell miljöpolicy för den militära sektorn. Vidare ombeds staterna att informera UNEP bl.a. om hur den militära sektorn kan bidra till att nationella miljömål uppnås och om behovet och lämpligheten av återställningsåtgärder inom områden som har skadats av militär verksamhet.
4.3.8. Sysselsättning och miljö
I en nationell strategi för hållbar utveckling bör målen om en god livsmiljö och full sysselsättning förenas. Den stora utmaningen ligger i
att ställa om samhället så att de långsiktiga överlevnadshoten awärjs. Det innebär bl.a. att det behövs en kraftsamling på miljöområdet vad gäller forskning och utveckling, teknik och nyföretagande. Sådana satsningar ger också nya arbetstillfällen. En offensiv miljöpolitik bidrar därför till att skapa det omvandlingstryck som krävs för att Sverige, utifrån sina förutsättningar, skall kunna tillhöra täten i denna utveckling. Ekonomiskt politiska åtgärder inom miljöområdet bör inriktas på att stimulera en kretsloppsanpassad utveckling och på att begränsa miljöskulden.
I det arbetsmarknadspolitiska läge som nu råder är det även viktigt att genomföra satsningar på sysselsättningsintensiva miljöåtgärder. Åtgärder som rör vårdinsatser inom naturskyddade områden och andra naturvårds- objekt kan genomföras liksom inventeringar inom naturvårdsområdet. Det handlar här om arbeten för att vårda natur- och kulturmiljöer. Detta är arbeten som i stort ligger utanför ordinarie arbetsmarknad men som nu skulle kunna genomföras. Regeringen har i ett nyligen presenterat förslag (prop. 1993/94:66) framfört att omfattningen av den arbetsmarknads- politr'ska åtgärden arbetslivsutveckling (ALU) skall öka och tydligare inriktas mot bl.a. dessa områden. ALU-medel är avsedda att täle arbetskraftskostnader. Genom att utnyttja ledig kapacitet till följd av arbetsmarknadsläget kan något av miljöskulden saneras till lägre kostnader än tidigare. Ungdomspraktik och andra former av arbets- marknadspolitr'ska åtgärder kan med fördel utnyttjas för utbildning och praktik inom miljövård.
Miljöfrågoma kommer att påverka framtidens arbetsmarknad. Det handlar om en överlevnadssuategi i mångdubbel bemärkelse. Miljöfrå- goma, rena produkter, slutna system och kretslopp blir avgörande för vår utveckling som industrination. Så är t.ex. marknaden för miljöteknik en av de snabbast växande marknaderna i världen enligt en OECD-rapport från 1991. Likaså ökar efterfrågan på miljöanpassade varor. De företag som tillverkar varor som kan återanvändas och återvinnas och som använder energi- och materialsnåla processer kommer att bli mark- nadsvinnarna i framtiden. Vidare kommer uppgifter som redan i dag förknippas med miljöarbete såsom att restaurera, underhålla och förbättra vår gemensamma livsmiljö också att erbjuda en betydande arbets- marknad. Sammantaget rymmer miljöperspektivet både på kort och lång sikt en viktig möjlighet för svenskt näringsliv. Här finns betydande konkurrensfördelar som kan uppnås på en öppen världsmarknad där det globala målet är hållbar utveckling.
Insikten om miljöfrågomas betydelse måste leda till en ökad vilja att bära de kortsiktiga kostnader som är förenade med vissa miljöinsatser. Här är det avgörande att de ekonomiska spelreglerna formas så att de förenar miljö och sysselsättning. Produktion och konsumtion som stimulerar en god livsmiljö främjas genom en övergång från beskattning på arbete till skatt på råvaror och energi dvs. på miljöbelastande insatser.
4.3.9. Utbildning, forskning och utveckling
Utbildning
Redan i de inledande paragraferna i skollagen fastslås att "var och en som verkar inom skolan skall främja...respekt för vår gemensamma miljö". I propositionerna (1992/93:220 och 230) om nya läroplaner för grundskolan resp. för gymnasieskolan redovisar regeringen sin avsikt att följa upp de beslut som fattades vid Riokonferensen på utbildningsom— rådet. För grundskolan gäller detta bl.a. i det pågående kursplanearbetet, där miljöfrågoma skall ges stor uppmärksamhet och integreras i alla ämnen. I gymnasieskolan ges också miljöfrågorna en större tyngd i kursplanerna i en rad ämnen. Regeringen konstaterande också att det är väsentligt att lärare och rektorer, vilka det åligger att beakta dokument av detta slag, får kännedom om dessa. Statens skolverk kommer under våren att publicera en förteckning över internationella fördrag som Sverige undertecknat.
Skolverket, som har ansvar för utvecklingen inom skolväsendet, har också med anledning av bl.a. Riokonferensen sedan hösten 1992 drivit projektet Skolan och miljöundervisningen. Dessutom har det tidigare miljösekretariatet inom Läroplanskommittén haft Skolverkets uppdrag att vidareutveckla det arbete som bedrevs inom kommitténs ram. Detta arbete har resulterat i bl.a. två rapporter i Skolverkets rapportserie, en praktisk lärarhandledning kallad Lilla Miljönyckeln och en inspirations- bok.
Miljöfrågoma betonas också i ökad utsträckning inom högskoleut— bildning. Ett exempel är det mer ntiljöinriktade ansvar som Sveriges lantbruksuniversitet har fått i enlighet med vad som redovisades i prop. 1992/93:170 om forskning för kunskap och framtid.
Regeringen har vidare beslutat om särskilda medel för att stödja integration av ett brett miljötänkande i universitetens och högskolornas kursplaner.
Forskning
Prioriteringarna inom miljöforskningen har lagts fast i den forsknings- politiska proposition som presenterades i början av 1993 (prop. 1992/932170, bet. 1992/93:10U18, rskr. 1992/93:398). Där anges det att för att fullfölja intentiOnema i såväl Agenda 21 som i konventionerna om biologisk mångfald och om klimatfrågor kommer det att krävas ytterliga- re forskning såväl nationellt som i internationellt samarbete. Särskilt framhålls betydelsen av forskningssatsningar som berör biologisk mångfald, klimat och kretsloppsfrågor.
Sverige har nått långt i fråga om forskning på miljöområdet. Regering och riksdag har under år 1993 beslutat att en del av löntagarfondsmedlen skall användas för att ge denna forskning ytterligare utveck- lingsmöjligheter (prOp. 1992/932171, bet. 1992/93:10U2, rskr. 1992/93:11, bet. 1992/93zUbU16, rskr. 1992/93:387). Sålunda avsattes 2,5 miljarder kronor av löntagarfondsmedlen för miljöstrategisk
forskning. Medlen som disponeras av en nyinrättad stiftelse, Stiftelsen för miljöstrategisk forskning, skall användas på ett sätt som kompletterar den forskning som redan utförs inom miljöområdet. Vidare bör stiftelsen, enligt sina direktiv, särskilt stödja forskning som bedrivs inom nätverk av samverkande forskargrupper och institutioner, företrädesvis vid universitet och högskolor. Internationell samverkan slall främjas och möjligheter att uppnå industriella tillämpningar skall tillvaratas.
Miljöforskning lan sägas innefatta allt från inomvetenskapligt motiverad specialiserad forskning med möjlig miljörelevans till tvärvetenskapliga studier av ekosystem eller miljökonsekvenser av storskaliga teknisla systern. Forskningsråden har, likaväl som universitet och högskolor, på senare år prioriterat sådan forskning inom olika discipliner som har relevans för lösande av miljöproblem. Genom hög kvalitet hos forskningen inom sådana områden har god grund lagts för den tvärvetenskapliga forskningen, som krävs för att hantera de komplexa problem som de flesta miljöstömingar utgör. Regeringens forslaringspolitik innebär bl.a. att undvila detaljstyrning och att i stället i allt högre grad låta universitet och högskolor själva välja områden för kraftsamling. I ett flertal fall har institut och högskoleinstitutioner organiserat sig i sektioner eller centra för att genom interdisciplinära ansatser kunna behandla komplexa miljöproblem. Ett gott exempel är Chalmers tekniska högskolas och Göteborgs universitets gemensamma sektion för miljöforskning.
I anslutning till den forskningspolitiska propositionen våren 1993 förändrades den övergripande verksamhetsinriktningen för Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) och Skogs— och jordbrukets forskningsråd (SJFR) i en riktning som är i linje med våra åtaganden enligt Riobesluten. SJFR skall sålunda främja och stödja i första hand forskning som gagnar ett hållbart nyttjande av biologiska naturresurser. SLU skall i sin utbildning och forskning öka kunskaperna om förutsättningama för en varaktig och effektiv biologisk produktion. SLU:s verksamhet blir mer än tidigare inriktad mot miljöfrågor. Ett exempel på nya insatser är det centrum som nu inrättats vid SLU för forskning om biologisk mångfald.
En viktig uppgift i miljöforslmingen fullgörs vidare av Stockholm Environment Institute (Stockholms internationella miljöinstitut), SEI, som inrättades efter ett riksdagsbeslut år 1988. SEI deltog aktivt i utformningen av Agenda 21 och stödde konferensens sekretariat med råd och sakkunslap, framför allt beträffande klimatfrågorna.
Institutets program är inriktat på internationell strategisk miljöforskning på några kritiska områden, som t.ex. klimat och energi, miljöteknik och bioteknik, vatten samt hållbar utveckling. Programmet har starka beröringspunkter med såväl Agenda 21 som med klimat- och biomångfaldskonventionema. Särskilda medel har tillförts SEI för bl.a. klimatarbetet.
Institutet har medverlat till grundandet av Earth Council, den organisation som nu byggs upp för att samordna frivilligorganisationemas arbete med uppföljningen av UNCED.
4.4. Regionalt och kommunalt arbete
4.4.1. Länsstyrelserna
Länsstyrelsema har ansvar för samordning av fysisk planering, resurs— hushållning, kultur— och miljövård på det regionala planet. Arbetet med att utveckla och tillämpa miljökonsekvensbesloivningar i en rad verksamhetsområden accentueras alltmer. Med utgångspunkt i de regionala miljöanalysema omsätter länsstyrelserna de nationella målen i regionala mål och utformar regionala handlingsprogram. Länsstyrelsen har en viktig roll i det förebyggande miljövårdsarbetet och i arbetet med att utveckla dialogen mellan stat och kommun. Härvid har länsstyrelsens medverkan i den fysiska planeringen stor betydelse. Det är länsstyrelsens uppgift att ha ett brett perspektiv på kulturmiljön i länet bl.a. som ett led i arbetet för att skapa en god livsmiljö och regional utveckling.
Miljöarbetet ställer höga krav på samarbetet mellan olila myndigheter. Som framgår av budgetpropositionen år 1993 (prop. 1992/93:100 bil. 15) skall länsstyrelserna i samverkan med övriga aktörer utveckla de regionala miljöanalysema till regionala handlingsprogram. Naturvårdsver— ket har utarbetat riktlinjer för länsstyrelsernas handlingsprogram. Regeringen anser att en sådan strategi för regional miljövård skall finnas i samtliga län är 1994 och att den sedan bör uppdateras vart tredje år. Arbetet bör utföras inom ramen för länsstyrelsernas nuvarande verksarn— het. Arbetet med den regionala miljöstrategin bör genomföras i bred samverkan mellan länsstyrelsen, kommunerna, landsting och bl.a. de areella näringarna, transportsektorn och näringslivet.
Regeringen har som tidigare redovisats gett samtliga länsstyrelser i uppdrag att utarbeta en regional trafik- och miljöanalys.
Det är av särskild vikt att samordna planering och utveckling av effektiva och miljömässigt bättre transportsystem och system för avfallshantering. Vattenresursema måste också omfattas av den regionala planeringen. Inriktningen bör vara att dels säloa långsiktiga vattentäktsin— tressen, dels ange krav på markanvändningen så att en god vattenkvalitet vidmakthålls på lång sikt.
Utredningen om kommunernas arbete för en god livsmiljö (KLIV- utredningen) anser i betänkandet Kommunerna och miljöarbetet (SOU 1993:19) att det behövs en dialog mellan regeringen eller berörd central myndighet och kommunerna om vilka åtgärder som bör vidtas lokalt för att följa upp internationella överenskommelser. Det finns också enligt utredningen ett stort behov av att utveckla ett kommunilationssystem för att nationella miljömål skall få genomslag på lokal nivå. Remissinstanser- na instämmer i att behoven finns. Regeringen anser att det bör ingå i länsstyrelsens samordnande roll att som regeringens företrädare svara för denna kommunikation med kommunerna både avseende internationella överenskommelser och nationella miljömål.
KLIV-utredningen pekar på behovet av samverkan på central nivå mellan de olika områden där den nämnd som svarar för miljö- och hälsoskyddet lokalt har tillsynsansvaret. Utredningen föreslår att ett samrådsorgan inrättas mellan de myndigheter som har ansvaret centralt
för att underlätta den lokala planeringen. Samrådsorganet skulle administrativt knytas till Naturvårdsverket. Flera centrala myndigheter uttrycker i sina remissvar tveksamhet inför utredningens förslag medan däremot flertalet av de kommuner som yttrat sig är positiva. Regeringen anser att det till Naturvårdsverket knutna Tillsynsrådet väl kan fylla funktionen som samrådsorgan på central nivå för det samlade miljöarbetet i vid bemärkelse. Vad gäller övriga ansvarsområden såsom bl.a. livsmedels- och djurskyddstillsyn bör ett infonnationsutbyte om aktuella frågor och planering av insatser kunna komma till stånd på annat sätt.
4.4.2. Kommunerna och Agenda 21
Regeringens bedömning: Regeringen anser att kommunerna bör följa rekommendationen i Agenda 21 om att alla lokala myndig- heter i världen senast år 1996 skall utarbeta lokala handlingspro- gram för en hållbar utveckling inför nästa århundrade. Ideella insatser på miljöområdet bör främjas och stimuleras.
Remissinstanserna: Remissvaren på såväl Agenda 21 som KLIV- uuedningen stöder rekommendationen om att det i varje kommun behövs en samlad strategi, en lokal Agenda 21, för att skapa en god livsmiljö och en långsiktigt hållbar utveckling. I samband med remissbehandlingen av Agenda 21 ombads remissinstansema komma med förslag till vad en lokal Agenda 21 bör innehålla. Remissinstansema framför också många idéer och ger exempel på pågående verksamhet.
Skälen för regeringens bedömning: I Agenda 21 finns en rekommenda- tion om att alla lokala myndigheter i världen skall utarbeta lokala handlingsprogram för en hållbar utveckling inför nästa århundrade. KLIV-utredningen framför med utgångspunkt häri att varje svensk kommun bör ta fram en lokal Agenda 21 och att denna bör vara kommunens samlade strategi för miljöarbetet. En av grundtankama i Agenda 21 är att dessa lokala strategier skall tas fram i bred samverkan mellan medborgare, företag och organisationer. I Agenda 21 ges vidare vissa anvisningar för hur en lokal Agenda 21 bör utformas och om dess innehåll. KLIV-utredningen diskuterar också utformningen av lokala Agenda 21 och hur de kan integreras med den traditionella planeringen i kommunerna.
Kommunerna har en nyckelroll i arbetet med att utveckla en nationell strategi för hållbar utveckling. 1 Agenda 21 betonas särskilt den lokala nivåns betydelse och ansvar för att förverkliga åtagandet från Rio. De lokala agendoma kommer därför att utgöra den grundstomme på vilken vår nationella strategi skall vila.
Kommunen har med sina olika funktioner i samhället unika möjligheter att få till stånd en mer effektiv resurshushållning och ökad kretsloppsan- passning genom att verka som motor i den process som det innebär att
utforma lokala Agenda 21. Inom miljöområdet har kommunen dels en tyng myndighetsfunktion som tillsynsmyndighet, dels ett ansvar för den fysiska planeringen. Kommunen tillhandahåller vidare olika varor eller tjänster som vatten, energi, omhändertagande av avfall och avloppsvat- ten, kollektivtrafik m.m. Kommunen är också förvaltare av fastigheter, parker och andra markområden. I sin egenskap av stor upphandlare av varor och tjänster har kommunen möjlighet att ställa krav på miljöanpas- sade produkter och tjänster. Genom det kommunala ansvaret för barnomsorg och skola har kommunen ett viktigt ansvar som utbildare. Detta utbildningsansvar omfattar också självfallet en miljöutbildning. Dessutom kan kommunen vara en viktig informatör för medborgarna genom att upplysa om miljöanpassade konsumentprodukter och andra miljörelaterade livsstilsfrågor.
Många kommuner använder redan i dag övergripande miljöhand- lingsprogram och årliga miljöbokslut som strategiska verktyg i sitt miljöarbete. I dessa kommuner kan arbetet med att utforma lokala Agenda 21 samordnas med den befintliga miljöstrategin.
När det gäller handlingsprogrammens innehåll är det viktigt att betona att dessa bör ges en betydligt vidare inriktning än t.ex. enbart på miljöskydd och avfall. Handlingsprogrammen skall således inte ersätta andra planer som fysiska översiktsplaner, energiplaner och avfallsplaner, utan de skall innebära en helhetssyn där miljö, ekonomi och olika utvecklingsfrågor vävs samman och på ett tydligare sätt integreras i olika verksamheter och sektorer.
Det bör noteras att Agenda 21 även betonar de sociala aspekterna och människors levnadsvillkor. Programmen bör därför utformas med hänsyn framför allt till lokala problem och förutsättningar. Hänsyn till naturens kretslopp, resurshushållningsaspekter och ett även i övrigt ekologiskt synsätt skall genomsyra arbetet.
Agenda 21 lägger stor vikt vid dialogen med medborgarna, lokala organisationer och privata företag, dels som grund för informationsut— byte, dels som ett led i att öka medvetenheten om miljöfrågor. Kvinnors och ungdomars deltagande betonas särskilt. Arbetet med att utarbeta lokala Agenda 21 ger därmed möjligheter att stärka medborgarengage— manget och demokratin.
Det ideella engagemanget är viktigt inom miljöområdet och bör därför stimuleras. Föreningar som Naturskyddsföreningen, Greenpeace, Fältbiologema,Det Naturliga Steget, konsumentföreningar, bostads- rättsföreningar, fiskevårdsföreningar m.fl. tar i dag ett aktivt ansvar för olika uppgifter, t.ex. kalkning av sjöar, miljömätningar, opinions- bildning för bra miljöval, källsortering. Detta arbete är ett viktigt komplement till kommunernas arbete. Andra organisationer bedriver miljöutbildning för sina medlemmar, t.ex. LRF och Skogsägarna.
Regeringen har tillsatt en beredning (C l993zA) för främjande av den ideella sektorns utveckling. Beredningen skall bl.a. följa utvecklingspro- jekt, där den ideella sektorn tar ett ökat ansvar som komplement till offentligt bedriven verksamhet. Detta gäller inte minst inom miljöom- rådet.
Några av remissinstansema för Agenda 21 framför åsikten att Prop. 1993/94:11] miljöarbetet är en strategisk konununledningsfråga och att därför kommunstyrelsen bör ha ansvaret för att den lokala Agenda 21 tas fram och genomförs.
Under våren 1993 anordnade Miljö— och naturresursdepartementet med hjälp av Miljövårdsberedningen och Svenska kommunförbundet sju regionala konferenser för att informera om lokala Agenda 21. Vid dessa konferenser deltog lokala politiker och tjänstemän från flertalet av landets kommuner.
Enligt en av Kommunförbundet nyligen genomförd enkät har ca 30 % av landets kommuner redan tagit formella fullmäktigebeslut om att genomföra lokala Agenda 21 för sina kommuner och ett stort antal andra konrmuner planerar att göra det inom kort.
I betänkandet från utredningen om kommunernas arbete för en god livsmiljö, KLIV-utredningen, föreslås att stöd skall utgå med 10 miljoner kronor för att stimulera arbete med lokala Agenda 21 i kommunerna och i ideella organisationer.
Förslaget om att statligt finansiellt bidrag bör anvisas har tillstyrkts vid remissbehandlingen. Flera remissinstanser i remissen av såväl KLIV- utredningen som Agenda 21 anser dock att föreslagna 10 miljoner honor inte är tillräckliga utan stödet bör ökas väsentligt.
Arbetet med lokala Agenda 21 skiljer sig i många avseenden från annan kommunal planering. Det som skiljer gäller dels planeringens innehåll, dels hur planeringsprocessen bör bedrivas. Det lokala Agenda 21-arbetet skall vara inriktat på helheten, vara sektorövergripande och ha ett långsiktigt mål samtidigt som det också innehåller vissa konkreta avgränsade åtgärder. Arbetet med att ta fram handlingsprogrammet bör vidare präglas av stor öppenhet där olika lokala aktörer såväl inom som utom den kommunala organisationen involveras.
Genom att det lokala Agenda 21-arbetet innehåller såväl omfattande moment av breda utbildnings— som utvecklingsmoment, och genom att arbetet är nyskapande i många avseenden krävs enligt KLIV-utredningens mening olika former av vägledande centralt stöd. Detta kan uppdelas på kunskapsstöd och finansieut stöd för konkreta lokala utvecklingsprojekt.
Vad gäller kunskapsstöd fyller redan i dag de centrala myndigheterna och länsstyrelserna till en det denna funktion. Eftersom det lokala Agenda 21-arbetet skall involvera alla på lokalplanet är det emellertid fråga om en betydligt mer omfattande verksamhet än dagens. I detta arbetet krävs att kommunerna aktiverar sig betydligt mer än för närvarande. Skolan och biblioteken bör kunna utgöra en betydande resurs i detta arbete och för detta krävs visst centralt utvecklingsarbete t.ex. i form av gemensamma kunskapsbaser o.d. av multimediakaraktär.
Det lokala Agenda 21-arbetet syftar vidare till att generera ett nytänkande och experimenterande. Detta kräver tillgång till finansiella resurser som i huvudsak bör finnas på det lokala planet. Särskild vikt bör läggas vid medborgarinflytande och samarbete med ideella organisa- tioner. Iett inledningsskede kan det dock som KLIV-utredningen påpekar behöva utgå visst finansiellt stöd från staten. Detta kan användas för 65 utvecklingsarbete av innovativ karaktär och för att stimulera lokal
kreativitet. Tävlingsfonnen bör i detta sammanhang prövas som en av flera metoder för att locka fram ett lokalt nytänkande.
För att stödja arbetet med en lokal Agenda 21 och för att ge in- spiration för det fortsatta arbetet har såväl myndigheter som Naturvårds- verket, Boverket och länsstyrelser och organisationer som Kommunför- bundet, Naturskyddsföreningen och Q 2000 påbörjat olika projekt. Även Miljövårdsberedningen avser att under våren 1994 publicera en vägled- ning för det fortsatta arbetet och en redovisning av initiativ i kommuner- na. Regeringen avser att återkomma i budgetpropositionen 1994 till frågan om medel för stöd till kommunernas utvecklingsarbete och till ideella organisationer som medverkar i arbetet med lokala Agenda 21.
Iry'brmarion och opinionsbildning
En del av den nationella strategin bör vara att stimulera till bildandet av lokalgrupper i varje kommun som skall genomföra en lokal Agenda 21. En handbok för detta har tagits fram genom ungdomsprojektet Q—2000. är bör särskilda insatser företas för att mobilisera och ta tillvara ungdomars miljöengagemang.
Regeringens bam— och ungdomsdelegation kan ge stöd ur Allmänna arvsfonden till nyskapande och utvecklande projekt som bl.a. tar tillvara ungdomars miljöintresse och engagemang. Därmed uppmuntras insatser som på ett kreativt sätt följer upp Riokonferensens förslag.
Ändringar i konununallagsn'jlningen om bistånd och tjänsteexport
Av Sveriges 286 kommuner har många kommuner vänorter i Östeuropa. Vänortssamarbetet förekommer på många områden och mest inom miljöområdet. Svenska kommuner får ha samarbetsprojekt med sin vänort men inte ge bistånd annat än under särskilda omständigheter.
Kommunförbundet framhåller i sitt yttrande över Riodokumenten att den kommunala kompetensen på miljöområdet bör utnyttjas mer genomtänkt och aktivt i det svenska utvecklingssamarbetet, både i Östeuropa och i u-länderna.
Enligt nu gällande lagstiftning, lag (1991 :901) om rätt för kommuner, landsting och kyrkliga kommuner att lämna internationellt katastrofhjälp och annat humanitärt bistånd, får sådan hjälp lämnas till ett annat land, om det där inträffar en katastrof eller på något annat sätt uppstår en nödsituation. Biståndet får ges i form av utrustning som kan avvaras. Lagen innebar en utvidgning i förhållande till den tidigare lagen (1975 :494) om rätt för kommun och landstingskommun att lämna internationell katastrofhjälp bl.a. genom att medge att humanitärt bistånd får lämnas i en nödsituation även om något direkt katastrofläge inte föreligger. I propositionen (prop. 1990/91:117) åberopades därvid särskilt förhållanden i de nya kommuner som byggs upp i Central- och Östeuro- pa. Lokaldemokratikommittén (C l992:01) föreslår i sitt betänkande Kommunal tjänsteexport och internationellt bistånd (SOU 1993177) en ny lag om rätt för kommuner, landsting och kyrkliga kommuner att lämna
intemationell katastrofhjälp, humanitärt bistånd och utvecklingsbistånd. Till länder som är föremål för bistånd genom svensk statlig myndighet får biståndet lämnas i form av ny utrustning, rådgivning/konsultverksam— het, utbildning, kontant stöd eller på annat sätt.
Som exempel på områden som är i behov av sådan hjälp anges Östeuropa med ett enormt behov av kunskap på bl.a. miljöområdet. På detta område kan svenska kommuners insatser i Polen och Baltikum leda till förbättrade förhållanden i Östersjön, vilket även ligger i många svenska kommuners eget intresse.
I ovan nämnda betänkande föreslår Lokaldemolcratikommittén även en ny lag om kommunal tjänsteexport. Den föreslagna lagen innebär en utvidgning i förhållande till nuvarande lag (1986:753) om tjänsteexport genom att föreslå att kommuner och landsting skall få bedriva tjänsteex- port på egen hand och inte endast såsom underleverantörer åt svenska företag eller staten. Ett område man pekar på där kommunernas stora kunnande kan bli till stor nytta är uppbyggnaden av effektiva reningsverk i länderna på andra sidan Östersjön.
Kommunema har i dag möjlighet att söka stöd till sitt vänortssam- arbete med dessa länder med medel som BITS och SIDA avsätter för ändamålet. Den vanligaste projekttypen inom detta stöd är miljöprojekt med inriktning på kunskapsöverföring.
Lokaldemokratikommitténs förslag har remissbehandlas och bereds för närvarande inom Civildepartementet.
5. Strategi för Sveriges globala samarbete för en hållbar utveckling
Regeringens förslag: Sveriges aktiva och pådrivande insatser i det globala miljö— och utvecklingssamarbetet skall fortsätta och utvecklas. Det övergripande målet är att åstadkomma en integrering av UNCED-besluten i både det normativa och operativa internatio- nella samarbetet, och där så är lämpligt, sträva efter att få till stånd internationella avtal med konkreta och tidsbestämda åtaganden och förpliktelser. De riktlinjer och bedömningar som redovisas utgör grunden för regeringens strategi för den fortsatta inriktningen av det globala samarbetet för hållbar utveckling enligt besluten från Riokonferensen. Även denna strategi utvecklas fortlöpande och fördjupas i ljuset av den globala miljösituationens förändringar och den internationella utvecklingen.
Skälen för regeringens förslag: I Riodeklarationens sjunde princip stadgas att "stater skall samarbeta i en anda av samförstånd för att bevara, skydda och återställa hälsa och okränkbarhet hos jordens ekosystem. Staterna har ett gemensamt ansvar härvidlag, men de utvecklade länderna erkänner sitt ansvar i de internationella strävandena
mot en hållbar utveckling, med hänsyn till de påfrestningar som deras samhällen utsätter den globala miljön för och med tanke på de teknologis- ka och finansiella resurser som de förfogar över".
Bland remissinstansema råder bred samstämmighet om att Sverige bör vara fortsatt aktivt pådrivande i det internationella miljö- och utvecklings- arbetet inom FN:s ram. Flera instanser efterfrågar avtal på miljö- och utvecklingsområdet. Många fäster stor vikt vid och förhoppningar till arbetet inom FN:s kommission för hållbar utveckling och till den roll, som spelas av de icke-statliga organisationerna.
Riokonferensen måste enligt regeringens mening ses som ett led i en fortlöpande och alltmer vidgad internationell samarbetsprocess. Genom att lyfta upp de globala miljö— och utvecklingsfrågoma på ett högt politiskt plan har förutsättningar skapats för att mer effektivt och målinriktat möta de miljöhot som kräver global samverkan.
Det är regeringens avsikt att fortsätta och utveckla Sveriges aktiva och pådrivande insatser i förhandlingsarbetet på olika områden och i olika fora, särskilt i de frågor, där svenska intressen och erfarenheter kan komma att bidra till utvecklingen. UNCED—besluten måste integreras och prägla verksamheten i hela det internationella systemet och sektomrganen ta sitt ansvar för att genomföra besluten. Sverige verkar också för effektivare styr- och finansieringsformer i FN:s utvecklingsorgan.
Grundläggande utgångspunkter för de svenska insatserna i strävan mot en långsiktigt hållbar global utveckling inom ramen för ekosystemens bärighet är kampen mot fattigdom och underutveckling iden fattiga delen av världen, med respekt för mänskliga rättigheter och inom ramen för demokratiska och pluralistiska samhällssystem och väl fungerande marknadsekonomier.
Arbetet inom FN-systemet att utveckla politik och riktlinjer inom olika sakonu'åden, den normbildande verksamheten, bör fördjupas i UNCED- beslutens anda.
Enligt regeringens mening bör Sverige, där så är lämpligt, sträva efter att få till stånd internationella avtal med konkreta och tidsbestämda åtaganden och förpliktelser. Inom ramen för existerande regelverk, bl.a. klimatkonventionen och konventionen om biologisk mångfald, bör åtaganden och förpliktelser konkretiseras och förstärkas. Riokonferensens beslut bör utvecklas till mer 'förpliktande och operativa åtaganden i de frågor i vilka internationell reglering ter sig ändamålsenlig. Vissa problemkomplex kan med fördel regleras i form av regionala avtal.
Ökat europeiskt och nordiskt samarbete i det fortsatta förhandlings- arbetet kan medverka till bättre måluppfyllelse.
Med dessa övergripande mål och syften i sikte utvecklas i det följande regeringens riktlinjer och strategi för Sveriges fortsatta arbete med de globala miljö- och utvecklingsfrågoma för hållbar utveckling.
5.1. De globala miljö- och utvecklingsfrågoma
UNCED och dess beslut skall ses mot bakgrund av de utvärderingar av miljötillståndet i världen som ingick i förberedelserna. Eii'ektema på den globala miljön av föroreningar från industri, areella näringar och tätorter värderades. Förändringar i jordens atmosfär granskades. Dess orsaker belystes. Trycket mot jordens biologiska mångfald samt dess jordbruks- mark, skogar och sötvattentillgångar liksom mot havens levande resurser klargjordes.
Den samlade bilden av nuläget och bedömningen av den framtida utvecklingen visade en växande press på den globala miljön och dess bas av förnybara naturtillgångar. Två huvudorsaker kan anges.
Den ena huvudorsaken till denna oroande utveckling är de industriali- serade ländernas energi- och resurskrävande produktions- och konsum- tionsmönster med högt och ständigt växande ianspråktagande av nämt-resurser, och begränsningarna i miljöns förmåga att assimilera de föroreningar som dessa livsstilar genererar.
Den andra huvudorsaken är det ökande trycket på miljö— och naturre- surser, som följer av underutveckling och fattigdom hos u-ländemas kraftigt växande befolkningar.
Globala miljöproblem i egentlig mening skapas när ekosystem, som är gemensamma för hela planeten, hotas av nedbrytning eller försämring av deras funktion till följd av föroreningar och andra mänskliga aktiviteter. Allvarliga globala miljöproblem har redan identifierats i luftrummets atmosfär och stratosfär.
De båda globala miljöproblemen i det för världen gemensamma luftrummet, till vilket aktiviteter i alla länder bidrar och som därför för sin lösning kräver insatser av alla länder, är dels uttunningen av det stratosfäriska ozonlagret, dels uppbyggnaden i atmosfären av halten av s.k. drivhusgaser, vilket hotar att leda till en global klimatförändring.
Bedömningen av den framtida utvecklingen av det globala miljötillstån- det har påverkats av det faktum att de industrialiserade ländernas produktions— och k0nsumtionsmönster fordarande präglas av teknik och teknologisk utveckling, som i otillräcklig grad tar hänsyn till produk- tionens, varudistributionens och konsumtionens negativa miljöeffekter.
Industrin, transportnäringama liksom energisektorema och de areella näringarna har inte i tillräcklig omfattning integrerat miljöhänsynen i sina beslutsprocesser. Förorenande verksamheter betalar endast till en del de miljöskador som de orsakar inom länderna och nödvändig stimulans till hushållning och miljövänlig produktion blir alltför svag. De skador som de orsakar på andra länders miljö påverkar i än mindre grad investerings- och produktionsbeslut.
Indikatorema på framgång i ländernas utveckling bygger fortfarande nästan enbart på tillväxt i bruttonationalprodukten. Nedslitningen av miljö och naturresurser förs inte in i ländernas nationalräkenskaper. Miljöskul— den påverkar endast i begränsad omfattning nationellt beslutsfattande.
Utvecklingen av det globala miljötillståndet har också påverkats av överföringen av i-ländemas energi- och resursslösande produktions- och
konsumtionsmönster till u-länderna. Denna överföring kan, tillsammans med svagheter i de politiska, ekonomiska och sociala systemen, leda till betydande lokala, nationella och regionala miljöproblem i u-lands- regionerna. Dessa problem skärps dels av ekosystemens känslighet i många u-landsregioner, dels av u-ländemas begränsade resurser för finansiering av insatser av nödvändig reningsteknik och av ny resurssnål teknik samt den kraftiga befolkningsökningen i många u-länder.
Än större oro har uttryckts i industriländerna vad gäller de negativa miljöeffekter, som överföringen av dessa länders produktions- och konsumtionsmönster till u-länderna, kan komma att leda till. Detta gäller såväl de globala miljöproblemen i egentlig mening som de miljöproblem i u-länderna, vilka är av global betydelse och räckvidd.
Denna oro har sin främsta grund i den snabba befollmingsölmingen i u-länderna i förhållande till naturresursbasen.
Världens befolkning är i dag 5,6 miljarder människor. År 2025 beräknas den komma att uppgå till mellan 7,6 och 9,4 miljarder. 95 % av denna ökning kommer att äga rum i u-länderna. Under 2000-talets senare hälft förväntas världens befollmingsökning att plana ut. Folkmängden då uppskattas till mellan 11 och 14,5 miljarder människor.
Om denna världsbefolkning skulle leva på samma nivå som människor- na i dagens i-länder och med samma produktions- och konsumtionsmön- ster är bedömningen att gränserna för de globala ekosystemens bärighet passeras.
Den kraftiga befolkningsökningen i u-länderna är också en av huvud- faktorerna bakom fattigdomens och underutvecklingens miljöproblem.
På landsbygden i många u-landsregioner framtvingar folkökningen, i kombination med en begränsad resursbas, över- och felutnyttjande av jordar, skog, sötvatten och havets levande resurser i kustområdena. Resultatet har blivit ökenspridning, jorderosion, skogsskövling, artntrot- ning, vattenknapphet och sinande fiskbestånd. I spåren har följt mass- fattigdom, social misär, hungersnöd och svältkatastrofer. Livsmedelssä- kerheten hotas redan i dag i många områden, främst i Afrika.
Den omfattande förstöringen av landsbygdens ekosystem förstärker migrationsströmmen till städerna. I dag lever 1,4 miljarder människor i u-länderna i städerna. År 2025 förväntas u-ländemas stadsbefolkning uppgå till över 4 miljarder människor. I Latinamerika kommer 85% av befolkningen att bo i städerna, i Afrika närmare 60% och i Asien över 50%. Den övervägande delen av dessa stadsbor kommer att leva i mindre och medelstora städer. 17 av 20 jättestäder med över 11 miljoner människor kommer att vara belägna i den tredje världen. Denna snabba urbanisering kan förväntas öka trycket på den redan bristfälliga in- frastrukturen. Tillsammans med massfattigdom och social misär kan detta medverka till att de redan mycket allvarliga miljöproblemen i städerna kan komma att anta närmast katastrofala proportioner.
De sociala problemen och miljöproblemen går hand i hand. Det belyses av indikatorema på den sociala utvecklingen och på miljöns olika medier.
Denna utveckling bör ses i perspektiv av den växande klyftan mellan u- och i-länder. 85% av världens inkomster går i dag till i-ländemas
människor, som utgör drygt 20% av jordens befolkning.
Redan nu har detta lett till ett ökande migrationstryck på i-länderna. Desperationen hos växande skaror av miljöilyktingar, som förlorat grunden för sin försörjning, kan leda till ett än starkare tryck. Detta kan ytterligare förstärkas av social oro, inomstatliga konflikter och konflikter mellan stater om allt knappare naturresurser, som skall delas mellan allt fier människor. I förlängningen finns risker för massmigration, legal och illegal, från u—ländema till i—ländemas högproducerande samhällen.
U-ländemas miljöproblem till följd av fattigdom och underutveckling har redan i dag en global politisk räckvidd och bör därför värderas också i ett säkerhetspolitiskt perspektiv. Sveriges aktiva insatser i det globala miljö- och utvecklingssamarbetet skall ses även i denna belysning.
5.2. Instrument, institutioner och processer för globalt samarbete - mål och prioriteringar
De globala miljö— och utvecklingsfrågoma diskuteras och förhandlas i olika internationella fora med skiftande inriktning och arbetsformer. Arbetet bedrivs i huvudsak inom ramen för FN-systemet, både i dess operativa och normativa delar, de multilaterala tinansieringsinstimtioner- na, de multilaterala handelsorganen samt globala konventioner och fördrag. Uppföljningen av arbetet på det internationella planet kommer att ställa särskilda krav på ett samlat agerande och på nya samarbetsfor- mer mellan olika internationella organ.
5.2.1. Utvecklingssamarbetet
Regeringens bedömning: En särskild arbetsgrupp bör tillsättas för att lämna förslag till principer, riktlinjer och arbetsmetoder för hur UNCED-besluten och de globala miljöfrågoma kan integreras i det svenska utvecklingssamarbetet.
Skälen för regeringens bedömning: Miljö och fattiga människors levnadsvillkor utgjorde ett huvudtema i UNCED, där sambanden mellan å ena sidan fattigdom, miljö- och naturresursförstöring och å andra sidan social och politisk instabilitet fick ett brett erkännande. Riokonferensen slog fast i- och u-ländemas gemensamma intresse av en global politik som främjar en långsiktigt hållbar utveckling, bekämpar fattigdomen och minskar belastningen på de globala ekosystemen. De frågor, som framgent är av särskilt stort intresse för utvecklingsländema, är framför allt hur markförstöring och dess konsekvenser kan motverkas, och hur tillgång till vatten för de areella näringarna och hushållsbruk kan tillförsäkras. Betryggande sanitära förhållanden, motverkande av okontrollerad tätortstillväxt och överutnyttjande av kustområden samt
tillgång till utbildning och kapacitetsutveckling är andra väsentliga Prop. 1993/94:111 insatsområden.
Avgörande för u-ländemas möjligheter att genomföra en övergång till hållbar utveckling är självfallet ländemas politiska och ekonomiska system. Men också faktorer som det internationella finansieringssystemet, skuldfrågoma, handelsreglema samt internationell lagstiftning och normbildning på miljöområdet har väsentlig betydelse. Effektivt bistånd - effektivt bl.a. med tanke på miljöaspektema — bör vara inriktat på kapacitetsutveckling, utbildning, hälsovård - inkl. familjeplanering — förvaltrringsbistånd, hushållning med naturresurser samt integration mellan miljöpolitik och ekonomisk politik. Tekniköverf'oring i kom- bination med kompetensuppbyggnad — bl.a. kapacitet för forskning - är andra viktiga byggstenar.
Det internationella utvecklingssamarbetet kan spela en viktig katalytisk roll, inte minst i de fattigaste länderna, där biståndets andel av det totala resursflödet är betydande. Biståndet kan användas för att utveckla kapacitet och kunnande, för att identifiera, analysera och utforma strategier, för att hantera problem inom miljö- och naturresursområdet samt för investeringar i god naturresurshushållning och miljöanpassade energi-, transport- och produktionssystem.
Sverige fortsätter att tillsammans med de övriga nordiska länderna driva kravet att samtliga OECD—länder snarast och senast år 2000 skall uppnå FN:s mål om att 0,7% av BNP skall avsättas för biståndet till fattiga länder.
Det svenska utvecklingssamarbetet i dess olika former är ett av de centrala operativa instrumenten för Sverige i arbetet för att lösa eller mildra de globala miljö- och utvecklingsproblemen. Ett förstärkt, mer uttalat och fokuserat perspektiv på hållbar utveckling i det samlade utvecklingssamarbetet är angeläget och nödvändigt.
Regeringen avser därför att inom kort tillsätta en särskild arbetsgmpp under Utrikesdepartementet med representanter för närmast berörda departement och myndigheter för att utarbeta förslag till principer, riktlinjer och arbetsmetoder för hur UNCED-besluten och de globala miljöfrågoma kan integreras i det svenska utvecklingssamarbetet. Arbetsgruppen bör bl.a. utgå från pågående arbete inom Utrikes- departementet och skall slutföra sitt arbete senast i september 1994.
Multilateralt utvecklingssamarbete
Riobesluten skall prägla och genomsyra FN:s biståndsinsatser. En utveckling i denna riktning har inletts.
UNDP
FN:s utvecklingsprogram, UNDP, har som mål att vara FN-systemets centrala organ för finansiering av tekniskt bistånd. UNDP har också ansvar för att FN:s samlade biståndsverksamhet samordnas i samverkan med mottagarländema. UNDP har program i 174 länder och territorier 72
med tyngdpunkt på de fattigaste länderna.
UNDP:s uppgift är att främja mottagarländernas utveckling genom olika former av kunskapsöverföring och för investeringsstudier, dvs. kapacitetsutveckling. Detta bistånd sker i form av expertrådgivning, stipendier, konsulttjänster m.m.
UNDst verksamhet bygger i huvudsak på landprogram, där man i varje program fastställer hur resurserna skall utnyttjas. Tyngdpunkten med att förbereda och genomföra landprogrammen ligger på fältkontor, dvs. verksamheten är i hög grad decentraliserad. Utvecklingen går mot att mottagarländerna i allt större utsträckning själva skall avgöra vilken hjälp de behöver med att genomföra projekt. FN-biståndets uppgift blir allt mera att bistå länderna att utveckla förmågan att hantera projekt- bistånd. Detta är något Sverige aktivt stödjer. Sverige verkar också aktivt för en effektivare styrning av UNDP:s verksamhet. Därmed kan de finansiella resurserna utnyttjas bättre, vilket också ligger i mottagarlän— dernas intresse.
Målet för UNDP:s verksamhet är att den skall leda till hållbar mänsklig utveckling. UNDP har en särskilt viktig uppgift att stödja ländernas kapacitetsutveckling. UNDP har vidare viktiga funktioner i den globala miljöfonden GEF. Som en följd av Riokonferensen har UNDP även inrättat en ny fond, Capacity 21. Syftet med fonden är att nya typer av kapacitetsutvecklingsprograrn skall kunna stödjas för att sedan kunna integreras i UNDP:s reguljära verksamhet. Sverige bidrar till fonden.
En närmare integration av FN:s program för Sudan och Sahel (UNSO) i UNDP har påbörjats. Sverige välkomnar denna integration, eftersom den möjliggör en vidgning av det operativa arbetet för en hållbar utveckling i ökenområden till en global nivå.
UNDP:s nya ledning indikerar att UNDP på sikt kommer att effektiva- re styra sin verksamhet och därmed också bättre utnyttja de finansiella resurserna i mottagarländernas intresse. En sådan utveckling är i hög grad i Sveriges intresse och regeringen verkar aktivt för detta.
Världsbanksgruppen och de regionala utvecklingsbankema
I Världsbanksgruppen och de regionala utvecklingsbankema beaktas miljöfrågorna i ökande utsträckning. Ekonomisk tillväxt betraktas inte längre isolerat utan inom ramen för en hållbar ekologisk utveckling. Ett påtagligt uttryck för denna inställning är att Världsbanken, liksom de regionala utvecklingsbankema, tillfört sina organisationer särskilda avdelningar för miljömässigt hållbar utveckling. Dessa avdelningar har till uppgift att genomdriva en integration av miljöfrågorna i alla delar av bankernas operativa verksamhet.
Världsbankens utlåning till miljöprojekt har ökat kraftigt, och banken har vidare en central roll som en av samarbetspartema i den globala miljöfonden.
Samtliga lån, som förväntas ha effekter på miljön, bedöms av ut- vecklingsbankemas miljöavdelningar innan låneprogrammet läggs fram för resp. styrelse. Sverige arbetar kontinuerligt med miljöfrågoma genom sin representant i respektive utvecklingsbanks styrelse. Utvecklings—
bankerna har också en central roll i genomförandet av Agenda 21. Vid de senaste förhandlingarna om påfyllnad av IDA (Världsbankens mjuka lånefacilitet för de fattigaste länderna), den s.k. IDA 10, som avslutades i december 1992, spelade miljöfrågorna en viktig roll. Sverige, till- sammans med andra givarländer, drev igenom att IDA skall förstärka inslaget av miljörelaterade åtgärder i sina låneprogram. Sverige kommer, genom sin styrelserepresentant, att bevaka att detta sker på ett till- fredsställande sätt.
Den globala miljöfonden, (GEF ) År 1991 tillskapades den globala rrriljöfondcn, (GEF), där Världsbanken, FN:s miljöprogram (UNEP) och FN:s utvecklingsprograrn (UNDP) samverkar. Fonden skall användas för att änansiera kostnader som tillkommer i u-länderna och vissa andra länder för att uppnå positiva effekter för den globala miljön. Fonden verkar inom fyra områden; att förhindra globala klimatförändringar, att bevara den biologiska mång- falden, att skydda internationella vatten samt att förhindra uttunning av det stratosfäriska ozonskiktet.
Den globala miljöfonden skall fungera som interimistisk änansiell mekanism för klimatkonventionen och för konventionen om biologisk mångfald. För närvarande pågår omstruktureringsförhandlingar och påfyllnadsförhandlingar inom GEF. Omstrukmreringsförhandlingama beräknas vara avslutade i december 1993, bl.a. i syfte att förändra fonden så att den kan uppfylla funktionen som änansiell mekanism till konventionerna. Sverige har medverkat aktivt i denna process och kommer att inom ramen för sin representation göra så även i det permanenta GEF. Sverige har beredskap för att delta, inom ramen för en bred och rimlig bördefördelning, i den påfyllnad av GEF:s resurser som blir nödvändig. I en första fas gäller detta en fördubbling, men på sikt behövs en mer betydande finansiell förstärkning. Förhandlingar om hur länkarna mellan GEF och konventionerna skall fungera pågår också inom de båda konventionerna. En väl fungerande änansiell mekanism utgör en viktig förutsättning för att u-ländema skall kunna medverka i arbetet inom de berörda konventionerna och därmed bidra till en globalt sett hållbar utveckling.
Övriga delar av FN-systemet
FN:s bamfond, UNICEF, är det mest fältorienterade av FN:s biståndsor- gan. Organisationen antog i april 1993 en miljödagordning, som innebär att miljöfrågorna ges en central roll i UNICEF:s arbete i fält. Även i andra FN-organ med biståndsinriktning har miljöfrågorna fått ökat genomslag, bl.a. hos FN:s flyktingkommissarie (UNHCR) och UNDCP.
Inom det område som hanteras i FN-sekretariatets avdelning för humanitära frågor, DI-IA, änns miljökomponenter och det änns också starka kopplingar till det program med inriktning på miljökatastrofer som för närvarande drivs inom UNEP. Regeringen anser det angeläget att främja samarbete mellan dessa båda. De svenska insatser som hittills gjorts har öppnat för detta och kommer att fullföljas.
Sverige verkade också i Rioprocessen för att kvinnornas position, särskilt i u-länderna, skulle lyftas fram i nriljö- och utvecklingsperspekti- vet. Genom bidrag till UNCED-uppföljning inom ramen för UNICEF och UNIFEM förstärks järnställdhets— och könsrollsaspekter i miljö— och utvecklingssamarbetet.
WFP, FN:s världslivsmedelsprograrn, och IFAD, Internationella jordbruksutvecklingsfonden, är jordbruks- och livsmedelsprograrn med stark fattigdomsinriktning. IFAD med sin tonvikt på torrområden har en verksamhet där hållbar utveckling utgör ett viktigt inslag. En inom IFAD pågående insats, som änansieras i första hand av Sverige, är utvecklingen av en metodhandbok för hållbart jordbruk, med deltagande från SIDA och Sveriges lantbruksuniversitet (SLU). Regeringen ser det som angeläget, inte minst i syfte att förebygga katastrofer, att inom dessa organ ännu kraftfullare driva en politik som syftar till en hållbar utveckling, som kan verka såväl kalastrofförebyggande som konflikt— förebyggande.
Bilateralt utvecklingssamarbete
I regleringsbrevet för år 1992 ålades de svenska biståndsorganen SIDA, SAREC, BITS och SWEDECORP att till regeringen redovisa sitt arbete när det gäller uppföljning av Agenda 21. Redovisade prioriteringar är med nödvändighet olika och återspeglar biståndsorganens olika mandat och arbetsformer. Redovisningarna tydliggör att miljöfrågorna alltmer utgör ett i många fall både övergripande och sammanhållande ledmotiv i utvecklingssamarbetet. I äera fall förekommer ett aktivt samarbete mellan myndigheterna. Medvetenheten om behovet av miljökonsekvensa— nalyser i utvecklingsprojekt ökar och miljöfrågorna aktualiseras allt mer i bilaterala samtal och förhandlingar. Biståndsmyndighetema pekar på områden, där Sverige har särskilda förutsättningar att vara ledande, eller där svenska ståndpunkter och insatser förväntas på centrala områden i det internationella samarbetet. Samtidigt söker man tillvarata den svenska resursbasen och svenska erfarenheter inom forskning, teknologi, planering, lagstiftning, industriutveckling och genomförande.
Tre huvudsakliga koncentrationsområden kan skönjas: Att främja ett uthålligt utnyttjande av naturresursbasen genom stöd till forskning, försöks- och metodutveckling på områden som
- biologisk mångfald och bioteknik, - jordbruk/markvärd, inkl. markägoförhållanden - utveckling av altemativa bekämpningsmetoder
- kemikalieanvändning,
- byskogsmetodik, skogsinventeringar, föryngring av skog, nationella
skogsplaner, identiäering av skyddsvärda skogsområden, skogsför- valming,
- ökenfrågor
- vatten
- marin/kustnära miljö och integrerad kustzonsförvaltning - energieffektivitet och miljöanpassade energialtemativ
- aktionsplaner på klirnatområdet och utfasning av ozonförstörande substanser. Vidare uppmärksammas fattigdomsproblematiken och de sociala dimensionerna, särskilt familjeplanering, sexuell och reproduktiv hälsa samt kvinnors situation i fattiga länder, boende- och bebyggelsefrågor samt katastrofer och miljöäyktingar.
Slutligen berör samtliga myndigheter frågan om kapacitetsutveckling, dvs. miljöundervisning och andra former av kunskapsuppbyggnad, regelverk och institutionsuppbyggnad, forskning, utveckling av rrriljöstra- tegier och teknologi som är anpassad till u-ländemas behov och utgår från de miljömässiga, sociala och ekonomiska f'orutsättningarna. Kapacitet och kompetens för integration av ekonomisk politik och miljöpolitik är därvid av central betydelse. Allt oftare understryks också vikten av folklig förankring som grund för en hållbar utveckling. I detta syfte stöds uppbyggnaden av enskilda organisationer i u-länderna, liksom miljöarbetet inom andra enskilda organisationers utvecklingssamarbete.
Inom det bilaterala samarbetet betonas också vikten av att medveten- heten hos den svenska allmänheten om biståndets roll och möjligheter stärks när det gäller att bidra till lösningar på globala miljöproblem och miljöproblem i fattiga länder.
Regeringen anser det viktigt att begreppet hållbar utveckling präglar utvecklingssamarbetet. Förslag till en närmare integration av detta synsätt även i det bilaterala utvecklingssamarbetet blir en uppgift för den tidigare aviserade arbetsgruppen.
5.2.2. Miljö och handel
Regeringens bedömning: Målet för det framtida GATT-arbetet är att få till stånd förhandlingar om miljö och handel, med syfte att skapa utrymme för handelsåtgärder för miljöskydd som vidtagits i enlighet med internationella miljööverenskommelser. Förhand— lingarna bör därför syfta till en tolkning/förändring av de in- ternationella handelsreglerna, som möjliggör avsteg från grund— läggande principer om icke-diskriminering och nationell behandling när så är nödvändigt för att uppnå och genomföra internationellt överenskomna miljömål och åtgärdsprogram.
Skälen för regeringens bedömning: Sambanden mellan miljö- och handelspolitik tilldrar sig ett ökande intresse och insikten växer om att handelspolitiska åtgärder och regler måste utformas med hänsyn till de miljöpolitiska målen.
I Agenda 21 slås fast att miljö- och handelspolitik skall vara ömsesidigt stödjande i strävan att uppnå det gemensamma målet om en hållbar utveckling. Stater uppmanas att basera miljöåtgärder riktade mot gränsöverskridande eller globala miljöproblem på internationellt samförstånd.
Sverige verkar mycket aktivt i det internationella samarbete som pågår Prop. 1993/94:111 inom GATT, OECD och UNCTAD. Syftet är att åstadkomma lösningar som gör miljö- och handelspolitiken ömsesidigt stödjande. Särskilt viktigt är i detta avseende att utöka möjligheterna till handelsåtgärder för miljöskydd i GATT, då sådana åtgärder vidtas i enlighet med internatio- nella miljöavtal.
Tillsammans med övriga EFTA-länder har Sverige initierat en teknisk arbetsgmpp för frågor som rör miljö- och handelspolitik i GATT. Gruppen har varit verksam sedan hösten 1990 och arbetar enligt en fast dagordning som omfattar följande punkter: förhållandet mellan GA'I'I' och internationella miljökonventioner, transparens dvs. information om och insyn i nationellt vidtagna åtgärder, förpackningar och märkning. Inom ramen för gruppens arbete görs även en uppföljning av UNCED.
Den svenska målsättningen i GATT-arbetet i detta avseende är att få till stånd förhandlingar i dessa frågor. En första förutsättning för att sådana förhandlingar skall kunna komma till stånd är att Uruguayrundan kan avslutas. Enligt nu gällande tidtabell skall detta ske före den 15 december 1993. Sverige verkar aktivt för att rundan skall avslutas inom denna tidsrarn.
I den mirristerdeklaration som skall avges i samband med förhand- lingamas avslutande verkar Sverige för följande inriktning:
- ett bindande åtagande att påbörja förhandlingar om miljö och handel snarast, - antagande av ett arbetsprogram för hur förhandlingar skall komma till stånd och vad som skall förhandlas - tillskapande av erforderliga institutionella ramar för genomförande av arbetsprograrnmet. För svenskt vidkommande är den viktigaste förhandlingsfrågan för- hållandet mellan GATT och internationella miljökonventioner.
I OECD har en arbetsgrupp bestående av miljö- och handelsexperter utarbetat riktlinjer för miljö och handel, vilka antogs av 1993 års ministerrådsmöte. Riktlinjerna behandlar främst formella frågor om vikten av ömsesidigt samarbete och information om vidtagna åtgärder.
Arbetsgruppen analyserar nu sambanden mellan och eä'ektema av handels- och miljöpolitik. Detta arbete bör, enligt svensk uppfattning, inriktas på problemidentiäering och framtagande av material som kan utgöra grund för en kommande förhandling inom ramen för GA'I'I'. Från svensk sida prioriteras analysen beträffande process- och produktionsme- toder, livscykelanalys samt förutsättningar för införande av gemensamma regler.
