Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen läggs fram förslag till följdlagstiffning till den nya regeringsformen (RF) och den nya riksdagsordningen (RO). De samman- lagt 32 lagförslagen omfattar såväl förslag till upphävande av och ändringar i gällande författningar som förslag till nya författningar. Förslagen innebär i första hand en anpassning i sakligt och terminologiskt hänseende till bestämmelserna i den nya RF och den nya RO.

Den nya RF och den nya_RO föranleder åtskilliga ändringar i vallagen. Reglerna om mandatfördelning för riksdagsval som finns i 1866 års RO föreslås utan ändring i sak bli överförda till vallagen. Ändringar föreslås också som följd av sänkningen av rösträttsåldern och överförandet av valbesvärsprövningcn från regeringsrätten till riksdagens valprövnings- nämnd. I enlighet med vad som förutsatts i samband med grundlags- reformen föreslås vidare bestämmelser i vallagen som reglerar valbesvärs- prövningen i materiellt hänseende. I vallagcn föreslås också vissa ändringar som inte har samband med grundlagsreformen. Bl. a. förstärks skyddet mot registrering av partibeteckning som av väljarna kan förväxlas med beteckning för ett tidigare registrerat parti. Lagen om kyrko- fullmäktigeval anpassas till de nya reglerna i vallagen.

I kommunallagarna och lagen om församlingsstyrelse föreslås ändring- ar som bl. 3. innebär att rösträttsåldern vid kommunala val sänks till 18 år. Vidare bringas valbarhetsvillkoren enligt de nämnda lagar och landstingslagen i överensstämmelse med den nya RF:s regler i det avseendet.

I rättegångsbalken och lagen om allmänna förvaltningsdomstolar inarbetas bl. a. vissa bestämmelser om högsta domstolen och regerings-

• Sida 2
•  Original

Prop. 1974z35

lx.)

rätten som finns i 1809 års RF men som saknar motsvarighet i den nya RF.

De föreslagna lagarna avses i allmänhet skola träda i kraft den 1 januari 1975, dvs. samtidigt med att den nya RF och den nya RO börjar tillämpas. I vissa fall föreslås de nya bestämmelserna emellertid träda i kraft tidigare.

Till följd av punkten ?. i övergångsbestämmelserna till nya RF aktualiseras vissa av de nya reglerna i vallagen redan vid ett nyval som hålls före den 1 januari 1975. I fråga om dessa regler föreslås en särskild bestämmelse om ikraftträdandet. Sänkningen av rösträttsåldern skall enligt de nämnda övergångsbestämmelsema tillämpas först när röstlängd upprättas år 1975. En övergångsbestämmelse av samma innebörd har fogats till de. föreslagna ändringarna ivallagstiftningcn.

• Sida 3
•  Original

Prop. 1974:35

1. Förslag till Lag om ändring i vallagen (1972:620)

Härigenom förordnas i fråga om vallagen (19721620) dels att nuvarande 15 kap. 3 och 4 åå skall betecknas 15 kap. 4 och Såå

dels att 1 kap. 2 och 3 55, 2 kap. 3 och4 55, 3 kap. 6 5, 4 kap. 2, 7, 8,11,12 och 19 åå, 5 kap. 2—4 och 11 55, 6 kap. 10 5, 13 kap. 6 5, 14 kap. 9—11, 13, 14 och 19 %$, 15 kap. 1 och 2 55, den nya 15 kap. 4å samt rubriken till 15 kap. skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i lagen skall införas sex nya paragrafer, 14 kap. 14 a 5 samt 15 kap. 3 och 6---9 55, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

] kap.

För val enligt denna lag finns en central valmyndighet. Konung-. en bestämmer vilken myndighet som skall vara central valmyndig— het.

Centrala valmyndigheten med- delar de närmare föreskrifter som behövs för tillämpningen av denna lag.

För val enligt denna lag finns en central valmyndighet. Rege- ringen bestämmer vilken myndig- het som skall vara central val- myndighet.

Ordinarie val till riksdagen samt val i hela riket av landstingsmän och kommunfullmäktige förrättas samma dag. Valdag är tredje söndagen i

september. .

Vid val till riksdagen som ej är ordinarie är valdag den söndag som Konungen bestämmer. Vid val av landstingsmän eller kom- munfullmäktige som ej omfattar hela riket är valdag den söndag som länsstyrelsen bestämmer.

Vid extra val till riksdagen som beslutas av regeringen och vid omval till riksdagar: är valdag den söndag som regeringen bestäm— mer. Vid extra val till riksdagen enligt 6 kap. 3 5 regeringsformen a'r valdag den söndag som riks- dagens talman bestämmer efter samråd med centrala valmyndig- heten.

Vid val av landstingsmän eller kommunfullmäktige som ej om- fattar hela riket är valdag den söndag som länsstyrelsen bestäm- mer.

• Sida 4
•  Original

Prop. 1974z35 4

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 2 kap. 3 %

Vid tillämpning av Zå beräk- Vid tillämpning av 25 beräk- nas antalet röstberättigade på nas antalet röstberättigade på grundval av stommarna till man- grundval av stommarna till man- taISIängdema för året. Vid beräk— talslängderna för året. Vid beräk- ningen anses som röstberättigad ningen anses som röstberättigad varje svensk medborgare som fyllt varje svensk medborgare som fyllt nitton är senast under närmast eller senare under kalenderåret föregående kalenderår och som ej fyller aderton år och som ej på på grund av domstols förklaring är grund av domstols förklaring är eller efter uppnådd myndighets- eller efter uppnådd myndighets- ålder skall förbli omyndig. ålder skall förbli omyndig. 4 %

Talan mot centrala valmyndig— Talan mot centrala valmyndig- hetens beslut enligt 2 & föres hos hetens beslut enligt 2 & föres hos regeringsrätten genom besvär. valprövningsnämnden genom

besvär. 3 kap. 6 5

Talan mot länsstyrelsens beslut Talan mot länsstyrelsens beslut i ärende om indelning ivaldistrikt i ärende om indelning ivaldistrikt föres hos kammarrätten genom föres hos valprövningsnämnden besvär. genom besvär.

Den som vill klaga över beslut som innebär att av honom uppgivet hinder att mottaga uppdrag som avses i 5 & ej godkänts får föra talan hos länsstyrelsen genom besvär. Härvid räknas besvärstiden från den dag beslutet meddelades. Mot länsstyrelsens beslut får talan ej föras.

4 kap. 2 5

I allmän röstlängd upptages var I allmän röstlängd upptages var och en som den 1 juni enligt och en som den 1 juni enligt länsstyrelsens personband länsstyrelsens personband

1. är kyrkobokförd i val- 1. är kyrkobokförd i val- distriktet, distriktet,

2. är svensk medborgare och 2. är svensk medborgare och

3. fyllt eller senare under ka- 3. fyllt eller före den 1 sep- lenderåret fyller 19 år. tember det år röstlängden upprät-

tas fyller sjutton år.

• Sida 5
•  Original

Prop. 1974:35

UI

Nu varande lydelse Föreslagen lydelse

Den som den 1 juni enligt länsstyrelsens personband på grund av domstols förklaring är eller efter uppnådd myndighetsålder skall förbli omyndig upptages dock ej i längden.

För den som fyller 19 är det år röstlängden upprättas antecknas att han blir röstberättigad först nästa kalenderår.

Allmän röstlängd länder till ef- terrättelse så snart den underskri- vits av länsstyrelsen eller försetts med bevis av lokala skattemyndig- heten och gäller till dess ny röst- längd kommit till stånd, om ej annat följer av 8 eller 9 5.

Har någon icke blivit upptagen i allmän röstlängd eller har det i längden beträffande honom an— tecknats att han blir röstberätti- gad först nästa kalenderår och har anmärkning häremot ej framställts på sätt som föreskrives i 4 5 första stycket, skall länsstyrelsen efter ansökan av honon eller av lokala skatte-myndigheten besluta om rättelse i röstlängden, om det är uppenbart att fel föreligger. Sådan ansökan skall ha gjorts hos läns— styrelsen senast den 1 september det år då röstlängden upprättades. Ansökan som göres för sent upp- tages ej till prövning.

För den som ej fullt aderton är den 1 september det år röstläng- den upprättas antecknas den dag de' han blir röstberättigad.

Allmän röstlängd gäller från och med den 1 september detär röstlängden upprättas till och med den 31 augusti påföljande år, om ej annat följer av 8 eller 9 5.

Har någon icke blivit upptagen i allmän röstlängd eller har det i längden beträffande honom an- tecknats att han blir röstberätti- gad viss dag efter den 1 september det är röstlängden upprättas och har anmärkning häremot ej fram- ställts på sätt som föreskrives i 4 5 första stycket, skall länsstyrelsen efter ansökan av honom eller av lokala skattemyndigheten besluta om rättelse i röstlängden, om det är uppenbart att fel till hans nack- del föreligger. Sådan ansökan skall ha gjorts hos länsstyrelsen senast den 1 september det är då röst- längden upprättades. Ansökan som göres för sent upptages ej till prövning.

Beslutar länsstyrelsen om rättelse i röstlängd, skall länsstyrelsen genast underrätta lokala skattemyndigheten om beslutet. Lokala skattemyndig- hcten skall genast rätta röstlängden i enlighet med beslutet. Innan detta skett, äger beslutet icke verkan.

Mot beslut varigenom ansökan om rättelse avslagits eller avvisats får talan ej föras. Mot beslut om rättelse får talan föras endast i samband med besvär över val vid vilket beslutet länt till cft'crrättclse.

• Sida 6
•  Original

Prop. 1974z35

Nuvarande lydelse

Särskild röstlängd för val till riksdagen upprättas årligen för varje valkrets av centrala valmyn- digheten. Längden skall vara upp- rättad senast den 15 juni.

I särskild röstlängd upptages, efter ansökan, den som

I. den 1 juni uppfyller de vill- kor som gäller för rösträtt och

2. enligt länsstyrelsens person- band ej är kyrkobokförd i riket men varit kyrkobokförd här nå- gon gång under de fem kalenderår som närmast föregått det är då röstlängden upprättas.

Den som j_"vller 19 är det år då röstlängden upprättas upptages [ denna, om ej hinder föreligger i övrigt. Därvid antecknas dock att han blir röstberättigad först nästa kalenderår.

llå

Föreslagen lydelse

Svensk medborgare som ej är bosatt i riket har rösträtt vid val till riksdagen, om han varit kyrko- bokförd här någon gång under de senast förflutna fem kalenderåren och ej på grund av 3 kap. 25 regeringsformen är utesluten frän rösträtt.

Svensk medborgare skall anses bosatt utom riket, om han enligt länsstyrelsens personband ej är kyrkobokförd här.

Särskild röstlängd för val till riksdagen upprättas årligen för varje valkrets av centrala valmyn- digheten. Längden skall vara upp- rättad senast den 15 juni.

I särskild röstlängd upptages, efter ansökan, den som den [juni har rösträtt enligt 11 59. Även den som den 1 juni ej fyllt aderton år upptages i den särskilda röstläng- den, om han fyllt eller före den 1 september det är röstlängden upp- rättas fyller sjutton är och hinder ej möter i övrigt. För den som ej fyllt aderton är den 1 september det är röstlängden upprättas an- tecknas den dag dä han blir röst- berättigad.

Framgår i anmärkningsärende att någon upphört att vara röstberätti- gad på grund av omständighet som inträffat efter den 1 juni, skall han ej

vara upptagen i särskild röstlängd.

Särskild röstlängd länder till efterrättclse så snart den under-

195

Särskild röstlängd gäller från och med den 1 september detär

• Sida 7
•  Original

Prop. l974:35 7

Nu varande lydelse Föreslagen lydelse

röstlängden upprättas till och med den 31 augusti påföljande år, om

skrivits av länsstyrelsen och gäller till dess ny röstlängd kommit till stånd, om ej annat följer av 185 ej annat följer av l8å andra andra stycket. stycket. 5 kap. 2 %

Ansökan om registrering av partibeteckning göres skriftligen. I ansökningshandlingen skall anges för vilket slag av val registrering sökes och, om ansökningen avser registrering för val av landstingsmän eller kommunfullmäktige, för vilken landstingskommun eller kommun som registrering begäres.

För att partibeteckning skall åtnjuta skydd vid val skall ansö- kan om registrering av beteckning- en ha kommit in till centrala valmyndigheten, vid ordinarie val till riksdagen och val i hela riket av landstingsmän och kommun- fullmäktige senast den 30 april valåret och vid annat val inom en vecka efter det att förordnande om valet meddelades.

Partibeteckning får registreras, om

1. partiet icke utgör underav- delning av politisk sammanslut- ning,

2. partiet visat att det vid re- gistrering för val till riksdagen har minst 1 500 röstberättigade med- lemmar i hela riket och vid regist- rering för val av landstingsmän och för val av kommunfullmäktige minst 100 respektive minst 50 röstberättigade medlemmar i den landstingskommun eller kommun för vilken registrering sökes, samt

3. partibeteckningen tydligt skiljer sig från beteckning som redan registrerats eller vars regist-

För att partibeteckning skall ' åtnjuta skydd vid val skall ansö- kan om registrering av beteckning- en ha kommit in till centrala valmyndigheten, vid ordinarie val till riksdagen och val i hela riket av landstingsmän och kommun- fullmäktige senast den 30 april valåret och vid annat val inom en vecka efter det att beslut om valdagen meddelades.

Partibetcckning får registreras, om

1. partiet icke utgör underav- delning av politisk sammanslut- ning,

2. partiet visat att det vid re- gistrering för val till riksdagen har minst 1 500 röstberättigade med- lemmar i hela riket och vid regist- rering för val av landstingsmän och för val av kommunfullmäktige minst 100 respektive minst 50 röstberättigade medlemmar i den landstingskommun eller kommun för vilken registrering sökes, samt

3. partibeteckningen kan anta- gas ej leda till förväxling med beteckning som redan har registre-

• Sida 8
•  Original

Prop. l974:35

Nuvarande lydelse

rering är föremål för prövning för det valet eller för annat val för vilket första stycket kommer att gälla.

registreringen enligt 45

45

Föreslagen lydelse

rats eller som, med anledning av tidigare gjord ansökan, kan kom- ma att registreras med giltig/ret för det valet eller för annat val för vilket den nya registreringen enligt 45 första stycket kommer att gälla. '

Registreras partibeteckning för val till riksdagen, gäller registreringen även för val av landstingsmän och kommunfullmäktige i hela riket. Registreras partibeteckning för val av landstingsmän, gäller registreringen val i den landstingskommun som anges i registreringsbeslutet samt val av kommunfullmäktige i de kommuner som är belägna inom landstingskom- munen. Registreras partibeteckning för val av kommunfullmäktige, gäller registreringen val i den kommun som anges i rcgistreringsbeslutet.

Avser ansökan registrering för val till riksdagen och är partibe- teckningen redan registrerad för annat val, fär registrering beviljas endast om det parti för vilket registrering sålunda skett har läm- nat sitt medgivande.. Detsamma gäller om ansökan avser registre- ring för val av landstingsmän och partibeteckningen redan är regist- rerad för val av kommunfullmäk- tige. inom landstingskommunen. Behörig att lämna medgivande är det ombud som partiet anmält enligt 5 %.

Vid tillämpning av andra styck- et skall ansökan om registrering som kommit in tidigare anses som bifallen.

Avser ansökan registrering för val till riksdagen och är partibe- teckningen redan registrerad eller ansökan om dess registrering re- dan gjord för annat val, får regist- rering beviljas utan hinder av 3 5 3, om det parti för vilket registre- ring sålunda skett eller sökts har lämnat sitt medgivande. Detsam- ma gäller om ansökan avser regist- rering för val av landstingsmän och partibeteckningen redan är registrerad eller ansökan om dess registrering tidigare gjord för val av kommunfullmäktige inom landstingskommunen. Behörig att lämna medgivande är det ombud som partiet anmält enligt 5 &.

[lå

Talan mot centrala valmyndig- hetens beslut i registrerings- eller anmälningsärende föres hos rege- ringsrätten genom besvär.

Talan mot centrala valmyndig- hetens beslut i registrerings- eller anmälningsärende föres hos val- prövningsnämnden genom besvär.

• Sida 9
•  Original

Prop. 197435

Nu varande lydelse

Föreslagen lydelse

6 kap.

Talan mot centrala valmyndig- hetens beslut i ärende som avses i detta kapitel föres hos regerings— rätten genom besvär.

105

Talan mot centrala valmyndig- hetens beslut i ärende som avses i detta kapitel föres hos valpröv- ningsnämnden genom besvär.

Centrala valmyndigheten har rätt att erhålla biträde" av länsstyrelse i ärende som avses i detta kapitel.

13 kap. 6 &

Sedan de i 3—5 55 föreskrivna åtgärderna vidtagits, förfares för varje val för sig på följande sätt.

1. Val- och innerkuvert tages ut ur urnan och räknas. Antalet personer som enligt röstlängd deltagit i valet räknas. Antalet kuvert och röstande antecknas i protokollet. Överensstämmer de framräknade siffrorna ej med varandra, anges i protokollet den sannolika orsaken till skillnaden.

"2. Valsedlarna tages ut ur kuverten. Innehåller kuvert mer än en valsedel, lägges valsedlarna tillbaka i kuvertet. Sådana kuvert räknas och lägges in i ett särskilt kuvert som tillslutes och förses med anteckning om innehållet.

3. Kan det antagas att valsedel är ogiltig enligt 14 kap. 45 lägges valsedeln åt sidan. Valsedlar som lagts åt sidan lägges därefter in i ett eller flera särskilda omslag som tillslutes och förses med anteckning om antalet valsedlar som omslaget innehåller.

4. Övriga valsedlar ordnas i' grupper efter partibeteckning. Inom varje parti ordnas valsedlar- na i grupper så att valsedlar med partibeteekru'ng och kandidat- namn i tryck bildar en grupp, partimarkerade valsedlar en andra grupp och valsedlar som väljaren själv ställt i ordning en tredje grupp. Valsedlar med partibeteck- ning och kandidatnamn i tryck ordnas därefter så att valsedlar med samma listtypbeteckning bil- dar en grupp och sådana valsedlar med ändringar eller tillägg bildar en grupp. Antalet valsedlar inom varje grupp räknas och antalet antecknas i protokollet, liksom

4. Övriga valsedlar ordnas i grupper efter partibeteckning. An- talet valsedlar inom- varje grupp räknas och antalet antecknas i protokollet. Valsedlarna lägges därefter partivis in i särskilda om- slag. Pä omslagen antecknas vilket partis valsedlar omslaget innehål- ler och valsedlarnas antal.

• Sida 10
•  Original

Prop. 1974z35

Nuvarande lydelse

sämmanlagda antalet valsedlar för varje parti. Valsedlarna lägges där- efter partivis in i särskilda omslag. På omslagen antecknas villket par- tis valsedlar omslaget innehåller och valsedlarnas antal.

10

Föreslagen lydelse

5. Dc. Särskilda kuverlen och omslagen förses med uppgift om valdistriklet och förseglas med minst två olika sigill. Sigillen avtryckes i .

protokollet.

14 kap.

Centrala valmyndigheten förde- lar mandaten i riksdagen på grund- val av protokollen från länsstyrel- serna och med tillämpning av 16— 19 55 riksdagsordningen. Myndig- - heten fastställer också vilka perso- ner som skall erhålla mandaten som leda/no" ter.

Har länsstyrelsen ei bestämt ordning mellan så många namn som behövs för att de mandat som ett parti erhållit i valkretsen skall kunna besättas med ledamöter, skall länsstyrelsen pä anmodan av centrala valmyndigheten vid ny förrättning bestämma ytterligare namn i ordningen. Sådan förrätt- ning skall kungöras enligt 1 5.

95

Centrala valmyndigheten förde— lar mandaten i riksdagen på grund— val av protokollen från länsstyrel— serna och med tillämpning av 3 kap. 6—8 åå regeringsformen . .

Vid fördelningen avdefasta val— kretsmandaten enligt 3 kap. 8 ä' första stycket regeringsformen till— delas mandaten ett efter annat det parti som för varje gång uppvisar det största jämförelsetalet. Jäm— förelsetalet beräknas, sålänge par— tiet ännu ej tilldelats något man—

- dat, genom att partiets röstetal i

valkretsen delas med 1,4. Därefter erhålles jämförelsetalet genom att partiets röstetal delas med det tal som är ] högre än dubbla antalet mandat som redan tilldelats par—- tiet i valkretsen.

Vid bestämmandet av det sam- manlagda antal mandat i riksdagen som parti skall ha enligt 3 kap. 8 5 andra stycket regeringsformen för att bli proportionellt representerat tillämpas Firdelningsregeln iandra stycket på hela riket som en val- krets. tilldelas så många utjämningsmandat som be-

Var/"e parti

• Sida 11
•  Original

Prop. 1974135

Nuvarande lydelse

11

Föreslagen lydelse

hövs för att detta antal skall upp- näs.

Av de utjämningsmandat som parti erhållit til/föres det första den valkrets där partiet efter för- delningen av de fasta valkretsman- daten uppvisar större jämförelsetal än i övriga valkretsar. Återstående utjämningsmandat tillföres ett ef- ter annat den valkrets där partiet för varje gång upp visar störst jäm- förelsetal vid fortsatt tillämpning av fördelningsregeln i andra stycket på partiets röstetal i val- kretsarna.

Har parti i någon valkrets erhål- lit flera mandat än antalet på partiets valsedlar upptagna namn, flyttas överskjutande mandat, med motsvarande tillämpning av fjärde stycket, till annan valkrets där partiet deltager i fördelningen av fasta valkretsmandat. Kan man- dat ej besättas genom tillämpning av detta förfarande, skall det vara obesatt under den tid för vilken valet gäller.

Mellan lika tal avgöres företrä- det genom lottning.

lOå

Centrala valmyndigheten fast- ställer på grundval av protokollen från länsstyrelserna vilka personer - som skall erhålla mandaten som ledamöter.

Har länsstyrelsen ej bestämt ordning mellan så många namn sattt behövs för att de mandat som ett parti erhållit i valkretsen skall kunna besättas med ledamöter, skall länsstyrelsen på anmodan av centrala valmyndigheten vid ny

. förrättning bestämma ytterligare

• Sida 12
•  Original

Prop. 1974135 12

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

namn i ordningen. Sådan förrätt- ning skall kungöras enligt ] 5.

Har kandidat fått plats i ordning i mer än en valkrets eller för mer än ett parti och skulle han till följd därav erhålla mandat i mer än en valkrets eller för mer än ett parti, skall han tillträda det mandat för vilket hans jämförelsetal är störst. Mandat som han ej tillträder skall tillfalla den kandidat som står närmast i tur att erhålla mandat i den valkretsen eller för det partiet. Mellan lika tal avgöres företräde-t genom lottning.

115

Sedan mandaten besatts med ledamöter, utser centrala valmyndighe- ten på grundval av "den enligt 7 % bestämda ordningen mellan kandidat- namnen för varje ledamot lika många ersättare som ledamotens parti fått mandat i valkretsen. Minst tre ersättare skall dock alltid utses för varje ledamot. Vid utseende av ersättare skall bortses från nanm på den som valts till ledamot.

Finns ej någon som enligt förs- ta stycket kan utses till ersättare, skall den kandidat inom valkret- sen, som enligt 6 % står i tur att erhålla mandat för partiet, utses till ersättare för ledamoten. Finns ej någon sådan kandidat på parti- ets valsedlar, skall centrala val- myndigheten med tillämpning av 18 ,6 riksdagsordningen bestämma annan valkrets, från vilken ersät- taren skall utses, och där till ersät- tare utse den som står närmast i tur att erhålla mandat för partiet. För ledamot får finnas endast en ersättare enligt detta stycke. Finns ej någon som sålunda kan utses till ersättare, skall därvid bero. -

Finns ej någon som enligt förs- ta stycket kan utses till ersättare, skall den kandidat inorn valkret- sen, som enligt 6% står i tur att erhålla mandat för partiet, utses till ersättare för ledamoten. Finns ej någon sådan kandidat på parti- ets valsedlar, skall centrala val- myndigheten rned tillämpning av 95 femte'stycket bestämma an- nan valkrets, från vilken ersättaren skall utses, och där till ersättare utse den som står närmast i tur att erhålla mandat för partiet. För ledamot får finnas endast en er- sättare enligt detta stycke. Finns ej någon som sålunda kan utses till ersättare, skall därvid bero.

Om det behövs, skall länsstyrelsen på anmodan av centrala valmyndig- heten vid ny förrättning fastställa ordning enligt 6 och 7 åå mellan namnen på partis valsedlar. Sådan förrättning skall kungöras enligt l 5.

Har ledamot avgått före ut- gången av den tid för vilken han . blivit vald, utser centrala valmyn- digheten till ny ledamot i hans

135

Har ledamot avgått före ut- gången av den tid för vilken han blivit vald, utser centrala valmyn- digheten på anmälan av riksdagens

• Sida 13
•  Original

Prop. l974:35

Nuvarande lydelse

ställe den ersättare som enligt den mellan ersättarna bestämda ord— ningen står i tur att inträda. Kan mandatet ej besättas med ersätta- re, skall det vara obesatt under återstoden av valperioden.

Har till ny ledamot utsetts den som enligt 11 å andra stycket varit utsedd till ersättare för den avgångne ledamoten, utses ersätta- re för honom enligt 11 5. Har mandat besatts med ledamot från annan valkrets än den för vilken den avgångne varit utsedd och blir mandatet ledigt på nytt, skall vid tillämpning av första stycket anses som om mandatet vid valet tillde— lats den senast avgångnes valkrets. Ersättare för annan ledamot, som trätt i stället för avgången leda- mot, är de övriga personer som skulle ha varit ersättare för den avgångne ledamoten.

Har antalet ersättare för en riksdagsledamot gått ner till hälf— ten eller därunder av det vid valet utsedda antalet genom att ersätta- re utSetts till ordinarie ledamot eller avgått av annan orsak, utser centrala valmyndigheten med tillämpning av 1 1 & om möjligt två nya ersättare.

145

Föreslagen lydelse

talman till ny ledamot i den av— gångnes ställe den ersättare som enligt den mellan ersättarna be— stämda ordningen står i tur att inträda. Kan mandatet ej besättas med ersättare, skall det vara obe- satt under återstoden av valperio- den. ' Har till ny ledamot utsetts den som enligt 11 5 andra stycket varit utsedd till ersättare för den avgångne ledamoten, utses ersätta- re för honom enligt 11%. Har mandatet flyttats från en valkrets till en annan, skall däri-'id anses' som om mandatet vid valet till— delats valkrets. Er- sättare för annan ledamot, som trätt i stället för avgången leda-' mot, är de övriga personer som skulle. ha varit ersättare för den

sistnämnda

avgå ng nc ledamoten.

Har antalet ersättare för en riksdagsledamot gått ner till hälf- ten eller därunder av det vid valet utsedda antalet genom att ersätta— re utsetts till ordinarie ledamot eller avgått av annan orsak, utser på anmälan av riksdagens talman centrala valmyndigheten med tillämpning av 11 5 om möjligt två nya ersättare.

14aå

Centrala valmyndigheten utfär— dar kungörelse i Pust— och Inrikes tidningar om utgången av förrätt- ning som avses i 13 eller 14,5. Förrättningen är därmed atrslutad.

• Sida 14
•  Original

Prop. l974:35

Nuvarande lydelse

För utseende av suppleanter för fullmäktige företages ytterliga- re sammanräkningar för att besät- ta de suppleantplatser som varje parti skall erhålla enligt beslut som fattats med stöd av Saå kommunallagen (19532753) eller 5 % kommunallagen (l957:50) för Stockholm. Därvid äger 6 och 10 M i detta kapitel motsvarande tillämpning. Vid tillämpning av 65 skall hänsyn dock icke tagas till valsedlar som -vid valet av fullmäktige ej deltagit i besättan- det av plats.

15 kap, Bevis och besvär över valutgången.

14

Föreslagen lydelse 19 5

För utseende av suppleanter för fullmäktige företages ytterliga- re sammanräkningar för att besät- ta de suppleantplatser som varje parti skall erhålla enligt beslut som fattats med stöd av 5 aå kommunallagen (19532753) eller 5 & kommunallagen (1957150) för Stockholm. Därvid äger 6 58” och 10 5 tredje stycket i detta kapitel motsvarande tillämpning. Vid tillämpning av 65 skall hänsyn dock icke tagas till valsedlar som vid valet av fullmäktige ej deltagit i besättandet av plats.

15 kap. Bevis, besvär över val och förrättning. m. m.

15

För den som blivit utsedd till ledamot av riksdagen eller till ersättare utfärdar centrala valmyndigheten genast bevis därom. ] beviset anges namnet på den som blivit utsedd samt tid, parti och valkrets som han blivit utsedd för. Bcvis för ersättare skall dessutom innehålla uppgift om den eller de ledamöter som han utsetts till ersättare för och, om flera ersättare utsetts för samma ledamot, ordningen mellan ersättarna.

Som bevis gäller utdrag ur pro- tokoll eller annan handling från förrättning vid vilken ledamoten eller ersättaren blivit utsedd. Cen- trala valmyndigheten skall sända avskrift av protokollet till riksda- gens talman.

Som bevis gäller utdrag ur pro— tokoll eller annan handling från förrättning vid vilken ledamoten eller ersättaren blivit utsedd. Bevis skall tillställas den som blivit ut- sedd samt valprövningsna'mnden och riksdagens talman.

För den som blivit utsedd till ledamot av landsting eller kommunfull- mäktige eller till suppleant utfärdar länsstyrelsen genast bevis därom. l beviset anges namnet på den som blivit utsedd samt tid, parti och, i förekommande fall, valkrets för vilken han blivit vald.

Som bevis gäller utdrag ur pro— tokoll eller annan handling från förrättning vid vilken ledamoten

Som bevis gäller utdrag ur pro- tokoll eller annan handling från förrättning vid vilken ledamoten

• Sida 15
•  Original

Prop. l974:35

Nu varande lydelse

eller suppleantcn blivit utsedd. Länsstyrelsen skall sända en av- skrift av protokollet till lands- tinget" respektive kommunen.

35

Talan mot beslut, varigenom centrala valmyndigheten eller läns- styrelsen fastställt valutgängen, fö- res hos regeringsrätten genom be- svär. Besvärshandlingen skall ges in till beslutsmyndigheten och va- ra myndighet till handa, om besvä- ren avser val till riksdagen, inom tio dagar och, om besvären avser val av landstingsmän och kom— munfullmäktige, inom sju dagar efter det att valet avslutades. Sa" snart besvärstiden gått ut, skall beslutsmyndigheten kungöra samtliga besvär som anförts. Avser besvären val till riksdagen, införes kungörelsen i Post— och Inrikes tidningar. Avser besvären annat val, införes kungörelsen i samtliga dagstidningar som har en sprid- ning av någon betydenhet inom

15

Föreslagen lydelse ,. ,

eller suppleanten blivit utsedd. Be- vis skall tillställas den som blivit utsedd samt landstinget respektive kommunen.

är

Valprö vn ingsnämnden skall granska bevis för riksdagsledamot och ersättare och därvid pröva om beviset blivit utfärdat i enlighet med I 5. Granskningen skall vara avslutad senast dagen innan den riksdag till vilken valet skett sam- las till riksmöte eller, i fråga om bevis som kommer in till valpröv- ningsnämnden medan riksmöte pågår, så snart det kan ske. Berät- telse om granskningen skall oför- dröjligen överlämnas till riksda- gens talman.

4ä

Talan mot beslut, varigenom centrala valmyndigheten eller läns- styrelsen fastställt utgången av val eller av sådan förrättning som avses i 14 kap. 13, 14, 22 eller 23 &? föres hos valprövningsnämn- den genom besvär.

Besvärshandlingen skall ges in till beslutsmyndigheten och vara myndigheten till handa, om besvä- ren avser riksdagen, inom tio da- gar och, om besvären avser lands- ting eller kommunfullmäktige, inom sju dagar efter det att valet eller förrättningen avslutades. Har besvärshandling kommit in till val- prövningsnämnden före besvärs- tidens utgång, skall den omstän- digheten att inlagan kommit in till beslutsmyndigheten först därefter dock ej föranleda att besvären

• Sida 16
•  Original

Prop. l974:35

Nu varande lydelse

kommunen. ] kungörelsen anges viss kort tid inom vilken förkla- ring över besvären skall ha kom- mit in till regeringsrätten. När förklaringstiden gått ut skall be- slutsmyndigheten genast sända besvärshandlingarna till regerings- rätten. Beslutsmyndigheten skall därjämte skyndsamt inkomma till regeringsrätten med yttrande över besvären.

16

Föreslagen lyd else.

lämnas utan prövning.

