Prop. 1996/97:129

Ändringar i upphovsrättslagen

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 6 mars 1997

Lena Hjelm-Wallén

Laila Freivalds

(Justitiedepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås ändringar i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk.

Det föreslås att lagen skall ändras så att upphovsmän alltid har rätt till skälig ersättning när de överlåter sin uthyrningsrätt avseende ljudupptagningar eller upptagningar av rörliga bilder till en framställare av sådana upptagningar. Avtalsvillkor som inskränker denna rätt skall vara ogiltiga. Samma rätt till ersättning skall gälla för utövande konstnärer. Ändringarna syftar till att ge ett visst skydd åt den svagare parten i avtalet. Därmed genomförs artikel 4 i rådets direktiv 92/100/EEG om uthyrnings- och utlåningsrättigheter avseende upphovsrättsligt skyddade verk och om upphovsrätten närstående rättigheter.

Det föreslås att lagändringarna träder i kraft den 1 juli 1997.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk.

Förslag till lag om ändring i lagen

(1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk

Regeringen har följande förslag till lagtext.

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk

dels att 45 § skall ha följande lydelse,

dels att det skall införas en ny paragraf, 29 §, av följande

lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

3 kap.

29 §

Om en upphovsman till en

framställare av ljudupptagningar eller upptagningar av rörliga bilder överlåter sin rätt att genom uthyrning av sådana upptagningar göra ett verk tillgängligt för allmänheten, har upphovsmannen rätt till skälig ersättning.

Avtalsvillkor som inskränker

denna rätt är ogiltiga.

5 kap.

45 §

1

En utövande konstnärs framförande av ett litterärt eller konstnärligt verk får inte utan hans samtycke

1. tas upp på en grammofonskiva, en film eller en annan anordning, genom vilken det kan återges, eller

2. sändas ut i ljudradio eller television eller genom direkt överföring göras tillgängligt för allmänheten.

Ett framförande som har tagits upp på en anordning som avses i första stycket 1 får inte utan konstnärens samtycke föras över från en sådan anordning till en annan eller göras tillgängligt för allmänheten förrän femtio år har förflutit efter det år då framförandet skedde eller, om upptagningen har getts ut eller offentliggjorts inom femtio år från framförandet, efter det år då upptagningen först gavs ut eller offentliggjordes.

Bestämmelserna i 3, 6 - 9, 11 - 13, 15, 16, 21, 22, 25 - 26 b, 26 e, 26 f, 27 och 28 §§, 39 § första meningen samt 41 och 42 §§ skall tillämpas i fråga om framföranden som avses i denna paragraf.

1Senaste lydelse 1995:1273.

Bestämmelserna i 3, 6 - 9,

11 - 13, 15, 16, 21, 22, 25 - 26 b, 26 e, 26 f, 27 - 29, 39 § första meningen samt 41 och 42 §§ skall tillämpas i fråga om framföranden som avses i denna paragraf. När ett exemplar av en upptagning enligt denna paragraf med den utövande konstnärens samtycke har överlåtits inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet får exemplaret spridas vidare.

Fjärde stycket ger inte rätt att tillhandahålla allmänheten

1. exemplar av en upptagning genom uthyrning eller andra jämförliga rättshandlingar, eller

2. exemplar av en film eller annan anordning på vilken rörliga bilder tagits upp genom utlåning.

______

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997.

2. De nya bestämmelserna tillämpas även på verk och framföranden som har kommit till före ikraftträdandet.

3. De nya bestämmelserna tillämpas även på avtal om överlåtelse som har ingåtts före ikraftträdandet, dock inte på avtal som har ingåtts före den 19 november 1992. Beträffande avtal som har ingåtts därefter men före den 1 juli 1994 föreligger rätt till ersättning enligt de nya bestämmelserna endast om krav på ersättning har framställts före den 1 januari 1997.

Ärendet och dess beredning

Europeiska gemenskapernas råd antog den 19 november 1992 direktivet 92/100/EEG om uthyrnings- och utlåningsrättigheter avseende upphovsrättsligt skyddade verk och om upphovsrätten närstående rättigheter. Direktivet skall var genomfört den 1 juli 1997.

Rådets direktiv finns som bilaga 1. I denna proposition behandlas frågan om genomförande av artikel 4 i direktivet. Artikeln innehåller bestämmelser om oeftergivlig rätt till skälig ersättning vid överlåtelse av uthyrningsrätt. Övriga bestämmelser har redan genomförts i svensk rätt (prop. 1994/95:58, bet. 1994/95:LU4, SFS 1995:447). Som skäl för att avvakta med att föreslå de ändringar som var nödvändiga för att uppfylla artikel 4 angavs i propositionen att frågan krävde ytterligare samråd på de nordiska planet. Sådana nordiska överläggningar har nu hållits.

Justitiedepartementet ordnade i oktober 1995 en hearing i ämnet. Till hearingen hade inbjudits Kommerskollegium, Konkurrensverket, Konsumentverket, Patentoch registreringsverket, Statens kulturråd, Statskontoret, Svenska kommunförbundet, Stockholms universitet (juridiska fakultetsnämnden), Handelshögskolan i Stockholm, Sveriges Advokatsamfund, Bildleverantörernas förening, föreningen BONUS, föreningen Copyswede, föreningen BUS, föreningen Svenska Läromedelsproducenter, föreningen STIM, föreningen Svenska Filmproducenter, föreningen KRO, föreningen KLYS, föreningen SAMI, Svensk Bildbyråförening, Svenska Bokförläggareföreningen, Svenska Fotografers Upphovsrättsråd, Svenska gruppen av IFPI, Svenska Journalistförbundet, Svenska Musikerförbundet, Svenska Musikförläggareföreningen, Svenska Teaterförbundet, Sveriges Dramatikerförbund, Sveriges Film- och Videoproducenters Förening, Sveriges Författarförbund, Sveriges Industriförbund, Sveriges Radio, Sveriges Television, Teatrarnas Riksförbund och Tidningsutgivarna.

Under hösten 1996 skrevs i Justitiedepartementet en promemoria om bl.a. genomförande av artikel 4 i direktivet (Kassettersättning m.m., Ds 1996:61). Promemorian remissbehandlades. Remissyttrandena finns tillgängliga i Regeringskansliet (hos Justitiedepartementet, dnr Ju96/3804).

En sammanfattning av promemorian finns i bilaga 2. De lagförslag som lades fram i promemorian finns i bilaga 3. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 4.

På grundval av promemorians förslag lägger regeringen i propositionen fram förslag till lagbestämmelser om genomförande av artikel 4 i direktivet.

I promemorian togs även två andra frågor upp, nämligen kassettersättning och avbildning av konstverk på allmän plats. Dessa två frågor behandlas inte i propositionen.

Lagrådet

Regeringen beslutade den 13 februari 1997 att inhämta Lagrådets yttrande över det lagförslag som finns i bilaga 5.

Lagrådet lämnade förslaget utan någon erinran. Lagrådets yttrande finns som bilaga 6.

Nordiskt samarbete

Upphovsrätten är ett rättsområde där det traditionellt har funnits en likartad lagstiftning i de nordiska länderna. Det är av stort värde att vi behåller denna rättslikhet. En likartad nordisk lagstiftning har praktisk betydelse för det kulturella utbytet i Norden. Att vi har likadana regler i Norden kan också avgöra om vi får gehör för särskilda nordiska lösningar t.ex. inom EU.

Inför utarbetandet av förslagen i propositionen har därför flera överläggningar hållits med företrädare för ansvariga departement och ministerier i Danmark, Finland, Island och Norge. Vid överläggningarna har man enats om hur rådets direktiv 92/100/EEG bör tolkas och om vilken väg man bör gå när direktivet ger valmöjligheter. Också i övrigt har man försökt att uppfylla direktivets regler på ett likartat sätt.

Det förslag till lagtext som regeringen lägger fram i propositionen innebär att den nordiska rättslikheten inom upphovsrätten upprätthålls.

Upphovsrätten

Upphovsrättens betydelse

Upphovsrätten, som är en del av den grundläggande förmögenhetsrätten, är av stor betydelse för vårt samhälle. Den är en grund för det litterära och konstnärliga skapandet i landet. Upphovsmännen och andra verksamma på området måste ha goda förutsättningar för en tillräcklig inkomst som kan göra det möjligt för dem att fortsätta med sitt skapande arbete. Att lagen ger författare, kompositörer, konstnärer och andra ett fullgott skydd är till nytta för hela samhället.

Samtidigt måste upphovsrätten ha en utformning som värnar om allmänhetens tillgång till kulturen och till information. Rättighetshavarnas individuella intressen av olika slag måste vägas mot de bredare samhällsintressen som kan vara av betydelse. Hänsyn måste alltid tas till användarna, inte minst dem som har särskilda behov, och till allmänna samhällsintressen såsom undervisning, forskning och biblioteksverksamhet.

Man måste vara uppmärksam på att det hela tiden upprätthålls en rimlig balans mellan de olika intressen som gör sig gällande och att upphovsrätten aldrig sträcker sig längre än vad som verkligen är nödvändigt.

För att upphovsrätten skall kunna spela sin avsedda roll i samhället måste den var säkerställd genom ett effektivt system med möjlighet till snabba åtgärder för att hindra intrång och med ändamålsenliga sanktioner vid intrång, antingen av civilrättslig eller straffrättslig art.

Upphovsrättslagen

Lagen ger upphovsmän och andra grupper på området tidsbegränsade ensamrätter. Bestämmelserna finns i lagen (1960:7-29) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk (upphovsrättslagen).

Den som skapar ett litterärt eller konstnärligt verk har upphovsrätt till verket. Upphovsrätten innefattar uteslutande rätt att förfoga över verket genom att framställa exemplar av det eller genom att göra det tillgängligt för allmänheten. Upphovsmannen har också de ideella rättigheterna att bli angiven som sådan i samband med sitt verk och att hindra vissa typer av kränkande användning av verket. Upphovsrätten gäller intill utgången av sjuttionde året efter det år då upphovsmannen avled.

I enlighet med vad som tidigare sagts om nödvändigheten av en rimlig balans i ensamrätten har man vid bestämmandet av upphovsrättens innehåll mot upphovsmannens individuella intressen vägt de samhällsintressen som kan ha betydelse. Dessa avvägningar har i stora drag kommit till uttryck i de grundläggande reglerna om upphovsmannens förfoganderätt och ideella rätt. Där samhälleliga intressen påkallar en särskild reglering tillgodoses detta genom speciella inskränkningar i upphovsrätten. I förfoganderätten gäller inskränkningar bl.a. för framställning av exemplar för enskilt bruk, för framställning av exemplar inom undervisningsverksamhet och sjukhus, för framställning av exemplar åt synskadade, för vidare spridning av en gång överlåtna exemplar och för information om dagshändelser genom radio och television. Begränsningar i upphovsrätten kan även följa av annan lagstiftning. Sålunda hindrar upphovsrätten inte tillämpning av t.ex. konkurrenslagstiftningen eller rättegångsbalken. I upphovsrättslagen anges uttryckligen att allmänna handlingar skall tillhandahållas enligt tryckfrihetsförordningen oavsett upphovsrätten.

I upphovsrättslagen finns även bestämmelser om skydd för vissa prestationer som, även om de inte kan betecknas som litterära eller konstnärliga verk, ändå har ett visst samband med sådan verksamhet och påkallar skydd efter liknande principer som gäller för upphovsrätten. Sådana närstående rättigheter gäller för utövande konstnärer (artister, musiker, sångare m. fl.), för framställare av ljudupptagningar (t.ex. skivproducenter), för framställare av upptagningar av rörliga bilder (t.ex. filmproducenter), för radio- och televisionsföretag (för deras utsändningar), för framställare av kataloger och för

fotografer. Det skydd som ges åt prestationerna överensstämmer i allt väsentligt med det skydd som upphovsmännen har. Regeringens principiella utgångspunkt är att de olika grupperna på det upphovsrättsliga området så långt som möjligt skall behandlas lika och att inte någon grupp av närstående rättighetshavare har intressen som är mindre skyddsvärda.