Motsvarande analytiska arbete utförs även inom UNCTAD:s an- svarsområde. Sverige ser detta som ett viktigt komplement till OECD- arbetet, för att ge u-länderna möjlighet att delta i arbetet och för att belysa u-ländemas speciella förhållanden. UNEP:s arbete inom miljö och handel bör uppmärksammas och utvecklas i detta sammanhang.
Miljövårdsberedningen har i rapporten Handel och miljö - mot en hållbar spelplan (SOU 1993179) belyst sambanden mellan miljö och handel. 77
5.2.3. Konventioner och fördrag
Regeringens bedömning: Internationella legala instrument kan vara verkningsfulla medel för att främja en hållbar utveckling och genomföra besluten från UNCED i de fall där sådana instrument bedöms vara den lämpligaste formen för mellanstatligt samarbete. För svensk del har vi i enlighet med folla'ätten alltid utgått från att ingångna förpliktelser skall uppfyllas. Det är därför ett starkt svenskt intresse att verka för att internationella legala instrument, som syftar till att främja en hållbar utveckling, utformas så att de innehåller klara och konkreta förpliktelser, som medger fortlöpande uppföljning. Det är vidare angeläget att internationella legala instrument på miljö- och utvecklingsområdet kompletterar var- andra, och att överlappning eller motstridiga förpliktelser undviks. Regeringen vill därför verka för förbättrad uppföljning av in- ternationella konvenäoner och ökad samordning mellan berörda konventionssekretariat.
Skälen för regeringens bedömning: Sedan FN:s miljökonferens i Stockholm 1972 har ett hundratal internationella miljöskyddskonventioner tillkommit. Konventionernas tillkomst visar både på den stora politiska vikt som läggs vid frågorna och på världssamfundets tilltro till kon- ventionsformen som effektivt instrument för reglering av miljöproblemen.
Det stora antalet konventioner medför ökade laav på de anslutna staterna. Det konventionsreglerade samarbetet försiggår såväl inom ramen för reguljära internationella organisationer som vid partsmöten mellan de anslutna staterna. Mångfalden av fora medför risk för överlappande och till och med motstridig verksamhet liksom för bristande effektivitet i uppföljning av konventionerna. En sådan utveckling bör motverkas, så att tilltron till den internationella miljörätten inte under— gravs.
UNCED-processen har medfört ett ökat intresse hos stater och enskilda organisationer för att utnyttja konventioner och fördrag som medel för internationellt samarbete om hållbar utveckling och som drivkraft i det nationella arbetet. Två nya globala FN-konventioner, en om klimat- förändringar och en om biologisk månghld, förhandlades fram inom ramen för UNCED-förberedelsema och förelåg för underteclmande vid Riokonferensen. Dessa två konvenäoner betraktas därför ofta som en del av UNCED-resultaten. Som en följd av UNCED-överenskommelsema, beslutade FN:s generalförsamling hösten 1992 att inleda förhandlingar om en internationell konvention för att motverka ökenspridning.
Ett särskilt kapitel i Agenda 21 ägnas åt internationella legal? instrument. Där betonas behovet av att öka effektiviteten hos legala instrument som syftar till hållbar utveckling. Vidare framhålls att staternas åtaganden bör vara bättre anpassade till de problem som avses lösas. Staterna uppmanas också till bättre efterlevnad av ingångna
förpliktelser.
Sakkapitlen i Agenda 21 innehåller mer speciäka rekommendationer avseende det fortsatta arbetet inom ramen för ett stort antal existerande internationella instrument, bl.a. 1982 års FN-konvention om havsrätt, 1972 års London-konvention om förhindrande av havsföroreningar till följd av dumpning av avfall, 1989 års Basel-konvention om begränsning av gränsöverskridande transporter av farligt avfall, 1985 års Wien— konvention och 1987 års Montreal-protokoll om skydd av ozonlagret. I dessa kapitel uttalas även rekommendationer avseende regionala och bilaterala mellanstatliga avtal.
Regeringama har genom dessa uttalanden i Agenda 21 anslutit sig till ett synsätt som innebär att legala instrument avses användas i enlighet med de överenskomna rekommendationerna för att främja hållbar utveckling inom ett stort antal olika sakområden.
Klimatkonventionen
Efter intensiva förhandlingar, i vilka Sverige spelade en viktig roll, kunde klimatkonventionen öppnas för undertecknande vid FN:s konferens om miljö och utveckling i Rio de Janeiro ijuni 1992. I dag har 168 nationer undertecknat konventionen och ca 40 nationer raääcerat den, däribland Sverige. Konvenäonen beräknas träda i kraft under första halvåret 1994.
Klimatkonventionen fortsätter att utvecklas. Sverige kommer att delta aktivt under de fortsatta förhandlingarna med att klargöra och revidera konventionen. Regeringen fäster stor uppmärksamhet vid frågor som rör gemensamt genomförande, utvärdering av parternas rapporter och fortsatt förhandlingsarbete rörande åtaganden. Nu pågår förhandlingar för att förbereda det första partsmötet. Vid detta möte skall man bl.a. se över de artiklar som reglerar industriländemas åtaganden. IPCC:s andra utvärdering kommer att bli ett viktigt underlag för en bedömning av åtgärdsbehovet och möjligheterna att begränsa utsläppen. Flera svenska forskare är också aktiva i arbetet med IPCC:s andra utvärdering. De svenska insatserna koordineras av delegationen (1993:13) för klimat- frågor. Delegationen skall också samordna den svenska forskningen inom området.
En kontroversiell fråga som det första partsmötet för klimatkon- ventionen kommer att få ta ställning till är kriterier för gemensamt genomförande av åtgärder. Detta begrepp innebär att en nation kan genomföra åtgärder i andra länder för att uppfylla delar av sina åtagan- den i enlighet med konventionen. Regeringen kommer att få underlag för sin bedömning i denna del genom arbetet inom kommittén (l993:03) för internationellt miljösamarbete.
Den globala miljöfonden, GEF, har under ett övergångsskede getts rollen som konventionens änansiella mekanism. Regeringen anser att det är viktigt för klimatkonventionen att GEF ges en stark roll som förmed- lare av industriländemas änansiella åtaganden.
Konventionen om biologisk mångfald
Konventionen om biologisk mångfald undertecknades vid UNCED i juni 1992 av sammanlagt 153 stater och EG. Därefter har ytterligare ett tiotal stater undertecknat eller anslutit sig till konventionen. Drygt 30 länder, däribland Sverige, har ratificerat konventionen, som kommer att träda i kraft den 29 december 1993. Det första partsmötet kommer att hållas under hösten 1994.
De interimsarrangemang som på nordiskt initiativ beslutades av den mellanstatliga förhandlingskommittén för konventionen har gjort det möjligt att redan inleda arbete inom konventionen. Ett första möte med den mellanstatliga kommittén för konventionen (ICCBD) har hållits i oktober 1993. Vid det mötet beslutades dels att hålla ytterligare minst ett förberedande möte innan det första partsmötet, dels att hålla ett vetenska- pligt möte i mars 1994 för att förbereda arbetet i den vetenskapliga kommittén under konventionen. Regeringen har iruättat en svensk vetenskaplig kommitté, som skall stödja och förbereda Sveriges agerande i den vetenskapliga kommittén under konventionen.
Sverige och de nordiska länderna har spelat en mycket aktiv roll i förhandlingen om konventionen liksom under det inledande interimistiska arbetet. Regeringen anser att arbetet inom konventionen om biologisk mångfald kommer att bli betydelsefullt för den internationella norm- bildningen inom en väsentlig del av miljö- och utvecklingskomplexet. Vi bör därför även fortsättningsvis lägga stor vikt vid arbetet inom konventionen.
Inom ramen för konventionen bör de svenska erfarenheterna inom miljöarbetet drivas vidare. Det gäller framför allt utvecklingen av sektorsprincipen. Hotet mot den biologiska mångfalden härstammar i stor utsträckning från de näringar som sorterar under FN:s livsmedels— och jordbruksorgan, FAO, nämligen skogsbruket, jordbruket och fisket. Samtidigt är dessa näringar helt beroende av den biologiska mångfalden för sin verksamhet.
Konventionen tar sin utgångspunkt i nationellt handlande, vilket återkommande skall rapporteras till konventionens parter. Stor vikt bör läggas vid ett öppet rapporteringssystem, där ansvar utkrävs av de fördragsslutande parterna och av det internationella samfundet. Även i relationen mellan konventionen och andra FN-organ bör denna möjlighet utnyttjas. Regeringen driver därför aktivt uppbyggnaden av ett ömsesidigt rapporteringssystem mellan konventionen och FAO:s organ för skogs- bruk, jordbruk och fiske. Det blir därvid konventionens uppgift att följa upp det ansvar för bevarande av biologisk mångfald, som åvilar dessa sektorer genom konventionens krav på integrering av bevarande och hållbart nyttjande av biologisk mångfald i allt beslutsfattande.
För att åstadkomma ett effektivt rapporteringssystem i en konvention, som är så omfattande och har så många parter, bör rapportering ske regionalt och genom tematiska eller mediavisa redovisningar. Fördelarna med ett sådant system är att likartade ekologiska, ekonomiska och sociala förutsättningar kan ligga till grund för diskussioner om jordbruk, skogsbruk eller fiske. I vissa regioner kan det vara nödvändigt att
kombinera vissa sektorer, t.ex. jordbruk och skogsbruk i begreppet markanvändning. En samlad uppföljning kommer dock också att göras av konventionens partskonferens.
Londonkonventionen
Londonkonventionen, som reglerar dumpning och all annan kvittblivning av avfall och föroreningar till havs, revideras för att följa upp UNCED. Regeringen noterar med tillfredsställelse framgångarna vid Londonkon- ventionens 16:e konsultativa möte i november 1993 då parterna beslöt att genomföra skärpta regler på tre väsentliga områden. Dumpning av radioaktivt avfall förbjuds våren 1994. Förbränning respektive dumpning av industriavfall till havs förbjuds fr.o.m. 31 december 1995.
Revidering av själva konventionen med flera viktiga förslag till ändringar, t.ex. att militär verksamhet skall omfattas av konventionens bestämmelser, konuner att fortsätta för att slutföras tidigast 1995 eller senast 1996.
Antarktisjördmget
Inom ramen för Antarktisfo'rdraget samt därtill knutna protokoll och avtal är skyddet av miljön och naturresursema i Antarktis den alltmer dominerande uppgiften. Sverige är anslutet till fördraget sedan år 1984, från 1988 som beslutande eller konsultativ part. Fördraget är öppet för alla FN:s medlemsstater.
Ett konkret uttryck för miljöfrågomas växande betydelse är det miljös— kyddsprotokoll till Antarktisfördraget, som år 1991 undertecknades av Sverige samt av ytterligare 22 av de 26 konsultativa parterna. Sverige spelade en aktiv och pådrivande roll i de förhandlingar som föregick protokollets tillkomst. Riksdagen har nyligen godkänt miljöskyddsproto— kollet (prop. 1992/93:140, bet. 1993/94:10U7, rskr. 1993/94:28).
Antarktis har hittills inte utsatts för någon mera omfattande mänsklig påverkan och utgör därigenom ett viktigt referensområde för forskningen, inte minst avseende de globala miljöfrågorna. Det är därför angeläget att upprätthålla ett genomgripande och effektivt miljöskydd i Antarktis. Regeringen avser att ta fortsatt aktiv del i miljöarbetet i Antarktis.
Wienkonventionen till skydd för ozonskiktet m.m.
Wienkonventionen för skydd av ozonskiktet tillkom år 1985 och trädde efter ratificering i kraft i september 1988. Konventionen förpliktar parterna att skydda människor och miljö mot riskerna förknippade med uppkomsten av ett uttunnat ozonskikt. Wienkonventionen utgör en ram som ger förutsättningar för internationella åtgärder för att skydda ozonskiktet. Konventionen utgör den folkrättsliga plattformen för ett samarbete inom detta område. Förutom skydd av människor och miljö behandlas i konventionen frågor om främjande av forskningssamarbete, globala observationer och inforrnationsutbyte. Till konventionen fogades år 1987 ett protokoll — Montrealprotokollet - som reglerar produktion och användning av ämnen som bryter ned ozonskiktet.
I november 1993 var antalet parter som ratificerat Wienkonventionen Prop. 1993/941111 131.
Montrealprotokollet
Montrealprotokollet är ett avtal som förbinder dess parter att genomföra en avveckling av ozonnedbrytande ämnen. Sverige var en av de pådrivande staterna vid protokollets tillkomst och har ratificerat både detta och de tillägg som gjorts när det bl.a. gäller ytterligare substanser. Sverige tillhör de 42 bidragsgivarna till den multilaterala fonden, som avser hjälpa u-länderna att genomföra projekt i riktning mot en utfasning av de ozonnedbrytande substanserna.
Behovet av resurser ökar med antalet u-länder som ratificerar protokollet. Regeringen anser det viktigt att det aktiva deltagandet från svensk sida i arbetet inom protokollet fullföljs både när det gäller avveckling av de ozonnedbrytande ämnena och de finansiella bidragen till merkostnader för utiasningen i u—länderna.
5.2.4. Normbildande samarbete
FN-SYSTEMET FN.-s kommission för hållbar utveckling (CSD) Regeringens bedömning: Enligt regeringens bedömning är FN:s kommission för hållbar utveckling ett politiskt viktigt organ för att upprätthålla och vidareutveckla det internationella samfundets samsyn om miljö och utveckling som grundlades i UNCED- processen.
Skälen för regeringens bedömning: Under generalförsamlingen och ekonomiska och sociala rådet, ECOSOC, utgör FN:s kommission för hållbar utveckling det centrala normativa organet för löpande över- gripande granskning och bevakning av genomförandet av Riobesluten i FN-systemet och på nationell nivå. Kommissionen möts årligen. Ett möte med kommissionen med huvudsaklig organisatorisk inriktning ägde rum i juni 1993.
Merparten av det internationella uppföljningsarbetet inom särskilda ämnesområden kommer att bedrivas i UNDP och UNEP, de sektoransva- riga FN—organen och de finansiella institutionerna, framför allt Världs— banksgruppen. Det är genom dessa organ som uppföljningen sker på programnivån. -
Kommissionen skall vid sina årliga möten behandla fem övergripande frågekomplex beträffande de sociala och ekonomiska dimensionerna av hållbar utveckling. Dessa inkluderar finansiella resurser och mekanismer, 82 kapacitetsutveckling, utbildning och forskning samt överföring av
miljömässigt sund teknologi. För arbetet mellan sessionerna har två arbetsgrupper, en för finansiella frågor och en för teknologiöverföring, inrättats.
För genomgång av Agenda 21 har kommissionen även fastställt ett fierårigt rullande tematiskt arbetsprogram. Vid kommissionens möte 1994 kommer hälsorelaterade frågor, bosättningsfrågor, frågor kring färskvat- ten och frågor kring giftiga kemikalier och miljöfarligt avfall att diskuteras. Övriga ämnesområden kommer successivt att behandlas så att alla kapitel i Agenda 21 har gåtts igenom inför det uppföljningsmöte som skall äga rum i generalförsarnlingen 1997.
Viss del av kommissionens möten skall avsättas till ett särskilt möte på hög nivå, där ministrar förväntas delta för att diskutera de mest aktuella miljö- och utvecklingspolitiska frågorna.
En rådgivande grupp på hög nivå har inrättats för att bistå FN:s generalsekreterare. Kommissionen bör bli ett fomm för nomrativa beslut i väsentliga miljö— och utvecklingsfrågor och för en fortlöpande politisk dialog på hög nivå om övergången till hållbar utveckling. Kommissionens framåtblickande roll är därvid av central betydelse.
Den årliga redovisningen till riksdagen av miljösituationen i Sverige och utvecklingen av den svenska miljöstiategin avses utgöra Sveriges bidrag till den årliga ländervisa rapporteringen till CSD om genomföran- det av Agenda 21, som utgör grundvalen för kommissionens över- väganden och beslut.
Några remissinstanser framhåller vikten av att i den svenska delegatio— nen till CSD även ingår representanter för ideella organisationer med hänsyn till dessa gruppers roll i uppföljningen av UNCED. Regeringen delar denna bedömning och avser att positivt överväga möjligheterna att tillgodose detta önskemål.
Skogsprincipema
Regeringens bedömning: Den internationella uppföljningen av Skogsprincipema sker inom ramen för internationella organisa- tioners, främst FAO:s, verksamhet. Uppföljningsdiskussionema bör enligt regeringens uppfattning föras inom FN:s regionala ekono- miska kommissioner och FAO:s regionala skogskommissioner. Sverige arbetar för en förankring på nationell nivå av Skogsprin— cipema. Principerna kan i ett längre perspektiv ligga till grund för en internationell överenskommelse av legalt bindande natur.
Skälen för regeringens bedömning: FN:s kommission för hållbar utveckling (CSD) kommer 1995 att hålla ett tematiskt möte kring markfrågor, ökenutbredning, skogar och biologisk mångfald. Inför CSD bör såväl på det regionala planet - inom FAO:s regionala skogskommis— sioner och FN:s regionala ekonomiska kommissioner som globalt uppföljningen av Skogsprincipema diskuteras. FAO:s konferens i november 1993 har beslutat att FAO:s skogskommitté regelbundet bör
diskutera den nationella rapporteringen och att möten på skogsministerni- vå bör med viss periodisering äga rum i anslutning till skogskommittens möten.
Det är också angeläget att FAO:s skogsavdelning ges resurser som svarar mot de nya krav och förväntningar som arbetet med UNCED:s uppföljning för med sig. FAO har också fått ansvaret för en stor del av uppföljningsarbetet av den europeiska skogsministerkonferensen som i juni 1993 ägde rum i Helsingfors. Särskilt viktigt är arbetet med världsskogsinventeringama och utvärderingar av den biologiska mång- falden i ett skogligt perspektiv.
Sverige bör aktivt arbeta för att länder med stora skogstillgångar, som ännu inte är medlenrrnar av FAO, ges möjlighet delta i dess arbete och att FAO nära samarbetar med andra organisationer med verksamhet som har skoglig inriktning.
Inom ramen för Sveriges bistånd till länder såväl i närområdet som till u-länder bör Sverige medverka till utveckling och utnyttjande av skogsbruksmetoder, som tar sikte på skogens många användningsområden och som bidrar till ett hållbart utnyttjande av skogens olika resurser och aktivt engagerar den lokala befolkningen i linje med Skogsprincipema.
UNEP / Habitat
Sverige verkade i UNCED för en bibehållen stark position för FN:s miljöprogram (UNEP) som centralt FN-organ i internationella miljöfrå- gor. Regeringen avser verka för att UNEP:s styrelse behåller sin roll som centralt forum i FN för beslut om miljöhänsyn i samhällsutvecklingen och diskussion om miljötillståndet. Genom utövande av den katalytiska rollen, stödd av miljöprogrammet och FN:s miljöfond, kan UNEP bli ett centralt instrument som ger CSD:s beslut genomslagskraft i FN-systemet. Förhållandet mellan organen bör bygga på arbetsfördelning och klara roller, varvid UNEP:s utvärdering av miljötillståndet genom att ges en politisk karaktär kan utgöra en central del i CSD:s granskningsprocess. Regeringen avser verka för en årlig mellanstatlig styrning av UNEP:s verksamhet, eventuth genom återinförande av årliga möten med UNEP:s styrelse.
Regeringen lägger särskild vikt vid UNEP:s roll i att övervaka och utvärdera miljötillståndet och avser verka för en förstärkning och ökad operationalisering av miljöövervakningsverksamheten. Särskild vikt skall läggas vid att öka utvecklingsländemas utbyte av denna verksamhet. Larrnfunktionen vid miljöhot av sådan omfattning att de kan utgöra ett hot mot internationell säkerhet bör förstärkas.
UNEP:s roll för utvecklande av den internationella miljörätten bör utgöra ett annat prioriterat satsningsområde. UNEP:s insatser för att stärka utvecklingsländerrras kapacitet att utarbeta nationell miljölagstift— ning bör utvecklas i samarbete med UNDP. Regeringen avser verka för att samordningen av internationella konventioner på miljö- och utveck- lingsområdet liksom UNEP:s samarbete med berörda sekretariat och organisationer förstärks. UNEP:s aktiviteter på konventionsbundna
områden bör syfta till att stödja konventionens intentioner, granska dess effektivitet och utgöra grundlag för att utveckla miljöskyddande åtaganden i konventionen ytterligare.
UNEP:s miljöstyrelse fattade på svenskt/nordiskt initiativ vid sitt möte år 1993 beslut om tillämpligheten av miljönonner vid militär verksamhet. Det är regeringens avsikt att även framdeles noga följa och aktivt delta i den internationella utvecklingen när det gäller dels efterlevnad av rekommendationen i Agenda 21 beträffande militärens hantering av miljöfarligt avhll, dels miljöstyrelsens rekommendation om utarbetande av nationell miljöpolicy för den militära sektorn.
UNEP har en central roll i den globala miljöfonden GEF i kraft av teknisk och vetenskaplig kompetens. Denna roll bör stärkas och utvecklas.
Regeringen välkomnar den funktionella integrationen mellan UNEP och Habitat, FN:s organ för boende- och bebyggelsefrågor. Genom en gemensam biträdande generalselcreterare för sekretariaten, förbättras förutsättningarna för att stärka samspelet mellan den byggda miljön och naturmiljön i arbetet för hållbar utveckling. Arbetet bör dock även i fortsättningen bedrivas genom två distinkta program.
FN:s fackorgan
FAO
FN:s livsmedels— och jordbruksorganisation, FAO, har inom sitt sakområde ansvar för delar av åtaganden inom ramen för den biologiska mångfaldskonventionen, bl.a. avseende den domesticerade biologiska mångfalden samt för flera områden i Agenda 21 och Skogsprincipema. FAO förbereder inom ramen för sitt växtgenetiska program en in- ternationell konferens om växtgenetiska resurser till 1995. Arbetet inför konferensen syftar framför allt till att stärka inhemsk kapacitet, strukturer och program för rationth bevarande och hållbart utnyttjande av växtgenetiska resurser för föda och ett hållbart jordbruk på nationell och regional nivå. Inför konferensen kommer en statusrapport för världens växtgenetiska resurser att tas fram. Vid konferensen skall vidare ett handlingsprogram för bevarande och hållbart nyttjande av genetiska resurser antas.
Genom svenskt initiativ kommer också överläggningar att inledas inom FAO:s ram om villkoren för tillträde till genetiska resurser i enlighet med överenskommelsema i konventionen om biologisk mångfald. Sverige verkar för att dessa överläggningar skall leda fram till ett protokoll om växtgenetiska resurser under konventionen om biologisk mångfald, men med organisatoriskt säte i FAO, i syfte att tillämpa principen om sektoremas miljöansvar.
Regeringen har här spelat en aktiv och pådrivande roll, inte minst för att stärka kopplingen till den biologiska mångfaldskonventionen. Regeringen önskar dock se en mer aktiv uppföljning av UNCED i jordbruksprogrammet och avser här driva en politik som främjar detta.
Inom FAO:s mandat ligger också skogsfrågor. Inom detta område
bedriver regeringen som ovan angivits en aktiv politik för att stärka FAO:s globala insatser. Regeringen ser FAO som det centrala organet att ansvara för att SkogSprinciper från Rio uppfylls och genomsyrar den internationella skogspolitiken.
För att bevara fiskbestånden och säkerställa ett ansvarsfullt utnyttjande av dem krävs internationellt samarbete. FAO:s arbete med en uppföran- dekod för ansvarsfullt fiske bör även fortsättningsvis aktivt stödjas. FN- konferensen sommaren 1993 om gränsöverskridande fiskbestånd kommer att följas av ytterligare överläggningar i mars 1994. FAO/[GE:s uppförandekod för introduktion och omplantering av nya arter i havet och i sötvatten är ett viktigt instrument för att kontrollera oönskade ekologis- ka elfekter av introduktion av främmande arter. Av stor betydelse för möjlighetenra att bevara fiskbestånden är också globala miljövervaknings— program.
Proteinintaget för närmare två tredjedelar av jordens befolkning kommer från fisk. Betydelsen av ett småskaligt och kustnära fiske är stor för många länder i tredje världen. Sverige bör fortsätta att främja ut- vecklingen av en integrerad förvaltning av i första hand tropiska kustområden, såväl bilateralt via SIDA/Fiskeriverket som multilateralt i FAO.
WHO
Världshälsoorganisationen, WHO, har inom sitt mandat många av de ämnesområden som behandlades inom Rioprocessen. Regeringen ser sambandet mellan miljö och hälsa som mycket viktigt. Kemikaliefrågor och riskhantering i samband härmed är ett av de prioriterade områdena.
Världshälsoförsamlingen har beslutat att utarbeta en ny global WHO— strategi för miljö och hälsa, med utgångspunkt bl.a. i Agenda 21 och förslagen från WHO:s globala kommission om hälsa och miljö. Sverige följer aktivt detta arbete.
Frågor kring tillgång på vatten och sanitet, vilket bl.a. ligger inom WHO:s mandat, tillhör de områden som regeringen avser att prioritera inom ramen för utvecklingssamarbetet. Sverige deltar i en ministerkon- ferens i Holland mars 1994 samt i ett specith OECD/DAC-möte kring dessa frågor. Vattenfrågoma utgör också ett viktigt inslag i det bilaterala biståndet via t.ex. SIDA.
UNESCO
UNESCO har också en viktig roll att fylla i UNCED—uppföljningen, såväl inom forskning som utbildningssektom. Regeringen timer det angeläget att det svenska arbetet inom organet betonar vikten av en ökad satsning på områden som leder till en kapacitetsutveckling inom u- ländema när det gäller hållbar utveckling.
Tematiska FN-konferenser
Under återstoden av 1990-talet anordnas en rad tematiska FN-kon- ferenser, som till del kan ses som uppföljning och fördjupning av de mer
allmänna besluten från UNCED inom vissa sakområden. Till dessa hör konferensen om befolkning och utveckling i Kairo hösten 1994, världstoppmötet om sociala frågor i Köpenhamn 1995 och världskvinno— konferensen i Beijing 1995. Vidare hålls FN:s andra konferens om boende och bebyggelse (Habitat II) i Turkiet 1996.
Det är angeläget att dessa konferenser ges en inriktning, som utgår från perspektivet hållbar utveckling och att sambandet mellan dessa olika temata och hållbar utveckling ges en grundlig belysning och operativ inriktning.
Konferensema behandlar områden av stor betydelse, inte minst för kvinnor. Vid Nordiska rådets session i Mariehamn i november 1993 inbjöd statsrådet Thurdin övriga kvinnliga statsråd i de nordiska länderna till ett särskilt samarbete inför de kommande FN-konferensema. Ett möte med de kvinnliga nrinistrama är planerat att äga rum i anslutning till Nordiska rådets session i Stockholm i mars 1994.
FN:s konferens om befolkning och utveckling är 1994
I september 1994 hålls i Kairo FN:s internationella konferens om befolkning och utveckling. Övergripande teman för konferensen är befolkning, bärkraftig ekonomisk tillväxt och hållbar utveckling.
En svensk nationalkommitté bildades år 1992 med uppgift att, som ett rådgivande organ till regeringen, förbereda svenska ställningstaganden inför den kommande konferensen och för att på sikt verka för att riktlinjer för befolkrringsrelaterade frågor arbetas fram.
Sverige har under förberedelsearbetet verkat pådrivande för att in- troducera en helhetssyn på befolkrringsfrågorna. Som en naturlig och logisk följd av besluten vid UNCED har regeringen framhållit att målet för de åtgärder som bör vidtas är att uppnå en balans mellan befolk- ningen och dess resursanvändning. Ohållbara livsstilar måste förändras främst i i—ländema, men också i u-länderna om denna balans skall uppnås. För u-ländemas del gäller att ta huvudansvaret för att uppnå en rimlig befolkningsutveckling.
I syfte att uppnå denna balans betonar regeringen vissa nyckelfrågor av särskild relevans för balansen mellan befolkning och resurser. Ut- gångspunkten är respekten för människans värdighet, integritet och frihet. Av detta följer att ta avstånd från tvång.
Att stärka kvinnans ställning ekonomiskt, rättsligt och socialt är ett mål i sig, men också en av de viktigaste förutsätmingama för en rimlig befolkningsutveckling. En följd av sådana satsningar på kvinnor, inte minst i fråga om utbildning, är att de ofta väljer att föda färre barn. Det gäller att samtidigt förändra mäns attityder och roller i förhållande till sina partners och barn.
En självklar följd av de prioriteringar som görs beträffande kvinnors och mäns rätt till fritt val i fråga om sin sexualitet och reproduktion är att se till att de har tillgång till ett säkert, billigt, lättillgängligt och varierat utbud av preventivmedel inkl. rådgivning.
Det är regeringens mening att en ökande del av det svenska utveck- lingssamarbetet bör gå till befolkningsrelaterade insatser. En närmare
precisering kommer att göras under de förberedelser som görs inför den kommande konferensen och inom ramen för den arbetsgrupp om UNCED och utvecklingssamarbetet som tidigare aviserats.
Världrtoppmöte om social utveckling är 1995
FN:s generalförsamling har beslutat att den 6 — 12 mars 1995 inkalla ett världstoppmöte om social utveckling. Tre huvudfrågor står på toppmötets dagordning, nämligen fattigdomsbekämpning, främjande av produktiv sysselsättning och social integration.
Den förberedande kommitten för toppmötet har hittills hållit endast ett organisatoriskt möte. För det svenska förberedelsearbetet svarar en nationalkommitté med bl.a. representanter för riksdagspartiema under ledning av chefen för Socialdepartementet.
Inför den förberedande kommitténs möte i början av år 1994 har Sverige överlämnat en rapport med synpunkter på ämnena på dagord- ningen. I en allmän kommentar till dagordningen framhölls dels kvinnoperspektivet, dels behovet att anknyta frågorna på dagordningen till Agenda 21, vilken framhåller fattigdomsbekämpning som ett grundläggande inslag i en hållbar utveckling.
FN:s världskvinnokonferens i Beijing år 1995
FN:s världskvinnokonferens i Beijing äger rum den 4 - 15 september 1995. Liksom vid FN:s tidigare kvinnokonferenser (Mexico år 1975, Köpenhamn år 1980 och Nairobi år 1985) har generalförsamlingen utsett FN:s kvinnokommission att vara det organ som förbereder och beslutar i frågor som rör konferensen. Kommissionen inledde detta arbete är 1991.
Huvudsyftet för konferensen är att skapa ett förnyat politiskt åtagande om att de åtgärder som tas upp i slutdokumentet (de s.k. framåtsyftande strategierna) från FN:s kvinnokonferens i Nairobi år 1985 skall kunna genomföras före år 2000.
Konferensen kommer att ägnas två huvudfrågor:
a) En utvärdering av i vilken utsträckning de frarnåtsyftande strategier- na har genomförts, på nationell, regional och internationell nivå. Ut- värderingen kommer att presenteras i en samlad huvudrapport, som utarbetas av kvinnokomnrissionens sekretariat.
Varje land skall lämna en nationell rapport över jämställdhets- arbetets utveckling sedan år 1985. Särskild uppmärksamhet skall ägnas åt prioriterade frågor i den nationella jämställdhetspolitiken och åt de områden som skall tas upp i handlingsplanen.
b) Antagande av en handlingsplan
Handlingsplanen skall innehålla ett begränsat antal frågor av avgörande betydelse för en majoritet av världens kvinnor. Utkastet till handlingsplan skall arbetas fram av kvinnokomnrissionen. Ambitionen är att hand- lingsplanen skall identifiera de viktigaste hindren för kvinnor samt sätta
upp konkreta, om möjligt tidsbestämda, mål för hur hindren skall övervinnas.
Alla regioner planerar regionala förberedelseaktiviteter inför värld- skvinnokonferensen. FN:s ekonomiska kommission för Europa (ECE) har nyligen beslutat att en europeisk regional förberedande konferens skall avhållas i slutet av år 1994 i Wien.
En komnritté har tillsatts för de svenska förberedelserna med chefen för Socialdepartementet som ordförande. 1 kommittén ingår ledamöterna i jämställdhetsrådet.
FN:s konferens om boende och bebyggelsefrågor (Habitat II) år 1996
FN:s generalförsamling beslutade i december 1992 att till år 1996 inkalla en konferens benämnd FN:s konferens om boende- och bebyggelsefrågor (Habitat II). Konferensen skall äga rum i Istanbul, Turkiet från den 3 till den 14 juni 1996. Den första FN-konferensen om dessa frågor ägde rum iVancouver, Canada, 1976.
Konferensen skall anvisa vägar för att nationth och lokalt genomföra de åtaganden i Agenda 21, som gjordes vid FN:s konferens om miljö och utveckling inom boende— och bebyggelseområdet. Förslag skall även lämnas om hur det nationella och internationella samarbetet kan stärkas på boende- och bebyggelseområdet. Konferensen förväntas även anta ett aktionsprograrn samt principer och riktlinjer inom boende- och be- byggelseområdet, som kan bidra till att lindra fattigdomen i u-ländemas byggda miljö och utjämna levnadsvillkoren mellan tätorter och glesbyg- der.
En av FN beslutad förberedelsekommitté har bildats som kommer att mötas två gånger, dels i Geneve i april 1994, dels i Nairobi våren 1995 . Ett tillfälligt sekretariat har upprättats under ledning av UNCHS (Habitats) tillförordnade exekutivdirektör i Nairobi.
Vid första mötet med förberedelsekommittén utpekades följande inriktning av det fortsatta förberedelsearbetet:
- Förverkligandet av gjorda åtaganden inom boendeområdet inom ramen för bl.a. Världsstrategin för boende fram till år 2000 och de bosättrringsrelaterade delarna av Agenda 21, inkl. teknikaspekter;
- Utplånande av fattigdom i städer och på landsbygden på grundval av människors egna förutsättningar och initiativ;
- Bostadspolitik och finansiering, regleringar inom boende, byggsek— torn och markanvändning och den privata sektorns roll. Investeringar som ett bidrag till ekonomisk tillväxt, sysselsättning och en förbättrad livskvalitet;
- Ekonomisk politik och fysisk planering samt utvecklingsstrategier som främjar bosättningar i tätorter och på landsbygden samt dessas ömsesidiga beroenden på ett långsiktig hållbart sätt;
- Städers bidrag till en hållbar utveckling och de institutionella ramar inom vilka dessa skall kunna utveckla hållbara strategier i tätorter.
FN:s kommission för boende och bebyggelsefrågor har senare föreslagit att konferensens dagordning primärt bör omfatta bostadsförsörjning åt alla samt bebyggelse och hållbar utveckling i en urbaniserande värld.
Regeringen beslutade i juni 1993 (dir. 1993:96) tillsätta en särskild förberedelsegrupp för förberedelserna inför Habitat II med Mark- och planministem som ordförande. I gruppen ingår företrädare för riksdagen, berörda department samt för myndigheter och organisationer däribland Svenska kommunförbundet.
[ det interna svenska förberedelsearbetet har pekats på möjligheterna att låta Habitat II bli en "Kommunernas UNCED", där särskilt männi- skors boende och livsvillkor bör lyftas fram. Ett annat viktigt område rör rättigheter och skyldigheter för markupplåtare resp. markanvändare inklusive fastighetsbildningsfrågor och fysisk planering.
Inför 1993 års möte med Kommissionen för boende- och bebyggelse- frågor anordnades i februari 1993 ett svensk-nederländskt seminarium i Lund. I rapporten från seminariet understryks vikten av att planera utifrån ett hushållsperspektiv i demokratiska former. Kvinnors kunskap och erfarenheter är särskilt viktiga för att uppnå en hållbar utveckling.
Inom ramen för Europarådssamarbetet har Sverige aven inbjudit till ett särskilt seminarium om kvinnor och planering våren 1994" i Ömskölds— vik. Avsikten är att föra vidare erfarenheterna från detta seminarium bl.a. till förberedelsearbetet inför Habitat II.
I förberedelsearbetet inför Habitat II har från olika håll understrukits vikten av regionala förberedelser. Genom det svenska ordförandeskapet i ECE:s bosättningskommitté under 1993/94, som omfattar 51 Europeiska stater samt USA och Canada, har initiativ tagits till ett gemensamt förberedelsearbete på alleuropeisk nivå, som kommer att diskuteras vid ett särskilt inkallat möte i Geneve i april 1994.
Särskilda uppföljningsaktiviteter m.m.
Ökenkonventionen
Som en direkt följd av UNCED har FN:s generalförsamling beslutat att förhandlingar skall inledas om en internationell konvention för att förhindra ökenspridning med särskild tonvikt på situationen i Afrika. Atagandena inom ramen för konventionen kommer för de drabbade regionerna att inkludera åtgärder inom såväl mark— som vattenområdet samt inom det sociala och ekonomiska området. Sverige har ordförandes- kapet i den speciella f'orhandlingskommitté, som inrättats för ändamålet. Konventionsförhandlingarna skall vara avslutade år 1994.
Sverige stod i november 1993 som värd för ett internationth ex— pertseminarium runt "Mänskliga levnadsförhållanden i torrområden, svårigheter och möjligheter". I seminariet deltog 50 experter varav 22 u- landsexperter och representanter för internationella organisationer.
Resultatet från mötet bedömdes vara ett värdefullt bidrag i den pågående förhandlingsprocessen.
Sverige är i förhandlingarna angeläget om att konventionen baseras på en helhetssyn. där naturvetenskapliga aspekter integreras med sociala och ekonomiska. Sverige söker verka för en samordning av givarinsatser inom drabbade områden så att befintliga resurser kan utnyttjas mer effektivt. Vidare är vår strävan att konventionen skall ge utrymme för ett ökat deltagande av lokalbefolkningen, framför allt kvinnorna.
Konferens om hållbar utveckling i små östarer år 1994
Ytterligare en direkt följd av UNCED-besluten är den FN-konferens om hållbar utveckling i små östater som är under utveckling. Konferensens bakgrund står att finna i de risker för höjning av havsytan som kan följa av klimatförändringen, och som hotar att på sikt försämra levnadsbe- tingelsema i många östater. Konferensen äger rum i Barbados under våren 1994.
Regeringen ser det som viktigt att det handlingsprogram, som kon- ferensen förutsätts leda fram till och som kan förväntas att i stor utsträckning bli biståndsorienterat, bidrar till att underlätta en hålle utveckling i dessa stater och innebär medverkan från lokalbefolkningens sida. Sverige verkar också här för en starkare givarsamordning i avsikt att mera verksamt utnyttja de insatser som görs.
Korgferens om gränsöverskridande fiskbestånd år 1994-1995
I besluten vid UNCED ingick vidare att i FN:s regi arrangera en konferens om gränsöverskridande fiskbestånd. Denna konferens har hållit sina första möten under 1993. Ytterligare två möten beräknas äga rum innan konferensens slutresultat kan presenteras för FN:s generalförsam— ling hösten 1994.
Det är regeringens förhoppning att denna konferens kan leda fram till beslut om bevarande och hållbart resursutnyttjande av de fiskarter och fiskbestånd det är fråga om. Sverige agerar därför för att överbrygga den motsättning som finns mellan stater som representerar olika exploate- ringsintressen, för att i stället betona samarbetsmöjlighetema.
Kendkaliekonfemns :" Sverige i april 1994
Vid UNCED beslutades att kraftfulla internationella satsningar skall göras inom kemikalieområdet för att en global och aktiv kemikaliekontroll skall kunna skapas. I detta sammanhang framlades förslaget att inom FN bilda Intergovemmental Forum for Chemical Safety (IGF). En handlingsplan för miljö- och utvecklingsarbetet på kemikalieområdet finns sammanfattad för sex olika programområden i kapitel 19, Agenda 21.
Efter förfrågan från Världshälsoorganisationen, WHO, har Sverige åtagit sig värdskapet för ett första möte i ett mellanstatligt forum för kemikaliesäkerhet. Regeringen har vidare lämnat ett särskilt bidrag för att stödja deltagande av u-länder i konferensen.
I september 1993 äck regeringarna i samtliga FN:s medlemsländer,
olika FN-organ samt internationella organisationer och NGO:s en inbjudan från cheferna för WHO, ILO och UNEP att inom ramen för IPCS (International Programme on Chemical Safety) delta i kemikalie- konferensen Intemational Conference on Chemical Safety (ICCS). Om konferensen så beslutar övergår den direkt i det första Intergovemmental Forum for Chemical Safety. En rapport från konferensen kommer att lämnas till FN:s kommission för hållbar utveckling som vid sitt möte i maj 1994 kommer att ta upp bl.a. kemikaliefrågor.
Konferensen äger rum den 25-29 april 1994 i Stockholm. Kemikaliein- spektionen har fått i uppdrag att arrangera konferensen.
Två förmöten har ägt rum ett i juni 1993 med företrädare från ett antal utvecklingsländer och ett i november 1993 med företrädare för vissa öst- och centraleuropeiska länder. Regeringen verkar genom förrnötena och konferensen särskilt för att dessa ländergrupper skall utveckla sin kompetens på kemikaliekontrollens områden och därigenom stärka den globala kemikaliesäkerheten.
Möte om skydd av den marina miljön från landbaserad verksamhet år 1995
I Agenda 21 uppmanas UNEP att sammankalla ett mellanstatligt möte om skydd av den marina miljön från landbaserad verksamhet. Vid UNEP:s miljöstyrelse i maj 1993 beslutades att ett sådant möte skulle äga rum i Washington år 1995. Inför detta möte kommer ett antal förberedande möten att äga rum. Under den förberedande processen kommer bl.a. ett förslag till handlingsprogram att utarbetas.
Överumyttjande av kustområdena där merparten av världens be- folkning i dag bor kan för framtiden skapa ytterst allvarliga miljö- och utvecklingsproblem med långtgående konsekvenser. Regeringen anser därför att ett aktivt svenskt deltagande i processen är angeläget. Inför utarbetandet av handlingsprogrammet har Sverige möjlighet att bidra med den samlade erfarenheten från Östersjösamarbetet och det kommunala arbetet på området, liksom svenska erfarenheter av samarbete med u- ländema i dessa frågor, i första hand i Karibien men också i Sydostasien och Östafrika.
5.2.5. Organisations- och resursfrågor för det globala samarbetet
Regeringen fäster stor vikt vid den internationella dimensionen av UNCED-uppföljningen. För att fullfölja regeringens ambitioner och riktlinjer vad gäller den vidare uppföljningen av UNCED i det in- ternationella samarbetet fordras effektivt utnyttjande och smidig samordning av de administrativa resurserna. Ett nära nordiskt samarbete ger möjlighet till ett mer kraftfullt internationellt agerande.
En viktig ledstjärna är att även den internationella uppföljningen av Riobesluten skall integreras i regeringskansliets och den övriga för- valtningens verksamhet. Hållbar utveckling, såsom det definierades vid UNCED, skall vara vägledande i verksamheten. Det innebär att de olika departementen inom regeringskansliet är ansvariga för uppföljningen även
av den internationella delen av Riokonferensen i enlighet med gällande ärendefördelning.
Förutom de årliga mötena med FN:s kommission för hållbar ut- veckling, CSD, och möten med parterna till de två konventionerna, kommer sannolikt flera arbetsmöten på tjänstemannanivå att hållas. Detta fordrar förberedelser och aktivt deltagande från svensk sida. Utrikes- departementet och Miljö- och naturresursdepartementet kommer att beröras i första hand av denna viktiga och resurskrävande uppgift.
Avgörande för om FN-systemet skall lyckas med att omsätta Riobeslu- ten i konkret handling är hur de olika FN-organen agerar. Det gäller inte minst FN:s fackorgan. De svenska delegaterna till möten inom dessa organ kommer att instrueras att aktivt följa upp Riobesluten på sina resp. områden.
En generalinstruktion kommer att utfärdas till samtliga svenska am- bassader och delegationer vid de internationella organisationerna. Utlandsmyndighetema kommer att informeras om de svenska priorite- ringarna och ges i uppdrag att aktivt söka påverka andra länder och internationella organisationer i riktning mot svenska och nordiska uppfattningar.
MILJÖ- OCH NATURRESURS- Prop. 1993/94:111 DEPARTEMENTET Bilaga 1.1
REMISSAMMANSTÄLLNING
1993-08-26 M93/785/3
Sammanställning av yttranden över Riodeklarationen om miljö och utveckling och Agenda 21
Efter remiss till 246 instanser har 164 yttranden lämnats. En förteckning över de remissinstanser som har svarat återfinns i slutet av samman- ställningen.
Allmänna synpunkter. Det allmänna omdömet i remiss- yttrandena är stor tillfredsställelse med att FN—konferensen om miljö och utveckling (UNCED) mynnade ut i Agenda 21 och Riodeklarationen. Några instanser anser dock att dokumenten är för allmänt hållna. Många ser emellertid en potential i Rioöverenskommelsema om de tas rätt tillvara. Likaså uttrycks en klar vilja att omsätta Agenda 21 i konkret verklighet med mål och handlingsplaner som kännetecknas av realism, distinktion, mätbarhet och avgränsning, nödvändiga prioriteringar, samt tydlig ansvarsfördelning i genomförande och uppföljning.
FN-konferensens generalsekreterare Maurice Strong bedömde att världens länder har ca 30-40 år på sig för omställning. I remissvaren påminner man om detta och framhåller att det måste komma en avgörande kursändring innan år 2000. En del instanser framför generella synpunkter på Sveriges bidrag till denna kursändring i riktning mot målen i Agenda 21 och Riodeklarationen och på hur dokumenten skall tolkas.
Kungliga vetenskapsakademien (KVA), liksom fiera andra remissin- stanser, påpekar att Agenda 21 förutsätter ledarskap och föredöme från miljömedvetna nationer och framhåller vikten av att Sverige hör till dem.
Centerns ungdomsförbund (CUF) anser att Sverige måste göra en hård tolkning och fastlägga långtgående mål med klara tidsgränser.
Humanistiskt-samhällsvetenskapliga forskningsrådet (HSFR) och Lunds universitet anser att det behövs ett nationth handlingsprogram vilket bör utgå från en analys av hur långt miljöförbättrande åtgärder behöver drivas för att målen skall nås. Länsstyrelsen i Östergötlands län ser Riodeklarationens principer som en bas för fortsatt arbete med lagstiftning, målformuleringar, riktlinjer och prioriteringar.
Försiktighetsprincipen, förorenaren betalar och miljökonsekvensbe- skrivningar måste genomsyra det fortsatta miljöarbetet, anser q2000. Svenska FN-förbundet menar att ett integrerat tankesätt och agerande kring miljö och utveckling inte växt fram i tillräcklig utsträckning vare sig internationellt eller i Sverige. Tillämpningen av nya insikter bedöms som en utmaning för regeringar, folkrörelser, institutioner och kommu- 95 ner.
Kungliga tekniska högskolan (KTH) tolkar budskapet från Rio som Prop. 1993/94:11] att strävan efter en uthållig förvaltning av de globala, regionala och Bilaga 1.1 lokala naturresurserna bör vara det centrala för alla mänskliga aktiviteter. Statskontoret noterar att ett framträdande inslag i Riodeklarationen och Agenda 21 är mångfalden av aktörer som ska utveckla sitt miljöhänsyn- stagande.
Skogs- och jordbrukets forskningsråd (SJFR) uttrycker glädje över att en bred diskussion om Agenda 21 nu förs i en inventering av handlingsmöjligheter. Socialstyrelsen menar att Agenda 21 kan bli ett viktigt instrument för ett aktivt lokalt miljö— och folkhälsoarbete. Nordiska Afrikainstitutet efterlyser en svensk definition av 'hållbar utveckling'. Agenda 21 anses av Kulturrådet vara föredömligt ur metodisk synpunkt och bör därför bli modell för ett liknande dokument på kulturens område.
Enligt Statens naturvårdsverks och NUTEKs uppfattning stämmer ansatsen i Riodeklarationen och Agenda 21 väl överens med den övergripande inriktning som har angetts för den svenska miljöpolitiken. NUTEK anser att detta även gäller för energipolitiken. Kemikaliein- spektionen, Statens strålskyddsinspektion, Statens kärnkraftsinspek- tion, Boverket och Kungliga skogs- och lantbruksakademien bedömer att inom verkens och akademiens respektive ansvarsområden lever Sverige upp till Rio-deklarationens principer och Agenda 21s mål. Statens räddningsverk konstaterar att det arbete som verket deltar i på kemikalieområdet stämmer väl överens med Agenda 215 kapitel 19 och 20 om kemikalier och miljöfarligt avfall.
Remissinstansema påpekar även brister i Agenda 21. Nordiska Afrikainstitutet beklagar att Agenda 21 inte följs upp av bindande avtal och finansieringsplaner. Fiskeriverket anser att finansieringen är Agenda le svagaste punkt. Lutherhjälpen tillsammans med Kyrkornas U- forum och q2000 anser det påtagligt hur stora transnationella företag, t ex kemikaliebolag, styrt utformningen. Med tanke på den betydelse jordbruket har för överlevnaden av jordens växande befolkning anser Lantbrukarnas riksförbund att den ringa uppmärksamhet som jordbrukets frågor gavs vid Rio-konferensen och i Agenda 21 är ytterst anmärkningsvärd och oroande.
Moderata kvinnoförbundet menar att den största bristen i Agenda 21 är att den inte anger marknadsekonomi och demokrati som nödvändiga förutsättningar för en hållbar utveckling. Kvinnor för Fred och Wendelin Möller-Wille anser att militärens roll i miljöfrågor borde ha uppmärksammats i högre utsträckning. Trafikforskningsberedningen beklagar att transportfrågoma fick ett relativt begränsat utrymme i Rio, vilket bl a lämnade lokala trafikmiljöproblem utanför Agenda 21.
Teknikvetenskapliga forskningsrådet (TFR) spårar i Agenda 21 en brist på kunskap och/eller oenighet om orsakssamband. Naturvetenska- pliga forskningsrådet (NFR) anser att Agenda 21 speglar en allenast fragmentarisk förståelse för syds komplexa miljöproblem, vilket gör att de globala försörjningsfrågoma, inte minst vattenbrist, är grovt under- skattade. 96
Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) tycker att befolk-ningsfrågan,
migrationsproblem och konsumtionsmönster beaktats otillräckligt medan Prop. 1993/94:111 genteknik övervärderats. Enligt Svenska kolinstitutet är huvudpro— Bilaga 1.1 blemet, som borde ha tagits upp i högre utsträckning, att människorna strävar efter bättre levnadsvillkor samtidigt som befolkningen ökar i snabb takt. Miljöförbundet tycker att många rekommendationer i
Agenda 21 helst skall Emnas åt sidan därför att de t ex utgår från samma mekanismer som tidigare skapat sociala och miljömässiga katastrofer.
I. OMRÅDEN FÖR MILJÖPOLITIK
1. Miljö- och naturresurswlitik
La) Kretsloppsanpassning 1 Agenda 21 (kapitel 4 och 21) betonas vikten av retursystem,
återvinning, minskad användning av förpackningar och information till konsumenterna.
Göteborgs kommun påpekar att på grund av koncentrationen på avfallsfrågor och förpaclmingar finns det en tendens att reducera kretsloppsbegreppet till en 'avfallsfråga'. Det är angeläget att man medvetet använder kretslopp som beteckning för en helhetssyn på resurshushållning, effektiv energi- och materialanvändning och insikt om samband mellan resursanvändning och miljöeffekter. Kungliga veten- skapsakademien anser att samhällets kretslopp måste framställas som en självklar del i de storskaliga biogeokemiska kretsloppen och inte bara en form av sophantering.
Glesbygdsmyndigheten menar att Rio-deklarationens princip (18) att "undanröja ohållbara produktionsmönster" behöver vidareutvecklas genom att samhället utgår från andra värden, som att finna miljövänliga lösningar. KTH ser behov av en snabb omorientering av produktion och konsumtion mot en bättre hushållning genom infomiation om kretslopp- sprincipema. Lutherhjälpen tillsammans med U-forum hävdar att energiförbrukning är den konsumtion som är viktigast att minska.
Enligt Munkedals och Sorsele kommun krävs, för att uppnå ett kretsloppsamhälle och gynna landsbygden, att småskalighet underlättas. Idag ställs samma höga krav på t ex ett gårdsslakteri som på ett stort slakteri, vilket innebär höga investeringskostnader för den lilla verksam- heten. Väg- och trafikinstitutet (VTI) varnar för att kretsloppspolitik kan öka transporterna, när material ska återföras till producenten.
Producentansvar. HSB anser att det råder stora oklarheter kring hur kretsloppspropositionen praktiskt kommer att fungera för konsumenterna. Länsstyrelsen i Älvsborgs län samt Malå, Munkedals och Sorsele kommun påpekar att regeringens proposition 1992/93: 180 om riktlinjer för kretsloppsanpassad samhällsutveckling bara anger frivilliga mål för producentansvar. Det bör finnas föreskrifter om vad producentansvaret skall innefatta och hur det skall utformas. Den geografiska avgränsningen behöver preciseras så att inte producentansvaret upphör i glesbygden. Redan idag finns ekonomiska problem att få avsättning för insamlat 97 papper och glas. Munkedals kommun anser dessutom att regeringen
borde ha gått längre och gett fier styrmedel och ställt krav för att målen Prop. 1993/94:111 skall nås inom rimlig tid. Bilaga 1.1
Folkpartiet Liberalernas kvinnoförbund förordar en breddning av kretsloppet med krav på återvinning av själva produkterna och inte bara av förpackningarna. Kiruna kommun anser att det måste vara ekono- miskt möjligt, även för en i landet perifert belägen kommun, att delta i återanvändning och återvinningsprocessen i samhället.
Lunds och Katrineholms kommun anser att det främst är i produk- tionsledet som miljövårdslcrav skall ställas för att undvika problem i samband med användningen och det slutliga omhändertagandet av produkterna. Det kan t ex ske genom ett ökat ansvar för företagen för sina förpackningar. LO anser att det kretsloppstänkande och pro- ducentansvar som idag framhålls samtidigt med skärpta utsläppskrav utgör en i princip riktig men ofullständig vägledning. Organisationen föreslår därför att företrädare för berörda branch- och samhällsintressen inom olika verksamheter bör få i uppgift att närmare pröva hur pro- ducentansvaret bäst kan utformas i syfte att skapa miljömässigt och samhällsekonomiskt optimala lösningar. I frågor som rör industriell strategi bör företrädare för de anställda medverka.
q2000 efterlyser konkreta mål för återvinning och återanvändning samt ekonomiska styrmedel för att hjälpa fram miljövänliga produkter. Återanvändning i industriella processer bör, enligt q2000, införas med avseende på t ex vatten, metaller och plast. Naturskyddsföreningen framhåller att användningen av naturfrämmande och icke nedbrytbara ämnen måste avvecklas. Föreningen föreslår ett regeringsförslag om generellt producentansvar till år 2000, med möjlighet till dispens för vissa områden.
CUF menar att producentansvaret skall omfatta samtliga produkter som tillverkas eller importeras i Sverige med straffavgifter för dem som inte klarar kraven inom utsatt tid. Vidare bör allt avfall som deponeras eller bränns avgiftsbeläggas och intäkterna returneras till de producenter som effektivast använt energi och resurser. Beslut bör tas om ett årtal då i princip all deponering av avfall skall ha upphört. CUF föreslår också att substitutionsprincipen skall gälla alla typer av produkter. Ung Vänster menar att avgifter skall läggas på onödiga förpackningar och att producentansvaret för kretslopp måste utvidgas och lagfästas.
SJFR anser att det är nödvändigt att övergå till en energi- och materialförsörjning som nästan helt är baserad på ekosystemens avkastning och andra flöden av solenergi, istället för resurser från berggrunden. Detta blir en ny fas av industrisamhällets utveckling som ökar de areella näringarnas betydelse. Boverket anser att byggmaterial i alltför ringa utsträckning återanvänts och att otillräckliga krav ställts på dess miljö- och hälsoegenskaper. Avfallsmängden kan minskas genom att kretsloppsprincipen tillämpas i byggnadsmaterial, byggprocesser, bruksskedet och vid rivning.
Kommunal nivå. Borlänge kommun anser att det behövs större enheter än enstaka kommuner för att lösa många av kretsloppsfrågoma. Karlstads kommun föreslår att varje statlig och kommunal förvaltning 98 bör göra en analys av egna inköp samt av utsläpp av flytande och fast
avfall ur ett kretsloppsperspektiv. Kommunerna bör, enligt q2000, göra Prop. 1993/94:111 långsiktiga program för avfallsminskning, återvinning och källsortering. Bilaga 1.1 Mycket stöd bör ges till information om kretsloppstänkande.
