Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att länsstyrelsens uppgifter enligt bilregister- kungörelsen överförs till Vägverket som därmed får ett samlat ansvar för alla frågor som rör fordonsregistrering. Ny teknik används för att effektivisera bilregisterverksamheten. Handläggningen av bilregister- ärenden och telefonservicen koncentreras till tre platser i landet.

I propositionen föreslås vidare att länsstyrelsens uppgift som regional körkortsmyndighet bibehålls. För att stärka det regionala sambandet föreslås att ärenden om återkallande av körkort skall prövas av läns- styrelsen i det län där körkortshavaren är folkbokförd.

Även länsstyrelsens uppgift som tillstånds- och tillsynsmyndighet enligt yrkestrafiklagstiftningen bibehålls. Vägverket får i uppdrag att utarbeta datorstöd för ärendehandläggningen.

Totalt medför de föreslagna förändringarna en årlig besparing på omkring 40 miljoner kronor.

Genomförandet av regeringens förslag förutsätter att ändringar görs i bilregisterkungörelsen och körkortsförordningen. Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 1996.

• Sida 2
•  Original

1. Förslag till riksdagsbeslut . Prop. 1994/95:126

Regeringen föreslår att riksdagen l. godkänner det som regeringen förordar om att överföra länsstyrel- sens uppgifter inom fordonsområdet till Vägverket,

2. godkänner det som regeringen förordar om att ärenden om åter— kallande av körkort skall prövas av den länsstyrelse där körkorts- innehavaren är folkbokförd.

• Sida 4
•  Original

2. Ärendet och dess "beredning

Verksamheten med bil- och körkortsregistreringen har ingående utretts av utredningen om översyn av huvudmannaskapet för bilregistret m.m. I utredningens betänkande Den regionala bil- och körkortsadmini- strationen (SOU 199I.'I4) föreslogs bl.a. att det regionala ansvaret för registerverksarnheten borde bli kvar i länen, men att vissa förbättringar borde göras rörande länens sätt att organisera arbetet och rörande systemet för resursfördelning.

Regeringen överlämnade detta betänkande till Trafiksäkerhetsutred- ningen, som i betänkandet Det Famtida trafksäkerhetsarbetet (SOU I991.'79) föreslog att Trafiksäkerhetsverket skulle slås samman med Vägverket till en ny myndighet (Vägtraiikverket) med ett samlat ansvar för myndighetsuppgiftema inom trafiksäkerhetsområdet. Riksdagens beslut (prop. 1992/9322, bet. 1992/93zTU4, rskr. 1992/93:58) innebar att Traliksäkerhetsverket lades ned och att samtliga dess uppgifter inkl. ansvaret för bilregistreringen överfördes till Vägverket.

Den centrala registerverksamheten i Örebro, som numera benämns Trafikregistret, införlivades med Vägverket den 1 januari 1993. Några mera väsentliga ändringar i den verksamheten gjordes inte i samband med detta införlivande.

Genom beslut den 4 november 1993 gav regeringen Riksrevisionsver- ket, Statskontoret, Vägverket samt Länsstyrelserna i Norrbottens, Stock— holms och Örebro län i uppdrag att gemensamt utarbeta förslag om den framtida bil- och körkortsregislreringen m.m. Utredningsuppdraget har redovisats i rapporten Utredning om bil— och körkortsregistreringen m.m. som överlämnades till Kommunikationsdepartementet den 10 februari 1994. En sammanfattning av utredningen finns i bilaga ].

Myndigheterna var inte eniga om hur den framtida bil- och körkorts- verksamheten borde organiseras. De tre länsstyrelserna förordade att det centrala registret skulle överföras till Länsstyrelsen i Örebro län. Stats- kontoret lämnade ett särskilt yttrande över utredningsförslaget och Vägverket en reservau'on. Riksrevisionsverket anmälde att det av kapa- citetsskäl och med hänsyn till verkets ställning som revisionsorgan var olämpligt att Riksrevisionsverket ingick bland uppdragstagama. Det förslag som de tre länsstyrelser.-na står bakom kallas i det följande för Länsstyrelseförslaget.

Vägverket inkom den 17 mars med ett eget förslag till hur den fram- tida bil-, körkorts- och yrkestrafikregisterverksamheten borde organi- seras. Vägverkets förslag finns i. bilaga 2.

Länsstyrelseförslaget och Vägverksförslaget har behandlats på en ”hearing” den 22 april 1994.

De kostnadsberäkningar som i de olika förslagen har presenterats av Vägverket och länsstyrelserna har genomgåtts av Öhrlings-Reveko AB i en rapport som kom in till regeringen den 29 september 1994. Öhrlings- Reveko AB:s rapport har remissbehandlats.

• Sida 5
•  Original

3. Den nuvarande trafikadministrativa verksam- heten

I den trafikadministrativa verksamheten innefattas att föra bil-, körkorts- och yrkestrafikregister samt att handlägga ärenden enligt olika trafikför- fattningar och att ge telefonservice, underrättelser m.m. Till den trafrkadministrativa verksamheten räknas även frågor om drivmedelsran—

sonering.

3.1. Fordonsärenden

Verksamheten inom fordonsområdet styrs i första hand genom fordons- kungörelsen (1972:595), bilregisterkungörelsen (1972:599), förord- ningen (1988:1108) om direktregistrering av fordon samt fordonsskatte— lagen (1988:327). Mellan dessa författningar finns ett nära samband.

3.1.1. Fordonskontroll

Fordonskungörelsen (1972:595) innehåller regler om utformning, utrust- ning och kontroll av fordon. Innan ett fordon tas i bruk skall det typbe- siktigas eller registreringsbesiktigas. För att få användas skall det också efter viss tid genomgå en periodisk kontroll, s.k. kontrollbesikming. All kontroll av personbilar, lastbilar, bussar m.m. utförs i dag av AB Svensk Bilprovning (ASB).

3.1.2. Fordonsregistrering

Enligt bilregisterkungörelsen (1972:599) är Vägverket central registre- ringsmyndighet och länsstyrelserna regionala registreringsmyndigheter. Bilregistret förs av Vägverket genom automatisk databehandling. Väg- verket svarar för det system- och programmeringsarbete som behövs. I bilagor till bilregisterkungörelsen anges vilka uppgifter som skall föras in i registret och vilka myndigheter som skall ansvara för införandet. Den operativa verksamheten inom bilregistersystemet bedrivs således på såväl central som regional nivå. Enligt bilregisterkungörelsen skall frågor om registrering eller avregistrering, ägarbyten och frågor om avställning eller upphörande av avställning prövas av länsstyrelsen.

Registrering

Ett fordon får inte användas i allmän trafik utan att vara registrerat. För fabriksnya fordon är det vanligast att tillverkaren eller importören sva— rar för registreringen. För direktimporterade fordon anmäler tullmyn- digheten fordonet till registrering i samband med förtullningen. För egentillverkade fordon, dvs. hopsatta och amatörbyggda fordon, och för fordon som tidigare varit registrerade anmäler ASB fordonet till regi-

• Sida 6
•  Original

strering efter genomförd ursprungskontroll och registreringsbesiktning. För fordon som förvärvats från försvarsmakten skall fordonsägaren själv ansöka om registrering hos länsstyrelsen.

Ansökan om registrering kan göras hos vilken länsstyrelse som helst. Ansökan skall innehålla uppgifter för att idenu'äera fordonet och dess ägare. Beträffande fordonet krävs uppgifter om fordonsslag, fabrikat, typ, årsmodell och chassinunrrner eller motsvarande märke. Beträffande ägaren skall namn, adress och personnummer eller organisationsnum- mer anges.

För fordon som överensstämmer med ett typbesiktigat modellfordon sänder tillverkaren eller generalagenten uppgifter om chassinummer m.m. och uppgifter om till vilka återförsäljare fordonen levererats direkt till Vägverkets traäkregister som registrerar fordonen, s.k. för- registrering. Ett förregistrerat fordon ställs automatiskt av. De tekniska uppgifterna om modellfordonet lämnas vanligen på en särslcild blankett av ASB direkt till Vägverket., som för de fordon som levereras till återförsäljarna för in uppgifterna i traäkregistret och sänder ett registre- ringsbevis till återförsäljaren. När fordonet sedan säljs och avställningen upphört samt traäkförsälcring tecknats av kunden kan fordonet tas i bruk. Fordonsskatt påförs då ägaren av Vägverket.

Tunga lastbilar och bussar ges vanligen en individuell utformning och utrustning. Nya lastbilar och bussar brukar därför registreringsbesiktigas i stället för att typbesiktigas. Enligt en bestämmelse i fordonskungörel- sen skall, med några undantag, sådana fordon vara registrerade innan de registreringsbesiktigas, s.k. förregistrering. Det är i regel tillverkaren som ombesörjer både fönegistreringen och registreringsbesiktningen. De uppgifter som behövs för att identiäera fordonet sänds i dessa fall till länsstyrelsen som registrerar fordonet. Vägverkets traäkregister skickar sedan ut fordonsskyltar till tillverkaren eller återförsäljaren. De tekniska uppgifterna om fordonet sänds av ASB i digital form direkt till Vägverket efter att fordonet godänts vid registreringsbesiktningen.

