Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen läggs fram förslag till en ny lag om försöksverksamhet med gemensam nämnd för flera landsting.

Förslaget till ny lag om försöksverksamhet med

gemensam nämnd för flera landsting innebär att två eller flera landsting får tillsätta en gemensam nämnd för att enligt 10 § hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) fullgöra ledningsuppgifter inom hälso- och sjukvården. Den föreslagna lagstiftningen innebär inte att någon ny juridisk person bildas utan de samverkande landstingen kommer även fortsättningsvis att vara huvudmän för den bedrivna sjukvården inom respektive landsting. Till grund för förslaget ligger kommunallagen samt hälso- och sjukvårdslagen. Det föreslås att regeringen får besluta om deltagande i försöksverksamheten. Den nya lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1 januari 1996 och gälla till utgången av 2000.

• Sida 2
•  Original

1. Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till

lag om försöksverksamhet med gemensam nämnd för flera landsting.

• Sida 4
•  Original

2. Förslag till lag om försöksverksamhet med gemensam nämnd för flera landsting

Regeringen har följande förslag till lagtext.

Förslag till lag om försöksverksamhet med gemensam nämnd för flera landsting

Härigenom föreskrivs följande.

Grunder för försöksverksamheten

1 § Två eller flera landsting får tillsätta en gemensam nämnd för att fullgöra den ledning av hälso- och sjukvården som anges i 10 § hälso- och sjukvårdslagen (1982:763).

Respektive landstingsstyrelse ansvarar dock för att

beredskapsförberedelserna får en enhetlig inriktning och genomförs på ett ändamålsenligt sätt enligt 2 kap. 1 § lagen (1994:1720) om civilt försvar. Under höjd beredskap ansvarar respektive landstingsstyrelse för ledningen av hälso- och sjukvården enligt 3 kap. 2 § samma lag.

Med landsting avses även de kommuner som inte

tillhör något landsting.

2 § Det ankommer på fullmäktige i vart och ett av de samverkande landstingen att utfärda reglemente för den gemensamma nämnden samt i övrigt besluta om nämndens uppgifter. Av reglementet skall det framgå var nämnden har sitt säte.

Nämnden får besluta i frågor som

– rör förvaltningen – den enligt lag eller annan författning skall ha hand om samt – delegerats till den av respektive landstingsfullmäktige.

Vad som anges i 3 kap. 10, 14 och 15 §§ samt 6 kap. 7

och 8 §§kommunallagen (1991:900) om fullmäktiges möjligheter till delegering samt om nämndernas uppgifter och nämndernas ansvar för verksamheten skall gälla för den gemensamma nämnden.

3 § Vad som anges i 2 kap.1-3, 7 och 8 §§kommunallagen (1991:900) om landstingens befogenheter och om näringsverksamhet skall gälla för den gemensamma nämnden.

4 § Regeringen beslutar på de samverkande landstingens gemensamma ansökan om deltagande i försöksverksamheten.

• Sida 5
•  Original

Mandattid

5 § Fullmäktige i de samverkande landstingen bestämmer mandattiden för den gemensamma nämnden.

De förtroendevalda och nämndens arbetsformer

6 § Valbara till den gemensamma nämnden är de som enligt 4 kap. 5 § kommunallagen (1991:900) är valbara i något av de samverkande landstingen.

I övrigt skall bestämmelsen i 4 kap. 6 § kommunalla-

gen om valbarhet tillämpas.

7 § Ledamöter, ersättare, ordförande och en eller två vice ordförande i den gemensamma nämnden väljs av fullmäktige i de samverkande landstingen till det antal och på det sätt som fullmäktige bestämmer.

Fullmäktige i de samverkande landstingen skall

meddela föreskrifter om vem som skall fullgöra ordförandens uppgifter när varken ordföranden eller en vice ordförande kan tjänstgöra. Fullmäktige skall besluta om ersättarnas tjänstgöring i den gemensamma nämnden.

8 § Återkallande av uppdrag för förtroendevald enligt 4 kap. 10 § kommunallagen (1991:900) skall göras av fullmäktige i det landsting som förrättat valet av den förtroendevalde.

Fullmäktige i det landsting som förrättat valet av

förtroendevalda kan enligt 4 kap. 10 a § kommunallagen besluta om återkallelse av uppdrag för förtroendevalda i den gemensamma nämnden.

9 § Bestämmelserna i 4 kap.7-9 och 11-15 §§kommunallagen (1991:900) om uppdragets upphörande, ledighet och ekonomiska förmåner skall gälla för den gemensamma nämnden.

Vad som anges i 4 kap. 17 §, 18 § första stycket och

19-22 §§kommunallagen om initiativrätt, omröstning och beslut samt reservation skall gälla för den gemensamma nämnden.

Fullmäktige i vart och ett av de samverkande

landstingen får enligt 4 kap. 23 § kommunallagen besluta om närvarorätt.

10 § Vad som anges i 6 kap.11, 14 och 18-27 §§kommunallagen (1991:900) om ledamöter och ersättare, närvarorätt för utomstående, jäv m.m. skall gälla för den gemensamma nämnden.

I fråga om förfarandet när den gemensamma

nämnden fattar beslut skall 5 kap.41-44 §§ samt 6 kap. 29 §kommunallagen tillämpas.

• Sida 6
•  Original

Protokoll

11 § Vid sammanträde med den gemensamma nämnden skall protokoll föras på ordförandens ansvar.

I fråga om protokollens förande, innehåll och justering

skall 5 kap.58-62 §§kommunallagen (1991:900) tillämpas. Tillkännagivandet att den gemensamma nämndens, fullmäktiges och andra nämnders protokoll inom vart och ett av de samverkande landstingen justerats skall samma dag hos vart och ett av landstingen anslås på anslagstavlan. Tillkännagivandet av att den gemensamma nämndens protokoll justerats behöver inte införas i någon tidning.

Delgivning

12 § För delgivning med den gemensamma nämnden skall 6 kap. 31 § kommunallagen (1991:900) gälla.

Delegering

13 § Den gemensamma nämnden får uppdra åt ett utskott, åt en ledamot eller ersättare eller åt en anställd i något av de samverkande landstingen att besluta på nämndens vägnar i ett visst ärende eller en grupp av ärenden, dock inte i de fall som avses i 6 kap. 34 § kommunallagen (1991:900). I övrigt gäller 6 kap.35-38 §§kommunallagen för delegering av ärenden inom den gemensamma nämnden.

Personalföreträdare

14 § Företrädare för anställda i de samverkande landstingen får i den omfattning som anges i 7 kap.9-13 §§kommunallagen (1991:900) närvara vid sammanträden med den gemensamma nämnden.

Vad som anges i 7 kap.14-17 §§kommunallagen om

personalföreträdare skall gälla för den gemensamma nämnden.

Ekonomisk förvaltning

15 § Samverkande landsting skall gemensamt upprätta en budget för den gemensamma nämnden.

Styrelsen i de samverkande landstingen bestämmer

när den gemensamma nämnden senast skall redovisa sin medelsförvaltning avseende föregående budgetår.

Vad som anges i 8 kap. 1, 2, 3 a, 3 b och 14 §§

kommunallagen (1991:900) om medelsförvaltning, självkostnaden och om räkenskaper m.m. skall gälla för den gemensamma nämnden.

• Sida 7
•  Original

Revisorer

16 § Fullmäktige i de samverkande landstingen skall för revision av den gemensamma nämnden utse revisorer och ersättare på sätt som anges i reglementet.

Bestämmelserna i 9 kap. 4-8, 10 och 14-18 §§

kommunallagen (1991:900) skall gälla i fråga om revisionen.

Frågan om ansvarsfrihet och om skadestånd enligt 9

kap. 16 och 17 §§kommunallagen skall prövas av fullmäktige i respektive landsting.

Förtroendenämnd

17 § Fullmäktige får ge en förtroendenämnd i ett av de samverkande landstingen i uppdrag att vara förtroendenämnd för den hälso- och sjukvård som omfattas av försöksverksamheten. Det skall framgå av reglementet hur frågan reglerats.

Kungörelse av fullmäktiges sammanträden

18 § Kungörelse om fullmäktiges sammanträden i de samverkande landstingen skall anslås på anslagstavlan hos dessa minst en vecka före sammanträdesdagen.

Uppgift om tid och plats för fullmäktiges

sammanträden i de samverkande landstingen skall minst en vecka före sammanträdesdagen införas i den eller de ortstidningar som fullmäktige i vart och ett av de samverkande landstingen bestämmer.

Laglighetsprövning

19 § Den som är medlem i något av de samverkande landstingen har rätt att få lagligheten prövad även av beslut fattade av de övriga i försöket ingående landsting.

• Sida 8
•  Original

Bestämmelserna i 10 kap. kommunallagen (1991:900)

skall gälla vid laglighetsprövning enligt denna lag.

Återkallelse och upphörande

20 § Regeringen får återkalla ett beslut om deltagande i försöksverksamheten om ändrade förhållanden kräver det eller om det finns andra särskilda skäl för det. Försöksverksamheten skall därvid upphöra att gälla den dag som regeringen bestämmer.

21 § Om de samverkande landstingen har kommit överens om att samverkan skall upphöra, skall de genast underrätta regeringen om det.

_________________________________________________ Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996 och gäller intill utgången av år 2000.

• Sida 9
•  Original

3. Ärendet och dess beredning

Landstingen i Kristianstads och Malmöhus län har i en gemensam skrivelse den 16 augusti 1994 (dnr Fi 95/580) anhållit om att möjligheter skapas att ha en för båda landstingen gemensam nämnd för ledning av hälso- och sjukvården inom nuvarande Österlens och Ystads sjukvårdsdistrikt. Landstingen angav som skäl härför att en sådan konstruktion skulle ge befolkningen i sydöstra Skåne ett bättre vårdutbud och fortsatt hög kvalitet samtidigt som verksamheten skulle kunna göras mer kostnadseffektiv. Inom Finansdepartementet har framtagits förslag till en ny lagstiftning om försöksverksamhet med gemensam nämnd för flera landsting. Arbetet har resulterat i betänkandet Sjukvårdssamverkan mellan landsting (Ds 1995:26). Sammanfattning av betänkandet finns i bilaga 1 och lagförslaget framgår av bilaga 2. Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i

bilaga 3. En sammanställning över remissyttrandena finns

tillgängliga i Finansdepartementet (dnr Fi 95/3357).