Källmrtering. Statens naturvårdsverk föreslår en vidarutvecklad källsortering och avfallsplanering och prövning enligt miljöskyddslagen av avfallsanläggningar. Helt avgörande för att insamling och sortering av hushållsavfall skall fungera på ett tillfredsställande sätt är, enligt HSB, att återtagningssystemen blir konsumentvänliga. För de boende är det viktigt att källsorteringen baseras på enkla och nära lösningar och att inte flera parallella system byggs upp med fördyring för konsumenten som följd. Renhållningsbestämmelser skall stimulera ett miljöriktigt beteende och inte motverka värdet av den egna arbetsinsatsen. Flera kommuner lämnar idag inte tillstånd till kompostering av hushållsavfall inom flera bostadsområden. HSB föreslår att en generell rätt bör ges till komposte- ring av hushållsavfall under kontrollerade former. Vidare anser före- ningen att myndigheter och politiska församlingar måste hjälpa till att genom lagar, regler och ekonomiska styrmedel skapa en marknad för returmaterial. Kommuner bör utnyttja den möjlighet som finns till taxesättning för att stimulera ett miljövänligt agerande från konsumenter- nas sida. Till exempel bör bostadsrättsföreningar som källsorterar och komposterar premieras genom differentierad taxa.
Även Sundsvalls kommun och länstyrelsen" ] Älvsborgs län föreslår lägre taxa för hushåll som sorterar sitt avfall. Länsstyrelsen föreslår att kretsloppsanpassning kan främjas också genom produktavgift för godtagbart omhändertagande, märkning och krav på utrymme för källsortering, kompostering och olika deponeringsavgifter.
Retur- och pantsystem. Länsstyrelsen i Älvsborgs län, Sundsvalls och Lunds kommun vill att pantsystemet ska byggas ut och omfattar lier varor. Återbruk bör gå före återvinning av råvaror.
Skogsindustrierna anser att miljövinstema vid retur- och pantsystem inte är tillräckligt utredda i förhållande till andra system. Engångsför- packningar sparar, enligt förbundet, generellt sett mer resurser än de förbrukar. Vidare ifrågasätter förbundet det politiskt acceptabla i att bränna färskfiber i form av ved och flis samtidigt som man eftersträvar materialåtervinning av pappersförpackningar från hushållen då båda utgör ett biobränsle.
Metodurveckling. Karlstads och Göteborgs kommun har upp- märksammat stor brist på forskning och metodutveckling inom detta tvärvetenskapliga område och anser att det bör beaktas av anslagsbevil- jande myndigheter. Länsstyrelsen i Västmanlands län anser att särskilda medel skall avsättas för att utveckla projekt som bidrar till ett framtida kretsloppsanpassat samhälle. Med hänvisning till försöken i Tanums kommun anser Enköpings kommun att man bör utveckla och undersöka möjligheterna att i högre utsträckning installera torrdass, mulltoa, multrum m m.
l.b) Fysisk planering ] Agenda 215 kapitel 7 framhålls att målet är att till år 2025 säkerställa 99
en ändamålsenlig miljöinfrastruktur i alla bosättningar samt att göra
det möjligt för byggsektorn att undvika skadliga bieffekter på Prop. 1993/94:111 människors hälsa och biosfären. I kapitel 10 anges konkreta mål som Bilaga 1.1 regeringama bör sträva efter:
- upprätta program för bästa möjliga markanvändning och en hållbar hushållning med markresurser senast till år 1996, - förbättra system för planering, hushållning och utvärdering i fråga om mark och markresurser senast till år 2000, - förstärka institutioner och sarnordningsmekanismer senast till år 1998 och - införa mekanismer för att ge befolkningen möjlighet till delaktighet i beslut om markanvändning och hushållning med mark senast till år
1996.
Samhällsplanering. Vägverket anser att förslaget till miljöbalk är alltför inriktat på prövning av enskilda projekt, istället för en mer systemorien- terad planeringsprocess. Katrineholms kommun och Länsstyrelsen i Göteborg och Bohus län menar att för ett hållbart boende och be- byggelse krävs en ökad samverkan mellan olika sektorer i samhället och föreslår ökat infiytande för tex socialtjänsten i sarnhällsplaneringsfrågor. Centerkvinnorna stöder utvecklingen mot större infiytande för kvinnor och ungdomar i planeringsfrågor.
limenhushållning. Statens naturvårdsverk föreslår att vattenförsörj- ningen ges ökad uppmärksamhet i den fysiska planeringen. Naturveten- skapliga forskningsrådets IHP-kommitté (NFR—IB?) anser att markhushållning måste integreras med ett perspektiv på vattenkretsloppet. Sveriges Geologiska Undersökning (SGU) menar att Sveriges am- bitioner för geologisk undersökning inte räcker för att nå målen i Agenda 21 om hushållning med naturresurser eller skydd av färskvatten. Därför vill SGU att de svenska målen tidigareläggs och att kraven på omfattning av undersökta ytor höjs.
Byggplanering. Huddinge kommun anser att kraven på värmeåtervin- ning i nybyggnadsregler bör ses över och kompletteras med krav på effektivare elanvändning. Kristdemokratiska Samhällspartiets Kvinnoförbund (KdS—K) vill att kök och bostäder skall byggas, ombyggas och inredas så att källsortering av hushållsavfall kan ske rutinmässigt.
Enköpings och Huddinge kommun anser att buller och vibrations- störningar bör beaktas i högre grad än tidigare i planeringen för att förbättra boende- och bebyggelsekvalitet. Flera myndigheter (Boverket, Vägverket, VTI m ti) framhåller att sambanden mellan trafik och boende måste beaktas bättre för att minska transportbehoven. Länsstyrelsen i Älvsborgs län anser att samhället bör skaffa sig instrument för att begränsa tillkomst eller förändring av bebyggelse som innebär att behovet av transporter ökar.
Naturskyddsföreningen anser att parkeringsmark i tätorter skall ges marknadsmässiga priser. Miljöförbundet menar att utspridd och ostrukturerad bebyggelse måste motverkas, förutom när den är knuten till areell produktion, genom att göra utglesning olönsam för byggherrar. 100 Ung Vänster tycker att Sverige bör sträva efter små delvis självförsör-
jande samhällen för att minska påfrestningarna på miljön. Innerstäderna Prop. 1993/94:111 bör göras bilfria och program bör utformas för odling i staden, växthus Bilaga 1.1 i anslutning till husen och återföring av avfall till kringliggande jord- bruksbygd.
Bostadsmiiiö. HSB anser att det vid nybyggnation, ombyggnad och underhåll måste vara lönsamt att välja lösningar som verkligen gör det möjligt att undvika miljö— och hälsorisker. Vidare föreslår förbundet att det med lagstöd skall vara möjligt att omfördela och utjämna produktion- skostnadema i boendet över tiden så att det skapas ekonomiska förut— sättningar för ett miljövänligt boende. Inga nya byggmaterial skall släppas ut på marknaden innan tillverkama gett garantier för att de är ofarliga. Dessutom bör alla befintliga byggmaterial analyseras så att farliga produkter kan rensas ut ur sortimentet. Folkkamparrjen anser att regeringen bör utarbeta ett saneringsprogram för osunda bostäder med mögel och radonproblem.
Boendeinjfytande. Lunds universitet betraktar miljöproblem och förändringsmotstånd kring infrastruktur och boende som sammanhän- gande med storskalighet och förespråkar därför lokalt indytande i planering och genomförande av miljöförbättringar i redan befintlig bebyggelse. Dessutom krävs en medveten satsning på forskning kring tekniska innovationer med lokal förankring.
Hyresgästernas Riksförbund anser att den politiska riktningen går mot ett minskat samhällsansvar med avreglering av bostads— och byggmarknaden och föreslår att samhället genom lagstiftning och aktiva åtgärder garanterar rätten till bostaden och inliytande över boendeför- hållandena och boendevillkoren. En viktig kunskap är, enligt förbundet, den övergripande dokumentationen av bostadsmarknaden som idag kan inhämtas hos kommuner, Boverket och SCB. På detta område planeras neddragningar, som enligt riksförbundets mening är förödande då dessa kunskapskällor behövs om man eftersträvar en utveckling med tonvikt på miljö- och naturresursaspektema.
Maturvårmlogisk mångfald och bioteknik För att snabbt kunna genomföra konventionen om biologisk mångfald efter det att den har trätt i kraft rekommenderas bl a i kapitel 15 i Agenda 21 att landstudier och nationella handlingsplaner utarbetas. I kapitel 16 ges rekommendationer som syftar till att säkra miljöanpas- sad hantering av biotekniken i enlighet med internationellt överen- skomna principer. Mål och åtgärder vid tillämpning av bioteknik behandlas för följande områden: - Öka tillgången på livsmedel, foder och förnybara råvaror. - Förbättra människans hälsa. - Förstärka miljöskyddet. - Öka säkerheten och utveckla internationella samarbetsmekanismer. - Upprätta kompetenshöjande mekanismer för utveckling av biotekni- ken och en miljöanpassad tillämpning av denna.
Strategier. Kungliga vetenskapsakademien ser en risk att konventionen 101 om biomångfald genom sin processkaraktär inte leder till att skyddsvärda
Prop. 1993/94:111
objekt uppmärksammas internationellt. Katrineholms kommun framhåller att den biologiska mångfalden inte bara skall bevaras genom olika typer av reservat, utan att hänsyn till skyddet av mångfalden måste tas vid alla former av utnyttjande av naturresurser. Uppsala universitet anser att målet för biomångfaldspolitik bör vara att artrikedomen inom olika grupper av organismer inte får tillåtas att sjunka.
Lutherhjälpen tillsammans med Kyrkornas U-forum saknar de kvantitativa aspekterna på biomångfald (exemplar inom arter) i Agenda 21. Man påpekar att kulturell diversitet måste bevaras för att existensen för många människa-beroende djur och växter skall tryggas. Markom- råden, främst skog i södra Sverige, bör, enligt kyrkorna, avsättas i reservat. q2000 förväntar sig en nationell plan för hur mångfalden skall skyddas och en studie av de samhällsekonomiska konsekvenser som utnyttjande av biologiska resurser får. Riksmuseet anser också att en plan behövs för att bevara inhemska lantraser för jordbruket.
Moderata kvinnoförbundet framhåller att äganderätten är en förutsättning för en långsiktig naturvård. ÖB menar att Försvarsmakten akth bidragit till bevarandet av biomångfald.
Skogs— och jordbrukslandskapet. Statens naturvårdsverk anser att mer miljöanpassade skogsbruks— och jordbruksmetoder är avgörande för att kunna stoppa förlusterna av biologisk mångfald i skogs- och odlingslands- kapet. Om de styrmedel, som den nya skogspolitiken innebär, inte ger en snabb förbättring måste styrrnedlen stärkas under återstoden av 1990— talet. Naturvårdsverket föreslår vidare att 600 000 ha odlingslandskap skall bevaras till år 1998 genom ökat stöd till landskapsvårdande åtgärder.
Chalmers tekniska högskola och Göteborgs universitet gör bedömningen att bättre kännedom om artbestånden behöver skapas genom taxonomiska undersökningar, inte minst i tropiska områden, för att kunna skydda biomångfalden. Statens naturvårdsverk förespråkar att ett generellt skydd för småbiotoper inom skogs- och odlingslandskap införs med stöd av NVL. Naturskyddsföreningen föreslår tillståndsplikt för utsättning av genmodifierade organismer, främmande arter och pro- viniensfördyttning av inhemska arter.
Enligt Naturhistoriska riksmuseet kan man få snabbast positiva effekt på svensk biomångfald genom att återskapa våtmarker i det nedlagda jordbrukslandskapet. Enköpings kommun hänvisar till avsnitt 14.45 b) i Agenda 21 och föreslår att det i vissa lämpliga områden återigen bör göras våtmark av de kärr som tidigare dikats ut. Våtmarker är kvävefäl- lor, en biotop för hotade arter, och återställningen av våtmarker kan bidra till att jordbruksöverskottet minskar.
Statens naturvårdsverk föreslår att de värdefullaste myrrnarkema skyddas som nationalparker, naturreservat eller naturvårdsområde. Länsstyrelsen i Älvsborgs län föreslår en utredning av möjligheten att inrätta en miljöskadefond som t ex skulle kunna användas för att efterbehandla täkter där möjligheter annars saknas.
Katrineholms och Borlänge kommun anser att naturvårdslagen är alltför kraftlös för att vara verkningsfull. Borlänge kommun föreslår därför att ett nationth organ skall inrättas som årligen följer upp
konventionemas efterlevnad och föreslår förbättringar. Organet bör ha en Prop. 1993/942111 bred sammansättning. Inför detta organ bör envar kunna pröva enskilda Bilaga 1.1 fall mot konventionstexterna. Lunds kommun anser att hårdare miljökrav kan ställas i områden som redan har en hårt belastad miljö än i andra regioner.
Skydd av miljön i bergsområden kräver, enligt Naturhistoriska riksmuséet, verksamhetsmmar för rennäringen i vilka antalet renar anpassas efter lokal betesproduktion och balanseras mot skydd av viltpopulationer som utnyttjar samma resurser. Helt renfria reservat bör inrättas. Statens naturvårdsverk föreslår att 5 % av den produktiva skogsmarken nedanför det fjällnära området undantas från skogsbruk.
Sveriges Jordägarförbund anser att den svenska politiken i allt för hög grad är inriktad på bevarande och skydd. Den bör ändras så att politiken i högre grad inriktas på att återställa skadade miljöer och ekosystem. Den svenska naturvårdspolitiken strider, enligt förbundet, delvis mot princip 1 i Riodeklarationen, som uttrycker att människan står i centrum med "rätt till ett rikt liv i samklang med naturen", och bör därför bli föremål för en översyn. Den svenska miljöpolitiken ser ofta naturvård som ett särintresse i sig.
Vidare hänvisar förbundet till princip 3 i Rio-deklarationen, som behandlar rätten till ett rättvist tillgodoseende av nuvarande och kommande generationers behov av utveckling och miljö och menar att den svenska politiken ofta strider mot de i princip 3 angivna kraven på rättvisa. Vissa delar av befolkningen får bära större delar än andra, t ex skogsbrukama. Även mellan generationer behöver kraven på rättvisa skärpas. Kostnadema för natur- och miljövård behöver i högre grad än för närvarande ses som investeringar som kommer framtida generationer till godo och bör därför genom periodisering av kostnadema bäras även av dem.
Bioteknik. Statens livsmedelsverk påpekar att Agenda 21 underlåter att beskriva vissa risker med genteknik, t ex den ökade risken att en förändrad organism producerar toxiska ämnen. Stockholms universitet varnar för den ohämmade teknikoptimism och de förväntningar på biotekniken som Agenda 21 representerar. Även CUF varnar för en övertro på biotekniken och föreslår att Sverige verkar för internationella regler för dess användning, som bl a förhindrar patent på levande organismer och frisläppande av gentekniskt modifierade organismer i naturen.
Lutherhjälpen tillsammans med Kyrkornas U-forum menar att beviljade patent på livsformer bör dras tillbaka och att inga nya bör tillåtas i avvaktan på en utredning om nya irnmaterial-rättsliga för- faranden. Genteknikberedningens betänkande SOU l992z82 bör lämnas obeaktat. Kyrkorna anser att försöken att bevara växtgenetisk mångfald i genbanker i stora stycken har misslyckats och att satsningar i framtiden bör inriktas på bevarande in-situ. Vinster på produkter som utvecklats från växtgenetiska resurser måste komma dem som möjliggjort framväx- ten till del. Vidare föreslås ett nationellt biotelmildnformationsinstitut.
Kungliga vetenskapsakademien vill att immaterialrättsliga problem 103 rörande överföring av genmanipulerat material och tillgång till genetiskt
material utreds av en särslcild expertgrupp. Statens naturvårdsverk Prop. 1993/942111 föreslår att ett heltäckande kontrollsystem för genmodifierade organismer Bilaga 1.1 skall skapas. Biotekniken definieras för snävt i Agenda 21, enligt Lunds universi- tet, som vill inkludera processteknologi i forskningen inom det bioteknis- ka området för att bl a göra cellbiologisk och genteknisk kunskap praktiskt användbar. Universitetet framhåller också att tillgång till halv- och fullskaleanläggningar är väsentlig för bioteknik-forskning. q2000 anser att biotekniken bör kunna användas till att framställa biobränsle och att ur cellulosa ta fram plaster. Jordbruksverket framhåller att internationella system för utbyte av genetiska resurser inte i för hög grad bör tillåtas försvåra utbytet.
l,d) Luft I Agenda 215 kapitel 9, om skydd av atmosfären, behandlas fyra områden: - Satsning på forskning för att få en bättre vetenskaplig grund för beslut. — Främja en hållbar utveckling inom transport-, energi— och industri- sektorema samt ett hållbart nyttjande av mark och havsresurser till skydd av atmosfären.
- Förhindra uttunning av ozonskiktet i stratosfären. - Minska gränsöverskridande föroreningar i atmosfären.
Växthusgaser: Huddinge kommun begär i sitt remissvar en redovisning av hur koldioxidutsläppen skall stabiliseras på 1990 års nivå samt vilka åtgärder som skall vidtas mot utsläpp av andra växthusgaser, allt såväl nationellt som internationellt. Lunds kommun vill att kraven vad gäller utsläpp av växthusgaser skärps. Ung vänster bedömer att vi får leva med en ökande växthuseffekt de kommande åren och anser det därför viktigt att Sverige vårdar de ekologiska system som tar upp växthusgaser, t ex skogar och hav.
Svenska Bioenergiföreningen (SVEBIO) anser det angeläget att den koldioxidskatt som för närvarande gäller från den 1 januari 1993 för den s k övrigsektom (d v s värmedelen utanför industrin) så snart som möjligt får genomslag också inom industri och elsektom. I den mån det politiskt inte är möjligt att låta dessa sektorer få bära kostnaden för sina utsläpp nu, vill SVEBIO hänvisa till möjligheten att införa en avgift med återbetalning motsvarande det system som gäller för kväveoxider. I den takt omvärlden inför koldioxidskatter kan harmonisering ske genom införande av samma skattenivå och motsvarande reduktion av avgiftema för koldioxidutsläpp.
Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK) anser att Sverige för att nå koldioxidmålet (stabilisering av utsläpp vid förbränning av fossila bränslen till år 2000) måste ta till vara erfarenheterna i USA av överförbara utsläppsrättigheter. Företagen bör få minska utsläppen där det är billigast. Värmeverksföreningen anser, med hänvisning till princip 16 i Rio-deklarationen - som anger att ekonomiska styrmedel bör 104 användas med beaktande av att inte störningar i den internationella
handeln sker - att en koldioxidbeskattning på en nivå som avsevärt Prop. 1993/94:111 överstiger omvärldens inte bör tillämpas. Bilaga 1.1
SVEBIO menar att inverkan på klimatet av alla växthusgaser förutom koldioxid främst metan bör beaktas och omräknas till koldioxidekvivalen- ter. Svenska Gasföreningen understryker att metanemissionerna från energisektorn är små jämfört med sådana emissioner från annan mänsklig verksamhet. Skulle riset kunna kompletteras med något annat baslivsme- del kan metanemissionema komma att minska radikalt.
Ozonskiktet. Statens naturvårdsverk föreslår att fortsatta åtgärder bör vidtas för att begränsa utsläppen och avveckla/begränsa användningen av de ozonuttunnande ämnena CFC och HCFC (freoner). Ung vänster anser inte att Sverige bör importera produkter gjorda med hjälp av freoner och i likhet med KdS-K vill man stoppa undantagen som ges för användning av freon.
Folkkarnpanjen föreslår att i första hand regeringen, men också kommunalpolitikema, skall ansvara för att utarbeta program för att stoppa alla investeringar som försämrar luftföroreningssituationen. Samtidigt bör investeringsprogram utarbetas för en radikal minskning av alla utsläpp som är skadliga för atmosfären. Programmet bör koordineras med programmet för kämkraftsavvecklingen och får ej tas till intäkt för att fortsätta kämkraftsutnyttjandet.
Le) Vatten och avlopp Kapitel 17 och 18 i Agenda 21 behandlar skyddet av hav och färskvattenresurser. För att förhindra att den marina miljön förstörs krävs ett synsätt som är baserat på försiktighetsprincipen och på förebyggande åtgärder. MKB rekommenderas som skyddsåtgärd. För att skydda tillgången och kvaliteten på färskvattenresurser föreslås bl a integrerad utveckling och förvaltning samt kartläggning och uppskattning av tillgängliga vattenresurser.
Färskvatten. Statens naturvårdsverk föreslår att fler och bättre skyddsområden för vattentäkter inrättas. Ljusnarsbergs kommun anser att det behöver göras en kartering av grundvattentillgångar och deras behov av skydd. SGU menar att en utredning bör tillsättas med uppgift att skriva ett handlingsprogram för effektiv vattenanvändning av färskvatten. KdS-K anser att dricksvatten bör klassas som livsmedel och innehållsdeklareras. KdS-K föreslår också att andra tillsatser än klor och brom i badanläggningar skall undersökas.
q2000 tycker att Agenda 21 beskriver färskvattenbristen som ett tekniskt problem, istället för en fråga om användning och fördelning av resurser. I u—länder saknas t ex åtgärder för att anpassa valet av grödor efter vattentillgångama och stoppa kalavverkningar som stör neder— börden. Vidare präglas, enligt NFR-[HP, kapitel 18 om färskvatten av 70-talstänkande där den trängande frågan i många u-länder om försörj- ning med både mat och vatten förbises till förmån för t ex tekniskt krävande stationsnät för vattenresursbestämning.
Avloppsrening. Statens naturvårdsverk föreslår att utbyggnad av 105 kväverening i avloppsreningsverken fullföljs enligt tidigare planer och
att åtgärdsplaner för förbättrad rening i enskilda avloppsanläggningar Prop. 1993/941111 upprättas inom kommunerna inom fem år. Kiruna kommun tycker att Bilaga 1.1 det bör ske en reglering av enstaka hushållsutsläpp av avloppsvatten i vattendrag.
Naturhistoriska riksmuseet påpekar att en reduktion av närsaltutsläp— pen till sjöar och vattendrag utan kompletterande åtgärder kan vara ytterst allvarlig för den högre faunan, t ex utter, p g a en minskad utspädningseffekt av miljögifter. Naturskyddsföreningen vill se en utredning om hur växtnäringsämnen från avloppssystemet kan tas tillvara i odling utan förluster och miljöstömingar. Jordbruksverket förordar att bevattningsutredningens förslag om bildande av bevattningssamfälligheter bör beaktas.
Havsmiliön. Kustbevakningen menar att ansträngningama för att skydda havsmiljön bör breddas och intensifieras. Naturhistoriska riksmuseet anser att organohalogener (t ex DDT och PCB) står för en avgörande förorening av Östersjön och att produkter som innehåller miljögifter måste tas om hand och destrueras. Ett annat problem i havsmiljön är, enligt riksmuseet, bifångster vid fiske. En översyn bör därför göras av i vilken utsträckning ändringar i fiskets utformning (tiskeredskap, tider och område) kan minska problemet. Regler för rapportering av bifångster bör utfomras. Vidare anser riksmuseet att beslut om jakt på sälar bör tas i internationell enighet och mot bakgrund av korrekta uppgifter om beståndets storlek och hälsotillstånd. Jakt på de tre svenska sälartema bör tillsvidare inte tillåtas.
Stockholms universitet hoppas att det internationella havsforsknings- rådet, ICES, skall stå modell för att bygga upp liknande forsknings- samarbete i andra delar av världen. SGU anser att rekommendationen i Agenda 21 om att upprätta översiktsplaner för kust- och havsområden bör vara en del av arbetet med att ta fram lokala Agenda 21 , men förutsätter att större resurser avsätts för att ta fram underlag. NFR-[HP beklagar att Agenda 21 lägger större vikt vid effekter av föroreningar i havsområden än vid hur man stryper tillförseln, inte minst från landbaserade källor.
1. Kemikaliekontroll I Agenda 21 (kapitel 19) framhålls att de största problemen med hantering av giftiga kemikalier är bristen på tillräckligt vetenskapligt underlag för riskbedömning av ett stort antal kemikalier samt att resurser saknas för att utvärdera miljöeffektema av de kemikalier för vilka underlag finns. Sex programområden föreslås: — snabbare och utökad internationell riskbedömning, - harmonisering av klassificering och märkning av kemikalier, - utbyte av information, - riskbegränsningsprogram, - förstärkning av nationell kompetens samt - åtgärder mot olaglig handel med giftiga och farliga produkter.
Bedömning och information. Kemikalieinspektionen anser att väsentliga förbättringar behövs i den internationella riskbedömningen av kemikalier. 106 Inspektionen framhåller vidare vikten av information på kemikalieom-
rådet samt vägledning och kunskapsstöd till lokala tillsyns-myndigheter. Prop. 1993/941111 Katrineholms kommun anser att centrala myndigheter under en Bilaga 1.1 övergångsperiod bör ges resurser för utökad bedömning och klassifice- ring av kemiska ämnen. Resultaten av undersökningarna bör ges ut i form av årligen uppdaterade förteckningar liknande de som finns för bekämpningsmedel. Lunds universitet anser att vid bedömningar av hälsorisker och miljöfaror bör persistenta kemikalier och bulkkemikalier prioriteras.
Lutherhjälpen tillsammans med Kyrkornas U-forum ifrågasätter utgångspunkterna för Agenda le kapitel 19 om kemikalier, därför att behovet av giftiga kemikalier inte ifrågasätts och effektema bedöms alltför enkelt. För att inte företagen själva i alltför hög grad skall kunna styra riskbedömningar bör, enligt kyrkorna, ekotoxikologiska studier utföras av myndigheter eller fristående institut.
Länsstyrelsen' i Älvsborgs län anser att laaven på varuinformations- blad för sammansatta produkter bör skärpas. Alla ingående substansers eventuella miljöfarlighet förutsätts framgå. Produkter med bristfällig information bör inte få användas. Vidare bör den årliga miljörapporte- ringen från företagen göras mer heltäckande genom att även omfatta redovisning av kemikalieutbyte.
Naturskyddsföreningen vill att regeringen uppdrar åt Kemikaliein- spektionen att till år 1995 ta fram en "svart lista" över miljöfarliga kemiprodukter som skall bort från produktion och försäljning och uppmanar inspektionen att använda substitutionsprincipen som grund för att förbjuda kemikalier om vilka konsensus råder att de är starkt miljöfarliga, främst de ämnen som är upptagna på den s k begränsnings- listan. Folkkampanjen föreslår att regeringen bör ansvara för att en fullständig och öppen redovisning utarbetas över alla kemikalier som transporteras och hanteras i anslutning till kämenergiverksamheten.
NFR-HIP påpekar behovet av gott kunskapsunderlag innan beslut fattas om giftiga kemikalier och miljöfarligt avfall, t ex vid långsamt läckage av föroreningar, då överilade åtgärder kan förvärra problemen. Länsstyrelsen i Älvsborgs län anser att en samordning bör ske på central nivå mellan brandsäkerhetskrav och miljökrav när det gäller flamskyddsmedel.
Styrning av hantering och användning. Statens naturvårdsverk föreslår en utredning om industriavfall, ökade krav på avfallshantering och utformningen av deponier vid miljöskyddsprövningen samt ett särskilt regelsystem för omhändertagande av miljöfarligt avfall. Skövde kommun menar att kemikaliehanteringen behöver en hårdare kontroll vid införsel av nya medel. Förbud mot kemikalier bör tillämpas i större utsträckning.
Statens naturvårdsverk vill att omhändertagandet av kvicksilver- haltiga produkter förbättras. Katrineholms kommun anser att en styrning av kemikalieandvändning bör ske redan i producentledet. I stället för punktinsatser, som ofta sker långt ut i användarledet eller på lokal tillsynsnivå, bör konsekventa krav ställas på tillverkrringsindustrin från central nivå. Kraven bör klart prioriteras utifrån miljöhänsyn.
Länsstyrelsen' i Älvsborgs län anser att miljöavgift bör införas på 107 sådana stabila organiska" ämnen som identifierats som särskilt miljöfarliga
och att det undantag från förprövningsplikt som gäller för mikrobiocider Prop. 1993/94:111 bör upphävas. Naturskyddsföreningen anser att all användning av Bilaga 1.1 syntetiska organiska klor- och bromföreningar på sikt bör förbjudas eftersom produktion, användning och avfallsbehandling medför oaccep- tabla miljörisker. Folkpartiet liberalernas kvinnoförbund föreslår totalförbud mot direkt miljöfarliga ämnen som PCB och en hög miljöavgift på miljöskad- liga ämnen som kan tolereras men som skall hållas på en låg nivå. Genom förhandsgranskning av alla kemikalier skall beslut om förbud tas. Ung vänster menar att Sverige måste behålla sina jämförelsevis stränga miljöka på kemikalier och anamma strängare lagar där sådana änns i andra länder. Katrineholm och Borlänge kommun efterlyser konkreta direktiv för tillämpningen av Lagen om kemiska produkter (LKP). Kiruna och Sundsvalls kommun vill ha en ökad och mer systematisk tillämpning av försiktighetsprincipen och substitutionsregeln inom LKP. Uppsala universitet menar att försiktighetsprincipen bör tolkas så att substansen X inte skall få släppas ut med hänvisning till att den inte bevisats vara skadlig.
1.g) Miljö och hälsa I Agenda 215 kapitel 6 betonas att åtgärder i fråga om hälsovård, miljövård och samhälls—ekonomiska förhållanden måste samordnas. Åtgärder som innefattar utbildning, bostadspolitik och infrastruktur- arbeten bör inriktas på att göra det möjligt för människor att på lokal nivå säkerställa en hållbar utveckling.
Riktlinjer och mål. Folkhälsoinstitutet efterlyser nationella mål för folkhälsan i Sverige och deras koppling till en hållbar utveckling och olika samhällssektorers roll. Socialstyrelsen föreslår att mål för svensk hälsa kan deänieras genom att bryta ned och använda WHOs "Hälsa för alla år 2000" i Sverige. Den svenska organisationen har fördelen att den kopplar hälsoskydd till miljöfrågor genom inte minst konununemas nämnder. Statens bakteriologiska laboratorium bedömer att Agenda 215 mål om hälsa kan visa sig omöjliga att nå inom utsatt tid.
Landstinget i Uppsala län menar att skyddet av människors hälsa måste få bli mer styrande för den svenska miljöpolitiken. De värderingar som styr miljöarbetet idag tar ofta inte tillräcklig hänsyn till de kunskaper som änns om hälsoeffekter på människan. I det fortsatta uppbyggandet av infrastrukturer för hälso- och sjukvården i landet behövs en fortsatt satsning på specialiserad miljömedicinsk verksamhet på regional nivå. En sådan resurs kan tillgodose det regionala och lokala behovet av medicinsk konsulthjälp i miljöfrågor, samt också delta i den regionala och lokala utvecklingen av det hälsorelaterade miljöarbetet. Folkhälsoinstitutet anser att hälsoarbete bör bedrivas i det vardagliga sammanhanget istället för att, som hittills, vara inriktat på enskilda riskfaktorer som t ex rökning och alkohol.
Livsmedel. Statens livsmedelsverk hävdar att ökad miljöhänsyn inte 108 får ställa människors krav på rena, giftfria livsmedel åt sidan t ex i
samband med återanvändning av förpackningar av papper eller plast som Prop. 1993/941111 kan medföra hälsorisker om de kommer i kontakt med livsmedel. Bilaga 1.1 Livsmedelsverket framhåller vidare att hot mot den yttre miljön från exempelvis kemikalier och tungmetaller påverkar märmiskors hälsa genom förekomsten av resthalter i livsmedel, vilket ger anledning att se miljöhoten också från livsmedelsperspektiv.
Prykosociala faktorer kan, enligt Statens institut för psykosocial miljömedicin påverka en befolkning exponerad för miljöstömingar minst lika mycket som fysiska och kenriska faktorer. Därför bör hälsovård, miljövård och samhällsekonomiska åtgärder integreras.
Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser att detär av stor vikt att de sociala aspekterna beaktas på alla nivåer i arbetet med Agenda 21 .
Arbetsmiljö. Arbetsmiljöinstitutet påpekar att hänsyn måste tas till arbetsmiljöfrågor när förändringar görs avseende den yttre miljön. LO och Landstinget i Uppsala län anser att företagshälsovården kan användas som ett instrument i arbetsplatsens miljöarbete.
SGU föreslår att mätberedskapen för kärntekniska olyckor förstärks, bl a genom förstärkning och uppbyggnad av SGUs flyggeograäska utrustning, som också kan användas internationellt.
Folkkampanjen föreslår att regeringen bör framlägga planer för hur Sveriges befolkning sakta kan minska.
1.h) Miljökonsekvensbeskrivningar LME)
Rio-deklarationens princip 17 lyder "Miljökonsekvensbeslo'ivningar skall användas som ett nationth instrument för sådana föreslagna verksamheter som kan antas ha en betydande skadlig inverkan på miljön och som kräver beslut av behörig nationell myndighet."
Tillämpning. Länsstyrelsen i Älvsborgs län föreslår att en MKB vid prövning av t ex nytillkommande industrier även bör omfatta verksam- hetens kretsloppsanpassning. Flera instanser (Naturhistoriska riksmuseet, Sundsvalls konrmun, Ung vänster m ti) anser att det bör ställas krav på MKB i samband med mer omfattande politiska beslut som rör t ex den ekonomiska politiken, jord- och skogsbmkspolitik, kommu- nala upphandlingsbeslut, kommunala investeringar eller planläggning av bostadsområden och vägar. Fallen med Öresundsbron och traäkledema kring Stockholm visar, enligt Naturhistoriska riksmuseet, hur MKB kan få en alltför undanskymd roll.
Naturskyddsföreningen anser att MKB i god tid före beslut skall ställas ut offentligt, inbegripa offentliga hearings och följas upp av möjlighet för allmänheten att, efter amerikansk förebild, föra talan i domstol om myndigheterna inte följer sina egna bestämmelser. Ung vänster anser att i MKB bör ingå en värdering av inte bara ekologiska utan också sociala och kulturella aspekter. MIG får inte utformas av intressenterna allena, utan med hjälp av oberoende miljöskyddsombud.
Statens väg- och trafikinstitut anser att övergripande planer och program för transportsystemet bör föregås av en strategisk MKB, vilket förutsätter avsevärd forskning och utveckling av metoden. Boverket vill 109 att konsekvensbeskrivningar av planer - inte minst översiktsplaner - skall
få en vidgad tillämpning och menar att arbetet på ett system för att på ett Prop. 1993/94:111 stringent sätt miljömässigt utvärdera planer bör uppmärksammas. Bilaga 1.1 Socialstyrelsen påpekar att en MKB skall innehålla beskrivningar av konsekvenser för hälsa och hushållning med naturresurser. Karlstads kommun framhåller att införandet av MKB ännu inte har skett fullt ut i den lagstiftning som reglerar hanteringen av den biologiska mångålden. Polarforskningssekretariatet hävdar att Antarktisfördragets miljös- kyddsprotokoll har gjort miljökonsekvensbeskrivningar till en central del av planeringen av alla nya aktiviteter i polarområdena. Motala kommun har bifogat en checklista för en förberedande MKB i sitt remissvar. Finansiering. Fiskeriverket anser att undersökningar bör bekostas av den som vill släppa ut, bygga eller på annat sätt påverka miljön.
2.1ntegrerad miljöpolitik
2.a) Jordbruk Bland de områden som behandlas i kapitel 14 i Agenda 21 märks översyn av jordbrukspolitiken, betydelsen av kunskap om ett hållbart jordbruk, djurgenetiska resurser samt energiförsörjning. En friare handel och minskade handelshinder för jordbruksprodukter och livsmedel är viktiga för att nå en hållbar utveckling.
Styrmedel. Länsstyrelserna i Västmanlands och Älvsborgs län anser att miljöfrågorna i högre grad måste beaktas vid framtida beslut om förändringar i jordbrukspolitiken. Till exempel utgick det 3 k om- ställningsstödet från 1990 utan att särskild hänsyn togs till skyddet av miljön. Medlen kunde därför inte styras mot omställning av jordbruk i markområden med stort markläckage eller för att etablera skyddszoner kring vattenområden, vilket enligt länsstyrelsernas mening hade varit önskvärt.
Boverket menar att offentliga styrmedel behövs i jordbruket för att åstadkomma ett biologiskt varierat landskap. Dessutom bör jordbruket förmås att bidra till en miljömässigt uthållig energiproduktion genom att odling och nyttjande av energigrödor premieras i omställningen av jordbruket. q2000 föreslår ökat stöd till och styrning i riktning mot ekologiskt jord- och skogsbruk.
Naturskyddsföreningen föreslår en ersättning i hela riket på mellan 100 och 4400 kr per hektar till all jordbruksareal, differentierad efter förekomst av biologiska och kulturhistoriska värden. Kostnaden på 3-4 miljarder kr årligen kan änansieras dels genom miljöavgifter inom jordbruket, dels genom att arealsersättningen ersätter nuvarande bidrag för landskapsvård och större delen av Norrlandsstödet. Vid ett eventuellt medlemskap kan systemet åtminstone delvis änansieras med EG-medel.
Lantbrukarnas Riksförbund varnar för övertolkning och över— utnyttjande av försiktighetsprincipen, Polluter Pays Principle (PPP) och kraven på miljökonsekvens- beskrivningar då dessa principer kan vara ett hinder för ett lönsamt jord- och skogsbruk. Jord- och skogsbruk kan inte 110 jämföras med industriell verksamhet då markens biologiska avkastning
och tillgången till luft och vatten är grunden för all odling. Principen att Prop. 1993/942111 förorenaren skall betala kan därför inte utan vidare överföras till de Bilaga l.l areella näringarna.
Närsaltsutsläpp. Naturhistoriska riksmuseet anser att det krävs minskade läckage av gödningsämnen från jordbruket och en höjd grad av återvinning av både organiska och oorganiska gödningsämnen. För att begränsa jordbrukets närsaltsutsläpp föreslår Statens naturvårdsverk typprovning av gödselspridare, genomförande av tidigare lämnade förslag för att minska ammoniakavgången från jordbruket (täckning av äyt- gödselbehållare mm), samt utvidgning av tillämpningsområdet för flertalet av åtgärderna mot ammoniakavgång till att omfatta hela Götaland och Svealands slättbygder. Naturskyddföreningen förordar att delar av NOx-avgiften från biltraäken och handels-gödselavgiften kan användas för ett experimentprogram lcring anläggning av översilningsvåtrnarker för fastläggning av kväve. Våtmarkerna kan sedan användas för t ex energiskogsodling.
Bekämpningsmedel och handelsgödsel. Stockholms universitet menar att ytterligare begränsningar i användningen av bekämpningsmedel och andra giftiga substanser i jord- och skogsbruk är nödvändiga. Karlstads och Borlänge kommun anser att sänkta pålagor på bekämpningsmedel och handelsgödsel samt fortsatta bidrag till konventionell odling av spannmål är exempel på åtgärder som effektivt hindrar ett kretsloppsan- passat jordbruk från att växa fram.
Statens naturvårdsverk föreslår bibehållande av miljöavgiften på handelsgödsel, internationellt samarbete för att få till stånd deklaration av och sänkt gränsvärde för kadmiuminnehållet i handelsgödsel samt att avvecklingsplaner utarbetas för vissa bekämpningsmedel. Vidare anser verket att det bör ännas ett stödsystem för miljöanpassning i jordbruket. q2000 påpekar att produktion och transporter av konstgödsel och bekämpningsmedel förbrukar stora mängder fossila bränslen. Nya energisystem för lantbruk bör, enligt q2000, kunna utvecklas med hjälp av biobränsle, vind- och solenergi.
Ängsmarker. Enköpings kommun anser att kapitel 14 punkt %) i Agenda 21, som berör utformningen och genomförandet av integrerade jordbruksprojekt, även bör tillämpas på ängsmarker. Bevarande av ängar har betydelse för den biologiska mångfalden men har även ett kultur- historiskt värde. Vidare refererar Enköpings kommun till kapitel 14 punkt 4lc) i Agenda 21 och föreslår att förhindrande av jorderosion och skydd av ytvatten kan ske genom anläggning av skyddszoner utefter åkerdiken och genom uppföring av skyddsplantering.
Livsmedel. Karlstads och Sundsvalls kommun anser att livsmedel bör produceras lokalt och att förädling av jordbruksprodukter bör ske så nära producent och konsument som möjligt. Ung Vänster och KdS-K anser att livsmedelsproduktion utan handelsgödsel och kemiska bekämpnings- medel bör stödjas, liksom att monokulturer i jordbruket och storskalig animalieproduktion bör motverkas. KdS—K vill att samma kvalitetskrav skall gälla för importerade och svenska livsmedel. Inga kemiska färg-, konsisterrs- eller kosmetiska ämnen skall få tillsättas. 111
Jordägarförbundet anser att om Sverige för egen del, t ex för
jordbruksproduktion, väljer att ha strängare miljöregler än vad som Prop. 1993/94:111 föreskrivs i internationella överenskommelser, får detta inte hindra att Bilaga 1.1 Sverige beträffande importerade livsmedel ställer motsvarande miljökrav. Detta är nödvändigt för att inte den svenska livsmedelsproduktionen skall slås ut av utländsk utan att någon förbättring av miljön uppnås. KdS-K anser att kvinnors kunskaper om jordbruksarbete måste tas tillvara.
2.b) Skogsbruk I kapitel 11 i Agenda 21 betonas vikten av att säkerställa att skogspro- dukter och tjänster utnyttjas och produceras på ett långsiktigt hållbart sätt. Effektiv tillämpning av Skogsprincipema bör underlättas och stödjas av länderna.
Miliöanpassade skogsbruksmetoder. Naturhistoriska rilsmuséet betonar att hållbart skogsbruk innebär mycket mer än att bevara isolerade reservat. Skogens naturliga föryngringsprocesser (bl a skogsbränder) bör ges större spelrum och våtmarker (inklusive sumpskogar) bör ges en framträdande roll i hela skogslandskapet för att lagra, leda och rena vatten. Våtmarksdikning i södra Sverige bör förbjudas, enligt Natur- skyddsföreningen, och i norra Sverige bör regler utformas som skyddar tillräckliga ytor sumpskog.
Naturhistoriska riksmuseet hävdar att skogsbruket behöver en mekanism för regional planering på landskapsekologisk skala, så att olika komponenter kan vara representerade. Statens naturvårdsverk föreslår, med hänsyn till bevarandet av den biologiska mångfalden, en ökad användning av miljöanpassade skogsbruksmetoder såsom:
- försiktig markberedning, — alternativ till trakthuggning, - ökade inslag av självföryngring,
- längre omloppstider där det är lämpligt från produktions— och miljösyn- punkt, samt - försiktig tillämpning av helträdsutnyttjande.
Vidare anser Naturvårdsverket att försöksverksamheten med skogsmark- skalkning och vitaliseringsgödsling bör fortsätta. Lilmande åsikter framförs av Länsstyrelsen i Älvsborgs län som också föreslår att hänsynsregler bör införas för att minimera kväveläckaget vid skogsav- verkningar. Svenska Samernas riksförbund motsätter sig gödsling på vinterbetesmarkema och varnar för att gödsling av skogsmark främjar mer näringskrävande växter varvid marklavama trängs tillbaka. Samernas riksförbund vill vidare att nuvarande bestämmelse om slutavverkningsälder i skogsvårdslagen skall bibehållas samt att markbe- redning och plantering av främmande trädslag som contortatall stoppas för att skydda biomångfalden. Även Naturskyddsföreningen och q2000 förespråkar förbud mot plantering av contortatall. Naturhistoriska riksmuseet vamar för införande av exotiskt genmaten'al och vill att de genetiska resurserna i landets skogar skall bevakas bättre. 112 Områdesskydd och reservat. Naturhistoriska Riksmuséet anser att
skogstyper som helt skall undantas från skogsbruk (urskog och sumps- Prop. 1993/94:111 kog) bör ges ett områdesskydd. q2000 anser att bevarande av primär- Bilaga 1.1 skog, som Agenda 21 anvisar i punkt ll.13.a, bör tillämpas på svensk urskog. För att veta hur orörda skogar fungerar behövs ett antal stora reservat som täcker högproduktiv skogsmark. Naturskyddsföreningen föreslår att 5—15% av skogsmarken avsätts som reservat, finansierade genom en fond med delat finansieringsansvar mellan skogsbruket (naturvårdsavgift med 17 lcr/m3 skogsråvara på levererat virke), konsumenterna (miljöavgift med 1 ler/kg på icke—reuturpappersbaserat papper) och staten. Med naturvårdsanpassade skogsbruksmetoder beräknas kostnadema och finansieringsbehoven sjunka till en tredjedel.
Ekoturism kan ibland visa sig lönsammare än avverkning, menar q2000. Naturhistoriska riksmuseet påpekar att det som står i Agenda 21 om nyplantering och skogsrehabilitering på områden som avskogats måste vägas mot värdet av ett bevarat kulturlandskap med hagmark och slåtterängar etc. Intrång i pågående markanvändning bör, enligt Statens naturvårdsverk och Naturskyddsföreningen, regleras såsom före år 1987, dvs i förhållande till hela fastigheten.
Skogsindustrin. Skogsstyrelsen anser inte att virkesproduktionen med bibehållen konkurrenskraft gentemot andra material kan bära kostnadema för all miljöhänsyn. Man vill se stöd till aktivt skogsbruk. Kungliga skogs-
och lantbruksakademien anser det viktigt att skogspolitiken utformas så att Sverige klarar den internationella konkurrensen. Ljusnarsbergs kommun anser att skogsbruksindustrin bör delta i övervakningen av skogsmiljön.
Skogsindustrierna invänder mot krav på att det svenska skogsbruket skall belastas med ekonomiska bördor för naturvård och friluftsliv som de anser rätteligen bör bäras av samhället. Skogsägarna hänvisar till Rio-deklarationens princip 7 som behandlar staters samarbete för att "bevara, skydda och återställa hälsa och okränkbarhet hos jordens ekosystem" och anser att svenska staten har ett stort ansvar för att skydda och återställa skogsmarkema i södra och mellersta Sverige som är skadade på grund av luftföroreningar och surt nedfall.
2.c) Samhällsekonomi och näringsliv Målsättningen i Agenda 21 (kapitel 4 och 8) är att priser och andra marknadssignaler måste spegla de miljökostnader som energiförbruk- ningen och förbrukningen av naturresurser inklusive omhändertagande av avfall från produktionen medför. Statlig upphandling bör ske med beaktande av miljöaspekter. Nya marknader ska uppmuntras för en miljömässigt sundare resurshushållning.
Hållbar utveckling. Kungliga vetenskapsakademien beskriver samspelet mellan samhällelig och ekologisk bärkraft i termer av att ett samhälle som degraderar ekosystemen skjutitr de ekologislm gränserna närmare och därmed minskar potentialen eller spelrummet för samhällsekonomisk utveckling. Potentialen till hållbar utveckling ligger då i att nyttja naturens kapital på ett ekologiskt hållbart och ekonomiskt effektivt sätt. 113 Akademien vill att forskningsresurser inom Beijerinstitutet skall utnyttjas.
q2000 fäster vikt vid att subventioner som inte överensstämmer med Prop. 1993/94:11] målen för en hållbar utveckling skall awecklas eller minskas (Agenda Bilaga 1.1 21, punkt 8.32.b). Särskilt bör detta tillämpas i Sverige inom områdena energi och transporter. SLU anger som riktlinje att det som är önskvärt ur samhällets synpunkt måste göras samhällsekonomiskt lönsamt genom stimulanser till ett uthålligt utnyttjande av resurser.
Miljöräkenskaper. Flera instanser anser att nationalräkenskapema måste kompletteras med miljöräkenskaper. Konjunkturinstitutet räknar med att senast 1997 kunna slutrapportera sitt uppdrag att utveckla metoder för att bygga upp miljöräkenskaper i monetär form. Dessa kan, tror institutet, vara behjälpliga speciellt för att förklara konsumtionsmön- strens betydelse för miljön och torde enligt nuvarande planer och med tilldelade resurser kunna sjösättas först framåt sekelskiftet. Naturvårds- verket föreslår att, i avvaktan på s k gröna räkenskaper, bör som ett komplement SCB ges i uppdrag att utveckla enklare former av miljöeko- nomiska redovisningar. Även för kommunernas, landstingens och näringslivets miljövårdssatsningar bör motsvarande redovisningar utvecklas.
Statistiska centralbyrån vill att en "miljöjusterad nationalprodukt' (MNP) i framtiden ska kunna beräknas med miljöräkenskaper som grund. Den miljöpåverkan som för Sveriges del är mest angelägen att upprätta räkenskaper för är utsläpp, avfall, hälso- och miljöfarliga kemikalier, energi och näringsämnen. På sikt bör förmodligen också viktiga naturresurser, som skog, ingå i miljöräkenskapema. SLU föreslår att ett system av indikatorer för hållbar utveckling skapas för nationalräkenska- pema. Statskontoret menar att införande av ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken bör ske på underlag av en helhetsbedömning som även rymmer administrativa konsekvenser hos verksamhetsutövare.
Skogsindustrierna anser att miljöhänsyn och energiåtgärder måste kombineras med ekonomisk tillväxt och sociala framsteg särskilt med tanke på den ekonomiska kris som landet nu genomgår. SVEBIO anser att det är viktigt att regering och riksdag klart uttalar sig för det långsiktiga målet att införa miljöavgifter generellt och fullt ut med tillämpning av principen att förorenaren skall betala. Nivån på avgifterna bör sättas så att den antingen svarar mot den skada som miljöskadliga utsläpp förorsakar eller så att de mål om utsläppsreduceringar som satts upp av riksdagen kan fullföljas. Enligt SVEBIO uppnås inte kost- nadselfektivitet i miljöarbetet och förtroendet för miljöpolitiken rubbas om vissa områden får betala för miljöskadliga utsläpp, medan andra slipper eller får stark reduktion. Ett exempel på det är utsläpp av växthusgaser som enligt de från årsskiftet gällande reglerna vid värmep- roduktion främst blir belastade i verksamheter utanför industrin. Industriella utsläpp får starkt reducerade koldioxidskatter och elsektom är ännu så länge helt befriad från sådan skatt.
Skogsindustrierna understryker att konsumenters och opinioners krav på miljöanpassade produkter och processer idag tenderar att bli en starkare kraft än politiskt beslutade styrmedel. Därför måste politiska åtgärder mer än tidigare inriktas på att säkerställa att en helhetssyn på 114 miljö och utveckling verkligen uppnås.
Botilda UNIFEM vill att kvinnors obetalda arbete skall värderas Prop. 1993/94:111 rättvist i nationalräkenskapema. Ung vänster och KDU vill att icke- Bilaga 1.1 förnybara energikällor och material skall beskattas så att förbrukningen minskar.
Fördelningspolitik. Statens naturvårdsverk vill att miljökonsekvens- bedömningar bör ligga som underlag för beslut om fördelning av budgetmedel. Munkedals kommun anser att det saknas en rättvis fördelning av Sveriges resurser mellan stat, regioner och konununer. Staten måste stimulera till utveckling även i de mer glest befolkade delarna av landet om landsbygden skall ha en möjlighet att överleva.
Glesbygdsmyndigheten beräknar att det är samhällsekonomiskt lönsamt om förädling sker vid platsen för råvaruuttag och om småskalig- het gynnas. Ett alternativ är att företagen beskattas i de kommuner eller områden där de exploaterar. Myndigheten vill ha ett tydliggörande av vem som äger naturresurserna och vem som ska bestämma hur de ska användas - kommunen, länet, bolag eller staten? Vidare anser Glesbygd- smyndigheten att kvinnors liv måste förbättras i glesbygden genom tillgång till arbete, utbildning och service samt rikare kultur och fritid.
Naturskyddsföreningen framhåller att Sverige genom att beskatta oönskad och kostsam miljöförstöring och lindra beskattningen på arbete och kapital kan minska arbetslösheten, få bättre råd med den arbetsin- tensiva offentliga sektorn, minska utsläppen och stimulera förnyelsebara energisystem med bibehållen konkurrenskraft. Folkkampanjen anser att ojämlikhet och fattigdom i Sverige måste bemästras med bl.a. satsning på miljövänlig energi och trafik, reparationer och återvinning. I den mån det ej räcker bör det ske en fördelning av tillgängliga lönsamma arbeten på flera individer genom en arbetstidsförkortning. Ung Vänster anser att det viktigaste i den globala fattigdomsbekämpningen är rikedomsbe- kämpning, bl a genom att avskaffa lyxkonsumtionen.
Naturskyddsföreningen vill att miljökvalitetsnormer som grund för handel med utsläppsrätter ("bubblor") eller avgiftssystem med gemensam- ma investeringsfonder rörande t ex kväve, fosfor och syreförbrukande ämnen skall utredas före 1995 . Vidare bör regeringen konsekvent genomföra 1988 års beslut om den svenska trafikens kostnadsansvar och arbeta för att samma princip genomförs i EES och EG.
Upphandling. Naturvårdsverket förordar en ökad miljöhänsyn vid den offentliga upphandlingen och att statliga myndigheterna i sin årsredovis- ning åläggs att redovisa vad de gjort under året för att anpassa sin upphandling. Kiruna kommun anser att kommunförvaltningen skall köpa miljöanpassade produkter för både drift och nybyggnation. Örebro kommun anser att det är viktigt att kunna agera lokalt för att kunna styra upphandlingen mot en långsiktigt hållbar utveckling och möta konkurren- sen från producenter som exploaterar icke förnyelsebara resurser. Liknande synpunkter framförs också av Kiruna kommun.
Kooperativa Förbundet anser att miljöanpassade varor inte bör vara dyrare än icke anpassade. För de flesta konsumenter kommer det även i framtiden att vara svårt att ta ett miljöansvar genom valet av produkter, så länge konventionella varor är billigare för att de inte belastas med sina _ 115 miljökosmader. Karlstads och Sundsvalls konunun tycker att kommu-
nema bör föregå med gott exempel och gynna småskalig och lokal Prop. 1993/94:111 produktion vilket kan leda till färre transporter och ett minskat behov av Bilaga 1.1 förpackningar. Sundsvalls kommun anser vidare att i första hand lokala energi- och naturresurs-tillgångar bör utnyttjas. Miljömärkning. Nästan 20% av yttrandena från kommuner samt svar från flera andra instanser innehåller förslag om en gemensam standard för miljömärkning. Det anses vilseledande för konsumentema med olika märkningar som svanmärlcning, bra miljöval, miljövänligt, etc. Statens naturvårdsverk anser att arbetet med bl a miljömärkning av produkter samt avfalls— och miljövarudeklarationer bör fortsätta för att stödja bra miljöval hos konsumenterna och i företagen. Liknande önskemål framförs av Konsumentverket. Karlstads kommun tycker att intresseorganisatio— ner som arbetar för att informera konsumenterna om miljöanpassade varor bör understödjas. Prissättning. Naturskyddsföreningen ger tre råd för att nå det hållbara samhället: - avskaffa samhällets subventioner till olönsarruna investeringar i ohållbara system; - avskaffa subventioner och speciallagar som gynnar drift av ohållbar verksamhet; samt - inför fullt miljökostnadsansvar för all ekonomisk verksamhet och använd miljöskatter för att finansiera statens utgifter.
Munkedals och Malå konunun menar att man bör underlätta för miljövänliga produkter genom att se över moms- och skattesystemet. Som exempel nämns miljöbränslet "SCAFI 101 ' som beskattas på samma sätt som övriga petroleum produkter. Ung vänster och KDU vill att icke— fömybara energikällor och material skall beskattas så att förbrukningen minskar. Vägverket förordar att statsmakterna ser över system för avgifter, bonus m m så att de ger signaler som åstadkommer ett hållbart beteende. Konkurrensverket anser det avgörande för den ekonomiska ut- vecklingen att det inte skapas vare sig protektionistiska hinder eller ojämlika villkor för de ekonomiska aktörerna. Sveriges Jordägarför- bund anser att i en väl fungerande marknadsekonomi måste resurser betalas med sitt marknadsvärde även då de tas i anspråk för att tillgodose samhällets behov. Moderata Kvinnoförbundet menar att Agenda 21 genomsyras av en övertro på politiska lösningar och hävdar att det istället på många områden krävs avregleringar.
