om rätten att besluta om resning m.m.
Regeringens proposition
Å
[Aa
1987/88:58 Ey
om rätten att besluta om resning m. m.
Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i
bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 29 oktober 1987.
På regeringens vägnar
Ingvar Carlsson
Anna-Greta Leijon
Propositionens huvudsakliga innehåll
Ansökningar om resning och återställande av försutten tid i tvistemål och brottmål prövas enligt gällande ordning alltid av högsta domstolen. I propositionen föreslås att sådana ansökningar om de gäller tingsrättsavgöranden och vissa med dem likställda avgöranden 1 stället skall prövas av hovrätterna. Härigenom kan högsta domstolen få mer tid för den prejudikatbildande verksamheten. Vidare föreslås en mindre justering i reglerna
om vilka domstolar som skall pröva besvär över domvilla.
Lagändringarna föreslås träda i kraft den I januari 1989.
Lagförslagen i denna proposition har granskats av lagrådet. Proposi-
tionen innehåller därför tre huvuddelar: lagrådsremissen (s. 14), lagrådets yttrande (s. 40) och föredragande statsrådets ställningstaganden till lagrådets synpunkter (s. 42).
Den som vill ta del av samtliga skäl för lagförslagen måste-därför läsa alla tre delarna.
I Riksdagen 1987/88. 1 saml. Nr 58
Lag om ändring i regeringsformen
Härigenom föreskrivs att 11 kap. 11 § regeringsformen! skall ha följande
lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
11 kap.
18 Resning i avgjort ärende samt Resning i avgjort ärende samt
återställande av försutten tid be- återställande av försutten tid beviljas av regeringsrätten när fråga viljas av regeringsrätten när fråga
är om ärende för vilket regeringen, är om ärende för vilket regeringen, förvaltningsdomstol eller förvalt- förvaltningsdomstol eter förvaltningsmyndighet är högsta instans ningsmyndighet är högsta instans. I
samt I annat fall av högsta domsto- annat fall beviljas resning och åter-
len. Närmare bestämmelser härom ställande av försutten tid av högsta kan meddelas i lag. . domstolen eller, i den mån det fö-
reskrives i lag, av unnan domstol som icke är förvaltningsdomstol.
Närmare bestämmelser om res-
ning och återställande av försutten
tid kan meddelas i lag.
Denna lag träder i kraft den I januari 1989.
! Regeringsformen omtryckt 1985:866. ta
Lag om ändring i tryckfrihetsförordningen
Härigenom föreskrivs att 14 kap. 1 § tryckfrihetsförordningen! skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
14 kap.
Vad i lag är stadgat om resning i mål i allmänhet gälle, utan hinder av
att jury prövat huruvida brott föreligger, även dom i tryckfrihetsmål. Beviljas resning i mål, vari jury Beviljas resning i mål, vari jury
prövat huruvida brott föreligger, prövat huruvida brott föreligger, och grundas resningen på omstän- och grundas resningen på omständighet som kan antagas hava inver- dighet som kan antagas hava inver-
kat på juryprövningen, förordne kat på juryprövningen, skall samtihögsta domstolen att målet skall digt beslutas att målet skall ånyo ånyo upptagas inför jury av den rätt upptagas inför jury av den rätt som som först dömt i målet; dock äge först dömt i målet. Om resning behögsta domstolen, då resning be- viljas till den tilltalades förmån och viljas till den tilltalades förmån och saken är uppenbar, får den domstol saken finnes uppenbar, omedelbart som beviljar resningen i stället
ändra domen. omedelbart ändra domen.
Denna lag träder i kraft den I januari 1989.
! Tryckfrihetsförordningen omtryckt 1982:941.
Lag om ändring i rättegångsbalken
Härigenom föreskrivs i fråga om rättegångsbalken
dels att 58 kap. 4, 6—8 och 12 §§ samt 59 kap. 2 § skall ha följande lydelse,
dels att i balken skall införas fyra nya paragrafer, 58 kap. 10 a, 13 och
14 §§ samt 59 kap. 4 a §, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
58 kap.
4§ Vill någon söka resning, skall Den som vill ansöka om resning han hos högsta domstolen göra skall göra detta skriftligen hos hov-
skriftlig ansökan därom. rätten, om domen meddelats av
tingsrätt, och i annat fall hos högs-
ta domstolen.
Ansökan om resning i tvistemål Ansökan om resning i tvistemål på grund av förhållande, som avses på grund av något sådant förhållani I $ första stycket I, 2 eller 3. så de som avses i I $ första stycket I, ock i brottmål till men för den tillta- 2 eller 3 samt ansökan om resning i lade skall göras inom ett år, sedan brottmål till men för den tilltalade sökanden erhöll kännedom om det skall göras inom ett år från det att förhållande, varå ansökan grundas; sökanden fick kännedom om det
åberopas annans brottsliga gärning förhållande som ansökningen grunsom grund för ansökan, må tiden das på. Åberopas annans brottsliga
räknas från det dom däröver vann gärning som grund för ansökan, får
laga kraft. Resning i tvistemål på tiden räknas från det dom över gär-
grund av förhållande, som avses i ningen vann laga kraft. Resning i 1§ första stycket 4, skall sökas tvistemål på grund av något sådant
inom sex månader, sedan domen förhållande, som avses i I & första
vann laga kraft. stycket 4, skall sökas inom sex må-
nader från det att domen vann laga
kraft.
6§
Avvisas ej resningsansökan, Om resningsansökningen inte avskall ansökan med därvid fogade visas, skall den tillsammans med handlingar delgivas motparten och därvid fogade handlingar delges föreläggande meddelas honom att motparten. Denne skall samtidigt inkomma med skriftlig förklaring. föreläggas att inkomma med skrift- Finnes ansökan ogrundad, må den lig förklaring. Om ansökningen är dock omedelbart avslås. ogrundad, får den dock avslås ome-
delbart.
Vad i 56 kap. 9, 10 och 12 §§ är Om prövning av ansökningen stadgat om besvär i högsta domsto- sker i hovrätt, tillämpas 52 kap. 8—-
len äge motsvarande tillämpning 12 §§. Om ansökningen tas upp
beträffande resningsansökan. omedelbart av högsta domstolen,
tillämpas 56 kap. 9, 10 och 12 §§. Högsta domstolen äge, när skäl Rätten får förordna att, till dess äro därtill, förordna, att, till dess annat föreskrivs, vidare åtgärder
annorlunda föreskrives, vidare åt- för verkställighet av domen inte gärd för verkställighet av domen ej skall äga rum. må äga rum.
Nuvarande lydelse Föreslagen Iydelse 78 Beviljas resning, förordne högsta Beviljas resning, skall rätten domstolen, att målet skall ånyo samtidigt förordna att målet åter upptagas av den rätt, som sist dömt skall tas upp vid den domstol, som i målet; dock äge högsta domsto- sist dömt i målet. Om resning belen, då resning beviljas i tvistemål viljas i tvistemål eller i brottmål till eller i brottmål till den tilltalades den tilltalades förmån och saken är förmån och saken finnes uppenbar, uppenbar, får rätten dock omedelomedelbart ändra domen. bart ändra domen. Uteblir sökanden, då målet ånyo Uteblir sökanden, när målet på företages till förhandling, vare res- nytt tas upp vid en förhandling, ningen förfallen; uteblir motparten, skall resningen anses förfallen. Om må målet avgöras utan hinder där- motparten uteblir, får målet ändå av. I kallelse skall intagas erinran avgöras. Kallelserna skall innehåldärom. Vad nu sagts gälle dock ej i la en upplysning om dessa regler. fråga om åklagare. Vad som sägs i detta stycke gäller inte i fråga om åklagaren.
8§ Avvisas eller avslås resningsan- Avvisas eller avslås en resningssökan, äge högsta domstolen åläg- ansökan, får sökanden åläggas att ga sökanden att ersätta motparten ersätta motparten eller, om åklagaeller, om åklagaren är motpart, ren är motpart, staten kostnaderna statsverket kostnaden å resnings- i resningsärendet. Har resning ärendet; har resning sökts av åkla- sökts av åklagaren, får kostnaderna garen, må kostnaden utgå av all- utgå av allmänna medel. Bifalls anmänna medel. Bifalles ansökan, sökningen, skall kostnadsfrågan skall frågan om kostnaden prövas It prövas i samband med målet efter samband med målet efter dess åter- dess återupptagande. upptagande.
10a§ Om talan mot avgörande av annan myndighet än tingsrätt skulle ha fullföljts i tingsrätt eller hovrätt, görs ansökan om resning i ärendet skriftligen hos hovrätten. Detsamma gäller ärende som avgjorts genom godkännande av strafföreläggande eller godkännande av föreläggande av ordningsbot. Beträffande sådan ansökan som gjorts enligt första stycket tillämpas 1—3 §§, 4 § andra stycket och 5—8 §§.
$
Vill någon söka återställande av Den som vill ansöka om återstälförsutten tid. skall han mom tre lande av försutten tid för fullföljd veckor, sedan förfallet upphörde, av talan i hovrätt eller för ansökan och sist inom ett år, sedan tiden om återvinning eller återupptaganutgick, hos högsta domstolen göra de i tingsrätt skall göra detta skriftskriftlig ansökan därom. ligen hos hovrätten inom tre veckor
Nuvarande lydelse Föreslagen Ivdelse från det att förfallet upphörde och
sist inom ett år från det utt tiden
gick ut. Ansökan om återställande av försutten tid för fullföljd av talan i högsta domstolen eller ansökan om återvinning eller återupptagande i hovrätt eller högsta domstolen görs skriftligen hos högsta domstolen inom den tid som anges i första stycket. | Beträffande ansökan. som nu Beträffande ansökningen tilläm-
sagts, äge vad i 5, 6 och 8 58§ är pas 5.6 och 8 §§.
stadgat motsvarande tillämpning.
Ansökan om återställande av för-
sutten tid för fullföljd-av talan i
tingsrätt eller hovrätt mot sådant avgörande som avses i 10 a § görs
skriftligen hos hovrätten. Beträffande sådan ansökan tillämpas IS och 128 första och tredje styckena.
14§
Vid fullföljd av talan mot hovrätts beslut i fråga om resning eller återställande av försutten tid gäller vad som sägs i 54 och 56 kap. om fullföljd av talan mot beslut i mål eller ärende, som väckts vid tingsrätt. 59 kap. a
8 Vill någon besvära sig över Den som vill besvära sig över domvilla, skall han till den rätt, där domvilla skall ge in en skriftlig betalan mot domen skolat fullföljas, svärsinlaga till hovrätten, om doeller, om fullföljd ej kunnat äga men meddelats av tingsrätt, och i rum, till högsta domstolen inkorm- annat fall till högsta domstolen. ma med besvärsinlaga. Besvär skola föras, om de grun- Besvär skall föras, om de grun-
das å omständighet. som avses i I $ das på någon omständighet som av- I, 2 eller 5, inom sex månader, se- ses i I $ 1,2 eller 5, inom sex månadan domen vann laga kraft, och. der från det att domen vann laga om besvären grundas &å omständig- kraft, och, om besvären grundas på
het, som avses I 1§ 3, inom sex någon omständighet som avses i
månader, sedan klaganden erhöll 1 § 3, inom sex månader från det
kännedom om domen. Erhöll han att klaganden fick kännedom om kännedom om domen. innan den domen. Fick han kännedom om dovann laga kraft, skall tiden räknas men, innan den vann laga kraft,
från den dag, då domen vann laga skall tiden räknas från den dag, då
kraft. domen vann laga kraft.
4u§
Om talan mot avgörande av an-
nan myndighet än tingsrätt skulle
ha fullföljts i tingsrätt eller hovrätt,
anförs besvär över domvilla i ären-
det skriftligen hos hovrätten.
I fråga om besvär enligt första
stycket tillämpas 1§, 2§ andra
stycket och 3 §.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1989. Har ansökan om resning eller
återställande av försutten tid gjorts före ikraftträdandet, tillämpas äldre bestämmelser. Detsamma gäller i fall då besvär över domvilla har anförts före ikraftträdandet.
Lag om ändring i äktenskapsbalken
Härigenom föreskrivs att i äktenskapsbalken skall införas en ny paragraf, 17 kap. 9 §, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen Iydelse 17 kap.
9585 Bestämmelserna om särskilda rättsmedel i 58 och 59 kap. rättegångsbalken skall tillämpas i fråga om bodelning som förrättats av bo-
delningsförrättare. Härvid skall
vad som sägs i 58 kap. 10 a och 13. $$ och 59 kap. 4 a § rättegångsbalken om fullföljd av talan gälla klander av bodelning.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1989.
Lag om ändring i ärvdabalken
Härigenom föreskrivs att 23 kap. 5 § ärvdabalken i paragrafens lydelse
enligt lagen (1987:231) om ändring i nämnda balk skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
23 kap.
På en delägares begäran skall rät- På en delägares begäran skall rätten förordna någon att vara skiftes- ten förordna någon att vara skiftesman. Vad som föreskrivs i 17 kap. man. Vad som föreskrivs i 17 kap. 1-4 och 6—8 §§ äktenskapsbalken 1—4 och 6—9 §§ äktenskapsbalken om bodelning, bodelningsförrättare om bodelning, bodelningsförrättare och make skall gälla i fråga om arv- och make skall gälla i fråga om arv-
skifte, skiftesman och delägare i skifte, skiftesman och delägare i
boet. Arvode och ersättning till boet. Arvode och ersättning till
skiftesmannen skall dock betalas av skiftesmannen skall dock betalas av dödsboet. dödsboet.
Ställs boet under förvaltning av testamentsexekutor, är denne utan särskilt förordnande skiftesman. Detta gäller dock ej, om någon annan redan har förordnats som skiftesman eller om testamentsexekutorn är
delägare i boet.
Denna lag träder i kraft den I januari 1989.
Lag om ändring i utsökningsbalken
Härigenom föreskrivs att 18 kap. 20 § utsökningsbalken skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
18 kap.
20 §
Bestämmelserna om särskilda rättsmedel i 58 och 59 kap. rättegångsbal-
ken tillämpas i fråga om kronofogdemyndighets beslut i utsökningsmål.
Vad som sägs i 58 kap. Il och Vad som sägs i 58 kap. 13 § rätte-
12 §§ rättegångsbalken om återstäl- — gångsbalken om återställande av
lande av försutten tid gäller även = försutten tid gäller även när förelägnär föreläggande har meddelats en- — gande har meddelats enligt 4 kap.
ligt 4 kap. 20, 21 eller 26 § eller 13 20, 21 eHer 26 8 celler 13 kap. 7 §
kap. 7 § andra stycket i denna balk. — andra stycket i denna balk.
Användning av särskilt rättsmedel får cj utan synnerliga skäl föranleda att exekutiv försäljning hävs.
Denna lag träder i kraft den I januari 1989.
Lag om ändring sjölagen (1891:35 s. 1)
Härigenom föreskrivs att i sjölagen (1891:35 s. 1)' skall införas en ny paragraf, 344 §, av följande lydelse.
Nuvarande lIvdelse Föreslagen lydelse 344 8
Bestämmelserna om särskilda rättsmedel i 58 och 59 kap. rättegångsbalken skall tillämpas i fråga om dispasch. Härvid skall vad som sägs i 58 kap. 10 a och 13 §§ och 59 kap. 4 u§ rättegångsbalken om fullföljd av talan gälla klander av dispasch.
Denna lag träder i kraft den I januari 1989.
! Lagen omtryckt 1985:176.
Lag om ändring i lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 3 § lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister! skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen Iydelse
2 kap.
3§
Arbetsdomstolen är överrätt i mål som enligt 2 § upptagits vid tingsrätt
och därifrån fullföljes.
Att i arbetsdomstolen talan i visst fall kan föras mot beslut, som medde-
lats av annan myndighet än tingsrätt, föreskrives i 12 kap. 70 och 71 §§
jordabalken och i lagen (1969:93) om begränsning av samhällsstöd vid arbetskonflikt.
Arbetsdomstolen prövar besvär
över domvilla i fråga om tingsrätts
avgörande i mål som avses i 28
och i fråga. om de avgöranden av
annan myndighet som avses i andra stycket. Frågor om resning och
återställande av försutten tid be-
träffande sådana avgöranden prö-
vas av högsta domstolen.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1989.
! Lagen omtryckt 1977:530.
"Lag om ändring i lagen (1987:232) om sambors gemensamma hem
Härigenom föreskrivs att 20 § lagen (1987:232) om sambors gemensamma hem skall ha följande lydelse. |
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
20§
Vad som föreskrivs i 17 kap. I, 2 Vad som föreskrivs i 17 kap. I, 2 och 4—8 §§ samt 18 kap. 1 § äkten- = och 4—9 §§ samt 18 kap. 1 § äktenskapsbalken gäller även vid tvist skapsbalken gäller även vid tvist mellan sambor. Vad som sägs om =: mellan sambor. Vad som sägs om makar skall därvid gälla sambor. makar skall därvid gälla sambor.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1989.
Justitiedepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 15'oktober 1987
Närvarande: statsrådet Feldt, ordförande, och statsråden Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Peterson, Bodström. R. Carlsson, Holmberg, Hellström, Wickbom, Johansson, Hulterström, Lindqvist
Föredragande: statsrådet Wickbom
Lagrådsremiss om rätten att besluta om resning m. m.
I Inledning
År 1977 tillkallades en kommitté för att se över reglerna för rättegången vid de allmänna domstolarna. Kommittén antog namnet rättegångsutredningen (RU). Enligt utredningens ursprungliga direktiv (dir 1977:10) skulle
översynen i främsta rummet inriktas på rättegången i första instans. alltså
vid tingsrätterna. Genom tilläggsdirektiv (dir 1981:47) fick utredningen även i uppdrag bl. a. att göra en allmän översyn av rättegången i överrätter-
na, alltså hovrätterna och högsta domstolen (HD).
