Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att minimiantalet ledamöter i Högsta domstolen bestäms till sexton i stället för nuvarande tjugo och i Regeringsrätten till fjorton i stället för sexton. I samband därmed föreslås att att Högsta domstolen vid avgörande i s.k. halvt plenum skall bestå av nio – i stället för som för närvarande tolv – ledamöter. Vidare föreslås att Högsta domstolen med en ledamot skall kunna avgöra ytterligare ett antal frågor, som nu kan avgöras med tre ledamöter. Det gäller t.ex. frågor om avvisning av överklagande till Högsta domstolen.

• Sida 2
•  Original

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

antar regeringens förslag till

1. lag om ändring i rättegångsbalken,

2. lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltnings domstolar.

• Sida 4
•  Original

Lagtext

Regeringen har följande förslag till lagtext.

Förslag till lag om ändring i rättegångsbalken

Härigenom föreskrivs att 3 kap.4–6 §§, 55 kap. 11 § samt 58 kap. 6 §rättegångsbalken skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

• Sida 5
•  Original

Föreslagen lydelse

3 kap.

4 §

1

Högsta domstolen består av tjugo justitieråd eller det högre antal som behövs. Justitieråden skall vara lagfarna. De får inte inneha eller utöva något annat ämbete.

¹Senaste lydelse 1994:1034.

• Sida 6
•  Original

Högsta domstolen består av

sexton justitieråd eller det högre antal som behövs.

Justitieråden skall vara lagfarna. De får inte inneha eller utöva något annat ämbete. Regeringen förordnar ett av justitieråden att vara domstolens ordförande.

Högsta domstolen skall vara delad i två eller flera avdelningar. Avdelningarna är lika behöriga att ta upp mål som Högsta domstolen handlägger.

Högsta domstolens ordförande är även ordförande på en avdelning. Ordförande på annan avdelning är det justitieråd som regeringen förordnar.

Justitieråden indelas till tjänstgöring på avdelningarna för viss tidsperiod enligt de grunder som Högsta domstolen beslutar.

När ett justitieråd på grund av sjukdom eller därmed jämförlig omständighet inte kan tjänstgöra i Högsta domstolen, får den som avgått med ålderspension från sin tjänst som justitieråd förordnas att tillfälligt tjänstgöra som ersättare. Vad som i lag eller annan författning föreskrivs om justitieråd skall även tillämpas på ersättare.

5 §

2

Finner någon av högsta domstolens avdelningar vid överläggning till dom eller beslut att den mening som råder på avdelningen avviker från en rättsgrundsats eller lagtolkning, som förut varit antagen av högsta domstolen, får avdelningen besluta att målet eller, om det är lämpligt, en viss fråga i målet skall avgöras av högsta domstolen i dess helhet eller med tolv ledamöter. Sådant beslut får också meddelas, om det i annat fall är av särskild betydelse för rättstillämpningen att målet eller viss fråga avgörs av högsta domstolen i dess helhet eller med tolv ledamöter. Vid prövning med tolv ledamöter skall målet eller frågan hänskjutas till avgörande av domstolen i dess helhet, om minst fyra av de tolv ledamöterna begär detta.

²Senaste lydelse 1989:352.

• Sida 7
•  Original

Finner någon av Högsta

domstolens avdelningar vid överläggning till dom eller beslut att den mening som råder på avdelningen avviker från en rättsgrundsats eller lagtolkning, som förut varit antagen av Högsta domstolen, får avdelningen besluta att målet eller, om det är lämpligt, en viss fråga i målet skall avgöras av Högsta domstolen i dess helhet eller med nio ledamöter. Sådant beslut får också meddelas, om det i annat fall är av särskild betydelse för rättstillämpningen att målet eller viss fråga avgörs av Högsta domstolen i dess helhet eller med nio ledamöter. Vid prövning med nio ledamöter skall målet eller frågan hänskjutas till avgörande av domstolen i dess helhet, om minst tre av de nio ledamöterna begär detta. Om det i särskilda, för avdelningen kända domar eller beslut, på olika tider har gjort sig gällande mot varandra stridande åsikter i fråga om viss rättsgrundsats eller lagtolkning inom Högsta domstolen, gäller första stycket första meningen endast om avdelningen finner att den rådande meningen avviker från den dom eller det beslut som meddelades senast.