• Sida 10
•  Original

4. Gemensam nämnd för flera landsting för samverkan inom hälso- och sjukvården

4.1 Förslag till ny modell för samverkan inom hälsooch sjukvården

Regeringens förslag: Två eller flera landsting får tillsätta en gemensam nämnd för att utöva ledning av hälso- och sjukvården på sätt som anges i 10 § hälso- och sjukvårdslagen (1982:763).

Utredningens förslag:

Överensstämmer med

regeringens förslag.

Remissinstanserna: En övervägande majoritet av

remissinstanserna tillstyrker eller har inget att erinra mot förslaget i princip. Många av instanserna har framhållit värdet av att en ny form av samverkan tillskapas. Lands-

tingsförbundet och Gävleborgs läns landsting ställer sig i och

för sig positiv till förslaget men anser att förslaget bör utökas och gälla generellt utan begränsning till vissa områden.

Svenska Kommunförbundet tillstyrker i och för sig förslaget

men förordar i första hand att försöksverksamheten blir generell för kommuner och landsting utan begränsning till vissa områden samt i andra hand att försöket utvidgas till i vart fall vissa kommunala områden, t.ex. gymnasieskolan och räddningstjänsten.

Några remissinstanser avstyrker förslaget.

Kammarrätten i Sundsvall anger att förslaget är alltför

allmänt hållet och i vissa centrala delar oklart. Kammarrätten efterlyser bl.a. ett klargörande av nämndens ställning i den landstingskommunala organisationen samt av nämndens uppgifter. Länsstyrelsen i Kopparbergs län anger att en gemensam nämnd som är en myndighet men inte huvudman kan innebära brister i helhetssyn och huvudansvar samt att informellt samarbete inte utgör hinder för politisk påverkan.

Skälen för regeringens bedömning

Behov av samverkan

Svensk hälso- och sjukvård har under senare år genomgått stora förändringar. Nya diagnostiska och terapeutiska metoder har utvecklats som gjort det möjligt att behandla sjukdomar som tidigare inte kunnat behandlas med framgång. För patienten har det blivit säkrare och skonsammare. En följd av utvecklingen är att det ibland krävs stora investeringar i medicinsk utrustning. Kravet på att snabbt ta till sig ny kunskap och sprida den har ökat väsentligt. Det krävs också i vissa fall större patientunderlag för att kunna vidmakthålla och utveckla specialkunskaper.

Förändringar har också gjorts i vårdens struktur.

• Sida 11
•  Original

Klinikorganisationen har i viss mån upplösts. Sjukhus eller delar av sjukhus har lagts ner. Genom samverkan mellan sjukhus och sjukvårdsdistrikt har också nya strukturer skapats. Detta kan förhållandevis lätt göras om sjukhusen och sjukvårdsdistrikten har samma huvudman. När så inte är fallet är emellertid möjligheterna betydligt mera begränsade. Den enda egentliga möjligheten man har idag är att bilda ett kommunalförbund.

Kristianstads läns landsting och Malmöhus läns

landsting har i en till regeringen gemensam skrivelse anhållit om att möjligheter skapas att ha en för båda landstingen gemensam nämnd för ledningen av hälso- och sjukvården i nuvarande Österlens och Ystads sjukvårdsdistrikt. Avsikten är att genom en sådan konstruktion ge befolkningen i sydöstra Skåne ett bättre vårdutbud och en fortsatt hög kvalitet, samtidigt som verksamheten blir kostnadseffektivare. Det pågår diskussioner mellan andra landsting om liknande samarbete.

Ändrade förutsättningar har under senare år lett till

ett ökat behov av samarbete mellan kommuner och mellan landsting samt mellan kommuner och landsting. Samverkan kan ske i olika former. Det finns dock bara en offentligrättslig form, nämligen kommunalförbund. Övrig samverkan får ske genom avtal eller i privaträttsliga associationsformer. Samverkan kan också ske genom olika former av samråd.

Regeringen beslutade den 17 augusti 1995 om

tilläggsdirektiv (dir. 1995:113) till Kommunala förnyelsekommittén. Enligt dessa tilläggsdirektiv har kommittén bl.a. att göra en översyn av kommunalförbundslagen (1985:894). Den har även att överväga behovet av alternativa offentligrättsliga former för samverkan. En utgångspunkt för detta arbete bör, enligt direktiven, vara att kommuner och landsting ges stor frihet att välja enkla och ändamålsenliga lösningar som fyller de krav som ställs ur offentligrättslig synvinkel.

Mot bakgrund av de behov som finns vill regeringen

skapa ytterligare möjligheter för kommuner och landsting att välja den samverkansform som de finner lämpligast. Den nu föreslagna lösningen ska ses som ytterligare ett alternativ för landsting att välja för sitt samarbete med annat landsting.

Kommunalförbund och andra samverkansformer

I kommunal- och landstingsverksamhet som gemensamt bedrivs med enbart avtal som grund finns inget gemensamt beslutsorgan. Parterna sluter ett avtal, som sedan verkställs genom beslut och andra åtgärder hos vardera avtalsparten. I 9 § hälso- och sjukvårdslagen anges att Sverige får indelas i regioner för hälso- och sjukvård som berör flera landsting och att landstingen skall samverka i frågor som rör sådan sjukvård. Landet är sålunda för viss högspecialiserad vård indelat i sex regioner. Mellan landstingen i en region finns

• Sida 12
•  Original

civilrättsliga samarbetsavtal. För den praktiska samverkan finns olika kommittéer och andra samverkansorgan inrättade och även ett politiskt forum, något oegentligt benämnd ”regionsjukvårdsnämnd”. Nämnden har dock ingen kommunalrättslig status utan vardera parten måste som ovan sagts i sin egen organisation fatta de beslut som krävs. Nämnden är således i själva verket ett samrådsorgan. Vid sidan av regionsjukvården finns mellan landsting även annan mer eller mindre formaliserad samverkan som grundar sig på avtal. Den för kommuner och landsting gällande lokaliseringsprincipen begränsar möjligheten till tjänsteköp mellan landsting.

Kommunalförbund kan enligt kommunalförbundslagen

bildas av flera kommuner eller flera landsting eller av kommuner och landsting. Kommunalförbund kan ges både frivilliga och specialreglerade uppgifter. Förbundet kan också ha myndighetsutövning. Kommunalförbundets uppgift kan omfatta en hel verksamhetsgren, exempelvis hälso- och sjukvård eller delar av den. Uppgiften måste emellertid vara gemensam för alla förbundsmedlemmar d.v.s det måste vara en uppgift för var och en av dem.

I och med att kommunalförbundet är bildat upphör

förbundets verksamhet att vara en angelägenhet för medlemmarna. Förbundet blir huvudman för verksamheten. Förbundet kan organiseras som ett förbund med fullmäktige och nämnder eller som ett förbund med direktion. Kvar för medlemmarna finns dock en skyldighet att finansiera verksamheten enligt förbundsordningens bestämmelser. Revision görs i förbund med fullmäktige av revisorer som förbundsfullmäktige väljer. I förbund med förbundsdirektion utser däremot varje förbundsmedlems fullmäktige revisorer. Förbundsmedlemmarnas fullmäktige prövar var och en för sig frågan om ansvarsfrihet för förbundsdirektionen, dess ledamöter och ersättare.

Medlemmarnas inflytande garanteras genom

kommunalförbundslagen och den obligatoriska förbundsordningen. Varje ledamot skall dessutom vara representerad i förbundsfullmäktige eller, i förbund utan fullmäktige, i förbundsdirektionen. För medborgarna finns klagorätt genom laglighetsprövning på samma sätt som hos förbundsmedlemmarna. Förvaltningsbesvär kan anföras över förbundets beslut på samma sätt som över en kommuns eller ett landstings beslut.

Enligt 3 kap. 16 § kommunallagen får kommun och

landsting efter beslut av fullmäktige lämna över vården av en kommunal angelägenhet till aktiebolag, handelsbolag, ekonomisk eller ideell förening, stiftelse eller enskild individ. Vård av en angelägenhet som innefattar myndighetsutövning får dock inte överlämnas om det inte finns stöd för det i lag. Enligt 17 § samma kapitel skall fullmäktige innan kommun eller landsting lämnar över vården av en angelägenhet till ett aktiebolag där man äger samtliga aktier fastställa det kommunala ändamålet med verksamheten, utse samtliga

• Sida 13
•  Original

styrelseledamöter och minst en revisor samt säkerställa att fullmäktige får yttra sig innan sådana beslut i den överlämnade verksamheten fattas som är av principiell beskaffenhet eller annars av större vikt.

Skall verksamhet lämnas över till bolag, förening eller

stiftelse där kommun eller landsting bestämmer tillsammans med någon annan skall fullmäktige se till att den juridiska personen blir bunden av de tidigare nämnda villkoren för helägda aktiebolag i den omfattning som är rimlig med hänsyn till andelsförhållandena.

I företag där kommun eller landsting har ett

bestämmande inflytande gäller tryckfrihetsförordningens rätt att ta del av allmänna handlingar. Sådana företag jämställs i detta hänseende med myndighet. Härav följer också att registrering och diarieföring skall ske enligt sekretesslagen, liksom att meddelarfrihet råder. Även vissa av arkivlagens regler blir tillämpliga. Det finns således vissa möjligheter för kommun eller landsting att samverka med annan kommun eller annat landsting genom delägarskap e.d. Förutsättningen är dock att den verksamhet som skall bedrivas faller inom delägarnas kompetens och inte innefattar myndighetsutövning om det inte finns särskilt lagstöd för det.