Lunds universitet menar att näringslivets miljöproblem ofta visar sig endast i praktisk verksamhet men att de kan lösas bara i samverkan med forskarsamhället. Lutherhjälpen tillsammans med Kyrkornas U-f'orum tycker att näringslivet skall uppmanas att tillverka återanvändbara produkter (både "recycle' och "precycle").
Grossistförbundet påpekar betydelsen och möjligheten av att utnyttja ändliga råvaror, som t ex råolja, optimalt. Miljöförbundet anser att industrier som tillverkar förorenande varor som t ex bilar och flygplan måste lägga om sitt produktsortiment. Detta kräver en uttalad industripo— 116 litik, t ex med ett program för att hjälpa bilindustrin att ställa om till
spårtaxi. Prop. 1993/94:111 Bilaga 1.1 2.d) Trafik I kapitel 9 i Agenda 21 rekommenderas till regeringar och andra aktörer att utveckla kostnadsefl'ektiva, mindre förorenande trans- portsystem och att utveckla mekanismer för att integrera transport- planeringen i bostads- och bebyggelseplaneringen.
Trafikens miljöproblem är väl kända, enligt Trafikforskningsbe- redningen, och de kan inte lösas enbart genom tekniska förbättringar. Dessa räcker inte till för att kompensera de utsläpp som följer av trafikökningen. VTI ifrågasätter om mobilitet skall tolkas som uttryck för ökad välfärd. Istället är den ökande mobiliteten delvis en uppoffring orsakad av ökad otillgänglighet. Dessutom, menar VTI, är allmän ekonomisk tillväxt förbunden med en i stort sett likvärdig tillväxt av transportarbetet, vilket är ett miljöpolitiskt dilemma. De flesta struktur- prognoser pekar mot ännu starkare takt i godstransportemas ökning i kontrast till en nödvändig minskning av utsläppen.
Kungliga vetenskapsakademien uttrycker oro över frånvaron av ett helhetstänkande i trafikpolitiken. Akademien menar att Agenda le rekommendatiOn att "tillämpa ett förebyggande och försiktighetsgrundan- de synsätt vid planering och genomförande av projekt" förpliktigar till större respekt och ansvar än vad som hittills visats i handling.
Vägverket efterlyser övergripande mål för trafik och transporter, miljökvalitet etc. Motstridiga mål borde diskuteras brett i samhället, varefter berörda statliga verk kan avgränsa vilka åtgärder som är förenliga med fiera mål. Boverket har i studien "Storstadsuppdraget' visat att bilberoendet ökar i storstäderna, vilket också skapar svårigheter att upprätthålla den kollektiva trafikens standard. Denna utveckling måste stoppas med förstärkt regional planering.
Infrastruktmprogranvnet. Boverket menar att den massiva satsningen på förbättrad transportinfrastruktur strider mot försiktighetsprincipen och mot Agenda 215 anda, där samråd och bred medverkan framhävs. Verket anser att det hade varit önskvärt att en nationell vision förelåg som underlag, eftersom utbyggnad av infrastruktur har utomordentligt långsiktiga verkningar. Boverkets tveksamhet gäller även de 5 k storstadsöverens-kommelsema. Också Statskontoret efterlyser, med utgångspunkt bl a i fördelningen mellan olika trafikslag i infrastruktur- satsningen, bättre beslutsmodeller med avseende på vilket sätt miljöhän- syn beaktas.
Miljöförbundet tolkar Agenda 215 punkt 9.15 a) om att utveckla och främja kostnadseffektiva, mindre förorenande och säkrare transportsystem som att praktiskt taget alla pengar som satsas på transporter måste gå till kollektivtrafik, vilket medför behov av en omprövning av regeringens infrastrukturprogram. Statens naturvårdsverk och Ung Vänster föreslår MKB av övergripande planer för infrastruktursatsningar och av stora investeringar i enskilda projekt.
Naturskyddsföreningen beräknar att om de medel som anslagits till 117 riksvägplanen halverades så skulle ca 2,3 miljarder kronor per år frigöras
jämfört med riksdagsbeslutet. Dessa skulle kunna användas dels till att Prop. 1993/941111 öka Banverkets stomnätsanslag med 25% (+800 miljoner per år), dels Bilaga 1.1 till att återinföra anslaget för "vissa investeringar i kollektivtrafik" (+400 miljoner per år), främst nya persontåg. Den föreslagna omprioriteringen skulle, enligt föreningen, frigöra 1,1 miljarder per år för andra ändamål.
Vägverket tolkar Rio-deklarationens princip (4) om att miljöskydd ska behandlas integrerat, så att miljöprövning av t ex vägar bör ske som en integrerad del av ett ordinarie planerings- och beslutssystem, vilket stämmer väl överens med den i Sverige påbörjade sektoriseringen av miljöansvaret.
Järnvägar. Länsstyrelsen i Göteborg och Bohus län anser att samverkan mellan transportverken är nödvändig med hänsyn till bl a miljö och resurser. Länsstyrelsen i Norbottens län, Sorsele, Munkedals och Malå kommun anser att staten bör satsa på utbyggnad av järnväg i hela landet och inte enbart runt storstadsregionema. Länsstyrelsen i Älvsborgs län och Folkpartiet Liberalernas kvinnoförbund vill ge ökad prioritet åt investeringar som främjar kollektivtrafik och godstrafik på järnväg. Ung vänster föreslår upprustning av järnvägsnätet.
Landstinget i Värmlands län anser att staten kan stimulera kollektivt resande genom att minska avkastningskraven på SJ och genom att ge de regionala länstrafikbolagen bättre ekonomiska förutsättningar att driva och utveckla spårbunden trafik. Statens naturvårdsverk föreslår att Banverket i samråd med Naturvårdsverket ges i uppdrag att utarbeta ett förslag till miljörelaterade trafikavgifter på järnvägen.
Sjöfartens långsiktiga fördelar i form av hög energiefi'ektivitet, hög transportkapacitet och naturliga infrastrukturella förutsättningar framhävs av Sjöfartsverket. Verket bedömer att Sverige har ett behov av privatbilism men menar att transportsektoms miljöpåverkan kan begränsas genom att mer godstransporter överförs till sjöfarten. Sjöfartsverket utvecklar nu ett avgasreningsprojekt på två fartyg med ambitionen att reningsgraden för kväveoxider, kolväten, kolmonoxid och stoft ska överstiga 90%.
Flygtrafik. Luftfartsverket pekar på att en miljöanpassning av luftfarten äger rum genom att flygplatser nu rniljöprövas och att miljörapporter årligen sammanställs. Naturskyddsföreningen föreslår att miljörelaterade hamn- och landningsavgifter skall införas, med samma avgift per kilo utsläpp som andra trafikslag. landningsavgiftema bör göras gemensamma inom Europa och landningsavgiften för flyg utifrån EG/EFTA kan beräknas på halva distansen till första destination utomlands. Även Naturvårdsverket förespråkar att miljörelaterade landningsavgifter för flyget införs snarast och att miljörelaterade hamn- eller farleds-avgifter övervägs.
Kollektivtrafken behöver byggas ut för att minska biltrafiken, anser fiera remissinstanser. Statens naturvårdsverk vill att investeringar skall göras i mer miljövänlig kollektivtrafik. Ung vänster föreslår att taxoma skall sänkas. Landstinget i Stockholms län anser att skattereglerna bör stimulera kollektivtrafiken och gynna miljövänliga bränslen.
Svenska Lokaltrafikföreningen anser att kollektivtrafiken bör 113 inkluderas redan på ett tidigt skede och som en naturlig del i sam-
hällsplaneringen. VTI anser att tätorterna måste få en miljöanpassad Prop. 1993/94:111 stadsplanering i kombination med ett effektivt och miljöanpassat system Bilaga 1.1 för kollektiva transporter.
Cykel. Huddige kommun vill att tvärkommunikationer förbättras och att användningen av cykel stimuleras. Även Ung vänster vill ha fler cykelbanor och föreslår förbud mot innerstadstrafik.
Bilism. Länsstyrelsen i Norrbottens län föreslår att satsningar bör göras på tele- och informationstekrrologin då det skulle kunna leda till ett minskat resande. Huddinge kommun anser att eventuella restriktioner för bilanvändningen eller ökade skatter och avgifter för att dämpa bilresandet bör utredas på det regionala planet och nationell nivå.
Naturvårdsverket, VTI och Naturskyddsföreningen föreslår att nya regler för tjänstebilsfömråner och reseavdrag utarbetas så att för- månstagarna genom beskattning konfronteras med resandets rörliga kostnader. Naturvårdsverket anser också att bilavgifter skall kunna användas i flera tätorter än de tre största städerna.
Öresundsbron skulle, om den byggs, kunna orsaka irreversibel skada, enligt Fiskeriverket. Att bygga bron skulle därför strida mot försiktig- hetsprincipen (15) i Rio-deklarationen. KDU anser att försiktighetsprin— cipen bör tillämpas på den föreslagna Öresundsbron. Naturskyddsföre- ningen vill stoppa statliga lånegarantier till Öresundsbron och Dennispa- ketet och anser att studier av betalningsvilligheten skall göras eller kommunala omröstningar hållas vid större vägprojekt. Vägverket anser att det finns kunskapsbrister om ekologisk anpassning vid lokalisering och utformning av vägar.
Fossilbränsledrivna redskap. Vägverket påpekar att utsläppen från terrängfordon, arbetsredskap m m ökar i andel av totala utsläpp. Lunds universitetet anser att all terrängköming med motorfordon bör regleras. Länsstyrelsen' i Älvsborgs län och Huddinge kommun anser att det bör ställas skärpta utsläppskrav på motordrivna arbetsredskap, som t ex gräsklippare och på fritidsbåtar. Länsstyrelsen förordar också skärpta utsläppskrav för arbetsfordon och tung trafik. Borlänge kommun påpekar att sänkning av skatter på t ex oljebaserade drivmedel allvarligt kan störa övergången till biobaserad energi.
Bräns.len Statens naturvårdsverk föreslår miljöklassning av bensin och förbud mot blyad bensin samt reglering av samtliga motorbränslens egenskaper i förordningen om motorbränslen. Länsstyrelsen' i Älvsborgs län anser att utsläppen kan minskas genom komplementering av klassningen av dieselbränslen med en miljöklass 0 och genom bidrag stimulera till eftermontering av katalysatorer på gamla bilar.
Naturskyddsföreningen anser att bensin bör miljöklassas enligt samma princip som diesel på en tregradig skala och föreslår en gradvis höjning med 10% årligen till år 2000 av bensin— och dieselskatten till 6 kr/l. VTI anser att en teknisk utveckling mot lätta och energisnåla fordon ska stimuleras för att minska koldioxidutsläppen och att bilar i miljöklass ] och 2 ska rnarknadsintroduceras.
CUF föreslår en svensk avvecklingsplan för fossila motorbränslen: år 2000 bör inga nya fossilbränsle—bilar få säljas; år 2010 inga nya 119 fossilbränsle-motorer (allt från gräsklippare till flygplan); och år 2025
inga fossila bränslen. Planen kräver, enligt CUF, en massiv satsning på Prop. 1993/94:111 biobränslen och nya energikällor. Bilaga 1.1
Lunds universitet föreslår utveckling av bränslecelldrivna fordon med väte som bränsle, vilket kunde medföras eller erhållas genom omvandling av metanol, som kan framställas ur bioenergi. SLU anser att avgifter och skatter på fossila bränslen är viktiga för att användningen av de miljövänliga biobränslena skall stimuleras. Botilda UNIFEM förordar att drivmedel från sockerbetor utvecklas.
Enligt Huddinge kommun planeras el—bilar och hybridfordon vara klara för serietillverkning år 1996 och då anser kommunen att en lagstiftning bör komma till stånd som tvingar fram dem på marknaden. Länsstyrelsen' i Älvsborgs län och VTI föreslår att hastighetsnivåerna för personbilar bör sänkas på vägarna genom hastighetsbegränsningar och/eller ökad hastighetsövervakning. Vidare föreslår länsstyrelsen snabbare utskrotning av äldre bilar genom höjd skrotningspremie, krav på införandet av teknik som minskar varmkömingstiden för personbilar, samt införande av systemet med miljöklassning av fordon.
VTI konstaterar att svenska raffinaderier saknar faciliteter för bl a alkylering, katalytisk krackning och avsvavling. VTI föreslår därför en plan för utbyggnad av svenska raffinaderiers kapacitet till storskalig produktion av miljö- och hälsomässigt optimal bensin.
2.e1 Energi Bland åtgärder i i-länder nämns i Agenda 21, kapitel 7, speciellt energihushållning och utvecklande av alternativa energikällor då sådant utvecklingsarbete kan komma u-länderna till godo i ett senare skede.
NUTEK bedömer att utsläppen från elproduktion kommer att öka - vid hög ekonomisk tillväxt blir ökningen troligen lcraftig. Verket menar därför att normer för maximal energianvändning bör prövas. Kungliga vetenskapsakademien anser att det sparande som framgångsrikt genomfördes efter energikrisen 1973 måste återupptas, liksom satsningen på alternativa energikällor. Akademien föreslår därför att en successiv övergång till energisnål teknik påskyndas genom satsningar inom det ekoteknologiska området via ekologisk-ekonomiska styrmedel. Sverige satsar för närvarande, även internationellt sett, små medel på forskning och utveckling om energi. Här krävs ökade resurser. Länsstyrelsen i Älvsborgs län föreslår bättre ekonomiskt stöd till utveckling och införande av förnyelsebara energikällor och att det bör underlättas för lokala producenter att distribuera energi till det regionala nätet. Lunds universitet menar att Sveriges möjligheter till förnybara energikällor främst ligger i bioenergi, vindkraft och solvärme. Elproduktionen i Sverige bör, enligt Skogsindustrierna, även i fortsättningen baseras på vattenkraft och kärnkraft. Vidare anser förbundet att Sverige bör verka för en ökad förbränning med energiutvinning av hushållens pappersför- packningar.
Biobränslen. Statens naturvårdsverk anser att lokal energiplanering bör inriktas på effektivare energianvändning och ökad användning av 120 biobränslen och biokraftvärme. Skogsägarna och Skogsindustrierna
framhåller också att det bör skapas bättre förutsättningar för att utnyttja Prop. 1993/94:111 biobränslen som energiråvara. SVEBIO anser att det är viktigt att Bilaga 1.1 bioenergi och naturgas får bära sina kapitalkostnader på kommersiella villkor för att inte en snedvridning av konkurrensen skall uppstå mellan olika bioenergialtemativ. Den kommunala planeringen kan då byggas på samhällsekonomiskt optimala bränsleval. Svenska Gasföreningen anser att det finns en risk för att gränsöverskridande internationella eller nationella energiförsörjningssystem (som tex pipelinesystem för gas) inte tas upp i arbetet med de lokala agendoma.
Huddinge kommun påpekar att största möjligheten för kommunen att styra utvecklingen mot mer miljövänligt energiutnyttjande ligger i att påverka bränslealtemaliven för fjärrvärme. Det är dock inte rimligt att kommunens ambitioner att minle COz-utsläppen enbart skall betalas av tjärrvärmekundema med högre taxor medan elvärmekundema, oljekunder m fl slipper kostnaderna för minskningen av utsläppen. Biobränslen måste vara ekonomiskt konkurrenskraftiga för att de skall få en bred användning. Det är staten som måste ändra förutsättningarna så att detta blir fallet, så länge biobränslena inte av egen kraft kan konkurrera med fossila bränslen eller billig el.
Energipriser. Värmeverksföreningen påpekar att fjärrvärme och kraftvärme kan utnyttja förnybara energiråvaror men att dessa energikäl- lor för närvarande är dyrare än andra. Insatser måste göras för att sänka kostnaderna för att använda de förnybara energiråvarorna så att dessa kan konkurrera med fossila bränslen på lika villkor med beaktan av miljöpå- verkan.
Folkpartiet liberalernas kvinnoförbund vill gynna en omställning av energisystemet och hushållning med energi genom ett prissättningssystem som tar hänsyn till marginalkostnadema för ny el. SVEBIO påpekar att de låga elpriserna i Sverige motverkar målet om energihushållning samtidigt som det rådande överskottet på elkraft leder till att elvärmen växer snabbare än andra elsektorer. Härigenom kommer också av- vecklingen av kämkraften att försvåras då omställning av energisystem är relativt kostsamt inom bostadssektom.
NUTEK menar att sänkta skatter för industrin kan minska incitamen— ten till energibesparingar. Skövde kommun menar att elpriserna fortfarande är så låga att direktverkande/vattenburen el oftast väljs istället för fjärrvärme eller andra alternativ. Liknande åsikt framförs av Örebro kommun.
Malå kommun påpekar att priset på el från kämkraft subventioneras i förhållande till el från vattenkraft. Glesbygdsmyndigheten påpekar att vid avregleringen av elmarknaden kommer Jokkmokk, som har egna kraftverk, troligen att få de högsta elpriserna i landet p g a en för låg konkurrens.
För att öka biobränslenas konkurrenskraft föreslår Statens natur- vårdsverk och Länsstyrelsen i Älvsborgs län att en koldioxidskatt införs för samtliga fossileldade elproduktionsanläggningar. Naturvårdsverket anser att skatten bör vara på 8 öre/kg och att den gradvis höjs. Luther- 121 hjälpen tillsammans med Kyrkornas U-f'orum och Ung Vänster
förordar att olje- och elskattema höjs kraftigt. Falkenbergs kommun Prop. 1993/94:111 anser att lagen om fast bränsleförbränning måste tillämpas mera strikt. Bilaga 1.1
Länsstyrelsen i Älvsborgs län föreslår att kraven på eldningsolja bör skärpas i Västsverige så att högst 0,1 % svavelinnehåll tillåts. Natur- skyddsföreningen menar att Sverige också bör införa samma ansvars- regler för sjötransporter av olja som USA, dvs obegränsat ansvar för redaren och krav på dubbla skrov för oljetankers som angör svensk hamn.
Kämkraji. De politiska beslut om att avveckla ärnkraften till år 2010 och att inte bygga ut vattenkraften ytterligare, anser Skogsindustrierna, måste starkt ifrågasättas i ett internationellt perspektiv. Ung Vänster och Kvinnor för Fred menar att kärnkraften måste avvecklas enligt folkomrösmingens utslag senast år 2010. Barsebäck bör stängas inom en snar framtid.
q2000 ifrågasätter om slutförvaring av radioaktivt avfall kan tillåtas på Östersjöns botten om försiktighetsprincipen skall tillämpas, såsom anges i Agenda 215 punkt 22.5.c om radioaktivt avfall. Kvinnor för Fred vill att importen av uran snarast skärs ned. Stöd till icke-fömyelsebara energiforrner bör successivt avvecklas och en mångdubbel satsning göras på alternativ energi. Det bör bli lättare för svenska konsumenter att börja använda förnyelsebara energikällor.
Gas. Svenska Gasföreningen anser att regering och riksdag bör inta en ny hållning till pipelinesystemet för naturgas och överväga hur staten skall främja tillkomsten av nya naturgasledningar i Sverige och i Norden.
q2000 anser att energiåtervinning ur organiskt avfall är ett måste. Hållbart odlade energigrödor bör främjas. Lunds universitet anser att utsläppen av metan från soptippar kan minskas och att gasen bör tas tillvara och användas för el- och/eller värmeproduktion. Regelsystemet för elsektom bör, enligt universitetet, ses över så att nyinvesteringar alltid utnyttjar möjligheter att använda förnybar energi.
Kol. Svenska Kolinstitutet understryker att 40% av världens elproduktion är kolbaserad och ökar stadigt. I Sverige har bl a rökgas- reningstekniker utvecklats under 80-talet. Sverige har möjlighet att genomföra insatser för att effektivisera kolanvändningen i andra länder vilket skulle ha mycket stor effekt på den globala miljön. Med svensk teknik skulle t ex Kinas kolförbrukning kunna reduceras med ungefär 25% eller ca 300 miljoner ton. För att kunna utveckla miljöanpassad teknik behövs svenska referensanläggningar.
Regleringar. Naturvårdsverket föreslår krav på bygglov vid installation av vedeldade villa pannor och möjlighet för kommuner att lämna generella föreskrifter för vedeldning i vissa bostadsområden. Tillkommande vedeldning bör regleras i detaljplaner och kommunala energiplaner. Vidare bör normer för elförbrukning i hushållsapparater införas. Länsstyrelsen i Älvsborgs län och Konsumentverket framför liknande synpunkter. Länsstyrelsen i Älvsborgs län föreslår dessutom att det på alla elapparater skall införas en obligatorisk energimärkning som visar apparatens elförbrukning.
Huddinge och Lunds kommuner anser att det för en minskning av 122 den individuella energiåtgången behövs en relativt hårdhänt styrning, tex
en reglering av hur stora ytor olika hushåll respektive arbetsplatser skall Prop. 1993/94:111 få disponera, eller införande av avgifter/skatter som motverkar alltför Bilaga 1.1 hög konsumtion av energi. Skogsindustrierna anser att det är fel att vid produktion av varor minska den mängd energi och råvara som används per enhet utan att samtidigt ställa detta i relation till kostnaderna.
Rådgivning. Malå kommun anser att informationen om bidrag till allmänheten för att minska elförbrukningen är bristfällig. Till exempel är det få människor som känner till möjligheten att söka bidrag för att installera solceller. Enköpings kommun tycker att det bör finnas en energirådgivare i varje kommun. SLU föreslår tydliga signaler och god rådgivning till producenter och användare av fossila bränslen om vilka villkor som gäller vid en övergång till bioenergi för att stimulera en marknadsutveckling i riktning mot inhemskt producerad bioenergi.
2.f) Försvar 1 Agenda 215 kapitel 20 om hanteringen av miljöfarligt avfall, framhålls att regeringarna bör försäkra sig om att även militära anläggningar följer gällande nationella miljökrav för hanteringen. I kapitel 33 anges att militära resurser bör omfördelas för att finansiera Agenda 21.
Överbefälhavaren tror inte att Försvarsmakten kan undvika viss miljöpåverkan och ser därför, i takt med att miljölagstiftningen skärps, en ökande risk att Försvarsmakten inte skall kunna lösa sina uppgifter. Det krävs därför balans mellan miljökrav och kravet att vara beredd på krig. Försvarsmakten bör, anser ÖB, få direktiv angående Agenda 21 endast från regeringen och beträffande miljötillsyn lägst från Länsstyrel- serna.
Miljöväm. Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet (IKFF) och Kvinnor för Fred föreslår en svensk handlingsplan om hur militära resurser kan användas för att skydda miljön, som en uppföljning till 1991 års FN-studie, och en plan för omställning av försvarsindustrin till civil produktion. Samarbete för Fred anser att ett miljövårds- regemente bör inrättas och att SNV och FOA gemensamt bör admini- strera en fond som med ett par miljarder till sitt förfogande under en treårsperiod för nuvarande rustningsindustri skall skapa alternativ sysselsättning med miljöriktig produktion.
Miljöskuld. Samarbete för Fred och Kvinnor för Fred anser att militären skall bära sina egna miljökostnader genom att moms införs på krigsmateriel, skatt utrnäts på militärt flygbränsle och miljöförstöring orsakad av militären saneras, så att det i försvarsbudgeten framgår vad säkerhetspolitiken kostar.
Miljöhänsyn. ÖB framhåller att en särskild Agenda 21 för Försvars- makten vore en fördel. Samarbete för Fred menar att Försvarets miljöberedning bör presentera vad kretsloppssystem innebär för totalförsvaret. ÖB bör ges i uppgift att i planeringen fram till 1988, enlighet med Rio— deklarationens princip 8, ersätta ohållbara konsumtions- mönster. Vidare bör, enligt Samarbete för Fred, försvarets dispens att 123 använda freoner genast dras in, strikta civila normer tillämpas för
kemikalieanvändning och ett internationellt institut för kemikaliesäkerhet Prop. 1993/942111 inrättas i Sverige med resurser från FOA. Bilaga 1.1
2.g) Forskning teknisk utveckling och utbildning I kapitel 35 i Agenda 21, om forskning för en hållbar utveckling,
framhålls att en uppgift för vetenskapen bör vara att tillhandahålla information som underlag för en bättre utformning av miljö— och utvecklingspolitik. För att uppfylla detta krav är det nödvändigt att länderna bedömer och vidtar behövliga åtgärder i syfte att öka den vetenskapliga insikten, förbättra den långsiktiga vetenskapliga kapaciteten och säkerställa att vetenskapen svarar mot de nämnda behoven.
Lutherhjälpen tillsammans med Kyrkornas U-forum varnar för en övertro 1 Agenda 21 på att forskning och information skall lösa alla världens problem. Kungliga vetenskapsakademien tror att Agenda 21 kan genomföras endast med hjälp av en engagerad och kunnig allmänhet och beskriver därför inforrnationsbehovet som det kanske mest angelägna problemet i strävan mot en hållbar utveckling. Dessutom måste miljöpo- litiken stå på fast vetenskaplig grund. Försiktighetsprincipen kräver, enligt akademien, t ex en utveckling av metoder för relativ riskbe— dömning som hjälp för beslutsfattare.
Även Naturvetenskapliga forskningsrådet ser högkvalitativ forskning som en grundförutsättning för tillämpning av försiktighetsprincipen, i synnerhet vid motstridande intressen nationer emellan. KTH menar att den attitydförändring som krävs i samhället förutsätter omfattande utbildning i "Rio-anda" av beslutsfattare, studenter och allmänhet. Statens institut för psykosocial miljömedicin och Byggforskningsrådet föreslår att staten främjar bättre kontakter på lokal och central nivå mellan forskare, beslutsfattare och allmänhet.
Tvärvetenskap. TFR menar att den forskning som berör Agenda 21 måste organiseras som ett långsiktigt projekt i konsortieforrn med aktiv medverkan av rådsorganen och internationella kontakter. SLU anser att utbildning på universitet och i skolan bör ge en helhetssyn på resurser, lönsamhet och energiflöden samt önskar att behovet av tvärvetenskapligt kunnande särskilt vid ökad biobränsleanvändning beaktas. SGU framhåller betydelsen av sektorsforskning för att Agenda 21 skall kunna förverkligas. Sektorsforskningen, i kontrast till universitets- och högskoleforskningen, inriktas mot relevanta problem, har en långsiktig struktur och är en garant för kontinuitet.
Forskningsrådsnämnden (FRN) anser att Rio—deklarationen spränger disciplinramen vilket ställer krav på kompletteringar av befintlig grundforskning med en betydande breddning och sektorsövergripande forskning i bärkraftighetsperspektiv. En lång rad instanser framhåller betydelsen av tvärvetenskapliga forskningsprogram och föreslår att grundforskningen bör ges incitament för helhetssyn och integration för att rätt belysa olika miljöfrågor.
Mi/jöcentra. Stockholms universitet betonar att existerande miljöcen- 124 tra vid flera universitet är nödvändiga för tvärvetenskapligt samarbete.
Lunds universitet föreslår ökat stöd till dessa miljövetenskapliga centra, Prop. 1993/94:111 som bör få en mer långsiktig och fast organisation. Dessutom föreslås Bilaga 1.1 vidgat forskningssamarbete med länder inom och utom Europa.
Fiskeriverket föreslår, i enlighet med Agenda 2ls punkt 17. 17g om integrerad kust- och havsskötsel, ett regionalt tvärvetenskapligt institut för Östersjön. Länsstyrelsen 1 Norrbottens län föreslår att Norrbotten skall bli ett svenskt centrum för miljöutvecklings- -insatser riktade mot norra Ishavet och Barentsregionen.
Forrkningsområden som anses vara viktiga är bl a analyser av utövandet av äganderätter i förhållande till ekologi (KVA), vidareutveck- ling av s k gröna räkenskaper (KVA) samt frågor om befolkningsut- veckling/fattigdom (HSFR) och livsstil (TFB).
Landstinget i Uppsala län hänvisar till forskningsområdena som nämns i kapitel 6 i Agenda 21 punkt 4lm) ii), som behandlar utveckling och genomförande av tvärvetenskaplig forskning om de kombinerade hälsoeffektema av exponering för multipla miljörisker, inklusive epidemiologiska undersökningar av långvarig exponering för låga föroreningsnivåer och användningen av biologiska markörer, och påpekar att det finns en rad etiska aspekter kring utnyttjandet av biologiska markörer (t.ex studier som syftar till att spåra upp individer i be- folkningen som är särskilt känsliga för vissa exponeringar) som ingående bör diskuteras av forskare, myndigheter och politiska beslutsfattare.
Enköpings kommun anser att det behövs mer forskning och in- formation om kostens betydelse för hälsan, orsakerna till och lindrande av allergier samt orsaken till ökningen av cancerfrekvensen hos personer födda på 1950—talet i förhållande till tidigare decennier. Universitetet i Linköping tycker att delmålen för läkarexamen bör kompletteras med ansvar för identifiering av såväl psykosociala som fysikaliska och biokemiska riskmiljöer. Vidare bör folkhälsofrågomas miljökomponenter mer explicit betonas. Universitetet anser också att miljökurser på engelska bör utvecklas och erbjudas utländska studenter.
Landstinget i Blekinge län påpekar att med den ökade invandringen i landet behövs forskning om ny metodik för alternativa sätt att nå ut till befolkningen i ett samhälle med mångkulturell sammansättning.
Väg- och Traäkinstitutet förordar forskning avseende metodik för attitydförändringar. SJFR föreslår en översyn av ekonomisk forskning för att uppmärksamma behövet av gränsområdet ekonomi-ekologi liksom socioekonomisk forskning. På liknande sätt föreslår q2000 en prioritering av effektiva metoder att använda ekonomiska styrmedel.
Jordbruksverket efterlyser resurser för kunskapsuppbyggnad om olika avrinningsområdens hydrologi. Byggforskningsrådet är oroligt för effekterna av att dess forskning kring grönytor nu överförs till SJFRs Trädgårdsforskning.
Glesbygdsmyndigheten anser att det behövs mer forskning om ungdomar och miljö. Länsstyrelsen i Norrbottens län föreslår att Luleå Högskolas satsningar på forskning och utbildning inom området geografiska informationssystem ges sådana ekonomiska möjligheter att satsningen kan permanentas samt att ekonomiskt stöd bör ges till 125 forskning inom gruvavfallsområdet. Luleå kommun bedömer att
Högskolan i Luleå bör kunna spela en stor roll för att lösa de speciella Prop. 1993/94:111 problem som orsakas av klimatet på Nordkalotten. Bilaga 1.1 HSB anser att särskilda medel bör tillskjutas för information, utbildning och utveckling av energihushållning samt marknadsintroduk- tion av ny teknik. Länsstyrelsen 1 Älvsborgs län anser att det bör ske en kraftigt ökad satsning på forskning och utveckling av bränslesnåla motorer, elmotorer, samt biobränslen. Denna forskning bör dock tidsmässigt samordnas med ökade krav på renare motorer m m. Vidare bör forskning kring olika kemikaliers miljöfarlighet prioriteras.
Naturvårdsverket anser att det behövs insatser för forskning och teknikutveckling i fråga om förnybara energislag samt förbättrade kunskaper om långlivade organiska ämnen. Karlstads kommun tycker att möjligheterna för att stödja byggandet av anläggningar för regenere- ring av olja bör utredas och föreslår att Naturvårdsverket ges i uppdrag att inventera, utvärdera samt sprida kunskaper om sådana metoder.
Folkkarnpanjen anser att regeringen bör låta utreda alternativ till KBS-metoden för slutförvaring av högaktivt kärnavfall. Dessa ut- redningar bör utföras av forskare och tekniker helt fria från anknytningar till kraftindustrin. Kravet att minimera de producerade avfallsmängdema skall beaktas när man utarbetar kämkraftsavvecklingsplanen. IVL föreslår en intensifiering av forskning och utveckling inom miljöövervak- ningsområdet, kretsloppsinriktad miljöteknik och systemförståelse vad gäller miljöfrågor (tätorts- och trafiksystem, miljökonsekvensbeskriv- ningar och miljörevision).
Forska/Tjänster: För att öka antalet forskarutbildade inom miljöområdet föreslår Universitetet i Linköping föreslår att krav på eller belöning av miljöinslag/miljöinriktning i avhandlingar skall prövas och att specialdes- tinerade doktorandtjänster införs. Chalmers tekniska högskola till— sammans med Göteborgs universitet anhåller om bl a en professur inom ämnesområdet atrnosfärvetenskap. SGU timer att energigeologi bör få större uppmärksamhet med en egen position på universitet och högskolor.
Särskilda utbildningsinsatser. Enligt Statens naturvårdsverk behövs mer information och utbildning för att höja det allmänna miljömedvetan- det. För att miljöaspekterna skall ges erfordeng tyngd i all utbildning bör det uppdras åt berörda myndigheter på skol- och högskoleområdet att utarbeta program för hur detta skall ske och att det årligen, i en särskild miljörapport, redovisas hur arbetet fortskrider. Folkhälsoinstitutet menar att Agenda 21 måste populariseras i olika produkter för användning i skolan, vid relevanta arbetsplatser och hos beslutsfattare. Innehållet bör spridas genom modern folkupplysning.
LO anser att skolor med yrkesinriktade utbildningar bör stimuleras att inom ramen för eller utöver den begränsade allmänna miljökunskap som beslutats, även lägga in yrkesspecifika miljökunskaper i kursplanerna. Vidare bör arbetsplatsanknuten miljöutbildning, såväl generell som yrkesspecifik, stimuleras. Branchvisa utbildningsprogram bör övervägas.
Folkbildningsrådet, KVA och Folkhälsointitutet understryker betydelsen av kunskap och folkbildning i det lokala miljöarbetet. Skolverket betonar vikten av fortbildning av yrkeslärare. 126
Miljöundervisning. Skolverket redogör för att i propositionerna En ny
läroplan (1992/932220 och 250) betonas miljöperspektivet och sambandet Prop. 1993/94:111 mellan miljö och teknik understryks. I de 16 nationella program som Bilaga 1.1 omfattar den gymnasiala utbildningen ingår naturkunskap som ett kärnämne med minst 30 klocktimmar. Ämnet rör ekologi, kretslopp, energifrågor, resursutnyttjande och konkreta lokala och globala miljöp- roblem. Därutöver finns redan idag skolor med rniljöprofil. Flera remissinstanser föreslår att en ekologisk grundsyn integreras i all utbildning.
Läroplaner. Konununförbundet anser att utbildnings-insatsema för en uthållig samhällsutveckling och en god miljö i skolan och på universiteten både i befintliga och planerade läroplaner är otillräckliga. Katrineholms kommun och Länsstyrelsen i Göteborg och Bohus län anser att delar av Rio-deklarationen och Agenda 21 skall arbetas in i skolans Eroplan. Motala kommun påpekar att även om läroplaner beslutas av staten så har kommunen ett ansvar för det praktiska resultatet. Läroplanen kan ges en lokal profilering.
Statens institut för psykosocial medicin tror att läroplaner behöver granskas för att bättre använda systemansatser i problemanalys och problemlösningar.
KdS-K vill att miljövård skall bli ett obligatoriskt ämne i skolan. Aktivering. q2000 anser att Agenda 21s kapitel 36 om utbildning är bra och väl genomtänkt, med möjlighet för västvärlden att nå målen inom ett par år. Nedskärningar i utbildning är oacceptabelt. Ungdomskampanjen vill se planer för hur miljö och utveckling skall integreras i alla ämnen i grundskola och gymnasium (Agenda 21, punkt 36.5.b). Det är också viktigt att skolan engagerar eleverna i lokala och regionala studier om en god miljö (punkt 36.5.e). q2000 menar att organisationer och forskare bör utnyttjas på ett organiserat sätt i undervisningen och att skolmiljön bör ge eleverna tillfällen att praktisera lösningar på miljö— och ut— vecklingsproblem.
Lunds universitet menar att miljöundervisningen bör påbörjas redan i förskolan. All kunskapsförmedling på området bör, enligt universitetet, innehålla förslag till handlingsstrategier som går ända ned till vad individen kan göra.
3. Internationellt miljösamarbete I Agenda 21 (kapitel 2) framhålls önskvärda förändringar som stater
bör arbeta för inom ramen för samarbete i GATT, UNCTAD och andra internationella fora; friare handel, bättre markndstillträde för u- landsprodukter samt resursöverföring och skuldlättnader för u-länder. I kapitel 34 framhålls vikten av att överföra miljöanpassad telmologi mellan och inom länder. Detta gäller särskilt till u-länder. I kapitel 38 och 39 har världens länder enats om att stärka samarbetet kring miljö och utveckling främst inom ramen för FN-systemet samt att utvärdera och främja effektiviteten i internationell miljörätt.
3 .a) Allmänna synpunkter
Statskontoret förordar en arbetsfördelning länder emellan i det in- 127 ternationella miljöarbetet, istället för att alla skall vara representerade
i alla sammanhang. Kemikaliearbetet ses som ett positivt exempel. Prop. 1993/94:111 Skogsstyrelsen betraktar Rio-deklarationens princip (2) om suveränitet Bilaga 1.1 under ansvar som svår att förverkliga specith för de i—länder som enträget försöker att påtvinga u-länderna sina egna uppfattningar om hållbar utveckling samtidigt som de finner det svårt och smärtsamt att minska sina gränsöverskridande luftföroreningar, hitta säkra energisys- tem och finna vägar till ett kretsloppssamhälle så att de inte skadar andra länders miljö.
Sveriges ansvar: Statens naturvårdsverk betonar att det måste finnas utrymme för både internationellt samordnande åtgärder om regelsystem och för enskilda länder att gå före och agera relativt fritt för att flytta miljövårdens positioner framåt. Väg— och Trafikinstitutet menar att solidaritet påkallar en avsevärd effektivisering av i-ländernas trans- portsystem för att hejda energi- och råvarukonsumtionen. Miljöförbun- det menar att varje människa på jorden har samma rätt att ta i anspråk resurser, varpå man definierar de tre viktigaste områdena för i-länderna att åtgärda: kretsloppsproduktion; mindre köttkonsumtion; och mindre bil- och Hygtrafik.
Lutherhjälpen/U-forum förespråkar klara svenska ställningstaganden för de fattigaste länderna och en ödmjuk inställning istället för en teknikoptirnistisk linje. Lunds universitet framhåller att Sverige avsevärt måste förstärka sin personella och finansiella kapacitet för det in- ternationella arbetet med att genomföra Agenda 21. NUTEK anser att resurser bör satsas där man får mesta möjliga utdelning per satsad krona för miljön. Uppsala universitet menar att nationell suveränitet måste balanseras med internationella ”maktmedel". ÖB föreslår att internatio- nellt miljösamarbete lcring kartläggning av och sanering efter militär verksamhet bör initieras med kostnadstäckning utanför försvarets ordinarie budget.
3.b) EG/EU Statens naturvårdsverk påpekar att en betydande del av den storskaliga belastningen på svensk miljö härrör från länderna i EG/EFfA-området. De miljöregler som berör den fria handeln kommer i allt större utsträckning att bli gemensamma inom detta område. Naturvårdsverket anser därför att det är rationellt ur svensk miljöpolitisk synvinkel att lägga stor vikt vid EG/EFTA-ländema och relevanta EG-institutioner liksom på de internationella konventionerna i det fortsatta miljösamarbetet. Vidare anser verket att Sverige måste verka för att miljöaspekterna får tillräcklig tyngd vid avvägningen mellan frihandel och miljö inom EG.
Vid ett eventuth inträde i EG anser länsstyrelsen i Malmöhus län att möjligheterna för Sverige att driva en miljöpolitik i överensstämmelse med Agenda 21 är beroende av att man lyckas få till stånd en sådan miljöpolitik även i EG. Länsstyrelsen i Älvsborgs län anser att i förhandlingarna om EES- avtalet och eventuell anslutning till EG är det 123 viktigt att Sverige arbetar för att substitutionsprincipen skall ligga fast.
NUTEK föreslår att Sverige som medlem i EG bör arbeta för avveckling Prop. 1993/94:111 av handelshindren gentemot Tredje världen. Bilaga 1.1
Naturskyddsföreningen vill att Sverige i förhandlingarna med EG värnar om en självständig miljöpolitik och ser till att fyra nya "friheter" garanteras inom EES/EG: fri information; fri utveckling av miljöskydd; fri utveckling av ett uthålligt, miljöanpassat jord- och skogsbruk; samt fri internationell miljö- och biståndspolitik.
Infomation. NaturskyddsRireningen framhåller att ofi'entlighetsprin- cipen, remissförfarandet och öppenheten i beslutsprocessen skall bevaras. Den svenska regeringen bör oEentliggöra utkast och beslutsunderlag, liksom sina ställningstaganden samt ge miljörörelsen insyn och observa- törsstatus i beredande organ. EG bör ha en generell miljöklausul som stadgar att integrationsåtgärder skall miljökonsekvensbedömas och alla miljödirektiv bör vara rrrinimidirektiv som föregås av remissförfarande i Sverige.
Utveckling av miljöskydd. Naturskyddsföreningen framhåller att EFTA-ländemas undantag i EES-avtalet för miljökrav på bl a kemikalier, bilavgaser och avfall antingen måste bli EG-regler eller permanentas som undantag i EG. Sverige får inte backa på kravet att vid medlemskap i EG behålla reglerna för svavel i bränslen, liksom substitutionsprincipen, försiktighetsregeln och producentansvaret, som är centrala bl a i kemikalielagstiftningen. Sverige måste få rätt att bibehålla och skärpa existerande bilavgasregler samt att fritt utveckla och införa miljöklass- ningssystem, bl a för motorfordon och dieseloljor. Sverige skall kunna avstå från import och förbjuda export av miljöfarligt avfall och kämav- fall. Sverige måste också kunna behålla sina miljöavgifter och -skatter samt införa nya sådana.
Naturskyddsföreningen anser vidare att Sverige måste ha rätt att kompensera jordbruket för försvårande klimatförhållanden, höga krav på djurens miljö och hälsa samt miljö- och naturvårdsåtaganden inom jordbruket. Miljöskatter och -avgifter som försämrar lönsamheten i jordbruket skall kunna återföras till näringen och avgifter på kväve och kadmium skall kunna höjas. För att bevara biomångfalden och bekosta reservat måste avgifter kunna tas ut från skogsnäringen samt undantag göras från EGs beskogningspolitik.
Miljö- och biståndspolitik. Sverige skall behålla rätten till självständig internationell miljö-, bistånds- och solidaritetspolitik. EG får inte, påpekar Naturskyddsföreningen, ha tullar som diskriminerar u-länder. Lutherhjälpen tillsammans med Kyrkornas U-forum anser att svenskt bistånd skall skötas från Sverige, även vid ett eventuellt medlemskap i EG. Ung Vänster anser inte att hållbar utveckling är förenligt med medlemskap i EG/EU.
3.0) FN-systemet . För att på global nivå kunna förverkliga den hållbara utveckling som
anges 1 Agenda 21 krävs, enligt Statens naturvårdsverk, att de rika länderna och utvecklingsländema tillsammans snabbt enas om en realistisk modell för hur det i praktiken skall gå till. Naturvårdsverket 129 anser att Sverige bör fortsätta att driva miljöfrågorna i viktiga in-
ternationella sektororgan, t ex FNs organisationer för sjöfart (IMO) Prop. 1993/94:111 och luftfart (ICAO). Fiskeriverket anser att FNs fackorgan bör få en Bilaga 1.1 mycket större roll i UNCED-uppföljningen.
q2000 menar att Sverige bör verka för att FN samordnar utbildning i upprättandet av nationella integrerade miljö- och ekonomiredovisningar. q2000 föreslår också att Kommunförbundet aktivt skall medverka till internationella samråd mellan berörda FN-organ m ti om de bästa formerna för stöd till u-länders arbete med lokala Agenda 21 (punkt 28.4).
Nya bindande avtal. Svenska FN-förbundet föreslår att regeringen undersöker möjligheten att skapa ett forum inom FNs ram där för- handlingar kan leda till ett bindande generellt avtal på miljö- och utvecklingsområdet. Agenda 21 skulle, enligt FN-förbundet, därmed ges den funktion av processdokument som avsågs genom att utgöra underlag för ett sådant förhandlingsforum. Förbundet betonar att ekonomiska, sociala och ekologiska intressen bör mötas i sådana förhandlingar, så att parterna får möjlighet att utöva en form av byteshandel ("issue-trade").
Även Industriförbundet anser att det internationella miljöarbetet måste stärkas och - till skillnad från Agenda 21 - inriktas på bindande överenskommelser länderna emellan, i likhet med de som utarbetades för reduktion av CFC i det 5 k Montreal protokollet. Framgången i den internationella CFC-reduktionen borde sporra till vidare arbeten i denna anda.
Konventionen Lunds universitet betonar vikten av att Sverige driver på det internationella miljöarbetet via FN och konventionerna om biomångfald och klimat så att normerna på dessa områden skärps. Lutherhjälpen tillsammans med Kyrkornas U-forum anser inte att USAs tolkning av bio-konventionen skall accepteras av Sverige. q2000 hävdar att Sverige är lämpat att leda den internationella utvecklingen av säkerhetsprinciper kring bioteknik.
q2000 bedömer att Skogsprincipema i vissa avseenden är lika svaga som Världsbankens skogspolicy vars projekt delvis bidragit till till- bakagång i återväxten av skog. q2000 vill därför att förhandlingar om en skogskonvention bör inledas mycket snart med följande mål: stoppa avskogningen; skydda existerande naturskog; ta itu med orsakerna till skogsskövlingen; garantera ursprungsfolkens rätt; och öka den in- ternationella finansieringen för att förverkliga målen.
Även Svenska Samernas Riksförbund anser att Sverige bör verka för en konvention rörande skogar. Skogsstyrelsen föreslår utökat svenskt änansiellt och personth stöd till FAO och andra internationella skogsorganisationer. Även FAO-kommittén menar att FAOs regionala skogskommissioner bör stärkas så att de kan stödja nationella an- strängningar att genomföra Skogsprincipema samt förbereda CSDs tematiska diskussion 1995 av bl a skogsfrågor.
Luft. Naturvårdsverket anser att Sverige skall arbeta för ett avtal om metaller i luftkonventionen. Naturvårdsverket och länsstyrelsen i Älvsborgs län anser att det behövs väsentligt skärpta internationella avtal 130 för utsläpp av svavel, kväveoxider och flyktiga organiska ämnen och att
det krävs internationell samverkan för att begränsa ammoniakutsläppen. Prop. 1993/94:111
Länsstyrelsen anser vidare att regeringen bör verka för internationth Bilaga l-.l bindande överenkommelser för att minska svavelutsläppen från sjöfarten. Arbetet inom ramen för det 5 k begränsningsuppdraget bör breddas och intensifieras - i första hand med andra europeiska länder. Sverige bör inta en ledande roll i detta arbete och avvecklingsmål bör fastställas för fler miljöfarliga ämnen. Skogsägarnas Riksförbund och Folkkampanjen anser att regeringen bör verka för internationell lagstiftning när det gäller gränsöverskridande luftföroreningar. Bjuvs kommun efterlyser också en förbättring inom det ormådet, med hänvisning till Rio-deklarationens princip 2 om att stater ska "tillse att verksamheter inom deras egen jurisdiktion eller kontroll inte förorsaker skada på andra länders miljö".
Vatten. Naturvårdsverket föreslår att Sverige skall arbeta för en prioritering bland de mål som har satts för närsalter, organiska miljögif- ter och metaller i havskonventionema. Naturvetenskapliga forsknings- rådet anser att Sverige skall stödja förslaget från UN Committee on Natural Resources att en global vattenkonvention utarbetas.
SGU anser att skydd av Östersjön och Västerhavet kräver samordning mellan ICES, HELCOM, PAROSKOM och berörda FN—organ. Lunds universitet menar att Sverige bör verka för en begränsning och internationell kontroll av exploateringen av mangan på djuphavens botten för att förhindra ökad tillförsel av tungmetaller till biosfären.
Fiskeriverket föreslår att Sverige, med ansvaret förlagt till Fiskeriver- ket, i samverkan med FAO skall ta initiativ till ett internationellt expertrnöte om riktlinjer för fiske i situationer då tillräcklig information saknas om beståndens möjliga avkastning. Verket menar att regionala fiskerikommissioner för högsjöfisket måste skapas eller stärkas inom ramen för UNCLOS, samt föreslår att Sverige kräver att alla i fisket intresserade får både möjlighet och skyldighet att delta i detta regionala arbete. Verket uppmärksammar också Agenda 21s förslag om en internationell mekanism för att finansiera byggandet av reningsan— läggningar för avloppsvatten.
Kemikalier. Kemikalieinspektionen har haft ett möte med ett antal utvecklingsländer där det framkom att det råder en skriande brist på adekvat information om kemikalier och att relevant information som finns inte når rätt mottagare. Stora ansträngningar behöver därför göras inom FNs organisation för att bättre koordinera spridningen av information. Naturvårdsverket framhåller behovet av skärpningar i det intemationalla samarbetet kring kvicksilver, kadmium och bly. Vidare krävs ytterligare åtgärder för att minska spridningen av långlivade organiska ämnen samt insatser för att förbättra kunskapen om dem.
Kärnkraft. Folkkampanjen förespråkar att Sveriges regering skall verka för att energifrågor åter tas upp i FN i syfte att avskaffa kämener- gin, minska bruket av fossila bränslen samt stödja energieffektivisering och förnybar energi. IAEA bör omvandlas till en institution som enbart sysslar med kontroll av kärnenergi i dess båda former och verkar för en snabb avveckling. Vidare anser föreningen att
- Sverige skall ta initiativ till att IAEA-avtalet och NPT-avtalet 131 omarbetas så att förpliktelsen att sprida kärnenergi tas bort och ersättes
med föreskrifter om ömsesidig förpliktelse att avveckla alla former av Prop. 1993/94:11]
kärnenergi. Bilaga 1.1
- regeringen bör verka för att innehavare av kärnkraftverk ålägges ett strikt ansvar utan begränsningar för skador - inom eller utom landet —
förorsakade av reaktorhaverier. — det behövs en konvention som förbjuder all användning av kämkiaft—
drivna eller kämkraftbestyckade fartyg i Östersjön och Kattegatt/- Skagerack.
- regeringen skall verka internationth för att all uranbrytning och annan kärnteknisk verksamhet avbryts. Kämvapenmaktema måste av det internationella samfundet tvingas att avveckla sina förstörelseva— pen. - regeringen skall verka internationth för att vapenforskning,
vapenproduktion och forskning kring kärnenergi avvecklas. Sverige
bör vara berett att vara ledande inom området. Militär och miljö. Samarbete för Fred anser att Sverige vid UNEPs artonde styrelsemöte bör föreslå att militärt radioaktivt avfall skall hanteras enligt strikta miljönorrner och ställas under internationell kontroll. Vidare bör Sverige verka för ett internationellt förbud mot produktion, innehav och användning av kärnvapen samt för att säkerhets- rådet genom egna kommissioner och konsulter får större resurser för förebyggande diplomati och konfliktlösning. Rymdstyrelsen framhåller möjligheten att t ex inom FNs ram upprätta ett övervaknings- och verifikationssystem för tidig upptäckt av olika krisområden.
Befolkning och samhällsgrupper. Kungliga vetenskaps-akademien menar bestämt att befolkningsfrågor i framtiden måste få avsevärt större tyngd i det internationella miljösamarbetet än vad som antyds i Agenda 21, med en kraftfull insats från svensk sida när Kairo—konferensens resultat finns tillgängligt. Akademien föreslår vidare att Sverige tar initiativ till en internationell expertgrupp för biomångfald, liknande klimatpanelen lPCC. Lunds universitet anser att fattiga människors migration bör styras så att överbefolkning i redan folkrika och fattiga städer och regioner undviks.
Folkhälsoinstitutet anser att Sverige bör intensifiera sitt internationella engagemang för att stärka kvinnors roll i beslutsprocessema, rätten att bestämma över sina egna liv och insatser för reproduktiv hälsa. Svenska FN-förbundet vill att regeringen tillsammans med akademiska in- stitutioner och lokala kvinnliga forskare i enlighet med Agenda 215 kapitel 24 om kvinnor bör analysera och sprida information om:
— kvinnors kunskaper om och erfarenheter av namrresurshållning; — effekterna på kvinnor av strukturanpassningsprogram; - effektema på kvinnor av miljöförstöring, särskilt torka, giftiga
kemikalier och väpnade konflikter; - sambandet mellan könen relaterat till miljö— och utvecklingsfrågor;
- inberäkningar av värdet av obetalt arbete; samt - miljöanpassad teknologi. FN-förbundet föreslår också en utredning om hur det multilaterala biståndet via FN har påverkat den sociala och ekonomiska klyftan mellan 132
kvinnor och män.
Rädda Barnen föreslår att Sverige skall ta initiativ till att en särskild Prop. 1993/94:111 plan och strategi upprättas för att försäkra att barns särskilda behov ges Bilaga 1.1 hög prioritet vid genomförandet av Rio-konferensens beslut nationellt och internationellt. Härvid bör göras en sammanvägning av de åtaganden som gjorts i Rio-deklarationen, Agenda 21, Bamtoppmötet och FNs kon- vention om barns rätt. I uppföljningen av dessa åtaganden bör frivilligor- ganisationemas särskilda kompetens och erfarenhet tillvaratas.
Landsrådet för Sveriges Ungdomsorganisationer (LSU) saknar en fungerande enhet inom FN som tar sig an ungdomar och föreslår svenska insatser för att ge FN samordningsresurser för ungdomsorganisationer. q2000 anser att ungdomar bör vara representerade i samtliga FN- förhandlingar, vilket skulle ge nya perspektiv åt verksamheten. UNICEF, UNESCO, UNDP och NGOs bör, enligt q2000, utveckla stödprogram för att engagera ungdomar och barn i miljö— och utvecklingsfrågor, t ex genom ett bamtoppmöte. Folkbildningsförbundet vill att UNESCO och andra FN—organ ska ge ökat stöd åt NGOs inom miljöområdet.
TCO och LO anser att det är angeläget att länder som Sverige upprätthåller och fullföljer ILOs konventioner för att öka deras slagkraft och skapa tryck gentemot de länder där fackliga rättigheter i dag kränks.
q2000 och Svenska Samernas Riksförbund föreslår att Sverige skall ratificera ILO—konvention 169/1989 om urbefolkningar. Förbundet vill också att Sverige skall ta initiativ till att internationella organisationer inför årliga möten och administrativa förfaranden som säkerställer att urbefolkningarnas synpunkter inarbetas i nationell politik.
3.d) Globala miljöfonden, GEF, Världsbanken och IMF
BITS har ett växande samarbete med Världsbanken kring bl a miljöex- pertis och avser att stärka samarbetet vad gäller u-krediter och insatser på miljöområdet. Lutherhjälpen tillsammans med Kyrkornas U- forum menar att Bretton Woods-institutionema måste reformeras och
demokratiseras.
Skuldfrågan. Folkkampartien anser att Sverige bör bidra till lättandet av u-ländemas skuldbörda, dels genom avskrivningar för egen del, dels genom initiativ i internationella sammanhang. IKFF, CUF och Ung Vänster kräver fullständig avskrivning av u-ländemas skulder och Lutherhjälpen tillsammans med Kyrkornas U-forum hävdar att även multilaterala skulder bör kunna omförhandlas. q2000 föreslår att Sverige skall ta initiativ som gör att fattiga länders skulder senast år 2000 har reducerats så mycket att de inte längre hindrar en hållbar utveckling. Skulder kan bl a bytas mot utbildning (swaps). Vidare föreslås en internationell fond som kan köpa upp u-ländemas skulder.
Lutherhjälpen/Kyrkornas U-Forum vill att regeringen bjuder in folkrörelse—representanter från u-länder till ett planerat skuldkrissemina- rium år 1994 och verkar för en internationell konferens med alla berörda parter angående det finansiella systemet.
Flera remissinstanser anser att program för strukturanpassning ökar fattigdomen och sätter miljön i andra hand. Lutherhjälpen/U-forum och 133 q2000 föreslår att varje program skall bedömas från social- och
miljökonsekvenssynpunkt så att programmen kommer att gynna ett Prop. 1993/94:111 hållbart utnyttjande av mänskliga resurser och minskar miljöskulden. Bilaga 1.1 Kyrkorna betonar specith behovet av att studera strukturanpassnings- programmens effekter på flickor och kvinnor i form av minskad arbetsbörda och ökat inflytande i samhällsplaneringen.