Egentillverkade fordon, fordon som övertagits från försvarsmakten och tidigare avregistrerade fordon får registreringsbesiktigas utan att vara registrerade. För dessa fordon gör ASB i samband med registre- ringsbesiktningen en ursprungskontroll och insänder på en särskild blankett till länsstyrelsen de uppgifter som behövs för att identifiera fordonet och ägaren. Länsstyrelsen för sedan manuellt in uppgifterna i bilregistret. Övriga tekniska uppgifter om fordonet sänder däremot ASB i digital form direkt till Vägverket. Om fordonsägaren vill ta fordonet i bruk direkt efter registreringsbesikmingen kan han - före besiktningen — ansöka om detta hos länsstyrelsen. Länsstyrelsen kontrollerar då att traäkförsäkring änns och beviljar därefter sådant tillstånd.

Ägarbyte samt av- och påställning av fordon

Vem som äger ett fordon är av central betydelse i registreringssamman— hang. En grundläggande bestämmelse i bilregisterkungörelsen är näm- ligen att fordon som omfattas av registreringsplikt endast får brukas om

• Sida 7
•  Original

fordonet är registrerat och en ägare till fordonet därmed införts i bil- registret. I bilregisterkungörelsen änns bestämmelser om ansvar (pen- ningböter) för ägaren om fordonet bnrkas i strid mot bestämmelserna i bilregisterkungörelsen. Registreringen har emellertid även en direkt rättslig verkan då det gäller _ _

- ansvar för fel och brister i fordonets traäksäkerhets— och miljöegen- skaper samt skyldighet att göra föreskrivna besiktningar enligt reglerna i fordonskungörelsen (1972:595)

— skyldighet att betala fordonsskatt enligt fordonsskattelagen (l988:327)

— skyldighet att betala felparkeringsavgift enligt lagen (1976:206) om felparkeringsavgift.

Vem som är registrerad som ägare har däremot inte någon direkt betydelse för vem som vid en civilrättslig process skall anses vara ägare till ett fordon. Någon kontroll av hur ett fordon förvärvats och vilka avtal som föreligger mellan köpare och säljare görs nämligen inte i samband med registreringen. Dock registreras att fordon innehas med nyttjanderätt (leasing-avtal).

Övergår registrerat fordon till ny ägare skall den nye ägaren inom en vecka från förvärvet göra anmälan därom till länsstyrelsen. Även den tidigare ägaren skall inom en vecka göra en anmälan till länsstyrelsen. Frågor om vem som skall vara införd i bilregistret som ägare till visst fordon prövas härvid av den länsstyrelse till vilken anmälan gjorts.

Enligt reglerna i bilregisterkungörelsen är således både köparen och säljaren skyldiga att göra anmälan om ägarbyte. Det är särskilt viktigt för säljaren att han gör en anmälan. Om köparen åtar sig att ombesörja en anmälan men inte gör det, kommer nämligen säljaren att stå kvar som registrerad ägare med de skyldigheter som detta innebär.

Sedan länsstyrelsen matat in ändringar om ägarbyte i bilregistret sänder Vägverket ett registreringsbevis till den nye ägaren och ett med- delande till den förre ägaren om att han har förts av som ägare.

Om ett fordon inte skall användas under en tid kan det avställas. Då befrias fordonet automatiskt från skatte— och traäkförsäkringsplikt. Ett avställt fordon får inte användas i traäk. Undantag gäller fordon som brukas med s.k. saluvagnslicens.

Ett fordon som avställts på begäran av ägaren får dock brukas kortast lämpliga väg till och från nämraste bilbesiktningsstation, under förut- sättning att fordonet är traäkförsäkrat och det inte änns några obetalda skatter.

Anmälan om avställning skall göras skriftligen till länsstyrelsen. Om det finns ett giltigt kontrollmärke utfärdat för fordonet skall med an- mälan ännas:

— ett avskrapat kontrollmärke om detta är i sådant skick att det går att läsa. eller

• Sida 8
•  Original

— ett intyg från ASB, från en innehavare av en saluvagnslicens eller från en försäkringsanstalt som har särskilt medgivande från Väg- verket om att kontrollmärket har förstörts, eller

— den registreringsskylt på vilket kontrollmärket är anbringat.

Om något av detta inte är med eller en anmälan eljest är ofullständig, t.ex. att underskrift saknas, sänder länsstyrelsen tillbaka anmälan för komplettering. Anmälan räknas från den dag då en fullständig anmälan inkommit.

När länsstyrelsen matat in uppgift om att ett fordon är avställt sänder Vägverket ett nytt regisä'eringsbevis till fordonsägaren och återbetalar överskjutande fordonsskatt. För personbilar återbetalas härvid skatt för det antal hela månader som återstår av Skatteåret. Om anmälan innefat- tar både ägarbyte och avställning sker återbetalningen till den nye äga- ren.

När fordonet skall börja att användas igen måste det ställas på. Beslut om avställningens upphörande fattas av länsstyrelsen efter anmälan från fordonets ägare. Med anmälan skall bevis om traäkförsäkring lämnas om inte uppgift om traäkförsäkring redan änns i bilregistret.

Fordonsskatt debiteras i fråga om personbilar för hela den månad under vilken avställningen upphört. Avställningen upphör i regel den dag som anmälan kommit in till länsstyrelsen. Om avställning skall upphöra senare går det att i anmälan ange fr.o.m. vilken dag detta skall ske.

Efter det att länsstyrelsen matat in en uppgift om påställning i bil- registret sänder Vägverket ut ett inbetalningskort för betalning av for- donsskatt för återstoden av Skatteåret eller skatteperioden plus 25 kronor i avgift för bevis om avställningens upphörande och 46 kronor i regis- terhållningsavgift om denna inte betalats tidigare under Skatteåret. For— donsägaren får även ett nytt registreringsbevis och ett bevis om avställ- ningens upphörande. Om fordonsägaren vill börja att använda fordonet omedelbart kan han hämta beviset hos länsstyrelsen eller få det via telefax. Om förutsättningarna för att erhålla ett kontrollmärke är upp— fyllda får fordonsägaren också ett tillfälligt kontrollmärke tillsammans med beviset. Fordonsskatten skall betalas senast tre veckor efter det att fordonet ställts på. Man brukar här tala om att fordonsägaren får en skattekredit.

Anmälningar om ägarbyte samt av- och påställning av fordon görs enklast och säkrast genom att registreringsbevisets rapportdel används. Om man har tappat bort registreringsbeviset kan man få en dubblett från Vägverket efter ansökan hos länsstyrelsen. Man kan även direkt från länsstyrelsen få en särskild blankett för anmälan om ägarbyte m.m. Något krav på att en ansökan om ändringar av registeruppgifter skall göras på ett särskilt formulär änns dock inte, utan även egna ansökning- ar godtas förutsatt att de innehåller de uppgifter som länsstyrelsen be- höver för sin handläggning. Tidigare har krävts att alla ansökningar skulle vara skriftliga. Numera godtar dock länsstyrelserna att anmäl- ningar om påställning görs per telefon. Länsstyrelsen kan även skicka

• Sida 9
•  Original

bevis om att avställningen upphört med telefax så att fordonet kan tas i bruk samma dag som en anmälan görs.

Enligt förordningen (l989:1108) om direktregistrering i bilregistret får Vägverket medge att uppgifter för registrering av ägarbyte, avre- gistrering, avställning och upphörande av avställning lämnas till verket i stället för till länsstyrelsen. Sådant medgivande får lämnas av den som i sin yrkesmässiga verksamhet innehar fordon och som bedöms ha förutsättningar att lämna uppgifter på ett tillförlitligt sätt.

Det är framför allt bilärrnor som har utnyttjat den nya möjligheten till direktregistrering. Formellt skall dock Vägverket pröva frågor om ägarbyte, avregistrering, avställning m.m.

Utnyttjandet av modern informationsteknologi för bilregistrering har inneburit att registreringsarbetet kunnat decentraliseras och att uppgifts- lämnarna i stor utsträckning direkt lan kommunicera med det centrala registret via anslutna terminaler, datorer eller maskinläsbara datamedi- er. Datakommunicering av detta slag medger kortare och betydligt säkrare informationsvägar än den tidigare manuella hanteringen.

Från att ha varit en exklusiv angelägenhet för länsstyrelserna har arbetet med att tillföra och sprida registenrppgifter förts ut på äera händer. Tidigare utförde länsstyrelserna 100 procent av alla transaktio- ner. 1 dag kommer bara ca 30 procent av transaktionerna från länssty— relsema.

Infomation från bilregistret ges till myndigheter, organisationer och företag som underlag för ett brett spektrum av verksamheter. De största kundgruppema är allmänheten i form av enskilda fordonsägare eller fordonsköpare, försäkringstagare, skattskyldiga, innehavare av tillstånd till yrkesmässig traäk, innehavare av saluvagnslicens, felparkerare, nyttjanderättsinnehavare- eller upplåtare samt företag och organisationer i egenskap av fordonsägare.

Det vanligaste sättet att nå kontakt med bilregistret i bilregisterären- den är per telefon till länsstyrelsen. Frågor rörande ägarförhållanden är mest frekventa. Andra vanliga frågor är sådana som rör skatter, av- ställning och besiktning. Genomförda studier visar att en del länsstyrel— ser har för små resurser för telefonservice, vilket resulterar i långa kötider på vissa håll eller att man inte alls kommer fram.

Ett vanligt sätt att komma i kontakt med registret är via telefax. Den- na kontaktrnöjlighet utnyttjas framför allt av bilärrnor och har jämte ”on-line"—förbindelse i stor utsträckning ersatt personliga besök.