Utredningen (Ledamöter: F.d. landshövdingen Ingvar Gullnäs, ordförande, f.d. chefsrådmannen Ella Ericsson Köhler, överåklagaren Sten Styring. advokaten Lars Laurin, kurator John Thörngren och lantmästaren Lennart Sandberg) har beträffande överrättsprocessen hittills lagt fram tre
delbetänkanden, nämligen dels betänkandet (Ds Ju 1983:1) Processen i överrätt — Några delreformer, dels betänkandet (SOU 1986: 1) Översyn av
rättegångsbalken 2 Högsta domstolen och rättsbildningen, dels betänkan-
det (Ds Ju 1986:9) Några frågor om de särskilda rättsmedlen. Också i
utredningens slutbetänkande, som överlämnas i dagarna, berörs frågor rörande överrättsprocessen.
Förslagen i 1983 års betänkande har lagts till grund för lagstiftning (prop.
1983/84:78, JuU 15, rskr. 152, SFS 1984:131—136). 1986 års betänkande
om högsta domstolen och rättsbildningen har remissbehandlats och övervägs för närvarande inom justitiedepartementet. Jag avser nu att ta upp de frågor om att flytta beslutanderätten i ärenden rörande bl.a. resning från HD till hovrätterna som utredningen behandlat i 1986 års betänkande om de särskilda rättsmedlen. Betänkandet har remissbehandlats.
Till protokollet i detta ärende bör fogas dels en sammanfattning av betänkandet som bilaga I , dels utredningens förslag till lagändringar som bilaga 2 . dels en förteckning över remissinstanserna som bilaga 3 . En sammanställning av remissyttrandena har gjorts inom justitiedepartemen- 1et och finns ullgänglig i lagstiftningsärendet (Dnr 87—44).
2¶Allmän motivering
2.1¶Utgångspunkter
Allmänna och särskilda rättsmedel
En tingsrätts avgörande (dom eller beslut) i ett tvistemål eller brottmål kan
normalt överklagas till hovrätten. Detta sker genom att klaganden inom viss kortare tid anför vad eller besvär. Vilket av dessa båda rättsmedel som skall anlitas beror på vilken sorts avgörande det är fråga om. 1 vissa fall kan i stället tingsrätten själv ta upp målet på nytt efter ansökan om
återvinning av den som förlorat målet.
När hovrätten efter överklagande har avgjort målet, kan hovrättens avgörande i sin tur i allmänhet överklagas till HD. I fråga om hovrätts dom sker detta genom ansökan om revision och när det gäller hovrätts beslut genom besvär. Möjligheterna att få målet sakprövat av HD är emellertid starkt begränsade genom att HD i princip endast skall ta upp mål som har prejudikatintresse.
Om ett avgörande av tingsrätt eller hovrätt inte överklagas inom de tidsfrister som gäller för de nu beskrivna s. k. allmänna rättsmedlen vinner avgörandet laga kraft. Eu lagakraftvunnet avgörande kan alltså inte angripas med hjälp av ett allmänt rättsmedel. Ett sådant avgörande har i allmänhet också vad man brukar kalla rättskraft. Med detta menas att den fråga
som har avgjorts i princip inte kan bli föremål för en ny rättegång. Det är
inte bara domar som har rättskraft utan även de flesta typer av beslut som
innefattar ett slutligt avgörande av ett mål.
Reglerna om laga kraft och rättskraft fyller framför allt två funktioner. För det första tillgodoser de parternas intresse av att kunna lita på och rätta sig efter det domstolsavgörande som rättegången har mynnat ut i. De fyller med andra ord en trygghetsfunktion. Vidare har dessa regler stor betydelse från processekonomisk synpunkt genom att parterna och det
allmänna inte behöver belastas med någon ny rättegång om samma sak.
Om mycket starka skäl föreligger, måste det emellertid finnas möjlighet att få till stånd en ny domstolsprövning även av frågor där det finns ett rättskraftigt avgörande. Detta intresse tillgodoses genom de s.k. särskilda rättsmedlen, som funnits i vårt processuella regelsystem sedan lång tid
tillbaka. Till de särskilda rättsmedlen räknas i första hand resning, besvär
över domvilla och återställande av försutten tid. Även besvär över godkänt strafföreläggande eller över godkänt föreläggande av ordningsbot hänförs
till de särskilda rättsmedlen.
Rättsmedlet resning är 1 första hand avsett för sådana fall där det föreligger starka indikationer på att det tidigare avgörandet är materiellt felaktigt. Besvär över domvilla möjliggör omprövning av sådana fall där det under den tidigare rättegången förekommit ett grovt processuellt fel. Besvär över strafföreläggande m.m. avser såväl materiella som processuella felaktigheter. Med återställande av försutten tid menas att en part
tillåts anlita ett allmänt rättsmedel trots att den vanliga tiden för detta har gått ut. Grundförutsättningen är då att han hade Jaga förfall för att inte klaga inom den stipulerade tidsfristen.
Det bör påpekas att gränserna mellan de olika särskilda rättsmedlen inte alltid är helt klara. Några avgöranden av HD ger vid handen att tillämpningsområdena för bl. a. resning och besvär över domvilla i viss utsträckning sammanfaller.
Frågan om ett lagakraftvunnet avgörande skall brytas upp med hjälp av ett särskilt rättsmedel avgörs i ett fristående förfarande. Ärenden om
resning eller återställande av försutten tid prövas alltid av HD. Besvär
över domvilla prövas däremot av den domstol dit ett vanligt överklagande
av avgörandet skulle ha riktats. Det betyder att hovrätten skall pröva
besvär över domvilla som riktas mot ett tingsrättsavgörande. medan HD prövar motsvarande frågor beträffande hovrättsavgöranden. HD prövar också besvär över domvilla i sådana fall där det tidigare avgörandet på grund av ett fullföljdsförbud inte kunnat överklagas. Besvär över godkänt strafföreläggande m. m. prövas av en tingsrätt som skulle ha varit behörig
att ta upp åtal för brottet.
Även för de särskilda rättsmedlen gäller i allmänhet tidsfrister, men
dessa är betydligt längre än de som gäller för de allmänna rättsmedlen.
Om HD beviljar resning i ett mål. skall domstolen i allmänhet bestämma att målet skall tas upp igen vid den domstol som senast dömt i målet.
Bifalls en ansökan om besvär över domvilla, skall domen undanröjas och målet tas upp igen vid den tidigare domstolen; här bortses från fall där domvillan har bestått just i att den domstolen inte varit behörig. Besvär
över strafföreläggande m. m. kan utmynna i att föreläggandet undanröjs. Om nytt föreläggande därefter utfärdas eller åtal väcks för brottet får inte
svårare straff föreläggas eller utdömas än som tagits upp i det undanröjda föreläggandet. När HD återställer en försutten klagofrist innebär detta, som jag nyss nämnde, att den som är missnöjd med det tidigare avgörandet
får en ny möjlighet att överklaga detta genom ett allmänt rättsmedel.
Något om förvaltningsdomstolarna m.m.
Även vid de allmänna förvaltningsdomstolarna och inom förvaltningen finns möjlighet att få till stånd en ändring i avgöranden av olika slag genom
allmänna och särskilda rättsmedel. Jag skall här endast nämna att beslutan-
derätten i fråga om resning och återställande av försutten tid i ärenden för
vilka regeringen, förvaltningsdomstol eller förvaltningsmyndighet är högsta instans är förbehållen regeringsrätten.
Utgångspunkterna för rättegångsutredningens överväganden
Det är för att åstadkomma en mer rationell användning av HD:s resurser
som RU har tagit upp frågor om beslutanderätten när det gäller de särskil-
da rättsmedlen inom det allmänna domstolsväsendet. Tyngdpunkten har
lagts på frågan om HD kan avlastas en del av det arbete som orsakas av de särskilda rättsmedlen. Utredningen har sålunda inte gått närmare in på frågan huruvida de särskilda rättsmedelsinstituten bör slås samman till ett
mera enhetligt institut och inte heller på frågan huruvida de sakliga förut-
sättningarna för att få till stånd en ny rättegång bör ändras.
HD:s möjligheter att ägna sig åt prejudikatbildande verksamhet. Redan i
sitt delbetänkande (SOU 1986:1) Högsta domstolen och rättsbildningen har RU lagt fram förslag som syftar till att effektivisera prejudikatbildning-
en. Dessa förslag har i huvudsak avseende endast på sådana fall som
överklagas till HD med hjälp av de allmänna rättsmedlen. Utanför det betänkandet har således lämnats frågor om möjligheterna att avlasta HD arbete som förorsakas av de.särskilda rättsmedlen. Dessa frågor behandlas i stället i det betänkande som nu är föremål för överväganden.
Rättegångsutredningens förslag Enligt utredningens förslag skall hovrätterna ges rätt att besluta om resning beträffande tingsrättsavgöranden och beträffande andra avgöranden som kan överklagas till tingsrätt eller hovrätt. t. ex. beslut i fastighetsbildnings-
ärenden, utsökningsmål och gåvoskatteärenden. RU föreslår också att hovrätterna skall få besluta i frågor rörande återställande av försutten tid
för överklagande av sådana avgöranden. Motsvarande uppgifter beträffande hovrättsavgöranden bör enligt utredningens mening liksom nu ankomma på högsta domstolen.
Såvitt gäller besvär över domvilla föreslår RU bl. a. den justeringen av gällande regler att prövningen beträffande tingsrättsavgöranden och där-
med likställda avgöranden skall ankomma på hovrätterna även i sådana fall
där avgörandet inte kunnat överklagas.
Extraordinära åtgärder beträffande sådana ärenden som avgjorts genom
godkännande av ett strafföreläggande eller ett föreläggande av ordningsbot ankommer med nu gällande regler i stor utsträckning på tingsrätt. I vissa situationer prövar dock högsta domstolen frågor om resning beträffande
sådana förelägganden. RU föreslår att prövningen av resning och återstäl-
lande av försutten tid beträffande ett godkänt föreläggande i stället skall i första hand ankomma på hovrätterna.
Enligt utredningens förslag skall prövningen av frågor om resning och andra särskilda rättsmedel i princip ske i endast en instans. Med förebild i vissa förslag som utredningen lagt fram i delbetänkandet om högsta domstolen och rättsbildningen föreslår RU dock att en hovrätt skall kunna
tillåta en part att överklaga hovrättens beslut till HD. Förutsättningen för att ett sådant tillstånd skall ges är enligt förslaget att hovrätten på grund av
behovet av enhetlig rättstillämpning eller annars finner att det föreligger synnerliga skäl att tillåta ett överklagande. Om ett överklagande tillåts i ett
visst fall, skall i HD samma krav på s.k. prövningstillstånd gälla som i
fråga om andra hovrättsavgöranden som överklagas till HD.
Utredningens förslag förutsätter grundlagsändringar. Enligt 11 kap. 11 §
regeringsformen är det nämligen endast HD och regeringsrätten som får
besluta i fråga om resning och återställande av försutten tid. RU föreslår
att i regeringsformen föreskrivs att för de fall, där det ursprungliga ärendet handlagts av annan myndighet än regeringen, HD eller regeringsrätten. genom lag skall kunna bestämmas att frågan om resning eller återställande av försutten tid skall prövas av lägre rätt. Huruvida denna möjlighet att
2 Riksdagen 1987/88.1 saml. Nr 58
lägga beslutanderätten på lägre organ bör utnyttjas även för de fall som det nu ankommer på regeringsrätten att pröva har utredningen lämnat utanför
sina överväganden.
Remissutfallet
Remissinstanserna har över lag förklarat sig dela utredningens uppfattning att det är väsentligt all HD får så goda förutsättningar som möjligt att ägna sig åt prejudikatbildande verksamhet. Utredningens förslag att i viss utsträckning överlåta prövningen av de särskilda rättsmedlen till hovrätterna har fått ett i huvudsak positivt mottagande.
Remissinstanserna har däremot i stor utsträckning ställt sig avvisande
till förslaget aft talan mot en hovrätts beslut i dessa fall skall få föras endast
om hovrätten ger tillständ till det. Även utredningens förslag att genom en grundlagsändring öppna en möjlighet att i lag bestämma att utanför de allmänna domstolarnas område någon annan instans än regeringsrätten
skall pröva frågor rörande de särskilda rättsmedlen har bemötts negativt.
Föredragandens överväganden HD har sedan länge haft delvis andra uppgifter i rättskipningen än tingsrätterna och hovrätterna. Dess nuvarande roll i domstolssystemet fastställdes genom en reform år 1971 (prop. 1971:45, JuU 7, rskr. 163, SFS 1971:218).
I samband med denna slogs fast att HD skulle utgöra en prejudikatinstans.
dvs. en instans med uppgift att åstadkomma avgöranden som styr domstolarnas rättstillämpning.
För att säkerställa inriktningen på prejudikatbildande verksamhet finns regler om att HD tar upp ett överklagat mål till prövning endast om domstolen meddelat särskilt tillstånd till detta, s.k. prövningstillstånd. Enligt 54 kap. 10 § första stycket I RB kan prövningstillstånd ges om det är av vikt för ledning av rättstillämpningen att talan prövas av HD. Prövningstillstånd kan emellertid också ges om det föreligger synnerliga skäl till prövning i högsta instans, såsom att grund för resning föreligger eller
domvilla förekommit eller att målets utgång i hovrätten uppenbarligen
beror på grovt förbiseende eller grovt misstag (54 kap. 10 § första stycket 2
RB). Om samma skäl inte aktualiseras efter ett sedvanligt överklagande
utan som ctt fristående ärende genom ett särskilt rättsmedel krävs däremot
inte prövningstillstånd. Det råder en bred enighet om att intresset av en ändamålsenlig prejudikatbildning ökat under senare år. Genom tillkomsten av nya rättsområden
och den snabba samhällsutvecklingen ökar samhällets totala behov av
rättsbildning. Detta behov kan inte tillgodoses enbart genom lagstiftning
. och motivuttalanden. Tvärtom är det ofta så att ny lagstiftning — nu liksom tidigare — får sitt närmare innehåll bestämt just genom prejudikat av HD.
Huvudansvaret för prejudikatbildningen inom de allmänna domstolarnas område vilar på HD. De reformer som har gjorts för att HD skall huvudsakligen kunna ägna sig åt denna uppgift har emellertid inte varit tillräckli-
ga. Flera uppslag till nya reformer, vilka berör främst de allmänna rätts-
medlen, har RU lagt fram i det delbetänkande om HD och rättsbildningen
som jag nämnde inledningsvis. Jag kommer i ett senare sammanhang att ta
ställning till dessa förslag.
I likhet med utredningen och de allra flesta remissinstanserna anser jag emellertid att det är befogat att även ägna de särskilda rättsmedlen uppmärksamhet, när man undersöker möjligheterna att utnyttja HD:s resurser mer rationellt.
Antalet fall som anhängiggörs i HD genom de särskilda rättsmedlen är visserligen inte stort, om man räknar i absoluta tal, och många är enkla att pröva. Detta gäller särskilt de relativt sett vanliga fall som avser resning beträffande strafföreläggande. Om man bortser från strafföreläggandena torde antalet mål som anhängiggjorts i HD genom ett särskilt rättsmedel inte under något år ha uppgått till fler än 350.
Man får emellertid en annan bild av de särskilda rättsmedlens resurs-
mässiga betydelse för HD, om man ställer antalet sådana fall i relation till
antalet mål som sakprövas efter att ha anhängiggjorts genom allmänna
rättsmedel. Varje år brukar HD ge prövningstillständ i och sålunda göra en
fullständig sakprövning i endast mellan 200 och 250 överklagade fall. I det stora flertalet av de överklagade målen (numera betydligt fler än 3 000 per
år) beviljas inte något prövningstillstånd.
Prövningen av mål som anhängiggjor's genom ett särskilt rättsmedel förutsätter i många fall en ganska omfattande granskning av processmateri-
alet i det bakomliggande målet och normalt skall HD vid prövningen bestå
av minst fem ledamöter. Varje avdelning vid domstolen brukar ha två hela föredragningsdagar per vecka där avdelningen består av fem Iedamöter. Det är inte ovanligt att tid motsvarande en av dessa dagar får ägnas åt de nu aktuella fallen.
I detta perspektiv framstår en reform beträffande de särskilda rättsmedlen som inte oväsentlig för att bereda HD möjlighet att ägna ytterligare tid
och kraft åt sin huvuduppgift, dvs. prejudikatbildande verksamhet.
En reform 1 enlighet med RU:s förslag kan ses som ett fullföljande av vad som beslöts år 1971 och som sköt HD:s roll som prejudikatbildare i förgunden. Men det är enligt min mening inte bara fråga om att förbättra och renodla HD:s prejudikatbildande verksamhet.
Den nuvarande ordningen härrör från en tid. då makten att ändra domstolarnas avgöranden låg samlad i en hand, Konungens. och då distinktionen mellan de allmänna och de särskilda rättsmedlen inte var lika utmejslad som nu. Detta är annorlunda i dag. Jag ser för min del en reformering av beslutsbefogenheterna i fråga om de särskilda rättsmedlen som ett led i de strävanden som har pågått under hela 1900-talet och som har inneburit att regeringen och de högsta domstolsinstanserna successivt har
avlastats sådana frågor som sakligt sett kan avgöras på lägre nivå. Sett i det
perspektivet framstår det närmast som självklart att HD i görligaste mån skall befrias från sitt sysslande med de särskilda rättsmedlen.