Rättigheterna enligt upphovsrättslagen tillämpas i första hand endast på svenska verk och prestationer. Det upphovsrättsliga skyddssystemet är dock internationellt och de flesta länder är bundna av internationella konventioner på området. Den viktigaste av konventionerna är Bernkonventionen från år 1886 för skydd av litterära och konstnärliga verk med drygt 100 anslutna stater. Konventionen bygger på principen om nationell behandling, vilken innebär att stater som är bundna av konventionen är skyldiga att ge upphovsrättsligt skydd åt verk från alla andra konventionsländer på samma sätt som man skyddar sina egna verk. Ett liknande internationellt skyddssystem gäller på de närstående rättigheternas område, framför allt genom Romkonventionen från år 1961 om skydd för utövande konstnärer, fonogramframställare och radioföretag. Även Avtalet om handelsrelaterade aspekter av immaterialrätter (TRIPs) innehåller internationella åtaganden på det upphovsrättsliga området. Föreskrifter om upphovsrättslagens tillämpning med avseende på andra länder finns i internationella upphovsrättsförordningen (1994:193).

Överlåtelse av uthyrningsrätt

Bakgrund

Upphovsrätten vid filminspelningar och musikinspelningar

Den som skapar ett litterärt eller konstnärligt verk har upphovsrätt till verket (1 § upphovsrättslagen). Många gånger finns det flera upphovsmän till ett och samma verk. Så är fallet särskilt vid filmverk.

Enligt allmänna regler på upphovsrättens område gäller att upphovsrätt till den slutliga filmen tillkommer var och en som under inspelningsarbetet eller förberedelserna till detta har medverkat genom insatser av litterärt eller konstnärligt skapande slag. Huvudregissören till ett filmverk är praktiskt taget undantagslöst att anse som en av verkets upphovsmän. Upphovsrätt anses även tillkomma dem som utarbetat den synopsis och det filmmanuskript som ligger till grund för inspelningen. Ibland utformas dialogen av en särskild författare, och denne kan också ha upphovsrätt till filmen. Sådan rätt kan likaså tillkomma fotografer och beträffande olika avsnitt eller detaljer göras gällande av medverkande arkitekter, dekoratörer, koreografer och andra konstnärer. Upphovsrätt

tillkommer också dem som komponerat den musik som har skrivits för filmen.

För en film utnyttjas inte bara insatser av sådana upphovsmän som har medverkat i själva inspelningsarbetet eller förberedelserna till detta. I många fall används redan föreliggande verk, ofta efter bearbetning. Ett filmmanuskript är kan vara en originalprodukt men det kan också vara en bearbetning av ett redan föreliggande litterärt verk, t.ex. en roman. Filmen är då att se som en bearbetning av romanen, och romanförfattaren har därför enligt allmänna regler upphovsrätt även till filmen.

Av det sagda framgår att en film regelmässigt är produkten av ett stort antal upphovsmäns insatser. Principiellt äger var och en av dessa upphovsrätt till filmen eller till delar av denna.

Om ett verk har flera upphovsmän vars bidrag inte utgör självständiga verk, tillkommer upphovsrätten dem gemensamt (6 § upphovsrättslagen). Till förfoganden över filmen i dess helhet fordras därför samtycke av samtliga upphovsmän.

I någon mån är förhållandena desamma vid inspelningar av musik för grammofonskivor. Också här finns det inte sällan flera upphovsmän till ett och samma verk, t.ex. textförfattare, kompositörer, översättare och arrangörer. Ibland utgör bidragen självständiga verk, ibland innehas upphovsrätten som är knuten till inspelningen gemensamt av flera upphovsmän.

Upphovsmannen har uthyrningsrätt

Upphovsmannen har uthyrningsrätt. Upphovsrätten innefattar uteslutande rätt att förfoga över verket genom att göra det tillgängligt för allmänheten (2 § upphovsrättslagen). Verket görs tillgängligt för allmänheten när exemplar av det bjuds ut till försäljning, uthyrning eller utlåning eller sprids till allmänheten på något annat sätt, t.ex. när en video med ett filmverk hyrs ut till allmänheten genom en uthyrningsbutik (2 § tredje stycket). Upphovsrätten ger alltså upphovsmannen rätt att ensam bestämma om de villkor under vilka verken på videon får göras tillgängliga för allmänheten, t.ex. priset för uthyrning av videon.

Som en inskränkning i upphovsrätten gäller att när ett exemplar av ett litterärt eller musikaliskt verk eller ett konstverk med upphovsmannens samtycke har överlåtits, exemplaret får som huvudregel spridas vidare (19 § upphovsrättslagen). Om upphovsmannen väl har valt att låta sälja ett exemplar av verket, kan han inte hindra att exemplaret säljs vidare. Hans spridningsrätt är konsumerad. Detta ger emellertid aldrig rätt att tillhandahålla allmänheten exemplar av verk, utom byggnader och brukskonst, genom uthyrning. Även sedan en video med filmverket har sålts behåller alltså upphovsmännen sin ensamrätt att göra verket tillgängligt för allmänheten genom uthyrning av videon.

Utövande konstnärers rättigheter

Även utövande konstnärer har uthyrningsrätt. En upptagning av en utövande konstnärs framförande av ett litterärt eller konstnärligt verk får inte utan hans samtycke göras tillgänglig för allmänheten (45 § andra stycket upphovsrättslagen). Exempelvis har de skådespelare och de musiker vars framföranden finns på filminspelningen rätt att bestämma vilka villkor som skall gälla för uthyrning av videon. När ett exemplar av en upptagning med konstnärens samtycke har överlåtits inom EES, får exemplaret spridas vidare. Detta ger dock aldrig rätt att tillhandahålla allmänheten exemplar av en upptagning genom uthyrning. Även sedan en video med filmen har sålts behåller alltså de utövande konstnärerna sin ensamrätt att göra framförandet tillgängligt för allmänheten genom uthyrning av videon.

Överlåtelse av rättigheterna

Upphovsrätten får helt eller delvis överlåtas (27 § upphovsrättslagen). Detsamma gäller för utövande konstnärers rättigheter till sina framföranden. En överlåtelse kan omfatta alla delar av förfoganderätten, men den kan också omfatta bara vissa delar av rätten, t.ex. just rätten att göra verket tillgängligt för allmänheten genom att hyra ut exemplar av det. Med överlåtelse delvis avses i upphovsrättslagens mening även det fallet att förvärvaren inte får fullständig ensamrätt men att han genom ett licensavtal får tillstånd att utnyttja verket i ett visst avseende och under vissa förutsättningar, dvs. en sorts upplåtelse av förfoganderätten.

En film är regelmässigt produkten av ett stort antal upphovsmäns insatser och som nyss har påpekats äger principiellt var och en av dessa upphovsrätt till filmen eller till delar av denna. Det säger sig självt att detta kan leda till praktiska problem. Huvudsyftet med filmavtal är därför att genom överlåtelser från de olika rättighetshavarna mot ersättning till dem samla alla rättigheter hos en person, vanligen framställaren av filmen, dvs. filmproducenten. Det blir sedan denne som ensam får bestämma om förfogandet över de verk och framföranden som är knutna till filminspelningen, bl.a. på vilka villkor verken och framförandena skall få framföras offentligt och på vilka villkor exemplar skall få spridas till allmänheten, t.ex. genom uthyrning av videoinspelningar.

I regel förvärvar producenten de rättigheter som behövs för den aktuella inspelningen genom särskilda avtal med upphovsmännen och de utövande konstnärerna. Sålunda kan t.ex. upphovsmännen mot en viss ersättning överlåta sin rätt till producenten att göra verket tillgängligt för allmänheten genom uthyrning. I den mån något annat inte har avtalats, omfattar överlåtelse av rätt till inspelning av ett litterärt eller konstnärligt verk på film rätten att genom filmen på biograf, i television eller på annat sätt göra verket tillgängligt för allmänheten (detta gäller dock inte musikaliskt verk). Denna presumtionsregel finns i 39 § upphovsrättslagen. Den innebär t.ex. att om en författare har givit någon rätt att göra en filminspelning av en roman, han anses även ha överlåtit rätten bestämma över uthyrning av sådana exemplar av verket, om inte något annat har avtalats. Bestämmelserna i 39 § tillämpas även på utövande konstnärers framföranden; presumtionsregeln gäller i dessa fall även för musikaliska framföranden.

Vid överlåtelse av rättigheterna kan parternas jämspelhet brista

Vanligen har vissa större företag hand om inspelningsverksamheten. Det gäller särskilt vid filminspelningar men också vid

grammofoninspelningar. Företagen förvärvar de rättigheter som de behöver för inspelningarna genom särskilda avtal med upphovsmännen och de utövande konstnärerna och kan sedan bestämma villkoren för förfogandet över verken och framförandena.

Ensamrätten att förfoga över ett verk eller ett framförande för film och fonograminspelning, bl.a. att bestämma om de villkor under vilka inspelningen får göras tillgänglig för allmänheten, är av stor ekonomisk betydelse. Författare av romaner och skådespel, kompositörer och andra upphovsmän har i filmen ytterligare en möjlighet att tillgodogöra sig verket vid sidan av de utnyttjanden som sker genom att det publiceras eller framförs på scenen, vid konserter, i radio osv. Filmen utgör som självständig konstart ett område för originalarbeten av upphovsmännen. Särskilt rätten att bestämma över uthyrning har visat sig vara av stort ekonomiskt värde. Samtidigt är det ju så att upphovsmännen och de utövande konstnärerna kan stå främmande för affärsmässiga och ekonomiska överväganden. De kan också sakna den erfarenhet som behövs för att bedöma värdet av den rätt som överlåts. Det kan många gånger vara svårt för dem att överblicka de konsekvenser som ett avtal om överlåtelse av rättigheter kan medföra för framtiden, t.ex. vid överlåtelse mot engångsersättning.

Parternas förutsättningar är sålunda typiskt sett olika vid avtal om överlåtelse av rätten att förfoga över ett verk eller ett framförande och från social och ekonomisk synpunkt är parterna oftast inte jämspelta. Det finns en beaktansvärd risk för att upphovsmännen och de utövande konstnärerna inte alltid får en skälig ersättning för överlåtelsen av sin rätt att bestämma om uthyrning av exemplar till allmänheten, något som i sin tur skulle kunna hindra fortsatt litterärt och konstnärligt arbete.

Det är bakgrunden till artikel 4 i rådets direktiv 92/100/EEG.

Artikel 4 i direktivet

Enligt inledningen till rådets direktiv 92/100/EEG förutsätter upphovsmännens och de utövande konstnärernas arbete en tillräcklig inkomst som underlag för fortsatt konstnärligt skapande; möjligheten att säkerställa en sådan inkomst kan effektivt garanteras endast genom tillfredsställande skydd för rättighetshavarna. Det sägs vidare att det är nödvändigt att tillförsäkra upphovsmän och utövande konstnärer en skälig ersättning som de inte kan avstå från (vad gäller rätten att förfoga över ett verk genom att göra det tillgängligt för allmänheten genom uthyrning). Förvaltningen av denna rätt till ersättning måste enligt inledningen kunna uppdras åt kollektiva organisationer. Av inledningen framgår vidare att den skäliga ersättningen kan erläggas i form av en eller flera betalningar

när ett avtal ingås eller när som helst därefter. När den skäliga ersättningen fastställs måste enligt inledningen till direktivet hänsyn tas till i vilken grad upphovsmännen och de utövande konstnärerna bidragit till fonogrammet eller filmen i fråga.