I övergångsbestämmelserna till 1968 års omsorgslag

angavs bl.a. att ”landstingskommuner som vid ikraftträdandet har gemensam centralstyrelse får ha gemensam styrelse för omsorger om psykiskt utvecklingsstörda och gemensam beslutsnämnd för psykiskt utvecklingsstörda.” I den till lagen anslutande stadgan föreskrevs bl.a. att ”Särskild styrelse för inrättning som drivs av landstingskommuner gemensamt utses på sätt landstingskommunerna överenskommer. Kan överenskommelse ej träffas underställs frågan Kungl. Maj:ts prövning.”

I den tidigare lagregleringen av undervisning och vård

av vissa psykiskt efterblivna, fanns möjlighet till gemensam centralstyrelse för flera landsting där dessa hade gemensamma särskolor och vårdanstalter. Någon ytterligare reglering av frågan om gemensam styrelse fanns inte utan det överlämnades till de samverkande landstingen att komma överens om detta.

I Finland har man bl.a. på grund av kommunernas

genomsnittligt ringa storlek utfört kommunala uppgifter genom kommunalförbund i betydligt större utsträckning än vad man gjort i Sverige. Det bör noteras att Finland inte har landsting utan hälso- och sjukvård är huvudsakligen en primärkommunal angelägenhet. År 1993 ersattes den finska lagstiftningen om kommunalförbund av regler om samkommuner. Kommunerna har därigenom fått möjlighet att på ett enklare och mindre detaljerat sätt än tidigare organisera sin samverkan. Kommunerna har fått stor frihet att i grundavtal ange förutsättningarna för samarbetet. Samkommunen utgör en egen juridisk person. Vid sidan av samarbete genom samkommun kan samarbete mellan kommuner ske genom avtal där verksamheten leds genom

• Sida 14
•  Original

en gemensam nämnd. Därigenom ges alla samarbetande kommuner större insyn och större inflytande på verksamheten. Den gemensamma nämnden inrättas i den kommun som skall ha hand om den gemensamma uppgiften. Någon ny juridisk person bildas inte.

För- och nackdelar med olika samverkansformer

Samverkan i kommunalförbund erbjuder fasta och kända former för politisk ledning och kontroll. Medborgarnas rätt till insyn och prövning är garanterad. Det ger upphov till en ny huvudman för den verksamhet som anförtros kommunalförbundet. Skapandet av en ny sjukvårdshuvudman har av landstingen i Skåne avsetts utgöra en nackdel. I det utvecklingsskede som hälso- och sjukvården nu genomgår med stora medicinska och strukturella förändringar kan möjligheten till effektivisering för ett landsting i sin helhet försvåras genom att ett område av landstinget genom ett bildande av ett kommunalförbund kommer tillhöra en annan sjukvårdshuvudman. Även integrationen och samverkan med landstingets övriga verksamheter kan försvåras. Möjligheterna till en effektivare förvaltning kan också marginellt vara sämre i ett kommunalförbund än i en kommun eller ett landsting på grund av de olika reglerna för delegation.

De privaträttsliga formerna erbjuder å sin sida inslag

som kan uppfattas främja effektivitet och bättre anpassningsmöjligheter till verksamhetens art och skiftande behov. Medborgarnas möjligheter till insyn är däremot sämre än i den offentligrättsliga formen och möjligheterna till prövning mycket begränsade. Samarbetsavtal medför att en huvudman utför tjänster till en annan. Denna form kan bäst användas när det gäller tjänster av mera begränsat slag, exempelvis en viss specialistvård eller förrådshållning. När det däremot gäller något så vittomfattande som den totala hälso- och sjukvården för befolkningen inom ett geografiskt område kan den formen upplevas som inte särskilt lämplig. Insynen och påverkansmöjligheterna är begränsade och ett direkt deltagande i det säljande landstingets nämndverksamhet utesluten.

Vissa verksamhet som är specialreglerad kan inte

överföras till privaträttsliga subjekt. Inte heller kan uppgifter som innefattar myndighetsutövning överföras. Tillämpat på hälso- och sjukvården som både är specialreglerad och innefattar myndighetsutövning innebär det, att endast kommunalförbund eller samarbetsavtal kan komma ifråga.

Samverkans omfattning och nämndens uppgift

Det nu framlagda förslaget om gemensam nämnd avser att skapa ytterligare möjligheter för landsting att välja den

• Sida 15
•  Original

samverkansform som de finner lämpligast. Förslaget om gemensam nämnd har begränsats till att avse enbart hälsooch sjukvårdsområdet. Regeringen anser att det kan i och för sig finnas skäl att bedriva samverkan av detta slag även på andra områden men frågan om ytterligare områden för samverkan eller en generell rätt till samverkan får anstå i avvaktan på de förslag som Kommunala Förnyelsekommittén lägger fram.

Med landsting avses här även de kommuner som står

utanför landstingen. Samverkan kan bedrivas så att exempelvis all hälso- och sjukvård inom två distrikt får gemensam ledning. Det kan också organiseras på det sättet att all lasarettssjukvård från huvudmännen ges en gemensam ledning. Det har i förslaget inte gjorts någon begränsning av vad försöket får omfatta, förutom att det måste innefattas av landstingens hälso- och sjukvård.

Enligt 10 § hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) skall

ledningen av hälso- och sjukvården utövas av en eller flera nämnder. Regeringens förslag är således att en sådan nämnd skall kunna vara gemensam för flera landsting. Den gemensamma nämnden föreslås utgöra en myndighet men inte huvudman för hälso- och sjukvården. Någon ny juridisk person bildas inte utan huvudmannaskapet kvarstår hos de enskilda landstingen.

Den gemensamma nämnden föreslås få en ställning

som en nämnd inom landstingets organisation. Den kan i likhet med övriga nämnder tilldelas uppgifter och erhålla delegation från fullmäktige. I detta fallet kommer den att få uppgifter från sina två huvudmän och kan också binda dessa inom de områden fullmäktige i vart och ett av de samverkande landstingen bestämt. Den gemensamma nämnden kommer på så sätt att få ansvar gentemot samtliga huvudmän.

Den gemensamma nämnden har i enlighet med 6 kap.

7 § kommunallagen inom sitt område att se till att verksamheten bedrivs i enlighet med de mål och riktlinjer som fullmäktige bestämt samt de föreskrifter som gäller för verksamheten. Den har också att se till att verksamheten bedrivs på ett i övrigt tillfredsställande sätt. Den har också att på sätt som anges i 8 § samma kapitel att verka för att samråd sker med dem som utnyttjar verksamheten.

4.2 Överenskommelse om samverkan

Regeringens förslag: Överenskommelse mellan parterna är en förutsättning för den gemensamma nämndens bildande och deltagande i försöksverksamheten. Brister denna förutsättning finns inte längre grund för den gemensamma nämnden.

Utredningens förslag:

Överensstämmer med

regeringens förslag.

• Sida 16
•  Original

Remissinstanserna: Remissinstanserna har i princip

inte haft erinringar mot förslaget. Riksrevisionsverket anger att överväganden bör göras bl.a. finansiering och arbetsgivarfrågorna. Landsorganisationen i Sverige (LO) anger bl.a att personalfrågornas hantering och arbetsgivaransvaret bör preciseras. Tjänstemännens

Centralorganisation (TCO) anger att utformningen av den

fackliga representationen bör utvecklas.

Skälen för regeringens förslag: Samverkan med

gemensam nämnd bygger på frivillighet. Genom denna lagstiftning regleras huvudsakligen förändringar som måste göras i kommunallagen vad gäller särskilda regler för valbarhet, laglighetsprövning m.m. Strävan är att kommunallagens regler så långt möjligt skall gälla. Förhållandena mellan samverkande landsting berörs däremot inte av lagstiftningen. Här har parterna full avtalsfrihet men det finns anledning att delar av dessa överenskommelser kan återfinnas i reglemente för den gemensamma nämnden.

Enligt 6 kap. 32 § kommunallagen skall fullmäktige

utfärda reglemente med närmare föreskrifter om nämndernas verksamhet och arbetsformer. Motsvarande bör gälla för den gemensamma nämnden. Det ankommer därför på fullmäktige i de samverkande landstingen att utfärda ett reglemente för den gemensamma nämnden. Huvudmännen har att komma överens om det antal ledamöter och ersättare vardera landstinget har att utse, hur ordförande och vice ordförande skall utses bland nämndens ledamöter, hur revision skall verkställas etc. Vidare bestämmer huvudmännen mandattiden för den gemensamma nämnden. Hur dessa frågor reglerats mellan landstingen kan framgå av reglemente eller av annat särskilt beslut. Den gemensamma nämndens uppgifter skall framgå av reglementet. Nämnden kan också från vart och ett fullmäktige erhålla delegation i skilda frågor. Fullmäktige i de samverkande landstingen bör även här vara överens om vilka frågor som delegeras till nämnden.

Avtalet mellan huvudmännen bör också reglera hur

var och en av dessa skall bidra till finansieringen av nämndens verksamhet och hur kraven på verksamheten skall fastställas.

En annan viktig fråga för samverkande landsting att

lösa är vem eller vilka som skall vara arbetsgivare för de anställda. En lösning kan enligt regeringens uppfattning vara att ett av landstingen är arbetsgivare för personal som arbetar för den gemensamma nämnden. Det kan underlätta vid löneförhandlingar och annan facklig verksamhet.

Den gemensamma nämnden är inte en egen juridisk

person. Den kan därför t.ex. inte äga fastighet eller annan egendom och inte heller ta upp lån eller gå i borgen. Nämnden företräder däremot sina huvudmän gentemot andra. Genom att ingå avtal av olika slag binder nämnden sina huvudmän. Detta förhållande bör föranleda huvudmännen att sinsemellan i avtal reglera dylika frågor. Administrativt och

• Sida 17
•  Original

medicinskt måste de samverkande landstingen vara överens om vad som i olika hänseenden skall gälla.

