Prop. 1997/98:188

Vissa ändringar i marknadsföringslagen (1995:450) m.m.

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 17 juni 1998

Göran Persson

Lars Engqvist (Inrikesdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att instansordningen i marknadsföringsmål ändras så att mål om förbud och åläggande som huvudregel handläggs i Marknadsdomstolen som första och sista instans. Om samma kärande, eller en annan kärande i samråd med denne, samtidigt väcker en talan om marknadsstörningsavgift eller skadestånd, skall dock en talan om förbud eller åläggande med anledning av marknadsföringen väckas vid Stockholms tingsrätt. Syftet med ändringen är att göra det möjligt att snabbt kunna få ett slutligt avgörande i frågan om en viss marknadsföringsåtgärd strider mot de marknadsrättsliga bestämmelserna.

Utöver denna ändring föreslås vissa smärre ändringar och tillägg i marknadsföringslagen (1995:450), lagen (1970:417) om marknadsdomstol m.m. och lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m.m.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 april 1999.

Sammanfattning av promemorian

I promemorian tas upp en diskussion om den ordning som gäller för prövningen av förbuds- och åläggandemål enligt marknadsföringslagen är ändamålsenlig ur olika aspekter. Övervägandena i promemorian utmynnar i ett förslag om att ta bort Stockholms tingsrätt som första instans och i stället återgå till den ordning som gällde enligt den äldre marknadsföringslagen, nämligen att Marknadsdomstolen är första och slutliga instans vid prövningen av detta slag av marknadsföringsmål.

Enligt marknadsföringslagen (1995:450) är Stockholms tingsrätt första instans i alla mål och ärenden om marknadsföring. Domar och beslut av tingsrätten kan överklagas till Marknadsdomstolen.

Tidigare gällande ordning med Marknadsdomstolen som enda instans i marknadsföringsmål har behållits för prövning av andra slag av marknadsrättsliga mål, såsom t.ex. produktsäkerhetsmål och mål om oskäliga avtalsvillkor i konsumentförhållanden.

Den viktigaste orsaken till den nuvarande instansordningen för prövningen av förbuds- och åläggandemål var att Stockholms tingsrätt utsågs till exklusiv första domstolsinstans i mål om marknadsstörningsavgift. Det ansågs därför lämpligt att även förbudsoch åläggandemålen handlades vid tingsrätten som första instans så att systemet blev enhetligt för dessa olika måltyper. En annan viktig orsak ansågs vara vissa processhanteringsmässiga ofullkomligheter och fördyringar som skulle kunna följa av en process i två instanser rörande samma marknadsföringsåtgärd (d.v.s. yrkande om förbud i Marknadsdomstolen och yrkande om avgift i Stockholms tingsrätt).

Kritik har nu framförts mot att handläggningen i Stockholms tingsrätt av förbuds- och åläggandemålen drar ut på tiden. Konsumentverket och företrädare för näringslivet har i skrivelser till Inrikesdepartementet förordat att Stockholms tingsrätt utgår som första instans i denna typ av mål.

I lagrådsremiss med förslag till ändringar i konkurrenslagen (1993:20) m.m. föreslås att Stockholms tingsrätt utgår som mellaninstans i vissa slag av konkurrensmål. Till stöd för detta förslag åberopas bl.a. att den nuvarande ordningen leder till långa prövningstider.

Handläggningstiden vid Stockholms tingsrätt beträffande förbuds- och åläggandemål enligt marknadsföringslagen har visat sig eller tenderar att bli längre än den motsvarande tid som Marknadsdomstolen behövde för sina avgöranden då domstolen var den enda instansen för dessa mål.

Långa handläggningstider är generellt sett otillfredsställande. Det är dock viktigt att hålla i minnet att en domstolsprövning under alla förhållanden måste få ta den tid som krävs för att saken skall få en tillfredsställande behandling. Det finns inte sällan omständigheter utanför domstolens kontroll som kan sinka handläggningen.

Eftersom den gällande instansordningen varat så pass kort tid, måste ett omtänkande i syfte att ändra den grundas på även andra omständigheter än tidsaspekten. I promemorian redovisas sådana omständigheter.