GEF Ung Vänster anser att svenskt miljöbistånd bör slussas via andra vägar än GEF, så att u-länder får huvudinllytande över pengarna. IKFF menar att GEF bör göras själständigt gentemot Världsbanken och att Sverige skall kräva miljöansvar av Världsbanken. q2000 framhåller att Sverige bör kräva att centrala dokument hos Bretton Woods-institutioner- na i enlighet med Rio—deklarationen (princip 10) offentliggörs.
3.e) Handel, GATT och OECD—samarbete
Kommerskollegium anser att det är för tidigt att föra in Agenda 215 detaljerade sektorsrelaterade frågor i GATTs arbetsgrupper om miljörelaterade handelsfrågor. Svenska beslut bör vänta tills pågående förhandlingar i GATT, OECD och UNCTAD avslutats. Statens naturvårdsverk menar att Sverige bör vara aktivt i det arbete inom OECD och GATT som syftar till att ge miljöaspekter ökad tyngd vid handelspolitiskt beslutsfattande och att det måste finnas öppningar för enskilda länder eller grupper av länder att via miljöskatter, miljöklass- ning, miljömärkning, producentansvar och liknande styrmedel gynna miljövänliga alternativ.
Frihandel. Sveriges Jordägarförbund anser att Sverige i vissa viktiga fall måste förbehålla sig rätten att bestämma om sin egen miljöpolitik även om det medför störningar för den internationella handeln. Vidare kan det behövas ytterligare åtgärder för att svenskar i verksamheter på områden utanför nationell jurisdiktion skall respektera samma regler som gäller inom Sverige.
Industriförbundet påpekar att det framgår av princip 16 i Rio- deklarationen, som behandlar principen att förorenaren skall betala, att tillämpningen "skall ske på ett sådant sätt att det inte medför störningar i den internationella handeln och investeringama'. Förbundet menar att om inte sådana störningar beaktas, då globala miljöproblem skall lösas, är det stor risk att introduktionen av nationella miljöavgifter medför att den nationella ekonomiska tillväxten minskar och att de globala miljöp- roblemen inte löses - de bara förflyttas geografiskt.
Skogsindustrierna anser att det på skogsområdet finns flera exempel på hur åtgärder vidtas i andra europeiska länder under åberopande av att de skyddar miljön, men där effektema är klart handelshindrande och konkurrenssnedvridande genom att det gynnar den inhemska industrin, styr råvarurvalet och produktionsprocessen eller frångår marknadslös- ningar. Skogsstyrelsen framhåller att även Sverige med anledning av andra länders förberedelser för importbegränsande åtgärder mot "icke uthålliga skogsbruk" måste ta ställning till frågan om certifikat på skogsprodukter. Skogsstyrelsen menar att den uppfostrande tanken i att begränsa importen är god men bedömer att vissa u-länder och länder i 134 östra Europa saknar kapacitet att garantera ett uthålligt skogsbruk på
många år ännu, vilket gör att åtgärderna riskerar att bli godtyckliga i Prop. 1993/94:111 strid med Rio-deklarationens paragraf (14) om gränsöverskridande Bilaga l.l miljöförstöring. Vidare framhåller Skogsstyrelsen att internationella överenskommelser om åtgärder i de länder som skadar våra skogar med luftburna försurningspartiklar är nödvändiga.
Ung Vänster anser att i-länderna måste avveckla protektionismen mot u-länder, med undantag för att alla länder måste få skydda egen mer miljöanpassad produktion. Folkkampanjen föreslår att Sverige bör verka för att handeln med resurskrävande och miljöskadliga varor minskar samtidigt som orättvisa handelshinder som drabbar u-länderna avskaffas. Lantbrukarnas riksförbund anser att västvärlden måste sluta tära på utvecklingsländemas resurser genom import av billigt foder, dumpning av miljöfarligt avfall eller export av i västvärlden förbjudna kemikalier. CUF föreslår att Sverige upprättar långsiktiga handelsavtal med u-Ender.
Nordiska Afrikainstitutet framhåller att sambandet mellan ökad handel och skydd av miljön är problematiskt och ifrågasätter därför den ensidiga satsning på frihandel som förespråkas i Agenda 215 kapitel 3 om att påskynda hållbar utveckling i u-länderna. Vidare ifrågasätter institutet att en friare marknad i u-länder skulle ge ökade inkomster där, mot bakgrund av de sjunkande priserna på produkter som utsätts för konkunens på världsmarknaden.
Karlstads och Sundsvalls kommun påpekar att enligt Agenda 21 skall småskalig, lokal produktion gynnas, samtidigt som den internationella, fria handeln skall öka vilket är motsägelsefullt. Det änns en intressekon- flikt mellan den storskaliga produktionen för en stor och fri exporthandel och den lilla produktionen för den lokala marknaden. Dessutom kräver ökad internationell handel mer transporter vilket inte heller stämmer överens med övriga intentioner i Agenda 21.
GATII Naturskyddsföreningen menar att GATT-avtalet måste utgå ifrån försiktighetsprincipen och PPP och erkänna att miljökostnader som inte intemaliserats utgör en otillåten subvention. I avvaktan på full intemalisering kan kompensation till länder som ställer högre miljökrav än genomsnittet ges t ex i form av miljömoms på såväl inhemska som importerade miljöstörande produkter eller i form av irnporttullar i förhållande till i vilken grad kostnader för miljö— och naturresursut- nyttjande inkorporerats i produktens pris. Inkomsterna härav föreslås bli överförda till GEF för att motverka missbruk av kompensationsrätten i protektionistiska syften.
Stater skall, enligt föreningen, ha rätt att vidta handelsrestriktiva åtgärder av miljöskäl, förutsatt att åtgärderna uppfyller de krav som rimligen kan ställas vad gäller förebyggande av dolda handelshinder. Åtgärder vad gäller varor eller produktionsmetoder som sker i enlighet med internationella miljökonventioner får inte ses som tekniska handels- hinder. Prövningen i GATT av om en handelsrestriktiv miljöåtgärd är befogad måste ske enligt en mer demokratisk och öppen konfliktlösnings— modell än hittills. Bevisbördan måste ligga hos den som anser sig förfördelad.
Svensk handel. q2000 anser att import av ekologiskt framställda 135 grönsaker, frukter och kläder bör ges stöd. Botilda UNIFEM föreslår
import av sockerrörsbensin från u-länder. KdS-K vill kraftigt begränsa Prop. 1993/94:111 importen av äskmjöl och annat proteinfoder. Bilaga 1.1 Kvinnor för Fred anser att såväl import som export av radioaktivt avfall bör stoppas av riksdagen och att Sverige verkar för en internatio- nell lagstifning mot handel med radioaktivt avfall. Tillsammans med [KFF föreslås stopp för svensk vapenexport. Samarbete för Fred anser att vapenhandel bör beskattas internationellt. OECD. Kemikalieinspektionen anser att det behövs en stark koppling mellan begränsningsarbete på kemikalieområdet och bistånd för att de åtgärder som OECD-ländema beslutar om inte skall få negativa effekter
på utvecklingsländema.
Internationella standards. NUTEK menar att en större grupp i—länder måste agera gemensamt mot de globala miljöproblemen för att kost- nadseffektiva lösningar ska nås. Konkurrensverket tror att ett globalt regelsystem för miljöskydd skulle öka möjligheterna till konkurrens på lika villkor mellan företag i olika länder. Lunds universitet anser att internationella standards för olika produkters energieä'ektivitet bör utvecklas och antas.
Ung Vänster menar att åtgärder måste riktas mot de transnationella företagens aggressiva marknadsföring och ställa företagen under demokratisk kontroll. Priset på tobak, kaffe och bomull borde höjas så att större arealer kan användas för livsmedelsproduktion.
Konsumentverket anser att Sverige bör agera internationellt för att genomdriva fungerande normer för innehållsdeklaration för varor och saklig miljöinformation från producenterna, fastställa obligatoriska normer för bränsleförbrukning och utsläpp från fordon, samt för att sprida systemet med bränsledeklaration.
Uppsala universitet vill att fri internationell rörelse av forskare och lärare skall uppmuntras.
Patentrdtter. Patent- och registreringsverket (PRV) motsätter sig varje ensidig nationell reglering i syfte att försämra industriellt rättsskydd och menar att multilaterala överenskommelser inom GATT om irnmateri- alrättsligt skydd av olika ensamrätter istället kan tillgodose u-länders behov genom särlösningar. Multilaterala regelverk bör också begränsa tvångslicensiering av immaterialrättigheter, så att tvång utöver den svenska patentlagens 43-50 åå motverkas. Kommersiella kanaler bör vara viktigast för tekniköverföring, enligt PRV, som föreslår att staten ska ge incitament för den privata sektorn att bidra till teknisk utveckling på icke- kommersiella villkor.
PRV välkomnar regionalt informationsutbyte men vänder sig mot regional samordning av teknikinformation, som man menar bäst sköts av nationella patentverk. (PRV påpekar också att "patent oflices" felaktigt har översatts till "patentbyråer" istället för "patentmyndigheter".) Lutherhjälpen tillsammans med Kyrkornas U-forum vill att Sverige i den europeiska patenträttsorganisationen verkar för att bioteknik inte faller under det gängse patentförfarandet.
lg) Bistånd Kvinnor för Fred föreslår att biståndet åter skall nå 1% av BNP, medan Ung Vänster föreslår en höjning till minst 2% och vill 136 att bistånd skall vara obundet. Samarbete för Fred föreslår att biståndet
skall höjas till mottagarländer som sänker sina militärutgifter. Prop. 1993/941111
Biståndets inriktning. Lunds universitet föreslår att äer länder än de Bilaga 1.1 traditionella skall få svenskt bistånd och att miljö- och befolkningsfrågor tydligare skall inkluderas. Universitetet betonar behovet av lokala nätverk i genomförandet av biståndsprojekt samt värdet av breda utvärderingar av projekten. BI'IS pekar på att kunnande änns i Sverige om energi, industri, skog, gruvor och vattenrening, vilket talar för att svenskt bistånd bör koncentreras till dessa områden. Kombinationer av olika instrument, t ex studier, investeringar och krediter, kan användas för att bättre integrera miljöfrågorna i utvecklingssamarbetet.
Statens institut för psykosocial miljömedicin föreslår att BITS och SAREC skall ge högre prioritet åt systemansatser kring fattigdom, ohälsa och miljöförstöring i problemanalys och utvecklingshjälp och därvid beakta vad som motiverar konstruktiva respektive destruktiva beteenden. Styrelsen för Internationth Näringslivsbistånd (SwedeCorp) ser som sin uppgift att vara en inspiratör som skall få näringslivet i u-länder och Östeuropa att självt inse fördelarna med att införa förbättringar inom området industriell miljövård.
Biståndets former. HSB och IKFF anser att en större del av SIDAs bistånd bör kanaliseras via frivilligorganisationema. Skövde kommun och Kommunförbundet anser att kommunallagen bör ändras så att komunema kan utnyttjas betydligt mer aktivt och genomtänkt än hittills i det svenska biståndet både till Östeuropa och utvecklingsländema. Landstinget i Värmlands län påpekar att det är väsentligt att de praktiska erfarenheter som änns på regional och lokal nivå tillvaratas i biståndsarbete för kunskapsöverföring till regioner i andra länder.
Kunskapsöverjöring. Patent- och registreringsverket (PRV) bedömer att rättvis nyttofördelning mellan de som tillhandahåller resurser och de som exploaterar dem kräver utbildning och kompetensförstärkning i u- länder. FRN tycker att andelen av forskningsmedel under biståndsramen bör förstärkas och efterlyser en plan för hur forskningen skall tas tillvara i biståndet. I samma anda föreslår SNIHI en utredning till stöd till en effektivare och mer kompetent kunskapsöverföring till u-länderna. HSFR anser att större hänsyn än hittills bör tas till det kulturella sammanhanget när ny teknik skall tillämpas i u—länder, en hänsyn som ger uppgifter till antropologisk forskning.
Rymdstyrelsen vill att kurser om användning av fjärranalysteknik skall erbjudas planerare och beslutsfattare i u—länder. Enligt Lantmäteriverket är det nödvändigt att det med alla tillgängliga politiska och formella medel skapas bättre förutsättningar för Överföring av inforrnationsteknolo- gi genom att t ex sänka licenskostnadema för resurssvaga parter eller genom bidrag via biståndspengar.
Kungliga vetenskapsakademien betonar i-ländemas ansvar för att u- ländema blir delaktiga av utbildning. Folkbildningsförbundet föreslår ökat SIDA-bidrag till International Council for Adult Educations internationella miljönätverk. Nordiska Afrikainstitutet menar att för att de "nationella rådfrågningsprocesser", som kapitel 28 i Agenda 21 föreskriver, skall kunna genomföras i starkt stratiäerade samhällen bör 137 grundlig forskning om kontrollen av lokala resurser stödjas. q2000 vill
dessutom att bistånd skall användas för att stärka u-ländernas för- Prop. 1993/94:111 handlingskapacitet i samband med skuldavskrivningar och reformpro— Bilaga 1.1 gram.
Stockholm Environment Institute anser att Sverige har goda kunskaper att bistå med i internationella sammanhang. Institutet har utvecklat metoder för att uppskatta emission av växthusgaser och har expertis inom markanvändning och produktion i torra landområden. Vidare har institutet etablerat en internationell kommission för bioteknisk rådgivning (Biotechnology Advisory Commission) som kommer att utveckla arbetet med bevarande och hållbar användning av genetiska resurser.
'lizkniköverfön'ng. NUTEK hävdar att telmiköverföring måste ske i mycket nära samverkan med mottagarländerna, t ex genom att Sverige bidrar till lokala kompetenskontor, så att den miljöanpassade tekniken helst kan tillverkas och uppföras med lokala krafter. Stockholms universitet vill att miljöanpassad teknologi skall marknadsföras. Universitet och högskolor skulle med änansiering inom ramen för biståndet eller genom statliga krediter kunna bidra med kunskap inom sådana områden där svensk forskning kommit särskilt långt, tex luft- och vattenrening, skydd av skogar och kustvattenområden eller ergonomi i arbetsmiljöskyddet.
BITS kräver MKB och åtgärdsplan för projekt med betydande miljöpåverkan, om de skall komma ifråga för u-krediter. BITS överväger också att vidareutveckla försök med kreditramar till nationella ut- vecklingsbanker för miljöförbättrande investeringar. Falkenbergs kommun anser att Sverige bör undvika att exportera produkter och system som inte är långsiktigt, miljömässigt rik1iga. Landstinget i Värmlands län menar att det är av största vikt att svenska biståndsorgan stimulerar kunskapsöverföring av miljöteknologi.
Boende och markanvändning. SABO konstaterar att Sverige under lång tid byggt upp en bostadspolitik, en bostadsstandard och ett kunnande om byggande och förvaltning av bostäder som bör kunna tjäna som exempel och förebild i tillämpliga delar i länder som nu påbörjat en uppbyggnad av sitt bostadsbestånd. SABO är berett att i samarbete med medlemsföre- tagen bistå med kunskaper och erfarenheter till länder där sådan kunskap är relevant och efterfrågad.
Centralnämnden för fastighetsdata påpekar med hänvisning till kapitel 7 1 Agenda 21, som behandlar vikten av främjandet av långsiktig planering och förvaltning av markanvändning samt behovet av upp- byggnad av lämpliga fastighetsregistreringssystem i utvecklingsländer, att det är viktigt att svenska och internationella biståndsorgan prioriterar frågor kring mark, markanvändning och ägande. Då det i Sverige änns stor erfarenhet inom fastighetsinformationsområdet kan en satsning från svensk sida utgöra en viktig komponent i utvecklingen av markan- vändningen i utvecklingsländema. Lantmäteriverket anser att biståndet inom detta område bör öka. Enligt verket är en konstruktiv fastig- hetsindelning en förutsättning för att klara ut äganderätten och därmed för kapitalbildning och ekonomisk utveckling genom modern markrrads- 138 ekonomi.
Avfall. Lunds universitet föreslår utökade resurser och utvidgat Prop. 1993/94:11] ansvar till SAREC för stöd till forskning i u-länder om hantering av Bilaga 1.1 miljöfarligt avfall. Statens kärnkraftsinspektion påpekar att vid verksamhet som innebär att radioaktivt avfall uppstår måste avfallsfrågor betraktas som en integrerad del i bistånd med ny teknik till utveck- lingsländer för att förebygga eller åtminstone underlätta problem med avfallshanteringen. Därför bör krav ställas på landet/organisationen vid biståndsverksamhet att aviällsproblemet löses. Statens strålskyddsinsti- tut anser att regeringen bör överväga om stödet till strålskydd i u-länder bör utökas.
Kemikalier. Kemikalieinspektionen hoppas att tillsammans med SIDA och andra bistånsmyndigheter utveckla det svenska miljöbiståndet på kemikalieområdet. Lutherhjälpen tillsammans med Kyrkornas U-forum föreslår stöd till kompetens i u—länder för hanterandet av kemikalier. Kungliga vetenskapsakademien, liksom Naturvetenskapliga forsk- ningsrådet menar att svensk övervakning och kontroll av kemikalier ' utgör ett värdefullt informationskapital för internationellt samarbete. En kraftfull sådan insats är, enligt akademien, i hög grad påkallad.
Jordbruk. Lutherhjälpen tillsammans med Kyrkornas U-forum föreslår en kraftigare inriktning av biståndet på jordbruksutveckling och livsmedelsproduktion. Vidare bör bistånd styra jordbruket så att ökad produktion åstadkoms i första hand för den inhemska marknaden. Forskning bör inriktas på att förse lokalbefolkningar med redskap att utveckla sitt eget kunnande och sina odlingsmetoder. CUF och Folkkam- panjen menar att Sveriges u-landsbistånd bör inriktas på att minska fattigdomen i biståndsländema genom att stödja miljövänlig småskalig produktion och återvinning, främst inom jordbruk och lokal produktion. LRF framhåller att det finns all anledning att lära av utvecklingsländema inom t ex jordbruksområdet där det torde finnas betydande kunskaper om bl a alternativa brukningsmetoder och bekämpningsmedel.
Skog. Skogsstyrelsen anser att Rio-deklarationens princip (5) om att utrota fattigdomen motiverar en ytterligare kraftsamling av bistånd till kunskapsuppbyggnad hos fattig landsbygdsbefolkning om markan- vändning och avskogning. Skogsstyrelsen tycker också att Sverige i samband med bistånd till skogsprogram bör markera betydelsen av kunskap hos mottagarna, inte minst kvinnor. Studiecirklar förordas.
Lunds universitet menar att beskogning med inhemska trädslag ofta är bättre än med utländska och att kunskap om detta bör spridas genom biståndsprojekt. Universitetet framhåller exempel på att avskogning i vissa u-länder motverkats med energikällor som minskar behovet av ved, t ex vattenkraft och solenergi. Universitetet anser att större kunskap behövs om ökenspridning och föreslår att SCB skall samordna ett stöd till uppbyggnad av politiskt oberoende informations— och övervakningssystem för analyser av vegetationsförändringar.
Skogsägarnas Riksförbund avvisar bestämt alla förslag om att inom "sektor skog" överföra finansiella resurser från i-länder till u-länder. De direkta biståndsinsatsema måste ske på traditionellt sätt via stadsbud- geten. För att förebygga brist på föda och bränsle i u—länder med en 139 snabb befolkningsökning, anser Arnold J. Ahlbäck att det är angeläget
att snabbt starta upp trädplanteringsprojekt i dessa länder. För att sådana Prop. 1993/94:111 projekt skall kunna genomföras, med minsta möjliga kostnad och största Bilaga 1.1 möjliga engagemang från befolkningen, föreslår Ahlbäck att frön skall distribueras gratis och att varje familj genom lag skall vara tvingad att plantera träd och vårda dem. Däremot bör befollmingen få förtroendet att bestämma var, hur och vad som ska planteras. I Tanzanias fall skulle varje familj behöva plantera minst 50 träd per år under en tioårsperiod och därtill nyplantera alla träd som fälls under denna period.
lotten. SGU tycker att det marina biståndet måste förstärkas och föreslår att biståndsmedel bekostar undersökningar åt u-länder av deras kontinentalsocklar vintertid med fartyget Ocean Surveyor för att ta fram underlag för planering av resurshushållning. Naturvetenskapliga forskningsrådet anser att SIDA och SAREC skall följa upp provisorisk vattenresursbestämning i observationsfattiga u-länder. Fiskeriverket föreslår att Sverige bekostar kurser om marin miljövård för deltagare från u-länder samt ger stöd till u-länder så att de kan hävda sina intressen utanför den egna ekonomiska fiskezonen. Det bör dessutom prövas om det är möjligt att finansiera ett tvärvetenskapligt utbildningsprogram om fiske, teknik och ekonomi för handläggare från små ö—stater.
Konsumtion. Skogsindustrierna anser att Sverige genom biståndsin- satser bör verka för en ökad konsumtion av pappersförpackningar i u- ländema för att minska förstörelsen av livsmedel. Lutherhjälpen tillsammans med Kyrkornas U—fortun samt q2000 anser att hållbar konsumtion i Tredje världen kräver ökat stöd till konsumentorganisatio— ner där.
Samhällsgmpper. Lunds universitet anser att könsrollsfrågor bör få ett klart definierat utrymme i biståndet. KdS—K framhåller att kvinnorna som jordbrukare och försörjare skall prioriteras i biståndet. Flera yttranden framhäver att kvinnor måste ges möjlighet att äga mark och låna pengar och värnar deras rätt till kontroll över sin reproduktivitet. Ung Vänster menar att uppbyggnad av primärvård och mödravård stärker kvinnors roll. Folkkampanjen anser att regeringen bör framlägga förslag om hur u-landsbiståndet kan främja social trygghet och familje- planering i mottagarländerna.
LSU efterlyser en stor satsning på bistånd där ungdomsperspektjvet sätts i centrum. Lutherhjälpen tillsammans med Kyrkornas U-forum vill att regeringar vid konflikter med ursprungsfolk värnar om principen att den som brukar jorden har rätt till den. Svenska Samernas Riksför- bund anser att SIDA i samverkan med Samerådet bör göra en be- skrivning av situationen för urbefolkningar med förslag till åtgärder.
3.g) Samverkan med Östeuropa Statens naturvårdsverk anser att det krävs insatser på multilateral nivå för att bistå länderna i Östeuropa att komma tillrätta med sina miljöfarliga utsläpp, och att Sverige i första hand bör bidra till att bygga upp kunskaper och institutioner i de närmast liggande östeuro— peiska länderna. Verket avser att intensifiera arbetet med de in- ternationella frågorna, främst gentemot EES/EG och Östeuropa och 140 kommer för det ändamålet att ta fram ett särskilt "intemationaliserings-
Bilaga 1.1
program", innefattande frågor om kompetensbehov, resurser, organisation m m.
SNHII anser att samarbete runt Östersjön och kunskapsuppbyggnad'i de nya staterna är nödvändigt. Moderata Kvinnoförbundet uppger att stora insatser fordras för att reparera miljöskadoma i de forna kommu- nistländema. KdS-K föreslår att en del av intäkterna från miljöavgifter skall fonderas för att rädda Östersjön.
Yékniko'verföring. VTI föreslår överföring av teknik för energisnål kollektivtrafik och icke-motoriserade transportmedel till öst och syd. Länsstyrelsen i Norrbotten län anser att stöd bör ges för att utveckla kommunikationsmöjligheterna i nordvästra Ryssland vilket skulle skapa möjligheter som ger direkta miljövinster. Vidare vill länsstyrelsen intensifiera samarbetet med kartläggning och begränsning av utsläpp från de stora ryska stålindustriema i nordvästra Ryssland.
Militär och miljö. Samarbete för Fred menar att reningen av naturområden som förorenats av Sovjets militärmakt måste stödjas. Vidare bör Sverige med hänvisning till Rio—deklarationen (principerna l4-15) kräva av Ryssland att landet avvecklar sina kemiska vapen på säkrast möjliga sätt.
Kommuner och NGOs. Kommunförbundet uppmanar statsmakterna att utarbeta ett samlat program för miljösatsningar i Östersjöområdet varvid kommunerna bör ges goda möjligheter att delta. Stockholms kommun har etablerat ett samarbete med miljö- och hälsoskydds- företrädare i Riga och planerar ett miljösamarbete med Litauen. IKFF vill att svenska organisationer skall få rejäla bidrag för miljöprojekt i Östeuropa.
11. GENOMFÖRANDE
4. Åtgärder att genomföras av myndigheter kommuner folkrörelser näringsliv, fack, vetenskaps- och utbildningsorgan
I kapitel 23-32 i Agenda 21 behandlas vikten av att grupper utanför den offentliga sektorn skall få information och delta i beslutsprocessen. Stärkande av kvinnors, ungdomars och barns, ursprungsbefolkningar samt NGOs iniiytande tas upp i var sitt kapitel. Regeringar och näringsliv bör främja ett aktivt deltagande från arbetarnas och fackföreningars sida i beslut och program som rör miljö och ut- veckling, inklusive anställningspolitik, industriell strategi och anpassningsprogram för arbetstagare och tekniköverföring. Näringsli- vet kan genom val av förbättrade produktionssystem och miljöteknik bidra till en hållbar utveckling. Vetenskaplig och teknisk verksamhet bör bygga på principer som i full utsträckning beaktar de livsuppehål- lande systemens integritet när det gäller att bidra till en miljöanpassad och hållbar utveckling.
4.a) Offentliga myndigheter
Statskontoret föreslår att alla myndigheter, i likhet med vissa företag,
ska ha sin egen miljöpolicy, miljöhandlingsplan och miljöcontroller Prop. 1993/94:111 samt obligatorisk miljörevision i årsredovisningen. Vidare bör avgifter Bilaga 1.1
för offentliga tjänster studeras i ljuset av önskan att intemalisera miljökostnader. q2000 föreslår att UD och biståndsmyndighetema
systematiskt skall utveckla miljömässigt hållbara lösningar för boende, transporter och kontorsarbete vid svenska beskickningar och bistånd- skontor i utlandet.
Vissa myndigheter har nya idéer om vad de kunde göra. Boverket skulle ha möjlighet att under 1994/95 utveckla ett miljöindexsystem utformat för att utvärdera översiktsplaner. Vidare är Boverket berett att medverka till rådgivningsmaterial och konferenser om Agenda 21-arbetets uppläggning i kommunerna. Statistiska centralbyrån planerar att utveckla "krets- loppsstatr'stik" som kopplar samman miljöstatr'stik med energi-, industri— och handelsstatistik. NUTEK vill ta fram bättre verktyg för beslut om miljöanpassade system och berälmar att under sju år en miljard lcronor kommer att satsas på statlig upphandling av ny, miljövänlig teknik så att den sprids på marknaden. Denna typ av upphandling får stöd av Lunds universitet.
Sjöfartsverket vill ha bemyndigande att utfärda föreskrifter för att minska sjöfartens utsläpp till luften. Statens institut för psykosocial miljömedicin anser att institutet mer aktivt bör anlitas i uppföljnings- arbetet med Agenda 21.
Naturvetenskapliga forskningsrådet vill att tjänster inrättas i departement, statliga verk, länsstyrelser, kommuner och näringsliv där kompetens i ekologisk miljökonsekvensanalys efterfrågas.
Stöd till lokala Agenda 21. Statens naturvårdsverk har fått i uppdrag av regeringen (regleringsbrevet för 93/94) att bidra till att lokala Agenda 21 upprättas. Naturvårdsverket betonar att den grundläggande idén med lokala Agenda 21-program är att de ska vara lokalt förankrade hand- lingsprogram. Naturvårdsverkets och länsstyrelsernas uppgift är att skapa bra förutsättningar för det kommunala arbetet. Verket anser att deras viktigaste roll i det lokala Agenda 21-arbetet är att bidra med kompeten- sutveckling och försöka svara för eller förmedla behövlig expertkompe- tens. Länsstyrelsen i Malmöhus län föreslår att det breda samråd, vari denna remiss ingår, skall utmynna i en "checklista" som kan fungera som utgångspunkt för bl a kommunernas vidare arbete med att utarbeta en lokal Agenda 21. Sundsvalls kommun föreslår att för att påskynda utvecklingen av en lokal agenda skulle centralt stöd och uppbackning behövas av t ex Naturvårdsverket, Miljö- och naturresursdepartementet och Kommunförbundet.
Vallentuna och Sundbybergs kommuner refererar till punkterna 28.1, 28.3 och 28.5 i Agenda 21 och vill ha en tydligare definition av lokala myndigheter för att det inte ska råda några oklarheter om vem eller vilka som har att upprätta en lokal agenda. Marks kommun anser att statliga förvaltningar och organisationer bör utforma regler för miljöanpassad upphandling. Statens ungdomsråd bedriver sedan drygt 142 ett år ett demokratiprojekt som syftar till att öka ungdomars makt i
viktiga kommunala frågor. Prop. 1993/94:11]
Regionalt stöd. Naturvårdsverket, länsstyrelserna och Botkyrka Bilaga 1.1 konunun ser länsstyrelsernas roll främst som samordnare för detta arbete inom regionerna. I samverkan med olika berörda aktörer kan för- delningen av uppgifter närmare preciseras. Borlänge kommun föreslår att länsstyrelserna åläggs att i handlingsprogram redovisa hur regionerna kan arbeta mot kretsloppslösningar och hushållning med naturresurser. Länsstyrelsen i Östergötlands län anser att en bra grund för den regionala samordningen av arbetet med Agenda 21 är länsstyrelsens pågående regionala miljöanalys "Strategi för regional miljö, STRAM', som bl a innehåller ett probleminriktat åtgärdsprogram. Länsstyrelsen i Västmanlands län kommer att delta som pilotlän för att utveckla länsstyrelsernas arbete med regionala miljöstrategier och även i övrigt utveckla formerna i miljöarbetet. Arbetet med ett lokalt miljöprogram kommer att bedrivas i nära samarbete med länets kommuner och övriga regionala myndigheter och organ.
Landstinget i Västernorrlands län betonar att jämsides med att utforma lokala agendor föreligger det ett behov av att också regionalt omsätta agendans principer i en övergripande strategi för att säkerställa en hållbar utveckling. landstinget i Värmlands län menar att konkreta mål och tidtabeller skulle ge alla berörda chans till en omställning i lagom takt utan omfattande kapitalförstöring och ett trovärdigt incitament för att agera hållbart, t.ex. vid investeringar i byggnader, maskinpark eller infrastruktur. En jämförelse kan göras med beslutet i Los Angeles att "förbjuda" bensindrivna fordon till år 2007 vilket gett en klar signal till biltillverkarna.
Naturvårdsverket anser att kretsloppsanpassning och transporter är viktiga områden och är berett att medverka till att olika lokala ut- vecklingsprojekt initieras. De förslag till mål och åtgärder som redovisas i Miljö '93 bör utgöra ett viktigt underlag för kommunernas arbete med lokala Agenda 21. Som stöd för olika uppföljnings— och utvärderingsin- satser kornmer verket att arbeta med miljöövervakning och fortsätta att förmedla information om miljötillståndet, miljöstatistik för olika områden, samt insatser för att bidra till utveckling av olika utvärderings— verkyg och informationssystem. Verket avser att följa upp det lokala Agenda 21-arbetet som ett underlag för det nationella miljöarbetet, bl a via länsstyrelsernas arbete med "Strategi för regional miljö" (ST RAM).
Pågående verksamhet. Några miljö— och utvecklingsprojekt i linje med Agenda 215 rekomendationer har redan påbörjats. Landstinget i Göteborg och Bohus län, Länsstyrelsen, Göteborgs stad och Göte- borgsregionens kommunalförbund har beslutat att gemensamt genom— föra ett sådant projekt, Miljö i Väst. Naturvårdsverket bedriver i samarbete med länsstyrelsen i Norrbottens län, Kiruna kommun, Rymdbolaget och Lantmäteriverket ett arbete för att etablera ett miljödatacenter i Kiruna. Avsikten är att detta center skall tillhandahålla och utifrån olika avnämares önskemål bearbeta miljödata från olika jordresurs-satelliter. Detta projekt kan bli ett viktigt svenskt bidrag till det globala miljöarbetet, inte minst i utvecklingsländema. 143
Landstinget i Värmlands län bedriver sedan år 1990 tillsammans med
Länsstyrelsen i länet, Kommunförbundet och Utvecklingsfonden ett Prop. 1993/94:111 samarbete under rubriken Miljöaktr'on Värmland. Syftet är att stimulera Bilaga 1.1 och stödja idéer och utvecklingsprojekt samt sprida information.
Livsmedelsverket utbildar lärare och anställda inom miljö- och hälsoskyddsf'orvaltningar att bli informatörer om t ex miljögifter i livsmedel. Räddningsverket utvecklar metoder för riskanalys och riskhantering i framför allt kommunerna och vill att relationer mellan riskanalyser och MKB skall studeras.
Konsumentverket lägger i sina fortbildningsinsatser riktade till lärare på olika nivåer inom skolan stor vikt vid kopplingen mellan konsumtion och miljö. Vidare har verket initierat provningar av bl a kompostorer och inredningar i köksskåp för källsortering. Verket ger projektstöd till organisationer i syfte att öka inte minst ungdomars engagemang och medvetenhet i rollen som konsumenter. Katrineholms kommun anser att Konsumentverket bör ta en mer aktiv del i miljöutbildningen av lokala konsumentvägledare.
Lantmäteriverket vill informera om att verket tagit fram metoder för planekonomiska analyser för värdering av planer på alla nivåer och där hänsyn till miljöfaktorer kan tas på olika sätt. Verkets erfarenheter från miljömässiga bedömningar vid plangenomf'orande bör kunna utnyttjas i arbetet med MKB. Vid genomförandet av MKB kan vegetationskartor som produceras av verket användas. Vegetationsinfonnation är också nödvändigt vid fysisk planering för att kunna ta större miljöhänsyn, som underlag för studie om biologisk mångfald samt för planering av energiskogsproduktion. Centralnämnden för fastighetsdata anser att en ökad användning av Fastighetsdatasystemet kan vara ett verktyg i stödjandet av många frågor med anknytning till planeringsprocesser, som till exempel kartering av översvämmningsområden, industriers påverkan på befolkning, bullerzoner kring flygplatser och vägar.
Naturvårdsverket föreslår att föreskrifter skall ges om: - förbud mot avverkning och andra skogsbruksåtgärder på skogliga
impediment,
- miljökonsekvensbeskrivningar som underlag för beslut om nya
skogsbruksmetoder,
- tillståndsplikt för contortaodling och för längre skogsbilvägar, samt - kvävegödsling av skogsmark.
Vidare föreslår verket att en översyn görs av den nuvarande begräns- ningsförordningen (SFS 1987:1347). Översynen bör riktas mot att förtydliga reglerna så att den konsekvensutredning som skall göras innan en myndighet beslutar om en regel, förutom de drabbade företagens/- verksamhetsutövarnas kostnader, skall innefatta även kostnader och intäkter för samhället i form av fördärvad eller förbättrad miljö. Naturvårdsverket föreslår vidare att det skall ges i uppdrag att tillsammans med Boverket och RRV utreda hur en sådan miljöanpassad begränsningsförordning bör utformas. I arbetet bör ingå en vägledning för den praktiska tillämpningen av förordningen. Naturvårdsverket förordar även omprövning enligt MVL av industrianläggningar enligt 144 verkets omprövningsplan och begränsning av vissa verksamheters
miljöpåverkan via generella föreskrifter. Universitetet i Linköping Prop. 1993/94:111 föreslår att Naturvårdsverket bör åläggas samordningsansvar för stora Bilaga 1.1 målinriktade tvärvetenskapliga program som bör byggas upp av forskningsfinansiärer.
4.b) Kommuner
Statskontoret anser att formella och eventuella andra hinder mot miljösamverkan mellan kommuner bör ifrågasättas. Byggforsknings- rådet tror att den andra generationens översiktsplaner kan utvecklas till strategiska instrument för utveckling och vara plattform för diskussioner mellan allmänhet och beslutsfattare. Boverket föreslår att medborgarinfiytandet genom t ex PBL skall stärkas genom kunskaps- stöd och stimulans tr'll kommuner.
Kammuners uppgifter och befogenheter: KdS-K anser att varje kommun skall ha en kommunekolog eller miljöombudsman. Dessutom bör beslutsfattare och arbetstagare i kommuner och landsting utbildas i miljövård. Vidare bör kommunerna årligen fastslå en miljöskyddsplan. Alla kommuner bör inventera grundvattnets beskaffenhet och upprätta skyddsplaner för sina gnrndvattentäkter. Kommunerna bör, enligt KdS-K, renovera vattenledningsnäten och utveckla biologisk-ekologisk latrin- hantering med bidrag till dem som väljer alternativ till vattentoalett. Naturskyddsföreningen menar att kommunema bör befrias från att följa principen att de endast får ta ut skatt motsvarande sina egna kostnader så att de kan göra skatteväxlingar, t ex genom att sänka kommunalskatten och ta in den summan via höjda förbrukningsavgifter för VA och hushållsel. Kommunerna bör också få rätt att ta ut miljörela- terad tätortsavgift på biltrafiken, t ex genom zonavgifter. Vidare bör minst hälften av landets kommuner före år 1997 ha infört differentierade avfallstaxor och senast år 2000 ha minst en demonstrationsanläggning för
separerade toalettsystem. Botilda UNIFEM önskar att kommunerna stödjer utvecklingen av
sunda energikällor och tar ansvar för sophanteringen i alla led. q2000 föreslår att kommuner via avgifter skall avveckla användningen av tungmetaller och att de bör samverka kring inventering och användning av förnyelsebar energi. Vidare bör tjänstecyklar tillhandahållas för kommunalanställda.
Former för lokala Agenda 21. Väldigt många yttranden tar fasta på punkt 28.2.a i Agenda 21, som föreskriver att de flesta lokala myndig- heter i världen senast 1996 ska ha inlett ett samrådsf'orfarande med befolkningen och uppnått enighet om en "lokal Agenda 21'. Boverket framhåller att stimulansåtgärder bör skapas specieut för de kommuner som hittills visat lägre miljöaktivitet, så att inte lokala Agenda 21 mest blir ett nytt namn för pågående arbete i de mest aktiva kommunerna.
Enköpings konunun tror att det kan finnas risk för att främst mindre kommuner med otillräckliga resurser och kommuner som redan idag har dåliga resurser avsatta för arbete med miljöfrågor kan komma att få svårigheter att förverkliga en lokal agenda. För att motverka att 145 agendaarbetet genererar en A-grupp med mer miljöinriktade kommuner
och en B—grupp med en spännvidd av lägre ambitionsnivåer anser Prop. 1993/94:111 kommunen att regeringen kan komma att behöva ta ställning till eventuell Bilaga l.1 hjälp och vägledning i dessa avseenden.
Folkhälsoinstitutet föreslår att erfarenheter från eko—kommuner som anammat WHO:s 'Healthy Cities' bör tas tillvara vid framtagandet av lokala Agenda 21.
SGU anser att några pilotkommuner bör få hjälp att göra och testa integrerade digitala markresursplaner. Dessutom bör geologiska sårbarhetskartor upprättas i alla kommuner när underlag finns. ÖB anser att lokala Agenda 21 inte bör tillåtas styra Försvarsmaktens verksamhet, varför regeringen bör utarbeta anvisningar så att intressekonflikter undviks. NUTEK pekar på kommunernas energiplanering med krav på miljökonsekvensbeskrivning som en samrådsprocess liknande vad som rekommenderas i Agenda 21.
Folkbildningsförbundet anser att kommunerna redan från början i Agenda 21-processen bör planera i nära samverkan med studieförbund och folkhögskolor för att förankra verksamheten bland medborgarna. Glesbygdsmyndigheten önskar att kommunen informerar sina ungdomar och gör dem delaktiga i utformningen av bygdens utveckling.
Enköpings konunun och Miljö- och Hälsoskyddstiänstemanna- förbundet anser att det troligen är lämpligt att kommunstyrelsen är ansvarig för framtagandet och genomförandet av en lokal agenda men att miljö- och hälsoskyddsnämnden bör hålla i processen och tillsammans med övriga förvaltningar, organisationer, industri och kommuninvånare arbeta fram agendan.
Botkyrka kommun påpekar att alla förvaltningar inom en kommun bör ansvara för miljöproblem inom sitt ansvarsområde men att initiativet och bärkraften finns samlad under miljö- och hälsoskyddsnämden som kan förmedla kunskaper till den enhet som ansvarar för åtgärderna. Osby kommun menar att från kommunalt perspektiv går den tiden mot sitt slut när kommunalt miljöarbete är det samma som vad miljö- och hälsos- kyddsförvaltningama gör. Miljöarbetet är en strategisk kommunlednings- fråga och kommunens mandat i miljöarbetet är betydligt mera vidsträckt än att utöva tillsyn över att lagstiftningen följs.
Innehåll i lokal Agenda 21. Huddinge kommun anser att en lokal agenda bör ange vilka som är de viktigaste frågorna i detta avseende och lyfta fram de frågor som kräver bredare angreppssätt i samarbete med andra myndigheter, organisationer och föreningar. Liknande åsikt framförs av Kemikalieinspektionen. Sundsvalls kommun påpekar att för att en lokal agenda skall ha framgång är det viktigt att den förankras väl hos allmänhet, företag, intresseorganisationer och övriga myndigheter inom kommunen genom till exempel information, debatter, seminarier osv.
Statens naturvårdsverk anser att miljökvalitetsmålen bör skrivas in i kommunernas översiktsplaner för att koppla ihop Agenda 21-arbetet med den fysiska planeringen. För att motverka kemiska hälso- och miljörisker föreslår Kemikalieinspektionen att en lokal agenda kan innefatta 146 — tillsyn över kemikaliehanteringen hos de yrkesmässiga användarna,
deras hantering av kemiska produkter inklusive avfall, deras åtgärder för Prop. 1993/94:111 att förebygga kemikalieolyckor osv, samt detaljhandelns utbud av Bilaga 1.1 kemiska produkter och deras infomation till köparna, yrkesmässiga och
privata,
- kommunernas rutiner för inköp och hantering av kemikalier i sin
verksamhet,
- kommunernas rutiner för mottagning av avfall och avloppsvatten inkluderande krav på producenterna, samt - kommunal information, rådgivning och opinionsbildning som en del av
det politiska uppdraget.
Kommunförbundet anser att det saknas praktiskt stöd till kommuner- na för tillämpning av hushållningsbegreppet i naturresurslagen. SVEBIO anser att kommunerna skall upprätta sina planer för energianvändning och energieffektiviseringar inom ramen för en fri marknad där varje bränsle eller energislag betalar för miljöskadliga utsEpp.
Pågående verksamhet. Ett antal komuner informerar i sina yttranden om redan vidtagna och planerade åtgärder som står i överensstämmelse med Agenda 21s rekommendationer. Eskilstuna kommun planerar att använda en kommunal översiktsplanering där olika dokument legat till grund för beslut vilket skulle vara de viktigaste formema för lokalt medborgarinflytande. Vidare kommer miljökonsekvensbeskrivningar att användas inför alla kommunala beslut. Alternativa lösningar skall tas fram tillsammans med ett s k O—altemativ.
Karlstads, Katrineholms, Örebro, Eskilstuna och Marks kommun har program för miljömedveten upphandling av varor och tjänster. Huddinge kommun kommer att inrätta en samrådsgrupp för att:
- följa utvecklingen av miljöanpassade produkter
- utarbeta information och
- utvärdera hur produkter fungerar i praktiken. Botkyrka kommun har Nordens största projekt med kompostering av hushållsavfall i flerfamiljshus. Även Eskilstuna och Örebro kommun har källsorte- ringsprojekt i bostadsområden. [ Huddinge kommun har miljökontoret inventerat områden som misstänks ha hotade arter. Huddinge, Motala och Partille kommun har utarbetat en naturbank med uppgifter om sällsynta växter och djur samt skyddsvärda områden. Partille kommun har bl a även upprättat kommunala naturvårdsinriktade skogsbruksplaner, riktlinjer för ekologiskt byggande och VA-plan för vattenförsörjning och spillvatten. Katrine- holms och Motala kommun avser att göra en revidering av den lokala energiplanen för att öka energihushållningen i kommunen.
Maris kommun har utvecklat - Nätverk inom yrkesgrupper t ex förskolläramas kompostgrupp. - Branch-projekt: miljöinformation till anställda inom livsmedels— och kemikaliehandeln om deras produkter. - By-projekt: Miljökontoret gör en sammanställning över vilka miljöp- roblem och naturvärden som finns i den aktuella byn. Invånarna informeras och avgör själva vilket miljöproblem som är viktigast att 147 arbeta med. En arbetsgmpp utarbetar ett åtgärdsprogram.
- Paraplyorganisation med representanter från olika yrkesområden. Prop. 1993/941111 Miljörevision som visar vad som gjorts inom olika grupper publiceras Bilaga 1.1 sedan i lokalpressen.
I Katrineholms kommun kommer all personal inom kommunen att genomgå "Det naturliga stegets' utbildningsprogram. Falkenbergs, Katrineholms och Marks kommun kommer att satsa på kunskapsupp- byggande inom den kommunala organisationens olika grenar. I Katrine- holms kommun har enkla enhetliga rutiner utarbetats för miljöarbete i kommunen och en checklista följer varje ärende. Socialförvaltningen i kommunen har ett program för kommunens folkhälsoarbete. Även Falkenbergs kommun har liknande ambitioner.
Stockholms kommun har startat ett livsstilsprojekt med syfte att göra medborgarna medvetna om att den egna livsstilen i hög grad påverkar hälsan och närmiljön. En liknande målsättning finns i Vaxholms kommun. Ett flertal kommuner har miljöaktiviteter som utställningar och temakvällar, har utvecklat ett samarbete med skolan och har tagit fram en avfallsplan. Borlänge, Ljusnarsbergs och Vallentuna kommun har bifogat miljövårdsprogram till sitt remissvar. Munkfors och Södertälje kommun avser att upprätta en lokal agenda senast år 1996.
Landstingsförbundet vill markera att landstingen som direktvalda regionala organ också spelar en viktig roll i miljöarbetet. Förbundet har tagit fram en handbok med kriterier för landstingens upphandling av kemisk-tekniska produkter, och en handbok för hantering av sjukvårdsav- fall samt, i samarbete med Arbetsmiljöfonden, producerat ett databaserat utbildningsmaterial för att öka landstingspersonalens medvetenhet vid hantering av kemiska ämnen och produkter.
Ett projekt som står i överenstämmelse med Agenda le rekommenda- tioner bedrivs mellan Landstinget i Värmlands län och ett område i södra Polen som gäller miljöanpassat byggande, ekologiskt lantbruk, fortbildning i miljö och utveckling och omsorg för utvecklingsstörda. Landstinget i Västernorrlands län har bifogat ett miljöhandlings- program till remissvaret.
4.c) Folkrörelser Miljöförbundet uttyder Agenda 215 punkt 27.10d så att myndig- heterna förbinder sig att motivera eventuella avsteg från de slutsatser om UNCED-uppföljning som icke—statliga organisationer kommer till. Kooperativa Förbundet framhåller att folkrörelseorganisationema, genom sin breda folkliga förankring, har alldeles särskilda förut- sättningar att på ett naturligt sätt informera, förankra och genomföra åtgärder inom miljöområdet. Villaägarnas Riksförbund anser att samråd är ett bra sätt att höja hushållens medvetande och intresse samt ge olika organisationer möjlighet att ge synpunkter och påverka.
Boverket vill att okonventionella arbetssätt för att underlätta med— borgarinfiytande tidigt i den kommunala planeringsprocessen bör uppmärksammas och utvärderas. Folkbildningsförbundet beskriver en omfattande miljöcirkelverksamhet i Studieförbunden och miljölinjer på 148 många folkhögskolor. ILO-kommittén förordar att arbetstagar- och
arbetsgivarorganisationer görs delaktiga i Sveriges uppföljning av Prop. 1993/94:111 UNCED. IKFF är berett att bidra till arbetet med försvarets över- Bilaga 1.1 gripande miljöpolicy.
4.d) Näringsliv, fackföreningar och detaljhandel
Konkurrensverket anser att marknaden självmant bör utforma och tillämpa regler som förverkligar av staten uppsatta miljömål. NUTEK menar att Agenda 21 medför relativt stora förändringar och nya åtaganden för näringslivet, som måsta satsa på att minska mängden avfall och andelen olämpliga material redan vid källan. Verket tror att små företag behöver statligt och kommunalt stöd genom personal som bedriver uppsökande verksamhet, så att denna och företagaren till- sammans kan hitta alternativ.
Näringsliv. q2000 hänvisar till Agenda 21s kapitel 9 om klimat och föreslår att företag skall göra MKB och livscykelanalyser av sina produkter och tjänster. Ung Vänster föreslår att offentlighetsprincipen skall utvidgas till att även gälla för företag, åtminstone vad gäller miljöinformation. KdS-K anser att producenter skall bevisa att en vara är ofarlig innan den släpps ut i handeln.
Fackföreningar. LO tycker att förslag, som föranleds av Rio-kon- ferensens beslut eller viktigare miljö— och resurshushållningsåtgärder i övrigt, genomgående bör prövas under medverkan av fackföreningar, arbetsgivare och regeringen i syfte att undvika negativa fördelnings- politiska effekter mellan näringar, regioner eller socialgrupper. Vidare anser organisationen att miljöskyddsarbete måste ingå i alla anställdas yrkesutövning, såväl inom industriella verksamheter som inom service- verksamheter, vilket är försummat inom den aktuella miljöpolitiken. Sveriges Lantrnätareförening kommer att verka för att lantmätarkåren aktivt engagerar sig för miljöfrågorna.
Folkkampanjen menar att regering och riksdag särskilt bör beakta arbetstagarnas problem i omställningen inom energi- och miljöområdet, vilket kommer att innebära att vissa arbeten försvinner och andra skapas, och söka samarbete med den fackliga rörelsen för att minska den enskildes svårigheter i samband med omläggningen.
Detaljhandel. I samarbete med butiker, bensinstationer och företag som säljer kemiska produkter har miljö- och hälsoskyddsnämnden i Katrineholms konunun utarbetat miljöinformation för att komma tillrätta med små utsläpp från hushållen. Väg- och trafikinstitutet anser att det behövs ett distributionssystem för biobränslen och alkoholinblandning i motorbränslen. q2000 anser att direktimport från u-länder av hållbart producerade varor utan mellanhänder kan startas eller stödjas. Svensk Industriförening har ingenting att invända mot de förslag och riktlinjer som finns angivna i UNCED-dokumenten.
4.e) Forsknings- och utbildningsväsende
Forskningsrådsnämnden vill att ett lämpligt organ, t ex FRN, ges i uppgift att bevaka de forskningspolitiska och -organisatoriska frågorna 149 i uppföljning av UNCED. Statens naturvårdsverk har lagt fram ett
nytt forskningsprogram med inriktning på att öka forskningsinsatsema Prop. 1993/94:111 när det gäller frågor om åtgärdsstrategier i olika samhällssektorer, Bilaga 1.1 hushållning med icke fömybara naturresurser, samt processer och
verksamheter i samhället.
Högskolors uppgifter. KTH föreslår att regering och riksdag ger alla universitets- och högskolestyrelser i uppdrag att senast 1995 redovisa en plan över hur en lokal Agenda 21 för den egna utbildningen och forskningen avser att genomföras. Vidare bör universitet och högskolor åläggas att i sina verksamhetsberättelser redovisa i vilken utsträckning planen följs. KTH menar att en miljöetisk diskussion bör föregå urval, granskning och bedömning av forskningsprojekt, liksom tilldelning av anslag. Likaså är Universitetet i Linköping intresserat av att göra högskolorna till föregångare när det gäller att förebygga miljöproblem i administration, laboratorier, restauranger och transporter. Inledningsvis bör sådan verksamhet stödjas av statsmakterna. q2000 föreslår att svenska universitet kan ikläda sig rollen som "faddrar" för universitet i fattigare länder.
Naturhistoriska riksmuseet och SLU förordar båda ett nationellt centrum för biologisk mångfald och erbjuder sig var och en att hysa detta centrum. Centrat skulle kartlägga Sveriges arters utbredning och fördelning, vilket också skulle innebära en kontroll av hållbarhetsmålet i andra sektorer. Museet förordar också ett stort samordnat forsknings- projekt om biomångfald, stöttat av SNV. Naturvetenskapliga forsk- ningsrådet förespråkar tvärvetenskapliga storskaliga fältexperiment där olika faktorer kan manipuleras och effekten på miljön av t ex olika antropogent betingade förändringar kan studeras. Vidare föreslår rådet ett nytt påbyggnadsämne på naturvetarutbildningen benämt ekologisk miljökonsekvensanalys för att öka antalet personer med förmåga att knyta ihop befintlig kunskap.
Pågående verksamhet. SLU avser, med anledning av Agenda 21, att bredda sammansättningen av sin styrelse och byta ut sina fakulteter mot probleminriktade temaområden, varefter universitetet erbjuder sig att ta ett samordningsansvar för syntesinriktad miljöforskning. SJFR är berett att kontinuerligt bevaka forskningen i Sverige kring människors basförsörjning, de areella näringarna och ekosfärens hälsa. KTH har inrättat ett internationellt mastersprogram i Environmental Engineering and Sustainable infrastructure (60p).
Chalmers tekniska högskola driver tillsammans med Göteborgs universitet, Göteborgs stad och näringslivet "Miljöprojekt Sankt Jörgen" för stadsbyggande med ekologisk utgångspunkt och startar i februari 1994 en enhet på Medicinarberget som integrerar kemi, teknik och medicin i miljöanpassad bioteknikforskning. Universitetet i Linköping har i samarbete med länsstyrelsen inlett en verksamhet riktad till små och medelstora företag med syfte att bidra till en miljöanpassning. Vid universitetet diskuteras att utforma en miljöpolicy och bilda ett miljöråd som kan ta initiativ, bevaka, ge riktlinjer och utvärdera. En annan idé är att skapa en särskild enhet för att föra ut miljökunskap externt. Lunds 150 universitet tycker att universiteten bör erbjuda översiktskurser om miljö
och att dessa skall kunna ingå i grundutbildningen. Prop. 1993/941111 Skolan. Skolverket anser att icke—statliga organisationer är en viktig Bilaga 1.1 resurs för ett omfattande miljöarbete i skolan. Verket vill därför att utvecklingen av nätverk mellan skolor och icke-statliga organisationer skall stimuleras ytterligare. q2000 förordar också liknande nätverk samt föreslår ämnesövergripande projekt i skolan med utgångspunkt i Agenda 21, där eleverna får söka svar på t ex hur kommunen får sin energi, hur miljöavgifter påverkar utsläpp och vilken handel som förekommer mellan företag i kommunen och u-länder. Projektet bör löpa under några veckor och återkomma varje år som en del i den schemalagda planeringen för alla berörda ämnen. Ett annat förslag från q2000 är att skolor bör visa vad hållbar utveckling innebär genom att låta eleverna t ex bygga vindkraftverk eller planera skolans avfallshantering.
5. Frågor för övervägande och åtgärd av regeringen
Behovet av lagar och regler understryks i Agenda 21 (kapitel 8) men tyngdpunkten i rekom-mendationema ligger på användningen av ekonomiska styrmedel och marknadsincitament. I övrigt framhålls angelägenheten av att regeringen och andra beslutsfattare integrerar miljö- och utvecklingshänsyn på alla nivåer och att deltagande från allmänhetens sida underlättas. Vidare rekommenderas att miljöaspekter skall inkluderas i nationalräkenskapema.
5.a) Information
Många instanser anser att staten bör tillse att ökad information om miljö och utveckling - inte minst vad gäller livsstil - når ut i samhället. Boverket tror att det änns behov av vägledning till kommunerna för samordningen mellan STRAM (Strategier för regional miljö), över- siktsplaner och lokal Agenda 21. Göteborgs konunun menar att med underlagsmaterial, utrymme i läroplanen och resurser på högskola och för folkbildning kan kommunerna ta ansvaret att förmedla, stödja och driva utbildningsfrågoma. q2000 anser att regeringen bör delegera ansvaret för det som i Agenda 21 kallas "information om följderna av konsumentval och konsumentbeteende" till kommunerna.