Snarast möjligt efter besvärsti- dens utgång skall beslutsmyndig- heten samtidigt kungöra samtliga besvär som anförts och sända be- svärshandlingarna till valpröv- ningsnämnden. Avser riksdagen, införes kungörelsen i Post- och Inrikes tidningar. Avser besvären landsting eller kommun- fullmäktige, införes kungörelsen i samtliga dagstidningar som har en spridning av någon betydenhet inom

besvären

land sti ngsko m m att en res- pektive kommunen. ] kungörelsen anges viss kort tid inom vilken förklaring över besvären skall ha kommit in till valprövningsnämn- den. Beslutsmyndigheten skall därjämte skyndsamt inkomma till valprövningsnämnden med yttran- de över besvären.

Besvär över beslut, varigenom har fastställts utgången av val 1' hela riket av landstingsmän eller kommunfullmäktige. valprövningsnämnden [ den sant- mansättning denna hade vid tiden för valet.

prövas av

";O)

Finner valprövningsnämnden i ,,ärende enligt 45 behövligt att någon höres som vittne vid dom- stol. kan nämnden förordna att vittnesförhör skall äga rum vid allmän underrätt.

] fråga om bevisupptagning en- ligt första styeket gäller 35 kap. 10 och 11 ,H' rättegängsbalken i tillämpliga delar. [:'rsättning till vittne utgår av allmänna medel. Kostnaden härför skall stanna pa" statsverket.

• Sida 17
•  Original

Prop. l974:35

Nu varande lydelse

17

Föreslagen lydelse

Har i den verksam/tet för förbe- redande och genomförande av val, för vilken myndighet svarar, före- kommit avvikelse från föreskriven ordning eller har vid valet före- kommit sädant otillbörligt förfa- rande som avses i 17 kap. 89' brottsbalken, skall valprövnings- nämnden, om det med fog kan antagas att vad som förekommit ltar inverkat på valutgången, vid prövning av besvär över valet upp- häva detta i den omfattning som behövs och förordna om omval i valkrets. Kan rättelse åstadkom- mas genom förnyad sammanräk- ning eller annan sådan mindre ingripande åtgärd, skall nämnden dock i stället för att förordna om omval uppdraga ät beslutstrtj-vtdt'g- heten att vidtaga sådan rättelse.

Har vid förrättning som avses i 14 kap. 13. 14, 22 eller 235 förekommit avvikelse från före- skriven ordning och är det ej osannolikt att avvikelsen ltar in- verkat på utgången av förrätt- ningen, skall valprövnt'ngsnämn- den vid prövning av besvär över förrättningen upphäva denna och uppdraga ät- beslutsmyndigheten att vidtaga erforderlig rättelse.

Öm enligt bestämmelse i lag- talan mot visst beslut icke får föras eller skall föras i särskild ordning, får omständighet som av- ses med beslutet ej åberopas vid besvär som avses i denna paragraf:

Om talan i samband med be- svär över val mot länsstyrelses beslut över anmärkning mot röst- längd eller om rättelse av allmän röstlängd föreskrives i 4 kap. 6 £, 8 j' tredje stycket och 18 5 första stycket.

• Sida 18
•  Original

Prop. l974:35 18

Nu varande lydelse Föreslagen lydelse 8 5

Beslut varigenom någon har ut- setts till ledamot av landsting eller kommunfullmäktige eller till _suppleant länder till efterrättelse utan hinder av att besvär anförts över beslutet. Utses med anled- ning av besvären annan till leda- mot eller suppleant, länder beslu- tet härom till efterrättelse så snart det val eller den förrättning varige- nom han blivit utsedd har avslu— tats.

Angående verkan av att besvär anförts över beslut genom vilket någon utsetts till ledamot av riks- dagen eller till ersättare finns be- stämmelser i 3 kap. 11 &” regerings- formen.

Bestämmelserna i 13 59 förvalt- ningslagen (1971:290) gäller icke beslut som sägs i denna paragraf.

915

När valprövningsnämnden av- gör ärende enligt denna lag skall nämndens samtliga ledamöter vara närvarande.

Mot valprövningsnämndens be— slut enligt denna lag fär talan ej föras.

1. Denna lag träder i kraft, såvitt avser 4 kap. 7 och 19 55, 5 kap. 3 och 4 %% och 13 kap. 6 % iden nya lydelsen samt de nya bestämmelserna i 14 kap. 14 a & och 15 kap. 8 & första stycket en vecka efter den dag, då lagen enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling, och, om ej annat följer av punkterna 2 och 3, i övrigt den 1 januari 1975.

2. Bestämmelserna i 14 kap. 9—11 55 och 15 kap. l 5 och 4 5 första, andra och tredje styckena i den nya lydelsen samt de nya bestämmelserna i 15 kap. 3, 6 och 7 55, 8 5 andra och tredje styckena och 9 5 tillämpas även före den 1 januari 1975 i fråga om nytt val till riksdagen och beträffande förrättning som grundas på utgången av sådant val.

3. Bestämmelserna i 4 kap. 2 5, 8 5 första stycket, 11 och 12 %% isin

• Sida 19
•  Original

Prop. 1974:35 19

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

nya lydelse skall tillämpas första gången när röstlängd upprättas år 1975. 4. I fråga om talan mot beslut som meddelats före den 1 januari 1975 eller mot val eller förrättning som avslutats före denna dag gäller äldre bestämmelser, om ej annat följer av föreskrifterna under punkt 2.

2. Förslag till Lag om ändring i lagen (1972:704) om kyrkofullmäktigval

Härigenom förordnas i fråga om lagen (1972:704) om kyrkofull- mäktigval dels att 2 och 50 95 skall ha nedan angivna lydelse, dels att i lagen skall införas två nya paragrafer, 51 och 52 åå, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

För val enligt denna lag finns en central valmyndighet. Konung- en bestämmer vilken myndighet som skall vara central valmyndig- het.

Centrala valmyndigheten med- delar de närmare föreskrifter som behövs för tillämpningen av denna

lag.

Talan mot beslut, varigenom länsstyrelsen fastställt valutgång— en, föres hos regeringsrätten ge- nom besvär.

Besvärshandlingen skall ges in till länsstyrelsen och vara denna till handa inom sju dagar efter det att valet avslutades. Så snart be- svärstiden gått ut, skall länsstyrel- sen kungöra samtliga besvär som anförts. Kungörelsen införes i

k)

505

F öres/agen lydelse

För val enligt denna lag finns en central valmyndighet. Rege- ringen bestämmer vilken myndig- het som skall vara central valmyn- dighet.

Talan mot beslut, varigenom länsstyrelsen fastställt utgången av val eller av förrättning för utseen- de av efterträdare för fullmäktig eller av _1-'tterligare suppleant, föres hos valprövningsru'imnden genom besvär.

' Besvärshandlingen skall ges in till länsstyrelsen och vara denna till handa inom sju dagar efter det att valet eller förrättningen avslu- tades. Har besvärshandling kom- mit in till valprövningsnämnden före besvärstidens utgäng, skall

• Sida 20
•  Original

Prop. l974:35

Nuvarande lydelse

samtliga dagstidningar som har en spridning av någon betydenhet inom kommun ivilken församling— en ingår. 1 kungörelsen anges viss kort tid inom vilken förklaring över besvären skall ha kommit in till regeringsrätten. När förkla- ringstiden gått ut, skall länsstyrel- sen genast sända besvärshand- lingarna till regeringsrätten. Läns- styrelsen skall därjämte skynd— samt inkomma till regeringsrätten med yttrande över besvären.

Föreslagen lydelse

den omständigheten att inlagan kommit in till länsstyrelsen först därefter dock ej föranleda att be- svären lämnas utan prövning.

Snarast möjligt efter besvärs— tidens utgång skall länsstyrelsen samtidigt kungöra samtliga besvär som anförts och sända besvärs- handlingarna till valprövnings— nämnden. Kungörelsen införes i samtliga dagstidningar som har en spridning av någon betydenhet inom kommun ivilken församling- en ingår. 1 kungörelsen anges viss kort tid inom vilken förklaring över besvären skall ha kommit in till valprövningsnämnden. Läns- styrelsen skall därjämte skynd- samt inkomma till valprövnings- nämnden med yttrande över be- svären.

Den som vill anföra besvär har rätt att hos länsstyrelsen genast erhålla utdrag ur protokoll eller annan handling över förrättningen.

515

UI (”Q

I fråga om handläggningen och prövningen av besvär som avses i 50 & äger 15 kap. 6, 7 och 95,6 vallagen (1972.'620) motsvarande tillämpning.

Beslut varigenom någon har ut- setts till kyrkofullmäktig eller till suppleant länder till efterrättelse utan hinder av att besvär anförts över beslutet.. Utses med anled- ning av besvären annan till full- mäktig eller suppleant, länder be- slutet härom till efterrättelse så snart det val eller den förrättning varigenom han blivit utsedd har avslutats.

• Sida 21
•  Original

Prop. l974:35

Nuvarande lydelse

21

Föreslagen lydelse

Bestämmelserna i 13 5 förvalt- ningslagen (1971 :290/ gäller icke beslut som sägs i denna paragraf.

Denna lag träder i kraft, såvitt avser 52 å första stycket en vecka efter den dag, då lagen enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling, och i övrigt den 1 januari 1975.

Äldre bestämmelser gäller i fråga om talan mot val eller förrättning

som avslutats före den 1 januari 1975.

3. Förslag till Lag om ändring i kommunallagen (1953 :753)

Härigenom förordnas i fråga om kommunallagen (19532753)l dels att i 1, 56, 57, 59, 60 och 73—75 åå ordet ”Konungen” i olika böjningsformer skall bytas ut mot ”regeringen” i motsvarande form,

dels att 6, 7, 9 och 10 åå skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Rösträtt vid val av kommun- fullmäktige och suppleanter till- kommer varje svensk medborgare, som är kyrkobokförd i kommu- nen och som uppnått nitton års ålder senast under kalenderåret närmast före valet. Den som på grund av domstols förklaring är eller efter uppnådd myndighets— ålder skall förbliva omyndig äger dock ej rösträtt. Varje röstberät- tigad har en röst.

Till efterrättelse vid val skall finnas röstlängd. Rösträtten skall enligt närmare bestämmelser ival- lagen (I972.'620) grundas på för- hållandena vid tiden för röstläng- dens tillkomst, även om föränd- ring inträffar före valet.

6å2

Föreslagen lydelse

Rösträtt vid val av kommun- fullmäktige och suppleanter till- kommer varje svensk medborgare, som är kyrkobokförd i kommu- nen och som uppnått aderton års ålder senast på valdagen. Den som är omyndigförklarad av domstol äger dock ej rösträtt. Varje röstbe- rättigad har en röst.

Frågan huruvida rösträtt enligt första stycket föreligger avgöres på grundval av en före valet upp- rättad röstlängd.

1 Lagen omtryckt l969:765. Senaste lydelse av 74 och 75 åå 197298. 3 Senaste lydelse l972z621.

• Sida 22
•  Original

Prop. l974:35 22

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 7-å Kommunfullmäktige och supp- Kommunfullmäktige och supp- leanter väljas bland de röstberät- leanter väljas bland dem som upp- tigade, som äro bosatta inom fyller villkoren för rösträtt. kommunen. Den som är omyndig kan ej väl/"as till kommunfullmäk- tig eller suppleant.

Landshövding, länsöverdirektör och avdelningschef vid länsstyrelse samt i kommunens tjänst anställd befattningshavare, vilken såsom föredragande hos kommunstyrelsen eller eljest på grund av sina tjänste- åligganden intaget den ledande ställningen inom kommunens samfällda förvaltning, må icke utses till kommunfullmäktige eller suppleanter.

Kommer kommunfullmäktig eller suppleant efter valet i den ställning, att han ej längre är valbar, frånträder han omedelbart sitt uppdrag.

Den som uppnått sextio års ålder må avsäga sig uppdrag att vara kommunfullmäktig eller suppleant. Eljest må ej någon avsäga sig sådant uppdrag med mindre han uppgivet hinder, vilket godkännes av kommun- fullmäktige.

953

För val av kommunfullmäktige skall kommun indelas i valkretsar, om i kommunen finnas flera än 40 000 invånare eller för kommunen skola utses minst 51 fullmäktige. Överstiger folkmängden i kommun 10 000, må valkretsindelning, där så befinnes lämpligt, företagas också i annat fall än nu sagts. Annan kommun må ej indelas i valkretsar, såframt icke till följd av kommunens särskilt betydande utsträckning eller liknande förhållanden synnerliga skäl föreligga därtill. Valbarhet är ej inskränkt inom valkrets.

Vid valkretsindelning iakttages, att varje krets kan beräknas komma att utse- minst tio kommunfullmäktige med tillämpning av vad i följande stycke sägs; att delar av samma by eller hemman ej utan synnerliga skäl förläggas till olika valkretsar; att varje valkrets om möjligt utformas så, att den kan omslutas med en sammanhängande gränslinje; samt att antalet fullmäktige för hela kommunen kan beräknas bliva lika fördelat på de särskilda valkretsarna i den mån det utan olägenhet kan ske.

I varje valkrets väljes, efter kretsens i mantalslängden upptagna befolkning för året näst före den treårsperiod, som valet gäller, en kommunfullmäktig för varje fullt tal, motsvarande det som erhålles, då kommunens för samma år i mantalslängden upptagna folkmängd delas med antalet fullmäktige för hela kommunen. Därest det antal fullmäkti- ge, som med tillämpning av denna regel skall utses, icke uppgår till det för kommunen bestämda antalet, skola för ernående av detta antal de

3 Senaste lydelse 197 [:657.

• Sida 23
•  Original

Prop. l974:35 23

Nu varande lydelse Föreslagen lydelse

valkretsar, vilkas folkmängd mest överskjuter de tal, som enligt den angivna regeln äro bestämmande för fullmäktiges antal inom valkretsarna, vara berättigade att var för sig i ordning efter överskottens storlek välja ytterligare en fullmäktig. Äro överskottstalen lika för två eller flera valkretsar, avgöres företrädet genom lottning.

Om indelning i valkretsar äga, efter därom av kommunstyrelsen uppgjort förslag, kommunfullmäktige göra framställning hos länsstyrel- sen. Utan föregående framställning må länsstyrelsen förordna om sådan indelning, sedan tillfälle beretts kommunfullmäktige att avgiva yttrande i ärendet.

Beslut om indelning i valkretsar skall meddelas senast två månader före ingången av det kalenderår, under vilket beslutet skall träda i tillämpning. Det antal fullmäktige, varje valkrets skall utse, fastställes av länsstyrelsen det år, då valet skall äga rum, före april månads utgång med giltighet för den period valet avser. Uppgår därvid i någon valkrets det antal fullmäktige, som kretsen äger utse enligt i tredje stycket angivna grunder, icke till tio, skall antalet, med motsvarande jämkning av antalet fullmäktige i övriga kretsar, likväl bestämmas till tio; och skall i sådant fall valkretsindelningen omprövas före nästa val.

Mot länsstyrelsens beslut om indelning i valkretsar föres talan hos regeringsrätten genom besvär.

Mot länsstyrelsens beslut enligt denna paragraf föres talan hos ltalprövningsna'mnden genom be— svär. Mat valprövningsnämndens beslut får talan ej föras.

10 54

Om valdistrikt och valdag samt vals förrättande och avslutande, så ock om förfarandet, när kommun- fullmäktig avgår före den bestäm- da tjänstgöringstidens utgång samt när suppleant för fullmäktig inkal- lats till ordinarie kommunfullmäk- tig eller eljest avgått som supple- ant, stadgas ivallagen (1972z620).

Om valdistrikt, valdag och röstlängd samt vals förrättande och avslutande, så ock om förfa- randet, när kommunfullmäktig av- går före den bestämda tjänstgö- ringstidens utgång samt när supp- leant för fullmäktig inkallats till ordinarie kommunfullmäktig eller eljest avgått som suppleant, stad- gas ivallagen (1972 :620).

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975. Bestämmelserna i 65 första stycket i sin nya lydelse skall dock tillämpas först när röstlängd upprättas år 1975.

4 Senaste lydelse 1972:621.

• Sida 24
•  Original

Prop. 1974:35

4. Förslag till Lag om ändring i kommunallagen (195750) för Stockholm

Härigenom förordnas i fråga 'om kommunallagen (1957150) för Stockholm'

dels att i 1, 27, 60, 61, 63, 64 och 77—79 55 ordet ”Konungen” i olika böjningsformer skall bytas ut mot form,

”regeringen” i motsvarande

dels att 6, 7, 9 och 10 55 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Gå

Rösträtt vid val av kommun- fullmäktige och suppleanter till- kommer varje svensk medborgare, som är kyrkobokförd i kommu- nen och som uppnått nitton års ålder senast under kalenderåret närmast före valet. Den som på grund av domstols förklaring är eller efter uppnådd myndighets- ålder skall förbliva omyndig äger dock ej rösträtt. Varje röstberätti- gad har en röst.

Till efterrättelse vid val skall finnas röstlängd, Rösträtten skall enligt närmare bestämmelser i val- lagen (1972:620) grundas på för- hållandena vid tiden för röstläng- dens tillkomst, även om föränd— ring inträffar före valet,

Kommunfullmäktige och supp- leanter väljas bland de röstberätti- gade, som äro bosatta inom kom- munen. Den som är omyndig kan ej väljas till kommun fullmäktig eller suppleant.

Föreslagen lydelse

2

Rösträtt vid val av kommun- fullmäktige och suppleanter till- kommer varje svensk medborgare, som är kyrkobokförd i kommu- nen oeh som uppnått aderton års ålder senast på valdagen. Den som är omyndigförklarad av domstol äger dock ej rösträtt. Varje röstbe— rättigad har en röst.

Frågan huruvida rösträtt enligt första stycket föreligger avgöres på grundval av en före valet upp- rättad röstlängd.

75

Kommunfullmäktige och supp- leanter väljas bland dem som upp- fyller villkoren för rösträtt.

Landshövdingen, länsöverdirektören och avdelningscheferna vid läns- styrelsen i Stockholms län må icke utses till kommunfullmäktige eller

suppleanter.

1 Lagen omtryckt 19691766. Senaste lydelse av 78 och 79 åå l972:99. 2 Senaste lydelse 19722622.

• Sida 25
•  Original

Prop. l974:35 25

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Kommer kommunfullmäktig eller suppleant efter valet i den ställning, att han ej längre är valbar, frånträder han omedelbart sitt uppdrag.

Den som uppnått sextio års ålder må avsäga sig uppdrag att vara kommunfullmäktig eller suppleant. Eljest må ej någon avsäga sig sådant uppdrag med mindre han uppgiver hinder, vilket godkännes av kommun- fullmäktige.

953

För val av kommunfullmäktige skall kommunen indelas i valkretsar. Valbarhet är ej inskränkt inom valkrets.

Vid valkretsindelning iakttages, att varje krets kan beräknas komma att utse minst tio kommunfullmäktige med tillämpning av vad i följande stycke sägs," att varje valkrets skall kunna omslutas med en sammanhäng- ande gränslinje; att territoriell församling, där så kan ske, lämnas odelad och icke i något fall delas på flera än två kretsar; samt att antalet fullmäktige för hela kommunen kan beräknas bliva lika fördelat på de särskilda valkretsarna i den mån det utan olägenhet kan ske.

I varje valkrets väljes, efter kretsens i mantalslängden upptagna befolkning för året näst före den treårsperiod, som valet gäller, en kommunfullmäktig för varje fullt tal, motsvarande det som erhålles, då kommunens för samma år i mantalslängden upptagna folkmängd delas med antalet fullmäktige för hela kommunen. Därest det antal fullmäk- tige, som med tillämpning av denna regel skall utses, icke uppgår till det för kommunen bestämda antalet, skola för emående av detta antal de valkretsar, vilkas folkmängd mest överskjuter de tal, som enligt den angivna regeln äro bestämmande för fullmäktiges antal inom valkretsarna, vara berättigade att var för sig i ordning efter överskottens storlek välja ytterligare en fullmäktig. Äro överskottstalen lika för två eller flera valkretsar, avgöres företrädet genom lottning.

Om indelning i valkretsar äga, efter därom av kommunstyrelsen uppgjort förslag, kommunfullmäktige göra framställning hos länsstyrel- sen. Utan föregående framställning må länsstyrelsen förordna om sådan indelning, sedan tillfälle beretts kommunfullmäktige att avgiva yttrande i ärendet.

Beslut om indelning i valkretsar skall meddelas senast två månader före ingången av det kalenderår, under vilket beslutet skall träda i tillämpning. Det antal fullmäktige, varje valkrets skall utse, fastställes av länsstyrelsen det år, då valet skall äga rum, före april månads utgång med giltighet för den period valet avser. Uppgår därvid i någon valkrets det antal fullmäktige, som kretsen äger utse enligt i tredje stycket angivna grunder, icke till tio, skall antalet, med motsvarandejämkning av antalet fullmäktige i övriga kretsar, likväl bestämmas till tio; och skall i sådant fall valkretsindelningen omprövas före nästa val.

3 Senaste lydelse l97lz658.

• Sida 26
•  Original

Prop. l974:35

Nu varan de lydelse

Mot länsstyrelsens beslut om indelning i valkretsar föres talan hos regeringsrätten genom besvär.

"26

Föreslagen lydelse

Mot länsstyrelsens beslut enligt denna paragraf föres talan hos valprövningsnämnden genom be- svär. Mot valprövningsnämndens beslut får talan ej föras.

10 54

Om valdistrikt och valdag samt vals förrättande och avslutande, så ock om förfarandet, när kommun- fullmäktig avgår före den bestäm- da tjänstgöringstidens utgång samt när suppleant för fullmäktig inkal- lats till ordinarie kommunfullmäk- tig eller eljest avgått som supple- ant, stadgas ivallagen (19722620).

Om valdistrikt, valdag och röst- längd samt vals förrättande och avslutande, så ock om förfarandet, när kommunfullmäktig avgår före den bestämda tjänstgöringstidens utgång samt när suppleant för fullmäktig inkallats till ordinarie kommunfullmäktig eller eljest av- gått som suppleant, stadgas ival- lagen (1972 :620).

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975. Bestämmelserna i 65 första stycket i sin nya lydelse Skall dock tillämpas först när röstlängd upprättas år 1975.

5. Förslag till Lag om ändring i landstingslagen (1954319)

Härigenom förordnas i fråga om landstingslagen (19541319)l dels att i 2, 13—16, 19 Så, 21 %% 1 mom., 58 och 62—64 55 ordet ”Konungen” i olika böjningsformer skall bytas ut mot ”regeringen” i motsvarande form,

dels att 7, 8 och 18 55 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

752

Föreslagen lydelse

Rösträtt vid val av landstingsmän jämte suppleanter tillkommer envar, som i kommun inom landstingskommunen är röstberättigad vid val av

kommunfullmäktige.

Till efterrättelse vid val skall finnas röstlängd. Rösträtten skall 4 Senaste lydclsc 19721622. 1 Lagen omtryckt 19721101. 2 Senaste lydelse 1972z623.

Frågan huruvida rösträtt enligt första stycket föreligger avgöres

• Sida 27
•  Original

Prop. l974:35

Nuvarande lydelse

enligt närmare bestämmelser i val- lagen (19725620) grundas på för- hållandena vid tiden för röstläng- dens tillkomst, även om föränd- ring in träffar före valet.

Landstingsmän och suppleanter väljas bland de röstberättigade, som äro bosatta inom landstings- kommunen. Den som är omyndig kan ej väljas till landstingsman eller suppleant.

27

Föreslagen lydelse

på grundval av en före valet upp- ' rättad röstlängd.

Landstingsmän och suppleanter väljas bland dem som uppfyller villkoren för rösträtt.

Landshövding och avdelningschef vid länsstyrelse samt i landstings- kommunens tjänst anställd landstingsdirektör eller motsvarande befatt- ningshavare må icke utses till landstingsman eller suppleant.

Kommer landstingsman eller suppleant efter valet i den ställning. att han ej längre är valbar, frånträder han omedelbart sitt uppdrag.

Den som uppnått sextio års ålder må avsäga sig uppdrag att vara landstingsman eller suppleant. Eljest må ej någon avsäga sig sådant uppdrag med mindre han uppgive'r hinder, vilket godkännes av lands- tinget.

18 53

Om valdistrikt och valdag samt vals förrättande. och avslutande, så ock om förfarandet när landstings- man avgår före den bestämda

tjänstgöringstidens utgång samt när suppleant för landstingsman inkallats till ordinarie landstings- man eller eljest avgått som supp- leant, stadgas i vallagen (19721620).

Om valdistrikt, valdag och röst- längd samt vals förrättande och avslutande, så ock om förfarandet när landstingsman avgår före den bestämda tjänstgöringstidens ut- gång samt när suppleant för lands- tingsman inkallats till ordinarie landstingsman eller eljest avgått som suppleant, stadgas i vallagen (1972:620).

Denna lag träderi kraft den 1 januari 1975.

3 Senaste lydelse l972:623.

• Sida 28
•  Original

Prop. l974:35

6. Förslag till

28

Lag om ändring i lagen (1961 :436) om församlingsstyrelse

Härigenom förordnas i fråga om lagen (1961 :436) om församlingssty-

relse1

dels att i 2 5 2 mom., 3 5 1 mom., 55 1 mom., 6 a, 7, 32, 32 a, 33, 42 55, 635 2 mom., 71—74, 87 och 88 åå ordet "Konungen” i olika böjningsformer skall bytas ut mot ”regeringen” i motsvarande form,

dels att 9 och 1055, 12 ä 3 mom. och 13 5 skall ha nedan angivna

lydelse.

Nuvarande lydelse

952

Rösträtt vid val av kyrkofull- mäktige och suppleanter tillkom- mer envar inom församlingen kyrkobokförd svensk medborgare, som är medlem av svenska kyrkan och som uppnått nitton års ålder senast under kalenderåret närmast före valet. Den som på grund av domstols förklaring är eller efter uppnådd myndighetsålder skall förbliva omyndig äger dock ej rösträtt. Varje röstberättigad har en röst. '

Föreslagen lydelse

Rösträtt vid val av kyrkofull- mäktige och suppleanter tillkom- mer envar inom församlingen kyrkobokförd svensk medborgare, som är medlem av svenska kyrkan och som uppnått aderton års ålder senast på valdagen. Den som är omyndigförklarad av' domstol äger dock ej rösträtt. Varje röstberätti- gad har en röst.

Den som är kyrkobokförd i icke-territoriell församling äger ej rösträtt vid val av kyrkofullmäktige och suppleanter i annan församling.

Till efterrättelse vid val av kyr- kofullmäktige och suppleanter gäl- lcr samma röstlängd som vid val enligt vallagen (l972:620). Röst- rätten skall enligt närmare bestäm- melser i vallagen och lagen (1972: 704) om kyrkofullmäktigevalgrun- das på förhållandena vid tiden för röstlängdens tillkomst, även om förändring inträffar före valet.

Kyrkofullmäktige och supple- anter väljas bland de röstberättiga- de, som äro bosatta inom försam-

10%

Fråga huruvida rösträtt enligt denna paragraf föreligger avgöres på grundval av en före valet upp- rättad röstlängd. Samma röstlängd som vid val enligt vallagen (l972:620) gäller till efterrättelse.

Kyrkofullmäktige och supple- anter väljas bland dem som upp- fyller villkoren för rösträtt.

1 Lagen omtryckt 19721228. Senaste lydelse av 32 a 5 l972:705. 2 Senaste lydelse 197 2 :705.

• Sida 29
•  Original

Prop. l974:35 29

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

lingen. Dén som är omyndig kan ej väljas till fullmäktig eller supp- leant.

Landshövding, länsöverdirektör, avdelningschef vid länsstyrelse och biskop må icke utses till kyrkofullmäktige eller suppleanter. ' Kommer kyrkofullmäktig eller suppleant efter valet i den ställning, att han ej längre är valbar, frånträder han omedelbart sitt uppdrag.

Den som uppnått sextio års ålder må avsäga sig uppdrag att vara kyrkofullmäktig eller suppleant. Eljest må ej någon avsäga sig sådant uppdrag med mindre han uppgiver hinder, vilket godkännes av fullmäk- tige.

125

3mom. Om indelning i valkretsar äga, efter därom av kyrkorådet uppgjort förslag, fullmäktige göra framställning hos länsstyrelsen. Utan föregående framställning må länsstyrelsen förordna om sådan indelning, sedan tillfälle beretts fullmäktige att avgiva yttrandei ärendet.

Beslut om indelning i valkretsar skall meddelas senast två månader före ingången av det kalenderår, under vilket beslutet skall träda i tillämpning. Det antal fullmäktige, varje valkrets skall utse, fastställes av länsstyrelsen det år, då vale-t skall äga rum, före april månads utgång med giltighet för den period valet avser. Uppgår därvid i någon valkrets det antal fullmäktige, som kretsen äger utse enligt i 2 mom. andra stycket angivna grunder, icke till tio, skall antalet, med motsvarande jämkning av antalet fullmäktige i övriga kretsar, likväl bestämmas till tio; och skall i sådant fall valkretsindelningen omprövas före nästa val.

Mot länsstyrelsens beslut om indelning i valkretsar föres talan hos regeringsrätten genom besvär.

Mot länsstyrelsens beslut enligt denna paragraf föres talan hos valprövningsnämnden genom be- svär. Mot valprövningsnämndens beslut får talan ej föras.

13 53

Om valdistrikt och valdag samt vals förrättande och avslutande, så ock om förfarandet, när kyrko- fullmäktig avgår före den bestäm- da tjänstgöringstidens utgång samt när suppleant för fullmäktig inkal- lats till ordinarie kyrkofullmäktig eller eljest avgått som suppleant,

3 Senaste lydelse r972:705.

Om valdistrikt, valdag och upp- rättande av röstlängd samt vals förrättande och avslutande, så ock om förfarandet, när kyrkofulll- mäktig avgår före den bestämda tjänstgöringstidens utgång samt när suppleant för fullmäktig inkal- lats till ordinarie kyrkofullmäktig

• Sida 30
•  Original

Prop. l974:35

Nu varande lydelse

stadgas i lagen (1972:704) om kyrkofullrnäktigval.

30

Föreslagen lydelse

eller eljest avgått som suppleant, stadgas i lagen (19721704) om kyrkofullmäktigval.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975. Bestämmelserna i 9 5 första stycket i sin nya lydelse skall dock tillämpas först när röstlängd upprättas år 1975.

7. Förslag till Lag om upphävande av lagen (19721236) om ersättare för riksdagsleda- möterna

Härigenom förordnas att lagen (19721236) om ersättare för riksdagsle- damöterna skall upphöra att gälla vid utgången av år 1974 eller den dag dessförinnan då, efter nytt val till riksdagen, den nyvalda riksdagen sammanträder första gången.

8. Förslag till Lag om ändring i lagen (1972:625) om statligt stöd till politiska partier

Härigenom förordnas att 4, 6—12 och 14 55 lagen (l972:625) om statligt stöd till politiska partier skall ha nedan angivna lydelse.

Nu varande lydelse

Har nyval ägt rum efter något av de ordinarie val som avses i 3 5 första stycket, räknas som antal mandat vid tillämpningen av 35 andra stycket medeltalet av an- talet mandat som erhållits vid det ordinarie valet och vid därefter förekommande nyval. Vad som sagts nu om antal mandat gäller vid tillämpningen av 35 tredje stycket antalet hela tiondels pro- centenheter röster.

Parti som vid val till riksdagen fått minst 4 procent av rösterna i

4?)

Föreslagen lydelse

Har extra val ägt rum efter något av de ordinarie val som avses i 3 5 första stycket, räknas som antal mandat vid tillämp— ningen av 35 andra stycket me- deltalet av antalet mandat som erhållits vid det ordinarie valet och vid därefter förekommande extra val. Vad som sagts nu om antal mandat gäller vid tillämp- ningen av 35 tredje stycket an- talet hela tiondels procentenheter röster.

Parti som vid val till riksdagen fått minst 4 procent av rösterna i

• Sida 31
•  Original

Prop. l974:35

Nuvarande lydelse

hela landet erhåller för varje ka- lenderår för vilket valet gäller ett helt grundstöd. Helt grundstöd utgör 1,5 miljoner kronor.

Parti som blivit företrätt iriks- dagen men ej fått 4 procent av rösterna i hela landet erhåller för varje kalenderår för vilket valet gäller så många fjortondelar av ett helt grundstöd som motsvarar an- talet vunna mandat.

Parti som avses i 6 eller 75 erhåller utöver grundstödet till- läggsstöd för varje kalenderår för vilket valet gäller med 3 500 kro- nor för varje vunnet mandat, om partiet är företrätt i regeringen, och annars med 5 250 kronor för varje vunnet mandat.