3.1.3. Fordonsbeskattning

Enligt fordonsskattelagen (l988:327) är personbilar, lastbilar m.m. skattepliktiga om de är eller bör vara upptagna i bilregistret. Skattskyl- dig för ett visst fordon är ägaren av fordonet. Som ägare anses den som är eller bör vara upptagen i bilregistret som ägare.

Storleken på fordonsskatten är beroende av fordonsslag, vikt, antal axlar och kopplingsanordningar. För traktorer, motorredskap och tunga terrängvagnar kan även användningssättet påverka skattens storlek. För

• Sida 10
•  Original

en bensindriven persoan med tjänstevikten 900 kg är fordonsskatten för närvarande 355 kronor om året. Fordonsvikten uppmäts i samband med typbesiktning eller registreringsbesiktning.

Enligt fordonsskatteförordningen (1993:1028) svarar länsstyrelsen om inte annat följer av bilregisterkungörelsen för att uppgifter som behövs för beräkning av skattevikt förs in i bilregistret. Tidigare registrerade länsstyrelsen dessa uppgifter, men numera lämnar ASB i normalfallet uppgifter om skattevikt och andra tekniska uppgifter om fordonet direkt till Vägverket.

Fordonsskatten betalas i förväg för 12 kalendermånader. För tyngre fordon som har en årsskatt som är större än 3 600 kronor delas dock skatten upp på tre perioder. Det är slutsiä'ran i fordonets registrerings- nummer som bestämmer under vilken månad fordonsskatten skall beta- las. Om t.ex. en persoan har slutsiffran 5 är september uppbörds- månad och oktober—september skatteår. Ett fordon med denna slutsiffra skall kontollbesiktigas under perioden mars—juli.

Fordonsskatt beslutas normalt genom automatisk databehandling på grundval av uppgifter i bilregistret. Omkring den 10 i uppbördsmånaden sänder Vägverket ut ett inbetalningskort till den som är registrerad som ägare. Om ett fordon är avställt skickas dock inte något inbetalningskort ut eftersom fordonet då inte är skattepliktigt. Efter det att fordons- skatten har betalats på posten sänder Vägverket ut ett kontrollmärke. En förutsättning för detta är dock att fordonet har godkänts vid kontrollbe- siktningen, att traäkförsäkring änns och tidigare debiterad fordonsskatt betalats.

Om fordonsskatten inte har betalats i tid skickar Vägverket cirka tre veckor efter sista betalningsdag ut en påminnelse. Ett skattepliktigt fordon får inte brukas om inte fordonsskatt har betalts för innevarande och närmast föregående skatteår. Detta förbud gäller även om skatte- skulden avser den föregående ägaren. Om fordonet brukas trots att fordonsskatt inte har betalts och om det har gått mer än två månader sedan skatten skulle ha betalts, skall polisen, om man upptäcker detta vid t.ex. en flygande inspektion, ta hand om fordonets registreringsskyl- tar. Skulle ett sådant fordon därefter användas döms ägaren till böter eller fängelse i högst sex månader.

Anser den skattskyldige att skatten är felaktig, kan han begära en omprövning hos länsstyrelsen. I de fall fordonet har övergått till en ny ägare skall framställan om omprövning av fordonsskatten göras hos länsstyrelsen senast 30 dagar efter den dag då skatten senast skulle ha betalats.

Om anmälan om ägarbyte görs på ett korrekt sätt, dvs. inom en vecka efter ägarbytet, och länsstyrelsen omedelbart matar in uppgifterna om ägarbyte i bilregistret, kommer Vägverkets inbetalningskort för fordons- skatt att gå till rätt ägare även om ägarbytet skulle ha ägt rum under någon av de sista dagarna i månaden före uppbördsmånaden. Om ägar- bytet skett under någon av de första dagarna i uppbördsmånaden kom- mer inbetalningskortet att skiclcrs till den förre ägaren. Denne är skyl— dig att betala fordonsskatt för det kommande Skatteåret, trots att han inte längre äger fordonet när han får inbetalningskortet. Det är vanligt

• Sida 11
•  Original

att den som sålt fordonet tror att han inte längre är skattskyldig och slänger inbetalningskortet. Detta leder då till ett nytt skattekrav plus dröjsmålsavgift.

3.2. Körkortsärenden

Verksamheten inom körkortsområdet styrs i första hand av körkorts- lagen (l977:472), körkortsf'orordningen (l 977:722) och föreskrifter som meddelats med stöd av dessa författningar.

Vägverket är central körkortsmyndighet. Det ankommer på verket att stödja andra myndigheter som är verksamma inom körkortsområdet och att verka för en enhetlig rättstillämpning. Verket får i vissa angivna avseenden meddela föreskrifter för tillämpningen av körkortslagstift— ningen och medge undantag från denna. Verket utövar också tillsyn över förarutbildningen i traäkskolor och svarar för verksamheten med förarprov i den egna regionala organisationen. Vidare ansvarar verket i egenskap av central registreringsmyndighet för underhåll, drift och utveckling av körkortsregistret. Detta ingår i ett integrerat och riks- täckande ADB-baserat system för administrationen av körkort och kör- kortskontroll. Systemet hanterar uppgifter som behövs för

— lämplighetsprövning, körkortsutbyte, förnyelse av körkort och bevakning av villkor, - körkortsprov och bevakning av avgifter för sådana prov, — tillverkning och distribution av körkort, — körkortsingripanden och bevakning av körkort som har inlämnats efter återkallelse eller omhändertagits, — traäkövervakning och förarkontroll.

Vägverket svarar genom Traäkregistret i Örebro för systemets centra- la funktioner, såsom systemering, programmering, underhåll och drift av maskiner och system, produktion och distribution.

Rikspolisstyrelsen för i sitt ADB-system sådana uppgifter om brott, som enligt körkortsförordningen skall ingå i körkortsregistrets belast- ningsdel. Rikspolisstyrelsen sänder veckovis magnetband med uppgifter ur sitt person- och belastningsregister till Vägverkets traäkregister. Dessa uppgifter utgör underlag för verkets produktion av registerblad. Registerbladen tillställs länsstyrelserna för deras bedömning av kör- kortsingripanden.

Länsstyrelsen, som är regional körkortsmyndighet, handlägger frågor om körkortstillstånd, villkor i samband därmed och bevakning av såda- na villkor, utbyte av körkort, frågor om förnyelse av körkort och hand- ledarskap. Frågor om körkortstillstånd prövas av länsstyrelsen i det län där den sökande är folkbokförd.

Länsstyrelsen har också mandat att medge undantag från körkortslag- stiftningen i vissa angivna frågor. Vidare svarar länsstyrelsen, som regional registreringsmyndighet, för inregistreringen av sådana beslut,

• Sida 12
•  Original

som enligt gällande bestämmelser, skall tillföras körkortsregistret. Läns— styrelsen kan även lämna utdrag och upplysningar ur registret.

Frågor som avser ingripande: i rätten att föra fordon handhas av för— valtningsdomstolama och sedan den 1 oktober 1994 av länsstyrelserna (prop. 1993/94:133, bet. l993/94:JuU24, rskr. 1993/94:319). Ingripan- den företas med stöd av körkortslagen och avser återkallelse av körkort eller i förekommande fall varning. Frågor om återkallelse av körkort prövas av länsstyrelsen i det län där det senast gällande körkortstillstån- det har meddelats.

Avgörande för frågan om ett körkortstillstånd skall meddelas är om sökanden med hänsyn till sina personliga och medicinska förhållanden är lämplig att inneha körkort. Den medicinska lämplighetsprövningen grundar sig på en hälsodeklaration som den sökande skall avge. I vissa fall krävs att den sökande företer läkarintyg. I personutredningen ingår att länsstyrelsen kontrollerar om den sökande förekommer i Rikspolis- styrelsens person- och belastningsregister. Uppgift om förekomst i detta register får länsstyrelsen i samband med att ansökan om körkortstill- stånd registreras i körkortsregistret. Länsstyrelsen begär i sådana fall in ett registerutdrag från polismyndigheten.

Polismyndigheterna svarar för kontrollen av behörigheten att föra fordon i traäken. En polismyndighet eller en åklagare kan i vissa fall besluta att ett körkort skall omhändertas.

Posten har vissa uppgifter när det gäller identitetsprövning i samband med utlämnande av körkort.

3.3. Yrkestraäkärenden

Regleringen av yrkestraäken sker i huvudsak genom yrkestraäklagen (l988z263) och yrkestrafikförordningen (1988:1503). Av betydelse är också förordningen (l979z785) om yrkestraäkregister och förordningen (19752885) om utmärkning av fordon i yrkesmässig traäk samt vissa bestämmelser i fordonskungörelsen (1972:595), bilregisterkungörelsen (1972:599), kungörelsen (1974:681) om internationella vägtransporter, lagen (l979z561) om biluthyrning och lagen (1989:560) om transport- förmedling.

Yrkesmässig traäk får endast. bedrivas av den som har traäktillstånd. Frågor om traäktillstånd prövas av länsstyrelsen i det län där den sökande är folkbokförd eller om sökande är en juridisk person, där företagets ledning änns. Frågor om tillstånd till linjetraäk som berör flera län skall dock prövas av Vägverket.