Centerkvinnorna betonar värdet av information till allmänheten om Agenda 215 rekommendationer. SLU tror att ökad information om följderna av nuvarande konsumentbeteende kan stimulera efterfrågan på miljömässigt sunda produkter.
Folkhälsoinstitutet föreslår en tävling för organisationer, kommuner och myndigheter i olika klasser för att stimulera tillämpning av Agenda 21. Forskningsrådsnämnden föreslår ett infonnationsinitiativ för att möjliggöra en diskussion om alternativa levnadsmöjligheter. Initiativet kan eventuth göras som en medveten länk mellan forskningsvärlden och de insatser som ändå görs för lokala Agenda 21.
Folkkampanjen anser att regering och riksdag bör ta initiativ till ett effektivt informations- och rådgivningssystem rörande energi- och 151 resursfrågor på lokal nivå i kommunernas regi. Regeringen bör rikta
särskilda informationsinsatser inom miljö- och energiområdena gentemot Prop. 1993/941111 beslutsfattare inom riksdag, stadsförvaltning, landsting, kommuner, Bilaga 1.1 näringsliv och fackföreningar. Huvudansvaret för detta bör åligga miljö- och naturresursdepartementet. q2000 anser att kunskap hos media, folkteater, underhållningsgrupper och reklamindustri om hur man påverkar människors beteende bör tas tillvara för att förändra allmän- hetens konsumtionsmönster.
Miljömärkning. Malmö kommun uttalar ett behov av information om utformandet av "gröna budgetar". NUTEK anser att informationspridning om miljökrav och miljöanpassad teknik måste systematiseras, inte minst för små företags skull. Ung Vänster föreslår ett stopp för nedskär- ningarna i konsumentrådgivningen och en enhetlig miljömärkning. KdS- K vill att reklamen för livsmedel skall minska och att konsumenterna skall få korrekt information om produkters inverkan på luften och ozonlagret. CUF anser att miljömärkning skall göras obligatorisk för alla produkter.
q2000 anser att miljömärkningsprogrammet måste utredas grundligt, med uppgiften att skapa en ny rollfördelning i programmets styrelse genom att bl a byta ut bakåtsträvande industrifolk och ge bättre ekono- miska resurser. Lutherhjälpen tillsammans med Kyrkornas U-forum föreslår en utredning om instrument för att bedöma globala utvecklings- frågor i relation till statlig inköpspolitik och marknaden i övrigt, vilket kunde resultera i en Fair Trade-märkning av varor och tjänster. Infonnationssystem. Lunds universitet föreslår att ett villkor för koncession för distribution av ledningsbunden energi skall vara att distributören står för energirådgivning. Rymdstyrelsen och Länsstyrel- sen i Norrbottens län föreslår att ett internationellt center för miljöin- formation från satellitdata etableras i Kiruna för miljöövervakning och miljödatabasproduktion. Statens engagemang bör omfatta såväl huvud- mannaskapet som ett säkerställande av centrets initiala resursbehov. Datainspektionen bedömer att nya databaser kan behövas med in- formation om konsumtion, sociodemograä och byggmaterial. Skogssty- relsen föreslår att Sverige ger ut en bok på äera språk om de senaste 100 årens skogspolitik som föredöme för andra länder.
5.b) Riktlinjer, normer m m Miljödirektiv. Statskontoret föreslår förnyad prövning av frågan att direktiv till offentliga utredningar bör innefatta krav på MKB. Stats- kontoret anser att innan nya miljökvalitetsnormer respektive generella normer fastställs bör riskbedömningarna jämföras med de risker som i övrigt accepteras i vårt samhälle. Det bör också slås fast vilken organisation som ska bära det samlade ansvaret och kostnadema för jämförelsema.
Även Statens naturvårdsverk föreslår att regeringen skall införa särskilda "miljödirektiv" för samtliga statliga utredare och komittéer. Miljödirektiven är tänkta som ett viktigt komplement till och en precisering av nuvarande komittédirektiv om att komittéer och utredare 152 bl a skall betrakta EG-aspekter och regionalpolitiska aspekter, att de skall
redovisa ekonomiska och andra konsekvenser av olika utredningsförslag, Prop. 1993/94:111 samt hur utgiftsökningar eller inkomstminskningar som följer med Bilaga l.l förslagen skall finansieras. Även Naturskyddsföreningen förespråkar ett generellt miljödirektiv som innebär att miljöeffekter redovisas och relateras till riksdagens miljömål.
Landstinget i Värmlands län föreslår att staten utformar generella krav på miljöanpassad och hållbar upphandling inom hela den offentliga sektorn.
Målstyrning. ÖB anser att ett preciserat nationth miljöprogram med mål och prioriteringar mellan olika sektorer bör övervägas. Vidare föreslår ÖB att krav på miljöhänsyn och återvinning bör tillföras upphandlingskungörelsen genom att bl a modeller för miljövärdering i samband med upphandling införs.
HSB menar att den svenska regeringen bör formulera tydliga mål och riktlinjer i kombination med rejäla ekonomiska styrmedel för att underlätta miljöarbetet. Katrineholms kommun tycker att former och anvisningar bör ges för fastställda nationella miljömål.
LUF tycker att en "Lindbeckkommission' bör tillsättas för att föreslå en strategi för omställning av det svenska samhället i hållbar riktning, med rättsligt bindande mål, klar ansvarsfördelning och mekanismer för uppföljning. Samarbete för Fred föreslår att Miljövårdsberedningen gör en studie om miljöhot av säkerhetspolitisk karaktär.
Landstinget i Stockholms län anser att statens övergripande ansvar på olika områden, tex skattepolitiken, bör ges en klarare miljöprofrl och inriktas på att ge tydliga och pålitliga långsiktiga signaler och stimulanser till medborgare, organisationer, företag, kommuner och landsting. Kooperativa Förbundet menar att det är viktigt att skapa en långsiktig kommunikationsstrategi för hantering av miljöfrågorna. Utan en sådan är det stor risk att intresset, massmedialt och från konsumenternas sida, fokuseras på punktvisa åtgärder. Detta kan sägas ha skett beträffande åtgärder på förpackningsområdet som den antagna Kretsloppspropositio- nen givit upphov till. Inom näringslivet finns en risk att så stora resurser knyts upp av enskilda frågor att det övergripande och långsiktiga miljöarbetet kommer i andra hand.
Mark. SLU föreslår att riksdagen fastlägger den grundläggande betydelsen av jordbruks-, trädgårds- och skogsmark som bas för uthålliga produktionssystem. Lunds universitet föreslår att intensiv turism i känsliga bergsekosystem noga kanaliseras och att all terrängköming med motorfordon i sådana områden regleras. Arfall. Chalmers tekniska högskola tillsammans med Göteborgs universitet anser att regering och riksdag, för att leva upp till Agenda 21, måste dels formulera en restproduktpolitik med mål att minimera avfallsmängdema, dels utveckla metoder för att mäta effektema av sina insatser. En koncentration bör göras till det farligaste och kvantitativt mest betydelsefulla avfallet.
Luft. LUF anser att en pågående utredning om koldioxidutsläpp måste få nya direktiv eller läggas ned, så att inte uppgiften är att med bistånd- spengar frita svenskarna från ansvar för egna utsläppsminskningar.
Energi. Folldcampanjen anser att regeringen bör 153 - upprätta planer för halvering av energiförbrukningen, för övergång
till förnybara energikällor samt för övergång till energisnål trafik och Prop. 1993/942111 transporter. Bilaga 1.1 - omgående lägga fram en konkret tidsbestämd avvecklingsplan för svensk kärnkraft och en snabbavvecklingsplan som kan tillgripas i händelse av att svenska folket kräver snabbavveckling t.ex till följd av
ett stort reaktorhaveri. - utarbeta ett konkret program för övergång till förnybar energi som
viktigaste energikälla i bostäder. - framlägga ett förslag till åtgärder för att snabbt öka produktion och konsumtion av biobränsle. Detta kommer även, enligt Folkkampanjen, att skapa arbetstillfällen.
- framlägga förslag att stoppa fortsatt användning av SFR—lagret utanför Forsmark. Kemikalieinspektionen anser att, som underlag för att utveckla lokala program på kemikalieområdet, bör de centrala myndigheterna utforma tillämpningsföreskrifter till kernikalielagstiftningen, ge kunskapsstöd genom att utöka sin information och vägledning till lokala tillsynsmyndig- heter.
Resursanvändning. Landstinget i Stockholms län anser att regionala och lokala miljöavgifter, bubblor och liknande åtgärder inte bara bör tillåtas utan direkt stödjas av politikerna. Folkkampanjen anser att till de program som utarbetas av regeringen inom energi- och miljöområdena alltid skall fogas ett avsnitt som klargör vilka insatser som kan göras på kommunal nivå. Dorotea kommun anser att man bör sträva efter att naturresurser i möjligaste mån tas ut, förädlas och används lokalt. Kravet på kommunal källsortering av avfall och sopor behöver, enligt Ung Vänster, förtydligas, bl a genom direktiv för omhändertagande av organiskt avfall.
Fortbildning. Borlänge kommun anser att konkreta riktlinjer bör utarbetas för hur miljöinforrnationen i samhället skall förbättras. Vissa kommuner har anställt kommuninformatörer trots att kommunförbundets representanter avråder. Universitetet i Linköping föreslår att kommuner genom centrala anvisningar skall stimuleras att inrikta sina fortbildnings- resurser för lärare på Agenda 21- -fortbildning under några år. LSU vill att kommuner skall få både instruktioner och medel för att bedriva samrådsaktiviteter med ungdomar som deltagare.
5.c) Lagstiftning Naturskyddsföreningen beskriver lagarna som spelplanen i samhället,
medan de ekonomiska styrrnedlen avgör var och hur spelet skall bedrivas på planen. Föreningen menar att lagarna bör grundas på uppskattningar av vad naturen tål utan att utarmas. Även Folkpartiet Liberalernas kvinnoförbund anser att lagstiftningen måste ändras från en inriktning på vad som är tekniskt och ekonomiskt försvarbart till att utgå ifrån hur mycket påverkan som kan accepteras. Kon— cessionsnämnden för miljöskydd bör därför avskaffas och dess uppgifter överföras till normal domstolsprövning. Vidare föreslås att en norm för sämsta acceptabla miljö lagfästes, med rätt för enskilda 154 att stämma dem som bryter mot miljökvalitetsnorrnema.
Moderata kvinnoförbundet menar att Agenda 21 genomsyras av en Prop. 1993/94:111 övertro på politiska lösningar och hävdar att det istället på många Bilaga 1.1 områden krävs avregleringar. Glesbygdsmyndigheten föreslår att lagar och regler skall göras flexibla och anpassas efter småskalighet så att de inte dimensioneras endast efter storstäderna.
Kiruna kommun menar att det behövs ökade resurser och kunskaper inom domstolsväsendet för hantering av miljömål. Karlstads kommun anser att både tillsynsmyndigheter och företag brister i tillämpningen av befintliga miljölagar. Länsstyrelsen i Östergötlands län anser att miljöbalken och miljöstrategier på nationell, regional och lokal nivå bör anpassas efter principerna i Rio-deklarationen.
Statens naturvårdsverk förslår att bestämmelser införs om en särskild "MKB-ruta" i samtliga propositioner och utskottsbetänkanden, samt även i riksdagens skrivelser i de fall riksdagsbeslutet avviker från utskottets förslag. Vad denna MKB-ruta bör innehålla utvecklas närmare i Miljö ”93. Statens kärnkraftsinspektion anser att samverkan med annan lagstiftning, speciellt vad gäller procedurer för samverkan vid upprättan- det av MKB, kan behöva ses över för att få till stånd ett ändamålsenligt system som tillgodoser alla parters intressen.
Kommuner och landsting. Botkyrka och Lunds kommun föreslår att det obligatoriska kravet på en fristående Miljö- och hälsoskyddsnämnd i varje kommun återinförs i kommunallagen. Erfarenheterna hittills talar för att miljöarbetet försämras om det inte finns en renodlad miljöinstans i kommunen. Botkyrka kommun föreslår att kommunallagen skall ändras så att det blir möjligt för miljö- och hälsoskyddsmyndighetema att samarbeta mellan kommunerna även i myndighetsutövningen.
Landstingsförbundet och Landstinget i Malmöhus län anser att i miljöskyddsärenden, som behandlas av koncessionsnämden för miljös- kydd och länsstyrelsen, bör landstinget ha ett lagfäst ansvar att yttra sig. För närvarande bereds landstinget endast i vissa fall tillfälle till yttrande. Landstinget förlorar därmed möjligheten att erhålla en helhetsbild av miljösituationen.
Inryn och inflytande. Eskilstuna kommun anser att översynen av miljölagstiftningen särskilt bör uppmärksamma behovet av ändringar med aVSeende på allmänhetens och olika organisationers möjlighet att påverka och delta i beslutsprocessen. ÖB anser att svensk lagstiftning väl täcker behovet av samråd och insyn i miljöärenden. Likaså bedömer Datain- spektionen att Sverige, i förhållande till Rio-deklarationens princip (10) om rätt till miljöinformation som finns hos offentliga organ, har såväl allsidig upplysning som ett väl avvägt sekretesskydd.
ÖB anser att försvarmaktens speciella förhållanden ur sekretessynpunkt alltid bör beaktas. Samarbete för Fred föreslår att en juridisk ompröv- ning bör göras av sekretessbestämmelser inom försvarsmakten kring tex lager av sprängämnen och kemikalier samt omfattningen av verksamhet och utsläpp för att öka allmänhetens insyn i, kontroll av och åtgärder mot miljöförstöring.
Statistiska centralbyrån föreslår en utvidgad lagreglering av företags skyldighet att lämna uppgifter om miljöförhållanden. Till detta bör 155 kopplas en samordning av reglerna för uppgiftsinsamling enligt miljös-
kyddslagstifningen och statistiklagstiftningen, tex uppgifter om avfall och Prop. 1993/94:11] miljöskyddskostrrader. Statens räddningsverk föreslår, med utgångs- Bilaga 1.1 punkt i Rio-deklarationen (princip 10), att räddningstjänstlagen ska kompletteras så att kommuner blir skyldiga att informera medborgarna om farliga material och verksamheter.
Stockholms universitet anser det av största vikt att ideella föreningar får ovillkorlig och obegränsad talerätt inför svenska domstolar och menar att förslaget till ny miljöbalk inte kommer i närheten av Agenda 215 mål. På liknande sätt menar Folkpartiet Liberalernas kvinnoförbund att demokratiska miljöorganisationer utan egna ekonomiska intressen i ett ärende skall få föra talan inför rätta.
LO menar att i samband med pågående översyn av arbetsrätten bör det klargöras att de anställdas och de lokala fackliga organisationemas rättigheter i fråga om utvecklade informations- och inflytandeformer även bör omfatta arbetsplatsens yttre miljöfrågor. Vidare bör den nya miljöbalken markera att varje anställd skall ges förutsättningar att utöva och påverka miljö- och resursbesparande insatser i yrkesutövningen. Företrädare för de anställda skall också ges möjlighet att medverka i utarbetandet av planer, revisioner och konsekvensbedömningar på miljöområdet. En integration mellan arbetsmiljö och yttre miljöverksam- heter bör samtidigt stimuleras. TCO och LO menar att det är väsentligt att arbetsrätten fortsättningsvis kommer att rymma möjligheter för partssamverkan, såväl på nationell som lokal och arbetsplatsnivå, i långsiktiga och strategiska frågor. TCO anser att det är nödvändigt att Förtroendemannalagen och Medbestämmandelagen ger möjlighet för de fackliga representanterna att arbeta med yttre miljöfrågor. Garanteras inte detta kommer möjligheterna till lokalt miljöarbete för de anställda att försvåras på ett avgörande sätt.
Industri. Lunds kommun föreslår att en obligatorisk miljöprövning skall införas för större projekt. Kiruna kommun anser att tillstånd enligt miljöskyddslagen skall kunna dras in om utvecklingen påkallar det och att anmälningsärenden enligt miljöskyddslagen skall kunna förses med villkor, även för befintliga anläggningar. Länsstyrelsen i Älvsborgs län anser att systemet med miljörapporter enligt miljöskyddslagen bör göras mer heltäckande och även omfatta åtgärder för kretsloppsanpassning, material- och energibalanser m m. Folkkampanjen föreslår att det i lag skall fastställas krav på obligatorisk livscykelspecifikation för alla produkter av någon större betydelse, och att substitutionsprincipen inte bara ska tillämpas på kemiska produkter. Genom livscykelspecilikation kan de olika produkternas miljö- och energikonsekvenser jämföras.
Försiktighetsprincipen. Motala kommun anser att det behövs en översikt över motstridiga lagar och regelsystem. Malå kommun ifrågasätter hur försiktighetsprincipen är förenlig med - svensk miljölag- stiftning där teknisk och ekonomiskrimlighetsbedömning skall göras före en bedömning från myndighetens sida. - svensk hälsoskyddslagstiftning med begreppet sanitär olägenhet - en olägenhet som inte får vara av ringa omfattning, inte får inträffa vid enstaka tillfällen och som skall vara skadlig för människors hälsa. 156 Länsstyrelsen i Göteborg och Bohuslän saknar en uppföljning av
miljöbalkens inledande viljeriktning i den föreslagna lagtexten. Försiktig- Prop. 1993/942111 hetsprincipen är t ex ej reglerad eller strali'saktionerad. Sveriges Bilaga 1.1 Fiskares Riksförbund anser att det är orimligt att tillämpningen av försiktighetsprincipen skall innebära en omvänd bevisbörda då detta skulle kunna leda till felaktiga åtgärder. Skogsindustrierna anser att tillämpningen av försiktighetsprincipen måste ske med varsamhet. Klara indikationer på påverkan måste finnas innan principen kan åberopas och krav resas på långtgående och kostsamma åtgärder.
Naturskydd. Samarbete för Fred föreslår en utredning som grund för undantagslöst lagskydd av de naturresurser som är av strategiskt värde för svensk säkerhet och oberoende.
Länsstyrelsen i Norrbottens län anser att det, inom ramen för miljökonsekvenbeskrivningar vid tillståndsansökan enligt miljöskyddsla— gen, bör ställas krav på att gruvbolagen noggrant utreder vilka efterbe- handlingsåtgärder som är nödvändiga att vidta efter avslutad gruvverk— samhet. Vidare bör miljöskyddslagen ändras så att innehavaren av en gruvanläggning åläggs att hålla försäkring eller annan ekonomisk garanti av storlek som står i proportion till kostnaden för efterbehandling av gruvområdet vid nedlagd drift.
Sveriges Jordägarförbund tycker att lagstiftningen måste ändras, så att de svenska producenterna inte belastas med högre kostnader för natur- och miljövård än vad som gäller för konkurrenterna på den intemationel— la marknaden. Vidare menar förbundet att lagstiftningen inom miljö— och naturvård och hushållning med naturresurserna måste underkastas en grundläggande översyn för att anpassas till haven på marknadsekonomi i Agenda 21. Starka och tydliga äganderätter till naturtillgångama, anser förbundet, är en förutsättning för långsiktig vård och hushållning med resurserna samt en förutsättning för att kunna rikta skadeståndsanspråk mot dem som skadar miljön.
lotten. Länsstyrelserna i Älvsborgs och Göteborg och Bohus län föreslår en skärpning av vattenlagen som medför ett effektivt skydd av grundområden och vattendrag för att hydrologisk balans, biologisk mångfald och god vattenkvalitet skall kunna upprätthållas. Karlstads och Katrineholms kommun föreslår att tillräckliga lagföreskrifter skall utarbetas för att säkerställa det långsiktiga skyddet av nuvarande och presumtiva vattentillgångar. Nya bestämmelser om skydd av dricksvatten behöver införas i annan lagstiftning än i vattenlagen - lämpligen i miljöbalken - som blir rättsligt bindande oberoende av administrativa gränser och ekonomiska ersättrringsanspråk.
Länstyrelsen i Älvsborgslän anser att lagstiftningen om strandskydd bör vidgas till att även omfatta strändemas betydelse för den biologiska mångfalden. Naturhistoriska Riksmuséet föreslår att kuststräckan mellan Västervik och Bråviken snarast bör avsättas som naturreservat, vilket skulle bli det enda opåverkade området i sitt slag vid Östersjön för långsiktiga studier av miljötillstånd.
SGU föreslår en förfättningsändring som ger ett adekvat och plan- mässigt skydd av grundvattnet, vilket inte NRL anses göra. Statens naturvårdsverk och länsstyrelsen i Älvsborgs län föreslår att ett förbud 157 mot markavvattning införs successivt fram till år 2000 för en tredjedel av
återstående våtmarker. Kiruna kommun anser att vissa vattenföretag bör Prop. 1993/94:11] prövas enligt miljöskyddslagen, särskilt de som inte kräver vattendom. Bilaga 1.1 Folkkampanjen föreslår att regeringen bör ta initiativ till en lagstiftning som förbjuder byggandet av anläggningar för förvaring av kämbränsleav- fall där risken finns att avfallet kan komma i kontakt med havsvatten.
Skog. Statens naturvårdsverk föreslår ett förbud mot kalavverkning och inplantering av främmande arter och plantor/frön av främmande härkomst i känsliga ekosystem som bl a fjällnära skogar, sumpskogar och ädellövskogar. Svenska Samernas Riksförbund stöder skogspolitiska kommitténs förslag till ändring av skogsvårdslagens portalparagraf syftande till att den biologiska mångfalden lyfts fram. Förbundet kräver ett skydd i samma lag för vinterbetesmarker.
Länsstyrelsen i Älvsborgs län föreslår att staten skall införa tillstånd- splikt för anläggande av skogsbilvägar och mer funktionella hänsyns- regler för fauna- och floravård i skogsbruket, bl a genom krav på alternativa skötselåtgärder för särskilt känsliga skogar. Sådana åtgärder kan vara självföryngring, plockhuggning och blädning. Lantmäteriver— ket anser att den svenska lagstiftningen som reglerar markåtkomstfrågor har vissa brister bl a när det gäller områden som behövs för naturvårds- ändamål. Vidare anser verket att inom ramen för nuvarande lagstiftning behöver bildande av gemensamhetsanläggningar, som till exempel alternativa energikällor, vägar, landskapsvård, stödjas och uppmuntras.
Kemikalier. Lunds kommun anser att LKP bör ändras så att miljö- och hälsoskyddsnämnder och länsstyrelser kan utfärda lokala respektive regionala generella förbud och föreskrifter för produkter och varor. Marks kommun påpekar att avvecklingsplaner saknas för ett stort antal erkänt miljöfarliga ämnen. Av de avvecklingsplaner som finns är endast ett fåtal omsatta i juridiskt bindande dokument, t ex förordningen om CFC. Avvecklingsplaner bör beslutas för i första hand de 40 erkänt miljöfarligaste ämnena. Alla avvecklingsplaner bör omsättas i juridiskt bindande regler. Tidsplan för avveckling bör anpassas till miljöfarlig- heten och tillgången på ersättningsprodukter.
Länsstyrelsen i Älvsborgs län föreslår att skärpta hänsynsregler skall införas i skötsellagen eller spridningskungörelsen vad gäller kemisk bekämpning i anslutning till åkerholmar, diken, vattendrag, m m. Statens naturvårdsverk vill att stallgödselhanteringen i hela landet regleras genom ändring av skötsellagen.
Naturskyddsföreningen föreslår att djurhållningen genom lag gradvis begränsas till max en djurenhet per hektar år 2000 för att bl a minska kväveimporten i form av kraftfoder.
Energi. Lunds universitet och Naturskyddsföreningen föreslår att varje innehavare av en energianläggning skall ha obegränsat ansvar för kompensation till offren för såväl små som större olyckor. Lunds universitet anser att konsumentlagstiftningen bör ändras så att den innehåller krav på produktmärkning som tydligt och på ett jämförbart sätt anger energiåtgången för att framställa och bruka den aktuella produkten. Vidare bör privata och offentliga organisationer vara föremål för en årlig energirevision. Naturskyddsföreningen anser att atomansvarighetslagens 158 friskrivningsgräns skall höjas från 1,2 miljarder till 12 miljarder kronor
som ett första steg. Folkkampanjen föreslår att all införsel av kämener- Prop. 1993/94:111 giavfall - högaktivt saväl som lågaktivt - till Sverige skall förbjudas. Bilaga 1.1
Trajik. Vägverket tror att en lagreglering av tidiga beslutsskeden i vägprojektering kan säkra allmänhetens deltagande. Detta är på gång för beslut om vägprojektering men i praktiken är behovet störst på strategisk nivå i väghållningsplaneringen. Väg- och trafikinstitutet anser att hinder mot ökad inblandning av motoralkoholer i bensin och diesel bör undanröjas. Redan nu skulle inblandning av alkohol kunna ske till 20% i personbilar med katalysator, respektive 5 % i bilar utan katalysator. Institutet menar vidare att en lag om minskad energiförbrukning per fordonskilometer kan kOmma att krävas. KDU anser att förslaget till ny miljöbalk motverkar lokala myndigheters medverkan i miljöpolitiken genom att frånta kommunerna vetorätten över trafikanläggningar som prövas av regeringen.
Boende. Boverket anser att PBL och den nya Miljöbalken bör ge verket rätt att utfärda föreskrifter för mer än energihushållning i byggandet. Det kunde gälla källsortering av avfall, återanvändning av material, hushållning med grus m ut eller riktlinjer för utsläpp av koldioxid och miljöhänsyn vid rivning. Dessutom bör PBL förtydligas när det gäller att begränsa behovet av framtida underhåll och underlätta återanvändning av material. Ett tilläggsdirektiv till PBL-Översynen borde, enligt Boverket, ställa tydligare krav i dessa frågor.
Universitetet i Linköping menar att miljö och utveckling måste föras in som ett allmänt mål i Högskolelagen.
Svenska Samernas Riksförbund efterlyser grundlagsskydd för samernas rättigheter samt en nordisk samekonvention.
5 .d) Ekonomiska sgrmedel
SVEBIO anser att statsmakterna skall ha ett övergripande ansvar för införandet av ett enhetligt miljöavgift— och energiskattesystem. Huddinge, Marks, Karlstads och Motala kommun anser att regeringen bör beakta kapitel 8:3la-c i Agenda 21, som behandlar målen vid utnyttjande av ekonomiska styrmedel. Regeringen bör arbeta fram en samlad strategi, för olika former av stöd till kommunerna för att målen i kapitel 8:31 skall kunna nås. Göteborgs kommun påpekar att det är svårt att ge utrymme för goda lösningar ur miljösynpunkt i samhällsplaneringen då de är kostsamma jämfört med andra alternativ. Ibland beror detta på att alternativen inte betalar för de miljöeffekter de orsakar. Avgiftssystem måste anpassas till den internationella utvecklingen, men det är även angeläget att Sverige offensivt driver denna utveckling och söker förmå andra länder att anpassa sig.
Katrineholms, Sundsvalls och Karlstads kommun vill att staten anger tydliga och varaktiga mål och utformar regler, skatter och/eller miljöav- gifter för att nå målen. Statens naturvårdsverk menar att det behövs kraftfulla ekonomiska styrmedel för att ändra produktions- och konsum- tionsmönster och föreslår en särskild utredning om nya ekonomiska styrmedel för att begränsa varornas och avfallets miljöpåverkan. En 159 begränsning av negativa miljöeffekter skulle, enligt verket, till exempel
kunna uppnås genom sänlming av mervärdesskatten på miljömärkta varor Prop. 1993/94:111 och en regelbunden utvärdering och justering av svavelskatten och Bilaga 1.1 kväveoxidavgiften så att god styreff'ekt bibehålls.
Lunds kommun anser att den s k Polluter Pays Principle (PPP) måste få en praktisk tillämpning i Sverige vid politiska beslut, till exempel vid beslut om trafikpolitik. Skogsindustrierna anser att de ekonomiska styrmedlen skall anpassas nedåt till vad som gäller i vår omvärld. Förbundet anser att de miljöproblem som svensk massa- och pappersindu- stri har är av global eller regional natur och inte kan lösas genom insatser av enskilda länder. Åtgärder måste genomföras i internationell samverkan.
Naturskyddsföreningen föreslår dubbel avdragsrätt för miljöin- vesteringar i företag (vilket redan tillämpas i Holland).
Energi. Katrineholms kommun menar att det behövs ekonomiska styrmedel för att öka fjärrvärmeanslutningen, stödja möjligheterna att i större utsträckning utnyttja olika typer av spillvärme samt stimulera införandet av kretSIOppsanpassade biobränslen, såsom etanol, rapsolja m nr, inom transportsektom. SVEBIO menar att förnybara energislag skulle kunna erhålla en premie i förhållande till fossila energislag för att på detta sätt stimulera omställningen av energisystemen. Vidare föreslår föreningen införande av en speciell skatt/avgift för icke förnybara energislag, som idag kan anses ingå i den allmänna energiskatten inom värmesektom. Fömybarhetsvärdet kan då bytas ut mot denna skatt. Signal ges på så sätt om samhällsvärdet av förnybar energi gentemot fossil.
NUTEK påpekar att kärnkraften med sina eventuellt kraftiga miljöef- fekter bör beskattas för att häva snedvridningen ur miljösynpunkt gentemot vatten—, vind- och solkraft. Vidare bör torv beskattas efter sitt kolinnehåll och alla miljöskatter räknas upp med inflationen. Lunds universitet föreslår generella skatter på C02, 802 och NOx som konsekvent bör gälla alla nettokällor och sättas så högt att Sverige uppfyller gjorda åtaganden i internationella konventioner. Naturskydds- föreningen föreslår en utvidgning av koldioxidskatten till att gälla all fossilbränsleanvändning, följd av en höjning av skatten till 50 öre/kg C 02 och en sänkning av arbetsgivaravgiften med 3, S%. En återföring av skattemedlen kan under en övergångsperiod göras till exportkänslig industri. Länsstyrelsen l Älvsborgs län anser att ekonomiska styrmedel bör införas för att främja utvecklandet av alternativa energikällor och ökat energisparande samt minskade utsläpp från arbetsfordon och tunga lastbilar.
Trajik. Landstinget i Stockholms län anser att skattereglerna bör stimulera kollektivtrafiken och gynna miljövänliga bränslen. Sjöfartsver— ket föreslår att miljövänligare teknik och metoder skall stimuleras genom kompensation för investeringskostnadema. En anpassning av sjötrans- portema hör till de områden som bör prioriteras. För att stimulera en övergång till fordon som genererar mindre C02 föreslår Väg- och trafikinstitutet att regeringen skall överväga miljöbaserad differentiering av bilars inköpspris genom skatter baserade på prestanda och bränsle. 160 Vidare föreslås rörliga vägtrafikskatter relaterade till bränslecykelns
kolhalt. Vägverket tror på någon form av ekonomisk stimulans för att få Prop. 1993/941111 fram exempel på hållbara trafiklösningar t ex för en tätort eller delar av Bilaga 1.1 tätorter.
Atfall. Naturskyddsföreningen anser att deponering av avfall skall beläggas med en avgift på förslagsvis 200 kronor per ton senast år 1995 efter dansk modell och med en avgift på 100 SEK per ton för avfall som går till förbränning, med hänsyn till att aska och slag går till deponi och då också belastas med avfallsavgift. Avgift utgår därmed inte för avfall som går till materialåtervinning, rena massor som återanvänds, rent trä till förbränning samt kompost och slam som återgår till odling. Före- ningen menar att intäkterna som beräknas uppgå till 1,1 miljarder kronor per år kan återföras genom en fond till utbyggnad av kretsloppsanpassad avfallshantering, stimulansåtgärder för att utveckla marknaderna för återvunnet material samt för forskning och metodutveckling inom området.
Kemiska ämnen. Länsstyrelsen i Älvsborgs län föreslår att en minskad användning av stabila organiska ämnen kan uppnås genom införande av miljöavgifter. Naturskyddsföreningen anser att riksdagens mål om att reducera kväveläckaget och handelsgödselanvändningen till år 2000 förutsätter att miljöavgiftema på handelsgödsel höjs, sannolikt till över 5 kr/kg kväve. För fosforgödning är det lämpligt att i första steg sänka gränsvärdena för tillåtet kadmiuminnehåll till 50 gram per ton fosfor och att ta ut en hög miljöavgift på hela kadntiuminnehållet.
Avgiften på bekämpningsmedel bör höjas till upp emot 100 kr/dos. lntäktema kan finansiera bl a arealbidrag och kemikalieinspektionens arbete. En miljöavgift på industriellt producerat kraftfoder bör också övervägas.
Bränslen. Naturskyddsföreningen föreslår differentierad bilskatt baserad på bränslesnålhet och C02-utsläpp samt differentierad fastig- hetsskatt utifrån värmesystem. Hus i klass ett skulle t ex ha ett helt fömyelsebart koncept, klass två ha uppvärmning med icke förnyelsebara energikällor men som monterat in ackumulatortank. Klass tre är övriga hus. Täkter. Länsstyrelsen i Älvsborgs län föreslår ökat nyttjande av bergtäkt framför naturgrus genom differentierade täktavgifter. Statens naturvårdsverk föreslår att skatt skall införas på naturgrus och en höjning av täktavgiftema.
E)./Måtte
Flertalet instanser anför behov av anslag för att bättre kunna bidra till en miljömässigt hållbar utveckling.
Ofentliga myndigheter: Statistiska centralbyrån och Koniunkturin- stitutet föreslår förstärkta medel för att utveckla miljöräkenskaper samt kretsloppsstatistik. SMHI föreslår att kunskapsmyndighetema får ytterligare medel för att förmedla kunskap, riktlinjer och information
nationellt. SMHI, t ex, behöver mer resurser för att till speciellt kommuner och länsstyrelser tillhandahålla energi-, klimat— och vatten- 161 relaterad datainformation och tjänster.
Sjöfartsverket önskar medel för utveckling av utsläppsreducerande Prop. 1993/94:111 teknik för att få försurande luftföroreningar från sjöfarten att i stort sett Bilaga 1.1 upphöra. ÖB anser att resurser som frigörs i försvaret även fortsättnings- vis i första hand skall användas för materiel inom Försvarsmakten.
Kommuner. Det finns en stark vilja att genomföra kretsloppsstrategier— na inom de kommunförvaltningar som ansvarar för miljöfrågor, men knappast ekonomiska och personella resurser, anser Landstinget i Uppsala län. Glesbygdsrnyndigheten hävdar att resurser måste avsättas om kommunerna skall kunna ta sitt ökade ansvar för miljöarbete och lokala Agenda 21.
Huddinge kommun anser att de nya uppgifter som åläggs kommuner- na måste stå i proportion till de ekonomiska resurser som kommunerna tilldelas. Enköpings och Sundbybergs kommun framför liknande åsikter. Munkedals och Malå kommun undrar vilka arbetsuppgifter som skall prioriteras när anslagen minskar.
Göteborgs kommun anser att det ekonomiska stöd som utlovats av regeringen, bör vara tillgängligt inte enbart för de s k "ekokommunema'. Sundbybergs kommun föreslår ett Stimulansbidrag för att stimulera kommunema att utveckla och genomföra en lokal agenda. Botkyrka kommun föreslår att särskilda medel skall avsättas till en fond där kommunerna kan söka ekonomisk hjälp för att starta miljöprojekt, utvecklingsarbete, etc för att förverkliga den lokala agendan. Kommunen kommer i år att genomföra en Kretsloppsmässa. Förutsatt att det ges ekonomiskt stöd avser kommunen att årligen genomföra denna mässa med planeringsseminarier, arbetsmetoder o dyl för att ge kommuner och länsstyrelser konkreta modeller och olika exempel för genomförande av Agenda Zl—arbetet. Naturskyddsföreningen föreslår att statsbidragen till kommunala energirådgivare skall återinföras.
Folkrörelser. q2000, Lutherhjälpen/U-forum och KdS-K föreslår stöd till ideella organisationers uppföljning av UNCED. IKFF vill att svenska SEED (Solidarity for Ecology, Equality and Development) skall få medel för att samordna detta. Folkbildningsförbundet och Statens institut för psykosocial miljömedicin förordar ökat stöd till icke-statliga organisationer för att kunna" bygga upp miljönätverk. q2000 förordar särskilda medel till kommunikationscentra i olika delar av världen för att bygga upp och stärka nätverk med hjälp av elektronisk post, fax, video, satelliter, bibliotek m.m.
Folkkampanjen föreslår att stat och kommun bör söka stöd från och anslå medel till NGOs för att genomföra informationskampanjer när det gäller miljö, natur och energi. Miljöförbundet anser att eventuella statliga pengar för miljöarbete skall fördelas opartiskt enligt en begriplig och acceptabel norm. Statens ungdomsråd tycker att särskilt stöd bör utgå till ungdomsorganisationer som bedriver lokala verksamheter med miljöprofil.
Centerkvinnorna önskar att många skall få resa till, samt förbereda och efterbearbeta, FNs kvinnokonferens i Peking år 1995. Svenska Samernas Riksförbund ser Rovaniemiprocessen som början till en intressant modell för samarbete mellan urbefolkningar och regeringar 162 men hävdar att den har begränsat värde utan ekonomiskt stöd till
urbefolkninars organisationer för förberedelser och deltagande. Prop. 1993/94:111
Fackföreningar: TCO tycker, med hänvisning till kapitel 29 i Agenda Bilaga 1.1 Zl, som behandlar stärkandet av arbetstagarnas och deras fackföreningars roll, att regeringen bör medverka till en aktiv trepartssamverkan på miljöområdet, bl a genom att ge de fackliga organisationerna ekonomiska möjligheter till ett aktivt miljöarbete.
Forsknings- och utbildningsväsende. I stort sett alla remissinstanser som bedriver forskning förordar nya och utökade anslag till olika forskningsområden. Universitetet i Linköping menar att särskilda medel för fortbildning av yrkeskategorier som civilingenjörer, ekonomer, jurister etc samt för utveckling av miljöundervisning är nödvändiga. Dessutom bör en kraftig satsning via existerande forskningsråd och sektorsorgan göras på miljöforskning. q2000 föreslår starkt ökat stöd till en expansion av de miljöekonomiska utbildningarna.
Lunds universitet föreslår särskilt stöd för att under SCBs ledning bygga upp databaser kring befolkning, vatten-, mark- och atmosfäriska förhållanden och bistå med kunskaper i det internationella databasarbetet. Chalmers tekniska högskola och Göteborgs universitet anser inte att 1% av renhållningskostnadema i Sverige (50 miljoner kr) till utveckling av metoder för säker återanvändning av avfall alls är tillräckligt.
Forskningsrådsnämnden föreslår att löntagarfondsmedel skall användas för att finansiera satsningar på högkvalitativa forskningsmiljöer för systemövergripande miljöfrågor, tex energi, infrastruktur och livsstil. Vidare anser FRN att insatserna för det s k Global Environmental Change-programmet skall stärkas.
Svenska FN-förbundet menar att FNs institut för nedrustnings- forskning (UNIDIR) bör få ekonomiskt stöd eftersom det arbetar inom områden där nedrustning tangerar miljö- och utvecklingsfrågor. Institutet bedöms därigenom kunna bidra till att upptäcka och utnyttja möjligheter i nedrustningens spår. Vidare föreslår FN-förbundet ökade bidrag till FNs kvinnofond UNIFEM.
Särskilda anslag. Länsstyrelsen i Älvsborgs län föreslår en höjning av anslagen för säkerställande av värdequ natur och att alternativa finansieringsfomer bör utredas. Vidare föreslås höjda anslag till landskapsvård och NOLA som ett led i 90—talets jordbrukspolitik. Medel bör, enligt länsstyrelsen, även anslås för anläggande och återskapande av biologiskt rika våtmarker och för skyddszoner efter vattendrag. Medlen bör disponeras av länsstyrelsen och styras till områden där de gör mest nytta.
Byggforskningsrådet anser att de aviserade nedskärningama av energiforskningsanslaget strider mot Rio-deklarationen och Agenda 21. Landstinget i Uppsala län anser att det behövs ökade resurser för miljömätningar och bedömningar av miljörelaterad hälsopåverkan inom kommunerna samt för att minimera hälsorisker till följd av kemikaliehan— tering på lokal, nationell och internationell nivå.
Länsstyrelsen i Älvsborgs län föreslår att anslagen för säkerställande av värdefull natur skall höjas och att alternativa finansieringsfomer skall utredas. Vidare föreslås höjda anslag till landskapsvård och NOLA som 163 ett led i 90-talets jordbrukspolitik. Medel bör, enligt länsstyrelsen, även
anslås för anläggande och återskapande av biologiskt rika våtmarker och Prop. 1993/94:111 för skyddszoner efter vattendrag. Medlen bör disponeras av länsstyrelsen Bilaga 1.1 och styras till områden där de gör mest nytta. Länsstyrelsen i Norrbot- tens län anser att resurser bör ställas till länsstyrelsens förfogande för att permanenta det påbörjade Berentssarnarbetet.
if) Organisation Länsstyrelsen i Malmöhus län anser att Naturvårdsverkets aktions-
prograrn "Miljö '93' kan utgöra en av grundstenama för en nationell strategi.
KapacitetWrstärkning. Statskontoret tycker att beslutsmodeller som används vid stora offentliga beslut bör granskas och förbättras med avseende på hur miljöhänsyn beaktas. Det gäller bl a beslutsfattandet kring infrastruktursatsningar med fördelning av investeringar på olika trafikslag. Statskontoret föreslår också en studie av vilka organisations- former som bäst främjar miljöhänsynstagande i olika slags myndigheter. Vidare bör organisationen för miljötillsyn anpassas och det som ofta benämns "sektoransvar och decentralisering" vidareutvecklas iperspektiv av Agenda 21s betoning av mångfalden aktörer. Alternativ kan övervägas vad gäller integration respektive särskiljande av information-rådgivning- kontroll, marknadslösningar som alternativ till offentlig regi samt branchorganisationemas roll.
Sundbybergs kommun anser att det i departementen bör finnas kontaktpersoner som snabbt kan ta hand om kommunemas idéer/initiativ till ändringar i lagstiftningen. Lunds universitet föreslår att miljö- och naturresursdepartementet inrättar en tjänst som miljöråd för att samordna miljöfrågor med andra departement och med forskare. Universitetet anser vidare att myndigheter som helt eller delvis arbetar med miljöfrågor, liksom forskningsfinansiärer på området, bör samarbeta närmare. Ett annat förslag är att de institutioner som främjar förnybara energikällor bör stärkas. Sundsvalls kommun föreslår en samordning av olika miljöåtgärder som följer av t ex miljöbalken, KLIV—utredningen, utredningen om miljöövervakningens organisation, kretsloppspropositio- nen och Agenda 21.
Samarbete för Fred föreslår att regeringen, för att öka möjligheterna att uppfylla bl a Rio-deklarationens princip (26) om fredlig lösning av miljötvister, skall inrätta ett fredsdepartement med ansvar för krigs- förebyggande och fredsbyggande. Vidare anser föreningen att riksdag och regering bör göra en översyn av hur totalförsvaret skall utformas för att under 2000-talet ligga till grund för hållbar säkerhet.
Katrineholms kommun föreslår att en delegation knuten till miljö— och naturresursdepartementet tillsätts med uppgift att driva och samordna arbetet med uppföljning och utvärdering av Agenda 21. Syftet med delegationen är i huvudsak att uppnå en helhetssyn och kontinuitet över myndighets— och sektorsgränser. Botkyrka kommun framför ett liknande förslag. Borlänge kommun föreslår att ett kretsloppsinstitut slmll inrättas med uppgift att bevaka samhällets åtgärder för övergång till kretslopps- 154 samhället. Institutet bör ha högsta kompetens och bör t ex granska hur
förslag till riksdagen är anpassade till kretsloppssamhällets införande, Prop. 1993/94:111 följa länsstyrelsers och kommuners åtagande enligt Agenda 21 , ge vitsord Bilaga 1.1 till projekt till underlag för medelstilldelning osv.
Bred medverkan. Forskningsrådsnämnden föreslår ett tvåårsprogram som skapar plattformar för vetenskaplig medling om livsstil. Programmet skulle vara en riktad dialog mellan politiker, forskare och allmänhet för att öka deltagandet i prioriteringsarbete och beslutsprocesser. Kungliga vetenskapsakademien vill att en nationalkommitte för genomförandet av Agenda 21 bör (åter)skapas.
q2000 föreslår att Agenda 21 skall vidareutvecklas i Sverige vid en konferens vartannat år där personer från kommuner, ideella organisa- tioner, regeringskansliet, myndigheter och näringsliv lägger upp gemensamma och/eller sektorsvisa strategier. Samarbete för Fred föreslår en kommitté, med liknande sammansättning, för rapporteringen till CSD.
Fler folkomröstningar skulle utvidga demokratin, anser Ung Vänster. Dessutom bör riksdagen bjuda in ungdomar till diskussioner om beslut som rör deras framtid. Karlstads och Huddinge kommun påpekar med hänvisning till kapitel 24:1,3,8 252 och 28:2 att fler kvinnor och ungdomar måste beredas plats i riksdagen, kommunfullmäktige m fl nämnder och styrelser.
Kvinnors roll. Kvinnor för Fred efterlyser en strategi från regering och riksdag inför valet 1994 för kvinnors fulla deltagande som besluts- fattare, planerare och rådgivare i alla samhällets sektorer. Lutherhjälpen tillsammans med Kyrkornas U-f'orum vill att som regel inget kön får ha högre representation än 60% i offentlig planering och beslut.
Ungdomars roll. Statens ungdomsråd påpekar att ungdomar i allmänhet värderar livskvalitet högre än ren materiellt tillväxt och har ett mer globalt perspektiv på dessa frågor än den äldre generationen. Rådet menar därför att det är angeläget att staten kan initiera och stödja försöksverksamhet för att tillvarata ungdomars kompetens i det lokala beslutsfattandet. Statens strålskyddsinstitut anser att regeringen bör ta initiativ till erfarenhetsutbyte om myndigheternas samspel med ungdoms- organisationer. Vidare anser institutet att de juridiska/formella följderna av ökat deltagande av allmänheten i beslutsprocessen när det gäller miljöfrågor bör undersökas.
q2000 anser att en folkrörelserepresentant bör inkluderas i delegatio- nema till internationella miljöförhandlingar och LSU begär att få ha en permanent ungdomsdelegat vid generalförsarnlingens och motsvarande FN-möten. Statens ungdomsråd anser att LSU bör få i uppdrag att utnämna en representant som ska följa arbetet i FNs generalförsamling. q2000 påpekar att regeringen i Agenda 215 punkt 25 .9h åtagit sig att ta med ungdomsrepresentanter.
Urbefblkningar. Glesbygdsmyndigheten föreslår att frågor som rör samer delegeras till sameriksdagen. Svenska Samernas Riksförbund vill att samerna skall få delta i all planering och alla beslut som rör resursför— valtning i de samiska områdena och att sametinget tilläggs reella befogenheter. Förbundet föreslår vidare att samiska ledamöter skall ingå 165 i Miljövårdsberedningen och Nordiska rådet.
Samverkan stat-kommun. Boverket hävdar att den regionala be- Prop. 1993/94:111 slutsprocessen för infrastrukturutbyggnad och bevarandet av grönstruktur Bilaga 1.1 är bristfälligt utvecklad och tillräckligt starka beslutsorgan saknas. SMHI ser en risk med alltför långtgående delegering av ansvar i övergripande miljöfrågor. Huddinge kommun anser att regeringen bör klargöra kommunernas befogenheter. Regeringen bör överväga vilka förändringar i riktning mot ökade kommunala befogenheter som behövs för att främja den svenska uppföljningen av Agenda 21.
Borlänge kommun föreslår att kommuner med kompetens ges såväl utökad befogenhet genom delegationsmöjligheter som rätt till över- prövning i annan instans för att få en bredare prövning av beslut. Borlänge kommun har på goda grunder avstyrkt ansökningar utan att få gehör. Om ett beslut ogillas av skogsvårdsstyrelsen finns inga möjligheter till överprövning. En kommun kan få gehör hos länsstyrelsen som i enstaka fall kan överklaga. Överprövning sker då oftast i samma myndighets övre instans, dvs Skogsstyrelsen. Förfarandet har effektivt hindrat en bredare prövning.
Lilla Edets kommun efterlyser någon form av nätverk som stöd för de mindre kommunema. Dock har även flera av de större kommunerna uttryckt ett behov av att utveckla ett nätverk mellan kommunerna för kunskapsutbyte. Motala kommun påpekar att det är nödvändigt med samverkan mellan olika kommuner och staten eftersom miljöföroreningar inte stannar vid kommungränsen. Kommunförbundet anser att samord- ningen mellan kommuner och kommun-stat behöver avsevärt förbättras om målen i Agenda 21 skall kunna uppnås.
Botkyrka kommun föreslår att arbetet med de lokala agendoma skall följas upp genom årliga konferenser och seminarier på såväl riks- som regional och kommunal nivå. Ovanåkers kommun menar att det är angeläget att centralt och regionalt fånga upp goda idéer som arbetats fram inom olika lokala myndigheter i landet för att sedan delge in- formationen till andra kommuner. Detta kommer att minska dubbelarbetet och höja tempot i processen. Skövde kommun vill ha råd och ut- vecklingsstöd om hur nätverk kan organiseras, lokala handlingsprogram kan utarbetas samt hur information och kunskap kan spridas.
Malå kommun föreslår en central databas där samtliga kommuner kan inhämta kunskap. Kiruna kommun anser att förutsättningen för att kommunen skall lyckas är ett centralt stöd för utbildning av tjänstemän och politiker inom alla sektorer, normbildning, kunskapsbaser, ekono- miska styrmedel och en effektiv lagstiftning.
MILJÖ OCH NATURRRESURS Prop. 1993/94:111 DEPARTEMENTET Bilaga 1.1
Remissinstangr * = instans som avgett yttrande
1. Stiftelsen Institutet för framtidsstudier
2. Brottsförebyggande rådet
3. *Datainspektionen
4. Styrelsen för u-landsutbildning i Sandö (Sandö u- centrum)
5. *Nordiska Afrikainstitutet 6* Beredningen för internationellt tekniskt- ekonomiskt samarbete (BITS)
7. *Styrelsen för internationellt näringslivs— bistånd (SWEDECORP)
8. Stiftelsen Svenska institutet
9. Stiftelsen Stockholms internationella freds- forskningsinstitut (SIPRI) 10. ”Kommerskollegium 11. Sveriges Exportråd 12. Stiftelsen Östekonomiska institutet 13. *Överbefälhavaren 14. *Kustbevakningen 15. *Statens räddningsverk 16. Försvarets forskningsanstalt 17. *Socialstyrelsen 18 ”"Statens bakteriologiska laboratorium 19. ”"Statens institut för psykosocial miljömedicin 20. Sjukvårdens och socialvårdens planerings- och rationaliseringsinstitut (SPRI) 21. Bammiljörådet
22. Socialvetenskapliga forskningsrådet
23. *Folkhälsoinstitutet 24. :"Vägverket 25. *Statens väg- och trafikinstitnt 26. "Transportforskningsberedningen
27. *Sjöfartsverket
28. *Luftf'artwerket 29. *Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut 30. *Statskontoret 31. *Statistiska centralbyrån 32. Riksrevisionsverket
33. *Konjunkturinstitutet
34. *Boverket 35. *Skolverket 36. *Folkbildningsrådet 167 37. *Forskningsrådsnämnden
Bilaga 1.1
38. 39. 40. 41. 42. 43.
45. 46. 47. 48. 49. 50. 51. 52. 53. 54. 55. 56. 57. 58. 59.
61. 62. 63.
65. 66. 67. 68. 69. 70. 71. 72. 73. 74. 75. 76. 77. 78. 79. 80. 81. 82. 83. 84. 85.