RU:s förslag att frågor som anhängiggörs genom särskilda rättsmedel i
större utsträckning än nu skall prövas av hovrätterna i stället för av HD har bemötts i huvudsak positivt av remissinstanserna. Mot bakgrund av de
resursmässiga fördelarna för HD:s del och då en sådan reform är fullt
godtagbar från rättssäkerhetssynpunkt anser även jag att reformen bör genomföras efter I stort sett de linjer som utredningen tänkt sig. Jag återkommer strax till den närmare utformningen.
Utredningens förslag att i regeringsformen öppna möjlighet att låta lägre domstolar pröva frågor rörande särskilda rättsmedel även inom det område som nu hör till regeringsrättens kompetens har i allmänhet bemötts negativt vid remissbehandlingen. Med hänsyn till de speciella förhållanden som
råder inom detta område — bl.a. saknas ju en motsvarighet till RB:s
lagreglering av de särskilda rättsmedlen — anser jag mig inte nu ha tillräck-
ligt underlag för att föreslå någon ändring i denna del.
I det följande avser jag att närmare behandla resning och återställande av försutten tid i avsnitt 2.2, besvär över domvilla m. m. i avsnitt 2.3,
frågor om fullföljd i avsnitt 2.4 samt resursfrågor i avsnitt 2.5.
Några ytterligare frågor i sammanhanget tar jag upp i mina kommentarer till de enskilda lagbestämmelserna. dvs. i specialmotiveringen (avsnitt 5).
2.2¶Resning och återställande av försutten tid
Mitt förslag: Frågor om resning av tingsrättsavgöranden och andra avgöranden som kan överklagas till tingsrätt eller hovrätt skall prövas av hovrätterna. Dessa skall också pröva frågor om återställande av försutten tid för att överklaga sådana avgöranden. Även frågor om resning eller återställande av försutten. tid beträffande sådana ärenden som avgjorts genom godkännande av strafföreläggande eller föreläggande av ordningsbot skall prövas av hovrätterna.
Utredningens förslag: Överensstämmer med mitt förslag.
Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran. Några få remissinstanser efterlyser ytterligare utredning bl.a. av tänkbara alternativ till RU:s förslag. Från några håll uttrycks tvekan om den föreslagna lösningen verkligen innebär någon beaktansvärd resursvinst för HD. Justitiekanslern förordar en mer långtgående reform innebärande bl. a. att hovrätterna skall få pröva även ansökningar om resning av sina egna avgöranden. Ett fåtal remissinstanser, däribland Svea hovrätt och Göta hovrätt, avstyrker förslaget. Svea hovrätt förordar i stället att ett särskilt organ inrättas som skall besluta om prövningstillstånd och i frågor rörande de särskilda rättsmedlen.
Gällande ordning: Möjligheten till resning, som behandlas i 58 kap: 1—- 10 §§ RB, avser i första hand fall där det lagakraftvunna avgörandet med viss grad av sannolikhet framstår som materiellt oriktigt. Den vanligaste resningsgrunden är att omständighet eller bevis, som ej tidigare förebragts.
åberopas. I tvistemål måste det, för att resning skall beviljas, framstå som
sannolikt att förebringande av omständigheten eller beviset i rättegången
skulle ha lett till att målet fått en annan utgång (58 kap. I 3 första 'stycket 3). Sökanden måste också göra sannolikt att han inte vid den domstol som
meddelat det lagakraftvunna avgörandet eller genom att överklaga denna
domstols avgöranden hade kunnat åberopa omständigheten eller beviset eller att han annars hade giltig ursäkt att inte göra detta (58 kap. 1 § andra stycket).
En annan viktig resningsgrund är att den rättstillämpning, som ligger till grund för domen. uppenbart strider mot lag (58 kap. I $ första stycket 4). Andra resningssituationer är bl. a. att en ledamot av rätten gjort sig skyldig till brottsligt förfarande eller tjänsteförseelse, att ett ombud eller en ställfö-
reträdare gjort sig skyldig till brott som -har avseende på målet, att ett
skriftligt bevis varit falskt eller att ett vittne eller någon annan avgett falsk utsaga. Jag kan i sammanhanget nämna att en proposition med förslag till vidgade möjligheter till resning vid jäv för bl. a. åklagare för närvarande behandlas av riksdagen (prop. 1987/87:23). '
Förutsättningarna för resning i brottmål till förmån för en tilltalad är mindre restriktivt utformade (58 kap. 2 §). Gäller det å andra sidan resning till nackdel för den tilltalade är möjligheterna till resning delvis mer begrän-
sade än i andra mål (58 kap. 3 §).
Om någon vill söka resning skall han göra ansökan därom hos HD (11 kap. 11 § regeringsformen och 58 kap. 4 § RB). För andra fall än där resning begärs till fördel för den tilltalade måste ansökan ges in inom viss
tid. Normaltiden är ett år från det att sökanden fick kännedom om det
förhållande på vilket ansökningen grundas. Resning i tvistemål på grund av uppenbart oriktig rättstillämpning skall dock sökas inom sex månader från . det att avgörandet vann laga kraft.
I mål rörande resning krävs, som tidigare nämnts, inte prövningstill-
stånd. HD är i mål om resning domför med fem ledamöter eller, om
prövningen är av enkel beskaffenhet, med tre ledamöter (3 kap. 6 & RB). Om resning beviljas. skall HD som regel bestämma att den domstol som
senast dömt i målet skall ta upp detta till förnyad prövning (58 kap. 7 §
RB). Om saken är uppenbar kan dock HD själv omedelbart ändra det tidigare avgörandet. Så sker i ett ganska stort antal fall. För tryckfrihetsmål gäller en särskild bestämmelse enligt vilken HD i vissa fall skall hänvisa målet direkt till tingsrätt för förnyad prövning inför jury (14 kap. I & tryckfrihetsförordningen).
I 59 kap. RB finns särskilda regler om undanröjande av godkänt strafföreläggande och godkänt föreläggande av ordningsbot. Enligt dessa regler kan en tingsrätt besluta att ett godkänt föreläggande skall undanröjas inte bara vid formella fel i den tidigare handläggningen utan även vid materiell oriktighet i vissa fall som motsvarar resningsfallen. Bestämmelserna är
däremot inte tillämpliga om det upptäcks att strafföreläggande utfärdats
beträffande en gärning som inte var straffbelagd, t.ex. överträdelse av
trafikföreskrift som inte kungjorts på rätt sätt. I sådant fall skall i stället
ansökas om resning.
Återställande av försutten tid förutsätter att en part på grund av laga förfall (dvs. en giltig ursäkt enligt 32 kap. 8 § RB) varit förhindrad att inom
föreskriven tid utnyttja ett allmänt rättsmedel och att han inte inom fristen :
kunnat anmäla detta (58 kap. 11 § RB). Det skall röra sig om en rättsmedelsfrist. Den som har missat fristen för att bevaka eller klandra ett testamente eller för att företa en rättegångshandling i en pågående rätte-
gång kan alltså inte få den försuttna tiden återställd.
I fråga om vad som menas med laga förfall gäller i princip detsamma som
fört. ex. utevaro eller underlåtenhet att inkomma med skrift under processens gång (32 kap. 6 och 8 §ä5 RB). Om det laga förfallet anmäls till rätten
innan fristen går ut, skall rätten utsätta en ny frist (32 kap. 7 & RB).
Ansökan om äterställande av försutten tid görs hos HD. Ansökningen
skall göras inom tre veckor från det förfallet upphörde, dock senast inom
ett år från det fristen utgick.
Nägot krav på prövningstillstånd gäller inte i mål angående återställande
av försutten tid. I fråga om HD:s domförhet i dessa mål gäller detsamma
som i mål om resning. Bifalls ansökningen återställer HD den försuttaa
tiden, vilket i allmänhet tillgår så att HD bestämmer en ny frist inom vilken
parten kan utnyttja det allmänna rättsmedel som är aktuellt. Om emellertid
parten redan har överklagat till högre rätt men för sent och hans fullföljda talan därför har avvisats, kan HD 1 vissa fall nöja sig med att undanröja
avvisningsbeslutet.
För sådana ärenden som inte handläggs enligt RB grundas rätten att angripa ett avgörande genom ctt särskilt rättsmedel endast på den allmän-
na bestämmelsen i I1 kap. II $ regeringsformen. Där sägs att resning i
avgjort ärende samt återställande av försutten tid beviljas av regeringsrät-
ten när fråga är om ärende för vilket regeringen, förvaltningsdomstol eller förvaltningsmyndighet är högsta instans och i andra fall av HD. HD:s kompetens innefattar resningsfrågor beträffande avgöranden av t.ex. ar-
betsdomstolen, marknadsdomstolen och bostadsdomstolen. Direkt gäller
RB:s bestämmelser om resning och återställande av försutten tid endast för tvistemål och brottmål m. m. som hanteras enligt RB, men bestämmelserna tillämpas i stor utsträckning analogt beträffande de övriga fall som
ligger inom HD:s kompetensområde.
Skälen för mitt förslag: Som jag nyss nämnde bör HD få möjlighet att i ökad utsträckning ägna sig åt prejudikatbildande verksamhet. En väg att gå är då att, som RU föreslagit, föra ner prövningen av ansökningar om
resning och återställande av försutten tid till hovrätterna.
De allra flesta remissinstanserna har ansett förslaget godtagbart från rättssäkerhetssynpunkt. Ett par remissinstanser, däribland Svea hovrätt, har dock pekat på risken för en oenhetlig rättstillämpning om prövningen förs över från HD tll de sex hovrätterna.
Med anledning av detta vill jag säga att det givetvis är viktigt att reglerna om i vilka fall en ansökan om resning eller annat särskilt rättsmedel skall beviljas tillämpas på ett enhetligt sätt och att lika fall bedöms lika. Det kan
emellertid inte med fog hävdas att behovet av en enhetlig rättstillämpning är större på just detta rättsområde än på andra. Många skulle nog snarare vilja påstå att det är mera stötande att man dömer olika i sak i flera ensartade mål än att man får en skiftande bedömning när det gäller rätten för en part att få sin sak upptagen till ny rättegång. Man bör även hålla i minnet att det redan nu finns ett stort antal
prejudikat i fråga om de särskilda rättsmedlen, något som givetvis är ägnat att bidra till enhetlig rättstillämpning även om prövningen i viss utsträck-
ning skulle föras ner till hovrätterna. För att tillgodose behovet av enhetlig-
het bör det mot denna bakgrund enligt min mening vara tillräckligt om HD, [ND [NT
sedan någon part överklagat hovrättens beslut, kan ta upp de prejudikatvärda fallen till prövning.
För att öka förutsättningarna för enhetlig rättstillämpning kan det vara lämpligt att åtminstone inledningsvis lägga prövningen av de särskilda rättsmedlen på en eller två avdelningar inom varje hovrätt. Härigenom skulle man dessutom undgå risken för att det inte uppmärksammas t. ex. att cn person som ansöker om resning redan tidigare har ansökt om resning av samma avgörande. Jag vill i det sammanhanget erinra om att det enligt 12 § förordningen (1979:569) med hovrättsinstruktion åligger vice ordförandena på hovrättsavdelningarna att följa rättskipningen på de olika avdelningarna och verka för en enhetlig rättstillämpning.
Som ett argument mot en reform i enlighet med RU:s förslag har under: remissbehandlingen från ett par håll vidare yppats farhågor för att hovrätterna skulle bli alltför frikostiga med att bevilja resning och återställande av försutten tid.
Jag är för min del inte lika orolig. Det finns inget som talar för att en hovrättsprövning i sig generellt skulle leda till en mindre restriktiv praxis
än en prövning i HD. Domare på alla nivåer är medvetna om att frågor om
särskilda rättsmedel kräver grannlaga överväganden. Ett bifall till ansökningen innebär att man bryter upp ett lagakraftvunnet och rättskraftigt avgörande och de intressen som bär upp principerna om laga kraft och rättskraft väger tungt. Den restriktivitet som mot denna bakgrund bör iakttas vid prövningen åstadkoms i första hand genom de materiella bestämmelser som reglerar förutsättningarna för bifall.
Inte heller det förhållandet att hovrätterna till så övervägande del avgör sina mål och ärenden efter sakprövning i ordinär väg är enligt min uppfattning någon bärande invändning. Som RU påpekat är den typ av bedömningar som skall göras t t. ex. resningsärenden inte främmande för hovrätterna. Man har sålunda att göra liknande bedömningar vid prövningen av
besvär över domvilla och av frågor om att tillåta nytt åberopande i hovrätt
enligt 50 kap. 25 § tredje stycket RB. Även erfarenheterna från denna verksamhet ger enligt min mening vid handen att hovrätterna är fullt kompetenta att handlägga de frågor som jag nu diskuterar.
Som ett alternativ till RU:s förslag har under remissbehandlingen förts fram tanken på att ett särskilt organ inrättas för frågor om prövningstillstånd till HD och beviljande av resning m.m. Dessa frågor har även berörts i RU:s tidigare nämnda betänkande om HD och rättsbildningen. Utredningen har därvid stannat för att ett sådant organ inte bör inrättas. Jag delar denna uppfattning.
Några remissinstanser har också föreslagit att hovrätterna skall få befogenhet att pröva ansökningar om resning och återställande av försutten tid inte bara beträffande tingsrättsavgöranden utan även beträffande hovrättsavgöranden. En sådan utvidgning av hovrätternas kompetens skulle självfallet medföra en ännu större arbetslättnad för HD, särskilt som många resningsärenden gäller just hovrättsavgöranden. Enligt min mening bör
man emellertid, åtminstone till dess erfarenheter vunnits av en reform
beträffande tingsrättsavgörandena, såvitt möjligt hålla fast vid principen att frågor rörande de särskilda rättsmedlen prövas av en instans som är
högre än den som meddelat det angripna avgörandet. I fråga om återställande av försutten tid är för övrigt antalet hovrättsavgöranden så få att det från resurssynpunkt torde ha ringa betydelse var prövningen ligger.
Jag delar RU:s uppfattning att en delegering av beslutsbefogenheterna från HD till hovrätterna i fråga om ansökningar om resning och återställande av försutten tid bör innefatta inte bara tingsrättsavgöranden utan även vissa andra avgöranden som kan överklagas till tingsrätt eller hovrätt (t.ex. beslut i fastighetsbildningsärenden, utsökningsmål och gåvoskatteärenden) samt sådana ärenden som avgjorts genom godkännande av straffförelägganden eller förelägganden av ordningsbot.
Jag kan nämna att det under remissbehandlingen från något håll ifråga-
satts om inte beslutanderätten i fråga om resning och återställande av försutten tid beträffande sådana avgöranden som överklagas till tingsrätt borde kunna föras ett steg längre ner i instanskedjan, dvs. till tingsrätterna. Jag anser emellertid att man åtminstone i en första etapp bör nöja sig med att föra ner beslutanderätten till hovrätterna. För detta talar bl. a. vikten av en enhetlig rättstillämpning i fråga om de särskilda rättsmedlen. Härtill kommer att en delegering till hovrätterna är tillräcklig för att uppnå det primära syftet med reformen, nämligen en arbetslättnad för HD.
Om hovrätterna får pröva frågor om resning beträffande de beslut som
kan överklagas tll tingsrätt bör de — inte minst i enhetlighetens intresse — också få ta över den uppgift som tingsrätterna nu har att pröva frågor om besvär över domvilla beträffande beslut som kan överklagas till tingsrätt. Jag återkommer till detta i det följande.
Av vad jag hittills anfört framgår att jag anser att en reform i enlighet med RU:s förslag är fullt godtagbar från rättssäkerhetssynpunkt men att man åtminstone inte för närvarande bör sträcka sig längre i fråga om överförande av beslutsbefogenheter till hovrätterna än vad.utredningen föreslagit. När det gäller frågan i vad mån en sådan reform skulle innebära en arbetslättnad för HD kan konstateras att HD, med nuvarande måltill- - strömning, skulle avlastas prövningen av ungefär 200 ansökningar om resning och återställande av försutten tid om året. Vid bedömningen av värdet av en reform fäster jag stor vikt vid att HD själv 1 sitt remissyttrande över RU:s förslag anfört att förslaget tillgfloser önskemålet att frigöra resurser inom domstolen, så att domstolens möjligheter att tillfredsställande fylla funktionen av prejudikatinstans förbättras.
Det bör i detta sammanhang också slås fast att den reform som jag förordar bör innebära en större arbetslättnad för HD än det av en del remissinstanser framförda alternativet att ändra reglerna om HD:s domförhet i dessa fall. Detta konstaterande håller streck även om man — som jag redan förutskickat och närmare kommer att utveckla i det följande — avstår från att införa fullföljdsförbud beträffande hovrätts avgöranden i dessa fall. Därmed är emellertid inte sagt att inte frågan om HD:s domförhet kan komma upp i samband med ställningstagandena till RU:s betänkande om HD och rättsbildningen.
Jag vill tillägga att en ordning där hovrätterna prövar ansökningar om resning och återställande av försutten tid beträffande tingsrättsavgöranden även har den fördelen att den medför en ökad enhetlighet i rättsmedelssys-
temet. Besvär över domvilla beträffande tingsrättsavgöranden prövas redan nu av hovrätterna. Ett sådant förenhetligande av systemet är särskilt
värdefullt som tillämpningsområdena för de olika särskilda rättsmedlen i praktiken delvis går i varandra.
Vid den prövning av besvär över domvilla som enligt gällande ordning ligger på hovrätterna är hovrätten domför med tre lagfarna ledamöter. Detsamma bör gälla i de fall där en hovrätt enligt den föreslagna ordningen skall pröva en fråga om resning eller återställande av försutten tid.