För all yrkesmässig traäk gäller att tillstånd enligt yrkestraäklagen endast får ges till sådana fysiska eller juridiska personer som bedöms lämpliga att bedriva verksamheten. Därvid prövas om sökanden med hänsyn till yrkeskunnande, ekonomiska förhållanden, vilja och förmåga att fullgöra sina skyldigheter mot det allmänna, laglydnad i övrigt samt andra omständigheter av betydelse bedöms vara lämplig att driva verk- samheten.

• Sida 13
•  Original

För linjetraäk skall en särskild skadlighetsprövning ske, varvid prövas om den avsedda traäken i betydande mån skulle komma att skada förut- sättningarna för jämvägstraäk och traäkhuvudmännens traäk. Taxitra— äk, beställningstraäk med buss och godstraäk prövas däremot endast vad avser tillståndshavarens lämplighet.

Vägverket är central myndighet för frågor inom yrkestraäkområdet och får meddela verkställighetsföreslu'ifter till yrkestraäkförordningen m.fl. författningar. Vägverket svarar också för följande uppgifter:

— tillståndsärenden vid länsöverskridande och internationell linjetrafik, — överklagningar av vissa länsstyrelsebeslut, — frågor om undantag, — anordnar skriftliga prov för traäktillstånd och taxiförarlegitimation, — för yrkestraäkregistret, — utfärdar yrkestraäkmärke.

På ansökan om trafiktillstånd prövar länsstyrelsen sökandens personli- ga och ekonomiska förutsättningar att bedriva- verksamheten. Pröv- ningen skall avse en ganska vid personkrets där bl.a. ingår traäkansva- riga hos juridiska personer, verkställande direktörer och vissa intresse- och ägarkonstellationer. _ Ansökningarna kompletteras ofta i en dialog mellan sökanden och handläggaren, som kan föras genom brev eller telefax, per telefon eller vid personliga besök. Ärendena behöver ofta kompletteras och uppfattas nästan alltid av den enskilde som brådskande och ekonomiskt angeläg- na.

Vid prövningen skall länsstyrelsen i förekommande fall via intyg kontrollera yrkeskunnandet och i samverkan med polis, skatte- och kronofogdemyndigheter utreda om övriga förutsättningar för tillstånd föreligger. I sin handläggning använder länsstyrelserna det centrala yrkestraäkregistret, som omfattar alla tillståndshavare i landet. Väg- verket svarar för driften av registret. För det fall att tillstånd meddelas skall detta och eventuella individuella villkor, genom den beslutande länsstyrelsens försorg uppdateras i yrkestraäkregistret liksom alla even- tuella kommande förändringar. Ett lämnat tillstånd gäller i hela landet med undantag för tillstånd till linjetraäk som gäller för traäk på en bestämd sträcka.

Sedan den 1 juli 1994 har länsstyrelserna tillgång till uppgifter som framkommit genom samköming av yrkestraäkregistret med utsöknings- registret om fordringar som drivs in av kronofogdemyndigheten i all- mänt mål. Denna samkörning underlättar tillståndsprövningen och till- synen.

Tillståndshavama är skyldiga att följa vissa generella föreskrifter som i första hand anges i yrkestraäkförordningen men även i tillståndsvillko— ren. Bland de viktigaste kan nämnas skyldighet att anmäla fordon i traäken och att anmäla förändring i den av länsstyrelsen prövade per- sonkretsen. Vid en utökning av fordonsparken görs en fömyad prövning" av den personliga och ekonomiska lämpligheten.

• Sida 14
•  Original

Länsstyrelserna och Vägverket är ålagda att utöva tillsyn över att tillståndshavama bedriver verksamheten enligt gällande bestämmelser. De skall dessutom verka för att: kraven på traäksäkerhet och god arbets- miljö uppfylls.

Vägverket har en operativ tillsyn som är inriktad på yrkestraäken. Vägverkets bilinspektörer kontrollerar dels vid äygande inspektioner fordonens tekniska skick och förarnas arbetstider, dels vid företagsbesök arbetstider.

3.4. Drivmedelsransonering

Närings- och teknikwvecklingrverket (NUTEK) är ansvarig myndighet för energifunktionen inom totalförsvaret. I ansvaret ingår att vidta lämpliga åtgärder för att kunna hantera en försörjningskris. En sådan åtgärd är drivmedelsransonering, där NUTEK ansvarar för såväl plane- ring som genomförande.

Vägverkets uppgift är bl.a. att:

— lagerhålla ransoneringskort av datatyp för NUTEKzs räkning,

— vid beslut om drivmedelsransonering lmyta fordon registrerade i centrala bilregistret till viss. typ av ransoneringskort och komplettera dessa med fordonsägarens namn och adress samt fordonets registre- ringsnummer för distribution via Posten (standardranson),

— vid beslut om ransonering knyta fordon, registrerade och noterade som fordon i yrkesmässig traäk i bilregistret till viss typ av ranso- neringskort och komplettera dessa med fordonsägarens namn och adress samt fordonets registreringsnummer för distribution via Posten (förskottsranson).

Länsstyrelsen är enligt länsstyrelseinstruktionen, beredskapsförord- ningen m.fl. författningar högsta civila totalförsvarsmyndighet i länet. Med detta följer också särskilda uppgifter inom vissa områden, där— ibland energiförsörjning. Uppgiften innebär ansvar för olika typer av ransoneringar i fred, kris och krig. Länsstyrelsernas uppgifter under en drivmedelsransonering är att swara för en behovsprövad tilldelning av drivmedel till registrerade motorfordon, traktorer, terrängfordon, motorredskap samt vissa enheter inom skogsbruket.

I ransoneringssystemet ombesörjer kommunerna och länsstyrelserna all tilldelning av behovsransoner för olika fordon. Avgörande för upp- giftsfördelningen mellan kommun och länsstyrelse har varit länsstyrel- sens tillgång till bilregisterfunklionen, och därmed möjligheten att enkelt kommunicera med centrala bilregistret. Därför har länsstyrelsen ålagts att sköta tilldelningen för registrerade fordon, medan kommunen hand- har tilldelningen för icke registrerade fordon.

• Sida 15
•  Original

3.5. Kostnader och finansiering

Vägverkets kostnader för traäkregisterverksamheten i Örebro uppgick år 1993 till 386 miljoner kronor. Av detta belopp avsåg 147 miljoner kronor portokostnader, 17 miljoner kronor kostnader för registrerings- skyltar, 50 miljoner kronor kostnader för framställning och distribution av körkort och 11 miljoner lcronor kostnader för kontrollmärken. I beloppet ingår inte kostnaderna för Vägverkets bilinspektörer och inte heller kostnader som är att hänföra till registrets andel av verkets centrala kostnader ("overhead”-kostnader).

Länsstyrelsernas personalkostnader för de 'olika slagen av traäkad- rninistrativ verksamhet framgår i Iänsstyrelseförslaget. I nedanstående tabell redovisas antalet årsarbetskrafter den 1 januari 1994 och kost— nadema.

Traäkadministrativ Antal årsarbets— Lönekostnader verksamhet krafter inkl. lkp mil'oner kronor

Yrkesmässig uses som

Verksamheten vid traäkregistret i Örebro änansieras numera genom dels ett särskilt anslag kallat ”Vägverket: Kostnader för registerverk— samheten", dels avgiftsintäkter från kommersiell försäljning av uppgif— ter från registret. Anslaget uppgick till 507 miljoner kronor budgetåret 1993/94 och till 522 miljoner kronor 1994/95. Intäkterna från upp- dragsverksamheten beräknas bli ca 22 miljoner kronor.

Kostnadema för länsstyrelsernas traäkadministrativa verksamhet har också budgeterats i det tidigare nämnda anslaget. Medlen till Ensstyrel— serna är inte öronmärkta utan ingår som en ospeciäcerad del i resp. länsstyrelses rarnpost. 170 miljoner kronor, som Vägverket erhållit för innevarande och föregående budgetår har, med anledning av det tidigare nämnda, dragits in som besparing.

Bil— och körkortsregisterverksamheten har alltid änansierats genom avgifter. När Traäksäkerhetsverket hade ansvaret för verksamheten äck verket direkt disponera dessa avgifter. Inför Traäksäkerhetsverkets sammanslagning med Vägverket den 1 januari 1993 beslutade regering- en att verksamheten skulle övergå från netto- till bruttoredovisning på statsbudgeten. Det betyder att avgiftsintäkterna inte disponeras av Väg- verket utan tillförs statskassan och redovisas under en irrkomsttitel.

• Sida 16
•  Original

4. Förslag 4.1 Bilregisterverksamheten

Regeringens förslag: Vägverket ges ett samlat ansvar för bil- registerverksamheten. Ny teknik används för att effektivisera verksamheten. Telefonservicen förbättras. HandEggningen av bilregisterärenden och telefonservicen koncentreras till tre platser i landet. Riksskatteverket utreder beskattningsfrågorna.

Bakgrund till regeringens förslag: Bilregisterkungörelsen är över 20 år gammal och regelsystemet är anpassat till en arbetsfördelning mellan centrala och regionala organ som var lämplig för 1960-talets ADB— teknik. En rad ändringar i bilregisterkungörelsen har gjorts under årens lopp och i en särskild förordning har regler införts som gör att bilfirmor m.fl. kan direktregistrera ägarbyten samt av- och påställrringar av for- don. Regelsystemet har dock härigenom blivit svåröverskådligt och svårbegripligt. Så t.ex. är det numera Vägverket som i flertalet fall svarar för registreringen av fordon.

Informationen till allmänheten om det gällande regelsystemet är brist- fällig och de blanketter som används är svåra att förstå. Detta leder till ökade kostnader och besvär för både fordonsägama och myndigheterna.