*Humanistisk—samhällsvetenskapliga forskningsrådet Medicinska forskningsrådet *Namrvetenskapliga forskningsrådet *Polarforslmingssekretariatet *Vetenskapsakademien *Universitetet i Stockholm *Universitetet i Uppsala *Universitetet i Lund 'Universitetet i Linköping Universitetet i Umeå *Universitetet i Göteborg *Tekniska högskolan i Stockholm *Chalmers tekniska högskola Göteborg Karolinska institutet "Högskolan i Luleå Högskolan i Eskilstuna/Västerås Högskolan i Kalmar Högskolan i Sundsvall/Hämösand "Högskolan i Karlstad
Svenska UNSECOrådet *Statens jordbruksverk *Sveriges lantbruksuniversitet *Statens livsmedelsverk *Skogsstyrelsen *Fiskeriverket *Skogs— och lantbruksakademien "Skogs- och jordbrukets forskningsråd *Svenska FAO-kommittén Arbetsmiljöinstitutet Arbetarskyddsstyrelsen "ILO—kommittén *Glesbygdsmyndigheten *Statens kulturråd Riksantikvarieåmbetet *Namrhistoriska riksmuseet
Folkens museum - etnografiska Statens invandrarverk
*Närings- och teknikutvecklingsverket *Statens pris— och konkurrensverk *Statens råd för byggnadsforskning *Sveriges geologiska undersökning Bergsstaten
*Rymdstyrelsen
*Patent— och registreringsverket Domän AB Ingenjörsvetenskapsakademien *Teknikvetenskapliga forskningsrådet Programrådet för forskning för ett avfallssth samhälle
86. *Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län Prop. 1993/94:111 87. *Länsstyrelsen i Malmöhus län Bilaga 1.1 88. ”länsstyrelsen i Norrbottens län 89. *länsstyrelsen i Västernorrlands län 90. "Lånsstyrelsen i Västmanlands län 91. *Länsstyrelsen i Älvsborgs län 92. ”länsstyrelsen i Östergötlands län 93. *Konsumentverket 94. *Statens ungdomsråd 95. *Statens naturvårdsverk 96. *Kemikalieinspektionen 97. *Statens lantmäteriverk 98. *Centmlnämnden för fastighetsdata 99. *Statens strålskyddsinstitut 100. *Institutet för vatten- och luftvårdsforskning 101. *Statens kämkraftinspektion 102. *Svenska Kommunförbundet 103. Ale kommun 104. Aneby kommun 105. *Bjuvs kommun 106. *Borlänge kommun 107. *Dorotea kommun 108. *Enköpings kommun
109. *Eskilstuna kommun 110. *Falkenbergs kommun
111. Grästorps kommun 112. *Göteborgs kommun 113. Helsingborgs kommun 114. Hjo kommun 115. *Huddinge kommun 116. Hässleholms kommun 117. *Karlstads kommun
118. *Katrineholms kommun 119. *Kiruna kommun 120. Kävlinge kommun 121. Lessebo konunun 122. *Lilla Edets kommun 123. *Ljusnarsbergs kommun 124. *Luleå kommun 125. *Lunds kommun 126. *Malmö konunun 127. *Malå kommun 128. *Marks kommun 129. *Motala kommun 130. *Munkedals kommun
131. *Osby kommun 132. Oxelösunds kommun 133. *Partille kommun 169 134. *Simrishamns kommun
135. *Skövde kornmun Prop. 1993/94:111 136. ”Sorsele kommun Bilaga 1.1 137. *Stockholms kommun 138. *Sundbybergs kommun 139. *Sundsvalls kommun 140. Tierps kommun 141. Timrå kommun 142. Tomelilla kommun 143. Tranås kommun 144. Uppsala kommun 145. *Vallentuna kommun 146. *Vaxholms kommun 147. Vänersborgs kommun 148. Vännäs kommun 149. Västerås kommun 150. Ystads kommun
151. Ånge kommun
152. *Örebro kommun 153. Övertorneå konunun 154. *Landstingsförbundet 155. *Landstinget i Blekinge län 156. *Landstinget i Göteborgs och Bohus län 157. *Landstinget i Malmöhus län 158. "Landstinget i Stockholms län 159. *Landstinget i Södermanlands län 160. *Landstinget i Uppsala län 161. *Landstinget i Värmlands län 162. *Landstinget i Västernorrlands län 163. *Stockholm Environment Institute (SEI) 164. *Grossistförbundet Svensk handel 165. *Sveriges Industriförbund 166. *Skogsindustriema 167. *Kooperativa förbundet 168. *Iantbrukarnas riksförbund 169. Swedish Cooperative Centre (SCC) 170. *Sveriges jordägarförbund 171. Sveriges Skogsvårdsförbund 172. *Skogsägamas riksförbund 173. Sågverkens riksförbund 174. *Sveriges fiskares riksförbund 175. Svenska arbetsgivareföreningen 176. *Landsorganisationen i Sverige 177. *Tjänstemännens centralorganisation - TCO 178. ="Sveriges akademikers centralorganisation SACO/SR
179. Motormännens riksförbund 180. Svenska Åkeriförbundet 181. Bilindustriföreningen 170 182. Svenska Vägföreningen
183. *Svenska Lokaltrafikföreningen Prop. 1993/94:111 184. *Naturskyddsföreningen Bilaga 1.1 185. Jordens Vänner 186. Fältbiologerna 187. *Miljöförbundet 188. WWF Världsnaturfonden 189. Det Naturliga Steget 190. Greenpeace 191. Röda korset 192. "Lutherhjälpen 193. *Kyrkornas u-forum 194. SEED - Solidarity for Equality, Ecology and Development 195. *Svenska FN-förbundet 196. Svenska Freds- och skiljedomsföreningen 197. Fredsrådet 198. *Samarbete för fred 199. *Kvinnor för fred 200. ”internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet 201. *BOTILDA UNIFEM i Sverige 202. Fredrika-Bremerförbundet 203. LRF Emilia 204. "Centerkvinnoma 205. *Folkpartiets kvinnoförbund 206. *Kristdemokratiska Samhällspartiets Kvirmoförbund 207. *Moderata kvinnoförbundet 208. Svenska Kvinnors Vänsterförbund 209. Sveriges Socialdemokratiska Kvinnoförbund 210. ”"Landsrådet för Sveriges Ungdomsorganisationer 211. *q2000/Ungdomar inför UNCED 212. Arbetarnas Bildningsförbund 213. Medborgarskolan 214. Studieförbundet vuxenskolan 215. Tjänstemännens Bildningsförbund 216. Centers ungdomsförbund 217. *Liberala Ungdomsförbundet 218. ”Kristdemokratiska ungdomsförbundet 219. Moderata ungdomsförbundet 220. Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund 221. *Ung vänster 222. Beijerinsstitutet 223. Stockhomls Handelshögskola 224. Movium 225. *Svenska Samernas Riksförbund 226. Same ätnamn 227. Saminuorra 228. KRAFTSAM 171 229. Svenska Elverksföreningen
230. Riksförbundet Energileverantörema (REL) Prop. 1993/94:111 231. *Värmeverksföreningen Bilaga 1.1 232. *Svenska Gasföreningen 233. Svenska Petroleum Institutet 234. *Svenska Kolinstitutet 235. ”"Svenska Bioenergiföreningen 236. Svenska Kraftproducentföreningen 237. Svenska Kraftnät 238. Sveriges Energiföreningars Riksorganisation 239. *Svensk Industriförening 240. *HSst Riksförbund 241. *Hyresgästemas Riksförbund 242. SBCBO 243. *Sveriges Allmännyttiga Bostadsföretag (SABO) 244. Sveriges Fastighetsägareförbund 245. *Villaägareförbundet 246. *Miljö— och hälsoskyddstjänstemannaförbundet
eriga instanser
247. *Ovanåkers kommun 248. *Folkkampanjen mot kämkraft-kämvapen 249. *Wendelin Möller-Wille 250. *Sveriges Lantmätareförening 251. *Södertälje kommun 252. *Munkfors konunun 253. *Rädda Barnen 254. "Arnold J. Ahlbäck 255. *Botkyrka konunun
Bilaga 1:1 Prop. 1993/94:111 Bilaga 1.1
Sammanställning av yttranden över Riodeklarationen och Agenda 21 efter remiss från Miljö- och naturresursdepartemen- tet
INNEHÅLL r. OMRÅDEN FÖR MILJÖPOLITIK 1. Miljö- och naturresurspolitik a. Kretslppsanpassning ..................... 97 b. Fysisk planering ........................ 99 c. Naturvård och biologisk mångfald ............ 101 d. Luft .............................. 104 e. Vatten och avlopp ...................... 105 f. Kemikaliekontroll ...................... 106 g. Miljö- och hälsa ....................... 108 h. Miljökonsekvensbeskrivningar .............. 109 2 Integrerad miljöpolitik a. Jordbmk ............................ 1 10 b. Skogsbruk ........................... 112 e. Samhällsekonomi och näringsliv ............. 113 d. Trafik ............................. 1 17 e. Energi ............................. 120 f. Försvar ............................ 123 g. Forskning, telcnisk utveckling och utbildning ..... 124 3. Interationellt miljösamarabete a. Allmänna synpunkter .................... 127 b. EG/EU ............................ 128 c. FN-systemet ......................... 129 d. Globala miljöfonden, GEF,
Världsbanken och IMF ................... 133 e. Handel, GATT och OECD-samarbete ......... 134 f. Bistånd ............................ 136
Samverkan med Östeuropa ................ 140
II. GENOMFÖRANDE Prop. 1993/94:111
Bilaga 1.1
4. Åtgärder att genomföras av myndigheter, kommuner,
folkrörelser, näringsliv, fack, vetenskaps— och utbild- ningsorgan a. Offentliga myndigheter ................... 141 b. Kommuner .......................... 145 c. Folkrörelser (NGOs) .................... 148 d. Näringsliv, fackföreningar och detaljhandel ...... 149 e. Forsknings- och utbildningsväsende ........... 149 5. Frågor för övervägande och åtgärd av regeringen a. Information .......................... 151 b. Riktlinjer, normer m m .................. 152 c. Lagstiftning .......................... 154 d. Ekonomiska styrmedel ................... 159 e. Anslag ............................. 161 f. Organisation ......................... 164
Bilaga: Remiss med företeckning över svarande instanser
UTRIKESDEPARTEMENTET Prop. 1993/94: 1 11 AVDELNINGEN FOR INTERNATIONELLT Bilaga 1.2 UTVECKLINGSSAMARBETE
1993-11-29
SAMMANSTÄLLNING AV MWEN FRÅN BI- STÅNDMYNDIGHETERNA OM UPPFOLINING AV UNCED
1. Uppdrag och sammanfattning
I mitten av juni 1992 gav regeringen biståndsmyndighetema i uppdrag att redovisa hur de avser att följa upp FN:s konferens om miljö och utveckling i Rio (UNCED) och vilka implikationer överenskommelsema där har på deras verksamhet. Under hösten 1992 inkom yttranden över UNCED från SIDA, SAREC, BITS och SwedeCorp med redovisning av vilka åtgärder som planeras för att stödja genomförandet av det hand- lingsprogram (Agenda 21) som antogs. Föreliggande sammanställning redovisar respektive biståndsmyndighets yttranden över uppföljningen av UNCED.
Sammanfattningsvis menar biståndsmyndighetema att åtskilliga av de grundläggande tankegångarna i Agenda 21 återfinns redan inom det svenska biståndet. Det gäller bl.a. fattigdomsinriktningen, vikten av folkligt deltagande i utvecklingsprocessen samt betoningen av enskilda organisationers roll. Det femte biståndsmålet ("framsynt hushållning med naturresurser och omsorg om miljön") har, menar biståndsmyndig- hetema, sedan mitten på 1980-talet varit vägledande i utformning av biståndsinsatser med inriktning mot uthållig utveckling.
Ingen av myndigheterna ger uttryck för behov av genomgripande förändringar av verksamheten till följd av UNCED, men både SIDA och SAREC menar att Rio-konferensen gav tillfälle att till viss del om- prioritera och förstärka arbetet inom vissa verksamhetsområden. SIDA och SAREC lyfter särskilt fram två huvudområden inom vilka särsldlda satsningar kommer att göras. Det gäller dels kapacitetsuppbyggnad i mottagarländerna, med satsningar på bl.a. institutionsutveckling, utbildning och miljöekonomi som viktiga komponenter, dels det uthålliga utnyttjandet av naturresursbasen.
Alla fyra myndigheterna betonar vikten av samarbete och samordning med andra biståndsgivare, såväl nationellt som internationellt. Likaså är alla fyra eniga kring behovet av att integrera miljöaspekterna i den dagliga biståndsverksamheten och att med hjälp av ett tvärsektoriellt tänkande komma närmare problemens lösning. Miljökonsekvensbe- skrivningar som instrument för bedömning av biståndsinsatser är något 175 som såväl SlDA som BITS och SwedeCorp säger sig använda, i en eller
annan forrn. Att arbetet med att genomföra Agenda 21 kräver omfattande Prop. 1993/941111 resursöverföringar lyfts fram av såväl SIDA som SAREC, BITS och Bilaga 1.2 SwedeCorp. En gemensam inventering av den svenska resursbasen vad gäller miljökunnande inom olika sektorer har gjorts och alla fyra myndigheterna har eller planerar att på olika sätt stärka den egna kompetensen inom miljöområdet.
2. SIDA
UNCED slog fast de nära sambanden mellan miljö och utveckling. Det femte biståndsmålet och den koppling mellan miljö och utveckling det inneburit har varit en viktig plattform för utvecklingen av SIDA:s (Swedish International Development Authority - Styrelsen för internatio- nell utveckling) arbete med miljöfrågorna. Alla programområden i Agenda 21 har relevans för u-ländema, men en del anses vara av större betydelse för SIDA:s biståndsverksamhet än andra. Inget av avsnitten i Agenda 21 som är viktiga från u-ländernas synpunkt kräver, menar SIDA, några radikalt nya SIDA-insatser, men inom vissa områden bör SIDA:s arbete förstärkas som ett resultat av UNCED.
SIDA vill först och främst driva frågan om att integrera miljöaspek- terna i samtliga program och projekt. Särskilda satsningar kommer vidare att göras på två huvudområden, dels kapacitetsuppbyggnad i mottagar- länderna, med satsningar på miljöplanering, institutionsutveckling, utbildning och miljöekonomi som viktiga komponenter, dels det uthålliga utnyttjandet av naturresursbasen - mark, skog och vatten, vilket även inkluderar den marina miljön och den biologiska mångfalden.
För att konkreta resultat skall uppnås är en inriktning på lokal och nationell nivå viktigast. Goda resultat kräver långsiktighet och land- kännedom. Mycket av uppföljningen av UNCED för SIDA:s del måste därför ske inom ramen för insatser i de svenska programländerna. Analysen av vad som kan göras i detta avseende kommer att återfinnas i den miliöprofil som SIDA sammanställer för respektive mottagarland. Miljöprofilema som instrument för biståndet kommer att utvecklas och utnyttjas intensivare och mer systematiskt. Behovet av policyutveckling och planeringsinstrument för att stärka integreringen mellan miljö och utveckling i mottagarländernas beslutsfattande måste, enligt SIDA, betonas.
Institutions- och kapacitetsbyggnad är av central betydelse enligt SIDA, vilket bl.a. återspeglas i diskussionen kring ökade miljösatsningar inom ramen för förvaltrringsbistånd. Dels utgår stöd till skapandet av miljömyndigheter i programländema, dels ges stöd till utvecklandet av miljölagstiftning. En allt stöne vikt läggs vid begreppet miljöekononti och ett program för kapacitetsuppbyggnad i mottagarländerna kring förhållandet mellan ekonomi och ekologi har utarbetats. Den centrala roll miljöundervisningen har att spela betonas och SIDA avser att på ett mera samlat sätt bistå ntiljöundervisningsarbetet i vissa länder. I Agenda 21 betonas betydelsen av de enskilda organisationemas arbete. SIDA har ett 175 samarbetsavtal med Naturskyddsföreningen avseende stöd till ntiljöorga—
nisationer i u-länderna. Enligt ett förslag skall de svenska organisationer- Prop. 1993/94:111 na i sina bidragsansölcrtingar hos SIDA ange miljökonsekvensema av det Bilaga 1.2 projekt man avser att genomföra.
SIDA avser fortsätta betoningen på insatser inriktade på ett uthålligt utnyttjande av naturresursbasen. Vad gäller att få till stånd ett uthålligt jordbruk har SIDA mångårig erfarenhet genom markvärdsprogrammen i bl.a. östra och södra Afrika. Ett genomgående drag är att programmen gått från en teknisk inriktning mot en större anpassning till lokala ekologiska och socio-ekonomiska förhållanden och med ett större mått av folkligt deltagande. De nordiska länderna betonade bl.a. inför UNCED behovet av en ny syn på vattenresursemas skydd och användning. SIDA planerar att utvidga sitt engagemang på vattenområdet, vilket även inkluderar de marina miljöfrågoma. SIDA har även ett dokumenterat intresse för frågor kring biomångfaldskonventionen.
SIDA har antagit riktlinjer för miljökonsekvensbedömningar av i princip alla insatser. Intemutbildning i miljöfrågor inom SIDA pågår. Riktlinjer för utvärdering av miljöaspekter av insatser håller på att utarbetas. Avsikten är också att SIDA:s statistilqedovisning i framtiden skall spegla miljöinsatser och miljökomponenter i biståndet på ett mera utförligt sätt.
SIDA betonar behovet av samarbete med andra givare, såväl nationella som internationella, när det gäller uppföljningen av UNCED. I dis- kussioner tillsammans med SAREC har ett antal områden identifierats där en närmare samverkan mellan de båda myndigheterna kommer att ske i syfte att uppnå större effekt i mottgarlåndema. Det gäller marin miljö, markvärd/skog, vattenresursumyttjande, biologisk mångfald, energi, befolkningsområdet, miljöekonomi ocn allmänt en kapacitetsuppbyggnad på miljöområdet.
3. SAREC
SAREC (Swedish Agency for Research Cooperation with Developing Countries - Styrelsen för u—landsforskning) har inom sina olika verksam- hetsområden gjort en genomgång av verksamheten i relation till UNCED:s slutsatser och rekommendationer. Införandet av det femte biståndsmålet i mitten på 1980-talet har inneburit att SAREC:s arbete på flera områden utformats för att främja en långsiktig hushållning med naturresurser. Genomgången har också pekat på behovet av tvärsektori- ellt samarbete och samordning med andra biståndsorgan. Samarbete är nödvändigt för att undvika splittring av biståndsmottagares verksamhet och för att öka effektiviteten av insatser. Det minskar även deltagande organisationers handläggningsarbete för varje insats. En viktig samarbets- partner för SAREC är kanadensiska IDRC, en forskningsstödjande organisation med i stort sett samma" målsättningar som SAREC. Uppföljningen av UNCED erbjuder, menar SAREC, ett viktigt tillfälle att prioritera ett antal delfrågor inom SAREC:s verksamhet. Kapacitets- och kunskapsbyggande ges en framträdande plats i UNCED. Iändemas 177 ökade kapacitet att bygga upp och använda kunskap anges som en viktig
förutsättning för främjandet av en hållbar utveckling. Stödet till Prop. 1993/94:111 uppbyggnad av kapacitet i de fattiga länderna är därmed en central Bilaga 1.2 prioritering inom biståndet och SAREC lyfter särskilt fram sektorerna utbildning, forskning och förvaltningsbistånd. SAREC anser det viktigt att stödja forskning som arbetar med problemställningar kring uthålligt naturbruk baserat på fattiga gruppers förutsättningar. Att utveckla nyttjandeformer som medger produktion utan förslitning och förlust av naturresurskapitalet är därför av hög angelägenhetsgrad. SAREC har med denna utgångspunkt utarbetat riktlinjer för forskningsstödet rörande grödor, husdjurshållning, skog och trädbruk, markanvändning och vattenutnyttjande, akvatiska resurser, bioteknik samt olika sociala, politiska och institutionella frågor med anknytning till utvecklingen i landsbygdsområden.
I samband med UNCED identifierades ett stort behov av kunskapsut- veckling kring faktorer av socio-ekonomisk och kulturell karaktär. I ett sådant arbete kommer enskilda organisationer, som bygger verksam- heten på nära kontakt med lokalbefolkningen, att få betydelse. Det är därför SAREC:s avsikt att fördjupa samarbetet med enskilda organisa- tioner som har god förmåga att bidraga till forskning och policydialog i miljöfrågor. Bärkraftig utveckling fordrar en miljövänlig energistrategi som är baserad på fömybara energikällor och effektiv energianvändning. Fortsatt forskning samt spridning och marknadsföring av redan framtagen kunskap är viktigt, menar SAREC. Det kommer, enligt SAREC, aldrig bli möjligt att till fullo beakta miljöns roll i utvecklingsprocessen förrän sambanden mellan ekonomi och ekologi blir bättre kartlagda och erkända. Därför är det angeläget att stödja uppbyggnad av kapacitet inom miljöekonomi. SAREC lyfter även fram forskning inom hälsoområdet. Åtskilliga av världens hälsoproblem hänger samman med miljöförslitning och miljöförstörelse och det finns behov av hälsoforskning som utgår inte från sjukdomarna utan från miljön. Sambanden mellan befolkningstäthet, folkökning, fattigdom och miljöförslitning är komplicerade och SAREC avser därför öka stödet till forskning och spridning av resultat inom befolkningsområdet.
Som ett led i arbetet att öka medvetenheten i olika länder kring sambanden mellan miljö och utveckling förbereder SAREC, i samarbetet med IDRC, att stödja utvecklingen av breda fora där representanter för forskning, politik, näringsliv, folkrörelser m.fl. kan mötas och utväxla tankar kring Agenda 21.
4. BITS
BITS (Beredningen för internationellt tekniskt-ekonomiskt samarbete - Swedish Agency for International Technical and Economic Co—operation) verksamhet bygger på kunskaps- och teknologiöverföring samt kompeten- sutveckling genom u-krediter, tekniskt samarbete, internationell kursverksamhet samt samarbete med Östeuropa. Verksamheten styrs av efterfrågan från samarbetsländema och bygger på den svenska resurs- 178 basens kompetens och konkurrenskraft. Miljöområdets andel av
verksamheten har, menar BITS, ökat under senare år och de ger följande Prop. 1993/94:111 exempel. Inom det tekniska samarbetet svarade andelen miljöinsatser för Bilaga 1.2 12 % av gjorda åtaganden 1990/91 och för 29 % 1991/92. I samarbetet med Östeuropa har nämrare 40 % avsett miljöinsatser. U-krediter på närmare 300 miljoner kronor har lämnats till direkta miljöinvesteringar och antalet internationella kurser i miljövård har utökats.
BITS tror att UNCED—uppföljningen kommer att leda till en växande efterfrågan på samarbete med Sverige inom miljöområdet både vad gäller kunskapsöverföring inom det tekniska samarbetet och kursverksamheten och tekrrologi- och processkunnande inom u-kreditgivningen.
BITS strävar efter att integrera miljöfrågorna i biståndet. Under våren 1992 utarbetades en miljöstrategi för i första hand u-kreditverksamheten med krav på bl.a. miljökonsekvensbedömningar. Strategin kommer att vidareutvecklas och anpassas till andra delar av BITS verksamhet. , BITS inriktning på energi, industri, skog, gruvor, vattenrening m.m. reflekterar det svenska kunnandet. Ett viktigt insatsområde inom framför allt det tekniska samarbetet gäller uthålligt skogsbruk.
Arbetet med att genomföra Agenda 21 kräver omfattande investeringar och resursöverföringar. Därmed är samverkan med andra organ viktigt. BITS har ett växande samarbete med Världsbanken på miljöområdet, där bankens kompetens och kapital förenas med medlemsländernas kunnande och teknologi. En särskild miljöfond har inrättats i banken för att möjliggöra utnyttjande av medlemsländernas kompetens i bankens förberedelser, uppföljning och utvärdering av miljölaediter. BITS avser att fördjupa samarbetet. Inom ramen för samarbete med Afrikanska utvecklingsbanken lämnas stöd för uppbyggnad av bankens egen kompetens på miljöområdet. Vad gäller u-krediter förutses ett närmare samarbete med bl.a. Världsbanken och regionala utvecklingsbanker. Andra former för miljösamarbete som BITS överväger att vidareutveckla är kreditramar till nationella utvecklingsbanker för miljöförbättrande investeringar. Den första miljörarnkrediten lämnades till en nationell utvecklingst i Malaysia våren 1992. Med hänsyn till de stora behov av resursöverföringar som beräknats för att genomföra Agenda 21 kommer BITS att vidareutveckla u-kreditsystemets möjligheter och verka för större flexibilitet i tillämpningen.
Arbetet med att utveckla kompetens och metoder för att öka förståelsen och integrera miljöfrågoma i utvecklingsarbetet förväntas också leda till en ökad samverkan mellan BITS olika verksamhetsområden. Former för att kombinera BITS olika instrument utgör ett led i det fortsatta arbetet med miljöstrategi för BITS verksamhet.
5 . SwedeCorp
SwedeCorp (Swedish International Enterprise Development Corporation - Styrelsen för internationellt näringslivsbistånd) startade sin verksamhet 1991 och är inriktad på att främja god affärsmiljö och uthålligt goda affärer för u-länder och för Östeuropa. Sedan 1992 har ansvaret för 179 delområdet industriell miljövård (IM, vilket inbegriper såväl industriell
miljö som arbetsmiljö) överförts från SIDA till SwedeCorp. En kungstan- Prop. 1993/94:111 ke i SwedeCorps verksamhetsidé är att integrera lM-frågor i det övriga Bilaga 1.2 arbetet. SwedeCorp vill med sina insatser inspirera näringslivet i u— länderna och i Östeuropa att självt inse fördelarna med att införa förbättringar inom IM- området. Enligt SwedeCorp tyder den framgång Internationella Handelskammaren rönt med sin "Business Charter for Sustainable Development" på ett stort och växande intresse för IM—frågor hos privata företag i u-världen.
SwedeCorp arbetar inom tre verksamhetsområden: investeringsverk— samhet, näringslivsutveckling och importfrämjande. Industriell miljövård skall vara en integrerad del i dessa verksamhetsområden.
Investeringsverksamheten består av sanuiskprojekt med Swedfund som partner och med företag i Sverige, u-länder och Östeuropa som målgrupp. I ett projekts förberedelseskede görs normalt en miljökonse- kvensbedömning som syftar till lösningar som dels främjar god arbets- miljö, dels minimerar projektets negativa inverkan på miljön. Enligt SwedeCorp tyder erfarenheterna hittills på att miljöfrågorna tillmäts allt större tyngd i beslutsfattandet och de uppmärksammas tidigt i berednings- processen.
Det näringslivsfrämj ande stödet inriktas på branschorganisationer och institutioner i mottagarländerna som önskar förbättra förutsättningasr för ökad export eller produktion för den inhemska marknaden. Stödet koncentreras till länder där SwedeCorp bedriver proaktiva näringslivsin- satser och företrädesvis till industribranscher inom vilka Sverige har ett stort kunnande. Miljöinsatser kommer att genomföras huvudsakligen i de ca femton samarbetsländer i vilka SwedeCorp avser att etablera ett bredare samarbete med näringslivssektom. I de landanalyser som görs i samband med beslut om bredare samarbete ingår dels avsnitt om det allmänna läget i landet vad avser industriell miljövård, dels om intresset från näringslivets sida för samarbete inom detta område.
Den importfrämjande verksamheten har som målgrupp företag och exportorganisationer i u-länder samt svenska importörer och deras organisationer. I samband med beredning av insatser undviks sådana varor som i sin framställningsprocess har allvarliga miljökonsekvenser. Inte heller ges stöd till sådana produkter vars konkurrenskraft på i- landsmarknadema till stor del beror på lågt ställda miljökrav i till- verkrringslandet.
SwedeCorp har förstärkt sin kompetens med miljörådgivare som tillsammans med interna kurser i miljövård för personalen kommer att ytterligare tydliggöra IM-frågomas profil inom SwedeCorps verksamhet.
Prop. 1993/94:111 Bilaga 2
Redovisning av miljösituationen
Inledning
I denna rapport redovisas miljösituationen [ Sverige, speciellt vad avser hoten mot de övergripande miljömål som riksdagen tidi- gare beslutat:
' att skydda människors hälsa 0 att bevara den biologiska mångfalden . att hushålla med uttaget av naturresurser så att de kan utnytt— jas långsiktigt ' att skydda natur- och kulturlandskap
I förhållande till förra årets redovisning har det gjorts en uppda- tering, och vissa nya redovisningar har kommit till. Underlaget har tagits fram av Statens naturvårdsverk i samarbete med Boverket, K emikalieinspektionen, Statensstrålskyddsinstitutoch Statistiska centralbyrån.
Prop. 1993/94:111 Bilaga 2
1. Användningen av mark och vatten
Lånen är angivna från norr till söder. De fyra största sjöamas ytor är inte Iänsförde/ade.
Källa: SCB.
Figur 1.1 Markanvändningen länsvis 1990, %.
I Bebyggd mark
Totalt Norrbottens Västerbottens Jämtlands Västemorrtands Gävleborgs Kopparbergs Värmlands Uppsala Västmanlands Örebro Stockholms Södermanlands Östergötlands Skaraborgs Älvsborgs Göteborgs och Bohus Jönköpings Gotlands Kalmar Kronobergs Hallands Blekinge Kristianstads
Malmöhus
|:! Jordbruks- mark
Skogs- mark
I Övrig
mark
EJ Vatten
_ I _ . I . i I _ _ I _ I ' I _ I | [ i *I | 20 40 60 80 100
Prop. 1993/942111 Bilaga 2
Markanvändningen
Sveriges totala areal innanför kustlinjen är 45 milj ha, varav 41,1 milj ha är land och 3,9 milj ha är vatten.
Landarealen består av:
' 1,1 milj ha bebyggd mark
' 3,5 milj ha jordbruksmark (varav 2,9 milj ha är åkermark och 0,6 milj ha betesmark)
Strandområden
Sverige har långa kuststräckoroch många sjöar (9 procent av arealen innanför kustlinjen är vatten). Under tidigare decennier har bety- dande delar av kusten bebyggts och det blev allt svårare för allmänheten att kunna ströva och vistas utmed stränderna.
Det finns stora regionala variationer i hur strän- derna har bebyggts.
Jordbruk och skogsbruk
Jord- och skogsbruket har bidragit till ett va- rierat kulturlandskap och en variationsrike- dom har växt- och djurarter. Under de senaste årtiondena har kraven på c#ektivisering och ökad produktion medfört negativa miljö- effekter.
Jordbruket har givit upphov till kultur- värden som visarsig i landskapets utformning, i vegetation, bebyggelse och fornlämningar. Jordbrukets mångformiga markanvändning har vidare skapat förutsättningar för ett stort antal arter, framför allt sådana som är knutna till olika former av hävd.
' 23,6 milj ha skogsmark
' 12,9 milj ha övrig rnark (varav 5,0 milj ha är myr, 6,0 milj ha är berg och fjäll och 1,9 milj ha övrig mark)
Mellan åren 1980 och 1990 ökade den bebyggda marken med 32 500 ha medan jordbruksmarken minskade med ca 100 000 ha. Sedan 1960 har jordbruksmarken minskat med ca 0,4 milj ha.
I Stockholms skärgård har stränderna längs delar av fastlandet och på vissa öar bebyggts i stor omfattning inom 100-meterszonen närmast vatt- net.
Ytterligare bebyggelse i skärgården innebär i vissa områden också risk för saltvatteninträngning i markens sötvattenmagasin pga. ökad vattenför- brukning.
Nybebyggelsen vid stränderna har avtagit som följd av det generella strandskyddet som infördes 1975. Förloppet är likartat över hela landet.
Prop. 1993/941111 Bilaga 2
Hoten mot natur- och kulturvärdena i odlings- landskapet är förbundna med såväl ökad effektivi— tet och intensitet iproduktionen som med nedlä g g- ning av jordbruksmark och bristande hävd. För natur— och kulturvärdena viktiga landskapselement såsom öppna diken, stenmurar och åkerholrnar har bortrationaliserats på många håll.
Omställningsprogrammet (till ett avreglerat jordbruk) började genomföras år 1991. Spannmåls- arealen har sjunkit från 1 330 000 ha är 1990 till ca 1 155 000 ha är 1993. Grovfoderarealen har under samma period ökat från 940 000 ha till ca 1 070 000 ha.
Intresset för att ställa om till annan produktion än livsmedelsproduktion har minskat, vilket fram- går av bl.a. anslutningen till omställningspro— grammet och jordbrukarnas tveksamhet till andra alternativ än spannmålsodling.
Enligt Jordbruksverket är anslutningen till om- ställningsprogrammet för närvarande ca 371 000 ha. Omställningen har medfört en väsentlig redu- cering av spannmålsöverskottet.
Enligt preliminära uppgifter som jordbrukarna lämnat till lantbruksregistret (LBR) avseende för- hållandena den 10 juni 1993 anger verket, i sin
Figur 1.2 Omställningsarealer1993, ha.
rapport 1993:18 Uppföljning av livsmedelspolitiken, att drygt hälften av omställningsarealerna (ca 55 %) var åtgärdade, dvs. omställda, medan resten låg i s.k. vänteläge. Av de åtgärdade arealerna ut- gjorde 71 % extensivt bete, 13 % var omställda till skog, energiskog och våtmark och 16 % till nisch- grödor m.m. samt industri- och energigrödor.
Ett anläggningsstöd lämnas utöver omställnings— stöd vid anläggning av energiskog, lövskog och våtmarker. Särskilt bidrag ges också till ädel— lövskogsplantering. Den 30 juni 1993 hade ca 4 350 företag beviljats anläggningsstöd för ca 32 400 ha till ett belopp om ca 415 miljoner kronor. Åtgärder var genomförda och godkända på knappt hälften av marken.
Avverkningarna inom skogsbruket har ökat väsentligt under 1900-talet. Trots detta har virkes— förrådet i skogen under denna tid ökat med 60 %. Barrträdens andel av virkesförrådet har stigit. Under senare år har skogsdikningen minskat kraf- tigt sedan tillståndsplikt infördes år 1986 och stats- bidragen för dikning avskaffades år 1991.
Skogsgödslingen har minskat kraftigt från mit- ten av 1980-talet.
Arealer i vänteläge 167 000 ha
arealer 0 00 h 2
Källa: Jordbruksverket.
Skog, energiskog och våtmark (13 %)
Nischgrödor m.m. samt industri- och energi- grödor (16 %)
Extensivt bete (71 %)
Prop. 1993/94:111 Bilaga 2
2. Naturtyper och arter
5—10 procent av landets växt- och djurarter är hotade i den bemärkelsen att deras långsiktiga överlevnad inte kan anses säker i just vårt land. Den biologiska mångfalden— variationen bland arter, inom arter och bland ekosystem och biotoper— minskar, och minskningstakten har ökat under senare år.
Hotade arter och naturtyper
För många arter, framför allt mossor, lavar och svampar, är de skandinaviska förekoms- terna viktiga att bevara också i ett internatio- nellt perspektiv. De största hoten på artnivå orsakas förnärvarande av markanvändningen inom skogs- och jordbruket, bl.a. beroende på att dessa verksamheter bedrivs över större de- len av Sveriges landyta. Vidare finns de flesta djurarterna i skog och odlingslandskap.
h att naturligt före"- befr .asi livskraftiga;
Om markanvändningen.
vid mitten av 1920-talet.
skogarna endast några få procent.
Våtmarksarealerna har minskat kraftigt under de senaste 100 åren. I delar av jordbrukslandskapet har upp till 90 % av de ursprungliga våtmarkerna dikats ut. Dagens areal av naturbetesmark omfattar mindre än 25 % av den areal som fanns
Av de naturliga slåttermarkerna återstår endast några få promille och av ur-
Prop. 1993/94:111 Bilaga 2
Figur 2.1 Hotade, sällsynta eller hänsynskrävande djur i Sverige. Andel arter av totalt samt hotorsaker.
Djurgrupp Antal arter i Sverige krävande
Ej hotade, sällsynta och hänsyns- Hotade, sällsynta Största hotorsak
OSV.
Däggdjur 66 st
Fåglar 244 st
Kräl- och groddjur 20 st
Fiskar 150 st
Ryggradslösa djur 32 0001 st
Störning Skogsbruk Jordbmk
Jordbruk Skogsbmk Störning
Jordbruk Skogsbruk
Izufttöroreningar/ Overgödning Hot mot vatten Skogsbruk Jordbruk Ovrigt eller okänd
% 20 40
registrerade arter. Källa: Artlakta 1992, Databanken för hotade arter. 1) Registrerade arter exkl. marina arter. Därutöver finns uppskattningsvis 3000 ännu ej
60 80 100
75 % av de hotade, sällsynta och hänsynskrävande kärlväxterna är knutna till odlingslandskapet.
64 % av de hotade, sällsynta eller hänsyns- krävande lavarna lever i skogsbiotoper.
De två viktigaste hotorsakerna är skogsbruket och luftföroreningarna.
85 % av de hotade, sällsynta eller hänsynskrä— vande storsvamparna lever i skogsbiotoper.
Bland de hotade, sällsynta eller hänsyns- krävande ryggradsdjuren påverkas 22 % av biotop— förändringar m.m. orsakade av skogsbruket medan 23 % påverkas av biotopförändringar m.m. orsa- kade av jordbruket.
Motsvarande siffror för de ryggradslösa djuren är 44 % (skogsbruket) respektive 34 % (jordbru- ket).
Prop. 1993/942111 Bilaga 2
Skydd och vård av natur- och kulturlandskap
Naturvårdslagens olika skyddsformer är ett av naturvårdens starkaste instrument. Inrättan- det av nationalparker, naturreservat, natur- vårdsområden och djurskyddsområden kom- mer inte ensamt att kunna upprätthålla den biologiska mångfalden, men kommer att vara ett viktigt medel även framgent.
Ett viktigtbevarandearbete möjliggörsockså genom de avtal som tryggar fortsatt vård av
värdefulla odlingslandskap och innebär att samhälletbetalar för ”naturvårdsproduktion ”.
Figur 2.2 Lagstadgat skydd av natur fördelat på skyddsformer 1993-06-30.
Omrädestyp Antal Total- Därav |and- areal tha) areal (ha)
Nationalparker 22 631 332 579 238 Naturreservat 1 470 2 442 137 2 000 481 Naturvårds-
områden 104 179 928 112 508 Djurskydds-
områden 928 113 293 61 091 Summa
1993-06-30 2 524 3 366 690 2 753 318
Källa: SNV, Naturvärdsenheten.
Figur 2.3 Den totalskyddade skogsmarksarealen 1990 fördelad på län och i de fyra nordvästligaste länen ovanför resp. nedanför skogsodlings- gränsen (1000 hektar).
358/21 65%/4%
100/9 17%/2%
24/1 470/070 Siffrorna inom
länen anger tala/- skyddad skogs- marki 1000 hektar. ! de fyra nordväst- liga länen anges area/en ovanför resp. nedanför skogsodlings- gränsen. Procent- lalen som anges för de fyra nord- västligaste länen visar andel av total- skyddad skogs- mark i landet.
5,9
Källa: SLU Rapport 48, 1990.
Prop. 1993/94:111 Bilaga 2
Totalt skyddas ca 2.7 miljoner ha land vilket mot- svarar ca 6 procent av Sveriges landareal. Naturre- servat är den vanligaste skyddsformen. Skyddet har på senare tid inriktats främst på olika typer av naturskogar.
Den skyddade arealen är mycket ojämnt förde- lad i landet. Av nationalparks- och naturreservats- arealen ligger ca 78 % i Norrbottens, Västerbott- ens och Jämtlands län. Endast 5 % av den skyd- dade arealen ligger i Götaland.
Totalt är knappt 3 % av Sveriges produktiva skogsmark skyddad som reservat. Merparten av denna areal ligger ovanför gränsen för fjällnära
skog. Där är ca 40 % av den produktiva skogsmar- ken skyddad. Ytterligare ungefär 10 % betraktas som svårföryngrad och kommer därför inte att slutavverkas. Nedanför skogsodlingsgränsen är en- dast ca 0,5 % av skogsmarken skyddad. Motsva- rande tal för jordbruksmark är ca 1 %.
Naturliga slåtter- och betesmarker har minskat mycket kraftigt under 1900-talet. Idag finns endast ca 200 000 ha naturbetesmark och ca 2 500 ha naturlig slåttermark kvar med höga naturvärden. Länsstyrelserna har tagit fram bevarandeprogram för värdefulla odlingslandskap som preliminärt omfattar 1.2 miljoner ha.
Figur 2.4 Arealer jordbruksmark som omfattas av skötselavtal 1993-06-30
Mcusta"
Typ av mark LANDSKAPSVÅRDs-avtal (ca 4 000 st) (ca 11 000 st) ha ha
Naturbetesmark 36 700 86 100 Slåttermark 1 200 1 400 Kultiverad betesmark 4 200 35 100 Åker (inkl. slåtter och 3 500 139 600
lgetesvall)
Ovrig mark 100 3 800
(inkl. skogsbete vid fäbodar)
Totalt 45 600
266 000
Prop. 1993/94:111 Bilaga 2
3. Återanvändning, återvinning och avfall
Industrin ger upphov till den största mängden avfall i Sverige. Det avfall som uppkommer som en direkt följd av företagens produktion _ branschspecifikt avfall — svarar för nästan 75 % av den totala avfallsmängden. Gruvin- dustrin är den enskilda bransch som genererat mest. Huvuddelen av industriavfallet depone- ras. Avfalls— och återvinningsfrågorna har kommit att bli allt viktigare världen över. Den andel av avfallet som återvinns har de senaste 20 åren ökat, och trenden pekar mot en fortsatt ökad återvinning.
Sverige ligger nära genomsnittet i en internationell jämförelse avseende återvinningen av papper/papp- och glasavfall ide tolv OECD-länderna. Återvin- ningen år 1990 var i dessa länder i genomsnitt 40 % för papper/papp och 42 % för glas.
gränsas Och behandlingen av det avfaii (som ändå uppkommer måste förbättras.
' oc. deponering av osorterat " allt väsentligt ha upphört '
" år 1993 (prop 1989/90:11” 9OJOU23 rskr. 1989190137309h "91 90, bet 1990/91 JOU30 rs 91-343)
Miljöfarligt avfall skall klasstficeras” samt sam1a51n_transporteras oc omhan—
met inte innehållet skadliga halter v oonskade ämnen. (pr—op. 1992/9 180 bet. 1992/93:10U14 1992l93: rs ' 199293 .3 )
Figur 3.1 Återvinningsgrad för glas samt papper och papp i några industriländer 1990, %.
Glas
Sverige Nederländerna Danmark Västra Tyskland _ Finland & Frankrike _ Spanien _—
Storbritannien
% 10 20 30 40 50 60 70
Källa: OECD Environmental Data 1993.
Västra Tyskland
Papper och papp
Sverige Spanien , Nederländerna Frankrike Finland
Danmark Storbritannien USA
i—l'7 % 10 20 30 40 50 60 70
Prop. 1993/94:111 Bilaga 2
Kommunal avfallshantering
Kommunerna ansvarar för en heltäckande avfalls- planering, och är skyldiga att upprätta särskilda avfallsplaner. Av Sveriges 286 kommuner har hit— tills 83 (september 1993) fastställt och inkommit med avfallsplaner till Statens naturvårdsverk. Bland de kommuner som har avfallsplaner återfinns Stockholm, Göteborg och Malmö.
I de flesta kommuner omfattar källsortering i hushållen idag utsortering av papper. glas, batte- rier och annat miljöfarligt avfall. Många kommu- ner bränner eller deponerar fortfarande osorterat avfall. Riksdagens mål att förbränning eller depo- nering av osorterat avfall i allt väsentligt skall ha upphört vid utgången av år 1993 kommer inte att uppnås.
Avfallsupplag och förorenade markområden
I Sverige finns i dagsläget cirka 300 kommunala avfallsupplag i drift samt cirka 4 000 nedlagda. Vidare tillkommer industrins egna deponier. I av- fallsupplag (med organiskt avfall) bildas deponigas som innehåller metan och koldioxid (se klimat- påverkande gaser). I dagsläget har ca 50 upplag anläggningar för utvinning av deponigas.
Lakvattnet från avfallsupplagen riskerar att på sikt förorena omgivande mark- och vattenområ- den samt grundvatten om dagens lakvatten- hantering inte utvecklas och förbättras.
I en pågående kartläggning av industriellt föro- renade markområden, gamla avfallsupplag och se- dimenthar hittills ca 800 objektidentifierats,varav
ca 500 har bedömts vara i behov av ytterligare undersökningar och åtgärder. Metallsektorn med gruvindustri, ytbehandlingsindustri och järn- och stålindustri svarar för de allvarligaste förorening- arna, följd av kemisektorn med bland annat kloral- kaliindustri och skogssektom med träimpregne- ring och fibersediment från pappers- och massain- dustrin. Dessa förorenade områden utgör bety- dande källor för ämncn som i övrigt inte får använ- das eller håller på att awecklas, t.ex. PCB och kvicksilver. Om vi ska uppnå miljömålen för me— taller och långlivade organiska ämnen måste dessa markområden åtgärdas.
Export och import av miljöfarligt avfall
Exporten av miljöfarligt avfall från Sverige upp- gick under 1992 till ca 25 400 ton. Oljchaltigt och metallhaltigt avfall dominerar med ca 11 000 ton av varje slag. De viktigaste mottagarländerna är Eng- land, Spanien och Norge. som tog emot mellan 7 000 och 8 000 ton vardera.
Importen uppgick till drygt 61 000 ton. Den dominerades av blybatterier och metallhaltigt stoft,
som behandlas genom återvinning.
Mängden exporterat avfall var mindre år 1992 än tidigare år. Detta kan ha sin förklaring i den nya förordning som Sverige antagit från 1 augusti 1992 och som begränsar möjligheterna till export utan- för främst OECD-länderna. En annan förklaring kan vara lågkonjunkturen. Det produceras mindre mängder miljöfarligt avfall för närvarande.
Prop. 1993/94:111 Bilaga 2
Återanvändning, återvinning och producentansvar
Med stöd av lagen om kemiska produkter kan regeringen införa producentansvar för kemiska varor och produkter. Detta har gjorts för bly- batterier. Vidare kan regeringen fr. o. m. är 1994 med stöd av renhållningslagen föreskriva om pro- ducentansvar för andra typer av varor och produk- ter.
Förpackningar är den första varu grupp där re ge- ringen avser införa producentansvar för avfall en- ligt renhållningslagen. Nedan anges vilka åter- användnings-Iåtervinningsnivåer som uppnåtts år 1992 och vilka krav (beslutade av riksdagen) res- pektive mål (enligt förslag i kretsloppsproposi- tionen. Naturvårdsverket har i uppdrag att se över förslagen.) som skall vara uppfyllda år 1997.
Figur 3.2 Återanvändnings-låtervinningsnivåer år 1992 och krav respektive mål till år 1997.
Förpackningsslag Återanvändning/återvinning Krav 1992 1997 Glasförpackningar för öl och läsk (redan fungerande system) 95 % 95 % Glasförpackningar för vin och sprit ( redan fungerande system) 65 % 90 % Övriga glasför'packningar (bl.a. import. vin- och Spritflaskor) 45 % 70 % Aluminiumburkar 85 % 90 % Förpackningar av wellpapp 65 % 65 % PET-flaskor — 90 % Förpackningsslag Återanvändning/återvinning Mål 1992 1997 Övriga aluminiumförpackningar 5 % 70 % Övriga förpackningar av papp, papper, kartong (ej wellpapp) 5 % 65 % Övriga plastförpackningar (PET-flaskor ingår inte) 5 % 65 % 5 % 70 %
Förpackningar av stålplåt
Prop. 1993/94:111 Bilaga 2
4. Kemiska ämnen
Kemikalieanvändningen
Användningen av kemikalier är omfattande och spridd inom de flesta områden av vårt samhälle och kan ge upphov till problem för såväl hälsa som miljö.
Idag finns uppskattningsvis 20 000 kemiska ämnen som marknadsförs för praktiskt bruk i Sverige. De förekommer ica 50 000 kemiska produkter och i en stor mängd material och varor.
Begränsningsarbetet syftar till total eller par- tiell reduktion av särskilt hälso- och miljöfarliga ämnen. Exempel på ämnesgrupper som avvecklas genom förbud är klorerade lösningsmedel och kvicksilver.
Exempel på ämnesgrupper som är under av- veckling utan detaljreglering inom berörda bran- scher är bly (t.ex. i glas och färg) och glykoletrari färg och lack.
Nedåtgående trender vad gäller såväl antal pro- dukter som använd volym rent ämne kan redan noteras. Den minskande användningen innebär bl.a. att:
' konsumenternas exponering för tre flyktiga klorerade lösningsmedel med bl.a. cancerfram- kallande egenskaper har upphört.
' att exponeringen för de reproduktionsstörande glykoletrarna med spridd användning både yr- kesmässigt och privat har minskat.
' den diffusa spridningen av metallerna bly och kvicksilver minskar.
Figur 4.1 Årlig användning av bly i några varu- grupper 1988 och 1991, ton.
1 988 1 991 Färg 240 200 Glasmassa 94 20
;; s agen har beslutat om avveck mgs- & ,, latter 'r ettantalmiljö— och hälsofarliga hamnen (prop. 1990/91:90, bet. 1990/ 91'JQU3O rskr.1990f91z33800h ' "9 180 "
Figur 4.2 Antal produkter i produktregistret inne— hållande vissa hälsopåverkande kemiska ämnen 1988 — 1992.
Antal 1000
Etylglykol- acetat
800 J
600 Metylenklorid
400 —
O_—
88 89 90 91 92
88 89 90 91 92
Källa: Kemikalieinspektionen.
Figur 4.3 Årlig användning av kvicksilver till i Sverige tillverkade varor, samt i vissa importe— rade varor, kg.
1991 1993 Febertermometrar 900 0 Ovriga glastermometrar 110 16 Industritermometrar 218 203 Andra mätinstrument 105 66 Termostater 40 30 Nivåvakter 2 640 600 Fleläer 90 28 Elektriska brytare 135 40
Källa: Kemikalieinspektionen. Källa: Kemikalieinspektionen.
Prop. 1993/94:111 Bilaga 2
Bekämpningsmedel
Användningen av bekämpningsmedel kan innebära risker för den yttre miljön, i arbets- miljön och för allmänhetens hälsa vid expone- ring genom resthalter i födan.
Den totala användningen av bekämpningsmedel har minskat betydligt under 1980-talet. Antalet godkända medel har minskat från 681 stycken år 1986 till 366 stycken vid 1993 års början. Det är de farligaste medlen och de med dålig dokumentation om hälso- och miljörisker som gallrats ut.
Den största minskningen har skett inom jord- bruket. Den övervägande delen av minskningen beror på minskad användning av godkända medel. Det första målet, en halvering av bekämp- ningsmedelsanvändningen inom jordbruket, upp- nåddes år 1990, och minskningen fram till år 1992
var 65 %. Detta har skett genom en total minsk- ning av användningen som helhet, liksom av anta- let medel. Ätgärder som vidtagits och som kom- mer att vidtas för att nå också nästa mål omfattar
bl.a. introduktion och användning av medel som innebär mindre risker, minskad användning av
Figur 4.4 Fördelning av bekämpningsmedel på olika användarkalegorier.
Genomsnitt år 1981—85 Totalt 13 500 ton År 1991 År 1992
Hushålls- konsum- Trädgårdsbruk tion (6 %) (1 %). Totalt 8 000 ton Tata" 8 700 ton Jordbruk Hushålls— Trädgårdsbruk HushåIIS- Trädgårdsbmk (33 %) konsum- (1 %). konsum- (2 %).
tion (3 %) tron (3 %)
Jordbmk (17 %)
13 Riksdagen 1993/94. ] saml. Nr 111
Industri Industri ” d t . 60 cy 73 % ” Us "| ( o) ( ) (78 %) " Varav ca 0,15 % skogsplantskolor. Källa: Kemikalieinspektionen. 193
Prop. 1993/94:111 Bilaga 2
godkända medel, utbildning och information samt indragna godkännanden och inskränkta använd- ningsområden för de farligaste medlen.
Störst mängd bekämpningsmedel används i dag inom industrin och där i första hand för tryck- eller vakuumimpregnering av virke. De försålda kvan- titeterna av arsenik och krom har minskat de se- naste tre åren. Kreosotanvändningen har legat still men utveckling pågår mot en ny kreosotolja med mindre farlig sammansättning.
Under 1992/93 har medel mot påväxt på båt- bottnar m.m. (antifoulingfärger) börjat förhands— granskas. Kemikalieinspektionen har förbjudit användningen av giftiga antifoulingfärger där påväxtproblemen är minst dvs. i sötvatten och Bottniska viken. Vissa produkter har förbjudits även i saltare vatten.
Metaller i miljön
Tungmetallersåsom kvicksilver, kadmium och bly kan i förhöjda halter ge upphov till skador på växter och djur och innebära en risk också för människor eftersom de ackumuleras i näringskedjorna.
Metaller sprids i miljön genom utsläpp och avfall från industriprocesser, energiproduktion, trafiken etc. Naturen tillförs också metaller från de många varor och material i vårt samhälle som innehåller metaller. Det finns också metaller upplagrade i deponier. De största miljöproblemen orsakade av metaller är i dag:
' Kvicksilverhalten i fisk. ' Kadmiumhalten i spannmål.
' Bly-, kvicksilver- och kadmiumhaltema i skogs- mark.
Figur 4.5 Till industrin sålda krom- och arse- nikföreningar i träskyddsmedel, ton verksam sub- stans.
Ton 1200
1000 — Kromföreningar
800 — Arsenikföreningar
_ _ _ _ 600 — 400 — * .
200 —
0 l l 1989 1990 1991 1992
Källa: Kemikalieinspektionen.
Kvicksilverhalten är hög i insjöfisk i stora delar av landet.
Någon minskning har inte skett mellan åren 1988 och 1992, men halterna ökar inte heller. I regionala undersökningar har man funnit höga halter i fisk i sjöar som förväntats vara opåverkade. Kvicksilvret i fisken härrör dels från atmosfärisk
deposition av kvicksilver på vattenytan, dels på utlakning från omgivande mark.
Koncentrationen av kadmium i vete i Sverige har troligen fördubblats sedan början av 1900- talet. I skånskt höstvete förekommer i viss ut- sträckning halter i nivå med av FAO/WHO före- slaget gränsvärde. Detta gäller i huvudsak områ- den med hög kadmiumhalt i berggrunden.
Den mängd kadmium som tillförs åkermarken via fosforgödsel har minskat från mitten av 1970- talet. Trots det är tillförseln i dag ca 2 gånger större än bortförseln. Gränsvärdet 100 g kadmium per ton fosfor gäller från den 1 januari 1993 för kad- mium i handelsgödsel. (Se figur 4.7)
Utsläppen av metaller till luft och vatten har minskat kraftigt under 1970- och 1980-talen och förväntas minska ytterligare till 1995. Den kraftiga minskningen är framför allt resultatet av åtgärder vid industrier och andra punktkällor samt över- gången till blyfri bensin. Därför har också nedfallet av metaller minskat.
Sedan 1985 har nedfallet av bly minskat med 30 % och av kadmium med 15 % över Sverige.
Prop. 1993/94:111 Bilaga 2
Halten av bly och kvicksilver i mark ökar dock fortfarande genom ackumulation.
Nedfallet är störst i södra Sverige beroende på de korta avstånden till utsläppskällor på kontinen- ten och på relativt stora inhemska utsläpp.
Målen för utsläppsbegränsningar till 1995 kom- mer i huvudsak att nås, dock möjligen inte fullt ut för kvicksilver, kadmium och nickel.
Figur 4.7 Kadmiumhalans för 1 hektar åkermark i södra Sverige som gödslas med handelsgödsel enligt rekommendation.
Tillförsel g/ha och år Bortförsel g/ha och år Nedfall 0,5 Läckage 0,06 Fosfor- Upptag i gödsel 0,8 skörden 0,64 Summa: 1,3 Summa: 0,7
Källa: SNV—rapporter 4077 och 4251.
Figur 4.6 Utsläpp av metaller 1985 och 1990 med prognos för 1995, ton/år.
Ton/år 160
Ton/år 1000
900 800 700 600 500 400 300 200 1 00
0
Krom
Arsenik Koppar
Källa: Metallema och miljön, SNV Rapport 4135.
Ton/år _. (DO
o—wammxion
Bly Kadmium Kvicksilver
19851990 & 1995
Prop. 1993/94:111 Bilaga 2
Metalltillförseln till Sveriges havsområden
De två helt dominerande källorna för tillförseln av metaller till Sveriges havsområden är transpor- terna via vattendrag och nedfallet från luften. Av mindre betydelse (relativt sett) är utsläppen till vatten från kommunala reningsverk och industrier iSverige som ligger vid kusten. Enligt de undersök- ningar som genomförts inom ramen för Helsingfors- kommissionen står Ryssland och Polen alltjämt för en stor del av den totala metallbelastningen på Östersjön. När det gäller tillförseln av av zink och koppar är också de svenska och finska bidragen av stor betydelse.
Tungmetallutsläppen till vatten i Sverige har minskat mycket kraftigt under de senaste årtion- dena, därmed också belastningen på Östersjön. Däremot är belastningen från Polen, Ryssland och Baltikum fortfarande mycket stor, speciellt via floderna från de inre delarna av dessa länder. Exempelvis är belastningen på egentliga Östersjön av kadmium (Cd) från Sverige 0,41 ton av totalt 110 ton.
Figur 4.8 Belastningen av kvicksilver, kadmium och bly på havet från Sverige I totalt år 1990, ton.
., "vm"? I , "i. Belastning totalt _.wj'å', ' (""' "jz—'”" Sverige/Sam" länder ”få?” * Hg m,m/54 ,. år”... _) ca 3/140 - Pb 70/3 000 _. i, :” Q ! Skagerrak". " . Pb 0 ..095/0 d' / ' 35 5s. CdD'112/7 -, (E u" . Pb17/1 939 '.'—1" 1. H 01/1 I]; Ostersiong, ”'N ; Kelfega'ttcä 0, 515 ___.) f * ,»Pb 3140 >o 019/52. """" 3” , 0,41/110 ,. ömmar?” ;. . - , Phi-703009— collegen-$$ * f*n.-__! _3 & 392018le ””""
'_' 1.:x':' ,f --— -' x Pb 0, Gäl/41, l20 ?
1 1
> = Uppgiften är inte fullständig
Källa: Pollution load compilalion 1990, A Widell. SNV 1990; Correction to PCL 90. A Widell, SNV 1992.
Prop. 1993/94:111 Bilaga 2
Figur 4.9 Vattenburen belastning av kadmium, bly och koppar på Sverige omgivande hav (ej Skagerrak) 1987 och 1992.
Kadmium
1987 1992 Transport via älvar och floder. ' Utsläpp direkt till havet från reningsverk och
industrier som ligger vid kusten.
Metalltillförseln från svenska och utländska källor till havsområdena runt Sverige genom luftdeposition var 1990: Kadmium 77 ton. Koppar 1200 ton och Bly 1600 ton. Källa: Report on Implementation of the 1988 HELCOM Ministral Declaration, SNV Rapport 4241.
Stabila organiska ämnen i miljön
Stabila organiska ämnen är vitt spridda och kan påträffas i miljön över hela jordklotet. Spridningen sker via handel, med vindarna, med havsströmmarna och med levande orga- nismer. Substanserna är fettlösliga och har en hög benägenhet att bindas till partiklar och organiskt material. Till de ekologiska effek- terna hör nedsatt reproduktion hos fåglar (DDT), nedsatt reproduktion hos däggdjur (PCB) och under senare år störningar av fort- plantningen hos flera fiskarter (sannolikt sta- bila organiska ämnen).
Prop. 1993/94:111 Bilaga 2
Stabila organiska ämnen uppkommer till största delen genom mänskliga aktiviteter. Bland dessa ämnen återfinns både PCB och DDT. DDT för- bjöds som bekämpningsmedel redan år 1975. För PCB som används som isolervätska samt mjukgö— rare m.m., har redan under 1970-talet införts bety- dande restriktioner rörande användning och pro- duktion. DDT är förbjudet i de flesta Östersjö- länder.
Generellt sett är halterna av stabila organiska ämnen förhöjda i närheten av större städer och industrisamhällen.
Vad gäller halterna i miljönhar den mest omfat- tande analysverksamheten gällt PCB- och DDT- halter i fisk. Anledningen är den betydande DDT- och PCB-föroreningen av Östersjön som uppmärk- sammades i slutet av 1960-talet. Koncentrationerna av DDT och PCB i sötvattensfisk är generellt sett högstisödra Sverige. I havsområdenaärkoncentra- tionerna i sill högst i norra egentliga Östersjön, medan halterna är lägre i norra Bottenviken och vid den svenska västkusten. Bland däggdjur är halterna 10—100 gånger lägre i rent landlevande arter än i arter som livnär sig på vattenlevande föda.