En reform i enlighet med det anförda kräver, förutom ändringar i RB och
följdändringar i några andra lagar, även en ändring i 11 kap. 11 § regeringsformen och ett par redaktionella justeringar i 14 kap. 1 § tryckfrihetsförordningen.
2.3¶Besvär över domvilla m. m.
Mitt förslag: Prövningen av besvär över domvilla beträffande tings-
rättsavgöranden skall ankomma på hovrätt även i de fall där tings-
rättens avgörande inte skulle ha kunnat överklagas i vanlig ordning.
Hovrätt skall även pröva besvär över domvilla i ärenden som av-
gjorts av annan myndighet än tingsrätt, om talan mot avgörandet
skulle ha fullföljts till tingsrätt eller hovrätt. Besvär över godkänt
strafföreläggande eller godkänt föreläggande av ordningsbot skall
även i fortsättningen anföras i tingsrätt.
Utredningens förslag: Överensstämmer med mitt förslag.
Remissinstanserna: Över lag delar man utredningens uppfattning att besvär över domvilla beträffande ett tingsrättsavgörande skall prövas av hovrätt även i de fall där tingsrättens avgörande inte kunnat överklagas. I allmänhet har man inte heller någonting att erinra mot att hovrätterna får pröva även besvär över domvilla beträffande avgöranden av andra myndigheter än tingsrätt, om talan mot avgörandet skulle ha fullföljts i tingsrätt eller hovrätt. JK anser dock att den extraordinära prövningen beträffande
sådana beslut som överklagas till tingsrätt bör göras av tingsrätterna. Enligt lantmäteriverket bör besvär över domvilla vid fastighetsbildnings-
myndighet även i fortsättningen prövas av fastighetsdomstol i stället för av hovrätt. Ingen remissinstans har haft något att erinra mot att besvär över godkänt strafföreläggande eller föreläggande av ordningsbot alltjämt skall anföras i tingsrätt.
Gällande ordning: Med domvilla avses att ett grovt rättegångsfel av viss beskaffenhet har förekommit i den process där det avgörande som besvären avser har meddelats. Bestämmelserna om besvär över domvilla finns i 59 kap. RB. Domvillogrunderna som anges i 59 kap. I $ är 1) att målet tagits upp av rätten trots ett sådant rättegångshinder som vid
fullföljd av talan högre rätt skulle ha haft att självmant beakta,
2) att rätten inte varit domför. 3) att avgörandet getts mot någon som inte varit rätteligen stämd och inte
heller fört talan i målet eller att genom avgörandet någon som inte varit
part i målet lider förfång,
4) att avgörandet är så mörkt eller ofullständigt att därav inte framgår hur rätten beslutat eller 5) att i rättegången förekommit annat grovt rättegångsfel vilket kan antas
ha inverkat på målets utgång. "> Alla misstag från rättens sida faller alltså inte in under beskrivningen av
domvillogrunderna. Oriktig tillämpning av en materiell rättsregel kan så-
lunda inte grunda domvilla men kan däremot medföra att resning beviljas.
Har en processuell rättsregel tillämpats oriktigt kan parten enligt vad som
angetts i avsnittet om resning ibland ha en valfrihet mellan att ansöka om
resning och att besvära sig över domvilla. Oriktig bevisvärdering kan
varken föranleda resning eller utgöra grund för domvillobesvär. Besvär
över domvilla skall riktas till den domstol som skulle ha att pröva ett vanligt överklagande av avgörandet. Om detta inte var överklagbart, skall besvären prövas av HD (59 kap. 2§ första stycket). Denna reglering medför att besvär över en i "ingsrätt begången domvilla i allmänhet skall
anföras i hovrätt. Det finns emellertid situationer i vilka ett tingsrättsbeslut inte kan överklagas. I sådana fall skall besvären anföras hos HD. Det gäller t.ex. besvär över tredskodom eller lagsökningsutslag beträffande vilken eller vilket tidsfristen för återvinning gått ut (se rättsfallen NJA 1978 s. 8
och 11) samt besvär över tingsrätts beslut under rättegång att inhibera verkställighet av iagsökningsutslag mot vilket återvinningstalan förts (se
rättsfallet NJA 1981 s. 1134). Regleringen av frågor om prövningsinstans för domvillobesvär innebär även att det ibland är tingsrätt som har att
bryta upp ett lagakraftvunnet avgörande. I vissa fall skall nämligen ett av myndighet fattat beslut överklagas till tingsrätt, t. ex. vissa beslut av polismyndighet enligt 9 § lagen (1976:206) om felparkeringsavgift.
Besvärstiden är för de flesta situationer antingen sex månader från det att avgörandet vann laga kraft eller sex månader från det att klaganden fick kännedom om avgörandet (59 kap. 2 § andra stycket). För det fall att besvären avser alt avgörandet är oklart eller ofullständigt gäller dock ingen begränsning i klagotiden. Om besvären bifalls skall det lagakraftvunna avgörandet undanröjas. I allmänhet skall också meddelas beslut om att ny handläggning skall äga rum vid den domstol som meddelat avgörandet (59 kap. 3 § tredje stycket).
Vid prövning av besvär över domvilla är hovrätten domför med tre lagfarna domare. För HD gäller samma sammansättningsregler som vid
ansökan om resning eller återställande av försutten tid. Om ansökningen
skall tas upp omedelbart av HD krävs inte något prövningstillstånd.
1 59 kap. RB finns även speciella regler om undanröjande av godkänt strufföreläggande och godkänt föreläggande av ordningsbot. Dessa regler är i viss mån jämförliga med reglerna om domvillobesvär men undanröjande kan ske även i vissa fall som motsvarar resningsfallen. Förutsättning för
undanröjande är enligt 59 kap. 5 och 9 §§ 1) att godkännandet inte kan anses som en giltig viljeförklaring. 2) alt vid ärendets behandling förekommit sådant fel att föreläggandet bör anses ogiltigt eller 3) att föreläggandet eljest inte överensstämmer med lag.
Besvär över strafföreläggande eller föreläggande av ordningsbot prövas
av en tingsrätt som skulle vara behörig att ta upp åtal för brottet (59 kap.
6 8). Besvär skall anföras inom ett år efter det att verkställighetsåtgärd
vidtagits. Om besvären bifalls undanröjs föreläggandet.
Skälen för mitt förslag: HD:s befattning med rättsmedlet besvär över
domvilla är redan nu inskränkt till ett fåtal ärenden per år. Någon ändring
av gällande ordning i syfte att avlasta HD är redan med hänsyn härtill knappast befogad. Däremot finns det, som utredningen anfört, anledning all göra vissa justeringar för att skapa ett så enhetligt system för prövning av de särskilda rättsmedlen som möjligt. Som framgått av vad jag tidigare anfört är gränserna mellan de olika särskilda rättsmedlen i praktiken ofta flytande. Det är därför en fördel om samma instans är behörig att pröva samtliga frågor rörande särskilda rättsmedel beträffande ett visst avgöran-
de.
I fråga om besvär över domvilla i tingsrätt ankommer prövningen i de allra flesta fall redan nu på hovrätt. Undantagen hänför sig till de situationer i vilka ett tingsrättsbeslut inte går att överklaga. Det gäller bl. a. vissa inhibitionsbeslut av tingsrätt där den som vill besvära sig över domvilla måste vända sig till HD. Jag delar utredningens uppfattning att det inte är
sakligt motiverat att dessa fall prövas direkt av HD. Med hänsyn härtill
och till intresset av ett enhetligt system bör prövningen förläggas till hovrätterna.
Som RU anfört bör — precis som vid resning och återställande av försutten tid — som tingsrättsavgöranden även behandlas avgöranden av
t.ex. fastighetsdomstol och vattendomstol. Lika med tingsrättsavgöran-
den bör också behandlas avgöranden av sådana myndigheter vilkas beslut kan överklagas till hovrätt. Det gäller beslut av t. cx. kronofogdemyndighet i mål enligt utsökningsbalken (jfr 18 kap. 20 §i den balken), beslut av
statens va-nämnd samt beslut av länsstyrelse i gåvoskatteärende.
När det gäller beslut av förvaltningsmyndigheter som kan överklagas till tingsrätt prövas enligt nuvarande ordning frågor om besvär över domvilla som förekommit hos myndigheten — i den mån besvär över domvilla över huvud taget kan anföras mot myndighetens beslut — av tingsrätten. Jag har
i det föregående föreslagit att frågor om resning eller återställande av
försutten tid beträffande sådana avgöranden i fortsättningen skall prövas av hovrätterna i stället för som nu av HD. Som jag i det sammanhanget påpekade bör detta medföra att även prövningen av besvär över domvilla läggs på hovrätterna. Man går annars i dessa fall miste om de fördelar som
det innebär att samma instans är behörig att pröva frågor rörande samtliga särskilda rättsmedel. Det rör sig om förhållandevis få fall som med en
sådan ordning flyttas från tingsrätterna till hovrätterna.
Lantmäteriverket har framfört kritik mot RU:s förslag att besvär över
domvilla vid fastighetsbildningsmyndighet skulle prövas vid hovrätt i stället för vid fastighetsdomstol. Enligt verket innebär den nuvarande ordning-
en vid domvillobesvär regelmässigt att utredningen sker i fastighetsdomstolen. Verket anser detta vara en fördel, eftersom fastighetsdomstolen på
grund av sin befattning med överklaganden som sker i normal ordning här särskilda förutsättningar att utreda och bedöma förrättningshandlägg-
domstolarnas inledande utredning är — menar verket — cn viktig grund för
den fortsatta handläggningen vid domstolarna och fastighetsdomstolarna har enligt lantmäteriverkets uppfattning tillägnat sig en särskild kompetens
på området.
Resning beträffande fastighetsbildningsmyndighets beslut har tidigare
prövats av HD och skall enligt vad jag nu föreslagit i fortsättningen prövas
av hovrätterna. Kritik har inte riktats vare sig mot gällande ordning eller förslaget i den delen. Som jag tidigare framhållit är det av värde om prövningen av resning och besvär över domvilla prövas av samma instans.
Även hovrätterna. som ju handlägger ett stort antal överklagade fastighets-
mål, har självfallet kompetens att avgöra de här frågorna. Jag anser mot
den bakgrunden att det inte finns tillräckliga skäl att i dessa fall avvika från
huvudregeln att hovrätterna skall pröva domvillobesvär.
Lantmäteriverket har erinrat om att 15 kap. 10 § fastighetsbildningslagen (1970:988) innehåller regler om att fastighetsregistermyndigheten i vissa fall kan söka rättelse hos fastighetsdomstolen om en uppgift på grund
av vissa fel inte kan införas i fastighetsregistret. Enligt min mening saknas
det skäl att föreslå några förändringar för detta, för dessa fall helt unika, rättsmedel.
Enligt vad jag anfört i föregående avsnitt bör hovrätterna överta HD:s
nuvarande uppgift att pröva frågor om resning beträffande godkända straff-
förelägganden och godkända förelägganden av ordningsbot. Sådana förelägganden kan, som jag tidigare nämnt, även angripas genom ett besvärsförfarande vid tingsrätt. För att få ett mera enhetligt rättsmedelssystem och därigenom undvika praktiska problem kunde man — som RU anfört — överväga att i fortsättningen låta även prövningen av dessa fall ske i hovrätt och eventuellt inom ramen för resnings- och domvilloinstituten, dvs. utan att man behöll den särskilda besvärsmöjligheten som ett friståen-
de institut. De praktiska problem den nuvarande uppdelningen av fallen
har förorsakat torde emellertid vara ganska små. Erfarenheterna av nuvarande regler om prövning i tingsrätt synes vidare vara så goda att man — som utredningen föreslår — har anledning att behålla dessa regler vid sidan av en möjlighet för hovrätt att besluta om resning beträffande ett föreläg-
gande. Det har inte heller riktats någon kritik mot förslaget i denna del
under remissbehandlingen.
Besvär över domvilla som rör ett hovrättsavgörande bör — av motsva- . rande skäl som jag redovisat i fråga om prövningen av ansökningar om
resning eller återställande av försutten tid avseende hovrättsavgöranden —
även i fortsättningen anföras i HD.
Mitt förslag: En hovrätts beslut .i fråga om resning, återställande av försutten tid eller besvär över domvilla skall kunna överklagas till HD enligt vanliga regler, vilket bl. a. innebär krav på prövningstillstånd. Har en hovrätt efter överklagande av tingsrätts beslut avgjort ett ärende om besvär över ett godkänt strafföreläggande eller godkänt föreläggande av ordningsbot skall hovrättens beslut inte heller i fortsättningen kunna överklagas.
Utredningens förslag: RU föreslår att ett beslut av hovrätt rörande ett särskilt rättsmedel inte skall kunna överklagas till HD annat än om hovrätten på grund av behovet av enhetlig rättstillämpning eller annars finner synnerliga skäl föreligga att tillåta detta. Enligt utredningens förslag skall hovrätterna i fråga om beslut rörande besvär över godkända strafförelägganden eller godkända förelägganden av ordningsbot få samma möjlighet som i andra extraordinära fall att särskilt medge en överklaganderätt.
Remissinstanserna: En majoritet av remissinstanserna är negativa eller tveksamma till utredningens förslag i denna del.
Skälen för mitt förslag: I. delbetänkandet om högsta domstolen och rättsbildningen har RU fört fram nya regler i fråga om rätten att överklaga hovrättsavgöranden i vissa typer av mål. Enligt förslaget skall ett hovrättsavgörande få överklagas bara om hovrätten på grund av behovet av enhetlig rättstillämpning eller annars finner synnerliga skäl föreligga att tillåta detta.
Detta förslag övervägs för närvarande inom justitiedepartementet tillsammans med övriga förslag i det betänkandet. Jag vill inte nu föregripa de ställningstaganden av mer generell karaktär som dessa överväganden kommer att utmynna i. Det bör påpekas att den reform som jag förordar i fråga om de särskilda rättsmedlen kommer att medföra väsentliga resursvinster för HD även utan den av RU föreslagna särskilda fullföljdsregeln. Till detta kommer att det åtminstone inledningsvis finns ett behov av att i rättstilllämpningen följa upp hur de nya beslutsbefogenheterna faller ut i praktiken. Detta behov är väl tillgodosett om hovrätternas avgöranden kan överklagas till HD med den inskränkning som det sedvanliga kravet på prövningstillstånd innebär.
Jag anser alltså att det inte nu bör införas några särskilda fullföljdsbegränsningar beträffande hovrätternas avgöranden av frågor om särskilda rättsmedel. Detta ställningstagande medför att det för närvarande inte heller bör införas någon nyordning i fråga om möjligheten att överklaga hovrätts avgörande i fråga om besvär över godkända strafförelägganden eller godkända förelägganden av ordningsbot.
Min bedömning: Resurser frigörs inom HD för andra arbetsuppgifter, Hovrätterna bör kunna klara av de uppgifter som nu läggs på dem utan resursförstärkningar.
Utredningens bedömning: Överensstämmer med min bedömning.
" Remissinstanserna: De remissinstanser som har yttrat sig i denna del
anser att reformen kräver mer resurser i hovrätterna. Skälen för min bedömning: Som framgått av det föregående är syftet med
den nu föreslagna reformen inte att åstadkomma några direkta kostnadsminskningar. Samma prövning som med nu gällande regler görs i HD skall i stället i vissa fall göras i hovrätt. Fördelarna med förslagen ligger på ett annat plan, nämligen genom att de ger utrymme för en förbättrad prejudi-
katbildning. Reformen kan därigenom bidra till att främja processekono-
min I vårt samhälle i ett längre perspektiv.
Förslagen innebär att delvis nya arbetsuppgifter läggs på hovrätterna.
Jag är väl medveten om att arbetsläget vid hovrätterna är ansträngt. Med hänsyn till att det här rör sig om ett förhållandevis litet antal ärenden per
hovrätt och år kan det emellertid inte råda någon tvekan om att reformen
medför endast en marginell ökning av hovrätternas arbetsbörda. Många av de tillkommande ärendena torde för övrigt komma att röra återställande av
försutten tid och resning rörande strafförelägganden, frågor som i allmänhet är ganska enkla att pröva. Mot den bakgrunden torde något resurstillskott med anledning av reformen inte behövas vid hovrätterna. Genom att reformen inte kommer att träda i kraft förrän den I januari
1989 kommer hovrätterna också att ha goda möjligheter att med HD:s hjälp
sätta sig in i de nya reglerna och HD:s praxis i dessa ärenden.
3¶Ikraftträdande
De föreslagna lagändringarna bör — med hänsyn till att de även omfattar
grundlagsändringar — träda i kraft den 1 januari 1989. Några särskilda övergångsbestämmelser torde inte behövas.
Detta innebär enligt allmänna principer på det processrättsliga området
att den nya ordningen börjar tillämpas omedelbart vid ikraftträdandet. En
ansökan om t. ex. resning av ett tingsrättsavgörande som före ikraftträdandet gjorts hos HD skall emellertid självfallet prövas av HD även efter det att lagändringarna trätt i kraft.
4¶Upprättade lagförslag
I enlighet med vad jag nu har anfört har inom justitiedepartementet upprättals förslag till
1. lag om ändring i regeringsformen,
PJ . lag om ändring i tryckfrihetsförordningen,
WW . lag om ändring i rättegångsbalken,
Bo . lag om ändring i äktenskapsbalken, An . lag om ändring i ärvdabalken,
. lag om ändring i utsökningsbalken,
NIA . lag om ändring i sjölagen (1891:35 s. 1). RO . lag om ändring i lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister samt Do . lag om ändring i lagen (1987:232) om sambors gemensamma hem.