Ansvaret för att föra bilregistret är i dag splittrat på Vägverket och länsstyrelserna. Verksamheten finansieras via flera olika anslag och avgifter. Det saknas en samlad redovisning över verksamhetens kost- nader. Betydande besparingar bör kunna göras genom införande av ny teknik och administrativ rationalisering.

Vägverket har utvecklat den. s.k. bildfångsttekniken för registrering inom det trafikadministrativa området. Bildfångsttelmiken innebär i korthet att handlingar avbildas i digital form och lagras på optiska media samtidigt som handlingamas information tolkas och analyseras med hjälp av en dator. Detta innebär dels att arkiveringen av handling- arna sker på ett rationth sätt, dels att enkla ärenden vars handläggning är möjlig att helt formalisera i ett dataprogram kan hanteras på ett snabbt, säkert och kostnadseffektivt sätt.

Bildfångstteknik har införts för registrering av parkeringsanmärkning- ar och för tillverkning av körkort. Vägverket har i en skrivelse den 12 april 1994 om ändringar i bilregisterkungörelsen hemställt att nu få ta tekniken i bruk även inom bilregisterområdet. Vägverket har anskaffat utrustning för detta ändamål. Kostnaden för utveckling av systemet och inköp av utrustning har uppgått till ca 10 miljoner kronor.

Det inkommer årligen omkring två miljoner anmälningar om ägande- rättsövergångar, en halv miljon anmälningar om avställning och en kvarts miljon avregistreringar. Fortfarande kommer många av dessa ärenden till länsstyrelserna på fordonets registreringsbevis och hanteras manuellt enligt särskilda instruktioner. Bildfångsttekniken innebär att de flesta av dessa ärenden i stället skulle kunna införas maskinellt i bil- registret av Vägverket.

• Sida 17
•  Original

I Länsstyrelseförslaget anges att länsstyrelserna genom bildfångsttek- niken bör kunna spara in omkring 60 tjänster och göra en nettobespa- ring på omkring 8 miljoner kronor om året.

De tekniska förutsättningarna för att rationalisera bilregisterverksam- heten finns således, men besparingarna har inte kunnat realiseras. I de fall inte direktregistrering görs är det nämligen enligt reglerna i bil— registerkungörelsen länsstyrelsen som skall föra in uppgifter i bilre- gistret om ägarbyten samt av- och påställning av fordon.

Förutom höga kostnader finns det även andra problem och brister i nuvarande hantering av bilregisterärenden. Utredningen om översyn av huvudmannaskapet för bilregistret m.m. konstaterade i betänkandet Den regionala bil- och körkonsadministrationen (SOU 1991 :14) att det före- ligger stora skillnader i kvalitets— och servicenivå mellan olika länssty- relser. Detta medför att bilregistret kommer att innehålla inaktuella uppgifter, vilket medför felaktiga resultat när uppgifterna används i nästa led. Detta skapar i sin tur nya ärenden och onödigt administrativt arbete, som tar ytterligare resurser i anspråk. Om man försöker att lösa resursproblemet i registreringsarbetet genom att dra ned på telefonservi- cen uppstår nya problem. Frågor som inte klaras av per telefon uppen- barar sig ofta som skriftliga ärenden eller ofullständiga anmälningar från allmänheten, som tar mera resurser i anspråk än telefonservicen.

Genom att kilometerskatten har avskaffats har ärendebalanserna i den regionala bilregisterverksamheten minskat, men alltjämt förekommer tidvis eftersläpningar i registreringsarbetet.

Anmälan om ändringar i bilregistret kan i dag sändas in till vilken länsstyrelse som helst och frågor om ett fordon kan också besvaras av vilken länsstyrelse som helst. En konsekvens av det nuvarande systemet är att de länsstyrelser som har en hög servicenivå i sin bilregisterverk- sarnhet riskerar att få fler ärenden. Med nuvarande tinansieringssystem får man inte kompensation för detta.

Skälen till regeringens förslag: I nuvarande statsfinansiella läge anser regeringen att alla möjligheter som finns att rationalisera statliga verksamheter måste tas till vara. Digital bildfångstteknik i bilregister- verksarnheten bör därför nu införas och den nya informationsteknologin även i övrigt utnyttjas för att minska kostnaderna för verksamheten. Regelsystemet bör förenklas och informationen till fordonsägarna för- bättras i syfte att minska antalet ärenden som behöver utredas av re- gistreringsmyndigheten.

Registrering och tekniska utredningar

Registrering av fordon görs numera till största delen av Vägverket på basis av uppgifter som ASB och tillverkarna lämnar direkt till Vägver- ket. Iänsstyrelsen medverkar bara vid registrering av vissa fordon som skall registreringsbesiktigas.

Det är uppenbart att Vägverket är mest lämpat att genomföra tekniska utredningar, t.ex. att ldassificera ett fordon, att bestämma skattevikten eller att kontrollera att ett fordon har genomgått sådana tekniska föränd-

• Sida 18
•  Original

ringar att det kan avregistreras. Inom Vägverket finns till skillnad från Prop. 1994/95:126 länsstyrelserna fordonsteknisk kompetens.

Inmatning av uppgifter i bilregistret med bildföngst

I både Iänsstyrelseförslaget och Vägverksförslaget bedöms det som mest ekonomiskt att inmatningen av uppgifter om ägarbyte samt om av— och påställning av fordon görs med hjälp av bildfångsttekrriken och att inmatningen bara bör göras på en plats i Sverige. I Länsstyrelseförslaget anges att det centrala traäkregistret bör överflyttas till Länsstyrelsen i Örebro län. Regeringen anser att detta inte är lämpligt. Vägverkets traiikregister i Örebro bör enligt regeringens uppfattning i stället ha kvar ansvaret för drift och utveckling av registret samt även hantera all inmatning av uppgifter i bilregistret med hjälp av bildfångsttekniken.

Med bildfångsttekrriken kan Vägverket automatiskt registrera alla enkla ärenden där anmälningarna är kompletta. Om det saknas uppgifter eller vissa uppgifter är otydliga kan i de flesta fall meddelanden om komplettering skickas ut till kunderna med ett automatiserat förfärande. Görs en begärd komplettering korrekt kan ändringen sedan registreras med hjälp av bildfångsttekniken när ärendet kommer åter till Vägverket. Genom en sådan automatisering av handläggningen kommer en större administrativ besparing att kumra göras än vad som redovisats i Läns- styrelseförslaget.

I vilka fäll kompletteringama skall göras automatiskt, resp. vilka ärenden som är av sådan art att de kräver en manuell hantering och mer kvalificerad utredning är en fråga som bör ankomma på Vägverket att besluta om.

Ägarutredningar och utredningar om av— och påställning

Tillämpningen av bildfångsttekniken för registrering av ägarbyten samt av- och påställning av fordon förutsätter att anmälningarna görs på registreringsbevisets rapportdel. Med bildfångsttelmiken kommer man normalt att hinna registrera alla ärenden samma dag som de kommer in till Trafikregistret, även om antalet ärenden en viss dag skulle vara mycket stort. Eftersom anmälningarna sker på ett enhetligt sätt och till ett enda ställe blir hanteringen också säkrare. Genom att ärendena av- bildas och arkiveras direkt när de kommer in till Vägverket blir risken för att ett ärende kan komma bort mycket liten. Antalet ärenden som kräver en utredning torde härigenom komma att bli väsentligt mindre än idag.

Ägarutredningar initieras ofta i samband med upphörd av fordons- skatt. Om en försäljning skett under året men ägarbytet inte anmälts kommer den förre ägaren att debiteras skatten. Ägarutredningama tar betydande resurser i anspråk. Kostnaderna för ägarutredningar drabbar vanligen inte dem som slarvat med att göra anmälan om ägarbyte, utan kostnaderna kommer via registerhållningsavgiften att få betalas av alla 18 fordonsägare.

• Sida 19
•  Original

För att få en bättre regelefterlevnad anser regeringen att systemet för anmälningar bör ses över. Den blankett som Vägverket tagit fram och prövat i bildfångstsystemet är enklare än den som i dag används. Med en tydlig information om hur blanketten skall fyllas i och en förklaring om varför anmälan måste göras kommer man sannolikt att kunna minska antalet oanmälda ägarbyten. För att underlätta anmälningama bör också portot betalas av Vägverket och inte som i dag är fallet av den som skall göra anmälan.

Om ägarbyte skett under någon av de första dagarna i uppbördsmå- naden kommer säljaren att debiteras fordonsskatt för det kommande Skatteåret. Många fordonsägare är inte medvetna om detta, utan tror att de inte behöver betala skatten eftersom de sålt fordonet innan de fått inbetalningskortet. För att undvika att skatten inte betalas i tid och att därmed säljaren kommer att påföras dröjsmålsavgift, bör i dessa fall säljaren i samband med att han från Vägverket får en bekräftelse på att ägarbytet registrerats, få en tydlig information om att han trots ägar- bytet är skattskyldig för det kommande året.

Enligt reglerna i bilregisterkungörelsen kan vid underlåtenhet att anmäla ägarbyte ett föreläggande om ordningsbot ges. Ordningsbotsbe- lOppet är för närvarande 300 kronor. Det är i dag ovanligt att föreläg— ganden om ordningsbot ges. För att få en bättre regelefterlevnad och undvika ägarutredningar anser regeringen att myndigheterna bör tilläm- pa det sanktionssystem för underlåtenhet att anmäla ägarbyten som änns i bilregisterkungörelsen.