Den avdelning i Stockholms tingsrätt som handlägger marknadsföringsmålen har också hand om konkurrensmål, allmänna

tvistemål, tryck- frihetsmål, yttrandefrihetsmål och familjemål. Som orsaker till en handläggningstid på genomsnittligt ett år när det gäller förbudsmålen anges bl.a. delgivningsproblem, överklaganden av beslut under rättegången och kö till huvudförhandlingstid.

I lagmotiven hänvisades till möjligheten till interimistiska beslut för att snabbt kunna få till stånd ett förbud eller ett åläggande. Det kan dock ifrågasättas om en utveckling mot en högre frekvens av sådana yrkanden ter sig önskvärd. Interimistiska beslut överklagas inte sällan och, när så sker, tar det naturligtvis en viss ytterligare tid innan det interimistiska yrkandet slutligt avgjorts. Dessutom binds domstolarnas resurser vid handläggning och prövning av kärandens talan i en första omgång medan arbetet för målets slutliga avgörande tar vid ofta långt senare.

En lång handläggningstid i domstol försvagar rättssäkerheten för konsumenter, svarandeföretag och konkurrerande näringsidkare. Från rättssäkerhetssynpunkt är de nackdelar i form av tidsutdräkt m.m. som nuvarande ordning leder till väsentligt större än de fördelar som kan ligga i att fler än en instans kan ges tillfälle att delta i prövningen av de aktuella slagen av marknadsföringsmål.

Ett i lagmotiven omnämnt syfte med instansreformen var också förhoppningen att Marknadsdomstolens prejudicerande och rättsskapande funktion skulle bli stärkt genom att domstolen skulle kunna ägna mer tid och resurser åt de egentliga prejudikatmålen. För att kunna bedöma om detta syfte uppnåtts behövs mer tid. Det finns dock omständigheter, t.ex. företagens bristande intresse av att medverka till prejudikatbildningen genom att föra denna typ av mål vidare till Marknadsdomstolen, som talar för att Marknadsdomstolens prejudikatskapande roll inte främjas, och att i stället mål av principiellt intresse i vissa fall riskerar att stanna i Stockholms tingsrätt. I lagrådsremissen med förslag till ändringar i konkurrenslagen konstateras att förfarandet med två domstolsinstanser har bidragit till att det ännu inte har utvecklats någon vägledande praxis av större omfattning i Marknadsdomstolen, vilket därför anförts som ett skäl för förslaget att låta Stockholms tingsrätt utgå som mellaninstans för vissa slag av konkurrensmål.

Processekonomi kan anses innefatta såväl parternas ekonomi i processen som kostnaderna för själva rättegångsförfarandet. Ett minskat antal domstolsinstanser medför givetvis kostnadsbesparingar för både de processförande parterna och det allmänna. Ett av de viktigaste skälen till att den nuvarande instansordningen genomfördes var att man med denna undgick problemet med att KO i ett system med olika instansordningar skulle tvingas processa två gånger om sanktionering (vitesförbud respektive marknadsstörningsavgift) av samma förfarande, vilket skulle vara olyckligt ur processekonomisk synvinkel. I promemorian diskuteras olika lösningar för att försöka komma till rätta med detta problem. Det förordas en lösning som enligt huvudregeln innebär skilda instansordningar för avgiftsmålen respektive förbudsmålen men med möjlighet att samordna prövningen av samtidiga yrkanden om förbud och avgift. Enhetlighet beträffande den marknadsrättsliga instans- och processordningen har alltid eftersträvats. Om de marknadsföringsrättsliga förbuds- och åläggandemålen återförs till Marknadsdomstolen som första och sista prövningsinstans, uppnås enhetlighet. Konkurrens- och

marknadsföringsmålen förs också i vissa avseenden närmare varandra, om förslagen i lagrådsremissen rörande konkurrenslagen genomförs.

Promemorians lagförslag

1 Förslag till lag om ändring i marknadsföringslagen (1995:450)

Härigenom föreskrivs att 38, 51 och 52 §§marknadsföringslagen (1995:450) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

38 §

Talan om förbud eller åläggande enligt 14, 15 eller 17 § väcks vid Stockholms tingsrätt.

Talan om förbud eller åläggande enligt 14, 15 eller 17 § väcks vid

Marknadsdomstolen.