Under de senaste årtiondena har halterna av DDT och PCB i faunan sjunkit. Halterna förefaller nu ha stabiliserats på en lägre nivå.
Figur 4.11 Halt av PBDE i sedimentpropp från Bornholmsdjupet.
ng/g IG 3.00
2,50 2,00 1,50 1,00 0,50
0,00 1930 1960 1990
Källa: Institutet för tillämpad miljöforskning 1992.
Figur 4.10 Medelhalter (mg/kg fettvikt) av DDT och PCB i ägg av sillgrissla från Stora Karlsö under perioden 1969—1989.
700 600 500 400 300 200 1 00
() —+——-—l—- +—
1969 1974 1979 1984 1989
Källa: Miljögiftsgruppen, Naturhistoriska Riksmuseet.
1969 1974 1979 1984
För andra stabila organiska ämnen. exempelvis bromerade difenyletrar (PBDE. flamskyddsme- del) har man sett indikationer på en ökande trend i sedimenten i Östersjön. (Se figur 4.11)
Skogsindustrins utsläpp av stabila organiska ämnen är exempel på oönskade biprodukter som släpps ut i stor skala. Inom skogsindustrin används
Prop. 1993/94:111 Bilaga 2
årligen ca 1 milj ton tillsatskemikalier och ungefär lika mycket processkemikalier. De mest miljö- farliga ämnena byts nu ut (bl.a. går utvecklingen mot helt klorkemikaliefria bleksekvenser). Bild- ningen av högklorerade organiska ämnen har där- vid minskat kraftigt vilket inneburit att utsläppen av klorerad organisk substans minskat kraftigt.
Figur 4.12 Utsläpp av klorerade organiska ämnen (AOX) till vatten från massablekerier samt produktion
av blekt massa.
AOX Produktion 1000 ton Miljoner ton 16 ——---- - --— , utan _ E ; ; klor 12 ' ' '_' ”__ med 1 klor ( _ J 8 4 .." ___._ _._._ l ' 0 _'_. . _ 1986 1989 1990 1991 1992 1988 1989 1990 1991 1992
Källa: SNV Rapport 3765, 3876, 3925, 4086 och 4233.
Prop. 1993/942111 Bilaga 2
5. Klimatpåverkan och luftföroreningar
Klimatpåverkande gaser
Utsläppen av klimatpåverkande gaser är ett globalt miljöproblem. Utsläppen ger samma verkan oavsett var på jordklotet de sker. Den globala temperaturen har stigit något det se- naste århundrandet. Stegringen är av den stor- leksordning som kan förväntas på grund av den ökande växthuseffekten, men kan dock ännu inte med säkerhet skiljas från de natur- liga klimatfluktuationerna.
1980-talet är den varmaste tioårsperioden sedan mätningarna av den globala medeltemperaturen började. År 1991 är det varmaste året. (Figur 5.1)
Växthusgaserna står för olika andelar av män- niskans bidrag till växthuseffekten. Koldioxiden svarar för 80 % av den totala växthuseffekten från utsläpp i Sverige. (Figur 5.2)
Utsläppen av koldioxid i Sverige har minskat med ca 30 % under 1980-talet. De senaste årens varma vintrar har gjort att utsläppen blivit något
lägre än de skulle ha varit med ”normal” energiåt- gång för uppvärmningsändamål. (Figur 5.3) Utsläppen av koldioxid per capita är i Sverige förhållandevis låga jämfört med många industri- länder — ca 1/3 av USA:s — men avsevärt högre än utsläppen i utvecklingsländema — ca 7 gånger Af- rikas och Syd- och Ostasiens (förutom Japan).
Figur 5.1 Temperaturförändringarna i världen jämfört med medelvärde för perioden 1950—1979.
0.5 _ oc []
0.0 WAVV W
1. _0'5 GLOBAL 1 1 | L 1 i l l .1 l 1860 1880 1900 1920 1940 1960 1980 2000 År
Prop. 1993/94:111 Bilaga 2
Figur 5.2 Olika gasers bidrag till växthuseffekten i Sverige 1990.
Fluorföreningar (2 %)
Dikväveoxid
Metan (14 %)
Koldioxid (80 %)
Källa: Åtgärder mot klimatförändringar, SNV Rapport 4120.
_.J
Uttunning av ozonskiktet
Både i Sverige och i andra länder bedrivs ett intensivt arbete med attavveckla användningen av CFC, halon och andra stabila klorerade ämnen som skadar ozonskiktet. I Sverige har det hittills gått snabbare än väntat att minska användningen av CFC.
År 1992 hade förbrukningen av CFC i Sverige minskat med ca 75 % jämfört med 1986 års för- brukning och halon med 80 %, HCFC-förbruk- ningen har ökat med ca 22 % sedan 1989.
Figur 5.3 Utsläpp till luft i Sverige 1980—1992 av koldioxid (C02) från olika utsläppskällor, miljoner ton.
Miljoner ton 100
80— Totalt 60—_ J —_— Förbränning
40 ."—o*-—-_—_ ___—__— SamlärdSel _........-...._,_'_7,,. 20—"-.---.......-.--
Industriprocesser
0 lllllllllll 80 81 82 83 84 85 86 87 88 89 90 9192
Källa: SCB, SNV.
Prop. 1993/94:111 Bilaga 2
Figur 5.4 Förbrukningen av klorfluorkarboner (CFC) i Sverige 1986—1992 samt fördelning på använd- ningsområden 1992, ton.
Kemtvätt 131 ton (10 %)
Kylan- läggningar 620 lon (51 %)
Skum-
198687 88 89 90 91 Uppgift saknas för 1987.
Plasttill- ' a.,; Verkning 475 ton (39 %)
Totalt1 226 ton
Källa: SNV, Kemikalieinspektionen: Produktregistret, Plast- och kemikalieleverantörers förening (PKL).
Figur 5.5 Variationer i ozonhalter över Norrköping under 1992 och fram t.o.m. september 1993.
1 992
Mmmm
Diagrammet i figur 5.5 visar ut- vecklingen av ozonskiktets tjocklek från och med 1992 över Norrkö- ping. Ozonkurvan jämförs med ozonobservationer i Uppsala från tiden före ozonuttunnin gen (det vita fältet). Låga ozonhalter (s.k. mini- hål) föreligger när den taggiga lin— jen går ner i det tonade fältet.
Såväl år 1992 som 1993 har låga ozonhalter observerats under sen- vintern över Sverige.
I slutet av januari 1992 sjönk ozonnivån kortvarigt nära de vär- den som föreligger i det antarktiska ozonhålet. Nya rekordlåga värden har förekommitunder första halvan av 1993. En återgång till nära nor- mala värden har dock skett under sommaren.
Tummen (DU)
Prop. 1993/941111 Bilaga 2
Fotokemiska oxidanter / marknära ozon
Höga halter av fotokemiska oxidanter kan skada grödor och skog och påverka männis- kors hälsa. Halten i luft av marknära ozon ligger högt över vad miljö och hälsa tål.
Utsläppen av flyktiga organiska ämnen (VOC) och kväveoxider bidrar till bildningen av marknära ozon och andra fotokemiska oxidanter. Proble— men är mer framträdande på kontinenten men Sverige berörs också.
Under sommarhalvåret ökar halterna av mark— nära ozon i mellersta Sverige. I södra Sverige är halterna stabila. Halterna når dock 50—70 % över den kritiska nivån på 50 mikrogram per m3. De förhöjda halterna av marknära ozon uppskattas enbart på jordbruksgrödor i Sverige ge skador som motsvarar drygt en miljard kronor årligen.
Utsläppen av VOC bedöms minska med om— kring 50 % till år 2000 med nuvarande åtgärdspro- gram. Hösten 1991 undertecknades ett protokoll inom ramen för LRTAP (Konventionen om lång— väga gränsöverskridande luftföroreningar) om en 30-procentig minskning av VOC-utsläpp till år 1999.
Utsläppen av kväveoxider behöver minska yt- terligare för att halterna av marknära ozon ska nå ofarliga nivåer.
ri dagen antagna mål: Utsläppen "ait flyktiga Gråå » Skall minska med 50% tillåt 2, med utSläppsnivåaår IgESJlUtå , .: . trafiksektom förutsätts IF;—11539”, 79 % . ,_ '(brop.1990/9rz90,bét.waata eldare
%?.90/91'343h— — = *
Figur 5.6 Luftens halt av marknära ozon vid Aspvretens mätstation utanför Nyköping under sommarhalvåret (1 april—30 september, kl. 09—16). uglma
90
80- 70— 60- 50- 40— 30— 20- 10-
% %I ål
o _ 1985 1986 1987 1988 1989 1990 1991 1992
Källa: Övervakning av marknära ozon vid Aspvreten. Rapport från verksamheten 1992, SNV Rapport 4212.
Prop. 1993/94:111 Bilaga 2
Figur 5.7 Utsläpp av flyktiga organiska ämnen 1988 och en bedömning av utsläppen år 2000.
Ton/ar 180 i
160 *
År1988
& År 2000
140 * 120 — 100 *
80—
60— -a——
40- 20—
O _ Ä 15:15:15115235 &
Vägtrafik Övrig trafik Energi- Bensin- Lösnings- Lösnings— Process- produktion distribution medelsind. medel övriga industrin
Källa: Ett miljöanpassat samhälle, SNV Rapport 4234.
Prop. 1993/94:111 Bilaga 2
6. Försurning
Stora utsläppsminskningari Europa krävs för att förhindra att försurningsskadorna ökar kraftigt i Sverige. Södra Sverige är mest skadat av försurning. Omkring 75% av alla sjöar, vattendragoch skogsmarkerisydvästra Sverige är allvarligtpåverkade. Försumingsskadorhar konstaterats för våtmarker, sjöar och vatten- drag i Norrlands inland. I landet som helhet är cirka 20% av alla vatten och skogsmarker märkbart påverkade av försumingen. Genom kalkning har skadorna minskat i cirka 5 000 sjöar och ett stort antal vattendrag.
Det sura nedfallet över Sverige utgörs till mer än 60 % av svavel i form av svavelsyra som har sitt ursprung i utsläppen av svaveldioxid. (Figur 6.1)
Dessa utsläpp har övervägande utländskt ur- sprung. (Se figur 6.4)
Inom större delen av Norden får skogsmarken idag ta emot mer syra än vad den förmår neutrali- sera genom vittringsprocesser. Kartan i figur 6.3 ger en bild av hur mycket syranedfallet på skogs- mark överskrider vad marken tål. Ett överskri-
Figur 6.1 Utsläpp av svaveldioxid från olika utsläppskällor 1980—1992, 1000 ton.
1000 ton 600 500 4 Totalt 400 _ soo '»X Målför so,- *,Förbränning utslapp 2000
200 —lndustri- x processer * - - - - _ _ _ _ _ 100
0 l | i l 1 | | | 111 19808182 83 8485 8687 88 8990 91 92
Källa: SCB, SNV.
dande av det kritiska syranedfallet med 50 milliekvivalenter per m2 och år motsvarar ett sva- velnedfall som är 8 kg per hektar och år större än vad skogsmarken anses tåla på lång sikt. Den kri- tiska svavelbelastningen anses uppgå till 3—8 kg per hektar och år i de granit- och gnejsområden som dominerar Norden.
Svaveldioxidutsläppen i Sverige har minskat med 79 % mellan åren 1980 och 1991. Det betyder att den nationella målsättningen för 1995 är upp-
Figur 6.2 Utsläpp av kväveoxider från olika utsläppskällor 1980—1992, 1000 ton. 1000 ton
600 —
500 —
Totalt 400 — Samfärg'sel 300 .- ____-__...--- n...-u......” utsläpp 1995 100 _- fiesta—L - - _ _ _ IndustriprocesseF " ' ' - - - _ - - - _ 0 I | l I I 1 | | T I l
80 81 82 83 84 85 86 87 88 89 90 91 92
Källa: SCB, SNV. 205
Prop. 1993/94:111 Bilaga 2
nådd. Det betyder inte att problemet är löst efter- som svavelbelastningen från utlandet inte minskar i motsvarande omfattning.
Utsläppen av kväveoxider i Sverige har endast minskat med några få procent sedan år 1980.
Nuvarande utveckling tyder på att målet att minska utsläppen med 30 % till år 1995 inte kan nås. Mycket tyder på att Sverige inte heller kom- mer att lyckas minska kväveoxidutsläppen i enlig- het vad som utlovats (NOX-deklarationen). Däre- mot klarar Sverige konventionsmålet (stabilise- ringsmålet) (30 % till år 1998 jämfört med valfritt år 1980—1986). Skälet till fördröjningen är främst att utsläppen av kväveoxider från vägtrafik, ar- betsredskap, sjöfart och flyg inte minskat i önsk- värd takt.
Internationellt har Sverige förbundit sig att minska svavelutsläppen med 30 % till år 1993 räknat från 1980 års nivå samt att stabilisera kväveoxidutsläppen år 1994 till 1987 års nivå.
Skogen bidrar naturligt till markförsurningen, dock i betydligt mindre omfattning än nedfallet av försurande ämnen. Granskog har högre försur- ande inverkan än lövskog. Olika skogsbruks- åtgärder bidrar till markförsurningen. men kan reduceras genom anpassade åtgärder. I norra Sverige dominerar skogsmarken och har därmed högre andel i markförsurningen. I södra Sverige ökar markförsurningen framför allt pga. luftdepo- nerade försurande ämnen.
Om inte ytterligare insatser kan göras utöver de reduktioner som planeras runt om i Europa, finns påtaglig risk att arealen allvarligt försurad skogs- mark och antalet allvarligt försurade sjöar och vattendrag ökar med så mycket som 50% iSverige inom de kommande 10—20 åren.
Sedan 1970-talet har omfattande kalkningsin- satser gjorts framförallt för att skydda sjöar, vat- tendrag och våtmarker, men även skogsmark mot försurning.
Figur 6.3 Överskridande av kritisk belastning på skogsmark i Norden.
mekv/m2 år > 50
20 — 50 lj ( 20
l:]
Prop. 1993/94:111 Bilaga 2
Figur 6.4 Svenska svavelutsläpp till andra länder samt nedfall på Sverige från andra länder 1992,
procentuell fördelning.
Från Sverige till (Totalt 64 000 ton)
33,4
50 %
40
Finland
Norge Sverige Danmark Vitryssland Ukraina Ryssland Estland Lettland
Litauen Polen Tjeckoslovakien Tyskland Storbritannien Frankrike Övriga Hav och obestämt
Källa: EMEP, Det norske meteorologiska institutt, Technical Report 109, 1993.
Till Sverige från (Totalt 187 000 ton)
50 %
Figur 6.5 Svenska kväveutsläpp till andra länder samt nedfall på Sverige från andra länder 1992,
procentuell fördelning.
Från Sverige till
(Totalt 120 000 IOMXA / (Teran 199 000 ton)
7,4 j 4,0
30,8
50 %
40
Finland Norge Sverige Danmark Vitryssland Ukraina Ryssland Estland Lettland Lhauen Polen Tjeckoslovakien Tyskland Storbritannien Frankrike Övriga Hav och obestämt_ 16.4 1—1— |
Källa: EMEP, Det norske meteorologiska institutt, Technical Report 109, 1993.
Till Sverige från
_a.
8,5
'l1,6
er
5 7j3
8,6
1
20 50
%
0 10 30 40
Prop. 1993/94:111 Bilaga 2
7. Övergödning
Nästan alla världens länder har omfattande problem med övergödning. Problemen ärstörst för kustnära havsområden och innanhav. I Europa är övergödningen dock ett lika stort problem förskogsmark, våtmarker, sjöar, vat- tendrag och i vissa fall grundvatten.
I Sverige är övergödningen av Östersjön och Västerhavet det största problemet för den marina miljön. I genväxningen är ett stort pro- blem längs stora delar av Östersjöns kust. Sy- rebrist, döda bottnar och algblomningar till- hör vardagen i både Östersjön och Västerha- vet.
Övergödningen av sjöar och vattendrag har tidigare utgjortett m ycketstort prob lem i mån ga delar av Sverige, framför allt i närheten av städer och i jordbruksbygder. Genom utbygg— nad av den kommunala avloppsvattenreningen under] 970-talethar bl.a. fosforutsläppen mins- kat radikalt. Detta har lett till en mycket positiv utvecklingi bl.a. Vänern, Vättern och Mälaren och är ett prov på lyckad svensk miljövård. Problemet med övergödning i många sjöar och vattendrag kvarstår dock. Ett åtgärdspro- gram genomförs för närvarande för att under perioden 1985—1995 kraftigt reducera land- baserade utsläpp av kväve och fosfor till ha- ven. Åtgärderna berör främst VA- och jordbrukssektorn.
Miljösituationen
Utsläpp från jordbruket, biltrafiken och mänsklig bebyggelse är de största källorna till övergödningen i Europa.
I figur 7.1 redovisas de svenska utsläppen av kväve och fosfor till Sveriges omgivande hav från Bottenviken till och med Skagerrak.
Den totala vattenburna belastningen från Sve- rige uppgick år 1990 till cirka 125 000 ton kväve och 4 000 ton fosfor.
Prop. 1993/942111 Bilaga 2
Figur 7.1 Växtnäringstillförsel från olika källor till havet 1986—1990 (via vatten).
KVÄVE FOSFOR VA-sektor Jordbruk (25 900 ton) ”gem, (544 ton) (37 %) (1263ton) - (27 %) (49 %) Jordbruk Skogsmark _. (29 200 ton) (gi/fo”) (42 %) ( 0) industri Industri (7 280 ton) Skogsmafk (737 ton) (11 ny) (6 770 ton) (28 %) ” (10 %) Totalt 69 200 ton Totalt 2 595 ton
Kustförlagda källor (direktutsläpp) och inlandsbaserade källor (utsläpp till sötvatten). De senare har reducerats genom förlusteri vattendragen på väg till ha vet (reten- tion). / VA-sektom ingår reningsverk och enskild be- byggelse.
Källa: SNV Rapport 4134, Eutrofiering av mark, sötvatten och hav.
Om belastning och utsläpp.
Belastning innebär här ett samlat uttryck för den mängd närsalter som når havet. Belastningen kan delas upp i luftdeposition på havet, direkta utsläpp till havet och transporterade mängder till havet, företrädesvis via vattendrag. De transporterade mängderna brukar delas upp i naturlig bakgrund respektive olika bidrag från mänsk- liga aktiviteter (t.ex. jord- och skogsbruk, samhällen, industrier etc.) till vattendragen. Dessa mängder, som efter varierande tid när havet, kan dessförinnan ha reducerats genom retention som innebär en fastläggning i sedimenten (fosfor och kväve) eller omvandling till gasform (kväve). Luftdepositionen i avrinningsområdet bidrar också till den mängd närsalter som transporteras till havet.
Prop. 1993/94:111 Bilaga 2
I Sverige står jordbruket för såväl den största andelen av kväveutsläppen till havet som den största andelen av den totala belastningen.
Utsläpp från bebyggelse utgör den största belastningskällan när det gäller fosfor i sötvatten och Östersjön.
Nedfallet över Sverige av kväve är till cirka 80 % orsakad av utsläpp i andra länder än Sverige. Det enskilda land som bidrar mest till kvävened— fallet över Sverige är Sverige självt, tätt följt av Tyskland. Totalt faller varje år ca 400 000 ton kväve ned över den svenska landmassan. Nedfallet per ytenhet är störst i södra Sverige och betydligt mindre i norra Sverige.
Övergödningen av svenska sjöar och vatten- drag till följd av fosfor orsakas till allra största delen av lokala utsläpp i Sverige. När det gäller kväveövergödningen i näringsfattiga vatten i fjäl- len är dock situationen omvänd och de svenska utsläppen bidrar här endast med 15—20 % av be- lastningen.
Ryssland och Polen är de största källorna till belastningen av näringsämnen på Östersjön. Den svenska belastningen utgör cirka 17 % av kväve- belastningen i fråga. Dock är det svenska bidraget mycket högre, ofta mer än 50 %, när det gäller de kustnära zonerna kring Sverige.
Figur 7.2 Sveriges bidrag till kvävebelastning på havet från olika samhällssektorer (både via luft och vatten) 1990. Energi i
Skogsbruk (3 %)
Jordbruk (48 %)
Bebyggelse/ reningsverk (23 %)
Källa: SNV Rapport 4134, Eutrofiering av mark, söt- vatten och hav.
Figur 7.3 Belastningen på Östersjön av kväve från luft och vatten från olika länder 1990.
Litauen Tyskland (3 %) (2 %) Estland _ lägen/land (9 %) 9 Finland ( 10 %) Danmark (11 %) Polen (18 %) Lettland (11 6) Sverige ( 17 %) Totalt 735 310 ton
Källa: HELCOM, Pollution Load compilation 1990.
Prop. 1993/94:111 Bilaga 2
Svenska miljömål
Merparten av det kväve som faller ned över Sverige härrör från andraländer. Utsläppen av kväveoxider iSverige har endast minskat med några få procent sedan 1980. Nuvarande utveckling tyder på att målsättningen att minska utsläppen med 30 % till år 1995 inte kan nås (läs vidare i kapitlet om försurning).
Målet att minska de nationella luftutsläppen av ammoniak fram till 1995 kan bara nås om bety— dande åtgärder sätts in för att minska ammoniak— avgången från stallgödsel.
Internationellt har Sverige förbundit sig att halvera landbaserade kväve- och fosforutsläpp under perioden 1985—1995.
Om ytterligare åtgärder ej vidtas kommer det inte heller att vara möjligt att minska de vatten- burna kväveutsläppen till havet med 50 % mellan åren 1985 och 1995. Däremot kommer fosfor-
Vintergrön mark
Grödor som håller marken bevuxen under höst och vinter minskar risken för utlakning av växtnäring. Flerårig vallodling och höstsådda grödor ger mindre näringsläckaget än vår- sådd.
utsläppen genom redan beslutade och vidtagna åtgärder att halveras under samma period.
De svenska vattenburna utsläppen av kväve till havet kommer att minska med omkring 40 % under perioden 1985 till 1995. Nuvarande åtgärds- strategier innebär att jordbruket, som är en av de två viktigaste utsläppskällorna i detta avseende, kan ha reducerat sitt kväveläckage med 50 % då åtgärder enligt det av riksdagen antagna program- met genomförts. Vissa av reglerna träder i kraft den 1 januari 1995.
Vad den näst största källan (bebyggelsen) be- träffar, kan de åtgärder som vidtagits och beslutats för att förbättra avloppsrenin gen längs den svenska kusten leda till att kväveutsläppen från avlopps- reningsverken minskar med ca 8 000 ton/år från 1987 (dvs. med ca 50 %). Totalt kan kväveutsläppen minska med 30 % fram till början av 2000-talet.
kai områden där utlakningSproblemen—i är störst. Fr.o.m. 1992 skall minst 40 % av & åkerarealen på varje företag,,i Götal vara s.k. grön mark. 1994 skall 60%. arealen vara bevuxen i de sydligaste länen och 50 % i övriga län i Götaland. (prop.—1" . 1990/91:90, bet. 19%!9HoU30, rskr. 1999 ' 91838) , ' — ,
Prop. 1993/941111 Bilaga 2
Figur 7.4 Vintergrön mark (% av total åkermark). #
% av total åkermark
70
Riket Götaland
60
' Götaland .xl Götaland
QI Riket
50
I Götaland
40
90/91 91/92 92193
85/86
EI Övrig vintergrön mark
VA Omställningsareal i vänteläge & Vallgrödor
I Höstsådd
Källa: Lantbruksstatistiken, SCB.
I figuren redovisas andelen vintergrön mark i hela landet och i Götaland. Som jämförelseår har an- vänts vintern 1985/86, ett år som inte berördes av de trädes— och omställningsprogram som inleddes år 1987 för att minska spannmålsöverskotten.
Med ”omställningsareal i vänteläge” avses den areal som enligt den nya livsmedelspolitiken anmälts för annan produktion än livsmedel men där den nya användningen ännu inte genomförts. Denna mark ska enligt bestämmelserna vara vinter— bevuxen.
Andelen vinterbevuxen mark har ökat både i Götaland och i landet som helhet. Viktigaste orsa- ken torde vara omställningen av åkermark som förutom arealer i vänteläge även medfört en bety- dande ökning av betesvallen på åker, s.k. extensivt bete. En annan orsak kan vara gynnsamt väder under hösten, vilket bidragit till att möjliggöra ökad höstsådd.
Prop. 1993/94:111 Bilaga 2
8. Tätorter
Tätorternas struktur
År1990 utgjorde landets samlade tätortsareal drygt 0.5 milj ha (motsvarande ca 700 m2 per tätorts- invånare).
Den samlade ytan av det transport- och trafik- nät som sammanbinder landets 1 843 tätorter med varandra och med den omgivande glesbygden upp- går till ca 0,27 milj ha (motsvarande ca 300 in2 per tätortsinvånare). Av detta utgörs ca 80 % av vägar, ca 15 % av järnvägar, resten av flygfält och hamn- ytor.
Den anlagda tätortsytan (inkluderande trans- portnätet mellan tätorterna) uppgår alltså till ca 0,77 milj ha (motsvarande 1000 m2 per tätorts- invånare). Ytan utgör 1,9 % av rikets landareal.
Mellan 1960 och 1990 ökade tätorternas befolk- ning med 31 % och arealen med 47 %. Den snabba areella tillväxten och den något långsammare befolkningstillväxteu resulterade i
Mark för friluftliv
Den allmänt tillgängliga markarealen kring tätor- terna varierar kraftigt inom landet. Inom 3 km från tätortersgränsema finns per tätortsinvånare
' ca120 m2 i Malmöhus län (lägsta värdet i landet) ' ca 600 m2 i Stockholms län
0 ca 3 000 m2 i Kopparbergs län (landets högsta värde)
15 Riksdagen 1993/94. [saml. Nr 111
en utglesning av tätorternas struktur. Det ökade avståndet mellan bostad och arbetsplats bidrog till ett ökat transportarbete inom tätorterna. Tätorternas areella tillväxt var snabbast mellan 1960 och 1980. Mellan 1980 och 1990 påbörjades en förtätning av tätorterna. Denna skedde ofta på bekostnad av tätorternas grönytor. Den obebyggda andelen av tätorterna sjönk från 44 % år 1970 till 38 % år 1990. Samtidigt inträdde en ökad rörlighet. Persontransportarbetet fördubblades mellan åren 1960 och 1990 från 6 280 till 12 810 km per invånare och år. Godstransportarbetet ökade samtidigt med 42 % från 39 till 54 tonkm per person och år. Landets samlade transportyta växte mycket långsammare. Tillväxten mellan åren 1970 och 1990 uppskattas till 20 000—40 000 ha. Intensiteten i transportarbetet ökade således väsentligt.
1980 — 1990 försvann i genomsnitt drygt 3 % all- mänt tillgänglig mark genom tätortsförtätning. För de 10 största städerna försvann drygt 5 %.
Under samma period har omkring 3 % allmänt tillgänglig mark i närområdet kring de 10 största tätorterna försvunnit genom expansion vid tätorts- gränsen.
Fritidshusbebyggelsen (det fanns 670 000 fri- tidshus 1990) upptar ca 190 000 ha (motsvarande 40 % av tätorternas samlade areal). Sedan år 1963 har antalet fritidshus fördubblats.
21.3
Prop. 1993/94:111 Bilaga 2
Figur 8.1 Minskning av arealen allmänt tillgänglig mark i närområdet (1 km) utanför 1980 års tätorts- gräns kring de 10 största tätorterna 1980—1990.
Tätort ha % av total areal
i närområdet Stockholm 376 3.4 Göteborg 245 3,0 Malmö 1 1 3,0 Uppsala 20 1 ,5 Västerås 71 4,7 Orebro 81 3,7 Linköping 36 2,4 Norrköping 54 3,9 Helsingborg 8 2,1 Jönköping 81 2,4 Totalt 983 3,1 Källa: SCB.
Luftföroreningar och buller i tätorter
Problemen med tätortens luftföroreningarhar minskat vad gäller förekomsten av svaveldi- oxid och sot, men de kvarstår beträffande kvävedioxid, marknära ozon, vissa kolväten och inandningsbara partiklar. Beslutade åt- gärder rörande utsläpp från fordon och miljö— klassning av bränslen kommer på sikt att minska de lokala hälsoproblem som orsakas av vägtrafiken. Fortsatt vedeldning med nuva- rande teknik kan i vissa tätorter innebära pro- blem med sot och kolväten.
Utsläppen av svaveldioxid och stoft (sot) från bostadsuppvärmnin g och industri har minskat kraf- tigt under de senaste tjugo åren. Halterna av sva- veldioxid ligger långt under riktvärdena, och svaveldioxidhalterna utgör i dag inte något hälso— problem.
Halterna av inandningsbara partiklar i stads— luften ligger generellt nära de riktvärden som före— slagits. Enligt det fåtal mätningar som föreligger är dock risken stor att riktvärdena överskrids i gatu— miljö.
Halterna av kvävedioxid i tätortsluften uppvi- sar en något minskande trend som delvis kan bero på de gynnsamma meteorologiska förhållandena under slutet av 1980-talet. Den katalytiska avgas- reningen ger en större effekt först en bit in på 90- talet. I vissa orter finns en risk att riktvärdena överskrids inom stora områden, men i första hand är höga kvävedioxidhalter ett problem på starkt trafikerade gator (med mer än 20 000 fordon per dygn). Ca 300 000 människor är utsatta för halter över riktvärdena. Detta innebär dock inte att alla dessa människor drabbas av hälsoeffekter.
Ett miljöindex för luftkvaliteten vintertid i tät- orter i Sverige har beräknats genom sammanväg- ning av befolkningstal och halter av svaveldioxid, sot och kvävedioxid. Indexvärdet (som satts till 100 för år 1990) har minskat.
Förbättringen av luftkvaliteten beror främst på minskningen av svaveldioxid- och sotutsläpp. Ut- byggnad av fjärrvärme samt direkta miljöåtgärder när det gäller bostadsuppvärmning och industri har haft störst betydelse.
Antalet personer som utsatts för bullernivåer
Figur 8.3 bullerexponering per bullernivåklass.
Prop. 1993/94:111 Bilaga 2
Figur 8.2 Luftkvalitetsindex 1986/87—1992/93.
Index 150
,25 _ ,,, _ .., __ .—
_
25
0 1986/8787/88 88/89 89/90 90/91 91/92 92/93
Källa: SCB, Na 24 SM 9301.
över 55 dBA har halverats sedan 1970, i första hand beroende på att vägtrafiken avletts från bostads- områden och centrumområden samt att trafik och bostäder skilts åt i nya områden.
Drygt 2 miljoner människor har en bullernivå som ej kan anses acceptabel vid sin bostad. Av
Bullerexponering. Antal invånare på landsbygd och l medelstora tätorter utsatta för
Bullemivå
>70dBA
65—70 dBA
60—65 dBA
Cl Landsbygd
I Medelstora tätorter (50000—1 10000)
55—60 dBA
(55 dBA
ll
HP 1570000 "- 101oooo Ll
| | Antal 20000 40000 personer
60000
Källa: SNV Rapport 4139, Miljöstömingar och hälsa (MIST).
| F I
Prop. 1993/94:111 Bilaga 2
dessa störs 1,6 milj av vägtrafik, 0,5 av tågtrafik, 65 000 av civil flygtrafik och 50 000 av militärt flyg.
Bullerstömingama är betydligt mer spridda över landets kommuner än problemen med luftförore- ningar. Personer som utsätts för kvävedioxidhalter
Vägtrafiken
Utifrån långtidsutredningens prognos för det fram- tida vägtrafikarbetet samt i dag fattade beslut om bilars och bussars utsläppsegenskaper kan ett sce- nario över vägtrafikens utsläpp fram till år 2015 konstrueras:
Utsläppen av kväveoxider från vägtrafiken be- döms minska med 45 % till år 2000 och med nära
över riktvärdena bor till övervägande delen i Gö- teborg och Stockholm. Av de personer som utsätts för buller över 55 dBA bor däremot endast 15—20 % ide tre storstadsområdena.
60 % till år 2010 förutsatt att nuvarande regler för miljöklassning av fordon finns kvar under 1990- talet. Detta betyder att riktvärdena för kväve- dioxid kommer att överskridas år 2000 i vissa storstadsområden om inte ytterligare trafikbeslut fattas.
Figur 8.4 Utsläpp av kväveoxid från vägtrafiken 1980 och 1990/91 samt prognos fram till 2015.
År 1980 1990/91 2000 2005 2010 2015 Tusental 154 165 66 63 66 ton kväve- oxider
Källa: SNV Rapport 4205, Trafik och miljö.
Prop. 1993/94:111 Bilaga 2
9. Skattesystemet
Miljöskatter och -avgifter
Antalet miljöskatter och miljöavgifter i Sverige är stort i jämförelse med andra OECD-länder. Sve- rige har, liksom de övriga nordiska länderna, rela- tivt många avgifter/skatter på produkter.
Genom skattereformen lades grunden till en större miljöanpassning av skattesystemet. Skatte- uttaget baserades i ökad grad på aktiviteter med skadliga miljöeffekter för att möjliggöra minskad
beskattning av aktiviteter som bör främjas, t.ex. arbete och sparande.
Nedan redovisas några viktiga ekonomiska styr— medel som är i kraft i dag. Materialet är hämtat ur rapporten "Avgifter, skatter och bidrag med an- knytning till miljövård" (SNV Rapport 4173 ) där en översiktlig sammanställning ges av de olika ekonomiska styr- och finansieringsmedel som för närvarande finns i Sverige.
Figur 9.1 Några viktiga gällande ekonomiska styrmedel.
Avgift/skatt etc Utgår på Belopp Inkomst 1992/93 Användning (Införandetid) (miljoner kronor) Utsläppsavgifterl-skatter Koldioxidskatt Olja, kol, naturgas, 32 öre/kg 9 866 Allmän inkomst (1991) fotogen, gasol och utsläpp i statsbudgeten. bensin (för industrin 500 miljoner 8 öre/kg) ' kr av 1992 års höjning avsätts till åtgärder.-för bioenergi, Oster- sjön och käm- säkerhet i Osteuropa. Svavelskatt Olja, kol och torv 30 kr/kg svavel 149 Allmän inkomst (1991) i statsbudgeten Miljöskatt på Utsläpp av kväveoxider 12 kr/kg utsläppta 181 Allmän inkomst inrikesflyget och kolväten kolväten och kväveoxider i statsbudgeten (1991) Utsläpp av koldioxid 1 kr/kg förbrukat flygbränsle (motsvarar 32 öre/kg C02) Kväveoxidavgift Uppmätta utsläpp av 40 krlkg utsläppta Återbetalas Inkomsterna (1992) kväveoxid från större kväveoxider (Omsättning återförs till de anläggningar för (räknat som kvävedioxid) 1992, 612 avgiftsskyldiga värme- och kratt- miljoner kronor) efter deras andel produktion av den nyttig- gjorda energin
' Koldioxidskatten utgår på bensin med 74 öre/liter, på kolbränslen med 800 kr/ton, på olja- produkter (fotogen, motorbrännoljor, eldningsoljor) med 920 kr/m3. Detta motsvarar 32 öre/kg koldioxid. För industrin och trädgårdsnäringen är beloppen 1/4 av ovanstående (gäller ej bensin). Skatten utgår ej för elproduktion.
Prop. 1993/94:111 Bilaga 2
Figur 9.1 Forts.
Avgift/skatt etc Utgår på Belopp (Införandetid)
Inkomst 199295— Användning (miljoner kronor)
Produktavgifterl-skatter
Avgift på handelsgödsel (1984)
Avgift på bekämpningsmedel (1987)
Kväveinnehåll Fosforinnehåll
Avgift på batterier (1 967)
Skatt på dryckes- förpackningar (1973/84, upphörde i maj 1993)
Skattedifferentieringar
Blyadloblyad bensin
Miljöklassade oljor
Miljöklassade nya fordon
- alkaliska/kvicksilveroxid - nickeradmium - bly
Returförpackningar Engångsförpackningar
60 öre/kg kväve 120 öre/kg fosfor
8 krlkg verksam substans
23 kr/kg 25 krlkg 40 kr/st
& öre/st 10—25 öre/st
19 (varav merparten på blybatterier)
92
Bekostar rådgivning, miljöforskning, naturvård etc.
Bekostar omhänderta- gande och information
Allmän inkomst i statsbudgeten
Bensinskatten år 51 öre högre per liter för blyad än för oblyad (dvs prisskillnaden exklusive moms mellan blyad och oblyad bensin är 51 öre)
Den allmänna energiskatten är för standarddiesel 540 kr/m3, för normal lättdiesel 290 krlm3, för tätortsdiesel 90 kr/m3 (från 1 oktober 1993 har skatten för tätortsdiesel sänkts till 5 kr/m3)
Försäljningsskatten på nya fordon (bilaccisen) differentieras utifrån miljöklassning. För personbilar, lätta bussar och lätta lastbilar gäller, förutom en grundavgift, för miljöklass 1:
— 4 000 kr, klass 2: 0 kr. klass 3: + 2 000 kr.
Till de redovisade avgifterna och skatterna kom- mer även de allmänna energiskatterna, som i viss utsträckning får anses vara miljörelaterade. Några sådana skatter redovisas nedan.
Figur 9.2 Miljörelaterade skatter.
Skatt
Inkomst 1992/93 (milj kr)
Bensinskatt (exkl OCZ-del)
Allmän energiskatt (exkl C02-del) Skatt på viss elektrisk kraft Särskild skatt på elektrisk kraft från kärnkraftverk Kilometerskatt1
' Kilometerskarten ersattes 1993-10-01 av en dieseloljeskatt
15 803 B 584 993 106 2 816
En del av samhällets kostnader för miljövårds- insatser finansieras av avgifter. Några exempel på sådana avgifter är täktavgiftcn (inkomst 1992/93 29 miljoner kr), avgift för myndigheters verksam- het enligt miljöskyddslagen (inkomst 1992/93 71 miljoner kr), jaktvårdsavgift (inkomst 1992/93 75 miljoner kr), avgift för registrering av bekämp-
Exemplet NDX-avgiften
Från och med den 1 januari 1992 finns en avgift på utsläpp av kväveoxider (NOX) från stora förbrän- ningsanläggningar. Avgiften har kommit till för att minska utsläppen av kväveoxider. Avgiften ska betalas av produktionsenheter med en tillförd ef- fekt av minst 10 megawatt och en uppmätt nyttig- gjord energiproduktion av minst 50 gigawattimmar per kalenderår.
När riksdagen tog beslut om avgiftens infö- rande uppskattades kväveoxidutsläppen från dessa anläggningar till 27 000 ton per år. Dessutom upp-
Prop. 1993/94:111 Bilaga 2
ningsmedel (inkomst 1991/92 9 miljoner kr) samt kemikalieavgift (inkomst 1991/92 31 miljoner kr). Avgifter betalas även av kärnkraftsindustrin för att finansiera framtida slutförvaring avanvänt käm- bränsle och radioaktivt avfall samt för säker av- veckling och rivning av reaktoranläggningar.
skattades avgiften initialt ge utsläppsminskningar istorleksordningen 5 000 till 7 000 ton per år.
En grov uppskattning visar att utsläppen från de anläggningar som lagen omfattar minskat från 25 000 ton/år i slutet av 80-talet till omkring 15 300 ton/år för år 1992, dvs. med cirka 40 procent. Till denna minskning har också förändrade villkor i tillståndsbeslut bidragit, men lagen (1990:613) om miljöavgift på utsläpp av kväveoxider vid energi- produktion bedöms ha bidragit mest.
Prop. l993/94:111 Bilaga 2
10. Kostnader för miljovå d
Att beräkna samhällets kostnader för miljö- vård är svårt. Uppgifter saknas istor utsträck- ning, såväl för industrin, staten och komma- nerna som för de enskilda hushållen. De upp- gifter som redovisas nedan bygger i viss ut-
Industrins kostnader
Enligt SCB:s senast utförda undersökning, avse- ende 199'1, uppgick skogsindustrins investeringar i miljöskyddsåtgärder till 600 miljoner kronor. Mot- svarande siffra för järn- och stålindustrin var 125 miljoner kronor. De löpande miljöskyddskost- naderna för dessa två branscher uppgick till 550
Statens kostnader
Under perioden 1988/89 till 1993/94 har de statliga anslagen till miljöskyddsåtgärder minskat medan naturvårdens medel har ökat. Tillfälliga anslag har förekommit, bl.a. gavs bidrag om 163 miljoner kronor per år under åren 1989/90 och 1990/91 till reningsutrustningtillnyalastbilar,bussaroch äldre personbilar.
På naturvårdsområdet har två nya anslag in- förts sedan budgetåret 1986/87. Det gäller dels bidrag till naturvårdsåtgärder i odlingslandskapet (NOLA), som successivt ökat från 5 miljoner kro- nor till närmare 40 miljoner kronor för budgetåret 1993/94. dels ersättningar för landskapsvårdande åtgärder som budgetåret 1993/94 uppgår till 250 miljoner kronor.
sträckning på uppskattningar. Det bör noteras att den svenska statistiken över miljövårds- kostnader inte kan jämföras med motsvarande statistik från andra länder eftersom uppgifts- underlaget inte är detsamma i olika länder.
respektive 425 miljoner kronor. Det bör påpekas att siffrorna är behäftade med betydande osäker- het. Någon totalsiffra för hela industrin kan inte anges då underlaget för övriga branscher är mycket osäkert.
Figur 10.1 Statliga medel till miljövårdsverk- samhet 1988/89 — 1993/94. Löpande och fast pen- ningvärde.
Löpande pnser
_ _ ' Fasta priser Miljoner kr 2 500 2 000 1 500 1 000 500
0 88/89 89/90 90/91 91/92 92/93 93/94
Källa: SCB, SNV.
PJ lx.) C-
Prop. 1993/942111 Bilaga 2
Sedan budgetåret 1976/77 har kalkning av svenska sjöar och vattendrag fått statligt stöd. De försurade sjöarnas totala areal som på 1970-talet uppgick till ca 440 000 ha har genom kalkning minskat till ca 200 000 ha. Figur 10.2 visar hur de ca 148 miljoner kronor som budgetåret 1992/93 beta- lades ut från länsstyrelserna fördelades. Från och
med budgetåret 1991/92 ingår också biologiskt återställningsarbete i kalkningsprogrammet. Bio- logiska återställningsåtgärder kan sättas in där försurningshotade arter inte har återkommit efter kalkning och kan bestå i utsättningar (t.ex. av fisk och bottendjur) eller åtgärder som möjliggör en återkolonisation (t.ex. rivning av dammar).
Figur 10.2 Kalkning och biologisk återställning av sjöar och vattendrag. Fördelning av statliga medel budgetåret 1992/93.
Kalla: Naturvårdsverkets kalkningsprogram.
Totalsumma 148 milj. kr
[] Kalkning l Biologisk återställning
. Administration och effektuppföljning
Kommunernas kostnader
Kommunernas kostnader för miljövård inom de olika kommunala förvaltningarna var år 1991 en- ligt SCB:s undersökning 700 miljoner kronor eller ca 80 kronor per person. I detta ingår dock inte kostnader för åtgärder inom trafikscktorn (trafik— sanering, bullerskydd etc.) eller för naturvård.
Kostnaderna för avloppshanteringen (renings— verk och ledningsnät) var 5,0 miljarder kronor, varav 2,0 miljarder år kapitalkostnader, och för kommunernas hantering av hushållsavfall omkring 2,7 miljarder kronor.
Prop. 1993/942111 Bilaga 2
11. Kärnsäkerhet och strålskydd
Radionuklider i den yttre miljön
I samband med olyckan i kärnkraftverket i Tjernobyl 1986 blev stora områden i Sverige nedsmittade av avsevärda mängder radioak- tivt nedfall, särskilt radiocesium. [ de värst drabbade områdena väntas vissa delar av eko- systemet (t.ex. insjöfisk och ren) ha förhöjda halter av cesium under de närmaste decen- nierna.
Vid de stråldoser som hittills uppmätts i Sverige pga. kontaminering av den yttre miljön föreligger ingen risk för akuta skador på människa. Många undersökningar med syfte att fastställa samband mellan cesiumnedfallet från Tjernobyl och biolo- giska effekter i miljön har också pågått sedan olyckan (bl.a. om savflugor, sork och fiskfysiologi). Inga säkra resultat har kunnat visas.
En väg till bestrålning från de radioaktiva nukliderna utgörs av inandning och konsumtion av födoämnen.
Gränsvärdet för de flesta livsmedel är i Sverige 300 Bequerel per kg färskvikt. För vissa livsmedel som inte intas dagligen (ren, vilt, insjöfisk, svamp, vilda bär och nötter) är gränsvärdet 1 500 Bequerel per kg färskvikt.
Vatten och Inte vid något tillfälle har man, ens i de mest drabbade områdena, funnit halter som mjölk överstiger 5 Bq/liter.
_,— _ _ _ Odlade Spannmål, grönsaker, rotfrukter, frukt och odlade bär har under hela tiden efter produkter Tjernobyl alltid haft låga, ofta knappt detekterbara, halter.
|— L__ Nöt och får
År 1990 kasserades 3 % av undersökta slaktkroppar av nöt beroende på halter av Cs- [_l—(37 över 300 Bqlkg. Värdet var 17% för får.
__|
Ren, älg och rådjur
Inom de mest kontaminerade områdena av J ämlands och Västerbottens län skall fortfarande (1993) allt renkött undersökas med avseende på Cs-137. Under slakten hösten 1992 kasserades mindre än 10 % av slaktkropparna. Att inte fler behövde kasseras beror huvudsakligen på att slaktdjuren utfodrats i stället för att beta. Sedan gränsvärdet för älg ändrats (till 1500 Bqlkg) och dessutom i vissa fall en förskjutning , av älgjakten skett till senare delen av jaktperioden, förekommer inte längre någon i * nämnvärd kassation av älgkött. Rådjur har i regel högre cesiumhalter än älg, särskilt på hösten vilket främst antas bero på höga halteri svamp, som är ett av de viktigaste födoämnena för rådjur under denna årstid. Rådjur som nedlagts tidigt på året (januari, maj) har i medeltal 4—5 gånger lägre halter än under augusti—september.
Prop. 1993/94:111 Bilaga 2
Figur 1 1 .1 Årstidsvariation av cesiumkoncentrationen (Cs-1 37) i renkött från samebyn Vilhelmina i södra Västerbotten, september 1986—mars 1992.
kBq/kg 50
45 40
35
30 25 20 15 10
5
0 1986 1987 1988 1989 1990 1991 1992
Källa: SNV Flapport 4135, Metallema och miljön.
Den framtida förändringen av halten Cs-137 i renkött är i stor utsträckning beroende på halten av cesiumisotoper i renlav, som är renens basföda, speciellt vintertid. Halveringstiden för Cs-l37 är relativt kort i ren (cirka 30 dagar) men förhållande- vis lång i renlav (4—1 0 år). Detta medför en årstids- variation av Cs-137 i renkött (se figur 11.1). Ut- vecklingen ger anledning befara att halten i ren åtminstone under vintern en lång tid framåt förblir hög.
Prop. 1993/94:111 Bilaga 2
Havsfisk Cesiumhaltema i muskel från havsfisk var i de värst drabbade områdena (speciellt kustområden vid Ålands hav och södra Bottenhavet) i vissa fall förhöjda under en kort tidsperiod efterTjernobyl. [Öregrundsgrepen förekom t.ex. halter i abborre och torsk med värden upp till 600 Bq/k g 8—10 månader efter nedfallet. Efter 1988 var dock
halterna i havsfisk betryggande långt under gränsvärdet 300 Bqlkg.
Inom de mest drabbade områdena ökade cesiumhaltema snabbt efter Tjemobyl- olyckan till mer än 1 500 Bqlkg för de flesta fiskarter. I ett ganska stort antal sjöar registreras fortfarande höga värden, vilket medfört avbräck för husbehovsfisket och för saluförsel av fisk från dessa sjöar. Nedgången av cesiumhalten i fisk i närings- fattiga sjöar med lång omsättningstid av vattenmassan väntas ske mycket långsamt. För gädda kan det t.ex. i vissa sjöar behövas 10—20 år efter Tjernobyl tills värdena är lägre än 1 500 Bqlkg färskvikt. för småabborre går det snabbare, mindre än 5 år.
Insjöfisk
Vilda bär Blåbär, hallon och lingon har under tiden efter Tjernobyl sällan uppvisat värden över 100 Bqlkg. Hjortron har i vissa fall högre halter t.ex. uppmättes hösten 1992 i norra Uppland 1 500—2 000 Bqlkg färskvikt.
Svamp Vissa svampar (inte minst en del populära matsvampar) har ibland mycket höga
cesiumhalter. Halterna kan reduceras vid tillagning.
Säkerheten i de svenska kärnkraftverken
reaktorer som då saknade drifttillstånd förutsatte denna bedömning att de åtgärder som avsåg att lösa de problem som uppdagats genom händelsen i Barsebäcksverket den 28 juli 1992 (det s.k. sil- ärendet) visade sig godtagbara vid SKI:S säkerhets— granskning. I det följande ges en sammanfattning av myndigheternas bedömning baserad på erfar- enheter från driftåret 1992—93. Myndigheterna har
Säkerheten [ de svenska kärnkraftverken över- vakas av Statens kärnkrafiinspektion (SKI). Statens strålskyddsinstitut (SSI) övervakar strålskyddet vid anläggningarna och kontrol- lerar att radioaktiva utsläpp till luft och vatten vid normaldri ft hålls inom fastställda gränser. SKI och SSI redovisar årligen till regeringen säkerhets- och strålskyddsläget vid de svenska kärnkraftverken.
I rapporten från december 1992, avseende drift- året 1991-92, konstaterade SKI atten sammanväg- ning av de erfarenheter som gjorts och de åtgärder som vidtagits under perioden tydde på en fortsatt oförändrad riskbild. SKI konstaterade vidare att bedömningen rörande verkens åldrande'och möj- liga livslängd inte ändrats. Beträffande de fem
inte funnit anledning att ompröva den riskbild som ligger till grund för säkerhetsarbetet.
Drifterfarenheter 1992-93
Drifttillgängligheten har varit hög för den tid res- pektive reaktor haft drifttillstånd. Snabbstopps- frekvensen har fortsatt att ligga på en tillfredsstäl- lande låg nivå. Inga störningar eller tillbud under
drift av väsentlig säkerhetsbetydelse har inträffat sedan händelsen i Barsebäck den 28 juli 1992.
Fem reaktorer var avställda hösten 1992 för att bl.a. bygga om intagssilarna för kylvatten till nöd- kylsystemen. Oskarshamn 1 är fortfarande avställd för omfattande kontroll- och renoveringsarbeten, främst till följd av upptäckta skador på olika rör- system. Ringhals 2 står sedan maj månad 1993 avställd till följd av upptäckta defekter i rör- genomföringar i tanklocket.
Frekvensen bränsleskador, som för vissa reak- torer legat väl högt, har reducerats men årets drifter- farenheter visar också att olika, tidigare kända, skademekanismer kräver fortsatt hög uppmärk- samhet.
Ett antal materialproblem, i flertalet fall ålders- betingade, har lett till långvariga driftstillestånd för tre av de äldre reaktorerna. Särskilt har omfat- tande problem med sprickbildning i olika rörsystem uppdagats vid kontroller i Oskarshamn 1.
De samlade provningserfarenheterna tyder på att de förbättrade kontrollprogrammen fångar upp begynnande skadebildning på ett tidigt stadium. Därigenom kan marginalerna till läckage och brott av väsentlig säkerhetsbetydelse hållas på en till- fredsställande nivå trots att anläggningarna blir äldre. De utökade kontrollerna och reparationerna hardock medförten påtagligökningavstråldoserna till berörda yrkesgrupper. Det senaste driftårets erfarenheter styrker SKlzs tidigare bedömningar om säkerhet, åldrande och behov av omfattande kontroll- och reparationsinsatser.
Under perioden har ett flertal större problem ställt förmågan hos kärnkraftföretagen på prov. Särskilt gäller detta silärendet. Erfarenheterna vi- sade på påtagliga behov av förbättringar på flera områden. Hit hör skärpan i uppmärksamheten på indikationer om säkerhetsbrister och målmed- vetenheten i det agerande som följer, oberoende av SKI:s ställningstaganden. En viktig förutsätt- ning för detta är bl.a. en god dokumentation av ursprungliga konstruktionsförutsättningar och säkerhetsanalyser och verkenskännedom om dessa. I de avseenden där behov av förbättringar påvisats har kraftföretagen tagit kraftfulla initiativ som tyder på en i grunden god säkerhetskultur.
Prop. 1993/942111 Bilaga 2
Strålskyddsläget
Utsläppen till luft och vatten har varit låga. Inga händelser har inträffat vid anläggningarna som inneburit utsläpp av betydelse från Strålskydds- synpunkt. Händelsen vid Barsebäcksverket under sommaren 1992 gav ett utsläpp som i förhållande till verkets normala utsläpp var stort men som endast uppgick till en bråkdel av tillåtet värde.
Den trend av låga stråldoser till personalen vid anläggningarna som varit så typisk för de svenska verken har tyvärr brutits. Orsaken är främst de ökade arbetsinsatserna på de äldre reaktorerna, men också förhöjda strålnivåer och många om- byggnader har bidragit. SSI har inlett särskilda överläggningar med kraftindustrin om hur denna negativa trend skall kunna brytas.
Sammanfattande bedömning
Silärendetoch uppmärksammadematerialproblem har under året lett till betydelsefulla tekniska säkerhetsförbättringar vid verken och avsevärda förstärkningar av verkens eget säkerhetsarbete, som kan förväntas få fullt genomslag under kom- mande år. Samtidigt har erfarenheterna pekat på vikten av en noggrann prövning av vissa äldre säkerhetsanalyser och konstruktionsförutsätt- ningar, liksom vikten av fortsatt skärpt uppmärk- samhet på åldersbetingade förändringar.
Det gångna året har givit nyttiga påminnelser om att det fortfarande kan finnas svagheter i konstruktionslösningarochsäkerhetsanalysersom inte uppmärksammats tillräckligt. Det är då viktigt att notera attden grundläggande säkerhetsstrategin - ett djupförsvar i flera led mot allvarliga olyckor - är utformad utifrån förutsättningen att dolda fel och brister kan finnas, men att de inte skall leda längre än till tillbud utan allvarligare konsekvenser utanför anläggningen.
Mot denna bakgrund ser SKI och SSI vid en samlad bedömning av nämnda faktorer ingen an- ledning till omprövning av den riskbild som inled- ningsvis refererats till.
Prop. 1993/94:111 Bilaga 2
Redovisning av miljösituationen
5. Klimatpåverkan och luftföroreningar
Klimatpåverkande gaser Uttunning av ozonskiktet Fotokemiska oxidanter / marknära ozon
6. Försurning
7. Övergödning
Miljösituationen Svenska miljömål Vintergrön mark
8. Tätorter
Tätorternas struktur Mark för friluftsliv Luftföroreningar och buller i tätorter Vägtrafiken
9. Skattesystemet
Miljöskatter och -avgifter Exemplet NO,-avgiften
10. Kostnader för miljövård
Industrins kostnader Statens kostnader Kommunernas kostnader
11. Kärnsäkerhet och strålskydd
Radionuklideri den yttre miljön Säkerheten i de svenska kärnkraftverken
20 20 21 23
25
28 31 31
33 33 33 34 36
37
37 39
40
41
42
42
Miljö- och namrresursdepartementet Prop. 1993/94:111
Utdrag ur protokoll vid regeringssammann'äde den 9 december 1993
Närvarande: statsrninistem Bildt, ordförande, och statsråden B. Wester- berg, Friggebo, Johansson, Iaurén, Hörnlund, Olsson, Svensson, af Ugglas, Dinkelspiel, Thurdin, Hellsvik, Wibble, Björck, Davidson, Könberg, Lundgren, Unckel, P. Westerberg
Föredragande: statsrådet Johansson
Regeringen beslutar proposition 1993/94:111 Med sikte på hållbar utveckling; Genomförande av besluten vid FN:s konferens om miljö och utveckling.
gotab 45530. Stockholm 1993 228