I frågor där den kommunala likställighetsprincipen gör

sig gällande räcker det inte med överenskommelser som bara berör den gemensamma nämndens verksamhet. Landstingen måste i sådana fall fatta samstämmiga beslut för varje landstings hela hälso- och sjukvård. Detta gäller exempelvis för taxor. Även i många andra fall bygger hela konstruktionen på samstämmiga beslut i vart och ett av de samverkande landstingen.

Det är alltså en omfattande överenskommelse som

måste ligga till grund för samarbetet. I lagstiftningen föreslås inget regelverk för konfliktlösning mellan parterna. Som inledningsvis konstaterats är försöksverksamheten frivillig och bygger på att parterna är överens och kan lösa eventuella konflikter inbördes. Parterna måste således även vara överens om hur konflikter skall lösas. Skulle tvister mellan parterna inte kunna lösas får man konstatera att förutsättningar för försöket inte längre föreligger.

• Sida 18
•  Original

4.3 De förtroendevalda

Regeringens förslag: Kommunallagens regler om förtroendevalda, deras tjänstgöring, ekonomiska förmåner m.m. skall gälla för den gemensamma nämnden.

Utredningens förslag:

Överensstämmer med

regeringens.

Remissinstanserna: Remissinstanserna har inte haft

något att erinra i denna del.

Skälen för regeringens förslag: Den gemensamma

nämnden är ett nytt inslag i den kommunalrättsliga regleringen. Den bygger på att kommunallagens regler skall tillämpas i möjligaste mån om inte konstruktionen med en gemensam nämnd kräver en speciell reglering. I förslaget till lagreglering har särskild vikt lagts vid att de förtroendevaldas rättigheter samt att möjligheter till medverkan och insyn inte skall vara sämre än vad den är när verksamheten drivs av varje huvudman för sig. Detta har även varit ledstjärnan när det gäller medborgarnas insyn och möjlighet att klaga över beslut.

Regeringens avsikt är att hälso- och sjukvårdslagen

och kommunallagen skall styra den gemensamma nämndens arbete.

4.3.1 Valbarhet

Regeringens förslag: Valbara till den gemensamma nämnden är alla som är valbara till fullmäktige i något av de samverkande landstingen.

Utredningens förslag:

Överensstämmer med

regeringens förslag.

Remissinstanserna: Ingen av remissinstanserna har

haft något att erina mot förslaget i denna del.

Skälen för regeringens förslag: Regeln om

valbarhet finns reglerat i 4 kap. 5 § kommunallagen. För såväl fullmäktige- som nämndledamöter och ersättare till dem gäller att de skall väljas bland dem som har rösträtt till val av ledamöter och ersättare i landstingsfullmäktige. Regeringen anser att valbarheten inte bör begränsas till de som är bosatta i området för den gemensamma nämnden utan i stället utökas till områdena för de samverkande landstingen. Valbara till den gemensamma nämnden föreslås därför vara alla som är valbara till fullmäktige i något i försöket ingående landsting. En som är valbar i ett landsting kan således väljas till ledamot eller ersättare i den gemensamma nämnden av ett annat av de samverkande landstingen. Antalet ledamöter i den gemensamma nämnden liksom fördelningen landstingen emellan får överenskommas mellan landstingen. Hur landstingen kommit överens i denna fråga bör framgå av reglementet. I övrigt är det vår uppfattning att 4 kap. 6 §

• Sida 19
•  Original

kommunallagen om valbarhet skall gälla för den gemensamma nämnden.

4.3.2 Ansvar och revision

Regeringens förslag: Frågan om ansvarsfrihet och skadestånd prövas av fullmäktige i respektive landsting.

Utredningens förslag:

Överensstämmer med

regeringens.

Remissinstanserna: Remissinstanserna har inte haft

något att erinra mot förslagen.

Skälen för regeringens förslag: Revisionsansvaret

är enligt kommunallagen dels kollektivt dels individuellt. Enligt 3 kap. 11 § kommunalförbundslagen skall i kommunalförbund med direktion förbundsmedlemmarna var för sig pröva frågan om ansvarsfrihet för förbundsdirektionen. Den gemensamma nämnden föreslås få ett ansvar mot nämndens samtliga huvudmän. Frågan om ansvarsfrihet bör därför enligt regeringens mening prövas av fullmäktige i alla de samverkande landstingen. Detta stämmer väl överens med det sätt på vilket denna fråga reglerats för kommunalförbund med direktion.

Formerna för revision får bestämmas genom

överenskommelse mellan landstingen. I övrigt föreslås 9 kap. kommunallagen gälla för revision av den gemensamma nämndens verksamhet.

4.3.3 Uppdragets upphörande

Regeringens förslag: Det fullmäktige som utsett en ledamot eller ersättare kan återkalla den förtroendevaldes uppdrag i den gemensamma nämnden.

Utredningens förslag:

Överensstämmer med

regeringens förslag.

Remissinstanserna: Remissinstanserna har inte haft

något att erinra mot förslagen.

Skälen för regeringens förslag: Uppdrag i

kommunal nämnd upphör enligt 4 kap. 8 § kommunallagen när den förtroendevalde inte längre är valbar. En förtroendevald skall vidare enligt samma kap. 9 § befrias från sitt uppdrag om den förtroendevalde själv begär det, om det inte finns särskilda skäl mot det.

Enligt 10 § får fullmäktige återkalla uppdrag för en

förtroendevald som vägrats ansvarsfrihet eller om den förtroendevalde genom en dom som vunnit laga kraft har dömts för ett brott för vilket det är föreskrivet fängelse i två år eller därutöver.

Återkallande av förtroendevalds uppdrag i den

gemensamma nämnden bör enligt regeringens uppfattning

• Sida 20
•  Original

endast göras av det fullmäktige som förrättat valet av den förtroendevalda.

På motsvarande sätt bör även 4 kap. 10 a §

kommunallagen gälla för den gemensamma nämnden där det fullmäktige som utsett förtroendevalda kan återkalla uppdrag när den politiska majoriteten i nämnden inte längre är densamma som i fullmäktige och vid förändringar i nämndorganisationen.

4.4 Medborgarnas ställning

4.4.1 Allmänhetens insyn

Regeringens förslag: Tryckfrihetsförordningens regler gäller för den enskilde som vill ta del av den gemensamma nämndens handlingar med de begränsningar som följer av sekretesslagen.

Utredningens förslag:

Överensstämmer med

regeringens förslag.

Remissinstanserna:

En majoritet av

remissinstanserna har inte haft något att erinra mot förslaget. Göteborgs och Bohus läns landsting anger att frågan om sekretess bör utvecklas ytterligare.

Skälen för regeringens förslag: Den gemensamma

nämnden utgör ingen ny juridisk person. Huvudmannaskapet kvarstår enligt regeringens förslag hos de enskilda landstingen.

Sekretesslagen (1980:100) gäller för verksamhet som

bedrivs av statliga och kommunala myndigheter. Vid tillämpning av lagen jämställs bl.a. kommunala beslutande församlingar jämställas med myndigheter. Sekretess gäller inte bara i förhållande till enskilda (1 kap. 2 §) utan också mellan olika myndigheter (1 kap. 3 §). I en kommunal nämndorganisation är varje nämnd med underlydande förvaltningskontor att anse som en myndighet i sekretesslagens mening och sekretess gäller mellan nämnderna enligt 1 kap. 3 §.

Sekretess kan också gälla inom en myndighet om den

är uppdelad i olika verksamhetsgrenar som är att betrakta som självständiga gentemot varandra (1 kap. 3 § andra stycket). Det hindrar inte att uppgifter lämnas till en annan myndighet om uppgiftsskyldigheten följer av lag eller förordning. Vad som avses med självständiga verksamhetsgrenar inom en myndighet har inte definierats i lagen.

I likhet med de kommunala nämnderna får den

gemensamma nämnden anses utgöra en myndighet.

På samma sätt som gäller mellan de olika

myndigheterna i en kommun är huvudregeln att sekretess gäller mellan den gemensamma nämnden och övriga nämnder och styrelser i de samverkande landstingen. Inom hälso- och sjukvården uppkommer ofta frågan om att

• Sida 21
•  Original

definiera vad som i detta sammanhang är självständiga verksamhetsgrenar. Denna fråga uppkommer också inom den gemensamma nämnden men den är inte av annan art än vad som gäller för hälso- och sjukvården i övrigt.

Enligt tryckfrihetsförordningens bestämmelser har den

enskilde rätt att ta del av en myndighets handlingar såvitt informationen inte är sekretessbelagd. Inom hälso- och sjukvården råder en omfattande sekretess för uppgifter om enskilds personliga förhållanden. Den gemensamma nämndens dokumentation är till stor del patientjournaler och annan sekretessbelagd medicinsk information. Nämnden har emellertid dessutom en stor mängd administrativ och annan information, för vilken sekretess normalt inte råder.

Den gemensamma nämnden är en myndighet också i

tryckfrihetsförordningens mening och besvär över vägran att lämna ut en handling får enligt 2 kap. 15 § tryckfrihetsförordningen föras hos domstol. Domstolen utgörs i detta fall av kammarrätten.

4.4.2 Laglighetsprövning

Regeringens förslag: Varje medlem i vart och ett av de samverkande landstingen har enligt 10 kap. kommunallagen rätt att få lagligheten prövad av alla överklagningsbara beslut i de samverkande landstingen.

Utredningens förslag:

Överensstämmer med

utredningens förslag.

Remissinstanserna:

En majoritet av

remissinstanserna har inte haft något att erinra mot förslaget. Kammarrätten i Sundsvall avstyrker förslaget och anger att rätten till laglighetsprövning är alltför vid och att den därför inger betänkligheter. Länsstyrelsen i Kopparbergs

län avstyrker förslaget och anger att svårigheter kan uppstå

vid laglighetsprövningen. Länsstyrelsen i Kristianstad anger att om samverkan begränsas til en mindre del av respektive landstingsområden blir besvärsrätten alltför vidsträckt och omfattande.