Första stycket gäller inte mål som angår den som är häktad eller mål som annars enligt särskild föreskrift kräver ett skyndsamt avgörande, om målet inte utan menlig tidsutdräkt kan avgöras av Högsta domstolen i dess helhet eller med tolv ledamöter.

• Sida 8
•  Original

Första stycket gäller inte

mål som angår den som är häktad eller mål som annars enligt särskild föreskrift kräver ett skyndsamt avgörande, om målet inte utan menlig tidsutdräkt kan avgöras av Högsta domstolen i dess helhet eller med nio ledamöter. När ett mål eller en fråga avgörs av Högsta domstolen i dess helhet, skall, om laga hinder inte möter, alla justitieråden delta i avgörandet.

6 §

3

En avdelning av Högsta domstolen är domför med fem ledamöter. Fler än sju ledamöter får inte sitta i rätten.

Om prövningen är av enkel beskaffenhet, är avdelningen domför med tre ledamöter vid prövning av

1. frågor om förening av mål enligt 14 kap. 7 a §,

2. överklagande av hovrätts avvisningsbeslut som avses i 54 kap. 17 §,

3. frågor om avvisning av ett överklagande hos Högsta domstolen,

³Senaste lydelse 1994:1034.

• Sida 9
•  Original

Om prövningen är av enkel

beskaffenhet, är avdelningen domför med tre ledamöter vid prövning av

4. frågor om häktning och

reseförbud som avses i 55 kap. 8 § andra stycket tredje meningen,

5. ansökningar om resning eller återställande av försutten tid

eller

6. klagan över domvilla.

• Sida 10
•  Original

1. frågor om häktning och reseförbud som avses i 55 kap. 8 §

andra stycket tredje meningen,

2. ansökningar om resning

eller återställande av försutten tid eller

3. klagan över domvilla.

Har Högsta domstolen tidigare lämnat en ansökan om resning från samma sökande beträffande samma avgörande utan bifall och anför sökanden inget nytt som är av betydelse för prövningen av ansökningen, är avdelningen domför med en ledamot, om ansökningen avslås eller avvisas.

Frågor om prövningstillstånd får avgöras av en ledamot. Fler än tre ledamöter får inte delta. Frågor om prövningstillstånd som har förklarats vilande enligt 54 kap. 11 § andra stycket avgörs dock av de ledamöter som prövar målet.

Vid beslut om avskrivning av mål efter återkallelse och vid prövning av frågor som avses i 55 kap. 8 § andra stycket första

och andra meningarna är avdelningen domför med en ledamot.

• Sida 11
•  Original

En avdelning av Högsta

domstolen är domför med en ledamot vid prövning av

1. frågor om avskrivning av

mål efter återkallelse,

2. frågor om avvisning av

ett överklagande hos Högsta domstolen,

3. frågor om förening av

mål enligt 14 kap. 7 a §,

4. överklagande av hovrätts

avvisningsbeslut som avses i 54 kap. 17 § eller

5. frågor som avses i 55

kap. 8 § andra stycket första och andra meningarna.

55 kap.

11 §

4

Högsta domstolen får utan huvudförhandling avgöra

1. en prejudikatfråga,

2. ett mål i vilket Högsta domstolen med stöd av bestämmelserna i 12 § i allt väsentligt grundar avgörandet i övrigt på hovrättens bedömning,

3. ett mål som har tagits upp omedelbart av hovrätten eller

4. ett sådant mål eller en sådan fråga i ett mål som skall avgöras av Högsta domstolen i dess helhet eller med tolv ledamöter.