Förslagen bör fogas till regeringsprotokollet i detta ärende som bilaga d .
5¶Specialmotivering
5.1¶Förslaget till lag om ändring i regeringsformen
ll kap. II $
Paragrafen innehåller de grundläggande bestämmelserna om HD:s och regeringsrättens befogenheter att pröva frågor om resning och återställande av försutten tid. Paragrafen är så konstruerad att det för regeringsrätten anges visst kompetensområde — nämligen ärenden för vilka regeringen, förvaltningsdomstol eller förvaltningsmyndighet är högsta instans — mce-
dan HD har att pröva frågor om resning och återställande i fråga om övriga ärenden.
Paragrafen har kompletterats med en regel om att det beträffande frågor om resning eller återställande av försutten tid, som enligt nuvarande ordning skall prövas av HD, i lag kan föreskrivas att prövningen i stället skall ske i lägre allmän domstol eller i cen annan domstol som är högsta instans för ärendet.
Möjligheten att i lag delegera frågor om resning och återställande av försutten tid till andra domstolar än allmän domstol saknar motsvarighet i RU:s förslag. Mitt förslag i denna del syftar i första hand till att öppna en möjlighet att i framtiden till arbetsdomstolen delegera frågor om resning och återställande av försutten tid beträffande tingsrättsavgöranden i arbetstvister. I dag prövas dessa frågor — med stöd av förevarande paragraf : — av HD medan besvär över domvilla tas upp av arbetsdomstolen. Frågan om en ändrad ordning härvidlag hänger emellertid nära samman med andra frågor om instansordningen i sådana tvister. Dessa frågor övervägs för närvarande av en särskild utredare (A 1987:03, dir 1987:07). Med hänsyn
härtill bör nuvarande ordning såvitt gäller arbetstvisterna i princip bestå tills vidare. Frågan berörs vidare i anslutning till förslaget om ändring i
lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister (arbetstvistlagen).
Av skäl som framgått av den allmänna motiveringen har inte föreslagits
några ändringar såvitt avser de ärenden om resning och återställande av försutten tid som prövas av regeringsrätten.
Den andra meningen I paragrafens nuvarande lydelse anger att närmare bestämmelser angående resning och återställande av försutten tid kan meddelas i lag. Denna regel har med viss språklig ändring överförts till ett nytt andra stycke.
It kap. 1 § Paragrafen reglerar frågor om resning i tryckfrihetsmål. I paragrafens andra stycke finns en regel som innebär ett undantag från vad som normalt gäller enligt RB. Innebörden av denna regel är i korthet att en fortsatt handläggning efter bifall till en begäran om resning inte alltid skall ske i den
domstol som sist dömt i målet — vilket är huvudregeln enligt RB (58 kap.
7 § första stycket) — utan i den rätt som dömt först. Regeln har ändrats med anledning av förslaget till lag om ändring i regeringsformen så att det inte längre förutsätts att det alltid är HD som prövar frågor om resning.
5.3¶Förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken
58 kup.
Kapitlet innehåller i 1—10 §§ regler om resning och i 11—12 §§ bestämmel-
ser om återställande av försutten tid. I reglerna föreslås ett flertal ändringar med anledning av förslaget att hovrätterna i vissa fall skall pröva frågor av det slag som avses här. Det föreslås bl. a. att tre nya paragrafer införs,
en i fråga om resning (10 a §) och två beträffande återställande av försutten tid (13 och 14 88).
58 kup. 48 Paragrafens första stycke innehåller bestämmelser om vilken domstol som
skall pröva frågor om resning avseende domar i tvistemål och brottmål.
Nuvarande regel om att ansökan om resning skall göras hos HD har i enlighet med vad som har utvecklats i den allmänna motiveringen ersatts av en regel om att ansökningen görs hos hovrätt om domen har meddelats av tingsrätt och i annat fall hos HD. I det fallet att en tingsrätt meddelar en dom som inte kan överprövas I hovrätt annat än om hovrätten meddelar
prövningstillstånd (49 kap. 12 § i dess lydelse enligt SFS 1987:747) och
tillstånd inte beviljas, är det sålunda hovrätten som skall pröva en resningsansökan. om denna riktar sig mot själva tingsrättsavgörandet. Det är däremot HD som skall företa prövningen, om ansökningen riktar sig mot hovrättens beslut att inte meddela prövningstillstånd.
I fråga om resning beträffande andra domstolsavgöranden än domar finns i 10 § en hänvisning till förevarande paragraf, medan för beslut i vissa fall av andra myndigheter bestämmelser har tagits in i 10 a §.
Att resning av tingsrätts avgörande i en arbetstvist skall sökas hos HD i
stället för hos hovrätt följer av en ändring som föreslås i arbetstvistlagen.
58 kap. 6 §
Paragrafen innehåller regler om handläggning av ett resningsärende. I paragrafens första stycke, som handlar om kommunicering av resningsansökningen med motpart m. m., har gjorts en språklig modernisering. ' to
reglerna i 56 kap. 9, 10 och 12 §§ har begränsats till att gälla de fall där ansökningen skall tas upp omedelbart av HD, dvs. fall där det tidigare avgörandet har meddelats av hovrätt eller HD själv. För sådana resningsfall som enligt förslaget skall prövas av hovrätt (se 58 kap. 4§ första
stycket samt 10 och 10 a §§) hänvisas till de handläggningsregler som finns
i 52 kap. 8—-12 §§. I den förstnämnda av dessa paragrafer finns bestämmel-
ser om vad en förklaring från motpart skall innehålla. I 9 § finns bestämmelser om ytterligare skriftväxling i ärendet. I 10 § regleras frågor om
muntligt hörande av part eller annan, och av hänvisningen till 11 § framgår att ärendet skall avgöras så snart ske kan. Att ansökningen kan återkallas innan ärendet avgjorts framgår av hänvisningen till 12 §.
Det nu sagda innebär att en ansökan som görs hos hovrätt blir behandlad på i huvudsak samma sätt som en ansökan som görs hos HD. Om en part
överklagar en hovrätts avgörande i ett resningsärende kommer för handläggningen i HD att gälla andra regler än för de fall som upptas omedelbart
av HD, nämligen i första hand vanliga regler om fullföljd av talan i 54 och
56 kap, se 14 §. Detta innebär bl. a. att prövningstillstånd krävs för att HD
skall ta upp en talan mot hovrättsavgörandet till fullständig prövning i sak.
1 paragrafens tredje stycke, som ger en möjlighet till s. k. inhibitionsbe-
slut i ärende om resning, har företagits ändringar av redaktionell natur.
58 kap. 7 §
Av paragrafens första stycke framgår att ett beslut om resning skall vara förenat med antingen ett beslut om att målet skall tas upp på nytt vid den . domstol som sist dömt eller ett beslut om omedelbar ändring av domen (fr även 14 kap. 1 § tryckfrihetsförordningen). Reglerna har ändrats med
anledning av förslaget att hovrätterna skall pröva resningsfrågor i vissa fall. Vidare har gjorts språkliga justeringar.
Paragrafens andra stycke, som upptar regler för den fortsatta handläggningen av målet, har moderniserats språkligt.
58 kap. 8 § Paragrafen, som reglerar frågor om kostnaderna för ett resningsärende, har ändrats för att täcka även de fall där resningsansökningen skall prövas av hovrätt. Även ett par språkliga ändringar har gjorts.
Det kan nämnas att RU:s förslag även innefattade en ny reglering av frågan i vad mån staten skall stå för kostnaderna när en åklagares ansökan om resning lämnas utan bifall. Eftersom frågan om åklagarens personliga
ansvar för rättegångskostnader för närvarande övervägs ur ett bredare perspektiv inom justitiedepartementet avstår jag emellertid från att nu
föreslå någon saklig ändring i detta hänseende. |
58 kap. 10 a §
I paragrafen, som är ny, föreslås regler för resning beträffande avgöranden
av andra organ än de allmänna domstolarna i vissa fall.
3 Riksdagen 1987/88. I saml. Nr 58
Med nu gällande regler i 11 kap. 11 § regeringsformen prövar HD frågor om resning beträffande alla ärenden för vilka inte regeringen. förvaltningsdomstol eller förvaltningsmyndighet är sista instans. De nuvarande reglerna om resning i förevarande kapitel handlar direkt endast om resning beträffande avgöranden av allmänna domstolar men bestämmelserna tilllämpas av HD analogt, om det är fråga om ett avgörande av annan myndighet än tingsrätt, hovrätt eller HD.
Som närmare har utvecklats i den allmänna motiveringen bör i fortsättningen hovrätt pröva resningsfrågor inte bara beträffande tingsrättsavgöranden utan också beträffande avgöranden av vissa andra myndigheter. Detta har lagtekniskt lösts så att i denna paragraf införts bestämmelser om handläggningen av sådana resningsärenden som avser avgöranden meddelade av annan myndighet än tingsrätt men där överklagande med anlitande
av ett allmänt rättsmedel skulle ha kunnat ske till tingsrätt eller hovrätt.
Det bör observeras att i RB inte finns nägra bestämmelser om i vilka fall det över huvud taget är möjligt att söka resning beträffande sådana avgöranden. Bestämmelser om detta finns i vissa fall i den lagstiftning som
reglerar förfarandet i de ifrågavarande ärendena (t. ex. 18 kap. 20 § utsök-
ningsbalken). I andra fall saknas annat lagstöd för resning än det allmänna stadgandet i Hl kap. 11 § regeringsformen.
I första styckets första mening har tagits upp en bestämmelse om att ansökan om resning i ärende som avgjorts av annan myndighet än tingsrätt görs skriftligen hos hovrätten, om talan mot avgörandet skulle ha fullföljts i
tingsrätt eller hovrätt. Som exempel på sådana ärenden där bestämmelsen
får tillämpning kan nämnas beslut av fastighetsbildningsmyndighet enligt fastighetsbildningslagen, beslut av polisstyrelse enligt lagen (1976:206) om felparkeringsavgift, beslut av kronofogdemyndighet enligt utsökningsbalken (se 18 kap. 20 § denna balk), beslut av länsstyrelse i gåvoskatteärende samt vissa bestut av statens va-nämnd.
AV första styckets andra mening framgår att även den som vill söka resning I ett ärende som avgjorts genom godkännande av strafföreläggande eller föreläggande av ordningsbot skall rikta ansökningen till hovrätt.
Sävitt gäller sådan ansökan som gjorts enligt första stycket tillämpas
enligt paragrafens andra stycke bestämmelserna i 1—3 §§, 4 § andra stycket samt 5—8 §§. Detta innebär att I fråga om resningsgrunder, tidsfrister,
innehållet i ansökningen om resning samt behandlingen av resningsärendet kommer att gälla samma bestämmelser som för resning beträffande en
dom. Någon hänvisning till 9 § görs inte, eftersom den paragrafen behandlar speciella brottmålsfrågor vilka inte kan bli aktuella vid resning
enligt den nu behandlade paragrafen. |
Till följd av ändringar 1 äktenskapsbalken, ärvdabalken och lagen (1987:232) om sambors gemensamma hem blir denna paragraf tillämplig
även vid resning beträffande bodelning eller arvskifte som förrättats av en
bodelningsförrättare eller en skiftesman (jfr föreslagen lydelse av 17 kap. 9 § äktenskapsbalken, 23 kap. 5 § ärvdabalken och 20 § lagen om sambors gemensamma hem). Även vid resning avseende dispasch skall denna para-
graf tillämpas. jfr 344 § sjölagen (1891:35 s. 1) i dess föreslagna lydelse.
Paragrafen innehåller regler om hur den som vill söka återställande av försutten tid skall förfara och om de tidsfrister som gäller. En bestämmelse
om att ansökningen alltid skall göras hos HD har — i enlighet med vad som
har närmare utvecklats i den allmänna motiveringen — ersatts av en regel i första stycket om att ansökningen görs hos hovrätt, om det gäller en försutten tid för fullföljd av talan i tingsrätt eller hovrätt eller för ansökan om återvinning eller återupptagande i tingsrätt. Återvinning i tingsrätt förekommer bl. a. när tredskodom meddelats på grund av parts utevaro (se 44 kap. RB). Återupptagande förekommer i tingsrätt i mål om enskilt åtal (se 47 kap. RB).
Att ansökan om återställande av försutten tid beträffande fullföljd av tingsrätts avgörande i arbetstvist skall göras hos HD i stället för hos
hovrätt följer av den i arbetstvistlagen föreslagna regleringen.
I paragrafens andra stycke behandlas de fall där prövningen fortfarande
skall ankomma på HD. Det gäller återställande av försutten tid för fullföljd
av talan i HD och för ansökan om återvinning eller återupptagande i
hovrätt eller HD. I fråga om dessa ärenden skall — bortsett från att
ansökan inte skall göras hos hovrätten utan hos HD — tillämpas vad i
första stycket sägs om tidsfrister för ansökningen. Återvinning förekommer i utevarosituationer i överrätt, men aldrig när denna rätt är högre rätt i
RB:s mening utan endast när talan väcks i överrätten (se 53 och 57 kap.
RB). Återupptagande förekommer i överrätt bl. a. enligt 51 kap. 20 5 RB.
Tredje stycket motsvarar med ett par språkliga justeringar nuvarande andra stycket.
58 kap. 13 §
I enlighet med vad som har utvecklats i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.2) föreslås att återställande av försutten tid i fortsättningen prövas av
"hovrätt inte endast när fråga är om ett avgörande av tingsrätt utan även beträffande sådana avgöranden av andra myndigheter som kan överklagas till tingsrätt eller hovrätt. Det gäller t.ex. beslut av fastighetsbildnings-
myndighet e!ler av länsstyrelse i gåvoskattcärende. Att en fråga om åter-
ställande av försutten tid i sådana fall i dag prövas av HD beror på att domstolens kompetens är direkt angiven i 11 kap. 11 § regeringsformen. HD tillämpar därvid bestämmelserna i detta kapitel analogt. För att hov-
rätt skall bli behörig i dessa frågor behövs ett uttryckligt lagstöd (jfr vad som sagts i anslutning till 10 a §). Mot denna bakgrund föreslås att i förevarande paragraf, som är ny, tas
in bestämmelser om vad som gäller för ansökan om återställande av
försutten tid i de fall en sådan får göras beträffande fullföljd av talan i
tingsrätt eller hovrätt mot ett sådant avgörande av myndighet som avses i 10 a 3. Med avgörande avses därvid även ett godkänt strafföreläggande eller föreläggande av ordningsbot. Förslaget innebär att dessa frågor lösts
på samma sätt för återställande av försutten tid som för resningsfallen (jfr specialmotiveringen till 10 a §). i in
Genom hänvisningen till 11 § och 12 § första och tredje styckena blir RB:s förfaranderegler beträffande återställande av försutten tid tillämpliga även I dessa fall.
Att klander av bodelning och arvskifte, som förrättats av bodelningsför-
rättare respektive skiftesman, samt klander av dispasch i detta hänscende
skall jämställas med fullföljd av talan följer av de föreslagna ändringarna 1 äktenskapsbalken. ärvdabalken, lagen om sambors gemensamma hem och sjölagen.
58 kap. 14§
I denna paragraf, som är ny, regleras vad som gäller beträffande prövningen i HD vid fullföljd av talan mot hovrätts beslut i fråga om resning eller återställande av försutten tid. Härvid skall gälla vad som sägs i 54 och 56 kap. om fuliföljd av talan mot beslut i mål eller ärende, som väckts vid tingsrätt. Detta innebär, i enlighet med vad som anförts i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.4), bl.a. att de vanliga reglerna om prövningstill-
stånd i HD (54 kap. 9 och 10 §§) gäller. Med anledning av vad som sägs i 54
kap. .10 §& 2 angående resningsskäl som grund för prövningstillstånd bör påpekas att det självfallet inte är tillräckligt att HD har en annan uppfattning än hovrätten angående det befogade i resningsansökningen. Däremot kan prövningstillstånd beviljas enligt den punkten om det i själva resnings-
ärendet har förekommit någon resningsgrundande felaktighet.
59 kap.
Kapitlet innehåller regler om besvär över domvilla (1—4 §§), besvär över
godkänt strafföreläggande (5—8 §§) och besvär över godkänt föreläggande av ordningsbot (9 8). Några ändringar i kapitlets principiella uppbyggnad bör inte företas nu. Däremot föreslås, i enlighet med vad som förutskickats i den allmänna motiveringen, vissa justeringar i fråga om hovrätternas kompetens att ta upp frågor om domvillobesvär. Därvid föreslås ändringar i 2 § samt införande av en ny paragraf, 4 a §.
59 kup. 2§
Paragrafens första stycke innehåller regler om vilken domstol som har att pröva besvär över domvilla avseende en dom i tvistemål eller brottmål. Den nuvarande bestämmelsen om att besvären skall ges in till den domstol där talan mot domen skulle ha fullföljts har ersatts av en regel om att
besvären skall ges in till hovrätten, om domen har meddelats av tingsrätt, och i annat fall till HD. Syftet med denna ändring är att besvär över
domvilla beträffande sådana tingsrättsdomar som inte kan överklagas till högre rätt inte längre skall prövas av HD utan av hovrätt (fr avsnitt 2.3 i den allmänna motiveringen). Förslaget innebär bl.a. att hovrätterna i fortsättningen alltid skall pröva domvillobesvär avseende tredskodomar i tingsrätt. .