Skälen för regeringens förslag: Enligt 10 kap. 1 §

kommunallagen har varje medlem av ett landsting att få lagligheten av landstingets beslut prövad genom att överklaga dem. Från och med den 1 april 1995 sker prövningen i första instans av länsrätten.

Beslut som rör den gemensamma nämndens

verksamhet fattas till stor del av den gemensamma nämnden själv. Åtskilliga beslut av väsentlig betydelse kommer dock att fattas i de samverkande landstingens fullmäktige, landstingsstyrelser och andra nämnder med övergripande verksamhet såsom t.ex. personalnämnder, fastighetsnämnder, inköpsnämnder.

Regeringens utgångspunkt för förslaget till denna

lagstiftning är att demokratifrågorna är viktiga och att någon

• Sida 22
•  Original

begränsning inte skall ske för medborgarnas del vare sig i insynen eller vad gäller rätten till laglighetsprövning. Med hänvisning till att någon inskränkning inte bör ske av medborgarnas rätt till laglighetsprövning är regeringens förslag att alla medlemmar i de samverkande landstingen ges rätt att få lagligheten av den gemensamma nämndens beslut prövad. Det kan vidare övervägas om inte även beslut i fullmäktige och nämnder som påverkar den gemensamma nämnden borde innefattas i den utvidgade rätten till laglighetsprövning. Svårigheten som därvid skulle uppstå är att göra en tydlig avgränsning mellan vilka beslut som skulle ge en utvidgad överklaganerätt och vilka som inte skulle ge det. Med en mycket vid tolkning kan nära nog alla beslut sägas ha någon form av åtminstone indirekt påverkan. Det är därför enligt vår uppfattning svårt att göra en bra avgränsning till beslut hänförliga till den gemensamma nämnden. Den utvidgade rätten till laglighetsprövning föreslås därför omfatta alla överklagbara beslut i samtliga av de samverkande landstingen.

Enligt regeringens uppfattning är det inte något stort

antal beslut av landstingen som i dag är föremål för laglighetsprövning. Det finns enligt vår uppfattning inte något som tyder på att det skulle bli någon ökning av antalet överklaganden.

Såsom antytts överklagas beslut av kommun eller

landsting hos länsrätten. Enligt 14 § lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar överklagas ett beslut till den länsrätt inom vars län ärendet först prövats. Forumfrågan bör därmed enligt regeringens uppfattning inte vara problematisk. Den gemensamma nämndens beslut överklagas i enlighet med angivet lagrum vid den länsrätt inom vars län den gemensamma nämnden har sitt säte. Vid besvär över beslut av fullmäktige eller nämnd gäller samma forumregel. Det kan emellertid inträffa att likadana eller likartade beslut av t.ex. flera fullmäktige överklagas hos olika länsrätter. Förekommer det vid mer än en länsrätt flera mål som har nära samband med varandra får målen enligt 14 § tredje stycket lagen om allmänna förvaltningsdomstolar handläggas vid en och samma länsrätt, om det kan göras utan avsevärd olägenhet för någon enskild.

4.4.3 Kungörelse och anslag

Regeringens förslag: Kungörelse om fullmäktiges sammanträden i vart och ett av de samverkande landstingen skall anslås på vart och ett av de samverkande landstingens anslagstavla.

Uppgift om tid och plats för fullmäktiges

sammanträden i vart och ett av de samverkande landstingen skall införas i den eller de ortstidningar som respektive fullmäktige i de samverkande landstingen bestämmer.

• Sida 23
•  Original

Anslag om att protokoll justerats anslås samma dag

hos vart och ett av de samverkande landstingen.

Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak

med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Remissinstanserna har inte haft

något att erina mot förslaget. Kammarrätten i Sundsvall har angett att det i sammanhanget bör beaktas att tillkännagivandet på anslagstavlan är utgångspunkt för överklagandetid, vilket talar för att det bör ske samtidigt på de olika anslagstavlorna.

Skälen för regeringens förslag: För att ge

medborgarna möjlighet att följa fullmäktiges förhandlingar har i 5 kap.9 och 10 §§kommunallagen föreskrivits att uppgifter om tid och plats för fullmäktiges sammanträden skall kungöras på kommunens eller landstingets anslagstavla och införas i de ortstidningar som fullmäktige beslutar. Till grund för regeringens förslag till motsvarande bestämmelser för denna lagstiftning ligger 5 kap.9 och 10 §§kommunallagen.

Med hänsyn till det resonemang som här förts om

insyn och laglighetsprövning föreslås att kungörelse om fullmäktiges sammanträden i vart och ett av de samverkande landstingen skall anslås på den officiella anslagstavlan. Likaså skall ett sådant tillkännagivande göras i de ortstidningar som vart och ett av fullmäktige i de samverkande landstingen fattat beslut om.

Likaså föreslås att anslag om justering av

fullmäktiges, nämnders och den gemensamma nämndens protokoll skall göras på vart och ett av de samverkande landstings anslagstavlor. Detta bör enligt regeringens mening ske på samma dag på de olika anslagstavlorna. En sådan samordning är viktig då tillkännagivandet på anslagstavla är utgångspunkt för överklagandetid.

4.5 Särskilda frågor

4.5.1 Förtroendenämnd

Regeringens förslag: Fullmäktige kan besluta att förtroendenämnd i ett av de samverkande landstingen ges i uppdrag att vara förtroendenämnd för verksamheten inom den gemensamma nämnden.

Utredningens förslag:

Överensstämmer med

regeringens förslag.

Remissinstanserna: Ingen av remissinstanserna har

haft något att erinra mot förslaget.

Skälen för regeringens förslag: I varje landsting

skall

enligt

lagen (1992:563)

om

förtroendenämndsverksamhet m.m. finnas en eller flera förtroendenämnder. Nämnden har till uppgift att främja

• Sida 24
•  Original

kontakterna mellan patienterna och hälso- och sjukvårdspersonalen samt att åt patienterna förmedla den hjälp som förhållandena kräver. Förtroendenämnden får enligt lagstiftningen åta sig uppdraget att vara förtroendenämnd även för kommuns hälso- och sjukvård. Nämnden handlägger dessutom ärenden om stödpersoner vid den psykiatriska vård som bedrivs enligt lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård och lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård.

Förtroendenämndens verksamhet är delvis av

policyskapande karaktär. Det skulle därför kunna innebära att om två eller flera förtroendenämnder verkar inom den gemensamma nämndens område, skulle dessa kunna tänkas agera på olika sätt och därmed skapa förvirring. Det skulle dessutom administrativt vara opraktiskt, leda till flera kontakter och ge merarbete utan motsvarande nytta. Regeringen föreslår därför att fullmäktige i de samverkande landstingen får besluta att en redan befintlig förtroendenämnd i ett av de samverkande landstingen får ges i uppdrag att vara förtroendenämnd för verksamheten inom den gemensamma nämnden.

4.5.2 Civilt försvar

Regeringens förslag: De uppgifter som enligt lagen om civilt försvar åvilar landstingsstyrelsen tas inte över av den gemensamma nämnden.

Utredningens förslag: Utredningen har ansett att

lagen om civilt försvar inte utgör hinder mot den gemensamma nämnden.

Remissinstanserna: Ingen av remissinstanserna har

haft något att erinra.

Skälen för regeringens förslag: Lagen (1994:1720)

om civilt försvar, som trädde i kraft den 1 juli 1995, reglerar bl.a ansvaret för beredskapsförberedelserna och ledningen av verksamheten vid höjd beredskap i kommuner och landsting. Enligt 2 kap. 1 § skall landstingen vidta de beredskapsförberedelser som behövs för deras verksamhet under höjd beredskap. Landstingsstyrelsen ansvarar inom landstinget för att beredskapsförberedelserna får en enhetlig inriktning och genomförs på ett ändamålsenligt sätt. I 3 kap. 2 § stadgas att det är landstingssyrelsen som under höjd beredskap ansvarar för ledningen av den civila hälso- och sjukvården samt den övriga verksamhet för det civila försvaret som landstinget skall bedriva.

Det är viktigt att det högsta förvaltande organet

behåller sitt ansvar enligt lagen om civilt försvar. Landstingssyrelsens uppgifter enligt den lagen skall därför inte övertas av den gemensamma nämnden. Den verksamhet som den gemensamma nämnden ansvarar för skall därför när det gäller landstingssyrelsens uppgifter enligt

• Sida 25
•  Original

lagen om civilt försvar hänföras till ett av landstingen eller delas upp mellan de berörda landstingen. Regeringen bedömer att detta kan göras utan praktiska olägenheter men vill betona att det förutsätter ett nära samarbete mellan de berörda lanstingsstyrelserna och den gemensamma nämnden om beredskapsförberedelserna. Denna ordning innebär också att man undviker att två eller flera landstingssyrelser inriktar och leder samma verksamhet.

• Sida 26
•  Original

4.5.3 Arkivfrågor

Regeringens bedömning: Arkivlagen utgör inte hinder mot den föreslagna försöksverksamheten.

Utredningens bedömning: Överensstämmer med

regeringens förslag.

Remissinstanserna:

Majoriteten

av

remissinstanserna har inte haft något att erinra mot bedömningarna. Socialstyrelsen har anfört att arkivlagen och dennas tillämpning behöver analyseras ytterligare samt frågor om sekretess vid överlämnande av handlingar till den nya nämnden.

Skälen för regeringens bedömning: Arkivlagen

(1990:782) gäller för alla myndigheter samt vissa andra organ. Den nu föreslagna gemensamma nämnden kommer enligt förslaget att utgöra en myndighet och följaktligen gäller arkivlagen för nämnden. En myndighet svarar enligt arkivlagen för vården av sitt arkiv.

För tillsynen av myndigheternas arkivvård skall det

finnas en arkivmyndighet. Enligt arkivlagen är normalt landstingsstyrelsen arkivmyndighet för ett landstings myndigheter om inte landstingsfullmäktige utser annan nämnd eller styrelse att vara arkivmyndighet. Med hänsyn till torde särskild lagstiftning enligt regeringens mening inte krävas för att reglera hur arkivmyndighet i det aktuella fallet skall fastställas. De samverkande landstingen måste dock reglera frågan mellan sig.