⁴Senaste lydelse 1994:1034.

• Sida 12
•  Original

4. ett sådant mål eller en

sådan fråga i ett mål som skall avgöras av Högsta domstolen i dess helhet eller med nio ledamöter. Beträffande avgörande i övrigt i Högsta domstolen av mål utan huvudförhandling skall i tvistemål 50 kap. 13 § och i brottmål 51 kap. 13 § tillämpas.

58 kap.

6 §

5

Om resningsansökan inte avvisas, skall den tillsammans med därvid fogade handlingar delges motparten. Denne skall samtidigt föreläggas att inkomma med skriftlig förklaring. Om ansökningen är ogrundad, får den dock avslås omedelbart.

Om prövning av ansökningen sker i hovrätt, tillämpas 52 kap. 8–12 §§. Om ansökningen tas upp omedelbart av högsta domstolen, tillämpas 56 kap. 9, 10 och 12 §§.

⁵Senaste lydelse 1988:1451.

• Sida 13
•  Original

Om prövning av ansökningen sker i hovrätt tillämpas 52 kap. 8– 12 §§. Om ansökningen tas upp omedelbart av Högsta domstolen, tillämpas 56 kap. 8, 9 och 11 §§. Rätten får förordna att, till dess annat föreskrivs, vidare åtgärder för verkställighet av domen inte skall äga rum.

• Sida 14
•  Original

Denna lag träder i kraft den 1 april 1996.

• Sida 15
•  Original

Förslag till lag om ändring i lagen (1971:289) om

allmänna förvaltningsdomstolar

Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

• Sida 16
•  Original

Föreslagen lydelse

3 §

6

Regeringsrätten består av sexton regeringsråd eller det högre antal som behövs. Minst två tredjedelar av antalet regeringsråd skall vara lagfarna. Regeringsråden får inte inneha eller utöva något annat ämbete.

⁶Senaste lydelse 1994:1042.

• Sida 17
•  Original

Regeringsrätten består av

fjorton regeringsråd eller det högre antal som behövs. Minst

två tredjedelar av antalet regeringsråd skall vara lagfarna. Regeringsråden får inte inneha eller utöva något annat ämbete. Regeringsråd utnämns av regeringen. Regeringen förordnar ett av regeringsråden att vara domstolens ordförande.

När ett regeringsråd på grund av sjukdom eller därmed jämförlig omständighet inte kan tjänstgöra i regeringsrätten, får den som avgått med ålderspension från sin tjänst som regeringsråd förordnas att tillfälligt tjänstgöra som ersättare. Vad som i lag eller annan författning föreskrivs om regeringsråd skall även tillämpas på ersättare.

Om regeringsråds tjänstgöring i Lagrådet är särskilt föreskrivet.

Denna lag träder i kraft den 1 april 1996.

• Sida 18
•  Original

Ärendet och dess beredning

Högsta domstolen har i en skrivelse till regeringen föreslagit att minimiantalet ledamöter i Högsta domstolen bestäms till sexton. I samband därmed har domstolen också föreslagit vissa ändringar vad avser domstolens domförhetsregler.

Regeringsrätten har i en skrivelse till regeringen föreslagit en minskning av minimiantalet ledamöter i Regeringsrätten

Högsta domstolens ordförande, Regeringsrättens ordförande, Hovrätten för Nedre Norrland, Kammarrätten i Jönköping, Domstolsverket och Sveriges Advokatsamfund som har beretts tillfälle att yttra sig över ett utkast till lagrådsremiss har inte haft något att erinra mot förslagen. Utkastets lagförslag överensstämmer helt med de till Lagrådet remitterade förslagen.