Bestämmelserna om oeftergivlig rätt till skälig ersättning finns i artikel 4 i direktivet.

I artikel 4.1 sägs att när en upphovsman eller utövande konstnär har överlåtit eller upplåtit sin uthyrningsrätt avseende ett fonogram eller ett original eller annat exemplar av en film till en fonogramframställare eller en filmproducent, upphovsmannen eller den utövande konstnären behåller rätten att erhålla skälig ersättning för uthyrningen. Enligt artikel 4.2 kan upphovsmannen eller den utövande konstnären inte avstå från sin rätt till skälig ersättning.

Enligt artikeln krävs för att rätt till skälig ersättning skall föreligga att överlåtelsen av uthyrningsrätten avser, med svensk upphovsrättslig terminologi, ljudupptagningar eller upptagningar av rörliga bilder, dvs. grammofonskivor, filmer eller andra anordningar på vilka ljud eller rörliga bilder har tagits upp (jfr 46 § första stycket upphovsrättslagen). Artikeln ger alltså inte rätt till ersättning när det gäller andra sorters exemplar av verket, t.ex. böcker eller noter. Däremot är artikeln inte inskränkt till någon viss sorts verk utan gäller alla litterära och konstnärliga verk oavsett på vilket sätt verket har kommit till uttryck. Exempelvis omfattar artikeln en skönlitterär framställning som har tagits upp på ljudband eller som har bearbetats för att ligga till grund för en filmupptagning. Det krävs att överlåtelsen sker till, med svensk upphovsrättslig terminologi, en framställare av ljudupptagningar eller upptagningar av rörliga bilder. Om överlåtelsen sker till någon annan, ger artikeln inte någon rätt till ersättning. Att upphovsmannen eller den utövande konstnären inte kan avstå från sin rätt till skälig ersättning innebär att avtalsvillkor som inskränker rätten skall vara ogiltiga.

I artikel 4 sägs inte närmare vad som skall anses vara en skälig ersättning. I inledningen konstateras bara att hänsyn måste tas till i vilken grad upphovsmannen eller den utövande konstnären har bidragit till upptagningen. Inte heller övriga villkor för överlåtelsen regleras. Som framgår av inledningen kan en skälig ersättning erläggas i form av en eller flera betalningar när ett avtal ingås eller när som helst därefter. Direktivet hindrar alltså inte att parterna avtalar t.ex. om en skälig ersättning som baseras på en viss royalty och som betalas i efterhand eller om en skälig ersättning som utgår i form av ett engångsvederlag när avtalet om överlåtelse ingås. Direktivet utgår från att, precis som vid andra skälighetsbedömningar, samtliga omständigheter skall beaktas.

Av artikel 4.3 följer att förvaltningen av rätten till skälig ersättning får uppdras åt kollektiva organisationer som företräder upphovsmännen eller de utövande konstnärerna.

I artikel 4.4 sägs slutligen att medlemsstaterna får införa regler om och i vilken utsträckning rätten att uppbära skälig ersättning skall förvaltas av kollektiva organisationer och om från vem ersättningen skall utkrävas eller inkasseras.

Direktivets bestämmelser om tidpunkten för genomförandet av artikel 4 finns i artikel 13. Bestämmelserna behandlas i avsnitt 6 om ikraftträdande- och övergångsbestämmelser.

Genomförande av artikel 4 i direktivet

Regeringens förslag: Upphovsmän har alltid rätt till skälig ersättning, om de överlåter sin uthyrningsrätt avseende ljudupptagningar eller upptagningar av rörliga bilder till en framställare av sådana upptagningar.

Avtalsvillkor som inskränker denna rätt är ogiltiga. Utövande konstnärer har samma rätt.

Promemorians förslag stämmer överens med regeringens. Remissinstanserna:

Praktiskt taget samtliga

remissinstanser har ansett att upphovsrättslagen måste ändras till följd av direktivet. Det övervägande antalet remissinstanser har tillstyrkt promemorians förslag eller lämnat det utan någon invändning. Remissinstanser som företräder rättighetshavare har ansett att direktivet bör genomföras på ett annat sätt.

Skälen för regeringens förslag: Ett direktiv är bindande för medlemsstaterna med avseende på det resultat som skall uppnås men överlåter åt staterna att bestämma form och tillvägagångssätt för genomförandet (artikel 189 i

Romfördraget).

Som tidigare har framhållits är avsikten med bestämmelserna i artikel 4 i rådets direktiv 92/100/EEG att ge ett visst skydd åt den svagare parten i ett avtal om överlåtelse av upphovsrätt genom att säkerställa att han alltid har rätt till skälig ersättning för överlåtelse av uthyrningsrätten (jfr Kommissionens grönbok Upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället, KOM [95] 382, s. 73). Särskilt rätten att bestämma över uthyrning till allmänheten har visat sig vara av stort ekonomiskt värde, men upphovsmän och utövande konstnärer står inte sällan främmande för affärsmässiga och ekonomiska överväganden och de saknar ofta den erfarenhet som behövs för att bedöma värdet av den rätt som överlåts. Genom en rätt till skälig ersättning som de inte kan avstå från får de ett visst skydd i dessa avseenden. Detta resultat skall uppnås vid genomförandet av artikel 4.

Hur bör direktivet genomföras?

Resultatet kan uppnås på olika vägar. Ett givet sätt är en reglering där utgångsläget är att rätten till skälig ersättning gäller gentemot den som genom överlåtelsen förvärvar uthyrningsrätten (en obligationsrättslig reglering). Ett alternativt sätt är en reglering där rätten till ersättning, trots att upphovsmannen och den utövande konstnären egentligen överlåtit sin uthyrningsrätt, i viss mån hänger kvar och gäller gentemot var och en som förfogar över verket eller framförandet genom att hyra ut exemplar av det till allmänheten, t.ex. varje videouthyrningsbutik (en upphovsrättslig, dvs. sakrättslig reglering). Flera av de organisationer som företräder rättighetshavare har förordat det alternativa sättet för

genomförandet och hänvisat till att den lösningen skulle ge dem bättre möjligheter att få skälig ersättning.

Upphovsrättslagen innehöll fram till år 1976 vissa bestämmelser om skydd för upphovsmän som påminner om artikel 4 i direktivet, nämligen i en generalklausul i 29 § (upphävd genom lag 1976:192). I gamla 29 § föreskrevs att villkor som har tagits in i avtal om överlåtelse av upphovsrätt fick jämkas eller lämnas utan avseende, om tillämpning av villkoret uppenbarligen skulle vara stridande mot god sed på upphovsrättens område eller eljest otillbörligt. I motiven åberopades just att det fanns ett behov av att skydda den svagare parten i avtal om överlåtelse av förfoganderätt med tanke på att parterna inte var jämspelta, dvs. samma skäl som ligger bakom artikel 4 (jfr prop. 1960:17 s. 180 f. och s. 389 [Lagrådet]). Bestämmelsen upphävdes i samband med införandet av den allmänna generalklausulen om oskäliga avtalsvillkor i 36 § avtalslagen.

För regeringen framstår det som naturligt att man vid genomförandet av artikel 4 anknyter till vad som sålunda tidigare gällt enligt upphovsrättslagen. Det resultat som avses med artikeln bör uppnås genom en obligationsrättslig reglering som går ut på att upphovsmannen och den utövande konstnären alltid har rätt till skälig ersättning vid överlåtelsen av sin uthyrningsrätt. Vid överläggningar mellan tjänstemän från ansvariga departement och ministerier i de nordiska länderna har man varit eniga om att denna lösning är den mest praktiska och också av övriga skäl mest lämpliga för genomförandet av artikeln, och ett stort antal remissinstanser har instämt i den bedömningen. Det är svårt att se att en sådan lösning skulle vara mindre förmånlig för en rättighetshavare än vad en upphovsrättslig reglering skulle vara. Tvärtom torde det ligga i rättighetshavarens intresse att kunna kräva in en samlad och därmed större ersättning för uthyrningsrätten av t.ex. en filmproducent och inte vara hänvisad till att kräva in en avsevärt mindre ersättning från t.ex. en videouthyrningsbutik grundad på att butiksinnehavaren vid ett visst tillfälle hyrt ut en video med rättighetshavarens film.

Enligt 36 § avtalslagen får avtalsvillkor jämkas eller lämnas utan avseende, om villkoret är oskäligt med hänsyn till avtalets innehåll, omständigheterna vid avtalets tillkomst, senare inträffade förhållanden och omständigheterna i övrigt. Vid denna prövning skall enligt paragrafen särskild hänsyn tas till behovet av skydd för den som i egenskap av konsument eller annars intar en underlägsen ställning i avtalsförhållandet. Generalklausulen kan tillämpas även på villkor som avser vederlaget för en prestation, t.ex. ersättning för överlåtelse av en rättighet. Det är visserligen möjligt att en tillämpning av 36 § i en del fall skulle kunna ge det resultat som artikel 4 i direktivet kräver, men regeringen kan inte dela den uppfattning som Företagarnas Riksorganisation har framfört i

sitt remissyttrande att bestämmelsen är tillräcklig för att direktivet skall anses genomfört. Artikel 4 går längre än 36 §. En särskild reglering behövs alltså.

Regeringen föreslår därför att upphovsrättslagen skall ändras så att en upphovsman och en utövande konstnär alltid har rätt till skälig ersättning, om han överlåter sin uthyrningsrätt avseende ljudupptagningar eller upptagningar av rörliga bilder till en framställare av sådana upptagningar och att avtalsvillkor som inskränker denna rätt skall vara ogiltiga. Begreppet "överlåtelse" täcker i upphovsrättslagens mening också det fallet att förvärvaren inte får fullständig uthyrningsrätt men att han genom ett licensavtal får tillstånd att utnyttja verket i detta avseende under vissa förutsättningar, dvs. vad som i direktivet kallas upplåtelse av förfoganderätten (jfr SOU 1956:25 s. 276). Rätt till skälig ersättning bör föreligga inte bara i de fall där upphovsmannen eller den utövande konstnären uttryckligen överlåter sin uthyrningsrätt utan också i de fall där han anses ha överlåtit sin uthyrningsrätt, t.ex. om han överlåter rätt till inspelning av verket på film (jfr 39 §).

Bör lagen reglera förvaltningen av rätten?

Enligt artikel 4.4 får medlemsstaterna införa regler om och i vilken utsträckning rätten att uppbära skälig ersättning skall förvaltas av kollektiva organisationer.

I svensk upphovsrätt har det av tradition lämnats öppet för rättighetshavarna att själva bestämma hur de vill förvalta sina rättigheter, om det skall ske individuellt eller om det skall ske genom någon form av kollektiv förvaltning. Det gäller också för de områden där en individuell förvaltning i praktiken knappast skulle kunna fungera. Sålunda sätter lagen t.ex. inte upp något tvång på kollektiv förvaltning ens för kraven på ersättning för offentligt framförande av musikaliska verk i radio utan upphovsmännen har själva ordnat den erforderliga gemensamma förvaltningen av sina rättigheter.