Om en gemensamma nämnd inrättas och andra

nämnders verksamhet uppgår i denna nämnd kan det bli frågan om överförande av arkiv till den gemensamma nämnden. Bestämmelser om sådant överlämnande finns i 14-16 §§arkivlagen. Någon ytterligare reglering är enligt regeringens uppfattning inte nödvändig.

Vad gäller sekretessfrågor vid överlämnade av

handlingar till den nya nämnden kan ledning sökas i Socialstyrelsens och Riksarkivets allmänna råd om handhavande av patientjournaler i vissa fall (SOSFS 1991:22), vilket avsåg kommunernas övertagande av landstingens sjukvård vid ÄDEL-reformen.

4.5.4 Datalagen

Regeringens bedömning: Datalagen utgör inte hinder mot den föreslagna försöksverksamheten.

Utredningens bedömning: Överensstämmer i

huvudsak med regeringens bedömning.

Remissinstanserna: Ingen av remissinstanserna har

haft något att erinra mot bedömning. Datainspektionen anger att omorganisationen i kommunal verksamhet medför att konsekvenserna för den personregistrering som avses ske i

• Sida 27
•  Original

verksamheten behöver analyseras.

Skälen för regeringens bedömning: Inom hälso-

och sjukvården förs många och delvis omfattande personregister med hjälp av automatisk databehandling. Patientregistren innehåller personuppgifter av nästan uteslutande sekretessbelagd natur.

Registren kräver enligt datalagen (1973:289) licens

och i vissa fall tillstånd. Registeransvarig inom den offentliga hälso- och sjukvården är antingen den centrala hälso- och sjukvårdsnämnden eller annan nämnd. Hälso- och sjukvårdens administrativa register, exempelvis över anställda, kan ha annan central nämnd som registeransvarig.

Den gemensamma nämnden har i förslaget givits

samma ställning som övriga nämnder. Nämnden utgör enligt regeringens förslag en myndighet. Nämnden blir en myndighet som enligt datalagen blir registeransvarig för de personregister som förs i verksamheten.

Det är inte möjligt för den nya nämnden att utan

vidare använda sig av bestående personregister hos de samverkande landstingen. Om ett bestående personregister eller delar därav skall “övertas” av den nya nämnden kan det vara nödvändigt att tillstånd inhämtas från Datainspektionen. Inspektionen kan i sådant fall meddela föreskrifter. Komplikationer kan, enligt Datainspektionen, uppkomma när flera myndigheter skall ha gemensamma personregister och en gemensam nämnd avser att utnyttja personregister som förs även för verksamhet under annan nämnd. En sådan ordning aktualiserar bl.a. frågor om sekretess mellan myndigheter. Berärda huvudmän bör därför ta upp en dialog med inspektionen om lösningen av frågorna.

4.6 Ansökan och uppföljning

Regeringens förslag:

Regeringen beslutar efter

gemensam ansökan av de samverkande landstingen om deltagande i försöksverksamheten samt om återkallande av ett sådant beslut. Regeringen kan meddela föreskrifter om uppföljning av verksamheten.

Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak

med regeringens.

Remissinstanserna: Ingen av remissinstanserna har

haft något att erinra mot förslaget. Kammarrätten i Sundsvall som avstyrker förslaget i dess helhet anser att beslut av regeringen om återkallelse av ett beslut om deltagande i försöksverksamheten behöver klarläggas. Riksrevisions-

verket som i princip tillstyrker förslaget anger att det bör an-

komma på Socialstyrelsen att yttra sig över ansökningar om deltagande i försöksverksamheten samt att svara för utvärdering av försöksverksamheten.

Skälen för regeringens förslag: Det bör ankomma

• Sida 28
•  Original

på regeringen att besluta om deltagande i försöksverksamheten. Ett sådant beslut får meddelas efter gemensam ansökan från samverkande landsting.

Enligt 3 kap. 9 § kommunallagen ankommer det på

fullmäktige att besluta i ärenden av principiell beskaffenhet eller annars av större vikt för kommunen eller landstingen. Frågan om organisationen av landsting hör till dessa frågor. Det ankommer således på fullmäktige att besluta om ett deltagande i försöksverksamheten. Själva ansökan kan ske av styrelsen med fullmäktiges beslut som grund för ansökan. Fullmäktige måste ha tagit ställning till den gemensamma nämndens uppgifter, organisation, finansiering, avtal m.m. Av ansökan till regeringen bör framgå fullmäktiges ställningstagande i de olika frågorna om den gemensamma nämnden.

I samband med beslut om deltagande i

försöksverksamhet kan regeringen ställa krav på uppföljning av den bedrivna försöksverksamheten. I ansökan bör därför anges hur uppföljningen är tänkt att genomföras och vad den skall omfatta.

Grunden för försöksverksamheten är samverkan

mellan de deltagande landstingen om förutsättningarna brister i detta avseende får försöksverksamheten upphöra. Det kan ske genom att landstingen meddelar regeringen härom. Regeringen kan också återkalla ett beslut om deltagande i försöksverksamheten om det finns särskilda skäl härför. Sådana särskilda skäl kan vara att förutsättningarna för försökslagstiftningen har förändrats.

Försökslagstiftningen föreslås gälla under tiden den 1

januari 1996 och intill utgången av 2000.

• Sida 29
•  Original

5. Ikraftträdande och kostnadskonsekvenser

Lagen om försöksverksamhet med gemensam nämnd för flera landsting föreslås träda i kraft den 1 januari 1996.

Genomförandet av föreslaget bedöms inte föranleda

några ökade kostnader för landstingen eller staten. Försöksverksamheten med gemensam nämnd baseras på frivilligt deltagande från landsting. Kostnader som föranleds av att den gemensamma nämnden inrättas får vägas mot de effektivitets- och kvalitetsvinster som kan uppnås. Möjligheterna till samverkan mellan flera landsting genom en gemensam nämnd torde innebära kostnadsbesparingar för i försöket deltagande landsting.

• Sida 30
•  Original

6. Författningskommentar

Förslaget till lag om försöksverksamhet för gemensam nämnd för flera landsting

Grunder för försöksverksamheten

1 § Två eller flera landsting får tillsätta en gemensam nämnd för att fullgöra den ledning av hälso- och sjukvården som anges i 10 § hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) .

Respektive landstingsstyrelse ansvarar dock för att

beredskapsförberedelserna får en enhetlig inriktning och genomförs på ett ändamålsenligt sätt enligt 2 kap. 1 § lagen ( 1994:1720 ) om civilt försvar. Under höjd beredskap ansvarar respektive landstingsstyrelse för ledningen av hälso- och sjukvården enligt 3 kap. 2 § samma lag. Med landsting avses även de kommuner som inte tillhör något landsting.

Förslaget behandlas i avsnitt 4.1. och 4.5.2. Den

innehåller en allmän bestämmelse om försöksverksamhetens omfattning. Enligt 10 § hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) skall ledningen av hälso- och sjukvården utövas av en eller flera nämnder. Den gemensamma nämnden avses således att utöva ledning av hälso- och sjukvårdsfrågor. Paragrafen innehåller inte någon begränsning till antalet landsting som får samverka enligt lagen. Den innebär inte heller någon geografisk begränsning. Landstingsfria kommuner kan även ingå i föreslaget samarbete.

2 § Det ankommer på fullmäktige i vart och ett av de samverkande landstingen att utfärda reglemente för den gemensamma nämnden samt i övrigt besluta om nämndens uppgifter. Av reglementet skall framgå var nämnden har sitt säte.

Nämnden får besluta i frågor som

- rör förvaltningen - den enligt lag eller annan författning skall ha hand om samt - delegerats till den av respektive landstingsfullmäktige.

Vad som anges i 3 kap. 10, 14 och 15 §§ samt 6

kap. 7 och 8 §§ kommunallagen (1991:900) om fullmäktiges möjligheter till delegering samt nämndernas uppgifter och nämndernas ansvar för verksamheten skall gälla för den gemensamma nämnden.

3 § Vad som anges i 2 kap. 1 - 3 , 7 och 8 §§ kommunallagen (1991:900) om landstingens befogenhet och om näringsverksamhet skall gälla för den gemensamma nämnden.

• Sida 31
•  Original

4 § Regeringen beslutar på de samverkande landstingens gemensamma ansökan om deltagande i försöksverksamheten.

Förslaget behandlas i avsnitt 4.2 och 4.6.

Kommunallagen (1991:900) ligger till grund för föreslagen lagstiftning. De olika principerna såsom lokaliseringsprincipen, likställighetsprincipen, självkostnadsprincipen m.m. samt landstingens befogenheter m.m. skall gälla för den gemensamma nämnden. Kommunmedlemmarnas rätt föreslås inte bli inskränkt genom denna lagstiftning.

De samverkande landstingen skall genom reglemente

för den gemensamma nämnden reglera nämndens uppgifter och härigenom besluta om nämndens uppgifter. Nämnden kan av fullmäktige erhålla delegation i skilda frågor. De samverkande landstingen förutsätts vara överens om vilka frågor som den gemensamma nämnden ska ha hand om. Av reglementet skall även framgå den gemensamma nämndens säte. Det underlättar både för enskilda och domstolarna vid en laglighetsprövning att ta reda på vilken länsrätt som är rätt forum.

Det ankommer på fullmäktige att besluta om ett

deltagande i försöksverksamhet med en gemensam nämnd för flera landsting. Det är dock inte nödvändigt att det är fullmäktige som ansöker hos regeringen om ett sådant deltagande utan det kan vara styrelsen som med fullmäktiges beslut som grund ansöker om ett deltagande.

Mandattid

5 § Fullmäktige i de samverkande landstingen bestämmer mandattiden för den gemensamma nämnden.

I likhet med kommunallagens bestämmelser om

mandattiden för kommunala nämnder får fullmäktige i de samverkande landstingen bestämma mandattiden för den gemensamma nämnden. Nämndens mandattid kan således helt fritt bestämmas av fullmäktige. Såsom många andra beslut rörande den gemensamma nämnden får de samverkande landstingen komma överens om längden på mandattiden.