Har parti vid val till riksdagen fått minst 4 procent av rösterna i hela landet och erhåller partiet en lägre procentandel än fyra vid närmast följande val, utgår av- trappat grundstöd för de tre därpå följande kalenderåren, första året med 75 procent av ett helt grund- stöd, andra året med 50 procent av ett helt grundstöd och tredje året med 25 procent av ett helt grundstöd. Är 6 eller 7 5 tillämp- lig, gäller dock istället bestämmel- serna där, om de skulle medföra ett högre grundstöd.

Har parti vid nyval fått minst 4 procent av rösterna i hela landet och uppnådde partiet en lägre

105

31

Föreslagen lydelse

hela landet erhåller för varje år för vilket valet gäller ett helt grund- stöd. Helt grundstöd utgör 1,5 miljoner kronor.

Parti som blivit företrätt iriks- dagen men ej fått 4 procent av rösterna i hela landet erhåller för varje år för vilket valet gäller så många fjortondelar av ett helt grundstöd som motsvarar antalet vunna mandat.

Parti som avses i 6 eller 75 erhåller utöver grundstödet till- läggsstöd för varje år för vilket valet gäller med 3 500 kronor för varje vunnet mandat, om partiet är företrätt i regeringen, och an- nars med 5 250 kronor för varje vunnet mandat.

Har parti vid val till riksdagen fått minst 4 procent av rösterna i hela landet och erhåller partiet en lägre procentandel än fyra vid närmast följande val, utgår av- trappat grundstöd för de tre därpå följande åren, första året med 75 procent av ett helt grundstöd, andra året med 50 procent av ett helt grundstöd och tredje året med 25 procent av ett helt grund- stöd. Är 6 eller 7 5 tillämplig, gäller dock i stället bestämmel- serna där, om de skulle medföra ett högre grundstöd.

Har parti vid extra val eller omval fått minst 4 procent av rösterna i hela landet och upp—

• Sida 32
•  Original

Prop. l974:35

Nuvarande lydelse

procentandel än fyra vid närmast föregående val, utgår en tolftedel av ett helt grundstöd för varje hel månad som återstår av nyvalsåret från och med den dag då den ny valda riksdagen sammanträder första gången.

Parti kan under ett kalenderår ej få högre belopp i grundstöd än som motsvarar helt grundstöd.

Stöd som avses i denna lag utgår per kalenderår. Förhållan- dena vid utbetalm'ngstillfållet be- stämmer stödets storlek, om ej annat anges i lagen.

115

32

Föreslagen lydelse

nådde partiet en lägre procent- andel än fyra vid närmast före- gående val eller vid det upphävda valet, utgår en tolftedel av ett helt grundstöd för varje hel månad som återstår av året från den dag då det extra valet eller omvalet avslutades.

Parti kan under ett år ej få högre belopp i grundstöd än som motsvarar helt grundstöd.

125

År räknas i denna lag från och med den 15 oktober. Stöd som avses i lagen uträknas en gång för varje år, om ej annat följer av 105. Förhållandena vid uträk- ningstillfållet bestämmer stödets storlek.

Om det vid uträkning för bestämmande av stöd uppkommer brutet tal, sker sedvanlig avrundning till helt tal.

Ansökan om stöd enligt denna lag göres skriftligen varje år hos riksgäldskontoret. göras före utgången av januari.

Ansökan bör

145

Ansökan om stöd enligt denna lag göres skriftligen varje år hos riksgäldskontoret. Ansökan bör göras före utgången av oktober.

Partistöd och kanslistöd betalas såvitt möjligt ut samtidigt och med hela sina belopp. Utbetalningen göres av riksgäldskontoret inom en månad efter det att ansökan gjorts. Utbetalningen sker-till respektive partis riksorganisation. På begäran av parti kan dock kanslistödet eller del därav betalas till riksdagsgruppens kansli.

]. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975.

10. Förslag till Lag om ändring i brottsbalken

Härigenom förordnas i fråga om brottsbalken1 dels att 38 kap. 13 5 skall upphöra att gälla, dels att i 2 kap. 5 och 5 a 55, 5 kap, 55,17 kap. 15, 19 kap. 4, 12 och 16 55, 20 kap. 12—14 55, 21 kap. 20 5, 22 kap. 14 och 16 55, 37 kap. 1—4 55 samt 38 kap. 1 5 ordet ”Konungen” i olika böjningsformer skall bytas ut mot ”regeringen” i motsvarande form,

dels att 18 kap. 1, 2 och 8 55 samt 19 kap. 1 5 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 18 kap. 1 5

Den som, med uppsåt att stats- Den som, med uppsåt att stats- skicket skall med vapenmakt eller skicket skall med vapenmakt eller

1 Senaste lydelse av 2 kap. 5 a 5 19722812 5 kap. 5 5 19702225 19 kap. 165 l970:225 21 kap. 20 5 1972:362 37 kap. 1 och "2 55 1966:188.

• Sida 34
•  Original

Prop. l974:35

Nu varande lydelse

eljest med våldsamma medel om- störtas eller att åtgärd eller beslut av Konungen, riksdagen eller högs- ta domarmakten skall sålunda framtvingas eller hindras, före- tager handling som innebär fara för uppsåtets förverkligande, döm- es, om det ej är högförräderi, för u p p ro r till fängelse i tio år eller på livstid eller, om faran var ringa, i lägst fyra och högst tio år.

Om gärning som avses i 3-—5 kap. innebär föregripelse mot Konungen eller annan medlem av konungahuset eller mot regent som är satt i Konungens ställe, må dömas till fängelse i högst fyra är, om ä brottet eljest kan följa fäng- else i högst sex månader, och i högst sex år, om å brottet eljest kan följa fängelse i mer än sex månader men högst fyra år.

Gäming som avses i 3—5 kap. och innebär förgripelse mot Konungen eller annan som är nämnd i 2 5 må ej utan Konungens förordnande åtalas av åklagare, med mindre någon avli- dit till följd av gärningen. Detsam- ma skall gälla i fråga om försök, förberedelse eller stämpling till gärning som nu sagts eller under- låtenhet att avslöja sådan gärning.

r.)

Föreslagen lydelse

eljest med våldsamma medel om- störtas eller att åtgärd eller beslut av statschefen, regeringen, riks- dagen eller högsta domarmakten skall sålunda framtvingas eller hindras, företager handling som innebär fara för uppsåtets förverk- ligande, dömes, om det ej är hög- förräderi, för u p p r o r till fäng- else i tio år eller på livstid eller, om faran var ringa, i lägst fyra och högst tio år.

Om gärning som avses i 3—5 kap. innebär förgripelse mot Konungen eller annan medlem av konungahuset eller mot den som i egenskap av riksföreståndare full- gör starschefens uppgifter, må dömas till fängelse i högst fyra år, om El brottet eljest kan följa fäng- else i högst sex månader, och i högst sex är, om få brottet eljest kan följa fängelse i mer än sex månader men högst fyra är.

Gärning som avses i 3—5 kap. och innebär ' förgripelse mot Konungen eller annan som är nämnd i "2 5 må ej utan rege- ringens förordnande åtalas av åkla- gare, med mindre någon avlidit till följd av gärningen. Detsamma skall gälla i fråga om försök, för- beredelse eller stämpling till gär— ning som nu sagts eller underlåten- het att avslöja sådan gärning.

19 kap.

Den som, med uppsåt att riket eller del därav skall, med våldsamma eller eljest lagstn'diga medel eller med utländskt bistånd, läggas under

• Sida 35
•  Original

Prop. l974:35 35

Nu varande lydelse Föreslagen lydelse

främmande makt eller bringas i beroende av sådan makt eller att del av riket skall sålunda lösryckas, företager handling som innebär fara för uppsåtets förverkligande, dömes för h ö g f ö r r ä (1 e ri till fängelse i tio år eller på livstid eller, om faran var ringa, ilägst fyra och högst tio år.

Om någon, med uppsåt att åtgärd eller beslut av Konungen, riksdagen eller högsta domar- makten skall med utländskt bi- stånd framtvingas eller hindras, företager handling som innebär fara därför, dömes ock för högför- räderi.

Om någon, med uppsåt att åtgärd eller beslut av statschefen, regeringen, riksdagen eller högsta domarmakten skall med utländskt bistånd framtvingas eller hindras, företager handling som innebär fara därför, dömes ock för högför- räderi.

Denna lag träderi kraft den 1 januari 1975. Vid tillämpningen av 20 kap. 12 5 i den nya lydelsen skall med allmänna kassor, verk eller andra inrättningar eller stiftelser som är stadfästade av regeringen jämställas inrättningar och stiftelser av angivet slag som före nyssnämnda tidpunkt har blivit stadfästade av Konungen.

11. Förslag till Lag om upphävande av lagen (1973:973) om antalet statsdepartement och statsråd utan departement

Härigenom förordnas att lagen (1973:973) om antalet statsdeparte- ment och statsråd utan departement skall upphöra att gälla vid utgången av år 1974.

12. Förslag till Lag om ändring i 1agen'(1937:249) om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar

Härigenom förordnas i fråga om lagen (1937:249) om inskränkningari rätten att utbekomma allmänna handlingar1

dels att i 3, 4, 7, 10—12, 16, 20, 21, "26, 27, 30, 32,34,34 a, 37 och 38 55 ordet ”Konungen” i olika böjningsformer skall bytas ut mot ”regeringen” i motsvarande form,

dels att 1 och 2 55 skall ha nedan angivna lydelse.

1 Lagen omtryckt 197lz203. Senaste lydelse av 105 19732165 125197311053 20 5 19721734 265 19731230.

• Sida 36
•  Original

Prop. l974:35

Nuvarande lydelse

] statsrådet förda protokoll i ärenden vilka angå rikets förhål- lande till främmande makt, så ock protokoll i kommandomäl, må icke utan Konungens tillstånd ut- lämnas tidigare än femtio år efter protokollets datum.

Andra islatsrädet förda proto- koll än i första stycket sägs må ej utan Konungens tillstånd utläm- nas tidigare än två år efter proto- kollets datum; Konungen obetaget att förordna, att sådant protokoll ej må utlämnas förrän viss längre tid, högst femtio år, förflutit från dess datum.

36

Föreslagen lydelse

Protokoll i regeringsärenden, vilka angå rikets förhållande till främmande makt eller vilka gälla försvarsmakten och avgöras av de- partementschef, må icke utan re- geringens tillstånd utlämnas tidi- gare än femtio år efter proto- kollets datum.

Andra protokoll i regerings- ärenden än i första stycket sägs må ej utan regeringens tillstånd utlämnas tidigare än två år efter protokollets datum; regeringen obetaget att förordna, att sådant protokoll ej må utlämnas förrän viss längre tid, högst femtio år, förflutit från dess datum.

Vad i 2—36 55 stadgas om handlingars hemlighållande har ej avseende å ovan ornförmälda protokoll.

Riksdagens kamrars protokoll vid sammanträden inom lyckta dörrar enligt 56 5 riksdagsord- ningen mä ej utan Konungens och kammarens tillstånd utlämnas tidi- gare än femtio år efter proto- kollets datum. Sammanträder kammare i an—

nat fall än iförsta stycket sägs inom lyckta dörrar, äger kamma- ren besluta, att därvid fört proto- koll ej mä utan kammarens till- stånd utlämnas förrän viss tid, högst femtio är. förflutit från pro- tokollets datum. Konstitutionsutskottets hand- lingar rörande granskning av stats- rädsprotokoll och protokoll i kmnmandomål må ej utan utskot- tets tillstånd utlämnas innan pro- tokollen få offentliggöras.

IN)

Skall enligt 2 kap. 4 5 riksdags- ordningen iakttagas tystnad i fråga om vad som har förekommit vid sammanträde inom stängda dörrar med riksdagens kammare, ma" pro- tokoll häröver ej utan riksdagens tillstånd utlämnas tidigare än fem- tio år efter protokollets datum.

Konstitutionsutskottets hand- lingar rörande granskning av pro- tokoll i regeringsärenden mä ej utan utskottets tillstånd utlämnas innan protokollen få offentlig— göras.

Denna lag träderi kraft den 1 januari 1975.

• Sida 37
•  Original

Prop. l974:35 37

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Bestämmelserna i 1 och ?. 55 skall tillämpas i sin äldre lydelse även efter ingången av år 1975 i fråga om protokoll som har upprättats dessförinnan. Fråga om tillstånd att utlämna protokoll prövas dock av regeringen i fall som sägs i 1 5 och av riksdagen i fall som sägs i 2 5 första och andra styckena.

13. Förslag till lag om riksgäldskontoret

Härigenom förordnas följande.

1 5 De uppgifter som avses i 9 kap. 10 5 andra stycket regeringsformen ombesörjes under riksdagen av riksgäldskontoret.

2 5 Riksgäldskontoret förvaltas av sju fullmäktige. Dessa väljes av riksdagen för riksdagens valperiod. Endast den som är myndig kan vara fullmäktig. Statsråd får ej vara fullmäktig.

Riksdagen väljer en av fullmäktige att vara ordförande. Fullmäktige får icke utöva sina befogenheter på 'område som är ockuperat av främmande makt. Vid sammanträde som hålles när riket till någon del är ockuperat skall minst tre fullmäktige vara närvarande.

3 5 Fullmäktig som riksdagen vägrar ansvarsfrihet är därmed skild från sitt uppdrag.

Åtal mot fullmäktig för brott, begånget i utövningen av hans uppdrag, får beslutas endast av finansutskottet.

Om revision av riksgäldskontoret föreskrives särskilt.

45 Om riksgäldsdirektör, om riksgäldskontorets organisation i övrigt och om dess verksamhet ges bestämmelser i lag med reglemente för kontoret.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975. Angående val av fullmäktige gäller punkt 4 första stycket övergångs- bestämmelserna till den nya riksdagsordningen.

Befogenheten att åtala brott av fullmäktig bedöms efter äldre lag om, när brottet begicks, för åtal gällde förutsättning som ej har upptagits i förevarande lag.

• Sida 38
•  Original

Prop. 1974:35 38

14. Förslag till Lag om ändring i lagen (1934:437) för Sveriges riksbank

Härigenom förordnas i fråga om lagen (1934:437) för Sveriges riksbankl

dels att 9, l 1 och 23 55 skall upphöra att gälla, dels att i 8 och 33 55 ordet ”Konungen” i olika böjningsformer skall bytas ut mot ”regeringen” i motsvarande form, dels att 1, 2, 6, 10, 13, 17, 25, 27, 28, 30—32 och 38 55 samt rubriken till 1 kap. skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

[ KAP. Om riksdagens garanti och [ KAP. Inledande bestämmelser verksamhetens föremål

1 5

Sveriges riksbank är"-enligt 5 72 Sveriges riksbank är enligt 9 regeringsformen ställd under riks- kap. 12 5 regeringsformen myn- dagens garanti. dighet under riksdagen.

2 %

Riksbanken, som enligt vad , Riksbanken, som enligt 9 kap. därom är särskilt stadgat, är ensam 13 5 regeringsformen ensam har . berättigad utgiva banksedlar, dri- rätt att utgiva sedlar, driver bank- ver bankrörelse enligt denna lag. rörelse enligt denna lag.

Därjämte må riksbanken å sitt sedeltryckeri idka tryckerirörelse och vid sitt pappersbruk bedriva papperstillverkning.

Riksbanken må ej deltaga i eller driva annan rörelse än den, som enligt denna lag är riksbanken uttryckligen medgiven.

6 5 Av riksbanken utgivna sedlar Av riksbanken utgivna sedlar skola, enligt vad i 5 72 regerings- skola utgöra lagligt betalnings- formen stadgas, utgöra lagligt be- medel.

talningsmedel i riket och av riks- banken inlösas efter deras lydelse. Inlösen' av riksbankens sedlar

sker vid bankens huvudkontor.

' Senaste lydelse av 8 5 19381308.

• Sida 39
•  Original

Prop. l974:35

Nuvarande lydelse

39

Föreslagen lydelse

ro &

Riksbankens utelöpande sedlar skola till den del de överstiga bankens metalliska kassa motsva- ras av följande tillgångar samman- träknade:

a) lätt säljbara statspapper;

b) allmänna hypoteksbankens Och konungariket Sveriges stads- hypotekskassas obligationer även- som sådana andra inhemska obli- gationer, som noteras å utländsk börs;

c) pa" utrikes ort nedsatt eller under transport varande, pä be— tryggande sätt försäkrat guldmynt och ornyntat guld, som icke enligt 11 5 inräknas i metalliska kassan;

d) växlar, betalbara inom eller utom riket;

e) hos bank eller bankir på utrikes ort i räkning innestående, inom sex månader till betalning förfallna medel, efter avdrag av riksbankens skuld i dylik räkning;

f) medel utlånade på bestämd tid av högst tre månader eller med högst samma uppsägningstid mot säkerhet av sådana statspapper och obligationer, som omförmälas under a) och b), samt, intill ett belopp av etthundra miljoner kro- nor, mot annan säkerhet;

g) tillgodohavande på grund av insats i eller utlåning till Intema— tionella valutafonden.

Riksbankens utelöpande sedlar skola motsvaras av följande till- gångar sammanräknade:

a.) guldmynt och guld."

b) lätt säljbara statspapper;

e) allmänna hypoteksbankens och konungariket Sveriges stads- hypotekskassas obligationer även- som sådana andra inhemska obli- gationer, som noteras å utländsk börs;

0 my n ta t

(1) växlar, betalbara inom eller utom riket;

e) hos bank eller bankir på utrikes ort i räkning innestående, inom sex månader till betalning förfallna medel, efter avdrag av riksbankens skuld i dylik räkning;

f) medel utlånade på bestämd tid av högst tre månader eller med högst samma uppsägningstid mot säkerhet av sådana statspapper och obligationer, som omförmälas under b) och c), samt, intill ett belopp av etthundra miljoner kro- nor, mot annan säkerhet;

g) tillgodohavande på grund av insats i eller utlåning till Interna- tionella valutafonden.

135

Riksbanken må köpa och sälja guld och silver. Guld i plants, som för riks- bankens räkning till myntverket avlämnas, skal! av riksbanken in-

2 St'nnstc lydelse l965:444.

• Sida 40
•  Original

Prop. l974:35

Nu varande lydelse

lösas med guldets värde isvenskt mynt eller tvätusc'njj-vahundra- ättio kronor för ett kilogram fint guld med avdrag av dels en fjärde- dels procent i myntningskostnad, dels i övrigt stadgade avgifter till mynt- och iusteringsverket; dock mä fullmäktige i riksbanken, när de så finna skäligt, befria säljaren frän myntningskostnaden eller nå- gon del därav.

40

Föreslagen lydelse

17 53

Riksbanken må driva utlånings- rörelse medelst:

a) diskontering av växlar, som förfalla till betalning inom sex månader;

b) utlåning mot förbindelse till återbetalning antingen å bestämd tid av högst sex månader eller ock efter högst tre månaders uppsäg- ning samt mot pant av obligatio- ncr, aktier eller andra värde- papper; dock att kommun och annan därmed jämförlig samfällig- het må, på ovan stadgade återbe- talningsvillkor, kunna erhålla lån utan annan säkerhet än dess egen förbindelse;

c) utlåning mot förbindelse till återbetalning å bestämd tid av högst sex månader i förening med panträtt, som stiftats genom över- låtelse av upplagspantbevis eller upplagsbevis, varom stadgas i la- gen om upplagshus och upplags- bevis, eller upplåtits ivarorliggan- de ä allmän väg eller sattai förvar hos tredje man, vilken förbundit sig att hålla dem eller deras värde riksbanken tillhanda, för så vitt

3 Senaste lydelse 1971: 184.

Riksbanken må driva utlånings- rörelse medelst:

&) diskontering av växlar, som förfalla till betalning inom sex månader;

b) utlåning mot förbindelse till återbetalning antingen å bestämd tid av högst sex månader eller ock efter högst tre månaders uppsäg- ning samt mot pant av obligatio- ner, aktier eller papper; dock att kommun och annan därmed jämförlig samfällig- het må, på ovan stadgade återbe- talningsvillkor, kunna erhålla lån utan annan säkerhet än dess egen förbindelse;

c) utlåning mot förbindelse till återbetalning å bestämd tid av högst sex månader i förening med panträtt, som stiftats genom över- låtelse av upplagspantbevis eller upplagsbevis, varom stadgas i la- gen om upplagshus och upplags- bevis, eller upplåtits i varor satta i förvar hos tredje man, vilken för- bundit sig att hålla dem eller deras värde riksbanken tillhanda, för så vitt den, som utfärdat beviset eller

andra värde-

• Sida 41
•  Original

Prop. l974:35

Nuvarande lydelse

den, som utfärdat beviset eller åtagit sig förbindelsen, prövas där- för vederhäftig;

d) beviljande på högst tolv må- nader av kredit i checkräkning mot pant av svenska statens, all- männa hypoteksbankens eller konungariket Sveriges stadshypo- tekskassas obligationer eller, intill ett belopp av femton miljoner kronor, mot annan säkerhet.

41

Föreslagen lydelse

åtagit sig förbindelsen, prövas där- för vederhäftig;

d) beviljande på högst tolv må- nader av kredit i checkräkning mot pant av svenska statens, all- männa hypoteksbankens eller konungariket Sveriges stadsh_y_po- tekskassas obligationer eller, intill ett belopp av femton miljoner kronor, mot annan säkerhet.

Riksbanken får dessutom bevilja Sveriges lnvesteringsbank Aktiebolag kredit i checkräkning, intill ett belopp av tvåhundra miljoner kronor, utan annan säkerhet än bolagets egen förbindelse.

255

Riksbanken må förvärva sådana fastigheter, som äro avsedda för inrymmande av riksbankens kontor samt för tryckerirörelsen och

papperstillverkningen.

Därjämte må riksbanken, till skyddande av fordran, å offentlig auktion eller fondbörs inköpa egendom, som är för fordringen utmätt eller pantsatt, så ock så- som betalning för fordran över- taga för fordringen pantsatt eller annan egendom, dock skall sådan egendom åter avyttras, när så prö- vas lämpligt och, i varje fall, när det kan ske utan förlust.

Därjämte må riksbanken, till skyddande av fordran, å offentlig auktion eller fondbörs eller vid exekutiv försäljning inköpa egen- dom, som är för fordringen ut- mätt eller pantsatt, så ock såsom betalning för fordran övertaga för fordringen pantsatt eller annan egendom, dock skall sådan egen- dom åter avyttras, när så prövas lämpligt och, i varje fall, när det kan ske utan förlust.

275

Omedelbart efter varje månads slut skall upprättas en översikt, utvisande under särskilda rubriker riksbankens tillgångar och skulder. Denna översikt skall därefter ofördröjligen tryckas och med allmänna tidningarna utdelas.

Därjämte skall för den sjunde, femtonde, tjugutredje och sista dagen i varje månad eller, om sådan dag infaller på söndag eller helgdag, för nästföregående söckendag upprättas och i all- männa tidningarna införas uppgift

Därjämte skall för den sjunde, femtonde, tjugutredje och sista dagen i varje månad eller, om sådan dag infaller på arbetsfri dag, för nästföregående arbetsdag upp- rättas och i allmänna tidningarna införas uppgift om riksbankens i

• Sida 42
•  Original

Prop. l974:35

Nuvarande lydelse

om riksbankens metalliska kassa och i 105 omförmälda tillgångar, utelöpande sedlar samt obegagna- de sedelutgivningsrätt.

42

Föreslagen lydelse

105 omförmälda tillgångar och utelöpande sedlar.

28 54

Riksbanken förvaltas av sju fullmäktige, vilka jämte supplean- ter utses på sätt i 5 72 regerings- formen samt 55 70 och 7] iriks- dagsordningen stadgas.

Riksbanken förvaltas enligt 9 kap. 12 39 regeringsformen av sju fullmäktige.

Fullmäktige få icke utöva sina befogenheter på område som är ockuperat av främmande makt. Vid sammanträde. som hälles när riket till någon del är ockuperat, skola minst tre fullmäktige vara närvarande..

30 54

Ledamot av statsrådet eller fullmäktig i riksgäldskontoret må ej vara fullmäktig i riksbanken eller av fullmäktige utsedd supple-

ant för chefen för riksbanken.

Statsräd eller fullmäktig i riks- gäldskontoret må ej vara full- mäktig i riksbanken eller vice chef för riksbanken.

31,3;4

Fullmäktige i riksbanken må ej den vara, som icke är svensk med— borgare; ej heller den, som står under förmynderskap eller som är i konkurstillstånd.

Fullmäktig må ej vara ledamot av styrelse i annan inhemsk bank än sparbank eller postsparbanken och ej heller i annan utländsk bank än sådan, i vilken staten genom riksbanken eller annat or- gan är delägare.

4 Senaste nat-lst- 1949:297.

Den som är omyndig eller i konkurstillstånd må ej vara full- mäktig i riksbanken.

Fullmäktig må ej vara ledamot av styrelse i annan bank än sådan utländsk bank, i vilken staten ge- nom riksbanken cller annat organ är delägare.

• Sida 43
•  Original

Prop. l974:35

Nuvarande lydelse

Vad i denna paragraf stadgas om fullmäktig gäller även den av fullmäktige utsedde suppleanten för chefen för riksbanken.

43

Föreslagen lydelse

Vad i denna paragraf stadgas om fullmäktig gäller även vice chefen för riksbanken.

32 55

Fullmäktige kunna ej i och för sin befattning med riksbanken emottaga föreskrifter av någon an- nan än riksdagen och dess finans- utskotl i de fall nämnda utskott äger att sådana ä riksdagens vägnar meddela," och äro fullmäktige för sina åtgärder i denna egenskap riksdagen eller dess finansutskott och revisorer allena redo skyldiga.

Fullmäktige kunna ej i och för sin befattning med riksbanken emottaga föreskrifter av någon an- nan än riksdagen; och äro fullmäk- tige för sina åtgärder i denna egenskap riksdagen eller dess fi- nansutskott och revisorer allena redo skyldiga.

I fråga om ansvarsfrihet för fullmäktige beslutar riksdagen. Om ansvarighet för fullmäktig och för den av fullmäktige utsed- de suppleanten för chefen för riksbanken är särskilt stadgat.

De föreskrifter, som utöver denna lag erfordras angående riks— bankens förvaltning, meddelas av riksdagen isärskilt reglemente.

38%

De föreskrifter, som utöver denna lag erfordras angående riks- bankens förvaltning, meddelas i lag med reglemente för riks- bankett.

Denna lag träder i kraft, såvitt angår ändringen i 25 å en vecka efter den dag, då lagen enligt dårå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling, ochi övrigt den 1 januari 1975.

5 Senaste lydelse l970:280.

• Sida 44
•  Original

Prop. l974:35 44

15 Förslag till Lag om upphävande av lagen ( 1957:685 ) angående utövande av fullmäk- tige i riksbanken och fullmäktige i riksgäldskontoret tillkommande befogenheter under krigsförhållanden

Härigenom förordnas att lagen (19572685) angående utövande av fullmäktige i riksbanken och fullmäktige i riksgäldskontoret tillkomman- de befogenheter under krigsförhållanden skall upphöra att gälla vid utgången av år 1974.

16 Förslag till . Lag om upphävande av ansvarighetslagen ( 1936:324 ) för fullmäktige i riksbanken och fullmäktige i riksgäldskontoret m. fl.

Härigenom förordnas att ansvarighetslagen (1 9363 24) för fullmäktige i riksbanken och fullmäktige i riksgäldskontoret m. fl. skall upphöra att gälla vid utgången av år 1974.

17. Förslag till Lag om upphävande av lägen (1897:28 s. 1) med vissa bestämmelser om riksbankens sedelutgivningsrätt, så ock angående forum för riksbanken

Härigenom förordnas att lagen (189728 5. 1) med vissa bestämmelser om riksbankens sedelutgivningsrätt, så ock angående forum för riks- banken skall upphöra att gälla vid utgången av år 1974.

18. Förslag till lag om ändring i rättegångsbalken

Härigenom förordnas i fråga om rättegångsbalken1 dels atti ] kap. ], S'och 10 åå, 2 kap. 4—7 åå, 4-kap. 1 och4 åå, 5 kap. 6 5, 6 kap. 1, 9,10 och 13 55, 7 kap. 1—3 55, 8 kap. l 5, 12 kap. 3

' Scnastc lydelse av 23 kap. 24 g 1969z588 1 kap. 1 5 1969244 28 kap. 14 & l964:l66 ] kap. 5 & 1969z244 30 kap. 7 5 l973z240 1 kap. 10 & 19691244 30 kap. 14 5 19692101 (jfr 19691102) 4 kap. 1 5 1973:240 31 kap. 1 5 19722430 5 kap. 6 5 1968:193 36 kap. 24 & 1966:61 6 kap.] 519641166 45 kap. 18 & 19692101 (jfr 1969110'2) 6kap.9å 1958z8 48 kap. l & 1968zl93 7kap.1—3åå 1947:616 48 kap.4å 19682193 12 kap. 3 & 1956:230 48 kap. 8 g 1968zl93 18 kap. 8 5 1973:240 48 kap. 9 & 1968zl93 19 kap. 2 5 19571299 48 kap. 11 5 1968cl93 (jfr 19691505) 20 kap. 7 & 1971240 48 kap. 14 & 1968zl93 21 kap. 10 5 19722430 48 kap. 20 & 1968zl93.

• Sida 45
•  Original

Prop. l974:35 45

och 10 åå, 17 kap. 8 g, 18 kap. 8 å, 19 kap. 2 5, 20 kap. 7 5, 21 kap. 10 å, 23 kap. 24 å, 28 kap. 14 5, 30 kap. 7 och 14 åå, 31 kap. ] å, 36 kap.24 och "25 åå, 40 kap. 18 å, 45 kap. 18 å samt 48 kap. 1, 4, 8, 9,11, 14 och 20 åå ordet "Konungen” i olika böjningsformer skall bytas ut mot ”regeringen” i motsvarande form,

dels att 2 kap. 2 5, 3 kap. 1—4 och 6 åå, 4 kap. 2 å, 7 kap. 4 å, 20 kap. 10 å, 22 kap. 8 5 och 23 kap. 22 å skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap. 2 s?

Hovrätt tillkommer- att som Hovrätt tillkommer att som

första domstol upptaga mål om ansvar eller enskilt anspråk på grund av ämbetsbrott, som avsesi 20 kap. I---4 M brottsbalken, av domare i allmän underrätt eller krigsrätt eller av konkursdomare, inskrivningsdomare eller annan som vid inskrivningsmyndighet har förordnats att handlägga in- skrivningsärende.

första domstol upptaga mål om ansvar eller enskilt anspråk på grund av brott som i utövningen av tjänsten eller uppdraget begåtts av domare i allmän underrätt eller krigsrätt eller av konkursdomare, inskrivningsdomare eller annan som vid inskrivningsmyndighet har förordnats att handlägga in- skrivningsärende.

Hovrätt är i övrigt första domstol i mål, beträffande vilka så föreskrives i lag.

3 kap.

Konungens domsrätt utövas, på

sätt regeringsformen stadgar, av högsta domstolen.

Högsta domstolen är överra'tt i mål, som fullföljas från hovrätt.

Högsta domstolen är överrått i mål, som fullföljas från hovrätt.

Att i högsta domstolen talan i visst fall må föras mot beslut av advokatsamfundets styrelse eller annat samfundets organ, stadgas i 8 kap.

8å.

Högsta domstolen tillkommer att som första domstol upptaga 2 Senaste lydelse 1971:1060.

3 Senaste lydelse 1963zl49. 4 Senaste lydelse 1972:218.

354

Högsta domstolen tillkommer att som första domstol upptaga

• Sida 46
•  Original

Prop. l974:35

Nuvarande lydelse

mål om ansvar eller enskilt an- språk på grund av ämbetsbrott, som avses i 20 kap. 1—4 55 brotts- balken, av justitiekanslern, riks- åklagaren eller den som utövar något av dessa ämbeten eller av hovrättsdomare eller sekreterare.

revisi ons-

Högsta domstolen är i övrigt första domStol i mål, beträffande vilka så föreskrives i lag.

Högsta domstolen utgöres av högst tjugotvå justitieråd. Konungen förordnar ett av justi- tieråden att vara domstolens ord- förande.

455

46

Föreslagen lydelse

mål om ansvar eller enskilt an- språk på grund av brott som i utövningen av tjänsten eller upp- draget begåtts av statsråd, justitie- råd, regeringsråd, riksdagens orn- budsman, justitiekanslern, riks- åklagaren eller den som utövar något av dessa ämbeten eller av hovrättsdomare eller sekreterare.

Högsta domstolen tillkommer vidare att som första domstol prö-

revisi ons-

va fråga huruvida justitieråd eller regeringsråd skall skiljas eller av- stängas från sin tjänst eller vara skyldig att undergå läkarundersök- ning. Högsta domstolen är i övrigt första domstol i mål, beträffande vilka så föreskrives i lag.