Om en talan om marknadsstörningsavgift enligt 22 § väcks samtidigt, får en talan om förbud eller åläggande som avser samma marknadsföring väckas vid Stockholms tingsrätt.

En sådan talan får väckas av

1. Konsumentombudsmannen,

2. en näringsidkare som berörs av marknadsföringen, och

3. en sammanslutning av konsumenter, näringsidkare eller löntagare.

Talan får väckas av

1. Konsumentombudsmannen,

2. en näringsidkare som berörs av marknadsföringen, och

3. en sammanslutning av konsumenter, näringsidkare eller löntagare.

Ett interimistiskt beslut enligt 20 § meddelas av den domstol där en rättegång enligt första stycket pågår.

51 §1

Vad som sägs i 49, 50 och 52 kap. rättegångsbalken och i 39 § första stycket lagen (1996:242) om domstolsärenden om hovrätten skall i mål och ärenden enligt denna lag i stället gälla Marknadsdomstolen.

Vad som sägs i 49, 50 och 52 kap. rättegångsbalken och i 39 § första stycket lagen (1996:242) om domstolsärenden om hovrätten, skall i mål och ärenden enligt denna lag i stället gälla Marknadsdomstolen när

Marknadsdomstolen handlägger mål efter överklagande enligt 43 §.

52 §

Om en talan enligt denna lag har väckts av någon annan än Konsumentombudsmannen, skall tingsrätten underrätta ombudsmannen om rättegången.

Om en talan enligt denna lag har väckts av någon annan än Konsumentombudsmannen, skall rätten underrätta ombudsmannen om rättegången.

__________

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.

1 Senaste lydelse 1996:270.

2. Ett mål eller ärende som är under handläggning i Stockholms tingsrätt men som enligt de nya bestämmelserna i stället skall handläggas av Marknadsdomstolen, skall lämnas över dit om det inregistrerats i tingsrätten efter den 1 juli 1997. Åtgärder som har vidtagits under handläggningen i tingsrätten skall för de mål och ärenden som överlämnas anses ha vidtagits av Marknadsdomstolen.

2 Förslag till lag om ändring i lagen (1970:417) om marknadsdomstol m.m.

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1970:417) om marknadsdomstol m.m.

dels att 9 § skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas en ny bestämmelse, 10 a §, av följande lydelse.

9 §1

Marknadsdomstolen är beslutför, när ordföranden och tre andra ledamöter är närvarande.

Ordföranden får ensam på domstolens vägnar vidta förberedande åtgärder och pröva frågor om avskrivning av mål.

Ordföranden får ensam på domstolens vägnar

1. vidta förberedande åtgärder,

2. meddela beslut om avskrivning,

3. rätta uppenbara felräkningar och felskrivningar i en dom eller ett beslut under de förutsättningar som anges i 17 kap. 15 § rättegångsbalken ,

4. avslå en begäran om att domstolen skall meddela ett beslut om förbud eller åläggande att gälla tills vidare utan att motparten ges tillfälle att yttra sig.

Ordföranden får förordna sekreterare hos domstolen att ensam på domstolens vägnar vidta förberedande åtgärder.

10 a §

Dom skall meddelas så snart det kan ske. Den skall skrivas under av dem som deltagit i avgörandet. Kopia av domen skall skickas till parterna samma dag som domen meddelas.

Vad som i första stycket sägs om dom gäller också slutligt beslut.

__________

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.

1 Senaste lydelse 1993:22.

3 Förslag till lag om ändring i lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge ang. verkställighet av straff m.m.

Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge ang. verkställighet av straff m.m. skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 §1

Vad i denna lag sägs om böter skall även gälla utdömda viten, som

1. har förelagts part eller annan till fullgörande av en skyldighet i en rättegång,

2. här i landet har förelagts av konsumentombudsmannen, näringsfrihetsombudsmannen eller marknadsdomstolen,

3. i Finland har dömts ut av marknadsdomstolen eller, efter överklagande av ett avgörande av denna domstol, av högsta domstolen.

1. har förelagts part eller annan till fullgörande av en skyldighet i en rättegång,

2. här i landet har förelagts av Konsumentombudsmannen,

Konkurrensverket, Stockholms tingsrätt eller Marknadsdomstolen,

3. i Finland har dömts ut av

Marknadsdomstolen eller, efter överklagande av ett avgörande av denna domstol, av

Högsta

domstolen.