Lagrådet

Lagrådet har yttrat sig över lagförslagen. Lagrådsremissens lagförslag har intagits som bilaga 1 och Lagrådets yttrande som bilaga 2. Regeringen har följt Lagrådets förslag beträffande lydelsen av 3 kap. 6 § rättegångsbalken. Regeringen återkommer i avsnitt 5 till Lagrådets synpunkter beträffande sammansättningsreglerna i Regeringsrätten. Lagrådet har inte haft något att erinra i övrigt mot de föreslagna lagändringarna.

Antalet justitieråd och Högsta

domstolens sammansättning

Regeringens förslag: Minimiantalet justitieråd minskas från tjugo till sexton. Vid s.k. halvt plenum skall Högsta domstolen bestå av nio ledamöter. Om minst tre av dessa begär det skall Högsta domstolen i stället avgöra målet eller frågan i plenum. En avdelning av Högsta domstolen skall vara domför med ett justitieråd i ytterligare ett antal fall.

Skälen för regeringens förslag: Högsta domstolen består av tjugo justitieråd eller det högre antal som behövs. För närvarande finns det tjugoen justitieråd.

Det föreskrivna antalet justitieråd i Högsta domstolen minskades i samband med en fullföljdsreform år 1971 (prop. 1971:45, SFS 1971:218). I rättegångsbalken (RB) föreskrevs då att Högsta domstolen skulle utgöras av tjugotvå justitieråd, men en särskild övergångsbestämmelse innebar att antalet tills vidare kunde vara högre.

Genom en lagändring år 1974 (prop. 1974:35, SFS 1974:573) bestämdes att Högsta domstolen skulle utgöras av tjugotvå

• Sida 19
•  Original

justitieråd eller det högre antal som av särskilda skäl fanns erforderligt.

I anledning av en skrivelse från Högsta domstolen bestämdes minimiantalet justitieråd genom en lagändring år 1994 till tjugo (prop. 1993/94:190, SFS 1994:1034). I skrivelsen (se prop. 1993/94:190 s. 110) påpekades att det hade varit möjligt att minska antalet justitieråd till tjugotvå trots att tillströmningen av mål och ärenden fortsatt att öka. Detta berodde, enligt Högsta domstolens skrivelse, på de ändringar i domförhetsreglerna som hade genomförts under senare år, framför allt möjligheten till enmansprövning i dispensfrågor. Enligt Högsta domstolens skrivelse var det inte uteslutet att en viss minskning av antalet ledamöter i Högsta domstolen skulle visa sig möjlig i framtiden. Högsta domstolen framhöll därför att det är angeläget att inte lagen lägger hinder i vägen för en annars genomförbar minskning av ledamotsantalet. Regeringen delade Högsta domstolens uppfattning. I samband härmed avskaffades kravet på att det skulle finnas särskilda skäl för att ha fler ledamöter i Högsta domstolen än minimiantalet. I stället föreskrivs numera att det får finnas fler ledamöter i Högsta domstolen än minimiantalet om det behövs (se 3 kap. 4 § RB och prop. 1993/94:190 s. 111).

Högsta domstolen har ånyo tillskrivit regeringen i frågan om antalet ledamöter i domstolen och föreslår nu att minimiantalet justitieråd bestäms till sexton. Det är naturligtvis viktigt – som sägs i skrivelsen – att det inte finns rättsliga hinder för en anpassning av ledamotsantalet till vad som vid varje tidpunkt behövs. Det bör därför enligt regeringens mening föreskrivas i 3 kap. 4 § första stycket RB att Högsta domstolen skall bestå av sexton ledamöter eller det högre antal som behövs.

Den 1 juli 1989 infördes som alternativ till plenum i Högsta domstolen en möjlighet till prövning av ett mål eller en fråga i ett mål med tolv ledamöter, s.k. halvt plenum (se prop. 1988/89:78 s. 52 f. och 74 samt jfr SOU 1986:1 s. 165 f. och 169 f.). När det nu föreslås att minimiantalet ledamöter i Högsta domstolen skall minskas är det naturligt att också minska antalet ledamöter som skall avgöra ett mål eller en fråga i halvt plenum. Det antal ledamöter som skall ingå i en sådan sammansätning bör lämpligen bestämmas till nio. I samband härmed bör det antal ledamöter som behövs för att ett mål eller en fråga i ett mål skall hänskjutas till avgörande i plenum bestämmas till tre.