De förtroendedevalda och nämndens arbetsformer

6 § Valbara till den gemensamma nämnden är de som enligt 4 kap. 5 § kommunallagen (1991:900) är valbara i någon av de samverkande landstingen.

I övrigt skall bestämmelsen i 4 kap. 6 §

kommunallagen om valbarhet tillämpas.

Förslaget behandlas i avsnitt 4.3. Valbarheten till den

• Sida 32
•  Original

gemensamma nämnden utsträcks till att gälla alla de som enligt 4 kap 5 § kommunallagen är valbara i något av de samverkande landstingen. Det blir således möjligt att från ett landsting utse representanter som är medlem i annat samverkande landsting. I övrigt gäller kommunallagens bestämmelser om vem som är valbar till den gemensamma nämnden.

7 § Ledamöter, ersättare, ordförande och en eller två vice ordförande i den gemensamma nämnden väljs av fullmäktige i de samverkande landstingen till det antal och på det sätt som fullmäktige bestämmer.

Fullmäktige i de samverkande landstingen skall

meddela föreskrifter om vem som skall fullgöra ordförandens uppgifter när varken ordföranden eller en vice ordföranden kan tjänstgöra. Fullmäktige i de samverkande landstingen skall besluta om ersättarnas tjänstgöring i den gemensamma nämnden.

8 § Återkallande av uppdrag för förtroendevald enligt 4 kap. 10 § kommunallagen (1991:900) skall ske av fullmäktige i det landsting som förrättat valet av den förtroendevalde.

Fullmäktige i det landsting som förrättat valet av

förtroendevalda kan enligt 4 kap. 10 a § kommunallagen besluta om återkallelse av uppdrag för förtroendevalda i den gemensamma nämnden.

9 § Bestämmelserna i 4 kap. 7 - 9 och 11 - 15 §§ kommunallagen (1991:900) om uppdragets upphörande, ledighet och ekonomiska förmåner skall gälla för den gemensamma nämnden.

Vad som anges i 4 kap. 17 §, 18 § första stycket och

19 - 22 §§ kommunallagen om initiativrätt, omröstning och beslut samt reservation skall gälla för den gemensamma nämnden.

Fullmäktige i vart och ett av de samverkande

landstingen får enligt 4 kap. 23 § kommunallagen besluta om närvarorätt.

10 § Vad som anges i 6 kap. 11 , 14 och 18 - 27 §§ kommunallagen (1991:900) om ledamöter, ersättare, närvarorätt för utomstående, jäv m.m. skall gälla för den gemensamma nämnden.

I fråga om förfarandet när den gemensamma

nämnden fattar beslut skall 5 kap. 41 - 44 §§ samt 6 kap. 29 § kommunallagen tillämpas.

Förslaget återfinns i avsnitt 4.3. Kommunallagens

regler om förtroendevalda, deras tjänstgöring, ekonomiska förmåner m.m. ligger till grund för förslagna stadganden. Det ankommer på fullmäktige i respektive landsting att nominera och utse ledamöter och ersättare i den gemensamma

• Sida 33
•  Original

nämnden. Antalet ledamöter och ersättare får bestämmas av fullmäktige i de samverkande landstingen. De samverkande landstingen skall överenskomma om det antalet ledamöter och ersättare som var och en skall utse, vem som ska fullgöra uppgiften som ordförande m.m. Med hänsyn till att det ankommer på fullmäktige i respektive landsting att utse ledamöter och ersättare i nämnden ankommer det på respektive fullmäktige att besluta om återkallelse av uppdraget enligt 4 kap. 10 § kommunallagen för de ledamöter och ersättare de själva utsett. Motsvarande gäller även för återkallelse av uppdrag enligt 4 kap. 10 § kommunallagen.

Protokoll

11 § Vid sammanträde med den gemensamma nämnden skall protokoll föras på ordförandens ansvar.

I fråga om protokollens förande, innehåll och

justering skall 5 kap. 58 - 62 §§ kommunallagen (1991:900) tillämpas. Tillkännagivandet att den gemensamma nämndens, fullmäktiges och andra nämnders protokoll inom vart och ett av de samverkande landstingen justerats skall samma dag hos vart och ett av landstingen anslås på anslagstavlan. Tillkännagivandet av att den gemensamma nämndens protokoll justerats behöver dock inte införas i någon tidning.

Förslaget behandlas i avsnitt 4.4. Kommunallagens

regler om förande av protokoll, innehåll och justering föreslås gälla även för den gemensamma nämnden. Tillkännagivandet att protokoll justerats måste dock anslås på anslagstavlan hos samtliga de landsting som ingår i samverkan. Det måste även ske beträffande andra protokoll såsom fullmäktiges och andra nämnders protokoll då det är möjligt för medlem i något av de samverkande landstingen att klaga även på andra beslut än de som den gemensamma nämnden fattat. Tillkännagivandet om justering ska ske på den officiella anslagstavla hos landstingen. Det är inte tillräckligt att det anslås hos endast en av de samverkande landstingens anslagstavla. Det räcker inte heller att den gemensamma nämnden anslår tillkännagivandet på någon annan anslagstavla än den officiella i respektive landsting. Anslag om justering av fullmäktiges, andra nämnders och den gemensamma nämndens protokoll ska ske samma dag på olika anslagstavlorna med hänsyn taget till att tiden för anslåendet utgör utgångspunkt för beräkning av klagotid vid laglighetsprövning.

Delgivning

12 § För delgivning med den gemensamma nämnden skall 6 kap. 31 § kommunallagen gälla.

• Sida 34
•  Original

Delegering

13 § Den gemensamma nämnden får uppdra åt ett utskott, åt en ledamot eller ersättare eller åt en anställd i något av de samverkande landstingen att besluta på nämndens vägnar i ett visst ärende eller en grupp av ärenden, dock inte i fall som avses 6 kap. 34 § kommunallagen (1991:900) . I övrigt gäller 6 kap. 35 - 28 §§ kommunallagen för delegering av ärenden inom den gemensamma nämnden.

Vad som anges i kommunallagen om delgivning

föreslås även gälla för den gemensamma nämnden. Beträffande delgering föreslås denna kunna ske till anställd i de samverkande landsting. Det är med konstruktionen med gemensam nämnd inte nödvändigt att nämnden har egen personal anställd utan det kan vara en av huvudmännen som utgör arbetsgivare såsom framgår avse avsnitt 4.2.

Personalföreträdare

14 § Företrädare för anställda i de samverkande landstingen får i den omfattning som anges i 7 kap. 9 - 13 §§ kommunallagen (1991:900) närvara vid sammanträden med den gemensamma nämnden.

Vad som anges i 7 kap. 14 - 17 §§ kommunallagen

om personalföreträdare skall gälla för den gemensamma nämnden.

Förslaget avser att ge personalföreträdare i de

samverkande landstingen en motsvarande rätt som kommunallagen ger personalföreträdare vid en kommunal nämnd.

Ekonomisk förvaltning

15 § Samverkande landsting skall gemensamt upprätta en budget för den gemensamma nämnden.

Styrelsen i de samverkande landstingen

bestämmer när den gemensamma nämnden senast skall redovisa sin medelsförvaltning avseende föregående budgetår.

Vad som anges i 8 kap. 1, 2, 3 a, 3 b, och 14 §§

kommunallagen (1991:900) om medelsförvaltning, självkostnadsprincip och om räkenskaper m.m. skall gälla för den gemensamma nämnden.

Förslaget behandlas i avsnitt 4.2. De samverkande

landstingen har ett gemensamt ekonomiskt ansvar för finansiering av den gemensamma nämndens verksamhet. En

• Sida 35
•  Original

budget för den gemensamma nämnden skall därför upprättas av de samverkande landstingen i samråd. Fördelningen av det ekonomiska ansvaret får ankomma på landstingen att själv ta ställning till genom avtal e.d. Likaså får överenskommelse träffas om fördelning av eventuellt uppkommande underskott eller vinst.

Revisorer

16 § Fullmäktige i de samverkande landstingen skall för revision av den gemensamma nämnden utse revisorer och ersättare på sätt som anges i reglementet.

Bestämmelserna i 9 kap. 4-8, 10 och 14-18 §§

kommunallagen (1991:900) skall gälla i fråga om revisionen.

Fråga om ansvarsfrihet och om skadestånd enligt 9

kap. 16 och 17 §§ kommunallagen skall prövas av fullmäktige i respektive landsting.

Förslaget behandlas i avsnitt 4.3. Formerna för revision får bestämmas av de samverkande landstingen. Den kan ske genom att särskilda revisorer utses eller genom att revision av den gemensamma nämnden sker av de av landstinget utsedda revisorerna. Hur de utses skall komma till uttryck i reglementet. För revisionen gäller kommunallagens bestämmelser. Frågan om ansvarsfrihet får prövas av fullmäktige i de samverkande landstingen. Detta överensstämmer med hur frågan regleras i kommunalförbundslagen för kommunalförbund med direktion.

Förtroendenämnd

17 § Fullmäktige får ge en förtroendenämnd i ett av de samverkande landstingen i uppdrag att vara förtroendenämnd för den hälso- och sjukvård som omfattas av försöksverksamheten. Det skall framgå av reglementet hur frågan reglerats.

Förslaget behandlas i avsnitt 4.5. De samverkande landstingen ges möjlighet att besluta att en redan befintlig förtroendenämnd i ett av de samverkande landstingen får ges i uppdrag att vara förtroendenämnd för verksamhet inom den gemensamma nämnden. Det är även möjligt att redan befintliga förtroendenämnder även fortsättningsvis har hand om dessa uppgifter inom den gemensamma nämndens område.

Kungörelse av fullmäktiges sammanträden

18 § Kungörelse om fullmäktiges sammanträden i de

• Sida 36
•  Original

samverkande landstingen skall anslås på anslagstavlan hos dessa minst en vecka före sammanträdesdagen.