Vad som sägs i första stycket gäller även tvangsgebyr som i Norge har förelagts av Forbrukerombudet och dömts ut av domstol.

__________ Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.

1 Senaste lydelse 1985:221.

Förteckning över remissinstanserna

Svea hovrätt, Stockholms tingsrätt, Riksrevisionsverket, Statskontoret, Universitetet i Stockholm juridiska fakulteten, Arbetsdomstolen, Marknadsdomstolen, Konkurrensverket, Konsumentverket, Annonsörföreningen, Svensk Handel, Konsumentvägledarnas förening, Företagarnas Riksorganisation (FR), Sveriges Advokatsamfund, Sveriges Industriförbund, Sveriges Konsumentråd, Sveriges Marknadsförbund, Sveriges Reklamförbund, Swedish Direct Marketing Association (SWEDMA).

Lagrådsremissens lagförslag

1 Förslag till lag om ändring i marknadsföringslagen (1995:450)

Härigenom föreskrivs att 38, 51 och 52 §§marknadsföringslagen (1995:450) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

38 §

Talan om förbud eller åläggande enligt 14, 15 eller 17 § väcks vid Stockholms tingsrätt.

Talan om förbud eller åläggande enligt 14, 15 eller 17 § väcks vid

Marknadsdomstolen. Om en talan om marknadsstörningsavgift enligt 22 § eller skadestånd enligt 29 § väcks samtidigt, väcks dock en talan om förbud eller åläggande med anledning av marknadsföringen vid Stockholms tingsrätt.

En sådan talan får väckas av

Talan om förbud eller åläggande får väckas av

1. Konsumentombudsmannen,

2. en näringsidkare som berörs av marknadsföringen, och

3. en sammanslutning av konsumenter, näringsidkare eller löntagare. Ett interimistiskt beslut enligt 20 § meddelas av den domstol där en rättegång enligt första stycket pågår.

51 §1

Vad som sägs i 49, 50 och 52 kap. rättegångsbalken och i 39 § första stycket lagen (1996:242) om domstolsärenden om hovrätten skall i mål och ärenden enligt denna lag i stället gälla Marknadsdomstolen.

När Marknadsdomstolen handlägger mål efter överklagande enligt 43 §, skall vad som sägs i 49, 50 och 52 kap. rättegångsbalken och i 39 § första stycket lagen (1996:242) om domstolsärenden om hovrätten i stället gälla Marknadsdomstolen.

52 §

Om en talan enligt denna lag har väckts av någon annan än Konsumentombudsmannen, skall tingsrätten underrätta ombudsmannen om rättegången.

Om en talan enligt denna lag har väckts av någon annan än Konsumentombudsmannen, skall rätten underrätta ombudsmannen om rättegången.

När ett mål om marknadsstörningsavgift eller skadestånd väcks, skall tingsrätten underrätta Marknadsdomstolen

1 Senaste lydelse 1996:270.

om rättegången.

__________

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.

2. Ett mål som är under handläggning i Stockholms tingsrätt men som enligt de nya bestämmelserna i stället skall handläggas av Marknadsdomstolen skall lämnas över dit, om det kommit in till tingsrätten före utgången av juni 1998. Åtgärder som har vidtagits under handläggningen i tingsrätten skall för de mål som överlämnas anses ha vidtagits av Marknadsdomstolen.

2 Förslag till lag om ändring i lagen (1970:417) om marknadsdomstol m.m.

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1970:417) om marknadsdomstol m.m.

dels att 9 § skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 10 a §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9 §1

Marknadsdomstolen är beslutför, när ordföranden och tre andra ledamöter är närvarande.

Ordföranden får ensam på domstolens vägnar vidta förberedande åtgärder och pröva frågor om avskrivning av mål.

Ordföranden får ensam på domstolens vägnar

1. vidta förberedande åtgärder,

2. meddela beslut om avskrivning,

3. besluta om rättelse av en dom eller ett beslut under de förutsättningar som anges i 17 kap. 15 § första stycket rättegångsbalken ,

4. avslå en begäran om att domstolen skall pröva en fråga om interimistiskt förbud eller åläggande utan att motparten getts tillfälle att yttra sig.