Högsta domstolen har i sin skrivelse även tagit upp vissa frågor om Högsta domstolens sammansättning.

Enligt 3 kap. 4 § tredje stycket RB skall Högsta domstolen vara delad i två eller flera avdelningar. En avdelning av Högsta domstolen är enligt huvudregeln i 3 kap. 6 § första stycket RB domför med fem ledamöter. Utrymme finns enligt samma lagrum för en sammansättning med sex eller sju ledamöter.

I 3 kap. 6 § andra stycket RB anges att en avdelning, under

• Sida 20
•  Original

den generella förutsättningen att prövningen är av enkel beskaffenhet, är domför med tre justitieråd vid prövning av frågor om förening av mål enligt 14 kap. 7 a §, överklagande av hovrätts avvisningsbeslut som avses i 54 kap. 17 §, frågor om avvisning av ett överklagande hos Högsta domstolen, frågor om häktning och reseförbud som avses i 55 kap. 8 § andra stycket tredje meningen, ansökningar om resning eller återställande av försutten tid och vid klagan över domvilla.

Slutligen är en avdelning enligt 3 kap. 6 § tredje–femte styckena domför med en ledamot i vissa fall. Det gäller när Högsta domstolen tidigare lämnat en ansökan om resning från samma sökande beträffande samma avgörande utan bifall och sökanden inte anför något nytt av betydelse för prövningen, om ansökan avslås eller avvisas, frågor om prövningstillstånd och vid beslut om avskrivning av mål efter återkallelse och vid prövning av frågor som avses i 55 kap. 8 § andra stycket första och andra meningarna, dvs. frågor om kvarstad eller andra åtgärder enligt 15 kap. eller 26–28 kap. RB och frågor om att dom eller beslut får verkställas utan hinder av att de inte har vunnit laga kraft.

De gällande domförhetsreglerna hänför sig huvudsakligen till två reformer år 1981 resp. 1989 (se prop. 1980/81:154 resp. 1988/89:78). Den förra reformen hade sin grund i departementspromemorian Högsta domstolens och regeringsrättens arbetsformer (Ds Ju 1980:12) och den senare i Rättegångsutredningens betänkande Högsta domstolen och rättsbildningen (SOU 1986:1). Dessa reformer syftade huvudsakligen till att öka utrymmet för en avdelning att avgöra vissa frågor med en, två eller tre ledamöter. Det gäller frågor som typiskt sett är av enklare beskaffenhet. Dessa frågor skall enligt reformen kunna avgöras i en mindre kvalificerad sammansättning. Härmed ges utrymme för Högsta domstolen att snabbare avgöra ett större antal mål. I slutändan gagnar detta Högsta domstolens egentliga uppgift, dvs. att sörja för rättsbildningen.

I 3 kap. 6 § andra stycket RB anges vissa fall då en avdelning är domför med tre ledamöter, om prövningen är av enkel beskaffenhet. I många hithörande fall är emellertid saken enligt Högsta domstolen så uppenbar att också en sammansättning med tre ledamöter framstår som onödigt kvalificerad. Det torde därför enligt domstolen inte möta några betänkligheter att här – i likhet med vad som enligt tredje stycket medges för vissa resningsärenden – låta prövningen utföras av endast en ledamot.