Uppgift om tid och plats för fullmäktiges

sammanträden i de samverkande landstingen skall minst en vecka före sammanträdesdagen införas i den eller de ortstidningar som fullmäktige i vart och ett av de samverkande landstingen bestämmer.

Förslaget behandlas i avsnitt 4.4. Till grund för

bestämmelsen ligger kommunallagens regler om kungörelse om sammanträden och om införandet i en eller flera ortstidningar. Kungörelse om fullmäktiges sammanträden i de samverkande landstingen skall anslås på den officiella anslagstavlan hos samtliga samverkande landsting. Kungörelse skall således ske även av annat samverkande landstings fullmäktige sammanträden än det egna fullmäktige. Fullmäktige i annat samverkande landsting kan fatta beslut som berör den gemensamma nämnden. Det är därför viktigt att medlemmarna i de samverkande landstingen ges möjlighet att erhålla kännedom om vilka ärenden som skall behandlas av fullmäktige. Motsvarande gäller de meddelanden om fullmäktiges sammanträden som skall införas i ortstidningar inom området för de samverkande landstingen. Avsikten är att den tillämpningen som uttrycket “ortstidning” fått i rättspraxis skall gälla.

Laglighetsprövning

19 § Den som är medlem i något av de samverkande landsting har rätt att få lagligheten prövad även av beslut fattade av övriga i försöket ingående landsting.

Bestämmelserna i 10 kap. kommunallagen

( 1991:900 ) skall gälla vid laglighetsprövning enligt denna lag.

Förslaget behandlas i avsnitt 4.4. Varje medlem i de samverkande landstingen har rätt att överklaga beslut som fattas av såväl den gemensamma nämnden som av fullmäktige i de samverkande landstingen. De har även rätt att överklaga beslut fattade av annan nämnd inom de samverkande landstingen. En utvidgning av rätten att överklaga har således tillskapats genom bestämmelsen.

Enligt 14 § andra stycket lagen (1971:289) om

allmänna förvaltningsdomstolar skall ett beslut överklagas till den länsrätt inom vars län ärendet först prövats, om inte regeringen för ett visst slag av mål föreskriver något annat. Besvär över beslut fattade av den gemensamma nämnden skall ske till den länsrätt inom vars län den gemensamma nämnden har sitt säte. I övrigt överklagas beslut fattade av fullmäktige eller nämnd till den länsrätt inom vars län fullmäktige eller nämnden har sitt säte.

• Sida 37
•  Original

Återkallelse och upphörande

20 § Regeringen får återkalla ett beslut om deltagande i försöksverksamheten om ändrade förhållanden kräver det eller om det finns andra särskilda skäl för det. Försöksverksamheten skall därvid upphöra att gälla den dag som regeringen bestämmer.

21 § Om de samverkande landstingen har kommit överens om att samverkan skall upphöra skall de genast underrätta regeringen om det.

Förslaget behandlas i avsnitt 4.6. Grunden för

försöksverksamheten är samverkan mellan de deltagande landstingen. Om förutsättningarna brister i detta avseende skall försöksverksamheten upphöra. Det kan ske genom att landstingen underrättar regeringen härom. Regeringen kan också återkalla ett förordnande om deltagande i försöksverksamheten när det finns särskilda skäl härför. I samband med regeringens beslut om ett deltagande i försöksverksamheten kan regeringen ställa krav på om uppföljning av den beskrivna försöksverksamheten.

Försökslagstiftningen föreslås gälla intill utgången av

2000.

• Sida 38
•  Original

Inledning

1 § Två eller flera landsting får tillsätta en gemensam nämnd för att fullgöra uppgifter enligt 10 § hälso-och sjukvårdslagen (1982:763).

Med landsting avses även de kommuner som inte tillhör något landsting.

2 § Det ankommer på fullmäktige i de samverkande landstingen att anta reglemente för den gemensamma nämnden samt i övrigt besluta om nämndens uppgifter.

Nämnden får besluta i frågor som rör förvaltningen och i frågor som delegerats till den av respektive landstingsfullmäktige.

3 § Vad som anges i 1 kap. 4 § samt 2 kap.1-3, 7 och 8 §§kommunallagen (1991:900) om medlemsskap, landstingens befogenheter och om näringsverksamhet skall gälla för den gemensamma nämnden.

Mandattid

4 § Fullmäktige i de i försöket samverkande landstingen bestämmer mandattiden för den gemensamma nämnden.

De förtroendevalda och nämndens arbetsformer

5 § Valbara till den gemensamma nämnden är de som enligt 4 kap. 5 § kommunallagen är valbara i de samverkande landstingen.

I övrigt skall bestämmelserna i 4 kap.1-4 och 6 §§kommunallagen om rösträtt och valbarhet tillämpas.

6 § Ledamöter, ersättare, ordförande och en eller två vice ordförande i den gemensamma nämnden väljs av fullmäktige i de samverkande landstingen till det antal och på det sätt som anges i reglementet. Fullmäktige bestämmer tiden för uppdraget.

Fullmäktige i de samverkande landstingen skall meddela föreskrifter om vem som skall fullgöra ordförandens uppgifter när varken ordföranden eller en vice ordförande kan tjänstgöra.

Likaledes skall fullmäktige i landstingen besluta om ersättarnas tjänstgöring i den gemensamma nämnden.

Vad som anges om proportionellt valsätt i 5 kap. 46 §

• Sida 40
•  Original

kommunallagen skall gälla för utseende av ledamöter m.fl. i den gemensamma nämnden.

7 § Återkallande av uppdrag enligt 4 kap. 10 § kommunallagen skall ske av fullmäktige i det landsting som förrättat valet av ledamöter och ersättare.

8 § Bestämmelserna i 4 kap.7-9 och 11-15 §§kommunallagen om uppdragets upphörande, ledighet och ekonomiska förmåner skall gälla för den gemensamma nämnden.

Vad som anges i 4 kap.17-23 §§kommunallagen om initiativrätt, omröstning och beslut, reservation och om närvarorätt skall gälla för den gemensamma nämnden.

9 § Vad som anges i 6 kap.11, 14, 18-27 §§kommunallagen om ledamöter och ersättare, närvarorätt för utomstående, jäv m.m. skall gälla för den gemensamma nämnden.

I fråga om förfarandet när den gemensamma nämnden fattar beslut skall 5 kap.41-44 §§ samt 6 kap. 29 §kommunallagen tillämpas.

Protokoll

10 § Vid sammanträde med den gemensamma nämnden skall protokollföras.

I fråga om protokollens förande, innehåll och justering skall 5 kap.57-62 §§kommunallagen tillämpas. Tillkännagivandet att nämndens protokoll justerats skall ske på anslagstavlan hos de samverkande landstingen. Tillkännagivandet behöver inte införas i någon tidning.

Delgivning och delegering

11 § För delgivning med den gemensamma nämnden skall 6 kap. 31 § kommunallagen gälla.

För delegering av ärenden inom den gemensamma nämnden skall 6 kap.33-38 §§kommunallagen gälla.

Personalföreträdare

12 § Företrädare för anställda får i den omfattning som anges i 7 kap.9-13 §§kommunallagen närvara vid sammanträden med den gemensamma nämnden. Närvarorätt saknas dock i förtroendenämnd.

Vad som anges i 7 kap.14-17 §§kommunallagen om personalföreträdare skall gälla för den gemensamma nämnden.

Ekonomisk förvaltning

• Sida 41
•  Original

13 § Samverkande landsting skall gemensamt upprätta en budget för den gemensamma nämnden.

Styrelsen i landstingen bestämmer när den gemensamma nämnden senast skall redovisa sin medelsförvaltning avseende föregående budgetår.

Vad som anges i 8 kap. 1, 2 , 3a, 3b och 14 §§kommunallagen om medelsförvaltning, självkostnaden och om räkenskaper m.m. skall gälla för den gemensamma nämnden.

Revisorer

14 § Fullmäktige i de samverkande landstingen skall för revision av den gemensamma nämnden utse revisorer och ersättare på sätt som närmare bestäms av fullmäktige.

Bestämmelserna i 9 kap.4-8, 10, 14-18 §§kommunallagen skall gälla i fråga om revisionen.

Frågan om ansvarsfrihet och om skadestånd enligt 9 kap.16 och 17 §§kommunallagen skall prövas av fullmäktige i respektive landsting.

Förtroendenämnd

15 § Förtroendenämnd i ett av de samverkande landstingen får av fullmäktige ges i uppdrag att vara förtroendenämnd för den med försöket avsedda hälso- och sjukvården.

Kungörelse av fullmäktiges sammanträden

16 § Kungörelse om fullmäktiges sammanträden i de samverkande landstingen skall anslås på anslagstavlan hos de samverkande landstingen minst en vecka före sammanträdesdagen.

Uppgift om tid och plats för fullmäktiges sammanträden i de samverkande landstingen skall minst en vecka före sammanträdesdagen införas i den eller de ortstidningar som fullmäktige i de samverkande landstingen bestämmer.

Laglighetsprövning

17 § Medlem i samverkande landsting har rätt att få lagligheten prövad även av beslut fattade av de övriga i försöket ingående landstingen.

Bestämmelserna i 10 kap. kommunallagen skall gälla vid laglighetsprövning enligt denna lag.

Ansökan m.m.

• Sida 42
•  Original

18 § De samverkande landstingen skall gemensamt hos regeringen ansöka om deltagande i försöksverksamheten.

Regeringen får återkalla ett beslut om deltagande i försöksverksamheten om ändrade förhållanden kräver det eller om det finns andra särskilda skäl för det. Försöksverksamheten skall därvid upphöra att gälla den dag som regeringen bestämmer.

19 § Om de samverkande landstingen har kommit överens om att samverkan skall upphöra skall de genast underrätta regeringen om det.

20 § Regeringen får meddela föreskrifter om uppföljning av försöksverksamheten. _________________________________________________ Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996 och gäller intill utgången av december 2000.

• Sida 43
•  Original