Ordföranden får förordna sekreterare hos domstolen att ensam på domstolens vägnar vidta förberedande åtgärder.

10 a §

Dom skall meddelas så snart som det är möjligt. Den skall skrivas under av rättens ordförande. Kopia av domen skall skickas till parterna samma dag som domen meddelas. Vad som sägs om dom gäller också slutligt beslut.

__________

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.

1 Senaste lydelse 1993:22.

3 Förslag till lag om ändring i lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m.m.

Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m.m. skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 §1

Vad i denna lag sägs om böter skall även gälla utdömda viten, som

1. har förelagts part eller annan till fullgörande av en skyldighet i en rättegång,

2. här i landet har förelagts av konsumentombudsmannen, näringsfrihetsombudsmannen eller marknadsdomstolen,

3. i Finland har dömts ut av marknadsdomstolen eller, efter överklagande av ett avgörande av denna domstol, av högsta domstolen.

2. här i landet har förelagts av

Konsumentombudsmannen, Konkurrensverket, Stockholms tingsrätt eller Marknadsdomstolen,

3. i Finland har dömts ut av

Marknadsdomstolen eller, efter överklagande av ett avgörande av denna domstol, av

Högsta

domstolen.

Vad som sägs i första stycket gäller även tvangsgebyr som i Norge har förelagts av Forbrukerombudet och som har godkänts av näringsidkaren eller har dömts ut av domstol.

__________ Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.

1 Senaste lydelse 1985:221.

Lagrådets yttrande

LAGRÅDET

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1998-06-08

Närvarande: f.d. justitierådet Staffan Vängby, justitierådet

Gertrud Lennander, regeringsrådet Kjerstin Nordborg.

Enligt en lagrådsremiss den 28 maj 1998 (Inrikesdepartementet) har regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till

1. lag om ändring i marknadsföringslagen (1995:450),

2. lag om ändring i lagen (1970:417) om marknadsdomstol m.m.,

3. lag om ändring i lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m.m.

Förslagen har inför Lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Lotta Gustavson.

Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:

Förslaget till lag om ändring i marknadsföringslagen

38 §

Marknadsdomstolen är nu alltid överinstans i mål och ärenden enligt marknadsföringslagen. I överensstämmelse härmed gäller enligt 51 § nuvarande lydelse vissa bestämmelser om överklagande och om hovrättsprocessen beträffande sådana mål och ärenden i Marknadsdomstolen. I det remitterade förslaget anges uttryckligen att samma bestämmelser skall tillämpas när Marknadsdomstolen handlägger mål efter överklagande. Särskilda bestämmelser saknas för fall när enligt förslaget Marknadsdomstolen i fortsättningen också kan bli första instans i mål enligt marknadsföringslagen. Därmed blir rättegångsbalken enligt 50 § första stycket tillämplig på sådana mål. När det i första stycket första meningen av förevarande paragraf anges att talan om förbud eller åläggande väcks vid Marknadsdomstolen innebär detta att så skall ske genom ansökan om stämning. Skäl kan anföras för en sådan ordning eftersom talan skall väckas genom stämning i Stockholms tingsrätt när den förenas med talan om marknadsföringsavgift eller skadestånd.

Å andra sidan anhängiggörs frågor om förbud och ålägganden enligt andra marknadsrättsliga lagar i Marknadsdomstolen genom ansökan. Det förefaller främmande att Marknadsdomstolen som första instans skall tillämpa ett förfarande i mål enligt marknadsföringslagen och ett annat förfarande i exempelvis mål enligt produktsäkerhetslagen, trots de likheter som finns mellan dessa lagar. Att Marknadsdomstolen kommer att som fullföljdsinstans tillämpa rättegångsbalken fullt ut i marknadsföringsmål i likhet med vad som gäller i mål enligt konkurrenslagen bör inte utgöra något hinder för en sådan ordning. Goda 35

skäl synes tala för att förfarandet i Marknadsdomstolen som första instans bör vara enhetligt. Det framgår inte av lagrådsremissen om denna fråga övervägts.