Genom införande av bildfångsttekniken och nya blanketter för an— mälan om ägarbyte och avställning av fordon torde antalet ärenden som behöver utredas komma att minska kraftigt. Vid de mindre länsstyrel- serna kommer då enligt regeringens bedömning antalet ärenden bli för litet för att man skall kunna få en rationell ärendehandläggning.

För att göra ägarutredningar och utredningar om av— och påställning av fordon krävs kunskaper om gällande regler och praxis, men man behöver inte ha kunskaper om lokala förhållanden eller kännedom om den person som gjort anmälan. Regeringen anser att ägarutredningar och utredningar om avställning av fordon bör utföras av Vägverket och att utredningsverksamheten bör koncentreras till färre platser i landet. Genom en sådan koncentration av verksamheten kan Vägverket utveckla specialistkompetens och få vissa stordriftsfördelar även i hanteringen av mera komplicerade ärenden.

Vid vintersäsongens början och slut får länsstyrelserna ett stort antal anmälningar och frågor om av- resp. påställning av fordon samtidigt som också antalet anmälningar om ägarbyten brukar öka. Med nuvaran- de manuella irunatning på länsstyrelserna kan tidvis förseningar i in- matningen uppstå. Eftersom vintern börjar och slutar vid olika tidpunk- ter i södra och norra Sverige kan man utjämna arbetstoppama om ären- dena överförs till Vägverket. Ärendena kan då fördelas mellan olika enheter inom Vägverketsorganisation på ett flexibelt sätt.

• Sida 20
•  Original

Telefonservice

Även då det gäller telefonförfrågningar änns det fördelar med att arbeta i större enheter. Man kan då utveckla specialistkunskaper. Om man har större enheter ökar också möjligheterna att hålla stationerna bemannade under kvällar och helger samt att ge viss tolkservice. Om verksamheten bedrivs inom Vägverkets organisation kan man koppla samtalen till platser i landet där man för tillfället har personal tillgänglig och härige- nom utjämna arbetstoppama.

I framtiden kommer sannolikt även telefonservicen att rationaliseras. Ett stort antal fordonsfrågor kommer att kunna besvaras genom s.k. röstvalssystem. Kunden slår då på sin telefon in en kod för det aktuella fordonet och en siffra för vilken uppgift som önskas, t.ex. ägarens namn eller om och när fordonet ställts av. Vägverkets dator tar fram de begärda uppgifterna och ger ett svar med syntetiskt ljud.

Utredningar och telefonförfrågningar har ett nära inbördes samband. Med hänsyn till personalens kompetensutveckling bör dessa funktioner lämpligen samlokaliseras. Personalen kan då växla mellan dessa arbets- uppgifter. En hög servicenivå vad gäller telefonförfrågningar resulterar i färre utredningar.

Regeringen föreslår att Vägverket skall ansvara för telefonservicen. Även denna verksamhet bör koncentreras till fåne platser i landet. Telefonservicen bör också förbättras vad gäller väntetider och öppet- uden

Fordonsskatt

Länsstyrelsen är i dag beskattningsmyndighet i fordonsskatteärenden, men Vägverket beslutar på uppdrag av länsstyrelsen om fordonsskatt och dröjsmålsavgift samt verkställer uppbörd av sådan skatt och avgift, skattetillägg och ränta.

Länsstyrelserna var tidigare beskattningsmyndighet för all skatt. När de förutvarande skatteavdelningama bröts ut ur länsstyrelserna och bildade egna myndigheter bibehölls dock fordonsskattefrågoma på länsstyrelsen. Det främsta motivet till detta var att länsstyrelserna var registreringsmyndigheter och hade tillgång till utrustning för att kommu- nicera med bilregistret.

Eftersom enligt regeringens förslag Vägverket kommer att svara för all fordonsregistrering och ta emot alla anmälningar om ägarbyte samt av- och påställning av fordon finns det inte längre samma motiv som tidigare att länsstyrelsen skall vara beskattningsmyndighet.

Riksskatteverket har i sitt samrådsyttrande över Länsstyrelseförslaget framfört att verkets principiella inställning är att all beskattning och skattekontroll bör hanteras inom skatteförvaltningen, om inte mycket starka skäl talar emot detta. Verket ansåg dock att det inte änns någon anledning att för närvarande aktnalisera frågan om att föra över funktio- nen som beskattningsmyndighet från länsstyrelsen till skatteförvaltrring-

• Sida 21
•  Original

en. Att föra över funktionen till någon annan myndighet bör dock enligt Riksskatteverkets mening under inga förhållanden komma i fråga.

Enligt regeringens bedömning kommer antalet fordonsskatteärenden att minska genom användning av bildfångsttekniken och en bättre in— formation om regelsystemet. Regeringen avser därför att uppdra åt Riksskatteverket att lämna förslag om hur beslcatmingsfrågoma skall lösas när bilregistret överförts till Vägverket. När verkets förslag beretts kan regeringen återkomma till riksdagen med eventuella förslag till förändringar avseende beSkattningsfunktionen.

Kundmottagning

För närvarande änns möjlighet att genom personliga besök på länssty- relsen göra anmälan om registrering, avregistrering, avställning, på- ställning och ägarbyten. Antalet sådana besök har dock successivt min— skat. Regeringen anser att en möjlighet till personliga besök bör ännas kvar även sedan Vägverket övertagit ansvaret för bilregisueringsärende- na. Detta kan ske antingen genom att Vägverket i sin regionala organi- sation inrättar en kundmottagning eller genom att Vägverket köper dessa tjänster från länsstyrelsen. Att ta emot anmälningar och besvara frågor i registreringsärenden kan även utföras av ackrediterade besikt- ningsföretag. I varje fall vid de stationer som utför registreringsbesikt- ningar bör det ännas kompetens att hantera sådana frågor. I proposi- tionen (1993/94zl67) En effektivare fordonskontroll föreslås att som ett villkor för ackreditering skall krävas att besiktningsföretagen har sådan utrustning att de med elektronisk post kan kommunicera med Vägver- kets bilregister.

Det bör ankomma på Vägverket att besluta om hur de direkta kund- kontaktema skall lösas. Målsättningen bör vara att kundmottagningar skall ännas på minst lika många ställen som i dag. Samtidigt är det dock angeläget att Vägverket genom enklare registreringsförfarande och bättre information om gällande regler samt genom en utbyggd telefon- service minskar behovet av personliga besök.

Organisation och resurser

Genom tillämpning av bildfångsttekniken, regeländringar och bättre information om reglerna bedömer regeringen att arbetsvolymen inom bilregisterverksamheten kommer att minska kraftigt. Om Vägverket ges ett samlat ansvar för all bilregisterverksamhet och verksamheten kon- centreras till färre platser förbättras möjligheterna att integrera den centrala och regionala registerverksamheten och att göra tekniska och administrativa rationaliseringar.

Länsstyrelsens sammanlagda kostnader för bilregisterverksamheten är i dag drygt 80 miljoner kronor. Regeringens bedömning är att kost- naderna bör kunna halveras genom att länsstyrelsernas uppgifter över- förs till Vägverket och beskatmingsfrågorna också ges en ny lösning.

• Sida 22
•  Original

Beträäande Vägverkets organisation föreslår regeringen att utred- ningsverksamheten och telefonservicen bedrivs vid tre enheter. Av dessa bör en enhet ännas i Örebro för att få en nära koppling mellan å ena sidan utvecklingen av bilregistersystemet och å andra sidan det löpande arbetet med att hantera ärenden och besvara frågor från allmän- heten. De två andra enheterna bör förläggas till regionalpolitiskt priori- terade orter, nämligen Arjeplog och Visby. Regeringen räknar med att de anställda som i dag arbetar med bilregisterfrågor, i första hand skall erbjudas anställning i Vägverket på nämnda orter.

Organisatoriskt bör enheterna i Arjeplog och Visby vara lmutna till Traäkregistret i Örebro. Det nya traäkregistret bör ges en ökad själv- ständighet och organisatoriskt jämställas med regionerna inom Väg- och traäkdivisionen. Till Vägverkets traäkregister bör också knytas ett rådgivande organ med företrädare för de olika intressenter som är bero- ende av uppgifter från traäkregistret.

4.2. Körkortsverksamheten

Regeringens förslag: Länsstyrelsens ansvar som regional kör- kortsmyndighet bibehålls. Det regionala sambandet stärks genom att ärenden om återkallande av körkort prövas av länsstyrelsen i det län där körkortshavaren är folkbokförd. Vägverket får i upp- drag att utveckla datorstöd för: handläggning av körkortsärenden.

Skälen till regeringens förslag: Det föreligger stora slcillnader mellan bilregistret och körkortsregistret. Körkortsregistret har en utpräglad karaktär av besluts- och ärendediarium, medan bilregistret mer fungerar som en inforrnationsdatabas. Antalet transaktioner och antalet användare av bilregistret är mycket större än av körkortsregistret. Det är i huvud- sak bara polisen och länsstyrelsen som utnyttjar informationen i kör- kortsregistret. Bilregistret är också i sin helhet ett öppet register och även andra organ än registreringsmyndighetema har rätt att ändra på uppgifter i registret. Uppgifterna i körkortsregistret är mera integri- tetskänsliga och vissa uppgifter är sekretessbelagda. Finansieringen av registren sker också på olika sätt. Bilregistret änansieras i huvudsak genom registerhållningsavgiften, som är en generell, årlig avgift som debiteras samtidigt med fordonsskatten. Körkortsregistret änansieras i huvudsak genom avgifter för körkortstillstånd och för förnyelse av körkort.