Högsta domstolen utgöres av tjugotvå justitieråd eller det högre antal som av särskilda skäl finnes erforderligt. vara lagfarna. De få icke inneha

Justitieråden skola

eller utöva annat ämbete.

Regeringen förordnar ett av justitieråden att vara domstolens ordförande.

Högsta domstolen skall vara delad i två eller flera avdelningar. Avdelningarna äro lika behöriga att upptaga mål, som högsta domstolen

handlägger.

Högsta domstolens ordförande är tillika ordförande på en avdel- ning. Ordförande på annan avdel— ning är det justitieråd som Konungen förordnar.

Högsta domstolens ordförande är tillika ordförande på en avdel- ning. Ordförande på annan avdel- ning är det justitieråd som rege- ringen förordnar.

Justitieråden indelas till tjänstgöring på avdelningarna för viss tids- period enligt grunder som högsta domstolen beslutar.

* Senaste lydelse 1972:147.

• Sida 47
•  Original

Prop. l974:35

Nuvarande lydelse

] behandling av fråga rörande tillstånd, att talan må komma under högsta domstolens pröv- ning, skola tre ledamöter deltaga. Fråga om prövningstillstånd, som förklarats vilande enligt 54 kap. 11 & första stycket, avgöres dock av de ledamöter som pröva målet.

Skall högsta domstolen avgiva yttrande över ansökan, som avses i 26 j” regeringsformen, må beslut i frågan fattas av tre ledamöter.

47

Föreslagen lydelse

656

Avdelning av högsta domstolen är domför med fem ledamöter. Ej må flera än sju sitta i rätten. I behandling av fråga rörande till- stånd, att talan må komma under högsta domstolens prövning, skola tre ledamöter deltaga. Fråga om prövningstillstånd, som förklarats vilande enligt 54 kap. 11 5 första stycket, avgöres dock av de leda- möter som pröva målet.

4 kap.

_257

Domare, som avses i 1 kap. 2 5 eller 2 kap. 35, utnämnes av Konungen. Revisionssekreterare utnämnes eller förordnas av Konungen.

Domare, som avsesi 1 kap. 2 5, 2 kap. 35 eller 3 kap. 45, ut- nämnes av regeringen. Revisions- sekreterare utnämnes eller för- ordnas av regeringen.

7 kap.

458

Allmän åklagare vid underrätt och hovrätt är statsåklagare eller

distriktsåklagare.

Riksåklagaren år dock allmän åklagare vid underrätt och hovrätt i mål om ansvar eller enskilt an- språk på grund av ämbetsbrott, som avses i 20 kap. 1 —4 M" brotts- balken, av statstjänsteman, som ej är underkastad disciplinär be- straffning, av ledamot av domstol eller central statlig förvaltnings- myndighet, som ej är statstjänste-

6 Senaste lydelse 19722147. 7 Senaste lydelse l969:244. ” Senaste lydelse 1965z585.

Riksåklagaren är dock allmän åklagare vid underrätt och hovrätt i mål om ansvar eller enskilt an- språk på grund av brott som i utövningen av tjänsten eller upp- draget begåtts av statstjänsteman, som ej är underkastad disciplinär bestraffning, av ledamot av dom- stol eller central statlig förvalt— ningsmyndighet, som ej är stats-

• Sida 48
•  Original

Prop. l974:35

Nuvarande lydelse

man, eller av krigsman, som bestri- der regementschefs eller därmed likställd eller högre tjänst.

48

Föreslagen lydelse

tjänsteman, eller av krigsman, som bestrider regementschefs eller där- med likställd eller högre tjänst.

Allmän åklagare vid högsta domstolen är riksåklagaren. Har talan till högsta domstolen fullföljts allenast av enskild part, må åklagartalan där, efter riksåklagarens förordnande, föras av lägre åklagare.

Närmare bestämmelser om fördelningen av uppgifterna mellan åklagar- na meddelas i de för dem gällande instruktionerna.

20 kap. 10 59

Vad i 8 och 9 åå stadgats om rätt för målsäganden att väcka åtal eller övertaga eller i högre rätt fullfölja väckt åtal gäller icke 'i fråga om ämbetsbrott, som avsesi 3 kap. 35 och 7 kap. 4å andra stycket.

Vad i 8 och 9 55 stadgats om rätt för målsäganden att väcka åtal eller övertaga eller i högre rätt fullfölja väckt åtal gäller icke i fråga om brott, som avses i 3 kap. 3 5 och 7 kap. 4 & andra stycket.

22 kap.

859

Talan om enskilt anspråk på grund av ämbetsbrott, som avsesi 3 kap. 35 och 7 kap. 45 andra stycket, må ej väckas av målsägan- den, med mindre åtal för brottet äger rum eller talan biträdes av åklagaren.

Talan om enskilt anspråk på grund av brott, som avses i 3 kap. 3 5 och 7 kap. 4 5 andra stycket, må ej väckas av målsäganden, med mindre åtal för brottet äger rum eller talan biträdes av någon som är behörig att besluta sådant åtal.

23 kap. 22 59

Förundersökning enligt detta kapitel är, om tillräckliga skäl för åtal ändock föreligga, ej erforder- lig beträffande brott, för vilket icke svårare påföljd än böter är stadgad, eller beträffande brott, som avses i 45 kap. 2 5 första eller andra stycket. Ej heller är för-

9 Senaste lydelse 1965 :585.

Förundersökning enligt detta kapitel är, om tillräckliga skäl för åtal ändock föreligga, ej erforder- lig beträffande brott, för vilket icke svårare påföljd än böter är stadgad, eller beträffande brott, som avses i 45 kap. 2 5 första eller andra stycket. Ej heller är för-

• Sida 49
•  Original

Prop. l974:35

Nuvarande lydelse

undersökning erforderlig i mål om ämbetsbratt. som avses i 3 kap. 3 & och 7 kap. 4 % andra stycket, med mindre anledning förekom- mer till ådömande av annan på- följd än böter eller suspension.

49

Föreslagen lydelse

undersökning erforderlig i mål om brott, som avses i 3 kap. 3 5 och 7 kap. 4 5 andra stycket, med mind- re anledning förekommer till ådö- mande av annan påföljd än böter eller suspension.

Vill åklagaren utvidga väckt åtal, må det ske, utan att förundersökning enligt detta kapitel ägt 'rum.

Denna lag träderi kraft den 1 januari 1975.

19. Förslag till Lag om ändring i lagen ( 19721147) om ändring i rättegångsbalken

Härigenom förordnas att övergångsbestämmelserna till lagen (1972: 147) om ändring i rättegångsbalken skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1972. Till följd härav skall 24 % regerinpformen, som enligt kungörelsen (1971 :31) om beslutad ändring i regeringsformen 1 skall upphöra att gälla men skall tillämpas intill dess

Konungen och riksdagen bestämrner'annat, icke tillämpas efter utgången

av juni 1972.

Genom lagen upphäves lagen (1946z879) om högsta domstolens sammansättning och tjänstgöring. Högsta domstolen för bestå av fler än tjugotvå justitieråd till dess antalet nedga'tt till detta antal till följd av inträffade ledigheter. Om särskilda skäl föreligger, får dock nya ledamöter utses dessförinnan.

Bestämmelserna i 33 kap. 7 5 första och tredje styckena rättegångs- balken om delgivning med ombud gäller även sådant ombud som enligt paragrafens äldre lydelse har anmälts hos ned re justitierevisionen.

Denna lag träderi kraft den 1 januari 1975.

20. Förslag till Lag om ändring i lagen (1946z804) om införande av nya rättegångsbalken

Härigenom förordnas att 28 5 lagen (1946:804) om införande av nya rättegångsbalken skall ha nedan angivna lydelse.

()ppet brev om utfärdandet av kungörelsen upplusl 1 riksdagen den 17 februari 1971.

• Sida 50
•  Original

Prop. l974:35

Nu varande lydelse

28 å'

50

Föreslagen lydelse

Utan hinder av nya rättegångsbalken eller vad i denna lag förordnats skola alltjämt anses som gällande

lagen den 19 november 1886 angående skyldighet för utländsk man att i rättegång vid svensk domstol mot inländsk man ställa borgen för kostnad och skada, med iakttagande av att svaranden har att framställa yrkande, varom i 1 & nämnda lag sägs, inom tid, som i 34 kap. 2 5 nya rättegångs- balken stadgas;

2 och 3 55 lagen den 12 maj 1897 med vissa bestämmelser om riksbankens sedelutgivningsrält, sa" ock angående forum för riks- banken;

lagen den 3 februari 1911 an- gående viss lättnad för utländsk konsul ifråga om vittnesmäls av- läggande;

kungl. eirkult'iret den 24 augus- ti 1915 till samtliga underdomsto- lar och överexekutorer [ riket an- gående utredning i vissa fall om värdet av tL-'istej?"iremrll; samt

lagen den 19 november 1886 angående skyldighet för utländsk man att i rättegång vid svensk domstol mot inländsk man ställa borgen för kostnad och skada, med iakttagande av att svaranden har att framställa yrkande, varom i l & nämnda lag sägs, inom tid, som i 34 kap. 2 5 nya rättegångs- balken stadgas; samt

lagen den 30 maj 1930 om beräkning av lagstadgad tid.

Denna lag träder i. kraft den 1 januari 1975.

21. Förslag till Lag om ändring i skadeståndslagen ( 1 972207)

Härigenom förordnas att 3 kap. 7 och 10 55 skadeståndslagen (19721207) skall ha nedan angivna lydelse.

* Senaste lydelse 1965z586.

• Sida 51
•  Original

Prop. l974:35

Nuvarande lydelse

51

Föreslagen lydelse

3 kap.

Talan om ersättning enligt 2 5 får ej föras med anledning av beslut av Konungen [ statsrådet eller riksdagen eller av högsta dom- stolen, regeringsrätten eller försäk- ringsdomstolen, om icke beslutet upphävts eller ändrats. Sådan ta- lan får ej heller föras med anled- ning av beslut av lägre myndighet mot vilket talan fullföjts hos Konungen i statsrådet, högsta domstolen, regeringsrätten eller försäkringsdomstolen utan att be— slutet upphävts eller ändrats.

Talan om ersättning enligt 2 5 med anledning av dom eller beslut av hovrätt, allmän underrätt eller krigsrätt väckes vid den domstol som enligt 2 kap. 2 5 eller 3 kap. 3å rättegångsbalken är behörig att upptaga mål om ansvar eller enskilt anspråk på grund av äm- betsbratt av domare vid den dom- stol som meddelat domen eller beslutet. Motsvarande gäller i frå- ga om ersättningstalan enligt 2å med anledning av beslut eller åt- gärd av tjänsterna): som anges i nämnda lagrum i rättegångs- balken. Sådan talan med anled- ning av beslut av Konungen [ statsrådet, riksdagen, högsta dom- stolen eller regeringsrätten väckes i högsta domstolen.

105

Talan om ersättning enligt 2 & får ej föras med anledning av beslut av riksdagen eller rege- ringen eller av högsta domstolen, regeringsrätten eller försäkrings- domstolen, om icke beslutet upp- hävts eller ändrats. Sådan talan får ej heller föras med anledning av beslut av lägre myndighet mot vilket talan fullföljts hos rege- ringen, högsta domstolen, rege- ringsrätten eller försäkringsdom- stolen utan att beslutet upphävts eller ändrats.

Talan om ersättning enligt 2 & med anledning av dom eller beslut av högsta domstolen, regerings- rätten, hovrätt, allmän underrätt eller krigsrätt väckes vid den dom- stol som enligt 2 kap. 2 5 eller 3 kap. Bä rättegångsbalken är be- hörig att upptaga där angivna mål på grund av brott av domare vid den domstol som meddelat domen eller beslutet. Motsvarande gälleri fråga om ersättningstalan enligt 2 & med anledning av beslut eller åtgärd av någon som anges i nämn- da lagrum i rättegångsbalken. Så- dan talan med anledning av beslut av riksdagen eller regeringen väckes i högsta domstolen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975. Äldre bestämmelser gäller alltjämt i fråga om ersättningstalan enligt 3 kap. 2 5 med anledning av be- slut av Konungen i statsrådet.

• Sida 52
•  Original

Prop. 1974:35

22. Förslag till

52

lag om ändring i lagen (19711289) om allmänna förvaltningsdomstolar

Härigenom förordnas i fråga om lagen (1971:289) om allmänna

förvaltningsdomstolar,

dels att i 8—12, 16 och 18 %% ordet ”Konungen” i olika böjnings- former skall bytas ut mot ”regeringen” i motsvarande form, dels att 2—4 åå och övergångsbestämmelserna till lagen skall ha nedan

angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Regeringsrätten prövar l. besvär över kammarrätts be- slut,

2. besvär över annat beslut i förvaltningsärende som enligt lag eller av riksdagen beslutad författ- ning anföres hos domstolen,

3. mål som avses i 205 lagen (l936:567) om domkapitel.

Om regeringsrättens behörighet att pröva ansökningar om resning och återställande av försutten tid finns bestämmelser i 195 rege- ringsformen.

Regeringsrätten består av högst aderton regeringsråd. Konungen förordnar ett av regeringsräden att vara domstolens ordförande.

Om regeringsråds tjänstgöring i lagrådet finns bestämmelser i rege- ringsformen.

25

Föreslagen lydelse

Regeringsrätten prövar

1. besvär över kammarrätts be— slut enligt förvaltningsproeessla- gen (1971:291),

2. besvär över annat beslut i förvaltningsärendc som enligt lag eller av riksdagen beslutad författ- ning eller enligt instruktion för kammarrätterna anföres hos dom- stole-n,

3. mål som avses i 20 5 lagen (l936:567) om domkapitel.

Om regeringsrättens behörighet att pröva ansökningar om resning och återställande av försutten tid finns bestämmelser i 11 kap. 11 ,é' regeringsformen.

Regeringsrätten består av aderton regeringsråd eller det hög- re antal som av särskilda skäl finnes erforderligt. Minst två tred- jedelar av antalet regeringsråd skall vara lagfarna. Regeringsräden får icke inneha eller utöva annat ämbete.

Regeringsråd utnämnes av rege- ringen. Regeringen förordnar ett av regeringsråden att vara dom- stolens ordförande.

Om regeringsråds tjänstgöring i lagrådet är särskilt föreskrivet.

• Sida 53
•  Original

Prop. l974:35

Nuvarande lydelse

45

53

Föreslagen lydelse

Regeringsrätten är delad i två eller flera avdelningar. Avdelningarna är lika behöriga att upptaga mål som regeringsrätten handlägger.

Regeringsrättens ordförande är ordförande på en avdelning. Ord- förande på annan avdelning är det regeringsråd som Konungen för- ordnar. _

()m avdelnings sammansättning vid prövning av mål finns be- stämmelser i regeringsformen. Vid behandling av fråga om prövnings- tillstånd skall tre regeringsråd del- taga.

Övergängsbestämmelsernal

Denna lag träder ikraft den 1 januari 1972, då lagen (190938 s.3) om Kungl. Maj:ts regerings- rätt, lagen (1967:64) om tillfällig ökning av regeringsrädcns antal Och lagen (1970:279) om besvär över beslut av riksdagens organ skall upphöra att gälla. Konungen får dock besluta att kammarrätten i Göteborg ei skall finnas förrän från och med den senare dag Konungen bestäm mer.

Regeringsrättens ordförande är ordförande på en avdelning. Ord- förande på annan avdelning är det regeringsråd som regeringen för- ordnar.

Pä avdelning dömer fem rege- ringsråd. Regeringsrätten är dock domför med fyra regeringsråd, om tre av dessa är ense om slutet. Vid behandling av fråga om prövnings- tillstånd skall tre regeringsråd del- taga.

Denna lag träder ikraft den 1 januari 1972, då lagen (1909:38 s. 3) om Kungl. Maj:ts regeringsrätt, lagen (1967:64) om tillfällig ök- ning av regeringsrådens antal och lagen (1970:279) om besvär över beslut av riksdagens organ skall upphöra att gälla.

Äldre bestämmeler gäller fortfarande i fråga om besvär över beslut Som meddelats före ikraftträdandet. Besvär över beslut, som enligt äldre bestämmelser anföres hos kammarrätten, skall efter ikraftträdandet prövas av kammarrätten i Stockholm. Konungen får dock bestämma att sådana besvär över beslut av myndighet inom domkretsen för kammar- rätten i Göteborg skall prövas av denna kammarrätt.

Regeringsrätten fär bestå av ' fler än aderton regeringsråd till dess antalet nedgått till detta antal till följd av inträffade ledigheter.

Om särskilda skäl föreligger, får dock nya ledamöter utses dessför- innan.

' Senaste lydelse l97lzll98.

• Sida 54
•  Original

Prop. l974:35

54

Denna lag träder i kraft, såvitt angår ?. % första stycket, en vecka efter den dag, då lagen enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling, och i övrigt den 1 januari 1975.

23. Förslag till Lag om ändring i lagen (l965:186) om lagrådet

Härigenom förordnas i fråga om lagen (1 9652186) om lagrådet1 dels att i 3 och 10 %% ordet "Konungen” skall bytas .ut mot

”regeringen”,

dels att l 5 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Lagrådet utgöres av en ordina- rie och högst två extra avdel- ningar. Extra avdelning träder i tjänst endast när Konungen för- ordnat därom. Sädant förordnan- de må meddelas, när arbetsbördan i lagrådet kan antagas bli särskilt betungande. Konungen bestäm- mer, när extra avdelnings tjänst- göring skall upphöra.

När extra avdelning tjänstgör, fördelas ärendena mellan lagrådets avdelningar på sätt dessa samfällt bestämma.

r.:

Föreslagen lydelse

Lagrådet utgöres av en ordina- rie och högst två extra avdel- ningar. I varje avdelning skola tjänstgöra tre justitieråd och ett regeringsråd. dock förordna annan lagfaren per-

R egeringen äger

son att tjänstgöra i avdelning av lagrådet i stället för ett av justitie- råden. Om det finnes erforderligt, äger regeringen utse ytterligare en person att deltaga i behandlingen av visst ärende, vars bedömande kräver särskild fackkunskap.

Extra avdelning träder i tjänst endast när regeringen förordnat därom. Sådant förordnande må meddelas, när arbetsbördan i lag- ra'det kan antagas bli särskilt be- tungande. Regeringen bestämmer, när extra avdelnings tjänstgöring skall upphöra. När extra avdelning tjänstgör, fördelas ärendena mel- lan lagrådets avdelningar på sätt dessa samfällt bestämma.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975.

1 Senaste lydelse av 10 & 1968257. 2 Senaste lydelse 1968157.

• Sida 55
•  Original

Prop. l974:35 55

24. Förslag till Lag om handläggningen av nädeärenden

Härigenom förordnas följande.

1 & Nådeärenden prövas av regeringen i enlighet med vad som föreskri- ves i ll kap. 13 % första stycket regeringsformen.

2 & Regeringen kan omedelbart avslå ansökan om nåd, om skäl till bifall uppenbarligen saknas. I annat fall skall regeringen, innan den avgör nådeärende, inhämta yttrande från högsta domstolen eller, när fråga är Om mål i vilket regeringen, förvaltningsdomstol eller förvaltningsmyn- dighet är sista instans, från regeringsrätten. Den domstol som skall avgiva Sådant yttrande är därvid beslutför med tre ledamöter.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975.

25. Förslag till Lag om ändring i lagen (1956:618) om allmänna sammankomster

Härigenom förordnas i fråga om lagen (1956:618) om allmänna sammankomsterl dels att i 2 och 13 Så ordet ”Konungen” i olika böjningsformer skall bytas ut mot ”regeringen” i motsvarande form, dels att 3 5 skall ha nedan angivna lydelse.

Nu varande lydelse Föreslagen lydelse

35

Utan tillstånd av polismyndigheten måallmän sammankomst ej hållasä gata, torg, park eller annan plats, som enligt fastställd stadsplan eller byggnadsplan utgör allmän plats och som upplåtits för avsett ändamål, å sådan del av hamnområde som är tillgänglig för allmänheten eller å allmän väg eller annat område som är upplåtet till eller eljest nyttjas för allmän samfärdsel.

Vid prövning huruvida tillstånd Tillstånd får vägras endast om här meddelas, skall beaktas vikten det är nödvändigt med hänsyn till ur allmän synpunkt av att försam— trafik eller allmän ordning.

lingsfriheten upprätthålles. Denna lag träder i kraft, såvitt avser 3 å en vecka efter den dag, då lagen enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling, och i övrigt. den 1 januari 1975.

1 Senaste lydelse av 13 5 19712615.

• Sida 56
•  Original

Prop. l974:35 56

'26 Förslag till Lag om ändring i lagen (1966:293) om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall

Härigenom förordnas i fråga om lagen (1966:293) om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall1

dels att i 2, 4, 5, 29, 32 och 38 åå ordet ”Konungen” i olika böjningsformer skall bytas ut mot ”regeringen” i motsvarande form,

dels att 28 5 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 28 %

Utskrivningsnämnd består av Utskrivningsnämnd består av lagfaren ordförande som bör vara lagfaren ordförande som är eller eller ha varit innehavare av ordi— varit innehavare av ordinarie do- narie domartjänst, en läkare som martjänst, en läkare som bör vara bör vara särskilt kunnig i psykiatri särskilt kunnig i psykiatri och en och en person med erfarenhet i person med erfarenhet i allmänna allmänna värv. värv.

Psykiatriska nämnden består av lagfaren ordförande som är eller varit innehavare av ordinarie domartjänst, två läkare som äro särskilt kunniga i psykiatri och två personer med erfarenhet i allmänna värv.

För ledamot av utskrivningsnämnd eller psykiatriska nämnden finnas en eller flera suppleanter. Bestämmelserna om ledamot gälla även suppleant.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975.

27. Förslag till Lag om ändring i lagen (19671940) angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda

Härigenom förordnas i fråga om lagen (l967z940) angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda2

dels att i 6, 8, 10, 13, 16, 18, 20, 50 och 59 åå ordet ”Konungen”i olika böjningsformer skall bytas ut mot ”regeringen” i motsvarande form,

dels att 17 5 skall ha nedan angivna lydelse.

1 Senaste lydelse av 4 & l971:638

?. 5 1973:129 8 &" 19692212. Senaste lydelse av O & l97lz639 Oå 1973zl30 0 3 3 2 l 2 5 & l97l:639.

• Sida 57
•  Original

Prop. l974:35 57

Nu varande lydelse Föreslagen lydelse 17 å Beslutsnämnd består av lag— Beslutsnämnd består av lag- faren ordförande som bör vara faren ordförande som är eller varit eller ha varit innehavare av ordi— innehavare av ordinarie domar— narie domartjänst samt ytterligare tjänst samt ytterligare två eller två eller fyra ledamöter, som skall fyra ledamöter, som skall vara vara ledamöter eller suppleanter i ledamöter eller suppleanter i sty- styrelsen för omsorger om psy- relsen för omsorger om psykiskt kiskt utvecklingsstörda, om utvecklingsstörda, om regeringen Konungen ej medger annat. Sär- ej medger annat. Särskolchef, skolchef, vårdchef eller överläkare vårdchef eller överläkare hos sty- hos styrelsen för omsorger om relsen för omsorger om psykiskt psykiskt utvecklinsstörda får ej utvecklingsstörda får ej vara leda- vara ledamot av nämnden. mot av nämnden.

För ledamot av beslutsnämnd finnes en eller flera suppleanter. Vid hinder för både ordförande och suppleant för honom kan tillfällig ersättare utses.

Bestämmelserna om ledamot gäller även suppleant och tillfällig ersättare.

Denna lag träderi kraft den 1 januari 1975.

28. Förslag till Lag om ändring i smittskyddslagen (19681231)

Härigenom förordnas i fråga om smittskyddslagen (19681231) dels att i 4, 11, 30—32 och 34 55 ordet ”Konungen” i olika böjningsformer skall bytas ut mot ”regeringen" i motsvarande form,

dels att 7, l4, "21 och 33 åå skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 7 &]

Lider någon av allmänfarlig sjukdom eller för han smitta därav är han skyldig att efter beslut av distriktsläkare, stadsläkare eller motsvarande läkare låta intaga sig för vård på sådant sjukhus eller sådan tillfällig sjukvårdslokal som avses i sjukvårdslagen eller som drives av staten, om han med hänsyn till faran för smittans spridning icke kan behandlas i öppen vård.

Beträffande den som behandlas i öppen vård skall läkare som avses i första stycket meddela erforderliga föreskrifter om isolering och om inskränkning i hans verksamhet.

1 Senaste lydelse l972z667.

• Sida 58
•  Original

Prop. l974:35

Nuvarande lydelse

58

Föreslagen lydelse

Vad i första och andra styckena sägs gäller även den som av läkare misstänkes lida av allmänfarlig sjukdom eller föra smitta därav.

Beslut av läkare enligt denna paragraf skall underställas hälso- vårdsnämnden, om det begäres av den beslutet rör. Denne skall av läkaren upplysas om sin rätt till sådan prövning. Läkarens beslut länder till efterrättelse till dess hälsovårdsnämnden förordnar annorlunda. Nämnden får också självmant pröva beslut som läkare meddelat enligt denna paragraf.

Beslut av läkare enligt denna paragraf skall underställas hälso- vårdsnämnden såvitt gäller före— skrifter i samband med behandling i öppen värd och länsrätten såvitt gäller intagning pä sjukvårdsan- stalt, om det begäres av den beslu- tet rör. Denne skall av läkaren upplysas om sin rätt till sådan prövning. Läkarens beslut länder till efterrättelse till dess hälso- vårdsnämnden eller länsrätten för- annorlunda. nämnden får självmant pröva be— slut som läkare meddelat enligt denna paragraf. ordnar Hälsovärds-

14 &?

Underlåter någon att följa an- maning enligt 13 5 kan länsstyrel- sen i det län där han vistas besluta att han skall inställas hos läkare för undersökning eller behandling eller, om det finns grundad anled- ning befara att han skall sprida smitta, att han skall intagas på sjukhus som avses i 13 5. Kan det skäligen antagas, att anmaning icke skulle efterföljas, får sådant beslut meddelas utan att anma- ning skett.

Om länsstyrelsens beslut icke kan avvaktas utan fara, kan länslä- karen meddela beslut som avses i första stycket. Sådant beslut skall omedelbart underställas länsstyrel- sens prövning men länder till ef- terrättelse till dess länsstyrelsen förordnar annorlunda.

2 Senaste lydelse 1970148.

Underlåter någon att följa an- maning enligt 13 5 kan länsstyrel- sen i det län där han vistas besluta att han skall inställas hos läkare för undersökning eller behandling eller, om det finns grundad anled- ning befara att han skall sprida smitta, länsrätten besluta att han skall intagas på sjukhus som avses i 13 5. Kan det skäligen antagas, att anmaning icke skulle efterföl- jas, får beslut som nu sagts medde- las utan att anmaning skett.

Om länsstyrelsens eller läns- rättens beslut icke kan avvaktas utan fara, kan länsläkaren medde— la beslut som avses i första styck- et. Sådant beslut skall omedel- bart underställas prövning av myn- dighet som sägs där men länder till efterrättelse till dess myndigheten förordnar annorlunda.

• Sida 59
•  Original

Prop. l974:35

Nuvarande lydelse

Vad i denna paragraf föreskri- ves om länsstyrelse skall i kom- mun som ej tillhör landstingskom- mun gälla hälsovårdsnämnd, när fråga är om inställelse hos läkare för undersökning eller behandling. Vad som sagts nu gäller dock ej Gotlands kommun.

Beslut om utskrivning av sådan intagen som avses i 8 eller 165 meddelas av överläkaren eller mot- svarande läkare. Talan mot beslut varigenom någon förvägrats att lämna sjukvårdsanstalten föres hos länsstyrelsen genom besvär.

59

Föreslagen lydelse

Vad i denna paragraf föreskri- ves om länsstyrelse skall i kom- mun som ej tillhör landstingskom- mun gälla hälsovårdsnämnd. Vad som sagts nu gäller dock ej Got- lands kommun.

Beslut om utskrivning av sådan intagen som avses i 8 eller l6å meddelas av överläkaren eller mot- svarande läkare. Talan mot beslut varigenom någon förvägrats att lämna sjukvårdsanstalten föres hos länsrätten genom besvär.

33 53

Talan mot hälsovårdsnämnds beslut enligt denna lag föres hos länsstyrelsen genom besvär.

Mot länsstyrelses beslut i ären- de som avses i 7, 10, 14, 15 eller 21 % föres talan hos kammarrätten genom besvär.

I övrigt föres talan mot länssty- relses beslut enligt denna lag hos Konungen genom besvär.

Hälsovärdsnämnds, länsstyrel- ses och kammarrätts beslut skall lända till omedelbar efterrättelse om ej annorlunda förordnas.

Talan mot hälsovårdsnämnds beslut om intagning på sjukvårds- anstalt enligt 7 9” föres hos länsrät- ten genom besvär. Mot annat be- slut enligt denna lag av hälsovårds- nänznd föres talan hos länsstyrel- sen genom besvär.

Mot länsstyrelses beslut i ären- de som avsesi 7, 10, 14 eller 15 & föres talan hos kammarrätten ge- nom besvär.

] övrigt föres talan mot länssty- relse-s beslut enligt denna lag hos regeringen genom besvär.

Hälsovårdsnämnds, länsstyrel- ses, länsrätts och kammarrätts be- slut skall lända till omedelbar ef- terrättelse om ej annorlunda för- ordnas.

,Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975. Bestämmelsen i 335 andra stycket i dess äldre lydelse gäller fortfarande i fråga om talan mot länsstyrelses beslut som meddelats före den 1 januari 1975.

3 Senaste lydelse l97l:642.

• Sida 60
•  Original

Prop. 1974:35 60

29. Förslag till Lag om ändring i lagen (1971152) om skatterätt och länsrätt

Härigenom förordnas i fråga om lagen (l97lz52) om skatterätt och länsrätt.

dels att i 5, 7, 8 och 14 55 ordet ”Konungen” skall bytas ut mot ”regeringen”,

dels att 4 & skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 4 ä'

Vid länsrätt handlägges mål en- Vid länsrätt handlägges mål en— ligt barnavårdslagen (1960:97),1a- ligt bamavårdslagen (1960:97), la— gen (19541579) om nykterhets- gen (19541579) om nykterhets- värd och utlänningslagen (1954: vård, utlänningslagen (1954zl93) 193) i den utsträckning som är och smittskyddslagen(1968231) föreskrivet i dessa lagar samt mål i den utsträckning som är föreskri- enligt 21 kap. föräldrabalken. vet i dessa lagar samt mål enligt 21

kap. föräldrabalken.

Vid länsrätt handlägges vidare, såvitt gäller svenskt körkort, trafikkort eller traktorkort, mål om varning eller återkallelse och, såvitt gäller utländskt körkort, mål om varning eller vägran att godkänna körkortet, allt enligt vad därom är särskilt föreskrivet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975

30. Förslag till Lag om ändring i lagen (1973:1108) om ändring i lagen ( l97l:52) om skatterätt och länsrätt

Härigenom förordnas att i 5, 7, 8 och 14 åå lagen (197lz5'2) om skatterätt och länsrätt i den lydelse dessa paragrafer erhållit genom lagen (197321108) om ändring i nyssnämnda lag ordet ”Konungen” skall bytas ut mot ”regeringen”.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1975, dock att lagen skall gälla redan från och med den 1 januari 1975 i fråga om åtgärder som erfordras för lagens tillämpning efter ikraftträdandet.

' Senaste lydelse l9721750 (jfr 19722754).

• Sida 61
•  Original

Prop. l974:35 61

31. Förslag till Lag om upphävande av ansvarighetslagen den 10 februari 1810 för statsrådets ledamöter, föredragande och Konungens rådgivare i komman- domål

Härigenom förordnas att ansvarighetslagen den 10 februari 1810 för statsrådets ledamöter, föredragande och Konungens rådgivare i komman- domål skall upphöra att gälla vid utgången av år 1974.

32. Förslag till Lag om skyldighet att tillhandahålla riksdagens revisorer vissa handlingar m. m.

Härigenom förordnas följande.

1 & Statlig myndighet skall på begäran tillhandahålla riksdagens revisorer de allmänna handlingar, uppgifter och yttranden som revisorerna anser sig behöva för sin granskning. [ fråga om handling eller uppgift som enligt vad därom är föreskrivet skall hållas hemlig kan dock myndigheten, om den finner särskilda skäl föreligga, hänskjuta begäran från revisorerna till regeringens avgörande.

2 5 Kommun som har tagit emot statsmedel som bistånd till viss verksamhet skall på begäran tillhandahålla riksdagens revisorer de allmänna handlingar, uppgifter och yttranden som revisorerna anser sig behöva för granskning av verksamheten. I fråga om handling eller uppgift som enligt vad därom är föreskrivet skall hållas hemlig äger 1 5 andra punkten motsvarande tillämpning.