I första stycket föreslås vidare att en talan om förbud eller åläggande skall väckas vid Stockholms tingsrätt, om en talan om marknadsstörningsavgift eller skadestånd väcks samtidigt. I lagrådsremissen har inte närmare utvecklats innebörden av ordet "samtidigt". Vid föredragningen har upplysts om att avsikten är att det skall omfatta dels de fall då en sådan kombinerad talan väcks av endast en part, dels fall då flera parter i samråd väcker sådan talan. Däremot skall talan som väcks av parter oberoende av varandra inte handläggas enbart vid Stockholms tingsrätt. Det avsedda bör enligt Lagrådets mening komma till klart uttryck i lagtexten.

Första stycket kan då ges följande lydelse: "Talan om förbud eller åläggande enligt 14, 15 eller 17 § väcks vid Marknadsdomstolen. Om någon samtidigt vill väcka en sådan talan och en talan om marknadsstörningsavgift enligt 22 § eller skadestånd enligt 29 § med anledning av marknadsföringen, skall dock talan om förbud eller åläg-gande väckas vid Stockholms tingsrätt. Detsamma gäller då talan om förbud eller åläggande och marknadsstörningsavgift eller skadestånd efter gemensam överenskommelse väcks av olika kärande samtidigt."

Om frågor angående förbud eller ålägganden skall kunna tas upp av Marknadsdomstolen efter ansökan kan första stycket ges följande lydelse: "En fråga om förbud eller åläggande enligt 14, 15 eller 17 § upptas av Marknadsdomstolen efter ansökan. Vill någon samtidigt göra en sådan ansökan och väcka en talan om marknadsstörningsavgift enligt 22 § eller skadestånd enligt 29 § med anledning av marknadsföringen, skall i stället talan om förbud eller åläggande väckas vid Stockholms tingsrätt. Detsamma gäller då olika parter efter gemensam överenskommelse vill göra ansökan om förbud eller åläggande och väcka talan om marknadsstörningsavgift eller skadestånd samtidigt."

I så fall bör andra stycket inledas: "En ansökan enligt första stycket första meningen får göras och en talan enligt första stycket andra eller tredje meningen får väckas av ---".

50 §

Om frågor angående förbud eller ålägganden skall kunna tas upp av Marknadsdomstolen efter ansökan bör en erinran om att särskilda bestämmelser gäller för förfarandet i den domstolen som första instans tas in i 50 §, som därför bör inledas med orden: "Om något annat inte följer av denna lag eller lagen (1970:417) om marknadsdomstol m.m., skall föreskrifterna --- ".

Förslaget till lag om ändring i lagen om marknadsdomstol m.m.

1 och 13 §§

Om frågor angående förbud eller åläggande enligt marknadsföringslagen skall kunna tas upp av Marknadsdomstolen efter ansökan bör också förevarande paragrafer ändras. I 1 § bör de undantag som görs för tillämpningen av 13 a, 14, 15 och 16-22 §§ begränsas till mål som överklagats till Marknadsdomstolen. I 13 § bör efter "förbud eller åläggande" föras in orden "enligt 14, 15 eller 17 § marknadsföringslagen (1995:450),".

Förslaget till lag om ändring i lagen om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m.m.

4 §

I första stycket 2 har utan förklaring i lagrådsremissen förts in även "Stockholms tingsrätt", vilket innebär att en dom, varigenom ett vite som förelagts av tingsrätten blivit utdömt, skall kunna verkställas enligt vad som i lagen sägs om böter. Det framgår inte om kontakt i frågan tagits med övriga nordiska länder. Eftersom ändring föreslås i förevarande sammanhang får det antas att med förslaget avses viten som tingsrätten förelagt med stöd av marknadsföringslagen. Någon utredning har inte presenterats om huruvida Stockholms tingsrätt kan förelägga viten utöver de i punkten 1 angivna - också enligt någon annan lag. Till förebyggande av osäkerhet om vilka viten som avses bör detta preciseras i lagtexten.

Inrikesdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 17 juni 1998

Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Hjelm-Wallén, Peterson, Freivalds, Wallström, Tham, Åsbrink, Schori, Andersson, Winberg, Ulvskog, Sundström, von Sydow, Klingvall, Åhnberg, Pagrotsky, Östros, Messing, Engqvist

Föredragande: statsrådet Engqvist

Regeringen beslutar proposition Vissa ändringar i marknadsföringslagen (1995:450) m.m.