De fall där det skulle vara tillräckligt med en prövning av en ledamot är enligt regeringens och Högsta domstolens samstämmiga uppfattning i första hand överklaganden av sådana avvisningsbeslut som avses i 54 kap. 17 § RB. Här kan erinras om att Rättegångsutredningen i sitt betänkande om Högsta domstolen och rättsbildningen föreslog att sådana

• Sida 21
•  Original

beslut skulle omfattas av dispensprövningsreglerna och därigenom kunna prövas av en enda ledamot. Förslaget godtogs visserligen inte i propositionen, men detta synes inte ha berott på att prövningen ansågs kräva en mer kvalificerad sammansättning än dispensfrågor i allmänhet (prop. 1988/89:78 s. 58). Som påpekades i propositionen förekommer det att ett överklagande av ett avvisningsbeslut tas upp som en ansökan om återställande av försutten tid, när det kan finnas skäl för ett sådant återställande. Skulle det bli möjligt att behandla överklaganden av avvisningsbeslut i en mindre kvalificerad sammansättning än som gäller för ärenden om återställande av försutten tid skall givetvis denna möjlighet inte utnyttjas i fall av den typen.

En annan kategori av fall där prövningen ofta är av mycket enkel beskaffenhet utgörs av frågor om avvisning av överklaganden. Särskilt gäller detta då skälet till avvisningen är att det råder fullföljdsförbud. En inte ovanlig situation av detta slag är enligt Högsta domstolen att en part har överklagat ett avgörande rörande exempelvis underhållsbidrag, trots att hovrätten inte har lämnat något sådant tillstånd som krävs för ett överklagande.

Också i många ärenden om förening av mål enligt 14 kap. 7 a § RB kan en prövning med tre ledamöter framstå som onödigt kvalificerad. Om samtliga berörda parter är överens om att målen bör förenas, och till vilken domstol, finns det sällan anledning att överväga annat än att gå med på en sådan förening.

Regeringen anser – i likhet med Högsta domstolen – att det givetvis från flera synpunkter är önskvärt att undvika att mål och ärenden handläggs i en mera kvalificerad sammansättning än saken kräver. För Högsta domstolen skulle det vidare innebära vissa administrativa lättnader om de mål och ärenden där en prövning av en ledamot framstår som fullt tillfredsställande också kan handläggas i den formen. En sådan ordning är även ägnad att leda till snabbare avgöranden. De frågor som nu avses är till sin karaktär sådana att det oftast är tillräckligt att de prövas av ett justitieråd. Rättegångsbalken bör alltså ändras så att Högsta domstolen i de fall som anges i 3 kap. 6 § andra stycket 1–3 är domför med en ledamot. Det finns i samband härmed anledning att poängtera att de nu diskuterade bestämmelserna rör domförheten, dvs. det minsta antal justitieråd som måste delta i avgörandet. Högsta domstolen kan alltså i dessa fall bestå av flera ledamöter om så av någon anledning skulle krävas i ett enskilt fall.

Minimiantalet regeringsråd

Regeringens förslag: Minimiantalet regeringsråd minskas från sexton till fjorton.

• Sida 22
•  Original

Skälen för regeringens förslag: Enligt 3 § lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar består

Regeringsrätten av sexton regeringsråd eller det högre antal som behövs. Enligt 4 § samma lag är Regeringsrätten delad i två eller flera avdelningar. Den består för närvarande av sjutton ledamöter uppdelade på tre avdelningar.

På en avdelning dömer fem regeringsråd. Avdelningen är dock domför med fyra regeringsråd, om tre av dessa är ense om slutet. I vissa fall är en avdelning domför med ett, två eller tre regeringsråd (se 4 a § samma lag). Enligt 5 § samma lag skall ett mål eller en viss fråga i ett mål avgöras av Regeringsrätten i dess helhet, om avdelningen vid överläggning finner att den mening som råder på avdelningen avviker från rättsgrundsats eller lagtolkning, som förut varit antagen av regeringsrätten. Någon motsvarighet till Högsta domstolens möjlighet att avgöra mål i s.k. halvt plenum finns inte för Regeringsrätten.