Vad som sägs i första stycket om kommun skall gälla också landstingskommun, kyrklig kommun och kommunalförbund.

3 & Har" annan än som avses i "2 & tagit emot statsmcdel som bistånd till viss verksamhet, skall den som har tagit emot medlen på begäran tillhandahålla riksdagens revisorer de handlingar, uppgifter och yttranden som behövs för granskning av verksamheten. Revisorerna kan vid vite förelägga den som har tagit emot medlen att fullgöra sin skyldighet. Första stycket äger ej tillämpning på utländsk institution eller sammanslutning som tagit emot bistånd för internationellt ändamål.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975.

• Sida 62
•  Original

Prop. 1974:35 62

Utdrag ur protokollet över justitieärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 28 februari 1974.

Nå'n-'arande: ministern för utrikes ärendena ANDERSSON, statsråden STRÄNG, ASPLING, LUNDKVIST, GElJER, NORLING, LIDBOM, GUSTAFSSON, LEIJON, llJEIM-WALLEN.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Geijer, anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om följdlag- stij'ming till den nya regeringsformen och den nya rr'ksdagmrdningen och anför.

] Inledning

Den nya regeringsformen (RF) och den nya riksdagsordningcn (RO) som antogs som vilande av 1973 års vårriksdag (prop. 1973z90. KU 1973: "26, rskr 265) och som antagits slutligt under pågående riksdag (KU 1974: 8, rskr 19) skall enligt övergångsbestämmelserna börja tillämpas den 1 januari 1975. Samtidigt skall de vid samma tillfällen antagna följdänd- ringarna i successionsordningen och tryckfrihetsförordningen börja tillämpas.

Den grundlagsreform som genomförts i och med antagandet av den nya RF och den nya RO medför inte någon omvälvning i det konstitutionella normsystemet. ] stor utsträckning innebär reformen endast att den skrivna författningen bringas till överensstämmelse med statsskicket sådant det faktiskt har utbildat sig under 1900-talet. Särskilt den centrala grundlagen, RF, har emellertid ett rikt förgrenat nät av förbindelser över till annan lagstiftning. Det är därför lättförklarligt att en grundlagsreform, även med den begränsade innebörd som jag angav nyss, gör en ganska omfattande följdlagstiftning och annan normgivning nödvändig.

Den nya författningen bygger på förslag av grundlagberedningen1 i betänkandet (SOU 1972:15) Ny regeringsform, Ny riksdagsordning. Grundlagberedningen avlämnade också ett betänkande (SOU 1972:16) med förslag till följdförfattningar. Betänkandet upptar 23 förslag eller utkast till nya lagar, till ändringar i gällande lagar och till upphävande av lagar.

lLedamöter vid den tidpunkt då betänkandet avlämnadcs: landshövdingen Valter Åman. ordförande, riksdagsledamöterna Arne (ladd, Allan llerrrelitrs och llilding Johansson. förutvarande riksdagsledarnoten, redaktören Birger Lundström. riksdags- ledamoten Georg Pettersson och f("n'utvarande riksdagsleda[noten. f. d. professorn Sten Wahlund.

• Sida 63
•  Original

Prop. 1974:35 63

Beredningens betänkande med förslag till följdförfattningar remitte- rades för yttrande till högsta domstolens ledamöter, regeringsrättens ledamöter, justitiekanslern, riksåklagaren, Svea hovrätt, hovrätten över Skåne och Blekinge, kammarrätten i Göteborg, överbefälhavaren, riks- skatteverket, länsstyrelserna i Stockholms, Jönköpings, Malmöhus, Göte- borgs och Bohus samt Norrbottens län, 1965 års valtekniska utredning, ämbetsansvarskommitten, offentlighets- och sekretesslagstiftnings- kommittén, riksdagens ombudsmän, fullmäktige i riksbanken, fullmäk- tige iriksgäldskontoret, riksdagens revisorer, Svenska kommunförbundet, Svenska landstingsförbundet, Sveriges advokatsamfund, Landsorganisa- tionen i Sverige, Tjänstemännens centralorganisation, Statstjänste- männens riksförbund och Sveriges akademikers centralorganisation. Remissinstanserna behandlade förslaget till följdförfattningar gemensamt med beredningens huvudförslag.

Frågor om annan följdlagstiftning än den som gäller successionsord- ningen och tryckfrihetsförordningen har inte behandlats av statsmakterna i samband med att besluten fattades om den nya RF och den nya RO. På grundval av beredningens betänkande och remissytttrandena över detta har emellertid inom justitiedepartementet utarbetats förslag till följdlag- stiftning till den nya RF och den nya RO. ] några fall saknar förslagen motsvarighet i beredningens betänkande. Sammanlagt föreligger nu 32 förslag till helt nya lagar eller till ändring eller upphävande av gällande lagar. Förslagen berör skilda delar av den nya RF och RO. Färdigställan- det av dem är att se som en första etapp i arbetet på följdförfattningar som led i grundlagsreformen.

4.2. Förslag till lag om ändring i lagen (l972:704) om kyrkofullmäktigval

Val av kyrkofullmäktige regleras inte i vallagen (l972:620) utan i en särskild lag (l972z704) om kyrkofullmäktigval. Bestämmelserna i denna lag stämmer emellertid i stora delar överens med regleringen i vallagen.

• Sida 86
•  Original

Prop. l974:35 86

Principen om samordning i görligaste mån mellan reglerna om kyrkofull- mäktigval och reglerna om de borgerliga kommunala valen bör föranleda att de ändringar i vallagen som jag har föreslagit i det föregående och som kan ha aktualitet för valen av kyrkofullmäktige görs tillämpliga också på de senare valen. Av störst betydelse är att också kyrkofullmäktigval bör överklagas hos riksdagens valprövningsnämnd i stället för hos regerings- rätten. Genom att samtliga valbesvärsmål prövas av en och samma instans skapas garantier för en enhetlig utveckling av praxis i valbesvärsmål.

Beträffande innebörden av de föreslagna ändringarna i lagen om kyrkofullmäktigval kan jag hänvisa till motsvarande förslag i fråga om vallagen. Ändringen i 2 5 är densamma som den i 1 kap. 2 ?; vallagen. De formella föreskrifterna om valbesvär i 505 föreslås ändrade i enlighet med vad som har förordats angående 15 kap. 4 & första—tredje styckena vallagen i den nya lydelsen.

I 15 kap. 6 5 vallagen har jag föreslagit bestämmelser om att valprövningsnämnden kan föranstalta om vittnesförhör vid allmän dom- stol i valbesvärsmål och i 15 kap. 7 & bestämmelser om den materiella sidan av valbesvärsprövningen. I 15 kap. 9 & vallagen har föreslagits bestämmelser om att valprövningsnämnden vid avgörande av ärende skall vara fulltalig och att talan mot nämndens beslut inte får föras. Nu angivna bestämmelser i vallagen bör genom en hänvisning i en ny paragraf i lagen om kyrkofullmäktigval, 51 &, ges nrotsvarande tillämpningi fråga om sådana val. I en likaså ny paragraf, 52 &, föreslår jag föreskrifter om att fullmäktige och suppleanter" utövar sina uppdrag provisoriskt i avvaktan på prövningen av valbesvär. Föreskrifterna har samma innehåll som de som har föreslagits i den nya 15 kap. 85 första och tredje styckena vallagen.

Såvitt" gäller övergångsbestämmelserna hänvisar jag till vad jag har yttrat i anslutning till punkterna l, 2 och 4 i övergångsbestämmelserna till den föreslagna lagen om ändring i vallagen.

Jag vill tillägga att ordningen vid val av kyrkofullmäktige påverkas också av ändringar i ett par bestämmelser i vallagen, till vilka lagen om kyrkofullmäktigval hänvisar. Enligt den nya lydelsen av 3 kap. 6 5 första stycket vallagen, vartill hänvisas i 5 & tredje stycket lagen om kyrkofull- mäktigval, skall sålunda talan mot länsstyrelsens beslut om indelning i valdistrikt föras hos valprövningsnämnden i stället för, som nu, hos kammarrätten. Också den i 15 kap. 2 5 andra stycket vallagen föreslagna ändringen angående bevis för den som har blivit vald får betydelse för kyrkofullmäktigvalens del till följd av hänvisning i 49 å lagen om dessa val.

4.3 och 4.4 Förslag till lagar om ändring i kommunallagen (19532753) och kommunallagen(195750) för Stockholm

6 och 10 55

Genom den nya RF (3 kap. "2 &) sänks åldern för rösträtt vid riksdagsval till 18 är samtidigt som rösträtten anknyts till åldern på

• Sida 87
•  Original

Prop. 1974:35 87

valdagen. Samma rösträttsregler bör givetvis gälla för de kommunala valens del. Härav föranleds en ändring i 6 5 första stycket första punkten i de båda kommunallagarna. Även övriga bestämmelser om rösträtt i denna paragraf bör i görligaste mån avfattas i enlighet med motsvarande föreskrifter i 3 kap. 2 5 i den nya RF. Dels bör den nuvarande föreskriften i 6 5 första stycket andra punkten om att den som på grund av domstols förklaring är eller efter uppnådd myndighetsålder skall förbliva omyndig inte är röstberättigad ersättas med en formulering enligt vilken den som är omyndigförklarad av domstol inte'äger rösträtt." Uttrycket innefattar liksom i 3 kap. 25 första stycket i den nya RF förklaring om omyndighet som har nreddelats innan myndighetsåldern inträdde. Dels bör bestämmelserna i 6 & andra stycket i enlighet med vad som föreskrivs i 3 kap. 2 5 andra stycket i den nya RF få den lydelsen att frågan huruvida rösträtt enligt första stycket föreligger avgörs på grundval av en före valet upprättad röstlängd. Härav föranleds en följdändringi 10 %. Hänvisningen i denna paragraf till bestämmelser i vallagen bör sålunda gälla också röstlängd.

75

F. 11. gäller enligt 7 & första stycket kommunallagarna att kommun- fullmäktige och suppleanter väljs bland de röstberättigade som är bosatta inom kommunen. Den som är omyndig kan ej väljas till kommunfull- mäktig eller suppleant.

Det valbarhetsvillkor som innefattar krav på rösträtt bör enligt nrin mening formuleras så att fullmäktige och suppleanter skall väljas bland dem som uppfyller villkoren för rösträtt. Därigenom uppnår man överensstämmelse med formuleringen i 3 kap. 10% i den nya RF. Lydelsen avser att framhäva att valbarhetsbedömningen skall göras oberoende av vad som framgår av gällande röstlängd om rösträtten. Den i som i något avseende inte längre uppfyller rösträttsvillkoren enligt 6 5 första stycket är därmed inte valbar, även om han ännu står kvar i röstlängden som röstberättigad. Omvänt är den valbar som uppfyller rösträttsvillkoren men som inte är upptagen i röstlängd, t. ex. till följd av att han blivit kyrkobokförd i kommunen efter det att röstlängden upprättades.

Fr. o. m. är 1973 gäller enligt 6 5 första stycket i kommunallagarna att endast den som är kyrkobokförd i en kommun har rösträtt-i kommunen. Den som upphör att vara kyrkobokförd inom en kommun, förlorar alltså sin kommunala rösträtt där. Som framgår av vad jag nyss har sagt upphör han därmed också att vara valbar inom kommunen. Kyrkobokföringsorten överensstämmer i de allra flesta fall med den faktiska bosättningsorten. Med hänsyn till- det anförda anser jag att nuvarande krav på bosättning inom en kommun som villkor för valbarhet saknar praktisk betydelse vid sidan av kravet på rösträtt. Jag föreslår därför att föreskrifterna om valbarhet förenklas genom att kravet på bosättning inom kommunen får utgå.

• Sida 88
•  Original

Prop. 1974:35 88

Enligt 3 kap. 2 5 nya RF är, som jag nyss nämnde, åldern för rösträtt 18 år. Sänkningen av rösträttsåldern har förutsatts skola följas av en sänkning av myndighetsåldern till 18 år (prop. 1973:9O s. 164'). Senare denna dag kommer statsrådet Lidbom att föreslå att förslag om detta läggs fram i särskild proposition. Godtas förslaget av riksdagen, kommer rösträtt. och myndighet att inträda samma dag. Som följd härav kan i fortsättningen den som inte är myndig aldrig uppfylla rösträttsvillkoren. Jag föreslår därför att också myndighet slopas som särskilt valbarhets- villkor. Kravet på att rösträttsvillkören skall vara uppfyllda är även i det avseendet tillfyllest.

9å

I paragrafen finns bestämmelser om indelning av kommun i valkretsar och om bestämmandet av antalet fullmäktige som varje valkrets skall utse. Beslut i dessa frågor fattas av länsstyrelsen. Enligt paragrafens sjätte stycke föres talan mot länsstyrelsens beslut om indelning i valkretsar hos regeringsrätten genom besvär.

I det föregående harjag föreslagit att talan mot beslut enligt vallagen i liknande fall skall föras hos valprövningsnämnden. Jag föreslår att också talan enligt 9 5 skall föras hos nämnden. I samband med den ändring i paragrafen som föranleds härav bör fullföljdsregeln jämkas så att det uttryckligen framgår att också beslut om fastställande av antalet fullmäktige i varje valkrets omfattas av regeln.

Övergångsbestämmelser

I likhet med vad som gäller i fråga om val till riksdagen (punkt 2 andra stycket övergångsbestämmelserna till den nya RF) bör de nya rösträtts- bestämmelserna tillämpas först i samband med att röstlängd upprättas under år 1975.

4.5. Förslag till lag om ändring i landstingslagen (19541319)

Ändringen i 7 & gäller röstlängd vid landstingsval och motsvarar ändringen i 6 5 andra stycket i de båda kommunallagarna. I 8 & föreslås beträffande valbarhetsvillkoren samma ändring som i 7 & kommunalla- garna. Ändringen i 7 5 landstingslagen har föranlett ett tilläggi 18 5.

4.6. Förslag till lag om ändring i lagen (1961:436) om församlingsstyrelse

Ändringarna i lagen har samma innebörd som de som har föreslagitsi kommunallagen och i kommunallagen för Stockholm. Ändringarna i 9, 10, 12 och 13 55 i lagen om församlingsstyrelse motsvaras sålunda av ändringarna i 6. 7, 9 och 10 55 i kommunallagen. Jag hänvisar till vad jag nyss anförde i anslutning till sistnämnda paragrafer.

• Sida 89
•  Original

Prop. 1974:35 89

4.7. Förslag till lag om upphävande av lagen (1972:236) om ersättare för riksdasgsledamöterna

Riksdagen antog år 1972 som vilande förslag till ändringar i 1809 års RF och 1866 års RO som innebär att ett system med ersättare införs (prop. 1972166, KU 1972z30, rskr 1972c204). Samtidigt beslöt riksdagen en lag ( 1972:236) om ersättare för riksdagsledamöterna. Lagen innehåller två paragrafer. I l ä föreskrivs i vilka fall riksdagsledamots befattning skall utövas av ersättare. 1 2 & anges hur det skall förfaras när ersättare skall kallas in till tjänstgöring. Lagen om ersättare för riksdagsledamö- terna har trätt i kraft samtidigt med att ändringarna i 1809 års RF och 1866 års RO beträffande ersättare under innevarande riksdag har antagits slutligt och erhållit kraft av grundlag (KU l974:1, rskr 9, SFS l974z65).

Också enligt den nya RF och den nya RO skall ersättare finnas för riksdagsledamöterna. [ formellt hänseende innebär emellertid de nya reglerna att de bestämmelser som finns i lagen om ersättare för riksdagsledarnöterna ingår i RF och RO (4 kap. 9 & RF och 1 kap. 8 och 9 %& RO). Lagen om ersättare för riksdagsledamöterna bör därför upphöra att gälla vid den tidpunkt då den nya RF:s och RO:s motsvarande bestämmelser om ersättare först skall börja tillämpas. Som jag har nämnt förut kommer bestämmelserna i RF och RO i allmänhet att börja tillämpas den 1 januari 1975.

Av punkt ?. tredje stycket övergångsbestämmelserna till nya RF och punkt 2 tredje stycket övergångsbestämmelserna till nya RO följer emellertid att reglerna i RF och RO om ersättare skall tillämpas redan dessförinnan för det fall att nytt val till riksdagen har ägt rum efter det att den nya RF har antagits slutligt men före den 1 januari 1975. I anslutning till dessa övergångsbestämmelser föreslår jag att lagen om ersättare för riksdagsledamöterna skall upphöra att gälla vid utgången av år 1974 eller den dag dessförinnan då efter nytt val till riksdagen den nyvalda riksdagen sammanträder första gången.

4.8. Förslag till lag om ändring i lagen (1972:625) om statligt stöd till politiska partier

Det statliga stödet till politiska partier beräknas för kalenderår och betalas i princip ut en gång för helt kalenderår. Huvudregeln är att utbetalning för visst är görs i februari samma år, efter ansökan ijanuari. Den nu angivna ordningen är naturlig med tanke på hittillsvarande grundlagsregler om riksdagens valperiod och årliga samrnanträdesperiod. Ordinarie val gäller sålunda för tiden från följande kalenderårsskifte. Riksdagen sammanträder varje år i regel den 10 januari och är i princip samlad till årets slut. _

Enligt den nya författningen inleds emellertid riksdagens valperiod efter ordinarie val vid månadsskiftet september — oktober, kort efter valet (se 3 kap. 5 å i den nya RF och 1 kap. 3 & vallagen). Det snabba valgenomslaget har fört med sig en omläggning också av riksdagens

• Sida 90
•  Original

Prop. l974:35 90

arbetsår. Det ärliga riksmötet börjar valar samtidigt som den nya valperioden och år, då ordinarie val inte äger rum, under september eller oktober (1 kap. 2 5 i den nya RO). Riksmötet sträcker sig i en följd till maj månads utgång eller, undantagsvis, något längre (1 kap. 4 _S i den nya RO).

1971 års partistödsutredning, vars förslag lades till grund för 1972 års partistödslag, uttalade i sitt betänkande (SOU 1972262) Offentligt stöd till de politiska partierna att, om nuvarande valperioder kom att läggas om efter vad som hade föreslagits i grundlagberednirrgens slutbetänkande, tidpunkten för utbetalningarna av det statliga stödet till partierna och den tidrymd dessa avser lämpligen fick justerasi enlighet härmed (s. 53). Också för egen del finner jag det självfallet att beräkningen och utbetalningen av det statliga stödet till partierna samordnas med de nya reglerna om riksdagens valperiod och årliga sammanträdesperiod.

Valperiodens början är i den nya författningen inte fixerad till ett visst datum utan varierar något beroende på vilken dag valet äger rum. I allmänhet kommer den nya valperioden, som nämnts, att börja den första veckan i oktober. Jag föreslår att den period för vilken stöd till partierna skall beräknas bestäms till tiden fr. o. m. den 15 "oktober ett kalenderår t. o. m. den 14 oktober följande kalenderår. En generell föreskrift härom föreslås i 125. Omläggningen av tidryrnden för beräkningen av stödet föranleder vidare ändringar i 6-—11 M. Den årliga utbetalningen av stöd till partierna bör äga rum snarast möjligt efter det att beräkningsperioden har inletts. Jag förordar att det i 14 &” föreskrivs att ansökan om stöd bör göras före utgången av oktober. Sker ansökan i rätt tid, kommer stödet att betalas ut före utgången av november månad. Den föreslagna ändringen innebär alltså att utbetalningen tidigareläggs med tre månader.

Frågan om verkan av ett omval är f. 11. inte berörd i partistödslagen. Den har också hittills haft föga aktualitet med tanke på att riksdagen kan antas ha fått sin slutliga sammansättning före det årsskifte då valperioden efter ett ordinarie val inleds och i vart fall innan stöd till partierna skall räknas ut för det första året under valperioden. Ordningen med ett snabbt valgenomslag innebäremellertid att, om besvär över valet förs, riksdagen måste verka i provisorisk sammansättning i avvaktan på att valet vinner laga kraft (se 3 kap. 11 & första stycket i den nya RF). Skall omval äga rum, kommer vidare resultatet av detta knappast att föreligga vid den tid då, enligt vad jag nyss föreslog, stöd till partierna normalt skall betalas ut för det första året i valperioden, dvs. för tiden fr. 0. m. den 15 oktober. Frågan förtjänar därför viss uppmärksamhet.

I enlighet med den ståndpunkt på vilken partistödslagen i övrigt vilar vill jag förorda att stöd till partierna för första året i valperioden får beräknas och utbetalas på grundval av-det ursprungliga valresultatet, oavsett om omval skall äga rum eller inte. Ett omval kommer då att påverka det statliga stödet först fr.o.m. följande beräkningsår. Någon särskild bestämmelse härom, utöver den i 125 första stycket, behövs inte. 1 överensstämmelse med vad som enligt 10 & gäller i fråga om extra val föreslår jag emellertid den modifikationcn att parti. som vid det

• Sida 91
•  Original

Prop. 1974:35 91

ursprungliga valet inte fick fyra procent av rösterna i hela landet men som når fyraprocentsgränsen vid omvalet, tillerkänns grundstöd som belöper på tiden fram till närmast följande 15 oktober. Utgångspunkten för beräkningen bör vara den dag då valet avslutades, dvs. då resultatet av valet kungjordes. Samma utgångspunkt bör gälla vid beräkning av grundstöd efter extra val under återstoden av året. Jag föreslår att 10 5 ändras efter vad jag har angivit nu.

1 den nya RF har termen nyval ersatts med benämningen extra val. Motsvarande ändring bör göras i 4 och 10 M” i partistödslagen.

Utöver vad jag har sagt i det föregående föreslår jag i förtydligande syfte ett tillägg till lagtexten i [2 _5.

Ändringarna i lagen bör träda i kraft den 1 januari 1975. Övergången till de nya tiderna för beräkning och utbetalning av stöd till partierna kräver emellertid särskild reglering.

Enligt punkt 3 i övergångsbestämmelserna till den nya RO sker omläggningen av riksdagens årliga arbetsperiod på så sätt att två riksmöten inleds under det år då den nya RO först skall tillämpas (1975). Det första riksmötet är förkortat. Det börjar i januari och avslutas på försommaren. Det andra inleds i september eller oktober och blir det första riksmöte som helt följer reglerna i den nya RO. Övergången till den nya ordningen för beräkning och utbetalning av statligt stöd till partierna bör enligt min mening följa samma mönster. Jag föreslår att stöd till partierna betalas ut vid två tillfällen under år 1975, dels i februari, för tiden från årets början till den 15 oktober, dels i november, för tiden den 15 oktober 1975 -- den 14 oktober 1976. Den första utbetalningen bör skäligen utgöra tio tolftedelar av vad som enligt de äldre bestämmelserna annars skulle ha utgått för hela kalenderåret 1975. Skulle extra val som inte kan beaktas vid den första uträkningen äga rum före den 15 oktober 1975 och blir som följd härav IOå tillämplig, skall givetvis grundstöd enligt paragrafen utgå endast för tiden t. o. m. den 14 oktober 1975. _ Övergångsbestämmelserna under punkt 2 har utformats med ledning'av vad jag har anfört nu.

Enligt 3 och 9 åå är partistöd resp. avtrappat grundstöd satt i relation till ordningstalen för åren närmast efter ett visst val. Vid tillämpningen av dessa paragrafer för tiden fr. o. m. den 15 oktober 1975 kan uppkomma vissa svårigheter när beräkningen utgår från ett val som inträffade medan lagen i den äldre lydelsen var tillämplig. ] denna lydelse byggde ju lagen på en annan ärsberäkning än i den nya lydelsen. Jag föreslår att frågan regleras uttryckligt i övergångsbestämmelserna (punkt 4). Det år som inleds den 15 oktober 1975 bör givetvis räknas som det tredje efter det ordinarie valet är 1973. Samma är bör, vid tillämpningen av 9 %, anses såsom det andra efter ett nyval som har ägt rum under år 1974 före den 15 oktober och som det första efter ett nyval eller ett extra val som har ägt rum senare. '

Övergångsbestämmelserna under Zd) och 3 är föranledda av den ändrade terminologin beträffande extra val.

• Sida 92
•  Original

Prop. 1974:35 92

4.9 Förslag till lag om upphävande av det av riksens ständer fastställda, av Konungen godkända och av riksens ständer den 2 maj 1810. 58. utfärdade formuläret till försäkran att av Sveriges tillkommande konungar vid regeringens anträdande avgivas.

I samband med att förslaget till den nya RF lades fram uttalade jag (prop. 1973:90 s. 270) att den nuvarande konungaförsäkran är föråldrad och bör ersättas av en ämbetsförklaring avgiven inför riksdagen (jfr 2 kap. 10 å andra stycket i den nya RO). Jag föreslår nu i enlighet härmed att formuläret till den nuvarande konungaförsäkran skall upphöra att gälla vid utgången av år 1974. Eftersom formuläret har fastställts av riksdagen bör det upphävas genom lag.

4.10. Förslag till lag om ändring i brottsbalken

Antagandet av den nya RF och av de därav föranledda ändringarna i TF påkallar vissa följdändringar i brottsbalken. I huvudsak består dessai att ordet ”Könungen” byts ut mot ”regeringen”. ! 18 kap. 1 & ochi 19 kap. 1 5 andra stycket syftar ordet ”Konungen” emellertid både på konungen personligen och på Kungl. Maj:t i konselj. Det bör därför i dessa lagrum, som har skett i motsvarande föreskrifter i TF — 7 kap. 4 5 1 och 3 —— bytas ut mot orden "statschefen" och ”regeringen” (jfr prop. 1973:90 s. 487). [ 18 kap. 2 % bör ordet ”Konungen” däremot stå kvar, eftersom det uteslutande avser konungens person. Detsamma gäller i fråga om det första ”Konungen” i 18 kap. 8 5. 1 överensstämmelse med ändringen i 7 kap. 4 5 6 TF bör bestämmelsen i 18 kap. "2 5 om regent som är satt i Konungens ställe i fortsättningen avse den som i egenskap av riksföreståndare fullgör statschefens uppgifter (jfr prop. 1973:90 s. 487).

Av 8 kap. 13%”; första stycket i den nya RF framgår att regeringen direkt på grund av RF är behörig att besluta föreskrifter om verkställig- het av lag. Bestämmelsen i 38 kap. 13 % brottsbalken kan därför utgå såsom överflödig.

4.11 Förslag till lag om upphävande av lagen (1973:973) om antalet statsdepartement och statsråd utan departement

I motsats till 1809 års RF uppställer den nya RF inte något krav på att antalet departement och statsråd utan departement skall vara angivet i lag. I samband med framläggandet av förslaget till den nya RF framhöll jag (prop. 1973:90 s. 181) att riksdagen ändå — genom reglerna om riksdagens anslagsmakt — på ett tillfredsställande sätt tillförsäkras inflytande över dessa frågor. Jag föreslår därför nu att lagen (1973:973') om antalet statsdepartement och statsråd utan departement skall upphöra att gälla vid utgången av år 1974.

• Sida 93
•  Original

Prop. 1974:35 93

4.12. Förslag till lag om ändring i lagen (1937:249) om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar

lå

Paragrafen upptar f.n. sekretessbestämmelser angående protokoll, som har förts i statsrådet, och protokoll i kommandomål. Beredningen har inte föreslagit andra ändringar i paragrafen än sådana som är en nödvändig följd av reglerna i den nya RF om regeringsorganet. Offentlighets- och sekretesslagstiftningskommittén har i sitt remissyttran- de förklarat att det synes kommittén lämpligast att sekretessfrågorna i sak prövas först i samband med att kommitténs huvudbetänkande behandlas. Jag delar denna uppfattning. Jag föreslår därför i detta sammanhang endast — förutom att ordet ”Konungen” ersätts med ordet ”regeringen” — att reglerna i paragrafen förklaras gälla protokoll i regeringsärenden resp. protokoll i regeringsärenden vilka gäller försvars— makten och avgörs av departementschefen (jfr 7 kap. 3 och 6 åå i den nya RF).

25

Med stöd av 56; i 1866 års RO kan Konungen bestämma att sammanträde med riksdagens kammare skall hållas inom stängda dörrar när statsrådsledamot enligt Konungens förordnande skall lämna riksdagen muntligt meddelande vid sammanträdet. Enligt 2 & riksdagsstadgan gäller att kammarens plena är offentliga om inte kammaren för särskilt fall beslutar annat eller Konungen enligt 56% RO bestämmer att plenum skall hållas inom stängda dörrar.

I anslutning till nu nämnda bestämmelser föreskrivs f.n. i "2 & sekretesslagen dels, i första stycket, att riksdagens kamrars protokoll vid sammanträde inom lyckta dörrar enligt 5653 RO inte utan Konungens och kammarens tillstånd får utlämnas tidigare än 50 år efter protolollets datum. dels. i andra stycket, att kammaren äger besluta att protokoll från annat kammarsammanträde inom lyckta dörrar inte utan kammarens tillstånd får utlämnas förrän viss tid, högst 50 år, har förflutit från protolollets datum.

1 2 kap. 4 5 i den nya RO föreskrivs i första stycket att sammanträde med kammaren är offentligt. Dock kan sammanträde hållas inom stängda dörrar, om det påkallas av hänsyn till rikets säkerhet eller i övrigt till förhållandet till annan stat eller mellanfolklig organisation. Riksdagen beslutar om stängda dörrar. Skall regeringen vid sammanträde lämna riksdagen meddelande, kan dock även regeringen förordna om stängda dörrar. Enligt andra stycket får ledamot eller tjänsteman inte obehörigen yppa vad som har förekommit vid sammanträde inom stängda dörrar. Riksdagen kan dock besluta att för särskilt fall helt eller delvis upphäva tystnadsplikten.

[ motiven till 2 kap. 4 & RO uttalar beredningen att bestämmelsemai sekretesslagen om när kammarens protokoll skall hållas hemliga får

• Sida 94
•  Original

Prop. 1974:35 94

anpassas till den nya regleringen i paragrafen. Avgörande bör vara om protokollet innehåller sådant som omfattas av tystnadsplikten. Med anknytning till detta uttalande har beredningen i betänkandet om följdförfattningar föreslagit att nuvarande första och andra styckena i 2 % sekretesslagen ersätts av ett stycke, i vilket föreskrivs att, om tystnad enligt 2 kap. 4 & RO skall iakttas i fråga om vad som har förekommit vid sammanträde inom stängda dörrar med riksdagens kammare, protokoll häröver inte utan riksdagens tillstånd får utlämnas tidigare än 50 år efter protokollets datum. Offentlighets- och sekretesslagstiftningskommitten har inte haft något att erinra mot den föreslagna sekretessbestämmelscn. Också för egen del biträder jag beredningens förslag.

Den nya RO innehåller inte någon särskild bestämmelse om att hemligt kammarprotokoll skall justeras inom stängda dörrar. Men riksdagen kan besluta härom med stöd av 2 kap. 4 & första stycket RO. Om riksdagen underlåter att fatta sådant beslut, får det, som beredningen uttalar, anses att tystnadsplikten beträffande vad som är upptaget i protokollet därmed har hävts och protokollet har blivit offentligt.

Beträffande ändringen i sista stycket av förevarande paragraf hänvisar jag till vad jag har anfört i anslutning till l ä.

1 11 kap. 8 & i den nya RF föreskrivs att rättskipnings— eller förvaltningsuppgift inte får fullgöras av riksdagen i vidare mån än som följer av grundlag eller riksdagsordningen. Med hänsyn till innehållet i 2 kap. tryckfrihetsförordningen kan denna föreskrift inte anses lägga hinder i vägen för riksdagens och konstitutionsutskottets beslutsbefogcn- heter enligt ?. & sekretesslagen.

Ö vcrgångsbesläm m elscrna

De sekretessbestämmelser som enligt l & och 2 & tredje stycket har gällt för tiden från sekretesslagens ikraftträdande beträffande statsräds- protokollen och protokollen i kommandomål samt rörande handlingar om granskning av sådana protokoll bör gälla även efter den dag, den 1 januari 1975, då bestämmelserna får sin nya lydelse, när fråga är om protokoll som har upprättats dessförinnan.

På motsvarande sätt bör alltjämt de äldre reglerna i 2 & gälla i fråga om kammarprotokoll som har upprättats före den 1 januari 1975. I enlighet med vad som föreskrivs i paragrafen i den nya lydelsen bör det emellertid alltid ankomma på riksdagen ensam att avgöra om hemligt protokoll skall lämnas ut.