Såväl personliga besök som telefonkontakter är i hög grad knutna till körkortsregistrets roll i myndighetsutövningen än vad som gäller för bilregistret. Behovet av att personligen träffa den som handlägger ett ärende är också större inom körkortsområdet. Detta gäller särslcilt i ärenden om återkallelse av körkort.

En väsentlig skillnad vad gäller kundkontaktema med de båda re- gistren är att länsanknytningen vad gäller väsentliga körkortsärenden är total. Sålunda skall körkortstillstånd meddelas av den länsstyrelse i det

• Sida 23
•  Original

län där den sökande är folkbokförd och återkallelse av körkortsingripan- den göras av den länsstyrelse där körkortet ursprungligen utfärdats. Bilregisterärenden kan handläggas av vilken länsstyrelse som helst.

Vid handläggningen av körkortsärenden kan kontakter behöva tas med olika regionala och kommunala myndigheter såsom polisen, socialnämn- den och hälso- och sjukvårdsförvaltningen. Handläggningen kan även kräva kontakter med andra enheter inom länsstyrelsen såsom sociala enheten och de enheter som handlägger yrkestraäkärenden. Något större behov av personlig kontakt med bilregisterenheten änns däremot inte.

Det regionala sambandet talar enligt regeringens uppfattning för att handläggningen av körkortsärenden bör ligga kvar på länsstyrelsen.

Även kompetensskäl talar för att körkortsärenden bör ligga kvar på länsstyrelserna. Körkortsärenden kräver en stor sakkunskap om kör— kortslagstiftningen och tillämpningen av denna kräver juridisk och socialpolitisk kompetens. Sådan kompetens kan enligt regeringens be- dömning bäst utvecklas på länsstyrelsen som även i sin övriga verksam- het handlägger ett brett spektrum av ärenden som häver liknande kom- petens.

Riksdagen har godtagit (bet. 1993/94:1uU24, skr. 1993/94:319) rege- ringens förslag i propositionen (1993/941133) Instansordningen m.m. i de allmänna förvaltningsdomstolama om att mål om återkallelse av körkort överäyttades från länsrätten till länsstyrelsen den loktober 1994. I denna proposition framhöll regeringen att de personer i länssty- relserna som handlägger körkortsärenden ofta har stor erfarenhet och besitter god kompetens på området samt att tillämpningen av förvalt- ningslagen garanterar en rättssäker handläggning. Med hänsyn till att länsstyrelsens uppgift inom körkortsområdet förändras anser regeringen att det inte är lämpligt att aktualisera en överäyttning av körkortsären- den till Vägverket vilket verket föreslagit i sin skrivelse till regeringen.

Enligt körkortsförordningen prövas frågor om återkallelse av körkort av länsrätten i det län där det senast gällande körkortstillståndet har meddelats. Vistas körkortshavaren i ett annat län får länsrätten hän- skjuta målet till länsrätten i detta län, om körkortshavaren begär det eller länsrätten annars änner det lämpligt.

I propositionen om instansordningen behandlas inte frågan om vid vilken länsstyrelse som ärenden om återkallelse av körkort skall hand- läggas. Detta är en administrativ fråga som regeringen får besluta om.

Frågan om beslutsrätten vad gäller körkortsingripanden har behandlats i regeringens proposition (1993/94: 168) Ökad tillsyn av den yrkesmässi- ga traliken. Med hänvisning till yttrande från Föreningen för allmänna ombud i körkortsfrågor konstaterade regeringen i denna proposition att ett överförande av alla körkortsärenden till den länsstyrelse där kör- kortsinnehavaren är folkbokförd innebär att villkorsakter, återkallelse- akter m.m. som innehåller känsliga uppgifter skall skickas runt mellan länsstyrelserna vilket innebär ökade portokostnader och administrations- kostnader samt längre handläggningstider. Vidare konstaterades att frågan är av övergripande karaktär inom hela körkortslagstiftningen och ej något som enbart berör yrkestraäken. Någon ändring föreslogs därför inte i denna proposition, men det framhölls att frågan borde övervägas

• Sida 24
•  Original

ytterligare på grund av det samband som änns mellan körkortslagens bestämmelser om återkallelse av sådant körkort som förutsätter taxibe— hörighet och den i propositionen föreslagna möjligheten att återkalla taxilegitimation enligt yrkestraäklagen. Riksdagen godtog regeringens förslag (bet. l993/94:TU29, sla. 1993/94:310).

I ärenden om återkallande av körkort anser regeringen att det är angeläget att körkortshavarna genom ett besök på myndigheten skall ha möjlighet att personligen träffa den eller de personer som handlägger ärendet. Ärendena bör därför lämpligen handläggas vid den länsstyrelse där körkortsinnehavaren är folkbokförd. En sådan ordning underlättar också kontakterna med andra berörda myndigheter, t.ex. polisen och socialnämnden. Detta är ägnat att förkorta handläggningstiden och minska de administrativa kostnadema. I de ärenden om körkortstillstånd som avser vidgad behörighet underlättas handläggningen också. Rege- ringen bedömer att handläggningstidema och administrationskostnadema totalt sett inte kommer att öka till följd av förändringen.

4.3. Yrkestraäkverksamheten

Regeringens förslag: Länsstyrelsens uppgift som tillstånds- och tillsynsmyndighet för yrkestraäklagstiftningen bibehålls. Tillsynen effektiviseras genom ett systematiskt samarbete mellan länsstyrel- se, skattemyndighet, kronofogdemyndighet, polisen och Vägver—

ket.

Vägverket får i uppdrag att utveckla och samordna datorstöd för ärendehandläggning av körkorts— och yrkestraäkärenden, samt samordnad telefonservice och. kvalitetskontroll.

Skälen för regeringens förslag: Huvuddelen av de åkerier, taxiföre- tag, bussföretag och andra transportföretag som omfattas av yrkestraäk- lagstiftningen är små och bedriver sin huvudsakliga verksamhet inom en kommun eller ett län. Länsstyrelsen är av detta skäl en lämplig till— stånds- och tillsynsmyndighet.

Länsstyrelsernas verksamhet inom yrkestraäkområdet är starkt in- riktad på ärendehandläggning. Verksamheten har stor betydelse för möjligheterna att bedriva näring och inslaget av juridisk/ekonomisk granskning är också starkt. Ino-m länsstyrelserna änns i dag i allt vä- sentligt sådan kompetens.

Prövningen av yrkestraäkärenden anknyter väl till hanteringen av körkortsärenden. Detta gäller speciellt i återkallelseärenden som enligt vad som föreslagits i avsnitt 4.2 bör ligga kvar på länsstyrelsema.

Yrkestrafikregistret har i likhet med körkortsregistret mer en karaktär av ett besluts- och ärendediarium, ej en informationsdatabas. Uppgifter i registret utnyttjas i huvudsak bara av länsstyrelsen, polisen och Väg- verket.

Vid handläggningen av ärenden enligt yrkestraäklagen har länsstyrel- sen behov av att hämta uppgifter om vilka fordon som ett transportföre-

• Sida 25
•  Original

tag har. I tillsynen bör även ingå att kontrollera att fordonen har en tillfredsställande säkerhetsmässig standard, samt ägandeförhållanden m.m. (jfr. prop. 1992/93:106 och prop. 1993/94:168). En lång rad kontroller skall göras vid t.ex. utökning av fordonsparken. Denna till— syn underlättas av att som regeringen föreslagit i propositionen (1993/94:169) En effektivare fordonskontroll resultaten från den senaste kontrollbesiktningen skall lagras i bilregistret. länsstyrelserna måste därför ha datatenninaler för kommunikation med bilregistret. En effek- tiv tillsyn av den yrkesmässiga traäken förutsätter dock inte att länssty- relsen själv är regional registreringsmyndighet inom fordonsområdet.

Riksdagen har beslutat med anledning av föregående budgetproposi— tion (prop. 1993/94:100 bil. 14) att länsstyrelsema skall tillföras ökade resurser för tillsyn av den yrkesmässiga traäken. Resurstillskottet är 6 miljoner lu'onor. I regeringens proposition (1993/94:168) Ökad tillsyn av den yrkesmässiga traäken föreslås att länsstyrelsernas ansvar för den löpande tillsynen av den yrkesmässiga traäken markeras genom en ändring i yrkestraäklagen.

Tillsynen av den yrkesmässiga traäken är inte enbart motiverad av traäksäkerhetsskäl utan är även nödvändig för att främja en sund kon- kurrens inom transportsektom. Detta ligger nära den nya roll att allmänt främja konkurrensförhållanden inom länet som länsstyrelsema genom en ändring i länsstyrelseinstruktionen tilldelats.

Mot denna bakgrund anser regeringen att länsstyrelsens uppgifter inom yrkestraäkområdet bör bibehållas och utvecklas. Det bör emeller- tid i detta sammanhang noteras att en utredning om en översyn av yr- kestraäklagstifmingen nyligen tillsatts (dir. l994:109). I direktiven sägs, mot bakgrund av de nya tillstånd som krävs för transporter i förvärvs- syfte inom EES-området, att utredningen bör utreda om den nuvarande myndighetsorganisationen är den mest lämpliga mot bakgrund av de nämnda typerna av tillstånd. I direktiven framhålls att hanteringen av de berörda tillstånden ibland gör det nödvändigt att kontakter tas med myndigheter i andra länder.