Regeringsrätten har i en skrivelse till regeringen hemställt om att minimiantalet regeringsråd minskas från sexton till fjorton. Regeringsrätten gör den bedömningen att arbetsbelastningen i domstolen under hösten 1996 kommer att vara sådan att det då är tillräckligt med fjorton regeringsråd.

På samma sätt som för Högsta domstolen är det givetvis viktigt att det inte finns några rättsliga hinder för en anpassning av ledamotsantalet till vad som vid varje tidpunkt behövs. I 3 § lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar bör det därför föreskrivas att Regeringsrätten består av fjorton ledamöter eller det högre antal som behövs.

Lagrådet har noterat att det för Regeringsrättens del inte

föreslås någon förändring av sammansättningsreglerna motsvarande dem som föreslås för Högsta domstolens del. För Regeringsrättens del gäller enligt 4 a § tredje stycket lagen om allmänna förvaltningsdomstolar att en avdelning är domför med tre regeringsråd vid prövning av talan mot beslut varigenom besvär avvisats såsom för sent inkomna samt vid beslut om avvisande av för sent inkomna besvär. Enligt Lagrådets mening bör det övervägas att föreskriva att avdelningen i dessa fall är domför med ett regeringsråd.

Regeringen har för avsikt att se över förvaltningsprocessen i ett bredare perspektiv. I det arbetet ingår sammansättningsreglerna i bl.a. Regeringsrätten. Enligt regeringens mening är det en fördel att se över Regeringsrättens sammansättningsregler i detta större sammanhang. Regeringen avser alltså att återkomma till den av Lagrådet väckta frågan.

• Sida 23
•  Original

Lagrådets arbetsförhållanden

Antalet ledamöter i Högsta domstolen och Regeringsrätten har betydelse inte bara för målhanteringen i de båda domstolarna utan också för Lagrådets granskning av regeringens lagförslag. I Lagrådet tjänstgör nämligen främst justitieråd och regeringsråd. Fler än sammanlagt nio justitieråd och regeringsråd får dock inte tas i anspråk för tjänstgöring i Lagrådet. Vid behov kan också andra lagfarna personer förordnas att tjänstgöra som ledamöter av Lagrådet (se 2 § lagen [1979:368] om Lagrådet).

För att på bästa sätt hushålla med Högsta domstolens och Regeringsrättens resurser får enligt regeringens mening inte fler domare från dessa domstolar tas i anspråk för arbete i Lagrådet än vad som oundgängligen krävs med hänsyn till lagstiftningsarbetet. Å andra sidan måste det i de båda domstolarna finnas så många ledamöter att man klarar både den dömande och den laggranskande verksamheten.

Riksdagen har på senare år tidigarelagt de dagar då propositioner senast måste ha avlämnats för att bli behandlade under hösten eller våren. Hösten 1995 var detta datum den 12 oktober och våren 1996 blir det den 13 mars. Det är ofrånkomligt att det inför dessa datum uppstår arbetstoppar i Lagrådet och det kan då för regeringen bli nödvändigt att inkalla extra lagrådsavdelningar för att lagrådsgranskningen skall kunna klaras av i tid.

För att en proposition skall kunna avlämnas till riksdagen inom dessa tider måste lagrådsgranskningen i princip vara slutförd två veckor tidigare. Det innebär i sin tur att Lagrådet efter sommaruppehållet måste ha inlett sitt arbete i god tid dessförinnan för att granskningen skall kunna klaras av i tid.

Lagrådets ledamöter är enligt 15 § lagrådslagen berättigade till tre månaders ledighet om året på tid som de själva bestämmer. Denna ledighet har vanligen tagits ut under perioden 15 juni–15 september. Det har i regeringskansliet ifrågasatts om detta är förenligt med den nya ordning för avlämnandet av propositioner som riksdagen beslutat. Om ledigheten även fortsättningsvis skall vara så lång måste den uppenbarligen tas ut på annan tid än som hittills varit brukligt. I annat fall hinner Lagrådet inte – utan att extra avdelningar inkallas – genomföra sitt granskningsarbete i sådan tid att regeringen kan överlämna propositionerna inom de frister riksdagen bestämt.