4.13. Förslag till lag om riksgäldskontoret

Gällande rätt

1 66 å i 1809 års RF föreskrivs att riksgäldskontoret förblir under riksdagens styrelse, inseendc och förvaltning samt att riksdagen ansvarar

• Sida 95
•  Original

Prop. l974:35 95

för den rikets gäld som kontoret ombesörjer. Enligt 70 5 i 1866 års RO skall riksdagen välja fullmäktige att enligt särskilt reglemente förvalta riksgäldskOntorcts medel och tillhörigheter. Dessa fullmäktige skall vara Sju. De väljs för tiden från valet till dess val äger rum under tredje året därefter. Riksdagen utser en av fullmäktige till ordförande. Av de övriga sex skall två årligen avgå. Har fullmäktig avgått före den bestämda tjänstgöringstiden eller har ansvarsfrihet vägrats honom, anställs val för återstående mandatperiod. Då val av ordförande äger rum, utses denne före övriga fullmäktige. Varje fullmäktig utses för sig. Fullmäktige väljer själva bland sig vice ordförande. Efter samma regler som i fråga om fullmäktige. utses för varje fullmäktig en personlig suppleant.

För riksgäldskontoret gäller ett av riksdagen den 15 december 1966 fastställt reglemente (riksdagens författningssamling 197018). Enligt 7 5 i reglementet skall fullmäktig i riksgäldskontoret genast frånträda fullmäk- tigbefattningen och suppleant inträda i hans ställe om han blir ledamoti statsrådet eller kommer i den författning att han enligt 26 å i 1866 års RO inte får godkännas som riksdagsledamot.

I ansvarighetslagen (1936:324) för fullmäktige i riksbanken och fullmäktige i riksgäldskontoret m. fl. är fastslaget att riksgäldsfullmäktige samt riksgäldsdirektören och chefen för riksgäldskontoret har fullt ämbetsansvar. Enligt lagen gäller emellertid särskilda åtalsregler för dessa funktionärer. Åtal mot fullmäktig kan beslutas av riksdagen, finansut- skottet eller riksdagens revisorer. Härmed är att jämföra en bestämmelse i 111 5 andra stycket i 1809 års RF enligt vilken bl.a. fullmäktige i riksgäldskomoret inte kan åtalas i och för sina befattningar annat än efter riksdagens beslut.

Enligt 5 5 i bestämmelser om revision av riksdagsförvaltningen, vilka riksdagen har antagit den 12 december 1968 (riksdagens författningssam- ling 1968:8), skall riksdagens revisorer för varje avslutat räkenskapsår granska riksgäldskontorets tillstånd, styrelse och förvaltning.

Beträffande innehållet i lagen (19572685) angående utövande av fullmäktige i riksbanken och fullmäktige i riksgäldskontoret tillkomman- de bcfogenhetcr under krigsförhållanden hänvisas till redogörelsen i det följande i anslutning till 28å i förslaget till lag om ändring i lagen (1934:437) för Sveriges riksbank (4.14).

Den nya RF

l 9 kap. 10 å andra stycket nya RF föreskrivs att det under riksdagen skall finnas myndighet .med uppgift att i enlighet med riksdagens bemyndigande taga upp och förvalta lån till staten samt att närmare bestämmelser härom meddelas i lag.

I anslutning till nämnda bestämmelse uttalades i prop. 1973:9O (s. 350) att RF inte borde- binda de organisatoriska formerna för den upplåning och låneförvaltning som skall ombesörjas av ett riksdagens organ. Du tillades emellertid att avsikten inte var att föreslå att uppgiften att taga upp och förvalta lån till staten nu skulle föras över från

• Sida 96
•  Original

Prop. 1974:35 96

riksgäldskontoret till annan riksdagsmyndighet. Vad Sålunda uttalades föranledde inte någon erinran från riksdagens sida (jfr KU 197326, 5. 56 och 65).

Grundlagberedningen

Beredningen har lagt fram förslag till särskild lag om riksgäldskonto- ret, avsedd att ersätta i första hand de bestämmelser om riksgäldskonto- ret som f. n. ingår i 1866 års RO. I 1 & i den föreslagna lagen (SOU 1972:16 s. 25) föreskrivs att de uppgifter som avses i 8 kap. 15 & RF (9 kap. 10 å andra stycket nya RF) under riksdagen ombesörjs av riksgäldskontoret. I 2 % finns föreskrifter om riksgäldskontorets förvalt- ning. Dcnna handhas av sju fullmäktige som väljs av riksdagen för riksdagens valperiod. Riksdagen väljer en av de fullmäktige till ordföran- de. Fullmäktige får inte utöva sina befogenheter på område som är ockuperat av främmande makt. Vid sammanträde som hålls när riket eller någon del av det är ockuperat skall minst tre fullmäktige vara närvarande. Bestämmelserna i 3 5 rör fullmäktiges ansvar. Fullmäktig som riksdagen har vägrat ansvarsfrihet är skild från sin befattning. Åtal mot fullmäktig för brott, begånget genom beslut eller annan åtgärd som tillhör utövningen av hans uppdrag, får beslutas endast av finansutskottet. l paragrafen erinras om att särskilda föreskrifter finns om revision av rikggäldSkontoret. [ den avslutande 4 & sägs att det om riksgäldsdirektör och vice riksgäldsdirektör, om riksgäldskontorets organisation i övrigt och om dess verksamhet ges bestämmelser i lag med reglemente för kontoret.

Departemen”Chefen

Enligt den nya RF skall liksom f.n. under riksdagen finnas en myndighet med uppgift att taga upp och förvalta lån till staten. Vilken denna myndighet är framgår däremot inte av vare sig den nya RF eller. den nya RO, Bestämmelser härom skall i stället ges i vanlig lag. Som jag framhöll i motiven till den nya RF bör nu inte komma i fråga att överllytta den statliga upplåningen och låneförvaltningen från riksgälds- kontoret till annat riksdagsorgan (prop. 1973:90 s. 351).

Grundlagberedningen har, som framgår av vad jag nyss anförde, utarbetat förslag till en lag om riksgäldskontoret. Den föreslagna lagen har lämnats utan erinran under remissbehandlingen. För egen del föreslår jag endast vissa jämkningar av förslaget.

Bestämmelserna i den föreslagna lagen ersätter i första hand de föreskrifter om riksgäldskontoret som nu är intagna i 1866 års RO, i ansvarighetslagen (1936324) för fullmäktige i riksbanken och fullmäk- tige i riksgäldskontoret m. fl. och i lagen ('_19571685) angående utövande av fullmäktige i riksbanken och fullmäktige i riksgäldskontoret tillkom— mande befogenhetcr under krigsförhållanden. Lagförslaget ansluter nära till gällande rätt. Den viktigaste nyheten gäller tid och sätt för val av fullmäktige i riksgäldskontoret. [ överensstämmelse med vad som enligt

• Sida 97
•  Original

. Prop. l974:35 97

den nya RO gäller för bl. a. fullmäktige i riksbanken föreslås att samtliga riksgäldsfullmäktige skall väljas vid ett tillfälle för riksdagens valperiod genom proportionellt val.

1 %

Paragrafen upptar den grundläggande bestämmelsen att de uppgifter som avses i 9 kap. 10 å andra stycket RF under riksdagen ombesörjs av riksgäldskontoret.

25

I första stycket sägs i enlighet med beredningens förslag att riksgälds- kontoret förvaltas av sju fullmäktige och att dessa väljs av riksdagen för riksdagens valperiod. Liksom f.n. bör inte ställas upp krav på att fullmäktig skall tillhöra riksdagen. Däremot bör, i enlighet med den nuvarande kompetensbestämmelsen i 75 reglementet för riksgäldskon- toret, gälla att fullmäktig skall vara svensk medborgare och myndig och att den som tillhör regeringen inte får vara fullmäktig. Kravet på svenskt medborgarskap framgår redan av bestämmelserna i 11 kap. ()å tredje stycket nya RF och behöver inte upprepas i förevarande lag. I denna bör emellertid anges att endast den som är myndig kan vara fullmäktig och att statsråd inte får vara fullmäktig. Bestämmelser härom har förts in i 2 & första stycket.

I andra stycket föreskrivs att riksdagen väljer en av fullmäktige att vara ordförande.

Bestämmelserna i första och andra styckena fylls ut av de allmänna föreskrifter om val inom riksdagen som ges i 7 kap. i nya RO. Av bestämmelserna i detta kapitel följer bl.a. att valet i princip är proportionellt (4 5 första stycket), att valet skall förrättas snarast efter början av riksdagens valperiod och gälla till dess riksdagen förrättar nytt val under nästa valperiod (6 5), att suppleanter skall utses för fullmäktige till minst samma antal som dessa och att suppleanterna skall uppfylla samma kvalifikationer som fullmäktige (8 5), att suppleanterna inte är personliga (9 $), att fyllnadsval skall äga rum om fullmäktig eller suppleant avgår i förtid (12 å) och att fullmäktige inom sig skall utse en eller flera vice ordförande (13 5).

I fråga om bestämmelserna i tredje stycket angående utövningen av riksgäldsfulhnäktiges befogenheter under krigsförhållanden vill jag hän- visa till vad som i det följande anförs i anslutning till motsvarande bestämmelseri 28 å andra stycket lagen för Sveriges riksbank (4.14).

3 %

Paragrafen överensstämmer med endast språkliga jämkningar med beredningens förslag.

! fråga om riksgäldsfullmäktiges juridiska ansvar innebär föreskrifterna i andra stycket att fullmäktige i fråga om gärningar i utövningen av uppdraget skall omfattas av samma straffbestämmelser som offentliga funktionärer i allmänhet men att rätten att besluta om äta] är förbehållen

• Sida 98
•  Original

Prop. 197435 98

riksdagens finansutskott. Lösningen är densamma som den som har föreslagits i fråga om ledamöterna i vissa andra riksdagsorgan (jfr 9 kap. 8 5 i den nya RO). Jag får här hänvisa till grundlagberedningens motiv till nämnda lagrum, vilka återfinns i prop. 1973:90 s. 588.

4 %

Paragrafen upptar en hänvisning till lag med reglemente för riksgälds- kontoret. Nuvarande reglemente bör ses över så att det kommer i överensstämmelse med den nya RF och RO och med denna lag. Därvid får också övervägas om särskilda regler skall gälla för beslut om åtal mot riksgäldsdirektören för brott i utövningen av hans tjänst, motsvarande dem som nu är intagna i ansvarighetslagen för fullmäktige i riksbanken och fullmäktige. i riksgäldskontoret m.fl. Det torde få ankomma på riksdagen att låta utarbeta förslag till behövliga ändringar i och tillägg till reglementet för riksgäldskontoret. '

Öl'ergdngrbestäm me./serna

Lagen bör träda i kraft den 1 januari 1975. Omläggningen av sättet för val av fullmäktige påkallar särskild övergångsreglering. Föreskrifterna i punkt 4 första stycket i övergångsbestämmelserna till den nya RO är så avfattade att de blir tillämpliga också på riksgäldsfullmäktige. En erinran härom har gjorts vid ikraftträdandebestämmelsen till förevarande lag. Regleringen innebär att samtliga fullmäktigeplatser besätts genom nytt val i januari 1975 för den tid som återstår av riksdagens då löpande valperiod. Den mandatperiod för fullmäktig som enligt äldre bestämmel- ser löper vid tiden för valet av nya fullmäktige upphör därmed att gälla.

Ansvarighetslagen för fullmäktige i riksbanken och fullmäktige i riksgäldskontoret m.fl. bör upphävas genom särskild lag med verkan fr. 0. m. den 1 januari 1975 (jfr 4.16). Ivissa fall kan de åtalsregler, som f. n. återfinns i ansvarighetslagen, vara gynnsammare för fullmäktig än motsvarande regler i den nu föreslagna lagen. När det gäller brott som har begåtts under de äldre bestämmelsernas giltighetstid bör därför, i de ifrågavarande fallen, dessa bestämmelser tillämpas (jfr 7 & lagen (l964:163) om införande av brottsbalken). En föreskrift härom har tagits in som ett andra stycke i övergångsbestämmelserna till förevarande lag. Föreskriften ansluter nära till motsvarande regel i punkt 6 i övergångsbe- stämmelserna till den nya RO.

4.14. Förslag till lag om ändring ilagen (19341437) för Sveriges riksbank

Införandet av ny RF och ny RO föranleder åtskilliga följdändringari riksbankslagen. De ändringar som har gjorts i departementsförslaget grundar sig i flertalet fall på förslag från grundlagberedningen eller påpekanden frän fullmäktige i riksbanken under remissbehandlingen av beredningens förslag till följdförfattningar. Beträffande fyra paragrafer, 17, "25. 27 och 31 åå föreslås härjämte ändringar som saknar samband

• Sida 99
•  Original

Prop. 1974:35 99

med författningsreformen men som lämpligen bör genomföras i detta sammanhang.

1 %

Ändringen innebär att nuvarande. hänvisning till den grundläggande bestämmelsen om riksbanken i 1809 års RF ersätts med en hänvisning till motsvarande stadgande i den nya RF. Ändringen föranleder omrubrice- ring av 1 kap. i lagen.

"2 %

F. n. hänvisas i paragrafen i fråga om riksbankens ensamrätt att utge sedlar till vad därom är särskilt stadgat. Härmed avses 1 5 lagen (1897528 5. 1) med vissa bestämmelser om riksbankens sedelutgivningsrätt, så ock angående forum för riksbanken. I den nya RF har emellertid riksbankens sedelmonopol blivit grundlagsfäst. Bestämmelsen härom återfinns i 9 kap. 13 &. Hänvisningen i förevarande paragraf bör därför i fortsättningen gälla detta grundlagsstadgande. Den särskilda lagen om riksbankens sedelutgivningsrätt m.m. bör, enligt vad som föreslås i det följande (4.17), upphävas.

6,9—11,13,23och27åå I

Den nya RF innebär att den f. n. grundlagsstadgade skyldigheten för riksbanken att inlösa sina sedlar med guld avskaffas. Ändringen har konsekvenser för flera bestämmelser i riksbankslagen.

I 69” finns föreskrifter som direkt gäller riksbankens skyldighet att inlösa sedlar med guld. Dessa bestämmelser bör utgå. Paragrafen kommer därefter endast att föreskriva att av riksbanken utgivna sedlar skall utgöra lagligt betalningsmedel.

I 11 5 åläggs riksbanken att hålla en metallisk kassa av guldmynt och omyntat guld. 1 9 9' har sedelutgivningen gjorts beroende av den metalliska kassans storlek. Som riksbanksfullmäktige framhåller i sitt remissyttrande saknas anledning att, när grundlagsföreskriften om sedlar- nas utbytbarhet mot guld slopas, behålla särskilda regler om den metalliska kassan och om dennas relation till sedelomloppet. Bestämmel- serna härom bör alltså utgå. Omfattningen av sedelutgivningen begränsas f. n. också genom bestämmelserna i 10 :$ om den s.k. supplementära sedeltäckningen. Dessa innebär att riksbankens sedelutgivning inte får överstiga summan av de i paragrafen angivna tillgångarna. Anledning saknas att i detta sammanhang ifrågasätta den begränsning av sedelutgiv- ningsrätten som följer av 10 %. Att 9å upphävs medför alltså inte att sedelutgivningsrätten blir oinskränkt. För att 10 5 skall behålla nuvaran- de sakliga innehåll bör — som en följd av att 95 upphävs — viss redaktionell ändring göras i paragrafen. Ändringen innebär att hänvis- ningen till den metalliska kassan utgår och att guld medtages bland de i paragrafen uppräknade tillgångarna. Inte heller i 2375” bör längre den metalliska kassan omnämnas särskilt. Uppgiftsskyldigheten kan begränsas till att avse dels dei 10 5 om förmälda tillgångarna dels ute-löpande sedlar

• Sida 100
•  Original

Prop. l974:35 100

(jfr prop. 1973:90 s. 355).

1 139" andra stycket ges bestämmelser om riksbankens inlösen av guld i plants, som för riksbankens räkning avlämnas till myntverket. Bestäm- melserna bygger på en ordning med en fungerande guldmyntfot och bör därför utgå ur lagen.

I 23 &" hänvisas till vad som särskilt är föreskrivet angående riksban- kens skyldighet i fråga om växling och inlösen av mynt. Hänvisningen gäller dels bestämmelser i lagen (187331) om rikets mynt, dels bestämmelser i de därtill anknytande kungörelser-na (19081171) angående myntväxling och (19142136) angående utväxling i riksbanken av skilje— mynt av silver eller brons. Bestämmelserna bygger på principen om guldmyntfot. Lagen (1873:3]) om rikets mynt är numera upphävd (jfr SFS 197021028) och några bestämmelser om riksbankens skyldighet att inlösa och växla mynt finns inte intagna i lagen (l970:1028) om rikets mynt. Också kungörelserna (1908zl71 och 1914:136) har blivit upp- hävda (jfr SFS 1973176). Bestämmelserna i 23 å i förevarande lag bör därför nu upphävas.

[ 2751" kan lämpligen i detta sammanhang göras ytterligare en ändring förutom den tidigare berörda. Den i andra stycket reglerade Uppgiftsskyl- digheten bör vara anknuten till arbetsdag i banken. Därmed blir det i fortsättningen klart att uppgift som t. ex. annars skulle ha upprättats för lördag i stället skall avse föregående vardag.

17 &

Enligt kungörelsen (1830:16 s. 178) angående åtskilliga föreskrifter i avseende på järn- och vågeffekter, som i banken (= riksbanken) belånas, gällde att riksbanken hade förmånsrätt enligt 17 kap. 3 & handelsbalken för belånade järn- och vägeffektcr. Samband härmed har föreskriften under 0) i förevarande paragraf att riksbanken får låna ut medel bl. a. mot pant i varor ”liggande å allmän våg”. I samband med tillkomsten av förmånsrättslagen (1970:979) upphävdes 1830 års kungörelse och tre därtill anslutande äldre författningar. Det förutsattes därvid (prop. 19701142 s. 143) att en följdändring i 17 & riksbankslagcn skulle genomföras i senare sammanhang. Ändringen bör göras nu. Den innebär att de nyss citerade orden under 0) utgår ur paragrafen.

25 5

I paragrafen regleras riksbankens rätt att förvärva egendom. Bestäm- melserna medger förvärv av egendom som behövs för att bedriva riksbankens verksamhet och av egendom för att skydda fordran. l sistnämnda hänseende föreskrivs i andra stycket bl. a. att riksbanken på offentlig auktion eller fondbörs får inköpa egendom, som är utmätt eller pantsatt för fordringen. En liknande bestämmelse gäller för övriga bankinstitut. För affärsbankernas, sparbankernas och jordbrukets kredit- kassors del återfinns denna bestämmelse i resp. 56 5 lagen (19552183) om bankrörelse, 25 & lagen (19551416) om sparbanker och 33 5 lagen (1956:216) om jordbrukskasserörelsen. Efter ändringar i dessa paragrafer

• Sida 101
•  Original

Prop. l974:35 101

(gällande lydelse l972:656——658) gäller emellertid numera att ifråga.- varande bankinstitut för att skydda fordran får köpa egendom som är utmätt eller pantsatt för fordringen, inte bara på offentlig auktion eller fondbörs, utan också vid exekutiv försäljning. Härigenom blir det möjligt att förvärva utmätt egendom, fast eller lös, som försäljs under hand (se prop. l972zl 18 s. 31). Jag föreslår nu att möjligheten för riksbanken att förvärva egendom till skydd för fordran utvidgas på motsvarande sätt genom en ändring i förevarande paragraf. Ändringen bör träda i kraft omedelbart.

285. Första stycket

Förslaget innebär att hänvisningen i fråga om riksbanksfullmäktige till bestämmelser i 1809 års RF och 1866 års RO ersätts av en hänvisning till 9 kap. 12 & iden nya RF.

A ndra Mycket

F. 11. gäller en särskild lag (19572685) angående utövande av fullmäk- tige i riksbanken och fullmäktige i riksgäldskontoret tillkommande befogenheter under krigsförhållanden. Om riket eller del därav har besatts av fientlig makt, får enligt lagen fullmäktige i riksbanken tillkommande befogenheter utövas endast vid sammanträde inom av fienden obesatt område inom eller utom riket på ort där fullmäktige kan överlägga med av Kungl. Maj:t utsett ombud. Vid sådant sammanträde skall minst tre fullmäktige vara till städes. Kan inte detta antal fullmäktige komma till städes, förordnar Kungl. Maj:t erforderligt antal personer att, intill dess nämnda hinder upphör, med fullmäktigs rätt och ansvar träda i fullmäktigs ställe. Vad sålunda har föreskrivits skall enligt lagen äga motsvarande tillämpning beträffande fullmäktige i riksgäldskontoret och utövandet av dem tillkommande befogenheter.

Av förarbetena till den nämnda lagen (prop. 19572176 s. 16) framgår att den har sin grund i att den centrala finansförvaltningen till väsentliga delar utövas av riksbanken och riksgäldskontoret. Syftet med lagen är att trygga fullmäktigeinstitutionernas funktionsduglighet i krig. För funk- tionsduglighet har förutsatts inte bara att fullmäktige kan sammanträdai erforderligt antal utan också att sammanträdet kan äga rum på obesatt område.

De motiv som sålunda bär upp lagen anserjag alltjämt giltiga. Det kan visserligen tänkas ockupationsfall där det vore till fördel för skötseln av rikets angelägenheter genom inhemska organ att fullmäktige fick verka inom ockuperat område. Bestämmelserna i 13 kap. nya RF om krig och krigsfara hindrar emellertid inte riksdagen eller annat enligt kapitlet behörigt organ att under pågående ockupation besluta om lagändring på denna punkt. Anledning saknas att nu i sak frångå den reglering som innefattas i gällande lag.

• Sida 102
•  Original

Prop. l974:35 102

Som framgår av vad jag har anfört i anslutning till 2 5 i förslaget till lag om riksgäldskontoret (4.13) anser jag, liksom beredningen, att bestämmelserna i 1957 års lag bör flyttas över till riksbankslagen resp. den föreslagna lagen om riksgäldskontoret. Därvid bör lagtexten kunna förkortas. Den nuvarande föreskriften att regeringen kan förordna personer att träda i fullmäktiges ställe kan sålunda utgå. Skulle tillräckligt antal av de ursprungligen valda fullmäktige och deras suppleanter inte kunna sammanträda på obesatt område, kan riksdagen med stöd av tilläggsbestämmelse 7.8.1 i den nya RO utse ytterligare suppleanter. Denna riksdagens befogenhet kan utövas också av riksdagens krigsdelega- tion, när denna är i riksdagens ställe, och, på grund av bestämmelsemai 13 kap. Så i den nya RF, av regeringen, om varken riksdagen eller krigsdelegationen kan fullgöra sina uppgifter. Också iövrigt synes en viss förenkling av bestämmelserna kunna komma till stånd.

Med stöd av det anförda föreslårjag att i 28 & införs ett andra stycke i vilket föreskrivs att fullmäktige inte får utöva sina befogenheter på område som är ockuperat av främmande makt och att vid sammanträde, som hålls när riket till någon del är ockuperat, minst tre fullmäktige skall vara närvarande.

30 och 31 %%

Ändringarna i 30% och i 315 tredje stycket innebär endast en anpassning av terminologin till den nya RF och den nya RO. I fråga om 31 5 första stycket föreslås att kravet på svenskt medborgarskap för behörighet som bankofullmäktig får utgå. Redan av bestämmelserna i 11 kap. 95 tredje stycket i den nya RF framgår nämligen att fullmäktig måste vara svensk medborgare. Vidare föreslås beträffande 31 så andra stycket att undantaget från förbudet i bestämmelsen inte längre skall avse ledamotskap i sparbank eller postsparbanken. Skäl saknas numera att särbehandla sparbankerna i detta hänseende. Postsparbanken ingår numera i postbanken som den 1 juli 1974 kommer att uppgå i den nya 5. k. PK-banken (prop. 19732195).

I sammanhanget vill jag påpeka att av 7 kap. 8 å i den nya RO följer att de i 30 och 31 55 upptagna behörighetsvillkoren för fullmäktig gäller också suppleant.

32 &

Enligt gällande rätt kan finansutskottet efter riksdagens bemyndigan- de meddela föreskrifter om riksbankens förvaltning. Grundlagbered- ningen har förordat (SOU 1972:15 s. 179) att någon sådan befogenhet för fram tiden inte skall kunna tilläggas utskottet och föreslagit en härav betingad ändring i 32 & första stycket. Jag biträder beredningens förslag.

Paragrafens tredje stycke upptas f.n. av en hänvisning i fråga om ansvarighet för fullmäktige och för den av fullmäktige utsedde supplean- ten för riksbankschefen till vad som är särskilt stadgat. Härmed avses regler i ansvarighetslagen (1936:324) för fullmäktige i riksbanken och fullmäktige i riksgäldskontoret rn. fl. Som jag i det föregående har anfört,

• Sida 103
•  Original

Prop. l974:35 103

bör denna lag upphävas (jfr 4.16). Skäl saknas att i riksbankslagen ta in hänvisning till de regler om ätalsprövning i fråga om bankofullmäktig. som återfinns i 9 kap. 8 5 i den nya RO och till de åtalsregler som i fråga om direktionsledamot i banken lämpligen bör föras in i bankoregle- mentet. Tredje stycket i förevarande paragraf bör alltså utgå.

38 % Bankoreglementet skall enligt förslaget fortsättningsvis betecknas som lag med reglemente för riksbanken.

4.15. Förslag till lag om upphävande av lagen (1957:685) angående utövande av fullmäktige i riksbanken och fullmäktige i riksgäldskontoret tillkommande befogenheter under krigsförhållanden

Skälen till att ifrågavarande lag föreslås bli upphävd har angivits i motiveringen till förslaget till ändring i lagen (19341437) för Sveriges riksbank under 28 5 (4.14, jfr under 2 % i motiveringen till förslaget till lag om riksgäldskontoret).

4.16. Förslag till lag om upphävande av ansvarighetslagen (1936:324) för fullmäktige i riksbanken och fullmäktige i riksgäldskontoret m. fl.

Enligt ansvarighetslagen för fullmäktige i riksbanken och fullmäktige i riksgäldskontoret rn. fl. har fullmäktig i riksbanken, fullmäktig i riks— gäldskontoret, direktionsledamot i riksbanken samt riksgäldsdirektören och chefen för riksgäldskontoret fullt ämbetsansvar. Lagen innebär emellertid att särskilda åtalsregler gäller för dessa funktionärer.

När det gäller riksbanksfullmäktige har uttömmande åtalsregler tagits in i 9 kap. 85 och tilläggsbestämmelse 9.8.1 i den nya RO. 1 det föregående (4.13) har jag föreslagit att motsvarande reglering beträffande riksgäldsfullmäktige skall tas in i den särskilda lag om riksgäldskontoret (3 5 andra stycket), vilken skall träda i kraft den 1 januari 1975.

1 samband med att förslaget till ny RO lades fram uttaladejag (prop. 1973 :90 s. 485) att samma ansvarighetsregler bör gälla för alla direktions- ledamöter i riksbanken, oavsett om de är riksbanksfullmäktige eller inte, men att de särskilda bestämmelserna om de. ledamöter som inte är fullmäktige inte har sin plats i RO. Enligt min uppfattning bör dessa bestämmelser arbetas in i bankoreglementet. På motsvarande sätt gäller att eventuella ansvarsbestämmelser för riksgäldsdirektören har sin natur— liga plats i riksgäldsreglementet. Det ankommer emellertid inte på Kungl. Maj:t att lägga fram förslag till sådana bestämmelser.

Av vad jag nu har sagt framgår att ansvarighetslagen för fullmäktige i riksbanken och fullmäktige i riksgäldskontoret m.fl. bör upphöra att gälla vid utgången av är 1974. Övergångsbestämmelser, föranledda av ändringarna på hithörande rättsområden, återfinns, såvitt gäller riks- banksfullmäktige, i övergångsbestämmelserna till den nya RO, punkt 6, och, såvitt gäller riksgäldsfullmäktige, i den av mig föreslagna lagen om riksgäldskontoret.

• Sida 104
•  Original

Prop. 1974235 104

4.17. Förslag till lag om upphävande av lagen (1897228 s. 1.) med vissa bestämmelser om riksbankens sedelutgivningsrätt. så ock angående forum för riksbanken

Lagen med vissa bestämmelser om riksbankens sedelutgivningsrätt, så ock angående forum för riksbanken, omfattar tre paragrafer.

1 l ä i lagen föreskrivs att riksbanken är ensam berättigad att utge sedlar. Riksbankens sedelmonpol är emellertid fastslaget redan i 9 kap. 13 & första punkten i den nya RF. Paragrafen blir därmed överflödig.

Föreskrifterna i 2 % i lagen gäller förfarandet när riksbanken under- låter att uppfylla skyldigheten enligt 72 5 i 1809 års RF att inlösa sina sedlar med guld. Den nya_RF innebär emellertid att guldinlösningsskyl- digheten slopas. Bestämmelserna i paragrafen mäste som följd härav sättas ur kraft.

Enligt 3 % lyder riksbanken under Stockholms rådstuvurätt i de mål för vilka inte annat är stadgat i lag. En erinran härom och om en forumbestämmelse i 2 5 är upptagen i 28 5 lagen (l946:804) om införande av nya rättegångsbalken.

Enligt 10 kap. 1 & rättegångsbalken (RB) svarar bl. a. stiftelse och annan sådan inrättning i tvistemål i allmänhet vid rätten i den ort, där styrelsen har sitt säte eller, om säte för styrelsen inte är bestämt, där förvaltningen föres. Genom rättsfallet NJA 1959 s. 385 är fastslaget att riksbanken är att räkna till sådan inrättning som avsågs med den numera upphävda 33 kap. 17 & RB. Det måste antas att uttrycket inrättning har samma innebörd i 10 kap. 1 5 som i tidigare gällande 33 kap. 17 % RB. Härav följer att riksbanken redan på grund av bestämmelserna i 10 kap. 1 & RB har allmänt tvistemålsforum vid Stockholms tingsrätt. Den särskilda forumregeln i 3 % i förevarande lag är alltså obehövlig.

Av vad jag nu har anfört framgår att lagen (1897:28 s. 1) med vissa bestämmelser om riksbankens sedelutgivningsrätt, så ock angående forum för riksbanken, i sin helhet kan upphävas. Som följd härav bör hänvisningen till 2 och 3 55 i lagen utgå ur 28 % lagen (l946:804) om införande av nya rättegångsbalken (jfr 4.20).

4.18. Förslag till lag om ändring i rättegångsbalken

införandet av den nya RF nödvändiggör vissa följdändringar i RB. Dessa ändringar är av två slag. Dels bör vissa bestämmelser om högsta domstolen, som nu finns i 1809 års RF men som saknar motsvarighet i den nya RF, arbetas in i 3 och 4 kap. RB. Dels måste reglerna om forum privilegiatum och därmed sammanhängande bestämmelser anpassas till motsvarande föreskrifter i den nya RF.

2 kap. 2 &

Bestämmelserna i RB om forum i överrätt (hovrätt eller högsta domstolen) för vissa domare och andra offentliga funktionärer är f. n. anknutna till ämbetsbrottsbegreppet. Enligt förevarande paragraf tillkom-

• Sida 105
•  Original

Prop. l974:35 105

mer sålunda f. n. hovrätt att som första domstol upptaga mål om ansvar eller enskilt anpråk på grund av ämbetsbrott, som avses i 20 kap. 1—4 åå brottsbalken, av domare i allmän underrätt eller krigsrätt eller av konkursdomare, inskrivningsdomare eller annan som vid inskrivnings- myndighet har förordnats att handlägga inskrivningsärende. Med domare avses inte bara lagfaren domare utan även nämndeman. De citerade lagrummen i brottsbalken avser tjänstemissbruk, tagande av muta eller av otillbörlig belöning, brott mot tystnadsplikt samt tjänstefel.

Den nya RF:s bestämmelser om utkrävande av straffrättsligt ansvar av statsråd (12 kap. 3 5) och av ledamot av högsta domstolen eller regeringsrätten (12 kap. 8 &) bygger inte på brottsbalkens ämbetsbrotts- begrepp. I 12 kap. 3 & RF föreskrivs att den som är eller har varit statsråd efter åtalsbeslut av konstitutionsutskottet kan fällas till ansvar av högsta domstolen för brott i utövningen av statsrädstjänsten om han därigenom grovt har åsidosatt sin tjänsteplikt. ] 12 kap. 8 5 första stycket föreskrivs att åtal för brott i utövningen av tjänst som ledamot av högsta domstolen eller regeringsrätten skall väckas i .högsta domstolen av riksdagens ombudsman eller justitiekanslern.