Förslaget får betydelse även i fråga om domvillobesvär avseende sådana
tingsrättsavgöranden som sker genom beslut. Enligt 59 kap. 45 skall nämligen vad som sägs I den nu behandlade paragrafen ha motsvarande tillämpning beträffande rättens beslut. Flera typer av beslut är av det slaget att de inte kan överklagas men väl angripas genom besvär över domvilla, t.ex. beslut om inhibition av ett lagsökningsutslag. Även i dessa fall skall alltså prövning av domvillobesvär i fortsättningen ske i hovrätt.
Liksom hittills skall besvär över domvilla beträffande tingsrätts avgö-
rande i arbetstvist prövas av arbetsdomstolen. Detta resultat uppnås ge-
nom en ändring i arbetstvistlagen. |
Paragrafens andra stycke, som innehåller regler om tidsfrist för ingivande av besvär över domvilla, har ändrats språkligt.
59 kap. 4 a § I denna paragraf, som är ny, har tagits in regler om hovrätts behörighet att pröva besvär över domvilla beträffande beslut av annan myndighet än allmän domstol samt om handläggningen av sådana besvär.
Enligt första stycket skall den som vill besvära sig över domvilla i ärende som avgjorts av annan myndighet än tingsrätt göra detta skriftligen hos hovrätt, om talan mot avgörandet skulle ha fullföljts i tingsrätt eller hovrätt. Regleringen överensstämmer i denna del i huvudsak med vad som anges i 58 kap. 10 a § första stycket första meningen beträffande ansökan om resning. Någon motsvarighet till den andra meningen i det nämnda stycket, som handlar om resning i ärende som avgjorts genom godkännande av strafföreläggande eller föreläggande av ordningsbot, tas inte upp i den nu behandlade paragrafen. Domvillosituationer beträffande sådana förelägganden behandlas nämligen senare i kapitlet.
Att regleringen gäller även bodelning och arvskifte, som förrättats av bodelningsförrättare eller skiftesman, samt dispasch följer av de ändringar som föreslås i äktenskapsbalken, ärvdabalken, lagen om sambors gemensamma hem och sjölagen.
Paragrafens andra stycke innehåller i fråga om handläggning m.m. av sädana fall som anges i första stycket en hänvisning till bestämmelserna i 1 §,2 § andra stycket samt 3 §. Detta innebär att i fråga om förutsättningar för bifall, tidsfrister, innehållet i besvärsskriften samt behandlingen av ärendet kommer att gälla samma bestämmelser som för domvillobesvär i andra fall.
5.4¶Förslaget till lag om ändring i äktenskapsbalken
17 kap. 9 §
För att möjliggöra delegering från HD till hovrätt av frågor rörande resning m.m. avseende bodelningar föreslås i paragrafen, som är ny, en uttrycklig regel om att reglerna i RB om resning, återställande av försutten tid och besvär över domvilla är tillämpliga även beträffande en av bodelningsförättare upprättad bodelning. I sak innebär möjligheten att anlita särskilda rättsmedel i dessa fall inte någon nyhet (jfr NJA 1980 s. 320 och 1982 s.
124). Av hänvisningen till 58 kap. 10 a och 13 §§ samt 59 kap. 4 a § RB följer att ansökan alltid skall göras hos hovrätt. Det bör anmärkas att
möjligheten att anlita ett särskilt rättsmedel endast gäller sådana bodel-
ningar som förrättas av någon av domstolen förordnad bodelningsförrätta-
bodelning (9 kap. 5 § äktenskapsbalken) kan däremot inte angripas med ett särskilt rättsmedel.
5.5¶Förslaget till lag om ändring i ärvdabalken
23 kup. 5 §
I denna paragraf föreslås en följdändring, som medför att hovrätterna blir behöriga att pröva frågor om resning m. m. beträffande arvskiften (jfr 17
kap. 9 § äktenskapsbalken).
5.6¶Förslaget till lag om ändring i utsökningsbalken
18 kap. 20 §
I denna paragraf föreslås en följdändring. Att ansökan om resning, återstäl-
lande av försutten tid och besvär över domvilla i fråga om kronofogdemyndighets beslut i utsökningsmål skall göras hos hovrätt följer av 58 kap. 10 a och 13 §§ samt 59 kap. 4 a & RB.
5.7¶Förslaget till lag om ändring i sjölagen (1891:35 s. 1).
344 § I paragrafen, som är ny, föreslås en uttrycklig regel om att bestämmelserna
om de särskilda rättsmedlen i RB skall vara tillämpliga även i fråga om
dispasch. I sak torde den nu föreslagna möjligheten att anlita särskilda rättsmedel i fråga om dispascher inte innebära någon nyhet (jfr NJA 1985 s.
543). Genom att klander av dispasch, som skall ske hos tingsrätt, enligt
förslaget likställs med fullföljd av talan i 58 kap. 10 a och 13 88 och 59 kap. 4 a § RB blir reglerna i dessa paragrafer tillämpliga vid ansökan om resning, återställande av försutten tid eller besvär över domvilla avseende dispasch. Detta innebär bl. a. att ansökningen skall göras hos hovrätt.
5.8¶Förslaget till lag om ändring i lagen (1974:371) om
rättegången i arbetstvister
2 kap. 3 §
Denna paragraf behandlar bl.a. arbetsdomstolens behörighet att överpröva tingsrättsavgöranden i arbetstvister. I enlighet med vad jag anfört i anslutning till förslaget till lag om ändring i regeringsformen har i ett nytt tredje stycke intagits regler om att arbetsdomstolen skall pröva domvillobesvär avseende dels tingsrätts avgöranden i arbetstvister, dels sådana
avgöranden av annan myndighet som avses i andra stycket. Förslaget innebär i denna del ingen nyhet i sak. Som en följd av den föreslagna utformningen av 59 kap. 2 § RB har det emellertid blivit nödvändigt att ta in en bestämmelse i denna fråga direkt i arbetstvistlagen. Av den i 5 kap. 3 § arbetstvistlagen intagna allmänna hänvisningen till RB följer att för förfarandet i arbetsdomstolen även i det nu aktuella hänseendet gäller vad som sägs i RB om förfarandet i hovrätt. Det saknas därför anledning att i
arbetstvistlagen ta in någon hänvisning till 59 kap. RB.
Vidare har i tredje stycket angetts att HD även i fortsättningen skall pröva ansökningar om resning och återställande av försutten tid i arbetstvister. En uttrycklig regel om detta har blivit nödvändig till följd av
den föreslagna regleringen i 58 kap. 4 och 12 §§ RB. Beträffande bakgrunden till regleringen i förevarande paragraf hänvisas
till vad jag anfört i anslutning till den föreslagna ändringen i regeringsfor-
men.
5.9¶Förslaget till lag om ändring i lagen (1987:232) om sambors gemensamma hem
20§
I denna paragraf föreslås en följdändring (jfr 17 kap. 9 § äktenskapsbalken).
6 Hemställan
Med hänvisning till vad jag nu anfört hemställer jag att lagrådets yttrande inhämtas över förslagen till
1. lag om ändring i regeringsformen,
. lag om ändring i tryckfrihetsförordningen, tt . lag om ändring i rättegångsbalken,
RR . lag om ändring I äktenskapsbalken.
VA . lag om ändring I ärvdabalken. OM . lag om ändring i utsökningsbalken, OD . lag om ändring i sjölagen (1891:35 s. DD,
Oc . lag om ändring i lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister samt
Me - lag om ändring i lagen (1987:232) om sambors gemensamma hem.
7 Beslut
Regeringen beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.
Lagrådet
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1987-10-20
Närvarande: f.d. regeringsrådet Wieslander, regeringsrådet Wadell. justitierådet Magnusson.
Enligt protokoll vid regeringsammanträde den 15 oktober 1987 har rege-
ringen på hemställan av statsrådet Wickbom beslutat inhämta lagrådets
yttrande över förslag till
I. lag om ändring i regeringsformen,
bo - lag om ändring i tryckfrihetsförordningen.
's . lag om ändring i rättegångsbalken,
BB . lag om ändring i äktenskapsbalken,
'A . lag om ändring i ärvdabalken,
6. lag om ändring i utsökningsbalken,
7. lag om ändring i sjölagen (1891:35 s. 1).
8 . lag om ändring i lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister samt
9 . lag om ändring i lagen (1987:232) om sambors gemensamma hem.
Förslagen har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Ann- Louise Eksborg.
Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådet:
Förslaget till lag om ändring i regeringsformen
Genom den föreslagna ändringen i 11 kap. 11 § regeringsformen öppnas
möjlighet att låta sådana ärenden om resning och återställande av försutten tid som i dag prövas av högsta domstolen avgöras av, förutom högsta domstolen, även lägre allmän domstol, dvs. hovrätt och tingsrätt. samt annan domstol som är högsta instans för ärendet. Under den sistnämnda kategorin domstolar torde f.n. falla arbetsdomstolen, bostadsdomstolen och marknadsdomstolen. Lagrådet har ingen invändning mot de föreslagna
delegationsmöjligheterna. Lagtexten kan emellertid lämpligen förenklas så
att det anges att prövningsrätten, vid sidan om högsta domstolen, kan anförtros annan domstol som inte är förvaltningsdomstol. Det sakliga resultatet av en sådan formulering torde i dag bli detsamma som enligt
remissen. En skillnad uppstår emellertid om det i en framtid exempelvis
inrättas särskilda domstolar som är underställda bostadsdomstolen. Enligt
lagrådets mening saknas anledning att behandla sådana domstolar på ett
annat sätt än tingsrätterna, så att det inte skulle bli möjligt att delegera
prövningen av resnings- och återställandefrågor dit. I enlighet med det anförda föreslår lagrådet att paragrafen ges följande
lydelse:
”Resning i avgjort ärende samt återställande av försutten tid beviljas av regeringsrätten när fråga är om ärende för vilket regeringen, förvaltningsdomstol eller förvaltningsmyndighet är högsta instans. I annat fall beviljas resning och återställande av försutten tid av högsta domstolen eller, i den 40
stol.
Närmare bestämmelser om resning och återställande av försutten tid kan meddelas i lag.”
Förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken Under rubriken Ikraftträdande i remissprotokollet sägs att om en ansökan om t. ex. resning av elt lingsrättsavgörande har gjorts hos högsta domstolen före ikraftträdandet, ansökningen skall prövas av högsta domstolen även efter det att lagändringarna har trätt i kraft. Lagrådet har ingen erinran mot en sådan ordning. Vad som har förordats bör emellertid
komma till uttryck i lagtext. Lagrådet föreslår att ikraftträdandebestäm-
melsen kompletteras med övergångsbestämmelser av följande innehåll:
"Har ansökan om resning eller återställande av försutten tid gjorts före
ikraftträdandet, tillämpas äldre bestämmelser. Detsamma gäller i fall då besvär över domvilla har anförts före ikraftträdandet.”
Övriga lagförslag Förslagen lämnas utan erinran.
Prop . 1987/88:58
Justitiedepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 29 oktober 1987
Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Sigurd-
sen, Gustafsson. Leijon, Hjelm-Wallén. Peterson. S. Andersson, Göransson, Gradin. Dahl. R. Carlsson, Holmberg, Hellström, Johansson, Hul-
terström, Lindqvist, G. Andersson, Lönnqvist, Thalén
Föredragande: statsrådet Leijon
Proposition om rätten att besluta om resning m. m. I Anmätlan av lagrådsyttrande
Föredraganden anmäler lagrådets yttrande (beslut om lagrådsremiss fattat vid regeringssammanträde den 15 oktober 1987) över förslag till
= . lag om ändring i regeringsformen,
. lag om ändring i tryckfrihetsförordningen,
WrIhN . lag om ändring i rättegångsbalken,
BB
. lag om ändring i äktenskapsbalken, nn . lag om ändring i ärvdabalken, . lag om åndring i utsökningsbalken,
He
. lag om ändring i sjölagen (1891:35 s. 1),
RN
. lag om ändring i lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister samt
like N . lag om ändring i lagen (1987:232) om sambors gemensamma hem. Föredraganden redogör för lagrådets yttrande och anför.
Lagrådet som inte haft något att invända mot den i lagrådsremissen
föreslagna ordningen har förordat dels en justering i fråga om utformningen av 11 kap. 11 § regeringsformen, dels att förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken kompletteras med övergångsbestämmelser. Jag biträder dessa förslag. Därutöver bör en del ändringar av språklig och redaktionell natur göras i förhållande till de remitterade förslagen.
2 Hemställan
Med hänvisning till vad jag nu anfört hemställer jag att regeringen föreslår
riksdagen att anta förslagen till
1. lag om ändring i regeringsformen,
2. lag om ändring i tryckfrihetsförordningen,
3. lag om ändring i rättegångsbalken,
4. lag om ändring i äktenskapsbalken, 5. lag om ändring i ärvdabalken, 6. lag om ändring i utsökningsbalken,
7. lag om ändring I sjölagen (1891:35 s. 1), 42
8. lag om ändring i lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister samt 9. lag om ändring i lagen (1987:232) om sambors gemensamma hem.
3 Beslut
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att
genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden
har lagt fram.
Bilaga I Prop. 1987/88: 58
Rättegångsutredningens sammanfattning av sitt betänkande
Sammanfattning
Ett avgörande som vunnit laga kraft, dvs. som inte längre kan överklagas, kan brytas upp till följd av att en part utnyttjar ett särskilt (extraordinärt) rättsmedel. De särskilda rättsmedlen är 1 rättegångsbalken (RB> uppdelade på flera olika inetitut. Resning riktar sig 1 första hand mot materiella felaktigheter 1 avgörandet. Be&evär över domvilla riktar sig mot processuella. Genom återställande av försutten tid kan en part 1 vissa fall få rätt att överklaga ett avgörande
som vunnit laga kraft.
Inom det allmänna domstolsväsendet är det högsta dom-
stolen (HD) som beslutar om resning och återställande av försutten tid. Besvär över domvilla prövas av den rätt som haft att pröva ett ordinärt överklagande, dvs. beträffande tingsrättsavgöranden hovrätt och beträffande hovrättsavgöranden HD. Om avgörandet inte kunnat överklagas skall besvären riktas till HD. På förvaltningssidan är det regeringsrätten (RR) som beslutar om de extraordinära åtgärderna.
I syfte att åstadkomma en mer rationell användning av
HD:s resurser tar vi t£ det nu aktuella betänkandet upp frågor om vilket organ som skall ha att besluta om de särskilda rättsmedlen inom det allmänna domsetolsväsen-
det.
HD fick sin nuvarande roll genom en fullföljdsrefornm år 1971. HD blev vad som betecknades som prejudikatin- 6tans, dvse. en instans med uppgift att i första hand åstadkomma för rättstillämpningen vägledande avgöranden av främst rättefrågor (prejudikat). Reformen låg
väl 1 linje med reformer som på senare år har förekom- Prop. 1987/88: 58 mit i många andra länder. Prejudikaten utgör 1 det moderna samhället ett alltmera betydelsefullt komplement till lagstiftningen. Prejudikaten leder till att rättstillämpningen blir enhetlig och likformig, och det är ofta prejudikaten som ger lagstiftningen dess fulla genomslagskraft. Rättsklipningen vinner 1 klarhet sanmtidigt som man gör vinster genom att bedömningen av rättsliga frågor underlättas: Om det finns bra prejudikat kan enskilda träffa rättvisa uppgörelser och undgå rättsförluster. Många tvister behöver över huvud taget inte dras inför domstol.
Av många skäl är det sålunda viktigt att det prejudikatbehov som föreligger 1 möjligaste mån blir tillgodosett. Såvitt vi har kunnat finna förekommer det dock inom många rättsområden en stor brist på prejudikat. Vi menar att man genom olika åtgärder måste tillvarata möjligheterna att åstadkomma ett bättre utnyttjande av HD:s resurser. Tillströmningen av mål och ärenden till HD har ökat kraftigt sedan år 1971 och den nuvarande arbetssituationen 1 HD är ansträngd. Det handlar nu enligt vår bedömning om att 1 ökad utsträckning koncentrera HD-resurserna till den egentliga prejudikatbildande verksamheten.
I vårt delbetänkande (SOU 1986:1> HD och rättsbildningen har vi lagt fram många förslag 1 syfte att på nu angivet sätt effektivisera prejudikatbildningen. Dessa förslag har 1 huvudsak avseende endast på sådana fall som överklagas till HD genom ett allmänt rättsmedel. Utanför betänkandet har vi således lämnat frågor om möjligheterna att avlasta HD de arbetsuppgifter som kommer av att en part utnyttjar ett särskilt rättsmedel. Betänkandet, som numera har remissbehandlats,
är f.n. föremål för överväganden inom justittedeparte- Prop. 1987/88: 58 mentet.
Vi föreslår nu att hovrätt ekall ges rätt att besluta om resning beträffande tingsrättsavgöranden och beträffande andra avgöranden som kan överklagas till tingsrätt eller hovrätt (t.ex. beslut i faetighetsbiläningsärenden, utsökningsmål och gåvoskatteärenden). Vi föreslår också att hovrätt skall ges rätt att återställa försutten tid för överklagande av sådana avgöranden. Motsvarande uppgifter beträffande hovrättsavgöranden bör enligt vår mening likeom nu ankomma på HD.
Såvitt gäller besvär över domvilla föreslår vi den justeringen av gällande regler att prövningen beträffande tingsrättsavgöranden och därmed likställda avgöranden skall ankomma på hovrätt utan hinder av att avgörandet inte har kunnat överklagas.