Den yrkesmässiga traäken bedrivs som näringsverksamhet med, totalt sett, stora ekonomiska intressen. Den omständigheten att den yrkes- mässiga traäken ställs, mot betalning, till allmänhetens förfogande för transporter av personer och gods motiverar också en särskild övervak- ning av denna traäk.

Tillsynen kan effektiviseras genom ett ökat samarbete mellan länssty- relser, skattemyndigheter, polisen och Vägverket. I en departementspro— memoria om "Den yrkesmässiga traäksamordningen och genomförande- frågor” (l994:100) efterlyses denna nära samverkan. Enligt regeringens mening bör länsstyrelserna ta erforderliga initiativ för att åstadkomma denna samverkan. Den tidigare nämnda sambearbetningen mellan yrkes- traäkregistret och utsökningsregistret vid kronofogdemyndigheten är ett uttryck för detta. Vidare kan nämnas att regeringen genom beslut den 31 mars 1994 har uppdragit åt Rikspolisstyrelsen och Vägverket att utarbeta ett handlingsprogram för övervakningen av den yrkesmässiga traäken. I programmet skall ingå en redovisning av sådana rnissför- hållanden som medför åtgärder från länsstyrelsemas sida i form av

• Sida 26
•  Original

varning till tillståndshavaren eller återkallelse av tillståndet. Vidare skall Prop. 1994/95:126 ingå att utarbeta ett program för polisens utbildning i yrkestrafikfrågor i syfte att effektivisera övervakningen av den yrkesmässiga trafiken. Redovisningen av uppdraget skall ske senast den 3 april 1995. Väg- verket kan numera även meddela föreskrifter på hela yrkestraäkom- rådet. Tidigare var denna möjlighet starkt begränsad.

Handläggningen av yrkestraäkärenden sker i dag huvudsakligen med ett manuth förfarande. Regeringen anser att datorstöd för handlägg- ningen bör utarbetas av Vägverket och länsstyrelserna. Det är i fråga om länsstyrelsens uppgifter såväl inom yrkestraäkområdet som inom körkortsområdet synnerligen angeläget att verksamheten kännetecknas av hög och jämn kvalitet. Det är t.ex. med hänsyn till uppgifternas ändamål rimligt att begära att företrädare för verksamheten skall gå att nå per telefon inte bara under en begränsad del av nomial kontorstid utan även under viss tid på kvällar och under helger. Regeringen avser därför att uppdra åt Vägverket och länsstyrelserna att gemensamt inom ramen för de trafikadministrativa ADB-systemen även utveckla system för en samordnad telefonservice över riket samt system för kvalitetskon- troll.

4.4. Ransoneringsfrågor

Regeringens förslag: Nuvarande ansvarsförhållanden för driv- medelsransoneringen bör inte förändras. NUTEK bör i samarbete med Vägverket få i uppdrag att undersöka möjligheterna att mo— dernisera ransoneringssystemet med hjälp av s.k. smart kort.

Skälen till regeringens förslag: Frågan om ansvarsfördelningen vad gäller drivmedelsransonering sammanhänger med hur ansvarsfördel- ningen är organiserad inom andra områden. Regeringen anser det därför inte motiverat att ändra organisationen av drivmedelsberedskapen.

Arbete med s.k. smart kort för drivmedelsransoneringen bör fortsätta och härvid bör även prövas möjligheten att utveckla ett fordonskort som innehåller uppgifter från registreringsbeviset och från genomförda be- siktningar av fordonet.

• Sida 27
•  Original

4.5. Finansieringsfrågor

Regeringens förslag: Bilregisterverksamheten finansieras med medel från Vägverkets och länsstyrelsernas ramanslag med undan- tag för kostnader för skyltar som finansieras genom avgifter som Vägverket får disponera. Registerhållningsavgiften inordnas i fordonsskatten.

Körkortsverksamheten och yrkestrafikverksamheten finansieras med medel från länsstyrelsernas ramanslag med undantag för dels driften av körkortsregistret och yrkestrafikregistret som finan- sieras med medel från Vägverkets ramanslag, dels kostnaderna för framställning och distribution av körkort som finansieras med avgifter som Vägverket får disponera.

Skälen för regeringens förslag: För närvarande finansieras den tratikadministrativa verksamheten med medel från Vägverkets och länsstyrelsernas ramanslag. Fram t.o.m. budgetåret 1992/93 linan- sierades Traliksäkerhetsverkets verksamhet inkl. registerhållningen genom registerhållningsavgiften och inkomster för olika tjänster inom det trafikadministrativa området, s.k. nettobudgetering. Registerhåll- ningsavgiften täckte då även Trafiksäkerhetsverkets övriga verksamhet.

Riksdagens önskan att bruttobudgetera hela statsbudgeten, dvs. öppet redovisa intäkter och utgifter, innebar dock att man i samband med att Trafiksäkerhetsverkets verksamhet lades samman med Vägverkets valde att bruttobudgetera även registerverksarnheten. Regeringen avser att denna ordning även bör gälla i fortsättningen.

Beträffande arbetet med att mata in uppgifter och att göra ändringar i bilregistret innebär tillämpningen av bildfångsttekniken att detta arbete i hög grad kommer att automatiseras. Kostnaderna för systemet är till stor del fasta och tillfälliga förändringar i volymen registreringar på- verkar bara kostnaderna marginellt.

Kostnaderna för telefonservice och utredningar är däremot mer vo- lymberoende. Om antalet ärenden tillfälligt ökar bör detta dock lösas genom att Vägverket omdisponerar sina resurser. Dessa frågor behand- las närrnare i budgetpropositionen. I Vägverkets årsredovisning och anslagsfrarnställning bör kostnaderna för de tralikadministrativa verk- samheterna särredovisas. .

Kostnaderna för produktion och distribution av registreringsskyltar är starkt volymberoende. Regeringen anser därför att Vägverkets kostnader för skyltar bör täckas med avgifter som Vägverket får disponera. Lik- som i dag är fallet bör Vägverket även få disponera de intäkter man får genom kommersiell försäljning av uppgifter ur registret.

Registerhållningsavgiften är i dag 46 kronor för en personbil. Av- giften är årlig och den motsvaras inte av någon direkt motprestation. En del av avgiften (18 kronor) motsvarar inte någon kostnad för register- hållningen utan avser den tidigarevarande verksamheten vid Trafik-

• Sida 28
•  Original

säkerhetsverket som var avgiftslinansierad. Uppbörden av registerhåll- ningsavgiften sker på samma sätt som fordonsskatten.

Länsstyrelsens arbete med körkortsärenden är enligt regeringens uppfattning inte av sådan art att det bör finansieras genom direkta av- gifter. Detta gäller i synnerhet ärenden om återkallande av körkort, där länsstyrelsen har övertagit länsrättens dömande funktion. Någon ändring av nuvarande system för finansiering föreslås därför inte. Dock bör Vägverkets verksamhet med att tillverka och distribuera körkort avgifts- finansieras.

Även länsstyrelsens tillsyn av den yrkesmässiga trafiken bör med hänsyn till verksamhetens karalnär finansieras genom länsstyrelsernas ramanslag och inkomsterna för tillståndsprövningen tillföras en inkomst— titel i statsbudgeten.

Förslaget till ändrad uppgiftsfördelning inom fordonsområdet bör få konsekvenser vad gäller myndigheternas anslag. Regeringen redovisar de anslagsmässiga konsekvenserna av den föreslagna omorganisationen i budgetpropositionen. Nettobesparingen kan beräknas till 40 miljoner kronor på helt år.

4.6. Genomförande

Att överföra länsstyrelsernas bilregisterverksamhet till Vägverket och att bygga upp den nya verksamheten i Arjeplog och Visby kräver viss förberedelsetid. Regeringen föreslår därför att verksamheten i den nya organisationen skall bedrivas fr.o.m. den 1 januari 1996.

Det är emellertid angeläget att bildfångsttekniken så fort som möjligt tas i bruk. Regeringen har därför genom beslut om ändring i bilregister- kungörelsen (1972:599) föreskrivit att uppgift till bilregistret från den 1 mars 1995 i huvudsak skall ges in till Vägverket genom att uppgiften anges på fordonets registreringsbevis. Om uppgifterna inte tas emot genom bildfångst får emellertid Vägverket överlämna dem till länssty- relsen för ett manuellt förfarande.

Regeringen återkommer till riksdagen med förslag till eventuella ändringar i fordonsskattelagen (l988:327) sedan Riksskatteverket rap- porterat sitt tidigare aviserade uppdrag.

4.7. Uppföljning

Syftet med organisationsförändringen är att förbättra service och korta handläggningstider inom ramen för en ekonomisk besparing. Vägverket skall följa upp förändringen av bilregisterverksamheten, och lämna en fortlöpande redovisning .av förändringens effekter med avseende på måluppfyllelse. Av redovisningen skall framgå bl.a. kostnadsutveckling— en, personalkonsekvenser och teknisk utveckling. Även konsekvenser för kunderna skall red0visas. Det gäller bl.a. nivå i fråga om telefon- service och övrig tillgänglighet. Regeringen avser att ge Vägverket ett sådant uppdrag i regleringsbrev lör budgetåret 1995/96.

• Sida 29
•  Original