De gärningar som omfattas av bestämmelserna i 12 kap. 3 och 8 åå RF sammanfaller endast delvis med de i brottsbalken beskrivna ämbets- brotten. Å ena sidan torde ifrågavarande grundlagsbestämmelser vara tillämpliga i fråga om flera av de i brottsbalken straffbelagda.gär-ningarna än de särskilda ämbetsbrotten. Å andra sidan kommer som regel sådana ämbetsbrott som tagande av muta och brott mot tystnadsplikt att falla utanför bestämmelsernas tillämpningsområdc. Avgörande för dessas tillämplighet är i stället om brottet har begåttsi själva tjänsteutövningen eller inte. I fråga om sådant brott av statsråd, justitieråd eller regeringsråd som inte har begåtts i tjänsteutövningen gäller att åtal skall väckas vid underrätt enligt vanliga regler.

Jag har i samband med att förslaget till den nya RF lades fram givit uttryck för uppfattningen att RB:s regler om s.k. forum privilegiatum skulle utformas på sådant sätt att de kom att anknyta till samma slag av gärningar som anges i motsvarande bestämmelser i den nya RF (prop. 1973:90 s. 441"). Jag föreslår i enlighet härmed att bestämmelserna i förevarande paragraf skall avse mål om ansvar eller enskilt anspråk på grund av sådant brott, som har begåtts i utövningen av tjänsten. Som tidigare har nämnts avses med domare i detta sammanhang även nämndeman. Av hestämmelsernas avfattning bör därför framgå att de täcker även brott som begåtts i utövning av uppdrag (jfr 9 kap. 8 å i nya RO). Vid bedömningen av frågan om brott skett i utövningen av tjänsten eller uppdraget bör de principer gälla som ligger till grund för bestämmelserna i 12 kap. 3 och 8 55 RF.

3 kap. 1 och 2 åå

Den nya RF innebär att utövandet av den högsta domarmakten inte längre betraktas som utövande av konungens domsrätt. Den nuvarande bestämmelsen i 3 kap. l 5 kan därför inte stå kvar. Lämpligen kan

• Sida 106
•  Original

Prop. [974135 106

bestämmelsen i 3 kap. 2 5 första stycket att högsta domstolen är överrätt i mål, som fullföljs från hovrätt, brytas ut till en särskild paragraf och inleda kapitlet.

3 kap. 3 &

Bestämmelserna i 12 kap. 3 och 8 55 i den nya RF innebär att högsta domstolen blir första instans vid prövningen av åtal för brott i tjänsteutövningen av statsråd, justitieråd och regeringsråd, vilka tidigare har haft forum i riksrätten. Dessa ändringar i förhållande till gällande rätt bör komma till uttryck också i förevarande paragraf. I samband med att förslaget till ny RF lades fram uttalade jag att också JO, såvitt avsåg åtal för brott i ämbetet, borde ha forum ihögsta domstolen men att en regel av detta innehåll inte hade sin plats i RF (prop. 1973:9O s. 443). En sådan bestämmelse bör enligt min mening tas in i denna paragraf. Av paragrafen bör vidare framgå att högsta domstolen är forum även vid talan om enskilt anspråk på grund av sådana brott av de nu avsedda funktionärerna som skall prövas av domstolen som första instans. Vad gäller avgränsningen av den kategori av gärningar som bör omfattas av den särskilda forumregeln i paragrafen hänvisar jag till vad jag har anfört under 2 kap. 2 &.

I enlighet med vad jag nu har sagt föreslår jag att det iförsta stycket föreskrivs att det skall tillkomma högsta domstolen att som första domstol upptaga mål om ansvar eller enskilt anspråk på grund av brott som i utövningen av tjänsten eller uppdraget begåtts av statsråd, justitieråd, regeringsråd, riksdagens ombudsman, justitiekanslern, riks- åklagaren eller den som utövar något av dessa ämbeten eller av hovrättsdomare eller revisionssekreterare,

] 12, kap. 85 andra stycket i den nya RF föreskrivs att högsta domstolen skall pröva om ledamot av högsta domstolen eller regerings- rätten enligt vad därom är föreskrivet skall skiljas eller avstängas från sin tjänst eller vara skyldig att undergå läkarundersökning. Att högsta domstolen är forum i fråga om sådana mål bör komma till uttryck även i förevarande paragraf. En bestämmelse av ' nu angivet innehåll kan lämpligen arbetas in i paragrafens andra stycke.

3kap.4oeh6äå,4kap.2å _

1 1809 års RF återfinnes bestämmelser om högsta domstolen och dess ledamöter i bl. a. 17, 22 och 34 åå. 1 17 5 första stycket föreskrivs att konungens domsrätt skall uppdragas minst tolv av honom utnämnda lagkunniga, erfarna och redliga personer vilka fullgjort vad författ— ningarna föreskriver dem, som uti domareämbeten må nyttjas. Dessa personer kallas enligt samma lagrum justitieråd och utgör konungens högsta domstol. 1 22 5 1 mom. föreskrivs bl. a. att mål i högsta domstolen kan prövas och avgöras av fem justitieråd samt att fler än sju domare inte får deltaga i prövningen av något mål om inte för vissa fall annorledes förordnas i samfällt stiftad lag. 1 34 % återfinnes ett förbud för justitieråd att inneha eller utöva annat- ämbete.

• Sida 107
•  Original

Prop. l974:35 107

De nu nämnda bestämmelserna saknar motsvarighet i den nya RF. Som jag har uttalat i anslutning till 11 kap. 1 & inya RF (prop. 1973:90 s. 380) bör bestämmelserna i stället ha motsvarigheter i vanlig lag. Jag föreslår i enlighet härmed att föreskrifterna att justitieråd skall vara lagfarna och inte får inneha eller utöva annat ämbete tas in i 3 kap. 4 5 första stycket. Vidare föreslår jag att domförhetsreglerna'tas in i 3 kap. 6 % och att 4 kap. ?. & ändras så att det framgår att justitieråd utnämns av regeringen.

I samband med att nya regler om fullföljd av talan till högsta domstolen genomfördes med ikraftträdande den ljuli 1971 fastställdes att antalet justitieråd skall vara högst 22. Bestämmelsen om detta, som infördes i den då gällande särskilda lagen om högsta domstolens sammansättning och tjänstgöring, har sedermera förts över till 3 kap. 4 & rättegångsbalken (se SFS 1972:147). Till bestämmelsen finns fogad en övergångsbestämmelse av innebörd att högsta domstolen får bestå av fler än 22 justitieråd till dess antalet gått ned till detta antal till följd av inträffade ledigheter samt att, om särskilda skäl föreligger, nya ledamöter får utses dessförinnan.

Den 1 juli 1971 var antalet justitieråd 25. Under tiden därefter har 5 justitieråd avgått och 5 nya utnämnts. Antalet ledamöter i högsta domstolen är följaktligen fortfarande 25.

Ambitionen bör vara att bringa ned antalet ledamöter i högsta domstolen till det antal av 22 som nu är angivet som det högsta antalet och som enligt min mening framstår som väl aWägt. Redan de erfarenheter som gjorts sedan lagändringen 1971 visar emellertid att man inte kan utesluta att det också i framtiden ibland kan komma att finnas behov av ett något större antal ledamöter.

Enligt min mening bör man nu, med bibehållande av de intentioner som kommer till uttryck genom de nuvarande bestämmelserna, i rättegångsbalken fastställa antalet ledamöter i högsta domstolen till 22. Den nuvarande situationen visar emellertid att det, även med de fullföljdsregler som gäller sedan år 1971 , måste finnas möjlighet att vid behov ha ett större antal. Den bestämmelse som nu föreslås i 3 kap. 4 % första stycket har därför innebörden att högsta domstolen skall utgöras av 22 justitieråd eller det högre antal som av särskilda skäl behövs.

Den föreslagna bestämmelsen bör liksom ändringarna i RB i övrigt träda i kraft den 1 januari 1975. Den nyss nämnda övergångsbe- stämmelsen till lagen (1972:147) om ändring i rättegångsbalken bör samtidigt upphöra att gälla (jfr 4.19).

1 3 kap. 6 % andra stycket RB föreskrivs f. n. att, om högsta domstolen skall avge yttrande. över ansökan som avses i 26 % RF, beslut i frågan får fattas av tre ledamöter. I 26% 1809 års RF, som innehåller regler om nådeinstit'utet, föreskrivs bl. a. en skyldighet för konungen att i vissa nådeärenden inhämta yttrande från högsta domstolen. Denna föreskrift saknar motsvarighet i den nya RF. Jag föreslår i stället att en sådan bestämmelse skall tas in i en särskild lag om handläggningen av nådeärenden (jfr 4.24). En bestämmelse om högsta domstolens samman-

• Sida 108
•  Original

Prop. l974:35 108

sättning vid avgivandet av yttrande i nådeärende har enligt min mening sin naturliga plats i en sådan lag. Jag föreslår därför att 3 kap. 6 5 andra stycket upphävs.

7 kap. 4 &

1 andra stycket av denna paragraf föreskrivs f. n. att riksåklagaren är allmän åklagare vid underrätt och hovrätt i mål om ansvar eller enskilt anspråk på grund av ämbetsbrott, som avses i 20 kap. 1----4 %% brottsbalken, av vissa kategorier av offentliga funktionärer. Denna bestämmelse är utformad som ett undantag från huvudregeln i första stycket att statsåklagare eller distriktsåklagare är allmän åklagare vid underrätt och hovrätt. Enligt min mening bör de gärningar som hänförs till RAzs kompetensområde avgränsas på samma sätt som de. gärningar som enligt 2 kap. 2 5 och 3 kap. 3 5 skall beivras direkt i överrät't. Jag föreslår därför att bestämmelsen i andra stycket avfattas på sådant sätt att den kommer att gälla mål om ansvar eller enskilt anspråk på grund av sådant brott av de i lagrummet uppräknade funktionärerna som har begåtts i utövningen av tjänsten eller uppdraget (jfr i övrigt vad som anförts i anslutning till 2 kap. 2 €).

20 kap. 10 5, 22 kap. 8 & och 23 kap. 22 5

Som en följd av de ändringar jag nu har föreslagit i 3 kap. 3 5 och 7 kap. 4 å andra stycket bör ordet ämbetsbrott i 20 kap. 10 5, 22 kap. 8 & och 23 kap. 22 & bytas ut mot ordet brott.

1 22 kap. 8 % bör vidare göras en ändring av närmast redaktionell natur med anledning av att åtal mot statsråd för sådant brott som avsesi 3 kap. 3 % inte kan beslutas av någon av de i RB åsyftade åklagarna utan måste beslutas av konstitutionsutskottet.

4.19 Förslag till lag om ändring i lagen (19721147) om ändring i rättegångsbalken

Som jag nämnt i det föregående (4.18) bör den övergångsbcstämmelse till förevarande lag som rör ledamotsantalet i högsta domstolen upphöra att gälla samtidigt med att 3 kap. 4 % första stycket första punkten i dess nu föreslagna lydelse träderi kraft.

4.20. Förslag till lag om ändring i lagen (1946z804) om införande av nya rättegångsbalken

! 28% förevarande lag finns en hänvisning till 2 och 3 55 lagen (1897128 s. 1) med vissa bestämmelser om riksbankens sedelutgivnings- rätt, så oek angående forum för riksbanken. Som framgår av det föregående (4.17) föreslår jag att sistnämnda lag upphävs. Hänvisningen i 28 å i förevarande lag till 1897 års lag bör därför utgå.

I 28% i denna lag finns vidare hänvisningar till lagen (l911:2 s. ]) angående viss lättnad för utländsk konsul i fråga om vittnesmåls

• Sida 109
•  Original

Prop. l974:35 109

avläggande samt till cirkulär den 24 augusti 1915 till samtliga underdom- stolar och överexekutoreri riket angående utredning i vissa fall om värdet av tvisteföremål. Av dessa författningar är 1911 års lag upphävd (jfr SFS 1970:86) medan 1915 års cirkulär numera saknar aktualitet. Även dessa hänvisningar bör mönstras ut i detta sammanhang.

4.21. Förslag till lag om ändring i skadeståndslagen (1972:207)

De ändringar som jag i det föregående (4.18) har föreslagit i fråga om 2 kap. 2 % och 3 kap. 3 & RB ger anledning till vissa följdändringar i 3 kap. [() 9” skadeståndslagen.

Förslaget till ändringi RB innebär att reglerna om forum privilegiatum i 2 kap. 25 och 3 kap. 3 & RB skall avse mål om ansvar eller enskilt anspråk på grund av brott som i utövningen av tjänsten eller uppdraget begåtts av personer tillhörande någon av de i nämnda lagrum angivna kategorierna offentliga funktionärer. Jag föreslår att motsvarande ändring görs i första punkten av 3 kap. 10 5 i förevarande lag.

Bestämmelserna i 3 kap. 7 & skadeståndslagen inskränker möjlig- heterna att föra skadeståndstalan mot staten bl. a. med anledning av beslut av konungen i statsrådet. Någon bestämmelse som särskilt tar sikte på beslut som en departementschef har fattat på eget ansvar finns däremot inte. Som jag påpekade i samband med skadeståndslagens införande (prop. 19725 s. 542) innebär detta att staten i fråga om sådana beslut" har fullt skadeståndsansvar enligt lagen. Av 3 kap. 10 5 kan utläsas att skadeståndstalan'med anledning av beslut av departementschef skall väckas vid allmän underrätt. Sådan talan med anledning av beslut av konungen i statsrådet skall däremot väckas i högsta domstolen.

Bestämmelserna om statsråds juridiska ansvar i 12 kap. 3 & nya RF och de bestämmelser i detta hänseende i RB som jag har föreslagit innebär att mål om ansvar eller enskilt anspråk på grund av straffbara brott i tjänsteutövningen av statsråd skall upptas direkt av högsta domstolen oavsett om Statsrådet har handlat i sin egenskap av medlem av regeringskollektivet eller som enskild departementschef. Det är enligt min mening inte tillfredsställande att skadeståndstalan mot staten på grund av ett statsrådsbeslut kan komma att väckas vid allmän underrätt medan en ansvars- eller skadeståndstalan mot det beslutande statsrådet på grund av samma bc51ut skall väckas i högsta domstolen. Jag föreslår därför att högsta domstolen skall vara forum i alla dessa fall. Denna ändring kommer till uttryck genom att ordet ”tjänsteman” i andra punkten föreslås utbytt mot ”någon”. Förslaget i det avseendet får ses mot bakgrunden av att förslaget till ändring i RB innebär att statsråd skall tas in i den uppräkning av offentliga funktionärer med forum i högsta domstolen som återfinnes i 3 kap. 3 % RB.

Förslaget till ändring i RB innebär vidare att särskilda bestämmelser om talan mot justitieråd och regeringsråd skall tas in i 3 kap. 3 & RB. Med anledning härav kan den redaktionella ändringen göras i 3 kap. 10% SkadeståndSIagen att bestämmelsen om forum vid skadeståndstalan mot

• Sida 110
•  Original

Prop. l974:35 110

staten med anledning av dom eller beslut av högsta domstolen eller regeringsrätten flyttas upp från sista till första punkten. '

Skadeståndslagen bör börja gälla i sin nya lydelse samtidigt som den nya RF träder i tillämpning, dvs. den 1 januari 1975. Behov kan emellertid även därefter föreligga av en bestämmelse om forum för skadeståndstalan mot staten med anledning av beslut av konungen i statsrådet. Jag föreslår att en sådan bestämmelse tas in som en övergångsbestämmelse.

4.22. Förslag till lag om ändring i lagen (19712289) om allmänna förvaltningsdomstolar

Införandet av den nya RF föranleder vissa ändringar i lagen om allmänna förvaltningsdomstolar. huvudsakligen bestående i att de bestäm- melser om regeringsrätten i 1809 års RF som saknar motsvarighet i den nya RF arbetas in i lagen. Jag finner det vidare lämpligt att samtidigt föreslå vissa ändringar i bestämmelserna om regeringsrättens kompetensi 2 5.

2 %

Enligt 18 å i 1809 års RF skall regeringsrätten pröva besvär i förvaltningsärenden i den utsträckning som bestäms i lag. Den nya RF 'har ingen specialbestämmelse angående regeringsrättens kompetensom- råde. Med sikte på samtliga domstolar föreskrivs i 11 kap. 4 % iden nya RF att bestämmelser om domstolarnas rättskipningsuppgifter meddelasi lag. För regeringsrättens del finns bestämmelser i ämnet i förevarande paragraf av lagen om allmänna förvaltningsdomstolar. Där föreskrivs bl. a. att regeringsrätten prövar besvär över kammarrätts beslut och besvär över annat beslut i förvaltningsärende som enligt lag eller av riksdagen beslutad författning anförs hos domstolen. Denna beskrivning av området för regeringsrättens besvärsprövande verksamhet är inte fullt tillfreds- ställande. Den leder till att regeringsrätten inte blir behörig att pröva vissa kammarrättsbeslut i administrativa ärenden vilka på grund av sin natur bör kunna överklagas hos administrativ domstol, t. ex. beslut angående avstängning eller läkarundersökning av kammarrätts personal och beslut om oorganiserad kammarrättspersonals avlöningsförmäner. Av domar som regeringsrätten meddelat framgår nämligen att sådana beslut av kammarrätt inte täcks av begreppet ”kammarrätts beslut” i förevarande paragraf. Detta begrepp omfattar bara beslut som kammarrätt fattar i sin rättskipande verksamhet. För att möjliggöra att kammarrätts beslut i administrativa ärenden kan överklagas till regeringsrätten i samma utsträckning som centrala förvaltningsmyndigheters beslut kan överklagas till kammarrätt och för att" samtidigt undanröja den nuvarande oklarhe- ten i begreppet ”kammarrätts beslut” böri första stycket av förevarande paragraf under ] anges att regeringsrätten prövar besvär över kammarrätts beslut enligt förvaltningsprocesslagen (1971 :291) samtidigt som till uppräkningen under 2 fogas beslut i förvaltningsärende som enligt

• Sida 111
•  Original

Prop. l974:35 lll

instruktion för kammarrätterna anförs hos domstolen. Dessa ändringar, som inte har något samband med författningsreformen, bör träda i kraft så snart som möjligt.

3 och 4 åå

I 1809 års RF återfinns bestämmelser om regeringsrätten och dess ledamöter bl. a. i 18, 22 och 34 55. 1 185 sägs att konungens rätt att pröva och avgöra besvär i förvaltningsärenden i den utsträckning, som bestämmes i samfällt stiftad lag, skall uppdragas minst sju av konungen utnämnda personer, som har förvaltat civil beställning och däruti ådagalagt insikt, erfarenhet och redlighet. Dessa personer kallas enligt samma lagrum regeringsråd och utgör konungens regeringsrätt. Det föreskrivs vidare att minst två tredjedelar av hela antalet regeringsråd skall ha fullgjort vad författningarna föreskriver dem, som uti domareäm- beten må nyttjas. ] '2'2 , 2 mom. föreskrivs bl. a. att mål i regeringsrätten kan prövas och avgöras av fem ledamöter eller av fyra, om tre av dem är ense om slutet. 34 % innehåller ett förbud för regeringsråd att inneha eller utöva annat ämbete.

De nu nämnda bestämmelserna saknar motsvarigheter i den nya RF. Liksom i fråga om högsta domstolen har det ansetts att bestämmelserna i stället bör ha motsvarigheter i vanlig lag (prop. 1973:9O s. 380). Jag föreslår i enlighet härmed att föreskrifterna att minst två tredjedelar av antalet regeringsråd skall vara lagfarna och att regeringsråd inte får inneha eller utöva annat ämbete skall föras in i 3å första stycket. Någon motsvarighet till det nuvarande kravet att regeringsråd skall ha förvaltat civil beställning och därvid ådagalagt insikt, erfarenhet och redlighet torde inte behövas. Bestämmelsen att regeringsråd skall utnämnas av regeringen bör tas in i 3 å andra stycket. Dit bör_oekså den föreskrift om förordnande av ordförande som nu finns i första stycket föras över. De domförhetsregler som finns i 1809 års RF bör utan ändring i sak tas ini 4 & tredje stycket.

Enligt 3 5 första stycket första punkten gäller f. n. att regeringsrätten består av högst 18 regeringsråd. Till denna bestämmelse finns emellertid fogad en övergångsbestämmelse av inne-börd att regeringsrätten får bestå "av fler än 18 regeringsråd till dess antalet gått ned till detta antal till följd av inträffade ledigheter samt att, om särskilda skäl föreligger, nya leda- möter får utses dessförinnan.

Den 1 juli 1971 var antalet regeringsråd 22. Under tiden därefter har 7 avgått och 8 nya utnämnts. Antalet ledamöter i regeringsrätten är följaktligen f. n. 23.

På samma sätt som i fråga om ledamotsantalet ihögsta domstolen (jfr 4.18) gäller beträffande antalet ledamöter i regeringsrätten att jag anser att ambitionen bör vara att bringa ned detta till det enligt min mening väl avvägda antal som nu är i lagen angivet som det högsta, dvs. 18. De erfarenheter som gjorts sedan 1971 visar emellertid att man inte kan utesluta att det också i framtiden ibland kan komma att föreligga behov av ett något större antal ledamöter.

• Sida 112
•  Original

Prop. l974:35 ] 12

Liksom i fråga om högsta domstolen anser jag att man nu, utan att gå ifrån grundtanken i de nuvarande bestämmelserna, bör fastställa antalet ledamöter i regeringsrätten till 18 samtidigt som möjlighet öppnas att ha ett större antal när det visar sig behövligt. Jag föreslår därför en bestämmelse i 3å första stycket som innebär att regeringsrätten skall utgöras av 18 regeringsråd eller det högre antal som av särskilda skäl behövs. Som en följd härav bör övergångsbestämmelsen till den nu gällande regeln om ledamotsantalet upphävas.

Jag föreslår samtidigt härmed att huvuddelen av de. bestämmelser om lagrådets sammansättning som nu finns i 21 å i 1809 års RF skall arbetas in i lagen (l965:186) om lagrådet. Detta föranleder en mindre ändringi 3 & sista stycket.

Som jag nyss nämnde bör den föreslagna ändringen i "2 5 första stycket träda i kraft omedelbart. ] övrigt bör de föreslagna ändringarna trädai kraft den ljanuari 1975.

4.23. Förslag till lag om ändring i lagen ('l965:186) om lagrådet

De grundläggande bestämmelserna om lagrådets sammansättning finns f. n. i 1809 års RF. ] 21 å andra stycket föreskrivs sålunda att som ledamöter av lagrådet skall tjänstgöra tre justitieråd och en av regerings- . rättens lagfarna ledamöter. I stället för ett av justitieråden kan dock annan lagfaren, skicklig och oväldig person enligt konungens förordnande tjänstgöra såsom ledamot av lagrådet. Dessa fyra ledamöter skall deltaga i behandlingen av alla på lagrådet ankommande ärenden. Där så prövas nödigt. får i behandlingen av visst ärende i lagrådet deltaga ytterligare en för insikt, erfarenhet och redlighet känd person, som konungen utser. För det fall att lagrådet skall vara delat i avdelningar föreskrivs slutligen att de nu återgivna bestämmelserna om lagrådet skall gälla varje avdelning.

Den nya RF:s bestämmelser om lagrådet finns intagna i 8 kap. 18 5. ! fråga om lagrådets sammansättning föreskrivs där endast att domare i högsta domstolen och regeringsrätten skall ingå i detta. 1 övrigt hänvisas till bestämmelser i lag. Detta innebär att de närmare bestämmelserna om lagrådets sammansättning får tas in i lagen om lagrådet. Grundlagbered- ningen har föreslagit (SOU 1972:16 s. 39) att nuvarande föreskrifter härom skall behållas i sak oförändrade. Några mindre avvikelser förordas dock. Dels har kravet att ledamoten från regeringsrätten skall vara lagfaren slopats. Dels har möjligheten att tillkalla ytterligare en ledamot begränsats till fall då ärendet kräver särskild faekkunskap.

Det har under remissbehandlingen ifrågasatts om inte två justitieråd och två regeringsråd vore en lämpligare sammansättning av lagrådet än den nuvarande. Som ett alternativ har framförts tanken att det ilagen endast skulle föreskrivas fyra domare från högsta domstolen och regeringsrätten utan någon låsning av fördelningen. Enligt min mening föreligger emellertid inte f.n. något behov av ändring igällande regler.

• Sida 113
•  Original

Prop. l974:35 113

Jag föreslår därför i likhet med beredningen att de nuvarande reglerna arbetas in i 1 & lagen om lagrådet. Jag delar beredningens uppfattning att det inte finns någon anledning att behålla kravet på lagfarcnltet för de ledamöter som kommer från regeringsrätten samt att möjligheten att tillkalla en femte ledamot kan begränsas till att avse sådana ärenden som kräver särskild fackkunskap.

4.24. Förslag till lag om handläggningen av nådeärenden

1 26 å i 1809 års RF finns vissa bestämmelser om handläggningen av nådeärenden vilka saknar motsvarigheter i den nya RF. Där föreskrivs sålunda att" konungen, där ej skäl till bifall uppenbarligen saknas, över ansökningar om nåd skall höra regeringsrätten beträffande mål av beskaffenhet att kunna tillhöra dess eller kammarrättens slutliga prövning och i andra mål högsta domstolen. l 3 kap. 6 5 andra stycket RB finns en bestämmelse om högsta domstolens sammansättning vid avgivande av sådant yttrande. Enligt denna'är högsta domstolen i sådant fall beslutför med tre. ledamöter. Någon motsvarande bestämmelse om regeringsrätten finns f. n. inte.

Grundlagberedningen har föreslagit (SOU 1972:16 s. 40) att de nu återgivna bestämmelserna med en mindre saklig ändring skall tas in i en särskild lag om handläggningen av nådeärenden. Den föreslagna lagen innehåller tre paragrafer. I den första av dessa föreskrivs att regeringen prövar ärenden om nåd ienlighet med vad som föreskrivs i RF. Enligt 2 5 kan regeringen omedelbart avslå ansökan om nåd, om skäl till bifall uppenbarligen saknas. I annat fall skall regeringen, innan den avgör nådeärende, inhämta yttrande från högsta domstolen eller, om fråga är om mål i vilket regeringsrätten är högsta instans, från regeringsrätten. Beredningen påpekar att den föreslagna bestämmelsen innebär att yttrande — i motsats till vad som gäller f. n. — skall inhämtas även i fall då ärende om nåd tages upp ex officio. F.nligt beredningen kan detta få betydelse särskilt i fråga om amnesti. [ 3 & slutligen finns en bestämmelse att beslut om yttrande som avses i 25 får fattas av tre ledamöter. Beredningens förslag har lämnats utan kommentar under remissbehand- lingen.

Jag delar beredningens uppfattning att det efter den nya RF:s införande finns behov av en särskild lag om handläggningen av nådeären— den. Denna bör i allt väsentligt ha det innehåll som beredningen har föreslagit. Jag vill emellertid förorda en saklig avvikelse från beredningens förslag.

Enligt nuvarande regler räder samma fördelning mellan högsta domstolen och regeringsrätten i fråga om avgivandet av yttranden i nådeärenden som beträffande prövningen av ansökningar om resning eller återställande av försutten tid. 1 båda dessa fall ankommer det på regeringsrätten att fatta beslut i mål av beskaffenhet att kunna tillhöra dess eller kammarrättens slutliga prövning. En motsvarande samordning kommer till uttryck i beredningens förslag.

• Sida 114
•  Original

Prop. l974:35 114

Även enligt min uppfattning bör också i fortsättningen samma fördelning råda mellan högsta domstolen och regeringsrätten i fråga om yttranden i nädeärenden som beträffande beslut om resning eller återställande av försutten tid. I den nya RF har emellertid gjorts en viss omfördelning mellan de två högsta domstolarna i förhållande till gällande rätt och beredningens förslag vad gäller handhavandet av de extraordinära rättsmedlen. Enligt 11 kap. ll & ankommer det sålunda på regeringsrät- ten att bevilja resning och återställande av försutten tid inte bara, somi beredningens förslag, när fråga är om ärenden för vilka regeringsrätten är högsta instans utan såvitt gäller alla ärenden där regeringen, förvaltnings- domstol eller förvaltningsmyndighet är högsta instans. I övriga fall ligger beslutande-rätten hos högsta domstolen. Motsvarande ordning bör enligt min mening gälla även i fråga om yttranden i nädeärenden.

4.25. Förslag till lag om ändring i lagen (1956:618) om allmänna sammankomster

Enligt 3 % första stycket får demonstration på allmän plats inte hållas utan tillstånd av polismyndigheten. Vid prövningen av tillständsfrägan skall enligt andra stycket i dess gällande lydelse myndigheten beakta vikten ur allmän synpunkt av att församlingsfriheten upprätthålls. Grundlagberedningen uttalar i sitt slutbetänkande (SOU 1972:15 s. 157) att det, om demonstrationsfriheten ienlighet med beredningens förslag införs i grundlag på det sättet att begränsningar förutsätter lagbeslut, knappast kan anses tillfredsställande att lagen på detta sätt ställer upp ett krav på tillstånd utan att avgörandet av tillståndsfrågorna binds närmare. Beredningen föreslår (SOU 1972116 5. 49) att den nuvarande bestämmel- sen i andra stycket ersätts med en föreskrift att tillstånd får vägras endast av hänsyn till trafik eller allmän ordning.

Jag delar beredningens uppfattning att den nuvarande avfattningen av 3 & är mindre väl förenlig med den nya RF:s bestämmelser om demonstrationsrätten. Jag förordar därför i likhet med beredningen, att det i lagen närmare anges under vilka förutsättningar tillstånd får vägras.

I syfte att inskärpa vikten av att demonstrationsfriheten respekteras föreslår jag att det föreskrivs att tillstånd får vägras endast om det är nödvändigt med hänsyn till trafik eller allmän ordning. Den nya regeln bör träda i kraft omedelbart.

4.26 Förslag till lag om ändring i lagen (1966z293) om beredande av sluten psykiatrisk vård ivissa fall

Enligt lagen om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall kan intagning på sjukhus med stöd av lagen beslutas av läkare (8 5). Inom kort tid efter intagningen skall läkare avgöra, huruvida patienten även i fortsättningen skall vara intagen på sjukhuset eller utskrivas (9 5). Mot beslut av läkare om intagning på sjukhus eller om att patient alltjämt skall vara intagen på sjukhus förs talan hos utskrivningsnämnden ("21 5).

• Sida 115
•  Original

Prop. l974:35 115

Har utskrivningsnämnd ogillat besvär över beslut om intagning eller besvär över beslut om att patient alltjämt skall vara intagen på sjukhus, kan talan mot nämndens beslut föras hos psykiatriska nämnden ("22 å). Beträffande utskrivningsnämnds och psykiatriska nämndens sammansätt- ning finns bestämmelser i lagen. I fråga om ordförande i utskrivnings- nämnd gäller bl. a. att han bör vara eller ha varit innehavare av ordinarie domartjänst. Ordföranden i psykiatriska nämnden skall vara eller ha varit innehavare av sådan tjänst. Bestämmelserna om ordförande gäller också suppleant för ordförande (38 5)—

Enligt 11 kap. 3 % i den nya RF gäller att om annan myndighet än domstol har omhändertagit svensk medborgare tvångsvis av annan anledning än brott eller misstanke om brott, den beslutet rör skall kunna få saken prövad av domstol utan oskäligt dröjsmål. Med prövning av domstol likställs prövning av nämnd, om nämndens sammansättning är bestämd i lag och ordföranden i nämnden skall vara eller ha varit ordinarie domare.

Bestämmelserna i 11 kap. 3 å i den nya RF nödvändiggör en jämkning i lagen om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall. Enligt dessa bestämmelser är det visserligen tillåtet att den överprövning av ett av läkare beslutat frihetsberövande, som den berörde skall kunna få till stånd utan oskäligt dröjsmål, är anförtrodd nämnd i stället för domstol. En förutsättning härför är dock bl. a. att nämndens ordförande skall vara eller ha varit ordinarie domare. Detta krav är inte uppfyllt såvitt gäller utskrivningsnänmderna. Lagen om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall rekommenderar nämligen bara men kräver inte att ordförandei utskrivningsnämnd skall vara eller ha varit ordinarie domare. 1 28 5 lagen bör därför göras den ändringen att i fråga om ordförande iutskrivnings- nämnd föreskrivs att han skall vara eller ha varit innehavare av ordinarie domartjänst,

4.27. Förslag till lag om ändring i lagen (19671940) angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda

Enligt lagen angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda kan beslutas att den som är inskriven i särskola skall bo i annat enskilt hem än det egna, i inackorderingshem eller i elevhem (285 och 30 å tredje stycket). Vidare kan under vissa förutsättningar psykiskt utveck- lingsstörd beredas vård i vårdhem eller specialsjukhus oberoende av samtycke (35 5). Nu ifrågavarande beslut kan fattas av tjänsteman (särskolchef enligt 28 å jämförd med 27 &, särskolas rektor enligt 32 % jämförd med 30 & tredje stycket, vårdchef och överläkare enligt 36 5). Är vårdnadshavaren, förmyndaren eller den psykiskt utvecklingsstörde, om han fyllt 15 år, inte ense med vederbörande tjänsteman, skall dock i allmänhet frågan prövas av beslutsnämnd för psykiskt utvecklingsstörda (27 och 36 åå). Detta gäller dock inte för den händelse beslut angående särskolelevs bostad fattas i samband med att undervisningen i särskola

• Sida 116
•  Original

Prop. l974:35 116

återupptas efter utskrivning på försök (32 & jämförd med 305 tredje stycket). Kan i förut nämnda fall prövning av beslutsnärnnd inte avvaktas utan fara eller allvarlig olägenhet, får nämndens ordförande fatta interimistiskt beslut som gäller i väntan på beslutsnämndens prövning. Sådan prövning skall ske utan dröjsmål och senast tio dagar från dagen för ordförandens beslut (23 5). Vare sig ett tvångsomhändertagande av förut angivet slag har beslutats av tjänsteman eller av beslutsnärnnd, kan det överklagas hos psykiatriska nämnden. Mot interimistiskt beslut av ordförande i beslutsnämnd får talan dock inte föras (44 5). Lagen innehåller regler om beslutsnämnds sammansättning. Beträffande ord- förande i beslutSnämnd är bl. &. föreskrivet att han bör vara eller ha varit innehavare av ordinarie domartjänst. Detsamma gäller suppleant och tillfällig ersättare för ordföranden (17 å).