Extraordinära åtgärder beträffande sådana ärenden e&om avgjorts genom godkännande av strafföreläggande eller föreläggande av ordningsbot ankommer med nu gällande regler i stor utesträckning på tingsrätt. I vissa situationer prövar dock HD frågor om resning beträffande sådana förelägganden. Vi föreslår att prövningen av en extraordinära aåtgärd beträffande ett pgodkänt föreläggande 1i stället skall 1 första hand ankomma på hovrätt.
Genom våra förslag uppnår man ett betydligt mera enhetligt system för rättsmedlen än det nuvarande. Detta ser vi som en stor fördel, inte minst med tanke på att riskerna blir mindre för att en part skall lida rätts-
förlust till följd av att han vänder sig till fel 1in- Prop. 1987/88: 58
stans.
Liksom nu skall enligt våra förslag prövningen av en fråga angående en extraordinär åtgärd oftast ske i endast en instans. Särsktlida skäl kan dock påkalla en överprövning av ett hovrättsbeslut 1 HD. Vi förslår med förebild 1 vissa förelag som vi har lagt fram 1 delbetänkandet om HD och rättsbildningen att en hovrätt skall kunna tillåta en part att överklaga. Förutsättningen för ett sådant beslut bör vara att hovrätten på grund av behovet av en enhetlig rättstillämpning eller eljest finner synnerliga skäl föreligga att tillåta ett överklagande. Om överklagande 1 visst fall tillåts, bör HD ha samma möjligheter att avstå från att ta upp ärendet som beträffande andra ärenden (s.k. dispensprövning).
Våra förslag förutsätter grundlagsändringar. Enligt
regeringsformen är det sålunda endast HD och RR som
kan besluta i fråga om resning och återställande av försutten tid. Vi föreslår att 1 regeringsformen föreskrivs att för de fall, där ärendet prövas av annan myndighet än regeringen, HD eller RR, genom lag skall kunna bestämmas att prövningen skall ankomma på lägre rätt. Huruvida denna möjlighet att lägga beslutanderätten på lägre organ bör utnyttjas även för de fall sOm nu ankommer på RR att pröva har vi lämnat utanför våra överväganden.
Bilaga 2. Prop. 1987/88:
Rättegångsutredningens förslag till lagändringar
FORFATTNINGSFÖRSLAG
1. Förslag till Lag om ändring 1 regeringsformen
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
11 kap.
11 S
Resning 1 avgjort ärende Resning 1 avgjort ärende samt återställande av för- samt återställande av försutten tld beviljas av rege- sutten tid beviljas av regeringsrätten när fråga är om ringsrätten när fråga är-om
ärende för vilket rege- ärende för vilket rege-
ringen, förvaltningsdomstol ringen, förvaltningsdomstol eller förvaltningsmyndighet eller förvaltningsmyndighet är högsta instans sant 1 an- är högsta instans samt i annat fall av högsta domstolen. nat fall av högsta domstolen. Närmare bestämmelser härom kan meddelas 1 lag.
I fråga om ärende som av-
gJorts av annan myndighet än
regeringen, högsta domstolen
eller regerlngsrätten kan 1
lag föreskrivas att resning
samt återställande av föreut-
ten tid. beviljas av lägre
allmän domstol än högsta domstolen eller lägre allmän
förvaltningsdomstol än rege-
ringsrätten.
Nuvärande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1987/88:
Närmare bestämmelser om res-
ning och återställande av
försutten tid kan meddelas 1
lag. ' |
2. Förslag till Lag om äAndring 1 tryckfrihetsför-— ordningen
14 kap. 18"?
Vad 1 lag är stadgat om resning i mål 1i allmänhet gälle, utan hinder av att Jury prövat huruvida brott förellgger,
även dom 1 tryckfrihetsmål.
Beviljas resning 1 mål, vari Beviljas resning 1 mål, vari Jury prövat huruvida brott Jury prövat huruvida brott ' "föreligger, och grundas res- föreligger, och grundas res” "ningen på omständighet som ningen på omständighet som kan antagas hava inverkat på kan antas ha inverkat på Ju- Juryprövningen, förordne ryprövningen, skall rätten högsta domstolen att målet samtidigt besluta att målet skall ånyo upptagas inför 4ter skall tas upp inför ju- Jury av den rätt som först ry av den rätt som först dömt 1 målet; dock äge hög- dömt i målet. Om resning besta domstolen, då resning viljas till den tilltalades beviljas till den tilltala- förmån och saken är uppenbar, lades förmån och saken fim får den rätt, som beviljar nes uppenbar, omedelbart resningen, 1 stället omedeländra domen. bart ändra domen. '? genaste ivdelse 1976:985.
4¶Riksdagen 1987/88. I saml. Nr 58
3. Förslag till Prop . 1987/88: 58
Lag om ändring 1 rättegångsbalken
Härigenom föreskrive beträffande rättegångsbalken"? dels att nuvarande 59 kap. 9 § skall upphöra att gälla,
dels att nuvarande 58 kap. 11 och 12 SS skall betecknas
58 kap. 12 respektive 13 &, 59 kap. 5 - 7 868 betecknas
59 kap. 6 - 8 SS och 59 kap. 8 § betecknas 59 kap. 10 S,
dels att 58 kap. 4, 6, 7, 8, 12 och 13 SS sant 59 kap. 2, 3, 6 - 8 och 10 SS skall ha nedan angivna lydelse, dels att 1 balken skall införas fem nya paragrafer, 58 kap. 11, 14 och 15 SS samt 59 kap. 5 och 9 SS, av nedan angivna lydelse,
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
58 kap.
4 S Vill någon söka resning, Ansökan om resning avseende skall han hos högsta domsto- dom 1 tvistemål eller brottlen göra skriftlig ansökan mål görs skriftligen hos hovdäron. rätten, om domen meddelats
av tingsrätt, och 1 annat
fall hos högsta domstolen.
Ansökan om resning i tvistemål på grund av förhållande, som avses i 1 S första etycket 1, 2 eller 3, så ock 1 1 brottmål till men för den tilltalade skall göras inom ett år, sedan sökanden erhöll kännedom om det förhållande, varA ansökan grundas; åberopas annans brottsliga gärning som grund för ansökan, må tiden räknas från det dom däröver vann laga kraft. Re&sning 1 tvistemål på grund av förhållande, som avses 1 1 S första stycket 4, skall sökas inom sex månader, sedan domen vann laga kraft.
2? 59 kap. 9 B införd genom 1966:193.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1987/88: 58
6 Ss Avvisas ej resningsansökan, skall ansökan med därvid fogade handlingar delgivas motparten och föreläggande meddelas honom att inkomma med skriftlig förklaring. Finnes ansökan ogrundad, må den dock omedelbart avslås.
Vad 1 56 kap. 9, 10 och Vid prövning av ansökningen 12 SS är stadgat om besvär i tillämpas 1 hovrätt bestäm högsta domstolen äge motsva- melserna 1 52 kap. 8 - 12 SS. svarande tillämpning beträf- Om ansökningen skall tas upp fande resningsansökan. omedelbart av högsta domsto-
len tillämpas bestämmelserna
1 56 kap. 9, 10 och 12 SS.
Högsta domstolen äge, när skäl äro därtill, förordna, att, till dess annorlunda föreskrives, vidare åtgärd för verkställighet av domen ej må äga rum.
s Beviljas resning, förordne Beviljas resning skall räthögsta domstolen, att målet ten samtidigt besluta att skall ånyo upptagas av den målet 4ter skall tas upp av rätt, som sist dömt 1 målet; den rätt, som sist dömt 1 dock äge högsta domstolen, målet. Om resning beviljas I då resning beviljas 1 tvis- tvistemål eller i brottmål temål eller i brottmål till till den tilltalades förmån den tilltalades förmån och och saken är uppenbar, får saken finnes uppenbar, ome- den rätt, som beviljar resdelbart ändra domen. ningen, 1 stället omedelbart
ändra domen.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1987/88: 58
Uteblir sökanden, då målet Anyo företages till förhandling, vare resningen förfallen; uteblir motparten, må målet avgöras utan hinder därav. I kallelse skall intagas erinran därom. Vad nu sagts gälle dock ej 1 fråga om åklagare.
8 s Avvisas eller avslås rese- Avvisas eller avslås resningsaneökan, äge högsta ningsansökan, får sökanden domstolen ålägga sökanden åläggas att ersätta motparatt ersätta motparten eller, ten eller, om åklagaren är om åklagaren är motpart, motpart, statsesverket dess stateverket kostnaden 4 res- kostnad för resningsärendet.
ningsärendet; har resning Har resning sökts av åklaga-
sökts av åklagaren, må kost- ren skall kostnaden utgå av naden utgå av allmänna me- allmänna medel. Bifalls andel. Bifalles ansökan, skall sökan, skall frågan om kostfrågan om kostnaden prövas naden prövas 1 samband med 1 samband med målet efter målet efter dess återupptadess återupptagande. gande.
11s
Ansökan om resning 1 ärende
som avgJorte av annan myndig-
het än tingsrätt görs skrift-
ligen hos hovrätten, om talan
mot avgörandet skulle ha
fullföljts 1 tingsrätt eller
hovrätt. Detsamma gäller an-
sökan om resning 1 ärende som
avgJorts genom godkännande av
strafföreläggande eller god-
kännande av föreläggande av
ordningsbot.
An [Ae
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1987/88:
Beträffande sådan ansökan
som gJorts enligt första
stycket tillämpas bestämmel-
serna 1 1 - 3 SS, 4 5 andra stycket och 5 - 8 SS.
12 Ss
Har någon försuttit laga tid Har någon försuttit laga tid
för fullföljande av talan för fullföljande av talan mot dom eller beslut eller mot dom eller beslut eller för ansökan om återvinning för ansökan om återvinning eller återupptagande och fö- eller återupptagande och förelåg för hans underlåtenhet relåg för hans underlåtenhet laga förfall, som han icke laga förfall, som han inte kunde 1 rätt tid anmäla, må kunde anmäla 1 rätt tid, får på ansökan av honom den för- den försuttna tiden återsuttna tiden återställas. ställas på ansökan av honom.
Detsamma gäller om någon har
försutt1t laga tid för full-
följd av talan 1 tingsrätt
eller hovrätt mot sådant av-
görande som avses 1 11 s.
13 Ss Vill någon söka återställan- Ansökan om återställande av de av försutten tid, skall försutten tid för fullfölhan inom tre veckor, sedan Jande av talan 1 tingsrätt
förfallet upphörde, och sist eller hovrätt eller för an-
inom ett Ar, sedan tiden ut- sökan om återvinning eller gick, hos högsta domstolen återupptagande 1 tingsrätt göra skriftlig ansökan görs skriftligen hos hovrätdärom. ten inom tre veckor efter
det att förfallet upphörde
och sist inom ett år efter
'n 2
5¶Riksdagen 1987/88. 1 saml. Nr 58
Fuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1987/88: 58 det att tiden gick ut.
Ansökan om återställande av
försutten tid för fullföljd av talan 1 högsta domstolen
eller för ansökan om återvin-
ning eller återupptagande i hovrätt eller högsta domstolen görs med lakttagande i övrigt av vad som sägs i första stycket hos högsta domstolen.
Beträffande ansökan, som nu Beträffande ansökningen sagts, äge vad 1 5, 6 och tillämpas bestämmelserna 1 8 €S är stadgat motsvarande 5, 6 och 8 SS. tillämpning.
14 s
Not hovrätts beslut 1 fråga om resning eller återställande av försutten tid får talan föras endast om hovrätten på grund av behovet av en enhetlig rättstillämpning eller eljest finner synnerliga skäl föreligga att tillåta detta.
Vid fullföljd av talan mot hovrätts beslut gäller vad som sägs 1 54 och 56 kap. om fullföljd av talan mot beslut 1 mål eller ärende, som väckts vid tingsrätt.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1987/88: 58
15 s
I ärende angående resning el-
ler återställande av försut-
ten tid får rätten förordna
att åtgärd för verkställighet
av domen eller beslutet tills
vidare inte får ske.
59 kap. 28
Vill någon besvära sig över Besvär över domvilla avseendomvilla, skall han till den de dom 1 tvistemål eller rätt, där talan mot domen brottmål anförs skriftligen skolat fullföljas, eller, om hos hovrätten, om domen medfullföljd ej kunnat äga rum, delats av tingsrätt, och 1 till högsta domstolen inkom- annat fall hos högsta domma med besvärsinlaga. stolen.
Besvär skola föras, om de grundas å omständighet, som avses 11 S1, 2 eller 5, inom sex månader, sedan domen vann laga kraft, och, om besvären grundas å omständighet, som avses i 1 6 3, inom sex månader, sedan klaganden erhöll kännedom om domen. Erhöll han kännedom om domen, innan den vann laga kraft, skall tiden räknas från den dag, då domen vann laga kraft.
3 8 Om besvär över domvilla och Om besvär över domvilla skall fullföljd av talan mot hov- prövas av hovrätt, tillämpas rätts beslut 1 sådant ärende 1 övrigt bestämmelserna 1 äge 1 övrigt vad 1 52, 54 52 kap. Skall besvären tas och 56 kap. är stadgat mot- upp omedelbart av högsta domsvarande tillämpning; be- stolen tillämpas 1 stället träffande besvär, som skola bestämmelserna Ii 56 kap.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1987/88: 58
upptagas omedelbart av högsta domstolen, gälle dock ef bestämmelserna om prövningstillstånd.
Rätten äge, när skäl äro
därtill, förordna, att, till dess annorlunda föreskr1ves, vidare åtgärd för verkställighet av domen ej må
äga rum.
Undanröjes domen och grundas beslutet ej därå, att rätten varit obehörig eller eljest icke bort upptaga målet till prövning, skall tillika förordnas, att ny handläggning skall äga rum vid den rätt, som meddelat domen.
Om ersättning för kostnad gälle vad om rättegångskostnad är stadgat.
5 SS
Besvär över domviila 1 ären-
de som avgJorts av annan myn- '
dighet än tingsrätt anförs
skriftligen hos hovrätten, om
talan mot avgörandet skulle
ha fullföljts 1 tingsrätt el-
ler hovrätt.
Beträffande besvär enligt
första stycket tillämpas be-
stämmelserna 1 1 S, 2 S and-
ra stycket och 3 S.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1987/88:
&v.
6 Strafföreläggande, som god- Strafföreläggande eller förekänts av den misstänkte, läggande av ordningsbot, som skall efter besvär undanrö- godkänts av den misstänkte, jas: skall efter besvär undanrö-
1. om godkännandet icke jas: kan anses som en glltig vil- 1. om godkännandet icke Jeförklaring; kan anses som en giltig vil-
2. om vid ärendets be- Jeförklaring; handling förekommit sådant 2. om vid ärendets befel, att föreläggandet bör handling förekommit sådant anses ogiltigt; eller fel, att föreläggandet bör
3. om föreläggandet el- anses ogiltigt; eller jest ej överensstämmer med 3. om föreläggandet eljest lag. ej överensstämmer med lag.
Har strafföreläggande undan” Har strafföreläggande eller röjts, må ej därefter för föreläggande av ordningsbot "samma gärning dömas till el- undanröjts, får därefter inler föreläggas svårare te dömas till eller föreläg- "straff. gas svårare straff för samma
gärning.
&2>
Den som vill besvära sig Besvär över strafförelägganöver strafföreläggande skall de eller föreläggande av ordtill den underrätt, som ägt ningsbot anförs skriftligen upptaga åtal för brottet, in- hos den tingsrätt, som haft komma med besvärsinlaga. att ta upp åtal för brottet,
inom ett år efter det att åt- Besvär skola föras inom ett gärd för verkställighet av år, sedan åtgärd för verk- föreläggandet företogs hos 1>
Senaste lydelse av förutvarande 5& SS 1989:257. 23
Bena=te lydelse av förutvarande 6& 5 1966:24535,
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1987/88: 58
ställlghet av föreläggandet den misstänkte. företogs hos den misstänkte. Om besvär, som nu sagts, äga I besvärsärende enligt första 1 övrigt bestämmelserna i stycket är allmän Aklagare 52 kap, 2, 3 och 5 - 12 S8 motpart till den misstänkte.
motsvarande tillämpning. Be- Vid prövning av besvären
stämmelse som avser hovrätt tillämpas bestämmelserna 1
gäller därvid 1 stället un- 52 kap. 2, 3 och 5 - 122 SS,
derrätten. varvid bestämmelse som avser
hovrätt i stället gäller
tingsrätten.
go Om fullföljd av talan mot Beträffande fullföljd av taunderrättens beslut 1 anled- lan mot tingsrättens beslut ning av besvär över straffö- 1 anledning av besvär över reläggande äga bestämmelser- strafföreläggande eller förena 1 49 och 52 kap. motsva läggande av ordningsbot t1illrande tillämpning. lämpas bestämmelserna i 49
och 52 kap.
Mot hovrätts beslut må talan efj föras.
9 5
Not hovrätts beslut 1 be-
svärsärende enligt detta ka-
pitel får talan föras endast
om hovrätten på grund av be-
hovet av en enhetlig rätts-
tillämpning eller eljest fin-
ner synnerliga skäl föreligga
att tillåta detta.
”Förutvarande 7 6 införd genom 1966:249.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1987/88: 58
Vid fullföljd av talan mot
hovrätts beslut gäller vad
som sägs 1 54 och 56 kap. om
fullföljd av talan mot be-
slut 1 mål eller ärende, som
väckts 1 tingsrätt.
10 sg» I mål som avses 1 6 eller I besvärsärende enligt detta eller 7 S$, äger rätten, när kapitel får rätten förordna skäl äro därtill, förordna, att åtgärd för verkställighet att till dess annorlunda fö- av domen, beslutet eller föreskrives, vidare åtgärd för reläggandet tills vidare inte verkställighet av strafföre- får ske. läggandet ej får äga rum. !? Färutvarande & 8 införd genom 1966: 249.