Det är självklart att det allmänt sett måste finnas mycket goda skäl för att frånta någon dennes rätt att på egen hand kräva in sin ersättning. Ett undantag från denna princip finns visserligen i 26 j § om ersättning vid vidareförsäljning av exemplar av konstverk. Där kunde emellertid en lagstadgad, obligatorisk kollektiv förvaltning motiveras av de ersättningsskyldigas intresse av att besparas ett stort antal ersättningskrav, vilket blev fallet om rättighetshavarna själva fick kräva in sin ersättning. Om man valde att genomföra artikel 4 med en upphovsrättslig ordning, kunde det finnas goda skäl att ha en obligatorisk kollektiv förvaltning av rätten till ersättning. En sådan reglering skulle ju innebära att hela det stora antal upphovsmän och utövande konstnärer som var knutna till t.ex. en filminspelning hade rätt till ersättning gentemot var och en som vid ett givet tillfälle faktiskt förfogar

över deras verk och framföranden genom uthyrning av en videofilm till allmänheten. Om man däremot, såsom regeringen föreslår, väljer att genomföra artikel 4 med en obligationsrättslig ordning, finns det inte någon anledning att ha en obligatorisk förvaltning av rätten till ersättning. De skäl som skulle kunna motivera en sådan förvaltning gör sig inte alls gällande här. En tvingande kollektiv ordning är inte bara sakligt omotiverad utan skulle också vara besvärlig att tillämpa. Det går knappast att försvara en ordning där en upphovsman eller utövande konstnär mycket väl kan grunda en talan om ersättning på t.ex. oskälighetsregeln i 36 § avtalslagen men där han inte får grunda en sådan talan på en skälighetsregel i upphovsrättslagen.

En annan sak är att upphovsmännen och de utövande konstnärerna själva kan finna lämpligt att tillsammans ordna förvaltningen av rätten till skälig ersättning och att uppdra åt en organisation att kräva in ersättningen. Det finns ett utvecklat och väl fungerande organisationsväsende för att bevaka upphovsmännens och de utövande konstnärernas rätt till ersättning och det kan förutses att dessa organisationer kommer att användas för bevakning också av rätten till skälig ersättning vid överlåtelse av uthyrningsrätt. Överenskommelser mellan rättighetshavarorganisationer och t.ex. producenternas branschorganisationer kan leda till att det uppkommer en praxis om ersättning vid överlåtelse. Vid bedömningen av om en viss ersättning verkligen är skälig ligger det nära till hands att beakta sådana överenskommelser.

Lagteknisk lösning

Bestämmelserna bör tas in under de allmänna bestämmelserna om överlåtelse av upphovsrätt i 3 kap. upphovsrättslagen, lämpligen i en ny 29 §. I 45 § om utövande konstnärers rättigheter bör tas in en hänvisning till vad som gäller för upphovsmannens rätt.

Ikraftträdande- och

övergångsbestämmelser

Regeringens förslag: De nya bestämmelserna skall träda i kraft den 1 juli 1997 och tillämpas även på avtal om överlåtelse som har ingåtts före ikraftträdandet, dock inte på avtal som har ingåtts före den 19 november 1992. Om ett avtal har ingåtts därefter men före den 1 juli 1994, skall det finnas rätt till ersättning endast om krav på ersättning har framställts före den 1 januari 1997.

Promemorians förslag stämmer överens med regeringens.

Remissinstanserna: Några remissinstanser har haft invändningar mot förslaget om särskild preskriptionstid för krav på skälig ersättning enligt de nya bestämmelserna.

Skälen för regeringens förslag: Rådets direktiv 92/100/EEG inne-håller bestämmelser om tidpunkten för tillämpningen och dessa skall genomföras.

Enligt artikel 13.6 skall direktivet inte påverka avtal som träffats innan direktivet antogs med beaktande av vad som följer av punkterna 8 och 9 i artikeln. I artikel 13.8 anges att medlemsstaterna får föreskriva den tidpunkt från vilken den oeftergivliga rätten till skälig ersättning enligt artikel 4 skall gälla, förutsatt att denna tidpunkt inte sätts senare än till den 1 juli 1997. Beträffande avtal som träffats före den 1 juli 1994 skall enligt artikel 13.9 den oeftergivliga rätten till skälig ersättning enligt artikel 4 gälla endast då upphovsmän eller utövande konstnärer eller de som företräder dem har framställt en begäran därom före den 1 januari 1997.

De nya bestämmelserna om rätt till skälig ersättning bör träda i kraft den 1 juli 1997. Bestämmelserna skall tillämpas även på verk och utövande konstnärers framföranden som tillkommit före ikraftträdandet. Direktivet innebär att bestämmelserna inte skall tillämpas på sådana avtal om överlåtelse som ingåtts före den 19 november 1992, dagen då direktivet antogs. Sålunda skall reglerna i viss omfattning tillämpas på avtal som ingåtts före ikraftträdandet. Direktivet stämmer härvidlag överens med principen att det är önskvärt att regler av detta slag slår igenom så snabbt som möjligt. Beträffande de avtal som ingåtts efter den 19 november 1992 men före den 1 juli 1994 kan regeringen konstatera att enligt direktivet så måste en särskild preskriptionsregel gälla, nämligen att rätt till ersättning skall föreligga endast om krav på ersättning framställts före den 1 januari 1997.

Kostnader och resursbehov

Regeringens bedömning: Förslagen medför inte några ökade kostnader eller något ökat resursbehov för det allmänna.

Promemorians bedömning stämmer överens med regeringens.

Remissinstanserna har delat promemorians bedömning. Skälen för regeringens bedömning: Förslaget innebär i praktiken knappast några stora avsteg från vad som redan gäller. Härav följer också att det inte kan förväntas ske några förändringar av betydelse för de myndigheter som har att tillämpa bestämmelserna. Det finns således inte skäl att anta att ändringarna kommer att medföra någon ökning av måltillströmningen till domstolarna eller något annat som leder till ökade kostnader eller ökat resursbehov för det allmänna.

Författningskommentar

29 §

Om en upphovsman till en framställare av ljudupptagningar eller upptagningar av rörliga bilder överlåter sin rätt att genom uthyrning av sådana upptagningar göra ett verk tillgängligt för allmänheten, har upphovsmannen rätt till skälig ersättning.

Avtalsvillkor som inskränker denna rätt är ogiltiga.

Paragrafen, som är ny och har tagits in under de allmänna bestämmelserna om överlåtelse i 3 kap. om upphovsrättens övergång, innehåller bestämmelser om oeftergivlig rätt till skälig ersättning för uthyrning. Genom bestämmelserna uppfylls reglerna om upphovsmans rätt till sådan ersättning enligt artikel 4.1 och 4.2 i direktiv 92/100/EEG.

Första stycket

Enligt paragrafens första stycke har en upphovsman rätt till skälig ersättning, om han till en framställare av ljudupptagningar eller upptagningar av rörliga bilder överlåter sin rätt att genom uthyrning av sådana upptagningar göra ett verk tillgängligt för allmänheten. Enligt paragrafens andra stycke kan upphovsmannen inte genom avtal avstå från denna rätt.

För att rätt till skälig ersättning skall finnas krävs att det rör sig om överlåtelse av rätten att genom uthyrning göra verket tillgängligt för allmänheten. Enligt 2 § innefattar upphovsrätten uteslutande rätt att förfoga över verket genom att göra det tillgängligt för allmänheten, bl.a. genom att hyra ut exemplar av verket, t.ex. en video med en inspelning av ett filmverk. Denna rätt kan upphovsmannen helt eller delvis överlåta enligt 27 §. Begreppet "överlåtelse" täcker såväl fullständiga som partiella överlåtelser av förfoganderätten. Med överlåtelse delvis avses sålunda i upphovsrättslagens mening bl.a. att förvärvaren inte får fullständig ensamrätt men att han genom ett licensavtal får tillstånd att utnyttja verket i ett visst avseende och under vissa förutsättningar, dvs. en sorts upplåtelse av förfoganderätten (jfr SOU 1956:25 s. 276). Bestämmelsen är tillämplig inte bara på de fall där upphovsmannen uttryckligen överlåter sin uthyrningsrätt, utan den är också tillämplig på de fall där upphovsmannen anses ha överlåtit sin uthyrningsrätt, t.ex. om han överlåter rätt till inspelning av verket på film (jfr 39 §).

Vidare krävs för att rätt till skälig ersättning skall föreligga att överlåtelsen av uthyrningsrätten avser ljudupptagningar eller upptagningar av rörliga bilder, dvs. grammofonskivor, filmer eller andra anordningar på vilka ljud eller rörliga bilder har tagits upp (jfr 46 § första stycket). Bestämmelsen är alltså inte tillämplig när det gäller andra sorters exemplar av verket, t.ex. böcker eller noter. Däremot är bestämmelsen inte inskränkt till

någon viss sorts verk utan gäller alla litterära och konstnärliga verk oavsett på vilket sätt verket har kommit till uttryck. Exempelvis omfattar bestämmelsen en skönlitterär framställning som har tagits upp på ljudband eller som har bearbetats för att ligga till grund för en filmupptagning.

Slutligen krävs att överlåtelsen sker till en framställare av ljudupptagningar eller upptagningar av rörliga bilder, t.ex. en filmproducent. Om överlåtelsen sker till någon annan, kan upphovsmannen inte med stöd av bestämmelsen göra gällande någon rätt till ersättning.

Om dessa förutsättningar är uppfyllda, har upphovsmannen rätt till skälig ersättning för överlåtelsen av uthyrningsrätten.

En tvist om skälig ersättning avgörs i sista hand av domstol. Vid bedömningen av om en viss ersättning verkligen är skälig ligger det nära till hands att beakta sedvana eller rådande tariffer, kollektivöverenskommelser och liknande på området. Om ersättningen följer de grunder som annars gäller i den aktuella branschen, torde man i de flesta fall kunna utgå från att den är skälig. Hänsyn måste dock tas till samtliga omständigheter. En sådan omständighet är i vilken omfattning som upphovsmannen har bidragit till värdet av upptagningen. En annan viktig omständighet är vilken uthyrning som faktiskt sker. Utgångspunkten är att hänsyn skall tas till omständigheterna vid överlåtelsens tillkomst.

Paragrafen ger upphovsmannen rätt till skälig ersättning vid överlåtelse av uthyrningsrätten. Däremot reglerar den inte övriga villkor för överlåtelsen utan det är i vanlig ordning parternas sak att förhandla om dem. Parterna kan t.ex. avtala om en skälig ersättning som baseras på viss royalty och som betalas i efterhand eller om en skälig ersättning som utgår i form av ett engångsvederlag när avtalet om överlåtelse ingås.

Andra stycket

I paragrafens andra stycke klargörs att avtalsvillkor som inskränker upphovsmannens rätt enligt första stycket är ogiltiga. Upphovsmannen kan alltså inte genom avtal avstå från sin rätt till skälig ersättning; bestämmelsen är indispositiv. Sålunda skall paragrafen till skillnad från bestämmelserna i 30 - 40 §§ tillämpas även om något annat har avtalats. 45 §

En utövande konstnärs framförande av ett litterärt eller konstnärligt verk får inte utan hans samtycke

1. tas upp på en grammofonskiva, en film eller en annan anordning, genom vilken det kan återges, eller

2. sändas ut i ljudradio eller television eller genom direkt överföring göras tillgängligt för allmänheten.

Ett framförande som har tagits upp på en anordning som avses i första stycket 1 får inte utan konstnärens samtycke föras över från en sådan anordning till en annan eller göras tillgängligt för allmänheten förrän femtio år har förflutit efter det år då framförandet skedde eller, om upptagningen har getts ut eller offentliggjorts inom femtio år från framförandet, efter det år då upptagningen först gavs ut eller offentliggjor-

des.

Bestämmelserna i 3, 6 - 9, 11 - 13, 15, 16, 21, 22, 25 - 26 b, 26 e, 26 f, 27 - 29, 39 § första meningen samt 41 och 42 §§ skall tillämpas i fråga om framföranden som avses i denna paragraf.