Vid kontakter med företrädare för Statsrådsberedningen och Justitiedepartementet har Lagrådets ledamöter förklarat sig vara beredda att fördela ledigheten över året på sådant sätt att man kan inleda lagrådsgranskningen den 1 september eller, om arbetsmängden så kräver, redan i mitten av augusti. Mot denna bakgrund finner regeringen att det för närvarande inte finns någon anledning att ändra reglerna om ledighet för Lagrådets ledamöter.

• Sida 24
•  Original

Kostnadsmässiga konsekvenser

Minskningen av minimiantalet ledamöter i de båda högsta instanserna möjliggör vissa besparingar. Det är inte säkert att antalet ledamöter i de båda domstolarna faktiskt kommer att nedbringas till minimiantalet. Det är därför inte möjligt att ange om det blir några besparingar. Det väsentliga är att man genom ändringen undanröjer ett rättsligt hinder för en annars möjlig besparingsåtgärd.

Ändringen av domförhetsreglerna i Högsta domstolen möjliggör för domstolen att bättre utnyttja givna resurser. Några direkta besparingar följer inte av reformen.

Ikraftträdande

Ändringarna i rättegångsbalken och ändringen i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar bör lämpligen träda i kraft den 1 april 1996. Några övergångsbestämmelser är inte påkallade.

Författningskommentar

Lag om ändring i rättegångsbalken

3 kap.

4 §

I paragrafens första stycke föreskrivs att det lägsta antalet justitieråd i Högsta domstolen är sexton.

Paragrafen är i övrigt oförändrad.

5 §

I paragrafens första och tredje stycke har den ändringen gjorts att ett visst mål eller en viss fråga i ett mål under vissa förutsättningar kan avgöras av nio ledamöter i stället för tolv. I

första stycket har också den ändringen gjorts att ett mål eller

en fråga skall hänskjutas till avgörande av Högsta domstolen i dess helhet om minst tre av nio – i stället för minst fyra av tolv – ledamöter begär det.

6 §

I paragrafens andra stycke anges i tre punkter olika fall då Högsta domstolen är domför med tre ledamöter. Det gäller vid prövning av frågor om häktning och reseförbud som avses i 55 kap. 8 § andra stycket tredje meningen RB, ansökningar om resning och återställande av försutten tid samt klagan över

• Sida 25
•  Original

domvilla.

Vid prövning av frågor om förening av mål enligt 14 kap. 7 a § RB, överklagande av hovrätts avvisningsbeslut som avses i 54 kap. 17 § RB samt avvisning av ett överklagande hos Högsta domstolen är Högsta domstolen domför med en ledamot, vilket framgår av att denna uppräkning har flyttats från andra till

femte stycket. Femte stycket har också omarbetats

redaktionellt bl.a. till följd av påpekanden från Lagrådet.

55 kap.

11 §

I paragrafens första stycke har en ändring gjorts i det att det i fjärde punkten hänvisas till att Högsta domstolen kan avgöra ett mål eller en fråga i ett mål med nio – i stället för tolv – ledamöter.

• Sida 26
•  Original

58 kap.

6 §

I paragrafens andra stycke har den ändringen gjorts att de paragrafer i 56 kap. RB som räknas upp är 8, 9 och 11 i stället för som nu felaktigt anges 9, 10 och 12 (se prop. 1987/88:58 s. 4 och 32 f. och prop. 1993/94:190 s. 66 f.).

Lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna

förvaltningsdomstolar

3 §

I paragrafens första stycke föreskrivs att Regeringsrätten består av fjorton ledamöter eller det högre antal som behövs.

Paragrafen är i övrigt oförändrad.

• Sida 27
•  Original