Förteckning över remissinstanser som har yttrat sig över rättegångsutredningens förslag
Yttranden över betänkandet har till justitiedepartementet avgetts av riksdagens ombudsmän (justitieombudsmannen Wigelius), högsta domstolen, regeringsrätten, justitiekanslern, riksåklagaren, domstolsverket, riksskatteverket, lantmäteriverket, Svea hovrätt, Göta hovrätt, hovrätten över Skåne och Blekinge, hovrätten för Nedre Norrland, hovrätten för Övre Norrland, kammarrätten i Sundsvall, Stockholms tingsrätt, Uppsala tingsrätt, Malmö tingsrätt, Umeå tingsrätt, juridiska fakultetsnämnden vid universitetet i Stockholm, Sveriges domareförbund. Sveriges advokatsamfund, Föreningen Sveriges åklagare, Centralorganisationen SACO/SR, Tjänstemännens Centralorganisation (TCO).
Centralorganisationen SACO/SR har som sitt yttrande hänvisat till ett yttrande som till SACO/SR avgetts av JUSEK.
Föreningen Sveriges statsåklagare, Landsorganisationen i Sverige (LO) och Svenska arbetsgivareföreningen (SAF) har förklarat sig avstå från att lämna synpunkter på betänkandet.
Bilaga 4
Till lagrådet
remitterade
lagförslag
I Förslag till
Lag om ändring i regeringsformen
Härigenom föreskrivs att 11 kap. 11 § regeringsformen! skall ha följande lydelse.
Nuvarande Ivdelse Föreslagen lydelse
HH kap.
118 Resning i avgjort ärende samt Resning i avgjort ärende samt
återställande av försutten tid be- återställande av försutten tid be-
viljas av regeringsrätten när fråga viljas av regeringsrätten när fråga
är om ärende för vilket regeringen, är om ärende för vilket regeringen,
förvaltningsdomstol eller förvalt- förvaltningsdomstol eller förvaltningsmyndighet är högsta instans ningsmyndighet är högsta instans. I samt i annat fall av högsta domsto- annat fall beviljas resning och återlen. Närmare bestämmelser häron ställande av försutten tid av högsta kan meddelas i lag. | domstolen eller, om det föreskrives
i lag, av lägre allmän domstol eller
av annan domstol som är högsta
instans för ärendet.
Närmare bestämmelser om res-
ning och återställande av försutten
tid kan meddelas i lag.
Denna lag träder i kraft den I januari 1989.
! Regeringsformen omtryckt 1985:866. 61
6 Riksdagen 1987/88. I saml. Nr 58
Lag om ändring i tryckfrihetsförordningen
Härigenom föreskrivs att 14 kap. 1 § tryckfrihetsförordningen'! skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen Iydelse
14 kap.
Vad i lag är stadgat om resning i mål i allmänhet gälle, utan hinder av att jury prövat huruvida brott föreligger, även dom i tryckfrihetsmål. Beviljas resning i mål, vari jury Beviljas resning i mål, vari jury
prövat huruvida brott föreligger, prövat huruvida brott föreligger,
och grundas resningen på omstän- och grundas resningen på omstän-
dighet som kan antagas hava inver- dighet som kan antagas hava inver-
kat på juryprövningen, förordne kat på juryprövningen, skall samti-
högsta domstolen att målet skall digt beslutas att målet skall ånyo ånyo upptagas inför jury av den rätt upptagas inför jury av den rätt som som först dömt i målet; dock äge först dömt i målet. Om resning be-
högsta domstolen, då resning be- viljas till den tilltalades förmån och viljas till den tilltalades förmån och saken är uppenbar får den domstol,
saken finnes uppenbar, omedelbart som beviljar resningen, i stället ändra domen. omedelbart ändra domen.
Denna lag träder i kraft den I januari 1989.
! Tryckfrihetsförordningen omtryckt 1982:941.
Lag om ändring i rättegångsbalken
Härigenom föreskrivs i fråga om rättegångsbalken
dels att 58 kap. 4, 6—8 och 12 §§ samt 59 kap. 2 § skall ha följande lydelse,
dels att i balken skall införas fyra nya paragrafer, 58 kap. 10 a, 13 och 14 §§ samt 59 kap. 4 a §, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
58 kap. 4§
Vill någon söka resning, skall Den som vill ansöka om resning han hos högsta domstolen göra avseende en dom skall göra detta skriftlig ansökan därom. skriftligen hos hovrätten, om do-
men meddelats av tingsrätt, och i
annat fall hos högsta domstolen.
Ansökan om resning i tvistemål Ansökan om resning i tvistemål på grund av förhållande, som avses på grund av något sådant förhållan-
i I $ första stycket I, 2 eller 3, så de som avses i 1 § första stycket 1,
ock i brottmål till men för den tillta- 2 eller 3 samt ansökan om resning i lade skall göras inom ett år, sedan brottmål till men för den tilltalade sökanden erhöll kännedom om det skall göras inom ett år från det att
förhållande, varå ansökan grundas; sökanden fick kännedom om den
åberopas annans brottsliga gärning omständighet som ansökan grun-
som grund för ansökan, må tiden das på. Åberopas annans brottsliga räknas från det dom däröver vann gärning som grund för ansökan, får
laga kraft. Resning i tvistemål på tiden räknas från det dom över gär-
grund av förhållande, som avses i ningen vann laga kraft. Resning i
1§ första stycket 4, skall sökas tvistemål på grund av någon sådan
inom sex månader, sedun domen omständighet, som avses i I $ försvann laga kraft. ta stycket 4, skall sökas inom sex
månader från det att domen vann
laga kraft.
65 Avvisas ej resningsansökan, Om resningsansökningen inte av-
skall ansökan med därvid fogade visas, skall den tillsammans med handlingar delgivas motparten och därvid fogade handlingar delges
föreläggande meddelas honom att motparten. Denne skall samtidigt
inkomma med skriftlig förklaring. föreläggas att inkomma med skrift-
Finnes ansökan ogrundad, må den lig förklaring. Om ansökan är dock omedelbart avslås. ogrundad får den dock avslås ome-
delbart.
Vad i 56 kap. 9, 10 och 12 §§ är Om prövning av ansökningen
stadgat om besvär i högsta domsto- sker i hovrätt, tillämpas reglerna i
len äge motsvarande tillämpning 52 kap. 8—-12 §§. Om ansökningen beträffande resningsansökan. tas upp omedelbart av högsta dom-
stolen tillämpas bestämmelserna i
56 kap. 9, 10 och 12 §§.
Högsta domstolen äge, när skäl Rätten får förordna att vidare åtäro därtill, förordna, att, till dess gärder för verkställighet av domen annorlunda föreskrives, vidare åt- inte skall äga rum.
gärd för verkställighet av domen ej må äga rum.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1987/88:58:'
7§
Beviljas resning, förordne högsta Beviljus resning skall rätten sam-
domstolen, att mälet skall änvo tidigt förordna att målet åter skall
upptagas av den rätt, som sist dömt tas upp vid den domstol, som sist
i målet; dock äge högsta domsto- dömt i målet. Om resning beviljas i len, då resning beviljas i tvistemål tvistemål eller i brottmäl till den tilleller i brottmål till den tilltalades talades förmån och saken är uppen-
förmån och saken f/fries uppenbar, bar, får rätten dock omedelbart omedelbart ändra domen. ändra domen.
Uteblir sökanden, då målet ånvo Uteblir sökanden, när mälet på
företages tll förhandling, vare res- nytt tas upp vid en förhandling, ningen förfallen; uteblir motparten, skall resningen anses förfallen. Om må målet avgöras utan hinder där- motparten uteblir. får målet ändå av. I kallelse skall intagas erinran avgöras. Kallelserna skall innehåldärom. Vad nu sagts gålle dock ej i la en upplysning om dessa regler. fråga om åklagare. Vad som sägs i detta stycke gäller
inte I fråga om åklagaren.
88 Avvisas eller avsläs resningsan- Avvisas eller avslås en resnings-
sökan, äge högsta domstolen åläg- ansökan, får sökanden åläggas alt.
ga sökanden att ersätta motparten ersätta motparten eller, om äklagaeller, om äklagaren är motpart, ren är motpart, staten kostnaderna stutsverket kostnaden å resnings- för resningsärendet. Har resning
ärendet; har resning sökts av äkla- sökts av åklagaren får kostnaderna
garen, må kostnaden utgå av all- utgå av allmänna medel. Bifalls anmänna medel. Bifalles ansökan, sökningen, skall kostnadsfrågan
skall frågan om kostnaden prövas i prövas i samband med målet efter samband med målet efter dess åter- dess återupptagande.
upptagande.
0a8
Ansökan om resning i ärende
som avgjorts av annan myndighet
än tingsrätt görs skriftligen hos hovrätten, om talan mot avgörandet skulle ha fullföljts i tingsrätt eller hovrätt. Hos hovrätten görs också unsökan om resning i ärende som avgjorts genom godkännande av strafföreläggande eller godkännunde av föreläggande av ordningsbot.
Beträffande sådan unsökan som gjorts enligt första stycket tillämpas bestämmelserna i 1—3 §§, 4 § andra stycket och 5—8 §§.
1 §
Vill någon söka återställande av Den som vill ansöka om återstäl-
försutten tid. skall han mom tre lande av försutten tid för fullföljd veckor, sedan förfallet upphörde. av talan i hovrätt eller för ansökan och sist inom ett är, sedan tiden om återvinning eller återupptagan-
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse utgick, hos högsta domstolen göra de i tingsrätt skall göra detta skriftskriftlig ansökan därom. ligen hos hovrätten inom tre veckor
från det ant förfallet upphörde och sist inom ett år från det att tiden
gick ut.
Ansökan om återställande av försutten tid för fullföljd av talan i högsta domstolen eller ansökan om återvinning eller återupptagande i hovrätt eller högsta domstolen görs skriftligen hos högsta domstolen inom den tid som anges i försa stycket.
Beträffande ansökan, som nu Beträffande ansökningen tilläm-
sagts, äge vad i 5, 6 och 8 88 är pas bestämmelserna i 5. 6 och 8 §§.
stadgar motsvarande tillämpning.
1358 Ansökan om återställande av försutten tid för fullföljd av talan i tingsrätt eller hovrätt mot sådant avgörande som avses i 10 a § görs skriftligen hos hovrätten. Beträffande sådan ansökan tillämpas bestämmelserna ill $ och 12 § första och tredje styckena.
I45§
Vid fullföljd av talan mot hovrätts beslut i fråga om resning eller återställande av försutten tid gäller vad som sägs i 54 och 56 kap. om fullföljd av talan mot beslut i mål eller ärende, som väckts vid tingsrätt. 59 kap.
Vill. någon besvära sig Över Den som vill besvära sig över domvilla. skall han till den rätt, där domvilla skall ge in en skriftlig be-
tälan mot domen skolat fullföljas. svärsinlaga till hovrätten, om do-
eller, om fullföljd ej kunnat äga men meddelats av tingsrätt. och i rum, ull högsta domstolen inkom- annat fall till högsta domstolen. ma med besvärsinlaga. Besvär skola föras, om de grun- Besvär skall föras, om de grundas & omständighet, som avses i 1 § das på någon omständighet som av-
I. 2 eller 5. inom sex månader, se- ses i I $ 1,2 eller 5. inom sex måna-
dan domen vann laga kraft, och, der från det att domen vann laga om besvären grundas ä omständig- kraft, och, om besvären grundas på
het, som avses I 18 3. inom sex Adgon omständighet som avses I
månader, sedan klaganden erhöll 183, inom sex månader från det kännedom om domen. Erhöll han art klaganden fick kännedom om kännedom om domen, innan den domen. Fick han kännedom om do-
Nuvarande lydelse Föreslagen Iydelse vann laga kraft, skall tiden räknas - men, innan den vann laga kraft, från den dag. då domen vann laga = skall tiden räknas från den dag, då kraft. domen vann laga kraft.
fas
Besvär över domvilla i ärende
som avgjorts av annan myndighet
än tingsrätt anförs skriftligen hos
hovrätten, om talan mot avgöran-
det skulle ha fullföljts i tingsrätt el-
ler hovrätt.
I fråga om besvär enligt första
stycket tillämpas bestämmelserna i
1§,2§ andra stycket och 3 §.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1989.
Lag om ändring 1 äktenskapsbalken
Härigenom föreskrivs att i äktenskapsbalken skall införas en ny para-
graf, 17 kap. 9 §, av följande lydelse.
Nuvarande Iydelse Föreslagen lydelse 17 kap.
98 Bestämmelserna om särskilda rättsmedel i 58 och 59 kap. rättegångsbalken skall tillämpas i fråga om bodelning som förrättats av bodelningsförrättare. Härvid skall
vad som sägs i 58 kap. 10 a och
13 §§ och 59 kap. Ja $ rättegångsbalken om fullföljd av talan gälla
klander uv bodelning.
Denna lag träder i kraft den I januari 1989.
Lag om ändring i ärvdabalken
Härigenom föreskrivs att 23 kap. 5 § ärvdabalken i paragrafens lydelse
enligt lagen (1987:231) om ändring i nämnda balk skall ha följande lydelse.
Nuvarande Iydelse Föreslagen lydelse
23 kap.
5§!
På en delägares begäran skall rät- På en delägares begäran skall rät-
ten förordna någon att vara skiftes- ten förordna någon att vara skiftesman. Vad som föreskrivs 1 17 kap. man. Vad som föreskrivs i 17 kap.
1-4 och 6—8 8 äktenskapsbalken 1-4 och 6—9 §§ äktenskapsbalken om bodelning, bodelningsförrättare om bodelning, bodelningsförrättare och make skall gälla i fråga om arv- och make skall gälla i fråga om arvskifte, skiftesman och delägare i skifte. skiftesman och delägare i
boet. Arvode och ersättning till boet. Arvode och ersättning till skiftesmannen skall dock betalas av skiftesmannen skall dock betalas av dödsboet. dödsboet.
Ställs boet under förvaltning av testamentsexekutor, är denne utan särskilt: förordnande skiftesman. Detta gäller dock ej. om någon annan redan har förordnats som skiftesman eller om testamentsexekutorn är delägare i boet.
Denna lag träder i kraft den I januari 1989.
! Senaste lydelse 1987:231. 68
Lag om ändring i utsökningsbalken
Härigenom föreskrivs att 18 kap. 20 § utsökningsbalken skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
18 kap.
20 §
Bestämmelserna om särskilda rättsmedel i 58 och 59 kap. rättegångsbal-
ken tillämpas i fråga om kronofogdemyndighets beslut i utsökningsmål.
Vad som sägs i 58 kap. II och Vad som sägs 158 kap. /3 § rätte-
12 §§ rättegångsbalken om återstäl- — gångsbalken om återställande av
lande av försutten tid gäller även = försutten tid gäller även när förelägnär föreläggande har meddelats en- = gande har meddelats enligt 4 kap. ligt 4 kap. 20, 21 eller 26 § eller 13 20, 21 eller 26 § eller 13 kap. 7 §
kap. 7 § andra stycket i denna balk. — andra stycket i denna balk. =
Användning av särskilt rättsmedel får ej utan synnerliga skäl föranteda
att exekutiv försäljning hävs.
Denna lag träder i kraft den I januari 1989.
Lag om ändring sjölagen (1891:35 s. 1)
Härigenom föreskrivs att 1 sjölagen (1891:35 s. D' skall införas en ny paragraf, 344 §. av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
344 8
Bestämmelserna om särskilda
rättsmedel i 58 och 59 kap. rätte-
gångsbalken skall tillämpas i fråga
om dispaseh. Härvid skall vad som
sägs i 58 kap. 10 a och 13 §§ och 59
kap. 4 a § rättegångsbalken om
fullföljd av talan gälla klander av
dispasch.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1989.
! Lagen omtryckt 1985: 176. 70
Lag om ändring i lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 3 § lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister! skall ha följande lydelse.
Nuvarande Iydelse Föreslagen lydelse 2 kap.
3§
Arbetsdomstolen är överrätt i mål som enligt 2 § upptagits vid tingsrätt
och därifrån fullföljes.
Att i arbetsdomstolen talan i visst fall kan föras mot beslut, som medde-
lats av annan myndighet än tingsrätt, föreskrives i 12 kap. 70 och 71 §§
jordabalken och i lagen (1969:93) om begränsning av samhällsstöd vid arbetskonflikt.
Arbetsdomstolen prövar besvär över domvilla i fråga om tingsrätts avgörande i mål som avses i 2§
samt sådana avgöranden av annan
myndighet som avses i andra stycket. Frågor om resning och återställande av försutten tid beträffande sådana mål prövas av högsta domstolen.
Denna lag träder i kraft den I januari 1989.
! Lagen omtryckt 1977:530. 71
Lag om ändring i lagen (1987:232) om sambors gemensamma hem
Härigenom föreskrivs att 20 § lagen (1987:232) om sambors gemensam-
ma hem skall ha följande lydelse.
Nuvarande Ivdelse Föreslagen lydelse
Vad som föreskrivs i 17 kap. 1. 2 Vad som föreskrivs i 17 kap. 1. 2
och 4—8 §§ samt 18 kap. I $ äkten- — och 4—9 §§ samt 18 kap. I $ äkten-
skapsbalken gäller även vid tvist skapsbalken gäller även vid tvist
mellan sambor. Vad som sägs om mellan sambor. Vad som sägs om
makar skall därvid gälla sambor. makar skall därvid gälla sambor.
Denna lag träder i kraft den I januari 1989.