När ett exemplar av en upptagning enligt denna paragraf med den utövande konstnärens samtycke har överlåtits inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet får exemplaret spridas vidare.

Fjärde stycket ger inte rätt att tillhandahålla allmänheten

1. exemplar av en upptagning genom uthyrning eller andra jämförliga rättshandlingar, eller

2. exemplar av en film eller annan anordning på vilken rörliga bilder tagits upp genom utlåning.

Paragrafen innehåller bestämmelser om utövande konstnärers rätt. I paragrafens tredje stycke har tagits in en hänvisning till bestämmelserna i 29 § om oeftergivlig rätt till skälig ersättning för uthyrning. I detta avseende ger således lagen utövande konstnärer samma rätt som upphovsmännen har. Genom hänvisningen uppfylls reglerna om utövande konstnärs rätt till ersättning enligt artikel 4.1 och 4.2 i direktiv 92/100/EEG.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997.

2. De nya bestämmelserna tillämpas även på verk och framföranden som har kommit till före ikraftträdandet.

3. De nya bestämmelserna tillämpas även på avtal om överlåtelse som har ingåtts före ikraftträdandet, dock inte på avtal som har ingåtts före den 19 november 1992. Beträffande avtal som har ingåtts därefter men före den 1 juli 1994 föreligger rätt till ersättning enligt de nya bestämmelserna endast om krav på ersättning har framställts före den 1 januari 1997.

Enligt punkt 1 träder de nya bestämmelserna i kraft den 1 juli 1997.

Punkt 2 klargör att de nya bestämmelserna skall tillämpas även på verk och framföranden som har kommit till före ikraftträdandet.

Punkt 3 innehåller övergångsbestämmelser. Genom dessa uppfylls reglerna om tidpunkt för tillämpning enligt artikel 13 i direktiv 92/100/EEG. De nya bestämmelserna skall tillämpas på sådana avtal om överlåtelse som har ingåtts före ikraftträdandet men inte på avtal som har ingåtts före den 19 november 1992, dvs. den dag då direktivet antogs. Det innebär att bestämmelserna är tillämpliga på alla avtal om överlåtelse som har ingåtts den dagen eller senare. När det gäller de avtal som har ingåtts före den 1 juli 1994 finns det en särskild preskriptionsregel. I dessa fall måste krav på ersättning ha framställts före den 1 januari 1997. Om detta inte har skett, föreligger inte rätt till ersättning med stöd av de nya

bestämmelserna. När det gäller avtal om överlåtelse som har ingåtts den 1 juli 1994 eller senare gäller vanliga regler om preskription av fordringar.

RÅDETS DIREKTIV 92/100/EEG

av den 19 november 1992

om uthyrnings- och utlåningsrättigheter avseende upphovsrättsligt skyddade verk och om upphovsrätten

närstående rättigheter

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen, särskilt artiklarna 57.2, 66 och 100a i detta,

med beaktande av kommissionens förslag,

i samarbete med Europaparlamentet,

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande, och

med beaktande av följande:

Det finns olikheter i det rättsskydd som lagstiftning och rättspraxis i de olika medlemsstaterna erbjuder för upphovsrättsligt skyddade verk och alster som omfattas av närstående rättigheter vad beträffar uthyrning och utlåning. Sådana olikheter skapar hinder för handeln och snedvrider konkurrensen, och hindrar därmed att den inre marknaden genomförs och fungerar väl.

Dessa olikheter i rättsskyddet kan mycket väl bli större genom att olika medlemsstater inför ny, skiljaktig lagstiftning eller genom att den rättspraxis som tolkar den befintliga lagstiftningen utvecklas olika.

Olikheterna bör därför undanröjas för att tillgodose syftet att införa en marknad utan inre gränser så som detta har angetts i artikel 8a i fördraget för att, i enlighet med artikel 3 f i fördraget, införa ett system som säkerställer att konkurrensen på den gemensamma marknaden inte blir snedvriden.

Uthyrning och utlåning av upphovsrättsligt skyddade verk och alster som omfattas av närstående rättigheter spelar en allt större roll, särskilt för upphovsmän, utövande konstnärer, fonogramframställare och filmproducenter. Piratkopiering blir ett allt större hot.

Tillfredsställande skydd av upphovsrättsligt skyddade verk och närstående rättighetshavares alster i form av uthyrnings- och utlåningsrättigheter samt skyddet för rätten till upptagning, mångfaldigande, spridning, ljudradio- eller TV-utsändning och återgivning för allmänheten kan därför anses ha grundläggande betydelse för gemenskapens ekonomiska och kulturella utveckling.

Skyddet för upphovsrätt och närstående rättigheter måste anpassas till den ekonomiska utvecklingen, t.ex. nya former för nyttjande.

Upphovsmännens och de utövande konstnärernas skapande och konstnärliga arbete förutsätter en tillräcklig inkomst som underlag för fortsatt skapande och konstnärligt arbete, och de investeringar som krävs, särskilt för framställning av fonogram och filmer, är särskilt stora och riskfyllda. Möjligheten att säkerställa en sådan inkomst och att återfå investeringarna kan effektivt garanteras endast genom tillfredsställande rättsligt skydd för rättighetshavarna.

Skapande, konstnärliga och affärsmässiga verksamheter utförs i stor utsträckning av egenföretagare. Sådana verksamheter måste underlättas genom att ett enhetligt rättsskydd föreskrivs inom gemenskapen.

I den mån dessa verksamheter huvudsakligen består i att tillhandahålla tjänster, måste de också underlättas genom att ett enhetligt rättssystem upprättas inom gemenskapen.

Medlemsstaternas lagstiftning bör tillnärmas på ett sätt som inte strider mot de internationella överenskommelser som många medlemsstaters lagstiftning om upphovsrätt och närstående rättigheter bygger på.

Gemenskapens juridiska regelverk om uthyrnings- och utlåningsrättigheter och vissa upphovsrätten närstående rättigheter kan begränsas till föreskrifter om att medlemsstaterna skall tillhandahålla vissa grupper av rättighetshavare skydd för uthyrnings- och utlåningsrättigheter och till att vissa grupper av rättighetshavare inom området närstående rättigheter tillförsäkras rättigheter till upptagning, mångfaldigande, spridning, radio- och TV-utsändning och återgivning för allmänheten.

Begreppen uthyrning och utlåning måste definieras för detta direktivs ändamål.

För klarhets skull bör från uthyrning och utlåning i detta direktivs mening undantas vissa former av tillhandahållande såsom exempelvis tillhandahållande av fonogram eller filmer (filmverk, andra audiovisuella verk eller eljest rörliga bilder med eller utan åtföljande ljud) för offentligt framförande eller utsändning i radio eller television, eller tillhandahållande för visning eller för tillgodogörande på platsen. Utlåning i detta direktivs mening skall inte heller omfatta lån mellan inrättningar som är tillgängliga för allmänheten.

När utlåning från en inrättning som är tillgänglig för allmänheten föranleder betalning och beloppet inte överstiger vad som behövs för att täcka inrättningens driftskostnader, föreligger inte någon direkt eller indirekt ekonomisk eller kommersiell nytta i detta direktivs mening.

Det är nödvändigt att tillförsäkra upphovsmän och utövande konstnärer en skälig ersättning som de inte kan avstå från. Rättighetshavarna måste ha möjlighet att uppdra förvaltningen

av denna rättighet till kollektiva organisationer.

Den skäliga ersättningen kan erläggas i form av en eller flera betalningar när avtalet ingås eller när som helst därefter.

När den skäliga ersättningen fastställs måste hänsyn tas till i vilken grad upphovsmännen och de utövande konstnärerna bidragit till fonogrammet eller filmen i fråga.

Det är också nödvändigt att skydda åtminstone upphovsmännens rättigheter vad gäller utlåning till allmänheten genom särskilda regler. Alla åtgärder som bygger på artikel 5 i detta direktiv måste dock överensstämma med gemenskapslagstiftningen, särskilt artikel 7 i fördraget.

Föreskrifterna i kapitel 2 hindrar inte medlemsstaterna från att utsträcka presumtionsbestämmelsen i artikel 2.5 till att omfatta de ensamrätter som avses i kapitlet. Reglerna i kapitel 2 hindrar heller inte medlemsstaterna från att föreskriva att det, när annat inte visats, skall antas att de utövande konstnärerna har medgivit nyttjande av de ensamrätter som enligt de reglerna tillkommer dem, i den mån en sådan presumtionsregel är förenlig med Internationella konventionen om skydd för utövande konstnärer, fonogramframställare och radioföretag (nedan kallad Romkonventionen).

Medlemsstaterna får föreskriva mera långtgående skydd för innehavare av närstående rättigheter än det som föreskrivs i artikel 8 i detta direktiv.

De harmoniserade uthyrnings- och utlåningsrättigheterna samt det harmoniserade skyddet för närstående rättigheter bör inte utövas på ett sätt som innebär en dold inskränkning i handeln mellan medlemsstaterna eller på ett sätt som strider mot regeln om tidsföljden för nyttjande i olika medier så som denna regel har erkänts i domen i målet Société Cinéthèque mot FNCF.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

KAPITEL 1

Uthyrnings- och utlåningsrättigheter

Artikel 1

Föremålet för harmonisering

1. I enlighet med föreskrifterna i detta kapital skall medlemsstaterna med den inskränkning som föreskrivs i artikel 5 införa en rätt att medge eller förbjuda uthyrning och utlåning av original och andra exemplar av upphovsrättsligt skyddade verk och de andra alster som avses i artikel 2.1.

2. I detta direktiv avses med uthyrning upplåtelse för bruk under en begränsad tid mot direkt eller indirekt ekonomisk eller kommersiell nytta.

3. I detta direktiv avses med utlåning upplåtelse för bruk under en begränsad tid utan direkt eller indirekt ekonomisk eller kommersiell nytta när upplåtelsen sker genom inrättningar som är tillgängliga för allmänheten.

4. De rättigheter som avses i punkt 1 konsumeras inte genom försäljning eller annan spridning av original eller andra exemplar av upphovsrättsligt skyddade verk eller upplåtelse av de rättigheter som avses i artikel 2.1.

Artikel 2

Innehavare och föremål för uthyrnings- och utlåningsrättigheter

1. Ensamrätten att medge eller förbjuda uthyrning och utlåning skall tillkomma

— upphovsmannen vad gäller original och andra exemplar av hans verk,

— den utövande konstnären vad gäller upptagningar av hans framförande,

— fonogramframställaren vad gäller hans fonogram, och

— den som producerat första upptagningen av en film vad gäller original och andra exemplar av filmen. I detta direktiv avses med film ett filmverk eller annat audiovisuellt verk eller eljest rörliga bilder med eller utan åtföljande ljud.

2. I detta direktiv betraktas ett filmverks eller annat audiovisuellt verks huvudregissör som dess upphovsman eller en av dess upphovsmän. Medlemsstaterna får föreskriva att även andra personer skall anses som upphovsmän.

3. Detta direktiv omfattar inte uthyrnings- och utlåningsrättigheter avseende byggnader och alster av brukskonst.

4. De rättigheter som avses i punkt 1 kan överlåtas, bli föremål för licensavtal eller eljest upplåtas.

5. Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 7 skall en utövande konstnär som omfattas av ett avtal om framställningen av en film vilket träffats individuellt eller kollektivt mellan utövande konstnärer och en filmproducent, anses ha överlåtit uthyrningsrättigheten i den mån annat inte föreskrivs i avtalet eller följer av artikel 4.