. Liksom beträffande ordförande i utskrivningsnämnd enligt lagen om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall bör beträffande ordförande i beslutsnärnnd för psykiskt utvecklingsstörda föreskrivas inte bara att han bör utan att han skall vara eller ha varit innehavare av ordinarie domartjänst (jfr 4.26). Visserligen är enligt lagen angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda psykiatriska nämnden och inte beslutsnämnd första besvärsinstans i samtliga ärenden angående tvångsomhändertagande. Föreskrifterna i 11 kap. 35 i den nya RF nödvändiggör därför inte nyssnämnda skärpning av bestämmelsen röran- de ordförande i beslutsnämnd. Sakligt sett är det emellertid inte motiverat att ha mindre stränga behörighetskrav för ordförande i beslutsnämnd än för ordförande i utskrivningsnämnd. Liksom hittills bör samma behörighetsregler gälla för ordförandena i dessa två slag av nämnder. Förslaget föranleder en ändringi 17 å i förevarande lag.

4.28. Förslag till lag om ändring i smittskyddslagen (l968z231)

Gällande rätt

Enligt smittskyddSIagen (l968z231) kan under vissa förutsättningar en person intagas eller kvarhållas tvångsvis på sjukvårdsanstalt. Härom och om vissa angränsande åtgärder gäller f. n. följande bestämmelser.

Om någon lider av allmänfarlig sjukdom eller för smitta därav eller är av läkare misstänkt härför, är han skyldig att efter beslut av distrikts- läkare, stadsläkare eller motsvarande läkare låta ta in sig för vård på sjukvårdsanstalt, om han med hänsyn till faran för smittans spridning inte kan behandlas i öppen vård. Beträffande den som behandlas i öppen vård skall läkare som nyss sagts meddela behövliga föreskrifter om isolering och om inskränkning i hans verksamhet. Beslut av läkare om intagning på sjukvårdsanstalt eller om föreskrifter i samband med behandling i öppen vård skall underställas hälsovårdsnämnden, om det begärs av den beslutet rör. Denne skall av läkaren upplysas om sin rätt till sådan prövning. Läkarens beslut länder till efterrättelse tills hälsovårdsnämnden förordnar annat. Nämnden får också självmant pröva nu ifrågavarande beslut av

• Sida 117
•  Original

Prop. l974:35 117

läkare (7 5). Hälsovårdsnämndens rätt till överprövning ex officio har betydelse bl. a. för det fall att nämnden skulle anse att läkarens beslut inte tillgodoser det krav på skydd mot smitta som bör uppställas.

Har någon enligt nyssnämnda bestämmelser tvångsintagits på sjuk- vårdsanstalt efter beslut av läkare eller kan intagen i annat fall misstänkas lida av allmänfarlig sjukdom eller föra smitta därav, är han skyldig att kvarstanna och underkasta sig nödvändig vård tills han med hänsyn till faran för att han skall sprida smitta kan behandlas i öppen vård (8 5). Beslut om utskrivning av sådan intagen meddelas av överläkaren eller motsvarande läkare. Mot beslut varigenom någon förvägrats att lämna sjukvårdsanstalten förs talan hos länsstyrelsen genom besvär (21 5).

Den som har anledning antaga att han lider av venerisk sjukdom är skyldig att söka läkare och underkasta sig den behandling som behövs. Han skall följa de föreskrifter, som läkaren meddelar om sjukdomens vidare behandling och om åtgärder för att hindra spridning av smitta (12 5). Underlåter han att söka läkare och underkasta sig behövlig behandling, skall länsläkaren anmana honom att fullgöra ifrågavarande skyldighet och att förete intyg om att detta skett. Om det behövs skall han anmanas att följa de föreskrifter som läkare kan ha meddelat honom. Föreligger grundad anledning befara att han skall sprida smitta, skall han anmanas att låta ta in sig på sjukhus (13 å). Underlåter någon att följa anmaning som nu sagts, kan länsstyrelsen i det län där han vistas besluta att han skall inställas hos läkare för undersökning eller behandling eller, om det finns grundad anledning befara att han skall sprida smitta, att han skall tas in på sjukhus. Kan det skäligen antagas att anmaning inte skulle efterföljas, får sådant beslut meddelas utan att anmaning skett. Om länsstyrelsens beslut inte kan avvaktas utan fara, kan länsläkaren meddela beslut i länsstyrelsens ställe. Sådan beslut skall omedelbart underställas länsstyrelsens prövning men länder till efterrättelse till dess länsstyrelsen förordnar annat. I kommun som inte tillhör landstingskommun — med' undantag dock för Gotlands kommun — fullgör hälsovårdsnämnden länsstyrelsens förevarande uppgift i fråga om beslut om inställelse hos läkare för undersökning eller behandling. Gäller frågan intagning på sjukvårdsanstalt skall däremot slutligt beslut alltid fattas av länsstyrelsen (14 5). Om veneriskt sjuk person uppgivit sig ha varit i förbindelse med annan person på sådant sätt att smitta kunnat överföras, skall länsläkaren anmana denne att underkasta sig läkarundersökning och förete intyg om resultatet av undersökningen. Efterföljs inte anmaning gäller bestämmel- serna i 14 å i tillämpliga delar (15 å).

Den som enligt 14 eller 15 5 eller i annat fall för venerisk sjukdom tagits in på sjukhus är skyldig att kvarstanna och underkasta sig nödvändig vård tills grundad anledning befara att han skall sprida smitta inte längre föreligger (16 5). Beslut om utskrivning av sådan intagen meddelas av överläkaren eller motsvarande läkare. Talan mot beslut varigenom någon förvägrats att lämna sjukhuset förs hos länsstyrelsen genom besvär (21 å).

Talan mot hälsovårdsnämnds beslut enligt smittskyddslagen förs hos

• Sida 118
•  Original

Prop. l974:35 118

länsstyrelsen genom besvär. Mot länsstyrelses beslut i ärende som avses i 7, 14, 15 eller 21 % förs talan hos kammarrätten genom besvär. llälsovårdsnämnds, länsstyrelses och kammarrätts beslut länder omedel- bart till efterrättelse om inte annat förordnas (33 å).

Departem en fsch efen

De nämnda bestämmelserna i smittskyddslagen om intagning och kvarhållande tvångsvis på sjukvårdsanstalt rimmar inte i allo med de föreskrifter i 11 kap. 35 andra stycket i den nya RF som jag har redogjort för i det föregående (4.26). Visserligen kan sådana ärenden genom besvär dras under kammarrätts prövning, men bestämmelserna i smittskyddslagen tillgodoser inte genomgående grundlagskravet att dom- stolsprövning skall kunna erhållas utan oskäligt dröjsmål. Såvitt gäller allmänfarliga sjukdomar kan frågan om tvångsintagning på sjukvårdsan- stalt komma under kammarrätts prövning först sedan läkarens beslut i ämnet underställts hälsovårdsnämnden och hälsovårdsnämndens beslut utan framgång överklagats hos länsstyrelsen. Undantagsvis kan det vara hälsovårdsnämnden som i första instans beslutar om tvångsintagning. I fråga om veneriska sjukdomar, får instanskedjan, såvitt angår intagning på sjukhus, anses uppfylla den nya'RFzs krav. Beslut om tvångsintagning på sjukvårdsanstalt meddelas här av länsstyrelsen, vars beslut direkt kan överklagas hos kammarrätt. Om länsstyrelsens beslut inte kan avvaktas utan fara, kan 'visserligen beslut om tvångsintagning fattas av läkare. Dennes beslut skall emellertid omedelbart underställas länsstyrelsen. När det gäller beslut enligt smittskyddslagen om tvångskvarhållande på sjukhus kan kvarhållandefrågan komma under kammarrätts prövning först sedan sjukhusläkarens beslut i ämnet utan framgång överklagats hos

länsstyrelsen. För att srnittskyddslagens bestämmelser väl skall stämma med

föreskrifterna i den nya RF är det lämpligt att i ärendena om tvångsintagning och tvångskvarhållande på sjukvårdsanstalt den prövning som nu är anförtrodd åt hälsovårdsnärnnd och länsstyrelse överförs på länsrätt. Hälsovårdsnämnd bör dock ha kvar sin befogenhet att pröva läkares beslut rörande föreskrifter i samband med behandling i öppen vård av allmänfarliga sjukdomar och att därvid fatta beslut om tvångsintagning på sjukvårdsanstalt. Jag föreslår därför en ändring som innebär att beslut om tvångsintagning i allmänhet fattas av läkare och skall underställas länsrätten, om det begärs av den beslutet rör. Fattas beslut om tvångsintagning av hälsovårdsnämnd i samband med prövning av läkares föreskrifter avseende behandling i öppen vård, föreslås att nämndens beslut skall kunna överklagas hos länsrätten. I fråga om veneriska sjukdomar innebär förslaget att beslut om tvångsintagning enligt huvudregeln meddelas av länsrätten. I brådskande fall skall länsläkaren enligt förslaget fortfarande kunna fatta beslut om tvångsin- tagning men hans beslut skall underställas länsrättens prövning. När det gäller beslut enligt smittskyddslagen om kvarhållande på sjukvårdsanstalt,

• Sida 119
•  Original

Prep. l974:35 119

föreslås att sjukhusläkarens beslut skall kunna överklagas hos länsrätten. Det sagda föranleder ändringar i 7, 14, 21 och 33 55 smittskyddslagen. Till lagen bör fogas en övergångsbestämmelse av innehåll att bestäm- melsen i 33 å andra stycket i dess äldre lydelse fortfarande gälleri fråga om talan mot länsstyrelses beslut som meddelats före den 1 januari 1975. I övrigt behövs inga övergångsbestämmelser. Finns hos hälsovårdsnämnd eller länsstyrelse vid utgången av år 1974 något inte avgjort ärende som enligt de nya bestämmelserna skall prövas av länsrätt, ankommer det på nämnden eller länsstyrelsen att överlämna ärendet till länsrätten.

4.29. Förslag till lag om ändring i lagen (1971152) om skatterätt och länsrätt '

Enligt förslaget till lag om ändring i smittskyddslagen (1968231) skall viSsa ärenden överföras från hälsovårdsnämnd och länsstyrelse till länsrätt. Med anledning härav bör smittskyddslagen tas med i laguppräk- ningen i första stycket av 4 5 lagen om skatterätt och länsrätt.

4.30 Förslag till lag om ändring i lagen (l973:1108) om ändring ilagen (197152) om skatterätt och länsrätt Lagförslaget sammanhänger med .att lagen (1971252) om skatterätt och länsrätt ändrats genom lagen 1973:1108 och att sistnämnda lag i huvudsak träderi kraft först den I juli 1975.

4_31 Förslag till lag om upphävande av ansvarighetslagen den 10 februari 1810 för statsrådets ledamöter, föredragande och Konungens rådgivare i kommandomål

Bestämmelserna i 12 kap. 3 & i den nya RF reglerar uttömmande det särskilda juridiska ansvar som gäller i fråga om Statsrådens handlande i ämbetet. Ansvarighetslagen för statsrådets ledamöter, föredragande och Konungens rådgivare i kornmandomål kan därför upphöra att gälla vid utgången av år 1974. Grundlagberedningen har föreslagit att den lag genom vilken ansvarighetslagen upphävs skall innehålla en bestämmelse att den upphävda lagen alltjämt skall gälla i fråga om gärning som har begåtts före nämnda tidpunkt. En sådan bestämmelse är emellertid enligt min mening överflödig. Frågan om den äldre lagens tillämpning bör avgöras enligt de allmänna reglerna i 5 5 lagen (1964:163) om införande av brottsbalken.

• Sida 120
•  Original

Prop.'l974:35 120

4.32. Förslag till lag om skyldighet att tillhandahålla riksdagens revisorer vissa handlingar m. m.

Gällande rätt

Enligt 72 å i 1866 års RO skall riksdagens revisorer enligt särskild instruktion granska statsverkets tillstånd, styrelse och förvaltning. Hinder har inte ansetts föreligga att genom beslut vid sidan om RO utsträcka revisorernas granskningsområde utöver vad som kan hänföras till stats- verket.

Riksdagen har antagit instruktion (l967z936, senast ändrad 1970:949) för riksdagens revisorer. Enligt 1 & i instruktionen har revisorerna till uppgift att som en statens överrevision utöva kontroll av den statliga finansförvaltningen. Särskilda bestämmelser gäller för revision av riks- dagsförvaltningen (RFS 196828).

Av betydelse för bedömningen såväl av revisorernas granskningsom— råde som av deras befogenhet att skaffa sig tillgång till underlag för granskningen är kungörelsen (l949:357, senast ändrad l968:134) angåen- de skyldighet att tillhandahålla riksdagens revisorer vissa handlingar och. upplysningar m. m. Bestämmelserna i l & ikungörelsen avser den statliga. verksamheten. Revisorerna äger att av statsmyndighet få till sig utlämnad handling, varav de ansersig ha behov, om inte enligt lag hinder möter mot handlingens utlämnande. Finnes viss handling vara sådan att dess innehåll inte utan synnerliga skäl bör komma till annan än avsedd persons eller myndighets kännedom, skall dock frågan om handlingens utlämnan- de till revisorerna av vederbörande myndighet underställas Kungl. Maj:ts prövning. Riksdagens revisorer äger vidare att av vederbörande myndighet erhålla de upplysningar och uppgifter som erfordras för fullgörande av revisorernas åligganden samt att av vederbörande myndighet inhämta yttrande över de iakttagelser som gjorts vid granskningen av visst ärende.

Av 25 i sistnämnda kungörelse följer att riksdagens revisorer har befogenhet att granska också den Statsunderstödda verksamheten. Den som har åtnjutit understöd av statsmedel och den som har mottagit sådant understöd för att förmedla det till annan är, vare sig understödet skall återbetalas eller inte, skyldig att efter anmodan av revisorerna till dessa avge en detaljerad och, såvitt möjligt, av verifikationer bestyrkt redogörelse för hur understödet har använts av honom. Framgår användningen av fullständiga räkenskaper, kan den redovisningsskyldige i stället låta revisorerna ta del av räkenskaperna. Redovisningsskyldighet åligger inte enskild person beträffande understöd som är avsett för hans eller hans familjs personliga utgifter, inte heller utländsk medborgare eller utländsk institution eller sammanslutning beträffande understöd för internationellt ändamål. Föreskrivs för visst fall att redovisningsskyldig- het inför revisorerna inte skall föreligga eller skall fullgöras i annan ordning, skall det gälla.

De nämnda bestämmelserna i 2 & i kungörelsen har i sak hämtats från förordningen (l937z304) angående skyldighet att till riksdagens revisorer avgiva redogörelse för användningen av statsunderstöd. Denna förordning

• Sida 121
•  Original

Prop. l974:35 121

beslöts av Kungl. Maj:t och riksdagen (prop. l937:213, l LU 1937:58) och föregicks av en särskild utredning.

] 95 instruktionen för riksdagens revisorer finns bestämmelser som ålägger revisorerna att tillse att de erhåller handlingar, upplysningar och yttranden som behövs för granskningsverksamlreten. I 105 föreskrivs därjämte att revisorerna och deras avdelningar samt, på revisorernas uppdrag, särskilda delegerade och tjänsteman äger företa besök hos statliga myndigheter och hos institutioner och företag som åtnjuter statsbidrag.

Den nya RF

Enligt 12 kap. 7 5 första stycket nya RF väljer riksdagen revisorer att- granska den statliga verksamheten. Vidare föreskrivs att riksdagen kan besluta att revisorernas granskning skall omfatta också annan verksamhet. Riksdagen skall fastställa instruktion för revisorerna. ] paragrafens andra stycke stadgas att revisorerna enligt bestämmelser i lag får infordra handlingar, uppgifter och yttranden som behövs för granskningen.

I anslutning till nämnda paragrafer har jag anfört (prop. 1973:9O 5.435) att bestämmelsen om att riksdagen kan besluta att utvidga revisorernas granskningsområde utöver den statliga verksamheten är tillämplig på den statsunderstödda verksamheten och på den verksamhet som bedrivs av statliga bolag. I sammanhanget återgav jag också vissa uttalanden av grundlagberedningen med anknytning härtill. Beredningen förklarade sålunda att nuvarande ordning angående granskning av den statsunderstödda verksamheten borde bestå, sådan den hade ut'vecklatsi praxis. Beredningen uttalade vidare att riksdagens revisorer f.n. i regel inte har rätt att granska de statliga bolagen och att beredningens förslag inte innebar någon ändring härvidlag; den föreslagna grundlagstexten hindrade emellertid inte att riksdagen beslutade om sådan gransknings- rätt. — De uttalanden i propositionen som nu har ätergivits föranledde inte någon erinran från riksdagens sida.

1 970 års revisz'onsutredning

Efter beslut av riksdagen tillsatte talmanskonferensen år 1970 en särskild utredning för att göra en översyn av revisorsinstitutionens ställning och uppgifter. Utredningen avgav sitt betänkande är 1971. Efter beslut av riksdagen överlämnades betänkandet i sin huvuddel till grundlagberedningen för övervägande (KU l97l:37,' utredningens betän- kande är fogat till utskottets betänkande).

Utredningen utgick från att revisorerna liksom hittills skall granska den statliga och statsunderstödda verksamheten. Utredningen fann att bestämmelserna i kungörelsen (l949:357) angående skyldighet att tillhandahålla riksdagens revisorer vissa handlingar och upplysningar m. m. i flera avseenden framstod som olämpligt utformade. Utredningen lade därför fram förslag till en ny kungörelse i ämnet (5.51 i betänkandet).

• Sida 122
•  Original

Prop. 1974:35 1 b.) kJ

Grund/agb eredn ingen

Beredningen har utarbetat förslag till lag om skyldighet att tillhanda- hålla riksdagens revisorer vissa handlingar m.m. (SOU 1972:16 s. '29). Lagen är avsedd att ersätta kungörelsen (l949:357) angående skyldighet att tillhandahålla riksdagens revisorer vissa handlingar och upplysningar m. m. Lagen omfattar tre paragrafer.

l 1 & föreskrivs att statlig myndighet på begäran skall tillhandahålla riksdagens revisorer de allmänna handlingar, upplysningar och yttranden som revisorerna anser sig behöva för sin granskning. I fråga om handling eller uppgift som enligt lag skall hållas hemlig kan dock myndigheten, om den "finner särskilda skäl härtill föreligga, underställa regeringen frågan om handlingen eller uppgiften skall tillhandahållas. Beredningen anmär- ker att den skyldighet att tillhandahålla handlingar etc. som fastslås i paragrafen åvilar även annan myndighet än den som granskas.

Enligt "2 $, skall kommun som har mottagit statsmedel som understöd till viss verksamhet på begäran tillhandahålla riksdagens revisorer de allmänna handlingar, upplysningar och yttranden som revisorerna anser . sig behöva för granskning av verksamheten. I fråga om handling eller uppgift som enligt lag skall hållas hemlig skall bestämmelsen i 1 & äga motsvarande tillämpning.

] 3 & föreskrivs att om annan än kommun har mottagit statsmedel som understöd till viss verksamhet, den som har mottagit medlen på begäran skall tillhandahålla riksdagens revisorer de handlingar, upplysningar och yttranden som erfordras för granskning av verksamheten, såvida riks- dagen inte för visst fall har bestämt annorlunda. Revisorerna kan vid vite förelägga den som har mottagit medel som nu har sagts att fullgöra sin uppgiftsskyldighet.

Remissyttrande/za

Riksdagens revisorer tillstyrker i det väsentliga den föreslagna lagen. Revisorerna ifrågasätter dock om inte lagen borde förses med ytterligare en paragraf, innehållande bestämmelser om rätt för revisorerna och deras tjänstemän att som ett led i granskningsarbetet besöka statsmyndigheter och statsunderstödda institutioner. Denna fråga är f. n. reglerad i revisorernas instruktion. Det synes emellertid revisorerna mest korrekt att motsvarande föreskrift återfinns i nu ifrågavarande lag, vilken ju skall fastställa de skyldigheter som statsmyndigheter och andra av gransk- ningen berörda har gentemot revisorerna.

Lagförslaget har under remissbehandlingen också i övrigt lämnats utan erinran i sin huvudsakliga del. Till vissa detaljpåpckanden återkommerjag i det följande under de skilda paragraferna.

Departem en tschefen

I 12 kap. 7å$ andra stycket i den nya RF föreskrivs att riksdagens revisorer enligt bestämmelser i lag får infordra handlingar, uppgifter och

• Sida 123
•  Original

Prop. l974:35 123

yttranden som behövs för deras granskning. Grundlagberedningen har utarbetat förslag till lag med sådana bestämmelser. Lagen är avsedd att ersätta kungörelsen (l949:357) angående skyldighet att tillhandahålla riksdagens revisorer vissa handlingar och upplysningar m. m.

De. bestämmelser som åsyftas med den nämnda grundlagsföreskriften gäller reviSOrernas befogenhet att vid fullgörande av sina granskningsupp- gifter mot bestridande genomdriva att underlag för granskningen ställs till deras förfogande. Härifrån bör man enligt min mening klart skilja föreskrifter som anger revisorernas granskningsuppgifter, dvs. de verksam- hetsområden som kan bli föremål för granskning och framställningar från revisorernas sida. Revisorernas granskningsområde i denna mening är f. n. endast delvis avgränsat i författning. Enligt 12 kap. 7 & första stycket i nya RF har revisorerna i första hand att granska den statliga verksamhe- ten. Riksdagen kan emellertid enligt samma stycke besluta att revisorer- nas granskning skall omfatta oekså annan verksamhet. Härav får anses följa, att revisorernas granskningskompetens fortsättningsvis skall anges uttömmande av riksdagen. Lämpligen tas bestämmelser härom in i instruktionen för revisorerna. Det kan tänkas att dessa bestämmelser behöver kompletteras genom föreskrifter iannan författning eller genom särskilda riksdagsbeslut. Det ankommer på riksdagen att låta utarbeta föreskrifter om revisorernas granskningskompetens. [ nu förevarande lag bör föras in endast regler om befogenheten att infordra handlingar, . upplysningar, m.m. som revisorerna behöver för att kunna fullgöra granskningen inom ramen för den angivna kompetensen.

Av vad jag har sagt nu följer att revisorernas granskningsområde enligt instruktionen m.m. och tillämpningsområdet för befogenheterna enligt förevarande lag att begära underlag för granskningen inte nödvändigtvis behöver sammanfalla. Å ena sidan kan revisorerna tänkas ha rätt att ta upp viss fråga till granskning utan att ha en däremot svarande befogenhet att framtvinga handlingar; uppgifter och yttranden. Å andra sidan kan befogenheten att få tillgång till granskningsunderlag vara beskriven i så allmänna termer att den omfattar även fall som av särskilda skäl har undantagits från revisorernas granskningskompetens. I sådana fall blir givetvis befogenheten att kräva uppgifter och yttranden m.m. utan betydelse.

En given utgångspunkt vid utformningen av en lag om skyldighet att tillhandahålla riksdagens revisorer vissa handlingar m. m. är emellertid att lagens tillämpningsomräde nära skall ansluta till revisorernas gransknings- uppgifter. Beredningens förslag innebär först och främst att revisorerna — med anknytning till deras huvuduppgift enligt den nya RF — fär befogenheteri förhållande. till de statliga myndigheterna. Bestämmelserna härom har sin främsta betydelse såvitt gäller de myndigheter som är underställda regeringen. I enlighet med gällande ordning har beredningen härjämte föreslagit att revisorerna skall få rätt att utkräva gransknings- underlag av dem som tar emot statsunderstöd. Vad beredningen sålunda har föreslagit om lagens tillämpningsomräde föranleder inte någon erinran från min sida. Liksom f. n. bör revisorernas befogenheter inte

• Sida 124
•  Original

Prop. 197435 124

gälla de statliga och statskontrollerade bolagen i vidare mån än dessa tagit emot statsmedel som bistånd till viss verksamhet.

Beredningen föreslår att revisorernas befogenheter enligt lagen skall bestå i en rätt att utfå handlingar, upplysningar och yttranden. Riksdagens revisorer har i sitt remissyttrande föreslagit att denna rätt kompletteras med en befogenhet att besöka statsmyndigheter och statsunderstödda institutioner. Jag är dock inte beredd att biträda en sadan utvidgning av revisorernas befogenheter enligt lagen. Det är självklart att revisorerna kan utöva sin rätt att få del av upplysningar m.m. vid besök hos myndigheter och andra institutioner. Att särskilt fastslå en besöksrätt i lagen synes inte behövligt. Bestämmelser om resor och besök bör enligt min mening ha karaktär endast av föreskrifter om arbetssättet och liksom nu ha sin plats i revisorernas instruktion.

1 &

I paragrafen ges föreskrifter om revisorernas befogenheteri förhållan- de till statliga myndigheter. Lagtexten har avfattats med utgångspunkt i beredningens förslag. .

Det underlag för revisorernas granskning som statlig myndighet är skyldig att tillhandahålla revisorerna bör — i anslutning till motsvarande uttryck i 12 kap. 7 5 andra stycket iden nya RF — beskrivas med orden "allmänna handlingar, uppgifter och yttranden”.

Statlig myndighets möjlighet att till regeringens avgörande hänskjuta fråga huruvida uppgift eller handling skall lämnas ut bör gälla inte bara, som beredningen föreslär, handling och uppgift som skall hållas hemlig enligt lag utan också handling och uppgift som skall hållas hemlig på grund av annan föreskrift. Jag vill erinra om att enligt 8 kap. 7 & andra stycket i den nya RF regeringen efter bemyndigande kan meddela föreskrifter om tystnadsplikt genom förordning.

JK har i sitt remissyttrande framhållit att han anser att i varje fall JK inte bör omfattas av en skyldighet att tillhandahålla yttranden såvitt gäller revisorernas granskning av annanmyndighet. Enligt min mening bör myndighet vara skyldig att lämna revisorerna de upplysningar och uppgifter revisorerna anser sig behöva även när fråga är om granskning av annan verksamhet än den som utövas av myndigheten. Någon begräns- ning i denna skyldighet anser jag inte böra införas i lagen.

] övrigt bör 1 5, med en redaktionell jämkning, avfattas så som beredningen har föreslagit.

2 och 3 åå

Paragraferna föreslås innehålla föreskrifter om revisorernas befogen- heter i förhållande till dem som — utan att vara statliga myndigheter — bedriver verksamhet som helt eller delvis är statsfinansicrad. Sin största betydelse har dessa befogenheter i fråga om den statsunderstödda kommunala verksamheten. Kommunernas skyldigheter att ställa material till revisorernas förfogande regleras i 2 &. Motsvarande skyldighet för annan som har tagit emot statsbidrag behandlas i 3 &. Paragraferna har —

• Sida 125
•  Original

Prop. l974:35 125

med de avvikelser som framgår av det följande — fått samma innehåll som i beredningens förslag.

De medel, vars mottagande kan grunda redovisningsskyldighet gent- emot revisorerna, skall enligt beredningen vara statsmedel vilka lämnas såsom- understöd. Jag föreslår att ordet understöd ersätts med ordet bistånd. Någon ändring i sak i förhållande till beredningens förslag eller till gällande rätt åsyftas inte. Inte bara statsbidrag utan även låncunder- stöd har karaktär av bistånd enligt paragraferna. Däremot föreligger inte redovisningsskyldighet i fråga om medel som staten u'tbetalar enligt avtal av civilrättslig karaktär eller annars till fullgörande av skyldighet som följer av allmänna rättsregler. Statliga kapitalinsatser i bolag för inte heller med sig någon plikt att tillhandagå riksdagens revisorer med granskningsmaterial. Utlåning med karaktär av penningplacering faller likaså utanför begreppet bistånd.

En viss begränsning av möjligheten att utnyttja de särskilda gransk- ningsbefogenheterna följer av det i paragraferna uppställda kravet att statsmedlen skall ha mottagits som bistånd till viss verksamhet. Genom avfattningen fritas den som har tagit emot medel, avsedda för hans eller hans familjs personliga utgifter, från redovisningsskyldighet till reviso- rerna. Intc heller kan kommun avkrävas redovisning för kommunal verksamhet enbart på den grunden att kommunen har mottagit skatteut- jämningsbidrag eller skattebortfallsbidrag; sådana bidrag utgår nämligen inte för att finansiera särskild verksamhetsgren.

Nu gällande regler om revisorernas rätt att granska den statsunder- stödda verksamheten har en kameral prägel. Revisorernas granskning gäller emellertid numera inte räkenskapsgranskning titan förvaltningsre- vision. Deras befogenheter bör därför i lagen anges som en rätt att få tillgång till material — handlingar, uppgifter och yttranden — i fråga om hela den verksamhet som åtnjuter bidrag av statsmedel.

Det får emellertid förutsättas att revisorerna utnyttjar sina befogenhe- tcr att utkräva granskningsunderlag med varsamhet i de fall då omständig— heterna påkallar det. En viss återhållsamhet är sålunda motiverad av hänsyn till den kommunala självstyrelsen. I särskilda fall kan det finnas anledning för riksdagen att genom uttryckligt beslut undanta viss medelsanvändning från-revisorernas granskningsområde. l:".tt förbehåll för sådana beslut bör lämpligen tas in bland kompetensreglerna i revisorernas instruktion. Någon bestämmelse i ämnet behövs däremot inte i förevaran— de lag. Som jag har framhållit förut är det självklart att redovisningsskyl- dighet gentemot revisorerna föreligger endast-i den mån gransknings- kompetens tillkommer dem.

Bestämmelserna i 2 ; bör uttryckligen anges avse, förutom kommun — . varmed menas borgerlig primärkommun —, också landstingskommun, kyrklig kommun och kommunalförbund. En föreskrift härom bildar ett andra stycke i paragrafen. Inom en kommun (landstingskommun etc.) åvilar skyldigheten att tillhandagå revisorerna i första hand det kommu- nala organ som närmast svarar för den verksamhet som är föremål för revisorernas intresse.

• Sida 126
•  Original

Prop. l974:35 126

l 3 3! föreslås i enlighet med beredningens förslag som en nyhet att revisorerna skall kunna förelägga annan än kommun etc. som har tagit emot statsbidrag, vid vite att tillhandagå dem med behövliga handlingar, upplysningar eller yttranden. Om ett vitesföreläggande inte åtlyds, ankommer det enligt allmänna regler på allmän domstol att på talan av åklagare pröva frågan om vitet skall dömas ut. Domstolen har därvid att ta ställning till om de lagliga förutsättningarna för vitesföreläggandet har förelegat. Talan bör inte kunna föras mot vitesföreläggandet som sådant. Nu gällande besvärsstadga för riksdagen och dess verk (RFS 197l:4) upptar inte heller någon föreskrift, som grundar besvärsrätt i förevarande fall. Bestämmelserna i 3 % bör, i likhet med vad som nu gäller, inte äga tillämpning på utländsk institution eller sammanslutning som tagit emot bistånd för internationellt ändamål.

Utöver de ändringar i den av beredningen föreslagna lagtexten till 2 och 3 åå som har redovisats i det föregående föreslås vissa formella justeringar.

Ikraftträdande

Lagen bör träda i kraft den 1 januari 1975. Kungörelsen (l949:357) angående skyldighet att tillhandahålla riksdagens revisorer vissa hand— lingar och upplysningar m. m. bör upphävas med verkan fr. 0. m. nämnda dag. Beslut om detta torde få meddelas i senare sammanhang.