6. Medlemsstaterna får föreskriva en liknande presumtionsregel beträffande upphovsmän som den som avses i föregående punkt.

7. Medlemsstaterna får föreskriva att ett avtal mellan en

utövande konstnär och en filmproducent om framställningen av en film innebär att uthyrning har medgivits, förutsatt att avtalet föreskriver en skälig ersättning i den mening som avses i artikel 4. Medlemsstaterna får också föreskriva att denna punkt får motsvarande tillämpning på de rättigheter som behandlas i kapitel 2.

Artikel 3

Uthyrning av datorprogram

Detta direktiv skall inte påverka tillämpningen av artikel 4 c i rådets direktiv 91/250/EEG av den 14 maj 1991 om rättsligt skydd för datorprogram

1

.

Artikel 4

Oeftergivlig rätt till skälig ersättning

1. När en upphovsman eller utövande konstnär har överlåtit eller upplåtit sin uthyrningsrätt avseende ett fonogram eller ett original eller annat exemplar av en film till en fonogramframställare eller en filmproducent, behåller upphovsmannen eller den utövande konstnären rätten att erhålla skälig ersättning för uthyrningen.

2. Upphovsmannen eller den utövande konstnären kan inte avstå från sin rätt till skälig ersättning.

3. Förvaltningen av rätten till skälig ersättning får uppdras åt kollektiva organisationer som företräder upphovsmännen eller de utövande konstnärerna.

4. Medlemsstaterna får införa regler om och i vilken utsträckning det får föreskrivas att rätten att uppbära skälig ersättning skall förvaltas av kollektiva organisationer och om från vem ersättningen kan utkrävas eller inkasseras.

Artikel 5

Undantag från ensamrätten till offentlig utlåning

1. Medlemsstaterna får föreskriva undantag från den ensamrätt vad gäller offentlig utlåning som anges i artikel 1, förutsatt att åtminstone upphovsmän får ersättning för utlåningen. Medlemsstaterna skall ha frihet att bestämma ersättningens storlek med hänsyn till sina kulturfrämjande syften.

2. När medlemsstaterna inte tillämpar den ensamrätt till utlåning som avses i artikel 1 i fråga om fonogram, filmer och datorprogram, skall de införa en rätt till ersättning, åtminstone för upphovsmännen.

3. Medlemsstaterna får undanta vissa kategorier av inrättningar från skyldigheten att betala ersättning enligt punkterna 1 och 2.

4. Kommissionen skall, i samarbete med medlemsstaterna, före den 1 juli 1997 upprätta en rapport om offentlig utlåning i gemenskapen. Den skall sända rapporten till Europaparlamentet och till rådet.

KAPITEL 2

UPPHOVSRÄTTEN NÄRSTÅENDE RÄTTIGHETER

Artikel 6

Upptagningsrätt

1. Medlemsstaterna skall föreskriva att utövande konstnärer har ensamrätt att medge eller förbjuda upptagning av sina framföranden.

2. Medlemsstaterna skall föreskriva att radio- eller televisionsföretag har ensamrätt att medge eller förbjuda upptagning av sina utsändningar, när dessa sker över tråd eller trådlöst, inbegripet sändning genom kabel eller satellit.

3. En kabeldistributör skall inte ha de rättigheter som avses i punkt 2 när den enbart genom kabel vidaresänder ett radioeller TV-företags utsändningar.

Artikel 7

Rätt till mångfaldigande

1. Medlemsstaterna skall föreskriva att ensamrätt att medge eller förbjuda direkt eller indirekt mångfaldigande tillkommer

— utövande konstnärer vad gäller upptagningar av deras framföranden, — fonogramframställare vad gäller deras fonogram, — dem som har producerat första upptagningen av filmer vad gäller original och andra exemplar av deras filmer, — radio- och TV-företag vad gäller upptagningar av deras utsändningar så som dessa anges i artikel 6.2.

2. Den rätt till mångfaldigande som avses i punkt 1 får överlåtas, göras till föremål för licensavtal eller eljest upplåtas.

Artikel 8

Radio- och TV-utsändning och återgivning för allmän-

heten

1. Medlemsstaterna skall föreskriva att utövande konstnärer har ensamrätt att medge eller förbjuda trådlös radio- och TVutsändning och återgivning för allmänheten av sina framföranden, utom när framförandet i sig självt sker vid en radio- eller TV-utsändning eller härrör från en upptagning.

2. Medlemsstaterna skall föreskriva rätt till en enda skälig ersättning från användaren när ett fonogram som har utgivits i kommersiellt syfte används i original eller kopia för trådlös utsändning eller eljest för återgivning för allmänheten. De skall säkerställa att denna ersättning fördelas mellan de berörda utövande konstnärerna och fonogramframställarna. Medlemsstaterna får fastställa villkoren för hur ersättningen

skall fördelas mellan dem när det saknas avtal dem emellan.

3. Medlemsstaterna skall föreskriva att radio- och TV-företag har ensamrätt att medge eller förbjuda trådlös återutsändning av sina trådlösa utsändningar liksom återgivning för allmänheten av sina utsändningar om sådan återgivning sker på platser till vilka allmänheten har tillträde mot erläggande av inträdesavgift.

Artikel 9

Spridningsrätt

1. Medlemsstaterna skall föreskriva en ensamrätt - nedan kallad "spridningsrätt" - för nedan nämnda rättighetshavare att genom försäljning eller på annat sätt göra exemplar av nedan nämnda alster tillgängliga för allmänheten:

— Utövande konstnärer vad gäller upptagningar av deras framföranden.

— Fonogramframställare vad gäller deras fonogram.

— Dem som har producerat första upptagningen av filmer vad gäller original och andra exemplar av deras filmer.

— Radio- och TV-företag vad gäller upptagningar av deras utsändningar så som dessa anges i artikel 6.2.

2. Spridningsrätten till de alster som avses i punkt 1 skall inte konsumeras inom gemenskapen utom då första försäljningen av ett exemplar inom gemenskapen görs av rättighetshavaren själv eller med dennes samtycke.

3. Spridningsrätten skall inte påverka tillämpningen av de särskilda reglerna i kapitel 1, särskilt artikel 1.4.

4. Spridningsrätten kan överlåtas, bli föremål för licensavtal eller eljest upplåtas.

Artikel 10

Inskränkningar i rättigheterna

1. Medlemsstaterna får föreskriva inskränkningar i de rättigheter som avses i kapitel 2 vad gäller följande utnyttjanden:

a) Enskilt bruk.

b) Korta avsnitt vid redogörelse för dagshändelser.

c) Radio- eller TV-företags efemära upptagning som görs med företagets egen utrustning och för bruk vid dess egna utsändningar.

d) Uteslutande i undervisnings- eller vetenskapligt forsknings-

syfte.

2. Oavsett vad som föreskrivs i punkt 1 får varje medlemsstat föreskriva samma slags inskränkningar i skyddet för utövande konstnärer, fonogramframställare, radio- och TV-företag och den som producerat första upptagningen av filmer, som den föreskriver när det gäller skyddet för upphovsrätten till litterära och konstnärliga verk. Tvångslicenser får dock föreskrivas endast i den mån de är förenliga med Romkonventionen.

3. Punkt 1 a skall inte påverka tillämpningen av befintlig eller framtida lagstiftning om ersättning för kopiering för enskilt bruk.

KAPITEL 3

SKYDDSTID

Artikel 11

Skyddstiden för upphovsmäns rättigheter

Om inte annat följer av ytterligare harmonisering skall skyddet för de rättigheter för upphovsmän som avses i detta direktiv inte upphöra före utgången av den skyddstid som föreskrivs i Bernkonventionen för skydd av litterära och konstnärliga verk.

Artikel 12

Skyddstiden för närstående rättigheter

Om inte annat följer av ytterligare harmonisering skall skyddet för de rättigheter för utövande konstnärer, fonogramframställare och radio- eller TV-företag som avses i detta direktiv inte upphöra före utgången av de skyddstider som för dessa fall föreskrivs i Romkonventionen. Skyddet för de rättigheter för dem som producerat första upptagningen av sådana filmer som avses i detta direktiv skall inte upphöra tidigare än tjugo år efter utgången av det år då upptagningen gjordes.

KAPITEL 4

GEMENSAMMA BESTÄMMELSER

Artikel 13

Tidpunkt för tillämpning

1. Detta direktiv skall tillämpas på alla i direktivet avsedda upphovsrättsligt skyddade verk, framföranden, fonogram, radiooch TV-utsändningar och första upptagningen av filmer som den 1 juli 1994 alltjämt är skyddade genom medlemsstaternas lagstiftning om upphovsrätt och närstående rättigheter eller som vid den tidpunkten uppfyller kriterierna för skydd enligt

detta direktiv.

2. Bestämmelserna i detta direktiv skall inte påverka bedömningen av handlingar avseende utnyttjanden av verk eller alster som har företagits före den 1 juli 1994.

3. Medlemsstaterna får föreskriva att rättighetshavare skall anses ha lämnat sitt samtycke till uthyrning eller utlåning av ett alster av det slag som avses i artikel 2.1 om det kan visas att detta före den 1 juli 1994 gjorts tillgängligt för tredje man för detta ändamål eller har förvärvats före nämnda dag. När alstret är en digital upptagning får dock medlemsstaterna föreskriva att rättighetshavarna skall ha rätt till skälig ersättning för uthyrningen eller utlåningen av alstret.

4. Medlemsstaterna behöver inte tillämpa bestämmelserna i artikel 2.2 på filmverk eller andra audiovisuella verk som har producerats före den 1 juli 1994.

5. Medlemsstaterna får föreskriva den tidpunkt från vilken bestämmelserna i artikel 2.2 skall börja tillämpas, förutsatt att denna tidpunkt inte sätts senare än till den 1 juli 1997.

6. Detta direktiv skall, utan att det påverkar tillämpningen av punkt 3 och om inte annat följer av punkterna 8 och 9, inte påverka avtal som träffats innan direktivet antogs.

7. Medlemsstaterna får föreskriva, i den mån detta inte strider mot vad som sägs i punkt 8 och 9, att rättighetshavare som förvärvar nya rättigheter genom de nationella regler som införs vid genomförandet av detta direktiv och som före den 1 juli 1994 har lämnat sitt samtycke till utnyttjande av sitt alster skall anses ha överlåtit de nya ensamrätterna.

8. Medlemsstaterna får föreskriva den tidpunkt från vilken den oeftergivliga rätten till skälig ersättning enligt artikel 4 skall gälla, förutsatt att denna tidpunkt inte sätts senare än till den 1 juli 1997.

9. Beträffande avtal som träffats före den 1 juli 1994 skall den oeftergivliga rätten till skälig ersättning enligt artikel 4 gälla endast då upphovsmän eller utövande konstnärer eller de som företräder dem har framställt en begäran därom före den 1 januari 1997. Om en överenskommelse mellan rättighetshavarna inte uppnås i fråga om ersättningens storlek får medlemsstaterna bestämma en skälig ersättningsnivå.

Artikel 14

Förhållandet mellan upphovsrätt och upphovsrätten

närstående rättigheter

Skyddet för upphovsrätten närstående rättigheter enligt detta direktiv får inte inskränka eller på något sätt påverka skyddet för upphovsrätten.

Artikel 15

Slutbestämmelser

1. Medlemsstaterna skall sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv senast den 1 juli 1994. De skall genast underrätta kommissionen om detta.

När en medlemsstat antar dessa bestämmelser skall dessa innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen skall göras skall varje medlemsstat själv utfärda.

2. Medlemsstaterna skall underrätta kommissionen om de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

Artikel 16

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

___________

Utfärdat i Bryssel den 19 november 1992.

På rådets vägnar

E. LEIGH

Ordförande

Sammanfattning av promemorian

I promemorian föreslås tre ändringar i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk. För det första föreslås att det införs bestämmelser om s.k.

kassettersättning och att bestämmelserna skall ha en rent civil-

rättslig utformning. Ändringen syftar till att i viss mån kompensera upphovsmännen för den i och för sig tillåtna privatkopieringen av deras skyddade verk. Det föreslås att lagen skall ändras så att upphovsmän till sådana verk som har sänts ut i radio eller television eller som har givits ut på anordningar genom vilka de kan återges skall ha rätt till ersättning. Motsvarande rätt skall gälla för utövande konstnärer, för framställare av ljudupptagningar, för framställare av upptagningar av rörliga bilder och för fotografer. Ersättning skall utgå för ljudband, videoband och andra upptagningsanordningar som är särskilt ägnade som underlag för framställning av exemplar av verk för enskilt bruk. Vissa sådana anordningar skall undantas från ersättningsrätten, bl.a. anordningar som skall användas för syn- eller hörselskadade. Ersättningen skall betalas av näringsidkare som i sin yrkesmässiga verksamhet tillverkar eller importerar anordningarna. Ersättningen skall vara drygt en krona för möjlig inspelningstimme, dock högst sex kronor per anordning. Rätten till ersättning skall kunna göras gällande endast av organisation som företräder ett flertal ersättningsberättigade rättighetshavare. Organisationen skall bestämma hur ersättningen skall fördelas mellan de ersättningsberättigade. Ersättningsskyldig näringsidkare skall anmäla sig hos organisationen och redovisa för denna. Rätten till kassettersättning skall enligt förslaget tillämpas på verk och prestationer med viss anknytning till EES-området. För det andra föreslås att lagen skall ändras så att en upphovsman alltid har rätt till skälig ersättning när han överlåter sin uthyrningsrätt avseende ljudupptagningar eller upptagningar av rörliga bilder till en framställare av sådana upptagningar. Avtalsvillkor som inskränker denna rätt skall enligt förslaget vara ogiltiga. Motsvarande rätt till ersättning föreslås gälla för utövande konstnärer. Ändringen syftar till att ge ett visst skydd åt den svagare parten i avtalet. Ändringen skulle innebära genomförande av artikel 4 i rådets direktiv 92/100/EEG om uthyrnings- och utlåningsrättigheter avseende upphovsrättsligt skyddade verk och om upphovsrätten närstående rättigheter. Slutligen föreslås att bestämmelserna om avbildning av kon-

stverk ändras. Enligt förslaget skall lagen ändras så att

upphovsrätten omfattar avbildning av konstverk på offentlig plats i de fall där konstverket utgör huvudmotivet och avbildningen görs i förvärvssyfte. Ändringen syftar till att låta upphovsrätten omfatta sådana omedelbara kommersiella utnyttjanden av själva konstverket. Lagändringarna är avsedda

att träda i kraft den 1 juli 1997.

Förslag till lag om ändring i upphovsrättslagen

I promemorian föreslås att riksdagen skall besluta följande lag.

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk

dels att rubriken till 2 a kap. skall lyda "Rätt till särskild er-

sättning",

dels att 24, 45, 46, 49 a, 60 och 61 §§ skall ha följande lydel-

se,

dels att det närmast före 26 j § skall införas en ny rubrik som

skall lyda "Ersättning vid vidareförsäljning av exemplar av konstverk",

dels att det skall införas två nya paragrafer, 26 k och 29 §§,

samt närmast före 26 k § en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

24 §

Konstverk får avbildas

1. om de stadigvarande är placerade på eller vid allmän plats utomhus eller

2. om de ställs ut, är till salu eller ingår i en samling, men i dessa fall endast i meddelanden om utställningen eller försäljningen och i kataloger.

Första stycket första

punkten gäller inte om konstverket utgör huvudmotivet och avbildningen görs i förvärvssyfte. Byggnader får fritt avbildas.

Ersättning vid tillverkning och införsel av anordningar för ljud- eller bildupptagningar

26 k §

När en näringsidkare i sin

yrkesmässiga verksamhet tillverkar eller till landet inför anordningar på vilka ljud eller rörliga bilder kan tas upp och som är särskilt ägnade för framställning av exemplar av verk för enskilt bruk, har upphovsmän till skyddade verk som sänds ut i ljudradio eller television eller som har getts ut på anordningar genom vilka de kan återges rätt till ersättning av näringsidkaren.

Upphovsmännen har dock

inte rätt till ersättning, om de tillverkade eller införda anordningarna skall

1. användas till annat än

framställning av exemplar av verk för enskilt bruk,

2. föras ut ur landet eller

3. användas till fram-

ställning av exemplar av verk åt synskadade eller hörselskadade.

Ersättningen skall vara två

öre för varje möjlig inspelningsminut på anordningarna, dock högst sex kronor för varje anordning. Endast organisation som företräder ett flertal ersättningsberättigade svenska upphovsmän och närstående rättighetshavare på området har rätt att kräva in ersättningen. Organisationen skall kräva in ersättningen och fördela den mellan de ersättningsberättigade, efter avdrag för skälig ersättning till organisationen för dess omkostnader. Vid fördelningen skall rättighetshavare som inte företräds av organisationen vara likställda med rättighetshavare som organisationen företräder.

Näringsidkaren skall anmäla

sig hos en sådan organisation som avses i tredje stycket. Näringsidkaren skall på begäran av organisationen redovisa det antal anordningar som omfattas av rätt till ersättning, anordningarnas speltid och när anordningarna tillverkades eller infördes. Av redovisningen skall framgå antalet anordningar enligt andra stycket.

29 §

Om en upphovsman till en

framställare av ljudupptagningar eller upptagningar av rörliga bilder överlåter sin rätt att genom uthyrning av sådana upptagningar göra ett verk tillgängligt för allmänheten, har upphovsmannen rätt till skälig ersättning.

Avtalsvillkor som inskränker

denna rätt är ogiltiga.

45 §

En utövande konstnärs framförande av ett litterärt eller konstnärligt verk får inte utan hans samtycke

1. tas upp på en grammofonskiva, en film eller en annan anordning, genom vilken det kan återges, eller

2. sändas ut i ljudradio eller television eller genom direkt överföring göras tillgängligt för allmänheten.

Ett framförande som har tagits upp på en anordning som avses i första stycket 1 får inte utan konstnärens samtycke föras över från en sådan anordning till en annan eller göras tillgängligt för allmänheten förrän femtio år har förflutit efter det år då framförandet skedde eller, om upptagningen har getts ut eller offentliggjorts inom femtio år från framförandet, efter det år då upptagningen först gavs ut eller offentliggjordes.

Bestämmelserna i 3, 6 - 9, 11 - 13, 15, 16, 21, 22, 25 - 26 b, 26 e, 26 f, 27 och 28 §§, 39 § första meningen samt 41 och 42 §§ skall tillämpas i fråga om framföranden som avses i denna paragraf.

Bestämmelserna i 3, 6 - 9,

11 - 13, 15, 16, 21, 22, 25 - 26 b, 26 e, 26 f, 26 k, 27 - 29, 39 § första meningen samt 41 och 42 §§ skall tillämpas i fråga om framföranden som avses i denna paragraf. När ett exemplar av en upptagning enligt denna paragraf med den utövande konstnärens samtycke har överlåtits inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet får exemplaret spridas vidare.

Fjärde stycket ger inte rätt att tillhandahålla allmänheten

1. exemplar av en upptagning genom uthyrning eller andra jämförliga rättshandlingar, eller

2. exemplar av en film eller annan anordning på vilken rörliga bilder tagits upp genom utlåning.

46 §

En grammofonskiva, en film eller en annan anordning på vilken ljud eller rörliga bilder har tagits upp får inte utan framställarens samtycke eftergöras eller göras tillgänglig för allmänheten förrän femtio år har förflutit efter det år då upptagningen gjordes eller, om upptagningen har getts ut eller offentliggjorts inom femtio år från upptagningen, efter det år då upptagningen först gavs ut eller offentliggjordes. Som eftergörande anses även att upptagningen förs över från en sådan anordning till en annan.

Bestämmelserna i 6-9 §§, 11 § andra stycket, 12, 13, 15, 16, 21, 22, 25-26 b och 26 e §§ skall tillämpas i fråga om upptagningar som avses i denna paragraf. Dessutom skall 26 f § tillämpas i fråga om andra upptagningar än sådana som avses i 47 §.

Bestämmelserna i 6-9 §§, 11

§ andra stycket, 12, 13, 15, 16, 21, 22, 25-26 b, 26 e och 26 k §§ skall tillämpas i fråga om upptagningar som avses i denna paragraf. Dessutom skall 26 f § tillämpas i fråga om andra upptagningar än sådana som avses i 47 §. När ett exemplar av en upptagning enligt denna paragraf med framställarens samtycke har överlåtits inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet får exemplaret spridas vidare.

Tredje stycket ger inte rätt att tillhandahålla allmänheten

1. exemplar av en upptagning genom uthyrning eller andra jämförliga rättshandlingar, eller

2. exemplar av en film eller annan anordning på vilken rörliga bilder tagits upp genom utlåning.

49 a §

Den som har framställt en fotografisk bild har uteslutande rätt att framställa exemplar av bilden och göra den tillgänglig för allmänheten. Rätten gäller oavsett om bilden används i ursprungligt eller ändrat skick och oavsett vilken teknik som utnyttjas.

Med fotografisk bild avses även en bild som har framställts genom ett förfarande som är jämförligt med fotografi.

Rätten enligt första stycket gäller till dess femtio år har förflutit efter det år då bilden framställdes.

Bestämmelserna i 2 § andra och tredje styckena, 3, 7 - 9 och 11 §§, 12 § första stycket, 13, 15, 16, 18 - 20 och 23 §§, 24 § första stycket, 25 - 26 b, 26 d - 26 f, 26 i - 28, 31 - 38, 41, 42 och 50 - 52 §§ skall tillämpas beträffande bilder som avses i denna paragraf. Är en sådan bild föremål för upphovsrätt, får denna rätt också göras gällande.

Bestämmelserna i 2 § andra

och tredje styckena, 3, 7 - 9 och 11 §§, 12 § första stycket, 13, 15, 16, 18 - 20 och 23 §§, 24 § första och andra styckena, 25 -26 b, 26 d - 26 f, 26 i - 28, 31 - 38, 41, 42 och 50 - 52 §§ skall tillämpas beträffande bilder som avses i denna paragraf. Är en sådan bild föremål för upphovsrätt, får denna rätt också göras gällande.

60 §

Vad i denna lag är stadgat om upphovsrätt är tilllämpligt på

1. verk av den som är svensk medborgare eller har sin vanliga vistelseort i Sverige,

2. verk som först utgivits i Sverige eller samtidigt i Sverige och utom riket,

3. filmverk vars producent har sitt säte eller sin vanliga vistelseort i Sverige,

4. här uppfört byggnadsverk,

5. konstverk som utgör del av här belägen byggnad eller på annat sätt är fast förenat med marken.

Bestämmelserna

om

upphovsrätt tillämpas på

1. verk av den som är

svensk medborgare eller har sin vanliga vistelseort i Sverige,

2. verk som först utgivits i

Sverige eller samtidigt i Sverige och utom riket,

3. filmverk vars producent

har sitt säte eller sin vanliga vistelseort i Sverige,

4. här uppfört byggnads-

verk,

5. konstverk som utgör del

av här belägen byggnad eller på annat sätt är fast förenat med marken. Vid tillämpning av första stycket 2. anses samtidig utgivning ha ägt rum, om verket utgivits i Sverige inom trettio dagar efter utgivningen utomlands. Vid tillämpning av första stycket 3. anses, där ej annat visas, den vars namn på sedvanligt sätt utsatts på exemplar av filmverket som verkets producent.

Bestämmelserna i 26 j § tillämpas på verk av den som är svensk medborgare eller har sin vanliga vistelseort i Sverige.

Bestämmelserna i 26 j och

26 k §§ tillämpas på verk av den som är svensk medborgare

eller har sin vanliga vistelseort i Sverige. Bestämmelserna i 44 a § tillämpas på utgivningar och offentliggöranden av den som är svensk medborgare eller har sin vanliga vistelseort i Sverige. Bestämmelserna tillämpas också på utgivningar och offentliggöranden av juridiska personer som har säte i Sverige.

Bestämmelserna i 50 och 51 §§ tillämpas på varje litterärt eller konstnärligt verk, oberoende av dess ursprung.

61 §

Föreskrifterna i 45, 47 och 48 §§ är tillämpliga på framförande, ljudupptagning samt ljudradio- och televisionsutsändning

som äger rum i Sverige. Dessutom tillämpas föreskrifterna i 45 § på framföranden av den som är svensk medborgare eller har sin vanliga vistelseort i Sverige, föreskrifterna i 47 § på ljudupptagningar vars framställare är svensk medborgare eller svensk juridisk person eller har sin vanliga vistelseort i Sverige och föreskrifterna i 48 § på utsändningar av radio- eller televisionsföretag som har sitt säte här i landet. Föreskrifterna i 46 § tillämpas på ljudupptagningar och på upptagningar av rörliga bilder vars framställare är svensk medborgare eller svensk juridisk person eller har sin vanliga vistelseort i Sverige liksom på sådana upptagningar av filmverk som äger rum i Sverige. Bestämmelsen i 46 § om eftergörande gäller dock alla ljudupptagningar.

Föreskrifterna i 49 § tillämpas på arbeten vars framställare är

svensk medborgare eller svensk juridisk person eller har sin vanliga vistelseort i Sverige liksom på arbeten som först utgivits i Sverige.

Av föreskrifterna i 49 a § tillämpas hänvisningen till 50 och 51 §§ på alla fotografiska bilder och övriga föreskrifter på fotografiska bilder

1. vars framställare är svensk medborgare eller har sin vanliga vistelseort i Sverige eller

2. som först har utgivits i Sverige eller samtidigt i Sverige och utomlands eller

3. som har infogats i en byggnad eller annan anordning som är fast förenad med marken, om byggnaden eller anordningen är belägen i Sverige

Bestämmelserna i 45, 47

och 48 §§ tillämpas på framföranden, ljudupptagningar samt

ljudradio- och televisionsutsändningar som äger rum i Sverige.

Dessutom tillämpas bestämmelserna i 45 § på framföranden av den som är svensk medborgare eller har sin vanliga vistelseort i Sverige, bestämmelserna i 47 § på ljudupptagningar vars framställare är svensk medborgare eller svensk juridisk person eller har sin vanliga vistelseort i Sverige och bestämmelserna i 48 § på utsändningar av radio- eller televisionsföretag som har sitt säte här i landet. Bestämmelserna i 46 § tillämpas på ljudupptagningar och på upptagningar av rörliga bilder vars framställare är svensk medborgare eller svensk juridisk person eller har sin vanliga vistelseort i Sverige liksom på sådana upptagningar av filmverk som äger rum i Sverige. Bestämmelsen i 46 § om eftergörande gäller dock alla ljudupptagningar.

Bestämmelserna i 49 §

tillämpas på arbeten vars framställare är svensk medborgare eller svensk juridisk person eller har sin vanliga vistelseort i Sverige liksom på arbeten som först utgivits i Sverige.

Av bestämmelserna i 49 a §

tillämpas hänvisningen till 50 och 51 §§ på alla fotografiska bilder och övriga bestämmelser på fotografiska bilder

1. vars framställare är

svensk medborgare eller har sin vanliga vistelseort i Sverige eller

2. som först har utgivits i

Sverige eller samtidigt i Sverige och utomlands eller

3. som har infogats i en

byggnad eller annan anordning som är fast förenad med marken, om byggnaden eller anordningen är belägen i Sverige.

Vid tillämpning av tredje stycket 2 anses utgivningen ha skett samtidigt, om bilden har utgivits i Sverige inom trettio dagar efter utgivningen utomlands.

Av bestämmelserna i 45 §

tillämpas hänvisningen till 26 k § endast på framföranden av den som är svensk medborgare eller har sin vanliga vistelseort i Sverige. Av bestämmelserna i 46 § tillämpas hänvisningen till 26 k § endast på upptagningar av den som är svensk medborgare eller svensk juridisk person eller har sin vanliga vistelseort i Sverige. Av bestämmelserna i 49 a § tillämpas hänvisningen till 26 j och 26 k §§ endast på fotografiska bilder av den som är svensk medborgare eller har sin vanliga vistelseort i Sverige.

______

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997.

2. De nya bestämmelserna tillämpas även på verk som har kommit till före ikraftträdandet.

3. De nya bestämmelserna tillämpas inte när det gäller åtgärder som har vidtagits eller rättigheter som har förvärvats före ikraftträdandet. De avbildningar av ett konstverk som har gjorts med stöd av äldre bestämmelser får fritt spridas och visas.

4. Den nya bestämmelsen i 29 § tillämpas även på avtal om överlåtelse som har ingåtts före ikraftträdandet, dock inte på avtal som har ingåtts före den 19 november 1992. Beträffande avtal som har ingåtts därefter men före den 1 juli 1994 föreligger rätt till ersättning enligt 29 § endast om krav på ersättning framställts före den 1 januari 1997.

5. Det som sägs i punkt 2 och 3 tillämpas också på framföranden, upptagningar och arbeten som avses i 45, 46 och 49 a §§. Det som sägs i punkt 4 tillämpas också på utövande konstnärs överlåtelse.

Förteckning över remissinstanser

Justitiedepartementets promemoria Kassettersättning m.m. (Ds 1996:61) har remitterats till Hovrätten för Övre Norrland, Malmö tingsrätt, Kommerskollegium, Konkurrensverket, Konsumentverket, Patent- och registreringsverket, Statens kulturråd, Statskontoret, Svenska kommunförbundet, Stockholms universitet (juridiska fakultetsnämnden), Handelshögskolan i Stockholm, Sveriges advokatsamfund, Bildleverantörernas förening, föreningen BONUS, föreningen BUS, föreningen Copyswede, föreningen KLYS, föreningen KRO, föreningen Oberoende filmares förbund, föreningen SAMI, föreningen STIM, föreningen Svensk Programvaruindustri, föreningen Svenska Filmproducenter, föreningen Svenska Läromedelsproducenter, Företagarnas riksorganisation, Grossistförbundet Svensk handel, Handikappinstitutet, Svensk bildbyråförening, Svenska förläggarföreningen, Svenska föreningen för upphovsrätt, Svenska gruppen av IFPI, Svenska journalistförbundet, Svenska magnetbandsinstitutet, Svenska musikerförbundet, Svenska musikförläggarföreningen, Svenska teaterförbundet, Sveriges dramatikerförbund, Sveriges filmoch videoproducenters förening, Sveriges författareförbund, Sveriges industriförbund, Sveriges köpmannaförbund, Sveriges marknadsförbund, Sveriges Radio, Sveriges Television, Sveriges videodistributörers förening, Synskadades Riksförbund, Teatrarnas riksförbund, Tidningsutgivarna, Utbildningsradion, Riksföreningen för folkmusik och dans, Sveriges Radio- och Hemelektronikleverantörer, Talboks- och punktskriftbiblioteket, Oberoende filmares förbund, Skulptörförbundet, HAO-företagen och Elektronikförbundet.

Lagrådsremissens lagförslag

Förslag till lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk

dels att 45 § skall ha följande lydelse,

dels att det skall införas en ny paragraf, 29 §, av följande

lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

3 kap.

29 §

Om en upphovsman till en

framställare av ljudupptagningar eller upptagningar av rörliga bilder överlåter sin rätt att genom uthyrning av sådana upptagningar göra ett verk tillgängligt för allmänheten, har upphovsmannen rätt till skälig ersättning.

Avtalsvillkor som inskränker

denna rätt är ogiltiga.

5 kap.

45 §

En utövande konstnärs framförande av ett litterärt eller konstnärligt verk får inte utan hans samtycke

1. tas upp på en grammofonskiva, en film eller en annan anordning, genom vilken det kan återges, eller

2. sändas ut i ljudradio eller television eller genom direkt överföring göras tillgängligt för allmänheten.

Ett framförande som har tagits upp på en anordning som avses i första stycket 1 får inte utan konstnärens samtycke föras över från en sådan anordning till en annan eller göras tillgängligt för allmänheten förrän femtio år har förflutit efter det år då framförandet skedde eller, om upptagningen har getts ut eller offentliggjorts inom femtio år från framförandet, efter det år då upptagningen först gavs ut eller offentliggjordes.

Bestämmelserna i 3, 6 - 9, 11 - 13, 15, 16, 21, 22, 25 - 26 b, 26 e, 26 f, 27 och 28 §§, 39 § första meningen samt 41 och 42 §§ skall tillämpas i fråga om framföranden som avses i denna paragraf.

Bestämmelserna i 3, 6 - 9,

11 - 13, 15, 16, 21, 22, 25 - 26 b, 26 e, 26 f, 27 - 29, 39 § första meningen samt 41 och 42 §§ skall tillämpas i fråga om framföranden som avses i denna paragraf. När ett exemplar av en upptagning enligt denna paragraf med den utövande konstnärens samtycke har överlåtits inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet får exemplaret spridas vidare.

Fjärde stycket ger inte rätt att tillhandahålla allmänheten

1. exemplar av en upptagning genom uthyrning eller andra jämförliga rättshandlingar, eller

2. exemplar av en film eller annan anordning på vilken rörliga bilder tagits upp genom utlåning.

______

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997.

2. De nya bestämmelserna tillämpas även på verk och framföranden som har kommit till före ikraftträdandet.

3. De nya bestämmelserna tillämpas även på avtal om överlåtelse som har ingåtts före ikraftträdandet, dock inte på avtal som har ingåtts före den 19 november 1992. Beträffande avtal som har ingåtts därefter men före den 1 juli 1994 föreligger rätt till ersättning enligt de nya bestämmelserna endast om krav på ersättning framställts före den 1 januari 1997.

Lagrådets yttrande

Utdrag ur protokoll vid sammanträde den 24 februari 1997

Närvarande: f.d. justitierådet Per Jermsten, regeringsrådet Stig von Bahr, justitierådet Bengt Lambe

Enligt en lagrådsremiss den 13 februari 1997 (Justitiedepartementet) har regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk.

Förslaget har inför Lagrådet föredragits av kanslirådet Dag Mattsson.

Lagrådet lämnar förslaget utan erinran.

Justitiedepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 6 mars 1997

Närvarande: statsrådet Hjelm-Wallén, ordförande, och statsråden Peterson, Freivalds, Wallström, Tham, Åsbrink, Schori, Blomberg, Winberg, Uusmann, Ulvskog, Lindh, Johansson, von Sydow, Klingvall, Åhnberg, Pagrotsky, Östros, Messing

Föredragande: statsrådet Freivalds

Regeringen beslutar proposition 1996/97:129 Ändringar i upphovsrättslagen.

Rättsdatablad

Författningsrubrik

Bestämmelser som inför, ändrar, upphäver eller upprepar ett normgivningsbemyndigande

Celexnummer för bakomliggande EG-regler

392L0100